Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:104

Tisdagen den 12 april

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollen för den 25, 28, 29, 30 och 31 mars samt den 1 april.

§ 2 Herr talmannen meddelade all fröken Hjelmström denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom fru Backbergers uppdrag som ersättare för henne upphört.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Meddelande om interpellationssvar

Om statligt bidrag till motionsanläggningar

§ 3 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:112 om bibehållande av Östaskolan i Heby

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Herr Fågelsbos interpellation om Östaskolan i Heby har överiämnats till mig av utbildningsministern. Jag avser att besvara interpeliationen senare under vårriksdagen.

§ 4 Om statligt bidrag till motionsanläggningar

Fru statsrådet TROEDSSON erhöll ordet för att besvara fru Sundströms (s) den 18 mars anmälda fråga, 1976/77:334, lill herr socialministern, och anförde:

Herr talman! Fru Sundström har frågat socialministern om han är beredd all föreslå statliga bidrag till liknande verksamhet som den vid Tallmogården i varje län och om dessa gårdar i så fall skall bedrivas som sjukvårdsanläggningar eller som konvalescenlgårdar.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

Under senare är har elt fiertal s. k. hälsohem startats på olika håll i landet. Socialstyrelsen har godkänt några av dessa som enskilda vårdhem för konvalescentvård. En del landsting bidrar till vårdkostnaderna vid sädana hälsohem.

En av socialdepartementels sjukvärdsdelegation tillsatt arbetsgrupp lämnade i juni 1976 en rapport om hälsocentra och reaktiveringsanlägg-ningar. Arbetsgruppen anser att staten inte bör gå in som huvudman eller finansiär av verksamheten.

Arbetsgruppens förslag rerriissbehandlas f n. Jag avser att efter remissbehandlingen ta ställning till frågan om den fortsatta handläggningen av ärendet.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om statligt bidrag till motionsanläggningar

Fru SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret pä mina frågor.

Egentligen är jag en smula besviken över alt jag inle fick svar av socialminister Gustavsson, eftersom han var orsaken lill att jag ställde de här frågorna. Han var på besök i Dalarna, närmare bestämt pä Tallmogården som ligger i Sunnansjö och är ell s. k. hälsohem.

I lidningsintervjuer gav socialministern ett klarl besked om värdet av Tallmogårdens verksamhet. Han sade också atl det borde finnas liknande inrättningar i varie län. Eftersom jag i många är har deltagit i landstingsarbeiet i länet har.jag haft möjligheter att följa verksamheten på Tallmogården. Såväl socialdemokrater som centerpartister har lämnat motioner med krav på alt landstingsbidrag skall utgå till de personer i länet som skrivs in pä Tallmogården. Tyvärr har vi varit tvungna att avslå motionerna, eftersom vi inte fått klara besked från vare sig socialstyrelsen eller Landstingsförbundet om hur de ser på verksamheten pä Tallmogården.

Av intervjuerna vid besöket på Tallmogården fick jag den uppfatlningen att socialministern satt inne med lösningen av frågan. Själv är jag myckel tveksam i. delta fall. För min del tror jag att det är en mycket seriös verksamhet på Tallmogården. Men vad är det för människor som kommer dit'.' Jo, förutom s. k. kändisar är det folk som har egna pengar att betala med. En helpension kostar nämligen ungefär 1 200 kr. per vecka. Vill man besöka läkare eller ha särskilda behandlingar under den lid då man vistas på inrättningen fär man själv bekosta varie sådan aktivitet.

Jag blev rnot denna bakgrund orolig när jag såg socialministerns uttalande att vi behöver liknande inrättningar inom varie län. Han inger genom detta uttalande förhoppningar hos många sjuka människor som prövar alla vårdvägar. Men det är ju sällan som vi ser andra än hurtfriska kändisar uttala sig om sitt hälsotillstånd sedan de kommil från Tallmogården. Man vet heller inte någonting om i vilket tillstånd de var när de kom dit eller hur länge de behåller sin hälsa sedan vistelsen pä Tallmogården upphört. Det var därför naturiigt all jag blev litet orolig när socialministern gick ul med sä klara besked pä denna punkt.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Jag är väl medveten om de problem och svårigheter som fru Sundström tar upp. Som jag sade i mitt frågesvar är del också det enskilda landstinget som har att avgöra om det vill bidra lill värdkostnaderna pä hälsohem eller inte.

Rent allmänt har jag den uppfattningen all hälsocentra och reakti-veringsanläggningar kan utgöra en viktig del av de offentliga insatserna inom hälso- och sjukvården men också att de kan utgöra ett komplement till dessa. De inrättningar del gäller bör kunna erbjuda vård och service såväl lill personer med elt rehabiliteringsbehov i traditionell bemärkelse som till personer som av olika anledningar kan anses höra till något

slags riskgrupp. En reaktiveringsverksamhel som kan innefatta lindring och hjälp ät människor alt finna former för ett sundare sätt att leva innebär ju inte bara humanitära vinster utan sannolikt i många fall också ekonomiska fördelar för samhället.

Jag tror för min del alt hälsovardande uppgifter kommer atl spela en allt större roll i framtiden. Men jag menar också all det är viktigt all reaktiveringsverksamhel av detta slag planeras och bedrivs som en del av den totala hälso- och sjukvårdsorganisationen och alt del i varje fall bör ske i nära samarbete med sjukvårdshuvudmännen.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om statligt bidrag lill motionsanläggningar

Fru SUNDSTRÖM (s);

Herr talman! Det finns en trend i det här landet som jag är litet oroad över, nämligen att det allt oftare dyker upp hälsohem liknande Tallmogården, som drivs utan medverkan av läkare. Bilden är alltid precis densamma: behandlingen betingar höga kostnader och det förekommer uttalanden i pressen från personer som vistats på inrättningarna. Verksamheten ger en förvirrad bild, och det är svårt att avgöra om det är sjukvård, friskvård eller konvalescentvård som bedrivs på dessa hälsohem.

Jag vill mot denna bakgrund ställa ytteriigare en fråga: Kan man tänka sig att det i framtiden tillkommer inrättningar, dit läkare kan remittera inte bara personer som behöver nya kostvanor eller miljöombyten ulan också personer som för att fä bot för sina sjukdomar behöver lägga om sin kost? Då kunde den trend som jag är så oroad över brytas och utvecklingen ledas in på mera stadgade banor.

Fru statsrådet TROEDSSON;

Herr talman! Jag kan hålla med fru Sundström om att del i dag är en förvirrad bild pä detta område. Jag tror också att del är vikligl, som jag sade i min replik, atl hälsohemmen planeras i nära samarbete med sjukvårdshuvudmännen. I övrigt är det, som jag sade i mitt frågesvar, så att arbetsgruppens förslag håller på att remissbehandlas. Först efter denna remissbehandling harjag möjlighet att närmare.ta ställning lill frågan om den fortsatta handläggningen av delta ärende.

Fru SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tror del är nödvändigl för oss att diskutera de här spörsmålen, med tanke pä den trend som finns i utvecklingen. Sä fort det är fråga om motion, frisk luft och fasta under organiserade former är dessa aktiviteter i allmänhet belagda med höga kostnader. De fiesta av oss kanske vill komma till sädana ställen, t. ex. vi som har övervikt, de som känner sig stressade eller av andra orsaker behöver en annan miljö. Men jag vet att stora grupper av människor utestängs på.grund av att del är så höga kostnader på dessa hälsohem.

Jag tackar statsrådet än en gång för svaret:

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 104 § 5 Om åtgärder mot felaktig användning av läkemedel

Tisdagen den

12 april 1977 statsrådet TROEDSSON erhöll ordet för atl besvara fru Berglunds

--------------- (s) den 24 rnars anmälda fråga, 1976/77:345, och anförde:

Om åtgärder mot Herr talman! Fru Berglund har frågat om jag ämnar vidta några åtgärder

felaktig användning sä att skador undviks vid s. k. egenvård och så all del i läkemedelsan-
av läkemedel nonser även förs in uppgifi om vid vilka tillfällen läkemedlet kan vara

skadligt.

Med egenvård avser jag åtgärder som den enskilde själv eller i samarbete med läkare och annan sjukvårdspersonal kan vidta för atl förebygga, bota eller lindra sjukdomar.

Redan i dag förekommer egenvård i viss utsträckning. Mänga människor behandlar själva småsår, tillfällig huvudvärk m. m. med receptfria mediciner. En bällre information och ett ökat intresse inom sjukvärden för egenvård i olika former bör enligl min mening kunna leda till all individen kan la ett större ansvar för sin egen och närståendes hälsa. Jag vill här nämna en speciell typ av egenvård som f n. provas vid vårdcentralen i Dalby, där patienter med vissa sjukdomar får behandla sig själva sedan läkare har provat ut lämplig medicin och där patienten vid besvär uppsöker i första hand en sjuksköterska och i andra hand en läkare.

Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning bedriver en omfattande information om sjukdomar och faktorer som påverkar hälsan. Även i massmedia har sådana frågor uppmärksammats alltmer under senare år.

Information om läkemedel till allmänheten lämnas av Apoteksbolaget AB i samarbete med socialstyrelsen samt av läkare och annan sjukvårdspersonal och apotekspersonal.

Vad gäller läkemedelsannonsering och annan liknande reklam som främst tar sikte på läkare finns i dag etiska regler inom läkemedelsbranschen. Dessa innebär att man skall ge antingen s. k. fullinformalion, dvs. en omfattande redogörelse för läkemedlets verkningar och biverkningar, eller s. k. påminnelseinformation, som endast anger etl läkemedels huvudanvändning.

Vad särskilt gäller annonser som riktar sig lill allmänheten finns en överenskommelse mellan socialstyrelsen och läkemedelsbranschen som innebär att endast receplfria preparat som patienten kan använda på egen hand fär förekomma i sådana annonser.

Jag kan i detta sammanhang nämna atl jag avser alt inom kort begära regeringens bemyndigande alt tillkalla en kommitté med uppgifi alt se över läkemedelsinformationen. Avsikten är bl. a. att ge allmänheten bättre kunskaper om bäde receplfria och receplbelagda läkemedel.

Fru BERGLUND (s):

Herr lalman! Jag får lacka statsrådet Troedsson för svaret pä min fråga.

Jag har aktualiserat s. k. egenvård beroende pä alt vi fortfarande har

6 en stor grupp människor som dröjer alltför länge med att söka läkarvård.

Att dröja med en behandling eller alt försöka bota sig själv kan innebära en ökad belastning pä sjukvården. Massmedia har en mycket stor genomslagskraft, del gäller i synnerhet TV. Många har upplevt statsrådels uppmaning all bota sig själv som ganska onyanserad. Svaret på min fråga är mycket mera nyanserat och visar också en vilja att komma till rätta med de avarter som finns. De som drabbas värst av denna egenvårds-propaganda är gamla människor.

För del första är det människor som i regel väntar med att söka läkare även om de känner sig dåliga.

För det andra är det ofta gamla som sitter ensamma och ser på TV. De har ingen alt diskutera med om vad de ser och hör. Därför upplever de det mänga gånger så att personer i TV-rutan vänder sig speciellt till dem med sitt budskap.

För det tredje är del också vanligt och helt naturligt att man får funk-tionsnedsätiningar i olika organ när man blir gammal.

För det fjärde ger läkemedelsreklamen i tidningarna upplysning om vilka preparat man skall kunna bota olika sjukdomar med men däremot inte någon upplysning om hur man skall ställa diagnosen eller all det i regel behövs även läkares medverkan för att ställa rält diagnos.

För all något belysa hur det kan gå lill skall jag ta elt exempel ur verkligheten.

En gammal man, som upplevt atl han i TV uppmanas att inte söka läkare, uppmärksammade detla speciellt, efiersom han hade besvär med elt öra och faktiskt redan hade tänkt söka hjälp men gruvat sig för alt gå till doktorn. Han sköt därför upp läkarbesöket ytteriigare en tid. Några dagar därefter uppläckte han en stor annons över en halvsida i en kvällstidning. 1 den stod alt för myckel öronvax kan inverka menligt på hörseln. I annonsen fanns en beskrivning av hur en vaxpropp bildas, och där stod det också alt proppen täpper till hörselgången samt ger försämrad hörsel och ofta medför obehag. Dessutom fanns det en anvisning om hur man själv kunde droppa preparatet i örat och skölja med ljumt vatten. Det var då ganska naturligt att mannen, som lever rätt isolerat, säg detta medel som en räddningsplanka - det var ju precis samma symtom uppräknade i annonsen som dem han hade!

Nästa dag gick han därför till apoteket och skaffade sig preparatet. Han läste sedan den medföljande bruksanvisningen och såg till att han fick in dropparna i örat. På natten blev han emellertid illamående och böriade kräkas samt var yr i huvudet. På morgonen var han så dålig att han inte kunde fullfölja sin "egenvård" - han kunde inte stå upprätt och skölja örat enligt anvisningen. Då blev han orolig och kontaktade en sjuksköterska, som sände honom till akutmottagningen, där det konstaterades att han hade hål på trumhinnan, och nästa dag skickades han till en specialist.

Allt detta var myckel besvärligt för honom. Han var nämligen redan tidigare döv på det ena örat, och nu försämrades hörseln även på det bäitre örat. 1 annonsen hade det inte stått någonting om att man inte

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om åtgärder mot felaktig användning av läkemedel

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om åtgärder mot felaktig användning av läkemedel

kunde använda medlet om man hade häl på trumhinnan, men däremol hade detta angivits i den anvisning som följde med läkemedlet, men där stod det med så liten stil all han inle kunnat läsa del.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Allra först vill jag understryka att jag aldrig vid något tillfälle eller i något avseende har rekommenderat någon att icke söka läkare.

Tanken med egenvården är tvärtom att vi alla skall söka bibringa oss ökade kunskaper om kroppens funktioner och reaktioner just därför att vi i större utsträckning skall kunna ta ansvaret för vår egen hälsa. Däri ligger ökade kunskaper om vilka åkommor vi med enkla medel kan behandla själva och - delta vill jag särskilt understryka - bättre kännedom om vilka symtom och sjukdomar som kräver omedelbar kontakt med läkare. Det senare är den inle minst vikliga delen av egenvården.

En stor del av egenvården sker i dag med hjälp av läkemedel, och vid all läkemedelsanvändning föreligger naturligtvis risker för biverkningar och felaktig användning. Det är därför angelägel att på alla sätt stimulera lill ökad och förbättrad information om läkemedlen, sä alt respekten för och insikten om olika läkemedels för- och nackdelar blir mera spridda. Därigenom kan riskerna för skador på grund av felaktigt läkemedelsanvändande minska.

Som jag har nämnt avser jag alt begära regeringens bemyndigande alt tillsätta en kommitté med uppgifi att se över läkemedelsinformationen till allmänheten. Jag anser liksom fru Berglund att det finns åtskilligt all göra på det området.

Fru BERGLUND (s);

Herr talman! Jag försökte i milt korta inlägg peka,på att massmedia vänder sig till en grupp människor - t. ex. gamla som sitter ensamma - men inte vet hur dessa människor reagerar. Del är många som har upplevt det här TV-framträdandel som en rekommendation att inte gä till en läkare ulan atl i stället försöka bota sig själv. Budskapet hade kanske framförts i sådan form att det kunde uppfattas så av somliga människor som satt hemma ensamma. Det är av den anledningen som jag har aktualiserat frågan. Jag tror nämligen alt det är väldigt viktigt att man är nyanserad i sina uttalanden och atl man är medveten om att det finns; väldigt många människor som har dåligt reda på hur den egna kroppen fungerar och vet myckel litet om sjukdomsorsaker över huvud taget.

Statsrådets svar var positivt och nyanserat och innehöll i princip sådant som man kan hålla med om. Vi skall emellertid komma ihåg att det är många olika sorlers människor vi vänder oss till, och det finns en stor grupp som av skilda anledningar inte söker läkare förrän det kanske är för sent och behandlingen försvåras eller hell enkelt blir omöjlig.

Del är riktigt att gå ut med information, och jag tycker alt det är

positivt att man tillsätter den här kommittén som skall se över lake-      Nr 104
medelsannonseringen. Men vare sig vi är statsråd eller inte måste vi      Ticdaeen den
ändå alla vara nyanserade när vi uppträder i massmedia.        12aDril 1977

Fru statsrådet TROEDSSON;

Herr talman! Fru Berglund har uppenbariigen inle hört den omtalade intervjun med mig i TV. Jag kan förklara atl jag uttryckligen sade att ett av syftena med egenvården är alt lära folk när man verkligen behöver söka läkare för att få värd i tid, och jag kan försäkra fru Berglund att jag ingalunda sade det "finstilt".

Vi är i alla fall glädjande överens om atl läkemedelsinformationen kan och bör förbättras. På apoteken ger man ul små broschyrer som just talar om självmedicinering men också varnar för de risker som kan föreligga i de sammanhangen. Jag vill också stryka under hur viktigt det är att apotekspersonalen aktiveras i arbetet med läkemedelsinformation. Jag tror alt den gamle man som fru Berglund talade om hade kunnat undvika allt det elände han utsattes för, om han hade kunnat och vågat fråga apotekspersonalen till råds. Då hade han redan från börian fått klart för sig att han inte borde medicinera själv i det här avseendet.

Om åtgärder mot felaktig användning av läkemedel

Fru BERGLUND (s):

Herr talman! Jag tror atl även om den här mannen hade frågat apotekspersonalen och fått rådet att inte droppa någonting i örat om han hade hål pä trumhinnan, så hade han inte kunnat bedöma situationen om man inte hade sagt åt honom att gå lill doktorn och låta honom se om trumhinnan var hel; det är ju bara läkare som kan konstatera om man har fel på trumhinnan eller inte.

Jag tycker atl man i den här slora annnonsen, där det ändå fanns så gott om utrymme, borde ha nämnt att hål på trumhinnan är en kontraindikation och skrivit klarl och tydligt att bara läkare kan konstatera om häl pä trumhinnan föreligger. Då hade man inte orsakat den här mannen så mycket obehag, och man hade dessutom sparat pä våra sjukvårdsresurser; mannen mäste ju först gå till akutmottagningen, och sedan fick han läggas in på specialklinik. . Jag hälsar med tillfredsställelse alt kommittén tillsätts för att gå igenom de olika annonser som förekommer. Jag är också medveten onr att det är myckel svårt att i en annons alltid ange kontraindikationer, eftersom vi människor reagerar så olika på mediciner att en medicin kan vara bra för en människa men oduglig och rent av skadlig för en annan.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om ansvaret för den översiktliga och samordnande forskningsplaneringen

§ 6 Om ansvaret för den översiktliga och samordnande forskningsplaneringen

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara herr Biörcks i Värmdö (m) den 24 mars anmälda fråga, 1976/77:346, och anförde:

Herr talman! Herr Biörck i Värmdö har frågat mig om jag anser att det ankommer på universitets- och högskoleämbetet att svara för den översiktliga och samordnande planeringen av forskning i vårt land.

Enligt instruktionen för universitets- och högskoleämbetet skall ämbetet bl. a. i fråga om högskolan, med undanlag för området för jordbrukets högskolor, svara för översiktlig och samordnande planering för forskarutbildningen och forskningen.

Jag anser att det i universitets- och högskoleämbetets övergripande och samordnande ansvar för högskolan också ingår att ha detta ansvar för den forskarutbildning och forskning som såsom integrerade delar bedrivs inom högskolan. Detta får givetvis inte innebära något intrång i de uppgifier rörande forskning som ligger hos andra organ, t. ex. forskningsråd och forskningsrådsnämnd. Tvärtom ankommer det pä berörda myndigheter att samverka. Inte heller innebär del någon inskränkning i den enskilda högskolans eller forskarens frihet. Jag kan här erinra om vad som står i 14 S i regeringens förslag till högskolelag i proposition 1976/77:59:

"Som allmänna principer för forskningen inom högskolan skall gälla att forskningsproblem får fritt väljas och formuleras, att forskningsmetoder får fritt utvecklas samt att forskningsresultat får fritt publiceras."

Herr BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Jag skall be att få tacka utbildningsministern för svaret.

Enligt stadgandet gäller planeringen "högskolan med undantag för området för jordbrukets högskolor", och då är del ju huvudparten av all forskning i landei som inbegrips i stadgandet. Även forskning som understöds av forskningsråden eller av enskilda fonder utförsju i huvudsak vid universitetens institutioner, dvs. inom högskolan.

Del skulle vara litet för mycket sagt om jag påstod att när jag hör ordet "planering" i vetenskapliga sammanhang så osäkrar jag min revolver, men det är något ditåt. Jag är medveten om atl det är fördelaktigt med "a prepared mind" - ett förberett och mottagligt sinne, en känsla för var det oväntade och nya kan tänkas dyka upp. Men jag är oviss om i vilken utsträckning detla är en intuitiv konslnäriig egenskap eller verkligen kan planeras, speciellt om planerarna själva inte är vetenskapligt tränade ulan administratörer.

Forskning är en intellektuell process, ett skapande med spelrum för fantasi och intuition, och för del krävs nyfikenhet, oförskräckthet, originalitet, egna idéer, logiskt länkande och hederiighet.

Initiativ till forskning som driver sig själv kommer nedifrån och inte

uppifrån. Forskningsråd och liknande inrättningar kan stödja, kanske samordna, kanske också inbjuda till forskning, men planera - nej. Forskningens planering tillhör forskarna själva, de vetenskapliga institutionerna och forskarnas egna gemensamma organ. Vad man uppifrån kan beställa är kunskapsöversikter, men det är inte liktydigt med forskning. Vad man frågat sig inom den fakultet jag tillhör är väl närmast vad universitets- och högskoleämbetet egentligen har för förutsättningar atl planera forskning. Ämbetet som sådant bemannas ju av tjänstemän och inle av forskare. Vad planeringsberedningarna beträffar harjag undersökt hur många av deras medlemmar som har egen erfarenhet av forskning och funnit att del troligen gäller 4 av 17 i vardera av de medicinska, naturvetenskapliga och humanistiska beredningarna, 5 av 17 i den samhällsvetenskapliga beredningen och 1 av 17 i beredningen för undervisningsyrken - i sanning inte så mycket för UHÄ att luta sig emot. Det är därför inle utan atl man, med hänsyn till svarets mera stillsamma formulering, skulle vilja be utbildningsministern atl överväga att ge det ifrågavarande stadgandet en något mindre anspråksfull formulering än vad orden "översiktlig och samordnande planering" kan ge ett intryck av, om det inte är detta man verkligen avser.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om ansvaret för den översiktliga och samordnande foiskningsplane-rirtgen

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag har i och för sig inte så myckel att tillägga till den karakteristik av forskningens villkor som herr Biörck i Värmdö gav på en kort minut. Det problem som herr Biörck berörde gäller egentligen avvägningen mellan grundforskning och tillämpad forskning, men också frågan om hur staten skall planera forskningsverksamhet. Universitels-och högskoleämbetet är det centrala ämbetsverket som skall samordna och planera både utbildning och forskning inom högskolan.

Vi har också en rad andra forskningsansvariga organ. Jag nämnde forskningsråden och den nyinrättade forskningsrädsnämnden. Många statliga myndigheter har också ett forskningsansvar inom sina resp. områden. Forskningsrådsnämnden, som nu skall böria sin verksamhet, har två huvuduppgifter. Den ena är att ta initiativ till och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt och dä beakta behovel av tvär- och mångvetenskaplig forskning. Den andra är alt främja Samordning och samarbete mellan de olika forskningsråden och deras motsvarigheter, t. ex. Styrelsen för teknisk utveckling, och mellan forskningsråden och andra myndigheter och organ med forskningsansvar. Jag lycker att det är glädjande att herr Biörck med sitt eminenta kunnande kommer att delta i forskningsrådsnämndens arbete.

Till den större frågan om forskningens villkor och avvägningen mellan grundforskning och tillämpad forskning kan det finnas anledning att återkomma i ett annat sammanhang då mera tid står till buds.

Herr BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Jag tackar för de vänliga orden från utbildningsministern. Han använde uttrycket "hur staten skall planera forskningsverksamhet".

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om kärnkraftsul-byggnaden i Forsmark

Jag tycker för min del kanske att vad myndigheter kan tillgodose är att skaffa resurser.

Vad som har lekt mig i hågen är en annan formulering av della stadgande, sorn mera tryckte på tillhandahållandet - låt vara i en systematisk och planerad form - av de för forskningen nödvändiga resurserna än au ge ell intryck av atl här är del en myndighet, ell ämbetsverk, som planerar forskningen.

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag kan instämma i den distinktion som herr Biörck i Värmdö gör. Jag tror alt del är mycket angelägel att slå fast principen om forskningens frihet och atl statsmakterna väsentligen har som ansvar atl genom tilldelningen av resurser skapa rimliga villkor för den forskning som naturligtvis till sist styrs av forskarnas egen ansvarskänsla och deras känsla för de behov som finns i samhället och hos människorna. Jag tror alltså att vi här i stort sett har samma syn.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om kärnkraftsutbyggnaden i Forsmark

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Hjorths (s) den 15 mars anmälda fråga, 1976/77:316, och anförde:

Herr talman! Herr Hjorth har frågat mig om regeringen avser att ta initiativ som syftar till att det tredje aggregatet i Forsmark ulan dröjsmål får byggas färdigt.

1 propositionen 1976/77:53 har regeringen lagt fram förslag till lag om särskilt tillstånd att lillföra kärnreaklor kärnbränsle. För att kraftföretagen skall få tid för rådrum och egna bedömningar av möjligheterna att uppfylla de i propositionen föreslagna skärpta kraven har riksdagen bemyndigat regeringen att medge statens vatlenfallsverk att teckna borgen för hela Forsmarksbolagets upplåning, förutsatt att övriga delägare ställer garanti för sina andelar av säkerheten. Borgensbelopp och anslag inom kärn-kraftsområdei ställs lill vatienfallsverkets disposition först efter särskild framställning från verket.

I brev till de berörda kraftföretagen i januari i är harjag på regeringens uppdrag inbjudit dem till diskussioner i anledning av den nya situation som propositionen 1976/77:53 har skapat. Kontakterna med kraflföre-tagen har bl. a. haft till syfte att klarlägga förutsättningarna för och könsekvenserna av senareläggning, alternativt avbrytande av arbetena på kärnkrafiblocken Forsmark 3 och Oskarshamn 3. Mot bakgrund av bl. a. dessa diskussioner bereds frågan inom regeringen. Regeringens ställningstagande rörande Forsmark 3 och Oskarshamn 3 kommer att redovisas efter riksdagens behandling av propositionen 1976/77:53.

Hen HJORTH (s):

Herr talman! Jag lackar energiministern för svaret. För att vara svar pä en fråga dröjde det lång tid - jag ställde frågan redan den 15 mars. Den officiella anledningen till dröjsmålet uppgavs vara bristande tid för statsrådet, men jag misstänker på goda grunder alt det var den bristande enigheten i dessa frågor inom regeringen som var orsaken. Dagens svar eller rättare sagt brist pä svar understryker mina farhågor härvidlag. Jag hade annars trott och hoppats att påskhelgen skulle ha haft det goda med sig att regeringen kunnat samla sig till ett enigt uppträdande i energifrågorna. Det går inte att i längden skjuta problemen framför sig sä här. De många tusen som berörs måste få besked.

Jag nämnde i min fråga att oron är stor för sysselsättningen och framtiden uppe i Forsmark. Man har flera gånger under de senaste månaderna trott alt man skulle få besked av regeringen om hur det skulle bli med del tredje aggregatet, men det har undan för undan skjutits upp. I väntan pä att regeringen kunde enas om ett beslut har arbetena gått pä sparlåga och 50-60 man har sysselsatts med sprängnings- och markarbeten. Nu har det dröjt så länge atl permitleringar inte kan undvikas, men den väntade svackan kan bli mindre om ett positivt besked kan lämnas snart. Då kan vissa andra arbeten sättas i gång. Det kan ge jobb ål en del av dem som mäste överföras frän aggregaten 1 och 2.

Som svar på min interpellation i november förra året, om de anställda vid kärnkraflsbygget i Forsmark kunde räkna med fortsatt arbete, hänvisade statsrådet till de kommande särskilda villkoren och sade alt de kunde påverka krediigivningen. Därför utvidgades statens garantiåtaganden och det skulle enligt herr Johansson ge möjligheter all låna upp medel för fortsatt byggande innevarande budgetår. Tilläggsbudgeten medgav också upplåning för det tredje kärnkraftsblocket och detta dämpade tillfälligt den malande oron i Forsmark.

Villkorspropositionen ger dock inga klara besked om hur kärnkrafts-utbyggnaden skall ske. De senaste veckornas olika uttalanden frän borgerligt häll, och inte minst den intensiva debatten i främst borgerliga tidningar med våldsamma spekulationer i regeringsspliitring och nyval, har gjort förvirringen total.

Dagens svar gav som väntat inget bestämt besked. Man frågar sig nu hur länge denna kurragömmalek skall pågå. Det är ett cyniskt spel med de tusentals anställda vid kraflföretagen och andra berörda industrier. Della är ovärdigt de borgerliga politiska partierna, och regeringens trovärdighet ifrågasätts från allt fler håll.

Jag vill fråga statsrådet när svaret kommer; Blir det i dag, pä torsdag eller när kommer det?

Man är inom Östhammars kommun mycket intresserad av atl få kontakt med regeringen och diskutera just de här frågorna. Statsrådet har ju varit i kontakt med de berörda kraftföretagen, men också kommunen är i hög grad berörd genom att hela dess långtidsplanering bygger på ett fullföljande av 1975 års energibeslut. Är statsrådet Johansson beredd att ta kontakt med kommunen i dessa frågor?

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om kärnkraftsutbyggnaden i Forsmark

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om kärnkrafisut-byggnaden i Forsmark

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Det är naturligtvis herr Hjorths tolkning, och den står för honom, atl det skulle bero pä någon sorts oenighet inom regeringen all etl syar på den här punkten dröjer. Mitt besked om orsaken är ett annat, nämligen att man skall bereda frågorna innan man fattar beslul om dem.

Det är givetvis oppositionens privilegium att kräva och kritisera, och herr Hjorth kräver att få bestämma tidtabellen beträffande Forsmark 3. Jag kan tyvärr inte tillmötesgå herr Hjorth. Skälet är alltså att beredning pågår i regeringskansliet. Om regeringen lägger fram förslag som inte är lillräckligi beredda kan den med goda skäl kritiseras för delta. Vi vill undvika del, och del trodde jag inte all herr Hjorth hade någonting emot.

Självfallet kommer vi atl ta kontakt med kommunen i denna fråga. Det har hittills inle funnits anledning att göra det direkl, annal än informellt. Men som regeringen säger i villkorsproposilionen, som ännu inte har behandlats av riksdagen, är också kommunala intressen berörda. ■ Det kräver självfallet alt vi också lar kontakt med kommunen.

Hittills har vi följt en tidtabell som vj själva har bestämt. Sä tänker vi fortsätta att handla på den punkten.

Hen HJORTH (s):

Herr talman! Jag tackar för dessa kompletterande upplysningar. Jag är glad över att statsrådet vill ta kontakt med kommunen - jag tror den har väntat ganska länge på ett besked om hur del skall bli. Likadant är det med kraftföretaget och de anslällda. Statsrådet måste förstå att de är oroliga för hur det skall bli i Forsmark.

Men det är inte lönt alt fortsätta den här diskussionen när energiministern inle kan lämna något klarl besked i dag. Det är bra atl man noga bereder frågan, men man har haft god tid på sig. Jag lycker all del är dags; att nu lämna ett ordentligt besked.

Jag undrar varför man skall invänta villkorslagen. Är det så, herr Johansson, att ni anser alt villkorslagen bryter riksdagsbeslutet av år 1975 att bygga 13 kärnkraftsaggregat och att regeringen efter torsdagen anser sig ha friare händer att stoppa ett eller fiera aggregat som är under byggande?

För alt kraftföretaget skall få lån för atl forlsälla byggenskapen i Forsmark - om man nu får göra det - krävs del snarast beslut av regeringen om garantier för detta län. Är statsrådet beredd att ge Forsmarks Kraftgrupp AB garantier för ett dylikt lån, och vilka villkor är i så fall förknippade med detta?

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Garantier för län har behandlats i tilläggsbudget 1 och i budgetpropositionen. Där finns svaren på de frågor som herr Hjorth har ställt.

Hen HJORTH (s):

Herr talman! Det är riktigt. Men man behöver ha besked snart för alt kunna fortsätta byggenskapen. Annars blir det stopp. Jag undrar vad de förseningar som regeringens nya energipolitik förorsakat har kostat de svenska skattebetalarna.

Det står i dag i Expressen alt man inom regeringen är överens om kärnkraften. Det står också, om man nu skall tro den tidningen, att man i kanslihuset håller på alt utarbeta en kompromiss. Det står vidare atl Oskarshamnsgruppen kommer att vägras statlig kreditgaranti och att Forsmarks tredje aggregat skall hällas på spariåga tills vidare.

Jag vill fråga statsrådet:' Är dessa uppgifier sanna?

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr lalman! Jag tycker definitivt atl herr Hjorth gör en vinst genom atl lyssna på mig och inte på Expressen.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om användningen av AB Atomenergi tillhörig mark i Tanums kommun

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om användningen av AB Atomenergi tillhörig mark i Tanums kommun

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för alt besvara herr Svartbergs (s) den 22 mars anmälda fråga, 1976/77:336, till herr industriministern, och anförde:

Herr talman! Herr Svartberg har frågat industriministern vilka planer som föreligger beträffande ett markområde vid Sannäs i Tanums kommun som tillhör AB Atomenergi.

Enligl fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

Mig veterligt finns f n. inga aktuella planer för det område herr Svarlberg avser.

Hen SVARTBERG (s);

Herr talman! Jag tackar statsrådet Johansson för svaret pä min fråga.

Den här frågan har varil uppe till diskussion här i kammaren vid åtskilliga lillfällen under 1970-lalet. Jag har studerat protokollen, och vad jag kan finna sä ar beskeden från de dåvarande socialdemokratiska statsråden entydiga och klara; det blir ingen upparbetningsanläggning för kärnbränsle i Sannäs. Trots detta har det - antagligen av valtaktiska skäl - idkats krypskytte mot socialdemokraterna i den här frågan. Man har talat om atommyslik. Man har ställt frågan, om Tanums kommun förts bakom ljuset, osv.

För alt rensa upp harjag gjort en sammanställning av några uttalanden här i kammaren.

Dåvarande industriministern Wickman ansåg den 23 mars 1971 "att det saknas tillräckliga skäl att reservera markområdet i Sannäs för en

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om användningen av AB Atomenergi tillhörig mark i Tanums kommun

upparbetningsanläggning". Han erinrade vidare om "riktlinjerna för den fysiska planeringen på Västkusten, som innebär att kuststräckan Lysekil-Strömstad bör hällas fri från miljöstörande industri".

Den 30 maj 1974 besvarade dåvarande bostadsministern Ingvar Carlsson en fråga. Jag citerar hela svaret; "Herr talman! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågat mig om jag anser alt en kärnkraftsanläggning i norra Bohuslän är förenlig med den fysiska riksplanen.

Svaret är nej."

Den 4 december 1975 deklarerade dåvarande industriministern Rune Johansson alt Aka-uiredningen, som hade att bl. a. studera lokaliseringsmöjligheterna för en upparbetningsanläggning, skulle "utgå från de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som statsmakterna fastställde år 1972". Han anförde vidare: "Regeringen har innan Aka-ut-redningens betänkande framlagts och remissbehandlats ingen anledning au ompröva den inställning som vid tidigare tillfällen har redovisats."

Och, herr talman, den inställningen var ju klar: vi skall inte ha någon upparbetningsanläggning för kärnbränsle i Sannäs, Tanums kommun. Efter detla har socialdemokraterna ytterligare klargjort sin inställning i partimotionen med anledning av villkorsproposilionen. I den motionen heter det att någon förprojeklering av en svensk upparbetningsanläggning inte bör igångsättas.

Nu säger energiministern i sitt svar atl det f n. inle finns några aktuella planer för AB Atomenergis markområde i Tanum. Hur skall det svaret tolkas? Kan det trots tidigare klara nej senare komma planer för en upparbetningsanläggning i Sannäs?

Herr statsrådet JOHANSSON;

Herr lalman! Låt mig mol bakgrund av den redogörelse som herr Svartberg gav för tidigare debatter här i kammaren säga att det är alldeles klart att med hänsyn lill riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen kan en upparbetningsanläggning eller annan miljöstörande industri inle komma lill stånd i området ulan etl riksdagsbeslut. En upparbetningsanläggning måste prövas enligt 136 a § byggnadslagen, vilket innebär all kommunen har vetorätt.

Del tyder på en överdriven misstänksamhet att tro att den nya regeringens mer restriktiva kärnkrafisprogram och kärnkraftspolitik skulle innebära ökade risker för en upparbetningsanläggning i det aktuella området. Jag har över huvud taget inte lagt in en sådan betydelse i uttrycket "f n.", men det är alldeles korrekt att /: n. finns inga aktuella planer såvitt bekant - det kan herr Svartberg lita på.

Hen SVARTBERG (s);

Herr talman! Jag har inte upptäckt att den nya regeringens kärnkraftspolitik är mer restriktiv än den förra regeringens var. Marschen in i kärn-kraftssamhällei, som centern har uttryckt det, fortsätler ju som tidigare. Vi skulle kanske kunna säga alt vill ni från centerns sida ha hjälp med

all stoppa kärnkraftsuibyggnaden vid 13 aggregat kanske vi kan ge den hjälpen.

Kommunen är intresserad av att för industriändamål köpa den här marken - inte återköpa den, som det heter i propagandan, för kommunen har aldrig ägt den. Kan statsrådet Johansson medverka till all kommunen kommer i besittning av marken, eftersom AB Atomenergi inte har några planer för den?

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rättssäkerheten på byggnadslagstiftningens område

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag är naturiigtvis glad över det något senkomna erbjudandet om hjälp från socialdemokratin alt ompröva det svenska kärn-kraftsprogrammet, och jag tar fasta på det.

Jag utgår för min del från att herr Svartberg tar fasta på vad jag har sagt, nämligen all chanserna för en upparbetningsanläggning i Sverige inle har ökat med den nya regeringens kärnkraflspolilik.

F. ö. trodde jag att herr Svartberg och jag kunde vara överens om atl i slallig ägo ligger den här marken i säkra händer. Jag känner alltså inle lill några aktuella planer pä något häll för det här markområdet, och därför harjag heller inga förslag atl komma med om någon förändring av ägandeförhållandet.

Hen SVARTBERG (s):

Herr talman! Det är tydligen sä alt centerstyrei i Tanums kommun var mer intresserat av etl besked angående köp av marken så länge vi hade en socialdemokratisk regering, eftersom man på sex månader inte har klarat av alt ta kontakt med den nya regeringen för att deklarera del intresse som man tidigare så påtagligt har visat, nämligen intresset av att köpa marken. Man har i kommunens plan reserverat denna mark för industriändamål och är alltså intresserad av etl köp. Vad jag ville ha besked av statsrådet Johansson om var huruvida han har några möjligheter att medverka till ett köp frän kommunens sida.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om rättssäkerheten på byggnadslagstiftningens område

Fru bostadsminisiern OLSSON erhöll ordet för all besvara herr Wennerfors (m) den 9 mars anmälda interpellation, 1976/77:113, lill herr justitieministern, och anförde;

Herr talman! Herr Wennerfors har frågat justitieministern om han anser det rimligt att författningsutkast, som är okända för allmänheten, sprids bland vissa myndigheter och åberopas som slöd för all föreslå långtgående restriktioner i tidigare medgiven byggnadsrätt.

Interpeliationen har överlämnats till mig för att jag skall besvara den.

Jag skulle kunna besvara herr Wennerfors fråga genom att enbart

2 Riksdagens protokoll 1976/77:104

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rättssäkerheten på byggnadslagstiftningens område

konstatera att självfallet endast sädana uttalanden som statsmakterna i föreskriven ordning har ställt sig bakom fär användas till tolkning av författningar.

Jag ser del emellertid som angelägel att något ytterligare utveckla detta i ljuset av del konkreta fall som herr Wennerfors har tagit upp.

Först något om vad herr Wennerfors betecknar som spridning av författningsutkast.

Förslag till nya eller ändrade bestämmelser på ett visst område bereds på olika säii. Elt sådant sätt är den remissbehandling som praktiskt tagel alla utredningsförslag genomgår. Etl annal är alt under departements-beredningen skaffa synpunkter frän personer utanför regeringskansliet med särskild sakkunskap i det aktuella ämnet. Detta är en beredningsform som har använts sedan lång lid tillbaka och som har visat sig mycket värdefull.

Herr Wennerfors förklarar- med utgångspunkt i ett exempel från Vaxholms kommun - alt rättssäkerheten pä senare år har börjat eftersättas i lagstiftning och praxis, särskilt inom byggnadslagstiftningens område. Detla generella påstående fär helt stå för herr Wennerfors räkning. Det anförda exemplet däremot föranleder mig till följande kommentar.

Fastighetsägarna anses ha vissa berättigade förväntningar om att få genomföra vad som sägs i detaljplaner. Planerna ger viss byggnadsräii. Helt oinskränkt är dock inte denna rält. Planer kan ändras lill nackdel för fastighetsägarna så länge deras intressen ändå lillbörligen beaktas. Hur långt det allmänna kan gä när del gäller att inskränka byggnadsräii mäste bedömas från fall till fall. I den mån kommun är berättigad atl ändra detaljplan finns också möjligheter atl utverka nybyggnadsförbud i avbidan på planändring. Bestämmelser om detta finns i 35 !; byggnadslagen.

Berättigad kritik förekommer mol användningen av nybyggnadsförbud. Inom område med sådant förbud kan samhället hindra alla åtgärder som hänförs under begreppet nybyggnad, alltså ett mycket stort anlal åtgärder. Långvariga förbud innebär därför stora inskränkningar i fastighetsägarnas möjligheter till rationell fastighelsskötsel. Att det med dagens system finns behov av att för kort tid, i avbidan på planläggning, kunna utfärda nybyggnadsförbud torde vara obestridligt. Möjligheterna att förlänga förbuden utnyttjas dock ibland i otillfredsställande hög grad. Del är en väsentlig uppgifi i del arbete på en ny byggnadslagstiftning som pågår inom bostadsdepartementet att komma till rätta med detta problem.

Hen WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag ber atl få tacka bostadsministern för svaret.

Naturiigtvis är jag särskilt tacksam fördel som bostadsminisiern sade inledningsvis, nämligen all min fråga skulle kunna besvaras bara genom att man konstaterade atl självfallet endast sädana uttalanden som statsmakterna i föreskriven ordning har ställt sig bakom får användas lill

tolkning av författningar. Med delta skulle jag ju kunna vara nöjd, men nu är jag ändå inte det, fru bostadsminister. Efter vad som här har inträffat lycker jag nämligen alt man frän ansvarigt häll mäste säga ifrån myckel mera pä skärpen.

Del är alltså här fråga om byggnadsnämnden i Vaxholms kommun, som har föreslagit byggnadsförbud för så gott som samtliga områden i kommunen vilka har planerats för fritidsbebyggelse. Nämnden föreslär atl väningsytan i de bostäder som berörs skall begränsas till 60 m. Med delta radikala grepp ändrar man således pä alla begrepp för de människor det här gäller. Byggnadsnämnden säger i sitt yttrande atl "förbudet föreslås gälla i avvaktan på planändring i syfte all reducera byggrätten på tidigare nämnt sätt".

Vad är då avsikten med detta? Jo, byggnadsnämndens målsättning är att med byggnadsförbud förhindra bosättning i permanenta bostäder. Det gäller här ett fritidsområde, och kommunen menar atl man inom detta inte skall få bosätta sig permanent. Byggnadsnämnden konstaterar att "byggrätten reduceras i vissa äldre byggplaner i sådan grad atl per-manentbosätining ej kan bli sannolik". Motivet anges vara: "En sådan oreglerad omvandling kan medföra stora kommunal- och samhällsekonomiska problem."

Vi kan i och för sig ha förståelse för att en kommun kan få sädana här problem. Men frågan är: Har en kommun rätt all handla som i detta fall? Nej, kommunerna har inle rätt atl med kommunalekonomiska motiv som bakgrund införa byggförbud om dessa inte är kortvariga. År 1966 sade JO följande när del gällde frågan om provisoriska byggförbud: "Om man icke med avseende å dylika fall skapar skydd för fastighetsägare mot skadeverkningar av långvariga förbud, innebär detta atl man - för atl förbilliga plangenomförandet för kommunerna - låter någon eller några fastighetsägare ensamma bära skadeverkningar som huvudsakligen tillkommit i samhällets intresse och som blivil långvariga på grund av oförmåga från del allmännas sida att inom rimlig tid lösa planfrågorna. En dylik ordning är oförenlig med vad som bör gälla i en rättsstat."

Delta uttalande frän JO kan inte tolkas på annal sätt än atl kommunalekonomiska motiv inte är tillräckliga för en sådan åtgärd som byggnadsnämnden i Vaxholms kommun föreslår.

Vidare är del helt klart atl det inte föreligger några hinder i gällande lagstiftning alt omvandla fritidshus till permanenthus. Delta är också byggnadsnämnden i kommunen väl medveten om. I det underlag för beslutet som finns hos stadsarkiteklkonloret sägs exempelvis följande: "Särskilt byggnadslov erfordras icke för ianspråktagande av fritidshus lill permanentboslad." Vidare heter del: "Den i planbestämmelserna fastställda byggnadsräilen medgiver uppförande av bostadshus i sådan storlek att de ur bostadsleknisk synpunkt även kan anses lämpade som permanentbostäder."

Byggnadsnämnden konstaterar alltså atl den saknar möjlighet atl styra bebyggelseutvecklingen sä länge denna följer byggnadsplanen och dess planbesiämmelser.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rättssäkerheten på byggnadslagstiftningens område

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rättssäkerheten på byggnadslagstiftningens område

Eftersom det är hell klart atl det här redovisade agerandet står i strid med de regler som i dag gäller, kan det finnas anledning att studera detta litet närmare och då framför allt vilka utgångspunkter som nämnden har haft. Det sägs i fortsättningen av sladsarkilektskontorets PM; "Bedömningarna grundas dels på definitiva författningstexter och.dels på en lokal tillämpning av allmänt formulerade författningstexter." Eftersom de definitiva författningstexterna enligt stadsarkiteklkonloret självt är entydiga, så måsle den lokala tillämpningen av de "allmänt formulerade författningstexterna" vara av betydande intresse. Nu finns del ingen särskild hänvisning lill deras innehåll, ulan det här är kanske sådant som man fär läsa mellan raderna. En viss vägledning ges dock i byggnadsnämndens konstaterande all "förbudet föreslås gälla i avvaktan pä planändring i syfte atl reducera byggrätten på tidigare nämnt sätt". Del var alltså frågan om att reducera den lill 60 m maximal väningsyta.

Skall JO;s utlåtande anses vara giltigt tillsammans med de lagar som i dag gäller, kan en planändring av så här omfattande karaktär knappast genomföras. Därför har. man försökt föregripa behandlingen av en ny lagstifining och i avvaktan på denna sökt genomföra ett provisoriskt byggnadsförbud som man sedan hoppas få stöd för i den nya lagstiftningen.

Herr talman! Det kan ju inte vara rimligt all förfaltningsulkasl, som är okända för allmänheten, las lill utgångspunkl för inskränkningar i lidigare byggnadsräii. En enskild medborgare har i ell sådant läge ingen som helst möjlighet att veta vilka bestämmelser som gäller. Ett sådani agerande från en kommunal myndighet måste helt uppenbart åstadkomma stor rättsosäkerhet, inle minst när författningsutkast utnyttjas, lill att kringgå gällande bestämmelser som är avsedda all skydda medborgarna. Att miedborgarna skall känna till bäde lagstiftning och praxis är vanskligt nog. All dessutom tvinga dem att uttolka den anda som lagstiftarna i samhället har torde vara orimligt.

Vad säger dä statsrådet om del här? Jo, det som jag inledningsvis sade alt jag var tacksam för. Sedan kommer ett stycke i svaret där statsrådet berör frågan om spridning av författningsutkast. Där har jag inte någon annan mening än att det är klart att vi skall sprida förfaltningsulkasl och höra oss för den vanliga remissvägen vad man tycker om förslag som växer fram i den stora lagstiftningsapparaten. Det är inte ett klart avståndstagande i det stycket frän vad som har skett i den här kommunen. Men vi har andra exempel pä den osäkerhet som just nu kännetecknar bygglagområdet.

Jag vill inom parentes nämna alt det väl var litet olyckligt att statsrådet sade att jag har påstått något generellt om att rättssäkerheten på senare har har börjat eftersättas i lagstiftning och praxis, särskilt pä byggnadslagstiftningens område. Det har jag faktiskt inte sagt. Vad jag sagt är alt kritiken mol delta är väldigt stor och all del har riktats mycket stark kritik mot den rättsosäkerhet som gäller- och det menar jag fortfarande. Men jag har faktiskt inle gjort något generellt påstående.

1972 fattades etl beslut om ändring av tolv detaljplaner i en kommun söder om Stockholm. Området omfattade 800 ha och 950 tomtplatser. Beslutet innebar helt enkelt alt lidigare i lagenliga former tillkomna byggrätter skars ner lill 70 m

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrkte, men del är intressant att statens planverk avstyrkte. Planverket ansåg nämligen att ett sådant här beslut skulle innebära alltför stort intrång för berörda fastighetsägare. Dåvarande bostadsminisiern Ingvar Carisson tyckte emellertid atl delta kunde skäligen godtas. Det är ell annal sätt atl uttrycka socialism.

Från myndighetshåll har senare sagts atl del här var väl inte sä allvarligt. Människorna bor ju kvar i husen, och dessa är minsann större än 70 m. Del går ingen nöd på de här människorna, säger man.

Men hur är det egentligen? För det första är det fråga om en princip: att bara ändra byggrätten som människor lagenligt har fält. För del andra är frågan: Vem är del som kompenserar värdesänkningen? Det är klart atl del blir en värdesänkning om man ändrar byggrätten pä det sätt som skett i den här kommunen. Och för det tredje: Vad händer om huset brinner ned? När man vill bygga upp sill hus igen - del kanske var pä 120m - upptäcker man som enskild medborgare att man bara fär bygga etl hus med högst 70 m yta.

Är inte det här elt oroande exempel på rättsosäkerhet?

Del finns också anledning alt ställa frågan: Hur gör man med ersättningen? En bonde får ersättning när samhället mäste överta en bil av hans mark för t. ex elt vägbygge. Att en husägare inle alls skulle ha samma skydd för sin byggrätt och byggnadsräii är uppseendeväckande. Strängt taget representerar väl byggrätten ett ännu mera koncentrerat och därför större värde för den enskilde. Det gäller ju del hus som han skall bo i. Är det inte konstigt att man skall ha mindre respekt för sädana större enskilda värden än t. ex. för jordinnehav och alltså kunna reducera byggnadsrätten mer eller mindre fritt från samhällets sida?

Inför den reform som skall genomföras pä detla lagstiftningsomräde är det nödvändigt att sådant här uppmärksammas. Det är oroande att myndigheter arbetar på delta sätt. Vi m.åste la avstånd från det - del är viktigt att man pä ansvarigt häll säger ifrån. Del får inte råda en sä här stor osäkerhet. Byggrätten för den enskilde skall inte kunna ändras, beroende pä vilken den politiska majoriteten är. Byggrätten måste preciseras, och frågan om ersättning mäste också lösas. Att vi fär Mara riktlinjer och preciseringar är ju f ö. inte bara någonting som den enskilde kräver - även för samhället och dess företrädare är della vikligl.

Visseriigen, fru bostadsminister, lycker jag atl jag i inledningen till svaret fått ell positivt besked. Men det vore, tror jag, väldigt värdefullt för fortsättningen och när det gäller de enskilda människorna som är berörda, att bostadsministern gjorde elt klarare ställningstagande. Och nu ges tillfället!

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rättssäkerheten på byggnadslagstiftningens område

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 104 § 10 Om försvarets tvätterier

Tisdagen den

12 anrii 1977 Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet föratt besvara herr Olssons

____________ i Edane (s) den 23 mars anmälda fråga, 1976/77:343, och anförde;

Om försvarels Herr talman! Herr Olsson i Edane har - mol bakgrund av förhandlingar

tvätterier mellan staten och bl. a. berörda landsting om ändrat huvudmannaskap

för vissa av de tvällerier som förenade fabriksverken (FFV) driver -frågat mig på vilket sätt jag avser alt lösa frågan kring tvätterierna i Hagfors och Ödeshög och hur jag ser på den framtida försörjningen med tvätljänsier för försvaret.

I mars 1976 fick statens förhandlingsnämnd i uppdrag att förhandla med företrädare för berörda landstingskommuner och kommuner om ändrat huvudmannaskap för FFV;s tvältverksamhel.

Enligl den principöverenskommelse som har träffats mellan parterna har berörda landstingskommuner och kommuner förklarat sig villiga att ta över 13 av de 15 FFV-tvätterierna den 1 januari 1978.

Tvätlerierna i Hagfors och Ödeshög, som beläggs enbart med militärt t vältgods, ingår inte i uppgörelsen. Flera alternativ finns för deras fortsatta verksamhet. Elt alternativ är att de förblir i statlig ägo. Ett annat är alt tvätlerierna säljs lill något förelag som har bättre möjligheter än staten alt öka beläggningen vid dessa tvällerier för all man på sä sätt möjligen skulle kunna öka sysselsättningen. Vilket alternativ som än väljs mäste en utgångspunkl vara all sysselsällningen i dessa två kommuner inte skall påverkas negativt samtidigt som försvarets försörining med tvätt-tjänster garanteras.

Enligt den överenskommelse som träffats mellan staten och landstingskommunerna och kommunerna skall i princip de tvätterier som nu delvis betjänar försvaret också göra det i fortsättningen. Avtal om priser och kvantiteter avses komma all träffas mellan försvarets materielverk och berörda sjukvårdshuvudmän i god tid före överlåtelsedagen. Garantier har sålunda skapats för atl försvarets tvältgodsförsörining kommer alt fungera tillfredsställande även i fortsättningen.

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Först ett tack lill industriministern Åsling för svaret.

Statsrådet har i sitt svar refererat till den principöverenskommelse som träffades den 10 mars, och jag behöver sålunda inte gå in pä den. I stället skall jag kort motivera varför jag ställde den här frågan. Det skedde med anledning av den oro som spred sig bland de 56 anställda vid enheten i Hagfors, där man känner såväl tryggheten i anställningen som de sociala förmånerna hotade.

Det ifrågavarande tvälteriet lokaliserades pä sin tid till Hagfors för alt ge sysselsättning ät framför allt kvinnlig arbetskraft - av de 56 som i dag arbetar vid tvälteriet är också 46 kvinnor.

Hagforsområdei har drabbats hårt av strukturomvandlingen, och enligt
22 en färsk beräkning har det under de senaste tio åren försvunnit över

600 arbetstillfällen frän del Uddeholmsdominerade Hagfors. Det rör sig om arbetstillfällen inom jord- och skogsbruk samt kraftförsörining, till en mindre del också på järnbrukssidan. I etl sådant läge är del självklart att varie tecken pä ytterligare reducering upplevs som elt nytt dråpslag mol bygden. Hagfors har svära sysselsättningsproblem atl brottas med, och därför är man från såväl kommunens sida som fackföreningsrörelsen på orten mån om varje arbetstillfälle. Av denna anledning har också framliden för Hagforstvätteriet kommit att engagera inle bara de 56 som har sitt arbete förlagt dit utan hela Hagfors.

Jag vägar påstå att man i Hagfors givetvis helst av allt ser alt FFV även i fortsättningen står för huvudmannaskapet.

Jag har tagit fasta pä en mening i fjärde stycket i statsrådets svar. Meningen lyder; "Ett alternativ är" - det gäller tvätlerierna i Hagfors och Ödeshög - "att de förblir i statlig ägo." Jag vill fråga statsrådet om jag skall tolka det beskedet sä, alt statsrådet anser att della alternativ kvarstår, trots vad riksdagen tidigare har beslutat i dessa frågor.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om försvarets tvätterier

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Herr Olsson i Edane fär tolka svaret så, att vi fortfarande strävar efter att finna en lösning beträffande tvälteriet i Hagfors som inte försämrar sysselsätlningssituationen. Självfallet måsle man också i det sammanhanget kunna räkna med alternativet fortsatt statligt ägande.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag är tacksam för beskedet att alternativet statligt ägande kvarstår.

Men om det inte går att realisera den lösningen utan förhandlingar mäste upptas med ell privatägt förelag vill jag fråga hur statsrådet ser på följdverkningarna. Kan man, om det blir fråga om överlåtelse till ett privatägt företag, garantera att verksamheten i Hagfors får forlsälla i minst nuvarande omfattning och alt i ett sådant avtal kommer alt ställas krav pä detta, så att man inte behöver befara en nedirappning?

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag kan försäkra herr Olsson i Edane atl det omdöme som jag ger i mitt svar, nämligen att målsättningen för förhandlingsarbetet är atl slå vakt om sysselsättningen för de anställda vid de berörda tvätlerierna, står fast. Den lösning som kan komma all sökas fär självfallet underordnas denna övergripande målsättning.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag är tacksam också för detta tillägg. Jag vill bara konstatera att det i det här fallet frän börian gällde ett lokaliseringsföretag, som förlades till Hagfors med tanke på den undersysselsättning som rådde i regionen. Jag hoppas atl det, vilket av alternativen som än blir

den slutliga lösningen, inte kommer au bli en försämrad situation för de anställda utan helst en förbättring.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets

kontroll över

strukturförändring- § 11 Om samhällets kontroll över strukturförändringar i nä-

ar i näringslivet ringslivet

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Jan Bergqvists i Göteborg (s) den 3 mars anmälda interpellation, 1976/77:108, och anförde:

Herr lalman! Herr Jan Bergqvist i Göteborg har mot bakgrund av vissa planer för ekonomidriften vid den nybildade varuhuskoncernen Åh-léns/NK-Turitz frågat mig dels vad regeringen ämnar göra för all samhället och löntagarna skall fä ytterligare kontroll över omläggningar och nedläggningar av produktionen, dels om jag är beredd verka för atl ekonomidriften vid Åhléns/NK-Turitz bedöms i elt brett samhällsperspektiv med hänsyn såväl lill sysselsättningen som till kommunalekonomiska och samhällsekonomiska synpunkter.

Herr Bergqvists frågor rör dels produktionen i vid bemärkelse, dels speciella förhållanden vid Åhléns/NK-Turilz. Efiersom den sistnämnda frågan i herr Bergqvists interpellation berör den strukturella omvandlingen inom handelns område har mitt svar i denna del utformats i samråd med handelsministern.

På den första frågan vill jag svara följande.

Jag delar herr Bergqvists uppfattning att statsmakterna måste skapa förutsättningar för att de strukturella förändringarna i värt näringsliv skall ske i socialt acceptabla former. Jag har här i kammaren också i tidigare interpellationssvar redogjort för min uppfattning alt den koncentration av ägande och sysselsättning som strukturomvandlingen ofta leder lill måste brytas. Vi måsle sträva efter att fä elt näringsliv med bättre balans såväl mellan olika branscher, regioner och företagstyper som mellan ägarnas, de anställdas, samhällets och konsumenternas intressen.

Herr Bergqvist efterlyser konkreta initiativ från den nya regeringens
sida för atl fä till stånd en bäitre kontroll vid slora förändringar av pro
duktionen. 1 dag pågår ett arbete inom olika statliga utredningar som
berör såväl samhällets och de anställdas som konsumenternas möjligheter
alt få sina intressen tillgodosedda i sädana situationer. Av dessa kan
nämnas konkurrensulredningen som bl. a. skall ta upp frågan om sam-
hällsinfiytande över företagssamgåenden och företagsförvärv som har be
tydelse för konsumentintressena och i väsentlig grad kan påverka sys
selsättningen eller andra allmänna intressen. Utredningens förslag i denna
del kan vänlas i slutet av är 1977. Stiftelseutredningen skall närmare
24 utreda stiftelsernas ställning och därvid bl. a. pröva frågan om rätt för

stiftelser att direkl eller indirekt bedriva rörelse. Denna utredning kan förväntas bli slutförd under år 1978.

Enligt min mening är det naturligt alt avvakta resultaten av de pågående utredningarna innan statsmakterna tar ställning till behov av åtgärder liknande de herr Bergqvist efleriyser. Del förefaller mig vara förenat med betydande svårigheter atl som elt provisorium lägga fram förslag om speciella åtgärder i dagslägel. Som herr Bergqvist också nämnde har samhället redan i dag på väsentliga punkter fiyttat fram sina positioner. De instrument som i dag finns ger, även om vissa svagheter naturligtvis finns, inte obetydliga möjligheter att tillvarata de anställdas, samhällets och konsumenternas intressen.

Pä frågan om jag är beredd verka för att ekonomidriften vid Åhléns/NK-Turitz bedöms i ett brett samhällsperspektiv vill jag svara följande.

Sysselsättningsläget pä framför allt tjänstemannasidan har i Göteborgsregionen under senare är blivit allt allvarligare. Även om enligt länsarbetsnämndens senaste kvartalsrapport varsel frekvensen under första kvartalet 1977 sjunkit frän den höga nivån hösten 1976, kan också förde närmast kommande åren förutses betydande problem, i första hand som följd av den svåra situationen inom varvsindustrin. Elt betydande anlal tjänstemän kan här förväntas komma all bli uppsagda från sina arbeten under de närmaste tvä åren. Härtill kommer hot om andra verk-samhetsnedläggelser som i dag kan förutses i Göteborg, bl. a. nedläggningen av ekonomidriflen och andra centrala enheter vid f d. NK-Turitz.

F. n. riskerar ett hundratal personer vid just ekonomidriften att bli uppsagda redan vid kommande halvårsskifte lill följd av ett sammanförande av Åhléns resp. NK-Turilz tidigare ekonomiavdelningar till en enhet i Stockholm. Frän de anställdas sida har bl. a. hävdals atl jusl ekonomidriflen, genom att den i så hög grad har datoriserats, ulan ölägenheter för företaget borde kunna behällas i Göteborg.

Frågan om den aktuella nedläggningen vid NK-Turiiz bör bl. a. ses mot bakgrund av vad jag har sagt om sysselsätlningssituationen i Göteborg. De speciella sysselsättningsproblemen i regionen ställer krav på samlade insatser från såväl företagen som de lokala och regionala samhällsorganen. Jag finner det därför naturligt alt ett sådant samlat grepp snarast tas för att komma till rätta med dessa problem. Regeringen avser all, i samband med all propositionen rörande den svenska varvsindustrin inom kort föreläggs riksdagen, återkomma lill denna fråga.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

Hen JAN BERGQVIST i Göteborg (s): . Herr talman! Jag ber att fä lacka industriministern för svaret.

I sitt hemlän har industriministern mött många som drabbats av omställningar i näringslivet. Herr Åsling vet hur hårt förändringar kan slå mot enskilda människor. Säkert har herr Åsling sett att personliga tragedier ofta följer i omställningarnas spär.

Min interpellation handlar just om människor som hotas av en för-

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

ändring i produktionen. Den förändringen är inte nödvändig för företagel. Den drivs inte fram av tvingande ekonomiska skäl. Men om den ändå genomförs, kommer samhället och många människor atl förlora.

Den 30 juni nästa år skall bilan falla över den nuvarande verksamheten vid Turitz huvudkontor i Göteborg. 472 anställda har fått varsel om uppsägning.

Mycket kan sägas om Åhléns köp av NK-Turitz. En del kan sägas om huvudkontoret i Göteborg. Men jag går direkt till ekonomidriflen.

Flyttningen av ekonomidriften är en sä speciell historia att den bäde kan och bör tas upp i riksdagen. Finns det, herr Åsling, godtagbara skäl att fiytta ekonomidriften från Göteborg? Är det verkligen nödvändigt att kasta över 100 kvinnliga tjänstemän ut i den kalla arbetslösheten, och del pä en allt kärvare arbetsmarknad i Göteborg?

Vi är många som har läst materialet i denna fråga, och vi är förundrade över slutsatsen all ekonomidriften skall bort frän Göteborg.

Från börian tycks förelagsledningen i Åhléns ha utgått från att fiytt-ningen mer eller mindre var en följd av sammanslagningen. Sedan gjordes en utredning som utan närmare analys argumenterade i samma riktning. Men därefter har del tagits fram en del motmalerial som tyder på att företaget knappast har något all vinna pä att fiytta verksamheten från Göteborg. Flyttningen verkar nästan handla mer om prestige än om ekonomi.

Men, herr Åsling, även om företagsledningen skulle ha rätt företagsekonomiskt, är del ändå fel atl fiytta ekonomidriften. Del är fel samhällsekonomiskt. Det är fel kommunalekonomiskt. Det är fel arbetsmarknadspoliliskt. Och sist men inte minst: del är fel mot dem som arbetar i ekonomidriften.

När etl fel uppstår i näringslivet är det industriministerns sak att gripa in. Herr Åsling har på sitt ansvar all slä vakt om samhällsintressena och atl skydda de människor som hotas av arbetslöshet.

Jag har talat med åtskilliga av dem som jobbar vid ekonomidriflen på Turitz. De samtalen har visat vilka svårigheter den kvinnliga arbetskraften har pä Göteborgs arbetsmarknad. Dessa kvinnor är duktiga, och de gör ett mycket fint jobb. Men de är starkt specialiserade pä sådana uppgifter sorn är typiska för ekonomidriften vid en varuhuskedja. Blir de avskedade måste fiertalet skola om sig under mer än ett är. Trots det har de ingen garanti för alt de verkligen fär etl jobb när de är färdiga med sin arbetsmarknadsutbildning. Och för dem som är över 50 är är risken stor atl de aldrig mer kommer lillbaka lill arbetsmarknaden.

I höstas sade herr Åsling hurlfriskt alt Göteborg är en expansiv region som bör kunna hitta alternativ sysselsättning för dem som mister sitt jobb. Hade herr Åsling talat med de kvinnor som man nu hotar att sparka ul frän Turitz, sä tror jag att de orden hade fastnat i halsen.

Det enskilda näringslivet i Göteborgsregionen är inte längre expansivt. Fram i. o. m. år 1980 beräknar man att totalt 8 000-10 000 jobb försvinner. I Göteborg riskerar ett par tusen tjänstemän att förlora sina arbeten under

de närmaste åren. Var finns de företag som kan anställa de arbetslösa tjänstemännen? Svaret är: De finns inte. Under de senaste åren har Göteborg mist det ena huvudkontoret efter del andra. Försäkringsbolaget Svea-Nornan sögs upp av Skandiakoncernen. Pripps huvudkontor styckades mellan Statsföretag och Beijerkoncernen. De viktiga huvudkontors-funktionerna i Skandinaviska Banken hamnade i Stockholm när man skapade Skandinaviska Enskilda Banken. Original-Odhner köptes av Facit, som nu i sin tur är en del av Electrolux. Läkemedelsföretaget Fortia fiyttade sitt huvudkontor till Uppsala. Beijerkoncernen i Stockholm slukade huvudkontoren vid träindustrin Craaford, vid färgindustrin Förenade Färg, vid vävplastföretaget Galon, vid livsmedelsföretaget ABBA.

Listan kan göras längre. Telekommunikationsföretaget Handic, VVS-föreiagel CTC, Ågrens spedition, Ferdinand Lundquists handelsföretag, det viktiga företaget Mölnlycke med pappersindustri och hygienartiklar - här har vi ytterligare exempel på hur Göteborgsregionen utarmas på huvudkontor.

Till delta kommer nedläggningen av hela Eriksberg, problemen med Götaverken och så Turitz huvudkontor.

Läget för kontors- och förvaltningspersonal är alltså mycket allvarligt. Det är utomordentligt svårt alt fä sädana jobb, framför allt för äldre och för ungdomar, och det kommer att bli ännu värre de närmaste åren. Då kommer tjänstemän från varven och andra arbetsplatser att i stora mängder söka arbete. Vilka lar dä hand om de alltför fä platserna'!' Jo, det blir framför allt de manliga välutbildade tjänstemännen i de mest eftertraktade åldrarna. Dessutom har lägel i Göteborg blivit allt svårare även för socionomer och andra långtidsutbildade. Därför kommer socionomer och liknande grupper alt gå in på förvaltnings- och kontorssidan, och de tränger då ut dem som annars skulle fått jobben. Jag vill alltså slå fast att om man flyttar Turitz ekonomidrift bort från Göteborg släcker man definitivt ut etl hundratal jobb. De jobben kommer inte att bubbla upp någon annanstans i regionen.

Delta är särskilt allvarligt eftersom förvärvsintensiteten för kvinnorna i Göteborg ligger under riksgenomsnittet. Det som nu sker är ytterligare en försämring.

Det är tekniskt möjligt au ha ekonomidriflen i Göteborg. Vad kostar det dä företaget att ha den kvar där? Svaret är förmodligen; Ingenting. Det man eventuellt skulle kunna tjäna ligger troligen inom felmarginalen.

Skulle man göra myckel gynnsamma värderingar av företagsledningens bedömningar, så kan det ändå inte blir fråga om mer än så där 5 000 kr. per jobb. Men vad fär samhället betala om man flyttar? Ja, bara kostnaden för omskolning är lågt räknat 45 000-50 000 kr. per person. Men sedan har vi också dem som aldrig får jobb mera. dem som blir utförsäkrade, dem söm fär förtidspension osv. Här ligger den samhällsekonomiska förlusten för en enda person på mellan en kvarts och.en halv miljon kronor.

Driver företaget igenom fiytiningen, uppstår del en stor samhällseko-

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över struklurförändring-ar i näringslivet

nomisk förlust. Frågan är: Skall della få ske? Och svaret beror lill stor del på herr Åsling.

Är herr Åsling beredd atl ställa krav pä företaget? Herr Åsling har sagt att samhällets insatser i princip bör göras utan alt samhället går in i förelagen. Åtminstone av de större företagen bör man kunna kräva successiva och planmässiga omställningar så alt konsekvenserna för arbetskraften blir acceptabla. Men flyttar man ekonomidriften, dä blir -del vill jag påstå - konsekvenserna inte acceptabla för de anställda.

Herr Åsling har ju gett namn åt en s. k. doktrin. Den går ut på att man skall ge allmänt stöd åt förelagen och sedan lita på deras sociala ansvar. Hur har man då inom näringslivet reagerat på Åslingdoktrinen? För det första tar man den lill intäkt för all kräva skattefavörer och höga vinster under de goda tiderna. För det andra säger man alt det sociala ansvaret fär tillämpas med mätta. Och för det tredje gör man undantag för den stora sektor av näringslivet som utgörs av små och medelstora företag. Man kringgärdar alltså det sociala ansvaret med sä stora reservationer atl det är tveksamt vad det egentligen är värt.

I min interpellation anklagar jag er borgerliga för att ni i valrörelsen har talat mot maktkoncentration i näringslivet men sedan ni kom i regering inte har tagit några konkreta initiativ för alt öka samhällets och löntagarnas infiytande pä strukturomvandlingen. Det är intressant att herr Åsling i sitt svar inle ens gör elt försök alt bemöta det påståendet.

Jag frågade också: Vad kommer regeringen all göra för atl öka samhällets och löntagarnas inflytande över omställningar och nedläggningar? Industriministern svarar: Vi skall inle göra något, inte just nu; vi skall vänta, vänta på några utredningar. Båda de utredningar som herr Åsling hänvisar till har f ö. tillsalts under den socialdemokratiska regeringens tid.

Det är verkligen ett magert svar jag fär på den punkten. Hade herr Åslings biffkor varil lika mageriagda, så hade det nog varil dags för herr Åsling alt slå igen den verksamheten. Fär jag ell torftigt svar, så måsle jag ju utgå från att regeringens politik är torftig på det här området.

Del kanske var fel av mig alt formulera frågan: Vad vill ni göra ytterligare för att öka samhälls- och löniagarkonirollen? Del finns ju inom borgerligheten strömningar som går i motsatt riktning. Herr Åsling satt själv i riksdagen och röstade för försvagningarna i medbestämmandelagen. Herr Åsling säger nej till en strukturfond med lönlagarmajoritet, nej lill Lex Olofström. Och herr Åsling utnyttjade inte möjligheten i höstas alt lägga fram en lag om kontroll av företagsförvärv.

Elt område där jag faktiskt hade trott att herr Åsling skulle vara intresserad av snara ålgärder gäller kontrollen av de multinationella företagen. Men där har herr Åsling i skön förening med regeringens moderater och folkpartister fördröjt den Eckerbergska utredningen och skjutit frågan in i en oviss framlid.

Varför vill herr Åsling inte vara med om snara åtgärder för bäitre kontroll av de multinationella företagens verksamhet i Sverige? Del skulle

vara intressant att få svar på den frågan.

Jag har nu en läng stund kritiserat herr Åslings interpellationssvar. Men det finns en del positivt i del också. Det röjer en spirande insikt hos centerpartiet om alt storstädernas arbetsmarknad inte längre kan beskrivas med ullryck som expansiv, överhettad osv. Jag vill inte säga att herr Åsling i sitt svar träffade huvudet pä spiken, men del var inte sä långt ifrån. Försök en gång till sä kanske del går!

Det är bra att industriministern säger att Göteborgsregionens problem kräver samlade insatser frän förelagen och från de lokala och regionala samhällsorganen. Men man saknar de centrala samhällsorganen och regeringen i deiiha uppräkning.

I varvspropositionen skall regeringen återkomma och tala om att över 5 000 jobb försvinner frän Göleborgsvarven. Självfallet mäste man dä sätta in sysselsättningsslöd, utbildningspengar, och man måste fara över hela arbetsmarknaden för all se vad som kan göras för att rädda situationen. Men det som kommer i samband med varvspropositionen, det klarar ju inle ekonomidriften, eller hur, herr Åsling?

Herr Åsling har inte svarat på frågan; Vill herr Åsling rädda ekonomidriflen i Göteborg? Vad tänker regeringen i så fall göra? Herr Åsling, det brinner i knutarna! De anställda behöver ett besked redan i dag.

Herr industriministern ÅSLING;

Herr lalman! Herr Jan Bergqvist i Göteborg frågar om det finns godtagbara skäl atl flytta ekonomidriften vid varuhuskoncernen från Göteborg till Stockholm. Det aren fråga som mäste komma upp till närmare behandling när man bedömer den göteborgska arbetsmarknaden i dess helhet. Det är också vad jag hänvisade till i mitt svar. Det är i samband med atl regeringen lägger fram sin varvsproposition som det finns anledning att närmare reglera och formalisera den frågan.

Jag är inte alls överraskad över herr Bergqvists inlägg här - och över alt han på nytt tar upp temat om Göteborg som s. k. expansiv region. Då vill jag passa på att understryka vad jag har haft tillfälle alt säga några gånger tidigare. När jag karakteriserade Göteborg som en expansiv region sä var del i bemärkelsen av en region med ett mångfasetterat. rikt näringsliv med goda möjligheter. Att det inle är ett expansivt näringsliv i Göteborg nu beror ju bl. a. pä atl vi här i landet tyvärr är inne i en konjunklurfas där vi vinte har något expansivt näringsliv över huvud laget. Vi fär försöka klara situationen till dess vi har ett bättre konjunkturiäge. När herr Bergqvist betonar att det enskilda näringslivet inte är expansivt, så är ju del elt omdöme som också gäller det statliga och över huvud taget allt näringsliv, och det skapar speciella problem.

Déi var en imponerande katalog över de fusioner som drabbat Göteborg som herr Bergqvist här föredrog. Del gemensamma för alla de företeelser som han åberopade var att de ägde rum under den gamla regeringens dagar och dessutom sanktionerades, för att inle säga uppmuntrades, av den gamla regeringens allmänna syn på nödvändigheten av en koncen-

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

traiion i näringslivet. Vad som nu sker i Göteborgs näringsliv får ses som något av en kumulaliv effekt av de brister i näringspolitiken som vi har upplevi under många år.

När herr Bergqvist nu talar om de samhällsekonomiska förluster som följer med denna politik, så är det välbekanta argument för mig. Jag har under många år talat om nödvändigheten av en aktiv regionalpolitik, bl. a. föratt undvika de samhällsekonomiska förluster som enomfiyttning av sysselsättning och boende i samhället medför.

Herr Bergqvist efterlyser konkreta insatser. Jag har aviserat att sysselsättningssituationen i Göteborg kommer upp i ett samlat grepp i samband med varvsproposilionen. I övrigt sker fortlöpande - som jag angav i mitt svar - en process som tar itu med dessa problem. Vi är inne i etl skede, herr Bergqvist, där arbetsmarknadens parter häller på atl utforma medbestämmandelagens tillämpning i praktiken. Jag ser medbestämmandelagen som det främsta instrumentet när det gäller att fä den inriktning av de strukturella förändringarna i näringslivet som vi eftersträvar. Där får man upp problemen till en allsidig diskussion mellan de anslällda och företagen, och där kan samhället också komma in i sin mån.

Herr Bergqvist lar i sitt inlägg upp en rad problem. Jag skall svara på frågan varför vi skjutit pä kontrollen av multinationella företag. Det är en något överraskande fråga, för herr Bergqvist mäste rimligen vara underrättad om det internationella arbete som pågår och där Sverige spelar en mycket aktiv roll. Detta motiverar ju i hög grad alt vi avvaktar utfallet av de inietnalionella förhandlingar som bedrivs på del här området beträffande koder som skall reglera samhällets och staternas syn och verksamhet vi5;avi de multinationella förelagen.

Herr JAN BERGQVIST i Göteborg (s):

Herr lalman! Del är rörande alt höra herr Åsling tala sä varmt om medbestämmandelagen, när man vet att han i riksdagen medverkade till försvagningar på olika punkter och dessutom au hans parti hade krav på ytterligare försvagningar som inte vann gehör i riksdagen.

Vi får nu höra att Göteborg är en expansiv region, i betydelsen atl den är mångfasetterad, och alt om bara konjunkturen går upp sä skall det väl klara sig med sysselsättningen. Men jag tror inte, herr Åsling, atl det är sä enkelt. Jag tror faktiskt att vi har atl göra med strukturella problem, och även när högkonjunkturen kommer kan de här kvinnorna jag talade om inle få jobb, därför all vi har strukturella problem som måste angripas mycket mera aktivt genom insatser av samhället.

Det är jobbigt att interpellera borgerliga statsråd för man får nästan dra beskeden med läng ur dem.

Det brinner i knutarna med ekonomidriften. Denna fråga skall avgöras om en månad,och man har redan börjat med förberedelserna för en fiylining. Det är utmärkt med elt samlat grepp, herr Åsling, men skall man samordna insatserna på Göteborgs arbetsmarknad är det ofrånkomligt

atl del tar en viss tid. Under den tiden hinner ekonomidriften slinka ur greppet. Jag vet naturiigtvis inte om herr Åsling är tillräckligt insatt i den här frågan, men vad jag däremot vel är att herr Åsling har haft goda möjligheter att sälta sig in i den, att herr Åsling har fått ett fylligt material, har haft direkt kontakt med såväl förelagsledning som facket. Herr Åsling måtte väl ändå ha en uppfattning i själva sakfrågan. Vi är väl inte pä väg alt fä en näringspolitikens Pastor Jansson - en industriminister som inle har en bestämd mening om någonting. Så illa kan det väl ändå inte vara.

Det går alltså inte att hänvisa till detta samlade grepp när företagsledningen står i begrepp att fatta ett beslut om en månad. Har herr Åsling fått några garantier för att förelagsledningen är beredd aU skjuta avgörandet framåt i tiden, sä alt man har möjlighet att vänta?

Sedan var jag mycket förvånad över del herr Åsling sade om de multinationella företagen, nämligen att förseningen av Eckerbergutredningen beror pä att man inte vill föregripa de internationella förhandlingarna om multinationella företag. Men frän centerpartiet har man - innan man kom med i regeringen - ständigt krävt alt vi skall göra insatser på det nationella området parallellt med att det pågår förhandlingar. Det är faktiskt så att OECD-förhandlingarna om uppförandekoden är avslutade. Vad som pågår är elt omfattande arbete inom Förenta Nationerna. Det kan väl ändå inte få lov att försena kontrollen här i Sverige över utländska företag som kommer till värt land och köper upp svenska företag! Skall vi vänta med den lagstiftningen därför alt det pågår diskussioner om de multinationella företagen på ett mycket abstrakt plan i Förenta Nationerna? Det är väl ändå orimligt, herr Åsling!

Jag har tagit med mig upp i talarstolen en motion av en nära kollega till herr Åsling, herr Olof Johansson. Jag skall citera den motionen, nr 1635 år 1975. Där säger han: "Det är väsentligt i det sammanhanget att Sverige inte avstår från aktivitet på hemmaplan i avvaktan pä internationella lösningar. Sådana 'lösningar' kommer med stor sannolikhet inte all uppnäs på grund av de direkt motstridiga intressen som finns mellan rika och fatliga länder", osv.

Sedan skyllde herr Åsling ifrån sig på den gamla regeringen, som han ofta brukar göra när han talar om näringspolitik. Han sade atl fusioner ägde rum under den gamla regeringens dagar. Det påståendet är i och för sig riktigt. Men herr Åsling bortser hela tiden frän att näringspolitik inte är någonting man har en gång från början och sedan tillämpar, utan det gäller att ständigt utveckla näringspolitiken, alt ständigt gå vidare. Del var vad som skedde under den socialdemokratiska regeringens tid. Vad ni gör är all ni stannar upp, och när det gäller multinationella företag är det faktiskt så att ni går bakåt.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Herr Jan Bergqvist i Göteborg klagar på att det är jobbigt atl interpellera. Har man ambitioner att spänna över det mesta i sina

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

interpellationer får man naturligtvis också ta den debatt som följer därav!

När herr Bergqvist säger att vi på borgeriig sida-också jag- medverkar till en försvagning av medbestämmandelagen vill jag all herr Bergqvist preciserar sig och anger vilka försvagningar vi skulle ha medverkat till som skulle påverka förulsättningarna för de anslällda alt aktivt spela sin roll när det gäller strukturförändringar i näringslivet. Det är fel, herr Bergqvist, au vi skulle ha medverkat lill sädana försvagningar, och det tyder pä en viss brist på argument i sammanhanget att göra sådana påståenden.

När det sedan gäller ekonomidriften för den aktuella varuhuskoncernen brinner det i knutarna, säger herr Bergqvist. Det är möjligt. Men jag tror att det här problemet liksom övriga problem på den göteborgska arbetsmarknaden vinner pä att man försöker ta ett samlat grepp och inte ser del sektorsvis. Mycket av bristerna i den gamla regeringens politik var jusl den sektoriella uppdelningen när man skulle tackla problemen regionall och lokalt. Del försöker vi gå ifrån för atl fä samlade grepp pä plats efter plats.

1 Göteborg har vi alltså för avsikt att vidta speciella åtgärder. Dä är del också rimligt att den ekonomifunktion vi nu diskuterar kommer in i bilden där. Jag har för övrigt företagsledningens löfte om alt den ställer upp vid en sådan diskussion. Det är där som bedömningen av denna fråga och den slutliga avvägningen av lokaliseringen mäste göras. Det är inte vår sak här i riksdagen atl tycka beträffande enskilda företags dispositioner - del måste de göra som har det företagsekonomiska ansvaret och ansvar inför samhället.

Jag vill påslå, herr Bergqvisi, all jag ganska klart har hävdat att företagen har ett socialt ansvar. När herr Bergqvist säger att jag inte har en klar uppfattning om detla är det väl ändå att ta i. Jag har i många sammanhang haft anledning att betona företagens ansvar för sysselsällningen. Däremot harjag aldrig blivil riktigt klok pä den nya oppositionens synpunkler i dessa sammanhang. Dels anklagar man mig för att driva den linjen, alt företagen har ett socialt ansvar, dels hävdar man att vi går företagen till mötes. Det finns där en dualism i argumenteringen, och den utstrålar också från herr Bergqvist på elt sätt som visar att man här befinner sig i ett dilemma.

Jag tänkei' inle skylla pä den gamla regeringen, men herr Bergqvist åberopade i sitt inlägg en lång rad fusioner som hade drabbat den göteborgska ari)etsmarknaden. Jag konstaterade bara alt dessa fusioner tillkommit under den gamla regeringens tid, delvis sanktionerade, delvis påhejade, av den gamla regeringen. Den nya regeringen har inle denna inställning till fusioner. Vi har redan i regeringsdeklarationen sagt ett bestämt nej ull en koncentration i näringslivet för koncentrationens egen skull. Det är en markant skillnad i attityd och inriktning pä näringspolitiken.

Hen JAN BERGQVIST i Göteborg (s):

Herr talman! Den stora skillnaden är alt centern säger en sak före valet och en annan sak efter valet. Jag hade fakliskl när jag hade ordet förra gängen tänkt åberopa också en annan passus i Olof Johanssons motion som jusl gällde det som industriministern talade om nu sist. Olof Johansson säger där;

"----- maktkoncentrationen inom landet och dess förgreningar utanför

landets gränser genom företagandets ökande internationalisering kräver

omedelbara åtgärder. Därför bör riksdagen under innevarande år

som ett provisorium under två är ania en lag av ungefärligen det innehåll som föresläs i Ds Ju 1974:1."

Här krävde alltså herr Åslings kollega i industridepartementet att man skulle utnyttja möjligheterna till lagstiftning omedelbart, trots att remissbehandlingen av departementspromemorian vid det tillfället inte var färdig. När herr Åsling och herr Johansson kommer till industrideparlementet är lägel det att promemorian är remissbehandlad; nu finns det förutsättningar för alt stifta en lag för kontroll av vissa företagsköp. Men man utnyttjar inte den möjligheten. Hade vi haft en socialdemokratisk regering hade den lagt fram ett förslag under hösten.

Med mina ord om all del är jobbigt alt interpellera menade jag egentligen bara att det ibland är svårt all få de besked som man efterlyser. Herr Åsling är fortfarande oklar när det gäller ekonomidriften vid Turitz. Han säger atl företagsledningen i Åhléns har förklarat sig villig alt diskutera ekonomidriftens fortsatta förläggning. Men hur läng tid tar det innan man kommer i gång med de diskussionerna, herr Åsling? Redan i dag förbereds flyttningen. Utan att något definitivt beslul har fattats vidtas ålgärder som innebär att ekonomidriften undan för undan fiyttas upp lill Stockholm och bort frän Göteborg. Och ju längre man väntar med diskussionerna, desto mer fastlåst blir situationen och desto mindre chans har man atl påverka den.

De anslällda uppvaktade arbetsmarknadsministern i oktober månad förra året. Enligl vad fackklubben på Turitz har meddelat mig förklarade arbetsmarknadsministern att han delade uppfattningen atl ekonomidriflen borde vara kvar i Göteborg, bl. a. med hänsyn till kvinnornas myckel besvärliga sysselsättningssituation. Enligt vad som också har meddelats mig av HTF-klubben vid Turitz log arbetsmarknadsministern kontakt med förelagsledningen och förklarade att enligl hans uppfattning borde ekonomidriften vara kvar i Göteborg. Men en vecka senare meddelade företagsledningen de anställda att planeringen alt flytta ekonomidriflen lill Slockholm fortsatte.

Det är anmärkningsvärt att arbetsmarknadsministern ger till känna en uppfattning för företagsledningen så tidigt som i oktober månad -det skall han i och för sig hållas räkning för - men att regeringen tiger still när förelaget sedan handlar i den hell motsatta riktningen. Regeringen gör över huvud taget ingenting till den dramatiska höjdpunkten den 18 februari i är, när läget hårdnade på allvar.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

3 Rikulagens protokoll 1976/77:104

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

Vad som nu händer är att herr Åsling säger att vi fär ta upp diskussioner om detla i ett större sammanhang. Herr Åsling får ursäkta, men jag kan inte tolka detta på annal sätt än att herr Åsling är beredd att i praktiken offra ekonomidriften. För det är inte bara ekonomi utan också prestige som kommer in i sammanhanget.

Sedan sade herr Åsling: "Vi har väl inte velat ha försvagningar i medbestämmandelagen." Och han bad all få exempel på det. Ja, del finns ju belagt i omröstningsprolokollet. Jag kan nämna en sådan sak som att den försvagning av möjligheterna till information som ni ville ha givetvis är något som påverkar de anställdas möjligheter att verka aktivt och få ett ökat infiytande.

Vi socialdemokrater kräver också socialt ansvar av företagen, men enligl vår mening är det inte försvarligt att använda skattebetalarnas pengar för att få välkonsoliderade företag atl bära sitt sociala ansvar för sysselsättning och produktion. Vi vill alt kraven skall ställas. Är kraven rimliga skall de uppfyllas utan statsbidrag.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Jan Bergqvist i Göteborg framhärdar och frågar återigen om jag skulle vara beredd atl offra ekonomidriften vid den här varuhuskoncernen i Göteborg. Det är inle min sak att avge ett omdöme i det fallet. Jag är inte beredd att offra en enda arbetsplats i Göteborg - del är min principiella inställning. Men frågor av denna karaktär måsle självfallet prövas på den lokala marknaden och med de anställda, företagen och de regionalt ansvariga organen. Vi tänker göra en samlad bedömning och ta ell samlat grepp i Göteborgsregionen, och det är där den här frågan hör hemma.

Sedan fortsätter herr Bergqvist argumentationen atl vi på något sätt skulle ha försvagat medbestämmandelagen när det gäller de anställdas inflytande över strukturförändringar i näringslivet. Detta är felaktigt, herr Bergqvist. Det fanns ingenting i vårt ställningstagande vid behandlingen av medbestämmandelagen i riksdagen som på något sätt påverkade de anställdas möjligheter alt utöva ett aktivt infiytande i t. ex. del här speciella fallet. Jag tycker att herr Bergqvist inte längre skall använda det argumentet, för del håller inte.

Vidare säger herr Bergqvist all det är oförsvarligt att använda skattebetalarnas pengar för att säkra sysselsättningen. Han är där inne pä den filosofi som jag förundrat mig över att socialdemokratin nu hänger sig åt. Jag tycker i och för sig inte att bekämpandet av arbetslösheten kan bli för dyrt, eftersom en arbetslöshet i etl modernt samhälle är etl resursslöseri med stora sociala konsekvenser. Men det bör ju vara ett ganska långt steg till alt koppla denna min uppfattning lill mitt krav pä alt förelagen har ett primärt ansvar för sysselsättningen. Jag förslår inle rikligt vad herr Bergqvisi avser med detta yttrande. Milt krav att företagen i niån av resurser skall uppfylla sitt sociala ansvar är ju från den här synpunkten ovillkorligt. Del är inle förknippat med några ul-

fäslelser om statliga insatser. Det är helt betingat av att företagen är en del av samhället och en del av miljön och att de alltså i den egenskapen har atl uppfylla ett socialt ansvar.

Herr JAN BERGQVIST i Göteborg (s):

Herr talman! Det är självfallet inte fråga om att socialdemokraterna inte är beredda atl satsa pengar för att värna sysselsättningen - det har under alla år funnits med i vår politik. Vad jag tillät mig framhålla var att samhället har rätt alt ställa krav pä välkonsoliderade företag. Det är inte nödvändigt atl företagen i sin lur skall få garantier för höga vinster eller speciella subventioner för att de skall låta bli att försätta de anställda i en svår situation.

När del gäller medbestämmandelagen har jag en förteckning över de paragrafer som herr Åslings parti tillsammans med moderaterna röstade emot. Det gäller t. ex. 14 § om representation för arbetstagare vid fullgörande av primär förhandlings- och informationsskyldighet samt 20 §. Dess bättre vann inget av de center-moderata förslagen i dessa fall. Men i några andra fall lyckades ni genomdriva en lottseger, som försvagade medbestämmandelagen. Löntagarorganisationerna har själva sagt alt del innebär en försvagning av deras möjligheter att göra sig gällande gentemot företagsledningen. I del här fallet är del ju en konflikt mellan de anställda och företagsledningen, och här har alltså den försvagning av lagen som jag åberopat betydelse.

Nu säger herr Åsling alt han ställer krav på socialt ansvar av alla. Men då blir frågan vad som händer om ett företag inle uppfyller sitt sociala ansvar. Vad händerom företagsledningen vid Åhléns genomdriver en bortfiyltning av ekonomidriften? Vad gör industriministern dä? Han har över huvud taget inte uttalat någon uppfattning om hur det bör vara. Är del då inte stor risk all företagsledningen mer eller mindre uppfattar detla som etl klartecken för att gå på i ullstrumporna? Det formella beslutet om en flyttning kan man skjuta pä - man kan utan del genomföra fiytiningen genom att ta reella beslul i små etapper. Ett sådant förfaringssätt häller man f ö. redan på att förbereda.

Herr Åsling har enligt min mening etl ansvar för de över 100 kvinnliga tjänstemän som arbetar i ekonomidriften vid Turitz. Jag kan väl förstå att herr Åsling kanske ibland tycker att han har ett övermäktigt ansvar. Det är mänga krav som ställs pä en industriminister och svära problem som skall lösas. Det kan då vara frestande att säga; Det är inte min sak att ha någon uppfattning i den här frågan - det gäller ju bara 100 personer. Jag överlåter det åt andra.

Herr Ahlmark redovisade faktiskt en uppfattning i denna fråga. Men det räckte inle med bara en lycka-till-politik. Herr Åsling ä sin sida säger inle om han har någon speciell uppfattning. Och - vad värre är - om företaget skulle gä emot vad som är samhällsekonomiskt önskvärt är han tyvärr inte beredd atl göra något konkret för att hindra detta.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätlen att friköpa kronolorp

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Jag vill lill sist bara upprepa vad jag har sagt lidigare, nämligen att jag inle är beredd att acceptera atl man drar undan en enda arbetsplats från den göteborgska arbetsmarknaden - den behöver alla sina arbetstillfällen. Men när det gäller speciella företag och deras problem måste dessa, om man nu menar allvar med medbestämmandelagen och inriktningen mot ett decentraliserat beslutsfattande, lämpligen diskuteras och lösas där de hör hemma och inte i det här sammanhanget. Här kan vi diskutera de vägledande principerna, och där är min uppfattning fullständigt klar, herr Bergqvist. Vi måste slå vakt om alla arbetsplatser i Göteborg. Vi har inte råd att förlora en enda, och vi skall också nu gä lill verket och försöka skapa de nya sysselsättningstillfällen som är nödvändiga med hänsyn till vad som händer på den göteborgska arbetsmarknaden.

Min inställning är alltså att detta problem måste lösas genom att företagen känner sitt ansvar för sysselsättningen och genom att vi tar ett samlat grepp om situationen i Göteborg.

Herr JAN BERGQVIST i Göteborg (s);

Herr talman! Herr Åsling, allt löser sig inte bara för att riksdagen beslutar att medbestämmandelagen skall gälla - med de försvagningar som herr Åsling har medverkat till. Det tar oerhört lång tid för de anställda innan de kan utnyttja de möjligheter som denna lagstifining ger dem. Det kan ta många är innan de anställda har en sä stark ställning i företagen all de kan uppväga kapitalägarnas övermakt. I det läget har samhället ett ansvar, och regeringen måste gä in och stödja de anställda när de slåss för livet om sina jobb.

De anslällda har i detta fall fört förtvivlade förhandlingar med företagsledningen. De har presenterat material, de har argumenterat och de har gjort allt som står i deras makt. Nu behöver de regeringens hjälp - de vädjar till regeringen om insatser så att de får behälla sina jobb. Då säger herr Åsling all vi skall ta upp frågan om Göteborgs arbetsmarknad i ett större sammanhang. Del är utmärkt, herr Åsling, men medan gräset växer dör kon. Redan nu häller man på och förbereder flyttningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om rätten att friköpa kronotorp

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Hermanssons (vpk) den 18 mars anmälda interpellation, 1976/77:119, och anförde;

Herr talman! Herr Hermansson har frågat mig vilken inställning regeringen har till kravet att kronotorparna skall garanteras rätten att få

friköpa lidigare arrenderad kronolägenhet för en symbolisk summa och om regeringen avser alt ta initiativ till att en utredning av bestämmelserna kring kronotorpen genomförs på annal sätt än genom domänverket, vilket är motpart till Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund.

Framställningar har gjorts av Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund om vissa ändringar i fråga om framräkningen av ersättning vid avträde av kronotorp. Med anledning härav uppdrog regeringen åt domänverket all - efter samråd med förbundet - komma in med förslag dels avseende sådana ändringar av nuvarande regler för bestämmande av ersättning vid avträde av kronotorp m. m. att de tillgodoser skäliga önskemål från kronotorparna, dels till åtgärder som avser att underlätta för kronotorpare alt med äganderätt förvärva lägenhet eller del därav.

Inom domänverket har en arbetsgrupp bildats för ändamålet. I denna är förbundet representerat. Gruppen har redan påbörjat sitt arbete och har planerat att slutföra detta under innevarande år. Jag har inte för avsikt att föreslå regeringen att utreda frågorna kring kronolorpen på annat sätt, ulan anser atl vi bör avvakta förslagen från domänverket.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätten att friköpa kronotorp

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Den här debatten handlar liksom den föregående om socialt ansvar, men ell ansvar som bör utkrävas av statsmakterna. Samtidigt som jag tackar industriministern för svaret på min interpellation tvingas jag notera alt han inte alls går in på fråga nr 1 som är huvudfrågan: Vilken inställning har regeringen till kravet att kronotorparna skall garanteras rätten att fä friköpa tidigare arrenderad kronolägenhet för en symbolisk summa?

Medan herr Åsling funderar pä vilken som är regeringens inställning till denna fråga skall jag nämna något om kronotorparnas historia och aktuella problem. Del är ingen stor folkgrupp, men den har en speciell historia. Jag lånar därvid materialet dels ur den bok, Kronolorpens folk, som år 1975 utgavs av socialhislorikern Bo Malmberg, dels ur skrivelser och vetenskapliga uppsatser om kronotorparnas problem.

1 slutet av 1800-talel och under 1900-talets tre första årtionden bosatte sig några tusental familjer i svenska statens skogar i de sex nordligaste länen. En kolonisationskampanj fördes över hela landet. Byggnader och, mark all odla upp utlovades. Dessutom förespeglades man möjligheter till arbete åt domänverket.

Det fanns fiera motiv bakom kolonisalionsprojektet. Statsmakterna försökte begränsa emigrationen. Det fanns också en rädsla för en radikalisering av de jordlösa och arbetslösa. Dessutom ville man skapa en arbetskraftsreserv i de nordligaste länen.

Vad kronotorparna och deras familjer fick var elt oerhört slit. Marken bestod ofta av myrmark och stenbackar. Byggnaderna var ibland bristfälliga. Utlovat lönearbete kunde ej alltid erhållas.

Som mest uppgick antalet kronotorp till omkring 2 600 vid 1920-ialets slut. Pä 1950-talet böriade nedläggningen. Jordbruk och skogsbruk skulle

4 Riksdagens protokoll 1976/77:104

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätten att friköpa kronotorp

rationaliseras. Den kapitalistiska strukturomvandlingen slog hårt också mot kronotorparna. Vid senaste årsskifte fanns det 533 kronotorp kvar.

Bland statsmakternas motiv för denna institution var del arbetskraftsbehovet som stod sig längst. Nu är också det bona. I domänverkets "anvisningar för kronotorp och äldre kronolägenheter i norra Sverige" frän 1975 säges cyniskt att kronotorpen inte är av något värde, eftersom de inte längre har någon "betydelse för tryggandet av domänverkets arbetskraftsbehov".

Författaren Sven Lindqvist förefaller att ha sammanfattat de kvarvarande kronotorparnas inställning på ett rikligt sätt när han i den förut omnämnda boken skriver om dem:

"Vi vill bli betraktade antingen som markägare eller som arbetare. Betraktas vi som markägare (vilket är vad vi helst vill och det var ju äganderätt man förespeglade oss när vi en gång flyttade hit) så kan vi och våra barn tryggt sitta kvar på jorden om vi så önskar. Vill vi istället flytta, så kan vi sälja marken som vilken annan småbrukare som helst, lill etl pris som ger oss lön för vår odlarmöda.

Betraktas vi inle som markägare, så vill vi istället bli betraktade som anställda arbetare. Då har vi odlat upp de här markerna på samhällets uppdrag. All samhället inte längre vill ha dessa marker uppodlade, atl samhället gjorde en felspekulalion när det gav oss detla uppdrag - det har inte med saken att göra. Vi vill ha betalt, inte för odlingarnas obetydliga marknadsvärde, utan för allt det arbete de har kostat oss."

Statsmakterna betraktar däremot kronotorparna varken som markägare eller anställda arbetare utan som arrendatorer. Villkoren anges i kontraktet. Statsmakterna svarar så här - fortfarande enligl Sven Lindqvist: "Betalt för ert arbete kan ni inte få, ty det utförde ni för egen räkning. Betalt för marken kan ni inte heller få, ty den har ni aldrig ägt."

Herr talman! Kronotorparnas situation är i mycket förminskad skala t. ex. de sydamerikanska nybyggarnas och arrendatorernas problem överfört på Sverige. De fiesta av oss anser det väl rimligt och motsvarande elementär hederlighet att de brännande internationella agrarproblemen måsle lösas genom alt de som med sin möda och svett brutit jorden också skall bli ägare till den. Vad vi tycker vara rikligt beträffande andra länder borde väl också gälla Sverige?

Mänga kronotorpare vill friköpa sina gärdar. Samtidigt kräver de en rimlig ersättning för det arbete de nedlagt. Men friköp vägras i många fall. Under tioårsperioden 1966-1975 har 26 kronolorparfamiljer fått avslag pä sina friköpsansökningar, och 48 friköpsärenden hade ännu inte blivit föremål för slutgiltig handläggning. Vad är del som stoppar friköpen? Det är angeläget att industriministern ger ett konkret svar på den frågan.

Atl döma av uppgifterna i en enkätundersökning varierar avgångsvederlagen från O kr. upp till 30 000 kr. 1 genomsnitt tycks kronoar-rendatorerna erhålla ca 10 000 kr. i avirädesersättning, konstateras i en undersökning. Vissa lämnade bidrag återkrävs och ett förslitningsavdrag

beräknas, baserat på praxis med 1,5 % per år. Bägge reglerna synes olämpliga. Kostnaderna för friköp varierar enligt enkätens uppgifter från 8 900 till 45 000 kr.

Del rimliga borde enligt min uppfattning vara att de kronotorpare som vill friköpa sina torp skall få rätt att göra detta till en summa av närmast symbolisk storlek. Del handlar inle om några stora arealer jämfört med statens samlade domäner. Det handlar heller inle om några stora nominella belopp, om staten skulle ge kronotorparna äganderätt till mark och byggnader. Därmed skulle man i någon mån ge kompensation för gångna års slit och mödor.

Kronotorparnas organisation har lill regeringen framfört sill missnöje med de nuvarande ersättningsreglerna och bestämmelserna om friköp. Ett antal motioner av riksdagsmän från olika partier, bl. a. från vpk men också av herr Åsling, väcktes i januari 1976 med krav atl kronotorparnas önskemål skulle tillmötesgås. Dessa motioner är ännu inte behandlade av riksdagen. Vad kronotorparnas organisation hade begärt var en opartisk utredning för juridisk bedömning av de bestämmelser domänverket till-lämpat mot sina arrendatorer.

Regeringen har gett domänverket i uppdrag att utreda bestämmelserna kring kronotorpen. Det bör anmärkas - som jag gjorde redan i interpeliationen - att domänverket betraktas som motpart till Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund och dessutom vid olika tillfällen visat en negativ inställning till en utredning. Man har direkt i remissvar till näringsutskottet sagt atl någon utredning behövs inle. Direktiven för utredningen har nu formulerats sä. att domänverket efter samråd med kronotorparnas organisation skall komma in med förslag om ändringar i viss riktning av reglerna för friköp och avirädesersättning.

Det lämpligaste hade varit att tillsätta en opartisk utredning såsom, kronotorparna själva begärt. Jag tycker att herr Åsling fortfarande bör överväga detta. Det är emellertid inte huvudfrågan, utan denna är, som jag tidigare betonat, att kronotorparna tillerkänns rätten till den jord som de odlar upp. Skulle del vara främmande för representanten för ett parti, som framför allt velal framstå som företrädare för de jordbrukandes intressen, alt ansluta sig lill denna principiella ståndpunkt?

Låt mig som avslutning på milt anförande än en gång fä citera Sven Lindqvist:

"Jag tycker det är otillständigt av det samhälle som en gång lockade ut dessa människor i skogarna att nu driva bort dem därifrån, om de eller deras efterlevande önskar stanna kvar. Jag tycker det är otillständigt atl de som vill flytta varken skall få arbetarens ersätlning för del nedlagda arbetet eller markägarens rättighet att sälja marken. Jag tycker att behandlingen av kronotorparna är ett avskyvärt exempel på hur folkets äganderätt kan missbrukas av ämbetsmän och funktionärer, medan folkets valda representanter tänker på andra saker. Jag anser att Sveriges riksdag ofördröjligen bör gottgöra sina försummelser och erbjuda sig att lösa kronotorparnas problem på deras egna villkor."

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätten atl fr/köpa kronolorp

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätten atl friköpa kronolorp

Herr lalman! Samtidigt som jag helt instämmer vill jag tillägga följande. Jag anser att regeringen måste deklarera en klar ståndpunkt i denna fråga. Är industriministern nu beredd att svara på den fråga jag ställt om regeringens inställning till kronotorparnas friköpsrätt?

Herr NORDIN (c):

Herr lalman! Även i en demokrati som vår händer det alt grupper kommer i kläm. I det genomorganiserade svenska samhället sitter man ofta mest trångt, om man utgör en minoritet och inte backas upp av de stora intresseorganisationerna med deras dominerande infiytande, de som både hörs och syns.

Kronotorparna är en liten minoritet i den svenska samhällsfamiljen, men låt oss inle glömma dem för den skull. Här kan man verkligen tala om del glömda folket. Herr talman! Bildligt talat är kronotorparna det svenska samhällets kurder: folket som har lovats eget land men ännu inle fått det. Löftet att kronotorparna skulle få friköpa sin jord har riksdagen givit upprepade gånger: 1918, 1929, 1943 och 1950. Sedan dess har inga nya kronolorp tagils upp. Hittills har del, trots dessa beslut, saknats en öppnande lösning i friköpsfrägan.

Jag kommer själv frän en kommun där många kronotorp har odlats upp och även lagts ned. Jag känner mänga som tillhör de knäckta ryggarnas folk. Men jag vill gärna säga att det ärmånga bland de kvarvarande kronotorparna som nu ställer förväntningar pä resultaten av de överläggningar som har initierats av regeringen, överläggningar där både domänverket och kronotorparna deltar. Hell naturligt kan dessa överläggningar ta lid, efiersom friköpsfrägorna berör en hel rad ömtåliga problem. Det gäller t. ex. konsekvensen av indexsystemet, värdeminskningsavdragen, bränslefrägan, byggnadshjälpen och odlingsbidragen. Och det hela hänger ju också samman med de avträdesbeslämmelser som man nu menar skall kunna förbättras. Här uppstår också frågan hur man skall dra gränsen mellan nyss träffade avgångsvederlag och dem som blir aktuella när vi nu förhoppningsvis fär nya. Det blir inte så lätta problem all lösa, och del kommer att ta tid.

Herr Hermansson gjorde en intressant historieskrivning, och efiersom jag har läst in ungefär samma material, kan jag intyga att den är korrekt. Men beträffande herr Hermanssons interpellation vill jag dock påpeka en sak.

Regeringens initiativ har inte väckt bestörtning hos kronotorparna -tvärtom. Jag har i dag talat med ledningen för Kronotorpareförbundet, och där säger man att överläggningarna har startat i god anda och alt man har gott hopp om atl nå fram till ett för kronotorparna bra resulial.

Jag skall inle här och nu ge mig in pä någon beiygsälining av domänverkels handlande under är som har gäll, allra minst i det förhandlingsläge man nu befinner sig i. Det får i så fall bli en annan gång. Men vad som nu kan sägas är all del faktiskt finns en hel del exempel atl hämta frän de försäljningar som under senare är skett av de enskilda

skogsbolagens arrendegårdar till arrendatorerna. Där har villkoren i flera fall varit relativt goda, och arrendatorerna har fått friköpa till hyggliga priser. Låt oss hoppas all något liknande kan ske i motsvarande fall vad gäller domänverket kontra kronotorparna. Här föreligger också den skillnaden atl kronotorparna har varit torpens uppodlare. Det innebär .som jag ser det att kronotorparna inte skall vara tvungna att betala del s. k. marknadspriset.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätten att friköpa kronotorp

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Hermansson frågar efter regeringens inställning, och han avslöjar väl därmed att han har missat poängen i mitt svar. Den omständigheten att jag som ansvarigt statsråd valde att be domänverket föranstalta om den aktuella utredningen i stället för alt, som annars skulle ha blivil fallet, tillkalla en opartisk utredning är ju regeringens sätt att markera att vi nu vill betona atl kronotorparna är en med domänverket jämbördig förhandlingspart.

Om man skulle ha tillsatt en opartisk utredning, hade man ju bollat frågan vidare och riskerat att hamna i samma situation som man befunnit sig i så många gånger tidigare, nämligen att utredningskvarnen hade malt och att åren hade gått i väntan på ett resultat. Vi valde vägen att be parterna direkt ta en förhandlingskontaki för att klara ut förhållanden som uppenbart inte har varit som de borde vara - så till vida ger jag herr Hermansson rätt.

Jag kan avge den principiella deklarationen att jag har den övertygelsen atl de som har odlat upp jorden också bör fä möjlighet all känna tillfredsställelsen i att äga den. 1 elt historiskt perspektiv finner man att det tagit lång tid att komma fram till dagens läge. Desto angelägnare fann jag det därför också vara att, som jag i början på december i fjol kunde göra, expediera ett regeringsbeslut om att en utredning av frågan skulle verkställas.

Jag vill bara tillägga alt jag, om det mot all förmodan skulle visa sig att utredningen och förhandlingen mellan parterna inte skulle ge önskat resultat, inte tänker tveka inför alt lyfta upp frågan på ett annat plan och eventuellt göra en opartisk utredning. Men jag har inget skäl alt iro alt den förhandling och den utredning som nu bedrivs skulle misslyckas. I den arbetsgrupp som arbetar med detta är dessutom domänverket företrätt av två ledamöter och kronotorparnas organisationer av två ledamöter, vilket ytterligare markerar att det är två jämbördiga parter som förhandlar om sina mellanhavanden.

Hen HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Herr Åsling säger att jag inte hade upptäckt poängen i hans svar. Men jag måste säga all herr Åsling fortfarande tydligen inte vill höra vad jag frågar om, för han svarade inte heller nu på den huvudfråga som jag har ställt, nämligen vilken inställning regeringen har till kravet atl kronotorparna skall garanteras rätten att friköpa tidigare

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätten att friköpa kronolorp

arrenderad kronolägenhet för en symbolisk summa. Det är den principiella frågan som jag har ställt till industriministern, men inte heller i sitt andra anförande svarade han på den.

Herr Åsling erkänner emellertid atl del har existerat förhållanden när det gäller kronotorparna som uppenbart inte varil som de borde vara. Det måste man hälla med herr Åsling om. Och det är ju det som kronotorparna själva har hävdat under en lång följd av år.

Nu menar industriministern att den arbetsgrupp som är tillsatt inom domänverket, och som efter samråd med kronotorparnas organisation skall komma in med vissa förslag, skall kunna lösa de här frågorna.

Om man läser vad domänverket har skrivit vid olika lillfällen måste man ställa sig något tvivlande till dessa förhoppningar. I ett remissvar av den 9 september 1976 säger verket direkt så här; "Inlösen av torpen pä kronoparkerna i Norrland och Dalarna enligt bestämmelserna i avtal och författningar är varken lämplig eller möjlig alt genomföra."

Del är alltså domänverkets officiella ståndpunkt som meddelas riksdagens näringsulskott.

I samma skrivelse säger verket att någon utredning över huvud taget icke är nödvändig. Därför lycker jag det är litet för ljusblått optimistiskt all som herr Åsling hysa förhoppningen atl den nämnda arbetsgruppen skall kunna lösa dessa problem. Jag önskar naturligtvis att industriministern skall få rätt i sina förhoppningar därför all det skulle ge möjlighet för kronotorparna atl äntligen fä rättvisa. Men den historia, som både herr Åsling och jag något litet känner till och som föranledde oss bägge att i januari i fjol motionera till riksdagen, antyder ju atl problemet inte är så lätt alt lösa enligt den metod som herr Åsling nu har valt.

I den motion som herr Åsling lämnade i januari förra året finns det på flera punkler olika ställningstaganden till kronotorparnas situation, och den molionen överensstämmer i långa stycken med den motion på vilken jag stod som förste undertecknare. Vi skilde oss alltså inte i alla punkler i värderingen av dessa frågor, ulan på en rad punkler fanns del en överensstämmelse mellan oss. Dä var herr Åsling alltså villig all ta ställning lill vissa principiella frågor, men i dag vill han inle göra det. Herr Åsling kan säga att då var han bara riksdagsman och nu är han ansvarigt statsråd, men jag menar att i denna sak skulle det vara oerhört värdefullt för kronotorparna om också regeringen genom herr Åsling ville deklarera en klar principiell inställning i den huvudfråga som jag har ställt. Det skulle stärka kronotorparnas förhandlingssituation, och jag tror det är angeläget.

Jag vill alltså än en gång ställa frågan om regeringens och industriministerns principiella inställning lill kravet att kronotorparna skall garanteras rätten till friköp av sina kronolägenheter fören närmast symbolisk summa.

Herr induslriminislern ÅSLING:

Herr lalman! Jag vill då svara pä den frågan med alt säga alt jag först

och främst inte tror att vi bör göra oss lill förmyndare för kronotorparna - de kan själva föra sin talan genom sin organisation och sina representanter i förhandlingen med domänverket. Därför bör vi här i kammaren avhålla oss från alt ge direktiv till två likvärdiga parter, som sitter för alt förhandla. Detla är min grundinställning. Och därför har jag ingen anledning att kommentera eller svara pä herr Hermanssons fråga om den symboliska summan, ulan jag vill bara hänvisa till de direktiv som regeringen har utfärdat för förhandlingarna och utredningen. De är otvetydiga i sitt omdöme, där det sägs all man skall utreda "ålgärder som avser alt underlätta för kronotorpare all med äganderätt förvärva" sina lägenheter.

Herr Hermansson vill göra gällande att jag i dag har en annan inställning till frågan än när jag skrev motionen i fjol, men detta är felaktigt. I milt ställningstagande som ansvarigt statsråd ligger ju samma grundinställning som kom till ullryck i motionen, där vi motionärer föreslog en utredning av den karaktär som nu verkställts. Del är ganska klart att med den verkställigheten både min och herr Hermanssons motions syfte har infriats. Sedan får vi avvakta och se vad resultatet av förhandlingarna blir. Uppfylls inte mina förhoppningar och förväntningar är jag, som jag sade tidigare, beredd all vidta andra ålgärder.

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätten au friköpa kronotorp

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag måste säga att herr Åsling nu gör mig fruktansvärt besviken. Det är nästan sä all jag mäste ta lillbaka de erkännsamma ord som jag i ett föregående inlägg yttrade om hans motion frän förra året. Han försöker nu göra gällande att det förhållandet att jag har tagit upp exempelvis kronotorparnas svära läge och ber att få reda på regeringens principiella inställning till friköpskraven skulle innebära att jag skulle vilja göra mig lill förmyndare för kronotorparna. Det är väl ändå alt försöka smila bakom en helt felaktig och orättvis beskyllning, herr Åsling!

Jag tror jag kan säga att varken herr Åsling eller jag avsåg att utöva något förmynderskap för kronotorparna när vi i fjol motionerade i den här frågan. Jag förutsätter all herr Åslings motion var grundad på en inställning som innebar att dessa människor skulle ges rättvisa och att riksdagen har att göra med den frågan, eftersom riksdagen är en del av statsmakterna och bär en del av ansvaret för behandlingen av kronotorparna. Jag försäkrar herr Åsling att del var i samma anda jag skrev min motion som jag nu har tagit upp frågan i interpeilationens form, eftersom jag tycker det är angeläget att det skapas klarhet om regeringens inställning.

Herr Åsling säger vidare att man inte kan ge direktiv till två likvärdiga parter. Jag tror emellertid inte det är korrekt att betrakta domänverket och kronotorparnas organisation som parter med likvärdig styrka vid förhandlingsbordet. Jag önskar att det skulle vara så -jag önskar t. o. m. atl kronotorparnas organisation skulle ha den större styrkan - men tyvärr

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Om rätten att friköpa kronotorp

visar historien att statsmakterna genom domänverket har utnyttjat sin övermakt vid olika tillfällen. De har fortfarande under de senaste åren sagt nej till rimliga krav om friköp från kronotorparnas sida, som jag visade med mina statistiska uppgifier vilka är hämtade frän domänverkets redovisningar.

Del behövs alltså ett slöd för att kronotorparna äntligen skall få rättvisa. Jag hade hoppals alt herr Åsling i dag skulle ställa upp för att ge dem det stödet. Jag beklagar att han inte vill göra del pä ett riktigt sätt.

Herr industriministern ÅSLING;

Herr talman! Jag lycker nog atl herr Hermansson nu misskrediterar domänverket. Hittills har domänverket saknat direktiv för att söka en positiv lösning av den här frågan. Nu har det, med den nya regeringen, fått klara direktiv att göra det i samförstånd med de berörda kronotorparna. Och då, herr Hermansson, lycker jag all det i någon mån är att sälla sig som förmyndare, om regeringen eller enskilda ledamöter, när parterna har träffats och arbetar med att hitta lösningar, skulle blanda sig i förhandlingarna och komma med pekpinnar och direktiv.

Nu skall vi låla förhandlingarna pågå. Det är också ett sätt atl hävda den självklara principen att här är det två jämbördiga parter som förhandlar, och det är en princip som jag är angelägen om. Kronotorparna har uppenbart inte tidigare betraktats som en jämbördig förhandlingspart. Nu är de det, och dä skall man också låta dem ha förtroendet att förhandla om sin egen situation.

Hen HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Herr Åsling känner lika väl som andra, som försökte att studera material om kronotorparnas situation på platsen eller genom litteratur osv., till de krav som kronotorparna så länge själva har ställt. Vad jag har begärt är att få reda pä regeringens inställning till dessa kronotorparnas egna krav. Det är väl, herr Åsling, inle någon inblandning i deras angelägenheter eller något försök alt sätta sig som förmyndare över dem. Det handlar bara om slödel åt kronotorparnas egna krav. Men när herr Åsling från regeringsbänken vägrar att ge detta stöd har det tyvärr en viss innebörd.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Föredrogs och hänvisades Skrivelse och propositioner 1976/77:78 lill näringsutskottei 1976/77:135 till skatteutskottet 1976/77:137 till arbetsmarknadsulskotlet

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1976/77:18 till finansutskottet

§ 15 Föredrogs men bordlades åter socialförsäkringsutskoltels belänkanden 1976/77:21-26 socialutskottets belänkanden 1976/77:23 och 25 kulturutskottets betänkande 1976/77:35 arbelsmarknadsutskotieis belänkanden 1976/77:18, 19 och 22

§ 16 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1976/77:131 och 132.

§ 17 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle socialutskottets belänkanden nr 25 och 23 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 18 Anmäldes och bordlades

Skatleutskotleis belänkande

1976/77:38 med anledning av propositionen 1976/77:92 om ändrade regler för skattetillägg enligl taxeringslagen (1956:623), m. m. jämte motion

Lagutskottets belänkanden

1976/77:19 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till Bokföringsnämnden jämte motioner

1976/77:23 med anledning av propositionen 1976/77:72 om ändring i jordabalkens regler om inteckning, m. m.

1976/77:24 med anledning av propositionen 1976/77:5 med förslag lill preskriptionslag, m. m.

Kuliuruiskoiieis belänkanden

1976/77:36 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till filmstöd jämte motioner

1976/77:37 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till regionala museer m. m. jämte motioner

1976/77:38 med anledning av propositionen 1976/77:82 om stöd till kulturtidskrifter

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Jordbruksutskoltets belänkanden

1976/77:18 med anledning av molioner om försöksdjursverksamheten

m. m. 1976/77:19 med anledning av motion om användningen av DDT-preparat

inom skogsbruket 1976/77:20 med anledning av motion om slybekämpningen 1976/77:21 med anledning av motion om miljödemokrati

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977 .

Meddelande om frågor

Näringsutskotlets belänkanden

1976/77:23 med anledning av propositionen 1976/77:53 med förslag till lag om särskilt tillstånd alt lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m. jämte motioner

1976/77:24 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser energihushållning m. m. jämte motioner

1976/77:25 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser mineralförsörjning m. m. jämte molioner

§ 19 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:1540 av herr Björk i Gävle

med anledning av propositionen 1976/77:77 om kontrollen av plantskoleväxter

1976/77:1541 av herr Börjesson i Glömminge m.fl.

1976/77:1542 av fru Hedvall

1976/77:1543 av herr Lorentzon i Ätran m.fl.

1976/77:1544 av hen Palme m.fl.

1976/77:1545 av hen Ringaby m.fl.

1976/77:1546 av herr Svensson i Skara

1976/77:1547 av hen Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:90 om semesleriag, m. m.

1976/77:1548 av hen Mattsson

med anledning av propositionen 1976/77:112 om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionalrörelse

1976/77:1549 av fru Ahrland

med anledning av propositionen 1976/77:115 om åtgärder för all underlätta förelagens uppgiftslämnande m. m.

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 5 april

1976/77:371 av herr Werner (vpk) till herr ekonomiministern om prissloppet:

Regeringens beslut om prisstopp är ett försök att underlätta genomförandet av den föreslagna momshöjningen. Prisstoppet skall emellertid icke gälla importerade varor, och för andra varor skall säljarna under vissa omständigheter kunna få dispens. Regeringens prisstopp tycks så-

ledes vara mycket ihåligt. Jag vill därför lill herr ekonomiministern ställa följande fråga:

Avser regeringen att förordna om en utvidgning och förlängning av del nu beslutade prisstoppet?

1976/77:372 av fru Marklund(vpk) lill herr statsministern om de allmänna barnbidragen:

Barnbidragen har under lång tid släpat efter prisutvecklingen. Inte heller den nu planerade höjningen är tillräcklig för all hämta upp denna eftersläpning. Men den är mest alt se som ett skådebröd för att mildra intrycket av den verkliga karaktären hos de ekonomisk-politiska åtgärder regeringen föreslagit. Jag vill mot denna bakgrund fråga herr statsministern: Avser regeringen att ta initiativ för att göra de allmänna barnbidragen värdebeständiga?

1976/77:373 av herr Svensson i Malmö (vpk) till herr statsministern om devalveringen:

Mot bakgrund av den beslutade devalveringen av den svenska kronan vill jag lill herr statsministern ställa följande fråga:

Vill statsministern ge riksdagen en redogörelse för skälen till och verkningarna av devalveringen av kronan?

1976/77:374 av herr Hermansson (vpk) lill herr ekonomiministern om den föreslagna höjningen av mervärdeskatten:

I valrörelsen lovade de borgerliga partierna skattesänkningar. I regeringsställning har de dock handlat på ett annal sätt. Jag vill därför fråga herr ekonomiministern:

Anser regeringen au en höjning av mervärdeskaiten slår i god över-ensslämmelse med givna utfästelser om skattesänkningar?

den 12 april

Nr 104

Tisdagen den 12 april 1977

Meddelande om frågor

1976/77:375 av fru Frcenket(fp) till herr jordbruksminislern om varningsmärkning av hälsovådliga krukväxter:

Varor som kan förorsaka förgiftningar mäste vara försedda med varningstext. Men krukväxter undanias tydligen frän gällande bestämmelser. Del händer också ganska ofta att barn blir förgiftade genom alt äta av giftiga krukväxter. Någon form av varningstext skulle underlätta för dem som har hand om barn alt undvika atl barnen kommer i kontakt med sådana växter.

Avser herr jordbruksminislern atl medverka till atl skyldigheten att märka hälsofarliga varor utsträcks till att omfatta även krukväxter som

Nr 104

Tisdagen den 12aprill977

Meddelande om frågor

kan ge upphov till förgiftning eller som pä annat sätt kan vara hälsovådliga?

1976/77:376 av herr Lövenborg (-) till herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för all trygga sysselsättningen för byggnadsarbetare i Norrbotten:

Länsarbetsnämnden i Norrbotlen har gjort en specialinventering av byggarbeismarknaden i Norrbotten med avseende på betongarbetare, trä-arbetare, murare och övriga byggnadsarbetare. Inventeringen visade att sedan hänsyn tagits till de beslul som regeringen log i januari om tidigareläggning av vissa byggnadsobjekl kommer ändock arbetslösheten inom nämnda grupper att ligga vid minst 1 000 personer. Siffran väntas stiga till 1 500 under första halvåret 1978.

Mol denna allvarliga bakgrund vill jag fråga herr arbetsmarknadsministern:

Vilka ytterligare ålgärder ämnar regeringen vidta för att skapa full sysselsättning åt byggnadsarbetarna i Norrbotten?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 17.43.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen den 12 april

Herr Ahlmark, arbetsmarknadsminister 3 Fru Berglund (s) 6, 8, 9

Herr Bergqvist, Jan, i Göteborg (s) 25, 30, 33, 35, 36 " Biörck i Värmdö (m) 10, 11

Hermansson (vpk) 37, 41, 43, 44 " Hjorth (s) 13, 14, 15

Johansson, statsråd 12, 14, 15, 16, 17 " Nordin (c) 40 Fru Olsson, bosladsminister 17 Herr Olsson i Edane (s) 22, 23 Fru Sundström (s) 4, 5 Hen Svanberg (s) 15, 16, 17 Fru Troedsson, statsråd 3, 4, 5, 6, 8, 9 Herr Wennerfors (m) 18

Wikström, utbildningsminister 10, 11, 12

Åsling, industriminister 22, 23, 24, 29, 31, 34, 36. 41, 42, 44

Riksdagens protokoll 1976/77:104 Tisdagen den 12 april

Riksdagens protokoll 1976/77:104