Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:95

Torsdagen den 29 maj

Kl. 09,00

Förhandlingarna leddes till en bönan av herr andre vice talmannen,

§ 1 Justerades protokollen för den 21 innevarande månad,

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

Nr 2163-2178 till lagutskottet

Nr 2179-2182 till konstitutionsutskottet

§ 3 Föredrogs men bordlades åter finansutskottets betänkanden nr 22 och 25-27, skatteutskottets betänkande nr 34 samt socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19,

§ 4 Rörlig pensionsålder m. m.

Föredrogs socialförsäkringsulskottets betänkande nr 15 med anledning av propositionen 1975:97 angående rörlig pensionsålder m, m, jämte motioner.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

I propositionen 1975:97 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2, lag om delpensionsförsäkring,

3, lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

4, lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

5, lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

6, lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande:

"I propositionen läggs fram förslag om ökade möjligheter till en rörlig

pensionsålder. De nya reglerna om rörlig pensionsålder föreslås träda i

kraft samtidigt med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65

är den 1 juli 1976,

De i propositionen framlagda förslagen ger olika möjligheler att förlägga tidpunkten för pensioneringen till mellan 60 och 70 års ålder. Det föreslagna syslemet för en röriig pensionsålder innefattar föfiande tre för-mänsformer: 1) förtidspension frän folkpensioneringen och ATP, 2) förtida och uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension från folkpen-

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

sioneringen och ATP, 3) en helt ny pensionsförsäkring för delpension i kombination med deltidsarbete.

Den scm av medicinska eller arbetsmarknadsmässiga skäl inle kan arbeta fram till den allmänna pensionsåldern vid 65 år skall liksom nu kunna få förtidspension från folkpensioneringen och ATP. Förtidspension på dessa grunder skall efter individuell prövning kunna utgå mellan 60 och 65 års ålder. Pensionsnivån är i sådant fall densamma som ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP vid 65 års ålder.

Förtida uttag av ålderspension från folkpensioneringen och ATP föreslås kunna ske från 60 års ålder och avse hela eller halva pensionen. Uttaget av hel eller halv ålderspension kan också uppskjutas till mellan 65 och 70 års ålder. Den del av pensionen som tas ut i förtid eller skjuts upp omräknas efter i princip försäkringsmässiga grunder för hela pen-sionstideiii. Vid förtida uttag innebär detta en bestående reduktion av pensionen med 0,5 % för varie månad som pension ulgår före 65 års ålder. Vid uppskjutet uttag sker på motsvarande sätt en bestående uppräkning med 0,6 96 för varie månad som pension inte utgår mellan 65 och 70 års ålder. Pensionspoäng för ATP skall kunna fiänas in för förvärvsarbete samtidigt med förtida uttag av halv ålderspension. En nuvarande spärr mot upprepade framställningar om förtida eller uppskjutet uttag av ålderspension föreslås slopad. För den som med uppskjutet pensionsuttag fortsätter att förvärvsarbeta efter den allmänna pensionsåldern förstärks skyddet från sjukförsäkringen.

Som en nyhet i pensionssystemet föreslås lagstiftning om pensionsförsäkring för delpension vid övergång till deltidsarbete. Den nya delpensionen knyts till arbetsansiällning på deltid och kan därvid efter egna önskemål tas ut mellan 60 och 65 års ålder. För alt ha rätt till delpension skall man som anställd ha haft pensionsgrundande inkomst inom ATP under minst tio år efter 45 års ålder. Dessutom skall man uppfylla arbetsvillkoret enligt reglerna för arbetslöshetsstödet, dvs, ha arbetat under minst fem av de senaste tolv månaderna. Pensionsnivån blir 65 % av det inkomstbortfall som uppstår vid övergången till deltidsarbete. Den disponibla inkomsten vid övergång till delpension i förening med deltidsarbete kommer därigenom att motsvara mellan 85 och 90 % av lidigare inkomst vid heltidsarbete. Delpensionen skall enligt de föreslagna lagreglernsi inte reducera ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP vid 65 års ålder. Delpensionen räknas också som pensionsgrundande inkomst för ATP, Den återstående arbetstiden skall motsvara i genomsnitt minst 17 timmar i veckan så att den medför rätt till sociala förmåner. Den som vill fortsätta deltidsarbeta efter 65 års ålder kan då ersätta delpensionen med uttag av halv ålderspension från folkpensioneringen och ATP. De g;rundläggande bestämmelserna om delpension anges i en särskild lag om delpensionsförsäkring som skall kompletteras med tillämpningsföreskrifter av riksförsäkringsverket. Den skall administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna och finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Reform-

kostnaden för delpensionsförsäkringen beräknas under de första åren till ca 400 mifi. kr. per år. För att finansiera reformen föreslås ett äriigt avgiftsuttag på 0,25 96 av löneunderiaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter. Avgiften skal! tillföras en särskild fond hos riksförsäkringsverket frän vilken delpensionen i sin helhet finansieras. Med hänsyn till att reformen avses träda i kraft den 1 juli 1976 kommer avgiftsuUaget för kalenderåret 1976 att utgöra 0,125 96.

De nya möjligheterna lill rörlig pensionsålder samordnas med del kon-lanislöd som ulgår vid arbelslöshel. I proposiiionen föreslås också vissa tillägg till reglerna angående beräkning av pensionsgrundande inkomst, föranledda av förslagen i prop, 1975:23 om studiestöd till vuxna och i prop, 1975:45 om utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning,"

Tr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975:2123 av herr Carisson i Vikmanshyttan (c),

1975:2124 av hen Fågelsbo m, fl, (c),

1975:2126 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl, (c), vari hemställts att riksdagen vid behandling av propositionen 1975:97 beslutade att hos regeringen begära att övergångsbestämmelserna utformades så att omräkningen av pensionen för dem som var födda före 1909 och hade gjort förtida uilag av ålderspension skedde med hänsyn såväl lill den lägre reduktionsfaktor som föreslagits i propositionen som till den beslutade sänkningen av pensionsåldern,

1975:2127 av hen Helén m, fl, (fp).

1975:2128 av herr Carishamre m, fl, (m), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:97 beslutade att

1, rätt till delpension skulle tillkomma den som eriagl eller för vilken erlagts ATP-avgift för minst tio inkomstår fr, o, m, det kalenderår varunder han fyllt 45 år, förutsatt att inkomst av anställning förelegat minst två år tiden närmast före ansökan om delpension,

2, pensionsrätt inorii ATP skulle grundas även på inkomster som förvärvats under år då helt förtida uttag av pension gjorts eller då den försäkrade senare under året avlidit,

3, hos regeringen begära att pensionsålderskommillén fick i uppdrag all snarast utreda frågan om vidgning av förmånstagarkrelsen inom den nya delpensioneringen liksom möjligheten alt mildra kravel på i limanlal fastställt deltidsarbete vid delpensionering samt möjligheten till förtida uttag av den allmänna pensionen på förmånligare villkor vid särskilt lång infiänandetld, allt 1 enlighet med vad i motionen anförts,

4, uttala att lagfäst delpensionering inte hindrade att avtal träffades om kompletterande pensioner vid sidan om den lagstadgade.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

1975:2129 av herr Hermansson m, fl, (vpk), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:97 beslulade

1, att hos regeringen anhålla om en kartläggning av vilka yrkesgrupper som var sysselsaiia i sådant tungt och påfrestande arbeie och vilkas ar-betsmifiö kännetecknades av så stora hälso- och olycksfallsrisker, all de borde åtnjuta en kollektiv tidigare pensionering med full pension, samt att förslag härom skyndsammast förelades riksdagen,

2, att uttala sig för en utvärdering av hittills vunna erfarenheter av den utvidgade rätten till förtidspension och lämpligheten av att ytterligare utveckla denna som en form för röriig pensionsålder,

3, att de anställdas fackliga organisationer gavs tolkningsföreträde vid avgörandet om vilka arbeten som skulle komma i fråga som deltidsarbete i samband med delpension,

4, att därest deltidsarbete ej kunnat ordnas delpension likväl skulle kunna beviljas under förutsättning att den anställdes fackliga organisation ingivit framställning därom och att inkomstbortfallet täcktes genom att halv ersättning bevifiades från A-kassa enligt vad i motionen anförts,

5, att verkningarna för den enskilde av förtida och uppskjutet uttag jämfört med övriga former av rörlig pensionsålder underkastades en omprövning och att formerna för en avveckling av förtida respektive uppskjutet uttag av folkpension och ATP utreddes,

dels de vid riksmötets början väckta motionerna 1975:30 av herr Hermansson m. fl, (vpk), vari hemställts

1, att riksdagen beslutade att genom lagstiftning tillerkänna gruvarbetarna en fastställd pensionsålder vid 60 år att träda i kraft från och med den 1 januari 1976,

2, att riksdagen jämväl hos regeringen skulle anhålla om skyndsam utredning och förslag om vilka andra grupper av arbetare som borde komma i .njutande av motsvarande lägre pensionering och framlade förslag härom,

1975:254 av herrar Henmark (fp) och Petersson i Röstånga (fp),

1975:752 av herr Fridolfsson m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag syftande till vidgad rätt till pensionstillskott för dem som haft undantagande från försäkringen för ATP i enlighet med vad i motionen anförts,

1975:764 av herr Åberg (fp), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde alt lämplig utredning fick i uppdrag att företa en översyn av yrkesfiskarnas pensionsålder i syfte att möjliggöra för dessa att erhålla pension vid samma ålder som andra yrkesgrupper med tungt och krävande arbete.

1975:1197 av hen Gadd (s),

1975:1206 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Ahlmark (fp),

1975:1213 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl, (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till sådan ändring av 4 § lagen (1969:205) om pensionstillskott att pensionstillskott i de fall då undantagande från ATP skett före den I januari 1969 skulle utgå oberoende av att den försäkrade begärt undantagande från ATP, samt

1975:1226 av herr Strindberg m, fl, (m).

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Utskottet hemställde

1, beträffande förtidspension att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2129 (yrkande 2),

2, beträffande regler för omräkning av pension vid förtida uttag att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2124 (yrkande 1) och motionen 1975:2126,

3, beträffande förtida uttag vid lång infiänandetld att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2128 (yrkande 3 i motsvarande del),

4, beträffande avveckling av förtida resp, uppskjutet uttag att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2129 (yrkande 5),

5, beträffande kvalifikationsreglerna för delpension att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2128 (yrkandena 1 och 3, sistnämnda yrkande i motsvarande del),

6, beträffande avtal om kompletterande pensioner vid sidan av delpensioneringen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2128 (yrkande 4),

7, beträffande utredning om konsekvenserna av delpensionssystemet för småföretagare m, fl, i vissa fall att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2124 (yrkande 2),

8, beträffande tillkännagivande angående deltidsarbeten m, m, att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2127,

9, beträffande undantag från kravet på deltidsarbete för rätt till delpension att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2129 (yrkande 4),

10. beträffande tolkningsföreträde i vissa fall att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2129 (yrkande 3),

11. beträffande skyldighet för egenföretagare att erlägga avgift till delpensionering att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2123 i den mån den inte kunde anses besvarad med vad utskottet anfört,

12. beträffande generell sänkning av pensionsåldern till 60 år att riksdagen skulle avslå motionen 1975:254,

13. beträffande sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare att riksdagen skulle avslå motionen 1975:30 (yrkande 1),

14. beträffande sänkning av pensionsåldern för vissa yrkesgrupper att riksdagen skulle avslå motionen 1975:30 (yrkande 2), molionen 1975:764 och motionen 1975:2129 (yrkande 1),

15. beträffande rätt till pensionstillskott för den som begärt undantagande från ATP att riksdagen med anledning av motionerna 1975:752 och 1975:1213 gav regeringen till känha vad utskottet anfört.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

16. beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst för år då den försäkrade avlidit m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2128 (yrkande 2),

17. beträffande vissa kulturarbetares sociala förmåner att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1197,

18. beträffande lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1206,

19. beträffande ATP-uttaget att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1226,

20. alt riksdagen skulle anta de vid propositionen 1975:97 fogade förslagen till

a. lag orn ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b. lag orn delpensionsförsäkring,

c. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

d. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunall
bostadstillägg till folkpension,

e. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

f lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Reservationer och särskilda yttranden hade avgivits beträffande förtidspension

1. reservation av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett att ut
skottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2129 (yrkande 2) gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

beträffande regler för omräkning av pension vid förtida uttag

2. reserk'ation av herrar Carisson i Vikmanshyttan och Magnusson
i Nennesholm, fröken Pehrsson samt herr Andersson i Nybro (samtliga
c) vilka ansett att utskottet under 2 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av molionen 1975:2126 och med avslag på motionen 1975:2124 (yrkande 1) hos regeringen begärde att pensionskommittén gavs i uppdrag att pröva frågan om reduceringsreglerna vid förlida uttag av pension,

beträffande förtida uttag vid lång infiänandetld

3. reservation av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett
att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:2128 (yrkande 3 i motsvarande del) hos regeringen begärde att pensionskommittén fick i uppdrag att snarast utreda frågan om möjligheterna att göra förtida uttag på förmånligare villkor vid särskilt lång intjänandetid i enlighet med vad i motionen anförts.

beträffande avveckling av förtida resp. uppskjutet uttag 4. reservation av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett att ut-

skottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2129 (yrkande 5) hos regeringen begärde att verkningarna för den enskilde av förtida och uppskjutet uttag jämfört med övriga former av röriig pensionsålder underkastades en omprövning och att formerna för en avveckling av förtida resp. uppskjulei uitag av folkpension och ATP blev föremål för ulredning.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m:

beträffande kvalifikationsreglerna för delpension

5. reservation av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett
att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2128 (yrkandena 1 och 3, sistnämnda yrkande i motsvarande del) hos regeringen begärde att pensionskommittén fick i uppdrag att snarast utreda frågan om en vidgning av försäkringstagarkretsen inom den nya delpensioneringen liksom möjligheterna att mildra kravet på i timantal fastställt deltidsarbete vid delpensionering i enlighet med vad i motionen anförts,

beträffande tillkännagivande angående deltidsarbeten m. m.

6. särskilt yttrande av herr Jonsson i Mora (fp),

beträffande undantag från kravet på deltidsarbete för rätt till delpension

7. reservation av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett att ut
skottet under 9 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2129 (yrkande 4) skulle

a. besluta att kravet på deltidsarbete som förutsättning för rätt till
delpension eftergavs i sådana fall då deltidsarbete inte kunnat ordnas,
under förutsättning att den anställdes fackliga organisation ingav fram
ställning därom,

b. besluta att inkomstbortfallet då deltidsarbete inle kunnat ordnas
skulle täckas genom halv ersättning från A-kassa,

c. hos regeringen begära att förslag om erforderiig författningsändring
och om statliga bidrag till A-kassorna förelades riksdagen vid riksmötet
1975/76,

beträffande tolkningsföreträde i vissa fall

8. reservalion av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansell att ut
skottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2129 (yrkande 3) gav regeringen till känna vad reservanten anfört i fråga om tolkningsföreträde för de anställdas fackliga organisationer vid avgörande av vilka arbeten som skulle komma i fråga som deltidsarbete i samband med delpension.

beträffande sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare 9, reservation av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett att utskottet under 13 bort hemställa att riksdagen med anledning av molionen 1975:30 (yrkande 1) skulle

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

uttala sig för en till 60 år sänkt pensionsålder för inom gruvindustrin sysselsatta .arbetare, inklusive ovanjordsarbetande, och hos regeringen begära att riksdagen vid riksmötet 1975/76 förelades förslag till erforderiiga författningsändringar,

beträffande sänkning av pensionsåldern för vissa yrkesgrupper

10. resen/ation av herr Hagberg i Boriänge (vpk) som ansett att ut
skottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2129 (yrkande 1) samt med anledning av motionen 1975:30 (yrkande 2) och motionen 1975:764 hos regeringen begärde en kartläggning av vilka yrkesgrupper som var sysselsatta i så tungt och påfrestande arbete och vilkas arbetsmifiö kännetecknades av så stora hälso- och olycksfallsrisker, att de borde åtnjuta en tidigare pensionering med full pension, och att förslag härom skyndsamt förelades riksdagen,

11, särskilt yttrande av herr Jonsson i Mora (fp).

beträffande sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare m, fl. yrkesgrupper

12, särskilt yttrande av herrar Carisson i Vikmanshyttan och Mag
nusson i Nennesholm, fröken Pehrsson samt herr Andersson i Nybro
(samtliga c),

beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst för år dä den försäkrade avlidit m, m,

13, resep/ation av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett
att utskottet under 16 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:2128 (yrkande 2) hos regeringen begärde förslag till höstsessionen av riksmötet 1975/76 om författningsändring av innebörd att pensionsrätt inom ATP skulle grundas även på inkomster som förvärvats under år då den försäkrade gjort helt förtida uttag av pension,

beträffande lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd

14, särskilt yttrande av herr Ringaby (m), fröken Pehrsson (c) samt
herrar Fridolfsson (m) och Jonsson i Mora (fp).

Herr socialminislern ASPLING:

Herr lalman! Dä riksdagen i december förra ärei behandlade regeringens förslag lill reformprogram pä pensionsområdel framhöll jag all pensionsreformerna innebar förbättringar av pensionärernas ekonomiska trygghet som lill sin omfallning saknade motsvarighet sedan ATP-reformen. Del dä beslulade reformprogrammet träder i kraft under åren 1975 och 1976 och har böfiat redan den 1 januari delta år genom höjning av folkpensionens grundbelopp och genomförande av mildare inkomstprövnings-regler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension.

Den 1 juli i är las nästa steg genom förbättrade handikappersättningar och värdbidrag inom folkpensioneringen, en reform som innebär betydligt mildare krav för rätt till särskilt stöd vid handikapp. Till detta kommer den I juli en höjning av förmögenhetsgränserna för kommunalt bostadstillägg till folkpension med anledning av de nya taxeringsvärdena pä fastighet. Den 1 juli nästa år genomförs den lagstadgade sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år och samtidigt en höjning av pensionstillskotten för dem som saknar ATP eller har låga ATP-belopp, jämte särskilda pensionsförbättringar för unga invalider och andra förtidspensionärer genom fördubblade pensionstillskott. Detta reformprogram fullföfis nu genom den föreliggande propositionen om rörlig pensionsålder.

Vid de senaste årens reformering av del svenska pensionssystemet har särskilt beaktats att åldrandet sker mycket individuellt. 1970 och 1972 års förtidspensionsreformer har vidgat möjligheterna till tidigare pension i första hand för äldre förvärvsarbetande med tungt och pressande arbete och har för många inneburit en kraftig sänkning av pensionsåldern. Det är ocksä av stor betydelse att samhällets omsorg om de äldre utformas så att pensionärstillvaron underiättas. Jag vill här erinra om den under förra året tillsatta pensionärsundersökningen som nu karllägger de äldres situation då det gäller social omvårdnad och andra levnadsbetingelser. Karlläggningen skall bl. a. belysa samhällets möjligheter att ge de äldres tillvaro elt sådant innehåll att pensionstiden blir meningsfull och positiv.

Det svenska pensionssystemet inrymmer redan nu en rörlighet beträffande pensionsåldern genom förtidspensioneringen och systemet med förtida och uppskjutet uttag av ålderspension. I olika sammanhang har betonats att övergången frän arbetslivet till pensioneringen bör underlättas genom en rörlig pensionsålder och att rörligheten bör gälla både före och efter den allmänna pensionsåldern. Frän fackligt häll har särskilt framhållits att pensionsanordningar bör utformas så att de ger möjlighet till en mjuk övergång från förvärvsarbetet till pensioneringen.

Då förra årels pensionsproposition behandlades i riksdagen meddelade jag att frägan om ökade möjligheter till rörlig pensionsålder behandlades med förtur i pensionskommitténs fortsatta arbete och all min avsikt var att lägga fram förslag i denna viktiga fråga i sädan tid att ikraftträdandet av en rörlig pensionsålder kunde samordnas med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år den 1 juli 1976. Pensionskommittén lämnade sill betänkande om röriig pensionsålder i januari, och efler sedvanlig remissbehandling har arbetet med propositionen bedrivits skyndsamt för att beslut om reformerna skulle kunna fattas redan under våren. Härigenom skapas nu tidsmässigt utrymme för arbetsmarknadens parter all genomföra de anpassningsförhandlingar beträffande gällande pensionsavtal som är erforderliga med hänsyn till pensionsålderssänkningen och de nya reglerna om rörlig pensionsålder. Som socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt betänkande är det viktigt att detta tidsprogram har kunnat hållas.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Den nu framlagda propositionen bygger i huvudsak på pensionskommitténs betänkande om rörlig pensionsålder. Rätten till delpension vid övergång till deltidsarbete har av regeringen principiellt ansetts vara av sådan betydelse att den bör vara lagfäst, och i det avseendet är den föreslagna pensionsreformen mera långtgående än kommittéförslaget. Genom att delpensionsfrägan - i enlighet med förslag under remissbehandlingen frän bl. a. LO, Pensionärernas riksorganisation och riksförsäkringsverket - i sin helhet löses lagstiftningsvägen föfier vi den tradition på socialförsäkringsområdet som fick sin fasta förankring vid ATP:s tillkomst. Samhället kommer genom lagstiftningen att svara för lösningen av delpensionsfrågan samiidigi som arbetsmarknadsparterna får till uppgifl alt tillskapa erforderliga deltidsarbeten.

Förslagen i proposiiionen ger olika möjligheter att förlägga tidpunkten för pensioneringen till mellan 60 och 70 års ålder. Arbetsinsats och pensioneringstidpunkt kan därigenom anpassas efter individuella behov och önskemål. Det föreslagna systemet för en rörlig pensionsålder kan i korthet beskrivas på föfiande sätt:

Den som av medicinska eller arbetsmarknadsmässiga skäl inte kan arbeia fram till den allmänna pensionsåldern vid 65 år skall liksom nu kunna fä förtidspension från folkpensioneringen och ATP. Förtidspension på dessa grunder skall efter individuell prövning kunna utgå mellan 60 och 65 års ålder. Pensionsnivän är i sådant fall densamma som ålderspensionen frän folkpensioneringen och ATP vid 65 ärs ålder. - Jag vill i detta sammanhang erinra om att pensionskommittén vid sin uppföfining av reformeringen av förtidspensioneringen konstaterat att förtidspensionen utvecklals från en sjuk- och invalidpension till en pension med individuell pensioneringstidpunkt för dem som har siörsi behov av varierande pensionsålder och att förtidspensioneringen fäll slor belydelse. Jag konsiaierar ocksä all ulskoilei inle hafl nägon erinran mol mill förslag all slopa 63-årsåldern som en riklpunkl för bedömningen av begreppel äldre försäkrade när del gäller rällen lill förtidspension. Framdeles kommer föriidspsnsioneringen därigenom att utgöra en integrerad del i den allmänna pensioneringens regelsystem för möjlighel lill rörlig pensionsålder mellan 60 och 65 år.

Förlida uttag av ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP föresläs i proposiiionen kunna ske från 60 års ålder och avse hela eller halva pensionen. Uttaget av hel eller halv ålderspension skall också kunna uppskjutas lill mellan 65 och 70 års ålder. Den del av pensionen som tas ut i förtid eller skjuts upp omräknas för hela pensionstiden efter i princip försäkringsmässiga grunder. Den nuvarande reduktionsfaktorn sänks till 0,5 % för varie månad som pension utgår före den allmänna pensionsåldern. Vid uppskjutet uttag sker på motsvarande sätt en bestående uppräkning med 0,6 96 för varie månad som pension inle las ut mellan 65 och 70 års ålder. Pensionspoäng för ATP skall kunna fiänas in för förvärvsarbele samtidigt med förtida uttag av halv ålderspension. Spärren mol upprepade framställningar om förtida eller uppskjutet uttag

av ålderspension föresläs slopad. Det blir därigenom möjligt att mellan 60 och 70 ärs ålder vid varie tidpunkt anpassa pensioneringen efter personliga förutsättningar. För den som med uppskjutet pensionsuttag fortsätter att förvärvsarbeta efter den allmänna pensionsåldern förstärks skyddet från sjukförsäkringen.

Den viktigaste nyheten i propositionen gäller förslaget om en lagfäst pensionsförsäkring för delpension vid övergång till deltidsarbete. Den ger helt nya möjligheter att trappa av arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren och att på så sätt få en mjuk övergång från arbete till ålderspension. Den nya delpensionen knyts till arbetsansiällning på dellid och kan därvid efler egna önskemål tas ut mellan 60 och 65 års ålder. För att ha rätt till delpension skall man som anställd ha haft pensionsgrundande inkomst inom ATP för minst tio år efter 45 års ålder. Dessutom skall man uppfylla arbetsvillkoret enligt reglerna för arbetslöshetsstödet, dvs. ha förvärvsarbetat under minst fem av de senaste tolv månaderna. Den återstående arbetstiden skall motsvara i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Motivet härför är att arbetstiden skall ha sä stor omfattning att den allfiämt medför rätt lill sociala förmåner av olika slag. Pensionsnivån blir 65 % av del inkomstbortfall som uppstår vid övergången lill deltidsarbete. Man utgår därvid från den sjukpenninggrundande inkomsten före och efter övergången till deltidsarbete. Den disponibla inkomsten kommer vid en kombination av deltidsarbete och.delpension i vanliga inkomstlägen att ligga mellan 85 och 90 96 av den föregående inkomsten vid heltidsarbete. Det fastställda pensionsbeloppet värdesäkras genom anknytning till basbeloppet. Delpensionen skall inte reducera ålderspensionen från folkpensioneringen och ATP från 65 års ålder. Den som vill fortsätta deltidsarbete efter 65 års ålder kan ersätta delpensionen med uttag av halv ålderspension frän folkpensioneringen'och ATP. Delpensionen skall också räknas som pensionsgrundande inkomst från ATP, De grundläggande bestämmelserna om delpension anges i en särskild lag om delpensionsförsäkring som avses bli kompletterad med tillämpningsföreskrifter av riksförsäkringsverket. Delpensionen skall administreras av verket och de allmänna försäkringskassorna. Den finansieras helt genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Reformkostnaden för delpensionsförsäkringen beräknas under de första åren till ca 400 mifi, kr, per är. För att finansiera reformen föresläs ett årligt avgiftsuttag på 0,25 96 av löneunderlaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter. Avgiften skall tillföras en särskild fond hos riksförsäkringsverket, från vilken delpensionen i sin helhet finansieras. Med hänsyn till att reformen avses träda i kraft den 1 juli 1976 kommer avgiftsuttaget för kalenderåret 1976 att utgöra 0,125 %.

Socialförsäkringsutskotlel har i sitt betänkande uttalat att de förslag som lagls fram i propositionen är ägnade all tillgodose högt ställda krav pä ell syslem för rörlig pensionsålder. Utskottet har också framhållit att den delpensionsförsäkring som föreslås i propositionen i ett internationellt perspektiv framstår som unik och banbrytande. Förslagen om alt öka

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975.

Rörlig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

pensionsålderns rörlighet har även i den allmänna debatten fått ett positivt mottagande, inte minst från den fackliga rörelsen. Jag finner det självfallet tillfredsställande att den i propositionen föreslagna pensionsreformen vid utskottsbehandlingen i riksdagen ocksä har fält bred parlamentarisk anslutning. Behandlingen här i kammaren av de motioner som väckts med anledning £iv proposiiionen och de övriga motioner som utskottet tagit upp i detta sammanhang skall jag inte föregripa i detta inlägg. Jag vill dock notera alt bland de moiioner som väckts med anledning av propositionen intar partimolionen från folkpartiet en särställning. I motionen instämmer folkpartiet uttryckligen i huvudlinjerna i det i propositionen framlagda förslaget till ett system för rörlig pensionsålder mellan 60 och 70 år. Det är också föfidriktigl, eftersom folkpartiet i pensionskommittén var ensamt bland de borgerliga partierna för att ta klar slällning till en lagstiftningslösning av delpensionsfrägan.

Centerpartiet och moderaterna, som för några månader sedan mot pensionskommitténs majoritet ansåg att hela delpensionsfrågan skulle lösas avtalsvägen, har nu ändrat sig och instämt i utskottets uttalande om lagfäst delpension enligl regeringens förslag i propositionen. Jag vill notera detta förhållande. Omvändelsen till att biträda ett regeringsförslag om en lagfist pensionsreform gick snabbare den här gången än dä det gällde ATP-striden.

En fråga som tilldragit sig stor uppmärksamhet i den allmänna debatten om delpensionsförsäkringen gäller kombinationen med deltidsarbete. Jag vill här först framhålla att kombinationen av deltidsarbete och delpension är själva grunden för den nya pensionsformen. Därigenom tillgodoses de krav pä en pensionsanordning med möjligheter till en mjuk övergäng frän förvärvsarbete till ålderspension som med stor kraft förts fram av fackföreningsrörelsen. Idén till denna helt nya pensionsform fördes ursprungligen fram av Melallinduslriarbelareförbundel. Vi har från regeringens sida lagil fasta på det behov av elt slagkraftigt alternativ till förtidspensionen som låg bakom Metalls initiativ och på LO:s uttalade uppfattning om den stora betydelsen av en sådan pensionsreform som kombinerar deltidsarbete och delpension. Det är intressant att då notera hur moderata samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna ofrivilligt tycks ha bildat en allians mot denna grundprincip i den nu föreslagna delpensionsförsäkringen. När man frän dessa båda häll uttalar sig för en delpension utan förening med deltidsarbete, så visar detta hur man förbiser eller vill skjuta åt sidan själva idén och grundtanken om en pensionsanordning där förvärvsarbetet successivt kan trappas av före övergången till hel pension. Vill någon helt lämna förvärvsarbetet och gä i pension före 65 års ålder, har vi ju redan en pensionsform för detta genom förtidspensioneringen - och som jag redan framhållit kommer förtidspensionen även framdeles att ha mycket stor betydelse. Vad det nu gäller dä vi talar om delpensionsförsäkringen är ju något helt annat och något helt nytt i värt pensionssystem, nämligen möjligheten att genom delpension inte pä en gång behöva helt lämna förvärvsarbetet

vid övergången till pensionering. En delpension som skall fylla denna nya funktion i värt pensionssystem förutsätler i sig själv en kombination med deltidsarbete. Meningen är ju att anställda i åldern 60-65 år skall ges möjligheten att efter eget val med slöd av delpensionen kunna trappa ner sitt förvärvsarbete inför övergången lill hel ålderspension.

Som jag har framhållit i propositionen med stöd från bl. a. LO är det naturligt att samhället genom lagstiftning inom socialförsäkringen svarar för lösningen av delpensionsfrågan och att arbetsmarknadens parter tar ansvaret för att tillskapa erforderliga deltidsarbeten. Det är givet att en anpassning av arbetstid och arbetsuppgifter är en förutsättning för en riktig kombination av deltidsarbete och delpension. De fackliga organisationerna har också förklarat sig beredda att lösa dessa frågor, och bl. a. LO har pekat pä den roll som här ankommer på över 4 000 befintliga anpassningsgrupper med företrädare för de anställda och förelaget. Det är givet att den nya lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal som f n. förbereds i arbetsmarknadsdepartementet också kommer att bli av stor betydelse i detta sammanhang. Vi kommer därigenom att få ett grundläggande inflytande för arbetstagarsidan även då det gäller utformning av arbetstider och arbetsuppgifter för äldre arbetstagare, och frågan om tolkningsföreträdet skall då ocksä lösas.

Som utskottet framhållit är delpensionsförsäkringen unik och banbrytande. Det flnns anledning understryka inte bara reformens betydelse vid ikraftträdandet, då dess omfattning kan vara begränsad, ulan också och framför allt hur reformen ger möjligheter att successivt växa in i etl nytt pensionssystem med en mjukare övergång från arbete till pension. Den nya lagen skall tillämpas för skifiande arbetsförhållanden och inom olika branscher. Utskottet har framhållit betydelsen av att riksförsäkringsverket inom ramen för de i lagen angivna grunderna kommer att meddela kompletterande tillämpningsföreskrifter. Verket kommer därvid att biträdas av en central pensionsdelegation med företrädare för arbetsmarknadens parter. Som framgår av propositionen kommer regeringen också att uppdra åt riksförsäkringsverket att i samråd med delegationen noga föfia utvecklingen av delpensioneringen och därvid föreslå sätlana justeringar i lagstiftningen som framdeles kan visa sig erforderliga.

Det finns mot denna bakgrund goda förutsättningar att pä ett smidigt sätt kunna växa in i delpensionsreformen. Informationsfrågorna blir ocksä av stor betydelse, och här kommer riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet att ha viktiga uppgifter liksom de fackliga organisationerna.

Det föreliggande förslaget om rörlig pensionsålder innebär inte bara all en ny betydelsefull social reform kommer alt genomföras. Jag vill understryka alt den rörliga pensionsåldern också är en viktig arbetslivs-reform, som i hög grad ansluter sig till vår politik för arbetslivets förnyelse. Genom den rörliga pensionsåldern tar vi bort de skarpa, fixerade åldersgränserna för pensioneringen och skapar i stället en mjukare övergång från arbete till pension. Det är, herr lalman, en viklig milstolpe i utvecklingen av vårt socialförsäkringssystem.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 95-96

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! Det ärende vi nu går att behandla är en fortsättning och uppföljning av beslutet om en sänkning av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år. Vi fattade beslut därom den 4 december 1974, och beslutet skall förverkligas den 1 juli 1976.

Vi i centern drev linjen att pensionsåldern skulle sänkas den 1 januari 1976 enligt pensionsålderskommitténs förslag. Det blev emellertid inte så. Riksdagsmajorileien stannade för den 1 juli 1976. Det är bara att konstatera och beklaga, därför att övergångsproblemen ökar. Det är flera människor som kommer i skarven. Den uppställning som finns i slutet av betänkandet ger också belägg för vad jag här har sagt.

Frågan om sänkt pensionsålder har vi i centern drivii under hela 1960-talet och under 1970-talet. Vi har fört en enveten kamp på den punkten, därför alt delta har varit en utomordentligt viktig och väsentlig reform för mänga människor, som varit pressade av arbetslivet och frågat sig hur hälsa och krafter skall räcka fram lill 67 ärs ålder. Detta har gjort att vi betecknat frägan om sänkning av den allmänna pensionsåldern som en av de mest angelägna sociala reformer vi har haft att arbeta för under 1960- och 1970-talen.

Den pensionsålder vi fortfarande har, 67 år, har gällt från 1913 och gäller alltså, som jag sade, fram till den 1 juli 1976.

Vad vi i dag behandlar är en utbyggnad av det beslut vi fattade den 4 december i fiol. Nu gäller det en rörlig pensionsålder och möjlighet till delpension m. m.

Den rörliga pensionsåldern har tillmätts mycket stor betydelse på vissa håll. Ibland har man faktiskt en känsla av att den har tillmätts större betydelse än en allmän sänkning av pensionsåldern frän 67 till 65 är. Del har för mig, herr lalman, varit förvänande med den diskussionen. Har man kontakt med verkligheten vel man att den sänkta pensionsåldern är den väsentliga frågan för niånga människor.

Den studieresa socialförsäkringsutskottet gjorde i Jämtland för nägon vecka sedan gav också belägg för vad jag här säger. 74 96 av invånarna i Jämtland hade enligt uppgift pension vid 65 års ålder. Skälen till detta var flera. Det var i många fall medicinska skäl - arbetslivets påfrestningar medför att många människor tvingas begära förtidspension och får det. Där fanns också arbetsmarknadspolitiska skäl - är man över 60 kan ingen rimligen begära, all man skall omskolas och flytta från den bygd där man har levt sitt liv, att rotryckas och söka sig något annal. Ur humanitär synpunkt, för att möjliggöra en meningsfull ålderdom, är det också angelägel au man i sädana fall iakttar den största försiktighet. Det gör man också. Jag har hafl lillfälle att se hur man behandlar sädana här frågor i pensionsdelegationerna, och det gläder mig att man där tar mänskliga hänsyn. Jag hoppas att det också gläder herr socialministern.

Den röriiga pensionsåldern, som vi i dag har all ta ställning till, innebär i realiteten en anpassning till den sänkta pensionsåldern.- När vi i dag har 67 år som pensionsålder, kan man göra förtidsuttag från 63 års ålder.

men man kan också uppskjuta uttaget fram till 70 års ålder. Förslaget innebär att man från den 1 juli 1976 kan göra ett förtida uttag från 60 års ålder och ha ett uppskjutet uttag till 70 års ålder. I realiteten innebär det att man sänker tiden för förtida uttag med ett år. I övrigt innebär förslaget som sagt en anpassning till den nya pensionsåldern om 65 år.

Det är klart att det kan diskuteras om man skall behålla 70 år som övre gräns. Att ha ett uppskjutet uttag är väl mer av psykologisk betydelse än av reellt värde. Men självfallet är det värdefullt att den som önskar ett uppskjutet uttag ocksä har möjlighet till det.

Värdefullt med den här reformen är också att reduceringen vid förtida uttag ändras från 0,6 % per månad, som nu är reduklionstal, till 0,5 96 per månad, alltså från 7,2 96 per år till 6 % per år.

När vi diskuterat pensionsfrågor här i kammaren och i den gamla riksdagen har jag många gånger varit kritisk mot socialministerns syn på pensionsfrågorna och mot alt vi inte lidigare kunnat komma fram till en sänkning av pensionsåldern. Vi har haft mänga debatter om pensionsåldern. Dagens proposition, nr 97 år 1975, har tillstyrkts av utskottet, och centern har inle avgivit några reservaiioner till utskottets betänkande i det avsnittet. Vi har tvärtom anslulil oss till propositionen. Jag bara noterar detta. Jag tror att det är väsentligt att vi på detta sätt fått en bred uppslutning i socialförsäkringsulskottet bakom det förslag som nu föreläggs riksdagen.

Centern har avgivit en reservation, och den gäller frågan om pen-sionstillskottet för dem som gjort elt förtida uttag och sagt nej till att vara med i ATP. Herr Magnusson i Nennesholm kommer sedermera att ta upp den frågan, så jag skall inte fördjupa mig i den diskussionen.

Vidare har vi avgivit ett särskilt yttrande, som främst tar upp kursen framöver. I elt samhälle i utveckling och omdaning är det angeläget att pensionsfrågorna och ålderstryggheten anpassas till de förändringar som sker.

Propositionen innehåller nyheter som är väsentliga. En av dessa nyheter är förslaget om möjligheter till delpension. Det innebär att man kan trappa ned sin arbetsinsats och ändå fä behälla den ekonomiska tryggheten. Jag tror alt den reformen är utomordentligt viktig. Socialministerns anförande andades en aning av besvikelse över att centern anslutit sig till den lösning som här presenteras. Jag vill dä framhålla för socialministern att det i utredningen inte fanns någon reservation från centerhåll på denna punkt. Däremot fanns det ett särskilt yttrande från centerns ledamot i pensionsålderskomminén. Han förde där ett resonemang kring dessa frågor och diskuterade om man inle hade anledning att överväga andra möjligheter till lösningar än den konstruktion som presenterades i utredningen. Det förslag som framförs i propositionen är bättre än utredningens förslag. Därför har det varit lätt för oss att acceptera den lösning som propositionen förordar. Det har inte varit fråga om någon omvändelse. Frågan var burman skulle finna den mest ändamålsenliga och lämpliga lösningen på detta problem, - Därmed hoppas jag att vi

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

har-klarat ul della, så att vi slipper föra en diskussion kring den frågan.

Väsentligt för att delpensionen skall kunna bli en realitet är all man kan skapa deltidsarbeten. De avtalsbeslutande parterna har en viktig uppgift att fylla när det gäller alt finna lösningar på det problemet,

I samband med della har herr Fågelsbo m, fl, i molionen 2124 lagit upp frågan om delpensioneringsreglerna, vilka han anser vara olyckligt utformade med tanke på småföretagare, lantbrukare och andra grupper som måsle komplettera inkomsterna från sin rörelse eller sitt jordbruk med en kortare tids anslällningsinkomst.

Utskottet har pä den punkten anfört, att man i dag inte är beredd att ta ställning till den motionen på annat sätt än att man vill avvakta de närmare erfarenheter, som de nya reglerna konimer att ge vid sin tillämpning i praktiken. Vad utskottet utgår ifrån är att riksförsäkringsverket, när det skall föfia verkningarna av den nya reformen, också beaktar egenföretagarnas möjligheter och att det därigenom skall vara möjligt att i en framtid åstadkomma lösningar som tillgodoser de intressen som herr Fågelsbo genom sin motion har gjort sig till talesman för.

Jag förutsätter att detta kommer att ske och att det skall gå att finna vägar till en lösning också på den punkten.

En annan fråga som föfier med en sådan reform är självfallet frägan om kosinaderna för reformens genomförande. Reformen avses finansieras genom ett årligt avgiftsuttag på 0,25 % av löneunderlaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter. De niånga egenföretagarna, som inte har möjlighet att i nuvarande läge vara med i eller komma in i denna delpensionering, har frågat sig hur det blir med avgifterna för deras del. Av den anledningen begärs i niotionen 2123 all den frågan tas upp till prövning, I den delen har utskottet utgått från att egenföretagarna, som ju inte kan komma i åtnjutande av verkningarna av den här reformen, självfallet inte heller skall erlägga nägra avgifter för den. Jag noterar detta, dä jag troralt del är både nödvändigt och värdefullt att det slås fast, eftersom det är svårt all kunna läsa ul della av skrivningen i lagtexten i propositionen. Nu har vi fält ett klarläggande genom den skrivning som utskottet har gjort i anledning av niotionen 2123, som jag har väckt,

I det sammanhanget har utskottet ocksä haft att behandla motioner av annat slag, bl, a, i fråga om pensionstillskollen i vissa fall. Del gäller pensionstillskollen för dem som under 1960-lalel begärt undantagande från ATP-försäkringen och som i vissa fall har råkat i en besväriig ekonomisk situation. Då pensionstillskotten infördes i slulel av 1960-lalel råkade dessa människor i den silualionen all de inle fick del av den standardförbättring som ändock låg i pensionslillskollel.

Centern har hävdat att vi i botlen måste ha en ordentlig baspension som grundtrygghet, I den grundtryggheten ingår ocksä pensionstillskotten. Vill man låla alla fä del av den standardhöjning som dessa pensionstillskott ger - ocksä för pensionärerna - är det angeläget alt alla pensionärer får etl grundbelopp som ger dem en tillräcklig standard och

även möjlighel till den standardhöjning som riksdagen beslutar. Detta är, skulle jag vifia säga, också en klar låglönefråga, varför det är väsentligt att den föfis upp.

Utskottet har för sitt vidkommande ocksä sagt att det finns anledning att låta pensionskommittén - som den numera heter, sedan pensions-åldersfrågan blivit avklarad - se över de här frågorna. Jag förutsätter all man där skall finna möjligheter till lösningar som är tillfredsställande ur just pensionärernas synpunkt. Detta gäller framför alll de pensionärer som har gjort förtida uttag under 1960-talet, innan frägan om pensionstillskotten kom upp.

Till utskottets betänkande har centerns representanter fogat ett särskilt yttrande, där vi som jag sade inledningsvis vill ange någol av kursen framåt i tiden. Det har förekommit en rad motioner i vilka det hävdas all vi behöver en lagstiftning angående lägre pensionsålder för vissa utsatta grupper som har ett särskilt hårt eller pressande arbete. Dessa frågeställningar är speciellt aktuella f n. Den som har lyssnat på morgonens radionyheter har kunnat konstatera alt det pågår en diskussion pä det här området, inte minst om gruvarbetarnas möjligheter att få sänkt pensionsålder - och då inte bara för underiordsarbetarna, utan över huvud taget för gruvarbetare. Vi har för centerns del hävdat att dessa frågor måste lösas avtalsvägen, och att det mäste vara den rätta vägen. Vi tror nämligen att det ar svårt att uppnå rättvisa genom all lagstiftningsvägen rycka ut vissa grupper ur detta sammanhang. Här vill jag tillägga, att det mäste finnas möjligheter alt också via en generös bedömning genom förtidspensionering kunna tillgodose önskemålen om en sänkning av pensionsåldern för de människor som har ett pressande arbeie och som är utsatta för både fysisk och psykisk förslitning. Detta gäller inte bara gruvarbetare utan också fiskare, skogsarbetare, lantbruksarbetare, byggnadsarbetare och många fler, I den män dessa gruppers speciella problem inte kan lösas avialsvägen måsle det ske inom ramen för systemet med en förtidspensionering där man just kan ta särskild hänsyn till dessa gruppers arbetssituation. Det är angelägel alt man vid en sädan prövning inte bara tar hänsyn lill arbetets art. Man bör också kunna la hänsyn till del antal arbetsår som vederbörande har bakom sig.

Det har för en tid sedan gjorts en utredning som visar - och det har vi från cenlern hävdat många gånger - all de högavlönade och hög-utbildade är speciellt gynnade av del nuvarande pensionssystemet där 30 arbetsår ger full fiänsiepension och de 15 bästa åren räknas. Detta innebär att de som har en brant inkomslkurva genom befordringsgång osv, får en pension som i förhällande lill inbetalda avgifter är betydligt högre än pensionen för dem som har mänga anställningsår - kanske 40-45 år - med en flack inkomstkurva. Vi har där frågat oss om det inte borde vara möjligl all finna vägar där man kan ta hänsyn till de människor som har många anställningsår och således har gjort mångåriga insatser i arbetslivet, så att vi på det sättet får en bättre balans än den vi har i dag mellan de avgifter som har inbetalats för olika inkomsttagare.

Nr 95

Torsdan den 29 maj 19t5

Röriig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Det finns anledning att verkligen beakta även denna problematik när vi framöver skall diskutera dessa frågor.

Socialministern har här betonat vikten av att tona ner arbetsinsatsen så att man så att säga kan flyta in i sin pensionsålder. På den punkten vill jag säga, att vi från centern har hävdat att alla människor borde ha rätt att efter många års arbete få gå i pension medan de fortfarande har hälsa och krafter kvar. På det sättet får man en rikare ålderdom och en möjlighet till personlig utveckling och till engagemang på allehanda områden. Jag upplever det som stimulerande att se hur många av dagens pensionärer - om man jämför med hur det var förr - ändå har fått ökade möjligheter till detta. Men fortfarande finns det alltför många människor som når pensionsåldern först vid en tidpunkt då de är alltför nedslitna för att kunna uppleva en meningsfylld ålderdom, Pen-sionsälderssänkningen kommeratt förbättra dessa människors siiualion; framför alll gäller delta de grupper som har de tunga arbetena. Men - som jag tidigare sagt - för många av dem är 65 år en alltför hög pensionsålder om man ser på hur många som pensioneras av hälsoskäl. Vid en internationell jämförelse kan vi också konstatera att pensionsåldern i andra länder oftast ligger lägre än 65 år.

När vi i vårt land för en diskussion om hur vi skall la ut framlida standardhöjningar är det angeläget att frågan om en lämplig avvägning av pensionsåldern också får väga tungt vid de prövningar och avvägningar som kommer att göras. Där kan en ytterligare sänkning av pensionsåldern, flexibilitet och standardförbättringar av pensionen verkligen ge möjligheter till en större rättvisa än den vi har i dag. Som vi ser det från centerns sida innebär de lösningar som vi nu kommit fram till i fråga om sänkt pensionsålder, deltidspension och rörlig pensionsålder ingen slutlig lösning. Det finns anledning att på allt sätt fortsätta arbetet att förbättra pensionärernas villkor i det framtida samhället. Det är ändock den som har gått i pension som med sin arbetsinsats skapat förutsättningarna och möjligheterna för den standard som vi har i dag och den standard vi skall ha under morgondagen. Då flnns det all anledning att också beakta pensionärernas rätt och möjligheter att få del av den standardhöjning som de gjort sig förfiänta av och som de gjort en insats för.

Jag skulle vifia sammanfatta så här: Målet måste vara att få en pensionsålder som ger möjlighet till en meningsfull ålderdom för de många människorna genom att de får gå i pension medan de fortfarande har hälsa och krafter kvar.

Jag ber, herr talman, att med dessa ord få yrka bifall till reservationen 2, I övrigt ber jag att fä yrka bifall lill utskottets hemställan på alla punkter.

Hen RINGABY (m):

Herr talman! Socialministern böriade sill anförande med att vara litet kritisk mol moderaternas och kanske även centerpartisternas ställnings-

tagande i pensionsålderskommillén och tyckte all vi lättvindigt gått med på en lagfäst deltidspensionsräll. Nu är det så, herr socialminister, all det fortfarande blir en avtalsfråga att fä deltidspension. Själva pensionsrätten blir lagfäst, men förutsättningen för att få delpension är ju att man har ett deltidsarbete, och det deltidsarbetet måste komma fram genom avtal mellan parterna. Det kommeratt skapa en hel del bekymmer. Jag vill fortfarande beteckna delpensionen som en pension grundad på avtal mellan parterna.

Socialministern var också förvånad över att moderalerna ville lätta på kravet att ha ett deltidsarbete för att få delpension och hänvisade till att del ju finns förtidspension och förtida uttag som en möjlighel. Men förtidspension, herr socialminister, får man ju av medicinska skäl och under arbetsmarknadsmässiga förutsättningar, och det förtida uttaget innebär ju en kraflig livslång reduktion av pensionen. Tar man förtidspension vid 60 år blir pensionen reducerad med 30 96 under hela livel. Det är i och för sig riktigt, men förlida uttag är alltså inget alternativ till delpension. Jag skall återkomma till dessa punkter litet längre fram.

Jag vill i likhet med herr Carisson i Vikmanshyttan uttala min glädje över att vi fär den här rörliga pensionsåldern, dvs, möjlighet att trappa ner en arbetsinsats. Denna fråga har drivits från många partier under mycket lång tid. Från moderat håll är det juslilieutskotlets ordförande Astrid Kristensson som i många år förfäktat åsikten att man skall kunna få en möjlighet att trappa ner arbetsinsatsen och få en del av pensionen. Det är myckel bra att vi nu får del.

Att denna reform sedan skall finansieras med en arbetsgivaravgift på 0,25 96 gör att man kanske kan böria undra över hur länge vi skall traska på och finansiera det sociala fältet med arbetsgivaravgifter. Avgifterna skall ge en fond pä 400 mifi, kr, i riksförsäkringsverket som skall betala pensionerna. Folk har väl klart för sig att dessa avgifter intecknas på löneutrymmet och att de lägger sig på priserna så att vi alla fär vara med och belala. Det är litet trolleri i det här. Avgörande är att avgifterna betalas för alla anställda, men alla anställda kommer icke att fä möjlighet att utnyuja den här delpensionen. Det tycker jag är mycket allvarligt.

Jag skulle vifia säga några ord om våra reservaiioner. Den första från moderat håll, nr 3, återfinns på s, 50 i utskollsbetänkandet. Den gäller förtida uttag vid läng infiänandetld. En försäkrad fär i dag en reduktion vid förtida uttag på 0,6 96 per månad. Den reduktionen blir nu litet mildare, bara 0,5 %. Det är i och för sig bra, men vi har i vårt land ingel samband mellan pensionsrälten och infiänandeären. Del har man i vissa andra länder. Jag tycker det är litet synd att vi inte har det, för della slår nämligen myckel hårt.

Som exempel kan vi ta en arbetare som i dag är 61 år. Han kanske böriade arbeta vid 16 ärs ålder; del gjorde man ju förr i liden. Han har dålig utbildning och inkomsten var låg i böfian. Han har kämpat och arbetat från 16 års ålder till 61 är, han har då 45 ärs arbete - kanske tungt - bakom sig. Begär han förtida uttag vid 61 års ålder reduceras

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

hans pension med 24 96 under hela livstiden. Det är ganska fantastiskt, herr socialminister. Han får sanima reduktion på sitt förtida uttag som den som har 20-30 års arbeie bakom sig. Det kan inte vara rimligt, dä ju avgift har betalats för honom under hela tiden.

Vi begär att pensionskommittén skall fundera på det här. Det är rimligt att de som jobbat i 40-45 år skall kunna fä göra elt förlida uttag utan den här slarka reduktionen.

Det förtida uttaget måste ske från både folkpensionen och ATP. ATP slår ocksä på ett oförmånligt sätt för människor med mänga ärs arbete och en flack lönekurva. Det påtalades redan när ATP infördes. Några doktorander i Lund har även konstaterat i en doktorsavhandling - eller om det möjligen var en trebetygsuppsats - all della är oförmånligt för låginkomsttagare med många års arbetsinsats. Det här förslaget slår alltså dubbelt mot människor med lång arbetstid, 40-45 är, när de skall göra förtida uttag. Jag hoppas att vi får andra bestämmelser i det här avseendet.

Reservationen 5, från moderat håll, gäller tvä andra skönhetsfläckar på del här systemet. Kravet på deltidsarbete för att fä delpension slår också väldigi illa; herr socialminister. Byggnadsarbetareförbundet har sagt: O.K. vi lar den här delpensionen, men den är inte bra, för vi byggnadsarbetare kommer inte alt fä någon delpension, eftersom det inte finns några deltidsarbeten i byggnadsbranschen. Del är den enkla sanningen. Och del flnns flera branscher där del icke finns möjligheter all få deltidsarbete. Dä frågar jag mig: Varför skall man ha kvar kravel på deltidsarbete? Kan socialminislern ge mig ett enda rimligt skäl lill varför man skall tvingas ha ett deltidsarbete för att la delpension. Jag ifrågasätter om man skall behöva det, med hänsyn till att avgiften för hela delpensionen ju är betald. Jag tycker inte en myndighet har med del all göra om jag trappar ner arbetet och begär att fä delpension utan all ha deltidsarbete. Det kan ju vara en byggnadsarbetare som inte kan få ett deltidsarbete. Han begär dellidspension när han är 60 år. Hans hustru har kanske elt arbete, och de beslutar sig för att leva på hustruns lön och hans deltidspension, och del har myndigheterna egentligen inte med att göra. Flan kan också la något ströjobb när del passar honom.

Det kanske svåraste skönhetsfelel, enligt vårt sätt att se, är kravel på lio ärs .\TP-grundande inkomst som anställd efter 45 ärs ålder för att få delpension. Det är egentligen en orimlig bestämmelse. En småbrukare, en fiskare eller någon annan småföretagare som haft ATP-grundande inkomst och betalat sin ATP-avgift frän 1960 till 1975 slutar sitt jobb som företagare och går över till att vara anställd. Då måsle han böria om och fiäna nya tio år för Rakel, herr socialminister, för att få den här pensionsrätten. Det kan inte vara riktigt. Han måste kunna få tillgodoräkna sig de är han haft ATP-grundande inkomst som företagare. Det borde räcka med etl eller tvä år som anställd för att få den här pensionsrälten.

Jag kan tillägga att vpk har presterat en halvhjärtad suck om deltidsarbetena men inte kunnat ge något konkret förslag för all lösa pro-

blemet för dem som inte kan fä deltidsarbete.

Den moderata reservationen nr 13 gäller beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten för år då den försäkrade har avlidit. Om en person gör förtida uttag av sin pension, görs det en antagandeberäkning av de ATP-poäng som han skulle ha tjänat in om han inte gjort det förtida uttaget. Men om vederbörande avlider, har det betydelse för efteriev-andepensionen hur mänga ATP-är han har, och då gör man inte den här antagandeberäkningen. Han mister ATP-poängen för hela det sista året, och avlider han i december förlorar han etl ATP-år, vilkel kan ha betydelse. Det kan ju vara del trettionde året för full pension. Jag hoppas att regeringen till hösten skall komma med ett förslag även i den delen.

Ulskottet har vidare haft all behandla en motion om pensionstillskotten, och om den har utskottet skrivit mycket bra. Motionen gäller egenföretagarna som har trätt ur ATP. De fär inget pensionstillskott, vilket ju är orimligt, för när de gick ur ATP kunde de inte veta någonting om pensionstillskotten, som kom lill 1969. Dessulom är pensionstillskotten inte finansierade ur ATP-systemel utan över budgeten. Man får alltså vara med om att betala till dem, även om man gäll ur ATP. Jag hoppas att frågan skall lösas i enlighet med vad ulskottet har skrivit.

Herr talman! Del finns en skönhetsfläck lill i det här syslemet. Den har inle behandlals i socialförsäkringsutskotlel, men den har aktualiserats bl. a. i TCO:s tidning. Den består däri all man har taket kvar pä delpensionen på ett sätt som framstår som stötande för de TCO-ansluina som ligger ovanför 7,5 gånger basbeloppet i inkomst. För dem som ligger under taket har det ingen betydelse. Har man 5 000 kr. i månaden och lar deltidsarbete för 2 500 kr. i månaden, får man i delpension 65 96 på 2 500 kr. Kruxet är alt pensionsbeloppel har kopplals lill den sjukpenninggrundande inkomslen, vilkel innebär all en person som ligger över taket - t. ex. har en inkomst på 7 000 kr. i månaden - inle får delpension på 3 500 kr. om han gär ned till halvtidsarbete utan bara pä det sjukpenninggrundande beloppet, 2 100 kr. Del blir faktiskt bara 65 96 pä 2 100 kr. i stället för på 3 500 kr.

Detta är ganska orimligt, eftersom det inte inte finns något tak när det gäller avgifterna. TCO säger att i den nu framlagda propositionen införs en helt ny princip, nämligen alt också grundförmånen reduceras för försäkrade med inkomster över 7,5 gånger basbeloppet.

Jag hoppas att socialministern funderar litet även på detta problem.

Herr talman! Jag ser att mina 15 minuter snart är slut. Jag vill då bara konstatera att vi är glada åt all vi genom proposiiionen har fått möjligheteratt trappa ned arbetet. Del är mänga bra förslag i propositionen, men den har skönhetsfläckar, som vi från moderat håll har päpekal och som vi hoppas skall kunna rättas till i framtiden.

Med det anförda yrkar jag bifall till samtliga reservationer vid utskottsbetänkandet som bär mitt namn.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Rörlig pensionsålder är nägol som i stort sett alla har ställt sig positiva till. I uttalanden har man krävt rörlig pensionsålder. Slora förväntningar har ställts på denna pensionsform. Men om man frågat dem som har gjort sådana uttalanden vad de avsett med rörlig pensionsålder har man sällan fält något bestämt svar. Huvudtemat har varit all en arbetare skulle kunna ta pension när del passade honom. Men om det skulle innebära någon sänkning av pensionsåldern har inte direkt framgått av förhandsdiskussionerna.

Vad blev det nu av de storslagna förväntningarna? En förbättring har genomförts i fråga om förtidspension och en ny möjlighet till delpension har införts för dem som kan fä ett deltidsarbete. Dessutom skall del förtida uttaget kunna avse delpension.

Della förslag kan inie hell molsvara de förhoppningar som siora grupper har slällt på en rörlig pensionsålder. Det framskymtar även att förslaget skulle kunna innebära alt möjligheten lill förtida uttag av pension satts i stället för fortsatt sänkning av pensionsåldern.

Det beslut som riksdagen tog om pensionsålderns sänkning till 65 år innebar inte att Sverige placerade sig bland förgrundsländerna när det gäller pensionsåldern. Vi är väl tvärtom fortfarande på efterkälken.

Del finns ell påtagligt behov av en ytterligare sänkning av pensionsåldern än vad riksdagen nyligen beslutat. Vänsterpartiet kommunisterna, som hela tiden varil pådrivande i fråga om lägre pensionsålder, anser att stegel till 63 och sedan 60 ärs pensionsålder måste tas inom en snar framtid. Den nu föreslagna reformen om rörlig pensionsålder kan enligt vår mening inle få lägga hinder i vägen för en sänkt pensionsålder, som skall vara en rättighet för alla.

Förhållandena inom arbetslivet varierar emellertid starkt. Det finns, jämte fiusa, väl ventilerade och tempererade arbetslokaler, arbetsställen med damm, fukt och giftiga ämnen som gör luften hälsovådlig att inandas. Arbetarna är i varierande grad starkt fysiskt betungade. Maskinerna, arbetsprocesserna driver upp taklen och en förslitning av arbetskraften sker, som utmynnar i en utslagning ur produktionen. Särskilt utsatta arbetsställen är exempelvis gruvor, skogen, hamnar, varv och andra tunga industriprocesser. Del finns emellerlid etl gemensamt drag i arbetslivet. Den alltiner ökade arbetsintensiteten drabbar inte bara dem som har ackord och finner sig i ivångsslyrda processer ulan den har också gjort sitt intåg i kontorslokalerna. Arbetsintensiteten innebär en snabbare fysisk och psykisk förslitning, vilket i sin tur innebär alt åldrandet i arbetslivet upplevs som en mardröm. Det är därför av stor vikt att den allmänna pensionsåldern anpassas just efter detta förhållande.

En snabbi stigande arbetsintensitet ställer allt större krav på sänkning av pensionsåldern. Målsättningen vid pensioneringen skall vara att ingen skall behöva slitas ul innan pensioneringen blir ett faktum. Utskottet refererar i sin skrivning till pensionskommittén, som i sill arbete - med specialister pä arbelsmedicin och åldersforskning - har kommit fram till

att en individuell valfrihet i fråga om tidpunkten för pensioneringen är att föredra. Med hänsyn till varierande hälsotillstånd och lill att det i vissa fall kan vara skadligt att plötsligt gä från arbetslivet till full pensionering skulle del vara ett allernativ alt gradvis trappa ned sin arbetsinsats. Det kan jag hälla med om. Men det måste vara ett mycket gint och enkelt sätt att lösa de här problemen. Hälsotillståndet beror i regel pä arbetslivets villkor, och den plölsliga förändringens fara ligger däri att den som pensioneras vid en tidpunkt dä han är utsliten inte orkar aktivera sig tillräckligt.

Detta talar för att vi bör ha rätt till lägre pensionsålder, för att slippa vara utslitna vid övergången till pensioneringen. Rörligheten kan även utgå från en låg allmän pensionsålder, och den som orkar fortsätta i arbetslivet kan göra del. De nu framlagda reformförslagen går den andra vägen. Man utgår från en hög pensionsålder, och sedan kan den som har - det vill jag beteckna det som - turen och möjligheten därtill hel-eller deltidspensionera sig. Detta sysieni måste utifrån lönearbetarnas intressen vara klarl sämre än den linje jag böriade med all redogöra för.

När vi nu kämpar för alt pensionsåldern skall bli 63 år för alla är vi också del enda parti som släller frågan om en lägre pensionsålder för dem som befinner sig i lunga yrken. Bland de olika former för lägre pensionsålder som nu presenleras saknar man den vikligasie och mesl angelägna, nämligen en möjlighel lill lidigare pensionering - med full pension - för dem som är sysselsaiia inom lunga och sliisamma yrken och dem som har slora hälso- och olycksfallsrisker.

Här kommer invändningarna från beskäftiga försläsigpåare. som med iver reser frågan hur man skall klara denna gränsdragning mellan de verkligt tunga och slitsamma sysselsäliningarna och de arbelen som är mindre påfreslande. Hur vore del all ge sig i kasi med den uppgiften? Uppenbariigen har man kommii fram till acceptabla lösningar i exempelvis de socialistiska länderna. Där har man lägre pensionsålder för de mesl utsatta yrkesutövarna. Vär slulsals är sålunda all del som är mest angeläget är att i kollektiv mening skapa en rörlig pensionsålder, att tillerkänna sysselsatta inom nyss beskrivna tunga och slitsamma arbelen med stora hälsorisker en lägre pensionsålder än den allmänna. Vpk:s riksdagsgrupp har därvid nämnt gruvindustrin, men även pekat pä ytterligare grupper. Jag kan nämna skogsarbetarna. Kravel på pensionering vid 60 år för gruvarbetarna har stött på patrull i riksdagen i flera år. Visserligen ställde sig riksdagen positiv och hänvisade kravet om en lägre pensionering för gruvarbetarna lill pensionsförsäkringskommiitén för utredning-jag troralt det var 1968. Men utredningen anmälde endast några år efter det den fått uppdraget all SAF:s allmänna grupp. Grängesbergkoncernens gruvförbund och Mellansvenska gruvförbundet, ä ena sidan, samt Svenska gruvinduslriarbetareförbundet, hade ingått ett avtal. Detta avtal var ingen lösning pä gruvarbetarnas pensionsfråga.

F. n. kämpar stora grupper inom Gruv en tapper kamp för att alla

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

inom Gruv skall fä pension vid 60 års ålder. Kravel att alla gruvarbetare skulle få sädan pension, inle bara undefiordsarbelarna, har tydligen hell förblindat t. ex. socialförsäkringsulskottets ordförande Torsten Fredriksson, som konsekveni under årens lopp yrkat avslag på förslag om att gruvarbetarna skall få pension vid 60 års ålder.

Nu pågår kampen hårt framför allt i Malmfälten för att driva igenom 60 års pensionsålder för alla gruvarbetare. Som Eric Carisson nyss nämnde har dessa förhandlingar gått in i ett kritiskt skede. Man säger i uttalanden från möten att läget nu är lika allvarligt som 1969 och att man inte tänker ge upp kravet på en pensionering vid 60 ärs ålder för alla gruvarbetare.

Detta krav har slöd inte bara i Malmfälten. Mina diskussioner med och erfarenheter av gruvarbetare i andra delar av landet säger mig, att det ocksä fäll elt ökal stöd söder över. Om man skulle lyckas få till sländ en lägre pensionsålder för dessa grupper kan inte riksdagen slå sig för bröstet och framhäva sin insats. Den borde i stället ikläda sig en skammens rodnad och betänka alt det är trots riksdagen som gruvarbetarna kommit att vinna sin kamp.

Härutöver kommer vi in på frägan om de individuella fallen. Lagstiftningen har ju funnii en lösning för åtskilliga genom den utvidgade förtidspensioneringen. Man har prutat på de medicinska grunderna, och arbetsmarknadsmässiga förhållanden kan fälla avgörandet när det gäller beslut om fcirlidspensionering. Del är ytterligare en form för rörlig pensionering som, kan man säga, vunnit allmän anslutning. Antalel förtidspensionerade har ökat under årens lopp. En fortsatt tillämpning av möjligheterna att utge förtidspension som tar hänsyn till den enskildes situation bör enligt vår mening komma i fråga.

Denna reform måste utvärderas, och man måsle överväga om inle de särdrag som jag tidigare redovisat finns hos olika arbetargrupper kan inordnas under denna pensionsform. Jag länker pä de speciella grupper som vi nämnt i motionen 30 lill årels riksdag, nämligen skogs-, byggnads-och industriarbetare, som har speciellt tungt och farligt arbeie. Jag kan också nämna skiftarbetare som gått mänga år i tungt och pressande arbete. Dessa grupper borde kunna tillgodoses genoin en pensionsreform av mera kollektiv art. Den nu aktuella pensionsreformen kan alltså enligl vär mening utvidgas.

I detta sammanhang kan man ställa en fråga till centerns förelrädare Eric Carlsson, som sä varmt har talat för dessa grupper och under en del är även avgivit särskilda yttranden till förmän för dem. Han nämnde ocksä möjligheterna att inom ramen för denna reform lösa en del av deras problem. Såvitt jag kan finna av utskottets skrivning i dag finns det inget klart besked om del. Vore det dä inle etl sleg framåt om Eric Carlsson och cenlern stödde vår reservalion nr 1, där det krävs en utvärdering av reformen, som skulle kunna innebära alt man tar hänsyn till dessa gruppers behov?

Vpk är alltså posilivi inställt till att utveckla förtidspensionen ytter-

ligare. Denna skall dock inte förväxlas med det förtida uttaget. Vi kommunister är liksom ett flertal av arbetarna mycket kritiska mot del förtida uttaget. Vi har bl. a. tidigare föreslagit all reduceringen av pensionen skulle upphöra när pensionsåldern uppnåtts. Trots att i samband med pensionsålderssänkningen även åldersgränsen i det förlida uttaget sänks så alt detta kan träda i krafl vid 60 ärs ålder, och även pensionsuttaget kommer att kunna uppskjutas från 65 lill 70 ärs ålder, varvid reduktionsfaktorn i det förtida uttaget minskar från 0,6 till 0,5 96 och påslags-faktorn vid uppskjutet uttag föresläs bli 0,6 %, innebär fortfarande delta etl sätt alt placera den försäkrade i ett klarl sämre läge än den förtidspensionerade med full pension eller den deliidspensionerade med deltidsarbete. Det förtida ullaget belyder som nämnts en livsvarig lägre pension. Den som i fem är avstår frän hela årspensionen chansar på ell långt liv med en högre procents pension all hämta in från de avstådda årspensionerna. Jag vill här påminna om att socialstyrelsen i sitt remissyttrande anseit att sociala skäl talar för all reduktionsfaklorn skall vara sä hög som 0,5 %.

Pensionssystemet ler sig för del stora flerlalel människor invecklar, och del finns verkligen skäl för au avveckla del. Del kan inle bibehållas. LO bedömer del också sä, alt med den nya delpensionen och de utvidgade möjligheterna lill förtidspension förlorar den nuvarande formen sin belydelse. En prövning av hur systemet med förtida och uppskjutet uttag kan avvecklas bör därför enligl vår mening göras.

Systemet inrymmer även en osmaklig ekonomisk morot, som gör att valmöjligheten beror pä ens ekonomiska förhållanden. Valet niellan att ta pension tidigare eller uppskjuta pensionslillfället bygger inte på arbetsmotivation utan på ekonomiska.motivationer. Del helt avgörande för oss inom vänsterpartiet kommunisterna och, skulle jag tro, för de flesta arbetare är de fysiska, psykiska och sociala behoven av pension. Del är de och inte en ekonomisk avvägning som bör avgöra när pensionen skall träda i kraft.

Den del av propositionen 97 som röner del slörsla inlressel ule pä arbetsplalserna är förslaget om delpension. Vi tycker alt del är en framgång i jämförelse med vad vi har i dag, men förslaget verkar ändock vara en tvångslösning. Otvivelaktigt kommer här flera än tidigare att kunna få en kortare arbetstid de sista åren i arbetslivet, men att se reformen som en lösning av pensionsåldersproblemel vore att ha alllför små anspråk och även att förbise de verkliga behov som föreligger på arbetsmarknaden.

Emellertid är denna reform också behäftad med några avgörande brister. Jag vill försl ultala att del är bra all den är lagfäst. En förhandlingsuppgörelse med arbeisköparna, som snabbi hade kunnat träda i krafl, tror jag skulle ha blivit sämre. Men man borde här ha lagil stegel fullt ut och även lagfäst arbetsköparnas skyldighet att tillhandahälla dellids-arbeten.

Skall delpensionsförsäkringen bli ett verkligt alternativ för de flesta

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

arbetare, mäste deltidsarbete vara en rimlig möjlighet. Förutom de tekniska och praktiska svårigheter som föreligger blir arbetsköparnas ovifia att bereda deltidsarbeten den svåraste stötestenen. Effektiviteten och produktiviteten kommer av erfarenhet att vara heligare för arbetsköparna än all medverka lill bällre arbelsförhållanden för lönarbelarna. All i detta läge förlila sig pä all förhandlingar mellan parterna pä arbeismarknaden skulle skapa lillgång på deltidsarbeten - och då deltidsarbeten som någorlunda svarar mot del tidigare jobbet - är all överskjula ansvaret på fackföreningarna utan att ge dessa nägol direkt stöd i ryggen vid förhandlingarna. Erfarenheterna av de nu existerande anpassningsgrupperna, som man hänvisar till både i propositionen och i utskottets belänkande, är att del redan är svårt att finna arbetsuppgifter ål dem som i dag berörs De som har sysslat med de här frågorna, framför alll inom försäkringskassorna, och som jag samtalat med om dessa problem understryker svårigheten att fä fram lämpliga jobb. Arbetsköparnas ogina hållning är i flera fall det direkta hindret. Del är ju inle för inle som tidningen Byggnadsarbelaren har som rubrik pä sin kommentar lill förslagei: "Pension för en del." Jusl faran för arbelsköparnas oginhet är det momeni som kan kullkasta reformen. Nu säger tidningen att delta gäller speciellt inom byggnadsbranschen, men jag skulle inte helt vifia hälla med om det. Del finns även andra branscher som har precis sanima svårigheter.

Hur frågorna om deltidsarbete lämpligen skall lösas blir i avgörande grad beroende av det inflytande arbetarna och deras fackliga organisationer erhåller vid handläggningen av dessa frågor. De bör ges lagfäst rätt lill tolkningsföreträde när del gäller alt avgöra vilka arbeten som skall komma i fråga. Tolkningsföreträdet är i detta fall den mildaste form av påtryckningar som kan väfias. Även etl direkt besiämmande i vissa lägen om vilka deltidsarbeten som är lämpliga kan överiätas på fackföreningen. Vi har i vår motion från vpk vall tolkningsföreträde som en första åtg.ärd. Vi menaratt tolkningsföreträde i dag härden innebörden att någon annan instans skall avgöra. Men skulle inte denna åtgärd ge resultat, kan man även väfia någol slags vetorätt för fackföreningen, varvid den direkl avgör vilka arbelen som skall vara deltidsarbeten.

Men vad skulle hända om det trots fackföreningens inflytande via tolkningsföreträdet inle var möjligt att lösa frågan om deltidsarbete? Möjligheten att få delpension bör ju inle bero på dessa omständigheler. Bristen på valfrihet gör att den rörliga pensionsåldern blir illusorisk. Det finns ingen valfrihet om man i vissa fall inte kan få rörlig pensionsålder. Om den anställdes fackliga organisation gör framställning om delpension, anser vi att det är en riklig princip att undantag bevifias från regeln att deltidsarbete måste vara förutsättning för delpension. Enligt pensionsålderskommilléns förslag skulle man kunna göra ett sådant undantag från denna regel. Men vi menar att man i så fall bara skulle acceptera den i Lö:s remissvar föreslagna lösningen - alt det skulle vara efter framställning av den fackliga organisationen som man skulle kunna göra

delta undantag. Jag vill understryka alt fackföreningen själv skulle vara den säkerhetsventil som gör alt reformen inle blir värdelös för vissa arbetare.

Det skulle uppstå ett inkomstbortfall när man bara kan fä delpension, och vi anser att den andra delen skall klaras genom ersättning från arbetslöshetskassan. Den kostnadsbelastning som A-kassorna härigenom skulle åsamkas anser vi bör kompenseras med slalliga bidrag.

Jag vill fråga socialminislern om det inle mäste vara ell svek mol arbetarna när inte alla arbetare som skulle vifia la deltidspension kan göra det, därför att man inte tillförsäkrar arbetarna deltidsarbete.

Herr Aspling attackerar oss och menar all vi försöker skjuta sönder principen om delpension. Men jag menar inle det. Om inle delpensionen är så konstruerad att den ger en riktig valmöjlighet, måsie man finna lösningar som ger valmöjlighet, och delta är den säkerhetsventil som jag har pläderat för.

Men jag skulle vilja fråga: Kan den arbetare som vill ha delpension men inte kan beredas sådan, av den anledningen få förtidspension? Skall det då i delta sammanhang betraktas som arbelsmarknadsskäl? Jag anser alt del är en slor framgång om en arbetare i en sådan situation direkt kan få förtidspension. Del är i och för sig en slor framgång om detta skulle betraktas som ett arbetsmarknadsskäl.

Herr talman! De i proposiiionen 97 föreslagna ålgärderna för en rörlig pensionsålder är, som jag lidigare sagl, en framgång. Men förslagen är behäftade med brister, som jag här redogjort för. Om bristerna avlägsnas, kan dessa reformer få ett värde. Förslagen till rörlig pensionsålder kan inte ersätta kravet på en generell sänkning av pensionsåldern, och de kan inte heller ersätta bestämda ätgärder för vissa arbetargrupper med hårt och pressande arbete.

Några frågor vore det intressant att få utskottels syn pä.

Jag skulle vifia höra vad utskottet har för skäl all anföra när det gäller en som inte fält deltidsarbete trots alla ansträngningar och inte kan fä delpension. Kan förtida uttag eller förtidspension vara alternativet? Eftersom utskottet har anammat förslaget skulle det vara intressant all få utskottets syn på frägan.

Anser vidare ulskottet att fackföreningen har tillräcklig styrka när det gäller att ordna deltidsarbete? Erfarenheterna av de nuvarande anpassningsgrupperna är ju inte på alla häll så bra - de är inle så effektiva som de skulle vara. Anser inte utskollet att tolkningsföreträde skulle vara en styrka?

Jag vill bara lill slut peka pä den fara som ligger i att inte gå längre och kombinera pensionsreformerna med andra åtgärder. Delpensionen kan för arbetsköparna, om de fär initiativet, bli ett säll alt lösa problemen med den äldre arbetskraften, som kanske inle anses effektiv nog. Men detta kan man motverka genom alt sätta in åtgärder mot framför alll arbetsintensiteten.

Jag vill med det anförda, herr talman, yrka bifall lill samtliga vpk-reservationer.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! Frägan om större flexibilitet i vårt pensionssystem har länge varit föremål för en ingäende debatt jämsides med kravet på en allmän sänkning av pensionsåldern.

I den senare frågan fattade fiolårets riksdag del betydelsefulla beslutet om en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år fr. o. m. den 1 juli 1976. I den överenskommelse som träffades mellan regeringen och folkpartiet om kamp mot inflationen ingick också en finansiering av denna sänkning av pensionsåldern. Samtidigt kom man överens om - detta fick folkpartiet gehör för - att pensionsåldern skulle bli mera rörlig och att etl förslag om rörlig pensionsålder skulle läggas fram. Reformen skulle träda i kraft samtidigt med sänkningen av den allmänna pensionsåldern den 1 juli 1976. Pensionsålderskommillén - som ju numera kallas pensionskommittén - hade ocksä fäll uppdraget att utreda denna fräga.

Den proposilion nr 97 som behandlas i socialförsäkringsutskoltets betänkande nr 15 har som bakgrund det förslag som pensionsålderskommittén lagt fram.

Från folkpartiels sida har vi ända sedan slutet av 1960-talet drivit frägan om en rörlig pensionsålder och fört fram motionsförslag i riksdagen. Till grund för våra förslag har legat bl. a. resultatet av det arbete som redovisades av en samrädsgrupp inom folkpartiet, vilken arbetade under temat Aktivitet och trygghet för äldre.

Gruppen hade gått ut med en enkät på grundval av sina studier i ämnel. Det framgick att en överväldigande majoritet förordade ett system med en stegvis avtrappning av yrkesverksamhet bland dem som närmade sig pensionsåldern och att snabbheten i den gradvisa övergången från arbete till pension borde få avgöras av den enskilde.

Folkpartiet har sedan länge vafie år återkommit med motioner i riksdagen om en rörlig pensionsålder. När vi försl förde fram kravet möttes vi mest med undran. Sedan har anslutningen till våra tankegångar vuxit är frän år. I dag ligger på riksdagens bord förslaget om införande av en rörlig pensionsålder. Vi hälsar det med tillfredsställelse, och ser det inom folkpartiet som en betydelsefull framgång för liberal politik inom delta område av vårt allmänna socialförsäkringssystem.

Del har i vårt hittillsvarande pensionssystem funnits en möjlighet till förtida uttag av pension, men reduktionen genom avtrappningsreglerna har varit sä pass kraftig alt många inte ansett sig haft råd all gä i pension vid en tidigare tidpunkt, trots att vederbörande egentligen skulle ha önskat och behövt det. Det har belysts av tidigare talare. Systemet kräver all åldrande personer skall för all erhålla hel pension vara fullt verksamma fram till elt visst datum, såvida inte speciella skäl möjliggjort en tidigare pensionsålder. För mänga är en plötslig förändring av livsföringen en påfrestning, både fysiskt och psykiskt. Den som kan och vill arbeta efter den formella pensionsdagen också har smä möjligheler härtill. Den rörliga pensionsåldern konimer att medföra en individuell valfrihet inom vissa

gränser beträffande tidpunkten för pensioneringen och möjligheten till successiv pensionering och avtrappning av yrkesverksamheten.

Pä längre sikt boren ännu större flexibilitet eftersträvas. Pensioneringen bör i framtiden inte uppfattas som en engängshändelse, ett avgörande steg mellan två skeden i livet. Vi bör göra det möjligl att utnytfia en del av den infiänade pensionsrätten under den s. k. aktiva perioden, för t. ex. studier, och sedan komma tillbaka till arbetslivet och fiäna in fler pensionspoäng.

Den rörliga pensionsåldern har också vunnit stöd hos läkare, socialarbetare och samhällsforskare som pekar på det orimliga i att sä tvärt som nu sker slänga ute människor från arbetslivet, dä de när en viss åldersgräns, delta utan hänsyn till deras fysiska och psykiska kondition. Det fysiska och psykiska åldrandet sker hos skilda individer olika och alla yrken är heller inte lika att åldras i. Det har ocksä från fackligt håll och från arbetstagarhäll kommit allt slarkare krav på en rörlig pensionsålder. Del har framförts tidigare bl. a. i socialministerns anförande.

I det förslag om rörlig pensionsålder, som riksdagen nu har att ta slällning till, införs som en nyhet i värt pensionssystem s. k. delpension vid övergäng till deltidsarbete.

Delpensionen är således knuten till förekomsten av arbete på deltid. Den skall kunna tas ul från 60 års ålder, och med de villkor som är fogade till detta skall - som framhålls i propositionen - den disponibla inkomsten vid övergång till delpension i förening med deltidsarbete motsvara 85-90 96 av tidigare inkomst av heltidsarbete. Den skall sedan inte verka reducerande pä ålderspensionen och ATP vid 65 års ålder.

Detta innebär ju väsentliga fördelar för den som vill avtrappa sin yrkesverksamhet i jämförelse med bestämmelserna för s. k. förtida uttag, även om ocksä bestämmelserna för sådant genom det föreliggande förslaget förbättras.

För mänga äldre är det ett livsvillkor att fä kvarslanna i arbetslivet även efter den allmänna pensionsåldern. Detta kan väl ännu mera göra sig gällande när vi nu ocksä sänker den allmänna pensionsåldern från 67 lill 65 år.

Det är en betydelsefull uppgift för samhället att medverka lill att meningsfulla sysselsättningar skapas. Ocksä för alt syftet med delpensionen skall kunna förverkligas är det nödvändigt alt på alla områden av arbetslivet kunna erbjuda deltidsarbete. Det är dä viktigt att kunna anpassa arbetstider och -uppgifter så att de passar för dem som vill ha ett deltidsarbete. I takt med att lämpliga arbetstillfällen kan ordnas blir det möjligt all successivt växa in i del nya pensionssystemet.

I detta sammanhang komnier givetvis krav att ställas pä näringslivet i sin helhet - det gäller bäde den enskilda och den offentliga sekiorn. Lokala anpassningsgrupper, som här tidigare nämnts, kan vara en lämplig grund. Del krävs här ett samarbete mellan anställda, arbetsgivare, arbetsförmedlingar m. fl. Självfallet är det för mänga anställda elt angeläget inlresse att få kvarslanna i sin gamla arbetsmifiö och slippa byta ar-

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 95-96

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

betsgivare och yrke vid deltidsarbete. Det kan ocksä för arbetsgivaren vara av \'ärde att kunna bereda en anställd som inte orkar med heltidsarbete möjlighet att gå över på deltid. Sådana möjligheter öppnar sig genom det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Jag tror att man med god vifia skall kunna finna framkomliga vägar. Men jag skulle vifia framhålla - det säger vi också i folkpartiets motion 2127 med anledning av propositionen - att stat, landsting och kommuner här måste vara mönsterbildande. Erfarenheterna jävar inte påslåendet att det inom detta område bör finnas slora möjligheter för dessa instanser att ge sin medverkan när det gäller att skapa och erbjuda dem som sä önskar deltidsarbete.

I det särskilda yttrandet nr 6 - vi har från folkpartiets sida inle avgivit några reservaiioner men har fogat några särskilda yttranden till utskottets betänkande - framhålles alt vi inom folkpartiet ser den rörliga pensionsåldern som börian till en liberal förnyelse av arbetslivet. Jag noterar att statsrådet Aspling i sitt anförande ocksä betecknade reformen som ett mycket viktigt steg i riktning mot en förnyelse av arbelslivet. De aktuella reformerna bör ses som ett första led i en utveckling mot elt framtida pensionssystem med ökad personlig valfrihet. En ökad förekomst av deltidsarbeten bör också göra det möjligt för dem som så önskar alt stanna kvar i arbetslivet även efter pensionsåldern. Lät mig ännu en gäng slryka under alt samhällel i detta fall bör undersöka alla möjligheter att vara föregångare och att man bör inrikta sig på att lösa frågan om deltidsarbeten pä vafie arbetsplats.

Utskottet har också i sin skrivning med anledning av vär motion framhållit all en nödvändig förutsättning för en ändamålsenlig kombination av deltidsarbete och delpension är att sädana arbeten kan tillskapas. Med mitt särskilda yttrande har jag velat undersiryka detta.

Låt mig sedan säga några ord om motion 1206, som väcktes under den allmänna molionstiden och som behandlas i föreliggande betänkande. I motionen hemställs om en plan för genomförande av lika folkpension oberoende av civilstånd.

Principen om att varie människa, oavsett kön och civilstånd, skall räknas som en självständig individ böriar alltmer slå igenom i lagstiftningen. I folkpartiets program framhålles bl. a. all män och kvinnor skall behandlas lika inom socialförsäkringarna och alt pensionssystemet skall utformas så, att det medger en anpassning till den enskildes önskemål och behov.

Vid ett flertal tillfällen har även från pensionärer rests krav om lika pensionsförmåner oavsett civilstånd. Vi har ocksä frän folkpartiet under flera riksdagar väckt moiioner i den frägan. Vi menar att principiella skäl talar för jämställdhet niellan män och kvinnor även inom folkpensioneringen, och riksdagen har ocksä i godkända belänkanden från socialförsäkringsulskottet åren 1971 och 1972 påpekat all principiella skäl talar mot att pensionsförmånerna differentieras med hänsyn till den försäkrades civilstånd. Nu har ju genom de nya pensionsbestämmelser som

gäller fr. o. m. i år ett steg tagits i riktning mot ett ufiämnande av dessa skillnader, men vi anser ändå att man måste gä vidare och att ytterligare förbättringar inte bör skjutas pä en oviss framtid. Men med hänsyn till de betydande kostnader som förknippas med en sådan reform och de stora kostnader som de nu beslutade reformerna kommer att dra har vi för dagen nöjt oss med att i ett särskilt yttrande, nr 14, framhålla vår principiella inställning i denna fråga.

Till utskottels belänkande har jag sedan fogat etl särskilt yttrande, nr 11, med anledning av motionen 764 av herr Åberg, i vilken han tar upp frågan om pensionsåldern fören särskild yrkesgrupp, nämligen fiskare. Herr Åberg kommer själv senare alt i ett anförande vidare beröra denna fråga.

Herr talman! Del föreliggande beiänkandel och propositionsförslaget om en rörlig pensionsålder anknyter, som jag lidigare i mitt anförande framhållit, till de tankegångar och förslag som folkpartiet under en föfid av år har drivit. Det ansluter dessutom till den överenskommelse som träffades niellan regeringen och folkpartiet i fiol. Vi kan därför instämma i huvudlinjerna i de nu framlagda förslagen om ökade möjligheter lill en rörlig pensionsålder. Vi ser det så, att det komnier att ge flera möjligheter och alternativ för människor i åldern mellan 60 och 70 att bestämma tidpunkt och form för sin pensionering.

Det blir nu en gemensam uppgift för stat, landsting, kommuner, försäkringskassor, fackliga organisationer, förelagare och anställda att fylla den nya lagen med innehåll.

Vi ser förslagen inte som en färdig lösning men som ett betydelsefullt steg och som ett led i en utveckling mot ett framtida pensionssystem med ökad valfrihet. Statsrådet Aspling betecknar reformen som en viklig milstolpe i ulvecklingen av vårt socialförsäkringssystem. Jag kan gärna instämma i den värderingen. Sedan får erfarenheterna visa i vilka former man kan gå vidare för alt ytterligare anpassa arbete och pensionering till individuella behov och önskemål. Socialförsäkringen blir väl aldrig färdig - den kommer ständigt att vara föremål för förändringar och förbättringar. Det kan pekas på vissa frågor som behöver ytterligare bearbetas och vissa gränsproblem som behöver lösas. Jag tror att del reformarbete som det här är en del i kommer att fortsätta.

Herr talman! Med det anförda ber jag att fä yrka bifall till socialförsäkringsutskoltets betänkande nr 15 pä alla punkter.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Den äldre arbetskraftens situation i Sverige har liksom i flera andra länder pä senare tid blivit alltmer uppmärksammad. De äldre tillhör de grupper i samhället som är mest utsatta i kritiska situationer och krisartade perioder inom företag och samhälle. Teknisk utveckling, stigande utbildning, rationalisering och andra omständigheter leder ofta till att den äldre arbetskraften ej tillvaratas så väl som ur samhällets och individens synpunkt vore önskvärt.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Under senare år har debatten i vårt land i huvudsak kretsat kring önskemålet om en rörlig pensionsålder. Syftemålet med de reformer som nu föreslås pä pensioneringens område äratl skapa ännu bättre betingelser för den iildre arbetskraften. Vi har också haft en snabb ulveckling - det tror jag ingen kan bestrida - pä pensignsförsäkringsomrädet under 1960- och 1970-talen. Den successiva förbättringen av pensionärernas villkor genom all vi växer in i ATP-syslemel, standardslegringen av folkpensionerna och tillkomsten av pensionstillskotten är belydelsefulla ätgärder i den riktningen.

Från den stora ATP-stridens dagar och fram till nu har det också vuxit fram en beiydande enighet på detta reformomräde. Sålunda kunde det senaste beslutet om sänkning av pensionsåldern genomföras i stor enighet, och vi slår nu inför det viktiga beslutet om en mera rörlig pensionsålder och lagfäst delpension, som tydligen ocksä kan genomföras i stor enighet, i varie fall vad gäller principen och huvuddragen i det föreliggande förslaget. Att det sedan råder en viss oenighet beträffande vissa detafier i förslaget, att herr Ringaby och herr Hagberg i Borlänge har sett detsamma vara behäftat med stora skönhetsfläckar, tycker jag inte förtar huvudintrycket. Skifielinjerna framgår f ö. av de reservationer som fogals vid beiänkandel och som jag skall återkomma till senare i mitl inlägg.

Genom det föreliggande förslaget fär vi ett mer avancerat pensionssystem, baserat på flera steg. De äldre fär bältre möjligheler att minska sina arbetsinsatser eller sluta arbeta när de känner sig trötta med bibehållen rätt all återgå till arbetet när de så önskar. De får bättre möjligheter till ett aktivt liv genom att utnytfia sin tid dels lill arbete, dels till fritidsaktiviteter. Genom lagfäst delpension skapas möjligheler för de äldre all komma ifrän en fast spikad tidpunkt, en stupstock sä att säga, för inträde i pensionsåldern. Genom möjlighet att varva arbete med frilid sker en mjukare övergäng till en pensionärstillvaro som så småningom obönhörligen inträder. Man ställer inte de äldre pä en "död linje" i lika hög grad som det nuvarande systemet innebär med ell tvärt avbrott av arbetslivet vid en bestämd tidpunkt.

Här skulle ocksä kunna nämnas vikten av fritidsaktivitet för pensionärer. Jag vill gärna undersiryka detta. Pensionärerna har mänga år framför sig, och det är viktigt att de kan vara så aktiva som möjligt sä länge som möjligt. Fritidsaktiviteter av olika slag kan här fylla en viklig funktion.

Herr talman! Med anledning av proposiiionen har väckts sex moiioner. Därutöver har utskottet behandlat några motioner som väcktes vid riksdagens bcifian med förslag om ändringar i den allmänna försäkringen. Jag konimer inte att gå in på alla motionsyrkandena utan begränsar mig till alt kommentera de reservationer som har fogats vid betänkandet med anledning av de behandlade molionerna.

I reservationen 1 från vänsterpartiet kommunisterna föresläs en utvidgning av förtidspensioneringen till en pensionsreform av delvis annan

karaktär. Man önskar en utvärdering av de hittills vunna erfarenheterna för alt med dessa som utgångspunkl pröva att ytterligare utveckla denna form av' rörlig pensionsålder.

Till det vill jag säga att pensionskommittén i enlighet med sina direktiv har hafl att göra en sädan utvärdering. Det har den ocksä gjort. Samiidigi som kommittién har konstaterat att förtidspensioneringen har haft stor belydelse och framdeles kommer att spela en viktig roll i elt regelsystem med rörlig pensionsålder säger den också att del inte finns anledning att göra nägra väsentliga ändringar i nuvarande regler, förutom att man har tagit bort 63-ärsgränsen vid förlida uttag. Någon ylleriigare utvärdering utöver den som pensionskommittén har ulförl har utskoltsmajoriielen inte ansett behövlig.

Nu säger herr Hagberg att det är viktigt att pensionsreformen föfis upp. Del konimer också alt göras, det har socialminislern i sitt inlägg deklarerat. Pensionsnämnden, där representanter för arbetsmarknadens parter ingår, kommer att delta i denna utvärdering.

Den andra niotionen som jag vill ta upp är motionen 2126. Yrkandet innebär all försäkrade som fylll 67 år när reglerna om sänkning av pensionsåldern träder i kraft skulle få reduktionen minskad, inte bara på sätt som föreslagits i propositionen med hänsyn till den nya reduktionsfaklorn ulan även med utgångspunkt i den nya pensionsåldersgränsen. Förslaget i propositionen innebär genom den nya reduktionsfaktorn förbättringar för alla försäkrade som gjort .förtida uttag, och del framstår därför ur rättvisesynpunkt inte motiverat att tillföra just denna grupp ylleriigare förmån genom en särskild minskning av reduktionen. Jag får kanske, herr talman, tillfälle att återkomma pä den punkten, eftersom del har signalerats att nägon efterföfiande talare konimer att la upp just del här speciella förslaget.

Till herr Ringaby, som har talat för reservationen 3, vill jag säga -och låt mig också, herr talman, i det sammanhanget ta upp reservationerna 5 och 13 - alt det verkar faktiskt som om herr Ringaby inle förstått eller velat förstå andemeningen i förslaget om delpension, nämligen att del i första hand är avsett för människor med många är i arbetslivet. Delpension är väl också mest belydelsefull för dem i de tunga jobben och i en ofta pressande arbetsmifiö. De har ju av den anledningen ofta del största behovel av en nedirappning av arbetsinsatserna under de sisla verksamhetsåren före pensionsåldern.

Del finns med anledning av vad som sägs i reservalionerna och f ö. vad som har anförts av såväl herr Ringaby som herr Hagberg i Borlänge skäl att erinra om ett par saker. Jag tyckte när jag lyssnade lill herr Ringabys anförande att det verkar som om han hamnat i något slags preniiereservtänkande, när han säger att det är en betydande brist i pensionssystemet all pensionen inte utgår i förhållande lill inbetalda avgifter. Men del är ju så alt folkpensionen och tilläggspensionen finansieras på olika sätt. Och vi befinner oss fortfarande i ATP:s uppbyggnadsskede. Man bör ocksä hålla i minnet att 30-ärsregeln inom systemet konimer

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

att tillämpas först pä personer som är födda är 1924 och senare saml alt det gäller särskilt förmånliga infiänanderegler för de s. k. övergängs-generationerna. Ett tillgodoseende av de synpunkter som lagts" fram i reservationerna förutsätter under ATP:s uppbyggnadstid antingen för varje försäkrad tidsödande uiredningar av vederbörandes anställningsförhållanden före 60 ärs ålder eller särskilda övergångsregler av samma slag som vi nu har inom ATP. Det första alternativet tyckerjag kan avvisas redan av administrativa skäl. Erfarenheterna från pensionsanordningar med inslag av sädan prövning är nämligen ganska nedslående.

Det andra alternativet innebär i praktiken en pensionsäldersförsäkring för övergångsgenerationerna med därav föfiande koslnader. Det bör ocksä uppmärksammas att övergångsgeneralionerna gynnas inom ATP, inte bara genom förmånliga infiänanderegler utan ocksä genom att avgiften är lika för alla oavsett infiänandeår.

F. ö. är det ju så i pensionssystemet, herr Ringaby, att pensionen är fullständigt oberoende av inbetalda avgifter. Den grundar sig helt på den deklarerade inkomsten. Del är mänga som får full pension utan att nägra avgifter erlagts eller att det alls betalats någonting. Tänk på alla sjukpensionärer och förtidspensionärer. Detta att pensionen inte är beroende av inbetalda avgifter betraktar inte vi som någon brist utan som en slor förfiänst. Det är det fina med del här systemet att alla kan få sin pension enligt fastställda regler oavsett inbetalda avgifter.

Jag vill också säga lill herr Ringaby närmast med anknytning till reservationen 5, alt det är givetvis lätt att lägga fram förslag om justering av reglerna om infiänandetld, förmånstagarkrets och erforderiigl timantal. Det är emellertid så att vid utarbetande av förslaget om delpension har strävandena varit att för långvarigt yrkesverksamma skapa en stabil och enkel konstruktion som i första hand bygger pä för löntagarna kända regler, som är lätta att tolka och administrera. Reglerna inom allmänna försäkringen och arbetslöshetsstödet har därvid fiänat som förebild. Jag vill gärna säga att kravet pä elt visst genomsnittligt antal arbetstimmar inle tillkommit av en slump. Jag vill även tillägga att kopplingen arbetstid-delpension är en princip som i vafie fall ulskottsmajoriteten inte vill släppa. Som LO påpekat i sitt remissyttrande är del nämligen myckel angelägel all löntagaren även efter övergången till deltidsarbete fär bibehålla sina övriga förmåner. Särskilt viktigt är dä givetvis arbelslöshetsstödet. Reglerna är ocksä utarbetade efter konkrela förslag av sädana företrädare för löntagarna, som bör ha de bästa möjligheterna all bedöma hur delpensionen kommer all fungera.

En annan sak är att reglerna om delpension också kan komma att behöva justeras, liksom vi fått göra med många andra reformer. Men en sådan justering bör anstå till dess erfarenhet vunnits vid lillämpningen och icke efter teoretiska diskussioner.

Herr Ringaby pläderar för att poäng skall kunna infiänas även under år då hell förtida uttag gjorts. Delta är väl i och för sig ingen större fråga, för den som gör förtida uttag har alla möjligheter alt reglera delta.

Han kan begära uttag vid vilken tidpunkt som helsl, och han har rätt att återgå till arbelel när han själv bestämmer. Han kan undvika all begära uttag i slutet av året. Gör han del i börian av etl år förlorar han ingen pensionspoäng.

Beräkningen av pensionspoäng sker pä ett ärs deklarerade inkomster, och del skulle kanske bli administrativt besvärligt om man böriade räkna pensionspoäng under ett par tre månader, ett halvår eller vad det kan bli. F. ö. vill jag i enlighet med vad utskottet anfört erinra om att frågor om förvärv av pensionspoäng och beräkning av avgifter f n. utreds i pensionskommittén.

Herr talman! Jag har ytterligare en del att säga i anslutning till reservationerna frän vänsterpartiet kommunisterna.

Yrkandet i reservationen 4 går ut på att avveckla hela systemet med förtida och uppskjutet uttag inom den allmänna pensioneringen. I ett läge då allvarliga ansträngningar görs för att erbjuda den enskilde så varierande möjligheter som det gär att anpassa pensionsuttag till föreliggande behov förefaller ett sådant yrkande ganska märkligt. Det är självfallet riktigt alt löntagarnas intresse i första hand kommer att knytas lill den nya pensionsförsäkringen. Men ulskotlei anser ändå all, även om förlida och uppskjutet uttag kanske kommer alt minska i betydelse när man får den nya delpensionsreformen, det kan vara motiverat att behålla del som elt alternativ till andra möjligheter. Nu blir reglerna betydligt förmånligare genom att reduktionsfaktorn ändras frän 0,6 % lill 0,5 96. Min uppfallning är emellertid all del konimer alt bli alll färre människor som ulnytfiar denna förmän, men jag tycker ändå all den inte bör tas bort, och det finns ingen anledning till någon ytterligare utredning på den punkten.

Sedan skulle jag också vilja slå fast att förslaget rörande delpensionering har utformats sä att en person som uppbär delpension och som ofrivilligt blir arbetslös givetvis får behålla delpensionen. Han har däriämte i enlighet med de föreslagna samordningsreglerna räll till arbetslöshetsstöd för den inkomst han förlorat pä grund av det mistade deltidsarbetet.

I en reservation krävs alt rätt till delpension skall medges även om deltidsarbete inte kan ordnas. Delta förslag har samma innebörd som kommitténs förslag, vilkel blev utsatt för mycket stark kriiik under remissbehandlingen. Jag kan myckel väl förstå den kritiken, och jag tycker att det är helt logiskt av socialministern att inte la med det i propositionen. Jag instämmer helt med vad han där sagl, nämligen att del stämmer dåligt med andemeningen i lagförslaget.

Bakgrunden till remissinstan.sernas kriiik är i försia hand önskemålet om all arbetstid och arbetsuppgifter skall anpassas till arbetstagarens möjligheter och färdigheter. Det är ju detta synsätt som ligger bakom regeringens arbetsmarknadspolitik och som kommit till uttryck i bl. a. olika åtgärder för att förebygga utslagning av individer pä arbeismarknaden. Accepterar man synsättet att ge delpension även i fall där deltidsarbete inte ordnas, går man således miste om del aktiva inslag som ligger i

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

hela förslaget om delpensionen, nämligen all arbetets villkor skall utformas så att löntagaren, om han del önskar och kan arbeta, skall beredas ett meningsfullt arbete.

Herr Hagberg i Boriänge har pläderat för att de fackliga organisationerna skall ges tolkningsföreträde vid avgörande av vilka arbeten som skall komma i fråga som deltidsarbete i samband med delpension. I propositionen uttrycks den förhoppningen - den har också framförts här i dag av socialminislern, och den har understrukils av utskottet i dess betänkande - att den nödvändiga anpassningen av arbetstid och arbetsuppgifter i första hand bör konima till stånd genom samrädsförfarande i de lokala anpassningsgrupperna. Det är min förhoppning att de skall lyckas därmed. Det är emellertid självklart att frägan om tolkningsföreträde tilldrar sig stort intresse då den nya lagstiftningen om förhandlingsrätt utformas. Utskottet anser att man inte bör föregripa den kommande lagstiftningen, varför diskussion pä denna punkt bör anstå till dess förslag lill denna lagstiftning föreligger.

Jag undrar om inte herr Hagberg underskattar fackföreningarnas roll och inflytande i sammanhanget. Han talar ju om alt del inte alls är säkert alt arbetsgivarna - herr Hagberg föredrar all kalla dem arbetsköparna - vill ordna deltidsarbete. Det kan ju hända att en del inte är sä intresserade av detta, men genom den lagfästa rätten till delpension föreligger elt starkt tryck på arbetsgivarna alt ordna den andra delen av reformen, nämligen deltidsarbetet. Tar man bort villkoret om del-lidsarbete, bortfaller ju det tryck som fackföreningar och anställda har gentemot arbetsgivarna när del gäller den del av reformen som arbetsmarknadens parter har ansvaret för.

Sedan är det klart att utfallet av den här reformen till mycket stor del är beroende av de fackliga organisationernas agerande, en sak som de är medveina om. De kommer säkerligen också all med all krafl verka för reformens praktiska genomförande. Förslagei om delpension gör ju all del är dukat för en avialsuppgörelse i den andra delen. Jag kan hälla med om all del kan uppslå vissa svårigheler i en del yrken. Bl. a. byggnadsbranschen har ju nämnls i denna diskussion. 1 vafie fall kan svårigheler uppslå i etl ingångsskede. Men man bör också komma ihåg att del här rör sig om elt relativt begränsat antal människor, del gäller åldersgrupperna 60-65 är. Det gäller inte alla anställda inom en industri. Sedan är det ju inte säkert att alla inom denna grupp konimer att begära delpension Men även om det blir ganska många som gör del, hoppas jag att det skall vara möjligl att ordna deltidsarbete ät dem. LO ser ju i sitt remisisyllrande ganska förhoppningsfullt pä den möjligheten. Jag tror, som sagt, liksom LO att del skall bli möjligt att ordna deltidsarbete för dessa grupper även i de branscher där del kanske kan vara särskilt besvärligt. Men jag vill också understryka alt det är vikligt all en god vifia uppammas hos parterna att klara det här problemet.

Därefler, herr lalman, tänker jag övergå lill en fråga som herr Hagberg och jag har diskuterat i åtskilliga sammanhang här i kammaren, nämligen

yrkandei om sänkning av pensionsåldern lill 60 år för inom gruvindustrin sysselsatta, inkl. ovanjordsarbetare. Det krav som här framförs är ju mycket långtgående i den meningen alt personer som arbetar i verkstad, förråd eller vilket annat arbete som helst ovan jord, med anknytning till gruvindistrin skulle lagstiftningsvägen fä en förniån som andra arbetare utanför gruvindustrin inte skulle få.

Att pä detta säll jusl i sociallagstiftningen indela arbetare i grupper med olika sociala förmåner beroende på vilket företag de är anställda i tycker utskottet skulle vara felaktigt. Vi har föfiaklligen avstyrkt della yrkande.

Men sä fortsätter herr Hagberg: Vi föreslär också en utredning om vilka andra yrkesgrupper som bör konima i åtnjutande av lägre pensionsålder.

Som kammarens ledamöier väl känner till har också dessa frågor utretts och prövats i olika sammanhang. Arbelstidsuiredningen, semesleruired-ningen och socialförsäkringskommillén prövade dessa frågor, och de kom alla till den uppfattningen alldel inte var möjligt alt pä ett godtagbart sätt inom den allmänna försäkringen -jag poängterar del - differentiera olika sociala förmåner efter yrke och sysselsättning.

Nu har, som redovisas i utskottsbetänkandet, pensionskomniiltén också prövat den här frågan. Man har anlitat expertis inom arbelsmedicin och äldringsforskning. Del är väl dem som herr Hagberg betecknar som beskäftiga försläsigpåare. Kommittén har vid sitt ställningstagande ocksä kommit till den uppfattningen all enbart tillhörighet till visst yrke inte var någon lämplig grund för särskilda regler för pensionsinlrädet.

Den inställning som ulskottet och riksdagen intagit tidigare i den här frägan har alltså bestyrkts av pensionskomniiltén.

Men, herr talman, jag återgår lill alt säga ytterligare några ord om gruvarbetare underjord. Ulskottet har ganska utförligt uppehållit sig vid den frågan. Vi har hänvisat lill den avtalsöverenskommelse som finns niellan parterna om lägre pensionsålder för gruvarbetare underjord samt lill den överenskommelse som nyligen träffats för de mellansvenska gruvorna. Alla hälsar vi med den största lillfredsslällelse all man nu lösl själva knäckfrågan. Det måsle ju vara knäckfrågan för gruvarbetarna att fä denna rätt till pension vid 60 års ålder för underiordsarbetare, även om reformen genomförs med en viss kort övergångstid. Utskottet har tidigare anslulil sig till den uppfallningen att gruvarbete underjord var av sädan art all en särbehandling kunde anses rimlig, men vi har också ansell all frågan borde lösas genom avtalsöverenskommelse niellan parterna.

Den uppgörelse som nu träffats ligger alltså i linje med vad utskottet och riksdagen tidigare uttalat. Men så säger herr Hagberg att uppgörelsen har sä stora brisier all den måste korrigeras genom lagsliflning.

Jag skall inte gå in på deballen om det ekonomiska innehållet i uppgörelsen, helst som det inte är klart vad den kommer att innehålla, eftersom man fortsätter att förhandla om utformningen. Vad som är klarl

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

är ändå att parterna är överens om alt den lägre pensionsåldern skall träda i kraft vid samma tidpunkt som sänkningen av den allmänna pensionsåldern och all den skall fastställas lill 60 år. Pengar har avdelats lill detta. Del finns också goda skäl att tro att den överenskommelse som har träffats för de mellansvenska gruvorna också skall iräffas för Malmfälten i Norrland.

Man är också överens om att de som har lång anställningstid under jord - det rör sig om 20 år - men som flyttats eller flyttas ovan jord skall komma i åtnjutande av reformen. Därmed lycker jag att det argument som ofta har anförls - alt ett stort antal anställda inom gruvindustrin, som jobbar ovan jord, har många års arbete under jord - har fallit. Ocksä för dem konimer den här reformen att tillämpas.

Nu säger herr Hagberg all jag har varil motståndare till sänkt pensionsålder för gruvarbetare. Det vittnar om all han inte känner till mitt förflutna i denna fråga. Jag har pläderat för detta i mänga sammanhang. Men när parterna, Gruvförbundet och dess motpart, har gått in för förhandling och lyckats lösa frågan - gruvarbetarna har tidigare haft räll till pension vid 63 år när andra fick arbeta till 67 - tycker jag att del är en riktig linje att fortsätta förhandla. När vi diskuterade den här frågan förra gången uttryckte jag den förhoppningen alt gruvarbetarna, när vi fick en allmän sänkning av pensionsåldern från 67 till 65 år, skulle lyckas komma läg:re än till 63 är, och del är tydligt att de har lyckats i årets avtalsuppgörelse.

Herr talman! Jag tror all jag har berört alla reservaiioner som fogats till utskottels belänkande. De särskilda yttrandena finns det kanske inte så slor anledning för mig att gå in på, eftersom de i olika sammanhang anknyter till reservationerna och därmed också i viss mån får anses kommenterade.

Herr Ringaby tog emellertid upp en fräga som han tyckte var en skönhetsfläck, nämligen all det satts ell tak vid 7,5 gånger basbeloppet. Inte heller den här begränsningen har tillkommit av en slump. Man har varit klart medveten om all den får de konsekvenser som herr Ringaby har anfört. Men om man har den här begränsningen när det gäller sjukpenning och ATP kan man fråga sig varför man skulle införa en annan bestämmelse när det gäller deltidspensionering. Vi tycker inte all del är befogat. Det här förslaget är naturligtvis också i försia hand avsett för normal-inkomstlagare. Jag tror knappast all personer som har mycket höga inkomster tillhör den grupp som i första hand kommer att begära delpension. Men även i de fall de kommeratt göra del finns det möjligheler att genoin avtalsöverenskommelser mellan parterna öka pensionen.

Herr Jonsson i Mora tog upp frägan om pension oavsell civilstånd och underströk all det var vikligt all en sädan kunde genomföras sä snabbi som möjligt. Men han sade själv ocksä alt det är en myckel kostnadskrävande reform, och det har ocksä utskottet betonal. Jag tycker inte all del finns nägon anledning all göra någol uttalande på denna punkt. Jag är inle övertygad om all denna reform bör ha slörsla prioritet.

F. ö. prövas denna fräga f n. hos pensionsålderskommillén. Det är därför inte särskilt meningsfullt att nu la upp någon debatt. Vi får säkerligen lillfälle att ålerkomma senare.

Herr talman! Den reform vi nu skall besluta om, lagfäst rätt till delpension, väntar vi oss mycket av, men de största förväntningarna har givetvis de äldre arbetstagarna, särskilt de i de tunga jobben och ofta pressande arbetsmifiöerna, som nu fär möjlighet att trappa ned sin arbetsinsats under de sista verksamhetsåren. Jag vill till sist undersiryka utskottets lillfredsslällelse över att pensionskommittén arbetat så snabbi att den här reformen kan träda i krafl samtidigt med sänkningen av den allmänna folkpensionsåldern.

Utskottet vice ordförande beklagade att riksdagen inte förut beslutat om att pensionsreformen skulle träda i kraft lidigare. Han trodde all övergångsproblemen i så fall skulle ha blivit mindre. Jag är övertygad om alt motsatsen skulle blivit förhållandet. Del hade dä knappast varil möjligt att få en gemensam ikraftträdandetidpunkt för deliidspensione-ringen och för sänkningen av den allmänna pensionsåldern. Jag tycker att det är mycket värdefullt alt dessa reformer kan träda i kraft vid samma tidpunkt.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottels hemställan på samtliga punkter.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det är alltid trevligt alt diskulera politik med herr Fredriksson. Han sade att jag inte hade förståll att dellidspensionen är till för dem som har många fiänsteår. Jo, det har jag förstått, men vad jag kritiserade var att reduktionen vid förtida uttag blir lika stor oavsell om man har 25-30 år eller om man har 405 är bakom sig i arbelslivet. Det ansåg jag vara ofimligt. Vi måste nog, herr Fredriksson, försöka få in litet av individualism även i del kollekliva systemet. Annars slår del mycket orättvist för folk med läng anställningstid.

Vad gäller delpension och deltidsarbete ville faktiskt också pensionsålderskommillén ha delpension, även om del inle är möjligt att ordna etl deltidsarbete. Detta måste vara huvudprincipen, herr Fredriksson. Men jag tror inte alt trycket på arbetsgivarna när del gäller alt skaffa deltidsarbeten kommer all minska, om della krav bifalles. De anställda kommer att fortsätta all kräva deltidsarbete i mycket stor omfattning. Jag är därför hell övertygad om att det kravet kommer all kvarstå och förstärkas. Men i de fall där del inte går all skaffa fram etl deltidsarbete bör det vara möjligt all fä dellidspension. Ta t. ex. ett par äkta makar, där den ena är förvärvsarbetande husmor. Hon kan i 60-65-ärsåldern känna sig trött pä dubbelarbete och besluta sig för alt ta delpension. De kan dä leva pä denna saml pä makens inkomst. Della borde vara möjligt.

Tioårskravel på anställning tycker jag ocksä är orimligt. En fiskare som har fiänat in 15 är i ATP-systemel och som går över lill att bli

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

anställd mäste böria fiäna in tio nya är som underlag vid ATP-beräkningen för all bli delaktig av denna lagfästa pension. Det kan inte vara rimligt.

Reservationen 13 gällde, herr Fredriksson, fakiiski den som avlider under årel. Kravet i fråga om det förtida uttaget släppte jag i utskottet av den enkla anledningen, att man där gör en antagande beräkning. Avlider man, påverkar det dock eflerlevandeskyddel, eftersom etl är dä gär förlorat i ATP-beräkningen. Man kunde göra en antagande beräkning ocksä där.

Takel slår mycket hårt i det här fallet, därför all det beräknas på halva inkomsten och därför att pensionen bara blir 65 96 pä halva inkomsten. Man kan diskutera om inte taket faktiskt borde vara 15 gånger basbeloppet.

Till sisl, herr talman: Systemet med arbetsgivaravgifter är och förblir elt problem för egenföretagarna.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När del här förslaget presenterades av socialministern gjorde man i TV en intervju på ett sågverk i Insjön. Det visade sig redan då. när man böriade tänka på hur förslaget skulle förverkligas, alt del skulle bli problem med att bereda deltidsarbeten. Man vill ha deltidsarbeten, del var arbetarna på del klara med. Men arbeisköparna var inte beredda att ge deltidsarbeten just där en arbetare ville ha del. där han kanske hade jobbat förut. Arbetarna vill inle ta deltidsarbeten på de grundvalarna.

Dä kan man undra om facket är svagt. Ja. del varierar frän plals till plals, men överallt vel vi att vi har en stark arbetsköpare mot oss som äger produktionsmedlen och kan säga ifrån. Därför borde denna lagstiftning ha gett fackföreningen elt slöd i ryggen när del gäller all bereda deltidsarbeten, åiminstone genom att som i förtroendemannalagen ge fackföreningen tolkningsföreträde i valet av jobb som skall bli dellds-arbeten. Del borde vara de minimum av stöd som fackföreningen skall ha.

När det gäller undantagen har jag lidigare poängterat all vi har föfil det förslag som LO förde fram i sill remissyttrande. Del är alllsä bara på framställning av fackföreningen som man skall kunna göra undanlag. Här gäller del fakiiski valmöjligheten, för vad finns det i övrigl för val. om man inle kan fä ell deltidsarbete? Jo, del är att fortsätta att arbeta. Man har begärt delpension och fackföreningen har kämpat fördetta, men det har inte kunnat förverkligas, kanske av bäde tekniska och prakliska skäl. Då är del enda valet att slanna kvar i slilel.

I fråga om Gruv vill jag bara påminna herr Fredriksson om all sedan 1971 har han här i riksdagen arbelai mol ell snabbi lillgodoseende av gruvarbetarnas krav. Måsle del inte vara en tankeställare för herr Fredriksson som gammal gruvarbetare all man i dag är beredd all gä ut i en konflikt pä malmfälten för all förverkliga sina önskemål? Kan del vara sä, att opinionen ule pä arbetsplatsen har gått om herr Fredriksson flera gånger?

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ringaby pläderar för att det borde vara möjligt att få delpension utan att ha deltidsarbete. Men om man slopar det kravet förlorar ju vederbörande kontakten med arbetsmarknaden. Det var del jag försökte göra klarl i mitl första anförande. Dessutom förlorar man det förstärkta sjukförsäkringsskyddet liksom arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadsstöd. Det tyckerjag är ett mycket starkt skäl för att bi-behälla kravel pä deltidsarbete.

Den som vill sluta arbeta och delvis vill leva på sparkapital eller vad det kan vara har ju fortfarande möjlighet att utnyUja del förtida uttaget. Det finns här olika regler som gör att hela della pensionssystem är ganska smidigt och kan tillämpas på skilda önskemål, vare sig det gäller all trappa ner eller att helt sluta arbeta och ta förtidspension.

Herr Hagberg i Borlänge säger att alla som nu vill ha deltidsarbete borde ha ett stöd i ryggen. Det tyckerjag all de har i denna lagstiftning, och jag tycker all det är elt ganska kraftigt stöd. Jag är övertygad om alt fackföreningarna, med den krafl och pondus som de har, kan göra den påtryckning som erfordras för att man skall få möjlighet all ordna deltidsarbete i tillräcklig omfattning. Men vi skall ju växa in i den här reformen. Den skall föfias upp, och det kan tänkas att ändringar behöver göras.

Sedan säger herr Hagberg alt jag har varil molståndare lill en snabb lösning av pensionsfrågan för undefiordsarbetarna. Del är ett hell felaktigl påstående. Jag harsagt åtskilliga gånger från denna talarstol att jag hoppas all det skall kunna vara möjligt all snabbi lösa den frägan. Men märk väl, herr Hagberg, att eftersom gruvarbetarna själva har gått in för all klara denna fråga avtalsvägen, har jag ofla understrukit all jag tyckte alt det var den rikliga formen. Del är inte så lätt att klara detta i en lagstiftning. Jag är inte hundraprocentigt säker på all man skulle ha lyckats få en snabbare och bättre lösning än vad man har kunnai åstadkomma genom avtalsuppgörelsen. Jag tycker att del ekonomiska innehållet inte är sä dåligt.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Med delpension ulan arbete förlorar vederbörande kon-taklen med arbetsmarknaden och får ingen sjukpenning. Ja, herr Fredriksson, men då har vi den här förmyndarmentaliielen all vi skall tala om vad vi tycker all människorna skall göra. Men om vederbörande själv frivilligt väfier denna livsform, så lycker man nog att han borde kunna få göra det.

I milt lidigare inlägg hann jag inle med att säga belräffande egenföretagarna, all håller vi på på del här sätlel, herr socialminister, sä fär egenföretagare ingen avgift, men de fär heller icke vara med i systemet. Den som har sill företag som aktiebolag får däremot vara med i systemet. Men i den män dessa avgifter slår igenom i högre priser, får egenfö-retagaren dock vara med och betala.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Till min gode vän, kamrat Hagberg i Borlänge,som verkligenär mycket blåögd och vill lagstifta om deltidsarbeten, vill jag säga: Varför lagstiftar vi inle om vackert väder eller evig fred? Det är ju faktiskt viktigare saker.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det senaste kanske man kan få hänföra till del blåögda här i riksdagen.

Herr Fredriksson sade i sitt första inlägg belräffande deltidsarbete att han i stort sett trodde på arbetsköparnas goda vifia - alt man skulle ordna den här saken i anpassningsgrupperna. Sedan ifrågasatte han fackföreningens styrka.

Har man förlitat sig på anpassningsgrupperna tidigare - att de skulle bereda arbetstillfällen äl den äldre arbetskraften som hade slagits ut -och drar erfarenheterna därav, så vet man att det är väldigt svårt all skaffa dessa jobb i erforderlig utsträckning. De som håller pä med detta, t, ex, i försäkringskassan, är bekymrade.

När det .fäller gruvfrågan har vi sedan 1971 ställt krav på pension vid 60 är, Torsten Fredriksson har varie gång röstat emot det förslaget. Då måsle man väl konstatera all han varit emot ett snabbt genomförande av en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetarna till 60 år.

Men här är det ju inte bara fråga om gruvarbetarna. Vi har sagt alt del är den grupp som först är aktuell, men det gäller ocksä de andra grupperna. Trots de experter som säger all det inte finns någon enhetlighet niellan yrkesgrupperna, finns det ändå en gemensam nämnare hos mänga yrkesgrupper. Det gäller byggnadsarbetarkären, de som arbetar i skift vid järnbruken, hamnarbeiarna, stuveriarbetarna, skogsarbetarna osv. Stora grupper inom de facken kan uppenbart jämföras med gruvarbetarna och bör ha pension vid 60 är.

Vi släller frågan: Skulle man inte inlemma dessa i nästa del av förtidspensionssystemet och för de grupper som har det sämst pä arbetsmarknaden skapa möjlighet lill en kollekliv pensionering, så all de slipper löpa risken att bli utslitna innan de får sin pension?

Men i dessa lägen har herr Fredriksson ständigt varil motståndare. Han lycker att del skall ankomma på arbetsmarknadens parter att lösa dessa frågor. Han vill alltså inle bidra till en snabb uppgörelse i det här skedet, utan i stället förlitar han sig pä den långa förhandlingsvägen, Naturiiglvis kan man ha framgång på den vägen - det visar gruvarbetarnas kamp. Men skall vi behöva gå ända dit? Kan vi inle lagstifta i ett litet tidigare skede?

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fär jag försl säga lill herr Ringaby, att inte är del väl nägon förmyndarmentalitet som ligger i det här förslaget. Inte föreskriver man att människorna skall göra så och så, ulan man öppnar möjligheter för människorna alt själva bestämma hur de skall ha del på detta område.

och del är sävitt jag kan förstå raka motsatsen till förmyndarmentalitet. Jag måste ocksä säga ytterligare ett par ord lill herr Hagberg i Borlänge, Jag tror inte att man, om man skall ge sig i kast med att kartlägga vilka grupper som skulle ha behov av lägre pensionsålder, bör slanna vid järnbruksarbetarna och en hel del andra grupper som herr Hagberg har nämnt. Jag vill erinra om att arbetstidsutredningen pä sin tid gjorde en sädan här karlläggning, och det var dä icke mindre än etl 80-tal grupper som krävde kortare arbetstid pä grund av arbetets art. Det är en mycket lång lista, som jag tycker att herr Hagberg skulle ta och titta på. Jag tror att herr Hagberg gör del ganska lätt för sig när han säger: Sätt i gäng och utred bara - del här är mycket enkelt alt lösa!

Herr Hagberg skall inle ta alltför stora ord i sin mun när han anklagar mig för att ha varit likgiltig till en snabb sänkning av gruvarbetarnas pensionsålder. Jag tror att man klarar det snabbast, bäsl och smidigast genom en avtalsöverenskommelse. Det är när herr Hagberg menar att man skulle ha infogat alla inom gruvindustrin anställda - även ovanjordsarbetare, oavsett yrke - i en sociallagstiftning somjag inte har kunnai vara med. Det har inte LO heller, för det skulle bli ganska oformligt om man nu pä en gäng beslulade all här skall alla - snickare, vaktmästare, chaufförer och övriga inom gruvindustrin - fä den förmånen. Sedan skall man utreda vilka andra grupper som kan komma i fräga. Men anta, herr Hagberg, all den utredningen visar att mänga som enligt det fattade beslutet fäll denna förniån inte skulle tillhöra de här grupperna! Vad skall man göra med dem? Skulle de fä behälla förmånen? Sä skulle bli fallel om man föfide herr Hagbergs anvisningar alt bara ta med fyra fem grupper som herr Hagberg här har nämnt. Det skulle bli fullkomligt orimligt, lycker jag.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr talman! Jag skall inte gå in i repliker när del gäller alla de frågor som har varil uppe under debatien, men det är på några punkter jag gärna vill göra etl par kommentarer.

Då det gäller frägan om moderaternas och centerpartiets omvändelse finns del väl ingen anledning att förlänga deballen. Jag har i mill tidigare inlägg endast velat peka pä all bäde centerpartiet och moderaterna i pensionskommittén anslöt sig till den linje som förordades av Arbetsgivareföreningens representant i utredningen, nämligen en avtalslösning av hela delpensionsfrägan. Kommittén hade då kännedom om bl. a. all TCO trots flera års förhandlingar med SAF inte hade kunnat konima fram till något avtal om rörlig pensionsålder. Kommitténs majoritet föreslog en lagsiiftningslösning av grunderna för delpension, och regeringen har med hänsyn till den slora principiella betydelse som flertalet remissinstanser tillmätt frågan föreslagit alt hela delpensionsfrägan löses lagstiftningsvägen. I dag reses inga invändningar mot delta, och del noterar

.iag.

När jag lyssnade till inlägget från herr Carlsson i Vikmanshyttan fick

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

jag en känsla av att han inte med någon större entusiasm ställde sig bakom denna viktiga reform. Härtill nödd och tvungen, tyckte jag mest karakteriserade hans inlägg.

Som jag framhöll i mitt första anförande är en anpassning av arbetstid och arbetsuppgifter en förutsättning för en riktig kombination av del-lidsarbete och delpension. Man kan självfallet ha olika uppfattningar om vilka möjligheter till deltidsarbete som föreligger för äldre arbetstagare. Man kan emellertid pä myckel goda grunder ulgå ifrån alt när delpen-sionsreformen träder i kraft sä komnier de fackliga organisationerna målmedvetet att i anpassningsgrupper och på annat sätt driva igenom löntagarnas önskemål om anpassning av arbetstid och arbetsuppgifter för de äldre arbetstagarna.

Jag vill gärna i delta sammanhang direkt peka pä vad LO anfört belräffande deltidsarbetena. I remissvaret över pensionskommitténs betänkande understryker LO att arbetsmarknadens parter - vid en lagstiftningslösning av pensionsdelen - bör ta ansvarel för all frambringa de deltidsarbeten som är en nödvändig förutsättning för all reformen skall kunna föras ut i verkligheten. LO säger ocksä föfiande:

"Över huvud laget är reformens utfall till myckel slor del beroende av de fackliga organisationernas agerande. LO och fackförbunden är medvetna om detta och kommer att pä alla möjliga sätt medverka till reformens förverkligande."

Frågan om deltidsarbete bör ses mot bakgrunden av delta yttrande och med beaktande av den nya lagstiftning om förhandlingsrätt om kollektivavtal som nu förbereds.

Med den utformning som delpensioneringen fält enligt propositionen gäller det ju en lagfäst delpensionsförsäkring, där samhället går in och tar hela ansvarel för delpensionen för dem som har inkomster upp lill 7,5 basbelopp. Det gälleren försäkring som avser alt möjliggöra en gradvis nedirappning av förvärvsarbetet de sisla yrkesverksamma åren före övergängen till hel ålderspension. I de fall någon vill helt lämna förvärvsarbetet, finns det andra pensionsformer.

Delpensionsförsäkringen bör enligl min mening inte utformas sä, att den kan bli ett medel för arbetsgivaren att bli av med arbetstagare, eller som LO uttryckt de: de vidgade möjligheterna till minskning av arbetstiden får inte tas till intäkt för att mot den anställdes vifia ändra arbetsförhållandena, så att utslagningen ökar i stället för minskar.

Det finns således, herrar Ringaby och Hagberg, niånga goda skäl för propositionens förslag.

Herr talman! Eftersom herr Jonsson i Mora lalal om folkpartiets engagemang då del gäller den rörliga pensionsåldern och herr Carisson i Vikmanshyttan lalal om centerpartiets agerande dä det gäller pensionsålderssänkningen vill jag bara säga att nog inrymmer pensionsfrågan i sin helhet en intressant historia. När man emellertid från olika håll med sådan iver söker muta in sina olika delar i pensionsfrågan finns det kanske anledning alt göra några stillsamma påpekanden.

1930- och 40-talen innebar väsentliga reformer på detta område. De reformerna var signerade av Gustav Möller. Låt mig i detta sammanhang påpeka att Oskar Åkerström, trämassearbetare från Västerbotten och socialdemokratisk ledamot i andra kammaren, redan 1944 väckte en motion som ur historisk synpunki sannerligen är intressant. Egentligen aktualiserade han i motionen ATP-reformen liksom frågan om en kommande sänkning av pensionsåldern.

Sedan denna historiska motion väckts i riksdagen ledde utvecklingen under 1950-talet fram lill ATP-striden och det i sin tur historiska beslutet om ATP-reformen.

Under 1960-talet fortsatte pensionsreformerna, och vi ställde dä i förgrunden frågan om standardförbättringar för dagens folkpensionärer. Den frågan såg vi då som angelägen att ge förtur, och denna politik kom till uttryck i det viktiga beslutet 1969 om pensionstillskotten.

1970-talets pensionsreformer inleddes med en genomgripande reformering av förtidspensioneringen, då regeringen i enlighet med LO:s önskemål införde regler som i realiteten innebar en kraftig sänkning av pensionsåldern för de grupper som hade störst behov av en sänkt pensionsålder. Man bör också komma ihåg att vi genom förtidspensioneringen också tog ett viktigt steg på vägen mot en ökad rörlighet i fråga om pensionsåldern.

När vi nu är framme vid mitten av 1970-talet slår vi mitt uppe i genomförandel av etl omfattande reformprogram, som beslutades för mindre än ett halvår sedan och som utöver sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år som bekant innefattar långtgående förbättringar av pensionerna för dagens folkpensionärer och handikappade. Detta reformprogram fullföfis nu genom det förslag regeringen lagt fram om en röriig pensionsålder. Den nya delpensionsförsäkringen innebär - det har utskottet också understrukit - en banbrytande reformering av pensionssystemet genom att vi tar bort de skarpa, fixerade åldersgränserna inom pensioneringen och skapar en mjukare övergång från arbete till pension. Jag är övertygad om att detta är en utomordentligt viktig reform som konimer att avsätta betydelsefulla resultat i det svenska arbetslivet.

Herr talman! Jag har med detta velat få antecknade till protokollet dessa historiska noteringar om hur pensionsfrågan i olika avseenden behandlats under de senaste decennierna.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle: Herr talman! Jag har i min inledning i dag redovisat centerns ställningslagande i pensionsålderskommillén angående deltidspensionen. Jag hänvisar till detta.

Herr socialministern påminner om de gamla dalmälarna, som målade som det roade dem att måla. Det gjorde verkligen också herr socialministern i sin historieskrivning. Låt mig påminna om att det var herr socialministern som föfide Arbetsgivareföreningens linje när det gällde tidpunkten för en sänkning av pensionsåldern från 67 till 65 år.

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 95-96

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Herr socialministern talade om att det 1944 väcktes en socialdemokratisk miotion i riksdagen om en sänkning av pensionsåldern. Jag vill då påminna om att centern drivit denna fråga under hela 1960- och 1970-talen. Men det dröjde ändå 30 år efter det att den socialdemokratiska motionen väckts i riksdagen innan herr socialministern framlade ett förslag om en sänkning av den allmänna pensionsåldern.

Om vi skall ägna oss åt de historiska motiveringarna till dagens reform är det argeläget att socialministern också gör en riklig och realistisk historieskrivning. Jag har nu redovisat detta. Jag hoppas att herr socialministerns komihåg inle är sä dåligt att han inte kan erinra sig vad som förevarit under hans tid som socialminister. Det är betecknande nog för den inställning som där har funnits.

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har litet svårt att förstå socialministern när han talar om "moderaternas helomvändning" och hänvisar till all vi i pensionsålderskommittén föfide Svenska arbetsgivareföreningens linje beträffande förhandling om pensionsrätten men alt vi nu går in för lagstiftning. Jag hävdar, herr socialminister, att det fortfarande är fråga om en förhandlingspension, eftersom deltidsarbetet är det avgörande för att få pensionen och eftersom man skall förhandla fram deltidsarbetet. Till sist vilar det då på resultatet av en förhandling om alt få deltidspension.

Det finns många goda skäl för att kräva deltidsarbete, anser socialministern. Ja, herr socialminister, men det finns faktiskt också flera goda skäl för att inte hårdra kravet på deltidsarbete. Byggnadsarbetareförbundet har ju varit mycket kritiskt till detta, eftersom det för byggnadsarbetarna inte går att få några deltidsarbeten, I sådana lägen får man alltså inte hårdra del här systemet - och det är del jag inte tycker att man skall göra heller.

Jag konstaterar sedan att socialministern går förbi kravet pä lio år som anställd efter 45 års ålder, vilket får svåra konsekvenser för de småföretagare som går över till anställning och då mäste böria om på nytt och fiäna för Rakel, t, o, m, i tio år. Men socialministern går också förbi det förtida uttaget för dem som har 45 års arbete - de som är 61 år och böriade arbeta vid 16 års ålder - och som då får samma reduktion av pensionen som de som har arbetat under mycket kortare tid. Detta är väsentliga frågor.

Har jag framstått som kritisk mol systemet, beror det pä all jag under de korta repliker som vi har här måste koncentrera mig på del som jag tycker är fel i systemet. Det finns naturligtvis mänga positiva och bra saker - det har jag också nämnt - men dem behöver vi inte tala om nu. Här behöver jag bara peka pä det som jag vill ha en ändring på.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle: Herr talman! LO:s intentioner angående delpensionen är bra som målsättning, men jag är inte säker på att man har medlen för att nå dit.

Hade man dem, skulle man väl kommit åtskilligt längre i fackligt hänseende och kunnat flytta fram sina positioner på en hel del olika sätt.

Att förlita sig på att resultatet av § 32-utredningen skulle ge en så bra förhandlingsrätt att man sedan skulle kunna lösa de här frågorna tycker jag är att se in i framtiden utan att ändå veta vad som där finns. Nog skulle det gå lika bra att nu ta in regeln om möjligheterna att tolka hur det skall bli med deltidsarbetena. Här kan det bli fråga om ekonomisk utpressning från arbetsköparna.

Socialministern tog upp frågan om den äldre arbetskraften. Det är en mycket viktig fråga. Man kan röna motstånd från arbetsköparna när de vill ha arbetskraften kvar, men när de inte vill ha arbetskraften kvar kan de lösa sitt problem med den äldre arbetskraften genom att utnytfia den här reformen. Därför borde initiativet på ett mer markant sätt ligga hos fackföreningarna.

Socialministern har inte heller svarat på min direkta fråga - vilket skulle ha varit intressant, eftersom det också är svaret på vår motion. Om det inte går att ordna deltidsarbete, säger utskottet - och hänvisar därvid till departementschefen - att den enskildes ekonomiska intressen torde "kunna tillgodoses inom ramen för arbetslöshetsstödet och förtidspensioneringen". Då står min fråga kvar: Är det så, att den som begärt ett deltidsarbete - och som hans fackförening slagits för men som han ändå inte kunnat få - när det gäller förtidspensionering kan hänvisa till detta såsom arbetsmarknadsskäl för att begära pensionen? Det är en fråga som det vore intressant att få ett svar på.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Herr JONSSON i Mora (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte om jag skall fatta socialministern på det sättet, att han var förvånad över att jag i mitt anförande nämnde någonting om vad folkpartiet gjort när det gäller den rörliga pensionsåldern och de krav som partiet har ställt i den frågan. Eftersom den här reformen nu ligger på riksdagens bord, har jag funnit det ganska naturligt att något erinra om våra insatser när det gäller den saken.

Socialministern nämnde flera andra reformer inom socialförsäkringssystemet som under decennierna har genomförts. Jag vill då gärna säga att folkpartiet har medverkat till många av dem och att flertalet reformer under de senaste decennierna dessutom har genomförts under ganska stor enighet.

Jag har i denna fråga bara helt stillsamt velat påpeka detta och säga någonting om de krav och förslag som från folkpartiets sida ställts när det gäller den rörliga pensionsåldern.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag har också, herr Jonsson i Mora, mycket stillsamt velat påpeka att när man nu från olika håll varit så angelägen att framhålla sin egen roll i penionsfrågan fanns det anledning att göra en liten historieskrivning om pensionsreformernas utveckling frän Gustav Möllers

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

och Oskar Åkerströms dagar fram lill dagens viktiga reformbeslut.

Jag framhöll i mitt anförande, herr Hagberg i Boriänge, att den reform som vi har att besluta om i dag i hög grad har initierats av Metallin-dustriarbeiareförbundet. Där drogs denna diskussion upp om en delpension, och vi har följt upp detta. Förslaget är förankrat i den fackliga rörelsen. Om herr Hagberg vill kritisera förslaget skall han alltså veta att reformen har en mycket djup facklig förankring.

Jag skall inte gå i polemik med herr Ringaby - jag tycker att herr Fredriksson har lämnat svar på alla de punkler som herr Ringaby tagit upp.

Får jag slutligen säga till herr Carlsson i Vikmanshyttan all vi väl inte skall ;göra detta till en debatl om historia - det är en reform som gäller framtiden. Men visst är det intressant all notera centerns agerande. Vi har lagt förslag om slora pensionsreformer. Var har centern stått? Jag vill erinra om ATP-reformen. Vi har sedan fullföfil pensionsreformen med mycket viktiga reformbeslut - standardlilläggen för folkpensionärerna, den viktiga förtidspensionsreformen. Vi gav de reformerna förtur. Det var under en tid då herr Carisson framför allt ägnade sig åt debatt om pensionsålderssänkningen. Det var naturligtvis hans sak, men vi ansåg all dessa reformer var sä viktiga att vi fick ta dem med förtur. I dag står vi inför den viktiga reformen om den rörliga pensionsåldern. Visserligen släller sig herr Carisson bakom detta förslag, men del finns ell förspel i utredningen, och inle har jag upplevt det som all han med någon slörre entusiasm har talat för den här reformen.

Jag skall inie föriänga det hisloriska avsnittet i debatien, men jag har haft ett behov av att säga della.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är inte nog med att herr socialministern använder dalmålarnas metoder pä ett någol egendomligt sätt, det är också märkligt att hans minne sviker på vissa punkter.

Får jag påminna herr socialministern om att när vi under 1950-lalet diskuterade ATP lade centern fram ett förslag som i mänga stycken skulle ha inneburit förbättringar. Jag redovisade i mitl inledningsanförande i dag att det fanns allvariiga erinringar mot utformningen av ATP-reformen med de orättvisor som den inneburit niellan läginkomstlagarna och människor med en snabbt stegrad inkomstkurva.

Vidare vill jag påminna herr socialministern om alt jämsides med att vi under 1960-talet diskuterade frågan om en sänkning av pensionsåldern krävde vi också förbättringar av pensionstillskotten sä alt pensionärerna skulle få sin del av de årliga standardhöjningarna. Det var en hård kamp vi mäsle föra innan vi fick igenom de förbättringarna på 1960-lalet.

Socialministern påslår att det är med stor tvekan som vi har accepterat reformen cm rörlig pensionsålder. Fär jag bara hänvisa till utskottsbetänkandet! Vad finns det för underiag i det betänkandet för socialministerns påstående? Vad finns det för underiag i den diskussioii som

vi har fört här i dag? Får jag säga, herr socialminister, att vi som tillhör centern förbehåller oss rätlen att bedöma frågorna från saklig synpunkt och ta den ställning som vi anser vara den rätta och riktiga för människornas bästa. Här har man lagt ett sådant förslag på riksdagens bord genom den proposition som vi nu behandlar. Vi har föfit upp den genom det beslut som socialförsäkringsutskottet har fattat.

Det är märkligt att socialministern inle vill ha en bred uppslutning kring reformen. Socialministern har tydligen en ambition när det gäller centern att se till att vi inte kan sluta upp bakom reformerna.

Jag upprepar: Vi ställer oss bakom de reformer som vi anser vara väsentliga och riktiga. Vi har ställt oss bakom den här reformen, men vi har uttalat den förhoppningen att de erfarenheter man kan vinna och den försöksverksamhet man skall bedriva skall ge underiag för nödvändiga förbättringar på väsentliga punkter.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall försöka att lika stillsamt som socialministern göra ett par kommentarer.

Den här reformen är visserligen förankrad i den fackliga rörelsen, men metoderna att förverkliga den finns det litet delade meningar om. Det finns etl problem -det trorjag att socialminislern och jag och den fackliga rörelsen är överens om - nämligen möjligheterna att ordna deltidsarbete, 1 samband med yrkandet om avslag pä värt förslag om undantag från kravet på deltidsarbete för den som inte kan få det men ändå önskar delpension hänvisas till förtidspensionering. Nu har jag frågat socialministern två gånger om man skulle kunna åberopa arbetsmarknadsskäl när det inte går att ordna deltidsarbete, men socialministern har inte svarat. Då får jag väl utgå ifrån all den möjligheten inte finns, I så fall återstår för de arbetare som begär deltidspension men inte får det därför att deltidsarbete inte kan ordnas bara alternativet att fortsätta att arbeta. Del lycker jag är en svaghet i reformen. Därför är jag styrkt i uppfattningen att den undantagsregel som vi föreslagit i reservationen 7 på grundval av förslaget i LO:s remissyttrande är den rikliga.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr talman! Jag vill bara säga lill herr Hagberg i Boriänge att med delpensionen har vi fått ett nytt viktigt inslag i pensionssystemet. Det skapar ökad rörlighet och ökade möjligheter att arbetsinsals och pen-sioneringstidpunkl anpassas efter individuella behov och önskemål. De andra viktiga pensionsreformerna som vi har genomfört under senare år kvarstår självfallet, Förtidspensionsreformen är ett av de viktiga inslagen här.

Till herr Carlsson i Vikmanshyttan vill jag säga föfiande: Visst noterar jag med tillfredsställelse uppslutningen bakom denna reform. Jag har gett uitryck för det i mitt första inlägg. Men jag har inte kunnat underiåta att lyssna till herr Carissons i Vikmanshyttan inlägg här och de toner

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

och undertoner som fanns i det. Det tog två månader för centern att ändra ståndpunkt i den här viktiga frågan - det noterar jag. Det tog mycket längre tid för cenlern att ändra sig i frågan om ATP-reformen, men man gjorde det så småningom.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Carisson i Vikmanshyttan anhållit att till protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! När jag anmälde mig till den här debatten beräknade jag att mitt inlägg skulle omfatta ca 10 minuter. Men del är helt klart att när man kommer så långt ner på talarlistan som jag är det mesta sagt. Därför skall mitt väl förberedda anförande kortas ned, och jag kommer att hälla mig till ungefär fem minuter.

Min parti- och utskottskamrat herr Ringaby har ingäende redogjort för de synpunkter och ställningstaganden som ligger bakom de reservationer som fogats till utskottets betänkande av herr Ringaby och mig, och jag skall begränsa mig till att helt kort beröra reservationen 5.

Vi kommer nu att lagstiftningsvägen besluta om införande av delpension, och jag är helt övertygad om att denna möjlighel - denna rättighet - till delpension kommer att av många noteras som en bra och tilltalande reform. Många kommer också alt försöka använda sig av möjligheten all erhålla delpension. Vi lagstiftar alltså i dag om rätlen till delpension, men samtidigt överiämnar vi till de avtalsslutande parterna att klara av den viktigaste föresättningen för att ha rätt till delpension.

För att komma i åtnjutande av denna förmån skall vederbörande ha ett deltidsarbete på i genomsnitt 17 timmar per vecka. Den anställde och företagsledningen - alltså de avtalsslutande parterna - skall ordna denna sak. Här, herr talman, finns enligt mitt förmenande en svårighet, ett spänningsmoment inbyggt i systemei. Del måsle uppslå komplikationer på många arbetsplatser, där arbetare som önskar övergå till det nya systemet med delpension inte kan erhålla deltidsjobb. Systemet kan mycket läli spåra ur och bli orättvist.

Det är inte alls säkert att de som verkligen önskar och behöver delpension får denna förmån. Avgörande blir om man arbetar i en bransch och i ett företag som kan ordna deltidsfiänster. Jag tror inte att kvalifikationsregeln för delpension kommer all bli så besvärande i de större förelagen med många anställda. Där kan man genom omflyttningar och nyanställningar ordna dellidsjobb, som löser problemen med delpension. Svårigheterna kommer att bli besvärande framför allt i de mindre företagen. Man konimer inte ifrån att även bland de små förelagen finns s, k, nyckelpersoner. Om en anställd med en befallning, som har en för hela företaget viktig och betydelsefull funktion, skulle begära delpension, kommer hela företagel alt råka i svårigheter.

Jag tror att utskottet sammantaget är införstått med dessa problem.

I en TV-intervju för någon månad sedan var också socialministern på det klara med problemen men ansåg att man skulle avvakta tiden. Jag kan inte förstå, herr talman, att man med öppna ögon går in i ett komplicerat system. Redan nu borde man mildra kravet på timtantal för deltidsarbete. På så sätt skulle hela systemet med delpension bli smidigare.

Allra sisl, herr talman, vill jag framhålla att det är orimligt att många ställs utanför denna reform. Många egenföretagare, exempelvis lantbrukare och fiskare har självfallet lika stort behov som anställd personal av tidigare pension eller en mjukare övergång från fullt arbete till full pension.

Med detta förkortade anförande, herr talman, yrkar jag bifall till de reservaiioner som bär namnen Ringaby och Fridolfsson,

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Socialminislern har lämnat kammaren, men jag vill ändå ta upp en del av de frågor som han berörde tidigare i debatien.

Det finns ell gammalt ordstäv, som säger att man inle skall kasta sten när man sitter i glashus. Det finns anledning att erinra herr socialministern om detta i dag efter hans agerande här i kammaren. Han påstår att centern har ansett sig nödd och tvungen att ansluta sig till regeringspropositionens förslag om lagstadgad rätt till delpension. Nödd och tvungen? Det är regeringens proposilion vi först nu behandlar. Del har inte kommit något förslag tidigare. Det borde ju herr socialministern veta.

Eftersom socialministern kom in på historieskrivning och talade om nödd och tvungen, undrar jag: Vem är det som harvaril nödd och tvungen att lägga fram förslag, t, ex, om den sänkta pensionsåldern, som varit uppe här tidigare? Socialministern har talat om historia. Jag tror att so-cialminstern verkligen borde ta och gå igenom andra lagutskottets protokoll och handlingar under årens lopp. Det finns litet av historia där, herr socialminister, och det finns anledning att lilla pä del. Ta standardtilläggen i börian av 1960-talet, Vad sade socialdemokraterna då? De sade nej, Frägan om förtidspensionerna har vi varit med om att driva. Vad har socialdemokraterna sagt under 15 år om de deltidsanställda och deras problem? Vad har de sagt om de lågavlönades ställning i ATP-systemel? Och frägan om deltidspensionen är inle ny. Del är inle försia gången vi diskuierar den i riksdagen. Den var uppe under det tidiga 1960-talet efter motioner från centern, dä vi krävde alt en person skulle ha möjlighet alt la ut en del av sin pension. Vi motiverade della precis på samma sätt som socialministern nu gör när han lägger fram sitt förslag: En människa skall ha möjlighet att trappa av sin arbetsinsats inför pensionsåldern. Vi fick nej dä. Läs historia, herr socialminister - den finns i andra lagutskottets handlingar!

Jag hade tänkt ta upp en reservation, nr 2 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m, fl,, vilken avgivits med anledning av en motion som jag väckt tillsammans med några av mina partikamrater. Den gäller just

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

det förtida uttaget. Som utskottet redovisat har vi begärt omräkning av pensionen för dem som gjort förtida uttag. En person som gjort förtida uttag från 63 års ålder fär med nuvarande reduceringsregler pensionen reducerad med 28,8 96, Enligt det nya reglerna skulle det bli 24 96, Vi har föreslagit att utgångsläget i fortsättningen skulle sättas vid 65 årsgränsen. Det innebär alt den som tidigare har begärt förtida uttag frän 63 är och som fär 24 96 reduktion för den ätersiående livstiden i stället skulle få en reduktion med 12 96, och den som har begärt förtida uttag från 65 ,år skulle inle fä nägon reduktion alls.

Ulskottet anför alt det inte finns skäl för en sådan ändring, och herr Fredriksson sade ungefär så att det inte skulle vara rättvist att genomföra motionärernas och reservanternas förslag. Jo, jag anseratt det finns mycket starka skäl för detta, och frän rättvisesynpunkt ärdet mycket angeläget att genomföra förslaget.

Vilka människor är det i regel som har begärt förtida uttag? Jag satt under flera år i pensionsdelegationen i mitt hemlän och fann att många människor begärde förtidspension men att de medicinska indikationerna inte var tillräckliga varför någon förtidspension inle kunde utgå. De valde då i stället att göra det förtida uttaget. Sedan har vi fått liberalare regler beträffande förtidspension, men är det då inte rimligt att ge dem som gjort förtida uttag möjligheten alt nu fä pensionen reducerad i enlighet med vårl förslag och därmed också del av den nya sänkningen av pensionsåldern? Mänga av dessa människor hade arbetat hårt, och de orkade inte längre arbeta för fullt. I väntan på en sänkt pensionsålder nödgades de vidta denna åtgärd. Det är inga svårare tekniska beräkningar som lägger hinder i vägen för den här reformen, utan frägan är om man vill skapa rättvisa åt denna grupp.

Det skulle också vara intressanl all gä in på flera andra frågor, men jag skall endasl göra en kommentar lill en annan av reservationerna. Jag har myckel noga läst en av de reservaiioner som herr Ringaby är med på, nämligen reservationen 3, som tar upp ett litet delproblem i de lågavlönades situation. Den frågan är mycket intressant i hela sin vidd, men inte i den begränsade omfattning som reservationen gäller.

Jag skulle tro att herr socialministern har studerat vad två nationalekonomer i Lund har kommit fram till, nämligen att ATP-systemet f n. missgynnar de lågavlönade. Just detta har vi under hela 1960-talet och in på 1970-talet tagit upp. Vi menar att en inkomstöverföring på del sättet inte är riktig. Vi gör inkomstöverföringar i det här landet. Det är nödvändigt och riktigt. Men inom ATP-syslemel är det inkomsiöverföringar inte från höginkomsttagarna utan frän låginkomsttagarna som bildar de stora fonderna.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 2 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Olika partirepresentanler har här framhållit vilken insats

respektive partier har gjort i pensionsfrågan. Alla har varit bäst. Jag kan förslå att alla politiskt vill få ut så mycket som möjligt av en reform som vi alla är överens om. Jag hade inte tänkt ge mig in i den här debatten därför att vi har diskuterat detta tidigare. Men när herr Gustavsson i Alvesta nu kommer och uppmanar socialministern att läsa riksdagsprotokollen - jag skall inte tala å dennes vägnar, men uppmaningen gällde väl också andra - vill jag säga: nog finns del skäl också för herr Gustavsson att gå tillbaka till riksdagsprotokollet. Alla känner väl ändå till det historiska skeendet. Det är det socialdemokraliska partiet som med stöd av fackföreningsrörelsen har genomfört den lagfästa rätten till pension. Hade vi inte haft den rätten skulle vi inte heller haft möjligheter att i dag diskutera lagfäst rätt till deltidspension. Det var bara det som jag ville säga till herr Gustavsson.

När herr Gustavsson sedan tar upp reservaiionen 2, vill jag säga all alla som begärt uttag före den 1 juli 1976, när sänkningen av pensionsåldern träder i kraft, i fortsättningen får pensionen omräknad med lill-lämpning av den lägre reduktionsfaktorn 0,5 96 - vilket lidigare har anförts i olika inlägg. I samband med att riksdagen i höstas beslutade om pensionsålderssänkningen antogs en särskild övergångsbestämmelse rörande omräkning av pension för sådana försäkrade som begärt förlidsutlag och som den 1 juli 1966 ännu inle fyllt 61 år. Bestämmelsen innebär att minskning av pensionen i sädana fall inte skall ske med högre belopp än vad som föranleds av det antal månader varunder pension ulgäll före den 1 juli 1976, ökal med del antal månader som därefter återstår tills den försäkrade fyller 65 år.

Det här är kanske inte sä lätt att förstå, men om kammarens ärade ledamöter gär tillbaka till utskollsbetänkandet, skall de pä s. 59 finna en uppställning som visar hur den här övergångsbestämmelsen verkar.

Ta den här bestämmelsen, herr Gustavsson, till utgångspunkt lör ett yrkande att även de som fyllt 67 år när pensionsåldern sänks och som gjort förtida uttag skall fä räkna sin pension med hänsyn till den minskade reduktionsfaktorn.

I utskottet tycker vi inte att det är sä förfärligt angeläget att man i första hand skall ge just dessa försäkrade denna förmän. Det är det som gör att vi har avstyrkt yrkandei härom.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fredriksson hänvisade till bilagan i socialförsäkringsutskoltets betänkande - den återfinns pä s. 59. Av det första exemplet i den bilagan framgår just vad jag pekade på, nämligen att för den som har fyllt 67 är ändras reduceringen från tidigare 28,8 till 24 96. Men allfiämt kvarstår alltså reduceringen, om den också är något mindre. Och detta menar jag är felaktigl.

Vidare sade herr Fredriksson rent allmänt att detta inle är någon angelägen reform. Men om herr Fredriksson undersöker vad anledningen har varil till att dessa människor har gjort del förtida uttaget tror jag

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

han skall finna att orsakerna har varit de som jag framhöll i mitt tidigare anförande. Det har ofta varit så att man hafl svårt att fortsätta att arbeta för fullt, men att indikationerna för att få förtidspension inte varit tillräckliga. Däirför har dessa människor bestraffats. De har nu ofta inle några möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi har ingen statistik som visar vad som har varit anledningen till att en del människor har gjort förtida uttag. Man kan väl utgå från att det bland dem finns en del som har kunnat tillgodoräkna sig pension frän företag men också andra som har haft egna företag, t. ex. jordbruk eller annan verksamhet, som har bedömt sin situation vara sådan att de kunnat räkna med en hygglig försörining om de gjorde ett förtida uttag.

Om vi skulle bifalla det motionsyrkande som det här gäller, skulle det kunna uppfattas som en mycket stor och djup orättvisa av alla dem som inte har begärt förlida uttag men som ocksä kan göra gällande att de bör kunna komma i åtnjutande av frukterna av den sänkta pensionsåldern. All bara ge en grupp denna förmån är inte rimligt. Det är därför som utskollet inte har kunnat bifalla motionsyrkandet.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talmian! Jag har svårt att förslå att det skulle kunna uppfattas som en djup orättvisa mol dem som inte har behövt att göra förtida uttag. De människorna har säkert full förståelse för den grupp som pä grund av nedslitning inle kunnat fortsätta att arbeta för fullt och vilkas enda möjlighet varil att begära förtida uttag. Jag förslår inte herr Fredrikssons resonemang om och syn pä dessa människor.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Fridolfsson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Hen ÅBERG (fp):

Herr talman! Det har varit mycket intressant att lyssna till denna debatt, inte minst den del av överiäggningarna som mer eller mindre fördes av ledamöterna på Dalabänken. Jag är intresserad av dialekter, och det var underbart att höra fyra dalkarlar av olika åsikter debattera frågorna på sin dialekt. Om jag inte är fel underrättad har också socialministern en tid varit knuten till samma ärorika historiska landsända.

Men jag kanske får lov att en liten slund ta med kammarens ledamöier från denna fina landsända ner till kusten och visa på en annan kategori arbetare som inte har förutsättningar, betingelser eller möjligheter att vare sig avtalsvägen eller på annal säll fä sina åsikter framförda. Jag tänker här givetvis - och det begrep vä! alla - på yrkesfiskarna. Som jag har framhållit i min motion 764 är yrkesfiskarnas arbete mycket hårt och krävande. Det kan i del avseendet mäta sig med vilket annat arbete

som helst. Ordnade arbetsförhållanden och ordnade arbetstider är för dem helt okända begrepp. När del gäller arbetstiderna gjordes det för något år sedan en undersökning pä en trålare på ostkusten. Man klockade då fiskarnas arbetstider, och pä sju månader kom man upp till en sammanlagd arbetstid som motsvarade ett helt års arbetstid för en arbetare i land. Det säger litet om fiskarnas arbetstider.

Vad arbetets hårdhet beträffar får ju fiskarna ligga ute pä sjön i stormigt väder, de får stå på etl däck som sanneriigen inte ligger stilla, de får arbeta med vinschar, lafior och allt som har med fisket att göra samtidigt som fartyget slingrar och har sig på grund av väderieksförhållandena. Alll detta gör att yrkesfiskaren i gemen är nedsliten och måste sluta redan vid 60 ärs ålder - i varie fall på de större fartygen. Det finns undantag, men de flesta måste lägga av vid den åldern och får sedan dra sig fram på vad de kallar för småfiske eller dylikt till dess de uppnår pensionsåldern. Det är därför som jag i min motion har pekat pä, att när vi ägnar uppmärksamhet åt frågan om sänkt pensionsålder för arbetare av olika slag och möjligheterna för dem alt gå i pension tidigare, så får vi inte glömma yrkesfiskarna.

Många av yrkesfiskarna är inte anställda utan egenföretagare. På västkusten har vi i dag båda typerna. Man har där fiskeföretag med anställda fiskare - det fanns inte tidigare - och det bildas fler och fler sådana företag. Fiskets egna organisationer äger trålaren där besättning och befälhavare är anställda. Men både de som är anställda och de som har kvar det gamla systemet har samma hårda arbete. När vi utreder dessa frågor är del därför angeläget att ägna hela yrkesflsket stor uppmärksamhet, så att inte bara löntagarna blir uppmärksammade ulan alla som har samma härda jobb bör bli ihågkomna.

Jag har velat trycka litet på dessa förhållanden och hoppas som sagt att yrkesfiskarna inte blir bortglömda i detta sammanhang.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

I detta anförande instämde herr Mattsson i Lane-Herrestad (c).

Hen MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr talman! Jag skall inte ta lång lid i anspråk för mitt anförande i den fråga som vi nu diskuterar, men jag vill säga några ord om den rörliga pensionsåldern och om pensionstillskotten för människor med enbart folkpension att leva på efter uppnådd pensionsålder.

Alla talare i dag har omvittnat vikten av dagens beslut om den rörliga pensionsåldern och möjligheten för enskilda människor att genom delpension under en övergångstid kunna trappa ner sin aktiva arbetsinsats och ersätta inkomstbortfallet med deltidspension. Vi skall emellertid inte glömma, att för alt det skall vara möjligt att föra ut reformen i praktisk tillämpning måste deltidsarbete i tillräcklig omfattning kunna beredas vederbörande. Även om fackorganisationerna fär ett stort ansvar när det gäller att genom förhandlingar med arbetsgivarna tillskapa deltidsfiänster pä arbetsplatserna måste samhällel ändå hjälpa till och gå före med gott

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

exempel. Jag menar att man inom kommuner och landsting samt på statens område liksom i alla samhällsägda företag måste gä före och visa god vilja att inrätta de deltidsfiänster som är behövliga. Här måste man också bedriva en mycket kraftig upplysnings- och informationskampanj riktad lill arbetsgivarna men också till arbetstagarna för att upplysa dem om deras möjligheter till deltidsarbete och deltidspension. Ansvaret för en sådan upplysnings- och informationskampanj borde kunna ligga på försäkringskassorna som då finge den viktiga uppgiften att föra ut vad vi här har beslutat.

Jag har litet svårt att accepiera socialministerns uttalande om att vi inom centern skulle ha ansett oss nödda och tvungna att ena oss om genomförandet av denna reform. Om socialministern har möjlighel att efter debaiten fräga sina egna partikamrater i utskottet hur det förhöll sig med den saken skall han finna att vi från centern liksom hela utskottet enigt slutit upp kring propositionen om rörlig pensionsålder. Utskottets värderade ordförande har inte heller någon gång under debaiten tagit sådana ord i sin mun. Som jag ser det är utskottet i denna fråga helt enigt, här har inle förelegat någon tvångssituation. Vi menar nu att vi alla fär helhjärtat gå in för att hjälpa till att skaffa de dellidsfiänsier i samhällsägda men ocksä privalägda företag som behövs för alt denna reform skall kunna föras ut i praktisk tillämpning.

Alla här i riksdagen har säkert en allvarlig önskan alt tillförsäkra alla ålderspensionärer en iryggad lillvaro på ålderdomen, som garanterar dem inle bara en kompensation för den fortlöpande penningvärdeförsämringen utan också möjligheter att genom pensionstillskotten få del av den standardhöjning som alla andra på olika vägar får del av. I den motion som jag och några andra centerpartister väckte i börian av detta riksmöte krävde vi att man skulle ge möjlighet för dem som begärde undantagande från ATP före den 1 januari 1969 att i fortsättningen fä del av denna standardökning. Det är därför, herr talman, glädjande att kunna konstatera att ett enhälligt utskott nu föreslär att denna motion skall gå till pensionskommittén, och det är nu bara vår förhoppning att detta skall resultera i ett förslag till riksdagen som ger även denna grupp av folkpensionärer en rättvis del av den standardhöjning som alla andra folkgrupper i värt land genom olika ätgärder tillförsäkrar sig.

Med della, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2 som är fogad till socialförsäkringsulskottets betänkande nr 15 och i övrigt lill utskottets hemställan.

Hen FÅGELSBO (c):

Herr talman! I denna debatts som jag förmodar sisla skälvande minuter vill jag ge nägra synpunkter pä regeringens proposition 1975:97 angående rörlig pensionsålder m. m. Jag har tillsammans med två andra företrädare för centerpartiet väckt motionen 2124 och däri hemställt om vissa ändringar i proposilionens förslag. Pensionsålderskommillén eller - som namnet senare ändrats till - pensionskommittén föreslog

att en sänkning av pensionsåldern skulle ske från 67 till 65 års ålder från den 1 januari 1976. Genom socialdemokraternas och folkpartiets överenskommelse i den s. k. Haga I-uppgörelsen framflyttades emellertid den tidpunkten till den 1 juli 1976 med motivering att förslag om röriig pensionsålder och däri ingäende delpensionssystem då skulle kunna framläggas samtidigt. Jag är övertygad om att den möjligheten är förmånlig för mänga som önskar eller behöver en nedirappning av sina arbetsinsatser, men jag anser viss del av förslaget orättvist utformad för småföretagare och deltidsjordbrukare. Det finns rätt många småföretagare och lantbrukare som har deltidsanställning för att komplettera sina inkomster från rörelse eller lantbruk. Arbetstiden för en sådan deltidsanställning uppgår sällan till de stipulerade 22 timmarna per vecka som är minimum för alt man skall kunna ha rätt till delpension. Trots detta kommer man att ta ut den avgift som enligt förslaget skall finansiera denna delpension och som enligt förslaget skall utgöra 0,25 96 av löneunderlaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifier. Här föreligger - åtminstone anser jag det - samma orättvisa som i många andra fall, nämligen att arbetsgivare i vissa fall får betala ATP-avgift utan att detta räknas till godo för anställd.

Som framgår av utskottets skrivning är det problem jag nu belyser inte behandlat. Vi motionärer har föreslagit att det skulle uppdragas åt pensionskommittén att utreda delta delpensionssystem för nyssnämnda kategorier, men ulskottet har tydligen ingen förståelse för detta utan skriver: "Utskottet är inte berett - innan närmare erfarenheter vunnits av de nya reglernas tillämpning i praktiken - medverka till en utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde. Utskottet vill ånyo erinra om all erfarenheterna och verkningarna av de nya bestämmelserna skall föfias upp av riksförsäkringsverket,"

"Skall föfias upp" - vad innebär det? Jag tyder det som en beställning från riksdagen lill riksförsäkringsverket att frågan skall utredas. Socialministern har ju ocksä varit inne pä detta i sill första anförande i dag. Jag ställer därför inget särskilt yrkande i dag, men motser givetvis med största intresse riksförsäkringsverkets utvärdering - eller vad man nu skall kalla det - så att den diskriminering som enligt förslaget här föreligger elimineras. Diskriminering kan tyckas vara ett hårt ord, men jag anser i alla fall att enligt här föreliggande förslag måste en ändring komma till stånd så att man tillgodoser alla här berörda.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall försöka att inte förlänga den här deballen så mycket.

Visst kan jag hälla med om att det finns vissa fristående yrken och vissa grupper av företagare som har slitsamma jobb; fiskare och jordbrukare har nämnts. Men jag har väldigt svårt att förstå hur del skulle vara möjligt att infoga dem i den här lagstiftningen. Om man vidhåller kravet pä deltidsarbete, som vi vill göra, är det svårt att veta huruvida

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

de här grupperna verkligen trappar ner sitt arbete. Jag tycker inte vi skall ge oss ut på för djupa vatten i den här diskussionen. Vi får ta det här lagförslaget som det är. Det är inte möjligt att lösa alla individuella problem i det här sammanhanget, men förslaget skall föfias upp av riksförsäkringsverket, som skall biträdas av en nämnd där arbetsmarknadens parter är företrädda. Nämnden skall utfärda tillämpningsföreskrifter, och jag hoppas att dessa skall ges en sådan utformning som möjliggör en flexibel tillämpning, så att lagstiftningen blir så smidig som möjligt, Lagen om delpensionsförsäkring är mer elt ramförslag, och det flnns inte så många detafi föreskri fter infogade i det.

Jag tror alt jag nu hinner vända mig till herr Gustavsson i Alvesta, som säger att många på grund av nedslitning tvingats la till förtida uttag. Jag hoppas verkligen att vår sjukvårdslagstiftning inte är så dålig att det inte är möjligt för de nedslitna alt få ett läkarintyg så att de åtminstone kan få förtidspension.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag kommer just från det nordligaste gruvområdet. Jag vill försäkra att stämningen där är explosiv, och det anknyter direkt till de frågor vi här behandlar.

Det är fem år sedan den stora gruvarbetarstrejken, som skakade hela Sverige, Jag tycker att det finns anledning i det här sammanhanget att fästa riksdagens uppmärksamhet på att frågan om pension vid 60 år är ett krav som en enig gruvarbetarkår står bakom.

En av de stiligaste arbetarmanifestationer som gjorts på senare tid förekom i Malmberget strax före årsskiftet. Då ställdes det helt dominerande kravet om pension för gruvarbetare vid 60 års ålder. Sedan dess har opinionen bara växt och irritationen över att den här frågan inte kunnat lösas är nu så stark att en ytterligare förhalning kan innebära en ny stor gruvarbetarstrejk. Det är lika bra att säga det. Vill man ha det? Kan det lig:?a i samhällets eller LKAB:s intresse? Jag tror inte det, men nu mullrar det i gruvorna i norr så att risken för en ny storkonflikt är aktuell. Det har gruvarbeiarna i malmfälten bell mig hälsa denna kammare, och den hälsningen tycker jag all denna församling skall ta på allvar,

LKAB är den största gruvarbetsgivaren. Del statliga företaget borde för länge sedan ha gått före med gott exempel, i stället för att som man nu gör använda sig av alla möjliga manipulationer för att skjuta frågan framför sig år efter år så att risken för en ny storkonflikl, med pensionsfrågan i botten, nu är helt uppenbar.

Man har enhälliga mötesbeslut bakom sig, där det sägs alt pensionsfrågan är i särklass den viktigaste. Det har de stora gruvfackföreningarna, 4:an och 12:an, klargjort inför offentligheten. Det har talats om att lägre pensionsålder är tänkbar, men det skulle gälla enbart för underiordsarbetare, med vissa modifikationer. Det är inte acceptabelt och längst uppe i norr är det här fortfarande en öppen fräga. Dessutom vet vi att det

är praktiskt ogenomförbart, därför att när gruvarbetare som nu har underiordsarbete böriar arbeta ovan jord - det behöver inte ta tio år, det kan röra sig om betydligt kortare tid - kan de vara märkta av sitt arbete underjorden. Dessutom visar en utredning som åtskilliga torde ha läst, bl, a. socialministern, att medeltiden för hur länge en gruvarbetare står ut under jorden ligger pä drygt nio år. Av det kan man dra slutsatsen att med den överenskommelse som nu skisseras är del ytterst få som kommer i åtnjutande av förmånen med lägre pensionsålder.

När det gäller den nuvarande situationen - om vi tar Malmbergets gruvförvaltning som exempel - sänks pensionsåldern för underiordsarbetare med tre år. Men samtidigt görs det på ett sådant sätt att pensionsåldern för ovanjordsarbetare höjs med tvä år. Den kan möjligen låta litet konstigt, men från 1961 till i år har den s, k, rationaliseringspensioneringen gällt. Den har inneburit att jobbare, oavsett om vederbörande jobbat under eller ovan jord, på företagets begäran kunnat få pension vid 63 års ålder. Nu har man rationaliserat färdigt och därmed är det också slut på de s, k, rationaliseringspensionerna. Man erbjuder inte längre pension vid 63 år.

Nu står man mitt uppe i en förhandling, som tydligen inte ger så tillfredsställande resultat som man krävt från gruvarbetarhåll. Jag vill erinra om alt detta inte är något nytt krav. Det är faktiskt lika gammalt som gruvdriften i Lappland, Strax före årsskiftet publicerades ett faksimil i pressen. Det fanns någonting som hette Malmbergets Arbetareförening, som till dåvarande riksdagsmannen Hjalmar Branting i februari 1898 aktualiserat kravet på gruvarbetarpension vid 60 år. Så det är sannerligen ingen ny fråga och den är fortfarande olöst.

Innan jag åkte hit, fick jag besök av en gammal gruvarbetare. Han bad mig läsa upp en dikt för den här kammaren. Det skall jag också göra. Det är inget poetiskt mästerverk, men det speglar stämningarna på ett ganska bra sätt. Den anknyter till den demonstration man hade strax före årsskiftet. Dikten lyder så här:

"Tusen man har tågat/det var demonstration/med krav om lägre/ålder att fä ut i pension/Även att den gamle/ej skall lida/- fattigdom -/Knapra och försaka/som ett fattighjon , , ,

Så enkla voro kraven/som kom från denna här/'Som människa fä leva/så som pensionär'

Att åldersgränsen sänkes/är berättigade krav/alltför många ligger/ före sextio i sin grav/Alltför många lider/när kraft och hälsa svek/ en föfid av arbetsåren/i gruvor och i verk.

De som sig har klarat/fram till sextio år/de äro ej så många/ de måste fä pension.

Mänga har där ute/på sin arbetsplats/slutat att förnimma/för tidigt lagts i grav/Liemannen skördar,, ,/alltför många liv ,, ,/ hos dem vars hälsa brutits/av gruvors släp och slit.

Då måste man se kravet/"Pension vid sextio år"/vara rätt och riktigt/det ingen prutmån tål,"

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Rörlig pensionsålder m. m.

Det var som sagt inget poetiskt mästerverk, men det kom direkt ur en gammal gruvarbetares hjärta.

Överläggringen var härmed slutad.

Punklen I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hagberg

i Borlänge,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 298

Nej - 18

Avstår - 2

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carisson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i belänkandet nr 15 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Carlsson

i Vikmanshyltan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Då herr Carisson i Vikmanshyltan begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 235

Nej - 79

Avstår - 3

Punklen 3

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemsiällan, dels reservationen nr 3 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 15 punklen 3 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 266

Nej - 48

Avslår - 3

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hagberg

i Borlänge,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 298

Nej - 18

Avstår - 1

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

5 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 95-96

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 15 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Ringaby

och Fridolfsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 266

Nej - 48

Avstår - 3

Punkterna 6-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 15 punkten 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Hagberg

i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 298

Nej - 18

Avstår - 1

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandet nr 15 punkten 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Hagberg

i Borlänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 297

Nej - 19

Avstår - 1

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Röriig pensionsålder m. m.

Punkterna 11 och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i belänkandet nr 15 punkten 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Hagberg

i Boriänge.

Ja - 297

Nej - 19

Avstår - 1

Punkten 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i belänkandet, nr 15 punkten 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Hagberg

i Borlänge,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledampter ha röslat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 298

Nej - 18

Avstår - 1

Punkten 15

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 16

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad,

Punklerna 17-20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 5 Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 18 med anledning av propositionen 1975:99 med förslag till lagom upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften jämte motioner,

I propositionen 1975:99 hade regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att anta inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften.

I propositionen hade föreslagits att den särskilda lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel frän luften upphävdes. Kontrollen av spridningen av sådana medel kom därmed att ske hell med tillämpning av lagstiftningen om hälso- och mifiöfarliga varor,

I detta sammanhang hade behandlals motionerna

1975:2131 av herr Andersson i Storfors (s), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften gav regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av olika kompletterande åigärder vid ett upphävande av lagen,

1975:2133 av herrar Göransson (s) och Jadeslig (s). vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om skyndsami vidtagande av de kompletterande åtgärder som befanns vara nödvändiga,

1975:2134 av fru Hambraeus m, fl, (c), vari hemställts 1, att riksdagen beslutade avslå propositionen 1975:99 angående lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, 2, att riksdagen till Statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1975/76 anvisade ett för resistensbiologisk verksamhet med 115 000 kr, förhöjt förslagsanslag av 8 274 000 kr, samt 3, att riksdagen uttalade sig

för att växtskyddsverksamheten i högre grad inriktades pä biologisk bekämpning, resistensbiologiska undersökningar och försök samt integrerad bekämpning,

1975:2135 av herr Israelsson m, fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade avslå regeringens proposition 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, varför den sistnämnda lagen skulle fortsätta att gälla,

1975:2136 av herr Jonasson m, fl. (c), vari hemställts 1. att riksdagen med avslag på propositionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften beslutade om ett bibehållande av lagen och införande av rätt för länsstyrelse att ge dispens i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen uttalade sig för att växtskyddsverksamheten i högre grad inriktades på ekologiskt anpassad bekämpning och giftfria metoder,

1975:2138 av herr Nilsson i Agnas m.fl, (m, c, fp), vari hemställts att riksdagen skulle 1, hos regeringen begära förslag till ny lagstiftning om förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel inom samernas renbetesland samt 2, besluta att nuvarande lagstiftning om förbud mol spridning från luften av bekämpningsmedel lills vidare icke upphävdes vad gällde samernas renbetesland i avvaktan på det under 1, begärda förslagei lill ny lagsliflning, saml

1975:2139 av herr Wirtén m, fl, (fp), vari hemställts Latl riksdagen skulle avslå propositionen 1975:99 angående lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, 2, att riksdagen hos regeringen begärde att ett omfattande forskningsprogram i syfte alt utveckla biologiska bekämpningsmetoder utarbetades och redovisades för riksdagen.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

1, med bifall lill regeringens förslag samt med avslag pä motionerna 1975:2134, yrkande 1, 1975:2135, 1975:2136, yrkande 1 i förevarande del, 1975:2138, yrkande 2, 1975:2139, yrkande 1, anta inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften,

2, anse motionerna 1975:2131 och 1975:2133 besvarade med vad utskottet anfört,

3, lämna motionen 1975:2136, yrkande 1 i återstående del, utan åtgärd,

4, lämna ulan åtgärd motionerna

a, 1975:2134, yrkandena 2 och 3,

b, 1975:2136, yrkande 2,

c, 1975:2138, yrkande 1,

d, 1975:2139, yrkande 2,

Reservaiioner hade avgivits

/, angående upphävande av lagen om förbud mot spridning av be-

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

kämpningsmedel från luften av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Anér (fp) och fru Olsson i Helsingborg (c) samt herrar Johansson i Holmgården (c) och Takman (vpk) som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemställa att riksdagen skulle

1, med bifall till motionerna 1975:2134, yrkande 1, 1975:2135,
1975:2136, yrkande 1 i förevarande del, och 1975:2139, yrkande 1, samt
med anledning av motionen 1975:2138, yrkande 2, avslå proposiiionen
1975:99,

2. lämna motionerna 1975:2131 och 1975:2133 utan åtgärd,

2. angående ändrat dispensförfarande av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c) samt herrar Johansson i Holmgården (c) och Takman (vpk) som - under förutsättning av riksdagens bifall till reservation nr 1 - ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av motionen 1975:2136, yrkande 1 i återstående del, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört angående införande av rätt för länsstyrelse att ge dispens från förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften i vissa fall.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av fru Anér (fp).

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag har sett mig nödsakad att begära ordet så här inledningsvis i debatien därför att jag har upplevt alt det fortfarande finns en och annan som tror att den här propositionen innebär att det nu skall bli fritt fram för spridning av kemiska medel från luften. Jag är angelägen om att slå fast att så inte är fallet.

Den särskilda lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften som regeringen nu föreslär upphävd, tillkom innan vi hade fäll den nya lagstiftningen om hälso- och mifiöfarliga varor. Denna lagstiftning ger oss möjlighet att i ett sammanhang pröva bäde farligheten hos ett ämne som sådant och sättet för spridningen av ämnet.

Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att vi har denna möjlighel till en samlad bedömning av de olika risker, både för människan och för mifion. som kan föreligga vid användningen av etl kemiskt medel, och att det samtidigt finns möjlighel alt föreskriva de begränsningar när det gäller 1. ex. sättet för spridning av medlet som behövs för all eliminera riskerna.

I produklkonlrollnämnden, som har att göra denna samlade prövning, finns representanter för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, livsmedelsverket, konsumentverket och socialstyrelsen, dvs. alla de myndigheter som var och en inom sitt område har ett ansvar för skyddet av människors hälsa och av mifion. I nämnden sitter också representanter för de stona löntagarorganisationerna. Genom bl. a. sin sammansättning

har nämnden möjlighel att utnytfia all den sakkunskap vi i vafie särskilt fall har tillgäng lill när det gäller att bedöma olika kemiska medel.

Den utredning som gjorts om spridning av kemiska medel och den remissbehandling som skett av utredningens förslag har visat att del frän arbetarskyddssynpunkt kan vara en fördel att väfia spridning frän luften i stället för spridning från marken, eftersom arbetarna i det senare fallel utsätts för betydligt närmare kontakter med större koncentrationer av medlen.

Med den nuvarande lagen om förbud mol spridning från luften flnns inte de möjligheter som enligt regeringens uppfattning bör finnas att fä med dessa arbetarskyddssynpunkler i totalbedömningen av ett bekämpningsmedel och hur det skall användas. En prövning som helt sker enligt lagstiftningen om hälso- och mifiöfariiga varor ger däremot dessa möjligheter att också ta mer hänsyn till arbelarskyddssynpunkterna när det gäller sällel för spridningen av olika medel. Det har varit avgörande för regeringens ställningstagande i denna fråga.

Får jag så, med anledning av vad som sagts i utskollsbetänkandet om önskvärdheten av utförligare kommentarer i proposiiionen till de ändringar i kungörelsen som avses genomföras om riksdagen bifaller regeringens förslag, först och främst understryka att det är min bestämda uppfattning att spridning av bekämpningsmedel endast skall tillåtas under förutsättning att alla tänkbara skyddsåtgärder vidtas. Som exempel pä ändringar i kungörelsen som reglerar dessa frågor vill jag nämna föreskrifter om skyldighet att pä olika sätt, dvs. genom bl. a. anmälan till lokala myndigheter och genom annonsering i ortstidningar, informera om all spridning kommer att ske. Bestämmelser om tillsiåndsplikt för yrkesmässig spridning kommer att införas. Del ankommer vidare på produklkonlrollnämnden att utfärda delafiföreskrifter för hanteringen av medlen i olika avseenden.

Sammanfattningsvis vill jag sålunda slå fasl all etl upphävande av lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel frän luften bara innebär att prövningen av dessa medel och sätlel för deras spridning görs i elt sammanhang av en och samma myndighet, vilket bl. a. innebär ökade möjligheter all tillgodose arbetarskyddssynpunkter i den loiala bedömningen.

Jag har tyckt att del var angeläget, herr talman, att jag fick tillfälle all göra dessa deklarationer och della förtydligande i börian av debatten.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! De fcrtydliganden som herr jordbruksministern har gjort här trorjag också är värdefulla för debatten. Vi som i ulskottet sysslat med frågan har redan i förväg haft de här bedömningarna klara för oss. Jag har inle heller pä nägra punkter anledning att argumentera mol det som statsrådet sagl här. Jag hade alltså inte tänkt göra något angrepp pä dessa punkler, men del kan ju hända all någon annan har den avsikten.

Möjligen skulle jag vifia ställa en fräga: Innebär statsrådels formulering

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

rörande den prövning av medel som skall ske i produklkonlrollnämnden, att nämnden rent av kan förbjuda användningen av fenoxisyror som preparat? Att man kan omgärda hanteringen med föreskrifter och all man bör göra detta är helt klart och helt korrekt. Däremot skulle det nog vara fel att inge nägon den föreställningen alt produklkonlrollnämnden renl av skulle förbjuda fenoxisyror som bekämpningsmedel. Del tror jag knappasl att nämnden skulle göra.

Vi fick ju det första förbudet redan våren 1970, när det utfärdades ett allmänt förbud mol spridning från luften av fenoxisyror. Den gången var del ju en myckel intensiv debatt i vän land, och den myndighei som dä handlade frågorna - slalens giftnämnd - var inte heller enig. Det var ell majoritetsbeslut som låg bakom förbudet, och fyra ganska sä framstäsnde och ganska högfiudda reservanter hörde av sig i den allmänna debaiten efteråt.

I november 1970 föreslogs av en arbetsgrupp inom giftnämnden ett totalförbud mot spridning av gifter från luften. Det gällde alltså inte bara fenoxisyror utan över huvud laget spridning av bekämpningsmedel från luften, även över åkermark. Dock var giftnämnden redan vid det tillfället relativt tolerant, det gavs redan frän börian generell dispens för ell tiotal bekämpningsmedel när det gällde spridning över åkermark. Det var fräga om bekämpningsmedel som ansågs mycket väsentliga och svåra att undvara. Men redan delta beslut innebar att antalet bekämpningsmedel reducerades pä ett mycket tillfredsställande sätt och alt medlen blev ganska få.

Vi fick sedan en rätt intensiv debatt kring då gällande förbud mol spridning av fenoxisyror i skogen. Jag vill gärna säga alt den debatten var präglad av mycken oberättigad ängslan, av en mängd felaktigheter och av okunnighet. Man talade om händelseförlopp och förgiftningsfall trots att man i regel inle hade saklig eller vetenskaplig dokumentation. Man blandade in i debatten vad som hände i Vietnamkriget, och det var högst felaktigt, eftersom de fenoxisyrapreparat som användes i Vietnam var av annan karakiär än dem vi använder i skogen här hemma. 1 Vietnam användes del s. k. 2,4,5-T-preparatet som har betydande inslag av dioxiner och där del är fråga om de svåraste förgiflningsmomenten. Della använder vi inte här hemma.

Nåja, förbudet mot spridning av fenoxisyror frän luften över områden, där allmänheten ovetande kunde komma i kontakt med dessa bekämpningsmedel, gällde i princip tills ytterligare kunskap hade vunnits av giftnämnden. År 1972 ansåg giftnämndens majoritet emellertid att sädan ytterligare kunskap hade vunnits och all man då kunde upphäva förbudet. Minoriteten, däribland ordföranden och nämndens s. k. parlamentariska inslag, dvs. de båda riksdagsmännen, reserverade sig.

Sedan kom produklkonlrollnämnden sä småningom. Där fick inle parlamentariker vara med, utan nämnden utgörs, som slalsrådel sade, av fem generaldirektörer.

Kort därefter, efter del alt förslaget kommit från giftnämnden men

innan förslaget om upphävande den gängen hade trätt i kraft, gick emellertid socialministern reservanterna till mötes genom att lägga propositionen 1972:23. Där förklarade socialministern att majoriteten i giftnämnden gjort en felbedömning och att det fanns anledning till en särskild lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel frän luften över mark som inte kunde betraktas som åkermark. Den lagen togs av riksdagen med stor majoritet, och det är den som gäller i dag.

I beslutet ingick ocksä elt uppdrag till regeringen an göra en mera omfattande utredning av frägan.

Under 1974 har denna utredning med parlamentariskt inslag lagt fram ett omfattande utredningsmaterial. Sluisatsen är att man nu anser sig ha vunnit tillräcklig kunskap för all upphäva den särskilda lagen, och att man i den nya produklkonlrollnämnden - resultatet av mifiökon-trollutredningens arbete - har möjligheter att hälla denna hantering under kontroll.

Den sluisatsen har också dragils i den proposition vi nu behandlar, och utskottets majoritet har gäll pä ell upphävande av lagen.

Vi är dock nägra reservanter som anmält en mol utskottsmajoriteten avvikande mening. Produklkonlrollnämnden säger i sitt remissvar att pä vetenskapens nuvarande grund kan man betrakta fenoxisyrorna som acceptabla i skogen. Vi bör heller inte överdramatisera frägan. Det är dock en mycket ringa spridningsmängd det handlar om, även om det skulle finnas små vattendrag inom del besprutade området. För att inte bli missförstådd vill jag alltså betona alt jag är helt på det klara med att det handlar om mycket ringa spridningsmängder.

Vad gäller förändringen av floran vill jag referera lill en personlig erfarenhet som jag tycker rätteligen bör vara med i en sådan här diskussion. I jordbruket är man för rationell produkiion nödsakad all använda fenoxisyrapreparat. De är inte av den farliga arten utan av en annan art som har andra benämningar. Man använder dem i princip vartannat år pä all äkeriord. Bara det är en väldig skillnad mol alt använda preparatet vart hundrade är i skogen.

Men vartannat är, när man i jordbruket inle kan göra bekämpningen pä grund av all man har ivähjärtbladiga växter, t. ex. raps och sockerbetor, finner man en enorm rikedom av de växter fenoxisyrorna bekämpar åren däremellan. Elt 30-lal ivähjärtbladiga växter kan täcka marken totalt. Man upphör aldrig att förvänas över denna enorma överkapacitet som naturen har alt rehabilitera sig.

Jag nämner della för att i förväg undanröja resonemanget alt en bekämpning i skogen vart hundrade är skulle nämnvärt påverka floran pä läng sikt. Den rehabiliterar sig mycket snabbt, och påverkan blir mycket temporär.

Man har talat om skador för renskötseln och om förgiftningsrisker. Jag vill inle bagatellisera riskerna. Men det är dock sä all all halm som i vårl land äts av korna är bekämpad med fenoxisyror. Nägra förgifl-ningsrisker eller rester av bekämpningsmedel går inle att finna i de sam-

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

manhangen. Det är därför svårt att förstå alt det skulle kunna vara nägra förgiftningsrisker i renbeleslanden. Däremot är jag helt på det klara med att man genom besprutning med fenoxisyror gör intrång pä renbetet på så sätt att man tar bort fodret; genom besprutningen förändras de gröna bladen lill vissnade löv. På del sättet påverkar besprutningen renskölseln.

Jag har sagl della, herr talman, därför att jag tycker att man inle skall överdriva riskerna. Man bör i stället ha så myckel vetenskapligt underlag som möjligt för sitt ställningstagande.

Men, herr talman, några tunga remissinstanser- Komniunförbundel, socialstyrelsen, vars generaldirektör är en av ledamöterna i produklkonlrollnämnden, Samernas riksförbund och Svenska naturskyddsföreningen - tycker all man kunde ha skyndat litet långsammare. Vi är nägra ledamöter i utskottet som reserverat oss för den ståndpunkten. Vi tycker att det hade räckt med att i dag ta ett första steg i stället för att helt upphäva förbudslagen. Man hade, som beskrivs i de båda reservationerna, kunnai ge möjligheter till dispens för sådana projekt där man på ett tillfredsställande sätt kan dokumentera det oundgängliga behovet, fri-belägenhelen och allt som kan behövas. Därmed hade naturvårdsenhelen i länet haft möjligheler alt bedöma det enskilda fallet med hänsyn till vissa givna normer.

Nu säger kanske någon att del hade varit att införa administrativt krångel, och det är klart att del hade medfört visst administrativt besvär. Men jag vill då påminna om - för all liksom herr statsrådet försöka att i förväg bemöta eventuella frågor - all vi nyligen fattade elt riksdagsbeslut om all all avverkning skall anmälas. Vi fick då besked om att det inte skulle innebära något administrativt krångel. Det kan dä knappast heller vän förslag göra, som gäller sä mycket färre fall.

Vi reservanter tror att vi med reservationens förslag hade kunnai få ett mer välavvägt beslul, som innebär en bibehållen trygghet för allmänheten, en trygghet som allmänheten har rätt att kräva av politikerna. Jag medger gärna att människors ängslan för dessa preparat lidvis är överdriven och överdramatiserad. Men den finns där, och man kan inte underlåta att ta hänsyn till den. Det finns människor som av blotta förskräckelsen tror sig vara sjuka och som faktiskt blir sjuka av den rädslan. Med ett dispensförfarande hade man, tror jag, kunnat öppna en möjlighet för niyndigheterna att i enskilda och välbetänkta, riskfria fall - sådana finns det mänga - ge tillåtelse för bekämpningsmedelsspridning.

Till sist, herr talman, skulle jag bara vifia anföra några synpunkler på ett par motioner.

Man talai i några moiioner om resislensbiologisk forskning och biologiska metoder. Jag mäsle dä säga alt det ingenting har att göra med bekämpning av björksly. Del är mycket intressant när del gäller bekämpning av växlskadegörare och växtsjukdomar, men när del gäller att bekämpa björkträd kan jag inte tänka mig all de biologiska eller resistensbiologiska forskningsprojekten är särskill meningsfulla.

Jag ber med delta, herr talman, att få yrka bifall till de reservationer där mitt namn förekommer och i övrigl till utskottets hemställan.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr talman! Herr Larsson i Borrby ställde en direkt fråga till mig, om det var möjligt för produklkonlrollnämnden att fatta beslut om att förbjuda fenoxisyror eller andra bekämpningsmedel. Det förhåller sig så, att den ändring i lagstiftningen som vi nu vidlar inte ändrar någonting därvidlag. Det är alltså möjligt för produklkonlrollnämnden att hantera hela frägan, dvs. besluta om dels vilka medel som skall tillålas, dels pä vilket sätt de får spridas. Avsikien med förslaget har varit att få en gemensam prövning av hela frågan i ell sammanhang.

Det är rikligt som herr Larsson i Borrby säger att några remissinstanser har haft den inställningen, att man kanske borde skjuta litet på beslutet. Motiveringen för detta har - t. ex. för socialstyrelsen - varit de psykologiska effekter som del kan medföra att människor känner sig oroade - fastän som herr Larsson i Borrby sade, de egentligen inle skulle behöva vara det - därför att förbudet nu upphävs.

När vi i regeringen har prövat frågan har vi fäst stort avseende vid de remissinstanser som representeras av arbetarskyddsstyrelsen och löntagarorganisationerna och som mycket bestämt har krävt den ordning vi nu föreslär för all få arbelarskyddssynpunkterna och arbetsmifiösyn-punklerna prövade vid den totala bedömningen. Av samma anledning som människor av psykologiska skäl kan känna oro för att gå ut i skogen pä grund av att den har varit föremål för utspridning av någol av pro-duktkontrollnämnden godkänt bekämpningsmedel kan naturiiglvis ocksä arbetslagarna, som ju handskas med de här medlen, av psykologiska skäl känna en betydande oro för att medlen inle är sä riskfria att de som utför arbetet kan känna sig trygga. Jag lycker nog därför att de psykologiska skälen väger lika tungt i det ena sammanhanget som i del andra.

Jag vill alltså än en gäng markera - jag hoppas alt herr Larsson och jag är överens på den punkten - att slopandet av lagen om förbud mot spridning från luften inle ändrar någonling av den reella tryggheten i sammanhangei. Prövningen av hela frågan komnier alt ske i produklkonlrollnämnden. Detta har enligl regeringens säll alt se bara ökal möjligheterna all la hänsyn lill arbelarskyddssynpunkterna vid den totala bedömningen, och del har vi anseit vara utomordentligt angelägel.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Hen LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber all fä tacka för jordbruksministerns beredvillighet att genast besvara den direkl ställda frägan. Jag har heller inte anledning att pä någon punkl göra invändningar mol del anförande som slalsrådel nu hållit, utan jag släller mig tvärtom gärna bakom del mesta av hans formuleringar.

Jag ville dock med min fräga markera att eftersom produklkonlrollnämnden i sill remissvar har anförl att man pä vetenskapens nuvarande grund fär anse fenoxisyran som acceptabel i skogen, vore det felaktigl all mot den bakgrunden inge allmänheten förväntningen, all man skulle kunna jörbjuda användningen av fenoxisyra. Detta verkar inle särskilt

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

sannolikt - del har ju statsrådet inle heller hävdat, vilket finns anledning att understryka.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vill bara markera, för att inga missförstånd skall uppstå, att jag här i riksdagen inte nu talar om hur man skall behandla något kemiskt medel utan att hanteringen av den frägan skall ske i produklkonlrollnämnden, som har att fatta beslut pä den punkten.

Hen ISRÅELSSON (vpk):

Herr talman! Med anledning av regeringens proposition nr 99 har motionen 2135 väckts av några vpk-ledamöler med mitl namn först. I molionen yrkas att den särskilda lagen nr 123 år 1972 om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften, som i propositionen föresläs bli upphävd, skall gälla även i fortsättningen. Motioner med likartat innehåll har ocksä väckts av representanter för andra partier.

Vi menar i motionen att grunden för all lagstiftning mäste vara alt bestämmelserna och dessas tillämpning är förankrade i folkets breda lager. Det menar vi måste gälla även i det fall dä experter anser sig kunna presentera ett faktaunderlag som kan ligga till grund för beslul som skulle gä emot en folkopinion.

Den hittills gällande särskilda lag som förbjuder spridning av bekämpningsmedel frän luften över andra områden än åkermark tillkom efler en stark folkopinion mot sädan spridning frän luften. Denna lags tillkomst hälsades med tillfredsställelse av den medvetna mifiöopinion som bidrog till dess tillkomst. Det finns knappasl något som tyder på att denna breda folkopinion nu skulle vara beredd alt acceptera ett upphävande av den särskilda lagen, som uttryckligt förbjuder spridning frän luften.

Proposilionens förslag om upphävande av den särskilda lagen grundar sig pä en utredning som kom fram till att den borde kunna upphävas och att regleringen pä detta område skulle kunna göras enligl lagen om hälso- och mifiöfarliga varor, som tillkom år 1973. 1 praktiken innebär del all vad som nu gäller för åkermark komnier all gälla för all spridning av bekämpningsmedel.

Vi erkänner i motionen att den situation som skulle uppslå efter del att den särskilda förbudslagen upphävts är bättre än den som rådde före förbudslagens tillkomst. Dels finns nu lagen om hälso- och mifiöfariiga varor att falla tillbaka på, dels föresläs i propositionen vissa ätgärder i samband med upphävandet av förbudslagen, vilka syftar till all skydda mol ölägenheter.

Varför har vi då gått emot alt förbudslagen nu upphävs? Jo, främst av del skälet att innehållet i en lag aren sak och tillämpningen en annan. Ser man till lagtexten är lagen om hälso- och mifiöfarliga varor myckel bra från miljöskyddssynpunkt. 1 samband med antagandet av lagen uttalade sig ocksä riksdagen klart för alt den s. k. omvända bevisföringen skulle gälla i fråga om hälso- och mifiöfariiga varor. Tillämpades denna ordning strikt, skulle lagen kunna utgöra en utmärkt grund för ingri-

panden mot varor som kan vara till skada för människor eller mifiö. Men tillämpningen har inte varit så strikt hittills all vi anser att det ännu föreligger grund att ta bort den lag som uttryckligt förbjuder spridning av bekämpningsmedel från luften. Samma mening har ocksä flera tunga remissinstanser som har yttrat sig över utredningen,

Utskottet anser sig kunna bifalla proposiiionen men har skrivit mycket starkt om de förutsättningar som skall grunda ett hävande av den nu gällande förbudslagen, I verkligheten är alltså skillnaden niellan utskottet och reservationen inte särskill stor.

Vid utskousbetänkandel är också fogad reservationen 2, där det yrkas att dispensärenden skall kunna handläggas av länsstyrelserna. Den har inte direkt anslutning till vär motion, men vi anser ändå att vi kan stödja även denna reservation med den utformning som den har fått.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2,

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag har bara två korta frågor som jag måste få slälla lill herr Israelsson,

Anser inle herr Israelsson att skogsarbetarna och lantarbetarna tillhör folkets breda lager?

Anser inte herr Israelsson att arbetarskydds- och arbeismifiösynpunkler skall fä vägas in med sanima tyngd som andra frågor i diskussionen om vär mifiö?

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Pä jordbruksministerns frågor vill jag svara att visst är det viktigt med arbetarskydd. Ur den synpunkten förordar vi självfallet en spridning frän luften framför manuell spridning där man befinner sig i närheten av de medel som man sprider ut. Ur arbetarskyddssynpunkt är det naturiiglvis en bättre metod att sprida frän luften, men ur allmän synpunkt menar vi alt spridning frän luften inte är tillfredsställande -i varie fall inte tillfredsställande förankrad i folkets medvetande. Vad vi syftar till är i försia hand all man över huvud laget inte skall sprida sådana här medel utan vara mycket återhållsam med det.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Är det inte, herr Israelsson, ändå värdefullt alt man kan få väga dessa olika krav gentemot varandra vid en total bedömning, sä att man inte lappar bort arbetarskyddssynpunkterna?

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jo, jag medger del. Men jag menar att spridning över huvud laget bör kunna ersätias med andra metoder. Man bör använda annat än gifter för alt bekämpa t, ex, sly o, d, eller använda dem mycket återhållsamt.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Det är klart att man i alla sammanhang skall ta hänsyn lill arbelsmifiön. Jag erkände redan i mitl förra inlägg all i det hänseendet kan spridning från luften, om den görs med mycket hård urskillning, vara bättre. Men spridning ftän luften medför, som man säger i etl av remissyttrandena, vissa olägenheler och är inte förenlig med principen om minsta möjliga ingrepp. Den synpunkten måste också vägas mot andra krav.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vill till sisl säga lill herr Israelsson all det här beslutet innebär ingel tillstånd att sprida bekämpningsmedel från luften.

Herr LINDBERG (s):

Herr lalman! Det torde slå helt klart all spridning av kemiska bekämpningsmedel är något som oroar oss alla. Den fråga som man ställer sig varie gång det är lal om spridning av sädana medel är: Har vi tillräcklig kontroll pä att medlet inte är skadligt för människor och mifiö? Samtidigt är vi medvetna om att vi i vissa sammanhang behöver använda bekämpningsmedel. Det är helt klart att i den män man anser att sådana medel kan lillälas all spridas är spridningssällel och hanleringen av dem en viklig fråga.

Det har klart framgått av jordbruksministerns inlägg all regeringens förslag i sak inte innebär att det är fritt fram för spridning av bekämpningsmedel från luften. Frågan om huruvida medlen kommeratt tillåtas och sättet för hur de skall spridas kommer alt avgöras av produklkonlrollnämnden.

Reservanterna yrkar avslag på proposilionens förslag om upphävande av den särskilda lagen om spridning av bekämpningsmedel frän luften. Man motiverar avslagsyrkandet med all lagen om hälso- och mifiöfarliga varor är alltför ny för all vunna erfarenheier skall vara lillräckliga för alt den skall kunna ersätta lagen om spridning frän luften. Min kommentar lill del är att om produklkonlrollnämnden fär förtroendet alt besluta om medlens användning, bör nämnden ocksä vara kompetent att avgöra på vilket sätt medlen skall spridas. Det bör enligl min mening vara belydligl svårare alt avgöra medlens skadeverkningar eller ofarlighet än all avgöra frägan om lämpligaste spridningssält.

Reservanterna är beredda all tillåta spridning av medel som produklkonlrollnämnden godkänner. Del kan t, ex, innebära alt medlen sprids med hand- eller trakioraggregat. Ur arbetsmifiöskyddssynpunkt torde dessa spridningsformer mänga gånger vara långt mera oacceptabla än spridning från luften. Flera av remissinsianserna som yttrat sig över utredningsbetänkandel har framhållit alt ur arbelarskyddssynpunkl är spridning från luften att föredra framför spridning från marken.

Om man nu är beredd alt tillåta all medel sprids, är det någol inkonsekvenl av reservanlerna att inte lyssna på den expertis i arbetar-skyddsfrägor som yttrat sig och låta produklkonlrollnämnden besluta 0111 det bästa spridningssält som kan vara aktuellt i del särskilda fallet. Dessutom innebär spridning från marken större risk för icke önskade

effekter pä markfloran genom den slörre preparatmängd som måste användas och genom spridningssällel, som innebär sämre spridningseffekter och därmed större koncentration av preparaten.

Rent allmänt bör enligt utskottets mening betonas att produklkonlrollnämnden, när det i förekommande fall gäller att ta ställning till frågan om spridning av bekämpningsmedel, givetvis bör agera med all möjlig försiktighet.

Man kan utgå frän alt departementschefens och utskottets ullalande men även det uttalande som reservanterna gör liksom den oro som återspeglas i den allmänna opinionen kommer att leda till att produklkonlrollnämnden kommer att agera med allra största försiktighet, innan den tillåter spridning av kemiska preparat vare sig del gäller spridning från luften eller frän marken. Nämndens för nägon tid sedan fattade beslut om förbud mot användande av DDT i skogsbruket ger belägg för att man är beredd att handla med försiktighet.

Det råder väl ingen ivekan om att det ur olika synpunkter mäste anses föreligga ett behov av att kunna sprida kemiska bekämpningsmedel från luften. Inte minst ur skogsbrukets synpunkt har det stor ekonomisk betydelse. Från arbelarskyddsynpunkt medför spridning frän luften väsentligt mindre problem än spridning frän marken. Det är självfallet av största vikt alt arbetarskyddsaspekterna beaktas vid beslut om spridningssättet men även att allmänheten skyddas på ett tillfredsställande sätt,

Utskollsmajorileten utgår från att sädana bestämmelser införs i kungörelsen om hälso- och mifiöfarliga varor som departemenlschefen framhållit i propositionen och att informationsplikt införs vid alla former av spridning av kemiska bekämpningsmedel. Informationsplikten bör ha en sådan utformning all så långt möjligt allmänheten säkerställs frän all ovetande konima i kontakt med kemiska bekämpningsmedel eller områden där de spritts, Uiskotteis ställningstagande innebär, att om upphävande av den särskilda lagen mot förbud av spridning av bekämpningsmedel frän luften upphävs och produktkontrollnämndens beslut om spridningssällel framledes kommer all innebära tillåtelse till spridning från luften, skall det ske under sädana former att riskerna inte är större än vid spridning från marken.

Det beslut som riksdagen nu skall fatta i anledning av proposiiionen gäller en principfråga, där reservanternas ställningstagande för mig är litet svårförståeligt. Man kan utgå frän all om lagen om hälso- och miljöfarliga varor hade funnits vid tidpunkten för införandet av den särskilda lagen om förbud mol spridning frän luften, hade den sistnämnda aldrig koniinil till. Regeringen hade bara kunnat utfärda sådana bestämmelser i lillämpningskungörelsen om hälso- och mifiöfarliga varor alt spridning från luften hade kunnat förbjudas.

Med reservanternas förslag om att den särskilda lagen om förbud mot spridning från luften skall vara kvar kombinerat med förslaget om att länsstyrelserna skall ges möjligheler all besluta om all medge undantag frän lagen får man en praktisk tillämpning av lagstiftningen som i princip

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

är densamma som regeringens förslag. Men skillnaden blir, att i stället för all produklkonlrollnämnden fattar eventuella beslut om tillåtlighet av spridning från luften, blir det länsstyrelserna som kommer all fatta dessa beslut. Jag anser nog att produktkontrollnämnden besitter större kompetens och sakkunskap för att fatta sådana beslut än länsstyrelserna. Med det dispensförfarande som reservanterna föreslår måste propositionens förslag både ur praktisk handläggningssynpunkt och ur mifiöskydds-synpunkt vara bättre. Det hade varit annat om reservanterna hade gått på en klar linje om att kvarhålla etl totalförbud mot spridning från luften, men del har de inte gjort. De vill bara flytta beslutsfattandel från produklkonlrollnämnden lill länsstyrelserna, Utskottsmajoriteten har ansett att det är en felaktig väg att handlägga frågorna, och det har inte, herr Larsson i Borrby, administrativa skäl, utan del beror på att vi anser att sakkunskapen i dessa frågor är större hos produktkontrollnämnden än hos länsstyrelserna.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till jordbruksutskoltets hemställan i betänkandet nr 18,

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindberg försöker att på ett nägol glidande sätt debattera en fräga som statsrådet och jag redan har stökat undan. Jag vet egentligen inte anledningen till detta. Resonemanget utgör i varie fall ingen grund för meningsfull kritik mot reservanternas ställningstagande,

Produktkontrollnämnden har, som herr Lindberg säger, med all säkerhet slörre sakkunskap än länsstyrelserna. Det gär alldeles utmärkt att påstå detta. Men fortsätt resonemanget och kom fram till resultatet att produklkonlrollnämnden har den slörre sakkunskapen vad gäller ke-misk-teknisk bedönining. Men naturvårdsenheten i länet, som man kan säga i stället för länsstyrelsen, har slörre lokalkännedom. Låt mig säga än en gång - det är visst fiärde gången redan i den här debaiten - att produktkontrollnämnden redan i sitt remissvar klart och tydligt har sagt att den anser fenoxiättikssyran acceptabel i skogen. Dä är det inte rimligt att anta att produktkontrollnämnden därefter skulle förbjuda fenoxisyror. Det betyder alt en ganska allmän användning av fenoxisyror blir föfiden av vårt beslut i dag, om vi föfier utskollsbetänkandet.

Skillnaden beslår inte bara i alt man flyttar beslutanderätten, vilkel i och för sig är något positivt enligt min mening. Skillnaden niellan utskottsbetänkandet och reservationen är alt den lokala myndigheten under länsstyrelsen, naturvårdsenhelen, som har lokalkännedom, skulle konima att väsentligt reducera den mera generella bekämpningen. Den kommer all kunna avvisa en del projekt som knappast produktkontrollnämnden med sin brist på lokalkännedom kan lägga sig i. Därför vill jag allfiämt hävda att skillnaden mellan reservaiionen och utskollsbetänkandet iir att reservationens innehåll innebär en betydligt reducerad areell besprutning.

Hen LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larssons i Borrby kommentar rörande min debalteknik lämnar jag därhän. Men när del gäller produktkontrollnämndens inställning till frågan om fenoxisyrorna så har jag såvitt jag kan erinra mig inte i reservationen sett att reservanterna har menat att de skall förbjudas.

Jag frågar herr Larsson i Borrby: Vet herr Larsson vilken inställning länsstyrelserna har lill delta medel? Det är väl inte så alldeles säkert att länsstyrelsernas inställning avviker från produktkontrollnämndens. Om dispensförfarandet införs kommer länsstyrelserna sävitt jag förstår ofta att tvingas inhämta produktkontrollnämndens uppfattning, och den konimer alldeles säkert att vara vägledande i de allra flesta fall, Produklkonlrollnämnden har möjlighel all även om flygspridningen släpps fri undanta vissa känsliga områden. Jag tror nog del finns en lämligen betryggande säkerhei för att sådana undantag kommer att göras om det är motiverat.

Hen LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Ingen kan väl begära att man här skall tala om i vilka fall eller i vilken omfattning naturvårdsenhelens ställningstagande skulle avvika frän produktkontrollnämndens. Men, herr Lindberg, om det skulle avvika, kommer det att innebära ett mindre antal besprutningsprojekt. Det kommer aldrig att innebära ett större antal besprutningsprojekt.

Om vederbörande myndighei pä grund av sin lokala kännedom anser att elt projekl är olämpligt - även om det rent formellt svarar mot det generella principbeslutet - kommer den lokala myndighetens beslul att innebära en någol minskad och areelll nedbringad användning av fenoxisyror.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Efter många inlägg kan jag fatta mig kort. Jag vill bara framföra ytterligare någon synpunkt i anledning av motionen 2136 som jag väckt lillsammans med andra ledamöter och som ligger till grund för reservationerna. Vi har yrkat avslag på propositionen om frisläppande av flygbesprutningen. Ett sådant frisläppande kan medföra stora risker. Förhållandena är olika inom olika områden, I etl skogsområde som ligger inte alltför långt frän en bebyggelse, dit vatten från skogen via rännilar när fram till källor och andra vattentäkter varifrån vatten tas till bäde djur och människor, är det riskabelt att använda ifrågavarande gifter. Vi tycker därför att förbudet mot flygbesprutning i princip bör vara kvar.

Vi är ändå helt pä det klara med att pä vissa platser flygbesprutning kan ske utan olägenhet, men här bör tillståndsförfarande användas för alt man skall kunna skifia ul riskabla områden.

Vi är också pä det klara med att det ur arbetarsynpunki kan vara en fördel med flygbesprutning, Besprutning för hand eller från traktor m, m, är ju förenat med vissa svårigheter. Det är också klart att det vid besprutning frän luften kan bli mindre giftmängd inom ett område.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 95-96

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Vi anser likväl all bästa kontrollen erhälles med ett förbud i princip och att rnan sedan får söka dispens när så anses nödvändigt.

Jag kan aldrig föreställa mig att det blir nägon större, administrativt besvärande apparat. Det är väl, som herr Larsson i Borrby sade förut, inte så många fall det kan röra sig om. Vi har tidigare fått förslag om att varie liten skogsavverkning skulle anmälas. Det skulle i så fall röra sig om mer än 200 000 anmälningar per år när det gäller skogsavverkningar, Visseriigen har regeringen backat ur i detta avseende, men man vill fortfarande hålla kvar skyldigheten till anmälan efter kalhuggning av 0,5 har,

Flygbesiprulning kan medföra betydligt större mifiörisker enligt värt förmenande, och då kräver väl ändå konsekvensen all tillstånd bör sökas och ansökningen prövas i vanlig ordning. Det är ändå en rimlig begäran. Då kan också länsstyrelserna, i det samarbete som förekomnier med kommunerna och människorna där - som har den största ortskännedomen - ha möjligheter att bedöma de här frågorna.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationerna I och 2,

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Jag hör till dem som i flera avseenden har etl förflutet i det ärende som behandlas nu. Jag har i mitt hemlän varit bland dem som riktal allvarlig kritik mot sättet att använda kemiska medel i framför allt skogsbruket. Kritiken har uppenbarligen inte varit obefogad. Den har föranlett ätgärder i olika avseenden. Den kanske viktigaste åtgärden är utfärdandet av lagen om hälso- och mifiöfarliga varor, som ger regeringen och underlydande myndigheter utomordentliga möjligheler att ingripa mot en ohämmad användning av dessa medel. Samtidigt har gällt en särskild lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften över annan mark än skogsmark, Lagen infördes pä våren 1972 som etl provisorium i avvaktan på resultatet av en särskild utredning om spridning av kemiska medel, dvs, handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Det är resultatet av denna utrednings arbete, i vilket jag själv hade förmånen alt delta, som vi nu delvis ser i form av den föreliggande propositionen. Kammaren har därför säkert förståelse för alt jag känner ett behov av att ta lill orda i denna fråga,

Somjag nyss nämnde avsåg utredningen både handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Propositionen avser endast förslagen beträffande bekämpningsmedel. Jag uppfattar emellertid inle detta som att regeringen intar en negativ inställning till förslagen beträffande handelsgödselmed-len ulan mera som ett uttryck för det förhällandet all utredningens förslag i dessa avseenden inle är av den karaktären att de behöver underställas riksdagen ulan i stället kan prövas av regeringen och den underställda myndigheter.

Många forskningsresultat frän senare är ger vid handen att handelsgödselanvändningen inte är problemfri, Ullakningen förorsakar negativa effekter i form av höjda nitrithalter i dricksvattnet, igenväxning av sjöar

osv. Även om de hittills vunna resultaten inle är direkl alarmerande, visar de all utvecklingen måste föfias med mycket skärpt uppmärksamhet. Tydligt är dock att handelsgödseln inte är den enda negativa faktorn, utan flera samverkar. Men klart är alt handelsgödseln i varie fall i vissa delar av landet spelar en roll i sammanhanget. Det finns därför all anledning för handelsgödselanvändarna att iaktta de regler och anvisningar som olika myndigheter utfärdar eller kan komma alt utfärda.

Au frägan om handelsgödselanvändningen inte särskilt uppmärksammats i den föreliggande propositionen fär alltså inte tas som intäkt för att det är fritt fram för en ohämmad sädan användning. Jag förutsätter tvärtom att cenirala, regionala och lokala myndigheter med skärpt uppmärksamhet föfier utvecklingen och vidtar alla de åtgärder som kan visa sig nödvändiga. De förslag som utredningen om spridning av kemiska medel lagt fram beträffande handelsgödselanvändningen betraktar jag som minimikrav som måste förverkligas. Men vilka regler som än gäller beror det dock ytterst pä de enskilda användarna, om användningen av handelsgödsel sker under sådana förhållanden att långtgående restriktioner kan undvikas. Jordens, och numera även skogens, brukare har här ett ansvar som mänga människor - inte minst i mitt hemlän - hoppas att brukarna skall förslå och leva upp till.

Än mer kontroversiell än handelsgödselanvändningen har spridningen av kemiska bekämpningsmedel varit, framför allt spridningen från luften. Som bekant infördes i sistnämnda avseende ett förbud som skulle omprövas när resultatet av arbetet inom utredningen om spridning av kemiska medel var klart. Det är, som förut nämnts, resultatet av del arbetet som vi här i dag ser i form av den föreliggande propositionen.

Jag måste säga att utredningen gick mycket ambitiöst till väga. Ulredningen var bl. a. i lillfälle all höra ca 60 förelrädare för berörda myndigheier och velenskapliga inslilulioner, arbeismarknadens vederbörande parter m. fl. Ulredningen fick bl. a. pä delta säll reda på berörda arbets-tagares önskemål rörande anordnandet av arbetarskyddel inom detta område. Ulredningen företog ocksä vissa studieresor, bl. a. till Helsingfors, för att få del av de finska myndigheternas syn pä den föreliggande frågan. Utredningen har genom sitt arbete kunnat samla en mängd material och klargöra mycket av det som tidigare ingivit mig och andra osäkerhet inför bl. a. flygspridningen. Jag vill i det här sammanhanget ge en eloge ät den förre ledamoten av denna kammare Einar Henningsson för det sätt han ledde utredningsarbetet på. Det var inte minst hans förfiänst alt vi kunde bli eniga i ulredningen trots de mycket olika utgångspunkter deltagarna i ulredningen hade för sitt arbeie.

Utredningsarbetet har klart visal att flygspridning är den från arbetarskyddssynpunkt mest vänliga spridningsmetoden. Den som sett en skogstraklor användas för spridning av kemiska medel vill knappast rekommendera den metoden. Men en förutsättning för att spridning från luften skall fä äga rum är givelvis alt den sker med iakttagande av all den omsorg som spridningsformen kräver. Ulredningen har lagt fram

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel frän luften

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

en rad förslag som i slort sett godlagils vid remissbehandlingen för alt göra denna och andra spridningsformer så säkra som möjligl. Jag räknar med alt dessa förslag kommer all genomföras och all övervakningen av att de sedan iakttas blir rigorös.

Anledningen lill alt många människor lidigare reagerade sä häftigt i samband med spridningen av bekämpningsmedel var all vederbörande myndigheier iakttog en attityd som innebar, att det var en fråga för nägra få experter som vi övriga inte hade med att göra. Jag hoppas myndigheterna nu har klart för sig alt del här gäller en fräga som engagerar många människor. Del är därför bra all ulredningen lagl fram förslag, som regeringen släller sig bakom, om informaiion till allmänheten rörande spridning av kemiska medel inom områden där allemansrätten gäller. Ocli jag vill undersiryka att förslagen inle bara gäller flygspridning utan alla former av spridning. Allmänhelen har verkligen etl berättigat krav på information i det sammanhanget. De tillämpningsbeslämmelser som regeringen och bl. a. produktkontrollnämnden har all utfärda är därför mycket viktiga.

Jag vill här understryka att upphävandet av flygförbudslagen inte innebär att det utan vidare är tillätet att sprida bekämpningsmedel från luften. Som lagstiftningen är utformad fordras det att produktkontrollnämnden särskilt godkänner de medel som skall spridas från luften. Nämnden har därvid möjlighet att ange bestämda villkor för användningen, bl. a. med hänsyn till allmänhetens intressen. Om, jag säger om, nämnden skulle komma alt tillåta spridning av bekämpningsmedel frän luften, hoppas jag verkligen att användarna kommer att iaktta stor reslriklivitet och med säkert omdöme väfia ut de områden som behandlas. Om'användningen inle sker under dessa förutsättningar, är jag rädd för att många konimer alt reagera häftigt.

Det är naturligt att allmänheten känner en rädsla och osäkerhet inför del som den inle har tillräckliga kunskaper om. Myndigheterna kan här genom en saklig, väl utformad information bidra till att mota denna rädsla och skingra osäkerheten. Men hur stora informationsinsatser man än gör, beror det ytterst pä användarna om allmänheten skall kunna ha förståelse för spridningen av kemiska medel. Dessa är uppenbarligen oundgängliga inslag i modernt skogsbruk och jordbruk. Men det är också angeläget att man envetet strävar efter att finna andra metoder. Forskarna måste här fä all rimlig hjälp av änslagsbevifiande myndigheter.

Jag vill till slut, herr talman, erinra om den motion som jag har väckt i detta sammanhang. Jordbruksutskottet har i sin skrivning till stora delar tagil upp utredningens förslag och i myckel gjort dem lill sina men förklarar lill sisl att motionen med det anförda kan anses besvarad. Jag skulle ha önskat en betydligt starkare skrivning av ulskoitsmajorilelen i det här ärendel, men skrivningen är dock sädan att jag kan biträda den.

Herr talman! Jag har med det anförda velat motivera alt jag ansett mig kunna biträda det föreliggande ulskottsförslaget. Men jag vill un-

derslryka - och jag gör det kraftigt - alt jag med stor uppmärksamhet komnier att föfia användningen av kemiska medel, både handelsgöd-selmedel och bekämpningsmedel. Visar det sig att de förutsättningar på vilka jag byggt mitt ställningstagande inte uppfylls, anser jag mig oförhindrad all återkomma i frågan och att föreslå de åtgärder som utvecklingen kan ge anledning lill. Jag vill gärna tillägga att det hittills mest varit skogsbruket som kommit i blickpunkten när det gällt användningen av kemiska medel. Men det är ju sä att det är jordbruket som använder de verkligt stora kvantiteterna, låt vara under delvis andra förutsättningar än skogsbruket. Företrädare för jordbruket har ibland, tycks det mig, intagit den ståndpunkten att "det här är inte vårt problem". Jag tror att en sådan inställning är felaktig, och det förhällandet all jordbruket ofta klarat sig frän kritik i motsats till skogsbruket fär inte uppfattas som om de som är intresserade av de här frågorna glömt bort jordbrukets roll i sammanhanget.

Med dessa ord, herr talman, ansluler jag mig lill jordbruksutskottets förslag.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Den utredning, som herr Andersson i Storfors beskrev, föreslär en rad åtgärder som måste vidtas för all man skall kunna sätta i gång med flygbesprutning av skogen igen utan all människor eller natur skadas. Jag anser alt de åtgärderna är alllför vagt utlovade i propositionen, och av den anledningen yrkar jag bifall till reservationen 1.

Därmed ansluter jag mig till motion 2139 av herr Wirtén m. fl. och moiion 2134 av fru Hambraeus m. fl. i fräga om själva avslaget. I båda dessa motioner understryks vidare, även om det är olika formuleringar, att - för att citera Svenska naturskyddsföreningen - "viktigare än alt förfina spridningsmetoderna är att få fram brukningsmetoder som gör medlen överflödiga inom jord- och skogsbruk". Det är i dag omöjligt att göra nägra mera preciserade yrkanden i denna sak, eftersom det måste ske i samband med budgetbehandlingen. Men jag vill trols delta understryka - och nu citerar jag socialstyrelsens remissyttrande - att "en alltför stor njugghet frän samhällets sida till spörsmålet beträffande spridning av kemiska bekämpningsmedel kan lätt leda till alt man av bekvämlighetsskäl griper till dylika medel och att forskningen i fräga om alternativa bekämpningsmetoder hålls nere på en blygsam nivå".

Detta gäller inle bara jordbruket, där del finns helt andra metoder för all hålla växterna fria från skadeangrepp än all använda kemisk bekämpning. Del gäller också skogsbruket. Vidare finns del inle i dag mekaniska röjningsmetoder som kan konkurrera med besprutningen ur snävt ekonomisk synpunkt, men som fru Hambraeus påpekar bör detta vara en anledning att salsa på all la fram mera lämpliga maskiner.

Med all respekt för utskottets ärade ordförande, som naturligtvis vet myckel mer om jordbruk än jag, kan jag ändå inte hell vifta bort de erfarenheter som bl. a. en gammmal skogvaktare i Värmland berättat

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

om. Han har gått i skogen i 50 år och sett hur växtligheten utvecklats där, och hsm varnar allvariigt för att vissa blomarter kan bli svårt skadade eller rent av utrotade vid besprutning av stora områden utan noggrann kontroll. Svårigheten med flygplansbesprutning är som bekant bl. a. av-driften, som sägs kunna bli en halv kilometer och som gör det omöjligt att låta känsliga områden vara i fred, även om man vill skydda dem.

Att jag i detta sammanhang inte yrkar bifall till reservationen 2 utan bara till reservationen 1 beror på att jag inte är övertygad om att det är någon ändamålsenlig kompromiss alt låta länsstyrelserna överta produktkontrollnämndens ansvar för vilka ämnen som släpps lösa. Jag skulle alltså mycket hellre se att produktkontrollnämnden har sill fulla ansvar och att vi får en annan proposition där samtliga skyddsåtgärder som utredningen har föreslagit blir definitivt gällande överallt.

Det väsentliga är alt förbudet mol besprutning från luften inte las bort innan vi fält klara besked om vilka säkerhetsåtgärder som skall kringgärda del, så att man har möjlighet alt bedöma i vilken mån alla de platser, där eventuell flygbesprutning dä skulle vidtas, är skyddade vad gäller människor, djur och sädana växter som man icke önskar skada.

Jag yrkar alltså, herr talman, bifall till reservationen 1.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jordbruksministern fällde här ett yttrande som jag försöker uppfatta som lugnande. Han sade att i realiteten ändras ingenting genom det som nu skall beslutas, om utskottets skrivning går igenom. Herr Israelsson har sagl - och jag håller med honom om del - alt del inte är så stor skillnad i fråga om skrivningarna, förutom all de mynnar ut i olika yrkanden.

Att jag lar lill orda här beror delvis pä alt jag vistas ganska mycket i skogen - del har jag gjort ända sedan jag var barn - och har siori inlresse för skogen, för dess flora och fauna. Jag bor i en skogsbygd, och i en sådan är jag ocksä uppvuxen. Jag har sell all meloderna för all la vara på skogen och sköta den har förändrats oerhört. Men jag tror inte att man riktigt har bevis för all del nya brukningssället, vad som sker i fråga om gödsling och annal, är ofariigl, ulan jag iror all del kan vara skadligt. Vad sker egentligen med djuren och blommorna, vad sker med oss människor som vistas där?

Jag håller med den tunga remissinstans som säger all del behövs mera forskning här, och nu förulsälts ju också i beiänkandel all del skall ske forskning. Men varför är del sä bråilom med upphävandel av en lag som är så pass ny?

Jag håller också med socialslyrelsen som säger all del psykologiski kan vara skadligt med spridning från luften. Jag har under årens lopp varil i bygder på olika häll där man sell flygmaskiner som gäll upp för all gödsla. Folk har försl undral vad del varil för konsligl föremål som farit över etl berg eller över en skogstrakt, och sedan har jag märkt vilken oro som kan uppstå hos människorna, även hos sådana som inte

utan vidare säger att det här ger upphov till cancer, vi får dåliga bär osv.

Jag tror att den här metoden skrämmer många människor i onödan. Och pä frågan, om detta spridande av gifter behövs, svarar jag nej. De flesta svarar naturiiglvis ja. Men ändrar man frågan till att gälla om ifall spridningen är nödvändig, så påstår jag att del måste finnas möjligheter att ersätta giftspridningen med någonting annat. Vården av markerna - den blir kanske dyrare - är viktig; vi kan sköta markerna pä etl sådant sätt alt del mesta av giftspridningen inte behövs. Nu är det ju meningen att de fariigaste gifterna inte skall spridas, och jag hoppas verkligen alt man kan känna sig lugnad av det som slår i betänkandet.

Men jag har gått upp i talarstolen närmast därför att jag tillsammans med herr Carlsson i Vikmanshyttan och herr Sellgren väckt en motion som gäller särskilt samernas intressen. Samerna själva säger att i propositionen tänker man bara på skogsbruket och tillgodoser bara del -samernas syn på saken har inle alls beaktats. Vi har skrivit i molionen att man går län förbi vad samerna sagt, och del slår jag för. Men nu har både utskottsmajoriteten och de som avgivet reservationen 1 gjort en ganska bra skrivning och sagt att man skall beakta särskilt samernas intressen, eftersom rennäringen är en näring som inte kan ersättas av någonting annat. Jag är tacksam för detta.

Både pä s. 8 och s. 11 i betänkandet förekomnier ordet förutsätter - man förutsätter att företrädare för samerna skall höras. Jag vill understryka ordet förulsätter. Jag råkar ju bo i Norrland och har ända sedan barndomen, utan all direkt vara bekant med samerna, träffat dem - särskill under senasie 15-20 åren. Jag vel att det förekommer otålighet och irritation över att man i fråga efter fräga liksom bara i sista hand går till samerna och ibland alldeles glömmer bort dem tills de själva efter hand klagar. Därför hoppas jag att ordet förutsätter verkligen är någonting som beaktas i framtiden.

Med detta - som kanske inte har hört så mycket lill saken - vill jag i alla fall deklarera att trots att vi i niotionen yrkar på en speciell lagstiftning just för samernas område, sä är jag i dag beredd all stödja reservationen 1.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Hen WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr lalman! Jag har begärt ordet för att förklara varför jag inte anslutit mig till reservaiionen 1,-trots att jag kan instämma i det mesta av vad som står där. Det är ungefär de åsikter som jag i andra sammanhang brukar föra till torgs.

Först och främst är det, som här gång på gäng framhållits, spridnings-metoden det gäller och inte åtgärden över huvud taget alt bekämpa icke önskvärd växtlighet med kemikalier. Del gäller inte heller valet av preparat, för den saken tillkommer produklkonlrollnämnden, soni har betydligt större befogenheter än vad namnet antyder. Delta har också redan framförts här. Nämnden skall inte bara kontrollera kemikaliernas verk-

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

ningar ulan har också till uppgifl att utfärda föreskrifter för deras användning.

Men att nämnden fält det här uppdraget innebär givetvis inle all riksdagen för alltid skulle ha avhänl sig möjligheterna all ingripa i nämndens verksamhel. Jag anser emellertid inle all propositionen är vad vi skall hänga upp ett sådant ingripande på. Vi får vänta tills vi har sell nämndens tillämpningsföreskrifter för preparatanvändningen. Därmed är inte sagt att vi inte kan ge nämnden nägra ord med pä vägen, när vi ändå har att besluta om en del av det här frägekomplexet.

Vad då först samerna och renbeleslanden belräffar, så säger ju utskottet mycket bestämt ifrån att särskilda försiktighetsmått noga måste beaktas och prövas i samråd med samernas företrädare. Vad kan man egentligen mer begära? Jag tycker det är räll otacksamt att i det avseendet inte gå med ulskottet.

Då är andra avsnitt betydligt vagare. Vad är t. ex. obligatorisk biologisk värdeprövning av bekämpningsmedel? Det framgår varken av propositionen eller av del betänkande som avlämnats av ulredningen om spridning av kemiska medel. Därför har heller inte utskottet i sitt belänkande kunnai förklara saken, utan har nöjt sig med ett uttalande all det skulle ha satt värde på en utförligare kommentar.

Den kommentaren kan behövas. Ser man pä den biologiska värdeprövningen bara ur humanbiologisk sypunkt? Har man allmänl ekologiska tankegångar? Tänker man på kemikaliernas verkningar på mikroorganismerna eller på öriskiktets vegetation?

Experterna är inte helt eniga i frågor om preparatens sidoverkningar. Nu visar för allt i väriden jordbruksdepartementets handläggning av den fråga vi diskuterade så häftigt i går, att man ger så många som flyger och far i alla experter, de må vara eniga eller inte. Men frägan mä i alla fall ställas: Avser man att i tveksamma fall, när experterna är oeniga, hellre fria än fälla, dvs. hellre förbjuda besprutning än tillåla den?

Effekten av en besprutning kan bli katastrofal för de växter, de arter som inte har förmågan att aktivera s. k. sovande knoppar och skjuta stubbskott eller rotskott.

Som kanske framgår är det främst ur floristisk synpunkt som jag är orolig. Så länge det gäller rena örter - det talade herr Larsson i Borrby om nyss - är det nog inte så farligt, i varie fall inte för de énhjärtbladiga. Dessa örter förefaller att ganska snart övervinna en besprutnings negativa föfider. Litet tveksammare är man på experthäll när det gäller lignoserna, dvs. växter som till större eller mindre del har vedartad stam. Riskerar vi inte att gå för hårt åt tibast, olvon och sådana växter? Bör vi inte vidta särskilda åtgärder för att skydda dessa om vi ger oss in pä alt bespruta ett område där de finns?

Jag är väl inte helt lugnad av utskottets uttalande alt det inte bör vara uteslutet alt i särskilt känsliga områden införa strängare bestämmelser, men det är fortfarande en sak som har mer med preparatvalet att göra än med spridningsmetoden, och det är ju den senare som propositionen gäller.

Jag vill i likhet med reservanterna ha bestämda garantier för att effektiva åtgärder vidtas för att minska riskerna för skadeverkningar. Men vad fiänar det till alt kräva sådana garantier för luftbesprutning, sä länge markbesprutning är tillåten? Det är dessa tankegångar som fått mig att ansluta mig till utskottets förslag, som är delsamma som propositionens, och som jag härmed yrkar bifall till.

Naturiiglvis vore det bra om jordbruksministern, som är här, ville lugna oss genom ett uttalande att han kommer att göra sitt till för att till-lämpningsföreskrifterna skall, som utskollet betonat, utformas med stort beaktande av de allmänt ekologiska sammanhangen, exempelvis, om jag fär göra ett tillägg, genom att föreskriva en översiktlig inventering genom kunniga botanister av områden som man avser att behandla.

I detta anförande inslämde herr Lothigius (m).

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Herr Wachtmeister i Johannishus frågar mig om det är avsikten att tillståndsprövningen och den bedömning som skall göras av produktkontrollnämnden också skall ske med beaktande av ekologiska hänsyn och de övriga hänsyn herr Wachtmeister åberopade. Det är självklart min mening att så skall vara fallel.

Får jag sedan säga om det inlägg som gjordes av herr Andersson i Storfors, att jag gärna vill vitsorda hans förmodande att man också skall kunna ingripa mot handelsgödselmedel som visar sig ha skadliga miljöeffekter. På den punkten avvaktar vi den utredning som f. n. pågår inom socialstyrelsen och som väntas bli färdig ungefär vid årsskiftet.

Lät mig sluta med några ord till herr Jonasson. Jag inledde den här debatten därför att jag ansåg det vara angeläget alt undanröja ell missförstånd som jag upplevde att man på sina häll gjorde sig skyldig till när man sade att förslaget skulle innebära att vi nu skulle frisläppa luftspridning av bekämpningsmedel. Så stiger herr Jonasson upp i talarstolen och säger att han är motslåndare lill att man frisläpper luftspridning. Om herr Jonasson fortsätter att uttrycka sig på det sättet ute i bygderna får människorna uppfattningen att ett bifall till propositionen innebär att det är fritt fram för luftspridning.

Jag vill därför ännu en gång - både för herr Jonassons egen information och med tanke på den information han skall sprida vidare ute i bygderna - slå fast att riksdagen genom ett beslut enligt proposilionens förslag inte alls frisläpper någon luftspridning. I stället lägger man hela bedömningen av, på vilket sätt bekämpningsmedlen skall få spridas, hos produktkontrollnämnden.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Hen WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr talman! Jag har ingen annan kommentar att göra till jordbruksministerns uttalande än att tacka för det klara besked jag fick. Jag har alltså inte heller anledning att ändra mitt yrkande om bifall lill utskottets hemställan.

Nr 95

Torsdagen den 29 m 1975

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag har inte mycket att tillägga.

Jag nämnde i mitl första inlägg ingenting om den ekologiska frågan. 1 lagen om hälso- och mifiöfariiga varor sägs det alt man skall kunna ingripa mot kemikalier som är skadliga "för människan eller i mifion".

"--- eller i mifion" tolkar jag så, att man mäste ta allmänna ekologiska

hänsyn när man tillämpar lagen, och del anser jag vara synnerligen betydelsefullt.

Men i dag, när vi skall fatta beslut om att upphäva lagen om förbud mot ett speciellt sätt att sprida bekämpningsmedel, handlar det inte om vilka medel som skall godkännas - det skall produktkontrollnämnden avgöra - utan det handlar om metoderna för spridning. I det läge som vi nu befinner oss anser vi att lagen tills vidare bör finnas kvar. Jordbruksministern sade att det inte är fritt fram för spridning från luften om lagen upphävs. Men om man inle har slörre planer för all sprida medlen frän luften, vilka olägenheler är det dä med att ha den kvar?

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag är ledsen men jag måste rätta ocksä herr Israelsson. Propositionen handlar inte om metoder, utan den handlar om var dessa frågor skall bedömas.

Herr Israelsson sade lill sisl all om luflspridningen är en generell olägenhet, varför skall vi då inte kunna ha lagen kvar? Jag har redan i två tidigare anföranden markerat alt del bl. a. beror pä all arbelarskyddssynpunkterna visat sig väga så tungt i della sammanhang att även de bör prövas när man bedömer pä vilkel sätt spridningen skall ske.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Hen talman! Om arbelarskyddssynpunkterna och arbelsmifiösynpunk-terna skall ha relevans förutsätter väl det att man tänker sig att det i större skala skall förekomma luftspridning av bekämpningsmedel t. ex. i skogen. I annat fall skulle ju inte arbetsmiljöfrågorna anses ha en sädan betydelse i detta sammanhang.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Tyvärr måste jag en gång till upprepa all del i propositionen inte görs någon bedömning av i vilken omfattning man skall sprida kemiska bekämpningsmedel. Jag kan vidare ansluta mig till alla dem som har sagl att vi nalurliglvis är angelägna om all fä fram brukningsmetoder som gör det möjligl för oss att avvara spridningen av kemiska medel. Men eftersom vi vet alt det f n. är pä del sättet, att vissa kemiska medel måste användas - eftersom vi hitintills inle har fält fram de alternativa brukningsmetoderna - gäller det att bedöma vilka preparat som kan konima i fråga och på vilket sätt de skall få användas.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr lalman! Mycket kortfattat:

Jag har suttit med i bekämpningsmedelsutredningen, där vi gjorde många och noggranna försök och hade hearings med många experter. Bl. a. gjorde vi försök med spridning från flygplan.

Jag tror all många i denna kammare inte kan göra sig en föreställning om med vilken precision man kan utföra spridningen från flygplan. Därför skall jag nu bara kort och gott avge den röstningsförklaringen, att jag icke kommer att rösta med reservationen, ulan alt jag kommer att föfia utskotlsmajorilelen och- sålunda rösla för ulskollels hemsiällan.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Jordförvärvslagstiftningen

Överiäggningen var härmed slulad.

Punkterna 1 och 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottels hemställan i betänkandet nr 18 punkterna 1 och 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Larsson i Borrby m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 194

Nej - 114

Avstår - 4

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 6 Jordförvärvslagstiftningen

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 19 med anledning av motioner om jordförvärvslagstiftningen.

Hen KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag skall begränsa milt anförande till den del av betänkandet som berör molionen 880 som jag har väckt, Molionen syftar

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Jordförväiyslag-sttflningen

i korthet till - för att därmed begränsa prisstegringen på jordbruksfastigheter - alt vid nyförvärv av sådan fastighet i förmögenheisredovis-ningen skall redovisas köpeskillingen i stället för taxeringsvärdet.

Priserna på jordbruksfastigheter har stigit så krafligt all det i dag inte är möjligt att köpa en jordbruksfastighet, betala räntorna och därefter skaffa sig en rimlig försörining på den. Detta är inte möjligt ens om jordbruksfastigheten är av den storleksordning som man brukar kalla rationell. Detta är ett allvarligt bekymmer, framför allt för den unga generationen som skall träda till.

Priserna på jordbruksfastigheter står således inte i rimlig proportion till lönsamheten inom näringen. Framför allt gäller detta i de bättre jordbruksbygderna, där fastigheterna tidigast böriade stiga i pris, men jag tror man kan säga att del i dag är ungefär likadant överallt. Också skogsfastigheterna har stigit kraftigt. Orsakerna härtill är naturligtvis flera. Väsentligen ligger de dock utanför prispolitikens område. Även om en ohämmad och av lönsamhetsskäl ej motiverad storleksrationalisering har haft sin betydelse torde effekten härav inte ha varil särskilt stor. Trycket från denna kategori köpare skulle säkerligen också minska, om lönsamheten i jordbruksdriften kunde sä att säga renodlas från övriga komponenter, vilka sammantagna kan ge varierande utslag vid en total bedömning av en faslighelsaffärs lönsamhet beroende på köparens ekonomiska ställning och naturiiglvis ocksä beroende på hans skattesituation.

De helt avgörande faktorerna för prisbildningen på jordbruksfastigheter ligger således utanför jordbrukspolitikens område. Den starkt inflaiio-nisiiska utveckling vi har haft är naturligtvis en grundorsak i sammanhanget. Fortsalt inflation och värdestegring gör det ju alldeles särskilt lockande att investera i jord och skog för kapitalstarka köpare som ej behöver omedelbar förräntning på sill kapital.

Den starka prispressen uppåt torde emellertid bero på en kombinationseffekt av inflation och skatter, häri inbegripet förmögenhetsskallen, en kombinationseffekt som kan vara mycket positiv för kapitalstarka personer sorn står i begrepp att förvärva en jordbruks- eller skogsfastighel, liksom naturligtvis vid komplelleringsköp lill större enheter om ägarens ekonomi är god.

Det är klart att denna ulveckling har en baksida, ja flera - jag har redan berört en: de unga köparna, som oftast har litet eget kapital, får en förräntning som de inte klarar av.

En annan baksida, är den, alt taxeringsvärdena på jordbruksfastigheterna stiger. Och taxeringsvärdena är ju ingenting annat än en framskrivning av de fastighetspriser som har betalats. 1 och med att priserna på försålda fasligheter höjts stiger taxeringsvärdena. Som en föfid av detta får också de lantbrukare som fortsätter sin verksamhel ulan att ha gjort några sådana affärer en högre förmögenhetsskatt alldeles oförskyllt.

Det har stått en debatl kring delta spörsmål under senare lid. De stigande fastighetspriserna har kopplals till frågan om rätten lill jordförvärv

och till jordförvärvslagen. Det har ställts krav pä förändringar i densamma. Dessa krav har varit framgångsrika sä till vida att det har tillsatts en utredning som har till uppgift att se över den jordförvärvslag vi nu har. Man löser emellertid inte den här problemaliken enbart med ändringar i jordförvärvslagen. Jag är övertygad om att man måste gå fram på olika vägar och att man inte kan förbise skattefrågan.

I della sammanhang mäste jag säga alldel förvånar mig all min moiion har passeral skaueutskottet tvä gånger och nu jordbruksutskottet en gång. Varför man har växlat utskott vel jag inle. Jag förvånar mig över all ledamölerna i dessa ulskoll vid utskottsbehandlingen inte pä något säll har noterat vad jag här har påtalat. Del borde framför allt vara etl intresse för de ledamöter - och de är ganska niånga - som sysslar med jordbruk. De kan inte vara obekanta med förhållandet här.

Det är intressant att notera att man ändock i andra sammanhang ofta ganska högfiutt ropar pä ätgärder för att stoppa prisstegringarna på jordbruksfastigheter, för att begränsa förmögenhetsskatten för jordbrukare och för att medverka till att bevara jorden i den jordbrukande befolkningens ägo. Alla fullt berättigade krav där det är nödvändigt att någonting görs. Men jag måste än en gång säga att jag är förvånad över att man då helt förbiser vad åtgärder enligt denna motion skulle kunna leda till.

Jag har redan sagt all jag inte tror all enbart förändringar i jordförvärvslagen förändrar situationen, oavsett hur man formar lagen. Jag är övertygad om att det är nödvändigt att också angripa skattesidan.

Jag förvånar mig även över de utskottsledamöter som kanske mer är att betrakta såsom rena konsumentrepresentanter, för lil syvende og sidst kan inte denna utveckling på fastighetsmarknaden fortgå utan att den också påverkar livsmedelspriserna i detta land. Del finns ingen möjlighet att komma förbi detta. Från den utgångspunkten borde del vara elt mycket brett intresse att få en ändring lill stånd.

Jag skall, herr talman, inte tala mer om detta. Jag har varil föga framgångsrik med min motion vid utskottsbehandlingen. Ulskottet säger, alt denna fråga kan tas upp när ändringarna i jordförvärvslagen är genomförda. Motionen är behandlad i samband med moiioner som rör ändringar i denna lag. Jag förvånar mig över detta resonemang. Om man hade resonerat omvänt, skulle jag ha förstält det. Förändringarna i jordförvärvslagen tar ju tid. Det vore riktigare att genomföra de förändringar på skattesidan som kan ske snabbt. De kan sedan i sin lur ha vissa verkningar under den lid man utreder frågan om förändringar i jordförvärvslagen.

Herrialman! Såsom frågan nu ligger till har jag inget yrkande.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Jordförvärvslagstiftningen

Hen HEDSTRÖM (s):

Herr lalman! Utskottet har i det betänkande som vi nu behandlar enhälligl föreslagit att elt antal motioner och motionsyrkanden som rör förvärv av jordbruksfastigheter skall överiämnas till den förra årel tillsatta

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Jordförvärvslagstiftningen

jordförvärvsulredningen. Samtliga de motioner det här gäller behandlar frågor som nämnda ulredning enligt sina direktiv har att pröva. Beträffande en motion, nr 880 av herr Kristiansson, föreslår utskottet att prövningen av de i motionen berörda spörsmålen får anstå i avvaktan på förslagen från -jordförvärvsulredningen.

Att utskottet inte föreslagit att också den sistnämnda niotionen överlämnas till utredningen beror inte på att utskottet funnit de i motionen berörda frågorna vara mindre värda att pröva. Tvärtom. Del är bara så all de förslag att komma lill rätta med prisstegringen på jordbruksfastigheter som framläggs i motionen berör allmänna beskattningsprinciper, något som jordförvärvsulredningen varken har i uppgift att behandla eller har möjlighet att pröva. Motionären ifrågasätter själv om man med enbart en jordförvärvslag löser problemet med prisstegringarna på jordbruksfastigheter. Däremot torde det, när utredningens förslag föreligger, ges bättre möjligheler alt diskulera prissättningen på jordbruksfastigheter även från de synpunkter som framförs i motionen 880.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets förslag pä samtliga punkler.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag skulle bara i samband med diskussionen om de här frågorna vilja anmäla ett faktiskt förhållande som kanske är okänt men som kammaren borde få ta del av. På s. 4 i jordbruksutskottels betänkande återges en uppgift från lanibruksslyrelsen över en specialundersökning som gjorts i Småland om skogs- och sägverksbolagens inköp av skogsmarksfastigheter. Det sägs där att sädana inköp har skett i ganska stor utsträckning men också att niånga har förhindrats med stöd av jordförvärvslagen.

Situationen är helt enkelt den alt jordförvärvslagen har givit möjligheter för förelag med anknytning till skogen att fä lillgång lill den erforderliga råvaran genom inköp av vissa lämpliga fastigheier. Men naturligtvis har jordbrukarna i försia hand varit tillförsäkrade möjligheten att förbättra arronderingen genom inköp av marken. Att sågverksindustrin har varit så angelägen om att köpa skogsmarksfastigheter beror ju på att man har varit ytterst osäker i fråga om möjligheterna all fä den råvara som man har behövt. Sågverks- och skogsindustrin har inte haft egna skogstillgångar utan har varit beroende av de kooperativa organisalioner som finns i vårl land, framför allt i södra Sverige.

Haren sågverksförelag byggts upp med ansvar för åtskilliga människor, kanske elt hundratal, måste sågverksägaren också vela att det flnns tillgång till råvara så att han kan bedriva sin verksamhet. Detta har ofta varit bakgrunden till att företagen i en god konjunktur har försökt alt förse sig med råvara genom markköp. Det har jag personligen tyckt vara en riklig och anständig form för att klara råvarutillgången och de anställdas möjligheter till tryggad sysselsättning.

I dag är läget något annorlunda därför att sågverksindustrin arbetar under besvärliga förhållanden. Jag hoppas emellertid att det även efler

den förändring som avses komma att ske skall vara möjligt att lösa rå- Nr 95 varuproblemet på samma sätt som hittills för denna synnerligen viktiga Torsdaeen den

inlandsinduslri.

29 maj 1975

Hen KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag skall inte dra i gång en längre debatt om jordförvärvslagen. Jag begärde ordet föratl replikera herr Hedström. Jag kunde gä förbi herr Lothigius, men eftersom jag kom upp direkt efter hans anförande vill jag ändå säga att jag inte är alldeles övertygad om att del funnits verkliga sakskäl för de mycket stora förvärv av framför allt skogsmark som ifrågavarande industrier gjort. Det blir inte mer råvara i landet genom sädana köp, i varie fall inte om man skall driva ett uthålligt skogsbruk.

Jag begärde ordel för att ställa en direkt fråga till herr Hedström; Vad har del egentligen varit för motiv som gjort att man inte kunde låta denna moiion föfia med de andra motionerna till jordförvärvslagutred-ningen? Säviit jag har mig bekant är det ingenting i direktiven som hindrar att utredningen hade fått se över också det här fältet. Det mäste vara andra skäl till att man inte velat överlämna motionen till ulredningen.

Jag säger ännu en gång att denna fråga är sä enkel att lösa att man kunde ha gjort det med förtur och låtit beslutet ha sina verkningar under de år - för det blir sannolikt flera år - som jordförvärvslagutredningen fortsätter att arbeta med revideringen av lagen.

Här är läget sådant all del är nödvändigt med åigärder snart.

Jorcflbrvärvslag-stlftningen

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr talman! På herr Krisiianssons fräga vill jag svara all, som jag redan sagl i mill tidigare inlägg, vi i jordbruksulskollei beiraklade denna fråga mera såsom varande av skatteteknisk natur. Det var den omständigheten som gjorde all vi inle ville hänvisa motionen till den arbelande jordförvärvslagulredningen.

Jag vill inle meddela någon uppfallning om hur snarl denna ulredning kan avlämna sill betänkande. Men del är ju en allmän förhoppning -åiminstone hoppas jag det - att det med det snaraste skall kunna framläggas i vafie fall sådana delförslag som tar upp de problem som herr Kristiansson berört i sin motion.

Hen KRISTIANSSON (c):

Herr lalman! Om jordbruksutskottet bedömde frågan vara av den art att den inte låg inom utskottets kompetensområde, kunde man ju rimligen ha medverkat till all fä den överförd lill skatteulskottel.

Överiäggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ökad kontroU av

importerade

livsmedel

§ 7 Ökad kontroll av importerade livsmedel

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 20 med anledning av motion om ökad kontroll av importerade livsmedel.

I detta betänkande behandlades motionen 1975:602 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att statens livsmedelsverk gavs i uppdrag att föranstalta om kontroll av importerade vegetabilier likvärdig den som gällde inhemska produkter och övriga livsmedel.

Utskottet hemställde att riksdagen lämnade motionen 1975:602 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Krönmark (m) och Jonasson (c), fru Anér (fp), fru Olsson i Helsingborg (c), fru Fredrikson (c) och fru Andersson 1 Hjärtum (c) saml herr Johansson i Vrångebäck (m) som anseit att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:602 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Fru OLSSON i Helsingborg (c):

Herr talman! 1 det här föreliggande betänkandet behandlas ett ärende som jag skulle kunna betekna som jordbruksutskottets lilla föfielong. Det är nu fiärde året i föfid som utskottet har haft att behandla motioner angående ökad kontroll av importerade vegetabilier.

Jag är givelvis hell övertygad om att kammarens ledamöter har läst betänkandet, men jag tillåter mig ändå, herr talman, att la kammarens tid i anspråk för en liten resumé över ärendets behandling föregående år.

År 1972 väckte jag och några partikamrater en moiion där vi påpekade de beiydande risker som fanns för att partier av frukt och grönsaker innehållande otillåtet höga bekämpningsmedelsresler infördes lill Sverige,

Vi ansåg att en skärpt kontroll borde konima till stånd och att en förbättring |3ä området var nödvändig såväl ur folkhälsosynpunkt som ur den synpunkten att del skulle råda rättvisa gentemot de svenska odlarna.

Motionen lämnades utan äigärd. Utskottets skrivning var emellertid positiv, och jag ansåg mig kunna nöja mig med ett särskilt yttrande, där jag bl, a, anförde föfiande: "Jag utgår därför ifrån alt livsmedelsverket efter undersökningar ulformar kontrollmöjligheterna sä att konsumenterna erhåller likvärdig informaiion och sanima trygghet när det gäller importvarornas hall av bekämpningsmedelsrester, som nu finns beträffande svenska grönsaker, frukt och bär,"

Vad hände efler detta? Ingenting, såvitt jag kunnat finna. Kontrollen förblev liksom tidigare en högst bristfällig stickprovskontroll. Därför äter-

kom, helt naturligt, centern med moiioner i frägan lill 1973 års riksdag. Detta år förelåg även en moiion från annat parti, som liksom vi ansåg att förhållandena var otillfredssiällande och all ätgärder som syftade till en förbättring borde vidtagas så all de i livsmedelslagen uppslällda kraven verkligen uppfylldes.

Majoriteten i jordbruksutskottet ansåg att någon särskild åtgärd från riksdagens sida icke erfordrades och motionerna lämnades utan åtgärd.

Utskottets borgerliga ledamöter reserverade sig och framhöll i reservationen bl, a, att man måste se till att förbud att använda bekämpningsmedel som gäller för svenskodlade produkter också i praktiken till-lämpas för livsmedel som produceras utomlands för export till Sverige, Reservanlerna ansåg det i hög grad angeläget att Kungl. Maj:t snarast vidtog åtgärder för att få till stånd kontroll av här angiven art.

Det var faktiskt nära att reservationen vunnit vid voteringen. Röstsiffrorna blev 158-154. Tre ledamöter avstod frän att rösta. Då skall vi komma ihåg att ställningen i kammaren den gången inte var 175-175. Slutsatsen mäste alltså bli att reservationen erhöll stöd från endera socialdemokraterna eller vpk. Jag hoppas att de som då, 1973, stödde oss även skall göra det i dag när det gäller den nu föreliggande reservationen.

Tiden gick och nägra förbättringar av kontrollen inträffade inte. Föfiaklligen återkom motionärerna 1974. Vid behandlingen i utskottet försäkrade då de socialdemokratiska ledamöterna att nu var verkligen något på gång. Utskottels betänkande 1974:28 är en intressant läsning. Pä s. 2 står föfiande:

"Vid föregående års riksdagsbehandling av hithörande frågor upplystes all livsmedelsverket höll på med alt utarbeta förslag till bestämmelser om importkonlroll av i princip alla livsmedelsprodukter, däribland alltså även frukt, bär och grönsaker och andra vegetabilier. Livsmedelsverket har numera framlagt förslag i ämnet. Efter remissbehandling och vidare beredning av livsmedelsverkets förslag har Kungl. Maj:t den 10 maj 1974 utfärdat kungörelse om kontroll vid införsel av livsmedel avsedda att träda i kraft den 1 januari 1975."

Längre ned pä samma sida i betänkandet läser vi: "Vidare kan nämnas att livsmedelsverket som villkor för införsel får föreskriva att livsmedel skall härröra från anläggning som godkänts av verkel. Sådant godkännande får ej meddelas förrän verket genom undersökning i ursprungslandet eller på annat tillförlitligt sätt inhämtat kännedom om landets livsmedelsbestämmelser, livsmedelskontroll och produktionsförhållanden. Närmare föreskrifter för tillämpningen av ifrågavarande kungörelse skall meddelas av livsmedelsverket."

Vidare helte del i betänkandet:

"Utskollet vill uttrycka sin tillfredsställelse med att bestämmelser nu utfärdals som i princip medger likartad behandling av alla livsmedel, när det gäller kontroll av införseln till Sverige. Enligt ulskollels uppfattning ger i övrigt vad i ärendet utretts vid handen all syftet med nu behandlade motioner och motionsyrkanden i allt väsentligt kommer

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ökad kontroll av

importerade

livsmedel

7 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 95-96

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ökad kontroll av

Importerade

livsmedel

att bli tillgodosett utan någon särskild framställning frän riksdagens sida."

Därmed ansågs motionerna besvarade. Vi motionärer var då tillfredsställda med skrivningen. Den måste ju anses vara - om än i indirekt form - ett bifall till motionerna.

Besvikelsen blev därför stor när livsmedelsverkets tillämpningsbeslämmelser förelåg. Däri stadgas beträffande kontroll för införsel av livsmedel, att för hela det stora sortimentet av vegetabilier erfordras fortfarande endasl ett generellt införseltillstånd - och därmed bara en stickprovskontroll.

Del skall medges alt slickproven har ökal under de gångna åren, men det har även importen. I det nu föreliggande betänkandet säger utskollet att ca 4 000 prov har analyserats och att av dessa 20 visade giflmedelsrester som översteg godtagbar toleransgräns.

Under månaderna januari t. o. m. oktober 1974 importerades dock lill Sverige 282 500 ton färska frukter och bär. Medtar man även torkade, frysta, konserverade eller i övrigt beredda frukter, kommer man upp till 362 300 ton. Under samma tid uppgick importen av grönsaker, konserverna medräknade, till 193 600 ton.

Alltså togs ca 4 000 prov på 555 900 ton importerade vegetabilier. Kommentarer torde vara överflödiga när man ställer dessa siffror i relation till varandra. Dessutom säger utskottet ingenting om huruvida dessa prov togs på enbart importvarorna. Prover tas även pä svenskodlade produkter, vilket f ö. är helt befogat. I sammanhanget kan nämnas all i Malmö och Helsingborg las prover ute i odlingarna och all odlaren icke underrättas i förväg om när kontrollant skall konima. Denna provtagning sker i samarbete med livsmedelsverket.

Jag kan ha förståelse för de svårigheter som livsmedelsverket kan ha att pä ett för konsumenterna tillfredsställande sätt klara av kontrollen av importprodukterna. Vi reservanter föreslär därför alt ansvarig myndighet i ursprungsländerna kontrollerar och utfärdar intyg angående gift-medelsrester, så att resultatet av undersökningen föreligger innan varorna när Sverige. Det måste anses som i hög grad angeläget att regeringen och livsmedelsverket snarast vidtar erforderliga åtgärder för all fä lill stånd en likvärdig kontroll av importerade och svenskodlade vegetabilier.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill reservationen.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Det är något förvånande alt det behöver råda någon me-ningsskifiaktighel i det ärende kammaren nu behandlar. Som framgår av utskottets betänkande är det inle någon ny fräga för kammarens ledamöter. Frägan om hur kontrollen av importen av vegetabilier, särskilt grönsaker, skall göras sä effekliv som möjligt har diskuterats här upprepade gånger. Senast förra året uttryckte riksdagen sin tillfredsställelse

med att en kungörelse då utfärdats, som i princip medger en likartad behandling av alla livsmedel när det gäller kontrollen av införseln till Sverige. Någon särskild åtgärd ansåg riksdagen inte behövlig med anledning av då väckt motion i frågan.

Sedan förra gången riksdagen behandlade frågan har det nya skett, all livsmedelsverket i november 1974 utfärdat tillämpningsföreskrifter rörande införseln av livsmedel, inberäknat vegetabilier. Utskottsmajoriteten har för sin del funnit att nu gällande bestämmelser i princip medger en sädan likvärdig behandling av importerade och inhemska vegetabilier som åsyftas med niotionen. Vid kontakt med livsmedelsverket harocksä verkel bekräftat att ett riktmärke varit att det blir en så långt möjligt likartad behandling av varorna i nu förevarande avseende. Detta innebär givetvis inte att kontrollåtgärderna rent tekniskt alltid behöver utföras pä samma sätt eller i samma utsträckning för varor från olika ursprungsländer. Enligt livsmedelsverkets uppfattning motsvarar dock nu föreskriven ordning vad som rimligen kan anses motiverat från hälso- eller näringssynpunkt. Som redovisas i betänkandet har livsmedelsverket anförtrolls uppgiften all föreskriva de villkor för kontroll av införsel lill riket av livsmedel som från hälso- och näringssynpunkt är påkallade. Någon anledning lill anmärkning mot det säll pä vilket livsmedelsverket hittills löst sin uppgift när del gäller kontroll av förekomst av bekämpningsmedel i imponerade vegelabilier föreligger inte. Som sägs i betänkandet delar utskotlsmajorilelen självfallet motionärernas intresse av att bältre kontrollmöjligheter i nu förevarande hänseende tillskapas i de länder med vilka Sverige har handelsutbyte. Detta bör dock snarare åstadkommas genom att man söker uppnä överenskommelser härom inom ramen för de internationella organisationernas verksamhet pä hithörande områden, exempelvis inom FAO och OECD. Utskottet har förutsatt att regeringen och statens livsmedelsverk har sin uppmärksamhet riktad pä frägan och vidtar de ätgärder som kan befinnas påkallade.

Med det anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ökad kontroU av

importerade

livsmedel

Fru OLSSON i Helsingborg (c):

Herr talman! Herr Hedström säger att vi är eniga i utskottet och att utskollsmajorilelen delar motionärernas intresse av bättre kontrollmöjligheter. Det är nu fiärde gången som jag här påpekar att utskottsmajoriteten delar motionärernas syn pä förbättrad kontroll.

Trots alla dessa positiva uttalanden har frägan inle kommii, ell enda steg närmare en godtagbar lösning. Skulle det verkligen ha inneburit så stor självövervinnelse alt bifalla molionerna, om vi var eniga? Skulle vi dä behöva vänta och ha utskottsbehandling i fyra år?

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr lalman! Det skulle vara frestande alt gå in pä en längre utläggning angående de rikllinjer som-livsmedelsverket har all arbeta efter. Jag har

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ökad kontroll av

Importerade

livsmedel

i min hand en förteckning från livsmedelsverket över varuslag som omfattas av bestämmelserna i tillämpningskungörelsen om kontroll vid införsel av livsmedel. Jag har också en förteckning över införselorter för köttvaror.

Det framgår att det är en sådan oerhörd massa ting som införs i detta land all det inle är så enkelt som man vill göra gällande att bedriva en verkligt fullständig kontroll. Det är frestande alt räkna upp några av de olika sakerna. Jag vill nämna att förteckningen i fräga om köttvaror omfattar t. ex. svinkött, ej innehållande kött, och fiäderfäfett, ej utsmält, utpressat eller extraherat med lösningsmedel. Förteckningen omfattar tarmar, bläsor och magar av djur - andra än fiskar - hela eller delar därav, djurblod, isler, annat svinfell och fiäderfäfett, fetter av nötkreatur, får eller getter, konstisler m. m., m. m.

I förteckningen över orter som har godkänts i samråd med generaltullstyrelsen och där införsel och kontroll får företas, läser jag till min glädje att Stockholm kan jämföras med min hemort Härads som en sädan godkänd ort.

Fru OLSSON i Helsingborg (c):

Herr talman! Herr Hedström talar om livsmedelsverkets tillämpningsbestämmelser. Dem har även jag, och det är rikligl att för köUvaror, ägg och äggprodukler, glass och glassmassa, kakaopulver och 1. o. m. vallen är del ganska skärpta bestämmelser. Det är i huvudsak bara ve-getabilierna som får införas enligt generellt tillstånd.

Efter analys här i Sverige vid stickprovsundersökning tar det i allmänhet ungefär en vecka innan resultatet är klart. Dä anser jag att skall det vara någon mening med denna analys, måste den ske innan varorna komnier lill Sverige.

Herr Hedström måste väl hålla med mig om alt del i våra exportländer finns betydligt liberalare bestämmelser för bekämpningsmedel. Där används preparat som är totalförbjudna här i Sverige.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Krönmark m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Helsingborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

100

Den som vill att kammaren bifallerjordbruksuiskotieis hemställan i betänkandet nr 20 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Krönmark m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 153

. Nej - 154

Avstår - 2

§ 8 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

Nr 21 med anledning av motion om viss översyn av bestämmelserna om utsäde

Konstiluiionsulskotlels betänkande

Nr 18 med anledning av proposiiionen 1975:27 med förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620), m. m. jämte motioner

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Herr andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

§ 9 Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

Föredrogs konstilutionsutskottets betänkande nr 19 med anledning av propositionen 1975:101 med förslag till nytt valsystem vid landstingsval, m. m., jämte motioner.

I propositionen 1975:101 (kommundeparlementet) hade föreslagits alt riksdagen skulle anta i propositionen framlagda lagförslag avseende

1. lag om ändring i landstingslagen (1954:319),

2. lag om ändring i kommunallagen (1953:753),

3. lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

4. lag om ändring i vallagen (1972:620).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande:

"I propositionen läggs fram förslag till nytt system för val till landsting.

Syslemet som avses bli tillämpat första gången vid 1976 ärs val ger bättre

proportionalitet än det nuvarande och ansluter sig i huvudsak till det

system som sedan är 1970 tillämpas vid riksdagsval.

Det nya valsystem som föresläs för landstingsvalen innebär att 9/10 av mandaten i landstinget är fasta valkretsmandat som fördelas niellan valkretsarna på grundval av antalet röstberättigade (vid 1976 års val antalel invånare) i resp. valkrets. De återstående mandaten är ufiämnings-mandat och används för alt ufiämna de avvikelser frän ell landstingspro-

101

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

portionellt riktigt valresultat som kan uppslå vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Endast parti som har fåll minst 3 96 av, rösterna i hela landstingskommunen skall enligl förslaget få delta i mandatfördelningen. Någon motsvarighet föreslås inte till den regel som tillämpas vid riksdagsvalen och som innebär alt parti som har fått minst 12 96 av rösterna i en valkrets har rätt att della i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i den valkretsen.

I propositionen föreslås vidare - efter förebild av bestämmelserna om antalet kornmunfullmäktige - att antalel landstingsman skall bestämmas av landstinget med utgångspunkt i vissa minimital som står i relation till antalet röstberättigade (såviii gäller 1976 ärs val antalel invånare) i landstingskommunen och som inte får underskridas. Antalet landstingsmän skall enligt förslaget alltid bestämmas till etl udda tal.

I fråga om valen till kommunfullmäktige föreslås vissa ändringar i de nuvarande reglerna. Antalet röstberättigade skall enligt förslaget vara avgörande för hur många kommunfullmäktige som lägst skall utses, för om valkretsindelning skall vara obligatorisk vid val av kommunfullmäktige och för hur många fullmäktige som skall utses i de olika valkretsarna i valkretsindelade kommuner. Vid 1976 ärs val skall dock antalet invånare liksom hittills vara avgörande i dessa hänseenden. Det lägsia antalet fullmäktige som skall utses i varie valkrets i valkretsindelad kommun höjs enligl förslaget från tio till 15."

I detta ;5ammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1975:93 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 12) hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till nytt valsystem för val till kommuner och landsting, grundat pä den princip om strikt proportionalitet som gällde vid val till riksdagen,

1975:128 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen uttalade sig för att vid ulformningen av förslag till nytt kommunalvalsystem fyraprocentsregeln icke skulle äga tillämpning.

102

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975:2144 av herr Ångström (fp), vari hemställts alt riksdagen skulle besluta all den i proposiiionen 1975:101 föreslagna spärregeln pä 3 96 skulle utgå ur förslaget till nytt valsystem vid landstingsval,

1975:2146 av herr Fiskesjö (c), vari hemställts all riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:101 beslulade att 11 i; första siycket i landstingslagen skulle ha av motionären angiven lydelse, innebärande att delar av kommuner ej skulle kunna sammanföras till en landstingsvalkrets,

1975:2147 av hen Henmark (fp),

1975:2148 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits alt riksdagen skulle besluta att med ändring av förslagen i regeringens pro-

position 1975:101 om nytt valsystem vid landstingsval m.m. vid val lill landsting och kreisindelad kommun skulle lillämpas ett syslem med fasta valkrelsmandat och ufiämningsmandat utan särskild procenlspärr vid fördelningen av mandaten, samt

1975:2149 av herrar Oskarson (m) och Nordgren (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att spärren vid landstingsval sattes till 2 %.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. förklara motionen 1975:93, yrkandet 12, besvarad med vad utskottet
anfört,

2. avslä niotionen 1975:2147,

3. med bifall till propositionen 1975:101 i denna del och med avslag pä motionen 1975:2146 anta 11 § första styckei förslaget lill lag om ändring i landstingslagen (1954:319),

4. med bifall till propositionen 1975:101 i denna del anta förslaget lill lag om ändring i landstingslagen (1954:319) i övrigt,

5. a. med bifall lill propositionen 1975:101 i denna del och med avslag på motionerna 1975:128, 1975:2144, 1975:2148 sävitt nu var i fräga och 1975:2149 anta 15 a !; i förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620),

b. avslå molionen 1975:2148 i vad den inte behandlats i det föregående,

c. med bifall till propositionen 1975:101 i dessa delar anta förslagen
lill lag om ändring i kommunallagen (1953:753), lag om ändring i kom
munallagen (1957:50) för Stockholm ävensom förslaget lill lagom ändring
i vallagen (1972:620) i vad det inle behandlats i det föregående.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Fiskesjö (c) och Nordin (c) som ansett att ulskottet under
3 bort hemslälla

all riksdagen skulle med anledning av propositionen 1975:101 i denna del och med bifall till niotionen 1975:2146 anta II j första stycket förslaget lill lag om ändring i landstingslagen (1954:319) med av reservanlerna angiven lydelse,

2. av herr Berndlson (vpk) vilken anseit all ulskoilei under 5 bort
hemslälla

all riksdagen skulle

a. med anledning av motionerna 1975:128, 1975:2144 och 1975:2149
samt med bifall till niotionen 1975:2148, sävitt nu var i fråga, avslå pro
positionen 1975:101 såvitt avsåg 15 a i; förslaget till lag om ändring i
vallagen (1972:620),

b. med bifall till molionen 1975:2148 i vad den inte behandlats i det
föregående anla de av reservanten framlagda förslagen lill lag om ändring
i kommunallagen (1953:753). lag om ändring i kommunallagen (1957:
50) för Stockholm och lag om ändring i vallagen (1972:620),

(under förutsättning av bifall till b)

c. avslå propositionen 1975:101 såvitt avsåg de däri framlagda förslagen

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

A>'/( valsystem vid landstingsval, m. m.

103

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

till lag om ändring i kommunallagen (1953:753), lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm ävensom förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620), i vad det inle behandlats under a, (under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under 5 b) c. dels rned anledning av proposiiionen 1975:101 i dessa delar anla förslagen lill lag om ändring i kommunallagen (1953:753) och lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Slockholm med de ändringar i 9 S i båda lagarna som reservanten angett, innebärande att höjningen av minsta antalet mandat i en kommunvalkrets som i propositionen begränsats till 15 i stället skulle utgöra 20, dels med bifall till propositionen 1975:101 i denna del anta förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620) i vad det inle behandlats i det föregående.

104

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det är naturligtvis alltid en fråga av stor vikt när riksdagen beslutar att på ett mera genomgripande sätt ändra reglerna för allmänna val. Olika valsystem sätter sin prägel på partisystemet och därmed också på det parlamentariska systemet som helhet i en demokrati, det vet vi. Erfarenheten frän andra länder visar oss detta, liksom de förändringar som tid efter annan vidtagits i valsystemet i vårt eget land.

Vad man nu kan konstatera är att det proportionella systemet är hell accepterat i vårt land. De krav på en övergång på majoritetsval som tidigare framförts från socialdemokrater och liberaler har i stort sett tystnat, och den rättvisa proportionella valmetod som centern alllid förordat verkar nu vara helt säkrad för överblickbar framtid.

Det förslag till vissa förändringar av främst valsystemet i landstingsval som nu föreligger för beslut i riksdagen bekräftar delta. Huvudsyftet med reformen är alt säkerställa och förbättra proportionalismen vid fördelning av mandaten mellan de i landstingsvalen konkurrerande partierna. Den tidigare gällande ordningen med helt valkrelsbundna mandat har inte varit tillfredsställande härvidlag. Det visar inte minsl del senasie valet.

Nu får vi även i landstingsvalen ell ufiämningssyslem som ger de konkurrerande partierna en mandatfördelning som svarar mot röststyrkan i landstingsområdet som helhet. Det är bra.

Fördelningsmetoden är liksom i riksdagsvalen försedd med en spärr i botten. Eien är avtrappad i jämförelse med vad som gäller för riksdagsvalen. Vid riksdagsvalen har vi en spärr på 4 96, i landstingsvalen blir den nu salt till 3.

Del är naturligtvis alltid en avvägning var en sådan här spärr skall sällas för alt säkerställa den valda församlingens funktionsduglighet. Jag har ingel alt invända mot del nu föreliggande förslaget. Det är angelägel, tyckerjag, att i sammanhanget undersiryka att lolaleffekten av det nya landstingsvalsyslemet är en vidgad proportionalism.

Det är också angelägel att understryka alt ingen bottenspärr införs

i de primärkommunala valen. I flertalet kommuner blir del således den totala röststyrkan som avgör fördelningen. I en del större kommuner mäste man av praktiska skäl ha en valkretsindelning. För att minska den spärreffekl som för mycket smä partier kan ligga i valkretsindelningen som sådan höjs minimiantalet mandat per valkrets från 10 till 15. Även i denna del är således syftet med reformen en ökad proportionalism.

Jag vill gärna understryka att det i konstitutionsutskottet har rått en bred enighet om de nu föreslagna reformerna i slort, vilket väl kommer att gälla ocksä här i kammaren när vi går till beslut. Det är självklart en styrka att beslut i så känsliga frågor som de som berör valsystemet kan träffas utan alltför uppslitande stridigheter och efter överläggningar där olika aspekter kunnat göra sig gällande.

I en praktisk och organisatorisk fräga har herr Nordin och jag inte kunnat ansluta oss till utskottsmajoriteten utan avgett en reservation. Det gäller de regler som skall råda för indelningen i landslingsvalkretsar.

Huvudprincipen i förslaget är att en landstingsvalkrets skall omfatta en eller flera kommuner. Del är självklart att man.skall ha denna huvudprincip. Kommunen är ju den grundläggande lokala indelningsen-heien, som också partiorganisation och partiarbete som regel anpassas efter. Några kommuner har så stor folkmängd all det av praktiska skäl är nödvändigt att dela kommunen i tvåeller, ieit fätal fall, flera valkretsar. Mot detta har jag ingen invändning.

Härutöver finns del i det föreliggande, av konstitutionsutskottets majoritet godtagna förslaget en möjlighel att sammanföra en del av en kommun med annan kommun eller med del eller delar av annan kommun till en landstingsvalkrets. Det är denna indelningsgrund vi reservanter vänder oss mot. Den komnier, om den tillämpas, all medföra att kommungränserna skärs över av indelningen i landstingsvalkretsar på ett sätt som försvårar partiarbetet i allmänhet och särskill nomineringsför-farandel och som ter sig lämligen förvirrande för allmänheten. Ell viktigt krav på ett valsystem - i alla dess delar - är att del skall vara sä enkelt och för gemene man överblickbart som möjligt. Det bör gälla även valkretsindelningen.

Nu är del så all vi redan har valkretsar som skär kommungränserna pä del sätt som jag här har talat om. Jag har själv direkta erfarenheier av en sådan indelning i del område jag kommer ifrän, och jag vel att den inte är bra. Jag har talat med mänga som har samma erfarenhet och sanima mening.

När man nu under alla omständigheter ser över valkretsindelningen över hela landel bör enligt min mening den av mig påtalade varianten utgå. Förden skull ber jag, herr talman, att fä yrka bifall lill reservationen I till konstituiionsutskoltels betänkande och i övrigl lill utskottets hemställan.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Länge rådde det förhållandet all mandatfördelningen mel-

105

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

106

lan partierna i riksdagsvalen uppvisade stora olikheter. Det krävdes betydligt flera röster per mandat för ett parti än för ell annat. Genom systemet med ufiämningsmandat uppnåddes större rättvisa niellan partier som samlar minst 4 96 av väfiarna, men som en skönhetsfläck infördes procentspärren.

Helt naturligt uppstod en diskussion rörande sysiemel för val till landstings- och primärkommuner, där orättvisor i mandatfördelningen partierna emellan också förekommer. Det är inte helt ovanligt all ett parti måste ha dubbelt sä många röster som ett annat för att erhålla mandat exempelvis i landstingsvalen.

Förslagen att överföra riksdagsvalets regler till landsting och kommuner mötte stark kritik, eftersom 4-procentsspärren skulle medfört att åtskilliga mandat flyttats över från ett parti till etl annat och att framför allt mindre partier drabbats. Frågan lades därför pä is.

Från vänsterpartiet kommunisterna har vi länge hävdat behovet av en översyn av valsystemet i syfte att uppnå större rättvisa vid mandatfördelningen i landsting och kommuner. Vi har dock sagt alt detta bör kunna uppnås utan att den odemokratiska spärregeln frän riksdagsvalen kommer till tillämpning. Vi vill för övrigt ha bort spärren även i fråga om riksdagsvalen.

Del nu framlagda förslaget från regeringen innebär i fräga om landstingsvalen att en spärr vid 3 96 skall tillämpas för mandatfördelningen. Vi avvisar den föreslagna spärren men biträder förslaget om ett system med ufiämningsmandat. Det flnns enligl vår mening inga skäl att tillämpa en sådan spärr. Skillnaderna i mandalutfall vid del föreslagna systemet med en 3-procentsspärr och ett system med ufiämningsmandat utan spärr är inte särskill stora. Detta talar enligt min mening inte för utan mot införandet av en spärr. Det döljer inte det principiellt tvivelaktiga i att införa spärrar i syfte att röster på mindre partier skall bli orepresenterade. Vafie förändring som inträder med del nya valsystemet aren nödvändig konsekvens av att man skall justera tidigare orättvisor partierna emellan.

De skäl som brukar åberopas fören spärr i riksdagsvalen saknar relevans i kommunala val. Strängt taget har det inte framförts nägra hållbara argument för alt införa spärrar i konimunala val. Tveksamheten inför förslaget om spärrar kan också avläsas i enskilda motioner, en frän folkpartihäll om att inga spärrar skall förekomma och en frän moderat häll om en 2-procenisspärr. Del enda utskollet presterar är uttalandet att strävan efter bästa möjliga proportionalitet mellan partierna inle får drivas sä längt att andra demokraliska värden komnier i fara. Utskollet lalar om partisplittring som kan äventyra de kommunala organens handlingskraft. Det b.ör därför påpekas att eventuellt förekommande lokala partier vanligtvis inte skulle drabbas av någol av de procentalternaiiv som diskuteras i utredningen.

1 niotionen 2148 har vänsterpartiet kommunisterna yrkal avslag på den föreslagna 3-procentsspärren, och motionskravei föfis upp i en reservalion lill ulskollsbetänkandel.

När det gäller valen till primärkommunerna avstår regeringen från att föreslå småpartispärr, men i gengäld föresläs heller inte nägol system med ufiämningsmandat. Den enda förändring som där föresläs är ändrade regler för kretsindelning.

Vi menar i vänsterpartiet kommunisterna att etl system med ufiämningsmandat men utan smäpartispärr bör kunna tillämpas i primärkommuner så snart dessa indelas i valkretsar. 1 kommuner där systemet med valkretsindelning inte tillämpas blir mandatfördelningen - bortsett från den spärreffekl som 1,4-divisorn ger - proportionell. Det finns dock anledning all förmoda all antalet kommuner som tillämpar kretsindelning skall öka. Anmärkningsvärt är då att regeringen framlägger ell förslag om att lägsta antal mandal i en valkrets skall vara 15. Skenbart är det ur proportionell synpunkt etl framsteg jämfört med nuvarande bestämmelse om minst 10 mandat, men i själva verkel är förslaget sämre än nu tillämpad ordning. Det genomsnittliga antalet mandat i valkretsarna var nämligen 21 i 1973 ärs val.

I motionen 2148 har vi förordat ett system med ufiämningsmandat men utan procentspärr, så snart kommun indelas i valkretsar. Inför risken all detta förslag kan komma att fällas har i reservationen alternativt föreslagits, all om regeringens förslag lill modell för primärkommunala val antas, skall lägsta anlalel mandat i valkrets fastställas till 20 mandal.

Del är, herr lalman, angelägel all ell valsystem komnier till stånd som undanröjer orättvisorna partierna emellan vid fördelningen av mandaten vid valen till landsting och primärkommuner. Det är dock inle nödvändigi all i etl nytt valsystem införa den odemokratiska procentspärren. Det system som vi förordar i vpk-motionen skulle skapa rättvisa i mandatfördelningen, och partierna skulle erhålla mandat i förhällande till röstunderlaget. Väfiarna skulle bli representerade i förhållande till sin styrka.

Med det anförda ber jag att få yrka bifall lill reservationen 2, som jag har fogat till konstitutionsutskotiets betänkande nr 19.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Del råder mycket stor enighet i vallagfrågorna. Del föregående betänkandet, som är cenlralt på delta område, antogs utan debatt och enhälligl av kammaren, I det nu föreliggande betänkandet finns endasl tvä reservaiioner. Självklan är det myckel glädjande att vi har uppnått en sådan enighet i dessa frågor. Vi kan diskutera hårt med varandra om politikens innehåll, men del är lyckligt alt vi inte för lika hårda debatter om formerna för politiken. Och vallagstifiningen är en mycket viklig del av politikens formlära.

Del finns pä della område tvä krav. Del ena är all åstadkomma största möjliga proportionalitet. Del andra är alt förhindra en långtgående partisplittring som kan äventyra funktionsdugligheten hos de valda organen. Dessa tvä krav är oförenliga med varandra, Vafie lösning blir därför

107

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

en vägning av dessa krav mol varandra, och resultatet blir alllid nägol av en kompromiss.

Det förslag som nu föreligger innebären utökad proportionalitet, Sävitt jag fattade herr Berndtson rätt föredrar han det föreslagna systemet framför det som nu råder. Sedan vel vi att man frän vpk-håll alltid har hävdat all man skall ha bort alla spärrar. Men framställningen blir inte rikligl rättvisande när herr Berndtson gång efter annan talar om att här införs spärrar. Samtidigt som sä sker vidtas andra åtgärder som leder till ökad proportionalitet. Det gäller tanken pä älta fasta mandat i landstingsvalkretsarna, det gäller ufiämningsförfarandei sä att man vid sidan av de fasta mandaten får särskilda ufiämningsmandat. Såvitt jag uppfattade det rält kunde herr Berndtson förstå att man behövde ha vissa spärrar när det gäller riksdagen, men vi känner alla till att man frän vpk-håll motsätter sig spärrar vid valen till riksdagen.

Vad sedan gäller den konimunala valordningen hade jag väldigt svårt att hänga med i herr Berndtsons resonemang när han menade alt de minimiregler .som nu införs innebär försämrad proportionalitet. Här höjs minimigränsen från 10 till 15. Mot detta sätter herr Berndtson det nuvarande medeltalet. Vad är det som säger att kommunerna alltid konimer all lägga sig pä minimitalet? Det har de inte gjort lidigare. Här har alltså funnits den skillnad som herr Berndtson själv visade mellan de föreskrivna 10 och de tillämpade 20 i normalfallet.

Vad sedan gäller herr Fiskesjös reservation vill jag fästa uppmärksamheten på all alla inom utskottet delar hans principiella uppfattning alt man bör undvika den ordning som han vänder sig mot. Utskottet skriver: "Endast i absoluta undantagsfall bör del fä förekomma alt del av kommun sammanförs med annan kommun eller del av kommun." Herr Fiskesjös reservation innebär att han vill gå ett sleg längre: han vill införa elt förbud i lag mot en sådan uppdelning. Det har inte vi i utskottet vägat biträda trols all vi sympatiserar med herr Fiskesjös grundläggande tankegångar. Det har nämligen inle kunnat visas all elt sådant system alltid kan vara förenligt med del proportionella syslem som herr Fiskesjö och alla vi andra i utskottet med undantag av herr Berndlson tillstyrker. I de allra flesta fall skulle del säkert gå, men ingen av oss har den överblicken att vi vägar säga bestämt att inle en sådan situation skulle kunna uppkomma 1976. Och ännu mindre möjligheler har vi att förutse vad som kommer alt hända i framliden. Därför är del äventyrligt att föfia herr Fiskesjö och införa etl förbud i lag. Men jag vill gärna understryka all vi bör tillämpa den lanke som ulskottet så klart ger uttryck ål, nämligen att man endast i absoluta undantagsfall skall föra samman del av kommun med annan kommun eller del av annan kommun.

Herr talman! Med della yrkar jag bifall till ulskollels hemställan.

108

Hen BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vad är långtgående partisplittring - som herr Johansson

i Trollhättan här talar om - och kommer man lill rätta med den genom den föreslagna spärregeln? Om det uppträder två eller tre lokala partier, med de mest lokala namn som brukar användas, och dessa partier kommer över 3 % vardera, sä är väl det också en partisplittring. Man kommer alltså inte till rätta med del som man brukar anmäla som ett bekymmer på det kommunala planet. De tillfälligt uppdykande partierna samlar ju ofta en betydande del av väfiarna, det visar utredningens eget malerial. Därför är del troligare att en sådan spärr kan inverka pä riksomfattande partier. Men den väsentligaste invändningen är all spärren leder till att väfiare kan bli orepresenterade, och det är därför jag menar att den är odemokratisk.

Jag har inte uttalat nägon förståelse för spärrarna i riksdagsvalet. Det borde klart ha framgått. Jag har sagt att inte ens de argument som brukar åberopas för att ha spärrar i riksdagsval är användbara när det gäller de kommunala sammanhangen, därför att i kommuner och landsting förekommer samregerande i slörre eller mindre utsträckning.

Så till frågan om valkretsarnas storlek. Nu presenteras det etl nytt valsystem med delvis nya regler för indelning i kretsar. Detta kommer "uppenbarligen att leda till all man i kommunerna ser över sin kreisin-delning, och jag tror vi skall räkna med att belydligl fler än det 70-tal kommuner som tillämpade kretsindelning i del senaste valet kommer att ha sädan indelning i föfiande val. Säkerligen kommer man då ocksä att snegla på de bestämmelser som gäller för hur slor valkretsen bör vara. Därför tror jag att många nya kommuner som indelas i kretsar komnier att hålla sig kring dessa 15 mandat.

Jag tycker det är helt orimligt med ett förslag som så att säga släpar efter i förhållande till den praxis som redan nu tillämpas, och därför hade det varit rimligt att förslaget hade legat vid åtminstone 20 mandat.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är myckel förvånad över att herr Johansson i Trollhättan och utskottet här drar in proporlionalitetsaspekten som ett skäl mot herr Nordins och min reservalion. I kommunalvalskommitténs belänkande - och i den kommittén har man räknat på de här sakerna mycket ingäende - finns ingenting sagt om all en kommungränsskärande valkretsindelning skulle vara motiverad från proportionalitelssynpunkt. Inte heller i proposiiionen finns det något om detta. Det är något som utskollsmajorilelen har hittat på.

I kommunalvalskommitténs betänkande framhålls i stället ideligen att
den grundläggande finessen med det system man förordar är jusl att
valkretsindelningen upphör all ha politisk betydelse. Sä här skriver kom
mittén pä s. 44 i betänkandet: "I och med att valkretsindelningsfrägan
upphör all vara politiskt betydelsefull, kan indelningen göras under hän
synslagande lill vad som från valiekniska, partiorganisatoriska och lik
nande synpunkter är lämpligt ."

I propositionen på s. 56 ansluter sig kommunminislern oreserverat lill

109

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

kommitténs resoneniang pä denna punkt. Jag citerar: "Kravel pä proportionalitet mellan partierna tillgodoses. Mandatfördelningen påverkas inte av det sätt pä vilket valkretsindelningen görs." Kommunministern tillägger: "Jag flnner detta vara av stort värde."

Men vad kommitléen efter ingäende studium kommit fram till och vad kommunminislern också efter sin prövning kommit fram lill och till yttermera visso och med all rätt framhåller vara av stort värde, det underkände alltså herr Johansson i Trollhättan och utskollsmajoriteten. Dess bättre har inte den fråga som herr Nordin och jag har lagit upp den koppling till proportionalismen som man har velat hävda. Det är en praktisk-organisalorisk fräga, och där har vi - som framgått av debatten - en annan mening än utskottsmajoriteten.

Hen JOHANSSON i Trollhällan (s) kort genmäle: Herr talman! Herr Fiskesjö drog in konimunminislern i detta sammanhang och åberopade honom för sina ståndpunkter. I propositionen finns emellertid intet lagförslag av den typ herr Fiskesjö motionerat om. Det är ingalunda på det sättet att utskottet har hittat på några skäl. Vi har grundligt gått igenom detta. I den överläggningen dellog även' herr Fiskesjö, men han har inte kunnat visa att inte proporlionalileten kan rubbas i vissa situationer. Det återstår för herr Fiskesjö all göra della innan vi skriver in hans förslag i lag. Vi stryker emellertid gärna under principen som vi alla är överens om.

Till herr Berndtson vill jag säga att det ändå finns ett perspektiv hos smäpartispärren. Det är nog riktigt som han förklarar, nämligen att det blir de riksomfattande partierna som i vissa kommuner kan drabbas av en sädan här spärr. Men vi mäsle ha klart för oss att det även pä det lokala omrädei är väldigt olyckligt om ell litet parti spelar en vågmäs-tarroll och att dess ställningstaganden i den ena frågan efter den andra avgör vad som skall bli kommunens beslul. Dä uttrycker inle kommunfullmäktiges beslul väfiarnas vifia, utan del blir en liten grupp som pä grund av vissa förhållanden kunnai fä in en representant i fullmäktige som i sådana lägen kan avgöra den kommunala politiken. Jag kan inte anse all detta är rikligt.

110

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johanssons i Trollhällan ullalande innebär ju all han underkänner vad kommunminislern skriver på s. 56 i propositionen där det står alt mandatfördelningen inte påverkas av det sätt pä vilket valkretsindelningen görs. Det är i och för sig ganska allvariigt om det skulle förhålla sig på del sättet, eftersom del ju är en av grundtankarna bakom hela denna reform, att frägan om valkretsindelningen inle på förhand skall kunna användas som elt sätt alt manipulera det slutliga valresultatei.

Här föreligger etl förslag som inte motiveras. Utskottet har försökt konstruera motiveringar som jag har tillbakavisat med hänvisning till

direkta citat ur såväl utredningen som propositionen. Jag har föreslagit all möjligheten att konstruera kommungränsbrytande landstingsvalkretsar av praktiska-organisatoriska skäl skall utgå, eftersom alla som har erfarenheter av sådana valkretsar anser att de är olämpliga. Att de är olämpliga framgår ju f ö. också av utskottets egen skrivning, vilket herr Johansson i Trollhättan också har understrukit i sina tidigare inlägg.

Hen BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vad vinner man, herr Johansson i Trollhättan, på att försvåra för ett mindre, riksomfattande parti med politiskt program att hävda sig i de kommunala valen, när man samtidigt bommar på de tillfälligt förekommande partibildningar som kan dyka upp i det kommunala sammanhanget.

Om lokala partier uppträder sä bör de naturligtvis ha samma möjligheter all bli representerade som andra partier. Det vill jag nog betona. Även sädana partibildningar är uttryck för opinioner som finns på det kommunala planet och kan vara en ulmaning för oss i de etablerade partierna att vi inte förmått motsvara förväntningarna.

Men huvudfrågan gäller ju att dessa problem inte skall lösas genom spärrar. De får ändå den effekten att vissa delar av väfiarkären blir orepresenterad. Den största genomslagskraften har naturligtvis sädana spärrar i riksdagsvalen - det har vi påpekat i andra sammanhang - där ända upp lill 200 000 väfiare som stödjer ett parti kan bli orepresenterade på grund av spärren. Så stor effekt får den naturiiglvis inte pä det lokala planet, men spärrar som sådana är en dålig lösning på problemen.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle: Herr talman! De bestämmelser som föreslagits gäller bäde lokala partier och riksomfattande partier. Vad man kunnai konstatera i undersökningarna är att vissa lokala grupper och partibildningar under tidigare skeden inte skulle ha slängts ute från fullmäktige. I allmänhet förhåller det sig sä att om det uppstår en sådan gruppbildning i en kommun blir den ganska slor. Men de bestämmelser vi haft tidigare och de som konimer att gälla i fortsättningen har den effekten att de hindrar en alllför långtgående partisplittring. Man blir försiktig med att starta nya partier och ställa upp kandidater i fullmäktigevalen, för man är medveten om att det är svårt alt komma in i fullmäktige om man är en liten grupp. Men det utesluter också den möjlighet, som jag talade om förut, nämligen att det blir en sådan kraftig uppspaltning i partier att de konimunala församlingarna förlorar i handlingsduglighet.

Herr Fiskesjö fortsätter att tala om att man hittat pä och konstruerat skäl mot motionen. Tror verkligen herr Fiskesjö att det går till på det sättet i allvarliga lagstiftningsfrågor att man försöker finna skäl mot en motion? Om ulskollels ställningstagande vore en konstruktion utan verklighetsbakgrund hade väl i varie fall herr Fiskesjös partivänner, herrar Boo och Jonnergård, föfit honom. Men även de har slött utskottsma-

lll

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

Ill

jorileten. Jag föreställer mig att inle heller de vägar vara med om en lagstiftningsåtgärd vars konsekvenser vi inte helt kan överblicka.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Del är slor överensstämmelse i uppfattningarna när det gäller den föreliggande propositionen och utskollsbetänkandet. Vi är väl alla tacksamma all fä den bäsla möjliga proportionalilelen då del gäller att väfia såväl landstingsmän som kommunfullmäktige.

Det är bara ell par detafier som jag reagerat mot. Del gäller i båda fallen indelningen i valkretsar. 1 nuläget är det länsstyrelsen som gör upp förslag lill indelning i landstingsvalkretsar. Landstinget självt fastställer det förslaget, men innan det vinner krafl skall det gå till regeringen för slutgiltigt fastställande. Enligt det nya förslaget är regeringen befriad frän den uppgiften. Beslutet fattas i länet, och del tycker jag är förtjänstfullt.

Däremol har man i det sammanhanget ändrat på det sätlel alt nu är del landslingel som skall göra upp förslagei, och sedan skall förslagei faslslällas av länsslyrelsen. Jag kan inle rikligl förslå varför inle landslingel skall vara suveräni i delta fall. När landstinget har fattat sill beslut om valkretsindelning och beslutet har vunnit laga kraft borde det kunna gälla ulan att det skickas över till länsstyrelsen för fastslällelse. Det finns väl ändå en lendens lill att göra landslingen så suveräna som möjligt, och jag kan inte förstå annal än att detta är mer eller mindre en byråkratisk åtgärd som egenlligen saknar innehåll.

Det Slår i konstitutionsutskottets belänkande: "Som departemenlschefen framhåller bör landsiingskommunerna själva ha del avgörande in-fiytandel pä valkretsindelningen och därför besluta om landstingskommunens indelning i valkreisar." Del är precis i överensstämmelse med min moiion, all landsiingskommunerna bör ha del avgörande inflylandel; de bör beslämma och deras beslul bör sedan gälla.

Sä blir del emellertid inte enligt det föreliggande förslaget, ulan landstingels beslut skall skickas över lill länsstyrelsen för fastslällelse. Della motiverar rnan med all det kanske måste bli en samordning med den primärkommunala valkretsindelningen. Jag kan inte riktigt förslå det. Går man på förslaget i reservationen I som ocksä konstitulionsutskottets ordförande uttalade sin anslutning lill då det gäller innehållet att kommungränserna skall föfias, saknar det här motivet helt betydelse. Om del däremot är så att en kommun skall delas kan möjligen en samordning bli aktuell. Men man fär hoppas all del blir mycket sällsynta undantagsfall.

Detta är sålunda det ena fallet där jag tycker all länsslyrelsen borde kunna befrias från fastställelseåtgärd och att landstingels beslut borde kunna gälla när det vunnit laga kraft.

Det andra fallel gäller valkretsindelningen i primärkommunerna. Det slår i proposiiionen att om en kommun har mer än 24 000 rösiberäliigade invånare skall kommunen indelas i valkreisar. Det är klart att en val-

kretsindelning i och för sig är en mandalspärr - det kan vi inte komma ifrån. Har man smä valkretsar finns det större möjlighet för bristande proportionalitet i det slutgiltiga resultatet. Ett parti kan nämligen - och det gäller framförallt de smärre partierna-i varie valkrets komma mycket nära det sista mandatet, men om det finns ett annat parti som har fått nägra stycken fler röster går mandatet till del partiet. Om man slår ihop två valkretsar skulle de två partierna som så att säga tävlar få var sitt mandat, men nu får det ena parliel bägge mandaten. Den största och bästa proporlionalileten skulle utan tvivel föreligga om man hade en enda valkrets, men det kan vara besväriigl med hänsyn lill att man då skulle få långa valsedlar osv.

Jag tycker emellertid att i del här fallet borde man kunna ge kommunfullmäktige förtroendet att själva avgöra när de vill ha en indelning i kommunalvalkretsar. Man borde inle föreskriva alt när invånarantalet når en viss gräns skall kommunen absolut indelas i mer än en valkrets.

Det är dessa två saker jag har velat påpeka, och jag tycker att mitt förslag i dessa avseenden skulle ha inneburit en förbällring av det föreliggande lagförslaget.

I den motion som jag ingav hemställde jag all del handläggande ulskottet skulle formulera de lagändringar som behövdes. Det är inte gjort, och då har jag förnummit att det finns ingen teknisk möjlighet att nu yrka bifall till motionen. Jag gör sålunda inle det, men jag har velat till protokollet få antecknat att på dessa två punkter finns åtminstone en avvikande mening beträffande förfaringssättet.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

NyU valsystem vid landstingsval, m. m.

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr lalman! Etl kort svar till herr Henmark.

På den första punkten vill jag hänvisa till vad herr Henmark själv har utvecklat, nämligen all det kan uppstå undantagsfall då det är nödvändigt alt åstadkomma en samordning mellan landstingsvalkretsar och primärkommunala valkreisar. Det bör då lämpligen ske i länsstyrelsen. Men vi strävar alla efter att delta endast skall utgöra undantagsfall.

Den andra punkten gällde indelningen i valkretsar i primärkommuner. Nog är det i många fall nödvändigt med en sädan uppdelning. Gör tankeexperimentet att Slockholm skulle bilda en enda valkrets. Det skulle uppslå väldiga bekymmer med de länga röstsedlar som detta skulle föra med sig.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! 1 det första fallet sade jag att den situationen kan uppkomma då det behövs en samordning men att det borde vara onödigt att länsstyrelsen skall kopplas in även då detta inte är aktuellt. Vi var ju överens om att det endast i något enstaka fall kan bli aktuellt med en sådan samordning. Man föfier vanligen kommungränserna, och då är en samordning helt onödig.

1 det andra fallet påpekade jag själv att det kan vara nödvändigt för

113

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 95-96

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

att få hanteriighet på valsedlarna att göra en uppdelning i valkretsar. Men vad jag där yrkade pä var alt man skulle ha det förtroendet för kommunfullmäktige att man låler dem avgöra när en uppdelning behövs. Jag tror också att Stockholms kommunfullmäktige är fullt medvetna om att Stockholms kommun mäste indelas i valkretsar. Däremot är jag inte övertygad om att kommuner som befinner sig på gränsen och har ungefär 24 000 väfiare alltid skulle känna sig tvingade lill en uppdelning. De skulle kanske anse att de fick ett bättre val genom att ha kommunen samlad i en valkrets.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Fiskesjö och Nordin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fiskesjö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskotlels hemsiällan

i beiänkandel nr 19 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herrar Fiskesjö

och Nordin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Fiskesjö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 270

Nej - 33

Avslår - 1

Punklen 4

Utskottets hemställan bifölls.

114

Punklerna 5 a och b

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Berndtson i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitulionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 19 punkterna 5 a och b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Berndtson

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat for ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 283

Nej - 17

Avstår - 5

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt valsystem vid landstingsval, m. m.

Punklen 5 c

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels alternativ 2 till yrkande c i reservationen nr 2 av herr Berndtson, och förklarades den förra propositionen vara rned övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 19 punkten 5 c röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit alternativ 2 till yrkande c i reservationen

nr 2 av herr Berndtson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat for ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullat:

Ja - 288

Nej - 16

Avstår - 1

§ 10 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

Nr 20 angående uppskov till 1975/76 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden

Utskottels hemställan bifölls.

115

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Riksdagens tidningsfråga

§ 11 Riksdagens tidningsfråga

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 21 med anledning av riksdagens informalionsutrednings belänkande om riksdagens tidningsfråga jämte motion.

Talmanskonferensen hade genom framställningen 1975:15 till riksdagen överlämnat riksdagens informationsutrednings andra delbetänkande, Riksdagens lidningsfräga.

I informationsutredningens betänkande hade föreslagits att riksdagen skulle medge utgivande av en för riksdagen och departementen gemensam tidning. Tidningen avsågs skola fr. o. m. januari 1976 ersätta den av finansdepartementet utgivna tidningen Departenientsnytl. Som huvudman i administrativt hänseende för den nya tidningen hade föreslagils nämnden för samhällsinformation. För kostnader för utgivande av den nya tidningen under tiden 1/1-30/6 1976 hade utredningen föreslagit att riksdagen skulle till nämnden för samhällsinformation - utöver lidigare bevifiat anslag - anvisa 1 241 000 kr. såsom förslagsanslag för budgetåret 1975/76.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1975:2150 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen med bifall till betänkandet i övrigt hemställde om kompletterande utredning beträffande den föreslagna tidningens redigering och marknadsföring.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. avslä niotionen 1975:2150,

2. med anledningav framställningen 1975:15 frän talmanskonferensen besluta msdge utgivande av en för riksdagen och departementen gemensam tidning enligt vad som anförls i riksdagens informationsutrednings belänkande om riksdagens lidningsfräga,

3. lill Nämnden för samhällsinformation: Tidningsutgivning för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 241000 kr.

Reservation hade avgivits av herr Berndtson (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till niotionen 1975:2150 uppdra ät riksdagens informalionsulredning all verkställa den kompletterande utredning om den föreslagna tidningens redigering och marknadsföring som angelts i reservationen.

116

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Behovet av informaiion lill allmänheten från riksdagen är obestridligt. Utöver den som ges av massmedia kan det vara på sin

plats med information om riksdagsfrägorna i någon speciell publikation. I åtskilliga länder utger ocksä parlamenten egna tidningar. Det är detta som konstilutionsutskottets betänkande handlar om. Vi har ursprungligen varit överens om denna grundtanke.

Förslaget utgår från den nuvarande tidningen Departementsnytl. I stället för att starta ytteriigare en tidning är tanken att man skall utge en för departementen och riksdagen gemensam tidning. Vi frågar oss i vpk om del kan bli en helt tillfredsställande lösning av frägan om informationen till allmänheten om riksdagens verksamhet. Vi har sett det som vikligt och angeläget att tidningen blir sä populär och så lättillgängligt upplagd som möjligt. Då tycker vi inte att redigeringen av tidningen Departementsnytl kan vara någon bra utgångspunkt. Det har jag ocksä framhållit under arbelet i utredningen.

Om man skall leva upp till utredningens uppfattning att tidningen också skall som del heter, "söka vinna läsare bland grupper som för närvarande har etl begränsat intresse för samhällsfrågor" är såväl innehåll som utformning och distributionssätt av slor betydelse. Vi har ocksä framhållit att en tidning av detta slag måste kunna nå så många som möjligt. Den skall vara sä lätt att köpa som tänkbart är. Den bör exempelvis distribueras genom Pressbyrån.

När det gäller utformning och innehåll har vi såväl i reservation till utredningsbetänkandel som i en motion till riksdagen framfört synpunkten alt också riksdagspartierna kan erbjudas plats för information till allmänheten. Vi tror att det skulle kunna vara en väg att ytterligare öka intresset för riksdagen. Det sättet har prövats genom andra publikationer. Vi åberopar bl. a. Stockholms kommuns informationstidning. Del är väl uppenbart att det kan vara etl sätt att göra tidningen mer intressant och mer omväxlande än om man använder den avsedda uppläggningen för denna typ av information.

1 informationsutredningens delbetänkande heler det ju att tidningen pä ett lältfaltligt sätt skall presentera propositioner frän regeringen, utredningsdirektiv, departementspromemorior, regeringsbeslut osv. Den skall innehålla sammanfattningar av viktigare moiioner, utskottsbetänkanden, interpellationer m. m. Det är vi hell överens om. Men vi tycker ocksä all det bör vara naturligt att i en tidning av denna typ komplettera innehållet med bakgrundsmaterial, intervjuer, personporträtt och åtskilligt annat som kan vara av intresse för en bredare allmänhet.

Vi menar nog all ulredningen borde ha sysslat mer med frågan om tidningens redigering och marknadsföring. Del är därför som vi har föreslagit en kompletterande utredning.

Nu vill konslilutionsulskollet inle gä med på en sådan utredning. Det har därför fogals en reservalion vid ulskollsbetänkandel, och i den förutsätter vi att utredningen skall göras skyndsamt.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till den reservalion som är fogad vid konslitutionsutskottets betänkande nr 21.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Riksdagens tidningsfråga

117

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Riksdagens tidningsfråga

Under detta anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s):

Fru talman! Herr Lövenborg och jag sitter båda i riksdagens informationsutredning, och utifrån en gemensam yrkesbakgrund har vi kommit myckel väl överens i de allra flesta frågorna, dock inte i denna. Herr Lövenborg fullföfier sin plädering i utredningen genom att här yrka bifall till den reservation som vpk fogat till detta belänkande.

Jag vill bara konstatera att riksdagens informationsutredning inte ansett sig kunna föfia herr Lövenborg i det här fallet. Utskottet har därvid ställt sig bakom informationsuiredningens majoritet, dvs. företrädarna för samtliga partier utom vänsterpartiet kommunisterna. Vi säger att enligl utskottets mening ter sig f n. "de av utredningen uppdragna riktlinjerna för tidningens syfte och innehåll, dess målgrupper och upplaga samt dess organisalion lämpliga".

Den journalistiska utformningen av tidningen bör ankomma på redaktören, som är ansvarig utgivare inom ramen för de uppdragna riktlinjerna.

När det gäller sådant som att sprida tidningen får det ankomma på målsmannen, nämnden för samhällsinformation, all avvakla erfarenheier frän verksamhelen och, om så behövs, aklualisera dylika frågor.

Med detta, fru lalman, ber jag all fä yrka bifall lill konslilulionsutskottets hemställan.

118

Hen LÖVENBORG (vpk):

Fru talman! Vi är, som jag tidigare sagl, överens om att man skall slarla den här tidningen. Därom råder del ingen iveksamhet. Men som lidningsman till professionen är jag tveksam om den utformning man tydligen a\'ser att ge den här tidningen. Del bör ankomma på den ansvarige utgivaren, redaktören, säger herr Svensson i Eskilstuna, men åtskilligt tyder på att modellen redan tidigare är bestämd - alltså Depar-tementsnylts nuvarande modell.

Jag menar all riksdagen inte är befiänt av en tidning som bara kan attrahera de politiskt mycket aktiva, som i slort sett redan är - det vel man - ganska väl informerade. Att göra en tidning attraktiv för en bredare allmänhet måste vara det yttersta syftet. Annars finns det inte sä mycket finess kvar i projektet. Jag har svårt att tänka mig all man med nuvarande Departementsnytt som riktmärke kan skapa det ökade intresse som jag anser vara angeläget.

Man kan vidare göra den reflexionen - som finns med i marginalen i vår moiion - all dagspressen och övriga massmedia även i fortsättningen konimer alt vara de helt avgörande informationskanalerna. Men då gäller del också för riksdagen alt skapa rimliga förutsättningar för den journalistkår som arbetar i det här huset. Riksdagen själv saboterar en god information genom att organisera sitt arbeie så dåligt att viktiga beslut

las mitt i natten av ledamöter som mer eller mindre beflnner sig i nirvana. Man kan inte åstadkomma en god pressbevakning under sådana förhållanden. Del är missförhållanden som måste rättas till, oavsett om vi nu startar en riksdagens egen tidning.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s):

Fru talman! Bara en sista reflexion till herr Lövenborg. Jag tror att del är en rimlig arbetsfördelning mellan en riksdagens tidning och övrig press, att den föreslagna tidningen ägnar sig åt att ge basinformation om riksdagens arbete. I vpk:s motion ingår också krav pä en pläderande informaiion i den nya tidningen. Del finner jag olämpligt. Låt den pläderande informationen kanaliseras via andra tidningar! Ett stort och diffe-reniieral ulbud av sädana bör vi säkerställa genom presspoliliska medel, genom produklionsbidrag exempelvis lill Norrskensflamman.

Önskemålen alt den föreslagna tidningen skall vara underhällande och präglas av espri kan kanske bäst förverkligas genom tidningens referat av kammarens överiäggningar. Om debattörerna motsvarar förväntningarna i dessa avseenden, kan ju referaten bli riktigt roliga.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Riksdagens tidningsfråga

Hen LÖVENBORG (vpk):

Fru talman! Också jag tycker att riksdagen bör ha målsättningen och ambitionen all göra riksdagens tidning så rolig som möjlig, även om vi inte alltid är sä skojiga i detta hus.

Jag är inte heller främmande för tanken att man skall ge utrymme för det som herr Svensson i Eskilstuna kallar pläderande informaiion. Som faktasamling kan naturligtvis en tidning av Departemenlsnytts typ fylla en uppgift, men skall man nä ut med informaiionen utanför den poliliskl engagerade kretsen av medborgare, behövs det väsentligt annorlunda grepp.

Departemenlsnytts nuvarande redigering är enligt min mening ett avskräckande exempel. Genom denna tidning lockas människor inte all intressera sig för riksdagens arbete. Lät mig bara peka pä Departemenlsnytts presentation av förslaget till riksdagens egen tidning! Där fattas ingenting i sakupplysning, men jag tror inte att presentationen väcker intresse i nägon vidare krets.

Jag vill slutligen framhålla att del vid ett bifall lill vpk-reservationen inte behöver bli någon försening av riksdagens lidningsfräga. Vi framhåller att utredningens förslag kan godtas som ell försia led för att förhindra en försening men begär samtidigt en kompletterande ulredning. Del är ju en sådan som ulskoitsmajorilelen inte velal vara med om, och del lycker jag är all beklaga.

Hen FISKESJÖ (c):

Fru talman! Jag slår bakom majorilelsförslaget i konstitutionsutskottet och ber att få yrka bifall lill det. Men jag vill gärna också göra den reflexionen, all den erfarenhet som man har av massmedias rapportering

119

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

från vad som händer i detta hus och av det sätt på vilket arbetet här bedrivs, gtir att man mycket väl måste förstå önskemålen om en ytterligare information till medborgarna. Det är rimligt att det blir en riklig och rättvisande rapportering till dem som är våra uppdragsgivare.

Den föreslagna tidningen är en nyhet som introduceras, och jag ser förslaget som en börian. Vi får se hur verksamheten slår ut. Jag vill dock framhålla att det är min förhoppning att vi skall kunna gå vidare och utöka informationen undan för undan. Jag tycker ocksä att det finns en hel del som talar för att man då bör söka sig fram efter bl. a. de vägar som herr Lövenborg nu har pläderat för.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punklen 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Berndtson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konslilulionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21 punkten 1 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Berndlson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter lia röstat för ja-propositionen. Dä herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 284 Nej - 15

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkler hemställt.

§ 12 Ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

Föredrogs skatteulskottets betänkande nr 31 med anledning av propositionen 1975:87 om riktlinjer för ändradskatleadminislralion och taxering i första instans, m. m. jämte motioner.

120

1 propositionen 1975:87 hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans som förordats i proposiiionen.

2. godkänna vad i propositionen förordals angående bestridandet av kostnaderna under budgetåret 1975/76 för uppbyggande av den nya taxeringsorganisationen i första instans.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande:

"I propositionen föreslås en ändrad organisation av taxeringen i första instans. Alla deklarationer skall enligt förslaget granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av fiänsteman vid länsslyrelse eller lokal skattemyndighet. Taxeringsnämndens beslutsrätt behälls vid all årlig taxering och nämndernas beslutsområde utvidgas till att avse även skattetillägg, förseningsavgift, ackumulerad inkomst och s. k. dödsbobefrielse. Taxeringsperioden föriängs från den 30 juni till den 30 november.

Skatieadministrationen föreslås bli effektiviserad bl. a. genom införande av ett väl utbyggt ADB-stöd som underlag för granskningen och taxeringen. Skattekontrollen ökas särskilt vid rörelsetaxeringen och vid granskningen av andra komplicerade deklarationer. 40 000 s. k. partiella revisioner föreslås bli utförda vafie år i samband med granskningen av deklarationerna. Länsstyrelsernas skatteavdelningar omorganiseras med en särskild taxeringsenhet för ledning och verkställande av den ärliga laxeringen.

Det nya systemet föreslås i huvudsak bli genomfört till 1978 års taxering. Under tiden fram till övergången föresläs att forlsall utrednings-och utvecklingsarbete skall bedrivas. En successiv utbyggnad föreslås ske av den nya granskningsorganisationen. Ulbyggnaden påbörias i år genom rekrytering av ca 150 fiänsteman som granskningsassislenter med placering hos länsstyrelser och lokala skattemyndigheter."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975:2044 av herr Åsling m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade alt rätten till anstånd med deklarationer för rörelseidkare, jordbrukare m. fl. skulle vara knuten till kravel på bokföringsmässig redovisning,

1975:2099 av herrar Carisson i Vikmanshyttan (c) och Jonasson (c),

1975:2100 av herr Hallenius m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen

beslutade all anstånd med inlämnande av deklaration automatiskt skulle

omfatta även den som var sambeskattad med den som var berättigad

till anstånd,

1975:2101 av herrar Hörberg (fp) och Cariström (fp), 1975:2102 av herr Komstedt (m), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att regeringen vid den närmare utformningen av skalteadmini-stralionen beaktade vad i molionen anförts angående tidigareläggning av slutavräkning samt anstånd med deklarations avlämnande,

1975:2103 av herr Nygren (s), vari hemställts alt riksdagen som sin mening uttalade all den nya granskningsorganisalionen borde ges en mera lokal förankring än som antytts i propositionen.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m.m.

121

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första Instans, m. m.

1975:2104 av herr Schölt m. fl. (m, s, c, fp), vari hemställts att riksdagen uttalade att vid utformningen av den framlida skatteadministrationen skulle beaktas alt granskningen av så stor del som möjligt av deklarationerna skulle ske lokall och att granskningen av högst 50 000 deklarationer skulle ske regionalt,

dels de vid riksmötets börian väckta motionerna

1975:97 av herr Andersson i Storfors m. fl. (s),

1975:99 av hen Fågelsbo (c),

1975:238 av herrar Olsson i Edane (s) och Bergqvist (s),

1975:433 av herrar Jadestig (s) och Johansson i Malmö (s),

1975:690 av herr Hylländer (fp) och fru Swartz (fp),

1975:693 av herr Johansson i Skärstad m.fl. (c),

1975:712 av fru Troedsson m.fl. (m),

1975:716 av herr Åkeriind (m),

1975:717 av herr Åkeriind (m),

1975:1063 av herrar Mundebo (fp) och Andersson i Örebro (fp) samt

1975:1078 av herrar Olsson i Sundsvall och Boo (c).

122

Utskollet hemställde

1. beträffmde riktlinjerna för ändrad skatteadminislration och taxering
i första instans

a. all riksdagen med bifall lilf motionerna 1975:2044 och 1975:2100
och med anledning av motionen 1975:2102 samt med avslag pä mo
tionerna 1975:717, 1975:2101 punkterna c, d och e, 1975:2103 och
1975:2104 godkände de i propositionen förordade riktlinjerna för ändrad
skalleadministration och taxering i första instans med de ändringar ut
skottet föreslagit beträffande automatiskt anstånd lill den 31 mars med
avlämnande av självdeklaration,

b. all riksdagen godkände vad i proposiiionen förordats angående be
stridandet av kostnaderna under budgetåret 1975/76 för uppbyggande
av den nya laxeringsorganisalionen i första instans,

2. beträffande översyn av beslämmelserna om skattetillägg och för
seningsavgift

alt riksda:?en skulle avslä

a. niotionen 1975:99,

b. motionen 1975:238,

c. motionen 1975:712,

d. molionen 1975:1078,

i den mån de inle kunde anses besvarade genom vad utskottet anförl,

3. belräffande kompetenskrav för deklaralionsmedhjälpare alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:433.

4. belräffande skatteavräkningen att riksdagen skulle avslä motionen 1975:2102 i denna del,

5. beträffande beskattningen av extrainkomster att riksdagen skulle avslä motionen 1975:693,

3. beträffande behörighetskrav för taxeringsnämndsordförande att riksdagen skulle avslå motionen 1975:97,

4. belräffande tidsfristen för yttrande i taxeringsfrägor all riksdagen skulle avslä

a. motionen 1975:716,

b. motionen 1975:1063,

c. motionen 1975:2101 punkten b,

8. beträffande den enskildes rättssäkerhet alt riksdagen skulle avslä

a. motionen 1975:2099,

b. motionen 1975:2101 punkten a,

9. beträffande inbetalning av B-skatt med folkpensionsanvisning att
riksdagen skulle avslå motionen 1975:690.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministralion och taxering i första instans, tn. m.

Reservationer hade avgivits beträffande skallechefens befogenheler

1. av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Krislianstad (m) som
ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven
lydelse,

beträffande lokal och regional granskning

2. av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Kristianstad (m) som
ansell att utskottet under I a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2044, 1975:2100, 1975:2103 och 1975:2104 samt med anledning av molionen 1975:2102 och med avslag på motionerna 1975:717 och 1975:2101 punkterna c, d och e godkände de i propositionen förordade riktlinjerna för ändrad skatteadminislration och taxering i första instans med de ändringar reservanterna föreslagit beträffande automatiskt anstånd till den 31 mars med avlämnande av självdeklaration och beträffande regional granskning av högst 50 000 deklarationer.

Till betänkandet hade fogals elt särskilt yttrande belräffande översyn av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift av fru Troedsson (m) och herr Lundgren i Krislianstad (m).

Fru TROEDSSON (m):

Fru talman! Det har sedan länge stått klart all den nuvarande organisationen för skatteadniinislration och taxering i försia instans behöver effektiviseras och moderniseras. Vi finner också det förslag som har lagts fram av regeringen i slort mycket lillfredsslällande. Reformen innebär bl. a. att alla deklarationer skall granskas och föredras av fiänsteman - granskningsassislenter - vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet och alt den granskningen skall ske med slöd av ett utbyggt ADB-system. F. n. granskas bara omkring 1 mifion deklarationer av totalt över 6 miljoner av heltidsanställda fiänsteman. Även om taxeringsnämndsordfö-randena i del nuvarande systemet har gjort och gör utomordentliga in-

123

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

124

satser, finner vi del nya systemei ägnat all öka likformigheten i bedömningen av deklarationerna och därmed ocksä rättssäkerheten. Inte minst finner vi det tillfredsställande att lekmannainflytandel över taxeringarna i första instans bibehålles och förstärkes. Utskottet stryker här dessutom under att lekmannainflytandel inte får beskäras genom att anlalel nämnder begränsas alltför mycket. Den ökade satsningen på utbildningen av ledamöter i taxeringsnämnderna finner vi ocksä mycket värdefull.

Utskottet är helt enigt med departementschefen om alt ell av de väsentliga syftena med reformen är att förbättra förutsättningarna för en effektiv kontroll av de komplicerade deklarationerna, 40 000 s, k, partiella revisioner föreslås bli utförda vafie år i samband med granskningen av deklarationerna. De omkring 10 000 revisioner som f n, utförs avser endast sällan det löpande årets taxering. Vi tror att dessa partiella revisioner konimer att fylla en mycket stor funktion och att det på sikl ocksä kommer all underlälla konlaklen mellan skallskyldiga och laxeringsmyn-digheler. Men en förulsällning för della är enligt vår uppfallning att dessa revisioner verkligen komnier alt ske ute pä fältet, hos de skattskyldiga, och inte vid ell skrivbord hos taxeringsmyndigheten.

Även om ulskottet är överens i de flesla hithörande frågor, har vi från moderat håll reserverat oss mol utskottet i ett par avseenden. Den ena reservationen avser utskottets uttalande i samband med diskussionen om skallechefens befogenheler, Förslagei i proposiiionen innebär all skallechefen skall leda och slyra granskningsarbeiel och laxeringen. Samråd skall därvid ske niellan skallechefen och cheferna för de lokala skai-lemyndigheterna. Delta är ocksä vår uppfattning. Med anledning av en moiion anför emellerlid utskottet "att man pä längre sikl bör inrikta sig på all inlemma fögderiorganisalionen i den regionala förvallningen", Departemenlschefen har ullryckl sig mer försikiigi. Han framhåller all vissa fördelar skulle vinnas genom en sädan ordning, men han framhåller också all "denna fräga kan emellerlid prövas försl efler ylleriigare överväganden som lämpligen bör ske i särskild ordning". Vi finner del därför förhaslal av ulskoltei att uttrycka sig sä pass kategoriskt som man gör i denna fråga, i synnerhet som också andra synpunkler kan anläggas och bör diskuteras. Vi menar all ytteriigare överväganden bör anstå i avvaktan pä etl allsidigt beslutsunderlag. Herr Schölt kommer all i sitt inlägg närmare belysa denna fråga.

Jag yrkar med delta bifall till reservationen 1,

Den andra frågan där vi har en uppfattning som avviker från utskottsmajoriletens gäller deklarationernas fördelning mellan lokalt och regionalt placerade granskare.

Statskontoret föreslog är 1970 alt all granskning skulle ske lokall, dock att verkligt svära deklarationer skulle kunna remitteras till länsslyrelsen, RS-uiredningen - den arbetsgrupp inom riksskatteverkel och statskontoret som har upprättat rapporten om rationaliseringen av skatteadministrationen - anser för sin del att de mesl komplicerade deklarationerna.

oavsett företagsform, bör hänskjutas lill länsstyrelsen för granskning. Utredningen anser det inte nödvändigt att mer i detafi precisera vilka typer av deklarationer som bör behandlas regionalt men framhåller all granskning av deklarationer frän utdelande aktiebolag, förelag som handlar med värdepapper, eller som taxeras till utskiftningsskatt, vissa föreningar och stiftelser bör förläggas regionalt, RS-utredningen beräknar antalel deklarationer som bör handläggas regionalt till omkring 50 000,

Departemenlschefen förklarar att han inle är beredd att ta slutlig ställning till grunderna för fördelningen av deklaralionsmaterialel, men han anser all antalet deklarationer som lämpligen bör granskas regionalt ligger någonstans mellan 50 000 och 1 mifion. Mellan 50 000 och 1 mifion är ju ganska stor spännvidd. Med I mifion menas väl alla de deklarationer som nu behandlas av särskild nämnd, men där ingår ju också niånga deklarationer för löntagare, jordbrukare och andra. Bl, a, bör, säger departementschefen, alla fåmansbolag och deras delägare samt de personal-och pensionsstiftelser som hör till dessa granskas regionalt. Utskottet säger att uppenbarligen bör både sådana skattskyldiga som utredningen exemplifierat och sädana som departemenlschefen omnämnt omfattas av den kvalificerade kontrollen.

Frän moderat häll kan vi, liksom RS-utredningen, inte dela uppfattningen att samtliga fämansbolags deklarationer skulle vara sä komplicerade alt del redan från böfian måsle slås fasl alt de alla skall granskas regionall. Jag skulle vifia fråga utskottets talesman varför detta skulle vara så uppenbart. Däremot vill vi starkt understryka viklen av att fåmansbolagen taxeras tillsammans med sina ägare. Antalet fåmansbolag är ca 100 000. Tillsammans med delägarnas deklarationer innebär det i dagens läge åtskilliga hundra tusen deklarationer. Och även efter höjningen av lägsia tillåtna aktiekapital skulle det innebära att även mänga förhållandevis små företag, där lokalkännedomen kan väga tungt, skulle konima att granskas regionalt. Enligt RS-utredningens och elt mycket stort antal remissinstansers uppfattning och även enligt vär uppfattning bör det i stället vara en medveten strävan att sä långt del över huvud tagel är möjligt föra ut gransknings- och laxeringsarbelet på lokal nivå.

Vid ställningstagandet till den nya organisationens utformning väger självfallet kravel på geografisk närhet och lokalkännedom tungt, säger utskollet. Inle minsl de skattskyldigas befogade krav på rådgivning och service frän skattemyndigheternas sida talar därför för att den hell övervägande delen av de skattskyldiga granskas av lokalt placerade fiänsteman, heter det vidare i utskottsbetänkandet. Så långt är vi också helt överens med ulskottet. Vi är ocksä helt överens med utskollet om att ett av huvudsyftena med reformen måste vara att åstadkomma en påtaglig förbättring av kontrollen och taxeringen av rörelseidkare och andra svårkontrollerade skattskyldiga liksom om att detta kräver medverkan av speciellt utbildad välkvalificerad personal. Men vi kan inte inse att en regional placering av granskningspersonalen skulle underlälla såväl arbetsledning som möjligheterna lill branschvis granskning, vilkel utskottet menat.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

125

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

126

Vi anser för vår del alt det mäste vara en riktig princip all granskningsorganisationen utformas med beaktande av var skattebetalarna finns. Vi är övertygade om att man när den största effektiviteten i granskningen om man för ut den kvalificerade skattekompelensen i den lokala förvaltningen. Del mäste, menar vi, vara orationellt all koncentrera resurserna för skattekontroll till ett litet antal orter, när arbetet i mångt och myckel ändå måsle bedrivas ute på fältet genom bl, a, de här partiella revisionerna.

Det väsentliga måste vara att skattechefen får möjligheler att planera och leda den årliga taxeringen. Då tillmötesgår man också kravel pä flexibilitet genom alt skattechefen fär rätt att fördela granskningsmaterialet varie är inom ramen för de omkring 50 000 deklarationer som RS-utredningen och även vi menar bör granskas regionalt.

Vad vi finner särskilt allvarligt är att departementschefen i sitt resonemang ulgår från att endast de taxeringsfiänstemän som konimer att finnas regionall blir särskilt väl kvalificerade för skattekontroll. Skulle sä bli fallet blir det svårt eller nära nog omöjligt att få granskare till de lokala skaltemyndigheterna med den kompetens som ändå krävs för kontroll av de små rörelserna, jordbruken och en hel del löntagare.

Vi tror sammanfattningsvis att departementschefens och utskollsmajoritelens inställning kan komma att äventyra möjligheterna alt skapa en slagkraftig skatteadministralion ute på fältet, där kontroll och administration bör ske för alt verksamheten skall bli effektiv. Vi tror att möjligheterna skulle bli betydligt större om RS-utredningens förslag till fördelning föfis i det fortsatta utredningsarbetet.

Jag vill rned detta, fru talman, yrka bifall till reservationen 2,

Slutligen, fru lalman, några ord i anledning av det särskilda yttrande som herr Lundgren i Kristianstad och jag har avgivit beträffande översynen av bestämmelserna om skattetilläggen. Vi hälsar med stor tillfredsställelse all en ulredning har tillsatts om det skatteadministrativa sanktionssystemet, 1 en motion som väcktes vid årets böfian begärde jag förutom en allmän översyn av bestämmelserna ocksä förslag lill regler som skulle :iöra det möjligt att redan vid innevarande ärs taxering sätta ner skattetillägg när det finns skäl därtill,

Ulskottet har behandlat delta yrkande mycket välvilligt och framhåller angelägenheten av all utredningen påskyndar sill arbeie och om möjligt med förtur lar upp frägan om jämkning av skattetillägg. Jag vill starkt understryka det önskvärda i della. Skattetilläggen slår ju inte i något som helst förhällande till själva förseelsen, till om uppsåt föreligger eller inle, utan bara till den skatt som kunde ha undandragits genom den felaktiga eller utelämnade uppgiften, Endasl om det belopp som kunde ha undandragits är ringa eller annan omständighet föreligger kan skattetillägg efterges. Annars skall det utgå med hälften av den skatt som kunde ha undandragits,

1 länsskalterätierna stöter vi ofta pä fall där det av olika skäl ter sig stötande att påföra skattetillägg, men där grunder för eftergift inte fö-

religger. Det belopp som kunde ha undandragits är t, ex, inte att betrakta som ringa. Det skall då enligt riksskatteverkets anvisningar understiga 1 000 kr. Inte heller föreligger befrielsegrunderna ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet. Som exempel kan jag nämna de faktiskt ganska vanliga fall då den skattskyldige skriver av beloppet för preliminär A-skall från kontrolluppgiften i stället för den kontanta bruttolönen. Skulle bruttolönen vara 30 000 kr, och preliminärskalten 10 000, blir skattetillägget ca 4 500, Jag vet all många länsskalteräller i sådana fall med fius och lykta söker efter befrielsegrunder, som alltför sällan finns, just därför att man befarar att skattetillägget kan fä en ganska förödande effekt för den skattskyldige och det dessutom ter sig som helt uppenbart alt det inte föreligger något uppsåt. Kunde t, ex, länsskalterätierna som ett provisorium få möjlighet att sätta ned skattetilläggen i fall som detta, skulle mycket vara vunnet. Allra helst skulle vi se att ett sådant förslag kunde läggas fram så snart att reglerna kunbe tillämpas av länsskatterätterna redan i fråga om 1975 års taxering.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

Hen CARLSTEIN (s):

Fru talman! Flera betydelsefulla reformer har under senare är genomförts när det gäller taxeringsprocessen och skatteadministrationen. Men taxeringen i försia instans har i stort sett varit oförändrad de senaste 20 åren. Deklarationerna granskas allfiämt i huvudsak av tillfälliga fritidsgranskare, som ofta får bedriva sitt arbete under mycket stor tidspress. Av totalt 6,3 mifioner deklarationer granskas f n, endast omkring 1 miljon, som fru Troedsson också nämnde, av heltidsanställda fiänsteman,

I proposiiionen 87 framläggs nu förslag om en effektivisering och också rationalisering av skatteadministrationen och taxeringen i försia instans. Förslaget grundar sig pä den'utredning som företagits av en arbetsgrupp med representanter för riksskalleverket och statskontoret,

I korthet innebär förslaget att alla deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av särskilt utbildade fiänsteman, granskningsassistenter, placerade vid länsstyrelserna eller de lokala skattemyndigheterna, Lekmannainflytandet vid taxeringen förstärks genom att antalet ledamöier i taxeringsnämnderna ökar. Mandattiden förlängs, och beslutsområdet utvidgas till alt omfatta även ärenden om skattetillägg och förseningsavgifter. För all rationalisera laxeringsarbelet tas ADB-tekniken i anspråk för kontroll av bl, a, deklarationsuppgifterna mot kontrolluppgifterna.

Ambitionsnivån vid deklaralionsgranskningen skall vara sådan all arbetet inriktas på att upptäcka fall av väsentligt skalteundandragande och att undvika bagalelländringar. Flertalet löntagardeklaralioner och andra mindre svårkontrollerade deklarationer skall granskas av gransknings-assistenter placerade hos den lokala skattemyndigheten, medan de mer svårkontrollerade deklarationerna skall granskas regionalt av kvalificerade granskningsassistenter hos länsstyrelserna, I syfte all öka och för-

127

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, tn. m.

128

bättra kontrollen av näringsidkarnas deklarationer skall den ärliga granskningen ske branschvis och kompletteras med ca 40 000 partiella revisioner.

En särskild taxeringsenhet skall inrättas i länsskatteavdelningarna för att leda och verkställa den åriiga taxeringen. Denna nya organisation är avsedd alt byggas upp successivi och vara fullt genomförd vid 1978 ärs taxering, 1 den första etappen, som sker innevarande är, rekryteras och utbildas 150 granskningsassistenter, och dessa beräknas kunna delta i granskningskontrollen fr, o, m, 1976 ärs taxering. Avsikten äratl under uppbyggnadsskedet bedriva ytteriigare försöksverksamhet saml fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete.

Utskottet ansluter sig i princip till de i propositionen föreslagna ändringarna och anser det angeläget att man intensifierar och koncentrerar gransknings- och kontrollinsatserna till rörelseidkare och andra svårkontrollerade skattskyldiga.

Utskottet har hafl att behandla ett stort antal motioner i anslutning till föreliggande förslag. Behandlingen har resulterat i vissa justeringar av propositionens förslag. Därigenom tillgodoses vissa motionsyrkanden.

Bl, a, har frågan om skattetillägg och förseningsavgifter tagits upp i elt flertal motioner,. Motionärerna har yrkat pä en översyn av bestämmelserna, F:iksskatteverket, som yttrat sig över motionerna, ansluter sig till motionärernas uppfattning alt en översyn av nu gällande bestämmelser bör konima till stånd. Finansministern har nyligen tillsatt en utredning med uppgift att se över det skatteadministrativa sanktionssyslemel, och ulskottet anser det angeläget alt om möjligl skattetilläggs-problemaliken behandlas med förtur av utredningen. Motionerna bör därmed vara tillgodosedda.

Nu har fru Troedsson här strukit under detta. Det tycker jag är rikligt - vi är ju också överens om att en sådan översyn bör komma lill stånd. Men eftersom fru Troedsson återkommer lill det exempel som finns upplaget i hennes särskilda yttrande, finns det kanske anledning all se litet närmare på det.

Det skulle alltså vara relativt vanligt att deklaranter i stället för bruttolönen upptar inbetald källskatt som inkomst. Jag har inte räknat efter hur niånga .gånger på deklarationsblanketten som man har anledning att upprepa en sädan felskrivning, men det är på åtskilliga ställen. Och eftersom skattebeloppet i de flesta fall egentligen bara utgör en liten del av bruttoinkomsten - fru Troedsson tog exemplet 30 000 kr,, varav då 10 000 kr, skulle utgöra inbetald skatt - är det rätt anmärkningsvärt att deklaranten inte slogs av tanken, att inkomslen var påfallande låg. Ofta vet man ju något så när vad man har i vecko- eller månadsinkomst. Då tyckerjag att man borde kunna uppmärksamma felet, om inte förr sä åtminstone när man uppger vad man har inbetalt i preliminärskatt, som man också skall lämna uppgift om på deklarationsblanketten, och finner att den summan är högre än den summa man har att uppge i taxerad inkomst. Då tycker jag att man borde kunna upptäcka felet.

Jag kan därför inte komma till nägon annan slutsats än att det är ett uppenbart slarv från vederbörandes sida att göra pä detta sätt. Vad vi vill komma fram till är att deklaranterna skall vara betydligt mera uppmärksamma när de upprättar deklarationshandlingen, som ändå skall ligga till grund för den skatt som sedan skall betalas.

Men vi är som sagt överens om att vi bör försöka att snarast få bestämmelserna översedda, och vi har också hemställt om att detta om möjligt skall göras med förtur.

En annan fråga som framförts motionsvägen gäller rätten till anstånd med inlämnandet av deklarationerna, F, n, gälleratt sådant anstånd knyts till frågan, huruvida vederbörande är bokföringsskyldig eller inte. Propositionen förutsätter alt rätten till anstånd med deklarationsavlämnandet skall vara beroende av om räkenskaperna avslutas med vinst- och förlusträkning eller ej. Utskottet har kunnat tillmötesgå motionsyrkandet och föreslår att rätten till anstånd liksom hillills skall medges alla skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning.

Anstånd med deklarationsavlämnande även för den som är sambeskattad med den som är berättigad lill anstånd är en annan fräga som har lagits upp motionsvägen. Även här har utskottet ansett att prakliska skäl talar för en sädan ordning som molionärerna har föreslagit.

När det sedan gäller skattechefens befogenheter och frägan angående lokal eller regional granskning av deklarationerna har utskottet inte blivit enigt. De två moderata ledamöterna i utskottet har i dessa avsnitt fogat reservaiioner till utskollsbetänkandet,

Enligl propositionen är det skattechefen som skall leda och styra granskningsverksamheten och laxeringen. Del förutsätter givetvis att samråd sker med cheferna för de lokala skattemyndigheterna. Utskottet har funnit anledning att understryka angelägenheten av att man får till sländ en samordning av verksamheten, så att resurserna blir rationellt utnytfiade. Vi tycker detta är så viktigt att vi vill framhålla alt man här tar vara på de synpunkter som har framförts i niotionen frän bl, a, herr Hörberg, Reservanterna är försiktigare och vill att man ytterligare prövar och överväger uppläggningen. Vi tror emellertid inte att förslaget är förhastat, utan vi anser att man skall ha en hårdare styrning av granskningsarbetet än vad vi har haft hittills. Det är nog ganska nödvändigt om de hål som ändå finns skall kunna täppas till. Och det har ju visat sig att de centralt styrda genomgångar av vissa företagares deklarationer som har gjorts har givit ganska avslöjande resultat. Jag behöver bara nämna de razzior som har företagits där man centralt styrt har gått igenom deklarationerna för minkuppfödare, för läkare eller för - vilket man nu häller på med - schaktentreprenörer. Det visar att om man har en väl planerad och genomförd aktion ger den resultat. Taxeringarna för dessa grupper har höjts med åtskilliga hundratals mifioner därför att man noggrant och riktigt har planerat aktioner och gått igenom de skattskyldigas deklarationer.

Beträffande den lokala och regionala granskningen av deklarationerna

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 95-96

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

går åsikterna också isär. Här gäller frågan hur man skall hantera de mer komplicerade deklarationerna för att fä den effektivaste kontrollen. Reservanterna, som ocksä här utgörs av de moderala ledamöterna, vill begränsa antalet sådana regionalt granskade deklarationer till högst 50 000, Som skäl anför de bl, a, värdet av geografisk närhet. Även lokalkännedom måste enligt reservanterna tillmätas stor betydelse. Därför menar man att granskningen bör ske lokalt.

Departementschefen har här intagit en avvaktande hållning och inte preciserat det antal deklarationer som bör överlåtas till regional behandling utan anser att frågan om fördelningen fär övervägas av den fortsatta utredningen i nära samarbete med finansdepartementet.

Utskottet anser att för att granskningen av de mer komplicerade deklarationerna skall bli effektiv bör den göras av speciellt utbildad personal och aktionerna samordnas branschvis. Mot den bakgrunden anser utskottet att ett större antal deklarationer än vad reservanterna har föreslagit bör bli föremål för granskning pä regional nivå.

Fru talman! Med det anförda ber jag att fä yrka bifall lill vad utskottet hemställt.

130

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Fru talman! En effektivare skaltekoniroll vill vi alla ha - där är vi i grunden överens. Men varför, herr Carlstein, skall man kategoriskt slå fast att alla fåmansbolag och deras delägare skall granskas regionalt, även i de fall där alla förutsättningar kan föreligga för en lokal granskning och denna skulle vara till fördel från servicesynpunkt, med hänsyn till lokalkännedomen och inte minst frän kostnadssynpunkt? Vi har etl stort land, och mänga småföretag ligger väldigt långt frän länsstyrelserna.

Och vidare: Hur skall man klara rekryleringen? Den här frägan måste beaktas därför alt personalomsättningen verkligen har varit ett ulomordentligt svårt problem i detta sammanhang. Om, som RS-utredningen säger, bara de mest komplicerade deklarationerna skulle behandlas regionalt kommer goda förutsättningar att föreligga för alt skapa en karriär för granskningsassistenterna inom lokal skallemyndighel.

Jag vill ocksä citera vad herr Carlsteins partikamrat herr Nygren säger i en motion: "Från personalens synpunkt -befordringsmöjligheter m, m, - komnier lokala skattemyndigheten med propositionens förslag till granskningsorganisation inte all kunna uppfylla de krav som dagens arbetskraftställer. Risken ärstor föratt myndigheten bliren tillfällig hållplats för vidarebefordran till länsstyrelsen med allt vad det för med sig av omställningsproblem för personalen och koslnader," Och, skulle jag vifia tillägga, då blir resultatet bara alltför lätt all den av alla eftertraktade lokalkännedomen aldrig hinner utvecklas hos granskarna, RS-utredningen har också visal att det ulan svårighet gär att tillvarata de fördelar som en branschvis granskning ger också med en i huvudsak lokalt baserad organisation.

När det gäller frågan om att fåmansbolagen och deras delägare skall

taxeras gemensamt är vi också helt överens.

Slutligen bara några ord om frågan om skattetilläggen. Herr Carlstein hänvisade till att jag hade sagt att det ganska ofta förekom att skattskyldiga skrev av beloppet pä preliminär A-skatt, Visst kan vi säga att det är slarvigt och obegripligt och allt möjligt, men det bekymmersamma med skattetilläggen är ju att de drabbar inte dem som har det väl förspänt i olika avseenden. De drabbar inte i första hand dem som befinner sig på livets solsida utan i mycket stor utsträckning människor som har det ganska svårt i en hel del avseenden. Det är därför jag är så utomordentligt angelägen om att man så snabbi som möjligt ger t, ex, länsskatterätterna möjlighet att sätta ner skattetilläggen när de ter sig alltför hårda.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

Hen CARLSTEIN (s) kort genmäle:

Fru talman! Vi är överens, säger fru Troedsson, om att vi skall ha en effektiv gransknings- och taxeringsorganisation. Men när det gäller hur vi skall åstadkomma denna organisation går meningarna isär.

När det gäller fåmansbolagen och de mer komplicerade deklarationerna är det väl i allmänhet inte den som äger företaget eller den som har inkomsten av det som förrättar deklarationen, utan man använder sig av ekonomiska rådgivare - affärsbyråer av olika slag - som upprättar deklarationen och gör det på ett sådant sätt att man utnyujar möjligheterna att så långt som möjligt bringa ned taxeringen för att komma undan med minsta möjliga skatt. Därför är argumentet om den lokala anknytningen och den personliga kännedomen inte särdeles hållbar i fråga om dessa deklaranter. Jag är övertygad om att man får bältre möjligheler att granska dessa deklarationer om man har regionala organ som lägger upp en plan för hur man skall gå igenom dessa deklarationer på ett effektivt och rikligt sätt.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Fru talman! Vi är helt med på att skattecheferna skall kunna leda och fördela arbetet. Som jag redan sagt har skattecheferna enligt vår uppfattning stora möjligheter att inom ramen för 50 000 deklarationer som vi vill ha granskade regionalt göra de omfördelningar och väfia ut de deklarationer som de vill ha regionalt granskade.

Men jag har inte fått svar på min fråga varför man redan nu kategoriskt skall slå fast att alla fåmansbolag skall granskas regionalt. Vi skall komma ihåg att Sverige är ett ganska vidsträckt land, och väldigt mänga små förelag, där det inte är fräga om nägra komplicerade deklarationer, ligger längt från de regionala myndigheterna. Vi är ju överens om att de partiella revisionerna så långt möjligt bör ske ute på fältet. Det betyder att många av de regionalt baserade granskarna kommer att få ägna åtskillig tid ät alt kuska omkring i Sverige för alt komma ut till de här småföretagen. Det medför inte bara stora kostnader utan också alt den tid som skulle ha kunnai användas betydligt effektivare går åt till dessa resor.

131

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Andrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

132

Jag har inte heller fått något som helst svar på hur man skall klara rekryteringen: Jag tycker att det är ett av de allvarligaste problemen i det förslag som utskottet ställt sig bakom. Det skulle ha betydligt större förutsättningar att lösas med det förslag som vi fört fram.

Herr SCHÖTT (m):

Fru talman! Föregående talare har relativt utförligt redogjort för innehållet i skatteutskottels betänkande nr 31, varför jag dess bättre kan begränsa mitt anförande.

Som mänga gånger tidigare vill jag först framhålla det anmärkningsvärda i au taxeringen i första instans fram lill nu har kunnai bedrivas på sätt som skett. I detta sammanhang finns del all anledning alt ullala ett varmt erkännande ål de många frivilliga krafter, vilka som taxeringsordförande mot en blygsam ersättning utför ett ofta otacksamt, grannlaga och krävande uppdrag i det allmännas fiänst.

Nu syres alla inse att det är nödvändigt att granskningen och föredragningen av deklarationer i fortsättningen skall omhänderhas av härför särskill utbildade fiänsteman, s. k. granskningsassislenter, anställda vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Denna reform bör hälsas med tillfredsställelse, då den utan tvekan ökar förutsättningarna för att man i taxeringsarbelet skall uppnå målsättningen i 1 taxeringslagen, nämligen "alt taxeringarna bliva överensstämmande med skatteförfattningarna samt i möjligaste måtto likformiga och rättvisa".

Med stor tillfredsställelse noteras också att lekmannainflytandel vid taxeringen stärks, bl, a, därigenom att de förtroendevalda ledamöternas mandattid ökas från ett till tre år samt att de garanteras en utbildning, som kommer att göra dem bäde mer skickade och mer intresserade för sin uppgift.

Dessa båda nyheter bör ulan Ivekan bidra till en ökad rättssäkerhet och ett stärkt lekmannainflytande vid taxeringen i första instans, vilket är utomordentligt betydelsefullt.

Två andra angelägna mål inom laxeringen, vilka det går att väl förena, är effektiviteten i skattekontrollen och servicen åt allmänhet och företag. För att nä dessa mäl hade RS-utredningen, dvs, riksskatteverkets och statskontorets gemensamma utredning Rationalisering av skatteadministrationen, vilken ligger till grund för den nu aktuella propositionen, föreslagit att de lokala skattemyndigheterna skulle tillföras avsevärd resursförstärkning i form av kvalificerad personal men att skattechefen i länet skulle ges viss direktivrätt gentemot lokal skallemyndighel,

RS-utredningen har grundligt belyst fördelarna av att ha en sä lokalt placerad granskningsorganisation som möjligt och därför föreslagit att av deklarationerna ca 50 000 - de mest komplicerade - borde granskas regionalt hos länsstyrelserna men alla de övriga hos landets 120 lokala skattemyndigheter. Det är förvånansvärt all i propositionen och nu i utskottsbetänkandet föresläs att etl belydligl större antal deklarationer skall behandlas regionalt pä länsstyrelserna, vilket innebär att de lokala

skattemyndigheterna ej fär den tänkta personalförstärkningen, vilken i stället i större omfattning kommer länsstyrelserna till godo.

Som framhålls i fyrpartimotionen 2104 är en långt driven centraldirigering inom länet av personalresurser som placeras i residensstaden inte ägnad att öka effektiviteten i granskningsarbetet och servicen åt allmänheten. Tvärtom måste det, som fru Troedsson nämnde, vara en riktig politik att granskningsorganisationen utformas med beaktande av var de skattskyldiga finns. Största effektivitet i granskningen och bästa servicen nås utan tvekan om man för ut kvalificerad skatlekompetens i den lokala förvaltningen. Det måste vara direkt olämpligt att koncentrera resurserna för skattekontrollen till residensstäderna, Arbelet skall dock huvudsakligen ulföras på fältet genom partiella revisioner. Grundläggande för effektiviteten måste vara en vitt förgrenad organisation med förmåga att skaffa sig god kunskap om de skattskyldiga och möjlighet att erbjuda dessa bästa tänkbara service.

Jag är något förvånad över herr Carlsteins inlägg. Lokalkännedomen har enligt honom inte någon större belydelse.

Bland remissinstanserna synes också slor enighet råda om att granskningen skall organiseras så lokalt som möjligt. För vissa länsstyrelser, som inte godtagit utredningens förslag, torde sävitt jag förstår det väsentliga vara skattechefens möjligheter att planera och leda den åriiga taxeringen, däremot inte att granskningen skall ske regionalt. Jag kan nämna alt länsstyrelsen i mitt län för sin del föreslagit att all fiänstemannagranskning bör ske hos lokal skattemyndighet under fögderichefens omedelbara ledning och att den nybildade taxeringsenheten vid länsstyrelsen i minsta möjliga omfattning bör direkt engageras i del årliga taxeringsarbetet genom granskning.

Såvitt jag förstår, bör det finnas goda förutsättningar att kombinera kravet att skattechefen får befälsrällen över den årliga taxeringen i länet och kravet att granskningsfiänslemännen så långt möjligt inordnas i den lokala skatteförvaltningen.

Tyvärr innebär nu propositionen förslag en cenlralisering och koncentration inom skatteförvaltningen och, som jag uppfattar det, en uttunning av lokal skattemyndighets kompetens, Skalleulskottets skrivning innebär en ytterligare centralisering, då man tydligen är beredd att förorda en avveckling av lokal skattemyndighet som självständig myndighet genom alt inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen.

Med förvåning noteras denna viljeinriktning från utskottets sida, dä den gär stick i stäv med de direktiv som regeringen för någon månad sedan gav den nyiillsaiia utredningen om decentralisering inom statsförvaltningen. Jag tror knappast alt utskottets alla ledamöter insett vidden av sitt förslag. Skulle lokal skattemyndighet upphöra som självständig myndighet, kunde lätt hundratusentals ärenden komma att överflyttas för beslut regionalt i stället för lokalt - en för varie decentraliseringsvän avskräckande tanke.

Det är f ö, egendomligt att skatteutskottel sedan del först talat om

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

133

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

134

vikten av att koncentrera resurserna regionalt anför att "det är givetvis ingenling som hindrar att länsstyrelsepersonalen placeras lokalt, l.ex, i anslutning till större lokal skattemyndighet om det anses lämpligt". Detta skulle ju innebära att på vissa orter skapades två olika lokala enheter. Det enda ekonomiskt och praktiskt rationella är givelvis att ha en lokal myndighet med kompetens att klara alla förekommande göromäl. Riksdagen borde givelvis inle sanktionera att hundratals skaltekontrol-lörer, knutna lill länsstyrelserna, skall använda en betydande del av sin fiänslelid lill resor, dä längt större effektivitet i arbelel skulle näs om fiänsiemännen vore placerade direkl hos den lokala skattemyndigheten.

Utskottets påslående att risker för konflikter är uppenbara i fråga om arbetsledning, ansvar och resursfördelning med bibehållandet av självständiga lokala skattemyndigheter är våldsamt överdrivet, I verkligheten är samarbetet mellan länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna mycket gott, medan konflikter i dagsläget icke är ovanliga inom länsstyrelsernas skalleavdelningar. Men dessa problem löses ingalunda genom tillskapandet av stora auktoritära toppstyrda organisationer. Utskottet förfuskar, såvitt jag förstår, strävan alt nå effektivitet i kontrollen genom onödig koncentration och byräkratisering.

Skatteutskottet misstolkar f ö, enligt min uppfattning departementschefen, när det gör gällande att denne anser att man på sikt bör inlemma lokal skallemyndighet i den regionala förvaltningen, I verkligheten har departementschefen, som vi nu har glädjen att se närvarande här i kammaren, understrukit vikten av samråd och samarbete mellan skattechefen och cheferna för de lokala skattemyndigheterna i taxeringsarbetet. Enligt statsrådet fär det ankomma på den fortsatta utredningen att lägga fram förslag om den närmare utformningen av skattechefens befogenheter i förevarande hänseende.

Departementschefen fortsätter: "Jag vill samtidigt framhålla att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen inom länen liksom andra hithörande administrativa frågor skulle vinnas genom att inordna den lokala skattemyndigheten som en lokal enhet i den regionala förvaltningen. Jag vill ocksä peka pä de gemensamma uppgifter som länsstyrelsernas skatteavdelningar och de lokala skattemyndigheterna torde komma att tilldelas dä det gäller den framtida kontrollen av arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt," Och till slut: "Denna fräga kan emellertid prövas först efter ytterligare överväganden som lämpligen bör ske i särskild ordning. Jag avser att återkomma till frågan i annat sammanhang,"

Detta är onekligen någol helt annal än vad som kan utläsas av utskottets skrivning pä s, 11, där det heter: "Utskottet delar därför departementschefens och motionärernas" - det gäller folkparlimolionen 2101 - "uppfattning att man på längre sikt bör inrikia sig på alt inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen,"

Redan departementschefens uttalande är förvånande, men utskottets värdslösa tolkning av det är direkt illavarslande.

För de närrriare 5 000 fiänsteman som arbetar inom fögderiförvaltning-

en kommer onekligen departementschefens av ulskottet skärpta uttalande som en överraskning. För dessa befattningshavare innebar RS-utredningen en förhoppning om att de lokala skattemyndigheterna, som under en föfid av är erhållit nya arbetsuppgifter men otillräckligt med personalresurser för fullgörande av dem, änlligen skulle upprustas så att de på ett tillfredsställande sätt skulle kunna fylla sin viktiga uppgift i samhällslivet,och - icke minst väsentligt -ge de skattskyldiga den service som de är i sä stort behov av och har rätt alt- fordra på det alltmer komplicerade skatteområdet.

Och vad får nu dessa fiänsteman uppleva? Jo, ett förslag om att de lokala skattemyndigheterna skulle inlemmas i länsstyrelserna och förlora sin nuvarande självständiga ställning.

Detta föreslås av skatteutskottet utan ulredning. Man endast anger att den nuvarande självständiga organisationen skulle upphöra, I detta hus talas från alla håll om företagsdemokrati och om hur angeläget det är att vid varie förändring inhämta arbetslagarnas synpunkter. Staten bör ju i sådana fall föregå med gott exempel, men här kan vi nu konstatera att ett förslag om en genomgripande förändring inom fögderiförvaltningen presenteras utan närmare utredning och utan att berörd personal hörts i ärendet.

Härtill kommer all förslaget såvitt jag förstår skulle innebära ett föregripande av behandlingen av länsberedningens förslag. Beredningen har föreslagit en utbrytning av skatteförvaltningen från länsstyrelserna, och del vore ju rimligt alt man inte nu binder sig för nägra organisatoriska förändringar inom skatteadministrationen förrän ställning tas till länsberedningens betänkande.

Så endast nägra ord om utskottsförslagets regionalpolitiska effekten Ändringarna i RS-utredningens förslag i fråga om arbetsfördelning niellan länsstyrelsernas skatteavdelningar och de lokala skattemyndigheterna medför ulan tvekan att ell stort antal kommuner i vårt land måste få en minskning i föreslaget antal arbetstillfällen. Antalet sädana kommuner beräknas uppgå till ca 75,

Vad vi i dag upplever är onekligen någol märkligt. Två centrala ämbetsverk - riksskalleverket och statskontoret, som ju brukar misstänkas för centraliseringsslrävanden - lägger fram ett förslag som innebär en klar decentralisering och som skulle medföra att landets 120 olika skattemyndigheter till fördel för en effektivisering av skattekontrollen och en god service åt de skattskyldiga skulle tillföras kvalificerad arbetskraft. Då inträffar det, att riksdagens eget skaiteutskott motsätter sig detta och i stället förordar en organisationsmodell som innebär utpräglad cenlralisering.

Myckel skall man uppleva, men denna lyhördhet för centralistiska locktoner är onekligen förvånande i våra dagar. Och detta sker samtidigt som regeringen tillsätter en särskild decentraliseringsutredning och en rad kommuner runt om i värt land med näbbar och klor slår vakt om hos dem placerade myndigheter.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

135

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

Sammanfattningsvis villjag understryka att effektivitet och god service i taxeringsorganisationen näs bäst genom lokal organisation med lokalkännedom och närhet till allmänhet och företag och med självständigt ansvar samt genom samarbete mellan myndigheterna och en övergripande regional ledning.

Fru talman! Under åberopande av vad jag här anförl ber jag att få yrka bifall till de vid utskottets betänkande fogade reservationerna 1 och 2,

Hen CARLSTEIN (s) kort genmäle:

Fru talman! Herr Schött har till största delen uppehållit sig vid den reservation vid utskottsbetänkandet som gäller organisationen av granskningen. Utskottet har gett uttryck för att man pä sikt bör försöka inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen. Men man skall ändå ha klart för sig att det pågår utredningar och all man måste se hur det hela fungerar. Utskottet har avgett en viljeyttring, och det har remissinstanser och motionärer också gjort.

Av s. 88 i propositionen framgår att länsslyrelsen i Kalmar län m. fl. remissinstanser ifrågasätter om man inle måste uttryckligen slå fast att skattechefen skall ha dispositionsrätt över den granskningspersonal som är anställd hos den lokala skattemyndigheten. Del heter vidare: "Länsstyrelsen i Kalmar län anför att de lokala skattemyndigheternas inlemmande i länsstyrelsens skatteavdelning ter sig som en naturlig utveckling."

Nu lägger herr Schölt också regionalpolitiska synpunkter på delta. De är naturiiglvis inte oväsentliga, men det viktigaste är ändå all vi kan åstadkomma en effektiv gransknings- och taxeringsorganisation. Det är främst det vi skall se till att få, och det har vi inte tillgång lill nu trots geografisk närhel och lokalkännedom. Del visäi" med all önskvärd tydlighet de grundligt planerade och rationelll genomförda branschgranskningarna i det här landet. Vid granskning av exempelvis pälsdjursuppfödare och minkfarmare höjdes den taxerade inkomslen med 16 mifi. kr. För arkiitekter och liknande höjde man med 42 mifi. kr., för läkarna med 102 mifi. kr. och för schaktentreprenörerna med 88 mifi. kr.

Här har det ändå bara varit fråga om att kontrollera inkomsterna för elt par år. Vad vi vill ha fram är en effektivt arbetande organisation i första haind.

136

Hen SCHÖTT (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag glömde i mitt förra anförande att bemöta vad herr Caristein sade beträffande skatterazzior. Sådana kan ju mycket väl genomföras även med en decentraliserad organisation. Det finns inget hinder för detta. Jag kan inte se att det pä någol sätt skulle vara ett sämre alternativ.

Jag vill dock allvarligt understryka hur olyckligt del vore om man inte säg lill att de lokala skattemyndigheterna fick kvalificerat folk. Myn-

digheterna har redan nu mycket stora bekymmer med rekryteringen, och detta har samband med att lönesättningen är avsevärt sämre än den som gäller inom länsstyrelserna. Någon ändring i detta har inte kunnat komma till stånd, eftersom man hänvisar till väntad omorganisation. Nu hissas emellertid signaler som lyder på alt del kommer att bli ännu svårare att rekrytera duktigt folk till de lokala skattemyndigheterna. Detta är djupt allvarligt.

Vidare mäste jag än en gång erinra om att vi på andra områden söker åstadkomma en decentralisering. Vi har här i riksdagen upplevt hur beslut om indragning av domsagor har fått upphävas. Också när det gäller t. ex. polisdistriktindelning har man fått slå till reträtt och tillgodose kraven på större decentralisering. Det pågår f n. en kronofogdeutredning, och även på det området aktar man sig för att centralisera.

Jag vill ocksä än en gäng erinra om att regeringen för kort tid sedan har tillsatt en särskild decentraliseringsutredning. Hur rimmar detta med vad som här föreslås beträffande skatteadministrationen?

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

Hen CARLSTEIN (s) kort genmäle:

Fru talman! Det väsentliga, herr Schött, måste ju vara att åstadkomma en effektiv organisation, inte alt fiänsiemännen av arbetsmarknadspolitiska skäl skall placeras ut på de lokala skattemyndigheterna med några mils avstånd från varandra. Vad vi behöver är en effektivt arbetande organisation, som kan täppa till de hål som nu uppenbarligen förekommer.

De siffror jag läst in i protokollet visar all vissa skattebetalare drar sig undan betalningen av ansenliga summor i skatt. Det är i första hand dem vi skall komma till rätta med, och det är en organisation för detta ändamål som vi skall tillskapa. Vi skall inte i första hand anlägga arbetsmarknadspoliliska eller regionalpolitiska synpunkter på detta.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag har ingalunda sagt att man i första hand skall göra detta men vi bör inte helt bortse frän dem. Herr Carlstein vill väl vidare inte underkänna RS-utrédningen, som kommit fram till resultatet att effektivitet i skattekontrollen bäst uppnås genom en förstärkning av de lokala skattemyndigheterna samt genom att en så stor del som möjligt av deklarationerna granskas ute på fältet och en så liten del som möjligt hos länsstyrelserna.

Jag åberopar denna sakkunskap och ber än en gång all fä yrka bifall till reservationen.

Hen SVANSTRÖM (c):

Fru talman! Jag skulle som medmotionär till herr Schölt ha kunnai nöja mig med alt instämma i hans huvudanförande, men jag vill ändå med några ord deklarera min uppfattning i dessa frågor.

Vi är väl överens om alt vi skall ha en så effekliv och noggrann kontroll som möjligt, och jag vill framhålla att herr Schötts resonemang visar.

137

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m. m.

på vilkel sätt en förbättrad kontroll kan genomföras. Jag delar den uppfattningen att lokalkännedom och möjligheter till kontinuitet i verksamheten är sådana väsentliga fördelar att de komnier att bidra till ett förbättrat granskningsresullal.

Jag har velal deklarera denna min uppfallning och kommer, eftersom del i reservEitionen 2 yrkas bifall till den motion jag avlämnat tillsammans med representanter för tre övriga partier, med herr Schött som första namn, att lägga min röst för denna reservalion. Jag instämmer i övrigt i de synpunkter som Lars Schött anfört.

Överiäggningen var härmed slutad.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN yUrade: Utskottets hemställan företas till avgörande punktvis. Under punkten I a ställs därvid först propositioner i fråga om utskottets motivering beträffande skattechefens befogenheler. Därefter företas utskottets hemställan och motiveringen i övrigl vid denna punkt till avgörande i ett sammanhang.

Punkten ! a

Beträffande skattechefens befogenheter Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr I av fru Troedsson och herr Lundgren i Kristianstad anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner skatteutskottets molivering i betänkandet nr 31 punkten 1 a sävitt avser skattechefens befogenheler rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 1 av fru Troedsson och herr Lundgren i Kristianstad anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 262

Nej - 47

Avslår - 3

138

Utskottets hemställan och motiveringen i övrigt Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan med godkännande av utskottels motivering i övrigt, dels på bifall lill reservaiionen nr 2 av fru Troedsson och herr Lundgren i Krislianstad, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru

Troedsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottels hemställan i betänkandet nr 31 punkten 1 a med godkännande av utskottets motivering i övrigt under denna punkl röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kanimaren bifallit reservationen nr 2 av fru Troedsson och herr Lundgren i Kristianstad,

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt system för ADB inom folkbokförings- och beskattningsområdet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 243 . Nej - 61 Avslår - 8

Punkterna 1 b-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 13 Nytt system för ADB inom folkbokförings- och beskattningsområdet

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 32 med anledning av propositionen 1975:57 om ett nytt system för automatisk databehandling inom folkbokförings- och beskattningsområdet jämte moiioner.

I propositionen 1975:57 hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen an godkänna den inriktning av del fortsatta utvecklingsarbetet med ADB-system för folkbokföringen och beskattningen som framlagts i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande: "I propositionen dras riktlinjer upp för etl fortsall utredningsarbete på ett nytt ADB-system med sikte främst pä de krav som folkbokföringen och beskattningen uppställer. Det framhålls alt övergäng lill ell modernt ADB-system bör kunna leda till effektivitetsvinster inom främst taxerings- och uppbördsfunktionerna.

Den föreslagna systemstrukturen innebär en blandad regional och central registerföring. För länsstyrelsernas del ger förslaget samma registertillgång som f n. samt härutöver terminalätkomst till elt för hela landet gemensamt skatteregister. I det fortsalla utredningsarbetet skall särskilt belysas möjligheterna att variera de regionala anläggningarnas kapacitet och antal.

139

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt system för ADB inom folkbokförings- och beskattningsområdet

Utvecklingsarbetet skall enligt förslaget bedrivas med sikte pä ett successivt genomförande av elt nytt ADB-system fr. o. m. är 1978."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975:2051 av fru Anér (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade alt det fortsatta utredningsarbetet angående nytt ADB-system för beskattningen inriktades på ett regionalt system.

1975:2078 av herr Oskarson m. fl. (m, c, fp), vari hemställts att riksdagen skulle besluta att regislerföringen på beskattningsområdel skulle vara regionaliserad samt uttala att länsdatorerna borde tillföras arbetsuppgifter även utanför folkbokförings- och beskattningsområdet så alt tillräckligt underlag uppnåddes för en tekniskt modern regional dataverksamhet,

1975:2079 av herr Turesson (m), vari hemställts

1. att riksdagen utredde dels frågan om insyn, dels frågan om begränsningar i den pariamentariska handlingsfriheten i samband med de stora centrala datasystemen,

2. att riksdagen som sin mening uttalade att ett eventuellt skattedataobjekt leddes av en parlamentarisk nämnd och att årligen reviderade kostnads/intäktskalkyler framlades,

3. att riksdagen i princip beslutade att huvudmannaskapet för folkbokföring överfördes till länsstyrelserna och länsstyrelsernas organisaiionsnämnd,

4. att frågan om central eller regional systemlösning fick anslå tills länsberedningsförslaget behandlals,

1975:2080 av herr Werner i Tyresö m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att avslå propositionen 1975:57,

2. att uppdra åt regeringen att tillsälta en arbetsgrupp som framlade förslag om system för ADB-behandling inom folkbokförings- och skatteområdet o:h vars utgångspunkt borde vara att systemet skulle vila på regional registerföring och anpassas till samhälleliga databehov samt vars ledamöter borde utses mot nämnda bakgrund och innehålla representanter även från folkrörefsehäll, företrädesvis fackföreningsrörelsen.

140

1975:2081 av herr Wfikman (m), vari hemställts

1. att riksdagen skulle avslå propositionen 1975:57 i vad avsåg förslaget
om centraliserad ADB-verksamhet inom beskallningsområdel,

2. att riksdagen uttalade att ADB-verksamheten på folkbokförings-
och beskattningsområdet som hittills borde organiseras enligt ett regio-
naliserat system.

I975:2082avherrar Åsling (c) och Boo (c), vari hemställts att riksdagen Nr 95

'''"'e Torsdagen den

1. att avslå propositionen 1975:57 i vad avsåg förslag till centraliserad 29 mai 1975

ADB-verksamhet inom beskallningsväsendet, .------------

2. all ADB-verksamheten inom beskattningsområdel skulle vara de- Nytt system för
centraliserad till regional nivå, ADB Inom folkbok-

förings- och

dels den vid riksmötets börian väckta motionen 1975:706 av herr Os- beskattnlngsområ-
karson m. fl. (m, c, fp). det

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. med avslag pä motionerna 1975:2051, 2078, 2079 p. 1, 2 och 4, 2080, 2081 och 2082 i den mån de icke var tillgodosedda genom vad utskottet anfört och med bifall till propositionen 1975:57 godkänna den inriktning av del fortsatta utvecklingsarbetet med ADB-system för folkbokföringen och beskattningen som angelts i propositionen med beaktande av vad utskottet anfört,

2. avslå

a. motionen 1975:706,

b. motionen 1975:2079 p. 3.

Reservation hade avgivits av herrar Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c), fru Troedsson (m) samt herr Lundgren i Kristianstad (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

au riksdagen med bifall till motionerna 1975:2051, 2078, 2079 p. 1, 2 och 4, 2080, 2081 och 2082 samt i anledning av propositionen 1975:57 godkände de riktlinjer för det fortsatta utvecklingsarbetet med ell nytt ADB-system för folkbokföringen och beskattningen som reservanlerna förordat, innebärande att verksamheten liksom hittills organiserades i ett regionalt uppbyggt syslem.

Hen SUNDKVIST (c):

Fru talman! Skatteutskottet har behandlat regeringens proposition nr 57 först efter att ha remitterat den till konslitutionsulskoltel och civilulskottet för att de båda utskotten i tillämpliga delar skulle få yttra sig över denna proposition.

Propositionen är föranledd av en utredning -eller, som det slår i propositionen, en "förstudie"-som har gjorts inom riksskatteverkel. I denna utredning har man kommit fram till ett förslag om en total översyn av datasystemen inom folkbokförings- och skalleomrädei.

Det system som vi f n. har utvecklades redan före 1963. Den maskinpark som finns beräknas hålla till slutet av 1970-talet. Dessa båda omständigheter anför man som orsaker till att det är nödvändigt att få fram ett tidsenligare system,

Riksskatteverkets förslag har remissbehandlals, och de flesta remiss-

141

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt system för ADB inom folkbokförings- och beskattningsområdet

142

instanserna instämmer i riksskatleverkels bedömning. Det gör även finansministern i sin proposition, och utskottet är också enigt om att en översyn av nuvarande datasystem pä det här området är nödvändig. Däremot är utskottet inle helt enigt om grunden som den framlida utredningen skall vila pä, och det göratl den fräga som riksdagen i dag främst har alt ta stiillning till är vilken systemstruktur vi bör väfia för den framtida databehandlingen inom folkbokförings- och beskattningsområdel.

Utredningen har redovisat tre alternativ; ett centralt alternativ, ett renodlat regionalt alternativ och ett central/regionalt alternativ. Alternativen har fäll sin benämning efter var någonstans datoranläggningarna skall placeras,

Riksskatteverket föreslåratt det central/regionala alternativet skall väljas. Finansministern föfier riksskatteverkets förslag, trots att flertalet remissinstanser pä den här punkten har förordat ett regionalt system.

Med anledning av propositionen har det väckts ell antal motioner -sex stycken närmare bestämt, I alla motionerna tar man upp frågan vilket system som skall läggas till grund för det fortsatta utrednings- och utvecklingsarbetet, I fem av motionerna yrkas på att det fortsatta utredningsarbetet skall baseras på att det nya systemet decentraliseras till regional nivå, liksom hittills varit fallet, I den sjätte niotionen vill man avvakla med ställningstagandet pä denna punkt tills länsberedningens förslag har behandlats,

Ulskoitsmajorilelen yrkar avslag på motionsförslagen, men i en reservalion lill skatteutskottets belänkande med mig själv som första namn föfier vi up[) de yrkanden i motionerna som berör just systemvalet, systemstrukturen. Jag skall kortfattat redogöra för anledningen lill att vi gör detta.

Det allra viktigaste att tillse när man utformar ett datasystem som skall innehålla personuppgifter för alla samhällsmedborgare är att man utformar systemet på ett sådant sätt att man kan garantera den personliga integriteten. Tillkomsten av breda ADB-system över hela totalbefolkningen eller stora delar av denna mäste rent principiellt inge betänkligheter frän integritetssynpunkl. Nu har det krav på ökat integritetsskydd, som framförts i motionerna, tvingat fram elt betydligt klarare ställningslagande av utskottsmajoriteten i såväl konstitutionsutskottet som skatteutskotlet än vad fallel är i propositionen. Det kan ju vara anledning för motionärerna och även för oss reservanter att vara tacksamma över delta. Men jag kan ändå inte finna annat än att det är riktigt som herr Boo och nägra andra ledamöter framhåller, när de anmält avvikande mening mot konstitutionsutskotiets yttrande, att möjligheterna att undvika otillbörligt integritelsinlräng måste vara störst i en decentraliserad organisation,

I elt särskilt yttrande tar de borgerliga ledamölerna av civilulskoltet upp frågan om datakunnandel pä regional nivå. Även om utskollsmajorilelen säger att ett central/regionall system inte nämnvärt kommer alt fä inverkan härvidlag kan jag inte undgå misstanken att det kommer

att medföra en minskning av systemkunnandet - något som kan påverka den framtida valmöjligheten vid systemval för samhällsplaneringen och fastighetsdata m, m. Detta framhålls också i det särskilda yttrandet från civilutskottets borgeriiga ledamöter.

Kontakter med vad jag kallar datafolk pä regional nivå har styrkt mig ytterligare i den här uppfattningen. Dessa kontakter initierades inte av mig, utan tvärtom av människor som nu arbetar med datan i det regionala systemet. De påpekar bristerna och faran i propositionen med att man genom ett central/regionalt system kommer att uttunna datakunnandet. Man går dessutom föriustig smidigheten och flexibiliteten i det regionala syslem man har. Man kommer att gå miste om den fördel som man i dag har genom en nära anknytning mellan myndigheten och dem som svarar för dataanläggningen.

Fru lalman! Det skulle finnas ätskilligt mer att anföra om svagheterna i det system som föreslås, exempelvis beredskapssynpunklerna, säkerhetsfrågorna, riskerna för att systemet kommer att vara inkörsporlen lill elt fullständigt centraliserat datasystem med uppgifter om alla fysiska personer. Jag skall dock avstå frän att gå in pä detafierna med vetskap om att det är fler reservanter och motionärer som slår på talarlistan.

Trots att ett regionalt utformat system skulle vara kostsammare, trots att det kan ta något längre tid att införa, flnns ändå så mänga principiella fördelar i den decentraliserade verksamheten att den är att föredra.

Jag yrkar därmed bifall lill den reservalion som är fogad lill utskottets betänkande.

Nr 95

Torsdagen den 29 maj 1975

Nytt system för ADB inom folkbokförings- och beskattningsområdet

På förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen om detta belänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl, 19,30,

§ 14 Anmäldes och bordlades

Skalleulskottets belänkande

Nr 21 med anledning av proposiiionen 1975:47 om inrättande och finansiering av Sveriges turistråd, m, m, jämte motioner såvitt propositionen och motionerna hänvisats lill skatleulskottet

Socialförsäkringsulskottets belänkanden

Nr 18 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1975/76

Nr 20 angående uppskov med behandlingen av visst ärende till riksmötet 1975/76

Näringsutskoltets betänkanden

Nr 32 med anledning av propositionen 1975:1 i vad avser anslag till främjande av hemslöjden jämte moiioner

143

Nr 95_________ Nr 33 med anledning av propositionen 1975:100 (kompletteringspropo-
Torsdaeen den_ sitionen) i vad avser redovisning av allmänna pensionsfondens fiärde
29 mai 1975___ fondstyrelses verksamhet under år 1974 jämte motioner
_____________ Nr 34 med anledning av propositionen 1975:47 om inrättande och fi
nansiering av Sveriges turistråd, m, m, jämte motioner
Nr 35 med anledning av propositionen 1975:110 om verksamheten vid
Eriksberjs Mekaniska Verkstads AB jämte motioner

§ 15 Kammaren åtskildes kl, 17,47,

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975:95 Torsdagen den 29 maj

Riksdagens protokoll 1975:95