Riksdagens protokoll 1975:98 Fredagen den 30 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:98

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:98

Fredagen den 30 maj

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en börian av fru tredje vice talmannen.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

§ 1 Den ekonomiska politiken m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande nr 25 och skalleulskottets betänkande nr 34.

Hen KRISTIANSSON (c):

Fru lalman! Den här ekonomiska debatten har haft sina förövningar genom storvulna ultalanden frän regeringshäll, ganska livligt kommenterade i pressen. Uttalandena har närmast gått ut på att Sverige är ell bra land med god ekonomi, som oppositionen nu är i full färd med all fördärva. Vi har haft en hög sysselsättning, och vi har hållit prisstegringarna och inflationen pä lägre nivå än genomsnittet av jämförbara länder, har det sagts. Dagens övningar skulle även vara avgörande för om den nuvarande regeringen fortsättningsvis skall administrera del här landet.

När man hör dessa stora ord och läser den till ulskollsbetänkandel fogade socialdemokratiska reservationen, och ännu mer när man hört dagens debatl, kan man inte underlåta att fråga sig: Var del dä barnfamifierna som skulle rädda landets ekonomi, var det förelagarna eller ytterst de anställda inom näringslivet i det inre stödområdet som skulle göra det? Det finns liksom ingen rimlig proportion i den debatten. Detsamma kan man även säga om deballen här i dag, såsom den förts framför allt frän statsministerns sida. Även om det kan tyckas vanvördigt alt ullrycka mig sä, dristar jag mig faktiskt all om statsministerns lem-peramentsfulla lal säga som den som klippte suggan, all del var mycket väsen och litet ull.

1 vad gäller de angrepp som riktades mot oppositionen, framför alll mot cenlern. kan man väl säga - även om man inte där blir svaret skyldig - att uttalandena i fräga om vår hållning belräffande utlandsupplåningen närmast var en förolämpning, om nu statsministern hade läst utskollsbetänkandet. Redan Salig Dumbom visste pä sin lid att ju mer man lånade, desto mer satte man sig i skuld.

För all nu fortsätta debatien i del kortsiktiga perspektivet, som jag tycker alllför mycket dominerar den ekonomiska politiken och debaiten kring densamma - finansministern brukar ju oftast föra en runt-hörnel-debalt - sä är del möjligt att köpkraften och därmed också efterfrågan pä varor blir stor, i vafie fall under de närmaste månaderna. De nominella

141

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m.m.

142

löneökningarna har nämligen varit stora, större än någonsin hittills i värt land.

Läl mig då först säga att i det sammanhangei är det köpkraftspåslag som sker via höjt barnbidrag för sista kvartalet i år och en reducerad arbetsgivaravgift i inre stödområdet något mycket marginellt. Det kan inte ha någon avgörande betydelse totalt sett. Insatt i sammanhanget torde man kunna säga beträffande barnbidraget att det endast i nägon män mildrar den ökade levnadskostnadsfördyring som vi, enligt propositionen, själva ordnat till sedan finansplanen lades fram vid årets början och som naturiiglvis drabbar barnfamifierna särskill hårt.

Jag har inte pä något sätt initierat tidigareläggningen av höjningen av barnbidraget. Men sedan man fick vela hur stor löneökningen blev, tycker jag faktiskt att den tidigarelagda höjningen av barnbidraget har etl större berättigande, därför att löneökningarna i sig driver fram en kostnadsökning som slår särskilt hårt i de stora barnfamifierna.

Beträffande sänkningen av arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet finns säkert också fullgoda skäl för denna lättnad, inte minsl efler årets avtalsuppgörelse. Den skall därtill inte träda i kraft förrän den 1 januari 1976. Det kan också sägas om denna åtgärd att den betyder inte något direkt köpkraftspåslag som riktar sig mot konsurritionen. Man skulle snarare kunna säga att det är ell slöd åt investeringssidan, och del kan ju rimligen inte förstöra samhällsekonomin.

Vad sedan gäller löneutvecklingen och avtalsuppgörelsen som ju släppte loss de slora pengarna - enligl riksbankschefen alldeles för myckel - lär del inte vara någonting som oppositionen rår för. När regeringen hoppat in och låtit den offentliga sektorn bli löneledande är det bara att konstatera att regeringen medvetet låtit inflationen rulla vidare i ännu hastigare takt.

Jag har lidigare påtalat det felaktiga i att den offentliga sektorn görs löneledande. Det måste vara fel i alla lägen men naturligtvis alldeles särskilt i etl läge där risk faktiskt finns för både ökad inflation och sysselsäilningssvärigheier. Också de socialdemokratiska reservanterna har berört löneutvecklingens inflalionistiska inverkan, men man hoppas där all en dämpad världsmarknadsutveckling skall neutralisera densamma. Sådana förhoppningar kan man naturligtvis ha men självfallet inle samtidigt som man hoppas pä goda konjunkturer utomlands som en stimulans för den svenska ekonomin.

Sammanfattningsvis vill jag säga beträffande det här avsnittet att det finns åtskilligt av hemmalagade spänningsmoment i den svenska ekonomin. Man kan härleda dem från löneutvecklingen, från skatterna och även frän andra områden i samhällsekonomin. Det är i och för sig ingenting nytt. Att utfallet i är blivit särskilt slort är naturligtvis i hög grad en ackumulerad effekt av en tidigare lättsinnig politik. Man kan, om man så vill, säga alt vi har levt över.tillgångarna. Och ansvaret för detta kan ju rimligen inte ett regeringsparti med en finansminister som snart skall 30-ärsjubilera - lät vara inte. som flnansminisler men som

statsråd - skyffla över på oppositionen, i vafie fall inte om man vill göra gällande att man lett utvecklingen i det här landet.

Jag sade inledningsvis att vi alldeles för mycket har varit fångade i del korta perspektivet. Vad jag här sade om ackumulerad politik ger i hög grad anledning all blicka framåt. Vad som då är oroande och som finansministern också anger som oroande - det temat har i nägon män varit genomgående i debatten här i dag - är den för vär del negativa utvecklingen av handelsbalansen trots att vi har haft goda exporikon-junklurer för våra stora exportartiklar malm och trä.

Vid en mer långsiktig bedönining av den här frågan finns det egentligen ingen anledning att falla i gräl om mer kortsiktiga ätgärder av typ barnbidrag, förändringar i momsuttag etc, inle heller om vad oppositionen föreslår beträffande arbetsgivaravgiften. De ålgärderna kan synas felakliga från vissa utgångspunkter men tidsmässigt rätt inpassade kan de ändå vara rikliga - rikliga därför att det är verkningsfulla åtgärder i ett led att hålla sysselsättningen uppe i en temporär konjunktursvacka. Det är i ett sådant läge som vi från centern har rekommenderat dem. På sikl löser dock inte de här åtgärderna vare sig interna eller externa balans-problem, det vill jag gärna understryka.

Här finns egenlligen bara två vägar. Den ena är att dämpa efterfrågan och likaså kraven på samhället. Den andra är alt producera mer och effektivare. Strängt taget är det väl bara den senare som är gångbar i ell land som vårl. I båda fallen krävs prestationer av oss som enskilda individer, del skall vi göra klart för oss. Men naturligtvis är den ekonomiska politik som förs avgörande för den enskildes presiationsmöj-ligheter. Mot denna bakgrund, främst med tanke på den externa balansen, är näringslivets utveckling av helt avgörande betydelse. Ocksä socialdemokraterna säger detta, framför alll vid högtidliga tillfällen. Men de har ocksä gjort det i finansplanen, vilkel i och för sig är glädjande. Politik och vardagsresonemang går emellertid inte alltid ihop med de storstilade manifestationerna.

Det senaste året har sysselsättningen varit god. Antalet sysselsatta under första kvartalel i är var 115 000 fler än under moisvarande lid förra året, trots alt sysselsättningen även då var relativt god. Av denna ökning svarade emellerlid den offentliga sektorn för hela 60 000 och industrin för endasl 40 000. Vi har frän centern åtskilliga gånger - väl medveina om all del inom den offentliga sekiorn görs både nyttiga och nödvändiga arbetsinsatser - påtalat nödvändigheten av en balanserad ulveckling mellan dessa sekiorer. Främst med tanke pä det externa balansförhällandet finns anledning att ånyo understryka delta. Ingenling kan ändra det förhållandel all det är exportindustrin, den imporlkonkurrerande hemmamarknadsinduslrin och jordbruket som här spelar den avgörande rollen.

Jag har lidigare i mill anförande sagt att inom de ramar som finns och de ekonomiska förutsättningar som skapas av politikerna har den enskildes prestation och insalser en avgörande belydelse. Individen, som enskild eller i kollektiv, är en del i samhället och inte en part gentemot

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

143

Nr 98                 det. Vi skall således som individer inte bara kräva av samhället ulan

Fredagen den 30 maj 1975

också själva göra insatser. Omvänt gäller för politikerna att inte bara
ställa ut löften - i varie fall inte utan alt försl ha överblickat konse
kvenserna. Reformer är bra men de skall betalas, och de dyraste av alla
Den ekonomiska reformer är de som man inte behöver anvisa medel för, eftersom de
politiken m. m.     skall betalas indirekt genom lägre produktionskapacitet.

Vad jag konkret syftar pä är de mycket avancerade diskussioner som i ganska vida kretsar förs om en kraftig reducering av arbetstiden, ökning av semestern etc. Jag förslår över huvud tagel inle vare sig bud eller överbud här, i varie fall inte pä den politiska sidan, eftersom självfallet ingel parti kan ställa ut några växlar som inle i sista ändan får lösas av medborgarna själva. På det här området är det väldigt viktigt - inte minst mot bakgrund av den ekonomiska situation som vi befinner oss i - all det görs en fullständig analys av verkningarna totalt sett och för alla grupper innan det här smörgåsbordet dukas fram.

Del finns i annal fall mycket stora risker för att ojämlikheten ökar och alt de som minst behöver arbetstidsförkortning färden först, eftersom inotständet här oftast är minst och nägra konkurrensförhållanden inte föreligger. Jag länker dä på den offentliga sektorn, som naturligtvis blir utsatt för en väldig press att vara ledande även pä detta område. Det är ju också frestande för välbetalda grupper att byta löneförhöjning mot ökad fritid som inte beskatta - etl sätt att bakvägen korrigera skatletrycket till men för de grupper som bäst behöver bäde skattelindring och arbetstidsförkortning.

Här krävs - det vill jag till slut säga, fru talman - en absolut återhållsamhet från statens och över huvud tagel den offentliga sektorns sida intill dess de samhällsekonomiska förutsättningarna för arbetstidsförkortningen föreligger för alla. I annat fall blir resultatet att de grupper som bäst behöver den varken får den eller har råd att ta den.

Herr PETTERSSON i Malmö (s):

Fru talman! Jag hade tänkt böfia mitl anförande med alt tala till min gode vän och bänkkamrat Sigfrid Löfgren. Jag hoppas all han sitter pä sill rum sä att vi sä småningom kan få till stånd en dialog. När jag lyssnade på broder Sigfrid pä förmiddagen lät han nägol beklämd - eller möjligen klämd. Del blev sannolikt litet trängt i högerburen när även herr Löfgren ryckte in.

Men det var inte del jag ville kommentera, utan närmast vad han
sade om att del borde finnas sammanhang och konsekvens i politiken.
Åtskilliga i den "talrika" åhörarskaran här tillhör finansulskollel, och
vi har i gott minne den länga föreläsning som Sigfrid Löfgren gav oss
0111 riskerna med de höga lönelyften. Vi har faktiskt ända sedan bud
getpropositionen diskuterades inom ulskottet i januari haft långa dis
kussioner, både formellt och informellt, om vad som skulle komma all
hända. Ovissheten om den ekonomiska utvecklingen har varit stor. Vi
144                    har alla delat känslan av osäkerhet och pratat mycket om delta. På en

punkt har vi emellertid varit alldeles överens - att det var nödvändigt med en snabb uppgörelse på avtalsmarknaden för att kunna få överblick över ulvecklingen. Om det har enstämmighet rätt.

Om herr Kristiansson länker efler tror jag att han inser all den aktivitet som regeringen visade pä avtalsmarknaden var en logisk föfid av det av finansutskottet accepterade komplexet med skattesänkningar och löneökningar. Mot den bakgrunden gick det inte att ligga stilla från slalens sida. Herr Kristiansson säger alt del är galet all staten skall vara löneledande och att uppgörelsen har hamnai för högt. Men om man, herr Kristiansson, på de andra områdena hade stannat på samma nivå där slatsfiänaruppgörelsen ligger hade avtalsrörelsen varit betydligt lugnare än den vi nu noterar. Men detta är en parentes. Del intressanta är konsekvenserna.

Herr Löfgren varnade för de risker som är förknippade med de höga lönepäslagen. I den borgerliga reservaiionen slår det att avtalsuppgörelsen hamnat ca 2-3 96 för högt jämfört med vad som förutspåddes i budgetpropositionen. Jag tror att det t. o. m. är för lågt beräknat och att det slutliga resultatet komnier att ligga ännu ett par procent högre.

Jag kan mycket väl förslå den oro som herr Löfgren och även andra har känt och känner. Det föresvävade aldrig ett ögonblick herr Helén att utvecklingen inte skulle bli så nattsvart som man förutspådde. Ponera att det skulle inträffa som har skett exemepelvis med Industriförbundets förutsägelser om denna vår. Enligt Industriförbundet i höstas skulle vi vara inne i en djup depression i mars-april. Ponera alltså att svartmålningarna slår fel och vi inte får någon märkbar doppning. Dä finns det säkert anledning att vara bekymrad.

Slutsatsen av herr Löfgrens resonemang borde rimligen ha blivit -nu talar jag inte bara om herr Löfgren utan om alla dem som skrev ihop sig med honom - all vi efter dessa kraftiga lönepåslag och mot bakgrund av obalansen i utrikeshandeln bör föra en stram politik för att minska riskerna under den överblickbara perioden. Men den slutsatsen drog man inle. I stället gär man nu ut med förslag till direkta stimulansåtgärder, som skall komma redan i höst. Det bedömer jag som alll annal än sammanhang och konsekvens i politiken.

Vad är det som inträffar just nu? Det råder en efterfrågan i landet - utifrån kommande och inifrån - som gör alt arbetsmarknadssituationen är typisk för en högkonjunktur. Efterfrågan räcker i dag lill för att hälla den högsia sysselsättning som vi någonsin har haft i vårt land. Ovanpå delta kommer nu i juni bortemot ett par mifiarder kronor i direkt köpkraft utslussade till svenska folket. Jag skulle dessutom tro att ovanligt mycket av della tillskott komnier att konsumeras beroende pä den profil som löneuppgörelsen hade med en markerad satsning på de lågavlönade, vilket sannerligen leder till en stor konsumtionsbenägenhet.

Man skulle kanske ha varit en smula försiktig med att böfia tala om stimulanser. Man kunde ha gjort som vi föreslog, nämligen väntat till i höst innan man bestämde sig. Sanningen att säga -och där håller jag

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 97-98

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska poUtiken m. m.

146

med herr Kristiansson - har 140 mifi. kr. till barnbidrag sisla kvartalet, sett mot de tvä mifiarder som jag nämnt och ytterligare någon mifiard i köpkraft som kommer genom lönerna, ingen som helst konjunkturpolitisk belydelse. Vi är sams på den punkten, herr Kristansson och jag. Men det löjliga i skrivningen är att ert motiv för att höja barnbidragen är konjunkturpolitiskt.

Får jag här ta upp en annan sak. Jag lyssnade på förmiddagen till herr Bohman, som förde ett mycket besynnerligt resoneniang. Med utgångspunkt i en löneökning pä 15 96, en prisökning pä 9 96 och med några utvikningar utomlands säger han, att när man till slut summerar vid årsskiftet komnier det att visa sig att de löneanställda har förlorat 1 96 av sin reella lön. Jag tycker att detta resonemang är ovärdigt herr Bohmans intellektuella kapacitet. Det är litet av en förolämpning mot oss som lyssnade på honom. Vad herr Bohman försöker säga är visserligen väldigt fcirledande men gravt osant.

Vad är det som händer? Jag böfiar med det retroaktiva lönelyftei. Jag häller mig till de 15 proceni brutto som herr Bohman har talat om men som torde bli omkring 9-10 96 netto på den del pä inkomsten som finns kvar efter skatt. Då har herr Bohman rält i att del går jämt upp om vi får en prisökning på 9-10 % vid årsskiftet. Men vad händer just nu?

Om jag fär halva min årslön ökad med 10 96 och prisökningen i dag är bara 3 96, sä innebär det att 6 av de 10 procenten är en möjlighet till reell förbällring av min köpkraft. Drar jag sedan fram kurvan till årets slut och då diskonterar de återstående 6 procenten prisökningar på resten av året, så torde årsgenomsnittet i reallönelyft för lönlagarna ligga vid 4 å 5 96. Det är mer än produktionsökningen - O. K., det är del, men det finns utrymme därför att på det här viset lyckas löntagarna ta åt sig en liten del av det de rimligen borde hafl med av 1973 och 1974 ärs stora företagarvinsier.

Sedan går det jämnt upp vid årsskiftet, men då komnier ju ett nytt avtal där pengarna faller ul frän den 1 januari. Även om vid årets slul 1976 prisökningar och löneökningar tar ut varandra, sä kommer lönlagarna att under året få en reell lyftning av sin köpkraft.

Det andra jag vill ta upp av de ting som de borgerliga föreslagit är sänkningen av arbetsgivaravgiften i stödområdet som nu utmålas såsom en särdeles förträfflig sak ur sysselsättningssynpunkt. Vilka kommer alt fä de pengarna? Jo, självfallet de största arbetsgivarna i området. De största arbetsgivarna finns inom skogsindustrin, och de behöver sannerligen, om de vill göra någonting i inre stödområdet, inte tillskott av pengar. För pengar har skogindustrin i dag, men om ni kunde ge dem litet vifia till att göra någonting, då kunde det hända något. LKAB får också en ordentlig slant. Staten, som bygger kraftverk, fär pengar. De skogsägande jordbrukarna, som hafl goda virkespriser, fär ell hyggligt belopp. Företag som förmodligen i myckel liten utsträckning komnier att använda de här pengarna för all ge mera jobb blir i stort sett de

som komnier att fä de 200 mifionerna. Kommunerna kommer också all fä en del. Men effekten ur stimulanssynpunkt för att ge jobb kommer inle alt bli särdeles slor, det törs jag nästan garantera.

Då kommer jag tillbaka till min vän Löfgren igen. Hans ömmande om det inre stödområdet tycker jag är väldigt sött faktiskt, men tänk om herr Löfgren skulle ta och fundera på vår egen hemtrakts problem. Vi är frän samma valkrets, och vi brukar inte här prata lokalpolitik från Skåne, men jag skall göra det i det här speciella sammanhanget. Det är möjligt, herr Löfgren, all om vi får den doppning i ekonomin som herr Löfgrens partiledare talade om, så kommer måhända Malmö och södra Skåne att drabbas hårdare än skogslänen. De stora industriföretagen i Norriand ligger i dag med en likviditet som gör dem mindre sårbara.

Jag vill påminna om att under de senaste åren har herr Löfgren och jag fält se 25 000 personer flytta frän vår stad. Vi kanske också skall böria säga: Vi flytt' int'! Varför skall inte en malmöbo kunna bo kvar i sin stad? Vi hade under åren 1972 och 1973 en arbetslöshet enbart i Malmö kommun som var att jämställa med arbetslösheten i skogslänen. Antag, herr Löfgren, att vi skulle få samma situation igen. Förra gängen var det ungdomarna som drabbades värst. Nu har ni ett program, sade herr Helén. All right. de arbetslösa ungdomarna i Malmö får ett program av folkpartiet, men LKAB och skogsbolagen får 200 mifioner eller en bra bit av 200 miljoner.

Jag ber om ursäkt, fru lalman, för alt jag anfört det här lokala exemplet, men det kan belysa hur besväriigl del är när man genom att använda felakliga metoder får ell mönster som inte passar och gör av med pengar som kunde behövas bättre i elt annat fall. Och jag skulle mera principiellt faktiskt vifia ifrågasatta om inte detta med stödområden har överlevt sin tid. Vi har det inre stödområdet och det yttre stödområdet, och så har vi hela den del av landel som är ulanför stödområdet. Nu kryper visserligen stödområdet sakta men säkert söderut, och får vi hålla på i tio år sä ligger hela Sverige i det yttre stödområdet. Dä faller min oro bort, men jag undrar om man inle borde böria på att tänka i andra termer.

Vi har områden i Skåne, framför allt i sydost, där situationen är precis lika prekär som i de svartaste områdena i del inre stödområdet. Det skall inle tolkas sä att de områden i Norrland som verkligen är hårt prövade skulle tillgodoses på etl sämre sätt än hittills. Men det finns ju ingen anledning alt det expansiva Luleå skall ligga i ett speciellt stödområde och det stackars fattiga Simrishamn skall ligga utanför stödområdet.

Jag vet att det här är en sak som måste ses långsiktigt, men jag har velat slälla problemet i belysning av elt förslag som vi i dag har att ta ställning till.

Jag ber, fru talman, att fä instämma i herr Ekströms yrkande - det täcker även mitt.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

147

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska poUtiken m. m.

Herr KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Fru talman! Bara nägra ord med anledning av herr Petterssons i Malmö resonemang om statens inhopp i avtalsrörelsen.

Jag tog närmast upp den saken i mitt anförande som ett principiellt resonemang, och jag hoppas ändå att herr Pettersson ger mig rätt i att det mäste vara felaktigt att den offentliga sektorn skall vara löneledande. Del är nu andra gängen på relativt kort tid som delta inträffar, och båda gångerna har del skett inför en konjunkturavmallning. Vi ser i varje fall risken för en konjunkturavmallning denna gång också, och framför alll i elt sådant läge kan det inte vara rikligt, om vårt näringsliv skall kunna konkurrera pä världsmarknaden, att den offentliga sektorn är löneledande.

Herr Pettersson säger att man från statens sida inte kunde ligga stilla. Ja, jag vel inte - del får väl skaffas mera bevis för det påståendet.

Vad det sedan gäller barnbidragen, sä erkänner ju herr Pettersson att de 140 mifionerna ärell myckel, mycket marginellt köpkraftspåslag, precis somjag sade. Det var ju intressant att få höra det i detta skede av debaiten. Tidigare, när slaisniinisiern och finansminislern var inne i diskussionen var ju beloppet alldeles avgörande för svensk ekonomi.

Kritiken sattes nu in på motiveringarna. Ja, är det inte ganska ofruktbart egentligen att böria föra debatten på del området? Jag sade, och jag säger det än en gång, att sedan löneökningarna blev så stora att de förmodligen kör upp priserna i ännu högre grad än vad man förutsatte, så är faktiskt barnbidraget ännu mer motiverat än om lönerna hade stannat på en lägre nivå ur fördelningspoliliska synpunkter. Jag tycker ändå inte alt det kan vara något fel om man när en kombinationseffekt här.

Jag skall inte gä närmare in pä frågan om förhållandena inom det inre stödområdet. Jag tror alt varken herr Pettersson eller jag är närmare insatta i förhållandena där. Jag har emellertid den uppfattningen att det i varie fall kan vara mer motiverat att sänka arbetsgivaravgiften där än i Malmö.

148

Hen LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Del kanske kan vara förklarligt au jag, efter att ha föfit denna debatt under en läng dag, har missat en liten stund av herr Petterssons i Malmö anförande och alt jag därför inte till alla delar kan bemöta det han anförde i börian.

Herr PeUersson vet mycket väl att det är föga fruktbart att nu efteråt göra en analys av vad som hade uppnåtts i en lönerörelse, om regeringen i tillräckligt god tid hade insett viklen av all använda sig av ett forum för samråd före en löneuppgörelse som kunnai ge löntagarna en samhällsekonomiskt rimlig reallöneförbäliring men som samtidigt inte hade inneburil så kraftigt inflationsdrivande prisökningar som denna lönerörelse nu kommer all ge.

Herr Pettersson vet myckel väl vilka olika resonemang jag har fört under en längre tid. Jag beklagar bara au regeringen inte har varit till-

räckligt intresserad av att verkligen försöka flnna nya vägar för att nä samhällsekonomiskt riktigare resultat av lönerörelser. Det är därför jag nu har strävat efter att till en kommande lönerörelse fä till stånd ett mer varaktigt skattesystem och sådana samförståndslösningar att man för framliden kan undvika i varie fall en del av de nackdelar som vi utan tvivel kommer att fä med anledning av den senaste löneuppgörelsen. Herr Pettersson lalar om problem som uppslår i Malmö pä grund av alt folk flyttar ul därifrån. Man fiänar sina pengar i Malmö men betalar sin skatt pä andra orter. Del är givetvis ingen konjunkturpolitisk företeelse, utan det är en helt annan sak. Jag kan nämna att jag just i dag har hört i radio att staden New York håller på att göra konkurs på grund av jusl sanima fenomen. Man står där nu inför nödvändigheten all avskeda ungefär 7 500 av de 30 000 poliser man har. Del är bara ett tecken på all det kan finnas problem av helt annan art än dem som vi diskuterar här i dag. Sett ur den synpunkten trorjag att det kan vara rikligt att inte blanda in frågan om det inre stödområdet i det sammanhanget.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

Herr PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle:

Fru talman! Del går väl inte att generellt säga att stat och kommun inte skall vara eller skall vara löneledande, herr Kristiansson. Det mä bedömas i vafie situation för sig. Numera är löneavtalen betydligt mer komplicerade än tidigare. Man förhandlar exempelvis inte i statsverket, och inte heller på andra häll, enbart om löner utan även om sociala förmåner. Pä den punkten tror jag det är rimligt alt bedöma det så, från stat och kommun och frän personalorganisationer, alt stal och kommun kan vara i vid mening löneledande. Jag tror dessutom inte, herr Kristiansson, all det - mot bakgrund av de fakla vi nu känner - finns någon anledning att vara orolig för att vår till synes dyra uppgörelse skall ha försämrat vår situation på världsmarknaden i konkurrenshänseende. Så är dess bättre inle fallel.

Vad sedan gäller det marginella värdel ur slimulanssynpunkl av barnbidragshöjningen vidgår jag del. Om man hävdar alt 140 miljoner, mot bakgrunden av neltolönelyflet pä 3 mifiarder kronor, skulle ha nägon konjunturstimulerande effekt röjer man bara sin okunskap om vad man sysslar med. Och del är bara del del gäller, herr Kristiansson.

Initiativet till att stimulera konjunkluren genom höjning av barnbidraget kommer frän finansutskottet. Socialutskottet, som haft alt sak-bedöma denna fräga, sade alt vi inle nu skall använda pengarna lill slöd äl barnfamifierna pä delta säll. Det finns bättre vägar all siödja barnfamiljerna än alt ge pengar åt alla sådana. Den frägan skall alltså prövas i socialutskoltet. Blanda inle ihop dessa tvä ting, herr Kristiansson!

Del var roligt all se herr Löfgren i kammaren. Välkommen hil! Jag skall inte la upp nägon lång debatt utan skall bara ställa en enda fräga. Om det bliren lägkonjunkiur som drabbar storstädernas ungdomar myck-

149

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

et hårt, och jag berättar för ungdomarna i Malmö att herr Löfgren gav pengar lill arbetsgivarna i Norrland, som har gott om kapital, medan ungdomarna fär ell program - vad komnier herr Löfgren dä all ge ungdomarna som svar på deras frågor?

Hen KRISTIANSSON (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag bestrider inte att staten skall vara en föredömlig arbetsgivare. Det är väl i och för sig något av en självklarhet. Men ifrån detta till att staten skall vara löneledande är det ett ganska långt steg. Det är dock inte bara fräga om löner utan också om kostnadskrävande förbättringar av sociala förmåner. Det är ju ändå staten som har det slutliga samhällsansvaret. Om man erkänner allas lika rätt till samma standard i vårt land, bör man också vara fullt på det klara med huruvida man kan tilldela alla människor den standard som man beslutar sig för alt införa inom en viss sektor. Det gäller dessutom en sektor, som i många avseenden ligger ganska väl till vid jämförelser inkomstmässigt och även socialt.

Hen LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Herr Pettersson i Malmö frågar vad vi kommer att svara ungdomania om det blir svåra tider nere i Malmö, sä att de inte kan få sysselsättning. Jag kommer att svara att vi i Hagauppgörelsen med socialdemokraterna gjort upp om en begäran frän finansutskottet om utarbetande av en beredskapsplan, där vi också skall ta hänsyn till de problem som uppslår pä grund av arbetslöshet bland ungdom. Dessutom vill jag framhålla att det, om herr Petterssons parti vill föfia de rekommendationer som folkpartiet framfört, kommer att skapas en sysselsältningsgaranti för ungdomarna, och det är något annat än att diskutera effekten av 2  96 arbetsgivaravgift i det inre stödområdet.

150

Hen PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle:

Fru talman! Herr Kristiansson kanske inte lyssnade pä mig. Han försökte nämligen inge åhörarna föreställningen att del var den kostsamma uppgörelsen för stalsfiänstemännen som gjorde att övriga uppgörelser blev så dyra. Lät oss vara överens, herr Kristiansson, om att slatsfiänaruppgörelsen i jämförelse med de andra uppgörelserna icke är dyrast. Snarare skulle jag anta alt den är något billigare än de flesla andra uppgörelser, beroende pä personalkategoriernas struktur. Del är med andra ord inte slatsfiänaruppgörelsen som har varil löneledande, men den ledde till att stilfien på arbetsmarknaden bröts, så att vi fick en uppgörelse som gör det möjligt att i dag överblicka den ekonomiska ulvecklingen.

Herr Löfgren gav så småningom beskedet all man har en plan - det är vad ungdomarna i Malmö får. Arbetsgivarna i Norrland får pengar.

Fru tredje vice talmannen anmälde att herrar Kristiansson och Löfgren anhållit all till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Fru talman! Herr Arne Pettersson i Malmö gjorde sig enligt min uppfattning skyldig till ett full påhopp på Gösta Bohman, som inte är närvarande i kammaren och alltså inle kan försvara sig. Herr Pettersson påstod att Gösta Bohman for med osanning, och jag tycker inte att det bör fä stå helt oemotsagt.

Gösta Bohman for inte med osanning, herr Pettersson, utan han anförde enkel matematik i samband med del resonemang han förde om marginalskatternas effekter vid löneökningar. Det påslående han gjorde -och det var närmast tilltaget i underkant - var alt en vanlig löntagare får betala noga räknat 64 kr. per hundralapp han fär i löneökning. Får han 15 % i löneökning, tar marginalskatten bort 9 av dessa 15 %, och kvar står 6 96. Är det samtidigt en prisstegring pä 9 96, så blir det ett minus på 3 %. Det tror jag ingen vill förneka.

Det är inte heller sant att man fär löneökningen i börian av året medan prisstegringen kommer i slutet av året. Alla konsumenter torde veta att prisökningarna är orsaken lill lönekraven. Försl stiger priserna, så höjs lönerna och sedan ökar skallen - del är den onda cirkel vi brukar hamna i. Della om delta.

Fru talman! När finansministern i januari i år lade fram finansplanen hade man väntat sig, att den skulle innehålla många varningens ord på grund av del instabila läge som rådde runt omkring i vår värld. Praktiskt tagel alla internationella bedömningar saml de som gjorts av vår svenska expertis hade markanta negativa inslag, vilka finansdepartementet borde ha tagit hänsyn till.

Men vad vi fick läsa var i stället, för att cilera Veckans Affärer: "Rosa dagdrömmar - i vissa stycken nästan bisarr optimism i bedömningen." Man fick ett inlryck av att vi skulle konima ur den internationella konjunkturnedgången utan att alls påverkas. Svensk ekonomi skulle, liksom etl godståg, rulla fram av bara farten tills den internationella konjunkturuppgången böfiade fiäna som draglok.

I finansdebatlen i mars klargjordes frän moderaternas sida att finansministerns skönmälning och slutsatser var helt otroliga. Motsatsen var desto mera trolig - vi konimer den här gången att fä känna av lågkonjunkturen ganska ordentligt. 1976 konimer all bli ett besväriigl är, och de första tecknen kommer sannolikt all visa sig under sisla kvartalel.

Sedan finansplanen skrevs har det gått några månader, och nu har vi fåll den reviderade finansplanen. En genomläsning av den kommer mig all böria undra om del är samme författare som står bakom verket. Underlagsmaterialet har kraftigi friserats nedåt och torde nu ligga betydligt närmare verkligheten än förul. Nu konstaterar finansministern att ulvecklingen "under börian av 1975, som karakteriserades av fortsatt nedgång i konjunkturen, tyder på all effekterna av omläggningen i den ekonomiska politiken dröjt längre än vad man ursprungligen haft anledning att räkna med". Om herr Sträng i någon män tagit råd exempelvis av vad moderaterna sade redan förra hösten, så hade kanske effekterna

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

151

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska poUtiken m. m.

152

varit större än de nu blivit.

AU, sorn herr Sträng säger, den inlernationella utvecklingen blivit dystrare än han haft anledning att räkna med i finansplanen beror bara på all herr Sträng inte velat lyssna på vad all expertis sagt.

Nu räknar även herr Sträng med försvagning av sjöfartsnettot och försämring av turistneltot och förutser att underskottet i bytesbalansen skall öka med ungefär 1 000 mifi. kr. lill 5 400 mifi. kr. Det ärdessutom mycket osäkra siflror, och bara små förskjutningar kan komma underskottet att rasa kraftigt i väg.

För att klara av de närmaste angelägna behoven har staten tvingats till en omfattande upplåning utomlands, samtidigt som även andra sektorer i Sverige har tvingats ut på den marknaden. En lösning av problemen på den här vägen är dock bara möjlig pä mycket kort sikl. I ell något längre perspektiv är det enda tänkbara att snabbt återställa jämvikten i våra utrikesbeialningar. Del nuvarande förhållandel är liktydigt med att vi i dagsläget lever över våra tillgångar och finansierar detta genom att låna frän utlandet.

Den utländska upplåningen betyder desutom att vi - ulöver vad som behövs för att finansiera kvarvarande underskott i bytesbalansen - får en snabbt växande börda i form av räntor och amorteringar av storleksordningen 2 000 mifi. kr. om året.

Finansministern anger riktlinjerna för hur vi skall komma ur della ekorrhjul som vi hamnat i - genom att vi måsle prioritera de produktiva investeringarna och exporten på bekostnad av konsumtionen. Samtidigt medger han att detta kommer att ställa oss inför mycket svåra avvägningsproblem. Att så är fallet ger en fortsatt läsning av finansplanen många bevis för.

Herr Sträng konstaterar att vi - speciellt för det närmaste budgetåret - står inför extra kraftiga utgiftsökningar beroende pä kostnadskrävande reformer, beslulade förra året och i år. Som exempel nämns folkpensionerna och stödet till barnfamifierna, vilka sekundärt bidragit lill alt räntekostnaderna för den slalliga upplåningen vuxit extra snabbi. En titt pä tabell 8 på s. 31 i finansplanen ger en tydlig bild av au de s. k. produktiva invesleringarna hittills intagit en myckel blygsam plats i totalbilden. Den nalurliga frägan till herr Slräng blir nu var han skall gå fram med rödpennan och vilka reformomräden del är som i fortsättningen komnier alt få lämna plals lill de produktiva investeringarna och till exportfrämjande åtgärder. För jag antar att det inle bara är ord som saknar täckning utan all det är realistiskt alt tro att orden även skall åtföljas av handling.

Under en hearing i finansutskottet ställde jag frågor till förelrädare för finansdepartementet om hur det hela skall förverkligas, men tyvärr kunde jag inte få nägol klargörande svar, endast att "vi måste göra del, och vi mäste ocksä klara av det, för annars kommer vår omvärld alt tvinga oss lill del".

Översatt till klartext vill jag tolka svaret så att den överbudspolitik

som förts i alltför mänga år nu måste ändras radikalt till en mera realistisk politik, där man även tar stor hänsyn till vilka inkomster man har och så försöker dra in på utgifterna så att inte gapet däremellan blir för stort.

Det talas nu mycket om den fina beredskap som vi har. Enligt uppgift har den aldrig varit så god och så omfattande som nu för att möta en nedgång i konjunkluren. Del låter bra - frågan är bara om vi har möjlighet att använda den vid rätt tidpunkt och med rätta medel.

Finansminislern konstaterar också alt avtalsuppgörelsen har en avgörande betydelse för prisutvecklingen under 1975 och 1976. Vi vet resultatet, och vi kan befara svära påverkningar pä olika områden - inte minst för vär export. Sedan böfiar ropen på ökad omfattning av barnomsorgen i form av utbyggnad att göra sig mer hörda. Det är kostnadskrävande investeringar del gäller, och de kan tyvärr inte räknas in bland de produktiva.

Vi får räkna med att arbetsmarknadsläget snabbt kan förändras till det sämre, vilket medför ökade krav på improduktiva investeringar. De planer till produktiva arbeten, som nu görs upp hos AMS och andra myndigheier, omfattar mesl ökad statlig satsning på anläggningsarbeten, statlig byggnation, maskinbeslällningar för SJ och försvaret, förrådsanläggningar för det ekonomiska försvaret, polishus, kulturbyggnader m.m. Alla dessa områden ställer således siora krav pä ökade resurser, vilket i sin tur medför all andra områden måsle få mindre, och då går ekvationen inle ihop.

Men herr Slräng är trosviss och säger att "de nya uppgifter om ökande sysselsättning och minskande arbetslöshet som kommit fram sedan dess" - dvs. sedan finansplanen lades fram i januari - "samt de bedömningar 0111 utvecklingen som nu kan göras, leder fortfarande till slutsatsen, att några allmänna åtgärder för alt stimulera sysselsättningen f n. varken är nödvändiga eller lämpliga". Herr Strängs tilllro lill sin egen förmåga att ensam göra den absolut rätta bedömningen har inga inslag av min-dervärdeskomplex. Ej heller anser han att det skall tas någon hänsyn lill vad expertisen säger, trots att den i det här fallet är ovanligt enig.

Men man behöver bara fortsätta all läsa den reviderade finansplanen för all bli hell klar över alt vi kommer att få del mycket svårt framöver. Det räcker med all återge herr Strängs egna uttalanden, som där återfinns. Lål mig göra några citat:

"Budgetunderskottet för året väntas bli väsentligen slörre än för året innan."

"De samhällsekonomiska utvecklingstendenserna på längre sikl ter sig f n. så pass oklara, att en framskrivning" - av inkomst- och utgiftspolitiken inom en fyraårsperiod - "får tillmälas etl begränsat värde."

En jämförelse med BNP vad gäller del statliga budgetunderskottet -vilket framgår av tabell 10 på s. 33 - visar all underskottet, frän all ha legat pä ca 1,5-3 96 förr. konimer all ligga på ca 4-4.5 96 framöver. Delta faklum kommer enligl herr Snäng alt "medföra svårbemästrade problem för kapitalmarknad och kreditpolitik".

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

153

Nr 98                    Herr Sträng säger vidare: "Man mäste hysa farhågor för möjligheterna

P    ,      ,           all bereda uirymme fördel statliga uppläningsbehovel och samiidigi kun-

->n      • imr        na tillgodosie andra angelägna behov."

30 maj 1975                                     

---

       Vi får räkna med en längre tillväxt av BNP. vilket innebär, all den

Den ekonomiska        fortsatta utbyggnaden av samhällsservicen och takten i standardslegring-

politiken m. m.     en får gä i långsammare takt."

"Det är uppenbart all den nuvarande utvecklingen inger bekymmer och illustrerar allvaret i den ekonomiska situation vi nu överblickar."

Fru talman! Tydligt är, som jag ser det, att politikern Sträng även underkänner experten Sträng. Pä annat sätt kan hans slutsatser om den ekonomiska politiken inte förklaras. Nu hårde borgerliga partierna insett hur allvarligt lägel är och även lagit konsekvenserna därav. Det framgick redan av de parlimotioner som väcktes i anledning av komplelleringspropositionen. Många förslag har lagls fram och behandlats i finansutskottet, och resultatet har blivit etl gemensamt borgerligt majoritets-betänkande med reservationer från socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna.

Detta betänkande har redan blivit föremål för en ingäende debatt, och vilka riktlinjer som till slut kommer att fä riksdagens majoritet beror helt på vilk(m lottsedel som dras i det avgörande ögonblicket. Man kan beklaga att för landel sä viktiga frågor skall avgöras med lottens hjälp - speciellt som fru Fortuna mänga gånger kan vara ganska nyckfull.

Men jag tror, oavsett utgången vid voteringen, att del är av stor belydelse att vi dock har den situationen, all de bägge blocken står mot varandra i sin syn pä den ekonomiska politiken. Det är betydelsefullt inte minst ur den synpunkten att man kan hoppas, alt denna naturliga blockbildning skall finnas även i fortsättningen, när de principiellt stora frågorna skall avgöras i höst och näsla vår.

Fru talman! Jag har inget annal yrkande än bifall till utskottets förslag.

Hen PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag gjorde ell full påhopp pä herr Bohman, som inte var närvarande, sade herr Söderström. Det måste vara en underlig debatt-teknik som skall tillämpas i fortsättningen, om man inte fär tala om de frånvarande, med tanke på att närvaron inte är sä förfärligt hög i kammaren. När jag böriade mitt anförande var vi tre stycken.

Del här var egenlligen lustigt, därför att efter mitt "fula påhopp" på herr Bohman, som herr Söderström inte pä nägol sätt i sak försökle vederlägga, sätter han i gäng all ge vär högt värderade finansminister omgång på omgång. Nu trorjag inte att det är så farligt, därför alt finansministern är ganska stadig pä fötterna och tål den kritiken oavsett han är närvarande eller ej.

Jag skall, fru talman, inte gå in på räkneexemplen, därför all de finns i protokollet och är rikliga. Om herr Söderström läser dem så sparar vi in den lid som del lar all lära herr Söderström den rälla räkningen. 154

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Fru talman! Skillnaden är den att herr Pettersson i Malmö riktade en beskyllning mol en icke närvarande ledamot för att fara med osanning. Någon sådan beskyllning har icke jag riklat mot finansministern.

Hen PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle: Fru talman! Jag skall bara vidimera att jag riktade den beskyllningen, och jag står kvar vid mitt påslående.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska poUtiken m. m.

Hen JANSSON (s):

Fru talman! Bara några korta reflexioner kring frågan om barnbidragshöjningen.

Redan vid årets remissdebatt tillät jag mig att göra några kommentarer med anledning av de då aktuella motionerna om en höjning av de allmänna barnbidragen. Naturligtvis är del viktigt och riktigt att se till att barnfamifiernas standard inte urholkas. Prisstegringar i samhället drabbar ju i första hand och i största utsträckning barnfamifierna.

Nu finns det emellertid, som har framhållits lidigare, andra medel som man kan använda i stället för att höja de allmänna barnbidragen. Man kan vidta sädana åtgärderatt man direkt stimulerar de barnfamifier som har det sämst och är i största behov av ett ekonomiskt handtag. Dä har man exempelvis möjlighel att höja bostadsstödet till barnfamiljerna. Man når då den fördelen att man sä att säga kan slyra pengarna lill rätta händer. Nu beslöt ju riksdagen för ett par månader sedan att de allmänna barnbidragen skall höjas den I januari 1976. Jag står naturligtvis bakom det beslutet. Det ingick som bekant i den s. k. Haga Il-uppgörelsen, och man fick i den uppgörelsen också en totalfinansiering av denna barnbidragshöjning. Men nu har de borgerliga i finansutskotlet kommit överens om att höja de allmänna barnbidragen frän den 1 oktober i är. Delta är etl sleg bort från Haga Il-uppgörelsen sä till vida att det inte finns en rad skrivet om hur dessa 140 mifi. kr. skall betalas. Förmodligen är det meningen att finansministern skall gå ut och låna pengarna till denna bidragshöjning. Som herr Ekström redan påpekat har moderaternas representant i socialutskottet motsatt sig denna höjning och sagt att det finns inga famifiepoliliska skäl för att vidta denna ålgärd. Men i sin iver att komma överens i finansulskollel anpassade sig moderaterna till detta förslag, och man har nu tillsammans med mittenpartierna fört fram det.

Som jag tillät mig framhålla redan vid remissdebatten är jag inte helt övertygad om all en generell höjning av barnbidragen numera är det bästa sätlel att ge elt konsumtionsslöd lill konsumtionssvaga barnfamifier. Del finns här i landet åtskilliga barnfamifier som har del synnerligen gott ställt. Men del finns också många som verkligen behöver ett handtag i ekonomiskt avseende för all hälla takten i standardulvecklingen och inte få sin standard försämrad. Elt riktat slöd lill dessa grupper är bällre. Man kan då för de pengar som man där är beredd alt satsa

155

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. tn.

få ut mera i form av hjälp till vissa behövande barnfamifier än om man sprider pengarna till alla, oavsett om det föreligger behov eller inte.

Sedan ett antal är har bankinstituten med betydande framgång gäll ut och tecknat avtal med landets mödrar om barnbidragskonton i bankerna. Barnbidragspengarna går då direkt från den utbetalande myndigheten in pä dessa bankkonton. De barnfamifier som har det ekonomiskt gott ställt och kan klara barnens försörining utan att omedelbart använda bidragspengarna låter då pengarna stå pä kontot. Jag har hört föräldrar som resonerar sä: Ja, grabben skall ju någon gång ha en moped, och dä är del väldigt bra alt ha en slant på banken vid det tillfället, osv.

Pä det sättet växer det upp smä kapitalister i miniatyr - om jag får använda del uttrycket - överallt i landet, beroende pä alt dessa barnbidragskonton i betydande utsträckning står och växer. Jag vill inte påstå att det är något fel på det systemet i och för sig. Bankerna har ett legalt intresse av att öka sin inlåning, och vafie famifi har rätt att planera sin ekonomi så som den finner bäst. Men det märkliga i sammanhanget är att de borgerliga partierna nu säger att man skall använda de generella bidragshöjningarna som konjunktur- och konsumtionsstimulans. Det är där felet ligger. Då får man under alla förhållanden räkna bort effekten av de barnbidrag som på della sätt stannar på bankinstitulen i stället för all hamna i butikerna; de pengarna kan därför icke medföra nägon konsumtions- eller konjunkturstimulans för tillfället.

1 reservaiionen 3 A har vi socialdemokrater i utskottet avvisat kravel pä en tidigareläggning av barnbidragshöjningen. De 75 kr. per barn som detta innebär tror vi inte har en betydelse som konsumtionsslimulans som svarar mot de kostnader - 140 mifi. kr. - som det är fräga om. Det har sagts alt detta är marginella kostnader. Men för dessa 140 mifi. kr. kan man åstadkomma någonting annal framöver, om det skulle visa sig nödvändigt frän sysselsättningssynpunkt. Över huvud taget är det för tidigt afi nu ta ställning till konsumtionsstimulanser. Inom den s. k. beredskapsplanens ram finns det möjligheler att pä ett snabbare och effektivare sätt främja sysselsättningen än genom all nu stimulera den privata konsumtionen.

Herr lalman! Jag instämmer i det yrkande som utskottets vice ordförande herr Eksiröm tidigare ställt.

Under della anförande övertog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

156

Herr KNUT JOHANSSON i Slockholm (s):

Herr talman! Debaiten här i dag har i hög grad kretsat kring mål och medel för den ekonomiska politiken.

De lidigare av riksdagen fastställda målen för den ekonomiska politiken bör ligga fast. Del säger ulskoitsmajorilelen, och det säger de socialdemokratiska reservanlerna i sin reservalion 2 A. Man har där ocksä

tillagt och kraftigt strukit under att den centrala inriktningen på full sysselsättning i det sammanhanget självfallet spelar en mycket stor roll.

Men när det sedan gäller medlen gär meningarna nu som tidigare starkt isär. Den borgerliga treenigheten säger i sin gemensamma skrivning i finansutskoiiels betänkande all en genomsnittlig prisstegring på 10 å 11 96 mellan är 1974 och 1975 ter sig mer realistisk än propositionens 9 96. Föfidriktigl dras också den kloka sluisatsen att det är olämpligt att vidta omedelbara och omfattande åtgärder för alt stimulera efterfrågan. Särskilt olämpligt skulle det enligt den borgerliga utskoltsmajoriteten vara att stimulera den privata konsumtionen. Den ekonomiska politiken mäste, säger man, inriktas så, att industri och övrigt näringsliv fullföfier sina planerade investeringar.

Hur del i är verkligen kommer att gä med prisutvecklingen vet ingen med säkerhet. I övrigl är det inte så stor skillnad i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen niellan de borgerliga och regeringen. Skillnaden består i stället däri, att det borgerliga blocket enat sig kring en politik som är klart äventyriig i nuvarande situation. Politikens uppgift mäste i nuläget vara att garantera sysselsättningen, att återställa utrikesbalansen, att begränsa prisstegringar. Ett starkt fackligt krav är en förutsättning föratl årets avtalsuppgörelser skall bli en ekonomisk realitet.

Vad är det då som treenigheten har alt bjuda på.

Ja, tvärtemot sin rekommendation föreslär man åtgärder för ökad privat köpkraft och kraftigt ökade rabatter för företagen. Vad vi behöver är emellertid en politik som begränsar importen, som ökar exporten och därmed ocksä tryggar sysselsättningen. En generell påspädning av kon-sumtionsefterfrågan har en rakt motsatt verkan på utrikeshandeln och pä sikl naturligtvis också på sysselsättningen. Förra årets momssänkning, som från borgerligt håll så ofla prisats, ledde i huvudsak till ökad import och möjligen lill lägre arbetslöshet i de länder varifrån vi hade vär import, bl. a. Tyskland, men inte till någon nämnvärt högre sysselsättning i Sverige, och framför allt ledde den inte till en för Sveriges vidkommande förbättrad handelsbalans.

Det borgerliga äventyret leder till ökad inflation, ökad import. Vem kan se della som ansvarsfull politik för välfärd och.sysselsällning? Och vad är det egentligen för nytta med all späda pä import och företagsvinster? Man kan i del sammanhanget fräga: Är näringslivets konkurrenskraft hotad? Jag tror del inte. Jag tror man kan säga att det är tvärtom. Vi har haft en lägre inflation och lugnare löneutveckling än de flesta andra länder i Europa.

Vi måste investera oss till en förbättrad handelsbalans, och vi måste rikta insatserna lill de områden där de verkligen behövs för all öka produktionen och därmed ocksä förbättra sysselsättningen. Då för vi en kvaliflcerad ekonomisk politik, och det är detta som behövs i dag - inle en slentrianmässig överbudspolitik, som klart leder till motsatsen.

Det är nalurliglivs inte åtgärdernas mångfald och popularitet i olika läger som avgör hur ambitiös och framför allt hur kvalificerad politiken är. Resultaten avgörs i stället av hur väl avvägda åtgärderna är i för-

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

157

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

hållande till de problem som skall lösas.

Såsom fnimgårav den socialdemokratiska reservationen 2 A flnns inom AMS en betydande planeringsreserv. Lät mig erinra om vad som tidigare har anförts här i dag, nämligen det projektunderiag som har tagits fram inom regeringskansliet. Detta omfattar projekl på 3 mifiarder kronor och innebär elt underlag för ungefär 4 mifioner dagsverken. Det är arbelen som kan sättas i gång på kortare lid än tre månader. Jag tror del var herr Löfgren som i förmiddagens debatl anförde att man skall sätta in ätgärder då de bäst behövs och där de bäst behövs. Härom är vi helt ense. Men det förutsätter att man avstår från krav på de generella åtgärder som utskollsmajorilelen föreslår, åtgärder som inle kommer lill godo vare sig niir de bäst behövs eller där de verkligen behövs.

Det har ocksä i dagens debatt varit mycket tal om vilka konsekvenser sorn den konstellation med en borgerlig enighet, som finansutskottet har redovisat, kan få belräffande nyvalsfrågan. Det aren fräga som också är aktuell utanför detta hus. Jag tror personligen inte att vare sig riksdagens ledamöter eller väfiarkären har den uppfattningen att nyval vore någonting att stilla bedja om. Men jag tror ä andra sidan att det är klokt att erinra om den oro som f n. finns i de fackliga leden om konsekvenserna av den politik som här signerats av de borgerliga partierna. Det är en oro som inte har kommit sä klart till uttryck tidigare under den riksdagsperiod vi nu har med det s. k. lottförfarandet. I dessa fackliga led ser man kanske frågan pä ett något annorlunda sätt och säger sig alt det kanske trots allt är klokare all fastän vi har etl val så nära inpå som nästa år överväga att nu ta ett nyval. Jag tror att det är synpunkter som inte skall glömmas bort, utan som bör las med i beräkningen dä man har att väga fördelar mot nackdelar beträffande det omdiskuterade nyvalet.

Med detta, herr talman, ber jag att fä yrka bifall till de reservaiioner i utskousbetänkandel som har Sven Ekström som första namn.

158

Herr AF UGGLAS (m):

Herr talman! I kommentarerna till dagens debatt i radio och TV har den borgerliga enigheten i finansulskollel beskrivits som en föfid av bristande kontakter i utskottets handläggning och närmast som ell olycksfall i arbetet. Det är faktiskt helt missvisande, även om en del inltigg i debatten kunnat mejdverka lill den föreställningen. Kontakter förekom och tid fanns för regeringspartiets företrädare att ta initiativ till konstruktiva förhandlingar. Att resultatet blev som det blev berodde pä skilda bedömningar.

Talarlistan närmar sig sitt slut, herr talman, och jag vill bara tillfoga nägra synpunkler i det konkreta perspektivet på några år eller så, som statsministern talade om lidigare i deballen.

I finansutskottets belänkande nr 25 påpekas att finansministerns uppskattning av prisstegringarna under innevarande år pä ca 9 96 knappast är realistiskt. Utskottet menar all en genomsnittlig prisstegring pä 10 %

ä 11 96 niellan år 1974 och 1975 är mera sannolik. Utskottels uppfattning är väl underbyggd. Det är bra att det i de allmänna riktlinjerna för vårt lands ekonomiska politik här fastslås att vi har att räkna med riskerna av en tvåsiffrig inflation också för i år. År efter är har regeringens prisprognoser inte visat sig stämma. Vi har vant oss vid all betrakta dem snarast som något slags önskemål. I budgetpropositionen i januari räknade finansministern exempelvis med en inflation pä 7-8 %. Regeringens ganska lättsinniga sätt att behandla prisstegringarna har påtalats mänga gånger, men del finns särskilda skäl alt göra det nu.

Ur löntagarnas synpunkt är det kombinationen av slora prisstegringar och en totalt orimlig beskatining av löneökningar som utgör det verkligt onda. När skatten tagit sitt av löneökningarna räcker resten inte till för att betala de nya priserna. Lönekraven mäste bli högre. Del hjälper ändå inte, eftersom skatten dä i det högre löneläget tar en ännu större del av inkomstökningen, och sä blir priserna högre. Vi justerar dä skalleskalorna en bit men lägger via avgifter den större delen därav på priserna osv.

Finansministern är nöjd med detta. Pä sätt och vis kan man förslå honom. Skattetrycket växer, samtidigt som det vid lämpliga tillfällen låter sig påstås all regeringen sänker skalterna. Finansministern tycker inte det är nödvändigt att göra större ingrepp i skattesystemet. I själva verkel har jag del intrycket att han tror all det inle går. Han vill nöja sig med att årligen justera en bit, så alt det inte märks så mycket i lönekuverten. Det ansvar som han emellertid tar på sig är att det för varie är blir svårare all få bukt med inflationen. Den blir så att säga en del av systemet. Kampen mot den försvåras. Jag skall återkomma till det. Lät mig först säga någonting om hur utvecklingen varit för de enskilda löntagarna, de enskilda skattebetalarna i vårl land. Vad har hänt med industriarbetarens disponibla inkomster under 1970-talel, om de jämförs med motsvarande inkomstutveckling i nägra andra induslriländer?

I flertalet induslriländer har de disponibla inkomsterna ökat ganska kraftigt, i Canada med 20 96, i Frankrike, Holland och Norge med ca 15 96. I Sverige är ökningen i fasta priser hell obetydlig. Under perioden 1970-1974 har levnadsstandarden för induslriarbetarfamifierna i en rad europeiska länder snabbt närmat sig den svenska.

Den tidigare relativt stora skillnaden i materiell standard mellan den svenska industriarbetarfamiljen och dess motsvarighet i andra europeiska induslriländer har kraftigt reducerats under 1970-lalet. Värt lands försprång är fortfarande påtagligt när det gäller köpkraften hos bruttoinkomsten, men den disponibla inkomsten är i dag endast obetydligt högre i Sverige än i andra europeiska stater.

Lönehöjningsskalten - marginalskatten - är markant högre i Sverige än i något annal land. Vär induslriarbetarfamifi har en marginalskatt på ungefär 64 96. Pä grund av delta är det i Sverige i stort sett omöjligt för löntagarna att via löneökningarna fä en reallöneförbäliring. Arbels-

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

159

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

160

marknadens parter har förlorat en god bit av sin självständighet när del inte finns något reellt utrymme att förhandla om.

Vad herr Arne Pettersson i Malmö inte förstod när han beskyllde Gösta Bohman för osanning - han hänvisade ocksä uttryckligen till sina förståndsgåvor - var att herr Bohman talade om vårt skattesystems funktionssätt, inle om den situation som uppkommer i är när en skattejustering kommer in i bilden samtidigt, för den normalinkomsttagare som skyndar sig att köpa upp den retroaktiva utbetalningen för att hinna före prisstegringarna.

Självklart, herr talman, har skattesysteniel kapsejsal när det krävs nominella skattesänkningar för att löntagarna över huvud laget skall få en standardförbättring vid löneökningar pä 30 % eller mera för en tvåårsperiod. Del är egentligen en ganska fantastisk situation.

Till denna hör att den svenska ekonomin läl mindre lönekostnads-stegringar än andra länders, eftersom vi redan befinner oss på en förhållandevis hög lönekoslnadsnivå. Vidare - och viktigare: De enskilda famifierna tål mindre - betydligt mindre - inflation än famifierna i andra länder på grund av de absurda skalterna pä löneökningarna.

De senaste årens höga prisstegringstakl har så att säga avslöjat skattesystemet. Samtidigt har avslöjats - antingen vi öppet vill erkänna det eller inte - hur svår den situation är som den förda skattepolitiken har lett lill.

Problemet ser ut så här: Hur skall balansen i den svenska ekonomin kunna bevaras, den internationella konkurrenskraften försvaras, dagens stora utlandslån återbetalas när löneökningsskalten och prisstegringarna gör lönekra'/ pä 15-20 96 naturliga, när löneökningarna ändå ger ett obetydligt utbyte och när produktivitetsutveckling ter sig som etl växande problem? Finansministerns optimism - med rätta ifrågasatt i dag - beträffande den närmaste framtiden har överskuggat det faktum att han är bekymrad för framtiden och alt han faktiskt erkänner en del av de problem sorn jag talar om. I kompletteringspropositionen säger han: "Under de senaste åren har vi emellertid kunnat konstatera att produktivitetsvinsterna i vär ekonomi sjunkit." Han säger vidare: "Vi kan således under återsKoden av 1970-talet - trots en fortsatt höjd förvärvsfrekvens -nödgas räkna med en BNP-tillväxt som understiger 1960-ialets."

I den socialdemokratiska reservationen 13 A finns, som herr Burenstam Linder påpekade, en antydan till sanima oro. Det sägs där att det är angeläget ail man framgent söker finna former för realinkomstförbältringar för löntagarna som ej får för långtgående priskonsekvenser och att vid denna avvägning den framlida skattepolitiken spelaren avgörande roll. I reservationen hävdas f ö. - herr Knut Johansson i Stockholm nämnde också detta - att vår internationella konkurrenskraft inle försämras, efte;rsoiii företagens kostnadsökning inle översliger vad som i medeltal gäller för de med vår export konkurrerande länderna. Detta är enligt min mening felakligt, eftersom vi inle konkurrerar med procenttal ulan med styckkostnader i kronor och ören. Har man en hög

kostnadsnivå tål man mindre i procentuell ökning.

Reservationen gäller ulskousmajoritetens klara konstaterande av skattesystemets brister och uttryckliga önskan, att skatteutredningens arbete bör inriktas på att presentera förslag lill ett mera varaktigt skattesystem under nästa år. Den erkänner alltså inle öppet problemet, och det vore kanske att begära för mycket - men oron finns där ändå.

Jag förstår att det är svårt för regeringen att erkänna alt skattesystemet inte bara har slagit i takel ulan faktiskt har slagit ett stort hål i del - att skattesystemet är en av prisstegringarnas starkaste drivkrafter och all jusl de svenska skatlebetalarna har svårare all läla inflationen pä grund av del skattetryck som regeringen har lagt på dem.

Det går emellertid inte längre, i detta litet längre perspektiv, att förneka fakla och hanka sig fram med provisorier. Utvecklingen för de vanliga inkomsttagarna har varit mindre bra under 1970-talet. Lönlagarna likaväl som folkhushållet sitter i något av en björnsax, där den ena skänkeln är inflationen och den andra marginalskatterna. Inflationen i är blir inle 7 eller 8 96 som herr Slräng sade i januari, och den blir inle 9 96 som han säger nu. På grund av de många skatte- och avgiftsförändringarna i fiol och i är, effekterna av jordbrukssubventionerna och en del annat är detta ganska svåröverskådligt, men så myckel är klart all finansministern har fel. Inflationen blir 11 96 eller så. Den blir heller inte lägre än 7 96 nästa år, som herr Sträng tror. Den blir tvåsiffrig dä ocksä även om prisutvecklingen blir lugnare i vår omvärld. Att under denna tid inte göra någonting radikalt åt skattesystemet vore ansvarslöst. Jag har, herr talman, inga andra yrkanden än utskottets.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska poUtiken m. m.

Finansutskottets betänkande nr 25

Herr TALMANNEN yttrade: Utskottets hemställan företas till avgörande punktvis. Beträffande de frågor som berörs i motiveringsreservationerna 6 och 25 och som ej hänför sig till nägon punkt i utskottets hemställan ställs propositioner i den ordning efter vilken reservationerna redovisats i betänkandet.

Punkten I

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Eksiröm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller flnansulskottels hemställan i betänkandet nr 25 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kanimaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Ekström m. fl.

161

11  Riksdagens protokoll 1975. Nr 97-98

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades Ivekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

■Ja - 162

Nej - 162

Avstår -      1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Josefson (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottels hemställan.

Moiiveringen

Ulskollels motivering godkändes.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall lill l:o) ulskollels hemsiällan, 2:o) reservationen nr 3 A av herr Eksiröm m. fl. saml 3:o) reservationen nr 3 B av herr Hermansson, och förklarades den föstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Ekström begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående flnansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punklen 3 antar reservationen nr 3 A av herr Ekström m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 3 B av herr Hermansson.

162

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej -    16

Avstår - 161

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:      Nr 98

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 A av herr Ekström m.fl.

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska poUtiken m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ekström begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 176

Nej - 148

Avslår -     1

Punkten 4

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottels hemställan, 2:o) reservationen nr 4 A av herr Ekström m. fl. samt 3:o) reservationen nr 4 B av herrar Löfgren och Wirtén, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Eksiröm begärde volering upplogs för besiämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Löfgren begärt volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition.

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 4 antar reservationen nr 4 A av herr Ekström m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda volering antagit reservaiionen nr 4 B av herrar Löfgren och Wirtén.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Löfgren begärde rösträkning
verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föl
jande resultat: ,   _ ..-,

Nej -   43 Avslår - 135

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 A av herr Ekström m.fl.

163

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eksiröm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 177

Nej - 147

Avstår -      1

164

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 5 A av herr Hermansson anförda motiveringen, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner finansutskottets motivering i betänkandet nr 25 punkten 4 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kanimaren godkänt den i reservationen nr 5 A av herr Hermansson anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ba röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 171

Nej -    17

Avstår - 137

Beträffande den utländska upplåningen och kredilpolitiken Propositioner gavs pä godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 6 av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner finansutskottets motivering i betänkandet nr 25 sävitt avser den utländska upplåningen och kreditpolitiken röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 6 av herr Ekström m. n. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 162

Avstår -     1

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Andersson i Örebro (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kanimaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll godkänt utskottets molivering i denna del.

Punkten 5

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Ekström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller flnansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 7 av herr Ekström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 162 Avstår -     1

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. . Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Nordgren (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 7 av herr Ekström m. fl.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

Motiveringen

Proposilioner gavs på godkännande av dels den i reservationen nr 8 A

165

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska poUtiken m. m.

av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen, dels den i reservationen nr 8 B av herr Hermansson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren beträffande finansuiskoltels betänkande nr 25

punkten 5 godkänner den i reservationen nr 8 A av herr Ekström m. fl.

anförda motiveringen röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 8 B av herr

Hermansson anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej -   15

Avstår - 159

166

Punkten 6

Hemställan

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Ekström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottels hemställan i betänkandet nr 25 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Ekström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

.Nej - 162

Avstår -     1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Hen talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan herr Jonasson (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Motiveringen

Utskottels motivering godkändes.

Punkten 7

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr II av herr Ekström m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Ekström m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröslning gav föfiande resullal:

Ja - 162

Nej - 162

Avslår -     I

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendel skulle dels åierförvisas lill utskollet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Hen talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan fru Anér (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit ulskollels hemställan.

Motiveringen

Utskottets motivering godkändes.

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska poUtiken m. m.

Punklen 9

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, 2:o) utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 13 A av herr Eksiröm m. fl. anförda motiveringen samt 3:o) utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 13 B av herr Hermansson anförda moiiveringen, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Eksiröm begärde votering upplogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under

167

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punklen 9 antar utskottets hemställan med godkännande av den i reservaiionen nr 13 A av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 13 B av herr Hermansson anförda motiveringen.

Vid om:röstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej -   15

Avstår - 163

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 9 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottels hemställan med godkännande av den i reservationen nr 13 A av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 162

Avslår -     I

168

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på alt ärendet skulle dels återförvisas till ulskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Hen talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan fru Jacobsson (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlär, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservaiionen nr 13 A av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen.

Punkten 10 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 10 a röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 14 av herr Hermansson.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med ornröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301

Nej -   15

Avstår -     9

Punklen 10 b

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 10 b röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 307

Nej -   15

Avstår -      1

Punkten 10 c

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punklen 10 d

Propositioner gavs  på bifall till dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 16 av herr Hermansson, och förklarades den förra pro
positionen vara med  övervägande ja besvarad.

169

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

Punkten 10 e

Proposilioner gavs   på bifall till dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 18 av herr Hermansson, och förklarades den förra pro
positionen vara med  övervägande ja besvarad.

Punklen 10 f

Propositioner gavs  pä bifall till dels ulskollels hemsiällan, dels re
servaiionen nr 19 av  herr Hermansson, och förklarades den förra pro
posiiionen >'ara med  övervägande ja besvarad.

Punkten 10 g

Ulskollels hemställan bifölls.

Punklen 10 h                                       '

Propositioner gavs                     pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 21 av                    herr Hermansson, och förklarades den förra pro
positionen \'ara med                     övervägande ja besvarad.

Punkten 10 I

Propositioner gavs                     pä bifall till dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 22 av                    herr Hermansson, och förklarades den förra pro
positionen vara med                     övervägande ja besvarad.

Punkten 10 j

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 23 av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punklen  lOj rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 23 av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes volering med ornröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 297

Nej -    16

Avstår -     9

170

Punkten 10 k

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 24 av herr Hermansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kanimaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 10 k röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 24 av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med ornröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 306

Nej -   15

Avstår -     3

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Den ekonomiska politiken m. m.

Belräffande långtidsbudgel

Proposilioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 25 av hen Ekström m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner finansutskottets motivering i betänkandet nr 25 såvitt avser långtidsbudget röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 25 av herr Eksiröm m. n. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 162

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä att ärendel skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan fru Hambraeus (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll godkänt den i reservationen nr 25 av herr Ekström m. fl. anförda motiveringen.

Punklerna II och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Skatteutskottets betänkande nr 34

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 98

Fredagen den 30 maj 1975

Höjning av det föriängda barnbidraget, m. m.

§ 2 Höjning av det förlängda barnbidraget, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 19 angående höjning av det föriängda barnbidraget samt studiebidraget inom studiehjälpssystemet.

Utskottet hemställde

A. att riksdagen skulle anta av utskottet framlagt förslag till lag om änd
ring i sludieislödslagen (1973:349), innebärande att det föriängda barnbidraget
och studiebidraget inom studiehjälpssystemet skulle höjas till 150 kr. per
månad,

B. att rikisdagen skulle anta en ikraftträdandebestämmelse till denna lag,
som

1. vid bifall till punkten 3 i hemställan i finansutskottets betänkande
1975:25 skulle erhålla följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1975,

2.   vid bifall till reservationen nr3 A i flnansutskottets betänkande 1975:25 skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

3.   vid bifall till reservationen nr 3 B i finansutskottets betänkande 1975:25 skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse.

172

Hen CARLSSON i Vikmanshyltan (c):

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till utskottets hemställan under punklen B 1.

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall till vad utskottet hemställer under A beträffande lag om ändring i studieslödslagen saml under B punkt  1  beträffande Ikraftträdandet av den föreslagna lagändringen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Kammaren biföll vad utskollet i punkterna A och B 1  hemställt.

§ 3 Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

Nr 22 med anledning av i propositionerna 1975:1 och 1975:100 framlagt förslag till stal för riksgäldsfonden för budgetåret 1975/76

Nr 26 med anledning av propositionen 1975:85 med förslagom lilläggsslal III till riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser avskrivning av , nya kapitalinvesteringar

Nr 27 med anledning av i propositionerna 1975:1 och 1975:100 gjorda      Nr 98

framställningar om anslag för budgetåret 1975/76 till avskrivning av     ppgjggn den
nya kapitalinvesteringar                                                   30 maj 1975

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 4 Kammaren åtskildes kl. 21.54.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert