Riksdagens protokoll 1975:92 Tisdagen den 27 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:92

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:92

Tisdagen den 27 maj

Kl, 19,30

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Förhandlingarna leddes till en börian av herr andre vice talmannen.

§ 1 Energihushållningen, m. m. (forts,)

Fortsattes överläggningen om näringsutskoltets betänkande nr 30, civilutskottels betänkande nr 28, skatteutskottets betänkande nr 30, försvarsulskollels belänkande nr 15 och utbildningsulskotlets betänkande nr 20,

Herr induslriminislern JOHANSSON:

Herr lalman! Jag har begärt ordet för att svara pä ell par frågor som herr Helén ställde under debaiten. För att inte bryta in i den debaltordning som förevar här på eftermiddagen har jag bett herr talmannen all få komma in nu.

Del gäller försl frågan om Stålverk 80 och möjligheterna lill energibesparing. Del har väckts en moiion i den frågan frän folkpariiel och herr Helén hade dessförinnan skrivit ett brev till mig som jag inle har 'besvarat. Jag hade text till elt svar men ansåg alt jag skulle kunna ta upp detta i samband med debatten här och kanske ge ett något utförligare besked.

Det är rikligt all utbyggnaden av Stålverk 80 kommer att ske med all rimlig hänsyn till möjligheten att hälla energiförbrukningen nere. Jag skall ge nägra exempel pä detta.

Råjärnet transporteras flytande till syrgasstälverket. Ugnarnas storlek kommer här att ge en gynnsam energibalans. Man kommer all försöka ulnylfia avgasvärmet för produkiion av ånga och samla upp den brännbara gasen för annan värme- och kraftproduktion.

Övergången från götvalsning till slränggjuining innebär au en över-värmningsomgång faller bort. Vid slränggjuining förbrukas dessutom långl mindre elektrisk energi än vid götvalsning.

Som bränsle i sinterverkei används koksstybb som faller vid koks-verket. Från sinterverkei kan också betydande mängder värme återvinnas för uppvärmning av lokaler och bandgängar. Även i övrigl kommer för-ulsättningurnu att ta hand om processvärniei - t. ex. värmet i kylvatten - ull noggrant ulredas.

Vidare är möjligheterna all la lill vara koksgas och masugnsgus uv mycket stor ekonomisk betydelse för NJA. Verket syftar i försia hand till all ersätta all förbrukning av ofia med gas. Även sedan dessa niöj-

187

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, tn. tn.

ligheler blivit utnytfiade kommer beiydande mängder gas att stå lill förfogande. Avsikten är att använda återstoden för produktion av elektrisk energi och fiärrvärme. Elt avtal om leveranser av gas till Luleå kommun som bränsle i en hetvaliencentral föreligger. Centralen skall tas i drift i slulel av nästa år. NJA förhandlar också med vattenfallsverket om gasleveranser till ett framlida kraftvärmeverk.

Herr lalman! En hel del har alltså åtgärdats i den riklning som herr Helén har uttalat sig om i sill brev liksom man gjort i den föreliggande niotionen.

En annan fräga som herr Helén ställde till mig var om Vattenfall hade fäll direktiv från regeringen beträffande utsändning av en bok, skriven av professor Gerholm. Naturligtvis inte, skulle jag vifia svara. Men vi har heller inle utfärdat någol förbud mot all Vattenfall deltar i den offentliga upplysningen. Vattenfall harenegen informationsavdelning, och del är denna som enligt de upplysningar jag inhämtat har inköpt 50 000 exemplar av Gerholms broschyr "Varför kärnkraft?". Drygl 30 000 exemplar har distribuerats i riänslekuverl till:

1.    Egen personal, pensionärer, ca  14 250.

2.    Externa läsare av Vi i Vattenfall, ca 4 750. Vi i Vattenfall är en tidskrift som Vallenfalls inforiiiationsavdelning ger ul lio gånger per är.

3.    Närboende vid Ringhals och Forsmark, ca  11 750.

Det är i och för sig inte så märkvärdigt alt grupperna 1 och 2, egen personal, pensionärer och läsare av Vi i Vattenfall har fäll denna skrift. De fär, somjag sade, regelbundet personaltidningen, de får vidare verkets årsredovisning och ibland även annan trycksak från Vattenfall. Den tredje gruppen är grannar i Ringhals och Forsmark. Hos Vallenfall har man ansett sig ha skyldighet all någon gäng förse dem med tryckt material i anknylning lill den verksanihei som förekommer på platsen.

Sedan återstår 19 000 exemplar i Vattenfalls ägo. Dessa skall konima lill användning genom utdelning lill nyanställda, besökande, studiegrupper i Ringhals och Forsmark samt vid arrangemang, föredrag, deballer och utställningar, anordnade inom verkel och för dess egen personal, för inbjudna och runl om i verkel.

Vad som dessutom har förekommit är att ett reklamblad har distri-bueratsi fiänslekuvert. Del har visal sig att i ca 7 000 kuvert av de drygl 30 000 hur ell reklamblad om broschyrens vidare försäfining lagts in. Vi har kunnat konstatera att delta reklamblad i slor utsträckning hamnat i kuvert till egen personal, skriver Vulienfall. flaggningen berodde på ell missförstånd hos förlaget, och man var pä Vattenfall ovetande om della ända lills distributionen var genomförd. Hade man tidigare haft kännedom om del, skulle man nalurliglvis ha hindrat iläggningen.

Jag har därmed svarat pä den andra fråga som herr Helén lugii upp och ställt lill mig. Jag har svarat direkt pä frågan i den försiu delen. Självfallet har inga direktiv ulgäll frän regeringen - vi har ju inle någon sådan centralstyrning. 1 den undra delen har jag angett Vattenkills förklaring lill utsändandet uv skriften.

Låt mig som en iredje punkt härsäga lill herr Helén all jag belräffande det energiforskningscenlrum vid KTH - kungl. tekniska högskolan -som nu har tillkommit och som herr Helén är myckel glad över, gärna vill meddela honom, ifall han inte känner till det, att regeringen medverkade med etl anslag av 200 000 kr. lih förprojekleringen av energiforskningscenlrum. Vi har alltså hyst ell slort inlresse för del, och vi är glada över tillkomsten av della energiforskningscenlrum.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag får väl tacka för svaret, faslän det här inte var nägon interpellationsdebatl!

Pä en punkt tror jag all jag blev bönhörd nästan över hövan. Jag talade faktiskt inle om del i och för sig värdefulla arbeie som skall göras vid kungl. tekniska högskolan, utan jag talade om Vetenskapsakademiens initiativ till etl fristående energiforskningsinsiilul i Frescati. Del konimer all helt bekostas av icke-siatliga medel. Jag tycker del är synd all staten har missat möjligheten all här ta fram alternativa prognoser och göra alternativa bedömningar, men när man nu har den uppfattningen inom regeringen, att man inle vill salsa pä fristående institut, är del trots allt värdefullt all del i Sverige ändå är så högt i tak alt del gär att fä fram bäde pengar, forskare och en fristående institution för detta ändamål, och del har jag velat hylla Vetenskapsakademien för här.

Beträffande den lilla skriften som Vattenfall hade distribuerat var det ju litet av en lidandes historia. Jag tror att man skulle stå sig bällre när man råkar ut för sädana missöden, om man hade varil generös i andra sammanhang när del gällt att la fram kvalificerade och värdefulla skrifter, som har en annan och mol den officiella politiken kritisk utgångspunkt. Dä skulle i den allmänna deballen folk inte fästa sig så mycket vid administrativa misstag som kan komma all begås, och då skulle dessa misstag inte heller tolkas som ell ganska ensidigt och avsiktligt gynnande av den ena sidan i kärnkraftsdeballen.

Men del viktigaste för mig här är nalurliglvis svaret angående Slålverk 80 och tillvaratagandet av spillvärmei. och dä är det viktigaste för mig inle om jag får del svaret i ell brev eller här i kammaren, ulan vad regeringen gör. Jag upplever all regeringen nu med en viss energi har försöki att pä ett tidigt stadium i planerna, projekteringen och förarbetena till Stålverk 80 ulnyuja möjligheterna för bosladsuppvärmning och annal med spillvärme.

Della är väsentligt, därför all runt om i landel skapas nu nya bostadsområden nära industrianläggningar. Industriministern har själv understrukit att ca 90 % av de planerade enfamifishusen skall uppvärmas med el. Dä blir del så betydelsefullt all regeringen. Vallenfall och andra statliga verk intensivt arbetar på all pressa ned elberoendet genom användande av spillvärme och mottryckskraft. Detta är alltså en slor och viklig opinionsbildande uppgifl som vi bara tillsammans kan lösa.

189

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnergihushåU-ningen, m. m.

190

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag är glad över alt under del brev som nu inle skickals men som ändå kunde ha sänts hade kunnat stå: Med vänlig hälsning.

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr talman! De skattepoliliska frågorna i del energipoliliska problemkomplexet kan synas vara av mindre betydelse med hänsyn till energipolitikens långsiktiga verkningar. Likväl uttrycker de inriktningen i fräga om vem som skall belala kostnaderna. Det är framför allt tvä frågor, som vi från vänsterpartiet kommunisterna har tagit upp i della sammanhang, nämligen de föreslagna skattehöjningarna på bensin och ofia samt de föreslagna möjligheterna till nedsättning av energiskatten för företag.

Vi har i motionen 2109 framfört kriiik mot de höjningar av indirekta skaller som förordades i den överenskommelse om skattepolitiken som träffades mellan socialdemokraterna, folkpariiel och centerpartiet. Dessa skattefrågor har behandlats i annat sammanhang, och i dag älerstär frågan om skattehöjningen på bensin och olja. Vi har accepterat den föreslagna höjningen av beredskapsavgiften för ofieprodukter, som är avsedd all täcka kosinaderna för lagringsprogrammel. Däremot ställer vi oss kritiska lill de föreslagna höjningarna av skallen på bensin och ofia. Effekten av sädana höjningar blir höjda bostadskostnader, dyrare arbetsresor och frakter. Erfarenheterna visar att detta drabbar stora grupper med begränsad ekonomisk bärkraft. Om det blir dyrare att bo och au åka till och från jobbet och om priserna stiger på grund av ökade fraktkostnader, så blir detta mest kännbart för dem som har de lägsia inkomsterna.

Mot denna bakgrund är del särskill anmärkningsvärt med den generositet som visas företagen. Dels föreslås en generell regel för nedsättning av energiskalten för förelag, dels föresläs möjligheter för regeringen all medge ytterligare nedsättning för vissi företag. Vänsierpariiet konimunisiernu har även lidigare vänt sig mot all förelagen bevifias sädana lättnader i energibeskattningen. Skälen all godta en sådan ordning är nu ännu mindre. Vi har i vår motion sagt all vi är beredda att finansiera kosinaderna för del energipolitiska programmet men också påpekat att en omläggning av energiskatten på elkraft inle fär innebära en beiydande merbelasining på hushällen.

Den kanske allvarligaste anmärkningen mot förslaget lill nedsäiinings-regler i fråga om energiskatten för förelag är att della sker samiidigi som energiskallen anges vara ell medel för all främja energisnåla produktionsprocesser. En generell regel om nedsättning av skallen, om den överstiger viss procentsats av produkternas försäfiningsvärde, och dessutom rätt för regeringen att medge ytterligare nedsättning för visst företag strider mot tanken alt genom energiskallen främja övergång lill energisnåla produktionsprocesser.

Det är lydligen så all den allmänna linjen om oliku former av subventioner lill föreiagen återigen varit riktningsgivande. De som talar om

energibesparing och som därvid tillmäter skatterna slor belydelse har inle förmält komma loss frän sin linje om subventioner till företagen. För detta är regeringen och de borgerliga partierna gemensamt ansvariga. Hell logiskt har också moderaterna önskat gä ännu längre i lättnader för företagen och reserverat sig i skatteutskottet för en sådan linje.

Skatteulskottel avstyrker vpk-yrkandena med motiveringarna dels att avslag pä höjningen av energiskallen på olja och bensin skulle medföra inkomstbortfall jämfört med proposilionens förslag, dels alt de i propositionen föreslagna nedsättningsreglerna för induslrin innebär en rimlig avvägning av skattebelastningen. Det är möjligt att ulskottet flnner det rimligt med ökad belastning på vanliga inkomsttagares levnadsomkostnader samiidigi med särskilda regler för lättnader för företagen. Vänsierpariiet kommunisterna kan inte finna detta rimligt.

Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall till motionen 2109, punklerna 4 och 5, som berör skattesatserna för energiskatt pä bensin och olja samt reduceringsreglerna för induslrin.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, tn. tn.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Vid behandlingen av proposiiionen 92 rörande den stora skatteomläggningen enades utskottet om att uppskjuta den del av propositionen som berörde energiskatten sä alt den delen kunde behandlas i samband med övriga energifrågor, vilkel alltså sker i dag. 1 princip har dock skatteutskottet för sin del redan tagit slällning och godkänt de skattehöjningar som i proposiiionen 92 föreslagits på energin därför all dessa skaller var behövliga för alt totalfinansiera den skatteomläggning som riksdagen för någon månad sedan beslutade om.

Del är bl. a. mot den bakgrunden som skatleulskoltet nu inle tar upp något större resoneniang om moderaternas motion, i vilken krävs alt den planerade skattehöjningen skall inskränkas lill alt den utgående procentsatsen höjs från 10 till 15 96. Moderalmoiionens förslag liksom förslaget om en annan begränsningsregel för induslrin skulle innebära elt stort skattebortfall jämfört med proposilionens förslag, och detta skulle skapa ännu etl häl i slalens budget som måste läckas med lån.

Samma sak kan sägas belräffande motionen från vänsterpartiet kommunisterna, i vilken yrkas avslag pä skattehöjningarna för ofia och bensin. Dä riksdagen redan avvisat vpk:s förslag om alternativa inkomstkällor, skulle ell bifull lill molionen fä samma konsekvenser som förslaget frän moderata samlingsparliei. och del lilla som skulle konima in genom all man inie vill ha nägra begränsningsreglen nu skulle inle förslå långl i del hål som uppstår.

Från skalleulskollels synpunki har alllsä frägan om statens inkomster tillmätts stor belydelse. men det skall samtidigt understrykas att den fördyring av energin som sker genom skaltehöjningarna också har ansetts vara ell incitamenl för besparingar på området.

Ulskoltei vill inte göra gällande alt den utformning som energibeskattningen får om proposilionens och ulskollels förslag genomförs är

191

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, tn. m.

192

den absolul rikliga. Jag tror knappasl alt reservanlerna heller vill svära pä alt deras förslag är det absolut riktiga.

Då departementschefen nu har aviserat en utredning - han föreslår all den skall tillsättas för att utreda bl. a. hur olika skaller pä energin skall utformas för all fä den styrande effeki som eftersträvas - anser utskotlsmajorilelen all man för dagen myckel väl kan accepiera del förslag som föreligger i propositionen. Ulskottet har den .bestämda uppfallningen att del är nödvändigt att försöka styra energiätgången, och utskottet vill ingalunda utesluta beskattningen från styrningsmedlen. Man kan möjligen säga alt det som nu föreslås bli genomfört i någon män kan betraktas som elt provisorium i avvaktan på del förväntade utredningsiesulialei.

Del sysieni som vi i dag har för energiskatt är inie hell rättvist, och jag syftar dä framför allt pä elskatten, vilken ju är del område där de fiesta meningsskifiaktighelerna finns i utskottet. Genom all skallen uttas som en procentuell skall på elräkningen belalar alllsä de minst i skall som f ö. har de minsta elkostnaderna. Och dä taxorna är så olika som de i dag är sä är ocksä skattebelastningen väldigi olika för olika konsumenter. Ulskottet anser därför all en övergång till en styckeskatl är en rimlig åtgärd, dä den innebär att skattebelastningen blir lika per använd energimängd, oberoende av vilka priser i övrigl som elströmmen betingar.

Utskottet är medvetet om att energiförbrukningen är olika vid olika tider på dygnet och att det framför alll från invesleringssynpunkl är värdefullt att kraftverken utnytfias fullt ut såväl dag som natt. Utskollsmajoriteten är dock inle hell övertygad om att förbrukningen ovillkorligen skall styras med skatter, ulan menar alt det snarast borde ske genom taxesätlningen.

Skulle del ändå visa sig alt del inle gär all ufiämna elförbrukningen över dygnels alla limmar bara genom laxesältningar, sä bör den omtalade utredningen, enligt utskottets mening, snarast föreslå åigärder även pä beskatlningsomrädei, men ulskottet är inle berett att pä del underlag som nu föreligger föreslå differentierade skaller för naiisiröm eller ackumulerande elvärme liksom heller inle för mottryckskraften. Utskottet delar givetvis den uppfattning som är allmänt rådande, dvs. alt den ulveckling som är pä gäng inom del här området med tillvaralagande av kraftverkens kapacilel dygnels alla limmar är den rikliga och måste uppmuntras. Del troliga är dock all nallaxorna nu utformats jusl med hänsyn till den läg.a elskalten genom proceniullagei, och ulskoltei håller inte för otroligt all andra avvägningar kan göras när elskatten blir relativt dyrare för den krafl som uttas på nallen.

Herr Magnusson i Borås har tagit upp-frågan om den energikrävande induslrins skaller. Genom de begränsningsregler som hittills gälll för ifrågavarande industrier har dessa hafl en myckel låg skatt på vafie kilowattimme som använts. När nu begränsningsregeln höjs från 1 till 3 96 av salulillverkningsvärdel är del klarl all vissa industrier fär en kraflig skallehöjning ulan all dessa därför belalar nägon högre skall än andra

förelag. Man kan alltså inte säga att någon orättvisa begås mot någon när begränsningsregeln nu kommer att ändras. Skalleskärpningen för induslrin blir kraftigare än för den privata konsumtionen, men man skall samtidigt ha klart för sig all detta är en produktionsfaktorsskatt, som är avdragsgill vid inkomstbeskattningen och som dessutom är en över-vältringsskall som i sisla hand får betalas av konsumenten. Sä är ju inte förhållandet för de enskilda hushållen; de kan knappasl vältra över på nägon annan. Från rättvisesynpunkt är det alllsä svårt all konima med några invändningar mot all skattesatsen i princip blir lika för alla.

Herr Magnusson har som exempel tagit upp fall där en svensk industri knappasl kan övervältra skallen på andra öch där risk kan föreligga all konkurrensen ulifrän blir för svär. Skulle några sädana speciella besvärligheter uppslå för nägon industri, finns ju ocksä kvar en dispensregel t. v., enligl vilken regeringen kan medge ell lägre uttag än del generella. Utskottet är inle särskilt intresserat av dispenser, men i valet niellan dessa och att hålla en generellt lägre skall har ändå utskottet svall dispenserna.

Beträffande del särskilda yttrande som fogats lill utskottets betänkande vill jag bara anföra all utskottet förutsätter all berörda uiredningar läser vad ulskoilei skriver och ullalar om deras arbeie, varför vi enligl gammal tradition i utskottet inte har skickat i väg något brev till dem med de moiioner som berör arbetet.

Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall till skalleulskollels hemställan i betänkandet nr 30 i dess helhet.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg säger all del inle finns någon garanii för all det ena eller andra systemet är del,rätta, och del kan väl ligga en hel del i della. Men faktum är all del sysieni som vi har förordat när'del gäller elbeskaitningen i alla fall är det som vi har prövat hitintills. Däremot är det syslem som proposiiionen nu har föreslagit, nämligen slycketalsbeskatlning, helt oprövat. Jag har varnat för att det inte finns nägon som helst utredning av verkningarna. Därför har jag sagl att det antagligen kommer att få mycket allvarliga verkningar för en hel del av våra olika näringsgrenar. Herr Wärnberg hänvisar till en utredning. Jag tycker all det hade varil klokare all vänla med att ändra del här systemet till dess ulredningen hade varit färdig.

Vad sedan gäller beskattningens höjd - särskilt vad avser nallaxorna

-    har vi i vär motion och även i reservationen påpekat all del inte är bra all man har eu system som gör att man minskar intresset för att använda naitaxan och magasinera energin för all sedan använda den pä dagen. Herr Wärnberg säger all man fär försöka reglera del genom prissättningen och pä det viset neutralisera den hårda beskattning som läggs pä nattförbrukningen. Det är möjligt - men det skulle förvåna mig

-    au man redan tidigare har sall en sä hög taxa för natlströmmen all man skulle kunna ha möjligheter att sänka det prisel, med bevarande

193

13 Riksdagens protokoll 1975. Nr91-91

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

av ordentliga ekonomiska kalkyler. Del är näppeligen troligt. Men vi fär se vad som händer.

Vidare hänvisar herr Wärnberg till all de förelag som konimer alt drabbas alldeles speciellt hårt kan begära dispens. Vi fär se i vilken män man konimer all lyckas med del. Jag tror all det i alla fall kommer all åstadkomma en mängd oreda och besvär, och del hade varit bättre all i stället la ett system som vi föreslagit. Då hade man inle behövt vidta så drastiska åigärder alt flera näringar skall behöva få dispens.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är rikligl all utskottet inte utförligt diskuterat vpk-motionen, men jag har också en känsla av all utskottets argument anpassas till den ståndpunkt man iniar. Har man intagit ståndpunkten att skallen på bensin och ofia skall höjas fär inkomslborifallel duga som argument för all avstyrka den motion som går emot höjningarna. Har man däremot inlagil ståndpunkten att företagen skall bevifias lättnader i energibeskattningen mäsle man naturiiglvis hitta något annat än inkomstbortfall, och då får balans i beskattningen bli argumentet.

Jag skall inte diskutera storleksordningen på del inkomstbortfall som skulle uppstå om man inte höjer elskalten, men jag vill erinra om -vilkel också herr Wärnberg påpekade - att vårt förslug ingick i ell skal-tealternaliv som vi presenterade lill Haga Il-uppgörelsen. Det förhållandet alt frågorna behandlas i tvä olika omgångar ändrar ingenting i sak. Lål mig säga alt man inle gärna kan peka på inkomstbortfallet i del ena avseendet och förliga del i del andra. Del blir nämligen ocksä inkomstbortfall genom de lättnader nian ämnar ge företagen. Det är ocksä, som jag påpekat, ologiskt - vilkel varken utskottet eller herr Wärnberg går närmare in pä - all införa lättnader i energibeskattningen för induslrin samtidigt som man hävdar all energiförbrukningen skall nedbringas jusl med energiskatten som medel. De som har energislukande produktion skall fä lättnader för all kunna fortsätta all sluka energi - del är konsekvensen av regeringens och skulieulskollels ställningstaganden. Reglerna om skatielätinader för förelagen mäsle ocksä innebära inkomsi-bortfall för statskassan. Del skall man då kompensera genoin alt bostadskostnader, arbetsresor och frakter blirdyrare. Del aren något märklig fördelningspolitik som bedrivs.

194

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Det gamla beprövade system som nu tillämpas och som berördes av herr Magnusson i Borås är inle så särskill bra. Den som i dag belalar elkraft enligl en laxa innebärande 10 öre/kWh får i dug eriägga 1 öre/kWh i skall. Enligl herr Magnussons förslag skulle summa förbrukare i slällei få belala 1,5 öre i skall. Den som belalar enligl en laxa pä bara 7 öre/kWh fär nu en skall på 0,7 öre/kWh. Förhållandena är alllsä i dag högsi orällvisa. De som redun förut har en billig siröni kommer undan med en lägre skatt än de som fär belala enligl en hög laxa.

Jag tycker all del är en gärd av rättvisa att man tar ul en styckeskatl, grundad pä det antal kilowattimmar som förbrukas.

Vidare frågar herr Magnusson: Varför inte använda del syslem som vi har? Ja, herr Magnusson föreslår själv en ökning från 10 till 15 96 och en höjning av procentsatsen i begränsningsregeln till 2 från 1 96. Herr Magnusson vill alllsä inte behålla systemet helt oförändrat, åtminstone inle vad gäller uttagsprocenten. Jag hävdar att de sysieni som föresläs i proposiiionen är bättre än del gamla, även om jag inte vet om vi hamnat räll till  100 %.

Till herr Berndlson vill jag säga all jag tror att han fattat fel, om han menar all del nu framlagda förslaget skulle medföra lättnader för förelagen. Herr Magnusson har alldeles rätt i att del innebär väldiga skärpningar för förelagen. Men medan herr Magnusson vill ha lättnader vill herr Berndlson att vi skall skärpa bestämmelserna ytterligare och slopa alla de begränsningsregler som nu är införda. Men dessa begränsningsregler kommer all i pengar betyda oerhört litet jämfört med del slopande av skallen på olja och bensin som herr Berndlson förespråkar. Värt förslag innebär alltså i betydligt större utsträckning en skärpning av energiskatten för företagen än en skärpning av denna för hushållen.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del av herr Wärnberg anförda exemplet var helt korrekt. Del är rikligl all skallen slår något olika. Men när det gäller dagströmmen är del inle särskill slora variationer i prissättningen. Del är kanske rimligt all exempelvis företag som använder siora mängder ström fär den något billigare. Del har alllid varit så, och det är väl ganska naturligt all del är någon skillnad i prissättningen i del avseendet.

Men del allvarliga i del nu framlagda förslaget gäller natlströmmen. Medan man förut kanske hade en laxa för dagströmmen pä 10 öre mot en laxa för natlströmmen pä 3 öre höjer man nu beskattningen pä natt-strömmen frän 0,3 öre lill 2 öre/kWh. Det är detta som vi har reagerat mot. Om man i slörre utsträckning stimulerar till tillvaratagande av natt-slrönimen, sä att denna kan utnytfias till fullo, skulle man enligl expertisen kunna spara in elt par aggregal fram lill 1985, vilket skulle vara ytterligt värdefullt.

Del är vidare naturiiglvis rikligl att även värt sysieni konimer all leda lill högre skaller. Med hänsyn till problemel med energiförsöriningen har vi dock accepterat en skattehöjning över hela fältet, inte bara för olja och bensin ulan ocksä för elenergin. Men vi är rädda för verkningarna av all tillämpa elt system som är hell oprövat. Del kan få allvarliga konsekvenser pä de områden som jag redan tidigare åberopat.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg säger att del inte blir nägra större lättnader för förelagen. Del beror naturligtvis pä vad man jämför med. Jag vill erinra om all den tillfälliga nedsättningen av energiskatten för industrin

195

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnergihushåU-ningen, m. m.

slopades så sent som förra året men att man nu är beredd all föreslå en generell nedsättning av energiskalten plus särskilda möjligheter för regeringen att gå ännu längre. Delta kan inie ses annal än som subventioner lill förelagen.

Vidare, herr Wärnberg, får ändå slalens inkomster av bensin- och ol-jebeskallningen till stor del betalas av vanliga inkomsttagare medan lättnaderna för förelagen gynnar grupper, som sannerligen inte hardel svårast i samhället. För hushållen gäller inga regler om lättnader i beskattningen, men sä är däremot fallel för förelagen.

Herr WÄRNBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Del är riktigt alt natlslrömnien kanske kosiar 3-4 öre i dag och dagströmmen 9-10 öre. Men vad är del som säger alt den relationen är den rikliga företagsekonomiskt sett? Del kan myckel väl vara sä att företagen sall taxan jusl med hänsyn lill all skallen blir sä ringa pä natlströmmen. Om skallen blir högre, kanske man kan sänka natisirömsprisei eller höja dagströmsprisel, vad vel jag.

Del finns alltså inga möjHgheter att säga att den avvägning som i dag är gjord är den absolul rikliga. Jag tror den är riklig med dagens utgångsläge, men om skatten ändras, kan säkert ocksä taxorna ändras. Vi är inle klara på den punkten ännu, men det är möjligl all del skall vara sä.

Till herr Berndtson kan jag väl säga att jag inte alls är säker pä uti del är företagsvinsten som kommer att belala den högre skatten pä energin för företagens del. Del är en övervällringsskatl. Del kan mycket väl hända att konsumenten fär belala ocksä den skatten. Det vet vi inte så mycket om.

Om däremot den utländska konkurrensen blir för svär för ell förelag som då inie kan övervälna denna avgift, då skall dispensreglerna fä iräda lill, i. ex. för all förhindra arbelslöshel.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Berndtson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

196

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Regeringen och moderaterna föreslår all Sverige skall fortsätta ulbyggnaden av kärnkraften, trots all en majorilel av Sveriges folk inle vill del. Opinionsundersökningar visar med stor samsiämmighei alt den ställning till kärnkraften som socialdemokralerna, moderaterna och folkpartiet har tagit inie har folkel bakom sig. Om socialdemokraterna och moderaterna får igenom sin vilja här i dag. fruktar jag all många komnier all ifrågasätta den representativa demokratin. Vilka ärdet egentligen majoriteten av riksdagsledamöterna är representanter för? Den senaste Sifo-undersökningen visar att bara 9 % i Sverige är villiga all acceptera  13 aggregal.

Riksdagen sade den 15 maj 1973 alt man saknade tillräckligt underlag

för ett bestämt ställningstagande i kärnkraftsfrägan. Man bedömde den kriiik som framförts mol satsningen pä kärnenergin som så allvarlig, all den "lills vägande motbevisning kunnat förebringas eller lills tekniken vidareutvecklats inte fär förbigås". (NU 1973:49, s. 19.) Inte på någon enda punkl har riksdagen kunnat få lugnande besked. Tvärtom har problemen visal sig allvarligare och mer svårlösta än man befarade 1973. Ändå föreslår regeringen och får stöd av moderalerna all kärnkraftssatsningen skall fortsätta. Man måste ocksä konstatera alt del nya, allsidiga beslutsunderlag, som riksdagen begärde före sill ställningstagande lill kärnkraftens framlid i vårl land, inle har lagils fram av regeringen. Allt tyder på all regeringen inte vill undersöka hur vär energiförsörining skulle kunna klaras ulan kärnkraft. Man har redan bundit sig, trots allt tal om motsatsen, och ser nu till att alla fakta som las fram och alla slutsatser som dras förulsätter all kärnkraften skall byggas ut. Representanter för centern och folkpariiel har upprepade gånger begärt alt resurser skulle ställas lill förfogande för människor som kunde och ville visa hur en energiförsörining utan kärnkraft och utan ökad ofieimporl skulle kunna se ut. Della har inte skell. Regeringen har lyssnat nägra timmar på föredragningar från allernalivsökare, men utan att ge rimliga möjligheter i form av pengar och tid, alt ta fram väl underbyggda förslag. Sedan klagar man över all del inte finns så mycket konkret att ta fasta pä! Regeringen omger sig med kärnkraflsihsiällda rådgivare och låter bara garanterat trogna kärnkraftsanhängare bli tongivande i offentliga uiredningar.  Alternativ utreds inte.

1 sialsverkspropositionen 1973 säger industriministern: "Den statliga energipolitiken inriktas i hög grad pä att främja införandet av kärnkraften." Denna mälsättning lycks vara oförändrad. Trols riksdagsbeslutet om en avvaktande inställning fortsätter slalens vatlenfallsverk, refererat bl. a. i statsverkspropositionen 1974, all frankt påstå all kärnkraften är en förutsättning för all vär energiförsörining skall klaras. Detta statliga verk bedriver en omfattande propaganda, deltar i internationella påtryckningsgrupper för all befrämja kärnkraft, skickar propagandaböcker i fiän-siebrev osv.

Energiprognosuiredningen räknar i samtliga prognosullernuliv med kärnkraften. Riksdagen har begärt all energiprognosuiredningen skulle undersöka ell nolliillväxtalternaliv. Sä har inte skett. Man säger all problemen kring delta är myckel svårbedömda, sammansatta och värderingsberoende, och vägrar ta upp frågan. Del är förbluffande naivt all man inle har klarl för sig all ocksä utredarnas egen uppfattning om behovel av ständigt ökad energikonsumtion är värderingsberoende. Man tycks tro alt de egna värderingarna är någon sorts objektiv sanning. Som jug återkommer lill senare skall vi se all den framtid energiprognosuiredningen räknar med längt ifrån bedöms som önskvärd av alla.

Energiprogramkommiltén, som på kort lid lagit fram omfattande och myckel värdefullt material, föreslär samma oproportionerliga övervikt för kärnkraften när det gäller forskning, som länge varil rådande. Del

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, tn. m.

197

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

198

är intressant all konstatera all uiredningens majoritet här beslår av en minoritet av parlamentarikerna tillsammans med tekniker och administratörer. Centern och folkpartiet har inlämnat reservation.

Det beslutsunderlag som riksdagen nu har, när vi skall ta ställning till kärnkraftens framtid i vårt land, är alltså bristfälligt. En alternativ energiförsörjning utan kärnkraft och utan ökad ofieimporl har inte utretts. Ändå är det tydligt all majoriteten av vårt folk vill undvika kärnkraften. Dess nackdelar blir alltmer uppenbara. Jag tänker här bara ta upp en.

Det finns en ofrånkomlig koppling niellan kärnkraft och kärnvapen. Hannes Alfvén har länge enträget varnat för delta både i vårt land och i uppmärksammade internationella sammanhang. Stiftelsen Stockholms internationella fredsforskningsinslitut - SIPRl - har i sina skrifter klarlagt de ökade svårigheterna alt hindra kärnvapenspridning, när kärnkraften byggs ul i världen. SlPRI ifrågasätter ocksä all en effekliv kontroll av della utomordentligt farliga material är möjlig med bibehållande av en öppen, demokratisk stat. SlPRI ifrågasätter framliden för demokratin i vårt land. Bo Melanders och Peter Watkins skakande TV-pjäs Fällan visar en inle olänkbar framtid i ell kärnkraftssamhälle. Vad kommer en ökad inlernalionell övervakning alt betyda konkret? Blir det etl allt slarkare behov av att kontrollera medborgarna när vi skapar alltmer koncentrerat farliga möjligheter lill terror och utpressning?

Regeringen lar mycket lätt på dessa problem i propositionen. Man talar för all problemel mäste lösas internationellt och att Sverige skall fortsätta att verka för ökad internationell kontroll av klyvbart material och för nedrustning. Men alla vet ju, efler är av skickligt arbeie av några av våra mest framstående förhandlare, alt utsikterna all lösa dessa problem med heltäckande internationella överenskommelser är skrämmande små. Är det inte troligare att ett lands goda exempel skulle vara effektivare? När det nu övertygande kan visas alt risken för kärnvapenkrig blir allt större ju mer kärnkraften förser världen med möjlighet att tillverka bomb-bränsle, skulle ell avståndstagande från kärnkraften i värt land ge Sveriges röst en helt annan tyngd i nedrustningssammanhang.

Rörelsen mot kärnkraften växer i hela världen. USA och Jupun skär ned sill ulbyggnadsprogram. I Frankrike protesterar forskare, och opinionsundersökningar visar där en stor tveksamhet inför kärnkraften. I Tyskland har man en "almslrid" i WiJhl, där ell område som var avsett för kärnkraftverk hålles ockuperat. I Österrike och Californien överväger man folkomröstning. Norska och finska fysiker och fackföreningsledare i Australien uppmanar till kärnkraftsslopp. Om Sverige bestämde sig för alt hoppa över kärnkraftsepoken och visade att vår energiförsörining kunde klaras genom bällre tillvaratagande av energin och en målmedveten satsning på de kontinuerliga energikällorna, dä har vi slora möjligheter all hjälpa lill all ge den växande opinionen mot kärnkraft världen över den trovärdighet som behövs för alt stoppa atomkraften globalt.

Jag vill nu slälla en direkt fråga lill industriminister Johansson.

När del .fäller bedömningen av hur stor risken är för slörre haverier

menar statsministern i propositionen all de sannolikhetsberäkningar som gjorts trots alll bara är kalkyler och all bara erfarenheten kan ge säkrare besked. Jag vill helt instämma i detta resonemang, även om jag drar andra slutsatser av det än stalsministern. Även om man teoretiskt anser sig kunna beräkna hur liten sannolikheten är att en stor olycka skall inträffa, sä kan man aldrig göra en sådan beräkning heltäckande. Det ärjust de hell irrationella faktorerna som man inle kunnat i sin fantasi förutsäga och alltså inte kunnat la hänsyn lill i beräkningarna som kan konima att utlösa en stor olycka - t. ex. stearinljuset som startade eldsvådan vid kärnkraftsstationen i USA. Sabotage och terroristdåd låter sig inte heller sannolikheisberäknas.

Däremot borde man kunna fä besked av sakkunniga om hur farligt det radioakliva utsläpp är som skulle kunna inträffa vid en slor olyckshändelse. Vilken verkan skulle en maximalt länkbar olycka kunna fä? Här lycks nu det fatala ha inträffat att regeringen misslells i sina slutsatser från olika uiredningar. Nödkylningsexperlen vid AB Atomenergi Björn Kjellslröm undrar i en artikel i Dagens Nyheter den 24 maj om regeringen varit medveten om att Rasmussenuiredningen - den amerikanska motsvarigheten lill vår egen närförläggningsutredning - räknar med betydligt antal större dödsoffer och på slörre avstånd än vad närförläggningsulredningen har tolkats göra. Näringsutskotlet säger pä s. 43 i betänkandet nr 30:

"Risken för slörre haverier bedöms i de utredningar som industriministern siöder sig pä såsom utomordentligt liten. Även en mycket svår - och alltså synnerligen osannolik - olycka medför endast i kraftverkets omedelbara närhet slörre skador på människor och djur."

Proposiiionen anger 3 km från kraftstationen som längsta avstånd för dödsolyckor. Enligl Björn Kjellslröms tolkning av Rasmussenrapporten får man räkna med akuta dödsfall ända upp till 3 mil från kärnkrafts-stationen. Det innebär att Köpenhamn ligger i farozonen för Barsebäck. Björn Gillberg och den amerikanske biofysikern Arthur Tamplin, vilken i tolv år innehaft en ledande befallning vid den amerikanska atom-energikommissionen, har kommit fram till att en reaktor belägen 2 mil söder om Stockholm vid etl maximall haveri skulle kunna leda till 50 500 akuta dödsfall. Delta har man räknat fram genom att tillämpa Rasmus-senrapportens siffror på närförläggningsutredningens material.

Civilingenjörsförbundets remissyttrande över närförläggningsutredningens belänkande citeras av Björn Kjellström. Förbundet menar alt riskerna för olyckor med allvarliga konsekvenser inle f n. kan bedömas vara så små all de kan negligeras och säger: "Delta lalar mot en utbyggnad av kärnkraften. Närförläggningar kan inte accepteras. Barsebäcksverket, som inle definieras som närförläggning men dock ligger nära storstadsområden, är frän denna synpunki en tvivelaktig anläggning."

Jag vill nu vända mig direkt lill industriministern: Del är väsentligt all industriminislern här klargör om proposilionens slutsats, all de nu-vurunde kärnkruflverkens placering innebär en betryggande säkerhei för

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. tn.

199

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

200

omgivningen, vilar på en missuppfattning om hur stor olycka som skulle kunna inträffa. Eller godtar regeringen risken alt tusentals akuta dödsfall pä ett avstånd av 3 mil från kärnkraftverk skulle kunna inträffa?

Det brukar talas om presiigeförlust när politiker ändrar sig. Jag har aldrig kunnat förslå alt det skulle vara en skam all ändra uppfattning, om nya fakta konimer fram som ändrar grunden för ens ställningstagande. Regeringen, som genom alomenergilagen är den som ansvarar för tillstånd lill atomanläggningar, har självfallet möjlighet att avbryta det pågående uibyggnadsprogrammel. Jag är övertygad om all del skulle hälsas med respekt och glädje av en stor majoritet av värt folk om regeringen bestämde sig för all göra detta.

Del märkvärdiga har ju nämligen inträffat all trots all alla resurser finns på kärnkraftsanhängarnas sida, trots att de förlänats den prestige och trovärdighet som offentliga uiredningar fortfarande har i vida kretsar i vårt land, sä vill en majoritet av Sveriges folk inte ha kärnkraften, alt döma av olika hell samstämmiga undersökningar. Mänga människor har studerat energiproblemet i studiecirklar och säger sig vara villiga lill stora förändringar i sitt säll all leva för all slippa en energiförsörining som medför så slora risker för nu levande och kommande generaiioner.

Hans Lohmann skriver i Svenska Dagbladet den 3 maj föfiande:

"Människan är lill sin natur aktiv och solidarisk, om hon inle hindras. Hon vill bli tagen i anspråk. Vill kunna visa sin förmåga till socialt ansvar och kärlek. När äntligen skall somliga politiker revidera sin overkliga människosyn?"

Jag tror all inånga politiker underskallar människans olust inför vår nuvarande strävan att försöka fä det alll bekvämare, med allt slörre materiellt välstånd och alll fler "leksaker" i form av dyrbar sportulrustning, videogramapparater med ny underhållning etc. Många människor känner en förtvivlan inför de skriande orättvisorna i världen och vill au politikerna skall ta itu med hela detta problemkomplex och göra del möjligt för oss alla all leva med globall ansvar. Många människor har ocksä slutat känna nägon glädje inför de mäl för samhällsutvecklingen som framföres som övergripande för värt land: snabb ekonomisk tillväxt och ökad välfärd. Många känner sig lurade. Dessutom har mun upptäckt ull förändringarna i samhället inie ger den utlovade standardhöjningen.

Sten Lindeberg skriver i en ännu inte publicerad bok, och här återkommer jag till de värderingar som energiprognosuiredningen lydligen tror är så allmänt omfattade att de inle behöver redovisas som värderingar:

"Med utgångspunkt från EPU finner vi alltså all i jämförelse med i dag skall förelagen år 2000 producera 3-5 gånger så myckel ur gruvorna, 3 gånger mer aluminium, 4-6 gånger mera basplasler. minst 4 gånger

mera stål, la ut sländigl slörre mängder virke ur skogen     . Vi skull

vidare flyga 5 gånger så mycket är 2000, äga dubbelt så mänga bilar per capita, ha fördubblad värmestundard i våra fritidshus (som då är 60 %  fler) osv.

Dessa förhållanden som rör den materiella samhällsutvecklinaen berörs

emellertid inte med ett ord i energipropositionen. Där talas i stället om övergripande samhällsmål, om energikrävande aktiviteter som sjuk- och åldringsvärd, förbättringar av yttre mifiö och arbetsmifiö osv. I realiteten kommer dock sannolikt en allt slörre del av vafie ökning i materiell konsumtion och energikonsumtion all uppslukas av själva strukturomvandlingen i samhället, och denna omvandling styrs av storföretagen och av regeringens syn på samhällets ulveckling. Som vi sell verkar det inle troligt all särskilt myckel blir över för en verklig standardhöjning för landels innevånare. Del är alltså inle ens sä all energin behövs därför att, som det sagts, den mänskliga naturen är inriktad på ständig strävan mot hög standard, bällre inkomster. Flera opinionsundersökningar visar som nämnts att svenskarna gärna ser en långsammare materiell stan-dardlillväxt. Det får de troligen, men det beror snarare på jusl den re-sursslukande strukturomvandlingen, där allt mer energi plöjs ned. Den industriella tillväxten skall alllsä fortgå som hillills. Del belyder fortsatta strukturrationaliseringar, avfolkning av glesbygderna, ökad stordrift, skiftjobb, specialisering och utslagning på arbetsplatserna."

Är det en sådan framlid vi vill ha? Cenlerns energiprogram visar en annan väg. Vi föreslår inle, som statsministern har pästått här i dag, alt man nu skall besluia om fem kärnkraftverk. De fem kraftverken är redan beslulade, Irots all cenlern dä reserverade sig. Vad vi föreslär är en beredskapsplan för all de skall avvecklas. Cenlern vill - och del är del vikligasie, som man nogsaml undviker all la upp i debatten -förhindra att mer pengar läggs ner pä kärnkraften och i stället läla detta kapital göra det lättare för individerna, kommunerna och industrin all hushälla med energi, dvs. investera i olika energisparunde åigärder och låta en del av kapitalet användas för att redan nu utveckla och ställa in samhället efter de energikällor som kan fungera också för framtiden, nämligen de som ständigt återskapas, de konlinuerliga, kretsloppsresurserna eller vad man kallar dem, som alla drivs av del ständiga solflödel..

Trots att inga offlciella utredningar ordentligt har undersökt vilka möjligheter som finns all inrälia energiförsöriningen på della säll kan man genom ull eniusiasiiska och kunniga personer mer eller mindre på fritid har sammanställt olika material frän vederhäftigt håll sluta sig lill all vi har goda möjligheler ull klura vär energiförsörining ulan kärnkraft och ulan all öka oljeimporten, och deilu med en ca fyraprocentig ök-ningslakl inom induslrin. Slora besparingsmöjligheler finns inom lokalkomfortomrädet som civilulskottet ansvarar för. Jag vill här bara nämna etl enda exempel. I Uppsala har en fumifi, Muts och Eva Wolgasl, byggl ell hus som är ett under av komfort och kvalitet, där boendekostnaderna beräknas bli hälften av motsvarande kostnader för etl konventionellt byggl hus och där hela värmebehovet klaras med 10 % av normal energitillförsel!

I industrin gör det faktum ull energin varil förhållandevis billig under läng tid alt det finns myckel energi ull la till vara som nu blir spillvärme. Allteftersom energin alobali blirdvrare. mäsle det innebära konkunens-

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

201

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

202

fördelar for svensk industri alt ekonomiskt stimuleras all nu se om sill hus. Propositionen är inne pä dessa tankegångar, men alltför halvhjärtat. Dessutom, om man sumtidigi bygger ul energiproduktionen och på känt Vultenfallssält ser lill att den egna elkraften säfis till elt pris som konkurrerar ut andra lösningar, så kommer kanske ökad energikonsumtion i del gamla mönstret att te sig ekonomiskt fördelaktigare. Fortsätter man all satsa mifiarder på kärnkraften - del hjälper inte om detta nu kallas en försiktig satsning - konimer del inle att bli intressant för industrin an spara mer malmedvetet. Vi mäste medvetet väfia energisystem. Del är omöjligt att både satsa mifiarder på en energiproduklion centralt och på uppbyggnad av etl distributionssystem och en organisalion som passar för den slorskaliga centraliserade kärnkraften och all samtidigt investera stora belopp i energihushållning och i niånga mindre decentraliserade energikällor som behöver ell delvis annal distributionssystem och en annan organisalion. Regeringen, stödd av moderaterna, vill nu få oss alt välja kärnkraften. I elutredningens direktiv blir avsikien fullt klar. Man talar där om hur de monopolistiska dragen inom kraftproduktionen konimer all förslärkas genom kärnkraftens utpräglade storleksekonomi, hur överföringsnätet mäsle byggas om för att kunna la upp så slora effekter etc, och man lägger nu fram förslag som skall ändra organisationen så att den passar delta energisystem. I reservationen 18 begär cenlern en utredning och förslag till organisation av eldistribution och energiproduktion anpassad för energihushållning och energiproduktion huvudsakligen genom de kontinuerliga energikällorna, ocksä sädana som innebär produkiion i liten skala. Jag ber au få yrka bifall lill reservaiionen 18.

Om vi lägger upp vår energiförsörining såsom centern föreslär, kommer vi ocksä au kunna pä ell uppbyggande säll della i del ömsesidiga utvecklingssamarbetet pä jorden med vär leknik. Bara en ekologiskt riktig, resursuppbyggande teknik är värd all spridas över jorden. Myckel i vär nuvarande leknik bryter ned och försiör.

Världens uppdelning i fattiga och rika länder är antagligen för framtiden betydelsefullare än polariseringen öst-väst. Den industrialiserade världen med en resursullömmande leknik och ett glupande råvarubegur häller de forna kolonialländerna kvar i beroende och orätilardiga strukturer. De rika staterna böfiar nu sluta sig summan för alt försvara sina privilegier gentemot fjrsöken i de beroende staterna att hävda sina intressen. På vilken sida står Sverige? Tänker vi försvara värt slösakliga säll att leva på andra länders bekostnad eller länker vi ändra vår inre struktur sä att vi alla kan leva ett gott liv på de villkor som naturen och den globala rättvisan släller?

Del räcker inte all, som den nyiillsaiia arbetsgruppen för råvaror vid näringspoliiisku rådet fän lill uppgift, fundera ul hur vär industri skall kunna tillförsäkras en jämn och tryggad försörining med råvaror. Vi mäsle vara villiga all undra våra produktionsmetoder sä att vi hushållar med begränsude råvaror och sä att återanvändning blir regel samt så un de

flesla av våra materiella behov kan tillgodoses med sådana råvaror som ständigt förnyas inom de ramar som den ekologiska balansen tillåter. Del konimer att innebära en ny sorts strukturrationalisering som är förnuftig med tanke på den biologiska och fysiska verkligheten.

Centern har sedan 1972 årligen återkommit med förslag om en ulredning som skulle dra upp riktlinjerna för den framtida resursanvändningen. Inle minst viktigt för denna ulredning blir del med en grundläggande mälsättningsanalys av vårt samhälles resursanspräk i globalt perspektiv. I motionen 1595 skisseras några länkbara styrmöjligheter för en rättvis global hushållning. Energipolitiken hör ihop med hela resurshushållningen. Därför känns det rikligl att fä avsluta del här anförandel med att yrka bifall till reservationen 64 i näringsutskoltets betänkande nr 30.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Hen WIJKMAN (m):

Herr talman! Så här när den 20:e talaren gjort sitt inlägg återstår mer alt kommentera och kanske alt lägga till en del synpunkler än all utförligt försöka granska och analysera de olika alternativ som föreligger.

Först vill jag bara som en kommentar till den tidigare debatten om energiskattens utformning konstatera att det varil olyckligt att den nu höjda skatten kommit att grundas pä fiskala motiv och inle primärt energipoliliska motiv. Där kan man rikta kriiik mot socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet. Detta har redun herr Mugnusson i Borås berört, och jag skall inte gä in närmare på del. Jag vill buru tu fusla pä vad herr Wärnberg sade all della är ell problem, framför alll när del gäller priset för elkraften på natten. Om man ulnytfiar det överskott på elkraft som finns på nätterna kan man sänka priset för nattelkraften. Om man sätter det priset i rimlig relation lill de övriga energipriserna kan man dessutom minska behovet av kapacitetsutbyggnad. Del borde inte minst fru Hambraeus ta fasta på. Jag hoppas alt herr Wärnbergs ullalande skall leda till att man inom departementet ser över den här frågan sä att man fär en rimlig struktur och inte stänger ule alla de försök lill ackumulering och minskade krav på toppkraft som faktiskt förelegat hittills.

Herr talman! Det beslul vi skall fatta här i dag är på mänga sätt avgörande. Del innebär - oavsett vilken uppfallning vi härom kärnkraften - all Sverige skall söka dämpa energikonsumtionen kraftigi jiimföri med vad vi varit vana vid. Ökningen skull ned. Vi hur varil vunu vid en ungefär femprocentig ökning under 1950-,och 1960-lalen, och vi skull nu enligl regeringens förslag sträva mot högst 2 % ökning fram lill mitten av 1980-talel, Hushållning och effekliv användning blir honnörsbegrepp, på della område. Därmed kommer ocksä pä sikl produklionsinriklningen. och även konsumtionsmönslrel ull förändras. Energi- och resurssnäl produktion stimuleras, slöseri med resurser och råvaror motverkas. Delta är. lycker jag. en mycket viklig och värdefull förändring i vårl siill all länka och leva.

Energiförsöriningen är samhällets puls. Egenlligen skulle vi här inte

203

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnetgihushåU-ningen, m. m.

204

bara tala om energi i form av energirävaror, dvs. olja, kol, kärnkraft osv. Riktigare vore, och där håller jag med fru Hambraeus, alt tala om det naturliga energisystemet - dvs. växter och djur. Där tillskapas över 90 96 av den nyttiga energi som ytterst driver våra samhällen vidare. Kol, olja, kärnkraft och alla andra energirävaror svarar för resterande 5-10 96. Vad som föfiaklligen måste vara en primär slrävan för oss alla är ull söka samverka med naturen och det naturliga kretsloppet för att öka - inle motarbeta - de biologiska omvandlingsprocesserna.

Det finns, herr talman, inga principiella skillnader niellan oss som förespråkar en försiktig utbyggnad av kärnkraften och t. ex. centerpartiet när det gäller inställningen lill vilka energikällor vi på läng sikl måste UtnyUja. De s. k. förnyelsebara resurserna är och förblir del vi måste prioriiera. Jag har ocksä i samband med della ärendes behandling lagt fram en motion som speciellt understryker behovet av forskning när del gäller de biologiska systemen. Om inte fru Fortuna är alltför ogunstig så kommer också denna motion all leda lill konkrela resullat eftersom frågan kontmier att bli föremål för lottning.

Del är orimligt all försöka dra upp så starka skiljelinjer mellan partiernas målsättningar på lång sikt rörande energipolitiken som t. ex. herrar Sjönell och Fälldin har gjort, och som även fru Hambraeus var inne pä. Vi skifier oss hell uppenbart i fräga om del korta perspektivet, dvs. möjligheterna på kort sikl att spara och ull ulnylfia nya energikällor, men pä lång sikt borde del vara mera som förenar än som skifier. Alla är vi inställda på en dämpad konsumlionsökning och pä sikl en ulplaning. Alla vill vi salsa slora pengar på forskning och utveckling av energisnål produktion, av alternativa energikällor.

.Även 0111 sparande och hushållning är de viktigaste målen på kort sikl fär vi dock inie därav dra slutsatsen att energiomsättningens absoluta storlek är del på sikt enda avgörande. Mycket viktigare är frågan vad slugs energikällor vi använder oss av. Kan vi t. ex. utnytfia solen mera effektivt - och del hoppas vi kunna göra -sä finns i sig inga begränsningar för vår energiomsättning. Solens instrålningar är gratis, och ell ulnyUjande av denna förnyelsebara energikälla leder inle lill några negutiva randeffekler i form av föroreningar av olika slag. Kan vi ulllsä buseru en slörre del uv vår energionisiilining på nuiurligu energikällor och på biologiska processer är egentligen lalel om hög- eller lågenergisumhälle överflödigt.

Herr tulniun! Debatten i dag har i stort enbart sysslat med strikt avgränsade svensku problem. Globalt sett vet vi att energiefterfrägan snabbi ökar och kommer att öka. Folkökningen leder aulomaliskl lill delta, även om energibehovet för vufie ny människa i den tredje världen bara är en bråkdel av vud den är hos oss i den riku världen. Men skull vi lyckus - och dur kan vj bura uiiulu förhoppningar - ull pä sikl livniira alla nya miljurder inunnur krävs otroligu insulser i form uv energi enburt för alt odlu upp ny niurk. uvsalia havsvatten samt utveckla elt rimligt effektivt jordbruk.   En del  av denna energimängd  kan  vi  fä genoin

solenergi, men en slor del måste tas frän konventionella källor, dvs. i första hand ofia.

Tillgängen pä energiråvaror är ell ivisleämne. Del flnns siora reserver pä jorden, inle minsl av kol. Men om vi begränsar oss till lättillgängliga reserver är problemet etl annal. Då kan vi räkna med alt oljan är en flaskhals redan inom loppet av nägra decennier. Och hur slor del av våra samhällssystem världen över är inte och konimer inte all vara baserad i huvudsak på ofia! Alt sedan ofian är ojämnt fördelad gör inte saken enklare.

Mänga - och dit hör fru Hambraeus - inbillar sig all vi helt eller näslan hell kan bespara oss hela problemel, all vi kan avslå från all bygga ul vår energiproduklion. Men del är enligl min mening ett alltför enkelt resoneniang. Det lar tid all spara. Del lar lid alt utveckla energisnål teknik. Del är i dagens läge inle bara en fråga om att ösa på mera pengar, som centerpartiet vill göra. Det är främst en fråga om lid och en fråga om innovationer.

Fru Hambraeus talade om Uppsalahuset, som jag också har tittat pä och som är mycket fascinerande. Vj skall bara komma ihåg att vi i dag har drygt 3,5 mifioner bostäder i olika typer av bebyggelse. Det tar alltså en ansenlig lid innan vi kan låla dessa nya typer av innovationer och energi- eller värmesnåla byggnationer få elt genomslag i vår loiala energibalans.

Dessutom måste man konima ihåg all vi har ell ansvar i Sverige -och det lycker jag mycket litet har kommit fram i deballen i dag -liksom i den övriga utvecklade världen att salsa på de alternativa energikällorna, alternativ till de fossila bränslena, och att utveckla tekniskt komplicerade system. För ingen annan än vi i den utvecklade världen har vare sig förmågan i form av teknisk ulbildning eller resurserna all göra del. Del gäller solenergi likaväl som kärnenergi. Del gäller i lika hög grad fusionskraften.

I den situation som Sverige i dag befinner sig i är valmöjligheterna inte särskill många, för såvitt vi inte är beredda alt äventyra sysselsättning, standard och stabilitet i samhället i vid bemärkelse. Vi kan fortsätta med ofian - del leder i sä fall till kraftigi ökad import. Vi kan söka bygga ut vattenkraften, vi kan använda mera kol eller vi kan fortsätta all försiktigt salsa pä kärnenergin. Alla dessa vägar medför problem av olika slag, det lycker jag att vi skall erkänna. Vad som ytterligare bör slås fast är att osäkerheten både vad gäller tillgångar och koslnader är så Slor alt en ensidig satsning pä etldera alternativet knappasl kan förordas av någon. En blandad strategi måsle vara överlägsen. När vi nu från vårt parti säger ja till en försiktig utbyggnad av kärnkraften gör vi det av framför alll föfiande skäl:

1.   Vi tror inte all sparåtgärderna de närmaste 10-15 åren leder lill slörre dämpning av konsumiionsökningen än med ungefär 2 % årligen.

2.   Oljeberoendet måste minskas av ekonomiska skäl. Oljeriikningen ur en svär belastning för folkhushållel, och den skall betalas i utländsk

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

205

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, tn. m.

206

valuta. Vi säger ocksä nej till mera ofia av försöriningspoliliska skäl. Ofian slår för över 70 96 av vår energiförsörining, och varenda droppe är importerad. Det kan inle vara rimligt. Och sisl men inte minst -de miljö- och klimaimässiga konsekvenserna av fossileldning är verkligt allvarliga. Bäde statsministern och herr Bohman har redan övertygande utvecklat dessa synpunkter.

3.    Kol är ännu så länge etl underlägset alternativ, framför alll ur miljösynpunkt. Men jag vill även tillägga all vi har yllersl liten Irygghei för alt vi över huvud laget kan importera de ökade mängder kol som t. ex. folkpariiel räknar med  i sin balans.

4.    Det är varken praktiskt möjligl tidsmässigt eller moraliskt eller miljömässigt försvarbart att exploatera våra älvar så hårt som det skulle krävas för all utbyggd vallenkraft verkligen skulle bli ell allernativ i dagens situation.

5.    Kärnkraften är i dagens läge och pä kort sikl del enda realistiska allernativ, som i väsentlig utsträckning kan ersätta ofian, i försia hand för elkraftsproduklion.

6.    Vi menar från vårt håll all kärnkraftens säkerhetsproblem - sådana finns naturligtvis - inle är slörre än all de kan accepleras. Riskerna för haverier är små, och avfallsfrågan har redan nu prakliska lösningar som ger tillfredsställande säkerhei. Jag skall alldeles strax återkomma till della.   .

Vad som irriterat mig i denna debatt har i första hand varil kärn-kraflsmolsländarnas säll alt argumentera och framförallt att sälta etikett på sina opponenter. Jag häller med om all även anhängarna på produklionssidan har förenklat debaiten och i niånga fall använt härdragna argument. Men vi som inle arbetat mot kärnkraften har fän höra an vi inte tar ansvar för kommande generationer, att vi cyniskt forlsäller utplundringen av jorden, att vi äventyrar hela världens existens, osv.-Till della vill jag säga föfiande:

1.   Valet slår inte niellan himmel och helvete -och gör så sällan. Valet gäller, sä vill jag serdet, pä kort sikl: mera olja eller en försiktig utbyggnad av kärnenergi. I en situation som dagens är det uppenbart alt vissa människor hårdare än andra prioriterar en minskad ofieanvändning. Andra grupper vill absolul inle länka på kärnkraften och är tydligen då beredda all öka oljeimporten. Jag tror. herr lalman, all vad man i framtiden än kommer all säga om oss som levde under senare hälften av 1900-lalel så kommer mun uti kriliseru att vi snabbi förbrände våra fossila reserver. Oljan är för dyrbar för all bara eldas upp.

2.   Säkerhetsproblemen hur - och det är kunske det viktigaste - kraftigt överdrivits av motståndarna. Jag skall belysa della med avlallsfrägan. eftersom jag speciellt ingående har studerat denna. Teknikerna arbetar jusl nu intensivt med alt söka lösa de praktiska momenten i själva upparbelningen och den senare deponeringen av avfallet. Tekniskt föreligger olika förslag till lösningar. Praktiskt har upparbelningen ullörts i be-griinsad skala i små unluggningur. främsl diirför alt avfallsmängderna

hittills varil små. Vad som nu oroar allmänheten är de länga förvaringstiderna och själva plutoniumhanleringen. Förvaringstidens längd är för mig inle ell problem, om man lär sig all räll innesluta avfallet. Deponeras del pä stort djup i berg eller i saliformaiioner kan, såviii jag förslär, ingenting obehagligt inträffa - nalurliglvis förutsatt all man deponerar avfallet i geologiskt stabila formationer. Vi skall komma ihåg alt jordens innandöme redan innehåller ell otal giftiga ämnen som vi inle behöver kommu i kontaki med, om vi inle borrar oss alllför djupt ned i jordskorpan.

När del gäller plutonium är problemen svårare. Terrorism kan inte helt uteslutas -jag håller med fru Hambraeus om del - även om själva materialet är fruktansvärt svårt alt hanlera av andra än experter. Del är alltså inle en bagatell all sfiäla plutonium för illegala syften. Risken för dold vapenframslällning fär inle heller negligeras - etl otal länder satsar nu pä kärnkraft, länder som i delta sammanhang måste betraktas som osäkra. Men, fru Hambraeus och övriga centerpartister, skulle man nu inle lyckas bygga upp en struktur med tillräckliga säkerhetsmekanismer, så finns dock alllid möjligheten - och del är vikligl all komina ihåg del - alt låta bli all upparbeta della avfall, all hell enkelt begrava de utbrända bränsleelementen som de är. Plutoniel är då inkapslat och kan inle vålla någon skada. Stöld av utbrända element, som alllsä är ganska stora, fasta formationer, vore dessutom hell meningslös, eftersom man inle kan företa sig nägol med dem. sä länge materialet inle är upparbetat. All 1. ex. lerrorisier skulle konima i besittning av en upparbelningsanläggning iir någonling hell otänkbart -del trorjag alla är överens om. Del är inle bura del all en upparbelningsanläggning i dag kosiar 2 ä 3 mifiarder, utan den är dessutom en ulomordentligt komplicerad historia.

Del skulle alltså, herr talman, vara en lösning all icke uppurbeiu ulan begrava elementen-som de är. en lösning som även kunde lillfredssiällu de flesla av dem som kritiserar kärnkraften på grund uv den förment olösligu avfallsfrågan. Jag säger inle au vi i dug skall besluta oss för all göra sä. Vi hur fortfarande ett anlul är pä oss all noga överväga de aliernaliva förslag som komnier fram. Del får alltså den vidare AKA-ulredningens arbeie och lill sisl riksdagen avgöra. Jag vill bara påvisa all här finns olika alternativ all väfiu på där denna metod, dvs. där vi avstår frän upparbetning, har odiskutabla fördelar. Del finns alltså en fleriul alternativ på avfallsområdet även om vi inte iinnu slutgiltigt avgjort vilken metod vi skall gå in för.

Till sist, herr talman, bara ell par ord med anledning av vad fru Hambraeus sade.

Fru Hambraeus yllrade alt regeringen och moderalerna - hon drog även in folkpariiel - vill fortsätta med kärnkraften pä en hög nivå trots all folkel inle vill. Många komnier, sade fru Hambraeus, all ifrågasätta den representativa demokratin efter riksdagens beslul. Jag vill dä säga. precis som lidigure har sagts här ifrän lalurstoleii, au skillnaden mellun

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

207

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

208

de 5 reaktorer som jag entydigt har upplevt all cenlerparliei åtminstone t, v, acceplerar och de 13 som det nu föreligger förslag om är inte särskill Slor, om vi lar hänsyn lill i försia hand avfallet - del blir visserligen mindre från-5 men del finns där i en viss mängd - och för del andra reaklorhaveririsken, som naturiiglvis per reaktor är lika stor för var och en av de 5 som cenlern är beredd alt accepiera som för var och en av de  13 eller II som vi har i dag.

Sedan sade fru Hambraeus att del bara är kärnkraftsvänner och kärn-krafisanhängare som är tongivande i olika slalliga uiredningar. Jag har inle del intrycket från AKA-ulredningen. Där finns bl. a. en representant för centerpartiet och där tror jag inte att valet hur skett frän någru som helst förutfattade meningar vare sig frän departement eller annal häll. Ulan där har man valt experter och parlamentariker hell oavsett deras evenluella siällningslaganden. Jag tror över huvud laget inle all man har haft en aning om var vederbörande slätt i den här frågan. Jag lycker ulllsä alt den typen av argument är litet av all slå under bältet.

Vapenframslällningen har jag redan varil inne pä. Vi kan alllsä genom alt välja alternalivet alt avstå frän upparbetning i stort sett eliminera riskerna för all, som del har talals om, reaktorplulonium skulle kunna användas för vapenframslällning.

Fru Hambraeus citerar närförläggningsulredningen, Rasmussenuiredningen och Civilingenjörsförbundet och säger all man pä olika häll räknar med akuta dödliga skador vid en maximal olycka även på längre avstånd än vad som anges i proposiiionen. Fru Hambraeus nämnde speciellt Barsebäcksanläggningen. Såvitt jag förslår ingår Barsebäck I som en av de anläggningar som centerpartiet f n. är berett all acceptera. Vore del någon logik i fru Hambraeus resonemang, borde hon kräva att den anläggningen omedelbart skulle siängu igen.

Slutligen presligeförlusi eller inie. Jug skull villigt erkänna att frägan om kärnkraftens forlsalla utbyggnad har varit utomordentligt svår att värdera och ta slällning till. Det är alldeles uppenbart att om centerns olika teorier om den här teknikens fariighel och potentiella fariighel slår in eller all vi får övertygande bevis för all centerpartiets uppfattning i dess mesl härdragna form verkligen är riklig, kommer åtminstone jag all hell lägga bort alla tankar pä presligehänsyn och acceptera de sakliga skäl som finns. Del är angelägel alt försöka skruva ner tonläget i den här deballen, dels därför alt åsiktsskillnaderna pä lång sikl inte uv mig upplevs som sä drumuliska. dels därför au vi redan om två tre är måsle företa en översyn av den beslutade politiken. Dagens beslul innebär inte all vi läser fast politiken för decennier framöver. Tvärtom, beslulel utgör i stället ell inslag i en sländigl rullande planering, där inle minst de insalser vi gör i dagslägel på forskning och ulveckling konimer all leda lill en breddad beslulssiiualion i framliden, en beslulssiluation där vi förhoppningsvis kan basera långt mer av planering och uppläggning på mera miljövänliga energikällor, där förnyelsebara resurser i större utsträckning kan liiggas till grund för den energipoliliska planeringen.

I den förhoppningen, herr talman, ber jag att fä yrka bifall till huvudinriktningen i del av ulskottet föreslagna energiprogrammel.

Fru HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Först vill jag som svar på det senaste som herr Wijkman här yllrade säga all jag blev mycket glad över det. Jag känner herr Wijkman som en människa med öppet sinne, och jag tror därför alt han kommer all bli en av de första moderater som inser alt kärnkraftens användning är en återvändsgränd och att ju fortare vi tar oss ut ur den, desto bättre är del.

Herr Wfikman sade att i AKA-ulredningen sitter det inte människor som har tagit ställning för kärnkraften och all jag inte har räll i påståendet, att de tongivande i utredningen har tagil slällning för kärnkraften. Man bör då veta alt AKA-ulredningens uppgift icke är att la ställning till kärnkraften över huvud laget, utan all dess uppgift enligt direktiven är all ulgä frän all kärnkraften finns och all då undersöka vad som skall göras med del avfall som bildas. Ni har alllsä inle i uppgift all ifrågasälla kärnkraften, eflersom detta inte ingår i era direktiv.

Så vill jag ta upp en synpunki lill, som ofta kommer fram i debatten. Jag förstår inle att man inle kan komina ifrån det sällel all argumentera, när det är sä svagt. Del gäller frägan om ofian. Upprepade gånger har cenlern sagt och senast här i dag i kammaren - upprepade gånger -alt cenlern inte vill ha en droppe mer ofia än vad regeringen vill. Centern har i sin energibalans inle räknat med mer ofia eller mer'vattenkraft än vad regeringen - och jag förmodar också moderaterna - har gjort. Orsaken lill alt vär energibalans häller är att vi av industrins eget utredningsinstituts siffror fält fram all det finns möjligheter till energibesparingar, dels inom industrin, dels genom isolering vid husbyggen osv., som är myckel större än vad regeringen har räknat med. Vi har alltså med hjälp av siffrorna kommit fram till att behovet av energiproduklion är mindre, och del är därför som vi har kunnat påslå - ocksä kortsiktigt - alt den här energibalansen häller.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl litet farligt all uttrycka sig så här: "Orsaken lill all vär energibalans håller." Del är ingen människa som vel om er energibalans häller eller om den skulle hålla, ifall den praktiskt prövades. Det är i själva verket en väldig osäkerhet om de olika typer av energibalans som har presenterals både från centerpartiets håll och från folkpartiets häll, och nalurliglvis råder det en beiydande osäkerhet om ens regeringens energibalans håller. Därom vet vi ytterst litet, och del är ju därför som vi skall ha en avläsningsslation  1978.

De slutsatser jag personligen drar av denna centerpartiets energibalans är att den inte kommer att hälla. Jag talar här bara för mig själv och milt parti. Vi säger att den obönhörliga konsekvensen av att den spricker blir all importera mera ofia. Man har nämligen ingen möjlighel all då

209

14 Riksda.gens protokoll 1975. Nr 91-92

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975 '

Energihushållningen, m. m.

frän elt är till elt annal, eller från elt halvår till ett annal. plötsligt sätta i gäng att bygga långsiktiga produklionsanläggningar av annan typ. Planeringstiden är, som vi alla äröverens om, väldigi lång på del här området.

Fru Hambraeus säger: Vi vill inte ha en droppe ofia mer än regeringen! Jag beiviv'iar alt centerns linje kan leda till någonling annat än ganska mänga droppar mer än del förslag som regeringen och moderalerna här Slår bakom. Della är - jag vill upprepa del - det val vi har haft: all krafligt öka ofieimporten framför alll för alt producera elström, eller att försöka dämpa den utvecklingen och helst sänka den totala kvantiteten av importerad ofia. Det tror vi oss om att kunna klara, tillsammans med en försiktig utbyggnad av kärnkraften.

Märk väl, fru Hambraeus- som refererar till ullundsku motsvurigheier och säger all man där skär ner sina ulbyggnadsprogram pä kärnener-giområdel - ull även del här programmei är banlai av en mängd oliku skäl, bl. a. mot bakgrund av osäkerhet om kostnaderna och naturligtvis även av försiktighet, eftersom det här finns klara säkerhetsproblem. Därför måsle man vara myckel försiktig när man bygger ul kärnkraften, inte minst därför all man bara har ell begränsat antal människor som behärskar denna teknik.

Sedan, herr lalman, till vad som sades om AKA-ulredningen. Vad jag sade var all de som ingick i utredningen inte var utvalda därför all de hade en eller annan uppfattning i kärnkraftsfrågan, ulan au de var ulvaida utifrån helt andra kriierier. Del är alldeles uppenbart all vore det sä", all majoriteten i AKA-ulredningen i sill slutbetänkande skulle komma fram lill att avfallshanteringen vore omöjlig all klara, skulle det också innebära ett direkt ställningstagande till hela kärnenergin som sådan. Oavsett vilka direktiv som getts har vi en central position i hela delta område. Det gör alltså att vad den utredningen säger i viss män är ett avgörande för eller emot utbyggnad av kärnkraften pä läng sikt.

Jag vill dessutom bara säga all fru Hambraeus inie kommenterade mill förslag om all evenluelll avslä från upparbetning. Jag skulle emellertid gärna vilja ha en kommentar, eftersom detta är en av de cenirala frågorna för folk i allmänhet: Hur skall man komma ifrån pluionium-och terrorriskerna?

210

Hen WÅÅG (s):

Herr talman! Fru Hambraeus har som vanligt skickligt och charmerande argumenterat för all vi inle bör ha nägol som helsl kärnkraftsaggregal i drift här i landel, alllsä inle ens de som redan är byggda. Någon sådan reservalion finns emellertid inte i utskottet för mig att kommenlera. Därför skall jag uppehålla mig en del vid den bedömning uv säkerhetsrisken sorn ulskottsmajoriteten har kunnat göru.

Riksdagsmännen beskylls ofta - inte minst av skolfolk - för all förstöra svenska språket med främrhande ord. Man kan naturligtvis ställa frågan vem som lär svensken redan som barn atlsäga subjekt i stället bör sakord.

Men beskyllningen kvarstår - med orätt, och ändock med en viss rätt. Vi vidarebefordrar ul lill allmänheten del språk som vi matas med av våra sakkunniga rådgivare. Vi uppfinner således inte själva ord och uttryck som klingar främmande och konstigt. Vi uppläcker dem inte ens.-Vi får oss dem istoppade. Men ändå är beskyllningen riktig. Vi borde inle vidarebefordra ord, som inte är allmänt kända bland våra väfiare. Vi borde översätta dem och rätta lill alla byråkratiska vändningar. Vi borde kanske införa etl fiärde gymnasieår, så att man redan och inte minst vid universiteten iakttog etl svenskare språk.

Den fråga som vi i dag behandlar har i mycket fått sin prägel av ett ofullkomligt språk. Det är inle bara så all man t. ex. i dålig översällning från engelskan använder ordel teknologi, när man menar leknik. Teknologi - logos=lag - avser ju mer de tekniska sambanden och lagarna. Teknik ar att hantera dem.

Nej, dåliga översättningar leder också till slora missförstånd. Ell exempel är ordel haveri, ell ord som har skrämt svenska folkel. Om vi säger all vår bil har havererat, är del elt starkt ullryckför alt någonting förödande har skett. Bilen går inte alt köra mer och kräver omfattande reparationer. Om motorn har havererat, färden bytas ul. Men inom kärntekniken har ordel haveri nästan suddats ut som begrepp. Numera kallas del - åtminstone i pressen - för haveri 1. o. m. om en enhet avslälls för kontroll av en befarad sprickbildning.

I AKA-ulredningens delbetänkande har på viss lillskyndan inlagits en lång ordlista. Sådant skulle kanske inte behövas om skribenten haft ell fiärde gymnasieår. Nu är den emellertid elt belägg på svårigheten för oss politiker all göra kärntekniken förstådd av väljarna och all själva förslå den.

Allt främmande är skrämmande. Del är lätt all sprida rädsla omkring ovissheten. Näringsutskotlet har haft all värdera hur motiverad rädslan för kärnkraften är. Hur utskottet därvid har gått till väga har beskrivits av dess ordförande tidigare. Bedömningen kan endast ske genom jämförelser med andra företeelser i samhället. Man kan således inte sikta mot ell fullständigt riskfritt förhållande utan bara ett förhållande som innebär en risk, som är obetydlig i jämförelse med andra risker.

Mot kärnkraften reses fyra invändningar från säkerhetssynpunkt. Jag skulle vilja lägga till en femte. Den första invändningen är all kärn-reaklorerna genom sin normala drift sprider radioaktivitet, främst genoin luften. Här som i övriga frågor om kärnkraft säger olika specialister helt olika saker med olika bevisning. Det framstår emellertid för utskottet som sannolikt, all om hela energitillskoliei skulle alstras med olja i stället för kärnkraft, skulle luften tillföras inle bara del svavel som nägon lalare lidigare berörde ulan ocksä en betydande radioaktivitet. Och skulle energitillskoliei alstras med kol, skulle de radioaktiva utsläppen genom röken bli Slörre. Med hänsyn lill de slrälvärden som kan tillåtas är kärnkraft från aggregal i normal drift den näst vattenkraft renaste energikällan vi har. Till bilden hör att vär almostar och värt klimat sannolikt inle

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Ill

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

212

mår väl av att alltför myckel koldioxid från förbränning utsläppes. Det sker frän olje- och kolfyrar men inte från kärnreaktorer. Ännu renare energiformer kommer kanske att ulnylfias i framtiden - sol, vind, jordvärme - men de finns inle lill hands nu, och utskollet har haft au göra en jordnära bedönining av möjligheterna alt klara de närmaste 10-15 årens ofrånkomliga tillväxt.

En andra invändning av säkerhelsnatur mot kärnkraften är haveririsken. Här är ordet haveri att fatta i egenllig mening och inle i sin urlakade form. Hur stor är risken för elt haveri, och vad händer om ett aggregat havererar? Här om någonstans går verkligen de fackman-naomdömen vi matas med isär. Enligl den kritiserade och av fru Hambraeus nämnda Rasmussenrapporten, upprättad av en amerikansk vetenskapsmans slab med slor noggrannhel, löper vi samma risk all bli dödade vid ett kärnkraftshaveri som all bli träffade av en meleorsien i huvudet. Ingel kärnkraftverk har havererat, och någon erfarenhet finns inte att bygga på. Men andra vetenskapsmän hargjort andra bedömningar ända därhän, att man angivit Rasmussens felbedömning någonstnas mellan exponenterna plus minus två. Människans risk för ell kärnkraftshaveri ligger således nägonslans mellan au en meleorsien faller ner pä en nieiers avsländ frän oss och all vi blir iräffade av ivä meleorslenar i huvudel - kanske.

Översall lill den prakliska bedönining som näringsuiskoliei haft all göra har inte haveririsken - i ordels egentliga mening - kunnai avskräcka i jämförelse med andra risker, som vi frivilligt utsätter oss för: i trafiken, genom all röka eller vänja oss vid sprit, kanske rent av genom att äla för mycket eller all röra oss för litet.

En tredje invändning mot kärnkraften gäller avfallet. Frågan om förvaring av det högaktiva avfallet har inle slutligt lösts. AKA-ulredningens slutsats i delbetänkandet all problemen är möjliga alt lösa har lidigare berörts här i dag. Fru Hambraeus har nyligen pästått all utredningsledamölerna inle skulle vara objektiva. Jag vill verkligen bestrida del påslåendet på mina och parlamentariska medbröders vägnar i utredningarna -jag instämmer där med herr Wijkman. För min del har jag bildat mig min uppfattning i den här frågan under utredningsarbetets gång. Jag hade verkligen ingen klar uppfattning när vi bökade utredningen. Man kan emellertid ställa frågan, som herr Wijkman har gjort, om en slutlig uppläggning bör ske, om inle exempelvis ulvecklingen av bridreaktorn borde avvaktas, innan man slutligt lägger undan denna i så fall mycket stora energitillgång som avfallet utgör.

Utskottets majoritet härefter AKA-ulredningens föredragning inle bedömt avfallsfrågan som ell oöverstigligt hinder för all bygga ut kärnkraften. En forlsalt utbyggnad är en mängdfråga inle en artfråga om avfallshanteringen. Även med en begränsning, som antytts, till fem reaktorer får man ell avfall av precis samma karaktär.

En fiärde invändning gäller sabotage- och krigsrisken. Den bygg-tekniska utformningen och den ständiga bemanningen av kraftverken

samt hur frågan nu uppmärksammats och hur den föfits av bl. a. kärnkraftinspeklionen har utskottels majoritet funnii betryggande, särskill i jämförelse med andra, lika vikliga industrianläggningar där sabotagerisken är stor. På grund av hallen av plutonium utgör det högaktiva avfallet en krigsrisk, invänds det ocksä. Isotopen plutonium 239 utgör "krutet" i en lyp av kärnslridsspetsar. Genom upparbetning av avfallet blir emellerlid plutonium 239 uppblandat med isotopen 240, som inte kan användas i slridsspelsar. I händerna pä en självmordssabotör kan även plutonium 240 orsaka livsfarliga föroreningar, orimliga att sanera. Ställt i jämförelse, emellertid, med världens innehav av kärnslridsspetsar, även med tänkta banor över våra huvuden, och med föroreningarna från allehanda avsiktliga kärnvapenexplosioner kan inte heller detta avskräcka utskottet från en svensk kärnkraftsproduktion av en i jämförelse med världens produktion i övrigl så ringa omfallning.

För mig framstår dock en femte synpunkt pä kärnkraften som avgörande. Om svenska folket är sä förskrämt för kärnkraften som den högröstade opinionen ger skäl alt misstänka, bör vi naturligtvis bara därför avslä frän den, om ock rädslan är omotiverad. En sammanställning av våra 45 000 rädslagssvar - som har berörts lidigare i dag - där alla åsikter beretls lillfälle att vädras, har emellertid övertygat om att svenska folket har samma nyktra syn pä kärnkraften som utskottets majoritet.

Till sisl i kanten: I den stora mängd av motioner och reservationer som ulskottet haft alt ta slällning till är en punkt, nr 9 i centerns partimolion nr 905, av särskilt inlresse. Ingen reservalion har upptagit punklen, men tanken bakom den slår igenom i flera reservaiioner. Man menar i niotionen att det i samband med kostnadsberäkningar för industriinvesteringar och tillverkningsprocesser skulle tas avgörande hänsyn även lill energianalyser. Därmed har man så alt säga infört ett nytt mynt. Man skall i kalkylen la inte bara förelagsekonomisk hänsyn lill koslnaden i kronor utan även samhällsekonomiska hänsyn till energiförbrukningen. Därmed lar man ell stort kliv bort från den liberala marknadsekonomin i riklning mot någon sorts blandekonomi även inom företagen. I flera reservationer går delta synsätt igen, ehuru försvagat, t. ex. i reservation 5 vid näringsutskoltets betänkande nr 30. Staten och NJA kan enligt den gemensamma borgerliga reservationen få kalkylera blandekonomiskt.

Elt unnat typiskt exempel är herr Hörbergs motion nr 2009. Han vill t. o. m. bygga en kanal mellan Mälaren och Vänern. Tanken pä denna Svea kanal, som den dä kallades, väcktes först omkring 1740. Den var en riksdagsföljeiong pä 1840-talel och resulterade 1855 i projeklet Köping-Hulls järnväg, som emellertid aldrig kom lill Hull - en tänkt hamn vid Vänern. Man gjorde tvä konkurser men kom ändå inte dit. På drygt 200 år har Svea kanal inte bedömts företagsekonomiskt lönsam.

Glidningen bort från marknadsekonomin kan sannerligen vara intressant för väfiare som röstat för en liberal samhällssyn.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill näringsutskoltets hemställan

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

213

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnergihushåU-ningen, m. tn.

214

Under detta anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ÅKERFELDT (c):

Fru talman! De minskande energiresurserna, nu och framförallt i framtiden, har skapat elt energimedvetande hos slora grupper av vårl folk som man inle kunde ana för några är sedan. Och minsta eftertanke ger vid handen all vi pä mänga håll har en beiydande överkonsumtion av energi. Den främsta orsaken till det är alt priset på energi har varit sä lågt alt man försummat alt länka i sparsamma banor, trots all man borde ha anat vad framtiden skulle komma att innebära.

Inte minst inom bostadsbeståndet har det låga energipriset medfört "besparingar" genom enklare former av isolering vid byggandet. Det är därför som besparingsmöjligheterna nu är speciellt stora just i del befintliga bostadsbeståndet.

Av det energisparstöd som hittills lämnats lill den här sektorn har den Slörsla delen gått lill småhusen. Del har varil naturligt all del varit så, därför att vinsten av åstadkommen besparingseffekt har gäll direkt till ägarens egen ficka. Sä har inte alllid kunnai vara fallel för hyresgästerna i flerfamifishusen. De pä de flesla håll tillämpade bränsleklausulerna har inle gett fastighetsägarna nägon motivation alt äsiadkonimu ell genomslag pä kostnadsnivån för hyresgäsiernu. Förhandlingar pågår nu mellan parterna på hyresmarknaden i syfte ull fä en ändring lill stånd. Det är bara all hoppas att sä kan bli fallel.

Individuell energimätning är emellertid en åtgärd som kun få effekt även för hyresgästerna i flerfamiljshusen. Det har flera motionärer vidrört och ställt yrkanden kring. Utskottsbehandlingen har ocksä medfört alt moderater, centerpartister och folkpartister har enats kring en reservation, nr I. Innebörden i den är att man förordar alt bostadslångivningen förknippas med förbud mol kollekliv mäining av varmvailen. gas och el. Del här bör gälla såväl vid nybyggnad som ombyggnad - dock med en dispensmöjlighet på grund av de skifiande leknisku och ekonomiska problem som kan uppslå vid ombyggnadsförelug.

Det är alldeles klart och visal i flera sammanhang ull individuell mätning ger lägre förbrukning. Det visas kanske mest markant i småhusen, där man alllid har en individuell mätning. Där är varmvattenförbrukningen ofta bara hälften av vud en lägenhet i flerfamifishusbeslåndel förbrukar.

Den ändring av byggnadsstadgan som vi efter den hiir deballen skull besluta om konimer att möjliggöra en utformning av Svensk byggnorm, som kan innebära etl generellt förbud mot kollekiivmäining. Förslug lill ny Svensk byggnorm väntas redan till hösten, varför vi inte i reservationen hur velal yrka pä ell sådant förbud redan nu.

I det här sanimunhangei säger industriministern i proposiiionen ull förhållandena pä den här punklen inle är lillfredssiällunde. Vi får hoppus alt hans insikt pä del här området kun i någon mån bidra lill ull vi

Nr 92

fär generella föreskrifter i kommande byggnormer. De föreskrifterna bör, 0111 inle nu så i varie full framöver när säkrare leknisku förutsättningar

Tisdagen den

föreligger, även kunnu utsträckas all omtaila värmemängdsmätning. Del      -.      , ,r,-ic
                                                                                               27 maj 1975
bör alllsä åstadkommas när man fält lilltörlilligu niäture inom den sek-      _

Energihushållningen, m. m.

torn.

Beträffande unslagsramarna har utskottsmajoriteten och reservanlerna stannat för olika ståndpunkter, I fråga om de här ramarna skifier sig centern markant frän propositionen och ulskottsmajoriteten. Centerpartiets utskottsledamöter föreslår i reservationen 4 en ökning av det totala beloppet till programmet för energisparstöd till bostadssektorn från 326 mifi, kr,, som ur propositionens förslug, lill 722 mifi, kr, Della vårl förslag grundar sig på vär slarka satsning pä en besparingslinje. Sådana här besparingar bör sättas in där de ger de största effekterna, och det är enligt bl. ä. bosiadsslyrelsen och energiprogramkomniitlén jusl bosladsseklorn. Här kan förhållandevis små satsningar ge en minskning av den ärliga förbrukningen i en situation där alla andra sektioner ökar trols ambitiösa bespuringsälgärder. Sett mol bukgrunden av att just bostadssektorn representerar en slor del uv den loiala energikonsumtionen är ålgärderna vikliga.

Nu inneliggande unsökninguruvseende della energisparstöd hinner inle behandlas under det hiir budgetåret.

Den senasie redovisning som gjorts avser lägel den 1 upril. Dä vur 18 000 unsökningar obehandlade, vilket pekar pä elt stort behov - ell behov som vida översliger den efterfrågan som man hade anledning alt räkna med när man införde detta slöd.

En i proposiiionen förutsatt ökning av informalionsinsulserna konimer ocksä med största säkerhet ull medföra en ökad efterfrågan. Den hittillsvarande efterfrågan har tillkommit utan några omfattande informationsåtgärder. Erfarenhetsmässigt vet man att det tar en viss tid innan information uv del här slaget resulterar i en ansökan. Jag tror att den gångna liden inte varit tillräckligt lång för all man skall kunna räkna med ull ha fån fruni aktuella objekt till prövning. Ökade informationsinsatser under det kommande budgetåret kominer därför au ge god effeki på efterfrågan.

Dä gäl ler det all ur samhällets synpunki önskvärda ätgärder inle hindras av brist på pengar.

Bostadsstyrelsen hur i etl lioärsperspekliv redovisat behovet av åtgärder inom bosladsseklorn och har kommit fram lill alt det för en maximal salsning under tioårsperioden skulle behövas II mifiarder kr. i del befintliga beståndet och 4 miljarder i nyproduktionen. Skall vi någorlunda kluru deilu åigurdsbehov, måste satsningen nu vara uv minst den omfattning som förordas i reservationen 4.

De bidrags- och lånegränser som nu gäller för energisparstödel bör inte beirakius som låsta framöver. En höjning av beloppen, liksom en ändring och/eller utvidgning av ålgärderna bör kunna övervägas när mun fåll ytterligare erfurenhei uv de olika åtgärdernas spareffekter. Vi har

215

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnergihushåU-ningen, m. m.

i motionen 2030 pekat pä denna möjlighet.

Även den i proposiiionen föreslagna uppsökande verksamheten kommer all vara till god hjälp när del gäller all spåra upp objekt, som kan ge goda besparingseffekter. Så bör t. ex. utvecklingen av metoden med s. k. termofolografering kunna ge oss goda möjligheter alt, såväl i nyproduktionen som i det äldre beståndet, bedöma isoleringsslandarden.

Den ökning av anslaget lill kommunulu byggnader som vi föreslär är rätt betydande, frän 50 mifi. lill 150 milj. kr. Den kan dock inle bedömas mot bakgrund av de ansökningar som hillills kommit in. Dessu unsökningar avser ett belopp om ca 11 mifi. kr. Det är först sedan besparingsåtgärder hunnit bedömas i kommunernas budget- och investerings-planering som den verkliga efterfrågan kan överblickas. Mycket talar för att man kanske - främst hos landstingens anläggningar - kan komma att erhålla betydande besparingseffekter med relativt mätlliga insalser.

En annan rubrik i programmet avser samlingslokaler. För dessa föreslår vi en fördubbling av propositionens anslag, frän 5 milj. lill 10 milj. kr. Erfarenheterna av det nu utgående ordinarie stödet till dessa lokaler ger vid handen att behovet är,beiydande. Åtgärder som hittills finansierats med hjälp av det ordinarie stödet innehåller ofta myckel beiydande moment av energibesparing. Utskottet har i samband med behandlingen förordat en samordning niellan ordinarie stöd och energisparstöd, något som ylterli:gare understryker anslagsbehovet pä denna punkt.

En ytteriigare punkt i programmet gäller slutligen stöd lill prototyper och demonstrationsanläggningar,som inte kan finansieras på annat sätt och vilkas syfte är att snabbt föra ut tillgänglig teknik lill praktisk användning. Det är vikligt all denna verksamhet inte bromsas av brist pä medel. Anslaget bör ge utrymme även för sädana initiativ som nu inte kan planeras inom de i proposiiionen förordade akiiviteisramarna. Även folkpartiet har i reservaiionen 2 framfört i sak samma krav på den här punkten. Man vill lydligen i den reservationen nå avseii resullal - alltså sanima som vi i centermolionen - men man vill nä del inom proposilionens anslagsram. Vi anser emellertid all skall man använda den här verksamheten i den omfattning som vi anser nödviindig, då är inte del föreslagna anslagel om 6 milj. kr. tillräckligt. Vi har föreslagit etl påslag på ytterligare 6 milj. kr. Vi anser det vara av största belydelse alt få del påslaget om man av den här verksamheten skall kunna kriivu någonting utöver de aktiviietsramar soni är fastlagda i propositionen.

Fru talman! Med denna motivering och med hänvisning lill reservalionerna vill jag yrka bifall till reservationerna  I  och 4.

216

Hen DANELL (m):

Fru talman! Jag avser att under nägra minuter kommenieru civiluiskotiets belänkande 28, punkterna 24-26, alltså utbyggnaden av vattenkraften. Den utgångspunkt vi haft för vär behandling i utskottet har varit den kända att 14 96 av vår energiproduklion konimer från vui-tenkraften, eller 61 TWh och att målet i energibalansen, om vilket alla

utom folkpartiet är överens, är att vi skall öka på detta med 5 TWh, till totalt 66 år 1985, vilket kommer att utgöra 12 96 av vår energiproduktion. Dessa 66 TWh kommer all motsvara drygt tvä tredjedelar av vad som är möjligt att bygga ut.

Civilulskoltet har inte behandlal utbyggnadsnivän. Del tillhör näringsutskottets domäner. För oss har det varit fräga om hur handläggningen skall ske rörande ytterligare riktlinjer för utnyujandei av landets vat-tenkraftstillgängar.

Den första frägan som dyker upp är hur formerna för riksdagens medverkan skall se ut. Propositionen lalar om att riksdagens medverkan vid bedönining av vaiienkrafisuibyggnaden skall ske genom beslut inom den fysiska riksplaneringens ram. Det är ocksä fräga om att vissa älvsträckor skall undantas från slutlig lillållighetsprövning enligl vattenlagen.

Det föreligger inga skifiaktigheler niellan utskottet och propositionen på den punkten. Däremot tar ell dess bällre helt enigt utskott upp frågan om att del fortsatta arbelel skall handläggas någol annorlunda än vad departementschefen tänkt sig. Vi önskar en komplettering i fräga om vattenkraftsuibyggnaden inte först 1978, som proposiiionen säger, utan så snart som de utredningar som nu arbetar är klura. Vi önskar fä beslutsunderlag för all helsl hösten 1976 kunna lu slällning till vattenkraftsuibyggnaden i hela Norrland och norra Svealand.

Delta är en icke oväsentlig uppstramning av propositionen. Del är också etl sätt att försöka uppväga de evenluella nackdelar som kan följa med att inte ge regeringen sådant brett bemyndigande som departementschefen vill ha i fräga om den fortsatta vattenkraftsuibyggnaden. Framför alll skapar det eniga utskottet på detta säll större handlingsfrihet belräffande kommande beslul om hur vär vallenkraftsutbyggnad skull ske för energiproduktionen, inle bara fram till 1985 ulan också för liden därefter.

Den andra fräga vi behandlar iir den ur opiiiionssynpunkt kiinsliga frägan om vilka älvsträckor som vi t. v. skall undanta från slutlig lill-låtlighelsprövning, alllsä all gå den vanliga gången över valiendomsiolen eller att senare kunna ge en möjlighet för regeringen ull ulifrän vissa mer allmänna bedömningar kunna la ställning lill om ell projekl skall genomföras eller inte. Delta är naturligtvis en avvägning mellan bevarandeintressen och utnyujandeintressen. Först kan man fastslå att när det enbart är fräga om begränsade konflikter mellan motstående intressen inför nya planerade projekt, skall man vara öppen för en slutlig lill-låtligheisprövning.

I och med alt den Sehlstedlska utredningen presenterade sitt resultat vad beträffar utbyggnaden av vulienkruften i norra Svealand och södra Norrland fick vi en klassificering uv en rud oliku älvsträckor, fem klusser närmare bestämt, frän O t. o. m. 4. Nollan representerar en grupp inbyggnader som man fär beirakiu som klura, så alt de kun behandlus direkt i den vanliga ordningen enligt valtenkigen.

Det blir något besvärligare niir mun konimer till näsiu klussificering.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnergihushåU-ningen, tn. m.

1\1

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

m

nämligen den första klassen. Redan propositionen har lagit undan ett projekl. Malungsfors I, men utskottsmajoriteten går vidare och föreslär att projekten Viforsen och Granboforsen skall i. v. undantas från slutlig lillållighetsprövning. Jag tror det är väsentligt alt man understryker alt del gäller t. v., eftersom jag har seu ati man inte minsl i mussmedia har uppfattat det så att det skulle vara något slags riksdagens stopp för vidare projsklering i dessa forsar. Men det är som sagt fråga om en lösning t. v. för all vi skall ha handlingsfrihet inför kommande beslut.

Vidare är det angeläget att i delta sammanhang undersiryka att den klassificering som man har gjort i den Sehlstedlska ulredningen inte är för allom given och alt därmed ödet skulle vara bestämt för alla de olika projekt som nu är på tapeten. Vi skriver på s. 29 i civilutskoltets belänkande nr 28: "I propositionen anförs att om utformningen i ett senare skede föreslås ändrad så kan graderingen inle ulan vidare läggas lill grund För avgörandet. Detta gäller enligt utskottets mening såväl de förbehållna som de öppna projekten. Regeringen torde, som förutsatts i proposiiionen, få särskilt uppmärksamma dessa frågor. Den ovan föreslagna handläggningsordningen öppnar naturliga tillfällen att påkalla även förnyade ställningstaganden från riksdagens sida." En framtida förändring av etl projekts karaktär kan alltså få direkt avgörande inverkan pä den fortsatta behandlingen av projektet.

När del gäller klass 2 - av de fem klas.serna - finns den avgörande skillnaden gentemot proposiiionen, och del iir en avgörande skifielinje i utskottet. Socialdemokraterna har gått på den linjen att de älvsträckor som hör lill klass 2 skall underkastas vattenlagen och regeringens bedömande huruvida de skall byggas ul eller inle. 1 denna klass finns en rad olika projekt som är ifrågasatta i en rad motioner, däribland Sölv-backaprojekiet. Ulskottsmajoriteten - alltså de tre borgerliga puriiernu och vpk - anser alt vi bör avvakta den ulredning som handlar om norra Norrlands älvsträckor för all vi skull fä en helhetsbedömning och dä kunna ta slällning även lill dessa älvar i klass 2 - vilka älvar vi behöver bygga ut och vilka vi kan spara. Vi försöker ulliså föfiu en linje vud gäller utbyggnad av vattenkraften - all hellre fria än fulla ell vattendrag. Det går naturligtvis aldrig alt i framliden återbörda en nuiur lill vad den har varil. om man en gäng har byggt ut. Vi bör ha fullständigt beslutsunderlag innan vi går vidare med vuttenkraftsuibyggnuden.

Vad beträffar klassificeringen uv älvar i klussernu 3 och 4 ur vi överens om all den t. v. kan vara utan slutligt siällningsiugunde.

På della sätt har utskottsmajoriteten ännu en gång undersnukiibehovei UV hundlingsfrihet. och vi har skapat en handlingsfrihet. Principfrågan har varit hur stort bemyndigande vi skull ge regeringen, och vi hur alltså hur gåll pä den äterhållsamniu linjen.

Det är dock märkligt uti dennu fråga hur skupal en så stor skiljelinje och behövt föranleda en så stor reservalion uv socialdemokruiernu. Vi skall vura medvetna om alt denna magiska klass 2. som vi inle är överens om hur den skall behandlas, representerar bara 0,9 TWh, och della ur

knuppt en halv promille av 1985 ärs energiproduktion. Det är svårt all förslå att della skall vara en polilisk stridsfråga, men uppenbarligen har regeringspartiets förelrädare i civilulskottet stannat för denna linje.

Vi har alltså nu valt att fatta etl försiktigt beslut - vi förbereder oss för snabba åigärder efter det all den s. k. Ekslrömska ulredningen om norra Norriands älvar är klar 1976. Vi hoppas på beslut inom etl år efter del alt den utredningen är färdig för att sedan ocksä kunna närma oss de slörre energipolitiska besluten 1978.

För oss moderaier innebär de beslul som utskotlsmajorilelen fattat att vi vunnit en rad framgångar. Vi kan se att - om della är alla partier överens - de orörda älvarna i Norrland, alltså Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven, även fortsättningsvis skall vara orörda. Under punklerna 5 och 6 i vår partimolion har vi just tagit upp frågan om vilket bemyndigande riksdagen skall ge regeringen och vilka älvar som bör hållas undan frän elt slutgiltigt ställningstagande i dag. 1 dessa avseenden är vi väl tillgodosedda, och därför ber jag, fru talman, att fä yrka bifall till civilutskottels hemställan under punklerna 24 t. o. m. 26.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Fru lalman! I den omfattande materia som vi i dag behandlar har jag valt ull ägnu nägra ord åt elt par reservationer som fogats lill civilutskottels betänkande nr 28.

Försl vill jag resonera litet kring reservaiionen 1, som gäller kollektiv mätning av energileveranser. Det finns anledning att notera reservationen, inte därför att den synes leda till lottning utan därför alt reservanterna för etl resonemang som jag tror att alla partiers förelrädare i ulskottet i stora delar kunnat skriva under pä, men dessvärre är slutsatserna inte de som naturligen borde föfia uv de frumförda uppfattningarna.

Orsaken till delta skall jag avstå från alt spekulera över. Annars har lunkur funnits om ull minoritetens gemensanimu grund inte ur baserad på del som beskrivs ulan mera på att i äninesrubriceringen ingår begreppet kollektiv, elt ord vars valör i borgerliga kretsar hur en mollslämd klangfärg.

Reservanlerna skriver: "Frägan om obligatoriska algiirder bör inte slutligt prövas i della sammanhang." Frägan får. menar reservanlerna, bedömas i del fortsatta arbetet pä en revision av Svensk byggnorm. Vud gäller värmemängdsmätning är fortfarande vissa problem olösta, heter det vidure, och deilu fär ägnas omsorg i del Ibrisuitu forsknings- och utvecklingsarbetet.

Reservanlerna påslår också uti betydelsen ur energisparsynpunkl uv individuell mätning är så klarlagd all posiliva algiirder bör vidlugus inom bosiadslångivningens rum.

Utskoltsniujoriletens hemställun underpunkten 8 förefaller logisk mol bakgrund av vad reservaniernu sjulvu skriver, borisen då från del nyss redovisude påståendet, som jag återkommer till, fru lulinun. Reservun-

219

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

220

lernu humiiar dock i ell helt motsatt läge.

Reservanlerna vill föreskriva all som en förutsättning för all få bostadslän skall gälla all anordningar för individuell mätning och debitering av leveranser av varmvatten, el och gas installeras i såväl nyproduktion som ombyggnad. För ombyggnadsfallen talar man om undanlagsmöj-ligheter och rundar av del hela med att de närmare föreskrifterna skall beslutas av regeringen.

Vad reservanterna vill är grumligt, fru talman. De uttalar själva att de inle vet sä mycket om frågan och alt de egentligen är räll osäkra om hur det hela skall utformas, varför de vill ha forskning och utveckling. Därutöver önskar reservanterna all problemen skall uppmärksammas i samband med den löpande byggnormsrevisionen. Ändå föreslår de mycket rigorösa bestämmelser som kan sammanfallas sä här: Vill man ha bostadslån skall man individuellt läsa av och debitera såväl varmvatten som el och gas.

Del är reservanternas slutsats.

Åsikten alt del i det borgerliga lägret anses som fult all fackföreningar i vanlig mötesordning kollektivt ansluler sig till partier har vi tidigare diskuterat, och nu komnier vi tydligen ull fä niötu uppfuUningur som innebär ull del inle fär förekomma kollektiv mäining och debitering av varmvatten, el och gas i statsbelånade hus.

Motivet för att införa de föreslagna reglerna är dunkelt och oklart i sig självt. Del har reservanlerna också påpekat. Och inle blir del bättre av att man i icke statsbelånade hus skall fä lov att ordna del här efter fritt val. Den pä della sätt uttalade önskan om all spara energi skall bara gälla vissa boendekalegorier. Undaniagna är privalfinansierade bo-siäder. Värdel av ett sådant arrangemang för småhus med eller utan statslån är här ointressant och kan verkligen diskuteras. Småhus har i praktiken redan individuell mätning lill nästan 100 96. Det finns därför, fru talman, anledning att något utveckla utskottsmajoritetens synpunkter i denna del.

Konsekvenserna av individuell mätning uv varmvallen i lägenheter iir i dag inle tillräckligt belysta. Ej heller finns nägol väl utvecklut syslem för hur debiteringen skall ske. Jag vill här cilera ell utdrag ur slalens planverks skrivelse daterad 1975-04-09, som kallus "Förslug till besiäni-inelser rörunde energihushållning i byggnader". Man säger där på s. 2:8 följande:

"En särstiillning intur frågan om mätning uv energiförbrukningen för uppvärmning och för vurmvaiienberedning. Individuell mätning och debitering efter förbrukning innebär otvivelaktigt ell sparinciiumenl, och det skulle kunna motivera ull säduna kruv infördes. Del hur emellertid visui sig ull det är ulomordentligt svårt för all inte sugu omöjligt ull pä rättvist säll miiiu energiförbrukningen för uppviirmning. Mäining uv energiförbrukningen för uppvärmning uv flerfamiljshus kan diirför inte anses varu en realistisk lösning. Däremot skulle vurmvuiienförbrukningen kunnu muius och debiteras individuellt. Det kriiver emellerlid ett uv-

läsnings- och debileringssystein som drar stora koslnader. Del är tveksamt om nettoeffekten ens vid höga energipriser är positiv. Varmvai-lenniätning bör därför inle generellt föresläs."

Planverket fortsätter på ett annat ställe i samma skrift: "Del bör för övrigl erinras om att en stor del av landels fastigheier redan har individuell mäining av varmvattenförbrukningen och ofta även av energiförbrukningen för uppvärmning, nämligen småhusen. De centrala åtgärder som bör vidtas i denna fråga bör tills vidare inriktas på att åstadkomma taxekonstruktioner som ger enskilda hyresgäster slörre incitament att hushålla med energin."

I reservationen anges att betydelsen ur energisparsynpunkl av individuell mätning har sä klarlagts all posiliva åigärder bör vidtagas inom bosiadslänegivningens ram. Såvin jag har mig bekant har emellerlid inga relevanta, objektiva mätningar av varmvattenförbrukningen vid individuell resp. kollektiv mätning av varmvattnet gjorts i Sverige sedan slutet av 1950-lalet. Statens råd för byggnadsforskning har ocksä konsla-lerat att det aktuella velandet i denna fräga är mycket begränsat och har därför bevifiat HSB elt forskningsanslag för all mäta varmvattenförbrukningen vid tre olika bostadsområden i Göteborg med bostadsrätt, hyresrätt och radhus med bostadsrätt. Dessutom mäts parallellt den totala varmvattenförbrukningen vid tre mycket likartade bostadsområden med kollektiv mätning.

När dessa undersökningar är klara om ca ell år kan man bältre bedöma effekten av individuell varmvallenmälning. Man lar inte heller blunda för de praktiska och administrativa konsekvenserna av den individuella varmvaltenmälningen. Jag vill här nämna kostnaderna för installation av mätare. Oftast krävs mer än en mätare för vafie lägenhet. Avläsning och service av mätarna måste också företas, och del skall även göras individuella debileringar, vilkel l.ex. kräver all mätaren måste avläsas vafiegång nägon flyttar. Årskostnaden förde här insatserna kan beräknas lill storleksordningen 100 a 150 kr. per lägenhet och är. Mätaren som sådan spar ju inle någon energi. Den loiala koslnaden för varmvattnet för en lägenhet utan mätning med en förbrukning av ca 100 kubikmeter per lägenhet och är - del är ell normall tal - är i dag i Slockholm 600-700 kr. För all del skall bli någon nelloförfiänsl för den boende mäsle det alltså bli en rält avsevärd sänkning av hans normala konsumtion.

Lät mig ocksä fä foga lill någru ord om elmälning.

Individuell elmälning är en beprövad leknik i Sverige, och den förekommer också i de flesta lägenheter i flerfamiljshus. Anledningen till att kollekliv elmälning över huvud laget installeras i flerfamiljshus är dels att insiullalionskosinaderna blivit belydligl lägre, dels all elverkels taxor har varit och är konstruerade pä sä sätt all elenergin blir billigare per kilowattimme vid kollektiv mätning. Enligl en undersökning som gjorts för tvä bostadsområden i Göteborg på 450 och 500 lägenheter med individuell resp. kollekliv mätning var förbrukningen 3 400 kilowailim-inar per lägenhet i det individuella fallel och 3 600 kilowallinimur i del

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

221

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

kollektiva. Kostnaden för elström i den kollektivt uppmätta fastigheten var emellerlid lägre. Den var totalt 15 kr. lägre per lägenhet och år trots den högre förbrukningen vid kollektiv mätning.

Energiprognosuiredningen SoU 1974:65 har ocksä angett på s. 219:

"Den andel av elförbrukningen som används av hushåll i flerfamifishus är låg,ca 7 %. Om, högt räknat, 20 96 av samtliga hushåll i flerfamifishus om några år skulle ha kollektiv mätning skulle merförbrukningen av el för hushållsändamål på grund härav uppgå till ca 0,4 TWh per är, dvs. ca 0,5 96 av hela elförbrukningen och mindre än en promille av hela energiförbrukningen. Kollekiivmäining av el för hushållsändamål har därför endasl marginell belydelse från energiförbrukningssynpunkl."

Målsättningen att spara energi är vi hell överens om. Men den väg reservanterna anvisar är lill väsentliga delar höfid i dimridåer.

Alt spara marginella mängder och mäta dessa utan att i kalkylen eller i beräkningen debitera insatserna för att göra besparingen kan inle vara korrekt. Det är saidoeffekten vi skall ha tag i och inle bara sparbilen. Saldol bör väl vara positivt?

Reservationen 1 lill civilutskottels belänkande 1975:28 ärell anmärkningsvärt aktstycke. Den talar för en niärklig sak som en tämligen samlad sakkunskap i och utanför della hus har avvisat.

Jag ber diirför att få yrka bifall till punklen 8 i civilutskoltets belänkande nr 28.

■ För klarhets vinnande, fru talman, ber jag all få säga nägra ord även om reservationen 4 lill sanima betänkande. Den reservaiionen avser ramar och anslag till vissa energibesparande åigärder.

Utskoitsinajoriieien har i fråga om anslaget helt föfit proposilionens förslag och tillstyrkt etl anslag pä 326 mifioner. Mol delta slår yrkandei i centerreservationen om att anslagel skall mer än fördubblas lill inte mindre än 722 mifioner.

Jag skall, fru talman, avslä från all resonera om överbud eller excellera i siffror, men jag vill gärna notera följande. Vi rör oss inte här med exakta vetenskaper utan med uppskattningar, del är alldeles uppenbart. Erfarenheten fär som hittills visa om det behövs ytterligare tillskoll för an täcka efterfrågan. Om så blir fallel. vilket det i och för sig inte finns anledning att tro i nuvarande läge, fär vi också dä pröva om dessa behov skall läckas på lilläggsstat eller inte. Det måste göras klart - gentemot reservanternas argumentering - all uiskottsmajoritetens anslagsberäkning inle är gjord för att lägga en hämsko på åtgärderna.

Del är uppenbart all cenleryrkandel med den här bakgrunden närmast är all anse som en demonstration av au centern skulle vifia mer än någon annan.  I praktiken är del inte sä.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till civilutskoltets hemställan under punkiernu 8 och  17.

222

Hen ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Fru lulinan! Jug är någorförvänud över herr Håkanssons i Trelleborg

ingående argumentering emot kollekiivmäining, i all synnerhet som han delar utskottets belydligl mer positiva inställning, vilken han ocksä refererar till.

Den individuella mätningen åstadkommer otvivelaktigt - så har vi i alla fall sett det vid utskottsbehandlingen - en besparing. Den har angivits i uiskotismajorilelens skrivning - där man citerar energiprognosuiredningen - som när del gäller värme varierande niellan 100 % och 25 96. Nu har emellertid frågan om värmemätning inte tagils upp i reservationen på grund av alt tillräckligt tillförlitlig utrustning saknas.

Herr Håkansson frågar varför vi bara föreslår detta som lånevillkor. Det hade, säger han. varil konsekveni att också ta med de privalfinansierade villorna. Jag förklarade i milt tidigare inlägg all mot bakgrund av all vi redan lill hösten väntar etl förslag lill Svensk byggnorm, som ju är generellt bindande, så vill vi inie nu lägga fram någol förslug innan vi fär se det förslaget. Vi har i stället gäll på del förslag som innebär ell villkor för långivningen. Det motiveras dessutom med aii sädana här ätgärder är berättigade lill energisparstöd. Dä tycker vi att konsekvensen blir ull man bör ställa det som krav för långivningen niir man kan verifiera att det uppnäs en spareffekt,

Belräffande reservaiionen 4. som herr Håkansson ocksä behundlude, förmodar han all del inle finns möjligheter att förbruka de pengar som cenlern föreslår i sin motion. Jag vill dä hänvisa till att under utskottsbehandlingen fick vi uppgift frän bostadsstyrelsen där man sade att upp lill 1 mifiard kr, skulle man vid en verkligt helhjärtad salsning kunna använda pä ell är. Vår summa ligger dä rätt bra inom den ramen. Del är också rikligl. som herr Håkansson även antydde, att för lågt tilltaget anslag troligtvis kommer att leda till all alllför fä söker bidraget.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s) kort genmäle: Fru talman! Jag hur försökt tolka och beskriva reservaiionen 1, som bl. a. är undertecknad av herr Åkerfeldt. Den andas myckel av osäkerhet och okunnighet. Denna osäkerhet och okunnighet har lett reservanlerna alt föreslå en mycket kraftig delafireglering som i sig själv inie spar energi. Effekten av detta är totalt sell oklar, och saldol kanske är negativt. Vad sedan gäller reservaiionen 4 är del hell korrekt som herr Åkerfeldt suger all del teoretiskt maximalt möjliga penningbeloppet ull göru uv med är av den storleksordning han nämnde. Men det är inte en intressant siffra. Den intressanta siffran är hur stort anslagsbehovet kan bedömas bli utifrån i första hand vilka ansökningar som väntas. Del är den vurderingsgrunden som proposiiionen. ulskollsmajoriteien och andra har lillämpul. Därför är min bedömning fortfarande all reservaiionen ur en läppurnus bekännelse uv överbudskuraklär där beloppet sannolikt - och del är cenlerpariisiernu medvetna om - inte kun ulnylljus.

Herr ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Fru lalman! Oberoende av hur vi i dagslägel bedömeren kosinudskulkyl

223

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

vid kollektiv resp, individuell mäining kan väl herr Håkansson i Trelleborg och jag vara överens om all med stigande energipriser framöver kommer individuell mätning att ha slörre belydelse. Om man skådar en sådan ulveckling är det väl galet all investera i allt fler anläggningar med kollektiv mäining. Det är delta som vi vill sälla stopp för, i vafie fall när del gäller det statsbelånade byggandet.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s) kort genmäle: Fru talman! Vi är överens under förutsättning alt det saido som man bör räkna ut visar en vinst. Om man totalt sparar bara marginella värden är förslagei ointressant. Om stora resurser enligt en saidokalkyl måsle satsas är vi alltså inle överens.

224

Herr HOVHAMMAR (m):

Fru talman! Jag tror alt många i dag är överens om all del ekonomiska lägel i vårl land ger anledning lill oro. Orsaken härtill är det stora underskottet i bylesbulansen. Medan flera av de stora industriländerna i dag uppvisar klara förbättringar av sill byiesbalansunderskolt tenderar Sverige i stället all öka sill underskott. Därtill kan också läggas all de myckel kraftiga lönehöjningar som redan har avtalats starkt bidrar lill all öka vår inflationskänslighet.

Enda säitei all eliminera det kraftiga underskottet i bytesbalansen är all öka induslrins invesieringar, dvs, all modernisera och bygga ul pro-duklionsapparuten. För ull della skall kunna ske krävs en ökad tillgäng pä energi.

Inom induslrin, som svarade för drygl 40 96 av den loiala energiförbrukningen i Sverige 1970, ökade energiförbrukningen med i genomsnitt 5,1 96 per är under 1960-talel, Bakom denna ökning låg givetvis i första hand en ökad lillverkningsvolym. Industriproduktionen ökade under samma period med i genomsnitt 6,9 96 per är. dvs, snabbare än energiförbrukningen. Inför en bedönining av den framlida energikonsumtionens utveckling är det därför all registrera att den relativa energi-insatsen minskade, trols alt prisel pä energi under 1960-iulei var lågt och successivi sjönk i reala termer.

Men för att kunna ta slällning lill frågan om industrins energikon-sumlionsnivä måste man göra klarl för sig vilken materiell produklions-och konsumtionsnivå som vi vill ha i dagens och morgondagens samhälle. Det är della som dagens debatl måste handla om,

Energiprognosuiredningen ulgår som bekant från att medborgarna i stort vill ha kvar den ambitionsnivå i fräga om levnadsslandard som samhällel hillills har uppvisat. Men i själva verkel iir nog våra ambitioner högre än sä. Vi eftersträvar en längre gående förädling av våra råvaror och en höjning av sysselsäilningsnivän. Vi vill skapa förutsättningar -del hörs ganska ofta - för kortare arbetstid. Men, märk väl. forlsuli re-allönestegriing vill ulla medborgare ha.

Ingenling av della klarar vi ulan en stigande industriell produktion

och produktivitet. Och detta i sin tur kräver mer energi. Skall vi uppfylla de ambitioner som jag nyss har försöki beskriva konimer det att kräva en större produktionsökning än de 6 96 som energiprognosuiredningen har räknat med. Och det medför automatiskt en kraftig stegring av energikonsumtionen. Del är mot denna bakgrund man måste se moderata samlingspartiets tankar i energifrågan. Vi anser.att det är rikligt att söka nedbringa energikonsumtionens ökning fram till 1985 till 2 96 per år, men vi säger ocksä - och det gör vi myckel bestämt - all vi inle är beredda all ge iväprocenlsmålel prioritet, om det skulle visa sig all möjligheterna all upprätthålla den fulla sysselsättningen eller den ekonomiska utvecklingen äventyras. Vi måste med andra ord ha en hög beredskap. Redan en längre gående förädling av råvarorna - och för ell så litet land som Sverige är del nödvändigi all förädla mer och mer av våra produkter - ställer anspråk pä beiydande energilillskoll.

Exempelvis Slålverk 80, som vi nyligen debalterai i kanimaren, kommer tillsammans med befintlig produkiion i NJA enligl utredningar all svara för 1,5 96 av hela landets energiåtgång 1985. Jag tycker alt del säger ganska mycket om vilka siffror del här kommer att handla om. Satsningar av typen Väröbacka och Gränges utbyggnad av aluminium-verket i Sundsvall blir också tunga poster i 1985 års energibudget. Och det är snarare fler än färre sädana initiativ i fler branscher som samhället kommer att behöva fram till år 2000.

Men, fru talman, del räcker inte enbart med att ha tillräcklig lillgång pä energi. Del måste ocksä sällas ell pris pä energin som kan anses vara rimligt och som industrin kan betala. Vi har i det här landel vant oss vid en relativt sett låg kostnad för energi. Detta har varit till ovärderlig nytta för del svenska näringslivel och förde svenska medborgarna. Med etl löneläge i världstopp kan tillgängen pä billig energi vara avgörande i konkurrensen med ullandel. Del är bl. a. därför moderata samlingspartiet anser, såsom herr Magnusson i Borås lidigare i dag ganska ingående redogjort för, alt den i propositionen föreslagna treprocentsregeln,dvs. förslaget att energiskattebelastningen inle fär överstiga 3 96 av salutillverkningsvärdet, måste ersättas med en tväprocentsregel. Jag har från min egen bransch - den manuella glashanteringen - belägg för att vi får högst betydande koslnader genom den här nya given. Det blir väl ingen annan råd än alt vi får göra som herr Wärnberg för en slund sedan sade: Vi får försöka gå dispensvägen. Vi hoppas att regeringen ser positivt pä de berättigade krav som vi därvidlag kommer att ställa.

Men, säger nägon, induslrin farväl spara. Energimedvetandet haralltid varit välutvecklat i de allra flesla industriföretag. De måste utnytfia varie produktionsfaktor - ocksä energin - sä effektivt som det med tillgänglig leknik är möjligt. Induslrin satsar redan på energisnål leknik och är inställd på all fortsätta med detta. De tekniska lösningarna på energiproblemen är resultatet av fortgående optimeringar. Del är därför de flesla industrigrenar sedan årtionden tillbaka visar en sjunkande ener-giinsals per framställd produkt. De som titlar litet på delta skall finna

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

225

15 Riksdagens protokoll 1975. Nr 91-92

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975    ■

Energihushållningen, m. m.

att del är med sanningen överensstämmande; ulvecklingen har blivit denna, och del är glädjande,

Behovel av ökade kunskaper om sambandet niellan energikonsumtion och samhiillsulveckling är självfallet mycket viktigt. Men behovel av en effektivare energihushållning får absolul inte leda lill planhushållning och ökad byråkrali. Därför vänder vi oss slarkl mot den av regeringen föreslagna ändringen i 136 a si i byggnadslagen, Mol regeringens förslag alt inte bara valet av plals ulan även tillkomsten över huvud tagel av viss industri skall prövas mäsle vi resa mycket slarka invändningar. Vi kan inte, fru talman, accepiera ull regeringen öppnar möjlighet lill ela-bleringskontroll över väsentliga delar av näringslivel.

Allra sisl: Det är viktigt med en god tillgång på energi från både konsumentens och näringslivets synpunki. Tillgång på energi innebär ocksä ell värn för vär demokrati.

Med della, fru talman, ber jag alt få yrka bifall lill reservationen 23 vid näringsutskoltets belänkande nr 30 och i övrigt lill de reservaiioner som gjorts av moderala samlingspartiets representanter.

226

Herr PETERSSON i  Ronneby (c):

Fru lalman! Ingen lidigare generation har fäll uppleva en ulveckling som den vi i vär generation fåll vara med om, en ulveckling som är i del närmaste otrolig. Och visst måste det vara oerhön stimulerande för oss all få leva i en snabb ulveckling. Vi kan nu förflylla oss snabbi niellan olika delar av vän avlånga land och niellan olika länder och världsdelar på ell sätt som våra föräldrar inle ens kunde drömma om. Vi beflnner oss genom radio och TV ständigt i centrum av skeendet vur i världen något än händer. Men vår generation har också mer än någon tidigare generation lyckats-förbruka energi och råvaror pä ell säll som mäste betecknas som närmast misshushållning.

När vi nu har vaknat upp och alla inser au dennu misshushållning inle kan fortsätta, sä gäller del all välja väg framåt. Del är i della avseende vi från centern vill gå en annan väg än den som socialdemokrater och moderater nu har slagit in pä. Som framhällils från många talure lidigure i dag vill vi inle salsa pä en utbyggnad uv kärnkraften förrän säkerhetsproblemen kunnai lösas, och del har man inle lyckats med trots den enormu sulsning pä kärnkraften som under en föfid av år gjorts från samhällets sida. Som vi utvecklat i cenlerns parlimotion om energifrågan föreligger en konstant risk för katastrofer vid kärnkraftverk och anläggningar för upparbetning av kärnbränsle. Den uppgift man hur tugit pä sig ull för tiotalet generationer framåt lagra och bevaka ell oerhört farligt radioaktivt avfall är knappast del arv från vår generation som vi bör lämna över lill våra efterkommande. Vi har också pekul pä hur krigsfall och sabotage ytterligare accentuerar kalaslrofriskernu vid kurn-krafisdrift och vid behandlingen av avfallet från dessa.

Jag vill framhålla all de allvarliga riskerna för en ylierligure spridning av plutonium, som kan utnytfias för framställning av kärnvapen, ur inyck-

el slora. Enligl tidningsuppgifter fanns i den försia båtlasten avfall frän Oscar I som motsvarade 100 kg plutonium, dvs. tillräckligt material för lio stycken Hiroshimabomber. Del gick ju ät 10 kg för all framställa en sådan. Hur slora mängder plutonium blir det från de 13 reaktorer som man nu är beredd all besluta om? De är ju betydligt större och effektivare än de första. Har vi möjligheter och resurser all hälla avfallet under kontroll?

Utrikesminister Sven Andersson hade säkert fullt fog för sina farhågor när han i utrikesdebatten i denna kammare deklarerade: "De civila kärnenergiprogrammens expansion kommer att skapa problem genom den alll slörre ansamlingen av plutonium i olika länder." Utrikesministern tycks vara överens med oss i centern om att steget mellan civil och militär kärnkraft är mycket litet.

Problemel med riskerna i samband med kärnkraften är inte löst - därom är alla överens - men vi bedömer olika vilka risker vi har räll all la i del sammanhanget. Vi ser ocksä av aktuella opinionsyttringar all dessa frågor intresserar oerhört mänga medborgare i vårt land. Vid en debatt om energifrågan nyligen i mitt hemlän, till vilken vi inbjudils av socialdemokraterna, påstod en debatldellagare all framför alll kvinnorna är motståndare till kärnkraften. Jag har inte kunnai fä något belägg för att del verkligen är pä det sättet, men del är möjligl att kvinnorna i högre grad än vi manliga individer känner ansvar för de ofödda generationerna och därför ännu klarare inser riskerna med det radioakliva avfallet och de genetiska skador som detta kan medföra.

När vi inom cenlern väfier vägen med alternativa energikällor i stället för kärnkraft, eftersom säkerhetsriskerna för den senare inte har kunnai lösas, menar vi all den allra största bristen från regeringens sida i delta avseende är underlåtenheten att forska tillräckligt mycket kring alternativa energikällor och besparingsåtgärder. Regeringen har satsat mycket av resurserna på kärnkraften - alllför myckel i förhållande till satsningen pä forskningen om den alternativa energiproduktionen. Därför trycker centern slarkl pä nödvändighelen av en kraftigi utbyggd forskning pä energiområdet.

Vi har i flera olika reservaiioner till del föreliggande betänkandet påvisat nödvändigheten av ökad forskning i olika avseenden. Vi vill ha ökad forskning rörande energianvändningen i induslriella processer, för transporter och sanifärdsmedel, för lokalkomfort, för återvinning av energi i varor ni. ni., för energiproduklion såviii gäller fissionsenergi, för energiproduktion såvitt gäller energi ur biosystem - som vi tror det är oerhört värdefullt alt man får en väsentligt utbyggd forskning omkring. Vi vill ocksä öka forskningen såviii gäller organiska bränslen i övrigl, som kan ersätta oljan, vilken vi vel ocksä har sina nackdelar i den män vi är tvingade all utnytfia den. Vi vill ha ökad forskning rörande energiproduktionen vad gäller nya bränslesystem, och vi vill ha ökad forskning när del gäller vindenergi, geotermisk energi och övriga energiformer.

Jag har nämnt dessa olika områden, där vi önskar ökad satsning på

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

111

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

forskning, därför all forskningen på mänga områden har varit svältfödd Många forskare framhåller alt det med känd teknik skulle kunna åsladkommas goda resultat pä dessa områden, om forskarna bara kunde fä tillräckliga resurser. Del är det vi vill ge dem. Här har tidigare i debatten givits exempel pä forskningsuppgifter av olika slag, varför jag inte skall ta kammarens tid i anspråk för att ytterligare exemplifiera dem.

Med den föreslagna satsningen pä en övergäng lill konlinuerliga energikällor i kombinalion med de energisparåtgärder som centern föreslagit är vi helt övertygade om all kunna klara vär framtida energiförsörining, och vi slipper dä också de risker som en salsning pä kärnkraften innebär. Det innebär också, fru talman, all vi kan, från vår generation lill våra efterkommande, lämna ett samhälle som inle är sämre än det vi själva har fäll la emot.

Fru talman! Jag ber slutligen all fä yrka bifall lill alla de reservationer som fogals lill näringsutskotlels betänkande nr 30 där mitt namn finns med.

228

Herr WÅÅG (s) kort genmäle:

Fru talman! Beträffande säkerheten, som herr Petersson i Ronneby har byggt en del av sitt anförande pä, vill jag framhålla alt skillnaden mellan de fem reaktorer som centern är med pä och de tretton i fräga om avfallet endast är mängden men inte arten. Det är sanima sorts avfall från de fem som det blir från de tretton reaktorerna. Endast mängden skifier.

Jag har en uppgift, som jag inte kan konlrollera här och nu, om all mängden avfall enligt uibyggnadsprogrammel skulle vara 190 m' högaktivt glaskapslat avfall 1985, Om man i stället gär in för cenlerns program med fem reaktorer, skulle mängden avfall kanske utgöra fem irellondelar av denna siffra. Jag vet inte om avfallsmängden är proportionell mot antalet reaktorer, men vi kan anla del, I så fall har vi 73 m' högaklivi glaskapslat avfall  1985,

Vad är nu skillnaden, herr Petersson? Del är bara en skillnad i mängd men samma sorls avfall.  Risken är till sin typ densamma.

Herr PETERSSON i Ronneby (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Wååg säger att det endasl är en skillnad i mängd. Del är natnrligtvis rikligt. Men del är ocksä en skillnad i färdriktning. Här är det fråga om vilken väg vi slår in pä och vilken avfallsmängd vi kommer all få i framliden.

Avfallsmängden är inle proportionell mol antalet reaktorer, eftersom de först byggda reaktorerna har mindre effekt än de senare,

Della är också en fråga om hur vi skall utforma vär mifiö framöver. Ju slörre mängder avfall vi fär. desto svårare blir del att hälla avfallet under kontroll.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Fru talman! Energipolitiken skall utformas så alt den bäsl medverkar lill alt de sociala mål kan uppnås som vi vill sälla upp för samhället. Den skall under ett ständigt hänsynstagande till natur och mifiö bidra till en hög sysselsättning, fortsatt ekonomisk ulveckling samt social och ekonomisk ufiämning. Lever vi upp lill denna målsättning som den skisserats i proposiiionen, skapar vi garantier för all samhällsbyggandet inle avstannar. Det innebär också att välfärden inte konimer att förbehållas endast någon mindre grupp. Vår slrävan måste ständigt vara att hjälpa fram de eftersatta grupperna. För att nä denna ufiämning återstår förvisso mycket arbeie, men i det arbelel får vi inle förtrollas.

Under den närmaste tioårsperioden kommer befolkningen i vårl land att öka med 250 000 människor. Dessa människor skall beredas arbete, och meningsfullt sådant. Hur skall det gå lill, om vi som exempelvis centern vill skulle dra ner energiproduktionen så drastiskt som man kräver från det hållet?

För alt bereda de på arbetsmarknaden nytillkommande grupperna sysselsättning har vi som bekant sagt oss att vi - vilkel vi ocksä planerat för - i stor utsträckning måste vidareförädla en del av våra råvarutillgångar. Det handlar i främsta rummet om vår malm och vår skog. Detta program skulle inte kunna genomföras, om man föfide den linje i fräga om energiproduktionen som centern företräder. Del skulle i stället innebära all produktionskapaciteten inom vår industri kom att minska kraftigt fram till 1985, Ett par hundra tusen färre skulle vara sysselsatta inom induslrin. Men iroligen skulle, om denna linje fullföfides, omkring 100 000 av dessa ändå fä jobb i induslrin lill föfid av den lägre produktivitet som resultatet av denna operation skulle medföra. Del är inte svårt alt förslå kon,sekvenserna av detta för vår samhällsekonomi. På grund av lägre inkomster och försämrad slagkraft för industrin pä utlandsmarknaden skulle vi snart få väldiga svårigheler, och de anställda skulle drabbas av lägre reallöner,

Mifion är fortfarande på niånga arbetsplatser oiillfredsställunde. En förbättring av arbetsmiljön men också den yttre mifion kräver investeringar, som i sin lur förulsäller en fortsatt ulveckling av industriproduktionen. Ökad industriproduktion kräver ofla ökad energitillgång.

Centerns linje i energifrågan medger en tillväxt av elförbrukningen med ungefär 3 96 per är mol 6 96 enligl regeringens och utskotlsmajorilelens förslag, och delta skall jämföras med en ökning uv 8 % årligen lidigare, Ell handlande sådant som centerns i denna fräga vittnar om ell svagt ansvar för sysselsättning och produkiion. Hundratusentals människor riskerar att bli arbetslösa. Kravet som nu reses på fem veckors semester för de stora grupperna på arbetsmarknaden liksom kravel på sex limmars arbetsdag för alla löntagare kan skrinläggas per omgående.

Redan det förslag som presenterals av regeringen innebär en kraftig press på energikonsumlionen på "sikt. Vi kan enligl mill förmenande inle gä längre än vad della förslag innebär. Tror cenlern all människor

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

229

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

230

accepterar en sådan älerhällsamhel all vi inte fär nägon ytterligare standardökning? Ja, det är möjligt att vissa högavlönade gör det, människor som redan har det mesta av livets goda. De är kanske i vissa fall villiga att avslå något. Men de som i dag .har en låg standard kan givelvis inle alls vara med på vare sig stillastående eller än mindre tillbakagäng. Vi måste givetvis få en ökad standard. Detta klarar vi inle med en mindre tillväxt av energiproduktionen än den regeringen har föreslagit. Men också del innebär alt vi måste böfia bromsa ökningslakten i energikonsumtionen. DeUa till trots innebär det en fortsatt ökning om än i minskad takt en tid framöver. Detta måsle säga oss att vi inte ulan allvarliga skadeverkningar kan stoppa programmet för utbyggnad av kärnkraften.

Vi måste ocksä se lill att bli mera självförsöriande med energi. 1 dag läcker vi niellan 70 och 75 96 av vårt energibehov genom import av ofia. Del kommer vi med absolul säkerhei inte att kunna göra i framtiden. Oljeländei-na konimer iroligen att ytterligare höja priserna och samtidigt dra ner sin ofieproduktion. Det innebär att vi för den närmaste framtiden endast har ett realistiskt alternativ alt i någon män ersätta oljan med, och det är kärnkraften.

Mifiöfrägorna har, som jag tidigare nämnde, länge stått i centrum för debatten. Inom hela induslrin behövs miljöförbättringar. Del handlar bl. a. om utbyggnad av ventilations- och reningsanläggningar men ocksä om nya lyftanordningar, allt för all garaniera de anställdas hälsa och förhindra att arbetskraften slits ut i förlid. Men det släller ökade krav pä i första hand elektrisk energi. De lunga arbetena måste rationaliseras bort, och del kräver energi och nya maskiner. Vi kan inle i dag tänka oss alt överge maskinen och gå lillbaka till släggan och handkraften för all spara energi inom induslrin, lika litet som jag föreställer mig alt de centern närstående bönderna är beredda att överge mjölkmaskinen och böria handmjölka eller att överge traktorn för hästen för un spuru energi.

Cenlerns energibesparing konimer också alt göra hushållsarbetet tyngre. Man kan inte räkna med att ulnyuja de hjälpmedel som i dag finns men som kräver elektrisk energi. Del blir inga fler frysboxar, kylskåp, tvällmaskiner eller diskmaskiner och troligen inle heller radioapparater eller TV-apparater. Ytterligare elvärme vid ny- och ombyggnader av hus måsle förbjudas. Vad blir resultatet av delta? Jo. del kommer säkerligen att tvinga flera att i valet mellan yrkesarbete och hemarbete väfia hemarbetet. Del kommer att tvinga mänga kvinnor alt stanna hemma, även om de inte har barn och skulle ha önskat alt fä gä ut på arbetsmarknaden. Men det är kanske centerns mening all omintetgöra kvinnornas valfrihet på delta område.

Vi har i dag, liksom många andra industriländer, ell kraftigi underskott i vär bytesbalans. Vi köper mer utländska varor än vi säljer svenska lill ullandel. Långsiktigt måste politiken inriktas pä all äiersiällu balansen, och det kan endast ske genom au vi ökar industriinvesieringuriia så all vi på sikl kan förbättra våra exporisiffror. Della måste vi leva upp

lill. Del gäller investeringar såväl i maskiner som i anläggningar men också investeringar i mera energisnåla metoder.

Samtidigt satsar vi på forskning för all få fram alternativa energikällor. Del är ingenting som växer fram frän den ena dagen till den andra,-men pä sikt bör del kunna ge resultat.

De som i dag säger nej lill regeringens förslag måste, föratl kunna göra anspråk på realism i sill slällningslagande, antingen förklara alt de är beredda all offra den fulla sysselsättningen eller unvisa alternativa energikällor - men sådana finns inle i dag, naturiiglvis för så vitt man inte är beredd ull öka ofieimporten för att producera elektrisk energi. Emellertid ärdet som bekant det mest miljöförstörande sätt all producera-energi som f n. används, och det medverkar till en ytterligare försämring av vår bytesbalans.

Fru talman! Från socialdemokratiskt håll kan vi inle pruta på den fulla sysselsättningen. Den är en hörnsten i vår politik, och dennu vår grundiunke föfis upp i vän energipolitiska program. Det bästa med delta är all del lämnar vägarna öppna mot framliden. Vi får möjligheter all anpassa vår politik lill de nya forskningsresultat och de nya poliliska situationer som kun komma att anmäla sig. Vi bevarar alllsä vär handlingsfrihel på del energipoliliska området genom del förslag som regeringen lämnat och som föfits upp genom utskotlsmajorilelens ställningstagande. Detta skapar j sig de bästa garaniier för full sysselsättning åt alla.

Fru lulinun! Med det anförda yrkar jag bifall lill näringsulskollels hemställan pä ulla punkler.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnetgihushåU-ningen, m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Fru talman! Jag skulle vilja beröra två hell olika områden med anledning av näringsutskoltets betänkande nr 30. I bägge fallen förutsätter jag att den långsiktiga utbyggnad som föreslås av utskottets majoritet kommer uti liggu lill grund för riksdugens beslut.

Säkerhetsproblemen är uv avgörande belydelse för vårt agerande när del gäller kärnkraften. Över huvud tagel har debaiten om kärnkraft i alltför hög grud koncenireruis till en frägu om kärnkraftens vuru eller icke vuru. Frägan om dess uinyujunde borde i betydligt högre grud hu koppluis lill de säkerhetsfrågor som är förknippade med denna.hantering. AKA-utredningen har i sin lägesrupport framfört att ingenling tyder på ull inle säkerhetsproblemen i sumband med det högakiivu uvfullei skall konima all lösas. Personligen anser jug alt det självfallet ur en förui-sättning lorden forisuiui ulbyggnaden. Kvar slår emellertid all problemen iinnu inle är lösta.

Många frågor kan ställas, vilka måste besvurus för ull underlugei för kommande debuiier i den här frågan skall ökas. Kan bränslet liggu kvar och bevaras under läng tid i utbränt skick? - Det är en fräga som herr Wijkman ställde här i dag. Hur skall i så fall en sådan förvaring ske'.': Kan man vänta med upparbetning till efter fem år och då skifia ui uran.

231

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

232

plutonium och klyvningsprodukler och genast solidifiera avfallet? Eller skall upparbetning ske relalivl tidigt, t. ex. efter elt är? Vad skall ske med avfallet från de nya kärnkraftsaggregal om vilka inga överenskommelser omi upparbetning föreligger'.' Komnier avtalet om upparbetning utanför Sveriges gränser, vad gäller nu beslulade kärnkraftsreuktorer, ull förlängas? Komnier i framtiden vafie land ull självt få svara för sin avfallshantering, och är i sä fall Sverige rustat därför' - De senare frågorna har AKA-utredningen haft i uppgift alt söka besvara.

Men också nu befintliga kärnkraflsreaktorer förorsakar problem. Vilken verkningsgrad är förenlig med de säkerhelsnormer som måste uppräuhållas? Hur skall vi göra med det läckage av bl. a. tritium som nyligen konstaterats?

Fru talman! Frågorna är nästan oändligt mänga, och de mäste besvaras. för vilkel del behövs tillgång på högl kvalificerad expertis av olika slag. Mänga frågor har emellertid en klarl polilisk bakgrund i så måtto ull det slutliga ansvaret alltid vilar på de politiska beslutsfattarna. De politiska partierna har också varil representerade i AKA-uiredningen, ell förhällande som jag finner självklart. AKA-utredningen kommer emellertid ganska snart att slutföra sitt arbete, och hela unsvuret för säkerheten i samband med reaktordriften kommer att läggas på statens kärnkraftinspektion. Betydelsen av detta organ komnier ytterligare att öka genom att forsknings-och utvecklingsarbete som ligger på Kärnsäkforsk konimer all flyttas över till statens kärnkraftinspektion. Till denna institution koncentreras alltså både säkerhelsforskning och kontroll av säkerheten med allt vad detta innebär såväl när det gäller reaktorernas möjligheter ull läcka ul radioaktivitet som hanteringen av del radioakliva avfallet.

Framtida beslut för att besvara de frågor som jag nyss ställde måsie ocksä fattas av statens kärnkraftinspektion. Över huvud laget komnier det alt på kärnkraftinspeklionen läggas uppgifter som ur av enorm belydelse för hela värt land. Det borde alltså vara självklart all politiker gjordes medansvariga när det gäller sådana beslut.

I motionen 2039 har jag begärt all riksdagen mätte besluta all slalens kärnkraftinspektion utökas med representanter för riksdagen. Näringsutskotlet avstyrker niotionen med hänvisning lill att en nämnd finns knuten till statens kärnkraflinspektion. Men, fru talman, denna nänmd har tillsatts efter det att min motion väcktes och består av tvä parlamentariker, som utgör vad som kan kallas en safe-guard. Lål mig hoppas - och efler vad jag erfarit i dag är det troligt - alt utskottets vidare skrivning, i vilken man förutsätter att regeringen överväger om del är lämpligt att parlamentariker även i övrigt fär tillfälle all la del av nämndens verksamhet, resulterar i ell positivt beslul. Motsatsen vore enligt min uppfattning ett åsidosättande av det ansvar som åvilar slutens kiirn-kraftinspeklion - och därvid syftar jag pä del poliliska ansvarel.

Herr talman! Den andra fräga jag vill beröra gäller byggandet uv en iredje reaklor i Barsebäck. Denna reaktor kommer - om den byggs -att bli den försia vars kylvatten kommeratt ulnylfias för uppvärmning.

För denna uppvärmning planeras rörledningar frän Barsebäck till berörda städer, i försia hand Malmö och Lund men också Helsingborg och Landskrona. Utskollet vill undersiryka alt vad som föreslås avseende en reaklor i Barsebäck uteslutande är en åtgärd uv utredningskuruktär och alt del givelvis skall ankomma pä riksdagen all la slällning lill om en ylleriigare ulbyggnad i Barsebäck i en framlid skull infogas i kärnkraftsprogrammel.

Mol den bakgrunden, fru lalman, finner jug del märkligi alt de kommuner som berörs uv för vurmvaiiendislribulionen nödviindigu ledningar redan för flera månader sedan avlämnat yttrande över ett färdigt förslag till ledningsdragning.

Frän del bolag som kommer alt svara för viirmeöverföringen. Sydvärme, har kommunerna fän uppgiflen all ledningarna kommer ull dras ovan jord. Av kostnadsskäl avser man att inle gräva ner dem.

Frånsett att man släller sig frågande inför denna våldsamma aktivitet, som verkligen inle lyder pä all frägan är av utredningskaraklär, släller man sig också frågande inför hur ovanjordsdragning av dessa ledningar stämmer med riksdagens beslut om att bevara högproduktiv åkermark.

Är del Skånes bönder som skall betala städernas uppvärmning? Ledningarna i fräga kommer att ha en diameter på mellan 70 cm och 1 m och fordrar en mycket bred zon, som icke kan användas för odling. De kommer enligt förslaget att i huvudsak dras parallellt med motorvägarna, vilkas 25 m breda säkerhetszon emellerlid inte kan användas för ledningsdragningen.

Della innebär alltså att slora areulerav Sveriges biisia åkefiord kommer all las i anspråk för annat än odling, i delta fall för ledningar för varmvattnet från Barsebäck. Naturvårdsverket har föreslagit nedgrävning uv ledningarna. Skulle en ovanjordsdragning bli verklighet, sker della med äsidosällande såväl av del riksdagsbeslut som jag hänvisade lill nyss som av del långsiktiga ekonomiska värdet av den enskilde jordbrukarens åkermark.

Fru talmun! I och för sig skulle denna fråga inte ha berörts här. Erfarenheten visar emellertid all aktiviteter som de tidigare nämnda mäsle las upp till diskussion på ett tidigt stadium, eftersom politikerna i uiinal fall ställs inför del faktum all förarbetet vid projekl uv det här slaget framskridit sä långt ull förändringar ligger utunför del möjligas griins. Jag kun bara erinra om Bolmenprojekiet.

Moderata samlingspartiet har tillstyrkt uinyujunde uv värmen frän en ny reaktor i Barsebäck. Men vi har inle tillstyrkt en ökad förstöring UV skånsk äkefiord. Mol bakgrund av ärendets uiredningskurakiur -jug citerur här utskollet, fru lulmun - hur jag emellertid ingu yrkunden ull ställa.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Hen ADAMSSON (s):

Fru talman! En sak synes ulla som deltagit i energidebaiien uiidu vura överens om: vi mäsle minska ökningstakten i energiförbrukningen och

233

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

134

satsa belydligl mer än hittills pä forskning för att finna iiyu energikiillor. Det komnier nog ocksä ull ske. men även med en sådan ökud sutsning blir del svårt för all inte säga omöjligt att hinna fä fram nya möjligheter till energiskapande i den takt och i den mängd som den nots allt ökande förbrukningen kräver. Sveriges energiförsörining måste därför under överskådlig lid baseras på en kombinalion av fossila bränslen och kärnkraft.

Vattenkraftstillgångarna är i det närmasle tagna i bruk i den omfutining vår natur och mifiö tillåter. Trots planerad ulbyggnad av kärnkraften komnier värt beroende uv fossilu bränslen Ibrifurunde alt varu mycket stort under mycket lång tid framöver. Della gäller särskilt på uppvärm-ningsområdei. Ofians undel av den totala energiförbrukningen ur ovanligt hög i värt land. Dess andel är omkring 75 96. Även. med plunerud utbyggnad av kärnkraften komnier Sverige på ett decennium ej att vii-sentligi kunna minska beroendet av importerud ofia.

Jug har till industriministern ställt en interpellalion diir jug frågar honom vilka åtgärder han avser ull vidtu för all ur ullmiin energipolilisk synpunkt oihsoni elt led i den aktiva oljepoliliken möjliggöra en niirmare saniverkun mellun statliga, kommunala och privata intressen och i övrigl skapa förutsättningar och framlägga konkreta förslug belräffande iniro-duklion av naturgas i Sverige. Jag kommer liingre fram ~ i nuii någon gång vad jag förslår, fru talman - att få svar pä den inlerpelluiioiien.

Endasl nägru ord om den aktuella situationen i våru siadsgusverk. Trois. höjda gasiaxor kommer de svenskti studsgusverken till följil uv höjdu råvarupriser alt under år 1975 gå med en beräknad förlust pä sammanlagt 25 mifi. kr. Kundbortfallet, huvudsakligen hyshällsabonnenter, är årligen niellan 5-10 96, varför föriuslerna ökar.

För Malmö beräknas förlusterna öku från 1,3 miljoner i är till 4,9 miljoner 1980. För all uierskilla förhällundenu lill lägel före ofiekrisen erford-rus en sänkning av råvuruprisel med 200 kr. per ton eller lolull 20 ä 25 milj. kr. per år.

Del är mot denna bakgrund som nu undersökningar pågår om nedläggning uv de kvarvarande sladsgasverken i vårt lund. Den vid nedläggning av gasverken bortfallande gasen måste ersättas med någonling. unnat: el, olja, fiärrviirme eller gasol, såvida vi inte nu inom en inte alltför avläisen iVumtid har möjlighel all  få iiaiurgus lill Sverige,

Del ur den situuiion som våra kvurvuninde kommunulu siudsgasverk befinner sig i,

I en tid av ullmäni siigande energikostnader och förmodligen knappare lillgång pä fossila bränslen, kanske i första hand ofia, är det vikligl ull omvundlingen av råenergi, såsom produktion av el och värme, buseras pä processer med så högl utnytfiande av bränslets energiinnehåll som möjligt. Därvid måste ocksä möjligheterna uii l, ex, unvända alieniuiiva bränslen tillvaratas.

En övergång från individuell ofieeldning med 50-70 procents verkningsgrad till fiärrvärme där verkningsgraden är 85-90 96,samt successiv överföring uv elproduktionen i oljekondenskraftverk med ca 40 procents

verkningsgrad till kruftvärmeverk med cu 85 procents verkningsgrad utgör exempel på hur man med mindre mängd bränsle kan producera samma el- resp, värmemängd. Samtidigt som bränsleäigängen blir mindre förbättras också miljön. Förbättringen beror inte bara på den loiult inins-kude bränsleförbrukningen, utan också på au man i fjärrvärniefallet fär värmeproduktionen koncentrerad till ell fåtal punkler där man kun installera effektiv rökgasrening och höga skorstenar,

I vårl klimat synes en sådan energiförvandling vara riklig och naturlig, Tyviirr har den hillills icke använts i vårl land i den onifallning som en god energihushållning kräver, även om fiärrvärme byggts ul i flera UV våra större kommuner under senare är. Tyvärr har frågan om en styrning av energiförsöriningen i sådan riklning kommit bon i energidebatten, som enligl min mening i alltför hög grud kommit att hundlu om kärnkraften. Jag skall längre fram återkomma lill den senare frågun.

Först någru ord om samhällets ansvar för uti en biiltre-hushållning' nied energin skull kommu lill stånd, Int'e heller den frägun hur blivit föremål fören mera ingäende diskussion i den allmiinna energidebatten, I sin yttrande över energiulredningarna har emellertid Landsorganisationen tagit upp dessu frågor. Man framhällerbl, a. alten energiförsörining som hur betydande hushållningsinslag kräver en mer decentraliserad organisatorisk uppbyggnad. Många olika organ måste aktiveras och arbeia med hushållningsinsatser inom olika områden, LO anser all den framlida energiförsöriningen och de nödvändiga styrmedlen behöver uiredus. Del torde bl. u. vura lämpligt all samhällets övergripande energiplanering sker i form av återkommande eller rullande riksplaner för hushållningen med våra energiresurser.

Lät mig i della summunhung citeru föfiunde ur Lundsorgunisutionens remissvar:

"Ansvarel för energiproduktionen i landel åvilar naturligen induslri-depurienieniei. När det gäller oljeimporten kommer även handelsdepar-lemenlet med i bilden. LO anser att den planerade utvidgningen uv ol-jerulTineringen bör hu siailigi-kooperalivt huvudmannaskap.

Kärnkraftsproduktionen skall bedrivas av samhället. Den ökade inriktningen på hushållning med energi, som LO föreslår, medför all ökade uppgifler mäste åvila även andra departement som bosludsdepuriemeniei och koininunikalioiisdepartenientei. En samordning niellan de olika dc-purtemenien är nödvändig."

Jug delar personligen detta synsätt på de organisatoriska frågorna. Skull vi hushålla med energin - och det mäsie vi, bl. a. för an spara ofia -så fordras del en samordning över hela fältet och en ökud samhällelig siyrning. Del behöver emellertid inie betyda ull elproduktionen, föratt la elt exempel, överförs i ell produktionsföretag för hela landet, Hiir finns en rad olika lösningar för att uppnä del åsyftade resultutel.

Hittills har vi på energiområdet mer eller mindre fört en ren försöfi-ningspoliiik. Jag bortser dä från den siyrning av konsumtionen som pris-och taxepoliiiken kan innebära. Sålunda har kraftförelugen i dug ull svara

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

235

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

236

för lillgång pä el för abonnenterna inom sill område antingen direkt eller genoin dislributionsföretag. Man har inte kunnat vägra eller styra konsumtionen annat än genom taxepolitiken. Vill man fä till stånd en hushållning av ekonomiska eller undra skäl, blir givelvis uppgiften inte liku enkel, Jug kan inle i delta sammanhang närmare ingå pä hela den problematiken. Lät mig emellerlid slå fasl alt en stram hushållning inom energiområdet kräver alt samhällets och näringslivets forlsatla uibyggnud sker under planmässighet. Det gäller givetvis såväl produktions- som dislribulionssidan inom elomrädet, innefattande såväl vattenkraft och oljekraft som kärnkraft. En sådan styrning kräver ökal samhällsinflytande, men inle nödvändigtvis helstalligt ägande. Däremot anser jug i likhel med LO ull orgunisutionen uv den framlida energiförsöriningen och de därför nödvändiga styrmedlen behöver närmare ulredas, dä även pä elomrädet. När del gäller dislribulionssidan sysslar som bekant den Lemneska ulredningen med dessa frågor. Det kan inte anses lillfredssiällunde uti de befogenheter till styrning som krävs överlåles helt eller delvis lill privutägdu produktions- eller dislribulionsföretug. Eldistributionen unses i dag i hög grad vara en kommunal angelägenhet, som bör ingå i kommunens övriga service,

I Malmö unser vi ull del kommunulu intresset inle bör stunnu vid distributionen utan även bör omfatta produktionssidan. Ell skiil för kommunal elverksrörelse är att man anser del från rättvisesynpunkt vara rikligl med ufiämnande taxor inom kommunen. Ofta är del emellerlid frän leknisk-ekonomisk synpunki inte realistiskt ull ordna eldistributionen efter kommungränserna. Förelagen kan dä i vissa fall bli oru-lionellu och ulliför små. Del kan finnas olika lösningar när det gäller hur del kommunala och del lokala intresset skall fä inflytande på elfrå-gorna. Jag skall inte i detta sumnianhang närmare ingå härpå. Frågan är som bekant redun föremål för stutsiiiakiernas uppmärksamhet.

Sä till den motion som jag tillsammans med några skånska riksdagskolleger väckt om etl iredje aggregat i Barsebäcksverkel för leveruns uv el och värme. Den unknyier väl lill del resonemang jug fört om suni-hällelig siyrning och hushållning med energiråvarorna.

Som grundförutsättning för det s. k. Sydviirmeprojekiel har uniugiis all Barsebiicksverkets iredje aggregal utrustas med en reaklor med cu 3 000 MW lermisk effekt. Uiun värmeproduktion skulle turbinen ge en eleffekt av ca 1 000 MW. Verkningsgraden blir dä ca 33 96. Om man emellertid samtidigt producerar både el och värme erhålls ca 950 MW värme och ca 810 MW el. Utnytfiandei av reaktorns termiska effekt blir då belydligl högre eller ca 60 96  mot 33 %  i det förra killei.

Mer un 80 % uv den fiärrvärme som produceras skulle vid enburt elproduktion hu förts bort med kylvaiinet. Oljebesparingeii blir betydande. Den uppgår redun under perioden 1985-1990 lill cu 500 000 ton per år, och år 2000 beräknas den uppgå till 600 000 lon per är. En minskning av oljeförbrukningen av tlen häroiiifuttningen i deilu tuibelblkude område hur givetvis slor betydelse ur mifiösynpunkt.

Rökgasuisläppen reduceras avsevärt. För jordbruket innebär del att de jordförsurande svaveldioxidutsläppen minskas med ca 9 000 ton per är. Utsläpp av spillvärme från kärnkraftverket minskas med värmeproduktionen. Värdet av mifiöförbättringarna i området kan i stort sett vara lika stort som värdel av ofiebesparingen.

Om projektet säger länsstyrelsen i Malmöhus län bl. a.  följande:

"I samband med yttrande över närföriäggningsulredningen och el-energiprognosutredningen under hösten 1974 uttalade länsstyrelsen som sin mening alt värmeförsöfining baserad pä fiärrvärme äratl föredra framför andra sysieni ur såväl energihushållnings- som miljösynpunkt. Om värmeförsöriningen däriämle baseras pä kärnkrafivärmeverk. erhälles ännu fördelaktigare lösningar.

Länsstyrelsen pekade därför pä möjligheterna all för värmeförsöriningen i länet ulnylfia det planerade tredje aggregatet i Barsebäck för fiärr-värmeöverföring lill Malmö-, Lund-, Helsingborgs- och Landskronaregionerna. Länsstyrelsen framhöll vidare all del med lanke på avstånden lill dessa orter torde vara ekonomiskt fullt realistiskt all genomföra dessa projekl."

I vär motion  1883 framhåller vi bl. a. föfiande:

"En framtida rationell energihushållning i vårl land bör enligl samstämmiga bedömningar bl. a. bygga på all storstadsområdenas värmebehov tillgodoses genom fiärrvärme från kärnkrafivärmeverk.

Det framstår därför som angeläget alt sydvärmeprojeklel realiseras inom ramen av kärnkraftprogrammel. Della kan ge värdefullt underlag och erfarenheier för framlida beslul rörande andra regioner med tillräckligt värmeunderlag för kärnkraftvärmeverk."

Del synes vara en bedönining som delas av näringsulskollels majoritet, som i sill utlåtande över motionerna 1883 och 2029 säger:

"Det projekl som syftar till all Malmö och Lund samt eventuellt också Helsingborg och Landskrona skall förses med fiärrvärme frän kärnkraftverket i Barsebäck är av stort inlresse. Utskottet anser all parallellt med projekteringen för en forlsatl utbyggnad av kärnkraftverket i Forsmark enligl proposilionens förslag bör undersökas om del tekniskt, ekonomiskt och med hänsyn lill säkerhet etc. finns förutsättningar för ulbyggnad av kärnkraftverket i Barsebäck med ytterligare etl aggregal, avseli för framställning av värmekraft." Utskottets ullalande jämte hemställan om al t riksdagen som sin mening vi Me ge t ill känna vad ulskottet anfört om motionen hälsar jag och mina medmotionärer med tillfredsställelse, och jag ser del som ell uttryck för utskottets posiliva inlresse för projeklels förverkligande.

Som framhålls i niotionen är del för det forlsalla planerings- och projekteringsarbetet nödvändigt an de kommuner, myndigheter och företag som engagerat sig fördetia projekt ekonomiskt och i sin planering känner tillräcklig säkerhei för dess förverkligande. Föreliggande förbrukningsprognoser visar all projektet behöver lardigslällas under åren 1983-1985. Della nödvändiggör all städernas fiärrvärmenäl redan nu päböfiar an-

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

237

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

passningen till den kommande situationen med värmeleverans från Barsebäck,

Fru Sundberg påstod all del förelåg ell fiirdigt förslag som bl, u, innebär all varmvailenledningarna skall placeras ovan jord, Eflersom jag råkar tillhöra lekmannasidan i den ulredning som går under benämningen Syd-värme kan jag upplysa fru Sundberg om all pä den punklen har ulredningen inte lagil nägon ställning. Del som har presenterats aren översiktsplan som gjorts av teknikerna och som nu kommer att föreläggas lekmännen vid ett sammanträde med Sydvärme den 9 juni. Från ansvarigt kommunalt häll är vi fullt medvetna om all det inte är möjligt all tänka sig all dessa ledningar i nägon slörre uisiräckning kan dras ovan jord. Men jag iror all fru Sundberg håller med mig om all del finns vissa områden där en sådan lösning kan länkas.

Dessa frågor måste detaljplaneras och ulredas, och del är del arbetet som nu föreslår. Jag vill upplysa fru Sundberg om att det är ell mycket kostsamt och myckel omfattande arbete innan man kan fastlägga en slutgiltig planering av della mycket slora projekt. Jag vill också säga lill kammarens ledamöier all del är alt gå alldeles för långt all påslå all del föreligger nägol färdigt förslag. Det är en översiktsplanering, dvs. en försiu etapp i utredningsarbetet som gjorts för alt orientera om projektets omfattning oCh om vissa tänkbara lösningar.

Fru talman! Med det anförda har jag velal undersiryka angelägenheten av all minska ökningstakten i energiförbrukningen och alt vi i vår energiomvandling använder oss av processer med ell så högl utnytfiande av bränslets innehåll som möjligt. En stram siyrning inom energiområdet kräver all samhällets och näringslivets forlsalla utbyggnad sker under planmässighet. En sådan styrning kräver ökat sanihällsinflytande, där kommunerna bör hu samma ansvar för energi- och värmeförsöriningen som i dag gäller för bl. u. vallen och avlopp. Del ser jag som en mälsällning för vär framlida energiförsörining och energipoliiik.

238

Fru SUNDBERG (m) kon genmäle:

Fru luhnaii! Del var med avsikt som jag log upp frågan om vurni-vaiienöverföringen frän den iredje Bursebäcksreakiorn. med tanke på alt herr Adumsson skulle tala efter mig här i kammaren. Läl mig nu förklara ull jug hell och hållet delur herr Adumssons åsikter niir del gäller ul-nyltjundet uv spillvärme eller kylvaiienvärme från en evenluell iredje reaklor.

Dessutom var del gliidjunde all höra herr Adumsson säga ull nägra pluner pä alt luggu dessu ledningar ovan jord inie finns. Del iir elt uttalande som bereder mig och säkert många andra nere i Skåne stor lill-fredssiullelse. Men, fru lalmuii. jag lulude inle om nägon färdig plan ulan enburt om del förvänunde i all del över huvud taget görs en plun som gär ut pä remiss lill berördu kommuner innun riksdugen pä någol säu hur tiigil slällning i frägun. Det är från principiell synpunki jug vill lu upp della. När riksdugen lidigure hur fullal beslul i sådana här frågor

hur förarbetet framskridit så långl att alternativa lösningar inte stått riksdagens beslutsfattare lill buds. Av ekonomiska eller andra skäl har man tvingats ansluta sig lill ell projekl som pä grund av det längt gångna förarbetet är det enda ekonomiskt realistiska.

Fru talman! Jag har med della velal peka pä värdet uv ull dessu frågor las upp och diskuteras på ell tidigt stadium, innan Sydvärme. där herr Adamsson som lekmannarepresentant har ett stort inflytande, får möjlighel alt fatta beslut som hindrar riksdagen att i framtiden fatta andra beslut.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag vel inle om del är en missuppfattning från fru Sundbergs sidu när hon säger att jag har sagl all man inle kan länkas lägga ledningarna ovan jord pä nägra snäckor. Jag vill hu sagl ull det på den punkten inte har falluls några beslul. Del får vi se i samband,med projekteringen. Jag vill därmed inle kategoriskt ha sagl alt ledningen på allu snäckor komnier att läggas under jord. Det finns vissa områden dur del av renl tekniska skäl inle är möjligt - jag skall inte närmure gä in pä del.

Fru Sundberg vänder sig principiellt mot alt kommunerna gjort dennu översyn. Jag vill då säga att del hell enkelt hänger samman med uii dessa fyru städer sedan bönan av 1950-lalel haft ell ganska iniimi samarbete när del gäller planering av fiärrvärmeförsörining. Del är i samband med den forlsatla försöriningen med fiärrvärme i de här berörda städerna som detta projekl blivit aktuellt. Med åberopande uv del yttrande som g.joris av länsstyrelsen kan jag hänvisa lill all del hur funnits inlresse ull finna en sådan lösning. Sedan kun man alllid diskutera var mun skall böria - del ur egenlligen en diskussion om hönan och iigget, och den skull jug inie gå in pä.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Fru lulmun! Ulan all räkna mig till vare sig äggens eller hönsens skara unser jag det väsentligt all frågor som är av avgörande belydelse ur miljösynpunkt blir behundlude i riksdagen. Jag håller nalurliglvis med herr Adumsson om ull vi här inte kun göru nägol definitivt siälliiiiigstugunde till frägun om ledningarna skall läggas underjord. Men jag fick av herr .dalnssons ullalande uppkiiiiiingen alt man i princip räknar med ull följu nuiurvårdsverkeis rekommendulion ull ledningarna i trakter med högviirdig åkeriord och där detta lekniski iir möjligt skall griivas ned. Med den upplysningen, fru lulmun. är jag för lillfällel  nöjd.

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vel inle om fru Sundberg och jag har någru delude meningar. Ell uv skälen till au den aktuella molionen viickies - del iir alltså ingen framsiiilliiiiig från Sydkraft uiuii en motion av nägru riks-

239

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

240

dagskolleger och mig-var jusl all riksdagen skulle fä lillfälle alt diskulera även delta projekl.

Fru Iredje vice lalmannen anmälde all fru Sundberg anhållit att till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Hen FISKESJÖ (c):

Fru talman! Fru Sundberg intygade i sill inlägg all hon var rädd om den skånska jorden. Jag vill bara göru den kommentaren all det har varil si och så med den moderata omtanken om den skånska åkeriorden när vi i tidigare skeden diskuieral regionplaner och Öresundsbroar i Skåne. Men det är bra all medvetandet om den skånska jordens värde växer. Nog 0111 detta.

Fru talman! Jag hade ursprungligen tänkt ta upp tre mytbildningar i kärnkraftsanhängarnas angrepp på centern. Den första myten jag hade tänkt behandla gäller påståendena om att vår linje skulle innebära elt hot mol sysselsättningen och en återgång till äldre produktionsformer. Trols au herr Bengtsson i Landskrona spann vidare på denna myt som trasats sönder och samman i den tidigare deballen här i dag. skall jag på grund av den sena limmen avslå från ylleriigare kommentarer på denna punkl.

Den andra myten jag ursprungligen tänkt ta upp är myten om all vår linje skulle innebära ett ökat oljeberoende och därmed en ökning av de miljörisker som oljeanvändningen medför. Inle heller pä den punkten skall jag nu göra nägon ytterligare utläggning. Även här har klarl visals i den lidigare diskussionen all vår linje tvärtom innebär alt vi får ökade resurser alt la itu med de mifiörisker vi redan har ulan all introducera nya.

■Sedan finns del en iredje myt i kärnkrafisanhängarnas angrepp pä centern, och det iir myten om all vi skulle stå isolerade i vär bedönining av säkerhetsriskerna. Den iredje myten skall jag behandla litet utförligare.

.vgörande för cenlerns slåndpunklslagande har i hög grad varil bedömningen av kärnkraftens säkerhetsrisker. Vår ståndpunkt är grundad pä det material som varil tillgängligt och på den erfarenhet som finns. Pä den här punkten har mun kunnul noiera all socialdemokrater oCh moderater, om än inle alla. blivit någol mera försiktiga. Herr Svanberg, som jag såg i kammaren nyss, gick så långl tidigare i dag all han sade att det kan tänkas all cenlern har räll. Men han gjorde del med den försåtliga vändningen all alla andra därmed skulle ha fel. Därmed har jag också antytt en av de argumenlaiionslinjer som kärnkraftsanhängarna använder sig av mot cenlern. Man vill försöka ge sken av all alla som har studerat de här frågorna, all alla som hur särskilda kunskaper på del här området skulle ha en annan uppfattning än cenlern, all centerns mening skulle vara originell i del avseendet all vi slår isolerade. Sä är del ju inle.

Vad som tvärtom slagit mig under den lid jag försöki föfia dessa frågor

ur ull tveksamheten till kärnkraftsutbyggnaden ökat världen över. Runt om i världen håller man pä alt reducera sina kärnkraftsprogram, och på mänga häll hardel vuxit fram ell myckel omfattande direkt motstånd mot kärnkraften. Och - del är värt all understryka -del är när upplysning böfiai spridas, när man satt sig ned och verkligen försöki analysera problemen som motståndet böriat växa. När man från kärnkraftsanhängarna försöker framställa motståndarna som lällskrämda och obildade är man verkligen illa ule. Del är en grov förolämpning mot alla de människor som med olika utbildnings- och yrkesbakgrund studerat de här frågorna och kommit lill den ståndpunkten att vidareutbyggnaden bör stoppas upp.

Hur del är i vårl land är väl ganska klarl. Alll lyder på alt del finns en majoritet bland befolkningen mot en fortsaii ulbyggnad. Någon sam-mansiällning över inölslåndel världen över finns inle. Men del är alldeles uppenbart all molsiändel växer. Del är även uppenbart all iveksamhelen ökar också bland de grupper som har speciella insikter i de mera konkreta tekniska och leoreliska problem som är förbundna med kärnkrafistek-niken. Någon sammanställning av denna nya tveksamhet bland de särskill kvalificerade bedömarna finns inle heller. Över huvud taget har de! varit en påtaglig brist i bakgrundsmalerialel all man i glättade broschyrer som östs över oss samlat argumenten för kärnkraftsulbyggnaden. medan man överlämnat äl enskilda organisalioner och privatpersoner all samla argumenten mot. Men meddelandena om ökad tveksamhet droppar ideligen in i press och tidskrifter. De säkerhelsbedömniiigar som legal lill grund för kiirnkraftsutbyggnaden ifrägasälts ideligen, och experter står mot experter. Säkerhetskraven skärps, nya risker upptäcks vilkel leder till nya säkerhetskrav och lill all dessa i sin lur ifrågasätts. Ibland nås vi av meddelanden om mer organiserade och uppseendeväckande akiioner från vetenskapsmännens sida. Nägra exempel:

1 Frankrike har 400 forskare och tekniker undertecknat en uppmaning lill allmänheten all motsätta sig kärnkraften. I Finland varnade för etl halvår sedan en rad kärnfysiker för de finska kärnkraftsplanerna. 1 Norge avrådde i april i är 31 forskare vid universitetet i Trondheim i ett brev till norska stortinget från planerna på kärnkraftverk. Dessa norska fysiker motiverade sin varning med att problemet med del radioakliva avfallet inte ur löst. all aiomreaklorernas säkerhei iir omstridd och all de långsiktiga biologiska verkningarna av konstlad radioakiivitei ännu inle är utredda.

1 börian av april i är uppvaktade 40 framstående engelska forskare premiärminister Wilson med en protestskrivelse. De krävde all England stoppade alla planer på nya kärnkraftverk tills avfallsfrågan var löst. Sä här säger de 40 forskarna bl. a. i sin motivering:

"Vi är bekymrade över att elproduktionen vid kärnkraftverk oundvikligt iir bunden lill produkiion av farligt radioaklivl material som kräver regelbunden övervakning. Trots 30 ärs forskning har man ännu inte pä ell lillfredsslällande säll lösl avfallsproblemen."

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

241

16 Riksdagens protokoll 1975. Nr 91-92

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

I Västtyskland finns ett växande motstånd. Detsamma gäller US.A. I höstas tvingades niyndigheterna i USA alt stänga ca en iredjedel av de 52 kärnreaktorerna pä grund av misstänkta sprickbildningar i kylsystemen. I samma veva avgick en av atomenergikommissionens säkerhetsexperter, Carl Hocevar, i protest mol att allmänheten inle informerats om alomkraflverkens potentiella risker. I sin avskedsansökan skrev han bl. a. följande:

"Trols de lugnande försäkringar som kommissionen ger en oinformerad, vilseledd allmänhet är de olösta problemen med kärnkraftverkens säkerhet sä pass grava att USA borde överväga alt stoppa all uibyggnud av kärnkraften."

Del är alltså den mening som en tidigare säkerhetsexpert i den amerikanska alomenergikommissionen hyser.

Så kan man, fru lalinun, anföra varnande röster frän när och fiurrun. Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Jag har anförl några för au ytterligare visa hur ihålig den myt är som socialdemokrater och moderater försöker bygga upp kring föreställningen all säkerhetsproblemen skulle vara lösta. Del är de inte. Gamla välkända säkerhetsproblem iir inle lösta och nya dyker ständigt upp.

Det finns de som menar alt de knappast går ull lösu. På den punkten vill jag inle ullala nägon åsikt. I deballen lidigare i dag sade t. ex. herr Wijkman ull teknikerna arbetar på all lösa problemen. Fallas bara annal! Men vore det inte bältre all vänla med utbyggnaden lills teknikerna hur presenierut sina lösningar?

Vad som för mig är alldeles uppenbart ur ull vi i dug har ell ulliför oklart, ett alltför motstridigt och i vissa avseenden etl alltför Ibråldrai underlag för etl beslul om en långtgående salsning på kärnkraften.

Det vägval som socialdemokrater och moderater i broderlig förening nu gör för svensku folkel kun vi inom cenlern inie vara med och delu ansvarel för. All slaisniinisiern i sin ynkliga dialektik vill försöku pådyvlu oss ansvarel för den utbyggnad som socialdemokrater och moderaier nu kommer alt genomdriva är ju alldeles hårresande. Del försöket visur inle pä någon större portion uv poliliskl mod. Vi inom centern kun självfallet inle hindra socialdemokrater och moderater ull gä ihop om de 13 aggregalen. När ni nu gör del är del er sak. inle vår.

242

Hen BLOMKVIST (s):

Fru talman! Inledningsvis vill jag uttala min beundran för det utomordentliga arbete som uiskotteis kansli och inte minsl dess sekreterare ulförl under den snart gångna vårsessionen, särskill vid uiurbeiundei av del betänkande som riksdagen i dug behandlur.

Debatten underde senasie åren och kanske inte minst underde senaste månaderna om hur vi i Sverige bör utforma vär energihushållning har präglats av en intensitet som iroligen har la motstycken i vårt land. Brev som jag mottagit bäde frän enskilda och från orguiiisuiioncr hur i många avseenden styrkt deilu. Den pågående debuiien i tidningar, i

organisalionsliv och näringsliv har under en längre lid varil myckel inlensiv.

Ledamöterna i näringsutskotlet har också fäll la del av mänga värdefulla synpunkter från förelrädare för olika meningsrikiningar i energifrågan. 1 slor utsträckning har del här varit fråga om för eller emot kärnkraften. Vi har fält lyssna lill intressanta anföranden av experter från miljö- och energiområdet. Av dessa har en del varil slarkl kriiiska lill ulbyggnaden av kärnkraften, andra har kraftigi understrukit vikten av en fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Alla som deltagit i utskottets summanlräden har visal ell myckel stort inlresse för riksdagens slällningslagande i energifrågan. Men arbelel med energipropositionen har för mig än en gång bekräftat all energifrågan sannerligen inle bara är en angelägenhet för experter, berörda industribranscher och miljögrupper. Kanske har behandlingen av energipropositionen för mig mer än någonsin lidigare bekräftat all energifrågan, även i framtiden, måsle engagera hela del svenska folkel. Den svenska arbetarklassen bör mer än andra samhällsgrupper inse vilka värden som här slår på spel.

Trots den senasie SIFO-undersökningen om människornas inställning till energifrågan har mina erfarenheier från den genomförda informations-och siudieverksamhelen visal all majoriteten av medlemmarna inom fackföreningsrörelsen ställt sig bakom regeringens energiproposition och anslutit sig bl. a. lill följande målsättningar:

1.   all energipolitiken även i forlsätlningen måste medverka till välfärd och irygghei för människorna

2.   att energipolitiken skall utformas sä att den bäsl medverkar till all uppnå de sociala mål vi vill sälla upp för samhällel

3.   all energipoliliken skall bidra lill en hög sysselsänning, forlsall ekonomisk ulveckling, social och ekonomisk ufiämning men under sländigl hänsynstagande till natur och  mifiö

4.   all den skall underlätta vär slrävan all vjdmakthälla det nationella oberoendet

5.   all energipolitiken skall främja en internationelll rättvis fördelning av energirävaror och internationell planmässig hushållning.

Med den kommande energipoliliken skall vi söka uppnå våra grundläggande mäl belräffande sysselsättning, ekonomisk tillväxt, bältre regional balans, trygghet, jämlikhet och en god miljö. Här finns det då anledning all erinra om all under de senasie åren har vi hafl en ökning UV energiförbrukningen pä 4,5 96. Lål oss också kommu ihåg alt under de närmaste åren skall vi enligl regeringens förslag stanna vid en ökning av endast 2 96, dvs. nära 0,5 % mindre än vad energiprognosuiredningen ansell vara möjligt i bästa fall.

Energikonsumtionen skall sedan minska sä all vi är 1990 eller någol senare skall nå fram lill nolltillväxt. Centern har krävt en snabbare ulveckling mot nolltillväxt, i genomsnitt 1 96 per år. Folkpariiel har uttalat sig för 1,5 % perär. alllsä 0.5 96 mer. Utskottsmajoriteten har dock ansett alt de elappmäl och de långsiktiga mål för begränsning av energiför-

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

243

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. tn.

14A

brukningen som ställs upp i proposiiionen är realistiska. Elt sådant ställningstagande beror självfallet inle minst på ull vi i Sverige förbrukar mer ofia per person än man gör i nägol annat land i världen. Till del kommer all vi lever i etl land som helt saknar oljetillgångar. 1 vart fall har vi gjort del hittills.

Under en avsevärd lid kan vi räkna med all ofian kommer ull spela en stor roll för vårl lands energiförsöfining. Del är samtidigt nödvändigi all 'oljan i alll högre grad kommer all ersättas av andra energikällor. Mot den bakgrunden har ulskollsmajorileten heller inle haft några svårigheter all ansluta sig lill de slutsatser belräffande kärnkraftens utnyttjande och de riktlinjer för en begränsad utbyggnad av kärnkraften som har redovisats i propositionen 30.

För all man i framtiden skall kunna garaniera en säker produktion krävs ell slarkl samhälleligt engagemang. Det är i ell sådant sammanhang man bör se förslaget om en eventuell forlsall satsning i Ranstad i Skaraborgs län - i mitt heinlän. Genom en ulbyggnad av urunverkel skulle man kunna bidra till den svenska kraftförsöriningen och skapa förutsättningar för full sysselsättning. Men i dag rör del sig om undersökningar för all om några är söka förverkliga en sådan exploatering.

Centerpartiet, som nu accepterar driften av fem kärnkruftsuggregai. avstyrker industriministerns förslag om elt anslag pä 15 mifi. kr. för ell forlsatl utvecklingsarbete vid utanverket i Ranstad. Jag vill än en gäng understryka att det här är fråga om pengar lill en forlsall utvecklingsarbete, alltså inget bindande beslul om ulbyggnad av den nuvarande anläggningen.

Uiskoltsniajorileten delar induslriminisierns mening all mol bakgrund av de allmänna försöriningspoliliska övervägandena projekteringen av ett utbyggt Ranstad bör fortsättu. I börian av della är åtog sig LKAB uppdraget ull leda de forlsaltu ulredningurna föratl om möjligl klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsäilningurna all ur Ranstadsskiffern utvinna värdefulla mineraler. främst dä uran, aluminium och nickel. Skiffern i Billingen innehåller således förutom uran även många andru för landel myckel värdefulla råvaror.

Ur landels synpunki skulle del därför vara värdefullt om de nu verksamma projektgrupperna i Ranslad kunde fä fram leknik för uivinning av dessa för del svenska näringslivel sä viktiga mineraler. I Billingen finns en av världens slörsla fyndigheler av uranföruiide alunskiffer. Del gäller I mifion ton uran, uv vilken kvantitet minst 300 000 lon beriiknas vara ulvinningsbara. Med den av projektgruppen beriiknade brylnings-laklen skulle dessa tillgångar räcka i över 200 år. Enligl uppgifter liir brislen pä uran ute i världen komma att under de niirmaste åren höja priserna pä uran. Det är därför självklart all från försöriningsmässig synpunkt uranfyndigheten i Billingen är en verklig riksangelägenhei.

För Skaraborgs län och dess näringsliv kun en indusiriell sulsning i Ranslad konima all få en avgörande betydelse liksom del för personalen pä Ranslad skulle vara myckel stimulerande med ell forisuii utveck-

lingsurbele, eftersom den sedan 1968 med intensitet har sökt utveckla processen, avfallshanteringen och mifiövärden. För dessa, som nu är engagerade i Ranstad.och förde berörda kommunerna Skövde, Falköping och Skara skulle nalurliglvis en kommande ulbyggnad av uranverkel fä stor sysselsäitningspolitisk belydelse. Del finns anledning alt här kommu ihåg att omkring 1 000 personer beräknas bli sysselsatta under anläggningstiden, minst fem är. En utbyggd uranproduktion skulle ge sysselsättning ål 800 personer, av vilka häfllen beräknas vara kvinnor.

Men en av de viktigaste frågorna i samband med uranutvinningen bör självfallet vara miljön. För alla skaraborgare liksom för mänga andra människor är Billingen en naturskön del av Skaraborgs län. Vi vel all en Ibrtsatt ulbyggnad i Ranstad mäsle innebära ingrepp i naturen, men vid ell personligl besök i Ranstad har personalen där för mig förklarat all det finns goda möjligheter alt få mifiöproblemen under kontroll. Hela frägun bör emellertid övervägas, och det bör klargöras huruvida del är möjligl att underde närmaste åren bygga ut urananliiggningen i Ranslad. Del är mycket betydelsefullt att ulskottsmajoriteten har ansett sig kunna siödja etl sådant ställningstagande.

Fru talman! Med delta ber jag att fä yrka bifall till utskottets belänkande pä alla punkler.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Herr EKINGE (fp):

Fru talman! I det betänkande om energihushållningen som vi i dag behandlur iignus etl inte oväsentligt utrymme äl energiförsöriningen pä Golland. Såsom vice ordförande i folkpartiets Goilandskonnnitté känner jag ell behov av alt hell kort fä kommentera denna fräga.

Anledningen härtill är närmast fyrpartimotionen 1621, som väcktes i böfian av årel med krav på skyndsamma ätgärder för all lösa problemet med Gollands energiförsörining och där åstadkomma elpriser, som motsvarar dem som gäller inom slörre delen uv lundei i övrigt. Molionen hur fåll en. som vi brukur sägu, välvillig behundling uv ulskottet. Men del är nu lyvärr sä ull dennu välvilliga behandling i och för sig inle ger vare sig mer elkraft eller lägre priser.

Del är nu verkligen pä tiden att någonting sker i denna frägu och ull del sker snabbi. Del kan inle vara rimligt all elabonnenlernu pä Gotland skall få belala 40-70 % högre elpriser än vi andra gör. De loiala merkostnudernu för Gotland ligger pä ca 20 milj. kr. för innevurunde är. Vud dessa merkostnader innebär, inle minst frän regionalpolitisk synpunkt, kan belysas av följande exempel.

En femtedel uv nyssnämndu summa - dvs. ca 4 mifi. kr. - är den merkostnad som belastar cemenllillverkningen pä Gotland jämfört med om dennu tillverkning skulle ske pä fusllundet någonsiuns utmed Gö-lulandskusien. Vilken negaliv belydelse det har för dennu industri är lätt all förslå. Skulle cemenlindustrin byggus ut - vilkel nuturliglvis vore välkommet - fär företaget med nuvarande principer räkna med en ylierligure betydande kosinudsökning genom den dyrare elkraft som nu gäller för Gollund.

245

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Exemplen kunde naturligtvis flerfaldigas, men detta kan räcka. Det säger sig självt alt det är synnerligen angeläget att åtgärder vidtas för att rätta till situationen både för näringslivel och för den enskilda befolkningen pä Golland,

Utskollet är för sin del medvetet om problemen, men det längsta som ulskottet anser sig kunna sträcka sig till är att förklara: "Del måste emellertid förhindras all den extra kostnadsbelastning som de gotländska elkonsumenlerna får vidkännas blir bestående," Delta är i och för sig gott och viil. Men om inte åigärder vidtas snart, kan skadeverkningarna bli myckel kännbara. Som motionärerna framhåller går del inte längre att skjula ell avgörande pä framtiden. Skyndsamma ätgärder måste nu sällas in,.E:n ufiämning av elpriserna niellan Golland och övriga delar av landet måste snarast komma lill stånd.

En lösning som har diskuterats ulan att ännu ha förverkligats är alt lägga ut ytterligare en kabel mellan fastlandet och ön. Del finns naturligtvis också andra vägar att lösa problemet. En sådan väg är alt staten övertar kraftverket på ön och därefter tillämpar Vallenfalls taxor för fastlandet även pä Golland. En annan väg är all staten genom ett nyll avtal med kraftbolaget lar pä sig merkostnaderna för kraftförsöriningen till Gotland.

Eftersom utskottet är enigt om alt riksdagen skull ge regeringen lill känna behovel av åtgärder i fråga om elförsöriningen och elpriserna pä Gotlund, har jag inget annat yrkande än uiskotlels. Men jag hur, fru lulmun, velal understryka dessa synpunkter och sumiidigi uttala förhoppningen ull riksdugens beslul komnier uti göru del ungelägel för regeringen all med kraft engagera sig i detta problem, så all den siiualion som gotlänningarna nu befinner sig i beiriiffande elförsörjning och elpriser snarast upphör.

246

Hen HJORTH (s):

Fru talman! Vid riksdagens böfian väckte jag tillsammans med Åke Wictorsson en motion med förslag om fortsatt utbyggnad av kärnkraftverket i Forsmark med ylleriigare två aggregal. Del fanns vid del tilllallei i januari en del riksdagskolleger som menade ull vi kunde vänla med den motionen lills regeringen kommit med sin energiproposition. Vi borde invänta studiecirklarnas synpunkler i den här frägun, unsåg andra. Vi borde försl lyssna pä rörelsen och höra vad den hade för uppfattning. Min avsikt med motionen var all före den slulliga ulformningen av proposiiionen komma med nägra synpunkler pä energipoliliken. Inle därför all mina egna funderingar kring de här problemen kunde unses så belydelsefulla ulan mera för au i viss män uiiolka hur människor i en bygd med pågående kärnkraftsbyggen ser på frägan. De anställdas oro för byggnadsarbetenas varaktighet och kommunens osäkerhet i fråga om planeringsätgärder ansåg jag så viktiga all de borde framföras för all komma med i den slutliga bedömningen. De ekonomiska uspekterna för både unläggningsarbeiarna och samhällel i slort borde ocksä vägas in.

Tidigare här i dag har erinrats om energikrisen i slutet av 1973 och börian av 1974, en kris som för de flesta kom hell oväntat och som i elt slag kom oss alla att inse all våra naturresurser inte är obegränsade. I blixtbelysning insåg vi också vårl stora beroende av ofieländerna för vår energiförsörining. Visst hardel väl lidigare funnits forskare och undra-som Ullalal ell varningens ord, och internationella konflikter och krig har fält återverkningar även på vår energiförsörining. Inskränkningarna har dock varil av övergående art, och varningsropen har vi ganska snart glömt igen. Samtidigt har värt energibehov ständigt ökat genom forlsall industrialisering och vidareförädling, ändrade kost- och levnadsvanor och en högre standard. Nu skall det i sanningens namn framhållas att staten gjort slora sutsningur på forskning och utveckling inom energiområdet, och flera utredningar har lagt fram sina resultat. Ofiekrisen gav dock anledning lill intensifierade ansträngningar i fråga om beredskap och försörining.

Viklen av ell energipoliiiski program underslröks uv den riksomfui-lande debatl som regeringen stimulerade lill genom statsbidrag till studiecirklar i energifrågor. Jag hade själv lillfälle att under nägra veckor föfia tre rädslagsgrupper i deras studium av energipolitiken. Vi diskuterade livligt under dessa studiekvällar vilkel samhälle vi skulle ha för framliden. Alla var vi överens om att det skulle vara möjligt att dra in på viss onödig energikonsumtion och alt det på andra områden gick att spara något. En energisnålare produktion, mera kollektiv trafik, bättre isolerade hus etc. var några av de konkreta förslag som vi kom fram till. Trots besparingar ansåg vi dock att en dämpad ökning av energikonsumtionen var oundviklig. Detta med tanke på alla otillfredsställda behov som fortfarande finns i samhället. Många låginkomslfamiljer och ■ ensamstående saknar mycket av den standard som de flesta andra kunnat uppnå. Tunga och ohälsosamma arbeten finns allfiämt. Kraven om arbete åt alla, kortare arbetstid och längre semester samt en bällre arbetsmiljö understryker bl. u. behovel av energi. Ingen i grupperna kunde,pä dessa grunder förorda elt lågenergisamhälle. Ell solidariskt samhälle med ökad välfärd för särskill de eftersatta grupperna är den målsättning vi har haft för ögonen. En majoritet av deltagarna i de socialdemokratiska rådslagsgrupperna har ansell en ökning av energikonsumtionen nödvändig. Liknande resullal hur andra studieförbund och partier uppvisat.

Behovel av en ökad lillgång lill energi måste alltså tillgodoses, läl vara med försiktighet. Det är främst politikernas uppgift att svara för detta, men formerna har diskuterats i studiegrupperna.

Egentligen är del överraskande och även synd au debatten lill en sä övervägande del kommit att gälla för eller emot kärnkraft. De långsiktiga skadeverkningarna av de fossila bränslena på den omgivande luften och våra vallendrag har koniinil i skymundan liksom problemen med en ulbyggnad av vattenkraften. Nu är ju inte kärnkraft nägon ny företeelse. Den har funnits i elt. flertal länder under niånga år, och utbyggnader och nyanläggningar planeras runt om i världen. 1 vårt land fattades ju

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

141

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

248

under slor enighet beslutet om de 11 reaktorerna. Alla beslul rörunde Forsmarks kraftstation togs i min egen kommun Östhammar med summa stora enighet. Ingen vare sig i Forsmark eller i kommunen f ö. ulialade - i varie full offenlligl - någon oro över all fä ell kärnkraftverk inpå knutarna. Tvärtom ansåg man det bra med lanke pä energibehovet och givetvis ocksä för sys.selsäliningen i detta område. Sedan blossade kiirn-kraftsdebatten upp, och kärnkraftens motståndare har bombarderat massmedia och politiker med inlagor som fäll något av domedugsslänniing över sig. Inför ulla dessa katastrofteorier är del inte så underligt om en och annan också i min kommun blivit någol betänksam. Jag vill dock påslå alt del är etl fätal, och de har i sä fall inspirerats av folk utifrån. T. o. ni. centerpartiets representanter är fortfarande eniga med övriga partier om att kärnkraflsbygget i Forsmark är lill fördel för kommunen.

Nu skall naturligtvis inte säkerhetsriskerna med kärnkraften nonchaleras, men med lanke pä de rigorösa säkerheisbesiämmelserna och del övervägande antal experter som givit lugnande försäkringar om kärnenergins tillföriitlighet har jag kommit till den slutsatsen att kärnkraften är något som vi vågar salsa på. Ulan tvivel kan också genoin rorlsail forskning och utveckling avfallshanteringen bli än säkrare.

Det är inte enbart min hemorts närhet lill Forsmark som gjort all jag förordat en försiktig utbyggnad av kärnkraften. Behovel av ökad energi gör det nödvändigi all åtminstone för de närmaste 15-20 åren ta kärnkraften i anspråk för att vi skall  få erforderlig energi.

"Det behövs mer av både kärnkraft, olja och vattenkraft", skrev den folkparlisliska Upsala Nya Tidning i en ledare sedan regeringen frumlagl sin proposition. "Två nya aggregat i Forsmark ger ungefur 10 mifiarder kWh och lika mycket tänker man vinna genom nya ofieeldade kraftvärmeverk saml en måttlig utbyggnad av vattenkraften", skrev UNT vidare. "Bättre än sä kan det knappast illustreras hur besvärligt vän dilemma är på energiområdet. Här finns helt enkelt inget utrymme för svepande lösningar som utesluter det ena efter del andra och sedan fyller i med ljusblå framtidsdrömniar när hålen böfiur gapa alltför slort. Del går inle all säga nej lill bäde kärnkraft, ökal ofieberoende och skövlade Norrlandsälvar pä en gäng. Den ekvationen går inle ihop." Så längt •folkpartiets organ i Uppsala län.

Delta kan jag helt instämma i. Del gäller i synnerhei för poliliska partier alt samtidigt som man säger nej lill vissa energikällor anvisa andra. Det räcker inte med utopiska förhoppningar om nya, ej färdigutlbrskade energimedel, när problemen står för dörren.

Nu sammanfaller propositionen med vär motions förslag om uppförande av aggregat 111 och IV i Forsmark. Uppriktigt sagt var jag nog litet ängslig för all regeringen skulle skjula pä siällningslugundei lill forlsall ulbyggnad av kärnkraften, och det var en av anledningarna till motionen. Bäde byggnadsfacket och kommunen.behöver besked föratl kunna planera pä ell riktigt sätt. När man nu kommit fram till all vi behöver

mer energi för ull tillgodose behovet och att vi är tvungna ull göru en försiktig Ulbyggnad av kärnenergin, sä är del ur flera synpunkter rikligt all bygga ul vid redan etablerade kärnkraftslägen.

Vid avvägningen mellan olika objekt har regeringen och även Vattenfall stannat för Forsmark. Jag lycker del är elt bra val, då Forsmark bäde ur naturvärds-och bebyggelsesynpunkt haren idealiskt läge. Sedan mäste det vura nationalekonomiskt rikligl och fördelaktigt all ulnylfia de stora invesieringar som där gjorts och fä ell bällre ulbyle av de samlade resurserna. Del galler vägar, vuitensystem, hamnanläggning samt bosläder och frilidsanordningar som uppförts för de anställdas räkning. Aggregaten 111 och IV är ivillingreaktorer, och del skulle därför bli förhållandevis dyrare alt bygga blott det ena. Nu får man i stället en harmonisk tidsföljd lill fördel förde människor som är sysselsatta med byggnationerna. Jag har talat med arbetsledning, fackliga förelrädare och kommunalmän. Samsiämmigl säger de alt ett beslul i riksdagen om iredje och fiärde reaklorn skulle hälsas med största tillfredsställelse. Den längre byggnadstiden gör all de nu ca 1 300 anställda på ell annat och tryggare säll kan planera för sig och sina famifier, t. ex. genom att under denna lid bosätta sig i de intilliggande samhällena. Företaget kan göra mer för de anställdas arbetsmiljö och trivsel, och kommunen kan göra större insatser i frägu om bostadsbebyggelse och service. Byggnadsfacket får dessutom en jämn sysselsättning under längre lid, och hela nordöstra och norra Uppland får direkt eller indirekl en välkommen sysselsätt-ningsinjeklion.

Nu tillstyrker näringsuiskoliei de av regeringen föreslagna riktlinjernu för energihushållning, vilkel bl. u. innebär att energikonsumtionens ökning måste dämpas. Jag kan instämma i den målsättningen även om jag tvivlar pä all del gär att förverkliga den ulan än kraftigare styrmedel. Elkonsumtionen under upril jämfört med samma månad förra året inger inle precis några större förhoppningar i den vägen.

Utskottets skrivning avseende den föreslagna kärnkraftsulbyggnaden kunde hu gjorts klarare, men jug lur fusla på alt ulskottet ansluter sig lill de slutsatser beiriiffande kärnkrufiens ulnytfiunde och de riktlinjer för en fonsatt, begränsad uibyggnud uv kärnkruftverken som redovisus i propositionen. Därmed kan projekteringen uv aggregaten 111 och IV i Forsmark i enlighet med proposiiionen och vår motion nr 621 påböfias. Jag har ingenting emot ull man samtidigt undersöker förutsällningurnu för ylierligure ell aggregal i Barsebäck, avsett även för värmekraft. Del ser jag som en beredskapsätgärd. Nägon framställning härom föreligger dock inie, och etl evenluelll beslul om Bursebäck får lus senure. Beslulel i dag avser 13 aggregat, där de två nya reaktorerna placeras i Forsmark.

En läng rad reservaiioner har Ibguis till uiskotlels betänkande. Jug har ingen anledning all närmare unalyseru dem. Del hur undra lulure gjori i dag. Jug bara konstaterar att centerpartiet, som vill öka energiförbrukningen med 1 96 ärligen, tror alt della är möjligt utan användande av kärnkraft. I realiteten belyder reservaiionen 20 en nedskrotning

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

249

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

av såväl de befintliga som de under uppförande varande kärnkraftsre-aklorerna. Au en forskar- och expertkår skulle lämna sådana garantier för bemästrande av kärnkraftsproduktionens risker som skulle tillfredsställa centerpartiets långt gående krav finns det väl ingen som tror på. Det har inte lyckats i andra mindre kontroversiella frågor så varför skulle det vara möjligt nu? Det innebär slora koslnader att avveckla den pågående kärnkraftsulbyggnaden, och vilka konsekvenser skulle det inte få för sysselsättningen i t, ex. norra Uppland. Det skulle vara iniressani att vela hur man har tänkt sig alt finansiera della, men au räkna med att fä en redogörelse för det är väl att spänna förväntningarna alltför högl. Och hur skall man klara energibehovet? - Måhända genom ökad oljeimport eller ökad ulbyggnad av vatienkrafien? Frågetecknen kvarstår.

Reservaiionen 21 av folkpartiet tarvar också slutligen en kommeniur. Som vanligt när det gäller folkpartiet är den motsägelsefull. Man unser alt etl mycket mätlligl ulnyUjande av kärnkraften inie skulle innebiira nägra förödande risker för vär egen och kommande generaiioner. Trols delta vill rnan inte medge den försiktiga utbyggnad med två uggregui som föreslås i propositionen. Risken med kärnkruft går med andru ord vid gränsen 11 aggregat. Bygger man ett eller ivå till vid redan etablerade kärnkraftslägen, ja, dä uppstår del plötsligt stora faror. Jug ser ingen konsekvens i detta.

Med hänvisning lill del anförda, herr lalman, ber jag alt fä yrka bifall till regeringens av näringsutskotlet tillstyrkta energiprogram.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

250

Herr RASK (s):

Herr talman! Under behandlingen i näringsutskotlet av proposiiionen 30 och ulla molionerna i samband med denna har jug flerfaldiga gånger förvånats över vissa ledamöters ställningslagande. Del gäller frumför ulli cenierledamölernas agerande. Deras siullningslagunden - som de redovisas i reservalionerna vid utskollsbetänkandet - kan inle vara grundade pä sakargument.

Vi har i näringsutskotlet lyssnat pä ålskilligu experter. Ocksä i dennu debuti hur experter åberopuls. Men nu är det väl ändå pä del sättet all. varie expert endasl är expert inom sitt begränsade område. Därför mäsle del vara vår sak ull i utskott och i kammaren väga samman och sedan ta ställning. Delta ställningstagande mäsle baseras på de förhållanden, som vi i vårt land lever under f n. Det måste baseras på egna tillgångar för vär energiförsörining. Det måste baseras pä vär aktuella energiförbrukning. Del måste sällas i samband med vår tekniskt utvecklade industri och människornas behov av och anspråk på sysselsättning, utkomst och standard. Det mäsle ocksä kopplas summan med internuiionella förhållanden,som flera gånger påvisats i denna debatt, i utskottsbehandlingen och i den offentliga debatten utanför detta hus.

Hela tiden är det dock, åtminstone i nuläget, fråga om att åstadkomma etl energitillskott, även om man begränsar ökningstakten till 2 96, som regeringen föreslår för tiden fram lill 1985, Detta innebär under en tioårsperiod 25-30 96 i förhällande till nuläget. Centerpartiet vill i sina reservationer begränsa den årliga ökningslakten till 1 96, men även denna ökningstakt betyder ju 10 å 15 96 ökning under tioårsperioden i förhållande till dagens förbrukning.

Det är mot bakgrunden av del ofrånkomliga i della energilillskoll, som jag lycker att del är verklighetsfrämmande au säga nej lill en fortsatt utbyggnad av kärnkraft i värt land.

Vi vet att den industriella ulvecklingen konimer att kräva ett ökat energitillskott framförallt när del gäller elkonsumtion i form av mekanisk energi, alltså motordrivkraft. Della behov mäste tillgodoses, om vi inte skall minska vär produkiion och produktiviteten inom denna. Minskar vi produktionen, är det väl sannidigt klart all den pågående välståndsutvecklingen bromsas upp och kurvan vrides nedåt. Tror någon att det går alt fä resonans för något sådant i någon folkgrupp'?

Vi vill dessulom eftersträva en ytterligare förädling av våra råvaror och därmed ökad sysselsättning. Då konimer efterfrågan på energi att växa, i första hand vad gäller elenergi.

Alla utskoitsledaniöter måste vara klart medvetna om all uliernativa energikällor i nuläget endasl ger marginella effekter. Sol-, vind- och jordvärme och annal som kan tänkas kommer inle att ge mycket. Del vel alla utskottsledamöter. Det har ocksä olika experiuitalanderi under utskottsbehandlingen gett klara belägg för. En ytterligare utbyggnad av vattenkraften kommer au gé en del, men inte myckel, och här protesterar dä hela denna rad av mifiöaktivister typ Älvräddarnas samorgunisation, Sportfiskarnas riksorganisation osv.

En del uv den induslriella ulvecklingen i värt land slår den mindre och medelstora induslrin för. De mindre och medelstora företagen är en beiydande del av det svenska näringslivet. Dess belydelse som underleverantör till storindustrin och dess förmåga lill ulveckling, anpassning och snabb omställning har åtskilliga gånger omvittnats inför ledamöterna i den här kanimaren, och jag häller med om delta. Men även denna sektor äv näringslivet kräver ökat energiiillskott. främst då i form av ökad mekanisk energi, vilkel kräver elkonsumtion.

Centerpartiet har här i riksdagen också niånga gånger gjort sig lill förespråkare för dessa förelagstyper. Därför ur del mer än märkligt au representanter för cenlerparliei agerar i dessa energifrägor som man gjort i motioner, i uiskoitsbeiänkandet och i den här deballen. Man släller sig hell på den sida som i nuläget avvisar en tillräcklig ökningstakt för vär energiförsörining.

Talesmannen här i dag för cenierpariigruppen i utskottet, herr Sjönell. har ambition ull känna lill och kunna näringspolitik. Därför är det ytterst förvånande att han har kunnat ansluta sig till centergruppen i övrigl. vars förslag i moiioner och reservaiioner i realiteten innebär en ned-

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

251

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, tn. tn.

skärning av vär energiproduklion och därmed ocksä som en konsekvens minskade möjligheter lill arbete och därmed sänkt standard.

Jag skulle vilja fråga herr Sjönell som direktör i Svensk Indusiriförening hur han för sina medlemmar kan förklara och försvara centerpartiets energipolitik, innebärande nej till fler än fem kärnkraftsreaktorer. Denna ställning gör det omöjligt ull hållu den enprocentigu ökningstukl som centerpartiet i partimotionen 2030 säger sig accepiera fram lill 1985, Det måsle nämligen rent logiskt finnas någol annat all sälla i stället. Jag vill fråga vad delta skall vara. En ökad användning av ofia säger ju ocksä centerpariireservalionen nej till, och de alternativa energikällorna kan ju inle tänkas fä någon betydelse under den kommande tioårsperioden,

Per-Olof Lindholm, Arvid Johansson och alla andra som herr Sjönell har i sitt srnåföreiagarförbund vill säkert för sina förelag vara säkrade en energiförsörining för rimligt pris även fram till 1985, Del är de inle genom cenlergruppens ställningslagande.

Jag skulle också vilja fråga: Vad säger centerpartiets företagarråd? -Det lär ju finnas ett sådant. Har herr Sjönell frågat detta råd i en för medlemmarna sä väsentlig fräga? Jag iror inle de har kunnai säga ja till minskad elkraflsförsöfining fram till 1985, I sädana råd brukar man ju placera praktiskt arbetande människor med sinne för realiteter. Jag är övertygad om att de inte accepterar cenlergruppens slåndpunktslu-gunde. Det skulle vura intressant alt få veta om de tillfrågats och vud de i så full har svarat.

När jag säger att ceniergruppen inte klarar energiförsöriningen - och dä främst elkraflsförsöfiningens ökningstakt fram till 1985 -så grundar jag detta på au ökningstakten blir ungefär vad som förutsattes i propositionen, alltså 6 % per år. Av detta kräver induslrin hälften eller 3 96 per år. Jag anser ull det inte kan klaras utan kärnkraft, Cenlerpartislerna i näringsuiskoltel säger nej lill ulbyggnad av mer än de fem reaktorer som nu är i gång. De ansluler sig 1. o. m, till motion nr 1624 genom all yrka bifall till dess punkl 1. som innebär "en lag om förbud ull driva och tillverka kärnkraftverk samt komponenter lill kärnkraftverk".

Sammanfattningsvis vill jag sägu att under utskottsbehandlingen har ullu som velul la sakskäl måst övertygas om alt den satsning lill energiförsörining som föresläs i proposilion nr 30 är väl avvägd i förhällunde till näringsliv och enskilda människor. Den ger möjligheter lill en utveckling uv energisumhället. Den ger en iryggud - läl vuru begriinsad - ökningstukl i energiförbrukningen, Förslugei ur irovärdigi, vilkel mun inte kun säga om ålskilligu uv de motioner som utskottet huft ull behundla och som resulterat i reservationer.

Med del unfördu unsluier jug mig till dem som lidigure hur yrkui bifall lill  uiskotteis hemsiällan pä alla punkler.

252

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jug hade inle precis viintai alt jag vid dennu seiiu timme

återigen skulle behöva la fram hela raden av argumeni som jag hade anledning och möjlighet all framföra när vi böfiade debatten kl, 9 i morse. Jag trodde att herr Rask möjligen hade lyssnat lill vad jag dä sade. Jag trodde all herr Rask ocksä möjligen hade lyssnui pä vad jug unförde i ulskottet. Men sä tycks dess värre inte vuru fallel, och jag ivingas alllsä all vid den här sena timmen försöka friska upp del evenluellu minnet hos herr Rask om vad jag har sagl såväl i dag som i utskottet.

Della som herr Rask har anförl mot cenlern och mol mig grundas försl och främst pä all vi skulle sakna sakargument. Del är tröttsamt, herr talman, all få höra del av talare efter lalare från del socialdemokratiska lägret. Jag trodde fakiiski all herr Rusk skulle bespara oss del där idisslundel om all "sakargument är del bara vi som begriper pä vär sida, del är bara vi som har ansvar när del gäller all värdera experiernu pä rätt säll" etc. När experterna säger någonting hell unnut än vud herr Rask tror på, då är de charlataner eller också är de fantaster. Nägon sade till mig häromdagen i en debatt all "vad ni siöder er pä är amerikanska advokater och ryska poliiruker". Del är pä den nivån man häller sig när mun skull försöka nedvärdera våra sakargument.

Herr Rask! Vi har precis lika slor räll all bli trodda pä värt uppsåt och när del gäller vår värdering av de argumeni som vi har fåll av experter från olika håll som vad herr Rask och hans viinner hur. Vi förbehåller oss rällen all dra de sluisutser som våra värderingar leder lill. Och de leder lill vad vi har anfört i dag i den här deballen, nämligen all vi kan klara energiförsöriningen ulan kärnkruft om så skulle vara nödvändigt. Men vi har godkänt fem kärnkraftsaggregal tills del kan bevisas alt de när del gäller uvfallsrisker och annal är okirligu.

Även en spontun och oslyrd ulveckling medför all ökningstakten för energiförbrukningen går ned till 3 96. Och del är rörunde när herr Rask går in pä min slällning som direktör i Svensk Indusiriförening. Jag kun tala om för herr Rask all jag och mina vänner hur prövut suken mycket noggrant där och även i cenlerns föreiagarräd. och vi är hell eniga om vår linje. Del är nämligen bl. a. sä all underleverantörerna, som ju småindustrin i slor utsträckning består av, kommer au få mycket, mycket mera jobb med värt program, när vi satsar pä uliernuiiva energikällor och framför alll på investeringar i hushållen, än vad de kommer ull få med herr Rusks sulsning på storindustrin, på ASEA och liknande förelag med sill kärnkraftsprogram.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, tn. m.

Herr RASK (s) kort genmäle:

Herr lulmun! Del är väl en felaktig bild herr Sjönell ger av den clebuii som föris sedan kl. 9 i morse. Jug lyssnade mycket noga pä del hulv-linimeslånga inlägg som herr Sjönell böfiade debuiien med. Och om herr Sjönell vid del här lillfällel är iröli, sä kun jag inle hjälpa del. Jug har kommii pä irellionionde plats pä lalurlislun. och del gör uii jug inte fäti lillfälle ull ställu dessa frågor tidigare.

Men även om denna sak hur prövuis dels i Svensk Industriförening.

253

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnergihushåU-ningen, m. m.

dels i cenlerns företagarråd så är jag inte rikligt säker när del gäller det uttalande som herr Sjönell nu gjorde. Jag har nämligen träffat personer som tillhör Svensk Indusiriförening som inle delar vare sig herr Sjönells eller centerns uppfattning i fråga om energiförsöriningen under den tioårsperiod som vi står inför.

Vidare vill jag undersiryka vad jag sade i mill inlägg: Ni klarar inle energiförsöriningen fram till 1985 med fem kärnreaktorer, ulan alternalivet är en betydlig, ökning av ofieimporten. Och dä frågar jag: Är ni beredda att ta denna ökning av ofieimporten för ull klaru del energibehov som framför alll induslrin har''

254

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag undrur om del är så siirskilt originellt ull mun i en slor orgunisalion har olika åsikter i väsentliga frågor. Del vore ganska skrämmande om samtliga medlemmar i Svensk Industriförening skulle ha exakt sanima åsikt somjag. Det vore lika skrämmande om alla medlemmar i Landsorganisationen skulle ha samma åsikt som Gunnar Nilsson eller någon av hans medbroder om t. ex. gärdagens Siforapporl. Del är bara en myckel nyttig och god ulveckling i en organisation när man kan låla åsikterna brytas mot varandra. De som jag har talat med delur min uppfallning. och del får herr Rask nöja sig med.

Dessulom villjag framhålla alt vi anvisar moiiryckskraflssalsning. Och STAL-LAVAL har just i dag kommit med en broschyr där man visar all moiiryckskrafien kan byggas ul med 4 000 MWh timmar, vilkel man konstaterar ger mer energi än fem kärnkraflsreaktorer. Redan där hur herr Rask svar på frägan hur vi skall kunna klara ökningen utan all bygga åtskilligt fler kärnreaktorer än dessa fem.

Borschyren visar vidare ull mollryckskraftsuibyggnaden kan betyda ungefär dubbelt sä mycket energi som vattenkraften ger. Del är ytterligare svar pä herr Rusks fräga.

När del gäller ofieförbrukningen vill jag slutligen siiga: Vi förbrukar inte ell enda gram mer olja enligl värt program än vad socialdemokraterna gör enligl sitt. Vi förutsätter heller inte någon ökad import. Vårt program räcker gott och väl förden nödvändiga energiförsöriningen, lorden nödvändiga elproduktionen och för en måttlig ökning av bäduderu.

Herr RASK (s) kon genmiile:

Herrlalman! Med fem kurnreuktorer mäste del ske en ökud oljeimport, om ni skull kluru energiförsöriningen fram till 1985. Det säger ålminslone energiprognosuiredningen.  I detta full har herr .Sjönell  fel.

Del är inle sä väldigi originellt ull man harolika åsikter i en organisation - del kan jag hållu med herr Sjönell om. Men jag ifrågasätter om huvuddelen av medlemmarna i Svensk Indusiriförening och t.o. iii. ledamöterna av cenlerns företagarråd har suiiimu uppkiiiiiing som herr Sjönell i det hiir fallet.

Herr talmannen anmälde att herr Sjönell anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Hen JANSSON (s):

Herr lalman! Vid böfian av della riksmöte väckte jag tillsammans med nägra partikamrater en motion med anledning av propositionen 1975:2 med förslag om tilläggsstat 11 till riksslaten för budgelåret 1974/75. Molionen väcktes med anledning av del förslag som handelsministern i nämnda proposition lade fram avseende bildandet av ett sialligl inköpsbolag för olja och ofieprodukter.

Nu har vi motionärer hamnat i den situationen att den proposition som vi ursprungligen hängde upp vår motion pä har återkallats av regeringen, beroende på att ett statligt ofiehandelsföretag nu håller på alt bildas inom Statsföretag AB. Men näringsuiskoltel har ändå huft vänligheten ull till en del behandla vår motion i samband med uiskotlels belänkande nr 30.

1 årets budgelproposilion erinrar finansministern om all den nödvändiga unpussningen av vår ekonomi lill de nya höga ofiepriserna har avsevärt försvårats på grund av vårt lands siora beroende av importerad olja. Som frumhällils lidigare är 75 96 av värt lands loiala energikonsumtion baserad på ofia. I sin tur har detta inneburit alt vår samhällsekonomi har utsatts för en ökad belastning på ca 8 mifiarder kronor lill följd UV de kraftigi stegrade oljepriserna. Detta vårt stora oljeberoende gör ocksä all vi blir mycket sårbara i samband med ofiekriser av oliku slug, i synnerhei som oljan under senare lid har kommit au unviindus som elt politiskt vupen vid internationella konflikter.

Även 0111 vi vel alt stora insatser nu kommer att göras för att vi skall bli mindre oljeberoende - genom satsningar pä uliernuiiva energikällor, hushållning med energin och omfallande besparingskampanjer - får vi ändå för läng lid framöver räkna med oljan som en grundläggande fakior för vär energiförsörining. Del viktigaste i den här problemaliken iir emellertid, som jug ser det, an så långt möjligl göra oss oberoende av de mullinulionellu oljebolagens dominerande inflytande pä oljemarknaden. All fortsällningsvis lila lill dessa bolags möjligheler och intresse av alt förse oss med den olja vi behöver kan enligl vär mening inte vura en realistisk politik. 1 den lukt som de ofieproducerande länderna själva befriar sig från de inlernationella bolagen och nuiionaliserar sin oljeindustri ökar ju också våru möjligheter all genom direkiavial med dessa länders regeringar försäkra oss om  kontinuerliga oljeleveranser.

Som moiioniirer har vi anledning all hiiisu med tillfredsställelse det kikium Ull det inom Slulsförelagsgruppcn nu bildus ell oljehandelsbolag med uppgift Ull svuru förslutens kommersiellu intressen på oljeområdel. Eftersom deilu sker inom Statsföretag och finansieringen också sköis den viigen finns det. som induslriminislern framhåller i proposiiionen, ingen anledning för riksdugen ull la något siirskilt suillningsiugunde hur-vidlug. Del ur emellertid viktigt uti del siailigu oljebolugel ges säcluiiu

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Enetgihushåll-ningen, m. m.

255

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

256

resurser Ull del pä ell effektivt sätt kan konkurrera med de multinalionella oljebolagen och därigenom göra oss mindre beroende av dessa bolag. Det är vår förhoppning all sä skall bli fallet och slaten pä det sullei skaffar sig ell fasiare grepp över vär oljeförsöfining.

1 motionen 543 vid förra årels riksdag föreslog vi inrättandet av ett särskill energiverk, som skulle fä i uppdrag all samordna alla statliga insalser vad giiller vår energiförsörining. F. n. handläggs dessa frågor av flera deparlemeni och statliga myndigheter.

Även i årets motion har vi lagil upp della problem och hänvisar bl. a. lill del remissvar från LO, som herr Adumsson lidigare hänvisade lill. och där LO slarkl understryker nödvändighelen uv en samordning mellan olika deparlemeni som hundlägger frågor rörande energihushållningen.

NiiringsDtskotiel säger i sill föreliggande belänkande all mun delur vår uppfallning men finner del sannidigt självklart all regeringen efter-struvur ull finna urbelsformer som lillgodoser deilu samordningsbehov. Nägon åigiird från ulskollels sida finner utskottet inle motiverad. Ja. är della självklart sä är del väl självklart. Del är möjligl ull vi har oroai oss i onödan på denna punkl. Men jug kun inte underlåta all peku på all del förhållandet att handelsministern drog lillbaka proposiiionen angående inrättande av ell statligt oljebolag - eftersom dennu fräga lösts i annan ordning inom Statsföretag - tyder pä ull det kan finnus behov av en bällre samordning.

Jag skulle även. herr talman, vilja beröra en fräga som herr Blomkvisi lidigare har lagil upp. Del aren myckel viklig fräga i deilu summunhang. Jag länker på Ransladsverket vid Billingen.

Sedan slutet av 1950-talet har de siora urantillgångarna i Biilinge-skiffern studerats av AB Atomenergi. I det. sammanhanget har bolaget uturbeial en egen teknik för utvinningen. Denna uranfyndighei är en av de siörstu i världen. F. n. sysselsätts 70 personer vid Ruiisiadsverket.

De senasie åren har man arbetat med processförbättringar, avfallshantering och framför alll mifiövård. Nu har man kommit därhän att Atomenergi, LKAB och Vallenfall träffaten överenskommelse som syftar lill all snarast möjligt förverkliga en exploatering i slor skulu vid Run-stadsverkei. I del sammanhanget har LKAB ålagii sig all med hjälp av den nuvarande, mycket kunniga personalen i Runsiud unsvara för den fonsuliu leknisku projekteringen. Dennu projektering skulle syftu till ull byggu Ul Runsludsverkei för en årsproduktion av cu 1 300 lon uran. Som ,'\rne Blomkvist tidigare framhållit blirdet frägu om belydunde sysselsutiningsiillfällen. om dessa planer skulle realiseras. Jug säger om de skulle reuliserus. Något beslul hur. som indusiriministern lidigure framhållit, inte fatlals.

Cenlerpartiei-och vpk har yrkal avslag pä förslaget om elt lån pä 15 milj. kr. till LKAB för forlsatl projeklering uv Ranstadsgruvan. Som skaruborgure känner jag mig synnerligen konfunderad över delta ställningstagande. Jag lycker all del är beklagligt om våru cenierpariisiisku vänner på Skuruborgsbänken fullföljer det siällningslugundei lill projek-

teringen av Ranstadsgruvan. Det är ju inte bara fräga om. uran. såsom här har framhållits. Det är mänga andra viktiga råvaror som kan las fram här. När man gär igenom den rapport som LKAB avgivit i sammanhanget finner man att del på sikt kan bli sä att de andra råvarorna blir viktigare än jusl uranen. Men centerpartisterna har nu tagit slällning emot kärnkraften, och i konsekvens därmed säger man också nej lill etl lån till LKAB för denna projeklering. Vid varie lidigare förändring av försöksdriften som medfört neddragning av sysselsättningen vid Ranstadsverkel har inte minsl centerns representanter stått upp och klagat över de konsekvenser som detta fåll såväl för de anställda vid Ranstadsverkel som för bygden i övrigl. Över huvud taget har vi i åratal fäll höra att staten gjort för litet i Skaraborgs län, inle minst dä det gälll sysselsättningen. Nu yppar sig här en möjlighet till industrielablering som kan konima alt ge jobb lill elt tusental människor om den realiseras. Då säger centerpartiet nej. Man vill inte ens vara med om att sakligt pröva 0111 den här möjligheten är länkbar. Osett och utan närmare granskning avvisar man således ett betydande sysselsätlningsobjekt som dessutom kan komma att ha avgörande betydelse för hela värt lands energiförsörining på sikt.

Herr talman! Det är mänga som tidigare har sagt att centerns energipolitik är elt hot mot sysselsättningen. Hemma i värt län kan vi verkligen komma all få uppleva delta om cenlern på den här punkten skulle få sin vifia igenom.

Jag har i andra sammanhang erinrat om det förhållandet, och jag vill även göra det här i kammaren, att centerpartiet i förra årels valrörelse lovade 100 000 nya jobb i landel. Nu säger man nej till möjligheten alt ordna  1 000 nya jobb i Skaraborgs län.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Hen KINDBOM (c):

Herr talman! I det förslag som regeringen lagt fram beträffande den framlida energipolitiken finns också elt uppdrag till LKAB att projektera en ulbyggnad av Ransladsverket för produkiion av ca I 300 lon uran per år. Näringsutskotlels majoritet tillstyrker förslaget om ett lån på 15 mifi. kr. för detta ändamål.

Från centerpartiets sida har i niotionen 2030 yrkats avslag på förslaget. Vi gör det mot bakgrund av partiets principiella inställning när del gäller vidare utbyggnad av kärnkraften. Jag har ingen anledning alt vid denna tidpunkt i debatten gä in närmare pä dessa principiella ställningstaganden. De har presenterats tidigare i debatten i dag. Ur centerpartiels synpunki föreligger ingen behov av ett utbyggt Ranstadsverk. Detta skulle enligt proposiiionen och LKAB:s uttalande komma till sländ för alt långsiktigt säkerställa uranförsöriningen till svenska kärnkraftverk. Dä bygger man självfallet pä det beslut som riksdagen kan förväntas falla, nämligen att anlalel aggregal som skall försökas med uran är 13 stycken.

Valet av produktionsnivå har tydligen skett frän den utgångspunkten att den täcker huvudparten av uranbehovel för 13 aggregal. Nägol tek-

257

17 Riksdagens protokoll 1975. Nr 91-92

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

258

niskt eller ekonomiskt skäl för att just produktionen av 1 275 lon uran per är skulle vara den riktiga nivån för verket har inte presenterats. Av den information som lämnats om projekl Ranstad 75 framgår att man nu koncentrerar sig på en brytningstid av 25 år. Industriminislern sade lidigare i deballen att vi har egna tillgångar av uran i Billingen och alt dessa skulle räcka i 250 är med nuvarande behov av uran. Herr Blomkvist har ocksä angivit detta lal.

Ur lokal synpunkt är della ett intressant konslalerande, eftersom ett verk för 25 års brytning kommer all medföra mycket stora mifiöpäverk-ningar. Förändringar av landskapsbilden, kulturlandskapen, vallen- och luftutsläpp m. m. är effekter man fär av ulbyggnaden. En myckel stor lokal opinion växer nu fram mot ett utbyggt Ranstadsverk. Ur perspeklivei bryining under 200 år blir mifiöaspeklerna däremol gigunliska, eftersom de då kommer all beröra inte bara hela Billingen utan också Fulbygden, totalt en yta pä ca 500 km'. Vi kan alltså i förlängningen av den debatl som förts i dag se delta miljöhot mot vårl län.

Koncentrerat kan mifiöpåverkan av projektet redovisas enligt följande.

Förproduktion av 1 275 ton uran perär erfordras brytning av 6 mifioner ton skiffer. Undefiordsgruvan komnier att bli en av världens största. Från uranutvinningen konimer man att få en fast återstod. Likresten. Den kommer i det första skedet jag talade om, en 25 års perspektiv, all läggas i upplag på del utbrytna dagbrotisområdei. Man skapar ett platåformat berg med en yta pä ca 4 km' och en höjd pä niellan 30 och 40 m. Den slamformiga restprodukten skall lagras under jord. Vi vet i dag ingenling om de effekter som detta kan ha på vattenföring och annal. En brytning under jord i perspektivet 25 är berör vidare 20 km' under Billingen.

När det ,-jäller luftföroreningarna kan nämnas alt det planerus en svavelsyratillverkning som beräknas ge elt ökat utsläpp av svaveldioxid. Andra utsläpp konimer frän processanläggningar, och frän skiffer och kalkberedning kommer damm. Avluftning frän gruvområdet kommer ocksä att medföra luftföroreningar. Man har ett beiydande behov av pro-cessvatlen, och bullerproblem kommer ocksä in i bilden när mun diskuterar miljön.

Ulöver vår principiella inställning till kärnkraften kan vi alltså peka på slora problem när det gäller miljön i området.

Herr Blomkvist och herr Jansson log upp frägan om sysselsättningen. Drygt 800 behöver anställas i ell utbyggt verk. Under byggnadstiden behövs som mest ca 1 000 anläggningsarbetare. Investeringskostnaderna beräknas lill ca  1.5 miljarder kronor.

Jag noterar att man betraktar den verksamhet som har bedrivits vid verkel sedan slutet av .1950-lalel som ett studium, ell utvecklings- och försöksarbete. Vi som arbetade vid anläggningen från slutet av 1950-ialei fram till 1967, dä driften begränsades, uppfattade det inle som all vi sysslade med en studie- och utvecklingsverksamhet ulan med ell realistiskt projekt. Jag tror inle heller att riksdagen då tänkte sig att man

byggde en anläggning till den investeringskostnaden för att bara hu den som en försöks- och studieanläggning.

När del gäller sysselsättningen i Skaraborgs län har centerns ledamöter pä Skaraborgsbänken i motion lill årets riksmöte framhållit behovel av ökade insatser för alt differentiera näringslivet. Gunilla André har understrukit dessa synpunkter både i remissdebatten och senare i samband med den regionalpolitiska diskussionen här i kammaren. Del råder i länet obalans niellan ä ena sidan tillverkningsindustri eller den traditionellt industriella sektorn och å andra sidan fiänste- och servicesektorn. Föreliggande projekl bidrar till att förstärka den obalans som redan råder.

I och för sig innebär vårt ställningstagande inte att vi säger nej till sysselsättningstillfällen i Skaraborgs län. Mol regeringens förslag ställer centerpartiet, som vår partiordförande tidigare har framhållit i debaiten, elt alternativ som innebär investeringar för hushållning med energi och för utnytfiande av alternativa energikällor. Del frigjorda investerings-kapitalet konimer vid annan användning alt ge högre sysselsättning. Självfallet omfattar delta också dem som i dag är sysselsatta i Ranstadsverkel.

Med anledning av herr Janssons uttalande all värt ställningstagande i denna fråga skulle vara ett hot mot sysselsättningen vill jag säga att vi är beredda alt pröva alla förslag lill sysselsättningstillfällen som vi finner angelägna för vårl län. De principiella synpunkter vi har på kärnkraflsproblematiken gör emellerlid au vi inte kan ta slällning för en utbyggnad av Ranstadsverkel.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Herr JANSSON (s) kon genmäle:

Herr talman! Vafie industrielablering medför miljöpåverkan - därom kan vi alla vara överens. Jag sade lidigare att den försöksverksamhet som har bedrivits vid Ranstad under de senaste åren i slor utsträckning har gåll ul på alt behandla jusl mifiöfrägorna. De redovisningar vi fått lyder på att man har goda möjligheler all klara miljön. Här gäller också den ordningen att mifiökostnaden från böfian fär räknas in i projektet såsom en kostnad för anläggningen som sådan. Del är en avsevärd fördel att mun kan starta en projektering pä det sättet.

Herr Kindbom nämnde svaveldioxid. Jag kun näinnu att man beräknar att del blir ca 5 tons utsläpp per dygn från etl fullt utbyggt Ranstadsverk. Det skall jämföras med utsläppet på cu 11 lon per dygn från en enda fabrik i Mariestad. nämligen Katrinefors Pappersbruk. Del är litet galet att anföra miljöaspekten jusl i fallet Ranstad. Man komnier här att salsa mycket hårt för all klara de mifiöpoliliska aspekterna.

Herr Kindbom säger vidare all cenlern har redovisat andra vugur för ull klara sysselsättningen. Del skulle vara intressant alt fä vela vilkel projekl herr Kindbom kan redovisa som skulle ge Skaraborgs län de sysselsäuningsiillfällen som det här är fräga om. Del går inte all tala i allmänna ordalag och säga au man hur möjligheter all satsa på andra ting. Här gäller del sysselsättningen i Skaraborgs län. Kan herr Kindbom

.259

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

260

tala om för oss vad vi fär i stället om han nu har bestämt sig för all. huvudsakligen  av  principiella  skäl, säga   nej  till   Ranstadsprojektet.

Hen KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi har goda möjligheter alt klara miljön, säger herr Jansson. Det finns emellertid i del här sammanhanget mifiövärden som man inte kan klara från påverkan hur man än försöker. Jobbar man vidare i det perspektiv som bäde industriministern och herr Blomkvist tidigare anfört, nämligen pä 200 års sikt, ger man sig på hela det värdefulla kulturlandskap som vi har i Falbygden.

Det jag redovisade av de mifiöförstörande faktorerna har jag hämtat direkt ur projektets egen broschyr, där man redovisar dessa fakta. Eftersom man där räknat upp dessa problem, ville jag här inte göra några avsteg utan tog med dem alla i min redovisning. När det gäller svaveldioxiden har man alltså etl större utsläpp från KF:s fabrik Katrinefors i Marieslad. För denna fabrik föreligger emellertid en koncessionsansökan i syfte all förbäilra mifion. Jag kan inle finna all del kan vara rimligi all här göm en sådan jämförelse och åberopa en dålig mifiö som man vill förbättra. De utsläpp som kommer till här är alltså etl tillskott lill de totala utsläppen.

Då. del gäller sysselsättningsfrågan och andra vägar all lösa den vill jag bara erinra om inrikesutskoltets betänkande nr 7 i år, där man redovisar lokaliseringsstödet från den I juli 1965 till den 31 december 1974. Skaraborgs län har fäll etl totalt slöd pä 16 miljoner i form av län som har gett en faktisk sysselsättningsökning med 261 anställda mot beräknal 278. Där har man alllsä fäll ut en fiärdedel av anlalel sysselsatta för en hundradel av kostnaden i invesieringshänseende.

Del finns alltså, herr Jansson, andra vägar .all lösa sysselsättningsfrågorna.

Hen JANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi är mycket tacksamma för det lokaliseringsstöd som har utgått lill Skaraborgs län. Det har gett en del arbetstillfällen, och del är ganska bra all man för en gängs skull fär en redovisning frän borgerligt håll på den punkten. Det brukar man oftast fä klara själv i olika sammanhang.

Men nu efterlyste jag, herr Kindbom, en konkrel salsning - inte allmänna ordalag om lokaliseringsstöd - moisvarande den som etl utbyggt Ranstadsverk skulle innebära. Det är detta som jag vill att herr Kindbom skall redovisa i stället för Ranstadsprojektet som kan bli verklighet för Skaraborgs län.

Jag erinrar mig, herr talman, en debatt vid en lika sen timme som denna den 9 december 1971, dä jag hade ställt en interpellation lill industriministern beträffande uivinning av uran i Ranslad. Dä värdet aktuellt alt evenluelll lägga ned verkel och sloppa del i malpåse. Vid del lillfällel fick vi ell lugnande besked av industriministern, och arbelel

på Ransladsverket har ju drivits vidare även om det vari i bantad form. I den debaiten dellog herr Böriesson i Falköping - tyvärr är han inte här i kväll. Han stod då upp och pläderade för nödvändighelen av att se till att inte sysselsättningen i Ranstad gick ned. Han ansåg det också vara nödvändigt att fä den verksamheten utbyggd. Han hade en stark känsla för de anställda i Ranstad.

Får jag fräga herr Kindbom: Är den känslan borta för dem som nu är anställda i Ranstad? Om det inte blir någon utbyggnad, herr Kindbom, blir alternativet sävitt jag förslår driftstopp och malpåse. Del skulle vara intressant all fä veta vad som hänt inom länscentern när det gäller just känslan förde anställda vid Ransladsverket. 1971 var känslan från centerns sida mycket stark.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Hen KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr talman! Till del senaste vill jag säga att känslan för de anställda säkerligen inte har förändrats. Jag är väl medveten om den diskussion som fördes 1971. Det var dä fräga om all dra ner verksamheten i ett sysselsättningsläge som var besvärande. Därför kanske del var motiverat alt oron dä var ännu större än i nuläget. Som jag sade i milt huvudanförande är vi beredda all genom investeringar i energisparande åtgärder och invesieringar för alternativ osv. pröva möjligheterna all skapa ökad sysselsättning även för värt läns vidkommande.

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Väsentliga delar av civilutskottets betänkande nr 28 gäller avvägningsfrågor mellan behovet av att utnyUja vattenkraften för elproduktion och behovet av att begränsa exploateringen med hänsyn till naturvärds- och andra intressen.

Betänkandet behandlar olika älvsträckor som eventuellt skall undantas från slutlig tillåtlighelsprövnihg enligt vattenlagen. Allmänl kan man möjligen ställa frågan, hur långt det är riksdagens uppgift aUmereller mindre i detafi gä in på den här formen av planering och ange konkreta älvsträckor där tillätlighelsprövning enligt vattenlagen skall ske och där sådan inte skall ske. Skulle ingående konkreta beslutsfattanden böria tillämpas pä olika områden av förvaltningen, kan det få konsekvenser som blir svåra att överblicka, och jag tror att de kan komma i konflikt med den uppgiftsfördelning som regeringsformen anger mellan riksdagen ä ena sidan och regering och förvaltningsmyndigheter å andra sidan.

I sakfrågan godtar nu utskottsbetänkandet att ett projekt som i den Sehlstedlska ulredningen har klassats som O eller 1 kan överiätas till tillåtlighetsprövning enligt vattenlagen i sedvanlig ordning. Man gör dock undantag för bl. a. en älvsträcka i nedre delen av Ljungan, Viforsen, och biträder därmed etl motionsyrkande att den forsen nu skall undantas. Frägan skulle därmed inte komma att prövas förrän 1978 i samband med väntat förslag om energihushållningen under den senare delen av 1980-lalel.

261

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.-

Nu har emellertid i dag civilutskottets ordförande fru Olsson i Hölö gjort etl väsentligt uttalande, där hon konstaterar alt ulskottsmajoriteten förmenar att man i samband med väntad prövning år 1976 av utbyggnaden av älvarna i norra delen av Norrland - som omfattas av den s. k. Ekströmska ulredningen - anser att även Viforsen bör kunna omfattas av denna prövning.

Det är, hen talman, ett klariäggande från ulskousmajoritetens sida som är betydelsefullt, inte minst därför all de ulbyggnadsplaner som föreligger för Viforsen är annorlunda och ur nalurvårdssynpunkt mindre ingripande än de som förelåg vid tiden för den Sehlstedlska utredningen och som kanske också varil underiag för de aktuella motionsyrkandena. En utbyggnad av Viforsen ger etl icke oväsentligt energilillskoll och den ger också under etl antal år sysselsättning för ett hundraial personer i ell lågsysselsall län.

Jag har, herr lalman, funnii väsenlligi au noiera della ullalande. Jag har ingel annal yrkande än bifall lill ulskollels belänkande belräffande punkten 25.

262

Herr industriministern JOHANSSON, som meddelat att han i samband med debatten om energihushållningen, m. m. ämnade besvara dels herr Gransledis (c) den 14 mars anmälda interpellation, nr 43, om hanteringen av radioaktivt avfall, dels herr Adamssons (s) den 29 april anmälda interpellation, nr 62, om import av naturgas, och dels herr Sjönells (c) den 13 maj anmälda interpellation, nr 65, om utnytfiande av mottryckskraften som energikälla, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Med herr talmannens tillstånd skall jag be att få läsa upp samtliga tre interpellalionssvar i ell sammanhang.

Herr Gransledt har frågat mig

1. hur del högaktiva avfall som f n. produceras i svenska kärnkraftverk
omhändertas,

2.    hur läng lid del avtal som slutils med United Reprocessors avser och vilken planering som finns för liden därefler,

3.    hur avfallsfrågan är löst för de ytterligare kärnkraftsaggregat som regeringen föreslår,

4.    vilken den dagsaktuella silualionen iir när det gäller kapaciteten hos de förelag United Reprocessors representerar och hur silualionen är när det gäller utbyggnadsplanerna för upparbelningsanläggningar,

5.    vilken avtalets exakta innebörd är när del gäller den slutgiltiga förvaringen av högaklivi avfall och

6.    hur fullsiändigl plulonium avskiljes från det högakliva avfallet och vilka planer som flnns för framtiden.

Pä grund av frågornas natur är del nödvändigi all jag nämner nägol om den tekniska bakgrunden. Beskrivningen hänför sig lill de reaktorer som är aktuella för svenska förhållanden. Vid den energialslrande kärn-

klyvningsprocessen bildas radioaktiva ämnen, dels s. k. klyvningsprodukter, dels s. k. transuraner av vilka den viktigaste är plutonium. Processen äger rum i reaktorns bränsleelement som är uppbyggda av uranoxid i keramisk form omgivna av ett metallhöfie bestående av en zirko-niumlegering.

Efter utbränningen i reaklorn las bränsleelementen ut och förvaras till en börian i en valtenbassäng i anslulning lill reaktorn. De korllivade radioaktiva produkterna klingar då av och radioaktiviteten och värmeutvecklingen frän bränslet minskar, till en böfian hastigt men senare i en långsammare takt som bestäms av de kvarvarande radioaktiva produkternas livslängd.

Från lagringsbassängen intill reaktorn transporteras de använda bränsleelementen sedan till en upparbelningsanläggning. Transporten sker i lunga väl strålskärmade behållare som konstruerats alt motstå kraftiga mekaniska och termiska påkänningar enligl regler som utfärdats av det inlernationella atomenergiorganet (lAEA). Vid upparbelningsanläggning-en lastas behållarna ur och bränsleelementen förvaras i särskilda vat-lenfyllda lagringsbassänger vid anläggningen lills de kan böfia upparbetas.

Vid upparbelningen som är en mekanisk och kemisk behandling skifis del kvarvarande uranet och del nybildade plutoniel frän klyvningsprodukterna. De senare bildar det högaktiva avfallet.

Del högaktiva avfallet förvaras i flytande form i kylda tankar av rostfritt stål vid de nuvarande upparbelningsanläggningarna i Västeuropa. Vid en senare tidpunkt konimer avfallet att föras över till fasl form.

Innan jag övergår till herr Granstedts frågor vill jag påpeka att en del av frågorna hör lill det område som nu häller pä att ulredas av utredningen om radioaktivt avfall, AKA-utredningen. Vissa av dem har belysts i utredningens lägesrapport, som lades fram i juni förra året. Frågorna kring det högaktiva avfallet från kärnkraftverken är emellertid så viktiga att jag här vill ge ell utförligt svar till herr Granstedt på de punkler detta är möjligt i avvaktan pä utredningens slulliga belänkande. Jag vill emellertid undersiryka att flera av frågorna också berörts ganska ingående i proposiiionen 30 är 1975 om energihushållningen m. m.

F. n. är fyra kärnkraftsaggregal i drifl, varav tvä i Oskarshamn och tvä i Ringhals. Byte av bränsle har hittills skett bara vid ell av aggregaten i Oskarshamn. Det uttagna bränslet har under etl antal månader lagrats vid stationen. Merparten av detta bränsle har nu transporterats till Windscale i England där det kommer aU upparbetas. Totalt omfattar transporten tjugofyra bränsleelement. Ännu sä länge har inget bränsle frän de nuvarande svenska kärnkraftverken upparbetats.

Den principiella överenskommelse som Svensk kärnbränsleförsörining AB träffat med upparbetningsföretaget United Reprocessors avser liden fram till mitten av 1980-lalel. Delafiförhandlingar pågår f n. Företaget är berett att förhandla om all upparbeta svenskt använt kärnbränsle även efter denna lidpunkt. Det finns anledning alt redan nu och i god lid även överväga frägan om en svensk upparbelningsanläggning fr. o. m.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, tn. tn.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

263

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfäU, m. m.

264

senare delen av 1980-talet. Förutsältningarna för en svensk anläggning undersöks av AKA-utredningen.

Jag vill emellertid i detta sammanhang påpeka alt viss valfrihet föreligger beträffande tidpunkten när ny upparbeiningskapaciiei måste komma till stånd. Det går enligt vad jag har inhämtat bra att lagra det använda bränslet under ett antal är innan upparbelningen sker. Denna lagring kan ske antingen i direkt anslutning till den aktuella kärnkraft-stationen eller intill upparbetningsanläggningen eller också på annan plats. Den sistnämnda möjligheten innebär emellertid extra transporter.

De förhållanden som jag har beskrivit för.upparbetning av använt reaktorbränsle från de svenska kärnkraftverken för tiden efter är 1985 gäller också för de två nya kärnkraftsaggregat som föreslås i propositionen 30 är 1975. Dessa komnier nämligen inte att leverera något använt kärnbränsle förrän efter denna tidpunkt.

United Reprocessors representerar f n. upparbelningsanläggningar i Frankrike och Storbritannien. Det är här fråga om stora anläggningar. Särskilt den engelska anläggningen har en mycket hög kapacilel. Den har angivits till 2 000-2 500 ton bränsle per år. Båda anläggningarna är ursprungligen byggda för att ta hand om använt bränsle från de gaskylda kärnreaktorer som ännu så länge bildar basen för kärnkraftsproduktionen i de båda länderna. För att göra det möjligt aU även behandla bränsle av den typ som kommer frän de svenska kärnkraftverken, s. k. oxidbränsle, har den engelska anläggningen försetts med extra förbehandlingssleg, och etl sådant byggs också för den franska anläggningen. Kapaciteten för oxidbränsle beräknas för vardera anläggningen till ca 700 ton per år. Som jämförelse kan nämnas, att den transport av använt bränsle som nu har skett frän Simpevarp till anläggningen i Windscale omfattar ca 4,5 lon. Den engelska anläggningen för oxidbränsle har nyligen tagits ur drift för reparation, och jag kan för dagen inte säga hur lång tid denna kommer att ta. Den franska anläggningen beräknas kunna böria upparbeta oxidbränsle under är 1976.

I den överenskommelse som träffats mellan Kärnbränslebolagel och United Reprocessors ingår inget åtagande för upparbetningsföretaget all ta det slutliga ansvaret för lagring av del högakliva avfallet frän upparbelningen. Hur denna fråga skall lösas blir bl. a. beroende av myndigheternas Slällningslagande i resp. land. Av flera skäl är del angeläget att vi i Sverige har en plan klar för det slutgiltiga omhändertagandet av avfallet, som kan inträffa under senare delen av 1980-lalel. En sådan plan kommer att läggas fram av AKA-utredningen.

Frägan om plutonium, i någon större utsträckning, komnier att följa med det högaktiva avfallet och sålunda behöva långlidslagras utreds, enligt vad jag inhämtat, tillsammans med vissa hithörande problem av AKA-utredningen. Jag är därför inle beredd att nu diskutera detta. Det är dock uppenbart att det finns skäl som talar bäde för och emot ett långtgående avskifiande av plutonium från det högaktiva avfallet.

Herr talman! Herr Adamsson har frågat mig vilka ätgärder jag avser

all vidta för att ur allmän energipolilisk synpunkt och som ell led i den aktiva ofiepoliliken möjliggöra en närmare samverkan mellan statliga, konimunala och privata intressen och i övrigt skapa förutsättningar och framlägga konkreta förslag belräffande introduktion av naturgas i Sverige.

Naturgasen skifier sig i väsentliga hänseenden frän andra energislag. Transport och distribution sker i regel genom rörledningar som kräver stora investeringar. Förhållandet mellan säfiare och köpare regleras genom långtidsavtal för 10 till 20 år. Det finns ingen världsmarknad för naturgas som för ofia eller kol. Även om utvecklingen går mot farlygstransporter av kondenserad gas - s. k. LNG - krävs dyrbara anläggningar, som skapar stor bundenhet niellan leverantör och kund.

När vi diskuterar möjligheterna att föra in naturgas i Sverige måste vi konima ihåg all marknadsförutsättningarna allmänt sell är dåliga. Den svenska energimarknaden är relativt liten och geografiskt spridd. Detta innebär höga transport- och distributionskostnader. Vidare är den del av marknaden som har den högsta betalningsförmågan, dvs. hushållen, inriktad på användning av el. Naturgasen skulle därför i Sverige få användas främst av kommuner och storindustrin i stället för fiock eldningsofia, som ju är ett relativt billigt bränsle.

Detta ger förklaringen till all de försök som hittills gjorts för all introducera naturgas i Sverige inle lett lill resultat. Säfiarna av gasen har funnit att de kan få ul högre priser på annat håll. Svenska köpare har inte funnit det rimligt all belala den merkostnad i förhällande lill andra bränslen som skulle ha behövts för all konkurrera med utländska köpare. Del har alllsä varil slarka ekonomiska faktorer - och inte några försuttna tillfällen - som gjort all naturgas inte kommit till användning i Sverige.

Komnier läget att förändras under de närmaste åren? Erfarenheterna från ofiekrisen 1973/74 har visat nackdelarna med vårt höga ofieberoende. Även om naturgasen rent prismässigt konimer att föfia ofian - och i värt land även torde komma att ställa sig dyrare än denna - skulle den från försöriningssynpunkt kunna ge vissa fördelar. Vi bör därför pröva alla möjligheter att få tillgäng lill naturgas. Denna posiliva syn på naturgasen komnier ocksä till uttryck i regeringens proposition.

Enligl min uppfattning bör en huvudlinje i värt forlsalla arbeie med naturgasfrågan vara att klargöra förutsältningarna för en framtida import frän Norge. Delta är en relalivl långsiktig fråga, eftersom Norges möjligheter att leverera naturgas inte kan slutligt bedömas förrän borrningarna norr om 62:a breddgraden inletts mol slulel av 1970-lalet. Vi arbelar emellerlid med siudier, bl. a. i nordisk regi, av frågor rörande ledningsdragning och marknadsulrymme. Även Sovjetunionen framstår som en möjlig leverantör på läng sikt, trots att regeringen fält etl negativt besked på en förfrågan om möjligheterna alt få gas därifrån redan omkring är 1980.

Jag vill också peka pä möjligheterna att få lillgång lill naturgas i mera begränsad omfattning på etl lidigare stadium, t. ex. genom en introduk-

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

265

18 Riksdagens protokoll 1975. Nr 91-92

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfaU. m. m.

266

tion av LNG lill en eller flera storstadsregioner. Det pågår sedan flera månader diskussioner niellan en arbetsgrupp under den slalliga naiur-gasdelegalionen och det algeriska ofie- och gasförelaget Sonairach,

Om vi får möjlighet att köpa naturgas i framtiden komnier det - vem som än är leverantör - att ställas stora krav pä invesieringar. Del är mot denna bakgrund som regeringen föreslagit en särskild stallig garanii på 2 mifiarder kronor för oljeutvinning m, m, Garaniin skall kunna användas bl, a. för alt underlätta finansieringen av utrustning för uivinning, transport och distribution av naturgas.

Jag delar herr Adamssons uppfattning om vikten av en god handlingsberedskap på nalurgasområdel. Utrednings- och förhandlingsarbetet i samband med sådana naturgasprojekt som efter hand blir aktuella måste kunna genomföras snabbt och effeklivl. Kontakterna mellan olika berörda intressenter - staten, kommuner och företag - måste vara goda. Det är särskill vikligt all arbetet är väl förankrat hos tänkbara köpare av gasen, som ställs inför mycket stora tekniska och ekonomiska problem.

Den nuvarande organisationen på nalurgasområdel i Sverige har utformats med hänsyn till dessa krav. Naturgasdelegaiionen har en allmänt samordnande funktion. För all bearbeta det projekt som då ansågs mest aktuellt - dvs. import från Sovjetunionen - bildades år 1973 etl särskill halvstatligt bolag, Ösigas AB. I samband med att denna fråga underställdes riksdagen framhöll jag (prop. 1973:112, s. 11) att det kunde komma att visa sig lämpliglalt bilda förelag för uiredningar och förhandlingar rörande även andra importalternativ. Enligt vad jag erfarit kommer initiativ till överläggningar i denna fråga alt las inom kort.

Sammanfailningsvis vill jag alltså framhålla att införandet av naturgas i Sverige styrs av faktorer som vi endast i viss utsträckning kan påverka. Regeringen kommer emellertid att fortsätta sina ansträngningar att klarlägga förut.sättningarna för en nalurgasintroduktion.

Herr talman! Till sist har herr Sjönell frågat mig hur många kommuner utöver Botkyrka och Huddinge som genom avtal med valtenfallsverkel är förpliktade alt avstå frän alt bygga mottryckskraflverk och om jag är beredd medverka lill all avtal av ifrågavarande art inle längre skall tillämpas.

Statens vattenfallsverk träffade i slutet av 1960-talel långlidsavlal med Huddinge, Botkyrka och ytteriigare några kommuner i Storstockholms-områdei om leverans av elektrisk energi under en femtonärsperiod. Jag har inte anledning all gå närmare in på de villkor i den affärsmässiga uppgörelsen som parterna på sedvanligt sätt har förhandlat sig fram lill. Jag vill dock upplysa om att förhandlingarna även avsåg ell framlida utnytfiande i kraftvärmeverk av värmeunderlaget i de berörda kommunerna. Parterna var därvid överens om all söka undvika au värmeunderlaget utnytfiades i ofiebaserade anläggningar. Överenskommelsen i denna del skall ses i belysning av de planer som då förelåg att tillgodogöra det slora värmeunderlaget i Storstockholmskommunerna i kärnbränsle-baserade moltrycksverk. Avtalen lägger inte hinder i vägen för kom-

munerna att bygga, om Vattenfall inte anser sig vifia delta.

Vad jag nu har sagt ger inte belägg för all valtenfallsverkel, som herr Sjönell anför, motarbetar tillkomsten av mottrycksbaserade kraftproduk-lionsanläggningar. Verket har tvärtom på olika sätt sökt etablera samarbete med kommuner om utbyggnad av stora kraftvärmeverk där detta befunnits motiverat med hänsyn lill elförsöfiningen i landet. Jag vill erinra om att verket tillsammans med berörda kommuner har uppfört och driver kraftvärmeverk i Uppsala och Norrköping. Med Göteborgs kommun har valtenfallsverkel sedan 1967 ett samarbelsavlal med sikte på uppförande av etl gemensamt kraftvärmeverk. I Luleå pågår förhand-, lingar om utnytfiande av överskottsgas från NJA:s anläggningar som bränsle i bl. a. elt kraftvärmeverk. Med Eskilstuna kommun har valtenfallsverkel träffat ett förberedande avtal om leverans av värme lill kommunen från ett kraftvärmeverk. Liknande förhandlingai" har förts med flera andra kommuner, däribland Södertäfie, Huddinge och Botkyrka. Dessa förhandlingar ligger f n. nere men kommer att återupptas.

Del är fullt klarl alt vi i värt land - med de restriktioner vi är beredda all åliigga oss i fräga om fortsatt utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft - mäste satsa på kraftvärmeverk och industriella mollrycksanläggningar i belydligl större omfattning än tidigare om vi skall klara vår elförsöfining. Kraftindusirin har redan mot bakgrund av de riktlinjer som regeringen har föreslagit i propositionen 1975:30 om energihushållningen m. m. börjat se över sina utbyggnadsplaner. Jag kan inte se att de leveransavtal som valtenfallsverkel har träffat med vissa Slorsiockholmskommuner utgör nägol hinder för genomförandet av dessa riktlinjer sävitt gäller ulbyggnaden av kraftvärmeverk.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag vill lacka industriministern för svaret på min interpellation.

Orsaken till att jag franiställdeden varalt frägan om avfallshanteringen behandlas ganska summariskt i energipropositionen - så pass summariskt att del fanns anledning all misslänka att regeringen inte visste särskill väl hur den frägan skulle komma att lösas i framtiden, pä kort och pä lång sikt. Jag kan väl bara konstalera all del svar som jag denna natt har fått av industriministern bekräftar min misstanke. Oklarheten är väldigt stor när del gäller frågan om avfallshanteringen.

Jag log först upp frägan hur det högakliva avfall som f n. produceras i svenska kärnkraftverk omhändertas. Vi kan alltså konstatera att del skickas i väg lill en upparbelningsanläggning i England som icke är i drift - och vi vet inle när den komnier alt tas i drift. På den punkten är alltså oklarheten om hanteringen stor.

Vidare frågade jag om hur lång lid avtalet skulle täcka och vilka planer som fanns för liden därefter. Nu vet vi att när det gäller tiden efter 1985 - och dit är del i det här sammanhanget en ganska kon lid -finns det ingen som helst uppfattning om hur vi skalLhantera del hög-

267

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnergihushåU- ningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

268

aktiva avfallet. Enligt industriministerns svar finns del inte heller beträffande de två ytterligare aggregal som regeringen har föreslagit några planer för hur det högakliva avfallet skall hanteras. Vi kan bara konstatera all United Reprocessors har förklarat sig villiga att förhandla om den frågan, men det finns alltså inga klara rikllinjer för hanteringen.

I det här sammanhanget kan det finnas anledning alt notera den växande opposition som enligl pressuppgifler förekommer i Storbritannien mot att man tar hand om utländskt avfall. Förhandlingarna med United Reprocessors kan alltså komma att visa sig svårare än vad man ursprungligen har tänkt sig.

Jag tog ocksä upp frågan om den aktuella kapaciteten i de förelag som United Reprocessors representerar. Av industriministerns svar kan man i det fallet sluta sig till att kapaciteten f n. är lika med noll. De har ingen kapacitet alls. Det finns helt enkelt ingen anläggning i drift. Det gäller situationen i Västeuropa, och vi vel all detsamma gäller situationen i USA. Detta beror inte bara pä dålig planering ulan ocksä på att de upparbelningsanläggningar som har sysslat med avfall från lättvattensreaktorer har stött pä mycket stora tekniska svårigheter, vilkel har gjort alt man har tvingats stänga Windscale i Storbritannien och också anläggningar i USA.

När det gäller frägan om det slutgiltiga omhändertagandet av del högaktiva avfallet vet vi över huvud taget ingenting. Det är inte intäckt i det här avtalet. Industriminislern framhåller att det är angelägel med en plan för hur avfallet skall omhändertas, men hur denna plan skulle konima att se ut vel vi ingenting om. Det är föremål för ulredning -av en utredning som ännu inte har lagt fram sitt huvudbetänkande.

När det gäller min sista fråga, hur fullständigt plutonium kommer att avskifias; frän det högaktiva avfallet, vet vi inte heller någonling.

Det här är onekligen ganska alarmerande uppgiltcr. 1 morgon bitti är det meningen att riksdagen skall ta ställning till en framtida energiförsörining, som - om utskottsmajoritelens förslag vinner- i stor utsträckning komnier att baseras på kärnkraften. Men när det gäller den livsviktiga frägan om hantering av det högakliva avfallet kan vi konstatera att det råder en betydande osäkerhet om vilka möjligheter vi har på kort sikl. Om möjligheterna på lång sikl råder en total ovisshet.

Del här är naturiiglvis alarmerande. Vad som kanske är särskilt allvarligt är frågan om plutoniumet. Industriministern säger sig inte nu vara beredd att över huvud laget diskutera frågan om hur pass väl plutoniumet konimer att skifias från del högaktiva avfallet, eftersom del är föremål för övervägande i AKA-utredningen. Sedan säger han:

"Det är dock uppenbart att del finns skäl som talar bäde för och emol elt långtgående avskifiande av plutonium från det högakliva avfallet."

Det här är en oerhört viktig fråga. Vi vet att högaklivi avfall, som inte innehåller plutonium, mäste förvaras skilt frän allt biologiskt liv i 800 år innan del är ofariigl. Och om det högakliva avfallet innehåller plutonium måste del enligl uppgift frän AKA-ulredningen förvaras i upp

till en mifion år. Del är alldeles givet all del är en fräga av viss betydelse om de förvaringsanordningar som vi skall diskutera för högaktivt avfall skall anses vara lillräckliga för 800 är eller lillräckliga för en mifion är. Men del är alllsä en fräga som industriministern inte anser sig kunna diskulera kvällen innan vi skall fatta beslut om en ulbyggnad av kärnkraften.

Herrlalman! Del är oroväckande all konstatera pä vilken bräcklig grund riksdagen skall fatta sitt energibeslul. Det är oroväckande all konstalera med vilka lösa anlaganden och förhoppningar som vi tar ställning till en fräga sorn kommer all få betydande konsekvenser för framtida generationer. Jag lycker alt induslriminisierns svar i den här vitala frågan - som gäller avfallshanteringen - är ell myckel gott belägg för att den ställning som cenlerparliei kommer all ta i voteringen är synnerligen välmotiverad.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnerglhushåU-ningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

Hen ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag ber all fä lacka industriministern för svaret, som på den i min interpellalion konkret ställda frågan är positivt och inger vissa förhoppningar för gasmarknaden i framtiden.

Risken är uppenbarligen slor för all del skall bli sä, att medan gräset växer dör kon. Situationen är i dag den, som jag erinrat om i mill inlägg lidigare i dagens energidebatt, all undersökningar om nedläggning pågår vid samtliga stadsgasverk i vårl land. Orsaken härtill är den ekonomiska utvecklingen på grund av de höga råvarupriserna som föfide efter oljekrisen. Råvarupriset behöver enligt samstämmiga uppgifter sänkas med ca 200 kr./lon för all verksamheten skall kunna fortgå utan förluster för gasverken. Förlusterna får nu bäras av de kommuner som har gasverk kvar.

Jag skall inte vid denna sena timme ta upp en debatt i denna fräga ulan avslutar mitt anförande med att hemställa till industriministern alt ägna frägan fortsatt uppmärksamhet. Gasverken representerar ändå ell icke föraktligt energilillskoll i den nuvarande situationen.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag får lacka induslriminislern för svaret pä min interpellalion, men jag måste tillstå att jag finner svaret minst sagt otillfredsställande ur ftera vikliga aspekler, mest naturiiglvis därför att det i de tvä av mig .ställda frågorna knappast lämnats något besked. Konkreta frågor brukar ju fordra konkreta svar, och de har dess värre uteblivit.

Försl och främst säger industriministern att han inte har anledning att gä närmare in pä de villkor i den affärsmässiga uppgörelsen som parterna pä sedvanligt sätt förhandlat sig fram till. Jag vill för min del säga, i belysning av de fakta som föreligger i della ärende, att det tvärtom hade funnits myckel stor anledning för industriministern att så utförligt som möjligt redovisa dessa villkor. Del har som bekant sedan länge riktals beskyllningar mot valtenfallsverkel för att det bundit upp åtskilliga kom-

269

19   Riksdagens  prolokoll   1975.   Nr   91-92

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EnergihushåU-nlngen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfaU, m. m.

210

muner för att inte bygga ul mottryckskraften - genom vad som man på sina häll har betraktat som rena slavkontrakt. Om del nu inle förekommer villkor av den arten, exempelvis i Huddinge-Bolkyrka-avialet, hade del självfallet funnits myckel starka skäl att redovisa de villkoren och kommenlera dem utförligt, om inle för annal sä för att fria Vattenfall frän dessa otrevliga beskyllningar.

Genom industriministerns ovifia att närmare presentera dessu villkor och kommentera dem kvarstår uppenbarligen i fortsättningen misstankarna på sina häll att del föreligger slavkontrakt med antimoliryckkrafls-klausuler. Av vad som framgår av en handling, som jag har fäll lillfälle att studera och som jag strax skall föredra, är jag övertygad om att åtminstone avtalet med Botkyrka-Huddinge har sädan karakiär.

Industriministern säger vidare att avtalen inte lägger hinder i vägen för kommunerna all bygga anläggningar av aktuellt slag, om Vallenfall inte anser sig vifia delta i det. Det finns skäl att sälla ett slort frågetecken för det sistnämnda uttalandet. Jag har i min hand, herr talman, ell brev frän valtenfallsverkel lill Huddinge kommun, daterat ganska nyligen, nämligen den 16 september 1974. Jag skall be att få föredra del brevet, eftersom det belyser åtskilligt i det här ärendel. Vallenfall skriver till Huddinge kommun föfiande:

"Med anledning av skrivelse 1974-06-13 från Södertörns Fjärrvärmeaktiebolag vill Vattenfall meddela föfiande." Jag vill parentetiskt nämna all den åberopade skrivelsen innehöll en hemställan om befrielse frän vad man kan kalla hembudsskyldighet, dvs. alt man ville hu full frihet alt inle behöva räkna med Vattenfall ulan i stället själv eller i samverkan med annan motpart ville kunna göru upp om ell moliryckkraftverk. Brevet fortsätter sålunda:

"I kraftkonirakl 1969-10-09 niellan Vallenfall och Botkyrka Kommun och Botkyrka Elverk AB anges i § 12 föfiande:

Om del under kontraktstiden skulle visa sig ekonomiskt motiverat all utnytt.ia värmeunderlaget inom Abonnentens distributionsområde i eu kraftvärmeverk, skall utnyttjning av detta värmeunderlag - i den mån Abonnenten direkt eller indirekt förfogar över detsamma - i försiu hand erbjudas ål Vattenfall.

Kontrahenterna är ense om att söka undvika all del värmeunderlag, som Abonnenten sålunda behärskar, ulnylfias i ofiebuserude kraftvärmeverk.

Om värmeleveranser i form av hetvatten kommeratt ske inom Abonnentens distributionsområde frän en av Vattenfall helt eller delvis ägd kärnkraftanläggning med mottrycksprodukiion. skall skälig del av den kostnadsminskning för elproduktion, som Vatienfall kan få genom en sådan samordning av el- och värmeproduktion, tillgodoräknas fiärrvär-medistributionen. Vid skälighetsbedömningen skall hänsyn även lagas lill fiärrvärmedistributionens evenluella kostnadsminskning genom köp av hetvatten frän nämnda kärnkraflanläggning jämfört med egen värmeproduktion.

1 kraftkonirakl niellan Vattenfall och Huddinge Kommun 1969-09-10 - 1969-10-30 är även motsvarande bestämmelse införd. Kontrakten upphör att gälla 1983-12-31.

Den avtalsenliga rällen för Vattenfall att ulnylfia värmeunderlaget har Vallenfall fortfarande intresse av att bibehålla och kan därför inle finna all ett sådant agerande ulan Vattenfalls deltagande, som anges i Södertörns Fjärrvärmeakliebolags skrivelse, är förenligt med angivna avtalsbestämmelser.

Vattenfall är berett alt ta slällning till frågan om utnytfiande av vär-* meunderlaget enligt avtalen och meddela sina avtalsparinerden definitiva ståndpunkten sä snart kärnkraftfrågorna behandlals i riksdagen under våren  1975.

Statens Vattenfallsverk

Staben

Bengt Nordström."

Herr talman! Av detta dokument kan föfiande konstaterande göras.

För del försia all Vattenfall 1969 som en tänkbar realitet utgick ifrån att ett kärnkraftverk skulle komma att byggas någonslans inom Slor-slockholmsområdet, sannolikt inom dess södra del, frän vilken hetvatten skulle levereras via en motlryckskraftanläggning och all man därför skulle "undvika alt etl värmeunderlag som abonnenten sålunda behärskar utnytfias i ofiebaserade kraftvärmeverk".

För del andra all Vattenfall fem år senare, alllsä bara för några månader sedan, fortfarande synes ha kvar samma ambitioner, åtminstone när det gäller att förhindra berörda kommuner att själva eller med annan motpart uppföra elt oljebaseral kraftvärmeverk. Man säger nämligen i klartext "all ell sådant agerande utan Vattenfalls deltagande som anges i Södertörns fiärrvärmeaktiebolags skrivelse" inle är "förenligt med angivna avtalsbestämmelser".

Man använder sig sålunda, herr talman, av en juridiskt bindande klausul för all slänga de kommuner som del här gäller från att omedelbart bygga en motlryckskraftanläggning som är av överhängande inlresse både lokall och nationellt. Industriministern har själv i energipropositionen kraftfullt hävdat viklen av all tillgänglig mottryckskraft snarast och i slörsla utsträckning byggs ut.

Nu säger industriministern för säkerhets skull pä tvä ställen i sill svar all han inle kan tänka sig att avtalet i fräga lägger hinder i vägen för kommunerna att bygga ut. om Vattenfall inte anser sig vilja delta. Men, herr talman. Vallenfall hävdar på juridiska grunder raka motsatsen. Såvitt jag vet kan inte ens en industriminister så där utan vidare ogilligförklara civilrällsligl bindande avtal mellan tvä parter. Jag utgår ifrån att Vattenfalls jurister härden formella rätten pä sin sida. Eller flnns del möjligen nägon annan klausul som industriminislern siöder sig på och som kan vara underlag för hans ullalande att den här klausulen inle gäller och att Vattenfall alltså inte har möjlighet att åberopa avtalet när man nu säger i klartext all man inte vill gå med på alt släppa loss kommunen

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

11\

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

att bygga i egen regi?

Induslriminislern säger: "Vad jag nu har sagl ger inte belägg för all valtenfallsverkel, som herr Sjönell anför, motarbetar tillkomsten av mottrycksbaserade kraftproduktionsanläggningar," Men vad behövs ytterligare för bevis i den här frågan? Jag tycker del är alldeles uppenbart, om svenska språkets vanliga innebörd i orden är giltig, all detta är all motarbeta.

Av interpellationssvaret f ö, framgår ju alt t, ex, med Göteborgs koni-,.mun "har Valtenfallsverkel sedan 1967 ett samarbelsavlal med sikte på uppförande av ell gemensamt kraftvärmeverk". Ja, det är älta är sedan. Vad är dei som föranlett att man under åtta år inle har gjort den här nödiga utbyggnaden? Är del en sådan här klausul som finns i avtalet för Göteborg ocksä och som Vattenfall åberopar - kanske lika sent som man gjorde mot Huddinge och Botkyrka? Jag tror all det är utomordentligt väsentligt alt få klarhet i vad industriministern stödjer sig pä när han säger att den här klausulen inte gäller, all den inle har den civilrättsliga verkan som svensk lag i allmänhet tillägnar avtal.

Jag vill sluta med att säga, herr talman, alt det är angeläget all jag får konkrela svar på dessa frågor som jag har ställt, Industriminislern har åberopat Göteborg, Södertäfie m, fl, kommuner och säger alt förhandlingarna ligger nere men kommer att återupptas. Förekommer -utöver när det gäller dessa kommuner - sådana klausuler som återfinns i Vattenfalls brev som jag här har föredragit och som lägger hinder i vägen för au man skall kunna agera på egen hand eller med annan motpart?

Om de klausulerna finns - vilket i varie fall är uppenbart i Botkyr-ka-Huddinge-fallet - är industriministern beredd all medverka lill att de inle lillämpas, sä att mollryckskraflbyggel äntligen kan komma i gäng?

272

Herr induslriminislern JOHANSSON:

Herr talman! Försl vill jag beröra herr Grunstedts anförande. Tidigare i den här deballen har jag redovisat hur jag ser på avfallshanterings-problemen. Jag har omnämnl del gällande avtalet och de tekniska förutsältningarna för uttag ur bränslehärden, för transporten och förvaring-en.

Avtalet med Windscale innebär all mun guranterar förvaringen vid deras anläggning, även om man inle nu genomför en upparbetning. Det gäller fram lill 1985, Del avtal som är träffat med LJniied Reprocessors innebär samtidigt all man är överens om all förhandla om förvaring och upparbetning också efter 1985,

Nu säger herr Gransledt au vi inle har någol avial för de tvä nya reaktorer som riksdagen evenluelll kan komina all besluta om, Jug vel inte rikligt vud herr Granstedi skulle ha sagl om vi hade förhandlat om dem innan riksdagen tagil ställning. Däremot hur Kärnbränslebolagel förfrågat sig om möjligheterna all fä förhandla, om riksdagen eventuellt beslutar om tvä ytterligare reaktorer. Det belyder alllsä att vi har möj-

ligheler att förhandla oss fram - förhoppningsvis - lill sanima resultat för dessa reaktorer, ocksä för tiden efler 1985, till dess vi vinner ylleriigare klarhet i dessa frågor.

Herr Gransledt säger all det inle finns nägon kapacitet. Det är en kapacitet under uppbyggnad. Tvä anläggningar blir klara 1976, Som jag framhöll i mitt anförande lidigare i debatien bör upparbelningen av bränslet inle ske förrän efler en relativt lång tid sedan man har tagit ut det från bränslehärden. Därför är del egentligen ingel större problem i den delen med det bränsle som nu las ut frän de svenska kärnkraftsanläggningarna. Del första avfallet har ju helt nyligen lagils ut och transporterats till  England,

Beträffande den slutgiltiga deponeringen, sä är den frägan aktuell 1990, 15 år räknar man med skall förflyta från del man tar ut bränslet från bränslehärdarna till dess att man placerar dem för den slutgiltiga deponeringen. Eftersom vi har etl avtal om förvaringen i försia hand fram till   1985, så har vi alltså god tid på oss att klura de här frågorna.

Jag räknar med att AKA-ulredningen inom någol år är klar med sina förslag. Man har under hand redovisat hur man tänkt sig detta, och del får vi sä småningom ta ställning till. Jag menar alllsä alt vi här har ell arbeie pä gäng där de tekniska förutsättningarna för att klara problemen finns och där vi har lid att bestämma oss för hur den slutgiltiga lösningen skall se ut,

Belräffande plutoniumet vill jag kort säga all del plutonium som finns kvar i de utbrända bränsleelementen kan antingen användas till nytt reaktorbränsle eller sändas som avfall för förvaring under betryggande former för mycket läng lid. Om man lar ut plutoniumet kan del t, ex, användas i bridreaktorn. Det finns sävitt jag vet inga planer - vi har under inga omständigheter nägra sädana - alt ta bridreaktorn i anspråk i värt land. Därför får man överväga - del får våra tekniker komma med förslag om - om man skall gå lill upparbetning och även ta ut plutoniumet från avfallet. Gör man det vid upparbetning uivinnes uran och plutonium som fiänar som ny bränsleråvara och utgör cu 25 96 av del ursprungliga bränslet.

Jag har bara velat anföra de här siffrorna som komplement till vad jag sagt lidigare.

Till herr Sjönell skulle jag vifia säga föfiande:

Herr Sjönell har här tagit upp en fräga om etl avtal som Vattenfall har träffat. Är del ändå inle på det sätlel, herr Sjönell, all det föreligger etl avtal, träffat niellan tvä eller flera parter, där man har förhandlat på de villkor som man bestämt sig för? De avtal som interpellanten avser tillkom i slutet av 1960-talet och omfattar älta förortskommuner i Slockholmsomrädel. Avtalen har i regel en löptid på 15 år. De gär alltså ut under första hälften av  1980-talet.

Avtalen är hemligstämplade efter överenskommelse mellan parterna och med hänvisning lill 34 S lagen om inskränkning i rätten alt utbekomma allmänna handlingar. Men trots det vill herr .Sjönell att jag skall

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

273

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. tn.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

stå här och berätta om innehållet i avtalen.

Jag har ju respekt föravtal träffade mellan Vallenfall och kommunerna, för sä längt är det klart som att när man iräffade avtalen under hand fanns del planer frän Vattenfalls sida pä en kärnkraftsanläggning i Haninge som eventuellt skulle ha möjliggjort all man därifrån tillgodosåg kommunernas intressen av hetvattenförsörining.

Det projektet vet man i dag ingenting om. Vi har frän regeringens sida anseit att del inte finns någon anledning all föra fram det. Vi har alltså sagt att den planeringen bör man inle fortsätta med. Det finns också elt starkt motstånd i kommunen.

Parallellt med de här undersökningarna om kärnkraftsbaserad fiärrvärme har Vattenfall inlett överläggningar i avtalens anda om ulbyggnad av ofiebaserad kraftvärme med Södertäfie, Botkyrka och Huddinge. Liknande överläggningar har också upptagits med en rad andra kommuner. Men Vattenfall säger all belräffande Södertäfie, Botkyrka och Huddinge synes behov av dessa anläggningar ej föreligga förrän lidigasi  1983.

Jag kan inte gå in på om intressena, från å ena sidan Vattenfall och å andra sidan Huddinge-Botkyrka, är av den karaktären all de är bestämmande för att man först 1983 har behov av dessa anläggningar. Del är sådant som vederbörande fär förhandla om. Vad Vattenfall säger i skrivelsen till mig, när jag har förfrägat mig i detta spörsmål, är att om ytterligare behov av ofiebaserad mottrycksprodukiion skulle uppstå, så hindrar inte de aktuella avtalen möjligheten lill snabb utbyggnad av sådana anläggningar. Jag läser alltså här direkt ut Vattenfalls brev till mig. Det är på denna grund som jag i interpellationssvaret har sagl alt det inte föreligger något hinder, om Vattenfall inte har någon erinran mot alt man skyndsammare gör en utbyggnad. Det har inget samband med någon hänvisning till en speciell lagstiftning.

Herr lalman! Låt mig till sist undersiryka vad jag sagt i mitt svar, nämligen att Vattenfall är involverat i förhandlingar med åtskilliga kommuner om byggande av mollrycksanläggningar. Regeringen konimer självfallet att se till att del program som vi nu diskuierar i riksdagen kommeratt uppfyllas. Det innebär att vi underde närmaste åren kommer att fördubbla kapaciteten uv mollrycksanläggningar - och dä får man se var det är lämpligast att bygga ut dem.

274

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag konstaterade i mitt tidigare inlägg ull den dagsaktuella situationen när det gäller upparbetning av högaktivt avfall är, all del inle finns någon upparbelningsanläggning som fungerar i drift vare sig i USA eller i Västeuropa. Det kan givetvis vara en tröst för oss här i Sverige att värt avfall i avvaktan på att man skall klara uv problemen med upparbelningsanläggningarna inte förvaras i tankar i vän land utan i Storbritannien. Men del är förmodligen inte liku roligt för dem som bor i närheten av Windscale, vilket människorna där ocksä visat genom sinu reaktioner, enligl pressrapporter. Anledningen lill alt del inte finns

en enda upparbelningsanläggning i drift vare sig i USA eller i Västeuropa äl' inte bura all man inle har hunnit bygga upp kapacilel. utan man hur slött pä beiydande tekniska svårigheter att klara uv arbelet. Ovissheten pä della område är därför betydligt slörre än vad som framgår av industriministerns svar.

Vad gäller de tvä nya aggregaten menar industriministern att del skulle vura fel att förhandla om upparbetning innan riksdagen har lagit ställning. Jag kun inte dela den uppfattningen. Man borde väl ålminslone ha kunnai ■ skaffa sig garantier för alt United Reprocessors är beredda att ta emot avfallet och ull lösu upparbetningsproblemen för de här tvä reaktorerna innan vi tar ställning. Så pass långt borde man ulan vidare kunna komma i en förhandling, i avvaktan på ell riksdagsbeslut. Jag tycker att det vore en rimlig lågordning att man hade avfallshanteringen klar först och log slällning till ulbyggnaden sedan i stället för tvärtom.

Sedan sade indusiriministern all när del gäller den slutgiltiga deponeringen behöver vi inte möta det problemet förrän 1990, och det är i och för sig riktigt. Men det är ingen anledning för oss att inte diskutera frågan här i dag - eller att inte ha frågan klar i dag. därför att det är ju nu som vi böriar skapa problemen. En god regel är att man helst bör ha lösningen klar innan man skapar elt problem. Denna plan borde alltså ha förelegal innan riksdagen tog ställning till vidareulbyggnad av-kärnkraften. Som jag serdet är det ingenting som man bör skjula framför sig.

Vud lill sisl gäller plutonium sä är det inte sä alt plutonium bara kan begagnas i bridreaklorer. Plutonium kan också begagnas i lätlvalienre-aktorer. Det är utan tvivel en fråga av mycket stor belydelse för avfallshanteringen om man avskifier plutonium och återanvänder det eller om man låler del vara kvar i avfallet. Jag nämnde de enorma tidsdifferenser del gäller. Även om 800 är är en oroväckande lång lid, sä är en förvaringstid pä 1 mifion är i det närmaste orimlig. Man kan ifrågasätta om del över huvud tagel går all hitta några säkerhetsåtgärder som är rimliga att diskutera om den förvaringstid som är aktuell är upp lill 1   miljon år. Därför är dcltu en frägu av slörsla principiella vikt.

Jag vidhåller alllsä alt det när del gäller avfallshanteringen råder en betydande oklurhet i del korlu perspektivet och en fullständig ovisshet i del längu perspektivet, och del lycker jug är alarmerande.

Läl mig sedan göra en liten kommentar lill den andra interpellalionsdebatt som pägårjusi nu. Eftersom min hemkommun Södertäfie berördes villjag konsiuieruuit Södertäfie kommun och Vattenfall där hade påböriat. en samprojektering för all bygga ell viirmekraftverk. Det samarbetet drog sig Vallenfull ur och suboterade alllsä kommunens ambitioner all få lill stånd ett värmekraftverk.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Enetgihushåll-ningen, m. m.

Omhanteringenav radioaktivt avfall, m. m.

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag har inle försökt göra gällande att del var något anmärkningsvärt med au man från Vattenfalls sida i slutet av 1960-lalel

275

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

276

trodde på alt man skulle förlägga ell kärnkraftverk lill Storstockholms-regionen. Vattenfall har väl ända till dessa sista dagar hafl inställningen att kärnkraftverk skall man helst ha sä mänga som möjligt och dem kan man förlägga litet varstans här i landet. Det var då inget märkvärdigt all man pä Vattenfall hade den intentionen. Det är inle del den här debatten gäller.

Jag har heller inte krävt - det skulle inle falla mig in all kräva en sådan sak - att industriministern i detafi skulle berätta om innehållet i etl hemligstämplat avtal, dvs. i de klausuler som är hemligstämplade. Men så goda kommunikationer tycker jag alt del borde finnas mellan vattenfallsverket och industriministern att han skulle kunna tala om. ifall det finns nägon klausul som är hinderlig när en kommun pä egen hand, oberoende av Vattenfall, vill göra en satsning på en värmekrafl-verksutbyggnad. Genom en offentlig handling, elt brev till Huddinge kommun, har vi nu fäll klarhet i att det finns en sådan klausul. Den är alltså inte längre hemligstämplad. Del finns anledning att la upp den till behandling och debattera den. Del är den cenirala punklen i hela detta olustiga sammanhang.

Kommunernas intresse att så fort som möjligt fä till stånd en utbyggnad har varit utomordentligt slort, men Vattenfall har vägrat att delta och har dessutom genom åberopande av denna klausul förhindrat en ulbyggnad. Det är anmärkningsvärt alt del här är frägu om det kanske största underlaget för en sädan utbyggnad i hela Sverige. Den utbyggnaden har alltså inte fält göras.

Jag vill il denna debatt fråga induslriminislern - detta är den centrala punklen - om dessa förhandlingar kan genomföras. Del är uppenbart att industriministern inte har underrättats av Vallenfall om den skrivelse som Valtenfall för nägra månader sedan skickade till Huddinge kommun och som jag läste upp. Det är klart alt det inle är läli för en industriminister att föra en sådan här debatt om han inte har grundläggande fakta tillgängliga. Men i det brev som jag här läste upp och som industriministern tydligen inte är underkunnig om, åberopar Vattenfall civilrättsliga bestämmelser enligt Sveriges rikes lag, och därigenom förhindrar Vattenfall kommunen att själv eller med annan motpart göra denna utbyggnad.

Det är alldeles klart all en sädan utbyggnad måste fä ske, och del sä snart som möjligt, när kommunen ända sedan slutet av  1960-talel

- alltså strax efter det att detta avtal träffades - försökt förmå Valtenfall
till denna salsning men inte lyckats. När man lill sist tröttnar och säger
att man i alla fall hembjudit denna ulbyggnad flera gånger - del framgår
av skrivelsen att man gjort det - vägrar Valtenfall genom all hänvisa
till en juridisk klausul. Vi hör att del råder liknande förhållanden i Sö
dertälje,

Herr talman! Jag tycker detta är minst sagt upprörande. Om det över huvud taget skall vara någon mening med att satsa pä mottryckskraft

-  och  det  tror jag  att det  är, för  industriminislern  har  verkligen

gått in för det; del framgår av hans proposition - behövs det ett kraftfullt och omedelbart ingripande från induslriminisierns sida för att fä Vattenfall alt inta en mer positiv hållning och se till all Vattenfall i vafie fall inte hindrar de kommuner som själva vill bygga ul.

Herr induslriminislern JOHANSSON:

Herr talman! Till herr Granstedt: Tekniken för upparbetning är utprovad och klar. Den anläggning som fanns i Belgien, Eurochemic, slängdes av kommersiella skäl, således inte av tekniska skäl eller för alt man misslyckats med anläggningen. De nya anläggningar som byggs i England och Frankrike för den speciella typ av avfall som kommer från bl, a, de svenska reaktorerna räknar vi med skall klara dessa problem. Det finns ingenting som säger nägol annat.

På frägan om vi skulle förhandla beträffande de två nya reaktorerna har jag svarat alt Svenska kärnbränslebolaget, som sköter dessa förhandlingar, har tagit upp frågan med United Reprocessors och även fält medgivande att om riksdagen beslutar om ytteriigare två reaktorer kommer man att vara beredd att förhandla om omhändertagande av bränsleavfallet även från dessa, vilket kan bli aktuellt någon gäng 1983-1984,

Men, herr Granstedt, är del inte sä ändå, även om del här blir litet fialigl, alt när ni nu tar ställning till och för fem reaktorer sä räknar ni väl med att avfallshanteringsproblemet är klarerat så långt att det ansvar vi tar för driften av reaktorer också innefattar tekniska lösningar pä de här problemen och alt vi också har förutsättningar för att klara upparbetning, transporter och den slutgiltiga deponeringen. Vi kommer sä småningom att behöva bestämma platsen. Jag har sagt att problemet med den slutgiltiga deponeringen skall vi klara och ta slällning till inom de närmaste åren. Men tillfället då vi behöver företa den aktion som innebär placering mer slutgiltigt ligger framåt  1990,

Herr Sjönell har tagit upp ett avtalsproblem mellan Vattenfall och kommunerna. Parterna har träffat en överenskommelse pä frivillig bas. Nu är kommunerna uppenbarligen bekymrade därför att de snabbt vill bygga moltrycksverk; kraftvärmeverk. Det känner jag inte lill någonting om, jag har inle haft anledning att- ägna mig åt delta. Men jag kan inte slå här och diskutera eftersom jag inte känner till förutsättningarna. Vem skall klara ekonomin förde nya anläggningarna? Har kommunerna påtagit sig att själva svara för den eller vill man binda upp Vattenfall? Är de dispositioner som såväl Vallenfall tidigare lagit i de här kommunerna av den art och konsekvens att man blir ekonomisk nödlidande? Jag utesluter alltså inte det. Jag vet det inte, men utesluter del inte. Därför frågar jag: Vad menar herr Sjönell med denna debatt? Om herr Sjönell menar att jag skall söka påverka Vattenfall för att de skall medverka till en snabbare utbyggnad av mottryckskraften så svarar jug ja pä det eftersom det ligger i vär proposition. Men jag måste ocksä ha lillfälle alt höra med Valtenfall om avtalets innebörd och konsekvenserna om man bryter det. Vattenfall säger i del brev jag har uil enligl deras upp-

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

EneigihushåU-ningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

277

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

fattning "synes behov av dessa anläggningar ej föreligga förrän tidigast 1983" för Södertälje, Botkyrka och Huddinge, Då skulle jag naturiiglvis gärna velal veta. av Vattenfall vad de grundar denna sin uppfattning på.

Därför är detta, menar jag, en meningslös debatt bortsett från att jag kan säga: Jag är självfallet beredd att tala med Vattenfall om detta problem och uttrycka regeringens bestämda mening grundad pä den redovisning som vi har gjort i riksdagen om motnyckskraftverk.

Jag skall inte gä in pä Göteborgs problem - jag känner för dåligt lill dem. Jag vet bara all man i Göteborg har planerat bl. a. för kraftvärmeverk baserade på kol. Men det har inte varit sä enkelt alt lösa frågan om lokaliseringen av detta kraftvärmeverk. Vi har goda kontakter med Göteborgs kommun, och vi har kommit in pä frägan om man eventuellt skulle kunna använda sig av naturgas, ifall vi kan få sådan frän Norge.

Men när herr Sjönell anför att Vattenfall har förhandlat med Göteborg - vilkel jag har angivit - sedan 1967 eller 1968 försöker han fä det till all det är Vattenfall som har varil motsträvigt i förhällande lill Göteborgs kommun. Del kan ju vara sä att kommunala omständigheler har gjort alt man inte har kunnai förverkliga delta projekt. Jag tror mig vela alt del är så det ligger till.

Vattenfall kommer att gå in för att göra sin insats i fråga om ulbyggnaden av rnottryckskraflverk, men del kräver ändå en planering, del kräver ekonomiska resurser och förutsättningar.

278

Hen GRANSTEDT (c):

Hen talman! Jag väntade mig näslan au industriministern förr eller senare skulle komma dragande med de fem reaktorerna, och del gjorde han myckel riktigt. Jag vill därför påminna industriminislern om att del inte är centern som har medverkat till att dessa har byggts. År 1973 reserverade vi oss till förmån för ett krav som innebar elt moratorium enligt vilket inga ytterligare kärnkraftverk skulle få tas i drift och inga ytterligare kärnkraftverksbyggen påböfias utöver det enda som fanns vid den tidpunkten. Del är alltså övriga partier i riksdugen som hur sell till att de ytterligare fyra reaktorerna har kommit till stånd.

Sedan säger indusiriministern alt eftersom vi inte kräver uti de skall slängas redan i morgon - del var efter vad jag förslår vad han väntade sig - måste också vi räkna med att avfallsproblemen kommer att lösas. Vi hoppas naturiiglvis att det skall visa sig möjligt att lösa avfallsproblemen, men vi säger också att vi redan nu skall utarbeta en avvecklingsplan sä alt vi, om problemen inte kan lösas, skall kunna avveckla också dessa fem    reaktorer. Det är alltså en väsentlig skillnad.

Regeringen säger: Här skall vi bygga 13 reaktorer, och sedan lar vi räkna med att man så småningom kan lösa avfallsproblemen. Vi säger: Om man inte lyckas lösa avfalls- och säkerhetsproblemen skall vi avveckla också de reaktorer som redan nu finns i drift och som har tillkommit i huvudsak mot vär vifia.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Nej, herr industriminister, den här debatten är verkligen inte meningslös. Den är tvärtom i högsta grad meningsfull. Den behandlar etl myckel centralt problem som har alt göra med möjligheten att uppfylla industriministerns egna intentioner beträffande en sä snabb och så slor utbyggnad som möjligt av kraftvärmeverk och nioUryckskraftverk här i landet.

Jag kan inte begripa varför indusiriministern har så svårt att ge elt konkrel besked i delta sammanhang, varför han mer eller mindre slingrar sig ifrån de verkligt centrala frågeställningarna. Jag skall koncentrera dem än en gång.

Industriministern säger i sitt svar lill mig all de avtal vi här lalar om - i delta fall med Botkyrka kommun - "lägger inte hinder i vägen för kommunerna att bygga om Vattenfall inle anser sig vifia delta". Oberoende av vad Vattenfall vill, påstår indusiriministern, kan alltså kommunerna göra denna utbyggnad.

I ett ganska färskt brev - del är bara några månader gammalt - från Vattenfall till den berörda kommunen sägs det "all elt sådant agerande" - dvs. att kommunen själv eller med annan part vill bygga ut -"utan Vattenfalls deltagande, som anges i Södertörns Fjärrvärmeakliebolags skrivelse, är inte förenligt med angivna avtalsbestämmelser".

Men, herr talman, vem är del som har rätt här? Vems ord skall gälla? Är del industriministerns ord att kommunerna är helt fria alt bygga ut, oavsell vad Vattenfall säger, eller gäller Vallenfalls åberopande av svensk lag? Jag tycker att frågeställningen är utomordentligt enkel, och den är allt annat än meningslös. Den har såvitt jag förstår ocksä prejudicerande verkan för många andra kommuner som har liknande klausuler.

Den här debatten har varit meningsfull även uren annan aspekt, näm
ligen att industriministern till slut erkänner att om jag är ule efler all
förmå honom alt påverka Vattenfall att påskynda den här utbyggnaden,
så är han beredd att göra det; del har han sagt redan i sin proposilion.
Del är etl värdefullt och väsentligt konslalerande. Del är kanske inte
så lätt alt förmå Vattenfall till detta när man där.har bestämmelser som
man själv åberopat och som förhindrar saken.       -

Till slut sade industriministern att jag gjort gällande att Vattenfall varit motsträvigt i Göieborgsfallel, därför att man där hållit pä och förhandlat i åtta år. Jag har inle uttalat någonting om den saken vare sig fram eller lillbaka. Det är möjligt att det beror på båda parter, men jag lycker att det mot bakgrunden av vad vi konstaterat i Botkyrka-Huddinge-fallet och vad vi hört beträffande Södertäfie kanske finns anledning att anta att det är Vattenfall som har den större skulden- till att del inte heller i Göteborgsfallet har blivit någon uppgörelse.

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. m.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jagskall bara läsa upp ur brevet från Valtenfall beträffande möjligheterna all bygga. Man skriver: "Beträffande Södertäfie och Boi-

279

Nr 92

Tisdagen den 27 maj 1975

Energihushållningen, m. m.

Om hanteringen av radioaktivt avfall, m. tn.

kyrka/Huddinge synes behov av dessa anläggningar ej föreligga förrän tidigast 1983," Jag kan inte bedöma den saken. Jag bara läser direkt ur brevet, men Valtenfall har självfallet stöd för sin uppfattning. Det ' kan naturfigtvis föreligga kommersiella iniressen även frän Vattenfalls sida.

Vidare heter det i brevet: "Nägol ställningstagande till dessa anläggningar erfordras därför ej för närvarande. Om ytterligare behov av ol-jebaserad mottrycksprodukiion skulle uppslå förhindrar ej de aktuella avtalen möjlighet till snabb utbyggnad av sådana anläggningar,"

Delta är alllsä ett citat direkt ur brevet. Jag anser då all del är mellan parterna som resonemanget fär föras om planeringen och de ekonomiska villkoren. Utan att ha dessa förutsättningar klara för mig kan jag inte säga att det skall byggas, men jag är beredd alt diskutera med Vattenfall om dess engagemang i den utbyggnad av mottryckskraften som riksdagen förhoppningsvis om några limmar kommer att bestämma sig för. Vi får sedan se vilka platser som kommer i fräga.

280

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att Vattenfall skickat en skrivelse med ell visst innehåll till industriministern och en skrivelse med elt annal innehåll till de berörda kommunerna och alt innehållen i dessa båda skrivelser delvis strider mot varandra.

Jag vill nu bara notera det sista industriministern sade och understryka att jag tycker att det är mycket värdefullt. Jag önskar induslriminislern all framgång i strävandena all påverka och förmå Vattenfall till en ändrad ståndpunkt när det gäller den ifrågavarande ulbyggnaden.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen om de föredragna betänkandena samt behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde,

§ 2 Herr talmannen meddelade att pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle inrikesutskottets betänkande nr 15, lagutskottets betänkande nr 23, civilutskottets betänkande nr 31 saml jordbruksutskottets betänkanden nr 13 och 14 i nu angiven ordning uppföras närmast efter konstitutionsutskottets betänkande nr 13,

§3 Kammaren åtskildes kl, 01,45,

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemen