Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:99

Lördagen den 31 maj

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 23 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

Nr 74 till försvarsutskottet

Skrivelse

Nr 88 till näringsutskottet

§ 3 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

Nr 24 angående uppskov med behandlingen av visst ärende

Sedan kammaren bifallit utskottets framställning om att ärendet skulle företas till avgörande efter endast en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt hemställt i detta betänkande.

§ 4 Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Föredrogs

skatteutskottets betänkande nr 21 med anledning av propositionen 1975:47 om inrättande och flnansiering av Sveriges turistråd, m. m. jämte motioner såvitt propositionen och motionerna hänvisats till skatteutskottel samt

näringsutskottets betänkande nr 34 med anledning av propositionen 1975:47 om inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m. jämte motioner.

Hen TALMANNEN:"

Skatteulskoilels belänkande nr 21 och näringsulskollels betänkande nr 34 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överiäggningen.

Skatteutskottets betänkande nr 21

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och flnansiering av Sveriges turistråd, m. m.

I propositionen 1975:47 hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Feldt -bl. a. föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda, inom finansdepartementet upprättade förslag till

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

4. lag om logiavgift (1975:000),

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m. (1971:1072).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande: "1 propositionen föreslås bemyndigande för regeringen att tillsammans med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet inrätta elt organ för turismfrämjande verksamhet, Sveriges turistråd. Rådet skall såsom centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja marknadsföring av turism i Sverige. Sveriges turistråd övertar verksamhelen från Svenska turisttrafikförbundet. I proposiiionen föreslås att Sveriges turistråd finansieras med statsanslag och en obligatorisk avgift som tas ul vid anläggningar för övernattning."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen viickta motionerna

1975:1906 av herr Enlund m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle avslå förslaget om logiavgift,

1975:1907 av herr Rämgård m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att avslå förslaget om införande av en särskild logiavgift med tillhörande föfidändringar i skattebrottslagen och lagen om förmånsberättigade fordringar,

1975:1978 av herr Bohman m. fl. (m), vari under punklen 2 hemställts att riksdagen beslutade avslå de i propositionen föreslagna lagändringarna med undantag av sådana som syftade till att åstadkomma lättnader i hittillsvarande onödiga regleringsföreskrifter, dvs. de ändringar som föreslagits i 1, 13 och 15 §§ hotellförordningen,

1975:1980 av herr Ekinge m. fl. (fp), såvitt nu var i fråga (punklerna 1 och 2), samt

1975:1981 av hen Sundman (c).

Ulskotlei: hemställde

1. beträffande förslaget om logiavgift att riksdagen med bifall till mo
tionerna 1975:1906, 1975:1907 och 1975:1978 i vad de hänvisats till skat
teutskotlet skulle avslå de i propositionen 1975:47 under punkterna 4-6
framlagda förslagen till

4. lag om logiavgift (1975:000),

5. lag om ändring i skallebroltslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m. (1971:1072),

2. beträffande ändrings förs lagen alt riksdagen lämnade motionerna
1975:1980 och 1975:1981 utan åtgärd.

Reservation hade avgivils av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Näringsutskottets betänkande nr 34

I propositionen 1975:47 hade regeringen bl. a. föreslagit riksdagen dels att

1. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av den turismfrämjande verksamheten m. m. som angelts i propositionen,

2. bemyndiga regeringen att för staten enligt dessa riktlinjer ingå som sliftare av Sveriges turistråd,

dels att anta i propositionen framlagt förslag till

3. lag om ändring av hotellförordningen (1966:742),
dels att

7. lill Sveriges turistråd för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 4 000 000 kr.,

8. till Lån till Sveriges turistråd för budgetåret 1975/76 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.

Vidare hade regeringen i propositionen 1975:1 bilaga 12 under punkten B 7 föreslagit riksdagen att till Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 057 000 kr.

Lagförslaget under 3 hade upprättats inom justitiedepartementet.

Redogörelse för det huvudsakliga innehållet i propositionen 1975:47 hade lämnats i samband med redovisningen av skatteutskottets betänkande nr 21.

Förslagei till lag om ändring i hotellförordningen innebar bl. a. att författningsbestämmelserna i fortsättningen kom att tillämpas förutom på hotell- och pensionatrörelser till viss del även på campingrörelser.

Styrelsen för Sveriges turistråd skulle enligl propositionen ha 16 ledamöter och 16 suppleanter, varav slalen och Kommunförbundet skulle representeras av vardera två ledamöter och två suppleanter samt Landstingsförbundet av en ledamot och en suppleant.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1975:47 väckta motionerna 1975:1978 av herr Bohman m.fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

1. avslå förslaget om inrättande av Sveriges turistråd,

2. avslå de i propositionen föreslagna lagändringarna med undantag av sådana som syftade till att åstadkomma lättnader i hittillsvarande onödiga regleringsföreskrifter, dvs. de ändringar som föreslagits i 1, 13 och 15>;i; hoiellförordningen,

3. lill Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 8 mifi. kr.,

4. hos regeringen anhålla om ny ulredning om åtgärder i syfte att åstadkomma samordning av statens, landstingens och kommunernas ätgärder till främjande av turistlivet.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och flnansiering av Sveriges turistråd, m. m.

1975:1979 av herrar Carisson i Vikmanshyttan (c) och Marcusson (s), vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av propositionen 1975:47 beslutade att styrelsen för Sveriges turistråd skulle ha 17 ledamöter och 17 suppleanter och att därvid Landstingsförbundet skulle ha två ledamöter och två suppleanter,

1975:1980 av herr Ekinge m.fl. (fp), såvitt nu var i fräga (punkten 3),

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1975:1656 av herr Nordgren m. fl. (m).

Utskottet hemställde

1. beträffande omorganisation av den turismfrämjande verksamheten
att riksdagen skulle

A. med anledning av propositionen 1975:47 i ifrågavarande del (punk
terna 1 och 2) och med avslag på motionen 1975:1978 punkterna 1 och
4

a) godkänna de riktlinjer för en omorganisation av den turismfrämjande verksamheten m. m. som chefen för handelsdepartementet angett,

b) bemyndiga regeringen att för staten enligt dessa riktlinjer ingå som stiftare av Sveriges turistråd,

B. med anledning av motionen 1975:1979 som sin mening ge rege
ringen till känna vad utskottet anfört om sammansättningen av styrelsen
för Sveriges turistråd,

2. beträffande utredning om den regionala turismens organisation
all riksdagen skulle avslä molionen 1975:1980 punklen 3,

3. beträffande ulnyUjande av turistholellanläggningar för konvales-
cenivård

att riksdagen skulle avslå niotionen 1975:1656,

4. beträffande anslag
att riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1975:47 i ifrågavarande del (punkten 7) till Sveriges turistråd för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 6 000 000 kr.,

b) avslä propositionen 1975:47 såvitt gällde lån lill Sveriges turistråd (punkten 8),

c) med bifall till propositionen 1975:47 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1975:1978 punkten 3 lill Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 057 000 kr.,

5. beträffande ändring i hotellförordningen

att riksdagen med anledning av propositionen 1975:47 i ifrågavarande del (punkten 3) och niotionen 1975:1978 punklen 2 skulle anla av utskottet framlagt förslag lill lagom ändring i hoiellförordningen (1966:742). innebärande bl. a. att campingrörelse ej skulle införas under dessa bestämmelser.

I fräga om sammansättningen av styrelsen för Sveriges turistråd hade

utskottet ansett att Landstingsförbundet borde få lika många styrelseplatser som turistrådets övriga stiftare, varför en utökning av styrelsen till 17 ledamöter och 17 suppleanter var påkallad.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande omorganisation av den turismfrämjande verksamheten
av herrar Regnnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet
under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle

A. med bifall till motionen 1975:1978 punkten 1 avslå propositionen
1975:47 i vad avsåg dels godkännande av riktlinjer fören omorganisation
av den turismfrämjande verksamheten m. m. (punkten 1), dels bemyn
digande för regeringen att ingå som stiftare av Sveriges turistråd (punkten
2),

B. finna motionen 1975:1979 icke föranleda någon riksdagens åtgärd,

C. med bifall till motionen 1975:1978 punkten 4 hos regeringen begära
en utredning om samordning av turismfrämjande insatser enligt vad re
servanlerna anfört,

2. beträffande anslag av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som
ansett att utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a) avslå propositionen 1975:47 sävitt gällde anslag till Sveriges turistråd (punkten 7),

b) avslå propositionen 1975:47 sävitt gällde lån till Sveriges turistråd (punkten 8),

c) med anledning av propositionen 1975:47 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1975:1978 punkten 3 till Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Propositionen om att inrätta ett statens turisträd, som remitterades i vissa delar till näringsutskottet, i andra delar till skatleulskoltet, har blivit ganska mycket ändrad under behandlingen i utskotten.

Ifrän näringsulskollels sida har vi inte nägon anledning alt kommentera det ställningstagande man gjort inom skatleutskottet, men vi kunde redan vid behandlingen i näringsuiskoltel av propositionen notera alt förslaget om den avgift som i stor utsträckning var tänkt för alt finansiera den nya uppläggningen inte hade vunnit skalleulskollels gillande. Det ändrade i rätt stor utsträckning förutsätlningarna när vi skulle bedöma huruvida det förslag som lagts fram var rimligt eller inte.

Det förelåg moiioner vilka skulle behandlas av näringsuiskoliei. En av dem är frän moderat häll. Den innebar ett avslagsyrkande pä förslaget att man skulle inrätta Sveriges turistråd, och den innebar ocksä yrkanden om att riksdagen skulle avslä en rad av de i propositionen föreslagna lagändringarna.

Vad man hälsade med tillfredsställelse var de lagändringar som skulle

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och flnansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

komma att innebära en rad lättnader i hittillsvarande onödiga regleringsföreskrifter - tankegångar som varit aktuella inom riksdagen lidigare, men som dä inte vann tillräcklig anslutning. Nu är man nog beredd alt erkänna att det varit rätt mycket onödigt kineseri i dessa sammanhang och att det kineseriet lämpligen bör kunna avskrivas.

Vi tycker att också en del av de nya förslagen präglas av kineseri. Det finns anledning att också här överväga huruvida inte en del av de nyordningar av olika slag som föreslås präglas av ett alltför stort mått av byråkratiskt tänkande.

Dessa synpunkter i motionen har föfits upp i reservationen 1 vid näringsutskoltets betänkande nr 34, avgiven av herr Hovhammar och mig. I denna yrkas för det försia att utskottet bort hemställa, med bifall till den motion som jag nu i korthet refererat, att proposiiionen skulle avslås i den mån den avser godkännande av riktlinjer för en omorganisation av den lurislfrämjande verksamheten och bemyndigande för regeringen att ingå som stiftare i Sveriges turistråd. Vi finner för det andra att motionen 1979 inte bör föranleda nägon riksdagens åtgärd. För del iredje hemställer vi i reservationens med C betecknade yrkande att riksdagen med bifall till motionen 1978 skall begära en utredning om hur man lämpligen bör samordna turistfrämjande insatser på det sätt som anförts i motiveringen.

I reservationen 2 framhålles att man skulle anslå medel till Turist-trafikförbundets fortsalla verksamhel under hela del kommande budgetåret. Den närmare innebörden av förslaget framgår av reservaiionen, och jag skall inte till kammarprotokollet ytterligare kommentera denna.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2, båda avlämnade av herr Hovhammar och mig.

Hen HAGLUND (s):

Herr talman! Näringsutskoltets betänkande nr 34 behandlar handelsministerns proposition nr 47 om bemyndigande för regeringen alt lillsammans med Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet inrätta och finansiera ett nytt centrall organ för främjande av turismen i Sverige.

Del nya cenirala turislorganet föreslås heta Sveriges turistråd. Herr Regnéll har tidigare berört de tre motioner som väckts i anledning av propositionen. En motion, som väcktes under den allmänna motionstiden i januari, avser möjligheterna att ulnylfia turisthotellanläggningar för konvalescentvärd. Jag återkommer till motionernas yrkanden i samband med att jag tar upp reservalionerna.

Så helt kort nägra ord om proposilionens huvudinnehåll.

Som jag tidigare sagt föreslås att ett nytt centralt organ bildas - Sveriges turistråd. Fädel övertar Svenska turisttrafikförbundets verksamhet och personal. Rådet kommer också bl. a. därför all handlägga planerings- och samordningsfrågor samt vidare den vikliga uppgiften att befrämja marknadsföring av turism i Sverige.

1 propositionen föresläs också alt turistrådet skall finansieras dels med

statsmedel, dels genom en obligatorisk avgift - s. k. logiavgift - som tas ut vid anläggningar för övernattning. Frågan om logiavgiften har ocksä berörts av herr Regnéll.

Förslaget om allmänna riktlinjer för statens insatser för att främja marknadsföring av turismen i Sverige bygger på förslag från kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden. Departementschefen ansluter sig också till kommitténs bedömning att en bättre samordning bör ske av de satsningar som görs av staten och kommunerna när det gäller marknadsföring på turismens område. Dessa kostnader beräknas för staten uppgå till 7,5 mifioner och för kommunerna till 20 å 30 mifi. kr.

Turisträdet föreslås bli organiserat som en stiftelse med staten. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet som stiftare.

Rådets styrelse skall, föreslår departementschefen, bestå av 16 ledamöter med lika många suppleanter. Här är en av de punkter där näringsuiskoltel har gått ifrän propositionen. Om styrelsens sammansättning har nämligen en motion - nr 1979 - väckts med anledning av propositionen, och utskottsmajoriteten ansluter sig till ifrågavarande motion, där det yrkas "att styrelsen för Sveriges turistråd skall ha 17 ledamöter och 17 suppleanter och alt därvid Landstingsförbundet skall ha två ledamöter och två suppleanter". I propositionen föreslås 16 ledamöter och lika många suppleanter. Utskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anförl.

Den andra molionen, nr 1980 av herr Ekinge m. fl. om "att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande utredning av den regionala turismens organisation" m. m. avstyrker utskollet, bl. a. med hänvisning lill vad departementschefen anfört om det nya turistrådets huvuduppgifter. Utredningskommittén har anfört ungefär samma synpunkler som departemenlschefen. Utskottet finner ingen anledning till någon särskild framställning till regeringen.

Den tredje motionen, nr 1656 av herr Nordgren m. fl., som heller icke resulterat i någon reservation, gäller möjligheterna alt ulnyuja turistanläggningar för konvalescentvärd. Utskottet yrkar avslag med hänvisning bl. a. till tidigare riksdagsbehandling och till all regeringen nyligen gett socialdepartementets sjukvärdsdelegation i uppdrag att i samråd med Landstingsförbundet utreda frågan om s. k. hälsocentra.

I den moderata partimotionen 1978, som fullföfis i reservationerna nr 1 och 2, hemställs om avslag pä förslaget om inrättande av Sveriges turistråd; herr Regnéll har närmare utvecklat reservanternas resoneniang.

Molionärerna ifrågasätter bl. a. alt bildandelav Sveriges turistråd skulle konima att ge den av departementschefen eftersträvade samordningen och menar all den föreslagna organisationen kommeratt leda till byråkrati och centralisering.

Ulskottsmajoriteten finner emellertid förslagen i propositionen såväl om inrättande av etl Sveriges turisträd som i fräga om de allmänna.riktlinjerna för rådels verksanihei vara väl avvägda. Därför tillstyrker utskottet proposiiionen i denna del och avstyrker motionen.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Så till sist något om finansieringen. Rådets resursbehov beräknas i proposiiionen till 23 mifi. kr. Beräkningarna bygger helt på kommitténs förslag. Verksamheten föreslås i propositionen finansierad dels genom statsbidrag, dels genom en logiavgifi. Statsbidraget föresläs uppgå lill 8 mifi. kr., logiavgiften beräknas ge en årlig intäkt av 15 milj. kr. Den del av förslaget som avser logiavgifi har skalteutskoltet behandlal och avstyrkt, men förklarat sig berett all, om riksdagen beslutar inrätta ett Sveriges turistråd, under hösten ta initiativ till åtgärder som säkerställer finansiering av verksamhelen.

Näringsutskottet ansluter sig ocksä till propositionens övriga förslag om anslag ull Turisttrafikförbundet förändra halvåret 1975 och lill Sveriges turistråd för första halvåret 1976, dä detta är under uppbyggnad. 1 sistnämnda del beräknas anslagsbehovet lill 6 mifi. kr., uppdelat på 4 mifi. kr. i anslag och 2 mifi. kr. i form av räntebärande län i avvaktan pä alt inkomster från logiavgiften skall inflyta. Men med hänsyn till att frågan om formerna för finansiering ännu inte är löst har utskollet anseit att hela det nödvändiga beloppet bör utgå under del föreslagna nya anslaget Sveriges turisträd.

Herr talman! Jag yrkar bifall till näringsutskoltets hemställan på samtliga punkter.

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Näringsutskoltets belänkande nr 34 behandlar propositionen 47 med förslag att förändra den lurislmässiga ledningen här i landet. Bland de ärenden som riksdagen har haft på sitt bord i år är detta för min del ett av dem som allmänhelen mest har hört av sig om. Det beror naturligtvis på all vi har s. k. primära turistområden i landel som är mer eller mindre beroende av turismen.

Förslaget innebär, som har sagts tidigare här frän talarstolen, alt Svenska turisttrafikförbundet skall upphöra den I januari 1976 och all man i stället dä inför en organisation som kallas Sveriges turistråd. En styrelse tillsätts, som skall ha representanter för Kommunförbundet, Landstingsförbundet, fackorganisationer, hotell- och campingplatsägare samt Reso och Svenska turisttrafikförbundet.

Propositionen har inte följts i alla avsnitt. Den innehöll elt förslag 0111 en logiavgift av 75 öre per dygn, som skulle tas ut vid alla över-naitningssliillen över en viss storlek. Detta förslag har behandlals av skatteutskottet, som avstyrkt det i sitt belänkande nr 21. Man har alltmer funnii att del inte skulle vara praktiskt och icke heller populärt - fär vi väl säga- att klara en del av den kommande organisationens koslnader genom denna form av finansiering.

En annan ändring i förhällande till proposiiionen gäller ulökning av styrelsen med en ledamoi, efter moiion frän herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Marcusson. Denna ulökning har motiverats med all_Svenska landstingsförbundet borde ha två representanter i stället för en.

Det finns ett praktiskt skäl som man kanske inte kan anföra i ell

utskottsbetänkande men som del väl inle kan vara oriktigt att tänka pä, och det är att Landstingsförbundet består av två block - det socialdemokratiska och del borgeriiga. Det kan ju vara praktiskt alt Landstingsförbundet fär väfia två ledamöter i styrelsen - dä kan man väfia en frän vartdera blocket.

Den tredje ändringen berodde på alt det, när logiavgiften ströks, visade sig att de ändringar i hotellagen och lagen om campingplatser som propositionen innehöll inte behövs längre. Skalieulskoilei hade ullalal all om näringsuiskoliei fann all man borde införa dessa lagändringar ändå - av andra skäl än logiavgiflen - sä fick näringsuiskoliei pröva della. Näringsuiskoltel har ur lagtexten tagit bort allt som har med förslaget om logiavgift att göra.

En annan ändring som föfide med detta gällde frägan om medel till den nystartade organisationen. Propositionen föreslog att 4 mifi. kr. i statsbidrag och 2 mifi. kr. i län skulle anvisas lill rådet under första halvåret 1976. Näringsutskottet har ändrat delta till reservalionsanslag med 6 mifi. kr. för budgetåret 1975/76.

Den viktigaste ändring av propositionen som utskottsbehandlingen fört med sig är naturligtvis borttagandet av logiavgiften. Men den har, som jag tidigare nämnt, icke varit populär ute i landel, och en hel mängd remissinstanser har ju också avstyrkt förslaget om denna avgift.

Om avgiften sattes till 50 öre skulle den ge 10 mifi. kr., men den skulle dra med sig en beräknad koslnad på 600 000-700 000 kr. för det allmänna och lika myckel för enskilda. Del skulle betyda att man får koslnader på uppemot 1,5 mifi. kr. för alt administrera ett sä litet belopp som det här är fråga om.

Vidare har näringsutskotlet föreslagit att 4 057 000 kr. för sista halvåret 1975 skall anvisas till Svenska turisttrafikförbundet, som naturligtvis måsle ha någonting att leva på det här året ut.

När det gäller finansieringen framåt i tiden har skatteutskottet antytt att man avser all hösten 1975 återkomma i finansieringsfrågan vad gäller budgetåret 1976/77. Det gäller dels på vilka vägar finansieringen skall ske, dels naturligtvis vilken storlek beloppen skall ha.

Givelvis kan det anföras all utskottsbehandlingen medfört en om-stuvning av proposilionens förslag. Men jag lycker all del resullal som nu föreligger måsle betraktas som tillfredsställande, lills vi får se vad som kommer all hända i höst. Vid höstens riksdagsbehandling fär vi sedan fullföfia ärendet och ta slällning till vilka ytterligare medel och åtgärder som kan erfordras.

Del kineseri som herr Regnéll menade skulle föfia med den här organisationen har jag ingen uppfattning om. Det finns ingenting som styrker päsläendet all del skulle bli nägra speciella byråkratiska avarter inom organisationen, och om del skulle vara något mer all länka pä har vi väl lillfälle all resonera om del under hösten.

Som slutomdöme vill jag ultala att ulan tvivel är en förnyelse nödvändig inom de svenska turislorganen. Frän börian var del ju i allmänhet

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

endast trafikföretag samt hotell- och restaurangföretag som siod bakom den här verksamheten. Senare har kommuner, landsiing och andra kommii alt vara myckel aktiva och anslagit pengar saml uppfört anläggningar. Detta har så att säga ändrat underlaget för den som skall vara landels huvudman när del gäller turismen, och därför tyckerjag alt de föreslagna förändringarna kan vara berättigade.

Moderaterna föreslår i reservationen 1 vid näringsutskottets belänkande att en utredning skall tillsäuas för att utforma ett annat förslag än det föreliggande. Jag kan inte se vad det skulle vara för fördel med detta. Lät i stället den föreslagna organisationen fungera nägra år, så får vi erfarenheter och kan avgöra vad som eventuellt behöver justeras pä olika punkter.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill näringsutskottets förslag.

Hen EKINGE,(fp):

Herr talman! Det är i dagarna sex år sedan regeringen tillsatte den senaste turistutredningen. Vissa delar av uiredningens betänkande "Turism och rekreation i Sverige" har legat till grund för propositionen 1975:47 om inrättande av Sveriges turistråd och även för de betänkanden från skalleutskottet och näringsutskottet som vi nu behandlar.

Svensk turism har genom åren varil föremål för flera olika utredningar, icke minsl när det gäller den organisatoriska uppbyggnaden. Men det är försl nu som vårt utredningsarbete lett fram till förslag frän regeringens sida. Delta mångåriga utredningsarbete har utgjort en starkt hämmande faktor för turismens utveckling. Som vi framhållit i folkpartimotionen 1980, har detta i sin tur lett till en uppenbar brist pä en klarl uttalad mälsällning för den svenska luristpolitiken och därmed också avsaknad av ett fastlagt handlingsprogram för den statliga satsningen på svensk turism.

Mol denna bakgrund hälsar man med tillfredsställelse de nu framlagda förslagen. .\ven om en del av proposilionens och utredningens förslag icke accepterats av utskottet - jag åsyftar självfallet skalleulskottets avslag på den s. k. sängavgiften - finns del ändå anledning att uttala sin tillfredsställelse över det steg som riksdagen nu slår i beredskap alt ta i fråga om fastläggande av riktlinjer för organisationen av den lurislfrämjande verksamheten och inrättandet av Sveriges turistråd. Därmed har jag även givit uttryck för min tillfredsställelse över au näringsulskollels majoritet har avvisat moderalmotionen, vari dels yrkas avslag på propositionen, dels yrkas ytterligare nya uiredningar. Ett bifall till moderalmotionen skulle bara medföra alt vi alltfort under åren framöver skulle sakna såväl målsättning som vafie handlingsprograni för den slalliga satsningen på svensk turism.

I fräga om finansieringen av Svenska turisttrafikförbundets verksamhet under den försia halva delen av del kommande budgetåret - dvs. fram lill dess all del nya turisträdet träder i funktion den 1 januari 1976 -tillstyrker näringsutskotlet som förut sagts elt oförändrat anslag pä drygt

4 mifi. kr. I fråga om finansieringen av Sveriges turistråd under upp-byggnadsliden, dvs. under andra halvan av del föreliggande budgetåret, tillstyrker näringsutskottet dels del i propositionen föreslagna beloppet 4 mifi. kr., dels att det i propositionen föreslagna lånet om 2 mifioner skall omändras till ett anslag på samma summa. Turistrådet erhåller således sammanlagt 6 mifi. kr. under budgetåret. Detta innebär sammantaget ett anslag till turismen pä 10 mifi. kr. för hela budgetåret, vilket skall jämföras med de ca 7,5 milj. kr. som Svenska turisttrafikförbundet haft i anslag för innevarande budgetår.

Sett i jämförelse med propositionens förslag om anslag och beräknade inkomster genom den föreslagna logiavgiften, tillsammans ca 23 mifi. kr., innebär utskottets förslag en betydande prutning. Jag fäster dock stort avseende vid vad skatteutskottet anför om finansieringen, dä utskottet skriver: "Detta behöver i och för sig inte innebära alt turistrådets kommande verksamhet äventyras eftersom den under näsla budgetår endast till viss del är avsedd att finansieras genom avgiften och någon mera definitiv plan för rådets medelsdisposition knappast torde föreligga. Med hänsyn till att visst medelsbehov kvarstår för nästkommande budgetår och för den därefter föfiande verksamheten är dock utskottet berett alt -om riksdagen beslutar om inrättande av Sveriges turistråd i enlighei med förslaget i propositionen - under kommande höstsession ta initiativ till åtgärder som ekonomiskt säkerställer finansieringen av verksamheten."

Turistutredningen har beräknat turistrådets medelsbehov lill 23 miljoner, varav till utvecklingsarbete 1,5 mifioner, för operativ verksamhet i Sverige och de nordiska länderna ca 11 mifioner samt för verksamheten pä övriga marknader ca 4,5 mifioner och för löner och administration ca 6 mifi. kr. Jag vill naturligtvis hoppas att det är denna kostnadsram skalteutskoltet haft som riktpunkt när utskottet uttalat all ulskottet under höslsessionen komnier alt ta initiativ till åtgärder för att ekonomiskt säkerställa verksamheten. Det skulle självfallet vara värdefullt om skatleutskottets ordförande vill verifiera detta.

I vär motion 1980 har vi även tagit upp behovet av samordnande ätgärder, framför allt i fråga om behovet av en översyn av organisations-uppbyggnaden av den regionala turismen, för att möjliggöra kanaliseringen av de medel som kan komma att ställas lill förfogande för sam-planerade åtgärder samt frägan om att åstadkomma elt såvitt möjligt rikstäckande bokningssysiem för reservalion av inkvartering, iransporier, resepaket, information m. m. Näringsuiskoltel vitsordar att en av det nya rådets centrala uppgifter blir alt åstadkomma samarbete i lurislfrämjande åtgärder på regional och lokal nivå samt alt utarbetandet av ett system för bokning av anläggningar och arrangemang tillhör de projekt som kommittén särskilt framhållit som en väsentlig uppgift för turisträdet. Denna positiva skrivning med anledning av vär motion känner vi oss självfallet lill freds med, och jag ullalar förhoppningen all del beslut som riksdagens majoritet konimer alt fatta skall bli en god grund för

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

det fortsatta utvecklingsarbetet på turismens område.

Även orn turistnäringen icke någonstans i värt land kan komma att bli någon huvudnäring är det dock sä, att turismen för niånga områden på exempelvis Gotland och västkusten samt i Värmland, Dalarna och Norrlandslänen utgör en betydelsefull stödnäring. Utan turismen skulle många glesbygdsorter icke kunna få behålla den dagligservice som de i dag har. Där den bofasta befolkningen icke utgör ett tillräckligt underlag för service av olika slag, ger turismen ofta det tillskott under sommarmånaderna - och i Norriandslänen också under vintern - som gör del möjligt att upprätthålla en icke obetydlig service året om, till gagn även för den bofasta befolkningen, som också genom turismen får den inkomstförstärkning, utan vilken man icke skulle kunna få det nödvändiga uppehället utan kanske tvingas flytta. Därmed skulle vi få flera glesbygdsproblem.

Värt gemensamma ansvar för turistnäringen får vi inte avsäga oss. I de flesta fall är företagarna inom turismen mindre och medelstora företag, och det indirekta stöd dessa företagare får genom en ökad satsning på turistvärvande åtgärder är säkerligen välkommet. När del gäller dem som inle vill vara med och stödja detta är det nog så att de inte ser skogen för trädens skull.

Med detta ber jag, herr talman, att fä yrka bifall till såväl skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 21 som näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 34.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Till skalieulskoilei har remitterats den del av propositionen som avser handelsministerns förslag om införande av en s. k. logiavgift om 75 öre för varie övernattning pä hotell eller annan anläggning, därmed också campingplatserna.

Skatteutskottet har enhälligt avstyrkt detta förslag. Man har i utskottet inte velat vara med om en specialdestinering av denna skatt. Utskottet har inte heller ansett att de som närmast skulle komma att fä betala dessa avgifter skulle ha något direkt intresse av den verksamhet som det föreslagna turistrådet skulle komma att bedriva. Men framför allt har utskottet fastnat för de mycket höga administrationskostnaderna, som av riksskalleverket beräknats till 600 000 ä 700 000 kr. per är. Utskottet har därför av prakliska skäl avstyrkt förslaget.

Vi moderater har emellertid inte kunnat ställa oss bakom det löfte som skatteutskottet avger i de sista meningarna i belänkandet, där utskottet säger att om det blir så all riksdagen beslutar om inrättande av ett turisträd, sä är ulskottet berett all under hösten ta initiativ till åtgärder som ekonomiskt konimer all säkerställa finansieringen. Utskottet ger med andra ord etl löfte om alt man under hösten kommer att framlägga eu förslag om införande av en ny avgift eller en ny beskattningsform, och det har vi moderater inte kunnat vara med om, alldenslund vi i en motion yrkat avslag på förslaget om inrättande av Sveriges turistråd.

Det betyder emellertid inte att vi därmed inte skulle ha förståelse för de bakomliggande problemen, utan att vi har ansett alt frågan bör ulredas ytterligare. Vi har från värt håll lidigare under mänga är yrkal pä tillgodoseendet av turistnäringens iniressen genom all vi har yrkal bifall till och även krävl höjningar av de anslag som lidigare utgått till tu-rislfrämjandet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den reservation som jag och fru Troedsson har avgivit.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag har ingenting att tillägga utöver vad herr Magnusson i Borås har sagt när det gäller skälen till att skatleutskottet har avstyrkt den s. k. bäddavgiften. Däremot har skatteutskottet inte ansett - givelvis med rätta - att det legat inom dess kompetensområde att ta nägon ställning till frägan, huruvida detta turistråd skulle inrättas eller inte. Men om nu riksdagen beslutar sig för att inrätta ett Sveriges turisträd - och det finns enligt vad jag kan förstå en kraftig majoritet för den åsikten - bör givelvis dess verksamhet finansieras pä något sätt. Därom är skatteutskottet ocksä enigt, men givetvis bara till den del som reservationen inte omfattar.

Skatteutskottet anser att om man beslutar sig för att inrätta någonting som drar kostnader, bör dessa kostnader också kunna pä något sätt finansieras. Delta bör inte bara ske genom att man lånar upp dessa pengar, utan skatteutskottet har flera gånger tidigare uttalat att staten bör finansiera sina utgifter på annat sätt än genom upplåning.

Det är därför som skatteutskoitet nu har ställt i utsikt alt i den mån näringsutskotlet föreslår och riksdagen sedan beslutar sig för att inrätta Sveriges turistråd skall skatteutskottet under hösten ta initiativ som tillförsäkrar staten ytterligare 15 mifi. kr. i skattepengar för alt möjliggöra för staten att sedan finansiera det inrättade turisträdet. De sammanlagda kostnaderna för detta ändamäl beräknas uppgå till sammanlagt 23 mifi. kr., varav nian nu har tänkt finansiera en del av verksamheten med ell statsbidrag på 8 mifi. kr. Vi har därvid tänkt oss att föreslå ytterligare skatteåtgärder, som skulle inbringa 15 mifi. kr.

Med delta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till skatleutskollels betänkande nr 21.

Hen PETTERSSON i Malmö (s):

Herr talman! Det är bara två anmärkningar som jag vill göra till diskussionen kring delta ärende. Vi som arbetat med de här problemen har glatt oss ät den slora samstämmigheten i de båda utskott som har behandlat dessa frågor - även om det ibland kanske har funnits vissa saker som man inte varit hell glad ät, har man ändå inte tyckt alt del spelat sä förfärligt stor roll.

Den första sak jag skall beröra - och den som är grunden till au man har föreslagit en ny organisation - är kommunernas starka engagemang

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

i rekreations- och turistlivet. Det har i praktiken blivit sä, att kommunerna har övertagit huvuddelen av den verksamhet som bedrivs pä detta område; de står för anläggningarna och ansvarar för de pengar som används i marknadsföringen av anläggningarna.

Å andra sidan finns det inte någon fast samverkan mellan denna regionala verksamhet, som i huvudsak bedrivs i kommunernas egen regi, och dess centrala organ som sedan gammalt är uppbyggt som etl pri-vaträttsligt organ och där den nuvarande sammansättningen av organisationen inte på något sätt motsvarar de ekonomiska insatserna. Detta var från börian helt privalflnansierat, vilket ocksä syns pä besättningen av styrelse och andra funktioner. Svenska turisttrafikförbundet är i dag till 95 % statsfinansierat, och 5 % kommer från de privata intressenter som har dominerat förbundet. Därmed menar jag inte att de har utövat nägon härd styrning; min erfarenhet är att samarbetet mellan näringen och statens representanter har varit ulomordentligt gott.

Det har riklats kritik - och pä sätt och vis med rätta - mot utredningsarbetet för att man inte gick etl steg vidare och utöver den nya statliga organisationen även tog upp den regionala organisationen och huvudmannaskapet för den. Men det finns, som de ärade kollegerna i kammaren vet, vissa ting som en statlig utredning alltid drar sig för att ge sig på. Det var fallet även med denna utredning. Den sade sig: Vi skall i en statlig utredning inte berätta för kommunerna hur de skall hantera sin verksamhet. Samtidigt var vi naturligtvis utomordentligt väl medvetna om att här behöver ske en omorganisation så att vi kan få den kontaktyta mellan central, regional och lokal organisation som fallas f n. I stället resulterade detta i en kompromiss som biträtts av de kommunala representanterna i utrednings- och beredningsarbetet, där man sade alt en av de första och viktigaste uppgifterna för den nya organisationen blir att tillsammans med förbunden se över den regionala organisationen och skapa de organisatoriska förutsättningarna för elt samspel i fortsättningen mellan regional, lokal och central organisation. Delta var det ena jag ville säga.

Sedan vill jag också tacka skalleulskollels ordförande, som här representerar en majoritet i skatteutskottet, för att utskottet har förklarat sig berett att - om näringsutskotlet beslutar inrätta Sveriges turistråd - finansiera det enligt de grunder som föreslås och det medelsbehov som bedöms erforderligt i propositionen och som har godtagits av näringsuiskoltel. Det gläder mig att man på det sättet kommer ifrän den trista situation som Svenska turisttrafikförbundel i dag befinner sig i, dvs. alt ha goda förutsättningar att arbeta med en bra personalstab men sakna kooperativa medel. Jag tackar alllsä för del löfte som har ställts ut.

Jag skall inte polemisera mot logiavgiften -jag har självfallet en annan uppfattning än skatteutskottet - men jag vill göra ett påpekande. Det sägs i moiiveringen för avstyrkandet att huvuddelen av Hotell- och res-taurantförbundets intressenter i ganska ampra skrivelser har avstyrkt var-

je form av beskattning av deras verksamhet eller av avgiftsbeläggning. Förbundet säger att Sveriges turistråd ingenting kan göra för att främja dess verksamhet. Ett eko av det kommer fram även här. Det är en annan typ av resande som besöker de hotellen - det är personer pä fiänsteresor, det är konferensdeltagare. Turismen spelar enligt förbundets mening inte någon nämnvärd roll.

Det är egentligen ganska trist bäde att läsa och att höra detta. Vill man inte se de tecken i skyn som redan i praktiken vållar bekymmer för näringen och sett framåt kommer att ge denna bit av näringen stora bekymmer är det ledsamt. För det första har de förbättrade kommunikationerna inom landet - de fysiska förflyttningarna med flyg, med tåg - skapat förutsättningar för att sammanträffanden utan övernattning kan ske i mycket större utsträckning nu än tidigare. Detta är en utveckling som kommer all fortsätta i och med breddningen och utökningen av flygel. För det andra - och det tror jag är ännu viktigare - kommer den nya typen av kommunikationer att ersätta mycket av det sedvanliga.

1 förra veckan hade vi här i husel en intressant företeelse när den svenske statsministern i bildtelefon hade en överiäggning med sin kollega på andra sidan jordklotet -jag vill minnas del var i Australien. Redan nu ställer televerket i Sverige upp och säger: Vi kan ordna en konferens för er som sitter i Göteborg, i Malmö och i Stockholm, och ni kan föra ett samtal som om ni vore i sanima rum. Det enda ni inle kan göra är all skaka hand med varandra, men i övrigl blir det elt sammanträde av sedvanlig lyp; ni både ser och hör varandra. Jag är alldeles övertygad om att när det här systemet utvecklals litet lill kommer del att ersätta många av de konferenser som nu hålls och som leder lill den beläggning som man talar om såsom det normala i den här typen av hotell.

Om mitt antagande här är riktigt leder det logiskt fram till att om de nuvarande boendeanläggningarna skall ha minsta utsikt att klara dels underhållet av sitt kapital, dels all förränta del och ge den rörelsevinst som man förhoppningsvis skall ha, då är möjligheten att säfia sina bäddar till turismen det enda som återstår för alt klara den överkapacitet som komnier att finnas vid den tidpunkten.

Får jag, herr talman, säga att mot den bakgrunden lar jag inte vare sig det som sagts här i dag eller del som slår i Sveriges hotell- och restaurangförbunds i näringsulskollels betänkande återgivna skrivelse på allvar. Jag antar i stället att de första uppgifterna som den nya organisationen fär med en till visshet gränsande sannolikhet är att se till all skapa bättre ekonomi för den organisations medlemmar som velat avslå hela den här nyorganisationen.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och flnansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 99-101

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m. m.

Skatteutskottets betänkande nr 21

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 21 med godkännande av utskottels motivering röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottels hemställan med den ändring i moiiveringen som föreslagits i reservationen av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 264 Nej - 47

Näringsutskottets betänkande nr 34

Punkten 1

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 263 Nej - 47

Punkterna 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 99

§ 5 Föredrogs Socialförsäkringsutskottets betänkanden

Lördagen den Nr 18 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riks- ii • Q■Jc

mötet 1975/76 _._________

Nr 20 angående uppskov med behandlingen av visst ärende till riksmötet Främjande av
1975/76 hemslöjden

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Främjande av hemslöjden

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 32 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser anslag till främjande av hemslöjden jämte motioner.

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Flera moiioner till årets riksdag tar upp hemslöjdens situation ur olika synvinklar. Motionernas antal och även den behandling de fått av riksdagen återspeglar elt växande inlresse för hemslöjd. Enligt min mening är motionerna ocksä ett klart belägg för att man på olika häll efterlyser ett vidgat samhälleligt engagemang för alt slå vakt om hemslöjdens roll i svenskt kulturliv och skapa förutsättningar för att hemslöjden också i framtiden skall kunna utvecklas i enlighet med sina traditioner.

Tidigare i vår har jordbruksutskottet på ett positivt sätt besvarat motionskrav om stöd till husbehovsodling av lin. Även i dag, då vi har att behandla etl betänkande från näringsutskotlet, gär man motionskraven en bra bit lill mötes.

Det är angeläget enligt min mening att vi uppmärksammar de svårigheter hemslöjden i dag brottas med. Del är etl samhällsintresse att bistå hemslöjden inte minst i de kulturella och sociala uppgifterna och all understödja en kvalitativt högtstående produktion. I dag får hemslöjden i huvudsak själv genom försäljningsverksamheten skrapa ihop pengar till della. Bristen pä resurser innebär att hemslöjden får trappa ner kvalitetskraven, kvalitetsprodukterna hotas alltmer att trängas undan av prylar, och den konslnäriiga förnyelsen och vidareutvecklingen av slöjdartraditionerna eftersatts. Samhällets stöd är otillräckligt, det tryggar inte hemslöjdens utvecklingsmöjligheter, och föfiden är att hemslöjdens villkor starkt skiftar från en del av landet lill en annan och från en hemslöjdsförening till en annan. Visserligen är det glädjande att en rad hemslöjdsföreningar under senare år tagit sig ur akuta ekonomiska kriser och att omsättningssiffrorna ökar, men alla problem är därmed långt ifrän lösta.

Det statliga stödet till hemslöjden uppgår inte till mer än drygt 1,2 mifi. kr. innevarande är, varav den hell övervägande delen går till

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Främjande av hemslöjden

länshemslöjdskonsulentverksamheten. De pengarna förslär naturligtvis inte alls långt. Jag har den uppfattningen att vi har anledning all se över formerna för och omfattningen av statens stöd och söka bygga upp ett bredare och effektivare stöd till hemslöjden framöver.

I år liksom föregående är föreslår näringsutskottet med anledning av cenlermolioner en uppräkning av anslaget till främjande av hemslöjden. Jag finner det värdefullt alt man i utskottet har gjort pä della sätt och ökat pä anslaget även om det inte rör sig om några stora belopp. Inle minsl är det värdefullt som en meningsyttring från utskottets sida om hur man ser på anslagsutvecklingen och som en pekpinne för kommande budgetpropositioner.

I niotionen 1607 från elt antal centerpartister har vi begärt att del skall utarbetas en plan för att förstärkning av den nuvarande hemslöjds-konsulentverksamheten och hemslöjdens resurser för rådgivning och utvecklingsarbete. Med hänsyn till den kartläggning av konsulenternas arbetssituation som f n. pågår inom industriverket har inle utskottet velat bifalla motionskravei. Ulskottet framhåller all undersökningen skall ligga till grund för förslag om den framtida konsulentverksamheten. Jag vill för min del betona nödvändigheten av att denna basorganisalion för hemslöjden byggs ut och all behovel av fortbildning och vidareutbildning uppmärksammas. Hemslöjden behöver vidare fä slöd lill rådgivning och utvecklingsarbete i andra och friare former än den nuvarande konsulentorganisationen, ett stöd som t. ex. mer kan inriktas på de speciella behov som finns inom olika slöjdomräden. Jag vill dessutom peka pä att hemslöjdsutredningens förslag från 1967 om en väsentligt utbyggd kapacitet för expertrådgivning pä det cenirala planet ännu inte förverkligats. Det är min fasta förhoppning alt industriverkets arbeie skall leda fram lill förslag som kan tillgodose de behov jag här berört. Hemslöjdens livsnerv är i hög grad del kunnande, den handaskicklighet och del nyskapande som finns ule bland slöjdarna och alla andra grupper som hemslöjden när ul lill. Det är nödvändigt att samhällets slöd mer än hittills kommer att präglas av en insikt om delta.

Lät mig sisl och slutligen, så här i vårriksdagens sista jäktade minuter, helt kort beröra den viktigaste frägan i näringsutskoltets betänkande nr 32. Det gäller Sätergläntan, hemslöjdens kursgård i Insjön. I motionen 1607 och även i niotionen 1681 av herr Turesson krävs iniliaiiv för au säkerställa en forlsall kursverksamhet vid skolan. Skolan är unik bäde i fråga om kursverksamhetens kvalitet och i fräga om kombinationen av aktiviteter. Skolan uppfattas allmänt som en samlande och stimulerande tillgång för hemslöjd och slöjdare i hela landel. Säiergläntan är ocksä känd långt utanför landets gränser. Sedan en tid tillbaka befinner sig skolan i en mycket trängd ekonomisk situation och holas av nedläggning. De ökade insatser som gjorts frän olika häll för att förbättra ekonomin har bara tillfälligt skapat ett rådrum. Svårigheierna sammanhänger naturligtvis med att del rör sig om en enskild skola med allt vad delta vanligtvis innebär i fråga om möjligheter till statsunderstöd.

Näringsutskotlet framhåller nu all verksamheten vid Sätergläntan står på en hög nivå och fyller en viklig uppgift och vidare alt del är angelägel att verksamheten kan fortsätta. Utskottet berör också nägol vilka vägar man kan gä för att öka det statliga stödet.

Utskottets mening är således i klarspråk att Sätergläntan skall räddas ur den akuta besvärliga situation skolan befinner sig i och att man frän statens sida aktivt skall medverka lill detta. Det är ett glädjande besked till alla de människor i värt land som vill värna om vär hemslöjd. Jag förutsätter att riksdagens beslut i dag konimer att föfias av snara överläggningar mellan alla berörda parter om Sälerglänlans framtid och hur den bäst skall iryggas. Säiergläntan intar en särställning som bäde stat, landsting, kommun och naturiiglvis hemslöjden själv har all anledning att slå vakt om.

Som motionär är jag naturiiglvis tacksam över att ett enigt näringsutskott intar denna ståndpunkt; jag vill också säga att man på den stämma som hållits i dagarna med Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund uppmärksammat och välkomnat utskottets positiva hållning. Jag har mot denna bakgrund, herr talman, inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Främjande av hemslöjden

I detta anförande instämde hen Ekinge (fp), fru Wigenfeldt (c) och fru Oskarsson (c), herr Wachtmeister i Johannishus (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), fru Ekelund (c), fru Fredgardh (c), fru Andersson i Hjärtum (c), fröken Pehrsson (c) och fru André (c), herrar Raneskog (c), Carisson i Vikmanshyttan (c) och Turesson (m), fru Hambraeus (c) och fru Wiklund (c) samt herrar Gustafsson i Byske (c), Olof Johansson i Slockholm (c) och Johansson i Hållsta (c).

Fru HANSSON (s):

Herr talman! Del är tydligt och klarl all del är mänga som är intresserade av hemslöjden och dess roll i svensk kullur. Del flnns i dag ingen anledning för mig all ta upp en debatl i delta ärende. Jag kan dela fröken Eliassons syn på hemslöjdens roll i svenskt kulturliv. Jag har uppfattat fröken Eliassons inlägg här så att hon är i varie fall relativt nöjd med ulskollels skrivning och slällningslagande, och del har ju faktiskt både hon och övriga motionärer anledning au vara. Del är inle alllid man fär sina motioner sä väl tillgodosedda.

Utskottet är enigl i sill belänkande, och jag tycker personligen alt frågorna omkring hemslöjden, dess verksanihei och belydelse för värt land har fallit ordenlligl framåt. Del bevisas också av utskottets mening all hemslöjdens roll i värt samhälle är väsentlig. Jag tror all nian kommer all se positivt på dessa frågor.

Jag vill med delta korta inlägg yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 99

§ 7 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses verksamhet

Lördagen den 31 maj 1975

Allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 33 med anledning av propositionen 1975:100 (kompletteringspropositionen) i vad avser redovisning av allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet under år 1974 jämte motioner.

I propositionen 1975:100 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1975/76, m. m. erinrade föredraganden, chefen för finansdepariemenlel slalsrådel Slräng, under rubriken Särskilda frågor 2 om att riksdagen hemställt om att regeringen äriigen skulle lämna en redovisning av allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses placeringar och övriga verksamhet. I propositionen lämnades en kortfattad redogörelse för innehållet i den årsredovisning för verksamhetsåret 1974 som avgivits av fiärde fondstyrelsen (s. 39 och bilaga 9).

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under den allmänna molionstiden väckta molionen 1975:1603 av herr Bohman m. fl. (m), säviit gällde hemställan all riksdagen skulle

3. anta ett vid motionen fogat förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, innebärande att fonden ej fick inneha aktier representerande mer än 5 % av röstvärdet i varie företag,

4. hos regeringen anhålla om att kapitalmarknadsutredningen gavs i uppdrag att undersöka verkningarna av allmänna pensionsfondens hittills gjorda aktieköp,

dels den med anledning av propositionen väckta molionen 1975:2154 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt gällde hemställan (punkten 10) att en sådan ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning genomfördes, att fiärde fondstyrelsens medel endast fick användas i statliga industrier och att de anställda skulle utöva minst 50 % av den med fondstyrelsens aktieinnehav förknippade rösträtten i dessa industrier.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen lade propositionen 1975:100, sävitt gällde den under Särskilda frågor 2 lämnade redogörelsen för allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet under år 1974, till handlingarna,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1603 såvitt den gällde undersökning rörande allmänna pensionsfondens aktieplaceringar (punklen 4),

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1603 såvitt den gällde ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning (punkten 3),

4. alt riksdagen skulleavslå motionen 1975:2154 såvitt den gällde änd-

rad inriktning av allmänna pensionsfondens aktieplaceringar (punkten 10).

Reservationer hade avgivits

I. beträffande undersökning rörande allmänna pensionsfondens aktieplaceringar av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1603 punkten 4 hos regeringen begärde att 1968 års kapitalmarknadsutredning gavs i uppdrag att undersöka verkningarna av allmänna pensionsfondens hittills gjorda aktieplaceringar.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

A llmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

1. beträffande ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1603 punkten 3 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

3. beträffande ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens aktieplaceringar av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2154 punkten 10 hos regeringen begärde förslag till ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i enlighet med vad reservanten anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. av herrar Böriesson i Glömminge och Sjönell saml fru Hambraeus och fru Oskarsson (samtliga c),

2. av herr Andersson i Örebro (fp).

Hen REGNÉLL (m):

Herr lalman! För försia gången har riksdagen i år all la slällning lill en redovisning för verksamheten inom allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelse. Redovisningen kom sent fram. Utskottet uttalar önskemålet att regeringen under kommande år skall finna en form för att informera riksdagen på ell lidigare stadium.

Belräffande resultatet av fjärde fondstyrelsens aktieköp under 1974 noterar utskottet alt deklarationsvärdet vid årets slul i alla fall utom elt var lägre än anskaffningsvärdet. För oss moderater är del iniressani att se att fiärde fondstyrelsen i ett fall skaffat sig mer än 5 96 av etl bolags aktier. Det rör sig om AGA, där fondstyrelsens innehav uppgår lill ungefär 6 96. Med stöd av sitt innehav satte fiärde fondstyrelsen häromdagen in en ledamoi i AGA:s styrelse, närmare bestämt fondens

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

ordförande, vilket kanske inte hell var vad man tänkt sig belräffande vilken kategori som via fiärde fondstyrelsens aktieinnehav skulle kunna räkna med styrelserepresentation.

Att fiärde fondstyrelsen redan nu, trots att verksamheten varit av begränsad omfallning, uppnått ett innehav av mer än 5 96 av aktierna i ett företag ger anledning all pä nytt diskutera huruvida inte ett så stort inflytande leder till maktkoncentration i det allmännas hand. Detta bör undersökas, menar vi från moderat håll, lämpligen genom 1968 års ka-pitalmarknadsutredning. Det är innebörden i reservationen 1 av herr Hovhammar och mig, till vilken jag ber att få yrka bifall. Vi är nog litet förvånade över att centerns och folkpartiets utskottsledamöter begränsat sig till all avge särskilda yttranden och inte anslutit sig lill reservaiionen.

I avvaktan pä sådan utredning anser vi på moderat håll alt fempro-centsspärren bör gälla. Det är innehållet i reservationen 2. som jag, herr talman, också ber att fä yrka bifall till.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Statlig investeringspolitik kan föras utifrån två olika utgångspunkter. Den ena är att man utgår från en strävan alt förändra maktförhållandena till de arbelandes fördel och att bryta de stora finansgruppernas inflytande. Den andra är att man vill bidra till all stabilisera den rådande maktstrukturen och ge dess förelrädare slöd i deras ulvecklingäpolilik.

Del är uppenbart att fiärde AP-fonden helt är inriktad pä den senare linjen. Detta antyddes redan när fonden bildades. Socialdemokraterna var då överens med det slörsla borgerliga parliel - och folkpartiet anslöt sig lill den linjen bara nägra månader senare - om den huvudsakliga uppläggningen. Även topprepresentanter för storföretagen har uttryckt sin uppskattning av de stödmöjligheter som fonden erbjuder. I förbigående sagl är del någol patetiskt när moderalerna tror att de för del s. k. fria näringslivets talan när de är emot den här typen av investeringar. Det är inle sä alt storkapitalets företrädare har någonting emot det, tvärtom. Del är ocksä något patetiskt när man tycker all 5 % aktieinnehav är ett ullryck för maktkoncentration, men 80 96 aktieinnehav i Wal-lenbergsiiftelsernas hand inte är maktkoncentration.

Vpk har i del här sammanhangei hävdat den molsalta linjen. Vi har menat all nägon förändring av maktförhållandena inte kunde påräknas sä länge aktieköpen totalt var betydligt mindre än etl enda ärs tillväxt av del samlade börskapiialei. Vi har ocksä hävdat, att medlen borde användas företrädesvis för alt utveckla industrier och produkter, vilka var socialt angelägna men som storfinansen var ointresserad av. Detta hade givil de bästa långsiktiga sysselsättningseffekterna. Det hade ocksä kunnai skapa en växande sektor inom ekonomin vars utveckling inle var bunden vid slorfinansintressena.

Nackdelarna med det nuvarande sättet att använda fiärde fondens medel är, som vi ser del, främst föfiande:

1. Man har köpt och kommer att köpa poster, som representerar underordnade delar av varie enskilt storföretag. Slaten och löntagarna står alltså lill fiänsl med riskkapital, som behärskas av majorilelsintresset i storföretagen. Fjärde fonden fär en aktieporlföfi, vars röstvärde ligger under vad en privat storaklieägare åtnjuter för motsvarande investering.

2. Genom att underordna satsningarna under rådande förelagsstruktur kan man aldrig påverka företagens investeringspolitik eller produktutveckling. Man kan heller inte - vilket är betydelsefullt - påverka företagens investeringar regionalt.

3. Fondmedlen ger privatföretagen ökat riskkapital. Men den vinst och den uppbyggnad fondmedlen är med och skapar har staten och de arbetande ingen kontroll över. Man kan t. ex. aldrig hindra, att vinsten genom olika dispositioner förs över till helt andra delar av en stor privat koncern och används för helt andra ändamål än vad de arbelande och eventuellt fondstyrelsen tänkt sig.

4. Man har ingen kontroll över att de vinster fondmedlen hjälpt lill all skapa inte förs ut över landets gränser. De intäkter som blivit följden av en statlig investering kan mycket väl hamna i filialförelag i Brasilien, inom EG-området eller i Sydafrika. Löntagarna får slussa in sina pengar i förelaget men kan få uppleva all i stället för all säkra sin egen sysselsättning får de bara bidra till all anställa fler svältavlönade människor i Säo Paolo eller i Johannesburg.

Vpk kan inte godkänna en sädan användning av pengar som de arbelande människorna har fiänat in. Vpk förordar alt fondmedlen används för att bygga upp nya industrier eller skaffa ell dominerande inflytande i vissa av de nuvarande. Det skulle möjliggöra ett verkligt grepp pä den långsikliga invesieringsutvecklingen inom induslrin. Del skulle möjliggöra en produktutveckling, som inte bara styrdes av storfinans- och re-klamintressena. Det skulle möjliggöra en ändrad maktstruktur och möjligheter lill reellt inflytande för de arbetande. Deras skapande förmåga och deras ansvar skulle komma fram. De palriarkaliska och halvmilitära befäls- och makllormerna i näringslivel skulle dä få konkurrens av en växande sektor med etl delvis alternativt ekonomiskt länkande och med böfian lill arbeiarslyrda förelag. Det skulle möjliggöra en ulvecklingsplanering på längre sikt inom industrin. Del skulle möjliggöra en medveten regionalpolitik.

Herr talman! I en tid när de borgerliga krafterna är slarka nog alt t. o. m. med lottens hjälp fä stora delar av regeringens finansplan underkänd - då hade det varit bra om de båda arbetarpartierna hade kunnai enas om en sädan politik för fiärde AP-fonden som jag här skisserat. Med klassamarbete blir fonden storfinansens förlängda arm. Med arbetarpolitik blir den en spjutspets mol fälalsmakten och för arbetarslyrei.

Jag yrkar bifall lill vpk-reservalionen, dvs. reservationen 3.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

A llmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

Herr SVANBERG (s):

Herr lalman! Jag föreställer mig all riksdagsledamöterna håller mig

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

A llmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

räkning för alt jag inte på nytt tar upp en stor debatt om AP-fondsmedlens placering; vi har ju haft mänga och intensiva sädana här i kammaren. Jag skall nöja mig med några smä kommenlarer till vad som har sagts.

Det finns två lyper av reservationer i del här sammanhanget. Den ena typen komnier från moderat håll och den andra från vpk. Man kan väl tycka att de tar ut varandra, att vi konimer lill ett nolläge eftersom de går åt var sitt håll, men jag skall inte spinna på det temat utan i stället la upp några detafier.

Vad utskottet säger om den redovisning som ärligen skall lämnas lill riksdagen innebär en viss ändring av det beslut vi tog i fiol. Enligl det beslutet skulle redovisning lämnas i samband med budgetpropositionen, men utskottet finner att detta är ogörligt, eftersom räkenskaperna inle ser ut pä det sättet att det är praktiskt möjligt. Vi rekommenderar ändå att regeringen söker möjligheter alt ge redovisningen tidigare under våren i stället för i samband med kompletteringspropositionen, som nu har varit fallel. Detta är utskottet enigt om.

Jag vill sedan kommentera de moderatas reservationer, som är av två olika slag. I den ena reservationen begär man all del skall uppdras äl kapilalmarknadsutredningen att göra en undersökning av hur fondens placeringar hittills har påverkat det svenska näringslivel. Det är 230 miljoner som placeras lill nyår och som den här redovisningen alltså gäller. Jag har väldigt svårt all tänka mig att det svenska kapitalistiska samhället skakas i sina grundvalar av de 230 mifionerna. De kan knappast ha hafl något egentligt inflytande på den svenska aktiemarknaden och det svenska näringslivel, och därför anser vi inte alt man behöver göra en sådan ulredning.

Den andra reservaiionen gäller det gamla siridsämnet hur stor del av aktierna i vafie enskilt företag som AP-fonderna skall fä köpa upp. Här yrkas på en begränsning till 5 96. Till delta vill jag bara göra en enda liten kommentar. Moderaterna borde vara lika medvetna som vi andra om att det i dag finns etl enormt behov av invesleringskapilal i det här landel. Vi behöver investera mer, vi skall investera oss ur en dålig utrikeshandelsbalans. Varie krona som finns all investera är värdefull. Trols detta reser moderaterna ett oerhört motstånd mol de anställdas pengar. - O nej, det fär inle bli för myckel av dem i näringslivet, och framför allt fär inte AP-fonderna äga mer än 5 96!

Jag kan upprepa vad jag har sagt så mänga gånger i den här talarstolen: För det svenska privatkapiialisliska näringslivel är t. ex. multinationella pengar eller privalägda pengar inte farliga. De är bra att ha för alt investera. Men se de anställdas pengar samlade i aktiefonderna, de är farliga! Dem måste man hålla kort, de fär inte bli för dominerande i del här sammanhanget. Jag har nu som förul oerhört svårt all förslå en sädan doktrinär inställning, där sunda förnuftet får vika för vissa teser som man har i sill program.

Ulskoltei yrkar alllsä avslag på motionsförslaget och menar all vi bör kunna låla fonden köpa del anial aktier som den själv bedömer vara

vettigt.

Vpk kräver i sin reservation att pengarna skall användas pä ett helt annat sätt. Man säger: "För att det skall skapas varaktig sysselsättning och makt åt de anställda i förelagen krävs ell program för direkl lill-växtfrämjande produklionsinvesteringar i form av nya statliga förelag eller i vafie fall företag där ell dominerande statligt inflytande kan uppnäs."

Jag kan hålla med om den satsen. Jag tror också att vi frän samhällets sida måste gå in myckel mera och planera för utveckling av vissa sektorer där samhället har inflytande. Vi är redan i gäng med det. Men att begära alt de här pengarna skall förbehållas del ändamålet är ju att vända pä hela tanken bakom AP-fondsmedlen. Man skulle kunna använda dem för att gä in i företag som redan finns, som behöver stagas upp, som kanske slår inför nedläggningshot. De statliga företagens pengar kan ju skaffas på annal sätt. Det som finns i AP-fonderna är inie de enda pengarna.

Beträffande de 500 mifi. kr. vi har i dag kan man nämna en sådan investering som i Stålverk 80. Även om fonden hade använt alla sina pengar till den investeringen, sä är det fräga om 500 mifi. kr. i en summa pä 5 500 mifioner. Då fär det lov att vara väsentligt mer pengar. Det finns, herr Jörn Svensson, i statuterna ingenting som förbjuder AP-fonden alt ocksä salsa pengar i statliga förelag, men jag tror inte alt man skall haussa upp delta.

All vi behöver mer planering, all vi behöver vela hur vår ulveckling skall se ul framöver, det kan jag hålla med om. Däremol kan jag inle vara med om att vi nu skulle falla ett sådant beslul som det här är fräga om.

Sedan sägs det ocksä att man skulle besluta att rösträtten för de anställda i de förelag där pengarna används skall vara minst 50 96. Jag har etl minne av all när vi beslöt om detta i fiol, sades det att rösträtten i största utsträckning bör utövas av de anställda - alltså närmare 100 96. Enligt vad jag har kunnai föfia av redovisningen för vad som har skett vid de bolagsstämmor som har hållits där AP-fonden har köpt aktier, har representationen från de anslällda varit slörre än 50 %. Jag tror inte all vi skall gä lillbaka lill del blygsamma önskemålet om 50 96 ulan all vi skall behålla den princip som finns f n. - alt del mesta av rösträtten skall ligga hos de anställda i vederbörande förelag.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall till ulskollels hemställan.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill bekräfta vad herr Svanberg sade nu senast beträffande rösträtten vid nägra av de mer betydelsefulla bolagsstämmorna.

För all det inle skall föreligga nägol missförsländ vill jag - i anledning av vad herr Regnéll inledningsvis anförde - säga all fiärde AP-fondens årsredovisning är dalerad den 23 januari och revisionsberättelsen den 4 februari. När herr Regnéll menar all man har fäll årsredovisningen

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

A llmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

med försening, så måste han väl mena att regeringen överlämnat den till riksdagen sent. Jag har därför velat erinra om när årsredovisningen förelåg frän fondstyrelsen.

'Sedan är del alldeles klarl att det är orimligt att tänka sig all fiärde fondstyrelsen skall kunna avlämna en årsredovisning så att den kan finnas redovisad i budgetpropositionen. Budgetpropositionen fastställs före årsskiftet, och för AP-fonden, liksom alla andra fonder, sker ju revisionen under januari månad.

Man kan ju framställa önskemålet all riksdagen skulle få la slällning till detta nägon eller nägra veckor lidigare. Jag vet ändå inle precis vad det skulle innebära i fråga om ändrad behandling. Det som näringsuiskoltel föreslog i fiol - och som riksdagen godkände - var ju all fiärde fondstyrelsen vafie är skulle lämna en årsredovisning, att man pä det sättet skulle ge riksdagen möjlighet att fä insyn i fondens verksamhet.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! I förbigående vill jag säga alt frägan om vilken andel av fondakuerna som de anställda skall rösla för är skäligen likgiltig när posterna är så smä. Den är framför alll likgiltig när man medvetet inriktar sig pä alt köpa aktier som kostar myckel men som ger ell reducerat röstvärde - såsom diskuterades exempelvis i Volvo. Del är, menar vi, en felaktig linje. Man skall försöka fä ut maximalt röstvärde när man sä kan.

Ingvar Svanberg för elt resonemang som innebär att vpk-reservationen och moderalreservalionen ungefär lar ut varandra. De kommer frän motsatta häll med sin kritik, och sä får vi ell nolläge. Jag vet inte vad del är han karykteriserar som noll och nol läge-om del är fjärde fondstyrelsen, sig själv eller regeringspolitiken, men del får han väl ulreda själv.

Men jag skulle vilja slälla ytterligare en fråga lill Ingvar Svanberg: Vilken sorts filosofi har ni i grunden? Del har jag aldrig lyckats få klarhet i. Ni upplever här uppenbarligen etl dilemma. Å ena sidan är ni angelägna alt försäkra de borgerliga om alt här är del inle alls fråga om att störa den kapiiaiisiiska maktstrukturen, men ä andra sidan lalar ni i så mänga andra sammanhang om hur betydelsefullt del är all de arbelandes inflytande stärks.

Dä är frågan: Vilken av de filosofier som ni har vid olika tillfällen, för olika behov och inför olika intressegrupper skulle ni i grunden vilja se genomförd'? Är ni samarbetspolitiker i förhällande till de borgerliga eller är ni arbeiarpolitiker'? Är ni för all storföretagen skall få pengar frän fiärde AP-fonden, som lönlagarna då har belalal in, för all kunna använda dem för verksamheier varav vinsien sedan frill skall kunna föras ul till Säo Paulo eller Johannesburg eller var del svenska storkapitalet nu behagar söka de stora profilerna'.' Man söker ju med förkärlek dem i Brasilien. Sydafrika och liknande länder.

Är det er linje, lycker ni alt del är någonting som man bör befrämja, eller menar ni att man i stället borde syfta lill att försöka dämpa och

bekämpa den typen av tendenser, den typen av maktutövning? Tycker ni det senare borde ni åtminstone kunna medge att del ligger någonting i vad vpk säger här och all den linje som vi företräder ändå principiellt sett är den riktiga linjen.

Väfi någon gäng klart och öppet inför Sveriges arbetare mellan samarbelspolitiken i förhållande till de borgerliga och arbetarpolitiken!

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Jag ber all fä återkomma därför att del av senare talare framförts några synpunkter som jag lycker bör kommenteras.

Jag vill påpeka för herr Ekström all vad jag sade belräffande önskvärdheten av tidigare redovisning till kammaren var inle nägol önskemål somjag ärensam om, utan det aren formulering som återfinns i utskottels betänkande och som vi alla slår bakom. När det gäller herr Ekströms uttalande om svårigheterna att få fram uppgifterna redan lill budgetpropositionen vill jag framhålla att vi i utskottsbetänkandet just påpekat della. Vi har också sagt att uppgifterna kommer vid en alltför sen tidpunkt om de presenteras i kompletteringspropositionen. Därför hoppas vi alt regeringen skall finna en form föratl lämna en redovisning mellan dessa båda stationer - del tidiga dokument som vi får vid sessionens böfian och det sena dokument som vi fär när vi är beredda att bryta upp. Jag är övertygad om att regeringen kommer alt kunna tillmötesgå utskottets - jag understryker det på nytt - samlade önskemål när det gäller ett sådant mellanläge. Det är inle någol som vi frän moderat häll har varit ensamma om.

Utskottets ordförande gick in pä de båda reservationer som vi moderater avlämnat. Han tyckte all de 230 mifioner som har disponerats hillills för aktieköp ger en så begränsad erfarenhet att del var för tidigt all anmoda kapilalmarknadsutredningen att se på saken. Ja, för tidigt sade väl ordföranden egentligen inte, för det skulle ju innebära etl löfte om att man i forlsätlningen vore intresserad av en sådan granskning, och del är man tydligen inte.

Mol del skulle jag vifia invända, all anmodar kammaren nu regeringen alt ge kapitalmarknadsutredningen elt sådant här uppdrag, så har väl, innan nägol blir gjort, nya placeringar hunnit ske genom fiärde fondstyrelsen, sä att det belopp som skall granskas och föfiderna av placeringarna har fått slörre dimensioner än vad fallet är i dag. Kapitalmarknadsutredningen har suttit sedan 1968. Den forsar inte fram med någon sä hög hastighet. Mera köp torde ha kommit lill stånd genom fiärde fondstyrelsen, innan kapilalmarknadsutredningen tar sig an med del uppdrag som vi förordar.

Sedan också en kommentar till vad utskottels ordförande sade beträffande värt förnyade önskemål att begränsa invesleringarna i elt och samma bolag till de 5 procenten och över huvud laget om vår inställning till aktieköp.

Vi är fortfarande skeptiska lill aktieköpen. Vi anser all både principiella

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

och praktiska skäl talar emot dem. Man skall naturligtvis inte dra några erfarenheter av bara ett ärs resultat, men det är väl inte säkert alt alla intressenter i sammanhanget är så glada över de placeringar som gjorts. Jag citerade också ur det eniga utskottels formuleringar det beskedet att fonden har tappat pengar på börsutvecklingen under den tid som det här gäller. Det är ingenting som man har anledning konstalera med nägon sorts skadeglädje. Del ligger i verksamhetens natur när man är aktieköpare och placerare att det ibland går upp och ibland ner. Och utvecklingen frän den lid dä man köpte aktierna och fram lill årsskiftet - som är den kontrollstation vi har intresserat oss för - har varit negaliv. Man har lappat pengar, och man har haft låg förräntning, medan förhällandet varil annorlunda om man hade köpt obligationer. Då hade man hafl en hög förräntning. Obligationer kan ju köpas nu med 9-9,5 96 av-kasining att jämföra med den väsentligt lägre avkastning man uppnår genom köp av den sortens aktier som fiärde AP-fonden har engagerat sig för.

Detta ger mig också anledning säga några ord om aktieköp kontra obligationsköp. Att köpa obligationer är ju ocksä ett sätt att stödja näringslivet. Obligationskön är som vi vet ganska lång, och AP-fonderna har minskat sina köp av obligationer. Detta innebär att möjligheterna minskar alt fä fram del kapital som behövs inte minst för alt bygga ut produktionsapparaten här hemma med tanke på exporten. Delta underströk bäde statsministern och herr Burenslam Linder i kammardebaiten i gär. Men man kan inte göra gällande att fiärde AP-fondens aktieköp - med undantag för den riktade emissionen till Volvo - har tillfört näringslivel någol nytt. Hela det resonemanget är besynnerligt. Om man frän ett häll köper aktier på börsen eller annorstädes, vilka tidigare har haft annan innehavare, sä tillför man ju inle företagel vars aktier det är fräga om ett enda öre. Det innebär bara all den som säfier får likvida medel i stället för att tidigare ha haft aktier och att den som köper får mindre likvida medel och i stället fär aktier i sin hand. Del förelag vars aktier köps och säfis fär i vanliga fall inle ens nägol som helst besked om transaktionen, får inte vela att t. ex. I 000 aktier i bolaget har flyttals över från herr A lill fiärde fondstyrelsen - för att här la ell konkret exempel.

Jag finner alltså all det inle har avlossats nägol som helst grundskott som har minskat betydelsen av reservationerna 1 och 2, som vi har fogat till förevarande utskoltsbetänkande.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Jörn Svensson påslår au socialdemokraterna gör olika ultalanden. Ibland säger vi alt vi med dessa aktieköp ingalunda vill störa det svenska kapitalistiska samhället, det försäkrar vi. Och ibland säger vi att med det menar vi en förändring i maktstrukturen. Och så tillägger herr Svensson: Väfi nägon gång och tala om vem ni vill samarbeta med och hur ni vill ha det; det kräver de svenska arbetarna!

Ja, jag skall nu inte la upp den diskussionen igen med Jörn Svenssons horribla uppläggning, eftersom vi aldrig har sagt vad han lägger i vår mun. I stället vill jag säga att de svenska arbetarna kanske skulle vara mera intresserade av alt man i det parti som Jörn Svensson företräder talade om vad man vill, om man skall samarbeta och arbeta i vår värld sädan som den ser ut eller om man vill driva något slags luftslottspolitik och säga att vi tar ingenting, om vi inte får alltsammans. Vi är bara för ett hundraprocentigt övertagande. Vi kan inte samarbeta i övrigt. - Men detta har vi diskuterat så många gånger tidigare all jag inte behöver upprepa del.

Ulskollels vice ordförande talade om utredningsuppdraget och om hur kapitalmarknaden har påverkats. Han sade att det var vettigt all begränsa fondens aktieinköp till 5 96. Låt mig bara konstatera att moderata samlingspartiet står kvar på samma dogmatiska ståndpunkt som tidigare; man har inte flyttat sig en millimeter.

Köp i stället obligationer! sade herr Regnéll. Det är vettigt, för del tillför näringslivet nya pengar till investeringar. Att man köper aktier på börsen för fondmedel ger däremot inte mer pengar lill investeringar. Ja, det sisla är riktigt, men det förra visar egentligen litet grand av bockfoten.

Sätt in pengar i de privata företagen, men akta er för att göra det som aktier, för det kan innebära alt ni minskar de andra aktieägarnas inflytande i någon liten män! - Jag tror att vi kan lämna del resonemanget därhän.

Om fonden dessutom går ut och tar hand om riktade nyemissioner, så kan del innebära att man tillför marknaden pengar, menade herr Regnéll. Jag häller med om ätt pengarna inte betyder någonting på börsen; handeln där innebär bara att man flyttar aktierna mellan olika människor. Men det är föfidriktigl att moderaterna säger: Köp obligationer! Låna ul pengar till förelagen men inte i form av aktiekapital, för då blir det farligt!

Herr Regnéll sade att alla inte är lyckliga och glada och tycker all allt gått bra. Nej, del trorjag inte. Jag är inte speciellt lycklig och glad. Det finns säkerligen detafier att ändra framöver - det finns myckel att ändra. Men på det hela taget har det väl ändå fungerat. Lät mig emellertid konstatera att del är oerhört små belopp som det hittills varit fräga om. Jag hoppas alt aktieköpen för fondmedel pä sikt skall innebära större förändringar. Jag är därför inte nu speciellt lycklig och glad. Men vi är ännu bara i börian av denna verksamhet. Tack!

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

A llmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Herr Regnéll framhöll som sin mening att alla inle är nöjda och belåtna med den hittillsvarande verksamhelen med aktieköp. Fjärde fonden har förlorat pengar, säger herr Regnéll. Men i näsla mening säger herr Regnéll, som den kloke bankman han är, alt aktiekurser ju går upp och ned. Det är just vad de gör.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

.4 llmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

Av årsredovisningen kan man finna att deklarationsvärdena vid sistlidna årsskifte bl. a. pä grund av en riktad emission till fiärde fondstyrelsen var lägre än inköpsvärdena. Men jag kan trösta herr Regnéll med att fiärde fondens aktieporlföfi för 14 dagar sedan var uppe i ett värde som var tämligen exakt lika med inköpsvärdet, och dä har jag även räknat med den riktade emissionen från Volvo.

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Som jag sade nyss är jag förvånad över alt herr Eksiröm riklar sin irritation just mol mig. Jag citerade vad som sägs i utskottets betänkande i avsnitt som alla står bakom. Irritationen borde därför närmast riktas mol utskottets ordförande. Jag läser frän s. 4 i betänkandet:

"Utvecklingen pä aktiemarknaden har medfört alt de av fondstyrelsen innehavda aktiernas deklarationsvärde vid årets slul i alla fall utom ett var lägre än anskaffningsvärdet."

Jag broderade litet grand på delta, men jag tyckte jag broderade till fondstyrelsens förmån genom att undersiryka att sä är det att leva med aktier: Ibland ser man dem gå upp och ibland ser man dem gå ned. Ibland ser rnan att etl köp varit oförmånligt, och ibland kan man konstatera att del har varil förmånligt. Den som är intresserad av detta har att hälla sig till utskottets text som sådan.

Herr EKSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har nu lämnat herr Regnéll en upplysning, som bör vara värdefull även för de övriga av kammarens ledamöter. Därmed hoppas jag att även herr Regnéll är nöjd och belåten för dagen, innan vi skifis åt från detta riksmöte.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Det hade kanske inte funnits anledning all kommentera tvisten mellan herr Regnéll och herr Eksiröm, om det inte hade varit för all del i utskottets betänkande står precis de ord som herr Regnéll här citerade. Del är elt konslalerande, ungefär som man säger att det är alldeles givet all 2-1-2 är 4.

Sedan beror del naturligtvis pä vilken bedönining man gör - om man läser ul all delta är någonling väldigi farligt och alldeles på lok. Vi har i ulskottet menat alt det är en fullt naturlig sak alt det går till på del sältel på aktiemarknaden, och vi har bara konstaterat all del såg ut så den 1 januari i år, men läs inle in i della någon kriiik mot AB Volvo! Herr Regnéll vel ju, som han själv säger, hur det är på aktiemarknaden.

Jag har bara velat säga delta och vill sluta med uppmaningen: Lägg inte in värderingar i ett sakligt konstaterande!

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 33 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Regnéll och Hovhammar.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

AUmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses verksamhet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 240

Nej - 47

Avstår - 25

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 33 punkten 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Regnéll begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal:

Ja - 241

Nej - 47

Avstår - 25

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 99-101

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Meka- ■ niska Verkstads AB

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 33 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 276

Nej - 12

Avstår - 24

§ 8 Verlfamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 35 med anledning av propositionen 1975:110 om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB jämte motioner.

I propositionen 1975:110 hade regeringen föreslagit riksdagen att på villkor som chefen för industridepartementet angett dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

1. ikläda staten garanti för ett lån på 150 000 000 kr. som Ångfartygs AB Tirfing avsåg att ta upp,

2. ikläda slaten borgen för två lån till Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, det ena på 7 500 000 kr. jämte ränta och det andra på 200 203 800 portugisiska escudos jämte ränta,

3. tillhandahålla Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB en röriig kredit av 200 000 000 kr.,

dels

4. till Förvärv av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB på ka
pitalbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier an
visa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975:2158 av herr Hermansson m.fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

1. fatta principbeslut om förstatligande av samtliga privala slorvarv,

2. med godkännande av del i propositionen 1975:110 föreslagna avtalet med Tirfing besluta bilda en statlig varvsgrupp med målsättning att garantera den bestående sysselsättningen på Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB (EMV) och övriga ingående enheter.

1. bemyndiga regeringen och Statsföretag AB att inrätta ett statligt rederi,

2. uttala att den nya styrelsen för Eriksbergs Mekaniska Verkstad till sitt flertal borde bestå av ledamöter valda av de arbetande,

3. uttala att flertal för de anställda i styrelserna borde genomföras även inom övriga enheter i den nyssnämnda statliga varvs-rederigruppen,

1975:2159 av herr Magnusson i Borås m.fl. (m) samt 1975:2160 av herrar Torwald (c) och Hörberg (fp).

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Utskottet hemställde

1. an riksdagen med bifall fill propositionen 1975:110 skulle
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

a) ikläda staten garanti för ett lån på 150 000 000 kr. som Ångfartygs AB Tirfing avsåg att ta upp,

b) ikläda staten borgen för två lån till Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, det ena på 7 500 000 kr. jämte ränta och det andra på 200 203 800 portugisiska escudos jämte ränta,

c) tillhandahålla Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB en röriig kredit av 200 000 000 kr.,

dels till Förvärv av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB på kapitalbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av I 000 kr.,

2. aU riksdagen skulle avslå motionen 1975:2160 angående verksamheten vid varven i Göteborg,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2159, såvitt den avsåg vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder (punkten 1),

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2159 i övrigt (punkten 2),

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2158, såvitt den avsåg elablering av ett statligt rederi (punkten 3),

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2158, såvitt den avsåg förstatligande av vissa varv och inrättande av en statlig varvsgrupp (punklerna 1 och 2),

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2158,såvitt den avsåg sammansättningen av vissa företagsstyrelser (punkterna 4 och 5).

Reservationer hade avgivits

1. beträffande elablering av ett statligt rederi av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2158 punkten 3 hos regeringen skulle anhålla om åtgärder för elablering av ett statligt rederi,

2. beträffande förstatligande av vissa varv, m. m. av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2158 punkterna 1 och 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten uttalat om för.statligande av samtliga privata storvarv och bildande av en statlig varvsgrupp.

Nr 99 3. beträffande sammansättningen av vissa företagsstyrelser av herr

I ördaeen den Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa

.,, j Q-jc att riksdagen med bifall till motionen 1975:2158 punkterna 4 och 5

,____________ som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört om

Verksamheten vid sammansättningen av styrelserna för Eriksbergs Mekaniska Verkstads Eriksbergs Meka- AB och andra statliga varvsföretag m.fl. niska Verkstads AB

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Börjesson

i Glömminge och Sjönell samt fru Hambraeus och fru Oskarsson (samtliga

c).

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Vi lever i en tid när människorna i stigande grad ställer frågor - därför att de är kritiska, tvivlande eller osäkra. Det kan gälla frågor som berör världens framlid lika väl som frågor om den personliga existensen.

I dag vilar över kammaren de frågor som konimer från tusentals arbetarhem i Göteborg. Vad sker med Eriksberg? Vad skall hända med jobbet i sommar? Vem får gå och vem fär stanna? Hur länge räcker nådatiden för dem som får stanna?

Arbetarna i Göteborg mäsle i dag få klara svar på sina frågor. Utskollsbetänkandet lämnar alltför många av frågorna obesvarade. Vi är skyldiga arbetarna bättre besked. Vi vill därför frän vpk fä en närmare belysning av fem olika avsnitt i varvsfrågan.

Den första frågan gäller inställningen till sysselsättningen och i samband därmed synen på varvens allmänna utveckling.

Nu säger utskottet, med åberopande av varvskommissionens mening, att sysselsäUningen vid Eriksberg måste skäras ner - även om ell statligt övertagande kommer till stånd. Först skall 1 500 man fä gä. Sedan skall ytterligare 1 000 man gä, så att sysselsättningen pressas ner till 3 000. Inte heller denna nivå - på 3 000 - vill man garantera. Den sägs i betänkandet skola gälla bara "större delen av år 1977". Men dä kommer ju frågan: . . . och sedan då? Vad är det sedan för svåra problem som indusiriministern antyder? Skall det bli total avveckling? Varför säger man då inte klart ut alt den risken finns? Oklarheterna hopar sig. Vad som krävs här i kammaren är ett klart besked, så som vpk har efterlyst det, elt besked ifall Eriksberg pä sikt är tänkt alt få överleva eller ej.

Den andra frågan gäller bakgrunden till synen på Eriksbergs framtid. Hur ser man på varvsindustrins långsiktiga utveckling? Och vilken plals ger man Eriksberg däri?

Även här är regeringens och utskottets syn minst sagl dubbeltydig.
Nu är man både från regeringen och från redarkapiialet mycket noga
med all tala om de dystra sjöfartskonjunkturerna. Man understryker hur
allvarliga föfider för varven som kan komma av en nedgång i sjöfarten.
Men varför driver man denna synpunkt så hårt? Varför lar man fram
36 den jusl på tal om Eriksberg?

Det märkliga är nämligen att delrapporten från industrislrukturutred-ningen, SOU 1974:11, redovisaren helt annan syn. Där konstaterar man, att den åriiga ökningen i varvsindustrins produktionsvolym 1970-1973 varit 7,8 96, dvs. dubbelt sä hög som inom industrin i övrigt. Man säger ocksä i utredningen att varvens inneliggande orderböcker ger vid handen en bestående produktionsökning pä 8-10 96 per år t. o. m. år 1978. Arbetsproduktiviteten, som också redovisas, har efter 1960 ökat mera vid varven än inom den övriga industrin. Man räknar vidare i utredningen med en sysselsättningsökning under åren 1973-77 inom hela varvsindustrin på ca 10 96.

Då blir frägan: Varför målar man så dystert just nu, när man målade så optimistiskt i utredningen? Varför skall Eriksberg behöva mista så många arbetstillfällen om förutsättningarna inom varvsindustrin som helhet ändå är sä pass hyggliga? Varför ger man sä helt olika färg ät bedömningarna? Är det möjligen därför alt bedömningarna skall passa helt olika politiska syften? Det kanske är sä att man just nu vill skapa en svart bild av Eriksberg i ett psykologiskt krig som skall gä ul pä att söka tvinga arbetarna all acceptera massavskedanden och i sista hand nedläggning. Jag återkommer senare i mitt anförande till denna fräga.

Nu kanske del kan sägas att det har inträffat oförutsedda försämringar i läget för varven sedan utredningen kom häromåret. Annulleringarna av tankerbeställningar har som föfid av händelserna på ofiemarknaden blivit elt avsevärt problem. Det är klart att del är ett problem och blir del än mer ifall t. ex. Suezkanalen öppnas. Men ä andra sidan låter det inte helt naturligt att åberopa detta just i fallel Eriksberg. För det första är det ju så - vilket ibland har anförts som kritik mot Eriksberg - att man där har en annan produktionsinriktning, åtminstone delvis, än vid andra slorvarv. Man har en mindre tankbåtsbetonad produktion. 1 sä fall borde ju inte just Eriksberg få bära bördan av den överproduktionen på tanktonnage. För det andra: Bedömningarna av Eriksbergs svårigheler har, när de kommit frän olika häll, inte speciellt tagil sikte på just dessa mer allmänna förklaringsgrunder som överproduktion på tanktonnage och sjöfartsproblem på grund av ofiemarknadens rubbningar.

Tvärtom! I Veckans Affärer har verkställande direktören Blennow och f ö. lidskriften Veckans Affärer själv i en an lutande kritik tagil sikte pä helt andra huvudförklaringar lill Eriksbergs kris - främst valutaförluster. Men man fär väl ändå bestämma sig i analysen - vad har varit huvudorsaken till Eriksbergs kris? Svaret pä den frågan mäste ju i hög grad avgöra synen pä Eriksbergs framtid. Om det är sä som Blennow säger all huvudorsaken varit valutaförlusterna - ja, dä är det ju fråga om en mer renodlad likviditetskris, och med tillräcklig ekonomisk förstärkning blir man då flott och kan arbeia vidare. Men om del är krisen för del stora tonnaget och sjöfartsulvecklingen i allmänhet som ligger bakom som huvudorsak - då kan man ju fä en helt annan bedömning. Här råder oklarhet. Och oklarheten ger uirymme för spekulationer om syftena från statens sida.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Det undgår nämligen ingen iakttagare - även om man är lekman -att jusl sätten från olika håll all teckna problemens bakgrund växlar, beroende på vem man frågar. Eriksbergs ledning trycker ganska hårt jusl på bankrörelsen och valulatransaktionerna som orsak. Från andra slorvarv och frän varvskommissionen trycker man vida mer på tankkrisen och sjöfartskonjunkluren. I dagspressens bedömningar, för det tredje, är man i regel avvaktande i fråga om sjöfartskonjunkturen. Dagens Nyheier kommer med den intressanta åsikten att det varit alldeles rätt av Eriksberg att /n/e som andra varv göra sig sä beroende av stora tankers. Jag redovisar bara de här mycket olikartade bedömningarna av bakgrunden till krisen utan att ta ställning Ull vad som är riktigt eller inte.

Men uppenbart är att här är det något som inte stämmer. Bedömningarna växlar, som vi ser, med vilket intresse som ligger bakom dem. Redarkapiialet har en annan bedömning än den lokala Eriksbergsled-ningen och de ekonomiska skribenterna. Della är intressant.

Arbetarna på Eriksberg har ett självklart inlresse: alt rädda sysselsättningen. Redarkapiialet, som styr storvarven, har etl annat huvudintresse: att rädda sig självt från en fruktad större kris. Och hur kan del ske? Ett led i en sådan räddningsoperation kan vara att skära ned den samlade svenska varvskapaciteten. Från varvs- och rederihåll har detta f ö. sagts rakt ut. Det sades bl. a. vid en föredragning i näringsutskotlet.

Och i så fall, om det är det som redarkapiialet strävar efler, kommer Eriksbergsaffären i elt speciellt fius. Då kan man alltså överlåta Eriksberg ål staten och låta staten sköta nedskärningen av varvskapacilelen. Dä kan man låta tankerkrisens föfider gå ut över det varv som varil minsl tankerinriklat. Då kan man ta över från de privata storvarvens sida den icke lankerinriktade marknad som Eriksberg har och har hafl.

Och därmed kommer vi till den tredje frågan: Vilken roll tänker staten spela i Eriksbergsaffären? Staten har en chans att framträda som Eriksbergs räddare. Staten kommer säkert att ge just räddarens bild av sig själv i arbetarnas ögon. Men frågan är om räddaren redan bär bödelsyxan bakom ryggen. Frägan är om det just är statens avsikt att låta Eriksberg bli föremål för den inskränkning i varvskapaciteten som redarkapiialet kräver. Den svävande texten när utskottet konimer in på vad som skall hända i slutet av 1977 ger inget besked. Det är rimligt att kräva besked här i kammaren: Skall staten vara avvecklare eller skall staten vara förnyare? Skall regeringen vara arbetarnas förelrädare eller skall den vara redarkapitalels?

Den fiärde frågan gäller Eriksbergs förhällande lill Lisnavevarvet. Del lär vara så att Eriksberg, om man inle kan uppfylla sitt samarbete med Lisnave, löper risken all få betala stora skadestånd lill portugiserna. I utskollsbetänkandet finns antydningsvis sagl, all ulfallei av resonemangen med portugiserna kan som en faktor påverka statens engagemang. Vad är meningen med delta? Det kan ju helt krossa Eriksberg. Det öppnar faktiskt, vad jag kan förstå, frestelsen för Tirfing, Eriksbergs nuvarande ägare, att via en konkurs t. ex. komma ifrän förpliktelserna till portu-

giserna. Det kan bli billigare att offra arbetarna och låta hela företaget falla inom kort, än att la en dyr uppgörelse med Portugal. Och om portugisernas skadeståndsanspråk är, som det sagts, rättsligt oantastliga i den tänkta situationen, hur kommer ett statsägt Eriksberg att agera? Har man den målsättningen att honorera sina förpliktelser eller söker man också där en manöver för att komma ifrån dem? Jag ställer frågan därför alt del i näringsutskotlet faktiskt öppet antytts att det senare vore en möjlighet.

Den femte frägan, slutligen, blir av sammanfattande natur. Den måsle klaras ut för all arbetarna i Göteborg skall få besked. Den berör regeringens långsiktiga syn på varvsindustrin. När man hör signalerna från redarkapiialet, när man hör talet om alt skära ner varvskapaciteten, då måste man ställa den frägan. Det talas annars sä mycket om nödvändigheten av en samordning av hela planeringen för varvsindustrin. Men frägan gäller i och för sig inte det, utan frågan gäller vilken målsättning som skall ligga i botten för en sådan samordning. Delar regeringen redarkapitalels önskningar och tänker regeringen förespråka en framtida konstruktion av varvsindustrin som gär redarkapiialet till banda?

Vi skall se bakgrunden när vi tar ställning till redarkapitalels strävan att trappa ner varvsindustrin. Sedan 1955 har den japanska varvsindustrin gått fram som en ångvält över världsmarknaden. Den har gäll fram frän 10 96 till 50 96 av produktionen i den kapitalistiska världen. Den här i dag 62 96 av inneliggande order, räknat i tonnage. Men trots denna enorma japanska frammarsch har svensk varvsindustri under den här perioden hävdat sig. Den har hela tiden bevarat nästan samma andel, 9-10 96, av produktionen i den kapitalistiska delen av världen. Den har i dag nära 11 96 av orderstocken. Den har naturligtvis på ell olyckligt sätt koncentrerat sig på tankers och export, men den har dock hävdat sig. Den har icke behövt uppleva de svära bakslag som japanerna har lyckats tillfoga Västtyskland och Storbritannien.

I fiuset av den positionen måste man fråga: Skall man då för den svenska varvsindustrins vidkommande göra en reträtt, som skär ner den svenska kapaciteten radikalt? Skall man inrikta sig på massavskedanden? Och skall man lägga ner det varv, som dock har en specialinriktning av delvis annat slag än den som drabbas av rådande läge pä tankmark-naden?

Vi i vpk menar att det skall man inte. Vi fordrar att arbetarna på Eriksberg och Lindholmen får garanii för sin sysselsättning. Vi acceplerar inga massavskedanden. Vi accepterar inte att redarkapiialet skall få beslämma förutsältningarna för Eriksbergs och varsvindustrins framtid. För varvens långsikliga ulveckling måsle tas etl politiskt ansvar. Del kräver brytande av redarkapitalels makt, och i väntan på denna målsättning - ett totalt övertagande från statens sida av varvsindustrin - bör en statlig varvs- och rederigrupp bildas. Det är vårt program, som närmare konimer all utvecklas av herr Hallgren i den fortsatta debatten. Vi vet också, all lönekostnader, produktivitet och yrkeskunskap, mer än kanske pä

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

mänga andra håll, bildar ett fundamenl för varven. Vi vet hur de arbetande vid Eriksberg känner för sitt varv. Om staten tar över - det är också ett krav frän vår sida - bör de arbetande därför ges majoritet i styrelsen. Ta i anspråk deras solidaritet och initiativ! Låt dem i ett rekonstruerat Eriksberg aktivt vara med och kämpa med makt all forma en del av sin framtid.

Om vi känner varvsarbetarna rätt, så kommer deras gensvar pä en offensiv arbetarpolitik av detta slag att överträffa allas förväntningar.

Jag yrkar bifall till vpk:s samtliga reservationer.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Den kris som uppstått vid Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg är, föreställer jag mig, väl känd för kammarens ledamöter. Jag behöver därför inte närmare ingå pä orsaker och anledningar till krisen.

Det var redan för nu i det närmaste ett är sedan som vi blev upp-märksamgjorda på att företaget var på väg in i en kris. Vid de kontakter som utvecklades mellan industridepartementet och företaget kom man i börian av 1975 fram till att företaget skulle komma att hamna i en akut likviditelskris under maj och juni om ingenting gjordes.

Det var mol denna bakgrund som industridepartementet i börian av februari tillsatte en analysgrupp, som redan den 21 februari avlämnade sin rapport.

Redan samma dag tillsatte regeringen en kommission med uppgifl alt utreda förutsättningarna för en rekonstruktion av förelaget. Kommissionen avlämnade sin försia rapport den 30 april.

Av tidsskäl fick man inrikta sig på att finna en temporär lösning av krisen vid varvet. Kommissionen har under den korta tid den verkat gjort ett utomordentligt arbete. Det erkännandet måsle man ge den. Det är della förslag som ligger till grund för propositionen 110.

Från samhällets sida gäller del givelvis i försia hand all sä långt möjligt trygga sysselsättningen för varvets i runda lal 5 500 anställda. Härtill kommer omkring 500 entreprenadanslällda, varav man har anledning misstänka att en myckel slor del är s. k. grå arbetskraft. Även om omtanken om de anslällda och deras sysselsättning är den viktigaste faktorn för samhället, konimer också den svenska varvrörelsens renommé in i bilden. Skulle Eriksbergs Mekaniska Verkstad göra konkurs komnier detta även att skada de andra svenska varvens anseende internationellt och troligen också en del av vår övriga exportindustri. Det är därför ur flera synpunkter angeläget alt man från samhällets sida gör vad som är möjligt för att rädda företaget.

Företagets orderstock är dock sädan efter de avbeställningar som gjorts att den mäste förstärkas ganska snabbt om sysselsätiningen skall upp-

rätlhällas i någoriunda omfattning. Frägan blir därför om slödbesläll-ningar kan skaffas. I den varvskonjunklur som nu råder verkar della inle vara en läli uppgifl.

I del förslag till uppgörelse mellan staten och ägaren till Eriksbergs Mekaniska Verkstad, Ångfartygs AB Tirfing, som föreligger, har överenskommelse träffats om alt Tirfing pä Eriksberg skall låta bygga tvä fartyg enligt vissa fastställda priser.

Tirfing har också gått med på att lämna etl koncernbidrag till Eriksberg om 225 mifi. kr. - delta givetvis för all underlätta möjligheterna för företaget att fortsätta sin verksamhet. Redan nu står det dock helt klart att om verksamheten kommer att fortsättas, så behöver arbetsstyrkan under det närmaste året krympas med omkring I 500 personer. Det är uppenbart att en reduktion av arbetsstyrkan så långt möjligl och i första hand bör gå ut över entreprenadföretag och den grå arbetskraften. Men situationen är detta till trots långt ifrån munter. Sysselsättningsmöjligheterna och varvets möjligheter att fortsätta sin verksamhet är också förknippade med vissa redares önskan att få annullera sina fartygskontrakt.

Och en annan sak som komplicerar bilden är del avtal som Eriksberg har med Lisnavevarvet i Portugal. Delta avtal är av den omfattningen att det kan rycka undan hela grunden för fortsatt drift vid Eriksberg. Det är som bekant här fråga om ett långlidsavlal, som sträcker sig fram till 1979 och där Eriksberg tecknat kontrakt om stora mängder stålarbele varie år. Om man inte, som industriministern framhåller, kan nå en godtagbar lösning av denna fråga före den 30 juni i är, saknas med största säkerhet möjligheterna all åstadkomma en rekonstruktion av företagel. Ulskottet understryker alt det får ankomma på regeringen alt före utgången av juni månad i är fatta del slulliga avgörandet i frägan pä grundval av den bedömning som då kan gpxas pä.basis av nådda uppgörelser och dessas konsekvenser.

Utöver vad jag här nämnt innebär del förslag lill överenskommelse som nu föreligger och lill vilket vi har alt la ställning att slaten ikläder sig garanti för etl lån pä 150 mifi. kr. som Tirfing tar upp, att staten ikläder sig borgen för två lån till Eriksberg - det ena på 7,5 mifi. kr. jämte ränta och det andra på 200 203 800 portugisiska escudos jämte ränta - att staten tillhandahäller Eriksberg 200 mifi. kr. i röriig kredit samt att vi anvisar ett investeringsanslag av I 000 kr. för förvärv av aktier i Eriksberg. Utskottet, som helt ställer sig bakom industriministerns förslag i propositionen, understrykeratt dessa insatser är temporära och måste efterföfias av mera långsiktiga förslag och insalser som medger balanserade produktionsförhållanden och tryggad sysselsättning på längre sikt. Vi fäster den allra största vikt vid varvskommissionens fortsatta arbete och räknar med alt till nästa riksmöte bli förelagda nya förslag.

Kring de förslag propositionen presenterat föreligger fullständig enighet i utskottet. I anslulning till proposiiionen har väckts tre moiioner, varav en från vpk. Molionen har resulterat i tre reservationer, som herr Svensson

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

i Malmö här, om också något kortfattat, pläderat för.

Man aktualiserar i reservationen 1, som vi hörde, på nytt frågan om ett statligt rederiföretag, en fråga som riksdagen har avvisal så sent som för två veckor sedan. I detta sammanhang förordar man att Statsföretag AB skall vara huvudman för det tilltänkta rederiet. Om Statsföretag skulle önska tillskapa en rederirörelse, så kan man göra detta utan att gå till riksdagen, förutsatt att man själv ordnar sin finansiering. I dagens läge har ju Statsföretag, som alla vet, så stora investeringar på gång på olika håll att man inte kan engagera sig. Dessutom förhåller det sig ju så att sjöfartskonjunkturen nu är så pass dålig att det här förslaget tidsmässigt måste sägas ligga fel. Vi vet ju all mycket tonnage ligger upplagt. Det är dessa synpunkter som har väglett utskottet när man nu avstyrker detta motionsyrkande.

I reservationen 2 föreslår man inrättande av en statlig varvsgrupp och ett förstatligande av de övriga storvarven. Den varvskommission som arbetar sysslar bland mycket annat också med varvsindustrins struktur och produktionsförhållanden. När kommissionen gjort sina vidare överväganden kommer riksdagen att få ta del av detta material. Alt i detta sammanhang, då vi har att lösa en aktuell krisfråga, ta upp spörsmålet kan vi inte finna vara lämpligt.

Frågan om de anställdas ställning i bolagsstyrelsen aktualiseras, som vi hört, i reservationen 3. De anställdas medverkan i det arbete som nu pågår vid Eriksberg menar vi är en självklarhet. Uppenbart skall de vara med och diskutera allt som gäller såväl planering som anpassningsätgärder och också delta i genomförandet. Men att representationen i styrelsen nu och i detta fall skulle ändras i förhållande till vad som gäller i andra sammanhang kan det näppeligen finnas skal till.

1 del särskilda yttrande som fogats vid beiänkandel och som bygger pä niotionen 2160 diskuierar man vissa detafier främsl berörande Lindholmens Varv, som är en del av Eriksberg7"Dél kan inte vara rimligt att riksdagen går in och presenterar förslag lill hur vissa detafier i detta besvärliga komplex skall lösas. Varvskommissionen har presenterat fem olika alternativ för frågans lösning pä sikt. Om någol av dessa blir den slulliga lösningen eller om del blir en kombination av dessa eller eventuellt andra förslag som kan anmäla sig under frågans handläggning, ja, del kan vi i dag inle uttala oss om.

Herr lalman! Hur denna myckel komplicerade fråga, som gäller nära 6 000 människors sysselsättning vid Eriksberg i Göteborg, slutligen kan komma all lösas kan vi i dag inte ge besked om. Vad vi kan göra är alt målmedvetet arbeta för att göra det bästa möjliga av situationen i dagsläget samt sköta de förhandlingar som föreslår och de andra frågor som söker sin lösning på etl sådant säll att sysselsättningen för de anslällda så långl möjligl säkras. Alla vi som här i riksdagen har haft all ta ställning i denna fräga har haft etl enda mål för ögonen, nämligen att klara sysselsättningen för de anslällda. Jag är övertygad om all del bemyndigande vi genom beslutet i dag ger regeringen innebär all man

också från det hållet kommer att göra alll som står i mänsklig makl för all lösa problemen. Genom de initiativ regeringen redan har tagit har man bevisat att man inte lämnar någonting äl slumpen, och det kommer man inte heller att göra i fortsättningen.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona talar sä vacker om att utskottets främsta mål är att rädda sysselsättningen. Men det förslag som man lägger fram och som man i nästa minut pläderar för här är jusl vad vi inriktar våra frågor på, för det förslaget går ju ut pä avskedanden i stor skala. Det ger icke ens någon garanti för de 3 000 som blir kvar under senare delen av 1977; om det säger man ingenting. Det är just den frågan som måste besvaras, för man kan inle framställa sig som en sysselsättningens räddare när man samtidigt skriver under att massavskedanden är nödvändiga och med en beklagande axelryckning konstaterar att de här tusentals människorna skall fä gä.

Varför är massavskedanden egentligen nödvändiga? Det var ju inte så, att det inle fanns pengar i Tirfing alt sälla in i Eriksberg. Del fanns ju pengar till den stora Incotransinvesteringen i Holland. Då var det ingen brist på pengar.

Det har också sagts - som jag nämnde - att föriuslerna på valutaspekulationer var en av huvudorsakerna till det svåra läget för Eriksberg. Men dä skall man klara ul del och inte anföra hell andra skäl. Det sägs vidare att det har blivit svårigheter genom att redarna har annullerat order på Eriksberg, men det talar ju just för ett statligt rederi - och ett sådant bör ses som ett projekt pä längre sikl i det här fallel.

Det går inte all göra som herr Bengtsson. Han säger försl att ett statligt rederi behöver vi inte syssla med här, för det kan konima till stånd ändå om Statsföretag vill, och i nästa minut konstaterar han att Statsföretag inte vill, för man anser sig inle ha pengar inom sin ram. Dä skall givetvis riksdagen och regeringen träda in för att etl statligt rederi skall komma lill stånd. Herr Bengtssons bägge argument slår pä ett yllersl elegant sätt ihjäl varandra.

Sedan använder man affären med Lisnavevarvet som ell argument för att eventuellt inte alls göra någonting. Broströmskoncernen gjorde denna investering under fascisttiden, men under den nuvarande portugisiska reginien, när arbetarna har böriat få mera makt i Portugal, är den inle så intresserad av alt fortsätta. Lät Brosirömskoncernen bära föfiderna! Kräv att den lar över ansvaret gentemot portugiserna, för del skall icke Eriksberg och Eriksbergsarbetarna enligt vär mening bära.

Till sist, herr Bengtsson: Jag tror att del vore skapande politik i stället för passivitetspolilik all ge de arbelande ell avgörande inflytande i form av styrelserepresentation i Eriksberg. Det skulle vara en salsning på det engagemang och den lojalitet som de känner för sill företag - icke för

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99 Brosirömskoncernen och redarkapiialet, men för sin arbetsplats, för va-

I nrdaeen den randra, för Göteborg, för varvsindustrin och för landet.

31 maj 1975

_____________ Herr BE.NGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:

Verksamheten vid Herr talman! Herr Svensson i Malmö pläderar för att vi nu i dag skall

Eriksbergs Meka- lämna garantier för att inga som helst avskedanden skall behöva ske

niska Verkstads AB vid Eriksberg. Jag kan försäkra herr Svensson att ingen skulle vara gladare

än jag, om vi hade kunnai lämna de garantierna. Men man kan ju ändå

inte fly undan den verklighet som vi lever i.

Nu häller man på att förhandla, och man häller även på alt se sig om föratt försöka skapa nya sysselsättningstillfällen. Med den orderstock varvet har är del inte möjligt att sysselsätta de omkring 6 000 personer som är anställda vid företaget i dag. Om konjunkturen pä della område snabbt kan förbättras, är del väl inte uteslutet all man helt kan klara situationen. Men som jag nämnde i mitt tidigare anförande är det också en rad andra komponenter som ingår i spelet för att det hela skall gå ihop.

Det kan ju inle vara särskilt meningsfullt att försöka forlsalla som om ingenling hade hänl och räkna med att plocka hem de mängder av stålprodukter som framställts nere i Portugal, om man inle kan placera dem i fartyg som går att säfia. Även herr Svensson i Malmö måste väl vara medveten om hur konjunkluren ser ut för sjöfartens vidkommande. En myckel slor del av framför alll tanklonnage ligger ju upplagt, och delta lalar sill tydliga språk.

Men jag är som sagt övertygad om all det med den fullmakt, som vi kommer alt ge regeringen genom det beslut vi i dag fattar, skall bli möjligt att lösa problemet med anslällningen för de allra flesta av de vid Eriksberg nu anställda.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är klart, herr Bengtsson i Landskrona, all poliliska garantier uttrycker vifia och inte alllid hundraprocentig förmåga - del är jag medveten om. Men vi kräver med vår garanii all ni här i riksdagen och i regeringen skall accepiera den sakbedömning av varvsindustrins förhållanden som t. ex. framförs i induslrisirukturutredningen, .som är en officiell statlig ulredning, och all ni icke utan vidare skall acceptera redarkapitalels pessimistiska bedömningar, som för tillfället förs fram och som har ett uppenbart taktiskt syfte.

Vi kräver också att ni inte skall läla lura er av del förhällandet alt Tirfing har försummal investeringar i Eriksberg, som kanske borde ha varit gjorda, samtidigt som man visat sig ha stora möjligheler lill investeringar utomlands.

Vi kräver dessutom att ni inte skall gä redarkapiialet till banda genom

att sländigl anföra sjöfartskonjunkluren som en orsak till att del måste

bli massavskedanden vid Eriksberg, när det dock i hell andra samman-

44 häng och från Eriksbergsledningen själv har sagts alt det icke är sjö-

fartskonjunkturen och icke förhållandena på lankmarknaden som är huvudorsaken utan föriuslerna på valulatransaktionerna. Om det är förlusterna pä valutatransaktionerna som är orsaken, då ligger ju problemet onekligen till på ett annorlunda sätt. Man måsle bestämma sig i analysen för vad som har varit huvudorsaken och handla i enlighet med det. Vi vill också all ni skall ta ställning till den långsiktiga syn som man på statligl håll bör ha på varvsindustrin och dess framtid. Är vi anhängare av den syn som redarkapiialet nu söker pressa fram, nämligen att varvs-kapaciteten, trots de framgångar som den svenska varvsindustrin kunnat nå i förhållande till den järnhårda japanska konkurrensen under snart 20 år, skall trappas ned? Skall man ge upp den position som man dock har lyckals hävda, i motsats till många andra västerländers varvsindustri, och gä redarkapiialet lill mötes genom alt nappa ned varvsinduslrins samlade kapacitet? Och skall man göra del på elt sådant säll all just Eriksbergs varv skall få betala föfiderna, så att det blir sä mycket som möjligt över ät de privata storvarv som blir kvar? Det menar vi är felaktigt. Det menar vi ar att låta locka sig in pä en syn som inle bygger pä en självständig bedömning från statens sida utan som alltför osökt acceplerar redarkapitalels tillfälliga önskningar. Så kortsiktigt bör vi inte se problemel. Vi bör se del mer ur långsikiig synpunkt, ur landels synpunki och ur de arbelandes synpunki.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriks bergs Mekaniska Verkstads AB

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö säger alt vi inte skall acceptera redarkapitalels synpunkler på detta område och låta oss luras och lockas av dem. Vi är inle sä blåögda, utan vi kan själva bilda oss en uppfattning om hur förhållandel på den här marknaden är.

Som framgår av proposiiionen -jag framhöll också detta i mitt lidigare yttrande - har inte Ångfartygs AB Tirfing sluppit så billigt undan ändå som hen Svensson försöker göra gällande. Förelaget har fått finna sig i alt lämna ell betydande koncernbidrag till Eriksberg, som jag nämnde, och har ocksä fåll lov alt för alt säkra sysselsättningen - i alla fall delvis - teckna kontrakt på ytterligare två nya båtar som placeras vid Eriksberg.

Det är rikligt som herr Svensson säger: Vi har dukliga skeppsbyggare i det här landel, och vi har trols en besvärlig konjunktur stundtals -vi vet alt del gär i vågor - lyckals hävda oss och behålla vår marknadsandel. Jag hoppas all svensk varvsindustri skall kunna göra det ocksä för framtiden. Del finns mänga framsynta och dukliga människor pä del här området som - del är jag övertygad om - konimer all medverka till att så blir fallet. Från vär sida kommer vi naturligtvis att göra vad vi kan för att de som i dag är sysselsatta inom svensk varvsnäring skall kunna vara det ocksä i fortsättningen.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Svensson i Malmö anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Hen SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Den fråga vi i dag diskuterar rör i första hand en kortsiktig lösning pä Eriksbergsvarvets akuta finansiella problem. Men man måste ha klart för sig att detta endast är en delfråga, och det har ju också framgått av den tidigare debatten här i dag. Den s. k. 1975 års varvskommission har ju nu ett fortsatt mandat att analysera Eriksbergsvarvets långtidsproblem. Som kommissionen redan observerat är del oundgängligt att i denna analys frägan om Eriksbergsvarvets ställning inom svensk varvsindustri, dvs. hela den svenska varvsindustrins framtida konstruktion och målsättning, kommer upp.

Mot denna bakgrund är del minst sagt förbluffande att varvskommissionen fått den sammansättning den nu har. Det förefaller ganska orimligt alt tvä konkurrerande varvschefer skall döma över eller i varie fall framlägga väsentliga synpunkter pä etl tredje företag utan att detta företag är företrätt i kommissionen. Göteborgs stad har också ulan framgång skriftligen begärt att få utse en representant i kommissionen.

När det nu i fortsättningen gäller att granska varvsindustrins totala problem vore det naturligt att tillsälta en på andra grunder sammansatt kommitté.

Del är inte försia gängen som frägan om de svenska varven är uppe till diskussion, däri inbegripet behandling i riksdagen. Vi har tidigare haft kriser i bäde Uddevallavarvel och Gölaverken. Det enda riktiga är också därför all belrakta den nuvarande krisen som elt utslag av de allmänna problem som föreligger beträffande varvsindustrin. Att problemen sedan för olika varv alla haft sin speciella karaktär ändrar inte på detta allmänna omdöme.

När man nu diskuierar varvsproblematiken kan det vara lämpligt att dela upp den i tvä huvudkomponenter: dels varvsrörelsen i mera inskränkt mening - produktion, efterfrågan osv. -, dels en mera finansiell del. Men det är självklart att beröringspunkterna är mänga och att de som jag närmast skall utveckla ocksä betingar varandra.

Den centrala frågan för varvsindustrin är självfallet behovel av tonnage i världen - en fråga som t. ex. herr Svensson i Malmö inte alls gick in pä i sin analys. Och när jag säger väriden har jag därmed ocksä franihållii i vilken eminent utsträckning varvsindustrin är en internationell företeelse. Det är intressant att titta tillbaka pä tidigare utredningar, såväl svenska som utländska, bäde på den privata och på den offentliga sidan. Bedömningarna av industrins framtid har inom ganska korta tidsinterr väller varierat pä ett något förbluffande sätt. Ännu så sent som i stats verkspropositionen 1974 konstaterades att det i böfian av 1973 var klart att den svenska varvsindustrin skulle komma att gå en relativt expansiv tid till mötes. Jag vill tillägga att detta konstaterande gjordes i anslutning till uttalanden frän industrins sida. I dag är uppenbarligen läget helt annorlunda. Den utlösande faktorn har varit ofiekrisen 1973-1974. Den tidigare optimistiska tron på en ständigt ökad oljekonsumlion och där igenom ökal lönnagebehov har brutits. Till detta kommer vissa andra

faktorer av betydelse, t. ex. Nordsjöofians lägre krav på tonnage.

I en japansk ulredning har man gjort den pessimistiska analysen, att om den ekonomiska tillväxten i världen stiger med 3 96 per år och om ända upp till 30 96 av inneliggande fartygsbeställningar avbeställs, sä behöver det ändå inte beställas ett enda tankfartyg på tio år för att fylla väridens ofietransportbehov. Även om denna analys skulle vara väl pessimistisk synes det uppenbart att världens varvsindustri, särskilt i vad gäller tanklonnage, för en överskådlig framtid måste skäras ned betydligt. Det är elt faktum som också herr Svensson i Malmö borde tänka på. För ett land som Sverige, som f n. svarar för omkring 8 96 av världsproduktionen av tonnage, är det oundgängligt att detta kommer att innebära ofta smärtsamma omställningsprocesser.

Vad sedan produklionssidan beträffar uttalas i kommissionens rapport stark kritik mot Eriksbergsvarvets "låga investeringstakt under ett antal är i motsats till övriga svenska storvarv". Det framhålls att under den senaste femårsperioden har varvet endast investerat 60 mifi. kr. per år, och en stor del av dessa investeringar har avsett den personalsociala sidan. Investeringsprogrammen för produktionsanläggningarna sägs "knappast anses ha fyllt mer än reinvesteringsbehoven". Riktigheten och lämpligheten av dessa uttalanden kan av flera skäl sättas i fråga. Under tioårsperioden 1963-1972 var de totala investeringarna i Eriksberg 340 mifioner, i Götaverken 320 mifioner och Kockums 300 mifioner. Under denna länga tidsperiod låg sålunda Eriksbergs investeringar högst av storvarvens. Däremot är det riktigt alt investeringarna under de tvä senaste åren har legat betydligt lägre för Eriksberg än för de två andra här nämnda storvarven.

En väsentlig förklaring lill della förhållande är all Eriksbergsvarvet när kravet på allt större fartyg blev aktuellt inle byggde ut sin stålkapacitet, dvs. sin kapacitet att bygga fartygsskrov, för att på egen hand kunna genomföra sådana skeppsbyggnadsprojekl. Man föredrog all teckna längslidskonlrakl med portugisiska varv, som lillverkade hela skrov eller delar därav. Dessa skrov transporterades sedan till Eriksberg, där sammansättning och utrustning vidtog. Hade man i stället företagit de mångmifioninvesleringar i Eriksbergsvarvet som en motsvarande utbyggnad där krävt, sä hade man visserligen fått en gynnsammare investe-ringsstatislik, men varvets finansiella ställning skulle i dag ha varil väsentligt sämre och arbetslöshelsspökel omfattat betydligt fler människor. Jag tror att del vore mer berättigat att lyckönska Eriksberg lill den gjorda bedömningen - eller i varie fall lill den faktiska händelseutvecklingen - än all rikta kritik mot den. •

Sedan kanske man för ordningens skull skall nämna att s. k. produktionsinvesteringar inte aulomaliskl ger ett högre produktionsresultat. Götaverkschefen har nyligen i skrift klagat över att investeringarna i hans företag inte alls har givit de väntade produktionsförbättringarna. Och - vilkel är minst lika viktigt - man kan också göra felinvesteringar. Om man t. ex. investerar stora belopp i dockor för jättelika tankfartyg

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

och den marknaden sedan krymper, sä kan man få bittert ångra sin investering.

Härtill komnier vissa andra minst lika viktiga faktorer. Varvskommissionen nedklassar mifiövärden och personalens trivsel. Hell allmänt är detta en tvivelaktig bedömning och föga i linje med modern företagsideologi. För Göteborgsvarven, och detta gäller sålunda inte bara Eriksbergsvarvet - tillkommer nämligen ett annat problem. Man har under årens lopp haft stora svårigheter att rekrytera kvalificerad arbetskraft, särskilt dä plätslagare och svetsare, och detta trots att man har bedrivit en omfattande och kostsam internutbildning. De utbildade har i stor utsträckning sökt sig till andra arbetsplatser. Redan av detta skäl är miljöinvesteringar av vikt för varven för att skapa ökad trivsel där.

Varvskommissionen fortsätter sin något underliga argumentering med att hävda att "företagets egen stälkapacitet har således inte anpassats lill det produktionsprogram man åtagit sig. Denna obalans i produktionen

--- har också lett till användning av s. k. grå arbetskraft som medfört

betydande kostnader och andra olägenheter". Kommissionen tycks här föra ett både statiskt och fantasilöst resonemang. Eftersom det har varit vanligt att varv både byggl skroven och gjort inredningen pä fartygen - men naturligtvis ofla köpt bäde motorer och annat utifrån - är detta den enda sunda och riktiga produktionsmetoden. Några som helst skäl för dessa kritiska synpunkter framförs inte, och jag är inte klar över vilka de skulle vara. Men just med hänsyn till den besvärliga arbels-kraftssituauonen vad beträffar plätslagare och svetsare har man genom förfaringssättet undvikit att hamna i ännu svårare problem. Kommissionen har ställt problemen på huvudet. Det är inte så alt den s. k. obalansen har medfört anställning av grå arbetskraft utan tvärtom så, alt denna obalans har minskat behovet av grå arbetskraft. Är det depar-tementshenar eller konkurrerande varvschefer som här hållit i pennan? Felaktigt är resonemanget under alla förhållanden - det vet alla som något känner till läget.

Jag skall inte närmare gä in på frågan om den s. k. grå arbetskraften, vilket är elt speciellt Göteborgsproblem eller, kan man kanske säga, etl problem som med nuvarande skattelagsliftning lätt kan dyka upp i stora städer. I Malmö och Uddevalla kan man prisa sig lycklig över att f n. icke i väsentlig utsträckning behöva brottas med delta problem. Det innebär i korthet alt man vid sidan av företagens ordinarie personal för alt få nödvändigt antal specialisler ivingas alt via entreprenadfirmor engagera tillfällig arbetskraft. Alla minns väl hur den nyblivne direktören i Götaverken, f d. metallarbetarbasen Tengroth, vid sill makttillträde förklarade att han inom några månader skulle avskaffa detta anställningssystem. Det är nu flera är sedan. För nägra månader sedan tvingades han alt i en tidningsintervju - jag tror det var i Arbetet - erkänna att del ännu inte lyckats.

Alla är emellerlid överens om att det är elt syslem som är dyrbart för företagen och som skapar olust på arbetsplatsen genom de löne-

skillnader på grund av skattefiffel och annat som kommer i släptåg.

I detta sammanhang bör man kanske också nämna den höga frän-varofrekvensen vid Eriksbergsvarvet. Den uppgår regelmässigt lill över 18 % och kommer vissa tidsperioder upp i nämare 30 96. Därigenom ligger den normalt näslan dubbelt så högt som för verkstadsindustrin som helhet. Det är självklart all dessa förhållanden har en fördyrande inverkan på produktionen. Man bör dessutom tillägga att varvsindustrin - och speciellt Eriksbergsvarvet, där utrustningsverksamheten efter hand blivit mer betydelsefull - är mindre kapitalintensiv, dvs. kräver förhållandevis mer arbetskraft i förhållande till eget kapital, än verkstadsindustrin som helhet.

Slutligen vill jag beträffande produklionssidan framhålla det för varven besvärande system som gäller, nämligen att fartygskontrakt nästan alltid tecknas i fasta priser utan glidklausuler beträffande löner och råvarupriser. Detta har varit en av de väsentliga orsakerna till varvens svårigheter. Härmed är jag inne på del andra huvudproblemet belräffande varven, nämligen den finansiella sidan.

Man kan konstatera all under senare år själva rörelseresultatet varit ganska dåligt vid bl. a. Eriksbergsvarvet, Den finansiella sidan har emellertid skötts på ett sådant sätt att icke obetydliga nettovinster uppstått.

Genom framför allt japanernas uppträdande på skeppsbyggarmarkna-den under 1950-talet har den finansiella strukturen för varvsverksam-heien fått en väsenligt ändrad karakiär. Fartygen säfis, som jag nyss framhöll, huvudsakligen i fasta priser. Fartygsköparnas krav på krediter och konkurrensen mellan varven har medfört alll längre kredittider. Detta släller varven inför svära finansieringsproblem.

Del är självklart att övergången till alll slörre tonnage i enorm omfattning ökar dessa finansieringsproblem. Ett stort tankfartyg kosiar i dagens läge omkring 300 mifi. kr. Det är normalt omöjligt för elt varv att pä egen hand klara en sådan kreditgivning. Varven tvingas därför all i sin tur ta upp lån, s. k. refinansiering.

I ett litet land som Sverige - men det gäller även åtskilliga betydligt större länder - räcker heller inte den normala kreditmarknaden till för att sväfia de kreditkrav det här rör sig om. Detta har lett lill en flora av öppna eller förtäckta statliga stödåtgärder i främmande länder. Det kanske böriade i Japan men har spritt sig världen över. Man konstaterar att den svenska staten'härvid visserligen hjälper till på vissa områden, t. ex. med kreditgarantier, men all den svenska varvsindustrin i stort sett befinner sig i ett missgynnat läge i jämförelse med alla andra far-tygsproducerande länder. Man har därför tvingats ut pä den internationella lånemarknaden.

Problemet har flera fasetter. Det har varit naturligt för den svenska varvsindustrin och kanske ofta även för köparna att teckna fartygskontrakten i dollar. I den mån man kan ta upp lån i samma valuta uppslår inte nägra väsentliga valutarisker i delta sammanhang. Devalveras eller revalveras dollarn i förhållande till den svenska kronan gäller detta både

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 99-101

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

lämnade krediter och upptagna refinansieringslån. Så har förhållandet tidigare i stor utsträckning varit. I sådana fall föreligger endast en fråga om de räntesatser som betalas i det ena eller andra fallet. Eriksbergsvarvet har under de gångna åren genom skickliga operalioner t.o. m. lyckats skapa ett netto i vad gäller räntebetalningar.

Under senare år har dock svårigheter uppstått att ta upp län i dollar, och dessutom har räntan pä dollar legal högre än andra räntor. Därför har man i viss utsträckning blivit tvungen att övergå till att ta upp län i t. ex. schweizerfranc. Härigenom har man kommit all ådra sig vissa valutarisker: stiger schweizerfrancens värde i förhållande till dollarkursen

- vilket den har gjort - uppstår föriust. Delta är etl av de väsentliga
skälen till de svårigheler Eriksbergsvarvet nu har.

Eller, för all nu sammanfatta problemställningen: de omfallande statliga ingripandena världen runt har ställt svensk varvsindustri inför svära problem, där finanssidan av företagens verksamhel ofla blir viktigare och av större omfattning än produktionssidan. I realiteten omfattar Eriksbergsvarvets finansiella verksamhet sä stor del av företagets aktivitet att den motsvarar en normal svensk banks hela verksamhet.

Den internationella finansiella utvecklingen - som ju varven inte är herrar över - har gett kraftiga utslag på företagens räniabililel. När del dessulom gäller produklenheter, som i siorleksordning vida översliger vad som förekommer i all annan industri, är det naturligt att utslagen kan bli stora - och t. o. m. av en storleksordning som är exceptionell för industriella förelag.

När det så gäller frågan om konstruktiva åtgärder kan man säga att varvskomrnissionens rapport endast ger - och avser all ge - en preliminär bild. Överblicken över det internationella läget synes mig - naturligt nog, med kommissionens så eminenta experter - vara korrekt och värdefull.

Skildringen av Eriksbergs speciella situation förefaller mig emellertid vara betydligt mindre insiktsfull. Förmodligen beror delta på den korta tid som ställ till förfogande för arbetet, men vissa ultalanden verkar sä tvivelaktiga att man nästan frågar sig, om personliga motiv spelat in vid redigeringen. De fackliga organisationerna vid Eriksbergsvarvet har ocksä på den punkten riktat en ganska skarp skriftlig kritik mot rapporten.

Det vore nog inte motiverat att här i riksdagen ge sig in på en närmare diskussion om Eriksbergsvarvets rekonstruktion. Jag tror emellertid att man konimer alt bli Ivingad all se och lösa Eriksbergsvarvets problem i samband med en översyn av hela vår varvsindustri. Som jag sade nyss rör del sig i realiteten, både på den produktiva och pä den finansiella sidan, om samma slags problem för hela den svenska - och f ö. även hela den övriga världens - varvsföretag.

Nu har kommunisterna, med sin naiva kolartro på statligt företagande, i sin motion - som närmare har utvecklats här av herr Svensson i Malmö

- föreslagit att hela den svenska varvsindustrin skall förstatligas. Från

moderata samlingspartiets sida kan vi naturligtvis inte acceptera de ideologiska synpunkter som ligger bakom de kraven. Vi är, av motsvarande ideologiska skäl, inte anhängare till statlig företagsamhet, utan vi litar i görligaste mån till privat initiativ. Det betyder emellertid ingalunda att vi därför försvarar allt vad som händer i det privata näringslivet eller alt vi i alla situationer går emol statlig företagsamhet. Jag är övertygad om all det i det aktuella Eriksbergsfallet har begåtts en hel del misstag och felbedömningar, och det är klart att det då kommer att riktas skarp kritik mot de misstag som gjorts. Jag tycker dock att del nu är för tidigt alt göra det, eflersom man ännu vel för litet om olika detafier. Det kanske kan höra framtiden till att närmare precisera den kritiken.

Men samtidigt som vi alltså är helt öppna för kritik mot ett dåligt skött privat företag - vilket självfallet måste förekomma från tid till annan - förbehåller vi oss naturligtvis också rätlen att kritisera statliga företag när de sköts illa. Det är något naivt alt tro - som man tycks göra på vpk-sidan - att en företagare i stallig fiänst på något sätt skulle kunna lösa företagsproblemen bättre än om han skulle befinna sig i fiänst hos ett prival företag. Men det är klart att det kan finnas situationer där det av olika skäl kan vara angelägel att pröva frägan om statlig verksamhet, och jag tror att detta gäller i speciell grad just varvsinduslrin.

Som jag lidigare ulvecklat rör del sig här om förelag med ett oerhört kreditbehov, ett kreditbehov som varken ett enskilt företag - hur stort det än är - eller banksystemet i ett litet land som Sverige kan reda upp; del kanske endast är skattebetalarna gemensamt som kan klara de fi-nanseringsbehov som det här gäller. Det är ju, som jag nyss sade, enheter där kostnaderna är 300 mifi. kr. per enhet, alltså någonling hell exceptionellt i industrin.

För all inle förlänga den ideologiska delen av debatten vill jag säga att vi självfallet har förståelse för att statens roll ibland kan vara företagande, när situationen sä kräver - det är en rent pragmatisk ståndpunkt - och vi är ocksä pä det klara med att, lika väl som etl enskilt näringsliv mäsle vara basen för induslrin för att det skall gä oss väl i händer, lika väl behöver staten ingripa i flera andra situationer och uppgifter. Det kan gälla mifiöfrågor och annat där man genom statliga regleringar och på annat sätt behöver ge en ram för den privata verksamhelen.

När man diskuterar statens medverkan i varvsinduslrin kan man naturligtvis ocksä ta upp frågan om räntekostnaderna för de refinansieringslån som varven mäste ta upp. Pä samma sätt som man av sociala skäl lämnar slalliga byggnadslån lill räntesatser som ligger under mark-nadsnivän kan man naturiiglvis överväga att av sociala skäl, dvs. varvs-industriarbetarnas sysselsättning, lämna liknande .refinansieringslån till varven för att därigenom ge dem samma förmåner som förekommer utomlands. Det borde i så fall gälla ett tidsbegränsat institut tills man kan få i gäng en internationell sanering av varvsindustrin, om delta nu går. Mol dessa tankegångar kan naturiiglvis alllid kriiik riktas all det

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99 blir svårt alt dra gränsen för vilka slags förelag som skall gynnas av

I nrdflppn Hpn sådana subventioner - och det är möjligt all övriga delar av verkslads-

31 ma' 1975 induslrin har invändningar att framföra-men man mäsle väl i sanningens

_____________ namn säga att det här rör sig om speciellt stora enheter och all varvs-

Verksamheten vid industrin därför intar en särställning.

Eriksbergs Meka- Jag tror heller inte att det är myckel mening i alt spekulera över i

niska Verkstads AB vilken omlatlning varvsföretagen i Göteborg administrativt och produk-

lionsmässigt skall stå kvar som enskilda enheter, vilket har berörts i

en motion av herrar Hörberg och Torwald. Oundgänglig blir väl ändå

en personalnedskärning inom den svenska varvsinduslrin.

Jag förstår inte det resoneniang som herr Svensson i Malmö nyss förde på denna punkt. I det togs ingen hänsyn till det faktiska marknadsläget i världen i dag och för en överskådlig framtid. Han konstaterade all Tyskland och England delvis har konkurrerats ut av den japanska varvsindustrin. .-Mltså skall vi nu försöka konkurrera ut den japanska industrin för alt kunna behälla den totala kvantiteten av vårl tonnage och inte bara del totala procenttalet. Det förefaller mig vara optimistiskt, och det visar kanske bäst hur farligt del är när staten skall böfia planera om man som planeringschefer har herrar med sådana verklighetsfrämmande målsättningar som herr Svensson har gjort sig lill tolk för.

Det lönar sig inle heller alt spekulera för myckel över hur Eriksbergs akuta betalningsproblem skall lösas. Om staten övertar varvet för 1 000 kr., som har föreslagits, ikläder man sig endel förpliktelser som redovisats i varvskommissionens rapport. I denna berörs även en viktig delfråga, som herr Bengtsson i Landskrona redan har varit inne på. Eriksbergsvarvet är fram till 1979 genom kontrakt förpliktat att köpa betydande kvantiteter bearbetat stål från Lisnavevarvet i Portugal. Förpliktelserna torde gälla utgifter pä niellan 400 och 500 mifi. kr. Endasl om Eriksbergsvarvet går i konkurs kan man komma undan dessa förplikielser. Redovisningen för Eriksbergs ekonomiska ställning ger vid handen att en konkurs i och för sig kan vara motiverad. Denna kan självfallet genomföras utan all försämra möjligheterna all i annan regi bibehålla verksamheten i den män det allmänt bedöms som rimligt. Och det kan naturligtvis sägas all det inle ter sig särskilt tilltalande att de svenska skattebetalarna, om så inte är absolut nödvändigt, skulle belastas med extra utgifter på mellan 400 och 500 mifi. kr. för den händelse staten utan mellanliggande konkurs övertar Eriksbergsvarvet. Men nu pågår förhandlingar med det portugisiska varvet, och vi får hoppas all en för båda parter rimlig lösning kan nås. Del är allt annal än självklart att det vore en rimlig prioritering från svensk sida all ge ell stöd pä närmare en halv mifiard kronor just till ett varv i främmande land.

Näringsutskotlels belänkande nr 35 innehåller ingen reservation från

vår sida, och därför kan jag yrka bifall till utskottets hemställan. De

synpunkter vi framförde från moderala samlingspartiet i en motion har

tillgodosells i belänkandet. Utskottet betonar betydelsen av alt man sä

52 effeklivl som möjligt anpassar varvsrörelsen lill det marknadsläge som

råder och kommer att råda. Arbetsmarknadsmyndigheterna bör, som krävs i motionen, få den förstärkning som kan behövas för alt ta vara på den arbetskraft som efter hand måste föras över till annan verksamhet.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Siegbahn gör gällande att man inte skall ha någon kolartro på att staten skall kunna göra något annat än det privata redarkapiialet när det gäller varvsindustrin.

Det passar naturligtvis att framföra den åsikten nu. Vad redarkapiialet vill är att ha en legitimation för att kunna trappa ner varvskapaciteten - vilket jag lidigare konstaterat. Men dä mäsle man ju ställa detta i ljuset av de senaste 20 årens utveckling, där den svenska varvsinduslrin har hävdat sig vida bättre än den västtyska, än den brittiska och många andra länders gentemot den japanska konkurrensen. Av detta måsle man väl rimligtvis dra de lärdomarna alt här finns en kapacitet och förmåga att bjuda den japanska konkurrensen spetsen. Här flnns en grund för en någoriunda positiv utveckling på längre sikt av den svenska varvsindustrin.

Jag skulle vifia fråga herr Siegbahn vad hans perspektiv är här. Skall man uppge den positionen? Skall man gå lill reträtt eller skall man försöka behälla den och försvara den? Om man skall försöka behälla och försvara den, vem tror herr Siegbahn har möjligheler all göra de nyinvesteringar, de rekonstruktioner och den planering på läng sikt som är nödvändig för att säkra den positionen? Varför tror herr Siegbahn att japanerna lyckats sä väl? Det är därför att de - inom ramen för ell kapitalistiskt sysieni i övrigt - kan räkna med ell betydande statligt engagemang på finansierings- och framför alll på organisationssidan. Man kan därför tillgodogöra sig mänga samordnings- och planeringsvinster.

Japanerna har ju annars inle i och för sig teknologiskt eller produk-tivitetsmässigt någon position framför den svenska varvsindustrin. Men samordningsvinsterna kan de göra därför all de har en form av organisatorisk helhetslösning på sikt av sin varvsfräga. Denna samordning kan del privala redarkapiialet inle åstadkomma, och däri ligger den stora skillnaden niellan ett totalt statligt övertagande och elt fortsättande av varvsinduslrins underkastelse under redarkapitalels makt och därmed också en nedirappning. Den här satsningen kan redarkapiialet aldrig göra.

Del är intressant alt konstatera att herr Siegbahn har slörre omsorg om all varvsindustrin skall förbli i redarfamifiernas händer än han har för en framtidsulveckling som hävdar den svenska varvsinduslrins inlernationella position och slår vakt om sysselsättningstillfällena. Hellre massavskedanden än socialisering - del är herr Siegbahns ideologi.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Hen SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö redovisar, myckel intressant, den statiska syn som råder inom del kommunistiska partiet och som nästan alllid måste råda i ell kommunistiskt parti. Man säger: Se på

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

de senasie åren under 1950-lalet, dä del gick bra. Javisst gick det bra, då var konjunkturen sådan. Men det fina med en blandekonomi är alt man kan konstatera att förutsättningarna har ändrats. I en kommunistisk stat där gär det inte. Där säger man: Vi har så och sä många tusen arbetare i den verksamheten och det har visat sig bra tidigare. Alltså skall detta fortsätta oavsett om det inträder marknadsförändringar i världen eller om det kommer en ny teknologi eller vad del nu kan vara.

Del fina med marknadsekonomin är all man har möjligheter all anpassa sig. För Jörn Svensson gäller endast den synpunkten att man skall ha det precis som förut, det är bra och så skall det vara i fortsättningen.

Herr Svensson frågar sedan vad vi skall göra. Jag har självfallet ingenting emol om vi skulle kunna behålla vår varvsindustri i den omfattning som den haft tidigare. Det har varit en viss källa till stolthet för vafie svensk alt vi har kunnat hävda oss så väl på marknaden. När herr Svensson talar om förhållandena i Japan så är det inle bara den förklaringen att staten kunnat medverka till organisationsvinsier. Genom förtäckta och öppna subventioner av allehanda slag har man gelt sig sjutton på att fä fram en stor redarflolta därför att Japan har mycket långa transporter, och till det behövde man en varvsindustri. Vem betalar detta?

Det måsie göras en avvägning. Subventioner är skattebetalarnas pengar. Skall de användas till någonting som i realiteten blir en subvention därför all varvsindustrin är överdimensionerad på grund av bl. a. teknologiska förändringar, eller skall pengarna användas till någonling som är tekniskt och produktionsmässigt mer lönande? Detta döljs självfallet genom alt man har en socialistisk ekonomi, men det döfis ocksä genom all man låter skattebetalarna betala. Jag skall inte åberopa andra sådana fall, men det centrala är att man måsle göra en total bedömning - är det riktigt att behälla så och så mänga arbetare inom varvsindustrin, eller kan de få en mer produktiv användning inom något annat område?

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är mycket intressanl det här. Herr Siegbahn har den uppfattningen att det är en dynamisk syn att tro att det för evigt skall bli dåliga konjunkturer inom sjöfarten. Det är ju han som har den statiska synen. Han vill ju trappa ner svensk varvsindustri med hänsyn till de nuvarande eller hotande dåliga konjunkturerna. Herr Siegbahn tycks inle alls kunna tänka sig all det någon gång i framtiden kan komma en förändring. Men det är det långsiktiga perspektivet som man måste satsa på och fä en svensk varvsindustri som i kraft av sina goda resullal skall kunna hävda sig. Del är herr Siegbahn som har den statiska synen och vi från socialistiskt häll som har den dynamiska, därför att vi ser på längre sikt. Vi låter oss inte kommenderas av tillfälliga dystra profetior om en nedgång i sjöfartskonjunkturen.

Del ärjust den långsikliga synen som Japan har hafl, och man skall inle komma och tala om alt den japanska frammarschen skulle bero

pä en hämningslös statlig subventionering. Framför allt skall inte herr Siegbahn göra det, som i går röstade för ytterligare subventioner och flera gånger i finansiella sammanhang här i riksdagen har röstat för subventioner åt de stora företagen i Sverige: olika former av avskrivnings-möjligheter, fonderingar osv. Del är också en form av slalliga subventioner och det har herr Siegbahn ingenting emot.

Vi skall inte göra oss den illusionen att japanernas frammarsch beror pä ett överdrivet subventionerande, ulan den beror på de samordnings-och produktivitetsvinster som de har kunnat göra tack vare att de har fört en långsikiigare organisatorisk och finansiell politik när det gäller bl. a. varven.

Del är del som måsle ske även i Sverige. Del är den slutsatsen man mäste dra av det japanska exemplet. Men det vill inte herr Siegbahn, därför att hans omsorg gäller redarkoncernernas ställning snarare än varvsindustrins långsiktiga framtida möjligheter att göra sig gällande här i landet och trygga sysselsättningen för de arbetande.

Till sist en liten noiering. Jag lycker det är litet riskabelt när en man som skall ha erfarenhet av internationell diplomati gör frågan om etl eventuellt skadestånd lill Lisnave till en fråga om huruvida man skall företa en ekonomisk prioritering på det sättet att man skall sälta in pengar i ett utländskt varv, för de eventuella pengarna skulle ju hamna där. Delta är ingen prioriteringsfråga, herr Siegbahn, det är ett mycket farligt och riskabelt resoneniang. Detta är en rättsfråga. Om det är sä att avtalet stipulerar skadestånd, måste man honorera sina rättsliga förpliktelser. Den kan man inte springa ifrån i internationella sammanhang hur som helsl. Däremol tyckerjag att del är rimligt - och del skulle vara iniressani all höra vad herr Siegbahn tycker om det - att den som har ställt till denna situation, nämligen Broströmkoncernen och famifien Broström, log ansvarel för det eventuella skadeståndet till Lisnave i stället för att det skall kastas över pä Eriksberg och vara en av de medverkande faktorerna lill de kommande massavskedandena.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Hen SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstod att vad jag sade skulle kännas som ett sting för herr Svensson i Malmö, när jag påstod alt det våren statisk uppfattning som kommunisterna representerade. Men jag vidhåller fortfarande min tankegång. Jag har försökt konstatera alt det för en överskådlig framlid kommer all vara minskad efterfrågan pä tonnage. Del är klarl alt man kanske om denna nedgång är tillräckligt kort skall hälla kvar arbetskraften. Men om del rör sig om lio är är det just en av förfiänsterna med en blandekonomi att man då säger att vi mäsie för en tioårsperiod eller så lång lid det kan bli fråga om skära ned produkiionen, och sedan får vi försöka bygga upp den igen. Det är föriust med detta, men förlusterna från samhällets synpunkt måste bli ännu mycket större, om man under långa perioder skulle hålla 10 000 arbetare eller vilken siffra del än gäller kvar i en verksamhet som under denna lid icke är lönande

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

och vars produkter det inte finns avsättning för, eller som här för att lägga upp stora tankfartyg i fiordarna eller i Västkustens inre hamnar.

Jag tror inte herr Svensson i Malmö behärskar den här frågan om varven och vad Japan gjort. Det är subventioner som byggt upp de japanska varvens slällning, och det behöver inte alls vara någon felaktig satsning. Jag sade bara att när man går in med subventioner skall man göra en total prövning och veta vilka subventioner som verkligen behövs. Man skall kunna konstatera att den och den subventionen gör vi av sociala skäl eller som etl korttidsarrangemang i hopp om att företaget småningom skall uppnå en produktivitet i verksamheten som motiverar den. Men man skall veta vad man gör. Det är om man bygger hela verksamheten på hemliga subventioner utan att göra en sådan totalbedömning, som man hamnar i ett statiskt tänkande.

Jag förslår inte alls varför jag skulle anses representera redarinlressen. Vilka redarinlressen är del fråga om? Redarna vill bli av med detta varv. Man kan naturiiglvis säga alt de skall betala skadestånd - herr Svensson lalar om en juridisk skyldighel. Ja, del finns en juridisk skyldighel, om inle förelaget gär i konkurs, slår det i avtalet. Del kan del här förelaget med all rält göra när det nu kommii i en sådan här situation.

Frågan ärdärför bara om slaten skall träda emellan och hjälpa Eriksberg att belala ut dessa 400-500 mifioner. Man kan nalurliglvis hävda alt moderföretaget. Broströmkoncernen, har eii visst ansvar för vad dol-, lerförelagel slällt till med, men något juridiskt ansvar är det inte. Det finns inget land i världen där man skulle kunna tvinga fram t. ex. de 225 mifioner som moderföretaget har betalat ut av olika skäl, för sitt eget anseendes skull, kanske för varvsindustrins anseende eller för Sveriges anseende som exporlnation, vilkel herr Bengtsson i Landskrona var inne pä och naturligtvis även för att behålla den arbetskraft man har. Man hade på ell lidigare siadium, när man säg vari del barkade, kunnai lägga ned verksamhelen, men del hade fäll orimliga sociala konsekvenser.

Hen TORWALD (c):

Herr lalman! 1 anslutning till motion 2160, som väckts av herr Hörberg och mig, samt cenierledamölernas särskilda yttrande i näringsulskollels betänkande nr 35 vill jag här göra nägra kommentarer lill rådande internationella varvskris.

Främsta anledningen till denna kris är det överskott på superianker, som f n. finns. Vi läser nästan dagligen i tidningarna hur supertanker går direkt från varv till uppläggning. 1 de djupa västsvenska fiordarna har vi nu ett stort antal tankfartyg pä 100 000 upp till 400 000 ton upplagda. Dess värre kan man ännu inte skönja någon ändring i denna, för såväl rederier som varvsnäring, så besvärliga situation.

Mot denna bakgrund är del inle egendomligl all många varv, såväl i Sverige som i ullandel, dras med svårigheter och bekymmer för sysselsättningen framöver. För egen del skulle jag tro all de varv som spe-

cialiserai sig på större tankfartyg inom en nära framtid kan fä det speciellt besväriigl, eftersom när det gäller det tonnaget överskottet är sä stort att någon balans niellan tillgäng och efterfrågan knappast kan väntas förrän en bra bit in på 1980-talel, om ens då! Till detta bidrar ju inte minst all Suezkanalen nu äntligen öppnats, något som beräknas innebära en reducering av behovet av tanktonnage med ca 14 %.

När man i propositionen lalar om Eriksbergs varv avser man egenlligen två varv, dvs. det egentliga Eriksbergs varv, som är det större varvet, samt Lindholmens varv som är mindre och sysselsätter ca 800 anslällda. Dessa båda varv tillsammans svarar för en mycket mångsidig fartygsproduktion. Man förfogar över kunnig personal och lämplig utrustning för att bygga fartyg frän 10 000 ton upp till 400 000 ton. Denna flexibilitet och allsidighet borde rimligtvis vara en tillgång i den hårdnande varvskonjunktur som nu är för handen. Eriksbergs problem beror inte på en produktionskris utan pä en likvidiletskris. Det är alllsä så att produktionen av fartygen har klarats inom de beräknade lids- och kostnadsramarna. Däremot har man gjort valuiadispositioner - för att inte säga spekulationer - som har visat sig fä förödande effekt pä varvels ekonomi. Order har nämligen tecknats i USA-dollar under del alt de upptagna länen i regel har lagits i Schweiz. Eftersom dollarns värde under senare år har sjunkit kraftigi, under det att schweizerfrancen har stigit, har delta medfört slora valutaförluster för varvet, något som nu pressat varvets likviditet därhän all situationen blivit ohållbar.

Eriksbergs varv och dess ledning har också - sannolikt med rätta -kritiserats starkt av varvskommissionen för bristande fönänksamhel och för alt man har eftersatt investeringar under senare är. Del flnns dock niånga, som menar all det mera brister i organisalion av arbelet än i utrustningsdetafier. Men kritiken fär inte undanskymma all varvet trots delta är fullt konkurrenskraftigt när del gäller att bygga exempelvis produkttanker och torrlastfartyg i storlekar upp till 35 000 lon och kanske ännu en bit uppåt. I detta sammanhang kan del exempelvis vara iniressani att konstatera att Öresunds- och Lindholmsvarven bygger billigast av de svenska varven trols au de ju inte är särskill moderna. Della beror främst pä alt de inle belastas med sä höga kapitalkostnader som övriga svenska varv. Från personalens sida hävdas med skärpa all när det gäller att bygga nyssnämnda lyper av produktianker så ligger Lindholmens och Eriksbergs varv i den absoluta toppen med avseende på produk-tionstakt och kostnader.

De anslällda har ocksä den beslämda uppfallningen all när del gäller della lonnage är marknadslägel belydligl bättre än för del slörre tank-tonnaget. Fortfarande kan man uppenbarligen erhålla hyggliga fraktavtal för sådana mindre tanker. Och dessa redare synes beredda all lägga ut nybeslällningar. Den nyöppnade Suezkanalen torde ytterligare medverka till all dessa rederier blir villiga att lägga ul nya beställningar på fartyg i storlekar och typer som Eriksberg och Lindholmen är experter pä. Även Sovjet lär ha inlresse av all beställa dylika fartyg.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Men, herr lalman, även med beaktande av vad jag nyss har anfört är naturiiglvis bäde jag och den berörda personalen vid de krisdrabbade varven medvetna om att man pä sikl kanske mäsle minska den svenska varvskapacilelen. Vi är däremol inte ense med varvskommissionen, som tycks förorda att denna nedirappning i sin helhet skall drabba de anställda vid Eriksbergs och Lindholmens varv. Vi tycker tvärtom att denna personalminskning bör ske successivi vid samtliga svenska varv, på ett sådant sätt alt den anpassas till den naturliga avgången. Givetvis bör även den s. k. grå arbetskraften omedelbart avvecklas. Permitleringar och friställningar kan inte accepteras. Det torde därför vara nödvändigt att ta vissa order pä fartyg och annal även om dessa beställningar inte ger full täckning för kostnaderna. De kapitaltillskott som kan ylleriigare erfordras för att ta dylika förluslorder får ändock bedömmas såsom förhållandevis små i jämförelse med de konsekvenser i form av arbetslöshet m. m. som i annal fall skulle drabba de anslällda. Därtill kommer minskade skatteintäkter för de kommuner inom vilka de anställda bor. Och man fär inte heller glömma att mot varie varvsanslälld svarar i dag ungefär tvä anställda hos underleverantörerna.

Vi menar att den svenska varvsproduktionen bör samordnas under någon form av gemensam styrning. Detta gäller både finansiering, konstruktion, produktion, reparationer och förrädshällning. Pä detta sätt kan man fördela arbetsuppgifterna rationellt niellan varven och öka deras konkurrenskraft gentemot de utländska varven.

Etl speciellt problem har varil att Götaverken köpte reparationsvarvel vid Eriksberg för elt par är sedan samt att Eriksberg i samband därmed fick förbinda sig att inte utföra några reparationer pä det egna varvet före den 1 juli 1977. Delta gäller för övrigt också Lindholmen. Del är myckel angeläget alt man söker ändra uppgörelsen därhän alt Lindholmen och Eriksberg ånyo får rätt all utföra reparationer åtminstone på de fartyg varven själva levererat.

Avslutningsvis villjag, herrlalman, framhålla vikten av all man snabbt tillsätter såväl en ansvarig förelagsledare som övriga nyckelpersoner i företagsledningen vid det krisdrabbade varvet. I avsaknad av dessa nyckelpersoner är det uppenbart att hela varvet f n. lider al handlingsföriamning,. Ingen vågar ta initiativ, ingen anser sig ha rätt att träffa uppgörelser beträffande fartygskontrakt etc. Det är därför ett livsvillkor för varvet all man snabbt får utsett både en ansvarig chef och dennes närmaste medarbetare. Först då kan varvet på allvar gå ul på världsmarknaden och försöka skaffa nya beställningar, som kan ge de anslällda arbete vid varvet.

Della bör inle vara omöjligl när man har klarl för sig all såväl Eriksberg som Lindholmen har ulomordenlligi skicklig personal, som kan erbjuda korta lider för såväl konslruklion som byggnation. Framför alll på Lindholmen är personalens medelålder hög och personalomsäilningen lilen. Della medför all varvel har en god laganda och en god produktionskapacitet, som bör vara ell plus när man skall gå ut och skriva nya

order. Nuvarande situation leder också till all varven riskerar all förlora niånga av sina skickligaste medarbetare lill konkurrerande varv och företag. Den nuvarande handlingsföriamningen måste därför snabbt hävas, om inle de berörda varvens goda anseende ule bland världens rederier skall förstöras.

I detta sammanhang kan jag inte underlåta att efteriysa, huruvida varvskommissionen på allvar har tagit upp förhandlingar med den intressent som fortfarande lär vara aktuell och som enligt uppgift har förklarat sig villig att förvärva Lindholmens varv och trygga sysselsättningen för de 800 anställda där. Jag förutsätter emellertid att man från kommissionens sida snabbi prövar dessa eventuella möjligheter all avyttra Lindholmens varv och samtidigt Irygga sysselsättningen för de anslällda där.

Dä vi frän vär sida ej har andra möjligheter att påverka varvskommissionens fortsatta arbete, har jag velat utnytfia della tillfälle för att ge vär och - såvitt jag vel - även personalens uppfattning lill känna. Jag vill även uttrycka den förhoppningen att varvskommissionen i sill fortsatta arbete måtte beakta de synpunkter som här framförts.

På s. 7 i utskottets betänkande skriver man: "Utskottet delar nämligen uppfattningen att det bör ankomma pä regeringen att före utgången av juni 1975 fatta del slulliga avgörandet i frågan pä grundval av den bedömning som vid beslutstillfället kan göras av då ernådda uppgörelser och dessas ekonomiska konsekvenser."

Della är naturiiglvis litet illavarslande, men jag utgår ifrån alt även om uppgörelserna inle skulle bli så positiva som man har'hoppats skall delta inle medföra alt regeringen underlåter att vidta åigärder som tryggar de anställdas intressen.

Mol denna bakgrund har jag inget annat yrkande än ulskollels.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Under delta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! De anslällda vid Eriksberg och Lindholmen har under ett års lid hyst slor oro för framtiden. När förelagsledningen i slulel av februari i är äntligen behagade presentera fakla som visade att del endast var en fråga om nägra fä månader fram lill en konkurs som skulle göra alt bortemot 6 000 människor stod ulan jobb, greps man av bestörtning. Mänga vägrade tro all del verkligen var sä illa ställt.

Man har från Broslröinkoncernens sida och även från vissl borgerligt håll velal göra gällande all del läge företagel hamnai i skulle vara en följd av den internationella silualionen på shippingens område och bekymren på valulaområdel. Della är inle sanl.

Eriksbergskrisen är lill största delen en föfid av dålig förelagsledning. Della har de anslällda under en lång tid kunnat konstalera. När företagsledningen vägrade ge information om varvets situation, beslöt verk-

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

stadsklubben vid Eriksberg i juni 1974, alltså för ungefär ett är sedan, alt själv och ulan något stöd av förelagsledningen göra en utredning om varvets ekonomiska läge. Gång på gäng begärde de anställdas representanter i företagets styrelse information om situationen i varvet och varvets ekonomi, men vägrades denna information.

Den kris som samhällel nu måste lösa kunde vi alltså för ett år sedan ha tagit itu med om företagsledningen lyssnat på verkstadsklubben och lagt sina dåliga papper på bordet.

När vi för några år sedan hade att ta ställning till en lösning av Göta-verkskrisen, hävdade jag i debatten att man dä förde ett cyniskt spel från den företagsledningens sida mot förelagets anställda. Jag blev starkt angripen av den borgerliga pressen i Göteborg för detta mitl yttrande i riksdagen.

Jag säger därför i dag, herr lalman, all om den förra Gölaverksledningen drev ett cyniskt spel med de anställdas välfärd, har Broslrömkoncernen och ledningen för Eriksberg gjort delta i långt slörre utsträckning. Ja, man har nästan en känsla av all de väntade så länge som möjligt med all presentera fakta, så att konkursen icke skulle kunna undvikas. Detta hade ju för moderföretaget Tirfing blivit den billigaste utvägen.

Den beskrivning jag har givit, herr lalman, av ägarnas sätt all sköta Eriksberg har ju ocksä lill fullo vidimerats av den varvskommission regeringen tillsatte i februari och vars försia rappori med förslag till en lösning, som innebär alt det omedelbara hotel mol en konkurs avväris, ligger till grund för den proposition vi nu har alt ta slällning lill.

Förelaget har gjort otillräckliga investeringar i produktionsapparaten under de senasie åren, och de investeringar som skett har förelagils utan någon egentlig plan för produktionens inriklning.

Samhället måsle nu ingripa och reda upp situationen vid Eriksbergs varv i Göteborg. Det var med stor tillfredsställelse de anslällda och Göteborgs kommun hälsade varvskommissionens förslag till alt slalen tar över varvet, så all hotel om en omedelbar konkurs undanröjs.

Såväl varvskommissionens förslag som proposiiionen har emellerlid uppställi vissa villkor för ett dylikt överlagande. Det gäller de problem som hänger samman med vissa redares önskan all annullera fartygskon-iraki, och det gäller långtidsavialet med Lisnavevarvei i Portugal. 1 propositionen säger induslriminislern bl. a. föfiande belräffande dessa problem: "Jag vill i likhel med kommissionen särskilt undersiryka vikten av att EMV före den 30 juni i år när godtagbara uppgörelser belräffande dessa engagemang. Skulle i något väsentligt avseende oklarhet råda om de ekonomiska konsekvenserna av dessa uppgörelser vid denna tidpunkt, torde i praktiken förutsättningar saknas för elt statligt övertagande av EMV. Det bör ankomma på regeringen all före utgången av juni 1975 falla del slutliga avgörandet."

Herr talman! Jag är väl medveten om den komplicerade situation som föreligger inte minst när det gäller Eriksbergs kontrakt med del portugisiska Lisnavevarvet, och jag skall inte gå in på frägan, dä förhandlingar

nu pågår. Men lål mig undersiryka all trots den skrivning som jag här citerat ur proposiiionen är det nödvändigt att slalen lar över varvel, även om dessa komplicerade frågor icke lill fullo är uppklarade före den 30 juni. Har regeringen genom denna proposition sagt A, är del ocksä nödvändigt all säga B och överföra varvel i samhällets ägo och garantera fortsatt varvsdrift vid Eriksberg.

Även om, som jag inledningsvis påtalat, otillräckliga investeringar skett under senare är vid Eriksbergs varv, är det fel att påslå att varvet är dåligt eller nedgånget. Internationellt sett torde Eriksberg vara elt av de bättre varven och jämfört med t. ex. Gölaverken och Kockums varv ha betydligt större flexibilitet när det gäller produktion av olika fartygstyper. Det är väl framför allt stort tanktonnage som Eriksberg är minst lämpat för att producera, men med tanke pä dagens situation när det gäller efterfrågan av superlankers kan ju inte detta vara nägon större nackdel. Mindre och medelstort lonnage och specialfartyg av olika slag är Eriksbergs varv väl lämpat för. Med lanke pä alt varvel ändå i dag har en orderstock som sträcker sig en bit in på år 1978, bör del i ell längre perspektiv finnas en fius framlid för varvel, om det får en skicklig företagsledning som samverkar med den utomordentliga expertis som de anställda representerar.

Det har hävdats att svensk varvsindustri är överdimensionerad, siffran 25 96 har förekomniit i debatten. Jag är ytterst tveksam till den uppgiften, men även om sä skulle vara fallet kan det ju inle vara riktigt all denna minskning av branschen skall drabba eu förelags anslällda och inle heller kan det vara rikligt alt della skall drabba en ort, nämligen Göteborg.

Det är nu varvskommissionens uppgifl all finna en långsiktig lösning på varvssituationen för Eriksberg. Vi fär anledning all återkomma till denna fräga, men nog bör det finnas förutsättningar för en sammanläggning av varven i Göteborg till ett AB Göteborgsvarv med staten som ägare eller i varie fall den klart dominerande ägarparten.

Den minskning av antalel sysselsatta med I 500 man som nämns i propositionen kommer givetvis att skapa slora problem, inte minsl pä fiänslemannasidan. Del gäller därför att samhället med all krafl söker skapa sysselsättning för dessa människor. Vi i Göteborg förväntar oss att industriminislern tillsammans med arbetsmarknadsniinistern gör alll för all lösa de arbelsmarknadsproblem som vi trots det kommande beslutet om statens överlagande av Eriksberg kommer all möta under de föfiande åren.

Herr talman! Lät mig i delta sammanhang något kommentera den motion som herrar Torwald och Hörberg har väckt med anledning av propositionen, en motion som har lett fram lill del särskilda yttrande som centerpartisterna fogat till utskottets belänkande. I motionen försöker man delvis försvara moderföretaget Tirfings agerande. I sill anförande här i dag sade herr Torwald all del inie har varil fel pä ledningen ulan pä organisationen.

Även herr Siegbahns inlägg har i stor utsträckning varil ell försvar

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

för företagsledningen. Herr Siegbahn påstod att anställandet av grå arbetskraft inte är förelagsledningens fel ulan beror på del svenska skallesyslemel.

I niotionen och i anförandena pekar man pä all frånvarofrekvensen är ringa på Lindholmen, medan de anställda pä Eriksberg har en frånvarofrekvens på uppemot 30 %, och all de anslällda - den slutsatsen kan dras av herr Siegbahns inlägg - skulle vara orsaken lill att förelaget har hamnat i denna situation. Jag kan nog ordna sä att herr Siegbahn fär prya etl par veckor på Götaverken eller Eriksberg och hänga på ett fartygsskrov och nita och svetsa i kyla och regn. Då skulle kanske även herr Siegbahn bli förkyld och tvingas vara hemma och bota sig.

Det vore olyckligt om man försökle spela ul Lindholmen mot Eriksberg. De anslällda vid dessa båda varv, som alltså tillhör samma koncern, har lillsammans bildat en facklig kommitté med representanter för Lindholmen och Eriksberg. Alla kategorier är representerade i denna kommitté, som har ett enda mål, nämligen all försöka skapa och bevara sysselsättning för så många som möjligt. De bryr sig inle om all det slår Lindholmen eller Eriksberg på overallen. Alla har elt gemensamt intresse av att medverka till att lösa problemen. Därför är det olyckligt om man försöker skapa en motsättning som inte finns niellan de anställda vid dessa olika varv.

Herr talman! Jag har velal säga detta därför all jag är djupt imponerad av de fackliga företrädarna vid de båda varven. I den mycket svåra situationen försöker de verkligen samverka för ett gemensamt mäl, nämligen att skapa och bevara sysselsättningen för så många som möjligt av sina kamrater.

Den inlernationella kris som vi f n. upplever pä shippingens område, bl. a. som en föfid av energikrisen, med slora svårigheter för rederierna och borterriot 20 % av lanktonnagel upplagt har lett lill alt varven under det senasie årel fått ytterligt fä nybeslällningar. Flera varv har under del senasie halvåret fått fler avbeställningar än nybeslällningar.

Dagens krissituation komnier givetvis inle alt vara beslående. Jag delar herr Svenssons i Malmö uppfallning på den punkten. Även om vi under de närmasle åren kan få ekonomiska svårigheter inom svensk varvsindustri, måste vi med samhällets hjälp klara upp situationen. I grunden är del för livensk varvsindustri inte fräga om något behov av strukturrationalisering utan av ökad samverkan och samordning.

Om del är nägol Sverige har förutsättningar för alt kunna konkurrera med pä en härd internationell marknad sä är del produkter från en avancerad verkstadsindustri. Den svenska varvsindustrin är en sådan avancerad industribransch. Vi torde trols allt slå oss utomordentligt väl i den internationella konkurrensen, och produktiviteten vid de svenska varven ligger i dag ca 1/3 högre än som är fallet i Japan, världens största varvsnation. Klarar vi de närmasle årens svårigheter - och del måste vi göra genom all samhället går in i branschen och styr ulvecklingen - kommer de svenska varven att kunna producera 1980-ialeis avancerade fartygstyper för niånga sjöfartsnationer.

Herr lalman! Vi har en ovärderlig lillgång inom den svenska varvsindustrin, nämligen kunniga och ansvarsmedvetna varvsarbetare och varvsfiänstemän. Inte minsl gäller della Eriksbergs och Lindholmens varv i Göteborg. Denna utomordentliga tillgång måsle vi ta till vara, och det är därför vi i den för Göteborgs varvsindustri så bekymmersamma dagssitualionen med stor tillfredsställelse hälsar dagens kommande riksdagsbeslut om ett samhälleligt övertagande av Eriksbergs varv och därmed garanterad fortsalt sysselsättning för huvudparten av de anställda. Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

I detta anförande instämde fru Håvik (s).

Hen TORWALD (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hugosson gav uttryck för den uppfattningen att jag skulle ha varit ule efter att spela ut Lindholmens varv mot Eriksbergs varv för att på det sättet skapa motsättningar mellan de anställda vid dessa båda varv. Del mäste vara en total missuppfattning. Om han läser mitt anförande efteråt, kommer han säkert att kunna se att det inte varit avsikten och att del inte finns några sädana tendenser vare sig i motionen eller i anförandet.

Däremol har jag velat utnytfia tillfället alt ta upp frågan eftersom det i pressen har cirkulerat uppgifter om alt denna nedskärning av personalstyrkan skulle ske genom att man helt skulle lägga ned verksamheten vid Lindholmens varv. Jag är övertygad om att det knappast är den bäsla lösningen. Det vore bättre att bibehålla verksamheten vid samtliga tre Göleborgsvarv. Den eventuella nedskärning som jag antydde får ske i den takt som naturlig avgång och annat skapar förutsättningar för det, inte bara vid Göteborgsvarven ulan vid samtliga svenska varv.

Skulle man lägga ned Lindholmens varv, som ju enligl alla uppgifter har en mycket hög produktivitet, slår man därmed sönder den sam-Irimmade organisation som finns där, även om man sedan kan hålla de anställda ekonomiskt någorlunda skadeslösa genom all de får anställning vid något av de andra varven. Men jag tror att den bästa lösningen är att bibehålla varvsverksamheten vid samtliga tre Göteborgsvarv. Det var detta vi ville förorda såväl i vår moiion som i det anförande jag här har hållit.

Hen SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hugosson ville i milt yttrande tolka in etl påslående om att arbetskraftsfrägorna skulle vara den kanske väsentligaste orsaken till svårigheierna. Del har varil mig fiärran ifrån. Jag gjorde bara en uppräkning av olika faklorer som har spelal in. kanske ulan all lillräckligl väga dem mot varandra.

Den grå arbetskraften är etl problem, det har ingen bestritt. Det be--Slrider inte herr Hugosson heller, och det bestrider inte direktor Tengroth i Götaverken, men man har inte kunnat klara della problem. Och att

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

fränvarofrekvensen är ett problem, men begränsat lill sin omfattning, det är jag fullständigt klar över.

Jag vill också säga, vilket företrädare för varvet framhöll vid föredragning i utskottet, att det som skapat den nuvarande situationen och gjort den akut naturiiglvis är den finansiella sidan. Studerar man balansräkningarna några år tillbaka, finner man att produktionssidan gått med förlust flera är i föfid men att detta har kompenserats med mycket gynnsamma resultat på den finansiella sidan. Det har inte gått under det senaste året, och därför har den situation uppkommit i vilken företagen nu befinner sig.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Naturligtvis önskar jag att vi kunde bevara både Lindholmen och Eriksberg, men det jag tycker är olyckligt i den här situationen är all man släller upp som ett krav all Lindholmens varv mäsle finnas kvar. Jag anser all den saken skall vi låla varvskommissionen diskutera igenom tillsammans med den fackliga kommittén, som representerar de anslällda vid både Lindholmen och Eriksberg, och vi skall inte här komma med pekpinnar och säga: Så och så skall det bli. Vi mäsle låta dem som närmast berörs vara med om att bedöma vilken lösning som är den riktiga.

Man kan väl inte komma ifrån att huvudparten av herr Siegbahns inlägg var något av elt lovprisande av företagsledningen. Visserligen menar herr Siegbahn att den finansiella kris som företaget råkat in i delvis kan bero på all ledningen har spekulerat fel i valutafrågan, men herr Siegbahn kommer inte ifrån all han talade om en hög frånvarofrekvens bland de anslällda, att det skulle vara de anställdas fel att man anlitar grå arbetskraft osv. Det var detta jag reagerade emot.

Jag kan heller inte underlåta all något kommentera det allra sista herr Siegbahn sade i sin replik till herr Svensson i Malmö, när herr Svensson hade pekat pä att det inle är så lätt att komma ifrän avtalet med Lisnave, eftersom det där föreligger ett rättsligt förhållande. Dä sade herr Siegbahn: Det är rikligt att det är ett rättsligt förhållande, men man kan lösas från delta, om Eriksberg går i konkurs. Detta var hårresande att höra! Är det herr Siegbahns intresse att Eriksbergs varv går i konkurs och därmed blir löst från elt rättsligt bindande avtal med Lisnave? Jag trodde att vi alla på Göteborgsbänken var överens om att vi får göra allt som kan göras för all inle varvel skall gä i konkurs och för att därmed bevara sysselsättningen för de anställda.

Hen TORWALD (c) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig mycket kort säga all i motsats lill herr Hugosson anser jag det naturligt att vi från centerpartiets sida här i kammaren ger uttryck för hur vi vill att varvskommissionens fortsatta arbete skall bedrivas. \'i är nämligen icke representerade i eller har inblick i kommissionens arbete.

Hen SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag gjorde ett juridiskt konstaterande: I avtalet står det att vid konkurs gäller inte avtalet längre. Även i propositionen berörs det förhållandet all en konkurs är en förulsällning under vilken man kan förhandla om avialet. Jag sade mycket klart - herr Hugosson kan ju läsa mill anförande sedan - all när jag lalar om konkurs i del här sammanhangei så förutsätler jag att varvels framtida verksamhet får den omfattning som kan vara motiverad av allmänna skäl. Konkursen skulle självfallet aldrig få påverka verksamhelen.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Hen HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara replikera herr Torwald med att säga att för en socialdemokrat frän Göteborg är det naturligt att man i den uppkomna situationen gör allt som göras kan för att bevara sysselsättningen för så många som möjligt vid Eriksbergs varv och Lindholmens varv. Men vi vill inte från vår sida komma med några pekpinnar som kan leda till splittring i den fackliga kommitté som vi anser skall ha det avgörande inflytandet pä hur man klarar ut silualionen för de anslällda vid Lindholmen och Eriksberg. Huvudsaken är att skapa sysselsättning för så många som möjligt av de berörda arbetarna och fiänsiemännen.

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag skall i första hand ta upp de anställdas oro inför den framtida sysselsättningen pä Eriksberg och Lindholmens varv. Regeringens s. k. lösning på den akuta krisen innebär ju inget annat än elt accepterande av alt minst 1 500 man, kanske 2 500, kommer att mista sina arbelen. Det utesluts heller inte att det kan bli fråga om ytterligare avskedanden.

De anställda har reagerat starkt mot hotet om arbetslöshet inom varvsindustrin i Göteborg. De har uppvaktat industriministern och krävi att slalen skall ta över förelagen. De anslällda på Lindholmens varv har ylleriigare undersirukil della genom en omfattande petition där både arbetare och fiänsteman nära nog hundraprocentigt med sina namn slällt sig bakom kravet. Samtliga arbetarkategorier hyser en stark och berättigad oro för framtiden. De har också klart uttalat att de inte har något som helst förtroende för Broslrömkoncernen, som f n. äger de båda varven.

Från socialdemokratiskt häll har del ofta talats om nödvändigheten av all lyssna pä rörelsen. Inle sällan har det deklarerats - inte minsl frän denna talarstol - att den fulla sysselsättningen kan man inte rubba på, för den är en av hörnstenarna i den socialdemokratiska politiken. Hur rimmar nu detta med den s. k. lösningen av varvskrisen i Göteborg? Denna "lösning" betyder helt enkelt att regeringen kallt kalkylerar med alt mellan I 500 och 2 500 arbetare mister sina arbelen inom en snar framlid. Skulle det gä så långl att båda varven läggs ner, drabbas niellan 5 000 och 6 000 varvsanställda av arbetslöshetens obarmhärtiga bannbulla.

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 99-101

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975.

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

De anställdas reaktion pä hotel om arbetslöshet är både naturlig och sund. De har klart uttryckt all de inte längre litar på privalkapitalismens förmåga all ge en tryggad sysselsättning. De har också klart ullalat sin förkastelsedom över delta planlöshetens system. De kräver all samhällel griper in och lar över produktionen. Detta borde regeringspartiet verkligen lyssna pä - och också verkställa. Varvsarbetarna har säkert förväntat sig andra grepp frän regeringshåll än all staten, som nu sker, träder in först när huvuduppgiften blir att garantera en så mjuk avveckling som möjligt, vilket innebär att man befriar det privala kapitalet frän ansvar och framför allt det obehag som hänger samman med en nedläggning eller inskränkning av driften.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motion 2158 starkt kritiserat den skisserade s. k. lösningen av varvskrisen. Värt parti acceplerar inle en minskning av arbetstillfällena. Vi accepterar inte att kanske lusentals människor ställs utanför varvsporlarna - utan arbeie. Vänsterpartiet kommunisterna instämmer till fullo i de anställdas krav på alt sysselsättningen skall säkras både på Eriksbergs och på Lindholmens varv. Huruvida det blir i ett eller två företag är av mindre betydelse, och jag instämmer därvidlag i vad herr Hugosson tidigare har sagt.

Vi kräver ocksä en hell ny varvspolitik. En samordning av varvsindustrin bör ske med det snaraste. Ett långsiktigt program mäste utarbetas. Och framför allt: redarkapitalels makt över varvsindustrin måste brytas. En nödvändighet för alt sä skall kunna ske är alt de slörre varven överförs i samhällelig ägo.

Vi har ocksä ansett det nödvändigt och fördelaktigt frän samhällelig synpunkt att en statlig varvsindustri kompletteras med etl statligt rederi. Vänsierpariiet kommunisterna har lidigare motionerat om skapandet av ett samhällsägt rederi, som i första hand skulle tillgodose sjötransportbehovet för staten och de statsägda industrierna. Det nämns ocksä i ulskottsbelänkandet. Men man hänvisar till att man inte har någon anledning alt diskutera det, eftersom det motionsyrkandet avslogs så sent som den 13 maj i år. Förutom att sjötransporter är att föredra framför exempelvis landsvägstransporter från bäde energi- och miljösynpunkt är del också ett billigare transportsystem.

Det har sagts här i debaiten alt sjökonjunkiurerna är vikande. Men vi vel alt behovel av sjötransporter, speciellt för de statsägda företagen, inom en snar framtid kraftigt konimer alt öka. 1 och med riksdagens beslul om uppförandet av Slålverk 80 och ett koksverk i Luleå konimer behovel alt mångdubblas. Som exempel härpå kan nämnas att NJA räknar med all sjötransportbehovet bara för dess egen räkning kommer all öka under en femårsperiod frän 2 miljoner ton till 12 miljoner lon. Vi vel också all det statsägda ASSI i dag måste chartra t. o. m. utländskt tonnage för att klara sina sjötransporter. LKAB har ocksä etl stort sjötransport-behov. Det finns tre tunga statsägda industrier som med en statsägd handelsflotta naturligtvis skulle kunna göra siora besparingar pä jusl del här området.

I hamnutredningens belänkande nr 63 år 1971 redovisas all de statsägda företagen ASSI, LKAB och NJA skulle spara in 25 mifi. kr. årligen om det fanns lillfredsslällande sjöiransportmöjligheier. Och då har utredningen inle tagit hänsyn till det privata redarkapitalels profiter, som kanske är lika höga eller högre.

Det här ar förelagstyper som kräver specialfartyg, och såsom redan nämnts i debatten tillhör bäde Eriksbergs och Lindholmens varv den typ av varv som ar anpassad för att producera sädana specialfartyg. Dessa förelag behöver således välanpassade specialfartyg för sina produkter bäde när del gäller transporter inom landet och när det gäller export.

Det har framhållits att dessa varv också har en mycket god, ja en ovärderlig tillgång i en yrkesskicklig varvsarbetarkår och kunniga tekniker. Jag vill bara understryka att detta är riktigt. Vad som har fattats är vifian till nödvändiga investeringar och behövliga moderniseringar. Det harocksä påtalats av de anställdas representanter. Men redarkapitalels företrädare har inle haft någol inlresse av alt lyssna. Man har inle ens velal informera om varvels ekonomiska slällning. Broströmkoncernen har inte varit intresserad av några investeringar. Men detta har inle berott pä att det fattats kapital. Broströms andra affärer har visat att så inte är fallel. Miljoninvesteringarna i utlandet talar sitt tydliga språk.

Inle heller har arbetarnas representanter i bolagsstyrelsen fäll veta nägol. Investeringar i exempelvis transportföretag i Holland är man nämligen inte skyldig alt över huvud taget diskutera med Eriksbergs eller Lindholmens styrelse. Men det är samma ägare. Det är vinsterna frän de goda åren som nu plöjts ned i utlandsinvesteringar. De profiler som arbetarna i åratal har slitit ihop åt Broslrömkoncernen strömmar nu ulan nägon som helst kontroll ut ur landel. Samtidigt ropar kapitalel pä statliga insatser - stöd för att rädda sysselsättningen, som det alltid heter i sädana sammanhang. Dvs.: skattebetalarna skall träda in och klara ut den svåra situationen för privatkapitalet. Hade regeringspartiei varit mera lyhört för kommunistiska initiativ och instämt i vänsterpartiet kommunisternas krav pä stopp för kapitalexporten, hade Broströms kanske tvingats investera inom landel, måhända inom den krisdrabbade varvsindustrin.

Värt parti har ocksä krävl alt ell förstatligande av de slörre varven och upprättandet av elt samhällsägt rederi mäste innebära ell slörre inflytande från de anslällda. Vi har i motionen yrkat att riksdagen uttalar sig föratl flerlalel av styrelseledamöterna i etl rederi och i en varvsnäring som ägs av staten skall utses av de anställda.

Dä del redan har yrkats bifall lill våra reservationer, behöver jag inle på nytt göra detta.

I anledning av varvspropositionen har del väckts ytterligare två motioner som är värda alt nägol kommentera. Jag skall böria med molionen 2159. undertecknad av fyra moderalledamöter.

1 motionen försöker man klara ut orsakerna lill att Eriksbergs varv har hamnat i den nuvarande situationen. Efter all ha poängterat att den svenska varvsindustrin inte har samma statliga stöd som i den övriga

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99 väriden antyder man, att staten borde engagera sig på samma sätt som

Lördaeen den tidigare gjorts vid de tillfällen då Uddevallavarvet och Götaverken ham-

31 mai 1975 " ' ekonomiska svårigheter.

_____________ Slutligen kommer man från moderaterna fram till att industriministerns

Verksamheten vid bedömning av varvens framtidsutsikter varil alllför optimistisk -ja, man Eriksbergs Meka- hävdar t. o. m. "överoptimistisk, för att inte säga direkl felaktig". Delta niska Verkstads AB vill man att riksdagen skall besluta ge regeringen till känna.

Vidare sägs: "Del är inte omöjligt att industriministerns fiusare syn för drygt ett år sedan bidragit till att den nuvarande varvskrisen blivit svårare än vad den- annars behövt vara."

Man vill härmed skjuta över ansvaret, eller åtminstone en del av ansvaret, på industriministerns eventuella felprognos. Därmed försöker moderaterna frita Broströms från ansvar - men därmed sätter de också den nuvarande varvsledningen i en besynnerlig dager. Ingen i denna ledning skulle ju kunna göra en något sä när riktig prognos. Man måsle helt sätta sin tillit till industriministerns prognoser.

I vanliga fall är det ju brukligt - speciellt från moderat håll - all ifrågasätta och, oftast, starkt kritisera de statsägda industriernas företrädare. Men det passar tydligen i detta fall att låta en socialdemokratisk minister framstå som landets enda tillförlitliga varvsexpert - när det går utför. Detta gör man naturligtvis helt enkelt för att överskyla missgreppen frän den nuvarande varvsledningen och dess ovifia att investera och att modernisera varvet. Man vill med andra ord skyla det kapitalistiska samhällets verkningar och döfia dess rätta ansikte för de anställda. Man vill att någon annan skall ta ansvaret.

I motionen underkänns också regeringens bedömningar i fråga om minskningen av arbetstillfällena. Moderaterna uttalar den meningen, all varvskommissionens beräkningar på en minskning med ca 3 500 arbetstillfällen är mera realistiska, och yrkar att riksdagen skall hemställa om ytterligare arbetsmarknadspolitisk beredskap, så alt ätgärder kan sältas in om sysselsättningen vid Eriksberg blir lägre än vad regeringen nu räknat med.

Men moderaterna har säkert inte frägai varvsarbetarna, teknikerna och fiänsiemännen vid varvet om det är beredskapsarbeten de vill ha. De 1 500-2 500 som man tydligen förutbestämt skall ställas utanför varvsportarna nämner man inte alls i moderaternas motion. Det är ett klart bevis för hur moderaterna ser på tryggheten för varvens anställda. Parollen är: "Gå när det passar kapitalet!" Sedan skall samhället träda in med beredskapsarbeten eller arbetslöshetsunderstöd eller förtidspensioneringar. Del är moderaternas medicin för varvsarbetarna i dag. Denna medicin har t. o. m. varit så stark att moderaternas representanter i näringsutskottet inte har avlämnat någon reservation.

Det finns också en annan moiion i den här frågan, nr 2160. Den är
undertecknad av en centerpartist och en folkpartist, båda från Göteborgs
bänken. 1 den motionen las frågan om permitteringarna upp - men det
68 är naturligtvis ett felaktigt uttryck, för det är ju avskedanden det gäller.

Motionärerna konstarerar att man inte kan komma ifrån dessa och instämmer i regeringens bedömningar, dvs. all sysselsättningen mäsle skäras ned med mellan I 500 och 2 500 anslällda.

Motionärerna ifrågasätter om permitteringarna - jag kallar det avske-dandena - inle kunde fördelas på ett annal säll och säger:

"Hela nedskärningen av arbelsstyrkan behöver inte nödvändiglvis föreläs vid EMV och Lindholmen."

Sedan framför motionärerna tanken att nedskärningen skulle kunna delas upp på de tre storvarven Eriksberg, Lindholmen och Götaverken, om man hell och hället överförde utbildningsverksamheten till Götaverken. Det betyder alltså all en del av avskedandena skulle kunna överföras till Götaverken för alt lindra verkningarna på de andra tvä varven. Man vill med andra ord dela på fattigdomen, på arbetslösheten-det är centerns och folkpartiels ställning i denna fråga.

Vad tror ni varvsarbetarna säger om en sådan "lösning"? Jag är övertygad om att varken centern eller folkpartiet kan räkna med nägon slörre entusiasm för detta "geniala" förslag. Det är bäde "liberalt" och "framsynt".

Nej, vad de anställda kräver är att fä behålla sina arbelen, all få en tryggad framtid. De accepterar säkert inle en fördelning av arbetslösheten, som cenlern och folkpartiels ledamöier här föreslår. De accepterar säkert inte moderaternas propåer om beredskapsarbeten i stället för sina nuvarande anställningar.

Del är endast vänsterpartiet kommunisterna som i denna debatt har fört fram de anställdas krav på ett konkret sätt. Vissa instämmanden i en del av våra krav har gjorts av exempelvis herr Hugosson. Vi accepterar inte heller någon av de skisserade lösningarna. Kravet på ett samhällelligt övertagande av storvarven stöds av bl. a. Eriksbergs och Lindholmens verkstadsklubbar. Det borde i vafie fall stämma till eftertanke, särskilt hos de socialdemokratiska riksdagsledamöterna.

Jag hoppas att man också tar en riktig ställning när vi slutligen kommer till omröstning pä denna sista dag av årets vårriksdag.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! När man fär ordet så här långt ned på talarlistan, skall man ju undvika att upprepa vad som redan är sagt, och jag skall göra ett försök. Jag har inte något skrivet anförande att läsa upp.

Jag vill böria med all instämma till vissa delar i herr Svenssons i Malmö inledningsanförande. Han sade bl. a. att Eriksbergs produktionsinriktning var mindre känslig än de andra storvarvens, och jag ger honom rätt i det. Eriksberg är det varv som har byggt de flesta produkttankfartygen i väriden, och just sådana väntas tillhöra de mest efterfrågade typerna under det närmaste decenniet.

Produkttankfartyg är dyra och komplicerade att bygga, och det fordras slor erfarenhei för alt lyckas med den dyrbara och krävande specialbehandlingen av lastlankarna. Eriksbergs varv torde ha mer erfarenhet

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 99-101

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

på detta område än något annal varv i världen. Varvet har alltså goda förutsättningar att bygga just de fartyg som i dagens läge förefaller att bli de mest efterfrågade under överskådlig framtid.

Då vill jag ställa samma fräga som herr Svensson i Malmö ställde: Varför offra just de anställda vid Eriksbergs Mekaniska Verkstad?

Med utgångspunkt i andra värderingar än herr Svenssons i Malmö vill jag ändå instämma med honom när jag säger, att vid kriser av del slag som har inträffat vid Eriksberg måsle kapitalet ta stötarna i högre grad än tidigare har skett i sådana sammanhang. Det kan inle vara rimligt att arbetstagarsidan alltid skall ta stötarna när det blir fräga om nedläggningar och nedskärningar. Detta aren ny värdering, och därför måste rederikapitalet i delta sammanhag acceptera satsningar så att arbelslagarparten inte drabbas.

Av herr Siegbahns anförande - och det representerar väl moderata samlingspartiet - fattade jag att han inte var inne pä sådana tankegångar alls. Men jag tror att vi i de andra fyra partierna är ganska klara över detta. Och jag vill gärna avsluta denna passus av mill anförande med att klart uttala mitt stöd för denna nya värderingsiankegång, att kapitalet måste i slörre utsträckning ta stötar vid sådana kriser än vad del hittills gjort. Arbetarna skall drabbas mindre än hittills i sådana här sammanhang.

Herr Torwald och jag har motionerat i en fråga som jag tycker är väsentlig. Vi vill med vår motion poängtera behovel av att skapa trygghet för de anslällda när det gäller deras sysselsättning. Vi har i motionen särskilt understrukit något som både herr Hugosson och herr Hallgren varil inne på, nämligen att det finns mycket god kompetens, mycket god laganda och stabilitet hos de anställda vid Lindholmens Varv. Det är ingen som har bestritt detta faktum. Men att vi poängterar delta innebär inte att vi på något sätt vill spela ul, som herr Hugosson sade, Lindholmens anställda mot Eriksbergs anslällda, utan vad vi vill undersiryka är att man bör tillvarata det förnämliga kunnande och den förnämliga arbetarstam som flnns vid Lindholmens Varv. Vi vill inte att den skall brytas ned, och eftersom det parti jag representerar lika litet som centern är representerat i kommissionen vill jag begagna delta tillfälle all särskilt understryka behovet av att kommissionen beaktar den kompetens som finns hos de anställda vid Lindholmens Varv.

Herr Hallgren ironiserade nyss något över vär motion och sade att vi var med pä vissa nedskärningar av personalstyrkorna vid varven i Göteborg. Men han sade inle hela sanningen. Del slår också i motionen att vi menar alt den nedskärning som kommer till stånd skall i första hand drabba den s. k. grå arbetskraften. Delta står mycket tydligt i motionen, vilket herr Hallgren inle tyckte sig ha anledning all säga.

När det gäller invesleringsproblemen är del faktiskt så - och det var herr Siegbahn inne på - att det i propositionen slår all varven över lag bedömt konjunkturerna optimistiskt för någon tid sedan. Det heter: "De av storvarven redovisade investeringsplanerna för femårsperioden

1973-1977 var omfattande - med ett iögonfallande undantag, EMW."

Herr Siegbahn nämnde vad som bl. a. framförts i Dagens Nyheter den 25 maj, att egentligen är läget det alt Eriksberg har investerat mera under tiden 1963-1972 än vad Gölaverken och Kockums var för sig har gjort. I dagens läge, med den präktiga överspekulation i del framtida tonnagebehovet som orderstockarna utvisar och med den betydande överkapacitet som föreligger inom väridens varvsindustri, kan man ju faktiskt instämma i Dagens Nyheters fräga, om inte Eriksbergs underlåtenhet att investera 1973 och 1974 mol denna bakgrund rent av utgör ett av de klokare beslut som fattats i svensk varvsindustri de senaste åren.

Sedan måste jag säga nägra ord om kommissionen och dess sammansättning.

Jag vet att min kollega Björn Molin tidigare haft en debatt med industriministern om det förhällandet, att Göteborgs kommun inte är representerat i varvskommissionen. I propositionen står det dock direkl skrivet: "Berörda kommuner, i första hand Göteborg, skulle komma att drabbas hårt." Jag tycker att det är något av ett maktövergrepp från regeringens sida att inte låta Göteborgs kommun få utse en representant i denna viktiga varvskommission. Betydelsen av att varvsproblemen löses är för Göteborg oerhört stor. Det kanske visas därav att Göteborgsbänkens riksdagsmän i stort sett varit samlade i kammaren under denna debatt och att inte mindre än fem av dem återfinns på talarlistan. Här bör en ändring komma till stånd inför den långsiktiga planeringen för varvsindustrin.

Sedan är det intressant att läsa vad de anställda har skrivit i sin PM av den 1 maj, vilken överlämnades till industriministern i börian av maj av SIF:s representant i Eriksbergs styrelse Arne Johansson. Där säger de anställda just vad jag inledningsvis underströk: "Vi anser att Eriksbergs Mekaniska Verkstad är mest flexibelt av de svenska storvarven". Man fortsätter med att säga att varvet därför är väl lämpat för den situation som möter under andra hälften av 1970-talet. Likaså säger de anställda alt kommissionens påstående att varvet skulle vara hårt nedslitet innebär en stark överdrift. Jag tycker att detta, kombinerat med uppgifterna i Dagens Nyheter om de investeringar som gjorts vid Eriksberg under det gångna decenniet i någon mån rättfärdigar aktiviteten hos den styrelse som har funnits vid Eriksberg. Jag skall inte på något vis försöka bestrida alt den styrelsen har gjort missgrepp. Men jag tycker att det är litet för grovt att beskylla ledamöterna i styrelsen för att ha handlat av cyniska iniressen. Det är inte korrekt att i denna kammare med sä härda ord angripa medborgare som inte har någon möjlighet att här försvara sig. Missgrepp har förekommil, det råder inga tvivel om det. Men sädana missgrepp i företagsledningar har gjorts på många andra håll - även inom statlig företagsamhet; jag skall där inte ta några exempel - och jag vet inte att man i något annat fall har sagt att missgreppen är en föfid av en cynisk inställning till de anställda osv.

En sak är helt klar, nämligen all arbetsdemokratin inte har fungerat

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

vid Eriksbergs varv. Inom näringslivet har man pä mänga håll stora svårigheter med att kunna förverkliga arbetsdemokratin. Vi har haft sädana problem också på den statliga företagssektorn. Vi vet att företagsdemokratidelegationen hösten 1973 bad att fä lägga ned sin verksamhet därför att man inle hade mött den förståelse som man ansåg sig behöva. Verksamheten där är också numera nedlagd. Jag vill passa på tillfället att berömma industriminister Rune Johansson för all han för den slalliga förelagssektorn har inrättat ett nytt råd med uppgift att försöka förverkliga arbetsdemokratin och t. o. m. engagerat sig så hårt att han för att ge tyngd åt arbetet i det nya rådet har satt sig själv som ordförande där. Det är etl riktigt grepp. Den statliga företagsamheten bör gå före när det gäller förverkligandet av arbetsdemokratin.

Vi arbetstagare är givetvis inte nöjda med att del när det gäller arbetsdemokratin händer sädana olyckor som vid Eriksberg. Vi fär inte vara nöjda med nuvarande läge. Därför ser jag fram mot att § 32-utredningens betänkande efter remissförfarandet skall resultera i en ny lagstiftning som garanterar rätt för de anställda till medbestämmande i företagens ledning. Det är den lösningen vi behöver på lång sikt. Missöden som det vid Eriksberg och på andra håll får inle upprepas.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hörberg ondgjorde sig över min ironi när det gäller fördelningen av arbetslösheten och hänvisade till att jag inte redovisade att det i första hand var den grå arbetskraften som avsågs. Men, herr Hörberg, det är inte fråga om den grå arbetskraften när man bedömer avskedandena. Jag talade om de anställda pä Eriksbergs varv i dag. Av de fast anslällda vid varvet berörs nu 1 500-2 500 av hotet om avsked. Om man dessutom tar med den grå arbetskraften i beräkningen, blir det naturligtvis fler. Men jag anser alt det är en självklar sak all man i första hand sopar undan den grå arbetskraften - det råder väl inga delade meningar om det.

Herr Hörberg försökle försvara företagsledningen. Men det är faktiskt så att den gjort stora missgrepp när den vägrat lämna de anställda fullödig information om förhållandena på varvet, när den vägrat lyssna på de arbelandes representanter dä dessa fört fram krav pä att öka investeringarna och modernisera varvet för alt överhuvud taget kunna effektuera inneliggande order. Del var så det låg till. Det var dessa krav de anslällda framförde. Men dem har inte varvsledningen lyssnat pä, därför att det inte har varil av intresse att investera i varvet. De utländska invesieringar som man har använt pengarna lill har givit större profiter, och det är del som har varit avgörande.

Hen HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag medger att det är svårt att hänga med i länga anföranden i debatten. Men jag tycker ändå all herr Hallgrens replik var onödig.

Först och främst har vi i motionen uttalat alt man genom fördelning av arbetskraften i Göteborg skulle kunna undvika att eventuella friställningar särskilt drabbar Eriksberg och Lindholmen, vilket vi tycker är orimligt.

Herr Hallgren sade ocksä att vi två är överens om att i första hand den s. k. grå arbetskraften skall drabbas, om det skall göras nedskärningar av arbetsstyrkan. Vi är alltså ense på båda dessa punkter.

Jag har inte försvarat Eriksbergs ledning. Jag sade klart och tydligt att det har gjorts missgrepp, att arbetsdemokratin inte har fungerat och att jag inte är nöjd med de nuvarande förhållandena i detta sammanhang ulan ser fram emol den nya lagstiftning som skall ge de anställda medbestämmanderätt i företagen så att vi i framtiden kan undvika sådana här incidenter.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Debattens huvudfråga har inte varit proposilionens förslag om etl långtgående statligt engagemang. Alla tycks inse det nödvändiga i detta åtagande. Det är alltså elt långtgående och allvarligt åtagande vi gör.

Jag skall därför inte ägna bakgrunden till krissituationen sä stort utrymme utan bara göra några randanmärkningar till vissa frågor som lagils upp - i mina randanmäkrningar ligger kanske ocksä svaren på de frågor som bl. a. herr Svensson i Malmö har ställt.

Låt mig i all korthet ange några siffror.

Den världstankflotta som finns har en storlek på 270 miljoner dödviktston. Den 1 januari 1975 var orderläget på varven 170 mifioner dödviktston nytt tanktonnage.

Den kris som uppstått för skeppsfarten har medfört att nya beräkningar gjorts av internationella organ. Dessa beräkningar pekar närmast på att tankflottan för framtiden bör vara ca 100 mifioner dödviktston mindre än jag här har angivit. Man skulle alltså kunna säga att av de 170 mifioner dödviklslon som fanns i order kunde mer än hälften betraktas som överflödigt. Detta har lett till att varven runt om i världen hittills fäll avbeställningar pä upp till 30-40 rnifioner dödviklslon.

Detta har drabbat också de svenska varven, och - exempelvis - ännu härdare de norska. Alt de svenska varven trots allt kommit relativt lindrigt undan hittills beror bl. a. på deras konkurrenskraft. De är effektiva, de är skickliga. Det råder inget tvivel om det.

Om man parallellt med denna utveckling ser till uppläggningen av lanktonnagel, anges att tanktonnage f n. är upplagt i en omfallning av mellan 30 och 40 mifioner dödviklslon. - Jörn Svensson kanske borde ha varit med mig häromdagen, när vi stannade till i Uddevalla för alt se pä varvel och situationen där. 1 fiorden låg dä 19 tankers upplagda - ulan möjlighet att f n. ta frakter. Tyvärr är också situationen den att nya order på våra varv nu är mycket, mycket ringa, möjligen med undantag för gastankers. Där har vi bl. a. Kockums varv, som ligger bra till.

Nr 99 Efler dessa kortfattade anmärkningar om situationen och bakgrunden

.... , till den noterar jag krissituationen - den som redan är verklighet och

Lordagen den ■' * ,

-, . .n-ic den som vi har att beakta - för företagen och de långtgående konse-

31 maj 1975

kvenserna för de anställda, för samhället och för kommunerna i fråga.

Verksamheten vid Om den fär, har fått eller kommer att få en "normal" fullföfid - dvs. Eriksbergs Meka- om man i detta fall med "normal" fullföfid menar att den leder fram niska Verkstads AB till konkurs - följer också konsekvenserna därav för den svenska varvsindustrin, dess pålitlighet i internationella sammanhang, dess kreditvärdighet osv. Det är ju det som har lett fram lill de engagemang från statens sida i varvsverksamheten som vi föreslagit.

Ärade kammarledamöter! Jag vill gärna säga att jag tror att även om detta engagemang - som vi nu, hoppas jag, kommer att besluta om -är omfattande och ansvarsfullt, så ligger ändå de slora problemen förmodligen framför oss när slaten övertar Eriksberg inkl. Lindholmen för att söka en vettig rekonstruktion för dessa varv, vilken skall ge ökad trygghet i arbete och konkurrenskraft i en allt mera hårdnande marknad. Det torde vara ytterst angeläget att samverkan mellan varven och kanske också en viss samordning dem emellan kommer till stånd. Kommissionens arbete inriktas på allt detta. Hänsyn skall tas till marknadens möjligheter nu och framöver. Det är ju fråga om all söka åstadkomma ett meningsfullt arbete. Skeppsfartsmarknaden är pressad somjag nämnt. När kommer någon fiusning? Det är den fråga som ställs. Flertalet bedömare säger: Tidigast 1977, för tankfartyg senare, kanske försl framåt 1980.

I det perspektivet fär man då iaktta att de svenska varvens orderbeläggning ger arbete för de bäst ställda varven fram t.o. m. år 1977, i någon mån in på 1978. För dem som har den kortaste orderstocken - till dem hör Eriksbergsvarvet - ger beläggningen möjligheter till arbete in pä år 1976, åtminstone om man beaktar hela arbetsstyrkan. Tyvärr finns det då inte en orderbeläggning som ger utrymme för och möjligheter till arbete för hela arbetsstyrkan. - Del är del ena.

Del andra är att skall man kunna trygga sysselsättningen 1977 och framöver, behövs order nu och inom den allra närmasle framtiden. Det blir svårt att fä sädana.

Kommissionen har vid sitt arbete diskuterat möjligheterna att i alldeles särskild ordning lägga ut beställningar eller order för att kunna trygga jobben. Del finns en beställning pä två båtar som ingår i åtagandet. Men detta räcker inte. Kommissionen överlägger med de övriga varven om möjligheter till samarbete mellan dem om beställning av ytterligare nägra båtar, som självfallet då skall vara fartyg för ändamäl som man finner angelägna. Jag hoppas att det skall vara möjligt alt nä en sådan lösning inom den allra närmaste framtiden.

I sammanhanget kan inte undvikas överväganden om hur fraktmarknaden i vissa sammanhang skall organiseras, liksom ägarförhållandena.

Jag har med detta velat påpeka att varvskommissionen är inriktad
74 på all skapa ny sysselsänning, all öka sysselsällningsmöjlighelerna. I

detta sammanhang konimer också frägan om slalens engagemang pä fraktmarknaden in i bilden.

Den svenska staten har redan tidigare tagit ett stort ansvar för varvsverksamheten genom de speciella kreditarrangemangen. Om den utformning som vi har härför är den mest lämpliga och från kreditgivaren-statens synpunki den säkraste också som garanti för jobben diskuteras av varvs-kreditutredningen. Jag förmodar att den bedömningen görs också i fiuset av den kris på varvsområdet som vi har upplevt och upplever.

Del avtal som finns mellan Eriksbergsvarvet och Lisnavevarvei i Portugal är undertecknat av dessa parter. Del är ett avtalsmässigl förhällande som Eriksbergsvarvet har skyldighet att förhandla om och söka träffa en uppgörelse om. Regeringen måsle ha garaniier för att vårl engagemang vid Eriksbergsvarvet inte kan leda fram till att staten blir skadeståndsskyldig för stora belopp. Det kan röra sig om belopp på mellan 200 och 400 mifi. kr. Delsamma gäller i fråga om evenluella avbeställningar i år. Det finns ett samband mellan dessa två frågor - avbeställningarna och avtalet med Lisnavevarvet. Vi är inte ute efter de jobb i Portugal som är garanterade inom avtalets ram. Men om inte orderna räcker till för jobb åt alla här hemma såväl som i Portugal måste en rimlig avvägning göras. Det är detta som Eriksberg förhandlar om. Även i Portugal måste man inse detta. Självfallet räknar vi med att från Eriksberg fl en redovisning av resultatet av förhandlingarna i god tid före den 30 juni. I hela den här frågan har kontakterna med de anställda och deras organisationer varil ulomordenlligi goda. Vi har hela liden haft ell nära samarbele, och vi vet självfallet vilka anspråk de anslällda ställer på samhället. Det är deras förväntningar, deras förhoppningar alt vi skall kunna klara krisen så hyggligt som möjligl. Det ligger självfallet i vår allmänna samhällssolidariska politik all iräda lill i Göteborg för all för--Söka medverka lill att Irygga arbeie och utkomst för de mänga som är sysselsatta vid Eriksberg. De åtgärder som hittills har vidtagits har, som jag sade, skett i nära kontaki med de anställda och kommunen.

Jag hoppas innerligt att det inte skall behövas några massavskedanden, utan att en nedirappning, om den blir nödvändig, skall kunna klaras genom en långsiktig planering där staten får la del huvudsakliga ansvaret.

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Industriministern har lämnal ett flertal belysande och intressanta upplysningar. Jag känner ingel större behov av alt gä i polemik med honom, men det är ytterligare en förklaring som jag skulle vifia ha - jag har begärt den tidigare men den finns inte med i industriministerns anförande.

Även frän vpk är vi fullt på det klara med att de bedömningar som gjordes förra årel av induslrisirukturutredningen inle lill alla delar kan stå fasl i dag. Det har inträffat väsentliga förändringar som har gjort situationen mörkare för varven. Men en uppgång komnier ju så småningom, och industriministern har själv gjort sig till tolk för det som

Nr 99 är uppenbart för alla, nämligen att en långsiktig samordning av hela

I "rdaeen H n varvsindustrin måste komma till stånd. Jag vill därför veta två ting.

31 mai 1975 " " ' perspektiv att man skall satsa pä att sysselsättningen

_____________ inom varvsindustrin på sikl skall behållas, att den svenska varvsindu-

Verksamheten vid strins relativa position de senaste 20 åren inom den kapitalistiska delen Eriksbergs Meka- av marknaden skall behällas, är det då klokt att inrikta sig på mycket niska Verkstads AB stora avskedanden för att vinna en högst tillfällig ekonomisk fördel för en enskild enhet inom varvsindustrin? Vore det inte klokare all försöka så långl möjligl all hålla kvar del folkel. När uppgången sedan kommer och när samordningen av varvsinduslrin kommer och de organisatoriska och finansiella vinsterna av detta böriar göra sig gällande, kan del vara besvärligt att fä tillbaka det folket. Människorna representerar ju en tillgång som kanske är betydligt svårare all ersätta än tillgängen på finansieringsmedel.

Sedan, herr talman, till den andra frågan som jag skulle vifia få elt förtydligande av. Om det nu är klart att en samordning måste ske, att en samlad lösning för varvsindustrins framtid måste ske, dä är det mycket vitalt - med utgångspunkt från den första frågan jag ställde - när detta kommer att ske, i vilken form del kommer att ske och pä vems villkor. Vi inom vpk är kritiska och misstänksamma mot denna samordning och mot Eriksbergsaffären. I sämsta fall kan det hela uivecklas till etl sätt för del privata redarkapiialet att trappa ner den svenska varvsindustrins position. Delta är kanske meningen. Om redarkoncernerna får styra den framtida varvspolitiken, fruktar vi all del blir så. Därför är det av vikl alt fä veta vem som skall ha det styrande inflytandet över den långsiktiga lösning som hu även industriminislern klart gör sig till tolk för.

Herr indusiriministern JOHANSSON:

Herr talman! Mitt svar blir helt kort. Varvskommissionens arbeie är inte inriktat pä all åstadkomma massavskedanden. Varvskommissionens arbete är inriktat på att söka bibehålla sä många jobb som möjligt vid de svenska varven och att vi skall kunna bibehålla en konkurrenskraftig varvsindustri i landel. Varvskommissionens rappori är ju en kylig och realistisk skrivning av det läge vi nu befinner oss i.

Jag sade i mitt anförande att varvskommissionen speciellt har tagil upp frägan om hur man skall kunna få beställningar till varven i extraordinär ordning - dels genom överenskommelser med Tirfing, dels genom det samarbete som man nu diskuterar mellan varven beträffande etl parisrederi, där staten självfallet fär ta ett långtgående ansvar.

Den andra frågan om samordningen får staten hålla i. Vi har varvskommissionen i arbete, och kommissionen går nu in i förhandlingar med övriga varv om samverkans- och samordningsfrågor. Vi har också del mera permanenta organet, den styrande kommittén, där samordningsfrågorna diskuteras.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Svensson i Malmö.

Ja - 294 Nej - 13

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 294 Nej - 13

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra

Nr 99

Lördagen den 31 maj 1975

Meddelande om riksdagsarbetet under oktober månad 1975, m. m.

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö.

Ja - 293 Nej - 13

§ 9 Föredi'ogs

Finansutskottels betänkanden

Nr 28 angående tilläggsstat II och tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1974/75 Nr 29 angående statsbudget för budgetåret 1975/76

Sedan kammaren bifallit utskottets framställningar om att ärendena skulle föreläs lill avgörande efler endasl en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt hemställt i dessa betänkanden.

§ 10 Meddelande om riksdagsarbetet under oktober månad 1975, m. m.

Herr TALMANNEN:

De kammarens prolokoll som ålerslär ojuslerade vid innevarande riksmötes slut framläggs till godkännande fredagen den 13 juni kl. 12.00 och fredagen den 27 juni kl. 12.00.

Till kammarens ledamöier har utdelats statistik rörande riksdagsarbelet under åren 1971-1975.

Enligt av kampiaren tidigare fattat beslut skall riksmötet 1975/76 böria onsdagen den 15 oktober 1975 kl. 11.00. Skriftlig eller telegrafisk underrättelse om tidpunkten för det första sammanträdet kommer all tillställas riksdagsledamöterna. Avsikten är att utskottsval skall ske fredagen den 17 oktober och att en allmänpolitisk debatt skall ta sin börian onsdagen den 29 oktober.

Med hänsyn till att riksdagen i är uppskjutit behandlingen av flera ärenden än något tidigare år under enkammarriksdagens tid har talmanskonferensen rekommenderat utskotten att under sommaren bedriva ar-

betet på sådant sätt att ett tillräckligt antal utskottsbetänkanden föreligger Nr 99

till bordläggning fredagen den 17 oktober för behandling vid det arbets- Lördagen den

plenum som kommer att anordnas onsdagen den 22 oktober. t, • ]q-jc

§ 11 Riksmötets avslutning

Riksmötets avslutning

Hen TALMANNEN:

Ärade kammarledamöter! Vi står nu inför avslutningen av 1975 års riksmöte, som varit fyllt av intensivt arbete inom utskotten och i kammaren. Av den statistik som utdelats till kammarens ledamöter framgår bl. a. all antalet plenilimmar, vid en jämförelse med föregående ärs vårsession, har ökat från 328 till 380. Vid de ca 670 voteringar med rösträkning som ägt rum har lottning fått ske 42 gånger.

Jag tackar kammarens ärade ledamöier för värdefulla insatser i riksdagsarbetet och för visat förtroende. Till vice talmännen ber jag att få uttala elt tack för gott samarbete och värdefull hjälp. Jag framför också kammarens tack för vår sekreterares säkra och förnämliga arbete. Likaså vill jag ge uttryck för kammarens tacksamhet till kanslipersonalen, steno-graferna och all övrig personal för betydelsefulla arbetsinsatser och stor beredvillighet även då arbetsbördan varil mycket betungande.

Jag önskar kammarens ärade ledamöter och personal en skön och angenäm sommar med rika tillfallen till avkoppling och rekreation, så att vi alla kan möta nästa riksmötes uppgifter med friska krafter.

Hen NILSSON i Stockholm:

Herr talman! Vi lackar för ed ra vänliga ord nyss till oss. Ni, herr talman, och presidiet i övrigt har med varsamhet och skicklighet lett riksmötets förhandlingar.

Jag instämmer ocksä i det lack som herr talmannen riktade till de skickliga medarbetare som under chefsfiänstemännens ledning bidragit till detta i och för sig goda resultat.

Under min länga lid som riksdagsman har jag aldrig tidigare varil sä ambivalent - förskräckliga ord - när det gällt att ta ställning till en betydelsefull politisk fråga som just i år. Jag tänker på älgjaklen. Jag kunde inte heller kvitta ul mig, vilket föfiaklligen kan spåras i protokollet.

Slutligen säger jag som skalden Feriin: "och Gud må föriäta mig somliga rader", nar jag uttrycker förhoppningen att fru Fortuna inte i fortsättningen skall tillåtas svara för den politiska visdomen i delta hus.

Herr talman! Jag önskar er en angenäm semester med fint politiskt blidväder.

Nr 99 Herr talmannen förklarade härefter 1975 års riksmöte avslutat.

Lördagen den

31 mai 1975 Kammaren åtskildes kl. 13.47.

Riksmötets In fidem

avslutning SUNE K. JIOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975:99 Lördagen den 31 maj

Riksdagens protokoll 1975:99