Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:87

Torsdagen den 22 maj

Kl. 11.00

§ 1 Justerades protokollen för den 13 innevarande månad.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om följderna av bristande betalning av fordonsskatt och drivmedelsskatt

§ 2 Om följderna av bristande betalning av fordonsskatt och drivmedelsskatt

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Björcks i Nässjö (m) den 14 maj anmälda fråga, nr 196, till herr kommunikationsministern, och anförde;

Herr talman! Herr Björck i Nässjö har frågat kommunikationsministern om han vill medverka till att sådana åtgärder vidtages att polisman och/eller åklagare kan stoppa bil som ej fär brukas i yrkesmässig trafik på grund av ej eriagda skaller exempelvis genom körförbud och omhändertagande av fordonets nummerskylt. Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Den som använder ell fordon ulan att fullgöra sina skyldigheter i fråga om registrering och skattebetalning döms till böter. Dessulom skall självfallet skallen tas ut av honom. Därutöver påförs han i vissa fall skattetillägg, förseningsavgift och restavgifi. I dessa hänseenden liksom i fråga om bl. a. indrivning gäller i princip samma beslämmelser för väg-irafikskall som för andra skaller. Myndigheterna har således redan nu möjligheler all ingripa effeklivl mol den som inte fullgör sina skyldigheter enligl gällande lagstiftning på vägtrafikområdet. Jag är därför inte beredd all f n. föreslå någon skärpning av de nuvarande beslämmelserna i dessa avseenden. Jag kommer emellertid all hälla utvecklingen under obser-valion, och skulle det visa sig all de nuvarande reglerna inle är tillräckliga kommer jag självfallet all föreslå andra åigärder.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Jag ber att fä tacka finansministern för svaret på min fråga.

Med nuvarande system ärdet mycket svårt att komma åt s. k. svartåkare, dvs. personer som bedriver yrkesmässig trafik utan att t. ex. ha betalt sin fordons- eller drivmedelsskatt. I min hand har jag etl tidningsurklipp frän Göteborgs-Posten den 9 april i är, där en poliskommissarie säger föfiande: "I Norge tar man direkt skyltarna frän olagliga bilar. Sådana möjligheter har vi inte i Sverige. Svartbilens förare kan gä till ell fik och vänta där tills polisen försvunnit från platsen. Sedan fortsätter han igen om en halvtimma."

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om vidgade möjligheter UU förtida återbetalning av överskjutande preliminärskatt

Vidare sägs i artikeln att "svartåkarna saknar trafiktillstånd, fordonen är oskattade, saknar försäkringar för transporterat gods och vanliga ira-flkförsäkringar. Betalar ej skatt på moms, men tar ul den sistnämnda av sina kunder. Chauffören saknar ibland både körkort och traflklillständ och fordonen är ofta rent trafikfariiga."

Bara i O-län räknar man med att det flnns mellan 200 och 300 sådana svartåkare. Del går faktiskt, herr finansminister, inle all komma ål dessa särskilt lätt med nuvarande lagstiftning trols all finansministern påstår det i sitt svar. När de har påförts de aktuella skatterna händer helt enkelt bara del att de - om de inle gjort del dessförinnan - överlåter bilen på t. ex. sin hustru eller fästmö eller hyr bilen av ell annat företag. Delta är mycket vanligt. Sedan kan man inle ta fordonet i mät. Del finns exempel på personer som har sysslat med dylik verksamhel i ganska mänga är, och den nuvarande lagen ger små möjligheler lill sanktion på det här området.

Jag är naturligtvis glad över att herr finansministern vill hålla saken under observation, men jag är dess värre rädd all ingenling kommer att hända. Det flnns en enhällig polisopinion på del här området som menar att poliserna härigenom hell enkelt inle har möjlighel att syssla med det de skall göra - all förebygga brott.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om vidgade möjligheter till förtida återbetalning av överskjutande preliminärskatt

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Westbergs i Ljusdal (fp) den 15 maj anmälda fråga, nr 199, och anförde:

Herr talman! Herr Weslberg i Ljusdal har frägai mig om jag är beredd att medverka till sådan ändring av nuvarande beslämmelser all del blir möjligl alt begära lidigare utbetalning av eventuell skatteäterbäring sedan besked om slutgiltig taxering erhållits.

Återbetalning av överskjutande skatt före slutskaiieavräkningen i november/december kan f n. medges om ansökning görs hos lokal skattemyndighet före utgången av april. Förtida återbetalning förutsätter en manuell handläggning hos skattemyndigheten och innebären betydande administrativt merarbele.

Den nu gällande sista ansökningsdagen har bestämls med hänsyn främst till rörelseidkarna. Dessa avlämnar i regel sin självdeklaration senast den 31 mars och har därefter en månads rådrum för all begära förtida återbetalning. Man har anledning räkna med all skallskyldig, som är intresserad av förtida återbetalning, gör ansökan härom så snart han har deklarerat och funnit all förutsättningar för återbetalning flnns. Vid ansökan kan fogas kopia av deklarationen. Lokala skattemyndigheten får dä besluta om jämkning med deklarationen som underlag.

Den nuvarande lidsfristen torde vara tillräcklig i del hell övervägande antalet fall. Om ansökningstiden förlängdes skulle förlida återbetalning kunna ske tämligen nära den vanliga lidpunkten för skalteålerbäringen. Skaltemyndigheternas merarbele skulle då framstå som orimligt slort jämfört med den skatlskyldiges ofta obetydliga fördel av den förlida återbetalningen.

Mol denna bakgrund är jag inle nu beredd all medverka lill en ändring av del slag frågeställaren åsyftar.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om kostnaderna för vissa Chileflyktingars resa till Sverige

Hen CARLSTRÖM (fp):

Herr talman! Eftersom herr Olle Westberg i Ljusdal är sjukskriven,
har han bett mig att ta emot svaret från herr finansministern. Jag ber
aärför att å herr Westbergs vägnar få tacka för svaret pä hans enkla
fråga. •

I svaret framhålls att man svårligen kan införa någon annan rutin än den som tillämpas. Med de tekniska hjälpmedel som nu finns all tillgå borde man emellertid kunna avkorta tiden frän beslutsfallandet i taxeringsnämnden tills återbetalning av överskjutande skall kan verkställas. Dä bör man också kunna senarelägga ansökningsdalum.

Del är inle endasl rörelseidkare som är beroende av denna möjlighel, ulan det kan också gälla andra än sådana. Jag hoppas att finansministern även fortsättningsvis kommer all ha uppmärksamheten riktad på della problem, sä all tiden för utbetalningen smidigare kan anpassas till ansökningsdatum. Det skulle säkert hälsas med stor tillfredsställelse. Något större merarbele för taxeringsmyndigheterna har jag litet svårt all förstå all del kan bli fråga om.

Jag ber dock än en gång, herr finansminister, att få tacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om kostnaderna för vissa Chileflyktingars resa till Sverige

Fru statsrådet LEIJON erhöll ordel för alt besvara herr Granstedts (c) den 7 maj anmälda fråga, nr 188, lill herr arbetsmarknadsministern, och anförde;

Herr lalman! Herr Granstedt har frågat mig om jag är beredd alt vidta åigärder för alt arbetsmarknadsstyrelsen skall kunna bestrida kosinaderna för resa lill Sverige för anhöriga lill Chileflyktingar.

Regeringen har i dag, utöver tidigare bemyndiganden, beslulal bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen dels att föra över ytterligare elt femtiotal latinamerikanska flyktingar till Sverige, dels att bestrida resekostnaderna lill Sverige för ell femtiotal anhöriga lill sådana latinamerikanska flyktingar som redan befinner sig här i landet.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om mottagande av flyktingar från Vietnam

Hen GRANSTEDT (c);

Herr lalman! Jag ber att fä lacka för del mycket posiliva svaret pä min enkla fråga.

Man kan naturligtvis peka pä att regeringens åtgärd möjligen hade kunnai komma tidigare, eftersom problemet nu varil känt ganska länge. Men del är ändå värdefullt alt regeringen fattat della beslul, så att det lidigare problemel - dvs. bristen pä pengar för all fä hil anhöriga lill Chileflyktingar - kunnat undanröjas.

Del är nu ell femtiotal anhöriga som pä della säll får möjlighel all komma lill Sverige. Om detta antal motsvarar behovel undandrar sig mitl bedömande, men jag förutsäller all regeringens beslul är så ulformal all del läcker det antal anhöriga lill Chileflyktingar som behöver komma hit. Jag tycker i alla händelser alt det är mycket positivt att den nu beslutade åtgärden vidtas, och jag hoppas att del skall gå snabbt och smidigt att ta hit de anhöriga som det är fråga om.

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Sverige har hittills tagit emol ca 1 600 flyktingar från Lalinamerika. Elt stort antal av dem tillhör kategorin anhöriga. Det behov vi i dag kan överblicka täcks av del beslul som regeringen nu har fattat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om mottagande av flyktingar från Vietnam

Fru statsrådet LEIJON erhöll ordet för att besvara herr Adolfssons (m) den 7 maj anmälda fråga, nr 191, till herr utrikesministern, och anförde;

Herr lalman! Herr Adolfsson har frågat utrikesminisiern om regeringen har övervägl all vi i Sverige i likhel med andra västländer skall ta emol flyktingar frän Vietnam. Frågan har överiämnals till mig för besvarande.

Regeringen har pä grundval av hittills föreliggande informaiion om flyktingarna frän Vielnam inle funnit det motiverat alt besluta om uttagning och överföring av sådana flyktingar lill Sverige. I den mån flyktingar frän Vietnam på annat sätt kommer hil, får deras behov av en fristad här bedömas av invandrarverket på samma sätt som beträffande andra enskilt inresta personer, som åberopar flyklingskap.

Herr ADOLFSSON (m);

Herr talman! Jag lackar slalsrådel för svaret, men jag måsle säga att jag är besviken över dess innehåll. Sverige har byggt upp traditioner i det här sammanhanget. Vi har tidigare lagit emot människor som flytt undan kommunistarméer i Baltikum, i Tjeckoslovakien, i Ungern osv., och vi har ocksä gett en fristad åt människor som flytt hit från Chile.

Jag hade väntal mig att få ett mer positivt svar, etl svar som hade inneburit ett avståndstagande från det minst sagt cyniska uttalande som

riksdagsledamoten Birgitta Dahl gjorde i tidningen Expressen i går den 21 maj och som gick ul pä all de flyklingar som redan har kommii till Sverige utan humanitära hänsyn borde skickas tillbaka till Vielnam.

Uppgifterna om förhållandena i Sydvielnam i dag är knapphändiga i svenska massmedia. Vi har däremol fäll skildringar frän Cambodja som beskriver förhållanden där efter det kommunistiska maktövertagandet. Dessa skildringar i svensk press av kommunisternas hänsynslösa behandling av civilbefolkningen beskriver våldshandlingar som icke är lämpliga att återge i kammarens protokoll, och därför skall jag avstå frän detta. Det finns orsak befara att maktövertagandet i Sydvietnani sker efter samma mönster. Och det borde vara självklart att människor som flytt icke kan skickas tillbaka lill Vietnam. Del flnns ocksä väl dokumenterade uppgifter som beskriver vad som hände i Nordvietnam efter del kommunistiska maktövertagandet där.

Den nordvietnamesiske arkitekten Houang Van Shi skriver i sin bok Från kolonialism lill kommunism, att efter det kommunistiska maktövertagandet i Nordvietnam avrättades minst 50 000 bönder och småföretagare. Siffran kan vara betydligt högre om förhållandena varit likartade i hela Nordvietnam i förhållande till de byar hån själv seU. Skulle han döma efter det, skriver han, kanske antalet avrättade kunde räknas i hundratusental.

Daily Telegraph i London rapporterar från Saigon att flyktingar från de norra provinserna ger fruktansvärda skildringar av kallblodiga mord på lokala sydvieinamesiska fiänsteman och andra som misslänks för all vara anlikommunister. Bekräftelse pä dessa rapporter flnns i erövrade nordvielnamesiska dokument, som beordrar eliminering av lokala fiänsteman ner lill lägsta nivå såväl som regionala politiska och militära ledare.

Professor Honey skriver i Daily Telegraph den 24 april i år: "Skämt-revolutionärerna kan vara tacksamma över all de bor i ett tolerant brittiskt samhälle, där de kan utnyUja varie synpunkt, skriva till pressen, bära plakat, marschera pä gatorna och protestera för allt de är värda ulan minsta risk för efterräkningar. Vid det enda tillfälle när nordvielnamesiska intellektuella uttryckte sina åsikter om den nordvielnamesiska regimen och gjorde delta efter regeringens inbjudan, arresterades de prompt, rannsakades och straffades."

Del som gäller i London, herr talman, kanske också gäller i Stockholm beträffande sådana meningsyttringar.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om mottagande av flyktingar från Vietnam

Fru statsrådet LEIJON;

Herr talman! Sverige har traditioner på flyktingpolitikens område som är flna, sade herr Adolfsson ungefär. Det håller jag med om, och vi avser inte pä något sätt all förändra de traditionerna. Den traditionella svenska flyktingpolitiken skall stå fast.

Inom ramen för denna flyktingpolitik har vi i stort tvä sätt all la emot flyktingar. Del ena gäller flyktingar som reser in själva och sedan fär sin fråga prövad. När del gäller dessa 22 är detta alltså förhållandet.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om mottagande av flyktingar från Vietnam

och jag förklarade i svaret alt del ankommer på invandrarverket all i första hand bedöma frågan. Om regeringen över huvud taget kommer all få la slällning lill dessa 22 personer vel vi i dag ännu inte - del beror pä behandlingen i invandrarverket.

Sedan har vi i mänga situationer gjort kollekliva överföringar av flyklingar lill Sverige, dels flyktingar från läger bl. a. i Italien och Österrike -jag kan nämna all vi i dag har beslulat om en överföring av 200 flyktingar från etl italienskt läger -, dels flyklingar i sådana akuta situationer som t. ex. den vid militärkuppen i Chile.

Den information som regeringen nu har gör att vi inte finner motiv för en kollekliv överföring av flyktingar frän Indokina i dag. Det flnns en rad skillnader om man jämför med vad som föranledde det svar jag gav lidigare, nämligen silualionen i Chile efter kuppen. Del finns ingenting som lyder pä all del råder samma situation i Vielnam i dag. Man har inte heller flyktingläger av del slag som vi gjort ullagningar frän i Italien och Österrike.

Detta svar är pä intet säll elt avsteg frän Sveriges flyktingpolitik. Vi skall upprätthålla lidigare principer.

Hen ADOLFSSON (m);

Herr talman! Frågan gällde inte bara de 22 flyklingar som redan kommii hil frän Vietnam. Den gällde ocksä alla andra hundratusentals flyktingar som söker en fristad. I första hand gällde frågan: Skall Sverige i likhet med exempelvis Canada, Belgien och England ställa upp och ta emot dessa människor?

Oklarheten i statsrådets svar lyder på att vi på del här sättet icke upprätthåller de traditioner som vi lidigare haft och som vi båda talat om.

Fru statsrådet LEIJON;

Herr talman! Mitt svar gällde inte heller enbart de 22 personerna ulan även de övriga frågor som herr Adolfsson har aktualiserat.

Jag har förklarat att vi på intet säll länker göra nägol avsteg från den svenska flyktingpolitiken. Men vi har i dag inga sådana informationer som gör det motiverat all kollektivt överföra flyklingar till Sverige.

Hen ADOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag tror all del litet varstans ute i världen går alt hämta informationer som beskriver de verkliga förhållandena i Vielnam.

Denna fräga brådskar också. Hundratusentals människor kanske blir hänvisade till läger under mycket svåra förhållanden. Skall Sverige göra en insats, bör den göras nu.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om rätten till dagpenning vid säsongarbetslöshet

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Magnussons i Kristinehamn (vpk) den 15 maj anmälda fräga, nr 202, och anförde:

Herr talman! Herr Magnusson i Kristinehamn har frågat om jag är beredd all vidta åigärder för all eliminera den begränsning som finns i 28 § lagen om arbetslöshetsförsäkring i rätten till dagpenning vid säsongarbetslöshel.

Den fräga som herr Magnusson har lagil upp kommer alt behandlas av 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring. I avvaktan på utredningens förslag är jag f n. inle beredd att förorda någon ändring av ifrågavarande bestämmelse.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om rätten till dagpenning vid säsongarbetslöshet

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk);

Herr talman! Jag ber alt fä tacka för svaret, som jag får uppfatta som positivt, dä det ju förutsätter att frågan kommer att behandlas vidare.

Dessa problem-flnns i ell flertal branscher, kan jag föreställa mig. Vad jag i den här frågan närmast syftar pä är förhållandena i glesbygd, som kan vara rätt besväriiga. Mitl speciella fall gäller en kyrkogårdsarbetare som gäll arbetslös från den 13 november 1974 till den 2 maj 1975. Han hade före arbetslöshetens inträdande arbetat i åtta månader. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens direktiv medgav detta en ersältningsperiod intill 60 dagar. Om arbelel varat sex månader, hade ersättningstiden begränsats till 40 dagar. Han flck alltså ersättning fram lill den 7 februari. Mellan den 7 februari och den 2 maj - dä han fick arbete igen - fick han alltså ingen ersättning. Förra vintern var han däremot arbetslös 75 dagar och fick dä ersättning hela tiden. Det lyder på en slörre reslriktivitet nu än tidigare. Jag vill understryka vad jag sade förut, alt del här är glesbygd. Det finns således inte några slörre möjligheter till annal arbete när säsongarbetslöshel inträffar.

Vi hade frän vpk vid riksdagsbehandlingen föreslagit att den här paragrafen skulle tas bort helt och hållet. Om man nu inte vill sträcka sig så långl borde man dock kunna utfärda tillämpningsanvisningar lill denna paragraf som gör det möjligt all i sådana här speciella fall vara generösare. Jag vill också poänglera att vederbörande är 62 år gammal. Del innebär alt han skulle behandlas mycket generösare under de andra paragraferna, alt han i stället skulle ha kunnat fä ersättning upp till 450 dagar.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Delta problem var ursprungligen myckel slörre dä praktiskt taget samtliga kassor hade en begränsning vid säsongarbetslöshel. Nu är del endasl nio kassor som har den. Den enda LO-kassan är Kommunalarbetarförbundets, och det är väl nägon i den gruppen som herr Magnusson i Kristinehamn har träffat pä. Sedan har vi sådana bestäm-

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om sysselsättningssituationen i Nässjö

melser i syndikalisternas kassa och i en del förelagarkassor.

Jag delar uppfattningen att bestämmelsen bör bort, men problemet är enligt min mening inle av sä stor betydelse att del fordrar specialförslag, då del finns sä många andra beslämmelser som vi mäste ändra pä när vi så småningom tar itu med hela arbetslöshetsförsäkringen.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Jag vill bara notera att arbetsmarknadsministern är positivt intresserad av problemet. Jag hoppas han förespråkar en lösning i den riktning jag påtalat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om sysselsättningssituationen i Nässjö

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Gustavssons i Nässjö (s) den 20 maj anmälda fråga, nr 205, och anförde;

Herr Gustavsson i Nässjö har frägai mig vilka ätgärder jag är beredd att vidta i anledning av den försämrade sysselsällningssituationen i Nässjö bl. a. på grund av STAB:s aviserade nedläggning av sin Nässjöfabrik.

Regeringen har sedan en tid lillbaka haft anledning att föfia sysselsättningsutvecklingen i Nässjö kommun med ökad uppmärksamhet. Arbetsmarknadsdepartementet har bl, a, lagit initiativ lill en särskild undersökning av den träbearbetande industrin i Nässjö, För all stärka sysselsättningen i området har regeringen vidare förklarat sig beredd att lämna lokaliseringsstöd till förelag som vill etablera sig eller bygga ut verksamheten i Nässjöregionen, Vid dagens regeringssammanträde har en första ansökan om lokaliseringsstöd frän elt befintligt Nässjöföretag bifallits. Det bevifiade lokaliseringsstödet kan beräknas medföra en ökning av personalstyrkan med omkring 100 personer. Ytterligare en ansökan om lokaliseringsstöd frän ell förelag i Nässjö som är berett att utöka verksamheten är föremål för prövning i arbetsmarknadsdepartementet.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag vill lacka för svaret. Beskedel är positivt för Nässjö kommun. Den av regeringen i dag beslutade åtgärden innebär att sysselsällningssituationen blir mindre försämrad än vad som annars skulle bli fallel.

Genom vikande sysselsättningsgrad, inle minst inom träbranschen, har kommunen fått vidkännas en årlig befolkningsminskning pä 250 personer under perioden 1971-1974, medan Länsprogram 70 utgått frän en befolkningsökning. I arbetet med länsplaneringen 1974 understryks kraftigt att åigärder måsle vidtagas för alt vända trenden.

Man kan konstatera att samhället fortfarande har alllför små resurser att styra utvecklingen trots ganska väl utbyggd planering.

Jag vill också undersiryka alt statsmakterna rimligen har ell speciellt ansvar gentemot Nässjö kommun, eftersom samhället i hög grad växte upp som järnvägsknutpunkt och eftersom de statliga aktiviteterna i kommunen fortfarande är mycket betydelsefulla. Mol den bakgrunden ser vi inom kommunen ocksä med stor oro pä av SJ aviserad indragning av elektrobyggnaderna och en diskuterad neddragning av lokpersonal stationerad i Nässjö. Jag ulgår ifrån alt regeringen senare väger in dessa sysselsällningspolitiska aspekler när den har att la ställning till dessa frågor.

Den akuta sysselsättningssituationen är föranledd av STAB-koncer-nens varsel om nedläggning av sin WST-fabrik i Nässjö. Av Svenska iräindustriarbetareförbundets medlemmar i kommunen ligger 325 under uppsägning. STAB svarar för 225 av dessa. STAB är en stor arbetsgivare inom kommunen och bör inse att den som sådan har ett speciellt ansvar. Sker inte detta måste samhället i detta och andra sammanhang dra slutsatsen att vissa företag inte frivilligt tar de sociala hänsyn som man anständigtvis har rätt alt kräva. De anställda ifrågasätter t. o. m, om inte STAB har brutit mot samrådsavlalet, eftersom de anställda har ställts inför fullbordat faktum. Följden av detta måste i så fall bli en lagstiftning som förhindrar enskilda företag att av snäva spekulationsintressen bortse frän de anställdas rätt till sin arbetsplats. Trots alt STAB är ett av de största förelagen i landet har man inte i samband med nedläggningsbeslutet sagt elt ord om någon ersättningsindustri.

Jag hoppas all regeringen för alt på ett bältre sätt garantera de anställdas trygghet är beredd att ställa längt större krav på företagens ansvar gentemot de anställda och de kommuner inom vilka de verkar.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om anlropologisk undersökning vid fastställande av faderskap

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om anlropologisk undersökning vid fastställande av faderskap

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara fru Hanssons (s) den 14 maj anmälda fråga, nr 197, och anförde;

Herr talman! Fru Hansson har frågat om jag avser att vidta sådana åtgärder alt antropologiska undersökningar vid fastställande av faderskap kan återupptas,

1 mål om äktenskaplig börd eller om faderskap lill barn utom äktenskap äger rätten förordna att blodundersökning eller annan undersökning i fråga om ärftliga egenskaper skall ske. Blodundersökning sker vid statens rättskemiska laboratorium, medan annan undersökning om ärftliga egenskaper utförs vid statens rättsläkarstalion i Stockholm eller av sakkunnig som socialstyrelsen har godkänt (s, k. utvidgad faderskapsundersökning).

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om anlropologisk undersökning vid fastställande av faderskap

Den senaste innehavaren av fiänslen som antropolog och chef för det rätlsantropologiska laboratoriet vid rätlsläkarstationen i Stockholm avgick med pension den 28 februari 1975, Socialstyrelsen har därefter förordnat föreståndaren för den blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium alt t. v. jämväl vara föreståndare för det rätlsantropologiska laboratoriet vid rätlsläkarstationen i Stockholm. Domstolarna kan liksom hittills förordna om s. k. utvidgad faderskapsundersökning. Det ankommer därvid på föreståndaren all i varie enskilt fall besluta om undersökningens omfallning.

Som ell led i planeringen av del rällskemiska laboralorieis verksamhel efter beslutad utflyttning till Linköping gör socialstyrelsen en teknisk-vetenskaplig analys av bl. a. faderskapsundersökningarna. Avsikten är alt resultatet av detta arbete skall ligga till grund för den framtida utformningen av faderskapsundersökningarnas innehåll, omfattning och organisation. Målsättningen är all utan dubbelarbete av olika institutioner skapa högsta möjliga säkerhet vid sådana undersökningar.

Enligt vad jag inhämtat kommer socialstyrelsen att inom kort lill regeringen överlämna förslag till organisalion av rällskemiska laboratoriet och verksamheten med faderskapsundersökningar.

Fru HANSSON (s);

Herr lalman! Jag ber att fä lacka socialministern för svaret. Det är ju bra all saker och ting är på gång när del gäller planeringen av statens rällskemiska laboratorium och verksamheten vid rätlsantropologiska laboratoriet, men jag tycker alt man är sent ute; det hjälper ju inte att vidta ätgärder när det så att säga brinner i knutarna. .

Bakgrunden till min fråga är i korthet de bekymmer som har uppstått pä grund av alt man nu inte kan ulföra dessa antropologiska undersökningar vid rätlsantropologiska laboratoriet. Orsaken sägs vara alt den rättsantropolog som har innehaft fiänslen har gäll i pension. Tjänsten lär inle heller vara ledigförklarad för sökande.

Förhällandet är att det har skett en väsentlig ökning av antalet krav på antropologiska undersökningar, kanske framför allt sedan arvsrätt för utomäklenskapliga barn genomfördes men också beroende på att det ofta är flera män inblandade i faderskapsmål. I sådan fall där det finns flera alternativa'fäder eller dä det över huvud taget råder tveksamhet om faderskapet las regelmässigt blodprov. Blodprovet kan dock aldrig "utpeka" en man som far ulan kan endast utesluta frän faderskap. Blodprovstagningen är således en negativ bevisning.

Man kan exempelvis tänka sig att tre män är utpekade som möjliga fäder, vilket inle alls är ovanligt - ofta är del fler. Efter blodprovstagningen kan en vara utesluten och två kvarstå som möjliga. Vilken av dessa tvä som är fadern kan endast fastställas genom en s. k. anlropologisk undersökning, som i motsats till blodprovslagningen är en positiv bevisning. Den kan således i stort sett fastställa faderskapet. Undersökningen är omfattande och utförs på rätlsantropologiska laboratoriet i Stockholm.

Det mäste ses som klart otillfredsställande att sådana undersökningar inle längre kan ulföras.

Socialministern säger nu att socialstyrelsen förordnat föreståndaren för den blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rällskemiska laboratorium att tills vidare ocksä vara föreståndare för det rätlsantropologiska laboratoriet. Men det hjälper inte upp situationen särskilt myckel, eftersom det inte finns någon rättsantropolog som kan utföra undersökningarna. Ärendena hopas nu över hela landet. Socialstyrelsen måste ändå ha varit medveten om att denna situation skulle uppstå. På rätlsantropologiska laboratoriet har man f n, ca 200 ärenden liggande, och då har jag ändå inte räknat med alla som väntar ute i landet.

Från rättssäkerhetssynpunkt är det naturligtvis också helt oacceptabelt för de "utpekade" fäderna att sväva i ovisshet om vem som är far lill barnet. Del är lätt alt föreställa sig hur både mamman och "papporna" känner det från moralisk-etisk synpunkt. De här undersökningarna tar myckel läng tid och barnet hinner ofta bli några är och kan böria fundera över saker och ting.

Jag skulle vifia vädja till socialministern att man i varie fall försöker utlysa fiänslen, så att undersökningarna kan fortsätta.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Om anlropologisk undersökning vid fastställande av faderskap

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag vill med anledning av fru Hanssons inlägg först erinra om att säkerheten i fråga om alt utesluta en person som tänkbar fader under senare år ökat betydligt genom ulveckling av metoderna för rätts-genetisk undersökning på blodprov. Med de rutinundersökningar som nu tillämpas av rättskemiska laboratoriet kan faderskapsundersökningar ske med en säkerhetsgrad av 87 96, Det är emellertid möjligt att genom utvidgad rätlsgenetisk undersökning med biokemiska och serologiska metoder höja uteslutningsgraden lill 95 ä 98 96,

Med hänsyn främst till den snabba ulvecklingen inom della område tillsatte socialstyrelsen under hösten 1973 en särskild arbetsgrupp för att se över verksamheten med faderskapsundersökningar och lägga fram förslag om verksamhetens framlida organisalion. Som jag nämnt i mitt svar kommer socialstyrelsen inom kort att till regeringen överlämna förslag i ärendet.

Avsikten är att ersätta tidigare fysiska antropologiska undersökningar med utbyggda serologiskt och biokemiskt inriktade analyser. Sådana utvidgade undersökningar utförs redan nu med hjälp av några av landets främsta experter som konsulter. Verksamheten är alltså under uppbyggnad och socialstyrelsen räknar med att de under senare år långa väntetiderna skall kunna minskas redan under hösten. De nya analysmetoderna väntas också medföra större säkerhet vid faslställande av faderskap än lidigare använda metoder.

Herr talman! Jag har velat göra dessa påpekanden.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lag om sambruksföreningar m. m.

Fru HANSSON (s):

Herr talman! Jag är tacksam för den ytterligare informaiionen från socialministern och att vi kan förvänta att väntetiderna redan i höst blir kortare. Det är helt otillfredsställande som del är nu.

Del är också bra att man fär en samlad bedömning av hur dessa undersökningar skall bedrivas i fortsättningen. Jag är medveten om all utvecklingen har gått framåt pä detta område.

Jag hoppas att förhållandena här nu skall rätta till sig.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs men bordlades åter konstilutionsulskotlels betänkande nr 13, justilieutskottets belänkanden nr 22 och 23, lagutskottets belänkande nr 22, utrikesutskottets belänkanden nr 9 och 11-13, kulturutskoltets betänkanden nr 12-14, utbildningsutskottets betänkanden nr 21 och 22, inrikesulskotlets betänkanden nr 4, 5, 15 och 16 samt civilutskottels belänkanden nr 29 och 30.

§ 10 Lag om sambruksföreningar m. m.

Föredrogs jordbruksutskoltets betänkande nr 15 med anledning av propositionen 1975:70 med förslag till lag om sambruksföreningar m. m. jämte motioner.

I proposiiionen 1975:70 hade regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen dels alt anta förslagen till I. lag om sambruksföreningar, 2. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, 3. lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., 4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1965:290), dels att 5. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för stöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring, m. m.

I proposiiionen lades fram förslag lill en ny lag om sambruksföreningar. Lagen var avsedd att ersätta 1948 års lag i ämnet.

Enligt den föreslagna lagen skulle sambruksförenings verksamhet kunna avse inte bara gemensamt jordbruk pä fastighet som ägdes eller arrenderades av föreningen utan även samverkan över ägogränser och inom delar av medlemmarnas jordbruksproduktion. Lagförslaget innehöll också i övrigt regler, bl. a. i fråga om medlemsantal, insatser i föreningen och utträdande medlems rättigheter, som avsåg att stimulera till bildande av sambruksföreningar för samverkan i jordbruket och inom trädgärds-näringen.

I propositionen hade vidare föreslagits vissa stödåtgärder för att främja samverkan inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

I detta sammanhang hade behandlals molionerna

1975:2085 av herr Krönmark m, fl, (m), vari hemställts 1, att riksdagen

beslutade om en försöksperiod om fem år för lagen om sambruksföreningar, 2, att konkurrensneutrala stödåtgärder för olika företagsformer i lantbruket särskill beaktades, 3. all riksdagen skulle avslå propositionens förslag om att nya fiänster inrättades pä lanibruksslyrelsen för detta ändamål, saml

1975:2086 av herr Takman m, fl, (vpk), vari hemställts 1. att frågan om sambruksförening på samhällsägd mark skyndsamt utreddes och all jordfonden kunde användas i syfta att tillföra staten eller kommunerna mark, som köptes för rationaliseringsändamål, 2, att som villkor för medlemskap även i fortsättningen krävdes att medlemmarna deltog i föreningens verksamhet med egen arbetsinsats, 3. att högre ekonomiska bidrag borde utgå till sambruksföreningar än till enskilda.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lag om sambruksföreningar m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1, anhålla att regeringen till jordförvärvsutredningen överlämnade motionen 1975:2086, yrkande 1,

2, med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:2085, yrkande 1, och motionen 1975:2086, yrkande 2, anta förslaget till lag om sambruksföreningar,

3, anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

4, anta förslaget till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fasl egendom m, m,,

5, anta förslaget lill lag om ändring i jordförvärvslagen (1965:290),

6, med bifall lill regeringens förslag och med anledning av molionen 1975:2085, yrkande 2, saml med avslag på motionen 1975:2086, yrkande 3, godkänna de av utskottet förordade riktlinjerna för stöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring m. m,,

7, som sin mening ge regeringen ijll känna vad utskottet med anledning av proposiiionen och molionen 1975:2085, yrkande 3, anfört om ifrågasatt personalförslärkning vid lanibruksslyrelsen.

Reservation hade avgivits av herr Takman (vpk) som ansett att utskottet under 2 och 6 bort hemställa

alt riksdagen skulle

2 a, med anledning av motionen 1975:2086, yrkande 2, såvitt nu var i fråga, ge regeringen till känna vad reservanten anfört angående utarbetande av förslag till viss lagändring,

b, med anledning av regeringens förslag och motionen 1975:2086, yrkande 2, såvitt i övrigt var i fråga, saml motionen 1975:2085, yrkande 1, anta förslaget till lag om sambruksföreningar,

6, med anledning av regeringens förslag och molionen 1975:2086, yrkande 3, samt med avslag på motionen 1975:2085, yrkande 2, godkänna de av reservanten förordade riktlinjerna för stöd till samverkan inom jordbruk och trädgårdsnäring m, m.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lag om sambruksföreningar m. m.

Till betänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av herr Takman (vpk).

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Sedan 1972 års jordbruksutredning tillsalles har etl av de problem som åstadkom bekymmer för mänga år sedan föriorat i aktualitet. Dåvarande jordbruksministern formulerade det i satsen: "Del är önskvärt att permanent överskoltsproduktion som måsie säfias till låga priser pä världsmarknaden undviks."

Hungerkatastroferna i Etiopien, Bangladesh och etl halvdussin andra länder i Centralafrika under 1973 och 1974 samt den samtidigt inträffade kraftiga prissiegringen på spannmål på världsmarknaden röjde pä ell tragiskt sätt undan farhågorna för svensk s. k. överskotisproul<lion.

Della är internationella problem som kräver särskild analys, men jag skall inte göra någon sådan i det här sammanhangei. Det skulle leda alltför långt.

Livsmedelsbristen i stora delar av väriden beror inte på bristen på jord, bristen på vatten eller på andra naturliga hinder. Klart står också alt livsmedelsbristen i stora delar av världen har sin grund i feodala och halvfeodala ägande- och brukningssystem, i korruption i förvaltningarna och den makt över dessa länders ekonomi och handel som de imperialistiska staterna och de multinationella företagen har.

Livsmedelsbristen är f ö. inte begränsad lill den s. k. tredje världen. I åtskilliga utvecklade industriländer är misären utbredd trots att man där har alla rimliga förutsättningar utom en enda för all ge alla människor en god levnadsstandard. I USA går 9 mifioner människor arbetslösa enligt den officiella statistiken. Men även före den aktuella ekonomiska krisen fann kongressutskott att mellan 20 och 30 mifioner USA-medborgare levde under svältgränsen - mitt i allt överflödet. Den förutsättning som saknas för att bekämpa undernäringen är alltså en riktig politik.

Frän historisk synpunki är del bara en kort lid sedan vi hade samma förhållande i Sverige. Betydligt mer än halva befolkningen var sysselsatt i jordbruket, och ändå gav delta sä liten avkastning att det inte räckte för landels behov. Sedan 1930 har i runt tal en tredjedel av den odlade åkerarealen lagts ned. Sverige har nu i runl tal 3 mifioner hektar odlad jord. I hela landet har antalet brukningsenheler med mer än 2 hektar åker reducerats från 420 000 är 1937 till 139 000 år 1973.

Såviii jag förslår måste denna trend brytas ur samhällets, människornas, ja, ur hela mänsklighetens synpunki sell. All lägga ner det ena jordbruket efter del andra är från nationens synpunki sett oförnuftigt, och eftersom vi lever i en värid med mifioner svällande, vill jag också säga att raserandet av jordbruket i stora områden av värt land är en närmast brottslig politik.

Vi har pä kommunistiskt häll aldrig pläderat för ett bibehållande av smäbrukefi dess mest primitiva former. Är man uppvuxen pä ett sådant, vet man vilkel blodslit det innebär att vara dellidsbonde. Men i mänga fall kan ell vettigt utformat småbrukarstöd vara till hjälp och förhindra

att människor måste flytta eller slälla sig i arbelslöshetskön.

Del som har skett under ett par årtionden är alltså att en allt större del av den odlade jorden har lagts för fäfot. Detta har sketi samiidigi som en alll starkare opinion ställt kravet om bevarandet av landskaps-mifiön, som nu hotar att överflyglas av buskar och snår.

Men, herr lalman, bevarandet av landskapsmifiön hänger intimt samman med bevarandet av ett levande jordbruk. Finns inle den fundamentala faktorn blir alll tal om landsskapsmifiöns skyddande och bevarande rena bluddrel.

De sociala verkningarna av den statliga jordbrukspolitiken är inte mindre skrämmande. Tusentals människor i mitt eget län har tvingats in i arbelslöshetsköer eller alternativt tvingats flytta hundratals mil från sin hembygd. Landsbygden, även den som finns inom traditionellt utmärkta jordbruksområden exempelvis Tomedalen, är på väg att avfolkas. Ladugårdar och mangårdsbyggnader står tomma, åkrarna växer igen. Ja, det är en beklämmande syn man möter när man reser längs våra vägar. Jag tvivlar verkligen på det nationalekonomiskt förnuftiga i den politiken och vill inle ge den någon annan beteckning än statlig marodörverksamhet.

Jag har lidigare sagl att vi inle är några smäbruksromantiker som vill bevara småbruket i dess mest primitiva former. Jämsides med stöd till det mindre jordbruket i form av subventioner och andra stödåtgärder måste man ocksä söka nya vägar. Vi har frän värt häll länge pläderat för att man i ökad utsträckning skall satsa pä att befrämja kooperativa former och sambruksformer av olika slag inom jordbruket. I en del regioner kan detta ge jordbruket en chans att överleva. Men den skulle ha tagits längt tidigare.

När stordriften på jordbrukets område växte fram på allvar i samband med den tekniska revolutionen efter andra väridskriget, dä hävdade värt parti all del enda realistiska var stordrift i form av sambruk, maskin-stationer och andra typer av gemensam drift. Den chansen togs inte och det kan man beklaga, men i dag med de jätteinvesteringar en jordbrukare nu måsle lägga ner för att kunna driva etl rationellt jordbruk är sambruk ell alternativ som måste betraktas som högaktuellt.

Vi har i vär motion i anledning av regeringens proposition nr 70 tagit upp en del av den problemalik som finns när del gäller att utveckla jordbruk i samverkan. Vi anser att propositionen är ett steg i rätt riktning som så småningom måste föfias av flera.

Vi har i motionen också framhållit vikten av generositet när det gäller den ekonomiska bidragsgivningen lill sambruksföreningar, detta för alt stimulera till uppkomsten av nya sådana. Vi tror nämligen på idén, men dä är del ocksä klart alt den ekonomiska stimulansen är belydelsefull för den framtida ulvecklingen.

Vi har vidare påpekat att det ligger en fara i förslaget om alt slopa det nu generella kravet på att medlem av sambruksförening skall vara skyldig att delta med egen arbetsinsats. Finns inte den regeln så finns

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lag om sambruksföreningar m. m.

Nr 87 också möjligheten au exploaiera kapitalsvagare medlemmar. Ulskotlei

Torsdagen den " ' '" skrivning att det inte har avsetts au man skulle frångå nu-

22 mai 1975 varande huvudprincip all medlem skall della i föreningens verksamhet

------- :_____ med egen arbetsinsals. Det kan man kanske förutsätta, men faktum är

Lag om sambruks- ju att man här öppnar en möjlighet som kan missbrukas.
föreningar m. m. I del särskilda yttrandet av herr Takman uppmärksammas ocksä den

viktiga frågan om möjligheterna all komma Över disponibel jord. Del är ett känt faktum att det har blivit alll svårare att starta ett jordbruksföretag. Pä många håll handlar det om ovifia att säfia. På andra håll i landet har den kapitalistiska spekulationen gjort sitt intåg och drivit fastighetspriserna brant i höjden. Spekulationen i jordbruksallraktiva delar har fört priser utom räckhåll för folk som gärna ville sätta i gång som jordbrukare men har för litet kapital.

Det här är ett faktum som också kommer att spela sin roll när det gäller utvecklandet av det kooperativt drivna jordbruket. Varken sambruksutredningen eller propositionsförfattarna har ägnat någon tankemöda ät detta vikliga problem.

Vi säger i vär motion att man bör överväga möjligheterna av att få till stånd kooperativa jordbruk pä samhällsägd mark. Det skulle göra del lättare för intresserade personer all besluta sig för inträde, om de vet att skuldsättningen blir begränsad frän börian såväl som i fortsättningen. Man garanterar bättre sambruksföreningens fortbestånd genom att man gör det lätt för nytilllrädande att komma med när någon annan slutar av ålder eller andra skäl.

Vi tror att del kooperativt bedrivna jordbruket är etl realistiskt alternativ, om verksamheten läggs upp på ett riktigt sätt och staten går in med rejäla slimulansmedel. Jag tror framför alll alt del ger ökade möjligheter att hälla kvar ungdomen i näringen. Pä mänga håll är de aktiva jordbrukarna redan i pensionsåldern. Del är en ny och ung generation som måsle träda till, men den gör del inte under villkoret alt föra en svältlillvaro och en livslång bekymmersam tillvaro med väldiga skuldbördor. Den nya generationen jordbrukare mäste också garanteras inle bara en hygglig inkomst utan också semester- och arbetsvillkor som är likvärdiga med andra arbetande kategoriers. Del sistnämnda är minst lika viktigt.

Vi tror alllsä att det kooperativt drivna jordbruket är alternativ för alt få ungt blod till den gamla näringen och en möjlighel all utveckla etl levande jordbruk i bygder som trots utomordentliga förutsättningar hotar att förvandlas lill djungel. Men del är ocksä frågor som vi vill återkomma till i annat sammanhang.

Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall lill reservationen av herr Takman.

Hen LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Herr Lövenborg har anfört en läng rad synpunkler på

frågan om livsmedelssiluationen här hemma, och han har även anfört

20 globala synpunkler på försöfiningsproblemen och orsaken till dessa. Han

har gjort tvärsäkra påståenden och ganska grova förenklingar när det gäller lösningarna av dessa problem. Allt della skulle det vara intressant all debattera och kommentera. Men nu är det ändå sä, herr Lövenborg, att della inte har så mycket med det här ärendet att göra. I varie fall kan jag med bestämdhet säga att sambruksföreningar i Sverige inte kan rubba den globala balansen när det gäller livsmedelslillgängen. Därmed inle sagt att sambruksföreningar inle i och för sig kan vara en positiv faktor som del finns anledning all "pröva i större utsträckning än vi hittills gjort. Enligt propositionens förslag fär vi vissa möjligheler att göra det.

Herr Lövenborg karikerade också nu gällande principer och betecknade tillämpningen av dessa som statlig marodörverksamhet. Även detta kunde det finnas anledning alt kommentera - jag skulle inte vifia ta lill sådana överord i sammanhangei.

Samhället harenligt herr Lövenborg på della område försummal chanser och möjligheler. Jag vill emellerlid säga att frågan om gemensam maskinanvändning och frågan om samverkan och sambruk inte är nya. Chanserna härvidlag har väl tagits lill vara pä många håll. Man mäste vara räll främmande för faktiska förhållanden om man inle känner till vilken utomordentligt slor omfattning denna samverkan har i varie fall i de mer produktiva jordbruksbygderna.

För jordbrukets utövare är det en intressant möjlighet som öppnas genom denna proposition och utskottets betänkande. Jag vill dock än en gäng understryka att det inle går att göra så generella och grova förenklingar som herr Lövenborg gör i detta sammanhang. Det finns även en massa andra faklorer att ta hänsyn till. Herr Lövenborg bortser helt och hållet från en faktor i sammanhangei: individen och människan. Bönder är individualister, och det i sig självt innebär i mänga fall ganska stora problem. Det finns fina exempel på jordbrukare, som i samverkan har lyckats lösa problemen. Men det är inle självklart all det går ulan vidare.

Är det inte, om nu sambruksformen skulle vara sä överlägsen andra former av jordbruksdrift, underligt att man såsom herr Lövenborg måsle efterlysa rader av stöd. Samhället skall garantera jord till ett lågt pris - helst ställa den till förfogande gratis. Samhället skall garantera stimulans i länga rader. Vad är del dä som säger alt denna form så självklart är överlägsen andra former av jordbruksdrift?

I vad gäller ungdomen vill jag nog lill skillnad frän herr Lövenborg säga all om man föfier den aktuella utvecklingen och vad som händer i tiden, skall man finna all del råder ell utomordentligt stort intresse bland ungdomarna för jordbruk. På sikl är problemet nog snarare hur man skall kunna på ett rättvist säll gallra bland ungdomarna och låta dem som är intresserade fä syssla med denna näring.

Ulan att gä in i detafi i den debatt som herr Lövenborg drog upp vill jag ha sagt all detta inle är en så särskilt slor fräga. Den proposilion som utskottet har föfit lill alla delar säkrar i nägon mån den redan befintliga försöksformen för sambruksförening.. Man kan med lillfredsstäl-

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lag om sambruksföreningar m. m.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lag om sambruksföreningar m. m.

lelse konstatera att den formen för jordbruksdrift finns och garanteras ett visst lagligt skydd. Men jag är inteberedd att instämma i den övertro som herr Lövenborg uttalar. Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Herr Larsson i Borrby böfiade med att säga alt de principfrågor som jag drog upp inle har så mycket att göra med della ärende. Jag vill nog hävda att de egentligen är intimt förknippade med detta ärende. Här handlar det om att flnna nya principer för att utveckla stordriftens fördelar och göra den möjlig för de människor som nu har ganska svårt att ta till vara den nya teknikens möjligheter.

Herr Larsson vände sig också mot min beteckning statlig marodörverksamhet. Ordens valör kan man alltid resonera om. Men gör man några studieresor i Västerbotten, Norrbotten och en del andra bygder, kan man ganska lätt instämma i den belygsältningen.

Jag är inte heller helt säker på att det är riktigt all påslå alt bönder är individualister och att sambruksidén därför är mindre aktuell. Del finns en stor föreningsrörelse, som bärs upp av bönder. Där har man kunnat utveckla ett gott och fruktbärande samarbete pä många områden. Det samarbetet måste man även kunna plocka ned pä jorden, om jag fär uttrycka mig sä.

Vi betecknar nog sambruksulredningens förslag, som kommer igen i propositionen, såsom ett steg i rätt riktning. Vi vänder oss inte mol detta. Vi tror att jordbrukarna i Norrland, Värmland och Dalarna osv,, som hittills inte har haft slora chanser att utnyUja stordriftens fördelar, kan finna någonting här, KR-jordbruken i Norrbotten är inget alternativ pä sikt. De ger för stor skuldsättning och för härda arbetsvillkor i mänga fall. Kooperativt drivna jordbruk är en möjlighet, och proposiiionen är ett steg på vägen. Men de anmärkningar som vi gör är inte betydelselösa. Frågan om den samhällsägda marken är viktig. Vi från vpk skall med all säkerhet återkomma i den frågan.

Hen LARSSON i Borrby (c);

Herr lalman! Låt mig med anledning av herr Lövenborgs senaste inlägg bara upprepa att jag anser att det finns anledning att diskutera mänga av de principiella frågor han drog upp. Men även om de, som herr Lövenborg menar, skulle ha anknytning till della ärende så finns de pä intet sätt aktualiserade i den reservation som ställts i motsats lill utskottets hemställan. 1 reservationen görs det bara små antydningar, och där förs allmänna resonemang i marginalen, men i slort sett föfier den utskottets hemställan. Del är anledningen till alt jag ifrågasatte om den slora principiella debatien hör hemma här.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag anser del heller inte rimligt att vi skall ha en slor principdebatt i anslutning till det här ärendet. Vi lär fä andra tillfällen att diskutera hela jordbrukspolitiken frän principiella utgångspunkter.

Om herr Lövenborg vill betrakta statens insatser för att stödja jordbruket i Norrland som marodörverksamhet sä får del väl stå för hans egen räkning. Jag föreställer mig att de jordbrukare som har kommit i fråga för de stödformer vi har för att bygga upp bärkraftiga jordbruk har en annan inställning.

Det var egentligen en sak som gav mig anledning alt kommentera herr Lövenborgs inlägg, nämligen frågan om arbetsplikten. Jag kan försäkra alt avsikten med all inte sätta arbetsplikten som villkor naturligtvis inte är all slimulera kapilalplacerare eller s. k. troUoarbönder all ingå i samverkansföretag. Situationen är ju den all man kan tänka sig all flera småbrukare kommer underfund med alt de kan bedriva sin verksamhel bällre och göra den mera lönsam genom samverkan. De kanske i. o. m. uppläcker att de klarar sig med något mindre arbetskraft än om de brukade företagen var för sig. Då skulle det, menar vi - och det menar ocksä utredningen -, vara etl hinder för alt få till stånd sådan samverkan, om resultatet skulle bli att nägon av deltagarna ställdes utan arbete. Det vore väl oriktigt att inle ta lill vara dels möjligheten att fä sådan här samverkan lill stånd, dels möjligheten för nägon av dem som ingår i samverkan att göra andra insatser för alt på det sättet bidra lill försöriningen för de människor som bor i bygden. Detta är motiveringen. Nalurliglvis skall man vara restriktiv när man prövar den här formen av stöd, om exempelvis någon juridisk person skulle vara invecklad i sammanhanget.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lag om sambruksföreningar m. m.

Hen LÖVENBORG (vpk);

Herr lalman! Jordbruksministern fäste sig också vid beteckningen statlig marodörverksamhet. Jag har lidigare sagt att man alltid kan tvista om ordens valör. Man kan säga att den statliga jordbrukspolitiken för vissa områden har varil destruktiv - det är lätt all konstatera för den som vet hur många jordbruk som har lagts ner och hur många människor som driviis in i arbetslöshetskön eller alternativt fält flytta söderut, när de kanske hade kunnai få sin bärgning inom elt jordbruk som nu till slora delar växer igen. På senare är har det gjorts en del nya stödinsatser, men i vissa fall får man knäppa sina händer och säga alt det är bra men all det är sä dags nu.

Del hade varil bra om jordbruksministern pä någol sätt hade tacklat frågan om möjligheten alt skapa sambruksföreningar pä samhällsägd mark. Jag lycker alt man glider litet lätt förbi detta. Har man vifian alt söka utveckla del kooperativa jordbruket som ett alternativ, dä måste man ocksä göra del sä lätt som möjligl för intresserade alt gå med. Sambruk på samhällsägd mark kan göra del lättare och mera attraktivt, och jag tror att det vore av värde om man mera seriöst funderade också på den frågan.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lag om sambruksföreningar m. m.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Staten har inte lagt ned några jordbruk. Staten har skapat ekonomiska förutsättningar för att möjliggöra bärkraftiga jordbruk. Man kan alltid diskutera hur stora sådana insatser frän statens sida skall vara.

Låt mig sedan belräffande den sista frågan säga att enligt gällande bestämmelser kan fastigheterna inköpas för jordfondsmedel och utarrenderas till sambruksföreningar. Syftet är alltså i och för sig inte att man nödvändigtvis skall säfia ifrågavarande egendomar lill förening. Vi utarrenderar sådana egendomar till sambruksföreningar. Del önskemålet har kommit lill utiryck i mänga av de diskussioner som jag har haft med yngre jordbrukare. För att över huvud laget kunna etablera sig visar de ett intresse föratl i denna form få arrendera mark och bedriva jordbruk.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Det sista bör väl både noteras och studeras. Nu säger jordbruksministern att staten har inle lagl ned några jordbruk. Del är självfallet en obestridlig sanning. Sä går det ju inle till. Men jag hävdar nog all del har förts en sådan jordbrukspolitik all man har tvingat många jordbrukare all lägga ned sina jordbruk - och det är ju i sak detsamma.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels ulskollels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservationen av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifallerjordbruksuiskotieis hemställan i betänkandet nr 15 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ulskollels hemställan med.den ändring däri som föranleds av bifall lill reservaiionen av herr Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286

Nej - 16

Avstår - 2

§ 11 Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 16 med anledning av propositionen 1975:85 angående utgifter på tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Lån till trädgårdsnäringen

Regeringen hade i proposiiionen 1975:85 bilaga 8 (jordbruksdepartementet) under punkten 5 a (s. 31-38) föreslagit riksdagen att 1. godkänna de i proposiiionen förordade riktlinjerna för lån till trädgårdsnäringen, 2. till Lån till trädgårdsnäringen på lilläggsstat III lill riksstaten för budgelåret 1974/75 anvisa ett invesleringsanslag av 20 000 000 kr.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

I detta sammanhang hade behandlats

dels den vid riksmötets börian väckta molionen 1975:1552 av herr Josefson (c), vari hemslällls att riksdagen på lilläggsstat II för budgelåret 1974/75 anvisade 20 mifi. kr. till prisreduklion för den eldningsofia som frän och med den 1 juli 1974 levererats till de växlhusföretag och champinjonodlingar som var berättigade till nedsättning av energiskatt,

dels de i anledning av propositionen 1975:85 väckta molionerna

1975:2095 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att komplettera länestödet till trädgårdsnäringen med bidrag pä 2 kr./m' uppvärmd odlingsyta vid växthus- och champinjonodling, varvid bidragsbeloppet dock ej flck översliga 40 000 kr., alt för detta bidrag anvisa ett belopp om 5 mifi. kr., alt de föreslagna lånebeslämmelserna i enlighet med vad som anförts i molionen utformades så, all de flesla växthusodlarna kunde ha möjlighet all få lånesiöd,

1975:2096 av herr Takman m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen skulle besluta all anvisa 5 000 000 kr. av fonderade clearingsavgiftsmedel för ell arealbidrag på 2 kr. per kvadratmeter odlingsyta lill växthus- och champinjonodlingar, samt

1975:2097 av herrar Wachtmeister i Johannishus (m) och Andersson i Ljung (m). vari hemställts att riksdagen beslutade om stöd till träd-gärdsnäringen i enlighet med vad i motionen anförls.

Utskottet hemslällde att riksdagen skulle

1. med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:2095, yrkande 3, godkänna de av utskollet förordade riktlinjerna för län till trädgårdsnäringen,

2. till Lån till trädgårdsnäringen på tilläggsstat III till riksslaten för budgetåret 1974/75 anvisa ell investeringsanslag av 20 000 000 kr.,

3. anse motionen 1975:1552 besvarad med vad ulskottet anfört,

4. lämna motionerna 1975:2095, yrkandena 1 och 2, 1975:2096 och 1975:2097 ulan åtgärd till den del de ej besvarats i det föregående.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån till trädgårdsnäringen

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Borrby (c) och Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Enlund (fp) och Andersson i Ljung (m) samt fru Andersson i Hjärtum (c) som ansett alt utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och motionerna 1975:2095, yrkandena 1 och 2, 1975:2096 och 1975:2097 till Särskilt bidrag till trädgårdsnäringen på tilläggsslal III till riksstaten för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Fru OLSSON i Helsingborg (c):

Herr lalman! Inom den svenska irädgårdsnäringen har sedan flera är pägålt en genomgripande rationaliseringsverksamhet. I samband med denna - oavsett om den skett med eller utan statligt stöd - har irädgårdsförelagen ådragit sig en betydande skuldbörda.

Denna omfattande effektivisering av produktionsförhållandena, som varit helt nödvändig för att näringen skulle kunna möta den utländska konkurrensen, har således lyvärr medfört den nackdelen alt en betydande del av de svenska trädgårdsföretagen under flera år framåt kommer att, vara mycket känsliga för förändringar i marknadsförhållandena. Den chockartade prishöjning på eldningsofia som inträffade i börian av 1974 kom därför ytterst olägligt för näringens utövare. I jämförelse med förhållandena vid samma tidpunkt 1973 fördubblades ofiekoslnaderna. Räknar man med 1972 som jämförelseår flnner man att ofiepriserna tredubblades.

Dessa ökade koslnader har endasl i ringa mån kunnai kompenseras, varför likviditeten inom företagen nu är hårt ansträngd; rörelsekapitalet är i ett flertal fall helt förbrukat. Den vidareutveckling och stabilitet som odlarna hade hoppats att rationaliseringsålgärderna skulle medföra har förbyns i en likviditelskris.

Trädgårdsnäringens bekymmersarnma läge har ocksä observerats av statsmakterna som i september 1974 tillsatte 1974 års trädgårdsnärings-utredning. I direktiven anförs bl. a.; "Utgångspunkter för förslagen bör vara all vi skall eftersträva alt i landet ha en effektiv och konkurrenskraftig trädgårdsnäring samt att konsumenterna tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser."

Utredningen har arbetat snabbt och överiämnade den 28 januari en promemoria om växthusförelagens likvidiletsproblem, vari majoriteten av uiredningens ledamöter föreslår dels inrättande av en statlig fond för trädgårdsnäringen från vilken lån skall kunna utgå med tvä års ränta och amorteringsfrihet, dels bidrag till vissa växthusföretag. Mot utredningens förslag i vad avser bidrag har tvä av utredningsledamölerna reserverat sig.

Jag flnner det beklagligi att chefen för jordbruksdepariemeniel i propositionen 1975:85 p. 4 stöder de av utredningens minoritet - reservanterna alltså - förordade åtgärderna. Men jag vill gärna uttala min tillfredsställelse över att utskoltsmajoriteten visat sig ha sä stor förståelse

för näringens problem att man i jordbruksutskottets betänkande förordat en ränte- och amorteringsfrihet på tre år. Från näringens utövare ute i landet kommer det säkeriigen att med tacksamhet noteras att samtliga ledamöter i utskottet är eniga om detta. Det kommer, tror jag, att uppfattas sä'att vi verkligen vill slå vakt om vår trädgårdsnäring.

Att det trots detta tillmötesgående ändå föreligger en reservation är beroende pä att enbart ett länestöd tar för lång tid all administrera, och vi reservanter anser att här är snabba åtgärder helt nödvändiga för att odlarna skall komma ur den nuvarande besväriiga situationen.

Med hänsyn till den begränsade räckvidd som enbart lånestöd dock får framhåller vi nödvändigheten av att detta kompletteras med ett bidragssystem, i avvaktan på de mer långsiktiga åtgärder som Irädgårdsnäringsutredningen förhoppningsvis kommer att föreslå.

Vi förutsäller ocksä att de närmare beslämmelserna för läneslödel kommer att utformas så att de verkligen kan ulnylfias i konsolideringssyfte. Mänga företagare kommer annars att tveka att ådra sig en ännu större skuldbörda.

Jag skall avstå från att här ta upp de olika former av bidrag och stöd som andra länder har givit sina växthusföretag. Delta kommer min par-tikamrat Anna-Lisa Nilsson att vidare utveckla. Jag vill i sammanhangei bara ha sagt alt jag ser det både som elt rältvisekrav och en för bibehållande av svensk trädgårdsnäring ekonomisk nödvändighet att åtgärderna åtminstone i någon mån motsvarar dem som vidtagits i de länder som exporterar irädgårdsprodukler till Sverige. Jag vill även gärna påminna om finansministerns ord att imporlkonkurrerande hemmamarknadsförelag mäste stå i förgrunden för samhällets intresse under kommande är. Vi kan väl alla, herr talman, vara eniga om att svensk trädgårdsnäring tillhör denna typ av företag.

Kammarens ledamöter bör också ha i åtanke att frän sysselsättningssynpunkt berör svensk trädgårdsodlings vara eller inte vara inte bara odlare och anställd personal. Den berör även de företag som bygger och levererar malerial till växthus, den berör dislributionsföretag, förpackningsindustri och f ö. alla dem som förser odlingarna med maskiner och andra förnödenheter.

Föfidverkningarna kan alltså bli synnerligen besvärande från sysselsättningssynpunkt om mänga trädgårdsföretag skulle bli tvingade alt lägga ned sin verksamhel.

Della har ocksä de tunga remissinstanserna Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges handelsträdgärdsmäslareförbund och Sveriges grossistförbund insett och de förordar samtliga att läneslödel bör kompletteras med ett bidragssystem.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservaiionen.

Nr 87

Torsdagen den 22 m 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

I detta anförande instämde herr Jonasson samt fru Fredrikson och fru Andersson i Hjärtum (samtliga c).

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Hen CARLSTRÖM (fp):

Herr lalman! I slulel av är 1973 och flera gånger under 1974 skrev Sveriges handelslrädgärdsmäslareförbund till jordbruksministern och poängterade vilka besvärligheter trädgårdsnäringen hade att bemästra och all se fram emot, främst på grund av den svåra situationen på ofiemarknaden. Liknande skrivelser hade avlätits av flera olika företrädare för handelsträdgårdsmäslarna ute i landet.

Med förståelse för de anförda synpunkterna tillsatte statsrådet Lundkvist en utredning i september 1974 med kanslirådet Rune Henriksson som ordförande och med ytterligare fyra sakkunniga. Utredningen, som antog arbetsnamnet 1974 års irädgårdsnäringsutredning, fick till sin hjälp fyra experter och som sekreterare universitetslektor Göran Donelius. Utredningens sekretariat har sedermera förstärkts med departementssekreterare Håkan Boberg.

Uiredningens arbeie kom fort i gång och ell delbetänkande med förslag om etl snabbi stöd lill trädgårdsnäringen avlämnades till statsrådet Lundkvist den 28 januari i år.

Inseende det angelägna i genomförandet av stödåtgärderna framlade regeringen med berömvärd snabbhet proposilion nr 85 den 6 mars, varav framgick att en del av utredningens förslag accepterades av regeringen. Ulredningen hade emellerlid icke varil hell enig belräffande stödformerna och regeringen ansåg sig endast kunna biträda förslaget om inrättandet av en lånefond för att eliminera de rådande likviditetssvårighelerna för näringens utövare, medan den icke ville acceptera utredningsmajoritetens förslag om direkta subventioner som kompensaiion för de ökade ofiekoslnaderna, vilka trädgårdsodlarna på intet sätt kunnat påverka.

Vilka bevekelsegrunder hade utredningens majoritet för sitt förslag om direkta subventioner?

Jo, man hade utrett och bevisat att ifrågavarande kulturer redan när ofieprisslegringen inträffade kring årsskiftet 1973-1974 var fullt i gäng och kunde icke vare sig begränsas eller ändras. Under perioden januari-maj 1974 steg ofiekoslnaderna tredubbell mot normalt, just under växt-perioden. Odlarna fick således vara med om att betala till clearingkassan, och eftersom odlarna under den nämnda tidsperioden förbrukade slörre delen av årskonsumtionen drabbades man särskilt hårt. Gjorda beräkningar ger vid handen att ofiekoslnaderna ökade med ca 30 mifi, kr, mera än de genom prishöjning åstadkomna ökade intäkterna under motsvarande tid.

Några frågar sig kanske om man inte kunnat förutse koslnadsslegringen och i tid kunnat kompensera sig genom höjda produktpriser. Till det kan genmälas att detta icke lät sig göra, emedan man hade att la hänsyn lill importpriserna på moisvarande produkter, vilka regelmässigt låg pä en betydligt lägre nivå. Anledningen härtill var att odlarna i importländerna i de flesla kända fall hade betydande subventioner från sina resp. myndigheter och därför kunde framgångsrikt konkurrera pä den svenska marknaden.

Som exempel kan nämnas några av de länder som också på grund Nr 87 av relalivl korta transportavstånd framgångsrikt kunnat konkurrera här. Tnrsriaeen den I Holland t. ex. har stödet till trädgårdsnäringen beräknats till ca 90 mifi. mai 1975

kr., varav 41 mifioner i avskrivningslån, 17 mifioner i övergångsbidrag ____

vid inkoppling till naturgas, 15 mifioner till energibesparande metoder Lån till trädgårds-samt 17 mifioner som upphörande stöd. Dessa hjälpålgärder beräknas näringen medföra en lättnad för odlarna med 8:50-13 kr. per m odlingsyta.

I Danmark har man avsatt 75 miljoner svenska kronor som slatsgaranti för län som växthusodlare tar i danska banker för ofiebesparande åigärder saml lill likvidilelsförbättringar i samband med driften. Under de första fem åren av lånens löptid ger staten bidrag till belalning av en del av ränlan.

I Norge har man bl. a. vidtagil prisreducering på eldningsolja med ca 8 mifioner norska kronor, men det beloppet fär icke ses isolerat frän de kanske ändå viktigare resurserna för marknadsålgärder. Ofieprisned-sättningen kan totalt beräknas till ca 12 96, vilkel i pengar gör ca 38 svenska kronor per kubikmeter ofia.

I Västtyskland har stödet till odlarna uppgått lill ca 90 milj. kr. Även i Frankrike har odlarna erhållit hjälp av niyndigheterna.

Jag har velat nämna exemplen för all kammarens ledamöier skall inse svårigheierna för de svenska odlarna i konkurrens med importländerna under förhandenvarande omständigheter.

Det förslag från utredningsmajoritelens sida som statsrådet dock icke ansåg sig kunna biträda, nämligen subvention med 2 kr. per m' odlingsyta till växthus- och champinjonodlingar, anser utredningsmajoriteten så väl underbyggt och välmotiverat att man kunnat biträda förslaget och det är icke att betrakta såsom nägol överbud. Det hade ändå visat odlarna att man har full förståelse för de uppkomna svårigheterna och hade varit en gest som måhända också i någon män kunnat reducera antalet låntagare ur länefonden. Naturligtvis hälsas med tillfredsställelse jordbruksutskottets initiativ att förlänga den räntefria perioden frän föreslagna tvä år till tre år, men det är litet smolk i glädjebägaren över alt inte utskottet kunnat bli enigt även i vad gäller bidragsdelen.

Propositionen 1975:85 redovisar föredömligt trädgärdsnäringsutred-ningens bedömningar och synpunkter ävensom de inkomna remissyttrandena. Av de senare framgår att utredningsmajoritelens uppfattning om de föreslagna formerna delas av Svenska lantarbetareförbundet, vars ordförande ingått i utredningen såsom expert, av lantbruksnämnden i Malmöhus län, av Sveriges handelsträdgärdsmäslareförbund och av Sveriges grossistförbund, av vilka båda de senare organisationerna bidragit med experter i utredningen. Däremot avstyrker lantbruksnämnden i Stockholms län stödet i form av bidrag, men biträder tankegängen om återbetalning av eriagda clearingavgifter.

Riksrevisionsverket och lanibruksslyrelsen tillstyrker den föreslagna
lånefonden pä 20 mifi. kr. och dess principer, men anser sig icke pä
föreliggande malerial kunna biträda förslaget om ett bidragssystem. 29

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Beträffande erinringen därvidlag är det riktigt att utredningen icke kunnat kontrollera vart och ett av de ca 2 800 växthusföretagen i vad mån man i det individuella fallet lyckats erhålla kompensaiion för ofiekosl-nadsfördyringen, men utredningsmajorileten är av den uppfattningen, baserad dels på föreläggande statistiska fakta dels ock på ingående kännedom om branschen, att man vägat föreslå direkta subventioner jämsides med läneformen.

I jordbruksutskottets betänkande nr 16 behandlas propositionen 1975:85 angående utgifter pä tilläggsstat III lill riksslalen för budgetåret 1974/75 i vad avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde järnte motioner.

Samtliga avlämnade motioner synes vara positiva till såväl låneformen som bidragsdelen. Skillnaderna i motionerna är mera marginella. Sålunda yrkas i vpk-motionen, med herr Takman som första namn, att riksdagen beslutar anvisa 5 mifi, kr, av fonderade clearingavgiftsmedel.

Ifrågavarande medel beslöt riksdagen den 2 april i år att överföra till överstyrelsen för ekonomiskl försvar att ulnyUjas för ändamål som är av belydelse för att stärka försöriningsberedskapen inom energiområdet. Della behandlas i försvarsutskottets belänkande 1975:8.

Dessa medel står således nu icke längre till förfogande för föreslaget ändamål. Detta var känt när jordbruksutskottet handlade propositionen, och reservanterna vid p, 4 i jordbruksutskottets belänkande yrkar därför alt riksdagen med anledning av motionerna 1975:2095, yrkande 1 och 2, 1975:2096 och 2097 som Särskilt bidrag till trädgårdsnäringen på till-läggsslal III lill riksslaten för budgelärei 1974/75 anvisar ell reservationsanslag på 5 mifi, kr.

Jag ber, herr lalman, att fä yrka bifall till reservaiionen vid punklen 4 i jordbruksutskoltets belänkande nr 16 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Fru LUNDBLAD (s);

Herr talman! Det råder ingen oenighet inom jordbruksutskottet om att Irädgårdsnäringen genom stegringen av ofiepriserna förra året har drabbats av speciella svårigheler, Ulredningen om trädgårdsnäringens framtid och dess kostnader har också, som redan nämnts här, mycket snabbi lagit upp frågan om alt utforma ett speciellt samhälleligt slöd i den uppkomna situationen. Det har redan nämnts en hel del siffror som belyser de svårigheter näringen ställts inför och jag skall inte upprepa dem, men jag vill påpeka alt regeringen handlat mycket snabbt i detta läge och på tilläggsslal föreslagit att växthusföretagen inom trädgårdsnäringen skall fä mycket utvidgade lånemöjligheler från en särskild lånefond pä upp till 20 mifi, kr. under detta budgetår och fram till slutet av 1976. Regeringen föreslår ocksä alt lånen skall kunna utbetalas ulan störande administrativ omgång och alt de skall vara ränte- och amorleringsfria i tvä år.

Man kanske här skall nämna all ell annat slöd ocksä har kommit

trädgårdsnäringen till del genom att det redan 1974 beslöts att den allmänna energiskatten just för den yrkesmässiga västhusodlingen skulle sänkas -med 85 %.

Däremot är inte regeringen och inle heller utskottets majoritet positiva lill det bidragssystem som föreslås i reservaiionen av centerpartisterna, moderaterna och folkpartisterna i utskottet. Reservanlerna föreslär att bidrag med upp till 40 000 kr. per förelag skall kunna bevifias som en sorts tillfälligt stöd i avvaktan pä ell mer långsiktigt verkande slöd lill näringen. De beräknar kostnaderna för detta till 5 mifi. kr.

Om detta är att säga att reservanterna i irädgårdsnäringsutredningen, som inle ansåg alt elt sådant här bidragssystem skulle komma till stånd, byggde sin uppfattning på att det material som utredningen hade lagil fram inle gav underlag för att nu föreslå direkta kontanta bidrag efter generella grunder lill trädgårdsnäringen. De ansåg att det var bättre alt man satte in en speciell statlig lånegaranti och utvidgade länemöjligheterna för växthusodlarna i delta läge.

Jag anser, herr talman, att del mäste mycket till för att man skall sätta in ett direkt stöd till en näring pä grund av tillfälligt uppkomna svårigheter. Del är ju ofta sä, att ett stöd som sätts in en gång har en tendens alt stanna kvar, och att sätta in elt generellt stöd till en näring som består av över 8 000 företag tycker jag skulle vara farligt eftersom förhållandena är mycket olika för de olika förelagen beroende på vilken produkt de specialiserat sig på, vilka klimatförhållanden de arbetar under och hur rationell driften är. Della är faklorer som mäste vägas in i ett bidragssystem. Med den korta tid som slåll till förfogande har man inle hunnit att verkligen avväga stödet med hänsyn till alla dessa faktorer.

Om man läser en av motionerna flnner man att motionärerna inte i och för sig avser ell bidragsstöd av hell tillfällig art, för motionärerna hänvisar bl. a. till det slöd till trädgårdsnäringen som flnns i en hel del västeuropeiska länder och som har utgått under ftera är. Även om det nu sägs att det är fräga om ett tillfälligt stöd kan man väl förvänta sig att samma motionärer återkommer när irädgårdsnäringsutredningen sä småningom skall lägga fram sitt slutliga förslag.

Del är ju vanligt här i Sverige all man är restriktiv med direkt konlantslöd frän Slatsmakterna till olika näringsgrenar men all man ofta går in med lånegarantier. Det är något liknande som regeringen här har föreslagit. Ulskollels majoritet har ocksä haft förståelse för de, som vi hoppas, tillfälliga svårigheter som irädgårdsnäringen haft, och därför har utskottets majorilel föreslagit att den ränte- och amorleringsfrihel som i regeringens förslag var beräknad lill tvä är bör kunna utvidgas lill all gälla tre år. Del skulle därigenom bli ell någol tryggare och mera långsiktigt stöd lill trädgårdsnäringen, sä all företagen inle skulle behöva fä svårigheter med sin likviditet. Man kan räkna ut att värdet av den ränte- och amorteringsbefrielse som man enligt utskottels förslag skulle få i tre år uppgår till ca 5 mifi. kr. Den motsvarar alltså egentligen del bidragssyslem som reservanlerna föreslär och som ocksä föreslås i några

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån till trädgårdsnäringen

av motionerna.

När herr Carlström hänvisar till motionerna vill jag påpeka att man i flera av molionerna har byggt sina förslag på alt det skulle flnnas clearingavgiftsmedel lillgängliga. Så är emellertid inte fallet, därför att riksdagen har redan beslulat om disposilionen av dessa medel och om hur den fond som har bildals skall användas. Del kan alltså inle las upp i della samimanhang.

När motionärerna hänvisar till alt del finns slödmöjligheter i Danmark och Norge fär vi väl också säga att där har man främst gäll vägen över lånegarantier lill förelagen. När del talas om att man har mycket större summor där fär vi väl också nämna att Irädgårdsnäringen t. ex. i Danmark är av mycket slörre omfallning än i Sverige.

Jag skall i övrigt inte gå in så mycket pä vad som har sagts här, del skulle kanske bli en del upprepningar. När fru Alma Olsson lalar om att trädgärdsnäringsförelagen brottas med stora svårigheter på grund av all deras rörelsekapital är näslan hell förbrukade vill jag säga all del är vanligt inom olika näringar att lösa sådana problem lånevägen. Här har man ju också bildal en speciell statlig fond för alt göra del lättare för förelagen att få lån så att de inle skall behöva gä lill bankerna och kanske komma i konkurrens med andra som söker krediter.

Del har ocksä nämnts här att majoriteten av irädgårdsnäringsutredningen har föreslagit ell bidragsstöd men att det fanns tvä reservanter. Man kanske skall nämna att utredningens ordförande återfinns bland reservanterna. Av de tre ledamöier som gäll in för ell bidragssystem är tvä ursprungligen trädgårdsmästare lill yrket. Del kanske inte är att förvåna sig över alt de gått på en mycket utökad bidragsmöjlighet för trädgårdsnäringen.

Herr lalman! Jag skall inle tillägga nägol ylleriigare i ärendet utan enbart yrka bifall lill utskottets förslag pä punklen 4. Jag tror all del kommer alt innebära ell både snabbi och bra stöd till trädgårdsnäringen.

Fru OLSSON i Helsingborg (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag finner del något förvånande alt fru Lundblad, som liksom jag bor i ett utpräglat irädgårdsdistrikt, tycks ha sä ringa kännedom om odlingens nuvarande problem. Det är ju nu stödet behövs. Del behövs snart. Annars finns det kanske inte sä många företag kvar att stödja.

Sedan sade fru Lundblad att tillfälliga bidragssystem gärna vill stanna
kvar. I vår reservation står det uttryckligen: "Systemet bör tillämpas
övergångsvis i avvaktan på- ."

F. ö. vill jag påminna om att fru Lundblads partikamrat i Helsingborg, som är ordförande för irädgårdshallen och som tillika står bakom träd-gårdsnäringsuiredningens majoritet, har föreslagit all det skulle utgå etl bidrag jusl på grund av att åigärder behöver vidtagas snabbi. Med utgångspunkt i det menar vi reservanter all elt arealbidrag pä 2 kr./m' uppvärmd odlingsyta vid växthus- och champinjonodling är rimligt. Det gäller dock inle mer än fem mifioner kronor.

En betydande del av clearingavgiften borde ha restiluerats lill odlarna. Nu har inte detta skett, och medlen har bundits upp på annat vis. Därför menar jag all vi skall skapa möjligheter att slälla andra medel lill förfogande för att näringens utövare skall kunna övervinna den nu akuta krisen.

Hen CARLSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lundblad sade att det inle rådde någon oenighet inom utskollet beträffande behovet av slöd. Men utskottets uttalande är litet halvhjärtat, och man har inte, som vi hoppades, kunnat uppnå full förståelse.

Sedan sade fru Lundblad att det varit snabb behandling frän regeringens sida. Det har jag redan vitsordat, och jag tycker att det är utmärkt.

Vidare säger fru Lundblad att de framtagna uppgifterna om stödbehovet inte riktigt var till fyllest för att man skall kunna tillstyrka stödformen. Man hade tydligen inte funnit siffermaterialet tillräckligt omfattande. Jag sade också alt man inte hade undersökt de 2 800 företagen individuellt.

Sedan uttalade jag ocksä glädje över all utskollet vill utöka tiden för räntefrihet från tvä till tre är, vilket även fru Lundblad var inne på. Jag hälsar denna ökning med tillfredsställelse.

När det gäller clearingavgiftsmedlen sade jag att de var förbrukade, eftersom riksdagen tidigare hade beslutat att anslå dem för annat ändamål än della.

Som fru Lundblad mycket riktigt påpekade har Danmark relativt sett mer irädgårdsnäring än Sverige. Det beror väl pä att Danmark har litet bättre klimat än större delen av Sverige, men den södra delen av Sverige har med Danmark likartade förhållanden.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån till trädgårdsnäringen

Fru LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är myckel klar över att, som fru Olsson i Helsingborg här anförde, trädgårdsnäringen har speciella svårigheler. Det är inle bara pä grund av att jag lever i närheten av en hel del trädgårdsföretag, utan det har hörts frän hela Europa att trädgårdsnäringen har svårigheter. Eftersom trädgårdsnäringen har del svårt i flera länder bör man väl försöka alt så småningom hitta ell syslem där trädgårdsnäringen i alla länder så längt som möjligt kan slå pä egna ben och klara sig. Det kan inte vara riktigt att man i land efter land går in med stöd till en näring just för att klara konkurrensen med utlandet. Om vi går in på det sättet får vi en ond cirkel, som vi aldrig kan bryta. Därför finner jag det riktigt att Irädgårdsnäringsutredningen tar hygglig tid på sig för att hitta rejäla stödformer,

I vad gäller det förhållandet att jag är partikamrat med en ledamot av Ulredningen som har tillhört uiredningens majoritet vill jag gärna säga an jag förbehåller mig rällen all länka själv i dessa frågor. Inom vårt parti har vi högl i tak, och där flnns utrymme för olika uppfattningar.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån till trädgårdsnäringen

När herr Carlström talar om bidragsstödet vill jag gärna säga all jag faktiskt tror att stöd till näringen snabbast kan ges i form av ett mycket generellt utformat lånestöd. Jag tror att det är myckel bättre än bidragssystem med individuell prövning. Del skulle ta mycket längre lid, och vi ser också all den summa som reservanterna har utmätt för delta bidragsstöd inle är sä särskilt hög. Skall den fördelas på många företag kommer del att ta lång lid. Jag tror att del är myckel bällre all trädgårdsnäringen får en chans lill lånesiöd. Sedan kan man, efter kanske ett års lid, bedöma pä vilket säll förelagen har klarat krisen och vilken sorts slöd man behöver sätta in i fortsättningen. Jag tror att man inle bara får se detta nationellt, utan man måste försöka nä vissa överenskommelser mellan de olika länderna för all komma fram till elt sådant syslem all trädgårdsnäringen kan klara sig genom kriserna och vi i fortsättningen kan fä goda och billiga produkter från trädgårdsnäringen.

Fru OLSSON i Helsingborg (c) kort genmäje:

Herr talman! Fru Lundblad går alldeles förbi vad della betyder för sysselsättningen. Inom de svenska Irädgårdsförelagen sysselsätts omkring 10 000 personer. Av dem är en stor del äldre och kvinnor. Om nu förelagen får likviditetsproblem, är det helt naturligt all även anställd personal fär vidkännas svårigheter.

Vad beträffar importen från Danmark är del kanske i sammanhangei värt att påpeka att Sverige i fiol importerade 1 181 lon subvenlionerade danska lomaler. Årel dessförinnan uppgick moisvarande import lill bara 26 ton. De danska odlarna fär exportbidrag på 1:19 kr. per kilo. Hur skall den svenska trädgårdsnäringen kunna konkurrera i del lägel, om den inte får stöd och bidrag för att övervinna den akuta krisen?

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! I motionen 2096, med herr Takman som första namn, föresläs alt riksdagen mälte anvisa 5 mifi. kr. av fonderade clearingavgiftsmedel för etl arealbidrag pä 2 kr. per kvadratmeter odlingsyta till växthus- och champinjonodlingar.

Vi har bedömt utskottsbehandlingen av motionen liksom av ärendet i övrigl som hygglig. Värdel av del förslag som läggs fram i proposiiionen har uppskatlals lill ca 3,6 mifi. kr. Ulskotlei har ulöver della föreslagii all tiden för lånens ränte- och amorteringsfrihet skall utsträckas från två lill ire år, och koslnaden härför uppskaltas till 2 mifi. kr. Del betyder alltså att del reella värdet av förslagen uppgår till samma belopp som äskas i vårt motionsyrkande.

Vpk:s representant i utskollet har därför inle funnit anledning att reservera sig, även om formen för stödet blir en annan än vad som ursprungligen avsägs. Vi kommer därför all rösla för jordbruksutskottets hemställan .på denna punkt.

Fru NILSSON i Kristianstad (c):

Herr talman! De mycket höga priserna på eldningsofia som slog igenom i värt land i slutet av 1973 och i börian av 1974 har försatt växthusodlarna i Sverige i en allvarlig situation ekonomiskt och likviditetsmässigt. Vi har hört mycket om detta lidigare här i dag, och jag vill ytterligare slryka under situationens allvar.

Trädgårdsnäringens utövare i vårt land, både företagare och anställda, gjorde pä etl tidigt stadium regeringen uppmärksam på de starkt försämrade förhållandena. Delta resulterade i alt 1974 års trädgårdsnäringsutredning så småningom - jag vill slryka under orden så småningom

- tillsalles och böriade arbeta. Dess första belänkande har nu resulierai
i del förslag om stöd till irädgårdsnäringen som återflnns i propositionen
85 och som behandlas i jordbruksutskottets betänkande nr 16, I detta
betänkande behandlas också motionen 2095, som från center- och folk
partihäll väckts i anslutning till nyss nämnda proposilion.

Vårt lands växthusodlare har i förhällande lill sina kolleger i andra länder fått vänta länge pä förståelse från regeringen i denna svåra situation

- längre än deras kolleger i andra länder har fält göra. Både fru Lundblad
och herr Carlström har sagl - och det är alldeles riktigt - att regeringen
handlat snabbt efter del att ulredningen lagt fram sitt förslag. Men del
log lyvärr väldigt läng tid, tycker jag, i förhållande lill situationens allvar
innan utredningen tillsattes och kom i gång med sitt arbete.

Vad som är särskilt anmärkningsvärt i det här avseendet är att i de flesta västeuropeiska länder som vi har att konkurrera med i vårt land har man pä elt betydligt tidigare stadium kompenserat växihusodlarna. Jag har lagil fram några exempel på hur man har gjort.

De engelska växlhusföretagen har erhållit bidrag motsvarande ca 140 svenska kronor per kubikmeter eldningsofia före den 1 juli 1974 och 94 svenska kronor per kubikmeter efter detta datum. Man var alltså från regeringens sida färdig med att vidta åtgärder redan under första halvåret 1974,

1 Västtyskland har förbundsregeringen anslagit sammanlagt ca 90 mifi, kr,, varav 65 mifi, kr, har utgått i konlanlbidrag som har knutils direkt lill ofieförbrukningen. Dessulom har de olika delstaterna lämnat bidrag som uppgår lill ungefär 25 mifi, kr.

De franska växthusodlarna har erhållit ett arealbidrag motsvarande 3 svenska kronor per kvadratmeter uppvärmd växthusyta.

I Norge har anslagils 8 mifioner norska kronor för prisnedskrivning av ofia, vilkel motsvarar ett arealbidrag pä 5 norska kronor per kvadratmeter. Dessulom har man garanterat trädgärdsodlarna etl merpris pä vissa betydelsefulla produkter. Jag vill här lägga till att produktionsvärdet pä trädgårdsprodukterna i Norge är ungefär hälften av produktionsvärdet i Sverige.

I Holland, som vi har mest beröring med när det gäller handel med Irädgårdsprodukler, kan växihusodlarna som nämnts fä avskrivningslän pä upp lill ungefär 87 svenska kronor per kubikmeter levererad eldnings-

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån till trädgårdsnäringen

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån till trädgårdsnäringen

olja. Dessutom förfiänar det att påpekas all 70-80 % av växihusytorna i Holland värms upp med billig naturgas. Denna understiger nu i pris den billigaste ofian i Sverige med ca 170 svenska kronor per kubikmeter; när jag säger nu syftar jag på den tidpunkt dä 1974 års Irädgårdsnäringsutredning flck uppgifterna.

Växthusodlingen i Danmark har ett årligt värde av ungefär 470 mifi, kr,, och den svenska växthusodlingens värde ligger på 450 mifi, kr, -det är alltså ungefär samma summa. Fram lill den 30 juni 1975 har i Danmark tagits upp en ram på ca 75 mifioner svenska kronor för slalsgaranti för lån till ofiebesparande åigärder och för likviditetsförbältringar.

När del gäller Danmark vill jag, liksom fru Olsson i Helsingborg nyss gjorde, nämna att den ökade importen av subvenlionerade danska tomater redan under föregående är var besvärande för den svenska odlingen. En fortsättning och ökning av denna import är alt förutse inför kommande säsong, och del är med slor oro odlingen ser sin konkurrenskraft minska i förhållande lill denna prissubventionerade import, som dessulom har subvenlionerade ofiepriser.

De här exemplen har jag velat la fram för all visa hur Sverige har kommit i en mycket svär konkurrenssituation. De svenska växthusodlarna är nämligen tvingade all konkurrera med framför alll holländska och danska imporlprodukter. Därför är det inte bara etl rältvisekrav utan också en ekonomisk nödvändighet att vårt lands växthusföretagare fär motsvarande stöd. Vi vill inte alls ha någol stöd som inle är befogat - vad vi begär är att få arbeta pä samma villkor som odlare i andra länder som Sverige har handel med. I annal fall är del stor fara för all många kommer att få upphöra med sina odlingar, och det skulle medföra sysselsättningssvårigheler för den anställda arbetskraften. Detta har framhållits i Svenska laniarbelareförbundeis remissyllrandeöver 1974 års trädgårdsnäringsutrednings förslag. Det heter bl. a. i della remissyttrande:

"Enligl förbundets uppfattning föreligger ell starkt behov av stöd lill Irädgårdsnäringen. Redan innan ofiekrissitualionen uppstod, var konkurrensen från andra länder med gynnsammare kostnadsläge och visst statligt slöd besvärande. En lång rad av konkurser vid trädgärdsföretag under senare tid verifierar detta. I mycket hög grad har den anställda personalen härvidlag drabbats. För att undvika att ytterligare nedläggningar eller inskränkningar sker, är ett snabbt stöd nödvändigt, i synnerhei i beaktande av att den nu pågående avtalsrörelsen kan förväntas medföra lönehöjningar och därmed ylleriigare ekonomiska påfrestningar pä företagen."

Sedan detta skrevs har avtalsrörelsen slutförts för trädgårdsnäringens del, och Svenska lantarbetareförbundet har, som vi alla vet, blivit synnerligen sannspått i detta avseende.

Regeringen är liksom 1974 års trädgårdsnäringsutredning klar över att något behöver göras för växthusodlarna i denna akuta situation och har därför föreslagit att en lånefond om 20 mifi. kr. med två års räniefrihet

skall ställas till trädgårdsnäringens förfogande. Tyvärr har dock inte regeringen gått pä utredningsmajoritelens väg när del gäller ell begränsat kompletterande bidrag på 2 kr./m uppvärmd odlingsyta vid växthus-och champinjonodling.

I likhel med fru Olsson i Helsingborg och herr Cariström beklagar jag delta myckel, speciellt med hänsyn lill den länga lid som de svenska växihusodlarna fält vänta på åigärder frän regeringens sida jämfört med odlare i andra konkurrerande länder och också med hänsyn till att de mycket kraftiga ofieprishöjningarna i börian av 1974 skedde vid en tidpunkt då den enskilde trädgårdsodlaren inle hade nägon möjlighel att lägga om sin produktion till mindre värmekrävande kulturer.

En Iredje faktor i delta sammanhang utgör det förhållandet att växthusföretagen hade sina största eldningskostnader under de månader dä clearingavgiften logs ut under 1974. Jag vill här nämna att lantbruksstyrelsen i april 1974 i ell yttrande över en gemensam framställning från Sveriges handelsträdgärdsmäslareförbund och Svenska lantarbetareförbundet föreslog att clearingavgiften för eldningsofia till växthusuppvärmning skulle avskaffas och att redan inbetalda avgifter skulle restitueras. Nägon sådan restituiion har emellerlid inle skell.

Vi molionärer anser att riksdagen på någol säll bör rätta till de missförhållanden som har uppställ härvidlag. Därför har vi föreslagit att läneslödel lill trädgårdsnäringen skall kombineras med del bidragssyslem som 1974 års trädgårdsnäringsutredning tänkt sig, dock med den ändringen att bidragsbeloppet ej får överstiga 40 000 kr. Siffran har alltså ändrats från utredningens 20 000. Detta har skett efter del att vi fått ta del av remissyttrandena från Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges handelsträdgärdsmästareförbund och Sveriges grossislförbund, som har förordat det högre beloppet.

I molionen framhåller vi molionärer också nödvändigheten av all lånebeslämmelserna blir sädana all de flesta växlhusodlare kan ha möjlighet att fä lånesiöd. Vi ifrågasätter lämpligheten av att slaviskt binda länen lill de bestämmelser som gäller för statligt stöd enligt kungörelsen 1968:377. Med tanke på att de föreslagna länen tillskapats för att mildra den likviditetskris som växthusföretagen kommit i genom de kraftiga ofieprishöjningarna, lalar slarka skäl för en friare låneprövning. Della har ulskottet inle kunnat biträda, vilkel jag beklagar.

Jag noterar dock med tillfredsställelse att utskottet starkt understryker viklen av all låneverksamhelen organiseras så att önskemålet om etl snabbt stöd till berörda förelag verkligen komnier att bli tillgodosett. Likaså noterar jag med tillfredsställelse alt ulskotlei ulslräckl liden för lånens ränte- och amorleringsfrihel frän tvä lill tre år.

Herr talman! Det har från regeringens sida flera gånger klart uttalats att man i värt land vill ha en väl fungerande och effektiv irädgårdsnäring. Detta har föfits upp sä att statligt stöd f n. kan utgå till trädgårdsnäringens rationalisering enligl den kungörelse som jag nyss nämnde. Vidare kan statsbidrag utgå med högst 25 96 av kosinaderna för mifiövårdsålgärder.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Likaså kan stöd utgå lill energisparande åtgärder enligl beslut av 1974 års riksdag. En omfattande rådgivningsverksamhet, som vi sätter stort värde pä, står till trädgårdsnäringens förfogande bl. a. över lantbruksnämnderna.

Statsmakterna har alltså satsat ätskilligt, del skall jag inte sticka under stol med. Därav föfier givetvis att regeringen har stort intresse av alt näringen kan leva vidare under betryggande former.

Trädgårdsodlarna har svarat på denna inställning frän statsmakternas sida genom alt rationalisera sina odlingar pä alla länkbara sätt. De är verkligen besjälade av en önskan alt driva sina förelag vidare och därigenom ge utkomst åt sina anställda och sig själva.

När nu regeringen kommii med sin proposilion och jordbruksutskottet gått något längre i sitt betänkande än propositionen gör, vittnar della om en god vifia alt hjälpa en näring i en akut krissituation. Vad som nu behövs är emellertid att de lån som vi här i kammaren strax skall besluta om, komnier växthusodlarna till hända mycket snabbt. Detta är ytterst angeläget.

Det är också angeläget att riksdagen antar förslaget från 1974 års trädgårdsnäringsutredning om elt bidrag på 2 kr,/m' uppvärmd odlingsyta vid växthus- och champinjonodling, som yrkas i motionen 2095 och i reservationen till del belänkande vi nu behandlar. Skälet har jag anfört här tidigare, och jag anser förslaget mycket starkt motiverat. Bidraget kan gå ul mycket snabbt. Det är lätt att administrera, och summan 5 mifi. kr. kan, som utredningen formulerade det, ses som en återbetalning till växihusodlarna för att de fält erlägga en i jämförelse med andra för-brukarkaiegorier oproportionerligt slor andel av clearingmedlen.

Med dessa föreslagna ätgärder sammantagna, som jag hoppas också blir kammarens beslut, är del min starka förhoppning att svensk växthusodling skall komma ur sitt nuvarande akuta krisläge och leva vidare lill gagn för oss alla. Odlarna kommer, del vågar jag påstå, att liksom lidigare göra vad som ankommer pä dem för alt så skall bli fallet.

Med delta, herr lalman, yrkar jag bifall lill den reservalion som är fogad lill jordbruksutskottets betänkande 16 och i övrigl till utskottets hemställan.

Medan jag ändå har ordel skulle jag någol vifia bemöta fru Lundblads anförande. Hon säger all det skall mycket lill för att man skall ge ell generellt bidrag i den form som här föreslagits. Ja, det skall mycket till, det vill jag verkligen erkänna. Men del behövs också myckel just nu i denna svåra situation för trädgärdsodlarna, en mycket snabb hjälp som kan gå ut omedelbart.

Det gäller ju inte, fru Lundblad, alla de 8 000 förelag som trädgårdsnäringen omfattar i vårt land, utan endast växihusodlarna, och de är 2 800. Med den begränsning irädgårdsnäringsutredningen föreslagit för bidraget kommer det att gälla 2 100 företag. Jag har all förståelse för att vi här i landet är restriktiva med bidrag. Om jag inte själv hade varil trädgårdsodlare och vetat vilket läge trädgårdsnäringen befinner sig

i, sä skulle jag heller inte gått med på att föreslå detta bidrag. Men nu vet jag att bidraget är myckel befogat.

Sedan tyckte fru Lundblad inle all del var så egendomligt all vi två trädgårdsodlare i ulredningen har föreslagit detta bidrag; det skulle vi ha gjort under alla förhållanden. Jag förstår inle vad del kan vara för fel i att vi själva är med i ulredningen. Skulle inle vi ha bättre förutsättningar än andra att veta hur det ligger till inom trädgårdsnäringen? Jag kan ocksä försäkra fru Lundblad, all om jag inle hade funnit det vara befogat all i rådande krissituation begära detta bidrag, så hade jag heller inle gjort del.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån tdl trädgårdsnäringen

Fru LUNDBLAD (s) kort genmäle;

Herr talman! Det gläder mig alt höra att del syslem med bidrag som man nu tycker skall tillämpas för Irädgårdsnäringen under en övergångstid skall väfias med myckel stor omtanke. Av vad som här sagts har jag också fäll den uppfallningen all bidragen skulle kunna utgå mycket snabbt och just till dem som brottas med de största svårigheterna. Men eftersom reservanlerna inte har närmare angivet på vilka grunder de stöder bidragssystemet förmodar jag att grunderna är desamma som i träd-gärdsnäringsutredningens förslag, vilket stöds av utredningens majorilel. Och dä tycker jag att del bör nämnas alt det i utredningens förslag sägs all bidrag inte skall utgå till företag med mycket stora förluster, ly de har sä slora likviditetsproblem alt del inte skulle hjälpa med bidrag utan svårigheterna får lösas länevägen. Vidare sägs där att bidrag inie skall utgå till små förelag, därför att lånen dit inle har någon större belydelse.

Jag konstaterar alllsä alt bidrag enligt del föreslagna systemet inte skall gä lill vare sig små eller svaga förelag. Därför är jag myckel iveksam lill att förorda ell bidragssyslem, som kanske lill övervägande del - eller åtminstone till stor del - skall gå till mycket väl konsoliderade eller relativt slarka förelag.

Fru NILSSON i Kristianstad (c) kort genmäle;

Herr lalman! Det som sägs om aU bidraget inle skall gå till små företag gäller sädana mindre växthusföretag som är komplement till blomsterhandel, grossislhandel, plantskolor osv,, fru Lundblad, Där utgör växthusodlingen oftast en mindre del och den huvudsakliga verksamheten har kanske helt kunnat kompensera föriusten på växthusdelen.

Det är alllsä den begränsningen det gäller. Annars vill vi all bidragen skall utgå med 2 kr. per kvadratmeier, som det också slår i uiredningens betänkande.

Jag vill också undersiryka att de små förelagen i övrigt vanligen har någon eller några anställda och att bidraget skulle betyda myckel för dem just för att upprätthälla sysselsättningen.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Hen BERGQVIST (s);

Herr lalman! Insikten om att del behövs en aktiv statlig näringspolitik växer sig allt slarkare i vårl land. Debatten om trädgårdsnäringen är ytterligare ett exempel på del. Här får vi uppleva att de partier som av tradilion varil mest tveksamma till att staten skall påverka näringslivets utveckling går längre än socialdemokralerna i sina krav pä slalens engagemang, ålminslone om man för ögonblickel maler kraven i kronor.

Del är numera etl bekant mönsier. Har de borgeriiga väl godlagil ett statsingripande, så vill de gärna vara frikostiga med skattebetalarnas pengar. Socialdemokraterna måste känna ell slörre ansvar för sambandet mellan slalens inkomster och utgifter, så all vi även i fortsättningen får en stark ekonomi. Man kan säga att några mifioner mer eller mindre inte spelar sä slor roll i den omfattande statsbudget som vi har. Men den budgeten omfallar lusen och äter tusen utgiftsposter. Lägger man ihop de borgeriigas överbud blir det fräga om ansenliga summor. En enkel sammanräkning av miltenpartiernas förslag i vär visar alt de redan har sprängt mifiardvallen i överbud. Det är helt enkelt sä att de borgeriiga partierna normalt är litet mer generösa med skattepengarna, samtidigt som de kryddar sin generositet med all klaga över de höga skatterna.

Del är mot den bakgrunden man fär se att de borgeriiga inte bara godtar propositionens förslag och det som trädgärdsnäringsutredningens majoritet därutöver föreslagit. Dessulom fördubblar de det högsta möjliga bidragsbeloppet. Och när socialdemokraterna i utskottet sökte en kompromiss som innebar att man skulle avslä frän de generella bidragen men i gengäld förbättra länestödet, övergav vpk sin anslutning till bidragen och slöt upp kring det förslaget. De borgeriiga däremol höll fast vid bidragen och avvisade kompromissförslaget. Men i slutskedet svalde de borgerliga även förbättringen av lånestödet, ulöver alll del andra de hade satt i sig. Därmed har de avstått frän all göra avvägningar med hänsyn till budgetutrymmet. Man slukar allt som finns att sluka av egna och andras förslag. Därmed hoppas man kanske framstå som trädgårdsnäringens vänner framför andra. Men varken de som arbetar i trädgårdsnäringen eller de som arbetar i andra näringar kan pä lång sikl vara befiänta av en slapp överbudspolitik. Förr eller senare kommer den dag då räkningen måste betalas.

Dagens debatt gäller alllsä inle bara omfattningen av stödet. Det är också fråga om all ge det en så effektiv inriktning som möjligt. Jag har som ledamot av trädgårdsnäringsutredningen argumenterat emol generella subventioner till näringen. Jag har tillsammans med utredningens ordförande reserverat mig mol uiredningens förslag lill bidrag.

Vi har i värt land mänga exempel pä att statsmakterna avvisar tanken på generella subventioner till förelagen. När fisket för några är sedan kom i en svär kris fick man låna sig ur likviditetssvårighelerna, och det var verkligen inte fråga om så förmånliga lån som de som nu erbjuds irädgårdsnäringen.

Textilinduslrin är ell annal exempel. Trols en besvärande konkurrens

frän ullandel, Irols subvenlionspolilik i andra länder, valde slalsmaklerna all rikia siödet så att det hamnade där det behövdes bäst. Den generella subventionen har helt enkelt bedömts som mer orättvis och mindre effektiv än ett riktat slöd.

Den bedömningen gäller i minst lika hög grad för trädgårdsnäringen. Där har ulvecklingen varil slarkl spliltrad. Odlare av rosor och nejlikor har inle kunnai kompensera sig för 8,4 mifi. kr. av bränslekoslnads-slegringen. Genom bidragsförslagel skulle de fä knappt 1,5 mifioner i bidrag. Ca 7 mifi. kr. kvarstår för deras del som okompenserade. Samiidigi finns del andra växthusförelag som, sett i det längre perspektivet, lyckats fä så stora prishöjningar på sina produkter alt de i stort sett kompenserat sig för de ökade bränslekostnaderna. Trots det kommer den gruppen av förelag att få mer än 1 mifi. kr. av bidragen - pengar som skulle ha behövts bättre bland odlare av rosor, nejlikor och krysantemum.

Så skevt slår alltså ell bidragssystem som inle tar hänsyn lill de slora skillnader som finns mellan olika förelag i näringen. Mer än en femtedel av bidragsbeloppet kommer att gå till företagare som i viss mening har lyckats kompensera sig.

Sedan vill jag reagera mol argumentet, all om man har ett system med bidrag, sä kommer inte så många företag att söka lån. Men vad finns det egentligen för skäl för växlhusföretagen att avstå frän de förmåner som är förknippade med ett lån? Au de skulle vara sä skuldbelastade all de inle vägar ta flera län är ju inget hållbart argumeni, eftersom de genom all ta förmänliga lån av den här typen kan göra sig kvitt andra, mindre förmånliga läneformer. Här fär de låna pengar räntefritt och amorieringsfrilt i tre år, och därefter utgår lägsta låneränta för bunden fastighetskredit. Vem avstår ifrån att söka elt sådant lån därför all han har fått bidrag som för medianföretagel uppgår till 2 000 kr.? Det skulle möjligen vara företag som inte har några lån att tala om, och som inle heller behöver ta några län. Men om man tror all det förekommer i så slor utsträckning att man kan minska pä administrationen trots all man inför ytterligare en stödform, då säger man ju i praktiken att del inte är någon likviditelskris för trädgärdsföretag.

Jag bedömer likviditetsproblemen som mycket allvarliga, och jag har den bestämda uppfattningen att det är viktigt att sätta in snabba och rejäla insatser. Med det lånesiöd som föreslås får man garantier för att inget företag som på längre sikt har goda förutsättningar all leva skall behöva läggas ned. Därmed har också Irädgårdsnäringsulredningen lid att arbeta fram ett program för lämpliga långsiktiga statliga insatser. Utgångspunkten skall vara att vi i vårt land skall ha en effektiv och livskraftig trädgårdsnäring.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Fru NILSSON i Kristianstad (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Bergqvist upprepar nu regeringens tidigare uttalande, all vi här i landet önskar ha en väl fungerande och effektiv trädgårdsnäring. Del gläder mig.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Men om man säger della, måste man väl ocksä se till att förutsättningar skapas för att driva företagen pä etl sådant sätt alt de kan bli väl fungerande och effektiva. Härvid gäller ju samma regler för trädgårdsnäringens företag som för företagsamheten i övrigt i vårt land. Det är tyvärr på del sättet, att vi under senare tider har fän uppleva att pressen på de små och medelstora företag som del här gäller har blivit värre och värre. Därför har de icke till sitt förfogande ett ekonomiskt klimat som gör del möjligt för dem att leva vidare på ett betryggande säll. Vi vill liksom alla andra belala våra anställda sådana löner att de blir jämställda med andra grupper, men då måsle också föruisätiningar skapas för all vi skall kunna betala ut de lönerna.

Här sägs det att näringen inte är befiänt av en slapp överbudspolitik, och det är den inle heller. Vi som har föreslagit bidraget menar all det skall vara en engångsföreteelse för alt hjälpa företagen i en svår akut siiualion. Jag vågar påslå all ingen inom trädgårdsnäringen mer än andra klagar över de höga skaller som las ut. Vi skall belala skaller som alla andra, men vi vill ocksä, som jag sade lidigare, ha betryggande möjligheler all kunna leva och belala våra skatter.

I och med att jag har betonat den akuta situationen har jag också förklarat varför vi inte anser all länemöjligheten är lill fyllest. I och för sig är den bra - jag har inte pä något säll underkänt den, tvärtom. Många företag är emellerlid häri skuldbelaslade därför all de har ulnyUjat de möjligheter all rationalisera som har funnits lidigare. De kanske därför ställer sig tveksamma till att nu låna upp ytterligare pengar. Kan vi då hjälpa dem med elt bidrag i denna akuta situation tills priserna har hunnit anpassas, kanske de vill låna pengar längre fram och satsa på framliden.

Herr CARLSTRÖM (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Bergqvist böriade sill anförande med all tala om att de borgerliga inte är så angelägna om att släppa in staten i näringslivet. Men han sade också att de borgerliga var frikostiga med statens pengar och hade sprängt mifiardvallen i överbud bara under årels riksdag. Jag skall inskränka mig till all behandla det ärende som vi har att handlägga i dag och inle gä in i någon stor politisk debatt med herr Bergqvist.

Herr Bergqvist säger alt prisökningen på produkterna för en hel del av förelagen resulterat i all de har fåll kompensaiion för de stegrade bränslekostnaderna. Jag kan dä berätta all kompensationsgraden är olika för olika produkter inom irädgårdsnäringen. Sålunda är priskompensationen extremt låg för snittblomsterslagen - för rosor är den 12 96, för nejlikor 17 96 och för krysantemum 31 96. Högre priskompensation har erhållits för tomater och framför alll för vissa krukväxlslag, där pro-ceniialel ligger på mellan 40 och 80. För lomalerna ligger det på ungefär 50 96. Men för växthusgurkan t. ex. har man lyckats uppnå allenast 16 96 i priskompensalion. Dessa uppgifter talar väl tillräckligt tydligt för alt del verkligen är av behovel påkallat med ell stöd.

Svenska laniarbelareförbundeis ordförande, som har varil med i ul-

redningen, är helt positiv till de synpunkter som uiredningens majoritet har fört fram till regeringen. Vi är angelägna om att betona all han verkligen förslär vilka föfider del skulle bli om trädgårdsnäringen krymps på sätt som den nu möjligen tvingas göra pä grund av likvidiletssvårigheler och dålig lönsamhet.

Hen BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tillät mig redovisa att de borgerliga partierna år efter är, oavsett konjunkturläge, har fört en överbudspolitik som har gällt både på utgiftssidan - högre utgifter - och på skaltesidan - lägre skatter. Jag ville sätta in de borgerliga partiernas agerande i denna fräga i det sammanhanget. För vad är engagemanget värt om det sker mol bakgrunden av ständiga överbud, som i år faktiskt för mittenpartiernas del uppgår lill över en mifiard kronor? Räkningen måste till slut betalas, och då är del inte säkert att trädgårdsnäringen gynnas av en kortsiktig överbudspolitik. Jag tror att den är mer befiänt av en fasl och konsekveni ekonomisk poliiik frän samhällets sida.

Fru Olsson i Helsingborg sade all en betydande del av clearingav-gifterna borde restitueras till odlarna. Men lål mig dä slå fast att det slöd som finns inbakat i lånesystemet motsvarar ungefär vad odlarna totalt har betalat i clearingavgifter. Och det stödet är mycket större än den oproportionerligt stora andel av clearingavgifierna som växlhusföretagen har betalat, som fru Nilsson i Kristianstad nämnde.

Del har också sagts att stödet behöver komma snart - annars kanske det inte finns sä många förelag kvar att stödja. Visst mäste det sältas in ett rejält stöd omedelbart - den saken är klar. Men inte kan man hävda att bidragssysiemel är del som avgör huruvida dessa företag skall kunna fortleva. För medianföretagel är det fråga om elt bidrag på 2 000 kr. Inte vill väl fru Olsson i Helsingborg hävda att 2 000 kr. för ett växlhusföretag avgör om man skall driva verksamheten på längre sikl eller inie. Del blir fakiiski inie mer för medianföretagel, eftersom man väljer modellen att sprida ut bidraget jämnt, oavsett att behovet varierar mycket kraftigi från förelag lill förelag.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Fru NILSSON i Kristianstad (c) kort genmäle;

Herr lalman! Jag vägar påstå all inget eller mycket få trädgärdsföretag har kunnat fä full kompensation för de ökade utgifterna pä grund av det höga ofiepriset undet det år som gått.

Herr Bergqvist talar här om överbudspolitik från cenlern, folkpariiel och moderata samlingspartiet - herr Bergqvisi log lyvärr alla dessa partier i etl sammanhang. Jag svarar närmast för centerpartiet och vill säga att vi alltid har full täckning för våra utgiftsförslag. Vi ger oss över huvud taget inle in pä någon överbudspolitik. Jag tycker att det är någol beklämmande all höra talet om överbudspolitik när det gäller elt belopp pä 5 mifi, kr, för att hjälpa vissa trädgårdsförelag ur en akut krissituation, samtidigt som del kommer förslag om hundratals mifioner kronor lill

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

andra näringar. Jag tänker t, ex, på Eriksbergs varv. Växthusodlingen har ungefär 10 000 anställda, medan det i fallet Eriksbergs varv gäller ungefär halva del antalet. När det gäller Eriksberg tvekar man inte att slälla pengar till förfogande.

Jag vill än en gäng understryka att jag anser att bidrag är bättre för att klara den akuta situationen för trädgårdsodlarna. De har vid en jämförelse med förhållandena i de länder som vi konkurrerar med fått vänla alldeles för länge. När herr Bergqvist säger att vi skall ha en fast politik för Irädgårdsnäringen framöver blir jag mycket nyfiken pä vad detta innebär.

Herr BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Nilsson i Kristianstad säger att centerpartiet har full täckning för alla sina ulgiftsförslag. Men vill fru Nilsson verkligen bestrida att centerpartiet under den här våren har levererat förslag vilkas genomförande kostar över en miljard kronor, utan alt ni samtidigt anvisat kompensation för dessa kostnader? Fru Nilsson skakar på huvudet, och jag drar sluisatsen att det inle går att bestrida att det förhåller sig pä det sättet. Det är mot den bakgrunden man skall se ert agerande i den här frågan. Fru Nilsson säger att det här gäller 5 mifi. kr. och all del beloppet inte spelar så stor roll i jämförelse med de stora utgifterna på andra håll. Men lägger man ihop den ena utgiftsposten med den andra så blir det mifiardbelopp.

Får jag nämna att man i den PM som utredningen sammanställl anger kompensationstal. För tomater anges ett kompensationstal på 105 96. Det är kompensationstalet, om man ser utvecklingen på någol längre sikl. Ser man den på kortare sikl, skall kompensalionstalel vara 63. Om man tar hänsyn till de problem som flnns när det gäller vissa tomatförelag och lill all del finns en viss gräns för högsta bidrag, kommer det ändå av de över I 100 000 kr. som kan utgå i bidrag till tomatföretagen att ges stora summor till företag som har klarat sig mycket väl.

Sedan kan man aldrig bortse från att den ekonomiska styrkan varierar kraftigt från företag till företag beroende på vilka distributionsmöjligheter de har. De som står i förbund med detafi handelsföretag har allmänl sett en myckel starkare ekonomi än rena produktionsföretag, som måste säfia lill grosshandeln till de priser som där lillämpas. Vissa företag intar en mellanställning genom all de har avtal om direktleverans till detafihandeln.

När trädgårdsnäringsutredningen har försökt beräkna omfattningen av priskompensationen har den byggt på engroshandelspriser. För enskilda företag kan utvecklingen ha varit betydligt annorlunda än som fångats in i dessa kalkyler.

Slutligen, herr talman: Vilken fast politik behövs när det gäller träd-gärdsnäringen? Jo, all man inom utredningen nu ulformar ell program pä lång sikt, som lar hänsyn till våra möjligheter för framtiden. Jag är övertygad om all trädgårdsnäringsutredningen skall kunna lägga fram

ett program, som blir gynnsamt för trädgårdsnäringens framtida ulveckling.

Hen WACHTMEISTER i Johannishus (m);

Herr talman! Efter detta replikskifte är fältet ganska ordentligt avbetat. Vad jag hade tänkt säga är redan avhandlat.

Herr Bergqvist tog emellertid upp ett rätt intressant resonemang - i varie fall antydningar till det - genom sina statsmannaord om den aktiva näringspolitiken. Det vore frestande för mig att ge mig in pä den, men jag skall avslå i detta sammanhang. Jag vill bara fråga om inte herr Bergqvist gjorde sig skyldig till en liten felsägning, när han anförde att vi fär mycket fördelaktiga lån, som skall vara ränte- och amorleringsfria i tre år, I det papper som har delgivits utskottet slår det tvä är. Kanske herr Bergqvist menar att räntan och amorteringen betalas i efterskott, först efter det tredje året. I våra papper talar vi i alla fall om två års räntefrihet, vilket framgår av näst sista stycket på s. 3 i utskottets belänkande.

Det kan emellertid vara detsamma, för därefter föfier i alla fall tio års amorteringstid, vilket är en ganska härd amorteringstid. Ett län kan vara avsett för konsolidering av företaget eller till en rationalisering. Men vet man inte med säkerhet att förhållandena kommer alt bli bättre, är man inte mycket hjälpt av ett lån. Då kan just det tillfälliga bidraget vara lill hjälp.

Inom moderala samlingspartiet är vi inte särskilt intresserade av bidrag. Men vi ser detta såsom en tillfällig historia och där kan bidrag vara till hjälp. Jag vet någol sä när vad jag pratar om, eftersom jag hör till de trädgårdsodlare som har tvingats ge upp. Det är jag glad för i dag.

Mycket kan komma emellan. Det är så mänga saker som berör trädgårdsodlingen utan dennas förvållande, t, ex. handelspolitiska frågor och annat som drabbar den hårt. Inom moderata samlingspartiet tror vi på läng sikt mera på ett kostnadsrelaterat stöd i form av restitution i en eller annan form av eriagda avgifter. Men jusl nu är läget sä allvarligt att del inle är fräga om god eller dålig lönsamhet. I dag gäller det växthusverksamheten över huvud taget. Av den orsaken har vi i moderala samlingspartiet anslutit oss till reservationen, lill vilken jag yrkar bifall.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån tiU trädgårdsnäringen

Hen BERGQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! För alt skingra herr Wachtmeislers i Johannishus missförstånd vill jag slå fast att det förslag som föreligger från jordbruksutskottets majoritet innebär räntefrihet och amorteringsfrihet under tre år.

Fru NILSSON i Kristianstad (c):

Herr talman! Jag är ledsen att jag behövde begära ordet pä nytt, men herr Bergqvist kom med några påståenden som jag måste bemöta. Herr Bergqvist undrade vad 2 000 kr. betyder för medianföretagel i

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

den här situationen. Ja, 2 000 kr. kan betyda oerhört mycket för en småföretagare när det gäller att komma över en akut svår situation. Jag kan ha full förståelse för att herr Bergqvist har svårt för att sätta sig in i den situationen, men mänga småföretagare råkar in i den alll som oftast.

När del gäller kompensalionstalen för 1973 och 1974 är det klart alt bilden är splittrad i fråga om olika företag, men enligt utredningens promemoria ligger vid 250-procentig ofieprisökning genomsnittskompensationen vid 63 96 för tomater och 16 96 för gurka, och för de stora snitt-blomsslagen redovisas tyvärr stora underskott. Så ligger det alllsä till med kompensationsgraden.

Eftersom herr Bergqvist säger att vi i centerpartiet har kommii med överbud på en mifiard kronor under året mäste jag be om en specifikation på del beloppet.

Hen BERGQVIST (s) kort genmäle;

Herr talman! Alt ge en kort specifikation på centerpartiets överbud är omöjligt, eftersom de omfattar en lång lång lista, men jag kan ta några exempel på överbud som uppgår till betydande belopp, för vilka ni inte har föreslagit några kompenserande inkomster eller reduktioner i fråga om andra utgifter. Det förekom förslag om en ökning av biståndsbeloppet med 500 mifi. kr. Ni har nyligen röstat igenom en sänkning av villabeskattningen som rör sig om mycket stora belopp. Ni har vidare röstat igenom förbättringar av studiestödet. Enbart de här sakerna gör att det sammanlagda beloppet närmar sig mifiardstrecket, och sedan finns det åtskilligt annal som inte ryms inom ramen för en kort replik.

Det var inget förakt för 2 000 kronors värde som jag uttryckte när jag undrade vad det beloppet betyder för förelagen. Vad jag sade var att genom att sprida ut bidraget till alla kommer del att bli mindre än vad del hade kunnat bli för de företag som behöver mesl. Jag har fortfarande svårt all tro alt frågan om medianföretagel skall fortsätta sin verksamhet eller inte är en fräga som avgörs av huruvida man får 2 000 kr. i engängsbidrag eller inte. Jag tror att besluten fattas utifrån andra bedömningar.

Sedan några ord om kompensalionstalen. På s. 23 i trädgärdsnäringsutredningens PM finns en uppräkning över kompensalionstalen. Där står del 105 96 för tomater, och inom parentes står den siffra som fru Nilsson anförde. Vi har båda rätt, även om den uppgift jag lämnade inle står inom parentes. Skillnaden är den att fru Nilssons siffra gäller på kort sikt med hänsyn lagen till att ofieprisslegringen var speciellt kraftig under våren 1974 när förelagen gjorde stora inköp. Om man däremol ser året som helhet med den sänkning av ofiepriset som inträffade under elt senare skede, finner man att tomalodlarna har lyckats höja sina priser så all del kompenserat ofieprissiegringarna.

Fru NILSSON i Kristianstad (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är just pä kort sikt som vi har föreslagit bidraget. Det är därför som jag har angivit 63 96. Motivet till att vi vill ha ett bidrag på kort sikt är att vi vill hjälpa näringen ur en akut situation.

Herr Bergqvisi har i dag också sagl att socialdemokraterna vill ha en aktiv näringspolitik. Jag har aldrig förstått det draget i den socialdemokratiska näringspolitiken som innebär att företagen helst skall vara under isen innan man anser sig ha möjlighet att rycka in. Del är väl mycket bättre att på ett tidigt stadium ge ett kortsiktigt stöd - etl över-gängsstöd - som vi föreslär, så alt företagen sedan kan leva vidare under betryggande former.

Jag förstår att herr Bergqvist inte kan precisera den där mifiarden. Det är omöjligt, för det stämmer inte med centerpartiets politik att vi skulle äla oss utgifter utan all vifia betala dem. Vi ger verkligen anvisning om hur utgifter skall täckas i samma män som vi föreslår dem.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Hen BERGQVIST (s) kort genmäle;

Herr lalman! De tre exempel som jag anförde pä överbud från cen
terpartiet har icke kompenserats med några moisvarande förslag till in
komstförstärkning eller utgiftsreduktion. Det är alldeles klart. Enbart
dessa tre exempel motsvarar kostnader i storleksordningen 1 mifiard.
Och det finns mänga andra exempel. Fru Nilsson i Kristianstad har varken
kunnat bestrida att centerpartiet har föreslagit dessa utgifter eller kunnai
ange några kompenserande inkomstförstärkningar eller utgiflsreduklio-
ner. . __

Centerpartiet har inte heller på något sätt kunnat göra troligt att något enda företag, som har förutsättningar att leva på längre sikt, skall behöva läggas ner, om del här länestödet genomförs. Detta slöd innebär tvärtom all företagens fortsatta existens iryggas. Alla de företag som har möjligheter att leva vidare på längre sikt kommer också att kunna göra del. Cenlern har inte kunnat visa att det förhåller sig på annat sätt.

Fru NILSSON i Kristianstad (c) kort genmäle;

Herr lalman! Innan läneslödel kommer i praktisk tillämpning går så lång tid att del är risk för att mänga förelag, inte minst efter resultatet av avtalsrörelsen, kommer att ha fått upphöra med sin verksamhel. Del är därför vi har lagl vårt förslag om del här bidraget, som jag fortfarande håller fast vid.

Jag konstaterar att herr Bergqvist framhärdar i sitt tal om att centerpartiet inte anvisar pengar i förhällande lill sina ulgiftsförslag. Del är emellertid fel. Jag vill också påpeka, att inte ens finansministern räknar alllid rätt i sin budget. Vi lever f n. med etl underskott i den äriiga budgeten på ca 10 mifiarder kronor. 1 förhållande till detta belopp uigör 5 milj. kr. en droppe i havel.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Hen talmannen anmälde att herr Bergqvisi anhållit att till protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Trots all debatten nu har pågått länge ser jag mig nödsakad att, med hänsyn tagen till den mytbildning som jag har upptäckt pågår ute i buskarna kring regeringens inställning lill trädgårdsnäringen, med några ord kommentera denna fräga.

Låt mig inledningsvis fä ansluta mig till del principiella resonemang när del gäller näringspolitik i allmänhet som Jan Bergqvist här tidigare har fört. Jag vill också slå fast att regeringen anser det betydelsefullt all vi har en livskraftig trädgårdsnäring. Del är av detta skäl vi föreslagit det investeringsstöd som går ul till näringen för all underiätta möjligheterna att skapa rationella och bärkraftiga företag. Det är av denna anledning sorn regeringen har föreslagit att också trädgårdsnäringen skall få del av det särskilda stödet till samverkansföretag. Det är även därför som regeringen har tillsatt 1974 års irädgårdsnäringsutredning. Vi vill få näringens situation genomlyst och ändamålsenligheten i de nuvarande statliga stödformerna prövad mot bakgrund av angelägenheten av att kunna bevara och siärka näringen.

Eftersom regeringen insåg att trädgårdsnäringen, framför allt växlhusföretagen, drabbats hårt av oljeprisstegringarna och att detta för många företag innebar, temporärt, en besvärlig ekonomisk situation gav vi utredningen i uppdrag all snabbt lägga fram förslag om tillfälliga åigärder, som kunde hjälpa behövande företag att komma över svårigheterna. Vi var överens med näringens företrädare att det var fråga om tillfälliga åtgärder. Lantbruksstyrelsen och regeringen har ansett att de låneformer som utredningen föreslog var den lämpligaste åtgärden. Däremol har varken lantbruksstyrelsen eller regeringen ansett det rimligt att generella statliga bidrag skulle utgå som retroaktiv kompensation för sämre lönsamhet utan närmare prövning av behovel i det enskilda fallet. Jag är pä den punklen närmast lacksam mot herr Carlström, som i ett av sina inlägg belyste hur verkligt olämplig den stödform är som han själv föreslår. Man redovisade ju hur olika situationen kan vara inom näringen beroende på vilka produkter ett företag framställer.

Måsle vi ändå inte fräga oss vart det skulle leda hän om alla företag inom olika branscher skulle kompenseras med statsbidrag för de förändringar i lönsamheten som av och till kan uppstå av olika skäl?

Däremot har regeringen ansett det lämpligt att ge direkta bidrag lill åigärder som har en bränslesparande effekt. I propositionen om energihushållningen föreslär regeringen 2 mifi. kr. till sådana ändamål inom trädgårdsnäringen. Det är alltså 2 mifi. kr. ulöver de 2 som anslogs i fiol.

Jag vill säga några ord när det gäller konkurrensen med den subventionerade importen. Vi har haft en sådan konkurrens. Men del är väl att ta litet enkelt på problemet om man menar att vi från svensk sida

skall möta dessa svårigheter med alt vi också skall subventionera den här typen av produkter - för alt kanske då möta en fortsatt ökning av subventioner från de länder som exporterar till oss. Var slutar det här? Det är rätt naturligt att regeringen i stället tar initiativ - som vi har gjort - till överiäggningar med de andra länderna för att komma fram till förnuftigare lösningar pä den här typen av relationer i handeln länder emellan. Annars vet man aldrig var detta kan sluta,

Lål mig till sist fä slå fast att regeringen är klar över angelägenheten av en snabb behandling av de läneärenden som vi kommer att få som resultat av regeringens förslag till riksdagen. Lantbruksstyrelsen harocksä vidtagit sädana förberedelser att länen skall komma de behövande företagen till del med minsta möjliga tidsutdräkt. Jag är övertygad om all vi med de åigärder jag nu har redovisat skall klara näringens situation.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Lån UU trädgårdsnäringen

Fru NILSSON i Kristianstad (c):

Herr lalman! Jag noterar med tillfredsställelse statsrådet Lundkvists ullalande all del skall bli en snabb handläggning av låneärendena. Jag betonade ju också i mitt inledningsanförande vikten härav.

Anledningen till att jag tog upp tomatimporten frän Danmark var att jag ville belysa konkurrenssituationen pä detta område. Att vi sedan skall la upp själva sakfrågan i utredningen är jag fullt på det klara med.

Statsrådet Lundkvist sade att det pågår en mytbildning ute i buskarna om regeringens inställning till trädgårdsnäringen. Så är inte alls fallet. Vad vi som är verksamma inom trädgårdsnäringen begär är bara att fä arbeta pä lika villkor med dem som vi konkurrerar med i andra länder. Andra stater har pä ett tidigt stadium givit stöd till sina trädgårdsnäringar. Jag hoppas att vär trädgårdsnäring med de föreslagna åtgärderna, som vi nu kommer att besluta om, skall gä en fiusare framtid till mötes,

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom, 1-3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom . 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Larsson i Borrby m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Olsson i Helsingborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 4 mom, 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Larsson i Borrby m, fl,

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 155 Nej - 155

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Rämgård (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallil reservationen av herr Larsson i Borrby m. fl.

§ 12 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

Nr 17 angående verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning

Punklen 1

Lades till handlingarna.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs Finansutskottets betänkanden

Nr 21 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden Nr 23 med anledning av i propositionen 1975:1 gjord framställning angående stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1975/76

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 14 Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 26 med anledning av propositionen 1975:62 om kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975:62 hade regeringen -efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen att dels anta de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

2. lag om ändring i förordningen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt,

3. lag om nedsättning av fordonsskatt pä traktorer och släpvagnar m. m..

4. lag om indrivning av avgift för kilometerräknare m. m.,

dels godkänna vad i propositionen förordats om skyldighet att utrusta

släpvagnar med kilometerräknarapparatur, om avgift för sådan apparatur

och om ersättning till fordonsägare i vissa. fall.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande:

"1 propositionen föreslås bl. a. de bestämmelser som behövs för övergången till kilometerskatt den 1 juni 1976 för vissa släpvagnar. Större delen av den specialdeslinerade fordonsskatten och hela den särskilda fordonsskatten föreslås bli omvandlade till kilometerskatt resp, särskild kilometerskatt inom ramen för en totalt sett oförändrad skattebelastning pä de berörda släpvagnarna.

Vidare föreslås att regeringen bemyndigas att utfärda bestämmelser om distribution av kilometerräknarapparatur genom statens försorg och om fordonsägarnas skyldighet att betala avgift för apparaturen.

Ytterligare föreslås att fordonsskatt för fordon med åriig fordonsskalt över 4 800 kronor skall kunna beräknas för kortare tid än hel kalendermånad i samband med att skatteplikt inträder eller upphör i vissa fall.

Slutligen föreslås vissa ändringar av närmast teknisk och formell natur i vägtraflkskattelagen och i förordningen om särskild vägtrafikskatt och en särskild bestämmelse om indrivning av avgift för kilometerräknare m. m. till motorfordon,"

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats dels de med anledning av propositionen väckta molionerna 1975:2024 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, m, fp), vari hemställts att riksdagen beslulade att

1. kilometerskatten för släpvagnar utformades så att den i princip kom att ersätta den särskilda fordonsskatten och den del av fordonsskatten Som motsvarade höjningen den 1 januari 1974 pä grund av brännol-jeskattens slopande samt att nedsättningen av fordonsskatt enligt kungörelsen (1973:783) bibehölls,

2. statsverket svarade för produktion och distribution av kilometerräknarna utan ersättning från fordonsägarna,

3. bestämmelserna om kortare beskattningstid för tyngre fordon än en kalendermånad utformades sä alt de gällde vid en avställlningsperiod om minst 10 dagar,

4. bestämmelserna om kortare beskattningstid för tyngre fordon än en kalendermånad skulle äga sin fillämpning retroaktivt från den 1 april 1975,

1975:2025 av herr Komstedt (m), vari hemställts att riksdagen skulle 1. besluta att produktion, distribution och installation av kilometerräknare skulle ske utan särskild ersättning frän fordonsägarna.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

2. hos regeringen uttala att valet av kilometerräknare borde ske så att en given tillföriitlighet uppnåddes till lägsta möjliga kostnad,

1975:2041 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att

1, kilometerskatten för släpvagnar utformades pä sådant sätt att den i princip kom att ersätta den särskilda fordonsskatten och den del av fordonsskatten, som motsvarade höjningen den 1 januari 1974 på grund av brännoljeskattens slopande, samt att nedsättningen av fordonsskatt enligt kungörelsen (1973:783) bibehölls,

2, statsverket svarade för produktion och distribution av kilometerräknarna utan ersättning från fordonsägarna,

3, bestämmelserna om kortare beskattningslid för tyngre fordon än kalendermånad utformades sä att de gällde vid en avställningstid om minst 10 dagar.

dels de vid riksmötets börian väckta motionerna 1975:319 av herr Nilsson i Agnas (m), 1975:713 av herrar Turesson (m) och Komstedt (m), 1975:1043 av herrar-Clarkson (m) och Nisser (m) samt 1975:1092 av herr Träff m, fl, (m, c, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade återinföra undantaget för avbetalningsförsålda fordons skatteskulder i samband med återtagning i vad det avsåg tyngre fordon.

Utskottet hemställde

1, beträffande omfattningen av övergången till kilometerbeskattning för vissa släpvagnar att riksdagen med avslag på motionerna 1975:2024 punkten 1 och 1975:2041 punkten 1 och med bifall till propositionen 1975:62 godkände vad som föreslagits i propositionen i denna del,

2, beträffande bestridandet av kostnaderna för kilometerräknare för släpvagnar att riksdagen med avslag på motionerna 1975:2024 punkten 2,1975:2025 punkten 1 och 1975:2041 punkten 2 godkände propositionen i denna del,

3, beträffande ett riksdagsutlalande om lägsta möjliga kostnad för kilometerräknare att riksdagen skulle avslä motionen 1975:2025 punkten 2,

4, beträffande kortare beskattningstid för tyngre fordon att riksdagen med avslag på motionerna 1975:2024 punkten 3 och 1975:2041 punkten 3 skulle bifalla vad i propositionen föreslagits om avställningstidens längd som villkor för skatteåterbäring,

5, beträffande retroaktiv tillämpning av reglerna enligt punklen 4 ovan att riksdagen med avslag på motionen 1975:2024 punkten 4 godkände propositionen i denna del,

6, beträffande författningsförslagen och propositionen i övrigt all riksdagen skulle

dels anla förslagen till

1, lag orn ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

2. lag om ändring i förordningen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt,

3. lag om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m, m,,

4. lag om indrivning av avgift för kilometerräknare m, m.,

dels godkänna vad i propositionen förordats om skyldighet att utrusta släpvagnar med kilometerräknarapparatur, om avgift för sådan apparatur och om ersättning till fordonsägare i vissa fall,

7, beträffande de vid riksmötets börian väckta motionerna att riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975:319,

2, motionen 1975:713,

3, motionen 1975:1043,

4, motionen 1975:1092,

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Lundgren i Kristianstad (m)
som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2024 punkten 1 och 1975:2041 punkten 1 och med avslag på propositionen 1975:62 i denna del begärde förslag till riksdagen under hösten 1975 i enlighet med vad som föreslagits i motionerna,

2, av herrar Magnusson i Borås (m) och Lundgren i Kristianstad (m)
vilka ansett att utskottet under 6.1 och 7,4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1092 skulle anla det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i vägtrafikskaltelagen (1973:601) med den ändringen att 16 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c). Hallenlus (c) och Lundgren i Kristianstad (m).

Hen LUNDGREN i Krislianstad (m):

Herr lalman! År 1974 fattade riksdagen principbeslut om att införa kilometerskatl för släpvagnar, I utskottets betänkande nr 26 behandlas de i propositionen 62 föreslagna bestämmelserna angående övergång till kilometerskatl.

Utskottets och propositionens förslag innebär en annan utformning av reglerna för släpvagnar än vad som gäller för andra kilometerbeskattade fordon. För det första skall man ersätta den särskilda fordonsskatten med en inle speciellt destinerad kilomelerskatt. För del andra skall den del av fordonsskallen som ersalle brännofieskallen, när den slopades, ocksä omvandlas lill kilometerskait. Detta motsvarar de bestämmelser som gäller för andra kilometerbeskattade fordon. Men dessutom - och del är här som det finns en skillnad - skall hälften av återstående for-

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

donsskatt också omvandlas till kilometerskatl. Det innebär att man för släpvagnarna kommer att få en betydligt högre rörlig andel av beskattningen och en mindre fast andel.

Motivet för denna annoriunda bestämmelse är att man då kan slopa nedsättningsreglerna för släpvagnar. Detta föreslås också i propositionen 62. Utskottsmajoriteten anger ytterligare ett motiv i betänkandet. Man anser att man mycket väl kan tänka sig alt pröva en ny princip för kilometerbeskattning.

Del negativa med den högre röriiga andelen är självfallet, som har anförts lidigare i diskusionerna rörande kilometerskatten, att man på det viset får ett sämre utnytfiande av släpvagnarna. En högre fast andel skulle innebära att de som kör tvingas utnytfia släpvagnarna mer för att minska andelen fasta kostnader genom att dela den päantalet kilometer. Just detta skäl - ett bättre resursulnyujande - är enligt moderata samlingspartiets uppfattning betydligt större och tyngre än utskottsmajoritetens motivering för de ändrade reglerna. Av den anledningen har vi reserverat oss i utskottet till förmän för samma bestämmelser som gäller lastbilar och andra kilometerbeskattade fordon.

Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till reservationen 1.

När det gäller den räknarutrustning som skall användas har moderata samlingspartiet nu samma principiella uppfattning som tidigare. Eftersom utrustningen är ett led i uppbördsverksamheten från statens sida bör också staten bestrida kostnaderna för dessa räknare. Beslutet togs i fiol trots den reservation som moderata samlingspartiet hade anfört. I är har vi av praktiska skäl avstått från reservation, men vi har uttryckt vår principiella uppfattning i det särskilda yttrande som är fogat till utskottets betänkande.

I en motion anförs att problem har uppställ med dessa räknare därför att de tekniskt sett har fungerat dåligt. Det är viktigt att i samband med detta slå fast vad utskottet säger i sitt betänkande, när man understryker vikten av krav på hållbarhet och tillförlitlighet för de nya kilometerräknarna. Utskottet skriver bl. a.: "Skulle emellertid hållbarhets-och lillföriitlighetsproven visa att det kan föreligga något tvivel på dessa punkter förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om senareläggning av ifrågavarande reform." Pä så vis skall tnan självfallet se till att man får en ordentligt fungerande utrustning, vilket minskar kostnaderna för dem som berörs av omläggningen.

Den andra moderatreservationen tar upp ett problem som behandlas i motionen 1092 av herr Träff m. fl. Det gäller del undanlag som lidigare fanns i fråga om nyujandeförbud för fordon som sålts på avbetalning och för vilka ej erlagts skatt. Problemen uppstår framför allt när det gäller tyngre fordon, t. ex. när man vid handel med bilar säfier en lastbil på avbetalning. Skulle det visa sig att köparen inte uppfyller sina förpliktelser ulan säfiaren tvingas återta fordonet, och köparen inte har eriagl skatten, sä innebär det att säfiaren, om fordonet inte har tillräckligt stort värde när det återtas, tvingas betala också denna skatteskuld för all över

huvud taget kunna säfia fordonet vidare. Annars förlorar man pengar genom alt fordonet fär stå och vänta på försäfining till dess detta med skatten klarats upp och del kan ta ett par år.

Den övervältring som det talas om i utskottsbetänkandet är i de flesta fall inte möjlig. De motiv som fanns förra året för att ta bort undantaget frän nytfiandeförbud var till att böria med administrativa svårigheter. Den invändningen lycker vi väger mycket lätt. Det flnns nu centrala register som borde underlätta kontrollen av betalning av skatter. Vi tycker ocksä alt uppenbara orättvisor inte får bestå med hänvisning till administrativa svårigheter.

Utskollet säger ocksä ati det kan finnas risk för skentransaktioner, vilket kort sagt innebär skattefusk, i samband med denna regel. Även här anser vi all staten självklart genom andra ätgärder måste hindra skentransaktioner som syftar till skattefusk. Man skall inte la bort en regel som behövs for att undanröja en orättvisa.

För de berörda företagen kan ell borttagande av denna regel för de tyngre fordonen innebära kostnader som i många fall leder till förluster på 10 000-20 000 kr.

Herr lalman! Delta motiverar ocksä ett yrkande om bifall lill reservationen 2, vilket jag härmed framför.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

I detta anförande instämde herr Magnusson i Borås (m).

Hen WIKNER (s):

Herr talman! Vägtrafikbeskaltningen i Sverige har undergått stora förändringar under de senaste åren. Det har skett en övergång från bränn-ofieskatt till kilometerskatt för sådana lastbilar, bussar och personbilar som drivs med annat drivmedel än bensin eller gasol. Principbeslutet fattades av 1971 års höstriksdag, och arbetet anförtroddes en särskild nämnd, kilometerskattenämnden. Vid beskattningen skullesärskilda kilo-meterräknare användas. Kungl. Maj:t, som det hette på den liden, bemyndigades all utfärda föreskrifter om inmontering av kilometerräknarna. Del beslöts även att kostnaden för räknarna skulle las ut av fordonsägarna. Detta beslutades även av riksdagen.

I propositionen 1973:94 tog regeringen upp frågan om den närmare utformningen av kilomelerskallen, och de förslag som lades fram antogs ocksä av riksdagen 1973.

Med anledning av detta har utfärdats vägtrafikskaltelagen och förordning om särskild vägtrafikskatt samt elt flertal andra kungörelser, bl. a. en om återbetalning och avräkning av vägtrafikskatt m. m. för fordon som används utom riket, och nedsättning av fordonsskatt pä traktorer och släpvagnar och om inbetalning av avgift för kilometerräknarna.

1 propositionen 1974:164 föreslogs att kilometerskatt skulle införas den 1 juni 1976 för släpvagnar som dras av brännofiedrivna motorfordon och har en lotalvikt över 3 ton. Detta blev även riksdagens beslut.

Vid övergång till kilometerskatt för brännofiedrivna lastbilar begrän-

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

sades åtgärden till att omfatta den tidigare drivmedelsbeskattningen, medan fordonsskatten i princip inle berörs av den här omläggningen.

Då det gäller släpvagnarna med speciella förhållanden föreslogs i propositionen all såväl den särskilda fordonsskatten som den del av fordonsskatten som motsvarar höjningen den 1 januari 1974 på grund av brännofieskaltens slopande och hälften av återstående fordonsskatt skall ersättas av kilomelerskatt.

Man går här litet längre än vid omläggningen av skallen pä laslbilarna, och märk väl all detta motiveras med de praktiska fördelar man vinner genom all de särskilda nedsättningsreglerna för sädana släpvagnar som används i viss begränsad omfattning kan slopas.

I reservationen 1 av herrar Magnusson i Borås och Lundgren i Kristianstad yrkas bifall till motionerna 2024 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. och 2041 av herr Westberg i Ljusdal. Som redan nämnts motsätter sig reservanlerna propositionen i denna del och vill att kilometerskallen för släpvagnar utformas så, "att den i princip kommer all ersätta den särskilda fordonsskatten och den del av fordonsskatten som motsvarar höjningen den 1 januari 1974 på grund av brännofieskaltens slopande samt att nedsättningen av fordonsskatt enligt kungörelsen (1973:783) bibehålls". Man menar att en hög, fast fordonsskatt leder till elt bättre resursulnyujande; den saken har också en av reservanterna här nämnt. Man anser vidare att det inte finns tillräckligt starka skäl för att i denna skatteomläggning gå längre än vad som skedde när del gällde laslbilarna.

I utskottets betänkande säger vi föfiande, som jag vill citera för att det inte skall uppstå några missförstånd:

"Med hänsyn till att departementschefen anser att frågan om fordonsskattens avveckling lämpligen bör avgöras i samband med genomförandel av fiärde etappen i 1970 års vägtrafikskattereform, vilket innebär att riksdagen fär möjlighet all la ställning härtill redan under nästa är, finner utskottet, :5om delar hans uppfattning pä denna punkl, inle anledning att här ta upp nägon principdiskussion i denna fråga. Utskollet nöjer sig med alt konstalera dels att del finns anledning att innan frågan om fullständig övergäng lill kilometerskatt slutgiltigt avgörs ocksä pröva erfarenheterna från en något utvidgad sådan beskattning, dels att en avveckling av nedsättningsreglerna medför praktiska fördelar som enligt utskottets mening väger tyngre än kraven på fullföfiande av den princip som visserligen godtagits för laslbilarna men som därför inle nödvändigtvis behöver gälla för släpvagnarna."

Med den motiveringen tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker bifall till motionerna 2024 och 2041 i denna del.

I propositionen 164 år 1974 redovisas elt avtal som träffats mellan kilometerskattenämnden och AB Samefa om tillverkning och leverans av kilometerräknare till släpvagnar. Den 12 november 1974 har kilometerskattenämnden träffat avtal med samma bolag om distribution av räknare till släpvagnarna. Enligt detta avtal har bolaget åtagit sig alt distribuera kilometerräknare till släpvagnar som dras av kilometerskattepliktiga for-

don och som har en totalvikt över 3 lon. Denna distribution skall omfatta släpvagnar som den 1 juni 1975 är registrerade och inte avställda. Jag kan ocksä nämna att apparaturen består av stämplade kilometerräknare som monteras på navel och som är försedda med skyddsanordning m. m.

Kosinaderna för denna distribution har beräknats till 59 kr. exkl. mervärdeskatt för varie sats. Det har ocksä sagts i propositionen och i utskottets belänkande att hela kostnaden för kilometerräknarna kan uppskattas lill 414 kr, exkl, momsen,

1 ell särskilt yttrande av de tre borgeriiga partierna går man på motionerna 2024 av herr Eriksson i Ulfsbyn m, fl. och 2041 av herr Weslberg i Ljusdal, och man tar där upp frågan om vem som skall belala kilometerräknarna och installationen av dem, om det är staten eller fordonsägarna som skall göra det.

Den saken har tidigare varit föremål för behandling och diskussion i riksdagen. Jag tycker därför all det är onödigt all nu pä nyll ta upp den diskussionen. Motionärerna anser att staten skall stå för kostnaderna. Som jag tidigare nämnde anser departemenlschefen att ägarna - i likhet med vad som gällde vid införandet av kilomelecskatt för motorfordon - skall svara för kosinaderna. Riksdagen fattade den gången beslut i enlighet med propositionens förslag, och del gällde då ett mycket slörre antal fordon än det nu är fräga om. Utskottet säger att det är uteslutei alt införa en ny princip för bestridande av dessa kostnader. Därför bör släpvagnsägarna, i likhet med vad som tidigare gällt ägare av dieseldrivna lastbilar, bussar och personbilar, stå för kostnaderna vid övergången till kilomelerskatt.

I reservaiionen 2 av herrar Magnusson i Borås och Lundgren i Kristianstad tillstyrks motionen 1092, i vilken det yrkas att riksdagen mätte besluta återinföra undantaget för avbetalningsförsålda fordonsskalteskul-der i samband med återtagning av fordonet i vad det avser tyngre fordon. Även denna fråga har vi diskuterat tidigare i riksdagen. Jag anser det därför inle nödvändigt att nu igen sätta i gäng en väldig diskussion om den. De som säfier bilarna har möjlighel alt i kontraktet ta in en passus om della, så att de fär täckning även för skatteskulderna. Della nämnde jag ocksä förra året, dä vi diskuterade denna fräga.

Utskottet tillägger att "det tidigare undantaget frän nytfiandeförbud för fordon som äterlagits på grund av bristande belalning slopades pä begäran av bilregisternämnden, som bl. a. framhöll att regeln lett lill alt fordon kunde brukas med giltigt konlrollmärke ulan all skatt erlagts och att den öppnade möjligheler till skentransaktioner i syfte all nå sådana resultat". Det kan inte vara riktigt att skalleutskottet bidrar till sådana saker. Vi avstyrker därför detta yrkande och tillstyrker propositionens förslag.

Det finns mycket att tillägga, men eftersom vi tidigare fört en diskussion i kammaren om dessa saker lycker jag att detta bör räcka.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

KilometerskaU för vissa släpvagnar, m. m.

Herr LUNDGREN i Kristianstad (m) kort genmäle;

Herr talman! Låt .mig bara kommentera ell par punkler i herr Wikners anförande.

När del gäller reservaiionen I av herr Magnusson i Borås och mig har utskottet hävdat all del inte flnns nägon anledning all nu la upp en diskussion om förändring av reglerna för släpvagnar. Vidare lycker man att det vore rimligt att först se hur den nya principen kommer att fungera. Men det intressanta är alt förändringen skajl träda i kraft den 1 juni 1976, samiidigi som riksdagen skall diskutera denna fråga nästa år. Man kommer alltså inte att hinna få några erfarenheter av den nya principen till dess. Det är av den anledningen vi inle finner några skäl för alt ändra den princip som lidigare varil gällande.

Belräffande reservationen 2 vill jag säga all ingen fräga är onödig att diskutera i riksdagen, om man råkar ha en beslämd uppfattning om all del beslut som tidigare faltals är felaktigt. Herr Wikner ansåg att i av-belalningskonlraktet kunde tas in en passus som gav säfiaren möjlighet att tillgodoräkna sig ersättning för de kostnader som uppslår på grund av de skatteskulder som finns. Men det är ju ointressant för säfiaren, om han över huvud taget inte kan tillgodogöra sig betalning för den skuld köparen har till honom.

Att man sedan på begäran av bilregisternämnden slopade undantagsbestämmelsen från nytfiandeförbud för fordon som äterlagits pä grund av brislande betalning därför all elt bibehållande av bestämmelsen skulle kunna leda fram lill skentransaktioner av olika slag är en annan sak. Vi skall ju inte införa bestämmelser som åstadkommer orättvisor för vissa kategorier, i det här fallel för bilhandlare, bara med den motiveringen, all det annars kan bli fräga om skentransaktioner. Då skulle vi få myckel svårt att genomföra mänga av våra lagstiftningsåtgärder, hell enkelt därför att det ofta går ganska lätt all genomföra olika slag av jusl skentransaktioner.

Herr WIKNER (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag nämnde tidigare all man har möjlighel all la upp de här frågorna. Ärdet tidsnöd, kan man även gä direkt lill departementet. Jag tror i alla fall att della är den rätta vägen, eftersom del slutgiltiga beslulel inte kommer att fattas förrän 1976. Det är detta skäl som har upprepats i alla de här situationerna.

Jag upprepar alt del inte kan vara riktigt all skatteulskottel fattar etl beslut som kan fä till föfid att det blir slörre möjligheter lill skatteflykt. Vid avbelalningsköp kan man - jag har själv talat om detta med för-säfiningsbolag i bilbranschen - ta in en passus i kontraktet om att den som köper fordonet, och icke säfiaren, skall stå för eventuella skatteskulder. Vill man inte på detta sätt gardera sig mot detta, får väl säfiaren stå för skatteskulderna.

Herr LUNDGREN i Kristianstad (m) kort genmäle:

Herr talman! Bara helt kortfattat till herr Wikner.

Om det inte finns några tillgångar hos köparen av bilen, och man

alltså inte kan la ul skalleskulden av honom, hur skall säfiaren i det

fallet bära sig åt för att läcka sin fordran?

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Redan när man säljer bilen fär man väl kontrollera detta förhällande och inte vänta tills man drabbas av förluster - dels på bilen, dels i form av skalleskulder. Det bör vara säfiarens sak all föfia upp den kontrollen.

Nr 87

Torsdagen den 22 m 1975

Kilometerskatl för vissa släpvagnar, m. m.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Riksdagen har i dag all fatta beslul om införande av kilometerskatl på släpvagnar. Om principen för kilometerskatten är vi överens enligt tidigare fattat principbeslut, men det finns i propositionen också sådant som vi inte är överens om.

Jag hävdar nu liksom tidigare att kostnaderna i anledning av en beslutad skattereform bör betalas av statsmakterna, I motionen 2025 har jag framfört dessa tankegångar, I samma motion har jag framhållit betydelsen av att kilometerräknarna framias till lägsta möjliga kostnad. Så skedde inte vid införandet av kilometerräknarapparatur för lastbilar.

Vidare bör ställas ett obligatoriskt krav på större tillföriitlighet hos kilometerräknarna. Hitintills vunna erfarenheter ger klart belägg för att kilometerräknarna åsamkar lastbilstrafiken stora och onödiga kostnader i form av reparationer och därmed sammanhängande stillestånd. Detta kostar åtskilliga mifioner kronor per år men lämnas ändå utan beaktande av utskottets majoritet. Det har stannat vid ett särskilt yttrande av utskottets minoritet, som resignerat konstaterar att man inte fick gehör för tankegängen vid förra tillfället. ■

I reservaiionen 2 av herrar Magnusson i Borås och Lundgren i Kristianstad tar reservanlerna upp det orättvisa i del syslem som infördes förra året. Del var en mycket märklig lagsliflning som dä infördes. Ansvaret läggs där pä iredje man. Tredje man är ofta en typisk småföretagare, och småförelagarnas situation är inte särskilt rolig i dagens samhälle. Herr Wikner har som talesman för regeringspartiet här klart sagt ifrån att man inte heller är intresserad av att göra särskilt mycket åt den saken. Det som herr Wikner har framfört om hur köparens skyldigheter kan bindas upp i ett kontrakt pä ett tidigt stadium häller dess värre inte riktigt streck, vilket man lätt inser, om man har någon praktisk erfarenhet av problemet.

Men jag flnner det anmärkningsvärt att de två moderata represen-lanlerna är ensamma om reservationen och att inte representanterna för folkpartiet och centerpartiet flnns med. Dessa båda partier säger sig annars företräda smäförelagarinlressen, men det har de inte visat i detta fall.

Herr talman! Riksdagen beflnner sig i tidspress i slutskedet. Jag skall

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

därför inte argumentera vidare utan har bara velat framföra de synpunkler som jag har haft tidigare i denna fräga. Jag ber därmed alt fä yrka bifall lill molionen 2025,

Hen WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Komstedt sade att jag hade avvisat förslaget. Det påståendet är felaktigt. Jag sade att det finns möjligheter att få en rättelse på alla dessa punkter när det slutliga beslutet fattas.

Det är väl kilometerräknarna som är i stöpsleven. Enligt uppgift har de faktiskt fungerat ganska hyfsat. Utskottet säger emellertid att skulle dessa krav ej uppfyllas "förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om senareläggning av ifrågavarande reform". Då måste ni väl vara tryggade? Det finns väl dä ingen anledning att la upp denna fråga nu.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte vilket mått herr Wikner har på storleken av pengar. Ibland när vi diskuterar små anslagsökningar hävdar man bestämt från socialdemokratiskt håll att vi är oansvariga när vi föreslår höjningar med några hundra tusen kronor. Jag har underlag som visar alt det kan röra sig om onödiga kostnader på 7-8 milj. kr, per är på grund av att man införde kilometerräknare som inte var av den kvalitet som vi ansåg borde krävas. Det är en anmärkningsvärt hög onödig utgift som man åsamkar näringslivet för att materialet inte är tillräckligt bra. För mig är detta ganska mycket pengar, men herr Wikner nonchalerar tydligen den summan.

Hen WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan inte i alla frågor som vi behandlar i riksdagen förutsäga resultatet. Nu kan det emellertid bli möjligt att ändra ett eventuellt missförhållande i detta fall.

Jag tror nog att regeringspartiet är lika återhållsamt i fråga om kostnader på olika områden som moderaterna. Vi har vid flera tillfällen visat alt vi inte slösar med medlen.

Hen KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Hen talman! Jag konstaterar bara att 8 mifi, kr, i onödiga utgifter inte innebär att man slösar enligt herr Wikners uppfattning.

Den andra synpunkten som jag vill framföra efter herr Wikners senaste inlägg är att jusl erfarenheten från kilomelerräknarna på lastbilarna föranleder mig alt nu framföra kritik för att vi inte skall hamna i samma obehagliga siiualion när del gäller släpvagnarna. Jag tycker att del skall påtalas redan nu så att vi kan mota Olle i grind.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Vid årets börian väckte jag motionen 319 med begäran om en översyn av bestämmelserna beträffande bilskatt och accis för en viss kategori av handikappade. Det förhållande som jag särskilt log upp i motionen var att en person som har haft befrielse frän accis och skatt under sin yrkesverksamma tid efter pensionsålderns inträde inte får behälla denna värdefulla praktiska förmån.

Skatteutskottet har litet överraskande tagit upp motionen i det betänkande som vi i dag behandlar och avvisar förslaget om översyn med hänvisning till sitt betänkande nr 59 vid fiolårets riksdag. Utskottet säger att inga omständigheter som var okända vid den tidigare behandlingen av frågan har åberopats. Fjolårets betänkande är daterat så sent som den 3 december, varför det kunde anses att svaret i det betänkandet borde vara tillräckligt aktuellt. Men vid genomläsning av betänkandet i fräga har jag blivit nödsakad att sätta en del frågetecken i kanten, och det är anledningen till att jag gör detta korta inlägg i dag. Vad som sägs i belänkandet 1974:59 gäller visseriigen handikappade, men jag finner snart att det här är fråga om statsbidrag till anskaffning av fordon. Det står inte ett ord om den grupp jag tagit upp. Min motion, nr 319, har ett helt annal innehåll, och jag kan inte finna att motionen på något sätt besvaras vare sig med årets eller fiolårets betänkande.

Jag måste hålla fast vid vad jag sagt i motionen, nämligen att del är otillfredsställande att en person som haft dessa förmåner under sin yrkesverksamma tid mister dem när han blir pensionär och kanske behöver bilen mer än någonsin tidigare. Utskottet hänvisar till färdfiänslen, men denna är hårt ansträngd. Jag tror inte att det är någon vinst för samhället att gå den vägen, och i många fall är del säkerligen också omöjligt. Jag tycker att en viss generositet mot handikappade av denna kategori borde vara självklar.

Vår tid är knapp, och jag har därför bara anmält mig för tre minuter. Dessa har gått för länge sedan, men jag lovar att komma tillbaka i frågan. Jag beklagar emellertid dröjsmålet och att vi inte i dag kunde fä någonling sagt på den här punkten.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatl för vissa släpvagnar, m. m.

Herr TRÄFF (m):

Herr talman! Jag hade inte för avsikt an delta i debatten denna gäng, eftersom jag gjorde det förra året. Men ett par uttalanden av herr Wikner får inte stå alldeles oemotsagda. Jag har också tacksamt noterat tipset att det är bättre att vända sig till departementet än till riksdagen. Jag utgår ifrån aU del innebär att herr Wikner tror att departementet är mindre prestigebundet än riksdagens skatteutskott när det gäller att behandla denna fråga.

Egentligen var det förra året, såsom jag redan då sade, fräga om ett olycksfall i arbetet. Därför värdet naturiigt att komma igen motionsvägen för att försöka rätta till detta. Det här är inte, herr Wikner, en fråga om hur man skriver avbetalningskontrakt. Man kan än så länge till detta

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilometerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

koppla även t, ex, reparationsfordringar, men det är tveksamt om man kan göra det i fortsättningen. Alldeles klart är att en avbetalningssäfiare inte av skattemyndigheterna får veta all skallen inle är betald, utan det kommer som en obehaglig överraskning i det ögonblick fordonet återtas. Det kan vara så att köparen slutar betala skatten tidigare än han slutar att fullgöra avbetalningarna på lastbilen, eftersom han vet att avbetal-ningssäfiaren kanske har större anledning att se till sina fordringar än vad myndigheterna i sådana här sammanhang uppenbarligen har.

Om man fortsätter på det här sättet blir del en klar diskriminering av den seriösa handeln. Att det förekommer ett och annat kriminellt förfarande är väl denna näringsgren inte ensam om,

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 2,

Hen WIKNER (s):

Herr lalman! Jag är lydligen nödsakad att läsa upp samma citat som jag hade förra gången när vi behandlade denna fräga:

"Enligt lagen om avbetalningsköp (SFS 1915:219) äger köparen, om den försålda varan återtas, tillgodoräkna sig varans värde då den alertas. Detta värde beräknas efter vad säfiaren kan antas erhålla genom att säfia den på nytt.

Från ovan nämnda-värde skall räknas vad säfiaren fär tillgodoräkna sig, nämligen:

4. kostnad, som säfiaren åsamkats för varans återtagande.

Under punkten 4 torde inräknas den eventuella skatteskuld, som åvilar avbelalningsköparen om slopandet av den tidigare nämnda särbestämmelsen i 16 och 21 SS väglrafikskatleförordningen antas av riksdagen."

Den möjligheten finns alltså.

Till herr Nilsson i Agnas vill jag säga alt hans motion är behjärtansvärd. Del har vi också noterat. Men nu är det faktiskt sä att handikapputredningens betänkande har överlämnat denna fråga till den kommunalekonomiska ulredningen. Vi får hoppas alt denna ulredning kommer att ta upp även det spörsmål som herr Nilsson berör i sin motion.

Hen TRÄFF (m):

Herr talman! Föriåt mig, herr Wikner, men i de fall där skatteskulden kan täckas genom att köparen äger värden förutom fordonet eller genom ett övervärde på fordonet och skatteskulden finns med i avbetalnings-kontraktet är det inga problem. Dä fungerar avbetalningssäfiaren, bilhandlaren, såsom en extra skatteindrivare för myndigheternas räkning. 1 de flesta fall då man tvingas ta tillbaka en bil pä detta sätt finns emellertid inga tillgångar vare sig i bilen eller hos avbelalningsköparen. Då fär av-beialningssäfiaren åla sig alt belala en annans skatteskuld. Sä ligger det till.

Hen NILSSON i Agnas (m);

Herr talman! Jag vill stryka under herr Wikners ord alt utskottet har "noterat". Men jag kan inte finna någon notering vare sig i årels betänkande eller i fiolårets. I fiol handlade det hela tiden om vissa problem i samband med bilanskaffning och framför allt om bidragen skulle vara enhetliga och utbetalas på ett sätt. Jag håller med, när skatteutskottet i sill betänkande nr 59 år 1974 skriver alt de bör vara enhetliga. Men det är inte alls detta som jag har som huvudpunkt i min motion. I likhel med herr Wikner hoppas jag dock att man när del blir tid till förslag skall ta upp också detta.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Kilomelerskatt för vissa släpvagnar, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad,

Punklen 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Magnusson i Borås och Lundgren i Kristianstad, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundgren i Kristianstad begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Magnusson i Borås och Lundgren i Kristianstad.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lundgren i Kristianstad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 255

Nej - 51

Avslår - 1

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 2025 av herr Komstedt i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punklerna 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkterna 6.1 och 7.4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Tullfrihet för viss siU

servationen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Lundgren i Kristianstad, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundgren i Krislianstad begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkterna 6.1 och 7,4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Lundgren i Kristianstad,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lundgren i Kristianstad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 260 Nej - 47 Avstår - 1 .

Punklen 6 I övrigt och punkterna 7.1-7.3 Kammaren biföll vad utskottet hemställt.

§ 15 Tullfrihet för viss sill

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 29 med anledning av propositionen 1975:77 med förslag till lag om ändring i tulltaxan (1971:920) jämte motion.

I propositionen 1975:77 hade regeringen - efter föredragning av slalsrådel Slräng - föreslagii riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i tulltaxan (1971:920).

I propositionen hade föreslagits vissa ändringar i tulltaxan av redaktionell art samt en ändring av tullen på vissa fiskfabrikat för konservindustrin. Vidare förordades en fortsatt tullfrihet till den 1 juli 1976 för oraffinerade vegetabiliska fetter och feta ofior.

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1975:2053 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp), vari hemställts att riksdagen skulle avslå i propositionen föreslagen ändring i tulltaxan av den innebörden att fisk behandlad med enbart salt och ättika i förpackningar med en nettovikt av minst 45 kg skulle befrias från tull.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag på motionen 1975:2053 skulle anta det vid

propositionen 1975:77 fogade förslaget till lag om ändring i tulltaxan Nr 87

(1971:920).

Reservalion hade avgivits av herr Hörberg (fp) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2053 beslutade avslä den i propositionen 1975:77 föreslagna ändringen av tulltaxenr 16.04 i förslaget till lag om ändring i tulltaxan (1971:920).

Torsdagen den 22 maj 1975

Tullfrihet för viss sill

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Del svenska fisket befinner sig, som vi vet, inte i någon särskilt lätt situation. Dess existens är hotad, inle minst med tanke på vad som häller pä att hända vid havsrättskonferensen. Att mot den bakgrunden la bort elt existerande skydd för det svenska fisket är någonting som kommer alt gynna import från ett land med starkt subventionerat fiske, ett land där subventionen nyligen har ökats med 50 mifioner dollar bl. a. på grund av de höjda bränslepriserna. Jag tycker inte att man kan gä med på detta, såvida man inte vidtar några andra ätgärder för att kompensera det svenska fisket.

Det är emellerlid vad man gör i skatteutskottets belänkande nr 29 med anledning av förslag om ändring i tulltaxan. Övriga ändringar i tulltaxan är helt all karaktärisera som redaktionella. Men den här ändringen, som rör imporfav vissa flskeprodukter, är inle all karaktärisera som redaktionell, utan den är av annan karaktär. Motiveringen för denna ändring är inte särskilt stark. Däremot är motiveringen för all behålla och skydda del svenska fisket mycket starkt.

Det är mot denna bakgrund, herr talman, som jag yrkar bifall till reservationen vid belänkandet.

I detta anförande instämde herrar Hörberg, Sven Gustafson i Göteborg och Åberg (samtliga fp).

Hen KRISTENSON (s):

Herr lalman! Jag håller med herr Lindahl i Hamburgsund om all det svenska fisket har problem. De beslul som havsrättskonferensen kommer att fatta kan innebära att fiskegränser ändras. Vidare skall de svenska flskarna konkurrera med import av fisk till starkt subvenlionerade priser. Men jag förstår ändå inte att frågan om tullfrihet på Canadasill kan ge anledning till motion i Sveriges riksdag. Motionen bygger visseriigen på ell avståndstagande från Sveriges Fiskares riksförbund, som inte vill att Canadasillen skall bli tullfri, men frågan är ändå helt betydelselös.

Vi har varit generösa nog i ulskoitsmajorilelen att skriva att det är en fråga som endast har marginell belydelse för de svenska fiskarna. Däremot kan frågan vid något enstaka tillfälle ha betydelse för någon enskild konservinduslri, som just genom import av Canadasill kan hålla en jämn sysselsättning i sin verksamhet.

5 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 87-88

Nr 87 Om jag nämner att importen av Canadasill, som nu är belagd med

Torsdagen den 22 maj 1975

tull, uppgår till 173 ton, medan den tullfria importen omfattar 17 000 ton, sä trorjag att kammarens ledamöier förslår att della är ell otroligt ringa problem.

Tullfrihet för viss siU Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets förslag.

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Det här känner man nästan igen. Ett stort svenskt företag vill ha vissa lättnader. Det går herr Sträng och en del andra socialdemokrater med på. Men man tänker inte på att detta faktiskt får negativa konsekvenser för en hel yrkeskår.

Jag medger att det är en liten import av den råvara som del nu är fråga om. Jag håller med om alt den importen har marginell betydelse. Men kommer den att ha del, om man släpper importen fri? Skall vi försämra skyddet för svenskt fiske ulan att ge nägon som helsl kompensation för det? Det är det frågan gäller, herr Kristenson. Svårare är det faktiskt inte. Här har man från regeringens sida inle velal göra någonting för det svenska fisket. Däremot gör man något emot del. Del är del som jag inle kan acceptera.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels ulskollels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservationen av herr Hörberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 16 Föredrogs Lagulskoliets belänkande

Nr 17 med anledning av motion om skyldighet för pastorsämbete alt underrätta tingsrätt vid dödsfall, m. m.

Socialutskottets betänkanden

Nr 12 med anledning av propositionen 1975:63 angående vissa av internationella arbetskonferensen år 1974 vid dess femlionionde sammanträde fattade beslut såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet

Nr 13 med anledning av propositionen 1975:79 om överenskommelse angående akademiska sjukhuset i Uppsala, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 17 Förslag till steriliseringslag, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 14 med anledning av dels propositionen 1975:18 med förslag till steriliseringslag, m. m. jämte motion, dels propositionen 1975:50 i vad avser förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Förslag UU steriliseringslag, m. m.

I proposiiionen 1975:18 hade regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1, steriliseringslag,

2, lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

3, lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

I propositionen 1975:50 hade regeringen (socialdepartementet), såvitt här var i fräga, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1975:18 anfördes föfiande;

"I propositionen läggs fram förslag till ny steriliseringslag.

Enligt den föreslagna nya lagen skall varie man och kvinna som har fyllt 25 är och själv begär det fä bli steriliserad. För motsvarande ingrepp på den som ännu inte har uppnått 25 års ålder krävs tillstånd från socialstyrelsen. Sådant tillstånd kan beviljas om genetiska (eugeniska) eller, såvitt gäller kvinna, medicinska skäl för sterilisering föreligger samt i samband med könsbyte. Sterilisering skall aldrig få företas på personer som inte har fyllt 18 år.

Propositionens förslag utgår från föruisältningen att elt steriliseringsingrepp upphäver fortplantningsförmågan för all framtid. För att sä längt möjligt förebygga att sterilisering sker på grund av ett förhastat beslut av den steriiliseringssökande innehåller lagen regler om viss föregående obligatorisk information. Den som steriliseras skall sålunda noggrant ha informerats om ingreppets innebörd och föfider samt i förekommande fall om andra preventivmetoder. Informationen skall i första hand lämnas av kuratorer inom ramen för den utbyggda rådgivningsverksamhet som numera äger rum på mödravårdscentraler och särskilda rådgivningsbyråer. Vid behov skall information ges av läkare.

1 propositionen betonas att sterilisering skall få företas endast för att tillgodose den enskildes intressen. Möjligheten för anhöriga, myndigheter eller andra representanter för det allmänna att ta initiativ till sterilisering avskaffas därför helt. Likaså avskaffas kravet på att vissa utomstående skall beredas tillfälle att yttra sig i steriliseringsärendet.

Som allmän förutsättning för sterilisering gäller alt sökanden är svensk

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Förslag UU steriliseringslag, m. m.

medborgare eller bosatt här i riket. Endasl den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra steriliseringsingrepp. Sterilisering av kvinna skall företas pä sjukhus eller annan godkänd sjukvårdsinrättning. Såväl informationsverksamheten som operation och efterkontroll skall ersättas genom den allmänna sjukförsäkringen."

1 detta sammanhang hade behandlals den med anledning av propositionen väckta motionen 1975:2008 av fru Kristensson m, fl, (m), vari hemställts att riksdagen skulle

1, anta av motionärerna framlagt förslag till sleriliseringslag, innebärande att personer som inte var rättskapabla skulle efter ansökan av särskilt utsedd god man kunna erhålla tillstånd av socialstyrelsen till sterilisering i vissa fall samt att möjlighel skulle föreligga att hos kammarrätten överklaga socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till sterilisering,

2, hos regeringen uttala att den i propositionen 1975:18 föreslagna nämnden för abort- och steriliseringsärenden borde kompletteras med ledamot som innehade eller hade innehaft domarämbete,

3, uttala vikten av noggrann uppföfining av steriliseringsärenden enligt den föreslagna lagen, bl, a, i syfte att skapa underlag för olika slags medicinska och psykiatriska bedömningar.

Utskottet hemställde

1, att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:2008 i motsvarande del skulle anta det vid proposiiionen 1975:18 fogade förslaget till steriliseringslag,

2, att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1975:18 och propositionen 1975:50 skulle anla det förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar som redovisats i betänkandet,

3, att riksdagen skulle anla del vid propositionen 1975:18 fogade förslaget till lag om ändring i rältshjälpslagen (1972:429),

4, beträffande sammansättningen av nämnden för abort- och steriliseringsärenden att riksdagen skulle avslä motionen 1975:2008 i motsvarande del,

5, beträffande uppföfining av steriliseringsärenden att riksdagen skulle avslä motionen 1975:2008 i motsvarande del.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande steriliseringslagens innehåll och belräffande sammansättningen av nämnden för abort- och steriliseringsärenden av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som ansett att utskottet under 1 och 4 bort hemställa

1, att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975:2008 i motsvarande del skulle anta det i propositionen 1975:18 framlagda förslaget till steriliseringslag med den ändringen att

lagen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

4, att riksdagen med bifall till motionen 1975:2008 i motsvarande del gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om sammansättningen av nämnden för abort- och steriliseringsärenden,

2, beträffande uppföfining av steriliseringsärenden av herrar Carlshamre (m) och Åkeriind (m) som ansett alt utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2008 i motsvarande del gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Förslag tdl steriliseringslag, m. m.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Till socialutskottets betänkande om ny steriliseringslag m, m, finns två reservationer, båda av utskottets moderata ledamöier. Den första gäller frågan om hur vi skall hantera steriliseringsärenden som gäller s, k, icke rätlskapabla personer - alltså de stackars människor som på grund av svår psykisk sjukdom inte anses kunna bedöma sin egen situation och fatta sina egna beslut. Där har vi reservanter återfallit på den uppfattning som hystes av utredningen som har bearbetat frågan, nämligen att i sådana fall bör framställningen kunna fä göras av en god man, förordnad av domstol.

Propositionen och utskottsmajoriteten går en annan väg och menar att det inle skall flnnas någon särbestämmelse, ulan man skall i samtliga fall låta vederbörande själv fatta beslutet. Där har utskottet liksom det föredragande statsrådet en optimistisk uppfattning om all del även i svära fall skall vara möjligt att komma fram till ett grundat beslut av vederbörande person själv. Det skall ske genom någonting som kallas "tålamod och god pedagogik", ett uttryck som jag är tveksam mot. När vi i stället vill föra in en god man i proceduren är del av hänsyn till patientens rättssäkerhet. Vi menar att en utifrån kommande, av domstol förordnad god man bör vara en bättre garant för denna rätissäkerhet än den vårdpersonal och andra som personen i fråga dagligen umgås med och som enligl vårt sätt att se kommer alt bli de som fattar det verkliga beslutet.

Det är klart all man formellt kommer alt upprätthålla principen om frivillighet, men jag är rädd för att uttrycket "tålamod och god pedagogik" i verkligheten bör översällas med "övertalning och påtryckningar". Det kan bli vanligt med argument av typen: "Inte vill vi tvinga dig till att begära sterilisering, det bestämmer du själv," "Visst kan du få permission på lördag, men då är del bäsl all vi ordnar det här försl." Vi rör oss här med en liten grupp människor, som faktiskt inte alla har förmågan att tillvarata sina egna intressen och fatta sina egna beslul. Jag tror att del är en bältre garanti för rättssäkerheten att låta någon som kommer utifrån-inte leveri patientens egen mifiö-och som förordnas av domstol vara med i handläggningen. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen 1,

Reservationen 2 kan tyckas vara av mindre räckvidd. Det är den väl

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Förslag till sleriliseringslag, m. m.

också. Den lag vi nu skall besluta om är en viktig lag. Den griper djupt in i människors personliga liv och människors personliga integritet. Det är rimligt att man, framför allt under de första åren, myckel noga föfier hur den lagen i praktiken kommer att verka. Jag misstänker naturiiglvis inte att man, sedan man väl har stiftat en lag, lämnar allting all sköta sig självt och gä vind för våg. Visst är det sörit för alt man i det här fallet, närmast genom socialstyrelsen, kommer alt föfia hur lagen verkar. Men utredningen förde fram tanken att man därutöver skulle låta någon fristående institution - exempelvis en universitetsinstitulion - fä i uppdrag att närmare föfia hur utvecklingen blir pä del område som lagen reglerar. Herr Åkerlind och jag har tyckt att detta är klokt. Socialstyrelsen blir ju tillsynsmyndighet och skall utfärda tillämpningsföreskrifter. Den har naturligtvis ocksä till uppgift att föfia hur dessa tillämpningsföreskrifter efterlevs och hur de fungerar i praktiken. Men när del gäller så känsliga ärenden som dessa kan det inte vara ur vägen all få en bedömning av kunniga personer, som inte är inblandade i den dagliga rutinen. Därför, herr talman, yrkar jag också bifall till reservationen 2,

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Den steriliseringslag som vi nu har härrör frän 1941, och den är utan tvivel mogen för en modernisering, Utskollet ansluter sig för sin del till den framlagda proposiiionen, vars bärande grund är den utredning som gjorts i frågan. Propositionen skifier sig delvis från uiredningens förslag men ansluter ändå i stort till detta. Utskottets majoritet har kunnat biträda departementschefens förslag i proposiiionen. Förslagei innehåller regler, bl. a. i informalivi hänseende, som måsle finnas för alt förhindra att sterilisering sker pä grund av ett förhastat beslut av den som begär en sådan ålgärd.

Utskottet är i huvuddrag helt enigt i sin uppfallning. Vad som huvudsakligen skifier ulskollels majoritet från reservanterna är den del i förslaget som gäller de s. k. icke rätlskapabla. Härvidlag föfier ulskollels majorilel regeringens förslag, som innebär att också den s. k. icke rättskapable skall äga att själv avgöra om sterilisering skall ske eller inte.

Med hänsyn till att sterilisering i allmänhet innebär en oåterkallelig
åtgärd anser utskottet, alt man måste l)eakta önskemålen hos den som
skall steriliseras. Del har understrukits bl. a. av departementschefen, som
anser - och utskollet ställer sig bakom denna uppfallning - att detta
är en medicinsk fråga. Han säger i sin skrivning i propositionen bl. a.;
"För att garantera att steriliseringar inle utförs pä personer utan insikt
om ingreppets innebörd förordas i propositionen att den som med
delar förberedande information i ärendet skall åläggas skyldighet att vid
behov särskilt uppmärksamma vederbörande operatör på frågan om den
steriliseringssökandes psykiska status. I tveksamma fall skall utlåtande
från t. ex. psykiater kunna inhämtas."

Utskoltsmajorileten har avvisat reservanternas förslag om all en god man skall kunna inge ansökan om sterilisering. Utskottsmajoriteten gör

detta på enligl min mening klara grunder. Reservanterna anser att deras förslag skulle medföra en större garanti för rättssäkerhet än majoritetens förslag. Vi hävdar en annan uppfattning, men jag vill gärna understryka alt della är en mycket svårbedömd fräga, där man kan ha olika meningar om framkomstvägen. För vär del anser vi att del förslag vi slår bakom är det bästa och lämpligaste.

Om reservanterna anser all vårt förslag föga skifier sig från tvångssterilisering måste jag säga, att den väg de anvisar i själva verket inte skifier sig så mycket frän den som vi förordar. Men det lönar sig, som sagl, kanske inte att diskutera dessa frågor. Vi har valt olika vägar. Man kan se olika på dessa spörsmål, och därför har vi hamnat pä skilda ständpunkler.

Det andra yrkandet i reservationen 1, som i huvudsak gäller förslag om alt det i abort- och steriliseringsnämnden skall ingå en person med domarerfarenhet och att viss besvärsrält skall införas, anser jag att den väg utskottet valt är bältre.

De frågor som kommer alt behandlas i nämnden rör i alll väsentligt genetiska och medicinska sleriliseringsindikalioner. För detta finns det enligl vär uppfallning ingen anledning alt ha en jurist som fast medlem i nämnden. Däremot är det naturiiglvis inget som hindrar nämnden all kalla jurist, om sä befinns nödvändigt vid behandling av elt visst ärende. Men alt göra juristmedverkan obligatorisk i nämnden vore att överdimensionera det juridiska inslaget i denna, eftersom de frågor som där avgörs har i första hand medicinsk karakiär.

Utskotlsmajorilelen avvisar ocksä förslaget om besvärsrält hos kammarrätten. Vi lycker inte att en sådan ordning är ändamålsenlig eller behövlig, och vi har därför avstyrkt detta förslag.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Förslag UU steriliseringslag, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen 1

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation nr I av herrar Carlshamre och Åkeriind i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carishamre begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Carishamre och Åkeriind i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Förslag UU steriliseringslag, m. m.

ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 253

Nej - 48

Avstår - 3

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Carlshamre och Åkerlind i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carishamre begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 14 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herrar Carishamre och Åkerlind i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carishamre begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256

Nej - 47

Avstår - 1

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemsiällan, dels reservationen nr 2 av herrar Carishamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carishamre begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Carishamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Carishamre begärde

rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullat:

Ja - 257

Nej - 47

Avslår - 1

§ 18 Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 15 med anledning av motioner om utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:347 av fru Hjalmarsson (s) och fru Sundström (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning om den psykiatriska vårdens innehåll och organisation,

1975:766 av fröken Andersson m. fl. (c),

1975:1245 av herr Gernandt (c),

1975:1255 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 3) hemställts

a) att riksdagen hos regeringen begärde att ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälsovården och sjukvården förelades riksdagen i enlighet med de riktlinjer som angelts i motionen,

b) att riksdagen gav regeringen till känna vad som i molionen anförts om angelägenheten av att bygga ut hemsjukvärden och tillvarata ideella insatser,

1975:1272 av herr Molin (fp), vari hemställts att riksdagen anmodade regeringen att vidta sädana åtgärder att den i läkarfördelningsprogrammet angivna minskningen av antalet specialisiunderläkare vid undervisningssjukhusen ej kom till stånd, samt

1975:1290 av herrar Sellgren (fp) och Weslberg i Ljusdal (fp), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att regeringen verkade för de i motionen föreslagna åtgärderna. I motionen föreslogs vissa åtgärder i syfte att underlätta kontakterna mellan patienterna i sjukvården och religiösa samfund m. fl. organisationer.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Utskottet hemslällde

1. beträffande ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälsovården och sjukvården att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1255 yrkande 1,

2. beträffande den psykiatriska vårdens innehåll och organisation att riksdagen skulle avslå molionen 1975:347,

3. belräffande utbyggnad av hemsjukvården m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1255 yrkande 3,

4. beträffande studier av meditation och autogen träning att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1245,

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

5. beträffande fiänster för specialislkompetenta läkare vid undervisningssjukhusen att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1272,

6. beträffande bistånd av personlig art genom bl, a. religiösa samfund för patienter inom sjukvården att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1290,

7. belräffande differentiering av vårdavgifterna för s, k, ulförsäkrade patienter inom långtidssjukvården att riksdagen skulle avslå motionen 1975:766,

Reservationer hade avgivits

1, beträffande ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso
vården och sjukvärden av herr Romanus (fp) som ansett att utskottet
under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1255 yrkande I hos regeringen skulle anhålla att ell program för den fortsatta utbyggnaden av hälsovården och sjukvården förelades riksdagen i enlighet med de riktlinjer som angelts i motionen,

2, belräffande fiänster för specialislkompetenta läkare vid undervis
ningssjukhusen av herr Romanus (fp) som ansett att utskottet under
5 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:1272 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

3, belräffande bistånd av personlig art genom bl, a, religiösa samfund
för patienter inom sjukvården av herr Romanus (fp) som ansett att ut
skottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975:1290 gav regeringen lill känna vad reservanlen anförl.

Till beiänkandel hade fogats ett särskill yttrande beträffande fiänster för specialislkompetenta läkare vid undervisningssjukhusen av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m).

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Sjukvården är ett område som i första hand landstingen har ansvar för. Men vissa rikllinjer för sjukvården måste också gälla hela landet. Därför är del motiverat att riksdagen diskuierar sjukvårdens ulveckling i slort. Staten har ju också viktiga styrmedel - dels sjukförsäkringen och dess regler, dels läkartilldelningen, sjukvårdslagen och ulbildningen av olika personalkategorier.

Vem skall besluta om de centrala utvecklingslinjerna för sjukvården? Skall socialstyrelsen, socialdepartementet eller riksdagen göra det? För folkpartiet är det självklart att i den mån det skall läggas fast några regler som gäller hela landets sjukvård och hälsovård, så är del riksdagen som skall falla beslut och inte, som det nu tycks vara meningen, so-

cialslyrelsen. Vi anser det naturligt att en fråga som så nära berör människornas vardag och viktiga livsproblem skall behandlas i riksdagen. Det är riksdagen som skall lägga fast riktlinjerna för utvecklingen i stort.

Därför ber jag att fä yrka bifall till reservationen 1 vid detta belänkande.

Hur vill vi då att svensk sjukvård skall utvecklas? Den står ju myckel högt inlernalionellt sett. Vi haren tekniskt avancerad sjukvård. Vi satsar stora resurser och har myckel kvalificerad personal. Svensk sjukvård kan också peka på mycket goda resultat när det gäller all bekämpa svåra sjukdomar och all lösa svära medicinska problem.

Men det är elt par svårigheter som kommit i förgrunden i diskussionen om svensk sjukvård. Först och främst harvi långa väntetider för specialistvården på viktiga områden. Dessa har också ökat på senare år, trots att vi satsar så mycket större resurser.

Det andra problemet är att människor önskar sig mer av personlig omvårdnad i sjukvården. Man frågar: Varför har de som arbetar inom sjukvården inte lid att lyssna på mina problem? Varför måste jag alltid träffa en ny doktor varie gång jag går lill den allmänna sjukvården, och varför måste jag alltid berätta hela min sjukhistoria om igen? Varför kan jag inle få tryggheten av en fast kontakt med en läkare?

Dessa problem antyder att vi använder våra,stora och fina sjukvårdsresurser på ett delvis felaktigt sätt. Vi lägger för Mor vikt vid sjukhusvården, den slutna vården. Vi har satsat för stor del av våra resurser på utbyggnad av den.

Detta är ingen ny lanke ulan någol som del numera råder stor enighet om i den sjukvårdspolitiska diskussionen. Satsning på den öppna vården har varit ett nyckelord under flera år. Det är bra, men jag är rädd för alt vi, med de riktlinjer som nu dras upp, ändå inte lillgodoser kravet på personlig omvårdnad och kontinuitet i den primära öppna vården, som är den första linjen en sjuk människa kommer i kontakt med. Jag är rädd alt vi inte gör det i den utsträckning som vore möjlig, om vi hade en annan organisation.

Jag skall därför be all få säga etl par ord om den sjukvårdsorganisation man har i England. Den bygger på vad man populärt skulle kunna kalla husläkaren eller famifieläkaren. Systemet kan kanske inle helt överflyttas lill Sverige. I vissa viktiga avseenden råder andra förhållanden i England, bl. a. har man inle så slora avstånd, ulan del är ett mera lättbefolkal land. Men det engelska syslemet är ändå tillräckligt iniressani för alt vi skall försöka lära av det.

Det flnns risk alt vi i Sverige tror att vi har de bästa lösningarna på alla problem bara för all vi har hög teknisk standard eller satsar mest pengar. Jag hade förmånen att få skaffa mig en bild av hur det engelska systemet fungerar. Även om man kanske inte tränger in i dessa problem genom en kort studieresa, är det ändå vissa drag i systemet som är sä slående alt de är värda alt nämna när vi diskuierar den svenska sjukvårdens framlid.

Del engelska systemet fungerar så här. Vafie människa är knuten till

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

en allmänläkare - husläkare eller famifieläkare om man så vill. De allra flesta av dessa läkare ingår i den allmänna sjukvårdsorganisationen. Det är elt mycket litet antal privatpraktiker. Varie läkare har pä del viset ansvar för ett antal människor som bor inom elt relativt begränsat område, mellan 2 500 och 3 500 personer. Det betyder inte att man är tvungen att väfia en viss läkare. Man har som patient frilt läkarval under förutsättning att läkarens listor inte redan är fulltecknade. Man fär sedan hålla sig lill den läkare man har valt, men om man inle trivs kan man byta till en annan läkare. Flyttar man fär man också en ny läkare. Man är dock alltid fast knuten till en läkare, samtidigt som man har frihet att väfia.

I ett avseende har man som patient mindre frihet i England. För sjukhus- eller specialistvård måste man ha remiss frän sin allmänläkare. Den patient som tycker alt han behöver specialistvård för en viss åkomma får inte gå direkt till specialisten. Han måste som sagt ha en remiss från sin allmänläkare. Men det tycks människor acceptera. Mitt bestämda intryck är alt man i England inte har samma övertro på specialist- och sjukhusvård som vi har här i Sverige. Om allmänläkaren säger att man inle behöver nägon specialistvård, så accepterar man det. Och accepterar man inte, finns alltid möjlighel alt byta läkare och försöka hitta en annan som är mer villig att skriva ul en remiss.

Denna regel gäller naturligtvis inte vid olycksfall eller om man blir akut sjuk utanför hemorten. Då kan man bege sig direkt till ett sjukhus.

Detta syslem har flera fördelar. Den första och viktigaste äratl läkaren känner lill patienten, hans famifi och hans sociala situation. Ofta har läkaren också varit hemma hos patienten pä sjukbesök tidigare. Det betyder att läkaren lättare kan bedöma hela sjukdomsbilden, och han kan lättare la ställning till t. ex. etl telefonsamtal vid ett akut insjuknande. Systemet innebär ocksä att man praktiskt laget inte har några väntetider i den primära sjukvården. Man kan i regel fä komma till sin läkare samma dag som man ringer och vill bestämma lid, möjligen dagen efter. Vidare har läkaren tid att göra hembesök, I många fall är det naturligtvis enklare att patienten kommer till mottagningen, så att läkaren kan göra behövliga undersökningar, men särskill i ell land med vårt klimat skulle det onekligen vara en fördel om läkarna kunde göra hembesök. Därigenom skulle de också få en mycket bättre bild av de psykologiska faktorerna och av patientens hela situation, hans famifi, hemmiljö och arbete, som spelar så stor roll vid så många sjukdomstillstånd.

Den andra stora fördelen med delta system är att specialister och sjukhus, alllsä den dyra värden, kan utnyttjas bällre. Man har vissa väntetider i England, men de är avsevärt kortare än i Sverige, Man behöver därför inle satsa så slor del av resurserna pä denna dyra värd, som oftast också innebär längre restider för patienten.

Om man remitteras till en specialist går det sä till, att när specialisten har ulförl sin behandling skickas palienten tillbaka lill allmänläkaren med ell meddelande om vad som har gjorts. Allmänläkaren skall sedan

föfia patienten, och om det uppstår några problem kan han ta kontakt igen med specialisten. På det sättet är allmänläkaren hela liden den ansvarige för patienten, men han har tillgäng till de resurser som specialistvården innebär.

Den tredje stora fördelen är all människor som har en tendens all söka läkare litet oftare än nödvändigi - vi vel alla all en sådan över-efterfrågan pä sjukvård finns, och' den kan man inte komma ifrån om man har ett system som är billigt för palienten, och del vill vi ha -kan läkaren få en myckel bällre uppfattning om, när patienten måste gä till samma läkare varie gäng. Då märker ju läkaren snart att här är någonting som inte stämmer, och han kan då ta itu med de verkliga

- ofta kanske sociala eller psykologiska - problem som ligger bakom.
Om patienten ständigt kommer till en ny läkare, som man ofta gör här
i Sverige, har läkaren svårt att få en riktig bild av vad som är de verkliga
orsakerna.

Nu frågar kanske någon om denne läkare, som ansvarar för 2 500-3 500 människor, är fullständigt livegen, om han aldrig får vara ledig och om han aldrig får resa bort. Ja, sä var det kanske tidigare i viss mån i det engelska systemet, men nu arbetar allt fler engelska läkare i grupp, Pä del sättet kan de svara för varandra när det gäller jourer om nätterna, under semestrarna osv. Vid en vårdcentral som jag besökte i Newcastle fanns det sju läkare som hade jour var sin natt i veckan. Eftersom patienterna bodde i ett begränsat område kunde vederbörande läkare passera mottagningen när någon ringde på kvällen eller pä natten och hämta patientens journalkort. Läkaren kunde pä det sättet strax - även om det inle var hans egen palienl - skaffa sig en bra bild av silualionen. Nästa dag kunde han vid en träff pä förmiddagen med de andra läkarna tala om vad som hade hänt och lämna över patienten lill den ordinarie läkaren. Dessa sju allmänläkare hade också vissa specialintressen, vilkel gjorde att de kunde stötta upp varandra, ge varandra råd och kanske ta hand om varandras patienter. Vid mottagningen fanns en distriktssköterska, en barnavårdssköterska och ibland ocksä en socialarbetare.

Man kan fräga sig: Har vi råd med ett sådant system? Mitt svar är helt enkelt alt England satsar mindre pä sin sjukvård än vi i Sverige gör på vår. Det är klart att det tar en viss tid all gä över frän ett syslem med tonvikten på den tunga slutna värden till ett öppenvårdssyslem, och det gäller därför att lägga fast inriktningen genast.

Det flnns idagen risk-jag tror inte jag ärensam om denna uppfattning

- att man fordrar att företagsläkaren skall fungera som husläkare. För
den som arbetar på etl stort företag har det vissa fördelar att ha en läkare
nära till hands, men en sådan utveckling skulle också medföra vissa
väsentliga nackdelar. Funktionen som husläkare tar tid från företags
läkarens egentliga uppgifter, nämligen all se till all arbelsplaisen fungerar
pä elt rikligt sätt. Vidare hjälper det systemet bara nu dem som är an
ställda pä ett företag med företagsläkare. För andra människor, famil
jemedlemmar osv., fungerar det inte. Det tryck som förelagshälsovården

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

utsätts för i dessa avseenden visar människors myckel starka önskan att få till stånd något av ett husläkarsyslem, en mer kontinuerlig anknytning mellan patient och läkare, en mer personlig omvårdnad.

Det är viktigt hur en övergång frän värt mera slutna system till ett öppenvårdssyslem går till. Nu satsar vi myckel på den öppna vården och på läkarutbildningen och del har leU till ett hot om en drastisk minskning av antalet specialistläkarfiänster, alltså avdelningsläkarfiän-ster, pä de stora sjukhusen. Om vi kan lätta trycket på den slutna sjukvården kommer vi på längre sikt, hoppas jag, inte att behöva samma stora antal avdelningsläkare vid de stora sjukhusen. Men att ta bort den resursen innan man har skapat den mer heltäckande öppna vården är att böria i fel ände. Framför allt på de stora undervisningssjukhusen medför den minskning av antalet specialistfiänster, som det nu gällande läkarfördelningsprogrammet anger, allvarliga risker både för kvaliteten på den svära, tunga sjukvården och för undervisning och forskning.

Herr Molin har i en moiion krävt all minskningen av antalel specialistfiänster pä de stora sjukhusen skall förhindras. Det är enligt min uppfallning välmotiverat av flera skäl, dels därför att vi, som jag nämnde, ännu inte har nägon avlastning av den tunga värden, dels därför att det här är fråga om fiänster som i dag innehas av människor som samhället har satsat tio år eller mer av specialistutbildning och specialisterfarenhel pä. Om en kirurg, en ortoped eller annan specialist med sådan erfarenhet övergår till att bli t. ex. företagsläkare därför alt fiänslerna dras in, är detta en helt felaktig användning av denna resurs. Läkarna i fråga fär det kanske bältre ekonomiskt sett och dessutom en lugnare tillvaro, så det är inte dem jag i första hand ömmar för, utan det är för patienterna och sjukvärden i stort, vilken här föriorar en viktig tillgång.

I det läkarfördelningsprogram 80, som socialstyrelsen skall redovisa i sommar, bör delta krav tillgodoses. Det är del jag i reservaiionen 2 begär att riksdagen skall uttala sig för. Jag ber all få yrka bifall till denna reservation.

I reservauon 3 tar jag upp en annan synpunki på hur man skall åstadkomma mera av mänsklig omvårdnad i sjukvården. I anslutning till en motion av herrar Westberg i Ljusdal och Sellgren för utskottet en diskussion om möjligheterna till frivilliga insatser på sjukhus, framför allt inom den slutna vården och där i första hand för de långvarigt sjuka.

Det här är i viss mån en omstridd fråga, vilket inte är förvånande. Det är lätt att förstå att del hos personalen finns en oro för all huvudmännen försöker skaffa sig gratis arbetskraft i stället för all anställa dem som behövs, Della är naturiiglvis inte meningen. Men det finns mycket inom sjukvården, framför allt inom långtidsvården, som personalen inle hinner göra och knappast heller kan förväntas göra, såsom personliga fiänster, att samtala med patienterna och att delta i fritidsaktiviteter. I andra länder flnns det palientvänner eller patientbesökare. Ingen borde väl ha någonting alt invända mot att ideella organisationer ägnar sig ät sådan verksamhel. Del är klart att det finns en risk för

psykologiska problem, om man har en grupp av människor som fyller Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

elt slags permanent roll på sjukhusen, som kanske arbelar i en särskild uniform och som dessutom kallas för värdinnor - det ger ju snarare intryck av att de hör till personalen än alt de är besökare. Jag tror att det skulle vara möjligt att ta till vara den idealitet och arbetsvifia som finns i de frivilliga organisationerna, och att göra det på ett sådant säll att alla uppskattar det. Vi har inte råd alt avstå från deras arbetsinsatser, men vi har heller inte råd att utforma dessa pä ett sådant sätt att den anställda personalen reagerar negatiyt. Med detta ber jag att fä yrka bifall lill reservaiionen 3.

I detta anförande instämde herrar Sellgren, Molin och Jonsson i Alingsås (samtliga fp).

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! I socialuiskoiieis betänkande nr 15 behandlas bl. a. frågan om fiänster för specialistkompetenta läkare vid undervisningssjukhusen. I en motion uttrycks oro för att del gällande läkarfördelningsprogrammet leder till att inte tillräckligt antal specalislfiänsler kommer all finnas vid undervisningssjukhusen.

I en moiion från moderat håll togs den här viktiga frågan upp vid förra årets riksdag. I den molionen begärdes en snabbutredning, syftande till all minska läkarfördelningsprogrammets - LP 77 - skadeverkningar och att någon utspärrning av specialislkompetenta underiäkare inte skulle ske. Den motionen gick ut pä en omfattande remiss. Det kan nämnas alt utredningskravet dä stöddes av Sveriges läkarförbund, de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, vid Karolinska institutet och vid högskolan i Linköping.

Del var starka ord som då användes av remissinsianserna:

Medicinska fakullelen vid Linköpings högskola ansåg all del skulle bli en myckel slori problem, om fiänsielilldelningsprogrammel genomfördes och alt del innebär ell mycket dåligt tillvaratagande av välutbildad arbetskraft.

Karolinska insliiulel framhöll bl. a. all programmels genomförande skulle komma au innebära ell betydande slöseri med medicinskt kunnande och specialiserad yrkesskicklighet.

Sveriges läkarförbund anförde bl. a.: "Den ena delen av utspärrnings-problemaliken berör därför samtliga klinikers specialister, framför allt dem som blir färdiga under de närmaste åren. Om inte allvarliga konsekvenser skall drabba sjukvärden på sjukhusklinikerna både i vad gäller kvantitet - dvs. antal besök, värddagar, intagna patienter osv. - och kvalitet - bl. a. värdtid, behov av dyra laboratorie- och rönlgenkonsul-lationer av oerfarna läkare osv. - mäste man noga överväga all skjula på den i LP 77 planerade ulflyllningen av läkare lill öppen värd, både specialiserad vård och allmänläkarvård."

Del var alltså räll slarka ord som framfördes i remissyttrandena förra

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

året. Alt den här skarpa kritiken mot läkarfördelningsprogrammet framfördes av sä kunniga remissinstanser gjorde att vi moderater förra året reserverade oss för en snabbutredning av frågan, men vi fick inle slöd för den reservationen från något annal parti.

I det betänkande frän socialutskottet som vi nu behandlar har herr Romanus reserverat sig för att riksdagen skall ge regeringen lill känna att riskerna för forskning och utbildning bör undanröjas och att del nya läkarfördelningsprogram som är under utarbetande skall utformas så att minskningen av antalet specialistfiänster vid undervisningssjukhusen inte kommer till stånd.

Moderala samlingspartiets representanter i utskottet ser lika allvarligt på den här frågan nu som lidigare. Skillnaden är alt nu kan vi hoppas att frågan är på väg att lösas genom arbetet med del nya läkarfördelningsprogrammet medan frågan förra årel inte hade kommit sä långl. Med tanke på all arbelel med ell nytt läkarfördelningsprogram för perioden 1975-1980 är långt framskridet och skall redovisas redan inom den närmaste månaden och även med tanke på att universilelskanslersämbetet, som har alt bevaka utbildningskvalitet och handledningskapa-cilet, deltar i arbetet med det nya läkarfördelningsprogrammet har vi nu nöjt oss med ell särskilt yttrande.

Vi här där ytterligare redovisat vår syn pä frågan och jag vill särskilt trycka pä vad vi säger där, att om den kvalificerade sjukvården fungerar sämre och undervisningen blir lidande är del till sist patienterna som drabbas. En sådan utveckling fär inte accepleras. Och om del mot förmodan skulle bli sä att de av LP 77:s intentioner som här har kritiserats skulle återkomma i del nya läkarfördelningsprogrammet LP 80 är jag övertygad om att riksdagen kommer att reagera.

Eftersom utskottets majoritet också har uttalat sig för att undervisningssjukhusens behov av vidareutbildade läkare på olika sätt beaktas i arbetet med läkarfördelningen har jag inget annal yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr talman! Hälso- och sjukvårdsfrågorna har onekligen fått hög prioritet i del svenska samhället. Utbyggnaden av sjukvården i värt land har gäll myckel snabbi. Samtidigt är del klart att behoven har ökal, bl. a. beroende pä befolkningens ålderssammansättning.

Den slora ökning av läkarutbildningen som har startat har redan givit resultat och kommer i än högre grad att göra det i fortsättningen. Det kommer att ge oss ökade möjligheter all bygga ut hälso- och sjukvärden i vårt land. Men uppenbart är att även om vi beflnner oss i en stark expansionsperiod när det gäller läkarutbildning och annat fär vi dras med flaskhalsar i sjukvården. Sådana är sjuksköterskeutbildningen, sjukgymnastutbildningen och en rad andra specialistområden när det gäller omvårdnaden. Alll della är uppmärksammat och man behöver därför inte, som folkpartiet förordar, ge nya signaler.

De frågor som tas upp i folkparlimolioner och som herr Romanus har reserverat sig för är förvisso inga nyheier. Det är frågor som har varil föremål för diskussion långl tidigare. Med anledning av herr Romanus inlägg vill jag bara ta upp några av de frågor som han behandlat här och i sina reservationer.

Vad först gäller frågan om alt riktlinjerna för den fortsalla utbyggnaden av hälso- och sjukvården bör läggas fasl av riksdagen och inte av socialstyrelsen, vilkel var herr Romanus recept, vill jag säga att utskottet är efter år har avvisat liknande motionsyrkanden. Ända sedan socialutskottet tillkom har vi sagl nej till liknande framstötar från folkpartiet. Vi gör det av föfiande skäl.

Vi har en betydande samhällsapparal som sysslar med sjukvårdsfrågor. Del är socialdepartementets sjukvårdsdelegation, socialstyrelsen, SPRI, Landstingsförbundet och de enskilda landslingen som sysslar med dessa frågor, och nägon anledning all koppla in riksdagen i della sammanhang anser utskottet inte finns.

Del var egentligen ganska iniressani att lyssna lill herr Romanus när han sade all riksdagen bör fastlägga programmet. I andra fall har det blivit modernt på folkpartihäll och även på annal borgerligt håll att allting skall läggas under landstingen. Men här gör herr Romanus en helomvändning och säger all i jusl denna fråga skall riksdagen fastlägga programmet. Jag tar della som etl exempel på hur det tydligen sker omsvängningar alltefter det ämne som diskuteras.

Herr Romanus hade ocksä en del intressanta synpunkter på svårigheterna för sjukvårdspersonalen att få lid lill kontakter med patienterna. Del är onekligen etl av de mesl svårlösta problem vi har. Men vi vet samtidigt all kostnadsökningen för personalen blir slörre och större för varie är, och del innebär självfallet en belastning på skattebetalarna. Det är naturligtvis en fråga om avvägning hur mycket vi vill salsa för all ge personalen en bältre möjlighet till kontakt med patienterna. All det är en ekonomisk fräga kan vi inte komma ifrån, men det är i kanske lika hög grad en organisationsfråga; ibland finns det nog möjligheler all redan under nuvarande förhållanden skapa en bättre kontakt med patienterna.

Herr Romanus resonemang om satsning pä den öppna värden har jag ingenling att invända mol. Del görs också i Sverige en myckel kraftig satsning just på den öppna sjuk vården. Jag instämmer alltså i herr Romanus synpunkler i det avseendet.

Herr Romanus hade vidare ett myckel iniressani resonemang om husläkarna i England. Jag har inle samma insikt i de engelska sjukvårdsförhållandena, och jag vill inte ge mig in på någon polemik med herr Romanus pä den punkten. Jag vill emellertid ställa den försynta frågan: Hur uppfattar engelsmännen sin situation pä sjukvårdsområdet? Finns del inle ocksä där brister som de skulle vifia ha avhjälpta?

Jag tror visst att en husläkare kan betyda väldigt myckel, och jag säger inle nej till en sådan reform. Om vi hade möjligheter att införa

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

någonting liknande här, skulle det kanske kunna innebära förbättringar för många människor. Den bild herr Romanus målade upp av sjukvården i Newcastle tror jag dock i stort sett stämmer överens med den organisation med läkarstationer som vi häller pä att bygga upp litet varstans i Sverige. När allt kommer omkring kanske de engelska och svenska förhållandena inte skifier sig så särskilt myckel frän varandra.

Herr Romanus sade att del i England egentligen inte finns några väntetider. Om jag uppfattade honom riktigt skulle England vara ell möns-terland och ell idealsamhälle när del gäller vården av sjuka människor. Del är länkbart, herr Romanus, all förhållandena är sädana. Jag vägar inte bestämt bestrida del. Men jag föreställer mig all om man undersöker förhållandena i England så skall man när allt kommer omkring finna all de inle skifier sig sä diamenlrall frän förhållandena i Sverige. Tyvärr finns det nog inget land som har det väl ställt pä del här området. Jag vågar nog ändå säga alt den utbyggnad som skell i Sverige gör all den svenska sjukvärden fortfarande gott och väl kan mäta sig med den som finns på andra håll.

Detta var inle någon polemik mot herr Romanus resonemang om de engelska husläkarna och del engelska sjukvårdssystemet, ulan bara elt försök att ge en någol annan analys av förhållandena.

När det gäller reservaiionen 2 av herr Romanus - och del kom ju delvis fram ocksä i del inlägg som gjordes av herr Åkerlind, när han pekade på moderaternas särskilda yttrande - vill jag bara säga; Det är klart att man kan ha olika meningar om hur ell läkarfördelningsprogram skall se ut, men jag tror inle att del recept som herr Romanus anvisar är realistiskt. Hen Romanus säger nämligen i reservationen all socialstyrelsen bör se till att det program, som skall läggas fram under juni 1975, bör utformas sä all minskningen av antalet specialistfiänster vid undervisningssjukhusen inle komnier lill stånd. Men märk väl: Vi är nu i slutet av maj och detta program skall framläggas i juni, alltså om några fä veckor. Nägon ändring av del program som socialstyrelsen ämnar lägga fram i juni kan knappasl av tekniska skäl göras i enlighet med kravel i motionen 1272, vilket föfits upp i reservationen 2.

Jag vet för min del inte vad programmet kommer alt innehålla, men jag anser att del hell enkelt är otänkbart att man skulle kunna hinna med att effektuera de önskemål som motionären fört fram.

I sak skall jag bara konstatera att de frågor som motionären tar upp och vill ha lösta enligt en annan ordning än den gällande är resultat av statsmakternas beslut beträffande läkarutbildningen och användningen av våra sjukvårdsresurser. Del beslul som slalsmaklerna fattat går ul på all resurserna skall användas sä alt de bäsl kommer de behövande lill del.

Någon anledning att ompröva detta beslut föreligger enligl ulskollels mening inle. Del betyder inte alt ulskottet är kallsinnigt lill undervisningssjukhusens behov. Deras behov måste självfallet ocksä beaktas vid läkarfördelningen, och det understryker utskottet. Detta borde, lycker

jag, vara tillräckligt även för herr Romanus med de ambitioner han har när del gäller sjukvärden.

Undervisningssjukhusen har också fåll tilldelning av läkare. De s. k. ständiga vikarierna har i hög grad tilldelals just undervisningssjukhusen, och dessulom har undervisningssjukhusen fåll andra fiänster. Ser man pä sjukvården i stort finner man att undervisningssjukhusen inle är un-derförsöfida. Del vill jag självfallet inle heller all de skall vara, men jag lycker att del i rättvisans namn skall sägas alt undervisningssjukhusen har i hög grad prioriterats framför andra sjukvårdsinrättningar i landet.

Reservationen 3 av herr Romanus får väl ses mera som ell utiryck för solidaritet med de folkparlisliska motionärerna än som ett utslag av reformiver på delta område frän reservantens sida. Utskollet har klart sagl ifrån all del ankommer på de lokalt ansvariga organen all i samarbete med olika organisalioner underlätta kontakterna mellan patienterna inom sjukvården och organisationerna. Jag vill gärna säga all del här är en viklig sak. Jag är alldeles uppriktig när jag säger att jag anser att ju bällre kontakter patienterna kan få med omväriden, desto bällre kan också den sjukes situation bli i vissa hänseenden. Men det behövs ingen skrivelse lill regeringen för all klara den saken och inget riksdagsbeslut heller. Del är sjukvårdshuvudmännen som har all lösa delta utan några pekpinnar utifrån. Jag vill tillägga att den andliga värden vid sjukhusen utreds f n.,ochnägon ytteriigare åtgärd är därför inte av behovet påkallad.

Herr lalman! Med della ber jag att få yrka bifall lill utskottets förslag.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Herr förste vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Nej, del är inle fräga om någon helomvändning, när folkpartiet i år liksom tidigare kräver att riksdagen skall lägga fasl ett program för hälso- och sjukvårdens ulveckling. Vi vill inle la bort några uppgifter från landslingen. Tvärtom vill vi - det vet herr Karlsson i Huskvarna mycket väl, eftersom vi har en annan moiion som behandlar della - ge landslingen slörre rörelsefrihet.

Däremot vill vi all sjukvärdens rikllinjer, som i dag beslutas av socialstyrelsen och i viss utsträckning av socialdepartementet - alltså statliga uppgifter - skall förankras hos riksdagen. Socialstyrelsen har gjort ell omfattande utredningsarbete om sjukvårdens struktur fram pä 1980-lalel och del har remissbehandlals. Sedan är tanken att socialstyrelsen skall besluta om riktlinjerna. Det anser vi alt svenska folkels representanter i riksdagen skall göra. Det är en alldeles för viklig fräga för alt den skall avgöras av socialstyrelsen och dess fiänsteman, hur duktiga de än är. Detta är en fräga av sä stort allmänl intresse att den bör avgöras i det folkvalda organet.

Det är litet förvånande all höra ordföranden i det utskott som har hand om detta område säga att de här sakerna inte är så viktiga att

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

riksdagen behöver kopplas in. Vad händer i stället, herr Karlsson i Huskvarna? Vem gör upp det centrala sjukvårdspolitiska programmet när inle riksdagen fär göra det? Jo, dels är det socialstyrelsen, dels Landstingsförbundet. Är det någonting som är tvivelaktigt ur demokratisk synpunkt är det väl all Landstingsförbundet och dess kansli skall dra upp rikllinjer för vad man skall göra i de olika landslingen. Del är ju ett indirekt vall organ, som inte har den demokraliska förankring som riksdagen har. Vi vel att man där sysslar just med att göra upp ell sjukvärdspoliliskl program. Det borde vara en naturlig uppgift för riksdagen.

Det hindrar inle alt elt viktigt led i etl sådant program kan vara alt ytterligare öka landstingens beslutanderätt och rörelsefrihet. Men vi har konstaterat att det finns vissa saker som måste beslutas på riksplanet och där vi i dag inle förulsäller nägon ändring; sjukvårdslag, läkarfiänsl-lilldelning, allmänna rikllinjer, försäkring osv. Alll della borde diskuteras i ell sammanhang inom ett sjukvärdspoliliskl program.

Jag är glad att herr Karlsson instämmer i att den öppna vården bör byggas ul. Vi vet ju att del pågår. Men min tes var att del gäller att göra det på ett sådant säll all man verkligen säkerställer den personliga kontakten mellan läkare och patient. Jag är rädd att vi inle gör det i de värdcentraler som nu byggs upp. Där finns inte den nära anknytningen mellan en läkare och de människor han ansvarar för. Befolkningsomrädet är mycket större och man hör kanske som patient till läkarcentralen, men inte till en viss läkare.

Med min redogörelse från England menade jag varken att vi kan överflytta delta system hundraprocentigt lill Sverige eller att England skulle vara något slags mönsterland när det gäller sjukvård. Man har vissa problem och dem skall vi naturligtvis också lära av, och vi skall framför allt försöka dra nytta av de positiva erfarenheter som gjorts.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har i och för sig inte sagl att herr Romanus gjort en helomvändning i den allmänna synen på landstingens verksamhel. Men jag poängterade att han den ena gängen vill att man skall lägga sä myckel som möjligl pä landstingen, men den andra gången när del gäller del område som landslingen är specialist på, nämligen sjukvärden, då är det inle de som skall få någol inflytande utan dä skall riksdagen bestämma. Herr Romanus får lov alt bestämma sig för hur han vill ha del. Skall landslingen ha mera makt eller skall de det inte? Det är det frågan gäller.

Herr Romanus är ju en gammal - jag kanske inte skall säga halare av Landstingsförbundet, det vore kanske för mycket sagl - motståndare till Landstingsförbundet, det har han visat lidigare. Nu säger han alt della är ett indirekt organ som inte skall syssla med de här frågorna. Jamen, herr Romanus, Landstingsförbundet är de samlade svenska landslingens gemensamma organ. Där flnns alltså representanter valda ute i landets olika delar och Landstingsförbundet är elt övergripande

organ med kunnighet just på del här området. Skulle det vara odemokratiskt att detta organ flck lägga fram sina synpunkler på hur sjuk-värdsprogrammet skall vara utformat? Jag har väldigt svårt att föfia herr Romanus i det resonemanget.

Alt riksdagen skitlle fastlägga medicinska program borde 1. o, m, herr Romanus kunna erkänna att del inle vore del riktiga. När vi har ett statligt organ - socialstyrelsen - som har expertis på hela del här området och som känner detta vida fält är det inte dä rimligt all socialstyrelsen fär sköta sin uppgift när del gäller sjukvärden? Sedan kan vi kritisera den i olika avseenden när det är lämpligt, men att ändra på de nuvarande förhållandena vill jag inte vara med om.

Herr Romanus resonemang om den öppna värden föranleder mig bara att säga alt jag tror inte att herr Romanus har rikligt samma erfarenheter som kanske andra ledamöter i kammaren har när det gäller utbyggnaden av den öppna vården. Jag är medveten om att där fortfarande finns stora brister men det pågår en kraftig utbyggnad. Om vi om några år när utbyggnaden hunnit längre skall diskutera den här frågan tror jag att till och med herr Romanus kan säga att den svenska öppenvärden har den klass som den skall ha.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inle, herr Karlsson i Huskvarna, att detta är alltför komplicerat att falla för nägon av dem som lyssnar här. Jag vill all landstingen skall ha kvar sin beslutanderätt och att den skall ökas, t. ex. när det gäller sjukhusbyggandet. Men de beslut som fallas av statliga organ, t. ex. socialstyrelsen, bör förankras mer demokratiskt, nämligen i riksdagen, när det gäller de övergripande riktlinjerna, sjukvårdsprogrammen, sjukvårdens struktur etc. Vad det gäller är alltså all flytta detta frän ell ämbetsverk lill riksdagen - inle alt ta någon beslutanderätt från landstingen. Deras befogenheter vill vi tvärtom öka. Sä enkelt är del.

Ämbetsverken skall vara förvallande organ. De skall självfallet ocksä förbereda riksdagens och regeringens beslut. Att lägga fast riktlinjerna för sjukvården i stort anser jag vara så viktigt all del skall ske i riksdagen. Del var litet förvånande att höra herr Karlsson säga att han inte vill vara med om att ändra pä de nuvarande förhållandena i det avseendet. Det var väl ändå alt läsa sig litet väl hårt. Del kan väl inte vara någon nackdel all riksdagen får fatta de här besluten. Det blir väl inte sämre av det, herr Karlsson,

Jag vill understryka att del är bra alt man satsar på den öppna värden. Den blir säkert bättre och bältre. Men det är inte troligt alt vi med nuvarande syslem får den nära anknytning mellan patient och läkare som ell husläkarsyslem av ungefär den engelska typen skulle ge. Del blir fortfarande sä alt människor kommer alt säga: Nu var det en ny läkare igen, nu måste jag dra hela min historia igen osv.

Dessulom fär man elt bällre utnytfiande av specialistvården och sjuk-

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

husvården enligl det engelska systemet, med dess samspel mellan öppen vård och sluten vård. Jag tror att vi kan ge ett eget bidrag till utvecklingen genom att böria använda specialister som konsulter ute på vårdcentralerna, vilket man inte tillämpar i England. Det är något att ta vara pä. Men just husläkarsystemet finns inte med i dagens planer och det är det som jag har velat föra in i bilden.

Det är litet förvånande att England, som satsar kanske bara hälften så stor del av sin nationalprodukt pä sjukvård som Sverige, ändå tycks ha löst del här problemel. Människor klagar naturligtvis över sjukvärdens ofullkomligheter även i England, men jusl della med de personliga relationerna mellan patient och läkare lovordar man. Del vill jag alt vi skall ta fasta pä.

Jag påstår inte att man inte har några som helst väntetider i engelsk sjukvård, men när det gäller den primära värden som husläkarna utför hade jag tillfälle att se tidsbeställningsschemal på en vårdcentral. Där fanns väntelider. Läkarna kunde besöka sina patienter samma dag som de blev kallade. Så är det inte i Sverige.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag har ingen anledning att byta ord med herr Romanus beträffande del engelska systemet. Han känner till det myckel bällre än jag. Men jag kanske fär påpeka en sak i detta sammanhang: I Sverige har vi gjort det möjligt för människorna i allmänhet alt efterfråga sjukvård. Jag är inte säker på alt man har samma förnämliga system när del gäller t. ex. sjukförsäkring i England som vi har. Del hör också samman med människornas möjligheter att efterfråga sjukvård.

Herr Romanus säger att vid öppenvårdsinrättningarna på de svenska sjukhusen får man en ny läkare varje gäng. Det är nog riktigt all del förekommer, men delta är en organisationsfråga. Nog kan den i många fall lösas sä att patienterna fär samma läkare när de återkommer. Jag vet att i vafie fall vissa landsting har kunnai lösa den.

Sedan värdet frågan om riksdagen kontra landstingen. Sä mycket känner jag de svenska landstingen, herr Romanus, alt jag vågar påstå all de när del gäller sjukvärden har betydligt större kapacitet och bättre expertis till sitt förfogande än riksdagen har. Vid landslingen har man folk som under lång tid har varit vana att syssla med sjukvårdsfrågor. Självfallet flnns även inom riksdagen ledamöier som kan sjukvård, exempelvis herr Romanus. Men lar man riksdagen som helhet vägar jag påstå att landstingen har bällre möjligheler att bedöma sjukvården.

Sedan, herr Romanus, till den aktuella situationen i riksdagen. All behöva lolla om sjukvärdens inriktning tror jag vore sämsia tänkbara utväg. Glöm inte bort den risken, herr Romanus.

Hen WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m);

Herr lalman! I reservaiionen 2 av herr Romanus, baserad pä molionen 1272 av herr Molin, påtalas - som herr Åkerlind tidigare har anfört -

den allvarliga risken för värden vid undervisningssjukhusen, om antalet specialislkompetenta underiäkare minskas genom det nya läkarfördelningsprogrammet LP 77. Jag delar helt reservantens synpunkter, och tillsammans med fru Troedsson motionerade jag till förra årets riksdag om i huvudsak samma problem. Den gången röstade både herr Molin och alla andra folkpartister utom en mot värt förslag. Jag hälsar nu med lillfredsslällelse all man på folkpartihäll har tänkt om. Del har sagts alt det nya läkarfördelningsprogrammet inom kort skall läggas fram. Eftersom det naturligtvis går att efteråt göra erforderliga korrigeringar i programmet, yrkar jag bifall lill reservationen 2.

Även lill reservationen 3, ocksä den av herr Romanus, är jag posilivi inställd. Särskill i lider då sjukvårdshuvudmännen har ytterst begränsade resurser lill ökad personaltäthet vid lasaretten är del vikligl att tillvarata alla goda, frivilliga och i allmänhet oavlönade krafter, som exempelvis i form av Röda kors-värdinnor gör en avsevärd humanitär insats på niånga lasarett.

Berättigandet av sådana insalser har på sina håll ifrågasatts, eftersom del påstås alt de frivilliga krafterna konkurrerar om fiänslerna med ordinarie personal i behov av omskolning till liknande men fysiskt lättare arbetsuppgifter. Behovet av insatser är emellertid praktiskt taget obegränsat, och det flnns mycket väl uirymme för både frivilliga och avlönade fiänster.

Ingenting hindrar enligt min uppfallning all riksdagen visar en viljeyttring i denna fråga, och därför, herr talman, yrkar jag även bifall till reservationen 3.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Fru HJALMARSSON (s):

Herr talman! Fru Sundström och jag har i molionen 347 begärt en ulredning av den psykiatriska vårdens målsättning och organisalion.

Del är med förvåning man läser utskottets avslagsmolivering, där det påstås alt den expertgrupp som socialstyrelsen 1970 tillsatte skall ha givit en allsidig belysning av problemställningarna. Sammansättningen av socialstyrelsens expertgrupp, som bestod av fiorton personer, var utomordentligt snedvinklad, dä där ingick elva läkare, en planeringschef och en socialchef Den fiorlonde personen var politiker. Men han var inte ens med i arbetet, trots att han står angiven i gruppsammansättningen. Del var meningen att han skulle della i det avsnitt som berörde de ekonomiska frågorna. Del avsnittet behandlades aldrig.

Den expertgrupp som utredde den psykiatriska vårdens målsättning och arbetsuppgifter boslod bl. a. av tre docenter och en överläkare saml en planeringschef och en socialchef Man kan sannerligen fråga sig om en planeringschef och en socialchef kan ha en sådan gedigen kunskap i psykiatrisk vård ulöver del egna arbetsfältet att de kan driva en diskussion om psykiatrisk målsättning mot docenternas och överiäkarens sakkunskap. Ingen kan få mig alt tro all det förekommit nägon större diskussion i denna grupp annal än mellan de läkarulbildade dellagarna.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Alltså har vi här ett förslag om den psykiatriska vårdens målsättning, grundat enbart på läkares uppfattning.

Den andra gruppen, som kallas rollgruppen, har en bältre sammansättning, men det äregentligen rätt ointressant att innan man har fastställt den psykiatriska vårdens innehåll och mälsättning diskutera de olika rollerna i teamet. Det kan dock konstaleras att här har läkare, psykologer och kuratorer tilldelat sig specialislrollerna, medan den övriga mental-vårdspersonalen, som egentligen är den som har den mest frekventa kontakten med patienten, har fält en mer allmän roll. Delta har väckt irritation hos denna personal, dä de anser att de i lika hög grad är specialister och därför borde tilldelas även andra arbetsuppgifter i teamet.

Expertrapporten utsändes frän socialstyrelsen den 20 december 1973. Yttranden skulle vara inne om möjligt före den 15 mars 1974 och absolut senast den 1 april. Utsändningslistan omfattade 47 instanser, bl. a. alla sjukvårdshuvudmännen. 41 remissinstanser svarade, däribland II av de 28 sjukvårdshuvudmännen. Flera överläkarföreningar svarade. Troligen är det de bortfallna 16 sjukvårdshuvudmännen som ersatts av överläkarföreningar. Den utmätta remisstiden var tre månader, högst tre och en halv månad. Det är helt omöjligt för sjukvårdshuvudmännen alt på denna korta lid låta de olika personalgrupperna lägga sina synpunkter pä expertrapporten.

Socialstyrelsen har trots alt över ett år förflutit ännu ej redovisat remissvaren, men det flnns en intern sammanställning som används inom socialstyrelsen. Jag vel all remissomgången har givit etl så negativt resultat all socialstyrelsen har slora, för alt inte säga oöverkomliga svårigheter att lägga fram ett konkret förslag rörande den psykiatriska vårdens utformning. Uppfattningarna om den psykiatriska värden är om möjligl ännu mera splittrade än de var lidigare. Pä säll och vis kan della noleras med en viss lillfredsslällelse, eftersom expertrapporten inte var verklighetsförankrad.

Den psykiatriska vården är en viktig angelägenhet för elt mycket stort antal människor. Den är inte endast en medicinsk fråga utan i än större utsträckning en social och samhällelig. Detta har vi päpekal i vär motion. Det är människorna som skall slälla sina krav och redovisa sina behov, och utifrån detta skall innehållet i den psykiatriska värden utformas.

Det bör därför tillsättas en utredning, där alla kategorier är representerade, även den grupp som är den absolut mesl självklara och som tidigare alltid har varit utelämnad, nämligen patienterna själva. Remissomgången skall ha en sådan omfattning all den får en bred förankring, och där skall även politiska och fackliga organisalioner vara representerade. Pä det sättet kan attityden till de psykiska sjukdomarna förändras ute i samhället.

Herr lalman! Jag yrkar härmed bifall till molionen 347.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hjalmarsson uttalade sin förvåning över utskottets

skrivning. Fru Hjalmarsson behöver inte vara förvånad. Vi har föfit den vanliga ordningen i riksdagen. En ulredning har förelagils och remissbehandlingen har ägt rum, men slutsatserna har ännu ej dragits. Det skulle ju vara helt orimligt att i den situationen tillsätta en ny utredning. Fru Hjalmarsson fär ge sig till tåls tills resultatet är klart.

Fru HJALMARSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna sade i ett lidigare inlägg till herr Romanus all hälso- och sjukvården fått en hög prioritet i vårl land, och det är väl sant. Men för den psykiatriska vården är prioriteten inle speciellt hög.

Jag kan noiera med ytteriigare förvåning - när remissomgången har gett ell sä negativt resultat - att socialstyrelsen inle kan komma med ell förslag om psykiatrisk innehåll i värden.

Det är skrämmande om vi är efter år skall fortsätta att ha en psykiatrisk värd, vars innehåll icke är enhetligt över hela landet.

Man kan också fråga sig om varie landsting skall behöva göra en egen ulredning. Västmanlands län har-gjort det. Där har man lidigare heller aldrig haft psykiatrisk vård. Malmöhus län har nyligen gjort en ulredning. Skall varie län behöva göra en utredning om sin psykiatriska värd?

Jag anser att det är en riksangelägenhet alt den psykiatriska värden fårsamma innehåll över hela landet. Del ärdet viktigaste för patienterna.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr lalman! Det sista som fru Hjalmarsson sade kan jag helt instämma i. Men, fru Hjalmarsson, bara för att det komnier en motion i denna fräga kan vi inle tillsätta en ny utredning, när vi inte har dragit slutsatserna av den utredning som lidigare gjorts. När fakta är klara, fru Hjalmarsson, kommer ocksä resultaten.

Fru HJALMARSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag kan tala om för herr Karisson i Huskvarna alt del blir inget resultat av den ulredning som har lagts fram. Därför måste del bli en ny ulredning.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Karisson i Huskvarna anhållit all till protokollet fä antecknat alt han inte ägde räll till ytteriigare replik.

Fru LINDQUIST (m);

Herr talman! Jag vill säga några ord om det som utskottet kallar bislånd av personlig art till patienter inom sjukvärden. Med hänsyn till viklen av all frågan om enskilda personers och frivilliga organisationers medverkan inom sjukvården blir belysi hade del varil värdefullt om utskollet gjort ell självständigt uttalande och inle enbart hänvisat lill välbekanta fakta som att det finns kuratorer på sjukhus.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Under 15 år har t, ex. Svenska röda korset byggt upp och utvecklat
sin sjukhusvärdinneverksamhel så att det i dag finns I 100 sjukhusvär
dinnor. Deras arbeie har vunnit allmän uppskattning både av personal
och av sjukvårdshuvudmän och nalurliglvis framför alll av patienterna.
Utbyggnad av Men vad motionärerna är ute efter är kanske ändå inte sådana aktiviteter

hälso-och sjukvård, som främst faller inom den traditionella sjukhusvärdinneverksamheten,
m. m. De efterlyser bl, a, åtgärder för att bryta patienternas isolering och till-

godose deras behov av mänsklig värme och personligt engagemang,

I reservationen 3 talas om all man utomlands har goda erfarenheter av palientvänner eller palienlbesökare. Jag vill därför framhålla all vi i Sverige ocksä har en sådan verksamhel, om än i alllför ringa omfattning. Diakonin, frikyrkorna, scouterna och Röda korset har pä sina håll lagil upp sådan kontaktverksamhet. Rödakorsare besökte t. ex. är 1973 över 5 000 patienter pä länglidssjukhus och över 7 000 personer pä pensionärshem. Också psykiskt sjuka patienter besöktes, men i mindre omfattning.

Det är allmänt känt all kontakten med världen utanför sjukhuset glesnar ju längre en person vårdas pä ett sjukhus. De första åren är besöken av släktingar och vänner räll talrika, men de tunnar ul för alt sä småningom kanske hell upphöra. Patientens situation är ju också sådan all han inle har möjlighet all skaffa sig nya kontakter. En speciellt svår situation har de patienter som är invandrare och har språksvårigheter. Del finns därför etl omätligt behov av frivilliga insalser på de här områdena.

Del skulle också vara bra om speciella befattningshavare inom sjukvården hade lill uppgift att hålla kontakt med de enskilda och organisationerna för all stimulera och öka insatserna av frivilliga.

De frivilligas insatser får nalurliglvis inte betraktas som ingrepp i personalens funktioner, och de fär inle heller uppfattas som kritik mol de anställda. Men jag tror all de anställda själva är bland de första all understryka all de är så fä och att deras lid är sä upplagen av annat all de inle hinner tillgodose patienternas hela behov av omvårdnad.

En diskussion av de här frågorna, som har många skilda aspekter, hade varil lämplig att slimulera i del här sammanhangei.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall lill reservaiionen 3.

Herr LARSSON i Öskevik (c):

Herr lalman! Den debatt som förs med anledning av föreliggande utskottsbetänkande är en del av den debatl om den svenska sjukvården som vi rent allmänl för över hela landet - en debatt som pågått i många är och som säkerligen inle kommer all avstanna på länge än.

I den folkpartimolion som ligger lill grund förden första reservationen anges vissa avsnitt inom sjukvårdsområdet där del allmänl uppfattas alt brist föreligger, alt vårdmöjlighelerna inle motsvarar efterfrågan. Vi vet all allt inte är bra inom svensk sjukvård. Del är ingen nyhet. Vi vet all det finns köer och långa väntetider inom olika vårdområden.

Man klagar över att mänsklig kontakt saknas mellan värdare och vårdad, all det är bristande samordning mellan sjukvård och socialvård.

Del är kanske värt att påpeka i det här sammanhanget att vårdutbudet i vårt land har ökal mycket kraftigi de senasie decennierna, men all vårdefterfrågan samtidigt har ökat ännu snabbare.

Varför har vi då hamnai i della läge? Del är nalurliglvis inle möjligl att i några få ord försöka analysera orsakerna. Men låt mig ta några exempel, som ordföranden i utskollet var inne pä. Vi har fält elt ökat antal åldringar och därmed större vårdbehov. Vi har fäll in mer av ytterst resurskrävande specialiteter inom sjukvärden på grundval av de medicinska framsteg som gjorts.

1 reservaiionen 1 föreslås nu all regeringen skall förelägga riksdagen ell program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvärden. Den som har föfit utvecklingen inom sjukvårdsområdet de senasie decennierna måsle vara slarkl skeptisk till en hårt centraliserad programmering och styrning på det här viktiga samhällsområdet. Vi har i dag, som påpekats här, ett intimt samarbete i planeringshänseende mellan socialstyrelsen, sjukvårdshuvudmännen och SPRI - samarbetet genom det sistnämnda organet gäller främst teknisk utrustning och organisation.

Sjukvårdshuvudmännen - landstingen - bör ha det primära ansvaret för den regionala planeringen, della inle minst med lanke pä de lokala skillnader som finns mellan olika sjukvårdsdistrikt men också därför all man lokall vel var brislen är störst och kan prioritera resurser därefter. Cenlerns representanter i utskottet har inle kunnai finna all man skulle vinna någol konkret resullal i sjukvårdsarbetet med ell program av den typ som föreslås i reservaiionen.

I motionen 766 av fröken Andersson m. fl. från centerpartiet har begärts en lagändring sä alt sjukvårdshuvudmännen i likhet med vad som gäller för ålderdomshemsvärd skulle få rätt alt tillämpa differentierade avgifter inom långtidssjukvården. Efter allmänna motionstidens utgång har regeringen gett socialutredningen i uppdrag att ulreda och snarast lägga fram förslag i frågan. Vi har därför inget yrkande på den punklen.

Ulan att pä något säll föregripa behandlingen av denna fråga vill jag ändå betona viklen av all olika avgifissäitning inom varandra näraliggande vårdområden inle tilläts styra vårdefterfrågan. För en riktig nivåstrukturering inom olika vårdformer är del nödvändigi med kostnadsneutralitet. Det konkreta värdbehovet pä olika nivåer bör alllid utgöra grund för samhällets vårdaktiviieter.

I förlängningen av della resonemang är del också nödvändigi med ell sådant generellt bidrags- och avgiftssystem jnom exempelvis hemsjukvården. Utredningen härom pågår också f n.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill ulskollels hemställan.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

Hen CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Mänga har frägai varför inle socialutskottets moderala ledamöter har anslutit sig lill reservaiionen 3 av herr Romanus, som

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

handlar om bistånd av personlig art genom bl. a. religiösa samfund för patienter inom sjukvärden. Anledningen till att herr Åkerlind och jag inle har undertecknat denna reservalion har inget samband med dess sakinnehåll. Den skulle i och för sig i sin helhet kunna vara klippt ur moderata samlingspartiets partiprogram, och vi har ingenling att invända mot de resonemang som förs i reservationen. Anledningen är dubbel.

För del första är det över huvud taget, i varie fall i nu aktuell form, knappast en riksdagsfräga. Del framgår också ullryckligen av reservationen, där det står att det är en viklig uppgift för sjukvårdshuvudmännen i samråd med de anställdas organisationer att klara upp dessa frågor. Sjukvårdshuvudmännen och de anställdas organisalioner är inte företrädda i riksdagen, och riksdagen har ingen befälsräll över dem. Därför kan man inte komma längre än möjligen lill den effekt som ell allmänl ullalande eller en viljeyttring frän riksdagen kan ha i andra former än de vanliga besluismässiga.

För del andra - vilket är mera avgörande - har vi som bekant i utskotten icke att ta ställning lill reservationer utan till motioner och propositioner. Vad vi i socialutskottet hade att behandla var motionen 1290, som i mycket hög grad skifier sig från reservationen 3. Reservationen tillkom med anledning av molionen. Anledningen är enligt mitt sätt att se så pass avlägsen all det nästan skulle varil fräga om ett utskollsinitiativ, om del hade blivit majoritet för det som framfördes i reservationen. I motionen, som vi alltså hade att ta slällning till, fanns dels ell resonemang om vad som måsle anses höra till den andliga värden pä sjukhusen - och den frågan handhas i annan ordning -, dels några allmänl vänliga ord om frivilliga insatser saml etl, som jag tycker, ganska bisarrt uppslag avseende telefonlistor i sjukhusens akutmottagningar. Det var alltsammans. I den motionen kunde herr Åkerlind och jag inte hitta någonting alt yrka bifall till och reservera oss för. Reservaiionen har vi i och för sig ingenting att invända mot. Men den har vi liksom riksdagens övriga ledamöier inte sett förrän den kom i tryck.

Nu har alllsä herr Åkerlind och jag tagit ställning för utskottsmajoriletens förslag och kommer självfallet all biträda det i den volering som följer. Men jag vill gärna önska herr Romanus lycka lill i voteringen - min och herr Åkerlinds hjälp förutan.

I detta anförande instämde herr Åkeriind (m).

Hen ROMANUS (fp);

Herr lalman! Jag hade egentligen inte tänkt föriänga debatten ytterligare, men ett yttrande som herr Karisson i Huskvarna fällde lycker jag ändå måste kompletteras med en upplysning.

Herr Karlsson sade ungefär att vi i Sverige har gjort del möjligl för allmänheten all efterfråga sjukvård. Han var inle säker pä all det är lika väl ställt i England i det avseendet. Det är självfallet en fräga som man reser: Om vi i Sverige satsar mycket större resurser pä vär sjukvård

än vad man gör i England, men ändå inte kan lösa problemet med kontinuiteten lika väl, kan del evenluelll bero pä att det är mindre efterfrågan pä sjukvård i England? Del är en befogad fråga, men jag tror inle att orsaken är den angivna, framför allt av ell skäl, nämligen att man i England faktiskt har kommii längre än i Sverige när del gäller alt göra del möjligl för människor att efterfråga sjukvård. Sjukvården är hell gratis i England. Vi betalar ändå en patientavgift i Sverige om vi går lill doktorn. Även om den inte är så slor, och man kan säga att människor har råd med den, är del i alla fall en viss avgift.

I England belalar man alltså ingenling när man går lill sin allmänläkare. Då uppställer sig snarare den fråga som jag riktade till en hel del personer i England; Får ni inte en alllför stor efterfrågan på sjukvård när ni inte tar betalt alls av patienterna? Del svar som jag fick var ganska intressant: Det flnns en hel del människor som springer till doktorn litet för ofta därför alt det ingenting kostar, men just därför att de måste komma lillbaka lill samma läkare får läkaren en uppfattning om dem och har möjlighel alt la itu med del verkliga problem som ligger under della myckna springande till doktorn med kanske ganska banala åkommor

- ett psykologiskt eller socialt problem.

Detta är någonting som vi missar i Sverige, därför alt människor av den typ som del här är fråga om går till en rad olika läkare, som inte har kontakt sinsemellan. Även i det fallet tror jag att det engelska systemet erbjuder en viss fördel. Herr Karlsson i Huskvarna kan ju glädja sig åt att det, såvitt jag vet, var hans partivänner som i regeringsställning införde della syslem med helt kostnadsfri sjukvård i England.

Herr Larsson i Öskevik var skeptisk gentemot ell system som var hårt centraldirigerat - man vet bäsl lokalt. Det stämmer hell och hället med min uppfattning. Vi skall inle la ifrån landstingen ett enda uns av deras beslutanderätt. Tvärtom skall vi öka beslutanderätten, t. ex.

- som jag föreslagit i en moiion som kommer att behandlas senare -
när del gäller sjukhusbyggnader och invesieringar. Men det som vi i
dag diskuterar är ju frågan om ett program för sjukvårdens utveckling
pä 1980-talet skall beslutas av socialstyrelsen eller av riksdagen. Hur
mycket man än är förfiusl i socialstyrelsen -jag förbehåller mig rällen
alt pä vissa punkler kritisera socialstyrelsen - kan ingen bestrida all riks
dagen är mera demokratiskt förankrad än socialstyrelsen. Del är det som
det gäller i dag och inle frågan om landstingens kompelens - nu tror
jag alt jag har sagt det tre gånger, och jag tänker inte upprepa det.

Socialstyrelsen har ställt samman elt program, som har varit ute på remiss, och frågan är om riksdagen skall få ta ställning till resultatet. Jag tror inte, herr Karlsson, att man behöver vara ängslig för alt del skall bli en lottningsfråga. Hittills har inle socialulskotlel besvärat riksdagen med alllför mänga loltningar. Del borde finnas möjlighet att fä ell bra förslag från utskottet även i det här fallet.

Herr Wachtmeister i Staffanstorp var inte nöjd med herr Molins och mina insatser förra året i fråga om specialistläkarna. I så fall har vi väl

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso - och sjukvård, m. m.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukvård, m. m.

från hans synpunki utvecklats lill del bällre. Del gäller inte herr Wachtmeislers partikamrater, som i stället har utvecklats åt andra hållet.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag ber att få lacka herr Romanus å det engelska la-bourparliels vägnar för del fina erkännande han gav ät dess sjukvårdspolitik. Men jag vågar ändå påstå alt det finns åtskilligt i den engelska sjukvården som skulle kunna vara bättre. Det är inle säkert att den, om man ser det i stort, är bällre än den svenska. Emellerlid är den här diskussionen tämligen meningslös, eftersom varken herr Romanus eller jag kan med kraft belägga de synpunkler vi har; vi känner ju inte lill grunden för och vidden av den engelska sjukvärden i jämförelse med den svenska.

Vad jag sade om lottning var bara etl exempel. Om vi skulle föfia herr Romanus förslag och denna lolleririksdag skulle uttala sig i sjukvårdsfrågorna, skulle vi naturiiglvis kunna hamna i en lottningssituation. Del är ju inte säkert all herr Romanus och jag skulle vara överens, och ett voleringsresultai skulle kunna bli hälften mol hälften. Del tror jag skulle vara djupt olyckligt.

Jag skall ocksä be alt fä instämma med herr Erik Larsson i Öskevik när del gäller värdavgifierna. Del är naturligtvis angeläget all åstadkomma ell resullal som innebär alt också landslingen skall kunna fä ta ut differentierade vårdavgifier.

Slutligen etl ord lill fru Hjalmarsson, som jag inte hade lillfälle alt replikera tidigare. Om jag skall la fru Hjalmarsson pä orden sä lycks hon vara slörre expert än t. o. m. socialstyrelsen i de här frågorna, och dä har jag väl ingenling annal all göra än att ge mig. Men sä myckel är klart att vi inte kan vara med om att tillsätta en ny utredning innan vi har fäll resultatet klarlagt från den ulredning som lidigare har gjorts inom delta område. När den saken är klar, fru Hjalmarsson, kan det finnas anledning att ta upp diskussionen på nytt.

Herr ROMANUS (fp);

Herr lalman! Del är klart att den här riksdagen har vissa problem med jämviktslägel. Men vi har ju kunnat besluta om åtskilliga viktiga frågor och skulle väl även kunna göra det belräffande rikllinjer för sjukvården.

För alt undvika missförstånd vill jag framhålla all jag absolut inle menar all den engelska sjukvården saknar problem, all den skulle representera ell idealtillstånd. Men jag har inle lalal om den engelska sjukvårdens svagheter utan om del som vi skulle kunna lära av den engelska sjukvärden. Del som är sämre i England har vi ingen anledning alt la upp. Exempelvis det slora inslaget av privata patienter pä sjukhusen, som man kämpar med i dag, skall vi absolut inte ge oss in på. Det häller jag med herr Karlsson i Huskvarna om, ifall del var det han tänkte pä.

Till herr Carishamre vill jag säga ett par ord, eftersom kammarens ledamöter kanske flck ett felaktigt inlryck av vad som hänt i utskottet. Jag är lacksam för att han mellan raderna rekommenderar alla att rösla pä reservationen 3. Precis det som slår i reservationen sade jag vid utskottsbehandlingen, det nor jag herr Carlshamre drar sig lill minnes. Jag sade att vi bör ta ställning till den här molionen genom all vidga perspektivet och ta med även annan frivillig verksamhel och undersiryka värdel av den. Del är jag hundraprocentigt säker på, det är därför det står i reservaiionen. Jag begär inle att herr Carlshamre skall komma ihåg det. Men jag vill inte all riksdagens ledamöter skall få en felaktig bild - alt vi kommer och smyger på riksdagen någonting efter utskottsbehandlingen. Det är inte fallet.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Utbyggnad av hälso- och sjukyård, m. m.

Fru HJALMARSSON (s):

Herr talman! Det är väl någon undanmanöver när herr Karisson i Huskvarna påstår alt jag skulle utge mig för att vara slörre expert än socialstyrelsen. Nu vel jag inle hur niånga experter pä psykiatri de har där-del är väl inle så värst många. Själv har jag jobbat inom mentalvård i mänga, många år. Min moiion syftar lill alt man skall tillsätta en ulredning. Del väsentliga är inle all bedöma om den bästa specialistutbildningen finns hos socialstyrelsen eller hos mig.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Jag gör visst inle anspråk på att komma ihåg alll som herr Romanus har sagl i utskottet, och jag tror inte heller att någon annan av utskottets ledamöier vågar åta sig den minnespresialionen. Det fär väl vara som det kan med den saken, och jag litar på herr Romanus minne och ord.

När del gäller den andra frågan - de specialislkompetenta underläkarna och åt vilket håll vi har utvecklals - är hell enkelt skillnaden den, herr Romanus, all förra året, när herr Åkerlind och jag reserverade oss på det säll som herr Romanus gör i år, fanns det en realistisk möjlighet att påverka frågan. Då skulle det nya läkarfördelningsprogrammet utarbetas, och ett uttalande av riksdagen hade verkligen betytt någol. I dag är läkarfördelningsprogrammet sannolikt under tryckning. Arbetet är alltså nära sin avslutning eller rent av avslutat, och vad vi gör i dag påverkar inledet arbetet. Det är skillnaden, och det ärdärför herr Åkerlind och jag håller fasl vid vår uppfallning i ell särskill yttrande och självfallet återkommer med konkreta yrkanden om det skulle visa sig att de önskemål vi hade förra årel och allfiämt har icke blivit tillgodosedda i det program som komnier om några veckor.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

Nr 87 servationen nr 1 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen

y , , vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt volering

, . . .Q.,, uppläsles och godkändes föfiande voleringsproposition:

Utbyggnad av Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betän-

hälso-och sjukvård, kandet nr 15 punkten 1 röstar ja,
m. m. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 273

Nej - 28

Avstår - 1

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 347 av fru Hjalmarsson och fru Sundström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mellqvist begärt votering uppläsles och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 347.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Då herr Mellqvist begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 244

Nej - 38

Avstår - 18

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Romanus, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering uppläsles och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 5 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 270

Nej - 32

Avstår - 1

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbätt -ringar

Punklen 6

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 72

Avstår - 2

Punklen 7

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 16 med anledning av propositionen 1975:66 om vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar jämte motion.

I propositionen 1975:66 hade regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen dels all anta vid proposiiionen fogade förslag till 1. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Vissa stimulansåtgärder för arbetsmUjöförbätt-ringar

1. lag om beslutanderätt för företagareförening i fräga om kredilslöd för arbetsmifiöförbällringar,

dels att

3. godkiänna de allmänna riktlinjer för finansieringen och utformningen av slöd lill arbetsmifiöförbättringar som föredragande departementschefen angett i propositionen.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande:

"I propositionen föreslås att staten tecknar garanti för län som skall användas för att finansiera förbättringar av arbelsmifiön, i första hand i mindre och medelstora företag. Garantin avser län till ett högsta belopp av 100 000 kr. per företag. Det statliga garantiålagandel gäller totalt 200 mifi. kr. under åren 1975 och 1976.

Länegarantin tecknas av företagareföreningen i resp. län. För att garanti skall ställas krävs alt länet avser förbättringar av arbelsmifiön i existerande anläggningar samt att låneansökan har tillstyrkts av de anställdas företrädare i skyddsfrågor. Lånens löptid avses bli sju år med de tvä första åren amorleringsfria. För att stimulera företagen att förbättra arbelsmifiön föresläs räniebefrielse under två år för de föreslagna garan-lilånen.

För att täcka kostnaderna för räntebefrielsen och andra kostnader som föfier av förslaget samt för att infria ställda garantier föresläs en höjning av arbetarskyddsavgiften för åren 1976 och 1977 med 0,03 procentenheter.

I propositionen redovisas i vilka former arbelsmifiöåtgärder av avsett slag skall komma till stånd vid statliga myndigheter. Statens arbelsmil-jönämnd avses härvid få en samordnande funktion.

Kommuner och landstingskommuner föreslås undantagna såväl från garanlisystemet som frän den förhöjda arbetarskyddsavgiften. Erforderliga arbelsmifiöåtgärder av det slag som tas upp i propositionen kommer, liksom pä det statliga området, till stånd i andra former."

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta molionen 1975:2083 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c), vari hemslällls

1. att riksdagen beslulade alt statsbidrag skulle kunna utgå för arbetsmifiöförbällringar i äldre förelag med dålig lönsamhet i enlighet med vad som anförts i motionen saml att för budgetåret 1975/76 för detta ändamål anvisa 30 mifi. kr.,

2. att riksdagen i böfian av år 1976 förelades en redovisning av i vilken omfallning lån och bidrag kunnat bevifias och, om behov därav fanns, också förelades förslag om en vidgning av ramen för lånegarantin och/eller statsbidraget.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag pä molionen 1975:2083 skulle bifalla propositionen 1975:66.

Reservation hade avgivits av herrar Gustavsson i Alvesta, Larsson i Öskevik och Andreasson i Östra Ljungby samt fröken Andersson (samtliga c) som ansett att ulskoltei bort hemslälla

att riksdagen skulle

1. anla det vid proposiiionen fogade förslaget lill lag om ändring i lagen (1971:282) om arbelarskyddsaVgift,

2. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975:2083 i motsvarande del anta del vid propositionen fogade förslaget lill lag om beslutanderätt för företagareförening i fråga om kreditstöd för arbetsmifiöförbättringar med den ändringen att rubriken till lagen samt 1 § skulle ha av reservanterna angivna lydelse, innebärande all de föreslagna reglerna om lånegaranti skulle kompletteras med möjlighet att få statsbidrag till en del av de koslnader om vilka här var fråga,

3. med bifall till molionen 1975:2083 i motsvarande del till Bidrag till vissa arbetsmifiöförbällringar för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

4. med bifall till motionen 1975:2083 i moisvarande del hos regeringen anhålla all riksdagen i börian av år 1976 förelades en redovisning av i vilken omfattning lån och bidrag kunnai beviljas och, om behov därav fanns, förelades förslag om en vidgning av ramen för lånegarantin och/eller siatsbidraget,

5. i den män frågan inle behandlats under 2-4 godkänna de allmänna riktlinjer för flnansieringen och utformningen av stöd till arbetsmifiöförbättringar som föredragande departementschefen angett i propositionen.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Som herr Romanus framhöll i ett lidigare anförande har socialulskollel inle besväral kammaren med sä värsl mänga lollningar under de gångna två åren. Förra årel hade vi emellertid en lottningssituation i anledning av bl. a. en centermolion, och det är i anledning av det resullal som den lottningen ledde till som vi nu behandlar här förevarande fråga.

I vår moiion förra året anhöll vi om förslag om någon form av statsstöd till ätgärder för att skapa bättre arbeismifiöer inom industrin - arbetslokaler, maskiner och annal - enligl samma grunder som dä gällde för industrins omgivningsmifiö. Betydelsen av mifiöinsalser behöver jag här inle orda om. Den frågan har vi lidigare diskuterat, och där råder det full enighet.

Nämnda motion avstyrktes av utskottet, men till utskottets betänkande fogades en reservalion i vilken det framhölls all liksom när det gäller kostnaderna för industrins omgivningsmifiö måsle uigifterna fören bättre arbetsmifiö bäras av produktionen. Det var den grundläggande inställningen till frågan. Men, sade reservanterna, med de stora mifiökrav som i dag ställs är det svårt för många företag, särskill äldre sådana, att bära kostnaderna för en angelägen mifiöförbättring eller att genomföra den

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbätt-ringar

100

tillräckligt snabbt. I sådana fall slår ofta valet mellan att lägga ned företagel och all fortsätta driften under otillfredsställande arbetsformer. När det gäller åtgärder för att förbättra omgivningsmifiön flnns som elt tredje alternativ möjligheten att erhålla statsbidrag. Enligl reservanternas uppfattning var det motiverat att på liknande sätt under en övergångstid sätta in särskilda stimulansåtgärder för en förbättring av arbelsmifiön. Reservanterna uttalade att förslag härom snarast borde föreläggas riksdagen.

En lottningssituation uppstod alltså, och lotten gynnade reservationen, och statsrådet tillsatte den s. k. stimulansutredningen, som ganska snart lade fram sill förslag. I direktiven lill denna ulredning framhöll statsrådet all kosinaderna för arbelsmifiön skall bäras av produktionen. Mol denna bakgrund, sade statsrådet i direktiven, hade de sakkunniga att utgå ifrån all de kostnader som kunde föfia med ett genomförande av förslagen skulle finansieras kollektivt av förelagen genom avgifter. Jag är av den uppfattningen all dessa direktiv i viss mån avvek från riksdagens beslul.

Nåväl, utredningsförslaget har nu förelagts riksdagen i en proposition, och det är beiänkandel med anledning av denna proposition som vi nu behandlar. Förslaget innebär att man inför en lånegaranti med ett högsta belopp av 100 000 kr. per företag. Länen skall återbetalas på sju är, och de två första åren skall vara amorleringsfria. Totalt skall garantiålagandel gälla 200 rnifi. kr. under 1975 och 1976. Lånegarantin skall i första hand gälla förbättringar av arbelsmifiön i små och medelstora förelag. Lånegarantin skall tecknas av företagarföreningarna i resp. län. För att läcka kostnaderna för räntebefrielse och andra kostnader som föfier av förslaget och för att infria ställda garantier föreslås en höjning av arbetarskyddsavgiften.

Vi har från centerpartiets sida hälsat detta förslag med glädje. Men vi finner ändå att det har vissa svagheter. Det är en brist i förslaget att del inle - trots att vi framhöll det angelägna i delta i den dä avgivna partimolionen och i reservaiionen - ger de företag som har sämst lönsamhet och ofta ocksä den sämsia arbelsmifiön tillräckliga möjligheter all förändra sin situation. Del kan hända att dessa förelag icke vågar öka sin skuldbelastning ylleriigare. Mol denna bakgrund har vi i en motion med anledning av propositionen föreslagit all statsbidrag skall kunna utgå lill vissa arbetsmifiöförbällringar. På del sättet skulle vi kunna täcka in även de företag som har besväriigheter och som på grund av en betydande skuldbelastning inle vägar använda sig av låneformen. Statsbidraget skulle knytas till läneformen och utgöra högst 50 96 av de medel som ställs lill förfogande genom företagarföreningarnas beslul. Det skulle ocksä vara tidsbegränsat.

När ulskottet har behandlal vär motion har utskoltsmajoriteten inle velat ge sin anslutning till den, utan det är endasl cenlerns representanter i utskottet som har föfil upp motionen och reserverat sig lill förmän för den.

Nu säger utskottet bl. a.; "Problem som föfier med bristande lönsamhet

måste enligt utredningen lösas i ell näringspolitiskt sammanhang och kan inte få leda till att just arbelsmifiön eftersatts." Men pä vilket sätt och i vilket näringspolitiskt sammanhang skall dä dessa frågor behandlas och problemen lösas? Eftersom det kan vara den ekonomiska situationen som är avgörande kan företaget ställas inför tvånget att hell enkelt lägga ner produktionen, då mifion är sådan alt man inte kan fortsätta att driva företagel och kostnaderna för en upprustning av mifion är av den storleksordningen, all man inte vägar sig på den skuldbelastning en sådan upprustning skulle medföra. Men om man tvingas att lägga ner företagel, vad leder då detta till? Jo, del leder lill arbetsmarknadsmässiga konsekvenser med betydande koslnader för samhället. Därför har vi, som jag nämnt, föfit upp motionen i vår reservalion.

Jag ber med detta, herr talman, att fä yrka bifall till den reservation som är fogad lill utskottets betänkande.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Vissa stimulansåtgärder för arbetsmUjöförbätt-ringar

Herr NILSSON i Växjö (s):

Herr talman! Jag kommer inte att utnyUja den lid som är anmäld, men jag hoppas kammarens ledamöier ursäktar mig för del.

1 propositionen 66 har regeringen framlagt förslag om vissa stimulansåtgärder för arbetsmifiöförbällringar. Dessa förslag grundar sig på stinn ulansulred ningens överväganden.

Sålunda föreslås alt staten skall teckna garanti för län som skall användas för att finansiera förbättringar av arbelsmifiön i mindre och medelstora företag. Garantin avser län till ett högsta belopp av 100 000 kr. per förelag. Garantiläneätagandet gäller totalt 200 mifi. kr. under åren 1975 och 1976.

Länens löptid är sju år och de första två åren ränte- och amorleringsfria. För att täcka kosinaderna för förslaget föreslås en höjning av arbetar-skyddsavgiften med 0,03 % för åren 1976 och 1977.

Utskottets majoritet tillstyrker propositionen i sin helhet, men utskottet är inle enigl. Till utskottets betänkande är fogad en reservalion av utskottets centerpartister, som vill gå längre i subvention av förelagen än vad utskottsmajoriteten föreslår. Man vill vid sidan av länegarantin ocksä införa möjligheter till direkta bidrag till de företag som har dålig arbetsmifiö. Vid upprepade tillfällen under senare år har den principen lagts fast, att kostnader för arbetsrnifiön skall bäras av produktionen. Denna inställning hade ocksä arbelsmifiöutredningen i sitt betänkande, liksom samtliga remissinstanser som har berört denna fräga. Reservanlerna säger sig ocksä vifia dela grundinställningen, all kosinaderna för en god arbetsmifiö skall bäras av produktionen. Trols della föreslär reservanterna att bidrag lill företag med låg lönsamhet och dålig arbetsmifiö skall kunna utgå med upp lill 50 96 av de medel som ställs till förfogande genom företagarföreningarnas beslut. Detta måste innebära ett avsteg frän principen om vem som skall bära kostnaderna för en god arbetsmifiö. I det förslag som föreligger finns genom ränte- och amorleringsfriheten under två år en viss subvention. Utskottet anser alt del är sä längt man

101

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar

kan tänka sig att gå i subventionshänseende gentemot företagen. Problem som föfier med bristande lönsamhet får lösas i ett näringspolitiskt sammanhang, sägs del i proposiiionen, och utskottet instämmer i den bedömningen. All införa elt direkt bidragssyslem skapar orällvisa mellan de förelag som satsat på en god arbetsmifiö och de som har eftersatt värden av arbelsmifiön.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill socialutskottets belänkande nr 16 och avslag på den reservalion som är fogad till betänkandet.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Som jag lidigare sagt och som också herr Nilsson i Växjö framhöll är vär grundinställning att kosinaderna för mifiöfrägorna skall bäras av produktionen. Detta är en viklig princip.

Nu säger herr Nilsson alt vi gör avsteg från den principen. Här är del emellertid fråga om att ge även de anställda som arbelar i förelag med dålig arbetsmifiö bättre arbetsförhållanden och skapa möjligheler all trygga sysselsättningen även i de förelagen. Som jag förut redovisade kan den situationen uppstå att företag ekonomiskl inle klarar all göra de insalser som behövs för all åstadkomma en god arbetsmifiö.

Värt förslag skulle innebära en orättvisa mot de företag som tidigare har satsat på en god arbetsmifiö och gynna de förelag som har försummat all göra det, säger herr Nilsson i Växjö. Det är inte säkert att de företag som har underlåtit all vidta åigärder har gjort det på grund av Qintresse och försummelse. För del första har vi nu, och jag vill undersiryka betydelsen av det, fän nya lagar som garanterar bättre miljö. Många företag har kanske tidigare föfit de lagar som då gällde, men de nya bestämmelserna gör all det fordras betydande insalser. För det andra har den ekonomiska situationen många gånger spelat in.

Pä vilket säll man näringspolitiskt skall lösa frågan förklarade inle herr Nilsson. Jag får därför nöja mig med del allmänna uttalande som finns i proposiiionen och betänkandet. Värt yrkande om statsbidrag skulle utgå under begränsad tid - två år har vi sagt - och statsbidraget skulle vara ell komplement lill de lånegarantier som vi har fått fram nu trots det motstånd som vi förra året mötte från socialdemokraterna.

102

Herr NILSSON i Växjö (s);

Herr talman! Såväl arbelsmifiöutredningen som slimulansutredningen har slagit fast principen att arbetsmiljöålgärder skall bekostas av produktionen. Till grund för de nya lagarna på arbeismifiöomrädel ligger arbetsmifiöulredningens betänkande. När utredningen lade fram det visste man mycket väl att det skulle bli långtgående förändringar i arbelsmifiön. Nu finns det möjlighet för förelagen all lösa sina problem genom lån. Man var enig inom slimulansulredningen om all arbetsmifiöåigär-derna skulle bekostas med lån och alt direkta bidrag inle skulle ges. En dålig arbetsmifiö behöver inle nödvändigtvis bero på försummelser - förelagen kan ha haft svårigheter alt vidta åtgärderna. Men här ges

de nu möjlighel att låna pengar på fördelaktiga villkor.

Ulskottet är alltså enigt så när som pä centerpartisterna om att den lånegaranti som föreslås går så långt som del är rimligt för att hjälpa små och medelstora förelag all förbättra arbelsmifiön.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Det är riktigt att slimulansulredningen var enig om att inga bidrag skulle utgå, men statsrådet hade ju i sina direktiv klart sagt att man inte skulle ha den formen.

Sedan vill jag än en gång understryka nödvändigheten av au vi samtidigt som vi vidtar åigärder för all få en bättre arbetsmifiö ocksä ser lill all sysselsättningen tryggas inom de olika förelagen. Vi ser del föreliggande förslaget som en betydande framgång - del kommer all fä stor betydelse för många. Men som jag förut framhållit finns del företag som kanske inte klarar de nya uppgifterna. Vilka kommer då i kläm? Jo, de anställda vid företagen.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar

Hen NILSSON i Växjö (s);

Herr lalman! Det är inte utskottet som skriver direktiven utan statsrådet, och utskottet kan inle svara på varför direktiven skrivits pä sätt som skett. Men jag förmodar att vad arbelsmifiöutredningen framhållit har haft slor belydelse i sammanhangei. Arbelsmifiöutredningen sade i sill delbetänkande all kostnaden för en bättre arbetsmiljö skall bäras av produktionen ulan bidrag. 1 den ulredningen fanns representanter för de poliliska partierna, för fackföreningsrörelsen och för arbetsgivarna. Och de var helt överens härom. Ocksä jag tycker att del är en riklig princip.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt volering uppläsles och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller socialuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 16 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta

103

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 222 Nej - 81

§ 20 Föredrogs

Näringsutskottets betänkande

Nr 28 med anledning av motioner om förbud mot reklam från flygplan

Utskottels hemställan bifölls.

§ 21 Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

Föredrogs näringsutskottets belänkande nr 31 med anledning av förnyad behandling av propositionen 1975:1 i vad avser anslag lill teckning av aktier i Statsföretag AB.

Regeringen hade i proposiiionen 1975:1 bilaga 15 under punklen VI:2 (s. 188) föreslagit riksdagen alt lill Teckning av aktier i Statsföretag AB för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 175 000 000 kr.

1 sitt betänkande NU 1975:15 behandlade näringsutskotlet propositionen 1975:1 bilaga 15 - avseende anslag inom industridepartementets verksamhetsområde - i vissa delar. Punklen 41 i beiänkandel avsåg anslag lill teckning av aktier i Statsföretag AB. Sedan kammaren den 16 april 1975 återförvisat denna punkt till utskottet för ytterligare ulredning hade utskottet härmed avgell nytt betänkande i ämnet.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill propositionen 1975:1 bilaga 15 punkten VI:2 till Teckning av aktier i Statsföretag AB för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisade ett investeringsanslag av 175 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som ansett all utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Till belänkandet hade fogats elt särskilt yttrande av herrar Böriesson i Glömminge (c) och Wirtén (fp).

104

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Del är som vi alla vet inle ofta som ell ärende återremitteras från kammaren till det beredande ulskottet. All så skedde med näringsutskotlels belänkande om Stålverk 80 är vi nog nu alla till

freds med, faslän en del av kammarledamöterna lill all böria med reagerade ganska negativt mol tanken. Det är nämligen ell väsentligt bällre beslutsunderiag som kammaren nu ges genom den nya versionen. Utskottet har för sin del fåll lillfälle all la del av väsentlig information, som man inle lidigare haft tillgång lill, och bedöma den. 1 belysning av vad vi nu vel skulle det ha känts djupt otillfredsställande, om ärendet rulinbehandlats utifrån de knappa kommentarerna i versionen nr 1.

Man har sagt att älerförvisningen till utskottet var en näsknäpp pä industridepartementet. Sä ser i vafie fall jag absolut inte pä saken. Det har klart framkommit att departementet, när budgetpropositionen skrevs, inle hade tillgång till sådan informaiion som skulle ha motiverat väsentligt längre utläggningar än de som gjordes i budgetpropositionen.

Ligger då ansvaret hos dem som närmast hade att informera departementet, dvs. Statsföretag och dess verkställande direktör, herr Sköld? Svaret blir all inte heller Statsföretag, NJA:s moderföretag, vid den lidpunkten hade tillgång till någon ordentlig information. Herr Sköld har inför utskottet förklarat - jag tillåter mig att cilera, eftersom del har sagts ocksä i andra publika sammanhang - "att man inle frän NJA fått in en rad uppgifter som man infordrat". Det är väl ett minst sagt uppseendeväckande besked. Det har lämnats, som jag sade, ocksä i publika sammanhang, senast i förra veckan vid Statsföretags bolagsstämma.

Därmed har man kommit till den nivå där förebråelserna är berättigade. På stämman försvarade talesmän för NJA den brislande rapporteringen, åtminstone under senare delen av våren, med att ledande personer varil utomlands - en förklaring som väl verkar minst sagt konstig. Om en eller flera toppmän i ett stort förelag är utomlands eller frånvarande av något annal skäl, måsle det väl rimligen inom företaget finnas andra som har ansvar för vad som händer och vad som inte händer.

Jag summerar; Näringsutskottet kunde i den första versionen av sitt utlåtande inle ge kammaren tillräckligt beslutsunderlag, därför att industridepartementet inle ställt sådant lill förfogande i budgetpropositionen. Att departementet inte kunde göra del berodde på all Statsföretag inle lämnat särskilda kommenlarer på grund av att dotterföretaget NJA inle i lid slagit larm och inte lämnat in vissa infordrade uppgifter. Delta ter sig sannerligan anmärkningsvärt, inle minst med lanke pä alll tal om medborgarnas insyn i den verksamhel som bedrivs inom de slalliga förelagen.

Nåja, vem som nu än skall ha näsknäppen var nalurliglvis inle avsikten med återremissen all utdela en sådan. Avsikten var all få en mera rättvisande belysning av lägel för Stålverk 80, och utskottet har, vill jag påstå, lyckats med att lämna en sådan belysning. Jag skall nu övergå lill att kommentera del.

Utskottet säger all man håller fast vid sin grundläggande bedömning av projektet. Vad innebär det? Formuleringen debatterades inom utskottet innan den antogs. Den innebär all utskottet ser pä projektet Stålverk 80 som en satsning, motiverad i första hand av regionens speciella villkor.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

105

Nr 87 Riksdagens ledamöier känner dem väl efter mänga debatter här i kam-

Tnrsdaeen den maren. Länets mänga småbruk har varil ett strukturellt bekymmer, me-

22 mni 1975 kaniseringen i skogsbruket har medfört mindre behov av arbetskraft,

_____________ och för dem som blivit tvungna att lämna sina uppgifter inom jordbruk

Anslag till teckning och skogsbruk har tillgången på plalser inom industrin varil otillräcklig.
av aktier i Storindustrin har varil sparsamt representerad i länet, och förelagsam-

StatsfÖretag AB heten i mindre skala har varil obetydlig. Den tradition har i slort sett saknats sorn gjort del möjligt inom vissa andra regioner här i landet för småföretagsamhelen all leva vidare, och där tradilion saknas har man med dagens smäförelagarfientliga politik knappast att räkna med nyetablering i. nämnvärd skala, alllsä endasl obetydliga utbud av nya arr betsplatser. Della är den grundläggande bedömningen, och den leder fram till behovet av särskilda satsningar i Norrbotten frän det allmännas sida.

Att dessa satsningar föreslogs fä formen av ytterligare invesieringar i Norrbollens Järnverk möttes i fiol - och dessförinnan också, när tanken framfördes på ell tidigare stadium - på sina håll med tveksamhet. Kunde inte anslagen göra mera nytta om de fick spridning och gick till andra orter än Luleå, i vafie fall i någon utsträckning lill orter där det redan finns bostäder, där människorna bor och där en uttunning av aktiviteterna skulle kunna innebära alt den redan till högt pris uppehållna samhällsservicen skulle bli än dyrbarare, kanske rent av omöjliggjord? Kunde inle förn-iåner erbjudas den mindre företagsamheten i stället för etl stort induslrikon-ibinal? Och var inte erfarenheterna av NJA i stort sell sä nedslående all man borde betacka.sig för alt uppleva dem i ännu slörre skala?

Frågorna ställdes bl. a. frän moderathäll men viftades bort, ibland tyvärr bara genom att man misstänkliggjorde avsikterna hos dem som önskade en debatt. Hur som. Stålverk 80 beslöts av en enig riksdag, och därför har riksdagen nu ett samlat ansvar för hur projektet utvecklas.

Vad som skett sedan i fiol är att investeringskalkylerna visat sig alls inle hålla. Stålverk 80 kommer all bli långt dyrare än vad som angavs för riksdagen för elt år sedan. Konsekvenserna blir två: dels måste mera lånat kapital mobiliseras, dels måsle projektets räntabilitet räknas ner. Båda dessa omständigheter innebär ytterligare bekymmer, för resten påspädda av det faktum att resultatet för NJA 1974 i stället för en vinst pä 30 ä 35 miljoner som man talade om blev en förlust på ungefär 28 mifioner, inkl. den obetydliga skattebelastningen på 3,5 miljoner. Del innebär all företaget från 1974 inte kan komma med någol eget bidrag lill finansieringen av den projekterade utbyggnaden och att det finns skäl att ställa sig mera tveksam än tidigare lill frågan i vilken utsträckning den gamla verksamheten i fortsättningen kan generera nya medel för utbyggnaden.

Nej, de medlen får lydligen i stort sett las från annal häll. Ytterligare
en och en halv mifiard tycks krävas för Stålverk 80 - en ungefär 30-
106 procentig höjning av fiolårels bud.

Det går ut över andra intressen. Vad som evenluelll lillskjuls från statens sida utöver vad som planerats måste hämtas frän redan hårt ansträngda skattebetalare. Vad som lånas, obligationsvägen eller i kreditinslilut av olika slag, tränger undan dem som står i redan länga låneköer. Föfiderna av detta kan på sina håll bli myckel kännbara.

Nu har det sagts alt man kan lila lill upplåning i ullandel. Sådan har delvis redan kommit lill stånd för projektet, men den kan inte fortgå hur långt som helsl, vare sig för värt land som helhet, där det varit en rusch efter utländskt kapital som kanske kan bedömas ha fört oss i närheten av del tak som finns, eller för det enskilda företagel, där NJA och moderföretaget. Statsföretag AB, med sin svaga egenfinansiering inle kan anses vara sädana låntagare som utländska långivare i första hand siktar till.

1 det läget finns del goda skäl all på nytt la upp frågan om det inle vore välbetänkt att bygga ut Stålverk 80 i tvä etapper. En sådan frågeställning har varit aktuell för många induslriprojekl. Del är inte något exceptionellt att man ställer denna fråga ocksä för Stålverk 80-projeklel. Man har där som på annal håll all väga mol varandra den högre anskaffningskostnad som en delad utbyggnad vanligen innebär - del är inle alllid fallel - mot de finansiella och administrativa påfrestningar som ligger i en forcerad uppbyggnad.

De finansiella påfrestningarna har vi sent omsider fält besked om. Hur man skall komma till rätta.med dem har vi däremot inte fått veta. Att påfrestningarna pä administrationen har resulterat i slitningar vel vi också. Inte heller i fråga om styrelse och ledande funktionärer har man i dag kommii fram till nägon övertygande lösning,

Fasl det inle direkt är riksdagens problem kan det väl också sägas att Luleå ur vissa synpunkler borde vara befiänt av en mindre forcerad utbyggnad, Växtvärken kommer säkert ändå att vara besvärande.

Sådana överväganden har resulterat i att vi från moderat håll pä nyll för fram en tanke från i fiol, nämligen alt man prövar möjligheten att bygga upp stålverket i tvä etapper.

Värt andra förslag gäller rapporteringsskyldighet lill riksdagen. Utskottet i sin helhet har i version nr 2 av beiänkandel - i fiuset av vad som förevarit - ansett en sådan föreskrift rimlig ocksä om förfarandet är uppseendeväckande.

1 ett särskill yttrande har en representant från vartdera centerpartiet och folkpartiet i näringsutskotlet fört fram förslag om någol som skulle kunna kallas konlinueriig övervakning av NJA:s hantering av Stålverk 80-projektet, Della är kanske att gå väl långt. Vi moderater ansluter oss lill tanken pä rapportering, men vill att den skall ske pä bestämda terminer. Det kravet förs fram i den reservation som har avlämnats frän vårt håll.

Jag tillät mig i böfian av milt anförande all säga alt den irritation som pä sina håll visades över att ärendet återförvisades lill näringsutskotlet nu har förbytls i tillfredsställelse och all en bältre informaiion

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag Ull teckning av aktier i Statsföretag AB

107

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag Ull teckning av aktier i Statsföretag AB

108

nu och framdeles bör kunna ge riksdagen bällre möjligheter att stötta projektet Stålverk 80. Det kommer all behövas.

Ulskollels ordförande herr Svanberg kallade i fiol moderaterna för olyckskorpar. Vi tillät oss säga att påfrestningama kunde bli sädana alt man borde eftersträva partnerskap med svenska industrier för att nä en tryggare finansiering och fä en förstärkt förelagsledning. Herr Svanberg har nog i dag svårt att förneka att del låg en hel del i vår bedömning. Vad som sipprat ut om samarbetsplaner med Kruppkoncernen tyder på alt NJA-ledningen fält klart för sig att ensam inle alltid är stark. Mindre optimistiskt än NJA;s ledning bedömde vi i fiol ocksä själva affärsidén med slålämnen, som sedan skulle säfias till konsumenter av typ valsverk ute i Västeuropa, i öststaterna och kanske också i andra länder.

För egen del gjorde jag i debatten del påpekandet att ofieländerna kunde förmodas föredra att importera malm - i den mån de inle själva har sådan - och använda sina energilillgängar i egna nyuppförda slålverk. Lika väl som vi här hemma har ambilionen - redovisad bl. a. från Norr-botlenshåll - all inle bara vara råvaruexportörer kan man räkna med att den ambitionen finns i andra länder och att den i ofieländerna kan realiseras med hjälp av det kapital som de numera förfogar över. Och precis som vi ser pä ett projekt som Stålverk 80 inte bara ur kallt förelagsekonomisk synpunki kan dessa länder ha allt skäl att i sin pro-jektering väga in ocksä sociala synpunkler. Vid köp av malm från ullandel bereds ål befolkningen i dessa länder, som i stor utsträckning är un-dersysselsatl, fler arbetstillfällen än vad enbart exporten av ofia och gas medför.

Sedan diskussionen fördes i fiol våras har väl mänga av oss som läser tidningarnas handelssidor och tidskrifter med liknande material kunnai se notiser som bekräftat riktigheten i de bedömningarna. De nyrika oljeländerna anser stålproduktion intressant, vilket inle är sä underligt, eftersom ocksä de lagit del av de långtidsprognoser belräffande ökad stälkonsumtion som hela idén med Stålverk 80 bygger pä. Om vi här uppe finner att det bör finnas avsättning för ytterligare stål pä världsmarknaden och har våra besked från hell öppna källor - internationella organisationer, som arbetat fram dessa prognoser - har vi naturiiglvis att räkna med att man också pä annal häll lar del av dessa prognoser och finneratt det kan vara riktigt med ekonomiska satsningar. Know-how för uppförandet och drivandet av dessa anläggningar flnns att köpa frän industriländerna. Värt svenska Bofors hart. ex. etl sådant uppdrag i Iran och anlitas där som konsult på samma sätt som NJA anlitar det japanska Nippon Steel som konsult och drar nytta av dess tekniska kunnande.

En notis av intresse i detta sammanhang klippte jag för en vecka sedan med tanke på debatten om Stålverk 80. Den meddelade all ny teknik har gjort det möjligt alt använda väte och koloxid ur naturgas vid stålproduktion. Därigenom, hette det i notisen, blir det billigare att skeppa malm lill länderna vid Persiska viken och i Nordafrika, där naturgas nu som biprodukt går lill spillo, än att skeppa gasen över haven till

de malmproducerande länderna. Förutsättningarna för alt kunna surfa Nr 87

på konjunkturvågorna, något som NJA hoppas på, blir i ett sådant läge Torsdaeen den

väsentligt försämrade. Marknaden för stälämnen kan bli betydligt kärvare -j • ,q-ji-

än vad NJA-ledningen hoppals. Detta är ett ytteriigare skäl att överväga

en uppdelning i tvä etapper. Anslag UU teckning

Som ledamot av näringsutskotlet känner man lillfredsslällelse över av aktier i all ulskoltei tack vare återremissen nu kunnat lämna viklig information Statsföretag ,4B till kammaren och att utskottet beställt kontinuerlig rapportering för framtiden.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall lill reservationen av herr Hovhammar och mig, vars innebörd jag här sökt redovisa.

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Efter en debatt den 16 april i år beslöt riksdagen all återremittera regeringens hemställan om medel på invesleringsanslag lill NJA för tecknande av aktier i Norrbottens Järnverk för 175 mifi. kr.

NJA har ju diskuterats tidigare i vär. Dels har man diskuieral frågan om fartyg för att frakta NJA:s produkter, dels fördes en ganska läng debatt i samband med beslutet om äterremiss. Dessutom vill jag minnas att frågan om en särskild expertgrupp för projekteringen och ulvecklingen inom NJA föranlett en diskussion.

De 175 milj. kr. är avsedda att ingå i NJA;s medelsram för utbyggnad av Stålverk 80 i anslutning till den nuvarande anläggningen i Luleå.

Man kanske också låter tanken gå lillbaka till lidigare är. NJA har under ganska många år debatterats en hel del, och somliga av riksdagens ledamöier har därvid varit mindre villiga att acceptera underskott på detta förelags verksamhet. Debatten om de stora slalliga förelagen uppe i Norrbotten brukar ju mest föras mellan riksdagens ärade ledamöter från Norrbotten eller Norrland i övrigl, men dessa förelag ägs ju lika mycket av medborgarna i övriga delar av vårt land som av Norrbollens invånare. Alt jag säger detta innebär dock inte på någol sätt att jag anser att norrbottningarna agerat i onödan vad gäller detta företags problem.

Bakom riksdagens beslut tidigare om äterremiss av ärendet lill näringsutskottet, i del läge som just dä rådde, låg en hel del omständigheter. De invändningar som redan lidigare hade framförts i debatten om Stålverk 80 hade ökat något i styrka. Vad del närmast gällde var - som herr Regnéll här underströk - att kostnaderna för anläggningen syntes bli betydligt högre än som hade beräknats. Det var inle heller nägon hemlighet att man hade svårt att hälla ihop inom ledningen för NJA när del gällde förelagels utbyggnad.

Stålverk 80 har ju sin speciella karaktär bland Statsföretags olika företag.
Jag instämmer gärna i att del är riktigt med en sådan här satsning i
stålbranschen för alt främja svensk produktion för försäfining pä in- och
utlandsmarknaden och för att i största möjliga utsträckning förädla av
staten bruten Norrlandsmalm. Jag anser också att man mäste lägga vissa
sociala synpunkler på Norrbottens arbetsmöjligheter och inkomslmöj- 109

ligheler i vågskålen.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

110

Naturligtvis bör inte ell sådant här förelag användas som elt poliliskl slaglrä för att dra röster lill den ena eller andra fraktionen i Norrbotten eller någon annanstans. Del finns skäl all göra den kommentaren, eftersom både tidningar och enskilda vid beslutet om remiss med kraft förklarade, alt nu försökte vi som röstade för remissen all sätta stopp för Stålverk 80. Man betecknade del som närmast skamligt all den här genomgängen skulle behöva göras. Jag vill understryka att vi i centern aldrig haft en tanke pä alt på någol säll stoppa företaget.

Herr Regnéll talade nyss om en näsknäpp, men jag vill för min del säga ifrän, all vi inle heller har haft någon sådan synpunki med i bedömningarna.

Vad har dä den här extra genomgången givit för information? Jo, vi har av Statsföretags ledning fäll vela all man inte anser sig kunna klara av den framlida finansieringen av Stålverk 80 ulan får lov att komma äter lill riksdagen när del gäller att skaffa pengar lill investeringen -inte minst som kostnaden för företaget kommer all öka ulöver vad som föranleds av den normala inflation som vi alltid får räkna med.

Vi har fått klart för oss att naturvårdsverket, trols den tveksamhet som man där gav offentlighet åt ungefär samtidigt som remissen beslöts, inle har försökt lägga några hinder i vägen för det här företagel. Man har ju också räknat med dess oerhört stora betydelse för den landsända där det placeras.

Vi har vidare fäll vela all ledningen för NJA efter förvärv frän Japan av aggregat för rening av rökulsläppen-och Japan ärell land som erkänns ha kommii långt på del området - har förhoppningar om att kunna klara luftföroreningarna enligt naturvårdsverkels normer och önskningar.

En fråga som vi inle har fåll fullt besvarad är hur kolförsöriningen skall ske. Del har diskuterats all man skulle köpa kol både i Europa och i Amerika, och man har ocksä haft planer på att importera kol till västkusten för alt sedan frakta den över landet lill Luleå. På denna punkt har inle redovisningen kunnat bli färdig ännu, men man har för avsikt alt så fort isom möjligt klara den saken genom upprättande av kontrakt med vederbörande förelag i utlandet. .

Den väsentligaste frågan, som också herr Regnéll var inne på, gäller om del nya verkets produktion av stålämnen kan avsättas till priser som kan ge en något så när god räntabilitet. Här har man naturligtvis inte några bestämda uppgifter alt lämna, då så många okända faktorer spelar in - priser, efterfrågan och allt som en världskonjunktur innehåller.

Det är också tveksamt om man under en kraftig isvinter har möjligheler att hell hälla sjöfarten öppen lill Luleå i den utsträckning som en god skeppning med stålämnen i vissa fall tarvar. Pä den punkten råder kanske delade meningar bland vederbörande chefer i NJA.

Jag vill instämma i vad som tidigare har sagts - att återremissen har varit nyttig och har gett utskottet ytterligare möjligheter att fä en allsidig belysning av problemen kring denna stora satsning.

Vad jag och övriga centerledamöter har erfarit under utskottsgransk-

ningen har inle gett anledning till nägon ändring i vår syn pa iram-ställningen i proposiiionen om elt invesleringsanslag lill Statsföretag på 175 mifi. kr.

Dock har jag tillsammans med herr Wirtén lill betänkandet fogat etl särskilt yttrande, där vi förslagsvis anförl alt del vid företaget kunde inrättas en expertgrupp som, knuten till näringsutskotlet, skulle lämna uppgifter för riksdagens räkning angående verkels koslnader, avsättning, lönsamhet m. m. Man kan tycka alt detta förslag är ovanligt, och del har vi fåll höra både i utskollet och av den föregående talaren. Men den här satsningen är ju sä exceptionellt stor att del kanske kan behövas exceptionella åigärder och bedömningar.

När det gäller totalvolymen i fråga om kostnaderna för Slålverk 80 har ju olika summor nämnts. Jag såg i söndags kväll på nyheterna i TV. Där talade en kommentator om 8 mifiarder. En kvinnlig kommentator sade några minuter därefter att det gällde 10 mifiarder. Del kan ju vara svårt för den enskilde att bedöma vad som menas med dessa utslungade siffror. Men del kan hända all i summorna ingick investeringsvolymen för Luleå stad på ungefär 2,5 mifiarder. I utskottet har nämnts att man i dagens läge skulle kunna bedöma summan lill ungefär 6 mifiarder.

Med anledning av delta vill jag cilera vad vi har skrivit i utskottets betänkande:

"Med hänsyn till de stora investeringskostnader som uppbyggnaden av Stålverk 80 för med sig och projektels regionalpolitiska belydelse ulgår utskottet från att riksdagen konlinueriigt hålls underrättad om hur projektet framskrider."

Det bör väl alla anse vara ett värdefullt beslut. Om det skulle uppkomma några önskemål om att fä titta närmare pä förelaget kan riksdagen när som helst åberopa detta beslul.

Reservaiionen av moderalerna innehåller ett förslag att man för all minska riskerna av ekonomisk karakiär vid en fortlöpande utbyggnad skulle dela upp ulbyggnaden i två etapper. Del har vi inte gäll med på. Vi har dock så slort förtroende för förelagsledningen all vi tror all den gör en sådan uppdelning om det'skulle visa sig i kalkylerna alt man borde göra del.

Industriminister Johansson sade frän den här platsen, i debatten om remissbehandlingen den 16 april i är, all NJA hade en arbetsgrupp som med regeringens goda minne hade kontakter med Kruppverken om att man evenluelll, sedan man byggt den första ugnen, skulle bygga ell valsverk för framställning av plåt och därefter den andra ugnen.

Med anledning av dessa uttalanden och med det förtroende man ändå fär ha för ledningen har vi inle kunnai gä med på moderaternas reservation.

Del har sagts pä olika håll - och det har framgått även i utskottet - att samköming, samarbete och gemensamma lag i fräga om investeringen och ulbyggnaden av stålverket inle framställ att vara vad del

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

111

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

borde vara emellan moderbolaget Statsföretag och NJA. Enligl uppgifter i pressen som bekräftats av närvarande personer framgick vid Statsföretags bolagsstämma häromdagen alt lönsamhetskalkylen för Stålverk 80 ännu inte behandlats av styrelsen.

Ett fruktbärande samarbete är nödvändigi för alt delta förelag skall kunna gå bra och en lillfredsslällande lönsamhet skall kunna åstadkommas. När riksdagen uttrycker stark kritik mol enskilda företags skötsel och förehavanden inom biandekonomin, bör man givetvis vara lika intresserad av att titta pä hur de statliga förelagen fungerar.

Men, sorn sagt, mot själva invesleringsanslaget lill Statsföretag enligl regeringens förslag har jag ingen invändning, och jag ber att få yrka bifall till näringsutskottets betänkande 31.

112

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! Anledningen till dagens debatt om Stålverk 80 är den äterremiss som föregående talare nämnt. Ålerremissbeslulet föregicks av en del irriterade kommentarer från regeringspartiet. I dag tror jag ulskottet är enigl om all det har varil en myckel informaliv och värdefull utfrågning som skett i utskottet av olika berörda parter om stålverks-projektets utveckling under det år som snart gått sedan riksdagen beslutade bygga ut Norrbottens Järnverk.

Man kan bara beklaga -jag har gjort del en gäng lidigare frän kammarens talarstol - att utfrågningarna, pä grund av de regler som fortfarande gäller i den svenska riksdagen, inte kunnat ske offenlligl. Mycken informaiion om den slörsla induslriella invesieringen hillills i Sverige skulle då ha nån längre än lill näringsulskollels ledamöier. En del missupp-fallningar i deballen om Slålverk 80 hade på sä säll säkert kunnai tillrättaläggas. Å andra sidan hade naturligtvis de problem som onekligen föfier med en så stor industrisatsning som det här är fräga om kommit till allmänhetens kännedom. Men skulle det vara lill nackdel för projektet? Skulle det inle i stället skapa större trovärdighet för projektet, om allmänheten pä egen hand kunde la del av de fakta som ligger lill grund för del ställningstagande som utskottet kommii fram till, nämligen all gä vidare i enlighet med förra årels beslut? Det påpekandet gjorde också herr Böriesson i Glömminge alldeles nyss.

Del är två frågor som har tilldragit sig huvudintresset vid näringsutskotlels förnyade behandling av delta ärende. Dels gäller det de miljökrav som naturvårdsverket och koncessionsnämnden fört fram och de konsekvenser de kan medföra för projektet - främst då de ekonomiska -, dels är det de slora kostnadsökningar som skett i förhållande till de kalkyler som presenterades för riksdagen 1974. På sistnämnda punkt säger ulskottet:

"Del är uppenbart att den ursprungliga kostnadsramen inte kommer au hållas. En betydande ökning av kostnaderna för projektet har konstaterats."

Företagsledningen har för dagen inga färdiga förslag lill hur de här

problemen skall lösas. Till det får man återkomma. Den naturiiga sammanfattningen av utskottels genomgång av ärendet blir därför att regeringen ocksä måste återkomma till riksdagen sä snart elt mera fullständigt malerial föreligger och en aktuell finansieringsplan för Stålverk 80 kan presenteras. När den ligger på riksdagens bord är tiden inne för en närmare granskning av projektets lönsamhet, finansiering m. m.

För dagen vill jag för folkpartiets del meddela all vi slår fast vid den grundläggande bedömning av projektet som gjordes förra året. Vi menar alt det är en riklig lanke att vidareförädla malmen inom Sverige i större utsträckning än som nu sker. Och när därigenom betydelsefulla regional-och sysselsällningspolitiska fördelar kan nås i övre Norrland, så är också del ell vikligl plus. Men även om vi har denna posiliva grundsyn lill Slålverk 80 måste ändå sägaS att projektet säkert kommer att stöta på mänga problem innan del är i gäng enligt planerna. Delta gäller inle minst finansieringen. Projektledningen måsle ha etl fast grepp om kostnadsutvecklingen, så att inle de fina lönsamhetskalkyler som presenterats - här har nämnts 12 96 i vinst - snabbt försämras.

Riksdagen står ju bakom della projekl som ekonomisk garant. Del betyder att det blir riksdagen som fär besluta om eventuella kapitaltillskott därest felbedömningar har gjorts eller kommer att göras. Kraven pä insyn för riksdagen och dess näringsutskott måste därför vara långtgående. Det finns heller ingen anledning att kritisera NJA-ledningen för att ha undanhållit utskottet information. Vad utskottet har bett all få reda pä har man, så långt detta varit möjligt, givit svar på. Men enligt min uppfattning - och den delas ocksä av herr Böriesson, vilket vi nyss hörde- behöver näringsutskotlet en fortlöpande insyn i denna efter svenska förhållanden mycket stora industriinvestering.

Detta kan naturiiglvis uppnäs på olika sätt. En väg, som vi tycker skulle vara värd att pröva, är alt en frislående expertgrupp knöls till näringsutskotlet. Det är en vanlig lösning i både offentliga och privata sammanhang, att när man själv inte hinner eller har tillräcklig teknisk-ekonomisk kompetens, så köper man fiänster av lämplig konsult. Varför skulle den modellen vara sämre när huvudmannen är Sveriges riksdag?

Den invändningen har gjorts att det skulle vara etl utslag av någol slags förmyndarmentalitet att näringsuiskoltel hade några personer som vid lämpliga lidpunkter delgav ulskottet sin syn på ulvecklingen av projektet. Självfallet betyder inte detta att utskottet även fortsättningsvis inte skulle ha lika nära och förtroendefull kontakt med den ansvariga projektledningen. Men att utskottet hela tiden fär en fortlöpande information från en grupp som inle är direkt ansvarig för projektels utförande utan som med ulanförslåendes ögon kritiskt kan granska hur projektet utvecklas skulle säkert vara av stort värde. Att hela liden ha en dubbelsidig belysning av en omfattande och svårgenomtränglig materia skulle vara lill alla parters fördel.

Nu har, herr talman, utskottsmajoriteten inle velat pröva den här tanken. Jag fär därför för den här gången nöja mig med alt yrka bifall till

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av a kl ler i Statsföretag AB

113

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 87-88

Nr 87 utskottets hemställan och hänvisa till det särskilda yttrande som jag till-

Torsdaeen den sammans med herr Böriesson i Glömminge har fogat lill betänkandet.

22 maj 1975

_____________ Hen SVANBERG (s);

Anslag till teckning Herr talman! Det ärende.vi just nu diskuterar har, som alla väl känner

av aktier I till, en ganska ovanlig förhistoria.

Statsföretag AB Det var för ganska exakt elt år sedan som riksdagen beslulade anslå

700 milj. kr. till Statsföretag att användas till aktieteckning för att bygga

upp Slålverk 80. Riksdagen fattade i princip beslut om denna summa,

men anslagel skulle delas upp med 175 milj. kr. per år. Det var därför

föfidriktigl alt en post pä 175 mifi. kr. togs upp i årets budgetproposition.

Riksdagen hade ju lidigare fattat principbeslutet.

När ärendet behandlades i näringsutskottet var del ingen som hade några invändningar all göra. Näringsutskotlet beslöt enhälligt och utan diskussion att tillstyrka anslaget på 175 mifioner. Men när ärendet den 16 april behandlades i kammaren yrkades frän borgerligt håll äterremiss lill utskottet.

Nu återkommer utskottet med ärendet efter ylleriigare behandling. Också nu yrkar ell enhälligl utskott att begärda 175 mifi. kr. skall ställas lill Statsföretags förfogande som aktiekapital för Slålverk 80. Del är alltså exakt samma förslag som tidigare.

Ulskoitsmajorilelen konstaterar all väsentliga fördyringar av Slålverk 80 uppkommit. Man förutsätter därför alt regeringen återkommer lill riksdagen i ärendet och därvid lägger fram en fullständig finansieringsplan för bygget. Utskottet säger sig också räkna med all riksdagen fortlöpande hålls underrättad om projektets fullföljande - en hell självklar ståndpunkt.

Moderaterna säger i sin reservalion att projektet Stålverk 80 län-ipligen bör delas upp i tvä etapper. Därutöver vill moderalerna också ha en detafierad rapport tvä gånger per är om hur projektet fortskrider. Denna rapport skall lämnas till riksdagen.

Frågan om projektets uppdelning pä tvä etapper har berörts flera gånger vid olika föredragningar. Alla har dä konstaterat all en sådan uppdelning är tekniskt möjlig. Men man har ocksä sagt att en sådan uppdelning fördyrar projektet rätt väsentligt och gör vissa marknadsföringsåtgärder myckel svårare. Den fördel man kan uppnå genom alt dela upp projektet i tvä etapper är helt enkelt alt man när man har fullföfil den första halvan kan säfia en del material och på del sättet klara av en krånglig finansieringssituation. Men det innebär samtidigt att stålverket blir dyrare.

Det är emellerlid också en annan sak som händer. Om man som i
detta fall inriktar sig pä all försl bygga en etapp för 2 mifioner ton och
därefter säfier dessa 2 mifioner ton på marknaden, så är del ju någon
konkurrent som under liden lar hand om de ytterligare 2 mifioner tonen,
och när de komnier ul på marknaden möter man en svårare situation
114 vid försäfiningen. .

Denna ålgärd har alltså diskuterats och från alla håll ansetts vara mindre lämplig. Del är en åtgärd som man möjligen kunde vidta i en ytterst krisartad situation.

Den halvärsmässiga rapportering som moderalerna föreslär förefaller mig vara en sämre lösning än den som näringsutskoltets majorilel har föreslagit, nämligen alt riksdagen och utskottet fortlöpande skall hållas underrättade om projektet.

Utöver della begär he"rr Rolf Wirtén, föfid av herr Böfiesson i Glömminge, alt en särskild, fristående grupp av sakkunniga skall tillsättas, som nära skall föfia uppbyggnaden av Stålverk 80 och regelbundet rapportera lill näringsutskotlet. Jag måsle säga att della förslag - med ett slags kvalificerade spioner mitt inne i Stålverk 80, men inte anställda där - är etl underligt hugskott, som överträffar del mesta som jag har hört i den vägen.

När vi förra veckan diskuterade en sammanslagning av LKAB och NJA sade den liberale utskotlsledamolen med slor emfas all förslaget om att riksdagen skulle hos regeringen anhålla om ulredning i detta hänseende var myckel olämpligt. Del var Statsföretags och LKAB;s styrelses uppgift, men nägon styrning frän riksdagen var inle lämplig. Men i dag är man beredd att vidta en ålgärd som är myckel mera ingripande - en styrning som går in i minsta detafi. Jag vill fräga herr Wirtén hur del är med konsekvensen i det här sammanhanget. Hur är del med variationen i de liberala tankarna från gäng till annan?

Jag vill också gärna säga all del dock finns en grupp som har skyldighet alt följa Slålverk 80;s utveckling och rapportera till riksdagen när behov av rapportering föreligger. Den gruppen är jusl näringsutskotlet, som enligl sin instruktion skall hålla sig noga underrättat om sädana projekt när de väl blivit beslulade. Vi kan inte komma ifrän all något av della ingår i näringsulskollels skyldigheter. Jag vill ocksä hänvisa till alt som styrelseledamöter i NJA finns samtliga personalorganisationer, alltså SIF, SALF och Metall, med var sin representant. De borde väl ocksä finna det angeläget att föfia frågan mycket noga. Tanken på utomstående kontrollanter finner jag däremot helt horribel, och det gläder mig att inte alla ledamöter på borgerligt häll har velal gä med på den av rent principiella skäl.

Man kan nu fräga sig vad alll della ståhej med äterremiss och alla åtföljande spekulationer i pressen har fiänat lill. Del är inle utan all man kan cilera det gamla talesättet: "Mycket väsen och litet ull, sa han som klippte suggan." De upplysningar som utskottet nu har fåll hade man kunnai få - och de hade också blivit precis lika omfattande - om man hade lagil upp frågan i näringsutskottet ulan något återremissför-farande, när uppgifterna förelåg och kunde verifieras. Var del bara för att fä odla myten om att nägon ville hemlighålla någonting som man tog delta steg? Jag vill då gärna påminna om att fem ä sex interpellationer beträffande Stålverk 80 har framställts och behandlals ur olika synpunkler under våren i denna kammare. Induslriminislern har lämnat flera långa

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

!15

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

116

interpellationssvar -jag vill minnas att del är tre stycken som han har avgivit - och även bostadsminislern har svarat elt par gånger i mifiövårdsfrägorna. Och i pressen, särskilt i vissa stora tidningar, har den gamla vanliga kampanjen fortgått i oförminskad skala hela våren. Del är väl därför så, att den som inte hade hört någonting om della förrän andra veckan i april, såsom del sades vid återremissen, måsle ha varit både blind och döv, och jag tror inte att någon av kammarens ledamöter är det.

Jag vill gärna påpeka all den första preciserade offentliga sammanställning av koslnadsfördyringarna som redovisats för styrelsen kom fram till sammanträdet den 16 april - sanima dag som beslul fattades om återremissförfarandel här i kammaren. De tidigare uppgifterna, som hade lämnats av indusiriministern i interpellationssvar o. d., var preliminära, varför del väl var helt rimligt all utskollet skulle få de här uppgifterna när de blivit sä alt säga officiella.

Della om della. Jag vel inte vad man ville åstadkomma med återremissförfarandel, men jag vet vad man verkligen åstadkommit. Man har gett ny fart, inle åt en saklig diskussion, utan snarare åt en förtalskampanj, som i sina sämsia stunder har beskyllt NJA-ledningen för oduglighet, slarv, okunnighet och hemlighetsmakeri. Styrelsen har beskyllts för att den skulle ledas av helt andra motiv än omsorgen om företaget. Man har - säkerligen utan all utskottsledamölerna avsett det - sall ny fart på skvallret och misstänkliggörandet genom della älerremissbeslut. Ålerremissbeslulet har naturligtvis uppmärksammals även utomlands, varmed man ingen Slålverk 80:s presumtiva kunder en föreställning om att del kanske inle är sä helt rikligt beställt med Stålverk 80, eftersom riksdagen tvekar att fullföfia sill beslut och måste återremittera ärendet. Var det delta man ville åstadkomma? Ja, jag vet inte, men i vart fall har effekten blivit denna även om jag är övertygad om att ingen av ulskotlsledamöterna hade avsett detta.

Jag vill slarkl betona all diskussion och kriiik är värdefulla i fråga om Slålverk 80 liksom i alla andra liknande frågor. Men då bör del gälla en diskussion av sakfrågor och en kritik som är saklig och kunnig. En del av den diskussion som har förts har också varit av del slaget, del vill jag inle förneka, men del är något hell annal än den misslänklig-görandekampanj som länge har pägålt och som mera har varit styrd av känslomässigt motstånd mol företaget än av saklighet och kunnighet.

Jag sade i debatten om återremissen att jag inle förslod hur de borgerliga ledamöterna, särskilt centerpartisterna frän Norrbotten som säger sig vara ytterst positiva till Stålverk 80, kunde medverka till återremissen. Min undran kvarstår och har bara blivit slörre. Under de gångna veckorna har dessa ledamöier mött mycken kritik i länet för sitt handlande inte bara på politiskt håll ulan i myckel slor utsträckning från näringslivel i länet. Jag kan nämna som exempel ett pressuttalande som Norrbottens och Västerbottens handelskammare gjorde för någon tid sedan och som är starkt kritiskt till dessa "älerremissare" och påvisar de skadliga föli-

derna av denna ytterligt utdragna diskussion. Dessa ledamöters från Norr-botlen agerande får etl gammalt Hamlelcilal alt dyka upp i minnet:

"Sä går beslutsamhetens friska hy

i eftertankens kränka blekhet över

och förelag av märg och eftertryck

vid denna tanke slinta ur sin bana

och mista namnet handling."

Man söker nu, dä man har uppläckt att man möter kritik, skaffa sig alibi genom all tala om nägol annat. Med hjälp av moderallidningen i Luleå lanserar man en hell ny förklaring; Det är inte projektet som sådant, det är inle NJA;s ledning man kritiserar. O, nej dä. Vad man har avsett är att ge indusiriministern och mig en "näsknäpp" för vårl handlande, som det sä intelligent uttrycks. Ja, är det vad man har avsett, då måste jag konstalera all misslyckandet är totalt. Självklart är vi som politiker lovligt byte, men man har inte träffat oss i detta sammanhang. Varken industriministern eller jag har deltagit som projektorer, fackmän och tekniker i detta sammanhang. Nej, kritiken drabbar företaget och dess ledning, i första hand givelvis disponent Edström och hans medhjälpare.

Och vilka fakta har indusiriministern eller jag sökt döfia? Man framför idén alt jag borde ha underrättat utskottet om vad som sades vid styrelsesammanträdena i NJA! Jag är glad all denna befängda idé inle har framförts i utskottet; det visar att sunt förnuft ännu flnns kvar där. Utskottets kännedom om affären Slålverk 80 skall verkligen inte grunda sig pä skvaller från styrelserummet ulan på fakta redovisade av den ansvariga tekniska ledningen. Sådan information har, helt självklart, aldrig vägrats av vare sig Statsförelag eller NJA, och den är inte bunden till skvaller eller ålerremisser.

Jag vill därför endasl konstatera att de borgerliga ledamöterna i Norrbotten har sig själva all skylla för den situation som de har försatt sig i genom att deras slöd för Stålverk 80 och de slalliga förelagens utbyggnad i länet framstår som villkorligt. Känsligheten för riksmoderata förslag är alldeles för stor för all de själva skall våga la en ståndpunkt. Jag skulle vifia ge dem ell gott råd: Det är inle så dumt att tänka efter före i stället för efteråt.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall lill ulskollels förslag. Jag är glad för den enighet i frågan som har uppnåtts i ulskottet. Jag hoppas alt denna slora industrisaisning, som betyder sä kolossall mycket för Norrbotten och för hela landet, nu skall kunna föras i hamn under fortsatt stor enighet, under fortsatt detafiredovisning lill utskottet, vilken aldrig har förvägrats. Ingen har försökt alt döfia någonting.

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB

På förslag av herr förste vice lalmannen beslöt kammaren all uppskjuta den fortsatta överläggningen om detta betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

117

Nr 87

Torsdagen den 22 maj 1975

Meddelande om frågor

§ 22 Anmäldes och bordlades

Motioner

Nr 2157 av herr Jonsson i Alingsås

med anledning av propositionen 1975:108 om ändring i rusdrycksför-

säfiningsförordningen (1954:521)

Nr 2158 av herr Hermansson m.fl. Nr2159 av herr Magnusson i Borås m.fl. Nr 2160 av. herrar Torwald och Hörberg

med anledning av propositionen 1975:110 om verksamheten vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB.

§ 23 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts

den 22 maj

Nr 210 av herr Nordstrandh (m) lill fru statsrådet Hjelm-Wallén om ytterligare medelstilldelning för särskilda stödåtgärder på skolområdet:

Kommunerna har för näsla budgetår ansökt om 70 mifi. kr. för särskilda stödåtgärder på skolområdet (SÅS). Riksdagen bevifiade 30 mifi. kr. men uttalade samtidigt att om behovet avsevärt skulle överstiga della belopp ytterligare medel borde kunna utgå på lilläggsstat. Skolöverstyrelsen torde vid del här laget ha redovisat behovel. Del är angelägel att kommunerna med hänsyn till sin planering får besked snarast.

När anser sig statsrådet vara i stånd att ge besked om ytterligare medelstilldelning?

Nr 211 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr socialministern om klassning av näringspreparaiel Trilgar som läkemedel;

Bland kostnadsfria eller prisnedsatla läkemedel som lillhandahålles vid sjukdom ingår icke näringspreparaiel Trilgar, som för vissa njursjuka personer utgör ett läkemedel. Den som för sin livsföring är i behov av elt dylikt näringspreparal får vidkännas dryga kostnader.

Vill statsrådet medverka lill alt näringspreparaiel Trilgar klassas som läkemedel och lillhandahålles kostnadsfritt?

Nr 212 av herr Winberg (m) till herr justitieministern om innehållet i förslag lill instruktioner för domstolsverket och domstolsväsendets fiän-sleförslagsnämnd:

I samband med riksdagens beslut angående organisationen av domstolsverket fastslogs verkets särställning i förhällande lill andra ämbetsverk i olika avseenden. Del gällde bl. a. verkels skyldighel alt iaktta

principen om domstolarnas grundlagsfästa självständighet, begränsningen av verkets åligganden lill att avse enbart den administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet och domstolsväsendets fiänsteför-slagsnämnds ställning som ett i förhällande till verket helt fristående organ.

Med anledning av ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till instruktioner för domstolsverket och fiänsieförslagsnämnden vill jag till herr justitieministern ställa följande fräga:

Varför har riksdagens uttalanden rörande organisationen av domstolsverket inle följts i vissa väsentliga hänseenden?

Nr 213 av herr Siegbahn (m) till herr utrikesministern om protest mot beskjutning av svenska fartyg:

Avser regeringen att protestera mol beskjulningar av svenska fartyg?

Nr 214 av herr Wachlmelsier i Slaffanstorp (m) lill herr försvarsministern om ledighet för vissa värnpliktiga för deltagande i skolavslutning;

Värnpliktiga, uttagna till plulonbefälsulbildning och handräckningsfiänst inom armén, rycker in den 2 juni. Vanlig avslutningsdag för gymnasieskolans sista årskurs är den 6 juni, då de militära myndigheterna bevifiar erforderlig ledighel för nyinryckta. Är skolavslutningen annan dag bevifiar regementena i allmänhet ingen ledighet. Det förefaller rimligt alt nyinryckta elever efter många och långa skolår bereds möjlighel all dellaga i skolans avslulningshöglidlighet.

Är försvarsministern mol bakgrund härav beredd utfärda direktiv syftande lill all sådan ledighet bevifias?

Nr 215 av herr Olsson i Järvsö (c) lill herr jordbruksministern om formerna för kallelse lill förrättning för bildande av fiskevårdsomräde:

Vid förrättning angående bildande av flskevårdsområden har olika bedömning skett huruvida delgivning med kungörelse och vanligt brev varil lill fyllest eller om krav på kallelse i rekommenderat brev med mottagningsbevis erfordrats. I vissa fall har förrättning förklarats olaglig pä grund av att den enklare formen använts.

Vill statsrådet medverka lill all enklare förfarande vid kallelser lill förrättning om flskevårdsområden utarbetas?

Vill statsrådet medverka till att redan bildade områden-för alt undvika lidsförlust och ökade kostnader - kan godkännas trots alt kallelse lill förrättning skell endasl genom kungörelse och genom vanligt brev och där kallelsen inle överklagats?

119

120

§24 Kammaren åtskildes kl. 17.55.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen