Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:89

Fredagen den 23 maj

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 14 innevarande månad,

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

Nr 2157 lill skatteulskottel

Nr 2158-2160 till näringsutskotlet

§ 3 Statligt litteraturstöd, m. m.

Föredrogs kulturutskottets belänkande nr 12 med anledning av propositionen 1975:20 om den statliga kulturpolitiken 2 jämte motioner.

Sedan regeringen i propositionen 1975:1 bilaga 10 under punkten B 7 beräknat medel till Vissa åtgärder inom kulturområdet hade regeringen i propositionen 1975:20 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att

dels

1. godkänna de rikllinjer för elt statligt litteraturstöd som förordats i proposiiionen,

2. medgiva att slatsgaranti för lån till nyetablering av föriag m, m, under budgetåret 1975/76 bevifiades intill ett belopp av 2 000 000 kr,,

3. godkänna de i proposiiionen förordade grunderna för statsbidrag

a. lill viss verksamhet vid lokala folkbibliotek och till länsbibliotek,

b. lill länsbibliotekens och länecentralers inköp av litteratur pä invand
rarspråk,

4. godkänna vad i propositionen anförts om inriktningen av de statliga åtgärderna på filmomrädet,

5. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av riksantikvarieämbetet och Slalens historiska museum samt medelhavsmuseel den 1 juli 1975 som förordats i propositionen,

6. bemyndiga regeringen att vidta de övergängsätgärder och ätgärder i övrigl som behövdes för alt omorganisationen skulle kunna genomföras,

7. bemyndiga regeringen all godkänna de mellan staten och Viiierhels-, hislorie- och antikvitetsakademien träffade avtalen angående frågor vid skifiandel av akademin från huvudmannaskapet för riksantikvarieämbetet och statens historiska museum,

dels för budgetåret 1975/76 anvisa de anslag som i detta belänkande redovisades under punkterna 11-20.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1975:20 anfördes föfiande:

"I propositionen läggs förslag fram om statliga insatser pä film- och lilleraluromrädena. Vissa förändringar föreslås av den centrala kulturminnesvårdens organisation.

Ell statligt stöd till bokutgivningen föreslås. Detta utformas som elt selektivt slöd till ny svensk skönlitteratur, översättningar, svenska och utländska klassiker, viss facklitteratur samt barn-och ungdomslitteratur. För all främja nyetablering pä förlagsområdet föreslås ett system med kreditgarantier.

Folkbibliotekens verksamhet behandlas. Tanken pä en bibliolekslag-sliftning avvisas. För de lokala folkbiblioteken föreslås bidrag till bl. a. bokbussar, biblioleksuppruslning och arbetsplatsutläning. Länsbiblioteken och lånecentralerna föreslås få förstärkta resurser.

För att stödja svensk filmproduktion har Svenska filminslilulel och Sveriges Fladio träffat ell samarbelsavlal. Parterna lillskjuler vardera 5 mifi. kr. lill en gemensam fond som skall finansiera produkiion av biograffilm, barnfilm och kortfilm. Ca 7 mifi. kr. beräknas under näsla budgetår kunna disponeras för film som försl visas pä biograferna och därefter i televisionen.

Pä barnrilmsområdet föreslås etl statsbidrag lill Svenska filminstitutet förbi. a. import av barnfilm. Vid medlens användning skall Filminstitutet samräda rned ell barnfilmräd. I rådet kommer all ingå företrädare för bl. a. barn- och ungdomsorganisationerna, kommunal verksamhel och fllmarbelarnas organisationer. Behovet av att utveckla filmvisning i andra mifiöer än biografens betonas. Ökade resurser för försöksverksamhet föresläs.

Riktlinjer föreslås för en omorganisation den 1 juli 1975 av riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt medelhavsmuseel. Den nya organisationen får personalförstärkningar för administration och planering för kulturminnesvården. Vidare föresläs en upprustning av såväl den vetenskapliga som den utåtriktade museiverksamheten.

Vitterhetsakademien skifis frän huvudmannaskapet för ämbetet och historiska museet. Bemyndigande begärs att godkänna avtal som rör frågor vid skifiandel.

Riktlinjer för de statliga åtgärderna för invandrares och språkliga minoriteters kulturella verksamhet anges. Institutioners och organisationers allmänna ansvar för insatser understryks. Särskilda bidrag föresläs för bibliotekens inköp av litteratur pä minoritetsspråk.

En rad av de förslag som läggs fram avser nya insalser för kulturverksamhet bland barn, bl. a. föresläs läsfrämjande insalser.

För den fortsatta utbyggnaden av de statliga insatserna pä kulturområdet föreslås för nästa budgetår - utöver pris- och löneomräkning -en sammanlagd ökning av 28 mifi. kr., varav i budgetpropositionen 8,6 mifi. kr. samt för ändamål vilka behandlas i denna proposilion 19,4 mifi. kr."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1975:523 av fru Göthberg m. fl. (c) - vilken moiion hänvisats lill utbildningsutskottet och sedermera överlämnats till kulturutskottet -, 1975:784 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1975:792 av fru Mogård m. fl. (m),

1975:793 av herr Molin (fp), såvitt nu var i fråga (yrkande 2), 1975:1306 av herr förste vice talmannen Bengtson m.fl. (c, fp), 1975:1310 av fröken Eliasson (c) och herr Sundman (c), 1975:1313 av hen Eriksson i Ulfsbyn (c), 1975:1328 av fru Ryding m.fl. (vpk).

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

dels de i anledning av propositionen 1975:20 väckta molionerna

1975:1886 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m, s, c, fp, vpk),

1975:1901 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m, c, fp, vpk),

1975:1902 av herr Svanslröm (c),

1975:1923 av herr Andersson i Örebro m.fl. (fp, c, m),

1975:1924 av herr förste vice talmannen Bengtson m.fl. (c),

1975:1925 av hen Bohman m.fl. (m),

1975:1926 av. hen Fälldin m.fl. (c),

1975:1927 av hen Helén m.fl. (fp),

1975:1928 av herr Hermansson m.fl. (vpk),

1975:1929 av hen Jonasson (c),

1975:1930 av fru Jonäng (c),

1975:1931 av fru Mogård (m),

1975:1932 av fröken Rogestam (c) och herr Jonsson i Alingsås (fp),

1975:1933 av hen Sundman (c),

1975:1934 av herr Sundman (c) samt

1975:1957 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt gällde yrkandena 1 och 2 - vilken motion hänvisats till inrikesutskottet som sedermera överlämnat yrkandena 1 och 2 till kulturulskotlel. .

Hen TALMANNEN:

I fräga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter i kullurutskollels belänkande nr 12 vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I

(Statligt litteraturstöd)

Regeringen hade i propositionen 1975:20 (avsnitt 11.2.1 och 11.2.2, s. 191-200, samt avsnitt 12, punkt I i hemställan, s. 251) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för ell statligt litteraturstöd som departemenlschefen förordat.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1975:793 av herr Molin (fp), såviii nu var i fräga (yrkande 2),

1975:1901 av herr Nilsson i Agnas m, fl, (m, c, fp, vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen uttalade att slalens kulturråd i samband med sill uppdrag alt föfia utvecklingen på bokmarknaden även i vad gällde facklitteraturen bl. a. särskill borde uppmärksamma samernas behov i detta avseende.

1975:1925 av herr Bohman m, fl, (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade

1, att med avslag pä regeringens proposilion i denna del godkänna
föfiande riktlinjer för försöksverksamhet med statligl lilieralursiöd:

a, lilteraturslödel skulle ulgä lill ny svensk skönlitleralur, skönlille-
ralur i översällning, barn- och ungdomslitleratur samt klassiker och ut
delas enligt samma principer för alla fyra grupperna,

b, det statliga litteraturstödet skulle vara generellt och automatiskt
verkande,

c, stöd skulle utgå till de boktitlar i ovannämnda gruppersom beställts
för inköp av minst 24 olika bibliotek i tillsammans minsl 40 exemplar,

d, förlagens motprestation skulle beslå i att ell gratisexemplar till
ställdes varie A- och B-bokhandel samt all titeln trycktes i viss mi-
nimiupplaga och att viss lids lagerhållning garanterades,

e, siödet skulle utgå enligt arkersäliningsprincipen,

f ingen restriktion skulle gälla för hur stor andel av det totala slödel som kunde utgå lill ell förlag,

g. för statligt lilieralursiöd för dessa fyra grupper skulle för budgelåret 1975/76 beräknas ett statligl anslag om 11 000 000 kr,,

h, för försöksverksamheten med statligt litteraturstöd skulle även i övrigt gälla de rikllinjer som angivits i denna motion,

2, all anslå för stöd av facklitteratur för budgetåret 1975/76 äskade
400 000 kr, saml hos regeringen anhålla om ytterligare ulredning av frågan
om statligl: litteraturstöd lill viss facklitteratur,

1975:1926 av herr Fälldin m, fl, (c), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:20 beslulade

2. att det förestagna stödet lill utgivning av svensk skönlitteratur för vuxna gavs en generell karakiär med krav pä motprestation frän förlagen i form av rnaximipris på berörda böcker eller vissa kostnadsfria leveranser lill bokhandeln enligl i motionen angivna riktlinjer.

1975:1927 av herr Helén m. fl. (fp), vari såviii nu var i fråga hemställts alt riksdagen skulle

1. besluta alt nyutkommen svensk skönlitteratur skulle ges etl generellt slöd enligl de rikllinjer som angelts i molionen,

2. anvisa ett förslagsanslag på 5 milj. kr. för ändamålet.

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, tn. m.

3. begära all regeringen lill näsla är förelade riksdagen ett förslag till Nr 89 generell slödköpsordning även för översättningar av utländsk skönlitteratur, saml

1975:1928 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen med godkännande av propositionen 1975:20 skulle besluta

1. att Sveriges författarförbunds stödmodell antogs för stöd till ny svensk skönlitteratur för vuxna samt debatt- och rapportböcker för vuxna i svensk originalutgåva,

2. att kulturrådet gavs i uppdrag att arbeta fram ett förslag lill stöd till facklitteraturen som innefattade en konstruktion med "förlagsnettopris".

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle

dels med bifall till molionen 1975:1901 uttala att statens kulturråd då det föfide utvecklingen på bokmarknaden i vad gällde facklitteraturen även borde uppmärksamma samernas behov av dylik litteratur,

dels beträffande riktlinjer för statligt slöd till utgivning av ny svensk skönlitteratur, skönlitteratur i översättning, klassiker, facklitteratur saml barn- och ungdomslitteratur med anledning av propositionen 1975:20 och molionerna 1975:1925, yrkande I och 2, 1975:1926, yrkande 2, 1975:1927, yrkande l,2och3,samt 1975:1928 .yrkande 1 och 2,ävensom med avslag på motionen 1975:793, yrkande 2, godkänna de riktlinjer som utskottet förordat.

Reservalion hade avgivits

1. av herr .Andersson i Lycksele (s), fröken Sandell (s). herrar Leander (s), Green (s) och Sörenson (s) samt fru Ryding (vpk) och fru Jordan (s) som anseit all ulskotlei bort hemställa

1. att riksdagen skulle

dels med anledning av motionen 1975:1901 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om att samernas behov av facklitteratur borde särskill uppmärksammas,

dels beträffande riktlinjer för statligl slöd lill utgivning av ny svensk skönlitteratur med anledning av proposiiionen 1975:20 och motionen 1975:1928,yrkande l,samt med avslag på molionerna 1975:1925,yrkande 1, 1975:1926, yrkande 2, 1975:1927. yrkande 1 och 2. godkänna vad reservanterna förordat,.

2. att riksdagen skulle belräffande riktlinjer för statligt stöd till utgivning av skönlitteratur i översättning med bifill till propositionen 1975:20 och med avslag pä motionerna 1975:1925. yrkande 1, och 1975:1927, yrkande 3, godkänna vad som förordats i proposiiionen,

3. alt riksdagen skulle beträffande riktlinjer för statligt stöd till utgivning av klassiker med bifall till proposiiionen 1975:20 och med avslag

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, tn. m.

på molionen 1975:1925, yrkande 1, godkänna vad som förordats i propositionen,

4. att riksdagen skulle beträffande rikllinjer för statligt stöd till utgivning av facklitteratur med bifall till propositionen 1975:20 samt med avslag på molionerna 1975:793, yrkande 2, 1975:1925, yrkande 2, och 1975:1928, yrkande 2, godkänna vad som förordats i propositionen,

5. att riksdagen skulle belräffande rikllinjer för statligt slöd till utgivning av barn- och ungdomslitteratur med bifall lill propositionen saml med avslag på niotionen 1975:1925, yrkande 1, godkänna vad som förordats i proposiiionen.

Punkten 3

(Stöd till bokhandel och antikvariat)

Vid denna punkt behandlades motionerna

1975:1926 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fräga hemställts alt riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:20 beslutade

1. att hos regeringen anhålla att utvecklingen inom bokhandeln, inklusive antikvariatsbokhandeln, blev föremål för särskilda undersökningar och att förslag till stödåtgärder lades fram vid behov, samt

1975:1930 av fru Jonäng (c), vari hemställts

1. all riksdagen hos regeringen begärde all sialligl lagerslöd skulle utgå lill antikvariaten,

2. all riksdagen hos regeringen begärde en ulredning om antikvariatens roll i det kulturpolitiska programmet.

Utskottet hemställde

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:1926, yrkande I, och 1975:1930 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört angående stöd till bokhandeln och antikvariat.

Reservalion hade avgivits

2. av herr Andersson i Lycksele (s), fröken Sandell (s), herrar Leander (s), Green (s) och Sörenson (s) samt fru Ryding (vpk) och fru Jordan (s) som ansett att utskollet bort hemslälla

att riksdagen skulle avslå motionerna 1975:1926, yrkande I, och 1975:1930.

Punklen 4

(Läsfrämjande åtgärder)

Under denna rubrik i propositionen (avsnitt 11.2.4, s. 202-204) behandlades behovet av läsfrämjande åtgärder för barn och ungdom och det förutsattes att en viss begränsad försöksverksamhet skulle komma lill stånd. Kosinaderna för denna hade föreslagits för näsla budgeiår få ulgä ur anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:1927 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt nu var i fråga (yrkande 8), samt

1975:1928 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såviii nu var i fråga hemställts att riksdagen med godkännande av proposiiionen 1975:20 i övrigt beslutade

6. att 500 000 kr. skulle anslås till läsfrämjande ätgärder bland vuxna på arbetsplatsen och att dessa skulle användas till att läcka bildningsförbundens kostnader,

7. att förslag utarbetades så att litieraturutredningens förslag kompletterades i vad gällde dessa läsfrämjande ätgärder för vuxna pä så sätt alt verksamheten flck bedrivas pä betald arbetstid.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Utskollet hemställde

1. att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1927, yrkande 8, om etl program för insatser för de läshandikappade,

2. att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1928, yrkande 6 och 7, om läsfrämjande åtgärder bland vuxna pä arbetsplatser.

Reservationer hade avgivits

3. av herr Andersson i Lycksele (s), fröken Sandell (s), herrar Leander
(s), Green (s) och Sörenson (s) samt fru Ryding (vpk) och fru Jordan
(s) som - vid bifall till reservationen nr 1, punkten 5 - ansett att ulskollels
yttrande i viss del skulle ha av reservanlerna angiven lydelse,

4. av fru Ryding (vpk) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa
att riksdagen skulle

a. med bifall lill molionen 1975:1928, yrkande 6, till Läsfrämjande
åtgärder för vuxna för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett anslag av 500 000 kr.,

b. med bifall till motionen 1975:1928, yrkande 7, begära att regeringen
utarbetade och för riksdagen lade fram förslag till bestämmelser om all
verksamhet med läsfrämjande åtgärder för vuxna fick förläggas till betald
arbetstid.

Punklen 5

(Folkbibliotek)

Regeringen hade i propositionen (avsnitt 11.3.1 och 11.3.2, s. 205-215, saml avsnitt 12, punkl 3 a i hemställan, s. 251) föreslagit riksdagen att godkänna de i proposiiionen förordade grunderna för statsbidrag till viss verksamhel vid lokala folkbibliotek.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975:784 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att hos regeringen begära förslag till en lag om normer för folkbibliotekens verksamhel,

2. att normerna för folkbibliotekens verksamhel skulle fastställas av härför lämplig central myndighet, förslagsvis kulturrådet.

Nr 89 3. att statsbidrag skulle kunna utgå till kommunerna för uppfyllande

Fredagen den v dessa normer,

23 maj 1975 1975:1926 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt nu var i fråga (yrkande 5),

Statligt litteratur- 1975:1927 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fräga hemställts

stöd, m. m. att riksdagen skulle

6, uttala all a) ell femårsprogram för anskaffning av bokbussar och
b) ell lioårsprogram för utlåning på arbetsplatser m, m, borde genomföras
enligt de rikllinjer som angivils av liiieralurulredningen,

7. begära alt en kungörelse utfärdades rörande biblioteksverksamhe
tens mål och organisalion, vari bl, a, principen om avgiflsfria boklän skul
le fastslås,

1975:1928 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fräga hemställts all riksdagen med godkännande av proposiiionen 1975:20 i övrigt skulle besluta

4. all en bibliotekslag infördes i enlighet med motionen 1975:784,

5. att bestämmelserna för bidrag till kulturprogram inom föreningslivet ändrades så att även biblioteken skulle kunna erhålla sådant bidrag, i enlighet med litieraturutredningens förslag, och all erforderiiga medel härför ställdes till förfogande, samt

1975:1929 av herr Jonasson (c).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen godkände de i proposiiionen 1975:20 förordade grunderna för statsbidrag till viss verksamhel vid lokala folkbibliotek,

2. all riksdagen skulle

a. avslå motionerna 1975:784 och 1975:1928, yrkande 4, om en bib
liotekslag,

b. avslä molionen 1975:1927, yrkande 7, om en kungörelse rörande
biblioteksverksamheten,

3. att riksdagen skulle

a. avslå niotionen 1975:1926, yrkande 5, om uttalanden av riksdagen
angående användningen av anslagel Bidrag till folkbibliotek och angående
organisationen av bokullåning på arbetsplatser,

b. avslå motionen 1975:1929 angående användningen av anslaget Bi
drag lill folkbibliotek,

4. all riksdagen skulle avslå niotionen 1975:1927, yrkande 6, om fem-och lioårsprogram på folkbiblioteksområdel,

5. all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1928, yrkande 5, om ändring av bestämmelserna för anslaget Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet.

Reservationer hade avgivits

5. beträffande normerande bestämmelser om folkbibliotekens verk-
10 samhet av fru Ryding (vpk) som ansett att utskottet under 2 bort hem-

ställa

att riksdagen med anledning av niotionen 1975:1927, yrkande 7, samt med bifall till motionerna 1975:784 och 1975:1928, yrkande 4, hos regeringen begärde förslag till lag om normer för folkbibliotekens verksamhet innebärande bl. a. att normerna för denna verksamhet skulle fastställas av lämplig central myndighet, förslagsvis kulturrådet, och alt statsbidrag skulle kunna ulgä till kommunerna för uppfyllande av dessa normer.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

6, beträffande bidrag till folkbiblioteken för anordnande av kulturprogram av fru Ryding (vpk) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen skulle bifalla motionen 1975:1928, yrkande 5, om bidrag lill folkbiblioteken för anordnande av kulturprogram.

Punkten 8

(Film)

Regeringen hade i proposiiionen (avsnitt 11,4, s. 221-234, och avsnitt 12, punkl 4 i hemställan, s, 251) föreslagit riksdagen att godkänna vad departementschefen anförl om inriktningen av de statliga åtgärderna på filmområdet,

I detta sammanhang hade behandlals molionerna

1975:1310 av fröken Eliasson (c)och herr Sundman (c), vari hemställts

1, att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att det var angelägel att skyndsamma åtgärder vidtogs för att möta den av kommersiella intressen dominerade medierevolulion som pågick med hjälp av videogramieknikerna,

2, att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att sam-hällsbehoven måsle bevakas i fråga om produktionen och utnytfiandei av videogramieknikerna och all former för produktion och produklions-utnylfiande med tillgodoseende av samhälleliga behov snarast borde utvecklas,

3, att riksdagen begärde alt en parlamenlarisk ulredning skyndsamt tillsattes för att på ell samlat sätt kartlägga utvecklingen på videogram-området och framlägga därav föranledda förslag till erforderliga samhällsinsatser för all möta och styra denna ulveckling.

1975:1924 av herr förste vice lalmannen Bengtson m, fl. (c), såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 5),

1975:1925 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fräga hemställts att riksdagen beslulade

4. alt hos regeringen som sin mening ge lill känna alt statsmakterna inle borde medverka lill den organisation och den fondbildning för gemensamt flimproduklionsstöd, varom Sveriges Radio och Filminstitutet träffat avtal,

5. all hos regeringen anhålla om fortsall utredning rörande förhällandet

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

mellan filmomrädet och televisionen, syftande till en vidare bas för samarbetet och en mindre utpräglad maktställning för Sveriges Radio inom filmomrädet än vad som föreslagils i propositionen,

7. alt hos regeringen som sin mening ge till känna att ett särskilt
barnfilmråd inle borde inrättas, ulan att deltas tilltänkta uppgifter i stället
borde åläggas Barnfilmkommillén och Filminslilulel i samarbete,

1975:1927 av herr Helén m. fl. (fp), vari såviii nu var i fråga hemställts all riksdagen skulle

10. begära att förslag till stöd åt den fria kortfilmen enligl.de riktlinjer som angelts i molionen förelades näsla riksmöte, samt

1975:1928 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såviii nu var i fråga hemställts att riksdagen med godkännande av propositionen 1975:20 i övrigl skulle besluta

8. att de av departementschefen föreslagna 4,5 mifi. kr. till fonden
enligt avtal mellan Svenska filminstitutet och Sveriges Radio skulle av
slås,

10. all ge regeringen till känna vad som i niotionen anförts angående en genomgripande ändring av Svenska filminstitutet eller en eventuell överflyttning av fllmfrägorna under kulturrådet,

11. all omedelbart vidta åtgärder för att säkra ett ökat samhälleligt inflytande över distributionskedjan i vad gällde fllmen.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1310 om ulvecklingen inom videogramområdet,

2. att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1928, yrkande 10 och II, om Svenska filminstitutels ställning respektive om samhälleligi inflytande över flimdistributionen,

3. att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1924, yrkande 1, om inrättande av elt filmråd,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1925, yrkande 4, och 1975:1928, yrkande 8, såviii nu var i fråga, om avtalet mellan Svenska filminstitutet och Sveriges Radio,

5. all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1925, yrkande 7, om barnfil mrädel,

6. all riksdagen med bifall lill propositionen 1975:20 godkände vad i propositionen anförts om inriktningen av de statliga åtgärderna pä film-området med de ändringar som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av utskottets hemställan under momenten 2-5 ovan,

7. att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1925, yrkande 5, om utredning rörande förhållandet mellan fllmområdet och televisionen,

8. att riksdagen skulle avslå niotionen 1975:1927, yrkande 10, om förslag till Slöd ät den fria kortfllmen,

9. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1924, yrkande 5, om an-

visande av medel till Statens institut för läromedelsinformalion.

Reservationer hade avgivits

7. beträffande utvecklingen inom videogramområdet av herrar Mallsson i Lane-Herreslad, Sundman, Eriksson i Ulfsbyn och Norrby samt fröken Eliasson (samtliga c) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1310 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om behovet av samhällsinsatser pä videogramområdet.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

8. belräffande Svenska filminstitutets ställning och det samhälleliga
inflytandet över flimdistributionen av fru Ryding (vpk) som ansett all
utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av niotionen 1975:1928, yrkande 10 och 11, som sin mening gav till känna för regeringen vad reservanten anförl om Svenska filminstitutets slällning och om samhälleligt inflytande över flimdistributionen,

9. beträffande avtalet mellan Svenska fllminslilulei och Sveriges Radio
av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som ansett att utskottet under
4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1925, yrkande 4, och med anledning av niotionen 1975:1928, yrkande 8, såvitt nu var i fräga, som sin mening gav till känna för regeringen alt statsmakterna inte borde medverka till den organisation och den fondbildning för gemensamt film-produklionsstöd, varom Sveriges Radio och Filminslilulel träffat avtal,

10. beträffande avtalet mellan Svenska filminstitutet och Sveriges Ra
dio av fru Ryding (vpk) som ansett att utskollet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975:1925, yrkande 4, och med bifall till motionen 1975:1928, yrkande 8, såvitt nu var i fråga, beslutade att statsmedel inle skulle tillskjutas till den i avtal mellan Filminstitutet och Sveriges Radio överenskomna fonden.

11. belräffande inrättande av etl barnfilmråd av fru Mogård (m) och
fru Diesen (m) som ansett all ulskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1925, yrkande 7, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört beträffande inrättande av ell särskilt barnfilmråd.

12. beträffande stöd ät den fria kortfilmen av fru Fraenkel (fp) som anseit att utskollet under 8 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till niotionen 1975:1927, yrkande 10, begärde att regeringen vid nästa riksmöte lade fram förslag om stöd till den fria kortfilmen enligt de riktlinjer som angelts i molionen.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Stadigt Utteratur-stöd, m. m.

Punkten 9

(Kulturpolitiska insatser för språkliga minoriteter)

1 proposifionen behandlades förslag från invandrarulredningen om slöd till invandrarnas kulturaktiviteter (avsnitt 11.5, s. 234-239). Vad i propositionen anförts under avsnittet i fråga hade inte föranlett någon hemställan till riksdagen.

I detta sammanhang hade behandlals molionerna

1975:1886 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m, s, c, fp,, vpk), vari hemställts alt riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:20 uttalade behovet av stöd till den samiska folkminoritelens kultur, samt

1975:1957 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt gällde hemställan alt riksdagen skulle

1. godkänna de delmål som invandrarulredningen uppställt för en kulturpolitik för språkliga minoriteter.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå niotionen 1975:1957, yrkande 1, om särskilda delmål för kulturpolitiken för invandrare och språkliga minoriteter,

2. att riksdagen med anledningav motionen 1975:1886 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om stöd till den samiska folkminoritelens kultur.

Reservation hade avgivits

13. belräffande delmål för kulturpolitiken för invandrare och språkliga m inoriteler av fru Mogård (m) och fru Diesen (m) som anseit att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen skulle bifalla motionen 1975:1957, yrkande I, om godkännande av de delmål som invandrarulredningen uppställt för en kulturpolitik för invandrare och språkliga minoriteter.

Punkten 10

(Barn och kultur)

1 propositionen redogjordes för olika insatser som syftade till alt stimulera kulturverksamheten bland barn och ungdom (avsnitt 11.6, s. 239-243). Vad i propositionen anförts under avsnittet i fråga hade inle föranlett någon heniställan lill riksdagen.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:523 av fru Göthberg m.fl. (c) samt

1975:792 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning om ätgärder för att väcka intresse för kultur hos barn och ungdom i den obligatoriska skolan.

Utskollet hemställde att riksdagen skulle

a. avslå molionen 1975:523 om kulturaktiviteter i skolan och skolans Nr 89
kulturella målsättning. Pg

b. avslä motionen 1975:792 om utredning angående åtgärder för all 23 mai 1975
väcka intresse för kultur hos barn och ungdom i den obligatoriska skolan. _

Statligt litteratur-
Reservation hade avgivils stöd, m. m.
14, belräffande utredning om åigärder för alt väcka intresse för kullur

hos barn och ungdom i den obligatoriska skolan av fru Mogård (m) och

fru Diesen (m) som ansett att ulskottet bort hemslälla alt riksdagen skulle

a, avslä motionen 1975:523 om kulluraktiviteter i skolan och skolans
kulturella målsättning,

b. med bifall lill niotionen 1975:792 hos regeringen begära en ulredning
om åigärder för all väcka inlresse för kullur hos barn och ungdom i
den obligatoriska skolan, r>

Punklen 12

(Bidrag till folkbibliotek)

Regeringen hade i propositionen (avsnitt 13,2, s, 255-260) föreslagit riksdagen all lill Bidrag till folkbibliotek för budgelåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 17 536 000 kr,

I delta sammanhang hade behandlals molionerna 1975:1926 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fräga hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposiiionen 1975:20 beslulade

4. att till Bidrag till folkbibliotek för budgetåret 1975/76 anvisa elt
i förhållande till regeringens förslag med 1 800 000 kr. höjt reservations
anslag pä 19 336 000 kr. (bidrag till bokbussar och upprustning av lokala
bibliotek),

1975:1927 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fräga hemställts att riksdagen skulle

5. anvisa totalt 3 mifi. kr. - 800 000 kr. mer än vad regeringen föreslagit
- för budgetåret 1975/76 för bidrag till anskaffning av bokbussar,

1975:1931 av fru Mogård (m) samt

1975:1957 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt nu var i fråga (yrkande 2).

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen med anledning av propositionen 1975:20 samt motionerna 1975:1926, yrkande 4, och 1975:1927, yrkande 5, lill Bidrag till folkbibliotek för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade elt reservationsanslag av 19 036 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle avslä motionen 1975:1931 om fördelning av anslagsmedel till inköp av litteratur på invandrarspråk,

3. att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1957, yrkande 2, om den

fortsalla upprustningen av bibliotekens bestånd av litteratur pä mino- - 15

riletsspråk.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Sialligl litteraturstöd, in. m.

Reservation hade avgivits

15. beträffande medelsanvisningen av herr Andersson i Lycksele (s), fröken Sandell (s), herrar Leander (s), Green (s) och Sörenson (s) saml fru Ryding (vpk) och fru Jordan (s) som ansett att ulskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till propositionen 1975:20 samt med avslag pä motionerna 1975:1926, yrkande 4,och 1975:1927, yrkande 5, till Bidrag lill folkbibliotek för budgetåret 1975/76 under ättonde huvudtiteln anvisade ell reservationsanslag av 17 536 000 kr.

Punkten 13

(Filmstöd)

Regeringen hade i propositionen (avsnitt 13.3, s. 261-262) föreslagit riksdagen all till Filmstöd för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 5 480 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975:1924 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c), såvitt nu var i fräga (yrkandena 4 och 6),

1975:1925 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts alt riksdagen beslutade

6. att hos regeringen begära att under anslaget Filmstöd 4,5 mifi. kr. skulle beräknas för bidrag till den s. k. H-fonden,

1975:1926 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt nu var i fråga (yrkande 6),

1975:1927 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga hemställts alt riksdagen skulle

9. anvisa 3 mifi. kr. till Filminstitutet för budgetåret 1975/76 för stöd till produktion av svensk längfllm, samt

1975:1928 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fräga hemställts att riksdagen med godkännande av propositionen 1975:20 i övrigl skulle besluta

8. att de av departementschefen föreslagna 4,5 mifi. kr. till fonden enligt avtal mellan Svenska filminstitutet och Sveriges Radio skulle avslås,

9. alt 4,5 mifi. kr. skulle anslås till H-fonden för nästa budgetär.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande frågan huruvida medel till restaurering av äldre film skulle beräknas under anslaget Filmstöd skulle avslä motionerna 1975:1924, yrkande 4, och 1975:1926, yrkande 6,

2. alt riksdagen belräffande frågan huruvida bidrag till den s. k. H-Ibnden skulle beräknas under anslaget Filmstöd skulle bifalla propositionen 1975:20 och avslå motionerna 1975:1925, yrkande 6, och 1975:1928, yrkandena 8, såvitt nu var i fräga, och 9,

3. all riksdagen beträffande frågan huruvida medel under anslaget Filmstöd skulle beräknas till det i niotionen 1975:1924 föreslagna flim-

rådet för saminspelning av film med Sveriges Radio skulle avslä motionen 1975:1924, yrkande 6,

4. all riksdagen belräffande frågan huruvida ell särskill bidrag till produktion av svensk långfilm skulle beräknas under anslagel Filmstöd skulle avslå molionen 1975:1927, yrkande 9,

5. att riksdagen beträffande anslagsbeloppet med bifall lill propositionen 1975:20 saml med avslag pä molionerna 1975:1924, yrkande 4, 1975:1926, yrkande 6, och 1975:1927, yrkande 9, till Filmstöd för budgetåret 1975/76 under ättonde huvudtiteln anvisade ett anslag av 5 480 000 kr.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteratur-■stöd, m. m.

Reservationer hade avgivits

16. beträffande dispositionen av ett under anslagel beräknat belopp
av 4,5 mifi. kr. av fru Mogård (m), fru Ryding (vpk) och fru Diesen
(m) som - vid bifall till endera av reservationerna nr 9 eller 10 - ansett
att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen beträffande frågan huruvida bidrag till den s. k. H-fonden skulle beräknas under anslaget Filmstöd med bifall till motionerna 1975:1925, yrkande 6, och 1975:1928, yrkandena 8, såvitt nu var i fråga, och 9, beslutade alt del belopp om 4 500 000 kr. som i propositionen 1975:20 under anslagel Filmstöd beräknats lill Filminstitutet för fullgörande av dess avtal med Sveriges Radio i stället skulle utgå som bidrag till H-fonden,

17. beträffande frågan huruvida ell särskilt bidrag till produktion av
svensk långfilm skulle beräknas under anslagel Filmstöd av fru Frasnkel
(fp) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:1927, yrkande 9, beslutade alt under anslagel Filmstöd skulle beräknas 3 000 000 kr. som bidrag till produktion av svensk långfilm,

18. beträffande anslagsbeloppet av fru Frasnkel (fp) som - vid bifall
till reservationen nr 17 - ansett att utskottet'under 5 bort hemslälla

att riksdagen beträffande anslagsbeloppet med anledning av propositionen 1975:20 och med bifall till motionen 1975:1927, yrkande 9, samt med avslag pä motionerna 1975:1924, yrkande 4, och 1975:1926, yrkande 6, till Filmstöd för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett anslag av 8 480 000 kr.

Punkten 14

(Bidrag lill särskilda kulturella ändamål)

Regeringen hade i propositionen (avsnitt 13.4, s. 263-269) föreslagit riksdagen all till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 13 942 000 kr.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 89

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Stadigt litteraturstöd, m. m.

I detta sammanhang hade behandlals molionerna

1975:1328 av fru Ryding m, fl. (vpk), vari hemställts alt etl förslagsanslag på 375 000 kr. skulle anvisas till Sveriges Konstföreningars riksförbund för drifl av den centrala verksamheten, enligt de rikllinjer som 1965 års musei- och ulställningssakkunniga (MUS 65) angett,

1975:1902 av herr Svanström (c), vari hemställts att riksdagen beslutade ullala all Samfundet för hembygdsvärd ur reservationsanslaget Bidrag lill särskilda kulturella ändamål för budgelåret 1975/76 anvisades 106 000 kr. för sin kullurminnesvärdande verksamhel,

1975:1924 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposiiionen 1975:20 beslulade ,

2. alt - med avslag på propositionens förslag belräffande anslag för filmvisning lill Folkets husföreningarnas riksorganisation och andra centrala organisalioner - lill Filmrådet för budgetåret 1975/76 anvisa ell reservationsanslag av 1 300 000 kr.,

3. alt ett visningsgarantisystem för biograffilm inrättades i enlighet med i motionen angivna rikllinjer,

1975:1925 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts all riksdagen beslutade

8. att hos regeringen begära all under anslaget Bidrag till särskilda
kullurändamål skulle beräknas 275 000 kr. för Folkets husföreningarnas
riksorganisation för försöksverksamhet med spridning av kvalitetsflim
och 275 000 kr. för Filminstitutet för försöksverksamhet med spridning
av kvalitetsflim via andra biografer än Folkels husföreningarnas,

1975:1926 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:20 beslutade

7. att till ett nytt anslag Glesbygdsverksamhel inom vissa organisalioner för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag på 250 000 kr.,

9. alt till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgelåret 1975/76
anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 36 000 kr. höjt re
servationsanslag på 13 978 000 kr. (Samfundet för hembygdsvård), saml

1975:1927 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen skulle

II. anvisa 1,5 mifi. kr. för budgetåret 1975/76 för försöksverksamhet med visning av kvalitetsflim enligt de rikllinjer som angelts i motionen.

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen beträffande frågan om under vilket anslag medel till stöd för fllmvisning skulle anvisas med bifall till propositionen 1975:20 och med avslag på motionen 1975:1924, yrkande 2, beslutade alt denna medelsanvisning skulle ske under anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamål.

2. att riksdagen skulle Nr 89

a. beträffande frågan om en i förhållande till vad som beräknats i pro- Fredaeen den
positionen 1975:20 ökad medelsanvisning till stöd till filmvisning avslå 23 mai 1975
motionen 1975:1927, yrkande 11, såvitt nu var i fråga,__________________

b. beträffande ifrägakommande medelsanvisning till stöd till filmvis- Stadigt litteratur-
ning med avslag på molionerna 1975:1924, yrkande 3,1975:1925, yrkande stöd, m. m.

8, och 1975:1927, yrkande II, sistnämnda yrkande såviii nu var i fråga, besluta att medlen i princip skulle fördelas på sätt som beräknats i propositionen 1975:20,

3. all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1926, yrkande 7, om anvisande av ett nyll reservationsanslag med rubriken Glesbygdsverksamhel inom vissa organisalioner,

4. all riksdagen beträffande frågan om beräknande under kuliurme-delsanslagei av medel till bidrag till Sveriges Konstföreningars riksförbund med bifall till motionen 1975:1328 beslutade all för detta ändamål skulle beräknas ell belopp av 375 000 kr.,

5. att riksdagen belräffande anslagsbeloppel med anledning av propositionen 1975:20 och motionen 1975:1328 saml med bifall till motionerna 1975:1902 och 1975:1926, yrkande 9, ävensom med avslag på.mo-lionen 1975:1927, yrkande 11, såvitt nu vari fråga, lill Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgelåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ell reservationsanslag av 14 353 000 kr.

Reservationer hade avgivits

19. belräffande frågan om slalliga åtgärder för filmvisning av fru Frasn
kel (fp) som ansett all utskollet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle

a. belräffande frågan om en i förhällande lill vad som beräknats i pro
positionen 1975:20 ökad medelsanvisning till stöd till filmvisning bifalla
niotionen 1975:1927, yrkande 11, såviii nu var i fråga,

b. beträffande ifrägakommande medelsanvisning till slöd till filmvis
ning med anledning av molionen 1975:1924, yrkande 3, med bifall till
motionen 1975:1927, yrkande 11, såvitt nu var i fräga, och med avslag
på molionen 1975:1925, yrkande 8, besluta att medlen skulle disponeras
för försök med ell garanlisystem för filmvisning,

20. beträffande frågan om slalliga åtgärder för fllmvisning av fru Mo
gård (m) och fru Diesen (m) som ansett att utskottet under 2 bort hem
ställa

att riksdagen skulle

a. belräffande frågan om en i förhällande lill vad som beräknats i pro
positionen 1975:20 ökad medelsanvisning till stöd till filmvisning avslå
motionen 1975:1927, yrkande 11, såvitt nu var i fråga,

b. beträffande ifrägakommande medelsanvisning till stöd till filmvis
ning med avslag på motionerna 1975:1924, yrkande 3, och 1975:1927,
yrkande 11,såvitt nu var i fråga,samt med bifall till motionen 1975:1925,
yrkande 8, besluta att medlen i princip skulle disponeras på sätt som

Nr 89

beräknats i sistnämnda motion.

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

21. beträffande slöd till Sveriges Konstföreningars riksförbund av herr
Andersson i Lycksele, fröken Sandell, herrar Leander, Green och Sö
renson saml fru Jordan (samtliga s) som ansett att utskottet under 4
bort hemslälla

alt riksdagen beträffande frågan om beräknande under kulturmedels-anslaget av medel lill bidrag lill Sveriges Konstföreningars riksförbund skulle avslä motionen 1975:1328,

22. beträffande anslagsbeloppet av fru Fraenkel (fp) som - vid bifall
till reservationen nr 19 och till ulskollels hemställan under 4 - ansett
att utskottet under 5 bort hemslälla

att riksdagen belräffande anslagsbeloppet med anledning av propositionen 1975:20 samt med bifall lill molionerna 1975:1328, 1975:1902, 1975:1926, yrkande 9, och 1975:1927, yrkande 11, till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade elt reservationsanslag av 14 553 000 kr.,

23. beträffande anslagsbeloppel av herr Andersson i Lycksele, fröken
Sandell, herrar Leander, Green och Sörenson samt fru Jordan (samtliga
s) som - vid bifall lill reservationen nr 21 och till utskottets hemställan
under 2 - ansett att utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen beträffande anslagsbeloppet med anledning av propositionen 1975:20 samt med bifall till motionerna 1975:1902 och 1975:1926, yrkande 9, ävensom med avslag på motionerna 1975:1328 och 1975:1927, yrkande 11, till Bidrag till särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1975/76 under ättonde huvudtiteln anvisade ell reservationsanslag av

13 978 000 kr.,

24. beträffande anslagsbeloppet av herr Andersson i Lycksele (s), frö
ken Sandell (s), herr Leander (s), fru Fraenkel (fp), herrar Green (s) och
Sörenson (s) saml fru Jordan (s) som - vid bifall till både reservationen
nr 19 och reservationen nr 21 - ansett all utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen belräffande anslagsbeloppel med anledning av propositionen 1975:20 samt med bifall lill motionerna 1975:1902, 1975:1926, yrkande 9, och 1975:1927, yrkande 11, ävensom med avslag pä molionen 1975:1328 till Bidrag lill särskilda kulturella ändamål för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av

14 178 000 kr.

Punklen 15

(Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde) Regeringen hade i propositionen (avsnitt 13.5, s. 269-272) föreslagit riksdagen att lill Bidrag lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 18 660 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975:1306 av herr förste vice lalmannen Bengtson m.fl. (c, fp),

1975:1313 av hen Eriksson i Ulfsbyn (c),

1975:1925 av herr Bohman m. fl. (m), vari såviii nu var i fräga hemställts att riksdagen beslutade

1. all med avslag pä regeringens proposilion i denna del godkänna i molionen angivna, under punkten 1 redovisade riktlinjer för försöksverksamhet med statligt litteraturstöd,

2. att anslå för stöd av facklitteratur för budgetåret 1975/76 äskade 400 000 kr. saml hos regeringen anhålla om ytterligare utredning av frågan om statligt litteraturstöd till viss facklitteratur,

3. att till Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1975/76 under ättonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 25 260 000 kr.,

1975:1926 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fräga hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposiiionen 1975:20 beslutade

3. att till Bidrag lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1975/76 anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 3 000 000 kr. höjt reservationsanslag på 21 660 000 kr. (slöd lill utgivning av svensk .skönlitteratur för vuxna),

1975:1927 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fräga hemställts all riksdagen skulle

2. anvisa etl förslagsanslag pä 5 mifi. kr. för generellt stöd åt nyut
kommen svensk skönlitteratur,

1975:1928 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fräga hemställts alt riksdagen med godkännande av propositionen 1975:20 i övrigt skulle besluta

3. att erforderliga medel, ytterligare 2 800 000 kr., skulle anslås för
alt slödmodellen enligt Sveriges Författarförbunds förslag skulle kunna
genomföras pä försök,

12. all öka anslagel till centrumbildningarna under 13.5 punkl 4 med 700 000 kr. till sammanlagt 2 mifi. kr.,

1975:1932 av fröken Rogestam (c) och herr Jonsson i Alingsås (fp) saml

1975:1933 av herr Sundman (c), vari hemställts att riksdagen beslulade all anslaget Bidrag till vissa ändamål inom slalens kulturråds ansvarsområde skulle utgå med 18 860000 kr.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1975:20 samt motionerna 1975:1925, yrkande 1,2 och 3, 1975:1926, yrkande 3, 1975:1927,

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, tn. m.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Stadigt litteraturstöd, m. m.

yrkande 2, och 1975:1928, yrkande 3, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, skulle

a. till Stöd till utgivning av ny svensk skönlitteratur m. m. för bud
getåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av
4 800 000 kr.,

b. besluia att lill slöd till vissa andra lilieraiurkalegorier skulle under
anslagel Bidrag lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde
beräknas 3 100 000 kr.,

2. beträffande frågan om elt i förhällande till vad som förordals i propositionen 1975:20 ökal bidrag till experiment och utvecklingsarbete bland amatörer att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1932,

3. beträffande frågan om ett i förhållande till vad som förordats i propositionen 1975:20 ökat bidrag till centrumbildningarna all riksdagen skulle avslå molionerna 1975:1928, yrkande 12, och 1975:1933,

4. all riksdagen skulle

a. avslä motionen 1975:1306, yrkande 1, om uppdrag till Sveriges or
kesterföreningars riksförbund all fördela statsbidrag,

b, beträffande frågan om anvisande under anslaget av medel till Sve
riges orkesterföreningars riksförbund avslå motionen 1975:1306, yrkande
2,

5. beträffande anslagsbeloppet alt riksdagen med anledning av propositionen 1975:20 och molionerna 1975:1925, yrkande 1, 2 och 3, 1975:1926, yrkande 3, 1975:1927, yrkande 2, 1975:1928, yrkande 3, saml med avslag på molionerna 1975:1928, yrkande 12, 1975:1932, 1975:1933 och 1975:1306, yrkande 2, lill Bidrag lill vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 17 360 000 kr.,

6. alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:1313 om den geografiska fördelningen av den samhällsstödda kulturverksamheten.

Reservationer hade avgivits

25. belräffande anslag lill litteraturstöd av herr Andersson i Lycksele (s), fröken Sandell (s), herrar Leander (s), Green (s) och Sörenson (s) samt fru Ryding (vpk) och fru Jordan (s) som - vid bifall till reservationen nr 1, punkterna 1 och 5 i hemställan eller endera av dem - ansett att utskollet under 1 bon hemställa

att riksdagen beslutade alt till litteraturstöd skulle beräknas det belopp som föfide av riksdagens beslut med anledning av reservationen nr 1,

26. beträffande bidrag till centrumbildningar av herr Sundman (c) och fru Ryding (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemslälla

belräffande frågan om elt i förhållande lill vad som förordals i propositionen 1975:20ökat bidrag lill centrumbildningarna alt riksdagen med anledningav motionerna 1975:1928, yrkande 12, och 1975:1933 beslutade alt lill della ändamål skulle under anslagel Bidrag lill vissa ändamål

inom statens kulturråds ansvarsområde beräknas 450 000 kr. mer än som förutsatts i propositionen,

27. beträffande anslagsbeloppet av herr Andersson i Lycksele (s), fröken Sandell (s), herrar Sundman (c), Leander (s), Green (s) och Sörenson (s) samt fru Ryding (vpk) och fru Jordan (s) som - vid bifall till reservalionerna nr 25 och 26 eller endera av dem - anseit att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen till Bidrag till vissa ändamål inom statens kulturråds ansvarsområde för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade del av reservanlerna förordade reservationsanslaget med den ändring som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av reservalionerna nr 25 och 26.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litleralur-stöd, rn. m.

Punkten 16

(Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader)

Regeringen hade i propositionen (avsnitt 11.7 och 11.8, s. 243-250, samt avsnitt 12, punkterna 5, 6 och 7 i hemställan, s. 251) föreslagit riksdagen alt godkänna de rikllinjer för en omorganisation av riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt medelshavsmuseet den 1 juli 1975 som departemenlschefen förordat, alt bemyndiga regeringen att vidta de övergängsätgärder och åtgärder i övrigl som behövdes för att omorganisationen skulle kunna genomföras saml all bemyndiga regeringen att godkänna de mellan staten och Vitterhels-, hislorie- och antikvitetsakademien träffade avtalen angående frågor vid skiljandet av akademin från huvudmannaskapet för riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. 1 fråga om anslagsberäkning för budgetåret 1975/76 hade regeringen (avsnitt 13.6, s. 272-276) föreslagit riksdagen att till Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för budgelåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av II 184 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionerna

1975:1923 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m), vari hemställts att riksdagen beslutade att Myntkabinettet skulle behålla sitt nuvarande nationellt och internationellt kända namn med ursprung frän 1500-talel, saml

1975:1934 av herr Sundman (c), vari hemställts all riksdagen beslulade au Kungliga myntkabinettet skulle fä behålla sitt ursprungliga och välkända namn.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen godkände de riktlinjer för en omorganisation av riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt medelhavsmuseet den 1 juli 1975 som förordats i propositionen 1975:20,

2. att riksdagen bemyndigade regeringen att vidta de övergångsåtgär-

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. tn.

der och ätgärder i övrigl som behövdes för alt omorganisationen skulle kunna genomföras.

3. alt riksdagen bemyndigade regeringen alt godkänna de mellan staten och Vitterhels-, hislorie- och antikvitetsakademien träffade avtalen angående frågor vid skifiandel av akademin frän huvudmannaskapet för riksantikvarieämbetet och slalens hisloriska museum,

4. alt riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 11 184 000 kr.,

5. att riksdagen med anledning av motionerna 1975:1923 och 1975:1934 som sin mening gav regeringen till känna vad ulskottet anfört angående myntkabinettets namn.

Reservalion hade avgivits

28. av herrar Andersson i Lycksele (s), Leander (s), Green (s) och Sörenson (s) samt fru Ryding (vpk)och fru Jordan (s) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen skulle avslä motionerna 1975:1923 och 1975:1934 om myntkabinettels namn.

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! "Boken erbjuder i sin förmedling av upplevelser och information en nästan obegränsad variationsrikedom. Litteraturen ger uttrycks- och yttrandemöjligheter för konstnärer och debattörer på ett sätt som ger den en nyckelfunktion i kullurliv och samhällsomdaning."

"Filmen är en konstart med samma bredd och förankring som litteraturen. Filmen när mänga, fängslar mänga och kan påverka niånga. Därför är del viktigt att möjligheterna all använda filmen som uttrycksmedel kan utvecklas och utvidgas."

Del anförda utgör direkta citat ur regeringens proposition 1975:20 -Den statliga kulturpolitiken 2.

Propositionen presenterar förslag som tillsammans utgör det andra steget i en treärsplan för statliga insatser inom kulturområdet. De mål och rikllinjer som vi med nästan total enighet antog i riksdagen för ell är sedan får ytterligare konkret innehåll på flera områden genom de beslul vi kommer alt fatta här i dag.

Som framgick av de citat jag inledningsvis återgav ur propositionen så är det främst utvecklingen inom litteraturens och filmens områden som ägnas uppmärksamhet i detta andra steg i den statliga kulturpolitiken.

Statsrådet Zachrisson har tagit initiativ till förhandlingar mellan Sveriges Radio och Filminstitutet om ett ökat samarbete pä filmproduktionens område. Dessa förhandlingar har lett fram till att ett avtal har tecknats orn en gemensam fond för finansiering av filmproduktion. Fonden tillförs 10 mifioner kronor under första verksamhetsåret. Jag tror det är ett riktigt grepp som har lagits i denna fräga. Televisionen är

en viklig och effekliv kanal för dislribulion av film. Del är därför bra att Sveriges Radio AB går in i ett samarbete med Filminstitutet beträffande filmproduktionen. De filmer som den nya fonden är med om att finansiera blir fria för distribution såväl i television som på biografer och i liknande sammanhang. Det finner jag tillfredsställande.

Övriga insatser som föresläs pä filmområdet är ocksä glädjande. Jag tänker pä stöd för visning av kvalitetsflim, och jag tänker på åtgärder på barnfilmens område.

Andra områden som behandlas i den andra utvecklingsfasen av den statliga kulturpolitiken är riktlinjer för kulturminnesvärdens organisation och för de slalliga insatserna för invandrares och språkliga minoriteters kulturella verksamhet. Departemenlschefen ägnar också i denna proposition särskild uppmärksamhet ät kulturverksamhet bland barn.

De sammanlagda insatserna som nu föreslås på kulturområdet innebär en kostnadsökning - ulöver pris- och löneomräkning - med över 19 mifioner kronor.

Jag har gjort denna koncentrerade sammanfattning av proposiiionen för att markera all de fortsatta insalser pä kulturpolitikens område som föreslås har en slörre bredd och omfallning än vad som kommii fram i den senaste tidens debatt. Även om del på mänga håll finns längre gående önskemål så lycker jag att del verkligen är angelägel att betona betydelsen av de insatser som nu görs. De statliga åtgärderna kan ocksä förväntas ha influens pä landstings- och kommunnivå sä att kulturpolitiken även där fär en mer framskjuten plats. Förnyelsen av folkrörelsernas kulturpolitiska engagemang utgör en aktiverande och pådrivande kraft i dessa sammanhang. Det finns av dessa skäl anledning att hysa gott hopp om den fortsatta utvecklingen på del kulturpolitiska området. I det tredje steget av den statliga kulturpolitiken kommer bl. a. insatserna för kulturarbetarna att närmare behandlas. Jag kan nu bara önska departementschefen lycka till när det gäller att utforma åigärder på detta vikliga område.

De ämnesområden som jag här endast summariskt berört kommer att utförligare behandlas av andra företrädare för socialdemokratiska partiet i kulturulskoltet. Jag kommer att ägna fortsättningen av mitt inlägg ät frågan om insatserna på litteraturens område.

Litteraturutredningen presenterade förslag till statliga insatser inom litleraluromrädet i sitt betänkande Boken. Dess förslag syftade till att ge möjligheter för en bred och kvalitativ utgivning av litteratur. Det avgörande motivet förstatliga insatser skulle alltså vara de kulturpolitiska behov som del är angeläget att tillgodose.

Propositionen föfier pä de flesta punkter utredningens förslag. Pä ett område sker emellertid en avvikelse, nämligen belräffande insatserna för ny svensk skönlitteratur. Propositionen föreslär där elt selektivt stöd medan utredningen förordade ett mera generellt verkande slöd.

Propositionens förslag möttes med en häflig kritik från olika häll. Representanter för de borgerliga partierna gick snabbt till offentligt angrepp

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Nr 89 såväl mol stödets konstruktion som mot dess omfattning. Moderata sam-

Fredaeen den lingspariiel blev sä upprört att dess representanter hoppade av sitt tidigare

23 mai 1975 ställningstagande i kulturutskottet i frågan om biblioteksersättningen och

--------------- plötsligt röstade för reservationen vid voteringen i kammaren. Dess iver

Statligt litteratur- att ta hämnd för ett, som man menade, dåligt förslag beträffande lit-
stöd, rn. m. teraturstödel var så stor att man i del läget inte gav sig lid att avvakta

behandlingen av förslaget i fråga. Vi kan spekulera över della agerande. Måhända lillkom den manövern för att skapa större förutsättningar för borgerlig samling i utskottet vid behandlingen av litteraturstödet. 1 så fall har jag bara att konstatera alt moderaterna lyckades. Det förslag som utskottsmajoriteten i dag presenterar angående lilieralursiöd bär i hög grad moderaternas märke.

Kort lid efter det att propositionen presenterats och innan molionstiden utgått redovisade Sveriges författarförbund ett alternativ beträffande litteraturstödet. Författarförbundets skrivelse hade formen av en vädjan till de politiska partierna att samverka för att realisera etl slöd för ny svensk skönlitteratur för vuxna enligl de rikllinjer som förbundet föreslagit.

Huvudpunkterna i Författarförbundets förslag innebären selektiv stöd-modell och all siödet skall utgå under förutsättning av all förlagen till-lämpar ett lågt pris på böckerna.

Vid en genomläsning av de motioner som avgavs kunde man snabbt finna att moderata samlingspartiet och folkpartiet inte alls tagit något inlryck av de synpunkler som framförts av Förfaltarförbundel. Alt dessa partier inte hade någol gott all säga om proposiiionen det visste vi ju innan molionerna var skrivna, men vi fick delta ytterligare bekräftat i motionstexterna. Båda partierna, folkpartiet och moderata samlingspartiet, öser där sitt förakt över propositionens förslag, som bedömts som "farligt, orättvist, och illa genomtänkt". Trots alt moderaterna och folkpartisterna i sina moiioner närmast fnyser ål del ringa stödbelopp som föreslås till skönlitteraturen, så talar man i en av motionerna om alt denna del av litteraturstödet kan av "irriterade makthavare användas för att reellt tysta besvärliga kritiker". Del är häpnadsväckande hur löst friheten i vissa kretsar anses sitta i del här landet.

Men, som sagt, att folkpartiet och moderata samlingsparliei inle skulle
ha vackra ord att säga om proposiiionen kom inte som nägon överrask
ning. Däremot hade jag faktiskt väntat mig att deskulle ha tagit någol
litet intryck av Författarförbundets synpunkter, som ocksä helt stöds
av KLYS, dvs. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.
Genomläsningen av centerpartiets motion ingav emellerlid vissa för
hoppningar om alt nå en ganska bred samling i utskottet. Centerpartiet
skriver nämligen om behovel av en mera generell stödmodell, men när
del gäller den s. k. motprestationen från föriagens sida anger cenlern
som förstahandsalternativ en lågprislinje. Jag trodde att dessa tankar skul
le kunna utgöra ell underlag för samförstånd mellan socialdemokraterna,
26 vänsterpartiet kommunisterna och centerpartiet under utskottsbehand-

lingen. Ytterligare stärkt i de förhoppningarna blev jag när det ocksä stod klart efter hearing inför utskottet att de mindre förlagen förordar Författarförbundets stödmodell.

Till min stora förvåning var centerpartisterna inle alls villiga lill resonemang med oss om Författarförbundets förslag. Redan efter en mycket kort överläggning i utskottet begärde moderaterna bordläggning för alt de tre borgerliga partierna skulle fä tillfälle alt diskutera sig fram till en gemensam linje. Centerpartiet nappade omedelbart pä den krok som moderaterna kastade ul.

Herr Sundman har i en replik i Aftonbladet den 26 april gett sin version av överläggningarna kring litteraturstödet i utskottet. Där påslås all vi frän socialdemokratiskt häll varit helt ointresserade av överläggningar och att vi ända fram till sista sammanträdet skulle ha hafl bara ett verbaliserat förslag, nämligen propositionen. Jag är mycket häpen över herr Sundmans version.

Jag beklagar att herr Sundman inte kan vara här i dag, sä att vi fått möjlighet att diskutera saken. Sedan nu utskottsbehandlingen emellertid är slut finner jag det angeläget att inför kammaren få redovisa min version.

Del måste ha stått klarl för alla i utskottet alt vi från den socialdemokratiska sidan var intresserade av alt göra upp med utgångspunkt i Författarförbundets förslag. Jag har såväl i utskottet som vid samtal med enskilda ledamöter inom centerpartiels grupp särskill framhållit att frågan om en lågprislinje borde vi väl kunna ena oss om. Jag har gjort det med hänvisning till att centerpartiet i sin parlimotion självt har angett denna form av motprestation som elt förstahandsalternativ. Jag har framhållit att när nu författarnas egen organisation och de små förlagen begär en sådan stödmodell borde vi väl ta chansen att pröva den under den försöksverksamhet som ju reformen innebär. Mina vädjanden har emellertid förklingat ohörda. Jag beklagar detta ur saklig synpunkt. Men om nu centerpartisterna i utskottet inte är intresserade av en lågprislinje, så tycker jag att de skall stå för detta och inle skylla pä att vi inte skulle ha velal förhandla. Jag hoppas alt ulskollels ordförande vill bekräfta att min version av utskottsbehandlingen är den rikliga.

I reservationen 1 till kulturutskottets betänkande har vi socialdemokrater och fru Ryding föreslagit att litteraturstöd skall utgå lill ny svensk skönlitteratur för vuxna i huvudsaklig överensstämmelse med Författarförbundets förslag. Beträffande övriga kategorier av litteratur föreslår vi bifall lill proposiiionen i alla delar.

Vårl ställningstagande innebär alt vi delar den allmänna syn på del statliga litteraturstödet som kommer lill ullryck i proposiiionen. De förslag som regeringen lagt fram uppfyller krav som del frän principiella utgångspunkter flnns anledning att ställa.

En viktig målsättning med litteraturstödet måste vara all i ökad utsträckning nå ul lill människor med god litteratur. En hämmande faktor i det hänseendet är bokpriserna. Liiieralurulredningen konstaterade: Den

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt Utteratur-stöd, m. m.

rådande bokprisnivän upplevs allmänl som hög och förmodas därför verka hämmande på bokförsäfiningen. Att den utgör ett starkt hinder för privata inköp - inle minst för ovana bokläsare - har också belagts i utredningens sociologiska undersökningar.

Utredningen konstaterar vidare att det ligger i förläggarnas intresse att la ut högsta möjliga pris av köpvilliga och bokvana konsumenter. Det kan hävdas, säger utredningen, att prisnivån pä originalutgivningen i stor utsträckning är anpassad efter vad de minst priskänsliga kunderna är villiga att betala. Utredningen konstaterar att det inom bokbranschen finns - jämfört med andra branscher - fä prispressande faklorer.

Svaret belräffande dessa förhållanden är från moderaternas sida alt det visserligen är beklagligt att böcker "upplevs som dyra". Men de konstaterar i sin partimotion all det tydligen inte går all framställa böcker billigare än som nu sker. Konkurrensen påstås vara bra - men något hopp om all den skall kunna hejda kostnadsutvecklingen har uppenbarligen inle moderaterna.

I folkpartiets moiion är man mera intresserad av lågprislinjen. Visserligen tycker man sig se några, enligt min mening, myckel underliga argumeni emot en sådan ordning, t. ex. all lågpris ändå skulle bli för höga för att möjliggöra egna bokinköp, men i partimotionen föresläs all utskottet skall noga bearbeta denna fråga genom att ta fram etl fullständigt underlag. Jag har inte upplevt att folkpartiets representant i utskottet har visat prov på sådana ambitioner i detta hänseende som partimotionen rekommenderar.

Som jag tidigare nämnt föreslår centerpartiet i sin partimotion att förlagens motprestation i första hand skall vara elt lågt pris på böckerna.

Utgångsläget vid utskottsbehandlingen, sett utifrån parlimotionerna, var således att endasl moderala samlingspartiet saknade intresse för lågprislinjen. Men när man nu läser den borgerliga majoritetens förslag i utskottets betänkande, kan man konstatera att det är moderaterna som gått segrande fram. Av det intresse för en lågprislinje som folkpartiet och centerpartiet i sina motioner gett uitryck för blev det ett iniei i utskottsbetänkandet. Majoriteten presenterar en högst märklig skrivning. De borgerliga partierna är nu starkt oroade över alt bokpriserna stigit snabbt under 1960-talel. Sedan konstaterar de att det föreligger påtagliga risker för nya, kraftigare prishöjningar. Mol denna skrämmande ulveckling har de borgerliga bara en from förhoppning om all kullurrädel vid överläggningar med bokbranschens förelrädare skall diskulera och analysera frågan om böckernas prisnivå. "Rimligen bör därvid underlag framkomma för förslag om prissiegringshämmande åigärder", skriver den borgerliga majoriteten i kuliurulskotiel. Kan man stå mera tomhänt? De borgeriiga visar en häpnadsväckande likgiltighet inför prisutvecklingen när del gäller konkreta insalser.

Jag vill fråga företrädarna för utskottets majoritet: Vilka är era skäl för att avstå från kravet på ett lågt pris pä böcker som erhåller stöd? Samtliga kullurarbelarorganisationer och representanter för flera av de små förlagen kräver en stödmodell av denna karaktär. Varför säger ni

då nej? Del måste väl vara i överensstämmelse med er kullurpolitiska målsättning all så många som möjligl skall kulina köpa bra böcker. Lil-leralurulredningen har belagt att de höga priserna utgör en hämmande faktor för bokinköp. Ni är starkt oroade över prisstegringarna, säger ni. Varför tar ni dä inte chansen all införa försöksverksamhet som innebär krav på låga priser?

Författarna är upprörda över all de borgerliga säger nej till lågprislinjen. De små förlagen har uttalat sig för denna stödmodell. Bokköparna är naturligtvis i hög grad intresserade av prispressande åtgärder. Endast de stora förlagen har ställt sig avvisande.

Del klingar därför falskt när den borgerliga ulskottsmajoriteten skriver under pä ulskollels belänkande i punklen 2, där det heter all den stöd-modell som utskollet föreslagit beträffande "slöd ät utgivning av ny svensk skönlitteratur innebär påtagliga fördelar för de mindre och medelstora förlagen". Den skrivningen stämmer endasl om riksdagen beslutar anta den stödmodell som vi föreslär i reservaiionen I.

Vi föreslär alt utgivningsslöd skall utges endast under förutsättning att förlaget häller en lågprislinje. Fullt stöd bör utgå endast för bok som äsalls ett visst förlagsnellopris. Om den prisnivån överskrids bör stödet reduceras och helt utebli om etl övre pristak överskrids.

Den motprestationsmodell som majoriteten föreslär har allvarliga bris-ler och knappasl några kulturpolitiska fördelar. Majoriteten föreslär att förlagen skall gratis överlämna ett exemplar av stödd titel till varie fackbokhandel och varie något så när sorterad s. k. B-bokhandel. Ett motiv till denna motprestation sägs vara alt bokhandeln därmed skulle erhålla en liten subvention.

Bokhandeln upplever på sina håll stora svårigheter. En spridning av etl begränsat antal gratisexemplar generellt till alla A- och B-bokhandlare torde emellerlid inte nämnvärt förbättra situationen för de bokhandlare som har svårigheter. Det är ju först när de erhållna gratisexemplaren säljs som de innebär ekonomiskt stöd till bokhandeln i fräga. De små bokhandlare som nu upplever de största problemen kommer att ha större svårigheter än de stora bokhandlarna att säfia sina gratisexemplar och därmed tillgodogöra sig stödet. Jag menar att för att lösa bokhandelns problem behövs hell andra åtgärder, som då måste vara riktade.

Den borgerliga majoriteten föreslär alt siödet lill ny svensk skönlitteratur skall ulgä med etl beräknal belopp av 4,8 mifi. kr. Ställt i relation till minoritetens förslag om 3,3 milj. kr. framstår försläs majoritetens förslag som mera generöst. De borgerligas stödmodell innebär emellertid alt en mycket slor del av slödel förbrukas på de gratisexemplar lill bokhandeln som jag nyss berört.

Jag vill fråga utskottets talesman om den borgerliga ulskottsmajoriteten har gjort nägon bedömning av de konsekvenserna. Hur stor blir den urholkning av stödet som ni därmed åstadkommer?

Ulskottsmajoriteten hävdar alt när det gäller stöd till ny svensk skönlitteratur måste slödel utgå efter automatiskt verkande regler. Jag har

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Stadigt litteraturstöd, m. m.

upplevt att detta varit en huvudfråga för de borgeriiga utskottsledamöterna. Fixeringen vid begreppet "automatiskt verkande regler" återkommer i utskottets skrivning också i fråga om andra kategorier inom lit-teraturomriidel. Även om utskottets majoritet nu godtar propositionen när det gäller slödel till skönlitteratur i översättning och facklitteratur, så kommer kravet på automatiskt verkande regler igen i form av beställningar av förslag till 1975/76 års riksmöte.

I vår reservation nr 1 har vi pekat på hur arbetsprocessen vid utgivning av böcker går till. Vi konstaterar att varie utgivning är beroende av ett urval. De som svarar för de urval som förlagen gör består av ell fätal personer oåtkomliga för offentlig kriiik.

Den generella metod som utskottsmajoriteten anvisar innebär också den en viss form av urval. Om en bok inköps av 24 bibliotek i 40 exemplar, eller om det gäller lyrik i 24 exemplar, sä skall den enligl den borgerliga modellen erhålla stöd. Urvalsjuryn i de fallen utgörs av enskilda bibliotekarier.

De borgerligas rädsla för del urvalsförfarande som föreslagils i propositionen tycker jag mol denna bakgrund verkar någol överdriven. Lit-teraturutredningen log ställning för ett selektivt stöd för de flesla ul-givningskategorier - klassiker, skönlitleralur i översättning, internationella standardverk saml barn- och ungdomslitteratur. Även om liiieralurulredningen alltså förordade etl generellt slöd lill ny svensk skönlitteratur för vuxna, sä var dess argumentation för och emot den selektiva slödmodellen mycket mera nyanserad än utskottsmajoritelens krampaktiga upprepning av begreppet "automatiskt verkande regler".

I propositionen ges en rad exempel pä insatser pä kulturområdet som görs med tillämpning av etl urvalsförfarande. De har kunnai tillämpas på etl sådant sätt att urvalsbeslulen blivit allmänl respekterade. Det är naturligtvis vikligt att sådana urval sker under former som garanterar insyn och möjlighel till kriiik. Personer med sakkunskap och erfarenhet måsle anlitas.

Rädslan för ett urvalsförfarande har drivit utskottsmajoriteten lill elt häpnadsväckande ställningstagande beträffande barn- och ungdomslitteraturen. Av de 1,3 mifi. kr. som föresläs i proposiiionen rycker de borgeriiga bort 800 000 kr. Kvar blir 500 000 kr. lill etl förhandsslöd för barnböcker av särskill kostnadskrävande karakiär. Konsekvensen av de borgeriigas ställningstagande blir, om de vinner i voteringen i kammaren, au den planerade försöksverksamheten med läsfrämjande åtgärder bland barn- och ungdom i samarbete med ungdomsorganisationerna inte kan genomföras. När utskoltsmajorilelen under punklen 4 skriver all den delar departementschefens uppfattning om betydelsen av en försöksverksamhet med läsfrämjande åtgärder för barn och unga är ju det endast loml prat, därför all den redan i sitt ställningslagande angående barn- och ungdomslitteraturen har ryckt undan alla förutsättningar för denna försöksverksamhet.

Jag konstaterar all den borgeriiga modellen för litteraturstöd har stora

brister. Den har ocksä utsatts för en förödande kriiik från kulturarbetarnas egna organisationer.

De förslag som vi framför i reservationen I har helhjärtat stöd hos författare och andra kulturarbetare. Också de mindre förlagen förordar denna stödmodell. Vi menar att den lyp av insatser som vi föreslår i reservaiionen i långl högre grad än utskoitsmajorilelens förslag kan göra anspråk pä all kallas en kullurpoliiisk reform.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall lill reservaiionen 1, punklerna 1-5, reservalionerna 2 och 3 saml föfidreservationen lill dessa, reservationen 25.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

1 della anförande inslämde fröken Sandell (s).

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Den 17 mars skrev Sveriges förfallarförbund lill de poliliska partierna och ställde ett förslag beträffande stödet för ny svensk skönlitleralur. Det var etl alternativ till regeringens proposition, och del har blivit ocksä ell alternativ lill de borgeriiga partiernas linje. Vänsterpartiet kommunisterna ansåg Författarförbundets förslag motsvara väsentliga krav som i dagens läge kan ställas pä ett statligt litteraturstöd. I vår motion om kulturpolitiken framförde vi därför Författarförbundets förslag som vårl eget. Socialdemokraterna i kulturutskottet har därefter anslutit sig lill samma linje. Den gemensamma reservaiionen av s och vpk i detta stycke bygger alltså på vpk-motionen och på förslaget från Sveriges författarförbund.

Huvudlinjen i detta förslag är stöd lill ny svensk skönlitteratur för vuxna med motprestation från förlagen i form av lågt pris på böckerna. Stödet skall utgå per titel. Förutsättningen för stöd är ett visst maximerat förlagsnellopris och att den enskilda boktitelns upplaga uppnår en viss minimiupplaga. Slödel består av etl fasl belopp och en rörlig del i förhällande lill antalet sidor i boken. Del är vad som pä fackspråk kallas för ell selektivt efterhandsslöd inom ramen för etl bestämt antal titlar.

Fördelarna med detta förslag är framför allt att det syftar lill att åstadkomma en lågprislinje på böcker. Man behöver inle göra många besök i en bokhandeln för att förstå all de höga priserna på nyutgiven skönlitteratur i dag är etl stort hinder för människor med vanliga inkomster alt kunna köpa de böcker de vill ha. Del är därför nödvändigi all söka pressa ned bokpriserna eller i varie fall att hindra deras forlsalla stegring. Det förslag som flnns i reservaiionen är inle tillräckligt i delta stycke, men det är en börian, och alla är på det klara med att det handlar om en försöksverksamhet, där goda resultat uppmuntrar lill fortsättning på sanima väg.

De borgerliga partierna har vägrat all bry sig om förslaget frän Författarförbundet. Detta har föranlett förbundets styrelse att säga följande i ett nytt brev till de politiska partierna: "Sveriges författarförbund mäste nu med beklagande konstalera all den borgerliga majoriteten i kullur-

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

ulskottet valt en linje som icke befrämjar låga bokpriser, som icke stödjer småförlagen och som avvisas av samtliga svenska kullurarbetarorgani-sationer."

Vilka vill dä de borgerliga partierna stödja? Jo, deras linje stöder de stora förlagen eller, skall vi inte rent ut säga del slora föriagel. Konstruktionen av deras litteraturstöd är ell slöd lill de slora kommersiella förlagen, inte lill småförlagen, inte till bokköparna genom billigare böcker. De avvisar t. o. m. litteraturutredningens förslag att det statliga stödet skulle begränsas pä sä sätt att ett förlag inte kunde fä mer än 20 % av del totala stödet.

Frän en del häll vill man föra diskussionen om lilteraturslödel i termer av selektivt stöd i motsats till generellt slöd. Ingen framför emellertid förslaget att alla utgivna böcker, oavsett deras litterära nivå, skulle stödjas. Möjligen kan man säga att de borgerliga partiernas förslag har denna verkan, eftersom det skulle ges utan villkor beträffande föriagens prissättning. Men titlar man pä antalet böcker som skulle konima i fräga för slöd sä handlar det enligl de borgerliga partiernas beräkningar om mellan 300 och 350 titlar svensk skönlitteratur under del närmaste årel. Förfaltarföirbundels, vpk:s och socialdemokraternas förslag förutsätter slöd till 400 titlar svensk skönlitteratur. Att kalla del borgerliga förslaget mer "generellt", mer allmänt, förefaller mot den bakgrunden vara en dålig lek med ord.

Del litteraturstöd vi-förordar är selektivt i den meningen att det förutsätter ell urval som görs genom statens kulturråd och med utnytfiande av utomståendes sakkunskap och överblick. Det är detta "urväfiande" som man kritiserar från borgerligt håll. Och jag kan gärna gå med på alt alla former av urval är diskutabla. Det finns en risk för otillbörliga hänsyn, för moment av undertryckande av vad man anser vara farlig och samhällsskadlig litteratur. När man diskuierar bokproduklionens problem är det väsentligt all ulgä ifrån att alla åigärder. måste syfta lill att bevara och stärka ordels frihet. Som Stellan Arvidson framhåller i sitt yttrande lill lilleralurutredningen är ordets frihet inte en angelägenhet enbart för dem som skriver. Den är lika viktig för dem som läser. Friheten gäller inte blott dem som vill uttrycka sina tankar och känslor, den gäller också alla dem som önskar ta del av dessa tankar och känslor. Principen gäller både författarnas och läsarnas frihet.

Del är hyckleri om någon påstår all del inte finns en process av urval också i den modell för bokstöd som de borgerliga partierna förespråkar. Del är bokförlagens kommersiella intressen som bestämmer utgivningens inriktning och omfattning. Bokförlagets utsikt lill vinst spelar en avgörande roll för om etl manuskript utges och hur del utges.

I bägge fallen handlar del alltså om urval. Skillnaden består i hur urvalet sker och vilka som gör det. Det kommersiella inlressel är verkligen ingen garanti mot otillbörliga hänsyn och mot undertryckande av viss litteratur. Del förefaller rikligare och renhårigare alt en urvalsprocess sker öppet och av personer under ansvarighet än att det sker i det fördolda och

motiveras av bokförlagens profithänsyn.

Det för in på en annan fördel med Förfaitarförbundels förslag, nämligen att del möjliggör all gränsdragningen mellan skönlitteratur och angränsande genrer görs mindre problematisk. Vi anser del självklart att debatl-och rapporlböcker skall innefattas i stödsystemet för skönlitteratur. Men det är ocksä nödvändigi att samma stödmodell snarast kommer lill användning också när del gäller skönlitteratur i översällning, alltså all man även där försöker pressa ned bokpriserna.

Facklitteraturen har med det förslag som nu föreligger icke fält elt tillräckligt slöd. I vpk-motionen kräver vi all kulturrådet skall få i uppdrag alt arbeia fram förslag om ytterligare slöd lill facklitteraturen och all man därvid bör tillämpa lågprislinjen. Delta krav har tillgodosells i den gemensamma reservaiionen.

En ytterst anmärkningsvärd sak i de borgerliga partiernas förslag är den kraftiga nedprulning man gjort av regeringens förslag om slöd för barn- och ungdomslitteratur - från I 300 000 kr. lill 500 000 kr. När Sveriges förfallarförbund talar om den bestörtning man känner inför nedprulning är det verkligen inga överord. "Sveriges författarförbund"-jag citerar - "vill med krafl protestera mol denna likgiltighet inför den svenska barnlitteraturen - en litteratur vars belydelse man knappasl borde behöva understryka". - Säger inte dessa ord de borgerliga partierna något om den kulturfientliga hållning de intar på denna punkl?

När del gäller den inle mindre vikliga frågan om all med boken nå ul lill läsarna vill jag undersiryka behovel av läsfrämjande åtgärder och av all också föra ul dessa på arbetsplatserna. Lilleralurutredningen log upp denna fråga, men den har sedan av nägon anledning kommit bort i hanteringen. Vi anser alt de av utredningen beräknade 500 000 kronorna lill försöksverksamhet med läsecirklar på arbetsplalserna skulle vara väl användna medel och för fram della förslag till riksdagens prövning.

Biblioteksväsendet har undergått en betydande utveckling under senare år, och della är alt hälsa med slor lillfredsslällelse. Men verksamhetens både omfattning och kvalitet är ojämn i olika kommuner. Redan i motion vid riksdagens böfian föreslog vi införandel av en bibliotekslag, som skulle innehålla normer för folkbibliotekens verksamhet. Den andra sidan av delta förslag är all statsbidrag skall ulgä lill kommunerna för uppfyllande av dessa normer. Jag beklagar alt vpk inte kunnat få stöd för denna tanke hos de övriga partierna. Även om förslaget nu faller, återkommer vi med det, och vi vel all vi därvid har slöd av mänga som är verksamma inom biblioteksväsendet.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till reservalionerna I, 2, 3, 4, 5 och 6 lill kulturutskottets betänkande nr 12.

En del är emellerlid att tillägga. Om de förslag som vpk här stöder tillsammans med socialdemokralerna också vinner fru Fortunas gunst har utan tvivel etl vikligl steg tagits för att siödja utgivandet av god litteratur och göra denna tillgänglig för så mänga människor som möjligl. Men samtidigt är det förändringar som sker inom ramen för en allfiämt

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 89

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

övervägande kommersiell bokutgivning. Möjligen färde mindre förlagen större chanser all driva sin verksamhet och eftersom de ofta ger ut god litteratur är något därmed vunnet. Men del slora problemel finns kvar. Vi delar helt den mening som med skärpa framfördes av Stellan Arvidson i liiieralurulredningen, att en framlid försvensk bokutgivning som motsvarar de krav som måsle ställas inte kan skapas på den kommersiella vägen. Bokutgivningen liksom annan kullurproduklion måste frigöras från sill beroende av de kapitalistiska kraflerna. Möjligheten lill profil skall inle få avgöra framställningen av kulturella goden lika litet som av andra nylligheler.

Den fördyring av böckerna som skett särskill under de senaste åren och del ohejdade profilmakeri som tar sig uttryck i spridningen av dålig kiosklitteratur har skapat en bokmarknad, som alltmer tenderat alt komma i klar motsättning till alla demokratiska kultursträvanden. Dessa tendenser måste med kraft bekämpas. Kulluren slår inte över klasserna och klasskampen. Del gör självfallet inte heller kulturpolitiken. För dem som lill äventyrs inbillat sig något annat är del nyttigt alt studera de poliliska partiernas ställningstagan'den till de problem som vi just nu behandlar.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c):

Herr talman! Riksdagen befinner sig i dag i en mycket ovanlig, kanske man skulle säga unik, situation. Under fem och ett halvt år arbetade en ambitiös utredning med litteraturfrägor och presterade över 3 000 sidor när man lägger samman delbetänkanden och slutbetänkande. Utredningens arbete fick genomgående ell gott betyg.

Sä kom då regeringens proposition i vår. När det gällde anslag och system belräffande den svenska skönlitteraturen fick den inte ett gott betyg. En praktiskt taget enhällig opinion vände sig mot den del av förslaget som gällde ny svensk skönlitteratur, som är det viktigaste avsnittet i litleraturslödsfrägan.

Proposiiionen försatte kuliurulskotiel i en besvärlig situation. Redan elt par dagar efter del alt propositionen hade lagts var vi pä det klara med att samtliga oppositionspartier var emot regeringens förslag. Därför skulle det bli nödvändigt för utskottet att konstruera etl eget förslag om slöd lill utgivning av ny svensk skönlitteratur.

Sedan propositionen lagts kom styrelsen för Sveriges författarförbund med ett förslag till slöd ät ny svensk skönlitteratur som tillställdes partierna. Till della förslag anslöt sig vpk, som herr Hermansson har redogjort för. Sveriges författarförbunds styrelses förslag bifogades vpk:s partimolion. Sä småningom anslöt sig också socialdemokraterna i utskollet till det förslaget, och därmed var propositionen i den här frågan ur bilden.

I proposiiionen föreslogs att 500 000 kr. skulle fördelas i eflerhand på ca 50 titlar. Dessa titlar skulle väljas ut av en nämnd eller en jury. Socialdemokraterna krävde all stödet till ny svensk skönlitteratur skulle vara selektivt, att det skulle fördelas i eflerhand av en särskild nämnd

och all det skulle utgå endasl till de skönlitterära böcker som föfide Nr 89

'ä8P'"'""J"- Fredagen den

Utskottets vice ordförande ville all jag skulle bekräfta vad han hade j-> ■ Q-Jr

alt säga om all vi skulle försöka resonera oss samman. Ja, visst frågade _

Georg Andersson om vi inte skulle försöka komma överens. Men han Statligl litteratur-kunde inle ge efter pä del han i dag har framfört såsom reservant, utan stöd, m. m. han krävde alt del selekliva siödet skulle fördelas i eflerhand av en särskild nämnd och föfia en lågprislinje. När vi frän de icke-socialistiska partierna inte kunde ansluta oss till dessa krav från socialdemokralerna, flck vi påböria ett arbete för att åstadkomma den skrivning som sedan har blivit majoritetens.

Intresset för vårt arbete har av pressen alt döma varit stort. Vi är glada för del. Kulturfrågorna är viktiga, och det är bra all de diskuteras. I dag föreligger två förslag från utskottet, men del är inte å ena sidan regeringens förslag och ä andra sidan oppositionens. I stället är del ett av majoriteten utarbetat förslag å ena sidan och å andra sidan ett förslag som förts fram i en vpk-motion, som nu stöttas av socialdemokraterna. Som jag redan har sagt har vpk i sin moiion hänvisat till den skrivelse som riksdagspartierna fick frän styrelsen för Sveriges förfallarförbund.

I reservationen 1 beskrivs förslaget - det skymtar fram också i dag -som etl nytt förslag. Men del aren lätsaslek. De grundläggande tankarna i den nämnda skrivelsen frän styrelsen för Författarförbund är de som framförs i Författarförbundets remissyttrande över litteraturutredningens förslag. Förslaget har stått i departementets bokhylla en lång tid. Hade man från börian ansett att detta förslag var så förträffligt, hade det funnits möjlighel att ta hänsyn till delsamma redan vid proposilionsskrivningen. Men nu används förslaget såsom räddningsplanka, sedan det stått klart all propositionens förslag inte kunde godtas av kammaren.

I litleraturslödsfrägan är motsättningarna koncentrerade till två punkter. Den ena är av ideologisk art - vilket gör debatien särskilt intressant - nämligen frågan om hur litteraturstödet skall fördelas. Den andra punkten är av mer praktisk-ekonomisk natur och gäller villkoren för att elt stöd skall ges - med andra ord lågprislinjen. Regeringen kallar sitt förslag selektivt, vilket det verkligen är. En nämnd skall i eflerhand välja ul 50 titlar som skall få stöd. Reservanlerna har föreslagit att stödet bör utformas såsom ett selektivt eflerhandsstöd inom ramen för 400 titlar. Uppdraget all fördela siödet föreslås att ges åt statens kulturråd. Vi skall således väfia niellan ett syslem med en nämnd, som bestämmer vilka titlar som skall få statligt stöd, och etl system, som fungerar efter automatiskt verkande regler inom på förhand givna ramar.

Utskollsmajorileten godtar inle alt denna nämnd - eller kulturrådet
som ocksä kan betecknas som en nämnd - utser vilka böcker som skall
fä statligt stöd. Vi föfier i stället litieraturutredningens linje: ingen nämnd
som plockar in och ut de titlar som skall fä slöd eller ej. För mig är
del en gåta att Författarförbundets styrelse över huvud tagel kan tänka
sig ett nämndförfarande med allt vad del innebär av risker för ovid- 35

Nr 89 kommande politiska, moraliska och konstnärliga värderingar som på-

Fredaeen den verkar fördelningen av det statliga slödel.

23 mai 1975 " Hermansson har i sitt anförande talat om riskerna med detta

--------------- urvalssyslem. Reservanterna framhåller helt rikligt alt i skönlitterär form

Statligt litteratur- framförs niånga gånger kritik som väcker debatt och all experiment med
stöd, m. m. den liiieriira formen kan upplevas som främmande eller rent av från-

stötande. Del är rikligt, men vi måste låta författarna skriva, även om del går stick i stäv med våra egna politiska och konslnäriiga värderingar. Del ingår i vär politiska grundsyn att värt samhälle skall frilt få debatteras och diskuteras, och det ingår i vår grundsyn att samhället skall skapa föruisäilnlngar för ell rikt kullurliv men inle styra det. Del är dessa ideologiska skäl som gör att vi inte vill att en nämnd skall i efterhand fördela stödet, utan vi vill ha, som jag tidigare har sagl, ett automatiskt verkande system.

Utskottet har vall alt föfia litieraturutredningens förslag lill slöd för ny svensk skönlitteratur, dvs. att stöd skall utgå till alla böcker som enligt bibliografiska institutet vid kungl. biblioteket rubriceras som samlingar, romaner och noveller, aforismer, dramatik, poesi och essäer. Utskollet betonar alt bedömningen av vad som är skönlitteratur mäste vara generös, detta med tanke pä samhällsdebaiterande böcker.

Jag vill här betona att det är angeläget alt den enkla triviala under-hållningslilteraluren inle erhåller nägol statligl stöd. Det är självklart. Av detta skäl föreslog lilleralurutredningen en spärregel. Stödet skulle utgå bara till de titlar som i minsl 40 exemplar inköpts av minst 24 bibliotek. Regeln 24 bibliotek och 40 böcker har kritiserats något. Risken skulle vara stor att den s. k. triviallitteraturen fär stöd, böcker som det inte flnns kullurpolitiska skäl att gynna. Jag vill dä nämna all enligt färska uppgifter frän Biblioteksfiänst i Lund har landets folkbibliotek under senare är föfit en alltmer kvalitetsmedveten linje i vad gäller bokinköpen. Vidare har det hävdats all vissa mer exklusiva böcker skulle falla utanför slödel därför alt de inle inköps i 40 exemplar.

Utskottsmajoriteten har lagil fasta på den kritiken. Därför föreslär vi att prosadebuter, lyrik, dramalik, essäer och aforismer skall fä statligt stöd om de inköps av 24 bibliotek. Vi föfier här det förslag som framförts av Biblioteksfiänst i remissvaret över uiredningens belänkande. Jag vill påpeka alt del finns 24 länsbibliotek i landel och att dessa regelmässigt inköper all s. k. exklusiv litteratur. 1 vad gäller lyriken kan framhållas att Lunds stadsbibliotek enligt den ordning som vi kallar för ABC-ord-. ningen inköper all nyutgiven lyrik. Enligt de uppgifter vi fått är det nära nog helt säkert att nyutgiven lyrik inköps av minst 25 bibliotek i landet.

Majoritetens förslag innebär att avgörandet om stöd lill ny svensk
skönlitteratur förflyttas från en liten central nämnd till vårt lands bi
bliotek. Enligl vår mening är denna decentralisering av besluten av slor
betydelse. De beslutsprocesser som avgör folkbibliotekens inköp av ny
36 svensk skönlitteratur framstår för oss i ulskottsmajoriteten som förtroen-

deingivande. Vi har del uppfattningen att del inle finns någon bättre urvalsprincip lill hands än den som förordas av lilleralurutredningen. Den bör prövas och förbättras, om erfarenheterna visar all detta behövs.

Vi har slort förtroende för biblioteken och deras bibliotekarier. Vårl lands bibliotekarier har kulturpolitisk medvetenhet och känsla av ansvar för sina uppgifter att sprida bokläsandet och stötta litteraturen. Att vi i värt land har elt biblioteksväsende som hävdar sig gott vid internationella jämförelser är lill slor del deras förfiänst. Om vårl förslag vinner riksdagens bifall, är jag övertygad om att vårl lands bibliotekarier också kommer all bli medvetna om att de fält en ny kulturpolitisk uppgift.

Nyss framhöll jag att del är på två punkler som majorilelsförslaget i princip skifier sig från minorilelsförslaget när del gäller slödel till litteraturen. Den ena punklen, frågan om siödet skall utdelas av en nämnd eller efter elt automatiskt verkande system, har jag nu behandlat. Den andra punkt där vi skifier oss ät är den som reservanterna kallar för lågprislinjen. Jag vill framhålla att vi inom majoriteten är bekymrade över prisutvecklingen på böcker. Frågan om lågprislinje berörs inte alls i regeringens proposilion, men den är som jag sagl tidigare i dag inte aktuell på det här området. Svenska författarförbundels styrelse har framfört förslaget om lågprislinje, och del är ju della förslag som utgör grundvalen för reservaiionen.

Jag vill gärna säga all vi inom cenlern är myckel intresserade av elt lilteraiurslödssystem som leder till lägre priser pä böcker. Jag vill erinra om all vi i cenlerns partimotion med anledning av proposiiionen framhåller just det väsentliga i all ell statligt litteraturstöd bör få prispressande effekter. Detta häller vi fast vid.

Men den bittra sanningen är att vi i den dagsaktuella silualionen inte ser några möjligheler alt etablera statligt stöd som ger omedelbara effekter på priset på ny svensk skönlitteratur. Del kunde inte liiieralurulredningen heller göra, fasl den arbetade med detta och hade en avsevärt längre tid lill förfogande än den vi hade i utskottet.

I cenlerns parlimotion framhåller vi att det som motprestation från förlagen i första hand bör övervägas alt slälla krav pä visst rnaximipris för de böcker som skulle fä statligl slöd. Vi har kritiserats för detta. Och herr Georg Andersson i Lycksele har kritiserat oss i dag för alt vi inle i utskottet höll benhårt pä den linjen. Del skall då sägas all vi under utskotlsarbetet fann att vi inte kunde uppnä den önskvärda prispressande effekten med del fätal mifioner som inledningsvis kunde lösgöras för slöd lilj ny svensk skönlitteratur. Del är bara så.

Enligl reservaiionen bör statligt slöd utgå endasl till de böcker som håller etl förlagsnetto i den storleksordning som angivits i Författarförbundets styrelses skrivelse av den 17 mars, som herr Hermansson erinrat om. Del innebär alt boken kommer att kosta ca 30 kr. över disk.

I den litet mer oansvariga debatten har det sagts all om riksdagen antar Författarförbundets styrelses förslag - alltså reservationen 1 - skall man med en insats av totalt 3,3 mifi. kr. uppnå den effekten att all

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligl litteraturstöd, tn. tn.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

ny svensk skönlitleralur skulle kosta högst 29-30 kr, i bokhandeln. Sä blir naturligtvis inle fallel.

Situationen är den, som litteraturutredningens branschstudie visar, att de flesla titlar som utges i Sverige går med förlust och att förlagsverksamheten bygger på systemet "gungorna och karusellen". Ett fätal titlar går ihop eller ger vinst och med den vinsten liksom subventioneras utgivningen av de många titlar med fä köpare som går med förlust.

Vad man kan anla skulle komma alt hända om reservanternas förslag går igenom är all förlagen skulle ta emot statligt slöd för den litteratur man vel kommer all ge förlust, men avslä frän statligt stöd för de titlar som man kan räkna med skall säljas i hyggligt antal. Vi skulle därmed fä tvä olika typer av böcker,

I utskollet har vi, under den korta tid som slätt till vårt förfogande, vid analysering av bokutgivningens ekonomiska villkor inte kunnat komma fram till annal än alt det är en omöjlighet alt med de få mifioner som ställs till förfogande åstadkomma en ordentlig sänkning av bokpriserna. Det går inte att med några få miljoner i statligt stöd nä fram till den radikala sänkning av bokpriserna som man i propagandan söker göra gällande.

Jag vill i det här sammanhanget påpeka alt en radikal sänkning av bokpriserna i hög grad också påverkar författarnas ekonomiska villkor. Del är här fråga om ett ulomordentligt stort och komplicerat problem där det ena griper in i del andra. I den silualionen har vi valt all föreslå all förlagens motprestation inför ell statsstöd skall begränsas till att de gratis levererar ett exemplar av vafie titel som erhållit stöd till alla landets s. k. A-bokhandlare och något sä när sorterade B-bokhandlare. Denna motprestation kan genomföras smidigt. Detta säkerställer att den nya litteraturen verkligen finns tillgänglig för inköp i våra boklådor. Det är givetvis av värde att den kan demonstreras, levereras och flnns pä plats.

I likhet med Författarförbundets styrelse och därmed reservanterna föreslär vi att stödet skall utgå enligt den arkersäiiningsregel som formulerats av lilleralurutredningen.

Prisfrågorna bör klaras upp genom överläggningar niellan slalens kulturråd, förlagen, bokhandeln och författarna. Biblioteken kanske också skall vara med i bilden. I och med all sådana förhandlingar komnier lill stånd har vi fäll etl inslrument för diskussion och för analys av bokpriserna. Jag skulle bli myckel förvånad om del inte vid varie sådan överläggning kommer att finnas en punkt som handlar just om prissättningsfrågorna.

Del är min uppfattning att författarna-upphovsmännen bör fä en tung roll vid dessa förhandlingar. Dem förutan skulle vi ju inle ha nägon svensk litteratur.

Det finns etl annal avsnitt där meningarna också går isär - och det har tagils upp av de tvä lalare som varit uppe före mig - nämligen barn-och ungdomslitleratur. Proposiiionen föreslär 325 000 kr. i förhandsslöd lill vissa böcker som är dyra att producera, inte minst med hänsyn lill

illustrationerna. Utskottet vill höja beloppet till 500 000 kr. Vidare föreslås Nr 89

i proposiiionen att 975 000 kr. skall anslås till eflerhandsstöd. Della skulle Fredneen den

ulgä lill andra barnböcker. 23 maj 1975

Ulskottsmajoriteten har efter ingående diskussion inle kunnai accep- ___ :

tera förslaget. Vi avvisar del selekliva systemet när det gäller ny svensk Statligt litteratur-skönlitteratur för vuxna. Av samma skäl måste vi avvisa ett selektivt stöd, m. m. urvalssyslem när det gäller barn- och ungdomslitleratur. Här kommer man äter in på det ideologiska ställningstagandet. Vi kan inte acceptera att en liten snävt sammansatt grupp utser de böcker som skall fä stöd.

Av litteraturutredningens arbeie framgår att det är svårt att konstruera ett automatiskt verkande syslem för barn- och ungdomslitteratur. Men enligl ulskollsniajoritelens mening bör del ändå, med utgångspunkt i litieraturutredningens betänkande och avlämnade remissvar, vara möjligt att bygga upp regler för ett sådant system ocksä för barn- och ungdomslitteraturen.

Utskottet har därför föreslagit alt riksdagen beställer etl förslag från regeringen i denna fråga till nästa riksmöte. Jag vill betona att vi alla inom utskottsmajoriteten är utomordentligt väl medvetna om betydelsen av att vi får ell effektivt stöd till barn- och ungdomslitteratur. Delta är egentligen den grundläggande förutsättningen för en på längre sikt vettig litteraturpolitik. Del är ju i barnaåren som man grundlägger de goda läsvanorna.

Vi har således inte avvisat ett slöd till barn- och ungdomslitteratur, men vi har begärt ett bättre förslag och ell bältre slöd från regeringen. Under den korta tid som stått utskottet lill buds har vi inle själva kunnat åstadkomma ett sådant förslag, och del må vara oss förlåtet. Men skulle del vara så all regeringen inle anser sig kunna komma med lillfredsslällande förslag lill nästa är, skall vi naturligtvis i utskottet göra vad vi kan för att få fram elt förslag. Vi känner emellertid mycket varmt för ett omfattande och rejält stöd lill denna sektor av litteraturen. Jag troralt såväl barnboksförfattare som barnboksläsare kan lita på riksdagen därför alt vi alla har etl stort inlresse av denna fråga.

Med delta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservaiionen 7. I övrigl yrkar jag bifall till vad utskottet hemställt.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag ber försl all få lacka utskottels ordförande för att
han har bekräftat all min version av utskottsbehandlingen är den riktiga.
Sedan sade herr Mattsson i Lane-Herrestad att jag i de försök till över
läggningar som gjorts ställde två krav: dels alt siödet skulle vara selektivt,
dels att det skulle innehålla en lågprislinje. Det är i och för sig rikligt.
Jag sade här tidigare att vi i det avseendet utgick från Författarförbundets
förslag. Jag tyckte att vi kunde göra det ocksä därför att centerpartiet
i sin partimotion hade gått väldigt långt när det gäller lågprislinjen. Jag
vill fortfarande slälla frågan: Varför avstår ni från all pröva en stödmodell
som innebär krav på låga priser pä böckerna? 39

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

I er partimotion skrev ni: "När det gäller frågan om motprestationer frän förlagen bör det enligt vår uppfattning i första hand övervägas alt ställa krav på ell visst inaximipris. Frågan måste i så fall lösas genom förhandlingar mellan staten och bokförlagen. Går det inte att uppnå sådan överenskommelse, bör förlagen efter beslut av regeringen åläggas all som motprestation för lämnat slöd slälla elt visst antal exemplar till bokhandelns förfogande," Frän centerpartiet menade man all försl om det absolut inle går alt tillämpa en lågprislinje kan man pröva den andra motpreslationsmodellen - gratisexemplar av elt visst antal böcker. Del skrev man i sin parlimotion, men en vecka senare sall man i utskottet för alt behandla detta och gjorde inget försök att pröva den linjen, I ulskollels belänkande hänvisar man lill lilleralurutredningen, som ingående skulle ha penetrerat delta problem. Del kan ifrågasättas om utredningen :yort detta. Hur som helst var utredningens belänkande känt när motionen skrevs. Centerpartiet haren framstående ledamot i utskottet som ocksä tillhörde'lilleralurutredningen och var med om all penetrera den här problemaliken. Ändå skrev centerpartiet i partimolionen att lågprislinjen i första hand borde prövas - jag skulle vifia säga prövas till vafie pris. Sä framställs det i motionen.

Varför har ni inte i utskottet begärt ordentligt underlag för en prövning av lågprislinjen? Författarförbundet har ställt det kravel. och vi harocksä fält del frän de små förlagen. Del kan under alla förhållanden vara värt alt göra ell försök under försöksverksamheten.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle:

Herr lalman! Utskottets vice ordförande upprepar frågan varför vi avstår från förslaget om en lågprislinje. Jag försökte - även om kanske min pedagogiska förmåga inle räckte - all redogöra för alt vi under värt arbete med frågan kom underfund med att de fä mifioner kronor vi hade till förfogande inte kommer att ha nägon större inverkan pä lågprislinjen. Del går inte all försöka säga till människorna att om vi anslår 3,3 mifioner kommer man all kunna köpa ny svensk skönlitteratur för ca 30 kronor per band.

Alt vi har hänvisat till lilleraluruiredningen är väl inget egendomligt. Den höll ju, som jag sade, på i fem och ett halvt är. Del är inle underligt om man litar pä vad den har all säga. Den har ju i Boken, som betänkandet heter, givit exempel pä hur svårt del är.

För resten sade herr Andersson i Lycksele själv all liiieraturutredningen kommit fram till att det finns fä prispressande möjligheter i det syslem som man har här i vårt land då det gäller bokutgivning med olika förlag.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Mattsson i Lane-Herrestad upprepar alt man vid utskottsbehandlingen kom underfund med att några få mifioner inte kunde ha någon större verkan på priserna. Jag är överraskad över detta. Jag har inte upplevt någon ingående diskussion, någon ingående pene-

trering av den här problemaliken i utskottsbehandlingen. Nr 89

Litieraturutredningens synpunkler var kända när ni skrev molionen. Fredasen den Ni ställde ändå förslaget alt pröva lågprislinjen, och förslaget backades 23 mai 1975

upp frän den fackliga organisationens sida och ifrån de små förlagen. --

Men ni var ovilliga att diskutera den här frågan, det vill jag verkligen Statligt litteratur-
betona, stöd, rn. m.

Nu kryper ni bakom liiieralurulredningen. Det är ett dåligt skydd i det här fallel, för den var redan känd när ni skrev motionen.

Jag ställde i mitt huvudanförande också frågan om ni har bedömt effeklerna av er molprestationsmodell, som innebär utdelning av gratisexemplar lill bokhandeln. Jag frågade hur slor del av de 4,8 mifi. kr. som ni vill salsa på litteraturstödet som kominer att ätas upp av er konstruktion med motprestationsexemplar. Det har hävdats all er modell skulle garantera ett slöd åt debutanter och lyriker. Jag vill hävda att er stödmodell med krav på motprestation i form av gratisexemplar innebär, att kosinaderna blir så stora för förlagen i de fall när säfiförväntan är mycket låg, all del finns uppenbar risk för all förläggarna söker stöd endast för de böcker som de bedömer kommer alt gä bra, dvs. böcker som i själva verket inte behöver stöd. För de böcker som man bedömer kommer att gå dåligt söker man däremot inget stöd; och därmed är det risk för all de över huvud taget inte kommer ul.

Jag vill upprepa frågan: Har ni verkligen analyserat denna aspekt eller är den lika dåligt penetrerad som ert resonemang beträffande lågprislinjen?

Vidare sade herr Mallsson i sitt huvudanförande att man på hans håll inte har avvisat siödet till barn- och ungdomslitteratur utan har begärt ett bättre stöd. Nej, ni har avvisat barnboksstödet. 1 propositionen föreslås 1,3 mifi. kr. i sådant slöd, och delta tillstyrker vi i reservationen 1. Ni tillstyrker 500 000 kr. Det går väl inte all förneka all ni har prutat på stödet till barn- och ungdomslitteraturen med 800 000 kr.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del verkar som om Georg .Andersson är överraskad när man ärligt och uppriktigt redovisar hur det ligger till. Georg .Andersson vet lika väl som jag att motionen om stödet till barn- och ungdomslitteraturen skrevs under tidsmässigt mycket pressade förhållanden. Det hade framlagis många propositioner, som vi skulle gå igenom. Om vi beträffande ell av de förslag som framlades - och som vi för all del håller fasl vid - anser all del inle nu finns möjligheler för ell genomförande, kan det väl inle vara så överraskande.

Georg Andersson säger då att vi kryper bakom litteraturutredningen. Ja, det är ju litteraturutredningens förslag, fastän något förbättrat, som ligger till grund för utskottsmajorilelens förslag. Vem kryper Georg Andersson bakom?

I vad gäller effekten av att varie fackbokhandel skulle få ett exemplar
av vafie stödd titel vill jag säga, alt detta är en läsfrämjande åtgärd, 4

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

som vi saisar på som en service för den stora allmänheten.

Herr Andersson beskyller oss vidare för att dåligt ha underbyggt värt förslag när vi bygger på en slor statlig utredning. Jag vidhåller att vi inle har avvisat alt slöd skall lämnas lill barnlitteraturen. Vi vill dock att siödet skall utgå efter ett annat system än det som föreslås av reservanterna.

Herr talmannen anmälde att herr Andersson i Lycksele anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Med proposilion 1975:20 har vi fått del 2 i den nya slalliga kulturpolitiken och böfiar nu få en klar bild av vad regeringens kulturpolitik 1 dag innebär.

Enligt min mening tar statsrådet Zachrisson - ansvarig för kulturpolitiken - frågorna i en egendomlig ordning. Förra året rörde förslagen mesl de s. k. kulturkonsumenterna, i år handlar det om kulturprodukter, och först nästa är kan vi kanske fä se förslag som rör "producenterna", kulturskaparna.

Från moderata samlingspartiet har vi under en föfid av år hävdat att en av de mest angelägna och brådskande kullurpolitiska åtgärderna måste vara att lösa frågan om de yrkesmässiga kulturskaparnas arbets- och levnadsvillkor. Den ordning som statsrådet tagit upp frågorna i är belysande. Solidariteten med kulturskaparna, som ju aren förhållandevis liten grupp, är inte så myckel att skryta med.

Och kulturskaparna har anledning au vara allvarligt oroade inför framliden. Kulturministern aktualiserade förra året ännu en gång den befängda idén om "kulturell allemansrätt", dvs. etl avskaffande av upphovsrätten, och sade bl. a.: "Om kulturarbetet ytterst finansieras av vårl gemensamma produktionsöverskott, bör inte dess resultat vara tillgängligt för alla'?"

Det är - som så ofta - svårt att veta vad herr Zachrisson menar. Men jag tror ati. detta yttrande visar två saker som är utmärkande för socialdemokratisk kullursyn. Om kulluren finansieras av värt gemensamma produktionsöverskott, som herr Zachrisson säger, skall man väl dra paralleller med skolan, försvaret och liknande, och avsikten är väl alt kulturprodukter bara skall komma oss lill del genom statens-samhällets försorg. Vi vänder oss med skärpa mol elt sådant synsätt. Alternativt avses kanske alt kulturen är något som faller utanför all annan samhällsverksamhet. Vi avvisar också sådana tankegångar - vi anser alt kulturen lika väl som annan mänsklig verksamhel hör lill vårt dagliga liv och inte är nägon sorts i och för sig önskvärd överflödsgarnering.

Vidare: Herr Zachrisson menar alt kulturarbetarna och deras arbete är något som samhället har förfoganderätt över, och konstnärerna .själva har inte rätt till det och inte rätt alt förhandla om rättmätig belalning för det. Det är för mig ofattbart att en förelrädare för ell parti som slår

fackföreningsrörelsen nära kan förfäkta sådana idéer. Man behöver bara överföra tankegångarna lill andra yrkeskategorier i samhället för att inse hur förolämpande tanken är för hela konstnärskollektivet.

Frän moderat håll vill vi kraflig understödja den yrkesmässiga kulturverksamheten, och del är därför kulturskaparnas arbetsvillkor är av storbelydelse. Men också kulturinstitutioner- inle minsl centrala museer och de kungl. teatrarna - måsle gynnas. Socialdemokralerna däremol förefaller att vifia prioritera amalörismen.

Decentralisering av kulturutbudet kan förefalla som något som vi från alla partier vill gynna. Men väsentligt är givetvis då vad man avser med decentralisering. För vär del menar vi en ordning där de enskilda medborgarna kan påverka utbudet och där de har etl så långl möjligt frill val. Om myckel makt och inflytande i kulturlivet koncentreras lill ett centralt organ, nämligen kulturrådet - och det är uppenbarligen avsikten att fortsätta pä den vägen - är det stor risk för att vi får en centraliserad decentralisering, en hierarki av beslutande organ med kulturrådet i toppen. Socialdemokraterna vill ge de s. k. folkrörelserna en avgörande ställning och anser därmed att människors inflytande blir tillgodosett. Men för del första måste då alla folkrörelser ha likvärda villkor - sä är inte alllid fallet, som bekant - och för del andra är det ju så, alt ocksä folkrörelserna har sin hierarki, där ledningen inte alltid är beredd eller har möjlighet att lyssna till de enskilda människorna och ta hänsyn till deras skifiande önskningar och behov. Socialdemokralerna talar om grupper - vi talar om de enskilda människorna.

1 förra årets kulturproposilion hade ett delmål formulerats sä: "Kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet."

Enligt vår mening bör negativa verkningar bekämpas varifrån de än kommer. Resonemanget i propositionen gick emellertid ut på att kommersialism över huvud taget var förkastlig. Och det resonemanget återkommer i årets kulturproposition. Enskild verksamhet, marknadsekonomi, utnytfiande av prismekanismen - det är kommersialism, och kommersialism är. särskilt då det gäller kultur, oerhört fult. Vi kan inte dela den värderingen. Det har- långt före den tidpunkt då socialdemokraterna troralt de uppfann kulluren - varit sä au enskild verksamhet och enskilda initiativ inom kultursektorn burit upp kulturlivet, i ett samspel med människorna. Del är fortfarande i stor utsträckning så. Och det är brister i marknadsekonomins verkningssätt som samhället skall söka råda bot på; någonting annat skulle innebära stora faror för kulturens bestånd här i landet och för kulturens frihet - frihet för kulturskaparna och för de s. k. kulturkonsumenterna.

Det råder inget tvivel om färdriktningen i den nya socialdemokratiska kulturpolitiken: ökat samhälleligt inflytande också över denna sektor. Socialisering av kulturen - mycket tyder på att del är detta man kan befara. Men jag vill nalurliglvis gärna bli motsagd på den punkten.

Det råder, såvitt jag kan se, total enighet om att kultursektorn i dag

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, in..m.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

har behov av ökat stöd frän samhällets sida. Men eflersom man jusl inom denna sektor rör sig på ell myckel ömtåligt område, borde del vara självklart att åtgärder frän samhällets sida vidtas med största möjliga beaktande av principen om kullurens frihet.

Då del gäller denna för kulluren livsviktiga princip intar emellerlid socialdemokraterna en vacklande hållning. Del är uppenbart all man inle rikligt förslär - eller vill förstå - hur omistlig kullurens frihet i en demokrati är och, herr Andersson i Lycksele, hur ömtålig denna frihet är.

Etl fullgott exempel på denna vacklan är proposiiionen 1975:20. Del stöd till ny svensk skönlitteratur, som vi är eniga om att anse behövligt, är i statsrådet Zachrissons lappning utformat så att det statliga kulturrådet skall fördela en liten summa pengar - 0,5 mifi. kr. - på ett mycket begränsat antal boktitlar. Det är givetvis ett allvarligt hot mot kulturens frihet - del närmar sig statlig indirekl censur, vilkel slalsrådel Zachrisson så sent som den 21 september 1974 insåg. Då sade han: "Nackdelen"

- med ell selektivt system - "är en risk för betänklig styrning och i
sisla hand censur." Men han har ändrat mening. För en lid sedan sade
han i radio: "Huvudsaken är inle vilka böcker som stöds ulan att de
små förlagen får stöd."

Nu spelar det kanske inle sä slor roll vad statsrådet Zachrisson anser i den här frågan. I vafie fall har ingen i utskottet brytt sig om hans förslag.

Behandlingen i kulturutskottet av propositioner från utbildningsdepartementet är många gånger en långdragen och besvärlig procedur, där vi utifrån en ofta ofullgången text skall åstadkomma ett tillfredsställande underlag för ett riksdagsbeslut. Propositionen 20 har varit den i särklass svåraste all behandla. Den situation som regeringssidans förelrädare har befunnit sig i är naturligtvis inle avundsvärd. Vad som varil angeläget för dem är att på någol sätt rädda ansiktet, sedan herr Zachrissons förslag om stöd till ny svensk skönlitteratur visat sig oacceptabelt och poliliskl omöjligt. Man har inle .sett sig någon annan råd än all ansluta sig lill vpk:s motion. Principen om kullurens frihet har inle stått fullt klar för socialdemokralerna i ulskottet.

De borgerliga ledamöterna försökte ihärdigt under utskottsbehandlingen all fä besked om var socialdemokraterna stod, när de inte stödde herr Zachrisson. Först nu, när reservaiionen föreligger, vet vi något mera. Beklagligtvis har socialdemokralerna i sin reservation åstadkommit en egendomligt osammanhängande argumentering för vpk-förslaget. Det är därför nödvändigt att slälla frågor - och alt få svar på dessa frågor.

Utskottet konstaterar - slår det i reservationen - "att de konkreta förslag som regeringen lagt fram väsentligen uppfyller de krav som del frän principiella utgångspunkter finns anledning alt slälla". Författarförbundet - vars förslag lill slöd är del som framförs i vpk-motionen

- anser däremol all proposilionens förslag till stöd ät ny svensk skön
litteratur erhållit en olycklig konstruktion och innebär att förlagen, inte

litteraturen, stöds. Det är naturligtvis bakgrunden till Författarförbundets Nr 89

ändringsförslag. Då måste jag fråga: Har herr Zachrissons förslag, herr Fred'ieen den

Andersson i Lycksele, en olycklig konstruktion eller inle? Bl. a. med -)-)„, v tn-iQ

Lo maj ly ij
en avsevärd höjning av anslaget anser sig Förfaltarförbundel ha ändrat _

konslruklionen. Anser socialdemokraterna detsamma? Har ni ändrat kon- Statligt litteratur-

struktionen"' stöd, in. tn.

Beslut om litterär utgivning skall' kunna fattas ulan att ovidkommande hänsyn hindrar ett seriöst konstnärligt skapande, säger man i reservationen. Och det är etl rikligt påpekande. Del är en för yttrandefriheten ytterst central fräga, säger man. Också det är riktigt. Man påpekar att de borgerliga motionerna förordar ett generellt verkande syslem. Reservanterna däremot förordar etl selektivi system, dock så omfiiiande att det har en någorlunda generell verkan. Hur skall nu besluten om stödberättigade titlar inom detta nästan generella system ske? Ja. man vill inle följa litieraturutredningens förslag att låta en sakkunnig kår - bibliotekarierna - med nära kontaki med läsarna indirekt göra urvalet. Man väljer i stället en byråkratisk procedur: kulturrådet skall få uppdraget.

Vad kan nu skälet vara? Misstro mot bibliotekarierna? Eller bara en allmän förkärlek för byråkrati? Inser man inte att den lilla grupp personer - visserligen med erfarenhet och sakkunskap, hur nu det skall dokumenteras - som skall utföra urvalet kan göra ell snedvridet urval? Inser man inte att kulturrådets styrelse, med sin nuvarande sammansättning i vafie fall, kan befaras utse en ideologiskt homogen grupp? Inser man inle all della har konsekvenser för yttrandefriheten?

De borgerliga motionerna föreslår mer omfattande stöd till ny svensk skönlitteratur än vad proposiiionen föreslår. Ja, mindre kunde man ju knappast föreslå! Något sådant, säger reservanterna, kan man verkligen inte överväga innan man har fäll utvecklingstendenserna inom bokbranschen ordentligt belagda. Hur är det då möjligt för reservanterna själva alt ulan en sådan granskning höja anslagel med 660 %, näslan sjudubbla del? Del skulle jag gärna vifia få svar på.

Belräffande de motioner som föreslår elt mera generellt slöd även för andra lilieraiurkalegorier framhåller reservanlerna all sådana förslag får man pröva sedan erfarenheter vunnits av stödsystemet. Är detta en hoppets strimma - har man ändå innerst inne insett au etl annal syslem än det selektiva är all föredra? Ja, någon principiell stringens har man i vafie fall inte åstadkommit.

Vad menas med alt slöd skall ges endast under förutsättning att jörlagei håller en lågprislinje? Det finns inle med i Författarförbundets förslag, och del utvecklas inle i reservaiionen. Hur definierar man lågprislinje i della fall? Hur skall lågprislinjen konstateras'' Skall man gå in i bokförlagens kalkyler och se efler om de uppfyller della diffusa krav?

Tankegångarna i reservaiionen hänger inte ihop. Det är nödvändigi
att få klarhet i vad reservanterna egentligen menar. Majoritetens förslag
är däremot klarl och väl genomtänkt. Och det är naturligt att det förhåller
sig så, då förslaget i huvudsak ansluter sig till litteralurutredningens för- 45

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

slag, Förslagei är grundligt utrett och remissbehandlal. Reservanternas och Författarförbundets förslag har dess värre tillkommit i största hast. Jag har nalurliglvis stor förståelse för Författarförbundet som i det allvarliga läge som uppstått genom herr Zachrissons proposition försöki rädda vad som räddas kan. Men i riksdagen brukar vi vifia ha förslag som är väl beredda och kommenterade av skilda grupper i samhället, inle bara av de närmast berörda.

Naturiiglvis innebär också majoritetens förslag indirekl att ett urval sker. Konflikten mellan generellt verkande system och ett selektivt system ligger inte där reservanterna tror. I förlagens utgivning är lektorer, ekonomichefer och företagsledningar inblandade i urvalsproceduren. Det är sakkunnigt folk, och så länge vi har en rad olika förlag, slora och små, har man ändå garanti för au urvalet blir mångsidigt.

Men ekonomiska faklorer gör sig naturligtvis gällande. Det går inle för förlagen att ägna sig ål en totalt sett föriustbringande verksamhet. Del förhällandet all det inle i samma utsträckning som tidigare är möjligt att utge svårsåld litteratur aktualiserar behovel av samhälleligt slöd.

Det är diirför av yttersta vikt alt man slår vakt om allsidigheten och mångfalden i bokutgivningen. Men då gäller det att finna ett så långt möjligt generellt system i den meningen att det ulgår automatiskt efter vissa på förhand bestämda regler. Detta är faktiskt av avgörande betydelse för kulturens frihet. Litteraturutredningen, som grubblade över problemet i flera år, fann en lösning som från principiella utgångspunkter ter sig acceptabel, nämligen att låta biblioteksinköpen vara avgörande.

Man bör naturligtvis eftersträva ett automatiskt verkande system också för andra litteraturkategorier, där samma risker för styrning eljest föreligger. Vi i ulskottsmajoriteten begär all regeringen snarast arbelar fram sädana system för samhällsdebatiböcker och för barn- och ungdomslitteratur. Om skönlitteratur i översättning behöver en mera omfattande stöd bör delta också vara automatiskt verkande.

Emellerlid finns del även behov av stöd inom en litteraturkaiegori för särskilda bristområden. Sådant projektstöd har föreslagits i propositionen beträffande klassiker, belräffande översättning av internationella standardverk inom facklitteraturen och beträffande barn- och ungdomsböcker med höga framslällnlngskostnader. Projektstöd skall nalurliglvis utgå som förhandsstöd. Detta kan vi ulan vidare accepiera; däremot inle det selektiva eflerhandssiödei lill barn- och ungdomslitteratur. Jag måsle inom parentes säga, ati jag noterar med yttersta förvåning Författarförbundets styrelses kommentar lill detta; den framfördes i ett brev häromdagen. Pengar iir nog bra, och barn- och ungdomslitteraturen behöver säkert pengar, men systemet för stöd är mycket vikligl, kanske särskill viktigt när del gäller litteratur jusl för barnen.

Utskottets majoritet har framlagt ett klart och logiskt förslag som så långt möjligt försöker garantera kullurens frihet.

Herr Zachrissons förslag beträffande litteraturstödet var också klart och logiskt - om man nämligen vill godta att samhället skall ha en

styrande funktion inom denna kultursektor. Nr 89

Socialdemokraterna i utskottet har inte velat föfia herr Zachrisson. Fredaeen den Jag kan förstå att det inle är en angenäm uppgifl att behöva desavuera 23 maj 1975

etl statsråd, men i sina ansträngningar all åstadkomma ell förslag där ___

della inte skulle märkas så tydligt, har man försökt sitta pä en hel rad Statligt litteraturstolar samtidigt. Jag vägrar att tro alt mina socialdemokraliska utskotts- stöd, m. m. kamrater ser sä lättsinnigt på viktiga principfrågor som det kan förefalla av reservationen. De är visserligen beredda alt, i stället för alt hela litteraturstödet och principerna för delta skall avgöras i ett enda beslut, låta lotten avgöra beträffande vafie liiteraturkalegori för sig och därmed riskera att åstadkomma ett sammelsurium av principer. Men jag vill inte gärna tro alt det är deras avsikt.

Jag vädjade i utskottet allvarligt om all vi på allt sätt skulle anstränga oss att uppnå enighet i denna för kulturlivet i Sverige så viktiga fråga. Jag vädjar nu här i kammaren; herr Zachrisson har genom utskottsbehandlingen förlorat. Men det räcker med en förlorare. Låt inle riksdagsbeslutet bli en förlust för kulturens frihet!

Jag yrkar, herr talman, bifall lill utskottets förslag i punkterna 1-3.

Herr lalman! I kulturpolitiken måste man, som på andra områden, prioriiera. Lägel är nu på många kulturområden att samhälleligt stöd ovillkorligen måste lill för alt förbättra -ja, ibland kanske rent av rädda situationen. Men del vore i hög grad oklokt om man enbart nöjde sig med alt registrera en olycklig utveckling och sätta in allehanda stödåtgärder. De bakomliggande faktorerna förfiänar allt beaktande, om man skall kunna vända utvecklingen. Vad det ytterst handlar om är naturligtvis att förändra människors konsumtionsmönster, så att kulturprodukter och kulturupplevelser värderas högre än nu i valet mellan olika konsumtionsmöjligheier. Åigärder för all sprida kulluriniresset måsle ges högsta prioritet.

Ett utmärkt exempel i delta sammanhang är just böcker. Del är naturligtvis ur kulturpolitisk synvinkel ytterst beklagligt au böcker upplevs som dyra och att stödåtgärder måste sättas in för att bokproduktionen skall kunna upprätthållas. Men böcker är inte dyra i sig. inte mer än andra produkter. Det beror hell pä hur den enskilde prioriterar. Det finns ganska myckel i marknaden som kostar över 40 kr. som konsumenten utan vidare anser sig kunna köpa, medan den magiska gränsen just när det gäller böcker - för dem som faktiskt köper böcker - förefaller att ligga vid 40 kr.

Del är litet rörande att höra herr Andersson i Lycksele tala med sä
stora ord om det höga kostnadsläget - när det gäller böcker vill säga.
Hur man just pä denna sektor skall åstadkomma en kraflig prissänkning
går herr Andersson inte in på. Han tror det räcker med att han gång
på gång upprepar del magiska ordet lågprislinje. Herr Mattson i Lane-
Herreslad har redan berört hur komplicerat det här problemel är. Det
vore verkligen roligt om herr Andersson ville tala om för oss andra,
fåkunniga här i kammaren hur lösningen ser ut. 47

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteralur-stöd, m. m.

En väg att sprida kulturintresset är givelvis alt göra kulluren mer lättåtkomlig. Därför är en decentralisering av kulturutbudet sä viktig. Del är bakgrunden till att utskoltsmajorileten anser del befogat och nödvändigt med en höjning av anslaget till folkbiblioteken utöver vad propositionen föreslagit. Alt utveckla biblioteksverksamheten i kommuner med svag biblioteksorganisation måsle vara en angelägen uppgifl, liksom att snabbi öka möjligheterna för kommuner med glesbygdsområden att inköpa bokbussar. Delta är av vikt, inte minst för barnen. Här kan faktiskt herr Andersson hitta en del av de pengar som han trodde hade trillat bort.

Bokhandeln - som utbildningsministern symtomatiskt nog alldeles glömt bort i sin proposilion - har en viktig funktion i del svenska kulturlivet. Enligl min mening vore del befogal all betrakta bokhandeln som en kulturinstitution som snarare bör ylleriigare utvecklas. Genom majoritetens förslag om etl exemplar av stödda böcker till varie bokhandel, får bokhandeln ell visst ehuru nalurliglvis mycket begränsat slöd. Men vi anser all bokhandelns situation bör närmare granskas och all man - där det visar sig att stöd behövs - snarast bör sälta in åtgärder. Kanske är del främst lagerstöd som behövs. Ocksä antikvariatens betydelse måste uppmärksammas.

En breddning av kulturintresset och etl ökat aktivt deltagande i kulturlivet kan dock snabbast komma till stånd om åtgärder inriktade på barn och ungdom starkt prioriteras. Förskolan och skolan är de förnämsta instrumenten för att åstadkomma en ökad eflerfrågan på kultur. Departementschefen understryker i propositionen 20 vilken vikt han fäsler vid att dessa institutioner medverkar till all ge barnen erfarenhet av aktivt deltagande i vårt kulturliv. Och han redovisar skilda initiativ som lagits för alt rikta uppmärksamheten på barnens kuliurbehov.

Enligt min mening är det inte lillfredsslällande all barnkullurfrägorna fär denna splittrade bevakning. Insatser för dessa åldersgrupper måste planmässigt inordnas i den statliga kulturpolitiken. I moderaternas motion 792 belyses en hel rad problem som fordrar ingående överväganden. Självfallet kan skolans kullurlbsirande uppgifter inte reduceras till en fråga enbart om de praktisk-esteliska ämnena i skolan. Skolbibliotekets roll som kulturinstitution måste preciseras. Tillgängen pä kvalificerad personal är inte tillräcklig.

Kulturen skall besöka skolan. Men som visas i niotionen föreligger en betydande regional olikhet då det gäller besök i skolan av riksteater och rikskonserler; detsamma torde gälla andra kulturprogram. Del är ur många aspekter önskvärt att utövande konstnärer engageras i skolan - också här torde förhållandena skifla avsevärt mellan olika skolor. Men skolan skall också besöka kulluren: eleverna skall under sin skoltid göras förtrogna med de lokaliteter där kulturverksamheten bedrivs i vuxen-samhällel. Var och en som har kontakt med en skolstyrelse vet vilket begränsat ekonomiskt utrymme det finns för det ändamålet och hur ofta just anslag för delta får skäras ned eller bort.

I den statliga kulturpolitiken finns inga preciserade målsättningar för Nr 89 hur barn och ungdom i förskola och skola skall ges tillfälle till kulturell Fredagen den aktivitet. Läroplanerna tar endast då det gäller praktiskt-esietiska ämnen j'). mai 1975

- och ocksä där i ringa utsträckning - upp skolans kullurförmedlande ____

uppgifl. En målmedveten och planmässig påverkan till kulturförståelse Statligl litleratur-förulsälterati mål och medel preciseras, och det torde kräva stora insatser stöd, m. m. frän statens sida, inte minst av ekonomisk an.

Jag har här bara berört ell fåtal problem i sammanhanget. Det är uppenbart att det krävs en samlad översyn. Från moderata utgångspunkter är det klarl otillfredsställande all frågan om barn och kultur förblir en fråga för en arbetsgrupp inom ett departement. Hela komplexet bör utredas av en kommitté med parlamentarisk medverkan.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan i punkten 3, Stöd till bokhandel och antikvariat, i punkten 12, Bidrag fill folkbibliotek, och till reservationen 14. Övriga områden som behandlas i föreliggande betänkande kommer att beröras av fru Diesen.

I delta anförande instämde herr Oskarson (m).

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Mogård sade i sitt anförande att ingen i kulturutskottet har brytt sig om proposiiionen.

Del är en intressant motsägelse gentemot den version av utskottsbehandlingen som herr Sundman gav i Aflonbladel vilken jag tidigare refererat lill, där han menade att vi bara hade etl verbaliserat förslag, nämligen propositionen.

Nu har utskottets ordförande tidigare gett mig rätt när jag beskrivit utskottsbehandlingen, och jag hoppas att vi därmed kan lämna den delen av procedurfrågan.

Fru Mogärd säger att hon enträget har försöki få vela var vi på den
socialdemokraliska sidan slår. Hon päsiär alt hon inte kom underfund
med det förrän hon fick se reservaiionen. Detta är ju en uppföljning
av den debalteknik som fru Mogård i andra sammanhang använder sig
av. Del är helt klarl att - och della har också framgått av herr Mattssons
i Lane-Herrestad lidigare inlägg - alt vi har preciserat vår ståndpunkt.
Herr Mattsson har sagt att vär ståndpunkt när vi ställde upp på För
fattarförbundets linje innebar all de cenlerpartisliska ledmöterna då
inle kunde följa med ulan gick över på moderaternas linje. Detta borde
fru Mogård ha uppläckt vid utskottsbehandlingen. Nu värdet väl emel
lertid i själva verket så, alt fru Mogärd var rädd för att mista greppet
om centerpartiet vid behandlingen av den här frågan. Jag har tidigare
•- privat - gratulerat fru Mogärd till den framgång hon har hafl när hon
har lyckats fånga in också centerpartiet till en samlad borgerlig linje i
frägan. Därmed har hon ju lyckats med en sak som många moderater
i andra sammanhang högt har åslundal, nämligen att åstadkomma en
borgerlig samling. Men den har fäll olyckliga konsekvenser för center- 49

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 89

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligl litteraturstöd, m. m.

partiet i detta sammanhang - liksom för övrigt så många gånger annars, när man gått ihop med moderaterna.

Fru Mogård gömmer sig sedan bakom en rad frågor lill mig var vi Slår och vad del vi skrivit innebär osv. Jag uppfattar det som ett försök att undvika en diskussion om det dåligt genomtänkta förslag som majoriteten har avgell. Det har underkänts av den fackliga organisationen på del här området, och det tycker jag borde stämma fru Mogård lill eftertanke. Hon hänvisar lill fitteralurulredningen i många sammanhang, men när del gäller barnboksstödet överger moderaterna, tillsammans med de övriga borgerliga partierna, lilleralurutredningen och rycker bort den väsentliga delen av barnboksstödet.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Ack. all det bara vore debalteknik när jag säger att jag först när reservaiionen förelåg fick reda på var socialdemokralerna stod! Men till skillnad frän herr Andersson i Lycksele tycker jag faktiskt att principfrågorna är intressantare att diskutera än olika versioner av hur det har gått till i utskottet. Vi som sitter i utskottet kan ju göra upp privat om vad som har förekommit och vad som inte har förekommit.

Herr Andersson vill inte besvara mina frågor. Det är naturligtvis också en sorls debalteknik, men jag har aldrig upplevt att den har använts här i kammaren förut. Jag föreslår att herr Andersson omprövar det och i ett senare replikskifte gör en ansträngning att svara på frågorna. Det var dock seriöst formulerade frågor, som det vore iniressani att få svar på eflersom reservalionerna kanske skall ligga lill grund för ell riksdagsbeslut.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle:

Herr talman! Om del har varit svårt för fru Mogård att få reda pä var vi har stått vid behandlingen av denna fråga kan det bero på dels all fru Mogärd inte har velat lyssna, dels att de borgerliga mycket tidigt under utskottsbehandlingen på moderaternas begäran övergick till enskilda överläggningar och att vi inle fick tillfälle att gemensamt diskutera våra ståndpunkter.

Fru Mogård säger att jag är ovillig att svara på frågor. Del är jag visst inle. men på korta replikminuter är det naturligtvis hell omöjligt att svara på 20-30 frågor som jag tror fru Mogård ställde.'

Till yttermera visso har fru Mogård som förelrädare för utskottets ma joritet inte behagat ta upp den som jag tycker väsentliga principfråga som jag ställde i mitt huvudanförande. Jag fick inget svar av herr Mattsson i Lane-Herrestad, och jag hade därför hoppats att fru Mogård skulle ta tillfället i akt och svara på den. Frågan var: Har utskoltsmajorilelen analyserat de effekter som molpresiationsförslaget i er stödmodell innebär, och hur myckel av era 4,8 milj. kr. rycks undan frän del effektiva siödet genom denna motprestation som innebär gratisexemplar till bokhandeln med mycket tvivelaktiga effekter'? Förslaget harocksä kritiserats krafligt

vid remissbehandlingen av litteraturutredningen.

Vi har försöki göra beräkningar pä della. Enligt dessa kommer man fram till att drygl 1,5 miljoner av de 4,8 miljonerna försvinner i er stödmodell. Därmed ligger ni faktiskt på en lägre nivå när det gäller effektivt litteraturstöd än vi gör med värt förslag.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag häller fortfarande på alt vi skall diskutera principfrågan. Men för att kammaren skall få klart för sig hur del har gått lill i ulskottet skall jag bara nämna all herr Andersson i Lycksele på elt tidigt stadium sade till mig att "moderaterna har skrivit en så elak moiion all dem kan vi inte diskutera med". Det är vad han kallar för all inbjuda till samförständslösningar.

Även om frågorna var mänga - men de var faktiskt inle så mänga, jag har skrivit upp dem och de är fem - kan väl herr Andersson i alla fall böria svara på dem, så kanske vi under dagens lopp kan få klarhet i en del saker. Speciellt lycker jag all det där med lågprislinje för förlagen är intressant. Det finns ingenting skrivet någonslans om det. Vi är mänga soni förskräckligt gärna vill vela vad det egentligen innebär. Jag tycker nog au herr Andersson skall ta den frågan försl.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Fru FR/E-:NKEL (fp):

Herr lalman! "Ell levande och vitalt kulturliv är en omistlig del av ell mänskligare samhälle. - Ell kulturvänligl klimat förulsäller inle bara frihet och öppenhet. Det kräver också generositet och stimulans i ekonomiskt avseende." Detta är ett citat ur folkpartiets partiprogram angående kulturpolitiken. 1 partiets ställningslagande till innehållet i förra årets kulturproposition och till detta årets har vi försökt förverkliga intentionerna i della program.

Det beslut om den slalliga kulturpolitiken som riksdagen fattade förra året var till stor del ell rambeslut. 1 det låg visserligen en rad viktiga förbättringar, t. ex. i form av ökade anslag lill musik- och tealerinsti-lulioner, till fria grupper etc, men annars handlade beslutet mest om målen för den s. k. nya kulturpolitiken. Redan dä stod det klart att det skulle fordras stora insatser från både stal och kommun för att ge ramen ett innehåll, för att ge de luftiga visionerna en konkret innebörd. Från folkpartiets sida förklarade vi oss beredda att medverka lill det, och del löftet står fast.

Slora och viktiga områden saknades hell i fiolårels proposilion. Del gällde bl. a. litteraturen och filmen. Men vi lugnades på den punkten med att man inom utbildningsdepartementet ville fundera litet mer på förslagen från liueraturutredningen och filmutredningen. Nu har man tänkt fiirdigt, och resultatet flnns redovisat i propositionen 20. Lever man i den upp lill löflena från förra året? Får de slora målen en konkret innebörd? Låt mig redovisa reaktionen hos en av dem som arbetat med den nya kulturpolitiken, författaren P. O. Engquisl. Efler alt ha redovisat

Nr 89 hur man inom kulturrådet ständigt hänvisade till de stora s. k. bransch-

Fredaeen den utredningarna, bl. a. litteraturutredningen, sä fort del blev tal om kon-

23 mai 1975 '''"' åtgärder säger han: "Lilleralurutredningen kom. De slora planerna

-------------- var nu inte så slora, kostymen var en liten vante. Men ändå, det var

Statligt litteratur- alltid något. Nu kommer till slut propositionen med slutfacit. Och där
slöd, m. m. står vi alla efter alla dessa är och tittar på del lilla, lilla resultatet. Känner

vi oss generade mest? Snopna? Eller bara lurade?"

Ja. det är frägan. För del är ett myckel magert förslag som utbildningsministern presterat. Av litteralurutredningens noga och mödosamt hopvävda förslag lill elt ordentligt stöd till litteraturen återstår inte myckel. Litteralurutredningens förslag om ett generellt slöd till ny svensk skönlitteratur häri ulbildningsministerns tappning- föratt använda P. O. Engquists ord - blivit "en i sista stund på korrekturstadiel inslängd halv mifion". Vad som nu återstår är bara några fragment av en god tanke. Men det är glädjande att kunna konstatera att ingen i utskottet, inte ens utbildningsministerns egna partikamrater, ansett det mödan värt all försvara propositionens urusla förslag till stöd för den svenska skönlitteraturen. Alla har varil pä det klara med att det behövs insatser av en helt annan storleksordning än de som utbildningsministern föreslagit. Därför innebär både uiskottsmajoritetens och reservanternas förslag en helt annan ambitionsnivå än propositionens. Oavsett vilka av dessa som blir riksdagens beslul kommer det därför alt bli en seger för litteraturen och ännu ett nederlag för utbildningsministern.

Med majoritetens förslag kominer 4,8 milj. kr. i stället för 500 000 kr. att ställas lill förfogande för att stödja den nya svenska skönlitteraturen. Med utskollsreservanternas förslag blir summan i stället 3,3 milj. kr. - elt förhållande som kan vara värt att noiera även av andra än kammarens ledamöter.

I fråga om utformningen av stödet lill den nya svenska skönlitteraturen
har, som vi förut hört, utskottels majoritet och minoritet olika uppfatt
ning. Lål mig då, herr talman, först säga att del här inte, som man
lätt kan fä intrycket av, rör sig om en ulan om tvä frågor. Del gäller
för del första efler vilka regler stödet skall fördelas och för det andra
vilka motprestationer som skall krävas av förlagen. Del är från den ut
gångspunkten som ulskottet närmat sig frägan - inte utifrån om man
skall välja förslag som förts fram av den ena eller andra organisationen.
Ett selektivt eflerhandsstöd som proposiiionen föreslår - ett stöd som
fördelas av en jury efter individuell bedöinning - rymmer faror, del har
utlakits förut här i dag. Det ger utrymme för godtycke och kan län bli
en vapen för irriterade maklhavare mot besvärliga kritiker. Del innebär
också alt förlagen aldrig pä förhand kan avgöra om de kommer att fä
stöd för en bok eller inte. Den osäkerheten kommer att vara mest be
svärande för de mindre förlagen. De har de snävaste marginalerna och
är därför mesl sårbara. Jag kan därför inle förstå dem som med hänvisning
till bl. a. småförlagen förordar etl selektivt eflerhandsstöd. Del är ju jusl
52 hänsynen till dem som - vid sidan av omsorgen om yttrandefriheten

och litteraturens oberoende - gör att riksdagen bör avvisa förslaget om Nr 89

ett lilieralursiöd byggi pä juryval och i slällei besluia om ell slöd som Fredaeen den

fördelas enligt automatiskt verkande regler. 23 nrii 1975

Låt mig i det här sammanhanget också säga: Man utplånar inte den ----

grundläggande skillnaden mellan ett selektivi och ett generellt stöd Statligt litteraturgenom att öka antalet stödberättigade titlar inom det förra. Kvar slår stöd, m. m. ju ändå att det skall ske en individuell bedömning bok för bok med allt vad del innebär av risker och osäkerhet. Herr Ahlmark kommer senare all ytterligare beröra frågan om fördelningsreglerna,

Beträflande motprestationer från förlagens sida forell statligt slöd har i debatten nämnts två huvudalternativ: lågprissättning av böcker resp, fördelning av gratisexemplar till boklådor och dylikt. Herr Andersson i Lycksele: I folkpartiets parlimotion framfördes att utskottet borde noggrant pröva såväl litteraturutredningens som Författarförbundets förslag eller anhålla om ett nytt förslag. Bägge alternativen har studerats ingående av utskottet under kontakter med företrädare för författare, förlag, bokhandel etc. Jag ställde frågor och fick svar. Herr Andersson ställde frågor och fick svar. Jag noterade dem alla.

En lågprislinje är principiellt tilltalande, del är alla överenskom. De nuvarande bokpriserna är alldeles för höga för all människor skall ha råd att köpa böcker i nämnvärd omfattning. Om del fanns förutsättningar för att förverkliga en verklig lågprislinje, skulle jag vara den första att förorda en sådan. Men, herr talman, utskottets alla hearings och diskussioner har övertygat mig om all det inom de ekonomiska ramar som elt litteraturstöd måste hålla sig i dag inte går att åstadkomma nägon slörre prissänkning. Det är beklagligt att förespråkarna för lågprislinjen inle vill medge della.

Därtill kommer en mer principiell invändning mot krav på inaximi-priser i ulbyle mot statligt stöd, nämligen risken för en splittrad prisbild. Även jag finner all det föreligger en påtaglig risk att förlagen under sådana villkor skulle acceptera ett statligl stöd bara för den svårsålda litleraturen, medan man skulle behålla nuvarande höga priser på mer efterfrågade böcker. Del kan jag inle finna skulle vara etl inlresse för den litteraturläsande allmänheten.

Mot den här bakgrunden anser jag alt övervägande skäl lalar för all motpresiationskravel på förlagen bör vara all de skall slälla ca 450 exemplar av varie bok som erhåller slöd lill förfogande för distribution till boklådor o. d. Del innebär all man i princip häller fast vid det pres-lalionskrav som litteraturutredningen efler myckel funderande fann vara bäst. Med en fördelning till bokhandeln garanterar man god spridning av nyutkommen litteratur med allt vad del innebär av stimulans lill läsning, samtidigt som bokhandeln får ell litet men välbehövligt stöd.

När det gäller stöd för översättningar av utländsk skönlitteratur har
folkpariiel i partimolionen framfört att det i princip finns samma skäl
som vid stödet till svensk litteratur, att stödet skall vara automatiskt
verkande. Detta är dock svårare att konstruera, jag medger del. Därför 53

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Stadigt litteraturstöd, m. m.

har jag accepterat majorilelsskrivningen med ett i dagens läge selektivt efterhandsstöd, sedan utskottet förklarat: "Ett senare, mera omfattande stöd lill seriös skönlitteratur för vuxna i översättning bör enligt utskottets mening i slörsla möjliga utsträckning ulgå efler automatiskt verkande regler." Samma uppfattning framfördes av Per Ahlmark i en reservation till litteraturutredningen.

I motionen 793 av Björn Molin föreslås att riksdagen uttalar att sam-' hälleligt stöd till bokutgivning bör omfatta ocksä utgivningen av facklitteratur. Utskottet har inte gåll sä längt i uttalandet, men uttryckt vikten av att fack- och debattlitteratur har stor bredd och alt det är av stor belydelse alt de svenska samhällsdebaiterande böckerna snarast fogas in i en statlig stödordning.

När det gäller barn- och ungdomslitteraturen tillstyrker utskottet, som vi tidigare hört, en försöksanordning med stöd i förhand lill den kategori böcker sorn anges i propositionen men avvisar alltså det selektiva efler-handsstödet. Förslag om automatiskt verkande stöd bör utarbetas och om möjligt föreläggas 1975/76 års riksmöte.

Utskottets ställningstagande beträffande barn- och ungdomslitteraturen är inte, som herr Mattsson i Lane-Herrestad och fru Mogård förut har sagl, ett ullryck för alt vi anser den i mindre behov av slöd än annan litteratur. Förhållandel är i vissa avseenden del motsatta. Det slora utbudet av dåliga serietidningar och s. k. masslitteratur gör det angeläget att stimulera tillkomsten av bra barn- och ungdomsböcker. Men utskottets betänkligheter mot ell selektivt stöd har gjort att vi känt ivekan inför proposilionens förslag även på denna punkt, och då måsle vi tillgripa den enda väg som står elt arbetstyngt riksdagsutskott lill förfogande, nämligen all begära att ett nytt förslag läggs fram för riksdagen till nästa riksmöte. Om det kan ske redan i höst är ingen gladare än jag.

Som en röd tråd genom utskottsbetänkandet, när det gäller litteraturstödet, går alltså del automatiskt verkande stödet. Bidragen skall inte fördelas genom ett urvalsförfarande, diir vafie litterärt verk skall granskas och godkännas av en liten grupp människor. Härmed säkrar ulskottsmajoriteten den konslnäriiga friheten och yttrandefriheten.

Låt mig säga några ord om läsfrämjande åtgärder. Förslaget i folkpartiets parlimotion om att regeringen pä grundval av litteralurutredningens förslag näsla är skulle lägga fram etl brett program för insatser för de läshandikappade avvisas med motiveringen att liden är för knapp. Utskottet förulsäller att frägan skall ingående studeras innan förslag om behövliga åtgärder föreslås riksdagen. Jag är nöjd med den skrivningen. Men jag vill här undersiryka vikten av att man bland övriga läshandikappade inle glömmer bort de psykopatiska barnen, en liten grupp som hittills har förbigåtts.

Biblioteken spelaren central roll för spridningen av böcker. 1 allmänhet har svenska bibliotek hög standard. Men del finns stora skillnader mellan olika kommuners bibliotek. Även om man - som departemenlschefen

- avvisar tanken på att i lag ålägga kommunerna att svara för en viss       Nr 89
mininiistandard, tycker jag det är rätt all värna om kommunal själv-       Fredaeen den
styrelse; man bör kunna fastlägga vissa riktlinjer för hur verksamheten       23 riyVi 1975

skall bedrivas. En riktlinje bör vara att biblioteken inle söker öka sina ---

inkomster genom att avgiflsbelägga bokullåningen. Ulskottet avvisar vär Statligt lilleratur-tanke pä en särskild kungörelse, där principen om fria boklän slås fast, stöd, m. m. men slår i sin skrivning vakt om principerna att bibliotekens samlingar skall vara tillgängliga utan avgift.

Föratt ufiämna standardskillnaderna pä biblioteksområdet mellan olika kommuner och för att främja läsintresset föreslog litteraturutredningen fleråriga program för anskaffning av bokbussar, för upprustning av biblioteksverksamheten i kommuner med svag biblioteksorganisalion samt för utlåning pä arbetsplatser o. d.

Belräffande bokbussarna föreslog utredningen etl femärigt utbyggnads-program och för arbetsplatsutläning ett tioårigt utvecklingsprogram.

På ingen av dessa punkler gav departementschefen i propositionen några utfästelser och anvisade ej heller medel för nästa år, som svarar mol de faktiska behoven. Utskottet har däremot med sitt för nästa år krafligt höjda bidrag till folkbiblioteken möjliggjort det första ledet i en upprustning. Och med utskottets skrivning om möjligheterna alt fullfölja de insatser som föreslås i år har jag avslält från alt begära att riksdagen i dag gör något uttalande om fem- eller tioårsprogram.

Herr talman! Låt mig också säga någol om filmen. Den är en väsentlig kulturfaktor i det moderna samhället, och alt upprätthälla en inhemsk produkiion på della område är angelägel. Vär utbildningsminister blev enligt tidningarnas referat häromdagen grundligt informerad om den svenska filmens bekymmersamma situation och lär - ocksä enligt referat

- utstrålat idel välvifia och förståelse. Synd att informaiionen inte kom.
innan proposiiionen skrevs. Den hade då kanske hafl ell annat innehåll.

1 filmutredningens belänkande nr 2 indelas kortfilmen i två kategorier.
Den ena kategorin är beställningsfilm. Dit hör dokumentärfilm, jour
nalfilm, reklam- och undervisningsfilm. Beställningsfllmer finansieras
i allmänhet av beställaren. Mot detta står kategorin fri kortfilm, som
för sin finansiering är beroende av en osäker marknad och hänvisad till
stöd av allmänna medel. Filmutredningen föreslog också ell statligl stöd
på 4 milj. kr. till den fria kortfilmen. Propositionen förbigår utredningens
förslag. F. n. finansieras kortfilmen av maximalt 30 % av Filminstitutets
G-fond (10 % av biljeltintäkterna). Den möjligheten till finansiering skall
visserligen finnas kvar, men ett ökat stöd till kortfilmen skall kunna
liimnas genom den ;iya fonden som bildals av Svenska filminstiuitel
och Sveriges Radio. 10 ?o av fondens tillgängliga medel (10 milj. kr.)
skall användas för produktion av kortfilm som i princip först skall visas
i svensk television. Att det i propositionen står att även sådana filmer,
som Sveriges Radio inte önskar visa. lar finansieras av fonden innebär
inte något reellt stöd till kortfilmen. Den fria kortfilmen existerar i Sverige
i dag blott undantagsvis. Men det är inom den fria kortfilmen som de 55

Nr 89 konstnärliga försöken görs, och de är elt utmärkt medel i opinionsbild-

Fredaeen den ningens fiänst. Därför anser vi i folkpariiel att förslag till slöd åt den

23 nTii 1975 ''''' kortfilmen skall föreläggas nästa riksmöte. Jag yrkar bifall till re-

_____________ servationen 12.

Statligt litteratur- 1972 bildades den s. k. H-fonden för förhandsstöd lill svenska läng-

Stöd, m. m. filmer. Stödet har formen av produktionslån eller produktionsgarantier.

Till H-fonden utgår etl statligt slöd innevarande budgeiår om 3 380 000 kr. Detta bidrag skall falla bort och Överföras till den nya fond som bildats genom avtal mellan Filminstitutet och Sveriges Radio. I och för sig rymmer fonden slora möjligheler, det skall erkännas. Endasl sådana produktioner, som Sveriges Radio i förväg har godkänt, får dock finansieras genom fonden.

Enligt folkpartiets mening bör ett fortsatt, successivt utbyggt statligt bidrag utgå även till H-fonden för att stimulera enskilda producenter all salsa på konstnärlig svensk filmproduktion. Hittills har flertalet enskilda filmproducenter hafl ambitioner alt söka skapa lika god film som Sveriges Radio. Det vore därför fel att hänvisa all produktion av konstnäriig ambitiös film till den nya fonden. Statligt stöd bör utgå till såväl H-fonden som till den nya fonden. Jag yrkar bifall lill reservationerna 17 och 18, vilka innebär 3 milj. kr. till produkiion av svensk långfilm. Visst statsbidrag utgår i dag till filmvisning. I propositionen sägs all "de statliga åtgärderna för filmvisning bör inriktas på all stödja och underlätta de olika försök som görs för att skapa alternativ till den kommersiellt uppbyggda filmvisningen pä biograferna". Departementschefen understryker vidare vikten av elt lokalt engagemang i verksamheten och betonar organisationernas insatser inom kullur- och fritidsverksamhet. De föreslagna statliga åtgärderna till förbättringar av filmvisningsmöj-lighelerna kommer framför alll Folkels Husföreningarnas Riksorganisation (FHR)och dess Bio Kontrast till godo. Dessutom föreslås 750 000 kr. till stöd åt andra former av biografvisningsverksamhet.

Ingen organisalion, som visar intresse för visning av kvalitetsflim, bör ställas utanför statligt filmvisningsstöd, därför all den ej administreras av Bio Kontrast.

1 en reservation till filmutredningens första betänkande utformades en modell förstod lill visning av kvalitetsfilm,som innebar vissa garantier lill ägare av biografer. Dessa garanteras enligl förslaget vid visning av kvalitetsflim samma summa som genomsnittligt tas in på vafie föreställning. I reservaiionen beräknas att i genomsnitt 250 kr. bör las i anspråk för varie föreställning. För en summa av 1,5 mifi. kr./år skulle man med denna metod kunna få till stånd minst 6 000 föreställningar av kvalitetsflim. Del flnns enligl vär mening goda skäl all pröva del skisserade syslemet för slöd till visning av kvaliteisfilm i stället för det som föreslås i proposiiionen.

Vi avstyrker propositionens förslag till medelsanvisning på 1.3 milj.
kr. och yrkar på att 1,5 mifi. kr. anvisas till en försöksverksamhet med
56 visningsgarantier.

Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 19.

Till sist, herr talman, några ord om Sveriges Konstföreningars Riks- Nr 89

förbund. Hur komnier del sig, att vår kulturminister, som sägs siödja Frprfieen rien

alla folkrörelser, glömt bort en så slor och viklig folkrörelse? Tur alt j-, ■ iQ-yr

det finns ett kulturutskott, som har möjlighet an föreslå ett nytt för-_______

slagsanslag! Statligt litleralur-

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till reservalionerna 12. 17. 5/öV/, //;. m.
18, 19, 22 och 24, saml i övrigl bifall lill utskottets betänkande.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Förra årels riksdag var försvensk kulturpolitik en viktig milstolpe. Då antog vi riktlinjer för den statliga kulturpolitiken, som nu i ett nät av aktiviteter och initiativ förs ut till förverkligande. Från flera håll har omvittnats hur kulturprogrammen i föreningslivet, det vidgade studiearbetet och den ökade satsningen på teater- och musikgrupper gett en påtaglig vitalisering ät folkrörelsernas och kulturgruppernas verksamhet. Särskilt glädjande är barn- och ungdomsorganisationernas roll, och jag vill gärna ocksä apostrofera den påtagliga förnyelsen i Folkets Hus- och Folkparkrörelsernas arbete. Det är också milt intryck alt kommuner och landsting på flera håll, trots stram ekonomi, föredömligt föfit upp sina löften om en medverkan i den kullurpolitiska satsningen.

Denna växande kulturaktivitet är ell stimulerande svar på vår önskan all främja kontakt och skapande aktivitet mellan människor.

Några av de mål för kulturpolitiken som vi fastställde i fiol är särskilt centrala i årets kullurproposition, nämligen kravel på att bjuda motstånd mot kommersialism och kravel på ökad hänsyn till eflersatta gruppers erfarenheter och behov.

Såväl filmproduktion som litteralurulgivning arbetar i hög grad pä kommersiella villkor. På filmsidan har vi redan kommit en bit på väg med statliga insalser. Med litteraturstödet ger vi oss nu in på etl oprövat område, elt vikligt men svårt.

Särskill viktig blir årets satsning pä barnkulluromrädet. eflersom barnen är speciellt sårbara och oskyddade mol kommersiell påverkan. Slöd till invandrarlilieraturen och en starkt utbyggd biblioteksverksamhet på arbetsplatsen är andra exempel på en selektiv kulturpolitik i riktlinjernas anda.

Herr lalman! Låt mig med tillfredsställelse konstatera den enighet kulturutskottet visar i en rad avseenden, främst i fråga om kulturminnesvården men också då det gäller filmen - frånsett vissa reservationer i marginalen. Detta gäller i långa stycken också litteraturstödet, även om massmedia mer uppmärksammat de kontroversiella punkterna.

I fiol beslöt vi under stor samstämmighet, att kulturpolitiken bl. a.
skall garantera att äldre liders kullur tas till vara och görs levande. Ett
instrument lordella ärgivetvis kulturminnesvården, och i principbeslutet
om denna betonades, att den i ökad utsträckning borde inriktas på all
bevara samlade mifiöer vid sidan av den traditionella monument- och
objektvården. Beslulel logs av en enhällig riksdag. 57

Fjolårsbeslutei innehåller fyra punkler:

Nr 89 1. Den statliga kulturminnesvården får en organisatorisk förankring

Fredaeen den P' länsplanet genom alt länsstyrelsen den 1 juli 1976 blir regional kul-

23 mai 1975 turminnesvärdsmyndighet.

-------------- 2. Länsmuseerna skall fä etl nyll statsbidrag för att säkerställa sin

Statligt litteratur- kvalificerade kompetens inom kulturminnesvården. Det ger dem dess-
stöd, in. m. utom förstärkta möjligheter till insalser inom hela del fäll som en fri

kulturinstitution har som arbetsområde.

3. Ärenden enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftning decentraliseras till länsstyrelsen. Därigenom ökar förutsättningarna för lokalt medinflytande, särskilt i frågor som har etl starkt samband med den fysiska planeringen och samhällsplaneringen i stort.

4. Riksdagen beslöt också en genomgripande omorganisation av riksantikvarieämbetet och de historiska museerna.

Dessa långtgående beslut har regeringen föresatt sig att genomföra så snabbi som det rimligtvis är möjligl. Arbetsgruppen för vissa kulturminnesvårds- och museifrägor lägger i dagarna sista handen vid ett preciserat förslag i fräga om den regionala omorganisationen, handläggningen av ärenden enligt speciallagstiflningen och det nya länsmuseistödet. I nästa års kulturproposilion återkommer jag lill gruppens förslag.

Jag har sett det som särskilt betydelsefullt att den centrala kulturminnesvården redan i år får en förstärkt organisation för att bl. a. kunna möta de krav som följer av den regionala omorganisationen. Med den nya organisationen skapas en organisatorisk grund för fortsalt samverkan mellan central kulturminnesvärd och historisk museiverksamhet, samtidigt som museiinstilutionernas fria och självständiga ställning markeras.

Med omorganisationen föfier också en väsentlig upprustning av organisationens olika enheter. I år har tyngdpunkten i viss mån lagts på museerna och på den tekniska institutionen för konservering och föremålsvård.

Omorganisationen av riksantikvarieämbetet och slalens hisloriska museer innebär slutet pä en osedvanligt lång period av utredningar och därmed föfiande ovisshet om den roll kulturminnesvårdens centrala organ skall spela inom samhällsplaneringen. Jag har med glädje konstaterat att riksdagen sluter upp kring den lösning som nu föreslagits.

De intentioner som har varil vägledande vid reformarbetet pä kulturminnesvårdens område överensstämmer också mycket väl med de riktlinjer som dragits upp för det europeiska byggnadsvårdsårel. Europarådet har tagit initiativ till en informationskampanj i byggnadsvårdsfrågor, och den pågar jusl nu i nästan alla Europas länder.

Syflet med den här kampanjen, som vi här i Sverige f ö. deltar myckel
aktivt i, är att intressera inte bara centrala myndigheter utan också kom
muner, frivilliga organisationer och enskilda. Den vänder sig inte främst
till specialisterna utan lill den slora allmänheten för att intressera män
niskor för värdet av att ta till vara äldre bebyggelsemiljöer, för alt in
formera om bevarandets praktiska, sociala, miljömässiga och ekonomiska
58 problem och för att skapa etl brett och aktivt engagemang för kultur-

minnesvården.

Lål husen leva är mottot för det svenska program som salts i gång dels av en central styrelse här i Stockholm, dels av särskilda kommittéer ute i länen och som av regionala och lokala grupper ute i landet har mötts med mycket stort intresse. Det har varit stimulerande att se hur byggnadsvårdsårel lyft fram ett starkt folkligt engagemang i hembygdsvärd och arbete med att bevara den äldre kulturmifiön.

Förutom de tre av Europarådet utvalda nationella pilotprojekten eller restaureringsmodellerna - Visby innerstad, trästaden i Falun och Eng-elsbergs bruk i Västmanland - har flera andra studieobjekt valts ut i län och kommuner.

Herr talman! Filmen spelar en mycket viktig roll i kulturlivet och korsar sannolikt klassgränserna i större utsträckning än andra kulturella uttrycksformer, etermedierna undantagna. Vi vet samiidigi all del kommersiella trycket inom filmbranschen är mycket hårt, inle minst därför all den internationella marknaden är varie storbolags aktionsområde och därföratt filmproduktionen ofla är förenad med myckel höga kostnader.

1 det perspektivet är det litet förvånande och också beklagligt att den offentliga debatien om filmslödets utformning varit så föga omfattande.

Långfilmens traditionella distributionsform är biografen, men för flertalet tittare torde TV i dag spela en viktigare roll som långfilmsdistributör än vad den gamla kvartersbion eller de upprustade citybiograferna gör. Dessutom har kortfilmen och barnfilmen fått helt nya möjligheter genom TV utöver den distributionskanal som organisaiionslivei sedan länge utgör.

Denna nya situation understryker behovet av att pä vissa punkter se film och TV-i ell gemensamt perspektiv. Vidare: Om vi i etl så litet land som vårl skall ha en chans att hålla det kommersiella trycket stången och om vi skall kunna klara alt bibehålla kunskap och kvalitet, ja, dä behöver vi hålla samman resurserna pä filmsidan, ekonomiskl, tekniskt och personellt.

Huvudinstrumentet för vår filmpolitik är liksom hittills avtalet mellan staten och filmbranschen, och det gäller fram lill 1983. Delta avtal behöver dock kompletteras.

På milt initiativ har Sveriges Radio och Svenska filminstitutet som bekant gjort upp om en gemensam fond för filmproduktion. Jag behöver inte här närmare gå pä villkoren för della avtal, men jag vill gärna uttala min stora tillfredsställelse med att del har kommii lill stånd.

När det gäller filmvisning stöder vi den visning av kvalitetsfilm som bedrivs genom Bio Kontrast, och vi föreslår också en rätt stor summa pengar för nya visningsförsök. Det är nödvändigt med försöksverksamhet på del här området, så att vi fär sädana erfarenheter som gör en större satsning möjlig i framtiden.

På barnfilmens område tillsätts etl nytt samrådsorgan, barnfilmrådet. som får en mycket strategisk och viklig roll i den nyinsats vi nu gör på detta område. Filminstitutet får också nya resurser för delta ändamål, och det behöver väl knappasl sägas att de erfarenheter och kunskaper som den tidigare barnfilmkommitlén har självfallet skall utnytfias i detta

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Sialligl litteraturstöd, m. m.

Nr 89 sammanhang. Kerstin Jordan, som är ordförande i den arbetsgrupp för

Fredaeen den barnkulturfrågor som är knuten till utbildningsdepartementet, kommer

23 iiirji 1975 senare i debaiten att närmare gå in pä barnfilmen och dess kulturpolitiska

--------------- roll. Jag vill gärna sä här i kammaren passa på att lovorda barnkultur-

Siatligl litteratur- gruppen för dess engagemang och uppslagsrikedom på en hittills alltför
stöd, m. m. försummat område - barnkulluren.

Herr lalman! Får jag som en liten anmärkning i kanten också kommentera en reservation. Den här debatien som i sä hög grad kommer att handla om litteraturstödet -jag skall komma till del strax - kanske förbigår en del moment. Men centerpartiets företrädare har litet nymornat i en motion och en reservalion upptäckt all del finns någonting som heter videogram och att del troligen är farligt. I näslan rörande ordalag beskrivs detta medium som något slags ny massmedial undermetod, som man måste skydda sig mot.

Det är hell visst av väsentlig betydelse att uppmärksaml föfia ulvecklingen av nya media, inklusive videogram. I all synnerhei gäller det tendenser till spekulation och kommersialism. Men videogram är ju bara en sektor av en komplicerad och växande bransch. Videobanden har sina särskilda möjligheter, och därför har regeringen tillsatt etl par utredningar som skall granska specialproblem på detta område. Men att så till den grad överdriva betydelsen av videogram i jämförelse med andra media, som centerpartisterna gör, är att sila mygg. Ni hade kunnat ge ett mycket väsentligare bidrag till en konstruktiv anlikommersiell kulturpolitik om ni låtit bli all beröva barnkulturen möjligheler till läs-friimjande insatser bland de kulturellt fattiga - ett resultat av de förslag som ni har pä lilleraturomrädei.

Herr talman! Då del gäller litteraturstödet har säkert mänga fält den uppfattningen all del generellt råder slora motsättningar. En sansad bedömning visar att sä inle är fallet. Låt mig erinra litet om bakgrunden, även om en del andra talare ocksä har gjort det.

Vi har haft en utredning, litteraturutredningen, som enligt de allra flesta gjorde ett bra jobb av en nära nog omöjlig uppgift. Pä de flesta punkter accepterades uiredningens förslag av en bred remissopinion, och det var då naturligt för regeringen att i huvudsak följa utredningens förslag. Del gäller stödet till klassikerutgivning, till barn- och ungdomslitleratur, översältningsliiteralur, biblioteksverksamhet osv.

Litteraturutredningens förslag till s. k. generellt stöd ät svensk skönlitteratur för vuxna mötte emellertid en mycket splitlrad remissopinion, och jag bedömde del därför som omöjligt att föfia delta förslag. Ett komplicerat stödsystem, som ändå lämnar det mesta åt slumpen och inte garanterar att ny och obekväm litteratur får bällre villkor - det kan inte vara ell bra svar på väsentliga krav.

Men samtidigt var de flesta på det klara med att någon form av slöd
till svensk skönlitteratur försöksvis borde konnna i gång genoin kul
turrådets försorg. Detta sades också i remissyttrandena. Det var dä na-
60 turligl all prioritera den litteratur som har det svårast, nämligen debut-

litteratur, poesi och mer svårsåld skönlitteratur, för all under liden söka Nr 89

utforma en- bredare stödform. r i ., i

Fredagen den Efter proposilionens avlämnande har Förfallarförbundet ularbelai etl -,, . ,(,-,;-

z j m a I i 7 / j

mycket iniressani konkrel alternativ till litieraturutredningens förslag. _____

Det fanns antytt i remissen - del är helt riktigt - men det var alldeles Statligt litteratur-för vagt för all kunna etableras. Det har emellerlid efler arbeie i För- stöd. m. in. fattarförbundel nu preciserats och lagts fram, som här sagts, för alla riksdagens partier. Delta förslag lar i mycket hög grad hänsyn till den kriiik som mötte litieraturutredningens förslag, och det ansluler i alll väsentligt principiellt till propositionens förslag om försöksverksamhet, även om de borgerliga inle lycks vifia erkänna det. Jag har därför inga som helst svårigheter att ge min anslutning till det förslaget. Det kan ses som ett bra exempel pä det konstruktiva och öppna samspel som kännetecknar svenskt poliliskl arbeie när del är som bäst.

Det naturliga hade nu varit att utskottet i enighet sökt sig fram lill en lösning efler dessa grundprinciper för den kommande försöksverksamheten -en försöksverksamhet mäste det ju under alla omständigheter bli. Men sä blev del alltså inle. Varför förstår jag ärligl talat inte.

Att fru Mogård går i storförläggarnas ledband och föredrar elt vidlyftigt generellt stöd, del är helt stilenligt. Men att centerpartiet trillat i den gropen är för mig en psykologisk gåta. Hur kan cenlern med sin folkrörelsebakgrund och sina kontakter med egna kämpande små förlag väfia en så dålig lösning'' På en rad områden är centerpartisterna på väg att etablera sig som minimoderater -jag har sagt det flera gånger i kammaren. Och här har del gått så långt att cenlern överger det alternativ som prioriterades i den egna partimotionen till förmån för ell högerallernaiiv. Fru Mogärd har hafl en av sina förföriska dagar, och riksdagen har fåll ell belysande exempel på vad som händer när de borgerliga etablerar samarbete i kulturpolitiken. Dä är det moderalerna som anger tonen. Kammaren har ju också nyss fåll avlyssna huroerhört stöddig fru Mogärd känner sig i dag.

Vilken litteratur skall dä kunna fä slöd enligl det borgerliga förslaget? Jo, den som enligt vissa kriterier klarar bibliotekariernas nålsöga. Det verkar bestickande bra, tills män tänkt efler. När man väljer bibliotekarierna som ensamt urvalsinslrumenl förändrar man nämligen samtidigt deras arbetssituation. De får ett dubbelt ansvar - både för bibliotekens inköpspoliiik och för samhällets utgivningsstöd. En sådan målgrupp, med dubbel makt. kominer inte slorförlagen alt missa. I likhet med läkemedelsföretagen kommer de all lata sina reklamapparater arbeia för högtryck, och småförlagen får ytterligare svårigheter all hävda sig.

För alt vi skall undvika dessa effekter är del rimligt, som föreslås
i propositionen och av reservanterna, att bibliotekens urval - för det
ingår ju ocksä i reservanternas förslag - ses över av en nämnd som kan
korrigera uppenbara orimligheler. Det kan gälla stödvärd skönlitteratur
som inte klarar försäljningskraven i fråga om biblioteken. Det kan gälla
kvalificerad debatt- och rapporllilieratur som faller utanför pä grund av 61

Nr 89 den centrala biblioteksklassificeringen. Och det kan handla om all undan-

Fredagen den uppenbar triviallitteratur.

23 m-ii 1Q7S sistnämnda punklen kräver kanske en förklaring. Saken är näm-

_____________ ligen den alt en del bibliotek under senare är lättat på kvalitetskraven

Statligl litteratur- vid bokinköp. Ibland har man motiverat del med att biblioteken bör
slöd, m. in. tillhandahälla all sorts litteratur, i andra fall har man ansett all "lätt"

litteratur kan bli en inkörsport till mer kvalificerad litteratur.

Denna ulveckling förfiänar i och för sig egentligen en ingående diskussion, men den kan vi lämna därhän just nu, utom på en punkl, nämligen dess konsekvenser för ulgivningsstödets fördelning. Varför anser t. ex. herr Mallsson i Lane-Herrestad att vi skall utforma slödel sä att även klichémässiga agentromaner skall kunna få stöd? Och, fru Mogård: Vart har kvalitelsresonemanget, som sä högstänn fördes i fiol, tagit vägen'

Herr Mattson i Lane-Herrestad är ju gammal skolman. Han var ivrig med belygsälining när det gällde andras förslag. Men han glömde all sälla betyg pä ulskollsniajoritelens förslag. Det förslaget har fåll underbetyg av författarna, med slöd av samtliga kullurarbelarorganisationer, det har fåll underbetyg av de små förlagen, av alla de bokläsare som vill alt bokpriserna skall sänkas och av alla dem som är verksamma bland barn och ungdom och som har väntal på att barnlitteraturen skulle få ett krafligt stöd.

Herr talman! Det kulturpolitiskl intressantaste inslaget i debatien om litteraturstödet har ulan tvivel Författarförbundet kommit med genom sin lågprislinje. Förslaget är sä långt man kan se konstruktivt och realistiskt, och det har mig veteriigt inte utsatts för någon vägande kritik. En rad mindre förlag, som sedan länge har arbelai med lägprispress på böcker, har uttryckt sitt oreserverade gillande av förslaget. De förlagen har erfarenhet av hur lågprislinjen kan utarbetas när det gäller bokutgivning, och de hävdar med påtaglig skärpa att uiskottsmajoritetens -alltså de borgerligas - förslag inte skapar några som helsl garantier för lägre pris pä böcker, men att det förslag som Författarförbundet och reservanterna har lagt fram är elt realistiskt sätt att pröva ell lågprisalternativ.

Lilleralurutredningen konstaterade att den rådande prisnivån utgör elt starkt hinder för bokinköp, inte minst för ovana bokläsare, men man lyckades inle prestera nägol förslag till lågprislinje - och man lade väl heller inle ned särskilt stor möda pä det. Frägan är då om ulredningen gjorde så stora ansträngningar på denna punkt som utskoltsmajoriteten påstår. Var finns i så fall det materialet? Om det finns något material bör det lämpligen överlämnas till kulturrådet med det snaraste, som en hjälp i det fortsatta arbetet med lilteraturslödel.

Herr talman! Jag vill sedan säga att något mer uppgivet inför mark
nadskrafternas spel än herr Mattsson i Lane-Herrestad. när han nyss
talade, har jag inte hört i denna kammare. Borgerliga talare brukar normall
62 försöka kaniouflera sin marknadsfilosofi, men herr Mattsson ger totalt

upp inför prisfrågorna. Författarna, kulturarbetarna och de små Nr 89 förlagen är övertygade om att reservationens förslag har en klar lågpris- Fredaeen rien ulvecklingseffekl. Vad har herr Maltsson för kunskaper som motsäger 2"? niai 1975

det? Detta är inle nägon pedagogisk fräga, herr Mallsson. Ingen pedagogik

i världen kan i och för sig döfia alt del bara är enkla fakla vi begär Statligl lilteratur-av herr Mattsson. Tala alltså om för oss vad del är för kunskaper ni stöd. m. m. har som gör att ni anser det vara omöjligt att pröva ett lågprisalternativ i dag, så viktigt som detta är för dén bokläsande allmänheten!

I sin argumentnöd mot lågprislinjen griper den borgerliga utskoltsmajorileten efter ett halmstrå och talan om "myckel påtagliga föfider för ersättningarna lill upphovsmännen". Della, om något, är förmyn-darfasoner.

Vid en extrastämma den 27 april uttalade medlemmarna i Förfallarförbundet sitt enhälliga stöd för förbundsstyrelsens förslag till lågprislinje. Del är beklagligt att herr Sundman, som sitter med i Författarförbundets styrelse, inle är här i dag och kan bekäfla denna historieskrivning för kammarens ledamöter.

En enig författarkår är alltså beredd all bortse från kortsiktiga ekonomiska iniressen för att i stället kunna nå ut till breda grupper, men delta säger de borgerliga nej lill. Vad som än är drivkraften för detta ställningstagande, så inte är det kulturpolitiska skäl. Nej. det viktiga för ulskottsmajoriteten är nog inte ytterst all siödja kulluren utan att stödja förlagen, dvs. storförlagen. Därför är del en ödets ironi all det borgerliga förslaget sannolikt ger mindre ät förlagen än vad reservanternas förslag ger.

Om man räknar på förlagens säljförluster på grund av motprestations-exemplaren till bokhandeln - och räknar lågt - sä kommer man till ett totalt inkomstbortfall på 1,75 niiljoner. Av de beräknade 4,8 miljonerna återstår alltså, enligt det borgerliga alternalivet, bara ca 3 miljoner i reellt stöd mot lågprisalternativets 3,3 mifioner.

På kostnadssidan flnns del däremot inget bortfall, om inte de borgerliga har liinkl sig alt författarnas royally pä stödexemplaren skall dras in. I så fall skall alltså författarna siödja slorförlagen. Är det sä en borgerlig kulturpolitik ser ut?

Slutligen också några ord om barnlitteraturen, eftersom den är kulturpolitiskl viklig på både kort och lång sikl.

Litteraturutredningen konstaterade all den kvalificerade barnlitteraturen är dyr och har svårt att hävda sig, samtidigt som massmarknads-litteraturen ökar sin andel och har god lönsamhet. Trots sina principiella betänkligheter mot selektivt slöd stannade utredningen för en sådant, bl. a. därför all generella stödformer även skulle kunna gynna schablonlitteraturen.

Regeringen följde utredningens linje beträffande selektivi eflerhandsstöd och föreslog dessutom ett selektivt förhandsstöd. knutet till utgivningsprojekt.

I detta läge gör den borgerliga utskoitsmajoriteien sig skyldig lill en 63

Nr 89 märklig praktvurpa.en logisk kullerbytta utan rim och reson. 1 sin rädsla

Fredieen den '"" "otillbörlig styrning" avvisar man eflerhandssiödei, som är lättare

23 mai 1975 " kontrollera, men godkänner försiahandsstödet, vars rimlighet kan vara

--------------- svårare all bedöma! Delta är helt obegripligt, i vafie.fall så länge man

Statligt litteratur- bara har utskottets egna motiveringar att ty sig lill.
slöd. m. m. Det enda som är fullt tydligt är alt de borgerliga saboterar stödet åt

barnlitteraturen och stympar möjligheterna till läsfrämjande aktiviteter bland barn. Hur moderaterna efler delta har mage all reservera sig för en utredning om åtgärder för all väcka intresse för kultur hos barn och ungdom -del aren gåta. Vanlig politisk anständighet kräver ju åtminstone ett visst samband mellan olika ställningstaganden.

Sammanfailningsvis, herr talman, vill jag konstatera alt den tidigare deballen om litieraiurstödet nästan helt har handlat om resurserna och därmed skymt målen. Nu, efler uiskotteis betänkande och dess reservationer och efler dagens debatl. har sikten klarnat. Bakom de välvilliga fornnileringarna har nu den borgerliga kultursynen avslöjats. Moderaterna svarar för färdriktningen, och centern traskar palrullo.

Detta är sammanfattningsvis vad det borgerliga förslaget till litteraturstöd innebär:

För det första kostar det staten och skattebetalarna 1,5 miljoner mer men ger i realiteten mindre pengar till litteraturen. ,

För det andra är stödet främst etl slöd lill slorförlagen ulan all böckerna konnner alt bli billigare.

För det Iredje öppnar stödet famnen för skräplitleraluren men gör det svårare för poeter och udda författare alt komma till lals.

För det fiärde, för att skaffa pengar åt slorförlag brandskattar man barnkulturen på 800 000 kr.

Detta, herr talman, är borgerlig kulturpolitik av 1975 års märke.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kon genmäle:

•Herr talman! Vad beträffar de saker som vi är överens om finns del ju ingen anledning till replik. När herr Zachrisson exempelvis lalar om värden av äldre, kulturellt värdefull, bebyggelse är vi hell överens. Vi har ökat på de anslagen något i utskottet både förra året och i år - detta kanske niirmast för att liksom ange färdriktningen. Jag föreställer mig att Slalsrådel Zachrisson erinrar sig att vi hade sällskap med varandra både i Frankrike och i Holland för alt studera den här frågan, sä den behöver vi som sagt inte diskutera närmare nu.

Herr Zachrisson är en både modig och bestämd man i sina åsikter, men åsikterna lycks växla - och växla snabbt. Jag förstår att herr Zachrisson här inte talar sä myckel för sin proposilion. Styrelsen för Författarförbundet har ju ändå sagl om propositionen att det äreti otillräckligt antal tillar, som kommer att minska stödels möjligheler all uppfylla in-tenlionerna, osv.

Herr Zachrisson har liksom glönn vad han skrev i propositionen och
64 som jag har försökt alt redogöra för här. Men, herr Zachrisson, det är

ju så, all vi har byggl vårl yilrande på vad som har framförts av liiieralurulredningen. Nu Slår herr Zachrisson här och päsiär all vi skulle ha kopplats ihop med moderaterna i litleralurslödsfrägan. Jag skall då uppriktigt säga all jag inte begriper detta tal. Jag lycker det är vulgärt att komina med elt sådant påslående. Jag är sannerligen inte rutinerad när det gäller vulgärdeballer: jag saknar både begåvning och vana och kan inle heller kasta klyschor omkring mig lill höger och vänster.

Men det förslag som ulskoitsmajorilelen har framlagt - del finns anledning alt erinra om detta faktum ännu en gång - är byggl på 1968 års litteraturulredning. Tror verkligen herr Zachrisson att den framstående socialdemokraten och tidigare vice ordföranden i kulturutskottet Kaj Björk eller den välkände kulturpolilikern Stellan Arvidson, vidare Per Ahlmark från folkpartiet och min partikamrat Per Olof Sundman som här har åberopats många gånger - samt den välkände författaren Per Wästberg har skrivit att de anser alt del är alltför slora risker förenade med alt ge sig in på elt selektivt eflerhandsstöd bara därför att de skulle ha någonting alt skriva om?

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligl litteraturstöd, m. m.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är visserligen glad för all statsrådet Zachrisson anser alt jag stundtals kan vara förförisk, men delta faktum - som med dessa statsmannaord väl nu får anses etablerat - har faktiskt inle med lilteraturslödel alt göra. Här rör det sig, som jag redan sä mänga gånger lidigare i den här deballen har försökt framhålla, om principen om kulturens frihet. Jag kan inte hjälpa, herr stalsräd, all jag finner det skrämmande alt regeringsföreträdarna över huvud tagel inte vill diskulera denna för en levande kultur i en demokrati så utomordentligt viktiga fråga.

Kvalitet och frihet kan komma i konflikt, herr Zachrisson! Kvaliteten kan man försöka befordra med allehanda åtgärder, och jag står fast vid att kvalitet skall vara en riktpunkt för kulturpolitiken, men inte på bekostnad av kulturens frihet. När den friheten inskränks eller avskaffas är kulturen pä väg att dö.

Hur iniressani är del inte alt konstatera att inle heller det för propositionen ansvariga statsrådet anser det vara värt att spilla några ord på sitt eget förslag om stöd lill ny svensk skönlitteratur!

Utbildningsministern har ju en hel sky av medhjälpare - här sitter åtta stycken - så propositioner frän utbildningsdepartementet borde kunna göras mera hållfasla. I fortsättningen kanske det är bäst all han överlägger med sina partikamrater i kulturulskottet - eller kanske direkt med vpk - innan kullurpropositioner läggs pä riksdagens bord?

Kanske utbildningsminislern har hunnit sätta sig in i hur man skall åstadkomma den här berömda lågprislinjen för förlagen och kan upplysa oss om vad den egentligen innebär konkret i pengar och hur lågprislinjer skall åstadkommas?

Herr Zachrisson finner mig stöddig. Jag skall inle säga vad jag lycker om herr Zachrissons attityd - bara kanske föreslå en någol mer blygsam

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 89

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

självbesinning i statsrådets situation. Känslighet, förståelse, inlevelse utmärker inte statsrådet. Faktum är att jag är djupt oroad och ledsen över att man på regeringshåll inte inser all man sjabblar med omistliga värden.

Hen HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Utbildningsministern försökte i en replik till fru Mogård all något vidga kulturbegreppet, och jag lycker inte att fru Mogärd skall protestera mot det.

För min del har jag ingen anledning att när del gäller lilteraturslödel polemisera mol herr Zachrisson - vi befinner oss ju i den sakfråga som i dag skall avgöras numera på samma linje. Utbildningsministern sade alt det var län alt ansluta sig lill Förfaitarförbundels förslag. Det noterar jag med tillfredsställelse. Jag vill bara göra den reflexionen, all del var ju då väldigt lyckosamt all vänsterpartiet kommunisterna log upp delta förslag i sin motion sä all det kunde föras fram till beslut här i riksdagen. Av någon anledning tog ingen av herr Zachrissons partivänner upp delta förslag.

1 den borgerliga argumentationen mot Författarförbundets förslag, som nu ligger lill grund för den gemensamma reservaiionen, är del två frågor som man har skjutit in sig pä. Den ena gäller urvalssyslemel. Som jag betonade i milt huvudanförande innebär naturiiglvis varie urvalssyslem vissa risker. Men vad man mäste diskutera är vilka som skall göra urvalel och hur delta skall ske. Från moderat håll medgav man alt det förekom ett urval också i det system som de borgerliga partierna lägger fram.

Mitlenpartiernas företrädare använder sig av frasen om ett system som fungerar enligt automatiskt verkande regler Del döfier del förhållandet att i det borgerliga systemet är del framför alll de kommersiella för-lagsintressena som gör urvalet av den litteratur som släpps fram. Det är detta man tycker är föredömligt. Men vad är det för automatiskt verkande i della? Förmodligen menar man marknadsprisbildningen, men bakom den ligger konkreta kommersiella krafter, de stora kapitalistiska förlagen som har sin utgivningspolitik.

Det system som vi och socialdemokraterna har fört fram och som alllsä grundar sig pä Författarförbundets förslag kritiserar man därför all del skulle förutsätta ett urval genom byråkrater, som man säger. Därmed avser man då kulturrådet. Nu vill jag erinra om vad som sägs i utskottsbetänkandet, där man i p. 4 vid beskrivningen av förslaget mycket starkt hänvisar till vad som har sagts i proposiiionen om nödvändigheten av att anlita personer med sakkunskap och överblick. Jag vill tolka della som en anslulning lill Förfallarförbundels förslag om att en särskild jury skall få göra detta urval. Jag vill inte kalla medlemmarna i en sådan jury för mera byråkratiska än de privala bokförlagsdirekiörerna och bibliotekarierna.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle: Nr 89

Herr talman! Herr Zachrisson sade alt lågprislinjen garanterar sänkta Fred-ieen den priser på samtliga böcker. Men jag försökte ju i milt anförande beskriva 23 mai 1975

all ingen har kunnat övertyga oss om det i ulskottet. Det kan tvärtom __

finnas risk för en splitlrad prisbildning. När vi hade en hearing i utskottet Statligt litleratur-ställdes direkt frågan: Är del inle en fara att en bok som man vel kommer stöd. m. m. all eflerfrågas inte får stöd? Och man svarade: Ja, möjligheten kan inle uteslutas.

Så säger herr Zachrisson all värt slöd bara är ell slöd lill de stora förlagen. Ja, men del generella slödel är i stället ell stöd till de små förlagen. De slora förlagen har verkligen råd att ta risker och invänta ett selektivt eflerhandsstöd.

Jag är ytterst förvånad över vad statsrådet sade om bibliotekarierna, att de skulle kunna likriktas och utsättas för information och press från de stora förlagen. Men, herr Zachrisson, är inle della ell ganska ansvarslöst uttalande om Sveriges bibliotekarier?

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Inte är del särskilt vulgärt, herr Mattsson i Lane-Herreslad, alt påpeka att centern överger sin moiion och ansluter sig med liv och själ till moderaterna. Herr Maltsson och jag har, som herr Mattsson sade, samarbetat under mänga är. Jag vill gärna betyga all jag under ulskollsgemenskapen har lärt känna honom som en rättsskaffens man.

Det verkar egendomligt och jag vägrar alt tro all herr Mallsson har varit fullt underrättad om vad han har givit sig in pä i detta sammanhang. Den moderata sirenen måste ha ljudit otroligt starkt vid utskottssammanträdena. Författare och kulturarbetare har varit hos er. Barnkulturens villkor har presenterals för er. Men likväl försvarar herr Mattsson i dag vad jag anser vara ell grovi kullurpoliliskl svek.

Moderala sirener är farliga, herr Mallsson. I Odyssén berättas om sjömansmetoder för att undgå sirenernas förföriska lockelser. De metoderna borde inte vara en bohuslänning främmande. Nog blir det, herr Mattsson, en svår hemsökelsens dag hemma i Bohuslän, när eftertankens kränka blekhet ersätter den glättiga beslutsamhet som i dag präglar herr Mallsson. Hur skall herr Maltsson förklara för skolklasser och småbarnsföräldrar i sina hemtrakter all han av liberala skäl har stött kioskernas skräp-litteratur? Den skall ha statligt stöd. Men bra litteratur för barn och ungdom och poeternas förstlingsverk ger han en god dag i.

Herr Mallsson! Jag upprepar all moderata sirener är farliga.

Fru Frasnkel säger att ingen har övertygat henne om lågprislinjen. Jag
framhåller igen: De har varil hos er i utskottet, författarna och kultur
arbetarna. Vidare anför fru Fraenkel alt några har sagl all det fanns
risk för en spliltrad prisbildning. Men del var storförläggarna som gjorde
det och del är klart att de säger sä. Men småförläggarna har ni väl inle
talat särskilt myckel med, antar jag. De har med en röst förklarat all
det borgerliga förslaget är orimligt men alt reservanternas och Förfat- 67

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

larförbundets förslag skapar förutsättningar för elt verkligt lågprisalternativ. Varför lyssnar ni inle pä dem? Är ni alldeles ulan möjlighet till kontakt med alla dem som näslan dag ul och dag in har försökt tala om för er att detta är etl utmärkt alternativ att pröva - pä försök, jag medger det?

Fru Mogård har jag svårt all ta på allvar. Jag lycker all det är kvalificerat hyckleri au i ena penndraget vältaligt beskriva den kulturella friheten och hur vikligl det är alt väcka kullurintresse hos barn och ungdom i den obligatoriska skolan, för alt sedan i näsla penndrag beröva barnkulluren det kanske allra bästa instrumentet för kulturslimulans genom att rycka 800 000 kr. från barnkulluren och lägga dem i knät på storförläggarna. Tala om dubbelspel!

Jag lycker all den sortens tricks, även om man framför dem högstänn, inte borde fä förekomma här utan all de kommenterades närmare ocksä av övriga förelrädare för utskotlsmajorilelen. Jag är förvånad över att herr Mattsson och andra stillatigande åhör del här.

Nej, fru Mogård, ni hycklar kultur- och barninlresse. I själva verket är det slorförlagen som ni stöder.

Herr M'TTSSON i Lane-Herreslad (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har tidigare i dag redogjort för all vi inle har sä att säga sprungit ifrän den moiion som centerpartiet har väckt, men vi har funnit vid behandlingen att anslaget är för litet för all del skall ha nägon inverkan pä bokpriserna.

Herr Zachrisson ansåg alt vad han sagt inte var särskill vulgärt. Något vulgärt värdet alltså. Han sade vidare att del blir svårt för mig all konima hem lill Bohuslän och försvara ulskoltsmajoriieiens slällningslagande. Nu är det så all när vi har deballer hemma i Bohuslän brukar vi alllid vara sakliga och inle använda sädana ordvändningar som herr Zachrisson lar lill.

Vi i utskollsmajorilelen har föreslagit ett automatiskt verkande system, byggt pä litteralurutredningens förslag. Vi har föreslagit 4,8 mifi. kr. till stöd för ny svensk skönlitteratur - reservanlerna föreslår 3,3 miljoner och regeringen en halv mifion. Vi föreslår ett avsevärt ökal slöd till biblioteksverksamheten och därmed läsfrämjande åtgärder och är beredda alt stödja ytterligare förslag i den riktningen. Vi har föreslagit all vafie titel som får slöd skall sändas lill bokhandeln. Därmed ger vi denna en bättre sortering och en bältre service till allmänheten.

Detta är praktiska förslag. Samtidigt undviker vi de risker som litteraturutredningen redogör för att man möter om man använder det system som reservanlerna för fram i dagens debatl.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Zachrissons debattnivå befinner sig i snabbi sjunkande. Han fiatar om förföriskhel och moderata sirener - jag antar att det skall vara jag - och han vantolkar gång på gäng de borgerliga mo-

tionerna och ställningstagandena i stället för att föra en saklig debatt. Det länder inle herr Zachrisson till heder. Jag tycker att herr statsrådet skall vara litet mera rädd om sitt anseende.

När herr Zachrisson kallar mig för kvalificerad hycklare och påslår all jag inte har intresse för barnkulturen, sä kan jag dess värre inle säga annat än vad jag sagt lidigare i en debatt med herr statsrådet: Nu befinner vi oss pä den debattnivå där jag tyvärr inle längre kan vara med, för jag är rädd om milt anseende och om politikernas anseende.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Fru FR/ENKEL (fp) kon genmäle:

Herr talman! Frågorna angående priserna ställdes vid utskottets hearing inte bara till storförläggare ulan även till författare, Prissplillring kunde det kanske bli men den risken flck man ta, menade författarna.

Statsrådet anklagar oss för att det hädanefler kommer att bli kiosklitteratur som får stöd och att vi lämnar den andra litteraturen åt sidan. Jag skulle rekommendera statsrådet att läsa utskottels betänkande på s, 16, där vi understryker följande:

"Elt undantag från regeln 24/40 bör emellerlid enligt utskottets mening prövas redan första året. För prosadebuter saml för avdelningarna Aforismer, Dramatik, Poesi och Essäer bör stöd utgå redan vid inköp av 24 exemplar av 24 bibliotek,"

Jag rekommenderar ocksä statsrådet att läsa vidare där. Det kan väl inte vara att prioritera kiosklitteratur?

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag log i mitt förra inlägg upp det ena argumentet från de borgerliga mot reservationen, nämligen när de talar om att den förulsäller ell visst urvalsförfarande. Jag påvisade alt vad man måste diskulera är vilka som skall göra urvalet. De borgerliga vill att de stora bokförlagen pä kommersiell basis liksom f n, skall svara för del avgörande urvalel. Det är vi kritiska mot.

Den andra invändningen frän de borgerliga partierna är ju att de pengar som nu skall användas till att försöka genomföra lägre priser pä svensk skönlitteratur inte har någon effeki. Del är för litet pengar, säger man.

Men samtidigt kommer fru Frsnkel med ett annat argument, som slår ihjäl del förra. Hon säger alt det är risk för splittrad prisbildning. Jag kan inte bedöma den risken, men om man tror på del sä ökar ju den risken om man anslår ännu mer pengar, enligt det här systemet.

Man får väfia argument från folkpartiets sida, man kan inte framföra båda pä en gäng.

Nu trorjag inte att delta är en fara, och blir del en sådan prissplittring är den inle lill nackdel för just den litteratur som utskottet vill stödja i första rummet, nämligen debutverk och böcker av författare som ännu inle hunnit slå igenom hos en bredare publik. Det är den vi i första rummet vill stödja, och tror man pä prissplittring är del lill den utgivningen som förlagen i första hand skulle ansöka om bidrag.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Nu blir det naturligtvis inte en sådan fruktansvärt slor effekt på bokpriserna av förslaget. Men om man delar upp pengarna på 400 tillar blir det ändå närmare 10 000 kr. per titel, och någon elTekt borde detta ändå-ha pä bokpriserna. Vill man från de borgerligas sida anslå mer pengar så har vårl parti ingen invändning mot det. Men då skall det ske inom den modell som Förfallarförbundet har föreslagit.

Jag avvaktar med stort inlresse till ett kommande riksmöte förslag frän borgerlig sida om ett ökat litteraturstöd just inom den modell som vi och socialdemokralerna nu har fört fram och som grundar sig pä Författarförbundets ursprungliga förslag.

Herr ulbildningsminislern ZACHRISSON:

Herr talman! Herr Hermansson har alldeles rält i att del urvalssystem som del borgerliga slödel leder till, om det skulle antas, är elt anonymt, selektivt system där anonyma bibliotekarier, lektorer och marknadsförare pä Slorförlagen i hög grad kommer att bestämma vilken litteratur som skall komma ut. Jag vill gärna bekräfla att jag delar den synen.

Det är litet onaturligt, herr Mallsson i Lane-Herrestad, att höra en folkvald bohuslänning låta som en byråkrat när han talar om detta underbart automatiskt verkande system som ni nu ästadkommil. Jag har funderat på vad det är för automatik som är inbyggd i systemet. Jo, del är en automatik ocksä för skräplitteratur. Del är en automatik niir det gäller förstärkning av storförlagens resurser ulan alt ni får nägon garanti för alt priserna förändras. Del är en automatik för att försämra del för barnlitteraturen.

Det flnns en mängd märkliga inslag i den automatik som herr Mattsson förespråkar. Som Författarförbundet har påpekat i sin kritik av det borgerliga förslaget, är del en slor risk för att udda författare och poeter kommer aH falla hell utanför denna underbara automatik som herr Mattsson gör sig lill talesman för.

Jag upprepar att det är farligt alt lyssna pä de inoderata sirenerna.

Det spelar ju egentligen ingen roll, fru Fraenkel, vad ni skriver i utskollsbetänkandet därför alt det är, som herr Mattsson har franihållii, elt slags automatiskt system som ni presenterar och där helt andra krafler än dem som är tillgängliga för offentlig insyn skall bestämma över urvalel av den litteratur som skall få slöd. Sedan kan ni skriva hur vackra ting som helst i era motiv för ert förslag. Men ni har ju lämnat över åt helt andra iniressen, som inte är tillgängliga för demokratisk insyn - som statens kulturråd och dess nämnder är - alt ta hand om hur det här urvalel skall göras.

När fru Mogård inle har något att säga. böfiar hon alllid prata om andra människors anseende m. m. Om fru Mogård nu är rädd om sill politiska anseende - och det lycker jag man skall vara - bör det ynkliga dubbelspel som ni bedriver ändå avslöjas. Jag beklagar, men jag tycker del hör till hederligheten alt tala om det för kammaren och för offentligheten, ati ni med ena handen lålsas som om ni är kulluriniresserade

Och barnvänliga och med den andra handen rycker undan del väsentligaste instrumentet för alt stimulera läsfrämjande insatser bland barn. Det är fakla, fru Mogård.

Herr talmannen anmälde att herr Mattsson i Lane-Herreslad samt fru Fraenkel och fru Mogärd anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Den stora frägan i dagens debatl, litteraturstödet, har nu diskuterats ganska länge, och jag kommer inte all fortsätta den delen av debatten. Jag komnier däremol all la upp vissa reservationer från företrädare för moderala samlingspartiet, och jag böfiar med filmen och filmstödet.

I vår partimolion har påpekats att av de många förslag, som har framlagts av filmutredningen i fyra olika belänkanden, är det bara etl fåtal som departementschefen har förelagt riksdagen att ta ställning lill. I viktiga frågor har statsrådet därvid gått ifrån utredningens förslag.

Filmutredningen föreslog t. ex. en förhandlingsuppgörelse mellan Sveriges Radio och filmbranschen. Departementschefen har inte gäll på den linjen utan tagit initiativ till förhandlingar niellan Sveriges Radio och Svenska filminstitutet, och etl avtal föreligger nu mellan dessa två parter.

Vi befarar att Sveriges Radio genom delta avtal fär ell alltför starkt inflytande över filmproduktionen i värt land. Det innebär ytterligare maktkoncentration hos etl företag som redan nu genom sill monopol pä radio- och TV-sändningar har en dominerande ställning. Vi vill därför ha en fortsalt utredning rörande samarbetet mellan filmonuädet och televisionen.

Vi tror för vår del att de olika fonder som har funnits inom Filminslilulel har medfört en mer allsidig bedömning än som kommer alt bli fallel i fortsättningen. Handläggningen hittills har naturligtvis inte varit så felfri, att den inte har mötts av berättigad kritik frän åtskilliga håll.

De flesta remissinstanserna hade en positiv inställning lill ett ökal samarbete mellan Sveriges Radio och filmbranschen, men detta tyckte inte Sveriges Radio, som uttalade alt om ett samarbete skulle komma till stånd, sä borde det ske med Filminslilulel och inle med filmbranschen. Sveriges Radios lagenliga och avtalsenliga iniegritel måsle beaktas, skrev man.

Jag undrar mycket om man nu efler statsrådets inhopp med uppmaning lill förhandling med riiininsiitutet lycker sig ha bevarad integritet, eller om Sveriges Radio, denna ömtåliga planta, känner sig trampad på roten. ■ Sveriges Radio är mycket mån om sin ömtåliga integritet, medan tittarna inle får vara önnåliga, bara tåliga.

Utskottet erinrar om att förhandlingar pågår mellan Sveriges Radio och Filmbranschens samarbelskommiué och räknar med att detta skall leda till ett för svensk film positivt resultat. De här förhandlingarna har

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Stadigt Utteratur-stöd, m. m.

ju pågåtl i många år med många avbrott, och mycket har inle hänt, men hoppas kan man ju alltid. En artikel i Svenska Dagbladet i går antydde all kanske parterna efler tre ärs konflikt möjligen kommer att uppta förhandlingarna igen. 1 artikeln antyddes också alt svårigheierna beror på Sveriges Radios inställning. Bengt Göransson, verkställande direktör i Folkets husföreningarnas riksorganisation och ordförande i film-, branschens TV-grupp säger enligt artikeln: "Jag upplever att situationen närmar sig etl krisläge. Mitl inlryck äran Sveriges Radio har sökt skjuta upp ett avgörande som mäste komma. Det oroar mig när man frän Sveriges Radios sida säger att det är fråga om pengar."

Utskottet framhåller i sin skrivning att genoin avtalet mellan Sveriges Radio och Filminstitutet skapas möjligheler all totalfinansiera filmer, vilket tidigare inte varit möjligt genom garantistöd via H-fonden. Utskottets trosvissa glädje över att delta kommer all vara enbart till glädje för de svenska biobesökarna och TV-tiitarna kan jag tills vidare inte dela.

Mot bakgrund av vad jag här anfört anser vi frän inoderata samlingspartiets sida alt riksdagen bör ge regeringen till känna att statsmakterna inte bör medverka lill den organisalion och den fondbildning som Sveriges Radii3 och Filminstitutet har träffat avtal om. Det belopp pä 4,5 milj. kr. som i propositionen föresläs utgå lill Filminstitutet för all della skall kunna fullgöra sin del av arbetet anser vi i stället bör ulgå till H-fonden.

I propositionen behandlas också frägan om statliga algiirder för filmvisning. Departemenlschefen anser alt en betydande del av våra resurser bör satsas pä alt ge Folkels husföreningarnas riksorganisation ökad medelstilldelning. Bidraget föreslås därför höjt från 200 000 lill 550 000 kr.

Vi vill för vär del inte sä ensidigt stödja en enda organisation. I stället föreslär vi alt hälften av den föreslagna summan skall gå till Folkets husföreningarnas s. k. Bio Kontrast och den den andra hälften, dvs. 275 000 kr., till Filminstitutet för försöksverksamhet med spridning av kvalitetsflim. Det är ju ingalunda så all bara Bio Kontrast svarar för visning av kvalitetsfilm häri landel. Vi hart. ex. häri Stockholmsomrädet Väslerorts kullurkommitté, till vilken är anslutna 120 lokala föreningar. Denna kommitté har övertagit en biograf som annars skulle ha lagts ner, och där ordnat visning av enbart kvaliteisfilm. Man har fåll elt bidrag från Stockholms kulturnämnd för sin omfattande verksamhet med kulturaktiviteter av olika slag, men hittills inga slalliga bidrag. Vi lycker del är självklart alt denna och liknande organisationer bör komina i åtnjutande av stöd för sin filmvisningsverksamhet, och dessa pengar kan väl tills vidare administreras genom Filminstitutet.

Departementschefen föreslår att etl barnfilmräd skall inrättas med förelrädare för barn- och ungdomsorganisationer, filmarbelarna, statens ungdomsråd och kommunal verksamhet.

Statsrådet Zachrisson anför i proposiiionen: "Enligl vad jag erfarit har Barnfilmkommillén och Svenska filminslilulel enals om att Barnflim-

kommittén institutionellt skall samordnas med Filminstitutet." Nr 89

Häremot fär jag anföra föfiande: Enligl vad jag erfarit är Barnfilm- Fredaeen den kommittén inte alls intresserad av ett samgående med Filminstitutet. 23 mai 1975

Tviirtom vill man beslå och fortsätta sin verksamhel. Man kan därför ------------

förmoda att någon enstaka medlem har lalal på kommitténs vägnar Statligl lilteratur-
ulan alt ha styrelsen bakom sig. stöd, in. m.

Härnäst konnner jag in på en hell annan fräga.

Riksdagen debatterade förra veckan regeringens proposilion angående riktlinjer för vår invandrar- och minoritetspolilik. Jag hade då lilllalle alt framhålla den slora vikt som moderata samlingspartiet fäsler vid en verklig valfrihet för dessa grupper. Regeringens tal om valfrihet innebär frihet på majoritetens villkor.

Invandrarulredningen ansåg att det var nödvändigi all faslställa vissa delmål för språkliga minoriteter för all ge dem möjlighet att bevara sin kultur och sitt språk. Ulredningen betonar att förverkligandet av samhällets allmänna mål inle kan ske enbart inom ramen för allmänna åtaganden utan att säråtgärder är nödvändiga, delta inte minsl med lanke pä de delar av kullurulbudel som är språkbundna. Våra minoriieler bör fä lilllalle alt ta del av del svenska kullurulbudel men ocksä att ägna sig ät aktiviteter som de själva finner angelägna, ja, kanske nödvändiga för all bevara sin identitet i en främmande mifiö. Moderala samlingspartiet har i en reservalion hävdat all riksdagen borde uttala sin anslutning till de speciella delmålen för kulturella minoriteter, vilkel är hell följdriktigt med vår positiva inställning ocksä till språkliga och konfessionella skolor.

Kulturminnesvården behandlade ulskottet mycket positivt redan förra året. 1 år föreslås i proposiiionen en mindre höjning för värd och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Mot bakgrund av den inventering som riksantikvarieämbetet har gjort i några län har emellertid påvisats behov av myckel slora belopp. Moderata samlingspartiet föreslog i sin partimolion att propositionens belopp borde höjas med 400 000 kr. för all tillgodose de mest angelägna behoven. Detta har också blivit utskottets enhälliga beslut. Yrkande nr 9 i vär motion har alltså tillstyrkts, vilket vi med glädje noterar.

Statsrådet hade mycket att säga om kulturminnesvärden och om dess
stora belydelse. Han talade om det europeiska byggnadsvärdsåret och
sade att den kampanj, som även vi i Sverige tar mycket aktiv del i,
inte vänder sig bara till specialister utan också lill allmänheteii för att
informera om hur viktigt del är att bevara kulturhistoriskt värdefulla
miljöer. Mottot för delta program är: Låt husen leva! Slalsrådel sade
också alt del varil siimulerande att se hur byggnadsvårdsårel lyft fram
elt starkt folkligt engagemang i de här frågorna. Som stockholmare måste
man med glädje konstatera denna ändrade inställning hos socialdemo
kraterna i en fråga där moderata samlingspartiet hela liden har hällii
en rak linje. Del var inte så liinge sedan som förre borgarrådet Garpe,
ordförande i Stockholms byggnadsnämnd, talade om "gamla äckliga 73

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Strandvägen" som han helst ville jämna med marken. Och nog måste man beklaga all socialdemokralerna har vaknat sä sent. Många värdefulla hus. inle minsl här i Stockholms city. har redan luggats sönder av grävskoporna.

Till sisl några ord om vad man skulle kunna kalla en kabinetlsfråga. Jag menar dä huruvida man skall behälla namnet kungl. myntkabinettet, vilket utskottets majoritet vill, eller övergå till namnet mynihistoriska museet, eventuellt med underrubrik. Här har under den senaste tiden förekommit en mängd skrivelser, av vilka de flesta är till förmän för del traditionsrika namnet kungl. myntkabinettet. 1 ett inlägg i namnfrågan i en tidningsartikel i går framhölls att var och varannan människa samlar mynt. Ja visst gör vi det, fastän flnansministern gör vad han kan för alt hindra att det blir några slörre samlingar. Men i del här sammanhanget rör del sig självfallet om gamla mynt. Jag tycker därför all man kan bibehålla elt gammalt och traditionsrikt namn. Vi döper i allmänhet inle om våra andra museer även om verksamheten förändras eller utvidgas.

Härmed, herr talman, ber jag att fä yrka bifall lill samtliga de reservationer där representanter för moderala samlingspartiet finns med.

Herr M/vTTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag begärde ordel för all säga någol i anledning av den reservation som fru Diesen har talat om. Hon vill att vi skall ha preciserade delmål för samhällets insatser när det gäller kulturpolitiken för invandrare och språkliga minoriteter, trots alt hon i reservaiionen säger all man bör undvika att fastställa kullurpolitiska delmål för olika grupper i sanihället. Fru Diesen hänvisar lill invandraruiredningens betänkande, där delinäl har formulerats. Del är riktigt att så skett, och om de här delniålen skriver utskottet att de självfallet utgör en värdefull precisering av de allmiinna målen för kulturpolitiken inom en viktig sektor. Vi har inom utskottet alltså inte haft något att invända mot dem utan sagt all de utgör en värdefull precisering.

Vad vi vill äratl bereda ökade möjligheter till delaktighet i det allmänna svenska kulturutbudet. Det är ett av delmålen. Vidare vill vi åstadkomma ökade möjligheter till kontakt med ursprungslandet och ökade möjligheter lill kulturell egenverksamhet, ökade möjligheler lill kulturell växelverkan mellan minoriteterna och- majoritetsbefolkningen. - Detta är inskrivet i utskottets betänkande, och nu kommer det ocksä in i riksdagens prolokoll.

Jag vill gärna säga att jag tycker att också del är värdefullt och jag vill att vi skall arbeia föratl, med hänsyn till den allmänna målsättningen, sträva efler att förverkliga dessa delmål, som inryms i de allmänna mål-sätlninearna.

Fru DIESEN (m) kort genmäle: Nr 89

Herr lalman! Herr Mallsson i Lane-Herreslad och jag. som båda till- Fredagen den

hörde invandrarulredningen, var där fullkomligt eniga - det var alla i 23 mai 1975

ulredningen - om alt det, jusl när det gällde språkliga och etniska mi--------

norileler, var nödvändigi all fastställa delmål. Vi var självfallet medvetna Statligt litteratur-
om de generella riktlinjer som gällde för kulturpolitiken i stort, men Stöd. m. in.
fann det ändå nödvändigt med denna precisering. Jag kan bara beklaga
att inte herr Mattsson, liksom jag. håller fast vid denna ståndpunkt.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle: Herr talman! Nu säger väl ändå fru Diesen något som inte är riktigt. Jag har inte sagl alt jag inte håller fasl vid dessa delmål, och utskottet i sin helhet säger att del är värdefullt att ha fåtfdem preciserade - men de inryms i de allmänna målen. Sedan kan man, med ledning av dessa delmål, ytterligare precisera sig. Det är vad vi har gjort, och del tycker jag vi har gjort rikligt bra.

Pä den punklen var vi ju överens i utredningen, fru Diesen, och jag hade hoppats all vi skulle kunna vara överens ocksä i utskottet.'Men det gick inte. Skillnaden är inte så stor. Vi är väl alla i den här kammaren - och jag skulle tro att det gäller den allra största delen av Sveriges folk - överens om att vi skall försöka förverkliga de delmål del här gäller inom ramen för de allmänna kulturmäl som vi beslutat om lidigare här i riksdagen.

Fru DIESEN (m) kort genmäle:

Herrlalman! De här delmålen kan visserligen inrymmas i den allmänna kulturpolitiken, men inte desto mindre föreligger etl behov av att här precisera dem och av att riksdagen uttalar sig lill förmän för delmål för språkliga minoriteter. Den som inte fullständigt kan föfia det svenska kullurulbudel kan behöva den här preciseringen. Del är en linje som vi har kämpai för och häller fasl vid när del gäller invandrarpolitiken i stort. Vår linje betyder valfrihet för språkliga minoriteter.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! 1 proposition nr 20 om den statliga kulturpolitiken 2 slår departementschefen fast, alt huvudinstrumentet för den statliga film-politiken sedan år 1963 är filmavtalet, som är slutet mellan staten och filmbranschens organisalioner. Ulskoitsmajorilelen inslännner i detta i sill betänkande nr 12.

Detta filmavtal lanserades på sin lid som en unik kulturpolitisk tilldragelse för filmkulluren i allmänhet, men i praktiken visade del sig vara främst en näringspolitisk.

Vänsterpartiet kommunisterna är inle överens om uppfattningen all
detta avtal skulle vara ett förträffligt instrument. Inte heller är detta
kulturrådets eller Tealerförbundeis uppfattning. Kulturrådet säger i sitt
betänkande att filmreformen "syflade till att säkerställa möjligheten för 75

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt lilieralursiöd, m. m.

en kommersiellt driven bransch alt fortleva". Vi vet all flimavtalet år 1972 förändrades på några punkler. Bl. a. fick valda representanter för filmbranschen och filmarbelarna besluta om förhandsslöd lill långfilms-produktionen. Men della har inte pä något avgörande sätt ändrat filmpolitiken. Och det är omöjligt all skapa ell annat filmklimal ulan att la ställning också till distribution och visning.

Vpk har kritiska synpunkter på den nya kulturpolitik som utstakats av kulturritdet, men, herr lalman, speciellt inom flimsektorn skulle en tillämpning av de kulturpolitiska målsättningarna i verkligheten skapa radikalt förbättrade förutsättningar för en progressiv filmstrategi. Målet för den nya kulturpolitiken sägs bl. a. vara att främja ökad jämlikhet och inom ramen för elt vidgat kulturbegrepp skapa förutsättningar för att betydligt större grupper än de traditionella dras in i självakliverande verksamhetsformer. De ansatser till liknande verksamhet pä filmens område som har förekommit har emellertid måst bedrivas utanför och ofta i strid med det etablissemang som utgörs av Filminstitutet-filmbranschen.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att en dynamisk kulturpolitik pä filmens område endast kan bedrivas av ett filminstitut, som har frigjorts från branschintressena och marknadskrafternas spel och där filmarbetarnas fackliga organisationer får ett stort inflytande.

Vi har i vår moiion 1928 pekat på all en av förutsättningarna för detta är all det nuvarande flimavtalet sägs upp och att Filminslilulel ombildas lill en självständig statlig kulturorganisation. Vi har också som en alternativ lösning pekat på den möjlighet som Paul Lindblom företräder, nämligen att man lägger filmfrägorna under kulturrådet och bygger upp en icke-kommersiell distribution och produkiion av värdefull film. En fiärde nämnd inom kullurrädel för massmediafrägor skulle dä också kunna inrättas. I detta sammanhang vill jag erinra om att det i sammanfattningen av filmutredningens slutbetänkande heter: "70-talets filmpolitik knyts försl och främst lill filmen som en del av kulturområdet, inte lill den kommersiella filmbranschen eller en viss branschstruktur."

- Herr talman! Också enligt vär mening måste den slalliga massmedie
politiken vara en del av kulturpolitiken.

Som jag lidigare nämnt kan ett bältre filmklimat icke åstadkommas utan att man också tar slällning till distributionen. Försl när garantier skapats för en bällre filmdislribution kan etl meningsfylll kulturpolitiskl engagemang komma till stånd. Della anser vi, i likhet med Svenska teaterförbundel, kan åstadkommas t. ex. genom att de privatägda biografkedjorna överförs i statens eller kommunens ägo. Mol bakgrunden av bl. a. Filininslilutets brist på inflytande över distributionsapparaten

- vilkel t. o. m. medfört svårigheter vid distributionen av dess egna pro
dukter - äger inte Filminstitutet ens i en förbättrad skepnad styrka nog
all på filmens område kunna driva den aktiva kulturpolitik som förordas
bl. a. i kulturrådels belänkande.

Vänsterpartiet kommunisterna häri motionen 1928 yrkat påatt regering-

en skulle ges till känna vad vi anförl om en genomgripande ändring Nr 89

av Svenska filminstitutet eller en eventuell överflyttning av filmfrägorna Fredie-n den

under kulturrådet och dessutom att omedelbara åtgärder skall vidtagas 23 ma' 1975

för alt säkra ökat samhälleligt inflytande över distributionskedjan vad_________

gäller filmen. Statligt htteraiiir-

Ulskottsmajoriteten ställer sig emellertid helt negativ till della yrkan- stöd, m. m. de och tror tyvärr att de åtgärder som föreslagits i propositionen skall kunna minska de negativa effekterna av del kommersiella systemet pä filmområdet. Jag vill, herr talman, med hänvisning till vad jag anförl yrka bifall till reservationen 8 i utskottets betänkande nr 12.

Den fond som enligl avtal mellan Sveriges Radio och Svenska filminstitutet skulle upprättas och förvaltas av Filminstitutet bör enligt vår mening inte komma till stånd. Anledningen lill vårl ställningslagande är bl. a. Filminstitutets karaktär, vilkel framgått av vad jag nyss sagt. Dessutom har filmarbelarna i elt uttalande på ell synnerligen träffande sätt karakteriserat läget om en dylik fond bildades. Och jag ber, herr talman, få cilera föfiande frän delta uttalande:

"Medel ur radiofonden resp. licensmedel frän Sveriges Radio skall pumpas in i en ny produktionsfond pä Svenska Filminstitutet i avsikt alt framför alll stödja en kommersiell spelfilmsproduklion, avsedd för såväl biografexploatering som TV-visning. Vi vet alt 60-80 % av intäkterna från denna biografexploatering i vanlig ordning, genoin biografägare och distributörer, tillfaller den svenska filmbranschen. Vilka är då intresserade av en dylik filmreform? Jo, de som önskar elt ökal slöd ål den svenska filmbranschen.

Vi vet alt Sveriges Radio knappast har råd all avstå från televisering av dessa produkter. Sveriges Radio kommersialiseras på så sätt bakvägen."

Och filmarbetarna fortsätter i delta uttalande:

"Vi vel ocksä all medel till denna reform tas ur den del av Sveriges Radios budget som hittills använts för utläggning av produkiion på fria filmare. Del är dessa filmare som gjort många av Sveriges Radios bästa program och ställ för en viktig del av informationen om svenska samhällsproblem och förhållandena i tredje världen. Vilka är intresserade av en dylik film- och TV-reform? Jo, de som genom spekulationer i utläggningar och samproduktioner önskar en uppluckring av radioavtalet samt de som önskar en stark begränsning av yttrandefriheten.

Medel från två av Filminstitutets produktionsfonder, på vilka fllinar-belarna utöver ett avtalsfäsl inflytande, överförs till den nya fonden, på vilken fllmarbelarnas inflytande föresläs bli begränsat. Detta sker i en tid dä fllmarbelarnas fackliga organisation - Teaterförbundel - kräver ökal inflytande över Filminstitutet."

Avtalet har drivits fram av Filmbranschens samarbelskommillé. Film
utredningen har anslutit sig till förslaget om samarbete mellan Sveriges
Radio och Filminstitutet och har 1. o. m. önskat driva på ett sådant sam
arbete genoin an hota med lagsliflning och ingripande från statsmakterna. 77

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, rn. m.

Elt argumeni för samordning skulle vara de akuta sysselsättningssvårigheterna för filmarbetarna. Till detta vill jag invända att sysselsättningsproblemen löses inte genom direkt eller indirekl slöd lill den kommersiella filmbranschen. Filmbolagen har nämligen i dag genoin rationalisering avhänl sig så mänga skapande krafler alt branschen nu huvudsakligen består av etl antal rent administrativa organ, vars främsta uppgift är av rent affärsmässig karaktär.

Jag vill ocksä, herr talman, i delta sammanhang gärna nämna vad ordföranden i Filminstitutet i en intervju i Göteborgstidningen den 8 i denna månad sade när han ombads kommenlera della avial. Uilalandel Slår i skar|) kontrast lill vad utbildningsminister Zachrisson här nyligen sade om sin slora lillfredsslällelse med della avtal. Ordföranden i Filminstitutet sade följande: "Avtalet är en nödlösning. Ell 'tvångsäktenskap'. Principerna bakom avtalet är riktiga, men förhandlingarna som ledde till avtalet var mycket otrevliga och obehagliga. Vad man gjorde var att sopa problemen under mattan."

Vpk vill medverka till att detta tvångsäktenskap inte kommer alt äga laga kraft, och vi yrkar på att de 4,5 mifi. kr. som Filminstitutet skulle fä i anslag för att fullgöra sin del av ifrågavarande "nödlösning" icke skall utgå som anslag. Då kan nämligen heller inle delta avtal träda i krafl.

1 och med inrättandet av denna.fond skulle de medel som tidigare utgåtftill H-fonden upphöra. Della anser vi felakligt och yrkar i stället påatt jusl H-fonden skall få de föreslagna 4,5 miljonerna. Med det anförda vill jag yrka bifall till reservationerna 10 och 16.

Herr talman! Centrumbildningarna i Sverige spelar en nyckelroll i det fria uppsökande kulturarbetet, men centrumbildningarna har fåll bedriva sitt arbete under myckel bristfälliga förutsättningar. Anslagen frän arbetsmarknadsstyrelsen för den arbetsförmedlande verksamheten har liksom kulturrådets anslag' varil helt otillräckliga i förhållande lill verksamhetens oinfattning.

Hela verksamheten på den fria uppsökande kullurens område befinner sig fortfarande i ett skede av snabb utveckling. Det vore angeläget att möta denna med en kraftig ekonomisk satsning. Dessulom föreligger behov av att läcka in den ackumulerade eftersläpningen när det gäller de fria gruppernas och centrumbildningarnas ekonomi.

Den i regeringspropositionen nr 20 föreslagna anslagsökningen på 1 mifi. kr. till fria grupper och mindre ensembler på teater-, dans- och musikområdei kan i viss utsträckning anses tillmötesgå den expansion av verksamheten som är alt vänta. Men däremol tror jag knappasl att ökningen räcker för att ge de utövande rimliga ekonomiska villkor; Man måste, anser jag, i della fall ge centrumbildningarna de ekonomiska möjligheter som behövs för all de skall kunna motsvara de ökade krav som redan ställts på dem från utövare och avnämare, krav som ytterligare kommer all öka, då efterfrågan och produkiion inom det berörda området kan förväntas expandera mycket slarkl.

Del är en hell orimlig siiualion all nu låta de förmedlande och distribuerande organ som centrumbildningarna utgör stagnera i sin verksamhet. Del kominer nämligen att bli fallet om regeringens förslag i fråga om den knappa anslagstilldelningen till centrumbildningarna antas.

Departementschefen och även ulskottsmajoriteten säger all formerna för stödet till centrumbildningarna kommer alt prövas i samband med ställningstaganden i fräga om de slalliga insatserna till kulturarbetarna och arbetsförmedlingen inom kulturområdet. Detta belänkande har emellertid alldeles nyligen kommit och har väl knappast böriat all remissbehandlas, varför del torde dröja en avsevärd tid innan någon ändring sker. Vpk anser del därför fullt försvarligt att redan för näsla budgetår ge centrumbildningarna en välbehövlig och erforderlig ekonomisk förstärkning.

Jag vill särskill påpeka, alt vid en bedönming av den fria uppsökande verksamhet som ryms under rubriken "Frill kollektivt skapande" i regeringens proposition nr 20, så måsle man beakta de nära samband som reellt föreligger mellan centrumbildningarna och de fria grupperna. Annars kan resultatet bli, att man ger den fria uppsökande kulturverksamheten ett handlag samtidigt som man sätter krokben för bl. a. den progressiva och samhällsengagerade kulturaktivitet som de fria grupperna och centrumbildningarna i stor utsträckning representerar.

Jag vill med det sagda yrka bifall till reservation nr 26.

Slutligen, herr talman, några ord om Konstföreningarnas riksförbund. Vi lär alla vid del här laget känna till att enligt kulturrådets intentioner är del viktigaste kulturpolitiska målet all begränsa kulturkommersialis-inens skadeverkningar, vilkel skall ske genom att del seriösa kulturutbudet når människornas närmiljöer, kulturlivet decentraliseras och människor engageras.

Ingen annan kulturverksamhet har bättre än konstföreningarna lyckats all föra ut den seriösa bildkonsten lill just närmiljön. lill arbetsplalserna.

Det beräknas alt ca 500 000 medlemmar är anslutna till konstföreningarna och att ylleriigare slora grupper nås genom utställningar på arbetsplatser, i konstlokaler och genom medlemmarnas familjer.

Dessa konstföreningar har sammanslutit sig till Sveriges konstföreningars riksförbund, som organiserar och samordnar verksamheten inom föreningarna. Man har vid flera tillfällen sökt anslag för sin verksamhet, men utan framgång.

Jämfört med andra organisalioner och institutioner, som verkar inom kultursektorn, måste konslföreningsrörelsen anses vara diskriminerad. Så uppfattar också rörelsen själv silualionen. Man kanske ser t. ex. Konstfrämjandet med 20 000 medlemmar, som bevifias miljonanslag.

Man har också gjort en utredning och presenterat denna för ulbildningsminislern i december förra årel, vilken ulredning man har kallat "Den glömda folkrörelsen". MUS 65 har i sill belänkande SOU 1974:43 behandlal konstföreningsrörelsen och konstaterat ett behov för riksförbundets centrala verksamhet på f n. 375 000 kr./år.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligl litteraturstöd, m. m.

Nr 89 Utskottsmajoriteten anser det nödvändigi att riksförbundet snarast fär

Fredaeen den dessa minimiresurser, då del annars är omöjligt att igångsätta angelägna

23 mai 1975 organisatoriska, konstpedagogiska och informativa aktiviteter.

-------------- Vi är medvetna om att dessa liksom andra anslagsfrågor inom området

Statligt litteratur- kan komma att prövas av kulturrådet, men det synes som om utredningar
.töd, m. m. och adminislrativa omorganisationer inom kultursektorn har lett till stilt-

je och stagnation på flera angelägna sektorer inom kulturpolitiken.

Det föreligger stor risk all "kon dör medan gräset gror". I föreliggande fall finns inget sakligt skäl lill dröjsmål med angelägna insatser, och det är alltså inte alls som reservanterna påslår föga meiiingsfulll att i är bevifia . Sveriges konstföreningars riksförbund della anslag i avvaktan på en proposilion näsla år, som skall komma med anledning av MUS 65:s förslag. Jag yrkar alltså på denna punkt avslag på reservation nr 21 och bifall till utskottets förslag.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c) kort genmäle: Herr talman! Det är riktigt, som fru Ryding säger, att centrumbildningarna haren betydande uppgift, utgör en tillgäng osv. Men man måste ju alltid göra avvägningar. När man nu fär beskedel all formerna för slödel till centrumbildningarna kommer all tas upp i samband med ställningstagandet i fråga om de statliga insatserna för kulturarbetarna och arbetsförmedlingen inom kulturområdet, och att vi kan vänla oss ett förslag lill näsla riksmöte, har utskottsmajoriteten anseit att man borde följa proposiiionen. Jag har lidigare yrkat bifall till utskottets hemställan på de olika punkterna, med undanlag forell avsnitt där jag står antecknad för en reservation, och jag finner alt della är etl välbetänkt ställningslagande.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! 1 den reservation belräffande bidrag lill centrumbildningarna som herr Sundman och jag avgivit har vi myckel tydligt pekat pä att fria grupper och ensembler får ökade anslag. Det är bra. Men deras samarbete med centrumbildningarna är sä vikligt att också dessa måste få något biiltre ekonomiska möjligheter för alt kunna ta till vara den verksamhet som fria grupper och ensembler kan genomföra med hjälp av sitt ökade anslag. Del blir annars en s. k. diskrepans mellan dessa två typer av aktiviteter.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c) kort genmäle:
Herr lalman! Men, fru Ryding. det har ändå föreslagits en höjning
med 146 000 kr., och vi kan dessutom lill näsla riksmöte förvänta oss
ett förslag, som ger ytterligare förbäiiringar. Vi får väl under sädana
förhållanden ge oss till tåls lill dess all detta förslag framläggs. Det är
ju inle fråga om någon misshandel av centrumbildningarna utan det har
tvärtom inlagits en positiv attityd såväl i proposiiionen som av ulskotts-
80 majoriteten.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle: Nr 89

Herr lalman! Jag har inte talat om någon misshandel av centrum- Fredaeen den

bildningarna ulan om en stagnation i deras verksamhet, som i franniden 23 mai 1975

kommer att vara lill förfång för de fria grupperna med uppsökande verk-____

samhet. Jag tycker all del inte finns nägon anledning all vänta med Statligt lltteratur-

att hjälpa dem utöver vad som sker genom de fulliga 146 000 kr. som stöd, m. m.
i år anslås.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Riktlinjerna för en framlida, mer målmedveten statlig kulturpolitik lades fast av riksdagen så sent som förra året. 1 en andra eiapp läggs nu åigärder på ivå belydelsefulla sekiorer av kuliurlivei lill det reformarbete som inletts och som kommer att bli av långsiktigt slag.

.11 del måste bli fråga om ell långsiktigt arbete framgår bl. a. av att regeringens reformprogram i årets upplaga är starkt nerbanlal och i vissa avsnitt försiktigt avvaktande. På den första belydelsefulla sektorn, litteraturen, ärdet pengar och principer man prutat på. På den andra sekiorn, filmen, uteblir de genomgripande förändringarna. Regeringens förslag inskränker sig till åigärder som i huvudsak faller inom ramen för hur filmfrågorna hittills hanterats. Utformandet av vad som skulle kunna kallas en fllmpolitik skjuls på framtiden, och det är mol den bakgrunden inte förvånande att deballen i dag hitintills i stor utsträckning gällt lil-leralurfrågorna.

Just pä liileralurområdel anser jag att det flnns anledning bemöta några grovt felaktiga påståenden som den socialdemokratiska ulskoiisrepresen-tanten och dess värre också utbildningsministern gjort sig skyldiga till i debatten. Man hävdar att del bara är tomt prat när utskollsmajoriteten anser det betydelsefullt all det komnier lill stånd en försöksverksamhet med läsfrämjande åigärder i samarbete med barn- och ungdomsorganisationerna. Man pastarätt utskotlsmajorilelen rycker undan själva förutsättningarna för sådana ätgärder och att majoriteten berövar organisationerna, barnen och ungdomarna läsfrämjande ätgärder.

Vad man gör sig skyldig till för felaktighet när man påstår delta är att man allvarligt blandar samman de förslag som gäller litteraturstöd och de förslag som gäller läsfrämjande åtgärder. Vi har inom majoriteten inte prutat en krona, inte prutat elt öre på de läsfrämjande åtgärderna. Vill man verkligen hävda att man från socialdemokratiskt håll ser det som en förutsättning för all organisationer skall kunna engageras i en sådan här försöksverksamhet, att en nämnd sätter utvalda boktitlar i händerna på organisationerna? Vad är det för tilltro till organisaiionerna? Menar socialdemokraterna dä att om utskottsniajorileiens förslag skulle vinna bifall i kammaren, kommer inte regeringen och .socialdemokraterna all lägga tvä strån i kors för all fä till stånd en sådan försöksverksamhet? Är del på det sättet, då är del sannerligen minoriteten som står för del tomma pratet när del gäller de läsfrämjande åtgärderna.

Vi finner del angeläget att del komnier till stånd en sådan verksamhet, 81

6 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 89

Nr 89 det finns pengar för den och vi är fast förvissade om att organisaiionerna

Fredaeen den '' "" °' utforma riktlinjerna för den.

23 mai 1975 ' gäller filmomrädet kan man fråga sig: Varför händer det inte

_____________ mer? Var finns regeringens reformambilioner? En anledning lill att re-

Statligl litteratur- geringen skjuter filmpoliliken på framtiden är att del nu löpande filin-
stöd, m. m. avtalet går ut först den 30 juni 1983. Som framgår av propositionen kom-

mer filmavtalei alt ligga kvar under denna tid som ett huvudinstrument för ålgärderna på filmomrädet.

En annan anledning, som man ulan svårighet kan uttolka ur propositionen, är att regeringen är trevande osäker om hur den framtida film-politiken skall utformas. Det är all beklaga all det inle nu lycks finnas några förutsättningar för nya, radikala grepp på filmomrädet. Att filmen när ul lill myckel breda grupper av människor samtidigt som möjligheterna alt ta del av ett kvaliietsmässigi utbud av filmer är högst begränsade, för alt inte säga erbarmligt dåliga, på många håll i landet är en allvarlig situation, och del ställer krav på insalser framöver som går längt ulöver dem som föreslås i dag.

På ett angränsande område är regeringens osäkerhet särskill påtaglig och direkt oroande. Det är ett område där vi ser nya problem torna upp sig, det är ell område där det poliliska handlingsutrymmet inle låses av några långsiktiga avtal som i fråga om filmen, det är etl område där del nu i högsta grad är angeläget all man aktivt griper sig an att skapa handlingsberedskap och lägga grunden för ställningstaganden under de närmasle åren. Jag länker på videogrammen - den nya möjligheten att med olika tekniska lösningar programmera rörlig bild och fiud på band. skivor, kassetter osv. För inte så många månader sedan förde vi en debatt om della här i kammaren, och jag kan för att spara kammarens tid i långa stycken hänvisa lill vad vi dä anförde frän cenlerns sida. Jag beklagar att vi i centern ocksä nu får ge uitryck för våra krav på aktiva samhällsinsatser reservalionsvägen. Utskoltsmajoriteten håller fasl vid en vänta-och-se-atlityd.

Som framgått av debatten lidigare i dag är del inte ovanligt att ut
bildningsministern ändrar åsikt om så behövs, men i jusl den här frägan
sitter han och regeringen förunderligt fast i etl stelt presligeiänkande
och vägrar hell enkelt att medge vad som blir alltmer uppenbart för
alla, nämligen alt regeringen inte hafl ögonen öppna för vad som händer
på videoområdel. Man häller på all försätta sig själv i en ohållbar situation
-ohållbar om man har ambitioner alt vara med och påverka utvecklingen.
Det är möjligt att regeringen flnner det genant att vi från centern
driver frågan och att del är regeringspartiet som mer än någol annat
parti bromsat, men förhalningsiaktik hjälper inte hur länge som helsl.
Oron och osäkerheten inför regeringens passiva hållning växer också inom
de socialdemokraliska leden, och alll fler frannrädande kritiker kräver
att regeringen griper sig an med dessa frågor. Bl. a. oroar man sig för
det hot man tycker sig uppleva frän videoindustrin mol folkrörelsernas
82 verksamhel och mot kulturpolitiken. Bland de här kritikerna befinner

sig t. ex. kulturrådets ordförande, Paul Lindblom, för alt nämna bara elt namn men etl namn som bör ha tyngd både hos regeringen och i de socialdemokraliska leden. Varför lyssnar inle regeringen pä de alll fler kritiska rösterna från alll fler håll? Varför slår man dövörat till? Del är väl inle sä all man lyssnat alltför myckel pä de vältaliga företrädarna för videoinduslrin och deras försäkringar om vilka möjligheter den nya tekniken har öppnat för framliden?

1 den centermolion som har väckts till årets riksdag återflnns en prognos för utvecklingen på den svenska marknaden. Den prognosen kan vara av inlresse. Jag tänker inte gä in pä den närmare här i dag, men den är ell tecken på hur man pä branschhåll bedömer utvecklingen på den svenska marknaden. Att del är fräga om en mycket snabb ulveckling är ju helt klart.

Liknande prognoser om en snabb marknadsutbredning kan hämtas från andra länder, t. ex. USA. Så här informerar man om videons möjligheter från ett av de största videoförelagen här i Sverige, EBAV, dvs. Bonniergruppens företag:

"1 USA är videon redan etablerad. Nu kommer den i Sverige!

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

1 USA ärdet nu konstaterat all videomarknaden verkligen flnns. Omsättningen under 1974 var 312 mifioner dollar, varav 146,8 mifioner dollar utgör programproduktion. Inför 1975 finns en välunderbyggd prognos som tyder pä en total videomarknad om 457 mifioner dollar, varav ca

239 mifioner dollar för programproduklion. Mer än 3 500 timmar

program har under 1974 producerats för amerikanska företag. Mer än 450 slörre förelag i USA använder nu regelbundet video för informaiion, iniernutbildning och försäfining.

Videoulvecklingen har nu ocksä kommii till Sverige. Del finns mer än 3 000 TV-kasselispelare i användning på den svenska marknaden.

Allt della gör att vi på EBAV/AVT nu finner liden mogen för alt erbjuda produklionsfiänsler pä den svenska marknaden."

Del är långt framskridna marknads- och produktionsplaner man har inom den svenska videoinduslrin. Jag vill bara peka på att EBAV inom kort kommer att hålla en konferens där man klargör sina möjligheter i fräga om programproduklion, att verkligen lansera ocksä mjukvaran på det här området.

En illustration lill hur snabbt marknaden reagerar är kasseilmarknaden, där man här i Sverige på mindre än tre år fåll ca 4 000 kassettspelare. Delta har - väl alt märka - skell ulan vare sig försäfiningsdriver eller erbjudanden om färdiga program lill företag, institutioner och enskilda konsumenter. Alla tecken lyder på att eflerfrågan kommer att öka brant när man väl har också mjukvara att konima med. En bedömning av konsumtionsmarknadens utveckling i USA menar jag del finns anledning all också någol beröra. Där har man kommit en bra bil på väg i fråga

Nr 89 om framtidsbedömningar av videon. Enligt en ekonomisk framlidsprog-

Fredaeen den "° ' '' USA:s största banker kommer videogrammen all bli den

23 mai 1975 " ''' elektroniska artikeln i USA under de närmaste åren. Man

_____________ förutspår en 37-procentig ökning av försäfiningen varie år till 1982. USA:s

Statligl litteratur- handelsdepartement framhåller i en rapport att "den viktigaste konsum-
stöd, m. m. tionsarlikeln som utvecklas nu är videoskivspelaren och videokassett-

spelaren".

Del har sagts frän socialdemokratiskt håll att man inte nu ser några skäl all ägna en intensivare uppmärksamhet åt utvecklingen på videogramområdet. Prognoserna om en snabb utbredning av apparater och program på den svenska marknaden skulle redan ha slagit fel, och marknaden lycks f ö. inle alls vara så mottaglig för de nya teknikerna.

Om detta är all säga alt invändningarna päminner mycket slarkl om de invändningar som gjordes innan vi fick försl televisionen och sedan färgtelevisionen. Många säg då de tekniska problemen som närmast oöverstigliga, och televisionen hade knappasl någon framlid för sig, sade man. Vi vet i dag alt de prognoser som gjordes om televisionens utbredning till hushällen vida överträffades av den faktiska ulvecklingen. Det tar naturligtvis sin tid innan tekniken är sä utvecklad alt man ger sig ul på den breda konsumentmarknaden, och det förklarar att det har dröjt med lanseringarna.

Det vore naivt att tro alt ulvecklingen på t. ex. videoskivfronlen går trögt och att konsumenterna kommer att reagera motvilligt och försl efler läng lid, därför all vi ännu i dag inle ser några bildskivor på den svenska marknaden, trots au del talals om bildskivor i flera år nu.

Snarare är del ju sä alt de olika teknikerna utvecklats sä snabbi och så inånga nya lösningar och prototyper kommit fram all lidsschemana för lanseringen av skivorna kommit i nya lägen. Viktiga standardiserings-problem har redan lösts när det gäller kassetter, men pä skivfronten brottas man fortfarande i hög grad med dessa problem. Den s. k. MDR-skivan, som lanserades i prototyp pä en slor internationell mässa i höstas, har pä avgörande punkter kastat planerna över ända och visat pä nya möjligheter att snabbi få fram massprodukter med stor genomslagskrafl. Alla bedömningar pekar som bekant pä alt del är skivorna och inte kassetterna som kommer att slå igenom på den breda konsumentmarknaden och nä ul till de enskilda hushällen.

Det kan ocksä nämnas att i mars i är lanserade man den första videoskivan kommersiellt enligt TED-sysiemet i Västtyskland. Man har rapporterat orn stora försäljningsframgängar och ett utbud pä 80-lalei skivtitlar till ett pris av 30-40 kr. per styck. Omkring nyår menar man sig kunna lansera de här skivorna i Sverige.

Del görs gällande från socialdemokratiskt håll att inga nya omstän
digheter framkommit som ger riksdagen anledning lill några uttalanden
syflande till att man skall bygga upp en samhällelig beredskap. Man
vill inte heller medverka till att initiativ nu tas för au ge regering och
84 riksdag eU tillfredsställande beslutsunderlag för de ställningstaganden

som mycket snart måste göras.

Naturligtvis kan man hävda att vad som hänt det senaste året är något som man kunnat förutse, om man följl ulvecklingen med uppmärksamhel: all uppspelningsapparalerna skulle förbättras och fä en alll vidare spridning, all programproduktionen skulle iniensifleras, att skivorna skulle böria introduceras på marknaden etc. Della hade man kunnat förutse. Men därmed är inte sagl att en avvakta-och-se-polilik är den rikliga reaktionen - tvärtom. Som vi framhåller i centerreservationen framstår behovet av aktiva samhälleliga insatser om möjligl med ännu större skärpa än dä frågan senast behandlades av riksdagen.

Pä hårdvarusidan, och i synnerhet nu pä kassellsidan, har i vårt land Philips en dominerande ställning. Jag vill här återge delar av en tidningsinlervju med en ansvarig från det företaget, som naturligtvis fär förutsättas ha kontakt med och överblick över vad som sker på videomarknaden. Det sägs i intervjun bl. a.:

"När TV i mitten av 1950-talel böriade nä ut till konsumenterna, låg Sverige efler i den internationella utvecklingen. Detsamma har gällt (och gäller) om stereon. Men när vi nu lar nästa stora sleg, steget mot video, är situationen en annan: denna gång är vi i takt med ulvecklingen ute i världen."

1 intervjun pekas också på all i Japan och USA har man kommit längst när det gäller den professionella marknaden medan man, intressant nog, i Europa kommit längst när del gäller konsumentsidan. Man har nämligen i Europa fåll fram en utrustning som passar både professionella och enskilda.

Jag har funnit anledning all la upp dessa framlidsbedömningar pä olika håll, inte därför att jag tror alt det kommer all bli just på del här sättet, utan därför all det är vikligl att vi tar de här tendenserna och den snabba ulveckling som vi hittills kunnai konstatera på allvar. På politiskt ansvarigt håll kan man inte sitta med armarna i kors och låta andra i praktiken forma mediepolitiken och ramarna för samhällets handlingsmöjligheter framöver.

Vi har i reservationen 7 frän centerns sida framhållit behovet av samhällsinsatser pä. detta område, och jag ber all få yrka bifall till den reservationen. Vi säger att det myckel snart krävs ställningstaganden i frågor med stor och principiell räckvidd. Särskilt gäller detta frågorna om inflytandet över de nya medierna och hur de skall inlemmas i en mer samlad mediepolitik. Vi erinrar om all förra året, när vi från cenlerns sida krävt en parlamentarisk utredning för all skapa en nödvändig samhällelig beredskap pä detta område, så tillsatte regeringen frampå sommaren utredningar som tog upp speciella delfrågor med anknytning till videogrammen. Vi hävdar all denna uppsplittring av arbetet och denna begränsning till delproblem inte är ägnat att lägga grund för de ställningstaganden som del mycket snart är nödvändigt all la, därför all frågan om hur samhället skall förhålla sig lill videogramverksamheten fordrar ett vidare angreppssätt och mera ingäende överväganden. Ut-

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Stadigt litteraturstöd, m. tn.

redningsarbetet mäste enligl vår mening läggas upp så att väsentliga problem som kräver överväganden och ätgärder kan behandlas på etl samlat säll och sä all riksdag och regering ges ett tillfredsställande beslutsunderlag.

Vi pekar pä att samhällets behov måste bevakas när det gäller utnytfiandei av videogramieknikerna, det räcker inte med ätgärder av elt slag som innebär att man kan komma alt uppställa förbud och begränsa och sanera delar av det kommersiella utbudet, utan vi måste också uppmärksamma behovet av kvalitativa alternativ och möjligheler att utifrån andra utgångspunkter än de kommersiella utnytfia videogramieknikerna bl, a, i utbildningen och på det kulturpolitiska fältet. Vi säger också all det är angeläget att man vidtar skyndsamma åtgärder för alt möta den medierevolulion som pågår och som styrs av de stora multinationella kommunikationsföretagen.

Som framgått av vad jag tidigare sagt är det klart att den svenska konsumentmarknaden är mycket intressant för videoinduslrin. Enligt de bedömningar som allmänt görs och gjorts ligger den svenska marknaden i frontlinjen för videoteknikernas framryckning. Jag finner del anmärkningsvärt alt ulbildningsminislern, som har ett stort ansvar för hur mediepolitiken och kulturpolitiken utformas, i inlernationella sammanhang uttalar varnande ord om de slora kommunikationsföretagens förehavanden men är ganska tyst på hemmaplan och framför allt ganska passiv när det gäller att skapa förutsättningar för vad som så småningom kan bli en framåtsyflande och ansvarig mediepolitik.

Utbildningsministern har i' debaiten i dag sagl att centern litet ny-morgnat har upptäckt att del flnns något som heter videogram och att det kan finnas problem som behöver uppmärksammas. Får jag då för det första säga, herr utbildningsminister, all del är bättre all vara någol nymorgnad än alt fortsätta att sova eller vägra all öppna ögonen inför en situation som kräver aktivitet och uppmärksamhet. För det andra var det först efter centerns moiion 1974 som regeringen över huvud taget berörde videofrägorna i någon utredning eller några utredningsdirektiv.

Vidare sade ulbildningsminislern all delta bara är en sektor av en svår bransch. Men del kan ju inte vara någol argument för att man inle skall ägna den sekiorn all den uppmärksamhel som den förfiänar! Skall man lägga grunden för en framlida, mera samlad mediepolitik, så måste väl också denna del ingå i den politiken.

Vad är det slutligen för besked som utbildningsministern i dag har lämnat riksdagen och de växande grupper i vårt samhälle som oroas inför utvecklingen pä massmedieområdet? Vad har han givit för besked i dag om regeringens hållning och intresse för att gripa sig an med dessa för kulturpolitiken och även för den politiska demokratin viktiga frågor?

Vad ulbildningsminislern i dag har funnit anledning klargöra är alt man från regeringens sida ser del som vikligl all betydelsen av vad som händer pä videogramområdet inle överdrivs. Det säger han i ett läge

då samhällets passivitet och brist pä en framåtsyflande politik i stort Nr 89

sett lämnar fältet fritt för de stora kommunikationsföretagen! Fredaeen den

Jag vill här erinra om de rikllinjer för den statliga kulturpolitiken som 23 mai 1975

riksdagen slog fasl 1974 och som bl. a. innebar att ätgärder behöver vid-

tagas också pä den kommersiella sekiorn inom kulturpolitiken. Vi är Statligt litteralur-givetvis inom cenlern oroade över del besked vi i dag fått om regeringens stöd, m. m. inställning, nämligen all man inte skall överdriva betydelsen av den tekniska ulvecklingen pä videogramområdet. Jag tror att denna oro delas av de niånga grupper i samhället - också inom det socialdemokratiska ledet - som med växande styrka efterlyst en aktivitet frän statsmakternas sida för att hävda kulturpolitiken och för att hävda många av de värden vi anser vitala i del svenska samhället.

Utbildningsministern har tidigare i debatten påpekat alt han flnner del ändamålsenligt att då och då beskriva centerpartister med uttryck som "minimoderater". Utbildningsministern har i dag demonstrerat en sådan aningslöshel och en sådan tro på all regeringens politik skall förskonas från en teknisk ulveckling som gör den föråldrad, att jag inle kan kvittera med all använda samma ord som beteckning på utbildningsministerns ståndpunkt i den här frägan. Utbildningsministerns ståndpunkt fordrar beteckningar som är betydligt slarkare och mer kritiska till sin natur, men jag lycker inte att det flnns anledning att ge sig in på all söka efler sådana ullryck. Jag hoppas, herr utbildningsminister, att vi framöver fär se betydligt mer av ansvar och intresse för framåtsyflande ätgärder på detta område än utbildningsminislern i dag har demonstrerat.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! I och för sig skall det noteras all här finns ett starkt intresse uttryckt från fröken Eliassons sida. Jag hoppas att del skall stå sig fram till den dag - inte allt för avlägsen, kan jag försäkra - då vi skall behandla dessa frågor i kammaren.Jaghoppasaltnihållerfaslerdå och alt den frejdighel med vilken fröken Eliasson angriper kommersialismen står sig, sä all inte ni gör här som med litieraiurstödet och hoppar på den inoderata vagnen när det verkligen gäller. Ni kanske väcker en motion som låler lika vackert dä men som del sedan inte blir någol av.

Efler fröken Eliassons resonemang finns det anledning alt erinra om vad del är vi gör. Efler den litet ensidiga presentationen kan det kanske annars råda nn'ssuppfattningar i kammaren om det.

Vi har för det första givit radioutredningen i uppdrag all finna lösningar
så all TV-program kan frigöras för användning lill annat än eiersänd-
ningar. Jag tror att del är ett oerhört viktigt område, eflersom Sveriges
Radio är den ulan jämförelse viktigaste producenten av program som 87

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt Utteratur-stöd, m. m.

kan användas i detta sammanhang.

För det andra har vi tillsatt en ulredning angående reklam i videogram, vilkel är kolossall vikligt. Del är pä den punklen frågan om videogram kan bli vansklig, och del är här fröken Eliassons antikommersialism är klädsamt motiverad.

För det Iredje har vi tillsall en ulredning angående metoder för alt motverka företagskoncentration i massmediabranschen, där naturligtvis det område vi nu diskuterar är ulomordentligt vikligt.

Fördel fiärde fårjag-och del lycks fröken Eliasson inte vara medveten om - om några dagar elt förslag frän TRU, i vilket man kan vänta sig att frägan om videogramproduktionen i samhällets regi behandlas mycket ingäende. Detta förslag hoppas jag vi skall få möjlighet att diskutera i riksdagen näsla år.

Men jag vill upprepa för fröken Eliasson det jag sade i min inledning - att det finns flera ting här i världen än videogram. Det är givelvis viktigt all uppmärksamma videogrammen, men del finns ju också grammofonskivor och allt möjligt annat, som man skulle kunna veva upp ungefär samma engagemang för. Del är därför vikligt all göra en hel-hetsbedönining av alla dessa saker.

När man hör fröken Eliassons väldiga anspråk på aktivitet och insatser undrar man vad det är för program som hon vill ha. Jo, det som föresläs är en ny ulredning. Ändå pågår en rad utredningar, som lar upp jusl sådana frågor som är av stor betydelse. Jag måste säga all jag efler del högslämda talet av fröken Eliasson hade väntat mig alt hon skulle hamna i en något mera positiv position än att bara föreslå en ny ulredning, eftersom vi väl då, om någonsin, lär ha hunnit bli passerade innan den kan bli färdig.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar alt utbildningsministern antingen inle har läst reservaiionen eller också läst den myckel slarvigt. Vi begär inle en ny utredning, utan vi begär all utredningsarbetet skall läggas upp pä ell sådant säll all man kan få en samlad genomgäng av del här området och ell vettigt beslutsunderlag för riksdag och regering.

Vi har inle skrivit regeringen på näsan hur detta skall genomföras, men det är helt klarl - inte minst efter utbildningsministerns uppräkning av elt stort antal utredningar som kommer in på småbitar av den här problematiken - att den väg som regeringen vall att gå för att ta del av dessa frågor inte är lycklig.

Sedan säger utbildningsminislern all det finns flera ting i den här världen än videogrammen. Alt jag använt någol uppbragta tonfall i dag och all jag också lagit så stor del av kammarens tid i anspråk för att redovisa mina synpunkter och redogöra för vad som händer pä detta område bör ses i förhållande till det lättsinne som präglar regeringens hantering av frågorna och till de inlägg som utbildningsministern tidigare gjort i debatten. Jag kan ändå konstatera att del senasie inlägget var något mera

präglat av insikt om all det flnns allvarliga problem liksom också att del behövs samhällsinsatser av olika slag.

Av utbildningsministerns inlägg framgår att han inte uppmärksammat de här frågorna pä ell riktigt sätt. Han tror t. ex. all reklam i videogram är det slora överhängande problemet. Del är inte så lätt, att del bara är en fråga om reklam och att kunna avgiflsbelägga eller förbjuda den eller vissa typer av produkter. Frågan är av betydligt mer genomgripande art än sä. Jag vill hänvisa utbildningsministern lill reservationen och rekommendera honom en noggrann genomläsning av den. eflersom jag nu inte har tillräckligt med tid till milt förfogande för all ytterligare gä in pä frågorna. Det är vitala frågor det gäller: om tillgång till och inflytande över de nya medierna, om vilka möjligheter vi har all föra en vettig kulturpolitik framöver och alt få fram en samlad mediepolitik saml att tillgodose andra angelägna krav som ställs pä utbildningsministerns ansvarsområde.

Jag hoppas att utbildningsministern i framtiden kommer att ägna de här frågorna betydligt slörre uppmärksamhet och med elt annat allvar än i dag kommer att föfia utvecklingen.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Hen LEANDER (s):

Herr lalman! Den viktigaste saken i kulturproposilionen på fllmområdet är utan tvivel den nya fllmfond som skall tillskapas i samarbete mellan Sveriges Radio och Filminstitutet. Denna filmfond skall från början fä 10 mifi. kr. all siödja svensk filmproduktion med. 10 mifioner är faktiskt ganska mycket pengar, om man jämför med vad som för tillfället slår lill den svenska filmpolitikens förfogande. Del här är alllsä viktigt både för den svenska filmen och för Sveriges Radio. Vi är alla medvetna om att långfilmer är etl mycket populärt inslag i TV-program, och genom denna fond kan flera längfllmer visas både på biografer och i TV.

Bakom förslaget om den nya fonden staren bred majoritet i utskottet. Del är endast moderater och kommunister som har gått emol del och della frän skilda utgångspunkter och i skilda reservationer. Moderalerna är rädda för all Sveriges Radio skall få för stort inflytande över den svenska filmproduktionen. Kommunisterna är rädda för att filmbranschen via Filminstitutet skall bli för mäktig. Slutsatsen är väl då ganska given: den nya fondens konstruktion lycks vara en ganska riklig avvägning.

Får jag så kortfattat bemöta de övriga reservalionerna pä filmomrädet - reservationen 7 om videogram har redan diskuterats, och jag skall därför inle ta upp den.

Reservationen 8 gäller Filminstitutets ställning. Låt mig kort och gott säga att det nuvarande avtalet mellan staten och Filminslilulel gäller fram till 1983. och därför faller den reservationen.

I reservationen 11 går moderaterna emol inrättandet av etl barnfilmsråd. Det föreslagna barnfilmsrädet skall få ganska viktiga uppgifler. inte

Nr 89 minstianslutningtilldetnyaanslagpåbarnfilmsområdelsomföreslåsikul-

Fredaeen den lurpropositionen. Därför avstyrker vi den reservationen.

23 mai 1975 ' reservaiionen 12 vill fru Fraenkel i elt kommande förslag ha mera

_____________ pengar till kortfilmen. Jag lycker inte att den reservationen tillräckligt

Statligt litteratur- har beaktat de möjligheler till ökal slöd åt kortfilmen som den nya film-
stöd, tn. m. fonden faktiskt innebär.

1 reservationen 17 vill fru Fraenkel ha ytterligare 3 mifi. kr. till den svenska långfilmen. Majoriteten konstaterar kort och gott all vi inte har de pengarna- men fru Frasnkel tycks ha dem. Reservationens molivering är dessulom något missvisande. Fru Fraenkel lycks ha glömt alt Sveriges Radio fär ett extra anslag på 5 mifi. kr. i är för alt täcka sin andel i den nya fonden. Om jag inte hörde fel hade fru Ryding råkat ut för samma missuppfattning. Jag flck i varie fall den uppfattningen när jag lyssnade pä fru Ryding att hon menade att del var pengar som Sveriges Radio hade förut som man skulle fä använda. Delta är emellerlid nya pengar som ingår i årets anslagsökning.

När det gäller de statliga åtgärderna för filmvisning innebär kulturpropositionens förslag ell krafligt ökat stöd både till Bio Kontrast-verksamheten och lill övriga försök med visning av kvalitetsfilm. Därför avstyrks reservationerna 19 och 20.

Fru Diesen hade tyvärr inte tillfälle att vara kvar över debatien. men jag vill ändå någol kommentera vad hon sade i anslulning lill förhållandet mellan Sveriges Radio och filmbranschen. Hon pekade på del viktiga uttalande som kulturutskottet har tagit i sitt betänkande. Vi vill nämligen slå fast all vi räknar med att de överläggningar som vi hoppas kommer att upptas på nyll niellan Sveriges Radio och filmbranschens TV-kom-miiié skall leda lill ell positivt resullal. Personligen är jag myckel angelägen om detta. Jag tror att det är oerhört vikligl för den svenska filmen och för de svenska biograferna och inte minsl för Sveriges Radio-TV att vi kommer fram lill en överenskommelse. Men då skall man kanske inte rikligt ha den utgångspunkt som fru Diesen hade. När man lyssnade lill henne fick man den uppfattningen alt det berodde på Sveriges Radio all det inte blev nägon överenskommelse. Vid en förhandling gäller del väl att ställa realistiska krav frän båda sidor och all ge och la. Jag hoppas nu alt det blir en sådan förhandling och att man kan uppnå en överenskommelse.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan på punkterna 8 och 13 samt punkten 14 mom. 1-3.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Leander säger att den viktigaste frågan belräffande
filmen är den filmfond på 10 mifi. kr. som skall upprättas. Det kan
jag hålla med honom om. Det var därför jag ägnade så stor del av milt
första anförande just ät denna filmfond och de problem som den kommer
au föra med sig. Jag citerade också vad Filminstitutets ordförande, Harry
90 Schein. hade sagt. Han bör väl vara en person som är rätt initierad just

i denna fråga, Han karakteriserade det hela som att man hade sopat problemen under mattan och åstadkommit en nödlösning, ett tvångsäktenskap. Vore del inte skäl att ompröva frågan, när en så sakkunnig person ställer sig så tvivlande? Han är minsann inte lika tillfredsställd som herrar Leander och Zachrisson,

Jag vidhåller att denna fllmfond inte bör komma till stånd. Frågan om formerna för samarbete mellan fllmen och Sveriges Radio bör lösas på andra sätt.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Fru FR/ENKEL-(fp) kort genmäle:

Herr talman! Även jag vill instämma i herr Leanders uttalande att den nya fond som har bildats är det viktigaste angående filmen i årels proposilion. Folkpartiet har inte heller någonling emot den fonden. Vad vi däremot inte vill gå med på är att man tar bort del statliga stödet lill H-fonden, som i år uppgår till 3 380 000 kr. Tar man bort delta statliga slöd, kan man inte fä ett riktigt ordentligt slöd lill långfilmerna med undantag av de produktioner som Sveriges Radio i förväg har godkänt. Vi anser att del finns även andra producenter än Sveriges Radio som kan göra konslnäriiga och bra filmer. Även de bör stödjas i sill arbete.

Herr Leander framhåller all kortfilmerna har fått extra stöd. Ja, men del lilla extra stödet är för ynkligl. 10 % av den nya fondens tillgängliga medel skall användas lill kortfilmer, och de kan användas även lill sådana kortfilmer som Sveriges Radio inle godkänt. Om detta förslag går igenom, skall del bli väldigt intressant att se hur många kortfilmer som-Sveriges Radio inte godkänner men som ändå kommer att bli lill. Jag anser i motsats till herr Leander all kortfilmerna inle har fått det stöd som de borde ha fått.

Herr LEANDER (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Fraenkel underskattar något de representanter som finns i ledningen för Filminstitutet. Jag tror nog att de väl kan balansera de önskemål som Sveriges Radio framför när det gäller att utnytfia den nya filmfonden.

Fru Frasnkel ansåg all de 10 % som här skall gä lill kortfilm var en ganska liten summa. Men 10 % av 10 milj. kr. blir dock 1 milj. kr. Pä detta område vill jag fakiiski betrakta detta som ett ganska hyggligt framsteg.

Jag vill inte heller skriva under den uppdelning som fru Frasnkel vill göra när det gäller kortfilmerna mellan s. k. beställningsfilm och s. k. fri kortfilm. När del över huvud tagel gäller den kortfilm som kommer att finansieras via den nya filmfonden och den gamla G-fonden blir det ju fråga om konstnärlig kortfilmsproduktion, där den konstnärliga självständigheten naturligtvis kommer att få fullt utlopp.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte jag, herr Leander, som gjort den här uppdelningen av kortfilmerna. Del är filmutredningen som har delat upp konfllmerna

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt lilieralursiöd, m. m.

i tvä kategorier, beställningsfilmen och den fria kortfllmen. Den fria kortfilmen är oflast den mera konstnärliga filmen och den genom vilken det ocksä kan ske en opinionsbildning.

Jag är väl medveten om att siödet är 1 mifi. kr., men jag tror inte att del kommer all bli myckel pengar över till någon annan film än den som Sveriges Radio komnier all bestämma över. Jag har inte så slora förhoppningar om Sveriges Radios generositet.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Del har fällts några yttranden här i dag som varit förvånande. Vi fick höia i morse av herr Andersson i Lycksele alt utskottets linje är av "moderaternas märke". Och vi fick vela av herr Zachrisson i ett antal våldsamma anföranden all utskottet "går storföriäggarnas ärenden" och att ulskollels förslag är elt "högerallernaiiv".

Jag har reagerat ungefär som herr Mattsson i Lane-Herreslad. Utskottets majoritet följer litteralurutredningens huvudprinciper på de flesta punkter. Utredningen bestod av ordföranden Kaj Björk, lidigare socialdemokratisk riksdagsman och vice ordförande i kuliurulskotiel, nu ambassadör i Peking; Per Wästberg, en av de blivande chefredaktörerna för Dagens Nyheter; Stellan Arvidson, socialdemokratisk riksdagsman så långl ul på vänsterkanlen att herr Hermansson i dag har åberopat honom gång på gång och mängärig ordförande i Författarföreningen; Per Olof Sundman, medlem av styrelsen för Sveriges förfallarförbund, riksdagsman för cenlern; och så jag själv. Det är alltså vårt betänkande som bär "moderaternas märke". Det intressanta med lilleralurutredningen var annars att ingen moderat var med i den. Moderalerna och kommunisterna saknade representanter i ulredningen.

Fä statliga utredningar har någonsin mottagits med sä slort inlresse och sä mycken entusiasm frän framför allt progressiva opinionsbildare och kulturarbetare. Men Bertil Zachrisson kör den enklaste buskagilationen. Han tycks inle begripa hur illa den träffar just i dag. Alla hans glåpord över utskottet träffar också lilleralurutredningen. När herr Zachrisson leker med sina partibeteckningar hamnar han alltså hos högermannen Kaj Björk, hö-germannen Per Wästberg, högermannen Stellan Arvidson, högermannen Per Olof Sundman och högerniannen Per Ahlmark. Inbillar sig verkligen ulbildningsminislern att en enda ledamot av den här kammaren tror på sådant dravel?

Sedan var det etl helt annat inslag i herr Zachrissons ordval gentemot Britt Mogård som bekymrade mig en smula. Herr Zachrisson kallade oavbrutet fru Mogård för en "moderat siren". Han sade all fru Mogärd hade varil "förförisk", och ulbildningsminislern gjorde små pikanta reflexioner pä det temat. Ännu under kvinnoåret 1975 är del alllsä fullt gångbart på regeringsbänken att köra med små naltståndna skämt av förlegad köns-rollskaraklär. Del finns tyvärr ingen bra svensk översättning av det amerikanska uttrycket "male chauvinist pig" - annars skulle jag använda det om den svenske utbildningsministern.

Bertil Zachrisson påslår au vi skulle siödja storförlagen, och fru Fraenkel har redan i några klarläggande inlägg visat all del är precis tvärtom. Etl generellt stöd av litieraturutredningens modell och av utskottets majoritelsförslag ger framför alll irygghei ät de små föriagen. De slora föriagen kan la risker. De vet alt de har ett antal böcker som går bra, och vinsterna pä dem kan klara förlusterna på andra böcker. Men de som inte har ett brett sortiment av del slaget, de.små förlagen, talade oavbrutet till oss i litteraturutredningen och bad oss konima med ett generellt stödsystem som ger en grundtrygghet för varie bok. Det gör utskottets förslag.

Sune Stigsjöö var chef för Författarförlaget. Han är nu chef för Zindermans förlag; båda alltså rätt små förlag. Han skrev för några månader sedan i Sydsvenska Dagbladet en klarläggande artikel. Eflersom herr Zachrisson gäng pä gäng påstår att vi går storförlagens ärenden vill jag citera vad herr Stigsjöö skriver: "Litteraturutredningen nådde underde många årens enormt grundliga utredningsarbete fram till problemels kärna och föreslog följaktligen som huvudsak elt generellt stödsystem; litteraturen och inte förlagen skulle stödjas, stödet skulle ulgä ulan förhandsprövning med en via Biblioleksfiänsl utbyggd, i princip klokt konstruerad skyddsmekanism mot missbruk. Låt vara all kostnadsramen var alllför snävt tilltagen och alt vissa detaljer i stödformen var olympliga. Men principen var riklig och grunden lagd."

Stigsjöö skriver ocksä så här: "Det finns i del samhälle vi valt ingen väg förbi elt generellt stöd - utan förhandsprövning av förlag och böcker." Han säger om det jurysystem som herr Hermansson och herr Zachrisson talade sig varma för: "Jurysystemet är som litterär poängbedömning i de flesta sammanhang något djupt olustigt och självklart förkastligt som bas för kullurpolitiska ätgärder. Än värre är all i del lotteriet - ell antal i eflerhand premierade böcker-skulle de kapitalstarka förlagen, som har råd att investera rejält och eventuellt dra nitar, i del långa loppet hämta hem mestparten av stödpengarna - de små skulle slå där utan sked i guldregnet." Del är alltså chefen för ett litet förlag som säger sä.

Herr Zachrisson påstår alt när vi följer litteralurutredningens. Siigsjöös och utskottets linje begår vi ett "kulturpolitiskl svek". Just ordet kulturpolitiskl svek finns ocksä i Sune Stigsjöös artikel: "Satsar man inte nu -mot bakgrunden av litteralurutredningens mångåriga och väldokumenterade undersökning av branschens problematik - på ett generellt och någorlunda rejält tilltaget stöd dä slår vi inför ell kulturpolitiskl svek som inte kan försvaras och vars allvarliga konsekvenser inte längre kommer alt låta vänta pä sig."

Herr talman! Dagens debatt har på flera sätt handlat om skillnaderna mellan generellt och selektivt slöd. Del är den sakligt och ideologiskt viktigaste skiljelinjen i den här diskussionen. Jag tänker därför helt begränsa mig till några reflexioner i den saken.

Det finns en begreppsförvirring som vi först mäste la oss ur: generellt stöd kan betyda dels etl slöd som går till alla. dels elt stöd som automatiskt utgår enligl i förväg fastställda regler. På omvänt säll betyder selektivi slöd

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. tn.

ibland etl slöd som inte går till alla utan bara lill vissa inom en särskild kategori. Ibland betyder selektivt stöd att man måste fatta beslut om vafie särskilt fall på grundval av regler som är vaga och lämnar utrymme för helt olika bedömningar.

Del är en smula opraktiskt att arbeia med båda definitionerna. Man talar lätt förbi varandra. Ändå är det svårt att konsekvent bestämma sig för en enda definition av generellt resp. selekfivi stöd och fä den definitionen accepterad. Presstödel, som framför allt utgår till s. k. andratidningar, är knappast generellt eflersom del alllsä inte delas ut till förslatidningarna. Däremol utgår det i de flesta fall enligl regler som genom sin utformning ger klart besked om vilka tidningar som skall få hur myckel pengar. Det förslag lill slöd ät ny svensk skönlitleralur, som lilleraluruiredningen och kulturutskottets majoritet ställt sig bakom, är inte hell generellt eflersom endast böcker inköpta i ett visst antal exemplar av elt visst antal bibliotek får det. Men man kan inte heller kalla det selektivt: det är ju ingen central nämnd som sitter och fattar beslut om vafie särskild bok.

Jag kan därför inte komma fram lill annat än att vi alla bör tala om pä vilket sätt vi använder orden "generellt" och "selektivt" när vi nyifiar dem. vilken innebörd vi ger begreppen. Annars blir del svårt all få allmänheten att förstå vad vi egentligen menar.

I flera år diskuterade vid de här problemen i litteraturutredningen. I sammanfattningen beskriver vi skillnaden på följande säll: "Selektiva stödformer skiljer sig principiellt från de generella därigenom all de förutsäller någon form av bedömning i det enskilda fallel. Fördelarna med sädana stödformer är uppenbara: stödet kan styras till den del av utgivningen som verkligen behöver det och stödets siorlek kan väl avpassas efler behovel. Nackdelarna ligger i de problem med bl. a. risker för otillböriig styrning som alltid är förknippade med fördelningen av allmänna medel inom kultursektorn. Utredningen finner därför att förhandsslöd lill tidigare opublicerad svensk skönlitteratur bör ske efter automatiskt verkande regler inom på förhand givna ramar."

Det synsättet mottogs posilivi av de flesta. Invändningarna mot litteralurutredningens förslag låg pä ell annat plan: slödels storlek, avgränsningen lill vissa genrer, den exakta utformningen av förlagens motprestation och en del annat. Men den generella stödformen i meningen bidrag lill böcker enligt pä förhand fastställda regler mötte inte särskilt stort principiellt motstånd.

En av dem som till synes med entusiasm anslöt sig lill litteralurutredningens principer var utbildningsminislern själv. Del var värt intryck både när vi avlämnade betänkandet och när vi resonerade nägon månad senare. Det är mindre vikligl. Avgörande är all längt därefler sympatiserade statsrådet Zachrisson offentligt med utredningens teserom det generella stödets fördelar. I etl tal i Brunnsvik den 21 september 1974 uttalade utbildningsministern följande omdömen:

"Utgivningen av litteratur behöver stödjas, men hur? Selektiva stödformer kan göras billiga men ändå effektiva i fräga om det man vill stödja. Nackdelen

är en risk för betänklig styrning och i sisla hand censur, Generella stödformer      Nr 89
medför inte denna risk men blir dyrare ulan alt garantera etl tillräckligt      Fredaeen den
stöd till den litteratur som verkligen behöver stöd."               23 mai 1975

Bertil Zachrisson har alltså här använt formuleringar som är betydligt ___

härdare än litteralurutredningens. Selektiva stödformer riskerar "betänklig Statligt litteratur
styrning och i sista hand censur". stöd, m. rn.

I samma tal vid Brunnsvik lanserade utbildningsminislern den "kulturella allemansrätten", dvs, att man skulle avskaffa författares, konstnärers och tonsättares upphovsrätt. Om det hade vi för tvä månader sedan etl meningsutbyte här i kammaren. Herr Zachrisson flydde då undan från sina tidigare ställningstaganden. För omdömena i Brunnsvikstalet ville han inte längre stå.

Del var bra alt herr Zachrisson flydde den gången. Det är sämre all han överger ocksä de rimliga principer som han hafl om litteraturstödet. Herr Zachrisson ville inte längre slå för för vad han sade i Brunnsvikstalei om olika former av stöd. I stället har herr Zachrisson lanserat en alldeles motsatt teori: generellt stöd är ett hot mol yttrandefriheten. Eflersom jag antar att Bertil Zachrisson inte kan hälla på båda ståndpunkterna samtidigt - alt selektivt stöd kan leda lill "censur" medan generellt stöd hotar "yttrandefriheten" - utgår jag nu ifrån alt den senast uttalade uppfallningen är regeringens. Det tycks stämma med utbildningsministerns tal i dag.

Den tankegängen är ny. Att generellt stöd kan hota yttrandefriheten i motsats lill selektivt slöd är en princip som lanserats denna vär av Bertil Zachrisson men lidigare inte spelat någon viktig roll i vår politiska debatt. Herr Zachrisson blev snart på det klara med att denna ideologiska nyvinning borde beskrivas mer utförligt. Det skedde i en artikel i Dagens Nyheter den 18 mars:

"Om skönlitteraturen får elt generellt stöd finns det en risk alt all svensk skönlitteratur mycket snart i praktiken blir beroende av statligt stöd för sin utgivning. En reslriktivitet i ett trängt budgetläge kommer dä lätt att tolkas soni repressalier och hot mol yttrandefriheten. Faran skall visserligen inte överdrivas, men är det inte lika viktigt för litleraturen som för pressen att inle bli totalt beroende av statsstöd?"

Tanken är intressant. Jag har tre frågetecken.

1. Alt "all svensk skönlitteratur" blir beroende av statligt stöd om detta slöd går till all svensk skönlitteratur är knappasl riktigt. Det finns ju böcker som klarar sig förträffligt utan stöd.i dag. De säljs bra och ger författare och förläggare hyggliga inkomster. Om ett generellt slöd skulle gå också lill sädana böcker i enlighet med litteralurutredningens förslag innebär det endasl att vinsten något ökar på denna bok vilket bl. a. gör det något lättare att ta förluster pä andra böcker. Det är ju så förlagsvärlden har fungerat mycket länge. Men de framgångsrika böckerna blir inle "beroende" av statligt slöd i nägon rimlig mening. Skulle siödet dras in kommer de här böckerna ut i alla fall.

2. Vad menas med "reslriklivitet i etl trängt budgetläge""' Herr Zachrisson-kanske menar all 4.8 mifi. kr. som utskottet föreslår blir för dyrt 95

Nr 89 om andra ulgifler tränger sig på. Det är visserligen en obetydlig del av

Fred-ieen den en budget pä niellan 90 och 100 mifiarder. Men antag all dessa anslag mins-

23 iirt' 1975 kar-vad händer? Ja, troligen skär förlagen ner på de böcker som inte lönar

_____________ sig. de som går med förlust. Effekten blir dä ungefär densamma som när

Statligl lilteratur- ett selektivt stöd skärs ner, under förutsättning att det selektiva stödet getts
stöd, m. m. till böcker som inte går med stor vinst. Skillnaden är den alt vill man

begränsa ett generellt stöd som redan utgår måsle del ske sä att säga generellt, dvs. rikta sig mot hela branschen. Minskar man ett selektivt stöd kan man la bort del för vissa kategorier, vissa typer av böcker med visst innehåll eller skrivna av vissa författare eller med en estetisk inriktning som för tillfället inle passar de makthavande. Sädana "repressalier", med herr Zachrissons ord, kan man vidta med etl selektivt system genom olika tilläggsbestämmelser eller genom att utse lämpliga personer i nämnden som delar ul stödet. Det går inte all genomföra med ett generellt system, där bidragen följerautomatiskt verkande regler, ulan att man hell upphäver delta generella system genom ett beslul i riksdagen.

3. Herr Zachrisson frågade: "---------------- är del inte lika viktigt för litteraturen

som för pressen att inle bli totalt beroende av statsstöd?" Det är en mycket bra fråga. Den ställs alltså av en ledamot av en regering som genom annonsskatten drar in massor av miljoner kronor frän dagspressen och som sedan genom riktade subventioner lämnar tillbaka en del av de pengarna. Inför den konstruktionen har vi liberaler i flera år sagl: Annonsskalten i kombination med selektivt presstöd är orimlig - den gör en allt större del av pressen beroende av presstöd. Den synpunkten har dä alltid mottagils med hån eller likgiltighet av herr Zachrissons parti. Nu ställer utbildningsministern själv just den frågan om litteraturen.

Det är alltså en bra fråga. Allmänna åtgärder för alt förbättra det ekonomiska klinialet för del tryckta ordet vore av värde bl. a. därför alt det skulle göra litteraturen mindre beroende av statsstöd. 1 Norge har man tagit bort momsen pä böcker, och i en reservation i litteraturutredningen har jag uttryckt sympatier på sikt fören sådan reform. Etl skäl ärjust att man därmed minskar behovel av annal litteraturstöd. Men en sådan generell lättnad för bokmarknaden skulle inte ge en tillräcklig stimulans för t. ex. kvalificerad svensk skönlitteratur ulan måste kombineras med ett stödsystem av litteraturutredningens lyp, som ju utgår från den norska stödköps-ordningen. Det intressanta i det här sammanhanget är att herr Zachrisson i sitt letande efler argumeni för en snål, selektiv linje har hamnai i en ståndpunkt som han i andra sammanhang alltid beskärmar sig inför.

Vi vet alla varför herr Zachrisson har hamnat där. Finansministern körde
över utbildningsministern. Bertil Zachrisson lyckades inte fä tillräckligt med
pengar för sin kulturproposilion. Han var tvungen all helt avskriva slödel
till ny, svensk skönlitteratur. Det arbeie som pågått i flera år i litteratur
utredningen och som hade mottagits så positivt fördes åt sidan. Herr Slräng
bestämde, och herr Zachrisson fick lyda.
96 Sedan startade pressdebatten, framför allt genoin ell antal utoniordenlliga

artiklar i Sydsvenska Dagbladet. Oroad av den opinion, som ryktena från kanslihuset skapade, kastade man på propositionens korrekturstadium in en halv miljon kronor till den nya svenska skönlitteraturen. I eflerhand skulle 50 böcker fä selektiva bidrag. En halv miljon kronor är ungefär en tiondel av del belopp som lilleralurutredningen föreslog för den kategorin. De här hastigt instoppade raderna var ell klumpigt försök alt blidka kritikerna. T. o. m. ulbildningsministerns egna partivänner övergav regeringens linje i utskottet. Ingen har i dagens debatt yrkat bifall till proposiiionen.

Men del värsta är alt finansministerns snålhet har utbildningsministern tvingats göra ideologi av. Eflersom man bara ansåg sig ha råd med 500 000 kr. till ny svensk skönlitteratur, kunde slödel inte bli generellt i nägon som helst mening. Del blev en nämnd som skulle dela ul priser i eflerhand. Och så trodde herr Zachrisson att han var tvungen att förgylla den här konstruktionen. Pä del viset har utbildningsministern och hans partivänner kommit i en alltmer omöjlig situation.

I proposiiionen säger herr Zachrisson att del är "naturligt all elt statligl litteraturstöd utformas sä all bidragsbehovel kan prövas i det enskilda fallet och så all stödet kan begränsas till den utgivning man vill främja". Vid den lidpunkten ville man främja utgivningen av 50 svenska skönlitterära böcker, främst debutanter.

Nu säger utskottets socialdemokrater och kommunisten all de delar "den allmänna syn pä del statliga lilteraturslödel som kommer till ullryck i propositionen och konstaterar all de konkreta förslag som regeringen lagt fram väsentligen uppfyller de krav som det från principiella utgångspunkter finns anledning att ställa". Men efter denna bugning mot kanslihuset lar man helt avstånd från proposiiionen och ansluler sig i stället till en skiss som Sveriges författarförbund har lagl fram.

En av utbildningsministerns ledsamma utgångspunkter bevarar emellertid också reservanterna: man vill ha ett selektivt slöd som fördelas genom en central nämnd. Man försöker däremot tona ner skillnaden mellan generellt och selektivi stöd medan utbildningsministern sökt markera jusl denna skillnad. Reservanterna säger: "Även den generella stödform som lilleralurutredningen föreslagit bygger ytterst pä urval. För au en bok skall fä slöd fordras alt ell visst antal exemplar av boken inköpts av etl visst antal bibliotek. 1 regel fattas inköpsbesluien av enskilda bibliotekarier."

Här missar man poängen med elt slöd som bygger på automatiskt verkande regler. Anknyter man en slödköpsordning lill bibliotekens inköp av böcker, sä decentraliserar man makten över litteraturstödet. Herr Zachrisson säger att stödet dä bestäms så "anonymt" vilket lydligen skulle vara någol full. Del är på sätt och vis rikligt all denna ordning kommer att präglas av en anonymitet. Det blir elt slort antal lilteraturkunniga personer, spridda över landel, som i praktiken kommer att besluta över vilka böcker som skall ingå i slödköpsordningen. De kommer inte all i någon rimlig mening vara likriktade, kan inle utsättas för centrala påtryckningar, kommer inle all utgöra del av någon sorts kulturpolitisk elit i kanslihusels närhet. De behöver inle falla något samfällt beslut. Gränsen för bibliotekens inköp

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligl litteraturstöd, m. m.

7 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 89

Nr 89 är ocksä satt så pass lågt att man knappast behöver riskera alt nägon vär-

Fredaeen den defull eller kontroversiell litteratur faller utanför stödet. Del undersökte

23 mai 1975 ' "° ' '''teraturutredningen. Vi visade att debutanter på prosa, lyriker

.-------------- osv. kommer i åtnjutande av della stöd, i motsats till vad ulbildnings-

Statligl lilleratur- ministern har pästått i den här deballen.

slöd, m. m. Nu säger herr Zachrisson i dag i en formulering, som också fru Fraenkel

reagerade mot: men det här komnier ju att leda till all bibliotekarierna utsätts för påtryckningar, på samma säll som personer pä vissa andra håll är utsatta för frän läkemedelsföretagen. Alltså: bibliotekarierna i olika delar av landet skulle bli manipulerade av - fär jag anta - Bonniers, Norstedts osv. Och sedan skulle de strunta i de mindre förlagen. Det måste vara herr Zachrissons lanke - om han har någon tanke på denna punkt, vilkel inte är helt klarl.

Påslåendet all de stora förlagen genom en kampanj av det här slaget mot bibliotekarierna skulle kunna manipulera dem och få dem att utestänga böcker från de små förlagen är en förolämpning mot bibliotekarierna. Jag tror att vi alla i litteraturutredningen med skärpa skulle ha tagit avstånd från en sådan tanke.

Georg Andersson säger att i stort sett allt här i världen är ett urval. Herr Hermansson menar att det är ett kommersiellt urval. Men dä har de båda tvä missat poängen. Ty frägan är: är det en maktgrupp i samhället eller är det niånga människor, oberoende av varandra, som gör det här urvalel? Är det etl centralt urval på en plats, eller är del elt decentraliserat urval på många platser'

Vi har niånga förlag i det här landet. Jag vet att herr Hermansson tycker att det är fel; han vill all det skall vara en statligt förlag. Blir man refuserad på ett förlag kan man i dag gå lill elt annat och bli anlagen där. Det harmånga författare varil med om. Det finns massor av bibliotek här i landel som handlar oberoende av varandra. De kommer alt bestämma, enligt vär modell, vilka som skall ingå i slödköpsordningen. Med en slödköpsordning, som lägger ell slags boltentrygghet för vafie ny svensk skönlitterär bok, minskar man ju också de kommersiella krafternas intressen - och vi gör del mer än reservanlerna. med 4,8 mifioner mot 3.3 mifioner. Med ett centralt urval finns alltså risken för "ett otillbörligt undertryckande av det fria ordet", som herr Hermansson i dag talade om men aldrig i sill politiska liv begripit innebörden av.

Det är just det här som är den viktiga skillnaden mellan generellt och selektivt stöd. Med generellt stöd i meningen stöd enligl automatiskt verkande regler finns inte risken för "otillbörlig styrning" (som litteraturutredningen sade), finns inle risken för "censur" (som utbildningsministern kallade del). Med selektivt stöd finns alltid risken, särskilt i mera kritiska lägen, alt del oppositionella diskrimineras, att det politiskt eller estetiskt avvikande bekämpas, all del blir en anpassning till den centrala nämndens värderingar.

Jag är på det klara med, att vi redan har selekliva stödformer på flera
98 områden och alt vi får ännu fler efler dagens beslul. När det t. ex. gäller

filmen är del svårt alt finna aulomaliskl verkande regler; likaså när del Nr 89 handlar om nylryck av klassiker i vär lilleratur. Men det viktiga är all Fredaeen den pä de områden där man kan flnna sådana automatiskt verkande regler 23 mai 1975

skall man använda sin upptäckt. Klyftan här i deballen går mellan dem __

som principiellt föredrar ett generellt slöd, där sådant är möjligl, och Statligl litteratur-dein som principiellt avvisar ett generellt stöd, där sådant är möjligt. slöd, m. m. Här handlar det om en rörelseriktning för kulturpolitiken.

Utbildningsministern och reservanterna talar sig alltså varma för ell "urvalsförfarande", när del gäller slödel lill ny svensk skönlitteratur. Tänk om de nytfiade samma tanke för de svenska tidningarna! Tänk om de sade sä här: här finns del visserligen regler som är automatiskt verkande. Men de kan lätt leda lill att tidningar som inte behöver stöd ändå fär det och till alt tidningar som behöver mera slöd inte fär tillräckligt med pengar. Därför borde dagens produktionsslöd till pressen ersättas av ell "urvalsförfarande" med en central nämnd, med erfarna, kunniga personer, som granskade tidningarnas kvalitet och ekonomiska behov.

Då skulle alla inse all tryckfriheten var i fara. Ett sådant slöd har ingen här i kammaren krävt för pressen. Men när del gäller böcker är del för halva kammaren självklart att så skall man ha det. Åter gör man hell onödiga skillnader mellan olika delar av del tryckta ordel. Och de som resonerar pä diametralt motsatt sätt i ganska likartade lägen avslöjar bara en sak: de saknar genomtänkta principer när de diskuierar stöd åt kullur och massmedier.

Bertil Zachrisson är principlöshelens främste talesman. För åtta månader sedan var han anhängare av generellt slöd enligl automatiskt verkande regler till ny svensk skönlitteratur. För tvä månader sedan ville han knappt ha något slöd alls till ny svensk skönlitteratur; de pengar som ändå utgick skulle vara extremt selektiva. I dag vill han åter ge ett betydande stöd, men enligl en selekliv modell. Så kan man kasta mellan åsikterna, om man är beredd all byta princip som man byter skjorta. För den svenska litteraturens skull hoppas jag att en sådan häll-ningslöshet inte kommer alt prägla vår kulturpolitik i framliden.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Urval är alltid en grannlaga fräga, det häller jag med herr Ahlmark om. Det är en åsikt som jag har hävdat vid etl flertal tillfällen, och den står jag gärna för ocksä i dag. Men det oaktat är vi ju tvingade - precis som herr Ahlmark mycket rikligt konstaterade -att på en rad kulturområden ha en ordning för all göra urval så alt man når kullurpoliliskt önskvärda effekter. Lät mig la ell enda. exempel.

Tidskriflssiödet fördelades ursprungligen av en lidskriftsnämnd, och
nu har den uppgiflen övergått till nämnden för lilleratur i statens kul
turråd - f ö. en nämnd som komnier all bli ansvarig för fördelningen
av litteralurslödel om reservanternas linje skulle vinna. Där har man
under myckel uppskattad enighet i flera år delat ut ett ganska begränsat
stöd till tidskrifler - med myckel stor omsorg och myckel slor grann- 99

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

100

lagenhet. Ingen har känt sig hotad av det, såvitt jag förstår. Tvärtom har mångsidigheten i detta urval prisals. Jag tror all det är vikligl all man föfier just den öppenhet och grannlagenhet som den här niimnden har visat i sitt sätt all agera när det gäller tidskriflssiödet. Den har skaffat sig slor respekt för omdöme och oväld.

Men som herr Ahlmark vet flnns det i denna nämnd inbyggt vissa garantier mot etl - skall vi säga - majorilelslryck. Sådana garantier är ju på sätt och vis vad herr Ahlmark och andra då och dä gör sig till talesmän för. Det flnns en möjlighel att en minorilet kan väcka förslag i denna niimnd om slöd till tidskrifter, om majoriteten skulle vara emot. Den regeln har, såvitt jag känner till, aldrig använts, men jag kan myckel väl länka mig all kulturrådet, som skall utforma förslag om hur det framtida litteraturstödet skall fördelas, när det skall lägga upp riktlinjerna för försöksverksamheten tar upp liknande resonemang om att man skall bygga in skydd mot ett majorilelslryck. Del lycker jag kan vara rimligt. Man kan t. o. m. tänka sig all kräva enhällighet för all en bok skall avvisas av en sådan här nämnd.

Men det intressanta i diskussionen nu är all i litteralurutredningens hårt kritiserade förslag om del generella siödel är ju sitsen den all det egentligen inle ärell generellt slöd. Om man kan hitta former förgenerelll stöd som har avsedda kullurpolitiska effekter, så har de ell värde - del medges. Men del som ni föreslär är ju inle ell generellt stöd, del är etl selektivt stöd, fastän på etl hell annat säll. Jag vidhåller att det är ett selektivt stöd i en anonym form. Det är fräga om en grupp bibliotekarier och ell antal anonyma lektorer i förlagen som man inte har någon möjlighet all ta upp debatl med. Det råder väl inget tvivel om all betydande marknadsintressen i dag styr vad det är för lyp av böcker man väljer ut.

Dessutom är det faktiskt så all de regler, som ni har föreslagit för hur automatiken skall se ul. slår egendomligt snett. Fär jag ta ett exempel.

Där finns ett krav pä att 24 bibliotek sammanlagt skall ha köpt minsl 40 böcker. Herr Ahlmark vet att jusl delta förslag utsattes för en mördande kritik i remisserna. Ändå har de borgerliga stannat för att lägga in den hiir spärregeln i sill förslag - med ett visst undanlag för den exklusiva litteraturen. Men förklara för mig, herr Ahlmark, vad som skulle hända med del här systemet om 23 bibliotek råkar inköpa 100 exemplar av en bok eller om 39 råkar inköpa 39 exemplar av en bok. Hur vill herr Ahlmark gä in och korrigera en sådan sak? På vilkel säll skall del las upp?

Det är nalurliglvis så all del syslem som herr Ahlmark och den borgerliga majoriteten föreslår till sina effekter är selektivt, fastän på etl fullständigt slumpartat sätt. Förslaget har med rätta kritiserats. Del försöker ni dölja, men jag upprepar att förslaget i remissinstanserna har fåll en utomordentligt hård kritik. Författarförbundet har påvisat all del finns en påtaglig risk för att just udda författare och poeter, som del är särskill viktigt att lyfta in i en sådan här stödform, enligt ert förslag

trillar ul. Sedan må herr Ahlmark tala om frihet och använda alla vackra Nr 89 honnörsord - det gär all koppla niånga honnörsord lill det här. Jag har Fredaeen den inget emot alt de används, för världen är ond - del häller jag gärna 3 m-ii 1975

med om - och vi behöver upprepa principdiskussioner om yttrandefrihet _

och annat mänga gånger. Vi har inga motsatta meningar om viklen av Statligt litteratur-
alt med olika samhällsinsatser garantera yttrandefriheten. stöd, m. m.

Jag vill emellertid erinra herr Ahlmark om att ert liberala slumpsyslem

- för ett sådant är del - betyder alt ni öppnar, precis som jag sade till
herr Mallsson i Lane-Herrestad tidigare, dörrarna för skräplitteratur, men
ni Slänger på sätt och vis möjligheterna för mer udda lilleratur. Dessutom
har ni ju kopplat della - och nägon röstförklaring där har vi ännu inte
fåll från herr Ahlmark - med etl direkt hot mot barnlitteraturen. Är
herr Ahlmark ocksä beredd att föfia ulskottsmajoriteten på denna punkl,
där man går emol lilleralurutredningen, emot en enig remisskritik, emot
barn- och ungdomsorganisationer, emot Författarförbundet och brand-
skattar barnlitteraturen för att på det viset skrapa ihop pengar till stor
förlagen.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var bra det här; nu har vi kommit in direkt i kärnan av diskussionen, ulan den demagogi som lidigare präglade herr Zachrissons anföranden om "högerlinje" och sådant.

Herr Zachrisson säger all med automatiskt verkande regler kan man inle "diskulera" vilka som skall få ett stöd. Del finns ingen särskild central grupp som man kan gå och prata med. Nej, det är just del som är finessen med litteraturutredningens och utskollsmajoritelens förslag. Biblioteken sammantagna är ju väldigt mänga. Om bara 24 av dem köper 40 exemplar sammanlagt kommer den boken med i slödköpsordningen. Är det färre bibliotek och färre exemplar komnier den inte med. Det är det självklara svaret på frågan.

Då blir det alltså inle något samfällt beslut. Det blir inte möjligt med någon likriktning från centralt håll. Del kommer inte all vara en liten elit i kanslihusets närhet som beslutar. Del blir decentraliserat överlandet. Och systemet är så uppbyggt att debutanter, alt svåra prosaförfattare

- svära i meningen mindre lillgängliga för en stor publik - och lyriker
skall komma med.

Herr Zachrisson säger all det här är ett "liberalt slumpsystem". Ja, det är etl liberalt system; det är riktigt. Systemet är liberalt därför alt det omöjliggör den här centrala likriktningen, som är kärnan i det selekliva systemet.

På del viset är det system vi förordar alltså liberalt. Och det kan na
turligtvis sägas vara slumpartat i den meningen att man inle i förväg
kan vela exakt om en viss bok kommer med eller inte. ifall någon av
de här skräpböckerna som herr Zachrisson talar om hamnar innanför
ramen. Det finns naturligtvis en risk att en del skräplitieratur, som nu
böriat inköpas av biblioteken, kommer med. Jag är helt på del klara 101

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, in: tn.-

med den risken. Men den nackdelen får man ta för att få elt system som inte inbjuder till och medger likriktning. Då fär man stödja några böcker som man egenlligen inte skulle vilja ge stöd. Det är den avvägning man fär göra för all värna just demokratin, som herr Zachrisson i andra sammanhang använder sä mänga sköna ord om.

Ni har ju själv, herr Zachrisson, varit inne på denna linje tidigare. Ni höll för älta månader sedan etl tal, i vilkel ni sade all selektivi slöd inbjuder till otillbörlig styrning och i sisla hand censur. När vi lämnade över beiänkandel och diskuterade del en månad senare sade herr Zachrisson inle elt ord av kriiik mot utredningen. Först nu har han tänkt om. Och allt det som tidigare var så bra hade nu blivit ett "liberalt slumpsystem", "en högerlinje" etc.

Kan ni inte nu, herr utbildningsminister, äntligen erkänna att det är detta trista politiska faktum all ni har blivit överkörd av finansministern och inle fåll pengar för er kulturproposition som gjort att ni tvingats göra en ideologisk helomvändning?

102

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Jag vill först bestämt avvisa kritiken alt kulturrådet och dess nämnder är nägol slags elit i kanslihusets närhet. Kulturrådet är ulomordentligt allsidigt samniansatt. Det beslår av människor från hela landet representerande en rad folkrörelser och kulturarbetargrupper. Det är ett myckel mångsidigt spektrum av intressen som där är representerat. Jag skall inte ullala mig om bibliotekarierna som en elitgrupp. Del vore felaktigt. Men de är naturligtvis en ensidig yrkesgrupp, som pä del här sällel får en möjlighet att bestämma en inriktning av utgivningen. Jag tycker det finns all anledning att diskutera det demokratiska medborgarinflyiandel i den typen av urval - för även del som herr Ahlmark talar för är ju nämligen ett urval.

Det är ocksä hederligt av herr Ahlmark att erkänna, alt ni öppnar vägen för skräplitleraluren. Och med den lendens som finns i förlagen i dag all låla sig freslas till den typen av marknad är naturligtvis riskerna i del hänseendet stora.

Sedan vore det myckel intressant, herr Ahlmark. all få en litet bällre inblick i hur det känns för herr Ahlmark alt stå här och tala emol etl förslag och en ordning för litteraturstödet som Författarförbundet och de små förlagen har sagt ja till. Jag har inle tagit upp den diskussionen tidigare med herr Ahlmark, men det är inget tvivel om alt de små förlagen och alla därifrån som har yttrat sig i den senaste tidens debatt är eniga om att del borgerliga förslag som nu lagts fram utgör etl hot mot dem. medan reservanternas förslag är ett sätt att lyfla fram de små förlagen. Det måste väl ändå kännas egendomligt att gå emot etl sådant förslag.

Slutligen, herr Ahlmark, upprepar jag min fråga: Hur kiinns det all lägga fram ell lilteralurförslag som ert, som så uppenbart går emot ell väsentligt kulturpolitiskl inlresse, nämligen det alt förstärka barnlitie-

raturens ställning och barn- och ungdomsorganisationernas möjligheter Nr 89

all vidta läsfrämjande åtgärder? Är det verkligen en kulturpolitik som Fred'ieen den

ni vill stå för'? 23 maj 1975

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle: Statligl litteratur-

Herr talman! Reservanlerna begär alltså nu 800 000 kr. mer till barn- slöd, in. m. litleraturen. Utskottets majoritet begär till hösten ett kompletterande förslag till generellt verkande slödköpsordning för barnlitteraturen. Jag kan inte tänka mig ett generellt system som kommer alt kosta mindre än 800 000 kr. Det kommeratt kosta betydligt mer än miljonen. Utskottsmajoriteten ger alltså mer till barnlitteraturen än vad reservanlerna gör. Så gick del hål pä den propagandaballongen!

Kulturrådet är sä mångsidigt, sade herr Zachrisson. Samtidigt sade han att systemet méd bibliotekarierna blev väldigt ensidigt. Det är fantastiskt. En liten central nämnd pä ungefär lio personer, utsedda av re- -geringen, är variation och mångsidighet, medan hundratals bibliotekarier över hela landet blir ensidiga. Fattar herr Zachrisson den ideologiska innebörden av vad han säger? Han menar att egenlligen är alll vad decentraliserade maktfunktioner heter något betänkligt, därför alt de är ganska likartade ute i landel. Men däremot människorna i en liten grupp i regeringens omedelbara närhet - ideologiskt mycket närstående regeringen som de flesta i kulturrådet är - blir mångsidiga! Där har herr Zachrisson avslöjat den centraliseringsfllosofi som är kärnan i det selekliva syslemet.

Så konstaterar herr Zachrisson att värt system "öppnar vägen för skräplitteraturen". Cilera mig rätt, herr Zachrisson! Jag säger all vissa skräpböcker kan konnna med om man använder det system vi föreslär. Det ' är en nackdel man fär la för all fä ett förhandsstöd av det slag litteraturutredningen föreslagit och slippa riskerna för likriktning. Men den överväldigande delen av slödel kommer all gå lill den kvalificerade litteraturen, till de kvalificerade förlagen. Det visas tydligt av alla beräkningar. Därför är det ren demagogi att säga alt man med detta system öppnar vägen för skräplitleraluren. Tvärtom! Man ger ett slöd till de förlag och de författare som i konkurrensens namn bekämpar just skräplitleraluren.

Hur känns det att stå här och tala emot småförlagen, frågar utbildningsministern. Ja, ställ den frågan lill Sune Stigsjöö, som varit chef för Författarförlaget och som nu är chef för Zindermans; småförlag i ordets rimliga mening. Jag citerar honom ännu en gång: "Jurysystemet är som litterär poängbedömning i de flesta sammanhang någol djupt olustigt och självklart förkastligt som bas för kullurpolitiska åtgärder. Än värre -

är att i det lotteriet skulle de kapitalstarka förlagen, som har råd

att investera rejält och eventuellt dra nitar, i det långa loppet hämta
hem mestparten av stödpengarna - de små skulle stå där utan sked i
guldregnet." Del är chefen för ett litet förlag som säger detta om herr
Zachrissons linje. 103

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talniiin! Ja, herr Ahlmark, en decentralisering av en beslutsprocess är utomordentligt viktig, om man samtidigt kan ha en ordentlig demokratisk insyn i den. Det är jusl brislen pä sådan insyn som är det betänkliga när man pä del här viset låser läst selektionen lill en grupp som är anonym. Den är egentligen ännu mer anonym än herr Ahlmark vill göra gällande när han talar om de hundra bibliotekarierna. Herr Ahlmark vet lika väl som jag att dessa hundra bibliotekarier är utomordentligt beroende av den lektörsservice som Biblioteksfiänst består dem med. Vafie bok läses i allmänhet bara av en eller tvä sådana lektorer, och deras rapporter, som går ul lill biblioteken, är i hög grad avgörande för bibliotekens inköp. Delta vet herr Ahlmark lika väl som jag.

Det nya är - del sade jag tidigare och jag upprepar det; jag tycker del är viktigt från principiell synpunkt -all bibliotekarierna i detta sammanhang får en dubbel funktion. Jag vill inle på nägol sätt anklaga dem för det - del är inte alls min tanke - men denna dubbla funktion är från vissa synpunkler betänklig. Dels får de elt inflytande över utbildningspolitiken, dels skall de förverkliga en lokal inköpspoliiik. Det är all lägga en oerhört stark koncentration av makten på en enda yrkesgrupp, och del är betänkligt när del gäller någonting så väsentligt som all bestämma vad det är för litteratur vi skall ha i landel.

Herr Ahlmark försöker smyga undan frägan om del angrepp de borgerliga gör på barnkulturen och barnlitteraturen. Del är tydligen inte alls besvärande för herr Ahlmark all gå ifrän sin egen ståndpunkt i lilleralurutredningen pä den här punkten. Han ställer villigt upp pä denna nya linje, som bär moderaternas märke - det är ingen tvekan om det. Här är ni ute - del är ulan gensaga på det sättet - för att skada etl av de viktigaste instrument vi har i del kullurpolitiska arbelet just nu, nämligen stödet lill läsfrämjande insalser bland barn och ungdom.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Ahlmark anhållit att lill protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

104

Herr GREEN (s):

Herr talman! 1 detta längt framskridna skede av debatten kring kullurulskotlels betänkande har iroligen det mesta som finns att säga redan sagts. För aU undvika risken för upprepningar tänker jag därför inskränka mig till all enbart något kommentera och kortfattat motivera reservationerna 15, 21 och 28, där vi socialdemokrater i ulskottet står som undertecknare, under 15 och 28 tillsammans med vpk-ledamolen. Låt mig böria med den sist nämnda reservaiionen.

Regeringen föreslår att myntkabinettet i fortsättningen skall få namnet mynihistoriska museet. Del förslaget har gen upphov till två motioner, i vilka föreslås att nuvarande namn även skall gälla i fortsättningen. Del är tydligt alt motionärerna uppfattat namnbytesförslaget enbart som nägon form av klåfingrighet från regeringens sida. vilkel nalurliglvis är

hell felaktigt. Motivet är i stället den omorganisation som föreslår. F. n. utgör myntkabinettet en avdelning inom statens hisloriska museum, men efler den omorganisation som föresläs i proposiiionen komnier myntkabinettet att i framtiden utgöra en helt självständig institution inom den nya myndigheten riksantikvarieämbetet och slalens historiska museer. Det måste då ses som någol helt naturligt all personalen vid berörda museum vill ge della ett namn som för en bred allmänhet klargör vad man där sysslar med och vad man har alt visa upp, och det är också vad som har hänt.

När innebörden av den nya organisationen blev hell klarlagd framfördes lill departementet önskemål om elt mer tidsenligt namn, elt namn som skulle kunna nä ut också utanför en mer begränsad grupp. Myntkabinettet är den gängse beteckningen på en större systeinatiskl ordnad mynt- och medafisamling. Namnet är väl inarbetat i de initierade lackkretsarna av forskare, myntsamlare och mynthandlare. Del är emellerlid etl hell olillfredsställande namn på ell museum som har till uppgifl att bl. a. belysa penningväsendets historia och den därmed förknippade ekonomiska och sociala ulvecklingen.

För ett självständigt museum som i enlighet med den riktlinje för museipolitiken, som vi här i riksdagen har antagit, skall bedriva utställ-ningsverksamhel och annan utåtriktad verksamhet med sikte på en bred allmänhet krävs ell kort, slagkrafligl och innehällsmässigl korrekt namn. Vi reservanter anser all namnet mynihistoriska museet väl uppfyller de uppställda kraven. Därför, herr talman, yrkar jag bifall lill reservaiionen 28.

Jag vill därefter säga några ord oni det av ulskottsmajoriteten föreslagna stödet till Sveriges Konstföreningars riksförbund. Förslaget bygger pä en vpk-motion med fru Ryding som första namn, i vilken hemställs au ett belopp pä 375 000 kr. anvisas under etl nyll förslagsanslag för riksförbundets centrala verksamhet.

.Såsom framgått av propositionen konnner regeringen redan våren 1976 alt framlägga etl förslag som bygger pä de riktlinjer som MUS 65 har angett. Självfallet konimer ocksä dä all las upp frågan om på vilkel sätt intresset för bildkonsten skall kunna breddas och framför allt nå ut till nya grupper. Det är en fräga som för oss reservanter är av allra största betydelse. Vi inser också att de lokala konstföreningarna gör ett bra jobb när del gäller att intressera människor för kvalitativt god bildkonst, vid sidan av t. ex. Konstfrämjandet och de olika studieförbunden, men i motsats lill ulskoitsmajorilelen anser vi all innan frågan om ekonomiskl Slöd till riksorganisationen tas upp till behandling, bör man noga utreda hur samarbetet med övriga centralt verksamma organisationer och institutioner skall bedrivas. Vi tror nämligen att en alltför stor splittring av de centrala resurserna inle fiänar saken. Därför anser vi alt det finns anledning alt avvakta den aviserade översynen och propositionen.

Jag yrkar bifall till reservationen 21.

Slutligen bidraget till folkbiblioteken. Här har vi socialdemokrater till-

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt lilieralursiöd, m. m.

105

Nr 89 sammans med fru Ryding reserverat oss till förmån för det belopp som

Fredaeen den föreslås i propositionen. Eftersom satsningarna pä folkbiblioteken redan

23 mai 1975 '"' berörts av flera talare i debatien kan jag nöja mig - och kanske

--------------- framför allt glädja kammaren - med att enbart hänvisa lill motiveringen

Statligt litteratur- i reservationen 15, som jag yrkar bifall till.

slöd, m. m. Slutligen, herr talman, vill jag ocksä yrka bifall till föfidreservaiionerna
23 och 24.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle:

Herr talman! Namnfrågor kan vara besvärliga alt lösa, och del gäller ocksä namnei på kungl. mynikabineiiei. Kabinettet har inte fått några nya arbetsuppgifter. Hittills hardel sorterat understalens historiska museum. Till delta myntkabinett är knuten en vetenskap som mänga i stora delar av världen har intresse av. Namnei är därför inarbetat i den vetenskapliga världen, och del måste vara etl starkt skäl för att bevara namnet. Jag tror inte att det skulle vara lill nytta för nägon om vi ändrade det. Man kan lätt fä förväxlingar on-i vi ändrar namnet. Vi har ju andra niynisamlingar i vårt land där del också talas om kabinett. Vi har sådana både i Stockholm och Uppsala, för all ta ell par exempel.

Därför har vi ansett att kungl. myntkabinettet kan få behålla sitt namn.

Fru Ryding har lidigare talat om Sveriges Konstföreningars riksförbund, och jag skall inte gå närmare in på det - det medger för resten inte liden. Jag tackar herr Green för hans erkännsamma ord om konstföreningarna ute i landel.

Biblioteken vet vi har en väldigt stor belydelse för läsfrämjandel. De skaffar böcker som sedan kan läsas av den slora allmänheten. Därför har vi också föreslagit etl betydligt större belopp lill biblioteken än reservanlerna föreslår, och det anser vi all vi har gjort pä mycket goda grunder.

Herr GFIEEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det bör noleras all det namn på mynlsamlingarna som majoriteten i utskottet nu vill behälla inte har gällt efler 1957. Det väsentliga lycker jag är - det bör ha framgått av mitt tidigare anförande - att museet får ett namn som gör att en bred allmänhet hittar dit så att det verkligen kan fungera som alla andra museer. Därför finns det skäl att hälla fast vid vårt förslag, inle minsl med tanke på all del också är etl krav från slora delar av personalen på myntkabinettet.

- Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle:

Herr talman! Namnet kungl. myntkabinettet, möjligen förstärkt med
en underrubrik, är lill fyllest för alt människorna skall ha klart för sig
vad det är fräga om. Det är ett känt och inarbetat namn. Om vi nu
ändrar det kan förväxlingar Inträffa. Det är t. ex. tätt för utlänningar
att komina fel när de skall besöka myntkabinettet i Stockholm, som
106 vi har vant oss vid heter kungl. myntkabinettet.

Herr Green säger att del namnet inte har gällt sedan 1957. Det ur-      Nr 89
sprungliga namnet var emellertid kungl. myntkabinettet, och del är det      Fredaeen den
namnet som vi tycker att del skall ha.                                23 mai 1975

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c): Statligt litteratur-

Herr talman! "Skall vi sluta filma, Olof Palme?" var titeln pä en bok stöd, m. m. som gav.s ut för några år sedan. Man kanske kan traveslera detta i dag och fråga: Skall vi sluta filma, Bertil Zachrisson? Den svenska filmproduktionen beflnner sig nämligen i en sådan situation att man kan fräga sig om det gär alt fortsätta med någon nämnvärd filmproduktion i Sverige. Del kan synas onödigt, men man kanske försl skall fråga: Varför görs film egentligen? Jo, därför att den har kulturellt värde och för alt folk vill se den. Då kommer man fram lill att det kvittar vem som producerar filmen. Del är inle meningen alt staten skall bestämma filmreperloaren - inte heller filmarbetarna, som fru Ryding var inne pä och inte kommersiella intressen, ulan svenska folket skall bestämma vilken film vi skall ha.

Jag har stort förtroende för svenska folkel. När man ser pä besöksfrekvensen, finner man nämligen att mänga människor visserligen väfier att gå på dåliga filmer men all man också väfier all gå på mycket bra filmer, som har de största besökssiffrorna. Vi kominer aldrig ifrän all • hur vi än producerar film, produceras den för att människor skall se den. Vill ingen se den, kan man lika bra låla bli att producera den, för då kostar det bara pengar.

Den svenska filmpoliliken har inle diskuterats i riksdagen på myckel länge. 1 juli 1968 tillsattes filmutredningen, som avlämnade sitt första betänkande i december 1970, alltså för snart fem år sedan. Utredningens slutbetänkande avlämnades den 31 december 1973, vilket ärganska länge sedan det ocksä. Sedan dess har det praktiskt taget inle hänt någonting på filmens område från slalens sida mer än att statsanslag pä etl i förhållande till filminspelningskosinaderna ganska ringa belopp har beviljats. Nu när kullurpi-oposilionen skulle komma, hade man väntat sig att någonting skulle göras också för filmen. Man flnner emellertid att rätt små pålappningar har gjorts i olika avseenden. Något samlat grepp har inte förekomniit.

Utbildningsniinistern sade att vi skall hålla samman de olika sakerna beträffande filmen. Jag tycker det är tvärtom. Det finns knappasl nägol mer splittrat och oredigt än den svenska filmpoliliken just nu. Läget kännetecknas ocksä av en stor osäkerhet för i branschen verksamma flimarbetare och andra.

Den svenska filmproduktionen har ärorika traditioner och har lidigare
även haft relativt goda ekonomiska resurser. Men i och med Ijudfllmen
flck vi med vårl relativt begränsade språkområde svårigheter. Det gick
dock tämligen bra ända fram till televisionens genombrott. Då böriade
de stora besvärligheterna för svensk filmproduktion.
Jag vill erinra om alt i förhållande till 1962 uppvisade spelåret 1972/73 107

Nr 89 en minskning av publikunderlaget med ca 50 % - nästan hälften av pub-

Fredaeen den '''" försvann. Dä har jag bara räknat på lio år. Pä längre sikl har mer

23 maj 1975 *" 0 % gått bon.

_____________ Filmproduktionen kämpar nu med oerhörda svårigheler. Man kan där-

Stalligt litteratur- för fräga om vi skall ha en svensk filmproduktion. Ja, den frågan besvaras
stöd, in. m. delvis genom svenska folkets eget val. Under mer normala förhållanden

visar det sig, trols etl myckel stort utbud av utländska filmer, alt 25 % av biopubliken går på svensk film. Detsamma gäller televisionen. Vid undersökningar som där gjorts har det visat sig all även en gammal svensk film, som inle anses vara av högre kvalitet, drar oerhört slora tittarsiffror, vilket visar all man vill ha svensk film.

För att bevara svensk särart och kullur är det klart alt vi bör ha en filmproduktion. Det står också i propositionen vissa berömmande ord om fllmen: "Filmen är en konstart med samma bredd och förankring som litteraturen. Biograföesök är för mänga en av de vanligaste kulturaktiviteterna utanför hemmet. Genom televisionen blir filmen ett vanligt inslag också i vardagsmifiön. Filmen när mänga, fängslar mänga och påverkar många. Därför är det vikligl all möjligheten att använda filmen som uttrycksmedel kan utvecklas och utvidgas." Del är alldeles utmärkt, men varför gör man inte mera för filmen i så fall? Under lång lid såg man filmen endast som en skallekälla - skatt på upp till 39 %\ Så småningom insåg man dock alt del finns ell konstnärligt egenvärde hos filmen och alt den är en kulturiillgång.

Jag vill säga att teatern har sin särart och sill mycket slora konslnäriiga värde och all den inte kan ersättas med film eller någol annal. Del är glädjande att teatern kan hävda sig fortfarande. Men filmen är också en konstart och skifier sig från teatern. Filmen kan gä utanför scenen, den har helt andra möjligheter all expandera bildmässigt, och den har sina fotografiska möjligheter. Därför skall man inte betrakta filmen som filmad teater.

1951 motionerade cenlern om stöd ät konstnärlig svensk filmproduktion. Molionen blev avslagen, men tanken vann alltmera gehör. Numera erkänns allmänl all vi skall försöka uppmuntra konstnärlig svensk filmproduktion. 1956 kom en ulredning med ett betydelsefullt förslag. Man skulle ta in pengar frän biograferna och använda dem för svensk filmproduktion. Förslaget genomfördes 1963 men del kom som sagt redan 1956.

Vi motionerade någol år senare om inrättande av en fllm- och tea
terakademi. Även den motionen avslogs. Sedan kom Filminstitutet med
ungefär samma uppgifler, så även del förslaget blev genomfört fastän
om motionen avslogs. Filminslilulel är emellertid en märklig organi
sation. Jag Iror alt många som talat i debatten i dag inte vet rikligt
hur institutet är organiserat. Filminstitutet är en stiftelse, och man kan
undra vem som äger den. Vem som bestämmer behöver vi inte undra
över. Stiftelsen tar in 17 milj. kr. från biografägarna. men biografägarna
108 som betalar in pengarna har egentligen ingenting att säga till om i Film-

institutels styrelse som utses helt av regeringen. Del har inrättats etl Nr 89 förtroenderåd för kontakt med en del organisationer, men del rådet utses Fred-teen den av styrelsen, och del flnns inget som helst parlamentariskt inslag i delta. 3 m-ii 1975

Del är ocksä litet underligt med institutets verksamhet. Man restaurerar____

gammal film, och därvidlag gör man ett utmärkt arbeie, men den verk- Statligl litteivlur-samhelen har ju museal karaktär, och kostnaden för sådant brukar bestås slöd, m. m. av staten. Man har ett flni bibliotek, men biblioteksverksamhet brukar staten vanligen stå för. Institutets lokaler för dessa ändamål är stora och mycket omfattande, vilkel man också kan ifrågasätta om biografägarna skall betala. Institutet har vidare bedrivit undervisning - en professur i fllmkunskap har funnits - men det är också en statlig uppgifl. och den skall nu överläs av staten. Biograferna, som kämpar med stora svårigheler, skjuter alltså ihop pengar för ändamål som de egenlligen inte skulle bekosta. Så behandlas fllmen i det fallet.

Det flnns således ingen fasl organisalion för filmen, och del sätt på vilkel man arbelar är behäftat med myckel stora brister. Tillsammans med nio andra centerpartister har jag föreslagit i en motion att det skulle inrättas etl filmråd med uppgifl all leda hela filmverksamheten. Utskottet anser sig emellertid kunna utgå ifrån "all frägan om det administrativa ansvarel för filmfrägorna kommer att tas upp senast i samband med överväganden om vad som skall ske pä området efler det all filmavtalei löpt ut". Ja, herr utbildningsminister och damer och herrar utskottsledamöter, tålmodiga är vi i denna kammare, men all vänla i älta är innan man lar itu med administrationen på filmomrädet vittnar inte om stora anspråk på all någol skall göras för svensk filmproduktion. Åtta år till av oreda och oordning på onnidei skall vi alltså utslå, sedan kan man länka sig all böria klara ul filmens problem.

Vad har staten gjort för svensk filmproduktion? Det är sannerligen
inle myckel. Återigen uppkommer frågan: Skall vi sluta filma. Olof Palme
- eller Bertil Zachrisson? Det finns etl statsbidrag på 3,4 milj. kr. lill
filmproduktionen, men det skall tas bort nu. De slackars filmproducen
terna som med nöd och näppe kan existera skall inte längre fä det bidraget
heller. Ulskottet säger au den nya fondbildningen innebär ell ökal slöd
till svensk film. Ja, vad är det för någonting? Det är 10 mifi. lill statlig
filmproduktion; 5 till Sveriges Radio och 5 lill Filminstitutet. Del är
klarl att den som vill ha en statlig filmproduktion gillar det här. Men
inle kan jag falla all statlig filmproduktion ger ell rikare kulturutbud.
Observera dessulom all del är precis motsatsen till vad utskollet skriver,
dvs. i stället för att främja svensk filmproduktion blir det tvärtom. Sve
riges Radio-TV är den värsta konkurrenten som filmproducenterna har
och dit ger man 10 mifi. mer, för att TV skall konkurrera ännu värre
med den fria filmproduktionen; fullkomligt upp och ner. Man skall inle
vidga möjligheterna utan göra dem ännu mindre för flimproduklionen
all exislera. Observera alt del inte är de stora fllmerna man skapat på
Svenska filininsiituiet. De filmer som vunnit världsrykte har skapats
på hell annat säll. 109

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Sialligl litteraturstöd, m. m.

110

Herr Leander säger all della är en av de slörsla förmånerna. Javisst, om man vill ha statlig filmproduktion. Men vi kommer lillbaka lill samma sak igen. Det är svenska folket som avgör vad man vill se. Vill man inte se den film som är statligl producerad, så ser man den inte heller. I etl land med totalitärt styrelseskick, där man förbjuder allting annal, kan man tvinga människorna att titta på statligt producerad film, annars kan man inte göra det. Svenska folkel väfier vilken film del vill se.

Det är på alla-sätt önskvärt alt visa kvaliteisfilm. Men vad har man gjort i det fallel? Jo, man har gett den uppgiflen ål en organisalion, som har gjort ell bra arbeie - ingen skall komma och säga att jag klandrar Folkets Husorganisationen för dess arbeie. del är ell bra arbeie - men det är en enda organisalion och vart når man genom den? Jo, man når 78 orter i hela Sverige. Sedan har man gett etl anslag därutöver. Det står myckel litet preciserat vad det skall gä till. Men del är ytterst litet man gett till detta. Var finns del lokala inflytandet i fräga om kvali-letsfllmen? Det är lika dåligt där, det flnns inget grepp om fllmen.

Visningsgarantisystemel som flnns i en av reservalionerna är etl alldeles utmärkt system. Då kan stadsbiblioteket, folkhögskolan och vem som helsl visa film och få ersättning om del går med förlust. Del är det enda alternativ som finns - majoritelsförslagel i filmulredningen är redan passeral så det kan man egenlligen inte diskutera något vidare om.

Herr lalman! Jag flnner således all del är ytterst litet gjort för svensk fllmproduktion. Skall det bli nägon svensk filmproduktion, som verkligen har konstnärligt värde och som kan hävda sig på en världsmarknad och där bevisa alt den är uppskattad, måste helt andra grepp lill än hillills.

Jag skulle vifia säga en sak till som vi också har en moiion om. Del
gäller produktionen av läromedelsfilm. Del slår sä besynnerligt i ulskol
lels betänkande. Produktion av läromedelsfilm kan man aldrig få all
gå ihop. Då säger man i utskottets betänkande: "Riksdagen har nyligen
--- beslutat om ell reservationsanslag av 2 000 000 kr. till Stöd för pro
duktion av läromedel." Del är som svar på molionen. men jag vill fråga
utskottets företrädare: Fär man använda del lill att producera lärome-
delsfilmer? För sedan kommer en motsägelse i nästa stycke där man
hänvisar till kungörelsen 1974:439. 1 den står: "Statsbidrag enligt denna
kungörelse ulgår för produktion av läromedel i ämne vari brist råder
på lämpliga läromedel". Vad är det för någonting? Del är sannolikt brist
på film överallt och då skulle man kunna producera massor av film där
det inte finns någon film. Jag begriper inie delta, men kanske utbild
ningsminislern eller utskottets förelrädare kan förklara vad denna kort
fattade kungörelse egenlligen betyder.

.Annars konimer del inle all bli någon produktion av läromedelsfilm, för del går inie under nuvarande omständigheler.

Det är det område jag velal behandla, men jag vill säga några ord om ylleriigare en sak, där jag verkligen vill vädja till departementschefen all göra något mera ål en, som jag tycker, förbisett område, och det

är musiken. Fullgoda möjligheter all lyssna lill stor orkester har i Sverige Nr 89 endasl en geografiskt begränsad del av befolkningen. Det är invånarna Fredaeen den på sydvästkusten, i Stockholmsområdet, i Östergötland sann i Gävleborgs 23 mai 1975

län som har denna förmån. Men inom slora delar av landet är möj- _____

ligheterna all få lyssna lill klassisk musik starkt begränsade. Statligt litteratur-

Koncentrationen av yrkesorkestrar är historiskt betingad. Genom om- stöd, m. tn. vandling av mililärmusiken till regionmusik tillfördes del civila musiklivet en resurs som med 22 musikavdelningar bällre fördelas över landet, men som till karaktär och innehåll inle är jämförbar med symfoniorkestrarnas resurser. Blåsmusiktradilionen lever kvar inom regionmusiken och kommer att vara dominerande åtminstone en generation framåt. Dessulom har regionmusiken fäll till uppgift all söka sig till grupper som man tror normalt inte nås av musik, och det betyder alt man spelar myckel i små grupper inom skola och föreningsliv.

Sedan seklels böfian har del emellerlid vuxit fram en grupp orkeslrar som beslår av yrkesmusiker och amatörer, vilka kan erbjuda allmänheten en god musikalisk mifiö. Frän böfian var del ofta militärorkestern på orten och siråkmusiker som bildade orkestern. Under de senaste åren har det skell vissa förändringar.

Dessa orkeslerföreningar slöt sig på 1920-lalel samman i ett riksförbund, Sveriges orkesterföreningars riksförbund (SOR), för all gemensamt söka stärka sin ekonomiska ställning, ordna gemensamt notbibiiotekm. m. Genom riksdagsbeslut 1929 garanterades orkestrarna ell statsbidrag lill sin verksamhet. Musikaliska akademien flck i uppdrag att utforma anvisningar för bidragsfördelningen.

Statsanslaget uppgick 1964/65 till 210 000, 1969/70 till 260 000 och 1974/75 till 340 000 kr. Samtidigt har medlemsorkeslrarrnas antal ökal frän 56 till 74, vilket ju är en mycket glädjande utveckling. Men anslagstilldelningen har inte föfit med i denna utveckling. Vidare har inflationen och andra faktorer bidragit lill att öka svårigheterna för dessa orkeslrar all exislera.

Bra instrument är dyra. Jag kan ta som exempel inköp av pukor. Dessa är nödvändiga även om man inle använder dem för solospel - annat än i nägon mån vid riksmötets öppnande. Del är dyrt all köpa pukor. Nu skall vi alltså sitta här i riksdagen och snåla och överväga om vi möjligen kan hjälpa en orkester så alt den kan köpa pukor eller om den skall fortsätta all låna sädana.

Jag anför några rader ur kulturrådets betänkande Ny kulturpolitik (1972:66. s. 326): År 1970 var 70 orkestrar anslutna till förbundet, fördelade pä samtliga län. Den största orkestern hade 65 medlemmar, medianantalet var 40. Förutom dessa finns det uppskattningsvis ett 30-tal orkeslrar av liknande lyp, varav elt lO-tal står i kö för inträde i SOR.

Au orkestrarna beslår av yrkesmän och amatörer tillsammans, har jag sagl lidigare. Del ärell stadgeenligi krav all orkestrarna skall ge offentliga konserter sä all människorna kan få del av denna kultur.

Av kulturrådels statistik framgår bl. a. all 1968/69 gav till SOR anslutna 111

Nr 89 orkeslrar totalt 293 konserter med ett totalt publikantal på 96 000 per-

F-pri-iipn dpn söner. 1970/71 gavs 326 konserter av 64 orkestrar med 107 000 besökare.

2'' m-ri 1975 Sveriges orkeslerföreningars riksförbunds verksamhel är av stort värde

_____________ för musiklivet i vårt land. Den njugghet som har präglat anslagsgivningen

Sialligl litteratur- och över huvud tagel behandlingen av Sveriges orkesterföreningars riks-
slöd. m. m. förbund gör att en pessimistisk stämning sprider sig i dessa kretsar. Man

hell enkelt frågar, jag kan ju framföra frågan lill utbildningsministern nu: Vill man all Sveriges orkesterföreningars riksförbund över huvud laget skall fortsätta sin verksamhet? De mest pessimistiska inom denna organisalion frågar sig: Är vårt arbeie uppskattat eller inle? Skall vi lägga ned den offentliga konsertverksamheten och spela för vårl eget nöjes skull och inte göra någon kulturinsats?

Herr lalman! Beträffande fllmen ber jag att få yrka bifall lill reservalionerna 9, 12. 16, 17, 18, 19 och 20.

Mol bakgrund av vad jag har anförl om musiken vill jag rikta en varm vädjan lill utbildningsministern all beakta del utomordentligt förnämliga arbete som utförs av Sveriges orkesterföreningars riksförbund, sä att vi kan främja förbundets betydelsefulla verksamhet.

Herr LEANDER (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr förste vice talmannen visade att han har erfarenhet av filmfrägorna bl. a. som filmulredare. Jag skall försöka alt svara på de många frågor han ställde så längt jag hinner-.

Del centrala i hans framställning och även i den omfattande motion under vilken han slår som första namn är frägan om alt få elt centralt organ för den svenska filmen, det han vill kalla för fllmrådet. Det skulle ju föruisäita alt man säger upp det gällande avtalet mellan staten och Filminslilulet.

Jag frågar då herr förste vice lalmannen om han verkligen är beredd all säga upp del avialet nu. På vilka grunder skulle det i så fall kunna ske''

Del kanske inte är så dumt att vi får några är på oss alt tänka igenom hur vi skall ha del med den centrala ledningen av den svenska filmen. Om man skall gå ifrån den nuvarande organisationen med Filniinslilulet är del kanske inie självklart all man skall inrätta ell separat flimrad. Fru Ryding var inne på alt man kunde tänka sig att inrätta en fiärde nämnd under slalens kulturråd. Det kan också vara intressant alt hänvisa lill vad filmutredningen själv sade. Den var inte för sin del beredd lill en sådan ålgärd nu, så länge man inte kunde räkna med all fllmen då skulle likställas med övriga massmedia och alltså sedan komma in under en särskild fiärde nänmd under statens kulturråd.

När det gäller filmproduktionen tror jag inte vi behöver vara rädda

för en stallig styrning med den nya filmfonden på 10 mifi. kr. som herr

förste vice talmannen talade om. Huvuddelen skall gå lill långfilm, som

först skall visas pä biografer. De som kommeratt ge bidragen från denna

112 fond kommer verkligen alt vara intresserade av au få fram filmer som

folk vill se. Delta gäller allra helst som det blir en återkoppling till de intäkter som kommer från biograferna.

Visningsgarantin är inte heller en sä enkel fråga. Herr förste vice lalmannen hänvisar lill den reservation som fru Fraenkel talar för här i dag. Men faktum är att fru Fraenkels visningsgaranli inle är den visningsgaranti som herr förste vice talmannen pläderade för i sin moiion. Detta är ocksä en fråga som tål alt beredas ytteriigare, och jag vet att man bereder den tillsammans med en del andra i departementet för tillfället.

När det gäller läromedlen så konimer TRU-kommillén ganska snart med sill slutbetänkande. Då kan vi räkna med väsentligt ökade resurser för läromedelsfilm.

Herr förste vice talmannen ansåg att del var fel att Filminstitutet fick betala restaureringen av äldre filmer med biograflnläkler. Men del har faktiskt ulgäll 500 000 kr. från lollerimedlen i tvä är, och vi kan väl räkna med motsvarande tilldelning även i år.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, rn. m.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Leanders anförande underströk bara vilken oreda det finns på filmens område. Del är inle alls så all man behöver säga upp flimavtalet för att man får ell flimrad med samordnande uppgifler. Filminstitutet har inte den samordnande verksamheten, även om del arbetar med en del av saken. En sådan samordning utesluter inle alls att flimavtalet kan fortsätta.

Vi skall la tid på oss, säger herr Leander. Ja, vi skall tydligen ta älta år på oss innan vi tar itu med filmproblemen - det skall vi tydligen bestämma i dag. Det är till att vara tålmodig, herr Leander!

Jag talade inle om stallig styrning. Jag talade bara om att man log bort 3.4 mifioner från den ordinarie filmproduktionen och lade de pengarna på statlig filmproduktion. Därmed gjorde man det ännu värre för filmproducenterna som har härd konkurrens från TV och importerade filmer. Man försämrar således den svenska filmproduktionens möjligheter på det området.

Vad sedan beträffar visningsgarantin står det ju i propositionen en hänvisning till den reservation i filmutredningen som jag och en annan ledamot i denna avgav. Det är tanken i den reservationen jag tagit upp i min moiion. Del systemet är sä enkelt att det inte är nägon svårighet att sälta i gång med verksamheten omedelbart. Del är bara att säga lill kulturråden eller motsvarande organ i varie kommun all den film som ni anser vara värd ett kvalitetsstöd kommer vi att lämna bidrag lill. Visas filmen sedan av en folkhögskola eller elt stadsbibliotek, kan kommunen antingen konstatera att del kom så mänga åskådare till filmen, att det inle behövs något bidrag till den, eller att den gick med ett visst underskott, varefter vi får skjula till de pengar som behövs för all läcka detta. Hälflen av dessa medel skulle betalas av staten och hälften av kommunen.

113

8 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 89

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Detta system har nu legat färdigutarbetat sedan 1970. De olika cheferna för departementet har sedan dess således haft stora möjligheter att studera delta visningsgarantisystem. Ni har inget alternativ till del, eftersom majoritetens förslag är överspelal.

Vad gäller läromedlen fick jag inget svar på frågan om de 2 miljonerna får användas till läromedelsproduktion. Att TRU skall producera sådan film vel vi ju. men det finns ocksä andra som producerar läromedelsfilm. Får de tillgång till dessa pengar eller inte? Mäste kungörelsen ändras för att de skall kunna använda dessa medel?

Ju mer vi debatterar dessa frågor, desto klarare framstår del all det behöver göras någol mera radikalt på della område. Jag hoppas alt utbildningsministern tar itu med delta så snart liden medger det.

Herr LEANDER.(s) kort genmäle:

Herr talman! Man kan nalurliglvis debattera dessa frågor på olika säll. Jag försökte i den förra replikomgången svara sä korrekt jag förmådde. Men faktum kvarstår, herr förste vice talmannen, att del förslag lill visningsgaranti som förordas i er motion inle är samma syslem som det fru Frxnkel skisserar i sin reservalion. Del är inte myckel alt träta om, men så är fallel.

Vidare säger herr förste vice lalmannen att vi inte har någol alternativ till delta. Jo, visst har vi det. Vi har det ökade siödet till Bio Kontrast-verksamheten och lill övriga försök med visning av kvalileisflfin, sammanlagt 1,3 milj. kr., som anvisas i kulturproposilionen.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan naturligtvis erkänna alt del anvisas ett alternativ, dock elt myckel ofullsländigl sådant. Bio Konlrasi täcker bara 78 platser i hela landet, och vad de övriga åtgärderna kommer alt nå fram till vet vi inle. Jag menar alltså alt della inte är något fullgott alternativ. Visningsgarantisystemel läcker däremol från börian hela landet. Landet är ju indelat i kommuner, där det alllid i någon form finns ett organ som handliigger kulturfrågorna, ett kulturråd eller någon annan styrelse eller institution. Delta syslem kan alltså tillämpas direkt.

Vad jag tiinkie pä när jag sade alt majoritetens förslag inte innehåller någol alternativ var att man där bl. a. ullalat all medel skulle anslås för att få till stånd mindre biografer osv. Det är ett passerat stadium, eftersom biografföretagen redan har delat upp sina biografer i flera mindre salonger, numrerade 1, 2. 3 eller t. o. m. upp lill 4, vilkel gör all flera filmer kan visas samtidigt pä samma biograf

Visningsgarantisystemel är alltså del enda fullständigt utformade alternalivet som täcker hela landet och som fungerar på etl utomordenlligt enkelt sätt.

114

Fru JORDAN (s):

Herr lalman! När riksdagen för etl är sedan behandlade målen för den statliga kulturpolitiken sades åtskilliga vackra ord om vikten av all bar-

nens kulturella behov stimuleras och utvecklas. Det är glädjande all det Nr 89

i den proposilion som vi i dag behandlar flnns flera viktiga förslag i Fredaeen den

den riktningen. 1 första hand gäller del barnlitteratur och barnflim. Tyvärr 23 maj 1975

har ju utskottets borgerliga majorilel föreslagit en stark nedskärning av _

siödet åt barn- och ungdomsböcker. Däremot har utskottet samlat be- Statligt litteraturtryggande majoritet för propositionens förslag då det gäller barnflim. stöd, m. m.

Film är ett vikligl medium för barn. Trots det slora fllmulbudel i TV kan man märka hur fllmvisningar i andra former fängslar barnen. För många barn är del den enda kulturyttring de kommer i kontakt med. Därför är det viktigt all barn har möjlighet all .se film med innehåll och i former som passar dem. Dess värre finns det i dag brister när del gäller både produktion och distribution av barnfilm. Propositionens förslag är därför välkomna som första steg för alt siärka barnfilmen, och de bör föfias av fler insatser.

Inrättandet av elt barnfllmråd som har en samlad överblick över barn-fllmfältei är elt led i ambitionen all siärka barnfllmen. Del är naturligtvis vikligt alt den sakkunskap, det engagemang och den erfarenhet som nu finns samlad i Barnfilmkommillén tas till vara i del arbelet, och del är ju ocksä avsikten. Nödvändighelen av all på bäsia säll använda de resurser som finns på barnfilmomrädel och all i filmpoliliken som helhet bevaka barnens behov på ell bällre sätt än som nu sker är ell starkt motiv för att inrätta ell barnfilmräd. Detta fär f ö. lill en böfian provisorisk karakiär, och dess arbetsformer kan alltså komma alt omprövas.

Barn är i kulturellt avseende utsatta för etl hårt kommersiellt tryck. Det gäller fllmen, del gäller böcker, tidningar, musik osv. På många sätt är barn ännu mer skyddslösa mot della tryck än de vuxna. Alldeles speciellt torde del gälla barn som komnier från mifiöer där man har en torftig kontaki med kulturaktiviteterna.

Kullur är ju fortfarande i hög grad en klassfråga. I grupper som är privilegierade då det gäller ulbildning. ekonomi och sociala förhållanden över huvud laget fär barnen tidigt en osökt kontakt med litteratur, konst, utställningar, museer, teater, musik osv. För den slalliga kulturpolitiken, dä det gäller barn lika väl som vuxna, är det därför etl väsentligt mål att söka ge de eftersatta grupperna delaktighet i kulturen, att ge dem möjligheler att utifrån sina egna förutsättningar och behov ta del i och uppleva hur kulturella aktiviteter kan berika tillvaron, vidga horisonterna, utveckla människan och frigöra hennes inneboende anlag och förutsättningar.

De mål riksdagen fastlagt för den slalliga kulturpolitiken skall givetvis
också gälla barnen - men del kan bli fråga om speciella åtgärder för
att konkretisera målen för barnen. Det första av de antagna kulturmålen
handlar om möjligheten all räll ulnylfia sin yttrandefrihet. Ulan att gra
dera målen inbördes flnner jag detta vara ell fundamentalt inslag i hela
samhällspolitiken, och del är min övertygelse all kulturell aktivitet frän
tidiga barnaår är av oerhörd belydelse för all förverkliga delta mål. Kul- 115

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, in. m.

lurell aktivitet kan ge barnen den viktiga verbala ulvecklingen, ge dem förmåga all uttrycka sig själva pä olika säll, all fungera i grupp och gradvis uppleva att de själva kan påverka sin verklighet. Detta är ju förutsättningen för en senare reell delaktighet i samhället och dess utveckling.

Del förnämsta kommunikationsmedlet människor emellan är språket. Kan vi inle ullrycka och förmedla våra tankar och idéer, hjälper det inle mycket hur kloka och rikliga de är. Elt utmärkt medel att utveckla språkel. skaffa sig upplevelser och få information är att läsa böcker.

1 proposiiionen 20 föresläs ju ell tvådelat stöd till barn- och ungdomslitteratur: dels förhandsstödet till i första hand svenska bilderböcker, dels efterhandsslödel lill ca 100 titlar.

Kulturutskoltets borgerliga majoritet accepterar alltså förhandsslödet men inte efterhandsstödet. Del är nalurliglvis glädjande all alla enigl vill ha förhandsstöd -jag tror all det kan komma all få slor betydelse - men jag kan inte underlåta att peka pä den våldsamma brist pä logik det innebär från de borgeriigas sida. Principiellt vill man inte ha selektivt stöd - det blir en otillbörlig styrning, menar man - och avvisar slöd lill 100 böcker, vilkel är ungefär det antal tillar i elt års utgivning som ur kvaliieissynpunkl är värt slöd. Men förhandsslöd, då boken bedöms pä manuskriptstadiet och där man kan anta all utgivningen beror av om det ges stöd, det vill man ha - alltså den mesl selektiva av alla aktuella stödformer. Alla fula ord som borgerliga debattörer har sagt i dag om selektivt slöd skulle, tillämpade pä förhandsstödet, göra della verkligt livsfarligt.

Ett generellt eller - som man numera föredrar alt kalla det - automatiskt verkande stöd vill de borgerliga ha i stället för den föreslagna konstruktionen av efterhandsstödet, som ju bygger pä litteraturutredningen. Där är man plötsligt angelägen om att vara logisk i förhållande till sin ståndpunkt när del gäller stödet till ny svensk skönlitteratur. Däremot ger man ingen som helsl antydan om efter vilka principer elt sådant stöd skulle kunna utformas. Del är inle så konstigt. Inte ens litteraturutredningen trodde på möjligheten att konstruera ell sådant stöd lill barnlitteraturen. Visserligen vittnar del om slor tilllro till regeringen när man menar all den skall kunna klara denna uppgift i en handvändning, men i realiteten verkar del ändå som elt försök all skjula hela frågan pä framliden.

När del gäller vuxenliiteraiuren litar man pä bibliotekens inköp som kvalitetsmått. Man flyttar uppgiflen att väfia från en grupp - en nämnd inom kulturrådet - till en annan grupp, bibliotekarierna, och föredrar tydligen att det finns en sorls "marknadsfunklion" i valet. Men man har inte vägat föreslå detta när det gäller barn och ungdom - förmodligen med insikten all del inte gäller sannna förutsättningar för denna liiteraturkalegori. Del beror bl. a. pä all biblioteken numera har varierande ambitioner när det gäller barnböcker. Det finns åtskilliga bibliotek som saisar pä ell mått av litteratur som närmast kan karakteriseras som iri-

viallilteratur i ambitionen att locka nya läsargrupper. Likaså har skolbiblioteken en annan inköpspoliiik.

Del har alltså inle, såvitt jag kan lorslä,\ framförts någon konstruktiv tanke som gör det möjligt att stödja barnlitteraturen pä ett automatiskt verkande sätt utan att stödet också kommer skräplitleraluren till del. Kan det bakom del borgerliga förslaget ligga någon suddig lanke om att marknadskrafterna skall se till att den kvalitativa barnboken hävdar sig av egen kraft om också skräplitleraluren fär stöd? Det sker ju inle i dag, när bara ca en åttondel av den totala barnboksulgivningen är av god kvalitet och när den triviala litteraturen är synnerligen lukrativ och också distribueras synnerligen effektivt. Hur skulle del dä kunna ske med elt generellt stöd?

Jag kan förstå om moderalerna tycker all det är enklast att satsa på en sådan här stödform, men jag tycker del är stötande och häpnadsväckande att centerpartiet har velal förena sig med dem, speciellt som man i sin parlimotion klart säger all proposiiionen i fråga om barn- och ungdomslitteratur bör godtas.

I propositionen görs en mycket viktig koppling mellan barnboksstödels konstruktion och de s. k. läsfrämjande åtgärderna. Av var och en av de stödda titlarna skall lusen exemplar användas för försök att öka kretsen av barn som läser god litteratur. Detta har givetvis all göra med vad jag lidigare framhöll om statens skyldighet alt i första hand siödja eftersatta grupper. Om vi tror på vikten av alt barn läser bra böcker, sä måste vi hitta metoder att slimulera läsintresset och nä nya grupper.

Utbildningsdepartementets barnkullurgrupp, som förutom mig är sammansatt av personer som yrkesmässigt sysslar med barnkultur inom olika sektorer, har ingående diskuterat dessa frågor och står enig bakom såväl förslagen om det ekonomiska stödet som uppfallningen om betydelsen av alt använda de böcker som skall ställas till statens förfogande för läsfrämjande verksamhet.

Barnkullurgruppen anser all det är viktigt att vuxna i högre grad deltar i barns verksamhet pä kulturområdet. Genom att studieförbunden får en samordnande uppgifl för försöksverksamheten med läsfrämjande ätgärder finns det möjlighet alt t. ex. ta upp barnlitteratur i föräldraun-dervisning. Vi menar också alt barn-och ungdomsorganisationer har möjligheter alt nied anlitande av bibliotekens bokliga sakkunskap verka i andra och nya former, nå andra grupper med ätgärder som stimulerar lilteralurinlressel.

Enligt barnkulturgruppens förslag bör de 100 000 böckerna delas in i bokpaket som kan vara varierande till sill innehåll. De kan uppdelas på änniesområden, vara äldersanknutna eller innehålla samma bok i tillräckligt stort antal för nägon form av bokcirkel. Dessa bokpakel bör fördelas efler projektansökan. Vi anser alllsä inte att nian skall pracka på organisationerna böcker som de inte vill ha och som de inte kommer att engagera sig i arbelel med. Den borgerliga majoritetens tanke all organisaiionerna själva skall få bestämma vilka böcker man vill arbeta

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

117

Nr 89 nied är därför, inom de gränser som administrativt måsle göras, lill-

Fredaepn den godosedd. Skillnaden är all enligt del borgerliga förslaget finns inga böck-

23 mai 1975 " '" arbeia med och inga pengar anslagna för inköp av sådana,

_____________ Den borgerliga majoriteten säger i beiänkandel hell hurtigt att man

Statligt Utteratur- delar departementschefens uppfattning om betydelsen av försöksverk-
stöd, m. m. samhet med läsfrämjande åtgärder, och fröken Eliasson har upprepat

del här i dag. Detta är fiusiga ord - men del är bara sä alt de 200 000 kr, som är reserverade för verksamheten inte räcker längt, om man inte har något arbetsmaterial, dvs, böcker. Den borgerliga majoriteten har inle föreslagit mer pengar eller andra former för försöksverksamheten. De här 200 000 kronorna skall enligt barnkulturgruppens uppfattning användas för att sätta i gång försöksverksamheten med friexemplaren. Skulle det gå så olyckligt att riksdagen avvisar barnboksstödet får vi naturligtvis arbeta med andra idéer. Vär vilja alt ställa resurser till förfogande för läsfrämjande verksamhel är ju dokumenterad.

De bittra konsekvenserna, om ulskollsniajoritelens uppfattning blir riksdagens, är alltså att hela efterhandsstödet till barnböcker skjuls in i en oviss framtid. Dessutom går den planerade försöksverksamheten med läsfrämjande åigärder i stöpet, för inte heller av de böcker som får del av förhandsstödet vill utskottsmajoriteten ställa några exemplar till förfogande för läsfrämjande försök. Jag kan inte se delta som annal än elt svek mot barnen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalionerna I och 3.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr lalman! Den bittra konsekvensen, fru Jordan, om reservanternas förslag vinner bifall är all kullurens frihet är allvarligt hotad.

Ett påstiiende blir faktiskt inte sant därför att del upprepas av diverse socialdemokratiska lalare med slalsrådel i spetsen. Del är faktiskt inle så att vi inom majoriteten har sagt oss att barnen ger vi sjutton i. Vi inser att barn- och ungdomslitteraturen behöver slöd, och pengar är dä utomordentligt bra. Men syslemet för hur man ger de här pengarna är ocksä oerhört vikligl, och departementschefens förslag är inte bra. Det är därför vi avvisar det och beställer ell annat förslag.

Del förslag lill efterhandsstöd som förekommer i propositionen innebär att en liten ideologiskt homogen grupp skall sitta och plocka ul elt hundratal titlar av barnlitteratur. Jag kan förslå att socialdemokralerna blir stötta över att vi pä den borgerliga kanten säger att vi inle kan acceptera detta, för vi vet hur del blir. Vi vill inte ha en vänslerpåverkan på våra barn.

Sedan skall ett antal exemplar gå lill barn- och ungdomsorganisationer
för all de skall sprida detta till barnen. Men försl och främst finns del
inte barn- och ungdomsorganisationer över hela landel, såsom man fö
reställer si.g. Del är inle alls säkert att alla barn konimer all nås på del
sällel.
118 Fru Jordan säger all socialdemokralerna har visal förtroende för barn-

och ungdomsorganisationerna - de skall inom vissa gränser få väfia frill. Nr 89

Ja, de skall få välja fritt bland de böcker som en liten ideologiskt homogen Fredaeen den

grupp har vall ut. Delta tycker jag inle är att visa något förtroende. 23 mai 1975

Det är ingen brislande logik i delta; det här förslaget går inte att ac- ___

ceplera. Däremot kan vi acceptera etl projektstöd till litteratur med stora Statligt lilleralur-framställningskostnader. Givetvis kan del också missbrukas. Vi tycker slöd. m. m. i alla fall att riskerna inle är så slora för det.

Vi har beställt ett nytt förslag från regeringen som bältre uppfyller de principer om kulturens frihet som är så oerhört väsentliga, speciellt för barn. Vi har dessulom - vilket över huvud tagel inte har nämnts i debatten från regeringspartiets sida - föreslagit en höjning av anslaget till bibliotek och bokbussar, med vilka man just kan nå de barn som kanske allra biist behöver nås, barn i glesbygden.

Vad än fru Jordan siiger kan vi från moderata utgångspunkter inle acceptera att barn och kullur blir en fråga bara för en arbetsgrupp inom ett departement. Vi tycker nämligen att barn inte bara är socialdemokrater, utan det finns alla möjliga andra barn ocksä. Därför vill vi från moderat håll ha en parlamenlarisk ulredning föratl man mera planmässigt skall inordna barnen i den slalliga kulturpolitiken.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Mogård talade om den satsning som görs på läsfrämjande åigärder i vid mening. Ja, vi i utskottets majoritet har ingalunda prutat på pengarna i del avseendet. Tvärtom vill vi späda på med mera pengar. Och med den skrivning som utskottsmajoriteten gjort, att det är betydelsefullt att en försöksverksamhet med läsfrämjande åtgärder kommer i gång, så all man når ul till barn och ungdom - och alt man då använder sig av barn- och ungdomsorganisationerna i del syflet -vore det högst märkligt om regeringen efter en så klar markering underlät all verkställa riksdagens beslut. Jag flnner det oroväckande all den ena socialdemokratiska representanten efler den andra slår upp och säger alt detta kommer alt gå i stöpet. Vad är del för respekt för de beslul som fattas av riksdagen, om avsikten är att agera på det sättet?

Av debatten har klart framgått alt vad vi i utskottsmajoriteten vill när del gäller barn- och ungdomslitteraturen är att göra en kraftigare satsning än vad minoriteten föreslär. Vi begär ett mera omfattande slöd och räknar med alt få förslag om det redan under 1975/76 års riksmöte.

Under debatien här har också sagts alt remissinstanserna har gått emot
vårt förslag. I själva verket har mänga remissinstanser - ja, av propo
sitionen framgår an det är en majoritet av dem - framhållit att man
skall försöka få fram ett automatiskt verkande stödsystem för barn- och
ungdomslitteraturen, på sanima sätt som vi har för den svenska skön
litteraturen för vuxna. Bland de remissinstanser som framhållit detta
återfinns styrelsen för Sveriges författarfond. Sveriges allmänna biblio
teksförening, Svenska bokförläggarföreningen Författarförlaget. Sveriges
författarförbund. Barn- och ungdomsboksrådet. SACO, ett antal kom- 119

Nr 89 muner och KF.

P . I Vårt förslag är förvisso ingenling som svävar i del blå. Det finns slöd

23 m- ' 1Q75 ' ' " majoritet av de remissorgan som har yttrat sig med an-

.____________ ledning av litteraturutredningens förslag.

Statligt Utteratur-

slod, m. m. p JORDAN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fröken Eliasson säger all utskottsmajoriteten har ingalunda prutat på resurserna för läsfrämjande åigärder. Men 100 000 böcker är en slor resurs, och den är borta i majoritetens förslag. Den borgerliga gruppen föreslår ingen ny resurs i stället för dessa 100 000 böcker, och då blir 200 000 kr. inle särskilt myckel all sälta i gång försöksverksamhet med. Jag har sagt att om del gär så olyckligt all värt förslag faller i riksdagen, sä kommer vi förmodligen i barnkulturgruppen alt fä i uppdrag att ändå använda dessa 200 000 kr. till läsfrämjande ätgärder, men del blir en verksamhet av betydligt mindre omfattning än om vi hade haft de 100 000 böckerna, som är en slor och väsentlig resurs.

Sedan sade fru Mogärd att del är en liten, ideologiskt homogen grupp, förmodligen vänstervriden, som skall la ut de böcker som skall fä stöd. Jag kan inte förslå varför det måste bli en vänstervriden och ideologiskt homogen grupp som gör det och varför det skulle vara riktigare alt böckerna las ut på nägon sorts marknadsvillkor där man fär med en stor andel av triviallilleraluren. Av de 800 barnbokstitlar som ges ul årligen är del enligt sakkunskapen ungefär 100 titlar som iir av den kvaliteten att de är värda slöd, och den omfattningen av stödet föreslås ocksä i proposiiionen.

Lilleralurutredningen har heller inte kunnat hitta pä nägon metod alt konstruera ett automatiskt verkande stöd. Del skulle vara intressant att höra om del finns nägon tanke om hur den konstruktionen skulle kunna se ut eller om det kanske rent av är så att det inte gör någonling om det blir väldigt mänga av de här triviala böckerna som får slöd.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar med tillfredsställelse alt fru Jordan har intresse för att vi verkligen får till stånd en försöksverksamhet och att riksdagens beslut i denna fräga föfis oavsett vilken linje som vinner. Del finns ju här inom ramen för anslagel möjligheter att plocka fram de pengar som behövs för all salsa pä läsfrämjande åigärder.

Man kan konstatera all del förslag som framlagis av regeringen pä denna punkt inte är särskilt klarl i konturerna. Hur man mer i detalj har tänkt sig alt denna verksamhet skall utformas kan vi inle utläsa av propositionen. Även om man föfier den linje som fru Jordan företräder konimer det här att fordras elt fortsalt arbete med att närmare utforma försöksverksamheten.

Jag lycker ändå att fru Jordans besked på den här punklen var glädjande
120 och klarläggande för den fortsatta debatten.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle: Nr 89

Herr lalman! Jag hade faktiskt inte räknat med att fru Jordan skulle Frpdupn rlp
fatta principfrågan. 1 det fallet mäste jag nu med stort beklagande säga jt. mai 1975
att jag har givit upp hoppet om socialdemokraterna.____________________

Enligt majorilelsförslaget minskas det speciella stödet lill barn- och Statligt litteratur-ungdomslitteratur med 800 000 kr. Vi har i stället lagl 1,5 mifi. kr. på stöd, m. m. folkbibliotek och bokbussar. Jag tycker all det är svårt att fä det till den fruktansvärda urholkning av kulturanslaget som man vill göra det till.

Regeringspartiet har i dag gjort stora ansträngningar att förvränga sanningen. Jag tycker alt det är mer förödmjukande för sociakiemokralerna än att statsrådet Zachrisson blivit ordentligt överkörd.

Fru JORDAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Mogård har för vana all beskylla den som inte är av samma uppfattning som hon för att inte falla vad del är fråga om. Jag tror inte detsamma om fru Mogård. Jag är övertygad om alt hon mycket väl begriper vad hon gör och vad del här handlar om. Det är ' bara del att vi har olika värderingar. Fru Mogård är logisk utifrån sina värderingar. Hon stöder gärna storförlagen. Hon tycker inte det gör någonling om triviallilteraturen får stöd. Hon har förmodligen inte heller samma drivkraft alt sprida de goda barnböckerna till nya läsargrupper.

Det finns elt elitlänkande hos fru Mogård, och där har vi helt enkelt olika värderingar. Det handlar inte om alt fatta eller inte fatta, utan om att vi har olika grundvärderingar.

Herr andre vice talmannen anmälde all fru Mogård anhållit att lill protokollet få antecknat att hon inle ägde rält till ytterligare replik.

Fru GÖTHBERG (c):

Herr talman! Jag finner ingen anledning att förlänga debatten om siödet till barn- och ungdomslitteratur. Flera lalare har klarl och tydligt deklarerat hur vi ser på det och vilket system vi vill ha. Fröken Eliasson har ocksä nyligen berört remissinstansernas syn på den saken. Låt mig bara hell kort säga att det är viktigt och angeläget att salsa på barn-och ungdomslitteratur av god kvalitet. Men det är också viktigt och angeläget - kanske viktigare och mer angeläget -all ge barn och ungdom en chans all välja, all sovra, att ge dem en grund alt stå pä, kort sagt all ändra efterfrågemönstret.

Herr talman! Jag övergår nu till del som jag hade tänkt använda mina minuter lill.

1 propositionen 28 år 1974, som behandlade den statliga kulturpo
litiken, slogs det fast att när det gäller en utvidgning av statens åtaganden
på kulturområdet måste insalser för eftersatta grupper och kulturfattiga
mifiöer prioriteras. Detta understryks ocksä i årels kulturproposilion. som
vi nu behandlar. Där sägs bl. a.: "En grupp för vilken samhället mäste 121

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Ill

utforma särskilda insalser är barnen. Varierande och stimulerande kulturella aktiviteter är väsentliga inslag om samhället vill ge barnen bästa möjliga betingelser att utveckla sill lanke- och känsloliv."

I molionen 523, avgiven under den allmänna motionstiden, las upp jusl barnens situation inom kulturområdet. Vi vet all barnen är utsatta för etl mycket omfattande kommersiellt kulturutbud. Vi behöver bara se på den ohämmade flora av dåliga serietidningar som finns att tillgå överallt eller pä de undermåliga matinéfilmer som bjuds våra barn.

Barnen tillhör också de grupper som har det svårast att väfia sig mol det kommersiella kullurutbudel. Det är därför angeläget att samhället saisar på verkligt kvalitativ barnkultur. Det är enligt min mening två områden som måste ges etl bättre stöd här. För det första måste vi kunna erbjuda alternativ till det kommersiella utbudet och för det andra - och del är, sorn jag tidigare berörde, kanske det viktigaste - måste vi ge barnen en grund att slå pä, en chans all välja och en möjlighet att sovra i utbudet.

1 niotionen påpekar vi del ansvar som förskolan och skolan har. Delta framhålls också i propositionen och även i uiskotteis betänkande på den här punklen. Många människor saknar i dag möjlighet och förmåga alt tillgodogöra sig kulturutbudet. Barn som växer upp i en kulturellt torftig miljö riskerar att fä en negativ inställning till kulturella aktiviteter.

I riktlinjerna för den nya förskolan betonas del värdefulla i den fria skapande verksamheten. Det är vikligt att barn får möjlighel all med hjälp av alla sina sinnen utvecklas, all kunna uttrycka upplevelser, att träna sin iaktiagelseförmäga och att få en god kontakt med omgivningen. Där har den fria skapande verksamheten i alla dess former en stor roll att fylla. Inom den obligatoriska skolan förekommer redan nu initiativ för att förstärka barns kulturmedvetenhel, men tyvärr i alltför liten utsträckning.

Den bäst utbyggda verksamheten svarar här den kommunala musikskolan för. Dess värde är allmänt omvittnat. Tyvärr har den ansträngda ekonomin hos många kommuner inneburit att kön lill musikskolan har växt. att hiigre avgifter måsle tas ul och alt undervisningsgrupperna har blivit större. I några kommuner har man ocksä. efter mönster av den kommunala musikskolan, böriat försöksverksamhet inom andra kulturella områden, t. ex. dansundervisning. Det är angeläget att de kommunala insalser och initiativen kan vidgas till all gälla även andra konstområden, men där måste stöd till. Skolans målsättning i detta sammanhang måste vara alt i framliden alla skall ges tillfälle alt vara kulturellt aktiva i nägon form och därmed få förmåga alt tillgodogöra sig kullurulbudel.

I propositionen sägs att skolöverstyrelsen i siu arbeie med uppföljning och utveckling av läroplanen uppmärksammar frågor kring elevernas aktiva dellagande i kulturlivet. Visst utvecklingsarbete bedrivs också för att pröva hur kulturella uttrycksformer och elevernas eget skapande skall kunna ges en starkare slällning i undervisningen. Del är tillfredsställande

all konstatera alt även om erfarenheterna hillills är begränsade är de dock positiva.

1 kulturutskottets betänkande nr 15 är 1974 framhålls bl. a.:

"Angelägenheten av insatser i syfte all stimulera barnens kulturella verksamhet framhålls i olika sammanhang i proposiiionen och därvid betonas kraftigt skolans roll i sammanhanget. Del förutsätts alt etl fastställande av de i propositionen föreslagna målen för de kullurpolitiska insatserna skall göra det lättare all precisera skolans kullurpolitiska uppgifter. Departementschefen räknar också, som nämnts i del föregående, med att statens kulturråd komnier att ägna stor uppmärksamhet åt barnkullurfrägorna. Ell samarbete niellan kulturrådet och skolöverstyrelsen förutsätts komma till stånd."

Jag vill undersiryka del angelägna i alt vi får ell bättre samspel mellan utbildnings- och kulturpolitik.

Herr talman! Vi lalar så ofla i den här kammaren om jämlikhet. Vi anser del naturligt och rikligt all alla barn och ungdomar skall ha tillgång lill utbildning oavsell ekonomiska eller geografiska förhållanden. När det gäller möjligheten och tillgången till kulturella aktiviteter har vi långt lill jämlikheten.

Jag har inget yrkande, men jag vill sist understryka vad utskottet anför i sitt betänkande om hur väsentligt del är att det pedagogiska utvecklingsarbete som bedrivs och den behovsanalys som utbildningsdepartementets barnkullurgrupp arbetar med snabbi kan omsättas i konkreta åtgärder som reellt ökar barns och ungdomars kulturella aktivitet såväl inom skolans ram som i andra sammanhang.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Herr ALSEN (s):

Herr talman! Dagens riksdagsbeslut kommer - oavsett dess ovissa innehåll på några punkter - att utgöra en viklig byggsten i arbetet med att skapa ett kulturakiivare samhälle. Del är vikligt att betona att den nya kulturpolitiken måste syfta till alt skapa förutsättningar för delaktighet och valfrihet i kulturlivet för alla medborgare. Della kommer au kräva avsevärda förstärkningar av de ekonomiska resurserna. Men det måste också innebära en fördelning av dessa resurser till förmån för sådana kulturorgan och kulturaktiviteter som har de största förutsättningarna att nå ut till kulturellt missgynnade grupper i samhället. All hindra marknadsekonomins negativa verkningar är betydelsefulla politiska uppgifter inom alla områden av samhällslivet och inte minsl inom kulturområdet.

Della var några grundläggande värderingar som jag gärna vill nämna innan jag övergår lill all någol beröra lineralurslödet. som det behandlas i föreliggande utskottsbetänkande.

Jag tycker det är vikligl alt riksdagen gör sina-ställningstaganden i kullurpolitiska sakfrågor mot bakgrund av de kullurpolitiska mål som antogs vid besluten om den första stora kulturproposilionen 1974. När vi nu står i begrepp att söka göra litteraturen mer tillgänglig för alla bör del ske med utgångspunkl i främst tre av de åtta målpunk-

123

Nr 89 terna. Den första lyder: "Kulturpolitiken skall medverka till all skydda

Fredaeen den yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alt denna frihet skall

23 iii'ii 1975 kunna ulnylfias." Den iredje är formulerad sålunda: "Kulturpolitiken

_____________ skall motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturom-

Slatligt lilleratur- rådet." Och den femte lyder: "Kulturpolitiken skall utformas med hänsyn
Slöd, m. m. till eftersatta gruppers erfarenheter och behov,"

Med hänsyn till all dessa rikigivande målformuleringar vann anslulning av samtliga partier utom moderalerna, som avvek pä vissa punkler, borde det rimligen ha funnits en betryggande majoritet för det förslag lill slöd för ny svensk skönlitleralur och till barn- och ungdomslitteraturen som i belänkandet nu får framföras som reservalion frän s- och vpk-represenlanterna. Del är verkligen beklagligt att center- och folkparlirepresentanter sä lätt rättar in sig efter den moderata riktrolen och avslår från att i praktisk handling ge innehåll ät de kulturpolitiska målformuleringarna. Men här bekräftas på elt avslöjande säll hur samtliga de borgerliga partierna är sammankittade med de kommersiella krafternas iniressen ocksä inom kulturpolitiken. Deras förslag är hell formulerade sä - som del framhållits lidigare i debatten - all de skall passa de stora förlagens intressen. Låt mig här få skjuta in ett påpekande som jag finner angeläget! Del flnns ett storförlag - det konsumenlägda Rabén & Sjögren - som skifier ut sig på den här punklen, hell naturligt skulle jag vifia säga. Föriagel stöder således det förslag som kommit från Författarförbundet och som i allt väsentligt givit innehåll åt omnämnd reservalion. Som vid flera tillfällen framförts i deballen är den bärande linjen i della förslag satsningen på att befrämja låga bokpriser. Del är alltså - för att ånyo ange en av målformuleringarna - verkligen fråga om att motverka kommersialismens negativa verkningar. Skall detta bli möjligt, ja,då krävs givetvis att vi får poliliska fördelningsinstrument - det är endast sådana som kan bli grundade pä den åberopade mälforniuleringens värderingar. Men nu föredrar den borgerliga utskoltsmajorileten att vi även fortsättningsvis skall ha en hell marknadsstyrd bokutgivning. Man gördel genom att skicka upp luftballonger, genom all tala om att endast del generellt och automatiskt verkande stödet kan undvika otillbörlig styrning av bokutgivningen.

Vi känner ju sedan länge bokmarknadens verklighet. Det ärjust mot
bakgrunden av att denna verklighet //»p överensstämmer med våra vär
deringar om nödvändigheten av väsentligt lägre bokpriser som vi nu
vill bygga upp del statliga siödet för att åstadkomma en lågprislinje i
form av ett selektivt efterhandsstöd. Bakom denna stödform står som
sagl hela den svenska kullurarbelarkären. Jag vill nu fräga de borgerliga
representanterna: Menar ni verkligen alt våra kulturarbetare skulle vara
beredda alt bygga upp och siödja en statlig kulturinsats som innebär
ett allvarligt hot mot yttrandefriheten och som öppnar vägtir för otill
börliga bedömningar? Au ni beskyller reservanlerna för dylika avsikter
må ju vara, men att rikta reellt sett samma anklagelser mot den grupp
124 människor som i sin vardagsgärning garanterar denna frihet tycker jag

är väl starkt. All sedan en av Författarförbundets mera prominenta fö- Nr 89 reträdare - P. O. Sundman - i ovist partinil sällar sig lill och - skulle Fredaeen den jag vifia säga - befränijar borgerlighetens agerande är mer än beklagligt. 23 mnj 1975

Jag kan verkligen inle fatta hur aktivt verksamma politiker kan låna ____

sig lill alt påslå all ett samhälleligt organ som arbelar med full offentlig Sialligl liilcrc:!ur insyn och öppet värderande skulle innebära risker för ingrepp mot friheter, slöd. ni. ni. samtidigt som man hävdar all marknadskrafterna, som arbelar med helt andra medel, skulle vara garanter för friheten. Del är obegripligt. Del är verkligen beklagligt all kanske liknande för oss dolda förhållanden - lotten - skall fälla avgörandet i en sä här viktig fråga, viklig ur såväl principiell som praktisk synpunki. Detsamma gäller naturligtvis om barn-och ungdomslitteraturen. Det borgerliga stödet på den punkten gör knappast skäl för namnet. Jag lycker all del är värt att notera i det sammanhanget all herr Ahlmark, "den principfasle", plötsligt blir den prin-ciplöse - nu utan citationstecken - som med glatt hjärta överger litteralurutredningens förslag.

Till slut tycker jag det är vikligl att slryka under vad som sägs i belänkandet, såväl i majoritetens förslag som i reservalionerna, nämligen att det gäller en försöksverksamhet. Det är alltså inte fråga om ett full-gånget förslag, som envar kan gå i god för i alla dess olika detafier. Det är viktigt all vi håller det i minnet, sä all den här försöksverksamheten nu kan byggas upp pä elt sådant säll att vi verkligen när de långsiktiga kullurpolitiska målen som vi - i vafie fall formellt sett - har varit överens om i den här kammaren.

Allra sist: Lål mig säga all del såväl i majorilelsskrivningen som i reservalionerna pekas på alt det är kulturrådet soni nu skall överta den praktiska handläggningen. Det är hell rikligt med hänsyn lill de beslul som har fattats tidigare i den här kammaren. Men jag vill ändå särskilt understryka alt det blir ett myckel ansträngt kulturråd som nu får den ena vikliga uppgiften efter den andra. Jag måsle verkligen, och jag vänder mig här såväl till företrädare för departementet som till utskottet, påpeka det nödvändiga i all de resurser som kullurrädel förfogar över också står i rimlig relation till de uppgifter rådet undan för undan får sig tilldelade.

Med delta, herr lalman, ber jag att få yrka bifall lill reservationen

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag finner det förvånande all man envisas med alt hävda alt litieraturutredningens förslag är någol utslag av moderat politik. Det har yttrats många gånger här i dag. Sammansättningen av litteraturutredningen har varil sådan att det inte finns underiag för sädana här vitt svepande påståenden. Tvärtom har i ulredningen funnits lunga socialdemokraliska namn, del har funnits representanter för folkpartiet och cenlern medan däremot moderaterna inte varil representerade.

När det gäller barnlitteraturen hardel hela dagen riktats våldsam kriiik 125

Nr 89 mot majoritetens linje som skulle innebära etl kraftigare stöd till barn-

Fredaeen den litteraturen framöver än minoriteten och regeringen har föreslagit. Jag

23 mai 1975 nämnde här lidigare de remissorgan som hade yttrat sig över littera-

_____________ turulredningens förslag och slött linjen att man när det gäller barn- och

Statligt lilleratur- ungdomslitteratur skulle arbeta sig fram lill elt automatiskt verkande
stöd. m. m. system. Jag är någol förvånad över den våldsamma polemik som herr

Alsén riktar mot att vi har intagit den ståndpunkten. Om jag inle är felunderrätlad har herr- Alsén en ledande position inom KF. Och KF tillhörde de remissorgan som jag räknade upp här, som stödde tanken all man skulle arbeta sig fram lill ell automatiskt verkande system för barn- och ungdomslilleraturen.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Alsén upprepar bara allt som tidigare har sagts här i kammaren och som effektivt har bemötts. Det är möjligt att herr Alsén inte har haft tillfälle alt vara närvarande i kammaren tidigare.

Belräffande risken för styrning, som herr Alsén använder sä fruktansvärt upprörda tonfall omkring, räcker del kanske ändå att man ännu en gäng återger vad herr AIséns egen partikamrat, statsrådet Zachrisson, sade i september förra årel: nackdelen med ell selektivt system är en risk för betänklig styrning och i sista hand censur.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är litet svårt all samtala med herr Alsén, eflersom han bara upprepar de fördomar som har avslöjats under de senaste timmarnas debatt. Troligen har han suttit pä rummet och plitat på sitt anförande och glömt all ha högtalaren på. Hade han haft del hade han hört att hans anförande var onödigt.

Han påstår att folkpartiet och cenlern rättar in sig efter moderaterna. Del är litteralurutredningens förslag som är grunden till majoritetens slällning. Och det är. som fröken Eliasson säger, konstigt att säga att Kaj Björk är högerman. alt Stellan Arvidson är högerman. all Per Wästberg är högernian, att Per Olof Sundman är högerman. att jag är hö-german!

Nu säger herr Alsén att vi vill ha en helt "marknadsstyrd bokutgivning". Del är just det vi inte vill. Vi som har jobbat i flera år i litteraturutredningen har sagl alt vi måste gå in här. dämpa marknadskrafternas utslag och siödja de böcker som inte blir köpta därför all de inte har tillräckligt med läsare. Vi vet ju all just en slödköpsordning som den norska, som har förbättrats i litieraturutredningens och utskottets förslag, kommer alt gynna framför allt de små föriagen. De kan inte salsa på all la förluster på många böcker med hopp om vinster på andra böcker.

Herr Alsén säger: Vad kan det vara för risk att ha ell "öppet värderande"
samhälleligt organ som får ge bidragen?
126 Jag skulls vifia fräga herr Alsén en sak. När del gäller pressiödet har

vi alla här i riksdagen sagt all det är bra att vi har automatiskt verkande Nr 89

regler som enligl vissa bestämmelser i pressiödskungörelsen lalar om Fredaeen den

vilka tidningar som skall få sä och så myckel pengar. Vi har alltså inte 23 m-ii 1975

ett centralt organ som "öppet värderande" sitter och bestämmer att en -

tidning skall få sä mycket pengar och en annan tidning skall inte få Statligl litleratur-
några pengar alls. stöd, m. m.

Är herr Alsén beredd alt säga all delta är fel tänkt'' Skall vi göra rent hus rned presstödel som detta är uppbyggt? Skall vi avskaffa de aulomaliskl verkande reglerna? Menar herr Alsén att nu skall vi ha ett extremt selektivi slöd, av ett samhälleligt organ som är öppet värderand.e? Anser herr Alsén att presstödet kan byggas upp pä samma sätt som lii-leraturstödel enligl hans modell? Om herr Alsén inte vill del - vad är det i del här avseendet för skillnad mellan tidningsutgivning och lit-leraiurutgivning?

Herr ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill poängtera, om det undgick fröken Eliasson och fru Mogård, att jag i mitt resoneniang utgick från de målformuleringar som riksdagen antog vid sitt beslut i anledning av kulturproposilionen 1974. Jag noterade att moderaterna avvek på vissa punkler men att folkpartisterna och centerpartisterna föfide de i propositionen föreslagna målformuleringarna. Med den utgångspunkten, som jag lycker måste vara den intressanta för den här församlingen eftersom den verkligen är representativ för det beslul som riksdagen fattade 1974, förde jag milt resonemang. Jag har inte blandat in litteralurutredningens resonemang på annan punkt än när jag polemiserade med herr Ahlmarks resonemang, därju han när del passar använder sig av litteralurutredningens förslag men när det inte passar dagens linje går ifrän litteraturutredningen -del har han gjort i fråga 0111 barnboksstödet. Jag lycker alt det är helt relevant all föfia riksdagens egen målformulering för kulturpolitiken när vi-diskuierar dess praktiska och faktiska innehåll.

Vad sedan gäller herr Ahlmarks resonemang om vad jag sysslar med må det väl vara en riksdagsman tillåtet all plita innan han pratar. Vissa pratar och kanske plitar senare, men jag lycker all den andra vägen är den riktiga och jag tror alt den också gagnar det man sä småningom har au säga i kammaren.

Jag har försöki att fråga mig: Vad kan en politiker eller politiker i pluralis ha för invändning mot att elt i demokratisk parlamentarisk ordning utsett organ, som är föremål för all den insyn som den svenska demokratin känner när del gäller värderingar och beslutsfattande, handlägger detta? Vad kan det vara för risk i detta? Frågan kvarstår obesvarad.

Vad jag kan noiera är alt såväl fröken Eliasson och fru Mogård som
herr .Ahlmark menar att det är betydligt mindre risk med vad som fö
rekommer inom de slutna rummen - om man får använda etl sådant
bildspråk - på de olika förlagen. 127

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Vad sedan gäller herr Ahlmarks påslående all de borgerligas och ulskollsniajoritelens förslag gynnar de små förlagen, sä är del er uppfattning men inte de små förlagens, och jag tillmäter dem en viss sakkunskap på del här området.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingenling alls emot att herr Alsén sitter och pillar hela dagen pä sitt anförande. Men jag lycker han kunde lyssna liiel pä deballen ocksä. Allt vad han har sagt här har bara varil dåliga upprepningar av fördomar och demagogi som redan är bemötta och avslöjade i diskussionen.

Vad är det dä för risk all ha en central nämnd? Ja, det ar den risken au det blir sju, åtta, nio människor som kommer att bestämma vilken litteratur som skall få slöd. Det är den risk för likriktning och anpassning till en förhärskande kullurelits värderingar som alltid finns när det gäller selektivt stöd med en central nämnd.

I stället har ulskottsmajoriteten och litteraturutredningen gåll in för att sprida maklen över litteraturstödet lill biblioteken runt om i landel och göra del med en sä generös modell alt så gott som all god och kvalificerad litteratur kommer med i slödköpsordningen.

Är det mindre risk med de slutna runnnen på förlagen? frågar herr Alsén. Det är ell väldigt förenklat synsätt. Det flna är ju att del flnns många förlag. Blir man refuserad pä ell.förlag, kan man gä till ell annal. Blir man refuserad också på det andra, kan man gå lill det tredje. Men vi är inte nöjda med delta; vi vill dessutom ha möjligheler lill kredithjälp åt de små förlagen. Vi vill också i botten ha en slödköpsordning, soni underiättar för de små föriagen all ge ut förlustböcker, vilket de har sä svårt all göra i dag.

Fortfarande kvarstår en fräga obesvarad: Om herr Alsén nu tycker att det är självklart med en "öppet värderande" central, en samhällelig nämnd, som skall ge pengar till litteraturstödet, varför vill han dä inle tillämpa samma modell för presstödet? Varför vill han ha aulomaliskl verkande regler när det gäller tidningarna men avskyr sådana när det gäller böcker?

128

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! 1 denna debatl har det hela dagen då och då använts ord såsom insyn och inflytande. En fackmannagrupp på detta område, nämligen bibliotekarierna, som har kontakt med läsarna och är spridda över hela landet, duger inte. Bara av regeringen utsedda lekmän kan garantera insynen.

Del var kanske onödigt all begära replik, men jag måste få säga all jag lycker alt del är upprörande all missbruka honnörsord som insyn och inflytande på delta sätt. Jag måsle också få slälla frågan: Hur länge får vi ulan insyn från samhället, dvs. regeringsulsedda poliiruker, själva väfia vad vi vill läsa?

Herr ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmark har pä känt maner visat hur man skall föra en debatl. Han inledde sitt anförande i talarstolen med att framhålla alt det över huvud taget inte gick att föra etl resoneniang med mig. Det var hans sätt all inleda en debatt.

I sin replik talade herr Ahlmark om att jag hade presterat demagogi och uttryckt etl antal fördomar, som redan hade avlivats i kammaren. Jag har inte fattningsförmåga nog alt förslå all herr Ahlmark måste lägga ner som mycken energi på all döda en redan död. Men de påståenden som jag gör i denna debatl lever friska, därför all de bygger på grundläggande värderingar, som jag tror att samtliga kammarens ledamöier omfattar, nämligen all demokratiskt valda organ med insyn och skyldighet all klarlägga sina ställningstaganden för allmänheten och för intressenterna är det bästa vi kan sträva efler i detta samhälle.

Det är inle sä som man kan tro efler att ha lyssnat pä fru Mogärd och herr Ahlmark, att man inte, om vi nu får denna typ av handläggning av stödet till litteraturen, kan ge ul vilka böcker man vill på förlagen. Ell sådant påslående är verkligen demagogi. Herr Ahlmark skall belänka sig, när han försöker beteckna andras inlägg såsom demagogiska. Han menar att detta skall innebära dödsstöten mol den fria utgivningen. Så är det inte. Förlagen kan utge vilken lilleratur de vill precis på samma premisser som tidigare och förmodligen också nä samma grupp av köpare, de som har ekonomiska möjligheter att köpa litleraturen. Vår linje är alt nå nya läsarkategorier. I detta avseende skifier vi oss ål.

Jag inledde med all konstatera alt de borgerliga i praktisk handling inte vill fullföfia den linje som målformuleringarna för kulturpolitiken anvisar. Det beror på att ni reellt sett har andra värderingar än vi. Dä trorjag att det inte är någon idé att föra denna debatt längre. Jag betackar mig emellertid för den typ av diskussionsteknik som herr Ahlmark använder med tal om demagogi och luftande av fördomar.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Alsén har sagl att det är väsentligt att vi ulformar kulturpolitiken efter de målsättningar som slogs fast av riksdagen 1974. Jag vill helt instämma i detta. Del är ocksä en bit av bakgrunden lill de yrkanden som jag tidigare har ställt här i kammaren.

Jag noterar att herr Alsén i sin replikomgång inte på någol säll har berört KF:s remissyttrande. Nu påslår herr Alsén att det är att föfia en moderat linje, när man hävdar att man vill ha ett automatiskt verkande system. Jag utgår ifrån all KF, när man yttrade sig över liiieraiurulredningens förslag, inte sväVade i okunnighet om de mål som riksdagen skulle ange för kulturpolitiken. Då såg KF och herr Alsén det uppenbariigen inte sä all ett automatiskt verkande system innebär all man går på en moderat linje eller en linje som skulle strida mot de kullurpolitiska målsättningarna. Jag förutsätter att man i så fall inte hade stannat för den ståndpunkt som man intog.

129

9 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 89

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Herr Alsén har alltså sprungit ifrån det yttrande som jag förmodar all han har varit med om att utarbeta, och del finns anledning all slälla frägan varför han gjort det. Del gäller för socialdeniokraterna att i debatien klara sig ur den svåra situation som de har hamnat i, och jag förmodar att del är anledningen till att herr Alsén i sitt inlägg inle har berört hur det komnier sig all han i dag inle är beredd att understödja den linje som KF har företrätt liksom sä många andra av de remissinstanser som har yttrat sig över litteralurutredningens förslag.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Självfallet skall jag inle försöka utvinna några nya argument ur den här deballen. Jag skall inte heller upprepa dem som redan har anförts, även om del efiest är en populär sysselsättning i den här församlingen. Jag skall bara i all korlhel motivera varför jag i elt visst hänseende kommeratt rösta på ett sätt som annars måhända skulle kunna överraska någon.

När det gäller litieraiurstödet finns del tvä förslag, och jag har funnii all reservanternas innebär väsentliga fördelar, om man betraktar det utan förulfaliade meningar och ulan ovidkommande bindningar. Det innehåller en prispressmekanism som måsle anses värdefull - bra böcker måste bli billigare. Reservanternas förslag ger vidare 800 000 kr. mer i stöd lill barn- och ungdomslitteratur, och del inle minst väsentliga är all deras förslag har en såvitt jag förslår massiv uppslutning från kulturarbetare och deras organisalioner.

Det har talals mycket om risken för otillbörligt agerande i den nämnd inom kulturrådet som skulle handlägga ersättningsfrågorna. Den risken trorjag att man kan eliminera med rigorösa beslutsprocessbestämmelser, exempelvis all del fordras enhällighei för att utesluta ett visst verk som efiest skulle kunna påräkna stöd.

Jag har alltså, herr talman, funnii all reservanternas förslag bäst tillgodoser de intressen som vi är ute efter att främja. Jag vill därför yrka bifall lill reservationen 1 och som en föfid därav ocksä till reservationen 3.

130

Hen PALM (s):

Herr talman! Efler herr Sjöholms deklaration kan jag korta av mitt anförande rätt väsentligt. Herr Sjöholm visar en klarsyn som inte delas av hans borgerliga vänner, och som han sade har argumenten upprepats i en massa inlägg. Jag vill emellerlid tillägga ytterligare ett argumeni när det gäller lilteraturslödel. Jag vill erinra om att samma slutsatser som departementschefen anför som lalesina'n för ett riktat kullurslöd - en uppfattning som ocksä jag omsluter med stor entusiasm - uttalades av Svenska akademien i remissvaret över litieraturutredningens betänkande. Del bör kännas betryggande för propositionens författare alt i denna fråga slå på samma sida som en akademi vars höga syfte är att slå vakt om snille och smak. Vi upplever sannerligen inte akademien

som en samling litterära poliiruker föratt knyta an till ett annal anförande Nr 89

som har hållits här i dag. Akademien har gjort oss fiänslen att den har Fredaeen den

spårat upp en hel del stora litterära prestationer som därigenom kunnat 23 mai 1975

bli tillgängliga för en slörre allmänhet. Akademiens målsättningar angavs -

långt innan sentida marknadsförare strömmade ut från handelshögsko- Stadigt lilleraliir-lorna och liknande utbildningsanstaller för alt med kalkylernas vägled- stöd, m. m. ning sätta i gång reklamkampanjer för vissa böcker och låta bli att lansera andra.

Ledamoten av kulturulskoltet och styrelseledamoten i Författarförbundet herr Per Olof Sundman kan sannerligen inte beskyllas för all ha varit över måttan lyhörd för de meningar som kommit till uitryck i hans eget förbund i den här frägan. Senast vid Författarförbundets nyligen hållna värslämma klandrades herr Sundman för sitt agerande. 1 motsats till herr Sundman har utbildningsministern varil mycket lyhörd för Författarförbundels fackliga och kulturpolitiska krav. Även herr Sundmans borgerliga författarkolleger har slutit upp pä sanima linje. Herr Sundmans bevekelsegrunder för att inte föfia propositionens riktlinjer är fördolda. Vi vet att Svenska Bokförläggareföreningen är emot den linje som drivs i proposiiionen, medan Svenska akademien däremot klart har uttalat sig för ell riktat kulturstöd, och del är att hoppas all invalet av herr Sundman i akademien i framtiden skall bekomma honom väl.

Herr talman! Jag begärde ordel främst för all få säga något om den andra sektorn som behandlas i propositionen, men som inte på långt när mött sanima uppmärksamhet som litteraluravsniltel. Det gäller filmen.

För all analysera och föreslå åtgärder och föratt förbättra filmens villkor arbetade en utredning i sex är. Vi som deltog i detta arbete ansåg all mänga förslag var alt uppfatta som frälsarkransar till en bransch i-nöd. Vi hade som en första utgångspunkt all slå vakt om mångfalden beträffande fllmulbudel, och det väsentliga var att stödåtgärderna skulle bli selekliva.

Utredningsresultatet visade att biografdöden var mycket omfattande, mänga samhällen har i dag endasl en och niånga saknar hell biograf och publiken slår alldeles ulan alternativ. D'en svenska filmproduktionen omfattade, när utredningen böriade sitt arbeie någon gång 1968. en årsproduktion på 32 långfilmer och hade när vi var i slutskedet av arbetet minskat till endasl 141ångflliner pä ett är. Orsakerna är kända. Den inlernationella konkurrensen är hård - i USA var storbolagens marknadsandel 1972 hela 94 96. Dessa bolag har även stor makt i Europa.

Den svenska filmproduktionen var ocksä pressad av TV:s expansion och prispoliiik som höll på alt leda lill ett kulturpolitiskl kalhygge -elt kulturpolitiskl baggböleri.

Vid sidan av denna utveckling har besöksfrekvensen på biograferna
sjunkit kraftigi. Numera rör del sig om 23 miljoner besökare per år.
Mol den bakgrunden hade del säkert varit enkelt all socialisera hela
den svenska filmbranschen. Företag brukar ju bli till salu när lönsamheten 131

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

132

sjunker under en viss nivå.

Ulredningen arbetade emellertid i tron på att biandekonomin utgör garanti för största möjliga mångfald i kulturutbudet. Därför presenterades resultatet i hägnet av del löpande filmavtalei och Svenska filminstitutet. Som en väg till ökad balans inom denna sektor föreslog utredningen elt samarbete mellan Sveriges Radio och Filminstitutet. Genom regeringens initiativ har också ätgärder vidtagits i linje med utredningens förslag.

I uiredningens slutskede - denna ulredning som skulle garantera mångfalden i svensk filmproduktion - var emellertid Bonniers framme för alt på nytt öka sill inflytande pä såväl kullur- som opinionsbildningens område. Dagens Nyheier köpte Svensk Filmindustri.

Mol den bakgrunden har detta senasie maktpolitiska spel från Bonniers sida inle behandlats av ulredningen. 1 betänkandet flnns emellertid ett särskilt yttrande som jag vill rikta kammarens uppmärksamhet pä. Det är undertecknat av utredningens ledamöter regisören Kjell Grede, Folkets Hus-chefen Bengt Göransson, chefen för Filminstitutet Harry Schein och jag själv. I värt särskilda yttrande när vi avslutar delta arbete säger vi:

"Under utredningsarbetet har det emellertid enligl vär uppfattning blivit uppenbart att filmfrägorna i vissa avseenden inle kan lösas isolerat Ulan bör ses i etl slörre sammanhang än som täcks av utredningens mandat. Här åsyftas i första hand det som i den allmänna debatten kallas kulturkommersialismen, dvs. det förhällandet alt väsentliga sekiorer inom kulturområdet utsätts för en hårdnande kommersialisering, vilket bl. a. tar sig uttryck i en stark koncentration av kapital och makt till enskilda förelag."

I yttrandet framhålles vidare:

"I november 1973 tillkännagavs all Dagens Nyheters AB köpt del största svenska filmbolaget, AB Svensk Filmindustri. Med hänsyn till att utredningen dä praktiskt taget slutfört sitt arbeie har denna ur media-politisk synpunkt betydelsefulla händelse inte beaktats i betänkandets text. Enligt uppgift från såväl Dagens Nyheter som Svensk Filmindustri berör köpet inte bara filmomrädet utan även-nya audiovisuella medier såsom kabel-TV och videogram. Del förhållandet att viktiga sektorer av litteraluromrädel, veckopressen, dagspressen, filmen och i framtiden kabel-TV och videogram kontrolleras av samma ägargrupp är ägnat alt inge stark oro, inte minst med hänsyn lill återverkningarna på opinionsbildningen.

Stora delar av delta frågekomplex faller utanför utredningens mandal. En närmare analys av frågan hade dessutom medfört försening av utredningens arbeie och därmed försening av genomförandet av de för den svenska filmpoliliken angelägna förslag som framläggs i detta betänkande.

Vi vill emellerlid genom detta ullalande understryka dels anledningen till att konsekvenserna av Dagens Nyheters köp av Svensk Filmindustri inte behandlas närmare i detta belänkande, dels vikten av en analys

av kullurkoinmersialismens problem, inte minst ägandeförhållanden och därmed sammanhängande monopoliseringstendenser, samt genomförandet av åtgärder som kan visa sig påkallade därav från kullurpolitiska och mediapolitiska synpunkler."

Sä längt citatet av vad vi hade att säga i utredningens slutbetänkande. Jag lycker del kan vara värdefullt för dem som fastnat i den gaminal-liberala filosofin och drömt sig kvar där att närmare studera den härda kapitalistiska verklighet som omger oss.

Mol denna bakgrund är det naturligt all utredningsarbetet mäste fort-sälta på film- och massmediaområdena. Våra förslag fär därför i vissa fall ses som ullryck för en försöksverksamhet som pä längre sikt måste utvärderas. Det har också visat sig nödvändigt att andra utredningar tar itu med uppgifter som inte låg i filmutredningens mandat. Talet om blandekonomi fär inte bli honnörsord som passar vissa kretsar vid vissa tidpunkter.

Så, herr talman, några ord om det föreslagna fraklslödet för film, som är av ston principiellt inlresse. Det gäller också här kvalitetsbedömningar, liksom i den diskussion som vi harvaril upptagna med hela dagen, främst pä litleraluromrädet.

Nu har departementschefen ännu inle lagit ställning till denna fräga, men debatten om elt evenluelll urvalsförfarande är i högsta grad besläktad med debatten om lilteraturslödel. Det är ocksä stimulerande att veta alt Sveriges författarförbund föfier dessa frågor med stort inlresse och har en egen arbetsgrupp som studerar bl. a. dessa massmediafrägor.

En majorilel i filmulredningen ansåg det motiverat att kvalitetskriterierna måste vara avgörande om fraktstöd över huvud taget skall till-lämpas.

En helt annan uppfattning företräddes av min bordsgranne i utredningen, kammarens vice talman herr Torsten Bengtson, som i en läng reservation tagit avstånd från alla tankar på kvalitetsgradering i anslulning lill samhällsstöd vid distribution av film. En formulering i herr Bengtsons reservation belyser delta diffusa länkande. Där säger herr Bengtson bl. a.: "Fördelen med ell generellt slöd är all det är enklare all administrera jämfört med elt selektivt. Själva urvalet förutsätter dessutom beslut som kan bli kontroversiella."

Så långt herr Bengtson. Jag tror, herr talman, all inte ens självaste -Adam Smith hade kunnat ullrycka läl-gå-liberalismens filosofi på ett bättre sätt

Jag har full förståelse för att utbildningsministern låtit frågan om fraktstöd anslå tills vidare. I proposiiionen omtalas all förslaget om fraktstöd mottagits posilivi av remissinstanserna men alt beredningen av denna fräga ännu inte avslutats. Om det tilläts mig att i elfte limmen lägga ytterligare några synpunkler pä frägan om fraklslödet, vill jag erinra om all denna form av riktal kulturstöd behandlades innan del var känt hur lilleralurutredningen skulle ta slällning till sina stödåtgärder. Fullt klarl är emellertid all det föreslagna fraklslödet är en alldeles för blygsam

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligl litteraturstöd, m. m.

133

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 89

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt Utteratur-stöd, m. m.

134

stödåtgärd för att verkningsfullt öka spridningen av kvaliteisfilm. Såväl remissinstanser som betydande grupper bland de starkt opinionsbildande pä det kulturella området har samma uppfattning. All sedan dessa selektiva stödåtgärder skulle uppfattas som kontroversiella - som herr Torslen Bengtson befarar - var just vad ulredningsmajorileten önskade. Vår avsikt var nämligen att åstadkomma en betydligt livligare debatt och etl Slörre inlresse bland en bred allmänhet för filmen över huvud laget. För skall det urusla fllmulbudel slås ut - och det vill väl alla i denna kamniare medverka till - kan detta ske endasl genom upplysning, livligt engagerande debatt och ekonomiska stödåtgärder av en sådan omfattning alt de ger tillräcklig effekt.

Trots de punktinsatser som föreslagits, bl. a. för visning av kvalitetsflim - där Folkels Hus-rörelsen gör banbrytande insatser - vill jag som allmänt omdöme om kulturpropositionens förslag på filmens område uttala besvikelse mot bakgrund av filmutredningens långtgående förslag. Utredningens förslag innebär en satsning med ca 20 mifi. kr. per är. Det gällde förslag till åtgärder i olika avseenden för att en filmpolitik skulle skapas som kan fö:rändra de nuvarande hell olillfredsställande förhållandena på della område.

1 vissa borgerliga reservationer förekommer i dag en del överbud men jag kommer ändå att föfia de förslag som mina partivänner signerat då jag förutsätter att dessa frågor kommeratt tas upp av utbildningsministern vid nästa riksmöte..Vi förväntar oss nämligen elt samlat grepp som radikalt fär återverkningar på olika områden. Skall kulturkommersialismen kunna angripas i grunden, utgör en medveten satsning på såväl barn-soin vuxenfilmen en grundläggande fråga. Riksdagen har ju också genom beslul hemställt om insalser mol kulturkommersialismens nedbrytande krafter.

En betydligt kraftigare satsning på della område motiveras också av att redan vid nästa års riksmöte lär vi ju - mot bakgrunden av mass-mediaulredningens betänkande - fä behandla censurfrägorna på filmens område, en förhandsgranskningsmelod som har anor i vårt land sedan 1910-talet.

För oss som sysslar med dessa frågor, och som helsl av alll av olika skäl önskade att särbehandlingen av biograffilmen i dess nuvarande form borde upphöra, är det en orimlighet att tänka sig alt della skall kunna ske utan att statsmakterna beslutar sig-för en filmpolitik som sträcker sig vida längre än dit vi nu har nätt.

Jag har fullt förtroende för utbildningsministern över huvud tagel, och jag har i allra högsta grad förtroende för honom när del gäller alt angripa kulturkommersialismens problem. Del gör all jag nöjer mig med del förslag som ligger här i förväntan på all vi får uppleva en fortsättning.

Herr talman! Med uppgiften att vara ordförande i statens fllmgransk-ningsråd följer mänga tillfällen alt fä ta del av det i särklass sämsta fllmulbudel. Här fungerar faktiskt den liberala ekonomin - marknadskrafternas fria spel ulan alltför omfattande korrigeringsätgärder. Vi som

sysslar med dessa frågor har en principiell molvifia för censur. Men vi uppfattar det som en orimlighet att släppa all insyn och alla kontrollmöjligheter ulan att vi först får garantier för en kraftfull fllmpolitik som ger påtagliga resultat. Det är också nonsens tro att dessa kulturkommersialismens förelrädare, som flnns pä fllmområdet, skulle ha etl uns av vifia eller försök lill självsanering. Så länge det flnns en krona att fiäna, flnns deflnitivl inga kulturella ambitioner bland en del av dessa företagare. Tio års erfarenhet har lärt mig att det sannerligen inte blivit bällre i denna bransch under dessa år.

I fiol lotalförbjöds exempelvis 33 våldsfilmer med kvalificerat under-hållningsväld. Vi har en mycket mild syn på dessa frågor i värt land som innebär att publiken besparas det allra erbarmligaste filmuibudet pä våra biografer. Varie dag möts vi av en bukett i tidningarnas annonssidor som avslöjar åtskilligt av hur det står till på denna marknad där den fria konkurrensen är total. Det finns många exempel på spekulation i underhällningsvåld. Ell exempel utgör en nu aktuell annons med föfiande vråltext: "Benknäckargänget. Publikjubel över filmen som slår alla rekord i action, våld. svart humor, osmakligheter och olidlig spänning." En fllm av detta slag uppfyller inle ens kriterierna för ett förbud av vår myckel liberala censur. Delta är ett exempel på sådant som grosshandlarna i våldsunderhällning sysslar med under tiden som riksdagens kullur- och utbildningsutskott årligen fördelar 11000 milj. kr. för kullur och utbildning.

Herr talman! Jag kommer lill slutsatsen alt endast ett riktat kulturstöd för både litteratur och fllm är en riktig politik. Det är också det enda alternativet till den förhandsgranskning av fllm som förekommer. Maximen "politik är att vifia" omfattas av mänga, men politik är ocksä att väfia, och det gäller i allra högsia grad på del kulturella området. De traditionella marknadsförarnas profeter vill att alll skall bli vid det gamla. För dem är del de snöda lönsamhetskalkylerna som ensamt skall bestämma. Om sedan kulturfaltigdomen befästes hos kulturellt vilsna medborgargrupper, så tycks detta vara det kulturella affärslivets profitörer totalt likgiltigt. För att införa nya värderingsinstrument och att väga uttala meningar om detta utbud krävs kurage. Den framlagda kulturproposilionen visar vägen. Dessa sländpunktstaganden har ju också fält etl starkt understrykande av den socialdemokratiska ulskoitshalvan. Delta upplever jag som löftesrikt inför framliden.

Med det anförda ansluter jag mig till den socialdemokraliska utskotts-' halvans ställningstagande i dessa frågor.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

detta anförande instämde herr Henrikson (s).

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! Herr Palm har direkt åberopat mitt ställningstagande beträffande fraktstödet, och diirför mäste jag korrigera en del av vad han' sade i det avseendet.

135

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt Utteratur-stöd, m. tn.

När del gäller samarbetet mellan Sveriges Radio och Filminstitutet säger herr Palm alt regeringen har tagit initiativ. Det var dock inle den sortens förslag som filmutredningen hade all behandla. Del föreslogs bl. a. all man skulle betala en avgift till Filminstitutet för film, som ocksä visas i TV. Varför tar inle herr Palm upp delta, som var del väsentliga i förslaget?

I vad sedan gäller reservationerna har vi i vårt särskilda yttrande sagt något, som kan ha sitt intresse i detta sammanhang:

'Vi anser således att alla former av maktkoncentration och monopol, vare sig de är av enskild eller stallig karakiär, noggrant måste uppmärksammas för all motverka ensidighet i kullurulbudel."

Det är en deklaration som gäller både staten och kommersiella förelag. Herr Palm kan svårligen flnna någol fel i del uttalandet.

Fraktstödet skulle enligt utredningens majoritet utgå för ett urval av god fllm. Men, mina damer och herrar, hur skulle del gå till? Jo, här kommer centralismen fram i sin prydno. Utredningen föreslog alltså att det för ändamålet skulle tillsättas en fllmfraktnämnd. Därefler uttalade

man: "Den praktiska handläggningen av fraktslödfrågorna överlåts

till Filminstitutet,"

Pä Filminstitutet skulle del således sitta en person som bestämde om det skall utdelas fraktstöd till Haparanda, Lund, Halmstad osv. I de enskilda kommunerna är man inte betrodd alt avgöra vilken fllm man skall visa, ulan det valet skall göras av Filminslilulel. Det aren centralism som jag inte på någol sätt kunnat acceptera, och del är därför jag föreslagit en annan typ av fraktstöd. Jag vill verkligen all man på de enskilda orterna själv skall ha rält alt bestämma vilka fllmer man vill visa, inle all en person eller en liten kommitté på Filminstitutet dirigerar della. Det är skälet till den reservalion jag avgivit beträffande fraktstödet.

Jag hoppas verkligen att fraklslödet sä småningom genomförs men alt det då inte blir en cenlralislisk dirigering från Slockholm av vilka filmer man skall se i landet i övrigt.

136

Herr PALM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall kanske inte underhälla kammarens ledamöter med samma replikskifte som herr förste vice talmannen Bengtson och jag stod för en het sommardag i Tallberg, när vi böfiade formulera våra ståndpunkter i filmutredningen. Denna fråga togs upp av herr Bengtson från en generell synpunkt. Vi har på socialdemokratiskt häll menat all skall fraklslöd tillämpas pä filmens område mäste detta grundas på kvalitetskriterier. Ty vem är det som bestämmer utbudet i elt samhälle med en enda biograf? Pä filmbolagen finns anonyma filmsättare som gör kalkyler över vilken avkastning olika filmer som man skickar ul kommer alt ge. Där finns det sannerligen ingen valfrihet. Filmpubliken behöver slöd frän en krets människor som har överblick över filmuibudet i dess helhet. Detta problem känner vi själva alllför väl lill från våra hemorter, och jag behöver därför inte ytterligare uppehålla mig vid del.

När det gäller samarbetet mellan Sveriges Radio och Filminstitutet har      Nr 89
ju utredningsarbetet ändå fört med sig det resultatet att man kommit      Fredieen den
i gång med att finna lösningar på delta område, som vi ansåg vara ett      jt. mai 1975
av de största i della sammanhang.

När herr Bengtson slutligen tar i sä krafligt och menar, alt hans parti Statligt litteratur-vänder sig mot monopolism i alla dess former vill jag fråga herr Bengtson: stöd, m. m. Varför kunde inte dä herr Bengtson skriva på del särskilda yttrande som de socialdemokratiska utredningsledamölerna avgav med anledning av att Dagens Nyheter köpte Svensk Filmindustri? Det hade legat nära lill hands all herr Bengtson hade anslutit sig till vår uppfattning om delta köp. För oss framstod det yttrandet som elt utropstecken, ell allvarligt observanlum för hela delta arbete. Där fanns en möjlighel att konkret angripa monopoliseringssirävandena inom ell område, där både herr Bengtson och jag hade arbetat i sex år.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr lalman! Att jag inte skrev under det där särskilda yttrandet, herr Palm, berodde på att där har man inte nämnt alla slags monopol; man talar nämligen inte om det statliga monopolet. Det var därför jag måste skriva själv, sä att jag flck med dem allesammans. Del särskilda yttrandet som ni har avgivit är ofullständigt, när ni glömmer att det också kan flnnas statliga monopol.

I frågan om fraklslödet smiter herr Palm undan. Ert förslag innebär ju att en folketshusförening på en plats inte själv skall fä bestämma vilken fllm den skall få fraktstöd för, utan det skall bestämmas på Filminstitutet. Det är kontentan av del hela. Herr Palm försöker bortförklara det, men det ärjust det kalla resultatet av det förslag till fraklslöd som ni har lagl fram: man skall icke få bestämma ute i bygderna; utan det skall en kommitté eller möjligen en person på Filniinslilulet göra. Sådant kan jag icke acceptera.

Herr PALM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inle förlänga den här debatien, men jag måste reagera när herr Torsten Bengtson nu säger att en enda person i Svenska fllminslilulei skulje beslämma vilka fllmer som skall få fraklslöd. Del har aldrig varil lal om della. Jag vill poängtera att det är ren osanning.

Herr SÖRENSON (s):

Herr talman! För att undvika alt bli utsatt för dumma beskyllningar om all jag har suttit och plitat på del jag kommer all säga i dag, sä alt jag inte har haft tillfälle all lyssna på debaiten, vill jag med detsamma deklarera alt huvuddelen av det jag har på milt papper skrev jag i gär. Därför har jag kunnai höra på det som har sagts här i kammaren, och det har gett mig anledning att göra några nya noteringar och slryka mest-parten av det jag försl hade skrivit.

Jag skall bara försöka göra en liten sammanfattning av hur jag har 137

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt lilieralursiöd, m. m.

138

uppfattat den här typen av debatl. Skillnaderna är inte sä stora som de har framställts mellan de olika yrkandena i del som betraktas som huvudförslaget och det som betraktas som reservalionsförslag. Man skall inte överdriva skillnaderna mellan förslagen.

I vår reservation kräver vi motprestation för stödåtgärderna, och del gör ocksä borgerligheten, men del är där skifielinjen går. Vi begär i motprestation en lågprislinje genom ell urval, borgerligheten kräver i motprestation alt bokhandlarexemplar skall delas ul gratis. Men förlagen delar ju redan nu ut elt betydande antal exemplar gratis till bokhandlarna i sin reklamverksamhet. Det borgerliga förslaget är alltså rätt listigt utformat. Det betyder helt enkelt all samhället skall lyfta av förlagens kostnader för denna reklam. I realiteten kommer förslaget att verka på det sällel.

Så har debatten gällt styrningsmekanismerna. Utskoltsmajorileten ser lösningen i att urvalel görs av de 24 bibliotekarierna - eller, om man vill uttrycka det på annat sätt, av en väl utbildad och, som det har sagts här, politiskt ganska homogen yrkeskär. Det skall vara någon sorts decentraliseringslinje i förhållande lill reservationens s. k. centraliseringslinje. Politisk redovisning ställs alltså mot korporaliva bedömningar.

Här talar såvitt jag förstår moderaterna med två tungor. 1 den aktuella debatten efiest är de ju väldigt kvicka att uppträda som motståndare lill korporalivism, sä fort vi i arbetarrörelsen vill ha ökal inflytande på arbelsplal.serna. Men bakom värderingarna döfier sig naturligtvis en massa klassintressen, som jag inte skall gå in på här.

Jag skall inle heller säga att det vi vill göra genom reservaiionen är nägol betydelsefullt eller stort. Vi fär behälla en marknadshushållning med dess styrningar, hur mycket vi än försöker kämpa mol den, under överskådlig tid i det svenska samhället. Men därför är del också nödvändigt all genom poliliska beslut skapa någon sorls balans. Del finns en sådan balanseffekt i den selekliva stödformen, vars belydelse blir slörre för de små förlagen. De slora har ju redan visal all de klarar sig, medan de små demonstrerar svagheten i marknadskrafternas urvalsmekanik.

Jag förutsätter att stödet efler några förhandlingsomgängar nied branschen får en sådan utformning att de små förlagen med sina likvidiletssvårigheler inle behöver vänla på sina stödpengar alltför länge efter det all de har gett ul en bok som tilldelals slöd. För dessa små förlag kan en månads-eller några månaders-för lång väntetid innebära katastrof och konkurs. Därför måsle ocksä den kreditgaranti som vi lycks vara överens om över gränserna också läggas ut parallellt med stödet så snart som man kan sälta i gång den här maskinen.

Det gäller här en marknad som drabbar de priskänsliga grupperna av lilteralurkonsumtion men givelvis inte de ekonomiskt bällre situerade. För dem möter del inga andra hinder än möjligen fördomar att köpa av de små upplagorna, som ofta blir dyrast, och de intressanta debatt-böckerna, som inle kommer ut vare sig över bokhandelsdiskarna till den del av befolkningen som är priskänslig eller till biblioteken, eftersom

upplagorna är för små för all kunna räcka lill biblioteken. Mot denna marknad ställer vi ett försök all göra en liten inbrytning. Jag vill citera Sune Stigsjö, som jag har avlyssnat i andra sammanhang och som f ö. siöder - självfallet, eftersom han tillhör de små förlag som är intressanta i dessa sammanhang - Författarföreningens förslag och vårt förslag, dvs. reservationen. Han brukar tala om för oss i dessa debatter att man måste konima bort från de marknadskrafter som pä bokmarknaden till betydande delar riktats in av jultomten - i december köper man bevisligen mesl böcker - och landläkarfruarnas smak, och ge någonting annat i stället.

Del är då som fru Mogärd slår bakul. Dä tas storsläggan fram. Då får vi höra de gamla fraserna - att vi måste försvara de omistliga värdena, alt vi mäste ställa oss bakom kulturens frihet osv. Detta om någol kallar jag buskagitation av gammalt gott borgerligt nattständet märke. Politiska inbrytningar, ökade läsmöjligheler för en bredare publik, folkligt inflytande brännmärks nu som lidigare som väldförelse.

Det är den ena sidan. Den andra sidan svarar centern och folkpariiel för. Det Slöd vi nu vill försöka böfia med är för litet, säger man, och saknar förmåga att allvarligt påverka prisutvecklingen. Ja, det kan vara så. Stödet är begränsat, men hur litet del nu än är så är det i alla fall för myckel för del borgerliga blocket, som nu svetsats samman i sill stöd för automatikens regler. I detta agerande, som man skulle kunna betrakta som nägon sorts borgerligt kulturmörker, blir t. o. m. herr Sjöholms senaste anförande en fiusglimt, vad man än i övrigt vill säga om det.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservaiionen 1, punkterna 1-5.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen I

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs med iakttagande av den uppdelning som tillämpats i reservaiionen nr I av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Samernas behov av jackliiteraiur och riktlinjer jÖr statligt stöd Ull ulglvning av ny svensk sköiililleratur

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Andersson i Lycksele m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärt votering uppläsles och godkändes föfiande voleringsproposition:

139

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punklen I såvitt avser samernas behov av facklitteratur och riktlinjer för statligl stöd till utgivning av ny svensk skönlitteratur röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Andersson i Lycksele m, fl, i motsvarande del.

140

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 147

Nej - 148

Avstår - 1

Riktlinjer för statligt slöd till utgivning av skönlilieratur i översättning Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Andersson i Lycksele m. fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärt volering uppläsles och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskoltels hemställan i betänkandet nr 12 punklen 1 såvitt avser rikllinjer för statligt slöd lill utgivning av skönlitleralur i översällning röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr I av herr Andersson i Lycksele m, fl, i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resullat:

Ja - 147

Nej - 148

Avstår - 1

Riktlinjer jÖr statligt stöd Ull utgivning av klassiker

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Andersson i Lycksele m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punklen 1 såvitt avser riktlinjer för statligt stöd till utgivning av klassiker röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Andersson i Lycksele ni. fl. i motsvarande del.

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 147

Nej - 148

Avstår - I

Riktlinjer för statligt stöd till utgivning av facklitteratur Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Andersson i Lycksele ni. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punklen 1 såvitt avser rikllinjer för statligt slöd till utgivning av facklitteratur rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Andersson i Lycksele m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 147

Nej - 148

Avslår - 1

Rikllinjer för statligt stöd till utgivning av barn- och ungdomslitteratur Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Andersson i Lycksele m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärt votering uppläsles och godkändes föfiande voleringsproposition:

1 1 Riksdagens protokoll 1975. Nr 89

141

Nr 89 Den som vill att kammaren bifaller kullurulskotlels hemställan i be-

Fredaeen den tänkandet nr 12 punklen 1 såvitt avser rikllinjer för statligt stöd lill

23 mai 1975 utgivning av barn- och ungdomslitteratur rösiar ja,

--------------------- - den del ej vill röstar nej.

Statligt litteratur- Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr I av herr Andersson

stöd, in. m. i Lycksele m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 147

Nej - 148

Avslår - I

Punklen 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 3

Propositioner-gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärt votering uppläsles och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets heniställan i betänkandet nr 12 punkten 3 rösiar ja. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omrösiningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 148

Nej - 147

Avslår - 1

Punklen 4

Hen ANDRE VICE TALMANNEN anförde: Propositioner ställs först belräffande ulskollels motivering belräffande försöksverksamhet med läsfrämjande åigärder för barn och unga. Därefler företas utskottets hemställan och motiveringen i övrigl lill avgörande momenlvis.

Motiveringen beträflande försöksverksamhet med läsfrämjande åigärder jör barn och unga

Kammaren godkände den i reservaiionen nr 3 av herr Andersson i
142 Lycksele m. fl. anförda motiveringen.

Mom. I Nr 89

Utskottets hemställan bifölls. Fredaeen den

23 maj 1975

Mom. 2 _____________

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re- Statligt litteratur-servationen nr 4 av fru Ryding, och förklarades den förra proposiiionen stöd, m. m. vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskoltets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 4 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av fru Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Hermansson begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 280

Nej - 15

Avslår - 1

Punkten 5 M o m. I Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 5 av fru Ryding, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskoltels hemställan i betänkandet nr 12 punklen 5 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av fru Ryding.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 281 Nej - 15

Mom. 3 och 4

Utskottets hemställan bifölls. 143

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Mom, 5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av fru Ryding, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punklen 5 mom. 5 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 6 av fru Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 280 Nej - 15

Punkterna 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Eliasson begärt volering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottels hemställan i betänkandet nr 12 punkten 8 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl.

144

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fröken Eliasson begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullat:

Ja - 219 Nej - 76

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 8 av fru Ryding, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt volering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kullurutskollels hemställan i betänkandet nr 12 punkten 8 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 8 av fru Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 278 Nej - 15

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

M o m. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall lill l:o) utskottets hemställan. 2:o) reservationen nr 9 av fru Mogärd och fru Diesen samt 3:o) reservationen nr 10 av fru Ryding, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Mogärd begärde votering upplogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Ryding begärt volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 12 punklen 8 mom. 4 antar reservationen nr 9 av fru Mogärd och fru Diesen rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kanimaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 10 av fru Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru Ryding begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 51

Nej - 17

Avslår - 227

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

145

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kullurulskotlels hemställan i betänkandet nr 12 punkten 8 mom, 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av fru Mogård och fru Diesen,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 238

Nej - 44

Avslår - 13

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifall till dels uiskotteis hemställan, dels reservationen nr 11 av fru Mogärd och fru Diesen, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogärd begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 12 punkten 8 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kanimaren bifallit reservaiionen nr 11 av fru Mogärd och fru Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Mogärd begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 248

Nej - 44

Avstår - 1

Mom. 6 och 7 Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av fru Frasnkel, och förklarades den förra proposiiionen vara med (ivervägande ja besvarad. Sedan fru Frasnkel begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

146

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskotlels hemställan i betänkandet nr 12 punkten 8 mom. 8 röstar ja. den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 12 av fru Frtenkel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Fraenkel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 266 Nej - 28

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. in.

Mom. 9

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 9

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av fru Mogård och fru Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogärd begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 9 mom. I röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kanimaren bifallil reservaiionen nr 13 av fru Mogård och fru Diesen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 252 Nej - 43

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 10

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av fru Mogärd och fru Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 10 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av fru Mogård och fru Diesen.

147

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. tn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullat:

Ja - 251

Nej - 43

Avslår - 1

148

Punkten 11

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 12

Mom. I

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Green begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 12 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 15 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 148 Nej - 147

Mom. 2 och 3 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13

Mom. 1-3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av fru Fraenkel, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Frcenkel begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kanimaren bifaller kullurutskollels hemställan i betänkandet nr 12 punkten 13 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av fru Fraenkel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru Frtenkel begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 266 Nej - 28

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Sialligl litteraturstöd, m. m.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 14

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 20 av fru Mogård och fru Diesen saml 3:o) reservaiionen nr 19 av fru Frasnkel, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä fru Mogärd begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Fraenkel begärt volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående kulturutskottets hemställan i beiänkandel nr 12 punkten 14 mom. 2 antar reservationen nr 20 av fru Mogård och fru Diesen rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kanimaren till kontraproposition i nämnda volering antagit reservaiionen nr 19 av fru Frienkel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Då fru Frtenkel begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 45

Nej - 28

Avslår - 224

1 enlighet härmed blev föfiande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

149

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. tn.

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskollels hemställan i betänkandet nr 12 punkten 14 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 20 av fru Mogärd och fru Diesen.

Vid omrcisining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 227

Nej - 62

Avstår - 5

M o m. 3

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 21 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Green begiirl votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 14 mom. 4 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Green begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 163 Nej - 133

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 15 Mom. 1

Kammaren biföll reservationen nr 25 av herr Anders.son i Lycksele m. fl.

150

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 26 av herr Sundman och fru Ryding, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskotiets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 15 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 26 av herr Sundman och fru Ryding.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Ryding begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 274

Nej - 20

Avslår - 2

Mom. 4 ■

Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 5

Kammaren biföll reservaiionen nr 27 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

M o m. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 16

M o m. 1-4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 28 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Green begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Statligt litteraturstöd, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kullurulskotlels hemsiällan i beiänkandel nr 12 punklen 16 mom. 5 rösiar ja. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

151

Nr 89 Vid omröstning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda an-

P , . gående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes.

23 m-■ IQ75 Denna omröstning gav föfiande resultat:

''•' _______ Ja - 148

Statligt litteratur- Nej - 144

stöd. m. m. Avstår - 4

Punklerna 17-20

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkler hemställt.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan ätersiående ärenden lill elt senare sammanträde.

§ 4 Anmäldes och bordlades

Skatteutskottels belänkande

Nr 30 med anledning av propositionen 1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskatten, m. m. jämte motioner, såvitt avser energibeskattningen m. m.

Lagulskoliets belänkande

Nr 23 med förslag till viss jämkning av bestämmelse i lidigare beslutad lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Försvarsutskottets belänkande

Nr 15 med anledning av proposiiionen 1975:30 om energihushållningen m. m. såvitt gäller ökad beredskapslagring av råofia och ofieprodukter

Uibildningsuiskoitels betänkanden

Nr 19 med anledning av moiioner angående parlamentarisk referensgrupp

vid institutet för social forskning m. m. Nr 20 med anledning av proposiiionen 1975:1 såvitt gäller anslag under

åttonde huvudtiteln till alomforskning jämte moiion

Jordbruksutskottets betänkanden

Nr 18 med anledning av proposiiionen 1975:99 med förslag till lag om upphävande av lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel frän luften jämte motioner

Nr 19 med anledning av motioner om jordförvärvslagstifiningen.

Nr 20 med anledning av moiion om ökad kontroll av importerade livsmedel

Nr 21 med anledning av motion om viss översyn av bestännnelserna om utsäde

152

Näringsutskoltets betänkande

Nr 30 med anledning av proposiiionen 1975:30 om energihushållningen m. m. jämte motioner

Civilutskoltets belänkande

Nr 28 med anledning av dels propositionen 1975:30 om energihushållningen m. m. såvitt gäller bostadsdepartenieniels verksamhetsområde, dels propositionen 1975:1 såvitt gäller anslag till byggnadsforskning samt dels propositionen 1975:78 såvitt gäller punklen 85 med förslag lill lag om ändring i byggnadslagen (1947:385), jämte motioner

Nr 89

Fredagen den 23 maj 1975

Meddelande om förhandsanmälan till talarlistan

Meddelande om fråga

§ 5 IVIeddeiande om förhandsanmälan till talarlistan

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag fär anmoda dem som önskar yttra sig när näringsutskottets betänkande nr 30, civilutskoltets betänkande nr 28, skatteutskottets betänkande nr 30, försvarsutskottets belänkande nr 15 och utbildningsutskottets betänkande nr 20 skall avgöras att anmäla detta till kammarkansliet senast måndagen den 26 maj kl, 18,00,

§ 6 Anmäldes och bordlades Moiion

Nr 2161 av herr Sivert Andersson i Stockholm m.fl. med anledning av propositionen 1975:103 med förslag lill ny aktiebolagslag. 111, m.

§ 7 IVIeddeiande om fråga

Meddelades att föfiande fråga framställts

den 23 maj

Nr 216 av herr Wenneijörs (m) till herr statsministern om förslag lill samordnad skärgårdspolilik:

När tänker regeringen lägga fram förslag om samordnad skärgårdspolitik''

§ 8 Kammaren åtskildes kl, 17,12,

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

153

Nr 89

år 1975

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

154

Fredagen den 23 maj

Herr talmannen 5

andre vice talmannen 153

" Ahlmark (fp) 92, 101, 103, 126, 128

" Alsén (s) 123,. 127, 129

" Andersson i Lycksele (s) 24, 39, 40, 49, 50

" Bengtson, förste vice talman (c) 107, 113, 114, 135, 137 Fru Diesen (m) 71, 75 Fröken Eliasson (c) 81, 88, 119, 120, 125, 129 Fru Frasnkel (fp) 51,67,69, 91 Hen Green (s) 104, 106 Fru Göthberg (c) 121 Herr Hermansson (vpk) 31, 66, 69 Fru Jordan (s) 114, 120, 121 Hen Leander (s) 89, 91, 112, 114

" Mattsson i Lane-Herrestad (c) 34, 40, 41, 64, 68, 74, 75, 80, 106 Fru Mogärd (m) 42, 50,51,65,68, 118, 121, 126, 128 Hen Palm (s) 130, 136, 137 Fru Ryding (vpk) 75, 80, 81, 90 Herr Sjöholm (fp) 130 Sörenson (s) 137

" Zachrisson, utbildningsminister 57, 67, 70, 87, 99, 102, 104