Riksdagens protokoll 1976/77:102 Torsdagen den 31 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:102

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:102

Torsdagen den 31 mars

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen.

§ 1 Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1976/77:19 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser vissa anslag för budgetåret  1977/78 till allmän försäkring m. m. jämte motioner.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 Folkpensioner, m. m.

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 8 (socialdepartementet) under punkten B 4 (s. 42-46) föreslagit riksdagen atl till folkpensioner för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 20 250 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:136 av herr Werner m.fl. (vpk), vari hemställts

1.    att riksdagen hos riksförsäkringsverket begärde utarbetande av enhetliga regler för utbetalning av vårdbidrag och beskattning av dessa,

2.    att värdbidragen till föräldrar med svårt handikappat barn höjdes till en summa motsvarande 30 000 kr.,

1976/77:184 av hen Werner m.fl. (vpk), vari hemställts

1.    att riksdagen uttalade att pensionsförbätiringarna för landets pensionärer som målsättning borde ha en höjning av utgående pensionsförmåner till 65 96 av den genomsnittliga induslriarbetarinkomsten,

2.    atl riksdagen beslutade alt i syfte att mildra eftersläpningen av kompensationen för inträffade prisstegringar nuvarande regler ändrades sä att basbeloppet omräknades då den inträffade förändringen av del allmänna prisläget uppgick till 2 % mol f n. 3 96 och att anta av motionärerna framlagt förslag lill ändring i 1 kap. 6 ;; lagen om allmän försäkring,

3.    all riksdagen beslutade alt frän och med I januari 1978 grundpensionen för ensamslående skulle höjas från f n. 95 till 99 % av basbeloppet och från 77,5 lill 84,5 96 av basbeloppet för vardera av tvä pensions-berättigade makar och att anta av motionärerna framlagt förslag till ändring i 5 kap. 2 j lagen om allmän försäkring.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

1976/77:254 av herr Larsson i Vänersborg m. fl. (s).

125

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

1976/77:345 av herr Gahrton (fp), vari hemställts

1.    att riksdagen begärde att regeringen skulle låta pensionärsorganisationerna få representation i indexnämnden,

2.    atl riks;dagen begärde att regeringen vidtog åtgärder för att garantera pensionärerna medverkan vid fördelningen av folkhushållets tillgångar,

3.    att riksdagen beslutade överlämna molionen i övrigt till pensionskommittén och 1972 års skatteulredning,

1976/77:349 av fru Hörnlund m. fl. (s),

1976/77:465 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts,

1.    atl riksdagen beslutade uttala alt en ändring av reglerna enligt lagen om huslrutillägg och kommunala bostadstillägg skulle företas, innebärande alt del avdragsfria beloppet uppräknades för ensamslående pensionär till 4 000 kr. samt för ett pensionärspar till 6 000 kr.,

2.    atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om alt förslag enligt ovan snarast utarbetades och förelades riksdagen för beslut,

1976/77:677 av fru Andrén (fp) och herr Molin (fp),

1976/77:682 av fru Håvik (s) och fru Hörnlund (s),

1976/77:688 av herrar Nilsson i Kristianstad (s) och Johansson i Jönköping (s),

1976/77:695 av hen Ringaby m. fl. (m),

1976/77:1071  av fru Ahriand (fp) och fru Fraenkel (fp),

1976/77:1074 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Polstam (c),

1976/77:1076 av herr Böriesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen gav regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av inkomstprövningen av änkepension inom folkpensioneringen, och

1976/77:1298 av herr Palme m. fl. (s), såvitt nu var i fråga (yrkandet

1).

126

Utskottet hemställde

1.    beträffande uppräkning av folkpensionens grundbelopp att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:184, yrkandet 3,

2.    beträffande uttalande om folkpensionerna alt riksdagen skulle avslå molionen  1976/77:184, yrkandet 1,

3.    beträffande plan för jämställdhet mellan gifta och ogifta i folkpensionshänseende att riksdagen skulle avslå molionen  1976/77:1071,

1.    beträffande omräkning av basbeloppet att riksdagen skulle avslå molionen  1976/77:184, yrkandet 2,

2.    beträffande representation för pensionärsorganisationerna i den s. k. indexnämnden m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:345, yrkandena 1 och 2,

3.    beträffande slandardsäkring och beskattning av folkpensionen atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:345, yrkandet 3,

4.    beträffande inkomstprövning av änkepension att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1076,

5.    beträffande inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:465,

6.    beträffande vårdbidrag att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:136 och  1976/77:682,

10.   beträffande bidragsförskott i vissa fall att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:349,

11.   beträffande handikappersättning atl riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:254, 1976/77:677, 1976/77:688, 1976/77:695, 1976/77:1074 och 1976/77:1298, yrkandet 1,

12.   atl riksdagen med bifall till regeringens under punkten B 4 framlagda förslag till Folkpensioner för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 20 250 000 000 kr.

Reservation hade avgivits beträffande representation för pensionärsorganisationerna i den s. k. indexnämnden m. m. av fröken Bergström (fp) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill yrkandet 1 och med avslag pä yrkandet 2 i motionen 1976/77:345 hos regeringen begärde alt pensionärsorganisationerna skulle erhålla representation i indexnämnden vid statistiska centralbyrån.

Till betänkandet hade fogats ell särskilt yttrande av herr Karlsson i Ronneby, fru Håvik samt herrar Marcusson, Nilsson i Kristianstad, Nilsson i Norrköping och Larsson i Vänersborg (samtliga s).

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! I dessa dagar är de stora arbetsmarknadsorganisationerna invecklade i en hård kamp om det ekonomiska utrymmet. Bl. a. spelar kompensationer för prisökningar en väsentlig roll i avtalsrörelsen. De människor som blir berörda av prisökningarna, som fär sin köpkraft minskad genom prisökningarna, medverkar själva i arbetet för alt fä kompensation. Men en mycket stor grupp i samhället står maktlös inför prisökningarnas häriningar- det är 1,8 miljoner pensionärer. Visserligen har vi i dagarna kunnat läsa i tidningarna om pensionshöjningar som ett resultat av det index som i teorin skall följa prisökningarna och som nu har utlösts. Fyra fem tior mer i månaden får pensionären, och det är i och för sig gott och väl. Men för att la elt exempel så kunde vi

127

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

i går i tidningarna läsa att en central vara i varie svenskt hushåll, nämligen kaffet, går upp med ytterligare 6 kr. per kilogram tisdagen efter påsk. Det betyder en höjning med i runda tal 15 96 av kaffepriset, eller flera gånger mer än vad del allmänna konsumentprisindexet har gått upp. På samma sätt är del med en mängd andra varor. Visst belastas vi alla av prisökningarnas problem, men det är endast folkpensionärerna som inte bara har sina utgifter ulan också sina inkomster direkl sammankopplade med prishöjningarna. Därför är del ganska viktigt för dem hur den sammankopplingen sker.

I dag är det den s. k. indexnämnden som i huvudsak sköter utformningen av sammankopplingen mellan prisökningarna och folkpensionärernas inkomster. Där finns representanter för konsumentverket, KF, Jordbrukets utredningsinstitut, Sveriges köpmannaförbund, LO, TCO, SACO/SR m. fi. Men där finns ingen representant för pensionärsorganisationerna. Om denna sammansättning skriver utskottsmajorilelen; "Såvitt ulskottel kan bedöma utgör nämndens allsidiga sammansättning en betryggande garanti för att pensionärernas intressen blir vederbörligen beaktade vid nämndens ställningstaganden." Mol den bakgrunden yrkar man avslag pä min motion där jag bl. a. har yrkat jusl representation för pensionärsorganisationerna i indexnämnden.

Herr lalman! Är det inte elt ganska fantastiskt yttrande frän utskoitsmajoriteten? Man säger, ulan ett ords motivering, alt en stor samhällsgrupps intressen vederbörligen förutsätts bli beaktade i ett beslutsorgan lill vilket de själva inle betraktas som värdiga att utse representanter. Det är som om det gällde barn, som om det gällde djur som man självklart utgår ifrån skall fä sina intressen företrädda av andra grupperingar, av andra beslutsfattare än dem som de själva skulle kunna utse. Det gäller ändå nästan en femtedel av landels befolkning som av majoriteten i utskottet inte betraktas som fullmyndig nog att utse egna representanter i ett beslutsorgan som är centralt för utvecklingen av deras inkomster.

Del finns, jag skulle nästan vilja säga självklart, en reservation i den här frågan från folkpartiet. Vår representant i utskottet yrkar i della avseende bifall till molionen, vilket alltså innebär att pensionärsorganisationerna skulle få utse representanter i indexnämnden. Jag yrkar bifall till den reservalionen.

128

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Frän vänsterpartiet kommunisternas sida bestrider vi inte alt det materiella läget för landets folkpensionärer jämfört med lidigare förhållanden undergått förbättringar- fattas bara annat!

Vi hävdar emellertid atl dessa förbällringar är absolut otillräckliga, och vi hävdar dessutom - och del är vi ganska ensamma om i denna kammare - alt man måste anlägga en hell annan syn på frågan vilka anspråk på levnadsstandard som mäste ställas när del gäller våra pensionärer. Det kan inte godkännas atl med en rimlig pension skall avses en nivå ett stycke ovanför vad begreppet existensminimum anger. Vi

har försökt all vinna gehör för den bedömningsgrund som den slörsla pensionärsorganisationen i vårt land, PRO, under flera år hävdat, nämligen en viss anpassning till den genomsnittliga induslriarbetarinkomsten, vilket har uttryckts genom procentandelen 65 96.

Men från såväl den nuvarande som den förra regeringen vägrar man ingå på denna frågeställning. Under en lång följd av år hänvisades enbart till de årligen med 3 96 på basbeloppet uppräknade pensionstillskotten. Något annal fanns inte alt hänvisa till. Försl frän den 1 januari 1975 genomfördes en allmän höjning av grundpensionen. Dessförinnan fick man gå så långt lillbaka som till mitten av 1960-talet för att hitta en höjning.

PRO:s uppskattning för något år sedan löd på alt andelen för en pensionär av den genomsnittliga industriarbelarlönen var något mer än 29 96. Beräkningar med samma förutsättningar för 1976 som för 1974 - dvs. inget bostadstillägg för vare sig pensionären eller industriarbetaren - uppvisar som resultat t. o. m. en minskad andel av den genomsnittliga induslriarbetarinkomsten.

Dagens pensionärer får i ökande grad ATP ovanpå grundpensionen - faslän beloppen i allmänhet ännu är blygsamma. Denna del avräknas dock från pensionstillskotten. Påslaget genom pensionslillskotten är således inte lika med det nominella beloppet för pensionslillskotten. Man kan också uttrycka saken så alt pensionärernas ATP som tilläggspension betraktad blir reducerad. Pensionstagare vars ATP överstiger den garantinivå systemet med pensionstillskott avser all erbjuda får inle alls del av de höjningar av dessa tillskott man brukar hänvisa till som bevis för pensionsförbättringar.

Del är alltså fullt befogal atl en ny förbättring av grundpensionen genomförs.

Skall pensionärerna kunna nå upp lill en höjd andel av den genomsnittliga induslriarbetarinkomsten är del fullt befogal all höja grundpensionen. Argumentet i utskottets betänkande att pensionskommittén inom kort kommer med sina överväganden om standardsäkring av pensionssystemet förvånar verkligen. Del kan inte utgöra skäl mol en uppräkning av grundpensionen - framför allt inte därför atl vpk-motionen också förordar elt ytterligare steg pä vägen alt utjämna olikheterna i pension mellan ensamstående och gifta resp. sammanboende. Utskottet kan inte gä emot det av riksdagen uttalade principiella ställningstagandet lill förmän för jämställdhet mellan gifta och ogifta i folkpensionshänseende. Det måste ske etappvis, säger utskottet.

Men vpk har inle yrkat på all full jämställdhet skall genomföras i etl sammanhang. Moiionsyrkandel går ut på atl nå upp lill 84,5 % av basbeloppet för envar gift pensionstagare mot 99 96 för ensamstående. Höjningen föresläs bli 4 96 för ensamstående men 7 % för vardera av tvä makar eller sammanboende. Folkpariimoiionärerna fru Ahrland och fru Fraenkel vill ha en plan, men saknar varie förslag om att nu ta något

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

130

enda steg på vägen mot att uppnå sådan jämställdhet, alltså att utställa ett löfte.

Vi har en ökande prisstegring, en galopperande inflation. Men för pensionärerna betyder regeln alt basbeloppet höjs efter inträdd prisstegring om 3 96. Stannar prishöjningen därunder, riskerar de alt höjt basbelopp och därmed kompensation för inträdda prisstegringar kommer med ännu längre mellanrum, dvs. eftersläpning.

En sänkning av procenttalet frän 3 96 till 2 % skulle innebära en tätare reglering av basbeloppet och en bällre anpassning av de som värdebe-sländiga utgående pensionsbeloppen till den faktiska prisnivån. Även denna rimliga åtgärd avstyrker utskottet - med hänvisning lill en borgerlig motion om en undersökning av pensionärernas konsumtionsmönster. Denna överlämnades till pensionskommittén för behandling, och nu måsle resultaten av kommitténs överväganden kring denna i december 1975 väckta motion avvaktas. Man brukar ibland tala om de obotfärdigas förhinder!

Utskottet avstyrker vidare vpk-motionen 465 om en uppräkning av de beloppsgränser för sidoinkomsler vid vilka reducering av de kommunala bostadstilläggen får ske. De nuvarande högsta beloppen - 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär - fastställdes år 1969. Att vägra en anpassning till aktuella förhållanden i kostnads- och prishänseende just på detla för landets folkpensionärer så betydelsefulla område är ingenting mindre än en oförsynthet. Atl reduktionsfaklorn fr. o. m. den I januari 1975 ändrats lill en tredjedel gör det ju inle mindre orimligt all behälla de ålderstigna inkomslprövningsgränserna. I en motion 1975/76:2058 av herr Ahlmark m. fl. yrkades också på en höjning av dessa inkomsigränser. Att inle herr Ahlmark när han nu sitter i regeringen begagnat sin möjlighet all uppnå bifall lill sitt motionsyrkande tillhör väl de märkligheter som herr Ahlmark står för.

Till sist något om vårdbidragen för handikappade barn.

Det vårdbidrag vi har i dag för dem som i hemmen vårdar handikappade barn är för samhället en billig lösning. Det finns ungefär 11 000 sådana här barn. Vi föreslår i den situation som råder med brist på vårdinstitutioner en höjning från ca 15 000 kr. per år i fullt bidrag till 30 000 kr.

Det kan inte förnekas att det skett förbättringar även på det här området, men det måsle vara otillfredsställande att den som vårdar en svårt handikappad i hemmet inle värdesätts för det arbetet. Det går inte atl bortse från det faktum att skall man likna detta arbete vid etl annat arbete, vilket som helst, för vilket arbetsgivaravgifter och sjukförsäkringsavgifter utgår utöver lön, ter sig dessa nuvarande 15 000 kr. per år mera som ell hän. Det föreligger trots allt, oavsett vad utskottet anför, en orättvis behandling i skattehänseende. De olika taxeringsnämnderna i landet gör olika bedömningar. Det har vi också påvisat i vår motion. Det är av den anledningen som vi har föreslagit att riksförsäkringsverket skall utarbeta enhetliga regler för utbetalning av vårdbidragen och för beskattningen av desamma.

Herr lalman! Jag vill yrka bifall till motionerna 184 och 465 i deras helhet samt till del nu framlagda särskilda yrkandet att riksdagen med anledning av motionen nr 136 och med avslag på motionen nr 682

1.    hos regeringen begär atl riksförsäkringsverket får i uppdrag alt utarbeta enhetliga regler för utbetalning av vårdbidrag och beskattning av dessa,

2.   hos regeringen begär förslag om höjning av vårdbidraget lill föräldrar med svårt handikappat barn till en summa motsvarande 30 000 kr.

Fru HÅVIK (s);

Herr talman! Herr Gahrtons inlägg skall jag här inte på något sätt bemöta. Jag vill säga det inledningsvis, så herr Gahrton inte tror all del glöms bort. Herr Karlsson i Ronneby kommer senare under debatten all ta upp den frågan.

Jag skall inledningsvis rikta mig något till hen Franzén. Vi vel alla att pensionerna är värdesäkrade genom anknytningen till basbeloppet. Däremot har pensionskommittén fält i uppdrag atl utreda frågan om pensionernas slandardsäkring. Del är ett känt faktum att kommittén inom kort kommer alt redovisa sina överväganden i ell betänkande. Det skulle inle vara klokt alt rusa ut och fatta ett beslul innan vi sett resultatet av pensionskommitténs arbete.

När det gäller basbeloppets beräkning är det alldeles riktigt som herr Franzén säger att den frågan ingår i pensionskommitténs uppdrag. Men herr Franzén är kanske något oförsiktig i debatten när han talar om de obotfärdigas förhinder och hänvisar lill att pensionskommittén utreder dels frågan om standardsäkringen, dels frågan om pensionärernas konsumtionsmönster och alt pensionskommittén därutöver i anledning av en skrivelse från PRO skall titta på hur mänga procentenheter konsumentprisindex skall stiga innan det ger anledning till en förändring av basbeloppet.

I december 1975 anslöt sig herr Franzéns partikamrat herr Olsson i Stockholm till utskottsmajoriteten och i kammardebatten den 10 december påpekade han all han ansåg det rikligt att pensionskommittén fick detla uppdrag. Nästa gång ärendet var uppe lill behandling var i maj 1976. Då fanns inte heller någon reservalion från vänsterpartiet kommunisterna, ulan man anslöt sig fortfarande till den ståndpunkten atl pensionskommittén skulle handlägga denna fråga. I november 1976 var ärendet senast uppe, och då gick del igenom ulan att någon talare var anmäld. Inte heller representanter för vänsterpartiet kommunisterna hade något att erinra. Jag har därför utgått ifrån att man avvaktar pensionskommitténs överväganden och resultat, atl detla plötsliga inlägg i kväll bara är en tillfällighet och atl det vi har hört från herr Franzéns företrädare fortfarande gäller.

När det gäller årsinkomsten för inkomstprövning för rätt till huslrutillägg och kommunall bostadstillägg hänvisar ni till att inkomslgränsen fastställdes 1969. Det är alldeles riktigt att del skedde vid den tidpunkten.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

131

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

132

men det kanske förtjänar alt erinras om atl riksdagen 1974 beslutade om väsentligt mildare reduktionsregler för inkomster överstigande I 500 kr. för ensamslående pensionär och 2 000 kr. för makar. Före denna tidpunkt påverkade hälften av inkomster överstigande nämnda belopp det kommunala bostadstillägget. Enligt riksdagens beslut 1974 blir reduktionsfaktorn en tredjedel. Del innebär alt den här bestämmelsen väsentligt mildrar marginaleffekterna för pensionärer med relativt låga sidoinkomster, och det var i första hand dem vi hade atl tänka pä.

Nu har skatteutredningen alt framlägga förslag om pensionärernas beskattning. Utredningen skall slutföra sitt arbete före utgången av november månad. Därför måste herr Franzén ge mig rält när jag påstår atl den prövningsfria årsinkomsten har ett nära samband med den frågan.

Slutligen begär herr Werner m. fi. i motion 136 att vårdbidraget lill
förälder med svårt handikappat barn skall höjas till 30 000 kr. och hem
ställer all riksförsäkringsverket får i uppdrag all utarbeta enhetliga regler
för utbetalning och beskattning av bidraget.       '=

I samband med föräldraförsäkringsreformen 1973 skedde en väsentlig förbättring av värdbidraget. Bidraget blev pensionsgrundande, och rätt till förvärvsavdrag vid beskattningen har för fiertalet vårdnadshavare inneburit en förbättring i förhållande lill det tidigare värdbidraget.

Vårdbidraget är avsett som ell grundläggande försörjningsslöd, och f n. utgör fullt bidrag närmare I 300 kr. per månad. Den 1 april sker en höjning, dä basbeloppet ökar från 10 700 till 11 100. Värdbidraget är således knutet lill folkpensionen och utgår högst med belopp som motsvarar hel förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott.

Även den här frågan följs med största uppmärksamhet. I och med alt vi fick föräldraförsäkringen tillsattes en utredning med uppgifi alt följa utfallet av reformen. Utredningen skall bedöma reglerna om bl. a. vårdbidraget, och pensionskommittén skall, som jag tidigare nämnt, presentera resultatet av sina överväganden om standardsäkring av pensionssystemet. Det är uppenbart att resultatet av båda dessa utredningar kan bli av betydelse för denna fråga.

Jag är övertygad om alt herr Franzén i en replik kommer att säga all vi bara hänvisar lill utredningar. Men, herr Franzén, många gånger har vänsterpartiet kommunisterna självt föreslagit en utredning eller anslutit sig till förslag om utredning. Menar man allvar med atl en utredning skall arbeta med en fråga, sä bör man avvakta utredningens förslag. Sedan har man självfallet rätt att göra invändningar mol del och komma med förslag till förbättringar, om man har några sådana.

Herr talman! Pä dessa punkter yrkar jag avslag pä vpk-molionerna.

Utöver detla skall jag ta upp ett särskilt yttrande som är fogat lill utskottets betänkande. Under en följd av är har fru Hörnlund och jag motionerat om det förhållandet att en utländsk moder till elt svenskt barn inte har rätt till vårdbidrag. Nu skriver utskottet atl pensionskommittén har att behandla frågan och kommer alt göra del i ett delbetänkande som skall lämnas nu i vår. Därmed låter jag mig nöja.

Jag förstår inle atl inle utskotlsmajoriteten hade samma välvilliga syn på en annan av våra molioner. Om vårdnadshavaren är av utländsk börd, och barnet och vårdnadshavaren är bosatta här i landet i minst sex månader kan de få etl bidragsförskott pä över 4 000 kr. Men rätten till detta bidragsförskott upphör när den av föräldrarna som inte har vårdnaden av barnet avlider. Det upplever vi motionärer som en orättvisa. Orsaken till att familjen är splittrad bör inte påverka rätlen till bidrag i detla sammanhang. Vi menar alt dessa barn borde ha rält lill barnpension. Men eftersom hela barnpensionssystemet och värdbidragssys-lemet är knutet lill folkpensionen krävs del svenskt medborgarskap.

De barn det är fråga om har många gånger svårigheter och särskilda behov, både i lekskola, förskola och skola.

Jag bedömer det som orättfärdigt atl man skall frånta en sådan splittrad familj rätten till etl ekonomiskt stöd.

I utskottets belänkande slår atl pensionskommittén skall pröva denna fråga, och i avvaktan på dess betänkande är man inle beredd alt medverka till en lagändring. Jag anser också att vi bör avvakta etl förslag, men nog hade det varit av intresse att dessa frågor hade behandlats i ell sammanhang och att del i del delbetänkande som vi har att vänta i vår hade funnits elt förslag om barnpension till dem som tidigare har haft bidragsförskott.

Herr talman! Jag har inget yrkande på denna punkt, men när nu ulskottsmajoriteten inte lyfter fram den här saken hoppas jag all pensionskommittén förslär vikten av att frågorna behandlas i ell sammanhang.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

Herr FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fru Håvik hade alldeles rätt när hon misstänkte att jag skulle begära replik. Jag kanske dock inte använder exakt den formulering som fru Håvik trodde alt jag skulle göra. Jag kan i stället ta den formulering som fru Håvik använde - den om atl ha frågorna under uppsikt. Vad hjälper del alt man står vid sidan om och har frågan under uppsikt i en pensionskommitté när infiationen galopperar ifrån både oss och pensionärerna. Jag tycker att del finns anledning alt verkligen se lill att grundbeloppen höjs. Och som jag sade i milt första inlägg står det inte i motsättning till det utredningsarbete som pensionskommittén håller på med.

Det är riktigt atl reduktionsfaklorn för hustrutillägg och bostadstillägg vid en inkomst pä över 2 000 kr. resp. 1 500 kr. har sänkts från 50 % till en tredjedel. Ännu 1977 - åtta år efter det att beloppen fastställdes - räknar man dock med samma belopp som 1969, fru Håvik. Vi tycker alt det finns anledning att höja del beloppet. Kostnadsutvecklingen har ökat och även industriarbetarlönerna, som jag tidigare redovisade.

Det är riktigt att vårdbidraget är knutet till pensionen. Svårt handikappade barn klarar sig emellertid inte själva. Normala människor som har pension kan som regel klara sig själva, men ett svårt handikappat barn som får denna pension måste ha någon som hjälper sig. Och man kan väl

133

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

kosta på sig att erkänna atl koslnaderna för den vården överstiger pensionen.

Naturiigtvis skall man låta utredningar arbeta, men tyvärr lar utredningar många gånger för lång tid på sig, och det märks speciellt i en situation med hög infiationstakt - en sådan som vi har haft det senaste året och som vi beräknas fä under del kommande året.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle;

Herr talman! Först vill jag undanröja en missuppfattning frän herr Franzéns sida. Barnet har ingen pension, utan vårdaren fär ett belopp som motsvarar full förtidspension för att värda barnet. Vi kommer litet snett i debatten om vi säger alt barnet har pension - barnpension är något hell annat.

Herr Franzén medger atl utredningar skall få arbeta med dessa frågor. När del gäller de basbeloppsanknutna pensionerna och konsumentprisindex har kommunisterna också delat den uppfattningen. Vid tre olika tillfällen, senaste gången i november, ansåg de atl pensionskommittén skulle arbeta med den saken.

Nu vet vi alt kommittén kommer med ett förslag i vår. Jag förslår inte hur vi bringar frågan närmare sin lösning genom att anta den motion som vänsterpartiet kommunisterna har. Den kanske inte alls ligger rätt. Jag rekommenderar herr Franzén att även när det gäller standardsäkringen av pensionerna avvakta. Kanske inte heller det som vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit är det riktiga. Del finns ju då möjligheter att återkomma när en proposition i frågan föreligger.

När del gäller reduktionsfaklorn medgav jag atl beloppen fastställdes 1969-så långt var molionen riklig. Men nog hade i ärlighetens namn varit bra om man i motionen också hade berört alt reduktionsfaktorn har förändrats. Det är väl ändå av väsentlig betydelse atl reduktionsfaklorn 1974 ändrades från 50 96 till en tredjedel. Därmed harjag inte sagt atl den i dag ligger rält, men jag har pekat på atl även denna fråga är under behandling.

Jag tycker alt det är klokt att vänta på förslagen från pensionskommittén vilken, som jag bedömer det, har myckel stor erfarenhet av att handlägga dessa frågor, inte minst med tanke pä alla de förslag lill reformer som har kommil från denna kommitté.

134

Herr FRANZÉN (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Vi skulle naturligtvis kunna stå här och hacka på varandra hur länge som helst, fru Håvik, men jag tänker inte göra del.

Jag tycker inte att del förändrar något i sak om det är barnet eller föräldern som har ca 15 000 alt röra sig med. Summan är för de här människorna densamma, vare sig den utbetalas till barnet eller till föräldern i fråga. Det är de båda tillsammans som skall leva på pengarna. Därför anser vi att del är för litet.

I övrigt kan man naturligtvis säga att inle heller vi i vpk tagit upp frågan under ett par års tid, men vi tycker nu att det har blivit en sådan

prisslegringstakl atl det finns anledning all på nytt göra det. Del är ju inle sä enkelt au när utredningen väl har lagt sill förslag beloppen genast kan höjas. Utredningar brukar ju remissbehandlas och sedan skall regeringen ta sin tid på sig för att bedöma remissbehandlingen och komma med en proposition innan det finns möjligheter att riksdagen kan fatta ett beslut. Och innan det får giltighet har säkerligen pensionerna sjunkit avsevärt i förhällande till den genomsnittliga industriarbelarlönen.

Jag vidhåller atl det inte råder någon motsättning mellan all nu höja grundbeloppen och att vänta på vad utredningen kommer fram lill.

Fru HÅVIK (s) kort genmäle;

Herr talman! Del är inte så enkelt alt man bara kan anta ett förslag som kommunisterna har lagt när det gäller alt ändra den omfattning i vilken konsumentprisindex skall påverka basbeloppet före dessa pensioner. Man har glömt att studiemedel, bidragsförskott och en rad andra stöd i samhället också är basbeloppsanknutna. Delta gör att man bara har kommit en halv bil på väg.

Jag lycker all del är vikligl att man använder rätt terminologi - om man kallar del pensioner till barn eller vårdnadsbidrag till den som värdar det handikappade barnet - inte minst med hänsyn till dem som läser kammarens protokoll och kanske tror att de kan hämta några visdomsord därur.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, rn. rn.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr lalman! Handikappersättningen har tagils upp i ett fiertal motioner, som behandlas i socialförsäkringsutskottets belänkande 1976/77:19.1 motionerna hävdas att handikappersättningen bedömts alltför restriktivt. Motionärerna begäran riksdagen uttalar sig för generösare bestämmelser.

Propositionen 1974:129 låg till grund för reformen. Av uttalanden i propositionen framgår att syftet med handikappersättningen var atl ul-,vidga den tidigare rätten till invaliditetslillägg och invaliditetsersättning och att mildra de ofta rigorösa villkor som gällde för rätten alt erhålla dessa förmåner. Den reform som då genomfördes ingav många handikappade förhoppningar om förbättrade möjligheter till ersättning.

Många som sökt ersätlning har emellertid fält avslag på sina ansökningar och blivit besvikna på reformen. Därför har vi nu fåll motionerna i denna fråga. Det är verkligen alt beklaga alt reformen har givit della resultat.

Motiveringen i den nämnda propositionen var ju all man ville göra det lättare för de handikappade som behöver ersättning att fä sådan. Socialförsäkringsutskottet, som behandlade propositionen 129 i sitt betänkande 1974:32, trycker ännu starkare än propositionen på kravet på mildare regler för erhållande av handikappersättning. Jag vill citera vad utskottet skrev den gången:

"Det väsentliga syftet med de nya bestämmelserna är all mildra de

135

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

136

ofta rigorösa krav som gällande bestämmelser om invaliditetslillägg och invaliditetsersältning uppställer i fråga om den försäkrades hjälpbehov och alt man i ökad omfattning skall kunna beakta de merkostnader som orsakas av handikappet. Genom den föreslagna differentieringen av handikappersättningen och genom atl prövningen av rätten till sådan ersättning skall grundas på den handikappades sammanlagda behov av stöd har enligt utskottets mening skapats garantier för atl man i den praktiska tillämpningen skall kunna tillgodose det syfte man velat uppnå med de nya bestämmelserna även i fråga om rörelsehindrade."

Så skrev ulskollet, och del blev också riksdagens beslut. Det är verkligen beklagligt att del beslut som riksdagen fattade 1974 och den reform som böriade tillämpas den 1 juli 1975 tycks ha tolkals så restriktivt av dem som haft att handlägga ansökningarna. När beslutet fattades var ju alla eniga om att söka förbättra förhållandena för de handikappade. Den enigheten kvarstår, och alla önskar säkert medverka till lättnader för de handikappade.

Bestämmelserna om handikappersättning har som tidigare nämnts till-lämpats sedan den 1 juli 1975. Socialförsäkringsutskoilet påpekar i det belänkande som vi i dag behandlar att erfarenheterna av de nya reglerna ännu är alltför begränsade. På flera håll finns emellertid etl uttalat missnöje med bestämmelserna bäde bland de handikappade och bland dem som har att tillämpa lagstiftningen. Utskottet har därför kommit lill den slutsatsen atl reglerna om handikappersättning i sin nuvarande lydelse uppenbarligen inte är ägnade att tillgodose sitt syfte.

Utskottet vill nu förorda en översyn av reglerna, och jag noterar med tillfredsställelse atl regeringen har beslutat att uppdra åt riksförsäkringsverket all lämna en redovisning av den praktiska tillämpningen av de nya lagreglerna för rätt lill handikappersättning och att redan före den 1 september inkomma med förslag till de åtgärder som verket med ledning av dessa erfarenheter kan finna erforderliga. Det är bra, för de av riksdagen beslutade förbättringarna måste också komma dem till del som avsågs när beslutet fattades.

Låt mig sedan ägna några minuter åt en annan motion som utskottet haft alt behandla. För kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 utgår folkpension i form av änkepension utan inkomstprövning. Pension till kvinnor som blivit änkor dessförinnan är däremot inkomsiprövad. I motionen 1076 yrkar herr Börjesson i Falköping m. fl. au riksdagen skall ge regeringen lill känna atl inkomstprövningen bör slopas. Motionärerna anser det frän rättvisesynpunkt otillfredsställande alt kvinnor vilka blivil änkor före den 30 juni 1960 inte skall ha tillgång till den ekonomiska garanti som änkepensionen utgör.

Det här är en fråga som prövats av riksdagen en följd av år. Jag förslår mycket väl att del kan upplevas som problem att den som blev änka den 1 juli 1960 eller senare får änkepension utan inkomstprövning, under del att den som blev änka före detta datum får pensionen inkomstprövad. Del är väl i hög grad känslan av olika behandling som upplevs orättvis.

Jag kan förstå det, och när utskottet i sin skrivning pekar på att efterlevandepensioneringens framtida utformning är föremål för utredning i pensionskommittén, är det kanske en klen tröst för dem som nu har reducerad pension. Jag tycker alt vi har var och en ett intresse av alt alla medborgare fär en rättvis och likvärdig behandling.

Utskottet pekar i sitt utlåtande över den här motionen på den utredning som jag tidigare nämnde. Utskottet framhåller också att inkomstprövningsreglerna innebär att änkepensionen vid nuvarande basbelopp om 10 700 kr. inte i något fall är konsumerad förrän vid sidoinkomster om drygt 30 000 kr. och ofta inte helt avtrappad förrän sidoinkomsten uppgår lill 40 000 kr.

Jag tycker också det är viktigt att nämna om de generösare regler som gäller och som nu gör del möjligt att lättare erhålla förtidspension för den som fyllt 60 år. Många i den grupp som det talas om i motionen är kanske i den åldern och kanske har de av olika skäl svårt all fä arbete. Jag vill då peka pä de möjligheter som finns till förtidspension av arbetsmarknadsskäl.

Herr talman! Jag vill med vad jag nu sagt yrka bifall till utskotlels förslag.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

Hen NILSSON i Kristianstad (s);

Herr lalman! Jag vill böria med alt understryka vad socialförsäkrings-utskottet skrivit när det gäller handikappersättningen och yrka bifall till utskottets hemställan i punkten 2, moment 11.

Utskottet förordar en översyn av reglerna, och det står helt i linje med vad jag krävde i en interpellationsdebatt med socialminister Gustavsson den 14 januari i år. Bakgrunden lill kravet på en översyn är att det under hösten och vintern har skett en allvarlig försämring i fråga om beviljandet av handikappersättning. På fiera häll finns det ett uttalat missnöje med bestämmelserna bäde bland de handikappade och bland dem som har att tillämpa lagstiftningen. Försämringen medför väldigt allvariiga konsekvenser för flera handikappgrupper när del gäller att klara arbetssituationen och möjligheterna att leva etl aktivt liv i övrigt.

Bestämmelserna om handikappersättningen har blivit en "klasslag". Den som har råd atl skaffa sig merutgifter fär ersättning, men den som inte har råd får ingen ersättning. Jag vill protestera mot en sådan lill-lämpning av lagen.

Socialministern avvisade i interpellationsdebatten i mitten av januari en förändring av lagstiftningen. Det beklagade jag vid det tillfället. Det negativa svaret från socialministern föranledde ett stort antal motioner med krav på en översyn. Tillsammans med herr Johansson i Jönköping inlämnade jag en motion i frågan. Dessutom fanns det en motion från den socialdemokratiska riksdagsgruppen vid sidan om ytterligare några motioner. Det är alltså ganska många som har reagerat mot socialministerns negativa hållning.

1 ulskottel uppnåddes enighet i frågan vilket var glädjande. 1 betän-

137

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

kandet pä s. 13 står del följande som jag gärna vill läsa in till protokollet: "Utskottet har tagit del av den praxis som hittills hunnit utbildas på

området och därvid i likhet med motionärerna       kommit till den

slutsatsen aU reglerna om handikappersättning i sin nuvarande lydelse uppenbariigen inle är ägnade atl tillgodose sitt syfte. Med anledning härav har utskottev. vid sammanträdeden 1 mars 1977 beslutat förorda en översyn av dessa regler. Kort därefter eller den 3 mars har emellertid regeringen beslutat uppdra åt riksförsäkringsverket atl redan före den 1 september i år lämna en redovisning av erfarenheterna av den praktiska till-lämpningen av de nya lagreglerna för rätt lill handikappersättning och all i samband därmed inkomma med förslag till de åtgärder som verket med anledning av dessa erfarenheter kan finna erforderliga."

Vad som är intressant är tidsangivelsen. Utskottet tog sitt beslul den 1 mars, och den 3 mars, alltså några dagar därefter, tvingades socialministern kapitulera. Då först lade han ut uppdraget om en översyn av handikappersättningen pä riksförsäkringsverket. Men genom den negativa hållningen den 14 januari har han alltså fördröjt en rättelse av lagstiftningen.

Det var tur att socialministern vaknade, för annars hade han blivit överkörd av riksdagen.

Vad som är viktigt nu är atl man snabbt förändrar lagstiftningen så att tillämpningen står i överensstämmelse med intentionerna bakom 1974 års riksdagsbeslut då man införde handikappersättningen. Den här reformen är angelägen därför atl den berör väldigt många människor som lever under ytterst svära förhållanden. Reformen om handikappersättning är viktig, den fär inte fuskas bort.

138

Fröken PEHRSSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Med anledning av det som nämndes av herr Nilsson i Kristianstad om socialministerns yttrande i interpellationsdebatten den 14 januari vill jag läsa upp några rader ur del protokollet.

Socialministern sade sä här: "De fortsalla erfarenheterna får visa om det finns anledning att i något avseende ytterligare se över reglernas utformning."

Vidare sade socialministern: "Del är helt naturligt att jag, lika väl
som herr Nilsson i Kristianstad, är intresserad av alt riksdagens beslul
och intentioner verkligen följs upp. Om det är så att beslutet innebär
att det kan finnas olika tolkningar av det, måste vi se till att beslutet
justeras-- ."

Herr NILSSON i Kristianstad (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara notera att vid interpellationsdebatten i januari var socialministern inte intresserad av en översyn trots all det fanns skäl för en sådan. Det framgår hell klart av den debatten.

Fröken PEHRSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag läste i milt förra debattinlägg upp att socialministern har sagt att han är intresserad av all riksdagens beslul följs upp och lika intresserad av det som herr Nilsson i Kristianstad.

Jag kan läsa ett annal yttrande av socialministern vid samma inter-pellalionsdeball: "Om vi - det har, som jag sade förut, hänt vid tidigare lillfällen - kommit underfund med all i riksdagen fattade beslul, när de omsatts i den praktiska verkligheten, kanske inte rikligt stämt överens med vad vi här i riksdagen länkl oss, då har man fäll göra förändringar sä att tillämpningen av bestämmelserna blivit anpassad till de intenlionersom vi hade när besluten fattades."

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

Herr NILSSON i Kristianstad (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det räcker inte med att uttala elt allmänt intresse för en fråga. Man mäste också handla. Socialministern deklarerade i januari att han inte hade för avsikt all la något initiativ i frågan. Någon annan tolkning kan man inte få fram ur den interpellationsdebatten.

Herr andre vice talmannen anmälde att fröken Pehrsson anhållit att till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

Fru AHRLAND (fp):

Herr talman! I motionen 1071 har Ingegärd Frasnkel och jag begärt en plan för hur en lika folkpension oberoende av folkpensionärernas civilstånd skall kunna genomföras. I dag fär man som bekant en mindre summa om man är gift än om man är ogift. Vi har grundat vår begäran på principen om att varje människa oavsett kön och civilstånd skall räknas som en självständig individ och all män och kvinnor bör behandlas lika inom socialförsäkringarna och inom pensionssystemet.

Ett enigt utskott har, såvitt jag förstår när jag läser utskottets belänkande, anslutit sig till vår principiella uppfattning. Utskottet har också erinrat om samma sak som vi åberopat i motionen, nämligen atl riksdagen "enhälligt tagit ställning för principen om lika pension oberoende av civilstånd". Här är vi alltså överens i sak.

Vi som har motionerat är också - liksom utskottet - myckel medvetna om att en sådan reform som vi siktar till kostar massor med pengar - eller som utskottet skriver är "utomordentligt kostnadskrävande". Vi vet atl det rör sig inte om några miljoner - det är miljardbelopp, och det är pengar som vi inte har i dag. Men det är just därför som vi inte har begärt vad vi helst skulle vilja ha, nämligen en omedelbar ändring. Del är mycket tråkigt alt vi inle har råd all snabbt genomföra den här reformen som vi alla önskar. Det är beklagligt därför att det rör sig om en grupp medborgare som vi alla har en stor skuld till och som vi alla säger oss ha en önskan alt behandla rättvist. Men när vi nu alla vill det, så borde vi väl åtminstone ha kunnat böria med att undersöka hur och när vi skall få lill stånd en reform som vi alla säger oss önska.

139

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, rn. m.

Det är bra om regeringen, som ulskollet förutsätter, i den utsträckning som är möjlig kommer att ta hänsyn till principen om lika folkpension för gifta och ogifta,, men del skulle säkert inte skada om riksdagen också visade sin goda vilja inte bara genom upprepade principuttalanden. Vi skapar inte rättvisa enbart genom fiotta deklarationer. Vackra ord är gratis. Planer kostar inte heller någonting, men de innebär just atl man tvingas ta ställning lill när elt löfte som kostar bör kunna infrias. Om vi skall kunna genomföra vad vi vill borde vi därför planera på lång sikt. Vi kan inte bara ställa upp mål för framtiden, då är del risk för att vi nöjer oss med att hänvisa till all vi har målen och sedan glömmer alt arbeta för dem. Vi borde åtminstone vara beredda atl undersöka hur vi skall få råd och när.

Herr lalman! Jag har inget yrkande. Jag vet att det är omöjligt för en enskild ledamöt atl gå emot elt enigt utskott. Jag återkommer nästa år, om inte regeringen i möjlig utsträckning gör något intill dess. Jag hoppas atl ulskottel är mera berett nästa år.

140

Hen LARSSON i Vänersborg (s);

Herr lalman! Med anledning av den motion jag tillsammans med mina partivänner frän Älvsborgs läns norra valkrets har väckt om handikappersättning lill psoriasissjuka vill jag framföra några synpunkter.

Vad motionen verkligen gäller är frågan om de svårigheter att få handikappersättning som uppstått under den senaste tiden för människor med psoriasis.

För min personliga del anser jag att de prejudikat som skapats för handikappersättning inle är acceptabla. Dessutom har jag den uppfattningen atl flera av de senaste prejudikaten inle motsvarar andan i propositionen 1974:129, dvs. den proposition som låg till grund för riksdagens beslul om handikappersättningen.

Den dåvarande departementschefen anslöt sig till riksförsäkringsverkets förslag att den handikappades vård- och hjälpbehov skulle vägas tillsammans med de merkostnader som förorsakades av handikappet. Delta betydde atl de krav som tidigare gällde beträffande den försäkrades hjälpbehov skulle mildras och atl merkostnaderna på grund av handikappet i större utsträckning skulle beaktas vid bedömningen av rätt till handikappersättning.

Jag känner till fiera fall där psoriasis vållar slora besvär. Oftast får vederbörande avslag på sin ansökan om handikappersättning. Det finns i värt land tusentals personer som t. ex. fär använda tvä limmar före arbetets början och två timmar efter arbetets slut för att sköta sin sjukdom pä ett sådant sätt att det är möjligl att fungera i arbetet och ute i samhället. Till detta kommer att många har merkostnader som uppgår lill slora summor - 3 000, 4 000 eller 5 000 kr. per är. Det gäller extra kostnader för salvor, bandage och liknande. Det är dessa människors ansökan om handikappersättning vi numera tvingas att nästan utan undantag avslå i försäkringskassornas pensionsdelegationer.

Vi lever i elt samhälle med så goda resurser att vi borde ha råd att ge dessa människor det ekonomiska stöd de, enligt min uppfattning, utan tvivel är berättigade till.

Den 1 mars beslutade socialförsäkringsutskoilet att förorda en översyn av reglerna för handikappersättning, vilket herr Nilsson i Kristianstad också nämnde. Redan den 3 mars beslutade regeringen uppdra åt riksförsäkringsverket att före den 1 september i är lämna en redovisning för erfarenheterna av den praktiska tillämpningen av de nya lagreglerna för rätt till handikappersättning. Dessutom skulle verket inkomma med förslag lill åtgärder som kan vara erforderliga.

Även om våra motioner nu avslås har de tydligen haft en mycket stor betydelse i det här ärendet. För min del kommer jag att avvakta de förslag som kan komma under hösten för alt eventuellt återkomma med en motion, om så skulle behövas.

Nu är det inte bara de personer som har besvär av psoriasis som drabbas av restriktiviteten. Det gäller även sådana som drabbas av sjukdomen celiaki. Här har jag sett ansökningar om handikappersättning för merkostnader för den speciella diet som krävs för atl klara sjukdomen. I vissa fall har kostnaderna uppgått lill 500 kr. per månad. Även där blir del avslag på ansökan om handikappersättning.

En annan grupp, och den är inte så liten, är de stomiopererade. Här blir det ofta stora merkostnader på grund av sjukdomen. Även denna grupp drabbas av restriktiviteten.

Med anledning av en översyn som nu skall ske harjag, herr talman, jusl nu inget särskilt yrkande. I stället vill jag avvakta kommande förslag, förslag som jag hoppas skall förbättra villkoren för de av mig nämnda gruppernas rätt all fä handikappersättning.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! 1 förevarande ulskottsbelänkande behandlas bl. a. motionerna 1074 och 1076. Jag vill i all korthet kommentera dessa motioner. Jag böriar med motionen 1076, som behandlar en rättvisefråga, nämligen slopande av inkomstprövning av änkepension för den grupp av kvinnor som blivit änkor före den 30 juni 1960. Del här motionskravel har återkommit under en lång följd av riksmöten och blivit något av en följetong. Argumenten för det är välkända och borde ej behöva upprepas, men jag kan ändå inte underlåta att påpeka - och det vill jag säga till fröken Pehrsson - att den relativt lilla grupp del här är fråga om inte bara upplever sin situation som ett ston problem utan känner på sig att de har blivil orättvist behandlade och rent ut sagt diskriminerade. Jag tycker nästan att jag vill ge dem rätt i dessa tankegångar.

Del är helt enkelt etl rättvisekrav all behovsprövningen slopas, så all denna grupp av änkor kan erhålla pension på samma villkor som de som blivit änkor efter den 30 juni 1960. Riksdagen har tyvärr avvisat motionskraven på ett slopande av inkomstprövningen för dessa s. k. övergångsänkor. Det enda som har inträffat under alla dessa år är atl den

141

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. rn.

grupp det gäller har blivit allt mindre lill antalet, och därför borde det nu kunna vara lättare att gå med på vårt molionskrav. Alldenslund ell bifall inle samhällsekonomiskt kan påverka statens finanser, borde inte några ekonomiska hinder föreligga.

Det är mycket riktigt, som fröken Pehrsson säger här, att ulskollet anför all eflerievandepensioneringens framtida utformning är föremål för utredning inom pensionskommittén. Jag noterar detta med stor tillfredsställelse, eftersom det visar att man har.en viss förståelse för atl många av de änkor det gäller egentligen borde vara berättigade lill pension, och kanske kommer de nu också att lättare kunna erhålla en sådan. Jag vill peka på atl tempot pä arbetsplatserna är hårt och all det därför kan vara svårt för en änka med bristfällig utbildning atl gä ut i förvärvslivet och skaffa sig ett arbete. Jag tänker speciellt på en bestämd grupp, nämligen de s. k. hemmadöttrarna eller föräldraänkorna, och jag hoppas att kommittén verkligen titlar litet på deras livssituation. Del är angelägel atl den gör det, efiersom jag vet att dessa hemmadöttrar har problem. Jag har själv kommit i kontakt med elt flertal sådana fall.

Herr talman! Med det sagda vill jag yrka bifall till motionen 1076.

I motionen 1074 har hemställts om att riksdagen hos regeringen begär utredning rörande kostnader för handikappersättning till föräldrar till döva och gravt hörselskadade barn under 16 år. Dä den i molionen upptagna frågan är föremål för kartläggning i riksförsäkringsverket och då man kan förvänta, atl jämväl spörsmålen om handikappersättning liksom om beloppens storiek och kriterierna för deras erhållande därmed kommer att övervägas av regeringen, finner jag inget skäl all nu yrka bifall till motionen 1074.

I övrigt vill jag instämma i vad herr Larsson i Vänersborg anförde om de psoriasissjuka och andra handikappgrupper som inte får ersättning, men som dock borde vara berättigade till del. Jag förväntar mig därför att denna kartläggning och utredning verkligen skall ge ett positivt resultat.

142

Hen KARLSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Herr Gahrton kräver i sin motion att pensionskommittén med förtur behandlar frågor som sammanhänger med folkpensionernas värdebeständighet. Han berör också frågan om pensionärernas beskattningar. Det framgår av utskottsbelänkandet att bägge dessa frågor är föremål för behandling i två skilda utredningar, och man har aviserat att dessa utredningar skall komma på riksdagens bord under hösten 1977.

Del är bekant alt såväl folkpension som pensionstillägg och KBT i princip är skattefria. Med hänsyn till de beslut vi har tagit här i riksdagen om ökning av pensionstillskotten för såväl ålderspensionärer som för förtidspensionärer kommer det att innebära att man tangerar gränsen för de skattefria beloppen. Men budgetminislern har i interpellationssvar för några veckor sedan meddelat att man har detta under uppsikt. Man kommer att föreslå ändrade regler i dessa avseenden så alt även dessa delar

skall vara befriade från beskattning i framtiden.

Herr Gahrton har också i sin motion refererat etl pensionärspar som i december 1976 tillsammans hade en pension, alltså folkpension, ATP och pensionstillskott, på 2 266 kr. Härtill kommer, säger herr Gahrton, ett KBT pä 157 kr. per månad. Jag förstår inte riktigt vad denna uträkning är baserad på. I december 1976 var basbeloppet 10 400 kr. och ett pensionärspar har f n. 155 96 på delta basbelopp. Det blir 2 612 kr. Till delta kommer pensionstillskotlel, och del utgör 25 96 på basbeloppet för varje make, eller 432 kr. Därtill kommer sedan KBT, i detta fall med 157 kr. per månad. Det skulle göra, enligt mina bedömningar, 3 200 kr. i total pension i stället för 2 266 kr. som herr Gahrton uppger i sin motion.

Men det kan också förtjäna tilläggas all del finns andra hjälpformer som utgår till pensionärer som är i behov därav. Över 300 000 äldre och handikappade människor erhåller social hemhjälp, och denna utbyggnad fortsätter. Dessutom har en betydande utbyggnad av andra åtgärder i form av kommunernas öppna åldrings- och handikappvärd genomförts, t. ex. färdtjänst, varudistribution, matservice, badservice, fotvård m. m. Omkring 120 000 pensionärer och åldringar har fått sina bostäder upprustade med hjälp av räntefria lån från staten. Det är alltså inte bara pensioner, pensionstillskott och KBT som utgår utan det är även andra omfattande åtgärder som vidtagits från kommunerna och från landstingen.

Men herr Gahrton uppehåller sig framför allt vid representationen för ålderspensionärerna i den s. k. indexnämnden. Nu är del, som tidigare erinrats om här i debatten, fiera än just dessa organisationer som har sina villkor knutna till konsumentprisindex. Del har nämnts här tidigare. Del är fråga om bidragsförskotten, underhållsbidrag, studiestöd och socialhjälp. Då frågar man sig om dessa också skall fä representanter i denna indexnämnd. Jag skulle vilja säga att pensionärsorganisationerna har andra möjligheter.

Förutvarande socialministern Sven Aspling tillsatte 1975 en pensionärsutredning som just har till uppgifi alt undersöka pensionärernas konsumtionsmönster och se i vad mån det avviker frän det vanliga kon-sumenlindexet - negativt eller positivt. I denna undersökning har pensionärerna möjlighet alt delta, dels genom enkätundersökningar, dels genom referensgrupper som slår i kontakt med denna ulredningskommitlé. Jag tror de är väl försedda på det området och jag tror inte, liksom utskottet i övrigt, att del finns någon möjlighet eller något behov av att utöka nämnden med ytterligare representanter. Herr Gahrton har själv nämnt vilka institutioner och organisationer som är representerade i denna indexnämnd.

Herr Börjesson i Falköping tog upp frågan om de s. k. övergångsänkorna. Jag skall inle vidare kommentera det, då fröken Pehrsson har gjort detta. Men låt mig bara erinra om att vi f n. har basbeloppet 10 700 kr. vilket innebär, som fröken Pehrsson här sagt, atl avtrappningen av pensionen inte sker förrän vid drygt 30 000 kr., i många fall inte förrän

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

143

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

vid 40 000 kr. Jag skulle vilja säga alt denna kategori är ganska välvilligt behandlad om man jämför med samordningsbestämmelser som gäller på många andra områden där man får hela pensionen borttagen. Denna fråga har, som herr Böriesson säger, varit föremål för åtskilliga förhandlingar och debatter här i riksdagen. Den senaste gången vi hade den uppe var vid behandlingen av pensionskommitténs betänkande. Där hade man gjort en mycket noggrann undersökning av just förhållandena för dessa änkor och i elt enhälligt belänkande kommit fram lill att del inte fanns någon anledning att rucka på de nuvarande bestämmelserna.

Så några ord lill fru Ahriand angående civilstånd samt pensionerna för ensamstående och för äkta makar. Även den frågan har vi diskuterat fiera gånger. Och det är inte sä, fru Ahrland, att del inte sker någonting pä det här området. Vi har ändrat procentsatsen för äkta makar från 140 lill 155 % av basbeloppet, och dessutom är det pensionslillskoti som nu har ulgätt lill folkpensionen lika högt för äkta makar som för ensamstående. Så på sikt sker en utjämning. Men den går långsamt, del skall villigt erkännas. Det är klart att om man hade någon miljard att sätta till i pensionsförbättringar, så är frågan om man i första hand skulle lägga den på dessa kategorier, eller om man skulle använda den till någonting annat. Det får man göra en bedömning av. Men de är som sagt inte utlämnade, ulan här pågår en utjämning mellan dessa båda kategorier.

Jag ber med detta, herr lalman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

144

Hen BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag hade från bögan inte tänkt begära ordet, men alldenslund herr Karlsson i Ronneby hade vänligheten att kommentera min motion och mitt anförande, så finner jag ändå skäl att säga några ord.

Om jag inle fattade herr Karlsson fel, så sade han att det finns andra som sitter sämre lill och hänvisade då lill samordningsbestämmelserna. Ja, del är myckel rikligt. Men jag vill fråga herr Karlsson: Vad skall man säga till den änka vars make avled före den 30 juni 1960, som ej har erhållit någon pension men som skulle ha fått pension därest hennes make hade avlidit efter den 30 juni 1960? Det är själva kärnpunkten i den här frågan. Dessa änkor, s. k. övergångsänkor, kan betraktas som diskriminerade. Gruppen är oerhört liten, och under årens lopp som denna fråga har diskuterats är det enda som mig veieriigen har hänt med dessa änkor att anlalel har minskat. Till slut blir det väl inga kvar. Man kan också utgå ifrån att då gruppen är liten är det inle fråga om några större belopp från statsverkets sida för alt ge dem full rättvisa. Det är dock en orättvisa begången gentemot dessa änkor.

Herr GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr Karlsson i Ronneby, jag skall inle ta upp lid nu med en sifferexercis om hur mycket pensionärerna får. Det fall jag nämnde hade jag verifierat genom postgirotalongerna, och jag tycker atl siffrorna verkar fullt rimliga.

Jag skall i stället ta upp den syn på demokrati som herr Karlsson i Ronneby har. Hur vore del om herr Karlsson gick ul på en arbetsplats och sade: Löntagarna skall inte ha valda representanter i företagssiyrelsen

- som riksdagen har bestämt atl de skall ha i de fiesta företag i landei
nu, i varie fall de större - utan vi skall låta företagspsykologen sätta
ihop etl enkätformulär, låta honom skicka ut del till alla anställda och
låla dem fylla i del, och sedan skall vi ta svaren som en ersättning för
det direkta medinflytandet?

Jag tycker att herr Karlsson skulle gå ut och säga det pä arbetsplatserna

- för det är precis del han säger till Sveriges 1,8 miljoner pensionärer.
Han säger alt enkätundersökningar skall vara en ersätlning för demokrati.

Jag läste en bok för en lid sedan av en minst sagt originell författare, som föreslog att man skulle ersätta de allmänna valen till riksdagen med SIFO:s opinionsmätningar. Det är kanske den modellen som herr Karlsson tycker vore den lämpliga för folkstyret här i landet. Men jag tror inle att det är så mänga andra som tar en sådan modell på allvar. Jag är övertygad om all Sveriges pensionärer inte gör det.

Som ett första steg till medinflyiande i högre utsträckning för pensionärer över förhållanden som direkt berör dem vore det väl ändå rimligt atl de fick ha direktvalda representanter för sina slora organisationer i den indexnämnd som direkl avgör i vilken utsträckning prishöjningarna skall påverka deras inkomster.

Inte frän denna talarstol, inte i trycket från ulskottel, över huvud taget ingenstans har del framställts ett enda seriöst argument för varför pensionärsorganisationerna inte skulle kunna få utse representanter i indexnämnden. Och, herr talman, jag vel all det här faktiskt inte är någon partiskiljande fråga trots alt del bara är etl parti som har skrivit under reservationen vid utskottsbehandlingen. Jag vet alt det finns sympatisörer i många andra partier, och jag hoppas verkligen atl en del skall ta tillfället i akt alt visa Sveriges pensionärer atl vi har böriat ta ett första steg för att ge dem mer inflytande.

Jag lyssnade med etl visst intresse och en viss förvåning lill vpk;s företrädare här-jag visste ju ait-de andra partierna inte hade reserverat sig i utskottet. Snart sagt varie protestgrupp i landet fär stöd av vpk

- men 1,8 miljoner pensionärer, de kan tydligen inle räkna med något
stöd från det partiet.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. rn.

Herr KARLSSON i Ronneby (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Börjesson i Falköping vill jag bara säga att var man än sätter en gräns sä uppstår det gränsfall - del kan man aldrig komma ifrån. Jag erinrade redan i mitt första anförande om att pen-

145

10 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

sionskommittén var fullständigt enig. Man skulle inle ändra på detta. Det fanns ingen anledning lill det. Man hade gjort alla de bedömningar och undersökningar som var nödvändiga och funnit atl pensionärerna inte är missgynnade. Del framgår också när man studerar hur änkepensionen trappas av i förhållande lill inkomsten. Man kommer ganska högt upp i inkomstlägena innan pensionen är helt borta.

Till herr Gahrton vill jag säga: Del måste vara en mycket illvillig tolkning herr Gahrton gör om han ifrågasätter att det skulle vara ordnat på annat sätt när del gäller de anställdas inflytande i förelag. Jag vill fråga herr Gahrton varför han pläderar bara för folkpensionärerna. Han säger att de är I 200 000 i detta land. Men ta alla de andra folkgrupperna, som också är beroende av denna indexnämnd och del system den kommer fram lill! Jag nämnde tidigare de som har studiestöd, socialhjälp, underhåll och bidragsförskott bl. a. Skall man också ta in representanter för dessa grupper i indexnämnden? Jag vill ändå påstå all folkpensionärerna har möjligheter jusl genom denna pensionsundersökning att påverka indexnämnden. Jag tror inte atl denna fråga har så rasande stor betydelse vare sig för dem eller för andra. De som redan sitter i indexnämnden har intresse av alt skapa rättvisa förhållanden för de olika grupperna.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar herr Karlsson i Ronneby för del svar han har lämnat mig. Jag skall vidarebefordra det till alla de änkor som kontaktar mig och som själva gör gällande att de upplever denna gränsdragning som en myckel stor orättvisa.

Lät oss siiga atl två änkor arbetar pä samma fabrik. Den ena har full änkepension därför atl hennes man avled efter den 30 juni 1960. Den andra blev änka före nämnda datum och får därför ingen eller ringa pension. Den som inte får full änkepension uppfattar naturiigtvis delta som en klar diskriminering, del kan man aldrig komma ifrån.

Jag har försökt få fram uppgifier om antalet s. k. övergångsänkor, men del har inle varit möjligl. Det vore intressant om jag kunde fä några siffror av herr Karlsson; jag har nämligen den bestämda uppfattningen alt den här gruppen är myckel liten.

146

Herr GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Visst finns det andra grupper, herr Karlsson i Ronneby, som delvis är beroende av index för sina inkomster och sin köpkraft. Men det finns ändå knappast någon annan grupp som är så oerhört stor och numera - glädjande nog - ganska välorganiserad, som lill sä stor del är direkt beroende av detta index för sin köpkraft. Alla de andra är ju väl representerade i indexnämnden; alla vi som inte är beroende av index är också väl representerade i den genom LO, TCO, Sveriges köpmannaförbund, KF och många andra organisationer.

Nej, herr Karlsson, jag förslär uppriktigt sagt inte vad del finns för

orsak att inte släppa in representanterna för Sveriges 1,8 miljoner pensionärer i denna nämnd.

Herr KARLSSON i Ronneby (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall inte föriänga denna deball sä mycket; jag vill bara säga till herr Gahrton att är han inte nöjd med det beslul som riksdagen fattar, så finns det möjlighet alt påverka regeringen. Oavsett riksdagens beslut kan den ju utöka indexnämnden.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

Hen BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! En stor och ökande del av min och andra läkares verksamhet gäller äldre personer, i stor utsträckning alltså "pensionärer". Jag tror alt det är ett allmänt intryck bland oss all många, förmodligen fiertalet, av de yngre pensionärerna - lät mig säga i åldern 65-75 är - är myckel vitala personer, även om de råkar ha en eller annan krämpa som för dem till doktorn.

Del är en paradox i värt samhälle alt medan medborgarnas vitalitet för varje ny generation ser ul att bevaras upp i allt högre åldrar, så har deras avkoppling från ordnad och meningsfull verksamhet och från medverkan i samhällets beslutsprocess - i riksdag, landsting, kommuner, styrelser och nämnder-inte följt med denna biologiska utveckling. Tvärtom: pensionsåldern sänks, och "ålderssireckel" för medborgerliga uppdrag - för vilka erfarenhet och ansvarskänsla är värdefulla tillgångar -ligger lika fast som förut, samtidigt som man sänker den nedre åldersgränsen.

Jag är medveten om alt denna fråga också sammanhänger med sys-selsätlningsproblemaliken i elt samhälle pä väg mol nolltillväxt, men vi kommer inte ifrån atl undan för undan ompröva våra konventionella värderingar.

Jag vel inte om medverkan i statistiska centralbyråns indexnämnd i och för sig är den mest angelägna uppgiften när det gäller att bryta fixeringen vid obsoleta åldersslrecksidéer. Inte minst med hänsyn till den anmärkningsvärt okänsliga skrivningen i utskottets betänkande på denna punkt kommer jag dock atl rösta för fröken Bergströms reservalion, som en symbolisk handling i avbidan på atl vid något senare tillfälle få diskutera saken i ett siörre sammanhang.

Herr KARLSSON i Ronneby (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vet inte hur herr Biörck i Värmdö kan koppla ihop pensionsåldern med medverkan i indexnämnden. Del är väl bekant för honom att vi har en flexibel pensionsålder; vid 60 är kan man börja ta ul dellidspension eller förtidspension av arbelsmarknadsmässiga eller medicinska skäl. Man kan också uppskjuta sin pensionering tills man uppnår 70 år och då fä tillägg. Vi har ju böriat med denna ordning, men systemet är inte färdigt utan kommer all ändras. Vad det har för

147

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

samband med indexnämnden kan jag inle förslå. Del är ju helt andra bevekelsegrunder som är avgörande.

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! Jag kan inte låla bli atl svara när herr Gahrton studsar upp som en tennisboll och beskyller oss i vpk för all ställa oss på alla möjliga gruppers sida men inle vilja ta ställning för 1,8 miljoner pensionärer. I och för sig behöver jag kanske inte redovisa vad vi resonerat om i riksdagsgruppen, men jag kan väl göra del efiersom herr Gahrton ställde frågan. Vi har för avsikt atl rösta för reservalionen, men del gör vi inle därför alt herr Gahrton går upp och beskyller oss för att inte slå på pensionärernas sida.

Detta med många olika grupper har herr Gahrton tydligen gripit ur luften. Jag vet inte om herr Gahrton har dåliga erfarenheter på hemmaplan, sorn han faller lillbaka på, eller vad del kan vara för någonting.

148

Hen GAHRTON (fp);

Herr talman! Jag skall inte föriänga debatten utan bara säga alt del skulle såväl underiätla som förkorta debatten om företrädare för de olika partierna från början ville tala om hur de ämnar rösta.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.    1,   2   och   4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 184 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsuiskotiets hemställan

i betänkandet nr 19 punkten 2 mom. 1, 2 och 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 184.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omrösl-ning gav följande resulial;

Ja - 261 Nej -     8

M o m.   3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av fröken Bergström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gahrton begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltels hemställan

i betänkandet nr 19 punkten 2 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fröken Bergström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Gahrton begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej -   38

Avstår -     1

Mom.   6

Utskottels hemställan bifölls.

Mom.   7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1076 av herr Börjesson i Falköping m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom.   8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 465 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialförsäkringsuiskotiets hemställan

i betänkandet nr 19 punkten 2 mom. 8 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 465.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262 Nej -     8

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Folkpensioner, m. m.

149

Nr 102

Torsdagen den 31 mars l977

Viss ersättning till handikappad

Mom.   9

Propositioner gavs på bifall, till dels utskottels hemställan, dels det av herr Franzén under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsuiskotiets hemställan i betänkandet nr 19 punkten 2 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Franzén under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262 Nej -     8

Mom.    10-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 3

Utskoliets hemställan bifölls.

§ 2 Viss ersättning till handikappad

Föredrogs socialförsäkringsutskoltels betänkande 1976/77:20 med anledning av propositionen 1976/77:71 om viss ersättning lill handikappad.

150

Herr ASPLING (s);

Herr talman! Ett enigt utskott står bakom socialförsäkringsutskoltels betänkande nr 20 om bifall lill propositionen 1976/77:71. Jag vill dock med några ord kommentera belänkandet.

Riksdagens maktutövning är koncentrerad till tvä områden-den normgivande-lagstiftande makten öch finansmakien. Den rältsiillämpande verksamheten är däremot hell överlämnad åt myndigheter och domstolar. Som utskottet understrukit innefattar den normgivande makten endast befogenhet att utfärda generella normer.

Alt ulskottel har ansett sig särskilt böra kommentera detla beslul beror inte i och för sig på all en enskild person lillerkänns en ersättning vars skälighet vi inte haft anledning alt gä in pä. Utskottet har emellertid funnit det befogat att peka pä all förslaget i propositionen innebär all riksdagen genom sin finansmakt skall bevilja dispens från en allmän

lag som berör varie medborgare i detta land. Det kan, menar vi, inte uteslutas att del finns andra personer som med samma fog som den person som propositionen avser skulle kunna åberopa skäl för en särbehandling.

Ulskottel har som framgår av betänkandet inte givit sig in på någon närmare diskussion om tyngden av de skäl som åberopas i propositionen. Utskottet har nämligen ansett atl ersätlning i detla fall med hänsyn till omständigheterna bör utgå. Vad utskottet med sin skrivning har velal understryka är alt det är angeläget atl man i fortsättningen inte föregriper riksdagens dispensmakt. Ulskottel har också velat förebygga att riksdagen skall behöva ta ställning till enskilda förslag frän motionärer eller propåer från regeringen om alt ersättning skall ulgå till personer som lagligen inte är berättigade till ersättning. Riksdagens uppgift bör, menar vi i ulskottel, även i fortsättningen vara atl besluta om normer som gäller alla medborgare - inte all fungera som en överprövningsinslans när andra besvärsvägar har prövats.

Med det anförda yrkar jag, herr lalman, bifall lill utskottets hemställan.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Ersätlning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer rn. m.

I della anförande instämde herrar Göransson, Strömberg i Vretstorp, Marcusson, Sundgren, Nyquist och Auguslsson (samtliga' s).

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Föredrogs

Socialutskottels betänkande

1976/77:22 med anledning av i budgetpropositionen 1976/77:100 gjorda

framställningar beträffande arbetarskyddsslyrelsen, yrkesinspektionen

och statens arbetsklinik jämte motion

Trafikutskottets belänkanden

1976/77:17 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt avser anslaget till Transportstöd för Norriand m. m. jämte motioner

1976/77:19 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt avser anslaget till Transportstöd för Gotland jämte motioner

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 4 Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

Föredrogs Irafikutskottets betänkande 1976/77:20 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt avser anslaget till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. jämte motioner.

151

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

I propositionen 1976/77:100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) hade regeringen under punkten F 1 (s. 178-184) föreslagit riksdagen alt till Ersättning lill statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ell anslag av 650 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:109 av herr Olsson i Edane m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening uttalade sig för att änkor som uppnått 60 år, alternativt som uppburit huslrutillägg, skulle få pensionärsrabatt på statens järnvägar,

1976/77:284 av herrar Gahrton (fp) och Jonsson i Alingsås (fp),

1976/77:382 av fru Eliasson m. fi. (c),

1976/77:385 av herr Johansson i Skärstad m. fi. (c),

1976/77:388 av hen Wästberg i Stockholm (fp) och fru Fraenkel (fp),

1976/77:805 av fru Fredrikson m. fl. (c) och

1976/77:1208 av herr Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) föreslagits att riksdagen beslutade att anslaget under Ersätlning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m.m. skulle utgå med 710 000 000 kr.

Ulskollet hemställde

1.    all riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionen 1976/77:1208, yrkandet 1, till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade ett anslag av 650 000 000 kr.,

2.    att riksdagen skulle

a.                           avslå motionen  1976/77:109,

b.                           avslå motionen 1976/77:805,

c.                           avslå motionen  1976/77:284,

3.    all motionen 1976/77:388 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens stda,

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:385,

5.    atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:382.

152

Fröken JOHANSSON (vpk);

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisternas motion 1976/77:1208 om trafikpolitiken, första yrkandet, behandlas i dag i kammaren. Första yrkandet lyder som följer: "all riksdagen beslutar atl anslaget under F 1 Ersätlning till siatensjärnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. skall ulgå med 710 000 000 kr." Våra argument fördenna höjning av utskottets förslag till anslag kan kort sammanfattas i följande, som också står i motionen 1208;

"Staten bör la sitt ansvar också för lokaltrafiken och anslå de medel som behövs för alt driva de järnvägslinjer som går genom bygder där folk är i behov av tågtransporter. Den s. k. lönsamhetsprincipen måsle utmönstras."

Regeringen deklarerar däremot när det gäller trafikpolitiken följande:

"Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsler-na främjas bäst genom en i princip fri konkurrens mellan olika irafikmedel och trafikförelag." Och vidare:

"Det är angeläget atl samverkansformer ulvecklas mellan olika trafikföretag och trafikmedel. Härigenom skapas bättre förutsättningar för trafik i samverkan."

Från vpk hävdar vi all dessa två förhoppningar när del gäller trafikpolitiken står i motsats lill varandra. Det går inle alt samordna de kapitalistiska intressena med samhällsekonomiska intressen. Det går inte alt samordna de olika irafikföretagens verksamhet utan att de privata vinstintressena skapar motsatsställning företagen emellan.

Vpk hävdar alltså i stället, herr lalman, atl till grund för den statliga trafikpolitiken måsle ligga folkets och samhällets behov. Exempelvis mäste miljömässiga krav tillgodoses, och sä länge del finns etl behov av järnvägsförbindelser skall sädana finnas med en låg taxa. Vi menar också alt det är det samhällsekonomiska perspektivet och människors behov som skall vara vägledande vid bedömningen av anslag lill s. k. olönsamma bandelar.

Statens järnvägar har inte gått efter dessa principer vid sina undersökningar av irafiksvaga linjer. Däremot har man använt sig av rena utpressningsmeioder mot kommuner när del gällt en järnvägslinjes vara eller inte vara. När det inte finns pengar kvar för att fortsätta driften har SJ pressat kommunerna pä pengar för alt hälla trafiken i gång.

I motionen nämns som exempel pä della järnvägslinjen Alingsås-Gö-leborg. Jag skall inte gå närmare in på den frågan eftersom del när del gäller järnvägslinjen Alingsås-Göteborg finns en fempartimolion på riksdagens bord, som kommer atl behandlas om några veckor. Men del är väl sä att ärendet ändå lill en del avgörs i dag, dä vi skall ta ställning lill vilket anslag SJ skall få för atl driva olönsamma järnvägslinjer. Från vpk menar vi att den höjning om 60 miljoner som vi föreslår väsentligt bidrar till att minska risken för atl pengarna skall ta slut så alt SJ måste pressa fram mera pengar frän kommunerna med alla de konsekvenser delta fär. Jag vill därför rekommendera er alla, och speciellt dem som motionerat om och vill ha kvar exempelvis linjen Alingsås-Göteborg, atl rösta på vpk:s förslag lill höjning av anslaget för olönsamma bandelar.

Jag ber med del anförda, herr talman, all få yrka bifall till motionen 1208, yrkande 1.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Ersättningför drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr lalman! I del betänkande som nu behandlas förekommer bl. a. motionen 109, vari vi, några socialdemokrater, kräver att änkor som uppnått 60 år, alternativt som uppburit hustrutillägg, skall få pensionärsrabatl på siatensjärnvägar. Detta är förvisso ingen nykomling bland molioner här i riksdagen, och inle heller ute på fältet är det någon ny fråga.

Som vi har framhållit i vår motion har Pensionärernas riksförbund.

153

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Ersättningför drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

PRO, gjort upprepade framställningar om reserabalt men fått samma negativa svar som nu irafikutskottet ger till känna. Ute i landei har en rad av vårt partis kvinnoförbunds dislriklsorganisationer på sina kongresser tagil upp denna fråga, och för en kort tid sedan behandlades en motion om samma sak pä distriktsorganisalionens kongress i milt hemlän i Värmland.

När trafikutskottet nu avstyrker molionen 109 sker det med hänvisning till det problem beträffande gränsdragningen mot andra grupper som etl bifall till yrkandet i motionen enligt utskottet skulle innebära. Personligen anser jag att delta är ett tunt och bräckligt argument, eftersom det inte är fråga om atl skapa nya förmåner, utan avsikten endast är att den tillämpade pensionärsrabatten, som har gällt sedan den 1 juli förra året, skall fä fortsätta atl gälla för den grupp som tidigare har haft rätt till rabatterade resor.

Med nuvarande bestämmelser fär änkan denna förmån omedelbart indragen, när hon blir ensam. Della sker dä samtidigt som hon blir av med sitt huslrutillägg. Det kan inle vara fråga om så stora pengar för SJ, men av den människa som mister sin make och har haft denna förmän i samband med tågresor upplevs del, precis som PRO har framhållit, bäde orikligt och orättvist alt möjligheten lill rabatterade resor plötsligt upphör. Behovet av atl komma bort frän hemmiljön och hålla kontakterna med övriga anhöriga - det kan vara barn, barnbarn, syskon eller andra släktingar och vänner - måste givelvis, som vi motionärer ser det, öka sedan maken har gäll bort.

Jag tycker, herr lalman, alt det ligger något prestigebelonat över utskottets hantering av denna fråga. Jag är medveten om att det inte för frågan framåt på något sätt, men jag anser ändå att vårt krav i denna motion är så pass befogat och frän rättvisesynpunkt sä kristallklart motiverat att jag drislar mig lill atl mot vad ett enigt utskott har ansett yrka bifall till motionen  109.

154

Hen PERSSON i Heden (c);

Herr talman! Jag vill först säga atl det är elt enhälligt utskottsbetänkande som föreligger för behandling i riksdagen. Herr Olsson i Edane har yrkat bifall till motionen 109, vari föreslås atl änkor som uppnått 60 är, alternativt som uppburit huslrutillägg, skall fä pensionärsrabatl på statens järnvägar.

Detta är egentligen ingen ny riksdagsfråga. Den förmån som pensionärsrabatterna utgör innebar en stor förbättring för pensionärerna när den tillkom. En ytterligare utvidgning av rabattförmånen - för del är i praktiken en utvidgning - enligt nuvarande bestämmelser är utskottet ännu inte berett all lillslyrka. Däremol anser ulskollet alt en ytterligare utvidgning av rabattförmånen är önskvärd och berättigad sä snart utredningen i frågan är färdig. Förslag om detla är säkerligen att vänta när den trafikpolitiska utredningen har slutfört sitt arbete. Vi har därför velal avvakta denna utrednings betänkande. Trafikutskottet framhöll f. ö. redan

1975 all trafikpolitiska utredningen sysslade med frågor rörande pensio-närsrabalternas giltighet.

Ulskottel avstyrker således molionen 109.

Fröken Johansson sade bl. a. alt pendeltrafiken Alingsås-Göteborg delvis skulle avvecklas. Jag vill säga alt den järnvägsdelen tillhör affärs-banenätet, sä orsaken är i så fall inte att trafiken på sträckan är olönsam.

I vpk-motionen 1208 föreslås att anslaget lill SJ för drift av olönsamma järnvägar räknas upp till 710 milj. kr. Departementschefen beräknar me-delsbehovel lill 650 miljoner. Olika faktorer påverkar bedömningen av det erforderliga beloppet. Jag vill först framhålla atl den beslutade taxehöjningen den 1 februari i är kommer alt väsentligt öka SJ:s inkomster. Dessutom bör tilläggas att en bedömning av kostnaderna är synnerligen besvärlig att göra. Obetydliga procentuella förändringar i olika beräk-ningsfaklorer kan i hög grad påverka ersättningsbeloppet. Vidare är SJ:s beräkningar av de olönsamma bandelarnas värde som maiarleder till af-färsbanenätet ganska svåra atl ta ställning till. Såvitt jag kan förstå är beräkningarna hållna i underkant.

Ett enhälligt trafikutskoll har godtagit departementschefens förslag i anslagsfrågan och avstyrker vpk-motionen. Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Med anledning av herr Perssons i Heden inlägg är jag lacksam att vi har kommunikationsministern hos oss i kammaren.

Vad var det herr Persson sade? Jo, han aviserade en utvidgning av reserabatterna och ställde i utsikt en proposition. Följdriktigt måste jag ställa en fråga lill kommunikationsministern: När den proposition kommer som herr Persson i Heden aviserade, kan vi då påräkna utvidgade reserabatter som läcker in del problem som aktualiserats i motion 109?

Hen PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Utskottet har sagt, och det har jag också gjort, alt vi avvaktar den trafikpolitiska utredningens betänkande. Till dess bör del få anstå med beslul i den fråga herr Olsson i Edane har lagil upp.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1208 av herr Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

155

Nr 102

Torsdagen den 3] mars 1977

Översyn av terrängkörningsla -gen

Den som vill alt kammaren.bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom.  1  röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1208 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fröken Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej -     8

Avstår -     1

Mom. 2 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 109 av herr Olsson i Edane m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2 b och c samt 3-5

Kammaren biföll vad utskoliet i dessa moment hemställt.

§ 5 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:15 med anledning av motion om representation för den enskilda detaljhandeln i livsmedelsverkets styrelse

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Översyn av terrängkörningslagen

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:16 med anledning av motion om översyn av terrängkörningslagen.

I detta betänkande behandlades motionen 1976/77:1321 av herr Unckel (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en översyn av den år 1975 beslutade terrängkörningslagen, i enlighet med vad som anförts i molionen  1976/77:1320.

Ulskottel    hemställde    alt 1976/77:1321  ulan åtgärd.

riksdagen    skulle    lämna    motionen

156

Hen WESTERBERG (m);

Herr talman! Upphovsmannen till molionen 1321, herr Unckel, har ej möjlighet att närvara i kammaren i dag, och jag vill i hans ställe ge några synpunkter på jordbruksutskottets betänkande nr 16 angående

översyn av terrängkörningslagen.

Under senare år har som bekant en rad bestämmelser som berör alla motorinlresserade införts, öch fier har aviserats. Genom flertalet av dessa nya trafikregler har också trafikmiljön och naturvårdsskyddet förbättrats till fördel för trafiksäkerheten och miljövärden. Nya bestämmelser som införts av miljöskyddande skäl och som har anknytning till bilismen har förbättrat förulsättningarna för att skydda värdefulla naturområden.

Flera av de nya bestämmelserna har emellertid fått en sådan utformning alt deras påverkan blivit onödigt stor och onödigt hämmande för dem som är intresserade av motor och motorsport. Ett sådant exempel är den s. k. terrängkörningslagen från år 1975.

Att de betydande naturvärden vi har i vårt land generellt mäste skyddas är, tror jag, uppenbart för alla. Hur och i vilken utsträckning detta skall ske kan naturiigtvis alltid diskuteras. Terrängkörningslagen var inte avsedd alt allvarligt hämma motorsporten men har av många ändå kommit att upplevas så.

När lagen fastställdes av riksdagen skedde det under ganska stor brådska i ell myckel vällovligt syfte, nämligen att bl. a. skydda fjällområden från förstörande skotertrafik. Lagen har korrimit att få helt orimliga konsekvenser också på områden där det knappast kan ha varit avsett att den skulle ha någon inverkan. Motortävlingar har i vissa fall kommil att förhindras av länsstyrelsernas naturvårdsenheter på grunder som inte alltid förefaller vara fullt motiverade.

Till terrängkörningslagen har sedermera fogats speciella anvisningar som till en del klargör tillämpningen. Men trots detta kvarstår uppenbara oklarheter, och som en följd härav har lagen tillämpats olika i olika län.

Det finns fall där viss terrängkörning på militära övningsfält har begränsats mycket starkt, trots att del på samma övningsfält nästan dagligen framförs militära bandfordon. Del finns också exempel på atl markägare och moiororganisalioner varit eniga om att ha någon form av terrängkörning i fiodfåror o. d. men där det beslut som fattats av naturvårds-enheten inom resp. länsstyrelse har fåll negativa konsekvenser. Del har inte varit fråga om ett direkt förbud, men länsstyrelsen har gjort påstötningar hos det krafiföretag som det gällt. Företaget har inte velat störa relationerna med länsstyrelsen och därför stoppat den motorverk-samhel som förekommit.

Vidare finns det fall där länsstyrelsen gått ul med brev till samtliga markägare och pä byråkratisk kanslisvenska framhållit att den nya terrängkörningslagen gäller. Pä så vis har man förstört samarbetet mellan mänga av de lokala molororganisalionerna och markägarna.

Å andra sidan finns det län som har ställt sig myckel positiva och försökt tillämpa terrängkörningslagen liberalt. Till dessa hör Södermanlands län och Örebro län.

Det är mot denna bakgrund, tycker jag, angeläget att terrängkörningslagen ses över mol bakgrund av de erfarenheter som hittills vunnits.

Syftet bör vara att göra sådana justeringar som är möjliga för all un-

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Översyn av terrängkörningsla -gen

157

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Översyn av terrängkörningsla -gen

deriälia motorsporiverksamheten, utan att därför inkräkta på berättigade naturvårdsintressen. Att detta kan ske tycks bl. a. visas av atl markägare och motororganisationer i ett fiertal fall haft mycket goda kontakter, kommit väl överens och kunnat samarbeta men ändå fåll problem med länsstyrelsernas nalurvärdsenheter. Utskottet framhåller i sin skrivning värdet av molororganisationernas verksamhet, särskilt när det gäller ungdomens möjligheter till fritidssysselsättning i ordnade former och utbildning i trafiksäkerhetens intresse. Det håller jag med om. För några är sedan gjordes det en undersökning av statens ungdomsråd som klart visade att motororganisationer och människor som har motor som hobby tillhör de grupper som bäst har lyckats motarbeta alkohol- och narkotikamissbruk inom sina egna led. De har lyckats bäitre än många religiösa och politiska organisationer. Det är därför olyckligt att man inte kan stödja sporten på ett bättre sätt.

Utskottet understryker vidare alt del är angeläget alt förbudet mot barmarkskörning inte får bli elt hinder för den verksamhet i organiserade former som bedrivs i de s. k. motororganisationerna. Organisationerna anser emellertid att terrängkörningslagen och dess tillämpning har kommit att bli ett hot mot dem och medfört allvarliga konsekvenser.

Som slutvinjett anger utskottet att vederbörande länsstyrelse strävar efter all åstadkomma en rimlig avvägning mellan olika intressen, alltså mellan moiorintressen och naturvårdsintressen. Jag instämmer till fullo. Länsstyrelserna gör säkerligen så gott de kan för att försöka tillgodose dessa intressen, men jag vill säga atl de definitivt inte helt har lyckats. Det finns olika motorklubbar som anser att lagen leder till orimliga förbud, som tar död på stora delar av deras verksamhet eller lägger mycket stora hinder i vägen för verksamhetens bedrivande. Del finns många exempel på atl motorklubbarna mäste använda mycket avlägsna och svårtillgängliga områden för terrängkörning. Det har då uppstått tendenser lill överträdelse av lagen - man har struntat i terrängkörningslagen.

Trots utskottets skrivning är del alltså fortfarande uppenbart att lagen lämnar utrymme för etl visst godtycke i fråga om hur man skall behandla olika moiororganisalioner i olika län. Ungdomarna känner sig vara motarbetade i stället för att ha stöd av statsmakterna och tycker sig vara orättvist och illa behandlade.

När lagen med gällande anvisningar på detta sätt kan leda till olikheter i tillämpningen mellan olika län och olika länsstyrelsers nalurvärdsenheter och när motororganisationerna känner sig motarbetade, tycker jag att del är angeläget att se över lagen. Jag tror att länsstyrelserna gör sitt bästa för att tillämpa lagen lika över hela landet men ulan att lyckas.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till molionen 1321 av herr Unckel.

158

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Terrängkörningslagen trädde i kraft så sent som den 1 januari 1976. Jag kan försäkra herr Westerberg all den, i det skick den föreligger efter utskottsbehandlingen, i långa stycken är en produkt av

den balans mellan olika intressen som man från samhällets sida'måste eftersträva. När herr Westerberg säger att det finns ungdomar i olika motorsportorganisationer som känner sig illa behandlade eller tycker alt verksamheten är begränsad, kan jag försäkra honom alt det finns många organisationer med mycket ambitiösa, skötsamma och ideellt inriktade ungdomar som redan känner sin verksamhet litet begränsad av det utrymme som motorsporlorganisalionerna har till sitt förfogande.

Men jag vill gärna myckel starkl understryka all det både i propositionen och i utskotlsbetänkandet i anledning av denna tydligt är angivet att ambitionen skall vara att med hänsynstagande till nalurvårdsintresset ändå på allt sätt försöka att ge utrymme för motorsporlorganisationernas verksamhet. Jag finner däremot de olägenheter, som man talar om i mycket allmänna formuleringar, inte vara tillräckligt styrkta vare sig i motionen eller genom herr Westerbergs anförande.

Riksdagens beslul i anledning av lagförslaget siktade faktiskt till en viss flexibilitet, och meningen var att man skulle medge en viss rörelsefrihet för de regionala organen sä att de kan ta ställning med utgångspunkt i regionens speciella förhållanden. Därför är det inte så förvånande atl del förekommer olika ställningstaganden i olika län. Vi får också ta litet mera tid på oss och samla ett något starkare underlag för en kritik mot lagen innan vi vidtar några nya åtgärder.

Alt lagen har tagit död pä motororganisationernas verksamhet är väl ändå att la till överord. All del skulle vara en stor olägenhet för mo-torburha ungdomar att förflytta sig till en något mera avlägsen plats är elt betyg ål molororganisalionerna, som är litet förvånande och som jag inte tror att de själva vill acceptera.

Elt fullt enigt utskott har med hänsyn till den korta tid som terrängkörningslagen har varit i kraft inte funnit erfarenheterna av denna än så länge vara tillräckliga för alt nu motivera en översyn av lagstiftningen.

Med del anförda, herr talman, berjag att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Översyn av terrängkörningslagen

Hen WESTERBERG (m):

Herr talman! Del har här talats om ölägenheter och om en flexibilitet som skall medge att regioners speciella förhållanden kan tillgodoses. Ja, visst skall vi ha en viss flexibilitet, men handläggningen måste också upplevas som myckel olikartad av skilda moiororganisalioner med tanke på att länsstyrelserna i vissa län är mycket passiva och inle aktivt försöker marknadsföra terrängkörningslagen, som av många moiororganisalioner uppfattas mycket negativt.

Jag menade inte alt den kommer att ta död på motororganisationerna, men jag sade att den kan komma att hämma deras verksamhet ganska ordentligt, och jag tror också att sådana förhållanden verkligen råder att denna farhåga är berättigad. Jag har talat med relativt många aktiva inom motororganisationer av olika slag. Jag sade att den omständigheten att det är läng väg till olika banor kan medföra - och vi vet att det ofta

159

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Översyn av terrängkörningsla -gen

blir sä-- olovlig terrängkörning inom avsnitt där vi själva inte önskar det och där det finns naturvärden som man vill bevara.

Jag har även i mitt anförande pekat på några fall, bl. a. elt utanför Linköping, där ett avsnitt tidigare klart haft karaktären av övningsfält och förut trafikerats och fortfarande dagligen trafikeras av stora bandvagnar. Länsstyrelsen har där varit oerhört restriktiv när motorcykelorganisationer velal anordna motortävlingar. De har fått begränsa sig till att köra maximall en dag. Det har också förekommit atl tjänstemän från länsstyrelsen i etl annat län, nämligen Skaraborg, genom påtryckningar försökt förmå krafiföretag att säga upp avtal som innebär att moiororganisalioner för sin verksamhet får utnyttja uttorkade fiodfåror, som frilagts i samband med pågående kraftverksbyggen.

Det finns också fall där länsstyrelsen har skickat brev till markägarna på en mycket byråkratisk kanslisvenska, som dessa haft myckel svårt atl sätta sig in i. På det sättet har man skrämt upp markägarna och gjort dem tveksamma lill samarbete med molororganisalionerna. Samtidigt finns del län där man ställt sig myckel positiv och försökt undvika att hämma molororganisalionerna. Jag tycker det finns skäl att ompröva eller se över denna lagstiftning sä att den bättre kommer att medge en ungefär likartad behandling av dessa frågor över hela landet, naturligtvis med en viss flexibilitet, men dock så att man kan känna en rättssäkerhet på detta område.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Om det verkligen förhäller sig på del sätt som herr Westerberg här så målande beskriver, om de myndigheter han har erfarenhet från i verkligheten har behandlat lagen sä som han beskriver, då är del inte lagstifiningen del är fel pä, dä är det faktiskt fel pä den som har att handlägga denna lag. Jag skulle vilja föreslå herr Westerberg och andra motorinlresserade ungdomar att plocka fram propositionen och uiskottsbetänkandei och visa dessa för här berörda myndigheter. Det står väldigt tydligt och klart redan i propositionen att den föredragande är medveten om att motorcykel- och mopedäkning i terräng bedrivs som frilidsverksamhel för ungdom. Han framhåller all möjligheten lill en sådan akliviiei bör kunna lillgodoses i kommunernas planering för frilidsverksamhel. Del bör vara berörda myndighelers skyldighel alt hjälpa lill all skapa sädana möjligheter för motorsporlorganisalionerna. Det går tydligt och klarl att utläsa detta i lagen, i förarbetena till denna och i utskottsbetänkandet.

Med detta vill jag ännu en gång säga atl ännu så länge har vi inte den erfarenheten atl vi kan säga att det är fel på lagen; möjligen är det fel på tillämpningen.

160

Hen WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag vill bara påpeka all jag för min dei är övertygad om   att  alla  tjänstemän  som  arbetar  inom   nalurvårdsenhelerna   på

länsstyrelserna i resp. län gör sitt yttersta och sill bästa arbete för all försöka tolka denna lag och de föreskrifter som finns kring lagen. Jag misstror inte dem och deras arbete och tror inte all de försöker sabotera det hela.

Men när del sker så våldsamt olika tolkningar mellan olika län i ganska likartade fall, då tycker jag det finns all anledning att se över lagen så alt del blir bättre möjligheter att få en likformig bedömning rakt över hela landet.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Granskning av

riksbankens

förvaltning

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1321 av herr Unckel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 7 Föredrogs finansutskottets betänkande 1976/77:15 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1976, jämte motion, samt förslag om disposition av riksbankens vinst.

Punkten I

Granskning av riksbankens förvaltning

I motionen 1976/77:1349 av herr Werner m. fi. (vpk) hade hemställts att riksdagen vid behandlingen av fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1976 som sin mening gav till känna:

1.    att skärpi restriktivitet borde tillämpas vid tillständsgivning för svenska investeringar i utlandet,

2.    all valulalagsliftningen icke fick tillämpas på ett sätt som stred mot den deklarerade svenska utrikespolitiken,

3.    att utdelningen av priset i ekonomisk vetenskap borde upphöra.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1349.

Fru BACKBERGER (vpk):

Herr talman! I molionen 1349 som vänsterpartiet kommunisterna väckt med anledning av fullmäktiges i riksbankens förvaltningsberättelse för är 1976 har vi ställt kravet atl riksdagen i anledning av denna berättelse borde uttala:

1.    all skärpi restriktivitet bör tillämpas vid tillständsgivning för svenska investeringar i utlandet,

2.    all valutalagsliftningeri inte fär tillämpas på ett sätt som strider mot den deklarerade svenska utrikespolitiken,

3.   atl utdelningen av priset i ekonomisk vetenskap bör upphöra.
Bakgrunden till dessa tre punkter är följande.

Den svenska kapitalexporten har långsiktigt ökat mycket kraftigt. Jämfört med börian av 1960-talet rör det sig i löpande priser om en tju-

11 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

161

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Granskning av

riksbankens

förvaltning

162

godubbling. Den stora ökningen har främst rört producerande företag utomlands. På sä vis har vi fått en utveckling där sysselsättningen inom svensk industri utomlands ökar, medan industrisysselsällningen inom Sverige minskar.

Vi kommunister har till årets riksdag väckt en mera utförlig motion i detta ärende. Men då riksbanken enligt valutalagstiftningen är den myndighet som ger tillstånd lill utlandsinvesteringar vill jag också här påpeka all större restriktivitet vid beviljandet av utlandsinvesteringar nu är nödvändig.

Nu har ulskollet i sitt belänkande, utöver de vanliga undanglidning-arna, en motivering som borde bli klassisk i ämnet ohållbara argument. Det står i utskottels belänkande att "en totalt sett ökad volym i sig inte kan föranleda avslag på enskilda framställningar". Detta betyder att utskottet inte förstår alt den totala mängden utlandsinvesteringar är summan av antalet enskilda framställningar om utlandsinvesteringar. Kan man inte avslå enskilda ansökningar kan man således aldrig påverka totalsumman.

Utskottet skriver vidare all "den prövning valuiastyrelsen enligt valutalagen har all göra huruvida investeringen skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada gäller varje framställning för sig". Det öppnar egentligen vägen för nästan totalt ohämmad kapitalexport. Om enskild investering skulle kunna åsamka landet utomordentlig skada, så måste den vara mycket stor. Men en myckel stor investering kan ju delas upp på flera framställningar. Ulskouels skrivning gör prövnings-förfarandel i praktiken överflödigt. Det är, herr lalman, en farlig och ansvarslös linje. Del är alt frånhända sig den möjlighet till styrning som valuialagen trots allt är tänkt att innehålla.

Den andra punkten i vår motion gäller riksbankens valulastyrelses tillstånd till SE-banken, Svenska Handelsbanken, PK-banken och Gö-tabanken all med 7 miljoner dollar bidra lill etl lån till Argentina. Utskottet har den uppfatlningen all Sveriges ekonomiska förbindelser med Argentina är så omfattande att del är självklart all valulalillstånd meddelas. Några politiska värderingar skall man inte göra när man beviljar lån, hävdar utskottet och hänvisar lill valutalagen. Vad utskottet här inte ser är att ett lån lill Argentina - eller lill något annal land - är utrikespolitik. Beviljandet av lånet lill Argentina är lika myckel utrikespolitik som ett avslag hade varit. En utrikes lånetransaktion är en del av våra förbindelser med omvärlden, och den påverkar omvärldens syn på oss. Ulskottel må hälla sig pä denna formalistiska paragrafryl-tarnivå, men hur det än vänder sig så har valuiastyrelsen när den beviljar lånet till Argentina gjort ett politiskt ställningstagande - oavsett om styrelsen insett detla eller inle.

Ell lån till Argentina är elt stöd till en fascistisk regim med elt massivt förtryck, med förföljelser, terror och mord på sitt samvete. Ingen formalism, inget paragrafrytteri i världen kan ändra pä detla faktum. Beviljandet av länet till den fascisljunla som nu styr Argeniina är yiier-

ligare ell tecken pä högervridningen inom svensk ulrikespolilik. Det finns ingenting som tvingar riksbanken all ge sin medhjälp till lån som stärker fascistiska lerrorregimer.

Riksdagen borde därför framhålla, såsom vi krävt i motionen, att valulalagsliftningen skall tillämpas på så sätt atl den inle strider mot svensk utrikespolitik.

Priset i ekonomi har varit omdiskuterat. Ekonomin som vetenskap är politisk till sin karaktär. Delta erkände de klassiska ekonomerna som gav sitt ämne rubriken politisk ekonomi. Ekonomipriset är elt poliliskt pris, ell ullryck för en uppskattande värdering av viss ekonomisk polilik och därmed för en politisk grundsyn.

All man som sist tilldelade Milton Friedman priset är i bästa fall uttryck för en fullständig politisk aningslöshet. Progressiva människor världen över upprördes av detta prisande av en av världens mest reaktionära ekonomer. Milton Friedman har som bekant varit rådgivare åt Pinochets fascistiska junta i Chile. Han har förordat en ekonomisk politik som ytterligare försämrat villkoren för Chiles arbetare och småbönder. Han har förordat en politik som lett lill bäde en kraftig ökning av arbetslösheten och en krafiig infiation. Hans ekonomiska råd, som följts av juntan i Chile, har lett till inte bara ökad fattigdom ulan ren misär för större delen av Chiles folk.

Endast de mest inskränkta cyniker, som inbillar sig att ekonomiska teorier bara har intresse i en abstrakt värld av ekonomiska modeller och matematiska kalkyler och som inte tar hänsyn till de resultat som teorierna leder till när de prövas i praktiken, kan försvara att Friedman fick del här priset. Vetenskapsakademien visade i sitt beslul att utse Friedman lill pristagare ett sådant synsätt.

Vi har, herr talman, inga garantier mot förnyade skandaler av den här arten. Vi har inga garantier mot förnyad politisk omdömeslöshei vid utdelning av det här politiska priset. Riksdagen bör därför enligt vpk;s mening uttala sig för att utdelningen av priset i ekonomisk vetenskap upphör.

Herr lalman! Jag vill med slöd av detla yrka bifall till molionen 1349.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Granskning av

riksbankens

förvaltning

Under della anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Del betänkande som riksdagen nu har att ta ställning lill gäller finansutskottets granskning av riksbankens ämbetsberäiielse och riksdagens revisorers berättelse över granskningen av riksbankens verksamhet.

Utskottet är enigt i sitt belänkande och har inte funnit någon anledning lill erinran mot riksbanken ulan föreslår all fullmäktige i riksbanken beviljas ansvarsfrihet för 1976.

Med anledning av riksbankens förvaltningsberättelse har det väckts

163

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Granskning av

riksbankens

fötvaltning

164

en motion från vpk:s sida, som fru Backberger här redovisade. Vpk påstår att riksbanken i stigande utsträckning har meddelat tillstånd till svenska investeringar i utlandet och alt riksbanken därmed har medverkat till en minskning av sysselsättningen i Sverige.

Detta påstående är oriktigt eller- föratt använda fru Backbergers ordval - ohållbart. Om man titlar efter i redogörelsen, t. ex. på s. 121, så finner man där siffror om utvecklingen av storleken av svenska direkiinves-teringar i utlandet. Man kan då finna att riksbanken år 1972 gav tillstånd till svenska direktinvesteringar i utlandet på 1,9 miljarder. Motsvarande belopp för 1976 var ungefär 3,5 miljarder. I del senare beloppet finns då en betydande post, där bakgrunden är atl svenska företag för alt skydda sina fordringar i elt annat land omvandlat dessa till ägarkapital i utländska förelag.

Vidare är det pä det viset att av det totala beloppet för utlandsinvesteringar år 1972 krävdes atl 29 % skulle finansieras genom upplåning utomlands. Motsvarande siffra för 1976 är 56 %.

Det här visar alltså alt det inle är fråga om alt lillständsgivningen har karaktär av en ökning av utsirömningen av kapital frän Sverige. Om man tar hänsyn till prisutvecklingen och bortser ifrån det särskilda ägarengagemang som inryms i siffrorna för 1976 så är det, beräknat i fasta priser - och del är naturligtvis det det gäller - fråga om en myckel måttlig ökning.

Det är alltså elt felaktigt påslående när man talar om en stor ökning av de svenska investeringarna i utlandet vad gäller riksbankens tillständsgivning.

F. ö. är del pä det viset atl riksdagen knappast via sin tillständsgivning kan påverka storleken av svenska företags investeringar i utlandet.

Det sägs ju i 2 a S valutalagen:

"Förordnande enligl denna lag skall av riksbanken ianspråklagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid får industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Hänsyn av sistnämnda slag får dock föranleda avslag på framställning endast dä denna på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landels intressen utomordentlig skada."

Detta är alltså innebörden av lagen. Och det vore befogat alt kritisera riksbanken om den inle hade följt lagen. Vad fru Backberger gjorde var att hon kritiserade lagen. Det kan man säkert göra, men det var inte påkallat i det här sammanhanget. Det finns alltså ingen anledning lill några invändningar mot valutaslyrelsens tillämpning av valuialagen.

Som andra punkt log fru Backberger upp ett banklån till, Argentina där svenska banker medverkar. Det kan ju vara av intresse alt notera vad som slår på s. 124 i riksbankens berättelse, nämligen alt tillstånden lill svenska direkta investeringar i Argentina har minskat mycket påtagligt under senare år. År 1972 medgavs totalt investeringar i Argentina pä 98 milj. kr., medan motsvarande siffra för 1976 var bara 7 milj. kr.

Det är alltså inte några slora belopp som strömmar ut frän Sverige lill Argeniina.

Man skall också ha klart för sig alt riksbanken som statsmyndighet för valutaärenden naturligtvis inte skall göra utrikespolitiska bedömningar; del vore fullkomligt felaktigt om riksbanken överlog den uppgifien från de poliliska organen. Här är det alltså fråga om alt tillstånd skall beviljas av riksbanken när del anses föreligga etl svenskt intresse av alt en sådan transaktion skall genomföras. Sverige har ekonomiska förbindelser med Argentina av sådan omfattning att riksbanken enligt lagstiftningen skall meddela valulalillstånd. Del finns alltså inle någon grund för alt kritisera riksbanken och valuiastyrelsen i det här sammanhanget. Vill man framföra synpunkler av det slag som fru Backberger här redovisade, fär det ske i annal sammanhang.

Inle heller del tredje yrkandet i vpk-motionen - fru Backberger upprepade det här - är sakligt motiverat. Fru Backberger hävdar all utdelningen av det särskilda nobelpriset i ekonomi genom etl uttalande frän riksdagens sida skall fäs atl upphöra. Nobelpriset i ekonomi delas ut av Vetenskapsakademien, och det är självfallet inte någonting som riksdagen kan lägga sig i. Med de värderingar vi har i Sverige är det inte de politiska organen som gör vetenskapliga bedömningar, utan del är de vetenskapliga organen; möjligen har man annan praxis i andra länder.

Vidare finansieras det här priset av pengar som riksdagen har förbundit sig att via riksbanken varie år ställa lill Nobelstiftelsens förfogande. Jag vill erinra fru Backberger om att riksdagen är 1969 enhälligt bekräftade den utfästelse som riksbanken tidigare hade gjort och betecknade den som oåterkallelig och för all framtid bindande. Nu vet jag all kontinuiteten inom del kommunistiska partiet inte är särskilt påfallande, och det är möjligl atl det inle finns någon kommunistisk riksdagsledamot kvar som var med om beslutet år 1969, men det kan ju vara värt all notera atl riksdagen alltså har gjort en sådan här donation, atl priset bygger på den donationen och atl donationen är oåterkallelig.

Herr lalman! Jag yrkar på samtliga punkler bifall till utskottets hemställan.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Granskning av

riksbankens

föiyallning

Fru BACKBERGER (vpk):

Herr lalman! Herr Molin har hela tiden en tendens att bagatellisera de problem jag lar upp. Det är en värderingsfråga om man anser alt den här ökningen som herr Molin tog upp under punkt 1 är liten eller stor; jag hävdar ändå all det är en ganska kraftig ökning. Och även om kapitalexporten till Argentina skulle ha minskat, är det etl faktum att ett banklån har beviljats Argentina.

Vad jag är ute efter, herr talman, är den principiella politiska innebörden. I utrikesdebatten sades att ekonomi, moral och politik inte är ■sektorer som är skilda av vattentäta skott, utan de hänger faktiskt samman. .

Herr Molin säger också atl riksbanken inle kan göra poliliska bedöm-

165

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Granskning av

riksbankens

föiyallning

ningar. Ändå står han här och talar för att riksbanken inle skall göra politiska bedömningar. Det måste väl ändå lyda på alt riksbanken på något sätt är kopplad till riksdagen - inle sant? I sä fall är det givetvis herr Molin som här har deklarerat en politisk bedömning. Vi skulle ha anledning alt debattera detla i dag om inte riksbanken och riksdagen vore kopplade till varandra.

Apropå priset till Milton Friedman' menar jag fortfarande alt polilik och ekonomi inle är fristående frän varandra.

Sedan var det väl ändå, herr Molin, litet fånigt atl tala om den bristande kontinuiteten i det kommunistiska partiet. Det tycker jag var atl sänka debatten lill en oerhört låg nivå. Kanske är det för atl jag är kvinna som jag skall behandlas pä del sättet. Jag vet inte om man män emellan använder en så låg debattnivå. Var vänlig och betrakta mig som en representant för mitt parti och kom inte med sådana lite löjliga grejor!

Oavsett vad mitt parti var med om att besluta 1969 hävdar jag atl om man har medverkat till ett beslut som fått otrevliga konsekvenser, så är det alls ingen skam att vara självkritisk och säga att det beslutet mäste omprövas och rivas upp.

Herr Molin resonerar mycket ofta utifrån formalistiska principer, men jag menar att del är alldeles för allvarliga och stora saker som står pä spel för atl man skall kunna driva denna väldigt formalistiska linje.

166

Herr MOLIN (fp):

Herr lalman! Förvisso hör polilik och ekonomi samman. Däremol hör det resonemang som fru Backberger nu för inte samman med del ärende som vi diskuterar. Del var det jag försökte framhålla för fru Backberger. Det är inte formalism när jag säger all en bedömning av riksbankens handlande under 1976 skall göras utifrån den lagstiftning som gäller, dvs. om riksbanken har följt valutalagens bestämmelser eller inte. Fru Backberger har inte på någon punkt kunnat visa att riksbanken har brutit mol valutalagens bestämmelser. Däremot tycker fru Backberger inte om en del av valulalagens bestämmelser - det är en annan sak. Då går del bra att yrka pä ändring av valuialagen.

Fru Backberger sade atl jag hade hävdat alt riksbanken inte kan göra politiska bedömningar. Jag sade atl riksbanken inte skall göra poliliska bedömningar. De bedömningarna skall göras av de ansvariga poliliska organen och ytterst av riksdagen i samband med lagstiftningen. Det är därför som jag menar att de synpunkter som fru Backberger framför hör samman med ett yrkande om en ändring av valutalagen men däremol inte med en kritik mot dem som på ett korrekt sätt har tillämpat valutalagen.

Beträffande Nobelpriset i ekonomi var jag inte klar över vari fru Backbergers missnöje bestod. Om kritiken gällde det faktum att Milton Friedman hade fäll priset föreställer jag mig att vi ändå kan vara överens om att riksdagen inte kan upphäva Vetenskapsakademiens beslut att ge Milton Friedman priset, även om jag skulle kunna tänka mig all

fru Backberger önskar det. Riksdagen kan inte heller i fortsättningen lägga sig i de vetenskapliga bedömningar som utgör grunden för vem som skall få elt sådant här pris.

Jag påminde lill slut om att de beslul som en gång tagils i riksdagen innebär atl den fond ur vilken priset i ekonomisk vetenskap utdelas är en donation som riksdagen inte ulan vidare kan återta - och i varie fall definitivt inle med anledning av behandlingen av riksbankens förvaltningsberättelse.

Fru BACKBERGER (vpk):

Herr talman! Det mäste vara en missuppfattning att jag skulle ha påstått alt vi skall återta priset. Vi har, herr Molin, i vår motion yrkat på atl priset i ekonomisk vetenskap skall upphöra.

Jag tror, herr talman, all skiljaktigheterna mellan herr Molins och min uppfattning beror på atl vi har olika politisk grundsyn. Jag vill erinra om att den klassiska liberalismen var klarl antimonopolisiisk lill sin karaktär. Herr Molin talar om det felaktiga i att politisera. Men var står herr Molin själv politiskt? Står herr Molin på den klassiska liberalismens grund, eller representerar herr Molin en helt ny linje inom liberalismen?

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! Jag vet inte om fru Backberger ansträngde sig alt förstå vad jag sade. Men lät mig när del gäller ekonomipriset i all korthet säga att jag inle anser alt riksdagen skall diskutera lämpligheten av den ene eller andre kandidaten. Det är det andra organ som har anledning all göra. Dessutom gäller det här en donation som gjorts lill en särskild fond, och den kan icke alertas pä grundval av det yrkande som fru Backberger här har ställt.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1349 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Backberger begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1349.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då fru Backberger begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256 Nej -     8

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Granskning av

riksbankens

förvaltning

167

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Internationella valutafonden, m. m.

Punkten 2

Lades lill handlingarna.

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 8 Föredrogs finansutskottets betänkande 1976/77:16 angående verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning.

Punkten 1                                             ,,

Lades lill handlingarna.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs och lades till handlingarna Finansutskottets betänkande

1976/77:17 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse år 1976

168

§ 10 Internationella valutafonden, m. m.

Föredrogs finansutskottets betänkande 1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:86 om ändringar i Internationella valutafondens stadga, m. m., jämte motion.

I propositionen 1976/77:86 hade regeringen (ekonomidepartementet) efter föredragning av herr statsrådet Bohman föreslagit riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen all godkänna de ändringar i valutafondens stadga för vilka föredraganden redogjort i propositionen,

2.    bemyndiga regeringen att öka Sveriges kvot i valutafonden med 125 milj. SC>R (särskilda dragningsrätter) till 450 milj. SDR,

3.    bemyndiga riksbanken att eriägga det insatsbelopp som behövdes,

4.    bemyndiga regeringen atl, i enlighet med vid propositionen fogade resolulionstexter, öka Sveriges kapitalinsats i Väridsbanken med 90,3 milj. dollar till 367,6 milj. dollar,

5.    bemyndiga regeringen alt lämna riksbanken garanti för täckning av föriuster som kunde uppkomma pä den ökade kapitalinsatsen och som fullmäktige i riksbanken inte ansåg böra belasta banken samt

6.    bemyndiga riksbanken att erlägga del erforderliga kapitalet samt påtaga sig de förpliktelser som följde med teckning av 903 andelar, var och en med etl nominellt värde av 100 000 dollar, i Världsbankens grundfond.

I della sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:1443 av herr      Nr 102
Werner m. fl. (vpk), vari hemställts au riksdagen beslutade au avslå punk-      Torsdaeen den
terna 4, 5 och 6 i hemställan i propositionen  1976/77:86.     -,i pp„p iq-tt

Utskottet hemställde Internationella

1. att riksdagen bemyndigade regeringen alt godkänna i propositionen      valutafonden,
1976/77:86 redovisade ändringar i valutafondens stadga, m. m.

1. all riksdagen bemyndigade regeringen all öka Sveriges kvot i valutafonden med  125 milj. SDR lill 450 milj. SDR,

3.    all riksdagen bemyndigade riksbanken all erlägga del insaisbelopp som behövdes,

4.    alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1443 i denna del bemyndigade regeringen att, i enlighet med vid propositionen fogade resolutionstexler, öka Sveriges kapitalinsats i Världsbanken med 90,3 milj. dollar lill 367,6 milj. dollar.

5.    all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionen 1976/77:1443 i denna del bemyndigade regeringen att lämna riksbanken garanti för täckning av förluster som kunde uppkomma på den ökade kapitalinsatsen och som fullmäktige i riksbanken inte ansåg böra belasta banken,

6.    alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1443 i denna del bemyndigade riksbanken att erlägga det erforderliga kapitalel samt påtaga sig de förpliktelser som följde med teckning av 903 andelar, var och en med ett nominellt värde av 100 000 dollar, i Världsbankens grundfond.

Hen HAGBERG i Borlänge (vpk):

Herr talman! Regeringen har kopplat en ökning av Sveriges insatser i Väridsbanken till förslaget atl Sverige skall godta förändringarna i Internationella valutafondens stadga. Det sägs av både regeringen och finansutskottet alt detta är praxis. Regeringen och finansutskottet vill således öka de svenska insatserna i Världsbanken med 90,3 miljoner dollar.

Även om något är praxis, eller hävdas vara praxis, ligger det inget tvingande däri. Praxis är ingenting som ovillkorligen måsle gälla. Del måste också noteras som nonchalant av riksdagen att i dag besluta om en ökning av Sveriges insatser i Världsbanken samtidigt som del finns en motion, remitterad till utrikesutskottet, med förslaget alt Sverige bör gå ur Världsbanken. Visserligen är frågor i detta hus oftast avgjorda pä förhand, men en sådan behandlingsordning som denna uppehåller inte ens ett sken av parlamentarism.

Väridsbanken är en institution vars huvudsakliga verksamhet har varil alt stödja USA-imperialismens intressen. Genom Världsbanken ges lån främst till länder med starkt reaktionära regimer, länder där främst USA-imperialismen har ett stort ekonomiskt inflytande. Världsbankens eller dess underorgans lån ges ofta för att främja investeringar i anläggningar som underlättar de internationella storföretagens verksamhet.

169

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Internationella valutafonden, m. m.

Världsbanken har också använts som elt pålryckningsinstrumeni i imperialisternas strävanden atl påverka och styra politiken vid vissa länder. Bankens ökända agerande gentemot Chile är här etl tydligt exempel. Man vägrade län under Allendes tid, man har beviljat stora lån på generösa villkor till den banditliga kring general Pinochet som nu kallar sig Chiles regering.

Världsbankens reaktionära länderval vid utlåningen belyses av siffrorna frän förra verksamhetsåret. 10 96 av bankens län gick till Indonesien, vars nuvarande regim bär ansvaret för mord på långt över 1 miljon kommunister, andra demokrater och progressiva - en regim som dessutom militärt angriper och försöker annektera Östra Timor. 10 96 av bankens utlåning gick vidare till Brasilien, etl land styrt av en brutal militärdiktatur med politisk terror och förtryck och barbariskt folkmord på indianer på sitt samvete. 7 "6 av bankens utlåning gick till Sydkorea, en fascistisk diktatur som brutalt trycker ner arbetarklassen, som låter kapitalägarna utnyttja barnarbetare och som dessutom är ett ökänt fäste för den amerikanska imperialismens angreppsplaner mot Demokratiska folkrepubliken Korea. Dessa var de tre största lånlagarna ur Världsbanken 1975/76.

Svenska biständsmedel - för det är sädana del handlar om - kan verkligen fä en bällre användning än atl bidra till att hålla sådana regimer, sådana rena gangstervälden, under armarna.

Vänsterpartiet kommunisterna har motionerat om att Sverige skall lämna Världsbanken. Riksdagen bör därför avslå yrkandena under punkterna 4,5 och 6 i finansutskotiets belänkande, vilket är innebörden av molionen 1976/77:1443.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 1443 och avslag på punkterna 4, 5 och 6 i finansutskottets betänkande.

170

Hen MOLIN (fp);

Herr talman! Herr Hagbergs i Borlänge kritik mot finansutskottets belänkande och mot propositionen på den här punkten sammanföll hell med vpk:s välkända kritik av Världsbanken. Det räcker väl då att påminna om att motioner med det innehållet har framförts från vpk;s sida under många är och att de har avslagils av riksdagen med stor majoritet. Riksdagen har ansett att Väridsbanken har en betydelse när det gäller krediigivningen till u-länderna, och man har också ulgätt från atl Världsbanksgruppen inte skulle fungera bättre om Sverige inte var med.

Med hänsyn till atl herr Hagbergs kritik sålunda helt och hållet var knuten till frågan om svenskt medlemskap i Väridsbanken och att riksdagen tidigare vid fiera tillfällen har tagit ställning till de yrkandena och beslutat atl Sverige skall vara kvar i Väridsbanken, har jag ingen anledning att ytteriigare gä in på sakargumentation.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4-6

Propositioner gavs pä bifall till dels utskoliets hemställan, dels motionen nr 1443 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Om tillsättningen av viss tjänst vid handelsflottans kultur- och fritidsråd

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 4-6 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1443.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 251

Nej -     8

Avstår -      1

§ 11 Om tillsättningen av viss tjänst vid handelsflottans kultur-och fritidsråd

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Jan Bergqvists i Göteborg (s) den 24 mars anmälda fråga, 1976/77:344, och anförde;

Herr talman! Herr Jan Bergqvist i Göteborg har frågat mig om jag är beredd att tillmötesgå de anställdas krav när det gäller formerna för tillsättande av kanslichefsijänsten vid handelsfiottans kultur- och fritidsråd.

Frågan om tillsättande av ny kanslichef vid handelsfiottans kultur-och fritidsråd bereds f n. inom kommunikationsdepartementet. Eftersom rådets verksamhet primärt är inriktad pä att ge service åt den svenska handelsflottan ingår i beredningen samråd med redarnas och de ombord-anslälldas organisationer.

I beredningen av ärendet ingår också - pä begäran av den personalorganisation som företräder de anställda vid kultur- och fritidsrådet -förhandlingar enligt medbestämmandelagens bestämmelser. Jag flnner ingen anledning att här i kammaren kommentera dessa förhandlingar.

171

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Om biståndet lill Laos.

Herr JAN BERGQVIST i Göteborg (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka kommunikationsministern för svaret. Jag ställde frågan därför att jag ville ha etl resonemang om formerna för tillsättande av vissa statliga tjänster. Jag är intresserad av hur besluten förbereds. Jag tog etl konkrel fall såsom utgångspunkt för diskussionen.

Sedan jag ställde frågan har centrala förhandlingar kommil i gång om denna speciella tjänst. Självfallet vill jag inle från riksdagens talarstol hoppa in i de förhandlingarna.

Den principiella frågan är emellertid värd att ta upp. Vanligen brukar man ju inle annonsera ut kanslichefstjänster och liknande tjänster. Men ibland förekommer det, och ingenting hindrar att man gör det.

Om nu de anslällda begär au man skall utannonsera en sådan tjänst, vad finns det dä för skäl att motsätta sig en annonsering? Varför kunde inle kommunikationsministern i det här fallet gå med pä en annonsering, innan del hela fördes över till centrala förhandlingar? Och när del gäller sädana här tjänster i allmänhet, vad kan det i andra fall finnas för skäl att man inte kan gå med på sådana krav frän de anställda?

Kommunikationsministerns svar på de frågorna har ett principiellt intresse, och därför avvaktar jag med spänning vad kommunikationsministern har atl säga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om biståndet till Laos

172

Herr statsrådet ULLSTEN erhöll ordet för alt besvara fru Dahls (s) den 9 mars anmälda interpellation. 1976/77:114, och anförde:

Herr talman! Fru Dahl har frågat mig dels om regeringen är beredd att genom bidrag frän anslaget för katastrofbistånd göra en snabb insats för atl motverka följderna av den missväxt och den ekonomiska blockad från Thailand som drabbat Laos, dels om regeringen är beredd att genomföra en ytterligare utbyggnad av det långsiktiga utvecklingssamarbetet med Laos under kommande år.

Sverige ger det här budgetåret 30 milj. kr. i bistånd lill Laos. Vi har nyligen kommit överens med de laotiska myndigheterna om hur dessa medel skall utnyttjas. De skall användas för upprustning av transportväsendet, främst i form av utrustning och maskiner för vägbyggnad och reparationsverkstäder. Den laotiska regeringen har således valt alt utnyttja anslaget för andra ändamål än livsmedelsimpori.

Försöriningsläget i Laos är nu som tidigare besvärligt. Sverige har tidigare givit Laos livsmedelsbistånd i form av fiskkonserver. Erfarenheterna och behoven av denna typ av bistånd kommer au diskuteras i samband med etl besök som representanter för biståndsmyndigheierna gör i Laos nästa månad. Kommer man då fram till atl del finns behov härav, är jag beredd att överväga en ny sådan biståndsinsats.

När del gäller frågan om ytterligare utbyggnad av utvecklingssamarbetet fär jag hänvisa till budgetpropositionen. Det föreslås där en övergång från det katastrofbistånd som hittills har lämnats till elt planerat utvecklingssamarbete med Laos. I enlighet med SIDA;s förslag upptas en medelsram på 35 milj. kr. för budgetåret 1977/78. Om riksdagen bifaller förslaget kommer vi att kunna inleda planeringen av ett långsiktigt utvecklingssamarbete. Till grund för denna planering kommer att ligga tre gånger det belopp som riksdagen beslutar om, alltså 105 milj. kr.

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Om biståndet till Laos

Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Ullsten för svaret, som jag uppfattar som mycket positivt, bäde när det gäller beredvilligheten att nu snabbt göra en insats med medel frän kalaslrofanslaget och när det gäller att bygga ut det långsiktiga biståndet till Laos.

Min glädje över svaret är så mycket större som jag nyligen kunde studera den mycket besvärliga situation Laos befinner sig i. Laos var ju redan under kriget det glömda landet. Det var där man bedrev det glömda kriget, det krig som USA försökte dölja för världen när det faktiskt pågick.

Eftersom Laos är ett litet land med besvärliga kommunikationer, avstängt frän havet osv., finns det stor risk för att Laos mycket svåra situation också nu efter kriget skulle bli bortglömd. Men vi som såg den situation landet befinner sig i fick ett väldigt starkt intryck av vilket stort behov del finns av både materiellt bistånd och vänskapliga kontakter med andra länder.

Laos är inle bara ett land som drabbades väldigt hårt av kriget utan också elt av världens fattigaste och mest underutvecklade länder. Behovet av utveckling på snart sagt varie område är oerhört stort. Jag skall bara ge ett par exempel.

Livsmedelsbristen är akut på grund av krigets häriningar. på grund av missväxt, pä grund av den allmänna underutvecklingen och pä grund av att man redan lidigare var sä beroende av import frän utlandet även av livsmedel. Den situationen har blivit värre i samband med den blockad som Thailand har utsatt Laos för. Man har därför nu startat en kampanj över hela landet för att öka självförsöriningsgraden vad gäller livsmedel, och man gör storartade insatser pä det området. Det är dock självklart att de insatserna försvårats av torkan.

Man skall sätta i gäng etl skolväsende i ett land. där tidigare bara en bråkdel av barnen gått i skola och där undervisningen skett på franska. Man har inte läroböcker ens utan måste börja frän börian. Det finns exempel pä alt man bara har en lärobok i varie ämne i en skola. Ändå kunde vi konstalera runt om i byarna i Laos hur alla barn gick till skolan på morgnarna.

Transportväsendet är totalt förstört. Vägarna är farbara endast under några månader om året, och det försvårar ytterligare situationen, bl. a. möjligheterna att distribuera livsmedel. Eftersom jordbruket är mycket

173

Nr 102

Torsdagen den 31 mars 1977

Meddelande om molionstider, m. m.

ojämnt i landet är det nödvändigt atl distribuera livsmedel mellan landsdelarna för atl kunna klara befolkningen från sväll.

Jag vill med anledning av vad som står i interpellationssvaret om att laotiska regeringen valt att utnyttja anslaget för andra ändamål än livsmedelsimport säga all jag lycker del är ganska självklart all man då prioriterat utrustning och maskiner för vägbyggnad och reparationsverkstäder. En upprustning av vägnätet är av sä stor betydelse för utvecklingen i landet, inle minst för möjligheten att distribuera livsmedel. Jag menar att det ju inle är nödvändigt att katastrofbiståndet används enbart för livsmedel. Det skall naturiigtvis användas för insatser som är av strategisk betydelse. Vi vet alt den laotiska regeringen prioriterat delta område.

Jag kan tänka mig atl man också mycket högt prioriterar utrustning för att kunna trycka skolböcker. Vi hade tillfälle att studera det enda tryckeri som finns i Laos. Det hör till bilden atl del laotiska språket skrivs på ett i väriden unikt alfabet. Tryckeriet var hell urmodigt och undermåligt.

Det finns alltså många angelägna ändamål man skulle kunna använda katastrofbiständsanslaget till för att snabbt komma i gång med en insats.

Herr talman! Jag är myckel nöjd med svaret, och jag hoppas atl man nu med beslutsamhet arbetar på atf praktiskt förverkliga vad som utlovas i svaret.

174

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Meddelande om motionstider, m. m.

Hen TREDJE VICE TALMANNEN;

Till kammarens ledamöter har utdelats en stencilerad sammanställning över dagar då motioner sist får väckas med anledning av de till och med i dag, torsdagen den 31  mars, avlämnade propositionerna.

Jag får vidare meddela att de propositioner som under liden den 4-7 april överiämnas lill kammaren kommer atl per post tillställas ledamöterna i den män delningsupplaga föreligger. Propositionerna kommer dessutom atl som vanligt utdelas i ledamöternas fack.

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 22.38.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert