Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:90

Måndagen den 26 maj

Kl. 11.00

§ 1 Justerades protokollen för den 15 och 16 innevarande månad,

§ 2 Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för alt besvara herr Lorentzons (vpk) den 16 maj anmälda interpellation, nr 66, och anförde:

Herr lalman! Herr Lorenlzon har frågat om regeringen, med tanke på den snabba händelseulvecklingen i Asien och vad som hänl i Vielnam och Cambodja, avser la iniliaiiv i FN för ell tillbakadragande av de amerikanska grupperna i Korea,

Lägel i Korea och den mililära silualionen där jämie FN-kommandols ställning har under senare år diskuterats i FN:s generalförsamling, 1973 antog församlingen med stöd av de båda koreanska staterna etl uttalande i vilkel man välkomnade Nord- och Sydkoreas gemensamma kommuniké av den 4 juli 1972 med principer för Koreas enande, Sverige stödde detta beslul och verkade aktivt för all de båda koreanska parterna skulle nä enighet om fortsatta förhandlingar, 1974 kunde dock någon enhällig resolution icke åstadkommas, vilket torde avspegla försämrade relalioner mellan de båda staterna. I den resolution som generalförsamlingen slutligen antog efter omröstning framhölls bl. a. att säkerhetsrådet borde överväga frågan om ett upplösande av FN-kommandol. Beslul härom måste dock enligt resolutionen kopplas till lämpliga arrangemang föratt behålla slilleståndel i Korea och därigenom bevara fred och säkerhet pä den koreanska halvön.

Sverige, som stödde denna resolution, anser alt säkerhetsrådet under angivna förutsättningar bör falla beslul om upplösning av FN-komman-dot och hemsändande av de utländska trupper som slår under dess befäl. Däremot har Sverige ej funnii anledning att uttala sig om andra utländska trupper i Korea än den som där fiänstgör under FN-flagg.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret pä min interpellalion. Utrikesministern har försökt svara i en positiv anda, och ingenling annal var att vänla, efler alll vad som hänl framför allt i Asien under den senaste tiden. Jag skulle dock vifia ställa några frågor till utrikesministern i anslutning till interpellationssvaret. Till dessa äler-konimer jag senare i milt anförande.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

Jag skulle, herr lalman, vifia ge en bakgrund till min interpellation, även om det blir en sammanfattning.

Det koreanska folkets historia har i mängt och myckel likheter med det vietnamesiska folkels. Koreanerna har, även de, under niånga århundraden fått kämpa för sin nationella självständighet, rätten till sitt eget språk och sin kultur.

Det koreanska folket liksom folket i Vietnam vel vad det vill säga att kämpa mot invasions- och föriryckararméer, alt utgöra vasallstal till främmande länder, ha sill territorium besatt av utländska trupper med alll vad detta innebär av folkförtryck och nationell förnedring.

Under dessa förlryckarregimer växer fram etl folkhat mot förtryckarna, där folkels befrielsearmé, trols all den inle besitter förtryckarnas moderna militära stridsmedel, ändå lill slut segrar. Liksom folket i Vietnam är koreanerna hell inställda på att de sisl och slutligen skall segra. Delta borde den nuvarande förtryckarregimen i Sydkorea, USA, vara pä del klara med och dra bort sina trupper från Korea och gä med på folkets krav om en fredlig återförening. Folket kommer alltid, till sisl, all segra. Hur länge som helst kan ingen makt regera mot folket.

Ända sedan börian av 1260-talet har Korea varit utsatt för olika militära invasioner och dess territorium varit besatt, varvid landet utgjort vasallstat till Mongoliet, Kina eller Japan. Dock har Korea sedan de olika kungarikena enades till en stat år 668 varit ett land. Del är ett enda folk av samma nation. Det har samma språk.

Korea har för svenskarna varil en vit fläck pä Asiens karta. Liksom mänga andra svenskar under 1930-talel läste jag en svensk upptäcktsresandes skildringar frän Korea i en bok, där han även berättade om del riskfyllda i att vistas i detta land, framför allt pä landsbygden. Där häriade - som han uttryckte det i boken - "stora banditligor".

De flesta läsarna, och däribland jag, visste inte då att de som i boken kallades banditligor var folkets gerillaarméer mot de japanska ockupanterna.

Som banditligor betecknas även i dag i svenska massmedia folkens befrielsestyrkor i olika asiatiska länder, där man befriat sig eller håller pä att befria sig från utländsk ockupation. Numera är del som bekant USA som slår för detta folkförtryck, och svenska massmedia återger så gärna telegrammen frän USA.

Alltså ingen fläck på den svenske upptäcktsresanden - han kanske inte visste bällre än vad de japanska ockupanterna då berättade för honom. Det vet dock svenska massmedia i dag, som mol bättre velande fortfarande använder beteckningen bandilligor mot frihelsgerillan i länder där folkel kämpar mot utländskt - och i det här fallet USA:s - förtryck.

Sedan urminnes lider har koreanerna alltid levat tillsammans. Detta förhällande upphörde dock genom USA-imperialisternas ockupation av södra Korea, dä landet delades är 1945. Under de gångna 30 åren har det koreanska folkels kamp för en återförening sländigl pågått.

I västvärlden är antagligen Korea mest känt i samband med det kalla

kriget och konflikten niellan öst och väst. Världens uppmärksamhet kom att riktas mol den koreanska halvön i och med Koreakriget 1950-1953.

Det kan givetvis spekuleras i de grundläggande orsakerna till detta krig, där USA spelade huvudrollen trots all det egentligen var ett inbördeskrig. Likheterna med kriget i Vietnam är slående. För USA gällde det satsning på ekonomisk utsugning som i övriga länder i Asien, såsom Vietnam, Cambodja, Thailand, Laos, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore och Taiwan. Bakom Koreakriget och kriget i Vietnam kan också tänkas ligga den inringning av Kina som USA så livligt har eftersträvat - efter det all det kinesiska folkel kastade amerikanarna i havet år 1945 - för att därmed återställa den s. k. maktbalansen.

Au Förenta nationerna, genom USA i dess egenskap av den dominerande världsmakten kom att engageras i Koreakriget kan betraktas som en tragedi för del mellanfolkliga samarbetet. Flera staler slöt upp på USA:s sida, däribland Sverige. Även om Sverige inte direkt slöt upp med trupper, så var det ett moraliskt stöd som Sverige den gången gav USA i överfallskriget pä Korea. Enligl uppgift återfinns i ett museum i Söul särskilt utgivna frimärken på samtliga länder som deltog på USA:s sida i Koreakriget, däribland även Sverige. Enligt fascislregeringen i Söul deltog alltså Sverige pä USA:s sida i detta krig.

Ifrågavarande trupper bar FN:s emblem, och så är fortfarande fallet med de amerikanska trupperna i Sydkorea.

Efter vapenstilleståndet är 1953 har det varit ständiga militära förvecklingar på den koreanska halvön. Den kanske mest uppmärksammade blev nordkoreanska patrullbätars uppbringande av det USA-ägda spion-fartyget Pueblo på Demokratiska folkrepubliken Koreas territorialvallen. Dä hotade USA, som så mänga gånger annars, med vedergällningsaktioner. Man fullföfide dock inte sina avsikter, som exempelvis nyligen skedde i Cambodja.

I det kalla krigets spår var förhållandena på den koreanska halvön synnerligen tillspetsade och faran för krig överhängande. Så var förhållandena ända in på 1970-lalet, under omkring 20 är. Gäng på gång hade regeringen i Demokratiska folkrepubliken Korea, alltså Nordkorea, framfört förslag om samtal för att komma lill en överenskommelse om slut pä rådande tillstånd och en fredlig och självständig återförening. Marionettregeringen i Söul och USA lyssnade inte ens.

I sill interpellationssvar säger utrikesminisiern att FN:s generalförsamling är 1973 antog en resolution där man välkomnade Nord- och Sydkoreas gemensamma kommuniké av den 4 juli 1972 med principer för Koreas enande, Däremot, säger utrikesministern, kunde ingen enhällig resolution åstadkommas i FN 1974, vilket enligt honom torde avspegla försämrade relationer niellan de båda staterna.

Vad är del dä som döfier sig bakom denna skrivning?

Redan i augusti 1953, omedelbart efter att ha undertecknat siilles-ländsavtalet, ingick Förenta staterna den s, k, ömsesidiga permanenta pakten niellan Sydkorea och USA, som föreskrev USA-arméns perma-

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

nenta ockupation av södra Korea. Man våldförde sig härmed på andan i vapenstilleståndsöverenskommelsens 60 §, som föreskrev tillbakadragande av alla utländska trupper från Korea.

USA omintetgjorde vidare möjligheten alt hälla en toppkonferens som föreslagits i slilleslåndsavialel, dä man helt enkelt bröt upp och lämnade de preliminära samtal som hölls i Panmunjom för alt sammankalla en sådan toppkonferens. Inga som helst förhandlingar för en fredlig bilägg-ning av Koreafrägan kunde ske förrän 1971, då den s. k. dialogen niellan nord och syd tog sin börian.

Det har dock funnits åtskilliga tillfällen under alla dessa år att fredligt bilägga Koreafrågan. Demokraliska folkrepubliken Korea har gång pä gång framlagt epokgörande förslag fören fredlig, självständig återförening av Korea. Man har dock ständigt mötts med kalla handen. USA och marioneltregeringen i Söul kunde dock inte i evighet hålla på med denna halsstarrighet. I södra Korea växte fram organisationer som med kraft underslödde kravet frän Demokratiska folkrepubliken Korea påen fredlig återförening.

År 1971 upphörde ocksä förbindelserna mellan syd och nord att vara helt nedfrusna, och dörren till kontakter och samtal öppnades.

De båda Rödakorsorganisationerna hade gemensamma sammanträden. Vid sidan av dessa överläggningar fördes samtal pä loppnivå. Till slut kunde man enas om ett gemensamt uttalande om de tre principerna för nationell återförening. Huvudinnehållet var självständighet, fredlig återförening och nationell enighet. Dessa förslag hade i huvudsak framlagts av Demokratiska folkrepubliken Korea.

I anslutning till denna överenskommelse framställde Demokraliska folkrepubliken Koreas regering konkreta förslag, men dessa möttes inte av gensvar frän Söul. Här ställdes bl. a. också frägan om nedrustning i de båda staterna.

Presidenten i Sydkorea, som egentligen bedrägligt varit med om överenskommelsen, använde denna inför folket i Sydkorea som etl bevis på sin fredliga inställning. Detta var inför en omröslning om en ny grundlag som gav honom möjligheter att sitta som president pä livstid. Sä snart den var över hade han tappat alll intresse för vidare förhandlingar och förklarade att man inte kunde gä med på nägon som helst nedrustning. LISA-trupperna var inga främmande trupper, ulan de var FN-Irupper, och alllsä var det inte fråga om nägon främmande makt, förklarade denne man. Han meddelade ocksä: "Vi kan inte staka ul vårl öde efler några ark papper, som delta uttalande består av, inle heller kan vi hysa någol förtroende för del."

Det blev alltså åter försämrade relationer niellan de båda staterna i Korea. Då folkel i södra Korea krävde en fredlig återförening i enlighet med den överenskommelse som var gjord mellan nord och syd, svarade regeringen i Söul med repressalieåtgärder mol folket i form av en rad undantagslagar, som betecknades som krisåtgärder och var indelade från 1 upp till 4. Vidare infördes undantagstillstånd och extra undantags-

tillstånd. All opposition skulle tystas. Dödsstraff utmättes och verkställdes, vidare dömdes till livstids fängelse eller straffarbete under mer än fem år - för rent uppdiktade brott. Det är en klar parallell till vad som hände under Thieu-regimen i Saigon, pä den tiden Thieu satt där med stöd av USA-lrupper. I våras avrättades åtta oppositionella, anklagade för att tillhöra en förbjuden organisalion. Då Koreas store poet Kim Chi-Ha stod upp till deras försvar, fängslades även han. Han riskerar nu- dödsstraff

Under dylika förhållanden ansåg Demokratiska folkrepubliken Korea det nödvändigt att föreslå USA ett fredsavtal, då USA är en av undertecknarna av vapenstilleståndsöverenskommelsen och den makt som har sina trupper stationerade i södra Korea och har överbefäl över alla de väpnade styrkorna i denna del av den koreanska halvön. Förenta staterna underlät dock all visa nägon som helsl positiv reaktion på förslaget från Demokratiska folkrepubliken Korea.

USA och deras marionetter i FN har hela tiden försöki att föreviga Koreas delning. Bl. a. föreslog de nyligen att tvä koreanska stater skulle upptas i FN, ett förslag .som dock avvisades. Demokratiska folkrepubliken Korea har aldrig varil anhängare av ett dylikt förhällande, och elt sådant beslut ansågs tydligen vara för magslarkt för de flesla.

I fiol höstas behandlades återigen Koreafrägan i FN. Den gången var det inte mindre än 39 länder som lade fram elt förslag om all "FN-trupperna" skulle dras bort frän Sydkorea. Förslaget, som av förslagsställarna var menat att tas upp av generalförsamlingen, togs dock inte upp där. Omröstningen i det förberedande utskottet gav till resultat att ett förslag som framlagts av "Sydkoreas vänner", inspirerade av USA, fick flertal. Detta innebar att frägan inte skulle tas upp i generalförsamlingen men "i sinom tid" i säkerhetsrådet - här har nämligen USA "vetorätt". I generalförsamlingen har USA inte längre hegemoni. Det är inte som förr, dä i slort sett endast de socialistiska staterna röstade mot USA. Nu komnier de alliansfria staterna och länderna i tredje världen. Nu har inte längre USA den fulla och hela dominansen i FN. Kan USA däremot fä föra över de enligl egen uppfattning brännande frågorna lill säkerhetsrådet, där man har vetorätt, då kan man förhala frågorna hur länge som helst.

1 omröstningarna i detta utskott som jag talade om röstade Sverige för förslaget från "Sydkoreas vänner", alltså USA och marionettregeringen i Söul - ell förslag som också blev antaget - och lade ned sin röst beträffande de 39 ländernas förslag. Delta ställningstagande frän Sveriges sida är egentligen beklagligt och slår i kontrast till den svenska regeringens slöd åt det vietnamesiska folkets kamp för oberoende, som det tagit sig uttryck under senare år.

I sill interpellationssvar lalar inle utrikesministern om debatien och omröstningarna i det s. k. första utskottet, där frägan om bortdragandet av de främmande trupperna under FN-flagg avgjordes till förmån för USA och marionettregeringen i Söul. Däremol hänvisar utrikesministern

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt iniUativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

till generalförsamlingens beslut den 17 december 1974, som lill säkerhetsrådet överförde frågan om ett "upplösande av FN-kommandol", men i säkerhetsrådet har USA, som tidigare sagl, vetorätten och kan därmed förhindra alt USA-trupperna dras bort frän Sydkorea. I övrigt erinrar generalförsamlingen i sin resolution av 1972 om dialogen mellan de båda staterna i Korea. Men den dialogen har, som jag tidigare i mitt lal sökt klargöra, helt upphört - av skäl som jag också här har framhållit.

I svaret säger utrikesminisiern vidare att Sverige, som stödde denna resolution i generalförsamlingen, anser att säkerhetsrådet "under angivna förutsättningar" bör fatta beslul om upplösning av "FN-kommandol" och hemsändande av de utländska trupper som slår under dess befäl.

Vad avser utrikesminstern i detta sammanhang med "under angivna förutsättningar"?

Vidare säger utrikesministern att "Sverige ej funnit anledning all uttala sig om andra utländska trupper i Korea än den som där fiänstgör under FN-flagg". Då det inte flnns andra utländska trupper i Korea än amerikanska och dessa i dag uppgår lill 42 000 man finner jag denna formulering något underlig.

Mest underligt i denna hela fråga är alt USA-trupperna i Korea fortfarande, efter 25 år, gär under FN-flagg och bär FN:s emblem.

Del som just nu är mest aktuellt är att USA-trupperna förbjuds bära FN:s emblem pä sina hjälmar. Om jag tolkar utrikesministerns svar så positivt det är mig möjligl tycks utrikesministern vara överens med mig härom. Eller hur, herr utrikesminister?

På min direkta fräga om statsrådet med tanke på den snabba händelseulvecklingen i Asien och vad som hänl i Vielnam och Cambodja är beredd ait i FN ta initiativ för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna frän Sydkorea ger däremot utrikesministern inget svar utan hänvisar lill Sveriges ställningslagande i FN förra året.

Men, herr utrikesminister, sedan förra året har stora saker hänt. USA är ufiagat frän Vietnam och Cambodja. 1 Laos vidtas ätgärder för all sopa undan allt amerikanskt inflytande.

Det kan givelvis anföras att USA som den dominerande maklen i världen inte är detsamma som förr. I Koreakriget flck USA den första påminnelsen om sin dödlighet. Bondearméerna i Vietnam och Cambodja har visal på USA:s militära bräcklighet.

Men vad kan inle gangsterregimer la sig till! Exemplet från de senasie bombningarna av Cambodja, som skulle vara vedergällningsaklioner, talar ju sitt lydliga språk om hur dylika regeringar kan upplräda.

Telegrammen frän USA den senasie liden är även de alarmerande. Där uttalas i hotfulla ordalag varningar till Demokraliska folkrepubliken Nordkorea. USA försäkrar fascisiregimen i Sydkorea fortsalt amerikansk närvaro, och president Ford lovar att snabbt modernisera den sydkoreanska armén.

Faran för ett nytt överfall pä Nordkorea - och därmed för elt nytt världskrig - kan vara överhängande.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Jag skall inte gä in pä Koreas historia och den kända bakgrunden till det läge som nu råder i området.

Den svenska huvudlinjen genom åren har varit all del skall bli en fredlig återförening niellan Syd- och Nordkorea. Vi är fullkomligt medvetna om att folket i de båda delarna önskar ett enat Korea. Men det är självklart att Sverige stödjer alla ansträngningar som går ut på att det skall bli en fredlig återförening. Sverige har normala relationer med både Nordkorea och Sydkorea.

Närvaron av amerikanska trupper under FN-flagg - vi vet när denna närvaro beslöts och vi känner till bakgrunden - lycker vi är onormal. Vi har med våra ställningstaganden i Förenta nationerna och med våra aktioner syftat till att FN-kommandol skall upplösas och avskaffas. Men vi har samtidigt varil myckel angelägna om - och det betonar jag i mitt interpellationssvar - alt avskaffandet av FN-kommandol icke skall leda till ett upprivande av själva vapenstilleståndet, som freden i Korea ändå vilar pä. Det är dessa frågor som diskussionen i säkerhetsrådskretsen rör sig om. Jag säger i svaret:

"Sverige, som stödde denna resolution, anser alt säkerhetsrådet under angivna förutsättningar bör fatta beslut om upplösning av FN-kommandol och hemsändande av de utländska trupper som slår under dess befäl." Där är det alltså fräga om att stilleständsavtalel som nu gäller mäste ersättas av något annat, om man skall få en fredlig lösning i Korea. Ocksä om detta pågår diskussioner.

Sveriges röstning förra årel bestämdes av den hållning som vi hela tiden har intagit, nämligen att det inte är generalförsamlingen utan säkerhetsrådet som fattar dessa avgörande beslul, liksom del var säkerhetsrådet som på 1950-talet byggde upp de FN-styrkor som vi här talar om. Sverige har konsekvent slött uppfattningen all del är i säkerhetsrådet som frågorna måste avgöras. Och del är inte bara USA, herr Lorenlzon, som har vetorätt i säkerhetsrådet, ulan del har ocksä andra permanenta stater som är medlemmar i rådet.

Frågan om upplösning av FN-kommandol är mycket invecklad. Och del är inle säkert att det bara är USA som är emol en sådan upplösning - om USA nu är emot det förslaget - utan det finns möjligen ocksä andra stormakter som har samma uppfattning.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Det skulle vara iniressani att veta, herr utrikesminister, vilka stormakter som har samma uppfattning som USA i det fall som jag nyss skildrade, när det gäller att använda sin vetorätt i säkerhetsrådet.

Men nu är det sä att USA hävdar, att om FN-styrkorna dras tillbaka från södra Korea ulan några garantier för att vapenslilleståndsöveren-skommelsen föfis, sä konimer det att föreligga risk för krig. Det är USA:s ståndpunkt, och den har ocksä utrikesministern deklarerat här. Men detta är ett sätt av USA all kringgå frågan om de amerikanska truppernas

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

tillbakadragande. Garantierna för ett fredligt återförenande av de båda halvorna ligger främst i alt USA:s trupper dras bort frän Korea, ty det är dessa trupper som är inspiratörer till förvecklingarna - precis som i Vietnam, i Cambodja och i de andra länderna. Det ligger i botten. Var dessa trupper än finns åstadkommer de alltid krig!

När Förenta nationerna den 27 juli 1950 antog den resolution som stadgade att främmande länders trupper skulle della i kriget i Korea under FN-flagg och betecknas som FN-trupper, sä fanns det ingen representant för exempelvis Sovjetunionen med dä det beslutet fattades. Här bröt man mot FN-stadgan. Inle heller var någon representant för Folkrepubliken Kina närvarande - dä representerades hela del kinesiska territoriet av den amerikanska marioneltregeringen på Taiwan. Hur underligt den än låter var man överens om del. Det är inte förrän pä senare år som detta förhållande har ändrats.

Jag skulle i detta sammanhang vifia hänvisa till den dåvarande franske presidentens uttalande om resolutionen att FN skulle della i kriget mot Nordkorea. Han sade att säkerhetsrådet inte kunde antaga en dylik resolution, dä den bröt mot FN-stadgan.

Med hänsyn till den regering som sitter i USA och med hänsyn till den dominolinje den sägersig föfia, kan man misstänka att denna regering kan besluta rätt desperat vilket kan leda lill krig. Därför måste FN-em-blemel bort från USA-trupperna i Korea - det är den första åtgärd som måsle vidtas. Faktum är all det inte är de koreanska myndigheterna ulan USA:s överbefälhavare som under namnet av FN-befalhavare har högsia befälet över armén i södra Korea. Genom överenskommelsen om överflyttningen av högsta befälet och ett antal andra mililära överenskommelser som redan ingåtts mellan Förenta staterna och södra Korea har den amerikanska befälhavaren pälagil sig ansvarel för ledningen över mark-, sjö- och luflslyrkorna i södra Korea och över dess marionellarmé. De amerikanska slyrkorna har räll all konlrollera allmänna operalioner och t. o. m. räll all försvara Söul. Den amerikanska armén har alla räl-ligheler, från rält till kontroll över vapen, militärutrustning och andra krigsmedel och mililära förnödenheter till rätt att gruppera den sydkoreanska armén, kontrollera dess rörelser och ulveckling, utnämna offl-cerare och soldater och godkänna deras avsked. Ingel område och ingen enhet av den sydkoreanska armén står utanför de amerikanska styrkornas inblandning. Hur kan denna makt kräva att man, för att en överenskommelse om fredlig återförening skall komma till stånd, skall lämna garantier för all risken för krig är obefintlig, när denna makt själv finns i Korea och hell har maklen över dess marionettregering och trupper? Dessa trupper måste naturligtvis försvinna frän Korea om förutsättningar skall finnas för ell fredligt återförenande.

Nyligen försäkrade president Ford Sydkoreas regering allt slöd. Men marioneltregeringen i Söul var ändå inte lugnad. Dä sände USA fram sin försvarsminister, Schlesinger, som i ett uttalande skarpt varnade Nordkorea för försök all ulnylfia situationen, som han uttryckte det.

USA:s försvarsminister hotade med att slå till mot själva baserna i norr, om en konflikt uppstod i Korea. Allt i Demokratiska folkrepubliken skulle läggas i grus och spillror, förklarade samme man; det skulle bli ännu värre än under Koreakriget.

Läget i Korea blir alltså mer och mer oroväckande. De uttalanden som den amerikanske krigsministern gjorde för några dagar sedan leder fram till sluisatsen att den sydkoreanske diktatorn Park Chung Hees åtgärder efter USA:s nederlag i Sydostasien blivit alltmer desperata. Man kan igångsätta en militär provokation mol Demokratiska folkrepubliken i norr, och dä skulle alltså USA vara berett att inskrida med massiva terrorbombningar mot norr. Man skulle upprepa vad man gjorde 1950.

Det låter fantastiskt all USA skulle ge sig in i ett nyll krig i Asien, men delta är enligt krigsministern i USA inte alls otroligt. Det flnns, om inle annat, en rad svårkontrollerade faklorer, som kan förvandla USA:s psykologiska krigföring till verklighet. USA-propagandan har nu i veckor hamrat fram budskapet om att etl nordkoreanskt angrepp är förestående, och USA har utökat sina styrkor i Sydkorea. Park Chung Hee, den s. k. presidenten i marionettregeringen i Söul, har trappat upp sin terror och praktiskt laget försatt landet på krigsfot. Det råder där en krigsfeber som otäckt mycket påminner om månaderna före krigsutbrottet 1950.

När förhållandena är sådana måste det naturiiglvis handlas snabbt, och del är här som den svenska regeringen konimer in i bilden. Jag är väl medveten om all Sverige är ett litet land, men Sveriges ord väger ändå tungt - del har det gjort i andra sammanhang. Vi hänvisar till vad den svenska regeringen och Sverige har gjort när det gäller kampen för frihet för del vietnamesiska folkel. Den här situationen är minst lika alarmerande - och kanske ännu mer - eflersom den kan medföra att världen snart kan finna sig slå inför ett nytt världskrig.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om svenskt initiativ i FN för ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Korea

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! I den huvudfråga som vi diskuierar och som herr Lorenlzon har interpellerat om, nämligen frägan om att FN-kommandol skall upplösas och försvinna, är vi ju eniga. Den svenska regeringen stöder den uppfattningen på säll som jag har utvecklat i mitl svar. Eftersom Sverige i är och nästa är är medlem av säkerhetsrådet, där denna fräga skall behandlas, deltar vi i de pågående diskussionerna med andra stater i säkerhetsrådet om den FN-resolution som antogs förra hösten och vari säkerhetsrådet uppmanas alt diskulera och behandla hithörande frågor. Vi överväger alltså under vilka former denna behandling skall ske. Den svenska ståndpunkten angående vad resultatet av den behandlingen skall bli är ju klar, men förutsättningen för att kunna ta upp frågan till behandling och så småningom komma fram till ett avgörande är naturligtvis att stormakterna gär med på detta. Det finns också risk för att vi kan ta initiativ som bara förvärrar situationen, och vi mäste vidare räkna med att stormakterna har vetorätt. Därför är del en fräga

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om utredning rörande ajförernas öppethållande

om hur man bör gå till väga rent taktiskt under den närmasle tiden. Jag tror inte att det hos någon stormakt finns något intresse av att kriget blossar upp pä nytt pä den koreanska halvön. Jag hoppas därför alt stormakterna är beredda att medverka till att försöka lösa problemen pä fredlig väg. Sverige anstränger sig ivrigt för att de förhandlingar niellan de båda staterna som dock hade päbörials och som ännu inte är avbrutna pä nytt skall kunna komma i gång, så att risken för krig, som herr Lorenlzon talar om, inte skall bli verklighet.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Efler herr utrikesministerns senaste meddelande behöver vi kanske inle fortsätta diskussionen längre, eftersom utrikesministern sade att vi i huvudfrågan är överens, att Sverige har den bestämda uppfattningen att de utländska trupperna i Korea som bär FN-emblem skall bort och all man förhandlar med de nordiska staterna i den här frägan.

Jag förslår alt en utrikesminister väl måste göra det uttalandet all han tror - som man gör i kyrkan - att det inle finns nägon stormakt som har intresse av krig i nuvarande situation. Men med de erfarenheter vi har av USA:s handlande och dess regerings uppträdande och de alarmerande uppgifter som har kommit genom telegram frän USA anser jag alt vi måste göra den bedömningen all det är mycket allvariiga saker som är i görningen, alt fara för krig kan vara överhängande och all del därför gäller alt handla snabbi.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om utredning rörande affärernas öppethållande

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Kungälv (s) den 7 maj anmälda fråga, nr 194, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Kungälv har frågat mig när den av riksdagen begärda utredningen om affiirernas öppethållande konimer all tillsättas.

1974 års riksdag uttalade att affärslidsnämndens resullal borde avvaktas innan någon ulredning tillsattes. Nämnden, som i dagarna har avslutat sill arbete, konimer inom kort att överlämna en slutrapport med en sammanfattande bedömning av verkan av fri affärstid. Den av riksdagen begärda ulredningen kommer därefter att tillsättas omedelbart.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka handelsminister Feldt för svaret på min fräga. Affärslidsnämnden konimer all överlämna sin slutrapport inom kort och utredningen kommer därefter att tillsättas omedelbart. Utredningen bör alltså vara tillsatt inom en månad. Jag utgår frän del.

I samband med handelsministerns interpellationssvar lill mig den 4

februari i är framhöll statsrådet:

för del första att utredningen skulle få en annan sammansättning än affärslidsnämnden -jag utgår då från att den blir parlamentarisk - och

för det andra all utredningen skulle arbeia snabbt.

Jag fann båda dessa saker uto.mordentliga. Min egen uppfattning var att utredningen skulle ha som utgångspunkt att affärslidslagen skulle återinföras. Uiredningens uppgift skulle dä bli all klara ut lagens utformning. Pä della svarade handelsministern alt han var förhindrad, all ge sådana direktiv på grund av riksdagens beslul i frågan. Näringsutskotlet skrev ungefär samtidigt i sitt betänkande nr 2 år 1975 att lagens återinförande noggrant borde prövas av ulredningen. Nu har det emellertid ryktats om att affärstidsnämndens majoritet i sin slutrapport kommer all förorda en reglering av affärstiderna. Del skulle lyda på alt lägel har förändrats i den riktning som jag själv önskar.

Herr talman! Jag räknar med all affärstidslagen i någon form kommer all återinföras och del vore bra om utredningen redan när den böriar arbeia kunde utgå från detta förhållande. Del skulle underlätta arbelet och förhoppningsvis ge ett snabbare resullal.

Jag ber än en gång att få tacka för svaret pä min fråga.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om ingivande av aktiebolags verksamhetsberättelser Ull patent-och registreringsverket

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om ingivande av aktiebolags verksamhetsberättelser till patent- och registreringsverket

Herr handelsministern FELDT erhöll ordel för att besvara herr Björcks i Nässjö (m) den 14 maj anmälda fräga, nr 198, och anförde:

Herr lalman! Herr Björck i Nässjö har frågat mig om jag kan upplysa om det aktuella balansläget i vad gäller aktiebolägens eftersläpning vid ingivande av verksamhetsberättelser och vilka åigärder som vidtagits eller planerats för alt minska denna eftersläpning.

Verksamhetsberättelserna skall enligl lag vara ingivna till patent- och registreringsverket senast sju månader efter räkenskapsårets utgång. Efter ytterligare en månad sänder verket ul en påminnelse lill de aktiebolag som ej inlämnat sina verksamhetsberättelser. Vid behov sänds en andra påminnelse ul efler ännu en månad. Ger detta ej resullal överlämnas ärendet lill åklagarmyndighet för föreläggande av vite.

Under 1970-talel har antalet utsända påminnelser ökat bl. a. pä grund av den kraftiga tillväxten av antalet registrerade aktiebolag. Antalet påminnelser är emellerlid inte något mått på antalet försumliga aktiebolag utan visar antalet ätgärder som vidtagits för att få dessa bolag all komma in med sina handlingar.

Belräffande vidtagna åtgärder vill jag nämna att påminnelseförfarandet gjordes effektivare år 1970 genom all de tidigare hell manuella rutinerna överfördes pä data. År 1973 böriade verket att sända ut en andra pä-

Nr 90

Måndagen den ?6maj 1975

Om ingivande av aktiebolags verksamhetsberättelser till patent-och registreringsverket

minnelse för att ytterligare öka effekten.

För all få ett effektivare förfarande i framtiden vid föreläggande och utdömande av vite har regeringen i propositionen med förslag till ny aktiebolagslag m. m. föreslagit all denna funktion skall utövas av patent-och registreringsverket.

Hen BJÖRCK i Nässjö (ni):

Herr talman! Jag ber att få tacka handelsministern för svaret pä min fråga. Som sägs i svaret skall inom sju månader från räkenskapsårets utgång bolagets räkenskapshandlingar inges till paienlverkel. Att sä verkligen skerär väsentligt. Bl. a. fär man härigenom inom industri och handel en möjlighet till information om företag som man har affärsmässiga kontakter med. Förändras ell företags ekonomiska ställning, kan det också leda till att affärsförbindelsernas omfattning och karaktär förändras. Att göra en korrekt bedömning härvidlag är inte alltid så lätt om man inle har någorlunda aktuella handlingar tillgängliga.

Jag hoppas att de åtgärder som handelsministern nämnde när del gäller vitesföreläggandet skall leda till alt man uppnår de önskade effekterna. Jag har emellertid en känsla av att de tidigare mindre tillfredsställande förhållandena har berott pä att rutinerna inte varil så effeklivl utformade som man kunde önska. Jag tror att man även därvidlag måste göra en översyn samtidigt som man använder sig av del vitesföreläggande direkt frän paienlverkel, som herr handelsministern talade om.

Herr lalman! Jag saknade en uppgift i svaret. Jag frågade om det aktuella balanslägel. I min fråga pekade jag på att 1972 var det inte mindre än 57 600 påminnelser som hade gått ut och jag undrar om handelsministern kunde med utgångspunkl frän detta ge etl svar pä hur balanslägel är i dag.

Herr handelsministern FELDT:

Herr lalman! I mili svar försökle jag informera herr Björck i Nässjö om all anliilel påminnelser inie är nägol män pä antalet bolag som släpar efter med inlämnandet av verksamhetsberättelser. Del kan icke vid något tillfälle avgöras hur niånga dessa företag är. Vi har ell antal påminnelser ute, men Linder tiden strömmar ell antal berättelser in. Sedan finns det ett antal bolag som måste fä en andra påminnelse innan berättelserna så småningom kommer.

Ett visst mått på så att säga den definitiva försummelsen är antalel fall som anmäls för vitesföreläggande. Vi har 40 000-60 000 påminnelser, men antalet vitesförelägganden ligger mellan 1 000 och 1 500. Detta visar effektiviteten i verkets arbete med all driva in dessa berättelser.

Sedan k;m man ha många olika uppfattningar om vad man nu egenlligen skall mena med eftersläpningen och balansen. Del måsle ha att göra med den tidsrymd som förlöper innan man till slut får veta vad ett visst bolag har för ställning. Detta går del inle all ge nägol entydigt mått pä, vilket jag försökle säga i milt svar.

Jag tror inte del är så mycket mera alt göra när det gäller rutinerna. Möjligen kan man göra klarl för de försumliga alt de kan räka ut för efterräkningar i form av ekonomiska konsekvenser. Möjligen kan också höjningen av minimikapitalet för aktiebolag betyda all det försvinner en mängd pappersbolag eller liknande, som av en rad olika skäl har struntat i att skicka in verksamhetsberättelser. Det finns kanske inle något av större inlresse all läsa i dem, men de har registrerats i statistiken över antalet påminnelser. Jag tror och hoppas alt lägel i den delen skall kunna förbäitras som resultat av en förändrad lagstiftning.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om Sveriges medlemskap i Väridsbanken

Hen BJÖRCK i Nässjö (m): '

Herr lalman! Jag är fullt medveten om vad handelsministern sade i sill svar, nämligen att antalet påminnelser icke är detsamma som icke ingivna berättelser. Men vad jag frågade var uttryckligen om man med ledning av antalel påminnelser kunde komma fram till hur del aktuella balanslägel var i dag.

Herr talman, detta är emellertid ingen avgörande fråga i och för sig. Jag hoppas att de åtgärder som handelsministern här har redovisat skall leda lill en bältre situation. Motivet för denna min önskan har jag redan klargjort.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om Sveriges medlemskap i Världsbanken

Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för att besvara herr Måbrinks (vpk) den 15 maj anmälda fråga, nr 201, och anförde:

Herr talman! Herr Måbrink har frägai mig om jag fortfarande häller fasl vid uppfattningen att Sverige bör kvarstå som medlem i Världsbanken efter bankens senaste kreditgivning till fascisfiunian i Chile.

Den nordiska representanten i Världsbankens styrelse riktade skarp kriiik och röstade mot det län som Världsbanken lämnade till Chile i börian av maj. Även en rad andra länder intog en skeptisk inställning lill lånet. Svenska underhandskontakter kan bedömas ha bidragit till detta.

Under rådande förhållanden i Chile med omfattande förtryck är det osannolikt all Världsbankslån kan användas effeklivl lill förmån för det stora folkflertalet. Bankens län lill Chile utgör därför givetvis en allvarlig belastning för förtroendet för Världsbankens verksamhet.

Sveriges medlemskap i Världsbanken måste dock avgöras mot bakgrund av en bred bedönining av organisationens politik liksom det stöd verksamheten har bland u-länderna. Även om u-ländernas syn på Världsbanksgruppen är längt ifrän okritisk, är de angelägna om en fortsall hög aktivitet i Världsbanksgruppens verksamhet, eflersom bankgruppen är den största källan för obunden internationell kreditgivning lill u-länderna.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om Sveriges medlemskap i Väridsbanken

Regeringen anser det därför rikligt att Sverige även i fortsättningen medverkar i utformningen av Världsbanksgruppens beslut. Endast genom forlsatl medlemskap kan vi främja u-ländernas krav på en utveckling i bankgruppen mot ökad hänsyn till u-ländernas strävanden lill jämlikhet och oberoende. Sker inte en sådan ulveckling finns del anledning att närmare pröva omfattningen av del svenska siödet till Världsbanksgruppen.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar fru Sigurdsen för svaret pä min fråga. I slulel av svaret säger fru Sigurdsen:

"Endast genom fortsatt medlemskap kan vi främja u-ländernas krav pä en utveckling i bankgruppen mot ökad hänsyn lill u-ländernas slrävanden till jämlikhet och oberoende. Sker inte en sådan utveckling finns det anledning att närmare pröva omfattningen av det svenska stödet lill världsbanksgruppen."

Detta är en argumentation som har använts under en rad är av förelrädare för regeringspartiet. Man måste då ställa sig frågan: Vilken utveckling har skett inom Världsbanken? Är del en ulveckling som har främjat u-ländernas strävanden till ekonomiskl oberoende och socialt framåtskridande? Sä är inle fallel, fru Sigurdsen. Tvärtom följer Världsbankens och IDA:s politik samma reaktionära inriktning som den alltid har gjort sedan Världsbanken bildades.

Exempelvis Haiti - det kan vi läsa i pressmedelandena från Världsbanken - har fäll stora lån bevifiade till vissa projekt. Vilken regim har Haiti? Det behöver jag inle närmare gå in pä, för del känner vi alla till. Brasilien och Indonesien är fortfarande Världsbankens stora låntagare. Del senaste exemplet, som ytterligare bekräftar Världsbankens inriktning och reaktionära politik, är de 20 milj. dollar som man ger till fiiscisfiunlan i Chile.

Vilket blir dä Världsbankens nästa sleg? Man har diskuterat ytterligare 30 mifi. dollar till Chilejunlan för investeringar i koppargruvorna. Säkert kommer Världsbanken sä småningom att bevifia dessa pengar. Jag tror inle all det dröjer så niånga månader, innan vi slår också inför detta faktum.

Och vilka är det som får dessa pengar? Ja, vi vet att under folkfrontstiden nationaliserades koppargruvorna i Chile. När USA hade hjälpt Pinochet och de andra fascisterna till makten, lämnade man lillbaka koppargruvorna, och nu skall alltså Världsbanken ge de amerikanska kapitalisterna 30 mifioner lill invesieringar för all mera effeklivl och ännu snabbare kunna exploatera chilenska folkets viktiga råvara, kopparn. Jag måste fråga: Var går gränsen, fru Sigurdsen, för forisatt medlemskap? Vi har hört är efter år alt sker inte en positiv ulveckling, dä skall Sverige pröva om sin inställning. Del har inte skell nägon positiv ulveckling. Var gär gränsen?

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr lalman! Först lycker jag all vi skall hålla isär traditionella Världsbankslån enligl kommersiella villkor och IDA-krediter. Sverige bidrar till IDA, dvs. Internationella utvecklingsfonden, och IDA ger krediter på förmånliga villkor, och län utgår bl. a. lill länder som Indien, Bangladesh, Etiopien, Tanzania och Kenya -jag nämner dem därför alt de ocksä är svenska programländer när det gäller värt direkta bistånd. Dessutom gär IDA-krediter lill Indonesien, Egypten, Sudan och Ghana. De svenska medlen går, som jag sade, till IDA. Vi är alltså inte med och finansierar de lån som ges av Världsbanken till Chile. Jag tycker all vi skall klara ut del först.

Var går gränsen, frågar herr Måbrink. Sverige kan, om vi är med i Världsbanksgruppen, verkar för u-länderna genom all arbeia för all förändra inriktningen av Världsbankens politik. U-länderna har vid åtskilliga tillfällen, herr Måbrink, officiellt ullalat sitt förtroende för IDA. Senast gjordes delta, om jag skall ta ett slörre officiellt sammanhang, vid Världslivsmedelskonferensen i Rom.

Vad vi kan göra när det gäller våra ekonomiska insatser till IDA är naturligtvis all bestämma pä vilken nivå värt bidrag skall ligga. Vi är nu inne i en treårsperiod, där vi har bundit oss för ett bistånd som rör sig om ungefär 252 mifi. kr. per är. Vi brukar slå fasl vid sådana överenskommelser. När del är dags för nästa päfyllnadsperiod, får vi naturligtvis ta ställning till hur stort bidraget skall bli i framtiden.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om Sveriges medlemskap i Väridsbanken

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det är riktigt som fru Sigurdsen säger att man skall.skifia på Världsbanken och IDA i frågan om Sveriges bidrag. Men banken och fonden har precis samma styrelse - det är också viktigt att påpeka, fru Sigurdsen. Politikens inriktning är också densamma. När del gäller länder, som nationaliserar förelag osv. är banken såväl som IDA restriktiva med lån. Under folkfrontstiden nationaliserade Chile vissa vikliga industrier. Dä ströp banken och IDA långivningen till Chile.

U-länderna är för IDA, säger fru Sigurdsen. Självklart är de det. Vad har de för alternativ, när skulderna växer och de slår inför en katastrofal situation. De fär naturiiglvis väfia det enda som finns, nämligen IDA. Jag tycker att Sverige skulle kunna inrikta sig pä andra organ, exempelvis FN:s kapitalfond, eller ge större bidrag till UNDP. Vore inte det ett alternativ till Världsbanken som Sverige borde kunna satsa pä?

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr talman! När man hör herr Måbrink och andra företrädare för vänsterpartiet kommunisterna i denna diskussion, fär man nästan en känsla av all om bara Sverige lämnar Världsbanken konimer allt att bli gott och väl. Tror verkligen herr Måbrink att, om Sverige skulle träda ur Världsbanksgruppen, det skulle ske en snabb förändring bara därför all vi går ur?

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 90

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om tillämpningsbestämmelser beträffande lärartjänster inom den kommunala vuxenutbildningen

Den svenska regeringen uppfattar det som sä all Sverige har en uppgift all fylla genom att vara med och försöka utöva påverkan.

Sedan säger herr Måbrink: Vad finns det för alternativ, u-länderna har inga alternativ. Men i näsla mening har herr Måbrink kommit pä elt alternativ - som vi ocksä hoppas på - och del är FN:s kapitalfond. Sverige satsar ju första gången i är 10 mifi. kr. lill den fonden. Sveriges riksdag har också ullalal sig när det gäller kapitalfonden och har sagt att man hoppas alt dess framtida kapacilel skall kunna förstärkas. Riksdagen har också sagl att Sverige bör dä vara beredd att kommande är ytterligare öka stödet. Det blir detta riksdagens beslut och andra överväganden som får vara avgörande förden svenska regeringens handlande när det gäller det framtida multilaterala stödet.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Del är naturligtvis riktigt alt alternativet är FN:s kapitalfond. Men - del glömde jag säga tidigare - vad som brister är alt det finns för litet resurser i den fonden. De olika länderna ger för litet bidrag lill denna kapitalfond. Jag menar att Sverige i stället för all ge till IDA de 300 milj. kr. - som jag tror det handlar om varie år - skulle kunna lägga del beloppet i FN:s kapitalfond. Då skulle det finnas ett alternativ för u-länderna.

Jag tror naturligtvis inte all om Sverige lämnar Världsbanken, skulle allt plötsligt bli bra. Men det är en politisk och en moralisk fråga. Fru Sigurdsen och regeringen kan inte i nägol fall påvisa all Sverige har kunnat påverka Världsbanken. Del finns inte ell enda sådant exempel.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om tillämpningsbestämmelser beträffande lärartjänster inom den kommunala vuxenutbildningen

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordel för alt besvara fru Lantz (vpk) den 17 april anmälda fråga, nr 168, och anförde:

Herr lalman! Fru Lanlz har frågat mig om jag avser all utfärda till-lämpningsbestämmelser för de nya fiänslerna i kommunernas skolväsende sä att de berörda lärarna i kommunal vuxenutbildning kan få sina anställningar fr. o. m. den I juli 1975.

Svaret är ja. Innan den nya organisationen kan träda i krafl måste dock vissa förhandlingar föras niellan parterna, bl. a. om undervisningsskyldighet m. m. för de nya fiänslerna vid skolväsendet i kommunen. Ett förhandlingsuppdrag har lämnats lill avtalsverkel. Vidare gav regeringen den 24 april skolöverstyrelsen i uppdrag all utfärda anvisningar för meritvärdering av de nya fiänslerna. Inom utbildningsdepartementet förbereds en förordning om de nya fiänslerna och ändringar av vissa äldre kungörelser. Förordningen kommer alt innehålla behörighetsbe-

stämmelser, övergångsbestämmelser m. m. i enlighet med vad som sägs i 1975 ärs budgetproposition och i uibildningsutskottets betänkande. Under della arbete sker samråd med berörda personalorganisationer. Överläggningarna med personalorganisationerna är ännu inte avslutade. Jag räknar med all författningen inom kort skall kunna komma ut av trycket.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Försl ber jag all få lacka statsrådet för svaret.

1974 års riksdag uttalade alt regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag om fiänster för lärare i den konimunala vuxenutbildningen inom sådan tid alt de skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1975.

Med vanligt språkbruk borde "träda i kraft" i del här sammanhanget betyda att den nya fiänsieorganisationen skulle böria fungera den 1 juli 1975. Med andra ord: lärarna borde vid den angivna tidpunkten inneha fiänslerna. Tjänsterna skulle vara besatta från den 1 juli 1975. 1 vafie fall borde det finnas möjligheter all under sommaren 1975 klara av lill-sällningsproceduren och eventuellt förordna lärarna retroaktivt från halvårsskiftet 1975.

Trots det tidsschema som riksdagen angav i sitt beslut framlade regeringen inte någol förslag om de nya lärarfiänslerna för den kommunala vuxenutbildningens behov förrän i budgetpropositionen i januari i är. Erfarenhetsmässigt, och detta torde inlé vara obekant för utbildningsdepartementet, är del mycket svårt att fä reformer inom skolan alt böfia fungera från den 1 juli ett visst år om förslag framläggs i riksdagen försl i januari samma år.

Efter etl riksdagsbeslut om de nya fiänslerna måsle tillämpningsfö-reskrifler av olika slag utfärdas. Detta måste i det här fallel ske utomordentligt snabbt om organisationen skall kunna böfia fungera från den 1 juli i år. Det är mycket som måsle åtgärdas, som redan framhållits av utbildningsministern. Regeringen skall utfärda behörighetsbestämmelser, övergångsbestämmelser, bestämmelser om fyllnadsfiänstgöring m. m. Skolöverstyrelsen skall utfärda meritvärderingsbestämmelser. Innan de här beslämmelserna kan utfärdas skall överläggningar med personalorganisationerna äga rum. Statens avtalsverk och personalorganisationerna skall vidare förhandla om arbetstid m.m. för de nya fiänslerna. Sädana förhandlingar inleddes för bara några dagar sedan.

Det är mot bakgrund av detta som jag har ställt frägan om utbildningsministern avser all utfärda tillämpningsbestämmelser för de nya fiänslerna så all berörda lärare i kommunal vuxenutbildning kan få sina anställningar fr. o. m. den 1 juli i år. Utbildningsministern har i dag svarat ja pä den frågan. Men då vill jag fräga: När avser utbildningsministern att utfärda dessa tillämpningsföreskrifter?

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om tillämpnings-bestämmelser beträffande lärartjänster inom den kommunala VuxenutbUdningen

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Som jag sade i svaret pågår samråd med personalorganisationerna, och de har förklarat sig till freds med den handläggning som

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om frilufts- och motionslokaler vid Stockholms universitets anläggningar i Frescati

jag har refererat i mitt svar. Så fort de samråden är över skall också berörda författningar utfärdas.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag är inte så säker på att personalorganisationerna är till freds med handläggningen. Inom två månader skall lärarna inom kommunal vuxenutbildning vara placerade i de nya fiänslerna, enligl beslul som har fallals här i riksdagen. Man kan fräga sig om dessa lärare pä nyll konimer all bli lurade på sin anslällningslrygghel och om eleverna inom den kommunala vuxenulbildningen fortfarande konimer all missgynnas i förhållande lill elever inom andra skolformer i lärarfrågan.

1 skolförordningen, där fyllnadsfiänstgöring skall annonseras, är detta visserligen på gång, men fortfarande finns ingen som helst vägledning för kommunernas rektorer och lärare hur de skall bete sig i frågan. Dessutom skall tillämpningsföreskrifterna spridas. Lokall kan med nuvarande tidsschema della ske försl i böfian på juni.

Jag har ytterligare en fräga att slälla: Varför har detta tagit sä lång tid?

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Överläggningar med personalorganisationerna och de nödvändiga förändringar som krävs också förfatlningsinässigi tar en viss lid. I det <;aninianhang det nu gäller har personalorganisationerna och jag haft direkta .samtal med varandra, och organisationerna har förklarat sig nöjda med handläggningen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om frilufts- och motionslokaler vid Stockholms universitets anläggningar i Frescati

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordel för all besvara herr Nissers (m) den 29 april anmälda fråga, nr 182, lill herr jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Herr Nisser har frågat chefen för jordbruksdepartementet vilka åtgärder denne avser vidta för alt lösa de studerandes vid universitetet i Frescati behov av frilufts- och molionslokalileler. Frägan har överlämnats till mig för besvarande. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist, får jag lämna föfiande upplysningar.

Enligt de riktlinjer som riksdagen lidigare godkänt, bl. a. i anslutning lill behandlingen av propositionen 79 år 1970 om slöd lill idrotten, är slöd lill idrottsuiövning i form av idrottsanläggningar i första hand en primärkommunal angelägenhet. Delta gäller även anläggningar för den idrott som utövas av studenter. I vissa fall kan studerandesammanslut-

ningar få lån ur lånefonden för studenlkärslokaler men då endast för begränsade molionsutrymmen.

Enligt riksdagens beslul.år 1970 kan ett särskilt anläggningsstöd ulgå till kommuner med elt slort antal sluderande.

Byggnadsstyrelsen har redovisat elt förslag frän stiftelsen Stockholms universitets service till motionsanläggning i anslutning till universitetet i Frescati. I den män berörd kommun, vilken i enlighet med vad jag nämnt har del primära ansvarel för idrottsanläggningar, är villig att uppföra en sådan anläggning i Frescati kan således regeringen pröva frågan om s. k. anläggningsstöd lill denna anläggning.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om frUufts- och motionslokaler vid Stockholms universitets anläggningar i Frescati

Herr NISSER (m):

Herr lalman! Jag ber att fä framföra milt tack lill statsrådet för svaret. Bakgrunden lill den fråga jag har ställt är det något egendomliga förhållande som råder på universitetsområdet i Frescati just när del gäller möjligheten för ungdomarna att bedriva idrott och motion.

Universitetet är stort - 48 000 inskrivna sluderande, av vilka tusentals studerar på samma gäng. Deras enda möjlighet till inomhusidrott är en barack pä 200 m' med elt pingpongbord plus en grupp för sä att säga kameral verksamhet plus tvä duschar. Det är ganska påvert även sett från en sparsam moderat synpunkt. Jag hoppas livligt alt statsrådet vill medverka till all de äntligen kan få en bättre lokal för inomhusidrott.

Förhållandena är inte mycket bättre för utomhusidrolt. Där finns ingen fotbollsplan, ingen lennisplan eller liknande. Man har Lilfiansskogen att gå i - där finns det motionsslingor. Men där ligger Stora Skuggans skjut-fäll, som egentligen var huvudämnet för min fråga. Det har sina risker att ha ett sådant här skjutfält inom ett friluftsområde, och det har flera gånger förekomniit att rikoschetter har slagit in i skogen. Det kan vara ganska farligt.

Frågan om Stora Skuggan har lidigare varil uppe i riksdagen. På hösten 1964 lade dåvarande konimunikalionsministern Skoglund en proposilion med förslag att skjutanordningarna skulle flyttas för att Stora Skuggan skulle kunna användas lill rekreationsområde med anläggningar av olika slag - fotbollsplaner, hockeyplaner, tennisplaner, friidrottsplan etc. Även om detta är en primärkommunal fråga vore det myckel angeläget om herr statsrådet även härvidlag ville försöka medverka till alt frågan nu löses. Det har gått tio och ett halvt år sedan riksdagen förra gängen beslöt att skjutbanan skulle flyttas. Det kan ju vara ell lämpligt tioårsjubileum att besluta att den nu verkligen skall flyttas.

Jag vill slutligen fräga herr statsrådet om dessa frågor har diskuterats inom statsrådets departement.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Vi har av riksdagen antagna spelregler för handläggning av problem av del slag som herr Nisser har aktualiserat. Jag kan i och för sig dela hans bekymmer inför de förhållanden som råder i Frescati,

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om biblioteksverksamheten på arbetsplatser

men jag antar alt ocksä herr Nisser anser all vi skall föfia de spelregler som riksdagen har antagit. Och jag upprepar att regeringen är villig all pröva frägan om anläggningsslöd lill en anläggning där ute, om kommunen lar upp den diskussionen.

Landstinget diskuterar f n. möjligheten att skaffa en ersättningsplats för skjuträlltet. Kontraktet har inle förnyats, och jag tror au frägan är på väg att lösas. När det är gjort kommer naturiiglvis frågan om fri-luflsanläggningarna i en bättre slällning.

Hen NLSSER (m):

Herr talman! Jag ber all få tacka herr Zachrisson för del svaret, och jag hoppas all när en ansökan från studentorganisationerna konimer in blir den välvilligt behandlad. Detta är nämligen ell slort problem för mänga studerande i Frescati, De måste nu åka runl Stockholm för att kunna utöva idrott av olika slag, och det är väl inle rikligt alt de studerande vid ell sä slort universitet skall behöva tillgripa sådana åtgärder. Det är dock ett provisorium när man mäste åka omkring för alt kunna utöva idrott.

Jag lackar än en gång herr statsrådet för svaret,

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om biblioteksverksamheten på arbetsplatser

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för att besvara herr Hälls (s) den 5 maj anmälda fråga, nr 186, och anförde:

Herr talman! Herr Häll har frågat mig vilka åtgärder jag kan vidta för all garantera all de i propositionen 1975:20 föreslagna insatserna för all åstadkomma en utökad bokutlåning och därmed sammanhängande kulturell verksamhet pä arbetsplatser inte försväras eller förhindras av företagsledningen,

Bokullåning på arbetsplatser är en angelägen form av extern biblioteksverksamhet som päbörials pä flera häll i landel. Genom de av riksdagen i enlighet med förslagen i propositionen 1975:20 nyligen beslutade formerna för de forlsalla statliga insatserna lill folkbibliotek kommer fr, o. m. nästa budgetår statsbidrag all kunna utgå lill kommuner som anordnar sådan utlåning, I proposiiionen erinrade jag ocksä om möjligheten all med medel ur arbetsmifiöfonderna starta bokullåning på arbetsplalserna. Vid behandlingen av dessa frågor i propositionen betonade jag vikten av att utlåningsverksamhelen förankras bland de anställda och att den därför planeras i nära kontaki med dessa. Även i den löpande verksamheten bör anställda engageras.

Det har förutsatts att de böcker som införskaffas med utnytfiande av det statliga stödet skall ingå som en del i det kommunala folkbibliotekets

bokbestånd. Utlåningen på arbetsplatser bör således bli en integrerad del i den övriga biblioteksverksamheten i kommunerna. I den män de anställda lar initiativ till alt bokullåning pä arbetsplatsen kommer till stånd utgår jag från att de med företagsledningen kan träffa de avtal om lokal för verksamheten m. m. som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas. Formerna för sådana avtal bör enligt min mening utformas lokalt. Jag ser det som självfallet au biblioteksverksamheten pä en arbetsplats - däri inbegripet exempelvis sådan utställningsverksamhet som i biblioteksverksamheten anordnas i anslutning till bokutlåning - bedrivs på sanima villkor och med sanima frihet som övrig folkbiblio-leksverksamhet.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om biblioteksverksamheten på arbetsplatser

Hen HÄLL (s):

Herr talman! Jag ber alt få böria med att tacka för svaret på min fräga. Som jag angivit i motiveringen var del en händelse som inträffade i Norrbotten som var orsak till att jag ställde frägan. Det gäller främst förhållandena inom Luleå kommun.

Luleå kommuns folkbibliotek bedriver bokuiläningsverksamhet pä två arbetsplatser. Det gäller först och främst Notvikens verkstäder, som haft den här verksamheten i gäng sedan hösten 1973, och SAAB-SCANIA:s anläggning, som haft den sedan mars innevarande är.

Verksamheten på dessa båda ställen har tillkommit på initiativ av den lokala fackklubben. Den har utformats av folkbibliotekets personal i intim samverkan med fackföreningen och företagsledningen. Verksamheten på Nolvikens verkstäder har varit mycket framgångsrik och uppskattad av de anställda. Under 1974 lånades där ul ca 2 000 böcker, dvs. nära tio böcker per anställd. Genomsnittsutläningen i kommunen var vid samma tidpunkt drygt nio böcker per invånare.

I anslutning till utlåningsverksamhelen har folkbiblioteket även ordnat utställningar av informationskaraktär, ofta material producerat av Riksutställningar. Samma utställningar har också i andra sammanhang distribuerats via ABF.

Verksamheten vid SAAB-SCANIA har i inledningsskedet mött vissa svårigheter. Trots att verksamheten utformats i samförstånd mellan företagsledning, fackklubb och folkbibliotek har vissa motsättningar uppstått med företagsledningen. Detta har bl. a. kommit till uttryck i att företagsledningen beslagtagit en utställning; del gällde Chileutsiällningen Venceremos, som är producerad av Riksutställningar. Fackklubben har genom företagsnämnden frågat av vilken anledning man lagit ned utställningen och fått till svar all det var företagsledningen som ensam bestämde om affischering inom företaget. Man tillät endast affischering av ideell art, inte av politisk art.

Kommunens kulturnämnd, fackklubben i företaget och även jag uppfattar faktiskt della ställningslagande från företagsledningen som en ambition att något censurera den verksanihei som så lyckosamt introducerats och fortlöpande bedrivits. Jag understryker mitt tack för del klara be-

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder mot bristen på sjuksköterskor

skedet i svaret, där statsrådet förutsätter att den här verksamheten i förelagen skall bedrivas på samma villkor och med samma frihet som övrig folkbibiioleksverksamhet.

Med delta lackar jag än en gång för svaret.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Jag skall göra ett tillägg. Jag vill erinra om den behandling av frågan om förhållandel mellan ett företag och dess anställda som arbetsrättskommittén redovisat i sill betänkande Demokrati på arbetsplatsen. Belänkandet remissbehandlas f n.

En utgångspunkt för den här kommitténs ställningstagande har varit att i princip varie fråga som har betydelse för förhållandet mellan elt företag och dess arbetstagare skall kunna bli föremål för kollektivavtal. Från den utgångspunkten får frågan om bokullåning på arbetsplatsen och därmed sammanhängande aktiviteter, som t. ex. utställningar, ses i etl större sammanhang och utgör därmed enligt min mening en del av den pågående diskussionen om de anställdas rätt att slälla krav pä sin arbetsmifiö.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder mot bristen på sjuksköterskor

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara fru af Ugglas (m) den 30 april anmälda interpellation, nr 64, och anförde:

Herrlalman! Fru af Ugglas har frågat mig vilka åigärder jag har vidtagit eller ämnar vidia för all underlälta för sjukvårdshuvudmännen att klara sina uppgifter under sommarmånaderna samt vilka åigärder jag har vidtagit eller ämnar vidta för att häva den kroniska bristen pä sjuksköterskor.

Vad gäller sjuksköterskesiluationen vill jag försl erinra om att utbildningskapaciteten har byggts ut väsentligt under senare är. Delta har resulterat i en ökning av antalet legitimerade sjuksköterskor från ca 50 000 är 1970 lill drygl 60 000 år 1974. Samtidigt har andelen yrkesverksamma sjuksköterskor ökat. Med nuvarande utbildningslakl kommer antalet legitimerade sjuksköterskor under återstoden av 1970-lalet all öka till ca 75 000. Andelen vakanta sjukskölerskefiänsler vid kroppssjukhusen har under de tre senaste åren varierat niellan 2,4 % och 3,2 %. Även om dessa siffror inle kan anses särskilt höga - vissa s. k. tekniska vakanser är alltid svåra att undvika - innebär inle detta att förhållandena är tillfredsställande inom alla områden. Betydande variationer föreligger niellan olika geografiska områden och medicinska verksamhetsområden. Särskilt besvärande är bristen på anestesi- och operationssköterskor. Regeringen har därför genom beslut den 3 april 1975 uppdragit ål skolöverstyrelsen att i samråd med socialstyrelsen. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet skyndsamt undersöka förutsättningarna för att öka till-

gängen på bl. a. sädana sjuksköterskor.

Socialstyrelsen föfier genom ett omfattande karlläggnings- och utredningsarbete utvecklingen pä sjuksköterskeområdet och lar fortlöpande initiativ i syfte att förbättra tillgängen pä sjuksköterskor. Sålunda har socialstyrelsen tillsammans med skolöverstyrelsen och Landstingsförbundet lagit initiativ till samordning av viss sjukskölerskeulbildning mellan olika landstingsområden för all fä till stånd ett bättre utnytfiande av befintliga praklikplatser. Jag kan här också nämna att läroplanen för vidareutbildning inom anestesi, operation och intensivvård under våren 1975 ändrats i vad gäller yrkespraktiken för att få tillgäng till ett större antal praklikplatser. Socialstyrelsen bevakar ocksä de möjligheter som finns alt genom arbetsmarknadsstyrelsen anordna reaktiveringskurser för icke yrkesverksamma sjuksköterskor. Ett nära samarbete finns mellan de enskilda landstingen och socialstyrelsen, som ofta lämnar landstingen uppgifter ur sjuksköterskeregistret om icke yrkesverksamma sjuksköterskor.

Sjuksköterskesiluationen under sommarmånaderna är ett besvärligt problem för sjukvårdshuvudmännen. En viss minskning av den sjukvårdande verksamheten inträder alltid under sommaren och är också motiverad med hänsyn till patienternas minskade benägenhet att under sommarmånaderna genomgå undersökningar, operationer m. m. som utan olägenhet kan skjutas till en senare lidpunkt. Denna neddragning av verksamheten underlättar situationen under sommarmånaderna men är ofta inle tillräcklig för att tillgodose sjukvårdspersonalens önskemål om sommarsemester.

Socialstyrelsen har vidtagit en rad åtgärder för all sä längt som möjligt underlälta sjukvårdsverksamheten under sommarmånaderna. Planeringen av verksamheten har ingäende behandlals vid särskilda konferenser med förelrädare för sjukvårdshuvudmännen. Föratt underlätta för sjuksköterskorna all få semester under sommaren har socialstyrelsen också medgivit att undersköterskor m. fl. får förordnas pä sjukskölerskefiänsler inom vissa verksamhetsområden. Liksom tidigare finns också möjlighet för sjuksköterskeelever som genomgått näst sista terminen av sjukskö-lerskeulbildningen all efter medgivande frän socialstyrelsen kunna förordnas såsom vikarier på vissa sjukskölerskefiänsler. Ett särskilt problem i detta sammanhang är att ett förhållandevis stort antal sjuksköterskor är lediga under sjukhusens semesterperioder för vidareutbildning. Socialstyrelsen utreder därför tillsammans med skolöverstyrelsen möjligheterna att förskjuta terminsstarten för vidareutbildningen på ett sådant sätt alt den inte sammanfaller med sommarsemestrarna.

Av vad jag här anfört framgår alt socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen uppmärksamt föfier utvecklingen pä delta område och fortlöpande vidtar aktiva åtgärder.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder mot bristen på sjuksköterskor

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tackarsocialministern försvaret pä min interpellation. Dess lugna ton kontrasterar mot den oro och pä sina häll uppgivenhet

Nr 90 som man möter hos sjukvärdens personal i dessa dagar. Tröttkörda sjuk-

Måndaeen den sköterskor undrar över om de över huvud taget konimer alt klara sina

26 m-ii 1975 arbetsuppgifter under sommaren. Just nu, medan vi diskuterar i denna

_______ .____ kammare, möter personal från nordöstra förvaltningsområdet här i länet

Om åtgärder mot     pressen för att informera om del oroande lägel sjukhus för sjukhus.
bristen på sjukskö-       Det allvariigaste med personalbristen är att del inte längre är fräga
terskor              om ett säsongfenomen. Personalbristen har blivit kronisk. Året om är

det ont om sjuksköterskor. Reserven ulnylfias lill fullo även i den normala driften' När säsongpäfrestningarna konimer blir läget ohållbart.

Vad denna situation betyder för sjuksköterskornas arbetsmiljö krävs inte sä slor fantasi för att föreställa sig. Hur mänga sjuksköterskor känner inte i dag att de inte mäktar med arbelet. Övertid, nattvak, tungt ansvar och arbetsuppgifter som går längt över behörighet lar bort arbetsglädjen. Hur niånga undrar inte om ersättningen är värd påfrestningen, ja, ofta uppoffringen av normalt hemliv.

Socialministern nämner inte med etl ord i sitt svar den stora avgången av personal inom sjukvården. Ändå är det fakiiski sä all personalbrislen är pä väg att bli självalstrande. Pressen pä personalen leder till att allt fler slutar. Sjukvärden är inne i en ond cirkel.

Socialministern säger att utbildningskapaciteten har byggts ut väsentligt under senare år. Det strider mot de uppgifter jag erhållit. Enligt dessa uppgifter antogs under läsåret 1970/71 3 120 elever till sjukskö-lerskeutbitdningen. Läsåret 1973/74 var motsvarande siffra 2 283.

Statsrådet tycker inte heller att vakanssituationen är särskilt oroande. Men är dä åiminstone inte trenden oroande? Procenlsiffran för vakanserna ökar: 1971 var den 2,1, 1972 var den 2,8, 1973 var den 2,4 och 1974 var den 3,2. Till dessa vakanser skall också läggas den stora andel outbildad personal som upprätthåller fiänster inom sjukvården. De behöver ocksä utbildning.

Ett mått på klyftan mellan behov av utbildad personal och utbildningskapacitet kan hämtas från Stockholms läns landsting:

Behovel av grundutbildade sjuksköterskor är ca 1 100 per år under den kommande femårsperioden. Den årliga ulbildningsvolymen ligger pä ca 680 plalser per år. Och dä skall vi komma ihåg att Stockholms läns landsting dessutom utbildar för hela landel.

Herr talman! Jag skulle vifia vända på steken ett ögonblick och se sjuk-vårdsulbildningen från ungdomarnas synpunkt. Är det rimligt att samtidigt som vi har brist på personal inom sjukvärden, sä skall i vissa fall ända upp till 90 % av de ungdomar som söker lill sjuksköterskeulbild-ningen avvisas? Än orimligare ter sig detta förhällande mot bakgrund av den slora arbetslösheten bland ungdom.

Finner socialministern verkligen förhållandena i fråga om vårdutbildningen tillfredsställande? Har socialministern inga synpunkter pä den Slora avgången av utbildad personal?

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Av fru af Ugglas inlägg kan man lätt få det intrycket att värt lands sjukvård egentligen inte fungerar under sommarmånaderna. Sä är emellertid icke fallet. Under juli 1974 fanns sammanlagt 63 950 värdplatser vid sjukhus för somatisk och psykiatrisk värd. Under samma lid, dvs. mitt under semestertiden, var 80 % av det totala antalet vårdplatser i normal drift.

Såsom jag anförde i mitt interpellationssvar är en minskning av sjukvårdsverksamheten under sommaren motiverad med hänsyn till patienternas minskade benägenhet att genomgå operalioner, undersökningar m. m., som inle är av akut karakiär. Så har det alllid varil. Del har därför länge varit praxis all vid 1. ex. medicinska och kirurgiska kliniker hålla någon vårdavdelning slängd under sommaren. Om en kirurgklinik omfattar tre vårdavdelningar och en avdelning är stängd under sommaren, så innebär detta ett bortfall av ca 33 % i värdkapacitel, vilket i regel är helt acceptabelt med hänsyn till den minskade vårdefterfrågan. Ett sådant system gör det också möjligt att pä ett smidigt sätt utföra sådana slörre arbeten såsom ombyggnader och renoveringar, som är angelägna och nödvändiga.

Herr talman! Vad jag här har framhållit innebär inte att jag pä något sätt vill förringa svårigheterna under somrarna, men jag anser samtidigt alt vafie problem bör ges de rätta proportionerna. Bristen på sjuksköterskor som är villiga att arbeta under sommarmånaderna är ett besvärligt problem för sjukvårdshuvudmännen. Jag vill här nämna att socialstyrelsen lagil initiativ till en kartläggning av orsakerna till den statistiskt sell relativt låga yrkesintensiteten för sjuksköterskor f n. Under senare år har ocksä nyexaminerade sjuksköterskor visal en allt större obenägenhet att böria sin fiänstgöring före hösten.

När det gäller tillgängen på sjuksköterskor över huvud taget vill jag erinra om all antalet legitimerade sjuksköterskor konimer att öka starkt under de närmaste åren. Samma sak gäller antalet vidareutbildade sjuksköterskor. Jag kan här nämna att vidareutbildningen nu har en omfattning som motsvarar drygt 80 % av de grundutbildade sjuksköterskorna. Det är i det här sammanhanget glädjande att kunna konstatera all den tidigare stora skillnaden niellan det av riksdagen medgivna antalet terminskurser och det fakiiski utnytfiade antalet kurser under de senaste åren har minskat väsentligt.

Sjuksköterskesiluationen fär ses mot bakgrund av den kraftiga ulbyggnaden av sjukvården under senare år. Inom vissa geografiska områden har utbyggnaden av sjukskölerskeutbildningen uppenbarligen inte skett i takt med ulbyggnaden av sjukvården, vilket lett lill en kvardröjande brist på sjuksköterskor. Såsom jag nämnde är brislen på vidareutbildade sjuksköterskor i exempelvis anestesi, operation och inlensivvärd särskilt besvärande. För att öka tillgängen på specialutbildade sjuksköterskor inom dessa vikliga verksamhetsområden har regeringen den 24 april detta är beslulat om en omfördelning av högst 30 terminskurser frän grund-

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder mot bristen på sjuksköterskor

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder mot bristen på sjuksköterskor

utbildning lill vidareutbildning.

Av vad .iag har framhållit, i mitt interpellationssvar och i mitt inlägg nu, framgår all berörda departement och ämbetsverk är väl medvetna om svårigheierna inom sjukskölerskeområdel och att de fortlöpande vidtar aktiva åtgärder för att konima till rätta med problemen.

Får jag allra sist, herr lalman, bara nämna all andelen obesatta sjukskölerskefiänsler, när jag i börian av 1960-talet hade lillfälle att tala om de här problemen och bekymren under somrarna, var uppe i närmare 10 %. Jag har nämnt att siffrorna i dag är nere på 2 å 3 %.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Inle heller jag, statsrådet Aspling, hänger upp mig bara på sommarkrisen, även om jag kommer att vara mycket glad om jag - precis som jag tror alt herr Aspling skall vara - slipper hamna på sjukhus i sommar. Åtminstone säger sjuksköterskor man träffar: Akta er för alt komma in på sjukhus under sommarmånaderna. Sådan är per-sonaluppfaitningen. - Del är i och för sig allvarligt. Kvaliteten pä värden är också en faktor att tänka pä även på sommaren.

Jag tycker all statsrådet är litet inkonsekvenl. I böfian av hans anförande nu fick vi höra alt del är glädjande att vidareutbildningen ökar. Sedan fick vi så småningom höra om problemen med vidareutbildningen. Får jag bara påminna om all det i budgetpropositionen lill detta års riksdag talas om att både socialstyrelsen och SÖ önskade 303 terminskurser i fräga om vidareutbildning. Föredragande statsrådet menar att även om en ökning i och för sig är önskvärd ser han inga möjligheter att föreslå mer än 260 kurser.

Jag blir trots allt oroad av statsrådets mycket lätta och lugna sätt alt la på del här problemel. Del finns saker all göra med ganska omedelbar verkan, och jag skulle vilja rekommendera socialminislern all samman-iräffa med några av de fackliga företrädarna för sjuksköterskorna och se hur de i dag upplever sin arbetssituation. Del är ell allvarligt problem.

Jag skulle vilja peka pä ett par konkreta åigärder, som faktiskt går alt vidta.

Det är staten som dimensionerar sjukvärdsutbildningen och det är skolöverstyrelsen som fastställer läroplanerna. Det som hindrar landstingen att öka ulbildningen - ålminslone är della sant om Stockholms läns landsting, som är landets största utbildare-är bristen på praktikplatser. Enligt de av skolöverstyrelsen fastställda läroplanerna ingår en stor portion praktik i kurserna. Den smalaste sektorn på praktiksidan är i sin lur barnsjukvården. Skolöverstyrelsen har för sin del avstyrkt en framställning om all fä byta ut prakliktiden i barnsjukvärd mot annan praktik. Säkert känner statsrådet till detta faktum.

Låt mig fä föreslå socialministern etl åtgärdsprogram:

Skär ned den erforderliga prakliktiden och öka teoridelen i stället! Gör den återstående prakliktiden mer meningsfylld genom ändrade slatsbi-dragsbestämmelser, som premierar bättre handledning, dvs. fler lärare!

öppna långvården och den öppna sjukvården för praktikfiänstgöring!

Genom delta ålgärdsprogram, som bör kunna genomföras på relativt kort tid, får vi fler praktikplatser, en mer meningsfylld praktik, ulbildningsvolymen kan öka, och i förlängningen skymtar även en bättre arbetsmifiö för sjuksköterskorna. Med färre vakanser, fler tillgängliga vikarier, och för sina arbetsuppgifter bättre utbildad personal konimer den psykiska pressen i vårdarbetet att lätta.

Lät mig peka pä en speciell fräga, nämligen behovet av en ökad tillgäng på värdlärare, som kommer att tas upp vid Landstingsförbundels kongress. Jag vel inte om socialministern känner lill det, men jag kan nämna att frägan har berörts i en motion från Älvsborgs läns landsting. En ökad tillgäng på vårdlärare - ell i högsta grad statligt ansvar - kan med omedelbar verkan lätta arbetsbördan pä värdavdelningarna. 1 dag är del ofta så all den reguljära personalen fär la hand om all undervisning. Insiruk-tionsskölerskorna syns över huvud tagel inte till.

Jag kan inle förslå annal än all socialministern har utomordentliga möjligheter att med egen handling motverka personalbrislen inom sjukvärden.

Del är inga under som erfordras utan endast ett samlat bestämt grepp, t. ex. en snabbi arbelande utredningsgrupp, försedd med tillräckliga befogenheler. De lösningar som bör sökas framstår redan i dag som ganska uppenbara.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Fru af Ugglas sade all man bör akta sig för all bli sjuk under sommaren. Jag skall inle gå in på någon diskussion om del påståendet, men jag vill ändå säga till fru af Ugglas alt människor som blir akut sjuka, oavsell om det är sommar, höst, vinter eller vär, får sjukvård pä våra sjukhus. Det är helt klart.

Jag skall väl också med några ord bemöta vad fru af Ugglas anförde beträffande sjuksköterskebrislen här i Slockholm. Såvitt jag vet har fru af Ugglas varit ledamot av Stockholms läns landsting och har då såvitt jag förstår haft goda möjligheler att la initiativ lill utbyggnad av sjukskölerskeutbildningen och till andra åtgärder för att avhjälpa sjuksköterskebrislen. Några hinder från statliga myndigheter har inte förelegat mot sådana initiativ.

Fru af Ugglas behöver egentligen inte upplräda som ombud för olika iniressen i denna debatt. Jag vill peka på att jag självfallet har fortlöpande kontakt med sjukvårdshuvudmännen liksom också med sjukvårdspersonalens fackliga organisationer. De här frågorna är naturiiglvis ständigt föremål för överläggningar och diskussion. När del gäller sjuksköterskebrislen kan jag självfallet inte ta upp enskilda områden och sjukhus. Vad emellertid beträffar Stockholmsområdet kan jag nämna, att som-marstängningarna vid Karolinska sjukhuset planeras bli av helt normal

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder mot bristen på sjuksköterskor

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder mot bristen på sjuksköterskor

omfattning. Sjukvården kommer även under sommaren all bedrivas med en i huvudsak normal personaluppsättning. Med anledning av vissa uppgifter som har förekommit i pressen om Danderyds sjukhus - den frägan togs ocksä upp av fru af Ugglas - kan jag säga all enligt vad jag inhämtat sommarstängningarna vid della sjukhus torde bli av något större omfattning i år än i fiol. Della komnier alt påverka lidpunkten för intagningen av vissa icke akuta fall, medan däremot akuta fall liksom tidigare alltid kommer att tas emot direkt.

När det gäller sjuksköterskesiluationen i övrigl har jag redogjort för några av de viktigaste ätgärder som inte minst frän statligt håll har vidtagits för att pä kort och lång sikl öka tillgången på sjuksköterskor inom olika områden. Det förhäller sig inte så att vi slår inför en kris pä det här området med allvarliga konsekvenser för patienterna. Sjuksköterskebrislen är främst koncentrerad till sommarmånaderna och dä särskill till storstadsområdena. Men även under dessa månader kommer patienterna att kunna beredas en god sjukvård. Med andra ord, det flnns ingen anledning att skrämma upp patienterna.

Fru af Ugglas tyckte att jag tog lätt på de här frågorna och all min lon var lugn. Jag vill framhålla att jag inle lar lätt på frågorna. Problemen finns och vi måste pä olika sätt söka komma till rätta med dem. Del är detta jag har redogjort för. Om fru af Ugglas lycker all jag använt en lugn ton i mina inlägg sä kan det beropåatt jag vet alt sjuka människor fär värd i del här landel även under somrarna.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr talman! Är statsrådet verkligen nöjd? Jag tycker all den frågan ändå kvarstår efter värt meningsutbyte.

Är allting bra när det t. ex. skall slå i budgetpropositionen, alt det bör för riksdagen äter anmälas att ett antal terminskurser inom vidareutbildningen som riksdagen beslutat om inte har kunnat komma till stånd? Någonting är skevt när det gäller vårdutbildningen, herr statsråd, och det flnns konkreta åtgärder att genomföra.

Det är alldeles riktigt att jag har varit landstingsledamot här i Stockholms län. Jag satt t. o. m. i utbildningsnämnden, och jag vel således hur vi jobbade med denna fråga, hur vi konstaterade hur svårt det var all fä upp ulbildningen och hur vi hela tiden stötte huvudet mot praktikplatserna - hela tiden mot praktikplatserna.

Nu, herr socialminister, har jag glädjen att vara ledamot av riksdagen. Del flnns alltså möjligheter för rnig att ta initiativ som rör det statliga området och det slalliga ansvarel. Och det är faktiskt sä, att praklikplatser, läroplaner och dimensionering av vårdutbildningen är ett statligt ansvar. Även utbildningen av vårdlärare är elt statligl ansvar.

Jag hopfias all vi blir bättre överens i framtiden, herr socialminister, och att någonting konimer all ske på det här området. Jag tror att del är många som väntar på del.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om villkoren för att få ta investeringsfond i anspråk

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för alt besvara herr Magnussons i Borås (m) den 22 april anmälda interpellation, nr 57, och anförde:

Herr talman! Herr Magnusson i Borås har frågat mig om jag anser det stå i överensstämmelse med riksdagens beslul 1959 all tillstånd all la investeringsfond i anspråk under senare är getts endast med slöd av 9 !; 3 mom. i 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunklurufiämning.

Den tillståndsgivning som herr Magnusson åsyftar anser jag ha skett i överensstämmelse med riksdagens beslut. Med hänsyn lill den konjunkturpolitik som förts under de senaste åren, då fonderna i varierande omfattning har varil frisläppta för att stimulera investeringsaktiviteten på längre sikl, har några förutsättningar för tillämpning i enstaka fall av 9 S I mom. i förordningen inle förelegat. Riksdagen har f ö. med jämna mellanrum, i samband med prövningen av finansplanerna, haft lillfälle alt ta del av och yttra sig över den förda konjunkturpoliliken jämväl i avseende på investeringsfondernas användning.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om villkoren för ad få ta investeringsfond i anspråk

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Jag ber att fä tacka finansministern för svaret på min interpellation, som föranleddes av alt det kommit till min kännedom alt de senasie årens tillstånd att ta konjunkturinvesteringsfonderna i anspråk meddelats enligt mom. 3 19;?. Detta moment tillkom ju 1959 som ett komplement lill vad som stadgas i mom. I. Detta mom. 1 skall ju tillämpas när lillsländ lämnas av konjunkturskäl och måste sålunda anses vara huvudregeln. Mom. 3 skall komma till användning när tillstånd lämnas pä grund av omständigheler av synnerlig vikt för del allmänna.

Nog kan det anses egendomligt all icke huvudregeln nu tillämpas utan i stället sekundärregeln. Den tillkom ju enligl 1959 ärs beslut för att användas vid myckel långsikliga invesieringar, som överskred den lid som ur konjunklursynpunkt kunde överblickas, samt ocksä för att skapa förutsättningar att lämna lillsländ att ulnylfia framtida avsättningar.

Jag lycker också att det är litet egendomligt all 1972 och 1973 års svaga konjunktur inte motiverade några tillstånd enligl mom. 1, nämligen av konjunkturskäl. Det kan naturligtvis sägas ha mindre inlresse att nu i efterhand fråga om della, men med lanke på framtiden är del av myckel stort intresse för förelagen alt veta hurslalsniaklerna kommeratt tillämpa investeringsfonderna i fortsättningen. Vi slår nu inför risken av en konjunkturavmallning - del är ocksä finansministern överens med oss om - dä fonderna kommer all frisläppas. Mom. 1 har ju den fördelen alt elt investeringsavdrag på 10 % får åtnjutas samt alt hela investerings-avsättningen får komma till användning, medan mom. 3 inte tillåter investeringsavdrag och inte heller tillåter slörre uttag än 75 % av fond-

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om villkoren för att få ta investeringsfond i anspråk

medlen och dessutom inte får omfatta större del än 75 % av investeringskostnaderna.

Av komplelleringspropositionen framgår inte enligl vilkel moment finansministern skulle komma alt frisläppa fonderna. Därför är del i dag av inlresse att veta hur det kommer att bli med detta. Nu lär i vafie fall finansutskottet ha gjort ell majoritelsutlalande om alt mom. I bör konima att tillämpas, och det skulle glädja mig om finansministern kunde bekräfta att även finansministern anser alt fonderna i dag bör frisläppas enligt mom. 1.

Del är enligt mitt förmenande angeläget alt näringslivet vet om, hur fonderna i framtiden kommer all frisläppas, då del annars finns risk för att intresset för dessa fondavsättningar minskas - om man är oviss om på vilket sätt dessa konjunklurfonder frisläpps. Det är naturligtvis vid avsättningarna av utomordentligt stort intresse att man vet om, att det i alla fall finns en chans att man fär använda mom. 1. Fondavsättningarna har ju haft slor betydelse, och del skulle vara beklagligt om intresset för dem skulle komma att minska.

Herr flnansministern STRÄNG:

Herr lalman! Jag vill göra en liten komplettering till inlägget av herr Magnusson i Borås.

Del finns plusposler och del finns minusposter, oavsell i vilken form man använder dessa fonder - enligt 9 § mom. 1 eller mom. 3. Herr Magnusson är ute efler all man skall använda dem efter det första momentet, vilket naturiiglvis har den plusposten all man får använda de pengar som man har avställl, hell och fullt. Man får vara på del klara med alt ell beslut betyder att inga andra pengar kan användas än jusl de som redan är avslällda. Del ligger något av en minuspost i delta. Det är en pluspost att fä 10 % extra skalleavdrag - del är odiskutabelt. Det är valen pluspost all man får ulnylfia medlen till 100 % och finansiera 100 % av investeringen med dem.

Men 0111 man använder fonderna enligt 9 § 3 mom. ger det också vissa - jag tror i mänga fall utomordentliga - fördelar. Framför allt ger det en möjlighet att driva regionalpolitik och lokaliseringspolitik, en möjlighel som är obefintlig om jag använder fonderna enligt första momentet. Jag kan försäkra herr talmannen och kammarens ledamöter att alla dessa fllialinvesieringar som de slora industrierna har gjort i Norrland skulle ha varil obeflntliga ifall mom. 1 i 9 § skulle ha varit tillämpligt - för då hade man lagl sina invesieringar i södra och mellersta Sverige. Nu fanns det en möjlighet all koppla ell tillstånd till ell villkor all lägga en fliial för induslrin exempelvis i Luleå, i Umeå, i Väslernorrland, i Östersund eller pä Golland. 1 alla dessa fall har sådana villkor ställts, och investeringarna har skett.

Man bibehåller möjligheten all via fonderna befrämja en regionalpolitik och en lokaliseringspolitik, om man tillämpar §9 mom. 3. och jag är

rätt överraskad över att finansutskottet tydligen inle har beaktat detta, om ulskotlei i sin skrivning har gjort gällande all man fortsällningsvis skall avstå frän denna möjlighet all hanlera fonderna.

En annan pluspost i att hantera fonderna enligl 3 mom. är att del innebär möjligheter för ell förelag all planera invesleringarna på längre sikl. Invesieringen blir inte uteslutande beroende av konjunkturväxlingen. Vändningen kan komma mycket snabbt, och då är hela möjligheten till invesleringsfondsanvändning ocksä utesluten, om den skall ske med stöd av I mom. Har man däremot fäll beslut om användning enligt 3 mom. finns det en garanti för att fonderna får användas till dess att invesieringen är färdig, även om det blir en vändning i konjunkturen.

Del finns alltså-jag vill understryka detta- plusposter i tillämpningen av reglerna för fondanvändningen enligt 9.3. Personligen har jag ansett att lägel inte varil sä katastrofalt - med något slags allmän depression över landet, en allmän nedgång i investeringsaktiviteterna över alla branscher - all just incitamentet för den generella tillämpningen enligt 1 mom. skulle ha varit för handen.

Vid en bedönining i dag trorjag inte heller all lägel fortsällningsvis kommer att vara sådant att delta skulle vara den rikliga vägen. Det är mitt svar till herr Magnusson i Borås. Jag tror alt om del nu blir en konjunkturdämpning, sä slår den pä vissa områden, och jag tror att vi kommer alt ha kvar intresset av att kunna använda fonderna i re-gionalpoliliskt och lokaliseringspolitiskt syfte.

Om jag ger mig på all fundera över framtiden bedömer jag således alltfort situationen så, att den tillämpningsform som redan använts under de senare åren när det gällt investeringsfonderna förmodligen är den i alla avseenden rikliga formen även framöver.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om viUkorenför att få ta Investeringsfond i anspråk

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Jag är fullt medveten om att det kan vara fördelar ur olika synpunkter med att tillämpa båda dessa moment.

3 mom. som lillkom senast - 1959 - har ju den fördelen, som jag ocksä nämnde i milt första anförande, alt man kan utsträcka fondernas användning något längre i tiden, och man skall även kunna länka sig all fä använda framtida avsättningar. Det är klart att speciellt för myckel stora företag har del utomordentligt stort intresse. Men när huvuddelen av det svenska näringslivel skall stimuleras all göra sä mycket avsättningar som möjligt tror jag all det har slor betydelse om man vet att investeringsavdraget på 10 % kan komma till användning. Jag tror också att del ur samhällets synpunki är av särskill stor betydelse att man kan använda konjunkturufiämningsfonderna för att fä hjulen i gång ordentligt.

Men jag har en känsla av all man under de gångna åren i stället försökt styra invesleringarna krafligt, och regeringen har genom selektiva åtgärder vid frisläppandet av fonderna naturiiglvis haft möjligheter att di-

3 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 90

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om fiskerätten i Nordsfön

rigera investeringspolitiken i stor utsträckning. Jag är inle anhängare av sådana ätgärder, även om jag erkänner all en del av de åtgärder som vidtagits ur lokaliseringpolitiska synpunkter har hafl betydelse. Jag tycker emellertid att det skulle vara en allvarlig ulveckling om vi i framtiden skulle fä se konjunkturufiämningsfonderna användas på det sätt som flnansministern lydligen under de senaste åren menat alt de skulle användas pä. Jag hävdar nämligen bestämt alt det under 1972 och 1973 skulle ha funnits all anledning att mera generellt frisläppa konjunkturufiämningsfonderna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om fiskerätten i Nordsjön

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för alt besvara herr Åbergs {fp) den 15 maj anmälda fräga, nr 200, till herr utrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Åberg har frågat utrikesministern vilka åtgärder regeringen vidtagit eller ämnar vidtaga för att tillförsäkra de svenska flskarna rätten att fortsätta med Nordsjöflskei, om utflyttningar av flskegränserna i Nordsjön kommer till stånd antingen som föfid av beslut av havsrättskonferensen eller genom ensidiga beslut av berörda staler. Frägan har överlämnats lill mig för besvarande.

Den svenska delegationen vid Förenta nationernas tredje havsrälts-konferens har enligt sin instruktion att verka för all de fiskeribestäm-. melser som konferenser kommer att antaga får en sådan utformning all del svenska fisket ocksä i framtiden kan bedrivas pä dess traditionella fängstplatser. Havsrättskonferensens nästa session äger rum våren 1976. I vilken utsträckning de svenska önskemålen kommer att tillgodoses vid konferensen är i dag omöjligt att förutsäga.

Alt kuststaterna kring Nordsjön före konferensens slut skulle ensidigt besluta all flytta ul sina flskegränser i Nordsjön håller jag för osannolikt. Självfallet kommer regeringen som hittills att mycket noga föfia den forlsalla utvecklingen och la de kontakter med andra staler som kan visa sig erforderliga för att trygga svenska fiskares möjligheter att fortsätta med Nordsjöfisket.

Hen ÅBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att fä lacka statsrådet för svaret på min fråga.

Som framgår av frägan råder det bland Nordsjöfiskarna och även bland andra som har beröring med Nordsjöfisket stor oro på grund av att man vel så litet om fiskets framlid. Denna oro har inle blivii mindre av all man vid konferensen i Geneve senast inte blev färdig med en konvention i frägan. Detta gör alt man är mycket lyhörd för strömningarna i de länder som vi närmast är berörda av, nämligen Storbritannien, Norge

Nr 90

och Danmark, främst kanske de båda förstnämnda länderna, och man frågar ängsligt vad som händer om man där inle inväntar ell resullat av den kommande konferensen, som enligt vad statsrådet sade skall hållas i New York nästa år, utan unilaterall flyttar ul gränserna. Var står vi då? Har man från svensk sida gjort någonting för alt fisket skall kunna fortsätta som förut?

Jag förstår all del är myckel svårt att ge exakta besked om della, men jag vill ändå fråga om del har tagits några förberedande kontakter i dessa sammanhang. Jag begär inte nägon ingäende redogörelse, eftersom jag förslär alt det kan vara svårt alt lämna en sådan, men etl klarl ja eller nej tror jag skulle vara av värde för dem del berör, nämligen Nordsjöfiskarna.

Måndagen den 26 maj 1975

Om fiskerätten i Nordsjön

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Eftersom denna fråga var aktuell redan när jag blev jordbruksminister såg jag del som en av mina första uppgifler på den posten all la kontaki med i första hand norrmännen. Vi förutsatte då från den svenska regeringens sida att oberoende av vad som kunde komma att hända med fiskegränserna skulle de svenska flskarna inte berövas möjligheten all fiska i Nordsjön på sina traditionella vallen. Som jag ocksä har angivit i mitt svar har jag sedan fortlöpande försöki att följa debatien pä delta område och hälla kontakten med de berörda. Jag kan här också referera till ett föredrag som den norske chefsförhandlaren Eversen höll vid ett möte i april månad i år, där han uttalade att en tänkbar lösning av Nordsjöfisket enligl hans mening låg i att man etablerar elt mera enhetligt fiskehav i Nordsjön med rimliga ömsesidiga rättigheter lill fiske i de olika ländernas zoner, där goda grannar - som t. ex. Sverige - inte skulle utestängas. Jag lar delta som ett uttryck för all man är lyhörd för de synpunkter som vi har fört fram, och jag tar del också som utgångspunkt för min förhoppning all vi skall kunna klara dessa problem på det ena eller andra sättet.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! Jag är statsrådet tacksam för det svar jag har fåll när del gäller konlakterna med Norge.

• Visserligen sker en slor del av del fiske som bedrivs i Nordsjön på vad som kommer all bli den norska sidan, om Nordsjön blir delad mill itu, vilket den komnier att bli vid införandet av en 200 mils ekonomisk zon i Nordsjön. Men vi har ocksä etl omfattande flske pä den andra sidan, dvs. på Storbritanniens sida. Därför vill jag gärna framhålla all det är lika angeläget att man i god lid lar kontakt med Storbritannien. Där kan saker och ting komma all hända mycket fort. Vi som föfier med i de här frågorna vet att pressen från flskarna i både England och Skottland är mycket stark, och man vel inte vad som kan hända. Storbritannien har nu gått ut med ett mer extremt kuststatsprogram än t. o. m, Norge och andra stater, och vi vet inte vart det kommer att leda. Därför

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder för att motverka försur-ningen av insjövatten

är det angeläget att vi ocksä beträffande Storbritannien är ute i mycket god lid.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Till del sista vill jag bara säga att vi självfallet inte skall underiåta all la några kontakter som i delta sammanhang kan vara av värde och betydelse för all fiäna den sak som vi är överens om. Men enligt vär uppfattning gäller den fiskerikonvention som vi har sedan den 9 mars 1964, till vilken flerlalel av Nordsjöstaterna är anslutna, bland dem också Storbritannien, Enligl denna konvention skall kuststaten tillerkännas ensamrätt lill fiske ut till 6 nautiska mil frän kusten. I en zon niellan 6 och 12 nautiska mil skall fiskerätten vara förbehållen, förutom kuststalen, också de länder som bedrivit traditionellt fiske i området. Denna konvention kan inle sägas upp förrän 1986. I vafie fall enligl svensk tolkning skulle delta vara ett skydd mot att Storbritannien ensidigt vidtar sådana ätgärder all vi riskerar att bli tagna pä sängen. Men vi skall trols della la de kontakter som är nödvändiga.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! Jag vill varna för alt tro för myckel på den konventionen. Tendenserna är nu sådana att man räknar med all en stor del av de lidigare konventionerna över hela världen kominer att försvinna i och med havsrättskonferensens avslutning. 1 så fall dröjer det inte så länge förrän även denna konvention upphör all gälla.

Vi är väl ense om all när ell land bilalerall flyttar ut gränserna -och den risken finns - bryr man sig inte om tidigare konventioner. Därför vill jag ytterligare framhålla del angelägna i att ta kontakt ocksä med Storbritannien.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om åtgärder för att motverka försurningen av insjövatten

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara fru Radesjös (s) den 21 mars anmälda interpellalion, nr 46, och anförde:

Herr talman! Fru Radesjö har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta med anledning av den konstaterade försurningen av våra sjöar och vattendrag och de därpå följande frågorna rörande kalkning. Vidare har fru Radesjö frågat vilket arbete som pågår för att ytterligare minska svavelutsläppen i landet.

Bestämmelser om begränsning av svavelutsläppen infördes redan är 1968. Därefter har regleringen successivi utvidgats. Naturvårdsverket har i december 1974 lagl fram förslag lill ylleriigare utvidgning av de områden inom vilka eldningsofia med en svavelhalt överstigande en procent inte får förbrännas. Medan tidigare beslut om begränsning av svavelutsläppen

främst lagil sikte pä alt förbättra luftkvaliteten i storstadsområdena prioriteras i det nu framlagda förslaget de från försurningssynpunkl mest känsliga områdena.

Parallellt med ansträngningarna all minska svavelhallen i eldningsofia pågår forsknings- och utvecklingsarbete i syfte att bl. a. fä fram metoder för avsvavling av rökgaser.

Försurningsfrågorna har en stark internationell anknytning genom all en slor del av del svavel som faller ner över landel kommer frän källor utanför landel. Inom delta område pågår arbete inom bl. a. OECD. Vid det mifiöministermöte som ägde rum i november 1974 antogs bl. a. rekommendationer om ätgärder för att minska utsläpp av svavelföroreningar. Vidare pågår studier rörande långväga transport av luflförore-ningar samt värdering av svavelföroreningarnas miljöeffekter.

Försurningen av våra sjöar har aktualiserats ett flertal gånger under senare är genom rapporter om sjunkande pH-värden i våra vatten. Hittills gjorda undersökningar visarall försurningsproblemaliken är komplicerad. Förutom till svavelnedfall måste man således ta hänsyn bl. a. till sådana faklorer som den ändrade markanvändningen. En omfattande forsknings-och undersökningsverksamhet pågår f n. frän naturvårdsverkets sida för att belysa olika aspekter pä försurningen av mark och vallen.

I skrivelse från bl. a. fiskerislyrelsen har redovisats undersökningar som utförts under den senasie vintern. Dessa undersökningar visar att situationen i niånga sjöar, framför allt i de södra och västra delarna av landel, nu är myckel allvarlig. Skrivelserna remissbehandlas f n. Remisstiden går ut den 30 maj. Jag avser att därefler snarast ta upp frägan om vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtagas med anledning av de problem som fru Radesjö lagil upp.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder för att motverka försurningen av insjövatten

Fru RADESJÖ (s):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret.

Anledningen lill att jag har framställt den här inlerpellationen till jordbruksministern är den oro man känner efler alla rapporter angående försurningen, alltså sänkningen av pH-värdel i våra sjöar. Inom Älvsborgs län är vi särskill hårt drabbade av detta. Jag har fäll rapporter om 40 döda eller delvis döda sjöar bara inom södra delen av länet.

Fiskerislyrelsen framhåller all redan ell pH-värde på 5,5 ger tydliga skador pä fiskbeståndet. Inom norra Älvsborgs län har cirka hälflen av alla sjöar ett pH-värde som ligger under della gränsvärde. Dä måste man ju känna sig djupt oroad.

Fisken och flsket har en myckel stor belydelse, både samhällsekonomiskt och rekreativt - del senare inle minst - sä här måste det lill snabba åtgärder för att rädda vad som räddas kan av våra sjöar och vattendrag undan en försurning, som innebär att både växter och djur försvinner och vi får döda sjöar.

Jag har full förståelse för all detta problem är både stort och mycket svårt all lösa, inte minst med lanke pä all sä mycket av värt försurande

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 90

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder för att motverka försurningen av insjövatten

nedfall komnier från kontinenten. Därför är jag glad för alt jordbruksministern nu redovisat att ett omfattande arbeie är på gäng, också internationelll, för att minska utsläppen av svavelföroreningar.

Men svaret visar ocksä all del konimer att dröja avsevärd lid innan vi komnier att kunna reducera utsläppen i tillräcklig grad, inte minst dä på grund av internationell påverkan. Under tiden dör våra sjöar. Kraftfulla åtgärder måste därför till - snabbt!

Vad kan man dä göra?

Kalkning kan vara en lösning. Inom Älvsborgs län har kalkning fö.-relagits i vissa sjöar med mycket gott resultat, men del är lyvärr inte beslående, utan kalkningen måste upprepas. Experterna är inle heller eniga om kalkningens för- och nackdelar. Det råder vidare oklarhet om mifiöeffekterna liksom om hur kalken lämpligen bör spridas. Jag skulle vifia fråga jordbruksministern, om del finns några rapporter frän andra länder där kalkning eller liknande behandling har skett för all neutralisera försurade sjöar.

Ja, med all respekt och uppskattning för olika myndigheters arbeie, som tyvärr kan ta läng lid, undrar jag om del inle skulle gå att snabbt sammanställa redan vunna erfarenheter och kunskaper för att kunna sälta in åtgärder i avvaktan på ytterligare forskningsresultat.

Överväger jordbruksministern all tillsätta någon ulredning eller arbetsgrupp som kan snabbehandla alll del malerial som finns? Tidigare erfarenheter av liknande ätgärder frän regeringens sida har ju visat sig effektiva, t. ex. när del gäller spridning av kemiska medel.

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! I den här frägan om åigärder för alt motverka försurningen av insjövatten är vi inom det område som fru Radesjö och jag representerar myckel spända på vad vår jordbruksminister konimer att göra. Jag vill instämma i vad fru Radesjö hade att säga i sill anförande, och i vissa delar vill jag kraftigt understryka del.

Jag har haft förmånen att i mänga är på hemmaplan få arbeia med turism, fritidsfiske och fiskevård. Och "hemmaplan" är elt av Sveriges sjörikaste område, Dalsland och norra Älvsborg. Vi har där bl. a. ett av Sveriges aktivaste fiskevårdsförbund, och jag vill särskilt understryka alt vi var de första i landel som gjorde en systematisk kartläggning och undersökning av våra sjöar. Det största arbetet utfördes 1973, då man kartlade 1 700 sjöar och fiärnar med en areal av drygl 80 000 hektar, varav 1 150 sjöar och 50 000 hektar finns i Dalsland. I denna oinfatlande kartläggning och undersökning ingick bl. a. arealbestämning, höjd över havet, pH-värde, alkalinitet, elledningsförmåga, siktdjup. För della arbeie flck vi bidrag frän både kommun, landsting och arbetsmarknadsstyrelsen. På anmodan har denna kartläggning och undersökning överlämnats lill bosladsdepartemenlel.

Redan 1967 slog vi larm om all vi i vårt område hade mänga sjöar med lågt |)H och att svavelförekomsien låg pä en markant hög nivå.

Det var främst Härskogsutredningen som visade detta.

Fritidsflsket är ju en av våra allra mest populära fritidssysselsättningar, och dä vi i vårt område har stor sjörikedom är vi ytterst rädda om denna stora tillgång - en tillgäng som sjunker mycket i värde om alltför niånga sjöar pä grund av försurning faller bort som flskevatten.

Problemet här är bl. a. all vi lever i en del av väriden som har större nederbörd än avdunstning och att det sker en ullakning av kalk och andra baser som överföres till dränerings-och grundvattnet. Ullakningen leder bl. a. lill att marken blir mer eller mindre sur och måste kalkas. Behovet av kalkning accentueras givetvis när svavelhalten i nederbörden ökar. Statsrådet nämnde att försurningsfrågorna har en stark inlernalionell anknylning, och del vill jag ocksä undersiryka. Via nederbörden fär vi svavel som faller ner över landel från källor uiomlands. Där gäller del dä all från svensk sida arbeia vidare inom bl. a. OECD.

För att begränsa skadeverkningar med försurning inom värt land har vi fäll del nuvarande systemet av styrmedel med mifiöskyddslagen och en förordning om begränsning av svavelhallen i eldningsofian. En viss effekt har uppnåtts, men ulvecklingen går, som fru Radesjö påpekade, åt ell sådant håll att ännu mer måsle göras - och göras snart. Jag vet att statsrådet är observant pä dessa försurningsproblem, och med anledning av alt det i december 1974 kom etl utredningsbetänkande. Begränsning av svavelutsläpp-en studie i styrmedel, villjag fräga statsrådet om vi fär en proposition i frägan och i så fall när den kan förväntas.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder för att motverka försurningen av insjövatten

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet pä den här punkten för all understryka den oro som finns i detta.ärende. Vi har norr om Kungälv, inte långt ifrän fru Radesjös bostad - vi har bara en älvfära niellan oss - elt myckel fint fritidsområde i Svartedalen. Del sköts utmärkt av domänverket, och där finns mänga flna sjöar. De kunde vara bra för fritidsflske - men det finns ingen fisk. Hälsovårdsnämnden hemma säger all 95 % av d*ssa sjöar är så gott som döda.

Sådana uppgifter gör mig djupt oroad.

Under hösten har vi i våra trakter märkt all mossan ökat betydligt i gräsmattorna. Det kanske man kan leva med om del bara är en tillfällighet, men det är ju ett synVtom som man bör observera. Det beror pä att pH-värdet sjunker, och dä kommer mossan.

Här kalkas mycket, både pä gräsmattor och i sjöar. Resultatet är man inle rikligt klar pä, i vafie fall inte när det gäller sjöarna. Oavsett hur man ser pä kalkningen, så botar man därmed bara elt symtom och lar inte bort orsaken till försurningen.

Hur det skall kunna göras kan väl i dag ingen av oss svara pä, men jag vill gärna understryka den djupa oro som man känner inför delta.

Naturvårdsenheten i mitt län, Göteborgs och Bohus län, gjorde,en rätt slor inventering 1969-1970. Denna borde föfias upp. Man har gjort det litet sporadiskt, men inle kunnat göra det ordentligt. Del skulle vara önskvärt alt få möjligheter till delta.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om åtgärder för att motverka försurningen av insjövatten

Vi vet inte hur mycket som komnier utifrån - från övriga Europa. Det talas om flfly-fifty. Vad man kan säga är all vi nalurliglvis främst har ansvar för vär del, hur slor den nu är.

Fru Radesjö talade om kraftfulla åtgärder och ber all regeringen skall sammanställa vunna erfarenheter och kunskaper. Jag förmodar all det skulle mynna ut i en utredning.

När jordbruksministern svarar säger han all lägel är allvarligt. Vi är alltså överens på den punkten. Han säger vidare all man nu inväntar en utvärdering av naturvårdsverkets undersökningar och alt det sedan kan bli lid för ytterligare åigärder.

Jag vill med detta inlägg starkt understryka nödvändigheten av att någonting görs. Vi kan hell enkelt inle fortsätta utan att la i på allvar.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill som svar på fru Radesjös fråga om del finns några internationella erfarenheter när det gäller kalkningen säga all vi inle känner lill sädana erfarenheter. Vi häller dock själva på att skaffa oss en bättre bild av kalkningens effekt i olika avseenden.

Självklart är det vår avsikt att så snabbt som möjligt sammanställa alla erfarenheter vi har och all också la del av det material vi nu får fram till den 30 maj. Sedan skall vi försöka handla så snabbi som det över huvud laget är möjligt.

Till herr Eriksson i Ulfsbyn kan jag säga alt remisstiden på mifiökoslnadsutredningen, som han hänvisar lill, gär ut den 1 september i år. Jag kan säga all vi inle konimer alt underlåta att tillvarata nägon möjlighet all angripa detta i och för sig mycket besvärliga problem. Jag finner sålunda att interpellanten och regeringen beträffande de faror som vi här har att göra med är överens om angelägenheten av att handla snabbt och om nödvändigheten av all skaffa fram det underlag som behövs för att vi skall kunna vidta de riktiga ålgärderna.

Lål mig allra sist fä säga -jag riktar mig dä särskilt till lill herr Eriksson i Ulfsbyn - all hela detta problem om försurningen är någonting att ta med i bilden, när man diskuterar vär energiförsörining. Det är angeläget all göra oss mindre beroende av ofian såsom bränsle, eftersom vi via förbränning av ofia och andra fossila bränslen får dessa kraftiga försurningseffekter.

Fru RADESJÖ (s):

Herr talman! Jag vill bara tacka jordbruksministern för det positiva svar som jag flck på mina senare frågor. Jag sätter min tillit till att något nu kommer att ske rätt snart på detta viktiga område och att jordbruksministern konnner alt föfia delta ärende och trycka på för all ytterligare åigärder skall vidtas mot försurningen av våra sjöar.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Även jag vill göra en fundering kring energipolitiken

och de frågor som har dykt upp i samband därmed.

Det är konstigt att mifiövårdarna har koncentrerat sig sä energiskt på debatten om kärnkraften, när vi vel - som också jordbruksministern underströk här - att ofian är ell mycket värre hot. I den diskussion som har pågått om energiförsörining och mifiövård har man, anser även jag, faktiskt rätt mycket glömt denna sida av problemet.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om utbetalningen av frakt bidrag

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! Debatien om kärnkraft och energiförsörining ligger väldigt nära i tiden, eftersom vi skall ha den i morgon. Det är väl bättre alt i dag i denna interpellationsdebatl ta upp sädana saker som ligger försurningsproblematiken närmast.

Fru Radesjö frågade om statsrådet kunde redovisa någon erfarenhet frän utlandet belräffande kalkningens effekt. De försök som har gjorts inom värt område har visat all kalkningen är dyrbar i förhållande till effekten, som blir väldigt kortsiktig.

Jag är glad över statsrådets svar, och jag hoppas att han inte komnier all lämna någon möda ospard i dessa frågor. Vi komnier här att med intresse avvakta vidare åtgärder frän statsrådets sida.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om utbetalningen av fraktbidrag

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet föratt besvara herr Turessons (m) den 24 april anmälda fräga, nr 179, och anförde:

Herr talman! Herr Turesson har frågat mig om jag för alt rationalisera fraktbidragsnämndens arbete vill vidtaga sådan ändring i kungörelsen om statligt regionalpolitiskl transportstöd att fraklbidragen kan utbetalas halvårsvis i efterskott.

Arbetet vid fraktbidragsnämnden har successivt ökat är från år, dels genom de förbättringar i transportstödet som vidtagits, dels genom den allmänt ökade transportvolymen. Antalet stödberättigade transportsändningar har sålunda i princip fördubblats mellan åren 1971 och 1974. Den krafligt ökade arbetsmängden vid nämnden har genom olika rationa-liseringsälgärder kunnat klaras av med oförändrat antal anställda. Genom en nyligen vidtagen ändring i fraktbidragskungörelsen har ansökningsperioden ändrats frän lertial till halvår och i vissa fall till helår. Della är en ålgärd som innebär besparingar för både nämnden och förelagen.

En ulökning av anlalel ulbelalningslillfällen skulle innebära en ylleriigare arbelsbelaslning för fraklbidragsnämnden. Härtill komnier behovet - i fråga om vissa slag av fraktavtal - att kunna bedöma de under året totalt fraktade volymerna med hänsyn lill dessas återverkan pä storleken av rabatterna från trafikförelagen.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om den regionala busstrafiken i Kronobergs och Jönköpings län

Hen TURESSON (m:)

Herr talman! Det är riktigt att antalet ärenden i fraktbidragsnämnden har ökal. Antalet sökande var 900 är 1971 och 1974 var det I 100. Även det utbetalade beloppet i fraktbidrag har ökat frän ungefär 40 mifioner 1971 lill 93 mifioner, som det beräknas bli för 1974.

Det sätt varpå de här bidragen utbetalas karakteriseras av all utbetalningarna efter databehandling sker i böfian av maj året efter det då vederbörande frakter har skett. Det betyder alltså ett ä etl och etl halvt ärs väntan för företagen, dvs. att förelagen under den tiden förskotierar bidragsdelen av frakterna. I och med all bidragens storlek ökar - och ökar kraftigt - får del alll slörre betydelse för företagen dels med hänsyn till de ränteförluster det innebär, dels och kanske framför allt med hänsyn till alt del försämrar förelagens likviditet.

Jag har erfarit alt fraklbidragsnämndens arbeie verkligen skulle ra-lionaliseras om ulbelalning skedde halvårsvis. Jag har ocksä erfarii all fraklbidragsnämndens nuvarande ruliner medger della ulan någon ökad arbelsbelaslning. Nu säger kommunikalionsminislern alt han har en annan åsikt, och jag kan naturligtvis inte bestrida att någon av oss har fel och att det kan vara jag. Men när tvä sä olika åsikter står mot varandra och det från såvitt jag förslär vederhäftigt häll har berättats mig att man skulle kunna klara det här utan nägon ökad organisalion för fraktbidragsnämnden och när nu detta skulle ha slor belydelse för företagen inle minst ur likviditetssynpunkt, så tycker jag alt det skulle vara värdefullt om statsrådet Norling ville ta ytterligare en titt pä del här. Dä skulle vi få klart för oss om det ligger en realitet bakom det påståendet som jag refererat, nämligen att utbetalning skulle kunna ske halvårsvis utan ökning av nämndens arbete.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om den regionala busstrafiken i Kronobergs och Jönköpings län

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet föratt besvara herr Gustavssons i Alvesta (c) den 29 april anmälda interpellation, nr 60, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta har frågat mig dels om jag anser det vara i överensstämmelse med riksdagens beslut angående stöd till regional busstrafik att 11 av 13 busslinjer i Kronobergs län läggs ner, dels om jag är beredd medverka lill alt de aviserade nedläggningarna av regional busstrafik i Kronobergs och Jönköpings län förhindras.

Regeringen föreskrev redan den 21 januari 1972 - i samband med päböriandel av den regionala trafikplaneringen - alt SJ i fråga om buss-linjelraflk, som med hänsyn till linjesträckningen och traflkförhållan-dena i övrigl har en regional karaktär genom all i icke oväsentlig ut-

sträckning tillgodose behov av persontransporter niellan centralorter i olika kommunblock, tills vidare skulle iaktta återhållsamhet beträffande begränsningar av traflken som påtagligt försämrar resemöjligheterna mellan sädana orter.

Länsstyrelserna har numera inkommit med slutliga förslag till regionala Iraflkplaner.

Genom beslut den 7 maj 1975 har regeringen såsom bekant bestämt att beslulel den 21 januari 1972 - i avvaktan pä utvärdering av och ställningstagande till den regionala traflkplaneringen -allfiämt skall gälla.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om den regionala busstrafiken i Kronobergs och Jönköpings län

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet Norling för svaret. Anledningen till att jag framställde den här inlerpellationen - del var den 29 april - var att SJ:s centralförvaltning några dagar dessförinnan hade meddelat att all återstående olönsam busstrafik skulle slopas den 1 augusti i är eller senast den I januari 1976. Hell naturligt väckte detta en stark opinion, och man frågade sig vad SJ egentligen menar. Skall SJ vara elt serviceorgan som befiänar allmänheten och tillgodoser behovet av kollektiv trafik eller länker SJ för framliden endast driva de bästa bitarna av det nuvarande järnvägsnätet?

I inlerpellationen tog jag upp silualionen vid SJ:s busslinjegrupp i Växjö, där 11 av 13 linjer skulle försvinna, om SJ:s beslul genomfördes. Jag tyckeratt detta ärell högst besynnerligt agerande från SJ-ledningens sida - helt utan hänsyn till allmänhetens behov av kollekliva irafikmedel.

Under senare år har ju SJ lagl ned järnvägslinjer och dragit in den lokala tågtrafiken på många områden. De nedlagda järnvägarna har ersatts med bussar, men efter en tid konimer hotet om att även bussarna skall dras in. Samtidigt uppmanas allmänheten att ulnylfia de kollektiva tra-flkmedlen. Men förutsättningen för att vi skall kunna använda de kollekliva traflkmedlen är dock all det flnns tåg eller bussar som går och som också stannar vid stationerna.

Som svar pä min interpellalion hänvisar statsrådet till vad regeringen föreskrev den 21 januari 1972 och säger att detta slår fast. Det har regeringen beslutat den 7 maj i är, alltså ungefär en vecka efter det jag ställde min interpellalion. Jag har tacksamt noterat delta regeringens beslut och statsrådets svar här i dag. Men, herr statsråd, är nu della regeringens beslut och statsrådets svar liktydigt med att SJ-ledningen kommer att leva upp till beslutets innehåll? Jag ställer den frågan, eftersom SJ-ledningen tidigare inle har föfil regeringens föreskrifter från 1972. Därtill konimer SJ:s handläggning av frägan om personalbehovet.

Jag vel inte om statsrådet känner till att SJ inte ger några medgivanden lill rekrytering av personal, i varie fall inte för Växjö busslinjegrupps vidkommande. För dagen finns det en vakant tjänst i Växjö, och efter den 1 juli kommer det all finnas tre vakanser i Växjö. Inga rekryteringsmedgivanden har lämnats från SJ:s sida, trots all man har gjort framställning härom. Får man inle ersätta dessa vakanser medför detta

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om den regionala busstrafiken i Kronobergs och Jönköpings län

nedskärningar i den nuvarande trafiken. Skall trafiken upprätthållas måste del ju ändå finnas en förare bakom vafie ratt.

Utifrån detta förhällande frågar jag om statsrådet anser att elt sådant agerande slår i överensstämmelse med del svar som statsrådet har lämnat på min interpellation.

Jag vill också fråga om statsrådet är villig medverka till alt de vakanta fiänslerna besätts för all nuvarande trafik skall kunna upprätthållas.

Därtill kommeratt några nyinvesteringar inte görs i vagnparken, vilken undan för undan slits ned. Del leder till att driftstörningarna ökar. De anställda lever ocksä i myckel stor ovisshet om den forlsalla utvecklingen.

Herr konimunikalionsministern NORLING:

Herr talman! Del kanske finns anledning att något modifiera det som herr Gustavsson i Alvesta nu sade. Del är lill att böfia med mycket vikligl all som grund för vår diskussion ha det som i budgetpropositionen i år har föreslagits av mig och sedermera godkänts av riksdagen i fråga om den verksamhet som vi nu diskuierar, för alt vi sedan skall kunna tala om tillämpningen. Ur budgetpropositionen i år citerar jag gärna det som jag där uttalade och som riksdagen sedan har ställt sig bakom, när det gäller det regionala bussbidragel:

"Den grundläggande principen bör även framgent vara alt linjetrafik på landsbygden primärt skall erbjudas i den omfattning som är möjlig frän förelagsmässiga utgångspunkter och som alltså kan drivas utan underskott och dä givetvis i rationella former och med en väl avvägd taxa. I de fall där det inte är möjligt all vidmakthålla en rimlig trafikförsörining med tillgodoseende av kravel på kostnadsläckning bör bidrag kunna utgå av allmänna medel. Detta är grundtanken i bidragsgivningen avseende den lokala trafikservicen. Det har ocksä varit grundtanken i arbelel med de regionala trafikplanerna.

Del kan konstateras att det slöd som f n. utgår till den regionala trafiken inte förslär för all i rimlig utsträckning kunna fullföfia intentionerna i de persontrafikplaner som nu framlagts. Härför krävs ett förstärkt stöd."

Till det som sades i budgetpropositionen vill jag dä lägga att enligt riksdagens med anledning av regeringens förslag nyligen fattade beslul skall ocksä del statliga bidraget lill olönsam regional busstrafik höjas kraftigt, och det kommer all för budgetåret 1975/76 uppgå lill drygl 36 mifi. kr.

Jag har sagt della, herr talman, därför all del är det beslutet som reglerar den här verksamheten. Del finns en viss anledning att konstalera vad statsmakterna genom SJ, utöver del som här sagts och som är föreskrivet, har gjort och gör i uppehållande syfte lill dess vi fär ell bidragssyslem som kan sägas läcka det område som är avsett alt få bidraget.

1972 kom regeringens beslul, som innebar - såsom sagts i interpellationssvaret - att SJ pä vissa linjer, ganska niånga sådana, skulle vidmakthålla den regionala busstrafik som fanns vid della tillfälle. Sedan

har det självfallet varit angeläget för SJ alt från tid till annan - nu senast för några veckor sedan - konstatera den situation, bl. a. när del gäller ekonomin, som uppställ för delar av dessa linjer. Regeringen har emellertid funnii att det måste vara rikligt att även fortsättningsvis låta dessa linjer finnas kvar så att man inle urholkar - vilket kan bli fallet i mänga områden - det underlag som behövs för all upprätthålla en någorlunda rimlig trafikservice.

Sedan del här har sagts skulle man, herr Gustavsson i Alvesta, kunna fräga sig hur det ser ut på den andra sidan, när del gäller den enskilda busstrafiken. Också det är nog värt en mässa nägon gäng, herr Gustavsson. Det vore bra om man i sådana här sammanhang kunde få en kartläggning av, eller åtminstone diskussion om, alll del som där sker -i det lysta - i form av inskränkningar, indragningar, brislande förnyelse av material, för att inle tala om rekrytering. Det kanske är riktigare att använda ullrycket "inte sker". Även den här trafiken bedrivs i mänga fall i bygder där människorna knappast kan skifia pä om del är SJ eller något privat bussföretag som bedriver den. I sädana här diskussioner skall vi kanske vara litet försiktiga med alt utnämna syndabockar - i det här fallet enbart SJ. En mer realistisk och mer omfattande diskussion beträffande del område som herr Gustavsson kommer ifrån - och andra platser runt om i hela landel - skulle kunna visa skrämmande exempel på vilken nonchalans och vilket ointresse man från den privala näringens sida visar när det gäller att leva upp till intentionerna att hjälpa människorna till en vettig kollektiv trafik. Herr Gustavsson i Alvesta har inte sagl elt ord om delta - och jag kanske inte heller hade väntat mig det.

När vi har SJ-traflk någonstans har vi emellertid sett lill att den fortsätter. Trots stora förluster för traflken beslutar vi att den skall bedrivas till nytta för de människor som behöver den. Därför lycker jag att den"': debatt som har föfit efter riksdagens beslut om höjda bidrag lill sådana här former av trafik trots allt skulle kunna ackompanjeras av ett konstaterande - även av herr Gustavsson i Alvesta - att här skell positiva ting i motsats till vad som tyvärr oftast sker när del gäller den andra formen av trafik.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om den regionala busstrafiken i Kronobergs och Jönköpings län

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag måste säga all del var en myckel niärklig argumentering som herr statsrådet kom in pä. Vi är överens i vad gäller den första delen av det som herr statsrådet tog upp, där statsrådet hänvisade till vad riksdagen har beslutat. Men del är inte del som min frågeställning gäller, utan den avser huruvida det svar som statsrådet givit innebär all SJ kommer att efterlevda riksdagens och regeringens beslut 1972. Del har ju visat sig aU SJ hittills inte gjort detta när företaget dragit in busslinjer. Slalsrådel och regeringen måste helt enkelt ta SJ-ledningen vid örat och säga: Så här fär ni inle göra, ly del överensslämmer inle med lidigare fållade beslul!

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 90

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om den regionala busstrafiken i Kronobergs och Jönköpings län

Med hänvisning lill vad som nu sker i Växjö, där man inle gär med pä alt tilfiälla de vakanta tjänsierna, vill jag fråga om herr slalsrådel vill medverka lill all så sker, sä all man inom del områdel kan efterleva det beslul som regeringen har fållat och del besked som slalsrådel har givil. I annal fall blir del ju aulomaliskl en nedskärning av busslin-jelrafiken.

Vidare kommer här slalsrådel in på de privala bussförelagen. Dessa har vi väl ingen anledning all diskulera i del här sammanhangei. Därtill får vi väl konsialera alt de privata busslinjeföretagen aldrig annonserat att de skulle på något sätt vara ansvariga för hela svenska folkets buss-linjetrafik. Jag känner till de problem som finns på det området, men det är inte så länge sedan som slalsrådel själv yllrade all SJ måsle vara ett serviceföretag, och i sä fall måste vi ocksä se till att vi med olika medel verkligen medverkar till att möjliggöra delta, bl. a. i ekonomiskt avseende.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag förstår mer än väl att herr Gustavsson i Alvesta så snabbt som möjligl vill komma ifrån diskussionen om den privata bussnäringens arbetssätt. Inte heller jag skall fortsätta den diskussionen, eftersom det skulle dels förlänga deballen, dels kanske avslöja förhållanden som knappast skulle vara rekommenderande för mänga sädana företag. Det var emellertid riktigt att herr Gustavsson sade att de privata busslinjefiirelagen aldrig utgivit sig för all vara någol hela folkels kommunikationsföretag. Det instämmer jag fullt i.

Del är vidare för mig bara angeläget att på nytt konstatera att regeringen nu har ullalat att de beslul som vi fattade i januari 1972 om alt trafiken trots kraftiga underskott skall fortsätta pä en rad regionala busslinjer skall gälla t. v. Med del beskedet, som SJ har fän, är det inget som helst tvivel om att den oro som människor i mänga bygder kunde ha känt i samband med förslaget om vissa inskränkningar nu är stillad.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Man kan ibland i interpellalions- och frågedebalter, om man avviker från ämnet, fä det svaret frän statsrådet att man gåll utanför interpellaiionens innehåll. Jag måste konstatera alt det i dag är statsrådet som avviker frän interpellaiionens innehåll. Vi diskuierar nu en SJ-fråga, närmast SJ:s busslinjegrupp i Växjö. I stället för alt svara på de frågor jag ställt böriar dä herr statsrådet all tala om de privata bussföretagen.

Herr talman! Kan inte statsrådet svara på den fråga jag ställde belräffande personalsituationen, nämligen föfiande: Vill statsrådet medverka till all de aktuella vakanta fiänslerna inom busslinjegruppen i Växjö blir besaUa? I annal fall förpliktar ju det besked regeringen givit inte till något., ulan del blir en inskränkning av busslinjetrafiken.

Jag tycker att statsrådet kunde ägna sig ål den frägan i stället för att spåra in på spörsmålet om de privata busslinjerna.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag kommer inte all la någol som helsl initiativ när del gäller personalrekryteringen i det område som herr Gustavsson i Alvesta lalar om. Det skulle verkligen vara fräga om en myckel intrikat inblandning i förhållanden som skall regleras mellan företaget och de anställda och deras organisationer.

Jag trodde knappasl all herr Gustavsson i Alvesta skulle konkretisera frågan, men när han nu har gjort det vill jag gärna säga all det aldrig skulle falla mig in all gä in i en lokal rekryteringsfråga vid statens järnvägar, när det flnns slarka fackliga organisalioner som tillsammans med företaget i olika organ skall diskutera sig fram till vettiga lösningar på de här problemen. Det blir alltså etl mycket klart besked lill herr Gustavsson, och dessutom är det naturligtvis helt rikligt.

Så talade herr Gustavsson om utvikningar. Jag trodde att även om det här rörde SJ kunde det finnas anledning att diskulera kommuni-kalionsförhällandena för alla människor i olika regioner. Ingen skall ju behöva lida alldeles särskilt, tycker jag, därför att han råkar bo i etl område där privata busslinjer sköter traflken. Jag förstår att herr Gustavsson i Alvesta inte anser att det är värt att diskutera deras problem; jag ville bara antyda dem.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om större frihet för charterflyglrafiken

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag konstaterar all statsrådets senasie inlägg innebär alt man inte kan uppehålla den iraflk som i dag flnns i Växjödistriktet. Del innebär också alt del svar som jag fåll av statsrådet i dag och del beslut som regeringen har fattat inle är så fulländade de som de kan se ut pä papperet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om större frihet för charterflygtrafiken

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för alt besvara herr Danells (m) den 30 april anmälda interpellalion, nr 63, och anförde:

Herr talman! Herr Danell har frägai mig vilka åtgärder jag har vidtagit med anledning av trafikutskottets betänkande nr 1974:24 i syfte att -med hänsyn till regufiärflygel - skapa rimligare förutsättningar för char-tertraflken.

I det belänkande som herr Danell åberopar hemställde traflkutskottet att bl. a. en av herr Danell väckt motion om den inierkonlinenlala char-lertraflken inte skulle föranleda någon särskild ålgärd från riksdagens sida. Ulskollels hemställan bifölls den 20 november 1974.

Utskottet hänvisade till de ändringar i de skandinaviska charterreglerna som jag och mina danska och norska kolleger kom överens om i juni

Nr 90 förra året. För sin del ansåg utskottet att dessa ändringar innebar för-

f. ,, , bättringar av tidigare gällande regler på området. Utskottet påpekade att

- . ,n-ic de skandinaviska ministrarnas beslul också innebar att charterreglerna

26 maj 1975

_____________ skall ses över kontinuerligt. Utskottet förutsatte all vid denna översyn

Om större frihet för och vid prövningen av ansökningar om flygresetillslånd hänsyn kommer charterflyglrafiken att tas lill önskemålen om att i än slörre utsträckning få till stånd prisbilliga flygresor och utvidgningar av charlerreglerna.

Den mycket posiliva syn på chartertraflken som kom lill utiryck i traflkministrarnas beslut för knappt ett är sedan har - som utskottet förutsatte -återspeglats i den praktiska utformningen och tillämpningen av charlerreglerna. Utöver de omfattande förbättringar som var en direkt föfid av beslutet har vissa andra betydelsefulla ätgärder vidtagits. Bl. a. har bestämmelserna om föreningsflyg liberaliserals så att förbudet mot att flera föreningar gemensamt chartrar ell flygplan till interkonlinental destination har väsentligt uppmjukats.

Hen DANELL (m):

Herr talman! En bakgrundsbeskrivning till en debatt om charterverk-samheten är i dag i stort densamma som en som jag gjorde i niotionen 1974:1420 och även i den efterföfiande debatien i november i fiol. Eflersom den debatten kom så sent på året ansåg jag det föga meningsfullt att ånyo väcka en motion om liberalisering av charlerreglerna till årets riksdag. Det är av den anledningen som jag nu har återkommit med en interpellation i frågan.

Sedan ofiekrisen vintern 1973-1974 har charlerbolagens och researrangörernas vardag avsevärt förändrats. Tidigare hade man blivit van vid en passagerartillströmning som uppgick till ■\- 10 % per år. Helt raskt gav ofiekrisen drastiskt högre driftkostnader, och med den allmänna oro som spred sig våren 1974 sjönk därför passagerarantalet snabbt. Slutresultaten för 1974 kan nu läsas i luftfartsverkets statistik, som nyligen publicerades, där del framgår alt antalet charlerpassagerare som flög frän svenska flygplatser sjönk med 11 % till drygt 772 000. Eflersom lägel dock fiusnade under andra halvåret 1974, hoppas man nu i resebranschen på en femprocentig ökning per år de närmaste åren. Redan under 1975 ser man fram emot att kanske åter nå 1973 ärs siffror.

Den osäkerhet som präglat chartermarknaden har drabbat många fö
relag. Eftersom man i branschen hade räknat med en tioprocenlig ökning
av anlalel passagerare 1974 men flck en lika stor - och 1. o. m. litet
större - minskning, gav utvecklingen del senasie årel en väldig över
kapacitet i charterföretagen. Man beräknade för ett år sedan - och de
siffrorna uppges fortfarande vara aktuella - att de skandinaviska flyg
bolagen hade en överkapacitet på 25 % eller ca I mifion tur- och re
turplatser. Vissa företag valde att hyra ut sina plan till mer kapitalstarka
bolag. Exempelvis hyrde Sterling Airways ul en Boeing 727 till Egypten
och Maersk Air en likadan maskin till Iran Air. Charterföretag i hela
48 Europa hade svårigheler, och bland mänga med ekonomiska problem

blev tvä engelska, ett finskt, ett norskt och ett schweiziskt bolag tvungna alt hell inslälla sin verksamhel. I Sverige bidrog överkapaciteten lill alt SAS charterföretag Scanair tvangs att säga upp sitt avtal med Eriksbergs verkstad om de tre B 727-plan som man hittills har långtidshyrt. Jag berörde detta i min interpellation, och det är med glädje man kan konstatera att lösningen har blivit tillfredsställande - att det har blivit trygghet i anställningen för dem som arbetar hos Transair genom att nu Scanair övertar Transair såsom dotterbolag.

Utifrån denna verklighet valde jag att förra året skriva en motion som syftade till en liberalisering av charlerreglerna, vilkas öde främst bestämmes av de skandinaviska trafikministrarna. Åtgärderna för en liberalisering kan vara mänga, men framför allt har önskemålen kretsat kring förändring av reglerna om antalet minimidagar för charterresa, möjligheten att arrangera resor mellan europeiska huvudstäder och kanske framför allt nya resmål. Under de år som expansionen pågätt inom den skandinaviska charterverksamhelen har också reglerna dä och dä förändrats till det bättre. Nya regler om kortvariga resor och mindre antal passagerare pä resorna är några förändringar som förbättrat utbudet av resor.

I förra årets motion berörde jag en näraliggande fräga som gällde behovet av en parlamentarisk utredning om bl. a. den framlida charter-verksamheten. Delta gjorde jag nu inte bara för all det brukar vara populärt att kräva parlamentariska utredningar i viktiga frågor, utan jag gjorde det av den anledningen att vi just inom luftfartspolitiken har haft så gott som enbart ämbetsmannautredningar, där trafikministrarna kommit in i slutvändorna. Detta gäller inte bara chartertraflken utan ocksä vårt inrikesflyg - i frågor om linjetaxi m, m. Det skulle inte skada, enligt min och mänga andras - även inom luftfartsverkets fiänstemanna-kär - uppfallning, om parlamentariker fick möjlighet alt utreda frågan om vårt framlida flyg och dä inle minst charterflyget. Det skulle vara intressant att få höra kommunikationsministerns synpunkt pä,denna min uppfattning.

Den stora frågan måste vara hur längt man kan gä i liberaliseringen av charterreglerna utan att allvarligt ifrågasätta SAS verksamhet. I del nuvarande systemet med återkommande - om jag så får kalla dem -presenter lill researrangörer och charlerbolag med exempelvis nya resmål, lycks man helt lämna principfrågorna därhän. Således måste vi veta svaren pä frågorna hur en utbredning av charterflygel egentligen skadar det regufiära flyget, om man över huvud laget kan tala om någon skada, och var gränserna i sä fall gär för charterflygets verksamhet så att vi inte skall försvåra SAS arbeie. Jag är övertygad om att del skulle vara till fördel för arbetet och planeringen inom SAS, hos researrangörerna och charterbolagen om man verkligen flck klarlagt hur reglerna skall se ut i framtiden. Som exempel pä svårigheter som kan uppslå vill jag nämna att när de nya resmålen, däribland Mexico, offentliggjordes förra året uttalade SAS stor förvåning - i alla fall enligt tidningsuppgifler -

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om större frihet för charterflygtrafiken

Nr 90 eftersom man i det flygbolaget jusl var i färd med att öppna en regufiär

Måndagen den '""■' ''" M''°- Detta visar att vet man inte rikligt vilka spelregler som

26 mai 1975 finns pä marknaden, sä kan det slälla lill trassel för alla inblandade parter.

_____________ Jag kan också hänvisa till uttalande som DAC - ett skandinaviskt

Om större frihet för departementalt arbetsutskott för översyn av charterbeslämmelserna -charterflygtrafiken gjorde förra året. Där sades bl. a. alt sällskapsresor inte bör tillålas till sådana destinitioner som beflygs av SAS eller som påverkar Iraflkun-derlaget för närliggande SAS-linjer. Vidare uttalades att det kan vara ett skandinaviskt intresse att reservera vissa deslinationer för linjefarten, trots att SAS ännu inte tagit upp trafik pä ifrågavarande sträckor. - Detta framgår av trafikutskottets betänkande 1974:24.

Jag menar att med sådana mycket vaga formuleringar är del svårt för alla inblandade all egenlligen vela vilka regler som gäller. Det skulle vara av stort värde om kommunikationsministern även pä denna punkt ville redogöra för sin syn på de principiella frågor som berör både charter-och reguljärflygets framtida villkor.

Som svar på min fråga om vilka ätgärder kommunikationsministern vidtagit i anledning av den positiva inställning som traflkutskottel visade förra året i vad gäller charterverksamheten redovisar kommunikationsministern utförligt just utskottets ställningstaganden 1974. Men endast etl par rader i interpellationssvaret innehåller uttryck för en fortsalt positiv behandling på departementsnivå av charterreglerna. Kommunikationsministern säger bl. a. att förra årets förändringar av charterreglerna och den positiva syn på charterverksamhelen som visades därmed "återspeglats i den prakliska utformningen och tillämpningen av charlerreglerna. Utöver de omfattande förbättringar som var en direkt föfid av beslutet har vissa andra betydelsefulla åtgärder vidtagits." Som exempel på del senare nämns att bestämmelserna om föreningsflyg mjukals upp. Med anledning av denna avslutning på interpellationssvaret mäste jag göra följande kommentarer.

För del första kan man knappast tala om omfattande förbättringar som en föfid av förra årets nya charterregler. Det var förbättringar, men huruvida de var omfattande eller inte tvistas det om på mänga häll. Av de dä nya sex resmålen är del i dag bara ett - Mexico - som anses vara realistiskt. Den traflken böriar i oktober. De övriga resmålen - som inte heller de bestämdes i samråd med researrangörerna - kommer knappasl att ulnyUjas pä grund av länga och dyra resor men ocksä pä grund av resp. länders små möjligheter att erbjuda skandinaviska turister den eflerfrågade servicen.

1 della sammanhang vill jag fråga kommunikationsministern: Vad
finns det för möjligheter alt exempelvis Östafrika -Tanzania och Kenya
- skall öppnas för chartertrafik? Östafrika är del i dag mest efterfrågade
nya resmålet, och de berörda länderna har vid uppvaktningar gjort en
rad propåer där de klart uttalat att de är villiga att la emot svenska
turister. Del synes som om Tanzania och Kenya dessutom är prioriterade
50 länder i vär u-hjälpspolilik, och del kan också vara elt skäl all visa att

nian har intresse för att närma sig dessa länder med en turisttrafik.

För det andra skulle jag vara tacksam om kommunikationsministern kunde utveckla vad som menas med all "vissa andra belydelsefulla ätgärder vidtagits" för att liberalisera charterreglerna. Såvitt jag förstår ger de nya reglerna om föreningsflyg ingen betydelsefull effekt vare sig för de stora grupperna konsumenter eller för producenter i branschen.

Herr talman! Det finns mycket mer att tala om när det gäller charter och turistresor, men jag skall inte vidare utveckla dessa frågor i dagens debatt. För den skull nedvärderar jag inle sådana frågor som - för alt ta ett exempel - varför det skall vara tre gånger så höga passageraravgifter när man åker från Sturup som när man åker från Kastrup. En del andra frågeställningar flnns som sagt också.

Avslutningsvis vill jag dels tacka kommunikationsministern för del svar jag fått, dels understryka det viktiga i att man - och det tror jag att vi är överens om - när det gäller både det regufiära flyget och charterflyget får klara regler förden framtida verksamheten. Detta är ju ytterst en fråga om att vi till lägsta möjliga priser och med god service skall kunna erbjuda fler människor att på sin semester besöka geograflskl avlägsna - och om inte chartern fanns även ekonomiskt sett avlägsna -resmål.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om större frihet för charterPygtrafiken

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det var mänga frågor som herr Danell ställde, men jag skall försöka fatta mig så kort som möjligt.

Låt mig dä böfia med den fråga som herr Danell framställde i slutet av sitt anförande. Han efterlyste en parlamentarisk utredning, som jag uppfattade skulle tillsättas här i vårt land. Sä här omedelbart har jag litet svårt att se vilken glädje vi skulle ha av en sådan parlamenlarisk utredning här i landet, när vi ju hela liden måste diskulera dessa frågor utifrån skandinavisk synvinkel. Vi arbelar ju här med gemensamma skandinaviska regler och bestämmelser, och ingen har hittills ifrågasatt att vi skulle fortsätta att resonera pä skandinavisk basis.

Vidare tycker jag del är litet orättvist mot DAC all säga all det inte har skett någonting där. Tvärtom har del skett en hel del förbättringar, naturligtvis inte så mänga och stora som researrangörerna hoppats - dithän lär vi väl aldrig komma - men utöver det som jag tyckte var värt att ta med i interpellationssvaret har det skett rätt mycket som jag är övertygad om all ocksä herr Danell känner till och som vi väl alla kan vara överens om flnns med i hela detta paket. Jag nämner här bara rent rubrikmässigt all det nu är möjligt att anordna fyradagars sällskapsresor lill de traditionella semestermålen vid Medelhavet. Det aren gammal begäran frän researrangörhåll som vi ju har sagl ja till. Likaså vill jag nämna utvidgningen av möjligheterna till charter med s. k. weekend-resor med två övernattningar över veckosluten, dels till Skandinavien frän andra europeiska länder, dels från huvudstäderna i Skandinavien till olika platser i våra grannländer. Jag vill ocksä nämna kravet pä en

Nr 90 ändring av sällskapsresegruppernas storlek. Det har vi ocksä tillgodosett.

.,, , ._ Herr Danell nämnde bl. a. de nya resmålen, och där kan det definitivt

Måndagen den

-, . ,n-ir inte vara riktigt att säga att flertalet av de sex resmål som nämndes

26 maj 1975

_____________ har varil obekanta eller ointressanta. Redan innan traflkministrarna fal-

Om Större frihet för tade beslut om dessa nya resmål hade ansökan inkommit om tillstånd charterflygtrafiken till sällskapsresor till ålminslone ett av de nya målen, nämligen till Azorerna. Ansökningar har också inkommit och bevifials när del gäller resor till Mexico och Cuba. Såvitt jag förstår är resebyråerna ocksä intresserade av de resmålen.

Herr Danell diskuterade också frågan om linjeiraflken kontra chartertraflken och tog på nytt exemplet med Tanzania och Kenya i Östafrika. Där vill jag klart och tydligt deklarera att vi till de länderna redan har stamlinjer av den karaktären att ansökningar som inkommit frän researrangörer, oavsett om de har kommit in i Sverige, Norge eller Danmark, konsekvent har avslagits med det gemensamma motivet att vi till de resmålen h;ir mycket känsliga stamlinjer som vi inte kan gä förbi i diskussionen. Jag tycker också vi skall försöka bli ense om all i den diskussion som frän tid till annan förs om ylleriigare liberaliseringsåtgärder inom charterflyget måste vi ändå ta med den verklighet som vi lever i och som vi alllid måste ta hänsyn till, nämligen den att vi har SAS-företaget som vi knappast kan komma förbi, hur gärna vi än skulle vifia det utifrån någon eller några intressenters synpunkler.

Sedan tror jag ocksä att herr Danell har litet fel när han säger att man inte har diskuterat principerna för nya chartermåls inverkan på linjetrafiken. Jag har åtminstone ell svagt minne av att det i DAC-kom-mitléns rapport frän juni i fiol förs ett resonemang om dessa förhållanden. Jag kan inte pä ögonblicket säga var någonstans i belänkandet detta behandlas, och jag kan inte heller säga hur ulföriigt kommittén diskuterar saken, men att det förs ett resonemang om konsekvenserna för linjelrafiken kontra chartertrafiken tror jag mig bestämt komma ihåg.

Jag har all respekt för behovet av nya resmål och av alt genomföra nya liberaliseringsätgärder pä delta område, som herr Danell tog upp i slutet av sitt anförande. Jag tror att vi valt rätt väg när vi frän tid till annan på nordisk basis och med utgångspunkt i krav frän researrangörer och andra diskuterar vad som kan göras nu och vilka åtgärder och förslag vi måsle vänla med. Pä del sättet har vi sä gott som sländigl en dialog i gäng mellan de tre länderna, deras regeringar och övriga intressenter för att göra det bästa möjliga av en mänga gånger svår materia, som della ändå är. Herr Danell har inte ifrågasatt del sistnämnda.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Belräffande mitt förslag om en parlamentarisk utredning
vill jag säga all del är givet att man måste ha etl skandinaviskt samarbete.
Vad jag har uttalat är att principen att även parlamentariker skall fä
vara med när vi utformar vär luftfarlspoliiik är sympatisk. Sä är i dag
52 inte fallet, oavsell om del gäller internationell eller svensk luftfart, och

det beklagar jag.

Vi kan naturligtvis resonera om huruvida de förbättringar som genom- Nr 90 fördes förra året var omfattande eller inle. Det framgår dock klarl vilka MAndaeen den ätgärder det var som vidtogs - kommunikationsministern nämnde en 26 mai 1975

del, jag nämnde en del andra. Som jag sade innebär de förbättringar, ___

och det har under årens lopp skett förändringar och förbättringar av reg- Om större frihet för lerna. Men de kan, som jag ser del, inle betraktas som omfattande. charterflyglrafiken

Researrangörernas Samarbetsorganisation skrev i etl yttrande förra året med anledning av min motion: "Dessa liberaliseringar, som föranletls av den skandinaviska interdeparlemenlala arbetsgruppen DAC:s i maj 1974 framlagda utredning, är enligt RTS mening utan nämnvärd praktisk belydelse och utgör inte nägon realistisk lösning av de i niotionen berörda problemen." Därefter skrev man: "Snarare får man säga, all detta försök att lösa dessa problem understryker riktigheten av den i motionen uttryckta uppfattningen, att man icke bör hänskjula dessa frågor till ulredning av en ämbelsmannakommitlé."

Meningarna är som sagt delade. Vi kan konstalera att det fortfarande bara är ett stort resmål bland de förra året presenterade sex nya och del är Mexico. Det visar väl att utredningen trots allt inte gav så mycket.

Så till resonemanget huruvida man skulle kunna acceptera Östafrika som etl resmål eller inte. I och för sig är del elt önskemål från både konsumenter och producenter att få använda sig av Östafrika. Även frän Kenya och Tanzania hardel framförts önskemål om att få ta emot svenska och skandinaviska turister. Vilken linje man skall föfia och i vilken utsträckning SAS skulle bli lidande om man införde charlertrafik är naturligtvis en svär fräga. Men vi skall konima ihåg att det är fel alt säga att vafie ny chartertrafiklinje undergräver det regufiära flygels verksamhet. Det har aldrig framförts' några klara bevis för ell sådant påslående. Tvärtom! För några år sedan gjordes en irländsk utredning om lio europeiska länder och deras charterlraflk, och i den kunde man 1. o. m. visa att del reguljära flyget vann på chartertrafiken. Pä Mallorca hade man exempelvis chartertrafik först, och därefter flck man regufiär iraflk. Del är alltså inte entydigt att chartertraflken undergräver det regufiära flygets verksamhet. Jag menar att del här är ell svårt problem. Därför gör jag inga klara uttalanden om vad som är rätt och riktigt. Men jag tror att det skulle vara oerhört värdefullt om alla intressenter när det gälleren ulveckling av chartertraflken - representanter för researrangörer, representanter för luftfarten och parlamentariker - flck sätta sig ned, precis som RTS föreslår i sill yttrande över min motion, för all gemensamt flnna de vettigaste linjerna. Det är inte bra som det nu är - ell är konimer man med en present i form av nya resmål, så går det ett par år, del görs härda påtryckningar, och så ger man efter ylleriigare litet grand. Jag tror som sagt att det även för SAS skulle vara värdefullt, om man kunde spika klara och fasta riktlinjer för den forlsalla verksamheten.

Jag vill till slut bara citera del som kommunikationsministern skriver
i sitt svar på min interpellalion, där behandlingen av min motion förra
aret nämns: "Utskottet påpekade all de skandinaviska ministrarnas beslut 53

Nr 90 ocksä innebar att charterreglerna skall ses över kontinuerligt." Dejla har

Måndasen den kommunikationsministern inte emolsagt, och nu framgår det också av

26 ma' 1975 DAC-kommilténs utredningsbetänkande. Då frågar jag: Pä vilket sätt

skall dessa ändringar användas? Ännu mer intressant vore det att få

Omstörre frihet för veta på vilket sätt man har använt sig av denna möjlighet under del

charterflygtrafiken gångna året, sedan man senast ändrade charterreglerna.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Som svar på den senast framställda frågan vill jag svara att kommitténs arbete fortsätter; det har ju inte avslutals. Det är en läng rad frågor som den har framför sig - både dem som har angripits fram till nu och de nya frågor som väcks från tid till annan.

I det sammanhanget vill jag påminna om att kommittén vid del arbete som pågick fram till dess att rapporten framlades i juni i fiol hade hearings med de personer som herr Danell här nämner och som enligl honom tydligen skulle ha stått utanför delta arbete. Det var emellertid både researrangörer och charterföretag som kallades in till kommittén för att lämna sina synpunkter på arbetet innan delta avslutades. Här har inle förekommit något försök att döfia något för nägon eller rättare sagt att undvika att lyssna pä synpunkter från någon som kunde ha intresse av frägan.

Att sedan Researrangörernas samarbetsorganisation, när det hela är färdigt, säger att ingenting av delta har nägon praktisk betydelse, tycker jag är litet trist. Man må ha vänlat sig myckel mera, men jag upprepar att det trots allt hände en del positiva ting. Anser man att detta inte var av någon som helst praktisk betydelse, fär väl det uttalandel slå för Researrangörernas samarbetsorganisations räkning.

Jag har aldrig hävdat - och jag vill inle hävda det i dag heller - att vafie ny charterlinje skulle vara lill skada för SAS. Däremot hävdar jag gärna att man, innan man startar eller ger klarsignal för en ny linje, åtminstone bör veta vad man gör - även i den fräga som gäller SAS verksamhet kontra den tilltänkta charterlinjens. Det är väl rikligt att del inle finns bara antingen svart eller vilt i den här frägan, ulan att det säkert finns niånga andra nyanser av olika resultat, beroende på vilken linje och vilka destinationsorter man väfier.

Jag tycker del är värdefullt att kunna konstalera all man måste gå
ganska försiktigt fram utan all förlora det mål man har i sikte, vilket
ocksä framkom när den senaste rapporten presenterades i fiol sommar.
Dä uttalade ministrarna att allmänheten i de skandinaviska länderna bör
få ökade möjligheter lill rekreation och lill att lära känna andra länder.
1 den män detta inte kan ske inom ramen för den vanliga flygtrafiken
eller föreningsflyget är det önskvärt all del flnns sällskapsreseflygningar
pä charterbasis. Vi lillade dä all ulvecklingen inte fär leda till all lin
jebolagen utsätts för sådan konkurrens frän charlertrafiken. att möjlig-
54 heierna att upprätthålla den regufiära trafiken allvarligt inskränks. - Delta

konstaterade vi när vi gemensamt lade fram resultatet. Jag tror knappast att herr Danell i den delen har nägon avvikande mening.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Först vill jag säga om del arbete som har ulförts att det är bra att man har haft kontakt med alla intressenter och att man har hållit hearings. Det är bara litet beklagligt att resultatet av utredningen sedan upplevs som en total överraskning för alla inblandade parter. Det skulle nog ha varit lill fördel, om man hade arbetat fram en gemensam lösning. Jag tror även att researrangörerna kan inse realiteter och all också de kan slå av på sina krav, men jag anser det vara oerhört viktigt med en samverkan för att nå de bästa lösningarna.

Jag skulle vifia ställa en direkt fräga till kommunikationsministern. Jag tror att svaret pä den kan ha både principiell och praktisk betydelse. Del gäller principfrågan om nya charterlinjer. Jag tar Östafrika som ett exempel. Kan vi räkna med att kommunikationsministern i dag är sysselsatt med att - genom de olika organ som finns - tillsammans med de andra skandinaviska länderna försöka finna nya resmål? Den direkta frågan tror jag är värdefull att få besvarad.

Jag delar den uppfattning som DAC-kommittén i mycket allmänna formuleringar uttryckte förra året om förhållandet mellan del regufiära flygel och charterflygel. Det citat som jag tidigare läste upp av vad DAC-kommittén uttalat om vilka regler man skulle föfia visar dock med all önskvärd tydlighet att det är fräga om mycket allmänna formuleringar. Det måste, som jag ser det, skapa stora problem i det utredningsarbete som nu pågår. Det skulle säkert vara en fördel om man vågade släppa in några parlamentariker i detta arbete.

Till slut måste jag kommenlera det som kommunikationsministern skrivit i sitt svar, nämligen att del har vidtagits betydelsefulla åtgärder även efter förra årets presenterade resmål. Jag har inte fått några exempel pä sädana belydelsefulla åtgärder. Del kanske händer någonting i det tysta. I så fall är jag tacksam om vi kunde få exempel pä sådana åtgärder.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill först säga, herr Danell, att självfallet kommer vi både här i Sverige och i de övriga skandinaviska länderna att framdeles, liksom vi gör f n., föfia vad som händer i fråga om tänkbara nya resmål. Det förulsätter emellertid att del konimer någon och vill diskulera nya resmål. Vi skall gärna även utan att sädana förslag framföres ändå diskutera nya resmål, men såviii jag erfarit är del inte särskill gott om förslag lill sådana just nu. Östafrika flnns där, det vel vi, och det har jag nyss till herr Danell sagt min principiella uppfallning om. Utöver del tror jag mig veta att det inle finns gott om förslag jusl för tillfället. Det hindrar som sagt inte att de skandinaviska regeringarna ändå kan diskutera dessa frågor.

I min tidigare replik om nyheier och liknande hade jag även förenings-

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om större frihet för charterflyglrafiken

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om möjlighet för riksdagspartierna att deltaga I förberedelsearbetet inför FN:s extra generalförsamling hösten 1975

flygning i tankarna. På direkt fråga av herr Danell vad som kunde ligga i milt svar i den delen vill jag säga att det s. k. splitcharlerförbudel innebär att en föreningsflygning inle fär beslå av mer än fem grupper. Efter skandinaviskt samråd har luftfartsverket för 1975 lämnat tillstånd lill ett amerikanskt bolag alt utföra en serie föreningsflygningar lill Sverige, där vafie flygning kan beslå av fem grupper. Della har självfallet stor betydelse också ur svensk lurislsynpunkt.

Ett starkt önskemål från charterbolagens sida har varit all få kombinera sällskapsresor till Ceylon med längre utfärder till södra Indien, vilket charterreglerna inte tillät. I linje med liberaliseringen av reglerna förden inierkonlinenlala chartertraflken har också del önskemålet tillgodosetts. Det är alltså en rad saker och ting som har skett - kanske inte alla har uppmärksammats men det sker en ulveckling.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om möjlighet för riksdagspartierna att deltaga i förberedelsearbetet inför FN:s extra generalförsamling hösten 1975

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Granstedis (c) den 29 april anmälda interpellalion, nr 61, till herr utrikesministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Gransledt har i en interpellalion till utrikesminisiern ställt frågan på vad sätt denne avser bereda riksdagspartierna möjlighet att della i del svenska förberedelsearbetet inför FN:s generalförsamlings sjunde extra möte i september 1975. Inlerpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Den extra generalförsamlingen utgör en uppföfining av det sjätte extra mötet med FN:s generalförsamling om råvaror och utvecklingsproblem samt av de konferenser som sedan hållits om bl. a. livsmedel, befolkning, industri och miljöproblem. Mötet kan bli en belydelsefull etapp på vägen mot mera rättvisa ekonomiska förhållanden i världssamfundet.

För att utarbeta underlag till svenska positioner vid den extra generalförsamlingen har en arbetsgrupp tillsatts under min ledning med deltagande av statssekreterare och andra fiänsteman i berörda departement. Detta arbete har pågått ett par månader, varvid kontakter ocksä tagils såväl med i- som med u-länder.

Vad avser olika riksdagspartiers möjlighel alt della i förberedelsearbetet vill jag först nämna att som sker inför regufiära möten med FN:s generalförsamling de i utrikesutskottet föreirädda partierna inbjudils att delta i den svenska delegationen vid den extra generalförsamlingen. De förelrädare som dessa partier utser kommer också all inbjudas lill samråd med arbetsgruppen. Ell första möte planeras äga rum inom kort. Ulrikesnämnden komnier i sinom tid all fä la slällning till den instruktion

som skall utarbetas för den svenska delegationen vid generalförsamlingens extra möte.

Jag vill ytterligare i detta sammanhang nämna att arbetsgruppen kommer att sammanställa elt informationsmaterial som skall offentliggöras inför den extra generalförsamlingen.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Interpellanten tycks inle vara närvarande. Jag tycker emellertid att det vore fel om inle någon tackar statsrådet för svaret. Jag vill gärna göra det och uttrycka min lillfredsslällelse med all de parlamentariska representanterna fär tillfälle all della i förberedelsearbetet. Av särskilt värde är att de som kommer att utses får tillfälle att innan de reser till New York samråda med den arbetsgrupp som här finns. Jag hoppas att det inte bara blir ett formellt sammanträde, ulan all delegaterna kan komma dit väl rustade för sin uppgift.

Nr 90

Måndagen den 26 maj 1975

Om möjlighet för riksdagspartierna att deltaga i förberedelsearbetet inför FN:s extra generalförsamling hösten 1975

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 17 Föredrogs och hänvisades

Motion

Nr 2161 till lagutskottet

§ 18 Föredrogs men bordlades åter skatteutskottets belänkande nr 30, lagutskottets betänkande nr 23, försvarsutskottets betänkande nr 15, utbildningsutskottets betänkanden nr 19 och 20, jordbruksutskottels belänkanden nr 18-21, näringsutskoltets betänkande nr 20 saml civilutskottels belänkande nr 28.

§ 19 Herr andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsulskollels belänkande nr 30, civilutskottels belänkande nr 28, skatteutskottets betänkande nr 30, försvarsutskottets betänkande nr 15 och utbildningsutskottets betänkande nr 20 i nu angiven ordning uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden.

På hemställan av herr andre vice talmannen beslöt kammaren kl. 14.28 att ajournera sina förhandlingar till kl. 15.30, då de till dagens bordläggning anmälda utskottsbetänkandena väntades föreligga.

§20 Då förhandlingarna kl. 15.30 återupptogs anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottels betänkanden

Nr 18 med anledning av propositionen 1975:27 med förslag till lag om

ändring i vallagen (1972:620), m. m. jämte moiioner Nr 19 med anledning av proposiiionen 1975:101 med förslag lill nyll

valsystem vid landstingsval, m. m., jämte motioner

Nr 90 Nr 20 angående uppskov till 1975/76 års riksmöte med behandlingen

T,,c , , av vissa ärenden

Mandagen den

-/• • ,q-,c Nr 21 med anledning av riksdagens informationsutrednings betänkande

om riksdagens tidningsfråga jämte motion

Skatteutskottels betänkanden

Nr 31 med anledning av propositionen 1975:87 om riktlinjer för ändrad skatteadministralion och taxering i första instans, m. m. jämte motioner

Nr 32 med anledning av propositionen 1975:57 om ett nytt syslem för automatisk databehandling inom folkbokförings- och beskattnings-området jämte motioner

Nr 33 med anledning av propositionen 1975:108 om ändring i rusdrycks-försäfiniingsförordningen (1954:521) jämte motion

CivilutskoUets betänkande

Nr 31 angående vissa ändrade förutsättningar för initialstöd

§21 Kammaren åtskildes kl. 15.31.

In fidem

SUNE. K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Förteckning över talare Nr 90

(Siffrorna avser sida i protokollet) år 1975

Måndagen den 26 maj

Herr Andersson, utrikesminister 3, 9, 11 Aspling, socialminister 24, 27, 29 Björck i Nässjö (m) 14, 15 " Danell (m) 48, 52, 55

Eriksson i Ulfsbyn (c) 38, 41 Feldt, handelsminister 12, 13, 14 Gustafson, Sven, i Göteborg (fp) 57 Gustavsson i Alvesta (c) 43, 45, 46, 47 " Häll (s) 23 Fru Lantz (vpk) 19, 20 Herr Lidbom, stalsräd 56 " Lorenlzon (vpk) 3, 9, 12

Lundkvist, jordbruksminister 34, 35, 36, 40 Magnusson i Borås (m) 31, 33 " Måbrink (vpk) 16, 17, 18 " Nisser (m) 21, 22

Noriing, kommunikationsminister 41, 42, 44, 46, 47, 51, 54, 55 Fru Radesjö (s) 37, 40

Sigurdsen, statsråd 15, 17 Herr Sträng, finansminister 31, 32

Svensson i Kungälv (s) 12, 39, 40 Turesson (m) 42 Fru af Ugglas (m) 25, 28, 30

Herr Zachrisson, utbildningsminister 18, 19, 20, 21, 22, 24 " Åberg (fp) 34, 35, 36

GOTAB 7,5 1)727 5 Slockholm 197.S