Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:105

Nr 105

Onsdagen den

Onsdagen den 13 april '"______

Kl. 10.00 Familjepolitik,

m. m. § 1 Herr talmannen meddelade att fröken Engman denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom herr Gustafssons i Stockholm uppdrag som ersättare för henne upphört.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:1540 till jordbruksutskottet

1976/77:1541-1547 lill socialutskottet

1976/77:1548 till näringsutskottei

1976/77:1549 till finansulskoUet

§ 3 Föredrogs men bordlades åter skatleutskoltets belänkande 1976/77:38 lagutskottets belänkanden 1976/77:19, 23 och 24 kulturutskollets belänkanden 1976/77:36-38 jordbruksutskottels belänkanden 1976/77:18-21 näringsutskotlets belänkanden 1976/77:23-25

§ 4 Anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs socialutskottets betänkande 1976/77:25 med anledning av i budgetpropositionen 1976/77:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte molioner.

Punkten 1

Familjepolitik, m. m.

Hen TALMANNEN;

Överiäggningen rörande punkten 1 får omfatta även punkterna 2 t. o. m. 12. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samlliga dessa punkter.

I del följande redovisas endast de punkler, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 4 (Allmänna barnbidrag)

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 8 (socialdepartementet) under punkten C 1 (s. 53 och 54) föreslagit riksdagen all anta

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

inom socialdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag samt all till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 anvisa etl förslagsanslag av 3 505 000 000 kr. Enligl regeringens förslag skulle de allmänna barnbidragen höjas från den 1 januari nästa år. Höjningen hade föreslagits bli 300 kr. per barn och år, vilket innebar all barnbidraget kom all uppgå lill 2 100 kr. Som angetts i propositionen blev den erforderliga anslagsökningen för elt genomförande av förslaget 245 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:192 av herr Werner m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. alt öka det allmänna barnbidraget till 2 200 kr. per barn och år från den I juli 1977, vilket utgjorde knappt hälften av en höjning till 25 % av nu gällande basbelopp, och lill 2 675 kr. per barn och år från och med den 1 januari 1978 och atl till följd av de sålunda beslutade höjningarna under punkten C 1, bilaga 8, Allmänna barnbidrag anvisa ett med 882 000 000 kr. lill 4 387 000 000 kr. förhöjt belopp,

2. att det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1978 skulle utgöra 25 % av basbeloppet,

3. att hos regeringen begära att en snabbutredning tillsattes för att utreda verkningarna av all göra en skattepliktig, ytterligare uppräkning av det allmänna barnbidraget, samt

1976/77:357 av fru Hedvall (m) och fru Rydle (m).

Ulskottel hemställde

1. beträffande höjning och indexreglering av de allmänna barnbidragen
all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä mo
tionen 1976/77:192 (yrkandena 1 och 2) skulle anla del vid propositionen
fogade förslaget lill lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barn
bidrag,

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 anvisade etl förslagsanslag av 3 505 000 000 kr.,

3. beträffande en snabbutredning av verkningarna av all barnbidragen gjordes skattepliktiga att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:192 (yrkandet 3),

4. beträffande tillsättandet av en barnmiljödelegaiion atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:357.

Punkten 8 (Bidrag lill driften av förskolor och fritidshem) Regeringen hade under punkten D 2 (s. 64-66) föreslagit riksdagen alt anta inom socialdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg samt att till Bidrag till driften av förskolor och fritidshem för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 1 452 000 000 kr.

Lagförslaget innebar all socialavgiften för arbetsgivare skulle för år Nr 105
1978 höjas från 1 till 1,3%. Onsdagen den

13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:191 av fru Odelspan m.fl. (c),

1976/77:262 av fru Ekelund (c),

1976/77:266 av herrar Jönsson i Ariöv (s) och Bladh (s),

1976/77:271 av herr Palme m. fi. (s), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. att godkänna vad i motionen 1976/77:257 anförts om riktlinjer för särskilt statsbidrag för förskolan,

2. all barnomsorgsavgifi om 1,3 % fr. o. m. den I januari 1978 skulle erläggas även av egenföretagare enligt de grunder som redovisades i ell förslag lill lagom ändring i lagen (1976:381)om barnomsorg, vilket framlagts av motionärerna,

3. alt till Särskilda insatser för förskolan (socialdepartementet) för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 65 000 000 kr.,

4. alt ge regeringen till känna vad som i molionen 1976/77:257 anförts om en redovisning av planeringslägel för barnomsorgen vid 1977/78 års riksmöte,

1976/77:468 av fru Fredrikson m. fl. (c),

1976/77:1096 av herrar Andersson i Nybro (c) och Fransson (c),

1976/77:1108 av fru Lantz m. fi. (vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om initiativ till utarbetande av riktlinjer för en allmän föräldrautbildning i syfte alt främja i motionen anförda målsättningar,

1976/77:1111 av hen Nilsson i Järfälla m. fi. (s),

1976/77:1307 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag om statligt överlagande av personalkostnaderna vid barnstugorna, och

1976/77:1311 av herr Werner m. fi. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen uttalade all målel för samhällets barnomsorg borde vara atl tillgodose alla barns rätt till en bra och avgiftsfri barnstugeplals,

2. att riksdagen uttalade alt målsättningen för samhällets utbyggnad av barnomsorgen under de närmaste åren borde fastställas till ell genomsnitt av minst 50 000 platser varje år i daghem och fritidshem,

3. all riksdagen uttalade att föräldraavgifterna inom barnomsorgen bor-

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

de vara avskaffade senast år 1980,

4. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag beträffande anordningsbidrag lill barnstugor, innebärande att anordningsbidrag skulle ulgå med det belopp om 12 000 kronor som fastställdes år 1974, uppräknat i förhållande till kostnadsutvecklingen för barnslugebyggandet, samt att detta anordningsbidrag skulle utgå fr. o. m. budgetåret 1977/78 tills barnomsorgen var fullt utbyggd,

5. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill driftbidrag för barnstugorna, innebärande att driftbidragen vid daghem skulle beräknas efter en norm av 1 personal per 4 barn - tätare pä späd- och koltavdelning - föreståndaren oräknad, och vid fritidshem 2 personal jämte medhjälpare per avdelning, föreståndaren oräknad, att bidrag lill extra personella insatser vid barnstugorna skulle utgå efter särskild redovisning samt atl vid beräkning av driftbidrag redan färdigställda barnstugor skulle likställas med nytillkommande,

6. att riksdagen beslutade anta ett förslag till lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg, vilket framlagts av motionärerna, innebärande bl. a. all fritidshemsverksamheien skulle omfatta barn t. o. m. 14 är i stället för som nu gällde t. o. m. 12 är.

Utskottet hemställde

1. beträffande målsättning och uibyggnadsprogram m. m. alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1311 (yrkandena 1, 2 och 6 delvis),

2. beträffande redovisning av planeringsläget för barnomsorgen att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:271 (yrkandet 4),

3. beträffande riktlinjer och anslag till särskilda insatser för förskolan alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:271 (yrkandena 1 och 3),

4. beträffande andra stalsbidragsfrågor än som avsågs under 3 och beträffande kvalitetskrav att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1096, motionen 1976/77:1307 och molionen 1976/77:1311 (yrkandena 4, 5 och 6 delvis),

5. beträffande stalsbidragsbestämmelsernas praktiska effekt för sjukhus- och serviceanställda m. fi. att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:266.

6. beträffande socialavgiftens storiek och socialavgiftspliklens omfattning att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1976/77:271 (yrkandet 2) skulle anta det vid propositionen fogade förslaget lill lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg,

7. beträffande visst uttalande om föräldraavgifterna all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1311 (yrkandet 3),

8. beträffande deltidsförskolans läromedel atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:262,

9. beträffande barnomsorg och obekväm arbetstid alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1111,

10. beträffande frågan om utvärdering av barnomsorgen att riksdagen
skulle avslå molionen 1976/77:191,

11. beträffande föräldrautbildning all riksdagen skulle avslå molionen
1976/77:468 och molionen 1976/77:1108,

12. att riksdagen lill Bidrag lill driften av förskolor och fritidshem
för budgetåret 1977/78 anvisade etl förslagsanslag av 1 452 000 000 kr.

Reservationer hade avgivits av herrar Karlsson i Huskvarna och Svensson i Kungälv, fru Skanlz samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Nilsson i Växjö och Signell (samlliga s)

1. beträffande redovisning av planeringslägel för barnomsorgen, vari reservanterna ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:271 (yrkandet 4) gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 105

Onsdagen den 13aprill977

Familjepolitik, m. m.

1. beträffande riktlinjer och anslag till särskilda insatser för förskolan, vari reservanterna ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1976/77:271 (yrkandena I och 3) skulle dels godkänna vad i molionen anförts om riktlinjer för särskilt statsbidrag till förskolan, dels lill Särskilda insatser för förskolan för budgetåret 1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 65 000 000 kr.,

3. beträffande socialavgiftspliklens omfattning, vari reservanterna vid bifall lill reservationen nr 2 ansett att utskottet under 6 bort hemställa

beträffande socialavgiftens storiek och socialavgiftspliklens omfattning att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:271 (yrkandet 2) och regeringens förslag skulle anla av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr talman! I september månad 1976, alltså för omkring sju månader sedan, var optimismen i det borgeriiga lägret stor.

Del fanns inga gränser för de borgeriigas löften. Vi skulle fä skattesänkning, vi skulle få vårdnadsbidrag pä 10 000 kr., vi skulle få ett annat klimat i vårt samhälle, ell öppnare förhällande skulle inträda. Pensionärerna skulle befrias från skatt på folkpensionen, och skatterna skulle indexregleras. Byråkratin skulle minska, och vi skulle fä sociala reformer utan socialism.

Väljarna trodde pä de borgeriigas löfien. De tog de tre partiledarnas uttalanden för gott. Vi fick en borgeriig regering, som avgav en regeringsförklaring där löftena upprepades.

Men verkligheten blev något annat. Visseriigen var man spendersam i överkant i budgetarbetet i sin okunnighet om den verklighet vari vi lever. Herr Mundebo tycks ha upplevt något av elt sällhelsrus och Gösta Bohman - mannen bakom moderaternas affisch där det hette: Har ni fått nog av skattehöjningar? - försökte på elt säu att leva upp till löftena frän valet. Regeringen sänkte skatterna mest för höginkomsttagarna.

Nu ser vi resultatet av detta borgeriiga lättsinne. De tre och en halv

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

miljard som man underiät all ta ut i kompensation till statskassan för skalleomläggningen var herr Mundebos första slora misstag.

Men det går inle att regera utan pengar. Det går inle heller atl låna upp hur mycket som helst i utlandet, utan att vi blir beroende av bankirerna i Ziirich, London och Washington. Och det går, herr lalman, inte att föra en aktiv socialpolitik och utjämna klyftorna i samhället, om man inte har en klar vilja i detta avseende. Och denna klara vilja måste kunna omsättas i praktisk polilik. Men då fordras det en stark ekonomi.

När den socialdemokratiske partiordföranden påtalade detta i valrörelsen möttes han av hånfulla tillmålen från de borgerliga. I dag är hans uttalande en levande realitet: alt de borgerliga partierna med sin politik rycker undan grunderna för en solidarisk utveckling i vårt land. Man håller på alt föra oss tillbaka till del gamla klassamhället, som vi trodde var ett passerat stadium för länge sedan.

Man sänker skatterna för de bättre avlönade. Man utdelar förläningar till bönder och företagare. Man driver en politik som har udden riktad mol låginkomstlagarna, barnfamiljerna och de gamla.

Av vårdnadsbidraget pä 10 000 kr. blev del bara en extra månads påbyggnad på familjeförsäkringen och därefter en månad med 32 kr. om dagen.

Vad blev det av socialministerns besked i TV om att man bara skulle vänta pä regeringspropositionen sä skulle det bli värdnadsbidrag? Propositionen föreligger, men något sådani förslag har inte kommit. Vill herr socialministern förklara varför detta centerlöfte i valrörelsen - upprepat senare - har svikits?

Av skattebefrielsen för folkpensionärerna blev det ingenting.

Byråkratin som skulle bekämpas blev en större hydra än någonsin. Arbetsgrupp på arbetsgrupp tillsattes av regeringen, och för atl bekämpa byråkratin tycks del behövas inle mindre än fyra utredningar.

Och av talet om sociala reformer ulan socialism blev del inga reformer alls utan i stället försämringar på en rad områden för dem som redan har det svårt.

Nu nedskriver man den svenska valutan - för industrins och aktieägarnas skull. Nu hotar storkonflikt på arbetsmarknaden genom Arbetsgivareföreningens omedgörlighei, stimulerad av uttalanden av ekonomiministern.

Nu aviseras höjd moms som främst drabbar de ekonomiskt svaga.

Bilskatten höjs för dem som måsle åka bil till arbetet men inte för böndernas traktorer eller transportföretagens lastbilar.

De sjuka får betala högre avgifter för läkarbesök, och vård på sjukhusen kommer också att kosta mera. Och barnomsorgen tycks åtminstone ett av regeringspartierna vilja försämra. Utbyggnadsprogrammet hotar alt inle bli förverkligat.

På ett halvår har regeringen lyckals försämra klimatet i vårt land. På elt halvår har den solidaritet som socialdemokratin byggt upp förbyns

i en politik av egoistiskt märke.

Det är de svaga grupperna som får sitta emellan. Och till de svaga grupperna hör onekligen barnen.

Herr talman! Det är intressant att se centerpartiets och folkpartiels turer i fråga om barnbidragen. I fjol när man var i opposition krävde dessa partier att barnbidragen skulle indexregleras. Vi motsatte oss detla pä goda grunder. Barnbidragen låg förra året över vad de skulle ha varit om man haft en indexreglering. Nu har både c och fp accepterat detla och ett enhälligt utskott har avvisat en kommunistisk motion i ärendet.

Men som sagt: Det som var sanning i fjol i oppositionsställning har plötsligt förbytts i raka motsatsen. Vi har självfallet inget all invända mot delta i saklighetens intresse. Vi noterar bara skillnaden mellan dä och nu.

När det gäller barnomsorgen kommer Ivar Nordberg närmare att gå in på den frågan, varför jag inskränker mig till några allmänna refiexioner.

Del väckte onekligen förvåning atl en av regeringspartiernas partisekreterare för någon månad sedan gick ut med propån om att man måste minska på utbyggnadstakten när det gäller daghemmen och fritidshemmen. Del blev inte heller lättare i den frågan när en del borgerligt styrda kommuner förklarade att de inte klarar utbyggnaden enligt planerna.

Enligt vår uppfattning är det absolut nödvändigt att man bygger ut barnomsorgen i enlighel med den överenskommelse som träffats mellan den socialdemokratiska regeringen och Kommunförbundet.

Utskottet understryker med skärpa atl regeringen måsle tillgripa de åtgärder som blir nödvändiga för atl utbyggnadstakten skall kunna hållas. Socialministerns löfte i etl interpellationssvar att han skall återkomma lill riksdagen med en redovisning av kommunernas utbyggnadsplaner accepterar vi endast under den förutsättningen att regeringen är beredd att vidta alla åtgärder som kan bli erforderliga för programmets genomförande.

Jag frågar nu socialministern: Är ni beredd att se lill all den utlovade redovisningen kommer? Är ni beredd att ta klart avstånd frän moderata samlingspartiets partisekreterares agerande i frågan? Men kom ihåg all svaret skal) vara klart. Det är bara elt nej eller ett ja som kan tolereras. Några undanflykter kan vi alltså inte godkänna.

Vi har också i vår motion tagit upp kvalitetsfrågan i barnomsorgen. Kravet på kvalitet är tillkommet för barnens bästa och deras behov av stimulans. Men detla har avvisats av majoriteten. Utskottet säger atl det skulle krävas administrativa insatser av stora mått för att klara detta.

Jag vet inle varifrån majoriteten fått detta uppslag till skrivning. Men övertygande är inle dess resonemang. Del är inte ens beslickande, utan man bara slänger ur sig detta utan någon närmare analys eller eftertanke.

Vi har också anvisat hur vi vill klara kostnaderna. De skulle betalas genom att egenföretagarna också - likt vanliga löntagare - fär betala sin tribut till barnomsorgen. Del rör sig om 65 miljoner. Egenföretagarna har ju likt alla andra rält att utnyttja kommunernas barnomsorg. Men

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

de slipper nu betala. Värt krav att även egenföretagare skall jämställas med övriga skattebetalare när det gäller avgifl lill detta ändamål avfärdar utskoliet med orden att utskottet inte finner skäl att ompröva förra årets riksdagsbeslut.

Ja, förra årets riksdagsbeslut var egentligen en lotthistoria som de borgeriiga vann. Nu behöver regeringen ha in pengar till alla de stora utgifter som den föreslår. Men utskottsmajorilelen bara avvisar förslaget utan motivering. Och det är förklarligt, för det finns ingenting som motiverar att egenföretagare skall slippa betala sin andel av barntillsynen.

Till slut bara ett par ord om den motion som lämnats av bl. a. Gunnar Nilsson och Gertrud Sigurdsen om daghems öppethållande på andra tider än de normala.

Här har utskottet kommit fram till en gemensam skrivning.

Vi pekar pä de försök som nu skall göras i Luleå och Surahammar. De är viktiga, och vi understryker att arbetsmarknaden måste anpassas efter barns och föräldrars behov.

Jag vill bara uttala min glädje över atl ulskottel i delta fall kommit fram till en gemensam skrivning.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de socialdemokratiska reservationerna. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru MARKLUND (vpk);

Herr lalman! Vpk har i motionen 1976/77:192 föreslagit en höjning av barnbidragen. Vi har också föreslagit att barnbidraget t. v. skall utgöra 25 % av basbeloppet och således genom anknytningen lill detta bli in-dexregleral. Ytteriigare ett förslag som vi framfört i sammanhanget är att man skall utreda en kraftigare höjning av barnbidragen och därvid göra dem skattepliktiga.

Vikten av all dessa vpk-förslag förverkligas har med all önskvärd tydlighet bekräftats under den senare tiden. Vi har fått uppleva en devalvering av kronan, regeringen har aviserat en treprocentig momshöjning. Det är bäddat för en avtalsrörelse som kommer att ge liten utdelning för lönearbexarna. Både den förra regeringen och den nuvarande har ju pumpat in miljarder i storföretagen, bl. a. som lagerstöd.

Allt della drabbar i förslå hand låginkomsttagarna och barnfamiljerna.

Med den korta motiveringen vill jag därför yrka bifall lill det särskilda yrkande, baserat på motionen 192, som kommer att utdelas till kammarens ledamöter. Det lyder:

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:192 beslutar a) anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenont föreskrives atl 1 i; lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse:

1 s

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag. Allmänt barnbidrag skall för varie kvartal utgöra, för tiden den 1 juli-den 31 december 1977 550 kr. och för tiden därefter sex och en fjärdedels procent av del basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, som gäller vid ingången av kvartalet.

Allmänt barnbidrag------- i riket.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

b) lill Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 4 387 000 000 kr.

c) hos regeringen begära all en snabbutredning tillsätts för att utreda verkningarna av att göra en skattepliktig, ytieriigare uppräkning av det allmänna barnbidraget.

Herr talman! De krav som vänsterpartiet kommunisterna ställer pä utbyggnaden av barnomsorgen böriar bli väl kända vid det här laget. Vi arbetar för att del på sikt skall bli möjligt all ge varie barn i förskoleåldern rätt lill en avgiftsfri plats på daghem och för att alla barn i åldern 7-14 år skall fä en plats på fritidshem.

Vi ställer också krav pä standarden - personaltäthet, personalutbildning, lokalernas utformning och ytstorlek, tillgång pä lekredskap m. m. När vi ställer dessa krav gör vi det ulifrän den fasta övertygelsen atl barnomsorgsverksamheten rymmer sociala och pedagogiska möjligheter som pä ett avgörande sätt kan bidra till barnens personligheisutveckling; göra dem till fria och självständiga individer med en kollektiv medvetenhet, formad i nära samarbete med andra barn och med vuxna. Del här innebär också all daghem och fritidshem kan göras till en överlägsen tillsynsform, där föräldrar kan lämna sina barn med den förvissningen att barnens behov av trygghet och sociala kontakter i en utvecklande miljö tillgodoses.

Innan jag går över till att behandla socialutskottets betänkande med anledning av vpk-molionerna 1307 och 1311 tycker jag det finns anledning alt säga några ord om de övriga partiernas inställning lill barn-omsorgsfrägan.

Socialdemokraterna och de båda millenpartierna ser samhällets barnomsorg i första hand som ett sätt att frigöra kvinnlig arbetskraft. Därför kommer deras ambitioner när det gäller utbyggnadstakten att i väsentlig utsträckning styras av konjunkturutvecklingen. Detta är förklaringen till det låga utbyggnadsintresse som visals under 1970-talet med dess siag-nationstendenser inom svensk industri. Samtidigt som man officiellt har uttalat sig för en utbyggnadsnivå som skall leda till "full behovstäckning", som det heter, vid mitten av 1980-talet har man stannat för en utbyggnadstakt som inle tillnärmelsevis kommer att leda fram till den nivån. Genom atl hålla kapaciteten pä personalutbildningen på låg nivå medverkar man från dessa partiers sida också till att för de kommande

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

åren bevara en spärr mol den utbyggnad av barnomsorgen som en växande folkopinion kräver.

Samtidigt har man emellertid insett barnstugeverksamhetens sociala och pedagogiska betydelse. Detla tar sig exempelvis uttryck i att man hävdar viklen av att vissa barn, som anses ha särskilda behov, bereds plats inom omsorgsverksamhelen. Det har lett till att det numera finns en skyldighet för kommunerna att ordna barnstugeplatser för dessa barn. Detta är dock inte problemfritt. Först och främst är dessa barn med särskilda behov så många att alla inte kan beredas plats med nuvarande utbyggnad. Dessutom kan särbestämmelser för barn från vissa sociala och kulturella miljöer leda till en segregering av barnstugeverksamheten. Särskilt stor blir naturiigtvis den risken när tillgången på barnstugeplatser inte ens täcker behovel för de barn som kommunerna är skyldiga att ordna plats för.

Om moderaternas inställning till barnomsorgen skulle det under andra förhållanden inte finnas någon anledning att orda, men eftersom det partiet nu befinner sig i en ställning där det i regeringen kommer att påverka utvecklingen på etl avgörande sätt är del, menar jag, nödvändigl att något beröra också hur det partiet kommer att agera i frågan.

Moderaterna ser barn som privata ägodelar, som föräldrarna fritt skall bestämma över. Enligt den konservativa ideologin ser föräldrarna barnens liv som en förlängning av sitt eget. För dem är barnens uppgifter alt slå vakt om del bestående. Del är naturligtvis ingen överraskande inställning hos detta parti, men del är en inställning som är fientlig mot såväl personlig som kollektiv utveckling. Därmed är den fientlig mot förändring, och del är av vitalt intresse för lönearbetarna att avslöja och förhindra en spridning av denna inställning.

När den socialdemokratiska regeringen för något mer än ett år sedan träffade en överenskommelse med Kommunförbundet om barnsiugeut-byggnaden hade man anledning atl hysa förhoppningar om att åtminstone denna blygsamma utbyggnad skulle komma till stånd. I dag är läget ett annat. Planerna fullföljs inte, och hittills har del inte kommil några initiativ från regeringens sida för alt se lill alt utbyggnaden garanteras. Tvärtom - vad som hittills har skett är atl moderaterna har gjort etl utspel och talat om atl barnstugeutbyggnaden bör hållas tillbaka. Det är helt uppenbart alt moderaterna i regeringsställning kommer att motarbeta barnstugeutbyggnaden. Den innehåller alltför mycket av progressiva inslag föratt passa moderaterna. Det vore intressant atl få etl konkret besked från regeringen om vilka ålgärder den kommer att vidta för alt fullfölja 1976 års riksdagsbeslut om barnstugeutbyggnaden.

Herr lalman! Jag skall nu övergå till alt mer konkret behandla socialutskottets betänkande i vad det gäller vpk-molionerna.

I frågan om målsättning för barnomsorgen och ulbyggnadsplaner konstaterar ulskottel att det nu inte finns någon anledning att ompröva Qolärels beslut. Jag delar inte den uppfattningen. Och vpk har hävdat en annan mening än riksdagsmajoriteten både i vad gäller omfattningen

av barnomsorgen och beträffande de aktuella utbyggnadsplanerna. Vi har först och främst hävdat atl alla barn bör beredas möjlighet till en avgiftsfri plats på daghem eller fritidshem. Vi har gjort och gör det därför atl vi inte ser barnstugeverksamheten sä ensidigt som övriga riksdagspartier. Det står naturligtvis helt klart alt tillsynsmomeniel är vikligl, inte minst därför atl en fullt utbyggd barnstugeverksamhet, som ger plats åt alla barn, är en mycket väsentlig förutsättning för kvinnornas sociala och ekonomiska frigörelse. Och i begreppet "fullt utbyggd" innefattar vi då också en rad kvalilaiiva krav, som måsle uppfyllas för all ingen skall behöva Iveka inför all lämna barnen inom samhällels barnstugeverksamhet.

Men vid sidan om tillsynen står det pedagogiska momentet som en lika viktig funktion. Ojämlikheten mellan barn från skilda samhällsklasser har redan grundlagts när de böriar i grundskolan. Skola och jobb kommer i fortsättningen bara att innebära en bekräftelse på och en förstärkning av denna ojämlikhet. Genom förskolan kan betydelsefulla insatser göras för att förhindra detta. Klasskillnaderna kan inte utplånas på det sättet, men mänga av de mest skriande orättvisorna kan minskas.

Jag vill jämföra förskolans betydelse för barnens utveckling med grundskolans och hävda atl vad grundskolan betyder för kunskapsinhämiandet, det betyder förskolan för barnens sociala utveckling till självständiga och kritiskt länkande individer, med förmåga att på ett medvetet sätt se sig själva i relation till andra - som medlemmar i ell kollektiv. Förmodligen är det insikten om att en bra förskola kan ha den betydelsen som skrämmer moderater och andra konservativa och får dem att på alla sätt motarbeta utbyggnaden. De vill bevara den systematiska utslagningen av arbetarklassens barn. De vill bevara osäkerheten och upplevelsen av otillräcklighet hos dessa barn. Dé vill förhindra, sä långt de förmår, framväxten av en kollekliv medvetenhet. Allt detta är ju förutsättningar för att de konservativa krafterna skall kunna fortsätta att härska.

Jag vill understryka alt deltidsförskolan inte utgör något egentligt alternativ till heltidsförskolan, efiersom det bara är heltidsförskolan som kan fylla bäde tillsynsfunktionen och den pedagogiska funktionen.

Också fritidshemsverksamheten har väsentligen tvä funktioner - dels alt ge en göd tillsyn medan föräldrarna förvärvsarbetar, dels att ge barnen möjlighet till en meningsfull fritid. Tillgången på fritidshemsplalser är f n. katastrofalt dålig, vilket inle är minst uppenbart i storstadsområdena. Vpk anser all fritidsverksamheten skall omfatta alla barn upp till 14 ärs ålder. Det finns inget hinder för att redan nu skriva in det i lagen. Däremot finns del flera uppenbara skäl för att göra detta. Ett skäl är att barnen åtminstone upp till 14 år behöver den tillsyn och det stöd som fritidshemmet kan ge. Ett annat betydelsefullt skäl är att kommunerna i sin planering för utbyggnaden av fritidshemsverksamheten redan nu bör ta med 14-åringarna i beräkningen eftersom man rör sig med en långsiktig planering och de framtida faktiska behoven där mäste be-

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

aktas. Så länge lagen inle lar med 13- och 14-åringarna så kommer de heller inte med i planeringen och i behovsberäkningarna.

Vpk har föreslagit att socialstyrelsen skall ges rätt att utfärda bindande föreskrifter beträffande personaltäthet och andra faktorer som är av betydelse för barnstugeverksamhetens kvalitet. Utskottet avstyrker detta förslag med hänvisning till de åtgärder som väntas inom personalutbildningen. Det är naturligtvis bra om personalutbildningen förbättras. Till det förslag som f n. ligger beträffande detta har jag åtskilligt att säga, men det skall jag spara till elt senare tillfälle. I sak måsle man ändå konstalera att del i utskottets argumentering inte finns något som motsäger vpk:s förslag om att socialstyrelsen skall ha rätt atl utfärda föreskrifter. Och jag anser fortfarande all socialstyrelsen skall ges den möjligheten, för alt därigenom åstadkomma en hög och jämn standard på barnstugeverksamheten.

Föregående års beslul om barnomsorgen innefattade också etl nytt system för statsbidrag till kommunernas kostnader fördenna verksamhet. Avsikten angavs vara all göra det möjligt för kommunerna att fortsätta en utbyggnad i enlighet med den överenskommelse som träffals med Kommunförbundet. Vpk ansåg då inte att de föreslagna statsbidragen varit tillräckliga för all garantera utbyggnaden, och utvecklingen sedan dess har ju visat att vi hade rätt. Med i bilden finns också en hell orimlig stegring av anläggningskostnaderna för daghem och fritidshem. Del förefaller uppenbart atl de företag som sysslar med produktion av barnstugor har spekulerat i förekomsten av statsbidrag och gjort sig stora vinster pä bekostnad av barnstugeutbyggnaden.

Socialutskoltei anser nu att det inte kan komma i fråga all så kort lid efter statsbidragsreglernas ikraftträdande på nytt helt ompröva statsbidragskonstruktionen. Jag kan för min del inle förslå det resonemanget. När det är uppenbart att statsbidragen inle fungerar och all de avsedda syftena inte uppnås, så måste väl den enda rimliga slutsatsen vara all konstruktionen skall förändras. Vpk anser att man bör återinföra en delning av bidraget i elt anordningsbidrag, motsvarande det belopp som fastställdes 1974 uppräknat i enlighet med kostnadsutvecklingen, och elt driftbidrag motsvarande personalkostnaderna.

Utskottet tolkar vpk:s förslag som framlagt av omtanke om kommunernas ekonomi. Del är inte en hell riktig tolkning. Vi har snarare lagt värt förslag med kunskap om kommunernas ekonomi och med omtanke om barnslugeutbyggnaden.

Våra förslag till statsbidrag innehåller också några andra aspekter. För del första skall de vara så väl tilltagna att de pä sikt ger möjlighet till en sådan utbyggnad alt alla barn garanteras en plats. För det andra skall del inte finnas några lokala intressen att hålla nere personaltillgången. För det tredje skall barnstugeverksamheten på sikt kunna göras avgiftsfri. Fördel fjärde skall kommunala resurser kunna frigöras förändra ändamål, inte minst ungdomsverksamhet.

I samband med statsbidragen och mol bakgrund av den orimliga ut-

vecklingen av anläggningskostnaderna är det också nödvändigl alt väcka      Nr 105
frågan om en slallig produkiion av barnsiugor. Del kan inte få fortsätta      Onsdagen den
att vara på det sättet att privata företag i sin hänsynslösa profitjakt sa-       13 anrii 1977
boterar utbyggnaden av viktiga sektorer i samhället.

Jag yrkar bifall till vpk-molionerna 1976/77:1307 och 1311 samt till Familjepolitik,
det särskilda yrkande som jag inledningsvis nämnde. m. m.

Herr lalman! Till sist vill jag säga några ord i anslutning till frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid. Tveksamheten till nattöppna daghem är stor och det sammanhänger självfallet med de farhågor man har anledning att ha för i vad mån barnen kan ta skada av verksamheten. Samtidigt är situationen sådan att frågan om barntillsyn på nallen måsle fä en lösning. För många föräldrar, även ensamstående, är skiftarbete del enda alternativet lill arbetslöshet.

Helt klart i sammanhanget är att skiftarbete inte är bra för de vuxna. Problemen kring detla är kända. Lika klart är att barntillsyn på natten, del må vara i form av nattöppei daghem eller barnvårdare som vistas i barnets hem eller tar emot barn i sitt eget, inle är till fördel för barnen. Men självfallet är della bäitre än ingen tillsyn alls. Den fråga som måsle utredas är om problemen med barntillsyn pä nallen blir sä stora för barnen och skapar sådana störningar atl verksamheten inte bör ges permanenta former. 1 sammanhanget bör nämnas att sjukhusdaghemmel i Borås hade nattöppei under åren 1965-1970. Verksamheten där avbröts därför alt erfarenheterna var alltför negativa. Samma erfarenheter har man gjort av nattöppna daghem i andra länder, exempelvis DDR.

Självfallet mäste stora ansträngningar inriktas på all minska omfattningen av nattarbete och därmed minska antalet barn som behöver tillsyn pä natten. Man måste i del sammanhanget överväga förbud mot nattarbete som inle kan betraktas som nödvändigl. Man mäste också på nytt överväga exempelvis frågan om affärstider för att minska behovet av barntillsyn på kvällar och helger. En annan åtgärd som bör övervägas är att se lill alt städningsarbete kan skötas pä dagtid och inte som nu i stor utsträckning vara förlagt lill kvällar, nätter och tidiga morgnar. Det är inle rimligt alt direktörers och byråkraters bekvämlighet skall betalas med städpersonalens och deras barns hälsa.

Vpk accepterar atl en försöksverksamhet med olika former av barntillsyn på obekväm arbetstid genomförs, men inte vilken försöksverksamhet som helst. Välutbildad personal måste ovillkorligen användas, bäde som barnvärdare och förskolepersonal. Barngrupperna bör vara små, högst fem sex barn. Personal får under inga omständigheter arbeta ensam i barngrupp nattelid. Det måsle således finnas minsi ivå barnvårdare. Försöksverksamheten fär inte bedrivas slumpvis och osammanhängande i olika kommuner utan måste vara upplagd så att den möjliggör en vetenskaplig utvärdering.

Dessa krav gör atl vi ställer oss negativa till en försöksverksamhet
som är upplagd så som den i Luleå, och eftersom man i Surahammar
har använl Luleå-projektet som modell förmodar jag att detsamma gäller 15

Nr 105 även för denna verksamhet.

Onsdagen den ' P* tt socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utarbeta

13 april 1977 " projektplan för hur försöksverksamheten med barnomsorg på obekväm

.____________ arbetstid bör bedrivas. Vi anser också att denna projektplan bör föreläggas

Familjepolitik, riksdagen för diskussion i samband med medelsanvisningen.

m. m.

Hen NORDBERG (s):

Herr lalman! Vid två tillfällen under mars månad har barnomsorgen varit föremål för en rätt intensiv diskussion i den här kammaren. Socialdemokratiska ledamöter har i dessa inlerpellalionsdebatter gett uttryck för den oro som tiotusentals föräldrar känner. Det finns en oro för att kommunerna inte kommer att klara utbyggnaden av barnomsorgen i den takt och omfattning som riksdagen har beslutat. Den oron förstärks när representanter för ett parti i den borgerliga regeringen gör uttalanden som innebär att utbyggnadstakten skall dämpas av olika skäl. Uttalanden med den innebörden är i och för sig inte överraskande när de kommer från det hållet. Men det är därför desto nödvändigare alt regeringen, och inte minst den inom regeringen ansvarige för barnomsorgsfrågorna, klart deklarerar ett avståndstagande frän sådana uttalanden. Så har inte skett. Inte heller har socialministern i praktisk handling vidtagit några redovisade åtgärder i syfte alt säkerställa utbyggnadsprogrammel. Den handlingsföriamningen och kraftlösheten från den borgeriiga regeringens sida förstärker bara den oroskänsla som så många föräldrar i dag har.

De interpellationsdebaiter som socialministern har haft den 1 resp. den 24 mars ger inte anledning till någon minskad oro. Den 1 mars gav socialministern visserligen uttryck för en viss oro för det dåliga planeringsläge som föreligger ute i kommunerna. Men den 24 mars ansåg han att han hade sådana informationer om planeringsläget att hans oro hade stillats - och några åtgärder tycktes enligl socialministern inte vara behövliga.

Den här bristen pä ansvarskänsla och initiativförmåga från socialministerns och regeringens sida i kombination med det för oss kända dåliga planeringsläget ute i kommunerna stryker bara under vilket berättigande det finns för den oro som tiotusentals föräldrar och många av oss politiker känner.

Sett mol den här bakgrunden är det därför med stor tillfredsställelse som vi socialdemokrater kan konstatera att ett enigt socialutskott med skärpa understryker angelägenheten av all regeringen överväger och utan dröjsmål vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att utbyggnadsplanen skall hållas.

Den oro och de krav på åtgärder som elt flertal socialdemokrater gett uttryck för i de tidigare åberopade interpellationsdebatlerna ställer alltså elt enigt utskott upp bakom.

Utskottets skrivning är en uppmaning till regeringen och socialmi
nistern all ta oron som har kommit till uttryck på allvar och omedelbart
16 vidta de konkreta åtgärder som är behövliga. Låt oss hoppas på atl so-

cialministern redan i den här debatten kan komma med en redovisning av vilka krafitag som man planerat att ta från regeringens sida. Socialministern har ju haft lillgäng lill ulskouels belänkande och kunnat ta del av utskottets mening i den här frågan - och följaktligen kunnat förbereda vad han kan anföra i de här avseendena redan i dag.

Vi har, herr talman, från socialdemokratiskt häll också krävt all regeringen vid 1977/78 års riksmöte skall lämna en allsidig redovisning av det aktuella planeringsläget för daghems- och friiidshemsutbyggnaden - med hänsynstagande till del slutliga målet om full behovstäckning inom den närmaste tioårsperioden.

Det har den borgerliga majoriteten i utskottet inte velat gå med på. Man har i sin skrivning nöjt sig med atl hänvisa till elt löfte som socialministern gav i sill interpellationssvar den 1 mars i år, att han har för avsikt att redovisa planeringsläget för liden 1978-1980 senast i nästa budgetproposition.

Vi frågar oss varför man inle är beredd att redovisa planeringslägel även för åren 1981 och 1982, eftersom dessa uppgifter bör finnas tillgängliga vid tidpunkten för budgetpropositionens utarbetande.

Vi kan inte tolka det här motståndet pä annal sätt än så, att det är elt uttryck för att man på borgeriigt håll inte är beredd att på ell planmässigt sätt förbereda fullföljandet av den målsättning för barnomsorgens utbyggnad som riksdagen fattade beslul om förra året. Det beslutet innebar att kommunerna med stöd av staten skall söria för att alla barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar och barn med behov av särskilt slöd skall tillförsäkras en av samhället organiserad god barnomsorg - om inle behovel lillgodoseils på annal sätt.

Det finns tydligen anledning att erinra om all utbyggnadsprogrammel om 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplalser är ett minimiprogram och utgör ett elappmål för liden fram lill 1980. Men vi behöver - förutom snara åtgärder för att säkerställa den första etappens mål - också snarast påböria uppföljningen och planerandet av vilka eventuella ytterligare åtgärder som måste till för alt den andra etappens utbyggnad skall säkerställa full behovsläckning. Därför menar vi att regeringens redovisning av planeringsläget till riksdagen mäste fånga in tioärsperspeklivet. Det är att beklaga atl i varie fall inte folkpartiet och centern är beredda all stödja detta krav. Atl moderaterna inte är intresserade av det känner vi ju lill sedan tidigare, och det förvånar oss inte.

1 reservation nr 2 behandlar vi vad som särskilt understryks i den socialdemokratiska parlimolionen nr 257, nämligen alt parallellt med en kvantitativ utbyggnad av barnomsorgen insatser också måsle göras för att förbättra kvaliteten.

I dag pågår i socialstyrelsens regi elt omfattande utvecklingsarbete och en försöksverksamhet angående förskolans arbetssätt. Och man vel att förhållandena pä olika daghem och inom olika avdelningar på ett och samma daghem skiftar myckel. Vi menar all del är angelägel med be-

Nr 105

Onsdagen den 13aprill977

Familjepolitik, m. m.

2 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

hovsinriktade insatser framför allt till daghem som har speciella problem. Vi föreslär därför att riksdagen för budgetåret 1977/78 anvisar 65 miljoner som skall stå lill kommunernas förfogande för särskilda åtgärder inom förskolan. Då socialstyrelsen bl. a. håller i det utvecklingsarbete och den försöksverksamhet som nu bedrivs och därigenom känner problemen och har en utbyggd kontakt med kommunerna, är del naturiigt att socialstyrelsen fördelar pengarna för den här verksamheten lill kommunerna. Vi säger i vår parlimotion att dessa medel inte bör bindas för någon viss typ av åtgärd. Det är tvärtom en fördel all man genom ell utnyttjande för olika personalstödjande åtgärder kan få praktiska erfarenheter för del fortsatta reformarbetet pä förskolans område. Det bör därför ankomma pä socialstyrelsen att noggrant följa och utvärdera verksamheten och delge kommuner och personalgrupper material härom.

Under den snabba utbyggnad av barnomsorgen som nu förestår kommer - under förutsättning att regeringen fullföljer det beslul riksdagen fattat - en rad problem att uppslå, vilkas lösning kräver ett gott samspel mellan förskolepersonalen, föräldrarna och barnen. Det kan bli fråga om tidsmässigt begränsade personalförslärkningar vid daghem där akuta problem dyker upp i barngrupperna. Förskolorna kommer att fä kontakt med barn och familjer i kritiska situationer, där förebyggande åtgärder på ell tidigt skede kan få en stor betydelse. I dessa situationer kan små barngrupper med speciellt inriktad personal, assisterad av personal från andra verksamhetsområden, vara väl motiverade. Man kan ge möjlighet för personalen vid barnstugorna all i samverkan med barnens föräldrar diskutera fram lösningar pä uppkommande problem. Åtgärderna kan därmed bli ett verksamt stöd för föräldrarna i deras föräldrauppgift. Extra insatser kan också avse invandrarbarn och då utgå utöver de generella medel som kan nyttjas för dessas hemspråksträning. Insatser av detla slag blir med nödvändighet tidskrävande och resurskrävande. Men ytterst är det fråga om all eftersträva en i slorl sett likvärdig lillsynsmiljö för barnen.

De särskilda medlen bör avse anställande av ytterligare personal. Därigenom kan de också bidra till en välbehövlig utökning av antalet arbetstillfällen ute i kommunerna. Insatserna bör som nyss exemplifierats inriktas på förskolor där särskilda problem gör sig gällande. I varje fall i etl inledande skede bör åtgärderna koncentreras på förskolans daghem.

Vi menar att våra förslag om på detta sätt behovsinriktade insatser är ell uttryck för vår vilja alt sätta barnens behov av stimulans och utveckling i centrum för barnomsorgspolitiken.

I reservationen 3 föreslär vi hur genomförandet av värt förslag bör finansieras. Vi föreslår att en avgifl tas ut även av egenföretagarna. Vi menar att det är naturligt att egenföretagarna, som ju också har glädje av en utbyggd och förstärkt barnomsorg, är med och betalar kostnaderna härför på samma sätt som löntagarna. Helärseffekten av värt förslag om finansiering ger en inläkt för staten på 130 milj. kr., och det bäddar för en möjlig utbyggnad av den verksamhet som vi föreslär - en förbättrad

och förstärkt barnomsorgsverksamhel.

Tyvärr finns det inget intresse frän de borgerliga partierna alt ge kommunerna ell ökat stöd i syfte all förbättra kvaliteten och komma till rätta med vissa problem inom barnomsorgen. Vi beklagar detla. Barn, föräldrar, kommuner och daghemspersonal har anledning all göra detsamma. De borgerliga partiernas agerande visar på nytt att del är lätt att tala om en utbyggd och förbättrad barnomsorg, men när krav på åtgärder förs fram saknas viljan hos den borgeriiga regeringen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Herr ROMANUS (fp);

Herr lalman! En av de mänga myter som har avslöjats genom regeringsskiftet är den socialdemokratiska myten om atl del svenska välfärdssamhället skulle hotas om socialdemokraterna inte längre fick regera Sverige.

Var och en som har följt den svenska riksdagens arbete vel, att de sociala irygghetsanordningarna har stöd av en stor majoritet i riksdagen. Åsiktsskillnaderna har i regel gällt frågor om utformningen av de olika stödåtgärderna, inte de grundläggande målen. Eller också har meningarna varit delade beträffande taklen i utbyggnaden. Där har den tidigare oppositionen ofta varil pådrivande.

Det fanns därför ingen anledning att vänta något annat än alt reformarbetet skulle fortsätta även med en annan regering än den socialdemokratiska. Den nya regeringens första socialbudgel visar alt så också har skett. Socialutskottets betänkande om de sociala utgifterna ger ytterligare belägg för detta. Den socialdemokratiska oppositioiiens alternativ, såsom det avtecknar sig i motioner och reservationer pä det sociala området, är inget alternativ. Del rör sig om anteckningar i marginalen. I stort sett accepterar man regeringens förslag för det kommande budgetåret.

Det är också glädjande atl kunna konstatera att del goda samarbete i sociala frågor som hittills rått inom utskottet slår sig efter regeringsskiftet. Viljan all finna konstruktiva lösningar - till gagn för dem som behöver samhällets stöd - kännetecknar fortfarande arbetet inom ulskottel. Inget annat var väl heller all vänta. Det hindrar naturligtvis inte en uppriktig debatt när man har olika mening om hur reformerna skall läggas upp. Någon lycker kanske att den kommentaren är förvånande, efter de inlägg som har hållits här. Jag kan möjligen medge att det finns en viss dislans mellan arbetet i ulskottel och framför allt utskotlsord-förandens anförande här i kammaren. Men vi som känner Göran Karlsson vel att han alltid har tillämpat principen all när argumenten är svaga måste man höja rösten.

Familjepolitiken, som vi nu skall diskutera, är en god illustration lill vad jag nu har sagt. I regeringsförklaringen sägs klart ifrån just att det familjepolitiska reformarbetet skall fortsätta. Samhällets barnomsorg skall byggas ut enligt riksdagens beslut, utbildningen av personal för barnom-

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

sorgen ökas, och kvaliteten på barnomsorgen - personaltäthet och gruppstorlekar - förbättras. En allmän föräldrautbildning skall byggas upp.

Barnbidragen och bostadsbidragen skall förbättras, och småbarnsföräldrarna skall ges lagfäst rätt till kortare arbetstid och längre ledighet. Föräldraförsäkringen skall byggas ut och kompletteras med elt vårdnadsbidrag. Valfrihel och jämslälldhel är de principer som vägleder regeringens familjepolilik.

I den budgel som vi nu har framför oss sker en krafiig satsning på familjepolitiken. Ökningen av insatserna för barnfamiljerna är av storleksordningen 1,5 miljarder kronor, om man också räknar in förbättringarna av bostadsbidragen och föräldraförsäkringen. Även om dessa inte behandlas i dagens diskussion hör de ju till familjepolitiken. Då har jag ändå inte tagil med den tidigare höjning av barnbidragen som regeringen varskodde om för någon vecka sedan.

Denna ökning av stödet lill barnfamiljerna är avsevärt större än vad som föreslogs i den socialdemokratiska regeringens sista budgel, som jag med motsvarande beräkning fär lill ungefär 1 miljard kronor.

Även med reservalion för de normala avvikelserna mellan budget och utfall, och med hänsyn tagen till alt siffrorna är angivna i löpande priser, finns det underlag för atl säga att den nya regeringen i sin budget salt solidariteten med barnfamiljerna i främsta rummet, trots de slora ekonomiska problem som den fick överta av regeringen Palme. Den nya regeringens familjepolitik står sig myckel väl i jämförelse med den socialdemokratiska regeringens.

Del jag nu har sagt betyder naturligtvis inte att allt blir bra för barnen bara regeringens budgel genomförs. Långt därifrån. Det finns mycket atl göra innan Sverige är elt gott samhälle för barn.

Det kanske allra viktigaste är att vi slutar bygga de sterila, barnfientliga miljöer som växte upp så snabbt på 1960-talel och som man fortfarande kan se exempel på i hell nya bostadsområden. Vidare måste vi - vilket är en ohyggligt svår uppgift - rätta lill de begångna misslagen, mjuka upp de härda betongförorterna och få fram en samhörighet där i dag främlingskapet dominerar.

Så till barnomsorgen. Det samhälle som är resultatet av 44 ärs socialdemokratiskt regerande kan bara ge omsorg ät en mindre del av alla de barn som skulle behöva det, antingen för att föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar - eller skulle vilja göra det - eller därför att barnen har särskilda behov, eller, som fru Marklund var inne pä, därför atl alla barn behöver förskolans stimulans. Barnslugebyggandet har visserligen lagil fart på senare år, men vi lider fortfarande av sviterna av 1950-och 1960-lalens försummelser.

Det program för 100 000 daghemsplatser på fem år, som riksdagen aniog förra årel, är ell minimiprogram. För de tvä första åren kan vi hoppas att det skall förverkligas, kanske t. o. m. överträffas något. Men kommunernas planer för de följande tre åren, så som de avspeglar sig i hittills offentliggjorda siffror, är oroande. De pekar på risken för att

bara 70 000 platser kommer fram. Men det är gamla siffror. Vi får snart nya, men vad dessa innebär vet vi inle. Ulskottel understryker därför med skärpa angelägenheten av att regeringen överväger och ulan dröjsmål vidtar de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för alt ulbyggnadsplanen skall hällas. Riksdagen bör hållas underrättad om planeringsläget. Delta är betydligt klarare uttalanden än vad ulskollet gjorde på den tid då det hade en annan majoritet.

Under våren har i riksdagen förts ett par debatter om takten i utbyggnaden av daghem, där elt ston antal socialdemokratiska talare har varit väldigt kritiska mot regeringen och då i första hand mot socialministern. Mot den bakgrunden väntar man sig givetvis att de själva skall ha några förslag till åtgärder för att planen skall hållas. Men det enda socialdemokraterna har alt komma med är att riksdagen skall ge till känna all regeringen vid 1977/78 års riksmöte bör lämna en allsidig redovisning av del aktuella planeringslägel för barnomsorgen. Detta har dock socialministern redan lovat att göra, och riksdagen behöver alltså inte utfärda någon skrivelse till regeringen om det.

I övrigt är tydligen socialdemokraterna numera nöjda med vad regeringen gör, dvs. atl man har inlell överläggningar med Kommunför-bundel och personalorganisalionerna och alt man i en arbetsgrupp tar fram ell bättre underlag för planeringen. Vore så inte fallet, skulle ju socialdemokraterna ha egna förslag alt komma med. Att de för att dölja bristen på egna förslag talar litet allmänt om handlingsföriamning och kraftlöshet ändrar inte saken.

Den socialdemokratiska reservationen är märklig, framför allt i ljuset av hur samma socialdemokratiska ledamöter förra året behandlade en socialdemokratisk motion. Då sade socialdemokraterna i utskottet att det "i samband med den avstämning som år 1980 skall göras av den faktiska utbyggnadstakten i barnomsorgen mäste anses ankomma på regeringen att överväga vilka ytteriigare åtgärder som kan behövas om kommunerna inte förmått bygga ut barnomsorgen i överensstämmelse med de angivna riktlinjerna".

Jämför detla uttalande med utskottets uttalande i är. Del är faktiskt litet skillnad. Någon tidigare avstämning, som motionärerna önskade, ville utskottet då inte höra talas om och motionen avstyrktes. Nu, när regeringen har lovat att göra en sådan redovisning och när utskottets majoritet med skärpa stryker under atl regeringen måste vidta de åtgärder som behövs för att planen skall hällas, då finner socialdemokraterna det nödvändigt med en reservation till förmån för något som man var emot förra året. Varför?

Det är nog inle bara jag som har grubblal över varför denna reservalion har avgivits. Nu skall Ivar Nordberg skingra vårt mörker. Då får vi höra att det skett för atl planeringsläget även för 1981 och 1982 skall finnas med i redovisningen. Det vill han ha en försäkran om. Jag är övertygad om atl socialministern kan ge en sådan försäkran här sä att socialdemokraterna kan avslå från sin reservation. Den som av reservalionen

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

kan utläsa det som Ivar Nordberg nu har sagl är verkligen en skicklig teckentolkare. Hans förklaring har nog kommit till sedan reservationen skrevs.

Jag tror inte all det finns några meningsmotsättningar ens på denna punkt. Allt tillgängligt material kommer givetvis att redovisas för riksdagen. Det hoppas jag alt socialministern ger oss en försäkran om.

Socialdemokraterna har också ett förslag om ett nytt anslag, som tar sikte pä behovel av särskilda förstärkningar i vissa daghem. Det kan gälla kommuner med stor andel barn med särskilda behov, där kommunens möjligheter att klara dessa problem är små på grund av låg skattekraft eller stor efterfrågan pä daghem. Socialdemokraterna föreslår att sädana kommuner skall kunna ansöka om pengar hos socialstyrelsen, som skall få ett särskilt anslag till förfogande.

Del är bra att socialdemokraterna nu inser att vissa kommuner kan ha särskilt behov av slöd till sin barnomsorg, sedan man i mänga är har avslagit molioner, som harjust syftat till alt stödet skulle la hänsyn till kommunernas skiftande behov. Men socialdemokraternas förslag till en lösning av problemet är inle särskilt genomtänkt. Utskottet säger att det är självklart all man vid den kommande prövningen av personaltätheten i förskolan inte skall ta hänsyn bara till vilka personalresurser som finns, utan även till de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna all driva verksamheten med en personaltäthet som täcker de faktiska behoven, bäde för verksamheten i allmänhet och i de fall då det finns barn med särskilda behov. Det är en bra utgångspunkt för arbetet med personaltäthet och i gruppstorlekar, vilket självfallet kommer all beröra också principerna för statsbidragen. Det är bättre atl del arbetet drivs så att vi får ett genomtänkt förslag till statsbidrag, som tar hänsyn lill skiftande behov, än att vi nu skulle ge socialstyrelsen en hastigt tillyxad fond, som kommunerna skall söka pengar ur. Det skulle bara leda till ett omfattande arbete med att skriva ansökningar, uppvakta socialstyrelsen och försöka fördela pengarna rättvist, utan någon siörre ledning i riksdagens beslul. Under den lid arbetet med kvalitetsfrågorna pågår kan kommunerna utnyttja den möjlighet all minska grupperna som utskottet pekar på i sill belänkande. Dessutom införs ju ell särskilt anslag till hemspråkslärare för kommuner med invandrarbarn - en viktig grupp av barn med särskilda behov - och utöver det kan naturligtvis bidrag för olika typer av försök sökas från socialdepartementets särskilda anslag för försöksverksamhet och från allmänna arvsfonden.

Göran Karlsson sade att vi inte har någon speciell motivering när det gäller utskoliets avstyrkande av den andra halvan av della förslag, dvs. all avgiften skulle omfatta också egenföretagarna. Jo, motiveringen finns på s. 15 i utskottets belänkande. Vi hänvisar där lill vad som sades förra årel, nämligen att någon motsvarande egenavgift inte uttas beträffande avgifterna till vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen, som företer större likheter med den här aktuella avgiften än sjukförsäkringsavgiften. Det är ju lika sant i år som förra året. Dessutom kan

man väl tillägga all egenföretagarna som bekant är pressade av avgifter och skatter. Det är inte fråga om några storföretagare, utan det är fiskare, lantbrukare, kulturarbetare osv. Deras totala skattefråga är fortfarande inle löst och att då lägga på dem den här avgiften ovanpå allt annat har vi inte ansett motiverat.

Delta alltså om de tre socialdemokratiska reservationerna, som jag betecknar som förslag till ändringar i marginalen på utskottets betänkande.

Vänsterpartiet kommunisterna har till skillnad frän socialdemokraterna en rad förslag som mera markant avviker frän majoritetens. Det är naturligtvis lovvärt att vpk vill driva på den nya regeringen likaväl som den gamla. Förslagen nu har dock samma svaghet som tidigare. Del framgår varken vad de kostar eller vilka praktiska möjligheter som finns atl förverkliga dem. Jag skall bara ta ell exempel.

Det sägs i motionen alt gruppstorlekarna skall minskas, t. ex. till 12 barn i en syskongrupp. Personaltätheten skall vara minst en vuxen på fyra barn. Jag letar förgäves i molionen, och jag hörde inle heller någonting sådant i Eivor Marklunds anförande, efter någon enda liten reservation om alt det här är etl mål som skall förverkligas steg för steg. Tvärtom sägs det i en kategorisk formulering all någon överinskrivning fär inte förekomma under några omständigheter.

Min fråga är då: Om syskongrupperna skall minskas från 18 barn, vilket del ofta är, till 12 och andra grupper minskas på liknande sätt, samtidigt som personaltätheten skall öka, hur många av de barn som i dag är på daghem måsle man i så fall slänga ul för att ekvationen skall gä ihop? Det framgår inte av motionen, men klart är att det måste vara åtskilliga. Kan vi få ett besked av Eivor Marklund?

För atl ytterligare öka oklarheten kring vpk:s linje sade partiet förra året i en motion att daghemmen har byggts för snabbt. Om vpk slår fast vid det uttalandet sä blir det ju ännu svårare all klara målsättningen.

Göran Karisson påminde i sitt inlägg om uttrycket "sociala reformer utan socialism" som användes under valrörelsen. Jag lycker att det är en bra rubrik på årets förslag från regeringen angående familjepolitiken. Om Göran Karlsson i stället vill kalla det för "polilik av egoistiskt märke" så är det hans sak, men del blir i sä fall en så mycket hårdare dom över den politik som den socialdemokratiska regeringen förde, eftersom den nya regeringen pä de fiesta punkter föreslår ökade insatser. Jag instämmer alltså inle i en sådan karakteristik, inte heller av den lidigare regeringen.

Jag ber alt få yrka bifall till utskottels förslag.

Nr 105

Onsdagen den 13aprill977

Familjepolitik, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus säger atl myten om att välfärdssamhället var hotat av en borgeriig regering har avslöjats. Nej, del har den inte alls, herr Romanus. Jag påpekade i början av mitt inlägg att den nya regeringens polilik riktar sin udd mot låginkomsttagarna, och till den

Nr 105 gruppen hör barnfamiljerna. Herr Romanus kan väl ändå inle bestrida

Onsdaeen den " låginkomsttagarna under 1977 kommer all få sin standard avsevärt

1 3 anrii 1977 försämrad! Så nog håller mitt tal om att udden i den borgerliga regeringens

_____________ politik riktas mol låginkomsttagarna och därmed är ett hot mol välfärden.

Familjepolitik, Det är inte tu tal om den saken.

m. m. Naturligtvis förstår jag atl herr Romanus inle känner sig till freds med

mitt agerande i denna talarstol. Men jag skulle vara ytterligt bekymrad om jag i det avseendet fick beröm av en folkpartist och regeringsadvokat. Jag bestämmer själv min teknik i debatterna. Och hur gick det med de borgeriigas lal i valrörelsen, herr Romanus? Det var det som jag vände mig emot. Hur gick det med vårdnadsbidragel? Inte har vi fått det! Och hur blev det med reformerna utan socialism? Ja, det blev möjligen utan socialism men inte några reformer i egentlig mening. Och om regeringen höjer momsen, herr Romanus, så drabbar del onekligen jusl de grupper som vi i vårt politiska arbete vill skydda. Folkpartiet har uppenbariigen inte samma intresse av att skydda de grupperna.

Vidare sade herr Romanus att vi i vår motsatsställning lill de borgerliga bara vill ge lill känna en och annan sak. Ja, det är klart att vi inte vill göra något avsteg från den politik som vi har fört i barnomsorgsfrägan. Men i den mån som den borgeriiga regeringen inte fullföljer den politiken kommer vi inte att vara nöjda, herr Romanus. Var så säker pä det!

Slutligen tog herr Romanus upp frågan om egenföretagarna och sade att de är en pressad grupp. Men vad är det för rättvisa i all egenföretagare skall slippa avgifter för barnomsorgen, medan låginkomsttagarna får betala? Herr Romanus fär nog lov att tänka över den saken en gång till. För det är onekligen så att egenföretagarna oftast har bättre möjligheter än andra alt betala avgifter till barnomsorgen.

Hen NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus sade att ulskottel nu har gjort en myckel tydligare och klarare skrivning än någon gång tidigare när det gäller ullalandet alt regeringen måste vidta åtgärder för atl åstadkomma en kraftig utbyggnad av barnomsorgen. Ja, herr Romanus, del tolkar jag sä atl när vi hade en socialdemokratisk regering behövde några sådana uttalanden inle göras. Detta bekräftas också av att det var den socialdemokratiska regeringen som tog initiativ till överläggningar med Kommunförbundet om det förslag som förelagts riksdagen rörande den nya målsättningen för utbyggnaden av barnomsorgen med elt första elappmål att bygga 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya platser inom fritidshemsverksamheten.

Men vad som nu håller pä att hända är alt den målsättningen inte
kan klaras, och det beror på atl den borgerliga regeringen inte är beredd
alt följa upp frågan och vidtaga de nödvändiga åtgärderna. Dä är del
helt naturiigt alt utskottet måsle vara betydligt mera skärpi i sin skrivning
än vad utskottet haft anledning vara lidigare.
24 Vidare frågade herr Romanus: Varför kommer inte socialdemokraterna

med några konkreta förslag till åtgärder ulan bara begär att den borgeriiga regeringen skall göra det? Där tycker jag att det trots allt är viktigt att peka på ansvarsfördelningen, herr Romanus. Vi har i dag en borgerlig regering, och det är den som har del yttersta ansvaret och som förfogar över de olika instrumenten. Därför är det frän del hållet som åtgärderna i första hand bör komma. Jag vill gärna fråga herr Romanus, om han känner till vad som är orsaken lill att kostnaderna har ökat så krafiigt när det gäller själva barnstugebyggandet. Det finns, enligt min mening, anledning att undersöka orsakerna till kostnadsökningen, eftersom del kan finnas behov av insatser för atl pressa ned byggkostnaderna. Dessa åtgärder mäste i så fall planeras med utgångspunkl i kännedom om orsakerna. Känner herr Romanus lill anledningen till varför planeringsnivån i vissa kommuner är så låg? Finns del möjligen i vissa kommuner en ovilja att bygga ut barnomsorgen i den takt som riksdagen har bestämt? 1 så fall finns det anledning all överväga, om det är nödvändigl med tvingande lagstiftning för alt fä sädana kommuner att följa de beslut som riksdagen har fattat. Uppgifier om förhållandena bl. a. på dessa områden måste rimligen tas fram av regeringen som förfogar över instrumenten.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Romanus knöt an till vad jag i mitt förra inlägg sade om förskolans betydelse för barnens utveckling, och jag vill tolka honom så, att han delar min uppfattning atl den här verksamheten behövs för alla barn. Hur skall vi dä nå dithän? Det hjälper ju inte hur mycket skärpa man än använder i formuleringarna i utskoliets skrivning, när inte ens sädana åtgärder vidtas som kan garantera den utbyggnadstakt som beslutades av riksdagen 1976.

Utskottet säger alltså att det med skärpa vill betona det angelägna i atl åtgärder vidtas för att planen följs, men det är inte berett atl tillstyrka de förslag som vi inte bara i årets motion utan i många lidigare motioner har fört fram när det gäller både lagstiftning och ekonomiskt statligt stöd till denna verksamhet.

Sedan log herr Romanus upp en annan fråga som även den ventilerats tidigare här i riksdagen. Han ger i år liksom i tidigare debatter en fullständigt skev bild av vpk:s motion i vad avser finansieringen av barnstugeutbyggnaden. Jag tar mig friheten, herr Romanus, att erinra om att det i vår motion i är finns ett stycke med följande lydelse:

"50 000 barnslugeplatser kostar i dag 1,6 miljarder kronor att bygga
och inreda. Som jämförelse kan nämnas att den totala kostnaden för
försvaret nästa budgetär kommer att uppgå till 17 miljarder, varav de
rena försvarskosinaderna utgör 11 miljarder. Ett enda Viggen-plan mot
svarar nära 900 barnstugeplatser. Man kan således inte låta sig nöja

med förklaringen att samhället inte har ekonomiska resurser för barnstugebyggande i rimlig omfattning. Ty resurserna finns, men de används pä annat sätt. Man måste ställa frågan om vi har råd med 17 miljarder

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

till försvaret, om vi har råd alt satsa på privatbilism i stället för kollektivtrafik, om vi har råd att låta kapitalägarna bygga bankpalats och exportera kapital upp lill 3,5 miljarder varie år."

Där, herr Romanus, finns det pengar att ta!

Hur många barn skall slängas ut, frågar herr Romanus. Också detla ger en verkligt skev bild av vad vi har sagt. Vi kräver alltså en utbyggnad som ger plats ät alla barn. När vi i en tidigare motion talade om en alltför snabb utbyggnad var anledningen den all personalutbildningen inle hängde med. Det har fattats utbildad personal, om. det över huvud taget har funnits någon.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! De två formuleringar som jag jämförde, Ivar Nordberg, var utskottets skrivning i år och i fjol om utbyggnaden. Utskottet skriver nu:

"Utskottet vill för sin del med skärpa understryka angelägenheten av att regeringen - både i det nu aktuella lägel och om så visar sig erforderligt senare under planeringsperioden - överväger och ulan dröjsmål vidlar de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för all utbyggnadsplanen skall hållas." Man vill alltså atl åtgärder skall vidtas utan dröjsmål.

Förra årel hade utskottet följande formulering;

"I samband med den avstämning som år 1980 skall göras av den fak
tiska utbyggnadslakten av barnomsorgen måsle det anses ankomma på
regeringen att överväga vilka ytterligare ålgärder som kan behövas om
kommunerna inte förmält bygga ut barnomsorgen i överensstämmelse
med de-- angivna riktlinjerna."

Jag skall inte pressa skillnaden mellan dessa uttalanden alltför myckel, men nog är del en skillnad. Den kan inte bara bero pä atl regeringen tidigare var så fantastiskt bra, att man inte behövde göra något uttalande. Uttalanden gjordes vid åtskilliga tillfällen av socialutskottet, men utskottet har skärpi tonen. Jag lycker alt Ivar Nordberg borde inkassera della som en framgång för strävandena all bygga ut barnomsorgen och inte bara försöka bortförklara det med alt det nu är sä mycket viktigare all göra uttalanden därför alt vi har fält en ny regering.

Jag håller med Ivar Nordberg om att del är vikligl att analysera uppgången av byggnadskostnaderna och att man bör undersöka varför vissa kommuner inte häller den utbyggnadstakt som vi hade hoppats på. Jag tycker också alt det är rimligt att regeringen utför denna uppgift. Jag konstaterar bara att den socialdemokratiska reservationen i socialutskottet med tanke på del myckna lal som förekommit under den senaste månaden från socialdemokraterna orn regeringens handlingsförlamning osv. inle är särskilt imponerande. I reservationen begärs något som regeringen redan har lovat, och det är inte myckel att komma med om del gäller att visa handlingskraft - sådan kan även en opposition ibland tillåta sig.

Göran Karisson kan vara lugn - jag har inga förhoppningar om atl

kunna fä honom att ändra debatteknik i kammaren. Jag tycker atl den är underhällande, och mig gör den ingenting. Vad jag sade var bara att man inte, trots herr ordförandens inlägg, skall vara förvånad över alt det råder elt gott samarbete i utskottet. Men när Göran Karisson säger att momshöjningen är något som särskilt drabbar låginkomstlagarna förstår jag att han talar av erfarenhet. Den regering som mest höjt momsen i det här landei är ju den som kom från Göran Karlssons parti. Nu kornmer barnfamiljerna atl kompenseras för momshöjningen. Om man skall göra en åtstramning tror jag att del finns starka skäl all rikta den mot konsumtionen och inte mol sysselsättningen, som socialdemokraterna föreslär.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus säger atl förslagen i vår reservation och i utskotlsbetänkandet inte skiljer sig så särskilt myckel ål. Men del är ändå så, att vi har fält en borgerlig regering sedan sist, och det är della som har ändrat vårt ställningstagande. När partisekreteraren i ett av de partier som ingår i denna borgerliga regering gör uttalanden, som vänder sig mot en utbyggnad av barnomsorgen, får väl herr Romanus ändå förstå, att vi är oroliga.

Vad sedan beträffar momshöjningen känner jag inle lill att folkpartiet vid något tillfälle haft något all anföra mol denna. Del har i slällel gått med pä höjningen. Vad som nu sker är i alla fall all man klipper till mol låginkomsttagarna. Vi hade ett förslag om att man i stället skulle höja arbetsgivaravgiften och alt lönlagarna skulle avslå frän motsvarande summa vid avtalsuppgörelsen. Det förslaget hade inle sin udd riktad mol sysselsättningen, herr Romanus. I den mån löntagarna tar hänsyn till höjningen sker en utjämning, som gör att åtgärden blir helt neutral. Det borde herr Romanus kunna förstå.

Hen NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Redan i mitt första inlägg, herr Romanus, inkasserade jag den skrivning, som ulskottel är enigt om och som med skärpa ställer krav lill regeringen om alt vidta nödvändiga åtgärder för atl klara utbyggnaden av barnomsorgsverksamheten, som en framgång och elt tillmötesgående med anledning av den verksamhet som socialdemokratin har bedrivit gentemot en handlingsförlamad regering i denna fråga.

Med utgångspunkt i atl del inte görs någonting från den borgerliga regeringens sida har jag full förståelse för att herr Romanus har större tillit till alt oppositionen, socialdemokraterna, skall komma med förslag till de konkreta åtgärder som är nödvändiga för atl klara den här utbyggnaden. Tilliten till den borgerliga regeringen är alltså inte särskilt stor hos herr Romanus, och det har jag i och för sig full förståelse för.

När det gäller den socialdemokratiska regeringen vill jag bara säga att då vi behandlade dessa frågor gav socialministern klart uttryck åt alt det var naturligt alt vidta de ytterligare ålgärder som kunde erfordras

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

för att det uppställda målet skulle uppnås. Några sädana klara konkreta besked har vi inte hört frän den borgerliga regeringens sida, än mindre vilka konkreta åtgärder som är nödvändiga.

När vi vill ha redovisning från regeringens sida om planeringsläget inte bara för tiden fram till 1980 utan också för åren 1981 och 1982, så säger herr Romanus i sitt första inlägg, att del är någon form av efterhandskonstruklion. Men av vår partimotion, herr Romanus, framgår det klarl att vi vill ha en redovisning som fångar in tioårsperspektivet i dess helhet.

Tolkade jag herr Romanus rätt, är vi överens om behovel av en sådan här redovisning även för åren 1981 och 1982 och förutskickade all socialministern redan här i debatten i dag skulle kunna deklarera att en sådan redovisning skall lämnas, och då, herr Romanus, är det lämpligast att den borgeriiga majoriteten stöder den reservalion som den socialdemokratiska minoriteten har i denna fråga, därför atl dä får man ett klarl uttalande att en redovisning skall lämnas även för de två åren. Följer man utskottsskrivningen finns del inte garanti för mer än en redovisning fram till 1980.

Vidare.säger herr Romanus när det gäller kvalitetsfrågan att den utreds. Men, herr Romanus, det behövs ekonomiska stödåtgärder nu till kommunerna. Därför är del nödvändigt att de 65 miljoner som vi föreslär slälls till kommunernas förfogande för insatser pä delta område. Del är bara atl beklaga att borgerligheten inte är beredd atl ställa sig bakom della. Alt finansieringen då bör ske via uttag av avgifter från egenföretagarna lycker herr Romanus är att belasta dessa företagargrupper. Men vad som har hänt är atl man frän den borgerliga regeringens sida har gett skattelättnader till de grupperna lidigare och nu låter löntagarna betala hela kostnaden för barnomsorgsulbyggnaden.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Ivar Nordberg missförstod mig, om han trodde att jag har någon större tillit till den socialdemokratiska oppositionen i det här fallet. Vad jag har pekat på är, alt det som ni föreslår är så oerhört litet, all det rimmar dåligt med den kritik som från ert håll riktats mot regeringen. När man inte har mer att komma med än att nu skall det krävas redovisning för ytterligare tvä år i budgetpropositionen lill nästa år och att detta skall riksdagen skriva lill regeringen om, som vi borde kunna fä besked om här - då är del ingenting med oppositionspolitiken. Någon större tillit kan jag alltså inte ställa upp med.

Det är ingen oenighet heller om målsättningen för tioårsperioden, utan den finns också med i utskottets ståndpunktstagande.

Nu är det plötsligt bråttom alt göra något åt barnomsorgens kvalitetsfrågor - frågor som vi har försökt föra fram och fått reservera oss för gentemot den tidigare ulskottsmajoriteten. Nu har alltså den nya regeringen tagit upp delta i sin regeringsförklaring. Man har börjat överläggningar med Kommunförbundet och med personalorganisationerna.

men dem kan man nu inte vänta på, fast man tidigare kunde vänta och vänta och avslå medan man salt i regeringsställning och själv hade möjligheterna. Men nu kan man inte vänta, utan nu vill man kasta fram ett ganska ogenomtänkt förslag, och det måste genomföras omedelbart. Den politiken kan jag inte fatta. Det är ju ändå så- om vi nu är överens' om att daghemssituationen är bedrövlig och oroande - att de som har det främsta ansvaret för detta tillstånd är socialdemokraterna; del ansvaret kan ni inte komma ifrån efter bara ell halvår!

All utskottet nu gör etl skärpt uttalande beror dels på situationen, dels på atl vi vel all planerna ute i kommunerna inte är sä vittgående som vi skulle önska. Jag tror att också den socialdemokratiska oppositionen fäster större avseende vid detla uttalande, än vid några enstaka uttalanden som har gjorts utanför riksdagen av personer som i del här sammanhanget inte har något som helst ansvar för barnomsorgen.

När jag ändå har ett par sekunder kvar borde jag ge en replik till Eivor Marklund också.

Jag vet att ni slaktar en Viggen eller två även i den här parlimolionen. Detta flygplan är som galten Särimner: det skall räcka lill allting. Men jag har full täckning för vad jag sade, nämligen att det inle görs klart vad era förslag skulle kosta all genomföra, och all del inle heller finns någon utredning om hur personalen skall kunna räcka lill. Det tar ett par år att utbilda förskollärare, hur omfattande utbildning man än sätter i gång, men det får ju inte under några förhållanden förekomma någon överinskrivning i förhållande lill de här siffrorna - det står i er motion. Del betyder alltså alt barnantalet i syskongrupperna nu skall sänkas från 18 till 12 - det finns ingenting angivet om någon långlidsplan eller någonting sådant - och del får under inga förhållanden förekomma överinskrivning! Det är detta som jag har vänt mig mot. Den andan kan vi inle arbeta i.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Herr talmannen anmälde att herr Nordberg anhållit alt till protokollel få antecknat alt han inle ägde rätt lill ytterligare replik.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag vill säga till herr Göran Karlsson all hotet mol välfärden upplever vi när sysselsättningen viker och människor blir ulan jobb. Det var den situationen som den nya regeringen mötte då den trädde till för ungefär sex månader sedan. När den ena stora företagsgruppen och branschen efter den andra visade hur situationen var log regeringen som en av sina första och största uppgifier att rädda sysselsättningen, alt skapa jobb i dagsläget och atl dra upp riktlinjer för sysselsättning och näringslivets utveckling för framliden. Det aren mycket väsentlig fråga, och jag förslår all herr Göran Karlsson är litet irriterad över att vi efter detta länga socialdemokratiska styre har fält överta ett samhälle med alla dessa problem, som den gamla regeringen lämnai efter sig.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

När det gäller familjepolitiken, herr Göran Karisson, har vi lagt fram en särskild proposition, som vi senare kommer att diskutera vidare.

Jag måste säga att när jag har lyssnat på herr Göran Karlsson och herr Ivar Nordberg i de debatter om barnomsorgen som vi fört under de här åren har jag funnit att väldigt mycket varil rena rama spegel-fäkteriel och att herrarna har synnerligen dåligt på fötterna i den här debatten. Här ställs frågor, och det påstås atl vad som nu håller på att hända är att målsättningen om de 100 000daghemsplatsernaochde50 000 platserna i fritidshem inte kan uppfyllas. På vilken grund gör ni egentligen della uttalande i dag? Vilket material har ni som klart visar della?

Herr Göran Karlsson talar om atl han är orolig över att en partisekreterare i ett av regeringspartierna går ut och säger si och så. Jag måste säga att jag under många års samarbete med herr Göran Karlsson i utskottet aldrig tidigare har uppfattat alt herr Göran Karlsson blivil sä skakad av en enskild persons uttalande. Om del är sä all herr Göran Karisson här i dag kräver ett avståndstagande av mig till ett sådant uttalande, kan jag naturligtvis göra del på nytt. Gör en enskild person

- del må vara en riksdagsledamot eller en partisekreterare - ett uttalande,
sä får del slä för vederbörande. Vi har regeringsdeklarationen att arbeta
efter. Regeringens politik grundas, som vi har sagt förut i debatter här,
på de riktlinjer som anges i regeringsförklaringen, och där sägs klarl
och tydligt atl samhällets barnomsorg skall byggas ut i enlighet med
riksdagens beslul. En enig regering slår bakom dessa uttalanden, herr
Göran Kari:3Son. I budgeten framgår det också klart att medel har anvisats
för att fullfölja den överenskommelse som legat till grund för det beslut
som riksdagen har faltal i den här frågan.

Herr Ivar Nordberg har talat om min brist på ansvar, min brist på initiativ osv. Jag vill säga herr Ivar Nordberg alt brist pä ansvarskänsla, det visar man när man kastar ul beskyllningar och vilseledande uppgifier som man saknar underlag för.

Hur ligger del då lill? Låt oss försl se på de dagsaktuella siffrorna

- jag är övertygad om att både herr Karlsson och herr Nordberg känner
lill dem. De visar att socialstyrelsen under perioden den 1 januari
1976-dei'n 31 mars 1977 har beviljat anordningsbidrag för sammanlagt
41 000 platser i daghem och fritidshem. Enligt överenskommelsen skulle
under 1976 och hela 1977 51 000 platser ha påbörjats. Det innebär alltså
att om vi sätter i gäng arbetet med 10 000 platser till under de månader
vi har kvar av är 1977, så ligger vi i nivå med den överenskommelse
som var grunden för riksdagsbeslutet. Det är situationen i dag, och dä
finns det sanneriigen ingen anledning för er att hänga vare sig kom
munalmännen och -kvinnorna eller socialministern. Resultatet visar ju
någonting annat än det ni försöker göra gällande här.

Så var det fråga om initiativ. Vi har haft överläggningar med Kommunförbundet, vi har fört diskussioner om utbyggnaden och om kvalitetskraven. Planeringsgruppen för barnomsorg inom departementet sände ut sitt planeringsunderlag under mars månad. Det verkliga malerialel

får vi sedan redovisa någon gäng i slulel av maj eller i juni månad. Då har vi del reella underlaget, och dä kan vi ta ställning till hur det ser ul för åren framöver.

Det är rätt intressant när herr Nordberg nu frågar: Varför inte redovisa planeringsunderlaget för 1980-1982? Han lägger alltså lill två år. Visst kan vi göra det, för jag utgår frän att det kommer med i del material som kommunerna redovisar nu. Och del planeringsmaterial som kommunerna lämnar till socialstyrelsen är ju inga hemliga handlingar som göms i några lådor, utan det är sådant som öppet redovisas. Jag förstår inte del sätt ni för debatten på i dag.

Diskussionen om kvalitetskraven är rätt intressant, när man tidigare har suttit med i socialutskottet och där diskuterat kvalitetsfrågorna. Jag konstaterar att den nuvarande regeringen har ställt sig bakom det program för utbyggnaden av barnomsorgen som riksdagen antog. Men dessutom har vi sagt - och del lill skillnad från vad socialdemokraterna förut har hävdat - alt utbyggnaden måste följas upp av insatser pä kvalitetssidan. Det går inte att bara diskutera kvantiteten, vi måste också ha med kvaliteten. Regeringen har funnit kvalitetsfrågorna så angelägna i samband med utbyggnaden alt elt klarl uttalande därom har tagits in i regeringsdeklarationen. Så småningom har - och del är bra, tycker jag - socialdemokraterna insett att kvaliteten i barnomsorgen måste garanteras om förskoleverksamheten skall fä den betydelse för barnens utveckling som vi alla eftersträvar och som vi har lagt fast när vi antagit lagen.

Socialdemokraterna har i en motion - och den har ju sedan följts upp i en reservation till uiskottsbetänkandei - föreslagii en särskild resurs för detta ändamål. Lät mig då säga att det är bra att kvalitetsfrågorna på det sättet sent omsider skjutits fram även från ert håll. Skillnaderna gäller nu egentligen bara på vilket sätt kvalitetsförbättringen bäst skall garanteras. Utskottsmajoriteten har på ell övertygande sätt, tycker jag, motiverat varför den socialdemokratiska motionen inle bör bifallas. Utskottet har pekat pä att nuvarande bidragsregler är så utformade all hänsyn kan tas lill behovet av mindre barngrupper och därmed ökad personaltäthet vid daghem där särskilda problem gör sig gällande. Utskottet har också pekat pä de administrativa insatser som skulle erfordras för att ett särskilt statsbidrag av socialdemokraternas modell skulle fungera.

Jag är angelägen all tillägga alt vi frän regeringens sida vill skapa garantier för all grundläggande krav på personaltäthet och gruppstorlek uppfylls av kommunerna. Och hur vill vi göra det? Jag sade förut att vi hade tagit in detta i regeringsförklaringen. Då anser vi att det ar en viktig sak inom barnomsorgen. I samarbete med de politiskt ansvariga huvudmännen och personalens egna organisationer skall vi klara della med de grundläggande kvalitetsnormerna. Av den anledningen har vi påböriat elt arbete inom departementet, där vi med representanter för huvudmännen och personalorganisalionerna skall diskutera oss fram till den bästa lösningen. Helt naturligt är de ekonomiska frågorna med i bilden. Men ambitionen är alltså dels utbyggnad, dels förbättring av kvaliteten.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Nr 105 Del här anförandel vill jag avsluta med att säga - jag vet inte hur

Onsdagen den många gånger jag har sagt del i kammaren under våren - att vår strävan

I 3 anrii 1977 °''' ambition är att del program som riksdagen har antagit om de 100 000

_____________ daghemsplatserna och de 50 000 platserna i fritidshem, det skall uppfyllas.

Familjepolitik, I dagsläget finns ingenting som visar på att det inte skulle bli så; vi

m. m. ligger nu före. Det problem som vi kan få framåt hösten gäller faktiskt

personalfrågan, eftersom del under 1976 påböriades fler daghemsplatser än man räknat med. Den beräkning av personaltillgången som man dä gjorde anpassade man lill den igångsättning som skulle ske enligt överenskommelsen. Nu ligger vi alltså betydligt före.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Socialministern sade en sanning som jag gärna vill understryka, nämligen att hotet mol välfärden uppstår när människorna är utan jobb.

Atl det är på det sättet vill jag som sagt understryka. Men hur var det i höstas, herr Rune Gustavsson? Dä var det ingen hejd på de löften ni uttalade. Då var det inte någon fara för jobben. Då skulle ni ge vårdnadsbidrag, och då skulle ni genomföra mängder av reformer. Vad har det blivit av detla? Jo, ni har plötsligt upptäckt all detta med att regera, det är inte detsamma som atl stå och dela ul oansvariga vallöften pä valmöten ute i landet. Hur har ni t. ex. tagit ert ansvar beträffande sysselsättningen? Herr Åsling har ju sagl all förelagen skall ta sitt sociala ansvar. Men hur blev det med L M Ericsson i Olofslröm? Vad gjorde ni då ifrån regeringens sida? Inte etl dyft! Ni gjorde bara helt allmänna uttalanden som inte innebar några som helst konkreta besked.

Nu säger socialministern: del kommer en särskild proposition i vård-nadsbidragsfrågan, så den skall vi inte diskutera i dag. Att herr Rune Gustavsson inte vill diskutera delta i dag, det förstår jag. Men i TV för en och en halv månad sedan förklarade han att det kommer ett förslag om vårdnadsbidrag. Vart tog del förslaget vägen? Del är della som vi har rätt att kräva att få reda på.

Sedan säger socialministern att ett uttalande i barnomsorgsfrågan från en enskild ledamot av ett parti inte är någonting atl fästa avseende vid. Men märk väl: herr Tobisson är inte någon vem som helst. Han är partisekreterare och företrädare för del i regeringen mest handlingskraftiga partiet, och han har ett stort inflytande över dessa frågor. Det är detla som inger var och en som funderar över den här saken oro. Herr Tobisson kan man inte avfärda så lätt, och han har med all säkerhet lyssnat på sill eget parti innan han kom med sina propåer.

Jag vill sedan komma lill kvalitetsfrågan som socialministern log upp. I det sammanhanget sade han bl. a. att det är administrativa skäl som gör att man nu inte kan stödja värt förslag. Förlät, herr socialminister, men delta är om något de obotfärdigas förhinder!

Herr NORDBERG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Socialministern säger att de socialdemokratiska ledamöter som i dag agerar och som tidigare har agerat i barnomsorgsfrågan har myckel dåligt på fötterna och att det mera liknar ett spegelfäkteri från socialdemokratisk sida. Men, herr Gustavsson, ett enigt socialutskott ställer sig ju bakom just den oro inför del dåliga planeringsläge som föreligger när del gäller barnomsorgsutbyggnaden ute i kommunerna och som vi socialdemokrater har givit uttryck för. Detsamma gäller även de krav som vi har ställt om åtgärder från regeringens sida för att säkerställa utbyggnadsprogrammel! Herr Gustavssons kritik riktar sig med andra ord inte bara mot socialdemokraterna, ulan hans kritik riktar sig också mot de egna partivännerna och regeringsbröderna i utskottet. Kritiken riktar sig också mot herr Gustavsson själv. 1 interpellationsdebatten den 1 mars sade han nämligen att han kände en stark oro för det planeringsläge, som han visste förelåg ute i kommunerna för de tre sista åren av femårsperioden. Men hell plötsligt den 24 mars och i dag är den oron borta, och herr Gustavsson förfogar i dag inte över något annat underlag än del han förfogade över den 1 mars. Detla innebär en anmärkningsvärd kovändning från socialministerns sida.

Del är inte oron för de daghem och barnsiugor som har byggts som vi känner, utan det är oron för de daghem och fritidshem som ännu icke är byggda. Det är delta som regeringen måste ta pä allvar, sä att man vidtar nödvändiga åtgärder.

Sedan vill jag tacka socialministern för att han sade att han är beredd att för riksdagen redovisa planeringsläget även för åren 1981 och 1982. Vad som förvånar mig är då bara att socialministern i interpellationssvaret inte var beredd att ge besked på den punkten utan inskränkte sig till att vilja lämna en redovisning endast fram till 1980. Det förvånar mig också att socialutskottets borgerliga majoritet inle var beredd alt biträda vårt krav pä atl fä en redovisning med tioärsperspeklivet i sikte. Men med de uttalanden som nu har gjorts av socialministern och ledamöter av ulskollet förväntar jag en deklaration från utskottets talesman atl man kommer att stödja den socialdemokratiska reservalionen 1. Om man inte gör det är del som anförts fortfarande bara tal - man menar inget allvar med vad man säger.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! När herr Göran Karlsson säger att det inte fanns någon hejd pä löftena vill jag säga till honom att varken jag eller någon annan ledamot av den nya regeringen hade klart för oss hur besvärligt det var med landels ekonomi. Det fick vi veta strax efter valet. Vi har tagit vårt ansvar, herr Karlsson, med insatserna för alt rädda jobb. Sedan var väl exemplet med Olofström ändå litet illa valt! Som framgick av TV i går kväll och tidningarna i dag har - lack vare regeringens insatser - jobben räddats för de närmaste åren.

Jag tog avstånd frän en enskild persons uttalande, herr Karlsson. Det

3 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

var det herr Karlsson frågade om jag ville göra. Men det var han inte nöjd med. Vad är herr Karlsson i Huskvarna egentligen ute efter? Tala om del!

Vad sedan gäller vårdnadsbidragel och familjepolitiken harjag utgått från att vi skall diskutera familjepoliliken vid ett kommande plenum när den frågan har ulskotlsbehandlais. Det brukar vara så, herr Karlsson, att det är när utskotten lagt fram sina belänkanden som vi diskuterar frågorna här i kammaren. Vi har klart redovisat hur vi ser pä frågorna om värdnadsbidrag och utbyggda förmåner inom familjepolitiken.

Herr Nordberg säger atl man inte är orolig för de daghemsbyggen som är igångsatta ulan för dem som inte är planerade. Ja men, herr Nordberg, pä ell år och tre månader har vi satt i gång att bygga 41 000 platser - och kanske fier. Vi ligger alltså väsentligt före den träffade överenskommelsen och de planer vi lidigare hade. Det är vad vi fält fram nu. Inför interpellationsdebatten som jag förde här för inte så länge sedan hade jag haft kontakter med Kommunförbundet - även om man från socialdemokratiskt håll vill förneka det. Vi hade haft överläggning med Kommunförbundet för alt diskutera ekonomin, för alt diskutera uibyggnadsplanerna - och Kommunförbundet hade gett sitt klara besked; Vi kommer att anstränga oss för alt de här planerna skall fullföljas.

Del dåliga planeringsläget vet herr Nordberg ingenting om - i varie fall inte så myckel att han kan uttala sig så kategoriskt som han gjort här. Det beskedet får herr Nordberg liksom jag i börian av juni. Då kan vi diskutera situationen vidare.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig säga några ord till herr socialministern beträffande uttalandet att det inte var känt att vi hade en dålig ekonomi i vårt land. Jag skall citera finansutskottets betänkande vid förra årets riksdag om den ekonomiska politiken, där man säger: "Regeringen har tvingats lägga om politiken i sådan riktning alt breda majoriteter i riksdagen kunnat lägga fast en expansiv ekonomisk politik med syfte alt rädda den fulla sysselsättningen, förbättra offentlig service och investera i ökad produktionskapacitet. Riktlinjerna för denna politik, som präglas av en kombination av generella och selektiva åtgärder, har i hög grad grundats på centerns och folkpartiets förslag och motioner." Det är alltså bl. a. centerpartiet, som herr Gustavsson företräder, som står bakom den politik som har förts. Så okunnig kunde väl inte Rune Gustavsson vara om att det fanns problem i vårt land; jag tänker t. ex. på varven och pä en hel del stålindustrier.

Ni var med och sjöng hos pastor Hedlund i missionslältet atl "löftena kunna ej svika" - ni var de första alt svika era löften; det gjorde ni så fort ni tillträdde regeringsansvaret.

Om Olofström kan räddas, så är det mera tack vare fackets insatser än tack vare regeringens. Men även om televerket nu gjort beställningar i förväg är det inte säkert atl Olofslröm, som arbetar med en gammal

teknik, kan lösa problemen. Hur del går med den saken fär vi se, herr Rune Gustavsson. Jag är inte säker förrän jag ser det på papperet.

Hen NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Socialministern och vi har i dag exakt samma material som utgångspunkt för våra diskussioner som förelåg den 1 mars. Hur kan det komma sig alt socialministern kände oro den 1 mars men inte i dag?

Socialministern kryper bakom siffror som han inte känner till. Han sätter sin lit till saker och ting som han inte vet någonting om - det är vad som minskar hans oro. Men det vi vet är att de tre senaste åren i femårsplanen visar stora risker för att vi inte klarar utbyggnaden av 100 000 resp. 50 000 platser i daghem och fritidshem. Då är det nödvändigt att man planerar att vidta åtgärder som kan bli nödvändiga för att klara det programmet. Men det är tydligen socialministern helt ointresserad av.

Socialministern säger att man haft överläggningar med Kommunförbundet. Tydligen har de överläggningarna lugnat herr Gustavs.son. Men inget material från dessa överläggningar har kunnat redovisas eller delges riksdagens ledamöter. Är det så atl herr Gustavsson sitter inne med andra uppgifter om planeringen än vi gör?

Har socialministern exempelvis undersökt orsakerna till den höga kosl-nadsstegringen pä byggandet av barnsiugor? Finns del, när man undersökt orsakerna till detta, anledning att överväga åtgärder från regeringens sida, herr Gustavsson? Har man, herr socialminister, kommit underfund med varför vissa kommuner ligger så lågt när det gäller planeringen av utbyggnaden av barnomsorgen? Är det av politiska skäl? Är del av planeringsskäl, eller andra skäl?

Om det är av politiska skäl, om det finns en ovilja från fullmäktigeförsamlingarna att leva upp till del program som riksdagen har antagit, är då socialministern beredd att överväga eventuellt tvingande lagstiftningsåtgärder, för alt föräldrar och barn även i de kommuner, som i dag visar sig ovilliga alt svara för en tillfredsställande utbyggnad av barnomsorgen, ändå skall kunna erbjudas samma service, som andra, mera ambitiösa kommuner tillhandahåller?

När det gäller kvalitetsresonemanget konstaterar socialministern atl det räcker med del slöd som i dag ges lill kommunerna. Socialminisiern avvisar förslagel om 65 milj. kr. för ytteriigare stöd till kommunerna för atl förbättra kvaliteten inom barnomsorgsverksamheien.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag är myckel förvånad över herr Nordberg, som hell enkelt inte tar sakskäl. Herr Nordberg vet lika väl som jag att vi får de faktiska uppgifterna i slutet av maj eller i börian av juni. Herr Nordberg har inle något annat material att stödja sig på än jag. De tidigare siffrorna-är i dag inte aktuella. Vi fär det aktuella planeringsmaterialet i juni.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Den 24 mars visste inte jag, och inte heller herr Nordberg, att kommunerna hade sökt anordningsbidrag för 41 000 platser. Igångsättningarna under 1976 och de två första månaderna 1977 är alltså betydligt fler än vi hade räknat med.

Prisstegringarna har blivil oroväckande höga, och Kommunförbundet har enligt uppgifter lovat att undersöka orsakerna.

Jag vill än en gång understryka att vår ambition är alt fullfölja programmet, och vi kommer på allt sätt att arbeta för det. Jag har sagt att jag kände en viss oro, efiersom de tidigare uppgifterna visade atl utbyggnadstakten under slutet av planeringsperioden inte var tillräcklig. Men jag sade också i interpellationsdebatten, och jag vill understryka del i dag, atl vad som har kommit fram vid de överläggningar som vi har haft med Kommunförbundet inger mig förhoppningen all vi skall klara programmet.

Frän socialdemokratiskt håll talas det ständigt, herr Göran Karlsson, om svikna löfien. Vi har arbetat i drygt sex månader i regeringsställning. Vi har fält mängder av problem som vi har försökt lösa. Vad vi har lagt fast i regeringsdeklarationen är frågor som vi hoppas kunna lösa under treårsperioden. Avgörande för det är naturligtvis den ekonomiska utvecklingen och hur vi kan klara sysselsättningen.

Herr talmannen anmälde att herr Nordberg anhållit alt till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Får jag först göra ett par anmärkningar i marginalen.

Herr socialministern tillät sig i sina lidigare inlägg att sätta likhetstecken mellan familjepolitik och vårdnadsbidrag och sade att när förslagen om familjepolitiken läggs fram får vi diskutera förslagen om vårdnadsbidrag. För oss, herr socialminister, är familjepolilik såväl barnomsorg som ekonomiskt stöd till barnfamiljerna. Vi anser därför att vi diskuterar familjepolitik i dag också.

Av ett annal yttrande framgick atl socialministern, som tillhör regeringen, kände till stödåtgärderna lill Olofström inle på grund av diskussioner som har förevarit i regeringen ulan på grund av vad han har läst i tidningarna och hört i massmedia. Del är ändå ganska uppseendeväckande att en regeringsledamot skall behöva läsa i tidningar och höra i radio om regeringens insatser för sysselsättningen.

Men framför allt vill jag invända mot det sätt på vilket en företrädare för den borgerliga regeringen återigen försöker falskskriva historien om sysselsällningen och ekonomin och påslår all problemen skulle vara nya och okända sami alt den bedrövliga ekonomiska situation och det bedrövliga sysselsättningsläge som vi har nu skulle vara något som den nya regeringen har fått ärva från socialdemokratin. Jag vet inte vad herr Gustavsson gjorde under sin tid som riksdagsledamot, men han måtte inte ha följt riksdagens diskussioner om sysselsättningen och ekonomin.

Han mätte inte heller i valrörelsen ha lyssnat på någon enda av de politiska och fackliga företrädare för arbetarrörelsen som hela tiden varnade för del mycket besvärliga sysselsättningsläget och den mycket besvärliga ekonomiska situationen. Vi varnade för de överbud utan täckning som ni gjorde under valrörelsen och som vi visste skulle kunna äventyra såväl sysselsättningen som den sociala välfärden.

Vad som är nytt är inte att vi har problem alt klara sysselsättningen och ekonomin. Del som har hänt efter valet är något helt annat. Före valet, sä länge vi hade en socialdemokratisk regering, klarade vi - unikt i hela världen - ekonomin och sysselsättningen så alt vi kunde se till att människor hade jobb och det sociala välfärdsarbetet kunde fortsätta. Genom att verkligen aktivt ingripa tvingade vi företagen -om ingenting annat hjälpte - alt ta sitt sociala ansvar. Vad som är nytt efter valet är atl allt det som gjorde Sverige världsberömt - att kunna klara ekonomin och sysselsättningen i en svår ekonomisk världskris- har förfallit. Därför har vi självklart anledning all känna oro för hur det skall gå med det .sociala reformarbetet framöver. Regeringen har ju också fält lov att slå till reträtt i en rad viktiga frågor och talat om - vilket också socialministern var noga med atl påpeka - att de löften man givit kan uppfyllas och att det reformarbete som redan är påbörjat kan förverkligas endast i mån av ekonomiska resurser. Vi får se om det blir någonting över sedan man kört ekonomin i botten och riskerat människors trygghet och sysselsättning.

Herr Romanus räknade upp alla pengar som har kommit barnfamiljerna lill godo i årets budget. Men alla dessa pengar, framför allt förbättringar av bostadsbidrag och föräldraförsäkring, har tillkommit genom beslut som förra årets riksdag fattade på förslag av den socialdemokratiska regeringen. Två saker är nya, nämligen höjningen av barnbidraget och höjningen av inkomstgränserna för bostadsbidragen, båda fr. o. m. 1 januari 1978. Men dessa höjningar kompenserar ju inte prisutvecklingen och allra minst den kostnadsövervältring som har skett i del svenska samhället frän dem som har höga inkomster och liten försöriningsbörda lill dem som har små inkomster och stor försöriningsbörda, pä grund av er skattepolitik och ekonomiska politik. Barnfamiljerna hör lill dem som kommer att drabbas hårdast av ert vansiyre här i landei.

Naturligtvis leder delta även till att barnomsorgsprogrammel äventyras. Det är också anledningen till att vi för tredje gången pä kort tid med stor oro ger uttryck åt vår fruktan för atl del här programmet inte skall kunna fullföljas. Del finns verkligen många skäl att vara orolig. Först och främst är det den faktiska utvecklingen. 1 en tidigare debatt här, när vi diskuterade den faktiska igångsättningen av daghemsbyggandet under 1976/77, sade jag att jag skulle vara den första atl uttrycka min glädje över om utvecklingen blev bällre under 1976/77 än vad de siffror som vi då hade tillgång lill tydde på. Mycket tyder också på en hög igångsättning. Framför allt var den hög under 1976 och de första månaderna 1977.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Nu harjag kontrollerat siffrorna. De stämmer inte exakt med dem som socialministern nämnde innan han demonstrativt gick ut ur kammaren. Han nämnde siffran 41 000. Den siffra som jag fick frän socialstyrelsen i går eftermiddag var 37 145. Jag vill inte påstå all det inte finns någon felkälla som gör att siffrorna kan vara annorlunda, men i siffrorna ingår inle bara daghemsplatser utan också deliidsförskola och fritidshem. Det är alltså ingen neitosiffra för heldagsiillsyn.

Men vad enskilda kommuner. Kommunförbundet och socialstyrelsen framför allt framhåller är att man känner en myckel stark oro för att del skall bli ell stopp efter den 1 mars. 1 själva verket har man de senaste veckorna kunnat märka att strömmen av ansökningshandlingar om anordningsbidrag plötsligt har stoppats upp. Det finns verkligen skäl till oro på detta område. Dessa är naturligtvis så mycket större som socialministern i varje deball här i kammaren uttalar en allt större trosvisshet om alt allt skall gä bra utan några särskilda åtgärder. Den 1 mars uttryckte han här i kammaren oro för fortsättningen, men i dag säger han all allt nog skall gå sä bra.

Vår oro ökas naturligtvis dessutom av de få försöken till konkrel handling, t. ex. försök lill opinionsbildning. Vem har hört att socialministern i något av sina tal sagt atl det här är en verkligt viktig fråga? Vem har hört talas om alt socialministern har rest runt i kommunerna, undersökt lägel och försökt påverka de kommunalmän han har träffat? Vem har hört talas om - jag har frågat socialministern om detla i en lidigare debatt men inte fäll något svar - atl de borgerliga partierna har skrivit till sina kommunalmän och uppmanat dem all prioritera dessa frågor i kommunerna? Det har värt parti gjort och tagit upp saken vid mänga överläggningar inom partiet. Vi har drivit en sådan polilik ute i kommunerna, i budgetarbetet och i samband med atl barnomsorgsplanerna gjordes upp nu i vinter liksom tidigare är.

Vad har vi då mött? Jo, tjurigt, förstockat, hårdnackat, ogint och snålt motstånd, framför allt från centern och moderaterna. Då är det inte så konstigt om man tar den moderate partisekreterarens uttalanden pä allvar, alldeles särskilt som man vet atl han är närmaste medarbetare till den mest handlingskraftige och infiylelserike regeringsmedlemmen, som därtill är ekonomiminister. Det är inte konstigt all man tar hans uttalanden på allvar.

Nu kan vi konstalera att värt "tjatande" här i riksdagen - som socialministern kallade det - har lett lill all socialutskottet har ställt sig bakom betydligt skarpare uttalanden än som eljest hade kommit i fråga. Det är bra, men vi kommer inte att känna någon trygghet för dessa frågor så länge den nuvarande regeringen sitter - det är ett faktum -och sä länge så många av landets kommuner har borgerlig majoritet.

Får jag sä, herr talman, gä över till alt diskutera kvalitetsfrågorna, för de är väldigt vikliga. Då vill jag böria med att försöka skingra de dimridåer som den nuvarande regeringen försöker sprida kring den politik som vi står för och som vi drev i regeringsställning.

Man försöker hävda atl kvalitetsfrågorna första gången togs upp i borgerliga reservationer och i den borgeriiga regeringsdeklarationen. Men i samtliga propositioner som den socialdemokratiska regeringen under senare år har förelagt riksdagen om barnomsorgen har kvalitetsfrågorna ständigt framhållits såsom mycket viktiga, och konkreta förslag till åtgärder har förts fram. I det familjepolitiska prograrn som den socialdemokratiska partikongressen antog 1975 var barnomsorgen en av huvudpunkterna med mycket noggrant understrykande av dessa kvalitetsfrågors betydelse vad gäller såväl barnomsorgen som sådan som barns levnadsvillkor och boendemiljön över huvud laget. All vi sedan inle alltid kan skriva under på varie detaljförslag som framläggs från borgeriigt håll har atl göra med en bedömning av vilka ålgärder som är effektiva från kvalitetssynpunkt.

Strax före påsk behandlade riksdagen en partimotion från oss om boendemiljön. Ell förverkligande av våra förslag där skulle ha haft en oerhört stor betydelse för alla barns uppväxtvillkor och för att göra de be-tonggetlon som herr Romanus talade om bättre att leva i - många småhusområden också för den delen. Även när det gäller att få instrument för att förverkliga barnomsorgsulbyggnaden skulle de förslag vi där förde fram ha varit av stor vikt.

Vad gjorde den borgerliga majoriteten i riksdagen dä? Jo, den avslog våra förslag utan - det skall jag till er heder erkänna -ett enda argument. Man sade bara att bostadsdepartementet med sina två ministrar måste fä mer tid pä sig alt behandla redan utredda och remissbehandlade förslag.

Vi har pekat på - jag vill understryka della - att kvalitetsfrågorna är av många olika slag. Ni talar alltid om en enda sak som i och för sig är mycket viktig, nämligen barngruppernas storlek och personaltätheten. Men låt mig ta upp några andra frågor som man inte fär glömma bort.

Själva bristen pä barnomsorg är i dag den ur alla kategorier största kvalilelsfrägan, försl och främsl därför all näslan alla barn som behöver barnomsorg och i dag inte får samhällets barnomsorg är hänvisade till mycket sämre tillsynsformer. De drabbas av allt elände som följer av oroliga, otillfredsställande och icke kontinueriiga tillsynsformer. Själva bristen leder till sådana problem i barnomsorgsverksamheien som se-, gregation i barngrupperna, så länge bara de mest ömmande fallen kan. beredas plats. Den leder också till all föräldrar arbetar skift och lill att föräldrar arbetar på natten. Behovet av barnomsorg pä obekväm tid skulle minska radikalt om vi kunde bygga ut den ordinarie barnomsorgen pä dagtid.

När vi i min hemkommun gjorde en undersökning om behovet av barnomsorg fick vi som elt delresultat fram alt av de föräldrar lill förskolebarn som hade arbete pä hellid i Uppsala var del myckel fler kvinnor än män som hade arbete på nätter, pä helger, på kvällar, över huvud taget pä obekväm tid, och det hade de därför att barnomsorgen inle kunde ordnas. Ell radikalt sätt att minska behovel av nattomsorg skulle

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13apri!1977

Familjepolitik, m. m.

vara att bygga ul dagomsorgen.

Alla behov av bättre kvalitet i enskilda avdelningar eller bostadsområden kan inte tillgodoses bara genom att socialstyrelsen i Slockholm byråkratiskt fär sitta och fastställa normer-ofta ganska fyrkantiga normer - för personaltäthet och barngrupper. Behoven växlar oerhört, och de växlar inte bara beroende pä atl del är olika typer av problem utan också från tid lill annan. De som har arbetat med sådana här frågor i kommunerna eller som haft barn på daghem vet att det tillfälligt kan uppstå problem i bostadsområden eller i en daghemsgrupp. Det gör att det behövs tillfällig personalförstärkning under viss lid. Del kan uppslå problem i bostadsområden där det finns väldigt många barn med särskilda behov eller väldigt mänga invandrarbarn - i Uppsala har vi 54 nationaliteter representerade bland barn i förskoleåldern och över 80 nationaliteter totalt sett i kommunen.

Det är alldeles självklart alt de problemen löser man inle alls bara med atl föreskriva normer och sedan använda sig av de metoder som herr Romanus har pekat på. Förslaget om elt extra anslag som skulle kunna utnyttjas efter kommunernas goda omdöme är utvecklat mot bakgrund av konkreta praktiska erfarenheter i kommunerna. Det är inte alls etl hastigt tillyxat förslag som vi inte vet hur det skulle fungera. Vi har motsvarande system pä skolans område med de s. k. SÅS-peng-arna, som har fungerat utmärkt och gjort stor nytta. Vi vet alltså att förslaget skulle kunna förverkligas och fungera myckel bra. Därför är utskottets motiveringar både okunniga, dåliga och otillräckliga.

Lät mig till slut ta upp ett par kvalitetsproblem till. Det ena är personalsituationen. Det är inte alls bara en fråga om att få tillräckligt mänga anställda i institutionerna. Del är också frågan om att få människor av olika ålder, med olika livserfarenhet och med olika social bakgrund i våra barnsiugor. Det finns en stor risk för, om vi inle ser upp, atl vi kommer att fä en överrepresentation av mycket unga personer som saknar livserfarenhet - och det kan man inle klandra dem för - och som har betygsmeriterat sig i en väldigt hård betygskonkurrens där det krävs mellan fyror och femmor för att komma in i ulbildningen.

Vad vi skulle behöva få in myckel mera av i barnstugorna är medelålders män och kvinnor med erfarenhet från arbetslivet och barnens hemmiljöer, människor som har meriterat sig inte bara med högsta betyg i den nya skolan utan genom vårdarbete eller praktisk samhällserfarenhel. Därför är det oerhört viktigt, när vi nu skall öka personalen hastigt, att inte bara satsa på en stark ansvällning av ungdomsutbildningen för elever med de högsta betygen. Vi måste finna metoder alt genom brist-yrkesutbildning ge god chans till s. k. längvägare för atl också fä in andra i barnstugeverksamhelen.

Så till slut. Alltför många uppgifier lyder pä att de barn som i första hand drabbas av brislen på barnomsorg är barn under tre är. Det finns många kommuner som inte bygger en enda barnstugeplals för barn under tre år. Och det finns nästan ingen kommun som har ett jämnt byggande

för de olika åldersgrupperna. Genomsnittssiffran för landet är alt en femtedel av platserna byggs för barn under tre år - som ändå utgör näslan halva förskolegruppen!

De barnen klarar man inte med familjedaghem. Situationen i kommunerna är också den att tillgången på familjedaghemsplaiser totalt sett tryter. Dessutom är det sä att man företrädesvis önskar sig äldre barn som är lättskötta. Mycket tyder därför pä att de som fär de allra sämsta tillsynsformerna är de yngsta barnen. Och deras problem klarar man inte med fagert tal om att de skall få vårdnadsbidrag i stället - i synnerhet som det ju inle blir något vårdnadsbidrag.

Nr 105

Onsdagen den i 3 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag förnekar inte, att del har funnits uttalanden om barnomsorgens kvalitet i socialdemokratiska programskrifter. Det hardet säkert funnits. Man har också talat om del i propositioner. Men jag tror ändå att sådana konkreta initiativ som ni nu har tagit, har det inte funnits myckel av under socialdemokraternas regeringslid. I och för sig tycker jag givetvis det är ett framsteg, att ni nu har kommit med konkreta förslag. .

Birgitta Dahl har säkert praktiska erfarenheter av lokall arbete, och hon har också haft barn på daghem. Del har jag ingen anledning att betvivla - även om det inte är något som vare sig Birgitta Dahl eller socialdemokraterna har monopol pä. Jag kan hälla med om det mesta som fru Dahl sade om kvalitetsfrågorna, och del är vikligl alt vi gör något ät dem rent praktiskt. Men jag tycker det är litet märkligt alt man inte under regeringstiden har haft möjligheter att ta några konkreta, praktiska initiativ. Del är givetvis bra att så har skett nu. Men jag tror inle att det här förslaget är så praktiskt väl genomtänkt. Man talar om att det kan uppstå tillfälligt behov av förstärkning pä en barnstuga. Det harjag också erfarenhet av. Vid elt tillfälle uppstod det ett sådant tillfälligt behov, och då anordnade man ett föräldramöte pä tisdag och sade att följande måndag måste man ha förstärkning. Det fick man också. Men det hade ju aldrig gäll om man skulle ha begärt anslag till det hos socialstyrelsen. Nu fick naturligtvis kommunen ordna den saken. Därför tror jag som sagt inte atl s-förslaget är någon praktisk metod. Vi skall gärna arbeta för att kvalitetsfrågorna beaktas mera vid utformningen av statsbidragssystemet. Det är också vad som sägs i regeringsdeklarationen, och socialministern har ju nu tagil upp överläggningar med Kommunförbundet och personalorganisationerna.

Del är bra att man nu har börjat med detta, och ingen vel vad vi där kan komma fram till. Men att man löser problemen genom att socialstyrelsen - som Birgitta Dahl kallar för fyrkantig och stelt byråkratisk - får en fond alt dela ul pengar från, del tror jag inte på. Självfallet kan pengarna göra nytta, men man frågar sig om inte ett mer genomtänkt förslag skulle kunna göra siörre nytta. Detta är anledningen till att vi har avstyrkt förslaget.

Nr 105 ■'•■ Fortsätt gärna med diskussionen om kvalitetsfrågorna. Jag uppskattar

Onsdagen den " '' framförda synpunkterna - utom när man efter atl ha suttit i

13 anrii 1977 regeringsställning sä många år går ut med indignation och säger alt nu

--------------- är tydligen den nya regeringen likgiltig för kvaliteten. Det är ju jusl

Familjepolitik, den nya regeringen som har tagit upp den frågan, vilket den gamla re-

m. m. • geringen inte gjorde. Atl den nya oppositionen har gjort det, i likhet
med den gamla oppositionen, är ju bara som det skall vara.

Fru DAHL (s) kort genmäle;

Herr talman! Man kan naturligtvis framställa detta förslag så som herr Romanus nu gjorde, men tillåt mig då atl konkrel beskriva vad det är fråga om.

Här gäller det all använda medlen pä samma sätt som skolan använder de s. k. SÅS-pengarna. För kommuner som vet att de har bostadsområden med problem, mänga barn med särskilda svårigheter därför alt där finns institutioner för vård av hörselskadade barn eller liknande, som behöver integreras i barnstuga, eller kommuner som vet att de i likhet med min egen kommun har mänga nationaliteter representerade bland förskolebarnen, är det inga svårigheter alt upprätta en fierårsplan över på vilket sätt man kan göra betydande insatser för de barnen och se lill att man får anslag från socialstyrelsen för den verksamheten.

Jag har också erfarenhet av hur vi, under den korta tid på 1960-talet när socialdemokraterna hade majoritet i Uppsala, ordnade någonting som kallades för en personalpool som kunde rycka ut vid sådana här tillfälligt uppkomna situationer. Del gjorde vi utan några särskilda anslag och det kostade oss pengar. Det hade varit bra om vi hade kunnat få hjälp från socialstyrelsen för de extra kostnaderna, även om den hade kommil i efterhand. Insatserna måste naturligtvis göras omedelbart. Det första som hände när det blev borgerlig majoritet var att man avskaffade den här resursen för barnstugorna och betydligt försämrade kvaliteten. Den risken skulle inte vara lika stor i våra borgerligt styrda kommuner om del faktiskt fanns en möjlighet atl få hjälp för sådana här socialt angelägna uppgifter. Jag tror nog att de socialdemokratiskt styrda kommunerna däremol är benägna alt ge dessa resurser, men naturligtvis finns det redan behov hos kommunerna av alt fä slöd för denna verksamhet, och det är för oss obegripligt hur ni kan vilja avvisa en sä angelägen och viktig sak.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag bestrider inle att det kan finnas sådana behov som
gär att planera och ett exempel är just om det finns många invandrarbarn.
Det införs nu också ett slöd för hemspråksundervisning som inte har
funnits tidigare. Det införs frän halvårsskiftet i den nya budgeten. Vad
jag vände mig mol var alt Birgitta Dahl ville ge intryck av att elt mycket
hastigt uppkommet behov skulle kunna tillgodoses på det här sättet.
Vi kan naturligtvis slå här och underhålla kammaren med berätlelser
42 - kanske av ivivelaktigi underhållningsvärde - frän våra hemkommuner.

Jag bor i en kommun som icke har socialdemokratisk majoritet där man också har skaffat fram sådana här resurser lill tillfälliga förstärkningar. Jäg drar inte några mera viltgående politiska slutsatser av del än att detta kan kommuner göra, oavsett politisk majoritet.

Jag lycker atl del är litet konstigt när man säger, återigen med de här överorden som del är så lätt att komma in pä, att det är obegripligt varför man inte genomförtjust det här förslaget som socialdemokraterna nu har framfört. Men om della är sä oerhört självklart, varför är del inte genomfört för länge sedan? Ni skulle i Uppsala ha behövt stöd från socialstyrelsen. Varför fick ni inte det stödet? Del var ju en socialdemokratisk regering. Varför genomförde ni del inte, om det är så obegripligt att det inte kan genomföras just nu?

Situationen är den att vi nu har en regering som har tagit upp kvalitetsfrågorna och arbetar med olika metoder för att få fram en lösning. Då kan man väl tycka atl del är rimligt, atl den regeringen får något mer än ett halvår på sig för att komma fram till sin lösning, när socialdemokraterna har haft sin chans under alla dessa år, men enligl vad Birgitta Dahl tydligen anser obegripligt inte har genomfört det förslag som nu är självklart.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl ändå ganska egendomligt alt så fort den nya regeringen vill komma ifrån en diskussion om vad vi kan göra här och nu för att driva på utvecklingen - det är självklart att det kommer fram nya tankar och nya förslag allteftersom vi lär oss mer om den här vikliga verksamheten - böriar man tala om det förflutna, för man vill inle tala om vad som skall hända nu.

Faktum är alt under de sex månader som ni har haft pä er och som ni anser vara otillräckligt har ni haft tid och råd att slänga ut miljarder till skattesänkningar för höginkomsttagare och till villkorslösa subventioner till företagen. Men ni har icke haft tid atl verkligen arbeta med sysselsättningsfrågorna. Ni har inte råd att förbättra situationen för barnfamiljerna. Ni har inte råd ens med elt anslag av den här typen för att förbättra kvaliteten på barnomsorgen. Sådana saker är för mig obegripliga.

Fröken ANDERSSON (c):

Herr talman! Regeringens förslag i budgetpropositionen innebär - del har sagts tidigare - en stark satsning på barnfamiljerna. Del vi har att ta ställning till i dag är höjningen av barnbidragen och den fortsatta utbyggnaden av samhällets barnomsorg. Jag tänker hålla mig till de frågorna. Även om jag tycker att frågorna är oerhört viktiga föredrar jag alt debattera i ett annat tonläge än Birgitta Dahl. Jag tror inte all man kan mäta engagemang i röststyrka och röstläge och inte heller i antalet beskyllningar mot politiska motståndare.

Barnbidragen föreslås i propositionen höjas med 300 kr. per barn och

Nr 105 år från den 1 januari 1978. Som vi vet, och del har nämnts tidigare

Onsdagen den ' '' 'o"!''"'' höjningen att lidigareläggas till den 1 juli i år för att

1 3 anrii 1977 kompensera barnfamiljerna för de kostnadsökningar som följer av moms-

--------------- höjningen och devalveringen. Från centerns sida har vi ansett att barn-

Familjepolitik, bidragen inte bör tillåtas urholkas av kostnadsökningar. Vi har därför

m. m. ansett alt barnbidragen borde indexregleras. Utskottsmajoriteten - som

också har uttalat sig för att barnbidragen bör vara värdebesiändiga -har emellertid mot bakgrund av den höjning som nu har föreslagits och som jag hoppas vi kommer alt besluta om senare i dag inte ansett att det just nu finns anledning att göra något uttalande i den frågan.

Barnomsorgen har redan varit föremål för flera debatter här i kammaren under våren och har också upptagit huvudparten av tiden här. Del är en brännande fråga, viktig för barnen och viktig för deras föräldrar. I utskottets betänkande har vi omigen slagit fast den allmänna målsättningen för utbyggnaden av samhällets barnomsorg, som vi har varit överens om tidigare, att - utöver den allmänna förskolan för sexåringar -plats skall beredas för alla barn i förskoleåldern till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar samt för barn med särskilda behov inom den närmaste tioårsperioden. Någon ändring av den målsättningen har utskottet inte funnit anledning till. Frågan är nu om det uibyggnadsprogram för den närmaste femårsperioden som riksdagen under stor enighet antog våren 1976 och som byggde på överenskommelse mellan Kommunförbundet och regeringen kommer atl leda till alt den allmänna målsäii-ningen uppnås inom en lioärsperiod. Delta är tveksamt.

En sak är klar: om målsättningen skall uppnäs måsle utbyggnadsplanen för den innevarande femårsperioden hållas - minst. Det finns inget utrymme för eftersläpningar. Tvärtom kan man nu konstalera att efterfrågan på barnomsorg har ökal i en takt som man knappast räknade med vid förra årets beslut. Kvinnorna har i ökande utsträckning gått ul i förvärvsarbete; framför allt gäller det de yngre kvinnorna med barn. Ökningen har fortsatt trots lågkonjunkturen. Vi tycker alt detta är en naturlig utveckling och vi uppmuntrar den med olika ålgärder. Rätten lill arbete för alla är den viktigaste förutsättningen för jämställdhet. Vi hade en livlig debatt om detla strax före påsk och jag skall inte gä in på det igen.

Ett av de allvarligaste hindren för kvinnors förvärvsarbete är bristen
på barnomsorg. Jämställdheiskommittén har därför funnit anledning all
uppmärksamma den aktuella situationen när del gäller utbyggnadsplanen
för barnomsorgen och har haft överläggningar med socialministern. I
den skrivelse som överlämnades krävdes dels åtgärder för att säkra den
beslutade utbyggnaden, dels förbättrad statistik för att underiätla be
vakningen av hur utbyggnaden fullföljs. Kommittén kommer något se
nare atl företa en uppvaktning för Kommunförbundet och där rikta sam
ma krav. Det är ju kommunerna som skall se till att den beslutade fem
årsplanen fullföljs, och Kommunförbundet har där etl stort ansvar.
44 Det är nödvändigt att garantier skapas så all inte den åtstramning

av den kommunala verksamheten, som ingår i regeringens ekonomiska paket, kommer att gå ut över barnomsorgen. Regeringen har också sagt att man har för avsikt att prioritera barnomsorgen.

Tyvärr finns det en annan fiaskhals än den kommunala ekonomin, och det är personallillgängen, eller rättare sagt personalbristen. Den frågan har försummats av den socialdemokratiska regeringen. En stark satsning sker nu pä utbildning av förskollärare och annan personal för förskolan, men på kort sikt har vi brist pä personal. Socialministern har i ett tidigare sammanhang meddelat att man avser att starta en aktiveringskampanj för att få tidigare utbildad personal, som inte uppehåller sitt arbete, alt återgå i tjänst. Jag tycker det är etl utmärkt initiativ. Detla kan i någon män tillgodose vad Birgitta Dahl kräver. Jag anser det också riktigt att man får personalen sammansatt av olika åldersgrupper, med olika erfarenhet av livet och arbetet. Det hade dock varit bättre att den gamla regeringen tidigare insett personalbehovet och anpassat utbildningskapaciteten efter delta.

När del gäller barnomsorgens fortsatta utbyggnad har vi inom utskottet inga delade meningar. Trots detta finns en socialdemokratisk reservation. Jag kan inte finna atl den innehåller något annat än det utskottsmajorilelen skrivit i betänkandet. Den debatten har vi ju haft här tidigare i dag, och det finns kanske ingen anledning att ytterligare gå in på den saken.

Slutsatsen för både majoriteten och reservanterna är att man med skärpa understryker att regeringen överväger och ulan dröjsmål vidtar de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för all ulbyggnadsplanen skall hållas.

Tyvärr måsle jag göra Birgitta Dahl besviken och säga atl det inte beror på att Birgitta Dahl har tjatat, som hon själv uttryckte det, att utskoitsmajoriteten skrivit så här. Det beror pä att vi själva anser att frågan är oerhört viktig, och vi var medvetna om att kommunernas planer inte fullt ut sträckte sig lika långt som man förutsätter i den utbyggnadsplan vi antog 1976.

Herr talman! Jag vill säga några ord om en annan fråga, där vi i utskottet är överens. Del gäller frågan om barnomsorg på tider då daghemmen normalt inte är öppna. Utskottet har där sagl all man ställer sig positiv lill en försöksverksamhet i ett par eller några kommuner. Det är efter ingående diskussioner och med stor tveksamhet vi kommit fram lill den ståndpunkten. Utgångspunkten för ställningstagandet är den situation vi har i dag, då man vet atl många barn lämnas ensamma sena kvällar och tidiga morgnar, ja t. o. m. under nätter. Detta är en helt oacceptabel situation. Det är nödvändigt att kommunerna känner sitt ansvar för också dessa barn.

Men del är inte så atl utskottet därmed sagt ja till en utveckling som innebäratt barn i allt större utsträckning skall hänvisas till nattvila utanför hemmet.

Inom centern finns det en utbredd uppfattning om au detta vore en olycklig utveckling, och jag har personligen samma uppfattning.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Det är snarare så alt av tvä onda ting har vi i den aktuella situationen valt det minst onda. Del var också med dessa utgångspunkter som jämsiälldhetskommiiién agerade när vi vid uppvaktningen hos socialministern krävde dels en kartläggning av behovet av omsorg på obekväm arbetstid, dels en försöksverksamhet.

Familjepoliiikens mål måsle vara att ge barn bäsia möjliga uppväxtvillkor. Därför är det mer angelägel att arbetslivet anpassas lill barns och föräldrars situation än att föräldrar och barn lill nästan vilket pris som helst anpassar sig till arbetslivets krav. Detta framfördes av jämställdheiskommittén i den skrivelse som överlämnades till socialministern, och utskottet har understrukit del och sagl alt det ökande skiftarbetet inom industrin frän den synpunkten är oroande.

Men arbete pä obekväm arbetstid krävs ju också på viktiga samhällsområden. Man kan bara, som vi gjort i utredningsbetänkandet, nämna vårdsektorn. Inom parentes kan tilläggas all barnomsorgen med den här utvecklingen kan bli en ny sektor med arbete på obekväm arbetstid som kommer atl öka kraven pä barnomsorg på obekväm arbetstid.

Inom vårdsektorn gär det inle att generellt anpassa arbetslivets villkor lill människors önskemål om arbete på dagtid. Däremot borde det gå alt ta ökad hänsyn till barn och därmed till deras föräldrar. Men så forl man talar om speciella villkor för föräldrar med framför allt små barn får man höra all om inle småbarnsföräldrar gär in i arbetslivet pä exakt samma villkor som andra, då blir de diskriminerade på arbetsmarknaden.

Men delta beror ju helt och hållet på den solidaritet vi andra visar mot dem. Där tycker jag man saknar ett större engagemang från de fackliga organisationernas sida. Framför allt LO har lidigare i så många sammanhang med stor framgång drivit krav om bättre villkor i arbetslivet. Men LO har hittills intagit en .negaliv hållning när det gäller att ändra småbarnsföräldrarnas f n. ganska ohållbara situation i arbetslivet. Jag undrar bara om det kan bero på atl kvinnorna är så,dåligt företrädda inom de fackliga organisationernas ledningar.

Jag blev faktiskt rätt illa berörd när jag i LO-tidnmgen läste en kommentar till socialulskotleis ställningstagande i den här frågan, där man ansåg atl "detta är vår största seger hittills". Jag lycker att man här följt minsta motståndets lag. Segern hade varit större om man hade ställt krav på arbetslivet för småbarnsföräldrarnas räkning..

Jag tror också att del kravet med allt större kraft kommer alt resas. av de fackliga organisationernas medlemmar. Senast i går läste jag en intervju, med två föräldrapar i tidskriften Vår bostad, där en av papporna sade sä här: "Hemlivet kommer i strykklass, därför att vi är mer lojala mot våra arbetsgivare än mot vår familj. Nu håller det pä att skapas större förståelse inom arbetslivet för att vi också är föräldrar - pappaledigheten, alt man fär vara hemma när barnen är sjuka, kraven på kortare arbetstid, är bitar på vägen. Men riktigt långt kommer vi inte förrän vi ställer kraven på arbetslivets anpassning till familjelivet genom våra fackliga organisationer. Det bör vara med i avtalsuppgörelsen! Men det

är svårt - föräldraansvar har vi inga ekonomiskt mätbara termer för." En begränsad försöksverksamhet kan nu komma i gång. Del är viktigt att denna utformas så att barn inte utsätts för påfrestningar som kan leda till skador, och det har utskottet också understrukit. Jag kan här hell instämma i del kloka och välbalanserade inlägg Eivor Marklund gjorde när hon utlryckle samma farhågor. Meningen är ju att omsorgen skall bli sådan att den innebär en förbättring för barn i en akut, svår situation.

Herr talman! Med detla vill jag yrka bifall lill utskottets belänkande på de här aktuella punkterna.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är naturligtvis tråkigt om Karin Andersson tycker all mitt röstläge är otrevligt. Men jag kan försäkra alt röstlägel hos de föräldrar som tar kontakt med en i sin förtvivlan över atl barnomsorgen inte fungerar är ännu mer dramatiskt. Detta är en social verklighet i det här samhället.

Sedan skulle jag beträffande personalsituation och personalutbildning vilja säga att under de gångna åren, slutet av 1960-lalei och början av 1970-talet, har personalutbildningen på detta område dramatiskt ökats. Det finns inget annal område där utbildningskapaciteten har ökats så krafiigt. Jag har suttit i utbildningsutskottet under en femårsperiod och även i U 68 när denna utveckling skedde, och jag kan inte påminna mig någon enda motion eller något enda förslag frän borgerligt håll om en kraftigare ökning än den som den socialdemokratiska regeringen föreslog.

Däremot har det varit betydande svårigheter av olika slag. Det har varit brist på lärare för personalutbildningen och brist på praktikplalser; bristen på barnstugor har helt enkelt utgjort en flaskhals för ulbildningen när det gäller både förpraktiken och den praktik som ingår i utbildningen. Allt som kunnat göras för atl förbättra situationen på detla område har gjorts.

Dessutom var det den socialdemokratiska regeringen som tog initiativet till den utredning beträffande barnomsorgsutbildningen som barnstugeutredningen och även skolöverstyrelsen gjort och vars resultat nu presenterats i en proposition från den nya regeringen efter vederbörlig remissbehandling. Den propositionen kommer vi senare att få tillfälle att diskutera.

Fröken ANDERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det här är den sedvanliga debaitekniken: Allt bra sorn den nya regeringen gör beror på att den gamla regeringen hade förberett ärendet sä långt att del inte gick att ändra, medan allt dåligt som har hänt beror på vad den nya regeringen gjort under den korta tid den suttit vid makten. Jag tror att de som lyssnar genomskådar den debatt-tekniken.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, rn. m.

Faktum är ju att vi har en akut personalbrist och alltså inte kan fylla personalbehovet pä de barnsiugor vi har och pä dem som vi kommer att få med den igångsättning vi haft det senaste årel.

Att den ökning av ulbildningen som nu föresläs och som riksdagen förhoppningsvis skall fatta beslut om inom kort kommer att leda till en förbättring vet vi. Men den kommer inte alt leda till en förbättring så snabbt som det hade behövts. Vi har en akut brist, och därför är det bra att socialdepartementet så snabbi satt in åtgärder för att försöka fä fram den personal som icke är i arbete men som har utbildning.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är glad atl kunna konstatera att jag hell och hållet kan instämma i vad Karin Andersson inledningsvis sade.

Hen CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Jag vill först instämma i allt vad herr Romanus sade i upptakten lill denna debatt om den avlivade socialdemokratiska val-myten. Det kan inte sägas bäitre, och ingenting behöver tilläggas. Jag vill bara notera att fru Dahl oavsiktligt kom att bekräfta vad herr Romanus sade, när fru Dahl hävdade att den ganska kraftigt ökade satsning pä familjepolitiken som föreslås i årets budgetproposition enbart är en uppföljning av beslut som fattades redan av förra årets riksdag. Ty, fru Dahl och herr Karlsson i Huskvarna, det monotont återkommande huvudtemat i den socialdemokratiska valrörelsen var ju just att den uppföljningen aldrig skulle bli av, om vi fick en icke-socialistisk riksdagsmajoritel och en icke-socialistisk regering. Då skulle inte bara reformarbetet avstanna utan även de redan etablerade trygghetssystemen böria rivas. Del var huvudtemat. Del är myten att så skulle ske som nu är avlivad.

Sedan säger herr Göran Karlsson att det är märkligt att vad som var sanning för etl är sedan nu plötsligt blivil raka motsatsen. Det ligger säkerligen någonting i detla - och det gör det väl pä båda sidor, både hos regering och hos opposition. Vi kan väl vara tillräckligt generösa mot varandra för att medge att det delvis ligger i del parlamentariska systemets natur att man inle bara har rättighet utan också skyldighel all se frågorna delvis frän andra utgångspunkter i regeringsställning än i opposition, och vice versa. Herr Karlsson i Huskvarna har bällre än han kanske själv insåg illustrerat atl del i mycket hög grad gäller den del av riksdagen som har bytt plats från regeringsparti till opposition, att vad som var sanning för ett år sedan nu plötsligt tycks vara raka motsatsen.

Ett enda exempel! Vid ett par tillfällen ondgjorde sig herr Karlsson över den för oss alla obehagliga kommande höjningen av mervärdeskatten. Han underströk atl en sådan höjning är särskilt betungande för låginkomsttagare och kanske alldeles särskilt för barnfamiljer - mervärdeskattehöjningen har en familjepolitisk innebörd, och kan kanske därför höra hemma i denna debatt. Det må så vara, herr Karisson! Men del

märkliga är att när vi efter den 1 juli har en mervärdeskatt pä dryga 20 96, så består den alltså av 17,65 % som är från sociala synpunkler helt oantastligt och bra - den delen skadar enligt honom inte barnfamiljer och låginkomsttagare. Det är bara de tre översta procenten som har den effekten. Tidigare existerande 17,65 % har ju genomdrivits av den förra, socialdemokratiska regeringen. Då var alltså inte mervärdeskatten lill förfång för barnfamiljer och låginkomsttagare, men de sista tre procenten har plötsligt denna egenskap. - Vi är ju överens om - nu som tidigare - att jusl de mest utsatta grupperna, barnfamiljer och pensionärer, mäste skyddas sä långt det är möjligt mol verkningarna av en sådan höjning.

Sedan, herr talman, till frågan om barnomsorgen och dess utbyggnad. Socialutskottets ordförande har med stor emfas citerat vad utskottet skriver, och jag vill gärna citera det en gång till:

"Utskottet vill för sin del med skärpa understryka angelägenheten att regeringen - både i det nu aktuella läget och om så visar sig erforderligt senare under planeringsperioden - överväger och utan dröjsmål vidtar de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för alt utbyggnadsplanen skall hållas."

Della är alltså ett enhälligt uttalande av socialutskottet. Om en stund kommer en, såvitt jag förstår, lika enhällig riksdag att rösta för detta förslag. Socialministern har erinrat om att samma utfästelse finns i regeringsförklaringen. Det är detta, herr Karlsson i Huskvarna, som gäller. Jag vågar försäkra att moderata samlingspartiet för sin del står för sina utfästelser såväl i regeringsförklaringen som i utskottsbelänkandet och i riksdagsbeslutet.

Då uppkommer frågan om herr Tobisson och hans uttalande i Lund som kommit så märkligt buller åstad. Jag har läst herr Tobissons anförande, och jag har också läst pressreferaten av det. Referaten är - jag höll på att säga för en gångs skull - alldeles korrekta. De som tolkar in någonting annat än det som verkligen sades kan alltså inte ens skylla på tvivelaktiga pressreferat.

Vad var det herr Tobisson sade i Lund? Han sade tre saker. För del första skissade han en av mänga tänkbara tekniska modeller till ell vårdnadsbidrag. Den frågan är alltså icke avförd ur diskussionen, herr Karlsson i Huskvarna. För det andra drog han slutsatsen att om vi lyckas införa elt effektivt vårdnadsbidrag, sä kommer del sannolikt att minska efter-frågetrycket på daghemmen och dä framför allt på de allra dyraste späd-barnsdaghemsplaiserna. För det tredje sade Tobisson att om delta inträffar, så kommer del att välkomnas av hårt pressade kommunalmän. Vem kan invända något mot detla? Det är ju bara etl konstaterande av ell faktum. Det kommer att välkomnas, om man skulle kunna spara någon krona pä detta. Det är inte en viljeyttring utan etl konstaterande, herr Karlsson i Huskvarna.

Jag tycker att det är litet märkligt. Vi har slagit fast - och jag har nu försökt göra det en gäng till - att det inle finns någon politisk risk för barnomsorgsplanen och att de 10 000 familjer som enligt herr Nord-

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 105 berg och andra går omkring och är oroliga över bristen pä daghemsplatser

Onsdaeen den '"' behöver vara oroliga av politiska skäl för att riksdagen inte skulle

13 anrii 1977 försöka genomföra vad den utfäst sig lill. Oron - den finns säkerligen

_____________ - är grundad pä andra omständigheter än någon obefintlig politisk oe-

Familjepolitik, nighet. Det är återigen verkligheten - ekonomin - det kan handla om.

m. m. Det märkliga är att - när vi alltså är överens om atl vi skall göra allt

vad som är möjligt för att genomföra planen - den opposition som säger sig vara ansvarsmedveten och positiv inte ens vill diskutera den verklighet som vi faktiskt måsle ta itu med.

Vi har här i riksdagen i stort sett tvä instrument med vilka vi kan påverka och driva samhällsutvecklingen. De två instrumenten är lagstiftning och pengar - det är i stort sett vad vi kan arbeta med. Vi vel att socialdemokraterna har ett tredje: de kan slä näven i bordet, och det är möjligen det de skall göra, för de har inte framfört något förslag. Om några dagar kommer det elt betänkande från den kommunalekonomiska utredningen. Därav framgår, och det är ingen hemlighet eftersom alla som sysslar med kommunal ekonomi visste det redan tidigare, au den ökning av den kommunala verksamheten som 5-10 år framöver är möjlig inom ramen för etl oförändrat skatteuttag är 0,3 % per år. Barnomsorgsplanen lar 1,6 96. Lägger man lill vad som är planerat och nödvändigt när det gäller åldringsvård och långtidsvård kommer vi ett bra stycke över 2 %, dvs. 7-8 gånger mer än det tillgängliga utrymmet. Denna utredning arbetar alltjämt enligl direktiv som. i huvudsak är ärvda från den gamla regeringen och skrivna av finansminister Sträng, som för några år sedan när han tillsatte utredningen myckel bestämt sade ifrån att kommunerna inte får höja skatten - och det var när skatten var flera kronor lägre än i dag - inte räkna med att kunna låna mer än de nu gör och inte räkna med en höjning av statsbidragen. Det var den socialdemokratiska regeringens besked till kommunerna. Hur klarar man då de här mycket stora åtagandena, som alltså medför flera kronor i skallehöjning? Om den socialdemokratiska regeringens direktiv till den kommunalekonomiska utredningen alltjämt skall gälla klarar man del inte. Så enkelt är del.

Men det skall alltså klaras. Hur gör vi? Ja, riksdagen har, som jag
sade, tvä möjligheter. Den ena är lagstiftning. Vi kan tvinga fram bäde
den här utbyggnaden och mer till genom en tvingande lag. Därmed har
vi i riksdagen helt enkelt fattat beslut om en kraftig kommunalskat
tehöjning. Vi kan också skjuta till pengar. Del skulle inte förvåna mig,
om del blir detta vi kommer atl få göra. Men del är inga små summor.
Beräkningen är inte exakt, men jag tror, att om man bara skall återställa
statsbidraget lill daghemsdriften till vad det reellt var när det nuvarande
bidraget räknades fram för snart två är sedan, krävs en höjning med
ungefär 6 000 kr. per plats och är - bara för atl motverka den kost
nadsökning som har skett sedan dess och låta kommunernas egen andel
vara vad den dä var tänkt att vara. Var och en av de tusenlapparna
50 kostar 250 milj. kr. om året. Det rör sig alltså om 1 500 milj. kr. om

året och 6 miljarder på de fyra år som återstår av planeringsperioden. Jag säger inle all vi inte skall anslå dessa pengar, men jag konstaterar atl det är mycket stora belopp det rör sig om, och det vore väl märkvärdigt om vi inte, sedan vi har sagt alt del råder politisk enighet om målet, skulle fä lov att diskutera dessa utomordentliga svårigheter som vi har framför oss utan att för den skull bli misstänkta för alt inte vilja lösa svårigheterna. Det är ju detta det handlar om.

Vänsterpartiet kommunisterna lägger i dagen en viss primitiv, eller skall vi säga fiktiv, hederlighet när denna fråga diskuteras. Kommunisterna är medvetna om atl deras plan för barnomsorgen kostar mycket pengar, miljarder och äter miljarder. Men de ger en sorts anvisning om var vi skall ta pengarna. De säger all vi kan bygga daghem i stället för flygplan, och det kan man naturligtvis rent tekniskt. Det är emellertid etl alldeles orealistiskt förslag, för daghem är nyttiga till myckel, men de duger inte till alt patrullera gränser och försvara landet. Sä det är inle riktigt jämförbara storheter. Men det är i alla fall en sorts medvetenhet om alt det kostar pengar.

Vad anvisar det slora oppositionspartiet socialdemokraterna för finansieringskällor? Jo, 65 milj. kr. Det är vad som finns i dag, den där lilla avgiften på egenföretagarna. Det är det enda. Sedan säger man att vi skall ha en utförligare redovisning av planeringslägel nästa är. Socialministern har redan lovat alt vi skall få del. Som herr socialministern mycket rikligt påpekade är det närmast fråga om en service för atl underlätta riksdagsledamöternas arbete. Uppgifterna är tillgängliga för oss alla, eftersom de finns i offentliga handlingar.

Visst skall vi ha dessa uppgifier, men aldrig sä långlsyftande och utförliga redovisningar av planeringslägel bygger inle en enda daghemsplats. Min fråga blir därför; Skall vi sedan vi fått denna redovisning och om den skulle visa sig nedslående - varken jag eller någon annan vet i dag om så blir fallet - hell enkelt slå näven i bordet och därmed anse frågan vara löst? Någon annan väg har oppositionen hittills icke anvisat.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är sällan man hört en moderat tala sä vackert om behovel av skallehöjningar som herr Carlshamre här har gjort. Men felet med er politik är att ni sänkte skatten för höginkomsttagarna och kompenserar detta genom en momshöjning, som bl. a. hårt drabbar låginkomsttagarna. Där finns, herr Carlshamre, en väsentlig skillnad mellan vår politik och er.

Herr Carlshamre gör ett stort nummer av att en moms på 17,65 96 skulle vara oantastlig ur social synpunkt. Ja, herr Carishamre, vad är det vi har fält genom momsen? Vi har fått förbättringar för pensionärerna och för barnfamiljerna, vi har fåll mera poliser och mera till försvaret. Över huvud taget bygger en stor del av hela den svenska samhällsekonomins expansion på att vi tagit ut de 17,65 96 av momsen. Men

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

er 3-procentiga höjning riktar udden mot låginkomsttagarna, som man borde slå vakt om i stället för atl försöka försämra tillvaron för.

Vidare försöker herr Carlshamre rättfärdiga herr Tobissons tal i Lund genom atl säga att det var fråga om en analys av vårdnadsbidraget där det hänvisades till trycket pä daghemmen och pä kommunalmännen. Men herr Tobissons tal i Lund var inle sä oskyldigt all del inskränkte sig till analyser. Han angav också skäl för atl man kunde tvingas till större saktfärdighet i barnomsorgsutbyggnaden.

Herr Carlshamre säger nu att det inte är någon risk med detla. Ja, jag tar herr Carlshamre pä orden. Jag vet att han har en social ambition, och jag vill inte del ringaste frånkänna honom denna. Men om det skulle knipa, sä att kommunalmännen inte kan fullfölja denna utbyggnad, är dä herr Carlshamre beredd att bokstavligt talat slä näven i bordet och ge pengar lill kommunalmännen för att fullfölja planerna? Det intressanta är inte herr Carlshamres bedömningar i del ena eller andra fallet utan om han är beredd att medverka till att medel anslås till detta ändamål, om del skulle behövas. Det finns en rad borgerliga kommuner, där man nu drar sig för att bygga ut barnomsorgen i den takt som planerna anger.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det finns borgerliga kommuner som inte bara drar sig för alt bygga ut daghemmen enligt planerna utan som använder det förbättrade statsbidraget inte till att bygga ut antalet daghemsplatser utan lill att sänka kommunens andel av koslnaderna för barnomsorgen i kommunen med åtskilliga miljoner. Resultatet blir alltså inte en förbättring för kommunens invånare vad gäller barnomsorgen utan bara att kommunen behöver använda mindre av sina pengar till barnomsorg. Det betyder att statsbidragshöjningen går till andra ändamål. Jag kan ge konkreta exempel, om någon så önskar.

Jag har, herr talman, framför mig det pressmeddelande som skickades ut om Lars Tobissons anförande. Meddelandet har inte skickats ut privat av Lars Tobisson utan det har skett genom moderata samlingspartiets informationsavdelning. Efter en läng lilania om vårdnadsbidragens fördelar slutar herr Tobisson med all säga följande:

"Den allra kostsammaste formen av familjestöd är daghem. En valfrihetsfrämjande politik med förlängd föräldraförsäkring, vårdnadsersättning och avdragsräil måsle minska kraven pä daghemsutbyggnad. I kommunernas ansträngda ekonomiska situation skulle det vara välkommet att inle behöva bygga 100 000 nya daghemsplatser under fem är. Och familjepolitiken skulle leva upp lill löftet i regeringsdeklarationen om alt främja såväl valfrihel som jämställdhet."

Det uttalandet tolkar jag på ett helt annat sätt än vad herr Carlshamre nu försökte ge sken av. Dessutom, herr Carlshamre, är ju behovet inte 100 000 platser. Siffran 100 000 är ell etappmål. Behovet är ungefär 500 000 platser i daghem och lika mänga i fritidshem för dem som redan förvärvsarbetar - det vet vi - och del finns fier som vill komma ut

på arbetsmarknaden. Hur man då tror all man skulle kunna spara någon del av de 100 000 platserna i den första etappen kan jag inte förstå.

Det är klarl att del skulle finnas pengar lill barnomsorgsulbyggnaden, om ni inte hade genomfört skatteminskningar för höginkomsttagare och om ni inte dessutom planerade att genomföra en indexreglerad skatt som skulle gynna höginkomsttagarna och ge dem kompensation för de kostnadsökningar som följer av er urusla ekonomiska politik, medan däremot barnfamiljer och låginkomsttagare icke fär kompensation. Vad som håller pä att ske är en fruktansvärd vidgning av klassklyftorna i värt samhälle och ingenting annat. Ni har pengar, men ni har inte pengar till dem som behöver hjälp, och därför böriar ni diskutera atl spara pä stödet lill barnfamiljerna.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen NORDBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Carlshamre säger att många kommunalmän med tillfredsställelse skulle hälsa beskedet all ett värdnadsbidrag skulle införas, för att man därigenom skulle kunna skära ned utbyggnaden av barnomsorgen. Ja, herr Carlshamre, det är sannolikt moderata kommunalmän som reagerar pä det sättet. Vi som också är verksamma ute pä det kommunala fältet har ju viss erfarenhet av alt något stöd från moderat håll har vi sannerligen inte för att klara utbyggnaden av barnomsorgs-verksamheten ute i kommunerna.

Vidare säger herr Carlshamre atl de tiotusentals föräldrar, som jag hade åberopat kände oro inför möjligheten att barnomsorgsutbyggnads-planerna icke skulle uppfyllas, inte behövde känna någon oro. Herr Carlshamre menade att riksdagen sanneriigen skulle se till att programmet fullföljdes. Ett sådant uttalande från herrCarlshamres sida är tacknämligt. Men oron kvarstår fortfarande - inte gentemot riksdagen för där har vi förhoppningsvis kanske i dag en klar majoritet och kanske en total enighet om ett uttalande, som vi riktar till regeringen, att den måste vidta de åtgärder som är nödvändiga. Del är nämligen brist på initiativ och klara uttalanden från regeringen som har skapat den oro som de tiotusentals föräldrarna känner - och inte bara dessa, ulan den oron har också kommit till uttryck i den skrivning som socialutskottet har gjort och som även herr Carlshamre står bakom. Oron har även kommit till ullryck i den skrivelse som jämställdheiskommittén har funnit anledning alt rikta till regeringen beträffande nödvändigheten av att vidta åtgärder. Kommittén har naturiigtvis riktat den skrivelsen lill regeringen därför atl man från regeringshåll inte planerat vidtagandet av några som helst åtgärder. Hade sådana åtgärder kunnat redovisas från regeringen, skulle självklart varken jämställdheiskommittén eller utskottet ha behövt göra de klara och skarpa uttalanden som görs i denna fråga.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Hen CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna trodde sig i milt anförande höra vackra ord om skattehöjningar. Jag sade varken vackra eller fula ord om skattehöjningar. Det enda i den vägen var atl jag i en bisats yttrade alt en momsskatlehöjning tycker vi alla är obehaglig. Om det var detta som skulle vara de vackra orden, vet jag inle. Uppenbart är atl herr Karlsson i Huskvarna för en helt annan debalt än vi andra gör. Jag har ingen anledning att uppehålla mig vid den. Herr Karlsson talar om något helt annat än del vi diskuterar här i dag.

Sedan vill jag bara uttala elt tack lill fru Dahl för atl hon läste upp pressmeddelandet om herr Tobissons uttalande i Lund. Jag vill bara till-lägga all herr Tobisson är en skrivkunnig person som uttrycker sig alldeles klart. Han behöver inte tolkas. Läs bara som del står - del är exakt vad jag återgav. Det behöver inte tolkas på något annat sätt.

Sedan lycker jag alt oppositionen har en märklig benägenhet atl hänga upp allting på enskilda personer. Nu är del pä något sätt plötsligt jag som skulle vara en garant för alt vi har enighet i riksdagen om barnomsorgsplanen. Så är det inte alls! Vi har ett förslag från elt enigt socialutskott - där har vi tvä moderata platser bl. a. - och det förslaget kommer att antas av en enig riksdag inkl. en enig moderat riksdagsgrupp. Det är inte märkvärdigare än så. Jag upprepar alt moderata samlingspartiet står för vad vi har utfäst oss att medverka till. Jag tycker fortfarande atl man kan börja diskutera de enorma svårigheter vi slår inför i litel mera realistiska termer än hittills.

Det är klart, säger fru Dahl, att det skulle kunna finnas pengar till det här, om ni inte hade sänkt skatten för höginkomsttagare och om ni inte dessutom gick och planerade att indexreglera skalleskalorna. Men, fru Dahl, t. o. m. om man slår ihop de där tvä beloppen - alltså den summa som utgör den i och för sig obetydliga skillnaden mellan det socialdemokratiska förslagel och del av den nuvarande regeringen framlagda förslaget lill skatteomläggning för 1977 plus vad som kan komma atl uppstå i utebliven skattehöjning genom en indexreglering av skatteskalorna - är det ändå bara en spott i havet jämfört med de belopp som kommer alt krävas för alt genomföra barnomsorgsplanen. Inte ens dessa i och för sig aktningsvärda summor är alltså någon täckning för de belopp som vi kommer att avkrävas för alt detla skall kunna genomföras. Och jag har inte sagl au vi inle skall anslå dem. Herr Karisson i Huskvarna och hans parti har inle heller, vare sig i motioner eller i reservationer, sagt någonting om att vi skall anslå några ytterligare pengar.

Det finns således inget förslag från någon om driftbidragen till barnhemmen. Vi har inle den frågan uppe i dag, men jag bara konstaterar att någonting mäste ske om reformen skall kunna genomföras, eftersom det beloppet aren belastning på den kommunala ekonomin som, alldeles oavsett om det är borgerliga eller socialdemokratiska majoriteter i kommunerna - della har i sammanhanget över huvud taget ingen betydelse

- är för stort för att kommunerna skall kunna klara saken själva. Det går alltså inte.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar bara att herr Carlshamre påslår att jag befinner mig utanför debatten när jag diskuterar ekonomi, men själv har han anfört en mängd ekonomiska skäl för att del är svårt all klara upp de åtaganden vi har gjort. Vad jag har påpekat hela tiden är just atl vi är beroende av en stark ekonomi för att kunna fullgöra åtagandena. Det är det som del hänger på. Vi kan visserligen önska vad vi vill, men kan vi inte anvisa tillräckligt med medel står vi där. Jag är rädd för all den borgerliga regeringen inte har kurage och handlingskraft för att ge tillräckligt med medel till den här verksamheten.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Fru DAHL (s) kort genmäle;

Herr talman! Det är ingen som förnekar att det här är fråga om stora ekonomiska åtaganden. Delta är vi också medvetna om. Skillnaden är den, att vi är beredda atl föra en ekonomisk polilik som ger samhället resurser att fullfölja de sociala reformerna. Det, herr Carlshamre, har vi redovisat bl. a. i vårt alternativa budgetförslag; skillnaden där var 5 miljarder. Vi har också redovisat del när det gäller värt alternativa skal-teförslag; där var skillnaden 1,5 miljarder kr.

Det är kanske betecknande för den nya regeringen atl den betraktar detta som en obetydlighet eller som ett loppspoli i havet, som herr Carlshamre visst behagade uttrycka sig. Det gör inle vi, och det är kanske däri som skillnaden ligger när det gäller att ta ansvaret för samhällsekonomin och för människors trygghet. För atl klara sä här viktiga och ambitiösa program krävs att man fören ansvarsfull ekonomisk politik och att man är villig att prioritera de begränsade resurser man har lill sitt förfogande för dem som behöver mest, inle för dem som redan har mest.

Herr NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fär jag erinra herr Carlshamre om atl när vi behandlade barnomsorgsfrågan förra året var moderaterna emot en planmässig utbyggnad av barnomsorgen. Men jag hälsar med tillfredsställelse den deklaration som herr Carlshamre nu gör, alt hela moderaigruppen står bakom utbyggnaden av vad jag har tolkat som den första etappen av barnomsorgen.

I Kvällsöppetprogrammet i TV som moderaterna hade för någon vecka sedan gav regeringsledamoten Staffan Burenstam Linder faktiskt också beskedet alt moderaterna i och för sig är beredda att slå för den första etappens utbyggnad av de 100 000 daghemmen och de 50 000 fritidshemmen. Men, herr Carlshamre, det beslut som riksdagen fattade förra årel och som moderaterna var emot gällde en mera långsiktig målsättning, som innebar full behovstäckning under den närmaste tioårsperioden. Det

Nr 105 kan vara intressant alt få vela om herr Carlshamre har moderatgruppen

Onsdagen den bakom sig också för den långsiktiga utbyggnaden av barnomsorgen och

13 anrii 1977 ''"' enbart för den första etappen, som det har sagts.

Familjepolitik, Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

m. m. Herr lalman! När herr Karlsson i Huskvarna stiger in i debatten igen

gör han det med elt konstaterande som jag kan instämma i. Vi är överens om, herr Karlsson, atl del krävs en stark ekonomi för att vi skall kunna genomföra reformprogrammet.

När fru Dahl talar om skattehöjningar nu är det litel annorlunda än förra gången. Vad jag konstaterade var atl den ganska lilla skillnad som det innebär att den nya regeringen låtit skattelättnaderna för 1977 gå några lusen kronor högre upp i inkomstlägena - dvs. det som kallas att sänka skatten för höginkomsttagare - är som spott i havet jämfört med kostnaderna för barnomsorgen. Och även om man lägger lill det belopp som skulle bli ulebliven skattehöjning, om man indexreglerar skatteskalorna, är del fortfarande fråga om försvinnande små summor jämfört med vad vi här diskuterar atl använda. Del är bara del som jag har försökt göra klarl.

Sedan till herr Nordberg. Vi har - förra året liksom nu och i varie fall så länge jag har funnits i riksdagen, dvs. sedan 1965 - alllid röstat för alla konkreta förslag om anslag till utbyggnad av barnomsorgen. Jag kan inte minnas något fall där vi har röslal emot något sådant. Däremol har vi en mycket liten tro på värdet av långsiktiga, mer eller mindre diffusa planer, som det inle står någon konkrel medelsanvisning av riksdagen bakom, och jag tror fortfarande inte särskilt mycket på det. Det var jag som även förra årel uttryckte tvivel på värdet av della, efiersom - ungefär som jag sade tidigare - sådana planer inte bygger en enda daghemsplats. Vi har velat ta det konkret ett år i taget, som vi brukar arbeta i riksdagen.

Nu har vi emellertid, i det nya läge som har uppstått, i regeringsförklaringen utfäst oss att medverka till planering i den här formen, och vi står vid det. Så enkelt är det med den saken. Men man kanske inte skall begära fullt så mycket som alt vi också plötsligt skall bli troende på den här punkten, att del har sä förfärligt stor betydelse för verkligheten om vi här spekulerar fem eller tio är framåt i liden. Del viktiga är -och det har bl. a. herr Göran Karlsson förtjänstfullt understrukit - alt vi är beredda att skaffa fram och anslå de resurser som vid varje tillfälle behövs för att förverkliga någonting av planerna. Pä den punkten har moderata samlingspartiet hittills icke svikit, och vi kommer inte att göra det i fortsättningen heller.

Herr förste vice talmannen anmälde att fru Dahl anhållit atl till protokollet fä antecknat alt hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Även om debatten nu rör sig om punkterna 1-12 vill jag under denna rubrik något kommentera ett helt annat område, nämligen del avsnitt som behandlas senare i betänkandet och som gäller vissa åtgärder för handikappade. Jag kommer dock inte alt ha något särskilt yrkande.

Det råder stor enighet om de åtgärder för handikappade som propositionen 1976/77:100 bil. 8 innehåller. Den enigheten manifesterar sig i den successiva utbyggnaden av insatserna på handikappområdet och i frånvaron av reservationer på det här området, vilken dock säkert inte skall tolkas som att insatserna är fullständiga inom de olika delområden som det här gäller. Jag tror atl enigheten också är stor beträffande riktningen för framtiden och atl man successivt fullföljer en utbyggnad, vars grund är stabilt lagd i denna enighet.

Även om den ekonomiska verkligheten alltid utgör en begränsning fiyttas gränsen framåt, vilket framgår av propositionens anslagsäskanden. Utskottet har inle heller funnit anledning atl frångå förslagen.

Insatserna på handikappområdet syftar ju till att den verksamhet som bedrivs i samhället skall vara tillgänglig för alla människor. Den målsättningen innebär att olika verksamhetsformer måste anpassas till de skilda skador och sjukdomar som mänga människor drabbats av i sin psykiska och fysiska utrustning. Det är mångskiftande och slora behov del här gäller. Insatserna har fortlöpande förstärkts, men ännu återstår naturligtvis myckel.

Behoven rör sådana områden som arbete, ekonomisk trygghet, utbildning, bäde förskola och skola, bostadsförhållanden och kulturliv, kort sagl en så omfattande integrering som över huvud taget är möjlig -och möjligheterna är verkligen stora - med de olika verksamhetsformer som förekommer i samhället. I fråga om hjälp i detta inlemmande kan man exempelvis tänka på målinriktad rehabilitering, hjälpmedel för självhjälp och service såsom hemhjälp och färdtjänst.

Målet är de handikappades gradvisa anpassning till samhället, och medlet är samhällets anpassning för de handikappade. Med samhälle menar man då oss alla. Mekaniska hjälpmedel i all ära - de är nödvändiga, och det inses kanske av alla. Det kan gälla tröskelfria entréer lill offentliga institutioner, handikappvänliga hissar, trafiksignaler, avfasade trottoarkanter osv. Men vad som framför allt inte borde få saknas är den anda av saklig förståelse, vilken som grund har bäde kunskap om handikappet och känsla och intresse för den handikappade. Därför är del från barndomen som inövningen av en rätt inställning skall böna. Del är motiveringen för kravet på integration så långt möjligl i förskola och skola. Då bör man lägga märke till alt en sådan motivering underförstår alt förskola och skola kanske inte främst är givande utan mottagande part.

Rätt genomfört sker här ett byte, som skulle kunna lillföra samhället och oss alla värden som verkar berikande utan atl det har med ekonomin atl göra. Men det är ändå en bra affär. Man ger och får desto mer tillbaka.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Detta snuddar kanske egentligen vid paradoxala förhållanden som representerar en högre - eller kanske snarare en djupare - verklighet än den ekonomiska. Behovel av sådana inslag i samhällsutvecklingen känner nog alla. Vem känner inle då och då behovel av ett mjukare samhälle? Kanske här finns en börian lill ett sådant samhälle.

Jag skall inte fördjupa mig i en detaljerad genomgäng utan bara beröra ett par punkter som las upp i propositionen.

Del statliga slödel spelar stor roll för huvudmännen - landsting och landstingsfria kommuner - när det gäller omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda. Här har skett en fortlöpande förstärkning. Skolöverstyrelsens BDU-grupp - BDU står för blinda, döva, utvecklingsstörda - har pekat på det behov som finns av undervisning och omvårdnad av barn med lilläggshandikapp. Eftersom dessa barn behöver omfattande och kvalificerade undervisnings- och omvårdnadsresurser kan inte varie landsting bygga upp verksamhet för dem. Denna verksamhet föreslås i stället ske regionvis.

De statliga insatserna genom styrelsen för vårdartjänst fortsätter att öka. Det gäller såväl boende och omvårdnad för handikappade elever i gymnasieskolan som motsvarande verksamhet vid folkhögskolor, högskolor och universitet. Målet är hela tiden enligt propositionen att normalisera och integrera.

Herr talman! Jag övergår nu till atl kommentera frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid. Utskottet är enigt också på den här punkten.

Denna fråga har diskuterats myckel på senare lid. Stor tveksamhet har uttalats när det gäller nattöppna daghem. En synpunkt som gäller daghem - och vars riktighet säkert ingen bestrider - är alt en viktig förutsättning bland många andra för att miljön där skall vara socialt utvecklande och trygg är atl vistelsen inte motverkar sitt syfte genom att bli för lång. När vistelsen blir 10-11 timmar lång kan detta aldrig motiveras utifrån barnels eget intresse; det orsakas av andra omständigheter. Del är ett framsteg alt detla missförhållande uppmärksammals och att orsaken klart redovisas. Då uppträder nämligen samtidigt ett angelägel reformbehov: en önskvärd anpassning av föräldrarnas arbetstid så att de uppgifter och skyldigheter man har som förälder inte behöver bli åsidosatta. Först då kan daghemsvistelsen bli en positiv erfarenhet i barnets liv.

När det gäller frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid och då i synnerhet frågan om nattöppna daghem har tveksamheten länge varit stark och uttalad. Mänga skäl har anförts mot införandet av nattöppna daghem, men det avgörande i sammanhanget tycks för fiertalet vara alt all välgrundad tveksamhet med hänsyn till barnet resolut sopas undan av helt andra hänsyn. Här gär en grundläggande konfiikt alldeles uppenbart i dagen. Samhället kräver insatser av föräldrarna i näringslivet eller i offentliga institutioner, samtidigt som föräldrarna avkrävs insatser av de egna barnen. Vem som är starkast i den dragkampen är del ingen tvekan om.

Utskottet delar också den tveksamhet som redovisats när det gäller frågan om barnomsorg pä obekväm arbetstid. Utskottet skriver; "Utskottet vill emellertid starkt framhålla att det är nödvändigt atl arbetslivet anpassas efter barns och föräldrars behov, vilket också i olika sammanhang framhållits bäde från arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer. Från den synpunkten är det ökande skiftarbetet oroande."

Efter delta grundläggande förbehåll, i vilkel utskottet tar avstånd från atl göra undantaget lill regel, konstaterar man: "Anpassningen av arbetslivet är emellertid ett arbete på längre sikt."

Med hänvisning till det faktiska läge som den av LO gjorda undersökningen redovisar, nämligen att 26 000 barn är i behov av någon form av barnomsorg på natten, säger utskottet trots alla reservationer i det följande: "Mot denna bakgrund framstår det som nödvändigt att så snart som möjligt fä till stånd kommunal barnomsorg på obekväm arbetstid." Detta innebär en realistisk och beklagligtvis nödvändig anpassning till en icke önskvärd verklighet. Man kan här tala om "ett nödvändigt ont". Nödvändigheten betygas genom hänvisning lill de krav som bl. a. vårdsektorn ställer och till industrins krav på långa ulnylljandelider.

Mot denna bakgrund kommer det nu atl ske försöksverksamhet i olika former - smågruppshem, barnavärdare och familjedaghem - och den kommer att utsättas för kritisk granskning. Mycken expertis kommer att inkopplas i ledningsgrupper, referensgrupper och projektgrupper, och det kan ju låla betryggande. Dess bäitre kan man också räkna med all föräldrarna, de verkliga experterna när det gäller de egna barnen, vaksamt gör sina noteringar. Det har f ö. enligl den redovisade undersökningen redan skett, och därvid valdes det nattöppna daghemmet av det lägsta antalet föräldrar då valfrihel förelåg mellan kommunal barnsamarit i hemmet -■ det mest utnyttjade alternativet - och kommunal barnvårdare.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Jag vill försl bara hell kort kommentera den lidigare debatten innan jag går in på vpk-motionen om föräldrautbildning.

Jag tycker att dagens deball i stora stycken har varil en skendebatt som inte i något avseende har fört frågan om barnomsorgens utbyggnad framåt. Den gamla regeringen anklagar den nya regeringen, och den nuvarande regeringen skyller pä den gamla. Den sortens argumentation brukar mera höra hemma bland människor i yngre åldrar.

Socialdemokraterna har haft 44 år pä sig att klara frågan om barnomsorgen. De har inle klarat den därför all de inle har vidtagit de nödvändiga åtgärderna. Men det är glädjande att höra att socialdemokraterna nu böriar tillgripa vpk-krav, t. ex. kravet pä lagstifining. Man undrar bara; Varför krävde inte socialdemokraterna en lagstiftning när de var i regeringsställning? Det är bra att socialdemokraterna driver på i den här frågan nu, men det hade varil bättre om man hade gjort det lidigare. Då hade vi kanske inte haft den katastrofala situation pä barnomsorgens område som vi har i dag. Jag menar alltså all socialdemokraterna bär etl mycket

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

stort ansvar för den rådande situationen.

Var de borgerliga partierna slår i de här frågorna om familjepolilik och barnomsorg är väl känt. Det har också Eivor Marklund i dag framhållit. Från borgerligt häll har man under många är bekämpat utbyggnaden. Man har föreslagit värdnadsbidrag. Man ser med välvilja pä de s. k. familjedaghemmen. Moderaternas utspel för någon vecka sedan talar också för sig. Vad som behövs för att trygga en utbyggnad av barnomr sorgen är för del första - som vänsterpartiet kommunisterna också sedan många är krävt - en lagstiftning, för det andra att kommunerna får statsbidrag för barnomsorgsverksamheten, så att de får en chans alt ekonomiskt klara den verksamheten. Del är konkreta och alldeles nödvändiga åtgärder, som vänsterpartiet kommunisterna under många år krävt. Del borde inte behöva påpekas att vpk har varit och är ensamt om alt ställa de här kraven.

Jag måste få kommentera Birgitta Dahls inlägg helt kort. Hon säger all hon suttit i utbildningsutskotlet i fem år och inte kan påminna sig att det i någon motion frän borgerligt håll föreslagits utökad utbildning av förskollärare. Det är helt riktigt. Det kan inte jag heller påminna mig. Jag tycker att rätt skall vara rätt - när Birgitta Dahl ganska yvigt talar om progressiva krav frän socialdemokraterna i den här frågan. För några år sedan väckte däremot vänsterpartiet kommunisterna en motion om utökad förskollärarulbildning. Den behandlades i utbildningsutskottet. Då var -jag var mycket häpen över det - Birgitta Dahl den rappaste att yrka avslag på motionen. Jag lycker att Birgitta Dahls framställningskonst kan betraktas nästan som falsk information. Sedan skiljer sig socialdemokraternas förslag från de borgerligas förslag när det gäller U 68-propositionen faktiskt bara med 150 intagningsplaiser - alltså en mycket marginell ändring i intagningen. Från vpk kräver vi en ökning med 1 200 platser, och av det kan man också utläsa vem som står för de progressiva förslagen och vilkel parti det är som begriper all personalutbildningen måsle byggas ul, så alt man får en kvalitetsförbättring på daghemmen.

Sedan skall jag, herr talman, övergå till att argumentera för motionen om föräldrautbildning. Socialutskottet avstyrker vpk-motionen om föräldrautbildning med hänvisning till att frågan utreds. Utskottet vill inte ta ställning till innehållet i en föräldrautbildning. Men jag tror atl del vore betydelsefullt om riksdagen dels fattade ett beslut om en allmän föräldrautbildning, dels preciserade innehållet i och meningen med en sådan utbildning.

Numera är behovet av föräldrautbildning i någon form allmänt erkänt. Behovet av utbildning har blivit påtagligt under senare tid, mycket på grund av familjernas-föräldrarnas ändrade livsmönster. Privatiseringen och isoleringen av familjen fortsätter trots att kärnfamiljen allt oftare ifrågasätts. Barnen betraktas fortfarande som privat egendom. Tanken på ell allmänt kollektivt föräldraskap, där barnen är gemensam tillgång och där samhället tar ansvaret för omsorgen, är ännu långt borta.

Bostädernas utformning och lokalisering, det förhållandet att arbets-

platserna ligger långt frän bostäderna, bidrar lill att förslärka isoleringen. Nr 105 Dessutom saknas del sociala kontaktnätet bakåt i liden till mor- och Onsdaeen den farföräldrar, eftersom många människor tvingas fiytta frän sin hemort n anrii 1977

för att fä arbete. Trots att samhället på olika sätt byggt ut stödet till __

barnfamiljerna står ändå familjerna på sätt och vis mer ensamma i om- Familjepolitik, sorgen om och uppfostran av barnen nu än tidigare. En allmän föräl- m. m. drautbildning mäste ses som en familjepolitisk stödåtgärd. Men barn-och familjefrågor är inga isolerade frågor som kan ses och behandlas för sig, utan de måste ses i ett totalt samhälleligt sammanhang. Och för att mer långsiktigt förändra familjernas och därmed också barnens situation krävs genomgripande sociala och ekonomiska åtgärder. Det behövs t. ex. en bostadspolitik som är inriktad på kollektiva boendeformer. Det behövs en arbetsmarknadspolitik som gör det möjligl att förena arbetsliv och föräldraskap, där arbetsplatserna lokaliseras nära hemmet och där arbetstiden är förkortad för alla. Det behövs en ny syn pä barnens ställning i samhället. Det behövs en politik som sätter barnens behov i centrum, där barnomsorg är något naturligt och nödvändigt. Det är på tiden, herr Carlshamre, att man inser alt barnen mäste få kosta.

Det krävs utbildning för alla yrken, men förälder blir man utan utbildning. Ingen ifrågasätter om man är lämplig eller om man klarar föräldrarollen. Det förutsätts atl alla har naturlig fallenhet att bli bra föräldrar. Man förlitar sig pä den s. k. modersinstinkten, och nu för tiden också pä fadersinstinkten. Man skall som förälder på något sätt känna pä sig vad som är fel och vad som är rätt.

Under ett barns uppväxttid kommer det alltid in moment i utvecklingen - fysiska och psykiska - som är nya för föräldrarna och som de inte vet hur de skall bemästra. För alt klara av all vara förälder måste man få någon form av utbildning. Det är lika mycket fråga om rena baskunskaper som om att ha psykologisk vetskap om olika förhållanden för att kunna reda upp konflikter i hemmet och i familjen.

Man måste t. ex. känna till alt en femåring inte är mogen atl klara av trafiksituationer för att inte köpa honom en cykel och släppa ul honom i trafiken.

För atl kunna köpa en ofarlig barnvagn, där korgen inte kan lossna från underredet, måste man kunna bedöma barnvagnens säkerhet och hållfasthet. Nu är fabrikanternas påtryckningar den enda utbildning man får i fråga om barnvagnar.

Det här kan tyckas vara enkla och elementära kunskaper, men någon gång mäste man som förälder ha reda på enkla sammanhang, som i sig är mycket betydelsefulla.

Genom kunskap och information kan föräldrar också lättare stå emot
det kommersiella trycket och bli medvetna om onödiga modegrejer och
farliga leksaker. Det är svart atl förbjuda farliga leksaker, onödiga mo
degrejer och andra dåliga prylar som vårt samhälle svämmar över av.
Om man som förälder vet att de är farliga kan man bojkotta deras existens
genom att inle köpa dem. 61

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Jag är skeptisk mot den typ av föräldrautbildning som barnomsorgsgruppen skisserat, helt enkelt därför all det inle är någon utbildning. Barnomsorgsgruppens utbildning bygger på frivilliga gruppsamtal, där dellagarna berättar om sina erfarenheter.

Visst behöver föräldrar träffa andra föräldrar och diskutera problem och byta erfarenheter, precis som andra grupper i samhället behöver det. Men det som alla föräldrar allra mest behöver är saklig information och grundkunskaperom barn i vidaste bemärkelse. Men föräldrautbildningen skall inte bara sikta till alt förmedla rena faktakunskaper; den skall också syfta till att göra föräldrarna medvetna om sin egen situation, om ekonomisk och social uislagning och om hur samhället fungerar, och vad som behövs för alt ändra på förhållanden som är oriktiga. Utbildningen skall också skapa bättre förutsättningar för atl ge barnen en riktigare uppväxtmiljö.

Med detla, herr talman, yrkar jag bifall till motionen 1108.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan instämma i nästan vartenda ord som Inga Lantz sade om föräldrautbildningen och om hur den bör vara upplagd. Utskottet pekar på att vi nu har fått bäde en utredning och en försöksverksamhet. Det är bra att vi nu börjar se praktiska resultat av de olika försök som har kommit i gäng.

Från folkpartiet och även från centerpartiet motionerade vi om föräldrautbildning långt innan vänsterpartiet kommunisterna gjorde del. Det kan kanske vara onödigt alt nämna det, för del är ju inte så väsentligt, men när man hör Inga Lantz kan man tro att alla goda tankar först har framförts av vänsterpartiet kommunisterna, och sä var del alltså inte i det här fallet. Ingenting hände egentligen med våra motioner förrän 1973, när socialutskottet gjorde en beställning. Och nu pågår alltså det arbete som riksdagen har beställt. Men då vaknar vänsterpartiet kommunisterna och böriar motionera. Del märkliga är att man i motionen såvitt jag kunnat se över huvud taget inte låtsas om alt man känner till atl det pågår en utredning och en försöksverksamhet. Det måste man väl göra.

Det är litet förvånande atl man inle hade något yrkande i denna fråga förra året, men att man har det nu. Det som har hänt sedan förra årel är dels att det arbete som riksdagen har beställt pågår, dels att Inga Lanlz, som är huvudmolionär för vänsterpartiet kommunisterna, har medverkat i en debattbok som barnomsorgsgruppen har givit ut om principerna för föräldrautbildning - en bok som har lill förutsättning att man vill ha en debalt innan man lägger fast principerna om föräldrautbildningens innehåll. Ändå yrkar Inga Lantz nu alt riksdagen skall fatta beslut omedelbart. Är det riktigt konsekvent?

Sedan fäste jag mig vid alt Inga Lanlz sade alt de borgerliga under många år har bekämpat utbyggnaden av barnomsorgen. Jag förmodar att hon inte innefattade folkpartiet. Jag kan inte minnas att vi vid något

tillfälle har bekämpat utbyggnaden av barnomsorgen. Tvärtom har vi i åtskilliga sammanhang haft gemensamma ståndpunkter som och reservationer tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna, vilket väl i varie fall Inga Lanlz mäste betrakta som ett tecken på progressivt tänkande.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det har ingen betydelse vem som har varil först om atl kräva föräldrautbildning; frågan är hur man snabbast kommer fram till all få en sådan. Vi har i vår motion i år krävt beslul om en allmän föräldrautbildning. Intressant är emellertid också vilket innehåll den ulbildningen skall ha. Vi är alltså inle nöjda med det innehåll som barnomsorgsgruppen har skisserat och som bygger pä samtal mellan föräldrar. Vi tror alt del vore mer värdefullt att ge föräldrar baskunskaper, fakta om barn i vidaste bemärkelse. Vi kräver alltså både ett uttalande om allmän föräldrautbildning och en precisering av vad denna skall innehålla.

Vi har, herr Romanus, en katastrofalt dålig utbyggnad av barnomsorgen. Jag har här i kammaren kritiserat socialdemokraterna som har haft 44 är pä sig att bygga ut barnomsorgen. Men det är också väl känt - annars skulle vi inte nu sitta i den här knipan - att de borgerliga partierna inklusive folkpartiet har motarbetai en ulbyggnad av barnomsorgen och inte velat vidta de konkreta åtgärder som är nödvändiga för alt trygga utbyggnaden av barnomsorgen.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan instämma i uttalandet att det inle är så oerhört intressant vem som var först. Det var närmast efter Inga Lantz anförande som jag tyckte att det ändå kunde vara värt att påpeka att på detta område började vänsterpartiet kommunisterna faktiskt motionera när riksdagen redan hade beslutat tillsätta en utredning och få lill stånd en försöksverksamhet med olika former av föräldrautbildning. Sedan tycker jag det är litel märkligt av Inga Lantz atl - som hon gjorde förra året -vara med om att besluta om detta arbete men inte nu vilja avvakta resultatet av det. I stället vill hon nu ha etl beslut om innehållet. Del är också märkligt då hon medverkat i en debattbok, som förutsätter en deball innan man i ett riksdagsbeslut lägger fast denna föräldrautbildnings innehåll. Jag lycker inte del är hell konsekvent.

I övrigt vill jag gärna tillägga all jag delar de synpunkler som Inga Lantz här har framfört på föräldrautbildningens innehåll. Det räcker inle med gruppsamtal och allmänt utbyte av synpunkter föräldrar emellan, utan det behövs också kunskaper om det som Inga Lantz räknade upp och mycket annal. Där är det ingen motsätlning mellan våra ståndpunkter. Men det är också viktigt att en föräldrautbildning utformas sä att människor med barn i viss ålder kan träffa andra föräldrar med barn i samma ålder, diskutera med dem och utbyta erfarenheter. Det är faktiskt en väldigt skön känsla all upptäcka all man inle är ensam med sina

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

föräldraproblem, att man inte är världens mest hopplösa förälder, ulan att del finns andra med ungefär samma svårigheter. Man kanske också kan hjälpa varandra och komma till rätta med en del bekymmer. Ofta är en mycket stor del av problemet att man behöver prata med någon som har ungefär samma situation. Därför tror jag att föräldrautbildningen måsle innehålla bäde meddelande av faktakunskaper på olika områden, ifrågasättande av gamla ingrodda föreställningar och en återkommande diskussion i grupper av föräldrar med barn i samma åldrar.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag medger atl vpk var sen att motionera i frågan om föräldrautbildning, men bättre sent än aldrig.

Vi har tagit upp den här frågan ur en litet annan aspekt. Vi har nämligen krävt ett innehåll i utbildningen som är baserat på faktakunskaper och information samt atl föräldrarna görs medvetna om sin egen situation, social och ekonomisk uislagning och vad man kan göra för atl motarbeta detta. Del är alltså fråga om en konkretisering av innehållet i en sådan här föräldrautbildning.

Den bok som herr Romanus hänvisade till handlar om barnuppfostran och inte speciellt om föräldrautbildning. Jag menar att det är väl befogat alt här i kammaren ställa krav pä föräldrautbildning, eftersom det finns ett stort behov av delta.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr lalman! Inom familjepolitiken är barnomsorgen den ojämförligt mest angelägna frågan, och del lycker jag också all dagens deball har klargjort. Riksdagens beslut förra våren, alt del under femårsperioden 1976-1980 skall byggas 100 000 nya platser i daghem och 50 000 nya platser i fritidshem, var elt viktigt etappmål mot målet full behovstäckning inom den närmaste tioårsperioden.

Jag vill med instämmande i vad som anförs i reservationen 1 till socialulskotleis betänkande 1976/77:25 framhålla det angelägna i att regeringen utan dröjsmål vidtar ålgärder för alt förverkligandel av 1976 års riksdagsbeslul inte fördröjs. Uttalanden från framstående företrädare för etl av regeringspartierna inger ju en viss oro härvidlag. Herr Carlshamre har visserligen talat om för oss vilka medel vi har till förfogande; lagstifining och pengar. Men vilken inriktning reformerna skall få och i vilken takt de skall genomföras beror också väldigt myckel på den politiska viljan. De beslut som riksdagen har fattat måste fullföljas. Vi har inte råd att avstå från en kraftig ulbyggnad av barnomsorgen.

Herr talman! Jag har begärt ordet främst Kr att något kommentera den del av utskottets belänkande som behandlar frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid och motionen 1111, som berör denna del av samhällets barnomsorg, eller snarare bristen på samhälleliga insatser. Som framgår av en undersökning som LO gjorde hösten 1975 behöver ca 81 500 barn omsorg på andra tider än de vanliga daghems- och frilidshemsii-

derna. Undersökningen visar också att ca 37 300 barn under elva års ålder är utan tillsyn någon del av dygnet. Bakom de här siffrorna döljer sig stor otrygghet och lidande för mänga barn. Föräldrarna pressas av oro och skuldkänslor. Många av dessa barn fär betala ett högt pris för samhällels oförmåga alt lösa deras omsorg.

Debatten kring det här problemet och barnomsorgsbehovet ter sig ibland litet förvirrande och en aning verklighetsfrämmande: Arbetslivet måste anpassas efter barnens och föräldrarnas behov. Skiftarbete måste förbjudas. Industrin mäste ändras. Barnen far illa av nallomsorg.

Ja, det här är några av de vanligaste argumenten i debatten. Det är givetvis en facklig strävan alt försöka förändra arbetstider och arbetsliv så atl de mer svarar mot de mänskliga behoven och tar hänsyn lill människors hälsa och välbefinnande.

Jag lyssnade ined förvåning till fröken Anderssons inlägg här i kammaren. Hon sade att fackföreningsrörelsen har saknat engagemang i dessa frågor och all fackföreningsrörelsen hittills har intagit en negaliv hållning till alt ändra på småbarnsföräldrarnas arbetstider, arbetsmiljö osv. Hon menade att vi skulle uppleva det som en större seger, om vi ställde krav på arbetslivet.

Ja, fröken Andersson, del vittnar om en myckel dålig kännedom och kunskap om hur den svenska fackföreningsrörelsen har arbetat och fortfarande arbetar. Fackföreningsrörelsen har ständigt fört en kamp, inte bara mot arbetsgivarna ulan i mänga fall mol del borgerliga samhället och de värderingar som det slår för när det gäller förbättringar av människors arbetsmiljö. Vi för avtalsförhandlingar om lönerna och försöker driva på lagstiftningen i andra sammanhang.

Jag tror att del till stor del är fackföreningsrörelsens agerande som har gjort atl människorna i Olofström i dag kan se med litet större tillförsikt på den närmaste framliden. Den som beskyller fackföreningsrörelsen för ett dåligt engagemang när det gäller att förbättra människors villkor på arbetsmarknaden representerar elt parti, som beträffande dessa frågor under många år har sovit en Törnrosasömn i elt Sörgärden.

Jag kan tala om för fröken Andersson alt fackföreningsrörelsen inte märkte något stöd från centern - eller bondeförbundet som del hette på den tiden - i den många gånger ensamma kamp som fackföreningsrörelsen förde för alt få lill stånd en ökad utbyggnad av samhällets barnomsorg. Vi hälsar med tillfredsställelse att det i dag råder nästan total politisk uppslutning omkring del kravet.

Nu är det så atl man kan inte blunda för utvecklingen, och den gär i riktning mol ökat arbete på obekväm tid. En alltmer kapitalintensiv processindustri kräver längre uinyltjandelider, och Greta Savela i Luleå sade så här i en lidningsinlervju häromdagen; "Vi kan inte ha små trevliga fabriker överallt, som går atl slänga av på kvällen."

Debatten handlar oftast om industrin, men i själva verket är det värd-och servicesektorn som växer i samhället och som sysselsätter allt fler människor på obekväma arbetstider. Är vi pä sjukhus, då behöver vi

5 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

vård dygnet runt - det går inte alt slänga sjukhuset och låla personalen fara hem klockan 17. Åldringsvården och långtidsvården, som behöver byggas ut, kräver mycket personal, och den vården är heller inget som kan avslutas klockan 17. Vi har hotell, vi har restauranger och vi har kommunikationer som måsle fungera på andra tider än dagtid. Ja, det är kanske framför allt våra egna krav och behov av service och vård som skapar behovet av barnomsorg på andra lider än daglid. Det glömmer vi ofta bort i debatten.

Barn far illa, sägs det också i den här debatten. Ja, jag tror att många barn lill nattarbetande föräldrar far illa på grund av brist på samhällelig barnom.sorg. Det finns gott om moralister i det här sammanhanget, och de för sin diskussion med skygglappar för ögonen. De lycker - och del lycker vi kanske alla - alt barn skall vara i sina hem och sova tillsammans med sina föräldrar, och därför skall inte samhället ställa upp med någon omsorg på udda lider. Ja, men verkligheten är ju en annan.

Vi vet hur föräldrar byter barn mellan skiften och hur de mulär sina barn för alt det hela skall gå bra. Vi vet atl barn lämnas ensamma hemma och kanske vaknar upp och finner lägenheten tom och mörk. Vi vet alt föräldrar ofta får variera tillsynen på olika sätt från den ena dagen till den andra, från den ena veckan till den andra. Allt det här far barnen illa av.

Samhällets ansvar för omsorgen om barnen måste gälla alla grupper av barn. Barnen till nattarbetande föräldrar är kanske de mest utsatta, och vi har en tradition i svensk socialpolitik atl i första hand hjälpa de mest utsatta grupperna. Lät oss behälla den traditionen.

Luleå och Surahammar är kommuner som hittills kommil längst i sina planer på alt slarla en försöksverksamhet med olika former av natt-omsorg. Det kan vara natthem, familjedaghem eller barnsamariter eller kombinationer av dessa former. Del var också det som LO-kongressen 1976 uttalade sig för, nämligen en omfattande försöksverksamhet med olika former av nallomsorg och en grundlig utvärdering av försöksverksamheten som skulle ge underlag för den fortsatta utbyggnaden. Filipstad är en annan kommun som för ett år sedan hos socialstyrelsen begärde medel för kartläggning av behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid, och frågan är aktuell i många fier kommuner.

Socialutskottets betänkande ger en klar vägledning till regeringen och socialstyrelsen i den här frågan. Jag konstaterar med tillfredsställelse alt utskottet ställer sig positivt till en försöksverksamhet och atl utskottet utgår från alt regeringen ställer medel till förfogande för sådan försöksverksamhet.

Jag har tidigare refererat den onyanserade debatten omkring denna form av barnomsorg, men nu noterar jag med tillfredsställelse att socialutskoltei för en realistisk argumentering i sitt betänkande och förklarar att verkligheten kräver alt vissa yrkeskategorier och vissa samhällsfunktioner måste fungera på annorlunda tider. Utskottet konstaterar sålunda att det framstår "som nödvändigt att så snart som möjligl fä

till stånd kommunal barnomsorg på obekväm arbetstid". Att ett enigt utskott står bakom dessa formuleringar ger del skrivna en speciell tyngd, och det ger regeringen, socialstyrelsen och kommunerna klara besked om hur den här frågan skall handläggas i framtiden.

Herr talman! Del är med barnens bästa för ögonen som vi har väckt den här molionen, och det är med barnens bästa för ögonen som vi anser att samhället mäste ställa upp med barnomsorg också på annorlunda tider. Det är också med barnens bästa för ögonen som jag nu ber att fä yrka bifall till utskottets hemställan i denna del.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

I detta anförande instämde herrar Hellström, Weslberg i Hofors och Svartberg, fru Landberg samt herrar Johansson i Arvika och Karlsson i Motala (samtliga s).

Fröken ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag lycker atl fru Sigurdsen faktiskt slog in öppna dörrar, när hon gick till angrepp mot mig för vad jag sade lidigare. Jag har deltagit i utskottets behandling, och jag yrkade bifall till utskottets enhälliga ståndpunkt i denna fråga. Och som jag sade i mitt förra inlägg gjorde utskottet sitt ställningslagande från den utgångspunkten att det i den akuta situationen var nödvändigt atl se lill barnens bästa - precis som fru Sigurdsen själv sade. Där har vi alltså inga delade meningar.

Sedan sade fru Sigurdsen alt jag hade dålig kännedom om fackföreningsrörelsen. Den har fört en ständig kamp för bättre villkor. Men det var exakt vad jag sade. Jag kan här återge del ordagrant. Jag sade: "Framför allt LO har tidigare i så många sammanhang drivit kraven på bättre villkor i arbetslivet." Och med den utgångspunkten sade jag att jag tyckte det var tråkigt alt man inle nu var beredd att driva kraven härdare när det gäller bäitre arbetsvillkor för framför allt föräldrar med små barn. Vi har ju en åsiktsskiljaktighet när det gäller kortare arbetstid för småbarnsföräldrar. Men jag har inle beskyllt fackföreningsrörelsen för atl inte allmänt vilja förbättra arbetslivets villkor. Tvärtom har jag med det som jag sade givit fackföreningsrörelsen en eloge för detta.

Det är också riktigt, vilket jag framhöll i mitt inlägg, alt del inte hjälper all säga alt vi vill komma bort från skiftarbetet. Det vill vi väl alla. Men vi vet all del är svårt, därför att den offentliga sektorn kräver arbete på obekväm arbetstid. Och det var där jag log upp frågan om man ändå inte skulle våga kräva speciella villkor för föräldrar med små barn, så atl vi kan vara säkra på alt uppväxtvillkoren för barnen alltid är de bästa - alltså inte bara bättre än de är nu utan de bästa. Vi vet ju hurudan situationen är i dag. Vi har sett LO;s utredning, och vi känner också lill fakta frän våra kommuner. Vi är inle hell främmande för verkligheten, även om vi inle tillhör LO; det är ju jusl dagens situation som gjort att utskottet enhälligt tagit den här ståndpunkten. Jag har tidigare yrkat bifall till utskottets förslag och har alltså ingen anledning att göra det på nytt, men jag står helt bakom det.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

1 det allmänna svepet om fackföreningsrörelsens insatser - som jag understryker atl jag på intet sätt vill förringa, eftersom jag har stor respekt för fackföreningsrörelsen - sade fru Sigurdsen alt del var facket som hade löst problemen i Olofslröm. Jag är övertygad om att det starka fackliga agerandet där medverkat lill atl frågan kunnat lösas, men del är kanske litet väl starkt alt säga att lacket ensamt har klarat problemen. De hade kanske inte lösts om inte regeringen hade medverkat.

Jag vill passa på att också ta upp ett par andra saker som berörts tidigare i debatten.

Ivar Nordberg sade att jämslälldhelskommiltén var så oroad över regeringens brist på initiativ när del gällde barnomsorgsulbyggnaden atl kommittén fann det angeläget alt i en skarp skrivelse vända sig till regeringen med krav. Men sä var del faktiskt inte. Vi har inte varil oroliga för regeringens inställning men blev oroliga när vi säg att koinmunerna inte lyckades fullfölja de uppgjorda planerna enligl det åtagande som Kommunförbundet gjort för deras räkning. Del var den situationen vi ville diskutera med socialministern. Som jag tidigare sagl kommer vi också att föra samma diskussioner med Kommunförbundet, efiersom regeringen och Kommunförbundet har etl gemensamt ansvar för alt frågan förs i hamn. För min del tycker jag att del är ett hell naturligt agerande från jämsiälldhelskommilléns sida. Del är naturligt alt jämställdheiskommittén är pådrivande när det gäller barnomsorgsutbyggnaden. Det var den lidigare jämslälldhetsdelegalionen mot den socialdemokratiska regeringen, och jag känner inle till att någon uppfattade della som någon speciell kritik mol regeringen. Del var ett naturligt sätt atl arbeta för dem som sysslade med jämställdhetsfrågorna och ständigt kom i kontakt med de här problemen.

Slutligen elt par ord om föräldrautbildningen, som Inga Lantz tog upp. Jag instämmer i myckel av vad Inga Lantz sade om innehållet i föräldrautbildningen. Själv anser jag att den bör ha moment av baskunskaper och inte bara syfta till etl tankeutbyte mellan föräldrar. Men jag kan inte instämma i hennes yrkande alt man nu i riksdagen skall ta ställning till innehållet, när riksdagen beslutat att överlåta frågan ål en utredning, som inom kort väntas lägga fram etl förslag. Det är ju emot de principer som vi brukar tillämpa här i riksdagen atl i ett sådant läge fatta beslut om saker.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag delar till fullo fru Sigurdsens synpunkter på samhällels ansvar även när del gäller alt ordna tillsynen av barn till skiftarbetande föräldrar, liksom hennes synpunkter beträffande kvaliteten på den tillsynen.

Del var bara på en punkt som fru Sigurdsens anförande väckte betänksamhet hos mig, och det var när fru Sigurdsen så helt och fullt tycktes ansluta sig till den uppläggning av försöksverksamheten som anges i fråga om Luleåprojektet och, somjag förutsätter, också beträffande

Surahammarprojektet. Fru Sigurdsen sade att LO-kongressen har uttalat sig för just en försöksverksamhet med olika former av den här sortens nattillsyn av barn. Men det är ju del förhållandel alt man i Luleäprojektel inle ger dessa alternativ samma värde som är en av svagheterna i detta projekt.

Jag har bl. a. på grund av alt jag har min hemort i Norrbollen kunnat följa debatten om Luleäprojektel ganska ingående, och det är helt uppenbart atl man i den s. k. ledningsgruppens förslag har lämnai myckel stort utrymme ät alternativet smågruppshem och givit della ell slags värdighet av huvudalternativ. Däremol har man ytterst litel berört andra alternativ för nattillsyn, bl. a. barnvårdare i hemmet, som ändå en majoritet av remissinstanserna i Luleå förordade. Detla handlande finner jag myckel anmärkningsvärt, speciellt som också expertis och personal inom barntillsynen har fört fram det sistnämnda alternativet som det viktigaste.

Jag har inte med del sagda själv tagit ställning i frågan ulan vill försl avvakta resultatet av försöksverksamheten. Men jag menar alt de olika alternativen måste göras likvärdiga i försöksverksamheten, och det anser jag inte har skett i Luleäprojektel.

Inle minst viktig i detla sammanhang är inriktningen när del gäller kvaliteten i Luleäprojektel. Där talar man t. ex. då det gäller personaltätheten inte ens i de termer som socialstyrelsen har använl i sina rekommendationer för personaltäthet vid barnomsorg. Ledningsgruppen i Luleå föreslår en personaltäthet av tre värdare pä femlon barn, dvs. relationen en på fem, medan socialstyrelsen rekommenderar en pä fyra och en siörre personaltäthet på spädbarnsavdelningar. I den nattillsyn som det gäller kan även spädbarn ingå. Barngruppens ålder kan dessutom enligl ledningsgruppens förslag variera mellan 7 månader och 12 är.

Socialstyrelsen har i sina anvisningar om personaltäthet för tillsyn nattetid angivit tvä barn per vårdare. Ledningsgruppen i Luleå föreslår en vårdare oavsett antalet nattbarn. Vi konstaterar därför alt man också i detta sammanhang visar en brist pä insikt om vad personaltätheten betyder för tillsynens kvalitet.

Del är mot den bakgrunden som jag lidigare här i dag har sagt alt riksdagen bör kräva atl socialstyrelsen utarbetar rekommendationer för hur försöksverksamheten skall bedrivas och att de rekommendationerna skall föreläggas riksdagen innan vi tar ställning lill behovet av anslag för denna verksamhet. Del är som sagt på den punkten som jag tycker atl fru Sigurdsens anförande ger anledning till viss betänksamhet.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr talman! Nej, fröken Andersson, jag slår inle in några öppna dörrar. Om fröken Andersson hade hållit sig till utskottsbelänkandet skulle jag inte haft anledning alt invända. Jag har i stället citerat och med tillfredsställelse hälsat del som anförs i socialutskottets belänkande pä denna punkt. Det var hennes kommentarer lill detla och hennes beskyllning

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

mot fackföreningsrörelsen för brist på engagemang som jag reagerade och polemiserade mot.

Fröken Andersson menade att LO hårdare borde ha drivit frågan om kortare arbetstid. Jag tror, som jag sade lidigare, alt fröken Andersson och kanske också hennes kamrater i centerpartiet har mycket liten kännedom om det hårda fackliga arbete som bedrivs på alla områden. Det är ju inte bara en fråga om arbetstiden utan det gäller också att kämpa för bäitre arbetsmiljö och för andra krav som rör arbetslivet.

När det gäller den kortare arbetstiden för småbarnsföräldrar vet fröken Andersson myckel väl atl vi från socialdemokratiskt håll genom en arbetsgrupp med representanter för partiet och för LO och TCO, dvs. de stora löntagarorganisationerna, arbetade fram etl förslag som innebär en utökning av den sju månader långa ersällningstiden i föräldraförsäkringen med fem månader, som skulle kunna tas ul som exempelvis förkortad arbetstid för småbarnsföräldrarna.

Vi har ju fält etl förslag från den borgerliga regeringen. Av det myckel stora slagnumrel i valrörelsen om etl vårdnadsbidrag med 10 000 kr. bidde det en tumme. Del blev ungefär 1 000 kr. lill någon konstruktion av värdnadsbidrag för den nionde månaden. Del är ju vårdnadsbidraget som har varit det stora slagnumret för centern, en mycket kostnadskrävande reform.

Fackföreningsrörelsen och socialdemokratin förbehåller sig att göra sina prioriteringar när det gäller atl förändra samhället, och vi kommer att fortsätta på den vägen, fröken Andersson.

Sedan säger fröken Andersson: Ja, ja, del var väl inle facket som hade det avgörande inflytandet när del gällde lösningen pä problemet med LM i Olofslröm. Nej, jag är medveten om, fröken Andersson, att de formella besluten kunde fackföreningsrörelsen inte fatta. Men jag är övertygad om att utan den starka opinion och den starka kraft som den lokala fackföreningsrörelsen i Olofström utgjorde hade vi inte fält det här resultatet.

Till fru Marklund vill jag säga alt jag har inle lagil ställning för någon exakt modell när det gäller försöksverksamhet med nallomsorg. Jag har sagl att man kan ha olika modeller. Luleå har ett program. Surahammar ett annat. Jag har också sagt alt LO-kongressen har uttalat sig för en försöksverksamhet i olika former. Del kan passa olika pä olika platser. Jag försöker ständigt upprepa detla, men jag brukar alltid som rubriker för LO:s agerande fä att LO vill ha nattöppna daghem. Det vill LO inte alls ha. LO vill ha en lösning på frågan om nattomsorg för barn. Och det kan ske under olika former, så jag tror. fru Marklund, atl vi är helt överens.

Fröken ANDERSSON (c);

Herr talman! Får jag återgå lill atl tala om del som vi behandlar, nämligen barnomsorg pä obekväm arbetstid. Jag vill återigen erinra om att jag yrkade bifall till utskotlels förslag.

Jag har varit med om alt behandla det, och vi har behandlat det i fullt samförstånd i utskottet. De kommentarer som jag gjorde berodde på att vi inom milt parti är oroade över en utveckling som går mot att allt fier barn kan behöva fä nattvila på annan plats än i sill eget hem. Jag är litel förvånad över att Gertrud Sigurdsen inte känner oro över en sådan utveckling. Jag tror alt de allra flesta människor gör del.

Frågan om barnfamiljernas svårigheter att förena förvärvsarbete med omsorg om barnen bör ju lösas inle genom atl man försöker göra barnen så obefintliga som möjligt eller genom atl låtsas att de knappast finns, ulan man bör, genom att förbättra villkoren i arbetslivet, göra det möjligl för föräldrarna att bäde della i arbetslivet och ge barnen den lid som jag tror de allra fiesta föräldrar önskar ge sina barn. Jag lycker del skulle vara en uppgifi som vi skulle kunna arbeta för tillsammans.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr lalman! Vi känner alla oro för utvecklingen pä arbetsmarknaden, fröken Andersson, och del gäller inte endast frågan om barnomsorgen. Men jag skall som fröken Andersson också hålla mig bara till barnomsorgen.

Vi känner oro inför utvecklingen, med den stora bristen på barnomsorg rent allmänt sett. Men därför att vi har denna utveckling mot ökat arbete på obekväm arbetstid, som inte minst är föranledd av våra egna krav på ökad service inom exempelvis vårdsektorn, känner vi också oro i fråga om tillsynen av de berörda barnen. Vi får inle blunda för utvecklingen och säga atl därför all vi inte vill atl småbarnsföräldrarna skall arbeta inom vårdområdet skall vi inle ordna barntillsynen för de här grupperna. Vi är överens, fröken Andersson, om fröken Andersson lill-sammas med mig och den fackliga rörelsen och socialdemokratin känner oro inför tillsynen av barnen lill de skiftesarbetande föräldrarna.

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Det är tydligt att fru Gertrud Sigurdsen anser att hon har otur med tidningsrubrikerna. Del kan kanske därför vara bra alt böria med LO-lidningen. I dess senaste nummer står det som rubrik; "Seger för LO:s krav på nattöppei." Det kan onekligen leda till elt litet missförstånd.

Jag begärde egentligen ordet för atl säga etl par ord om Olofström, eftersom detta har dragits in i debatten av två talare pä den socialdemokratiska sidan.

Jag har noterat att arbetsmarknadsministern i sin kommentar lill beslutet har utttalat att fackföreningsrörelsen här har gjort betydande insatser lokall, som har haft betydelse för utgången av frågan. Del erkännandet har han alltså givit. Skulle del då inte kännas skönt, fru Sigurdsen - med tanke pä allt vad som har sagts, inte minst från LO, om regeringens och arbetsmarknadsministerns insatser - att nu kunna

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

ge ett likadant erkännande utan något förbehåll om regeringens insatser för sysselsättningen i Olofström?

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Mom. 1 -3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels del av fru Marklund under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 25 punkten 4 mom. 1-3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av fru Marklund under överiäggningen

framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 Nej - 14

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 8

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1311 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 8 mom. I röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1311 i motsvarande del.

Ja - 294 Nej - 14

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolitik, m. m.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Karisson i Huskvarna m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Karisson i

Huskvarna m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 150

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskoliets hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Karisson i Huskvarna m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Karisson i

Huskvarna m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för.ja-proposiiionen. Då herr Nordberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 150

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Familjepolilik, m. m.

Mom. 4

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Utskottets hemställan företas lill avgörande på sådant sätt all propositioner först ställs särskilt i fråga om var och en av de motioner, beträffande vilka under överiäggningen framställts bifallsyrkande, och därefter i fråga om utskottets hemställan i övrigt.

Motionen nr 1307 av herr Werner m. Jl.

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1307, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 4 såvitt avser motionen nr 1307 av herr Werner

m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 14

Yrkandena 4 och 5 samt del av yrkande 6 i motionen nr 1311 av herr Werner m. fl.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1311 i förevarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels motionen nr 1311 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet Nr 105

nr 25 punkten 8 mom. 7 röstar ja. Onsdagen den

den det ej vill röstar nej. 13 april 1977

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1311 i motsvarande del._____ ___

Sjukvården, m. m. Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 14

Mom. 8-10

Kammaren biföll vad ulskollet i dessa moment hemställt.

M o m. 1 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 1108 av fru Lanlz m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lanlz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 11 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionen nr 1108.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal förja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 Nej - 14

Mom. 12

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 9-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 13 Sjukvården, m. m.

Regeringen hade i budgetpropositionen under punkten E 1 (s. 74-78) fö
reslagit riksdagen atl till Socialstyrelsen för budgetåret 1977/78 anvisa ett
förslagsanslag av 79 458 000 kr. 75

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjuk\>ården, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:188 av herrar Hagberg i Örebro (s) och Strömberg i Vretstorp (s),

1976/77:701 av hen Biörck i Värmdö (m),

1976/77:720 av hen Lindblad (fp),

1976/77:955 av fru Lantz m.fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen uttalade sig för inrättandet av elt samordnande centralt organ med uppgift att handha barnskyddsfrågor, administrera en övergripande registrering av barnolycksfallen och deras förlopp för utvärdering av slutsatser,

2. atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om initiativ till utformning av bestämmelser och anvisningar enligl vilka en lokal förankring säkerställdes inom kommunerna av frågor angående förebyggande av barnolycksfall, och

1976/77:963 av herr Andersson i Lycksele m. fi. (s).

Utskottet hemställde

1. beträffande en rikskampanj mot allergisjukdomarna m.m. au riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:188 och motionen 1976/77:720,

2. beträffande bevakning av frågorom barnolycksfall att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:955,

3. beträffande lekrådgivning på barnavårdscentraler att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:963,

4. beträffande översyn av vissa medicinskt-sociala termer alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:701,

5. atl riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 79 458 000 kr.

Till socialutskottels förevarande betänkande hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Karisson i Huskvarna och Svensson i Kungälv, fru Skanlz samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Nilsson i Växjö och Signell (samtliga s) om läkemedelsdistributionen.

Herr förste vice TALMANNEN:

I den fortsatta debatten om socialutskottets betänkande nr 25 får överläggningen rörande p. 13 omfatta även p. 14 t.o. m. 35. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga dessa punkter.

1 det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten /9 (Statens rätlskemiska laboratorium; Förvaltningskostnader)

Regeringen hade under punkten E 12 (s. 94-99) föreslagit riksdagen

att godkänna vad i budgetpropositionen angivits om organisationen i

fråga om faderskapsundersökningarna samt atl till Statens rätlskemiska

laboratorium: Förvaltningskostnader för budgetåret 1977/78 anvisa ett Nr 105
förslagsanslag av 12 472 000 kr. Onsdagen den

13 april 1977
I detta sammanhang hade behandlats molionen 1976/77:1115 av herrar _

Svensson i Malmö (vpk) och Hagberg i Borlänge (vpk), vari hemställts Sjukvården, m. m. att riksdagen beslutade alt utöver i budgetpropositionen upptagna medel bevilja statens rättskemiska laboratorium elt tilläggsanslag pä 3 000 000 kr. samt uttala att samma anslag borde beviljas de fem närmaste budgetåren för att säkerställa forskningsbehovet på området.

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1115 skulle

1. godkänna vad i propositionen angivits om organisationen i fråga om faderskapsundersökningarna,

2. till Statens rätlskemiska laboratorium: Förvaltningskostnader för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 12 472 000 kr.

Punkten 28 (Epidemiberedskap m. m.)

Regeringen hade under punkten F6 (s. 112-114) föreslagit riksdagen atl lill Epidemiberedskap m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 7 009 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:711 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen lill Epidemiberedskap (socialdepartementet) för budgetåret 1977/78 anvisade ell i förhållande lill regeringens förslag med I 300 000 kr. förhöjt förslagsanslag pä 8 309 000 kr.

Ulskottel hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1976/77:711 till Epidemiberedskap m.m. för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 7 009 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar Karlsson i Huskvarna och Svensson i Kungälv, fru Skanlz samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Nilsson i Växjö och Signell (samtliga s)

4. beträffande medelsanvisningen, såvitt avsäg enhet vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL) för sjukhusinfektioner, vari reservanterna ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:711 och med anledning av regeringens förslag till Epidemiberedskap m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 8 309 000 kr.

Punkten 29 (Karolinska sjukhuset: Driftkostnader)

Regeringen hade under punkten G 1 (s. 117-126) föreslagit riksdagen 77

Nr 105 att till Karolinska sjukhuset: Driftkostnader för budgetåret 1977/78 an-

Onsdagen den '' " förslagsanslag av 600 360 000 kr.

13 april 1977.

--------------- I detta sammanhang behandlades motionerna

Sjukvården, m. m. 1976/77:273 av herr Wiklund m. fl. (s) såvitt nu var i fråga (yrkandet 4),

1976/77:712 av herr Karlsson i Huskvarna m. fi. (s), såvitt nu var i

fråga (yrkandet I), och

1976/77:1109 av fru Lantz m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen

skulle besluta

1. att ge regeringen till känna vad som i molionen anförts om bibehållande av vissa sjukvårdstjänster vid Karolinska sjukhuset,

2. all anvisa medel för dessa tjänster.

Utskottet hemställde

1. beträffande en biträdande överiäkare vid reumatologiska kliniken all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:273 (yrkandet 4),

2. beträffande garantier för bibehållande av vissa extra tjänster att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:712 (yrkandet 1),

3. all riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på molionen 1976/77:1109 lill Karolinska sjukhuset: Driftkostnader för budgetåret 1977/78 anvisade elt förslagsanslag av 600 360 000 kr.

Punkten 30 (Karolinska sjukhuset: Utrustning)

Regeringen hade under punkten G 2 (s. 126-128) föreslagit riksdagen

atl till Karolinska sjukhuset: Utrustning för budgetåret 1977/78 anvisa

etl reservationsanslag av 10 500 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:712 av herr Karlsson i Huskvarna m. fi. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 3) hemställts all riksdagen beslutade au till Karolinska sjukhuset: Utrustning (socialdepartementet) för budgetåret 1977/78 anvisa etl i förhällande lill regeringens förslag med 2 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 13 0Q0000 kr., och 1976/77:1121 av hen Åkeriind m. fi. (m).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:712 (yrkandet 3) lill Karolinska sjukhuset: Utrustning för budgetåret 1977/78 anvisade elt reservationsanslag av 10 500 000 kr.,

2. beträffande inrymmande av en datortomograf i medelsramen m. m. att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1121.

Reservalion hade avgivits av herrar Karlsson i Huskvarna och Svensson
i Kungälv, fru Skanlz samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Nilsson
i Växjö och Signell (samtliga s)
78 5. beträffande medelsanvisningen, såvitt avsåg medel för inköp av en

datortomograf, vari reservanterna ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1976/77:712 (yrkandet 3) och med anledning av regeringens förslag lill Karolinska sjukhuset: Utrustning för budgetåret 1977/78 anvisade ell reservationsanslag av 13 000 000 kr.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Punkten 35 (Vissa frågor om hemsjukvård m. m.)

I denna punkt behandlades motionerna

1976/77:140 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade om anslag lill landstingen för au åstadkomma likhel för alla som erhöll hemsjukvärdsbidrag,

1976/77:270 av herr Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 2-4) hemställts

2. att riksdagen godkände den målsättning och de riktlinjer för utbyggnaden av långtidssjukvård och hemsjukvård som angetts i molionen,

3. all riksdagen godkände de grunder för bidrag till sjukvårdshuvudmännen för långtidssjukvårdens och hemsjukvårdens utbyggnad som angetts i motionen,

4. att riksdagen under femte huvudtiteln lill Bidrag till långtidssjukvård och hemsjukvård för budgetåret 1977/78 anvisade etl förslagsanslag av 250 000 000 kr.,

1976/77:478 av fru Wigenfeldt m. fi. (c),

1976/77:731 av herrar Svensson i Skara (m) och Leuchovius (m) samt

1976/77:1072 av hen Biörck i Värmdö (m).

Utskottet hemställde

1. beträffande tjänstledighet och ersättning för värd av anhöriga all riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:478 och 1976/77:1072,

2. beträffande riktlinjer för utvecklingen av hemsjukvården att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:731,

3. beträffande bidrag lill sjukvårdshuvudmännen för höjning av hem-sjukvärdsbidragen all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:140,

4. beträffande ulbyggnad av långtidssjukvård och hemsjukvård atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:270 (yrkandena 2-4).

Reservation hade avgivits av herrar Karlsson i Huskvarna och Svensson i Kungälv, fru Skanlz samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Nilsson i Växjö och Signell (samtliga s)

6. beträffande utbyggnad av långtidssjukvård och hemsjukvård, vari reservanterna ansett all utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:270 (yrkandena 2-4) skulle

a) godkänna den målsättning och de riktlinjer för utbyggnaden av långtidssjukvård och hemsjukvård som angetts i reservationen,

b) godkänna de grunder för bidrag till sjukvårdshuvudmännen för långtidssjukvårdens och hemsjukvårdens ulbyggnad som angetts i reservalionen.

Nr 105 c) till Bidrag lill långtidssjukvård och hemsjukvård för budgetåret

Onsdagen den 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 250 000 000 kr.

13 april 1977

_____________ Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Sjuk\'ården, m. m. Herr talman! Vid regeringsbildningen i höstas begåvades vi med två

socialministrar, varav den ena fick som huvuduppgift att syssla med

sjukvårds- och läkemedelsfrågor.

Man får naturligtvis se denna uppdelning liksom den uppdelning som skett i bostadsdepartementet som etl led i att man från de tre regeringspartiernas sida måste ha någon insyn i varandras arbete. Man litar inte helt på varandra och därför har man gjort denna delning av socialdepartementet.

Jag tror inte all delta varit lyckligt för departementets arbete. Man skapar med ett sådani förfarande en inbyggd osäkerhet. Man fåren ryckighel i arbetet. Man tillsätter arbetsgrupp efter arbetsgrupp för att skyla över regeringens splittring, och man skjuter problemen framför sig.

Det päsiods för en tid sedan atl man redan på elt halvår hade hunnit med att tillsätta 17 arbetsgrupper i kanslihuset. Nu har man väl hunnit att tillsätta ytterligare några.

Den uppdelning som skett skall självfallet - enligt regeringen - betraktas som att man nu har elt verksamt par i departementet. Nu lar man initiativ. Nu sker del någonting där. Men i realiteten är vad som skett utöver tillsättandet av arbetsgrupper all både socialminister Rune Gustavsson och biträdande socialministern Ingegerd Troedsson strött uttalanden omkring sig i en mängd frågor, uttalanden som vittnar om all de har dålig koniakl med verkligheten.

De socialdemokratiska ledamöterna i socialutskottet har uppmärksammat ell yttrande av biträdande socialministern Ingegerd Troedsson i årets budgetproposition. Hon har hell ulan täckning påstått alt vad dåvarande chefen för socialdepartementet anförde i fjolårels budgetproposition om Apoteksbolagets verksamhet skulle strida mol riksdagsbeslutet 1970. Som framgår av de citat vi gjort från riksdagsbehandlingen av frågan 1970 har fru Troedsson tolkat riksdagsbeslutet då ungefär som en viss potentat läser bibeln. Detta sammanhänger troligen med atl hon är omgiven av rådgivare som tagits frän den privata läkemedelsindustrin till departementet och som i sill nya värv vill tjäna bäde fru Troedssons ideologiska intressen och sina tidigare uppdragsgivare.

I 1970 års beslul heter det bl. a.: "Förslaget i propositionen lägger i apoteksbolagets hand atl i det enskilda fallet förhandla om inköp med intern distribution eller med distribution genom enskild droghandel."

Hur sjukvårdsminislern kan få herr Asplings uttalande från 1976 till alt strida mol 1970 ärs riksdagsbeslul är ofattbart. Herr Aspling anförde:

"Genom sitt dotterföretag ADA har apoteksbolaget successivt övertagit

merparten även av parlidisiributionen av läkemedel inom landet. Det

har skett med utgångspunkt i vad som anfördes i prop. 1970:74 om att

80 särskild uppmärksamhet borde ägnas åt möjligheten att effektivisera dis-

iribulionen genom en integration mellan partihandels- och deialjhan-delsleden. Erfarenheterna hos apoteksbolaget har visat att betydande rationaliseringsvinster kunnat uppnäs genom en sådan integration. Sedan den 1 maj 1975 - dä apoteksbolaget övertog den verksamhet som drivits av Astradistribution - svarar apoteksbolaget genom ADA Kr ca 70 % av partidistributionen genom egna kanaler. Jag vill i samband härmed nämna att apoteksbolaget nyligen har lagil upp frågan om alt pä detta sätt integrera även den återstående verksamheten avseende panidistri-bution av läkemedel med hänsyn till de ytterligare rationaliseringsvinster som därigenom kan uppnås."

Ingen borgeriig riksdagsledamothade något att anföra mot detla. Men nu gör fru Troedsson elt uttalande som vi anser saknar grund.

Vi säger också att för oss är det inte avgörande om Apoteksbolaget eller någon annan distribuerar läkemedlen.

Vi ser odogmatiskl på denna lika väl som på andra frågor. Men kan man göra besparingar på omkring älta miljoner om året, vilkel Apoteksbolaget beräknar, ja, då kan vi inte finna alt det är något fel om Apoteksbolaget lar hand även om den distributionen i sin helhet.

Det enda som mäste vägleda riksdagen i det här fallet är att man väljer den billigaste och rationellaste vägen för distributionen. Privata intressen får ej sättas före de samhälleliga.

Herr lalman! Efter denna deklaration i läkemedelsfrågan övergår jag till att beröra den största och viktigaste vårdfrägan i värt samhälle: Frågan om vården av de gamla och de sjuka.

När jag och andra socialdemokrater i den allmänpolitiska debatten tog upp denna fråga, dä talade fru Troedsson föraktfullt om bluffpengar och luftpengar, som vi ville ställa lill landstingens och kommunernas förfogande för atl bygga ul långtidsvården och hemsjukvården och förbättra personaltätheten vid långvärdsavdelningarna. Vi föreslog 10 000 nya platser vid långvården, 10 000 nya platser i hemsjukvården och atl 25 000 personer ytterligare skulle få jobb inom denna vårdsektor.

När vi hade träffat avtal med arbetarnas och tjänstemännens organisationer, som skulle tillförsäkra dem en skatteuppgörelse och de sedan var beredda atl avslå motsvarande procent i lön som arbetsgivaravgiften innehöll, sä förkastades detta av sjukvårdsminislern. Men nu är hon i färd med alt själv föreslå en höjning av arbetsgivaravgiften. När vi föreslog atl man skulle höja arbetsgivaravgiften och avräkna denna mot lönen för de anställda var fru Troedsson snabb nog att skicka ul ell TT-telegram och förklara att detta skulle drabba landslingen hårt. Hon kallade det, som jag sade, i den allmänpolitiska debatten för bluffpengar och luftpengar. Men nu, när hon själv föreslår en höjning på 1,6 % av arbetsgivaravgiften - eller socialförsäkringsavgiften om man sä vill - är del rikligt. Drabbar då inte dessa åtgärder, fru Troedsson, landstingen och kommunerna - med den skillnaden alt i det här fallet fär inle landstingen någonting över till en ulbyggnad av hemsjukvården och lill långvärden? Fru Troedsson skall akta sig för atl kaila del ena för bluffpengar

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 105 och det andra för vikliga utgifter för hemsjukvärden och sjukvärden över

Onsdagen den uvud taget.

n anrii 1977 '■ ' också, tillsammans med den övriga regeringen, beredd att

_____ ._______ höja momsen. Också det kostar pengar för landstingen. Där kan man

Sjukvården, m. m. verkligen tala om luftpengar, efiersom landstingen bara fär betala utan all de fär något anslag till vård av de äldre. Sjukvärdsministerns uttalande om atl denna fråga - vården av de gamla

- är en stor fråga som måste lösas räcker inte. Det är inte orden som
betyder något fru Troedsson, del är gärningarna.

Men fru Troedsson har inga pengar till sitt förfogande - i motsats till oss som anvisat medel i den slora sjukvärdsmotion vi väckt. Hon står där med två tomma händer, ulan möjlighet att göra något

- bara med en läpparnas bekännelse om alt hon är lika reformvänlig
som vi.

Hon och hennes regeringskamraler sänker hellre slatsskallen för de högavlönade än all skapa vårdresurser för de gamla och sjuka som byggt upp vårt samhälle, som har rätt att fordra ordentliga värdresurser, men som nu fär vänta på dessa - bara för att vi fåll en borgerlig regering som fördelar resurserna på ett orimligt sätt.

Har fru Troedsson aldrig känt någon samvetsnöd när hon ställts inför del besvärande faktum all de gamla inte kan beredas plats pä vårdhemmen?

Har fru Troedsson aldrig känt en gnagande oro över al' det inte kan vara rimligt alt ge de större inkomstlagarna lusenlappar i sänkt statsskatt och att man därigenom drar bort möjligheterna att hjälpa de gamla och sjuka?

Fru Troedsson får förlåta atl vi tycker atl hon hycklar när hon talar om atl sjukvårdspersonalen mäste få höjda löner, samtidigt som regeringen är beredd att försämra ekonomin för låginkomsttagarna i samhället, och samtidigt som ekonomiministern hutar ät löntagarna för alt de kräver höjda löner.

Även om det nu utvecklats lill praxis alt statsråden gör uttalanden pä löpande band utan att de därför lalar å regeringens vägnar, skorrar del ytteriigt falskt när fru Troedsson gör uttalanden i lönefrågor, som hon uppenbariigen inte har något infiytande över.

Vi säger: Den bästa hjälpen för vården av de gamla är alt man ökar personaltätheten vid långvårdsavdelningarna, minskar det tunga arbetet, ger personalen möjlighet och en chans all tala med de gamla. Men det kan inte ske med de borgeriigas skallepolitik eller ekonomiska polilik. I stället för höjda löner för sjukvårdspersonalen - som fru Troedsson i vissa uttalanden lalar om - får bäde sjuksköterskor, undersköterskor, sjukvårdsbiträden och övrig sjukvårdspersonal sin reallön sänkt under 1977 genom den borgerliga regeringens politik.

Vi behöver en planmässig ulbyggnad av långtidsvården, som måsle

ges resurser av helt annan dimension än f n. Landstingsförbundet har

82 vid överläggningar med regeringen krävt särskilt ekonomiskt stöd till

långtidsvärdens utbyggnad. Men regeringen har endast hänvisat till all Nr 105

en arbetsgrupp har tillsatts för fortsalt utredning om långtidsvården. Onsdagen den

Det är inte utredningar vi behöver ulan handling. 13 anr'l IQ77

Vi saknar inle vetskap om förhållandena på delta område. Tvärtom _____

vel vi mycket mera pä della fält än många andra. Vi har i dag en skriande Sjukvården, m. m. brist pä platser. Regeringens tal om en arbetsgrupp är ingenting annat än elt bevis för alt man inle har medel att förverkliga långtidsvårdens utbyggnad.

Den socialdemokratiska oppositionen har anvisat medel för del budgetär som inträder den I juli, och föreslär vidare all den kommunalekonomiska utredningen, som skall vara klar i höst, skall anvisa medel för den fortsatta utbyggnaden. Det är etl klarl alternativ lill den borgerliga regeringens förslag.

Detta program förutsätter atl vi får 10 000 nya vårdplatser för de långtidssjuka och 10 000 för hemsjukvården under denna period samt att man anställer 25 000 personer.

Utskoltsmajoritetens skrivning är verkligen egendomlig. Man säger att efiersom kommunalekonomiska utredningen enligt sina direktiv skall vara klar i höst, är det inte motiverat atl i årets budget la upp medel lill utbyggnaden av äldrevården, som med det snaraste måste sällas i gång. Vad finns det för garantier för detla om inle riksdagen nu gör ell klarl ställningstagande? När regeringen prutar på annat gär väl inte heller långtidssjukvården säker; den kan också naggas i kanten.

Och sedan säger man: Utskottet gör denna bedömning även mot den bakgrunden alt den i motionen förordade utbyggnaden av långtidsvården i varie fall inte överstiger den utbyggnad som sjukvårdshuvudmännen redan planerat.

Detta uttalande är häpnadsväckande - varken mer eller mindre! Vel inte ulskottsmajoriteten att del är för atl inle sjukvårdshuvudmännen ekonomiskt orkar med utbyggnaden som staten måsle gå in och stimulera denna verksamhet?

Är verkligen utskottsmajoriteten så omedveten om förhållandena atl den kan skriva på detla sätt?

Och det blir inte bällre i fortsättningen när majoriteten skriver all den nyligen träffade överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar frän sjukförsäkringen starkl ökar insatserna för hemsjukvärden.

Vad finns det för bevis för detta? Ja, såvitt jag vel endast det faktum atl ersättningen höjs från 35 kr. till 40 kr. för av läkare ordinerad behandling som utförs av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal.

Men atl skriva som utskottet all detta möjliggör starkt ökade insatser för hemsjukvärden är verkligen atl ta lill i överkant. Här kommer man att tänka pä, som herr Romanus sade i etl tidigare inlägg i dag, vad som stod i föredragshållarens manuskript: argumentet svagt, höj rösten!

Detta är ingenting annal än en ytterligt marginell historia i landstingens
budget som inte ändrar något väsentligt på förhållandena. 83

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

När socialdemokraterna kräver etl handlingsprogram för ulbyggnad av långtidsvården skriver utskottet all della inte väsentligt skiljer sig från den uppgift som den av regeringen tillsatta arbetsgruppen har. Denna skulle enligt utskottet t.o. m. ha andra betydelsefulla frågor all handlägga, exempelvis dagsjukvården.

Men varför är man dä så rädd för att besluta om ett handlingsprogram? När man säger all ell sådani inle kan antas utan att man genomför ett utredningsarbete, varför då inte ge arbetsgruppen i uppgift atl göra detta? Såvitt man kan se är del de obotfärdigas förhinder och ingenting annat som utskottsmajoriteten här uppvisar.

Utskottets skrivning, där det heter atl sjukvårdsfrågan för de äldre måste las upp i hela sin vidd, liksom dess konstaterande att hemsjukvården måste ges en kvalitativ förbättring kan jag helt skriva under. Men så länge som den borgerliga regeringen och dess riksdagsmajoritel bara nöjer sig med att tillsälta arbetsgrupper och underlåter att anvisa medel till denna verksamhet, så länge blir det heller ingenting av den så angelägna utbyggnaden av äldrevården.

Det är inle utredningar vi behöver. Alla fakta som behövs i del avseendet finns hos landstingen. Det är elt konkret riksdagsbeslul som fordras för att vi skall nä resultat. Men det beslutet kan den borgerliga majoriteten inte fatta, eftersom den saknar pengar i sin budgel. En regering som föredrar all ge skallesänkningar ål höginkomsilagare och försummar en ulbyggnad av äldrevärden har dömt sig själv. Del är gärningarna, inte orden, som betyder något.

Så några funderingar kring ett par andra reservationer från den socialdemokratiska gruppen. Den ena gäller den datortomograf som Karolinska sjukhuset har begärt men som regeringen och ulskottsmajoriteten säger nej till.

Här är del egendomligt alt inle utskottsmajoriteten har kunnat tillmötesgå våra önskemål. Dalortomografen kostar i invesleringsmedel 2,5 milj. kr. Om man beslutar atl inköpa en sådan apparat beräknar direktionen att den pä elt enda år ger 3 milj. kr. i inkomster, förutom det - och del är nästan del väsentligaste - att den ger patienterna en skonsammare behandling än den s. k. luftskallen som används när man inte har någon datortomograf

Men majoriteten säger alltså nej till denna investering och säger sig inle vara beredd att räkna upp anslaget. Om direktionen anser all den bör köpa en datortomograf bör den, säger ulskottel, inrymma kostnaderna för köpet i det anslag som beviljas.

Ja, herr talman, nog är det ett egendomligt resonemang som utskottets majoritet här för. Del skulle betyda atl del anslag som utskottet har tillstyrkt inte var rikligt avvägt utan atl man kunde göra litet hur som helst med del. Det är inte atl förundra sig över atl de borgerligas budget är dåligt underbyggd. Här rör del sig om ett reservationsanslag, och del får inte överskridas.

Den andra fråga som jag vill ta upp i detta sammanhang gäller den

s. k. sjukhussjukan som fält en alltför stor utbredning i vårt land. Här har den socialdemokratiska utskotlsgruppen reserverat sig till förmån för sin motion om atl statens bakteriologiska laboratorium skall erhålla all anslag på 1,3 milj. kr. för inrättande av en enhet vid laboratoriet, inriktad pä att komma till rätta med sjukhusinfektionerna.

Den s. k. sjukhussjukan är en besvärlig och svåråtkomlig infektionssjukdom som myndigheterna har gjort åtskilligt för atl komma till rätta med men hittills inte har lyckats sä bra med. Del krävs ytterligare insatser för atl motverka denna sjukdom, som förorsakar de människor som drabbas etl avsevärt lidande och som åsamkar sjukvårdshuvudmännen och samhället stora kostnader.

Det är angelägel atl denna verksamhet vid SBL kommer lill stånd snarast möjligt. Utskottsmajoriteten nöjer sig med all hänvisa lill en överenskommelse med Landstingsförbundet som säger atl en sådan enhet skall igångsättas från den 1 januari 1978.

Man har rätt atl ställa frågan: Varför väntar man lill den 1 januari, när man har ett väl underbyggt förslag om att börja den 1 juli. Men det är väl bara det atl detta förslag kommer frän den socialdemokratiska oppositionen och inle frän regeringspartierna.

Nu har det plötsligt blivit fart pä verksamheten när det gäller sjukhussjukan. I propositionen 116 sägs att en sådan enhet skall inrättas frän den I januari 1978. Men så gör man det för riksdagen märkliga påpekandet att detla bör bringas lill riksdagens kännedom. Mig veterligen brukar det inte gå så till när man vill fä igenom etl anslag. Det brukar vara riksdagen som ger regeringen till känna hur man vill ha del. Del här är ett säreget förfarande. Häller man på alt införa ell nytt slags ministerstyre?

Vårt krav om bibehållande av 400 exlraljänsler vid Karolinska sjukhuset har utskottet upptagit välvilligt och jag kan därför nöja mig med att redovisa några synpunkler.

I budgetpropositionen finns inga medel anvisade till denna verksamhet, vilkel betyder att man, om inget extra anslag givits till verksamheten, skulle ha tvingats att minska på sjukhuspersonalen och därmed också på de samlade sjukvårdsresurserna i Stockholm.

Direktionen vid Karolinska sjukhuset anser del nödvändigt att bibehålla de 663 tjänster som nu finns för denna verksamhet, varav över 200 utgörs av administrativ personal.

Administrationen skall utredas av statskontoret. Vad som därvid framkommer återstår att se, men den sjukvårdande personalen måste under alla förhållanden vara kvar även under kommande budgetär.

Del är därför bra all vi nått enighet i utskoliet om del förslag som den socialdemokratiska gruppen lagt. Utskottet understryker alt någon väsentlig omstrukturering vid sjukhuset inte kan bli aktuell förrän Stockholms läns landstings sjukvårdande resurser byggts ul. Man understryker också, att om en nedskärning av den extra personalen skulle ske, sä kan detta inte ske på annat sätt än atl anställningstryggheten rubbas.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Nr 105 Då sålunda betryggande besked getts av utskottet om vår motion, har

Onsdagen den ' ''J'"''' "°Jä oss med att instämma i utskottets skrivning.

13 anrii 1977 ' talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 5, 6 och i övrigt

--------------- till utskottets förslag.

Sjukvården, m. rn.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk);

Herr lalman! När vi nu diskuterar vissa sjukvårdsfrågor gäller egentligen debatten vilken sjukvård vi vill ha. Den nuvarande sjukvården: är defensiv lill sin natur. Åtgärder för att i grunden förhindra sjukdom och handikapp lyser med sin frånvaro. Sjukvården blir i och med della underordnad de ekonomiska realiteter som kommuner och landsting lever under. En offensiv och samhällspäverkande hälso- och sjukvård saknas.

Debatten om sjukvärden har i. stor utsträckning gällt de stigande vårdkostnaderna. Della har varit en av utgångspunkterna för del utredningsarbete som bedrivits i socialstyrelsens regi och som resulterat i det s. k. HS 80-programmet. Det har också varit en av grunderna för återkommande borgerliga krav pä ökad privatisering av värden liksom synnerligen lösliga teorier om satsning på s. k. egenvård.

Det grundläggande problemet är inte de stigande vårdkostnaderna. Den svenska sjukvården kostar- något beroende på beräkningsmetod - mellan 15 och 20 miljarder kronor per år, innebärande 6-8 % av BNP. För de närmaste åren förutses en ganska måttlig ökning av koslnaderna. I relation lill de snabbi växande värdproblemen och den ändrade ålderssammansättningen inom befolkningen har man troligen förutsett en alltför låg ökningstakt.

Sjukvårdens andel av de samlade resurserna är inte avskräckande hög. En bred folkmajoritet torde acceptera atl en betydande del av de offentliga utgifterna läggs på hälso- och sjukvård, förutsatt att pengarna används på ell vettigt sätt.

Orsaken till att vårdkostnaderna kommit i blickpunklen är snarare en annan. Landsting och kommuner har under senare år hamnat i en alltmer trängd ekonomisk situation, där det varil svårt att klara av grundläggande åtaganden inom vårdsektorn, trots betydande skallehöjningar. Dessa ekonomiska svårigheter sammanhänger i första hand med den allmänna skattepolitik som förs, innebärande gåvor, subventioner och skatlelind-ringar för storföretagen, generösa möjligheter lill avdrag och skalteftykt för höginkomsttagare samtidigt som låg- och medelinkomsttagare beskattas allt hårdare. De senare årens politik har inneburit en betydande skaiieöverväliring på kommuner och landsting.

Hela denna problematik har under en följd av år begravts i skatte
utredningar och kommunalekonomiska utredningar. Delta håller pä atl
skapa förödande problem för den samlade vårdsektorn. En omfattande
social nedrustning hotar, om inte landstingens och kommunernas eko
nomiska problem löses inom en snar framtid. Sker inte delta, hotar alla
sjukvårdsplaner atl stanna på papperet. Det aviserade utredningsresultatet
86 i november frän utredningen om de kommunalekonomiska frågorna in-

nehåller inte såvitt man kan se några avgörande förslag för att lösa denna kris.

Frågan måste ställas: Vad är det för samhälle vi lever i som skapar sjukdomar men inle har resurser atl avhjälpa dessa sjukdomar? När del gäller sjuk- och hälsovården skall vi inte i första hand angripa vårdkostnaderna. Ulan landslingens ekonomiska kris. En fruktbar debatt om sjukvården måste grundas pä elt ifrågasättande av dess kvalitativa inriktning. Dagens sjukvård ifrågasätts också av många människor.

Dels sammanhänger misstron mol den etablerade sjukvärden med dess svärlillgänglighel och opersonlighet, dels är den en återspegling av sjukvårdens misslyckande när det gäller att påverka grundläggande orsaker till sjukdom och ohälsa. Medicinska framsteg har i jämförelse med andra sociala förändringaren marginell effekt när det gäller alt påverka livslängd och sjuklighet, även om de i enskilda fall innebär en avsevärt förbättrad livskvalitet.

Dagens sjukvård står väsentligen passiv inför viktiga orsaker lill sjukdom. Exempel pä sådana sjukdomsframkallande faktorer är den enorma utslagningen av människor på arbetsmarknaden, lill stor del betingad av hälsofarliga arbetsmiljöer. Avstötningen av ungdomar från arbetsmarknaden samt torftiga och socialt åtskilda livsmiljöer leder till en omfattande nerdrogning med alkohol och narkotika, som sjukvården står handfallen inför. Dåliga trafikmiljöer, luftföroreningar samt spridning av farliga ämnen på arbetsplatser och i natur är andra exempel på denna typ av sjukdomsorsak.

Självklart rör del sig i dessa fall om samhälleliga problem som inle kan vårdas bort. Det måste dock vara vårdapparatens uppgift att kartlägga problemen samt slä larm och initiera debalt om hälsorisker i samhället. Denna typ av förebyggande verksamhet har dock en undanskymd plats inom dagens sjukvård. I stället bedrivs på en rad håll friskvårdskampanjer, mest beslående av allmänna råd om mer motion och mindre rökning.

Frågan om människornas hälsotillstånd är emellertid inle i första hand en personlig fråga. Vad hjälper det att motionera, låta bli atl röka och använda alkohol, om arbetsplatsen och arbetslivet framkallar grava sjukdomar av olika slag? Vad hjälper del alt motionera och frisksporta, när trafik och luftföroreningar skapar slora sjukdomsproblem? Motion och etl sunt leverne fär en framgångsrik effekt först om del har såsom grund en strävan att ta bort hälsoriskerna i samhället. Men frågan om hälsoriskerna är som andra problem i värt samhälle en fråga om olika klassers intressen. Det är främsl arbelarklassen som drabbas av samhällslivets utformning och sjukdomsrisker.

Talet om frisksport, motion och egenvård och annat tal som har fallit över ansvariga statsråds läppar visar maktlösheten inför sjukvårdskrisen. Landstingens ekonomi är ju minst sagt ansträngd. Samtidigt är en av orsakerna till sjukvårdens brister den enorma underbemanning som förekommer. Statsrådet Troedsson har antytt att de sjukvårdsanställdas löner bör räknas upp. De utgör ju en extrem låglönegrupp trots ell lungl

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

och slilsaml jobb. Utbildningen är inle tillfredsställande och personalomsättningen är stor. Betydande insatser behövs i form av utbildning, högre löner och fier anställda i sjukvården. Men del korresponderar dåligt med regeringens handlande. Hur skall man uppfatta statsrådets tal om högre löner åt sjukvårdspersonalen, när regeringen uppenbarligen spelar med i spelet alt arbetarna skall fä en sänkt reallön? Höjd moms, devalvering och ökad infiationstakt - allt drabbar de lågavlönade. Också kommuner och landsting drabbas. Är talet om egenvård, motion och frisksporl den borgerliga regeringens metod att föra en skendebatt om sättet att lösa sjukvårdskrisen? Var finns pengarna som skall höja lönerna ät sjukvårdspersonalen? Är del skattehöjningar i landslingen statsrådet tänker pä? Är inte sanningen den alt sjukvärdsanslällda fär del sämre i och med den borgerliga regeringens utarmningspolitik?

Dagens samhälle framkallar etl stort behov av värd, av orsaker som jag tidigare nämnde. Människor blir långvarigt sjuka och handikappade, och vi behöver självfallet bygga ul långtidssjukvården. Avgörande därvidlag är naturligtvis landstingens ekonomi.

Under punkten 35 i utskottets belänkande redovisas vpk-motionen nr 140 om att landstingen skall fä sädana anslag att jämlikhet kan åstadkommas för alla som erhåller hemsjukvård. Hemsjukvårdsbidragen utgår till långvarigt sjuka och lill vissa handikappade som är i behov av värd och kan vårdas på etl tillfredsställande sätt i hemmen. Bidragen skall kompensera den fördyring av levnadsomkostnaderna som uppslår genom alt den sjuke eller handikappade behöver hjälp och slöd i sin dagliga livsföring. Vanligtvis är vårdaren någon av den handikappades familjemedlemmar. Denna bidragsform har lett lill skattetekniska oklarheter som är olika från län lill län och som mäste lösas. Det behövs ålgärder frän centralt håll för atl fä lill stånd likartade förhållanden över hela landet.

Givelvis måsle i fråga om hemsjukvårdsbidragen en uppräkning ske så atl de utgör en rimlig ersättning för det arbete vårdaren utför. För att åstadkomma detta måsle statsbidragen räknas upp väsentligt. Vård i hemmet fär heller inte bara vara en nödätgärd. Hemsjukvärden mäste även få en kvalitativ förbättring med fast anställd kvalificerad personal.

Jag yrkar därför all riksdagen med anledning av motionen 1976/77:140 hos regeringen begäran på tilläggsbudget för budgetåret 1977/78 beräknas medel lill landstingen för alt åstadkomma likhel för alla som erhåller hemsjukvårdsbidrag.

Herr talman! Under punkten 19 som gäller anslag lill statens rätlskemiska laboratorium behandlas en motion där herr Svensson i Malmö och jag har yrkat på etl tilläggsanslag pä 3 milj. kr. för alt säkerställa möjligheterna atl bedriva forskning rörande fastställande av faderskap. I svensk rättspraxis har stor vikt kommil att fästas vid att faderskap till barn fastställs. Principiellt har det varit rikligt atl barnels intresse i dylika frågor slälls i förgrunden. Delta har emellertid tyvärr kombinerats med att bevisningen i faderskapsmål varit bristfällig.

Följden har blivit elt alltmer omfattande problem med materiellt felaktiga faderskap. Med hänsyn till etl faderskaps myckel omfattande rättsverkningar är givetvis vae slumpelemenl i sädana ärenden en fara. Del är en fara inte bara för den utpekade faderns anspråk på rimlig rättssäkerhet. Det är i minst lika mån en fara för barnet, som ju knappast har intresse av ett felaktigt utdömt faderskap.

Felaktiga faderskap utdöms i betydande utsträckning - antalet beräknas lill ca 100 om året. Det har också blivit allt vanligare atl domstolarna måsle upphäva tidigare domar i faderskapsmål, när domarna senare visat sig vara orikliga. 1 sådana fall blir staten tvingad alt utge ersättning lill den felaktigt dömde. Svaga beviskrav och otillräckliga undersökningsresurser är med andra ord inte bara ägnade att framkalla felaktiga domar i personligt betydelsefulla mål, de är också ägnade alt öka risken för alt staten senare nödgas utge stora ersättningsbelopp.

En sä exakt undersökningsmetod som möjligl vid faderskapsundersökningar är alltså i lika mån ell privat och ett statligt intresse. Den nuvarande osäkerheten sammanhänger i väsentlig mån med alt statens rätlskemiska laboratorium haft otillräckliga resurser. Nu sker visserligen en viss omorganisation, men vi motionärer anser ändå atl riksdagen bör garantera den fortsatta forskningen. Jag yrkar därför bifall till molionen 1115.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. rn.

Herr förste vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Två frågor har dominerat den senaste tidens sjukvärds-debatt. Den ena är kravet på bällre kontinuitet i värden - patienterna begär att få träffa samma personal varie gång de återkommer till sjukvården, framför allt samma läkare. Den andra är den som utskottets ordförande var inne på, alltså vården av de långvarigt sjuka, framför allt de äldre.

Dagens sjukvård i Sverige slår mycket högt. Men den fungerar inte bra när det gäller den personliga omvårdnaden. Och vi vet genom ell stort antal undersökningar att det just är den personliga omvårdnaden som majoriteten av patienterna sätter främsl. Del starkaste önskemålet är atl få en personlig omvårdnad, att fä komma tillbaka till en läkare som man känner när man blir sjuk och vid återbesök då man vårdas för samma åkomma.

När folkpartiet i börian av 1970-talet tog upp frågan om värdkontinuiteten fick vi inte mycket gensvar. Det var försl när vi bökade tala om att vi ville skapa ett system med husläkare åt alla som deballen kom i gång pä allvar. Först då började vi känna att vi lyckades påverka andra. Många tycker kanske atl detla med husläkare är elt slagord som kan ge felaktiga associationer. Jag kan förslå del. Och jag vill verkligen inle att sjukvårdsdebatten skall urarta till en debatt om vad vi skall

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

kalla det som vi arbetar för. Därför vill jag redan från börian i della inlägg säga, som jag har sagl så mänga gånger tidigare, all om del är någon som blir lyckligare av alt tala för en familjeläkare eller en egen-läkare, så gärna för mig, bara vi ser lill all vi kommer närmare del mål som vi arbetar för, nämligen alt människor skall få känna trygghet, känna att de hör till en bestämd läkare.

Om dessa frågor har del förts en litet förvirrad diskussion, bl. a. i Läkartidningen. Men med del senast utkomna numret av den tidningen tror jag all det i huvudsak har skapats klarhet på de punkter där del lidigare rådde missförstånd.

Vad vi arbetar för är att varie människa skall ha rätt att höra lill en allmänläkare, som man i första hand kan vända sig till när man blir sjuk. Vi tror alt det skulle vara lill fördel för bäde patienter och läkare.

Likaså arbetar vi för att jourverksamheten på kvällar och helger - som naturligtvis denne ende läkare inle kan klara; del är ju inle fråga om att han skall vara i tjänst dygnet runt - skall vara så nära patienterna som möjligt. Den måste inte vara knuten till samme läkare men i varie fall lill samma vårdcentral. Då ökar chansen atl man fär träffa sin egen läkare även pä obekväm tid, och gör man inte del, vel man i varie fall att ens egen läkare dagen därpå fär besked om alt man varit sjuk och all man varit i kontakt med sjukvärden. Jag bortser naturligtvis dä från de svära sjukdomsfallen, dä patienten måsle in lill sjukhuset med detsamma. Jag menar också att pä eflernatien, lät oss säga mellan midnatt och klockan fem eller sex på morgonen, är del inle riktigt samma problem. De patienter som då kommer i kontakt med sjukvärden är huvudsakligen svårt sjuka.

Vi vill också slå fast atl del självfallet är landstingen som skall besluta om sjukvården. Vad staten kan göra är atl underlätta en utveckling mol en mera personlig sjukvård genom atl stimulera försök med olika modeller, och genom att lägga upp lagstiftning och socialförsäkring så alt detta syfte gagnas.

Dessa tankegångar har nu mött elt växande gensvar. De finns också med i regeringsförklaringen, och sjukvårdsminislern har sagl alt hon tänker tillsälta en utredning i frågan. Det ser jag som etl framsteg.

De invändningar som mött i diskussionen kan måhända delvis förklaras av atl del har rått missförstånd - eller vi kanske inte har uttryckt oss tillräckligt klart; jag är inte främmande för det. Men de kan också bero på att man på många håll inle tillräckligt klart har sett problemets vidd.

Man har kanske sagt att annal är viktigare, t. ex. moderna sjukhus. Detta är sant. Del finns myckel annat som är viktigare. Men det som patienterna i dag upplever sä starkt är att den personliga omvårdnaden inte fungerar. Man vill komma tillbaka till samma läkare. Det har t. ex. gjorts en undersökning vid den fina vårdcentralen i Dalby utanför Lund, där man kan tillgodose många behov, som visade, efter att man hade gått ut lill patienterna, att det de satte högst av olika faktorer de fick välja mellan var just att få komma lillbaka till samma läkare.

Vi skall naturligtvis inte genomföra en sådan utveckling atl vi äventyrar andra värden. Jag tror inle heller atl det behöver ske.

Man har frågat: Skall del vara ell remisstvång? Skall man inte få gå till en specialist utan att först ha varil hos sin allmänläkare? Jag tror inte alls alt det skall vara remisstvång. Däremol tror jag att i den mån allmänläkarna har tid alt la emot sina patienter utan lång väntan, kommer det automatiskt atl bli så att man först vänder sig lill sin ordinarie läkare, om man inle har en mycket speciell åkomma - en ögonskada, en ögonsjukdom eller någonting annat. Då kommer man normall alt vända sig till sin vanliga läkare och man får remiss till sjukhus om man behöver sådan behandling. Eller också kommer specialister ut lill vårdcentralen någon gäng i veckan och fungerar som sjukhusels förlängda arm och kan ge behandling på platsen och bli ell stöd ät de verksamma allmänläkarna. Man har gjort undersökningar som visar alt på en kirurgisk akutmottagning på etl landsortssjukhus inle mindre än hälften av patienterna hade en sådan åkomma som kunde ha behandlats av distriktsläkare eller distriktssköterska och alltså inte hade behövt ta specialistvårdens resurser i anspråk.

Man har också frågat; Skall det vara registreringstväng? Skall man tvinga människor alt registrera sig hos en läkare? Det blir byråkratiskt, har man sagl. Nu tror inte jag atl del skulle upplevas som någonting negativt alt människor fick besked om vilken läkare de hör till. Tvärtom tror jag alt man skulle känna del positivt. Man har sagl att det byts läkare ganska ofta. Ja, vore det inte en fin service om människor fick ett litet meddelande om alt de hade fått en ny doktor? Jag tror alt de flesta skulle uppskatta del. Varför inle pröva och se vad människorna själva tycker, i stället för att bara politikerna skall bestämma över deras huvuden. Varför inle på något håll införa systemet alt varje människa fick besked om vilken läkare hon hör till. Man har naturligtvis rätt all byta om man inte trivs med den läkare man har varit hos, men inle pä det sättet all den som vill ha ut t. ex. lugnande medel eller sömnmedel kan gå än till den ene läkaren, än till den andre. Det är ingen utveckling att stå efter. Jag tror att om man prövade elt sådant syslem skulle man finna atl det övervägande fiertalet människor skulle vara lacksamma för all ha just en sådan här anknytning. Ofta finns ju den här registreringen redan på vårdcentralen i elt patientkort. Del står vem man brukar gä lill. Frågan är bara om man själv också kan få en bekräftelse på vem som är ens egen doktor.

Man har ibland sagt all läkarna inte räcker till. De kommer att göra det med den utbildning av läkare som nu äger rum. Vi böriar pä en del häll, t. ex. i Dalby, atl närma oss en rimlig täthet av allmänläkare, kanske en på 2 500-3 000 människor. Erfarenheten visar redan att del blir lättare att rekrytera allmänläkare om man kan erbjuda dem all arbeta i en organisation där de kan ge personlig omvårdnad, där de kan fä ett visst antal människor som de ansvarar för i första hand. Läkarna kan naturligtvis också arbeta effektivare om de inle bara träffar fram-.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Nr 105 mande patienter, utan kan finna atl de har skött en patient tidigare.

Onsdaeen den '' ' '" " massa tid för alt sätta sig in i eu hyii fall.

13 anrii 1977 '''" ''" också sagt alt kontinuiteten inte bara är ett problem för den

.____________ öppna vården utan även för sjukhusen - det löser man inle genom en

Sjukvården, m. m. husläkarreform, det är självklart. Del är viktigt alt sjukhusen organiserar arbetet så alt återbesök sker till samme läkare som har opererat eller som har skött patienten när han låg inne. Men del är ingen motsättning mellan detla och en vettig organisation av den öppna vården. Jag lycker alt det initiativ som Läkarförbundet har lagil är bra för all få lill stånd ett arbete för bättre kontinuitet också i den slutna vården.

Del är nu viktigt att den utredning som regeringen har talat om kommer lill stånd och atl det blir praktiska resultat, därför att människor väntar sig det. Fastän de är medvetna om att det är landslingen som beslutar om sjukvärden, väntar de sig efter uttalandena i regeringsförklaringen att det blir praktiska resultat.

Den andra stora frågan är långtidsvården. Det råder nu enighet om att del behövs en plan för utbyggnaden. Det var inle länge sedan vi föreslog della i riksdagen, men det avslogs då av socialdemokraterna. Del är också intressant att se att landstingen för perioden 1976-1981 planerar 12 600 platser. Socialdemokraterna har väl inte något atl invända mot delta, förmodar jag, trots all man har lalal om en något lägre utbyggnadstakt i sin motion.

Del är bra atl socialdemokrater och kommunister nu också är mindre tveksamma lill hemsjukvärden. Så länge en människa kan och vill vårdas i hemmet, bör hon få den chansen. Det är mänskligt och alt föredra. Men man får inte tro alt man kan spara en massa pengar genom hemsjukvården, om man inte skall idka rovdrift på de anhöriga. Det kommer säkert atl kosta en hel del.

Om man kan använda hemsjukvård eller inte beror på hur mycket patienten kan sköta sig själv. För de verkligt svärskölla måste vi ha ganska mänga sjukhusplalser även i fortsättningen.

Precis som när det gäller barnomsorgen är det här viktigt med en bäitre samhällsplanering, så alt äldre människor har en möjlighei all bo nära sina yngre anhöriga. Man måste ha insprängda mindre lägenheter, kanske möjlighet att fä en egen lägenhet i det småhus där sonen eller dottern bor med sin familj. Jag tror all ingen egentligen har någon annan mening, även om det tyvärr tycks vara mycket trögt alt få dessa tankar alt slå igenom i samhällsplaneringen.

1 stort sett är vi alltså överens om sjukvården i socialutskottet. So
cialdemokraterna har, jag förmodar med en viss ansträngning, lyckals
åstadkomma tre reservationer. Det särskilda yttrande som Göran Karisson
i Huskvarna talade om här och som gäller läkemedelshandeln lar jag
inte upp eftersom det behandlar elt uttalande som riksdagen inte behöver
ta ställning till.
Av de tre reservationerna gäller den första alt man vill inrätta en enhet
92 för sjukhusinfektioner etl halvår tidigare än vad regeringen har avsett.

Nu har socialdemokraterna regerat i många år utan alt denna enhet kom- Nr 105
mit till stånd. Jag kan förstå alt man, i brist på ett mera storslaget al- p, . .

ternativ, vill göra en markering här. Jag vill närmast göra den kom- ., .. .g.,..

mentaren, att det är bra att enheten nu kommer till stånd. Del sker __

under den nya regeringen. Ingel vel vad som hade hänt om den gamla Sjukvården, m. m. hade suttit kvar.

Den andra reservationen handlar om alt man vill inköpa en datortomograf till Karolinska sjukhuset. Del är en fin utrustning, bäde mänskligt och ekonomiskt, jag instämmer med Göran Karlsson i det.

Den första refiexion jag vill göra är, alt det är fel att riksdagen skall diskutera inköp av en sådan maskin till elt sjukhus, eller möjligen lill ell av de två statliga sjukhusen. Detta är frågor som annars avgörs ute i landslingen.

Nu har vi dock den organisationen, och dä bör man ge dessa sjukhus sä stor självständighet som möjligt. Man kan konstatera att sjukhuset redan haren sådan maskin. Eftersom man vill använda den för forskning önskar man en lill.

Men sjukhuset får 10,5 miljoner på anslaget lill utrustning. Det innebär en höjning med 3 miljoner, alltså 40 96. Om man vill och om man anser maskinen tillräckligt viktig, borde det vara möjligt atl inrymma den inom della anslag. Speciellt om det förhåller sig sä, som socialdemokraterna säger i reservationen, att den betalar sig inom loppet av ett år, borde den redan vara inköpt. Då borde man inte ha något som helst behov av elt särskilt anslag, utan kunna disponera anslaget så att man kan köpa den och tjäna in kostnaden på ett år.

Den tredje reservationen rör en siörre fråga, nämligen långtidsvården. Skillnaderna där är dock inle heller så stora. Landstingen har åtagit sig en ulbyggnad i den takt som vi är ense om är nödvändig. Landstingen vill naturligtvis gärna ha 250 milj. kr. utöver det man nu får enligl sjukförsäkringen. Men jag är inte sä säker på att de vill ha bidraget pä 250 milj. kr. om de skall betala lillbaka en lika stor summa i arbetsgivaravgifter. Den mest väsentliga faktorn är dock atl de får, inte 250 milj. kr., utan en miljard kronor lill genom den uppgörelse som träffats mellan Landstingsförbundet och regeringen. Detla har alltså skett efter del alt den socialdemokraliska molionen väcktes. Jag kan inte exakt säga hur mycket av detta belopp som gär till långtidsvärden, men del ger onekligen landstingen möjlighet att fullfölja del program som de har åtagit sig och som överensstämmer med det som socialdemokraterna begär. Därför kan jag inte förslå hur man här kan spela upp ett stort indignalionsnummer och dra in skaltereformen i höstas osv. Landslingen åtar sig atl bygga ul i den takt som oppositionen vill, och de har också fält ell ekonomiskl Slöd som är minst sä stort som det oppositionen föreslagit. Därför tycker jag all hela denna reservalion hänger i luften.

En betydligt svårare fråga, som jag skulle vilja ta upp lill diskussion,
är hur dessa platser inom långvården skall byggas. Skall vi fortsätta att
bygga särskilda långvärdssjukhus, såsom vi nu i stor utsträckning gör? 93

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Det är naturligtvis rationellt, men det finns också en risk för att dessa långvärdssjukhus fär karaktären av slutstation och atl del blir svårt atl rekrytera personal till just den sjukvärden. Del är en erfarenhet som man redan har gjort pä många håll. Det är möjligt att man i slällel bör försöka komma fram till en kombination av akutsjukvård och någonting som vi kallar äldrevärdshem, dvs. en kombination av pensionärsholell eller ålderdomshem med inbyggd sjukavdelning. Man invänder då atl akutplatserna är dyrare. Jag tror att man här delvis är offer för ett felaktigt genomsnittslänkande. Man talar om atl en plats pä ell stort sjukhus i genomsnitt kostar så och sä myckel per dag i drift. Men varje plats kostar inte lika myckel. Det är operationsavdelningar, undersökningsavdelningar och annal som kostar pengar. Det borde vara möjligl alt bygga in billigare platser på akutsjukhusen, för alt på det sättet undvika all skapa särskilda långvärdssjukhus. Jag har ingen färdig uppfattning om detta, men jag anser atl del är en av de allra viktigaste frågorna för den grupp som regeringen nu skall tillsätta för atl utreda den fortsatta utbyggnaden av långvården och sjukvården för de äldre. Della är värt att diskutera, innan slora investeringar görs, men det fär naturligtvis inte försena utbyggnadsprogrammel.

Vad som däremol inte är värt alt spilla många ord på, är den diskussion som man har dragit i gång på socialdemokratiskt håll om alt vi skulle slå inför en omfattande "privatisering av sjukvärden", som man säger. Det finns ingen grund för en sådan tankegång i regeringsförklaringen. Del husläkarsystem som regeringsförklaringen talar om skall bygga på den offentliga sjukvårdens värdcentraler. Det är självklart, och del har också påpekats varie gäng som frågan har diskuterats i något offentligt sammanhang. Vad man också har sagt - och det vill jag gärna instämma i - är alt privalläkarvården uppfällas som positiv av patienterna och all del finns anledning för den offentliga sjukvärden all dra lärdom av delta. Vad är det som patienterna finner positivt i den privata vården? Hur skall den offentliga vården kunna tillägna sig detta inslag, ulan alt det gär ut över andra viktiga värden? Jag kan inte förstå hur det kan vara någon avskräckande privatisering att man t. ex. kan ha en bättre kontinuitet och ge en bättre omvårdnad, vilkel den privata värden ju kan.

Sven Aspling har i en intervju i Läkartidningen sagt alt han inle kan förstå dem som gör privatisering av sjukvården till en huvudsak i sjukvårdspolitiken. Jag skulle vilja svara: Jag kan inte förstå dem som gör privatiseringen lill en huvudsak i sjukvårdsdebatten, när del finns så mycket annat och väsentligare alt diskutera i stället.

Herr talman! Elt par korta kommentarer till de vpk-yrkanden som framställts av Lars-Ove Hagöerg.

När det gäller yrkandet om anslag lill hemsjukvården kan man konstatera dels atl den nu träffade uppgörelsen ger stora anslag, som underlättar landslingens möjligheter att bedriva hemsjukvård, dels att del pågår etl omfattande utredningsarbete. Utskottet påpekar atl de olika uppslag som

finns i motionerna, inkl. vpk-motionen, skall prövas vid utredningsarbetet. Därför vill vi inle tillstyrka detta yrkande. Jag kan möjligen tillägga, all med de slora perspektiv över sjukvårdsutvecklingen som Lars-Ove Hagberg drog upp var hans yrkande möjligen en aning magert för att rikligt passa ihop med det stolla anslaget.

Den andra frågan gäller resurserna för forskning om nya metoder för faderskapsbestämning. Där skulle jag vilja upplysa om atl den organisation - Familj och Rätt -, som engagerat sig aktivt i denna fråga och som jag förmodar i stor utsträckning ligger bakom den kommunistiska motionen, har uppvaktat utskottets presidium. Vi har diskuterat saken myckel öppet, och man var i slorl sett nöjd med de upplysningar man fick om den nya organisationen och personalresurserna. Däremot pekar man på det yrkande som framförts från SBL om en minidator för att effektivisera handläggningen, och i denna fråga gör utskottet etl ganska positivt uttalande. Så om Familj och Rätt i huvudsak är tillfredsställda, kan jag inte förstå varför inte motionärerna också kan vara del.

Herr lalman! Med det anförda berjag atl få yrka bifall lill utskottets förslag pä alla punkler.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Under della anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus försöker att göra ett nummer av att regeringen kommit överens med Landstingsförbundet om ersättning för annat än långtidsvården. De uppgifter som det rör sig om i detta fall, herr Romanus, är läkarbesök, vården på sjukhus och lasarett osv. Det har inte ett dyft med långtidsvården att göra. Där fär nog herr Romanus läsa pä sin läxa än en gång.

Sedan sade herr Romanus beträffande arbetsgivaravgiften alt landstingen fär betala. Det är klart atl de får det. Det har vi också framhållit. Men de får ändå ut pengarna av staten, som de eljest infe skulle få. Herr Romanus har inte så gott underiag när han argumenterar på detta sätt.

Herr Romanus sade vidare att vi har ansträngt oss för att kunna reservera oss. Nej, herr Romanus, det har vi verkligen inte behövt göra. Men jag är pä sätt och vis glad över att vi inte behövt reservera oss pä ännu fier punkter i det stora betänkandet.

Datortomografen är en sak som betalar sig själv under ett år. Jag kan inte begripa varför den borgerliga majoriteten har motsatt sig att man i detta fall använder pengar för investering.

Beträffande sjukhussjukan sade herr Romanus att det bara gäller ett halvår och att den gamla regeringen inle föreslagit någonting. Men den motion som vi framlagt i sjukvårdsfrågan överensstämmer med del regeringsprogram som vi skulle ha genomfört, om vi fortfarande suttit i regeringsställning. Så herr Romanus kan vara lugn för att det hade

Nr 105 kommil till den föreslagna tiden, nämligen den 1 juli.

p. I . Herr Romanus förde ell intressant resonemang om husläkare m. m.

n anr'l 1977 '''" ' '°'' '' instämma i hans allmänna syn på sjukvården. Men

_____________ della med husläkare har ju blivit något av en fetisch för folkpartiet.

Sjukvården, rn. m. Herr Romanus säger att tryggheten är viktigast, och det håller jag med om. Folkpartiet har gjort ett stort nummer av husläkaren, men, såvitt jag förslår, är della bara en organisatorisk fråga som mycket väl kan lösas av sjukvårdshuvudmännen. Herr Romanus sade alt det viktigaste för människorna är att de har samma läkare, och det tror jag är riktigt. Men jag vill understryka att jag tror alt det i mycket hög grad är en organisatorisk fråga. Det är enkla råd som de sjuka mest behöver, säger herr Romanus. Politikerna skall inte falla beslul. Del är klart all del många gånger rör sig om små saker som kan klaras genom enkla råd, men besluten måste väl ändå fattas av politikerna.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det som herr Karlsson i Huskvarna sade på slutet måsle bero på ett missförstånd, för jag har ingen annan uppfattning än den att det är politikerna som skall fatta beslut i fråga om sjukvårdspolitiken.

När det gäller den uppgörelse som träffats mellan regeringen och Landstingsförbundet vill jag framhålla atl den ju ger landstingen nya resurser av storleksordningen 1 miljard. Delta har tillkommit efter det att den socialdemokratiska motionen väcktes. Det är självklart att della ökar möjligheterna för landstingen all fullfölja det program som de har åtagit sig och som överensstämmer med det som ni vill atl de skall äta sig. Sä dels har landstingen åtagit sig att bygga de platser som ni önskar, dels har de fått resurser som vida överstiger dem som ni har föreslagit. Då kan man fråga sig: Vad bråkar ni egentligen om? Ni vill tydligen ge dem ytterligare 250 milj. kr., som ni samtidigt lika forl lar tillbaka i form av arbetsgivaravgifter. Vad har landstingen för glädje av detta? Jag fattar inle syftet med denna reservation.

Ungefär samma invändning harjag mot reservationen om den apparat som skall betala sig pä etl är. Om den betalar sig på ett år och Karolinska sjukhuset har fått en höjning av sitt anslag för inköp av utrustning med nästan 50 96 för nästa är, från 7,5 till 10,5 milj. kr., varför köper man dä inte apparaten i börian av året, ser till att den betalar sig och använder de insparade pengarna till nästa investering som man är angelägen om att göra? Det är min fråga till Göran Karlsson på den punkten. Om er beskrivning av lägel är riktig, måsle man ju ha denna möjlighet, och i så fall behövs ingen särskild anslagshöjning utöver den nästan 50-procentiga anslagshöjning som man har fått.

Det är vidare alldeles rikligt att frågan om husläkare eller bättre kon
tinuitet i sjukvården inte i första hand är en fråga om pengar utan om
atl organisera verksamheten på etl rikligt sätt. Del har vi sagl hela liden,
och det är därför vi är förundrade över att vi inte har kunnat få genomslag
96 för denna enkla tanke tidigare. Vi vet ju atl patienterna vill ha en sådan

ordning. Det är bra atl den nya regeringen är mindre skeptisk än den gamla på denna punkt och vill bidra till atl underlätta för landstingen, som självfallet har avgörandet i sin hand när det gäller att införa mera av kontinuitet i vården. Det kan också göras på olika sätt. Del är inte fråga om att en patentlösning skall pressas på sjukvården i hela landei. Men jag är positivt övertygad om atl i den män framsteg görs pä detta område - och sådana förekommer på sina håll - har kampanjen för husläkare ät alla en väsentlig del i förtjänsten härför.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har inte sett några resultat ännu, herr Romanus, av den nya regeringens sjukvårdspolitik. Vi får väl ge oss till tåls tills vi kan se om regeringen visar framföllerna på detla område.

Herr Romanus för vidare ett mycket egendomligt resonemang när det gäller arbetsgivaravgifterna. Det stora anslaget tycker han tydligen är bra, och det finns väl heller ingen anledning alt säga annal än atl landslingens uppgörelse med regeringen är riktig. Men när vi vill ge ytterligare 250 miljoner under 1978 till samma ändamål blir arbetsgivaravgiften plötsligt en stor belastning för landstingen. Lägg märke lill atl regeringen har föreslagit att arbetsgivaravgifterna skall höjas med 1,6 96 jusl för det ändamål som herr Romanus talar så varmt för. Men däremot säger man alt det är fråga om bluffpengar när vi förordar atl etl avtal med arbetsmarknadens parter, som skulle ha gett oss möjlighet atl genomföra programmet för de långtidssjuka, skall fullföljas. Uppriktigt sagl förstår jag inte hur herr Romanus kan använda tvä sä olika betraktelsesätt på i sak samma företeelse.

På husläkarfrågan behöver vi kanske inte spilla sä mänga ord ytterligare. Det är som jag betraktar det en organisatorisk fråga.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Vi måste väl hålla isär vad vi är överens om och vad vi är oense om. Vi är tydligen överens om att uppgörelsen är bra och skall godkännas av riksdagen, liksom om alt den av regeringen föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgifien, som skall täcka kostnader även inom föräldraförsäkringen, skall genomföras. Det behöver vi inte dis-kulera.

Därutöver har socialdemokraterna emellertid utarbetat ett eget ekonomiskt paket, i vilket ingår dels en höjning av arbetsgivaravgifien, dels den nu aktuella utgiften och en del andra. Man fär se detla som en helhetslösning, och jag förmodar också att det är vad socialdemokraterna Önskar. Den socialdemokraliska politiken innebär i sin helhet atl man dels skall dela ul 250 miljoner, dels i snabbare takt ta tillbaka medel, förmodligen mera än denna summa. Jag har inte använl några nedsättande uttryck om delta ulan bara sagl, atl jag inte är säker pä att landstingen tycker all detla är en sä särskilt god affär. De lycker säkerligen att den uppgörelse som har träffats med regeringen är en betydligt bällre affär.

7 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Av höjningen om 1,6 96 av arbetsgivaravgiften betalar ju landstingen en mycket liten del. För landstingen blir det alltså med denna uppläggning en vinst. Däremot gör landslingen inle någon siörre vinst, om del socialdemokraliska paketet genomförs i sin helhet - såvida inte kompensation sker i form av lönesänkningar för sjukvårdspersonalen. Men vi har i dagens deball hört så mycket om hur den nya regeringens ekonomiska polilik skulle drabba de lågavlönade, alt jag inte kan tro att del nu längre är socialdemokraternas politik att detla skulle gä ul över den lågavlönade sjukvårdspersonalen.

Herr andre vice talmannen anmälde alt herr Karisson i Huskvarna anhållit all lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rält lill ytteriigare replik.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Herr Karlssons i Huskvarna anförande hade kanske inte alltigenom den sakliga tyngd som ämnet skulle ha förtjänat. Det gör, herr lalman, alt jag är rädd att jag kommer alt överskrida de 15 minuter som jag har antecknat mig för.

Herr Karlsson menade alt det numera är två statsråd i socialdepartementet därför alt partierna inle skulle lita på varandra. Skulle så vara fallet, borde del rimligtvis vara tre statsråd i varie departement. Så är ju inle förhållandet. Det har väl inte elt ögonblick föresvävat herr Karlsson i Huskvarna att anledningen till atl det är två statsråd i socialdepartementet är alt den nya regeringen anser att hälso- och sjukvården är ett så viktigt område alt del motiverar ytterligare elt statsråd. Det råkar nämligen vara del som är anledningen.

Sedan sade herr Karlsson i Huskvarna någonting om det slora antalet utredningar som socialdepartementet höll på all tillsätta. En del av dessa utredningar gläder emellertid uppenbarligen också herr Karlsson. I det utskottsbetänkande som vi nu diskuterar står det ju bl. a. att utskottet hälsar med tillfredsställelse atl en utredning tillsätts för alt ge en helhetsbild av den tobakspolitik som bör bedrivas. Jag föreställer mig alt del nog är så pä en hel del andra områden också.

Socialdemokraterna anför i en av sina reservationer att del krävs omedelbara åtgärder för en kraftig ulbyggnad av långtidsvården och hemsjukvården under de närmaste åren och för en förbättring av personalsituationen, så alt del skapas bällre arbetsförhållanden och goda förutsättningar för mänsklig gemenskap. Del är en bedömning som utskoitsmajoriteten också instämmer i och somjag själv myckel gärna vill stryka under. Jag har i budgetpropositionen och vid elt par tillfällen här i kammaren betonat att förändringar i befolkningens ålderssammansättning får konsekvenser för behovet av sjukvård för äldre. Enighet råder också om att man vid en nödvändig hård prioritering mellan olika reformer mäste ge högsta prioritet ät utbyggnaden av äldrevården.

Hur skall en sådan utbyggnad ske? Låt mig lägga fram tvä perspektiv.

elt kort och etl långt.

Det korta perspektivet sträcker sig fram till den 30 juni nästa år, dvs. t. o. m. del budgetär som riksdagen nu har atl besluta om. Pä kort sikt är det naturligtvis angeläget att se till atl sjukvårdshuvudmännen kan genomföra sin planerade ulbyggnad.

Men vad innebär då den socialdemokratiska oppositionens förslag i jämförelse med regeringens? Om man skall bedöma det socialdemokraliska förslagel enligt socialdemokraternas egna utgångspunkter, så innebär det atl sjukvårdshuvudmännen under denna tid tillsammans får ungefär 65 milj. kr. mindre alt satsa på sjukvärden. I det socialdemokratiska förslaget ligger ju att man skall höja arbetsgivaravgifterna med 1,5 % mer än vad regeringen vill. Om delta beaktas fullt ut vid löneförhandlingarna - och del har socialdemokraterna sagt atl det skall -sä minskar del landstingens och kommunernas skatteunderlag med exakt samma belopp, alltså med inte mindre än 3 000 milj. kr. redan i år. Det skulle ge sjukvårdshuvudmännen en inkomstminskning på ungefär 510 milj. kr. under perioden fram lill den 30 juni nästa år.

Nu har regeringen lagt fram etl krispaket, som bl. a. innehåller höjning av momsen med 3 96, och det påverkar naturligtvis också sjukvårdshuvudmännens utgifter, vilket herr Karlsson i Huskvarna påpekade. Men enligt de beräkningar som departementet har gjort skulle de ökade momskostnaderna endast belasta en förhållandevis liten del av landstingens kostnader. Koslnaderna för landslingen skulle i år bli knappt 100 milj. kr. och under hela perioden fram till den sista juni nästa är 195 milj. kr., om momshöjningen skulle bestå under hela den perioden.

Socialdemokraterna vill samtidigt ge landstingen ett bidrag med 250 milj. kr. Men räknar man samman alla de härolika posterna blir resultatet atl socialdemokraternas förslag skulle innebära atl sjukvårdshuvudmännen fick ungefär 65 milj. kr. mindre än enligt regeringens förslag, trots den höjning av momsen som vi har tvingats föreslå. Hur socialdemokraternas förslag skall kunna leda till kraftigt ökade satsningar på långtidsvård och hemsjukvård utöver regeringens förslag är helt obegripligt, vilket jag också har framhållit här i kammaren vid tvä olika lillfällen. Jag hoppas atl herr Karlsson i Huskvarna skall inse della nu, när jag för tredje gängen lar upp den frågan.

Till delta kommer de ökade svårigheterna för kommunerna atl klara sin del inle bara av barnomsorgen ulan också av äldreomsorgerna, eftersom socialdemokraternas förslag skulle urholka även deras skatteunderlag. De höjningar av socialförsäkringsavgifterna som vi har aviserat för nästa år bygger pä det beslul som riksdagen lidigare har fattat om finansieringen av bl. a. sjukförsäkringsutgifterna.

Herr Karlsson sade också atl här gäller det alt inte bara utreda; vi behöver också handling. En sådan handling har förelagils genom den ' proposition som nu ligger på riksdagens bord om kraftigt ökad ersättning från försäkringskassan. Det innebär en ökning från försäkringskassan till sjukvårdshuvudmännen med inte mindre än 943 milj. kr., alltså en ök-

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977 . '

Sjukvården, m. ni.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

100

ning med 45 %.

Socialdemokraterna vill ju numera - vilket gläder mig myckel - också satsa på en kraftigt utbyggd hemsjukvård. Ser man på sjukvårdshuvudmännens planer finner man alt det kanske är särskilt önskvärt alt stimulera utbyggnaden av hemsjukvården. Så har också skett i den proposition som bygger påen överenskommelse mellan regeringen och Landstingsförbundet. Ersättning från försäkringskassan föresläs utgå för exempelvis sjuksköterskor, sjukgymnaster och hemsamariter som utför av läkare ordinerad behandling i hemmet. Också för anhörig som anställs av landstinget kan ersätlning utbetalas. Förslagel motsvarar ersättning för ytterligare 25 000 patienter i hemsjukvård, om man räknar med atl var och en av dessa skulle fä 200 behandlingar per är. Förslagel innebär en ersättning med inle mindre än 240 milj. kr. för hemsjukvården, vilket kan jämföras med nuvarande belopp, ungefär 35 milj. kr. Jag hoppas och tror atl detla skall kunna leda till en kraftig skjuls framåt för hemsjukvården.

Om vi riktar blicken litet längre framåt och ser på tiden efter halvårsskiftet nästa år och några år framåt i liden, finns del all anledning alt noga tänka över vilka ålgärder som kan vidtas för att se till atl äldresjukvården byggs ul i den omfattning som är nödvändig. Begreppen äldresjukvård och långtidssjukvård används ofta synonymt. Jag anser all detta är mycket olyckligt, eftersom äldresjukvärden i själva verket omfattar hela den kedja av vårdinsatser som sträcker sig över olika former av omvårdnad och tillsyn: del är hemsjukvård, dagsjukvård, akutsjukvård och långtidssjukvård. Det gäller ju att se lill alt hela denna vårdkedja fungerar väl, så atl patienterna kommer "rält" med hänsyn lill sitt sjukvårdsbehov och sin livssituation. Det vore myckel olyckligt alt ensidigt stimulera en ulbyggnad av långtidssjukvården utan all samtidigt la hänsyn lill de övriga delarna av värdkedjan. Och det är just i syfte att fä elt grepp över hela delta område som regeringen har tillsalt en expertgrupp, som redan i höst avses kunna ge en samlad bild av behoven och av vilka resurser - både ekonomiska och personella - som krävs för alt möta dem. Den redovisningen bör tillsammans med den kommunalekonomiska utredningen ge underiag för de ytieriigare överväganden som kominer alt behövas.

Ett stort problem när det gäller utbyggnaden av äldresjukvården är ju att få den kunniga och erfarna personal som är nödvändig för en kvalificerad sjukvård och en god omvårdnad. Del gäller dels att dimensionera utbildningen sä att den ger erforderlig tillgång på utbildad personal, dels - och det är kanske mest angeläget - att se lill att de kvinnor och män som redan har utbildning och erfarenhet inom värdsektorn verkligen stannar kvar inom verksamhetsområdet. Här kommer förutom arbetsförhållanden och löner också frågor om barnomsorg och om beskattningens tyngd med in i bilden. Som herr Karlsson i Huskvarna sade fören stund sedan skulle den ytterligare höjning av arbetsgivaravgifterna som socialdemokraterna förespråkar fullt ut beaktas vid löneförhandling-

arna. Det betyder alltså atl sjukvårdsbiträden, sjuksköterskor och annan vårdpersonal skulle få sitt lillgängliga löneutrymme minskat med 1,5 96 enligl socialdemokraternas förslag. Jag har svårt atl se atl det skulle leda till ett ökat utbud av arbetskrafi på del här området. Och vi löser väl inga som helst problem, herr Karlsson i Huskvarna, bara genom atl bygga sjukhus, om vi inte samtidigt har personal som ställer upp.

Herr Hagberg i Borlänge var inne litet på egenvård. När jag lyssnade på honom fick jag det bestämda intrycket att det skulle vara ett mål i sig atl öka behovet av sjukvård. Så kan väl ändå inte vara förhållandel; tvärtom måste det vara etl mål i sig atl minska behovel av sjukvård, att förhindra ohälsa och påskynda tillfrisknande. Det är elt av de mänga syftena med egenvården.

Herr Karlsson i Huskvarna tog också upp sjukhusinfektionerna och nämnde någonting om ministerstyre. Herr Karlsson borde ju känna lill, alt det ligger inom regeringens bemyndigande atl inrätta extra tjänster. Regeringen har alltså full rätt atl inrätta ytterligare ell begränsat anlal tjänster vid statens bakteriologiska laboratorium för jusl forskning om sjukhusinfeklioner. Och det är inle socialdemokraterna som har hittat på det här - om nu förstfödsloräiten skall diskuteras - ulan det är ett förslag från SBL som ligger i grunden, och det har tillstyrkts av socialstyrelsen. Anledningen till atl förslagel har dröjt något är alt vi velal titta närmare pä det och framför allt alt vi velat diskutera det tillsammans med Landstingsförbundet. Så har nu också skett.

Karolinska sjukhuset var också föremål för herr Karlssons synpunkler. Etl mycket stort antal extra tjänster har sedan en läng följd av år varit inrättat vid detta sjukhus utan att särskilda medel har ställts lill förfogande och utan att riksdagen har gjorts uppmärksam på saken. Antalet extra tjänster är f n. 663, och del hör lill de arv som vi har fått från den föregående regeringen.

Nu sade herr Karlsson i Huskvarna någonting om alt budgetpropositionen skulle ha inneburit atl man hade tvingats minska personalen med dessa 663 tjänster. Så är ingalunda fallet. I avvaktan pä den utredning som skall tillsältas om Karolinska sjukhusels personalsituation har vi i budgeten fortsatt att räkna med det exceptionellt höga anslag för extra personal som har ulgätt till KS - etl anslag pä inte mindre än 17 96 av personalkostnaderna för extra personal i slällel för normall 8-9 %. Gör man etl överslag, så finner man att de medel som redan har anvisats till Karolinska sjukhuset skulle kunna medge bibehållande av åtminstone 500 av de extra tjänster som nu är inrättade - alltså betydligt mer än de 400 tjänster som den socialdemokratiska molionen talar om. Vi har redan i budgeten sagt alt om personalen bibehålls, kan ett överskridande av driftkostnaderna aktualiseras. En överslagsberäkning av hur stort behovet av extra medel i så fall skulle vara visar pä storleksordningen 10 milj. kr.

Men som jag nämnde skall ju en utredning göras om personalsituationen vid Karolinska sjukhuset, särskilt i fråga om administrationen.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

lOI

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

102

Spri avses medverka i denna utredning, som skall utmynna i förslag till rationalisering av förvaltningsarbetet. Del kommer naturligtvis all ha stort värde för prövning av behovet av de extra tjänsterna. Jag tycker att det är angelägel att påpeka att personalorganisationerna vid Karolinska sjukhuset har ställt sig mycket positiva till denna utredning.

Jag kan också nämna atl ytterligare ålgärder övervägs i socialdepartementet för atl bedöma formerna för underhållet av fastigheterna - del är, som också riksdagsrevisorerna har påpekat, utomordentligt eftersatt - och behovet av inventarier.

När del gäller inventarier har ju anslaget, som herr Romanus redan påpekat, höjts avsevärt, väsentligt mer än någon gäng tidigare under den socialdemokratiska regeringens tid. Det bör utan vidare också medge anskaffande av en datortomograf, om Karolinska sjukhuset gör den prioriteringen. Jag tycker kanske inte att riksdag och regering skall lägga sig i hur anslagen för inventarier i detalj används.

Herr Karisson i Huskvarna var också inne på ett uttalande av mig i budgetpropositionen om läkemedelsdistributionen. I anledning av detla uttalande har ju socialdemokraterna gjort elt särskilt yttrande. Mitt uttalande i budgetpropositionen har följande lydelse:

"I förra budgetpropositionen framhöll dåvarande departementschefen
alt-apoteksbolaget tagit upp frågan om en integrering mellan partihandels-
och deialjhandelsleden - dvs. en monopolisering även av läkemedels
grosshandeln. Detta strider enligl min mening mol innebörden i riks
dagens beslut år 1970 om läkemedelsförsörjningen där konkurrens

inom läkemedelsgrosshandelsledet ansågs ge stora fördelar jämfört med statsmonopol på denna verksamhet. Utvecklingen har också visat alt läkemedelsdistribuiion under konkurrens har lett lill en betydande sänkning av grossistmarginalerna. Det är därför enligt min mening väsentligt atl läkemedelsgrosshandeln även i fortsättningen bedrivs under konkurrens."

I det särskilda yttrandet hävdas alt det inte finns någon saklig grund för uttalanden av detta slag. Låt oss därför, herr talman, hell kort rekapitulera vad som sades om läkemedelsgrosshandeln i 1970 års riksdagsbeslul. Läkemedelsförsörjningsutredningen, som avgav sitt betänkande år 1969, gjorde en jämförelse mellan de två alternativen - central droghandel ä ena sidan, dvs. elt siatsmonopol på grossistverksamheten, och enkanaldistribuiion under konkurrens ä andra sidan. Enkanaldis-tribution innebär att grossisterna konkurrerar om rätten alt ensam företräda viss fabrikant. I läkemedelsförsöriningsutredningens betänkande finns en särskild bilaga, där de ekonomiska konsekvenserna av monopol resp. konkurrens inom läkemedelsgrosshandeln noga redovisas.

1 proposition nr 74 år 1970 anförde dåvarande statsrådet Aspling bl. a. följande: "Enligt direktiven för läkemedelsförsörjningsutredningen skulle det övervägas om droghandeln borde monopoliseras. Utredningen har emellertid ansett att en konsekvent övergång till enkanaldistribuiion, enligl vilken en vara alltid följer en viss handelsväg, ger så slora fördelar

atl den i förening med de i övrigt ändrade förhållandena bör prövas framför ett siatsmonopol i denna speciella verksamhet." Så långt herr Aspling.

Vad sade då staisutskoltel, som behandlade frågan? Även utskotlels utlåtande var kristallklart. Man anslöt sig lill propositionen, som i sin tur anslöt sig till läkemedelsförsöriningsulredningen. Men det är rätt intressant att konstalera atl socialdemokraterna i sitt särskilda yttrande pä s. 81. har glömt bort de tvä inledande meningarna i statsulskoltels utlåtande när man citerade delta. Dessa meningar lyder; "Läkemedels-försöriningsuiredningen hade all överväga om inte droghandeln borde monopoliseras. Utredningen fann att en konsekvent övergång till enkanaldistribuiion borde prövas framför ett siatsmonopol."

Läkemedelsförsörjningsulredningen, dåvarande statsrådet Aspling, statsutskottet och riksdagen var alltså år 1970 helt överens alt avvisa statsmonopol för läkemedelsdroghandeln och i stället förorda en konsekvent övergäng till enkanaldistribuiion under konkurrens.

Om nu Apoteksbolaget vill, som det så vackert heter, integrera de fristående droghandelsföretagen med sitt eget företag, innebär detta att vi får ett statsmonopol, vilkel alltså strider mot riksdagens beslut. Socialdemokraterna skriver trots detta i sill särskilda yttrande: "Vi kan inle finna alt en integration av parti- och deialjhandelsleden skulle strida mol riksdagens beslut 1970." Med litet god vilja, herr Karlsson i Huskvarna, borde nog också socialdemokraterna kunna läsa sig till vad som verkligen var riksdagens beslul.

Erfarenheterna av det genomförda systemet med enkanaldistribuiion under konkurrens har varit mycket goda. Sverige har sannolikt de lägsta droghandelskostnaderna i världen. Vi har i dag en droghandelsmarginal i storleksordningen 6 96, vilket är väsentligt lägre än i Norge där del råder statsmonopol inom droghandeln. Marginalerna där beräknas till ungefär 15 96, alltså två och en halv gång sä myckel som i Sverige.

Vi har alltså genomfört ell syslem som visat sig fungera mycket väl. Det måste således till starka skäl om man skall överge detla system lill förmän för något annal. Apoteksbolaget har i en skrivelse hävdat alt man genom en monopolisering skulle minska koslnaderna med ca 8 milj. kr. per år. Jag kan naturiigtvis inte la ställning i detalj till Apoteksbolagets siffror, men jag kan konstatera atl de stämmer förbluffande väl med de beräkningar som gjordes i läkemedelsförsörjningsutredningen. Redan då konstaterade man nämligen atl en monopoliserad verksamhet skulle ge kortsiktiga kostnadsbesparingar pä i dagens penningvärde ungefär 7 milj. kr. Trots detta avvisade utredningen statsmonopol med hänvisning till att den med konkurrensen förbundna pressen när del gällde rationaliseringar och priser skulle försvinna, vilkel på sikt skulle leda till en fördyrad verksamhet. Utredningen skrev atl redan en minskning av utvecklingstakten från t. ex. 4 till 3 % skulle medföra att den kortsiktiga vinsten skulle ha ätits upp på tolv år och alt monopolet därefter skulle leda till högre kostnader.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

103

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Om man vill förstatliga droghandeln och köpa upp också de nu fristående småföretagen pä della område, fordrar hövligheten enligt mitt förmenande att förslag därom efter allsidig utredning - där inte bara Apoteksbolaget som är part i målet hörs - föreläggs riksdagen för avgörande. Om man vill se pä frågan odogmatiskt, som socialdemokraterna påstår att de gör i sitt särskilda yttrande, talar emellertid allt för fortsall konkurrens också inom droghandeln för alt man skall åstadkomma en social marknadsekonomi, för all använda regeringsdeklarationens ord.

104

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lycker att fru Troedsson skulle ha tittat litet längre ned i del särskilda yttrandet, där del slår, citerat ur slatsulskotlels utlåtande i samband med 1970 ärs riksdagsbeslut: "Förslaget i propositionen lägger i apoteksbolagets hand att i del enskilda fallet förhandla om inköp med intern distribution eller med distribution genom ett fristående drog-handelsförelag. Avgörande skall vara att snabbi, tillförlitligt och billigt få fram varorna till apoteken." Det är tydligt och klart uttryckt. Del vi har sagt har full täckning.

Sedan gör fru Troedsson en jämförelse med Norge, men en sådan jämförelse är helt orimlig därför atl del norska bolag som har hand om denna verksamhet har hell andra förulsätlningar än Apoteksbolaget har här. Del har ett siörre sortiment, som det måste tillhandahålla apoteken i glesbygd osv. En jämförelse är därför hell orimlig och hell onödig.

Sedan säger fru Troedsson alt det förhällandet alt man har fält tvä ministrar i socialdepartementet sammanhänger med alt man vill prioritera hälso- och sjukvården. Samtidigt har man ingen invandrarminister längre. Skulle man dra konsekvensen av det fru Troedsson säger skulle det alltså betyda att regeringen är myckel ointresserad av invandrarnas problem.

Sä della med arbetsgivaravgiften. När vi gör en uppgörelse med facket - TCO och LO - om att löntagarna skall avstå i lön del vi lar ul i arbetsgivaravgift, då är del enligl fru Troedsson fullständigt orimligt. Men när regeringen nu lägger fram ett liknande förslag - fastän pengarna skall användas till ett annat ändamål - är det höjden av ekonomisk klokskap! Fru Troedsson måste ändå bestämma sig för vilken väg hon vill gå. Om man tar dessa 1,6 95 i arbetsgivaravgift eller socialförsäkringsavgift måste det innebära att landslingen också fär betala den arbetsgivaravgiften. Om man nu skall fullfölja det resonemanget måste ni, för alt komma fram lill del resultat som fru Troedsson här presenterade, räkna med hela lönesumman för hela landets inkomsttagare. Men ni glömmer samtidigt all tala om vilken bättre balans i samhällsekonomin delta skulle ha lill följd. Det är följaktligen ell teoretiskt räkneexempel och ingenting annal som fru Troedsson använder.

Sedan detta med sjukhussjukan. Nog skulle utskottet ha kunnat tillmötesgå våra krav om atl starta den 1 juli i stället för all vänla lill den 1 januari. Fru Troedsson säger att dröjsmålet beror på alt man vill ha förhandlingar med Landstingsförbundet. Vad i Herrans namn har detla

med Landstingsförbundets verksamhet atl göra? Det är ell argumenl gripel ur luften av sjukvårdsminislern.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Statsrådet Troedsson försöker tillskriva mig uppfattningen atl en ökad sjukvård skulle vara ett mål i sig. Jag tycker tvärtom all den sjukvård vi har i dag verkar ha den inriktningen. Man görju ingenting för att minska den ohälsa vi har i värt land - som ökar om man ser lill helheten. Här kastar man fram begrepp som egenvård, frisksport och motion som lösningar på hälsoproblemen - det var ju vad statsrådet sade.

Jag mäste då ställa frågan lill statsrådet: Vilka är orsakerna till värt sjukdomstillstånd? Är del utslagningen på arbetsplatserna, den höga arbetstakten och miljöfarorna där? Är del våra livsmiljöer i bostadsområdena, är det våra trafikmiljöer, luftföroreningarna och de olika ämnen som finns? Vad görs åt dem? Vad har förbättrats där, vad har sjukvärds-och hälsovårdsmyndigheterna för syn på dessa frågor och vad gör de? - Del skulle vara intressant atl höra hur statsrådet ser pä sjukvärdens möjligheter alt klara av dessa problem. Egenvården kan få effekt försl i etl längre perspektiv, då man har löst de här problemen.

Sedan får naturiigtvis SAP och den borgeriiga regeringen göra upp om de 1,5 procenten i arbetsgivaravgift och betydelsen därav vad gäller löner för de sjukvärdsanslällda. Men eftersom statsrådet har aktualiserat frågan om ökade löner skulle det ändå vara intressant alt fä veta: Varifrån skall de pengarna las i dag? Från ökade landstingsskatter? Och varifrån får vi del ökade utbudet av sjukvårdspersonal? Kastar man ur sig sädana påståenden, får man väl ändå inte lämna den frågan obesvarad.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjuk\'ården, m. m.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna sade att det gällde att snabbt, tillförlitligt och billigt få fram läkemedlen. Det är precis det som är bakgrunden till mitt ställningstagande i denna fråga.

Detla att förstatliga en hel bransch är någonting som man borde fundera åtskilligt över innan man gör. De exempel som vi har på detta område manar förvisso inte lill efterföljd.

Herr Karlsson var fundersam över att vi hade velat diskutera sjukhusinfektionerna med landstingen. Vad har de med sjukhusinfektionerna alt göra? frågade herr Karlsson. Det kan han ju fråga sig efter atl ha varil ordförande i socialutskottet ell antal år! Jo, av någon underlig anledning uppträder nämligen sjukhusinfektionerna på sjukhusen, som är landstingens inrättningar, herr Karlsson.

En annan anledning till att vi vänlat litel med delta beslut är alt vi velal diskulera med lillgänglig medicinsk expertis om bästa sättet att komma till rätta med problemet.

Herr Karlsson undrade över socialförsäkringsavgifterna. 1 ena fallet var det höjden av klokskap, och i andra fallet var det raka motsatsen.

105

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Enligt herr Karisson skulle man få bättre balans i samhället med höjda arbetsgivaravgifter. Men erfarenheterna och lägel för svensk ekonomi visar all socialdemokraternas entydiga satsning pä ständigt höjda arbetsgivaravgifter har slagit snett. En höjning av arbetsgivaravgifterna belastar ensidigt svenska varor och svenska tjänster. Däremol slipper utländska varor helt undan. En höjning av arbetsgivaravgifterna slår också oändligt mycket hårdare mol landstingen och kommunerna som slora arbetsgivare än exempelvis en höjd moms skulle göra.

Den ensidiga satsningen på höjd arbetsgivaravgift för all finansiera än det ena än del andra har lett till att konkurrensförmågan för svensk industri har avtagit pä etl sätt som alla i dag är utomordentligt medvetna om.

Vi är de första alt beklaga att vi behövt tillgripa instrument som en momshöjning. Men jag vågar ändå bestämt hävda alt del är betydligt bäitre än en motsvarande höjning av arbetsgivaravgiften, just därför att den höjda momsen inte försämrar konkurrensförmågan för del svenska näringslivet och inte i samma utsträckning slår mol landsting och kommuner.

Som bekant har också vi tvingats höja arbetsgivaravgifterna. En höjning kommer också nästa är. Men det är sädana höjningar av arbetsgivaravgifterna som är försäkringstekniskt motiverade. Vår uppfattning är att arbetsgivaravgifter skall vara socialförsäkringsavgifter som motsvaras av förmåner. Stiger förmånerna i värde och ökar koslnaderna för förmånerna, då är det räu och rimligt att man också höjer socialförsäkringsavgifterna. Men arbetsgivaravgifter som en Mädchen fur allés, som skall lösa alla problem - nej! Dagens ekonomiska situation visar kanske bättre än något annat att det var fel väg all gå. Man skulle ha vall andra meloder.

106

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Troedsson gjorde ett stort nummer av att jag undrade vad Landstingsförbundet har med sjukhusinfektionerna all göra. Jag vel inte att landslingen har med sjukhusinfektionerna att göra pä annat sätt än all de är huvudmän för sjukhusen. Kan fru Troedsson med kraft göra gällande att hon, därför att regeringen behagar anslå 700 000 kr. lill bekämpande av sjukhusinfektionerna, nödvändigtvis måsle ta upp förhandlingar med Landstingsförbundet? Det är med förlov sagt ett dåligt argument.

Sedan säger fru Troedsson om arbetsgivaravgifterna atl vår konkurrenskraft är sämre därför att de svenska varorna beläggs med arbetsgivaravgifter. Men, fru Troedsson, om vi hade gjort på det sätt som den gamla regeringen och löntagarorganisationerna hade kommit överens om, att löntagarna skulle avstått från 3 96 av lönehöjningarna för alt på del säitel få lill slånd en skatteomläggning, hade väl det inneburit atl vi hade vunnit någonting med detta? Om de berörda löntagarna hade fått motsvarande lönehöjningar som då hade beskattats, hade vi fått ta ut 10 96. Jag vågar hävda att arbetsgivaravgifterna sä som de äriillkomna

under socialdemokratisk tid inle har medfört ell högre ulan snarare ell lägre löneläge. Man vinner alltså pä det systemet.

Fru Troedssons linje är höjd moms. Hon fäster sig inle ett ögonblick vid att den höjda momsen drabbar låginkomsUagarna. Det spelar ingen roll om del drabbar dem, del är fru Troedssons modell. Jag kan inte falla att en sjukvärdsminister kan resonera så ansvarslöst.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr lalman! Herr Karlsson i Huskvarna försökte dra del gamla paradnumret, atl om löntagarna avstår 3 % i form av höjda arbetsgivaravgifter skulle de få en betydligt större skattelättnad. Men herr Karisson glömmer ju bort att regeringens förslag innebar att lönlagarna bara behövde avstå 1,5 96 i arbetsgivaravgifter och all de dessutom fick något siörre marginalskallelättnader än med regeringens gamla förslag. Löntagarna vann alltså på della sätt på två fronter - dels genom all utrymmet för löneökningar blev något siörre, dels genom all de fick behålla något mer av sina löneökningar också i vanliga inkomstlägen. Och del måste väl ändå, herr Karlsson, underlätta försöken atl få fram den personal som så utomordentligt väl behövs till sjukvärden, lill hälsovården och inom barnomsorgen?

Herr Karlsson räknar bakvänt i det avseendet, och jag hoppas att herr Karlsson någon gång vid tillfälle sätter sig ned och funderar pä detla. Jag tror inle att det är mödan värt att jag en fjärde gäng håller en lektion härom för herr Karlsson.

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Jag är ledsen om jag bryter den här i och för sig intressanta diskussionen om sjukvården.

Jag skall argumentera för två vpk-molioner; den ena handlar om barnolycksfall och den andra om de tjänster vid Karolinska sjukhuset som nyss debatterades.

Lika många barn dör vae år på grund av olycksfall i vårt land som för 50 år sedan. Något mer än en tredjedel av dödsfallen är irafikolycksfall, knappt en tredjedel förorsakas av drunkning och resten av olika olyckor i framför allt hemmen.

Den s. k. Stockholmsundersökningen från 1955 visade t. ex. all vart tionde barn i Stockholmsområdet måste uppsöka läkare efter olycksfall. I en undersökning i Östersund redovisas likartade resultat. Men i Östersundsundersökningen analyserades också orsaksförloppet och orsakssammanhanget vid barnolycksfallen. Det visade sig alt i drygt 50 96 av fallen var riskerna i miljön avgörande för olycksfallen. Bristfällig övervakning och tillsyn svarade för 20 96. Undersökningen visade också atl de flesta olycksfallen var "onödiga", dvs. de hade gått atl förhindra. Inte mindre än 60 96 av olycksfallen var "förhinderbara" med enkla förebyggande åtgärder. Man har beräknat alt 200 000 barnolycksfall varje år kräver läkartillsyn.

107

Nr 105 Det saknas i och för sig inte engagemang i denna fråga. Men enga-

Onsdagen den gemanget är lokaliserat på alltför mänga instanser - planverket, kon-

13 anrii 1977 sumenlverket, trafiksäkerhelsverket, samarbetskommitién mol barn-

--------------- olycksfall, statens lekmiljöräd och olika kommunala instanser. Alla har

Sjukvården, m. m. på något sätt en bit av ansvaret, men ingenstans hittar man någon som bär huvudansvaret.

Det saknas samordnande organ både pä del centrala planet och på lokalplanet. Det saknas också möjlighet till kontroll och en aktiv bevakning av barnens miljö. Vidare finns ingen fortlöpande registrering av barnolycksfallen, deras förlopp och verkningar. En lokal olycksfalls-rapportering skulle kunna utgöra basen för barnskyddsarbetet i kommunerna.

Herr talman! Samhället måste på ett kraftfullare sätt än tidigare reglera det arbete som görs för alt minimera riskerna för barnolycksfall. Hur skall man då åstadkomma en säkrare och riskfriare miljö för barnen?

Tidigare i dag har vi debatterat föräldrautbildning. Genom en allmän föräldrautbildning och genom en god kollekliv barnomsorg skulle förmodligen en del olyckor kunna förhindras. Men de stora insatserna måste göras av dem som planerar barnens miljö, både inne och ute, dvs. stadsplanerare och miljöplanerare. Om barnens "farliga miljö" kunde ersättas med barnvänliga miljöer skulle förmodligen många riskfaktorer försvinna.

För dem som har läst uiskottsbetänkandei kan det tyckas som om vpk-motionen, som handlar om hur man skall förhindra barnolycksfall, blivit tillgodosedd, dels genom en - det skall jag gärna erkänna - välvillig skrivning av utskottet, dels genom det faktum alt socialministern aviserat en utredning om barnolycksfallen. Det kan också tyckas vara grinigi i överkant av mig all inte nöja mig med detta.

Faktum är emellertid atl del förmodligen är helt onödigt att fördröja aktiva åtgärder i kampen mot barnolycksfallen genom ytterligare en utredning. För det är vad man gör.

I barnmiljöutredningens betänkande Barns hälsa ägnas etl kapitel av sju just åt en karlläggning av barnolycksfallen. Dessutom finns del också på andra håll dokumenterade kunskaper om barnolycksfallen.

Frågan hade i stället förts mer framåt om vpk-motionens alt-satser hade bifallils, nämligen: atl riksdagen uttalar sig för inrättandet av elt samordnande centralt organ med uppgift att handha barnskyddsfrågor, administrera en övergripande registrering av barnolycksfallen och deras förlopp för utvärdering och slutsatser samt alt riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till utformning och bestämmelser och anvisningar enligt vilka en lokal förankring säkerställs inom kommunerna av frågor angående förebyggande av barnolycksfall.

Man skall emellertid, herr talman, inte förtröttas och därför yrkar jag bifall till molionen 955.

I budgetpropositionen slälls 400 redan befintlig tjänster för sjukvårds-
'08 personal vid Karolinska sjukhuset utan medel. Della motiveras med att

en utredning skall ske av personalfrågorna. Denna utredning skall emellertid främst se över den personaladminislrativa sidan av sjukhusets verksamhet. Dessutom redovisade sjukhusdirektionen redan 1975 i en utredningalt de 663 extra tjänster som inrättats under hand sedan 1960-talel behövs om sjukhuset skall klara av sin sjukvärdande verksamhet vid sidan av forskning och utbildning. Behovel av en ny utredning kan alltså ifrågasättas.

Om inte de 400 tjänslerna, som har direkl sjukvårdande uppgifter, går att behålla, mäste enligt företrädare för de lokala fackliga organisationerna verksamheten dras ned i motsvarande grad, efiersom personalsituationen redan i dag är hårt ansträngd. Det innebär att frågan om Karolinska sjukhusels upptagningsområde måsle omprövas. Den redan nu myckel hårt ansträngda personalsituationen slår igenom överallt i sjukhusets vårdansvar.

Därför föreslår vänsterpartiet kommunisterna i motionen 1109 all medel ställs till förfogande så att de 400 extra tjänsterna - 32 för kuratorer och rehabiliteringspersonal, 133 för sjuksköterskor, 133 för ekonomipersonal och 98 för annan vårdpersonal - finansieras som ordinarie tjänster vilka ingår i sjukhusets personalförteckning.

Utskottet säger sig kunna förutsätta alt sjukhuset under kommande budgetär i huvudsak får behålla antalet extra sjukvårdstjänster. Det finns emellertid ingen som helst garanti för delta. Vad personal och patienter vid Karolinska sjukhuset behöver är ett beslut, som konkret ställer medel till förfogande för dessa tjänster så atl sjukhuset har någon chans alt komma ur den jobbiga cirkel som sjukhuset på grund av växande upp-lagningsvolym drivits in i.

Det föreligger, som har omnämnts lidigare, också en s-motion med krav pä att man ekonomiskt tillgodoser sjukhusets personalbehov. Jag finner det litet märkligt att socialdemokraterna inte har fogat någon reservation lill utskottets betänkande.

Herr lalman! Jag yrkar alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1976/77:1109 beslutar

a. till Karolinska sjukhuset: Driftkostnader för budgetåret 1977/78 an
visa ett förslagsanslag av 600 360 000 kr..

b. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
1976/77:1109 anförts om bibehållande av vissa sjukvårdstjänster vid Ka
rolinska sjukhuset, samt

c. hos regeringen begära alt kostnaderna för bibehållande av de under
b angivna tjänslerna beräknas och uppföres på förslag till tilläggsbudget
för budgetåret 1977/78.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till skillnad frän vpk:s agerande beträffande föräldrautbildningen, som Inga Lanlz och jag diskuterade lidigare, vill jag gärna erkänna att vpk verkligen har varit pådrivande när del gällt all förhindra barnolycksfall. Jag lycker nog att det är ganska riktigt som Inga Lanlz

109

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

sade - att det är grinigi i överkant atl komma med en motion igen och yrka bifall lill den, sedan man ändå nått påtagliga resultat. I synnerhet lycker jag det med tanke på atl vpk inte kom med något yrkande förra året, när utskottet hade en i och för sig positiv skrivning, men då mycket mindre konkret sades än i år. I år fär vi besked om atl en utredning skall tillsättas som skall lösa dessa problem. Just därför att en hel del arbete redan är gjort behöver del inle ta sä särskilt lång tid alt få fram ett förslag.

Jag skulle närmast vilja säga alt oavsett om riksdagen bifaller motionen eller utskottets betänkande, så behövs det en utredning, för motionen anvisar inte hur frågan skall lösas. Den framställer önskemål om att det skall bli en nyorganisation, men den säger inte hur den organisationen skall vara utformad. Den begär elt initiativ från regeringen, och det kommer ju inte utan atl man först utreder vad det skall innehålla.

Skillnaden är verkligen hårfin, och motionen verkar mest vara ytterligare en aktiviielsmarkering, men det finns det inget behov av i den här frågan. Jag tror inte någon bestrider att vpk har varit tidigt ute här och också fått gehör för sina krav. Var glad ät det i stället, och försök driva på så att utredningen kommer till stånd - del behöver man inte väcka några molioner i riksdagen om.

Egentligen är det samma sak i den andra frågan, om Karolinska sjukhuset. Sjukhuset och de anställda har inte ställts utan medel i årets budgetproposition mer än lidigare. Tvärtom kan man väl säga att genom den behandling som nu har skett, och del som utskottet har skrivit, har det skapats siörre garantier än tidigare för atl sjukvården kan bibehållas i den omfattning som den har och även garantier för personalens trygghet. Det framgår av utskottets betänkande, och del är väl därför som utskottet har blivit enigt.

Jag tycker alltså att Inga Lanlz borde vara nöjd med utskottets belänkande även i det fallet.

110

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus är vänlig och säger att vpk har varit tidigt ute när det gäller barnolycksfall. Men även om utskottets skrivningar i och för sig under de här åren har varit väldigt positiva så har egentligen ingenting hänt. Positiva skrivningar i ett utskottsbetänkande för inte frågan framåt. Därmed sker ju ingenting som förhindrar fortsatta barnolycksfall.

Därför har vi fortsatt alt motionera och har också i motionen anvisat de vägar vi tror all man kan komma fram på i den här frågan. Vi föreslår atl del inrättas elt samordnande centralt organ och också att det skapas ett lokalt organ som har ansvar för dessa frågor. Engagemanget är splittrat på så många instanser och det behövs någon som har huvudansvaret för det. Jag tror inle alt det behövs ytterligare utredning för atl slå fast detta, och jag är rädd för att ytterligare fördröja aktiva åtgärder mot barnolycksfallen.

När det sedan gäller tjänsterna vid Karolinska sjukhuset finns del ju ingenting i utskottets skrivning som garanterar att man får pengar till dessa tjänster. Del är riktigt som det har sagts atl ingen tjänst eller ingen individ kommer alt försvinna, men vad som händer är att 400 tjänster fortsätter atl anslagsmässigt och ekonomiskt belasta andra poster i Karolinska sjukhusels verksamhetsbudget. Därför anser vi att statliga medel måsle ställas till förfogande, om man skall ha någon chans att reda upp den rent katastrofala situation som råder vid sjukhuset, en situation som är väldigt påfrestande arbetsmiljömässigt och som både personal och patienter lider av.

Jag kan nämna att på Karolinska sjukhusets barnklinik skulle det finnas älta avdelningar i funktion. Avdelningen för infekterade barn är hell stängd. Avdelningen för inlensivvård har aldrig öppnats utan används som uppvaknandeavdelning efter operationer. En medicinavdelning och en kirurgiavdelning är veckoavdelningar, dvs. de har öppet måndag-fredag och på fredagarna fiyttas barnen över till andra avdelningar. Det är främst bristen på personal som gör att arbetssituationen är ohållbar och atl man måste vidta sädana här myckel olustiga åtgärder. Därför är del nödvändigt att de 400 tjänsterna finansieras med statliga medel.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Det är naturligtvis riktigt att de positiva skrivningarna inte stoppar några barnolycksfall. De vägar som anvisas i vpk-motionen lycker jag är bra, och den analys som Inga Lantz gjorde lidigare instämmer jag i. Men inte heller etl bifall till molionen stoppar ju omedelbart barnolyckorna. För del fordras en precisering. Vad är det för en myndighet som skall ha denna befogenhet? Hur skall den organiseras? Hur många tjänster behövs? Hur skall registreringen ordnas? Sä oavsett hur man gör, behövs det någonting som vi kan kalla för en utredning eller ett arbete inom departementet eller liknande, innan del blir något resultat. Därför tror jag inte alt vi är sä myckel hjälpta med ett bifall till molionen.

Vad Inga Lantz bortser frän - och det kan jag i och för sig förstå - är att det har inträffat något nytt, nämligen att vi har fått en ny regering som har förklarat sig villig att göra något med anledning av riksdagens tidigare uttalande, vilket den gamla regeringen inle var. Och dä bör man väl ge den nya regeringen en chans att göra det. Blir del sedan inget resultat, så tycker jag att Inga Lantz skall återkomma i frågan, och dä i första hand med andra instrument än motioner, och se till alt regeringen får något uträttat. Men jag har ingen anledning misstänka alt det inte kommer att ske någonting snart. Jag vel att direktiven redan är skrivna och alt utredningen kommer all tillsättas inom kort. Därför hyser jag ingen som helst oro pä den punkten.

Även beträffande Karolinska sjukhuset är det viktigt att komma ihåg samma omständighet. Givet är att del nuvarande tillståndet inte kan få fortsätta, alltså att man har ett stort antal extra tjänster som bara flyter och som man skrapar ihop resurser lill på del sätt som nu sker.

Ill

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjuk-vården, m. m.

Men jag förstår om regeringen i detta fall vill ha litet tid på sig för att lösa problemen och få elt grepp om organisationen. För det är ju ändå så att man måste komma överens med landstinget i Stockholms län om hur della skall ordnas för framtiden. Det är önskvärt att man drar ner antalet vårdplatser på Karolinska sjukhuset. Det är alla överens om. Men då måste vi ju fä ersättningsplatser på andra håll. Och hur påverkar det personalsituationen?

Om man ser detta rent principiellt, så vore det naturiigtvis rimligt alt Karolinska sjukhuset på sikt övergick till att bli ett landstingssjukhus som alla andra; detsamma borde ske med Akademiska sjukhuset i Uppsala. Men för att det skall vara möjligt måste sjukhuset försl bli i sådant skick alt landstinget är berett att överta det. Staten har ju misskött sjukhuset under lång lid. Det förmodar jag alt också Inga Lantz är medveten om. Men även där har regeringsskiftet inneburit all man nu börjat ta itu med frågan, och ge dä regeringen den chansen! Men vad som sagts i propositionen och av utskottet har garantier skapats för att sjukvården under liden får forlsälla och all ingen personals trygghet äventyras. Det borde väl vara något som både motionärer och andra kan vara nöjda med.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr Romanus, det är klart alt elt bifall lill motionen i dag inte omedelbart stoppar några barnolyckor. Men om man tog lill vara de förslag som finns i motionen skulle man på sikt kunna förhindra en del barnolyckor. Många goda förslag har stoppats i malpåse genom att frågorna överlämnats lill årslånga utredningar, där man verkligen kan efterlysa konkreta ålgärder för att föra frågorna framåt. Och det är angeläget att vi myckel snabbt vidtar effektiva ålgärder mot barnolycksfallen.

Jag vel inte om någon har gjort beräkningar av tidsåtgången för den utredning som socialministern skall tillsätta. Skall del bli en eltårsut-redning eller en lioärsutredning? Det skulle vara intressant att höra, eftersom också det har betydelse för denna fråga.

När det slutligen gäller Karolinska sjukhusets tjänster har del talats om en administrativ utredning, men man har redan gjort en utredning pä sjukhuset, och den visar alt de här tjänsterna är oundgängligen nödvändiga, om man skall behälla sjukhusets upptagningsområde. Det gär inte all arbeta som man gjort hittills, har företrädare för Karolinska sjukhuset sagt mig. Man måste på något vis komma ur den onda cirkeln och starta igen från scratch. Och det kan man göra om man får de här tjänsterna som ordinarie tjänster i sjukhusets verksamhetsområde. Dä först har sjukhuset en chans att komma ur den onda cirkel som man nu är inne i och som gör all förhållandena är olidliga för både personalen och patienlerna.

Hen LEUCHOVIUS (m);

Herr talman! Det avsnitt om hälso- och sjukvård i socialutskottets belänkande 1976/77:25 som vi nu debatterar berör ell angeläget område, där enigheten under åren mellan de olika partierna varit mycket stor. Det är åtminstone den erfarenhet jag har frän mitt arbete i landsting och landstingsförbund. Det råder allmän enighet om all man skall kunna erbjuda den enskilda människan en så god sjukvård som det över huvud taget är möjligl. Vid historieskrivningen i motion 270 av herr Palme m. fl. kunde man gott ha gjort detta erkännande, och man kunde också ha understrukit den belydefsefulla roll som våra landsting spelat som huvudmän och ansvariga för hälsovårdens utveckling, dimensionering och utbyggnadslakt.

Som lidigare sagts här i dag har vi i vårt land en väl utbyggd och väl fungerande sjukhusvärd. Däremol har vi kanske inte kommit lika långt när det gäller utbyggnaden av den öppna värden eller, som vi ibland kallar den, "närsjukvården". Detsamma gäller utbyggnaden av vården för våra gamla, som med den åldersfördelning vi har i många områden krafiigt ökar i antal. Vårdbehovet är mycket stort för denna sektor. Enligt min mening är del därför angeläget att den nu pågående utbyggnaden av den öppna decentraliserade sjuk- och distriklsvården fortsätler. Här kommer med all säkerhet de s. k. vårdcentralerna all svara för en viktig del genom sin lättillgänglighet, och kanske kan vi även så småningom här komma fram till ett system som kan lösa husläkarfrågan. Vårdcentralerna bör också kunna ge en lösning pä problemen med samverkan mellan olika huvudmäns ansvarsområden.

I propositionen som ligger lill grund för utskottets betänkande nämns vissa orter där försöksverksamhet pågår på detta område. Jag kan upplysningsvis säga att vi i mitt eget landsting, i Skaraborgs län, redan har lämnat denna försöksverksamhet och för några år sedan fattat beslut om att det skall finnas minst en vårdcentral i varje kommun. I dag har vi lill hälften förverkligat detta mål, och vi fortsätter. I dessa vårdcentraler ingår förutom landstingets egna öppenvårdsfunktioner, bestående av läkarmottagningar, distriktsvård, tandvård, dagvård m. m., även kommunernas socialvård samt försäkringskassa, apotek och ibland också arbetsförmedling.

I anslutning lill vårdcentralerna finns också ett sjukhem för länglids-sjuka för kommunens behov. Jag kan bara tillägga all de hittills vunna erfarenheterna varit enbart mycket positiva, alt vårdcentralerna fungerar bra och alt samarbetet mellan de olika huvudmännen också fungerar utmärkt. Jag tror att vi har gjort en riktig satsning, och vi kommer därför att fortsätta med utbyggnaden tills vi är klara. Men jag skall kanske nämna alt bristen på bl. a. allmänläkare är en icke obetydlig hake. Jag hoppas all nya initiativ tas pä detta område, så att vi kan få tillräckligt många allmänläkare för atl något sä när kunna klara den öppna värden inom våra landsting.

En decentraliserad utbyggnad av den öppna vården och utbyggnaden

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

114

av långtidssjukvården bör kunna ge oss bättre förutsättningar för en ökad hemsjukvård. Jag har tillsammans med Sten Svensson i Skara väckt en motion, där vi i tolv punkter föreslär riktlinjer för en utbyggd hemsjukvård, en vårdform som jag är övertygad om att de allra flesta så länge som möjligt väljer framför institutionsvård.

Låt mig här bara nämna att vi för några år sedan gjorde en undersökning i milt landsting, där vi intervjuade alla våra ca 1 200 hemsjukvårdspatienter om hur de såg på sin värd och var de önskade bli placerade. Vi fick en myckel hög svarsfrekvens, långt över 90 96. Resultatet blev att av dessa 1 200 intervjuade var det bara 3 96 som ville komma in på ell sjukhem. De övriga ville också i fortsättningen erhålla sin vård i form av hemsjukvård. Jag tror alt vi i dag har bättre möjligheter, genom det leamarbete som förekommer, alt ge hemsjukvården en mera vårdande uppgifi än vad vi haft tidigare.

Min medmotionär Sten Svensson kommer senare i debatten att närmare redogöra för motionens förslag. Jag skall därför begränsa mig till en punkt som berör frågan om larmsystem. Det gäller de möjligheter som tekniken medger i form av kombinerade aktiva och passiva alarmsystem. Vi har särskilt berört detta i etl av motionens avsnitt. Med den ökning av hemsjukvården och av tillsynen av äldre och sjuka i hemmen som är både nödvändig och vällovlig finns alla skäl att samtidigt öka säkerheten och tryggheten under de stunder - och de kan vara nog så långa - då någon vårdare inte är närvarande. Det bör också f ö. gälla de äldre, sjuka eller handikappade som inle står under kontinuerlig vårdtillsyn. Såsom vi framhåller i vår motion förfogar televerket redan nu över den här typen av larmsystem. Hittills har inte särskilt många anordningar monterats. Vi menar all det beror på alt televerket inte har varit så speciellt ambitiöst då det gäller att marknadsföra tekniken. En aktiv sådan marknadsföring måsle oundgängligen ingå i en utbyggd hemsjukvård. Framför allt skulle säkert alla anhöriga och huvudmän för värden av de äldre, sjuka och handikappade få upp ögonen för och utnyttja en sådan möjlighet till ökad säkerhet för alla dem som har behov av det.

Herr talman! Den kraftiga utbyggnad av hälso- och sjukvärden som nu pågår ute i våra landsting - och om takten i denna tycks vi alla vara rätt eniga - kommer att kräva betydande ekonomiska satsningar. Flera landsting har prognoser som pekar pä höjningar av landstingsskatten pä 5 kronor eller mer inom den närmaste femårsperioden. Vi kan inte fortsätta enbart på skattehöjningens väg för atl läcka kostnaderna för denna utbyggnad. Inle heller lär vi lösa detta stora problem genom den i den socialdemokraliska molionen föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften, som ger ett obetydligt nettotillskott, då den drabbar landstingen i egenskap av arbetsgivare mycket hårt. En bäitre form som närmare borde övervägas är att t. ex. bilister mera skulle bidra till atl betala de kostnader som irafikskadorna medför genom tillägg till bilförsäkringen, eller alt någon del av tobaks- och spritskatten skulle gä till landslingen, som ändock fär ta hand om de skador som uppstår genom användandet

av dessa slimulansmedel. Och varför satsar vi inte mer i förebyggande syfte än vi nu gör? Vi lar hand om människor försl när de blir sjuka, men gör oändligt litet för alt undvika sjukdom. En ökad satsning på hälsoupplysningens område torde vara en bra investering. Jag noterar med tillfredsställelse den positiva syn det ansvariga statsrådet Troedsson har på de här frågorna om hälsoupplysning. Jag tror del finns mycket att göra på denna punkt.

Herr talman! Till slut vill jag bara inslämma i de synpunkter som redan har framförts av herr Romanus när det gäller de socialdemokraliska reservationer som finns på delta avsnitt i belänkandet.

Jag vill dock säga några ord angående utskottets ställningstaganden till en ny datortomograf vid Karolinska sjukhuset för skallundersökningar. Det kan lyckas märkligt atl utskottet reagerat så pass kallsinnigt på den här frågan, men riksdagen kan knappast - inte ens när det gäller ett statligt sjukhus som Karolinska sjukhuset-skriva sjukhusdireklionen en omprioritering av de äskade anslagsändamälen pä näsan. Nedskärningen av anslaget har dessutom i praktiken gjorts långt ovanför behovet av en datortomograf Del är tyvärr en enligt min mening dålig tradition alt Karolinska sjukhuset genom tiderna drabbas så hårt av nedskärningar i de äskade anslagen. Jag vill nog instämma i riksdagens revisorers synpunkter i deras granskningspromemoria över Karolinska sjukhusets upprustning. På sikt får man hoppas på en ändring lill det bättre. Det föresläs ju också av riksdagens revisorer, men en sådan ändring löser inte Karolinska sjukhusels akuta behov i dag av en datortomograf för skallundersökningar. Tyvärr mäste jag säga att inte heller elt anslag på 2,5 milj. kr., som herr Karlsson i Huskvarna m. fl. har begärt för ändamålet, löser problemet. Del beloppet bygger pä en redan föråldrad behovsberäkning, enligl de uppgifter jag har erhållit.

Om investeringen i en datortomograf är så lönsam som vi har hört här lidigare i dag, är jag övertygad om all motionärernas önskemål ganska snabbi skall kunna lösas på elt tillfredsställande sätt.

Mot denna bakgrund harjag ställt mig bakom majoritetens ställningstagande i utskottsbelänkandet, även på den här punkten. Jag har inget annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan pä alla punkter.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Hen BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Socialutskottets betänkande nr 25 är så omfattande att debatten ju har uppdelats på tre avsnitt. Jag hade tänkt knyta några reflexioner till fiera punkler i belänkandet. Hela debatten kring det första avsnittet gällde emellertid familjepolitiken. Mina refiexioner gäller uteslutande förhållanden inom hälso- och sjukvården, som jag har tagit upp i några motioner. Vad jag i och för sig kanske hade bort anknyta till punkterna 1 och 2 i betänkandet kan också anknytas till punkterna 13 och 14 och följaktligen beröras här. Några andra yrkanden än bifall till utskottets hemställan har jag inte.

I utskotlels betänkande har jag åtnjutit den inte ovanliga förmånen

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

116

att fä mina motioner avstyrkta. I tre av fallen har detla haft formen av en hänvisning av de synpunkter, som anförts i motionerna, till pågående utredningar. Såväl när det gäller förslag om att minska byråkratin inom statsförvaltningen genom atl avskaffa nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande som när det gäller framställningen om översyn av vissa termer, som f n. urskillningslöst används inom sjukvårdsarbetet och socialvården, liksom när det gäller förslaget till "omvänd" föräldraförsäkring - dvs. när vuxna "barn" vårdar sjuka föräldrar i hemmet - vill jag gärna lacka för utskottets i sak positiva behandling av mina funderingar och har f n. ingenting ytterligare alt tillägga. Det har emellertid glatt mig myckel som enskild motionär att finna mig vara i gott sällskap med riksdagens revisorer och vederbörliga rernissmyndigheter när det gäller nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande. De organ som finns angivna under punkt 14 i betänkandet kan säkert träda i dess ställe.

Statsrådet Troedssons inledande ord om de tvä statsråden i socialdepartementet ger mig också tillfälle alt anknyta till den fjärde av mina motioner, där jag, efter nära 40 år, på nytt aktualiserat etl förslag som ursprungligen väcktes motionsvägen av Bertil Ohlin och Kerstin Hes-selgren vid 1938 års riksdag, nämligen om inrättande av elt hälsovårds-departement.

I min motion försökte jag analysera de svårigheter som mött tidigare försök att hålla samman hälso- och sjukvård samt socialvård inom en och samma departemenlsorganisalion. Att motsvarande försök när del gäller sammanslagningen av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen varit långt ifrån problemfritt, utan snarare en källa till bekymmer och besvikelse, är ju väl känt, och jag vill ett ögonblick uppehålla mig vid detta.

Socialstyrelsen har nyligen varil föremål för analys av riksrevisionsverket, som hade åtskilliga anmärkningar alt göra. Därefter har socialstyrelsen själv beordrats alt företa en utredning som kallas för ÖSoS. Ur en publikation från den utredningen, daterad i januari i är, framgår bl. a. följande; "Socialvård och sjukvård harolika kunskapsteoretisk bakgrund som ger uttryck för olika sätt att se på människan."

"De administrativa systemen är olika och sätten att fatta beslul skiljer sig åt."

"Socialvård och sjukvård arbetar med olika lagkomplex."

"Samarbetet mellan de bägge områdena fungerar trots byråblandningen inte heller tillfredsställande."

Den analys som riksrevisionsverkei och översynsuiredningen har gjort visar alltså lydliga skillnader mellan vad som är socialvård och vad som är sjukvård. Ingenstädes diskuteras dock pä allvar, om inle problemen är fundamentala och den bästa lösningen trots allt kanske vore att arbeta med tvä var för sig homogena organisationer,.som man tidigare gjort, vilka skulle kunna stödja varandra i stället för all skapa en mängd interna problem, som måste överbryggas eller neutraliseras och resultera i ur-

vattnade åtgärder. Frågan är, om inte denna problemalik är grundläggande och därför också gäller socialdepartementet sådant det nu är. Måhända - jag uttrycker mig mycket försiktigt - hade det därför varit av värde att förutsättningslöst analysera den här problematiken.

Jag har också i del sammanhanget nämnt ell förslag som lidigare aktualiserats av medicinska fakulteten i Lund, nämligen att knyta de medicinska fakulteterna i riket till det departement som ansvarar för hälso-och sjukvården, på samma sätt som jordbrukets högskolor lyder under jordbruksdepartementet. Med den nya högskolans nomenklatur skulle förslaget rimligtvis gälla hela värdyrkesutbildningen. Den nya högskoleorganisation, som om några veckor kommer att beslutas här i kammaren, innebär för medicinens del att en väl fungerande verksamhet, i likformighetens intresse, sannolikt kommer att deformeras och gå ovissa öden till mötes. Jag kan mycket väl föreställa mig alt tanken på ett hälsovärdsdeparlement, som också bär ansvaret för utvecklingen inom medicinen och vårdyrkena och som företräder viss sakkunskap och verkligt intresse, under kommande är kommer att växa sig starkare. Det är, som nämnts, inte första gången som de problem jag aktualiserat i min motion lagts fram för riksdagen, och en aning säger mig atl det inte heller är den sista.

Jag vill emellertid, herr talman, också begagna tillfället till att ta upp en fråga som herr Romanus i sill anförande ställde till kammarens ledamöter, nämligen hurudana långvårdssjukhus man egentligen bör bygga. Han uttalade därvid skepsis mot stora, centrala längvårdsenheter och ville all man i fortsällningen skulle försöka få fram flera inte så slora äldrevärdshem med sjukavdelningar. Jag är för egen del övertygad om atl denna utveckling, som man nu börjar orientera sig mol på olika håll i landei - i varje fall från Västerbollen lill Skaraborg - är riklig. Del är heller ingen nyhet; ålderdomshem med sjukavdelning har ju funnits redan lidigare.

Herr Romanus berörde också akutvården. Jag tror det är vikligl att framhålla atl troligen hälften eller fler av patienterna vid landets medicinska kliniker är pensionärer. På vår klinik fann vi vid en efterunder-sökning att tre av fyra av dessa patienter - mestadels intagna akut, som jourfall, och med en medelålder pä över 75 år - efter behandling åter kunde skrivas ut lill sina hem. 10 % avled på akutsjukhuset, och 12-13 % fick senare vård på långvårdssjukhus.

I själva verket är samspelet mellan akutsjukvården och vård i hemmet av allt alt döma en minst lika väsentlig sak för de äldre som för de yngre medborgarna. Vårdplatserna inom akutvården är kanske något dyrare än inom långvården. Men man måsle ju se till effektiviteten också, och om man kan uppnå en längre tid av begränsade - eller inga - vårdbehov i hemmet efter en effektiv akutvård, sä är detta rimligtvis både humanare för patienlerna och billigare för samhället än motsvarande sammanlagda tid på en institution.

Jag tror det är vikligl alt man gör klart för sig hur de äldres sjuk-

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

117

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

vårdsbehov verkligen ser ul och inle nöjer sig med schematiska lösningar, vilka kanske delvis betingals av socialutredningens långroining, som förefaller att ha fördröjt praktiska lösningar av frågor som hört hemma till hälften hos primärkommunerna, till hälften hos landstingen. Här måste nu till ell konstruktivt och fördomsfritt nyskapande. Vad herrar Leuchovius och Sten Svensson föreslagit i sin motion finner jag för min del föredömligt.

118

Hen HJORTH (s);

Herr talman! Förra året väckte jag och några partikamrater en motion med begäran om en utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. I motionen erinrade vi om atl Uppsala sedan 1974 hade egen yrkesinspekiionsavdelning och att den starka kopplingen mellan yrkesinspektionen och yrkesmedicinen aktualiserade behovet av en yrkesmedicinsk klinik i Uppsala.

I ett frågesvar i riksdagen i december 1975 hade också dåvarande socialministern Aspling sagl alt målet i en första etapp var atl förse samtliga regionsjukhus med kvalificerade resurser för yrkesmedicinsk verksamhet.

I sin behandling av vår motion hänvisade ulskottel till del pågående utredningsarbetet.

Vid årets riksmöte har samma motionärer återkommit om den yrkesmedicinska verksamheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi understryker i molionen vikten av utbildning av yrkesmedicinare så att behovel av insalser inom yrkesmedicin och förelagshälsovård lillgodoses. Därvid är inrättandet av en särskild överläkarljänst nödvändigt.

Med samma hänvisning till det pågående utredningsarbetet som förra årel avstyrker socialutskottet vår motion även i är. Utskottet säger all överväganden om inrättande av yrkesmedicinska kliniker skall behandlas av den pågående regionsjukvårdsutredningen och vidare alt den utredning om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten som tillsattes i fjol skall ta fram etl underlag för hur yrkesmedicinen skall planeras.

Det är i stort sett samma motivering som i fjol för avstyrkande av vår motion som utskottet presterar. Naturiigtvis kan det bero pä atl de nämnda utredningarna inte är klara med sill arbete.

Kravet pä en yrkesmedicinsk klinik i Uppsala framkom också i den plan för hälso- och sjukvården som landstinget har antagit. Nu tycker jag alt behovel av en yrkesmedicinsk verksamhet inom Uppsala sjukvårdsregion är så klart dokumenterat atl man kunde förorda denna klinik från utskottets sida ulan inväntande av utredningsarbetet. Regionen omfattar etl stort område i Bergslagen, i Uppland och långt upp i Norrland med mänga tunga industrier med problem ur miljö- och hälsosynpunkt. Därtill kommer all sjukhuset har goda resurser alt klara en sådan verksamhet.

Del mest angelägna är alt bredda utbildningen på detta område, och det tar sin tid. Därför finner jag det beklagligt atl inte utskottet kunnat

tillstyrka den överläkartjänst som sjukhusets direktion begärt och som Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

socialstyrelsen tillstyrkt. Då hade man snabbare kunnat få i gång verksamheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala när del pågående utredningsarbetet avslutats. Jag har, herr talman, inget yrkande.

Hen SVENSSON i Skara (m):

Herr lalman! Socialutskottet har, som herr Leuchovius redan påpekat, även yttrat sig över motion nr 731. I denna motion har vi lagt fram förslag till riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av hemsjukvården, formulerade i tolv punkter. Jag skall här närmare ta upp en av dessa punkter, som gäller frågan om att utreda förutsättningarna för organiserandet av hemsjukvård i hemliknande bostadslägenheter - eller, som vi kallar del, "bostadssjukhem".

Först vi)) jag slå fast att hemsjukvård i första hand skall syfta till alt ge vård i vårdlagarens eget hem. Denna form tillgodoser de äldres önskan om atl få vara kvar i sin invanda miljö och ändå känna tryggheten av atl fä medicinsk vård. Detta innebär också en mer personlig kontakt med andra människor. Värden i det egna hemmet är och förblir den mest primära formen av hemsjukvård!

I en situation där hemsjukvård inte längre kan bedrivas i patientens eget hem bör överflyttning ske lill en vårdform som är så lik hemmiljön som möjligl. Eller, bättre uttryckt: Långvården skall så långt som möjligt komma ifrån den institutionella formen och närma sig hemmiljön. Herr Romanus har ju tidigare i debatten varit inne pä liknande tankegångar, vilket jag noterar med tillfredsställelse.

Gränsen mellan kommunernas och landstingens ansvarsområden är i dag ganska diffus. Vår idé om bostadssjukhem skall därför ses som ett förslag lill att försöka komma till rätta med de nackdelar som de nuvarande ansvarsgränserna har skapat. Förslaget innebär, om det kan förverkligas, en samordnad hemsjukvärdsorganisation och ell odelat ansvar för verksamheten.

I dag flyttas många människor mellan ålderdomshem, akutsjukhus och längvårdsklinik alltefter sill tillstånd. På det föreslagna bostadssjukhemmet skulle en gammal människa kunna få tryggheten all vårdas i samma miljö livet ut. Därigenom skulle akutsjukvården avlastas, samtidigt som långvårdspatienterna ges plats i en miljö som bäitre anknyter till den invanda tillvaron.

Bostadssjukhemmen bör ges en flexibel utformning vad gäller både lägenhetsslorleken och andelen integrerade sjukrum för boende med visst värdbehov. Lägenheterna bör grupperas omkring gemensamma servicefunktioner för såväl hälso- och sjukvård som social och kulturell service samt fritidsservice. Samhället bör även i dessa hänseenden skapa bättre förutsättningar för att kunna ge den enskilde individen etl större mätt av valfrihet och oberoende.

Integreringen av olika kategorier med växlande grad av service- och

119

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

120

vårdbehov bör även sträcka sig utanför bostadssjukhemmets egentliga område och ingå i den organisation som har att svara för sjukvård i patienternas egna hem.

Tanken är sålunda att bygga vidare på de erfarenheter vi redan har av den form av samverkan mellan landsting och kommuner som kommil till uttryck i verksamheten vid s. k. vårdcentraler. Även på långvårds-området måste landsting och kommuner kunna samverka pä samma sätt som där har skett.

En stor fördel med bostadssjukhem blir atl den enskilde vårdlagarens hem kan hållas intakt. Vissa möbler och andra privata tillhörigheler kan t. ex. tas med lill bostadssjukhemmens lägenheter. Då kan man lättare undvika att det egna hemmet skingras, och den enskilde riskerar ej alt hamna i en situation där den ena instansen hänvisar till den andra ulan att besked lämnas om var värd i första hand kan erhållas. Pä bostadssjukhemmet kan det dessutom bli möjligt för patienten alt hela liden fä värd av en och samma läkare, vilkel skulle innebära en bättre kontinuitet i vården av de gamla.

1 en bok som kommer ut i dagarna med titeln öppet brev om långvärden beskriver journalisten Birgitta Mandorf-Grevaeus sina intryck av besök på längvårdsinräiiningar pä bl. a. följande sätt:

"De gamla på långvården har ingen identitet. Deras hem är en säng

pä en sal. De har nummer och namn på sänggaveln. De gamla

på långvården lever i en skrämmande isolering. Det finns människor

som knappast sett ett barn,sen de hamnade pä långvärden. Jag

frågade en längvärdsöveriäkare hur många av dem som fanns på kliniken som skulle kunna vårdas hemma. Alla, sade hon. Vad är det då för ett samhälle vi skapat där vi tvingas sätta våra gamla på institution därför att vi inte hinner, inte kan eller inle vill ta hand om dem."

Boken är en tankeväckande läsning - inle minst för politiker. På etl drastiskt men ändå medmänskligt sätt pekar författarinnan på behovel av ett nytänkande på åldringsvårdens och långvårdens områden.

All i sill eget hem fä den omvårdnad som är nödvändig när man blir sjuk eller gammal är en förmän som många i dag saknar. Från den försöksverksamhet med hemsjukvård som hittills bedrivits rapporteras att 95 96 av patienterna föredrog sjukvård i hemmet framför sjukhusvård. Hemsjukvården måsle därför byggas ut ytterligare som ett nödvändigt komplement till befintliga institutioner och kommande servicehus, bostadssjukhem eller äldrevårdsinrältningar, som herr Romanus nämnde. Åtgärder som syftar till att utöka antalet hemsjukvärdare måste prioriteras. Vidare bör distrikts- och dagsjukvärden byggas ut för atl på olika sätt ge stöd ät hemsjukvården. Herr Leuchovius har nyss uttalat synpunkter på detta som jag gärna vill inslämma i.

I den nyss citerade boken Öppet brev om långvården redovisas även ell förslag från överläkaren Olle Sahlin i Lidköping som kan utgöra en förebild för ett s. k. bosiadssjukhem. Tillsammans med stockholmsar-kiteklen Stig Hermansson har dr Sahlin utarbetat en modell som består

av fem punkthus med smålägenheter uppbyggda kring en värdenhet med husläkarteam. Lägenheterna och rummen föresläs byggda så alt t. ex. en lägenhet vid behov lätt kan förvandlas till ett sjukrum eller vice versa.

Självfallet måste det utredas vilka förutsättningar som finns för alt åstadkomma de exempel pä ålgärder eller lösningar som jag har nämnt. Men trots detta har jag ansett del angeläget att tillföra den fortsatta diskussionen dessa synpunkler - allt i avsikt att främja hemsjukvårdens utveckling. Oavsett vilka vägar man slutligen väljer mäste huvudmannaskapsfrågorna och ansvarsfördelningen mellan landsting och primärkommuner få en bällre lösning.

Utskottet har mol bakgrunden av del utredningsarbete som pågår och som nyss igångsatts inle ansett det påkallat alt nu detaljgranska de framförda förslagen. Jag noterar dock med tillfredsställelse alt statsrådet Troedsson redan lagil en rad värdefulla initiativ med samma syfte som motionens. Sedan molionen skrevs har bl. a. flera arbetsgrupper tillsatts. Eftersom ulskollet i sin mycket positiva skrivning dessutom förutsätter atl de olika motionsuppslagen övervägs vid det åsyftade utredningsarbetet har jag, herr talman, inget annal yrkande än utskoliets.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

Herr ALSÉN (s);

Herr talman!. Jag skall be att få ta kammarens tid i anspråk bara i några minuter. Jag gör det med anledning av motionen 467, som behandlas i utskotlsbetänkandel på s. 68 och 69. Del är en motion av de socialdemokratiska ledamöterna på Uppsalalänsbänken och den lar upp frågan om byggande av ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det här ärendet är inte nytt i kammaren. Vi hade en likalydande motion med yrkande om elt omedelbart och skyndsamt projekteringsarbete för ny kvinnoklinik vid förra årets riksdag. När utskottet behandlade den motionen undvek utskottet att ta ställning och menade att man inte hade möjlighet alt göra det därför att man saknade en plan för hälso-och sjukvärden i Uppsala län. Vi kan nu konstatera, och det gör vi i vår motion, all en sådan plan för hälso- och sjukvärden i Uppsala län föreligger.

Med anledning av det förhållandet - denna plan antogs av landstinget i Uppsala län i december 1976 - riktade jag en fråga till statsrådet Troedsson, som svarade på den den 21 januari. Frågan var i all korthet om regeringen var beredd att medverka lill att projekteringstillstånd skulle lämnas för ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Den 21 januari svarade statsrådet Troedsson följande: "Enligl vad jag har inhämtat avser kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande atl under våren 1977 lägga fram förslag om uppförande av en nybyggnad för sjukhusets kvinnoklinik och begära projekteringsuppdrag. Framställningen kommer dä att prövas av regeringen i vanlig ordning."

Man kan säga all det var ell ganska undvikande besked jag fick som svar på min fråga. Del är så myckel mer tilltalande alt konstatera att

121

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

utskottet har behandlat den motion som vi socialdemokrater fann anledning att väcka till årets riksdag mycket positivt. Utskottet anför i slutet av sin skrivning när del gäller den här frågan på s. 69: "Utskottet har inhämtat att kommittén för akademiska sjukhusets utbyggande avser att under april månad i år hos regeringen begära projekteringslillslånd för en ny kvinnoklinikbyggnad. Då del är vikligl alt lokalfrågan för kvinnokliniken löses, förutsätter utskottet all regeringen lar positiv ställning i frågan utan dröjsmål."

Jag konstaterar alltså alt etl enigt utskott har, på sam.ma grunder som statsrådet fann anledning atl vara undvikande, gjort etl mycket bestämt uttalande till förmän för en omedelbar projekteringsstart när det gäller kvinnoklinikbyggnad vid Akademiska sjukhuset. Med hänsyn till del stora behov som föreligger av den här byggnaden och dess olika funktioner är del min varma förhoppning - och jag vet alt jag lalar för en slark opinion i Uppsala län - all regeringen och i forsla hand statsrådet Troedsson lar intryck av utskottets myckel bestämda uttalande. Jag finner, mot bakgrund av vad ulskottel här anfört, inte skäl att ställa något yrkande. Men jag uttrycker som sagl en myckel stark förhoppning att regeringen följer utskottet i det här avseendet.

122

Med detla anförande, i vilket herr Hjorth (s) instämde, var överiäggningen slutad.

Punkten 13

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom . 2

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 955 av fru Lantz m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lanlz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 13 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 955.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal förja-propositionen. Dä fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290

Nej - 14

Avslår - 1

M om . 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 14-18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 19

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 1115 av herrar Svensson i Malmö och Hagberg i Boriänge, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Boriänge begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr'25 punkten 19 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall lill molionen nr 1115.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal förja-propositionen. Dä hen Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289

Nej - 14

Avslår - 1

Punkterna 20-27

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa punkter hemställt.

Punkten 28

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 4 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karisson i Huskvarna begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 28 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av hen Karlsson i

Huskvarna m. fl.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukvården, m. m.

123

Nr 105 Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdaeen den ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Karisson i Huskvarna be-

13anril 1977 gärderösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Dennaom-

röstning gav följande resultat:

Sjukvården, m. m.

Ja -	155
Nej -	150
Avstår -	1

124

Punkten 29

M o m . 1 oc h 2 ,

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels del av fru Lantz under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lanlz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 29 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av fru Lantz under överiäggningen

framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal förja-propositionen. Då fru Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 290

Nej - 15

Avstår - 1

Herr Blomkvist (s) anmälde alt han avsett atl rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Punkten 30

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karisson i Huskvarna begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

nr 25 punkten 30 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Karlsson i

Huskvarna m.fl. Sjukvården, m.m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal förja-propositionen. Då herr Karlsson i Huskvarna begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 150

Avstår - 2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 31-34

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 35

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels det av herr Hagberg i Boriänge under överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Boriänge begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 35 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Hagberg i Borlänge under

överiäggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 15

Avslår - 1

125

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 6 av herr Karisson i Huskvarna m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karlsson i Huskvarna begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 35 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Karlsson i

Huskvarna m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä herr Karlsson i Huskvarna begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 149

Avslår - 1

Punkten 36 Narkotika, m. m.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN;

Överläggningen rörande punkten 36 får omfatta även punkterna 37 t. O. m. 51. Under den gemensamma överläggningen fär yrkanden framställas beträffande samlliga dessa punkler.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

126

Punkten 38 (Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbmkare m. m.)

Regeringen hade i budgetpropositionen under punkterna J 3 och J 4 (s. 175-178) föreslagit

(J 3) atl riksdagen till Bidrag till anordnande av erkända värdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 900 000 kr.,

(J 4) atl riksdagen godkände de i propositionen förordade ändringarna i grunderna för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. samt lill Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade elt förslagsanslag av 162 800 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:716 av herr Karisson i Huskvarna m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-6) hemställts

1. all riksdagen som sin mening gav lill känna vad i molionen anförts om antalet tillkommande platser under budgetåret 1977/78 i behandlings-och inackorderingshem för narkotikamissbrukare,

2. atl riksdagen skulle anhålla hos regeringen alt regeringen upptog förhandlingar med huvudmännen för alt verka för tillkomsten av platser i behandlings- och inackorderingshem för narkotikamissbrukare,

3. att riksdagen godkände de i molionen förordade ändringarna i grunderna för bidrag till anordnande av behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare,

4. att riksdagen till Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade ell i förhållande till regeringens förslag med 1600 000 kr lill 2 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag,

5. alt riksdagen godkände de i motionen förordade ändringarna i grunderna för bidrag till driftkostnader vid behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare,

6. alt riksdagen lill Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m.m. för budgetåret 1977/78 anvisade ell i förhållande till regeringens förslag med 2 600000 kr. förhöjt förslagsanslag om 165 400 000 kr., och

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

1976/77:958 av herr Werner m. fi. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 4) hemställts all riksdagen beslutade atl uttala sig fören utbyggnad av missbruksvärden med särskilda statsbidrag lill kommuner och landsting i enlighet med motionens riktlinjer.

Utskottet hemställde

1. beträffande grunderna för bidrag till anordnande av behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:716 (yrkandet 3),

2. beträffande förhandlingar med huvudmännen om ytteriigare platser i behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:716 (yrkandet 2),

3. atl riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:716 (yrkandena 1 och 4) till Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade etl reservationsanslag av 900 000 kr.,

4. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä motionen 1976/77:716 (yrkandet 5) godkände de i propositionen förordade ändringarna i grunderna för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m.,

5. alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1976/77:716 (yrkandet 6) lill Bidrag till driftkostnader vid erkända

127

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade eU förslagsanslag av 162 800 000 kr.,

6. beträffande uttalande om ytterligare slöd för utbyggnad av värden av
missbrukare alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:958 (yrkandet 4).

Reservalion hade avgivits av herrar Karlsson i Huskvarna och Svensson i Kungälv, fm Skanlz samt henar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Nilsson i Växjö och Signell (samtliga s)

7. beträffande grunderna för bidragen och medelsanvisningen, vari re
servanterna ansett alt ulskottel under 1, 3, 4 och 5 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:716 (yrkandet 3) godkände de av reservanterna förordade ändringarna i grunderna för bidrag till anordnande av behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare,

3. alt riksdagen med bifall till motionen 1976/77:716 (yrkandena I och 4) och med anledning av regeringens förslag till Bidrag lill anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade etl reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

4. alt riksdagen med bifall lill molionen 1976/77:716 (yrkandet 5) och med anledning av regeringens förslag godkände de av reservanterna förordade ändringarna i grunderna för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m.,

5. alt riksdagen med bifall till motionen 1976/77:716 (yrkandet 6) och med anledning av regeringens förslag till Bidrag lill driftkostnader vid erkända värdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade elt förslagsanslag av 166 400 000 kr.

Punkten 41 (Bidrag lill organisationer m. m.)

Regeringen hade under punkten J 7 (s. 182 och 183) föreslagit riksdagen att till Bidrag lill organisationer m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett anslag av 8 250 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:268 av ftu Nilsson i Sunne m. fi. (s), 1976/77:362 av herr Nilsson i Agnas m. fi. (m, c, fp), 1976/77:716 av herr Karisson i Huskvarna m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 7) hemställts alt riksdagen lill Bidrag lill organi-saiioner m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 5 800 000 kr. förhöjt anslag om 14 050 000 kr., samt

1976/77:1100 av herrar Enlund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp).

128

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1976/77:716 (yrkandet 7) till Bidrag till organisationer m.m. för budgetåret 1977/78 anvisade etl anslag av 8 250000 kr..

2. beträffande fördelningen av anslaget att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1100,

3. beträffande initiativ till skapande av rehabiliteringsmöjligheler för alkoholskadade atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:268,

4. belräffande ulredning om viss nyklerhelsvårdande verksamhet för ungdom alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:362.

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

Reservation hade avgivils av herrar Karlsson i Huskvarna och Svensson i Kungälv, fru Skanlz samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Nilsson i Växjö och Signell (samtliga s)

8. beträffande medelsanvisningen, vari reservanterna ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:716 (yrkandet 7) och med anledning av regeringens förslag lill Bidrag lill organisationer m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade elt anslag av 14 050 000 kr.

Herr SVENSSON i Kungälv (s);

Herr talman! Det råder delade meningar om narkotikamissbrukets omfattning i vårt land. Det var också anledningen till att utskottet i höstas tillstyrkte en motion av Thure Jadestig och Carl-Eric Lundgren om alt begära en kartläggning pä della område. Vi sade då och upprepar del nu i reservationen 7, alt en sådan kartläggning inle fär lägga hinder i vägen för omedelbara insatser.

Socialdemokraterna i socialutskottet har därför vid årets början väckt en motion som avser en avsevärd förstärkning av de förebyggande och rehabiliterande åtgärderna. I de båda reservationerna 7 och 8 begär vi inte mindre än 11 milj kr. i förstärkning utöver vad propositionen föreslär.

Jag tror att del är nödvändigl att framhålla all här finns etl samband med den partimotion som vi väckt i fråga om alkoholpolitiken och vari vi kräver en förstärkning pä alkoholpolitikens område med 100 milj. kr. under tre år. I vår narkotikamotion och därav föranledda reservalion lalar vi om behovet av kontinuitet. Det vi begär gäller inle bara della år ulan man skall kunna återkomma framför allt fram till del vi får socialutredningens förslag på värt bord atl behandla.

Jag är medveten om alt vad vi nu huvudsakligast sysslar med är värdsidan. Alkoholpolitiken är alltså en vidare ram. Men den krafiiga satsning på ungdomsorganisationer och folkrörelser, hälsoupplysning och akutvård av alkoholskadade som vi föreslår i vår alkoholpolitiska motion sammanfaller med vad riksdagen i dag behandlar. Vi kan med andra ord säga atl socialdemokratin nu har fält elt alkohol- och narkolikapoliliskl program av betydande värde, vilkel skall ligga lill grund för den politik som en socialdemokratisk regering skall föra i dessa frågor, när vi kommer dithän.

Givetvis föreligger en omfattande värdegemenskap mellan de nuvarande regeringspartierna och oss socialdemokrater i dessa frågor. Det märker man i utskotlsmajoriielens skrivningar. Utskottet vrider och vänder

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

130

på formuleringarna, när det avstyrker våra krav: kraftfulla åtgärder måste vidtas, de måsle ske skyndsaml, vården måsle kraftigt förstärkas, man utreder, samtal pågår osv. Men gränsen mellan oss och regeringspartierna går egentligen inle här, även om del finns nyanser och skillnader, utan den går vid de anslag som skall göra dessa kraftiga motåtgärder möjliga. Vi har inte fått ut etl enda öre mer än propositionen föreslår. Man kan säga alt de borgerliga partierna i detta avseende verkligen varit etl irans-porikompani ät regeringen.

Vad är det vi begär i vår motion och i våra reservationer? För det första vill vi ha 100 flera platser inom narkomanvården än f n. Det är helt i enlighel med vad socialstyrelsen begär. För det andra vill vi ha en ökning av anordningsbidraget med 3 000 kr. från 22 000 till 25 000. För del tredje vill vi ha en höjning av driftbidragel med hela 15 000 kr. från 45 000 till 60 000. Del är klart atl det är mer betydelsefullt än själva anordningsbidraget. För det fjärde vill vi ha en höjning av bidraget lill organisationer m. m. med inte mindre än 5,8 milj. kr., varvid vi räknar med att 2 milj. kr. skall ställas till ungdomsorganisationernas förfogande. Om så begärs skall det finnas pengar för en fortsättning av den socialjour som har fungerat pä prov etl tag.

En och annan kanske nu tror att detta är ett utslag av vanlig över-budspolitik. Vi har ju, herr talman, stora erfarenheter av en sådan politik tidigare. Men vi inom socialdemokratin har valt en annan politisk linje över huvud tagel. I stället för alt försvaga budgeten har vi förstärkt den med ca 5 miljarder kronor. Vi har sagt alt vi vill föra en oppositionspolitik som är sådan alt vi, om vi lar över regeringsmaklen, skall kunna fullfölja alla våra krav och syften. Del gäller även alkohol- och narkotikapolitiken.

De flesta som har kontakt med behandling av narkomaner vittnar om all människor står i kö för atl få frivillig vård. Jag talade nyss med en representant för en anstalt - eller hem, eller vad vi vill kalla det - som berättade atl väntetiden är sex månader. Under den liden hinner myckel förändras för den vårdsökande. När man känner lill delta förslär man atl värden måste sättas in snabbi, helst omedelbart. Vi anser all värdresurser bör ställas lill förfogande och atl socialstyrelsen genast bör fä klartecken för all planera för fler platser.

Utskottsmajoriteten talar litet vagt om att det kanske blir nödvändigt att vidta ålgärder, men platser växer inle upp i ett enda nu, det vel vi. De måste planeras. För att stimulera huvudmännen vill vi alltså öka anordningsbidragel och framför allt, som jag sade, driftbidragel.

Vår allmänna målsättning i dessa frågor är atl stödja och förstärka de frivilliga insatser som görs. Del kan gälla insatser t. ex. av det slag som folkpartisterna Elver Jonsson och Eric Enlund talar om i sin motion, och det kan gälla insatser som görs av andra organisationer. Det behöver givetvis inle bara gälla narkomanvård ulan också värd av dem som använder andra droger. De olika slagen av missbruk flyter ju ofta samman. Del kanske bör tilläggas all det inle är fråga om ett antingen-eller, utan

den som missbrukar alkohol tar ofta till andra droger och tvärtom. De olika formerna av missbruk följs ofta ål.

1 en interpellationsdebatt den 28 mars nämnde jag för min del Hasselakollektivet nära Sundsvall som ett lyckat försök atl få narkomaner pä fötterna igen. Viktigare än delta eller åtminstone lika vikligl är atl eftervården sätts in ordentligt.

I debatten den 28 mars vädjade jag lill socialministern att länka om och komma med förslag lill förstärkningar inom narkolikaområdet, all låta prestigehänsyn fara och ingripa om det behövs. Han sade då att det inte fanns plats för passivitet. Nej, det är sant, och om del kommer nya förslag efter det atl riksdagsmajoriteien, som jag förmodar, i dag avslår våra förslag, sä lovar vi inom socialdemokratin alt pröva de förslag i positiv anda som kommer från regeringen.

Vår allmänna inställning är all narkotikamissbruket liksom allt drogmissbruk måste angripas på bred front. Man måste söka efter de bakomliggande sociala faktorerna. Man mäste bekämpa narkotikahandeln, förstärka organisationernas möjligheter att verka preventivt, införa restriktioner där detla är nödvändigt, ställa vård till förfogande och även ingripa med tvång där della är nödvändigl. Frågan om frihet och tvång har diskuterats vid många tillfällen, och jag tänker inte la upp den debatten i hela dess bredd nu. Frågan kommer upp här vid ell senare tillfälle.

Emellertid kanske det ändå bör understrykas än en gång att det finns möjligheter att ingripa med de lagar vi har f. n. Främst har vi barnavärdslagen för underåriga. För äldre finns lagen om beslutande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall - LSPV som den kallas. Vi har lagen om tillfälligt omhändertagande, LTO, och vidare har vi lagen om omhändertagande av berusade personer m. m., narkotikastrafflagen och lag om straff för varusmuggling. Jag förmodar alt i mänga av de drastiska fall som herr Biörck i Värmdö anförde i debatten den 28 mars skulle någon av dessa lagar ha varit tillämplig. I varje fall vore det mycket intressant att fä della undersökt ordentligt. Del är över huvud tagel svårt att föra fram enskilda ärenden här i kammaren ulan atl försl undersöka dem grundligt, ty annars slår man ju svarslös inför många angrepp. Men det kanske ändå bör sägas alt inga lagar, hur hårda de än är, kan förhindra tragiska följder. Vi kan inle rensa landei och hålla Sverige rent - som herr Biörck i Värmdö uttryckte det - frän alla alkoholister och narkomaner. De kommer ju ut igen från fängelserna någon gång, och då står vi där med kanske samma problem.

Det är sådana frågor som gör alt vi inom socialdemokratin är försikliga när vi talar om tvång. Så långt det är möjligl bör vi pröva frivillighelen, och så länge vi inle har tillräckliga resurser på den sociala sidan är det för tidigt atl ropa pä ytterligare tvång. Och del är just sådana ytterligare resurser som vi föreslår i vår motion och i våra reservationer. Men jag kanske än en gäng bör säga alt tvång kan behövas, och då måsle man tillgripa del.

Vad är del som skapar narkotikamissbruk? Ja, del finns säkerligen

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

131

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

132

många svar, och jag är inte rätte mannen att utreda den frågan. Kanske finns det inte heller någon annan i kammaren som kan göra det, efiersom den är så oerhört komplicerad. Men några saker kan man ändå anteckna. Vi har dä först och främst de internationella narkotikasyndikaten. Där har man inte några som helst skrupler, utan man gör hell kallt en avvägning och en beräkning av å ena sidan förtjänsterna och å andra sidan riskerna som man tar.

Vidare har vi producenterna, alltså de som odlar narkotikan - dvs. opiumvallmon, om del gäller heroin. Del är människor som ofta är omedvetna om vad de i själva verket håller på med; det är ju deras levebröd att odla opiumvallmo, ingenting annal. Själva har de kanske använt opium som medicin under långa lider ulan all fästa sig sä mycket vid det. De människorna står i börian av den kedja som innebär alt så mänga råkar oerhört illa ut i vårt samhälle. Vidare har vi de människor som förädlar och smugglar narkotika samt de som distribuerar narkotikan på den lokala säljmarknaden. Della är den ena sidan av saken, och där får problemen angripas på sitt sätt. Vi har exempelvis sedan lång lid stränga fängelsestraff mot dem som är med i handeln med narkotika - ofta utan alt själva vara narkotikamissbrukare. Men vi måsle också försöka få fram ersäilningsproduktion ät opiumodlarna, kanske t. o. m. ingripa med u-hjälp, exempelvis i den gyllene triangeln som vi sä ofta talar om, alltså Thailand, Burma och Laos. Och vi måste ha stränga straff för smugglare och innehavare av narkotika liksom en bättre bevakning av dessa människor genom polis och tull.

På den andra sidan har vi sedan dem som missbrukar narkotika, och där finns de sociala faktorerna. Arbetslösheten bland ungdomen utgör sålunda en grogrund för narkotikamissbruk. Och naturligtvis är man rädd för att den lilla ungdomsarbetslöshet som vi trots allt har nu kan komma att öka, för vad kan hända dä i värt land? Ja, vi vet hur del är i t. ex. New Yorks slumområden, där varannan färgad i Harlem är arbetslös. Sådant slår naturligtvis igenom i narkotikamissbruk, och man har också många narkotikamissbrukare i del området. Vi kan väl aldrig tänka oss att få en sådan situation här i landet, men svårigheter kan uppkomma om t. ex. ungdomsarbetslösheten breder ul sig.

Det finns också andra och mera personliga faktorer. En socialarbetare t. ex. kan sitta och läsa sociala personhandlingar som säger en del om dåliga hemförhållanden, svårigheter i skolan och pä arbetsplatsen, men samhällsstrukturen som helhet kan också ställa till svårigheter för människor.

Här har vi de två sidorna: ä ena sidan de som distribuerar varan, de som säljer, de som kommer hit med den, de som tjänar stora pengar på det hela, och å andra sidan alla de människor som är utsatta. Vi bör bekämpa dem som för hit varan, och vi bör stärka den sociala situationen för den här ungdomen. Vi bör göra allt vi kan för dem som råkar ut för dessa olyckor.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall till reservationerna 7 och 8 i socialutskottets belänkande nr 25.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Det var med stigande förvåning jag läste protokollet från debatten den 28 mars som behandlade just krav pä en ökning av resurserna till kommuner och landsting för missbruksvården. Där hävdar nämligen socialministern att del inte saknas pengar för atl bygga upp vårdmöjligheterna. Det är fritt fram för kommuner och landsting att starta igångsättandet av akutplatser och behandlingshem. Av socialministerns framställning fär man lätt intrycket alt herr Gustavssons kolleger i Stockholms läns landsting och Stockholms kommun vadar i pengar. Jag lycker alt herr Gustavsson skall ta en diskussion om den saken med kollegan herr Biörck i Värmdö, som snart lär få erfara följderna av landstingets besparingsnit, eller diskulera med länsinvånarna, som står inför hotel om skallehöjningar på mellan 2 och 3 kr., om man fär tro på borgarnas landstingsbudget.

Nu har kommuner och landsting fält direktiv om att strama ät ytterligare, och med den erfarenhet vi har av del minimum av socialt ansvar som hittills visats frän del borgerliga hållet lär det bli ytterligare nedskärningar, som gär ul över de redan hårdast drabbade. För nedskärningar är ju det man sysslat med under de senaste åren i Stockholms län. Bl. a. har man lagt ned en mängd platser för narkomanvärden pä Rälambshov.

Totalt finns det nu i Stockholmsområdet, som ju tillsammans med Malmö är det område som främst drabbats av heroinmissbruket, 52 platser för akutvård, och ytteriigare nedskärningar har lidigare planerats på Långbro sjukhus. Antalet missbrukare totalt i Stockholm beräknas lill över 1 000, och för dem finns det i dagsläget 52 akutplalser. Atl detta, som socialministern framhöll, skulle bero på att man inte insett situationens allvar är ju rent nonsens. Ingen ansvarig politiker i Stockholmsområdet torde vara okunnig om atl man vae dag tvingas avvisa fiera hundra vårdsökande på såväl Maria som Långbro och alt fiera av Stockholms-sjukhusen vägrar atl ta emot värdsökande. Antingen är det socialministern som uppvisar en otrolig cynism eller okunnighet eller också är del hans borgerliga kolleger i kommunen och landstinget som står för den hänsynslöshet som del här faktiskt är fråga om.

Utskottet hänvisar våra krav lill kommunalekonomiska utredningen. Men, herr Gustavsson, man kan inte begrava alla frågor i utredningar. Vi har emellertid inte den hysteriska inställning som företrädare för de borgerliga partierna gett uttryck för här i salen under reaktionära stridsrop som "håll Sverige rent". Men vi ser mycket allvarligt på framför allt det ökade heroinmissbruket och är beredda alt ge resurser för all man skall kunna bygga ut vårdplatserna för såväl narkotika- som alkoholmissbrukarna. De senare utgör fortfarande del största problemet i sammanhanget. Och vi vill också ge resurserna så atl de kan utnyttjas planmässigt.

Till skillnad från dem som hårdast ropat pä krafitag har vi länge hävdat att sådana krafttag måste till och visat på vägar för detta, där de förebyggande insatserna varil de väsentliga. Av socialministerns i rege-

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

133

Nr 105

Onsdagen den 13aprill977

Narkotika, m. m.

ringsdeklaralionen utlovade kraftinsatser bidde del inle ens en tumme. Länkbidraget för narKolikaorganisalionerna minskade i förhällande lill föregående år. Och kraftlagen för inackorderings- och behandlingshemmen innebar ynkliga 40 platser. Vart tog alla förebyggande insatser vägen - ålgärder för alt minska ungdomsarbetslösheten och för alt förbättra frilidsutbudel? Vart tog slödel till de frivilliga organisationerna vägen, exempelvis till RFHL? Eller åtgärder för att se lill all f d. missbrukare verkligen erbjuds elt alternativ - elt jobb eller en utbildning och en bra bostad? Ja, inle finns de i regeringens budgetalternativ.

Men det finns elt mönster i den här utvecklingen. Varie gång nar-kolikadeballen står som hetast ökar de repressiva åtgärderna kraftigt. Sist var del under den socialdemokratiska regimen 1973. Då begåvades vi med 1 600 nya poliser och lagen om tillfälligt omhändertagande, LTO. Också i dag begåvas vi med fiera hundra nya poliser. Historien upprepar sig. Repressiva åtgärder gynnas framför förebyggande. Tyvärr har vi få förhoppningar om en ändring av förhällandet sä länge narkotika- och alkoholmissbruk ingår som en integrerad del av elt system, där svarta pengar kan tvättas vita ulan svårigheter för de inblandade. För inriktar man sig på den organiserade narkolikabrotlslighelen, innebär det också en kamp mot det system, där den fria företagsamheten fär spekulera fritt även med missbrukare.

Herr talman! "Tomma tunnor skramlar mest" - det är det motto man skulle kunna sätta över de borgerliga inläggen och alternativen i den här narkotikadebatien. Med det vill jag yrka bifall lill vår motion 958, punkten 4; om ökade resurser lill kommuner och landsting.

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen om punkterna 36-51 i detta betänkande till kl. 19.30.

§ 5 Anmäldes och bordlades Proposition

1976/77:136 om 1978 års verksamheisbudget för det nordiska kultursamarbetet m. m.

§ 6 Anmäldes och bordlades Trafikutskottets betänkande

1976/77:18 med anledning av motioner angående den statliga trafikpolitiken, m. m.

134

Civilulskottets belänkanden

1976/77:21 med anledning av motioner i markpolitiska frågor

1976/77:22 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag till Lånefonden för kommunala markförvärv jämte motion

1976/77:23 med anledning av motion om ersättning vid inträng av kraft
ledning I

Onsdagen den 13 april 1977

1976/77:24 med anledning av motioner om planeringen för kraftledning- Nr 105 ar, m. m.

1976/77:25 med anledning av motion om ulbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

1976/77:26 med anledning av motioner om planering och byggande m. m. Anmälan av

interpellation

§ 7 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:1550 av hen Alemyr m.fl. 1976/77:1551 av fru Eliasson och fru Odelsparr 1976/77:1552 av fru Johnsson och fröken Andersson 1976/77:1553 av fru Stålberg m.fl. 1976/77:1554 av hen Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:76 om utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

1976/77:1555 av fröken Mattson m.fl. 1976/77:1556 av herr Winberg och fru Lindquist

med anledning av propositionen 1976/77:104 om avskaffande av förvandlingsslraffet för böter m. m.

1976/77:1557 av herrar Sellgren och Enlund med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag

1976/77:1558 av herr Fågelsbo med anledning av propositionen 1976/77:122 om ändring i byggnadslagen (1947:385) m.m.

§ 8 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivils till kammarkansliet

den 13 april

1976/77:133 av herr Hagel (-) lill fru utrikesministern om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire:

I oktober 1975 företogs invasioner i stor skala i Angola. Sydafrikanska trupper ryckte in söderifrån genom Namibia. I norr hade USA och andra NATO-stater byggt upp en ansenlig militär potential i Zaire: tungt artilleri, pansarförband, bombfiyg. Från Zaire invaderades Angola av militära förband under ledning av portugisiska, sydafrikanska, franska och amerikanska legoknektar. Frän USA:s fiygbaser i Zaire organiserades un der zairisk täckmantel truppernas underhåll med vapen, proviant och

135

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Anmälan av interpellation

136

ammunition. Folkrepubliken Angola, vars självständighet proklamerades den 11 november 1975, fick som bekant militärt bistånd frän Cuba och Sovjetunionen och slog tillbaka angriparna både i norr och i söder.

Det finns anledning erinra om den roll som Zaire under marionett-presidenten Mobulus formella ledning spelade i den imperialistiska aggressionen mol Angola för endast ell och ell halvt är sedan. När nu befolkningen i provinsen Shaba (f d. Katanga) och andra provinser reser sig mol Mobulus massivt korrumperade och folkfienlliga regim, uppfinns myten om en invasion i motsatt riktning - frän Angola in i Zaire. Det är känt att del funnits tusentals fiyktingar från Zaire i Angola, därav mänga som dellog i inbördeskriget i Zaire under 1960-talel. Dessa har nu sannolikt slutit sig lill Kongos nationella befrielsefront. Alla tillförlitliga uppgifter lyder på att Mobulus egna trupper drar sig tillbaka utan strid. De uppges inte ha fält någon lön på över tvä månader. Zaires ekonomi är i botten. Inte ens i huvudstaden har Mobutu lyckats mobilisera något nämnvärt stöd. Tvärtom har det även i konservativa franska och amerikanska tidningar konstaterats att hans armé faller sönder och all hans personliga maktställning inte kan hålla mänga veckor ytterligare.

De katastrofieveranser av vapen, ammunition och annan materiel som sänts med fiyg från USA, Belgien och Frankrike har inte förbättrat situationen för Mobutu. Därför böriade nu under påsken "en intensiv fransk luftbro". "Elva franska transportplan gick i skytteltrafik mellan marockanska baser och Lubumbashi, huvudstad i den kopparrika zairiska provinsen Shaba", heter del i Dagens Nyheter den 12 april. "I Zaires huvudstad Kinshasa uppgav källor atl den marockanska styrkan, som nu beräknas uppgå till 1 300 man, kan komma atl ökas till 3 000 och dessutom fä förstärkningar från Egypten och Sudan."

Del är anmärkningsvärt atl just Marocko skulle kunna bistå med trupper. Kung Hassan II av Marocko för ett föga framgångsrikt krig mot befrielserörelsen Polisario i Västra Sahara och torde behöva alla de trupper han kan mobilisera för della egna kolonialistiska krig. I Paris har officiellt medgivits att Frankrike har "militära instruktörer" i Zaire. Det är inte långsökt att misslänka all franska främlingslegionen nu sätts in i Zaire under marockansk etikett. President Sadat, som just avslutat ell statsbesök i Washington, kan förmodas ha lovat något i utbyte för det stora hjälpprogram han varit där för alt diskutera.

Den imperialistiska interventionen i Zaire syftar givetvis längre än lill att enbart föriänga livet på Mobulus ruttna regim. Zaire har en strategisk plats i kampen mot befrielserörelserna i södra Afrika och de progressiva regimerna i Angola, Mozambique, Guinea-Bissau och andra länder i Afrika.

Med hänvisning till det anförda vill jag till fru utrikesministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för all bidra till all den imperialistiska interventionen i Zaire mot Kongos nationella befrielsefront och indirekt mol befrielserörelserna i södra Afrika fördöms och bringas att upphöra?

§ 9 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 13 april

1976/77:377 av herr Nyquist (s) till herr industriministern om etl protolypstålverk i Vikmanshyttan;

En idé om ett protolypstålverk med utnyttjande av ny teknik för smält-processen har presenterats av professorerna Sven Eketorp och Olof Stran-dell. Offentliggörandet skedde f ö. vid en sammankomst i Vikmanshyttan. De båda forskarna betygade att stålbranschen i Sverige behöver etl stålverk av denna typ, där man prövar en ny teknik och där samtidigt forskning kan ske. Visst utredningsarbete kring det intressanla uppslaget pågår nu med stöd av STU och Kopparbergs läns landsting. Forskarna har, enligt pressen, uttryckt som sin mening att det bara är staten som kan svara för en behövlig satsning, om idén skall kunna förverkligas.

Enligl tidningsreferat har industriministern uttryckt sitt intresse för projektet.

Är statsrådet då beredd att la initiativ till elt statligt åtagande när del gäller ett protolypstålverk enligl nämnda idé, all uppföras exempelvis i Vikmanshyttan?

1976/77:378 av herr Fridolfsson (m) till herr arbetsmarknadsministern om negativa konsekvenser av utbildningsbidrag till företag:

Utbildningsbidraget - den s. k. 25-kronan - har som bekant tillkommit för att ge möjligheter för företagen att behålla sin arbetskraft under lågkonjunktur. Detla har fått goda effekter för sysselsällningen. På vissa orter har emellertid icke önskvärda konsekvenser uppstått som exempelvis svårigheter för expansiva företag att rekrytera personal.

Har arbetsmarknadsministern uppmärksammat de negativa konsekvenser som utbildningsbidraget fält när det gäller möjligheter atl rekrytera arbetskrafi till expansiva företag på vissa orter?

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Meddelande om frågor

1976/77:379 av herr Nyquist (s) till herr arbetsmarknadsministern om fortsatt drift vid Nitro Nobel AB;s dynamilfabrik i Grängesberg:

Inför påskhelgen upphörde arbetet vid Nitro Nobel AB;s dynamilfabrik i Grängesberg efter flera årtiondens drift. Den sista gruppen anställda, 24 personer, fick då lämna arbetsplatsen. Genom sin fackorganisation hade arbetarna enträget vädjat till arbetsgivaren att arbetsplatsen skulle bestå åtminstone så länge som inkörningssvårigheterna förelåg vid den utvidgade fabriken i Gyttorp, som avses överta produktionen.

Nu förefaller det som om man inte alls lyssnat på facket i del rådande

137

Nr 105

Onsdagen den 13 april 1977

Meddelande om frågor

läget. Fabrikationen i Grängesberg upphör vid en mycket olämplig tidpunkt.

Är statsrådet beredd, med hänsyn till arbetsmarknadssituationen, atl medverka till att driften kan upprätthällas under en övergångstid?

1976/77:380 av fru Stålberg (s) lill herr försvarsministern om lokaliseringen av arméns tekniska skola;

I tidningspressen har förekommit uppgifter om alt arméns tekniska skola skulle förläggas till Nyköping i stället för till Östersund.

Med anledning härav vill jag ställa följande fråga till herr försvarsministern:

Avser statsrådet atl föreslå en ändring av föregående års riksdagsbeslut om lokalisering av ATS lill Östersund?

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 17.53.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1976/77:105 Onsdagen den 13 april

Riksdagens protokoll 1976/77:105