Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:101

Torsdagen den 31 mars

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes till en börian av herr förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 23 innevarande månad.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om importen från Sydkorea

§ 2 Om importen från Sydkorea

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER erhöll ordet föratt besvara herr Lorentzons i Kramfors (vpk) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:286, till herr industriministern, och anförde;

Herr lalman! Herr Lorenizon i Kramfors har frågat industriministern hur han bedömer betydelsen av importen från Sydkorea. Frågan häröver-lämnats lill mig för atl jag skall besvara den.

I svensk handelspolitik ingår som ett väsentligt led att verka för en så fri internationell handel som möjligt, baserad på internationellt accepterade regler. För sysselsättning och välstånd i etl litet land som Sverige med dess stora beroende av utrikeshandeln är respekten för dessa regler en nödvändighet. Sverige har i bl. a. GATT gjort bindande åtaganden att i princip inte införa nya handelsrestriktioner eller diskriminera länder. Republiken Korea har liksom Sverige anslutit sig till GATT-av-lalet, vilket innebär att vi inte ulan vidare kan införa restriktioner gentemot della land.

En konsekvens av våra handelspolitiska principer är all vi inle eftersträvar en balanserad handel med varje enskilt land. Pä samma sätt som vi har överskott i vår handel med vissa länder får vi acceptera att andra länder, som f n. Sydkorea, har etl handelsöverskoti gentemot oss. Della synsätt förutsätter dock all våra handelspartners inle onödigtvis hindrar sin import. I takt med atl Sydkoreas betalningsbalanssilualion förbättras borde det finnas möjligheter atl minska landels importkonlroll. Den relativt sett begränsade svenska exporten lill Sydkorea är sannolikt också etl tecken på all vi inte tillräckligt har uppmärksammat Sydkorea som marknad för svensk export. Genom exportfrämjande åtgärder borde den svenska exporten till detta land kunna ökas.

Herr Lorentzons fråga är, såvitt jag förstår, huvudsakligen dikterad av det allvarliga läget för svensk beklädnadsindustri och en oro för den sydkoreanska importens inverkan på svensk produktion.

Regeringen är väl medveten om de problem som lågprisimporten av tekovaror till Sverige orsakar. Förslag lill nya interna ålgärder för att stödja textil- och konfektionsinduslrierna har nyligen förelagts riksdagen. Eftersom det inom GATT har slutits etl särskilt ramavtal om handeln

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om importen från Sydkorea

med textilvaror, det s. k. mullifiberavtalel, har åtgärder, vidtagits även på det handelspolitiska området. Sverige har med slöd av mullifiberavtalel ingått bilaterala avtal med ell anlal länder, häribiand Republiken Korea, om begränsning av dessa länders export av vissa lekovaror till Sverige.

Vid den senaste förhandlingen mellan Sverige och Republiken Korea kom parterna överens om all provisoriskt förlänga gällande avtal med etl är och med oförändrade kvoter på svensk import. Det anlal varukategorier som omfattas av begränsningen utvidgades också något. En ny förhandling om ytteriigare föriängning avses äga rum i maj della år. För fullsländighelens skull får jag avslutningsvis nämna att importen av textil- och konfektionsvaror från Sydkorea utgör 2,8 % av vår totala import av dessa varor.

Hen LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr lalman! Jag tackar handelsministern för svaret på min fråga.

Svaret är relativt långt och uttömmande och hell i linje med den moderate handelsministerns poliliska värderingar. Del innebär all jag inle alls är nöjd med svaret. Här skiljer vi oss hell. I svaret står: "För sysselsättning och välstånd i ett litet land som Sverige med dess slora beroende av utrikeshandeln är respekten för dessa regler en nödvändighet." Del gäller alltså de internationellt accepterade reglerna. Men i della fall betyder det ju alt företag slås ut, och enligt Beklädnadsarbelarförbundet har under de senaste åren 42 000 arbetare gjorts arbetslösa inom tekoindustrin. Det kan ju inte hålla.

Vidare säger handelsministern, atl då Sverige har överskott i handeln med vissa länder måste vi också acceptera all andra länder, f n. Sydkorea, har elt handelsöverskoti gentemot Sverige.

Ja, della handelsöverskoti tenderar atl bli siörre och siörre för varie år. Jag säger i min fråga, på basis av autentiska uppgifter, atl importen från Sydkorea har fyrdubblats sedan 1972. Då var importen 52 milj. kr. och hade 1975 stigit till 206 miljoner. Men exporten från Sverige till Sydkorea var 1975 bara 28 miljoner. Kläder och skor utgjorde då 80 % av den samlade importen.

I dag har jag fält i min hand de senaste uppgifterna, gällande 1976. Från alt importvärdel av sydkoreanska varor är 1972 var fyra gånger exportvärdet av varor producerade i tekoindustrin har förhållandel 1976 förändrats sä att importen därifrån var sju gånger exporten. Den är nu uppe i 396,7 milj. kr. Av denna import avser över 206 milj. kr. kläder och skor. Exporten från Sverige till Sydkorea uppgår bara lill 46,2 milj. kr.

Della är egentligen etl upprörande förhållande, i synnerhet som man i svaret talar om atl Sydkorea inte onödigtvis bör hindra sin import från Sverige. Jag är naturligtvis inle alls nöjd med det svar som jag har fått, i synnerhet som det visar sig atl denna import från Sydkorea stadigt stiger och slår ut svensk lekoindustri. Del må vara en tröst för ett tigerhjärta alt handelsministern i slutet på sill svar säger, att importen

av textil- och konfeklionsvaror från Sydkorea utgör bara 2,8 % av vår totala import av dessa varor.

Jag vill fråga handelsministern om den utveckling som innebär alt förhållandet mellan importen och exporten ökal från fyra till sju skall fortsätta. Del gäller ju i del här fallet också en fascistisk stat.

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER;

Herr talman! Det är, herr Lorentzon i Kramfors, utomordentligt betydelsefullt att man på svenskt håll är medveten om den roll som en förhållandevis fri utrikeshandel spelar. Om man skulle tillgripa handelshinder, kommer Sverige all vara elt av de första länder som kommer att fä mycket stora bekymmer. Vi är utomordentligt beroende av den fria världshandeln, eftersom vårt land är litet och högt specialiserat. Om andra länder skulle böria bryta mot de regelsystem som här finns, skulle svenska löntagare och företag vara bland de första som fick känna av det.

Del förhållandet alt etl visst land har ett exporlöverskott gentemot Sverige är icke enligt de regelsystem som gäller anledning för ett land att sätta sig över de avtal som är ingångna. Jag kan peka på all t. ex. Sovjetunionen har etl mycket omfattande exporlöverskott gentemot Sverige. Ändå anser jag inle att vi skall tillgripa några hårdhänta restriktioner, för alt till varje pris eftersträva att vi finge balans i handeln med Sovjetunionen. Vad den ekonomiska politiken måste vara inriktad på är att skapa balans totalt sett i de utrikes betalningarna.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om importen från Sydkorea

Hen LORENTZON i Kramfors (vpk);

Herr lalman! Herr handelsministern säger alt del är bra med en fri handelspolitik. Jag skulle vilja göra en jämförelse i detta avseende som gäller Västtyskland.

De häftiga diskussioner som har förts mellan den västtyska varvsin-duslriföreningen och den japanska, där västtyskarna hävdar att japanerna förra året byggde 106 fartyg för västtyska rederier lill alldeles för låga priser, har nu lett till att den japanska varvsindustrin i brev till tyskarna försäkrat, att japanska varv kommer all helt avstå från accepterade beställningar av fartyg avsedda för västtysk fiagg. Dessa uppgifter publicerades i Svensk Sjöfarts Tidning nr 9 detta år.

Men japanerna har garderat sig. En stor rubrik över en artikel i samma tidning har följande lydelse; "Morgondagens varvscentrum i Sydkorea - inle Japan." Där framgår del atl chefredaktören för Japans största handelstidning i ett föredrag i Paris den 21 februari i år har hävdat att japanska varv kommer atl vara utplånade år 1985 och all skeppsbyggeriei skall koncentreras till Sydkorea. Varför det? Jo, därför alt Sydkorea behärskas hell av USA-trupperoch en fascistisk regim. Fackföreningar är förbjudna. Lönerna är bara 10-15 % av de svenska lönerna. De multinationella förelagen från USA och Japan behärskar della territorium helt. Inom kon-fekiionsindustrin arbetar 10-12-åringar tio tolv timmar om dagen för

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om prisökningarna på livsmedel

en dagslön av ell par kronor.

Del är dessa varor vi importerar till Sverige, som slår ul den svenske tekoarbetaren - och även företagen inom tekoindustrin.

Denna import ökar är för är, och efter vad handelministern här säger skulle man kunna tro all den kommer all öka än mer, lill slöd för ler-rorregimen i Sydkorea.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om prisökningarna på livsmedel

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER erhöll ordet för atl besvara herr Hermanssons (vpk) den 17 mars anmälda fråga, 1976/77:329, och anförde;

Herr talman! Herr Hermansson har frågat mig vilka ålgärder regeringen avser all vidta med anledning av prisstegringarna på dagligvaror under januari och februari 1977.

Priserna inom dagligvaruområdel har sitgil med 4,7 % under de tvä första månaderna 1977 enligt de mätningar som statens pris- och kartellnämnd har gjort. Låt mig lill en början framhålla alt även om dagligvarorna under de tvä första månaderna har stigit kraftigt i pris har den allmänna prisnivån inte stigit snabbare än förra året. Delta innebär att priser på andra produkter än dagligvaror har stigit väsentligt långsammare än förra året.

Analyserar man prisutvecklingen inom dagligvaruområdet visar det sig alt ungefär hälften av prishöjningarna hänför sig lill varugrupper -baslivsmedel och kaffe - där priserna f n. regleras i olika former. De prisstegringar som har accepterats inom dessa grupper har sin grund i faktiska kosinadsstegringar, inle minst sädana som sammanhänger med stigande väridsmarknadspriser. Genom all vi bedriver en aktiv prisövervakning vet vi också alt prishöjningar som har genomförts under januari och februari 1977 inom övriga varugrupper i allt väsentligt har föranleits av faktiska kosinadsstegringar.

Som jag tidigare har framhållit i riksdagen beror framgången i kampen mol prishöjningar framför allt på hur kostnadsstegringarna kan bemästras. En rimlig kostnadsutveckling är en avgörande förutsättning för en framgångsrik ekonomisk polilik.

Pä en fri arbelsmarkand har alla parter här etl betydelsefullt ansvar. Det bör understrykas all förelagen också i sin prissättning måste medverka lill all bryta infiationsspiralen genom all t. ex. inte i förväg genom prishöjningar pä etl oskäligt sätt täcka förväntade lönekostnadsslegringar. Några tendenser till oskäliga prishöjningar har dock knappast kunnat iakttagas. Förelagens prissättning kommer även fortsättningsvis atl intensivt övervakas av SPK. Överdrivna prishöjningar kommer att föranleda motåtgärder.

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag hade varit mera tacksani för svaret om del verkligen gett något besked om konkreta åtgärder frän regeringens sida för all motverka den snabba prisstegringen på dagligvaror. Men del nämndes inte alls i handelsministerns svar. Jag vill erinra om några fakta.

Under januari och februari i är steg priserna pä dagligvaror med inte mindre än 4,7 %. Med dagligvaror menar man förutom livsmedel även tobak, kemisk-lekniska varor, mjukpapper osv. Motsvarande siffra för prisstegringen i dagligvaruhandeln under de tvä första månaderna 1976 var 3,5 %. Den allmänna prisnivån i konsumeniledet har i år stigit med 2,6 % under årets första två månader mol 2,5 % förra året.

Den allmänna ökningen av priserna för konsumenterna är alltså större än förra året. När det gäller enbart dagligvaror är prisstegringen i år betydligt kraftigare. Della bör ses mot regeringens löfien om en minskad takt i prisstegringen bara de borgerliga partierna kom lill maklen. Motsatsen har alltså blivit fallet.

Del är inte bara en allmän slapphet i regeringens ekonomiska politik som ligger bakom den ökade takten i prisstegringen. Regeringen har också genom direkta åtgärder bidragit lill prisstegringen.

Man har slopat det prisstopp som tidigare gällde för fiera varor.

Man har minskal det sortiment som ingår bland de prisreglerade baslivsmedlen.

Man har släppt igenom prishöjningar som av statens pris- och kartellnämnd bedömts som omotiverat stora.

Man har höjt TV-avgifterna.

Man har höjt en rad indirekta skaller, vilket nu ytterligare fördyrar levnadskostnaderna för stora grupper av konsumenter.

Man planerar nu också all höja mervärdeskatten, i del direkta syftet alt ännu mera pressa upp prisnivån och minska konsumtionen.

Vänsterpartiet kommunisterna anser alt man måste göra tvärtemot vad regeringen gör: utvidga prisstoppet till att gälla alla nödvändighetsvaror och slopa momsen på maten. Del är en politik som är lill fördel för de stora konsumentmassorna.

Jag upprepar min fråga, som jag inte har fält något svar på av handelsministern; Avser regeringen inte all göra någonting för atl motverka den snabba prisstegringen på dagligvaror? Avser ni i stället alt forlsälla er prishöjarpolilik?

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om prisökningarna på livsmedel

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr lalman! Låt mig till att böria med konstatera att en väsentlig del av prishöjningarna på dagligvaror är en följd av all man gjort en uppräkning inom ramen för det jordbruksavtal som gäller. Varför blev det dä en krafiig uppräkning i della jordbruksavtal? Jo, helt enkelt därför atl de myckel kraftiga prisstegringar som inträffade förra året fortfarande slår igenom. Detta är etl exempel på att den infiationsprocess som har kommil i gång icke är någonting som man ögonblickligen kan avbryta.

Nr 101 De åtgärder som nian måste satsa på är alt se till att det finns konkurrens

Torsdaeen den mellan förelag, att motverka monopol, vare sig det är statliga eller privata,

31 mars 1977 ''" ''" ' ' finns en sådan investeringsutveckling atl man kan klara

_____________ löneökningar - något som vi ju alla vill ha - utan alt behöva skicka

Om prisökningarna dem vidare i form av prisökningar. Över huvud laget är det i en fri
på livsmedel ekonomi - och en sådan vill vi ha - för fier parter än bara en regering

viktigt att ta ell ansvar. Alla mäste, som jag pekade pä i mitt svar pä herr Hermanssons fråga, ta ansvar för att vi skall kunna hålla tillbaka kosinadsstegringar som endast leder till att det bara blir luft i lönekuverten.

Det behövs också en prisövervakning, och en sådan bedrivs intensivt av SPK. Som SPK har påpekat har del icke släppts igenom några överdrivna krav på prisstegringar vad gäller dagligvarorna - herr Hermansson har fel pä den punkten. Vi har icke minskal det prisstopp som gäller på baslivsniedel - också där har han fel. Och vad gäller atl plocka bort momsen pä mat. herr Hermansson, är jag inte säker på att herr Her-nianssons idé om alt subventionera t. ex. chateaubrind är del allra bästa ur jämlikhetssynvinkel.

Hen HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Vi fick fortfarande inle något som helst besked om alt regeringen tänker ingripa mot den prisstegring på dagligvaror och andra varor som i år går snabbare än förra året. Den passiviteten bör fortfarande ses mot bakgrund av regeringens, de borgerliga partiernas löften om atl mycket energiskt motverka prisstegringar om de kom till makten.

Det är ett faktum som handelsniinisiern inte kan bestrida all h;ni själv har tagit bon prisstoppet på bl. a. följande varor; fryst fisk och fryst berctld fisk, köttkonserver i hermetiskt tillslutna plåtburkar, frysta frukter nied tillsats av socker, sylter, marmelader, fruktgclcer. andra beredda frukter, senapspulver och beredd senap, sojipor och buljonger, såser, nya personbilar, förbränningskolvmolorer för framdrivning av personbilar, elektrisk utrustning, delar och tillbehör till personbilar - bara för au niimna några exempel ur den lista som finns. Här har man alltså direkt tagit bort del prisstopp som tidigare fanns och därnied möjliggjort prisstegringar som senare har kommit.

I finansdebatlen gjorde LO:s ordförande Gunnar Nilsson ett påstående, som är helt obestritt. Det gällde inte dagligvaror- och det har jag heller inle sagt att del gjorde - utan prishöjningar på vissa byggnadsmaterial, såsom fönstersnickerier och mineralull. Enligt Gunnar Nilssons uppgift har SPK bedömt dessa prishöjningar som oskäliga, men det har inte föranlett regeringen att vidta någon åtgärd. Varför har man släppt igenom dessa prisstegringar? Jag har ju icke någon anledning atl betvivla atl Gunnar Nilssons uppgifter är korrekta.

Jag väntar fortfarande på besked om konkreta ålgärder för att infria
regeringens löften, som gavs i valrörelsen, om en effektivare kamp mot
10 prisstegringarna.

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr lalman! Jag har pekat pä olika åtgärder. Herr Hermansson talar bara om att man skall ha mera av prisreglering. Men det intressanta är att en mycket stor del av del varusortiment som ingår i dagligvaruhandeln är prisreglerad. Priserna pä de varor som ryms inom ramen för jordbruksregleringen är t. ex. i hög grad reglerade.

När däremot kaffepriset ökar så kraftigt som det gör beror del ju på atl världsmarknadspriset stiger, och del är faktiskt inget som en regering kan göra någonting åt. Kaffeprishöjningen slår med en hel procentenhet i den prisökning på dagligvaror som har skett i handeln under de här tvä månaderna. På samma sätt har importpriset på kakao stigit.

Herr Hermansson argumenterar också för borttagande av momsen pä livsmedel. Det skulle bli etl ganska omfattande krångel med ett sådani system, och det har därför förkastats som åtgärd av alla andra partier än vänsterpartiet kommunisterna.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om tilläggsdirektiven till utredningen om formerna m. m. för de värnpliktigas medinfiytande

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Vi har ställt kravet att man skall ta bort hela den prishöjande effekten av momsen på livsmedel. Vi har ingenting emot atl man gör del genom att utöka livsmedelssubventionerna, så att de blir lika stora som momseffeklen. Ingen kan påstå all detta skulle skapa något krångel.

Sedan vill jag hänvisa till den långa listan i prismalerialet frän pris-och karlellnämnden. Titta på februarinumrel av dess publikation! Det rör sig icke bara om varor där man kan påstå atl utvecklingen pä världsmarknaden har drivit upp priserna. Tiden tillåter inte att jag läser upp material ur den länga listan.

Fakta är nu följande: regeringen lovade att skapa 400 000 nya jobb. Vi har fått ett ökal antal varsel, och ett ökal antal människor står utanför den ordinarie produktionen. Regeringen lovade att stoppa marschen in i kärnkraftssamhället. Resultat: utvecklingen av kärnkraften fortsätter. Regeringen lovade alt sänka skatterna. Resultat: höjda skatter för den breda allmänheten och en ännu mera orättvis fördelning av skattebördan. Regeringen lovade att begränsa prisstegringarna. Resultat av regeringspolitiken: priserna stiger ännu snabbare än förra året.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om tilläggsdirektiven till utredningen om formerna m. m. för de värnpliktigas medinfiytande

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara herr Gustavssons i Nässjö (s) den 10 mars anmälda fråga, 1976/77:311, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö har frågat mig varför regeringen

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om tilläggsdirektiven till utredningen orn formerna m. m. för de värnpliktigas medinfiytande

i tilläggsdirektiv har beslutat all minska såväl de fackliga organisationernas som de värnpliktigas infiytande i utredningen om formerna m. m. för de värnpliktigas medinfiytande.

Jag vill till en böan upplysa herr Gustavsson om all regeringen inle har utfärdat några tilläggsdirektiv till den tidigare utredningen om inflytande m. m. inom värnpliktsulbildningen. I stället har regeringen ersatt denna utredning med en kommitté som skall utreda formerna för de värnpliktigas medinflyiande.

Som framgår av direktiven anser jag atl de frågor som den nya kommittén har att behandla är av sådan art - dvs. är så viktiga - att kommittén bör ha en pariamentarisk förankring. Del är också självklart all både de anställda och de värnpliktiga skall vara representerade i utredningsarbetet.

Del är följaktligen många skilda intressen som skall vara företrädda i kommittén. Om alla dessa skulle representeras av ledamöter, skulle det enligt min mening föreligga en stor risk för alt kommittén skulle bli alltför tungarbetad. Jag har därför funnit det vara naturligare all de anställdas organisationer liksom de värnpliktiga företräds av sakkunniga i utredningen.

Jag vill avslutningsvis erinra om all enligl kommiltéförordningen skall sakkunnig i samma utsträckning som ledamot få del av kommitténs handlingar och ha rätt all della i kommitténs överläggningar. Sakkunnig har också rätt att avge särskilt yttrande. Jag anser därför atl de anställda och de värnpliktiga kommer atl fä fullt tillfredsställande möjligheter att påverka utredningsarbetet och få sina synpunkter framförda.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag vill försl tacka försvarsministern för svaret på min ftåga.

Regeringen beslutade den 10 mars om direktiv lill utredningen om de värnpliktigas inflytande. I samband med all den kommitté, som försvarsministern hänvisar till, tillsattes minskade man samtidigt de fackliga organisationernas och de värnpliktigas inflytande över det utredningsarbete som denna kommitté skall genomföra. Detta arbete berör emellertid i hög grad bäde den personal och de värnpliktiga som finns inom det militära försvaret.

När frågor om demokrati på arbetsplatser och arbeismiljöfrågor tidigare här utretts pä uppdrag av den socialdemokratiska regeringen har man funnit det naturligt atl låta de fackliga organisationernas företrädare få en med parlamentarikerna likvärdig ställning, dvs. båda kategorierna har haft rösirän i utredningarna.

Försvarsministern säger i sitt svar all han lycker alt det är självklart atl såväl de anställda som de värnpliktiga skall vara representerade i utredningen. Men då undrar man varför inte de värnpliktigas arbetsgrupp fån någon som helst möjlighet alt utse en representant i utredningen, trots all gruppen enligt de nya direktiven skall utreda frågan om hur

man skall åstadkomma "atl de värnpliktiga ges möjlighet att påverka sin situation pä ell sådani sätt att de känner sig engagerade och delaktiga i ansvaret för att värnpliktsutbildningen skall ge avsett resultat". Försvarsministern vill visserligen utreda delta, men han vägrar att ge den i demokratisk ordning utsedda arbetsgruppen möjlighet all vara representerad i utredningen. Självfallet kan detta inte av de värnpliktiga tolkas på annal sätt än all försvarsministern visar en total kallsinnighet mot de värnpliktigas krav pä inflytande i della sammanhang. Jag skulle vilja fråga försvarsministern; Varför är försvarsministern sä rädd för all låta de värnpliktiga vara företrädda i utredningen?

I direktiven sägs också att man skall göra en'utvärdering av värn-pliklskonferenserna och av arbetsgruppernas arbete. Än mer förvånande är del då atl de av de värnpliktiga valda organen inle kommer all ges möjlighet alt della i en sådan utvärdering. Om man har en demokratisk utgångspunkt borde detla vara en självklarhet, men en sådan utgångspunkt tycks inte försvarsministern ha.

Man blir också förbryllad när man läser i direktiven och när nu försvarsministern i sitt svar säger att företrädare för de värnpliktiga skall knytas lill utredningen och sedan finner att man inle har knutit någon sådan företrädare för de värnpliktiga till den. Jag skulle vilja få regeringens motiv för atl ställa de värnpliktiga utanför en sådan för dem och de fackliga organisationerna viktig utredning.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om tilläggsdirektiven till utredningen om formerna m. m. för de värnpliktigas medinflyiande

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag konstaterar alt herr Gustavsson i Nässjö har försett sig antingen med hörselskydd eller med skygglappar.

Alt någon sakkunnig från arbetsgruppen f n. inte är utnämnd beror på att utredningen tillsaltes jusl i samband med värnpliktskonferensen i Örebro; någon värnpliktig arbetsgrupp fanns alltså inle. Sä fort vi får ell förslag frän arbetsgruppen kommer de värnpliktiga alt bli företrädda i den här kommittén. Det är en självklarhet, och jag trodde inte atl jag skulle behöva förklara för herr Gustavsson atl när det gäller en fråga om de värnpliktigas förhållanden, så är det givet att de värnpliktiga skall vara med.

Herr Gustavsson säger att vi har minskat infiytandet över utredningen för de anslällda. Det beror på hur man ser det. Men i den tidigare utredningen ingick faktiskt bara representanter för vissa av de berörda organisationerna plus en politiker, nämligen den dåvarande statssekreteraren i försvarsdepartementet. Del fanns inget som helst politiskt inflytande för något av de andra partierna. Och det här är ju väsentliga frågor, som berör även människor som icke är socialdemokrater. Därför skall, som sagt, alla intressen vara företrädda. Enligl kommiltéförord-ningens mönster när del gäller stora utredningar är del praxis - del var det även pä den tidigare regeringens tid - att de pariamentariska representanterna är ledamöter och de andra sakkunniga.

Jag vill därutöver nämna apropå den tidigare regeringen atl i t. ex.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om tilläggsdirektiven till utredningen om formerna m. m. för de värnpliktigas medinfiytande

FFU, en utredning som även den har väsentligt inflytande pä de anställdas villkor, fanns det inga representanter för de anslällda alls.

Det är ingen väsentlig fråga, men låt mig slutligen nämna att vi t. o. m. sett till att Kompaniofficersförbundet blir företrätt i den nya utredningen, vilket det icke var tidigare. Vi har alltså breddat och ökat de anställdas infiytande på arbetet.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Först vill jag lacka för att försvarsministern för första gången säger rent ut att regeringen kommer att låla de värnpliktiga utse en representant, och jag förutsätter alt regeringen kommer att tillfråga den värnpliktiga arbetsgruppen vem den vill ha som representant i utredningen. Detta noterar jag med tacksamhet.

Sedan hänvisar försvarsministern till något slags praxis sedan tidigare alt man inte skulle ge de fackliga organisationerna möjligheter all ha en med parlamentarikerna likvärdig representation. Apropå hörselskydd och skygglappar för ögonen som försvarsministern nämnde vill jag bara säga all jag i mitt första inlägg gav exempel på två utredningar som berör de anställdas förhållanden och där de anställda har en med parlamentarikerna likvärdig representation. Men det tycker inte regeringen är riktigt. Man har tydligen kvar sina hörselskydd och skygglappar för ögonen när det gäller de fackliga organisationernas och de värnpliktigas infiytande.

Försvarsministern tog upp ytterligare en sak i sitt svar och påstod atl utredningen skulle bli mer tungarbetad, om man lät de fackliga organisationerna och de värnpliktiga ha rösträtt. Men de ges möjlighet att sitta med på varie sammanträde, de får alla handlingar, de kan skriva särskilda yttranden osv., säger försvarsministern. Men om de får rösträtt skulle del göra utredningen mer tungarbetad enligt försvarsministerns synsätt. Det är något förbryllande att höra elt sådant påslående, för alla dessa människor skall ju enligt försvarsministern vara med i utredningen. De skall dock inte ha någonting att säga lill om vid voteringar och när besluten blir av avgörande natur.

Jag tycker alt det är bäitre alt regeringen säger rent ut all man är rädd för att ge de fackliga organisationerna och de värnpliktiga ett infiytande över utredningar som är viktiga för deras arbetsförhållanden och arbetsmiljö.

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö tolkar tydligen in dåliga avsikter i allt vad den nuvarande regeringen gör, medan allt vad den tidigare regeringen gjorde var av Gud gillat i alla lägen.

Jag har erfarenhet av båda slagen av utredningar. Jag har suttit med i s. k. maslodontutredningar med en stor mängd ledamöter, och jag kan bara konstatera att arbetet blir tungroll och lar väldigt lång tid. Jag förmodar att herr Gustavsson har samma ambition som jag, alt vi skall

få fram förslag sä snabbi som möjligt och au det skall vara en effektivt arbetande utredning. Del är dock en viss skillnad om alla är ledamöter eller om en del är sakkunniga. De sakkunniga fördröjer inga frågor. Atl vi nu lillsatl en ny utredning beror bl. a. på all vi fåll medbestämmandelagen, som gör alt infiytandefrågorna för de anställda vid försvaret är avklarade den vägen. Nu gäller det de värnpliktiga. Jag kan upplysa herrGustavsson i Nässjö om att jag när del gäller de värnpliktigas inflytande utöver utbildningen - t. o. m. i fråga om sociala frågor - har gått längre än den tidigare regeringen gjorde. .

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s);

Herr talman! Försvarsministern missuppfattar mig. Jag försöker verkligen inte tolka in några dåliga avsikter frän regeringens sida. Jag försöker tvärtom göra en så positiv tolkning som över huvud taget är möjligl med hänsyn till det ställningstagande regeringen gjort pä den här punkten. Herr försvarsministern kvarstår pä ståndpunkten atl del blir oerhört trög-arbetat om de fackliga representanterna ges rösträtt i en utredning som är avgörande för deras arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Atl de skulle fä rösta skulle med andra ord göra del omöjligt all arbeta på vettigt sätt.

Samtidigt säger försvarsministern att de skall kunna della fullt ut i övrigt i utredningsarbetet. Del är, herr Krönmark, en ekvation som rimligen inte går ihop. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att regeringen är rädd för atl låla de värnpliktiga och de fackliga organisationerna få inflytande över de konkreta ställningstagandena vid eventuella voteringar i utredningen. Man kan inle göra någon annan tolkning av försvarsministerns uttalande i denna kammare.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om sammansättningen av beredningen för utvärdering m. m. av framtida flygplans-system

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om sammansättningen av beredningen för utvärdering m. m. av framtida flygplanssystem

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för alt besvara herr Holmqvists (s) den 15 mars anmälda fråga, 1976/77:317, och anförde:

Herr talman! Herr Holmqvist har frågat mig om mina motiv till att den beredning som regeringen har tillkallat för utvärdering m. m. av framlida flygplanssystem fått en sådan sammansättning all den ger insyn enbart för regeringspartierna.

Beredningens uppgift är atl ät regeringen följa och utvärdera berörda myndigheters arbete med alt ta fram underlag i flygplansfrägan. Regeringens beslul kommer att fattas i höst, varefter förslag kommer alt föreläggas riksdagen. Därvid kommer självfallet beslutsunderlaget atl redovisas.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om sammansättningen av beredningen för utvärdering m. m. av framlida flygplans-svsiem

Beredningens uppgift är sådan att del enligl min mening inle framstår som motiverat med en parlamentarisk medverkan i dess arbete.

Herr HOLMQVIST (s):

Herr lalman! Jag tackar försvarsministern för elt klarl besked. Det kan sägas vara: Del här har ni inle med alt skaffa! Försvarsministern säger atl det inte är motiverat med en parlamentarisk medverkan i del här arbetet. Jag skulle ha förslätt honom om det varit på del sättet all beredningen bara skulle syssla med del nya lätta atlackplanet B3 LA. Socialdemokraterna i utredningen har ju sagt nej lill det. Och i den partimotion som lämnades i måndags har vårt parti intagit samma ställning.

Men direktiven ger klara besked om att denna beredning skall bedöma också vilket antal vi skall skaffa av det medellunga atlackplanet A 20 samt frågan om skolfiygplan. Det sägs också med rätla alt del är en beredning för utvärdering av framtida flygplanssysiem. Det betyder således att beredningen skall ta ställning till hela altacksystemets inriktning och omfattning. Det rör sig i verkligheten om myckel centrala och kostnadskrävande delar av värt luftförsvar. Sä omfattande frågeställningar har, såvitt jag kan förstå, aldrig tidigare behandlats på del sättet att del inle har funnits möjligheter lill parlamentarisk insyn. Del är en alltför snäv behandling av frågan.

Jag vet inle om försvarsministern och hans kolleger i regeringen har någonting att vinna på all uteslänga oppositionen frän mer djupgående insikter i de här frågeställningarna. I varje fall kan det inte vara i samförståndets intresse eller i försvarets intresse atl man agerar på del sättet. Finns del något mer alt dölja än del förhållandet att de borgerliga är djupt oeniga i denna fråga?

Beredningens överväganden tycks inte stanna vid flygplanssystemen. Del nämns i anvisningarna lill ÖB för programplaneringen atl del i alternativet A 20 - B3 LA också kan bli lal om omplaneringar i programplanen. Vi i försvarsutskottet som nu skall bedöma de förslag om totalförsvaret som föreligger vel ju inte om de ligger fast eller om regeringen kommer med justeringar lill hösten. Sä kan man inte behandla försvarsfrågan.

Jag uppfattar det sä, att regeringen här har haft svårigheter, och dä stoppar man frågan i en beredning; man drar sig för alt la del ansvar som en regering bör la. Regeringen är hell enkelt inte regeringsduglig i denna fråga.

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag kan försäkra den tidigare försvarsministern all den här regeringen verkligen är beredd alt ta ansvar för den här saken.

Au vi tillsatt en ny beredning beror hell enkelt på all del tekniska underlaget för ett beslut i B3 LA-frägan både av mig och av majoriteten i försvarsutredningen bedömts som otillräckligt. Del fanns icke elt tillräckligt fast underlag för atl man skulle kunna kräva ell beslul i riksdagen.

och del här är en rent teknisk utredning.

Herr Holmqvisi säger atl sådana här frågor aldrig tidigare behandlats utan att man haft insyn. Jag kan upplysa herr Holmqvist om atl jag har följt mycket höga prejudikat från den tidigare socialdemokratiska regeringens lid.

Den tidigare flygmaterielberedningen, som hade ell liknande och faktiskt i och för sig ännu vidare uppgiftsområde, tillsattes i mars 1964 av dåvarande försvarsministern Sven Andersson. Även den leddes av statssekreteraren i försvarsdepartementet och bestod av representanter för myndigheter. Där fanns icke en politiker därutöver, ingen som helst parlamentarisk representation.

Utredningen som tillsattes 1976 har funnits förut, och då härden alltså varit tillsalt av herr Holmqvist. Den har då haft principiellt samma sammansättning som den jag nu valt - den har arbetat under ordförandeskap av statssekreteraren i departementet och har bestått av representanter för andra departement. Del är del vanliga mönstret.

Jag kan som ytteriigare elt exempel la den utredning som herr Holmqvist tillsatte i maj 1974 angående prisreglering av försvarsulgifterna. Det var en myckel stor fråga för försvaret. Den var nästan av samma betydelse som den aktuella flygplansfrågan. Herr Holmqvisi tillsatte en utredning med tre ledamöter - ingen politiker.

När del gäller alt ta fram del politiska underiagel skall väl vi i kanslihuset ha rätt att ha insyn i underiydande myndigheters arbete. Jag kan försäkra herr Holmqvist alt bäde de tre regeringspartierna och även det stora oppositionspartiet, som herr Holmqvist representerar, kommer all fä la del av allt material när vi är färdiga. Vi kommer icke att undanhålla någonting.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om sammansättningen av beredningen för utvärdering m. m. av framtida flygplans-system

Hen HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag tycker alt försvarsministern gör det för lätt för sig i den här frågan. Visst har del förekommit experlulredningar. Men de har ju överlämnats lill en parlamentarisk kommitté för bedömning. Sä är exempelvis förhällandet med utredningen om prisregleringsfrägorna. Del framgår av försvarsulredningens belänkande alt den lagil ställning lill del materialet.

Nej! det här är en direkl fortsättning av de problem som försvarsutredningen haft att arbeta med. Det är ingen hemlighet alt det här gäller en av de verkligt centrala frågorna. Och plötsligt säger man: Nej, nu tar vi hand om del här själva - nu behöver vi inte er medverkan längre!

Det kan bli en dyr historia. Vi vet att enbart utvecklingskostnaderna för B3 LA under den närmaste femårsperioden uppgår lill 1 625 milj. kr. Efter 1982 följer sedan ytterligare 825 milj. kr. Del är således mycket stora belopp del rör sig om. Är det så att man verkligen vill ha en seriös prövning av frågan och arbetar med förutsättningen att man skall få en samlad lösning av den, agerar man inte på del sätt som herr för-

2 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om sammansättningen av beredningen för utvärdering m. m. av framlida flygplans-svslem

svarsministern har gjort. Men etl faktum är att denna vacklan, denna oförmåga att la ställning - det gäller inle bara i denna fråga utan också i många andra - gör alt vi skjuter viktiga frågor framför oss. Och i riksdagen får vi sitta och behandla ärenden med ett underlag som vi inle vet om del håller om elt halvår eller om vi dä ställs inför nya förslag. Det är inte tillfredsställande.

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Del är alldeles riktigt alt beredningen i första hand skall studera B3 LA-projektet. Om del kommer lill utförande kommer detla att påverka A 20. Väljer man B3 LA-projektet kommer hell naturiigt antalet aitackflygplan av typen A 20 atl minskas och skolflygplanen kommer i etl hell annal läge. Vad beredningen skall göra nu är hell enkelt att tekniskt och ekonomiskt räkna fram vad de olika alternativen kostar. Jag kan försäkra herr Holmqvist alt ni i det socialdemokratiska partiet skall fä del av materialet.

Jag håller med om au det är litet otillfredsställande alt vi har tvingats gå den här vägen därför alt man inte tidigare har lyckals få fram ett som jag lycker hållbart underiag. Men jusl av hänsyn till de anställda i flygplansindustrin - vi mäste se lill deras trygghetsbehov - är vi tvungna alt forcera arbelél och göra del på effektivaste möjliga sätt. Jag förmodar all det också har varil del motiv som tidigare departementschefen inom försvaret har haft när de har tillsatt denna typ av utredningar - de har snabbt velat få fram elt effektivt arbetsresultat. Jag tar för givet au herr Holmqvisi på sin lid inte heller försökte dölja någonting.

Hen HOLMQVIST (s):

Herr talman! Del är i så måtto ett framsteg som att försvarsministern nu medger all den här ordningen inle är tillfredsställande och alt han egentligen skulle ha önskat en annan ordning. Men så anför han som skäl att det är hänsynslagande lill de anslällda inom försvarsindustrin som gör att man mäste snabba på. Del kan nog vara ell motiv. Men vad är det som säger alt del skulle gä trögare om man inbjöd representanter för oppositionspartiet alt vara med vid bedömningarna? Inte vinner man någonting pä atl utestänga dem från kontakterna med dem som är beroende av försvarsbeställningarna! Det är ingenting atl vinna på atl säga att "här fär ni inle vara med när vi skall resonera med SAAB:s anställda".

Jag underkänner alltså del motiv som försvarsministern har angivit för atl han har agerat som han har gjort.

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag hade inte tänkt förlänga debatten, men nu måsle jag ändå reagera mot en representant i den tidigare regeringen som faktiskt i mångt och mycket hade salt i syslem alt förändra utredningsförfarandel, vilket gjorde att de dåvarande oppositionspartierna hade utomordentligt

svårt all fä insyn. Här gäller del nu ell rent tekniskt förfarande i etl visst läge, och så slår förre chefen för försvarsdepartementet och klagar över det. För min del tycker jag all hållbara skäl för utredningens sammansättning klart har redovisats.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om remisstiden på 1973 års vapenfriutrednings betänkande Rätten till vapenfri tjänst

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för all besvara herr Johanssons i Skärstad (c) den 16 mars anmälda fråga, 1976/77:323, och anförde;

Herr talman! Herr Johansson i Skärstad har frågat mig om jag är villig alt medverka lill all remisstiden pä vapenfriulredningens förslag görs kort.

Remisstiden är två månader. Svaret på frågan är därför ja.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om remisstiden på 1973 års vapenfri-utrednings belänkande Rätten lill vapenfri tjänst

Om årlig avgift för fritidsbålar

Hen JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Jag ber all få lacka för svaret.

För ungefär tre veckor sedan fick vi 1973 års vapenfriutrednings betänkande. Det finns myckel positivt i utredningens förslag, bl. a. att man vill avskaffa fängelsestraff för alla ungdomar som är beredda alt göra vapenfri tjänst. En fråga uppstod omedelbart hos mänga ungdomar, dels bland dem som sitter i fängelse, dels bland dem som väntar på alt bli dömda. En hel del framförde detta lill mig och därför ställde jag frågan omedelbart.

Jag hälsar regeringens åtgärder med tillfredsställelse, dels den korta remisstiden, dels del beslul som regeringen har tagit när del gäller behandlingen av dem som sitter i fängelse och dem som väntar på sina domar. Lät mig bara tillägga alt del är mängas förhoppning att den nya lagen inte skall dröja för länge, delta bl. a. för att de som sökt vapenfri tjänst skall slippa vänta länge på att fullgöra den; det har ju med deras utbildning och förvärvsarbete all göra.

Ännu en gång ber jag alt fä lacka för ell positivt svar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om årlig avgift för fritidsbåtar

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för alt besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 3 mars anmälda fråga, 1976/77:296, lill herr budgetminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Böriesson i Falköping har frågat mig om regeringen

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om årlig avgifl för fritidsbåtar

ämnar förelägga riksdagen proposition rörande årlig avgift för fritidsbålar i enlighet med del förslag som framlagts i frilidsbålsuiredningens betänkande Samhället och fritidsbåtarna.

Frilidsbålsuiredningens betänkande innehöll bl. a. förslag om årlig avgift på fritidsbåtar. Syftet var att med dessa medel delvis finansiera utredningens förslag rörande ålgärder för båtlivet. Utredningen föreslog även registrering av fritidsbåtarna. Förslaget motiverades bl. a. med behovel av en rationell avgiftsuppbörd. Frilidsbålsuiredningens förslag re-missbehandlades varvid framgick atl registreringsfrågan borde belysas ytterligare. Sedan våren 1976 arbetaren särskild utredningsman med denna fråga och förslag väntas under våren 1977.

När utredningsmannens förslag föreligger och har remissbehandlats är det regeringens avsikt att ta ställning till såväl dessa förslag som fritidsbåtsutredningens betänkande. Jag är således inte nu beredd atl ge del besked som herr Böriesson begär.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig allra försl lacka jordbruksministern för svaret på min fråga, även om jag inle direkl har fått klarl besked om och när frilidsbålsuiredningens förslag kommer att läggas fram som ell förslag i riksdagen om en bälavgift och en registreringsavgift. Svaret är dock mycket klarläggande: all arbetet pågår i kanslihuset. Därmed anser jag mig vara nöjd för den här gången.

Jag hade kanske inte behövt besvära kammarens ledamöter med den här frågan -jag väckte nämligen en motion i anslutning till propositionen 1976/77:68 där jag begärde att man i regeringen skall överväga möjligheterna att införa avgift för fritidsbåtar. Molionen fick emellertid återkallas av formella skäl. Antalet fritidsbåtar ökar för varie år och nu är antalet sannolikt närmare en miljon. En stor del av dessa båtar är naturligtvis småbåtar, såsom roddbåtar och kanoter, men antalet större båtar har ökat högst avsevärt under de senaste åren.

Del ökade anlalel fritidsbåtar ställer slora krav på samhället. Det skall byggas hamnar, del skall ordnas sanitära anläggningar, vilket kostar mycket pengar, och del vore inte mer än rält atl båtägarna själva betalar för dessa satsningar. Från rättvisesynpunkt tycker jag alt starka skäl talar för all besluta om en årlig bälavgift för båtägarna. Men dessa pengar skall användas i del syftemål jag här har nämnt: atl bygga ut hamnar, ordna sanitära anläggningar osv.

Herr talman! Med det sagda förklarar jag mig vara nöjd med det lämnade svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om ekonomiskt stöd till vissa idrotts- och nykterhetsorganisationer

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för atl besvara herr Lundkvists (s) den 9 mars anmälda fråga, 1976/77:303, och anförde:

Herr talman! Herr Lundkvist har frågat mig vilka ålgärder regeringen ämnar vidta för att hjälpa de idrottsförbund och nykterhetsrörelser som till följd av Riksförbundsbingos konkurs förlorar ca 2 milj. kr.

Inledningsvis vill jag erinra om all den nuvarande regeringen i och för sig var beredd atl stå för de löften som den tidigare regeringen hade lämnat till Riksidrottsförbundet, lOGT-NTO och Riksförbundsbingo. När den nuvarande regeringen tillträdde, hade den dock i första hand all ta ställning lill om man skulle godta de krav på ytterligare insatser frän samhällets sida som restes. Riksidrottsförbundel och lOGT-NTO krävde - utöver vad som hade framförts lill den socialdemokratiska regeringen - dels atl direkta statliga bidrag skulle utgå till Riksförbundsbingo, dels atl företaget skulle ges en monopolställning och även ta över den tillständsgivning som i dag handhas av länsstyrelse. Av en rad olika skäl bedömde regeringen det inte möjligt atl tillgodose dessa ytterligare krav. De förluster som vissa idrottsförbund och lOGT-NTO nu har drabbats av har således inte förorsakats av några beslut från regeringens sida.

Som självständiga folkrörelser har idrotts- och nykterhetsrörelserna all själva bedöma sin verksamhets inriktning. Enighet råder också om målet alt alla organisationer- med beaktande av organisationernas rätt till frivilliga engagemang i t. ex. bingoverksamhel - från statsmakternas sida skall behandlas lika. Regeringen är emellertid uppmärksam pä de ekonomiska konsekvenser som konkursen fär för dessa organisationer. Detta har lett lill kontakter med bl. a. Riksidrottsförbundel och lOGT-NTO. Några ytterligare åtgärder är f n. inte aktuella från regeringens sida.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om ekonomiskt stöd till vissa idrotts- och nykterhetsorganisationer

Hen LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Jag ber all fä lacka jordbruksministern för alt han svarat pä min fråga.

Anledningen till att den socialdemokratiska regeringen gjorde sina utfästelser till Riksidrottsförbundel, lOGT-NTO och Riksförbundsbingo var att vi fann en sanering av bingomarknaden angelägen. Som elt villkor för hjälp från staten ställde den socialdemokratiska regeringen kravet alt Riksidrottsförbundet skulle företräda den samlade idrottsrörelsen i bingobolaget och alt också andra folkrörelser skulle ha möjlighet alt gå med.

Riksidrottsförbundet förklarade sig i den uppkomna situationen beredd att gå in i bolaget om tre villkor uppfylldes. För det första skulle lånegaranti ställas på del belopp som erfordrades för att rekonstruera bolaget. För del andra skulle Riksidrottsförbundel fä lånegaranti också för de pengar som behövdes för atl köpa aktierna i Riksförbundsbingo. För det tredje krävdes en monopolställning på bingomarknaden.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om ekonomiskt stöd lill vissa idrotts- och nykterhelsoiganisa-tioner

Den socialdemokratiska regeringen förklarade sig beredd att uppfylla villkoren. I fråga om monopolkravel formulerade regeringen sill i ell pressmeddelande redovisade ställningstagande sä atl Riksförbundsbingo skulle ges en dominerande ställning på bingomarknaden. Detla var sålunda inle, som jordbruksminislern påslår i sitt svar, något ytterligare krav som ställdes på den borgerliga regeringen. Motiveringen - nya krav - häller inte som skäl för den borgerliga regeringens ställningstagande.

För alt klara de omedelbara ekonomiska problemen och med kännedom om den socialdemokratiska regeringens positiva inställning till att medverka till en rekonstruktion av bingobolagel skrev de berörda idrotts-förbunden och nykterhetsorganisalionen på ett borgensåtagande för lån i storleksordningen 2 milj. kr. De ansåg sig uppenbarligen inle ha anledning all räkna med atl en eventuell borgerlig regering skulle vara mindre intresserad av atl främja en sanering av bingomarknaden och stödja idrotten och nykterhetsrörelsen i detla sammanhang än en socialdemokratisk.

Nu är del trots allt pä del sättet. Resultatet är all Riksförbundsbingo går i konkurs. Konkursen kommer alt medföra att den sanering av bingomarknaden som Riksförbundsbingo utfört och som vitsordats av såväl lotlerinämnden som riksidroilsslyrelsen går förlorad. Det blir åter fritt fram för de s. k. hajarna. Enligt uppgifi omsattes förra året ungefär en miljard på bingospel.

De berörda idrotlsförbunden och nykterhetsrörelsen förlorar de pengar som motsvarar borgensåtagandet. För flera av organisationerna kommer detla all medföra myckel stora problem för verksamheten.

De är icke hjälpta med det besked jordbruksminislern lämnai mig i dag. De är beroende av alt jordbruksministern som regeringens ansvarige i detla sammanhang ser lill atl organisationerna hälls ekonomiskt skadeslösa för de omedelbara konsekvenserna av den borgerliga regeringens beslut. Jag upprepar därför min fråga: Är jordbruksministern beredd all medverka härtill?

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! De nya kraven, herr Lundkvist, var bland andra alt man ville ta över lillständsgivningen, som handhas av länsstyrelserna. Det var elt av de skäl som regeringen byggde sitt beslul på.

Jag vill också erinra om den myckel betydande uppräkning av organisationsstödet till idrotten som årets budgetproposition innebär. Anslaget ökade från drygt 89 miljoner till drygt 107 milj. kr. Den uppräkningen är i både kronor och procent räknat den största pä myckel läng lid. Jag har noterat att herr Lundkvist och den socialdemokratiska oppositionen vid sin specialgranskning av jordbruksdepartementets budget inte har funnit anledning alt vare sig pruta eller begära mera pengar. Jag konstaterar således alt den prioritering vi gjorde har godkänts av socialdemokraterna.

Regeringens ställningstagande i bingofrågan var klart under den all-

manna motionstiden, och del hade dä varil möjligl för herr Lundkvist och andra alt motionera om direkta pengar. Men jag vill gärna säga att trots alt anslaget nu är ansenligt så finns del skäl all myckel noga överväga i vilka former stödet till idrottsrörelsen bör ges för alt bli till bästa nytta. Vi följer den här frågan, men vi bör rimligen frän regeringens sida inte göra någonting förrän konkursen som sådan är klar.

Hen LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jordbruksministern gav fortfarande inle det klara besked som jag tycker atl det finns anledning atl kräva i det här sammanhanget. Resonemanget om alt man inle skulle kunna ordna lillständsgivningen tillfredsställande håller inte, för vill man klara del här projektet så kan man göra det också i den delen.

Min fråga är denna: Skall man hanlera folkrörelser på det sättet att utfästelser, som på goda grunder gjorts av en regering, med slöd av dåliga motiveringar inte infrias av en annan, som sedan låter idrotts- och nyk-lerhelsorganisationerna la de ekonomiska konsekvenserna av sitt handlande? Del är alltså frågeställningen för mig.

Nu säger jordbruksminislern: Ja, men del har ju anvisats si och så mycket pengar i budgeten. Jag svarar: Hade vi velat all det är jordbruksministerns tanke alt av de medel som man anvisar i budgeten skulle tas pengar till atl klara problemen i samband med Riksförbundsbingos konkurs, då hade vi motionerat pä den punkten! Jag föreställde mig att jordbruksminislern delade min uppfattning att man med hänsyn tagen lill den hantering som dessa organisationer mött frän den borgerliga regeringens sida var beredd atl åtminstone ge kompensation för de omedelbara ekonomiska konsekvenserna.

Kan inle jordbruksminislern ge elt enkelt svar på den frågan -ja eller nej; Blir det en ekonomisk kompensation?

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Om ekonomiskt stöd till vissa idrotts- och nykterhetsorganisationer

Herr jordbruksministern DAHLGREN;

Herr lalman! Del är omöjligt atl svara ja eller nej pä den frågan i dag. Vi måste avvakta för all fä fram elt bäitre underlag att bygga på än det vi har i dag.

Hen LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Det gäller jordbruksministerns inställning lill problemet så som jag skisserade det när jag redovisade vad som egentligen har hänt i sammanhanget.

Är del rimligt att folkrörelser får sitta ekonomiskt emellan pä grund av all en regering inte vill infria utfästelser som en annan regering på goda grunder gjort?

Om inte jordbruksminislern har ett bättre svar på den punkten, måsle jag för min del beklaga dels att man inte ville klara den vikliga frågan om att sanera bingoverksamhelen och dels att den borgerliga regeringen inte är beredd atl nu ge etl bestämt besked alt man tar ansvar för de

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

ekonomiska konsekvenserna för organisationernas del av vad man beslutat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1976/77:114 till civilutskoitet

1976/77:117 till socialförsäkringsutskoilet

1976/77:122 lill civilutskoitet

§ 10 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1976/77:127.

§ 11 Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Föredrogs civilulskottets belänkanden

1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller vissa anslag lill bostadsbyggande m. m. jämte motioner,

1976/77:19 med anledning av motioner om hyreslagstifiningen och priskoniroll vid överiåtelse av bostadsrätt, m. m. samt

1976/77:20 med anledning av motioner om ändring i lagen (1975:1132)
om förvärv av hyresfastighet m. m. '

Hen förste vice TALMANNEN:

Civilulskotlets belänkanden nr 18, 19 och 20 debatteras i ell sammanhang och yrkanden beträffande samtliga dessa belänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Civilutskottets betänkande nr 18

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 16 (bostadsdepartementet) under lill. B, såvitt nu var i fråga, (s. 17-53) samt 1V:10-IV;11 och V:9 (s. 89-121, 127-130) föreslagit riksdagen alt

1. godkännade grunder för statskommunalt bostadsbidrag till folkpensionärer utan barn som förordats i regeringsprotokollet,

2. godkänna vad i regeringsprolokollet förordats i fråga om ändrade inkomstgränser för statliga och statskommunala bostadsbidrag,

3. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om statskommunalt bostadsbidrag till föräldrar som inle hade sina barn stadigvarande boende hos sig,

4. godkänna vad i regeringsprolokollet anförts i fråga om räntebidrag till lomträttsavgäld,

5. godkänna vad i regeringsprotokollet anförts i fråga om upplysnings-och återbetalningsskyldighet i samband med räntebidrag och ränlelån,

6. godkänna den ändring i grunderna för förbältringslän som förordats

i regeringsprolokollet,

7. medge att räntefria förbältringslän beviljades med högst 110 000 000 kr. under är 1977 och med 100 000 000 kr. under är 1978,

8. bemyndiga regeringen att besluta om ändring av den under 7 upptagna ramen för långivning under 1977, om det behövdes av sysselsättningsskäl,

9. godkänna de grunder för län till miljöförbättrande åtgärder i bostadsområden, som angetts i regeringsprolokollet,

10. uttala sig för en bosladsbyggnadsplan för år 1977 med den omfattning och fördelning som förordals i regeringsprotokollet,

11. medge atl ramen för beslut om bostadslän till nybyggnad under år 1977 fastställdes till 8 160 000 m våningsyta, motsvarande etl beräknat antal lägenheter av 64 700 jämte lokaler som omfattades av låneunderlag och pantvärde för bostadslån,

12. medge att ramen för beslul om bostadslån till nybyggnad under vart och ett av åren 1978 och 1979 fick samma omfattning som den under 11 föreslagna ramen för år 1977,

13. medge att regeringen meddelade bestämmelser om projekireserv för är 1977 i enlighel med vad som förordats i regeringsprolokollet,

14. medge att beslut om bostadslån lill nybyggnad meddelades intill elt belopp av 3 655 000 000 kr. under är 1977,

15. medge att beslut om bostadslån till ombyggnad samt räntebärande förbättringslän under vart och ett av åren 1977 och 1978 meddelades intill ett belopp av 450 000 000 kr.,

16. medge att under år 1977 ramarna för beslut om bostadslän och byggnadstillstånd för nybyggnad fick tas i anspråk för ombyggnads- och förbättringsverksamhet i den mån de inte utnyttjades helt försitt ändamål och ramen för beslul om bostadslån till ombyggnad och räntebärande förbättringslän på motsvarande sätt fick tas i anspråk för nybyggnadsverksamhet,

17. medge atl beslut om höjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse under vart och etl av åren 1977 och 1978 meddelades intill elt belopp av 15 000 000 kr.,

18. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som hade angetts i regeringsprotokollet besluta om ändring av de under 14, 15 och 17 upptagna ramarna,

19. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om bostadslån till nybyggnad av enskilt ägda fierfamiljshus och småhus som inle beboddes av låntagaren,

20. godkänna de ändringar i reglerna för täckande av vintermerkostnader som förordats i regeringsprotokollet,

21. medge atl långivningen avseende kostnader för outhyrda lägenheter fick avse även hyresförluster som uppkom under år 1978,

22. godkänna de i regeringsprotokollet föreslagna ändringarna i fråga om markvillkorets tillämpning,

23. godkänna vad i regeringsprolokollet förordats om en höjning av

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

tillägg lill låneunderlaget avseende kostnader för konstnärlig utsmyckning och gestaltning,

24. godkänna vad i regeringsprolokollet förordats i fråga om slöd till tävlingar och annat utvecklingsarbete som avsåg boendekvaliteter,

25. godkänna vad i regeringsprolokollet förordats i fråga om mönster-planer och lypritningsverksamhel,

26. godkänna vad i regeringsprolokollet föreslagits i fråga om påbörjandet när del gällde bostadslån för ombyggnad,

27. medge att beslul om tilläggslån fick meddelas intill ett belopp av 5 000 000 kr. under är 1978,

28. på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1977/78 anvisa

a. till Bostadsbidrag m. m. ett förslagsanslag av 1 781000 000 kr.,

b. till Räntebidrag m. m. etl förslagsanslag av 2 560 000 000 kr.,

c. lill Eftergift av hyresföriusllån etl förslagsanslag av 75 000 000 kr.,

d. till Viss bostadsförbältringsverksamhel m. m. ett förslagsanslag av
265 000 000 kr.,

e. lill Bidrag lill förbättring av boendemiljön ell reservationsanslag
av 35 000 000 kr.,

29. på kapitalbudgeien under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1977/78 anvisa

a. till Länefonden för bostadsbyggande etl investeringsanslag av
2 205 000 000 kr.,

b. till Länefonden för inventarier i vissa specialbostäder etl investe
ringsanslag av 1 000 kr.,

30. på kapitalbudgeien under Fonden för låneunderstöd för budgetåret
1977/78 till Tilläggslån för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
anvisa etl investeringsanslag av 1 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:129 av fru Landberg m. fi. (s), vari föreslagits atl riksdagen beslutade atl i skrivelse till regeringen hemställa om sådana omedelbara ändringar i reglerna för beräkning av läneunderlag att servicehus för äldre och handikappade med tillhörande särskilda utrymmen och anordningar kunde i full utsträckning finansieras med statliga bostadslån,

1976/77:130 av herr Nilsson i Agnas (m),

1976/77:231 av fru Nilsson i Sunne m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde en översyn av pensionärernas bostadsstöd för att åstadkomma större likformighet kommuner emellan.

1976/77:.303 av herr Hjorth (s) och fru Dahl (s), vari föreslagits atl riksdagen beslutade att hos regeringen begära av motionärerna angiven ändring av 2 ?; förordningen om statskommunala bostadsbidrag, innebärande alt bostadsbidrag skulle kunna utgå även lill familj med barn

som fyllt 17 år och som uppbar förlängt barnbidrag eller studiehjälp trots att familjen inle hade sådani dä barnet fyllde 17 är,

1976/77:304 av herr Olsson i Edane m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser, att inkomstgränsen för rätten atl söka förbältringslän, i vad gällde ensamstående, höjdes.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1976/77:305 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits all riksdagen uttalade sig för införandet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling samt hos regeringen hemställde om utarbetande av förslag härom att snarast föreläggas riksdagen,

1976/77:415 av herr Claeson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga föreslagits

3. alt riksdagen uttalade atl finansieringen av åtgärderna ordnades så att belastningen pä boendekostnaderna blev minsta möjliga,

4. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att åtgärder för all uppnå en godtagbar avfallshantering skulle kunna stödjas med statliga bidrag och bostadslån,

1976/77:416 av fru Dahl (s), vari yrkats att riksdagen beslutade att av regeringen (bostadsdepartementet, B 8) föreslagna ändrade grunder för bostadslån lill miljöförbättrande åtgärder fick tillämpas i samtliga ärenden där arbetena inle påbörjats,

1976/77:421 äv herr Nilsson i Norrköping (s),

1976/77:422 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils

1. alt riksdagen uttalade sig för

a. en omläggning av bostadsstödet till barnfamiljer och hushåll utan
barn till att bli en helt statlig angelägenhet och hos regeringen hemställde
om skyndsamt utarbetande av förslag härom,

b. en sådan ändring av reglerna om bostadsbidrag att kommunerna
blev skyldiga all ompröva bidragen vid hyreshöjningar under bidragsårel,

c. alt ett statligt grundbidrag om 500 kr. till pensionärernas bostads
bidrag infördes och hos regeringen hemställde om skyndsamt utarbetande
av förslag härom,

2. atl riksdagen beslutade att åldersgränsen för rätt till statskommunalt
bostadsbidrag för hushåll utan barn sänktes till 17 år,

1976/77:425 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen beslutade att grunderna för tomträttslän skulle förändras sä alt lån kunde utgå enligt i motionen framförda förslag.

1976/77:426 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1. alt riksdagen beslutade uttala

a. att i fråga om statskommunalt bostadsbidrag till folkpensionärer
förslaget om kommunall kostnadsansvar borde avslås,

b. atl tidpunkten för rält till pensionärer utan barn att erhålla stats
kommunalt bostadsbidrag fastställdes till 1 juli 1977,

2. att riksdagen hos regeringen hemställde om att förslag enligt punk
ten b snarast skulle utarbetas och föreläggas riksdagen för beslul,

1976/77:429 av fru Wohlin-Andersson m. fl. (c),

1976/77:550 av herr Danell (m), såvitt nu var i fråga.

1976/77:553 av herr Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats

1. all riksdagen skulle anta förslag till lag om bosiadsförsöriningen m. m. med lydelse som motionärerna angett, innebärande att kommun skulle ha det lokala ansvaret för bostadsförsörjningen,

2. alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadssociala inventeringar och kommunala bostadsförsörjningsprogram,

4. att riksdagen skulle

a. anta förslag till lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall
med lydelse som motionärerna angett,

b. anta förslag till lag om ändring i jordabalken med lydelse som mo
tionärerna angett,

c. anta förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) med
lydelse som motionärerna angett,

vilka förslag innebar att kommunen skulle ha rält att i fråga om viss lägenhet eller viss eller vissa kategorier av lägenheter eller lägenheterna inom viss eller vissa delar av kommunens område besluta att ägare av hyreshus skulle underrätta kommunen om att lägenheten var ledig för uthyrning, varefter kommunen hade rätt att hyra lägenheten och upplåta den i andra hand till bostadssökande eller överlåta hyresrätten till denne, varvid motsvarande regler skulle gälla för nyupplåtelse av bostadsrätts-lägenhet,

5. att riksdagen skulle

a. besluta att bostadslån för ombyggnad samt statliga bidrag om 10 000
kr skulle kunna ulgå för sammanslagning av mindre lägenheter till bo
stadslägenheter om tre rum och kök och större, ■

b. medge att beslut om bidrag för sammanslagning av bostadslägen
heter fick meddelas inom ramen av 10 000 000 kr. under budgetåret
1977/78,

c. lill Bidrag till förbättring av boendemiljön för budgetåret 1977/78
anvisa ett reservationsanslag av 37 000 000 (-1- 2 mkr.) kr.,

6. alt riksdagen godkände att läneunderlaget för bostadslån vid ny
byggnad skulle omfatta även särskilda kostnader för förberedelser av änd
rad lägenhetsindelning.

1976/77:920 av hen Gadd (s),

1976/77:921 av herrar Johansson i Jönköping (s) och Nilsson i Kris-lianstad (s),

1976/77:930 av herr Wennerfors (m),

1976/77:931 av herr Werner m. fi. (vpk), vari såvitt nu var i fråga föreslagits

1. att riksdagen hos regeringen begärde utredning angående ändrade förvaltningsformer för boende i fierfamiljshus i syfte att skapa ett ökat inflytande för hyresgästerna,

2. alt riksdagen under B 7 Bidrag lill förbättring av boendemiljön i bilaga 16 av budgetpropositionen anvisade ett med 25 milj. kr. förhöjt belopp till 60 milj. kr. för budgetåret 1977/78,

3. atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla att bidragsvillkoren ändrades så att minst 75 % av koslnaderna täcktes med i övrigt oförändrade villkor,

4. atl riksdagen hos regeringen hemställde alt ett program för vidareutveckling av redan befintliga flerfamiljshusområden till mer kollektiva boendeformer utarbetades,

6. att riksdagen hos regeringen begärde att de samhälleliga ekonomiska och sociala konsekvenserna av elt ökat småhusbyggande utreddes,

1976/77:934 av herr Östrand (s) och Nordberg (s), vari yrkats i. att riksdagen beslutade att köpeskillingskontrollen enligt 45 iJ bo-sladsfinansieringsförordningen skulle gälla vid andrahandsöverlätelse inom fem år frän slutligt lånebeslut i stället för som nu tvä år,

2. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att möjlighet till statlig prövning borde öppnas när det gällde pris och andra väsentliga villkor vid försäljning av gruppbyggda småhus utan statliga lån enligt vad i motionen närmare förordats,

1976/77:991 av hen Danell m. fi. (m),

1976/77:1282 av herr Bergman m. fi. (s), vari hemställts

1. atl riksdagen uttalade atl det fortsatta arbetet med förbättring av pensionärernas bostadsbidrag borde följa de riktlinjer som förordats i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begärde förslag beträffande förenklat ansökningsförfarande i enlighet med vad som förordats i motionen,

3. att riksdagen beträffande bostadsbidrag för barn som placerats i enskilt hem beslutade all bidrag skulle kunna utgå till ordinarie vårdnads-havare enligt vad i motionen föreslagits,

4. att riksdagen skulle

a. avslå förslag i propositionen 1976/77:100 alt bostadslån för nybyggnad skulle utgå med 22 % av låneunderlaget med säkerhetsmässig pla-

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Nr 101 cering inom 92 % av pantvärdet i fall där bostadslånet nu var 15 eller

Torsdagen den '

31 mars 1977 ' ''" Lånefonden för bostadsbyggande (bostadsdepartementet, IV:10)

--------------- för budgetåret 1977/78 anvisa ell investeringsanslag av 2 190 000 000 kr.

Anslag lill bostads- (- 15 milj. kr.), byggande, m. m.

1976/77:1289 av hen Josefson m. fl. (c, s, m, fp),

1976/77:1291 av hen Strömberg i Botkyrka (fp),

1976/77:1292 av hen Ullenhag (fp),

1976/77:1293 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits

1. alt riksdagen hos regeringen hemställde atl denna med förtur behandlade och framlade förslag rörande statlig totalflnansiering genom en bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tillhandahöll kapital till bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar lill en låg och fast ränta,

2. alt riksdagen beslutade alt den garanterade räntenivån för allmännyttiga och kooperativa hyres- och bostadsrättshus fastställdes till 3 % för hela lånetiden, vilken med hänsyn lill husens livslängd bestämdes till 60 år, att gälla låneärenden där ansökan om preliminärt beslul om bostadslån inkommit till förmedlingsorganei efter årsskiftet 1976-1977,

3. alt riksdagen beslutade all statliga bostadslån efter den 1 juli 1977 inte längre skulle ulgå lill ny- eller ombyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus och småhus, som inle skulle bebos av låntagaren,

4. att riksdagen, om yrkandet 3 inte bifölls, skulle avslå förslaget i propositionen 1976/77:100 om förbättrade låneregler för enskilt ägda flerfamiljshus och småhus, som inle beboddes av låntagaren,

5. att riksdagen beslutade alt hyresföriusllån och eftergift av sådana lån skulle kunna erhållas av allmännyttiga bostadsföretag även för andra kostnader än för outhyrda lägenheter, pä sätt som angetts i molionen,

1976/77:1302 av herr Palme m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen 1976/77:1298 anförts om reglerna för bostadsanpassningsbidragen, och

1976/77:1308 av hen Werner m.fl. (vpk).

Utskottet hemställde

1. beträffande utredning om konsekvenserna av ett ökal småhusbyggande att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:931, yrkandet 6,

2. beträffande ett fritt privatfinansierai småhusbyggande att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:991, yrkandet 2,

3. beträffande elt program för mer kollekliva boendeformer alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:931, yrkandet 4,

4. beträffande den regionala fördelningen av låneramarna att riks-

dagen skulle avslå molionen 1976/77:1289,

5. beträffande kommunernas roll i bosiadsförsöriningen m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:553, yrkandena 1 och 2,

6. beträffande komrhunal anvisningsräli m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:553, yrkandet 4, och 305,

7. beträffande utredning om ändrade förvaltningsformer att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:931, yrkandet 1,

8. beträffande statlig totalfinansiering m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1293, yrkandena 1 och 2,

9. beträffande kreditinstitutens lån för äldre småhus att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:991, yrkandet 1,

10. beträffande markvillkorel att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:930 i motsvarande del,

11. beträffande ändringar i fråga om markvillkorets tillämpning att riksdagen godkände vad i regeringsprolokollet förordats,

12. beträffande låntagarkrelsen alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1293, yrkandet 3,

13. beträffande bidrag och lån för sammanslagning av mindre lägenheter att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:553, yrkandena 5 a och 6,

14. beträffande bostadslån i förening med miljöförbätlringsbidrag alt riksdagen skulle

a. godkänna de grunder för län som angetts i regeringsprotokollet,

b. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1976/77:416 godkänna de övergångsregler som förordals av utskottet,

15. beträffande servicebostäder för äldre och handikappade att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:129 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande vintermerkostnader all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motionen 1976/77:920 godkände de ändringar i reglerna för läckande av sädana kostnader som förordats i regeringsprolokollet,

17. beträffande finansiering av viss ombyggnad av soprum m. m. atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:415, yrkandena 3 och 4,

18. beträffande tillägg till läneunderlagel avseende kostnader för konstnärlig utsmyckning och gestaltning all riksdagen godkände vad i regeringsprolokollet förordals,

19. beträffande län för tvä kök i enfamiljshus att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:130,

20. beträffande utredning om åtgärder för atl möta höjda produktionskostnader att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:421,

21. beträffande metoder för att fastställa ett finansieringsunderlag, m. m., atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande övre lånegränserna vid nybyggnad att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1976/77:1282,

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

yrkandet 4 a, och 1293, yrkandet 4, godkände vad i regeringsprolokollet förordats,

23. beträffande övre lånegränserna vid ombyggnad atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:930 i motsvarande del,

24. beträffande den garanterade räntesatsen vid ombyggnad atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:930 i motsvarande del,

25. beträffande prisprövning m. m. vid överlåtelse av småhus alt riksdagen med anledning av molionen 1976/77:934 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollet anfört,

26. beträffande påböriandet när det gällde bostadslån för ombyggnad att riksdagen godkände vad i regeringsprotokollet föreslagits,

27. beträffande räntebidrag till lomträttsavgäld att riksdagen godkände vad i regeringsprolokollet anförts,

28. beträffande upplysnings- och äterbelalningsskyldighet i samband med räntebidrag och räntelån att riksdagen godkände vad i regeringsprotokollet anförts,

29. beträffande förmögenhetsprövningen för bostadsbidrag att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:429,

30. beträffande grunderna för statskommunalt bostadsbidrag till folkpensionärer ulan barn i vad de inle behandlats nedan alt riksdagen godkände vad i regeringsprolokollet förordals,

31. beträffande kostnadsansvaret för statskommunalt bostadsbidrag till folkpensionärer utan barn att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:426, yrkandet 1 a, godkände vad i regeringsprolokollet förordals,

32. beträffande ikraftträdande av reglerna om statskommunalt bostadsbidrag till folkpensionärer utan barn att riksdagen med avslag på molionen 1976/77:426, yrkandena 1 b och 2, godkände vad i regeringsprotokollet förordats,

33. beträffande grundbidrag m. m. alt riksdagen skulle

a. avslå motionerna 1976/77:422, yrkandet 1 c, och 1308 om statligt
grundbidrag,

b. avslå motionerna 1976/77:231 och 1282, yrkandet 1, om lagfäst
grundnivå m. m.,

34. beträffande ett enbart statligt ansvar för statskommunala bostadsbidrag all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:422, yrkandet 1 a,

35. beträffande bostadsbidrag vid barns placering i enskilt hem all riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1282, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. beträffande statskommunalt bostadsbidrag till föräldrar som inte hade sina barn stadigvarande boende hos sig i vad frågan inte behandlats under 35 atl riksdagen godkände vad i regeringsprotokollet förordats,

37. beträffande ändrade inkomsigränser för statliga och slatskommunala bostadsbidrag atl riksdagen godkände vad i regeringsprotokollet förordats,

38. beträffande inkomstprövningsbestämmelserna att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1292,

34. beträffande statskommunalt bostadsbidrag lill familj med barn som fyllt 17 är att riksdagen med bifall til) motionen 1976/77:303 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

35. beträffande åldersgränsen för bostadsbidrag lill hushåll utan barn att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:422, yrkandet 2,

36. beträffande omprövning av bidrag vid hyreshöjning under året att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:422, yrkandet 1 b,

37. beträffande ett förenklat ansökningsförfarande fr. o. m. år 1978 alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1282, yrkandet 2,

38. beträffande bidragsandelen för bidrag till förbättring av boendemiljön att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:931, yrkandet 3,

39. beträffande kostnader för outhyrda lägenheter att riksdagen medgav all långivningen fick avse även hyresförluster som uppkom under år 1978,

40. beträffande län och eftergift avseende andra kostnader än outhyrda lägenheter att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1293, yrkandet 5,

41. beträffande räntebidrag vid temporär uthyrning av bostad som lokal att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. beträffande inkomslgränserna för räntefria förbältringslän att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1976/77:304 godkände den ändring som förordats i regeringsprotokollet,

43. beträffande kostnadsgränsen för bostadsanpassningsbidrag att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:921,

44. beträffande översyn av reglerna för bostadsanpassningsbidragen i syfte alt få enhetlig praxis att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1302,

45. beträffande grunderna för tomträllslångivningen all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:425,

46. beträffande stöd till tävlingar och annat utvecklingsarbete som avsåg boendekvaliteter att riksdagen godkände vad i regeringsprotokollet förordats,

47. beträffande mönsierplaner och typriiningsverksamhei att riksdagen inte godkände vad i regeringsprolokollet förordats,

48. beträffande information om bosläder att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1291,

49. beträffande enklare regler för bostadslån att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:550 i motsvarande del,

50. beträffande en bosladsbyggnadsplan förär 1977 m. m. all riksdagen skulle

a. godkänna vad i regeringsprolokollet anförts,

b. medge att regeringen meddelade bestämmelser om projektreserv
för år 1977 i enlighel med vad som förordats i regeringsprolokollet,

56. beträffande ramar för långivning m. m. att riksdagen skulle

a. medge att räntefria förbältringslän fick beviljas med högst

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

110 000 000 kr. under år 1977 och med högst 100 000 000 kr. under år 1978,

b. medge att ramar för beslut om bostadslån till nybyggnad under
är 1977 fastställdes till 8 160 000 m väningsyta, motsvarande ett beräknat
antal lägenheter av 64 700 jämte lokaler som omfattades av låneunderlag
och pantvärde för bostadslån,

c. medge att ramen för beslul om bostadslån till nybyggnad under
vart och ett av åren 1978 och 1979 fick samma omfattning som den
under b föreslagna ramen för är 1977,

d. medge att beslul om bostadslån lill nybyggnad meddelades intill
eu belopp av 3 655 000 000 kr. under år 1977,

e. medge alt beslut om bostadslån till ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån under vart och ett av åren 1977 och 1978 meddelades
intill eu belopp av 450 000 000 kr.,

f. medge atl under är 1977 ramarna för beslut om bostadslån och bygg
nadstillstånd för nybyggnad fick tas i anspråk för ombyggnads- och för-
bäiiringsverksamhel i den mån de inte utnyttjades helt för sitt ändamål
och att ramen för beslul om bostadslån till ombyggnad och räntebärande
förbättringslån på motsvarande sätt fick las i anspråk för nybyggnads
verksamhet,

g. medge att beslut om höjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse under vart och elt av åren 1977 och 1978 meddelades
intill ell belopp av 15 000 000 kr.,

h. medge att beslul om tilläggslån fick meddelas intill elt belopp av 5 000 000 kr. under år 1978,

i. bemyndiga regeringen att under de förutsättningar som angetts i regeringsprotokollet besluta om ändring av de under a för är 1977 samt under d, e och g upptagna ramarna,

57. beträffande ram och anslag för miljöförbättringsbidrag att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1976/77:553, yrkandena 5 b och c, samt 931, yrkandet 2, på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1977/78 till Bidrag till förbättring av boendemiljön anvisade ett reservationsanslag av 35 000 000 kr.,

58. beträffande anslag i övrigt pä driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1977/78 alt riksdagen anvisade

a. till Bostadsbidrag m. m. ett förslagsanslag av 1 781 000 000 kr.,

b. lill Räntebidrag m. m. elt förslagsanslag av 2 560 000 000 kr.,

c. lill Eftergift av hyresföriusllån ell förslagsanslag av 75 000 000 kr.,

d. till Viss bosladsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av
265 000 000 kr.,

59. beträffande anslag på kapitalbudgeien under Statens ulläningsfon-
der för budgetåret 1977/78 atl riksdagen skulle

a. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1282, yrkandet 4 b, lill Lånefonden för bostadsbyggande anvisa etl investeringsanslag av 2 205 000 000 kr..

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder anvisa etl investeringsanslag av 1 000 kr.,

60. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd för budgetåret 1977/78 att riksdagen till Tilläggslån för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse anvisade ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Följande tolv reservationer hade avgivits av herrar Bergman, Lindkvist och Jadestig (utom i vad avsåg reservalionen nr 6), fru Landberg och fru Dahl samt herrar Persson i Karistad och Håkansson i Trelleborg (samtliga s):

1. beträffande målen för bostadspolitiken, vari reservanterna ansett atl ulskouels yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2. beträffande kommunernas roll - bostadssocial inventering m. m., vari reservanterna ansett att utskottet under 5 bort hemställa

beträffande kommunernas roll i bosiadsförsöriningen m. m. att riksdagen med bifall lill molionen 1976/77:553, yrkandena 1 och 2, skulle

a. anta det av reservanterna framlagda förslaget till lag om bosiads
försöriningen m. m. med den lydelse av 8 § tredje stycket som reser
vanterna angett,

b. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om bosladsförsöriningsprogram och bostadssocial inventering,

3. beträffande kommunal anvisningsräli m. m., vari reservanterna an
sett alt utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:553, yrkandet 4, och med avslag på molionen 1976/77:305 skulle anta de av reservanterna framlagda förslagen lill

a. lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall,

b. lag om ändring i jordabalken,

c. lag om ändring i bostadsrällslagen (1971:479),

4. beträffande låntagarkrelsen vid bostadslån, vari reservanterna ansett
att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven ly
delse.

5. beträffande sammanslagning av mindre lägenheter, vari reservanterna ansett alt utskottet under 13 bort hemställa

beträffande bidrag och lån för sammanslagning av mindre lägenheter att riksdagen med bifall lill molionen 1976/77:553, yrkandena 5 a och 6, skulle

a. besluta att bostadslån för ombyggnad samt statliga bidrag om 10 000 kr. skulle kunna ulgå för sammanslagning av mindre lägenheter lill bo-

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

stadslägenheter om tre rum och kök eller större,

b. godkänna att läneunderiaget för bostadslån vid nybyggnad skulle omfatta även särskilda kostnader för förberedelser för ändrad lägenhetsindelning,

6. beträffande övre länegränser vid nybyggnad, vari reservanterna ansett att utskottet under 22 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionerna 1976/77:1282, yrkandet 4 a, inte godkände vad i regeringsprotokollet förordals.

7. beträffande samordning mellan statskommunalt bostadsbidrag och
kommunalt bostadstillägg, vari reservanterna ansett atl utskottet under
33 bort hemställa

beträffande grundbidrag m. m. alt riksdagen skulle

a. avslå motionerna 1976/77:422, yrkandet 1 c, och 1308 om statligt
grundbidrag,

b. med bifall till motionen 1976/77:1282, yrkandet 1, och med an
ledning av molionen 1976/77:231 om lagfäst grundnivå m. m. som sin
mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

8. beträffande förenklat ansökningsförfarande beträffande bostadsbi
drag, vari reservanterna ansett atl utskottet under 42 bort hemställa

beträffande ett förenklat ansökningsförfarande fr. o. m. år 1978 att riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1282, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

9. beträffande inkomstgränserna för förbättringslån, vari reservanterna
ansett att utskottet under 47 bort hemställa

beträffande inkomslgränserna för räntefria förbättringslån att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionen 1976/77:304 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande enhetlig praxis för beslut om bostadsanpassningsbi
drag, vari reservanterna ansett att utskottet under 49 bort hemställa

beträffande översyn av reglerna för bostadsanpassningsbidragen i syfte alt fä enhetlig praxis att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1302 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

11. beträffande ram och anslag för miljöförbättringsbidrag, vari reservanterna - under förutsättning av bifall till reservationen nr 5 - ansett att utskottet under 57 bort hemställa

att riksdagen skulle

a. med bifall till molionen 1976/77:553, yrkandet 5 b, medge alt beslut om bidrag för sammanslagning av bostadslägenheter fick meddelas inom en ram av 10 000 000 kr. under budgetåret 1977/78,

b. med anledning av regeringens förslag, med avslag pä molionen 1976/77:931, yrkandet 2, och med bifall lill motionen 1976/77:553, yrkandet 5 c, pä driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1977/78 till Bidrag till förbättring av boendemiljön anvisa ett reservationsanslag av 37 000 000 kr.,

12. beträffande anslag lill länefonden för bostadsbyggande, vari reservanterna - under förutsättning av bifall till reservalionen nr 6 - ansett att ulskottel under 59 bort hemställa

beträffande anslag pä kapitalbudgeien under Statens utläningsfonder för budgetåret 1977/78 att riksdagen skulle

a. med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionen
1976/77:1282, yrkandet 4 b, till Lånefonden för bostadsbyggande anvisa
ett invesleringsanslag av 2 190 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder anvisa ett in
vesteringsanslag av 1 000 kr.

Till betänkandet hade fogats följande särskilda yttranden av herrar Danell (m) och Nisser (m);

1. beträffande kreditinstitutens möjligheter alt bevilja län i äldre småhus,

2. beträffande markvillkoret.

Civilutskottets betänkande nr 19

I detta betänkande behandlades motionerna

1976/77:168 av herr Werner m. fi. (vpk), vari föreslagils all riksdagen skulle uttala sig för ett omedelbart införande av hyresstopp och hos regeringen hemställa om förslag om utvidgning av prisregleringslagen till att omfatta även hyresområdet,

1976/77:423 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen beslutade anta av motionärerna föreslagen ändring i jordabalken (hyreslagen), innebärande att en hyra skulle bedömas som oskälig inte först dä den var "påtagligt högre än" jämförelsenivån utan redan då den var "högre än" denna nivå,

1976/77:549 av herr Claeson m. fl. (vpk), vari föreslagits all riksdagen skulle besluta anta av motionärerna föreslagna ändringar i 12 kap. jordabalken (hyreslagen), innebärande att ersättning för uppvärmning, varmvatten, elektrisk ström eller avgifter för vallen och avlopp skulle ingå i den i hyresavtalet till sitt belopp bestämda hyran, och

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

1976/77:916 av herr Claeson m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att priskoniroll borde införas för bostadsrältslägenheter.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:168 och 423,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:549,

3. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:916.

Civilutskottets betänkande nr 20

I detla betänkande behandlades motionerna

1976/77:917 av herr Claeson m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till lagändringar av innebörd

1. alt tillämpningen av lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. skulle utökas till alt avse de 25 största kommunerna,

2. all hyresgästerna skulle ges lagstadgad rätt atl bli remissinstans i förvärvsärende, och

1976/77:924 av herr Lindkvist m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen skulle anta lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. med innebörd att regeringen gavs möjlighet alt förordna om tillämpning av bestämmelserna i 1-7 ijij inom ytterligare kommuner pä ansökan av respektive kommun.

Utskottet hemställde

1. beträffande tillämpligheten av kravet på tillstånd lill förvärv av hyresfastighet alt riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:924 och 1976/77:917, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad ulskottel anfört,

2. beträffande hyresgästorganisationers rätt atl avge yttrande att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:917, yrkandet 2.

Hen BERGMAN (s):

Herr lalman! Vi slår pä nytt inför en diskussion om bostadspolitiken som är så svär alt hålla samman då den rör så skilda områden och skilda frågor. Del är därför en omöjlighet atl i elt anförande under de minuter varje talare nu har lill sitt förfogande beröra alla reservationerna. Mina partivänner i ulskottel och jag har därför kommit överens om all beröra olika områden.

Jag vill bara i början som en allmän karakteristik av propositionen och av utskotlels majoritetsförslag säga all de innebär ett uppföljande av tidigare ställningstaganden inom bostadspolitiken. Men man gör också en del nya turer. Man ändrar länevillkoren för de privata byggföretagen. Man genomför som en halvmesyr vissa ändringar i bostadstilläggen. Men karakteristiskt för propositionen och majoritelsytlrandet är en oförmåga all gripa lag i de problem som är aktuella i dag inom bosiadsförsöriningen. Jag vel inte om del är oförmåga eller ovilja, men det är i varje fall ell uttryck för det som annars brukar kallas handlingsföriamning.

Vi har sedan ett par år vetat alt del är en utveckling pä gäng inom

bosiadsförsöriningen som inle stämmer med målsättningen om alt den skall tjäna ett socialt ärende. Inom en rad bostadsområden uppstår segregation. Människor med avvikelser frän normalmönstret, sociala belastningar eller andra egenskaper som gör alt de inte är sä omtyckta i alla hyresfastigheter, blir grupperade i vissa bostadsområden. Denna fråga har varit känd, och utvecklingen har varil iaktlagbar.

Från de statliga bostadsulredningarna förelåg redan 1975 en rad förslag lill ålgärder som gav kommunerna styrmedel för all komma lill rätla med delta, och man kunde glädja sig ål en bred enighet på den punkten genom utredningarna. Frågorna var ute på remiss under 1976 och låg alltså färdigbearbetade i departementet när den nya regeringen tillträdde.

Det har gäll elt halvt är sedan dess, men fortfarande grubblar man i regeringen över den väl kända och nästan varje dag i dagstidningarna diskuterade frågan om del sociala livet i våra nya bostadsområden. Inle någonting har man gjort åt saken. Jag skall inte fördjupa mig i enskildheterna, del kommer andra talesmän för socialdemokraterna att göra. Men jag vill erinra om atl vårt parti log ell initiativ och förde i en parlimotion fram konkreta förslag för att lösa dessa frågor, som vi hade väntal alt regeringen skulle ta initiativ till.

Vi kan märka andra uttryck som kanske är rher karakteristiska Kr den nya regeringens sätt alt se på bostadsfrågan, t. ex. när jnan förändrar länevillkoren för dem som vill uppföra hyresfastigheter. Enskilda - och det är oftast dä bara byggnadsföretagare som uppför hyresfastigheter, när det inte är allmännyttiga eller kooperativa företag - har haft vissa lånevillkor, som man nu gjort myckel gynnsammare. I den brist på penningresurser som råder och trots snålheten inte minst på della område har regeringen haft råd alt satsa omkring 45 miljoner till dessa företagare, som verkligen inle tillhör de mycket fattiga utan ingår i en näringsgren som mer än andra varil lukrativ, en näringsgren där många startat med lomma händer och nu tillhör de rikaste i samhället. Del finns inte något som helst näringspolitiskt motiv för all ge dessa företagare statliga lån, men man är ändå beredd atl låta dem få ännu förmånligare lånevillkor i en tid när denna kalegori inle minskar byggandet utan har funnit del gynnsamt alt bygga med nuvarande villkor. Trots allt detla är regeringen således beredd alt salsa ytterligare pengar - 45 miljoner anger regeringen själv att det kostar för etl budgetär, och del är inte småsmulor i delta sammanhang.

Kanske bör det göras någon rekapitulation av frågan. Det är ju så länge sedan man började med statlig långivning inom bostadspolitiken, och många har glömt - om de ens vet om det - vad det var för motiv som låg bakom när staten startade med alt låna pengar till alla kategorier pä området. Del var i en bostadssituation där det var ont om bostäder, ont om praktiska resurser när det gällde att bygga: kunnighet, organisatorisk talang och andra resurser för att kunna genomföra byggandet. Dä sade man: Alla som kan skall hjälpa till. Därför fick alla företagsformer statliga lån för alt hjälpa till all råda bot på bostadsbristen. Delta var motivet.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nu är, som sagt, den här branschen som sysslar med bosladsbyggeri en förmögen bransch. Den har slora ekonomiska resurser, och den är kanske den mest politiserade av alla branscher. Den har måhända därför förvänt tankeverksamheten pä området, och nu har man fåll för sig all delta med privatbyggeri är någonting som har med de boende och deras intressen att göra. Det är ju alldeles fel. Dessa 45 miljoner, som staten skall släppa lill extra utöver vad som redan ges, kommer inle att betyda ett vitten när del gäller hyran, inle ell vitten för dem som bor i lägenheterna. Hyran bestäms ju av hell andra regler och faktorer än de länevillkor som denna förelagskategori kan få. Del har vi i del här huset bestämt oss för. Men när långivningen började var den förknippad med sociala krav och sociala villkor som vi efter hand har släppt. I dag, när marknaden alltså börjar bli mättad och när de sociala kraven inle längre knyts till länevillkoren, sä kanske man borde diskutera om man över huvud tagel skulle låna ul pengar till denna näringsgren för alt hjälpa företagen all bygga och hyra ut lägenheter. Del kan hända att andra näringsgrenar i stället skulle behöva bäitre lånevillkor för att kunna skapa sysselsättning.

Del är en rätt märklig iakttagelse atl regeringen pä denna punkt varit villig att släppa till pengar och gjort del utan all ställa några krav på dem som skall få pengarna. Bostadspolitiken har ju ell klarl socialt ärende. Bostaden skall fylla en social funktion. Vid de samtal, diskussioner och seminarier som pågår och där mänga deltar är vi alla - frånsett moderaterna - överens om atl bostaden skall utgöra inte en marknadsvara utan en social nyttighet. Men här har man alltså släppt pä det kriteriet.

Statsrådet Friggebo, som tyvärr inle är i kammaren - det finns många skäl till alt man vill atl hon skulle ha varit här och lyssnat - annonserade i ell av sina första framträdanden all länegränserna för de enskilda förelagen skulle ändras. Hon sade samtidigt atl det också måsle ställas sociala krav på dem, så atl människor som har olika sociala belastningar, som hon uttryckte del, skulle kunna bo hos alla faslighetsägarkategorier, vilket som bekant inle är fallet nu. Och i del förslag som bosladsul-redningen framlade 1975 fanns ju en lagtext som skulle ge kommunerna möjligheter att anvisa hyresgäster till de bostäder som kunde bli lediga, oavsett vilken förelagskategori som ägde bostäderna.

Del här förslaget var ute pä remiss. Och vi skall väl minnas att socialdemokrater, centerpartister och folkpartister var eniga i utredningen. Moderaterna och byggmästarna var självfallet emot det. Även vid remissbehandlingen blev det anslutning. T. o. m. i min hemstad, där folk-parlisterna är rält myckel moderata eller reaktionära - det mäste jag väl säga för all del inte skall bli någon missuppfattning med avseende på språkbruket - sade man ja och tillade en liten kläm om all man skulle skapa en säkerhet för alt kunna ompröva efter något år när det gällde den anvisade hyresgästen. Del var egentligen en mildare form än den korrektion som hyreslagen själv ger möjligheter lill för en värd vid prövning av om del är lämpligt för en hyresgäst att bo kvar. Här

var man alltså överens om all del var en nödvändig sak. Ute i kommunerna säg man det här som en praktisk fråga. Det var nödvändigt atl sälla full fart pä del här området, så att det inle bara i vissa kategorier av förelag samlades människor av en viss typ med påföljd att del uppstod segregation, som vi ju ser så många dåliga följder av.

Det gick lugnt och fint fram till valrörelsen, dä herrarna pä Dagens Nyheter högreståndsavdelningen, betraktade livet genom sina glasögon, som ju är litet egendomliga jämförda med våra. Där leker de ju med politiska dockskåp, och då blir effekterna rätt egendomliga. De hade sin uppfattning om hur det hela skulle fungera och sade atl det här inte var någon bra sak, eftersom folk skulle fiytta ifrån de områden där icke önskvärda hyresgäster blev placerade. Men man hade inte något alternativ atl sälla i stället. Ögonblickligen ändrades debatten, för har Dagens Nyheter sagt någonting tror ju folk alt det är rikligt. Herrarna på Dagens Nyheter utgör ju, som sagt, en högreständsavdelning, och man har alltså anledning i den övriga borgerliga pressen all bara blygsamt följa deras tankeverksamhet. Man förde inle alls samma diskussion som strax före Dagens Nyheters inhopp.

Nu har tydligen hela folkpartiet gripits av den stora skälvan, så atl på den här punkten fär vi alltså inle se någonting av handling. Man vill ha bostadspolitiken bara som etl samtalsämne, lämpligt på seminarier, i artiklar, vid diskussioner på konferenser och i stalsrådsial. Men i konkrel handling - där man vill ge resurser ät kollektivet, ät kommunen, för att stödja dem som är svaga - är man inle beredd all göra någonting. Men, som sagt, som samtalsämne passar del tydligen alldeles ypperligt. Det är räli beklämmande atl se alt man vårdar om penningkapitalet, och vill ge 45 milj. kr. lill del, samtidigt som man blundar för människokapitalet i samhället, de människor som behöver samhällets stöd för all kunna bo bäitre.

Jag skall inte utveckla de här frågorna mer. Andra kommer kanske atl göra det. Jag tycker atl del är anmärkningsvärt alt man på denna punkt demonstrerar en myckel betänklig attitydförändring i bostadsfrågan.

I det här betänkandet finns naturligtvis också glädjeämnen - som del alltid finns i civilutskottets belänkanden. Vi söker - många anser all del är en ovana, men vi lycker all det är en god vana - samla oss kring frågeställningar som vi vet är angelägna ute i landet och som är svåra att ta upp lill diskussion här och i massmedia, eftersom debatten då ofta blir litet sned. Det gäller nu spekulationen i småhusbyggande. Vi vet alla att detta är etl bekymmer i våra kommuner. I kommunerna, oavsett politisk majoritetsställning, anstränger man sig att finna former för alt stävja spekulationen i småhusbyggandet. Vi har alltså blivit eniga på den punkten i civilutskottet. Även moderaterna är med. Det har alltid något gott med sig detla alt de sitter med i regeringen. De har alltså inle protesterat i detta fall, vilket de naturligtvis normalt skulle ha gjort. Vi är alltså överens om all beställa en utredning för att vi skall kunna

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

hjälpa kommunerna att finna vägar all komma lill rätta med spekulationerna på det här området. Jag noterar denna enighet med stor tillfredsställelse.

När det gäller atl ta vissa initiativ beträffande byggnadskostnadsulvecklingen och därmed sammanhängande frågor med anledning av den statliga belåningen är vi också överens. Genom organisationers uppvaktningar hos regeringen, i skrivelser, vid besök och i dagspressen har det basunerats ut atl det skett en besvärande byggnadskoslnadsökning, när byggmästare lämnai in anbud lill dem som vill bygga elt hus. Ungefär vid årsskiftet har del förmärkts en brant stegring av anbudssummorna, men man kan också se att del inte finns någon grund för höjningen av priserna med tanke på det som utgör anbudssummans underlag, nämligen materialpriserna och arbetslönerna. Indexserierna för material och arbetskraft steg dock inte anmärkningsvärt kraftigt jusl då och har inle gjort det därefter heller. Inga tecken talar för en sådan utveckling.

Det är med hänsyn till delta angeläget atl inte omedelbart falla i farstun i skräck för dessa höga anbudspriser och tro, alt man länemässigl i förväg måste anpassa sig till dem, innan man vet om de kommer atl realiseras. Jag tror atl del finns anledning all studera detta, och jag hoppas också atl man inom departementet kommer alt göra det. Vi kan nämligen notera alt prisutvecklingen varierar starkt mellan olika delar av landei. På vissa orter ligger ökningarna inom ramen för den normala prisutvecklingen. På andra orter förekommer branta stegringar. Man kan på vissa orter notera atl antalet byggnadsförelag minskal genom att vissa siörre byggnadsföretag köpt upp de mindre. Konkurrensen har därigenom försvunnit, och då har man också kunnat notera en högre prisnivå. På andra orter råder fortfarande konkurrens, och där stiger inle prisnivån lika brant.

Jag vill inte säga alt delta är hela förklaringen eller alt bilden är entydig, men den är noterbar pä rätt mänga platser i landei. Bara den företeelsen att priserna inte har stigit lika myckel pä alla orter bör ge anledning till en refiexion om huruvida man införde aktuella anbudssiffrorna skall lyfta upp lånevillkoren generellt över riket. Vi har i utskottet tagit initiativ lill alt uttrycka en mening om hur man bör se på dessa frågor. Man kan ta fasta pä elt förslag som en utredning lade fram för en lid sedan om vad vi kallar produktionsanpassad belåning. Denna skulle med vissa korrektioner kunna fungera bra i en konkurrerande marknad. Det skulle klara en del av de bekymmer som vi möter i dag.

Ett annat förslag är att man snabbare skulle kunna få kännedom om del läneunderlag som staten satt upp som norm för hur myckel man skall få låna lill elt hus. Delta skulle snabbare anpassas till kostnadsutvecklingen. Nu får man vänta ett hell år innan man får vela hur del blir. Ändringarna har hela tiden skett kvartalsvis, men man har bara i slutet av året fält besked om dessa. Det kan kännas mer eller mindre otryggt om man i början av ett år ser framför sig en mycket brant backe, som man skall arbeta sig över, och har ett lågt låneunderlag vid backens

fot. Då kan del kännas avskräckande att slarla etl bygge, och man borde därför kanske snabbare kunna få kännedom om anpassningsnivåerna, sä alt man inte grips av resignation inför denna utsikt. Vi har därför hemställt till regeringen att den skall la fasta på bosladsslyrelsens förslag lill kvartalsvisa anpassningar lill kostnadsutvecklingen.

Men jag lycker alt del är vikligl att vi på denna punkt gör klart för oss att de kostnader som är reella och som kan utläsas i form av slutliga husbyggnadskostnader också omvandlar statens låneunderlag för de statliga lånen. Men innan kostnaderna har blivit inbyggda i husen skall de inte tas för gott.

Del vore bra om man i de organisationer som är verksamma i denna debatt inriktade sina krafter på alt undersöka vad det är för fel på bygg-koslnadsulvecklingen. Kan del vara brist på konkurrens mellan byggnadsföretagen? Jag vill inle hävda - även om den tanken naturligtvis ligger mycket nära till hands - att den nya regeringen ger mänga förhoppningar i den mest politiserade bransch som vi har, dvs. Byggnadsentreprenörföreningens område, och all man där nu vill skära guld med täljknivar. Men del kan finnas andra förväntningar inför framtiden som gör, att man nu - kanske också i rädsla för kommande prisutveckling - satsar hårt i sina anbud med höga nivåer. Men de som skall teckna anbudskonlrakien skall vara försikliga och återhållsamma och inte vara så snabba all acceptera dessa anbud. Det är kanske ur konsumenternas synpunkt mycket rikligare än all ägna intresset ål de statliga lånereglerna.

Herr talman! Jag skall inle mera ta kammarens tid i anspråk. Jag hoppas att jag inle har överskridit min debatlid. Jag är förvissad om alt mina kolleger kommer att fylligare och mera detaljrikt kunna gå in på olika avsnitt i utskotlels belänkande nr 18. Jag vill redan nu yrka bifall till reservationerna 1-12 vid detla betänkande.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

A itslag till bostadsbyggande, m. m.

Hen CLAESON (vpk):

Herr lalman! Låt mig böria med all erinra om att del väl fanns skäl all hoppas alt den nya regeringen skulle komma att ägna bostadsfrågan och därmed sammanhängande problem rält stor uppmärksamhet. Men när vi skall föra den årliga bostadsdebatten här i kammaren är uppmärksamheten inle ens så stor atl någon av de två bostadsministrarna finner det angeläget all vara närvarande i kammaren. Jag lycker det är beklagligt.

Den borgerliga regeringen har i sin proposition sagt sitt om hur man vill ha det med bostadspolitiken. Eller har man kanske inte det? Vad blev del av alla slora och omvälvande nyheter och förslag som man tidigare är motionsvägen, i valrörelser och andra sammanhang har fört fram? Vad blev del av de förhoppningar och förväntningar som borgerliga väljare kan ha haft?

Låt mig först som sist konstatera alt det inte finns några stora skillnader i de första egna bostadspolitiska förslag som den borgerliga regeringen lägger fram, jämfört med den tidigare regeringens. Skillnader finns emellertid och de går nästan alla i samma riktning - atl ge de privata vinsi-

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

intressena på bostadsmarknaden ökat spelrum. Det sker bl. a. genom att minska behovel av egen insats för privata byggherrar frän 15 % till 8 %. Det innebär ökad subvention speciellt riktad lill privata fastighetsägare.

Regeringen kommer inte med några förslag som kan stoppa den nuvarande hyresutvecklingen med allt större hyreshöjningar eller stoppa spekulationen med fasligheter och lägenheter. Man vill eller vägar uppenbarligen inte ta itu med de kapitalistiska spekulations- och monopolintressena pä bostadsmarknaden, som finns i hela produktionsprocessen, från marken och kapitalet lill det färdiga huset. Därför blir del heller inte några lägre hyror och sänkta boendekostnader. Därför kan hyres-ulplundringen fortsätta i allt snabbare takt. De som tidigare har gjort Slora vinster pä räntor, markspekulalion, byggnadsmaterial och byggande, dvs. det privata bank-, bygg- och fastighetskapitalet, fortsätter alt sko sig pä hyresgästernas bekostnad.

Under hela 1970-lalel har takten i hyreshöjningarna bara ökal. Lönarbetarna/hyresgästerna är hårt pressade av ständigt stigande hyror och priser. En ökad åtskillnad mellan människor och social isolering följer i hyreshöjningarnas spär - della har också blivit följden för mänga människor genom 1970-talets bostadspolitik. För allt fiera människorstår nu klart atl denna utveckling inte kan fä fortsätta, och man kan ju bara hoppas pä att också regeringen har della klart för sig.

Om man är klar över della, måste det snabbi la sig uttryck i konkreta åtgärder för alt stoppa denna utveckling. Man måste då vidta ålgärder för att stoppa hyreshöjningarna och pressa ned bostadskostnaderna.

Inför ett hyresstopp, genomför en lägre bostadsränla, ingrip mot privata vinst- och spekulationsintressen i alla led på bostadsmarknaden! Det är vänsterpartiet kommunisternas förslag.

Kommunisterna har alllid fört en konsekvent polilik i hyres- och bostadsfrågor. Vi har alltid betraktat alla människors rätt till en rimlig och bra bostad till rimlig kostnad som en social rättighet. Vi har emellertid aldrig nöjt oss med allmänna deklarationer utan har angett orsakerna lill de dåliga bostadsmiljöerna, till de höga hyrorna, till orättvisorna mellan olika bostadskonsumenter. Utifrån sådana analyser om orsak och verkan har sedan formulerats målsättningar, ställts krav och förslag till lösningar och förbättringar för hyresgästerna.

Vi har konsekvent och envetet sökt skapa opinion och vinna stöd för våra krav om alt la itu med orsakerna lill de höga hyrorna och göra slut på de privata vinst- och spekulationsintressena. Vi har framhållit att hyreshöjningarna måste stoppas och hyrorna sänkas på kapitalels och vinsternas bekostnad och sagt atl det kan ske genom lägre bostadsränla, genom samhällsinsatser och ingripanden dä det gäller kapital, mark, byggnadsmaterial, byggande, ägande och förvaltning av fierfamiljshus.

Herr talman! I linje med vad jag nu sagt är det självklart att vi slår vakt om de allmännyttiga och bosladskooperativa företagen som nödvändiga instrument för en social bostadspolitik. De allmännyttiga bo-

sladsföretagen tar det sociala ansvar som skall följa av att man tillhandahäller bostäder och betraktar bostaden som en social rättighet. Följden av detta blir att de allmännyttiga företagen belastas med sociala följdkostnader och allmänna kostnader som blir mycket betungande, och hittills har också dessa kostnader måst läckas av hyrorna. Sådana kostnader driver upp hyrorna i allmännyttans lägenheter. Men efiersom dessa hyror också är prisledande för privalvärdarnas hyror tillgodogör sig privata värdar indirekt och via hyran en exlravinsi för kostnader som dessa värdar inle har.

Vi kommunister har sedan flera är tillbaka pekat på detta förhållande och ställt olika förslag i syfte atl kompensera allmännyttiga bostadsföretag och deras hyresgäster för detta. Elt sådant förslag är att sänka räntan och föriänga amorteringstiden för de statliga länen till allmännyttiga bostadsföretag. Detta är motiverat bäde av all endast ägande och förvaltning av hyreshus utan vinstintresse bör fä förekomma och av de extra kostnader och det sociala ansvar som läggs pä de allmännyttiga bostadsföretagen.

När vi ställer krav på ett temporärt hyresstopp som ell första steg att bryta den nuvarande ohållbara utvecklingen är vi medvetna om atl uteblivna hyreshöjningar och hyressänkningar även på kort sikt kan medföra konsekvenser som inle är önskade. För atl klara allmännyttans svårigheter om deras s. k. självkoslnader inle blir täckta har vpk föreslagit alt sädana förelag snarast skall ges möjlighet atl erhålla en typ av statliga hyresförlustlån som kan avskrivas efter särskild prövning.

Som bekant tvingas de allmännyttiga bostadsföretagen att i stort sett verka på det privata bank- och fastighelsägarkapitalets villkor. Del som bestämmer "självkostnader" är profiter, vinster som tidigare gjorts och alltjämt görs i räntor, markspekulation, byggmaterialmonopol och byggande av del privata bank-, bygg- och fastighetskapitalet. Nya räntehöjningar, monopolprishöjningar pä olika slags material och inventarier för reparation och underhåll, oljemonopolens prishöjningar, olika skalle-, laxe- och avgiftshöjningar m. m. fortsätter alt öka kostnaderna och föder nya krav på hyreshöjningar. Kalkyler och hyreshöjningskrav som är grundade på sädana "självkostnader" kan inte längre få läggas till grund för nya hyreshöjningar.

Herr talman! Bostadssegregeringen har under den senaste tioårsperioden ökat pä elt oroväckande sätt. Det har sin förklaring i bostadsproduktionens förändrade inriktning. Avdragsrätt och subventioner har således skapat en bostadsmarknad där människor med höga inkomster och kapital främst söker sin bostad i småhus. Den totala produktionen har sjunkit från över 100 000 lägenheter lill f. n. ca 56 000 lägenheter. Denna minskning beror helt och hållet pä minskad produktion av fierfamiljshus, medan antalet småhus har visat en ökning. Sammantaget har detla medfört att småhusen utgör en allt större andel - f n. ca 75 %. I många kommuner i vårt land utgör småhusandelen mer än 75 % och ser ut atl öka ytterligare. Vid 1970-lalels början var småhusens andel i bo-

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

A nslag till bostadsbyggande, m. m.

stadsbyggandet ca 30 %.

De småhus som planeras är i genomsnitt på fem rum eller mera, kökel oräknat. Nybyggda lägenheter i fierfamiljshus har genomsnittligt mindre än tre rum och kök. Tendensen har varit ökade lägenhetsstorlekar i småhus och minskade i flerfamiljshus. Nybyggnadsverksamheten riktar sig således i ökande utsträckning till familjer med barn och god ekonomi - en grupp som samtidigt utgör en minskande del av befolkningen.

På samma gäng får satsningen på småhus förödande konsekvenser för landet i dess helhet. Småhusbyggandet prioriterar en familjetyp och utestänger därmed majoriteten av landets befolkning. Hemarbetet konserveras, och det är praktiskt tagel omöjligt alt bygga upp en god kollekliv service. Den utspridda bebyggelsen gör privatbilismen nödvändig. Den ärenergislukande. Kravet på kapital och bankförbindelser utestänger slora grupper.

Vissa kommuner har byggt ell relativt stort anlal lägenheter i flerfamiljshus, och lill dessa områden och kommuner har invandrare, utslagna och låginkomsttagare tvingats söka sig. Del har därmed utkristalliserats "fattiga" kommuner med stor andel flerfamiljshus och "rika" kommuner med stor andel småhus. Därutöver finns nu inom nästan varie kommun på motsvarande sätt "rika" och "fattiga" områden, som är strikt avgränsade från varandra.

Jag har tidigare nämnt del privata bank-, bygg- och fastighetskapitalet, och jag vill med några ord till uppehålla mig vid den saken. Ur kapitalels synpunkt är bostaden etl medel all berika sig pä arbetarklassens bekostnad samtidigt som den är nödvändig för arbetskraftens förnyelse. Markspekulation, höga räntor, monopol inom byggmalerialindustrin osv. innebär allt högre hyror i nyproduktionen. Bruksvärdessysiemei - dvs. marknadshyran - och inflationsekonomins verkningar leder sedan till kraftigt höjda hyror också i det redan befintliga bostadsbeståndet. Byggkapilalet har länge saknat intresse för fastighetsunderhåll och saneringsverksamhet. Att bygga nya bostadsområden eller riva ner och bygga nytt har varil lönsammare. Äldre fastigheter har utgjort spekulationsobjekt - föremål som kunnat köpas och säljas ulan hänsyn till dem som bor där.

Uppdelningen av boende mellan "rika" och "fattiga" områden - där de rikare alllid kan välja först och de sämst lottade inte accepteras ens i de sämsta hyreshusområdena - är alarmerande.

Var och en som har studerat dagens bostadsmarknad och hur den fungerar vel all även om del formellt är köparna-konsumenterna som betalar, skulle de fiesta inte klara koslnaderna för dagens småhusproduktion, om inle samhället var garant och om inte småhusägarna fick betala den väsentliga delen av koslnaderna - nämligen räntorna - med obeskattade medel. Del är alltså i realiteten inle konsumenterna ulan produktions- och finansieringsleden som pä del här sättet melodiskt utnyttjar avdragsrätten, men del sker i skydd av konsumenter, och det hela får därmed elt socialt drag. Samhället måsle ju slå vakt om småhusfolket, som del sä vackert sägs. I verkligheten är det så, att samhället

nödgas skydda småhusfolket när producenter och finansiärer har fått sitt.

Om det vore likhet mellan olika upplåtelseformer och därmed möjligt för allmännyttiga och kooperativa företag atl producera och upplåta flera småhus med hyres- och bostadsrätt, skulle denna för konsumenterna onödiga och för samhället kostsamma utveckling kunna brytas. De som sä önskar skulle även i fortsättningen kunna bo i småhus - självägda, hyrda eller med bostadsräu. Konsumenternas valmöjligheter skulle öka om upplåtelse- och företagsformer fick tillfälle att verka under något så när likartade förutsättningar.

Vpk:s motståndare brukar ofta framhålla att elt genomförande av vår bostadspolitik förutsätter ell annat samhälle, och så långt har man rätt som att någon slutgiltig lösning av bostadsfrågan inte är möjlig förrän vi har etl socialistiskt samhälle. Man kan emellertid åstadkomma förbättringar inom vårt nuvarande kapitalistiska samhälles ram.

En bostadspolitik med en annan inriktning än den nuvarande, en socialistisk inriktning, skulle innebära lägre hyror och garantera ell verkligt hyresgäslinflylande.

Den skulle medföra siörre valfrihet, där gemenskapen mellan människorna skulle vara vägledande.

Den skulle innebära en minskad privatisering och ett slut på alla vinst-och spekulalionsinlressen på bostadsmarknaden.

Den skulle få etl riktigt socialt innehåll och förhindra all spekulation och handel med bostäder.

Den skulle medföra ökade kollekliva boendeformer och kollektiv service med bättre boendemiljö och boendeservice i flerfamiljshusområdena.

Den skulle innebära atl rätlen till en bra bostad lill rimlig kostnad blev lika självklar som rätten lill undervisning och sjukvård.

Byggandet av nya bostadsområden och förbättrandet av äldre är två åtgärder som måste samverka och inriktas pä samma målsättningar. Man måsle utgå från behovet av sociala kontakter och la vara på de resurser som finns hos hyresgästerna, hos hyresgäsikollektivet. Bostaden måsle ses som en kombination av privata och kollektiva utrymmen för rekreation, gemenskap och arbete för människor i alla åldrar. Tendensen mot avskilda lägenhetsceller med isolerade och passiviserande smähushåll måste brytas till förmän för olika former av kollekliva utrymmen och anordningar.

Vpk har i är liksom tidigare år framfört olika förslag till ålgärder på bostadsmarknaden som tillsammans skulle innebära en radikalt ny bo stadspolitik. Jag skall nu övergå lill alt något kommentera några av våra motioner som här är föremål för behandling. Andra motioner kommer att kommenteras av mina partikamrater Inga Lantz och Tommy Franzén.

Först vill jag behandla det som har den avgörande betydelsen för våra nuvarande bostadskostnader, nämligen räntans storlek och amorteringstidens längd liksom frågan om hur kreditförsörjningen är organiserad. Vi upprepar här vårt tidigare förslag om inrättande av en statlig bostads-eller samhällsbyggnadsbank och en statlig lolalfinansiering av boslads-

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

byggandet med enhetslän till låg och fast ränta. Det nuvarande systemet leder som bekant till onödiga fördyringar som får betalas av hyresgästerna.

En låg och fast ränta är en förutsättning för låga boendekostnader, men den måsle givelvis kopplas till en bostads- och hyrespolitik som präglas av ett socialt innehåll. Med nuvarande marknadsprisbildning finns stora risker för att den låga och fasta räntan kommer alt bidra till ökade profiler i första hand för privata fastighetsägare men också för andra privalintressenter. Då vi inle kan se någon fördel med det privata fas-tighetsägandet men däremot en rad nackdelar finner vi det naturligt atl ställa de privata hyreshusen vid sidan av den statliga långivningen. Ett sådant förslag är motiverat redan med nuvarande finansieringssystem och kan genomföras utan dröjsmål.

De allmännyttiga och bostadskooperativa företagens problem måste, som jag tidigare berört, ges en tillfällig lösning för att bryta trenden mol allt högre hyror och en sjunkande nyproduktion. Det kan göras genom alt man, som vpk föreslår, sänker räntan och förlänger amorteringstiden för de statliga lånen. 3 % ränta utan årlig höjning och 60 års amorteringstid bör införas i avvaktan på en total översyn av bostadsfinansieringen. Dessa lågränlelån skall då riktas speciellt till nybyggda hyres-och fierfamiljshus hos de allmännyttiga och bostadskooperativa företagen. Dessutom måste de allmännyttiga företagen få särskilda lån, en typ av hyresförlustlån som kan avskrivas efter särskild prövning. Man mäste vara klar över atl både förluster på grund av outhyrda lägenheter och föriuster i övrigt för de allmännyttiga företagen på sikt ändå måste betalas via statskassan.

Jag yrkar bifall lill vpk-motionen 1293.

Vi har från kommunisternas sida i många är kritiserat markspekulationen och föreslagit åtgärder som kan underlätta för kommunerna att äga marken och upplåta den med tomtrält. Vi har framhållit tomträttens fördelar och dess principiella innehåll, som kan bidra till atl avprivatisera en del av bostadsmarknaden. I vår motion nr 425 ställer vi ånyo en rad förslag i denna riktning, och jag yrkar bifall lill denna motion.

I civilutskottets belänkanden nr 19 och 20 las fem vpk-molioner upp som behandlar dels frågan om införande av hyresstopp, dels frågan om ändringar i hyreslagstifiningen i syfte att begränsa hyreshöjningarna och skapa rättvisa beträffande beräkningen av bränslelillägg.

Vidare föreslås elt återinförande av priskoniroll vid försäljning av bostadsrältslägenheter och skärpta ålgärder mot fastighetsspekulation.

Betydelsen och nödvändigheten av atl införa elt hyresstopp har jag tidigare berört. Opinionen mot nya hyreshöjningar växer för varie dag, och det borde stå klart för envar all ständiga hyreshöjningar, som innebär atl allt fier inte förmår betala sin hyra, inte kan få fortsätta.

Herr Bergman berörde i sitt inlägg vad Dagens Nyheter har skrivit; han ifrågasatte klokheten och riktigheten i det. Men del som Dagens Nyheter tar upp i dag både pä löpsedeln och pä första sidan om den allt kraftigare opinionen bland hyresgästerna mot de nya hyreshöjning-

arna är enligl min mening hell rikligt. Opinionen mot hyreshöjningarna växer och blir allt kraftigare. Del blir alltmer nödvändigt all snabbi vidta ålgärder för alt få stopp på den nuvarande utvecklingen.

Allt fier lönarbetare/hyresgäster kommer också underfund med atl varje hyreshöjning är liklydig med en lönesänkning som måste kompenseras i höjda löner. En hyreshöjning med 10 kr. per kvadratmeter motsvarar omkring en krona per arbetstimme för de fiesta lönarbetarna. De hyreshöjningar som de fiesta hyresgäster fäll vidkännas under del senaste året innebär i många fall delsamma som en löneminskning med minst en krona per timme.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till molionen 168, som behandlas i civilulskottets belänkande nr 19.1 vår motion 423 föreslår vi att nu gällande bestämmelser vid prövning och bestämmande av hyra enligl bruksvärdesprincipen skall ändras på sådant sätt all hyran inle fär vara högre än hyran för jämförbara lägenheter. En sådan förändring skulle ge större möjligheter alt hälla hyrorna på en lägre nivå och göra slut på den hy-reshöjningsaulomalik som finns i de nuvarande bruksvärdesreglerna. Som det nu är ger reglerna utrymme för en prisskruv uppåt av den hyresnivå som bestäms vid jämförelseprövningar. Hyreshöjningar kan alltså ske med hänvisning lill de högsta hyrorna i ell jämförelsematerial -ja, dessa hyror kan fä översligas också, bara de inle överskrids påtagligt. Jag yrkar bifall till motionen 423.

I molionen 549 återkommer vi med vårt tidigare krav om förbud mol tillämpningen av vissa bränsle- och va-klausuler och framhåller bl. a. atl del bruksvärdessystem som finns skulle bli rättvisare om värt förslag om lolalhyror infördes. Vi har också pekat på all della även skulle kunna bidra lill en betydande energibesparing. Vi anser det självklart atl ingen hyresgäst skall tvingas betala mer än vad uppvärmningen kostar, och vi vill atl bränslekostnaderna skall bakas in i en tolalhyra och hyreskostnaden i sin helhet bli fastställd lill elt belopp. Jag yrkar bifall till motionen 549.

Förslaget om införande av priskoniroll för bostadsrältslägenheter som återfinns i vpk-motionen 916 är naturligtvis motiverat av utvecklingen under senare år, alt allt fiera bostäder blivit föremål för spekulations-handel. Bostadsrättslägenheler erbjuds nu ofta till försäljning lill högstbjudande och blir en auklionsvara. Bosladssökande utan förmögenhet och med små inkomster ställs genom denna handel i ännu sämre läge än tidigare. Den åtskillnad i boendet mellan rika och falliga som genom den förda bostadspolitiken blivit så markant under senare är ökar därigenom ännu mera. Alla erfarenheter om utvecklingen på detta område säger alt del nu är hög tid alt äter införa offentlig kontroll över försäljning av bostadsrätter. Jag yrkar bifall till motionen 916.

Herr talman! Den sista motion jag skall kommentera är molionen 917, som behandlas i CU:s betänkande nr 20. Motionen berör en så viktig och dagsaktuell fråga som den omfattande och allt allvarligare fastighetsspekulation som pågår, framför allt i våra storstadsområden. Vpk

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

Nr 101 anser att de lagar som finns i syfte att stävja spekulation och handel

Torsdaeen den ' fastigheter och bostäder är otillräckliga och måste skärpas. Vi vill

31 mars 1977 därför utvidga gällande bestämmelser utöver storstadsområdena till alla

--------------- siörre kommuner. Vi föreslår vidare en skärpning av den s. k. lagfarts-

Anslag till bostads- plikten och att hyresgästerna skall ges lagstadgad rätt alt bli remissinstans

byggande, m. m. i förvärvsärende. Nu har motionen fått en ganska välvillig behandling,

och det är etl steg framåt, men eftersom jag inle kan se något hinder

för konkreta ställningstaganden nu frän riksdagens sida i enlighel med

motionsyrkandena, yrkar jag ändå bifall också lill motionen 917.

Hen MATTSSON (c):

Herr lalman! Vi har nu lyssnat lill företrädare för den nuvarande oppositionen och kan konstatera atl vi har en djupt oenig opposition. Skulle den inledande rundmålning som herr Claeson gjorde av värt samhälle vara riktig skulle vi leva i etl ruffel- och bågsamhälle, som för en näst intill asocial bostadspolitik. Eftersom rundmålningen mäste avse den socialdemokratiska bostadspolitik som så all säga fortfarande gäller - vi behandlar ju den budgetproposition som avser budgetåret 1977/78 - tror jag inte herr Bergman är beredd alt skriva under på herr Claesons beskrivning.

I deklaration, som ligger lill grund för de tre partiernas samarbete i regeringen, sägs det beträffande bostadspolitiken atl målet är atl alla skall ha rätt till en god bostad oberoende av inkomst. Man kommer att använda sig av det system som vi har lagt fast med generella subventioner och selektiva bostadsbidrag för alt uppnå det målel.

Man säger vidare alt byggande och förvaltning av bostäder skall ske i sådana former att man gynnar en kostnadspressande konkurrens och motverkar spekulation. Regeringen är beredd att föreslå förbättrade finansieringsförhållanden för del enskilda flerfamiljshusbyggandet.

När det gäller relationerna mellan de olika upplätelseformerna eftersträvar man valfrihet och likvärdighet dem emellan när del gäller boendekostnaderna.

Regeringen understryker det angelägna i att bristfälliga boendemiljöer förbättras och all man ökar de enskilda människornas inflytande över sill boende och ger ökade möjligheter till alt äga sin bostad. Bl. a. pekar man pä möjligheten att göra det i bostadsrättsföreningarnas form.

I budgetpropositionen följer man på olika sätt upp målsättningen i regeringsdeklarationen. I civilulskottets betänkande nr 18 lycker jag mig kunna konstalera att det råder stor enighet om bostadspolitikens stora drag.

Detta tycker jag mig kunna säga trots de reservationer som socialdemokraterna har fogat lill belänkandet. De utgör endast en uppföljning av de förslag som fanns kvar i departementet från bostadsfinansierings-och boendeulredningarna och som ännu inte blivit föremål för något beslut.

Det är förklarligt att den nya regeringen vill ha tid på sig för att överväga

på vilket sätt de problem som där berörs skall lösas. De framlagda utredningsförslagen är ju inte de enda tänkbara lösningarna.

När del gäller bostadsbyggandets utveckling vill jag gå litet lillbaka i liden.

Vi har i dag inte någon särskilt hetsig bostadspolitisk debatt. Det hade vi i större utsträckning i slutet av 1960-talet, då det stora bostadsbyggnadsprogrammet med en miljon lägenheter som mål genomfördes. Dä byggde man starkl koncentrerat till storstadsområdena och till vissa andra mycket expansiva industriorter. Socialdemokraterna införde ett kvoteringssystem för alt styra över resurserna till jusl dessa områden så atl det skulle bli möjligt atl satsa alla resurser i form av kapital, arbetskraft och byggnadsmateriel på all genomföra programmet.

Man byggde snabbt. Symbolen för detta var de prefabricerade betongelementen och de elementfabriker som då växte upp. En och annan av dem har sedan försvunnit. Man skulle bygga i stora enheter- det skulle helst vara tusentals lägenheter i varie objekt - och man skulle sluta mångåriga avtal mellan beställare och entreprenörer.

Del här ändrades rätt snabbt, och jag tror att del var många kommuner och bostadsföretag som ångrade alt man så aningslöst gick in i en så snabb utbyggnad. Vi kritiserade det sätt på vilket denna utbyggnad skedde. Jag vill nu notera vissa följder av den.

Vi har bristfälliga miljöer; det brister i den fysiska miljön, och del brister i den sociala funktionen. Genom atl man byggde så snabbt har man fått en för ensidig ålderssammansättning och kanske en för ensidig yrkessammansättning, osv. Del har gjort atl man under 1970-lalet måst ingripa med miljölån, lån lill miljöförbättrande ålgärder, för atl försöka rätla till en del av de brister som finns i helt nya bostadsområden. Det gäller behov som vid en förnuftig planering och utbyggnad skulle ha varit tillgodosedda redan från börian.

Jag vill redan nu notera atl regeringen i sin proposition lägger fram förslag som skall göra stödet till miljöförbättrande åtgärder mer altraklivt. Civilutskoitet konstaterade redan i fjol atl möjligheten alt fä bidrag inte utnyttjades i tillräcklig omfattning, efiersom många bostadsförelag hade problem med likviditeten. Propositionens förslag ger nu möjligheten att kombinera bidraget med lån, och förhoppningsvis kommer denna angelägna verksamhet då alt öka.

Det uppstod en bristande balans mellan småhusbyggandet och fler-familjshusbyggandet. När bostadsmarknaden sedan svängde och de boendes egna önskemål fick möjlighet atl styra utvecklingen blev efterfrågan på småhus mycket stor - en efterfrågan som på vissa områden har drivit upp priserna på etl sätt som har oroat och som naturligtvis måste oroa den som är positivt inställd till den småhusulbyggnad som ägt rum under de senaste åren. År 1970 byggdes ungefär 30 000 lägenheter i småhus, 1975 byggdes 42 000 och i propositionen räknar man med ett i stort sett oförändrat småhusbyggande.

När befolkningsutvecklingen vände för landet i dess helhet men spe-

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

cielll för de orter som jag inledningsvis nämnde fick man så problemet med de tomma lägenheterna. Det blev då nödvändigt att införa lånemöjligheler för hyresförluster. Dess bäitre kan vi nu konstatera all antalet tomma lägenheter minskar från år lill år. Trots della finner regeringen del dock nödvändigt att forlsälla atl ge hyresföriusllån. Civilutskotlel lar elt initiativ som innebär atl en tillfällig bostadsuthyrning inle skall behöva påverka ränlebidragsreglerna.

De allmänna målen för bostadsbyggandets inriktning ligger fast. Vi kom fram till dem i rätt stor enighet 1974. Därför blev jag litet överraskad över den socialdemokratiska reservalionen I om målen för bostadspolitiken. En reservalion innebär ju alt man ogillar innehållet i belänkandet. Men i sä fall är det väl mer beträffande anlalel ord och vilka ord som skall väljas som reservanterna avviker från utskoltsmajoritetens skrivning. Jag har litet svårt all polemisera mol reservalionen I. Den trycker t. ex. på just miljöfrågorna, och del är något som centerpartiet under den induslrialiseringsperiod i bostadsbyggandet som jag nyss beskrev gäng på gäng protesterade mol men inle fick gehör för. Eftersom vi noterar all de allmänna målen ligger fast måsle den socialdemokratiska reservationen innebära atl reservanterna är missnöjda med 1974 års beslut. Jag är dock glad över alt socialdemokraterna nu så starkt vill trycka på miljösynpunkterna.

Frän vpk;s sida fortsätler man att kräva restriktioner mot småhusbyggandet - man vill ha en utredning av konsekvenserna därav. Delta är frågor som varie är diskuteras kommunalt när man lar ställning till bosladsbyggnadsprogrammen. Man tar ställning lill de frågorna också genom den kommunala markpoliliken. Med den inställning till småhusbyggandet som jag har deklarerat all vi har inom ulskottsmajoriteten är del självklart alt vi inte finner anledning att tillstyrka vpk:s yrkande om en speciell utredning pä della område.

Jag vill också omedelbart kommentera herr Claesons resonemang om bosladsfinansieringsmöjlighelerna. Han tror atl lösningen ligger i alt man inrättar en statlig bostadsbank. Man kan naturligtvis diskutera hur del hela rent administrativt skall fungera, men inrättandet av en slallig bo-sladsbank förändrar ju inle verkligheten. Även en sådan bank är, för atl - som herr Claeson tror - just på minuten kunna leverera de krediter som bostadsbyggandet behöver, beroende av att man styr över kredit-marknaden dit eller alt man i statsbudgeten är beredd att se till all bostadsbanken fär precis de pengar som erfordras.

Vi avstyrker motionen och hänvisar dessutom lill kapitalmarknads-utredningens arbete.

I socialdemokraternas reservation nr 4 kommer man in pä de två motioner som är väckta om alt del, enligt vpk:s uppfattning, inte skulle få finnas privatägda hyreshus; med något annoriunda ord uttrycks samma uppfattning i den socialdemokratiska motionen. Della är ingenting nytt för civilutskoitet, ulan vi har haft alt behandla liknande motioner under ett fiertal år, och motionerna har då avstyrkts. Det har gjorts med moti-

veringen alt om man skall få goda bosläder lill rimliga hyror måste del finnas konkurrens både i byggandet och i förvaltningen. 1974 sade utskottet alt byggherrarnas skicklighet som byggare och förvaltare skulle vara avgörande för fördelningen av byggherreuppdrag. Nu gör man från socialdemokraternas sida en liten glidning för att komma från sin egen motion och yrka avslag på vpk-motionen.

Vi inom den borgerliga majoriteten har självfallet inle ändrat inställningen frän de tidigare åren utan föreslår att motionen avslås.

1 den socialdemokratiska reservationen 5 är man inne på ett av de förslag som fanns i boendeulredningarna, nämligen sammanslagning av lägenheter. Det nämns i budgetpropositionen att ett antal förslag från dessa utredningar ligger kvar i departementen för ytterligare beredning. Vi avvisar inle tanken pä bidrag för samnianslagning av lägenheter för att få bort en del av de minsta lägenheterna, men anser att det bör ske en samlad bedömning frän regeringens sida innan beslut i riksdagen om etl speciellt bidrag för della fattas.

Jag vill sedan nämna alt utskottet beträffande bostadslån ger till känna en synpunkt om servicebostäder för äldre. Vi anser att även om molionen anknyter till byggadminisiralionens förslag om elt annorlunda länesystem sä behöver man inle la ståndpunkt till principerna i utredningens omfattande material, ulan man kan inom de nuvarande bestämmelsernas ram förändra lånereglerna pä ett sådani sätt att det är möjligt atl nå bättre överensstämmelse mellan produktionskostnaderna för den här typen av bostäder och lånemöjligheierna.

Herr Bergman gick in på frågan om metoden för omprövning av tids-koefficienten som utskottet har tagit upp - och jag går därför förbi den och instämmer i stort sett med det herr Bergman sade - om möjligheten atl ha tätare omprövningar av tidskoefficienlen. Jag understryker atl det är angelägel atl del inle blir förändrade lånemöjligheter på grund av annat än sådant som är en reell ökning av kostnaderna.

Både herr Bergman och herr Claeson ägnade sig i sina anföranden lill stor del ål förändringen av lånegränserna för enskilda flerfamiljshus, där regeringen föreslår 92 % mol nu 85 %. Den här frågan har också diskuterats i ulskottel vid olika lillfällen, och vi på borgerligt håll har haft reservationer om att förändra relationerna mellan de allmännyttiga och de privata förelagen. Vår inställning lill frågan är all samhället har uttalat sig för att det i byggandet och förvaltningen skall finnas konkurrens mellan olika former. Samhället tror också på att det skall leda lill lägre hyror än man annars skulle ha fåll. Dä är del en avvägningsfråga vid vilken nivå belåningen skall ligga. Vi anser alt 92 %, som vi föreslär, är en rimlig avvägning och atl del då blir goda förutsättningar för konkurrens mellan de allmännyttiga företagen med sin lOO-procenliga belåning och de privata företagen med sin 92-procentiga. Vi föreslår däremot inle någon förändring, vilket yrkas i en moderat motion, av lånegränserna vid ombyggnad, eftersom det sammanhänger med skattefrågor som utskottet i fjol skrev om och som fortlöpande är under bedömning i regeringen.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, rn. m.

Beträffande utskottets initiativ på villaspekulationens område vill jag säga att vi har funnit att den diskussion som förs framför allt i tidningar och andra massmedia om verksamhetens omfattning och arl och de förslag som i olika kommuner har lagts fram om hur man skall komma till rätta med problemen talar för alt vi nu måste skaffa korrekta fakta om verksamheten som sådan och försöka skapa en enhetlig form för ingripanden som kommunerna kan använda sig av.

Sedan vill jag kommentera den socialdemokratiska reservalionen 9 beträffande förbättringslånén. Jag noterar att socialdemokraterna inte kan bestämma sig för vilka gränser de vill ha. Problemet återkommer varje år, och regeringen måste varje är överväga var inkomstgränserna skall sältas. De måste ändras undan för undan beroende pä dels kostnadsutvecklingen, dels vad man vill inrymma i de åtgärder som skall finansieras med förbättringslånén. Del är förvånande atl socialdemokraterna inte har kunnat bestämma sig för vilka belopp de vill ha. Nu önskar de få en principiell översyn, och de vill inte godkänna de regler som regeringen föreslår med mindre denna översyn gjorts av regeringen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i de tre be-länkandena nr 18, 19 och 20.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Mattssons anförande föranleder ingen annan kommentar från mig än beträffande frågan om lånegränserna, där han polemiserade mol mig. Han använder sig av det vackra honnörsordet konkurrens. Ingenting hindrar emellertid de privata företagen alt i dag konkurrera med de allmännyttiga och bjuda ut sina lägenheter till lägre pris än de allmännyttiga gör. De privata företagen vill ha konkurrens för att kunna tjäna mer pengar. Men ordet har etl gott rykte och uppfattas på annat sätt av allmänheten. Ingenting säger atl de privata företagen tillämpar lägre hyror, om de fär bättre lånevillkor. Däremot kommer de att tjäna mer pengar. Vi kommer fortfarande att ha bekymmer med att värna om hyresgästernas intressen gentemot de privata fastighetsägarna. Vi kan vara övertygade om del, herr Mallsson.

Vi vill all folk skall kunna bo under de upplätelseformer och i de hustyper som passar dem. Jag vet atl också herr Mattsson vill del. Vi skall vara på det klara med alt det inle var något beslut i riksdagen under den tid som vi satt i regeringsställning som medförde alt det blev en sådan uppsjö på efterfrågan pä småhus. Det var infiationen, ränte-siegringarna och den progressiva beskattningen som gjorde del så gynnsamt med gäldränleavdragei. Människor med god inkomst hade inte råd atl bo i hyreshus ulan kunde bara bo i småhus som de ägde. Omvänt hade människor med låga inkomster inle råd all bo i småhus. Vi försökte pä något sätt stävja utvecklingen 1974. Det var rent ekonomiska överväganden som drev fram den väg som sköljde över landet. Del vore bra om man i historieskrivningen inle tog till orda så mycket om alt människorna fick som de ville. Del var nästan omöjligt för människor

med hyggliga inkomster alt underiåla all skaffa sig en villa. Dessutom byggdes inga slora hyreslägenheter, eftersom det inte fanns någon efterfrågan pä dem.

Jag förmodar atl del var en felsägning när herr Mallsson antydde alt del förslag vi nu behandlar är den gamla regeringens och att del var delta herr Claeson kritiserade. Men den nya regeringen är väl ändå ansvarig för budgeten, även om den fick kort lid pä sig atl göra den. Jag hoppas att det var en felsägning och inle något allvarligt menat påstående.

Herr Claeson och jag har väl inle varit eniga i fråga om bostadspolitiken, men i dag är det herr Mattsson som skall försvara utskottet och tampas med herr Claeson - annars brukar jag ha den uppgiften i de bostadspolitiska debatterna.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Mattsson sade all man kunde få intrycket av mitt inlägg atl hela bostadsmarknaden handlade om ruffel och båg. Jag har inle använt det uttrycket. Det är möjligt atl herr Mattsson är mera kompetent att avgöra vad som är ruffel och båg på bostadsmarknaden, men vad jag talade om var de vinst- och spekulalionsinlressen som förekommer i alla led på bostadsmarknaden och som jag menar måste försvinna.

1 begreppet social rättighet ligger också en rättvis fördelning av bostäderna, vilket bl. a. förutsätter en effektiv och obligatorisk bostadsförmedling i samhällets regi.'En sådan är nödvändig för att motverka spekulationshandeln med insats- och andelslägenheter.

Ytterligare en förutsättning är att demokratin är utsträckt till boendet, dvs. att makt och infiytande över förvaltning och bostadsmiljö utövas efier sedvanliga demokratiska principer och ligger hos dem som bor i bostäderna.

En rad händelser på senare tid visar atl det förekommer spekulation i människors bostäder. Man spekulerar i del förhållandet atl vi måsle ha någonstans all bo. Det vänder vi oss emot från vpk:s sida, och det gör som regel också de borgerliga partierna - i ord. När del gäller konkreta handlingar för atl få rälsida pä förhållandena tycks deras vilja inte räcka till för alt omsätta talet i handling.

Sedan är jag medveten om att lösningen på bosiadsfinansieringspro-blemen inte ligger i alt man bara hux fiux inrättar en bostadsbank, vilket herr Mattsson påtalade. Jag vill bara säga atl en av huvudpunkterna i värt förslag om lolalfinansiering är alt vi säger nej till del nuvarande systemet med uppsplittrade lån i form av byggnadskreditiv under byggnadstiden som sedan omplaceras till bollenlån och sekundärlän, ofta i olika kreditinstitut. Detta är ålderdomligt och orationellt och medför onödiga ränteutgifter för låntagarna dvs. i sista hand för hyresgästerna.

Genom införande av ett statligt enhetslän skulle byggnadskreditivet med sina höga räntor kunna avskaffas och systemet med län i olika kreditinstitut skulle kunna ersättas med ett lån i elt kredilinslitut. Det

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

är litet grand av innehållet i vårt förslag, och det är hell klart atl det skulle verka positivt och verka i hyresnedpressande riktning.

Herr MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Självklart är del regeringen som står för den proposition vi i dag behandlar. När jag gjorde min kommentar lill herr Claesons inledande beskrivning av situationen på kapital-, bostads- och byggnads-industrimarknaden i landei gjorde jag del därför alt del rimligtvis inle kan vara den ännu icke fastställda budgeten som har skapat de förhållanden som herr Claeson anser vara så fullständigt felaktiga.

Sedan ell par ord lill herr Bergman om de invändningar som han gjorde i fråga om småhusutvecklingen. Efterfrågan på småhus kan ju inle förklaras enbart med skatteeffekter och ränteavdrag utan också av det förhållandet att vi tidigare här i landet hade en småhusproduktion som var lägre än den folk ville ha. När köerna på bostadsmarknaden upphörde fick man därför större möjligheter alt ge uttryck för sina önskemål. Vi har alltså från 1970 och fram till innevarande budgetår haft etl ständigt ökande antal byggda småhus, inte bara procentuellt ulan också i absoluta lal räknat.

Jag godtar inte resonemanget all detta enbart skulle bero på all man räknar med alt göra en skattevinsl och därför får hyfsade boendekostnader i jämförelse med atl hyra. Självklart ligger det också hell andra värden i smähusboendet som gör all människor föredrar den typen av boende.

Herr Bergman säger atl del inle kommer de boende till nytta ell enda dugg atl vi har en bättre belåning för enskilt byggda fierfamiljshus. Där är del diskussionen om bruksvärdeshyran som återkommer. Men låt mig konstatera att även om del teoretiskt fungerar såsom herr Bergman säger, kan ju bruksvärdeshyran aldrig vara någon sorts fritt svävande ande som inte har kontakt med verkligheten. De kostnader som finns hos de allmännyttiga bostadsföretagen, som skall vara ledande på hyresmarknaden, påverkar naturligtvis hyran.

Det är svårt atl vela hur man skall hanlera de synpunkler herr Claeson framför. Vpk gör det sä enkelt för sig. Man vill sänka hyror och sänka räntor. Men någon måste ju ändå betala vad det kostar. Vi kan konstatera att de ökade kostnaderna lill stor del består av ökade driftkostnader i fastighetsförvaltningen. Vpk måsle i sä fall vända sig emot all del blivit höjda kommunala taxor i icke vinstgivande verksamhet och all delta alltså lett till hyreshöjning.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Maltsson säger att förhållandena på bostadsmarknaden inle har skapats av den nuvarande regeringen. Del är naturligtvis hell riktigt. Men vad som är intressant i sammanhanget är atl notera att den nya regeringen sannerligen inte gjort någonting för atl förbättra och förändra förhållandena i positiv riktning. De initiativ som tagils frän den borgerliga regeringens sida går entydigt i samma riktning, nämligen

alt underlätta för dem som spekulerar i atl människorna måsle ha någonstans alt bo. Man underiäilar privatiseringen på bostadsmarknaden och bidrar därigenom lill all öka spekulationen i stället för all la itu med atl försöka avskaffa den.

Herr Maltsson säger all vpk gör del lätt för sig när man ställer krav om atl stoppa hyreshöjningarna och pressa ned hyrorna och all det hela inle är riktigt så enkelt. Nej, jag är medveten om del. Jag har uppfattat all de borgerliga partierna inskränker sig lill atl i ord tala om bostaden som en social rättighet. Man är emellertid inle beredd atl ta steget fullt ul. Man vill inte ta itu med de vinst- och spekulalionsinlressen i alla led pä bostadsmarknaden som är orsaken lill de höga hyrorna. Då är del naturiigtvis inle så enkelt, när man inte vill ta itu med dessa intressen. Men vpk har sedan mänga är klara och lydliga förslag på hur man skall komma lill rätta med detta och få stopp på nuvarande hyresutveckling och pressa ned boendekostnaderna.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle;

Herr talman! Till herr Maltsson vill jag säga, alt jag naturligtvis inle menade alt enbart skatteeffekten hade betydelse för dem som föredrar alt bo i småhus. Sade jag så, ber jag om ursäkt. Men för många har den haft en avgörande betydelse, del är alldeles klarl. Den här branta stegringen har ju etl samband i liden med de företeelser som jag redovisade. Det lycker jag man skall vara sanningsenlig nog all säga. Vi har ingen glädje av att förvanska verkligheten - den är avläsbar och dokumenterad pä mänga ställen.

Sä några ord om delta med bruksvärdeshyra och pengar lill de privata byggmästarna. Herr Mallsson sade all bruksvärdeshyran inle svävar fritt i luften. Nej, den är fast förankrad i hyresnivån hos de allmännyttiga företagen, och över den får alltså inle de enskilda företagen gä - det ser lagen till. Och detla är de enskilda företagen irriterade och störda av; alla tvister handlar om atl dessa företag vill gä över den nivån.

Nu fär de alltså mer pengar, billigare pengar atl låna. Kommer de då inte atl vara så angelägna om att kunna få sina hyror att ligga högre än hyrorna i de allmännyttiga företagens hus? Kommer vi alt fä lägre hyror på den privata marknaden i nybyggnationen? Del vore väldigt intressant all få vela del. Om herr Mattssons resonemang är korrekt borde det ju bli på detla sätt. Jag tror emellertid inte del. Del kommer bara att bli sä att de enskilda förelagen får ännu bäitre ekonomiska villkor än förut på sin redan mycket lukrativa marknad.

Hen MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller det sista som herr Bergman sade, så är det rikligt atl del finns ränleeffekler. Men då vill jag nämna atl vi 1974 kom överens om de förändringar som innebar alt småhus och fierfamiljshus startar pä olika räntenivåer - 6,0 resp. 3,9. Dessutom har man fastighetsbeskattningen som en viss regulator; det blir en inkomst som

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

avgår från de räntor man har på fastigheten. \

När del gäller frågan om huruvida finansieringen med 92 % skall ske eller inte, sä är det naturligtvis en avvägningsfråga. Jag måste uppfatta känsligheten på denna punkt ungefär så, atl de allmännyttiga bostadsföretagen inte skulle tåla konkurrensen om det blev bättre förutsättningar för de privata. Måsle man ha 15 % marginal på finansieringssidan för att kunna klara sig?

Det råder inga meningsskiljaktigheter om att vi skall ha de allmännyttiga bostadsföretagens hyressällning som den avgörande. Men finns del möjligheter till en effektiv konkurrens i fråga om både byggande och förvaltning kan det ju ge effekten alt man får en lägre hyra. Och jag är angelägen om atl understryka att vi är intresserade av en sådan konkurrens -det framgår av betänkandet att detta gäller även herr Bergman. Vi tror i alla fall all del är en av föruisäliningarna för att kostnadsutvecklingen skall hällas i schack.

Herr Claeson hävdar atl privatisering skulle vara det enda som den nya regeringen sysslar med. Påståendet är självfallet felaktigt. Beträffande hyrorna vill jag nämna att del klarl visats att de senaste årens hyreshöjningar inte i första hand orsakats av kapitalkostnader, utan beror på all kommunerna funnit det nödvändigt alt på grund av ökade driftkostnader höja sina taxor för vatten och avlopp samt renhållning, att man fält höjda kostnader för fastighelsskötsel, bränsle etc. Del är tyvärr så alt vi på della område som på alla andra har en kostnadsökning, och den slår automatiskt igenom i högre hyror. Vi kommer inte ifrån detta, och del blir alltså en skendebatt om vi tror alt vi bara genom alt ha en viss räntenivå och en viss hyresnivå hell hastigt pressar ned den verkliga kostiiaden. Den finns fortfarande kvar, och vi alla betalar den på något sätt som skattebetalare.

Herr Claeson talar vidare om atl kapitalet betyder så mycket. Ja, AP-fonden blir väl inte särskilt förtjust om den skulle fä en sä låg förräntning som den herr Claeson talar om, utan i så fall måste statskassan hela liden gå emellan.

Fru DAHL (s):

Hrr talman! Det finns tvä områden i samhället som är av särskilt stor betydelse om man vill förändra och påverka människors liv i positiv riktning. Del ena är arbetslivet, del andra är människors vardagsmiljö i anslutning lill bostaden, bostadspolitiken i vid bemärkelse. För del är ju på arbetsplatserna, i bostadsområdet och i vad som finns där, som människors levnadsvillkor avgörs. Därför kan man på bostadspolitikens område i vid bemärkelse göra mycket betydelsefulla insatser för att förbättra människors liv. Det är givetvis därför som en socialt inriktad bostadspolitik alltid har varil en huvudfråga för arbetarrörelsen.

Vi böriade med att bygga bort bostadsbristen, nöden och slummen. Nu vill vi gå vidare i den bostadssociala politiken och framför allt vidga perspektivet till alt förbättra boendemiljön i vid bemärkelse. I vår motion.

liksom också i reservationerna, har vi utförligt motiverat varför det är nödvändigt. Tiden medger inte att jag i detalj går in på de frågorna, men låt mig punktvis nämna de viktigaste skälen.

För det första är det, när vi nu har avskaffat den rena nöden och bostadsbristen, möjligt att gå vidare. För det andra har förändringar ägt rum i samhället, vilka skapat nya behov och ställt oss inför krav på ytterligare åtgärder. Det gäller t. ex. stora folkomflyttningar och slora sociala förändringar i människors liv, inte minst i familjernas liv. Vi har också fält nya möjligheter atl göra insatser genom reformer på andra områden som, om de samordnas med de bostadspolitiska åtgärderna, kan bli av stor betydelse. Jag tänker på sådani som SIA-reformen, barnomsorgsutbyggnaden, äldreomsorgen, socialpolitiken, kulturpolitiken och miljövården. Det är alldeles klart alt en framsynt bostads- och bebyggelseplanering, rätt använd, kan spela en mycket stor roll i detta sammanhang och medverka till att, som vi ibland säger, göra det moderna industrisamhället till ett bra samhälle atl leva i.

Del är också helt klarl att miljömässiga och sociala frågor i mänga sammanhang inte har fått den betydelse de borde ha fåll. Vi vet också att det i dag finns bostadsområden som av olika skäl befinner sig i en krissituation, där del är nödvändigt att gå in med omedelbara åtgärder för att bryta en olycklig utveckling, en utveckling som karakteriseras av social utarmning och allt hårdare segregation.

Den här utvecklingen inger oro, och den kräver snara åtgärder. Den leder också till befogat missnöje och oro bland många medborgare i vårt samhälle, vilket i sin tur får konsekvenser som medverkar till all förvärra problemen. Jag tänker exempelvis pä ökningen av omflyttningen inom och mellan bostadsområdena, och på flykten in i villadrömmen. För många är villaboendet naturligtvis ett bra alternativ. Men i många fall innebär det också svikna förhoppningar om atl man den vägen skall kunna lösa bostadssociala problem. Man upptäcker snart alt del när det kommer till kritan inte är någon lösning.

Det är vår mening alt vi inle kan stanna vid att i en sådan situation fly in i drömmar eller föreställningarom någon annan sorls tillvaro eller ett äldre samhälle, utan vi måste la itu med den sociala verkligheten nu omedelbart och påverka människors livssituation genom konkreta ålgärder.

Vi har i en parlimotion lagt fram en rad konkreta förslag, som syftar till att ge samhället och i synnerhet kommunerna instrument i sin hand för att förändra bostadsområdena i positiv riktning. För det första gäller det en lag om bosiadsförsöriningen, där man klart markerar kommunernas ansvar pä det området och också klarl säger ifrån alt människors sociala behov måste påverka bostadsplaneringen. I dag är inte detta klart utsagt i lagen.

Vi föreslär också atl man i denna lag skall ålägga kommunerna atl genom upprättandet av bosladsförsörjningsprogram och genomförandet av bostadssociala inventeringar skapa instrument för detta arbete. Vi

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

understryker i del sammanhanget Ivå saker.

För det första skall de bostadsförsörjningsprogram som upprättas vara samordnade, redovisade bosladsområdesvis, för nybyggnad, förbättring av redan befintlig bebyggelse och sociala verksamheter. De skall ge kommunerna en möjlighet alt samordna planeringen inom olika nämnder och förvaltningar och de boende en möjlighet till inflytande över planeringen. De skall ge elt incitament till medborgardebatl i dessa frågor och till en social helhetssyn på boendel.

Vi understryker för del andra alt man, om dessa åtgärder skall bli effektiva, inle får nöja sig med atl se till att planeringen i de områden som byggs i fortsättningen blir bra. Man måste också gripa in i de områden som redan är färdiga. Det är ju i sädana bostadsområden som de flesta människor bor och kommer atl bo under de närmaste decennierna.

Vi har också några ytterligare förslag som framför allt syfiar lill atl komma till rätta med segregationen. Men jag vill understryka atl ålgärder för att förbättra den sociala miljön i sig är nödvändiga medel i kampen mot segregationen. Vi framför i vår motion förslaget om en kommunal anvisningsrätt som etl medel all förmå de privata fastighetsägarna alt ta del sociala ansvar som de alltför länge har demonstrerat atl de inle är beredda att ta frivilligt. Vi föreslär också all man genom bidrag till sammanslagning av mindre lägenheter lill större skall kunna få elt medel i sin hand för all åstadkomma en allsidigare lägenhetssammansättning i fierfamiljshusområdena.

De frågor som vår partimotion behandlar är inte nya, och problemen är inte okända. De berör väldigt många människor, och man skulle med de här medlen i sin hand kunna göra mycket stora insatser för många medborgare. Det saknas som sagt inte heller väl utarbetade och remiss-behandlade förslag på området.

Vi är mol den här bakgrunden verkligen förvånade och besvikna över atl regeringen har visat en sådan brist på vilja och handlingskraft på detla område. Det finns inga förslag i den nya regeringens budget sorn skulle kunna föra verkligheten framåt.

Våra två bostadsministrar har gjort sig kända för sin flitiga lalarverk-samhet, och del har sagts myckel i deras anföranden som har väckt uppseende. Jag vill för min del gärna framhålla atl de i dessa anföranden också har sagt många bra saker och många vackra ord, som faktiskt har väckt förhoppningar om alt de skulle ha en god vilja på det här området.

Men i dag kommer inte ett förslag från dem lill konkrel handling. De har tydligen helt misslyckats med atl stå emot de krafter som alltid har tyckt illa om den sociala bostadspolitiken och som nu har fäll elt infiytande i regeringen. Inte minst kommer det till uttryck i deras förslag om förbällringar för de privata hyresvärdarna, som inte ens har kopplats samman med krav på socialt ansvar hos dessa.

Vi har, herr talman, inte ens någon av de två bosiadsministrarna här i kammaren i dag vid det tillfälle under året då riksdagen diskuterar

bostadspolitiken. Jag vel inle om man skall tolka del som en symbolhandling eller bara som etl olycksfall i arbetet. Men vad del än är tycker jag att det är ganska uppseendeväckande.

I det här läget, där regeringen inle handlar, har vi lagt fram en rad konkreta förslag som skulle ha gjort del möjligl för riksdagen all gripa in, sä atl vi ute i samhället kunde fä komma i gång med praktiskt reformarbete. Dess värre har utskottsmajoriteten inle velal ta chansen utan följer lydigt regeringen i dess handlingsförlamning.

Jag vill till herr Mallsson säga alt när vi i reservationen 1 utförligt motiverar varför vi har lagt fram de konkreta förslag som nu presenteras i en rad andra reservationer, är det inle fråga om bara ordrikedom ulan del är en motivering och en viljeyttring inför de konkreta förslag som har lagts.

Vi har lagt märke till all man frän utskotlsmajoriielens sida inle argumenterar i sak ulan bara hänvisar till all utrednings- och beredningsarbete pågår. Vi vel inle om brislen pä argumenterande är ell erkännande av all det faktiskt inle finns argument eller om del bara är så atl man lycker det är litet pinsamt alt regeringen inte har handlat och att man vill ge regeringen en frist. Vad orsaken än är slår del ju klart: Del finns inga argument för att vänta. Från socialdemokratisk sida kräver vi beslut nu. Del behövs inget ytteriigare utredande.

Jag går så, herr lalman, över till all med några ord beröra del förslag beträffande bostadsbidragen som riksdagen har all behandla i år.

Den 1 januari i år trädde nya regler i kraft för bostadsbidragen, som medförde förbällringar för slora medborgargrupper. Dessa förbällringar fattade förra årets riksdag beslut om pä förslag av den socialdemokratiska regeringen.

I är fullföljs några av de beslul, som riksdagen fållade, i den proposition som nu behandlas, t. ex. om barn som vårdas på institution, om bostadsbidrag till pensionärer, om barn som har föräldrar som inle lever tillsammans. Dessutom föresläs ytterligare några förbättringar. Vi lycker att dessa förslag är bra och vi tillstyrker dem.

Vi lycker också att del är mycket bra atl regeringen avstår från atl föra fram etl annat förslag som den borgerliga oppositionen förra året drev igenom och som skulle ha försämrat bostadsbidragen lill ensamslående lågavlönade föräldrar.

Vi konstaterar slutligen med tillfredsställelse atl utskottet enhälligt har tillstyrkt flera socialdemokratiska förslag som gäller bostadsbidragen, t. ex. om rätt lill ordinarie vårdnadshavare att fä behålla bostadsbidraget när deras barn placeras i fosterhem och om förbättring för familjer med barn som fyllt 17 år, som skulle behöva bostadsbidrag men som enligl nuvarande regler är uteslutna frän sådani bidrag därför alt de inte har haft det förut.

Det är emellertid på två punkter som vi är starkt kritiska mot de förslag som regeringen har lagt fram.

För det första har regeringen inte velal göra några insatser för atl gä

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

vidare i kampen mot den byråkrati och det krångel som faktiskt finns på delta område och som riksdagen förra året uttalade all det var angeläget att skyndsamt göra något ål. Vi har därför i en reservalion krävt alt regeringen snarast skall förelägga riksdagen förslag till förändringar som kan träda i krafi nästa är och som innebär bl. a. att kravet på ett årligt ansökningsförfarande slopas.

För det andra är vi myckel kritiska mol alt - jag ber atl få hälsa biträdande bostadsministern välkommen in i kammaren - när regeringen nu lägger fram ell förslag till förbällringar av bostadsbidragen för pensionärer, så är del elt förslag som gäller en mycket begränsad krets bland de mänga pensionärer som skulle behöva förbättringar. Regeringens förslag gäller ju bara de ungefär 100 000 pensionärer som har sidoinkomster. Den förbättringen är, som jag nyss sade, välbehövlig. Men regeringen ställer ju alla de pensionärer utanför reformen som bara har folkpension och som lever i kommuner med låga bostadsbidrag.

Fru Nilsson i Sunne kommer senare att exemplifiera vilka stora orättvisor della förslag kommer att leda till, så jag skall inte gå in på någon konkret exemplifiering här. Men låt mig säga all vi finner det vara ytterst otillfredsställande och orättvist alt de 800 000 pensionärer som befinner sig i en mycket besvärligare situation än de som fär nytta av regeringens förslag nu helt utesluts från reformen. Vi finner det ytterst oiiHfreds-ställande att man inte har genomfört värt förslag frän bostadsutredningarnas sida och som vi nu fört fram i molionen om en lagfäst grundnivå, som skulle se till att pensionärerna garanterades en minimiirygghet oavsett var de bor. Vi finner det också ytterst otillfredsställande all regeringens förslag är så krångligt och kommer att leda lill än större byråkrati än vad vi har i dag. Vi har därför krävt att regeringen skall få i uppdrag att snarast möjligt återkomma till riksdagen med en helhetslösning på pensionärernas bosladsbidragsproblem som är bättre i överensstämmelse med kraven pä social rättvisa och minskad byråkrati än del nuvarande förslaget.

Herr lalman! Jag ber alt fä yrka bifall till reservationerna 1, 2, 3, 5, 7, 8 och 11 i civilulskotlels betänkande nr 18.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Det står alltmer klart alt 1970-talels bostadsbyggande innebär en så stor förändring av förutsättningarna för bostadspolitiken jämfört med grunderna för utredningarna inför 1974 års beslut att det inte kommer all gä lång tid förrän del är dags all se över fiera centrala delar av bostadssektorn. Det jag då tänker pä är bl. a. inriktningen och omfattningen av produktionen, som är något helt annat än den bild som fortfarande präglade bostadssektorn i början av 1970-talet. Vi har dessutom blivit tvungna att lära oss att leva med en högre inflation, som

i sin iur ändrat förutsätlningarna för reglerna om finansiering och beskattning av bostäder.

Fastighetsekonomin är således ganska ordentligt försämrad, vilket det finns många bevis för. Hyresgäsibasen Erik Svensson sade i ett anförande i februari atl vi nu börjar komma farligt nära den gräns som vetter mot sämre service och försummade reparationer i våra bostäder. Han sade också; "Statistiska centralbyrån har redovisat resultaten av sin faslig-helsomkostnadsundersökning för år 1975. Den visar alt de allmännyttiga bostadsföretagen genomsnittligt gick med ett underskott av nästan femman per m. Del var inle heller så fett au vara privat fastighetsägare. Avkastningen pä det kapital som sattes in i husen stannade vid 0,2 %." Del sista, om inte annat, bör väl herr Bergman fundera på, eftersom han nyss försökte leda i bevis att regeringens förslag om förändrade låneregler för del enskilda bostadsbyggandet skulle innebära enbart en ökning av de redan befintliga vinsterna på den sidan. Som synes är de vinsterna - om några sädana över huvud laget existerar - högst marginella.

Trots att vi satsar på bostadspolitiska åtgärder så myckel som exempelvis nästan tvä tredjedelar av loialförsvarskostnaderna är lägel så pressat på bostadsmarknaden att vi nu måste leda in debatten på några av de kärnfrågor som riksdagen beslöt om så sent som 1974.

Men det är inle bara ekonomin som förändrats under 1970-lalet, utan också konsumenternas krav har förändrats på så sätt atl de har kommit mer i centrum än under kolossalbyggandets tid på 1960-talet. Man accepterar inte längre 1960-talels belongmiljö, utan man efterfrågar större variation och valfrihet.

Vidare har produktionen runt våra stora tätorter alltmer inriktats på förnyelsebyggande i stället för exploatering pä tidigare oanvänd mark. Många nya problem som kan vara kostnadshöjande har dykt upp. Della kräver också nya och snabba tag av myndigheterna för att förnyelsebyggandet skall få sådana förutsättningar att även statsbelånad bebyggelse skall kunna genomföras. Bara i Stockholmsområdet räknar man med att det finns utrymme för att bygga 90 000 bostäder exempelvis i just de här förnyelseområdena. Utskottet och statsrådet berör också den här viktiga frågan.

1974 års markpoliliska beslut har också förändrat en hel del förutsättningar för både sanering och byggande på ett sådani sätt, att del enligt min uppfattning finns anledning att följa utvecklingen uppmärksamt för att undvika att förändringarna blir rakt motsatta målsättningen - nämligen höjda bostadskostnader. Vi moderater har i delta stycke fogat 'ett särskilt yttrande till utskotlsbetänkandet när det gäller vår negativa syn på markvillkoret. Markpolitiken i övrigt kommer snart upp som ärende i kammaren, vilket gör atl jag nu inle närmare går in på den frågan.

Förändringarna inom bostads.sektorn kräver naturligtvis rörlighet hos myndigheterna och beslutsfattarna. Dess värre har bostads- och markbyråkratin bara fortsatt alt växa, och stelbentheten har blivit alltmer mar-

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

kant. Medan del blivit dyrare och svårare all följa den växande bo-stadsbyråkralin kan man frän ansvarigt håll bara hänvisa till pågående eller nästan avslutat utredningsarbete. Det krävs handling på del här området, och jag har därför motionerat om vissa ålgärder mot bygg-kränglet.

Vad gäller inriktningen av bostadsproduktionen under 1970-lalet har det blivit en annorlunda fördelning av byggandet mellan småhus och fierfamiljshus, vilket fiera av de tidigare talarna har varil inne på. För tio år sedan byggde vi småhus bara till en tredjedel, medan andelen nu har fördubblats. Del är bra, om det skall ses som en ambition all försöka nå efterfrågan pä småhus. Problemet är bara atl del som socialdemokrater ibland kallar småhusraseri inle för svenska folket i allmänhet inneburit mer än högst marginella förändringar i boendel. Della beror främst på atl omfattningen på byggandet nästan stagnerat, vilket i sin lur betytt att antalet småhus i nyproduktionen inle är myckel större än vad det var förr. För tio är sedan byggde vi 30 000 småhus och i dag byggs det 40 000. Del är snarast för litet med tanke på den väldiga efterfrågan på småhus som råder i hela landei - våra köer i kommunerna och bankerna visar delta.

Icke minst viktigt är del att titta på fördelningen mellan småhus och flerfamiljshus i del totala bostadsbeståndet. Vid ett sådani studium framgår det att småhusen år 1965 utgjorde 45 % av hela beståndet, och resten var således fierfamiljshus. I slutet av 1976 hade denna siffra sjunkit lill 43 %. Svenska folkets möjligheter alt bo i småhus - som ungefär 80 96 vill - har således minskal sedan 1965, trots de senaste årens höga småhusandel i byggandet. Man har också räknat ut när vi exempelvis skall kunna uppnå del förhållandet alt 50 % av alla bosläder är småhus. Förutsatt att vi håller samma takt som nu i byggandet skulle del inträffa någon gång pä 1990-ialet. Jag har med de här uppgifierna velat korrigera den ensidiga bild av bostadsbyggandet som de som är emot byggande av egnahem i stor skala ofta visar upp; det har de gjort även i den lidigare deballen i dag.

För alt man verkligen skall kunna erbjuda konsumenterna valfrihet på bostadsmarknaden krävs en jämn produktion, som kan tillhandahålla olika bostadstyper med olika standard. Vidare måste inriktningen vara att markbostäderna skall dominera byggandet. Storlekarna på bostäderna måste variera så atl en familjs behov av en viss storlek på bostad inle skall behöva avgöra valet mellan småhus och lägenhet. Del betyder all man måsle styra byggandet mol fier siörre lägenheter- till skillnad mot vad som har hänt under senare år - och även fler mindre markbostäder. Alla oavsett ålder skall kunna se atl del finns bostäder som svarar mol ' just deras önskemål.

Som jag sade lidigare är konsumenternas krav på kvalitet, inle minst när det gäller bostadsmiljön, påtagligare i dag. Och del borde synas bäitre i bostadsplaneringen och -produktionen. Förmodligen är del jusl kravet pä en bättre bostadsmiljö som medfört en ökad efterfrågan på småhus

och markbostäder. Det är således klart atl regeringsförklaringen från i höstas väl följer de önskemål som flnns på bostadsmarknaden. Satsning pä bättre bostadsmiljö, ökat inflytande för bostadskonsumenterna och större variation när det gäller upplåtelseformer är krav som täcks väl av regeringsförklaringen. Det senare kravet är inle minst viktigt att driva för alt - precis som efterfrågan anger - fler skall kunna äga sina bostäder, direkl eller indirekt.

Herr talman! Jag vill i del här sammanhanget understryka alt efiersom det finns alla skäl för atl se positivt på en stor andel markbostäder och småhus med äganderätt i nyproduktionen vore det naturligtvis helt bakvänt om man skulle försämra de ekonomiska möjligheterna för vanliga inkomsttagare atl bo just i småhus. Inför fastighetstaxeringen 1975 ändrades villabeskattningen med hänsyn till de - huvudsakligen beroende på inflationen - högre värden som laxeringen då gav. Socialdemokraterna ville ha en högre skatt, men lotten och de borgerliga ordnade en lägre. År 1980 genomförs en ny fastighetstaxering, och därför har vi moderater motionerat om förberedelser i skallehänseende inför den taxeringen, sä att vi undviker den förvirring och osäkerhet som år 1975 uppstod bland småhusägarna. I god lid skall man kunna tala om vilka skatteregler som skall gälla. Alt före de förändringar som dä mäste göras försöka höja smähusskatlen är ur många synpunkter felaktigt. Som jag nämnt kan del inte vara klokt atl möta den slora efterfrågan på småhus, inle minst från unga barnfamiljer, med skattehöjningar. Alt införa skallehöjningar vore också orättvist mol dem som på senare år äntligen har fått möjlighet att köpa sitt småhus.

Svårigheterna att genom bostadsskalteändringar komma ät effekten av hög inflation, höga marginalskatter och ibland höga fastighetspriser pä grund av stor efterfrågan är betydande. Skulle man dessutom enbart genom bosladsskatiehöjningar försöka skapa en full rättvisa för alla bo-sladskonsumenter blir problemen oöverstigliga. När vi utformar skatteregler för boendel måsle vi utgå från normalfallen, som är småhusköp av familjer som gärna gör slora ekonomiska uppoffringar, i synnerhet de första åren, för atl fä en bra bostad med god barnmiljö. De tänker inte pä några spekulalionsvinsler utan skaffar sig en bostad som de vill ha för en lång tid och kan trivas i.

Det finns, herr talman, inga skäl att nu tro sig kunna lösa några avgörande bostadspolitiska problem genom skallhöjningar för småhusägare. I det sammanhanget vill jag nämna all del är bra atl utskottet uttalar behovel av en översyn av de regler som en del kommuner litet brådstörtat snickrat ihop för att motverka spekulationsvinster vid fastighetsförsäljning. Något så när rimliga och lika villkor måste gälla för dem som tvingas sälja sin bostad för all kanske byta kommun. Jag vill också påstå att del moderata förslaget att försöka finna lösningar på problemen med del kreditbehov som finns när det gäller ombyggnad av gamla småhus förmodligen skulle minska prishöjningarna. Om inle bara nyproduktionen var ett ekonomiskt vettigt alternativ för köpare ulan

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

också äldre småhus med bra lån och rimlig insats, skulle man motverka förslumning och öka valfriheten.

Satsning på nya bostadsformer, nya bostadslösningar och variationer i hustyper och bostadsslorlekar i en mänsklig miljö måste bli 1980-talels bostadspolitik. Det bostadspolitiska reformarbetet måste därför fortsätta. Bosladsefterfrågan skall fä styra regelsystem och planfrågor. Alla medborgare oavsett ålder mäste få sina önskemål tillgodosedda. Del är dessutom dags alt göra radikala nedskärningar av bostadsbyräkratin, all la fram en ny bygglag och alt sälla ökad tilltro lill människornas önskemål.

Hen LINDKVIST (s);

Herr talman! Försl några ord om lagen om tillstånd lill förvärv av hyresfastighet. Civilutskoitet har i betänkandet 20 ställt sig bakom kravet i den socialdemokratiska motionen att möjliggöra en utökning av lag-området. Det får ankomma pä regeringens kansli all svara för de ytterligare utredningar som behövs. Men utskottets uppfattning att något bör göras - och det utan dröjsmål - kan ingen ta miste på. Jag beklagar bara all beslutet har fåll den utformning som framgår av belänkandet. Det hade varit rakare alt öppna en möjlighet för berörda kommuner att söka sig in i lagsystemet. Nu påslår de skriftlärde atl regeringsformen hindrar en sådan enkel och begriplig lösning.

Omvägen över kanslihuset är intressant därigenom atl vi nu fär ett mått pä regeringens intresse för de här frågorna. I civilutskoitet har skett en omsvängning på relativt kort tid, nämligen från 1975 - då vi från socialdemokratiskt håll fick ingå en kompromiss som ledde till att lagkomplexet kom atl omfatta de tre storstadsområdena - lill dagens enhällighet. Så sent som den 7 december 1976, jag syftar då på interpellationsdebatten här i riksdagen, var det ganska oklart var regeringens företrädare egentligen stod. Redan då vädjade jag lill statsrådet Friggebo alt allvarligt överväga en utvidgning av lagområdet. Anledningen till detta var enkel. Den bestod i vetskapen om alt fastighetshajarna sökte sig till nya orter utanför lagomrädet.

På den punkten hade vi inte samma bedömning. Statsrådet Friggebo hade då inga sådana informationer. Vi fick i stället veta att hon själv hade gjort upprepade resor i landet, all hon hade goda koniakler med hyresgäströrelsen samt atl juslitiedepartementet hade kontakt med samlliga kommuner. Inget oroande hade nått hyresgästerna i kanslihuset. Jag envisas med atl kalla den nuvarande regeringen för hyresgäster i kanslihuset.

Jag har, herr lalman, sedan funderat över vad denna bristande kontakt mellan regeringen och händelseutvecklingen på fastighetsmarknaden egentligen byggt på. Var det en rädsla för atl se verkligheten som den var? Eller var det okunnighet i största allmänhet? Bara några dagar efter interpellationsdebatien presenterade tidningen Vår Bostad en förteckning över nya platser som invaderats av kända fastighetsspekulanter. Där fanns Eskilstuna, Uppsala, Örnsköldsvik och Ludvika. Uppsala har hemsökts

vid olika lillfällen. 1 Jakobsberg utanför Slockholm och därmed också utanför lagens nuvarande tillämpningsområde var en rad fastigheter med i etl spekulationsköp som hyresgäströrelsen fick klara ut. I detta sammanhang nämns kommuner i båda Norrland och Skåne som fastighets-hajarna fattat intresse för.

Nå - nu är vi en bil pä väg. Del har gått nära fyra månader sedan statsrådet Friggebo lovade all "överväga frågan om åtgärder mot försumliga lagfartssökande". Det är bra om vi fär elt besked om vilka åtgärder regeringen har satt in. I en rapport från riksrevisionsverkei nämns bl. a. att antalet försenade lagfarter är stort-ca 21 %. Det kostar samhället ränteförluster och förluster som sammanhänger med alt stämpelskatten har en ekonomisk betydelse. Vad har åtgjorts sedan vi trätte om detta i december 1976?

Regeringen skulle vidare göra en kartläggning av bankernas utlånings-strategi vid fastighelsaffärer som görs i ren spekulation. Det är ju bankerna som medverkar med långivningen. Jag vill självklart inte skära alla över en kam. Men flera banker figurerar i åtskilliga köp som längivare till personer som i sammanhanget inte är rumsrena. Del är svårt - ja, näst intill omöjligt - för en vanlig medborgare alt tränga in i bankernas egen värld. Numera har samhället styrelserepresentanter i bankslyrelserna. Och ändå kan vissa banker ogeneral medverka i sädana lånetransaktioner. Det är med förlov sagt egendomligt all samhällsrepresenlanierna utövar sin insyn sä slappt och viljelöst. Jag har i några bostadsdebatter hört härd kritik riktas mot bankernas kreditgivning. Den kritiken är verkligen inte obefogad.

Jag lyssnade lill herr Claesons inlägg, där han yrkade bifall lill sin motion nr 917 med förslag om atl lagen skulle utökas lill all avse de 25 största kommunerna. Jag tror alt del är en dåligt övervägd idé. En sådan lagändring skulle betyda atl Solna och Sundbyberg skulle gå ur systemet. Svedala utanför Malmö och Mölndal utanför Göteborg skulle också gä ur systemet. Del kan inle vara herr Claesons mening att något sådant skall ske. Förslaget är helt enkelt inle tillräckligt genomtänkt.

Så några ord om bostadsbyggandet. Det har minskal kraftigt under senare är. Den utvecklingen var väntad. Frän åren 1965-1974 med re-kordsior byggnation - då vi genomförde programmet om en miljon nya lägenheter - är vi nu nere i 60 000 färdigställda lägenheter under 1976. Igångsättningen ser ut alt bli ungefär på denna nivå också innevarande är. Samtidigt vet vi att ca tre fjärdedelar av nyproduktionen är småhus. För dem som motverkar segregeringen kan det vara bra att vela skillnaden i storlek mellan lägenheter i småhus och flerfamiljshus. De siörre lägenheterna flnns i småhusen. Den genomsnittliga ytan är där ca 123 m-'. I flerfamiljshusen är genomsniilsytan 70 m.

Man skall blanda hustyper och besitlningsformer i samma bostadsområde, sägs det i bostadspropositionen. Det är en bra grundtanke -inte bara för alt motverka segregationen ulan också för att åstadkomma mer sammanhållna bostadsområden. Först dä kan vi skapa underiag för

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

en funktionell service. Jag anser det så viktigt atl komma till rätta med segregationen atl alla goda krafter måsle medverka i den uppgiften.

Jag tar upp denna fråga efiersom tidpunkten nu är inne atl bestämma bäde inriktning och omfattning av morgondagens bostadsproduktion. Del står helt klart atl bostadsbyggandet måste öka. Vi måste sega oss upp ytterligare några tiotusental lägenheter varje är. För i förlängningen av dagens bostadsmarknad skymtar vi allt klarare en växande bostadsbrist. Nyrekryteringen av arbetskraft försvåras. Det är viktigt att komma ihåg all byggarbetarkären har minskat kraftigt. När sedan byggandet dras upp igen saknas del yrkesfolk. Så kan det hell enkelt inte få fortsätta.

Samhället har länge gjort småhuset till en modesak. Det har i folkmedvetandet trängt tillbaka lägenheten i flerfamiljshuset. Del är massmedia och vissa politiker som gjort insatsen att inbilla folk att småhuset har alla fördelar och lägenheterna i flerfamiljshuset alla nackdelar. Man får ibland nästan intrycket alt del är abnormt atl bo i hyreshus eller bosladsrättslägenhet. Jag skulle ha förstått kampanjen bäitre om den hade kombinerats med allvarliga försök alt blanda inte bara bebyggelsen ulan också de sociala grupperna i samhället. Men del kostar alt flytta in i ell eget småhus. Det har blivit bäitre sedan den socialdemokratiska regeringen lade fram förslaget om fördelaktigare finansieringsformer och ell ökat bostadsbidrag. Under 1976 har exempelvis anlalel småhus med bostadsrätt inom bosladskooperalionen ökat.

Lägenheterna i välplanerade fierfamiljshusområden måsle nu faen större chans även om det måsle ske på småhusens bekostnad. Jag menar att ett utökat ekonomiskt stöd från statens och kommunernas sida måste lill för främjandet av elt i alla avseenden förbättrat och attraktivt fier-familjshusbyggande: siörre lägenheter, bättre utrymmen för aktiviteter, ökade sociala investeringar för fritids- och föreningsverksamheten. Och häller man ihop bostadsområdena - detta oavsett hustyp - är del lättare alt forma den nödvändiga servicen, barndaghem, kommunikationer etc. Om man sprätter ul småhusen i stora, vidsträckta områden, där småhus finns så långt ögat kan nå, åstadkommer man verkligen ingen uppbygglig syn. Sä får vi inle fortsätta! Gör vi det fjärmar vi också vissa bostadsgrupper frän de andra i samhället.

Jag sade all småhusen nu måste stå lillbaka när det gäller resursanvändningen för fierfamiljshusen, med de krav som ställs också på dessa bostäder. När jag under gärdagen läste Dagens Nyheter och uppgifien om alt statsrådet Friggebo nu skulle göra en insats i svensk politik, tyckte jag att hon var inne på del rätta spåret. Del skulle bli dyrare all bo i småhus - av mig översalt lill egenägda småhus.

Jag utgick nämligen ifrån alt hyreshusen och bostadsrättens småhus inte berördes. Med en viss iver slog jag så under gårdagen upp Svenska Dagbladet, som i åratal har engagerat sig för villaägarna i form av våldsamma attacker mot det socialdemokratiska partiet. Denna tidning erbjuder i normalfallet inga glädjeämnen för den som hör hemma i svensk arbetarrörelse. Och vad fann jag väl där av statsrådet Friggebos utlovade

utjämning av boendekostnaderna? Naturligtvis ingenting. Först i dag tar tidningen upp frågan och då med del lugnande beskedet att villaägarna inte skäll vara oroliga. Del var inte sä illa menat. Lugnet är återställt. Allt återgår till det som varit förut under den nya regeringen. Del har Svenska Dagbladet och Birgit Friggebo klarat av. Sä står vi där - alla vi andra som trodde atl regeringen nu äntligen hade enats om en konkret åtgärd. Och nu är allt som vanligt igen.

Del lönar sig alt satsa på bällre bostäder i fierfamiljshus. Pä senare tid har nya lägenheistyper, bättre planlösningar och ett frän börian mera integrerat socialt tänkande kommil alt prägla produktionen av lägenheter i fierfamiljshusen. Har man lirkat sig förbi de oftast stela lånereglerna så märks förnyelsen tydligt.

I dag inviger Svenska Bosläder det s. k. Kislaomrädet i Norra Järva i Stockholm med elt nytt centrum och med en bebyggelse av olika hustyper och i olika upplätelseformer.

I det företag som jag verkar i - HSB - presenterades för en tid sedan en broschyr i en kommun intill Slockhom med s. k. lerasslägenheler. Man efteriyste intresset Kr en sådan boendeform. Svaret blev enormt. Nära en tredjedel av kommunens hushåll ställde upp. Förnyelsens vind måsle stimuleras. Det gäller också kommunerna.

Etl djärvt grepp - men hedrande för kommunen - är det som tagits i Landskrona. Alldeles intill Öresund - i ell område som tidigare av hävd varil ett villareserval - uppförs nu bostadsrältslägenheter. I stället för två familjer kommer framöver ett 90-tal hushållsmedlemmar att bo i det vackra området.

Om vi skall bryta en trend som med rätta ifrågasätts, så mäste alla ställa upp - bostadsföretag, riksdag, kommunerna, kreditinstituten och konsumenterna - för atl driva utvecklingen i riktning mot etl boende, med plats för alla grupper i samhället. Den satsningen bör vi göra av många skäl. Först när boendet i flerfamiljshusen ges samma förutsättningar som i de nyare egenägda småhusen och villorna kan vi tala om likvärdighet i boende. Försl då blir lägenheten i flerfamiljshuset etl alternativ till småhuset. Först då får vi grepp över segrationen, och först då kan vi nä fram till likvärdiga boendekostnader mellan olika typer av bostäder.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. rn.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Finns det några praktiska möjligheter för vanliga hyresgäster att ha något inflytande över sin bostadssituation, över kostnader, hyror, bosiadsuiruslning och miljö - både den inre och den yilre? Del är en fråga som del är befogal atl ställa.

Så länge som bostaden inte behandlas som en social rättighet utan som en handelsvara, och så länge privat vinstjakt, ägande och spekulation tillåts förekomma på bostadsmarknaden - så länge omöjliggörs också ett riktigt boinflytande för hyresgästerna.

För all säkra en boendedemokrati måste alltså sädana åtgärder vidtas

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

som gör slut på alla vinst- och spekulalionsinlressen på hela bostadsmarknaden. De privata hyreshusen mäste överföras i kommunal eller kooperativ ägo. Andra förvaltningsformer måste prövas så att de boende fär bestämmanderätten över sin bostad.

Bostadsrältsprincipen tycks f n. vara den förvaltningsform som i kombination med kommunall eller kooperativt ägande av bostaden ger det bästa inflytandet för hyresgästerna. Bostadsminisiern har vid upprepade tillfällen propagerat för jusl bostadsrältsprincipen. Men fru Friggebo sätter ägandet som villkor för boinflytande. Och det måste vara en helt felaktig och en helt orimlig ståndpunkt.

Det finns ingen anledning alt värna om kopplingen mellan ägande och boende. Ägandet bäde kan och bör vara en samhällsangelägenhet, eftersom bostaden är en social rättighet. Boende och förvaltning däremot är en koppling som man måsle värna om. Inom förvallningsprocessen finns nämligen alla de frågor som har betydelse för de boende. Där ligger drifts- och underhållsarbetet och utformningen av den inre och den yttre miljön.

Regeringen skall komma med förslag lill ålgärder som skall göra det lättare för hyresgäster atl bilda bostadsrättsföreningar och överta ägandet, säger fru Friggebo i dag i Svenska Dagbladet. Jag menar atl det är etl sätt all utestänga mänga människor som bor med vanlig hyresrätt - och del gör trots allt de allra fiesta människorna - från boinfiylande därför alt många av dem aldrig kommer alt ha råd att förvärva en insalslägenhet. Del är också ett sätt alt dra in ytterligare en del av bostadsbeståndet i spekulationskarusellen.

För atl säkra elt direkt boinfiylande måsle alltså för del första nya förvaltningsformer prövas för fierfamiljshusen där hyresgästerna får etl ökal ansvar för förvaltningen. En sådan förändring skulle förmodligen också kunna bryta eller i vart fall minska privatiseringen och den isolering som finns i många bostadsområden och stimulera till kollektivt boende. För det andra - och del är väldigt viktigt - mäste alla flerfamiljshus överföras i samhällelig ägo så alt spekulationen försvinner.

Mänga av de bostadsområden som byggdes på 1960-lalel och i börian pä 1970-talel haren dålig fysisk och social miljö. Del behövs slora insatser för att avhjälpa dessa brister. Det föreslås i årets budgetproposition alt 35 milj. kr. skall utgå till förbättringar av bostadsmiljöer. Del är alldeles för litet pengar om man verkligen skall kunna åstadkomma några förbättringar. Dessutom är det knutet ett villkor till bidraget, nämligen all kommunerna måste satsa lika myckel pengar som bidraget utgår med. Del får lill följd att de kommuner som allra bäst behöver förbättra miljöerna i sina bostadsområden inte har råd atl söka bidrag härför. Därför menar vänsterpartiet kommunisterna atl bidragsdelen bör höjas till minst 75 % och att anslaget därför måste höjas till 60 milj. kr. Utskottet avstyrker vänsterpartiet kommunisternas krav genom atl hänvisa till att det finns möjlighet alt låna pengar. Men det är faktiskt skillnad pä lån och bidrag. Ett lån skall alllid betalas igen, och det drabbar också svårast

de kommuner som har det kärvast ekonomiskt.

Mänga bostadsområden är starkt segregerade när det gäller både ålderssammansättning och befolkningssammansältning. Elt sätt all stoppa denna segregering är att införa en obligatorisk kommunal bostadsförmedling genom vilken alla nyproducerade och lediga lägenheter anvisas.

En annan positiv effekt av en obligatorisk kommunal bostadsförmedling skulle vara att man kommer lill rätta med den svariabörshandel och den spekulalionshandel med lägenheter som ökat i omfattning under senare år och som gjort del allt svårare för vanliga inkomsttagare alt konkurrera om lediga bostäder. Den obligatoriska kommunala bostadsförmedlingen bör gälla i storstadsområden och i större kommuner där det råder brist på bostadslägenheter.

Del är allmänt bekant all hyrorna under senare är har fortsalt all stiga i allt snabbare takt trots statliga räntesubventioner av ganska betydande omfattning. Under 1976 steg i genomsnitt hyran med 14'>6. Allt fier hushåll måsle få bostadsbidrag för att klara de stigande boendekostnaderna. Bostadsbidrag kommer aldrig att kunna lösa problemet med höga hyror, i vilken form de än utgår. Med nuvarande bostadspolitik hamnar ju också dessa bidrag hos dem som spekulerar i människors behov av bostad. Det är ju så atl bostadsbidragen utgör i realiteten en garanti för byggkapitalels, markkapitaleis och bankkapitalets profiter, och bostadsbidragen gör det också lättare för dessa kapitalägare att ta ut de orimligt höga hyrorna. Men bostadsbidragen är hell nödvändiga för många familjer, för barnfamiljer, för låginkomsttagare, för handikappade och pensionärer, för att nämna några, sä länge ingen grundläggande förändring av bostadspolitiken sker.

Vpk har under flera år fört fram krav om atl staten bör ekonomiskt ta över kommunernas ansvar för bostadstilläggen. Dessutom har vi föreslagit atl kommunerna skall vara skyldiga att ompröva tilläggen när hyreshöjningar sker under bidragsårel. Det är självklart all bosiadslill-läggei skall baseras på de faktiska hyreskostnaderna. Dessutom borde åldersgränsen för att fä eget bostadsbidrag sänkas lill 17 år. Frän den I januari i är sänks åldersgränsen frän 20 lill 18 år och det är i och för sig en bra förändring. Men fortfarande kvarstår orättvisan för de ungdomar som skaffat egen bostad men ännu inle fyllt 18 är. För de ungdomar som bor kvar hemma får inle föräldrarna bidrag längre än t. o. m. barnels sextonde är. Det är alltså ett glapp däremellan och därför föreslär vpk att man sänker gränsen till 17 är.

Herr talman! Varken stadsplaneringen eller bostadsbyggandet har följt med i samhällsutvecklingen. Tvärtom är bäde boendemiljöerna och bo-endetyperna utformade för att passa ell livsmönster som de flesta familjer har lämnat. Del faktum alt allt fler kvinnor väljer att förvärvsarbeta - nästan 70 % av kvinnorna förvärvsarbetade under 1976, och ökningen är störst bland kvinnor med småbarn - borde slå igenom i bostadsplaneringen. Men fortfarande utformas lägenheter och bostadsmiljöer efter ett familjemönster där kvinnan är hemarbetande och mannen bortår-betande.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

I 40 år har debatten om ökad boendeservice pågått och fortfarande gäller Alva Myrdals påpekande om del absurda i att 20 kvinnor står bredvid varandra i 20 små kök och lagar sin mal, medan 20 små barn sitter och leds i var sitt rum. Myckel små resurser har satsats på alt vidareutveckla flerfamiljshusen för all göra del kollektiva boendel attraktivt, trots att det rimliga vore alt satsa jusl pä mer kollektiva boendeformer.

Vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit att bosladssiyrelsen skall fä 25 miljoner för atl stimulera till ett ökat kollektivhusbyggande och även utreda formerna för detla. Men också gamla och redan färdiga områden måste kompletteras med mer kollektiv och social service.

Herr lalman! Det behöver väl inte påpekas alt frågan om kollektivhus också är en jämställdhetsfråga. I kollektivhus och servicehus har förvärvsarbetande kvinnor bättre förutsättningar alt bli jämlika med männen när del gäller ansvaret för hem och familj. Trots alt del rimliga vore att utveckla fierfamiljshusboendet och kolleklivhusboendel med tanke på det förändrade familjemönstret så har utvecklingen gäll tvärtemot, och bostadsbyggandet har i stället inriktats på småhus med alla deras nackdelar från bäde samhälls- och kvinnosynpunkt.

Andelen småhus av nyproduktionen var 1976 inte mindre än 74 %. Den kommer troligen att stiga, om inga radikala ålgärder vidtas för atl få en annan inriktning av produktionen. De ekonomiska och samhälleliga effekterna av en ökad andel småhus borde utredas. Frågan måste ställas om samhället har råd att i tätorterna salsa pä en boendeform, som innebär elt i mänga avseenden slorl slöseri med de allmänna tillgångarna.

Stockholms läns landstings regionalplanekontor har gjort en s. k. kunskapsöversikt, som belyser olikheterna mellan småhus och fierfamiljshus i skilda avseenden. Av den översikten framgår alt det åtgår mer energi för atl värma upp ett småhus än en fierfamiljslägenhet av samma yta. En familj som bor i småhus förbrukar drygt 50 % mer energi än vad en familj i ett fierfamiljshus gör.

I ett villaområde upptar trafikanläggningarna mer än dubbelt sä stor yla som i ett område med irevånings lamellhus. Invånarna i härdex-ploaterade områden får genom laxeuljämningen bidra lill atl täcka koslnaderna för trafiken i glesare områden. Om man bor i småhus, måsle man nästan alltid ha bil, ofta två bilar, och en bilist förbrukar 3,5 gånger sä mycket energi som en kollektivirafikant. Småhusen kräver också 3-5 gånger så mycket mark som en fierfamiljslägenhet med samma yta.

Jag tror, herr talman, atl det är skattepolitiken som tillsammans med utvecklingen på bostadsmarknaden har bidragit lill atl driva fram småhusvågen. Villaägarna drar fördel av de absurt förmånliga ekonomiska villkoren. En villaägare kan pä fem år tjäna mellan 50 000 och 100 000 kr. lack vare infiationen bara genom atl bo. Det är inle precis någon dålig förtjänst. Dessutom kan en villaägare genom ränteavdragen årligen tjäna mellan 4 000 och 10 000 kr-, i minskad skatt. Ju högre inkomst och ju dyrare bostad man har, desto större blir denna typ av subvention.

Bara del är ganska absurt. Avdragsrällen gör alt det blir upp lill 40 "6 billigare att äga än att hyra sin bostad.

Även kommunerna subventionerar på sitt sätt småhusbyggandet, eftersom de fiesta kommuner inte lar ut de verkliga anläggningskostnaderna. Många kommuner subventionerar varie småhus med ungefär 20 000 kr. Det finns exempel på alt subventioneringen uppgått lill 40 000 kr.

Det talas, herr lalman, från borgerligt häll mycket om all del måsle fä råda valfrihet pä bostadsmarknaden. Fru Friggebo säger i dag i en intervju i Svenska Dagbladet atl "det skall råda kostnadsneutralitet i boendel". Hur skall fru Friggebo och regeringen åstadkomma detta? Det förutsätter ju en hell annan skattepolitik och en hell annan bostadspolitik. Vidare säger fru Friggebo atl "del skall bli mindre skillnader mellan hyrt och ägt". Det skall således fortfarande få finnas skillnader och dä till villaägarnas fördel, eller hur? Och hur stor skall denna skillnad vara?

Del råder ingen valfrihet pä bostadsmarknaden, och det kommer inle att bli någon heller sä länge vi har en regering som värnar om kapitalbildning, privata profiter och ägande pä bostadsområdet. Om man skall tala om valfrihet sä skulle del i så fall vara den rikes frihet atl välja en ur alla aspekter dyr bostad ulan att behöva betala för den. Å andra sidan har den fattige frihet all välja det som blir över och samtidigt betala för den rikes dyra villa. För någon mäste betala kalaset, och del fär de människor som bor i fierfamiljshusomrädet göra via sin skattsedel.

Del finns också ett samband mellan familjernas ekonomiska resurser och val av boendeform. Allmänt gäller att nettoinkomsten är högre hos dem som bor i småhus än hos dem som bor i fierfamiljshus. Enligt Institutet för social forskning är det också socialgrupp 1 som har ökat sitt småhusboende mest. Etl kraftigt minskal småhusboende kan konstateras för arbetslösa, invalidiserade och pensionerade arbetare.

Fru Friggebo gjorde etl utspel om att del skulle bli dyrare atl bo i småhus. Jag skulle vilja vela hur den fördyringen skall tas ut och vilka åtgärder fru Friggebo tänker vidta för all uriämna skillnaderna mellan olika typer av boende.

Herr talman! Frän kvinnosynpunkl motverkar smähusboendet jämlikhetssträvandena. Det är dock mer lokaliseringen av småhusbebyggelsen än själva boendeformen som försvårar kvinnans strävan till social och ekonomisk frigörelse.

Utskottet har behandlat vpk-molionerna mycket knapphändigt. De avstyrks i de fiesta fall med motiveringen att frågan utreds eller att någon åtgärd inte är påkallad för atl komma lill rätta med de orimliga förhållanden som råder pä bostadsmarknaden och i bostadspolitiken. Jag vill hävda atl de förslag som vi ställer i motionerna är krav som omedelbart mäste tillgodoses, om man skall fä en rimlig bostadspolitik och en rimlig bostadsmarknad.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till motionerna 305, 422 och 931.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp);

Herr talman! Det övergripande målet för bostadspolitiken äralt betrakta bostaden som en social rättighet och en nyttighet som skall erbjudas alla medborgare och då i form av tillräckligt slora och välutrustade lägenheter. Om delta har det rått ganska stor enighet. Däremot har vi ofta haft skilda meningar om den väg vi skall gä för all nå del här målet.

Budgetpropositionen visar klart alt det övergripande målel för den sociala bostadspolitiken ligger fast. Samtidigt är propositionen elt viktigt steg på vägen atl uppnå ökad likställdhet i boendet.

Lät mig peka på tre förslag i propositionen.

Det första är förslaget om all ränlebidrag skall kunna utgå också för lomlrätlsgälden när det är fråga om nybyggda småhus som bebos.av låntagare. Del förslaget innebär all tomträlten jämställs med äganderätten- i fråga om årliga kapitalkostnader.

Det andra är att enskilt ägda fierfamiljshus nu får lånegränsen höjd lill 92 %. Della är en viktig förändring, inte i pengar räknat - det rör sig om blygsamma belopp - men därför alt den skapar större förulsätlningar för en konkurrens både i byggande och, framför allt, i förvaltande.

Mot detla förslag har lidigare här i dag riktats kritik. Jag återkommer lill det senare.

Den tredje och kanske viktigaste reformen är den möjlighet som öppnas för pensionärer att fä statskommunalt bostadsbidrag när detta är gynnsammare än del kommunala bostadstillägget. Denna reform, som berör omkring 125 000 folkpensionärer, kostar mycket pengar, 100-110 milj. kr., av vilka staten skjuter lill huvuddelen. Men reformen är angelägen. Insatt i ett siörre sammanhang är förbättring för folkpensionärerna en del i regeringens reformarbete på del viktiga sociala området.

Också detta förslag har i dag blivit utsatt för kritik. Jag betraktar det dock som en dellösning och ett första steg för alt ytterligare förbättra pensionärernas situation. Det är ell angeläget och vikligl steg som man här har kunnat la.

För bara några år sedan handlade bostadsdebatterna här i riksdagen om hur många bosläder vi skulle bygga. Mot bakgrunden av långa bostadsköer var antalet lägenheter som kunde produceras en viktig fråga. Kvaliteten på bostaden diskuterades inte.

I dag har debatten svängt. Nu kritiserar ingen kommunerna för att bostadsbyggandet är lågt, utan kritiken skjuter in sig på dåliga boendemiljöer. Och visst finns det fog för den kritiken, men samtidigt måste vi komma ihåg alt bostadsstandarden har förbättrats myckel krafiigt och att della gäller både ökningen av bostadsytan och förbättringen av kvaliteten. Vi har fått denna viktiga sociala förbättring trots att bostadskostnaderna inte ökats snabbare, utan snarare långsammare än genomsnittet

av övriga varor och tjänster.

Under de allra senaste åren har antalet färdigställda lägenheter minskat. Under 1976 var vi nere i ca 60 000, men i år kommer vi all hamna på en extremt låg nivå. Boendeutredningen har angivit all vi under de närmaste åren borde bygga ca 70 000 lägenheter per år. Om vi hamnar under den nivån något år kan detta i och för sig inte anses särskilt oroande. Del finns ju fortfarande etl stort antal lomma lägenheter, främst i storstadsområdena. Men på något längre sikt inger utvecklingen oro. Skulle efterfrågan på bostäder snabbi öka, kan vi äter komma i ett besvärligt läge.

Än värre är emellertid en annan situation. Kommunernas planberedskap är ofta dålig. Ingen kan väl anklaga kommunerna om de i ett läge med tomma bostäder anser sig böra ägna sig ät mera angelägna uppgifter än att ta fram nya planer för bostadsområden. Ofta har man dessutom måst kalkylera med strid om stadsplanernas utformning och dessutom en ganska stor osäkerhet om hur den framtida planeringen skall ske och vilka bostadspolitiska tankegångar som blir förhärskande.

Men nu är faktiskt läget bekymmersamt. Det går ganska fort att bygga hus, men i regel lar del myckel längre tid alt få fram planer. Bostadsdepartementet skall inle styra kommunerna, men det är angeläget att man mellan de berörda tar upp en allvarlig diskussion om det framlida byggandets omfattning och utseende. Om vi om några år riskerar att komma i en situation med brist på bostäder skall vi inte behöva använda stadsplaner som är dåligt genomtänkta och illa anpassade till de många krav vi i dag ställer på goda bostadsområden. Del är en viktig kommunal uppgift att i god tid skaffa etl bra planunderlag.

En fråga som under den senaste tiden blivit allt aktuellare är den skilda sammansättningen av befolkningen i fråga om ålder, nationalitet, inkomst m. m. mellan olika kommuner i samma region. Vi brukar ofta tala om segregation i boendet. Särskilt stark är denna skillnad i Storstockholm. Där finns barnfamiljer, invandrare och låginkomsttagare samlade till vissa kommuner. För ett tag sedan blixtbelystes situationen, när några allmännyttiga företag klarl sade ifrån atl de inle kunde ta emot fler invandrare. Snabbi fanns det de som var framme och ville ställa de här företagen vid skampålen, anklagade för alt sakna socialt ansvar. Intet kunde vara mer felaktigt. Det var just de företag, som nu sagt stopp, som hade visat och visade socialt ansvar. De företagen hade tagit emot invandrare. De företagen sökte uppfylla de mål för invandrarpolitiken som vi alla varit ense om - att invandrarna skall om möjligt få leva i samma situation och under samma förhållanden som vi som är födda i Sverige. Men nu kunde varken företagen eller kommunerna längre ge den service som var nödvändig. Dä pekade några företag på della - inte för att hindra invandrarna frän att fä en bostad utan för att samhället skulle ge invandrarna både en bra bostad och den nödvändiga servicen i fråga om skolor, barnomsorg, kulturellt stöd och social hjälp.

I allmänhet utgår man från atl de grupper i samhället som är svagast

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

eller på något sätt har problem hänvisats lill allmännyttiga bostadsförelag, under det atl andra hyresvärdar säger nej. Det finns belägg för en sådan uppfattning. Men i Storstockholm är faktiskt läget det alt den avgörande skillnaden går mellan olika kommuner, inle mellan olika former av bostadsföretag. Det här är ett problem som för varje är blir allt siörre. De kommuner som tar emot barnfamiljer, invandrare och låginkomsttagare fär ett allt sämre skatteunderlag och allt svårare alt sätta in olika former av stöd och hjälp. Sä blir situationen allt orättvisare och människors möjligheter alltmer ojämlika, och vi kommer allt längre bort från våra bostadspolitiska mål. Här mäste kommunalpolitiker från alla poliliska partier länka om och gemensamt bära ansvaret mellan alla kommuner i samma region.

Socialdemokraterna har tagit upp och diskuterat detta och näraliggande problem i en parlimotion. Motionen har i denna del följts upp av en reservation - det är reservationen 3 vid civilutskottets betänkande nr 18, och reservationen gäller kommunal anvisningsräli. Det här förslaget har ursprungligen kommil frän boendeulredningarna.

Redan nu har kommunerna lagliga möjligheter atl se till alt man får förmedla upplåtelse av hyres- och bostadsrättslägenheler. Dock har tyvärr endast etl fätal kommuner hittills utnyttjat denna rält. Bostadsdepariemeniel håller på och överväger de problemen, och med hänsyn därtill har utskottsmajoriteten i del här läget föredragit att avvakta denna beredning.

Fru Dahl har mycket starkl kritiserat regeringen för atl den inte velal lösa de bostadssociala problem som uppkommer genom segregationen - alltså inte velat lösa dem enligl de förslag som finns i de socialdemokratiska partimotioner som väckts. Mot detta kan riktas den invändningen, atl problemen har varil kända en ganska lång tid. Jag tog för min del upp dem redan vid förra årets bostadsdebatt här i kammaren, och då hade vi ju en socialdemokratisk regering.

En av de åtgärder som den förra regeringen vidtog var att tillsätta den bostadssociala delegationen, och vi måsle väl nu vänta på de lösningar som den kan föreslå för att klara upp problemet. Men detta är alltså ett gammalt problem, som den nuvarande regeringen icke kan ta ansvaret för. Del är ett problem som uppenbarligen är väldigt svårlöst och där lösningarna måste sökas i samarbete mellan de statliga myndigheterna och kommunerna.

Under en följd av år har vi i folkpartiet motionerat om alt olika förelagsformer bör få konkurrera pä mera likvärdiga villkor, både i fråga om all bygga och när del gäller att förvalta. Under de senaste åren har del statliga subventionssystemet lett till alt kapitalkoslnadsandelen av hyran sjunkit, medan drift- och underhällssidan snabbt vuxit och nu i det närmaste motsvarar 50 "<\ av hyreskostnaderna. I detta läge är del angelägel all pröva olika sätt alt få ner kostnaderna. En väg är att skapa ökad konkurrens mellan olika typer av företag. Förslaget att höja lånegränsen för enskilda fastighetsägare lill 92 "o är främst motiverat av

viljan alt öka konkurrensen i fråga om drift och underhåll. Herr Bergman har starkt kritiserat del här och sagt att delta är en attitydförändring i bostadspolitiken. Men det är det inte, för vi har under flera är, gång på gång, motionerat utan att kunna driva igenom våra förslag. Det här kommer inte alt innebära alt några kommer att skära guld med täljknivar. Det är ju faktiskt så nu, som tidigare framhållits, att inte ens de företag som har 100-procentig belåning kan täcka sina kostnader med de nuvarande hyrorna. Än mindre kan de företag del som har en 92-procentig eller lägre belåning.

En annan väg som prövats för att öka de boendes inflytande är all pä olika sätt ge de boende etl ekonomiskt ansvar för väsentliga delar av drift och underhåll. Tanken kan försl te sig något vågad, men den har prövats, och resultaten tycks vara positiva. Del här ger etl verkligt medbestämmande för dem som bor med hyresrätt. J detla sammanhang vill jag påminna om elt mångårigt folkparliförslag att ge hyresgäster möjlighet att överta sina fastigheter och bilda bostadsrättsföreningar. Det förslaget har vi framfört gång på gäng i riksdagen, men inte lyckats driva igenom del. Nu prövas detla gamla folkpartikrav i departementet.

Under den allra senaste tiden har vi fåll en tilllagande diskussion om de snabbi ökande byggkostnaderna. Herr Bergman analyserade problemet i sill inledningsanförande. Kostnadsstegringen är betydligt snabbare än på andra områden. Till en viss del kan det finnas förklaringar: lönehöjningar, krav på energisparande, nya byggnormer, bällre handikappanpassning m. m. Men utskottet har ansett alt detta inte är hela förklaringen. Det är viktigt alt staten pä alla sätt pressar ned produktionskostnaderna. Krav på uppräkning av lidskoefficienten måste vägas mot den prispressande betydelse man anser alt denna har. Det är angeläget att hälla nere hyresnivån. Här delar jag den uppfattning som herr Bergman gjorde sig till tolk för när han talade om konkurrensen i byggandet.

Bostadsbyggandet har under de senaste åren alltmer inriktats på småhus. Delvis kan det bero pä alt vi länge ensidigt byggde hyreshus. Valfriheten i boendet innebär visserligen att man skall kunna välja mellan elt småhus eller en lägenhet i elt större hus. Men riklig valfrihet innebär också att man skall kunna välja mellan olika lägenhetsstoriekar i alla boendeformer. Det kan man inte nu. 90 % av lägenheterna i småhus som byggs f n. är siörre än tre rum och kök, men 90 % av lägenheterna i fierfamiljshus består av tre rum och kök eller mindre. Den snedvridningen måsle rättas lill. Det är en angelägen uppgifi all i nyproduktionen blanda både olika storlek på lägenheter och olika storlek på hus.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Strömberg i Botkyrka har hållit ett i många stycken utomordentligt anförande, präglat av den sociala känsla som jag vel all han har. Jag kan instämma i väldigt myckel av vad han sade. Vad jag inte kan förstå är att han då inle kan stödja de förslag som vi har lagt fram, så att vi i riksdagen får en chans att rätta till det som regeringen

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

på grund av handlingsförlamning eller annat inte orkat göra.

Lät mig försl konstalera alt herr Strömberg sade, alt det förslag avseende pensionärerna som nu läggs fram är en dellösning. Varför skulle del då vara så farligt alt begära - som vi gör - att regeringen måste återkomma med en helhetslösning som präglas av social rättvisa?

Vad vidare gäller frågan om anvisningsräli som elt medel alt komma lill rätta med segregationen sade herr Strömberg att detta inle är något nytt problem, och det är alldeles rätt. Herr Strömberg sade också att den gamla regeringen kunde ha gjort något ål delta. Det var jusl för att få medel alt göra något ål det som den gamla regeringen gav bostadsulredningarna i uppgift alt syssla med frågan. Utredningarna studerade problemet och lade fram förslag. Som herr Strömberg vet utgick remisstiden för de förslagen förra våren, och det var inle fysiskt möjligt atl före valet presentera ell utarbetat förslag för riksdagen. Därför fick vi lägga fram förslaget i form av motion i stället för i form av proposition.

Herr Strömberg hänvisade också till bostadssociala delegationen, och det är alldeles riktigt atl den tillsaltes av den gamla regeringen som etl av många instrument att råda bot pä dessa problem. Men vi gjorde den erfarenheten i delegationen alt del utan tillgäng till det instrument som en kommunal anvisningsräli innebär icke är möjligl att komma till rätta med de privata fastighetsägarnas brist på socialt ansvar. Vi har alltför länge prövat frivillighetens väg.

Jag tycker att herr Strömberg, som verkar i en av de kommuner där delta problem är mest uppenbart, ändå måste vara medveten om detla. Det måsle vara fråga om en förträngning, om han inte har klart för sig all vi dess värre är tvungna att tillgripa ivångsmetoder för atl få en bättring till stånd. Jag vill därför, herr talman, inbjuda herr Strömberg och hans partivänner att stödja våra förslag, för jag förslär alt ni i själ och hjärta lycker som vi.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Strömberg i Botkyrka är tydligen medveten om den svåra segregation som finns i vissa bostadsområden, framför allt här i Siorstockholmsområdel. I vpk-motionen 305 tas just detla problem upp, och del borde vara naturligt för herr Strömberg atl stödja den motionen. Vi pekar där på att kommunerna för atl komma lill rätta med denna segregation måste få en kommunal bostadsförmedling genom vilken alla nyproducerade och andra lediga lägenheter förmedlas.

Då skulle man få möjlighet alt åt människor ge de lägenheter och bostäder som de av medicinska och sociala skäl kan behöva. Man skulle också kunna stoppa segregeringen i boendet och främja en mera allsidig hushällssammansättning, om alla hyresvärdar hade skyldighet att ta emot bostadssökande, som anvisas av den kommunala bostadsförmedlingen.

Jag finner det märkligt atl man kan förstå denna problematik utan alt ändå vilja tillstyrka det förslag som vi har lagt fram.

Vad sedan gäller bosladsrätlsföreningsprincipen gör herr Strömberg

samma misslag som regeringen, som kopplar ihop boende och ägande. Men vad man skall koppla ihop, herr Strömberg, är boende och förvaltning. Man får inle göra ägandet till en förutsättning för att få boinfiylande, men det är ju så regeringen har för avsikt att göra för alt öka boinfiytandet, nämligen genom att stimulera hyresgästerna alt la över sina lägenheter. Men en sådan åtgärd kommer all få till följd en ökad spekulation i boendet. En förutsättning för att man skall fä boinfiylande är försläs alt man tvärtom stoppar spekulationen och för över fierfamiljshusen i kommunal eller kooperativ ägo för atl sedan ge möjlighet atl prova de förvaltningsmetoder som bosladsrätlsföreningsprincipen ger utrymme för. Men det är väldigt fariigl all koppla ihop dessa principer, och det är helt fel att koppla ihop ägande och boende.

Någon valmöjlighet råder ju inle pä bostadsmarknaden. Med den nuvarande bostadspolitikens utformning har de fiesta människor inte råd att vare sig förvärva insats i en bostadsrättsförening eller köpa villa. Därför måste i grunden hela bosladsfinansieringspolitiken förändras, om del skall bli någon valfrihet.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först bemöta fru Lantz i fråga om inflytandet över bostaden. Inom den allt fördelaktigare belåning som vi under årens lopp successivt har infört för bostadsrätter är ju den egna insatsen nu mycket liten. Det har ju varit elt viktigt steg för atl göra det möjligt även för människor med låga inkomster all skaffa sig bostadsrätt.

Jag ser bostadsrätten som utomordentligt viktig och angelägen när det gäller boendet. Det är inte bara fråga om ägandet utan del gäller framför allt atl få större möjlighet alt vara med och bestämma inle bara om sin bostad utan även om sitt grannskap.

Det bör öppnas möjligheter även för människor som bor med hyresrätt att få siörre inflytande. Den som noga har läst fru Friggebos lal har kanske uppmärksammat all hon vid ett fiertal lillfällen har hänvisat till de försök som pågår där hyresgäster med hyresrätt har fåll siörre infiytande. Fru Friggebo uppmanar lill nya försök för att få fram sådana här bra former för inflytande.

Jag vill tacka fru Dahl för komplimangen. Jag bor i en kommun där vi tyvärr har väldigt svåra problem, som vi dagligen möter. Jag är inte helt övertygad om atl de förslag som nu har presterats är de absolut bästa när det gäller att lösa problemen. Jag upplever den här frågan som mycket komplicerad och jag vill betona att skiljelinjen inte bara går mellan olika grupper av fastighetsägare, utan den går också i hög grad mellan olika kommuner.

En lag som skulle ge anvisningsrätt åt kommunal bostadsförmedling ter sig för mig som det sista man bör tillgripa. Men del skulle i alla fall inte vara tillräckligt. Man måste på något vis initiera de kommuner, som hittills inte har velat hjälpa lill alt klara upp de här problemen i storstadsområdena, att la sitt ansvar och böria bygga pä ett mer varierat

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

sätt. Det måste gä atl övertala dessa kommuner till frivilliga insatser. Den uppfattningen har jag slöd för i etl papper som jag i dag fick från arbetsutskottet i Storstockholms bostadsförmedling som vill fästa riksdagens uppmärksamhet vid jusl dessa problem.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är väl medveten om att storstadsregionerna, i synnerhet Stockholmsregionen, utöver problemet att de privata faslighets-ägarna inte vill la sill ansvar, har de regionala problem som herr Strömberg har skildrat. Det är alldeles självklart att i de frågorna, i synnerhet med tanke på att vi har kommunal självbestämmanderätt, måste del lill särskilda överenskommelser på frivillig grund mellan kommunerna.

Det innebär emellertid inle atl vi inte behöver la itu med del andra problemet - att på något sätt förmå de privata fastighetsägarna att la ett socialt ansvar.

För dem som i likhet med mig har rest runt i landei och träffat på dessa problem i kommun efter kommun slår del fullständigt klarl all de privata fastighetsägarna har satt i system atl slänga ute inte bara dem som man brukar kalla gravt avvikande utan alla de människor mot vilka det i vårt samhälle finns sociala fördomar. Jag har träffat många som i sådana situationer t. o. m. stolt har visat för mig alt man hellre låter lägenheter stå tomma - eftersom detta pä sikt är mer lönsamt -än man hyr ut dem till personer som man inle tycker passar dar. Jag är den första att beklaga atl man blir tvungen att ta lill tvångsåtgärder på det här området, men verkligheten är sådan atl vi nu inte har något annat val. Del tror jag nog alt herr Strömberg vet också, men folkpartiet har ju frivilligt försatt sig i en situation där det av andra intressen i regeringen, som är starkare än folkpartiet, blivit förhindrat all följa sitt sociala samvete. Därför tvingas folkpartiet också all avslå från att på detla område vidta de åtgärder som både det partiet -del är jag övertygad om - och vi vet mäste till.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Det är sant att man har förändrat belåningen när det gäller bostadsrätter till viss del. Men fortfarande gäller dock all man måsle betala höga insatser - kanske upp till 100 000 kr. i insats för en lägenhet. 80 000 kr. är etl ganska vanligt belopp, och i går hörde jag talas om en insats på 70 000 kr. för en tvåa. Det är ju inte småpotatis precis!

Däremot är den försöksverksamhet med nya förvaltningsformer som bedrivs i Hallunda i Botkyrka kommun intressant, eftersom den bedrivs inom de kommunala och allmännyttiga bostadsföretagens ram. Där har man försökt överlåta ansvaret till hyresgästerna för förvaltningen av både den inre och den yttre miljön. Eftersom detta ligger inom det kooperativa och allmännyttiga bostadsförelagets ansvarsområde låter man hyresgäster - i fall de så vill - förvärva bostadsrätter inom HSB till en myckel låg

insats. Del är en helt överkomlig summa - ungefär 1 200 kr. betalas i insats för en trea, och till den insatsen kan man dä också låna från HSB. Därmed kommer hela frågan i en annan dager, men för de fiesta människor är del ändå fråga om myckel stora summor som de måste betala ut för alt kunna få en insalslägenhet.

Jag skulle vilja fråga herr Strömberg, om han kan svara på frågan hur man skall förverkliga boinfiytandet för dem som inle har någon möjlighet alt få bostadsrätt. Vilka möjligheter har vanliga hyresgäster, som bor med hyresrätt, att få ett inflytande? Det kan hända att herr Strömberg tänker på all Hyresgästföreningen är förhandlingspartner och kan förverkliga etl inflytande indirekt, men då vill jag upplysa herr Strömberg om alt del-bara är 10-15 96 av budgeten som hyresgästerna kan förhandla om därför alt 70 % av budgeten beslår av kapitalkostnader. Det finns alltså bara ett synneriigen litet utrymme för hyresgästerna att den vägen utöva något som helst infiytande.

Sedan kan man också - som en infallsvinkel för herr Strömberg, kanske - tänka på möjligheten alt fä förbättringar av bostadsmiljön genom bo-sladsförbättringsbidragei, men som jag sade lidigare är del en struntsumma, 35 milj. kr., som satsas till förbättring av bostadsmiljöer. Del slår också helt fel, eftersom de kommuner som allra mest skulle behöva bidraget inte kan fä del, då de inte har råd atl ansöka om det pä grund av alt de måste ställa upp med hälften av bidragsdelen för all över huvud laget fä något bidrag. - Det är således myckel dåligt beställt när det gäller inftytandegraden för vanliga hyresgäster.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nu blandar fru Lantz ihop tvä olika saker. Fru Lantz talar om de stora insatser pä 100 000 kr. eller i det närmaste motsvarande summor som förekommer. Del finns tvä sätt: dels finns del lägenheterna med s. k. strimlade lån - men det är ju inle dem vi avser när vi talar om bostadsrätt;jag har ingen förståelse fördel sättet att bygga i Stockholm och andra storsläder - dels finns del den överlåtelse av bostadsrätter som sker till väldiga överpriser i centrala delar av vissa städer. Del är emellertid inte heller sädana jag tänker pä, ulan jag tänker mera på del som har skett t. ex. ute i Hallunda, där hyresgäster har erbjudils all överta lägenheterna och gå över till bostadsrätt. När vi tidigare har skrivit de här motionerna har vi utgått ifrån att man skulle öka belåningen för en privatägd fastighet, som i Hallunda, lill vad en bostadsrättsförening fär. Då skulle del bli mycket små summor i insats.

Det är också mänga kommuner - det vill jag påminna fru Lantz om - som har hjälpt beialningssvaga grupper med lån pä insatslägenheter; sådant förekommer ganska ofta.

Jag tror inte heller på fru Lantz uppgift all 70 % läcks av kapitalkostnaderna; del kan gälla enstaka hus. Jag har suttit som ordförande i elt stort bostadsbolag, och där är ungefär 50 % direkta kapitalkostnader, medan väldigt myckel är läst i andra saker.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

A rislag till bostadsbyggande, m. m.

Jag och andra liberaler med mig har ell socialt samvete, och vi uppfattar segregationen som mycket besvärande. Jag har både den fördelen och den belastningen alt jag i milt arbete utanför riksdagen dagligen får brottas med de här problemen och ser de verkliga nackdelarna, och jag skall gärna rösta med fru Dahl den dag jag är helt övertygad om atl hennes lösning är absolut rätt och riklig. Nu tror jag inte det. Men på något sätt mäste vi hjälpas ål att finna en lösning, för del här är ett gammalt problem sorn tydligen bara blir allt värre. Vi har ännu inle hittat något sätt atl klara del, och jag tror atl vi måsle ha elt hell batteri olika ålgärder. Kanhända vi då inle kan komma undan tvång, men jag vill inte tillgripa det förrän det är nödvändigt.

Herr talmannen anmälde all fru Dahl och fru Lantz anhållit att lill protokollet fä antecknat atl de inte ägde rält till ytterligare repliker.

Fru LANDBERG (s):

Herr lalman! Pä grund av de kraftigt ökade byggkostnaderna, som har inneburit s. k. överkoslnader på mellan 25 och 50 % när del gäller byggandet av servicehus för äldre och handikappade, har jag i motionen 1976/77:129 tillsammans med några medmotionärer lagil upp frågan om ändring av reglerna för beräkning av läneunderiaget sä att servicehus i full utsträckning kan finansieras med statliga bostadslån. I debatten tidigare i dag har herr Bergman lagil upp problematiken i fråga om bygg-och överkoslnaderna inom hela bostadssektorn, varför jag ej har anledning all närmare utveckla denna.

Frågan gäller ytterst omsorgen om de äldre och de handikappade. Vi vel alt vi i dag har drygt en miljon ålderspensionärer. Om tio år har siffran stigit till en och en halv miljon. Vi vet att med åldern stiger omsorgsbehovel. Dessutom finns betydligt mer än 500 000 handikappade. Därför framstår del som en utomordentligt viktig samhällsuppgift alt tillhandahålla goda och ändamålsenliga bostäder ät äldre och handikappade. Under många är har såväl staten som kommunerna gjort betydande insatser för alt finna lämpliga lösningar pä dessa problem. Det har därvid framkommit all man samtidigt måsle arbeta efter flera olika linjer, främst mot bakgrund av atl de yttre förutsätlningarna liksom även de enskilda människornas behov och önskemål företer stora variationer.

Det har länge stått klart att en god lösning av särskilt de äldres bostadsfråga förutsätter all den enskildes behov av samhällsinsatser i form av värd och omsorg beaktas. En allmänt omfattad ståndpunkt har varit att man så långt möjligt bör lösa bostadsfrågorna åt de äldre på ett sådani sätt att behovel av värd på institutioner begränsas. Delta synsätt kan numera betraktas som allmänt accepterat.

I de fall då de äldre äger eller disponerar ett egnahem har åtgärder för modernisering och upprustning ansetts vara en synnerligen lämplig stödform. Genom en omfattande och generös förbältringslängivning har del skapats förutsättningar för många äldre i vårt land att bo kvar betydligt

längre i sill egnahem än som annars skulle ha varil möjligt. Erforderlig omsorg och värd har i allt väsentligt kunnat tillhandahållas i öppna former. I de flesta fall har della betytt ökad trivsel för de äldre och lägre Sammanlagda kostnader för del allmänna.

I åtskilliga kommuner eftersträvar man liknande lösningar även i fråga om sådana äldre som inte förfogar över egnahem. En lösning som häller pä att prövas på en hel del håll är all bygga s. k. servicehus. Innebörden är atl äldre och handikappade skall erhålla bostad i huset, som också skall förses med vissa kollektiva anordningar för att erbjuda de boende service och även enklare former av värd. Denna service bör även omfatta dem som bor i omkringliggande bostadsområde. Hittillsvarande erfarenheter lyder emellertid på att de statliga bestämmelserna för maximering av låneunderlaget gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att finansiera dylika projekt med statliga bostadslån.

Den inom socialdepartementet arbetande pensionärsundersökningen har under hand redovisat preliminära uppgifter som visar att i april 1975 fanns 103 sådana serviceanläggningar med sammanlagt närmare 6 500 lägenheter i 61 kommuner. I lägenheterna bodde närmare 6 900 personer. Av dessa var 1 800 personer eller närmare 28 96 relativt gravt handikappade. Samtidigt redovisades ca 1 160 ålderdomshem med ca 60 000 platser. Enligt uppgifter från kommunerna fanns det mer eller mindre konkreta planer på atl under åren 1975-1985 bygga ytieriigare ca 200 serviceanläggningar av denna typ med sammanlagt ca 9 400 lägenheter. Dessa uppgifter och uppgifterom planerat ålderdomshemsbyggande tyder pä att platsanialet i dessa boende- och värdformer i relation lill antalet 80-åringar och äldre dock totalt skulle sjunka från 30 96 är 1975 lill 26 % år 1985.

Elt stopp pä byggandet av servicehus för äldre och handikappade skulle innebära sämre valmöjligheter för ifrågavarande grupper och troligen ökade kostnader för samhället totalt genom ökal tryck på andra insatser. Även bostadsstyrelsen har i skrivelse till regeringens bostadsdepartement tagit upp finansieringsproblemen för servicehus för äldre. Bostadsstyrelsen föreslår att den produktionskostnad enligt bästa anbud som länsbostadsnämnden kan godkänna får utgöra låneunderlag för servicehusprojekt som upphandlas i konkurrens. Som förutsättning härför bör gälla att huset uppförs och förvallas av kommunen eller av annan på kommunens uppdrag och att del med hänsyn lill bostädernas uppförande och upplåtelse samt tillgången på gemensamma bosladskomplellerande utrymmen kan karakteriseras som servicehus för äldre.

Del har antytts atl byggandet av servicehus för äldre och handikappade skulle bidra till segregation. Om servicehus byggs sä att de även ger service lill de omkringboende kan enligt min och utskottets uppfattning detta i stället leda till atl bryta en isolering för dem som bor i den egna bostaden.

Omsorgen om de äldre och handikappade aren av samhällets viktigaste frågor. Med vetskapen alt dessa grupper ökar mycket starkt inom den

Nr 101

Torsdagen den 3] mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

närmaste fem-tioårsperioden måsle alla krafter sättas in för atl skapa olika alternativ, eftersom de enskilda människornas behov är så skiftande.

Etl av boendealternativen är servicehus. Utskottet är enigt om alt finansieringsfrågorna mäste lösas och har därför tillstyrkt motionen. Initiativet ligger nu hos regeringen att visa sin vilja atl lösa finansieringsproblemen sä alt kommunerna åtminstone kan fullfölja sina planer.

Eftersom statsrådet Friggebo nu är i kammaren vill jag fråga: Vilken syn har statsrådet pä de här problemen? Vilka åtgärder tänker statsrådet vidtaga med anledning av utskottets ställningstagande och senare här i dag riksdagens bifall till motionen 129?

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna förordaren genomgripande skaltereform. Idén i en sådan reform är att angripa orsakerna lill de stigande kommunalskatterna. Etl utmärkande drag i den skatlepolitiska utvecklingen har varil stigande kommunalskatter, samtidigt som kommunernas ekonomiska situation försvårat genomförandel av angelägna uppgifier. En rad faktorer har medverkat till denna utveckling. Dit hör också statsmakternas egna åtgärder. Sålunda har omläggningen av den statliga beskattningen ökat kommunernas svårigheter.

I den skatlepolitiska motionen upprepar vänsterpartiet kommunisterna sedan länge framförda krav på ålgärder föratt lätta del ekonomiska trycket pä kommuner och landsting. Tillförandet av en progressiv statskommunal enhelsskatt anges som en lösning pä längre sikt, men redan nu måsle åtgärder vidtas för atl motverka de stigande kommunalskatterna. Av den orsaken yrkar vi i vår motion atl riksdagen uttalar sig för att den allmänna arbetsgivaravgiften slopas för kommuner och landsting. Vi förordar ett statligt övertagande av kostnaderna för viktiga delar av kommunernas och landslingens verksamhet, t. ex. kostnaderna för bostadstillägg till pensionärerna.

Vi anser del inle försvarbart att inga ålgärder vidtas enbart därför all utredningar pågår, vilket man nu skyller på från utskottets sida. Vissa åtgärder är fullt möjliga alt vidta oberoende av pågående utredningar. Vi upprepar krav som vi tidigare framfört, nämligen krav pä införande av etl statligt grundbidrag till pensionärernas bostadstillägg. De kommunala bostadstilläggen till folkpensionärerna, KBT, är ännu mer kännbara för kommunerna genom att de i sin helhet betalas av resp. kommun.

Vänsterpartiet kommunisterna har i olika sammanhang föreslagit alt elt särskilt grundbidrag på 500 kr. skall betalas av staten för att hälla nere de kraftigt stigande kostnaderna för kommunerna. Utgifter för bostadsbidrag utgör en tung post i kommunernas budget, även om staten svarar för en betydande del därav. Om staten helt övertog kostnaderna för del slatskommunala bostadstillägget och svarade för etl grundbidrag till folkpensionärernas bostadstillägg skulle del medföra fiera fördelar. Bl. a. skulle man dä kunna tillämpa enhetliga regler och få siörre rättvisa mellan invånarna i olika kommuner. Man skulle vidare avlasta kom-

munerna betydande kostnader för deras del av bostadstilläggen och för administrationen. Sammanlaget torde också betydande rationaliseringsvinster kunna göras för bäde stal och kommun. Vi vidhåller därför våra lidigare förslag. Vår motion har samma innebörd som den socialdemokratiska reservationen 7 vid civilulskottels betänkande nr 18. Del är inte pä det sättet atl vi bara vill skyffia över pengar till kommunerna utan all ha någon kontroll över dem - alltså all kommunerna skulle kunna göra vad som helst med de 500 kr. i grundbidrag som vi föreslär. Nej, givetvis skall pengarna vara med och stimulera lill utbyggt KBT inom kommunerna. Därmed kan jag väl anses ha preciserat ändamålet, så atl socialdemokraterna inte behöver tveka på den punkten.

Herr talman! Låt mig sedan göra ett citat av vad som sades så sent som den 7 maj 1976, alltså för mindre än etl år sedan. Det var när civilulskottets betänkande 1975/76:25 behandlades. Då anfördes;

"I reservation nr 1 a tar vi upp det problem som uppslår i de kommuner som har en negaliv åldersstruktur och därmed oftast låg skattekraft. Med nuvarande konstruktion av bostadsstödet, enligl vilken del är kommunerna som betalar, orkar inte dessa skattesvaga kommuner med all betala det bostadsstöd som deras pensionärer är i behov av. Och då uppstår en stor orättvisa mellan pensionärer, beroende pä i vilken kommun som de bor i - skillnaden kan vara mycket stor. Medan vissa kommuner betalar ut elt bostadsstöd som täcker hela bostadskostnaden finns det också exempel på kommuner, som bara ger någon hundralapp i månaden.

Vi reservanter kräver nu förslag från regeringen om elt generellt statligt bidrag till kommunerna, som skulle dels ge pensionärerna större rättvisa, dels utjämna skillnader mellan kommuner med olika åldersstruktur."

Herr lalman! Vi frän vpk har i mänga är motionerat om etl statligt grundbidrag därför att kommunerna måste avlastas del här betungande ekonomiska ansvaret - ett ansvar som bara tenderar att öka. Men det inlägg som jag citerade var inte gjort av någon kommunist. Del var gjort i reservalion av dåvarande riksdagsledamoten fru Olsson i Hölö, vår nuvarande bostadsminister. Den gängen ansåg inte centerpartister och folkpartister alt man skulle avvakta något utredningsresultat.

Den som stod för motionen, främst i ledet, för alt påslå sig vilja vara den som var i slorl sett ensam om atl ta lill vara den slora väljargruppens

- pensionärernas - intres.sen var ingen mindre än den nuvarande stats
ministern Fälldin. Varför kryper nu herr Fälldin gäng på gång baklänges
frän de krav på förbättringar som man tidigare försökt göra politik av,
krav som man ställt för all ställa sig in hos så slora väljargrupper som
möjligt? Skall vi få ett nytt ordspråk, ett till i raden av så många andra?
Del kan lyda ungefär så här; Ställ stora krav som attraherar viktiga väl
jargrupper - daglinga när du har fäll deras stöd och maklen är din.

Den motion som centern sä enträget arbetade för förra året i opposition

- och tillsammans med folkpartiet i reservation - är inget värd i dag
när man regeringsmakten haver. Det kallar jag för taskspeleri med väl
jarna.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. rn.

Det är också med hänsyn lill kommunernas ekonomiska situation och den orättvisa som kommunalskatterna innebär som vi yrkar avslag pä regeringens förslag om kommunalt kostnadsansvar för del statskommunala bostadsbidraget till folkpensionärer.

Slutligen, herr lalman, vill jag beröra en fråga som behandlades så sent som i december 1976. Det gäller sopåkarnas arbetsmiljö. Ulskottel har, tycker jag, en underiig ordning när del gäller att fördela olika bilar av motionerna. Det kan vara rent taktiskt för alt slippa få en deball som. man inte gillar. Del kan också vara för att man inte i sak vill diskutera ell visst problem i hela dess vidd. Från vpk;s sida har vi samma uppfattning i dag som vi hade i december. Vi växlar inte uppfattning med årstiderna som centern och folkpartiet tydligen har förmåga till. Vi anser inte att den dåliga arbetsmiljö som sophämtarna får dras med behöver utredas mer än vad som redan gjorts.

Arbetsmiljön i gamla hus för denna arbetargrupp - och även för andra för den delen - är under all kritik. Hade vi haft en progressiv arbetsmiljölag hade sophämtarnas skyddsombud redan i nuläget kunnat stoppa de här jobbet. Nu har vi inle det, och inte kommer den föreslagna lagen atl bli det heller. Därför mäste dessa frågor tas upp gäng efter annan bl. a. i denna kammare för att man skall uppnå förbättringar.

Nu är inte parlamentet den viktigaste delen för en sådan här rörelse. Del är den kamp som arbetarna bedriver i sina fackliga organisationer och genom all vägra sophämtning pä grund av riskfyllda och helt otillfredsställande förhållanden som är det viktigaste och betydelsefullaste sättet att arbeta på för att få ändringar till stånd.

Vad vi däremot måsle göra i riksdagen, om vi verkligen menar vad vi säger när vi gör gällande att vi skall radikalt förbättra deras situation, är alt bifalla vpk-motionens krav om finansieringen. Den innebär att boendekostnaderna inte ökar mer än absolut nödvändigt och atl åtgärder för att uppnå en godtagbar avfallshantering skall kunna stödjas med statliga bidrag och bostadslån. Del är vad vi kan böria med i dag, när nu utskottet har vägrat att behandla molionen i dess helhet. Låt oss fä se all allt vackert lal också kan överföras lill konkret handling!

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionerna 415, 422 och 426.

Hen ÅKERFELDT (c);

Herr talman! Det kan förefalla onödigt att upprepa vad flera talare har sagt, nämligen att del länge har rätt och råder relativt stor enighet kring strävandena att bereda människor goda bostäder till rimliga kostnader. Det är en uppgifi som på senare år kommit att ställa allt större krav på våra samlade resurser. Bygg- och driftkostnader ökar, men trots detta tycks det råda en fortsalt enighet om principen att anpassa våra olika stödformer lill det ändrade kostnadslägel. Enigheten tycks också utsträcka sig till vissa detaljförbättringar.

Men vi måste nu inse atl del är nödvändigt atl anpassa ambitionerna till tillgängliga resurser. Därvidlag tycker jag atl ulskottel i år har pre-

senteral väl avvägda lösningar, även om vi inle pä alla punkler lyckats enas, vilket den här debatten givit vissa exempel på.

En viktig bit av bostadsstödet som har berörts av fiera talare är bostadsbidragen. Här innehåller årets budgetproposition dess bättre flera reformer. Även förra årets riksdag gjorde vissa förbättringar. Men vad den gamla regeringen inte mäktade med att föreslå dä, del kommer i årets proposition. Jag tänker då främst på det s. k. första steget i boutred--ningarnas förslag lill samordning mellan det statskommunala bostadsbidraget och del kommunala bostadstillägget till pensionärer. Förslaget syftar till att skapa rättvisa mellan pensionärer med extra inkomst eller pensionstillägg och andra pensionärer. Det blir nu möjligt fören pensionär att få ett bostadsbidrag enligt del för pensionären gynnsammaste systemet. Därmed expedierar man riksdagsbeslutet från förra året -ett beslut som dock halva riksdagen vid det tillfället inte ville biträda utan som togs efter lottning. 1 år däremot kan vi konstatera atl socialdemokraterna har vänt i utskottet och nu är villiga all biträda samma förslag. De nuvarande regeringspartierna hälsar naturiigtvis det med slörsla tillfredsställelse, men inte minst välkomnas det av landets 100 000 pensionärer, som kommer att beröras av denna reform.

Det andra steget i boendeulredningarnas förslag, etl garanterat grundbidrag till KBT - kommunalt bostadstillägg - eller som vpk yrkat ell statligt grundbidrag, tas inte av regeringen i vår, även om vi nog är tämligen eniga om alt behovet är tillfredsställande verifierat. Skälen till all förslaget inte läggs fram nu är främst ekonomiska. Ell sådant bidrag enligl boendeulredningarnas modell skulle kosta bra mycket över en miljard kronor ovanpå de kostnader som kommuner och stat nu har för dessa bostadstillägg. Elt annat skäl är att det är svart att överblicka de fördelningspoliiiska effekterna kommunerna emellan av en fullt genomförd reform. Frågan torde därför fä vänta tills den i höstas tillsatta utredningen om kommunernas ekonomi har arbetat färdigt, vilket enligt direktiven beräknas inträffa senast under senhösten i år. Frågan om grundbidragen nämns särskilt i utredningens direktiv.

Det är värt alt notera all i är är socialdemokraternas ambition inte endast att biträda del första reformsleget som de förra året gick emot utan även del andra stegel, vilket de i en reservalion ger sill fulla slöd. Det är att märka atl här är del fråga om en verklig sinnesförändring, eftersom den förra regeringen inte ens nämnde grundbidragei i sin proposition. Det är naturligtvis i och för sig glädjande alt oppositionsrollen i så hög grad har ändrat sinnelaget lill det bättre, men nog insmyger sig misstanken att omvändelsen kan ha sin grund i alt finansieringsansvaret nu inte upplevs lika påtagligt. Alltnog - lill hösten har vi utredningens belänkande om kommunernas ekonomi, och då finns det anledning att återkomma lill frågan. Mol bakgrund av tidigare deklarationer, inle minst från vår sida, finns del anledning förmoda att sakfrågan fär en positiv behandling.

Del är ingalunda så alt regeringspartierna nonchalerar denna fråga;

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

de inser vilken vikt frågan har för alt åstadkomma bäitre förhållanden för pensionärerna. F. ö. kan jag erinra om all socialdemokraterna när vi förra året diskuterade denna samordning för pensionärerna framförde argumentet att kommunalekonomiska utredningens förslag borde inväntas. Min slutsals blir då att del argumentet bör väga minst lika tungt i år, i all synnerhet som förhållandena i år har ändrats när det gäller resurslillgängen - vi har fått salsa mycket mer pengar på sysselsättnings-åtgärder det här året. Jag kan nämna-att i den lilläggsproposition som regeringen har lagt i dag redovisas det totala anslagsbehovet utöver budgeten till 5,8 miljarder kronor, varav den ojämförligt slörsla delen har gått lill sysselsältningsskapande ålgärder. Del innebär alltså att regeringen har prioriterat den sektorn och därför får den här bidragsfrägan stå tillbaka något.

Förra årets riksdag ville öppna en möjlighet för boende som hade delad vårdnad eller umgängesrält lill barn all i fråga om bostadsbidrag fä betrakta sådani barn som permanent boende. Beställningen expedieras nu med tillfredsställelse som ett led i strävan atl skapa bäitre kontakt mellan föräldrar och barn i splittrade familjer. I det här sammanhanget har utskottet låtit sig påverkas av molionen 1282 i sä måtto all man föreslår alt föräldrar med barn placerade för vård i enskilt hem skall jämställas med föräldrar som har barn placerade på institution. Förra årets riksdag beslutade ju att sädana föräldrar i bidragshänseende skulle behandlas som om barnet bodde hos vederbörande. Vi har tyckt atl det nu inte finns anledning alt inle jämställa de här vårdformerna. Syften och omständigheter är oftast desamma i de bägge fallen, och del är ovidkommande faktorer som avgör placeringen i del ena eller andra alternativet.

Medan utskottet ändå hade spenderbyxorna på passade man på att gå författarna av molionen 303 lill mötes, så atl en tidigare slängd möjlighet skulle öppnas för sådana familjer som ändrar sin inkomst - det var oftast fråga om en sänkning - all bli berättigade lill bostadsbidrag om de har barn över 16 år som studerar och har etl förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Med nuvarande regler har det inte gått för dem att i en sådan uppkommen situation få grunda bostadsbidrag på dessa barn. Nu föreslår alltså utskottet att bidrag skulle kunna utgå i sådana fall. Den här frågan berör inte särskilt mänga, men kan ha stor betydelse för familjer med drastiskt ändrade inkomslförhällanden t. ex. vid dödsfall eller hemskillnad.

Däremot har ulskottel inte varil berett all tillmötesgå kravet i vpk-motionen 422 om en sänkning av åldersgränsen för ensamstående med egen bostad ner till 17 år. Man kan erinra om atl riksdagen så sent som förra året sänkte åldersgränsen med hela tvä är från 20 lill 18 är. Vi anser att det inom det här området finns angelägnare reformkrav.

En reservation från socialdemokraterna talar om ett förenklat ansökningsförfarande. Man vill komma till rätta med ansökningsbyråkraiin. Jag tror all vi är eniga i sak i den här frågan, regeringsdeklarationen verifierar också delta. Vi vel ju all en arbetsgrupp inom bosladssiyrelsen

ägnar frågan uppmärksamhet, och deparlemenlsföredraganden lovar i propositionen alt regering och riksdag kommer atl få la ställning lill förslag i den här riktningen allteftersom sådana framkommer under arbetets gäng i arbetsgruppen. Reservanterna säger i sin reservation nr 8 all man är införstådd med och accepterar arbetets uppläggning, men atl man bedömer det möjligt att få fram beslutsunderlag så att beslut om förenklat förfarande kan tillämpas redan fr. o. m. bidragsåret 1978.

Man är alltså enig i sak med utskoitsmajoriteten, men utskottsma-joritelen har nöjt sig med redovisningen i propositionen och inväntar förslagen utan egen bedömning. När förslag kommer i frågan tror jag inte au det skall vara någon svårighet att nå fram till en enad lösning.

Bosiadsanpassningsbidragel är en annan sak som har tagits upp. Det finns två socialdemokratiska motioner som vill slopa 15 000-kronorsgrän-sen för bostadsanpassningsbidragen, resp. införa en mer enhetlig praxis för bedömningen av ansökningar om bidraget. Man anser alt likartade fall fär alltför olika bedömning i olika län. Gränsen 15 000 skall uppfattas som en gräns över vilken en särskild prövning av behovels tyngd görs, även om de föreslagna sätten att lösa problemen är de mest ändamålsenliga eller om det finns andra sätt som bättre tillgodoser ändamålen. Enligt utskottet fungerar det här lillämpandesystemet bra när del gäller atl ge stödet en optimal effekt.

Beträffande frågan om en mer enhetlig praxis länsbostadsnämnderna emellan bör det erinras om atl del här många gånger gäller individuella åtgärder som svårligen låter sig fångas i schabloner. Det blir således fråga om avgöranden frän fall till fall, och dä kan en absolut likformig behandling inte alltid åstadkommas.

Vissa insatser görs emellertid. Bostadsstyrelsen informerar fortlöpande länsbostadsnämnderna om utvecklingen av praxis, varför man kan vänta större likformighet i bedömningarna framöver. Del är inte alls säkert alt de av reservanterna föreslagna grundläggande värderingarna frän bostadsstyrelsens sida skulle innebära någon förbättring sett mot bakgrunden av att det är skiftande behov som här skall beaktas.

Också andra motioner finns det anledning all slanna vid, molioner som Ulskollet har avslyrkl. Jag skall i delta sammanhang nämna en cenlermotion, som är en gammal bekant och har förekommit lidigare, nämligen motionen 429. Den handlar om hur förmögenheten skall inverka när man beräknar den bidragsgrundande inkomsten i samband med bostadsbidrag och studiebidrag.

Motionens yrkande är alt med inkomst borde jämställas 10 96 av viss förmögenhet i stället för 20 96. Mycket talar för det berättigade i motionens krav, eftersom det finns olika former av förmögenheter. Har någon en förmögenhet i ett arbetande förelag eller på annat sätt läst för att vederbörande skall få sin utkomst av den, kan delta vara ett hinder för bidrag som myckel väl skulle vara berättigat om man bara säg till inkomsten.

Riksdagen har emellertid både tidigare och i år uttalat att frågan om

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

bostadsbidrag kontra studiebidrag bör ses i ell sammanhang och att samma regler bör gälla. Mot bakgrund av att studiestödet utreds av studiestödsutredningen, som enligt utbildningsministerns direktiv skall se även på detla förhållande, har utskottet inte funnit skäl atl på detla stadium tillstyrka motionen. Men det finns anledning all på nytt ta upp saken när motionen återkommer, vilket den säkerligen gör.

Slutligen vill jag säga något om vad som i övrigt har framkommit under deballen. Jag observerade alt fru Lantz sin vana trogen gick till storms mol smähusboendet. Vi är dock vana vid sådant från det hållet. Men något besynnerligt i fru Lantz anförande var all hon anklagade regeringens polilik för atl medföra att det inle råder någon verklig valfrihet. Samtidigt sade hon att det gäller att begränsa tillgången på småhus och i stället prioritera kolleklivboendel. Dä är atl märka att det i dag är småhus som efterfrågas. Skall vi ha en valfrihet för konsumenterna, lyder efterfrågebilden i dag på elt ökat småhusboende snarare än etl ökal kollektivboende. Fru Lantz förslag till åtgärder skulle begränsa valfriheten i stället för alt öka dem.

Fru Dahl går till storms mot regeringens förslag i ordalag, som bjärt bryter mot vad herr Bergman anför. Han är betydligt försonligare i sina omdömen på de punkler som han har behandlat. Fru Dahl tar upp frågan om bostadsbidragen och säger att hon är besviken över regeringens handlingsförlamning. Vad regeringen har föreslagit, alltså ett ytterligare tillskott till bostadsbidragsseklorn med över 200 milj. kr., är en rätt hög ambition mot bakgrunden av att vi tidigare i år har beslutat om avsevärda förbättringar. Om det skall vara åriiga förbättringar, är det inget dåligt tillskott. Del lyder minst av allt på handlingsförlamning.

Om fru Dahl är besviken över det steg som vi har tagit i är och vad vi har i faggorna framöver, sä tycker jag atl hon har väl stora ambitioner i det fallet. Det är bra med en hög ambitionsnivå, men vi har också skyldighet att rätta oss efter tillgängliga resurser. Jag lycker, som jag inledningsvis sade, att med de resurser som slår lill förfogande har utskottet lyckats åstadkomma en bra lösning.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Äkerfeldt gjorde avslutningsvis några kommentarer om vårt sätt alt uttrycka oss. Till det vill jag bara säga atl jag tycker att en av de stora fördelarna med det här huset är alt del är fyllt av människor med olika personlighet och temperament; det uppskattar jag väldigt mycket. Lät oss i fortsättningen vara generösa och tillåta varandra vara litet olika, för annars tror jag att det skulle bli olidligt tråkigt här.

Mitt tal om handlingsförlamning anknöt inte närmast lill diskussionen orn bostadsbidragen - på den punkten talade jag om social orättvisa -ulan till diskussionen om boendemiljön och anvisningsrätt för kommunerna.

Låt mig sedan reda ut ett par begrepp, därför alt här råder det tyvärr förvirring. Del är skillnad mellan lagfäst grundnivå, som vi talar om.

och grundbidrag, som vpk talar om i år och som bl. a. centern talade om förra året.

De förslag till grundbidrag som lagts fram har varit förslag till elt statligt bidrag utan motsvarande skyldighet för kommunen. En lagfäst grundnivå innebär att man slår fast alt kommunen skall ha en skyldighet gentemot pensionärerna. Till våra förslag har också, herr Äkerfeldt, alllid varit knutet del villkoret att det måste ske en överenskommelse mellan stat och kommun om den framtida fördelningen av koslnaderna för bo-sladsbidragen lill pensionärerna.

Vårt syslem har inle varil elt system i två steg som herr Äkerfeldt här har talat om, ulan förslaget om att pensionärerna skulle fä välja det för dem förmånligaste systemet har varit kopplat till kravet på en lagfäst grundnivå.

När vi kritiserar regeringen i är, så är det därför all man inte genomför de här stegen samtidigt utan plockar ut en bit. Därtill prioriterar man den grupp av pensionärer som trots allt är i en bällre situation än de många fler pensionärer som i år lämnas utanför. Som jag sade förut, kommer fru Nilsson i Sunne att beskriva konkret vad det innebär för pensionärerna.

Vi menar att om del skall genomföras en sådan här lösning måste det vara en helhetslösning, en samtidig lösning. Vi har inle vänt från förra året herr .Äkerfeldt, utan vi håller fast vid det förslag och den syn vi hade förra året och vad vi då uttalade.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Herr FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är tydligt atl även jag behöver reda ut vissa begrepp. Jag förklarade i milt förra inlägg att det var aldrig fråga om från vpk:s sida alt de statliga grundbidragen skall gä till kommunerna så att dessa ohämmat kan lägga pengarna var de vill. Bidragen skall vara lill för all stimulera KBT och ingenting annat. Det råder alltså inte någon skiljaktighet i sak mellan vpk:s motion och socialdemokraternas reservation.

Eftersom centerpartiet förra året var benäget att införa det statliga grundbidraget och också reserverade sig för det tillsammans med folkpartiet, vill jag ställa en fråga lill herr Äkerfeldt: Ansåg herr Äkerfeldt atl ekonomin var bättre förra året? Del måste väl ändå vara så, efiersom han i år skyller på dålig ekonomi, och detta i sin tur måste vara ett underbetyg åt den borgerliga regeringens ekonomiska politik. Den har väl då avslöjat sig, vad jag kan förslå. Den borgerliga regeringen prioriterar hellre försvaret än man ser lill atl kommunerna har möjlighet atl ge pensionärerna dessa bostadstillägg.

Man skulle kunna ställa en fråga till: Om centerpartiet förra året hade fått igenom sin reservation om statliga grundbidrag, skulle man då tagit bort bidragen i år med tanke pä ekonomin?

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Jag har ställt den fråga som jag tror atl det är pä tiden

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

att man ställer, nämligen om samhället har råd all i tälorter i så hög grad prioritera småhus. Jag har också ställt frågan: Vilka blir de sociala och ekonomiska följderna av denna inriktning i framtiden?

Det är ju dyrare ur samhällssynpunkt atl bygga småhus. Det är dyrare ur energisynpunkl därför alt småhus förbrukar myckel mer energi än en genomsnittlig lägenhet förbrukar. Det är också dyrare ur kommunikationssynpunkt och ur marksynpunki - småhus kräver upp till fem gånger så mycket mark som en fierfamiljslägenhet med samma yla osv.

Nu kan man ställa följande fråga: Skulle du vilja tjäna 100 000 kr. på fem år genom atl bo i etl småhus, eller skulle du vilja bo i flerfamiljshus och betala 1 000 kr. i månaden för en trea? Med sädana frågor tror jag man kan få fram en efterfrågan på småhus. Del är otvetydigt så atl villaägaren gynnas pä väldigt många sätt framför hyresgästerna i flerfamiljshus. Han betalar mindre skatt än andra i samma inkomstlagen. Han kan göra ränteavdrag och årligen tjäna upp till 10 000 kr. i minskad skatt. Han får bostadsbidrag förmånligare än andra, eftersom han får dra av 4 000 kr. från sitt "underskoll" - i realiteten av sina boendekostnader - innan detta bidrag beräknas. Han kan tillgodoräkna sig den långsiktiga vinsten på de statliga räntesubventionerna, och han får bidrag från kommunerna, eftersom kommunerna subventionerar varie småhus med 20 000 kr. eller mer. I Stockholm subventionerar kommunen t. ex. varie år lomträttsavgifterna med 40 milj. kr.

Men den allra största förmånen för villaägarna är inflaiionsvinsten. Man kan fä en arbelsfri och praktiskt taget skattefri vinst på upp till 20 000 kr. om året, eller 100 000 kr. pä fem år.

Alla dessa förmåner pekar i samma riktning, nämligen att ju dyrare en bostad är ur samhällsekonomisk synvinkel, desto mindre andel av de verkliga koslnaderna bärs av de boende. Det är alldeles självklart, herr Äkerfeldt, atl ett sådant system, som vi från vpk:s sida angriper, driver fram en efterfrågan på bostäder som ur samhällsekonomisk synpunkt är kostsam men som för den enskilde är fördelaktig, eftersom han själv slipper betala de verkliga kostnaderna.

Hen ÅKERFELDT (c) kon genmäle:

Herr talman! Vi har hört fru Lantz räkna upp alla nackdelar med småhus. Jag skulle kunna hemfalla åt att räkna upp nackdelarna med del kollekliva boendet, men jag skall inle göra del. Jag vel atl del kollekliva boendet också har förtjänster.

Det fina med alt ha två former av boende är alt det skall vara valfrihet mellan dem, sä alt alla skall kunna välja fritt. Jag tycker att vi kommil så långt i valfrihet härvidlag att vi kan vara nöjda etl lag men därmed inte slä oss till ro inför kommande reformer. När vi genomförde bo-stadsreformen 1974 deklarerade emellertid dåvarande bostadsminisiern alt vi hade nått praktiskt laget jämställdhet.

Till de saker som fru Lantz räknar upp hör tomträtten bland alla subventionsposter med 40 miljoner i Slockholm. Är del inle då litet märkligt

att man, mol bakgrund av gällande regler i fråga om tomträtten, från vänsterparitel kommunisternas sida ivrigt varie år reklamerar för ännu mera tomträtt, vilket mäste leda till ännu större subventioner?

Herr Franzén säger atl del var inte bäitre ekonomi förra året än nu. Det hävdar jag atl det var; framför allt hade vi inle samma behov av att prioritera sysselsättningen.

Sä ställde herr Franzén den något provokativa frågan hur det hade gått i är, om vi fått igenom förslaget förra året. Ja, det är bara att hänvisa lill vad vi lovade i valrörelsen beträffande sociala reformer, i polemik mol dem som hävdade molsalsen: Vi skall inte riva upp några sådana. Och vi har naturligtvis inle rivit upp dessa heller, utan del hade blivit fråga om en omprioritering i det fallet.

Fru Dahl framhärdar i sitt påståeende alt det är socialdemokratin som håller fast vid pensionärernas bästa i likhet med föregående år. Jag har litet svårt att förstå det. Jag kan förstå fru Dahl så långt som all hon håller fast vid den principiella bindningen mellan de två-reform-steg som boendeutredningen föreslog skulle genomföras på en gäng. Vi har däremot inte hållit lika hårt på den kopplingen, utan vi har velat ta det steg som med hänsyn lill resurserna var lättast alt ta. Och det mäste vara lättast atl genomföra det som vi nu har föreslagit och som vi har enats om i utskottet, för just den kopplingen kostar totalt ett hundratal miljoner, medan det kostar betydligt över 1 miljard alt genomföra nästa steg.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Förra året uttalade vi när det gällde den här reformen för pensionärerna atl del behövdes en helhetslösning bäde för all fä med alla och för atl skapa solidaritet och jämslälldhel inom pensionärskollektivet. Vi ville också få en lösning av kosinadsfördelningsfrägorna och inte minst av frågan om jämslälldhel mellan skilda kommuner, som ju är i mycket olika situationer. Vi sade alt del var ytterst angeläget atl klara situationen för den grupp pensionärer som hade del allra besvärligast och som del var ur social synpunkt mest angeläget atl hjälpa. Del var gruppen deltidspensionärer och vissa med änkepension, som tidigare blev myckel ofördelaktigt behandlade. Den socialt angelägna gruppen förde vi alltså fram.

När ni nu vill gä fram med en dellösning för ni fram den grupp som det är billigast alt hjälpa och som samtidigt är i elt bäitre läge än den myckel slora grupp av pensionärer som slälls utanför den här reformen. Och det, herr talman, tycker jag ändå är ell uttryck för de skilda värderingar som vi trots allt har och som tydligt illustrerar vad det är för länkande som ligger bakom en borgerlig regerings handlande jämfört med en socialdemokratisk regerings.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Del finns brisler-och del har jag påpekat här i kammaren

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

inte bara i dag utan även tidigare - i våra fierfamiljshusområden och i det kollektiva boendet. Anledningen är ju atl man inte har satsat pä denna boendeform. Det är därför som vi frän vpk:s sida har krävt atl bidraget till förbättring av boendemiljöerna skall ökas myckel mer än vad som föreslås i budgetpropositionen. Delta är vi ensamma om att kräva. Vi föreslår atl det för ändamålet skall ulgå 60 miljoner i stället de 35 miljoner som regeringen förordar.

Vi har också föreslagit alt bostadsstyrelsen skall fä 25 milj. kr. för alt stimulera till elt ökal kolleklivhusbyggande och för alt utreda formerna för detta boende.

Det föreligger, herr Äkerfeldt, enorma orättvisor mellan olika typer av boende. På dessa orättvisor tjänar höginkomsttagare och villaägare. Ju dyrare, desto mer tjänar man till följd av subventionssystemet. Ju dyrare villa man väljer, desto mindre behöver man betala. På de här orättvisorna förlorar de människor som bor i flerfamiljshus, för del är de som fär betala för småhusboendet, och de gör del via sin skattsedel. Del är de här orättvisa skillnaderna när det gäller kostnaderna som vi har påpekat och som vi hävdar att man mäste la bort.

Hen ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lantz återkommer lill de "enorma" orättvisor som existerar mellan de här boendeformerna. Jag har litet svårt alt förstå alt de blivil så enorma under de här åren, efiersom vi 1974 var praktiskl laget eniga om att de utjämnats. Det vore intressant att höra fru Lantz redogöra för hur det skulle gå om man skulle höja kostnaderna för småhusboendet. Jag kan förslå att det ligger en del i resonemanget när det gäller de verkliga höginkomsttagarna, som ju kan ha en viss nytta av ränteavdragen. Vi vet alt det av andra skäl är svårt all göra en reform. Men låt oss experimentera med tanken att vi skulle göra det. Hur går det för de många tusen småhusägare som har marginalskatter på omkring 55 96, om man skulle höja kostnaderna för dem? De tjänar minsann inte på sina ränteavdrag i detla fall. De kommer ju att förlora. Skall de ställas på bar backe? Frän olika partier talas del ofta om att småhusägarna är deras folk, men jag tolkar det här som all småhusägarna i varje fall inte är vpk:s folk.

Fru Dahl kom fram till att skillnaderna mellan oss gäller prioriteringen av de här tvä reformerna som i och för sig är rätt vikliga. Jag skulle vilja säga att är inte skillnaden siörre bör vi nog kunna gå jämsides framåt när det gäller reformer på det här området.

Herr talmannen anmälde all fru Lanlz anhållit att lill protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr talmannen anmälde atl fru Lanlz anhållit alt till protokollet få antecknat att hon inle ägde rätt lill ytterligare replik.

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! Är bostaden en rättighet eller en handelsvara? Del är titeln på en bok, som kritiskt lar upp en rad frågeställningar inom bostadspolitiken. ABF-Forum 1977 förläggs lill Karlstad, och under en av dagarna tas bl. a. bostadsfrågan upp. Rubriken lyder:' Som man bygger fär man leva. Herr lalman! Bakom denna rubrik döljer sig en rad frågeställningar som berör vardagen, boendet och de verkningar som bostadsalternativet kan leda till. Jag skall närmast ta upp frågan från lokal synpunkt.

Småhusbyggandet tenderar att öka i en omfattning som vi aldrig förr skådat, och detta medför trots allt en växande orättvisa och en ökning av segregationen i boendet. Värmlands län är enligt den senaste statistiken det län som har den högsta andelen småhus i landei. Inte mindre än 54 % av länels totala bostadsbestånd utgörs av småhus. Kommunerna slåss sinsemellan om höginkomsttagarna, som färdas långa sträckor för att på allt sätt komma i åtnjutande av de förmåner som "högstbjudande kommun" kan ge. Kriget är i gång mellan kommunerna och byggnadsföretag och smarta försäljare. Detta har ofta till följd att mänga småhusområden byggs ulan rimlig närservice för de boende. Efter en lid märker de nyinflyttade att det inte var så bra som de trodde. Så är karusellen i gäng, och man flyttar till en annan kransort, där man får en chans lill en bostad. Ofta leder detta lill en spekulationsvåg av villabyggande, som kommunens medborgare dyrt fär betala. Oavsett om man bor i småhusområde eller flerfamiljshusområde får man en miljö som inle gagnar någon av kommunens medborgare.

Herr talman! Jag satt och lyssnade till herr Strömbergs i Botkyrka inlägg, och jag fann alt det i princip var en plädering för bifall till reservationen 3. Men, herr Strömberg, politik är ju inte bara att vilja. Politik är också att i konkret handling visa vad man tänker göra. Jag tänkte något beröra anvisningsrätten för bostäder och hur vi i min hemkommun, i Karlstad, upplever lägel i del avseendet.

Situationen är sådan all kommunen i dag formligen ropar efter instrument för att klara bostaden åt vissa av kommunens invånare. Sociala myndigheter är ense om att vissa grupper av kommuninvånare måsle ges förtur. De måste helt enkelt ha rätt till en bostad. En möjlighet till s. k. kvotering synes i vissa fall vara enda utvägen att kunna ordna bostad åt vad vissa människor i dagligt tal kallar "problemfamiljer".

Bosladsminister Friggebo var nyligen i Karlsiad och deltog i en debatt om den aktuella situationen. Enligl tidningsreferat sade en av deltagarna i paneldebatten - för övrigt företrädare för de privata bostadsföretagen - följande:

Begär inte atl vi i de privata bostadsföretagen skall klara bostäder åt dem som har det svårt i samhället. Vi har ansvar för de hyresgäster som sköter sig på etl exemplariskt sätt.

Trots detta är regeringen nu beredd att ge 45 milj. kr. lill företrädare för denna kategori, utan några som helst utfästelser om och krav pä socialt ansvar.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Herr talman! Efter de orden kan del väl inte vara någon som helst tveksamhet om det viktiga i kravet att samhället måste träda in och lagstiftningsvägen ge kommunerna möjlighet att ordna bostad åt människor som i åratal sökt sådan och som kanske nästan inte har tak över huvudet.

Enligt tidningsreferatet ansåg bostadsminisiern att det nu på allvar måste diskuteras en lagstiftning, och samma företrädare för del privata bostadsföretaget fällde då orden: Kom med lagstiftning så vi vet vad vi skall räua oss efter!

Efiersom bostadsministern är närvarande i kammaren vill jag ställa följande fråga lill henne: På vilket diskussionsstadium befinner sig de konkreta förhandlingarna i dag?

Jag vill i detta sammanhang hänvisa till en trebetygsuppsats i sociologi, som gjorts av ett par högskolestuderande i Karlstad. Jag rekommenderar kammarens ledamöter och inte minst den borgerliga majoritetens företrädare, inklusive regeringsledamöter, att ta del av trebetygsuppsatsen för att pä så sätt fä ett dokumenterat material som underlag för en lagstiftning.

Herr Äkerfeldt tog upp frågan om KBT-lillägg, och även jag skall något beröra detla spörsmål, som utförligt har beskrivits av Birgitta Dahl.

Jag bor i ett skogslän, Värmland, som drabbats av en befolkningsminskning under perioden 1950-1974 på 12 000 personer, människor som befann sig i produktiv ålder. I vissa kommuner i de västra och norra delarna är ungefär var femte person 65 år eller däröver. Kommuner med låga KBT-belopp återfinns ofta i skogslänen och i de regioner som ofrivilligt drabbats av en mycket stark utfiyttning.

Man frågar sig i detta sammanhang vad som är centerns egentliga filosofi. Centern säger sig nämligen ofta vilja vara något av glesbygdernas företrädare och vill utåt sett framstå som ell parti, som värnar om människor i glesbygd. Varför ansluter man sig då inte till de krav som vi för fram i vår motion? Majoritetens förslag är ett steg i rätt riktning men lämnar trots allt många pensionärer i kommuner med låga KBT-belopp utanför. De konkreta kraven i motionerna 231 och 1282 är betydligt bättre. En lagfäst grundnivå är hell i linje med vad Pensionärernas riksorganisation krävt och läcker även de av Elvy Nilsson m. fi. i motionen 231 framförda kraven.

Reservationen 9 tar upp frågan om förbättringslån. Vi socialdemokrater anser att kraven i molionen 304 av herr Olsson i Edane m. fi. är väl ■grundade. Bosladssiyrelsen har följt en konsekvent linje. Styrelsen menar alt en höjning är berättigad och föreslår att gränserna höjs lill 21 000 kr. för ensamstående och 26 000 kr. för makar. Departementschefen och den borgerliga majoriteten i utskottet är ense om att en höjning för ensamstående inle är berättigad. Vi socialdemokrater kan inle finna någon som helst anledning alt särskilja ensamstående och makar, och vi anser i likhet med bostadsstyrelsen alt en rättvis och samtidig höjning bör ske i båda fallen.

Herr lalman! Jag skulle gärna vilja ha en förklaring frän utskottets talesmän hur man kan stå till svars för den orimliga sits som man här har intagit och den orättvisa som del blir för den ensamstående i det aktuella fallet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 9.

Under punkten Bostadsanpassningsbidrag behandlas motionen 921. Där föreslås alt kostnadsgränsen pä 15 000 kr. slopas. Motionen avstyrks med den motiveringen att det helt enkelt inte finns någon övre gräns på 15 000 kr. och all högre belopp kan utgå i det enskilda fallet. På denna punkt föreligger politisk enighet, och om riksdagen följer ulskottel är riksdagens ställningstagande mycket entydigt och klart.

Reservationen 10, slutligen, tar upp frågan om bostadsanpassningsbidrag. Motionen har tillkommit på grund av den olika praxis som uppenbariigen tillämpas ute i landet.

Vi socialdemokrater anser alt kritiken är berättigad, och vi har från mänga häll erhållit uppgifter om ell myckel stort och svävande tillämpningsförfarande bland landels länsbostadsnämnder. Vi följer motionärerna och anser att den kritik vi mött ute i landet är berättigad. Den är sä förödande och samstämmig all det är nödvändigt med ett riksdagens uttalande på denna punkt. De borgerliga anser i motsats lill oss all motionskravel inte är nödvändigt och alt en översyn av regelsystemet inte anses motiverad. Pä denna punkt är vi socialdemokrater hell eniga, och vi anser att del är ytterst angeläget med en översyn av nuvarande regler, som syftar till alt en enhetlig praxis tillämpas, oavsett om man råkar bo i Ystad, Korpilombolo eller annan ort eller region i landet.

Herr talman! Med vad här anförts yrkar jag bifall till samlliga s-reservationer som föreligger i civilutskottets betänkande nr 18.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hen ÅKERFELDT (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Persson i Karlstad säger beträffande frågan om bostadsanpassningsbidrag alt vi har haft en svävande behandling ute i de olika länsbostadsnämnderna. Jag tror emellertid att det som man föreslår i den socialdemokratiska reservationen, nämligen centrala direktiv och rekommendationer frän bosladssiyrelsen, inte är lämpligt i detta fall. Här gäller det enskilda individer, var och en med sitt särpräglade handikapp, som kan kräva speciella lösningar. Jag tror alt del bara är i ett fåtal fall som man kan ha sädana centrala likare i den här verksamheten.

Med den ordning som nu tillämpas över 15 000-kronorsgränsen kan man göra en individuell bedömning. Del ger möjlighet att exempelvis i de här fallen rådfråga läkare och orlopeder m. fi. beträffande den bästa utformningen. Detta mäste bli till den bästa nyttan för den som söker bidraget, nämligen atl få miljön i hemmet sä utformad all möjligheterna till den bästa hjälpen blir störst. Jag lycker att vi skall fortsätta pä den vägen. Vad som här sagts om all distribuera erfarenheterna frän en del länsbostadsnämnder ut till övriga länsbostadsnämnder kommer att underlätta arbetet vid bedömningarna.

7 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, in. m.

Jag vill slutligen tillägga att man vid bidrag under 15 000-kronorsgränsen inte skall ställa några speciellt stränga krav på utformningen. Här kommer i stället den sökandes önskemål att i mycket hög grad bli utslagsgivande.

Hen PERSSON i Karistad (s) kort genmäle:

Herr lalman! När det gäller bosiadsanpassningsbidragel föreligger en så massiv och förödande kritik från olika håll ute i landet alt vi anser atl den motion som här har aktualiserats är berättigad. Självfallet kan man inte i alla förekommande fall utfärda alltför centrala direktiv. Men när kritiken är sä förödande har vi från socialdemokratiskt håll ansett alt man bör göra en översyn här och all riksdagen bör göra ett uttalande. Del är anledningen lill vår reservation. Vi tycker inle att det finns någon anledning atl ligga stilla pä det här området.

Fru NILSSON i Sunne (s);

Herr talman! Jag bor i en kommun där nästan var tredje invånare är pensionär, där skattekraften är låg och kommunalskatten är hög och där del kommunala bostadstillägget för pensionärer är 2 000 kr. per är eller omräknat 166:50 kr. per månad. Delta är del bidrag som min kommun orkar all hjälpa en pensionär med till hyran, och det utgör ändock en tung post i den kommunala budgeten. Pensionärerna i min kommun är tyvärr inte ensamma i denna situation. Enbart i Värmland har sju kommuner mellan 2 000 kr. och 3 000 kr. i bostadstillägg. Kommuner av glesbygdskaraktär har genomgående låga bostadstillägg, framför allt beroende på att pensionärerna utgör en så stor andel av befolkningen. Della medför att pensionärerna i dessa kommuner inle kan efterfråga bostäder i del nyare och dyrare bostadsbeståndet utan är hell hänvisade till äldre och omodernare bostäder. Della är självfallet högst otillfredsställande.

Nu har regeringen i budgetpropositionen föreslagit en förbättring för vissa pensionärsgrupper - nämligen för dem som har en liten sidoinkomst jämte folkpensionen och som alltså kan jämställas med låginkomsttagare utan barn. Denna kategori får nu tillgodoräkna sig del s. k. slatskommunala bostadsbidraget, men - tyvärr - de folkpensionärer som endast har sin folkpension och sitt pensionstillskott, alltså de som allra bäst skulle behöva en förstärkning, de får inte räkna sig till denna kategori.

Och nu skulle jag vilja be om ett råd av bostadsministern eller av utskotlsmajoriielens företrädare. Vad skall jag svara det pensionärspar hemma i Sunne, som bara har sin folkpension och sitt pensionstillskott, pä frågan varför de får mindre bidrag till sin bostadskostnad än deras grannar, som också är pensionärer men som har en mindre sidoinkomst jämte pensionen och som bor vägg i vägg i en exakt lika lägenhet?

Hyran för deras tvårummare är 700 kr. per månad. Del första paret fär det kommunala bostadstillägget, som alltså är 2 000 kr. om året eller 166:50 kr. per månad. Alltså betalar de en hyra pä 533:50 kr. per månad.

Grannen, som har en inkomst på upp lill 29 000 kr. per år, får det s. k. statskommunala bostadsbidraget. Och det innebär alt han får en grundhyra pä 350 kr. i månaden samt all han betalar 20 % pä återstoden, vilket gör 70 kr. - alltså en sammanlagd hyra på 420 kr. per månad.

Tala om för mig hur jag skall förklara för dessa folkpensionärer varför de, som har en mindre inkomst att leva pä - alltså enbart folkpensionen och pensionstillskottet - skall få 166:50 kr. i bidrag av samhället till hjälp för sin bostadskostnad, medan det andra pensionärsparet, som har en inkomst vid sidan av pensionen, skall få 280 kr.!

Regeringen har lagil en liten del av vad som föreslogs i boende- och bostadsfinansieringsutredningarna, dä den öppnade möjligheterna för folkpensionärer utan barn atl få statskommunalt bostadsbidrag dä detta ger ell gynnsammare ulfall än det kommunala bostadstillägget. Delta är bra. Men regeringen har inte följt utredningarnas förslag om att detta skulle kombineras med ell grundbelopp på 400 kr. per månad. Del är därför som det nu liggande förslaget slår sä snett som jag här har relaterat. Detta förhällande måste enligt min mening snarast möjligt rättas lill.

I molionen 231 har vi påtalat della missförhållande och också yrkat pä all man gör en översyn av pensionärernas bostadsstöd för atl åstadkomma siörre likformighet kommuner emellan. Det är inle rimligt med del förhållande som i dag råder, alt pensionärernas standard skall vara beroende av pä vilken sida om en kommungräns de är bosatta, men del blir ännu orimligare med det nu liggande förslaget, då stödet dessutom kan utfalla olika i samma fastighet beroende på om man får kommunalt bostadstillägg eller statskommunalt bostadsbidrag.

De socialdemokratiska ledamöterna av civilutskottet har i reservalionen 7 bl. a. uttalat att "elt system bör utformas sä att i pensionärernas bosiadsbidragssystem byggs in en garanterad grundtrygghet sami all systemet konstrueras så all kommuner med många pensionärer och låg skattekraft kommer atl ges möjligheter att erbjuda högre bostadsbidrag än f n.". Detta är hell i enlighet med intentionerna i vår motion, och jag ber därför, herr lalman, au få yrka bifall till reservationen 7.

Reservationen 9 utmynnar i etl yrkande om bifall till motionen 304 av herr Olsson i Edane m. fi., där man kräver att inkomstgränsen för de räntefria och stående förbättringslånén för pensionärer uppräknas även när del gäller ensamstående. Det är fullkomligt oförklariigt att regeringen, och nu också utskoitsmåjoriielen, stannat för förslaget all höja inkomstgränsen för makar men inte för ensamslående. Bostadsstyrelsen hade ju också, som herr Persson i Karlstad nyss antydde, i sin anslagsframställning yrkat på att inkomstgränserna för alla sökande skulle uppräknas. Jag yrkar därför bifall lill reservalionen 9.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Hen NILSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Det finns i dag oroande tendenser på hyres- och bostadsmarknaden. Kostnaderna inom bostadsproduktionen har ökal myckel snabbi under

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

de senaste åren. På mindre än tre år har byggkostnaderna stigit med ca 40 96. Tendensen har varit särskilt påtaglig det senaste halvårel. Följden har blivit att man i dag tvekar att sälla i gång nya bostadsprojekt. Och detta sker samtidigt som vi har bostadsbrist i vissa delar av landet.

De stigande byggkostnaderna - som kanske dock inte är generella för hela landet - har lett lill stora hyreshöjningar de senaste åren. Årets hyresförhandlingar kommer att bli mycket besvärliga, och situationen förbättras inte av den borgerliga ireparliregeringens inflationsskapande ekonomiska polilik.

Det föreligger i dag en betydande skillnad mellan de faktiska produktionskostnaderna och de lån som erhålls lill subventionerad ränta; Mellanskillnaderna måste finansieras till höga kapitalkostnader - korta lån och höga räntor - och hyrorna blir därför höga. Vidtas inga snabba åtgärder går vi mot en ny problemsituation på bostadsmarknaden.

Det är mol den här bakgrunden man skall se motionen 1976/77:421, där det begärs en skyndsam utredning om förändringar i den statliga bostadsfinansieringen för alt möta den kraftiga stegringen av produktionskostnaderna.

Herr lalman! Jag har ingen anledning atl polemisera mot utskottets skrivning. Utskottet avstyrker motionen men framhåller att det förekommer en snabb uppgång i byggkostnaderna och förordar att belåningen knyts lill produktionskostnaden. 1 det sammanhanget hänvisar man lill en utredning.

Det är emellertid ofattbart att den borgerliga majoriteten i dagens situation väljer au lägga pengar på förmånligare lån till enskilt ägda hyreshus. Följden av elt sådant beslut blir ökade vinster för privatägare av hyreshus men inga som helst förbättringar för hyresgästerna. Detla gör man alltså i en från samhällsekonomisk synpunkt problematisk situation.

Herr talman! Sammanfattningsvis: Jag ville i molionen peka på att del gäller att snabbi försöka lösa problemen med ökade byggkostnader och alltför stora hyreshöjningar. Vi fär hoppas att utskottels skrivning innebär att riksdagen inom en snar framtid får ta ställning till förslag beträffande bostadsfinansieringssystemet.

100

Hen ÖSTRAND (s):

Herr talman! Lördagen den 19 februari i är kunde man läsa följande i Aftonbladet: "Villaägare tjänade 100 000 kr. på sina hus - ulan att ens flytta in. I ett bostadsområde söder om Göteborg har 30 husägare tjänat omkring 100 000 kronor var ulan minsta ansträngning.

De sålde sina nya hus utan alt ens ha bott i dem.

De kunde tjäna sig grova pengarna tack vare att de ställ i den kommunala huskön. De fick köpa husen på förmänliga villkor och sålde dem sedan direkt - med upp till 140 000 kronors vinst."

Herr talman! Mol bakgrund av detta citat är det tillfredsställande atl civilutskottet i betänkandet nr 18 har tagit en av mig och Ivar Nordberg

väckt motion, nr 934, till utgångspunkt för ett tillkännagivande om en utredning beträffande spekulationer pä villamarknaden. Vi är självfallet glada för atl utskottet enhälligt ställt sig bakom betänkandet på den här punkten utan några partitaktiska markeringar. Det är utmärkt alt riksdagen pä sä sätt kräver praktiskl handlande av den nya regeringen. Tidigare har det i stort sett rört sig om allmänna uttalanden till tidningarna frän det ansvariga statsrådet.

Vi är särskilt glada för den här behandlingen eftersom motionen ingår i en serie motionsinitiativ frän samma häll. I en motion, 1973:234, log jag och fru Thunvall upp frågan om de oskäliga kapitalvinsterna vid försäljning av vissa statsbelänade småhus. Utskottsmajoriteten (s och vpk) begärde enligl civilulskottets betänkande 1973:19 en utredning, och riksdagen fattade beslut i enlighet härmed, medan de borgerliga gick pä linjen att alla problem löser sig om man bygger tillräckligt många småhus. Boendeutredningen fick uppdraget. I en senare motion, 1974:346, kompletterade vi våra förslag, och molionen i dessa delar överlämnades lill boendeutredningen enligl civilutskottets förslag i dess betänkande 1974:14.

Boende- och bostadsfinansieringsuiredningarna log upp frågan om köpeskillingsprövning i betänkandet SOU 1974:17 Solidarisk bostadspolitik. Utredningen redovisade läget och kommunernas olika försök att med skilda medel värja sig mol denna utveckling. Utredningens majoritet föreslog den köpeskillingskontroll som sedan genomfördes. Borgerliga reservanter, bland vilka till viss förvåning fanns även civilulskotlels nuvarande ordförande, hänvisade dock fortfarande till lagen om tillgäng och efterfrågan.

Utredningarna konstaterade emellertid all det fanns ett ytterligare utredningsbehov - något som CivilutskoUet nu knutit an till. Det har ju blivil så alt kommunerna pä olika sätt tagit fasta pä möjligheter som de ansett sig finna för alt få ett grepp om denna osunda del av småhusmarknaden. Jag hoppas nu att man inom bostadsdepartementet snabbt sätter i gång med alt aktivt kartlägga situationen och dessutom ger kommunerna en översikt av de rättsliga möjligheter de har till olika ingripanden. Utredningen fär sedan ge svaret på frågan om vi behöver nya instrument i del här renhällningsarbetet.

Herr talman! Till slut vill jag bara göra etl påpekande. Utredningarna noterade att förhållandena vid snar försäljning av bostadsrätter i vissa fall kan likna förhållandena på småhusmarknaden. Det fanns enligl utredningarnas mening skäl att med uppmärksamhet följa den frågan. Utskottet säger enhälligt i belänkandet nr 19, som vi också behandlar nu, att frågan om en priskontroll av bostadsrätten anknyter lill allmänt bostadspolitiska utgångspunkter pä elt sådant sätt atl utvecklingen pä denna marknad bör noga följas. Den satsen är ett påpekande med sådan tyngd att det bör allvarligt beaktas när man nu i departementet drar upp riktlinjerna för utredningsarbetet pä villasidan.

Herr lalman! Jag har inget särskilt yrkande i denna fråga.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

101

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Herr MATTSSON (c):

Herr lalman! Om sanningen skall fram, herr Östrand, är det inte sanning allt som står i Aftonbladet. Del är därför civilutskoitet vill ha ell korrektare underlag.

Hen ÖSTRAND (s):

Herr talman! Det är klart, herr Mattsson, alt inte allt är sant som står i Aftonbladet. Allt som står i Expressen är inle heller sant. Men vad som är sant är alt del pågår en osund spekulation i småhusbyggande. Det är mol den bakgrunden som det är tillfredsställande att nu ett enigt civilutskott - även de borgerliga partierna - har ställt sig bakom kravet på utredning i den här frågan. Det är det som är tillfredsställande, herr Mattsson, och del var det som föranledde mitt inlägg.

Överiäggningen var härmed slutad.

Civilutskottets betänkande nr 18

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskoliets motivering till den del den berörs i reservationen nr 1. Därefter företas utskottets hemställan och därtill hörande motivering till avgörande momentvis.

Utskotlels motivering till den del den berördes i reservationen nr 1 av herr Bergman m.fl.

Propositioner gavs på dels godkännande av utskottets motivering, dels godkännande av den i reservationen nr I anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner civilutskottets motivering i betänkandet nr 18 till den del den berörs i reservationen nr 1 av herr Bergman m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen anförda motiveringen.

102

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143

Nej - 133

Avstår - 1

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 931 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller civilulskotlels hemställan i betänkandet nr 18 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 931 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 10

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 och 7

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 3 och 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 931 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 10

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

103

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herr Bergman m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal förja-propositionen. Då herr Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 143 Nej - 133

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 3 av herr Bergman m. fl. samt 3:o) molionen nr 305 av herr Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Bergman begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Lanlz begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 6 antar reservationen nr 3 av herr Bergman m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 305.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då fru Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 128

Nej - 10

Avstår - 138

104

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av herr Bergman m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal förja-propositionen. Dä herr Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 143 Nej - 132

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1293 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i belänkandet nr 18 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1293 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat: .

Ja - 264

Nej - 9

Avstår - 1

Mom. 9-11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Herr TALMANNEN; Propositioner ställs först beträffande utskotlels hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels hemställan i motionen nr 1293 av herr Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt" votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

105

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i motionen nr 1293 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 9

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 4 av herr Bergman m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren godkänner civilulskottets motivering i betänkandet nr 18 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 4 av herr Bergman m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143 Nej - 131

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 13 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Bergman m.fl.

106

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 143 Nej - 131

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Mom. 14-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 17

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 415 av herr Claeson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 17 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 415 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej - 10

Mom. 18-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 22 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 6 av herr Bergman m. fl.

107

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Ja - 143 Nej - 132

Mom. 23-30

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

Mom. 31 och 32

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 426 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 31 och 32 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 426.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 9

108

Mom. 33

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 7 av herr Bergman m. fi. samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 422 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Bergman begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Franzén begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskotlets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 33 antar reservationen nr 7 av herr Bergman m.fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 422 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 127

Nej - 9

Avslår - 138

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskotlets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 33 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 7 av herr Bergman

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä herr Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 142

Nej - 131

Avslår - 1

Mom. 34

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 422 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 34 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 422 i motsvarande del.

Ja - 263 Nej - 11

Mom. 35-39

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

109

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Mom. 40

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 422 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 40 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 422 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej - 9

Avstår - 1

Mom. 41

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 422 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 41 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 422 i motsvarande del.

Ja - 266 Nej - 9

Mom. 42

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Bergman m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

110

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 42 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen, nr 8 av herr Bergman m.fl.

Ja - 143 Nej - 132

Mom. 43

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 931 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i belänkandet nr 18 mom. 43 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 931 i motsvarande del.

Ja - 265 Nej - 9

Mom. 44

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 45

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1293 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 45 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1293 i motsvarande del.

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Ja - 266 Nej - 9

112

Mom. 46

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 47

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 47 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä herr Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 142 Nej - 131

Mom. 48

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 49

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Bergman m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i belänkandet nr 18 mom. 49 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 10 av herr Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens' ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143 Nej - 131

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Mom. 50

Propositioner gavs pä bifall till dels utskoliets hemställan, dels molionen nr 425 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i belänkandet nr 18 mom. 50 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 425.

Ja - 263 Nej - 12

Mom. 51-56

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 57

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 931 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 57 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 931 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä fru Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 9

Avstår - 3

8 Riksdagens protokoll 1976/77:101-103

113

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag lill bostadsbyggande, m. m.

Mom. 58-60

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Civilutskottets betänkande nr 19

Mom. I

Herr TALMANNEN: Utskottets hemställan företas till avgörande på sådant sätt att propositioner slälls särskilt i fråga om vart och ett av de motionsyrkanden som behandlas i detta moment.

114

Motionen nr 168 av herr Werner m. fl.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels denna motion, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i belänkandet nr 19 mom. 1 såvitt avser motionen nr 168 röstar ja. den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen.

Ja - 263 Nej - 10

Molionen nr 423 av herr Werner rn. fl.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels denna motion, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 1 såvitt avser motionen nr 423 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen.

Ja - 264

Nej - 9

Avslår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 549 av herr Claeson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottets hemställan i belänkandet nr 19 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 549.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 264 Nej - 10

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 916 av herr Claeson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 916.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 9

Civilutskottets betänkande nr 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 917 av herr Claeson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i belän
kandet nr 20 röstar ja, '
den det ej vill röstar nej. '
Vinner nej har kammaren bifallit uiskotlets hemställan med den ändring
däri som föranleds av bifall till motionen nr 917.

115

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anslag till bostadsbyggande, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej - 9

116

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill kl. 19.30.

§ 12 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1976/77:113 om körkortslag

1976/77:115 om åtgärder för all underlätta företagens uppgiftslämnande m. m.

1976/77:116 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

1976/77:121 om ändring i 16 kap. brottsbalken, m. m.

1976/77:123 med förslag lill konsumentkrediilag m. m.

1976/77:124 om godkännande av den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism, m. m.

1976/77:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1976/77

1976/77:126 om ändring i kapitalläckningsreglerna för bankinstituten

1976/77:127 om upphävande av statlig myndighets skyldighet alt anlita Post- och Kredilbanken, PK-banken

1976/77:128 med förslag till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m. m.

1976/77:130 med förslag till riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet

1976/77:131 om fortsatt valutareglering m. m.

1976/77:132 om ändring i utlänningslagen (1954:193)

1976/77:133 om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m. m.

1976/77:134 om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

§ 13 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:1538 av herr Andersson i Södertälje m.fl. med anledning av propositionen 1976/77:109 om aktiekapitalets storiek

1976/77:1539 av herr Ollén med anledning av propositionen 1976/77:110 om ändring i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor, m. m.

§ 14 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 30 mars

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anmälan av interpellationer

1976/77:128 av herr Johansson i Skärstad (c) lill herr justitieministern om bilburen högtalarreklam;

Åren 1976 och 1977 har talesmän för Lulherhjälpen i skrivelse lill en polismästare i god tid hemställt om tillstånd alt köra omkring i samhället någon dag i april med högtalarutruslad bil och göra reklam för och uppmana lill insamling av medel till organisationens hjälpverksamhet. Denna hemställan har båda gångerna avslagits av polismästaren med hänvisning till olägenheterna ur miljö- och trafiksäkerhelssynpunkt. Däremot ansåg polismästaren alt det var möjligl all ge tillstånd för sådan högtalarreklam vid valmöte eller förstarhajdemonsiration.

Polismästarens avslag har överklagats i skrivelse till regeringen, som dock lämnai skrivelsen utan åtgärd.

Man kan fråga sig om miljö- och trafiksäkerheisriskerna verkligen är större i april än den 1 maj. Med detta förfarande kan man fä intrycket all miljö- och trafiksäkerheisriskerna är större med en ideell organisation som arrangör än med etl politiskt parti. Är delta en bedömning som delas av regeringen, eller har hela ärendet bara behandlats som en skrivbordsfråga och handlagts enligl ren rutin?

För att få klarhet i om en ideell organisation verkligen behöver finna sig i en polisiär befattningshavares subjektiva bedömning i sådana här fall och för att få klarhet i om regeringen vid överklagande av dylika ärenden behandlar dem rutinmässigt och anser att varie slag av utredning är överflödig vill jag fråga herr justitieministern:

1. Anser justitieministern alt riskerna i samband med bilburen högtalarreklam är siörre när sådan reklam genomförs av en ideell organisation än när den genomförs av en politisk organisation?

2. Anser justitieministern alt det är ell riktigt förfarande, att en polisiär befattningshavare med åberopande av miljö- och trafiksäkerhetsrisker avslår en hemställan om bilburen högtalarreklam fören hjälporganisations insamling till hjälpbehövande men kan länka sig atl ge tillstånd till organisationer med annal syfte?

3. Kommer justitieministern alt medverka lill alt en förnyad ansökan om bilburen högtalarreklam i samband med ideell organisations hjälparbete ett kommande är beviljas?

1976/77:129 av fröken Hörlén (fp) till fru statsrådet Mogård om behovet av god allmänbildning i gymnasieskolan:

117

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anmälan av interpellationer

118

I direktiven lill 1961 års gymnasieulredning framhöll dåvarande ecklesiastikministern Edenman starkt behovet av atl utredningen i inledningsskedet gav sig i kast med uppgiften alt analysera vad han skulle vilja kalla "den gymnasiala utbildningens egenvärde och dess samhällsnytta". Ecklesiastikministern fortsatte: "Med del första begreppet åsyftar jag del mätt av allmänbildning, som varie slag av gymnasial utbildning bör ge den studerande." Och vidare: "I varje utbildnings egenvärde ligger också det resultat som, oavsett utbildningens specifika inriktning, en aktiv studiefostran medför för mognadsprocessen, exempelvis i form av förmåga till säker och kritisk bedömning och till konstruktivt tänkande."

I begreppet "utbildningens egenvärde" lade alltså ecklesiastikminister Edenman in såväl allmänbildning som personligheisutveckling och rne-nade, enligt min åsikt fullt riktigt, alt en analys av delta utbildningens egenvärde är lika väsentlig som en analys av utbildningens samhällsnytta.

I propositionen som följde 1964 talade samma statsråd om gymnasieskolans uppgift och menade alt den var iväfaldig. Dess specifika uppgifi är att tjäna som grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt för omedelbar yrkesutövning. "Gymnasiet har därtill", säger han, "en personlighetsuivecklande uppgift, som är generell för alla skolformer för ungdom och vars betydelse underslrukils genom fixering i skollagen." Den paragraf i skollagen som åsyftas är givetvis målparagrafen, där det heter; "Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja deras utveckling lill harmoniska människor och lill dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar." Riksdagen anslöt sig sedan till och underströk starkt departementschefens uttalande om gymnasiets personlighetsuivecklande uppgift.

Besluten om den nuvarande skolan har alldeles tydligt präglats av strävan atl tillgodose elevernas behov av såväl allmänbildning som förberedelse för yrkeslivet, vare sig detla tar vid omedelbart efter avslutad skolgång eller senare efter ytterligare vidareutbildning. Jag tar för givet att så också måste bli fallet i fråga om de beslul som skall fallas en gång när 1976 års gymnasieutredning blivit färdig med sitt arbete. Del är emellertid inle säkert att det som alla anser vara självklart alltid blir klarl utsagt.

Granskar man de direktiv som är givna för den nu sittande gymnasieutredningen finner man atl de är mycket utförliga vad gäller direkl eller indirekt yrkesförberedande utbildning. "Elt huvudmål för kommittén bör vara all finna en sådan organisation för gymnasieskolans utbildning", heter det, "att det inom alla studievägar finns både yrkes-förberedande och studieförberedande inslag, varigenom alla som genomgått gymnasieskoleutbildning skall vara förberedda både för all gå ut i förvärvslivet och för atl fortsätta med studier." Även de tilläggsdirektiv som givils under innevarande år betonar vikten av atl del inom alla studievägar finns både yrkesförberedande och studieförberedande inslag.

Detta finner jag hell i sin ordning. Samhället skall givetvis se lill att alla dess medborgare blir så väl förberedda som möjligl för sin kommande arbetsinsats. Vad jag emellertid efterlyser är en starkare betoning av målsättningen all utbildningen i gymnasieskolan skall vara allmänbildande och personlighetsuivecklande, med andra ord en inriktning mol del som i direktiven till 1961 års gymnasieutredning talades om som "det mått av allmänbildning, som varie slag av gymnasial utbildning bör ge den studerande".

Det är naturligtvis viktigt, alt eleverna blir väl rustade för sin kommande yrkesutövning, men det är också viktigt atl den enskilda människan får så goda förutsättningar som möjligl att allsidigt utvecklas till en harmonisk personlighet. Gymnasieåren är myckel betydelsefulla för personlighetsulvecklingen. Det är därför av väsentlig betydelse, att ungdomarna jusl under dessa år får stoff atl arbeta med som hjälper dem att utvecklas som människor, oavsett vilken inriktning i yrkeshänseende de på längre eller kortare sikt valt för sina studier. Många mänskligt-existentiella frågor reser sig tidigt, frågor om döden, om livets mening och mål, frågan om skuld osv. Sådana frågor kräver svar, som gymnasisten ofta har svårt att pä egen hand ge. Ämnen som t. ex. liiteralurhistoria, psykologi, religionskunskap kan bidra till alt eleverna lättare förstår sig själva och bättre kan lösa sina personliga problem.

Ofta räcker språket inle till för alt uttrycka känslor och stämningar. Ett barn söker spontant att i form och färg och ton ge uttryck för sin skapande fantasi. Estetiska ämnen som teckning och musik på gymnasienivå kan bidra lill all fiera människor också som vuxna i form av någon skapande verksamhet kan balansera en yrkesutövning som inte är helt tillfredsställande för personlighetslivel.

Jag anser det vara angeläget att den gymnasieutredning som nu är tillsatt medvetet arbetar för atl framtidens gymnasieskola skall kunna ge alla sina elever en god allmänbildning som grund för en allsidig och harmonisk personligheisutveckling.

Med stöd av det anförda vill jag lill fru statsrådet Mogård ställa följande fråga;

I vilken utsträckning anser statsrådet att utredningen om den gymnasiala utbildningen i sitt arbete bör se som en målsättning att tillgodose behovet av allmänbildning som grund för en allsidig personlighetsutveckling hos eleverna?

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Anmälan av interpellationer

den 31 mars

1976/77:130 av herr Jonasson (c) till herr arbetsmarknadsministern om hänsyn till det lokala sysselsättningsläget vid prövning av upphandlingsfrågor:

Sysselsätlningssituationen är på mänga håll besvärlig - inte minst gäller detta norra Värmland. En viktig del av den lokala sysselsällningen hålls

119

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Meddelande om frågor

uppe med anläggningsarbete inom vägsektorn. Relativt många människor är sysselsatta inom denna sektor - ofta som egna företagare med tippbilar, dumprar och enlreprenadmaskiner. Det aren nödvändighet fördel lokala näringslivet och för sysselsällningen att denna kapacitet kan upprätthållas. Inom Torsby kommun har nu glädjande nog kunnat konstateras att ca 5 milj. kr. avsatts lill beredskapsarbeten pä vägsidan för att bl. a. stimulera sysselsällningen inom kommunen.

Upphandlingsförordningen tar emellertid inte hänsyn lill lokala sysselsättningsproblem och ej heller till den lokala maskin- och fordonskapaciteten. Detla möjliggör inhyrning av slora maskiner som slår ul vad som finns pä orten. Formellt är detla självfallet oklanderligt. Den principiellt intressanta frågan kvarstår dock: I vad män bör man i upphandlingssammanhang ta hänsyn lill det lokala sysselsättningsläget?

Här gäller att väga vissa ökade förelagsekonomiska kostnader mot det lokala intresset av sysselsättning och bibehållen kapacitet. Del kan inte vara rimligt all upphandlingsförordningen skall tillämpas sä stelt alt en viktig kapacitet i det lokala näringslivet slås ut genom ett kortsiktigt företagsekonomiskt tänkande.

Med stöd av del anförda vill jag lill herr arbetsmarknadsministern ställa följande fråga;

Vilka initiativ är arbetsmarknadsministern beredd att ta för att den statliga upphandlingen pä t. ex. vägsidan skall ske med beaktande av lokala sysselsätlningsbehov och ledig kapacitet inom det lokala näringslivet?

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 31 mars

120

1976/77:358 av herr Gillström (s) till fru statsrådet Mogård om samråd pä central nivå inför SIA-reformen:

Statens ungdomsråd anordnar under veckorna 12-15 regionala konferenser på 23 orter. Inbjudan som är dalerad 1977-01-31 vänder sig lill ungdomsorganisationernas distrikts- och kretsorgan samt lill kommunernas fritidsnämnder och skolstyrelser.

Enligl rik.sdagens beslut med anledning av proposition 1975/76:39 Skolans inre arbete förutsätter del utökade kommunala ansvaret för barn-och ungdomsmiljöer en utökad lokal samverkan, vilken omfattar skolstyrelsen, sociala centralnämnden, fritidsnämnden och kulturnämnden.

Föredraganden anför också bl. a. alt den kommunala planeringeti bör samordnas i god tid innan verksamheten startar och exemplifierar med au föreningslivet, företrädare för skolan, de sociala myndigheterna och

frilids- och kulturlivet inbjuds till information och gemensamma överläggningar.

Vilket samråd på central nivå har skett och vad är orsaken lill atl inbjudan begränsats till enbart två av de berörda kommunala nämnderna?

1976/77:359 av herr Svensson i Malmö (vpk) lill fru utrikesministern om de politiska förhållandena i Iran:

I Iran har i dagarna förkunnats 21 dödsdomar mol progressiva religiösa människor. Enligt Amnesty International försmäktar mer än 100 000 politiska fångar i schahenregimens fängelser. Förtrycket i Iran blir för varie dag än mer brutalt. Kidnappningar, fängslanden utan rättegångar, tortyr - inle bara mot de politiska fångarna utan även mol deras släktingar -, terror, mord och avrättningar verkställs dagligen av schahenregimen.

Mot bakgrund av dessa händelser och utrikesministerns påstådda intresse för mänskliga fri- och rättigheter vill jag till fru utrikesministern ställa följande fråga:

Avser regeringen all protestera mot schahenregimens växande terror, eller lägger handelspolitiken hinder i vägen för detta?

1976/77:360 av herr Westerberg (m) till herr arbetsmarknadsministern om erfarenheterna av datateknik inom arbetsförmedlingen:

1 en strävan atl rationalisera arbetet har arbetsförmedlingen i ökad utsträckning utnyttjat ADB-teknik. Varie morgon får den lokala arbetsförmedlingen en dataproducerad tidning innehållande alla för dagen aktuella lediga platser i t. ex. D län.

Utnyttjandet av datateknik har i många fall medfört att den personliga kontakten mellan arbetsförmedlare och arbelssökande äventyrats.

Är statsrådet beredd att redogöra för erfarenheterna av försöken med utnyttjande av datateknik inom arbetsförmedlingen?

I vilka avseenden kommer statsrådet atl öka resurserna för den direkta personliga arbetsförmedlingen?

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Meddelande om frågor

1976/77:361 av herr Westerberg (m) till fru statsrådet Friggebo om de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska problem;

Allmännyttiga kommunala bostadsföretag kämpar inle sällan med svåra ekonomiska problem. I många fall redovisar dessa förelag betydande underskott.

Kraven på avsättningar till fond för framtida reparationsbehov har inte alltid kunnat tillgodoses på grund av de ekonomiska svårigheterna.

Är statsrådet beredd att redogöra för regeringens syn på det ekonomiska lägel i de allmännyttiga kommunala bostadsföretagen och för om regeringen avser alt vidta några speciella ålgärder med anledning av detla?

121

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Meddelande om frågor

1976/77:362 av herr Westerberg (rn) lill fru statsrådet Friggebo om avgifter till allmännyttiga bostadsförelag för kostnader vid hyresförhandlingar:

Enligt tidningsuppgifter den senaste liden har somliga kommunala allmännyttiga bostadsförelag böriat ta ut speciella avgifter av hyresgästerna. Dessa avgifter skulle sedan ha lämnats till hyresgästföreningarna för att täcka deras kostnader vid hyresförhandlingarna.

Är statsrådet beredd alt redogöra för sin syn på detta förhållande och kommer regeringen alt vidta några ålgärder?

1976/77:363 av herr Jönsson i Arlöv (s) till fru statsrådet Mogård om ökad investeringsram för skolbyggnader;

Mot bakgrund bl. a. av kostnadsökningen för skolbyggnader, ökningen av antalet elever i grundskolans högstadium och i gymnasieskolan samt stora befolkningsomfiyttningar har ulbildningsutskollet nyligen enhälligt uttalat all den reguljära investeringsramen för skolbyggnader måste anpassas lill det av skolöverstyrelsen redovisade behovet. Riksdagen har bemyndigat regeringen att inför budgetåret 1977/78 öka investeringsramen i enlighet härmed.

Vilka åtgärder avser statsrådet atl vidta för att öka investeringsramen för skolbyggnader i enlighet med riksdagens beslut?

1976/77:364 av herr Olsson i Järvsö (c) till herr utbildningsministern om ökat statsbidrag till inbyggd yrkesutbildning m. m.:

1975/76 års riksmöte gav som sin mening regeringen till känna atl förslag borde föreläggas riksdagen till bestämmelser, som förbättrade statsbidragen till inbyggd yrkesutbildning och lärlingsutbildning, i sådan tid att de nya bestämmelserna kunde träda i kraft under budgetåret 1978/79.

Behovet av ökad utbildning i nämnda former framstår som synnerligen angeläget, dels med hänsyn till bristen pä väl yrkesutbildad arbetskraft i vissa yrken, dels på grund av den f n. stora ungdomsarbetslösheten och behovet av att kunna erbjuda antingen arbete, utbildning eller praktik.

Med anledning härav vill jag fråga utbildningsministern när förslag i detla ärende kommer att framläggas och vilken inriktning det kommer att fä.

122

1976/77:365 av herr Lidbom (s) lill fru utrikesministern om åtgärder för alt bistå spansk oppositionspolitiker;

Spanske medborgaren José Rodrigues, som dömts i Sverige för elt brott som han begått i Spanien under Francotiden, beviljades för några är sedan asyl av den dåvarande svenska regeringen. Under resa i Västtyskland har han nu gripits av tyska polisen på begäran av Interpol.

Frågan om hans utlämnande till Spanien är föremål för prövning vid tysk domstol.

Det är risk för alt Rodrigues, om han utlämnas lill Spanien, pä nytt döms till elt hårt straff för det brott som han redan avtjänat straff för i Sverige. Hans politiska förflutna inom oppositionen mot den spanska fascistregimen kan få allvarliga konsekvenser för honom.

Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till fru utrikesministern:

Vad har utrikesdepartementet hittills gjort och vad avser departementet att göra för att bistå Rodrigues?

Nr 101

Torsdagen den 31 mars 1977

Meddelande om frågor

1976/77:366 av herr Johansson i Trollhättan (s) till herr kommunikationsministern om tidpunkten för påböriande av Stallbackabron norr om Trollhättan:

I kammarens trafikpolitiska debatt den 23 mars 1977 förklarade trafikutskottets företrädare att Stallbackabron norr om Trollhättan kommer att påbörjas inom en mycket snar framtid. Kan herr statsrådet bekräfta della och eventuellt närmare ange tidpunkten?

1976/77:367 av herr Bladh (s) lill herr jordbruksminislern om åtgärder för alt förhindra utsläpp av processavloppsvalien från stärkelsefabriker:

Frän stärkelsefabrikerna sprids processavloppsvattnel under liden september-december ut i vattendrag eller på kringliggande mark. Det biologiskt syrekrävande avloppsvattnet från slärkelseinduslrin motsvarar det orenade avloppsvattnet från en miljonstad. Risken för skador på grundvattnet är påtaglig. Metoder för rening av avloppsvattnet finns nu. Jag vill därför fråga herr jordbruksministern;

Är regeringen beredd vidta sädana åtgärder atl stärkelsefabrikerna i fortsättningen dels förhindras sprida ut sitt processavloppsvatten under månaderna september-december, dels tvingas genomföra en långtgående rening av avloppsvattnet?

1976:77:368 av herr Måbrink (vpk) till fru utrikesministern om katastrofbistånd åt Vietnam:

1 norra delen av Vietnam har på grund av en onormalt kall vinter risskörden slagit fel. Försörjningslägel i Vietnam är redan på grund av kriget prekärt. Den felslagna risskörden förvärrar än mer läget. Vietnameserna kommer alt tvingas gå ut pä världsmarknaden för att klara försöriningsläget.

Är den svenska regeringen beredd alt i detta för vietnameserna svåra läge gå in med katastrofbistånd?

123

Nr 101 § 16 Kammaren åtskildes kl. 18.21.

Torsdagen den

31 mars 1977__ '" ""
_____________ SUNE K. .(OHANSSON

/Solveig Gemert