Riksdagens protokoll 1975:88 Torsdagen den 22 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:88

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:88

Torsdagen den

Torsdagen den 22 maj                                       "_______

Kl. 19.30 Anslag UU teckning

av aktier i

Statsföretag AB

Förhandlingarna leddes lill en börian av fru tredje vice talmannen.

§ 1 Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB (forts.) Fortsattes överläggningen om näringsutskoltets betänkande nr 31,

Hen WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Den som hörde näringsulskollels ordförande herr Svanberg före middagspausen kunde konstalera att han inte visade sin allra vänligaste sida. Jag hoppas alt middagsmålet gjort honom litet bällre stämd till humöret, om han nu hinner lillbaka från det innan den här replikomgången är över. Herr Böriessons i Glömminge och mitt förslag om en fristående expertgrupp bedömdes av herr Svanberg som "horribelt". Det var elt "underligt hugskott" och del var t, o, m, jämförbart med spionage. Del var minsann inte några dåliga anklagelsepunkter.

Del här är naturligtvis struntprat alltsammans. Jag har tidigare redovisat varför näringsutskotlet skulle ha stor nytta av en fristående expertgrupp. Herr Svanberg har inle alls bemött förslaget i sak ulan nöjt sig med all trava en serie nedvärderande ord om det, och den debal-tekniken finner jag föga fruktbar. Varför svarar inle herr Svanberg i stället på min fråga om varför ell riksdagsutskott inle kan köpa konsulujänster i en slor och viklig fråga? Det är ju inget ovanligt tillvägagångssätt.

Nu är anfall bästa försvar, och den tekniken använder sig ocksä herr Svanberg av och ställde en fråga till mig. Han undrade hur det här förslaget går ihop med folkpartiels ställningstagande till frågan om den eventuella sammanslagningen av LKAB och NJA. Jo, det finns visst konsekvens i de liberala tankarna här, herr Svanberg. Vi menar alt företags-och koncernledning skall ha det fulla ansvaret för sina kompetensområden. Vi har vid upprepade tillfällen varnat för och kritiserat en sam-manblandning.sekonomi där regeringen eller annat centralt organ blandar sig i ledningen eller organisationen av ett förelag. Den principen hävdar vi nu liksom i frågan om hur den eventuella sammanslagningen av LKAB och NJA skulle utredas. Det förhållandet att näringsutskotlet skulle skaffa sig dubbelsidig information, dels den som ges frän den ansvariga förelagsledningen, dels den som kan fäs frän en fristående expertgrupp, ändrar inle på någol säll på den principen. Del är inle fråga om någon styrning av företagsledningen i NJA, som herr Svanberg försökte låta påskina.

Nr 88                   Men hur är del med herr Svanbergs egen logik? Näringsutskotlet skall

-TA,                 hålla sig underrättat om projektet, del var t. o. m. en skyldighel, enligl

--       . ,„-,r__ herr Svanberg. Jag har inget all invända mol det. Men varför kan då
22 maj 1975___ &     t.       s             -,.,_,
_____________  inle herr Svanberg litet mer avspänt resonera om hur utskottet lorllopande

Anslag till teckning skall hålla sig ä jour med ulvecklingen av del här projektet? Del är

av aktier i          bara det vi har försöki väcka en debatt kring, lål vara med litet mer

Statsföretag AB       okonventionella tankar.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle;

Fru talman! Det blir mesl kringresonemang runl sakfrågorna om jag skall bemöta herr Svanbergs inlägg. Han klagade över att del blev en sådan väldig debatt om NJA och att del evenluelll skulle skada affärerna osv. Men jag tänkte vid del tillfälle dä vi framställde kravel att fä frågan återremitterad att socialdemokraterna bara skulle ha sagt, att vill ni ha den åter och titta på den ett lag lill sä var så god. Då hade del bara blivit fräga om ell klubbslag här i kammaren, och del hade inte givit någon publicitet alls. Del var relativt onödigt alt bjuda sådant motstånd.

Sedan beskyllde herr Svanberg Norrbottencentern för att den stödde återremissförslaget. Del var ju inte någon votering i kammaren om detta. För alt beslut om äterremiss skulle gå igenom fordrades att endast en tredjedel av riksdagens ledamöier stödde förslaget. Norrbollencenlern kunde alltså här i kammaren inte göra mycket ät del.

Herr Svanberg läste en dikt om eftertankens kränka blekhet. Ja, det var ju den som hade böfial komma fram. Det var när det böfiade visa sig att de fina prognoserna inte skulle hålla som vi begärde äterremiss av ärendet. Man hade t. o. m. svårt all hålla siyrelseuppsättning i företaget. Den här deballen avser egentligen all förebygga alt Stålverk 80 hamnar i eftertankens .kränka blekhet om några år.

När det gäller frågan om huruvida två etapper skulle innebära en fördyring eller inle fick vi uppgifter som egentligen lalar för båda alternativen. Jag slår fasl vid vad jag sade i mitt första anförande all det inte finns någon anledning all i dag kräva en uppdelning, men jag skulle tro all man inom. företagsledningen - om man finner att ulvecklingen talar för del - ändå kommer att dela upp projektet i två etapper.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Fru lalman! Näringsutskoltets ordförande herr Svanberg drog i börian av sill anförande historien om fan och grisen, och i slutet av sitt anförande läste han till protokollet in ell långt och högslämt citat ur Hamlet. Mellan de båda ytterligheterna fick vi höra alt de som säger sig vilja ha klarhet om vissa problem kring Stålverk 80 i själva verket har hell andra motiv, nämligen "all misstänkliggöra förelaget och dess ledning".

Min fråga lill herr Svanberg är; Skall också della uppfattas som en
lustighet i stil med grishislorien eller som dikt ä la Shakespeare? Om
så inle är fallel ber jag herr Svanberg dokumentera riktigheten i päslå-
122                   endel.

Också näsknäppshistorien drog herr Svanberg fram faslän både herr Böriesson i Glömminge och jag hade uttryckligen sagl alt några som helsl sådana motiv inte låg bakom återremissyrkandet. Tyvärr avstod herr Svanberg, kanske pä grund av tidsbrist, från alt redovisa sina synpunkter pä en rad sakfrågor som herr Böfiesson, herr Winén och jag hade sökt aktualisera. Undantaget var, som herr Böfiesson sade nyss, de synpunkter som framfördes på en uppdelning i etapper, men där tycker jag nog att herr Svanberg var för snabb när han avvisade den tanken. Avvisar man tanken måste man ocksä vara beredd alt tala om hur finansieringen skall ske av de nu väldsamlhöjda kosinaderna. Var skall pengarna tas ifrån? Herr Svanberg vel utomordentligt väl hur trängt del är pä kapitalmarknaden. Så sent som i dagens tidningar kan man läsa om att AP-fonderna inle längre har möjlighel att köpa obligationer i samma utsträckning som de gjort förut. Behovel av statlig upplåning känner vi alla. Hur trångt shipping och varvsindustrin sitter fick vi, om vi inte visste det förut, höra i utskottet i morse. Del är mänga olika iniressen som konkurrerar, och vad finns del då för möjligheler för projektet Stålverk 80 all utan besvärande skador på annat häll få sina ytterligare mifiarder?

Inle heller tog herr Svanberg upp diskussionen om avsättningsmöjligheterna fastän den är så väsentlig - inte heller lönsamhelsproblemati-ken. Jag kan väl inle fara med skvaller från styrelsen, sade herr Svanberg. Nej, del var del säkert ingen som vänlat sig, men däremot hade nog mänga tänkt sig all utskottets ordförande skulle ge sina synpunkter på de väsentliga sakfrågor som hade dragils upp av lidigare lalare.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Fru lalman! Den form av ställföreträdande lidande som både herr Böriesson i Glömminge och herr Regnéll ägnade sig åt efter vad jag sade om Norrbottens riksdagsmän är del alldeles onödigt att vi sysslar ' med. Utskottets värderade vice ordförande vel mycket väl att jag aldrig har påstått all utskottets ledamöter harvaril ute för all misstänkliggöra. Jag sade att det som ni troligen gjorde i god tro har föranlett en kan-|panj frän annal håll som är ytterst osaklig. Del kan man.inte komma ifrän. Jag sade emellerlid inte all er kampanj var del. Men man kan handla pä etl sätt så att resultatet blir tvärtemot vad man har avsett.

Vad jag sedan sade om Norrbottens riksdagsmän kan jag kanske debattera med dem. Jag har inte riktat några beskyllningar mol er.

Jag har inte tagit upp alla sakfrågor, sades det. Det är omöjligt att hinna med det. Jag tog upp de två frågor där det föreligger reservationer från moderaterna. Jag har behandlat uppdelningen i två projekt och frågan om redovisning varie- halvår. Uppdelningen i två projekt fördyrar utan tvivel det hela, men det kan vara nödvändigt i en hopplös finansieringssituation. När man inte kan fä fram kapital, begagnar man naturligtvis den möjligheten. Men så länge det finns en chans att klara projektet i en etapp, är det en riktigare affärsidé. Della har jag försökt förklara.

123

Nr 88                 och det trodde jag att vi var överens om i ulskottet.

Torsd'ieen den       Övriga ting behöver jag inte ta upp. De har ju debatterats så ingående

22 maj 1975        ' utskottet en extra gäng.

_____________        Min fråga till er två är: Varför var det nödvändigt att ta lill idéen

Anslag till teckning . med en äterremiss med den publicitet som della fär i pressen, oavsett
av aktier i           om del var en debatl här eller inte. Det är en ganska ovanlig sak all

Statsföretag AB   göra så. Fanns inte exakt samma möjlighet att fä upplysningar om vad

som hände i NJA, Statsföretag osv. utan denna äterremiss? Om utskottet hade framställt en önskan, hade ingen vägrat all lämna upplysningar. Det är egentligen där problemet ligger, och det har aldrig varil fråga om att ni inte skulle fä upplysningar. Varför behövde man då la della dramatiska sleg?

Jag beklagar alt herr Wirtén höll sitt anförande pä denna nivå. Han frågade om det är så förfäriigt om riksdagen använde sig av konsulter. Självklart inte. Vi skall t. ex. om någon dag diskutera riksdagens hus och hur det skall byggas. Del är en annan grej. Men alt leja människor, som skall föfia ell bestämt företag utifrån och sedan komma till riksdagen och lämna uppgifter samt ge sina synpunkler, vilka sedan skall jämföras med företagsledningens, måste vittna om en väldig misstro mol företaget. All utskottet säger att det skall hällas kontinuerligt underrättat är en annan sak. Jag tror inle, herr Wirtén, att det är ett riktigt sätt all gä lill väga alt införa dessa konsulter som normall skall föfia förelaget. För mig verkar del vara konsulter av typen Cannon i våra amerikanska gangsierfllrner. Tror ni så illa om della företag? Tror ni inte att ledningen för NJA kan lämna er hederliga uppgifter, om ni fär dem hur ofta som helst? Medge, herr Wirtén, att detta var etl övertramp och alt del är helt onödigt all ha sädana här konsulter!

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten så mycket mer. Jag lycker all herr Svanberg gäng pä gäng försöker missförstå detta förslag. Låt • mig bara erinra om all när propositionen om Slålverk 80 utarbetades använde sig induslriminislern själv av en referensgrupp för att fä ärendet belyst från alla utgångspunkter. Jag tror inte alls att han hade för avsikt att misstro NJA-ledningen. Han tyckte del var värdefullt all fä analysera om förslagen var hållbara och om den grund fanns som ledningen hävdade.

Del gäller här precis samma sak. Vi menar att näringsutskotlet under uppbyggnadstiden skulle kunna ha nytta av en tväsidig belysning av en slor och viklig fråga. Är delta så svårt att förstå? Vi har inle elt ögonblick talat om misstro mol NJA-ledningen. Jag har i stället både i denna debatt och i debatten med industriminister Johansson sagt alt vi har fått en fullödig informaiion pä de punkter som vi har bell att få information om.

Det är ii-ite fråga om misstro, herr Svanberg, utan avsikten är, som
124                    jag sade nyss, att få   en viktig fråga belyst frän olika utgångspunkter.

Jag tror alt den lilla ekonomgrupp utanför företagsledningen som har följt projektet har tillfört debatten mänga och värdefulla synpunkter. Och när vi diskuterade mifiökraven för Stålverk 80 hade förelagsledningen lillfälle att redovisa sin syn pä vilka åtgärder som borde vidtas för rening av luft och vatten, samtidigt som man fick höra naturvårdsverk och koncessionsnämnd framlägga sina synpunkler. Det blir i en sådan sakframställning en vitalitet och en spänning som näringsutskotlet skulle ha nytta av.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Fru lalman! Nej, jag tror inle alls all herr Wirtén är ute efter all skada företaget, men just för den skull finner jag del här uppslaget utomordentligt underligt. Herr Wirtén har under diskussionerna i utskottet betonal alt han inle är ute efter all skada projektet, att han inle misstror ledningen osv. Varför skallman då tillsätta människor med uppgift att kolla alll företagsledningen gör? Att projekteringen blir belyst på olika sätt är viktigt, men nu är bygget i gång. Och att jämföra med att folk från naturvårdsverket kommer och ger sin syn pä mifiövärdsanordning-arna är ganska tokigt. Den myndigheten äger ju ytterst alt besluta under vilka förhållanden anläggningarna skall fä uppföras, och därför är dess synpunkter intressanta. Här handlar det ju om sådant som påverkar kostnaderna för bygget, osv. Naturvärdsverket har laglig rätt att bestämma därvidlag.

All sälla lill några ekonomer som skall föfia ledningen myckel noga och kontrollera och komma med rapporter är någol helt annat. Vi har ju möjlighet all sammanträffa med förelagsledningen hur ofta vi vill och diskutera dessa ting. Jag förstår inle hur man har kunnai komma pä den kufiska idéen att tillsätta en särskild kontrollgrupp. Hade man verkligen misstrott ledningen, hade man haft uppfattningen att här är det någol skumt, dä skulle jag ha förställ del. Som det nu är kan jag bara upprepa vad jag sade till herr Wirtén i utskottet; "Har du tänkt igenom del här?" Detta är återigen ett exempel på att man fält lag i en idé, som man tycker ser bra ut, och sä kör man fram den. Sedan märker man all del är ett tokigt uppslag, men det vill man inte medge utan man vidhåller all förslaget innebär den högsta formen av frihet, den liberala formen. Egentligen är det fråga om ett försök att framställa statlig företagsamhet som varande sådan att man inte får fram sanningen om man går in i förelaget och ber alt få upplysningar. Nej, man måsle ha fristående experter som föfier verksamheten. Jag förstår inte den här tanken. Däremot är del lätt all förstå ett önskemål om rapporter från NJA flera gånger per är.

Hen SIEGBAHN (m):

Fru talman! Jag vill böfia mitt anförande med alt uttrycka mitt beklagande över det sätt på vilkel frågan om Stålverk 80 frän böfian lagils upp och sedermera skötts på olika håll. Den har från böfian lill slut

125

Nr 88                 "'" ""altare sagl till dags dato, ly slutet har vi ännu ingalunda sett,

politiserats i en utsträckning som inte kan vara lill gagn vare sig för

,-_.                   stålverket eller för befolkningen i området.

22 maj 1975          r      .    •   u-   ,,        ■• ,       ■ •                  .       .

•____________        Det ror sig har om den största ekonon-iiska satsning som någonsin

Anslag Ull teckning   SJons i Sverige. Mot den bakgrunden är del utomordentligt förvånande
ÖV aktier i          att tiden från frågans väckande på allvar till dess beslul i realiteten fattades

Statsforetae AB   extremt kon. Det rörde sig endast om några månader. Jag undrar om man kan leta upp någol parallellfall i Sverige eller utomlands med en sä kort planeringslid för en jätteinvestering. Skälet var givetvis all man lill vafie pris ville föra in frågan i 1973 års valkampanj, och den gav ju också regeringspartiet i stort sell de enda framgångarna i det valet. Vid frågans realbehandling i utskott och kammare befann sig oppositionspartierna i en mycket handikappad situation. Inte ens näringsulskollels ledamöier fick tillgäng till alla hemliga handlingar, och kammarens övriga ledamöier var hell utestängda från sådant material. Samtliga partier ansåg sig dock böra accepiera propositionen om Stålverk 80, och del är självklart att vi nu alla önskar alt stålverket skall bli en framgång, redan av del enkla skälet att del är våra egna mifiarder - del svenska folkels miljarder- som slår på spel. Moderala samlingspartiet föreslog, som herr Regnéll nyss har berört, alt man skulle söka få en både personlig och ekonomisk medverkan i projektet från del privala näringslivet. Del skulle ha varit om inie en garanti så dock en viss älerförsäkring för all projektet utvecklades i räll riktning. Vi beklagar all del förslaget inle accepterades förra året.

Mot bakgrund av vad som hänt är det oundvikligt - ja, självklart -att ansvaret för hela Stålverk 80 i första hand måsle vila pä den socialdemokratiska regeringen, i vafie fall tills vi fått ell eventuellt regeringsskifte. När del gäller sådana.här långsikliga projekl förflyter ju många år mellan beslul och resullal, och del kanske därför ofta blir en tom fras när man talar om vem som mäste la ansvaret för ell visst beslut.

Men oppositionen har självfallet en myckel viktig uppgift i detta sam
manhang likson-| beträffande alla andra regeringsförslag och åtgärder. Det
tillkommer oss att kritiskt, men för den skull inte negativt, föfia ul
vecklingen och därigenon-i tvinga såväl regering spm företagsledning till
ell så effeklivl och framgångsrikt arbeie som n-|öjligl. När det därför
efter utskottsbehandlingen blev uppenbart alt slora problem existerade
i form av bl. a. kraftiga koslnadsfördyringar och en oförklarad avgång
av stora delar av styrelsen i NJA var det oppositionens inte bara rättighet
utan också skyldighet alt skaffa sig en så grundlig kunskap som möjligl
om det inträffade. Politiseringen av Stålverk 80 demonstrerades nu återi
gen av temperamentsfulla uttalanden av industriministern, näringsut
skotlels ordförande herr Svanberg och naturligtvis i all synnerhet av den
socialdemokratiska pressen. Det gick så långt all oppositionspolitiker på
stods ha avsagt sig "bruket av sitt förnuft". Ven-i kan ha någon, glädje
126                    av all skapa ell sådant klimat och driva en sådan debalteknik?

Resultatet av debatten var således inte. son-| herr Svanberg nyss påstod, att man kom n-ied misslänkliggöranden i den press som står oppositionspartierna nära. Del var just herr Svanberg och regeringspressen som kom med misstänkliggörandet genom all pä delta säll uttolka det beslut om äterremiss som riksdagen fattat.

Oppositionens legitima verksan-ihet borde inte mötas n-ied misstro eller betraktas som förräderi mol tidigare fattade beslut, såsom nu skett på sina häll. Tvärtom borde del ligga även i socialdemokraternas intresse att en fortlöpande granskning blir noggrann och all oppositionspartierna kunde övertygas om all invesieringen fortskred på etl effektivt och tillfredsställande säll.

Genom det gemensamma borgerliga uppträdandet i denna fråga finns det förhoppning om att socialdemokralerna skall inse sanningen av detta påslående, och man får hoppas all parti och press i framliden skall inla en vettig attityd. Men vad näringsutskotlels värderade ordförande i dag visat i sina uttalanden ger knappasl något belägg för all dessa förhoppningar kommer all infrias. _Hans skarpa och näslan hånfulla attityd påminner mycket om statsrådet Sigurdsens redan herostraliskl ryktbara uttalande, när vi för nägon lid sedan här i kammaren diskuterade frågan om regeringen skulle behöva underställa riksdagen anslagsfrågor som gällde 7 miljarder fill u-hjälp. Statsrådet Sigurdsen förklarade ju att del skulle bli sådan byråkrali om man skulle behöva konsullera riksdagen.

Men nu Iror jag alt herr Svanberg har missal den centrala poängen i della sammanhang. Del är klart all frågan kunde ha underställts, utskollet och all utskottet kunnat fä en. information som var myckel omfattande. Men det är inte bara utskottet del gäller - utskottet är ju endast en del av riksdagen.

Om man kallat in experter lill utskottet hade nalurliglvis ulskoilels ledamöier kunnai få en viss inforn-ialion. Men genom ålerremissen gav man ulskollels ledamöter möjlighet all få en förhållandevis omfattande informaiion som sedan kunde redovisas inför partigrupper, i den n-iån det var län-ipligt. och i kammare. 1 vafie fall det resultat, del omdön-ie on-i inforn-iationen som utskottets ledan-iöler kon-imil fram till kan alltså redovisas här i kväll och vidare lill svenska folkel.

Delta hade ii-ite uppnåtts med herr Svanbergs n-ietod, och det är verkligen underligt att herr Svanberg har reagerat så hårt mol all vi begärde denna åierren-iiss. Del är visserligen ett ovanligt förfarande, men silualionen var onekligen ocksä ovanlig. Del rörde sig dock om miljardbelopp - koslnader son-i man plötsligt uppliickte alt staten och det svenska folket skulle behöva ikläda sig. Del var nägol som n-ian inle haft klart för sig tidigare.

I fortsättningen komn-ier säkerligen också problem all dyka upp. Mai-i har redan tvingats alt betänkligl sänka den kalkylerade avkaslningspro-cenlen till en nivå som inom del privata näringslivel vanligen anses göra en investering olönsam. Myckel beror nu på den fortsatta planeringen och inte minsl på om samarbetet med andra förelag på stålindustrins

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Sia IS företag AB

111

Nr 88                 område, speciellt valsverk, kan komma lill stånd och sålunda en nå-

T      ,     ,        gorlunda jämn och hög avkastning kan säkras. Sedan finns del natur-

Torsdagen den

--       . ,n-,r__ ligtvis andra problem, som i dag inle direkt berör riksdacen men son-i
22 maj 1975
_____________    kanske sa småningom kan kon-ima all kräva dess medverkan. Jag syftar

Anslag till teckning,   P de jättelika konmiunala föfidinvesteringar på kanske 2,5 eller 3 mil-

av aktier i          jarder kr. som beräknas bli nödvändiga i Luleå på grund av stålverkets

Statsföretag AB        tillkomst och som kan skapa allvarliga finansieringsproblem, föreställer

jag mig.

Hur näringsutskoltets kontrollverksan-ihel skall organiseras kan man ha olika meningar om. Ell grundläggande faktum är att statens industriella verksamhel nu har fått hell andra proportioner än man lidigare varit van vid. Delta har också medfört att regeringen fått skapa en omfattande expertorganisalion föratl kunna föfia och behärska ulvecklingen. Pä sikt måste man nog också tänka sig all riksdagen, och då speciellt dess näringsutskott, erhåller liknande möjligheler alt skaffa sig en klar bild av de frågor för vilka man ändå får ett betydande ansvar. Vi har i moderata samlingspartiet inte blivit helt övertygade om all de förslag i della hänseende som framlagis av herrar Wirtén och Böfiesson i Glön-i-mingebäsl lillgodoser della önskemål. Men vi farväl forisätta att fundera över problemel, ty det synes ganska klart au nya former måsle tillskapas för riksdagens, i del här fallet näringsutskotlels, kontroll för alt göra det n-iöjligt all bältre bedöma frågorna.

Slutligen är det etl oroande tecken alt Statsföretag, som ändå måste ha ett väsentligt direkt ansvar för statens förelag, tydligen inte fått eller tillåtits faen rimlig möjlighel till inblick i och överblick över utvecklingen av Stålverk 80.

Fru talman! De upprörda påståenden som slungats ut om all näringsulskollels granskning av silualionen skulle fördröja fullföljandet av investeringsplanerna för Slålverk 80 är naturligtvis totalt ohållbara. Under arbetets fortsatta gäng kommer säkerligen ofta saker all inlrän'a som på del ena eller andra området kräver översyn eller on-iprövning. Detta gäller t. ex. den nyligen aktualiserade miljöaspekten. Jag tror att den gransknin.a riksdagen nu fått företa varil av värde för alla parter.

Med dessa ord vill jag yrka bifall lill moderata samlingspartiets reservalion i den här frågan.

Hen JOHANSSON i Holmgärden (c);

Fru lalman! 1 sakfrågan skulle jag egentligen ha kunnat avslä frän alt delta i den här debatten därför all jag helt ansluter mig till utskottsmajoritetens ställningstagande. Men efter de personliga utfall som herr Ingvar Svanberg har gjort i den här kammaren den 16 april, här i dag och dessulom ute på en mängd politiska möten, i den tidningspress där han är ordförande osv., kan jag inle undgå att ta kammarens tid i anspråk ett tag.

Jag var lyvärr av fullt legifima skäl utkvittad den 16 april och hade
128                   föfiaklligen ingen möjlighel att dä delta i debaiten. Jag är inle engagerad

i näringsutskotlet på något säll och har därför inle haft någon anledning att ta ställning till om frågan skulle återremitteras eller inte.

En del av utskottets ledamöter hade ändå begärt all ärendet skulle återremitteras, och jag kan förstå deras ställningstagande. Jag kan förstå att de gärna ville ha en redovisning av alla de problem som tyvärr dä hade varil uppe till allmän debatt ute i den svenska pressen -ja, praktiskt tagel överallt. Del var frågor om avhopp av fiänsteman, avhopp från styrelsen, osäkerhet belräffande kostnaderna, mifiöfrågornas lösning i samband med stålverkets utbyggande, samarbete med stålindustrin nere i Tyskland, marknadsfrågor osv. Det är begripligt om man inför en sådan här enorm satsning gärna vill ha en redovisning av vad som skell pä alla dessa enskilda punkler, efter de debatter som förekommit.

Det kan väl även ifrågasättas om det inle hade funnits möjlighel att innan ärendet återremitterades la upp dessa frågor i ulskottet. Men situationen var också den all många av dessa frågor gick in i avgörande skeden just i samband med utskottsbetänkandets behandling här i kammaren. Herr Svanberg har också redovisat att NJA:s styrelse samma dag höll ett sammanträde där hela frågan om byggnadsföretagets kostnadsutveckling skulle behandlas. Jag skulle föfiaklligen inle haft nägon anledning all anmärka mol all frågan äierremitterades.

Men vad som är för mig fullständigt obegripligt är all herr Svanberg, som under många år har gått under beteckningen "Norrbottens näringsminister" och som är ledamot i styrelsen för NJA och ordförande i näringsuiskoltel, inte hade intresse av att med tanke på det egna länet ge utskottet lillfälle att fä en så omfattande redovisning som det över huvud laget var möjligt. Del är obestridligt all en sådan handläggning som den herr Svanberg har uppvisat i denna fräga måste förorsaka skador av del slag som herr Ingvar Svanberg radat upp i en lång föfid. Jag är visserligen inte helt övertygad om att det inte pä den utländska marknaden genom detta beteende kunnat uppstå så .stora skador som Ingvar Svanberg anger, men om han hade visat intresse av alt sä grundligt som möjligl fä frågeställningarna klarlagda och genast i kammaren hade uttalat all det är klart, att de som handlägger ärendena skall lämna en utförlig redovisning, hade ingen människa i världen haft anledning all ifrågasätta någon svaghet hos Stålverk 80 i detta sammanhang.

Del är del mest orimliga påstående som över huvud laget kan tänkas, att kammarens handläggning skulle komma att förorsaka Stålverk 80 problem ute på världsmarknaden när Stålverk 80 kommer i gång med sin verksamhel. Nej, herr Ingvar Svanberg har av alll att döma tagit som sin uppgift all använda Stålverk 80 i den politiska propagandan. Det är för honom den väsentliga uppgiften. Att skapa ett förelag i vårt läns näringsliv, som är sä stabilt och allmänt accepterat som del över huvud taget kan bli, är för Ingvar Svanberg något oväsentligt. För honom tycks del mest väsentliga vara att kunna använda detta företag i den politiska propaganda som han vill föra i egenskap av regeringspartiets gruppledare här i kammaren och i egenskap av partiordförande i Norr-botlen. 9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag Ull teckning av aktier i Statsföretag AB

129

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

130

Jag anser mig ha full anledning att fråga Ingvar Svanberg, på vilket sätt vi icke socialistiska riksdagsmän från Norrbotten - framför allt centerriksdagsmännen, som han nu sä starkt har angripit - försvårat handläggningen i detta ärende. Pä vilket sätt har vi vältrat stenar i vägen för Stålverk 80? Har vi krävt några uttalanden? Har vi yrkat på äterremiss? Har vi röstat för en äterremiss?

Herr Ingvar Svanberg var ju sä drabbad av yrsel vid behandlingen av ärendet här i kammaren att han inte ens fann sig föranlåten att begära en votering. För oss som känner honom är det ingenting förvånansvärt. Den hafsighet som alltid har kännetecknat hans arbete med olika frågor återspeglas på ett utomordentligt sätt i handläggningen av detta ärende.

Vi har alla i Norrbotten i allra högsta.grad anledning att försöka skapa en aimosfär kring Stålverk 80, som gör alt människor inte bara i Norrbollen ulan i hela landel känner förtroende för och tilllro lill företagen i vårt län och den enorma satsning som där görs. Vi har varit lacksamma för detta, men vi hoppas också all projektet skall kunna drivas pä ett sådant sätt att del ger det resullal som företagsledningen önskar. Jag och många med mig har förtroende för företagsledningen och tror att den skall kunna åstadkomma ett bra resullal.

Här i kammaren har jag då och dä lillälii mig säga alt även om man velal göra gällande all NJA är ell dåligt företag och inte har fyllt sin uppgift på del säll som hade varit önskvärt, sä har del varil en god investering därför att det ändå varit ell billigt sätt att klara av de enorma problem som annars skulle ha uppställ.

Jag skall vara nöjd med Stålverk 80 även om det inte ger några rekordvinster, men det är i alla fall att hoppas att det förelaget skall bli lönsamt, förda kan man undgå den misstänksamhet mot företagsamhet i Norrbotten, som skulle bli föfiden om Stålverk 80 kommer att gä dåligt i framtiden.

Men skall vi kunna undanröja misstänksamheten, då fordras det en större öppenhet än vad Norrbottens näringsminister har visat i den här frågan. Det krävs en handläggning av ärendet som ger elt större förtroende än det som herr Ingvar Svanberg har presterat. Han säger i sitt anförande här att han är ingen projektor och han har inte kunnat lämna redovisningarna. Nej, Gud bevare oss för hans projekterande, det vill jag klart och tydligt säga. Så pass mycket ansvar borde han rimligen ändå känna i egenskap av styrelseledamot att han medverkar lill alt skicka fram dem som kan frågan.

Jag hade tillfälle att träffa disponent Edström när han kom härifrån Stockholm efter att ha lämnat redogörelsen för utskottet, och jag uppfattade honom som utomordentligt belåten med att han fält möjligheten all för näringsutskotlet redovisa silualionen i samband med Stålverk 80. Men hade herr Ingvar Svanberg fäll råda, dä hade aldrig disponent Edström getts den möjligheten.

Fru talman! Jag skall inte gä in i vidare diskussion kring delta utskottsbetänkande. Jag tycker all del är alldeles utomordentligt, och där

säges vad jag hade hoppals all del skulle sägas. Man slår fasl att del inte har presenterats några fakta som ändrar den grundläggande bedömning av projektet som utskottet gjorde förra årel. Del har utskottet kommit fram till, och det är jag glad över. Jag hade inle heller förväntat mig någonting annat. Jag var hell övertygad om alt den redovisning som skulle lämnas skulle ge de klarlägganden som behövdes för att utskottet verkligen med fullt ansvar skulle kunna föreslå riksdagen den satsning som det nu har föreslagit. Jag ber därmed, fru talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Fru talman! Egentligen är herr Johanssons i Holmgården inlägg inle myckel all kommentera; jag antar att kammarledamöterna själva kan upptäcka vad som ligger bakom det. Herr Filip Johansson är sä ursinnig att han knappasl kan behärska sig i talarstolen, han gör en massa personliga utfall mot mig och kommer med förfärligt underliga resonemang. Nä, Filip Johanssons humör är känt litet överallt, men jag trodde inte alt han skulle göra sig själv ofiänslen all upplräda på del här sällel i riksdagen; del är fakiiski inle honom värdigl.

Var herr Filip Johansson säger är ju egenlligen ingenling. Han angriper mig för min säll all vara, han talar om min "kända hafsighel" osv., men den frågan tycker jag att han kan överlämna åt väfiare och andra att bedöma. Filip Johanssons åsikt om mig i del avseendet ger jag inte mycket för - den intresserar mig inte.

Men sedan frågar han; "Vad hade vi norrbottniska centerpartister kunnat göra, eftersom det aldrig var en votering?" Ni hade kanske kunnat fä en votering, och så hade det sagts alt vi var alldeles ovilliga alt lämna dessa uppgifter. Ni kunde väl ha gåll upp och sagt - inte herr Johansson i Holmgården när han inte var här, men han hade sin partikamrat här - alt ni inte tycker alt återremissen skall ske men att ni vill ha dessa uppgifter. Skall det vara så förfärligt svårt att fatta vad som är felet med en äterremiss och med den uppståndelse som blir kring en så sensationell ålgärd? Har nägon människa vägrat ulskottet och riksdagen upplysningar om detta, när de kan framläggas? Hela den här historien är så barock alt jag inle förslär hur man egenlligen resonerar.

Sä säger herr Johansson i Holmgården i slulel av sitt anförande någol myckel egendomligt. Herr Johansson hade träffat disponent Edström när han kom från föredragningen i näringsutskotlet, och han var så glad för alt ha fält lämna denna upplysning. Ja, disponent Edström är ofta glad, men all han skulle ha hindrats frän att lämna sädana här upplysningar! Det får ju ändå, herr Filip Johansson, vara nägon måtta pä vad man yxar till i ilskan. Herr Johansson menar alt om jag fått råda, hade Edström aldrig fått möjlighet all lämna dessa upplysningar. Jag vill bara citera delta, så kan kammaren själv bedöma vad det ligger för mening i vad Filip Johansson här anförl. Lugna ned nerverna litet, sä all ni möjligen kan diskutera i stället för alt stå här och vrälskälla pä mig om fullständigt ovidkommande ting!

131

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

Det som var tokigt -jag vidhåller det fortfarande och jag har diskuterat del med mina utskottskamrater - var att man måste tillgripa en så drastisk åtgärd och alt det skulle kablas ut över landel och över världen att riksdagen har ifrågasatt NJA-satsningen och all vi måste ompröva alltsammans, när man inle behövde del för alt få fram de siffror som då förelåg. Del har riksdagen aldrig nekats. Skall del vara sä förfärligt svårt alt fatta del?

Hen JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle;

Fru talman! Herr Svanberg anser alt jag har gjort elt våldsamt utfall mot honom. Han slår här i kammaren och säger alt han inle misstänker del allra minsta all utskottet, som har ställt della yrkande, har någon oriklig avsikt med sitt yrkande - vilket inte heller jag gör. Men gentemot oss, som inte har vare sig ställt något yrkande, gjort något ullalande eller väckt någol förslag pä något som helsl säll, gör han gällande att vi har vältrat stenar i vägen för Slålverk 80, alt vi vill omöjliggöra dess utveckling. Det tycker han är fullt rimliga uttalanden som vi här skall acceptera ulan att på något sätt reagera.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle;

Fru lalman! Jag lycker egenlligen att vad herr Filip Johansson här säger ocksä kunde ha varit osagt. Han menar att jag begär att han skall ta emot att jag har sagt att han är sådan och sådan men all han inte skall försvara sig. Jag hade hoppats all Filip Johansson skulle försvara sig och ge en sakligt grundad redogörelse för orsaken till att man måste tillgripa äterremiss. Hans bemötande har i stort sett bestätt i råskäll om min karaktär och min person. Jag fattar inte detta som etl bemötande, och det skadar inle mig. Del skadar herr Filip Johansson, som inle har några sakargumenl i denna fråga, all norrbotlningarna, som poänglerar hur belydelsefulli della är, flnner sig i att man gör denna äterremiss i stället för all säga att vi kan få fram dessa upplysningar på annat sätt. Herr Filip Johansson kan ju studera uttalandena vid den presskonferens som hölls med Norrbottens och Västerbottens handelskammare som arrangörer. De kan inte misstänkas för några socialistiska påfund eller misstänkas för att på någol sätt stå under mitt ordförandeskap. Man uttalade klart att det är psykologiskt förödande, i synnerhet för norrbottningarna, att man gör pä del sättet som herrarna här har gjort. Läs det i stället för att försöka hitta pä en massa invektiv mot mig. I den här frågan är invektiven mot mig mycket ointressanta för kammaren. Tala om sakfrågan!

132

Hen JOHANSSON i Holmgärden (c) kort genmäle:

Fru lalman! Norrbollens och Väslerbollens handelskammare var av

precis samma uppfallning - att det var angelägel all missiänksamheten

geniemol Stålverk 80 eliminerades. Den missiänksamhelen kunde inte

elimineras pä annat sätt än genom alt man lämnade ul sakuppgifterna

i ärendel. Del var del som herr Svanberg inle ville vara med om, ulan han gjorde sitt allra yttersta för att komma ifrån denna information.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Fru lalman! Efter delta verserade och högtstående replikskifte må det ocksä tillåtas mig att lägga några synpunkler pä ärendel.

Det är klart att jag delar del mesta av herr Svanbergs synpunkter. De borgerliga partierna har i olika sammanhang gjort sitt bästa för all sabotera och misstänkliggöra utbyggnaden av den statliga industrisektorn i värt land. Det flnns det så mänga belägg för. Det beklagliga är att man utan tvivel haft framgång i sina strävanden. Regeringspartiet har inte haft modet eller vifian att ta den politiska strid som en planmässig utbyggnad av statlig industriverksamhet i stor skala kräver. Norrbottens Järnverks historia ger vittnesbörd om såväl borgerlig sabotagepolilik som regeringens undfallenhel.

Mot den bakgrunden fanns del all anledning alt hälsa förslaget om byggande av Stålverk 80 med största tillfredsställelse. Det är den största industriella satsningen i delta land, har det sagts, och det är förmodligen riktigt.

Beslutet logs i största enighet av denna kammare. Det som fanns var några detafireservalioner. Men sedan kom - precis som väntal - storfinansens och de borgerliga kretsarnas motoffensiv. Strax efter beslutet kom man i gång med ett misstänkliggörande utan motstycke.

Vi komnier ihåg hur Industriförbundet engagerade dyrbar expertis för all bevisa hur galet det måste vara att''Norrbotlensmalmen i ökad utsträckning skulle förädlas på hemmaplan. De borgerliga tidningarna, alltifrån Expressen och Svenska Dagbladet till Sunt Förnuft och den borgerliga landsortspressen, engagerade sig i de mest dystra svartmålningar och olycksprofelior. Man firade orgier i veklagan över projeklels kosl-nadskrävande karakiär. Man demonstrerade, när det gällde Luleå, en mifiövänlighet som inte plockas fram när det gäller de slorkapilalisliska koncernernas ulbyggnadsprojekt. En hycklande omsorg vars bevekelsegrunder undan för undan har blivit alltmer uppenbara.

Jag tror inle heller att man ser "spöken på fiusa dan" om man misstänker alt de s. k. avhoppen frän NJA-ledningen ocksä bör betraktas som elt led i denna samordnade kampanj.

För etl par veckor sedan blommade det ul i riksdagen, när man med hänvisning lill all kostnadskalkylerna inte kommeratt hälla krävde äterremiss till ulskottet.

Den har nu skett och det är väl bara att konstatera alt av denna stort uppblåsta ballong är ingenting kvar. Luften har gäll ur, och ulskoilei säger all vid en genomgäng har inga fakta presenterals som ändrar den grundläggande bedömning av projeklet som ulskotlei gjorde förra året.

Kvar finns moderalerna som vill dela upp projektet i två etapper. Det är en s. k. slralegisk frontförändring. Kan man inte torpedera projektet kan man i vafie fall förhala det, kanske i hopp om alt den andra etappen så småningom läggs i malpåse.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag Ull teckning av aktier i Statsföretag AB

133

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag tdl teckning av aktier i Statsföretag AB

134

Vad har man nu vunnit med alll delta? Ja, näringsutskotlet har fält återupprepat inför sig i stort sell redan kända fakla. Men del är klarl alt något har man ändå uppnått. Man fick fart på en ny debatlomgång i svenska massmedia, man spred en ny dos av misslänkliggörandets gift. Man kunde inför en bred allmänhet, svensk och utländsk, ge intryck av att det hela egenlligen är något skumt, ell högst tvivelaktigt projekt. Så kan man naturiiglvis också bedriva en kampanj i ett bestämt politiskt syfte. Inte hardel varit till nytta för NJA eller för norrbottniska iniressen. De borgerliga partiernas företrädare pä Norrbotlensbänken kommer knappast alt skörda nägon ära pä hemmaplan för sina resp. partiers agerande.

Vi vill frän vpk klart deklarera att vi oreserverat är för Slålverk 80, att vi kommer att vända oss mot varie försök lill förhalning och sabotagepolilik av vilken typ det vara må.

Stålverk 80 är betydelsefullt för hela Norrbollen. Del är ett gott steg pä vägen mot del krav som sedan länge ställts i Norrbotten, nämligen att huvuddelen av Norrboitensmalmen skall förädlas på hemmaplan. Det är ett steg på vägen för att frigöra Norrbotten från den kolonialt präglade råvaruutpiundringen, en hjälp på vägen alt förändra länets näringslivsstruktur.

Det är lätt att spåra den slorkapilalisliska bockfoten i kampanjen mol Stålverk 80. När Grängesbergschefen Johan Åkerman vänder sig mol projektet är det inte av omsorg om landel eller om Norrbottens län. Herr Åkerman har funnit att högsia förnuft måsle vara att centralisera framställningen av stålämnen till Grängesverket i Oxelösund. Från del hållet vill man inle vela av nägon skärpt konkurrens frän slalens eget järnverk. Däremot vet man med säkerhet att det är god affär att förädla malm till stål. Malmen ger tio tolv gånger mera i pengar per ton när den har gått igenom stälverksprocessen. En statlig inbrytning pä etl affärsmässigt så lukrativt område vill storfinansen inte veta av, och däri trorjag också underlaget flnns till den samordnade kampanj som spelats upp i borgeriigt styrda media och av och till även här i kammaren.

Stålverk 80 är vikligl för Norrbollen frän flera synpunkter. Del ger mera jobb. Och rält upplagt med en spridning av tillverkning utgående frän NJA kan expansionen i Luleå fä slor betydelse för hela vårl län. Delta är viktigt. Viktigt är också att vi ser Stålverk 80 som ett instrument för alt bromsa den våldsamma rovdriften med malmen, en anledning att i ökad utsträckning övergå frän rävaruexport lill förädling, som ger mera pengar för mindre kvantitet bruten malm.

En förnuftig utveckling av förädlingen innebär att en verksamhel som kan pågå några decennier-jag syftar dä på en malmbrytning av nuvarande omfattning - kan förlängas många gånger om och med bättre ekonomiskt utbyte.

Slutligen var motiveringen för denna äterremiss alt kostnadskalkylerna kommer att överskridas. Ja visst, men säg vilkel projekl i den storleksordningen som har hållits inom de exakta ekonomiska ramarna. Kosl-nadsöverskridandel är desto mer förklariigt som praktiskt tagel hela den

kapitalistiska världen befinner sig i en inflationskarusell som snurrar alll fortare. Slålverk 80-projekiet kan inte undgå att påverkas av della förhällande.

Det har ocksä sagts alt Stålverk 80 lar en alllför stor del av de invesieringsmedel som finns i landet. Ja visst är det en stor bit. Men efter decennier av råvaruutplundring har samhället den moraliska skyldigheten alt till Norrbotten ge något tillbaka som kan skapa sysselsättning på längre sikt och dessutom medverka till en bättre hushållning med råvaran.

Om Stålverk 80 tar 2 mifiarder kronor i anspråk per år under investeringstiden, sä motsvarar del ungefär en fyrliondedel av beräknade årliga invesieringar. Det lycker jag ger ett bältre grepp om proportionerna. Jag vill sluta med att säga att vi i vpk betraktar det som väl använda pengar och som en framgång för en politik som vi länge har pläderat för.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag UU teckning av aktier i Statsföretag AB

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Fru talman! Näringsutskottets ordförande Ingvar Svanberg hade ingen lyckad stund i debatien i kväll med sina ulskoitskamrater. Det är en bedömning som jag gör helt reservalionslöst. Och sedan gav han sig på moderaten och centerpartisterna pä Norrbottensbänken.

När man lyssnar pä Ingvar Svanberg fär man klarl för sig att han alltid är helt felfri. Han gör aldrig några felbedömningar vare sig som ledamot av NJA:s styrelse eller som ulskotlsordförande. Men låt mig här cilera utskottets vice ordförande i debaiten om äterremiss den 16 april. Jag läser innantill:

"Vi som är ledamöter i utskottet utan att samtidigt i likhet med dess ordförande vara medlemmar av NJA:s styrelse kan möjligen uttala vär förvåning över att herr Svanberg, när detta ärende förbereddes i utskottet, inte på något sätt lät oss ta del av den kunskap som han rimligen redan vid den lidpunkten måste ha haft beträffande svårigheterna att fullföfia planerna på del sätt man lidigare tänkt sig."

Även om herr Svanberg själv ansåg sig förhindrad att nämna någonting lill utskottet, hade han sädana kontakter alt han hade kunnai uppmana de ansvariga - vare sig det är regeringen eller NJA - alt se till alt näringsutskottet fick dessa informationer i tid.

Jag tror att det är fåfängt av Ingvar Svanberg att försöka övertyga dem som föfit diskussionerna här i riksdagen och pä hemmaplan om att han inte har sett till all debaiten blivit ulomordentligt inflammerad. Om man därtill som jag råkar bo i Norrbollen och ha en annan mening än Ingvar Svanberg, då finns del ingen hejd på vilka felbedömningar jag påslås ha gjort.

Vad är del då jag har sagl?

I den reservalion som moderaterna fogat till detta i övrigt enhälliga betänkande har det påpekats att om denna stora anläggning. Stålverk 80, skall vara färdig 1979 så fär den en med hänsyn till projektets storiek mycket kort ulbyggnadsperiod. Därför har moderaterna väckt tanken att man skall pröva frågan om en uppdelning av projektet i tvä etapper.

135

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Om delta har jag sagl - och del lydligen till Ingvar Svanbergs måttlösa vrede - all om det går alt göra så utan att del uppstår stora svårigheter för stålverket och dess framlida ekonomi, sä bör man i varie fall pröva frågan. Enligt min bedömning är del en fördel för bygdens utveckling Anslag Ull teckning   och den framlida mifion om investeringsperioden för Slålverk 80 kan

av aktier i Statsföretag AB

bli något längre.

Jag vill lill sist bara säga att det för mig som norrbottning är glädjande att riksdagen även efter vårens riksdagsbehandling slår fast vid sitt enhälliga beslut om byggande av Stålverk 80. Det är ett livsintresse för bygden och länet att Stålverk 80 blir en riktig satsning som ger långvarig sysselsättning ål tusentals personer i Norrbotten. För mig är det en be-dömningsfräga om man skall forcera byggandet av denna 6 000-mifio-nersanläggning sä alt den blir färdig "1979 eller om man skall göra ulbyggnaden pä något längre sikt. Vad som är rätt vet vi bättre om fyra är.

136

Hen SVANBERG (s) kort genmäle;

Fru talman! Det är intressant att iaktta hur Per Petersson i Gäddvik och Filip Johansson i Holmgården reagerar i precis samma situation. Herr Petersson har tydligen ännu inte hetsat upp sig så att han inte vel vad han säger; han kan tala i vanlig samtalston och försöka hitta argument i stället för invektiv. Sedan är det en annan sak all jag inte gillar hans idéer - jag har ingenting alt invända mot att han framför dem.

Herr Petersson säger att jag påstår att jag aldrig gör några felgrepp. Det har jäg aldrig påstått. Men jag har påställ och påstår fortfarande, alt det var ett felgrepp av de borgeriiga all återremittera della ärende lill ulskoilei. De upplysningar som kom fram, kom fram oavsell ålerremissen. Den medförde dock all hela den gamla kampanjen frän vissa kretsar mot Stålverk 80 log ny fart och att debatien inflammerades -därmed inte sagt alt Per Petersson gick över lill dem. Är del sä svårt att fatta att man genom återremissen satte ny fart på den?

Per Petersson fann ocksä alt min diskussion med mina utskottskamrater inle var lyckad. Om del tröstar honom fär han gärna påstå det. Jag lycker nog att mina ulskoitskamrater hade ell annat sätt att resonera. Vi diskuterade sakfrågorna, och där framfördes inte denna fullständigt barocka tanke alt jag på någol sätt skulle uppträda som skvallrande i ulskottet osv.

Det här har vi nu fiatat om hela kvällen. Men frågan är inle hurdana ni är och hurdan jag är ulan om återremissen var en riktig åtgärd. Har industriministern, har ulskottet eller någon annan försökt döfia någonting i detta sammanhang? Varför gå ul med sådana misslänkliggöranden och sedan säga all nu är luften rensad, nu vet man att NJA och Stålverk 80 är någonting bra?

Om man skall fullföfia det resonemanget, skall man väl i så fall la varie barock anklagelse som framförs mot Slålverk 80 på allvar och pröva

dem alla, men jag kan inle fatta alt man behöver göra det ulan lycker att det vore orimligt att göra så.

Sedan undrar man vad det är för märkvärdigt som man har sagt. Jo, man har, som moderalerna i övrigl, sagt all man skulle kunna göra en uppdelning pä tvä etapper. Vad har dä jag sagt om det? Jo, jag har sagl att della visserligen är tekniskt möjligt, men att del gör det hela dyrare och dessutom skapar marknadsföringsproblem. Självfallet kan denna lösning prövas, om det är nödvändigi, men dä är del finansieringssilualionen som skall vara bestämmande, och därför behöver man inle fiata mera om delta nu.

Sedan säger herr Petersson någonting lustigt, nämligen ungefär sä här: "Jag har ju bara sagt alt om en uppdelning inle gör del dyrare, ulan om det därigenom snarare blir bättre för företaget, är jag inte emot den." Men vilken människa är emot att göra det bättre för företaget? Det är ju inte detta som det är fräga om.

Jag vill konstatera att den här deballen mellan oss som är frän Norrbotten väl borde kunna avslutas. Jag tror att människorna i Norrbotten upplever det som någonting förfärligt att Stålverk 80 ifrågasätts, och dä är de helt naturligt tillbaka i sin gamla misstänksamhet mot de borgeriiga. Detta är helt rimligt, eftersom de borgerliga aldrig riktigt har släppt tanken pä att det är någonting skumt med statlig företagsamhet men alt man måste försöka slå ut med den ändå, eftersom man tyvärr inte har nägol annat val.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

Hen PETERSSON i Gäddvik (m) kon genmäle:

Fru talman! Jag delar Ingvar Svanbergs uppfattning, alt vi pä Norrlandsbänken kan avsluta den här debatten. Men när Ingvar Svanberg försöker bevisa all han inle har någon skuld till att den här frågan blev återremijtterad är jag inle med längre.

Herr industriministern JOHANSSON:

Fru talman! Jag tänker bara göra etl par korta kommenlarer lill den här debatien.

När jag lyssnat till debatten har jag självfallet med tillfredsställelse noterat att samtliga partiers representanter har uttalat att man är ense om alt förusältningarna för beslutet om Slålverk 80 inte har förändrats sedan i fiol. Det är av stor betydelse att delta har sagts, och därför känner jag ocksä glädje över den förnyade uppslutningen bakom stålverket.

Stålverk 80 är ett stort projekt - det har alla vittnat om. Det är för Norrbollen av utomordentlig betydelse, men jag förmenar all del även har en mer eller mindre avgörande betydelse för hela vär svenska induslriella utveckling.

Dessutom skulle jag gärna vifia säga all förutom de intressenter pä den utländska marknaden som har anmält intresse för samarbetet - som jag redan tidigare har talat om, men jag vill upprepa detta besked -har vi flera svenska företag inom järn- och stålbranschen som har sökt

137

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

138

kontakt för diskussioner om ett samarbete kring den produktion som vi hoppas så småningom skall komma till stånd i Stålverk 80,

Om nu utskottet, såsom här har vittnats om, har haft tillfälle lill kontakter med förelagsledningen och har haft möjlighel att bekanta sig med dem som står i främsta ledningen för NJA och Stålverk 80, tycker jag att också della är av mycket stor belydelse. Jag har inte hört någon som har haft denna kontaki fälla nägol kritiskt omdöme. Det är av mycket stor vikt att vi har förtroende för dem som vi har lagt bördan på alt förverkliga del projekt som uppgår lill så stora belopp som vi alla känner till.

Om det nu är pä del sällel alt det finns etl informationsproblem, vill jag gärna uttala alt jag är beredd alt medverka till alt den önskade informationen från NJA-ledningens sida kommer till stånd. Den kan, som jag ser del, lämpligen lämnas lill utskottet - säg tvä gånger om året: en gäng på våren och en gäng på hösten. Jag kan deklarera att NJA-ledningen självfallet är beredd till en sådan informationsverksamhet också framöver.

Herr Regnéll återgav etl uttalande av direktör Sköld lill utskottet, i vilkel han hade sagl alt han inle hade fåll besked från NJA. Jag kan naturligtvis inte bestrida del, men jag är en aning överraskad. De första uttalandena om all en koslnadsfördyring för projektet skulle kunna inträffa flck jag nämligen vid överläggningar med direktör Sköld och finansdirektör Andrén i Statsföretag nägon gäng vid månadsskiftet januari-februari. Det var i samband med en diskussion om kapilalproblem som berörde Statsföretags verksamhel i dess helhet. Del gav mig anledning alt efteriysa kalkyler frän NJA för att få etl faklaunderiag. Jag fick så småningom den promemoria ur vilken jag redovisade uppgifter i min debatt med herr Burenslam Linder den 1 april. Jag angav emellerlid klart att det var ell myckel preliminärt material som man inte kunde dra några verkliga slutsatser av. Delta material tror jag de som deltar i styrelsearbetet i NJA har haft tillgång till sä småningom, bl. a. direktörsassistenten i Statsföretag och som också den 16 april deltog i del sammanträde där man beslöt all hos Statsföretag anmäla de kostnadsfördyringar som här har omnämnts.

Jag vill säga detta därför alt man inle skall misslänka att NJ A;s ledning försöker undanhålla Statsföretags ledning de faktiska uppgifterna om vad som kan komma att inträffa. Självfallet är del en skyldighet för NJA-ledningen som dotterbolag till Statsföretag att hålla denna ledning underrättad. Del skedde ocksä sedan man i NJA;s styrelse hade granskat materialet och beslulat all gä fram lill regeringen, men självfallet via Statsföretag. Den 12 maj hade NJA;s ordförande återvänt från sin utlandsresa och kunde dä justera styrelseprotokollet. Direktörsassistenlen Kjell-Åke Dahlström hade enligl uppgift tillgång lill ett ojusterai styrelseprotokoll redan den 30 april. Jag antar all det då också fanns tillgängligt för de övriga i Statsföretags ledning. Men om det där är bristande informations- och kommunikationsproblem ser jag det som en uppgift

att se till att de bristerna undanröjs.

Fru talman! Med detta har jag framför alll velat upprepa tillfredsställelsen över att vi nu slår fasl vid del beslul som fattades i fiol och att riksdagen efter vad jag nu kan se enhälligl kommer att upprepa sitt tidigare godkännande.

Herr REGNÉLL (m):

Fru talman! Det är alltid litet bekymmersamt att diskutera en person, hans uppfattning och hans uttalanden, när vederbörande inle har möjlighel att själv komma till tals och redovisa hur han ser på saken. I della sammanhang är del Statsförelags verkställande direktör, herr Sköld, som jag citerade i elt tidigare anförande. Industriministern uttalar nu en viss förvåning över de citat som jag kom med och den uppfattning som redovisades av direktör Sköld. Jag sade att utskottet av direktör Sköld fält upplysningar, alt NJA inte lämnat infordrat material lill moderbolaget. Jag sade ocksä att om herr Skölds uppgifter hade lämnats enbart lill utskottet, så hade jag väl fäll hälla inne med dem här i kammaren, eftersom vi är inställda på att inle skvallra ur skolan när del gäller sådant som sagts i utskollet.

Men när Statsföretag förra torsdagen hade bolagsstämma lämnades samma besked i många tidningsreferat frän stämman, och därför måste del rimligen anses vara riktigt. Jag har ett par stycken av de avrivna tidningssidorna med mig från förra fredagen, där det lämnas referat frän bolagsstämman. Det heter t. ex. pä Dagens Nyheters handelssida under rubriken "Bekymrad VD i Statsföretag: Inga NJA-kalkyler lill oss";

"Statsföretags ledning och styrelse har inle fåll någol som helst malerial om NJA;s fördyrade investeringsprogram. Personligen tycker jag all del är bekymmersamt för oss alt inte ha del här materialet när vi nu sitter och brottas med Statsföretags finansiella problem, sade koncernchefen Per Sköld i samband med torsdagens bolagsstämma.

Vi har sett uppgifter om att NJÄ skulle ha blivit 900 mifioner kr. eller 1,4 mifiarder kr. dyrare än det ursprungliga programmet. Men vi har inte kunnat behandla det i moderbolaget Statsföretags styrelse eftersom vi inle har sett NJA;s eget material, menade Per Sköld.

(Uppgifterna om fördyringen publicerades i dagspressen för en månad sedan.)"

Sedan kommer del som jag tillät mig säga var nägol uppseendeväckande;

"Varför har då inte NJA skickat över beräkningarna lill moderbolaget som ju måsle vara med och flnansiera en del av fördyringen?

Jag har varil utomlands en del sä det har inte blivit tid, säger Erik Grafslröm, ordförande i NJA och styrelseledamot i Statsföretag."

Här föreligger etl visst informationsglapp, och jag noterar med tacksamhet industriministerns löfte om alt man skall kunna brygga över delta.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

139

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

Herr induslriminislern JOHANSSON:

Fru lalman! Jag vill framhålla att jag inte bestred all uttalandel hade gjorts. Jag uttryckte en viss förvåning därföratt det, såsom jag redovisade, nägon gäng i januari-februari riktades uppmärksamhet på att det här problemel kunde uppslå. Det gjordes av herrar Sköld och Andrén. Jag har väl därför anledning att förmoda, att man haft tillfälle att föfia ulvecklingen under de månader man arbetade med den preliminära promemoria som jag hade tillgänglig den 1 april.

Men den 16 april hade NJA styrelsesammanträde, elt ojusterat prolokoll översändes den 30 april till direktörsassistenlen i Statsföretag. Eftersom ordföranden, direktör Grafslröm, är utomlands frän den 30 april lill den 12 maj sker inle hans underskrift förrän efter hemkomsten. Skrivelsen om kostnadsökningen går från NJA till Statsföretag den 16 maj.

Det som ocksä är viktigt i sammanhanget är att denna skrivelse och denna framställning inle kan komma riksdagen lill hända under denna session. Saken skall först bedömas av Statsföretag och överlämnas till regeringen innan vi kan lämna den slutgiltiga redovisningen. Därför lycker jag att man har ägnat något för stor uppmärksamhet ät de ultalanden som direktör Sköld gjorde i della sammanhang.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Fru lalman! Vi flck nyss höra av indusiriministern att han flck de första rapporterna om en fördyring av detta projekt i månadsskiflel januari-februari. Då undrar jag varför inte industriministern meddelade detta vid den slora inlerpellationsdebatten vi hade den 27 februari. Jag fäste dä uppmärksamheten pä att det sannolikt skulle bli fördyringar. Dä vi hade en ny debatt den 1 april, sä kom inle indusiriministern med några sådana upplysningar förrän i en av replikerna när jag hade pressat pä för att verkligen försöka fä reda på hur stora kostnadsfördyringarna var.

Om det verkligen är som industriministern sade, alt han hörde talas om fördyringarna i månadsskiftet januari-februari, varför väntar han då till den I april med att tala om för svenska folket hur del förhöll sig? Det har ju funnits flera lidigare tillfällen. Är del rikligt att under press så småningom komma med en sä pass viklig upplysning?

140

Herr industriministern JOHANSSON:

Fru lalman! Jag har inte tänkt la upp någon ylleriigare debatt. Får jag bara lämna en kort upplysning.

I samband med överläggningar med Statsföretags ledning om kapi-talproblemen 1975/76 anförs att det kan uppstå fördyringar på Slålverk 80.

När jag i mars någon gång frågar NJA-ledningen om den har nägol malerial beträffande kosinaderna får jag en preliminär promemoria, vilket jag angav i deballen den 1 april. I den kunde jag läsa fram att man preliminärt bedömde de inträffade kostnadsökningarna på järn, stål och

maskiner sä, all en fördyring av stålverket kunde uppstå med ca 900 mifi. kr. Men fortfarande var delta etl malerial man höll pä all arbeta med. Jag hade ingen anledning att i det lägel göra någol annal än att rapportera i riksdagen om det material jag hade och det gjorde jag mot bakgrund av att herr Burenstam Linder hade gjort uttalanden om att man kunde förmoda att Stålverk 80 skulle komma att kosta 7 mifiarder. Nu har vi alltså ett material som är presenterat och diskuterat i NJA;s styrelse. Det är överiämnat till Statsföretag och vi väntar pä all fä in det för en mer slutgiltig granskning. Den här frågan har nu varit föremål för näringsulskollels speciella uppmärksamhet och riksdagens debatt. I sak finns inte mera att tillägga nu.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Fru talman! Att frågan varit föremål för näringsutskotlels förnyade uppmärksamhel är ju trots industriministern, eftersom han sä energiskt kämpat emot en sådan förnyad granskning.

Del var en konstig upplysning vi flck, nämligen all industriministern hörde av Statsförelag, när man där diskuterade finansieringskalkyler, alt det skulle bli fördyringar. Nu säger industriministern att det inle fanns något faktaunderlag för detta Statsföretags påpekande. Är Statsföretag verkligen ett sä dåligt företag att det besvärar industriministern med en så viklig fräga som en finansieringskalkyl ulan all ha faktaunderlag? Är industriministern så ointresserad att om han får höra om kostnadsökningar i månadsskiftet januari-februari väntar med att beställa in en promemoria frän NJA till mars månad? Det var vad industriministern just sade. Dä kvarstår ändå att när industriministern svarade pä min interpellalion den 1 april sä var del först efter att jag i repliker hade begärt besked som det sä småningom kröp fram en viss uppgift av ganska anmärkningsvärt slag.

Herr industriministern JOHANSSON:

Fru talman! Tillät mig bara gratulera moderaterna till all man i sakdebatten hade ett så balanserat inlägg från herr Regnélls sida.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

141

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Viss avdragsrätt för kostnader för arbetskläder

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 31 med godkännande av utskottels motivering röstar ja, den det ej vill röstar nej.

"Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservaiionen av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 253

Nej -   46

Avstår -      1

§ 2 Föredrogs

Civilutskottels betänkande

Nr 26 med anledning av motion om renovering av Linköpings slott

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Viss avdragsrätt för kostnader för arbetskläder

Föredrogs skalleulskottets betänkande nr 28 med anledning av propositionen 1975:86 om viss avdragsrätl vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder jämte motioner.

142

Hen GUSTAFSSON i Säffle (c);

Fru talman! 1 proposiiionen 1975:86 föresläs alt avdragsrätt för kostnader för arbetskläder skall utvidgas under en period av tre år. Under denna tid avses arbetstagare och arbetsgivare träffa avtal om all arbetsgivarna i fortsättningen skall tillhandahålla sädana kläder kostnadsfritt. Kostnader för s. k. skyddsutrustning och för skyddskläder skall enligt förslaget fä dras av ulan beloppsbegränsning. För andra arbetskläder föreslås en avdragsrätl enligt schabloner med 300 kr. för är räknat.

Det är glädjande all den här frågan fåll åtminstone en tillfällig lösning. Del är all hoppas all arbetsmarknadens parter under de tre år som föreslagils komnier all avtalsvägen klara upp dessa problem.

Vid 1972 års riksdag motionerade jag tillsammans med flera andra ledamöter i den här frågan. Yrkandet i centermolionen gällde då ett extra avdrag om 200 kr. Utskottet avstyrkte motionen med motiveringen att schablonavdrag av delta slag stötte på svårigheter på grund av de praktiska och kontrolltekniska problem som en sådan bestämmelse kunde antas medföra.

Tillsammans med min partikamrat Bertil Jonasson återkom jag i motionen 432 till årets riksmöte. 1 årets motion framhåller vi all riksskatteverkel skall kunna meddela anvisningar om vilka grupper som skulle komma i fräga i del här sammanhanget samt att avdraget skall utgöra 300 kr.

Det är självklart att vi med tillfredsställelse hälsar de förslag propositionen innehåller, även om en del grupper, bl. a. jordbrukare och företagare, har undantagits frän avdragsrätlen. Utskottet säger emellertid att problemet för dessa grupper kan aktualiseras i etl slörre sammanhang. Det är angeläget all den frågan snarast möjligt bringas till sin lösning.

Man måste konstatera att de nuvarande förhållandena är helt otillfredsställande och orättvisa. En del arbetsgivare har tillhandahållit skyddskläder, andra inte. Det är anmärkningsvärt att detta förhällande inte har resulterat i att de som haft stort slitage pä skyddskläder och själva betalat dessa fält göra avdrag i sin självdeklaration, fastän del i de här fallen härrört sig om jobbare som haft de tyngsta och smutsigaste jobben. Samtidigt har vissa skådespelare fått göra betydande avdrag för sina arbetskläder. Jag missunnar inte skådespelare dessa avdrag, men förfarandet har varit orättvist gentemot de stora kroppsarbetande grupperna i värt samhälle - orättvisor som komnier all kvarstå med den avgränsning som förslaget har fåll.

Jag vill till sisl säga all jag tycker att propositionen i viss mån har tillgodosett våra motionsyrkanden. All man har höjt schablonavdraget gentemot riksskatleverkels förslag och föreslär samma belopp, 300 kr. per år räknat, som vi motionärer har yrkat var nödvändigi. För att de föreslagna åtgärderna skall få nägon slörre belydelse gäller det givetvis att den förteckning som riksskatteverkel tillsammans med berörda ar-belsmarknadsparler skall upprätta över grupper som skall komma i åtnjutande av schablonavdrag inte görs för snäv utan anpassas lill verkligheten i arbetslivet. Skulle vidare arbetsmarknadens parter under den föreslagna treårsperioden ej komma fram avialsvägen, som förutsatts i propositionen, hoppas jag all riksdagen får ta slällning till en förlängning av lagen.

Fru talman! Jag har intet annat yrkande än bifall lill skatteutskottets belänkande nr 28.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

1/55 avdragsrätt för kostnader för arbetskläder

Hen HÖRBERG (fp):

Fru talman! Fär jag böfia med all uttrycka min glädje över skatteutskottets betänkande nr 28. Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxering för de kostnader som är förenade med särskilda arbetskläder har för tillfället fåll en tillfredsställande lösning. Del kan vara av intresse att helt kort se tillbaka på hur frågan har behandlals i riksdagen under de närmast gångna åren.

Till 1972 års riksdag väckte ell tiotal ledamöter ur de borgerliga partierna en motion med krav att avdrag skulle medges för n-ierkostnader för särskilda arbetskläder. Molionen avslogs av den dåvarande socialis-

143

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Viss avdragsrätt för kostnader för arbetskläder

tiska majoriteten främst med motiveringen all del skulle "medföra nya gränsdragningssvårigheter och ojämnheter i beskattningen".

Till 1973 års riksdag hade motionärerna utökats med en representant för vpk, och regeringspartiet stod då inför risken att lida ell volerings-nederiag i kammaren. Riksskalleverkel fick därför i uppdrag all skyndsamt ulreda frågan, och med hänvisning till den utredningen avslogs motionen vid 1973 års riksdag, huvudsakligen med samma skäl om "de praktiska svårigheter och gränsdragningsproblem som är förenade med en sådan avdragsräll".

Hösten 1973 förelåg riksskatleverkels ulredning, som innebaren klarl förslag lill positiv lösning av avdragsproblemel. Herr Jonsson i Alingsås och jag motionerade därför lill 1974 års riksdag och föreslog exakt riks-skatteverkets lösning med lagtext och alll. Ärendel hänsköts av skatteulskottel lill 1974 års höstriksdag, men finansdepartementet, som hade haft frågan ute på remiss, varda ännu inte berett att lägga en proposilion. Med hänvisning till att proposilion skulle komma 1975 avslogs herr Jonssons och min motion i december 1974.

Nu till 1975 års riksdag föreligger en proposilion som i stort sett föfier riksskatleverkels förslag men begränsar lösningen lill all bli ett ireårs-arrangemang för laxeringarna 1976-1978.

Även om alla i skatteutskottet hela liden varil överens om att frågan om särskilda arbetskläder normalt skall lösas via kollektivavtal och att kostnaden skall betalas av arbetsgivarna, har skalleutskottet nu kunnat enas kring en lösning för de arbetstagare som av någon anledning inle får arbetskläder via avtal.

Departementschefen redovisar i proposiiionen att "riksskatleverkels förslag har mottagits positivt av de remissinstanser som företräder lön-tagarintressen". Ett sådant konstaterande kunde ha gjorts långl lidigare om förslaget om avdragsräll fåll en mera positiv behandling i skatleulskottet och kammaren.

Departementschefen konstaterar i proposiiionen vidare att "frågan om arbetskläder ännu inle fält en lillfredsslällande lösning avialsvägen". Därför går han med pä avdragsrätt under tre är. Riksskalleverket skall utfärda regler för avdragsrätlen, och nu är skatteutskottet berett att accepiera sådana regler. Utskottet framhåller "att de anvisningar rörande avdrag för arbetskläder som riksskalleverket komnier att meddela i hög grad kommer att underlätta tillämpningen av bestämmelserna och all de krav på bevisning som i allmänhet uppställs från beskattningsmyndighelernas sida inte torde medföra särskilda svårigheter när del gäller all bedöma frågan om avdrag för arbetskläder".

Min glädje över betänkandet kanske efter den här redovisningen är förståelig för kammarens ledamöter. Slutsatsen av ulvecklingen i denna fråga blir u|)penbarligen all opposition i riksdagen lönar sig - under förutsättning att man är tillräckligt envis.

144

Hen ÅKERLIND (m);

Fru talman! I skatleutskottets betänkande nr 28 angående avdragsrätten för arbetskläder talar ulskottet om frågans begränsade betydelse. Det förvånar mig att skatteutskottet lydligen uppfattar frågan som liten och rätt betydelselös. Det är en slor fräga för alla de kroppsarbetare som har lunga och smutsiga yrken och sliter ul arbetskläder onormalt fort. Dessa grupper har åter och äter krävt alt få göra avdrag för arbetskläder. De har i de flesla fall vägrats. Samtidigt har de genom pressen fåll reda på t. ex. all skådespelare fäll avdrag för scenkläder. Det har inte varit några vackra ord som sagts då ute pä arbetsplatserna - det kan jag försäkra, om nägon händelsevis inte känner lill den saken.

Efter mänga och länga krumbukter frän regeringen och riksskatteverkel har vi nu änlligen fält en proposition om att en utökad rätt lill avdrag för arbetskläder skall medges.

Propositionsförslaget skulle naturligtvis i flera avseenden ha kunnai vara bällre än det är. Det framgår bl. a. av vad skatteutskottet säger angående egenföretagare. Men del är när del gäller avdragsbeloppels storlek ändå mycket bällre än riksskatleverkels förslag, och della måste hälsas

n

med slor tillfredsställelse, liksom att förslaget över huvud tagel har kommit. Det är trots alll ett slort sleg pä vägen mol rättvisa pä del här området.

Men i motsats lill riksskatleverkels förslag föresläs i propositionen all avdragsrätten skall tidsbegränsas till tre är, Där komnier del negativa fram igen. När vär socialdemokraliska regering inle längre kan säga nej lill kraven vill man inle medge avdragsräll mer än tre år. Motiveringen är all arbetstagarna under liden skall träffa avtal om ersättning på annal sätt. Jag tycker att förslaget i det avseendet är oriktigt och orättvist -därför har jag i en motion föreslagit all de i propositionen föreslagna avdragsreglerna inte skall tidsbegränsas.

Del måste väl stå klart för alla att även om man lyckas fä in i avtalsuppgörelserna en rimlig ersättning för slitage av arbetskläder, sä kommer det att finnas enskilda eller grupper av arbetare som inte kan tillgodogöra sig ersättning och som i sä fall måste ges avdragsrätt vid deklarationen. Om man för en viss grupp inte lyckas lösa frågan avialsvägen kommer ocksä hela denna grupp all mista avdragsrätlen efter tre är. Det är konsekvensen av förslaget.

Jag har ocksä i den motion som jag väckt framhållit alt avdragsreglerna bör tillämpas generöst mol dem som har svårt att bevisa sina koslnader. Men till min förvåning har skatleulskoltet avstyrkt motionen. Del fanns inle sä mycken känsla för de här problemen all utskottet kunde tillstyrka motionens hovsamma begäran. Frågan är av begränsad betydelse, säger utskottet.

Man kunde ha hoppats att det lämnats en dörr pä glänt när det gäller tiden efter de tre åren. Men jag fattar det inte så. Jag fattar del i stället så att ulskottet har slagit igen dörren när utskottet, beträffande arbetare som inte senare omfattas av avtalsbestämda ersättningar för arbetskläder.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Viss avdragsrätt för kostnader för arbetskläder

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Viss avdragsrätt för kostnader för arbetskläder

säger all ulvecklingen på arbetsmarknaden går mol all lösa dessa frågor avialsvägen. Sedan heter del all "denna lendens skulle givelvis mol-verkas av en permanenl avdragsräll för arbelskläder. En lidsbegränsad avdragsräll kan däremot ses som en lämplig stimulans i räll riklning."

Somjag sade är jag glad över all förslagei överhuvud lägel har kommii och att det innebär en klar förbättring i varie fall under en treårsperiod. Men jag beklagar att både regeringen med propositionsförslaget och skatteulskottel, som stöder regeringen, är sä negativa i del här avseendet - t. o. m. mer negativa än riksskatteverkel. som sannerligen inle kan beskyllas för all vara överdrivet generöst.

Jag skulle naturligtvis kunna begära volering och rösiräkning om min motion, så all alla i kammaren fick lillfälle all visa om de har vifia alt hjälpa kroppsarbetarna i del här avseendet även när del gäller liden efter de tre åren. Men med tanke pä all del är elt enhälligt ulskoll som står bakom beiänkandel skulle del väl bara bli en meningslös demonstration, och därför avstår jag från delta. Eftersom den tidigare helt negativa inställningen dock i alllför hög grad kvarstår när det gäller avdragsrätten för arbetskläder kommer frågan med säkerhet igen vid följande riksmöten. Problemet är bara delvis löst med del föreliggande förslaget.

146

Fru NORMARK (s):

Fru talman! Med ett enhälligl utskottsbetänkande och med all den glädje som här har demonstrerats skulle väl diskussion över huvud taget vara överflödig. Men jag förslår anledningen till den. Det har funnits etl behov att göra en historieskrivning. Den är inte rikligt fullständig, så jag måste komplettera den. Del förelåg också i fiol socialdemokratiska motioner för en viss mycket hårt ansatt och aktuell grupp i vårt samhälle, nämligen skogsarbetarna, som inte har några av de förmåner som räknats upp här.

Man skulle också kunna låta historieskrivningen gä mycket längre tillbaka i tiden. När man granskar den promemoria frän riksskatteverkel som åberopas finner man att ärendet funnits med sedan böfian av 1950-lalet. Det är sannerligen ingen ny fräga.

Det beslut som vi kommer att falla grundar sig på regeringens proposition 1975:86, som innebär en utvidgad rätt till avdrag för kostnader för arbetskläder. Jag hoppas alt herrarna här tycker att delad glädje är mångdubbel glädje, eftersom så niånga har medverkat.

Kostnader för skyddsutrustning skall enligt förslaget fä dras av utan beloppsbegränsning. Att kostnaderna skall kunna verifieras är självklart. För andra arbetskläder föresläs en avdragsräll enligt schablonmeloden.

Enligt arbetarskyddskungörelsen är arbetsgivaren skyldig all bekosta personlig skyddsutrustning, som speciellt är avsedd lill skydd mol olycksfall och ohälsa i arbelel. Det finns många exempel på avtal om övriga beklädnadsförmåner. Del kan vara overaller, som på grund av arbetets art slits särskill hårt. Del kan vara förmåner som beror på all särskild

klädsel är föreskriven, t. ex. uniformer. 1 riksskatleverkels promemoria med förslag om viss avdragsräll vid inkomstbeskattningen för koslnader rör arbetskläder finns en läng förteckning över grupper inom industrin och den offentliga sekiorn som har frågan om arbelskläder löst genom avtal.

Sedan den skrevs 1973 har ytterligare grupper tillkommit. Del kan nämnas all de flesla landsting numera tillhandahäller skyddskläder som lidigare hänfördes till personlig omkostnad. Sådana förmåner anses i allmänhet vara av mindre värde och undantas från beskattning. Ibland kan arbetstagaren få viss gollgörelse i pengar. Sådana förmåner har ju i allmänhet beskattats, och avdrag för inköp av arbetskläder har ej medgivits. Merkostnader för arbetskläder framstår för många som en direkt omkostnad för intäkternas förvärvande. Att avdrag vid beskattningen inte har medgetts upplevs som orättvist.

Det är rörande att bevittna den uppslutning som här sker när det gäller att tillvarata kroppsarbetarnas intressen. Jag har svårt att tycka alt det låter riktigt äkta, åtminstone när herr Åkerlind pratar. Han kritiserar utskottet, som har skrivit att frågan är av ringa belydelse. Hans partivänner i utskottet slår enhälligt bakom detta betänkande, sä han förstår att en begäran om votering skulle bli en bumerang.

Till herr Hörberg, som talade om den socialistiska majoritetens framfart 1972, kan jag säga att centerpartiets ledamöter stod för ett särskilt yttrande, där de också delade majoritetens uppfattning all det här var en fråga som skulle lösas av arbetsmarknadens parter. Jag undrar vad herr Gustafsson i Säffle säger om att nu hell plötsligt enrolleras i de socialistiska leden. Men det får han väl la upp själv.

Ocksä herr Gustafssons historieskrivning går lillbaka bara till 1972. Han känner sig nu helt tillfredsställd. Jag har t. o. m. varit i tillfälle att se att han har skrivit i sin hemortstidning alt solen lyser en sådan här dag, då man har fått som man har velal. Men det är många som har varit före med delta förslag!

Jag tycker all utskottet har gjort en uttömmande skrivning kring motionerna. Utskottet är, som sagl, enhälligt och det finns därför inle anledning till nägon längre diskussion, Med hänsyn till den nitälskan som visats här kan jag bara hoppas alt var och en av er gör en insats för all påverka arbetsmarknadens parter, sä att alltfler grupper fär denna fråga löst pä det sätt som del enhälliga ulskottet anser är del riktiga.

Med det anförda ber jag, fru lalman, att fä yrka bifall till skalleutskottets hemställan i belänkandet nr 28.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Viss avdragsrätt för kostnader för arbetskläder

Hen ÅKERLIND (m);

Fru lalman! Fru Normark påslår all det funnits ell behov av historieskrivning i denna fråga. Jag vel inle om fru Normark har något behov av historieskrivning på delta område - jag har det i varie fall inle. Jag har genom all jag känner dessa problem i grunden, bl. a. från mitt tidigare arbeie, elt behov av att föra fram de önskemål som jag vet att kropps-

147

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Viss avdragsrätt för kostnader för arbetskläder

arbetarna har pä det här området. Det är ingenting som man skall rafiera om genom att tala om en rörande uppslutning och om alt man är intresserad av kroppsarbetarnas villkor. Det är för dem en stor och allvarlig fråga och ingen struntsak.

Fru NORMARK (s):

Fru lalman! Nej, jag har aldrig, herr Åkerlind, sagl att det gäller en struntsak, och jag noterar med lillfredsslällelse det intresse som nu visas för den här frågan. Jag hoppas verkligen alt herr Åkerlind pä arbetsgivarsidan känner lika djupt för den.

Det förhållandet att arbetstagarna fär fria arbelskläder kan användas på mänga sätt. Jag fann i min brevlåda häromdagen en lapp från ett företag som sökte nya medarbetare. Företagel räknade upp hur bra de anställda hade det på alla sätt. Bl. a. skrev man föfiande; Naturligtvis har vi personalmatsal med låga priser, fria arbetskläder och rabatt på fotoartiklar i personalbutiken.

Detta tycker jag manar till eflerföfid.

Hen ÅKERLIND (m);

Fru talman! Fru Normark säger alt hon hoppas att jag på arbetsgivarsidan känner lika djupt för frågan. Jag förstår inte det yttrandet. Menar fru Normark alt också arbetsgivarna har för dåliga avdragsmöjligheter när del gäller arbetskläder eller vad är meningen?

Fru NORMARK (s):

Fru talman! Jag uttryckte mig antagligen dåligt, för del kan ju inte vara något fel på herr Åkerlinds fattningsförmåga. Jag menar naturligtvis, herr Åkerlind, all jag hoppas att ni verkligen lägger manken till när ni tillsammans med arbetsgivarna har möjlighet att slåss för att arbetarna skall få förmånen av fria arbetskläder reglerad genom avtal.

Hen ÅKERLIND (m);

Fru lalman! Jo, om del gäller, fru Normark, att försöka få arbetsgivarna att gå med på detta ansluter jag mig lill del kravel. Men det är väl inle något sombara jag skall stå för. Det är väl något som vi skall hjälpas åt med - även fru Normark, hoppas jag.

Fru NORMARK (s):

Fru talman! Jag vet inte om del är någon mening med all fortsätta denna debatt. Jag vill bara ytterligare påminna herr Åkerlind om att hans partivänner i utskottet enhälligt står bakom betänkandet.

148

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Föredrogs

Utrikesutskottets betänkanden

Nr 7 med anledning av propositionen 1975:93 om medel för det nordiska ministerrädssekretariatet i Oslo

Nr 8 med anledning av motioner om ätgärder mot diskriminering av kvinnor, m. m.

Nr 10 med anledning av motioner om upprättande av diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering (PRR)

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 5 Nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl.

Föredrogs försvarsutskottels betänkande nr 18 med anledning av propositionen 1975:37 med förslag om nytt förmänssystem för värnpliktiga m. fl. och ändringar i famifiebidragsförordningen (1946:99) m. m. jämte moiioner.

I propositionen 1975:37 (försvarsdepartementet) hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Holmqvist - föreslagit riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer för ersättning åt värnpliktiga m. fl. som föredragande statsrådet förordat,

dels anta inom försvarsdepartementet upprättade förslag till

1.    lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946:99),

2.    lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

3.    lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri fiänst,

4.    lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande: "I proposiiionen föresläs delvis nya principer för ersältning ät värnpliktiga m. fl. Dagersättning åt värnpliktiga under grundutbildning föresläs utgå med ett fast belopp per dag. Detta kompletteras med ett rörligt belopp som ökar med fiänstgöringstidens längd. Nuvarande samband mellan lön och grad liksom tjänstgörings- och utbildningspremier slopas. Det famifiesociala stödet anpassas till de normer som gäller inom det sociala området i samhället i övrigt. De nya ersättningsprinciperna för värnpliktiga föreslås bli tillämpade även för de vapenfria fiänstepliktiga och för dem som genomgår utbildning till värnpliktig officer, reservofficer och regementsofficer.

Värnpliktiga under repelilionsutbildning och civilförsvarsplikliga föresläs fä ersättning som anknyter till sjukpenningförsäkringen. Denna ersältning föreslås fä en nedre garantinivå. För dem som genom sin befattning i krigsorganisationen har särskill ansvar och merarbele föresläs en speciell befattningsersättning.

149

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

Administrationen av ersättningar åt värnpliktiga under repelilionsutbildning och civilförsvarspliktiga förs utom beträffande befattningsersättningen över till försäkringskassorna. Härigenom avlastas kommunerna vissa administrativa uppgifter.

I propositionen läggs vidare fram förslag till lagändringar som föranleds dels av förslagen i årets budgetproposition om förbättrade värnpliktsförmåner, dels av att den nya regeringsformen har böfiat tillämpas den 1 januari 1975."

I detta sammanhang hade behandlats

belräffande premier m. m.

dels molionen 1975:1183 av herr Oskarson (m), i vilken hemställts att riksdagen beslutade att i skrivelse lill regeringen anhålla om snara åtgärder för att förbättra rekryteringen av reservofficerare och värnpliktigt befäl i enlighet med vad i motionen anförls,

dels motionen 1975:2060 av herr Oskarson m. fl. (m, c, fp), i vilken hemslällls att riksdagen vid fastställande av riktlinjer för ersättning ål värnpliktiga m. m. beslutade att i skrivelse till regeringen anhålla all utbildningspremier vid utbildning till reservofflcer uppräknades i enlighet med vad i motionen anförts,

dels molionen 1975:2061 av herr Oskarson m. fl. (m), såviii avsåg yrkande 1 alt riksdagen vid faslställande av riktlinjer för ersättning åt värnpliktiga m. fl. som sin mening uttalade alt utbildningspremierna borde bibehållas i princip i överensstämmelse med vad som nu gällde samt uppräknas i enlighet med förslag av utredningen rörande systemet för förmåner ät värnpliktiga m. fl. (UFV),

belräffande ersättningar under repelilionsutbildning motionen 1975:2061 av herr Oskarson m. fl. (m), såvitt avsäg yrkande 2,

belräffande famifiesociall slöd

dels motionen 1975:1181 av herr Måbrink m.fl. (vpk), såvitt avsäg yrkande 2,

dels motionen 1975:1804 av fru Fraenkel (fp),

dels motionen 1975:2058 av herr Måbrink m. fl. (vpk), såvitt avsåg yrkandena 2 och 3, nämligen att riksdagen beslulade föreslå regeringen

2.    att samtliga värnpliktiga, oavsell civilslånd, skulle erhålla ett bostadsbidrag motsvarande rimlig bostadskostnad,

3.    all värnpliktig under grundutbildningen skulle erhålla bidrag till hustru eller moisvarande, om denna var arbetslös,

dels motionen 1975:2061 av herr Oskarson m. fl, (m), såvitt avsåg yrkande 3,

150

beträffande de värnpliktigas resor

dels motionen 1975:336 av herr Svanström m. fl, (c), i vilken hemställts att riksdagen beslutade att helt fria hemresor för värnpliktiga infördes

fr, o. m, den 1 juli 1975,

dels motionen 1975:741 av herr Björk i Gävle m, fl, (c), i vilken hemställts att riksdagen uppdrog åt regeringen att komma med förslag till nya regler för de värnpliktigas resor under frilid,

dels molionen 1975:1181 av herr Måbrink m, fl. (vpk), såviii avsäg yrkande 3 alt riksdagen beslutade att hos regeringen hemslälla att alla värnpliktiga gavs rätt till obegränsat antal kostnadsfria resor från och till förläggningen,

dels motionen 1975:2058 av herr Måbrink m. fl. (vpk), såviii avsåg yrkande 1 att riksdagen beslutade föreslå regeringen att för alla värnpliktiga införa "frikort", som berättigade till obegränsat antal resor på kommunala, statliga och privala kollektiva kommunikationsmedel,

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

beträffande frågan om fast anställning av regementsofflcersaspiranter motionen 1975:2059 av herr Oskarson m, fl, (m),

beträffande ersättning åt frivillig personal motionen 1975; af Ugglas (m), såvitt avsäg yrkandena 2 och 3,

186 av fru

beträffande värdesäkring av värnpliktsförmåner

dels motionen 1975:332 av herrar Björk i Gävle (c) och Norrby (c),

dels motionen 1975:335 av herrar Svanström (c) och Bengtsson i Gö-leborg (c),

dels molionen 1975:2058 av herr Måbrink m, fl, (vpk), såvitt avsäg yrkande 4 att riksdagen beslutade föreslå regeringen att samtliga värnpliktsförmåner skulle värdesäkras,

beträffande vissa skattefrågor

dels motionen 1975:2056 av herr Andersson i Nybro m, fl, (c),

dels molionen 1975:2057 av herr Kindbom m. fl; (c) saml

belräffande frågan om kostnadsansvar för verkskydd motionen 1975:2062 av herr Strindberg m, fl, (m).

Utskottet hemställde

belräffande värnpliktsförmåner m. m,

1,    att riksdagen skulleavslå motionen 1975:2061, yrkande 1 såvitt gällde att behålla utbildningspremier vid befälsutbildning i samband med grundutbildning,

2,    att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad ulskottet med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1975:1183, 1975:2060 och 1975:2061, yrkande 1 i denna del, anfört om ätgärder för att stimulera lill ökat dellagande i utbildningen lill reserv- och värnpliktsbefäl,

3,    au riksdagen skulle avslå motionen 1975:2059 om fast anställning av regemenlsofficersaspiranter.

151

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt, förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2056 om ny utredning angående förmånssystemet,

5.    att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2061, yrkande 2, om förmånerna under repetitionsutbildning,

6.    att riksdagen skulle avslå molionerna 1975:1181, yrkande 2, 1975:1804 och 1975:2058, yrkandena 2 och 3, om bostadsbidrag m. m.,

7.    att riksdagen skulle avslå molionen 1975:2061, yrkande 3, om finansieringen av de sociala kosinaderna för värnpliktiga,

8.    att riksdagen skulle avslå molionerna 1975:332, 1975:335 och 1975:2058, yrkande 4, om värdesäkring av värnpliktsförmåner,

9.    alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1186, yrkandena 2 och 3, om förmåner åt frivillig personal,

10.   att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1975:336, 1975:741, 1975:1181, yrkande 3, och 1975:2058, yrkande 1, anfört om fria resor m. m.,

11.   att riksdagen skulle avslä motionen 1975:2057 om det kommunala skatteunderiaget,

12.   att riksdagen godkände de riktlinjer som förordats i propositionen.

152

belräffande civilförsvarsförmåner

13.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:2062 om kostnadsansvaret för verkskydden,

14.   all riksdagen godkände de riktlinjer som förordats i propositionen,

beträffande författningsförslagen

15.   att riksdagen skulle anta regeringens förslag lill lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946:99),

16.   att riksdagen skulle anta regeringens förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

17.   alt riksdagen skulle anta regeringens förslag lill lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri fiänst,

18.   att riksdagen skulle anta regeringens förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74).

Reservalion hade avgivits av herrar Petersson i Gäddvik (m) och Danell (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:2061, yrkande 1, och med avslag på regeringens förslag i denna del uttalade att utbildningspremier borde uigä även för befälsutbildning i samband med grundutbildning

Til! betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Gustafsson i Stenkyrka, Pettersson i Örebro, Gernandt och Björk i Gävle samt fru Ekelund (samtliga c).

Hen DANELL (m);.

Fru lalman! Dagens beslul i principfrågorna om nya förmåner till värnpliktiga och förbättringar i famifiebidragsförordningen är välkomna. Ett omfattande utrednings- och remissarbete är bakom oss, och vi kan gott kosta på oss erkännandet alt förmänsreformen är en väl genomarbetad produkt. Detta trorjag speciellt står klarl för dem som sysslar med värn-pliklsfrågorna, nämligen de mänga aktiva värnpliktiga och de poliliska ungdomsförbunden. Del har funnits goda möjligheter alt påverka slutprodukten, och i mångt och myckel har man också fåll gehör för sina åsikter.

Arbelel med de nya värnpliktsförmånerna har, som jag uppfattar det, framför alll utgått frän del faktum att man så långl pengarna räcker skall se lill, att värnplikten inte fär karaktären av all, förutom den principiellt viktiga plikten, innebära en avsevärd ekonomisk uppoffring. Hur mycket vi än förbättrar ersättningssystem och famifiebidrag komnier värnplikten nalurliglvis alllid att bli kännbar för många men den får inle kännas omotiverat tung. Denna uppfallning är del inle bara försvarsutskottet och de värnpliktiga som har, ulan - del vill jag understryka

- även alla de aktiva befäl som jag har träffat delar uppfallningen om
behovel av förbättrade förmåner lill de värnpliktiga. Om inte annal blir
ju stämningen bättre och det dagliga arbelel ute på förbanden avsevärt
mer friktionsfritt, om vi tillerkänner de värnpliktiga rimliga ersättningar.

Ulskoltsarbelet med propositionen 37 med förslag om nytt förmånssystem för de värnpliktiga och ändringar i famifiebidragsförordningen har inte varil särskill dramatiskt. 1 de stora frågorna är vi överens. Propositionens huvudsaklfga syfte - att dels skapa ell enklare och rättvisare syslem med ersättning i förhållande lill fiänslgöringens längd, dels erbjuda förmånligare ersättningsformer för fiänstgöring under repelilionsutbildning samt till civilförsvarsvärnplikliga, dels stärka det famifiesociala slödel -överensstämmer i huvudsak med moderala samlingspartiets uppfattning i de hän frågorna.

I några viktiga delfrågor - framför allt tre - har dock vi moderater sökt förändra förslagen i propositionen 37.

Försl och främst gäller del frågan om all bibehålla utbildningspremierna i grundutbildningen, framför alll för dem som genomgår grupp- och plu-tonbefälsutbildning. Utskottsmajoritelens liksom departementschefens motiv till att helt ta bort utbildningspremierna grundas pä att de som i framtiden kommer alt ha den längre utbildningen - speciellt befälen

- allteftersom under utbildningen fär en förhöjd dagsersällning. Depar
tementschefen skriver på s. 68 i propositionen all premier får anses vara
ett "främmande inslag i ett ersättningssystem för den obligatoriska ut
bildningstiden". Han räknar vidare med att det ändå blir så, all "här
aktuell grupp av värnpliktiga gör sitt bästa under utbildningstiden".

Jag tror också att våra befälsuttagna kommer att göra sill bästa även om utbildningspremierna försvinner. Men skillnaden mellan vän resonemang och utskottsmajoritetens är att vi moderater - precis som del

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

153

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

154

framhålls i moiion 2061 av herr Oskarson m. fl. - hävdar alt ulbildningen till befäl inte bara kan räknas i slörre antal dagar, och därmed en högre dagsersällning i förhållande lill de menigas, utan att del också är fråga om merarbele pä.fritiden i form av övningsförberedelser m. m. saml etl i regel avsevärt slörre ansvar, som vi ju kräver av våra värnpliktiga befäl. Vi moderater menar i vår reservalion vid försvarsutskottets belänkande nr 18, i överensstämmelse med bl. a. överbefälhavarens uppfattning, att detta ansvar och merarbele även i fortsättningen bör premieras. Eftersom vi vet att exempelvis en hög premie under reservofficersutbildningen kan betyda mycket för en god rekrytering bör vi också kunna premiera befälsuttagna i den obligatoriska utbildningen.

Därmed går jag över till den andra för oss moderater viktiga frågan, nämligen yrkandena i motionerna 1183, 2060 och 2061 - alla av herr Oskarson m. fl. - med krav på förhöjda premier efter godkänd ulbildning lill värnpliktig officer och reservofficer. Premierna på 4 000-5 000 kr. för genomförd tremånaderskurs har legat oförändrade sedan 1967. Med hänsyn lill penningvärdeförsämringen - som ju betyder all 5 000 kr. år 1967 är ungefär 3 000 kr. i dag - kan vi med fog påslå alt vi nu faktiskt ger bara hälften så mycket till de frivilliga officerarna som för sju åtta år sedan. Mänga inom och utanför försvarsmakten har vitsordat betydelsen av rejält tilltagna premier i rekryteringssyfte, förutom att dessa skall uppfattas som en ersättning för väl utfört jobb under en tid då andra i samma ålder redan påböfial sin civila utbildning och karriär. Jag tillhörde själv den lyckligt lottade gruppen 1967 som flck njuta av de höjda premierna, och det var dä aldrig tal om annat än alt de aviserade höjningarna under våren 1967 hade ett avgörande inflytande på antalet rekryterade till reservofficersulbildningen.

Glädjande nog har också utskottet som helhet tagit seriöst pä uppgifterna om det besväriiga rekryteringsläget när det gäller reservofficerare och därför givit regeringen lill känna utskottets uppfattning att det behövs "snara åtgärder" på området. Enligl uppgift har också handläggare inom försvarsdepartementet uttalat att departementet skall vidtaga sådana åtgärder före maj månads utgång. Vi ser fram n-ioi dessa i trygg förvissning om att departementet i sak är överens med utskottet i denna fräga -vilket vi kanske skulle kunna få se någol uitryck för i dag.

Min tredje käpphäst i fråga om förmånerna gäller det förslag som kommit frän regementsofficerarnas fackförbund och berörda elever, nämligen en lidigare anställning av de aktiva regementsofficerarna. Av nägon outgrundlig anledning behandlas detta krav ytterst kyligt av departementschefen - trots all del är en uppenbar orättvisa i förhållande lill dem som genomgår plulonofficersulbildning och anställs efter ca lio månader, mol regemenlsofficersaspiranlernas ca tvä år, och trots all delta går stick i stäv mol allt tal på andra områden i samhället om ökad trygghet i anställningen. Departementschefen säger sig dela den uppfattning som den speciella arbetsgruppen för dessa frågor i departementet har uttalat. Arbetsgruppen i sin lur uttalar endast att situationen för regementsoffl-

cersaspiranterna pä intet sätt är unik och avfärdar frågan med att den prövas i samband med arbelet för en ny befälsordning.

I sammanhanget skall man vara medveten om alt kravel på rättvisa mellan plulonsofficersuttagna och regementsofficersuttagna, och därmed en lidigare anställning av de senare, inte kostar försvaret mer pengar

-    del är inle en fråga om ökad lön ulan en fråga om social irygghei

-    och inle heller betyder fler anställda i försvaret. Jämför man med den ulbildning som bedrivs inom affärsverken och rikspolisstyrelsen, framgår det också alt regemenlsofflcersaspiranlerna är styvmoderligt behandlade. Au såsom nyssnämnda deparlementsutredningjämföra denna grupp med andra som genomgår högskoleutbildning är fel. Den som efter något år avbryter sin högskoleutbildning har i regel etl antal betyg som är värdefulla vid forlsatl annan ulbildning eller vid ansökan om arbete. Den som avbryter sin befälsulbildning med endast en månads extra ersättning har knappasl nägon nytta av den tid som han satsat pä den militära ulbildningen.

Dessa åsikter som jag framfört är del inle bara vi moderater som har. Den s. k. förmänsutredningen, Stalsfiänstemännens riksförbund, försvarsgrenscheferna och försvarets personalvårdsnämnd har i olika sammanhang uttalat samma uppfattningar. Eftersom det inle fanns något påtagligt intresse i försvarsutskottet vid behandlingen av molionen 2059, har vi moderater trots della nöjt oss med att utskottet i alla fall understryker frågans angelägenhetsgrad och att utskottet anser att man i samband med arbetet på en ny befälsordning bör lösa denna fråga -alltså en skärpning i förhållande lill vad departemenlschefen har ullalal. Med hänsyn till de informationer som ulskottet har fåll frän den s. k. befälsordningsgruppen i skrivelse 1974-12-17 om all inget slutligi förslag är all vänla före 1976 års utgång och med hänsyn till an, som jag hört från annal håll, arbelet går trögl, vore jag'lacksam om försvarsministern eller någon annan i departemenlsledningen vid lillfälle ville ullala någon åsiki eller förhoppning som kan sprida någol fius över den framtida behandlingen av den här frågan.

Herr lalman! Avslutningsvis vill jag undersiryka en viklig princip när del gäller reformeringen av de värnpliktigas förmåner. 1 och med alt det nu blir avgörande förändringar i förmånssystemet, finns det stor risk för att vissa grupper kan få vidkännas försämringar i förhållande till lidigare regler. I propositionen uttalar departemenlschefen att man skall se till att det "i princip" inte skall bli sä att någon värnpliktig förlorar ekonomiskt på förändringarna. Det vore ytterst värdefullt om vi, fick en skärpning av det i politiska sammanhang något misshandlade uttrycket "i princip" på så säll all vi fick ell klarl ullalande all det för ingen grupp värnpliktiga blir någon försämring i förhållande till'dagens system.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall lill reservaiionen belräffande utbildningspremier av herr Petersson i Gäddvik och mig i försvarsutskottets betänkande nr 18.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

155

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

156

Under della anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Hen BJÖRK i Gävle (c);

Herr talman! I försvarsutskottets betänkande nr 18 föresläs etl nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl, samt vissa förändringar i familjebidragsförordningen. Dagersättning ål värnpliktiga under grundutbildning föreslås utgå med fast belopp per dag. Del skall kompletteras med elt rörligt belopp som ökar med fiänslgöringens längd. Sambandet mellan lön och grad och vissa premier slopas. Det innebär också alt del famifiesociala stödet anpassas till de normer som gäller inom det sociala området i samhället i övrigt.

De nya ersättningsprinciperna för värnpliktiga föreslås även bli till-lämpade för de vapenfria fiänstepliktiga och för dem som genomgår utbildning för värnpliktsofficer, reservofficer och regementsofficer. Värnpliktiga under repetitionsutbildning och civilförsvarspliktiga föresläs få en ersättning som knyter an till sjukpenningförsäkringen,

I stort har man frän utskottels sida slutit upp med stor enighet kring den proposition som lagts i det här ärendel. Från cenlerhåll har dock avgivils etl särskilt yttrande som jag skulle vifia säga några ord om. Det gäller förmånssystemets principer på längre sikl,

I motion 2056 uttalas all förmånssystemets uppdelning i en stor mängd ersättningar och bidrag medför svårigheter att göra en totalbedömning av de ekonomiska villkor som de värnpliktiga har under sin fiänstgö-ringslid, Molionärerna säger alt del borde vara elt enklare och etl enhetligare förmånssystem än man har i dag. Vi menar också frän cenlerpartihäll all del med fog kan hävdas att även det förmänssystem som nu föreslås ger en splitlrad bild av den värnplikliges ekonomiska och sociala villkor under värnpliktsfiänslgöringen. Vi anser därför all man på längre sikl bör eflerslräva ett enklare och mer enhetligt system än del man har nu.

Vi har dock sagl all eftersom regeringens förslag bygger på ell relalivl nyligen genomförl uiredningsarbeie, under vilket den s. k. förmänsutredningen även har diskuterat frågan om ersättningen enligt principen om marknadsmässig lön, men övergett den tanken, sä är vi beredda all nu Slå bakom utskottets skrivning, även om vi är medvetna om att del på lång sikt kan finnas skäl alt tänka sig andra förmånssystem än dem som nu föreslås. Del finns skäl att förmoda alt de värnpliktigas krav på del här området kommer att öka mycket starkt, vilkel väl också fär anses naturligt.

Jag skulle även vifia säga några ord om de värnpliktigas resor. Utan Ivekan har del de senasie åren gjorts myckel pä delta område. Del flnns ändå skäl, säger ulskoilei som svar på moiioner frän centern och vpk, alt man ser över de eventuella administrativa nackdelar som del nuvarande systemet innebär. Utskottet säger att man skall göra en översyn av de regler som gäller och att man gör en utvärdering av de erfarenheter

som man hittills har av förmänssystemet. Vi ser tillkännagivandel som utskollet gör på denna punkt som ett framsteg för de motioner som väckts.

Etl annat område som tilldragit sig stor uppmärksamhel bland molionärerna i år är den otillräckliga rekryteringen av reservofficerare och värnpliktigt befäl. I motion 332 av herr Norrby och mig har vi krävt att man borde anpassa utbildningspremierna för reservofflcerare och befäl till den kostnadsutveckling som ägt rum under de senasie åren. Utskottet understryker klart behovet av snara ätgärder som syftar till en förbättrad rekrytering. Från cenlerns sida är vi angelägna om all försvarsdepartementet med kraft lar itu med dessa frågor omedelbart, eftersom re-servofficerstillgängen är en mycket viktig del i den försvarspolitik som vi har i del här landel.

Med della, herr lalman, vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan i belänkandet nr 18.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Under de senaste åren har en rad förbättringar genomförts för de värnpliktiga. Dessa förbättringar har tillkommit tack vare de värnpliktigas enhetliga uppträdande. Utan denna starka opinionsytlring hade säkeriigen inte utryckningsbidraget höjts till I 000 kr.

I proposiiionen 1975:37 om nytt förmånssystem för värnpliktiga föreslås förändring i ersättningarna under värnpliktsulbildningen. Trols att propositionen föreslår flera förbättringar av förmånssystemet kvarstår en rad brister, som kommer att ekonomiskt belasta den värnpliktige eller honom närstående, I propositionen sägs att de värnpliktiga och de som är beroende av dem för sin försörining skall garanteras ekonomisk och social trygghet under den tid som samhället tar den värnpliktige i anspråk för militärfiänslgöring. Detta är bra, men dä borde också regeringen och utskottet ha tagit konsekvenserna av delta resonemang. Så har inte skett,

I motionen 2058 har jag tagit upp de brister som jag anser finns i propositionen. Beträffande ersättning för bostad under militärfiänstgö-ringen föresläs oförändrade bestämmelser, dvs. ensamstående värnpliktiga som innehar bostad vid inryckningstillfället fär inte obligatoriskt ersättning för hyreskostnaden. Det sägs dock i proposiiionen alt man vill tillskjuta mera medel för att möjliggöra en generösare bedömning vid tilldelning av bostadsbidrag för ensamstående. Vidare sägs att andelen bifall lill ansökningar om bostadsbidrag till ensamstående uppgår till nära 90 96, Av denna procentsiffra kan man lätt få den uppfattningen alt 90 96 av alla ensamstående får bostadsbidrag bevifiade, men sä är naturligtvis inte fallet. De värnpliktigas arbetsgrupp påpekaratl flertalet ensamstående värnpliktiga inte söker bostadsbidrag, eftersom de på grund av brislande information uppfattar det som utsiktslöst att få ansökan bifallen. Enligt min uppfattning är emellertid de värnpliktigas krav all man skall kunna behälla sin bostad under värnpliktstiden oavsett civilstånd en rimligt krav.

157

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Elt annal problem som aktualiserats i min motion gäller famifiebi-
dragen. I proposiiionen föreslås all bidrag skall utgå till hustru eller mot
svarande endasl under förutsättning au barn värdas i hemmet eller om
synnerliga skäl föreligger. Motiveringen är att man skall, som depar-
Nyttförmånssystem lemenlschefen uttrycker det, fä bort den otidsenliga bilden av kvinnan
för värnpliktiga    som regelmässigt beroende av mannens inkomst. Från principiell syn-

m.fl.

punkt är detta naturiiglvis riktigt. Men vi lever faktiskt i etl ekonomiskl samhällssystem i vilkel man inle kan garantera varie människa elt arbeie. Tvärtom tenderar arbetslösheten att öka, speciellt i vissa ålderskategorier och främst just i de åldrar som är aktuella i det sammanhang som vi nu diskuterar. Detta innebär all många kvinnor - del är ju de som i första hand drabbas - går ulan arbeie, och är de dä gifta är de hell beroende av mannens inkomst. Med lanke på den situation som råder på arbetsmarknaden bör därför bidrag utgå till hustru eller motsvarande under mannens värnpliktsfiänstgöring, om hon inle kan erhålla arbete, och detta oavsett om det finns barn i hemmet eller inle. Om propositionens förslag pä denna punkt vinner riksdagens gehör blir resultatet alt kommunerna fär la de ekonomiska konsekvenserna, vilkel ytteriigare belastar den hårt ansträngda ekonomin i kommunerna.

Det måste vara statens plikt all la del fulla ekonomiska ansvarel för dem som fullgör värnpliktsulbildningen. Utskottet säger att arbetsmark-nadsverkei måsle svara för arbelslös huslrus försörining. Delta förutsäller väl i sä fall all hon tillhör arbelslösheiskassa. Men i regel är sä inte fallet.

Del Iredje problem jag lagil upp i molionen gäller resor. De värnplikliga har själva anseli della vara den vikligasie frågan. Här kräver man all elt s. k. frikort införs. Jag har i motionen också yrkat på ett sådant.

Utskottet uttalar att man bör göra en översyn av gällande beslämmelser. Delta är i och för sig bra. Men utskottet borde ha gått de värnpliktiga lill mötes och ullalal sig för elt "frikort". Vad menar utskottet med en översyn? Innebär det att man ytterligare skall finslipa det nuvarande byråkratiska system som vpl-10-kortel innebär? Eller skall översynen innebära alt man övergår till ett syslem utan en onödig administrativ apparat, alt man alltså inför frikort?

Till sisl, herr lalman, gäller del värdebeständigheten av värnplikls-förmånerna. De värnpliktigas arbetsgrupp säger föfiande:

"Jämte resorna uppfattar vi frågan om värdebeständighet av värnpliktsförmånerna som den viktigaste frågan i propositionen. Penningvärdeförsämringen utgör etl ständigt hot mol de värnpliktigas standard. Värdet av uppnådda förmåner urholkas.

Därför kräver värnpliktsopinionen att samtliga bidrag till värnpliktiga indexregleras med  1974 års penningvärde som bas."

Jag instämmer i delta krav och yrkar härmed bifall till moiion 2058.

158

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s);

Herr lalman! Den proposition vi nu har att la ställning till innebär

avgörande och väsentliga förbättringar i förmånssystemet för de värnpliktiga.

Värnpliktsfiänslgöringen innebär fortfarande både kännbara ekonomiska och sociala uppoffringar för de värnpliktiga. Samhället ställer mycket stora krav pä dessa unga människor. Man kräver att de under elt antal månader skall lämna sitt förvärvsarbete eller sina studier och resa hemifrån för att della i en ulbildning som de av samhället, staten, blir ålagda all genomgå.

Samhället ställer dessa krav därför all vi anser det nödvändigt all under nuvarande förhållanden ha etl militärt försvar. Det är dä nödvändingt att förankra detta försvar hos en bred allmänhet. Den allmänna värnplikten tillgodoser i länga stycken båda dessa krav.

Men, herr talman, då är det också rimligt att samhället vidtar åtgärder för att göra dessa uppoffringar så litet kännbara som möjligt för den enskilde individen. Den värnpliktige och de som för sin försörining är beroende av honom måste garanteras en social och ekonomisk trygghet som ligger någorlunda i nivå med vad man upplever civilt.

Frän dessa synpunkler är de principer som regeringen i proposition nr 37 drar upp för förmånssystemet riktiga. De principer som fö res I ås innebär bl. a. att nuvarande samband mellan lön och grad försvinner, vilket man inle har accepterat inom moderata samlingspartiet. Förslaget innebär en ökning trappstegsvis av dagersättningarna i takt med längre utbildningslid. Som föfid av delta föresläs också all fiänslgörings- och utbildningspremierna slopas.

Dessa principer baseras pä etl grundläggande rätlvisemoliv. Ersättningen skall inte vara beroende av om man t. ex. är korpral eller menig ulan av hur läng fiänslgöringstid som samhället har ålagt vederbörande att genomgå. Den princip som föresläs i proposiiionen ställer sig utskoltsmajoriteten helt bakom. Ell genomförande av dessa principer är ocksä en framgång för de grupper i samhället som just har drivit de här kraven, t. ex. den värnpliktiga arbetsgruppen och det socialdemokratiska ungdomsförbundet.

Moderaternas reservalion innebär ell avståndstagande från trappstegs-principen, vilket jag lycker är beklagligt. Jag skall inte föra någon vidare polemik på den här punkten ulan bara konstatera att jag tycker del är orimligt att antalet streck pä axelklaffen, oavsett hur länge man har fiänslgjorl, skall vara avgörande för om man fär nägon ulbildningspremie eller ej. Jag tror inte att de befälsullagna värnpliktiga som blir ulan premier upplever ett sådant syslem som särskill rättvist.

Beträffande centerns särskilda yttrande kan jag i långa stycken instämma i del resonemang som herr Björk i Gävle har fört, men vi anser i utskottet att man avstår från alt föreslå någon marknadsmässig lön som princip för de värnpliktiga med hänvisning till den nyligen genomförda ulredningen - någonting som man frän centerns sida i yttrandet också accepterar. Självfallet hindrar inte uiskotteis ställningslagande att man senare på nytt har möjlighet alt överväga den här frågan.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnplikliga m. fl.

159

Nr 88                   Däremol villjag påen annan punkt polemisera moldet särskilda yttrandet.

T-      .    ,         I   yttrandet   skriver   centern   om   det   sätt   pä   vilket   förmånerna

Torsdagen den

22 m- ' 1975       '°' " värnplikliga skall finansieras; "Vid kommande överväganden av

_____________    detta slag samt i övrigt när det gäller värnpliktsförmåner blir del aktuellt

Nytt förmånssystem   att ta upp frågan i vilken män värnpiiktsförmånerna bör finansieras över

för värnpliktiga    försvarshuvudtileln."

m. fl.                   Jag vill där göra ett personligt ställningstagande, som jag lycker det

är mycket angelägel alt göra. Det är självklart att försvaret självt över försvarshuvudtiteln skall bära sina koslnader, även de värnpliklssociala kostnaderna. Vi skall inte försöka all gentemot allmänheten ge intrycket att försvaret kostar mindre än vad det i själva verket gör genom alt lägga över värnpliklsförmänerna på en annan huvudtitel. Jag har velal göra denna klara markering.

Beträffande herr Måbrinks anförande vill jag bara göra en kommentar. Han ville undersiryka att man bör gä in för ett indexregleringssyslem av de sociala förmånerna för de värnpliktiga.

Jag är för det första inte säker pä all de värnpliktiga är befiänta av etl sådant system. Hur högl tror herr Måbrink att ulryckningsbidragel hade varit, om vi hade använt oss av en indexreglering? Del hade inle varil uppe i de I 000 kr. som regeringen har föreslagit och som riksdagen senare har antagit.

För det andra värier jag mig som politiker mot alt man visar en benägenhet alt på det ena området efter det andra vifia ha indexreglering. Frågan om utgifter, till vilket ändamål de skall gå osv. baserar sig i hög grad på poliliska värderingar, och del kan finnas anledning att vid något tillfälle göra en speciell höjning t. ex. av ulryckningsbidragel. Då är det ganska lätt att mot del säga att "del skall vi avslå från eftersom det är indexregleral, och det har vi alla accepterat". Jag är medveten om att vi har infört della system pä en hel del sektorer i samhället, men jag tycker all vi skall vara oerhört restriktiva med det jusl frän de värnpliktigas egen synpunkt.

Slutligen ställde herr Måbrink en direkt fråga om vad utskottet menar när det förordar en översyn av bestämmelserna för resorna, del s. k. liokorlel. Del uttalandet skall inle tolkas på annat sätt än all vi vill ha en hell förutsättningslös översyn, där man skall lilla pä kostnaderna med alt hell slopa tian, kostnaderna för administration osv. Sedan får en politisk värdering göras i förhällande till andra sociala insatser på värnpliklsomrädel. Vi har alllsä inte sagl nej till hell fria resor för de värnpliktiga.

Med delta ber jag, herr talman, att fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi har ingalunda, herr Gustavsson i Nässjö, inom den

moderata gruppen tagit avstånd från den s. k. trappsiegsprincip som pro-

160                  positionen och utskottet förordar. När vi i vår reservation lar upp frågan

om att bibehålla utbildningspremierna är del kort och gott därför att vi menar att det inte bara är antalet dagar som skall vara avgörande för den ersättning man skall få under den obligatoriska utbildningen, utan hänsyn mäste också tas till om man har mer ansvar, om man har mer att göra pä sin fritid föratl förbereda övningar etc. Det är faktiskt inle konstigare än så. Under repetitionsulbildningen har man ett tillägg beroende på jusl befattningen för det merarbele som man där utför. Sedan vill jag ocksä kommentera herr Gustavssons resonemang om alt del är felaktigt att föra över kostnaderna för värnplikten från en huvudtitel till en annan. Det fär väl försvarsulredningen fundera pä, men jag lycker all det är värdefullt att vi är hell överens om all när vi nu tillför de värnpliktiga rättmätiga och välkomna medel och förbättrade förmåner skall det inte ske på bekostnad av andra satsningar pä försvaret utan del skall vara en självklar addition. Annars fär man ingen riktig uppfattning om försvarets reella ekonomiska möjligheter all utföra sin verksamhel.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

Hen BJÖRK i Gävle (c) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Gustavsson i Nässjö och jag verkar vara överens i stort utom när del gäller frågan om kostnadsfördelningen i etl framtida syslem. Jag är angelägen att påpeka all i nuläget har'vi ingen annan äsiki än den vi har förfäklal tidigare. Men ett framtida syslem, där man går in för en marknadsmässig lön som eventuellt görs beskattningsbar, fär konsekvenser för kommunerna. Det förslag som man har tittat på skulle kosta 440 mifi, kr. Men av det beloppet går 265 milj. kr. tillbaka till samhället i form av skatter. Del påverkar givelvis kommunernas skattesida och deras sociala utgifter i nuläget. Dä kan del finnas anledning att se över kostnadsfördelningen.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s) kort genmäle;

Herr la.lman! Herr Danell säger att de befälsuttagna har slörre ansvar och mer att göra. Jag kan hålla med om att i åtskilliga fall är del så. Men jag är inte säker på alt man utifrån delta kan säga alt en korpral har mer ansvar än en specialfiänstuttagen värnpliktig som har samma utbildningstid, som har ansvar för lika mycket eller kanske mer material, som har lika mycket att göra med människor osv. Därför menar jag att den principen är felaktig under grundutbildningen.

Herr Danell sade alt om man beslutar sig för all företa den i och för sig mycket välmotiverade höjningen av de sociala kostnaderna för de värnpliktiga, sä skall detta inle gå ut över försvaret. Vilken huvudtitel skall annars försvarskostnaderna belasta? Kostnaderna för värnpliktiga är obestridligt en del av försvarskostnaden, och rimligtvis skall det också vara så. Gör tankeexprimentet, herr Danell, att vi t. ex. beslutar oss för alt öka utbildningstiden för de värnpliktiga. Det kommer att medföra ökade kostnader. En ökning av utbildningstiden för de värnpliktiga görs därför att man anser att en större effekt uppnås, därför att det är bra

161

11  Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 88                 för det svenska försvaret att öka utbildningstiden och fä en större för-

T-      ,     ,        svarseffekt. Men detta skall då inte betalas över försvarshuvudtiteln,

forsdagen den

-)-      . ,Qjr       anser tydligen herr Danell. Jag menar att detta är ett orimligi slällnings-

---

---

tagande.

Nytt förmånssystem Till slut vill jag säga att jag pä en punkt håller med herr Danell. Frågan

för värnpliktiga skall prövas av försvarsulredningen. Jag har här vall alt göra en personlig

m. fl.                                                          deklaration i den här frågan.

Herr D.ANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! I motsats till herr Gustavsson i Nässjö gör jag ingen personlig deklaration. Jag vill först se vad försvarsutredningen kommer fram till.

Jag sade aldrig all ökade värnpliktsförmåner inte fick inkräkta pä försvarels koslnader. Jag talade om verksamheten inom försvaret. Man skall inle gräva ur försvarets anslag för att salsa pä de värnpliktigas förmåner ulan givetvis se lill att del totala anslaget höjs. Därmed har jag inle tagit ställning till under vilket anslag dessa pengar skall gå.

Exemplel med den ökade utbildningstiden är inte särskilt intressant, eftersom det självklart kräver en rad andra insatser av ekonomisk art för att man skall kunna genomföra en sådan åtgärd. Det gäller ju inte bara att betala mer pengar till de värnpliktiga. Delta exempel förfaller.

Jag vill understryka att jag inte förordat det som står i motionen utan bara kommenterat del, och det skall väl inte behöva uppröra känslorna så myckel.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara konsialera all värnpliklsulbildningen är en

del av verksamheten inom försvaret. Kosinaderna härför bör rimligen

ocksä bestridas över försvarshuvudtiteln.

Hen OSKARSON (m);

Herr talman! Även jag får väl ullrycka en viss förnöjsamhelöver del förslag som nu ligger pä riksdagens bord och som vi om en slund skall falla beslul om. Men jag har kanske lilei svårt för att delta i de klang-och jubeltal som här har hållits av ett par talesmän för förslaget.

Med hänsyn till utvecklingeri i samhället i övrigt är förbättringen av de värnpliktigas ekonomiska situation mycket angelägen. Ersättnings-' frågan har också stor betydelse från trivselsynpunkt för de värnpliktiga. Därigenom innebär den också en positiv åtgärd när det gäller att förbättra utbildningsbetingelserna.

Enligt min uppfattning bör elt förmånssystem för värnplikliga uppfylla vissa krav. I. Alla värnpliktiga bör ges ekonomisk och social trygghet under militärtjänstgöringen. 2. De som har större ansvar och mera krävande arbetsuppgifter bör erhålla en rimlig ersättning härför.

Med denna målsättning ställer det sig naturiigt all jag är tveksam till

att slopa sambandet mellan lön och grad. Den militära graden föfier på

162                   en mer kvalificerad ulbildning och med denna föfier även ökade arbets-

uppgifter och ökal ansvar. Det är väl en princip som är allmänt accepterad inom samhället all ell arbeie som kräver högre kvalifikationer ger bättre förmåner. Ersättning.gmndad på arbetstidens längd är väl också allmänl vedertaget. Och etl värnpliktigt befäl har, nästan ulan undantag, längre arbetstid än övriga värnplikliga. Jag måste säga till herr Gustavsson i Nässjö all det inie är fråga om etl, tvä, tre eller flera streck pä ärmen. Det är inte det som är avgörande när det gäller krav pä högre ersättning, utan del är att den värnpliktige innan han fått dessa streck genomgått mer kvaliflcerad ulbildning och att man därför också kräver mer av honom.

Fördelen med det system som propositionen föreslår och som även utskollet ställer sig bakom är bl. a. all det är enkelt ur administrativ synpunki. Därför har jag faktiskt inle gäll emot det i min motion men jag lycker inle om del. Vad jag däremot absolut inte kan acceptera är slopandei av utbildningspremierna. Att dessa premier skulle vara etl främmande inslag i ett ersättningssystem vid obligatorisk utbildning har jag svårt all förstå. Utbildningspremierna är en betydande stimulans för de värnpliktiga under grundutbildningen. Det är utan tvivel så att premien sporrar de värnpliktiga till arbetsinsatser för att bli godkända i befälsutbildningen och komma i åtnjutande av den ekonomiska gollgörelse som utbildningspremien utgör. Flertalet av de värnpliktiga -jag vågar säga nästan undantagslöst - har också ambitionen att bidra med den extra insats som erfordras för all leva upp lill de krav som ställs på dem.

Ulredningen rörande syslemet för förmåner ät värnpliktiga (UFV) som leddes av riksdagsmannen Mellqvist föreslog en uppräkning med 25 % av utbildningspremierna för alt återställa deras realvärde. Utredningen uttalade även all syftet med premiema bäst skulle uppnås om de utbetalades vid utbildningens slut.

UFV ullalar i sill belänkande angående utbildningspremier kontra dagpenning föfiande; "Utbildningspremierna har däremot helt annat syfte" - än dagpenningen - "nämligen all skapa motivalion för kvalificerad utbildning och all främja rekryleringen lill frivillig ulbildning".

Jag ansluler mig hell till UFV:s uppfattning rörande utbildningspremiernas belydelse. Inte bara antalet utbildningsdagar, som här tidigare nämnts, utan även utbildningens innehåll och kvalitet måste bestämma ersättningens storlek. De som uttas till befäl åläggs ell slörre ansvar än övriga värnpliktiga.

Med della, herr lalman, vill jag yrka bifall lill reservaiionen av herr Petersson i Gäddvik och herr Danell.

Några ord om ersättningen i samband med repetitionsutbildningen och den aviserade befattningspenningen och den lägre garantinivå, som omtalas i propositionen. Vid faslställande av befattningspenningens storlek för olika befattningshavare hoppas jag att man uppmärksammar - det vore väl märkvärdigt om man inte gjorde det - den betydande skillnad som flnns mellan lägsta och högsia sjukpenningklass; från 11 kr. vid

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

163

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

164

4 500 kr. inkomst till 166 kr. vid 67 200 kr. inkomst. Det kan naturligvis inträffa att den värnpliktige kompanichefen på ett repetitionsförband, vilken befinner sig i en låg sjukpenningklass, kan råka i den situationen att han trots befattningspenning får en lägre total ersättning än flera av kompaniels värnpliktiga, vilka har ersättning enligt en högre sjukpenningklass. Nu invänder någon att det här är ingen ersättning för utfört arbete ulan elt syslem som är allmänl vederlaget och som lar sikte pä kompensation för inkomstbortfall. Lät mig hälla med om det, men det slår inle i överensstämmelse med vad jag lidigare hävdat angående principen om ersättning all sådan bör utgå vid militär fiänstgöring på grund av vederbörandes utbildning, grad, arbetsuppgifternas omfattning och ansvar.

Det är ju så att vi nu tar ett principbeslut. De problem som jag här berört hoppas jag kommer att uppmärksammas när man skall faslställa befattningspenningens siorlek och den lägre garantinivå som propositionen lalar om.

Jag delar departementschefens uppfattning dä han i propositionen biträder förslaget att nuvarande syslem med utbildningspremier bör behållas vid utbildning till värnpliktig officer och reservofficer. Däremot kan jag icke dela departementschefens uppfallning då han gör gällande att del kan bli aktuellt med reducering av beloppet med hänsyn lill dagersättningen i de olika trappstegen då man skall övergå till det nya ersättningssystemet. De här trappstegen har inte ens jag opponerat mig mot, herr Gustavsson i Nässjö.

Dagersättningens storlek bör icke påverka utgående premier. Den mer-ersättning som ulbildningspremien utgör för värnpliktig officers- och reservofficersulbildning är av avgörande betydelse - del tror jag att försvarsministern är väl medveten om - då den unge värnpliktige har all ta ställning till forlsalt ulbildning eller inle. Nyligen genomförda enkäter vid plulonchefs- och kadettskolor bevisar della myckel klart och tydligt. Det är också välbekant att det råder slor brist pä denna kategori befäl, som bestrider myckel kvalificerade befallningar inom krigsorganisationen. En uppräkning av utbildningspremierna för värnpliktigs officers-och reservofficersulbildning måste därför ha högsia prioritet. Denna uppräkning bör också ske snarast och regleras separat lill innevarande års ulbildning, som påbörias om några dagar, för all i möjligaste män för framliden minska rekryleringssvårighelerna.

Lät mig nämna föfiande siffror som klargör betydelsen på längre sikl av ulbildningspremiernas storlek. Under 1950-lalel var behovel ca 350 nya reservofficerare årligen. Dä fanns inga rekryleringsproblem av större omfattning. Under 1960-talet sjönk rekryteringen katastrofalt och var 1964 nere i 48 aspiranler. En ökning kom 1967 dä premierna höjdes väsenlligi. Det året rekryterade man 228 reservofficersaspiranter, och rekryleringen höll sig sedan ungefär på denna nivå under slutet av 1960-talet och börian av 1970-lalet men har stadigt sjunkit fr. o. m. 1972. Rekryteringsbehovet är nu och under de närmaste åren betydligt slörre än

under 1950- och 1960-lalen beroende pä det slora antalel pensionsavgångar.

Enligl propositionen avser departemenlschefen att ylleriigare ulreda och pröva denna fråga innan ställning tas. Den tidsfördröjning som blir föfiden av delta depariemenlchefens ställningstagande rörande utbildningspremier till värnpliktiga officerare och reservofficerare anser jag vara mycket allvarlig. Jag vill hos statsrådet hemställa om en översyn och uppräkning av dessa premier omgående, helst besked redan i kväll.

Slutligen några ord om de värnplikliga regemenlsofficersaspiranlernas anställningsförhållanden. Herr Danell har här redogjort för dessa problem. Lät mig bara säga att den utredning som jag tidigare nämnde rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga föreslog fasl anställning för re-gementsofficersaspiranterna. Utredningen hade förståelse framför allt för den brislande anställningstrygghet som denna kategori har. Därför föreslog utredningen i sitt betänkande alt regementsofficersaspiranterna skulle ges fast anställning efter en viss lids fiänstgöring. Della förslag lillstyrkes av flera instanser såsom tidigare är sagl, men propositionen liksom ulskotlei hänskjuier frågan lill den pågående befälsulredningen.

Enligt min förmenande behöver ett beslut om fasl anställning för värnplikliga regementsofflcersaspiranter inte fördröjas pä det sätt som nu kommer att ske. Frågan är av principiell betydelse och gäller den sociala tryggheten i anställningen, och den är oberoende av befälsordningssys-tem. För mänga av dessa aspiranler är utbildningstiden ganska lång. Det kan la upp till fem och sex är innan de vinner fast anställning. Under denna tid har de sämre förmåner pä en rad områden, bl. a. i vad gäller förbandsövningstillägg, jourlillägg, sjuk- och famifiepensionsförmåner, tillgodoräknade ATP-poäng och reglerad arbetstid m. m, Frågan är angelägen, och jag vill även i detta fall vädja till försvarsministern om snabba och kraftfulla ätgärder.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Lät mig allra försl uttala tillfredsställelse över all utskottet så här samlat och enhälligl har kunnat sluta upp kring de nya principerna för ersältning i samband med värnplikt och repeiilionsövningar. Även om herr Oskarson i sill senaste inlägg kanske antydde alt det kunde råda delade meningar på somliga punkter, log jag det snarare som uttryck för att han ville markera en personlig uppfattning i vissa frågor, där han inte har stöd hos sitt partis representanter i utskottet.

Herr Danell och hen Oskarson ställde etl par frågor belräffande dem som är uttagna lill frivillig befälsulbildning för alt bli värnplikliga officerare eller reservofflcerare. Jag har i propositionen anmält all jag betraktar det såsom angeläget att man ser över villkoren även för dessa grupper. Jag tycker att det vore värdefullt om vi kunde få tillräckligt många värnpliktiga, som vill ta på sig uppgiften att vidareutbilda sig för de i vär organisation sä betydelsefulla uppgifter som värnpliktsbefälet och reservofficerarna fullgör.

165

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

Jag har inte nu kunnat framlägga ett förslag, eftersom frågan egentligen inle varil föremål för utredning. Jag har emellertid haft kontakter både med Reservofficersförbundet och med andra som funnit det angeläget att man ser över de ersättningsbestämmelser som gäller. Skilda förhållanden råder inom de olika försvarsgrenarna, och det kan vara angeläget att där få slörre samstämmighet.

Jag kan bara lova vad jag har antytt i propositionen, nämligen all jag skall ålerkomma till dessa frågor. 1 detta sammanhang har riksdagen givit en fullmakt åt regeringen att faslställa de belopp som kan vara lämpliga. Jag har tolkat utskottets uttalande pä del sättet all ulskoilei ger sin anslutning till att dessa grupper får en förbättrad ställning.

Det skulle föra för långt om jag tog upp herr Oskarsons resonemang till en fortsatt penetrering. Visst kan man ha olika meningar om huruvida vi skall gå över till att ge ersättning för inkomstbortfall vid repetitions-övningar. Det är egentligen detta det rör sig om. Då får man emellertid ge avkall på det som herr Oskarson uppfattar såsom en jämlikhet som har rätt lidigare. Det är värt all observera all när vi nu går alt tillämpa de principer som gäller vid sjukersättning, betyder del all vi slopar hela prövningen av bostadsulläggen, som har vållat så stort arbete ute i kommunerna. Om vi skulle räkna på de individuella fallen med det ersättningssystem vi i dag har, kommer vi lill att de värnplikliga under repeiilionsövningar kan få mycket olika belopp i ersättning, om vi sammanlägger de totala förmånerna. Del är inte så underligt all det blir individuella variationer i framliden, när ersättningen kommeratt knytas lill lönen i stället för till de faktiska utgifterna för famifien, osv. Att det uppstår olikheter behöver i och för sig inle vara något märkvärdigt, och det värdefulla är den förenkling som vi har åstadkommil och som gör alt vi kan bespara kommunerna både utgifter och en massa hantering av ersättningsfrågorna. Systemet innebär alltså i stort en förenkling i förhållande till vad som gäller i dag.

Del har gjorts vissa erinringar och ställts en del frågor, bl. a. om hur del kommer alt verka när vi tar bort utbildningspremierna exempelvis för gruppbefäl och PBS-elever. För egen del tror jag att de farhågor som framförts varit överdrivna. Jag tror inte att nägol mera betydande antal värnpliktiga faller ifrån därför att det nu öppnas en möjlighel att behålla den högre dagsersättningen även om man klassas ner och blir överförd till annan verksamhet. Del är nog andra drivkrafter som gör all man gärna vill vara kvar i sin grupp och fullföfia den uppgift som man har ställts inför. I det sammanhangei tror jag inte alt premierna har den belydelse som herr Oskarson har framhållit.

Låt mig säga att jag är nöjd med att propositionen har fått en så välvillig behandling. Det ger mig möjlighet att återkomma när det gäller till-lämpningen av principerna, och jag räknar med all riksdagen komnier alt ställa sig välvillig ocksä lill eil konkrel förslag, ulformal efter dessa principer.

166

Hen DANELL (m):

Herr talman! Lät mig återkomma lill frågan om de snara åtgärder som utskottet efterlyser för att komma till rätta med det svåra rekryteringsläget vad beträffar reservofficersutbildningen. Eftersom vi vill ha snara åtgärder och försvarsministern själv har talat om att försöka komma till rätta med detta problem, tror jag alt det skulle vara oerhört värdefullt inte minsl för dem som handlägger rekryteringsfrågor ute på förbanden all få besked om au ålgärderna kommer alt kunna gälla årets kullar i den frivilliga ulbildningen till värnplikiig officer och reservofficer. En kommentar på den punkten tror jag skulle vara myckel värdefull för deras dagliga arbete. En mängd kontakter tyder på all rekryteringssilualionen är myckel allvarlig ute på förbanden.

Vidare vill jag ställa en fråga lill försvarsministern med anledning av hans uttalande att ingen värnpliklsgrupp i princip skall få del sämre med del nya systemet. Kan vi dä hoppas att della innebär all ingen grupp värnpliktiga kon-imer att få nägon försämring i förhållande lill dagens svslem?

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl.

Herr OSKARSON (m);

Herr talman! Låt mig myckel kon uttrycka min tillfredsställelse över det positiva uttalandet som herr statsrådet gjorde här angående ersättning vid utbildning till värnpliktig officer och reservofficer. Jag fattar det sä att statsrådet är fullt medveten om problemen pä området och beredd vidtaga åtgärder. Rekryteringsläget är besväriigl. Det är ett mycket slort antal pensionsavgångar under de närmasle åren, vilkel sammanhänger med au vi fick stora rekryieringskullar under 1940-talet, De som rekryterades dä går i pension under de närmasle åren, och därför är rekryteringsbehovet myckel stort. Jag vet också i enlighet med vad statsrådet anförde all reservofficerarna har gjort framställningar och all militära myndigheter har gjort hemställan om åtgärder sä herr statsrådet saknar inle underiag.

Del ojämna förhällandet mellan försvarsgrenarna känner vi lill, och vi förstår all herr slalsrådel vill försöka jämka ihop della.

Statsrådet och jag har litet skilda uppfattningar i vad gäller värdet av utbetalningspremier, där jag tror att statsrådet har fel och jag har rätt. Men vi får se hur del blir i framtiden - erfarenheterna får visa della.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Det är bara ell par tre månader sedan överbefälhavaren kom med sin framställning om förbällring av premierna för de grupper vi diskuterar. Jag har således inle försuttit någon tid.

Om jag i dag skulle ge ell besked att bestämmelserna skall gälla läi mig säga frän den 1 juli, så har jag ju ändå inte möjlighet all ange med vilket belopp jag kan justera upp premierna. Jag tror följaktligen inte att ett sådant ullalande kan ha någon särskild betydelse, eftersom de

167

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

som möjligen skulle ta intryck av det är de pojkar som skall rycka ul nu i dagarna. Jag föreställer mig all de i allmänhet har bestämt sig om de skall gå vidare till kadettskola eller ej. Jag vill bara upprepa att vi skall gä vidare med den här frågan och

Nytt förmånssystem    så fort som möjligt försöka la slällning till en uppjustering av premierna.

för värnpliktiga

m. fl.                    Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Petersson i Gäddvik och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsulskollels hemsiällan i betänkandet nr 18 punkten 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Petersson i Gäddvik och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 258 Nej -   44

Punkterna 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 2058 av herr Måbrink m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

168

Den som vill all kammaren bifaller försvarsulskollels hemsiällan i betänkandet nr 18 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2058 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 288 Nej -   14

Punkten 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 2058 av herr Måbrink m, fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2058 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkten 9

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 10

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels ulskollels hemsiällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill molionen nr 2058 av herr Måbrink m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottels hemställan i betänkandet nr 18 punkten 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 2058 i motsvarande del.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Nytt förmånssystem för värnpliktiga m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen.

169

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Punkterna 11-18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

§ 6 Föredrogs

Stängselskyldighet     Försvarsutskottets betänkande

för järnväg m. m.     Nr 19 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Stängselskyldighet för järnväg m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 14 med anledning av propositionen 1975:67 om lag om ändring i lagen (1945:119) om slängselskyldighel för järnväg m, m, jämte motioner,

I propositionen 1975:67 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att dels anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring av lagen om slängselskyldighel för järnväg m. m,, dels godkänna de rikllinjer för handläggningen av frågor rörande stängselskyldigheten som departemenlschefen angett i protokollet över. regeringsärenden,

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande:

"I propositionen läggs fram förslag om reglering av ansvarel för att hälla stängsel utmed järnväg till skydd för allmänheten, Enligl förslaget ankommer det pä kommunen att inom sitt område bestämma var stängsel skall flnnas, hur del skall utformas och i vilken omfattning tillsyn och underhåll skall ske. Del prakliska arbelel med uppsättning, tillsyn etc, skall ulföras av järnvägens innehavare. Kostnaderna - vilka f n, normalt i sin helhet belastar vederbörande kommun - föresläs delas niellan vederbörande kommun och järnväg sä att kommunen svarar för 90 procent av kostnaderna och järnvägen för 10 procent, I fräga om stängsel vid stations- eller bangårdsomräden skall dock kosinaderna fördelas lika.

Del föreslås vidare att en särskild nämnd skall inrättas för prövning av vissa frågor som hänger samman med stängslens uppsättning m. in. Nämnden skall bl. a. ha lill uppgift att avgöra frågor i anslutning till kostnadernas fördelning, om inte överenskommelse i dessa frågor kan träffas mellan järnvägen och kommunen.

Den föreslagna regleringen avses inle bli tillämplig pä beflntliga stängsel.

Del förordas alt ifrågavarande beslämmelser inarbetas i lagen (1945:119) om slängselskyldighel för järnväg m. m.

De nya beslämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976."

170

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1975:2052 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att kostnaderna för anordnande, tillsyn och underhåll av stängsel vid järnväg skulle till lika delar betalas av kommunen och järnvägens innehavare, samt

1975:2084 av herr Böriesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1.    att 12 § i lag om ändring i lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m. skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande att kostnad för anordnande, tillsyn och underhåll av stängsel vid järnväg samt vid stations- eller bangårdsomräde fördelades lika mellan kommunen och järnvägens innehavare,

2.    att det skulle ankomma pä slängselnämnden alt avgöra huruvida det skulle falla pä kommunen att svara för uppsättning, tillsyn etc. av slängslen.

Ulskottet hemställde

att riksdagen skulle

1. avslä motionen 1975:2084, yrkandet 2,

T. med avslag på motionerna 1975:2052 och 1975:2084, yrkandet I, anta det i propositiorien 1975:67 framlagda förslaget till lag om ändring av lagen om stängselskyldighet för järnväg m. m.,

3. godkänna de riktlinjer för handläggningen av frågan rörande stäng
selskyldigheten som departemenlschefen angett i protokollet över rege
ringsärenden.

Reservation hade avgivits av herrar Persson i Heden, Håkansson i Rönneberga, Sfiernslröm och Johansson i Hållsta (samtliga c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av motionerna 1975:2052 och 1975:2084, yrkandet 1, och med avslag på propositionen 1975:67 i förevarande del som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört rörande det i proposiiionen framlagda förslaget till lag om ändring av lagen om slängselskyldighel för järnväg m. m. saml anla lagförslaget i övrigt.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Stängselskyldighet för Järnväg tn. m.

Hen HÅKANSSON i Rönneberga (c);

Herr lalman! Traflkutskottets betänkande nr 14 behandlar frågan om stängselskyldighet vid järnväg.

Angående stängselskyldigheten för järnväg väcktes år 1964 två likalydande motioner, där det påpekades att skyldigheten att sälla upp stängsel utmed järnväg till skydd för den intill järnvägen boende befolkningen inte är reglerad i författning.

Med hänsyn till behovet av skydd framför allt för lekande barn inom tättbebyggt område och till den oklarhet som får anses råda i fråga om vem som i det särskilda fallet bör sätta upp och bekosta stängsel borde en laglig reglering av förevarande stängselskyldighet ske.

171

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Stängselskyldighet för järnväg m. tn.

Kungl, Maj;l tillkallade med anledning av riksdagens beslut i ärendet en sakkunnig för att ulreda vissa frågor om slängselskyldighel vid järnväg, I molionerna hade framhållits bl. a. att det inte var orimligt att stängsel av sådant utförande att det effektivt förhindrar lekande barn att beträda spårområde uppsäiles genom järnvägens försorg och på dess bekoslnad, Elt betänkande i frågan framlades av ulredningen i november 1973, Utredningens förslag ligger till grund för den proposition som fö-relagis årets riksdag.

Vissa föreskrifter finns enligt lag av år 1945 om att innehavare av järnväg är skyldig att med vissa undantag hålla stängsel utmed järnväg lill skydd för slörre hemdjur under betesgäng. Stängsel skall i princip vara av beskaffenhet att hemdjur kan stängas ute från järnvägsområdet. Kostnaden för denna skyldighet vilar helt på järnvägsinnehavaren, I detta avseende föresläs inga förändringar.

Vidare gäller för järnvägsinnehavaren vissa regler om att stationsområdet skall vara inhägnat, där sä erfordras för all skydda järnvägstrafiken.

Vid remissbehandling av betänkandet om stängselskyldighet vid järnväg har framkommit olika synpunkter, men i stort är man enig om vad ulredningen anfört. Enighet råder om all frågan om stängsel utefter järnvägarna till skydd för allmänheten bör regleras i lag.

Styrelsen för Svenska kommunförbundet anser också att det framlagda förslaget i sina väsentliga delar är godtagbart ur kommunal synpunkt och vidare, att det inte finns någon anledning till invändning mot principen att ålägga såväl kommun som järnvägsinnehavare ett kostnadsansvar. Däremot gick styrelsen emot den föreslagna kostnadsfördelningen innebärande att 90 96 av kostnaden faller på kommunen och 10 96 på järnvägen.

Regeringens proposition nr 67 år 1975 i detta ärende föfier i huvudsak utredningsförslaget. När det gäller kostnadsfördelningen föreslås i propositionen alt kommunen skall svara för 90 96 av kostnaden och järnvägen för 10 96, Denna fördelning har accepterats av utskottsmajoriteten. Centerledamöterna har emellertid reserverat sig. Vi anser att järnvägen liksom när det gäller inhägnad av bangårdsområde skall betala 50 96 och kommun 50 96 av kostnaden.

Reservanterna instämmer i att del är av slor betydelse alt järnvägsområdet är inhägnat till skydd mot olycka och skadegörelse. Stängsel är väsentliga för främjandet av trafikens framkomlighet och säkerhet. Men reservanterna delar inte, som jag nyss påpekade, utskottsmajoriletens uppfattning i fråga om kostnadsfördelningen ulan instämmer i motionärernas synpunkt all järnvägen och kommunen bör dela kostnaderna lika. Detta är samma fördelning som styrelsen för Svenska kommunförbundet enhälligl förordat.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill reservaiionen.

172

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Först kanske vi skall göra klart att frågan om stängselskyldighet inte avser korsning mellan väg och järnväg; för sädana gäller helt andra bestämmelser. Inte heller uppsättning av stängsel för skydd mot djur regleras i den proposition som vi nu har att behandla.

Hittills har det i regel varit sä, när kommuner har expanderat och kommit nära ett järnvägsområde så att det har uppstått behov av stängsel till skydd för allmänheten, inte minsl för små barn, att kommunerna själva har fält betala denna uppsättning av stängsel; del är ju del förhållandet att kommunen har sträckt ut sig fram till järnvägsområdet som har gjort att ett stängsel över huvud taget har blivit nödvändigi.

Att vi nu fär en lagstiftning om slängselskyldighel är en sak söm Ulskotlei enhälligt välkomnar. Reservationen gäller endast frågan om hur stängsel som sätts upp i framtiden skall finansieras. Utskottet säger alt det kan vara rimligt att SJ betalar 10 96 av kostnaden och kommunen 90 %. Det är dock kommunerna som får avgöra huruvida stängsel skall sättas upp, och därför har de en viss möjlighet att bestämma omfattningen av della. När det gäller stängsel vid stationsområde eller bangårdsomräde föreslår majoriteten att kommunerna och SJ skall dela koslnaden lika; på den punklen finns det alltså ingen som helst skillnad.

Vi har diskuterat i utskottet hur det skulle vara 'om järnvägsdriften motiverade ett ökat uppsättande av stängsel - vi har tänkt på snabbtåg osv. - och vi har då sagt att om det skulle uppstå sådana förhållanden förutsätter vi att frågan om kostnadsansvaret tas upp på nytt.

Med delta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till uiskotlels hemställan.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Stängselskyldighet för järnväg m. tn.

Herr HÅKANSSON i Rönneberga (c) kort genmäle;

Herr talman! Utskottets ordförande motiverar utskottsmajoritetens ställningstagande och nämner att kostnaden för stängsel kring bangårdsområden skall delas 50-50. F. n. fär järnvägen själv stå för den kostnaden.

Frågan är väl hur de kommuner ser pä detta problem som har fäll sin järnvägsstation indragen. Tågen susar förbi, och de har inte nägon direkt nytta av järnvägen, men de skall beläggas med koslnader för all hålla stängsel.

Jag undrar om inle den rättvisaste linjen är att kostnadsfördelningen både för stängsel vid bangårdsområden och för andra stängsel blir 50-50.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kon genmäle: Herr talman! När det gäller bangårdsområde och stationsområde är ju reservanter och ulskoltsmajoritet fullständigt överens: där skall kostnadsfördelningen vara 50-50. Det är i fråga om uppsättning av stängsel som inte avser bangårdsomräde eller stationsområde som vi har liiel olika uppfattningar. Jag tycker för min del - och det tycker ocksä majoriteten - att om man finner del motiverat att sätta upp ett stängsel till skydd för allmänheten, så är det rimligt att SJ inte skall slippa helt

173

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Slängselskyldighel för järnväg m. m.

undan. SJ bör betala en del, och vi tycker att 10 96 av kostnaden är rimligt. Del är kommunen som bestämmer i vilken utsträckning stängsel skall uppsättas, och del är till skydd för kommunens invånare som det uppsatts. Därför har utskottsmajoriteten kommit lill den uppfattning som jag här redogjort för.

Det kan också vara värdefullt för SJ att inte behöva använda för mycket av sina investeringsmedel till den här saken. Det kan tänkas att de knapphändiga investeringsmedel som SJ har till sitt förfogande med fördel kan användas för Irafiksäkerhelsälgärder på andra områden.

Herr HÅKANSSON i Rönneberga (c) kort genmäle;

Herr lalman! När del gäller bangårdsområden är det f n. SJ som själva bestrider hela utgiften. Därför blir detta en extra pålaga pä kommunen.

Sedan vill jag gärna fräga herr Sven Gustafson i Göteborg hur han tror all de kommuner ser på den här saken som får sina stationer indragna men som ändå har en bebyggelse som måste skyddas av ett stängsel och kanske - på grund av den ulveckling vi har - ell dyrare stängsel än vad man f n. använder.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Onii det gäller stationsområdet eller bangårdsomräde!, är ju numera herr Håkansson i Rönneberga och jag fullständigt överens, sedan vi blivit överens om att kosinaderna skall delas lika i det hänseendet.

174

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag skall fatta mig myckel kort.

Jag har ell behov av att deklarera all jag är glad och tillfredsställd över föreliggande utskoltsbetänkande, även om jag inte helt står bakom utskottsmajoritelens förslag lill kostnadsfördelning. Bortsett ur kostnadsfördelningsaspekten, vilken man förden skull inte kan bortse ifrån, känner man lillfredsslällelse över att riksdagen nu äntligen kommer att la ställning till ändring av lagen *om stängselskyldighet för järnväg.

Den lag som hittills har gällt är av den 13 april 1945 och innebär bl. a. att innehavare av järnväg och spårväg är i princip skyldig att hålla stängsel utmed järnvägen lill skydd för större hemdjur, hästar och nötkreatur under belesgäng, såvida icke koslnaden för stängsel är oskälig i förhällande till nyttan därav för belesbruket. Bortsett från järnvägsövergångar gäller således slängselskyldighel för järnväg egenlligen endast med hänsyn till betesbruket. Della förhällande kan icke vara tillfredsställande.

Jag aktualiserade frågan om slängselskyldighel för järnväg i en interpellation av den 6 november 1962, ställd till dåvarande kommunikationsministern Skoglund. I inlerpellationen kritiserade jag gällande lagstiftning och frågade statsrådet om han ansåg att lagstiftningen rörande slängselskyidighet för järnväg var tillfredsställande med tanke pä att järn-

vägarna i allt större utsträckning passerar genom tätbebyggda områden. Bakgrunden lill inlerpellationen var några allvarliga olyckor med dödlig' utgång. Troligen hade dessa olyckor kunnat undvikas om stängsel hade varit uppsatt utmed järnvägen.

Svaret på min interpellalion erhöll jag den 7 december 1962. Av svaret framgick att SJ som allmän princip tillämpar all erforderliga stängsel uppsatts pä SJ;s bekostnad där ny järnväg framdrages inom tätbebyggt område. I den mån mark exploateras intill redan befintlig järnväg, anses det ankomma på exploatören att svara för uppsättningen av de stängsel som kan anses påkallade. I övrigl var statsrådet ganska obenägen att gå med på att SJ skulle lagligen åläggas en ökad slängselskyldighel, vilkel skulle betyda ökade kostnader för SJ. Även om ätgärder kan synas önsk-. värda för all minska olyckor av detta slag, måsle sådana olyckor förebyggas pä annal säll.

Det är i slort sell elt sammandrag av det svar jag fick från dåvarande kommunikationsminister Skoglund.

Jag återkom i molionen 35 till 1964 års riksdag, där jag hemslällde all riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj;l anhålla om utredning i syfte alt åvägabringa sådan ändring i lagen om stängselskyldighet för järnväg att skyddad trafikbana garanteras. Motionen bifölls, och del tillsattes en utredning som.sedermera framlade ett betänkande-som låg till grund för propositionen 1975:67. Föreliggande utskottsbetänkande behandlar nämnda proposition jämte två motioner.

Herr Håkansson i Rönneberga har närmare kommenterat reservationen, och det finns ingen anledning för mig att förlänga debatten ytterligare. Samtidigt som jag uttalar min glädje över att vi änlligen fåll en ändrad lagstiftning på hithörande område vill jag yrka bifall lill reservaiionen.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Stängselskyldighet för järnväg m. m.

Överläggningen var härmed slutad,

Punklen 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Persson i Heden m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Persson i Heden begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller trankutskollels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Persson i Heden m,fl.

175

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Konsortialavtal om bildande av bolag för qfficieU provning

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Persson i Heden begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 214

Nej -   84

Avstår -      1

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Trafikutskottets betänkanden

Nr 16 med anledning av propositionen 1975:81 om ny organisalion för

luftfartsverket, m. m. jämte motioner Nr 17 om uppskov med behandlingen av ytterligare vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Konsortialavtal om bildande av bolag för officiell provning

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 20 med anledning av propositionen 1975:49 om godkännande av konsortialavtal mellan staten samt Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgencentralen AB om samarbete för bedrivande av officiell provning av tryckkärl och stationära lyftanordningar, m, m, jämte motioner.

I propositionen 1975:49 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att

1.   anta förslag till lag om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet,

2.   bemyndiga regeringen att godkänna konsortialavtal mellan staten å ena sidan samt Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgencentralen AB å andra sidan i huvudsak efter de riktlinjer som angivits i propositionen,

3.   till Teckning av aktier i ett aktiebolag för officiell provningsverksamhet på kapitalbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 2 040 000 kr.,

4.   uppdra åt fullmäktige i riksgäldskonloret alt ikläda staten garanti för bolagets lån och förbindelser med sammanlagt högst 20 000 000 kr. inkl. ränta.

176

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975:1908 av herr Caristein (s) samt

1975:1982 av herrar Söderström (m) och Andersson i Örebro (fp), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen  1975:49.

Ulskottet hemstiillde alt riksdagen skulle

1.    med avslag pä molionen 1975:1982 i ifrågavarande del anla i propositionen 1975:49 framlagt förslag till lag om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet,

2.    med bifall lill molionen 1975:1982 i ifrågavarande del avslå propositionen 1975:49 såvitt den gällde bemyndigande för regeringen all godkänna visst konsortialavtal,

3.    med anledning av proposiiionen 1975:49 i övrigl och med avslag på motionen  1975:1982 i övrigl

a) som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anförl om bildande av ett statligt aktiebolag för offlciell provning,

b) lill Teckning av aktier i ell aktiebolag för officiell provning på kapilalbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för slalens aktier anvisa etl invesleringsanslag av 5 000 000 kr.,

c) uppdra ål fullmäktige i riksgäldskonloret all ikläda staten garanti för bolagels län och förbindelser med sammanlagt högst 30 000 000 kr. jämte ränta,

4. avslä motionen 1975:1908 i den mån den inle tillgodosells enligl
utskottets hemställan under 3.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Konsonialavtal om bildande av bolag för officiell provning

Reservation hade avgivits av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m) som ansett all utskottet bort hemställa att riksdagen skulle

1.    med bifall till motionen 1975:1982 avslå propositionen 1975:49,

2.    finna motionen 1975:1908 inle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr REGNÉLL (m):

Herr lalman! Behandlingen av det ärende vars länga imponerande rubricering på föredragningslistan herr talmannen just läste upp har bjudit pä några förbluffande turer. Det rör sig alltså här om organisationen av den officiella provningen av tryckkärl och stationära lyflanordningar.

Turen har inneburil all det förslag som kom frän departementet slaktades i utskottet under benägen medverkan av representanterna för regeringspartiet. Den väsentliga, ledande tanken kom bort, all man skulle få lill stånd elt bolag i vilkel staten skulle ha aktiemajoritet i form av 51 96 av aktierna och de två stora förelagen i branscherna skulle ha resterande 49 % av aktiekapitalet. Ett par av kollegerna i regeringspartiet hade motionerat om alt man skulle göra det uttalandet att den slalliga andelen så småningom skulle vidgas och alt man skulle undersöka möjligheten all ocksä konsumenter i form av kommuner, kooperativa föreningar osv. skulle få medinflytande. Så väcktes en annan motion av representanten i näringsutskottet Sven G. Andersson i Örebro och av

177

12 Rik.ulageiis prolokoll 1975.  Nr 87-,S8

Nr 88

Torsdagen den   . 22 maj 1975

Konsonialavtal om bildande av bolag för officiell provning

en moderat kollega. Den gick ul på att man inte skulle åstadkomma denna nya organisalion förrän man lagil hänsyn lill de erinringar som hade riktats mol uppläggningen från organisationerna av de besiktningsmän som stod utanför de stora organisationerna. Där innebar den märkvärdiga turen under behandlingen att Sven G. Andersson, trots all han själv var motionär, gick ifrån den moiion som han var medansvarig för lill 50 96 och nu är på regeringspartiets sida. Det har vi från moderat håll däremot inle anseit oss kunna vara därför att vi menar att ärendel har handlagts på elt mindre lämpligt säll.

Del tycks flnnas någonting mellan 1000 och 1 500 människor som är sysselsatta i denna verksamhet, antingen på basis av heltidsarbete eller på sä sätt all de har del som extrasysselsällning vid sidan av annal arbete. De finner sig överkörda genom överenskommelsen; de anser det felaktigt att den träffats bara mellan staten och de stora organisationerna. De hade velat vara med under de förberedande diskussionerna, och de ifrågasätter om inte deras organisationer borde få vara med också som aktieägare.

I stället för den biandekonomiska uppläggning som föreslogs av de-partementel har man nu kommii fram lill en helstallig lösning. Det kostar ungefär 3 mifioner mer för staten än det skulle ha kostat om man bestämt sig för den fördelning av aktiekapitalet som föreslogs av departementet, och det kostar ocksä en peng i form av borgensåtagande för del ifrågasatta bolagels förbindelser. Denna lösning har förbluffande nog accepterats ocksä på folkparti- och cenlerpartihäll, vilket innebär att de fristående organisaiionerna i ännu högre grad känner sig illa behandlade och ul-lämnade.

Nu har man visserligen gjort elt uttalande om att dessa organisationer och deras medlemmar skall fä komma lill tals i efterhand, men vad ett sådant löfte innebär kan ingen garantera. Har en överenskommelse väl träffats - del ligger nära till hands att noiera della - är förhandlingspositionen nog sä svag för dem som tillfrågas försl i efterskott.

Frän moderat häll anser vi alt sädana förhandlingar bör gä före beslutet och all elt beslut därför inte bör träffas i dag. Propositionen bör alltså avslås, och riksdagen bör uttala alt förhandlingar bör upptas också med de icke-storas organisationer innan ett nytt förslag läggs fram.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifall till reservationen.

178

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr lalman! Näringsulskollels betänkande nr 20 är föranlett av pro-, positionen 49, vilken verkade hell oskyldig när man först flck den i sin hand - speciellt gäller detta för alla dem som inle är insatta i vad besiklningsverksamhel innebär.

Enligt propositionen fullföfis bara tidigare fattade beslul, varför ingen borde ha något emot att staten får ett avgörande inflytande över ett nyll bolag, då därigenom - som del heter i propositionen - kraven pä opartiskhet och oberoende skulle kunna tillgodoses samtidigt som de

befintliga resurserna pä området skulle ulnylfias pä lämpligaste sätt.

Officiell provning av tryckkärl och stationära lyftanordningar är en arbetarskyddsälgärd som vidtas föratl undvika olycksfall. Det är således ett skydd som samhället ger den enskilde.

I propositionen belyses de nuvarande förhållandena. Det framgår att elt flertal företag och enskilda är verksamma som godkända besiktningsmän vad beträffar såväl tryckkärl som lyftanordningar. Med provning av tryckkärl anges I 350 personer vara verksamma och med provning av lyftanordningar 550 personer. Jag har kollat dessa siffror och kommit underfund med all del är över 1 650 personer som är verksamma med provning av tryckkärl.

De dominerande företagen på området är Ångpanneföreningen med 850 anställda. Tekniska Röntgencentralen med 400, Elektriska Prövningsanstalten med 180 och AB Materialrönlgen med 100 anställda. Detta skulle innebära att det ulöver dem som enligt propositionen går in i avtalet finns ungefär 650 besiktningsmän som arbetar antingen i småföretag eller som enskilda.

Pä s. 9 i proposiiionen säger departementschefen dels att provningsverksamheten är splittrad på ett flertal företag och att den förekommande konkurrensen är ägnad att rubba allmänhetens förtroende för det skydd som provningen skall ge, dels att sakkunskapen hos de verksamma är myckel slor och att inga missförhållanden förelegat vid den praktiska verksamhet som bedrivits. Denna sakkunskap anser departementschefen vara en väsentlig tillgäng som bör ulnylfias pä bästa säll vid skapande av riksprovplats. Man frestas fräga sig, herr lalman, vilken av de här oförenliga ståndpunkterna som departementschefen verkligen har.

Nu löser han problemet genom att göra ett avtal med två av de på marknaden verksamma förelagen, vilkel i sin lur innebär att samtliga andra förelag ställs utanför avtalet. Han lägger ned slor omsorg på att personalen vid Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgenceniralen skall fä sina berättigade krav pä anställningstrygghet och likvärdiga anställningsvillkor tillgodosedda vid bildandet av det nya bolaget. Men för de övriga - som är lika mänga till antalet - har han ingenting lill övers. Deras anställningstrygghet och anställningsvillkor blir en chimär. Visserligen föreslås en samrädsgrupp, som skall komma till stånd när det hela är klart, men den kan inte på någol sätt ersätta del naturliga krav på lika behandling som personal inom den sektor som ställs utanför avtalet måste ha.

Allra märkligast är att delta tillvägagångssätt föreslås tillämpat sedan riksdagen helt nyligen antagit flera nya lagar i syfte att trygga anställningsskyddet för alla befattningshavare i olika former. Borde dä inle staten i första hand gä före med gott exempel i stället för att som nu på etl flagrant sätt sätta sig över trygghetslagarna? Skulle elt privat förelag ha handlat pä liknande sätt, hade med säkerhet reaktionerna blivit både hårda och kännbara.

I våra fack låg i dag tidningen Byggnadsarbetaren, där pä första sidan

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Konsortialavtal om bildande av bolag för officiell provning

179

Nr 88                 visas en del av de remissvar som skall avges i samband med trygg-

Torsdagen den 22 maj 1975

hetslagarna. Rätt lill medbestämmande anser byggnadsarbetarna all man skall ha i alla frågor. När det gäller den offentliga sektorn anser de att sådan rätt skall finnas i alla frågor som ej upphäver politiska beslut, Konsortialavtal om   Jag lycker detta säger ganska mycket.

bildande av bolag Kan någon förklara för mig varför exempelvis Elektriska Prövnings-Jör officiell provning anstalten och AB Materialrönlgen med sina 290 anställda skall ställas utanför det förslag till avtal som träffats? Hur skall det gä för dessa anställda och deras företag? Hur skall del bli med dessa förelags forlsalla existens? Vad blir del av deras tillgångar i form av specialverktyg och maskiner? Vad blir de värda, om förelagen tvingas all lägga ned sin verksamhel?

Om det hade funnits nägon allvarlig tanke bakom samrådsgruppen, borde detta samråd ha ägt rum innan något avtal slutits. Man får nu ett starkt intryck av alt hela förfarandet har skett bakom stängda dörrar, dit endast de berörda parterna haft tillträde och vetskap om vad som skulle ske.

När remissvar skulle avges på en departementspromemoria frän 1973 värdet Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgenceniralen,dvs. de föreslagna parterna i avtalet, som gavs tillfälle att avge sina svar. De övriga företagen visste inle om någonting förrän de informerades via en cirkulärskrivelse från arbetarskyddsstyrelsen i juni 1974. Därefter har industridepartementet fäll flera förslag lill en bättre utformning av avtalet genom olika skrivelser som lämnats, men någon hänsyn till detta tycks inte ha tagits.

Jag har för egen del reagerat mot delta förfaringssätt, som jag anser vara mycket klandervärt och knappasl kan kallas demokratiskt. I min motion nr 1982 har jag främst päpekal aspekten med irygghei i anställningen, som jag anser bör tillmätas den allra slörsla belydelse. Innan den frågan är löst bör inget avtal godkännas, och därför har jag yrkat avslag pä ett godkännande.

Tydligen har min motion nu vållat mycket huvudbry i utskottet, där
man försökt att på ett sä skonsamt sätt som möjligl avstyrka den. Den
slutliga skrivningen är i själva verket en ren tillstyrkan med undantag
av att bolagsbildningen föreslås. Alt så sker anser jag vara en logisk
vurpa. Om nu utskottets majorilel - socialdemokrater, centerpartister,
folkpartister och kommunister-anser frågan om bolagets framtida verk
samhet vara sä viktig, att förutsättningarna för detta utan dröjsmål skall
klargöras redan innan bolaget bildas, borde beiänkandel utmynna i alt
förslaget återremitterades i avvaktan pä all resultatet frän den planerade
samrädsgruppens arbete blir klart. Speciellt med tanke på de olika förslag
som tidigare inkommit från olika berörda parter kunde del förväntas
att resultatet av samrådsgruppens arbeie skulle bli etl bolag där de verk
samma organisaiionerna erbjöds delägarskap. Genom att redan nu fast
ställa bolagsformen omöjliggörs emellerlid ell förutsättningslöst utred-
180                   ningsresullat, varför man kan befara att minst 50 96 av de i branschen

verksamma kommer alt bli utslagna - möjligen med en nådatid pä några     Nr 88

Torsdagen den
Jag ber, herr lalman, med dessa ord all få yrka bifall lill reservationen.     -,.,      . .m-
*                                              -                                 22 maj 1975

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr lalman! Som vi redan har hört av de föregående talarna har vi här all la slällning till ett regeringsförslag om godkännande av ell konsortialavlal niellan staten. Tekniska Röntgenceniralen och Ångpanneföreningen om samarbete för bedrivande av officiell provning av tryckkäri och stationära lyflanordningar.

Vi har här i riksdagen lidigare antagit vissa rikllinjer för den officiella provningsverksamheten i landel, vilka senare har kompletterats med lagstiftning om s. k. riksprovplatser. Syftet med hela denna lagstiftning är ju all fä klara ansvarsförhållanden på hela della myckel skifiande område och all skapa garantier för all verksamheten bedrivs opartiskt. I propositionen föresläs bildandet av ett aktiebolag, i vilkel staten skall äga 51 96 samt Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgenceniralen vardera 24,5 96  av aktierna.

Nu är det ju bekant att ett antal andra såväl större som mindre bolag och företag bedriver sådan provningsverksamhet som del här är fråga om, alltså inte endast Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgencentralen. Förslaget har därför, som vi kan se i betänkandet, kommit all vålla viss irritation dels bland de företag som skulle ställas utanför del nya bolaget, dels bland dessa företags anställda vilket i och för sig är förståeligt. All del efter del att del nya bolaget har bildats skulle tillsättas en samrådsgrupp för att la itu med övergångsproblemen är en av de åigärder som man har vänt sig mot, och det kan inte heller betraktas som tillfredsställande.

I de två motioner som har väckts i anledning av propositionen uttalas otillfredsställelse med del föreliggande förslaget till konsortialavtal, och den ena motionen utmynnar i ett krav pä avslag på propositionens förslag. Inte heller utskottet har vid sina överväganden kommit fram till all del föreliggande förslaget till avtal kan tillstyrkas. Delta gäller såväl ulskoitsmajorilelen som reservanlerna.

Med hänsyn bl. a. till bolagets uppgifter och den opartiskhet som hela denna verksamhet vilar pä har vi som bildar ulskoitsmajorilelen ansett del bällre all ett bolag bildas i vilket staten äger samtliga aktier. Vi anser det angeläget all ett sådant bolag kommer till stånd och kan böfia sin verksamhet sä snart som möjligt. För ändamålet föreslår vi att 5 mifi. kr. ställs till förfogande för aktieteckning, och vi föreslår också att ett garantibelopp pä högst 30 mifi. kr. jämte ränta ställs lill förfogande för del nya bolaget.

Vi föreslår, vilkel framgår av utskottsbetänkandet, att redan innan bolaget bildas den planerade samrådsgruppen kommer till stånd och fär överväga såväl organisationsfrågor som de andra frågor som hänger samman med det nya bolagets övertagande av verksamheten. Härmed menar

Konsortialavtal om bildande av bolag för officiell provning

181

13 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 87-88

Nr 88                 vi att också de frågor som gäller besiktningsmännens berättigade krav

j      ,,      ,         på trygghet i sysselsättningen bör kunna tillgodoses.

.,-       . ,n-ic        1 reservationen frän moderat häll har man, som vi hört av herr Regnéll,

22 maj 1975

_____________    inte kunnat ansluta sig till bildandet av ett helstalligt bolag. Man önskar

Konsortialavtal om ' stället att alla förelag inom branschen av någorlunda omfattning borde bildande av bolag bli delägare i bolaget. Vi anser med hänvisning till vad jag tidigare anfört för officiell provning   att denna form inte är den bästa.

Med delta, herr talman, ber jag att fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Föregående talare har till alla delar redogjort för propositionens innehåll och även för den motion som herr Söderström och jag väckt i det här ärendet. Herr Regnéll riktade en viss kritik mot att jag sä att säga hade sprungit ifrån motionen. Jag tror all del är en miss-bedömning. Om herr Regnéll hade lysnat till herr Söderströms anförande, hade han fält höra att det väsentliga med den motion herr Söderström och jag hade tillsammans var att trygga anställningsförhållandena för dem som stod på sidan om del tilltänkta konsorlialavtalel. Det har varit den springande punkten i den här frågans behandling i utskottet. Herr Regnéll känner väl ocksä till att del varit flera turer fram och tillbaka nnan vi kom fram till en skrivning. Jag håller med herr Söderström hans synpunkter i fräga om demokratin. Dessa har varit helt åsidosatta

propositionen när den gäller dem som står vid sidan av delta avtal.

Såsom utskottet nu skriver var det väsentligt - delta tycker jag är hell avgörande i det här fallel - att samrådsgruppen sammanträder innan bolaget bildas, så att den då får ta slällning lill de frågor som berör sysselsättning och anställningsförhållanden. Detta var del väsentliga, och det vill jag undersiryka.

Det skall väl inte heller undanhållas kammaren att del förekommit niånga turer vid sidan om, och i stort sett var vi överens om den sistnämnda skrivningen ända tills det skiftades plats vid utskottsbordel. Men nu ligger ärendet här, och jag biträder utskottets förslag.

Vi skall ocksä komma ihåg att slalens provningsanstall lidigare har klarat av sin uppgift när det gäller riksprovplats för grävmaskiner. Den här uppgiften har tidigare varit föremål för behandling här i riksdagen.

Jag förutsätler att den överläggning som skall ske i samrådsgruppen medför att de frågor som vi varit oroliga för när vi skrev motionen skall lösas. Jag tror inte heller att del innebär någonling av Pandoras ask att del kommer all bli ett statligt bolag som skall svara för skötseln.

Hen SÖDERSTRÖM (m);

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona motto var väl att del här
kommer all ordna sig. Jag är lyvärr inle sä säker pä det.
Vi har ett exempel från en riksprovplats för grävmaskiner son-i redan
182                   är i verksamhet. En bekant till n-iig som varit besiktningsman i 15-20

år har sysslat just med Öen här frågan. Han hade ett eget företag som han skötte tillsammans med sin fru. Han fick bara en skrivelse där det omtalades all del skulle bli en riksprovplats och en ny organisation. Han fick inte fortsätta med sin verksamhel. Riksprovplatser skulle upprättas på tre olika orter. Del behövdes tre chefsfiänstemän och tolv vanliga besikiningsingenjörer. Han flck möjlighet att söka en sådan fiänsl. 80 personer sökie lill de 15 fiänslerna. 15 blev antagna och 65 blev alltså ulan fiänst. Lönerna var 4 860 kr. för de tre som blev förste besiktningsmän och 3 395 kr. i månaden för de övriga tolv. Hans valmöjligheter ansåg han själv vara lika med noll. Han stod inför ett ultimatum. Hans flrma blev värdelös, den kunde inte säfias lill någon annan och hans fru blev också utan inkomster. Han hade köpt olika specialinstrument under årens lopp för ungefär 100 000 kr. Dem får han nu lägga på hyllan. Kan herr Bengtsson i Landskrona svara mig; Vad skall de här 65 be-sikiningsmännen göra, som inle blev antagna i del nya bolaget och som inte kan forlsalla i sin gamla verksamhel?

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Konsortialavtal om bildande av bolag för officiell provning

Herr BENGTSSON i Landskrona (s);

Herr talman! Herr Söderström vill göra gällande att min mollo skulle vara all det här nog kommer att ordna sig. Ja, jag är alldeles övertygad om all del här kommer att ordna sig.

Vi har i ulskollels skrivning förutsatt att förhandlingar skall upptas omedelbart, innan denna verksamhet dras i gång och innan bolaget bildas. Då kommer man att ingående få diskutera igenom dessa frågor med dem som nu bedriver sådan verksamhel och även med de anställda inom de här förelagen. Nu är del naturiiglvis uppenbart - eftersom vi kan konstatera all del rör sig om mellan I 000 och 1 500 personer som har sysselsättning inom den här verksamheten - att det inte går att bereda alla anställning i det nya bolaget. Det förhåller sig nämligen på det sättet att många av dem har detta som deltidssyssla. Därför blir det de kommande förhandlingarna som får lösa de här problemen. Jag ser inte detta som oöverstigliga svårigheter, utan jag är övertygad om att det kommer att ordna sig.

Hen SÖDERSTRÖM (m);

Herr lalman! Jag skulle ingenting högre önska än all herr Bengtsson i Landskrona finge rätt i sina förhoppningar. Men tyvärr befarar jag all han inle kommer all fä del,

Lål mig på en gång säga all jag inle alls talar för dem som har della som dellidsjobb ulan för dem som har del som heltidssysselsättning. De andra klarar sig ändå. Men, med säkerhet komnier några hundra, om jag tar till försiktigt, att råka ut för samma situation som drabbade dem jag talade om när del gällde grävmaskinplalserna. Var och en som ställs ulan sysselsättning anser jag vara en människa för mycket som råkar ut för della pä grund av de vidtagna ålgärderna.

183

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

A näring i byggnadsstadgan

Överläggningen var härmed slutad,

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Regnéll och Siegbahn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 20 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Regnéll och Siegbahn,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 250

Nej -   44

Avstår -     1

184

§ 10 Ändring i byggnadsstadgan

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 25 med anledning av propositionen 1975:83 med förslag till ändring i byggnadsstadgan (1959:612) jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1975:83 föreslagit riksdagen att anta inom bostadsdepartementet upprätial förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

I propositionen lades fram förslag som innebar att samma krav skulle ställas pä utformningen av alla bostäder avsedda för varaktigt bruk oavsett om de var belägna i flerfamiljshus eller småhus. 1 propositionen hade vidare föreslagits att krav på uterum och hiss infördes i byggnadsstadgan.

I propositionen hade också föreslagits att för byggnad med bostadslägenhet skulle på tomt eller på utrymme som var gemensamt för flera bostadslägenheter finnas tillräckligt stor friyta som var lämplig för lek och utevistelse. Som en föfid av delta förslag hade föreslagits ändring i bestämmelserna om byggnadslovshandlingar.

De föreslagna ändringarna, som syftade till all möjliggöra en sam-manföring av gällande anvisningar och praxis vid granskning för statliga bostadslån med bestämmelserna i Svensk Byggnorm, var avsedda att träda i kraft den 1 januari 1976.

I detta sammanhang hade behandlals de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1975:301 av herr Bohman m, fl, (m), vari såvitt nu var i fräga hemställts att riksdagen beslulade

d, alt hos regeringen anhålla att regeringen innevarande år framlade förslag om att återställa den före den 1 januari 1971 gällande glesbebyggelserällen genom alt i byggnadslagen återinföra de bestämmelser om rätt till bebyggelse som gällde i byggnadslagen före 1971 samt upphäva de år 1971 och 1972 nyinförda bestämmelserna i dessa hänseenden,

g. att hös regeringen som sin mening ge till känna vad som i motionen anförts beträffande kommuns möjlighet att belägga mark med långvariga byggnadsförbud,

1975:303 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fräga hemställts att riksdagen beslutade att ullala att endast samhällsägd mark fick stadsplaneläggas (yrkandet B),

1975:406 av hen Blomkvist m. fl, (s),

1975:409 av fru Fredrikson m, fl, (c),

1975:656 av herr Johansson i Hållsta m. fl, (c),

1975:661 av hen Ulander m, fl, (s),

1975:976 av herr Winberg m, fl, (m), vari hemstälks att riksdagen gav regeringen till känna att fri glesbebyggelserätt på landsbygden borde återinföras i syfte att underlätta för jordbruket att utnyUja den expanderande fritidssektorn som binäring,

1975:1749 av herr Adolfsson m, fl, (m), vari hemställts att riksdagen uttalade som sin mening att byggnadsrätten borde bibehållas,

1975:1756 av fru Frjenkel m, fl, (fp), såvitt nu var i fräga (yrkandet 1),

1975:1758 av herr Fälldin m, fl. (c), såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 5),

1975:1759 av hen Granstedt m.fl. (c),

1975:1760 av hen Helén m.fl. (fp),

1975:1770 av fru Johansson i Uddevalla (s) och fru Siröm (s),

1975:1773 av herr Josefson (c) saml

1975:1774 av hen Lidgard m.fl. (m).

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Ändring i byggnadsstadgan

Ulskottet hemställde

1.    beträffande riktlinjer för markpolitiken att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1758, yrkandet 1,

2.    beträffande en förändring av markpoliliken att riksdagen skulle avslä

a.  motionerna 1975:301, yrkandet d i motsvarande del, 976 och 1749,

b,  motionen 1975:303, yrkandet B,

3.    beträffande ökat medbestämmande att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1760,

4.    beträffande uttalanden om glesbebyggelse m. m. att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1758, yrkandet 5,

185

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Ändring i byggnadsstadgan

5,    beträffande ett förenklat planförfarande att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1774,

6,    beträffande långvariga byggnadsförbud alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:301, yrkandet g,

7,    beträffande permanent boende i fritidsbostäder att riksdagen skulle avslä motionen 1975:656,

8,    beträffande fullföljdsförbudet i 149 § byggnadslagen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1773,

9,    beträffande tillgänglighetskrav och krav pä hiss att riksdagen skulle avslä motionerna 1975:661, 1756 och 1770,

10,   beträffande ändring av 7, 46, 47, 53 och 55 SS byggnadsstadgan att riksdagen skulle anta det vid propositionen fogade lagförslaget,

11,   beträffande handikapporganisationers medverkan m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:409,

12,   beträffande arbetslokaler att riksdagen skulle avslå motionen 1975:406,

13,   beträffande plast som byggnadsmaterial att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1759,

Reservationer hade avgivits

1,    beträffande riktlinjer för markpolitiken av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2,    beträffande förändring av markpolitiken

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anseli all ulskoilei under 2 bort hemställa att riksdagen skulle

a,     med bifall till motionerna 1975:301, yrkandet d i moisvarande del,
976 och 1749 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna
anfört,

b,   avslå motionen 1975:303, yrkandet B,

b. av herr Claeson (vpk) som ansett att ulskottet under 2 bort hemställa all riksdagen skulle

a, avslå motionerna 1975:301, yrkandet d i motsvarande del, 976 och
1749,

b. med bifall till motionen 1975:303, yrkandet B, som sin mening ge
regeringen till känna vad reservanten anförl,

3, beträffande långvariga byggnadsförbud av herrar Wennerfors (m)
och Adolfsson (m) som ansett att utskottet under 6 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975:301, yrkandet g, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

186

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1, beträffande uttalanden om glesbebyggelse m, m, av fru Olsson i

Hölö, herr Mallsson i Skee saml fru Andersson i Hjärtum (samtliga c), 2, beträffande byggnadsstadgan m, m, av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m).

Hen WENNERFORS (m);

Herr lalman! Civilutskottels betänkande nr 25 tar upp två frän varandra ganska skilda frågor. Den ena gäller behandlingen av propositionen 83

om ändringar i byggnadsstadgan. Del gäller kraven pä utformningen av bostäder i flerfamifishus och småhus. Det kan vara fråga om krav pä uterum, hiss, friyla lämplig för lek och utevistelse och liknande.

Från moderata samlingspartiets sida övervägde vi all väcka motion i anslutning till propositionen och där uttala oss för en förenkling av normerna, n-ien med tanke pä det fortsatta lagstiftningsarbetet gjorde vi inte det. I själva utskottsbehandlingen nöjde vi oss med att i ell särskilt yttrande uttala oss emol den alltmer ökande byråkratin på del här området.

1 belänkandet har ocksä motioner om markpoliliken behandlats. Centerpartiet väckte under den allmänna motionstiden en moiion i det ämnel, och del första yrkandei gäller de allmänna riktlinjerna för markpoliliken. Utskottsmajoriteten har anslutit sig till centerpartiets syn på denna fräga. Även om jag gott kan erkänna all vissa formuleringar i cenlerparlimotionen kan uppfattas sä att centerpartiet håller på all göra en försiktig reträtt, återfinns del dock andra formuleringar som är litet för, låt mig säga dunkla föran vi i moderata samlingspartiet skulle kunna acceptera dem. Därför har vi i reservationen 1 velat markera alt vi tar klart avstånd från den utvidgade marksocialism som vi har fäll vara med om under senare år. Vi tar klart avstånd från att man steg för sleg minskat rättstryggheten i enskilt ägande.

1 reservationen 2 a ansluler vi oss lill den uppfallning som har framförts i moderalmolioner om markpolitiken. Jag kan sammanfattningsvis säga att här framförs krav pä alt läget när det gäller markpolitiken bör återföras lill liden före 1971. Således anser vi att den fria glesbebyggelserällen bör återinföras.

I den moderala partimolionen vänder vi oss vidare mol de långvariga byggnadsförbuden. Ocksä del är en fråga som kammarens ledamöier känner igen sedan lidigare behandling under de senare åren. Vi uppskattar naturligtvis att utskottsmajoriteten har instämt i syftet med yrkandet och vänt sig mol de långvariga byggnadsförbuden. Men vi har ändå med reservaiionen 3 velal markera att det snabbt måste bli ett slut på dessa långvariga byggnadsförbud.

Herr talman! Med hänvisning till den sena tidpunkten begränsar jag mitl inlägg lill detta, även om ärendets vikt sett från moderat synpunkt motiverar en avsevärt längre behandling. Jag yrkar bifall lill reservalionerna 1,2 a och 3.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Ändring i byggnadsstadgan

187

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

A näring i byggnadsstadgan

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Under mänga är har frågan om markspekulalion och markvärdestegring intagit en central roll i de bostadspolitiska diskussionerna. Markvärdena har under efterkrigstiden stigit på ett svindlande sätt. Under perioden 1945-1970 beräknas markvärdena i hela landel ha stigit med omkring 400 96 och i Stockholm med omkring 700 96.

Det är nödvändigi att kommunerna ges bättre möjligheter alt föra en aktiv markpolitik, om man skall kunna bedriva en bra samhällsplanering och en socialt inriktad bostadspolitik. En grundläggande förutsättning måste då vara att man pä ett effektivt sätt kan disponera över den mark som behövs för samhälls- och bostadsbyggande, vilket också förutsätter långsikliga markförvärv till rimliga priser.

1 motionen 303 har vi från vpk - som etl led i att hindra privatbyggmästare och andra privata intressenter frän att göra sina vinst- och spekulationsintressen gällande - föreslagit att endast samhällsägd mark fär stadsplaneläggas. Den enda effektiva metoden alt stoppa markprisstegringen och kapitalintresssena samt förhindra den del av hyresutplund-ringen som beror på markspekulationen är att samhället blir ägare till all mark avsedd för samhälls- och bostadsbyggande.

Det är klart all dessa krav är oförenliga med den kapitalistiska konkurrensen pä bostadsmarknaden och de marknadskrafter som regeringen underlåter alt la itu med. Om de boendes - hyresgästernas - intressen på etl riktigt sätt skall kunna tillgodoses måste ocksä samhället genom kommunerna och bostadskooperationen äga och förvalta alla flerfamiljshus.

De förbättringar som under senare är har vidtagits dä del gäller kommunernas möjligheler att tillgodose sina markbehov, bl,a. införandel av markvillkorel, har inte löst frågan om kommunernas möjligheler att driva en aktiv markpolilik och tränga tillbaka privata kapitalintressen. Privata fastighetsägare engagerar sig alltmer i både exploaterings- och sanerings-områden, ofta med hjälp av statliga lån.

Vi anser det vara naivt att tro att man kan fortsätta och låta markaffärer, bostadsbyggande och ägande/förvaltning vara beroende av de s. k. marknadskrafterna, om man vill komma till rätta med de slora problem som hänger samman med boendel. Det är bara stora samhälleliga engagemang som kan garantera en tryggad mark- och bostadsförsörining lill rimliga koslnader.

De privala förelagen har, trots alt en allt större andel allmännyttiga och kooperativa företag slår som ägare och förvaltare av flerfamifishus, ett alltför slort inflytande genom sitt markägande. Från vpk;s sida anser vi all det kommunala markmonopolet skall utökas så all samhälleligt-kommunalt ägande av marken är en förutsättning för att stadsplaneläggning skall kunna ske. Därigenom skulle man få en nödvändig förstärkning av samhällsintressena och kunna skapa etl verkligt samhälleligt planmonopol utan begränsningar på grund av enskilda ekonomiska intressen. Man skulle då ocksä snabbi kunna komma till rätta med pro-

blemen med markprisulvecklingen som nyligen diskuterades här i kammaren i anslutning till bl. a, vpk;s förslag om ändringar i förköpslagen. Jag yrkar med detta, herr talman, bifall till reservationen 2 b vid civilutskoltets betänkande nr 25.

Herr JOHANSSON i Hållsta (c):

Herr talman! Att jag begärt ordet beror pä att jag kommer frän vårt lands "mesta fritidskommun", Norrtälje, och alt jag med anledning därav i molionen 656 tagit upp problemen med permanentboende i planlagda fritidsområden.

Del visar sig all människorna från det centraliserade Slorstockholmsomrädet fär en allt starkare länglan att bosätta sig i glesbygden. Därför böriar man i allt högre grad att permanent bosätta sig i sina fritidsbostäder. Vid exploateringen av ett fritidsområde fastställer man exploateringsgraden efter den kollekliva vattentäktens kapacitet, och för fritidsboende beräknas vallenåtgången lill 300 I per tomt och dygn. För permanent boende är moisvarande siffror 7001,

Om den ena efter den andra nu böriar bosäita sig permanent i dessa områden, kan konsekvenserna bli all vallenlillgängen blir otillräcklig. För all gardera sig mot detta blir det allt vanligare all de som bosälier sig permanenl upplär egen vallenläkt på sin loml. Vilka hygieniska konsekvenser della kan medföra, då tomterna i regel inle är större än 2000 m och man där har infiltration av bad-, disk- och tväiiavloppsvattnet vet man inte, men stor risk föreligger att vatteniäkten förorenas. F. n. förhindrar ingen lagsliflning nägon lomlägare all vidia de åigärder jag berört. Men om ålgärderna leder lill alt vatteniäkten skulle bli otillräcklig eller rent av förorenad, blir konsekvenserna för de oskyldiga tomtägarna i kollektivet svåra. Vem skall då klara upp problemen?

Herr talman! Den som lever nära de här problemen är oroad öyer den pågående utvecklingen, och snabba åtgärder måsle lill innan problemen blir så stora att de i berörda områden blir omöjliga att lösa. Jag har inget yrkande, men mot bakgrunden av det anförda anser jag det angeläget med en noggrann undersökning av de nu rådande förhållandena i enlighet med motionens syfte.

Herr MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! I civilutskottets belänkande nr 25 behandlas en del frågor med anknytning lill byggnadslagen och byggnadsstadgan. Jag vill böria med alt något kommentera det som berörs under rubriken Byggnadsstadgan.

Utskottets belänkande grundar sig pä proposiiionen 83, där regeringen föreslär vissa förändringar nu och dessutom redogör för det arbete med ändring av byggnormerna som pågår. Utskottet ansluter sig helt till de förslag som framläggs i propositionen. Utskottet har också behandlat motioner angående tillgängligheten till byggnader för människor med handikapp av något slag, och vi har med hänvisning till det ställnings-

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Ändring i byggnadsstadgan

189

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Ändring i byggnadsstadgan

190

lagande som gjorts med anledning av propositionen inte funnii anledning att nu föreslå riksdagen några konkreta ändringar utan avvaktar den redovisning av omarbetningen som utlovats.

Under samma rubrik behandlas motioner med förslag all olika organisalioner skall bli remissorgan i planeringsarbeiel och all organisalion skall kunna vara part i byggnadslovsärenden. I de här tvä avseendena hänvisar ulskoilei till att när del gäller möjligheterna alt vara remissorgan i planarbeiet så är del en fråga som kommer all ylleriigare penetreras och bli föremål för proposition med anledning av bygglagulredningens belänkande. När det gäller en organisations möjlighet alt vara part i byggnadslovsärenden hänvisas också till det förslag som beräknas bli framlagt på basis av arbelsrältskommilléns belänkande.

Civilulskottet har lidigare i fräga om bygglagulredningen och den tänkta reformeringen av bygglagen föreslagit riksdagen - och riksdagen har beslulal pä del sällel - atf man inle under det arbeie som pågår skulle göra några uttalanden om inriktningen av arbetet. Bl. a. föreslog civilulskoltet della när proposiiionen 150 år 1974 angående bostadspolitiken behandlades.

Jag vill framhålla angelägenheten av alt vi i riksdagen får en samlad redovisning av den omarbetning av bygglagen som beräknas komma att ske och all det inte blir elt över flera år i flera etapper utsträckt arbete. Del är ell myckel viktigt lagsliftningsområde, och det är angeläget för partier, utskott och kammare all få ell san-ilal förslag, sä att.det blir möjligl att se vilka effekter del beslut får som riksdagen slutgiltigt fattar. Del måste alltså finnas möjlighet all bedöma hur bygglagen i verkligheten kommer alt fungera.

Det finns ytterligare argument för att vi snart behöver få ell samlat förslag till ändring av bygglagen, och det är det planarbele sonv under innevarande är, under 1976 och antagligen också under 1977 utförs i kommunerna med anledning av de fysiska riksplaneprogrammen. Det är ju angeläget all detta arbete i slutskedet kan äga rum under en modern lagstiftning. Vi är överens om principen alt en sådan ny lagstiftning skall ge möjlighel till elt slarkl lokall inflytande genom del kommunala planeringsansvaret och att det skall ge utrymme för demokrati i planeringsprocessen på så sätt all medborgare och organisationer har möjlighel att på ett tidigt stadium påverka planarbeiet.

Del är med hänvisning lill bygglagreformeringen som civilulskottet, i anledning av de moiioner som väckts inom della avsnitt, föreslår all riksdagen inte nuskall falla nägol beslut om ändringar i byggnadslagen. Vi föreslär alltså avslag pä de motioner där det yrkats ändringar inom avsnitten besvärsrätlen, de långvariga byggnadsförbuden och markpoliliken.

Jag yrkar, herr talman, bifall till civilutskottets hemställan.

Sedan vill jag säga några ord om del särskilda yttrande som vi centerledamöler i civilulskoltet har fogat lill betänkandet. Del gäller ett molionsledes framfört yrkande om all riksdagen skulle upprepa sitt 1971

och 1972 gjorda uttalande att glesbebyggelsen inte skall hindras och att den för stora delar av landet är den lämpliga byggnadsformen. Vi har funnit att tillämpningen, framför allt från regionala organ, ofta inte är i överensstämmelse med andan i riksdagsuiialandet utan att man i stället gör en restriktiv tolkning med ledning av den utformning som byggnadslagen har efter riksdagens beslut i anledning av propositionen 118 år 1971, då vissa närmare definitioner gjordes av vad som skulle anses vara tätbebyggelse.

Vi har inte funnit anledning att föfia upp frågan reservationsledes ulan har nöjt oss med all framföra våra synpunkter i ett särskilt yttrande. Det är möjligt att det med tiden krävs att även-detta utformas i lagtext. Det finns anledning för oss att ålerkomma, om inte annat så i samband med den reformering av byggnadslagen som jag tidigare hänvisat till.

De inlägg som reservanterna här gjort har varit mycket försiktiga, och de har inte lagit upp någon principiell debatt om markpolitiken. Jag har inte heller nu anledning all gå in i några kommenlarer till de inlägg som gjorts, ulan jag nöjer mig med att yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

Ändring i byggnadsstadgan

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 1 av herrar Wennerfors och Adolfsson anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad, Sedan herr Wennerfors begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 1 med godkännande av utskottets molivering rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 1 av herrar Wennerfors och Adolfsson anförda motiveringen,    ■

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 252 •     Nej -   42

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) reser-

191

Nr 88

Torsdagen den 22 maj 1975

A näring i byggnadsstadgan

vationen nr 2 a av herrar Wennerfors och Adolfsson samt 3:o) reservationen nr 2 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Wennerfors begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 2 antar reservationen nr 2 a av herrar Wennerfors och Adolfsson röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 b av herr Claeson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja -   44

Nej -   19

Avstår - 230

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 a av herrar Wennerfors och Adolfsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 251 ■ Nej -   42 Avstår -     I

Punkterna 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

192

Punklen 6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades

den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr      Nr 88
Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes föfiande voterings-      Torsdaeen den
proposition:                                                                  22 maj 1975

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Wennerfors och Adolfsson,

Ändring i byggnadsstadgan

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 251

Nej -   41

Avstår -     2

Punkterna 7-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Pä förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 11 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle kulturutskottets betänkande nr 12 och konstitutionsutskottets betänkande nr 131 nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärendeii samt jordbruksutskottets betänkanden nr 13 och 14 sättas sist,

§ 12 Kammaren åtskildes kl, 23,51,

In fldem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert