Riksdagens protokoll 1975:86 Onsdagen den 21 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1975:86

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:86

Onsdagen den 21 maj

Kl.  19.30

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Förhandlingarna leddes lill en börian av fru tredje vice lalmannen.

§ 1 Reformering av högskoleutbildningen m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om utbildningsutskottels betänkande nr 17.

Hen FISKESJÖ (c):

Fru lalman! Av den debatt som förts om högskolereformen skulle man kanske kunnai tro all det finns en stor och samlad minoritet som yrkar avslag på förslaget som helhet. Det bör, lycker jag, förden allmänna debatt som väl kommer att fortgå även efter kammarens behandling av della ärende understrykas att det inle förhåller sig på det sättet. Det är endast kommunisterna som från sina speciella utgångspunkter yrkat avslag på förslaget som helhet. I övrigl gäller reservalionerna enskilda punkter i ulskollsbetänkandel. Det innebär såvitt jag kan se att grunddragen i reformen accepleras av en bred majoritet i kammaren - även om man här och var lydligen känner behov av alt försöka ge inlryck av att man egentligen inte ansluter sig lill förslaget.

Denna förhållandevis breda uppslutning i riksdagen var kanske mer än vad man kunde förvänta när debatten om den ursprungliga U 68-ulredningen drog i gång. Del förändrade läget beror nalurliglvis, som lidigare talare påpekat, i hög grad på de modifieringar och förändringar som skett i de ursprungliga förslagen på grundval av kriiik och förslag från remissinstanser, frän poliliska partier och frän andra häll. Den särskilda U 68-beredningen vidtog pä en del punkter räll omfattande förändringar i de ursprungliga förslagen, och sedan har i proposiiionen och särskilt under utskottsbehandlingen ytterligare förändringar skett.

Della är enligl niin mening en rält rimlig ordning, som litet oftare borde tillämpas även i andra frågor. Tyvärr framställs ju ofta ell utredningsförslag som någol definitivt, och debatten läses vid delta förslag, även sedan det inle längre är aktuellt i alla delar. Något sådant har man väl kunnai observera även i den fråga del nu gäller. Mänga debattörer i press och annorstädes diskuterar fortfarande U 68;s ursprungliga förslag frän positioner som man en gäng för länge sedan intagit. Den karak-täristiken gäller för övrigl även en del av inläggen lidigare i dag.

Det är inte min avsikt, fru lalman, all anlägga synpunkler vare sig på U 68-debatten eller på del nu aktuella förslaget i alla detafier. Ulskotlsförslaget har ju redan ventilerats länge i kammaren och med be-

147

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

148

tydande ulföriighel. Rent allmänt vill jag säga alt jag lycker all del är bra att vi får en reform av den högre utbildningen. Jag tycker alt del är bra alt denna reform innebär en ökad breddning av utbildningsutbudet totalt och regionall, att den innebär vidgade möjligheter för nya grupper i samhället att fä tillträde lill högskoleutbildning, att den innebär en långsiktig inriktning mot återkommande ulbildning, alt den innebär en decentralisering av utbildningsutbud och ulbildningsbeslul, att den innebär ökade kontaktytor mellan högskolorna och samhället i övrigt och alt den innebären avdramatisering av akademikerbegreppel som sådant. Högskolereformen fullföfier därmed de intentioner som legat lill grund för reformeringen av den gamla realskolan och av del gamla gymnasiet, och det är också bra.

Inom det nya högskolebegreppets ram kommer del att finnas elt stort utbud av utbildningar för skilda intressen bland ungdomar och yrkesgrupper. Men en av de viktigaste uppgifterna i del fortsatta utvecklingsarbetet blir onekligen trots della att söka finna nya ulbildningar och utbildningskombinationer som kan motsvara behovet inom nya yrkesroller i samhället. Samhället förändras, och vi mäste ständigt försöka få fram utbildningsvägar som leder lill jobb - och lill meningsfulla och för ulbildningen relevanta jobb.

Den motsättning som man ibland försöker konstruera mellan yrkesutbildning och högskoleutbildning har jag aldrig riktigt begripit mig pä. Universitetsutbildningen har ju alllid syftat lill någol yrke. Felet med en stor del av utbildningen under senare år har varit alt den gett yrkesförberedelse för yrken där köerna av arbetssökande redan varit långa.

De beslul som riksdagen nu kommer all la löser ingalunda i elt slag de här antydda problemen. Men de bör kunna medverka till alt minska dem pä litet längre sikl. Det ges en institutionell ram inom vilken ett utvecklingsarbete bör kunna ske.

Det finns andra värden i högskolestudierna än yrkesförberedelse, brukar man påpeka, och del är naturligtvis riktigt: kritisk skolning, problemlösning, allmänbildning. Men del råder, som jag ser del, ingen konflikt mellan dessa värden och kravet pä att utbildningen också skall leda fram till en meningsfull sysselsättning eller till mera lillfredsslällande insatser inom del jobb man redan har när man går in i ulbildningen. Kommunisterna - och för resten en hel del av ungdomarna vid universiteten - gör det, tycker jag, otillätet enkelt för sig när de påslår alt syftet med högskolereformen är all anpassa högskolan till de slora ka-pilalinlressenas behov. Oavsett om vi lever och verkar före eller efter den slora revolutionen kommer vi, trorjag, att vara intresserade av all vi kan använda den ulbildning vi skaffat oss i någol yrke. Inte ens i de socialistiska staterna lär man stå sig särskill bra med enbart kunskaper i marxistisk teori.

Särskill frän universilelshäll har man uttryckt farhågor för alt högskolereformen skulle innebära försämrade villkor för forskningen och elt försvagat samband mellan grundutbildning och forskning. Så här efter-

ål kan man naturligtvis beklaga all dessa frågor inle genomlystes mera ingående parallellt med U 68-ulredningens genomgång av den högre ulbildningen. Forskningsfrågorna låg som bekant i huvudsak utanför U 68:s uppdrag. Inom U 68-beredningen tog vi fasta på den kritik som framförts och skisserade en rad förslag som var avsedda att bidra till en mera betryggande forskningsanknytning, som vi alltså ansåg vara väsentlig.

En del av dessa förslag finns med i proposiiionen, och de har godtagits av utskottet. Jag skall här inle gä in pä detafierna. Del viktigaste och mest grundläggande av de förslag som har kommii med är, som jag ser del, etl principuttalande som riksdagen snart kommer att ställa sig bakom - att det skall finnas ett samspel mellan forskning och all grundläggande högskoleutbildning. Det är ju i själva verket ett mycket vittgående principuttalande, inte minst med tanke på det vidgade högskolebegrepp som kommer alt gälla i framtiden. Del kommer all krävas en betydande satsning för att man skall kunna leva upp lill den angivna ambitionen, och en rad olika vägar måsle prövas.

Vi har i en motion från cenlern i anslutning till U 68-beredningens förslag angett en del åigärder som vi menar bör genomföras. Men vi har dessutom anseit att hela denna fråga är av sådan omfattning och vikt att den bör utredas ylleriigare. Vi har härvidlag haft utskottets öra. Ulskottet har gäll oss till mötes och uttalar enhälligt all en sådan översyn skall ske. • Etl realiserande av det principuttalande som jag nyss berört är av vikt, inte bara för ulbildningens inriktning och kvalitet utan ocksä för forskningen, främst i två avseenden. Del bör innebära en vidgning av forskningsvolymen såsom helhet, och del kommer att betyda forskningsinsatser inom områden som hillills inle har beaktats i samma utsträckning som de som faller inom de traditionella universitetsämnenas ram.

En fråga som har en viss beröring med det som jag här närmast uppehållit mig vid behandlas i reservaiionen 20, som jag har anslutit mig lill. Del gäller frågan om befordringsgrunderna för universitetslektorer. En förulsällning för att på sikl säkerställa forskningssambandel är nalurliglvis alt i ökad utsträckning använda även universitetslektorer inom forskning och forskarutbildning och ge dem möjlighel till egen forskning.

En konsekvens av delta är alt vetenskaplig och pedagogisk skicklighet bör tillmätas lika värde vid tillsättningen av universitetslektorer. Detta krävs i reservationen 20, som andra lalare här i kammaren mer utförligt har motiverat och som jag, fru lalman, ber all få yrka bifall lill.

Forskningspolitiken i övrigl får vi tillfiille att diskutera mer ingående så småningom i anknytning lill förslag frän elt par arbetande utredningar och i anslutning lill den nya ulredning som skall tillsättas enligt utskottets nu aktuella förslag.

Avgörande för forskningsvolymen i stort är nalurliglvis i första hand inte organisationen ulan medelstilldelningen, den totala satsningen. Jag vill gärna ansluta mig till dem som tidigare i debatten hell allmänl har understrukit hur viktigt det är alt vi i värt land satsar pä forskning såväl

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

149

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

150

kvalitativt som kvantitativt. Forskningen är utan tvivel av avgörande belydelse för den totala välståndsutvecklingen.

Del har i debatten om högskolereformen funnits de som sett ell hot mot forskningens frihet i förslagen om ny högskoleorganisation. Del inslaget i debatten har väl lynat bort numera. Jag skall inle kommentera det mer ingående. För mig är del självklart att forskarna själva skall välja sina objekt och sin metod. Samtidigt är det lika självklart alt riksdagen genom anslagsbevifining i dessa som i andra frågor måste tillerkännas rätten att göra den övergripande prioriteringen.

En betydande del av den allmänna debatten kring högskolereformen har gällt den institutionella organisationen. U 68-beredningens förslag innebar härvidlag betydande förändringar i U 68-ulredningens förslag. Proposiiionen har huvudsakligen föfil beredningen. I elt avseende har utbildningsutskottet under sin behandling av dessa frågor tillgodosett krav som framförts i en moiion från cenlern. Del gäller kravet på en mer flexibel organisation av linjenämnderna. Utskottet säger i sitt betänkande att denna fråga bör avgöras av de lokala utbildningsmyndighelerna, vilkel bl. a. innebär att det sätt pä vilkel de s. k. avnämarintressena skall knytas till linjenämnderna kan komma all variera allteftersom man finner lämpligt.

I övrigl har inle den lokala organisationen givit upphov till särskill omfattande meningsbrytningar i utskottet och inle heller här i kammaren. Det innebär att U 68-beredningens och därmed propositionens förslag i sina grunddrag accepleras av alla, vilkel är värt all noiera med hänsyn lill den debatl som lidigare förekommit pä den här punklen.

Enigheten har varit mindre i vad gäller den regionala organisationen. För mig, som tillhör majoriteten i ulskottet i den här frågan, har del varil rätt naturligt att det bör finnas elt regionall organ i var och en av de sex ulbildningsregioner som landet delas in i. Del bör finnas etl regionall organ som kan la hand om en del frågor som under alla omständigheter måsle avgöras av andra än enhelsslyrelserna pä del lokala planet. Förslaget, som lanserades av U 68-beredningen, bygger på remissutlälanden frän ell par universitet och en del andra remissinstanser, men även de remissorgan som inle direkt förordat regionslyrelser har liksom reservanlerna i utskottet ansett att det i vart fall bör finnas etl organ för samråd pä det regionala planet.

För vär del har vi menat all del är riktigt all ge del organ som alla lycks mena behövs status av styrelse. Därigenom blir del möjligl att lägga vissa beslutsfunktioner på delta organ. Regionslyrelserna kommer bl. a. att få viktiga uppgifter för samordning och vidareutveckling av utbildningsutbudet inom resp. regioner. Regionstyrelserna är avsedda att tilldelas uppgifter som annars skulle ligga centralt. De blir således instrument fören viss beslutsdeceniralisering inom den högre utbildningen och kan ocksä bli grunden för ylleriigare decentralisering i framliden, när vi fåll erfarenhet av hur organisationen verkar.

Vad gäller regionslyrelsernas sammansättning lalar de uppgifter som

styrelserna tilldelats och som jag här inle har berört med någon slörre utförlighet för att de allmänna intressena ges majoritet inom styrelserna. Hur dessa representanter för allmänintressena skall utses är någol oklart i propositionen och i utskollsmajoritelens förslag. Bl. a. hänvisar man där lill länsstyrelserna - märk väl i den nya lappning som dessa kan komma att få om länsberedningens förslag genomförs - som val korporationer för en del av regionstyrelsernas ledamöier. Det är en något märklig ordning all lita till organ vilkas utseende vi ännu inle med säkerhet vel något om. 1 övrigt vill regeringssidan att regeringen skall bestämma vilka som skall sitta i regionslyrelserna.

1 utskottet har moderaterna och folkpartiet anslutit sig till den linje som centerpartiet drivit i den här frågan. Den innebär alt företrädarna för allmänintressena skall utses i enlighet med länsdemokratiska principer av landsting eller kommun utanför landsting. Det medför således alt regionstyrelserna får fast politisk förankring ute i regionerna. Det medför också alt vi får etl förhållandevis enkelt sätt att utse styrelsernas ledamöter.

Jag ber, fru talman, att med vad jag sagt på den här punklen få yrka bifall lill reservaiionen 17.

Det bör kanske tilläggas alt moderaternas och folkpartiets anslutning på den här punkten är villkorlig. Varken moderaterna eller folkpartiet vill ju ha någon regionstyrelse. I stället vill man ha samrådsorgan, som tydligen skall ha en ren fiänstemannasammansätlning, alltså utan något politikerinslag. Del var kanske därför litet märkligt all höra speciellt herr Molins entusiastiska argumentation för centerns linje i den här frågan. Vad han sade var i övrigl bra på den punkten.

I enhelsslyrelserna som skall ha hand om den mera direkta ledningen av högskolorna skall flnnas etl minoritelsinslag av representanter för allmänna intressen. Även i vad gäller sättet att utse dessa menar vi från centern, till skillnad från regeringssidan, att berörda landsting och kommuner skall utgöra valkorporation. Det flnns ju ingen rimlig anledning alt gå omvägen över regeringen, när vi inom såväl kommuner som landsting har representativa demokratiska församlingar som kan fylla dessa funktioner. Med detta ber jag, fru talman, alt få yrka bifall också till reservationen  18.

De beslut som riksdagen snart kommer all fatta är i stor utsträckning ram- och principbeslut. Särskill på den organisatoriska sidan lämnas i en hel del lall uppgiften att komma med förslag mera i deiafi ät organisationskommittéer - en central och sex regionala. Jag har inget att erinra mot delta förraringssäll i och för sig. Det möjliggör att man i nära samverkan med de berörda vid universitet och högskolor kan *"° fram en organisation som är anpassad efter de särskilda förhållandena på olika högskoleorter och inom olika regioner.

Enligt proposiiionen skulle del emellertid vara regeringens sak alt i flertalet fall ta slällning lill organisationskommittéernas förslag, och det har vi frän cenlerns sida inte anseit vara en rimlig ordning. Redan i

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

151

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

152

samband med den ursprungliga U 68-ulredningen framhöll jag i ell särskilt yttrande att de viktigaste bestämmelserna om högskolan borde sammanställas i en särskild högskolelag, anlagen av riksdagen, och att högskolan således inte som hittills skulle regleras enbart i stadgor och förordningar utfärdade av regeringen. Jag upprepade della krav inom U 68-beredningen. Det flck ingen resonans under vare sig första eller andra resan. Men inle minst för att säkerställa riksdagens beslutanderätt i grundläggande frågor är del viktigt att en sådan högskolelag kommer till stånd. Det är svårt all begripa varför vi jusl inom detta fäll inle skulle ha en lag i botten som grund för riksdagens beslul och även som utgångspunkt för regeringens förordningsmakt.

I proposiiionen har nu utlovats att riksdagen skall föreläggas förslag till högskolelag senast under våren 1977, och jag noterar naturligtvis detta med tillfredsställelse. Det är emellertid oklart vad denna högskolelag komnier alt innefatta. Frän cenlerns sida har vi i vär motion framhållit att det under alla omständigheter är rimligt alt riksdagen i samband med alt den behandlar högskolelagen också fär la slällning lill vikliga organisatoriska frågor. Del gäller bl. a. sådana betydelsefulla ting som indelningen i högskoleenheler på de slörre högskoleorterna och i en del fall enhetsstyrelsernas sammansättning. Vi har fått gehör för detta krav i utskottet, och utskottet ullalar således all riksdagen skall ges möjlighel alt la ställning lill principiellt vikliga delar av organisalionskommittéernas förslag. Del innebär att riksdagen på nytt, senast 1977, fär möjlighel att värdera viktiga delar av högskolereformen. Delta är rimligt inle minst med hänsyn lill karaktären av de beslut som riksdagen nu går alt fatta och med hänsyn lill den förhållandevis länga förberedelsetid som skall föregå genomförandet av högskolereformen.

Jag skall, fru lalman, avslutningsvis säga något om den s. k. total-dimensioneringsfrågan. Det är inle min avsikt att dra i gång en ny debatt på den här punkten. Frågan har behandlats ganska ingående. Särskilt i anförandena av herr Larsson i Staffanstorp och herr Alemyr har utskottsmajoriletens ställningstagande redovisats på ett klarläggande sätt. Jag skall bara hell kort motivera min anslutning lill utskottsmajoriletens skrivning på den här punklen.

De huvudsakliga skälen för mig har varit fyra.

För det första är det föreslagna systemet elt ramplaneringssystem, som ger slor flexibilitet och slor frihet för de planerande myndigheterna.

För del andra är del efterfrågan pä de olika orterna och pä olika utbildningar som skall vara avgörande för fördelningen av och disponeringen av medlen.

För det tredje ger systemet de lokala myndigheterna elt avgörande inflytande över medelsanvändningen. Beslutet innebär ju mycket långtgående decentralisering av medelsdisposilionen, vilkel är etl värde i sig och vilkel dessutom universitet och högskolor krävt i årtionden.

För del fiärde har planeringsialen satts så högl alt del inte finns någon rimlig anledning att anta att sluderande kommer att avvisas under över-

skadlig framlid med de utvecklingstendenser som nu finns vid universiteten. Det är således inte korrekt att - som man av propagandistiska skäl fortfarande gör frän en del håll, även här i kammaren - tala om ett spärrsyslem. Tvärtom torde del i många ulbildningar vara i samhällets intresse all bedriva en positiv rekrytering för att tillnärmelsevis kunna fylla det antal plalser som anges. Del är inte heller lill gagn för samhällsutvecklingen vare sig med höga loppar eller djupa dalar i tillströmningen till högskolan.

Jag för min del har litet svårt all se var de avgörande gränserna i den här frågan går mellan ulskoltsmajoritet och reservanter. Jag har också litet svårt att förstå den bitvis något upphetsade debatten. Även reservanterna anser uppenbarligen alt det är statsmakterna som skall bestämma anslagsramen för verksamheten vid universitet och högskolor. De säger inle mycket om del, men jag utgår från att reservanterna inle har nägol emol en betydande frihet för de lokala myndigheterna vid medelsdispositionen. De planeringslal som skall ligga lill grund för planeringen har för övrigl accepterats av utskottet som helhet, även av reservanterna.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Fru LINDQUIST (m):

Fru lalman! Vid Göteborgs universitet saknas möjlighel alt studera juridik. Trots detta läser vafie termin mellan 300 och 400 personer juridik i Göteborg. Det sker vid Stiftelsen Kursverksamheten vid Göteborgs universitet. Stiftelsen är fristående i förhällande till universitetet. Kurserna är inte statsunderstödda utan finansieras genom avgifter frän de studerande. Dessa juris sluderande, som inle äger rält att uppbära studiemedel, är inskrivna vid Lunds universitet men studerar och tenterar i Göteborg. Undervisningen bedrivs i huvudsak av professorer och andra lärare från Lund.

Denna kur.sverksamhel böriade i liten skala läsåret 1967/68 med kurser i ell fåtal juridiska ämnen. Kursutbudet har under årens lopp vidgats sä all del fr. o. m. 1971 är möjligt att avlägga juris kandidatexamen efter studier enbart i Göteborg.

Pä västkusten har del myckel länge funnits önskemål om en juridisk fakultet i Göteborg. Redan i börian av 1960-talet gjordes en framställning till Kungl. Maj:t om inrättande av en sådan fakultet. De juridiska fakullelerna i Uppsala, Lund och Stockholm och universitetskanslern uttalade sitt gillande över förslaget. Någon juridisk fakultet fick vi emellertid inle den gången - det var 1963 - och motiveringen var att frågan "torde kräva ylleriigare allvarliga överväganden".

Också under flera föfiande år fick liknande motioner samma kyliga mottagande. Efter alla bakslag i riksdagen log göteborgarna saken i egna händer, och juridikundervisningen böfiade byggas ul genom Kursverksamhetens försorg, som jag nyss redogjort för.

1971 komplicerades situationen för de juris sluderande i Göteborg. De fick då besked om att studiemedel inte längre skulle utgå till dem.

153

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

154

Sedan dess går alltså de juris sluderande i Göteborg miste om den förmånen.

I riksdagen angavs som skäl för en sådan åtgärd bl. a. att det är riksdag och regering som beslutar om lokalisering av högre utbildning och att studiestöd inle kan få användas för okontrollerad lokalisering av den högre utbildningen på enskilt initiativ.

1 moiion 1387 har jag begärt all riksdagen skall besluta att en juridisk linje skall inrättas vid Göteborgs universitet. Nu svarar utskottet på s. 70 all frågor av detta slag i ell inledningsskede bör prövas samlat av organisationskommittéerna och all riksdagen inte bör göra något uttalande i enskilda ulbyggnadsfrågor.

Enligl mitt säll alt se befinner sig de 300-400 juris studerandena i Göteborg i elt märkligt ekorrhjul. De kan enligl etl besked inle få några studiemedel innan riksdagen beslutar om lokalisering av den juridiska undervisningen och enligl ell annat besked skall riksdagen inte uttala sig om lokaliseringen.

Skall då aldrig dessa studerande få någon rätsida på sina förhållanden? Någon jurisiutbildning skall uppenbarligen inte komma till stånd, och några studiemedel skall de inte heller få. Kan vi verkligen låta sädana förhållanden fortgå år efter år ulan all ingripa?

Ell cyniskt svar skulle vara att ingen har bell dem att läsa juridik i Göteborg, men många av dem har yrkesarbete vid sidan av sina studier, och andra är av famifieskäl bundna till Göteborg. 1 vart fall gör mänga av dem stora ekonomiska uppoffringar och lever under fem års studietid pä en standard som betydligt understiger en vanlig universitetsstuderandes. Efter avlagd examen kommer dock allas yrkesverksamhet samhället till godo.

Det är naturligtvis inle enbart omtanken om dem som är efter år läser juridik i Göteborg som gör all jag anser att förhållandena måste ändras. Det är anmärkningsvärt att man i en hal vmifionstad som Göteborg saknar möjligheter lill regufiära universitetsstudier i juridik och att juris sluderande från hela västra Sverige måsle söka sig långt bort från hemorten för att komma lill en juridisk ftkultet.

En stilla jämförelse kan göras med Stockholm och förhållandena pä ostkusten, där del finns tvä juridiska fakultetsorter pä elt inbördes avstånd av 7 mil att väfia mellan.

Genom att den jurisiutbildning som nu bedrivs i Göteborg är avgifts-belagd och inle berättigar till studiemedel är del i huvudsak redan yrkesverksamma personer eller ungdomar som efiest har egna inkomster eller vars föräldrar förmår bidra lill sludiekostnaderna som kan läsa i Göteborg. ,Mla övriga ungdomar uteslängs från undervisningen, och det medför alt rekryteringen inte blir tillräckligt allsidig.

Västkustens behov av jurister är stort. Där flnns - förutom hovrätt, kammarrätt, flera tingsrätter, länsstyrelser och stora kommunala förvaltningar-också rederinäringen och andra företag med inriktning på sjöfart och internationell verksamhet.

Göteborg är redan nu centrum för sjörältsforskning. All doktorandul-bildning i sjörätt sker i Göteborg. Också forskning i marknadsrätl, beskattningsrätt och transporträtt är koncentrerad dit. Där finns alltså redan en utmärkt grund att bygga en juridisk undervisning på.

Mina synpunkter har tyvärr inte vunnit utskottets förståelse, och jag ämnar i dag inte framställa något yrkande. Men jag vill ändå, fru talman, förutsätta att något avgörande i sak kommer till stånd, därför att del sammanfattningsvis är orimligt alt studerande i dagens samhälle med dess utbyggda bidragssystem under så läng studielid som del här är fråga om skall vara utan något som helsl samhälleligt stöd och därför all Göteborg och västra Sverige behöver tillgäng lill juridisk universitetsutbildning.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. rn.

Fru FR/ENKEL (fp);

Fru lalman! 1 moiion 1870 av fröken Hörién och mig begärs att riksdagen beslutar all även vidareutbildningen av sjuksköterskor skall ingå i elt centralt antagningsförfarande. Mot bakgrund av bristen på vidareutbildade sjuksköterskor och den omständigheten all man, trots den mängd av ansökningar som inkommit lill vidareuibildningskurserna, ännu inte lyckats anordna samtliga kurser som riksdagen beslutat om har jag här i riksdagen flera gånger aktualiserat frågan om ett annal antagningsförfarande. 1 mina debatter med våra utbildningsministrar och senast i en interpellationsdebatl med statsrådet Lena Hjelm-Wallén har del hänvisats lill all en eventuell förändring av förfarandet vid antagning lill sjuksköterskeutbildning bör anstå i avvaktan på proposition med anledning av U 68. Tidigare har frågan bollals mellan SÖ och Landstingsförbundet. Ingen av dem har velat ta slällning för en eventuell omläggning lill vare sig ell kösystem eller en central intagning, även del i väntan på U68.

Nu finns del inget förslag i proposiiionen 9, trots att man föreslär ell centralt antagningssystem för en lång rad av utbildningslinjer i anslutning till kompeienskommilténs betänkande. Sjuksköterskorna sätts allfiämt på undanlag. Det är ett rältvisekrav all sjuksköterskor behandlas på samma säll som andra som söker lill en viss ulbildning.

1 Rapport i TV häromkvällen gav man några siffror. Man sade att det i år har inkommit 18 500 ansökningar till sjuksköterskeutbildning, 3 500 sökande har antagits, 10 000 sjuksköterskor saknas. Det var ganska allvarliga siffror. De gällde naturligtvis inle bara vidareutbildning, utan man tog väl både grundutbildningen och vidareutbildningen, antar jag.

Statistiska cenlralbyrån gav i elt pressmeddelande den 30 april föfiande uppgifter för våren 1974. Till I 273 utbildningsplatser för vidareutbildning av sjuksköterskor inkom 6 795 ansökningar. Flera sökande har dock förmodligen lämnat mer än en ansökan, stod det i meddelandet. Med del inlagningsförfarande vi har vet man alltså inte ens hur många grundutbildade som sökt vidareutbildning. Någol rättvist förfarande vid intagningen har inte kunnai förevara. Alldeles nyss fick jag några nya

155

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

siffrorom antalet disponibla elevplatser inom vidareutbildningen för sjuksköterskor våren 1975. Det finns 2 613 platser, och antalet antagna elever är 2 498. De planerade utbildningsplatserna har alltså inte heller i år blivit fyllda. Statistiken för 1974 visar all det dä var kurserna i medicinsk och kirurgisk sjukvård och i psykiatrisk vård som i första hand inle fylldes. Vilka kurser det är som i är inle har blivit fyllda har jag ännu inle kunnat fä nägon uppgift om.

Del finns många problem när del gäller bristen på sjuksköterskor, och naturiiglvis kan inle ulbildningsutskoilet lösa sädana problem som alt bland sjuksköterskorna ett större antal utbildade lämnar sina plalser än inom nägon annan yrkeskår, eller all man just nu har en annonskampanj för att få semeslervikarier som måste vara särande för yrkeskategorin i och för sig. De problemen fär lösas pä annat häll. Men alt se lill att intagningsförfarandel blir rättvist och ger möjlighet lill att de plalser som finns tillgängliga fylls, det ansvaret tillkommer utbildningsutskollet.

Nu säger utskottet; "Av proposiiionen framgår att det skall tillkallas en särskild arbetsgrupp för frågor om central intagning m. m. Enligl ulskollels uppfattning bör de aktualiserade inlagningsfrägorna beträffande vidareutbildning av sjuksköterskor och utbildning av arbetsterapeuter övervägas av den nämnda arbetsgruppen."

Frågan faller härigenom framåt, del skall jag erkänna. Men för min del anser jag alt utskottet omedelbart hade kunnat förorda elt nytt inlagningsförfarande. Nu fär jag i stället vädja: arbeta snabbi! Vafie medel som kan leda lill att fler sjuksköterskor kan utbildas måste prövas. Ell annal inlagningsförfarande är ell medel.

Fru lalman! Jag har inget annal yrkande när det gäller denna fråga än utskottets skrivning.

156

Fru DAHL (s):

Fru talman! Högskolan är en del av samhället och måste fä möjlighel att både påverka och påverkas av samhället i övrigt. Det är i dag hög tid all vi går till del praktiska reformarbetet när det gäller högskolan. Förändringar i samhälle, arbetsliv och utbildningsväsende gör det nödvändigt för alt högskolan skall kunna fungera till gagn för de enskilda människorna och för samhället.

Högskolan spelar liksom alla utbildningsinstitutioner och bildnings-organisationer en myckel stor roll för den enskilde, för samhällets ulveckling. för kulturlivet och för hela folkhushållel.

Eftersom den spelar denna väsentliga roll för de enskilda individerna och för hela samhället är del självklart att samma värderingar och målsättningar skall gälla för högskolan som för samhället och för utbildningsväsendet i övrigl och att det även skall finnas samma demokratiska inflytande över högskolan som över andra institutioner som har lill uppgift all fylla vikliga samhällsuppgifter.

Del finns mänga säll all karakterisera den reform som vi i dag skall falla beslul om. Etl skulle vara all säga all några av de viktigaste syftena är

1.    att öppna högskolan för nya grupper av sludernade,

2.    att öppna högskolan för kontakt med arbetsliv och samhälle saml

3.    all öppna högskolan för demokratiskt inflytande.

Del skall med stor tillfredsställelse konstateras att del har gåll all uppnå en bred enighet kring dessa övergripande mål både i del här husel och sä småningom i samhällsdebatten och att bakom de beslut som vi nu skall fatta står en bred opinion. Besluten har slöd inte minst inom löntagarorganisalionerna.

När det gäller frågan om hur vi skall gå till väga för all öppna universiteten för nya grupper av studerande har andra i debatten i dag och likaledes i går ulföriigt diskuterat saken, och jag skall inte närmare gä in på delta. Men del finns en annan punkl som del har fallit på min lott all ta upp och som har slor belydelse både för att öppna högskolorna för nya grupper av studerande och för alt öppna högskolorna för ökad kontaki med arbetslivet. Jag tänker på den ökade yrkesinriktning som föresläs prägla den nya högskolan liksom pä den princip om återkommande utbildning som skall prägla all ulbildning inom högskolan.

Della är någonling av oerhört stor betydelse för den enskilde individens frihet och trygghet, för hans eller hennes möjligheler att skapa sig en trygg och tillfredsställande sysselsättning i arbelslivet och all kunna förnya sill kunnande när sådana behov uppslår. Men det är ocksä någonting som är mycket vikligl för hela samhällslivet, för folkhushållel. Krav pä en sådan yrkesinriktning som vi nu skall besluta om och pä en återkommande ulbildning som en övergripande princip i högskoleutbildningen har framförts med särskild styrka från arbetslivets representanter, inle minst från de fackliga organisationerna.

Om vi tillmötesgår det kravet, så är del självfallet inle detsamma som all göra oss lill näringslivets direktörers ödmjuka fiänare, som man frän vissa vänstergrupper inom siudenivärlden försöker påstå, ulan det är all motsvara förväntningar och krav som ställs på oss frän en myckel bred allmänhet. Rent praktiskt 'och konkret fär man dä gä lill väga på olika sätt.

Å ena sidan gäller del, som utskottet liksom departementschefen i proposiiionen ulföriigt har skildrat, att förslärka yrkesinriktningen på en rad ämnesområden inom de fllosoflska fakulteterna, där sädana yrkesinriktade linjer i dag saknas. Å andra sidan gäller del all bredda innehållet i yrkesutbildningar som i dag är hårt specialiserade och där del är svårt att tillgodose olika individuella önskemål och principen om en återkommande ulbildning. Man måsle ocksä ge spelrum för en förnyelse av utbildningsväsendet, bl. a. genom skapande "av nya linjer. Vi menar att Slort uirymme då måste ges ål lokala initiativ och ål ett samspel mellan högskolan, arbelslivet och samhället i övrigt.

Principen om återkommande utbildning måste, som jag sade, prägla hela högskoleväsendet och ligga till grund för den allmänna planeringen. Del måste vara någol som alla verksamma inom högskolan sländigl måsle länka på i sill arbete, så alt del får genomslag i den praktiska verkligheten.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

157

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

158

Jag tror ocksä alt en förbättrad studie- och yrkesvägledning är väsentlig i detta sammanhang.

Pä alla dessa punkler har del räll en bred enighet också i ulskottet. Vi har dock några få reservationer, som jag här hell kort vill kommentera.

Folkpartiet har i reservationen 13 begärt att utbildningslinjerna skall fastställas av riksdagen. Utskottet har inte kunnat biträda del yrkandet, speciellt därför att vi tror alt del skulle hindra den förnyelse som vi vill att de lokala högskolemyndigheterna skall ha möjlighet alt bidra till. Vi har ocksä under de mänga studieresor som gjordes under beredningsarbetet och som ocksä utskottet har gjort fått många positiva intryck av vad man kan göra lokall genom elt sådant konstruktivt samarbete mellan högskola och arbetsliv i regionen.

1 reservationen 14 har folkpartiet och vpk yrkat att riksdagen omedelbart skall begära att regeringen återkommer med förslag om ökade resurser till yrkes- och studievägledningen. Utskottet har för sin del anslutit sig till vad som sägs i proposiiionen om dessa frågor, som ju är myckel vikliga och där utskottet vid många tillfällen har ullalal sig för en utbyggd yrkes- och studievägledning på alla nivåer av utbildningsväsendet, nämligen att de måsle bedömas ärligen vid budgeibehandlingen och efter kontakt med arbetsmarknadens parter. Utskottsmajoriteten delar alltså regeringens bedömning att vi måste ta slällning till dessa frågor årligen. Del är bara i detafier som vi skiljer oss ät.

1 det särskilda yttrandet nr 2 har herr Molin uttalat sig om behovel av återkommande ulbildning. Han anklagar utskottsmajoriteten för all komma med föga konkreta förslag om hur den principen skall kunna förverkligas. Jag vill dock säga all ell allmänt ullalande av den lyp som herr Molin i detta särskilda yttrande gör, alltså att den återkommande ulbildningen skall prioriteras, inle heller bidrar lill några konkreta förslag om hur denna myckel viktiga princip skall förverkligas. Jag tror inte heller på alt - som herr Molin föreslär - skapa en studiegrupp av parlamentariker, fristående forskare och personer i skolväsendel som skulle dubblera den redan existerande pedagogiska nämnden i skolöverstyrelsen när del gäller den delen av utbildningsväsendet. Liksom utskottsmajoriteten i övrigt tror jag all vi med förtroende kan avvakta del arbete som på central, regional och lokal nivå skall försiggå på della område och där principen om den återkommande utbildningen mäste verka styrande för hela planeringen. Givetvis kommer riksdagen och regeringen all'med siort intresse följa ulvecklingen på denna punkt. Vi tror inte alt det är all vara mer konkret än majoriteten alt bara göra ylleriigare elt uttalande om prioriteringen.

Den trecfie viktiga punklen som jag nämnde inledningsvis var alt öppna högskoleväsendet för demokratiskt inflytande. Med del kan man naturligtvis förslå olika ting. Här gäller del dock ell inflytande för samhället, inte bara för någon obegriplig central byråkrati i Stockholm ulan för många medborgare i vårl land, som i alla lider har saknat inflytande över högskoleväsendet. Det gäller att öppna vägar för inflytande för dem som

verkar inom högskolorna, och det gäller över huvud taget att på del sätt som sker genom den decentralisering som äger rum föra högskoleväsendet och högskolan närmare medborgarna. För vär del anser vi del vara lika naturligt med samhällsrepresentanter i olika organ i högskolan, som i t. ex. de kommunala skolstyrelserna. Del har förts en upphetsad debatt i dessa frågor inom högskolevärlden. Vi kan inte förslå varför motståndet skall vara så slort pä jusl det här området. Det kan ju inle rimligen hävdas att de olika styrande organen inom högskolorna är principiellt sä olika de organ där våra folkvalda representanter dagligen fattar beslut - i kommuner, landsting, riksdag och verksslyrelser, styrelser för banker och förelag, där det demokraliska inflytandet nu äntligen böriar göra sig gällande - att vanliga människor skulle sakna förmåga all della i styrandet av högskoleväsendet. Det kan väl inle vara så illa alt de som verkar inom dagens högskola - professorer och studenter, som hårt har kritiserat det här förslaget - är sä gripna av elitlänkande all de tror att bara universilelsuibildal folk kan förstå högskoleutbildningens problem eller att man misstror våra folkvalda representanter och tror all vi omedelbart skulle använda värt inflytande lill att förföfia oliklänkande, förkväva tankens frihet eller kränka forskarnas intregrilet. Jag lycker att del är viktigt all i den här debatten göra klart att lika väl som vi anser att del finns en självklar rätt lill inflytande från samhället i dessa frågor, lika väl anser vi självfallet alt den kritiska forskningens och debattens frihet till vafie pris måsle hävdas i vårl samhälle, om vi vill göra skäl för beteckningen kultursamhälle.

1 denna del av förslaget ligger del givetvis ocksä elt annal problem som måste tas på allvar, nämligen konflikten mellan kravel på sam-hällsinflyiande och kravel på förvallningsdemokrati. Jag vill även på den punkten påpeka att studenternas och professorernas krav att ensamma få styra högskolan av andra kan uppfattas som en alll annal än demokratisk korporalivism. Del är viktigt all vi som företräder allmänintressena och de som företräder universiteten kan mötas i respekt för varandras inteniioner i arbelet på att demokratisera högskoleväsendet.

Vi kan förslå all många inom universitetsvärlden känner oro inför de stora förändringar som förestår. Vi respekterar det och är beredda att föra en debatl så länge som det behövs om'dessa problem för att uppnå samförstånd. Men vi kan självfallet inte ge vika frän vär ståndpunkt att det här är vanliga samhällsfrågor där alla medborgare har samma räll att uttrycka sin mening, all del inte är några interna högskolefrägor där de som verkar inom högskolan uttalar sig med nägon särskild rätt eller auktoritet.

Den oheliga koalition i den här debaiten niellan höger- och vänstergrupper, som förenats i elittänkande, har åstadkommit mycken skada därför alt man har hindrat en konstruktiv samhällsdebatt och skadat del förtroende som behöver finnas mellan högskolan och samhället i övrigt, mellan dem som verkar i högskolan och dem som verkar som förtroendevalda representanter för värt folk. Jag konstaterar alt i den

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

159

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

160

debaiten har de vänstergrupper som ofta vill framställa sig som bättre företrädare för arbetarklassen i Sverige än vad socialdemokratin är ställt sig på kollisionskurs med arbetslivets krav pä ökal inflytande i högskolan och all det agerandet nalurliglvis i den fackliga rörelsen noteras för vad det är värt.

Det är mot denna bakgrund, fru talman, mycket tillfredsställande alt det har gått alt här i huset uppnå en betryggande majoritet för kravet på demokratisering av högskolan, ökal samhällsinflytande och ökat inflytande för dem som är verksamma vid universitet och högskolor. Vi är glada över att den delen av reformen kan ros i land. Vi vill ullala förhoppningen alt den skada som vissa övertoner i debatten har förorsakat snabbt skall avhjälpas när vi nu kommer i gång med del praktiska reformarbetet och förtroendevalda, studerande, lärare och andra anställda vid universiteten tillsammans skall gripa sig an med all lösa de mänga praktiska problem som vi nu skall la itu med.

Ändå finns det reservationer även pä-delta område. I reservaiionen 16 har folkpartiet och moderalerna vall att ställa sig vid sidan om den här processen genom att gå emot förslaget om regionslyrelser och i stället föreslå inrättandet av samrådsnämnder utan beslutande funktioner och, som herr Fiskesjö sade, utan något väsentligt inslag av representanter för samhället. Man gör del genom att återigen föra fram det tal om centralisering och byräkratisering som ulbildningsminislern här i morse karakteriserade så, alt det är svårt alt säga om del var okunnighet eller ohederlighet som låg bakom uttalandena. Vad det än var har reservanlerna fel.

Herr Molin tog i morse upp frågan om de beryktade Ysanderska sex instanserna, som skulle bli en föfid av regionslyrelsernas inrättande -naturligtvis ulan alt låtsas om att del i verkligheten inle alls är sä att alla ärenden skall gä genom hela denna apparat, ulan att del är en fördelning av på vilka nivåer olika frågor skall lösas. Självfallet finns del ocksä ärenden som gäller den totala medelsfördelningen eller ärenden av sä principiellt viklig natur att de måsle avgöras pä central nivå. Men del viktiga med den här reformen är, tvärtemot vad reservanterna påstår, att ett mycket stort antal beslut kommer alt flyttas ner på regional eller lokal nivå, dit där de*i dag icke ligger.

Självfallet hade del, om U 68;s ursprungliga förslag om högskolestyrelser hade förverkligats, varit möjligt att ta ännu fler beslul pä lokal nivå. Vissa beslut har på grund av att det förslaget inle förverkligats fåll föras till regionslyrelsen, men å andra sidan har inrättandet av regionslyrelser inneburit att förslag kunnai föras ner frän den centrala nivån. Della är en slor vinst, liksom del är en vinst att man kan få en vettig och konstruktiv samordning av olika iniressen och resurser inom en region.

Jag vill här särskill peka på all med del nya förslaget kommer en rad beslul om utbildningslinjers innehåll, fastställande av lokala och individuella utbildningslinjer,av kursplaner och av enstaka kurserall läggas

på de lokala och i viss utsträckning även pä de regionala myndigheterna pä ett sätt som innebär en myckel betydande decentralisering.

Jag förstår att det kanske är svårt alt övertyga dem som inte vill låta sig övertygas om all det faktiskt förhåller sig på det sättet. Men om herrar Nordstrandh och Molin inte läier sig övertygas av majoriielen, kanske de ändå skulle kunna tro på vad som står i ett av de senaste numren av Svensk Tidskrift i en artikel om den nya högskolan. Där står: "Det andra är att propositionen faktiskt tvärtemot vad man hela liden trott väsentligt minskar cenlraldirigeringen av den högre ulbildningen. Utrymmet för lokala initiativ ökar. Del är en sak som universiteten har all anledning att la fasta på."

Del kan inte hjälpas, fru talman, att man ibland när man lyssnar på dem som talar om byräkratisering och centralisering får misstanken, att de bakom delta tal vill skyla ell motstånd mot tanken på samhällsinflytande över huvud laget inom högskoleväsendet.

Men det har alltså gått att uppnå en betryggande majoritet i den frågan. Däremot är ulskottet delat i fråga om hur företrädarna för de allmänna intressena i region- och enhetsstyrelserna skall utses.

I reservationerna 17 och 18 har de borgerliga partierna krävt att de allmänna representanterna skall utses av landsting eller kommun utanför landsting resp. värdkommun när del gäller enhetsstyrelserna. Utskollet för sin del instämmer i propositionens förslag att dessa representanter skall utses dels av regeringen, dels av nägon lämplig valkorporation med lokal eller regional anknytning. Här har vi, herr Fiskesjö, inte hur vårdslöst som helsl pekat på de kommande länsstyrelserna utan sagt att detta är en fråga som vi måste ta slutlig ställning till i samband med att vi tar ställning till länsberedningens förslag i övrigt. Det är inte fråga om nägon ovillkorlig anslutning ulan alt vi vet vad den skulle innebära.

Motsättningen i länsdemokralifrågan mellan socialdemokratin och borgerligheten är klassisk. Vi känner väl argumenten sedan tidigare debatter, och det fiänar kanske inte mycket till att upprepa dem i dag. Jag skall därför heller inle upprepa de traditionella argumenten. Men jag skulle vifia anföra etl par praktiska skäl som jag tycker det är anledning att la hänsyn till i den här diskussionen.

Först och främst föreligger del etl behov av all ha några representanter för rikspolitiken - eller nationen eller hur man skall uttrycka det - även i regionslyrelserna. Del finns utbildning som är riksrekrylerande och bara förekommer på en eller ell par orter i landet. Naturiiglvis skall man inte göra avkall på vifian lill en långtgående decentralisering, men vissa frågor kräver enhetlighet, och då kan det finnas skäl att ha riksrekrylerade representanter i styrelsen. Å andra sidan är del inte så lätt att.låta alla kommuner, landsting, intressen frän arbetslivet i regionen osv. bli representerade i en regionstyrelse eller ens i enhetsstyrelsen. För att inte styrelserna skall bli oformligt stora måste del bli en kombination av funktioner hos de enskilda personerna. Della är praktiska skäl som man inte kan bortse från. För utskottsmajoriteten har det också spelat stor roll

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

161

11  Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

162

att samtliga fackliga löntagarorganisationer - LO, TCO, SACO/SR - har framfört myckel bestämda krav pä att regeringens förslag vad gäller sättet alt utse de allmänna representanterna skall förverkligas.

1 reservaiionen 19 slutligen har krävts all del skall garanteras elt personsamband mellan lärarerepresentanlerna i fakullelsnämnder och linjenämnder. Utskottet har för sin del skrivit all man vill överlämna ät de lokala utbildningsmyndighelerna alt laga efter läglighel i dessa frågor. Del är svårt att lösa problemel hur linjenämnderna skall sammansättas inte bara i del här avseendet ulan även i andra avseenden. Vi tror naturligtvis liksom ulbildningsminislern i propositionen all man kommer att sä långt del är möjligl - och jag menar med del i de allra flesta fall - all se lill all del finns en sådan koppling som är beskriven i propositionen mellan fakullelsnämnder och linjenämnder. Vi har förtroende för de lokala utbildningsmyndigheternas omdöme och anser hell enkelt att del inte behövs några särskilda pekpinnar.

Däremot har vi begärt all vissa vikliga principiella frågor som behandlas av organisationskommittéerna - som t. ex. indelningen i enheter på vissa orter liksom enhelsslyrelsernas sammansättning om den skulle avvika frän den normala - skall beslutas av riksdagen. På den här sisla punkten har proposiiionen föreslagit all man i vissa fall skall kunna avvika frän proportionerna tvä tredjedelar representanter för högskolan och en tredjedel allmänrepresenlanler i enhelsslyrelsen. Del beror hell enkelt på alt man från vissa enheter, där man i dag har en mycket stark representation för allmänintressena, har begärt att den möjligheten skulle finnas kvar också i den nya högskolan. Det är den opinionen vi har velal tillmötesgå. Men dessa beslut kommer vi alltså att återkomma till i riksdagen.

Fru lalman! Debatten i frågan om reformering av högskolan har varil omfattande och kritisk. Det är bra. Vi finner det, som jag sade, naturligt alt många känner oro för framliden och har ell behov av att diskutera de här frågorna. Det har varil nödvändigt all låta debatten ta lång tid. Del har också varit en alldeles osedvanligt läng tid som har gäll ät inte bara för själva utredningen och U 68-beredningen, ulan även för remissarbetet och riksdagsbehandlingen. Del har säkerligen varit nödvändigt för all föra denna slora och riktiga reform i hamn på etl lillfredsslällande säll.

När nu reformen förs ul i det praktiska arbetet är den uttalade avsikten all slor hänsyn skall las och anpassning ske lill förhållanden som är olika på olika orter, i olika regioner och pä olika ulbildningsvägar. Vi för ul den här reformen med stort förtroende för de lokala och regionala myndigheternas möjligheter alt klara av arbetet. Vi gör det ocksä i förhoppningen att de motsättningar som tidvis präglat debatien skall kunna vändas om i elt förtroendefullt samarbete mellan samhället och högskolan i framitiden.

Fru lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkler.

(Med anledning av alt åhörare demonstrerade genom att ropa slagord erinrade fru iredje vice lalmannen om all meningsyttringar frän åhörarna inle var tillåtna.)

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag skall göra ett par korta kommentarer till fru Dahls anförande.

Fru Dahl tyckte att vi frän folkpartiets sida och jag i mitt särskilda yttrande inte haft nägol konkret att komma med när det gäller återkommande utbildning. Lål mig då påminna om vad jag sade i mitt anförande i förmiddags. Jag pekade på förändringar i del sludiesociala systemet, jag pekade pä all man skulle föra in yrkesmomenl i nu befintlig längre teoretisk utbildning, jag pekade på att man skulle se över relationerna mellan internutbildningen och högskoleutbildningen, framför alll på den offentliga sekiorn. Jag talade vidare om nödvändigheten av halvfarts- och kvällskurser. Della var åtminstone mer konkret än del som man frän socialdemokratins sida och i proposiiionen haft att komma med när det gäller den återkommande ulbildningen.

Regionslyrelserna skall fördela medel för allmänna och individuella utbildningslinjer och för enstaka kurser inom regionen. Delta är naturligtvis en viktig uppgift, speciellt i en spärrad högskola. Därför är det utomordentligt betydelsefullt hur dessa styrelser är sammansatta. Jag är i och för sig motståndare till dessa styrelser, men jag utgår frän all majoriteten segrar och alt styrelserna kommer lill stånd. Därför är jag intresserad av att diskutera deras sammansättning. Jag anser alt del är mycket viktigt all styrelserna är demokratiskt sammansatta. Del är ändå landsting och kommunfullmäktige som företräder människorna ute i länen och kommunerna. Landsting och kommunfullmäktige är myckel mer demokraliska organ än länsstyrelserna, som lill en del är tillsatta av regeringen och som enligl länsberedningens förslag till råga pä alll delvis skall väfias av Kommunförbundets länsavdelningar, vilket är ett av de mest indirekta och korporativistiska säll att utse ell demokratiskt samhällsorgan man kan tänka sig.

Jag tycker alltså all delta är ell bra exempel pä vad man kallar korporalivism. Det är exempel på hur man bakar ihop å ena sidan organisationer och näringsliv och å andra sidan ansvariga politiska organ. Och det är ett observandum all vänsterpartiet kommunisternas representant i utbildningsutskottet på denna punkt i sista ögonblicket anslöt sig till regeringens linje.

Vidare tycker jag att fru Dahl när hon gjorde en jämförelse med de kommunala skolstyrelserna träffade huvudet pä spiken. Ingen har ju tänkt sig att de ansvariga politikerna i en kommunal skolstyrelse skall utses av regeringen. Vad är det dä för fel att man i enhelsslyrelserna pä en viss högskoleort låter de representativa organen, dvs. i första hand kommunfullmäktige, vara med om alt utse styrelseledamöterna? Vad är del därvidlag för skillnad mellan skolstyrelser och universitetsstyrelser?

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

163

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Lät mig till sist när det gäller förbättringar av studie- och yrkesvägledningen säga att för den som är för sådana förbättringar går del bra att stödja reservationen 14, där det framförs krav på ökade resurser för dessa ändamål.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Fru talman! Fru Dahl har som vanligt med stor aplomb deklarerat att de som har en annan åsikt har fel, och därmed bastå. Det fiänar alltså egentligen ingenting till att argumentera vidare, men jag tillåter mig dock att göra del.

Vad först gäller frågan om ett personsamband mellan lärarrepresen-tanterna i fakultetsnämnderna och linjenämnderna menar fru Dahl, att vi som härden åsikten att det skall göras ett riksdagsultalanderom detta samband inte har förtroende för de lokala myndigheternas förmåga alt handla alltefter hur förhållandena kan te sig på de olika högskoleorterna. Det är inle fråga om förtroende eller inle förtroende utan del rör sig hell enkelt om en vifieyllring från riksdagen. Vill riksdagen säga hur den menar att en sida av sambandet mellan grundutbildning och forskning skall etableras eller vill riksdagen inte göra del? Vi menar att det hade varit riktigt att göra ett uttalande för all därmed understryka alt en intim kontakt skall upprätthållas mellan forskningsplanering och grundutbildning vid våra universitet och högskolor.

Vad gäller regionslyrelser eller regionsamrådsnämnder är det väl otvivelaktigt så att det genom de uppgifter som läggs på regionstyrelserna skapas etl nytt led i beslutsprocessen. Till regionslyrelserna förs uppgifter som lidigare legat dels pä universilelskanslersämbetet - det blivande UHÄ - dels på de lokala enheterna. Upptagandet av uppgifter från de senare är väl det kanske mest allvariiga, då därigenom de lokala enheternas egen beslutanderätt och rörelsefrihet kommer att begränsas -i hur hög grad är svårt att säga nu, men man kan misstänka all det blir ganska mycket. Under alla förhållanden fär man väl konstatera att del kanske t. ö, m, blir mindre inflytande i beslutsprocessen för de lokala enhetsstyrelserna än vad de nu har.

Vi anser att det räcker med de samrådsnämnder som har att tillgodose de samordningsbehov inom regionen som otvivelaktigt finns. Men för det ändamålet behöver man inle skapa elt direkt beslutsmellanled mellan den centrala och den lokala myndigheten.

164

Hen FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Fru talman! Bara ett par kommentarer i anslutning lill fru Dahls anförande. Jag trodde etl slag under hennes anförande all hon skulle hamna på reservationsförslaget vad gäller utseendet av representanter för det allmänna intresset i regionstyrelse och enhelsslyrelse. Hon talade nämligen varmt om demokratiskt inflytande och folkvalda representanter. Nu har vi jusl i landsting och kommuner representanter som är såväl demokraliska som folkvalda.

Trots detta hamnade fru Dahl inte pä reservationernas linje, och med kännedom om socialdemokraternas allmänna inställning i bl. a, länsdemokratifrågor finner jag del inte särskilt förvånande. Men den argumentation som hon använde för att bygga under den ståndpunkt som hon i likhet med utskoltsmajoriteten står för var märklig. Landsting och kommuner i förekommande fall som valkorporationer skulle bli till skada för riksintresset, menade hon. Det är naturligtvis nonsens. Vi har lagt praktiskt taget hela sjukvärden i samhället på landslingen. Ingen har ansett att det har varit lill skada för riksintresset. På kommunerna har vi lagt mängder av uppgifter, bl. a, huvudansvaret för hela skolväsendel, och inle har vi anseli alt det har varit till skada för riksintresset.

Hur skulle det då kunna vara till skada för riksintresset att dessa demokraliska folkvalda organ blir de som fär utse representanterna för samhällsintresset i regionslyrelser och enhetsstyrelser? Det kan jag inte förstå.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Fru DAHL (s) kort genmäle;

Fru talman! Jag sade inte, vilket herr Fiskesjö just hävdade, alt det
skulle vara till skada för riksintresset att låta folkvalda representanter
frän kommuner och landsting ha ell inflytande. Men jag försökte visa
pä all del flnns ell behov av au ha såväl riksinlressen som lokall för
ankrade iniressen föreirädda. Del var det som min argumentering gick
ul på. Vi får för övrigl i detta avseende elt mycket starkt stöd, som
jag påpekade, av löntagarorganisalionerna.                  "

Självfallei skall man inle i denna debali; på det sättet som herr Molin gjorde, blanda ihop frågan om de kommunala skolstyrelsernas funktion respekiive enhels- eller regionslyrelsernas funktion med sättet för att utse dem och med del faktum att en kommunal skolstyrelse är en styrelse för en kommunal förvaltning, medan en enhetsstyrelse eller en regionstyrelse inom högskolan ju är en statlig förvaltning. Det är någonting som vi inle kan springa ifrän, det är verkligheler. Det är ocksä kalla fakta alt del är vissa problem förenade med alt få vettiga valkorporalioner för all utse de lokala och regionala representanterna, om man samtidigt vill se lill all styrelserna inte blir otympligt slora organ.

Vad gäller herr Molins replik om återkommande ulbildning har vi ju för avsikt att tillsätta en utredning om de studiesociala frågorna. I går har vi också fattat beslut om reformer av mycket stor betydelse för många medborgare i värt land som har särskill slora behov av ulbildning.

Alla de frågor i övrigl som herr Molin tog upp nu eller redovisar i det särskilda yttrandet gäller ju sådana saker som vi skall gripa oss an med i reformarbetet. Och jag upprepar att vi med förtroende kan överlåta det på de lokala, regionala och centrala organ som med medborgarinflytande och inflytande från de verksamma i högskolan skall arbeta med frågorna.

Till slut, fru lalman, konstaterar jag att herr Nordstrandh, som sä frejdigt påstod alt jag inte var intresserad av en saklig debatt, inte - och det kanske var klokt - gav sig in pä något försök att argumentera pä de

165

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

punkter där jag bevisade att han och reservanterna har fel när de påstår att inrättandet av regionstyrelser innebär en byråkralisering och centralisering. Det är faktiskt så att del i förhållande lill nuläget sker en mycket betydande överflyttning av funktioner på regionala och lokala organ.

Hen FISKESJÖ (c) kort genmäle;

Fru talman! På den senasie punkt som fru Dahl tog upp har hon räll, medan herrar Molin och Nordstrandh har fel i sak.

Jag begärde egentligen ordel för all fråga fru Dahl; Var skall regeringen ta dessa representanter för riksintresset? Skall de vara centralbyråkraler som reser runt i regionen till de olika styrelserna och är med och beslutar? Eller skall man hämta dessa representanter regionalt och lokall? Det förefaller under alla omständigheter vara den vettigaste ordningen. Vad blir det då för skillnad när det gäller all representera riksintresset om regeringen handplockar dessa representanter eller om landsting och kommuner får utse dem?

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Fru talman! Jag kan inle förslå varför inte landsting och kommunfullmäktige skulle kunna vara vettiga valkorporalioner i della sammanhang. De har ju en värdefull kunskap om lokala förhållanden, vilket skulle kunna bidra till all man - för att använda fru Dahls ord - får etl'möte mellan allmänrepresentanterna och högskolans egna företrädare i en debatt med respekt för varandras åsikter.

Visst väljer landsting och kommunfullmäktige företrädare i statliga organ. Del finns massor med exempel pä delta. Det räcker all påminna om att landstingen f n. väfier hälften av antalet ledamöter i länsstyrelserna. Enligl min mening borde landslingen väfia alla ledamöier. Sä fru Dahls argument i detta avseende lycker jag inte håller rikligt.

Eftersom både fru Dahl och herr Fiskesjö ideligen säger att det finns massor av saker som skall överflyttas lill regional nivå, upprepar jag för tredje gången min uppmaning; Ge en exempel på en uppgift som universilelskanslersämbetet har i dag men som i det nya systemet skall ligga på regionslyrelserna!

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Fru talman! Men, fru Dahl, varför inle flytta ned beslutsfunktionen direkt till de lokala organen med överhoppande av regionstyrelsen - del är ju den verkliga decentraliseringen - och låta de regionala organen vara samrådsorgan. Det räcker.

166

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Fru talman! I debatien har framkommit många krav från olika områden i vårt land och frän olika verksamheter i landet, bl. a. från delar av högskoleväsendet, pä en regional funktion, en möjlighet alt fördela resurserna pä ell vettigt säll inom regionen. Detta krav har inle minst kommit

från de delar av landet där högskoleväsendet inte är så väl utbyggt ännu, där resurserna inte är så slora som på andra håll och där avstånden är länga. Krav har ställts på att sådana här organ skall skapas. I remissarbetet på U 68 framfördes dylika krav, bl. a. från Umeå och Linköping. På dessa förslag byggde U 68-beredningen sitt förslag. Likaledes har sådana krav kommii frän regionala och kommunala organ pä många håll i vårl land. Jag tycker att man inte kan bortse från den opinionen.

Det finns mänga fördelar med della system, även om man nalurliglvis kan väga de olika förslagen mot varandra på det säll som herr Nordstrandh och jag var med om att göra i U 68 på den tid då herr Nordstrandh deltog med liv och lust i utredningsarbetet, trots all han, som han åter har påsiäll här i dag, egentligen inle hade nägol inflytande. -Det var mycket trevligt att se hur herr Nordstrandh pä den liden deltog i arbetet i U 68 som om han hade ett alldeles normall inflytande såsom parlamentariker i en ulredning.

Var skall riksrepresentanterna tas? frågade herr Fiskesjö. Det är naturligtvis väldigt svårt all ge ell generellt svar. Jag tror att del blir naturligt all många av dem har en förankring i regionen eller lokall. Men jag tror också att det kan finnas andra behov. T. ex. att ha med framstående kulturpersonligheter och representanter för kullurliyel eller för viktiga sektorer av arbetslivet som är speciella för orten eller regionen. Man kan nä värdefulla resultat genom en kombination av riksrepresentanter och lokalt eller regionalt utsedda representanter.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen GUSTAFSSON i Byske (c):

Fru lalman! Jag länker inle beröra de principiella aspekterna på denna ganska genomgripande reformering av högskoleutbildningen som det föreliggande betänkandet kunde ge anledning till.

Propositionen nr 9, som utgör grunden lill det aktuella betänkandet, hade i Skelleftebygden förväntats innehålla konkreta förslag rörande högre teknisk utbildning och forskning inom regionen. Denna förväntan var naturlig. Låt mig t. ex. cilera vad dåvarande statsrådet Moberg i propositionen 1970:88 uttalade: "För förläggning av högre teknisk utbildning lill Skellefteå talar samma allmänna skäl som jag lidigare redovisat belräffande Luleå. 1 fråga om motiven och förutsättningarna föratl förlägga högre teknisk utbildning till Skellefteå bör, såsom både Norriandsbered-ningen och remissinstanserna framhållit, beaktas den livskraftiga och differentierade industri som finns i regionen. Industripoliliska skäl talar sålunda slarkl för alt högre teknisk utbildning förläggs till Skellefteå." Sedan dåvarande staisulskottel i sill utlåtande understrukit propositionens förslag skrevs i kanslihuset direktiv till en organisalionskon-imillé med uppdrag att beakta vad regering och riksdag ullalal.

Tiden gick och ingenting hände. Men så i november 1974 säger utbildningsutskottet i beiänkandel nr 36 all när proposiiionen om U 68 framläggs då skall det änlligen bli klart med Skellefteås högskolefråga som under åren molionsledes krävts av de fyra största partierna.

167

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

168

Sä kommer dä U 68-propositionen, men inle ger den anledning lill några glädjeskutt i Skellefteå. Visserligen föreslår utbildningsministern att försöksverksamhet med YTH skall komma till stånd, dock lidigasi 1976. Låt mig ändå säga all jag har förståelse för utbildningsministerns situation i den här frågan.

Återigen reses nu i ell flertal motioner krav på att de ursprungliga intentionerna skall förverkligas. 1 motionen 1871, som avlämnades av centerpartisterna på Västerbotiensbänken. hemställdes

1.    att riksdagen beslutar alt YTH-ulbildningen i Skellefteå igångsätts 1976,

2.    att riksdagen beslutar att träteknisk utbildning i Skellefteå startas fr. o, m. samma år,

3,    att riksdagen hos regeringen begär att förslag om genomförande av planerna på avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå snarast föreläggs riksdagen, samt

4,    att riksdagen i samband härmed uttalar all den högre tekniska utbildningen i Skellefteå skall organiseras så att den blir kvalitativt likvärdig med moisvarande ulbildning på andra håll i landet och all för ernående av denna mälsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser skall anvisas,        ,,

Man kan nu konstatera att molionerna inte varil förgäves. Belräffande YTH har utskottet slagit fasl att denna utbildning skall starta hösten 1976. I fråga om den trätekniska utbildningen skriver utskollet: "Med hänvisning till önskemålet om all ytterligare bredda utbildningsutbudet i Skellefteå finner ulskottet del angelägel att NoTH;s förslag om tvåårig träteknisk utbildning prövas redan inledningsvis i del forlsalla planeringsarbetet." Jag lar fasta på detta och förutsätter alt det inle är lomma ord.

När det gäller avslutande civilingenjörsutbildning har ulskottet på ett klart sätt ullalal alt den tanken kan avskrivas. Jag har inga möjligheter all förmå riksdagen till ett annat beslut, och klara besked är ju bra även dä man inte får som man vill.

Vad gäller den viktiga forsknings- och utvecklingssidan kan åtminstone jag inle vara annal än bekymrad över ulskollels ställningstagande. Utskottet synes vara bestämt emol alt forskningsresurser ges ät några andra orter än de sju universitetsorterna. När det gäller den högskoleutbildning som nu kan skönjas för Skellefteås del är del min bestämda mening att den inte kan bli av önskvärd kvalitativ standard därest forskningsresurser förvägras. Även mot bakgrund av IUC;s förekomst i Skellefteå är ett resurstillskott vad gäller forskning högst angelägel. Jag komnier därför all yrka bifall lill min motion nr 1871  punkten 4.

Sä några ord lill vännerna i folkpartiet. Folkpartitidningen Norra Västerbotten har de senasie åren inle sparat nägon möda när det gällt att framställa folkpartiet och i synnerhet herr Ångström som den vilken vi i norra länsdelen skola förbida. Ståhejet omkring fröken Höriéns reservalion lill det betänkande som vi behandlade i december 1974 bör

ses i förhållande till herr Molins reservationer till det betänkande vi nu behandlar. Det slår då alldeles klart att ifall herr Molin fåll bestämma, så skulle möjligheterna lill en uppbyggnad av högskoleutbildning i Skellefteå fält betydligt sämre förutsättningar. Jag är ledsen all ha behövt plocka bort den gloria som så ivrigt hållits upp över folkpartiet i den här frågan, men jag lycker att del var nödvändigt.

I förhoppning om alt del embryo som nu lokaliseras lill Skellefteå skall växa till en för hela regionen belydelsefull och livskraftig högskoleenhet, villjag betyga min tacksamhet till utbildningsutskottet som ändå på elt konkret säll fört frågan ät rätt häll.

Herr lalman! Jag yrkar under punklen 86 i beiänkandel bifall till punklen 4 i molionen 1871 och till motionen 536, som innebär krav pä ett riksdagens uttalande all den högre tekniska ulbildningen i Skellefteå skall organiseras sä att den blir kvalitativt likvärdig med motsvarande utbildning på andra håll i landet och all för ernående av denna målsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser anvisas. I övrigt, herr lalman, yrkar jag bifall lill punklerna 84 och 85 i ulskollels betänkande.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Under delta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill försl beröra de synpunkter som framförts av herr Molin i reservationerna 23 och 24 till utskottsbetänkandet. Herr Molin pekar i dessa sina reservationer pä nödvändigheten av att man vid planeringen av permanenta resurser för högskoleutbildning på nya orter mäste ta hänsyn till möjligheterna alt upprätthälla sambandet mellan utbildning och forskning. Han påpekar vidare att det behövs bredd och differentiering i utbildningsutbudet och alt man också måste se pä konsekvenserna för redan befintliga utbildningar på högskoleorterna, där man har en planerad dimension på utbildningen, där man har gjort investeringar i undervisningslokaler och studentbostäder och även i övrigt byggt ul samhällsservicen lill nödvändig storlek.

Det konkurrensförhållande som nya etableringar innebär för redan befintliga universitets- och högskoleorter drabbar särskilt hårt de nya universiteten i Umeå och Linköping samt filialorterna. Redan förut är dessa orter hårt drabbade genom den minskade tillströmningen lill universiteten och högskolorna, och man talar om en kris.

För att den svära situationen skall framstå helt klar vill jag beröra lägel vid Umeå universitet. Universitetet har skapats för att fylla ut ell stort tomrum inom den högre ulbildningen i Norrland. Norrland utgör som bekant 58 % av Sveriges yta. och när utbildningen startades i Umeå fanns ingen annan högskoleutbildning i vedertagen mening inom denna region. Ell annal skäl värdet lokaliseringspolitiska. Etl universitet i norr var en behövlig injektion för näringslivel och kullurlivet och del hade en stor psykologisk effekt även på mänga andra områden. Umeå uni-

169

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m.m.

170

versilet dimensionerades för 9 000-10 000 studerande och under de progressiva åren i mitten på 1960-talet tangerade man ocksä dessa siffror. Nu är man nere vid ca 5 000 studerande. Den här halveringen av antalet Studerande i förhällande lill del planerade betyder, som väl alla förslår, slora svårigheter att organisera undervisningen och uppnä en vettig resursanvändning. Del är inle tillfredsställande när kurser som är planerade för 30-lalel elever har 5-10 deltagare, och man har i en del fall inte kunnai genomföra planerade utbildningar.

Del har också skett en förändring av åldersstrukturen hos de universitetsstuderande. Totalt i riket och särskilt påtagligt vid Umeå universitet. Pä 1960-talet var det helt övervägande flertalet studerande vid Umeå universitet ungdomar som kom direkt från gymnasiestudierna. De här ungdomarna var alltså i 20-ärsåldern vid inskrivningen, och man kunde räkna med en genomsnittlig studerandelid på ca fyra år. I dag är tillströmningen av vuxenstuderande över 25 års ålder i sländigl stigande, och de utgör nu ca 40 96 av det totala antalet sluderande. Denna åldersförändring och allmänna strukturförändring i studerandekalegorierna har gjort all man fåll ändra utbudet lill kortare, mer yrkesinriktade kurser. Den genomsnittliga siuderandeiiden har sjunkit till mindre än två år och omsättningen har därigenom ocksä blivit större.

Svårigheterna att fylla kurserna är särskilt påtagliga i matematik och andra naturvetenskapliga än-men. 1 kemi finns 96 s. k. spärrade utbildningsplatser, och där har man nu 15 deltagare. I fysik är det 40 deltagare på 100 utbildningsplatser. Detta låga antal deltagare inom det naturvetenskapliga ämnesområdet hör ocksä ihop med en allmän trend i hela landet och har väl sin främsta grund i all den naturvetenskapliga linjen på gymnasiet inte lockar ungdomarna i samma utsträckning som tidigare. I landet i stort har man haft en nedgång på ca 20 96, men i Norrland är nedgången hela 40 %. Då gymnasiestudierna är rekryteringsgrunden för de naturvetenskapliga studierna på universitetsnivå ser det alltså synnerligen mörkt ut inför framliden när det gäller att rekrytera tillräckligt antal studerande inom denna ämnesgrupp i Umeå och nu också lill Luleå. Del kommer att betyda, förutom de ökande problen-ien n-ied planeringen, alt vi om fem sex är fär en bristsituation pä arbetsmarknaden. Med detta vill jag ha sagl, att planeringen pä universitetsnivå har en viktig grund i gymnasieutbildningen och all bristsituationen på det naturvetenskapliga området måsle uppmärksammas i del här sammanhanget.

Med de särskilda svårigheter för Umeå universitet som jag påvisat och med den belydelse som Umeå universitet har som stödjepunkt för den högre undervisningen i Norrland anser jag det mycket viktigt all redan etablerade undervisningar där stönas, så att man kan få en riktig resursanvändning. Jag vill i det här sammanhanget också stryka under vad herr Wirtén har sagt tidigare i debaiten belräffande värdet av en decentraliserad undervisning i foin-i av sommaruniversitet, radiouniver-siiet, studier i samarbete med studieförbunden och andra former av decentraliserad universitetsundervisning. Med de slora avstånd som finns

i Norrland och den "hunger" efter utbildning som finns i vårt lands glesbygder är den här undervisningen en riklig modell att slå vakt om. Och den är särskilt värdefull för Norrland.

Men skall Umeå universitet klara omställningen inför framtidens utbildningsbehov och de förändringar som ständigt sker på utbildningens område behöver Umeå speciell omtanke dä det gäller nya studieverksamheter pä högskolenivå. Jag vill peka pä möjligheterna till filosofisk utbildning i "mellanrummet" mellan lärarhögskolan och den humanistiska fakulteten. Jag länker i det här sammanhanget bl. a. på viss konstnärlig utbildning och den filosofiska utbildning som är knuten lill den högre musikutbildningen. En förstärkning av universitetets underlag skulle del också vara om man startade ulbildning lill hälsovårdsinspektör och en militärmedicinsk fackskola.

Herr talman! Herr Gustafsson i Byske har i sitt anförande behandlat den speciella problemalik som är förenad med lokaliseringen av en högre undervisning lill Skellefteå. Han har gett en viss historik och i den kan jag i stort sett instämma. Jag tyckte bara alt herr Gustafssons anförande smakade en aning av besvikelse, om jag fär uttrycka det så, över att de ansträngningar folkpartiet gjort - vi har envetet kämpat för Skellefteå - nu har burit frukt i riksdagsarbetet och vi har fäll ett utskottsbetänkande som i betydande delar ger våra strävanden verklighet. Jag lycker också alt herr Gustafssons sammanblandning av vad tidningarna skriver och hur folkpartiet agerar'inte är helt riklig. Lål tidningarnas värderingar slå för dem och lål lalare och övriga som agerar för folkpartiet stå för vad de gör. Men i det här sammanhangei kan jag inle tycka annal än att Norra Västerbottens värdering av folkpartiets insats på del här området är den rikliga.

.Ärendet om Skellefteå har ju en viss ålder och del äregentligen märkligt att riksdagen först i dag ställs införde första konkreta ställningstagandena. Som väl alla vid det här laget vel har ärendet bollals särskilt livligt i valrörelserna - herr Gustafsson påpekade det och han återgav citat av vissa statsråd; citat som använts i många sammanhang. Yviga löften har skapat förväntningar hos människorna i bygden. Det är löften och förväntningar som skjutils pä framtiden och även om de inte kan förverkligas hell sä har de i alla fall lill en viss del infriats.

När nu ärendet inle längre har kunnai förbigås - U 68 var väl den sista uppehållande gränsen - och det faktiskt finns etl litet finger med åt Skellefteå, borde jag väl, luttrad i många besvikelsens riksdagsdebatter, iföra mig den klädsamma blygsamhetens dräkt och framföra elt lack lill utskottet för att del blev vad det blev. I detta historiska ögonblick vill jag dock göra etl par erinringar i kanten.

I utskollsbetänkandet föresläs att YTH-ulbildningen startar med försöksverksamhet hösten 1976. Detta hälsar jag med tillfredsställelse. I utskottsbetänkandet sägs dock inget om vilken inriktning denna ulbildning skall ha, men med hänsyn till att i Skellefteå finns en rikt differentierad industri, all här flnns lokaliserat etl industriellt uivecklings-

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

171

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

centrum och att YTH dessutom fär ses som en viss ersättning för en ullovad civilingenjörsutbildning i flnmekanik fär jag förmoda och hoppas alt inriktningen blir mot lätt verkstadsindustri och träindustri.

YTH är det enda konkreta som erbjuds Skellefteå i utskottsbetänkandet, men utskottet har, beträffande högskolestudiernas organisalion, uttalat att för alt bredda utbildningsutbudet i Skellefteå sä bör NoTH:s förslag om tvåårig träteknisk utbildning prövas med en tidig tidtabell. Eftersom det här är ett gammalt moiionskrav från min sida, om herr Gustafsson ursäktar alt jag. påpekar detta, fär jag säga alt jag lycker det är bra. Men jag är nägol förvånad över den kategoriska avslutande vers, ja, man skulle näslan kunna kalla del för en utgångspsalm, som utskottet lägger lill där man säger att med det här får det vara punkt och slut för Skellefteå pä det högre utbildningsområdet. Nu tror jag inle alt de framåtsträvande Skellefteborna, inbegripet herr Gustafsson, låter sig nöja med della ulan de komnier nog även i fortsättningen att oroa detta ärevördiga utskott tid efter annan. Skall man få effektivitet i ulbildningen och tillföra näringslivel en behövlig injektion i form av utveckling, måsle den irälekniska ulbildningen få lillräckliga forskningsresurser. Denna forskning kan få erforderlig volym och dessulom stöd genom en nära integrering med den innovationsverksamhel som bedrivs vid det industriella utvecklingscentrum lUC. Vid planeringen av delta förutsattes jusl en sådan samverkan med en kommande högre teknisk utbildning. Genom att tillföra irätekniken forskningsresurser kan man göra IUC:s verksamhet mera meningsfull.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 23-26, som behandlar de frågor jag berört i mitl anförande. Dessutom yrkar jag, i enlighet med min motion nr 49 punklen 2 och i likhel med herr Gustafsson i Byske bifall lill motionen 1871 punkten' 4 och motionen 536, vilket innebär all riksdagen som sin mening bör ge lill känna att NoTH;s förslag om tvåårig Iräieknisk utbildning skall prövas redan inledningsvis i del fortsatta planeringsarbetet och dessutom ges erforderliga forskningsresurser.

172

Herr GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Ångslröm uppfattar mig som en besviken man. Jag är kanske inte det, men jag är litet konfunderad över hur fröken Höriéns reservalion vid beiänkandel i november 1974 och de reservationer som herr Molin har avgell i anslutning till dagens belänkande egentligen går ihop. För min del kan jag inte klara ul alt det finns någonling som binder dem samman. Del vore frestande alt erinra om att någon slor man har sagl; "Att vara liberal är att vara kluven."

Jag är alllsä inte besviken, bara litet konfunderad över folkpartiels agerande.

Sedan lycker jag inte alls alt det som Norra Västerbotten skriver kan kopplas bort hell och hållet frän vad herr Ångström och andra folkpartister gör i riksdagen. Där finns väl ett samband. Herr Ångslröm sade också

att han tyckte alt Norra Västerbotten hade gjort en riklig bedömning.

Vidare var det inle i en valrörelse som herr Moberg uttalade del som jag citerade, utan det var i en regeringsproposition, och det är litet skillnad.

Det är bara om civilingenjörsutbildningen som utskottet, efter vad jag kan förstå, har uttalat sig och alltså inle om den högre tekniska utbildningen i övrigl. Men om civilingenjörsutbildningen har utskottet klart och otvetydigt sagl att nu fär del vara nog med det här.

Jag kan inte frigöra mig från känslan att herr Ångströms inlägg luktade litet grand av inställningen att folkpartiet ändå har gjort alltihop medan alla andra har traskat palrullo. Jag tror inle att det är sä, och jag hoppas att herr Ångslröm ursäktar mig om jag har den uppfattningen.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Gustafsson i Byske har räll i att mänga slora män har sagt; "Alt vara liberal är att vara kluven." Nu har alltså ytterligare en stor man kommit med samma påstående. Del är bara det, herr Gustafsson, alt uttrycket kan ha olika betydelser; del beror pä hur man tolkar det. Som liberal lägger jag en positiv värdering i detta uttalande.

Sedan vill jag också till herr Gustafsson i Byske säga att fröken Höriéns reservalion vid förra utskottsbehandlingen var vid del lilinillet och är fortfarande elt ullryck för folkpartiels inställning i den här frågan. Vi har betraktat detta gamla löfte lill Skellefteå liggande vid sidan av U 68-komplexel. Del har vi deklarerat tidigare frän denna talarstol. Jag lycker inle alt vi i delta värt gemensamma triumfens ögonblick, herr Gustafsson, behöver gå in på nägon större advokatyr jusl i del hänseendet.

Herr Molin har i reservalion framfört vissa synpunkter på hur man bör stötta de befintliga universiteten och därvid speciellt namngeit Umeå och Linköping. Herr Molin har dessutom varit med om utskottels skrivning i avsnittet Skellefteå. Jag finner inget motsatsförhållande mellan herr Molins reservalion och det ställningstagande som han gjort i det konkreta ärendet belräffande Skellefteå. Det är samma bedömning som fröken Hörién gjorde i sin reservation vid den lidigare utskottsbehandlingen.

Hen GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Ångström kan naturligtvis säga att det är pä det sättet. Jag skall inte bestrida att han tror det. Men jag tror inte att det är sä. Om herr Ångström nu, som han gjorde, uttalar sin uppslutning bakom fröken Höriéns reservation i november 1974, har han indirekt gett herr Molin etl mycket kraftigt underbetyg. Det är visserligen slut med betygen nu, men låt mig använda det uttrycket. Del är nämligen inle så all herr Molins reservationer ger något stöd för all folkpartiet fortfarande skulle hålla fasl vid den linje som man företrädde i november och december 1974. Det är som herr Sträng brukar säga mycket disparata åsikter som här kommer till uttryck.

173

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m.m.

Herr ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Gustafsson i Byske är inne pä sill citathumör och åberopar den ene store mannen efter den andre. Nu senast var del herr Sträng.

Jag vill än en gång kort konstatera all herr Molin har varit med om utskottsbehandlingen, och han har, såviii jag vel, också varil aktiv vid skrivningen av ärendet Skellefteå. Herr Molin har elt par reservationer som i sak och anda stöttar de nya universitetsorterna. Jag finner inget motsatsförhållande i del här speciella fallel mellan reservalionerna och den ståndpunkt som herr Molin lagil vid utskottsbehandlingen beträffande Skellefteå.

Herr talmannen anmälde att herr Gustafsson i Byske anhållit att lill protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

174

Hen SUNDGREN (s);

Herr lalman! Vid den här tidpunkten av debatien har frågan om högskoleutbildningens lokalisering berörts av mänga talare. Det är ganska naturligt eftersom det varil en av de mest diskuterade frågorna genom de många årens U 68-debalter. Det har, tycker jag, funnits en benägenhet i dagens anföranden frän moderat häll och folkpartihäll att försöka förvirra diskussionen pä den här punkten. Vi har nyss avlyssnat ell av dem. Man vill gärna blanda bort korten genom all tala om decentraliserad universitetsutbildning, försöksverksamhet med nya distributionsformer, om sommaruniversitel och eleruniversilel av engelsk modell osv. Och jag förslär dem. Del är inte minst för de lokala moderai-och folkpar-liopinionerna ute i landet ganska känsligt att deras partier här i riksdagen går emot en decentralisering av permanent högskoleutbildning utanför de nuvarande universitets- och filialorlerna jämte Luleå och Linköping.

Jag tänkte i mitl anförande lämna en principiell bakgrund lill regeringens förslag om högskoleutbildningens lokalisering -jag skall försöka korta ner mitt anförande - och i samband därmed någol beröra de reservationer som lämnats pä detta avsnitt och som kommer främst från folkpartiet och moderalerna.

På vilka orter man mer permanent skall lokalisera högskoleutbildning i framtiden är ju en fråga som inle enbart är av utbildningspolitisk art, utan här krävs också regionalpolitiska överväganden. U 68 har i sill arbeie med högskoleutbildningens lokalisering haft utbildningspolitiska utgångspunkter som emellertid sedan stämts av med regionalpoliliska överväganden.

För högskoleutbildningens lokalisering har U 68 haft föfiande fyra utgångspunkter:

1.    Utbildningens närhet lill de studerande.

2.    Utbildningens närhet till arbelstillfällena.

3.    Kontakten mellan utbildning och forskning.

4.    Ulbildningens mifiö.

Då del gäller den första punklen - ulbildningens närhet lill de sluderande - så är ju della en myckel viktig faktor för all åstadkomma en bällre social rekrytering till högre studier. Närhetsfaktorn har en stor belydelse inle minst då del gäller att rekrytera vuxna yrkesverksamma och ungdomar frän socialgrupp 3 lill högre ulbildning. Om man skall genomföra det som jag anser vara den röda träden i den nya högskolereformen, nämligen den återkommande ulbildningen, är en decentralisering av högskoleutbildningen en nödvändig förulsällning.

Den andra utgångspunkten - den om ulbildningens närhet lill arbetstillfällena - är viklig dels för försöfining av en region med dess behov av utbildad arbetskraft, dels för en högskoleutbildning som skall förbereda för den framtida yrkesverksamheten. En ökad geografisk närhet till flera arbetsmarknadsområden skapar också förutsättningar för inflytande av fler representanter för arbetslivet och blir därmed en viklig förnyelsekälla inle minst för de regionala och lokala utbildningslinjerna, samtidigt som en spridning av högskoleutbildningen är ell betydelsefullt instrument för en förnyelse av yrkeslivel och en påtaglig stimulans av den sociala och ekonomiska strukturen inom en region.

Den tredje utgångspunkten - kontakten mellan den högre ulbildningen och forskningen - har varit den punkt där kritiken mot en decentralisering av högskoleutbildningen varit kraftigast. Från framför alll universilelshäll - vilkel i dag politiskt följs upp av representanter för moderalerna och folkpartiet - har man pekat pä de risker för en splittring av forskningsresurserna och de risker för utbildningens kvalitet som en brislande kontakt mellan forskningen och den högre grundutbildningen kan innebära. Här har departementschefen i proposiiionen och sedan utskottsmajoriteten slagit fasl vikten av att all grundläggande högskoleutbildning har ett samband med forskning. Olika ätgärder föresläs för denna forskningsanknytning. Genom att man nu föreslagit uppbyggandet av en forskningsorganisation på regional bas med utgångspunkt i de orter som i dag har del bredaste utbudet av utbildning och forskning bör de farhågor som i ett lidigare skede av U 68-deballen framförts pä den här punkten vara undanröjda. Som TCO framhåller i sitt remissyttrande kan ändå inte formen för forskningsanknytningen vara styrande för lokaliseringen, utan viktigast är högskoleutbildningens tillgänglighet och dess regionalpolitiska konsekvenser.

När det gäller den fiärde utgångspunkten, ulbildningens miljö, kan jag nöja mig med all undersiryka att alll lalar för att en spridning av högskoleulbildningen får övervägande posiliva effekter pä de studerandes studie- och arbetsmifiö.

Flera lalare i denna debatt har framhållit all den framtida ökningen av antalet studerande är osäker, inle minst mol bakgrund av den minskande tillströmningen till högre ulbildning i böfian av 1970-lalel. Att därför bestämt binda sig för utbildningskapaciteten pä olika orter eller för en beslämd tidsplan för utbyggnadens genomförande är inle möjligl. Däremot är det viktigt att vi redan nu fattar ett principbeslut om på

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

175

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. tn.

176

vilka orter en mer permanent högskoleutbildning skall byggas ul, detta för att man pä dessa orter skall kunna påböria utrednings- och planeringsarbetet. Genom det förslag lill regional organisation som finns i proposiiionen skapas möjligheter för en samlad utbildningsplanering inom regionen, så alt en utbyggnad av högskoleutbildningen till nya orter icke äventyrar elt effektivt utnytfiande av de investeringar som redan gjorts för utbildning och forskning på de nuvarande universitets-och filialorterna.

Regeringens förslag innebär att principbeslut skulle fattas om 14 utbyggnadsorler eller par av orter utanför de nuvarande universitetsorterna. I tre motioner av representanter från samtliga poliliska partier här i riksdagen har yrkats att även Skövde och Gävle-Sandviken skall bli utbyggnadsorler. Utskoltsmajorilelen har ansett att det finns skäl för att utvidga kretsen av utbyggnadsorler med dessa tvä. Del skall bli intressant att se hur de representanter för moderata samlingspartiet och folkpartiet som har skrivit under molionerna om Skövde och Gävle-Sandviken som utbyggnadsorler kommer alt rösta, dä del gäller reservationerna 22 och 25. Det skall f ö. bli intressant all se hur inle bara moderat- och folkpartirepresentanterna från Skaraborgs och Gästriklands län rösiar utan även hur deras representanter från Kristianstads, Hallands, södra Älvsborgs, Kalmar, Jönköpings, Södermanlands, Västmanlands, Kopparbergs, Väslernorrlands och Jämtlands län kommer all rösta, eftersom man inte heller för de länen i dag vill falla principbeslut om en framlida utbyggnad av permanent högskoleutbildning.

Herr Nordstrandh försökte tidigare i dag förklara alt man inte var motståndare lill de utpekade utbyggnadsorlerna. Moderalerna har ju också placerat sin reservationstext på så finurligt sätt att man är med pä utskoltsskrivningen om de olika utbyggnadsorlerna. Men del står ändå i moderaternas reservation att det i dagsläget icke föreligger förutsättningar för nägon nämnvärd utbyggnad av högskoleutbildning i permanent form utanför de nuvarande universitets-och filialorterna jämte Linköping och Luleå. Man säger dock generöst att den permanenta högskoleutbildning som f n. finns pä andra orter än de nämnda tio inle får läggas ned utan att så långt som möjligl fä ersättas av annan högskoleutbildning.

Folkpariiel lalar mera rent ut. Man går emot Skövde och Gävle-Sandviken, och man går emot att principbeslui fallas om Borås, Eskilsluna-Västerås, Halmstad, Kristianstad och Östersund. Till nöds kan man utöver de lio större högskoleorterna accepiera Sundsvall-Härnösand, Falun-Borlänge, Jönköping och  Kalmar.

Nu vill man inte visa sig allt för ointresserad när det gäller en decentralisering av högskoleutbildningen. Därför tar moderaterna, folkpartiet och vpk - en ganska vanlig allians i U 68-samnianhang - i reservationen 26 upp frågan om decentraliserad universitetsutbildning som ell säll att sprida ulbildningen över landet. Som framhållits i propositionen kan inle s. k. distansundervisning vara elt alternativ lill en utbyggnad av permanenta utbildningsresurser på nya högskoleorter. Där-

emot är den etl värdefullt och nödvändigt komplement, som vi mäste ha i framliden för all nä de mänga människor som, trots en utbyggnad av högskoleutbildningen till fler orter, ändå av geograflska skäl får svårt alt la del av en regufiär högskoleutbildning.

Herr lalman! Med delta anförande om lokaliseringen av den framlida högskoleutbildningen vill jag yrka bifall lill utbildningsutskottets hemställan i beiänkandel nr 17 pä alla dess 98 punkler.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag trodde jag skulle slippa gä upp i talarstolen en gäng lill, men jag ser mig nödsakad att göra del på grund av att herr Sundgren dels i inledningen till sitt anförande sade all moderalerna hade blandat bort korten i fråga om ullokaliseringen, dels mol slutet trappade upp del ytterligare en aning genom att säga att vi placerat vår reservalion så finurligt att vi kunde vara med om de skrivningar om ullokaliseringen som kommer efter vår reservation i betänkandet. Del har ingenling med finurlighet all göra, herr Sundgren. Vi ville vara med om del sedan vi framlagt vår principiella syn pä saken. Jag skall gärna upprepa den, och om det sedan uppfattas så all jag blandar bort korten, så kan jag inte göra någonting ål del.

Vi godtar - jag upprepar alltså detta - alt de orter som i varierande omfallning redan har permanenta resurser för eftergymnasial ulbildning får slällning av högskoleorter. Men sedan är vi icke så optimistiska som man är i uiskottsmajoritetens skrivning och i proposiiionen. Vi tror inte all del över huvud laget är möjligt all inom de närmasle åren skapa större permanenta högskoleenheter på dessa orter. Studerandelillslrömningen medger - som vi bedömer den - inte det. Del finns förmodligen inte heller möjlighel att skrapa ihop de resurser som måsle sättas in, och det betyder all forskningssambandel, hur vackert man än talar om del, blir i högsta grad eftersatt på de nya orterna.

Vi har sagt alt det iroligen inle kan bli fråga om någon nämnvärd utbyggnad, men det utesluter inle alt del kan bli nägon utbyggnad om förhållandena nu blir sädana all del är motiverat och kan genomföras. Vi har alllsä en något restriktivare hållning till utbyggnadsplaner och en något restriktivare syn pä utbyggnadsmöjligheter, men vi förnekar inte på någol säll att sådant kan bli aktuellt. Men i dagslägel - dvs. i dag och i morgon - ser vi knappasl några möjligheler lill del. Vi har dock velal gardera oss - alltså hell enkelt utställa en garanti för den händelse det skulle gå sä illa - genom att säga att om någon av de utpekade orterna blir ulan högskoleutbildning sä skall högskoleutbildningen om möjligt ersätias med nägon annan ulbildning. Del är inle all blanda bort korten - det är all ge etl klart och otvetydigt besked om vad som är realistiskt.

12 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

177

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen SUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är rikligt som herr Nordstrandh sade all moderaterna i reservaiionen skriver alt man pä de orter som i dag har permanent högskoleutbildning inte hell fär lägga ned högskoleutbildningen. Herr Nordstrandh sade all han inle var sä optimistisk, och det är riktigt. Han menar alltså att Falun och Kalmar visserligen skall få behälla sina lärarhögskolor men all vi inle skall se till att det kommer nägon annan högskoleutbildning till dessa orter. Del är verkligen inle någon särskill optimistisk syn.

Vi tror all del är vikligl alt man fattar etl principbeslut om utbyggnadsorterna. Vi tror all det kommer all stimulera fler människor alt söka sig lill högskoleutbildning. Del är ocksä nödvändigt för all få lill stånd den återkommande ulbildning som vi anser kommer att bli myckel viktig i framliden. Då är närheten till utbildningsorten viktig. Utskollsmajorilelen har i del sammanhangei en betydligt mer optimistisk syn på de här frågorna än moderala samlingspartiet.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Sundgren är optimistisk i överkant. Ingen kommer väl att söka sig till nägon ulbildning på dessa orter bara därför all vi i dag fattar etl principbeslut om att del ovillkorligen skall göras en sådan utbyggnad på orterna, om del sedan skulle visa sig att detta icke är realistiskt.

Del är inte pä del sättet som vi vinner nya sluderande lill högskoleulbildningen. Då tror jag i dagslägel betydligt mer på en utbyggnad av distansundervisningen. Den är givelvis icke i och för sig etl hell alternativ lill en utbyggd högskoleort - del har jag heller aldrig påstått - men delta är vad man kanske tills vidare kan göra av det som, om omständigheterna är gynnsamma och ulvecklingen går i rätt riklning, kan bli en permanent högskoleort.

Hen SUNDGREN (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag tror ändå att ell principbeslut är vikligt här, eftersom en utbyggnad av högskoleulbildningen lill flera orter innebär etl ökal studerandeanlal. Del har vi erfarenheter av frän universitetsfilialerna. Del som är viktigt, inle minst i framliden, är all fler vuxna får möjlighet all söka sig till högskoleutbildning. Som herr Elmstedt lidigare i debatien här sade måsle vi ändå nägon gäng besluta oss. Vi når nya grupper när vi kommer ut pä flera orter. Del är därför nödvändigt att fatta ett principbeslut, sä alt ett planeringsarbete skall kunna påböfias.

178

Hén JOHANSSON i Skärstad (c);

Herr talman! Vi är snart färdiga med debatten om den högre ulbildningen.

Det var några synpunkler som jag tänkt aklualisera, men dessa synpunkler är vid det här laget tillräckligt debatterade. Därför helt kortfattat:

Snart skall vi anta del förslag som i åratal framöver skall bestämma hurudan den högre utbildningen skall bli. Det beslul vi fattar i dag har slor belydelse för ungdomarnas studier på grundskole- och gymnasienivå. Större möjligheter för dem all vandra vidare borde verka inspirerande.

Utbildning har åtminstone en tvåfaldig innebörd: ulbildningen skall leda fram lill ell yrke och en meningsfull livsuppgift, och utbildning-kunskap skall vidare berika människans liv.

Jag tror alt vi, efler'en lid dä vi på skolans område märkt en trötthet bland eleverna, kommer all få uppleva en lid då ungdomen kommer underfund med vilken förmån del är alt få studera och all kunskaper berikar livel. Då kommer tillströmningen lill skolorna all öka.

När debaiten är slut har vi ändå den slora frågeställningen kvar, vare sig vi ansluter oss lill utskottsbetänkandet eller är reservanter, och del är alt söka finna den rätta avvägningen mellan samhällets behov av väl utbildad arbetskraft på olika områden och de mänga ungdomarnas dröm om all fä utbilda sig lill ett yrke. Mänga ungdomar drömmer om att utbilda sig lill ell speciellt yrke, och besvikelsen blir stor, ja, mänga gånger förödande, om de blir hindrade, sä att denna dröm inte kan bli förverkligad.

Denna fråga är oerhört brännande för mänga i värt samhälle. Den fråga vi fär frän ungdomar och föräldrar och den fråga de ber oss framföra här i riksdagen är; Hur skall vi få den ulbildning vi önskar? Del är därför viktigt all vi är medvetna om att frågan om ulbildning ofrånkomligt är bunden vid en annan fråga: Hur skall samhället ordna med sysselsättning för de mänga sedan de har slutat sin ulbildning? Sedan är det en jämlikhetsfråga alt så mänga som möjligt skall få en så gedigen ulbildning som möjligl. Del är här klasskillnaden ofta gör sig gällande.

Del är vår förhoppning all del beslul som vi nu kommer all la skall innebära att flera människor fär möjlighel till utbildning, bl. a. genom lokaliseringen av utbildningen till ylleriigare orter, bland vilka min hemkommun ocksä har blivit ihägkommen. Men vi måste vara medvetna om all varie reform, varie konslruklion har sina brister, och dem mäste vi vara beredda att rätta lill i lid. Vi kan dra lärdom av vad som har hänt på grundskolans område.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de reservationer där centerns representanter finns med och i övrigl lill vad utskottet hemställt.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen BRÄNNSTRÖM (s);

Herr lalman! "Håll alllid vad du lovat" är ell råd som många av oss har fäll i olika sammanhang. "Lova aldrig någonling" är etl ännu bällre råd inför en oviss framlid som kan ges av många människor med lång erfarenhet av verkligheten. Jag återkommer lill detta senare.

Skelleflefrågorna är inget nyll för denna kammare, ulan de flesta av er vel vad del handlar om. Del flnns därför ingen anledning för mig att nu ge hela bakgrunden till del ärende vars slutskede vi är framme vid. Viktigare är att diskutera del reella innehållet i utskottets förslag

179

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

180

till riksdagen och dess betydelse för Skellefteäregionen.

Vad är då delta innehåll? ,Är det positivt eller negativt? Är innehållet av den beskaffenheten all del tillgodoser de krav som vid ell flertal tillfällen har resls belräffande högre teknisk ulbildning i Skellefteå? Nej, tyvärr inte i alla avseenden. Men förslaget innehåller ett par ställningstaganden som långsiktigt bör kunna påverka Skellefleåregionens ulveckling i positiv riklning.

Betydelsefullt i det sammanhanget är utskottets'precisering av starten för YTH till hösten 1976. Förslaget innebär etl tillgodoseende av kravel i molionen 1854. Jag konstaterar med lillfredsslällelse utskottets ställningstagande. Härigenom tillgodoses starka önskemål om vidareutbildning från slora grupper inom industrin som annars skulle sakna dessa möjligheter inom rimligt avstånd frän Skellefteå.

Positivt är också beskedet - eller kanske rättare sagl beställningen -från utskottets sida att redan inledningsvis i den forlsalla planeringen pröva NoTH;s förslag om tvåårig träteknisk ulbildning. Jag förutsätter att denna prövning inle begränsas av brislen på forskningsresurser ulan all dessa skapas antingen speciellt för del behov som kan uppslå eller i anslutning till lUC som f n. har en myckel positiv ulveckling.

En industriregion med Skellefteås struktur och hillills visade växtkraft är värd en sådan satsning frän statsmakternas sida. Dessutom är det nödvändigt med ell bredare utbud av studier efter gymnasienivå, om regionen långsiktigt skall kunna behälla sin expansionskraft och fungera som elt primärt centrum i länet.

Så lill del mindre posiliva i förslaget.

Utskottet föreslår alt frågan om civilingenjörsutbildningen under överskådlig lid skall för Skellefteås del avföras frän dagordningen. Bedömningen kan, om än motvilligt, accepteras med hänsyn lill den svaga tillströmningen av elever som präglat dessa utbildningslinjer de senasie åren. Men jag förulsätter att "överskådlig tid" ej är all betrakta son-i "för alltid" ulan att möjligheterna finns all i framliden vid en ändrad situation belräffande eleviillgången frågan kan aktualiseras igen.

Sä en liten fråga lill oppositionen, kanske då främst till folkpartiets företrädare i utskottet med syfte på min inledning om goda råd. Vart log del utlovade siödet för Skellefteå egentligen vägen? I utskottsbetänkandet finns ingen antydan om ambitioner att uppfylla utställda löften. Snarare är motsatsen fallet. Jag vill här citera ur reservationen 23 av herr Molin: "Även i detta fall bör vad departementschefen anför understrykas och preciseras genom etl särskill riksdagsuttalande med innebörden all den forlsatla utbyggnaden av högskoleutbildningen skall planeras så att verksamheten vid nuvarande universitetsfilialer samt universiteten i Umeå och Linköping får ett tillfredsställande underlag innan nylokalisering till andra orter blir aktuell."

Hur går detta egentligen ihop med fröken Höriéns reservation i höstas som föranledde en diskussion mellan herr Gustafsson i Byske och herr Ångström om var folkpartiet egentligen står? Jag vill påstå all del inte

alls går ihop. De båda uttalandena svär närmast mol varandra. Om riksdagen föfier folkpartireservalionen 23 sätter det definitivt stopp för all lokalisering utanför de lidigare redovisade orterna, och del blir till direkt hinder för Skellefteå. Så ser jag i princip effekten av herr Molins ställningstagande, eftersom jag inie kan utläsa något stöd för Skellefteå frän folkpartihäll.

Herr talman! Det väsentliga är ändå vad utskottet skrivit, och jag har med dessa kommentarer velat i huvudsak uttrycka min tillfredsställelse n-ied vad utskottets ställningstagande reellt innebär. Jag ställer mig bakom ulskollels yrkanden, samtidigt som jag finner anledning att i anslutning lill herr Gustafssons i Byske yrkande belräffande forskningen säga all jag delar hans uppfattning därvidlag.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Fru WIKLUND (c):

Herr lalman! Vid denna sena timme skall jag inte ta upp nägon av de principiella frågorna i detta stora betänkande, utan jag skall helt ägna mig ät den del som behandlar Skellefteå. Jag vill inledningsvis, herr talman, säga all jag inte är helt nöjd med utskottets förslag i den del det behandlar lokaliseringen till Skellefteå. Jag finner utskottets ställningstagande på den punkten alltför snålt men jag betraktar ändå uiskotteis skrivning som betydligt gynnsammare än propositionens. Man kan konstatera all opinion och moiioner här har haft sin verkan.

Del är ell ganska märkligt förslag som vi har framför oss med lanke pä bakomliggande utredningsförslag, remissinstansernas synpunkter och gjorda statsrådsuttalanden. Jag skall också bidra med etl citat från statsrådet Moberg. 1 propositionen 1970:88 yttrade han; "Planeringen bör inriktas på all en slagkraftig teknisk utbildnings- och forskningsorganisation skall komma till stånd som verksamt bidrar till all utveckla näringslivel. De orter som enligt min mening bör komma i fråga är Luleå samt, i

samverkan med varandra, Skellefteå och Umeå.    Industripoliliska

skäl lalar sålunda slarkl för att högre teknisk utbildning förläggs till Skellefteå. Ulbildningen bör få en sådan inriktning att den bidrar till den industriella ulvecklingen i regionen."

1 del förstamajtal som samma stalsräd höll uppe i Skellefteå samma år sade han bl. a.; "De tekniska högskoleenheterna i Skellefteå- och Lu-leäregionerna kan stimulera fram en av de största nya samhälleliga satsningar i norra Sverige under 1970-,och 1980-talen." Alltså ingen tveksamhet från statsrådets sida.

Vid riksdagsbehandlingen av proposiiionen 88 år 1970 anförde utskottet; "Utskottet vill för sin del pä det föreliggande materialet göra den bedömningen att Skellefteå/Umeåområdet bör kon-ima ifråga vid en fortsatt utbyggnad av den högre tekniska ulbildningen i övre Norrland. Utskollet förulsätter all Kungl. Maj:l efter ytterligare utredning av den i propositionen förulskickade organisationskon-imitién ålerkomn-ier lill riksdagen med närmare förslag."

Det ullalandet klargör all även riksdagen delade statsrådets mening.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Motiven alt föriägga högre utbildning lill Norrland är, som klart framgår av flera uttalanden, att man velat stärka och utveckla det norrländska näringslivet, med stöd av del forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs vid all högre ulbildning. Motiven är alltså i grunden regionalpolitiska. Det förefaller dä märkligt all inle utskottet anseit sig kunna fullföfia de synpunkterna, inle minst med lanke på de betydande belopp som statsmakterna bidrar med i lokaliseringsstöd.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall lill punklen 4 i hemställan i motionen 1871.

Skellefteå är f n. den största och bäst differentierade induslriregionen i övre Norrland med 23 96 av samtliga industrisysselsalla i de tvä nordligaste länen. Men regionen har ocksä problem. Förvärvsintensileten för kvinnor ligger betydligt under riksgenomsnittet och ulvecklingen inom offentlig sektor kan betecknas som svag. En kraftig satsning pä tillförsel av tekniskt kunnande till Norrlandsindustrin skulle verksamt bidraga lill en lösning av bägge dessa problem.

Mol den bakgrunden har man svårt alt förstå den njugghel som kommer till uttryck i propositionen nr 9.

Utskottet har instämt i de i motionerna 1871 och 1854 framförda synpunkterna att lidpunkten för starten för försöksverksamhet med högre teknisk utbildning i Skellefteå måsle fixeras. Inle minst är detta angeläget ur Skellefteå kommuns synpunkt. Det finns anledning understryka au Skellefteå kommun för sitt vidkommande lill alla delar fullföfil de rikllinjer som angavs i propositionen 88 år 1970. Sålunda är uppbyggnaden av del industriella utvecklingscentrumet, lUC, färdig. Utskottet har också påpekat det angelägna i alt snarast pröva NoTH;s förslag om tvåårig iräieknisk utbildning förlagd lill Skellefteå. Med lanke pä de särskilda förutsättningar som finns för den utbildningsformen i Skellefteå är del min förhoppning all denna prövning blir positiv och snabbt kommer till stånd.

Herr talman! Jag har med det anförda velat markera min uppfattning all med lanke på vad som förevarit har statsmakterna etl ansvar gentemot Skellefteåregionen i detta avseende.

182

Herr NYGREN (s);

Herr talman! I två moiioner lill årets riksdag har jag aktualiserat förslag om en vidare utbyggnad av utbildning och forskning vid Umeå universitet.

I motionen 541 har jag, tillsammans med fru Hansson, föreslagit förläggandet av en komplett musiklärarulbildning till del norriändska universitetet enligl de av LUK föreslagna ämneskombinationerna. Vi har positivt noterat den av departementschefen i årels budgetproposition aktualiserade ämnesutbildningen i musik, lokaliserad till Framnäs, som en första satsning. Men vi menar alt Norrland är i stort behov av en mera breddad musiklärarulbildning för att vi även på detta område skall nå en bättre regional balans. En sådan utbildning kan universitetet och

lärarhögskolan i Umeå ge. Vi anser alt ett tillmötesgående av universitetets krav på utbyggnad av den humanistiska fakulteten med en professur i musikvelenskap är en aktuell och myckel angelägen satsning.

Utskottet har inle närmare kommenterat delta motionsförslag. Men jag hoppas att jag tolkat utskottet rätt när jag har noterat alt även denna av oss aktualiserade ulbildning ryms i den allmänna skrivning om behovet av satsning på Umeå som utskottet har gjort.

I motionen 1878 har jag, med anledning av proposition nr9, presenterat ytterligare några konkreta förslag om en vidare utbyggnad av utbildningen vid universitetet i Umeå, överensstämmande med den mening som departementschefen mycket positivt har skrivit in i proposiiionen.

Jag finner del myckel glädjande att såväl propositionen som utskottet har slagit fasl principen om all gjorda investeringar vid våra lärosäten skall Ulnylfias innan utbyggnad pä nya orter kommer lill stånd. Därmed har såväl departementschefen som utskollet lagt ut betydande beställningar till Umeå. Där finns nämligen i dag en hel del ej utnytfiade resurser.

Som mycket positivt har jag också noterat all regeringen så snart som sju dagar efter det an man tagit ställning till proposition nr 9 om reformering av högskoleutbildningen avlämnade proposition nr 24 om försöksverksamhet med lärarutbildningen, med förslag om myckel välkommen verksamhet till Umeå universitet. Den försöksutbildning i mifiö-och konsumentkunskap som förslaget rymmer blir ett välkommet tillskott, likaså förslaget om teckningslärarutbildningen, som presenteras i samma proposition. Jag vill se denna senare ulbildning som ylleriigare ell sleg mot en formhögskola i Umeå.

1 motionen har jag erinrat om ytterligare ulbildningar, som jag anser med fördel borde kunna läggas lill Umeå. Universitetet har resurser som utan svårighet skulle kunna klara t. ex. ulbildningen av hälsovårdsinspektörer. Ell mycket välkommet tillskott vore också en massmedieul-bildning. Lokaliseringen av denna ulbildning utanför storstäderna skulle kunna medföra en bältre regional rekrytering än den son-i f n. sker på detta område.

En fortsatt satsning på Un-ieå universitet kan motiveras från samhällsekonomisk synpunki, har vi slagit fasl i vär moiion. Slora investeringar är gjorda. Målsättningen för sluderandeanlalet ligger längt över dagens rekrytering. Vad universitetet har behov av är utbildning för att rätt ta vara på resurserna.

Jag vill se såväl propositionen som utskottets föreliggande förslag som positiva yttringar, son-| jag hoppas skall bli vägledande för de fortsatta satsningarna på del norrländska universitetet.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Herr LUNDGREN i Kristianstad (m);

Herr talman! Det förslag om inrättande av en yrkesleknisk högskola som har lagts fram har motsvarat etl stort behov och har också därför fått elt positivt mottagande.

183

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

184

De målsättningar för utbildningen som har redovisats i U 68 är för det första att möta efterfrågan frän yrkesverksamma som har haft små möjligheter lill högskoleutbildning, för det andra all tillgodose industrins behov av arbetskraft för kvalificerade funktioner och för del iredje all kunna utbilda blivande lärare i yrkestekniska ämnen. Man sätter de två första målsättningarna klart före den iredje.

En försöksverksamhet av begränsad omfallning med den yrkeslekniska högskolan har föreslagils. Lokaliseringen av denna försöksverksamhet liksom av den kommande permanenta yrkestekniska högskolan bör ske enligt föfiande redovisade kriterier från U 68, vilka bygger på de tidigare målsättningarna.

För del första skall industrigrenen vara väl representerad pä lokaliseringsorlen. Man skall kunna rekrytera elever och ha tillgäng till arbetstillfällen för eleverna efter avslutad ulbildning. Man skall kunna rekrytera lärare och genomföra studiebesök. För del andra måste lokaler och utrustning som är lämpade för denna typ av utbildning finnas. Av psykologiska skäl bör för del tredje yrkesteknisk högskola åtminstone lill en del lokaliseras lill en eller flera av de universitetsorter som redan flnns. Enligl min mening bör rimligen de två första kriterierna väga tyngre. De rent psykologiska skälen kan inle vara de tyngsta i delta fall.

Mol bakgrund härav föreslås att den försöksverksamhet med livsme-delsleknisk linje inom YTH som skall genomföras skall förläggas lill Malmö/Lund-regionen, i della fall lill Alnarp. Samtidigt med della redovisas, också i U 68, i samband med förslag lill lokalisering av högskolan i slort, all en permanent livsmedelsieknisk yrkeslinje på högskolesidan skall förläggas lill Kristianstad. Man kan visserligen tänka sig att ha en försöksverksamhet i Alnarp och sedan flytta över ulbildningen i del permanenta stadiet till Kristianstad. Men liksom skolöverstyrelsen har anfört i ett remissvar lill U 68 är det väldigt osannolikt all man lar bort en försöksverksamhet och flyttar den lill annan lokaliseringsort.

Med anledning av della förslag om försöksverksan-ihel i Alnarp och med den slarka molivering som vi anser finns för en lokalisering av den permanenla utbildningen lill Kristianstad föreslås i motionen 1857 all även försöksverksamheten skall lokaliseras till Kristianstad. Som jag tidigare sagt är motiven härför mycket starka. Låt mig utgå från de kriterier som har anförts just för lokalisering av yrkesteknisk högskola.

Först och främst skall industrigrenen vara väl representerad. I Kristianstad är 50 % av de industrianställda sysselsatta inom livsmedelsindustrin. Denna andel är betydligt slörre än riksgenomsnittet för industrianställda inom livsmedelssektorn. 1 Kristianstad och dess närmasle ■omgivning finns en myckel differentierad livsmedelsindustri av varierande storiek. Bl. a. är följande grenar representerade:

Påanimaliesidan förekommer framställning av kött-, fiäderfä- och fiskprodukter. Vad vegetabilier beträffar tillverkas potalisprodukter av olika slag, krydd- och smakämnesprodukter saml frukt- och bärprodukter. Det finns försöksanstalter för potatis-, frukt- och bärodling. Där förekomn-ier

tillverkning av fetlprodukler, kvarnrörelse, sockerproduklion och konservindustri. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen av den differentierade livsmedelsindustri som finns i Kristianstad.

Fullkomligt klart är att just kravel på att industrigrenen skall vara väl representerad är i hög grad lillgodoselt i Kristianstad. Lokaler och utrustning flnns pä orten. En av gymnasieskolorna har i dag en livsmedelsieknisk linje. Där flnns ocksä lokaler som kan användas vid en eventuell lokalisering av yrkesteknisk ulbildning på högskolenivån. Kravet på laboratorieresurser kan pä olika vis tillgodoses på etl tillfredsställande säll i Kristianstads kommun. Kommunen har vidare redovisat etl mycket stort intresse för all fä utbildning på livsmedelssidan med bl. a. en yrkesteknisk högskola. Man har skisserat en bredare utbildning på olika nivåer inom just livsmedelssektorn.

Som jag har redovisat finns alllsä myckel starka motiv för all den permanenta verksamheten och därmed också försöksverksan-iheten med livsmedelsteknisk ulbildning inom yrkesteknisk högskola bör lokaliseras till Kristianstad. Jag yrkar därför, herr talman, bifall till motionen 1857.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

I detta anförande instämde herr Komstedt (m).

Hen GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Del tillhör inle praxis i den här kammaren all uppta ledamöternas dyrbara lid med inlägg om moiioner son-i utskott tillstyrkt. Det må ursäktas mig, om det här blir ett brott mol denna oskrivna regel - men det brottet skall bli av kortaste möjliga varaktighet. Det är bara så att vi på Gävleborgsbänken känner ett behov av att tacka utskottet för dess mycket positiva inställning till vär motion 1855, som f ö. omfattade förslag om högskoleutbildning inte bara till Gävleborg utan också lill Skaraborg och Blekinge. Denna känsla av tacksamhet inför behandlingen av etl ärende kan egentligen bara den förstå som vet vilkel samlat arbeie som ligger bakom motionen.

Redan innan U 68 lämnade sitt betänkande stod det klart au Gävleborg skulle förbigås som högskoleon-iråde i uiredningens förslag. Frän årsskiftet 1972-1973 har länels kommuner med länsavdelningen som samlande organ eller separat samt partiorganisationerna hållit myndigheterna varn-ia med uppvaktningar, skrivelser och uttalanden. Del har varit initiativ som backats upp av hela länets befolkning, oberoende av boendeort och partitillhörighet. Del skall villigt erkännas att vi misströstade, när alla våra argument inte gav nämnvärda spår i proposiiionen. Länet har under läng lid seglat i motvind, och ett län ulan högskoleutbildning i dag är ell län med framlida stagnation. Del påståendet styrks efter de här tvä ulbildningsdominerade deballdagarna.

Utbildningsutskoltet har förställ all väga våra argument, vilket gör att vi nu kan se fiusare på framliden för värt län. Besluten att Gävle/Sandviken blir utbyggnadsorler och att Sandviken får yrkesteknisk högskola kommer att innebära

185

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

att dessa orter ges bällre möjligheter att fungera som primärt centrum, alt de utlokaliserade verkens personal ges utbildningsmöjligheter som någorlunda motsvarar Stockholms, att länets förhållandevis låga studerandefrekvens kommer all höjas, all länels högskolesluderande i större utsträckning kan ulbildas inom länet och bli kvar där, att befolkningsutvecklingen följaktligen blir mera positiv och att Sandvikens stålverksanställda ges en unik chans till vidareutbildning på hemmaplan. Beslutet kommer säkerligen att ha ännu fler posiliva konsekvenser för framtiden för vårt län.

För detta ber vi gävleborgare att få framföra vårt tack för en positiv utskottsbehandling, herr talman, och jag ber därmed också att få yrka bifall till utskottets hemställan.

186

I della anförande instämde herrar Eksiröm (s). Nordgren (m), Haglund (s), Alftin (s), Weslberg i Hofors (s) och Östrand (s) saml fru Thunvall (s).

Herr SIGNELL (s);

Herr lalman! I värt län - Skaraborg - har vi känt oss någol styvmoderligt behandlade när del gäller tidigare uppgjorda förslag lill ullokalisering av högre ulbildning. Skaraborgs län blev i del av U 68 gjorda lokali-seringsförslaget om högre utbildning helt förbisett. Della väckte slor förvåning i vårt län, eftersom vi kunde bevisa alt Skövde myckel väl uppfyllde de krav som U 68 ställde på de blivande lokaliseringsorterna. I motion nr 826, som samtliga länels riksdagsmän stod bakom, hade vi noggrant redogjort för de sakargument vilka pä ell tydligt sätt ger underlag för alt Skövde är lämplig lokaliseringsorl för en högskoleenhet. I proposition nr 9 fanns liksom i U 68:s belänkande inget förslag om lokalisering av en högskoleenhet lill Skaraborgs län.

Mol denna bakgrund, herr talman, vill jag lill utbildningsulskollels majoritet uttala värt läns tacksamhet för all den på ett verkligt föredömligt säll lagil del av våra sakargument, dels de i länels n-iotion 826, dels del som vi framhöll i nelänsmotionen nr 1855.

Utskottet har även gjort ett besök i vårt län och fått möjlighel alt pä ort och ställe ta del av länels problem.

Jag är hell övertygad om all del bifall lill våra moiioner som utskottsmajoriteten står för kommer att bli en god garanti för all även Skaraborgs län på ulbildningens område får sanima ulvecklingsn-iöjligheter som övriga Sverige. Vårl län behöver då ej befara att bli underutvecklat när det gäller möjligheten alt ge länets ungdom en god utbildning.

Om rättvisa och jämlikhet i möjligheter till högre utbildning i görligaste mån skall eftersträvas för hela landet, är min övertygelse alt detta endast uppnås genom ett bifall till utbildningsutskottets betänkande nr 17 i denna del, som jag i likhet" med herr Gillström yrkar bifall till.

I detta anförande instämde herrar Böfiesson i Falköping (c). Blomkvist (s) och Jansson (s), fru Åsbrink (s), herrar Leuchovius (m), Hallenius (c) och Kindbom (c) samt fru André (c).

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Vid slutet av denna omfattande och inträngande debatt om högskoleulbildningen vill jag endasl lägga några lokala synpunkter. Jag har ofta - på goda grunder - angripit regeringens brislande satsning pä Gävleborgs län. Jag kan bara konstatera att också när del gäller högskoleutbildningen visade regeringen den gamla vanliga njugghelen mol länet.

Även om U 68 i sitt belänkande förbigick länet vid lokalisering av högskoleutbildning, fanns det vissa förhoppningar all regeringen skulle tillrättalägga della negativa förhällande. Del gjordes också vissa förpliktande uttalanden i samband med ullokalisering till Gävle av några statliga verk. Finansministern sade i proposiiionen 1971:29 alt han ansåg "att närhet till högre utbildning är av stor vikt för berörda organ och deras personal. Jag utgår från att U 68 i sitt arbete beaktar konsekvenserna av alt mina här framlagda förslag om ullokalisering av statlig verksamhel genomförs."

U 68 beaktade alltså inle della. Regeringen hade då själv möjlighel att i sin proposilion beakta vad finansministern ansåg att man borde beakta. Men som sagt, även när del gällde högskoleulbildningen visade regeringen sitt kallsinne mot länet.

Utbildningsutskoltet däremot såg problemen och insåg alt del för att en region skall kunna fungera pä ett för människorna tillfredsställande sätt ocksä krävs en väl utvecklad ulbildning med breda möjligheter lill vidareutbildning inom olika yrken. Utskottet föreslär alltså all riksdagen beslutar all Gävle/Sandviken och Skövde skall vara utbyggnadsorler för högskoleulbildningen samt föreslår att riksdagen ger regeringen lill känna vad utskottet anfört beträffande försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning i Karlskrona, Sandviken och Skövde fr. o. ni. höstterminen  1977.

Det här innebär att några av våra n-iolionsyrkanden bifallits, och man borde vara glad för det. Men den slora glädjen känner man över att utskottet verkligen har prövat de olika orternas förutsättningar för högskoleverksamhet av olika slag. Jag vill helt enkelt i likhel med herr Gillström lacka utskoltsmajorilelen och alla andra berörda för alt man trots tidspress verkligen satt sig in i förhållandena pä det utomordentliga sätt som man har gjort och för att man har försökt skapa en större jämlikhet i värt land när det gäller tillgäng lill högskoleutbildning. Jag kan tyvärr inte inkludera herr Molin och hans parti, som ju yrkat avslag på de ifrågavarande motionsyrkandena.

Milt län har en låg sluderandefrekvens. och jag är övertygad om all utskottets ställningstagande har betydelse också när det gäller att höja studiefrekvensen.  Det är i så fall inget dåligt resultat.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

187

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Jag väckte en motion vid årets böfian, och i anslutning lill U 68 log jag dä upp frågan om möjligheten alt förlägga enstaka kurser lill andra delar av länet än de aktuella högskoleorterna. Jag framhöll dä alt Bollnäs kommun är lämplig lokaliseringsort för ulbildning av olika slag. Man har en vårdyrkesulbildning i Bollnäs som är under expansion, och det har sagts i ulredningen all särskild vikt bör läggas vid jusl teknik- och vårdutbildning i den mellersta utbildningsregionen som Bollnäs tillhör. Utskottet har i sitt betänkande avstyrkt milt motionsyrkande. Del är naturligtvis riktigt mol bakgrund av alt regionslyrelser skall införas. Del kommer givelvis sedan an på oss i länet att försöka intressera vederbörande regionstyrelse för lokalisering av enstaka kurser till olika delar av länet.

Eftersom utbildningsminislern är inne i kan-imaren vill jag lill sist la upp del faktum att utbildningsministern var i Sandviken den 1 maj och dä omtalade, enligt pressen, all försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning skulle förläggas lill Sandviken. Det är iniressani att notera alt detta skedde den 1 maj och att utbildningsutskottets belänkande är daterat den 6 maj. Då ulbildningsminislern således mottog Sandvikens tacksamhet för lokaliseringen stålade statsrådet verkligen i lånla fiädrar. Del är ju inte lack vare utbildningsministern och regeringen utan det är trots ulbildningsminislern och regeringen och lack vare utskottet som Gävleborgs län fär sin högskoleutbildning.

Hen SORENSON (s):

Herr talman! Marginellt i den här stora debatien om U 68 vill jag la några minuter i anspråk för all beröra elt par moiioner med numren 113 och 831. i vilka vi önskar aklualisera tillskapandet av en ny utbildningsgäng för hälsovårdsinspektörerna.

Frågan i sig är emellertid inte marginell. Tvärtom har den en myckel slor betydelse för oss allihop i samhället. Hälsovårdsinspektörerna handplockades till en böfian och fick 1938 en kort utbildning på tre veckor för all kunna orientera sig inom elt område som redan dä var viktigt, om än längt ifrån sä omfattande och kon-iplicerad som det har blivit i dag. Efter andra världskrigets slut utsträcktes deras ulbildning till en nio månaders kurs under två terminer. Därefter har deras ulbildning i stort sett legat fast, medan näringslivel har genomgått en enorn-| utveckling med mängder av nya produktframtagningar och miljömässiga störningskällor, som vi får alll svårare att kontrollera. Likväl är hälsovårdsinspektörerna med sin utbildning enligl ordningen från 1946-1947 ofta de enda sakkunniga ute i komn-iunerna, som fortlöpande skall övervaka hälsovårdsförhållandena och ansvara för den kommunala yrkestillsynen liksom efterlevnaden och tillämpningen av arbetarskyddslagen.

Inspektörernas bristfälliga utbildning uppmärksammades redan 1969 av statens institut för folkhälsan, som föreslog en utredning. En sådan kom också lill stånd efter en tid och slutförde siu uppdrag 1973. Utredningen lade fram konkreta förslag till rimliga förbättringar av inspek-

törernas utbildningsgång, vilken man anser bör omfatta sex terminer mol nuvarande två och lämpligen förläggas till socialhögskola, son-| genom sina ämneskurser ligger väl lill för alt klara denna typ av ulbildning och där viss kompletterande undervisning i medicin kan adjungeras. Ulbildningen bör väl därför förläggas till ort där båda dessa möjligheter kan ges.

Nu har ulskottet summariskt avslagit de båda angivna molionerna under hänvisning lill alt regeringen tillsall en beredning i ärendet. Min fråga lill utbildningsminislern, som nu är här, blir då; När kan beredningens arbeie resultera i något konkret och finns det redan nu framme material som belyser om utredningens linje i stort sell kommer all följas eller om del blir något hell annal? Del har redan gått en betydande tid sedan frågan uppmärksammades av statens institut för folkhälsan.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Herr ulbildningsminislern ZACHRISSON;

Herr lalman! Får jag bara mycket kort bekräfta att det är riktigt som herr Sörenson säger att vi har ell sådant här betänkande i departementet. Del är föremål för beredning, och förslag kon-imer att föreläggas riksdagen - om ingenting alldeles särskilt skulle inträffa - under 1976,

Fru Jonäng lycker så illa om regeringen att hon kanske inle läser propositioner. Det är möjligt. Men om hon unnat sig del skulle hon möjligen kunnai se all del i propositionen förutsetls att vi skall få yrkesleknisk högskoleutbildning i Karlskrona, Sandviken och Skövde, Men självfallet anser jag - och det antar jag all även utskottet gör - all frågan bör bli föremål för vederbörlig ulredning innan vi slår fasl detafierna. Jag lar för givet, inte minst efter alla de lovord som här ullalats frän olika trakter av vårt land, alt dessa utredningar skall ge vid handen all del finns goda förutsättningar att förlägga yrkesteknisk högskola till de här tre orterna.

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! Jag vill bara konstatera att vi i Gävleborgs län kommer att fä både högskoleutbildning och försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning på ell betydligt tidigare stadium än om utskottet hade föfit propositionen och regeringens linje. Hade regeringens linje varit positiv hade vi heller inle behövt motionera som vi gjort.

Herr utbildningsminislern ZACHRISSON;

Herr talman! Nej. del är inte heller sant, om vi nu skall träta i sisla ögonblicket. Del tidigaste denna verksamhet kan komma i gäng är lill 1977 och del är också förutsett.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m.m.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Lantz, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punklen 1 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av fru Lantz.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal;

Ja - 307 Nej -    16

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 4

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nordstrandh m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller uibildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 17 punklen 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herr Nordstrandh

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat;

Ja - 258

Nej -   63

Avstår -      1

190

Punkten 5

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller uibildningsulskollels hemställan i

betänkandet nr 17 punklen 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Nordstrandh begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 273 Nej -   49

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Punkten 6

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkterna 7 och 8

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nordstrandh m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller uibildningsutskottets hemställan i

beiänkandel nr 17 punkterna 7 och 8 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 4 av herr Nordstrandh

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Molin begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 228

Nej -   90

Avstår -     3

Punklen 9

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 10

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservaiionen nr 5 av herr Nordstrandh m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

191

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Punkterna 11-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 14

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Molin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 15-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt,

Punklen 18

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandel nr 17 punklen  18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal;

Ja - 273 Nej -   49

Punkterna 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punklen 21

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt volering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

192

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandel nr 17 punkten 21  rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 8 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 273 Nej -   49

Punklerna 22-29

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 30

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt volering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punklen 30 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

'-                                  Ja - 273

Nej -   49

Punkten 31

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Nordstrandh m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 17 punkten 31  röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 10 av herr Nordstrandh

m. fl.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal;

Ja - 247

Nej -   74

Avstår -      1

193

13 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Punkten 32

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 32 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultai:

Ja - 265

Nej -   50

Avstår -     7

Punkten 33

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 34

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru. Sundberg begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 17 punkten 34 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal:

Ja - 273 Nej -   49

194

Punkterna 35-39

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 40

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Molin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

beiänkandel nr 17 punkten 40 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 13 av herr Molin.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Molin begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 294 Nej -   27

Punklerna 41-44

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 45

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av fru Lantz och herr Molin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandel nr 17 punklen 45 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 14 av fru Lanlz och

herr Molin.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens-ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Molin begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal;

Ja - 281 Nej -   41

Punkterna 46-50

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punklen 51

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades

195

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbud-ningen m. m.

den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

beiänkandel nr 17 punklen 51  rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 15 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 270

Nej -   51

Avstår -      1

Herr Hörberg (fp) anmälde all han avsett att rösla ja men av misslag nedtryckt nej-knappen.

Punkterna 52-57

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkler hemställt.

Punkten 58

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Nordstrandh m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller uibildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 17 punkten 58 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 16 av herr Nordstrandh

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Nordstrandh begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal;

Ja - 248 Nej -    74

196

Punklen 59

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av herr Larsson i Slaffanstorp m. fl., och förklarades

den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Slaffanstorp begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

betänkandet nr 17 punklen 59 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av herr Larsson

i Staffanstorp m. fl.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 161 Nej - 161

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan herr Hallenius (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alllsä i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Punklerna 60-63

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 64

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Larsson i Staffanstorp ni. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Slaffanstorp begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller uibildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 17 punklen 64 rösiar ja,

den del ej vill' rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 18 av herr Larsson

i Slaffanstorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 161 Nej - 161

197

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä all ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr lalmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan herr Turesson (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alllsä i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallil reservaiionen nr 18 av herr Larsson i Slaffanstorp m. fl.

Punklerna 65 och 66

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 67

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 67 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 19 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 272 Nej -   50

Punkten 68

Utskottets hemställan bifölls.

198

Punkten 69

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 20 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Slaffanstorp begärt volering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punklen 69 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 20 av herr Larsson

i Slaffanstorp m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Slaffanstorp begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 186

Nej - 135

Avstår -      I

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Punkten 70

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemsiällan, dels reservaiionen nr 21 av herr Nordsirandh m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordsirandh begärt volering uppläsles och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskotlets hemsiällan i

beiänkandel nr 17 punklen 70 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 21 av herr Nordstrandh

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordsirandh begärde rösiräkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal;

Ja - 246 Nej -   75

Punklen 71

Ulskollels hemställan bifölls.

Punklen 72

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 22 av herr Nordstrandh och fru Sundberg saml 3;o) reservationen nr 23 av herr Molin, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Nordstrandh begärde volering upplogs för besiämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Molin begärt votering belräffande kontrapropositionen uppläsles och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående utbildningsutskottets hemställan i belänkandet nr 17 punklen 72 antar reservaiionen nr 22 av herr Nordsirandh och fru Sundberg rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 23 av herr Molin.

199

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja -   47

Nej -    29

Avstår - 245

200

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposilion uppläst och godkänd;

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandel nr 17 punklen 72 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 22 av herr Nordsirandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordsirandh begärde rösiräkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 251

Nej -   44

Avstår -   27

Punkten 73

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 24 av herr Molin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskollels hemställan i

betänkandet nr 17 punklen 73 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 24 av herr Molin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 292

Nej -   27

Avstår -     2

Punkten 74

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 25 av herr Molin, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

beiänkandel nr 17 punklen 74 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 25 av herr Molin.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 295

Nej -   26

Avstår -      1

Punklen 75

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 76

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 26 av herr Nordstrandh m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Molin begärt volering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 17 punklen 76 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 26 av herr Nordstrandh

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Molin begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 230 Nej -   91

Punkterna 77-85

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 86

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till

201

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

motionen nr 536 av herr Nilsson i Agnas m. fl. och motionen nr 1871 av herr Gustafsson i Byske m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punklen 87

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 88

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1857 av herrar Lundgren i Kristianstad och Komsledt, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punklerna 89-98

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Avtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

Föredrogs näringsutskotlels betänkande nr 29 med anledning av propositionen 1975:42 om Sveriges anslutning till avtalet om ell internationellt energiprogram, m. m. jämte moiioner.

I propositionen 1975:42 (handelsdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen alt

1.   godkänna Sveriges anslutning lill avtal om ett inlernalionellt energiprogram, lEP,

2.   anta förslag lill ofiekrislag.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande;

"I proposiiionen föreslås alt riksdagen godkänner Sveriges anslutning till avtalet om etl internationellt energiprogram (lEP). En redogörelse lämnas för bakgrunden lill energiprogrammels tillkomst och den närmare innebörden av bestämmelserna i avtalet. Slutligen redovisas de åigärder som kan bli aktuella för Sveriges vidkommande. I anslutning härtill framläggs förslag lill ofiekrislag."

I proposiiionen 1975:78 om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhel, m. m. hade regeringen under punklen 89 föreslagit riksdagen att anta inom justitiedepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i ofiekrislagen (1975:000).

Propositionen 1975:78 hade hänvisats till justitieutskottet, som i nu angiven del överflyttat den till näringsutskotlet. 1 sin huvudsak behandlades proposiiionen i justitieutskottets betänkande 1975:22.

202

I detta sammanhang hade behandlals de med anledning av propositionen 1975:42 väckta motionerna

1975:1976 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls att riksdagen skulle avslå proposiiionen 1975:42, samt

1975:1977 av herr Olof Johansson i Stockholm m.fl. (c).

Utskottet hemslällde all riksdagen skulle

1.    med bifall lill propositionen 1975:42 punklen 1 saml med avslag på molionen 1975:1976 i ifrågavarande del och molionen 1975:1977 godkänna Sveriges anslutning till avtalet om ell internationellt energiprogram, lEP,

2.    med anledning av propositionen 1975:42 punkten 2 och propositionen 1975:78 punkten 89 samt med avslag på motionen 1975:1976 i ifrågavarande del anta av utskottet framlagt förslag lill oljekrislag.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Avtal om ett InternationeUt energiprogram, m. m.

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett all utskottet bon hemställa alt riksdagen skulle

1.    med bifall lill molionen 1975:1976 avslå proposiiionen 1975:42 och motionen 1975:1977,

2.    finna proposiiionen 1975:78 punklen 89 icke föranleda nägon riksdagens åtgärd.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr lalman! Det här ärendet gäller alltså Sveriges anslutning till det s. k. internationella energiprogrammet, lEP. Mer än många andra ärenden speglar det del internationella maktspelels problem. Näringsutskotlels molivering för att ansluta sig till avtalet är all man måste trygga sin ofieimporl. Det sägs skola ske i samarbete med andra stater som har samma intresse.

Vilka andra stater ärdet? Det är de stora kapitalistiska industriländerna, oljeklubbens länder. Del är en grupp länder inom vilken USA intar den klart ledande ställningen.

Redan häri ligger givetvis ell neuiraliletspolitiskl problem. Man har rent allmänt all anledning att akta sig för att inträda i en gemenskap, vars handlande kommer alt i väsentlig mån ledas av den största Ai-lanlpaktsstaten. Ingen av utskottsmajoritelens ledamöier skulle säker: ligen förorda ett inträde i en gemenskap där t. ex. Sovjetunionen intog en liknande ledarställning.

Men til! de nu nämnda kommer också andra faror. Den sländigl ökande råvaruförbrukningen har fört den amerikanska ekonomin lill del läget, att USA;s egna resurser allt mii-idre förslär. Den växande klyftan mellan resursbehovet och tillgängen driver den amerikanska ekonomin och den amerikanska makipoliliken därhän ati den vill säkra för sig tillgängligheten av tredje världens resurser pä allt fler områden. Det gäller Zaires uranmalm, Chiles koppar. Mellersta Österns ofia.

För att säkra sin makt bedriver USA-regimen en imperialistisk politik.

203

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationellt eneigiprogram, m. m.

204

Man hotar de små nationerna. Man skickar militär för att avsätta misshagliga regeringar eller för alt säkra amerikanska finansiella intressen. Man för utrotningskrig. Man förser gamla kolonialmakter med vapen. Man låler sina underrättelseorgan bedriva konspirationer och terror. Så var det 1952 i Iran när oljenationalisering hotade. Sä var det 1954 i Guatemala när jordreformen hotade. Så var det 1964 i Brasilien. Så var del i Indokina. Exemplen kan räknas dussinvis.

Sveriges engagemang i lEP-avtalel har en speciell sida. Avtalet förpliktar Sverige till bestämda åigärder i bestämda krissituationer. Sverige skall då sluta upp pä de andra anslutna staternas, dvs. ocksä på USA;s, sida för all hävda sig mol ofieländerna. Sverige skall också förbinda sig att föfia gemensamma bestämmelser om att reglera sin förbrukning och alt bistå andra kapitalistiska induslriländer med ofia i förekommande fall.

För ell par är .sedan gjorde USA;s utrikesminister Kissinger etl uttalande om folkfrontsregimen i Chile. Han sade all USA inte tänkte tolerera att någon stat på den amerikanska kontinenten övergick lill ett socialistiskt system utan USA skulle förhindra della, oavsett om den socialistiska regimen kommit till makten i författningsenlig ordning eller på någol annal sätt. Så kom september 1973. Den amerikanska reginien och finansinlressena, ledda av den internationella telejätten ITT, konspirerade med vissa chilenska mililärkretsar. Folkfrontsregimen störtades, terrorregimen installerades.

För några månader sedan var utrikesminister Kissinger åter ute med etl offentligt ullalande. Det var mol bakgrund av den nyligen limade åtstramningen från ofieländerna. Vad Kissinger dä sade var all USA i fortsättningen inle tänkte tolerera någon störning i tillflödet av olja, inte heller några för USA oacceptabla prisförändringar. Om sådant inträffade, menade Kissinger, var USA berett att med militära n-iaklmedel garantera sina intressen i saken.

Delta yttrande uppfattades av de ofieproducerande länderna som en synnerligen grov provokation och som ell hot. Detta sade de också offentligt. Ingen kan sväva i tvivelsmäl om allvaret i denna san-m-ianstötning mellan USA-regeringen och ofieslalerna. Etl sä öppet hot hör del lill undantagen all man får höra, t. o. m. när USA i och för sig har planer på militära aggressioner, vilkel USA som bekant påfallande ofta har.

I skuggan av denna maktpolitiska demonstration från USA skall lEP-avialet ingås. Det är avsett som och kommer all fungera som en del av den garanti Kissinger vill skapa för USA;s kontroll av oljetillförseln. I denna garanti för USA-kapitalet och för Kissinger skall Sverige ställa upp.

Vad vinner Sverige på delta? Vi vinner rimligen inga positioner i oljeländerna, del är hell klart. Vi siärker inte samarbetsklin-iatei med tredje världens länder genom alt sä demonstrativt sluta upp pä de stora kapitalistiska industriländernas sida. Vi vinner heller inga garantier för all själva bli försedda med olja i ett kärvt läge. Det blir rimligtvis inte Sverige,

som i första ledet kommer att drabbas av eventuella åtgärder frän oljeländerna. Det blir sannolikt andra länder, eventuellt USA. Sveriges roll blir därvid enbart stödjande - i sisla hand skall Sverige då avstå olja till någol annat avtalsland. Sverige skall visa solidaritet med de rika, med de slora amerikanska, brittiska eller holländska kapilalintressena.

Detta är inte bara neulralilelsmässigl mycket betänkligt. Det är utifrån större politiska principer helt oförsvarbart. Att ställa sig på aggressiva och imperialistiska makters sida i en internationell konflikt kan inle motiveras.

De två utskott som varit inkopplade på della ärende för etl logiskt sett något egenartat resonemang om fördelarna med lEP-avtalei. Näringsutskotlet för sin del vägrar över huvud tagel att se avtalets roll i det internationella diplomatiska spelet. Utrikesutskollet menar alt det är bättre att vid ett krisläge vara med än att inte vara det. Det är ell märkligt resonemang. Om nu USA kommer i motsättning till ofieländerna och söker verkställa sitt hot om militär aggression - då uppstår rin-|ligen en ur neutralitetspolitisk synpunki mycket svår situation, som även utrikesutskollet anser betänklig och delvis varnar för. Då kan del ju inte vara lättare all vara med i avtalet. Det är i sådant fall tvärtom enklare och mera bekymmersfrill ur neutralitetspolitikens synpunkt all inte vara med. Då uppstår nämligen neutralilelsproblemen inte alls.

Ur ofieförsöfiningssynpunkt menar näringsutskotlet likaledes att det är bättre all vara med än all stå utanför. Men hur hänger det ihop logiskt? Oljeländerna har öppet deklarerat att de känner sig hotade. Om man då ansluter sig till ell samarbetsavtal med USA, dvs. den makt som ofieländerna anser sig hotade av, då måste ju risken för repressalier i ofielillförseln vara slörre än om man inte samarbetar med den hotande makten. Risken för störningar i ofielillförseln genom slrypning eller bojkott är rimligen betydligt mindre ifall ofieländerna inte räknar in Sverige bland dem som stöder USA;s intressen och akiioner.

Sammanfattningsvis: Skall alltså Sverige förbinda sig med de länder som vill dominera iredje världens resurser, eller skall vi undvika sådan sammanblandning? Skall vi accepiera förpliktelser att stödja länder som genom sitt aggressiva uppträdande utgör ett hot mot den nationella självständigheten för tredje världens länder? Skall Sverige förlita sig pä etl rimligt förtroende och rättvisa avsikter gentemot de ofieproducerande länderna? Eller skall man förlila sig på den gardering som Kissinger ger i form av amerikanska vapen?

Så slår frågan. För ell socialistiskt arbetarparti är svaret på den frågan tämligen givet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationeUt energiprogram, m. m.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

205

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Avtal om ett internationellt eneigiprogram, m. m.

206

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Den här frågan bör väl ändå diskuteras från utgångspunkten att ofieförsöriningen för Sverige är en väldigt belydelsefull sak. Vi har ingen ofia själva, och vi täcker genom köp utifrån ungefär tre fiärdedelar av värt energibehov i form av ofia. Della gör att vi har allt intresse i världen att försöka så långt som möjligt garantera all vi under alla förhållanden kan få en oljeförsörining som tryggar vår industri, vär bosladsuppvärmning osv. Del är detta som ligger i bollen här. Vi måste verka i den värld där vi lever.

Vi samarbetar genom del här avtalet med en mängd länder i Europa. Som Jörn Svensson lägger upp det är del egentligen bara USA och Sverige som är med i avtalet - vi hörde aldrig talas om nägol annat land -men verkligheten ser ju inle ut pä del sättet.

Lål mig peka på vissa saker som har med del här avtalet alt göra. Genom detta avtal får vi i en avspärrningssiluation en möjlighel till hjälp utifrån, vi får vara med och hjälpa andra osv. Vi är med i en gemenskap som visst inle består av bara Sverige och USA. Vi dellar i ell forskningssamarbete som har sin slora betydelse. Det gäller inte bara kärn-forskningen utan också alternativa energikällor och mycket annat sådant. Vi får även bältre tillgång till information om vad de slora internationella ofiebolagen sysslar med, och del tycker jag inte heller är hell betydelselöst. Della är alllsä vad avtalet egentligen innehåller och vad som ligger bakom all vi ansluter oss lill det.

Så kommer då Jörn Svensson och säger att delta inle kan förenas med vår neutralitet. Det är väl detta vi kan diskutera. 1 och för sig är naturligtvis huvudfrågan denna; Är vi sålda lill USA i det här sammanhanget? Kan vi inte delta i ell internationellt samarbete trots vår neutralitet?

Vi har i flera sammanhang sagt att vi deltar i internationellt samarbete - nägol annal vore orimligt - men aldrig under sädana förutsättningar att vär neutralitet hotas. Vi gör alllid förbehåll sä alt vi inle riskerar dras in i situationer där vår neutralitet kan ifrågasättas.

Jag vill peka på några bestämmelser i detta avtal som visar all 'vi kan förhälla oss neutrala. Alla tillägg i avtalet mäste det fattas ett enhälligt beslul om. Man kan alllsä inle fatta ell beslul som rör oss utan all vi själva dellar i beslutet. Sverige har som bekant varil med om alt ta de två första stegen i detta avtal men icke det iredje, som gäller minimi-priserna.

Sverige har i alla sammanhang deklarerat all vi inte är med i någon kamporganisation mol oljeländerna. Dessa har inte heller uttryckt någon fruktan för Sveriges engagemang i delta ofieavtal. Vi har i stället framhållit all energiproblemen, som del ytterst gäller, skall diskuteras i ell globall sammanhang. Några få länder i Västeuropa kan inte lösa problemen. Jag anser inte alt det finns några betänkligheter mol elt svenskt medlemskap i lEP. Inle heller regeringen eller någol av de partier som är representerade i ulrikesnämnden har funnit det.

Herr Svensson i Malmö säger all NATO-slaterna, framför alll USA, är med i detta avtal. Det är alltså inle bara USA och Sverige. Sä säger han vidare, att säkerligen skulle ingen av de ledamöter som i näringsutskotlet har varil med om alt tillstyrka denna anslutning godkänt den om Sovjet varit inblandat. Ja, jag vel inle vad herr Svensson i Malmö har för bevis för det. Han skildrar mycket målande -jag skall inte polemisera mol honom om del - USA:s politik, dess kolonialkrig i Indokina osv. Jag kan hålla med honom i dessa hans beskrivningar, men det är ju inle fråga om all Sverige skall hjälpa USA i dessa orättfärdiga krig. Sä säger herr Svensson, att om det blir en krissituation är del inle Sverige som i första hand råkar ul för den ulan USA, och då skall vi tvingas alt hjälpa USA. Riktigt pä det sättet är det väl ändå inle.

Hur kommer del all se ut om vi ställer oss utanför della avtal, vilket vi mycket väl kan göra? Ja, vi kan visserligen få in vissa ofieprodukter men bara i icke raffinerad form. Vär egen raffineringskapacilel räcker inle lill. Alla vel alt vi har försöki köpa ofia på annal håll. Vi fär t. ex. en hel del ofia från Sovjet, men Sovjet är inle intresserat av att leverera några slörre kvantiteter än för närvarande. Man har väl hell naturligt sina resurser lästa. Om vi står utanför avtalet kan vi säkerligen hamna i elt betydligt värre läge vad gäller vår neutralitet. I en krissituation måste vi se till alt vi kan få ofia, därför all vi kan inte leva utan den. Faran för all inle kunna upprätthålla vär neutralitelspolitik blir alllsä myckel slörre om vi står utanför della avtal.

Jag lycker inte all vi skall måla hin på väggen. Sverige har inle ställt sig bakom USA och dess kolonialkrig. Vi har gått in i ell samarbete pä likaberättigad basis i fråga om energiproblemen, som vi vill försöka lösa pä bästa möjliga säll. Men vi har sagt ifrän att vi inte kan della i ell samarbete som utgör en fara för vår neutralitet. Märkvärdigare än sä är del inle.

Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall lill utskottets förslag.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Svanberg blandar bort korten genom att tala om all det är fler nationer inblandade än USA och Sverige. Det visste jag faktiskt. Men det kan väl inte ha undgått herr Svanberg att bland de västliga nationerna är USA den ekonomiskl, politiskt och militärt ledande, eller har möjligen herr Svanberg pä sistone upptäckt nägon annan ekonomiskl, politiskt och militärt ledande makt i väslmaktskretsarna? Finns det någon nation som kan göra USA äran stridig om delta ledarskap? Därför måste det rimligtvis vara USA:s intressen som starkast gör sig gällande på sanima sätt som i ofieklubben. Problemet är all Sverige i en krissituation har skyldighel att ställa upp med vissa solidaritets-åtgärder. Sverige kan inte kontrollera att denna krissituation inte uppstår just son-| föfid av USA:s aggressiva hållning och hot mot ofieländerna. Det är däri faran ligger.

Nu säger herr Svanberg att del är vikligt att vi är med, del är vikligt

207

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationellt eneigiprogram, m. m.

att ofiebehovel tryggas. Visst är del vikligl alt ofiebehovet tryggas, men det är inte det frågan gäller utan; Hur Iryggas vär ofielillförsel bäsl? Jag skulle vifia fråga herr Svanberg tvä saker.

För del första; Tryggas värt ofiebehov bäsl genom samarbete med USA? Är risken slörre eller mindre för repressalier även gentemot oss ifall vi ställer upp i gemenskap pä aggressorn USA:s sida än om vi slår utanför? Hur uppfattar ofieländerna oss i de båda situationerna? Vilken situation är farligast' Skulle del verkligen vara fördelaktigast all så alt säga kopplas samman med USA när del gäller oljeländernas syn på oss, eller är del fördelaktigare att inte kopplas samman med USA? Kan jag fä elt svar pä del?

För det andra; Kan herr Svanberg här öppet garantera all Sverige -om nu USA i en trängd situation skulle fundera på all vidta förberedelser för att göra allvar av sitt öppna hot om militär utpressning eller militär intervention - skall bryta avtalet och inle fullgöra några förpliktelser alt siödja USA eller siödja några andra av de länder som ingår i den här gemenskapen och som i denna konflikt med ofieländerna med all sannolikhet kan beräknas ställa upp på USA:s sida?

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Sä jag målar, ty sä roar mig alt måla - ungefär sä tycks Jörn Svensson agera i del här sammanhanget. Han ställer två frågor; Är del bättre för oss om vi är lierade med USA gentemot ofieländerna eller om vi inle är det? - Det är bällre för oss om vi finns med i ell samarbete kring ofiepoliti_ken som berör i princip hela Västeuropa. USA finns med också, men tala inle hela tiden bara om USA, för det hela ser ul på ell annat' sätt.

Sedan frågade Jörn Svensson om jag kan garantera alt Sverige - om USA går lill anfall, går i krig föran klara oljetillförseln - dä inte är med i den gemenskapen. Behöver jag svara pä den frågan? Menar verkligen herr Svensson all det kan ifrågasättas all Sverige skulle engagera sig i något krigsförhållande, någol angrepp, några verkligt allvarliga sanktioner mot ofieländerna? Sverige har klart deklarerat alt vi går med i del här samarbetet sä länge det inte berör vär neutralitet. Sverige har full möjlighel all gä ut ur samarbetet, eftersom man måste besluta gemensamt om allting.

Del är onödigt alt måla hin pä väggen. Jag tror inte att nägon blir förskräckt. Det är nämligen att ge en falsk bild av verkligheten. Man målar de svarta fiirgerna mycket skarpa. De andra glömmer man hell bort.

208

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del lycks vara litet svårt för herr Svanbergs tankar all röra sig utanför del här husets murar. Del är inle mig det roar att måla, det roar mig inte alls. Det är inte jag som målar över huvud taget. Del är herr Kissinger som målar. Del är Kissinger söm under stort buller

och bång och under skarpa molreaktioner från ofieländernas sida har sagl att USA - om ofieländerna försöker försvåra tillförseln av ofia lill USA eller lill de industrier i Europa som är i USA:s hand, och som man ocksä är intresserad av att trygga tillförseln till - icke kommer all rygga tillbaka för alt använda militära maktmedel för alt garantera en ostörd tillförsel av ofia. Del är vad som har sagts.

Herr Kissinger är ingen dum karl eller nägon obetänksam människa. Del är en kall och nykter, beräknande realpolitiker. Om han så öppet säger en så pass grov sak måste det betyda att han förutser den realistiska eventualiteten av alt en situation kan inträffa med en sådan störning som påkallar militärt hot eller militär utpressning från USA:s sida. Del behöver inle vara öppet krig, det räcker med militär utpressning.

Dä är min fråga: Om den situationen inträffar, är del dä herr Svanbergs mening att Sverige skall vägra ställa upp och stödja England, Holland eller någon annan av USA:s allierade eller USA direkt med de åtgärder som avtalet faktiskt förpliktar Sverige att göra? Är del herr Svanbergs mening alt man i ett sådant läge bör bryta avtalet, eller tycker han att vi skall stanna kvar i ofieklubben? Hur långl skall herr Kissinger fä gä i sin utpressning? Han har nämligen redan böriat utpressa med sitt öppna uttalande för någon tid sedan. Hur långt skall han få gå? Hur mycket skall han få trappa uppslit hot innan herr Svanberg lyckeratt neutraliteten är hotad och all vi bör gä ur? Del är en intressant maktpolitisk fråga.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Avtal om ett internationelh energiprogram, m. m.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Snälla Jörn Svensson, i elt annal sammanhang kanske jag hade låtit hetsa upp mig av den använda debaltmeloden, en ytterligt ohederlig debattmetod. Herr Svensson går upp här och lalar om hur Amerika bär sig ål mol ofieländerna och all vi försvarar della. Jag hade för mig alt vi diskuterade Sveriges dellagande i ofieklubben och inte Amerikas utrikespolitik gentemot ofieländerna, det får andra sköta om. Att han sedan lycker sig behöva slälla frågan om vi skall fortsätta vara med i ofieklubben ifall USA verkligen begår brott mol ofieländerna är närmast en förolämpning mol denna kammare; all det liksom skall behöva ifrågasättas att vi .inte skall bryta avtalet dä. Jag lycker det är ganska onödigt att föra den här fullständigt besinningslösa debatten.

Herr andre vice talmannen anmälde all herr Svensson i Malmö anhållit all till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Hen SIEGBAHN (m):

Herr talman! Propositionen om Sveriges anslutning till ett avtal om etl internationellt energiprogram, lEP, har accepterats av ett så gott som enhälligt utskott. Det är endasl den kommunistiska ledamoten som reserverat sig. Delta har skett i anslutning till en kommunistisk partimolion.

Tankegångarna är välkända, som vi just nu har hört. Del är ju pro-

209

14 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 85-86

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Avtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

210

fessionell rutin all del kommunistiska parliel skall misstänkliggöra all svensk medverkan i internationelll samarbete i vilkel inte Sovjetunionen dellar, vilket ju också herr Svensson i Malmö nyss påpekat, Enligl hans uppfattning är det nog endasl medlemskap i Warszawapaklen och Co-mecon sorn skulle vara en neutral och acceptabel svensk utrikespolitik.

Något märkligare är att det även kommit en motion med liknande tankegångar från några yngre centerpartister. Det kanske skulle kunna vara tillräckligt svar på deras synpunkler all dessa inte fäll stöd av nägon partivän i utskottet. Men del finns kanske en risk för alt den tankeoreda, som jag tycker all båda motionerna präglas av, kan sprida sig och det kan därför vara motiverat att något närmare la upp deras resonemang.

Huvudrnolionären i centermolionen, herr Olof Johansson i Stockholm, har redan lidigare i en enkel fråga oroat sig för förenligheten av svenski medlemskap i lEP med den svenska neutralitetspolitiken, och sädana tankegångar återkommer nu i molionen. Det sägs exempelvis att vi ej bör godkänna avtalet då del "finns risker för konfrontation med ofieproducenlländerna, bl. a. mot bakgrund av den spända situationen i Mellersta Östern". Vpk-molionen är ännu mera tveklös. Där sägs det kort och gott all "anslutning till lEP strider mol neutralitetspolitiken".

Hur förhäller det sig nu med della? Vad menas lill en böfian med konfrontation? Ja, härmed åsyftar man förmodligen alt vi i exempelvis Mellersta Öslernfrågan, som ocksä åberopas i en av molionerna, skulle inta och driva en ståndpunkt som inle gillades av arabländerna. Redan genom vårl medlemskap under de närmaste två åren i säkerhetsrådet är vi skyldiga alt ta ställning i alla frågor som kommer upp där. Vi har - eller jag kanske försiktigtvis skulle säga att vi hillills har haft - ståndpunkter som inle gillats av flertalet arabländer, ty vi anser all Israel har rält alt leva. Vi minns fortfarande ofiebojkotten 1973 och tendensen all behandla alla länder som inte helt delade de arabiska ståndpunkterna som motståndare. Vi får väl hoppas att detta skall ha varil en engångsföreteelse, men om den silualionen i en eller annan form äter uppstår finns det bara ett sätt alt inle konima i motsättning lill en sådan politik, nämligen att avslä frän att ha en egen mening och hell slälla sig pä den arabiska sidan. Är del så den självständiga svenska neutralitetspolitiken skall bedrivas - den totala underkastelsens politik.

Jag vill här anknyta lill vad herr Svanberg nyss sade. Del är ju om vi står utanför det hela som vår handlingsfrihet blir mest beskuren, del är dä vi blir mest känsliga för kritik och eventuella ätgärder frän arabländernas sida, om vi i något sammanhang, i FN eller på annal sätt, skulle inta en ståndpunkt som inte passade vissa andra länder.

Det är självklart att Sverige - och övriga traktatländer - inte önskar medverka i och driva en politik som skulle syfta till nägon form av konfrontation, men man kan nalurliglvis inte utesluta möjligheten alt andra, utomstående länder med slöd av ofiesitualionen komnier att söka framtvinga åigärder mot ofiekonsumenterna som vi har svårt alt acceptera. Vi måsle emellertid hoppas all förnuftet skall fä råda.

Men vad har nu detta med svensk neutralitetspolitik all göra? Den syftar ju till alt vi skall söka förbli neutrala i händelse av en konflikt niellan stormakterna och inle till all vi skall avslå frän alt inla en slånd-punkl i alla de inlressemotsällningar som kan uppslå världen runl. Hur skulle vi annars kunna försvara 1. ex. våra uttalanden och åtgärder beträffande Indokina? Och här rörde det sig dessutom om en konflikt som i hög grad hade stormakterna pä de båda sidorna. Självfallet går det ännu mindre att hävda alt vi i en intressemotsättning - eller en intressegemenskap - aldrig skulle fä befinna oss på samma sida som någon av stormakterna. Del verkar som om molionärerna aldrig hört talas om OECD eller Marshallhjälpen.

Åberopande av neutralitetsargumeniel i samband med ofieavtalel saknar sålunda hell täckning i verkligheten. Men man kan nalurliglvis inle förneka att det, med den lösliga argumentering som regeringen ofta -under årlionden, skulle jag vifia säga - tillåtit sig i dessa sammanhang, inle är så underligt alt även andra grupper kan tycka del vara bekvämt all sätta stämpeln "oneulrali" pä allt som de av sina speciella skäl ogillar. Del har efter hand blivit elt värdefullt klubbslagsargumenl, som många inte vågar genomdriva inför risken alt stämplas som vapenskramlare eller någol ännu värre.

Jag skulle vifia påpeka för herr Svensson i Malmö alt del ju inte bara är vi som bedömt avtalet på detta sätt. Sådana länder som Schweiz och Österrike, vars neutralitelspolitik är oerhört myckel känsligare än den svenska genom all den är fastställd i vissa internationella överenskommelser, har ansett det möjligt och rikligt för sin del att ansluta sig till del här avtalet.

I vpk-molionen framförs elt ganska originellt argumeni som bevis för all ofieavtalel skulle fiäna Förenta staternas "imperialistiska" politik och att Sverige och övriga medlemsstater i realiteten skulle bli brickor i della spel. Del sägs alt i de fall där avtalet kräver kvalificerad majoritet har USA möjlighet att med hjälp av endast ell fätal andra stater förhindra ett beslut som man ej gillar. Della är verkligen alt slälla alla normala resonemang på huvudet. Angreppslinjen i sädana här sammanhang brukar av naturliga skäl vara den motsatta: man fruktar alt en eller flera stormakter i realiteten skall kunna driva övriga länder alt vidta åtgärder som de inle önskar och som inte ligger i deras intresse; vi har jusl hört herr Svensson i Malmö utveckla de synpunkterna. Elt hederligare sätt all framställa lEP:s funktionssätt vore all konstatera - vilket herr Svanberg ocksä har gjort - alt för alla slags nya beslul krävs del enhällighet, dvs. all även det lilla Sverige kan förhindra sädana. I andra fall, där del krävs kvalificerad majorilel, måste åtminstone 13 av de 17 medlemsstaterna vara överens för att beslul skall komma lill stånd. Är inle detta en ganska rimlig konstruktion, bl. a ur svensk synpunki?

Etl ännu mer bisarrt argumeni framför den kommunistiska partiledningen, då man i motionen påstår: "Sverige kan dessulom tvingas skänka ofia lill en lEP-slal vars ofielillförsel begränsats." Del tycks vara illa

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Avtal om ett InternationeUt energiprogram, m. m.

211

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Avtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

Ill

beställt med förmågan - eller vifian - all läsa innantill i den kommunistiska partiledningen. Annars kunde man i avtalets artikel 10 punklen 2 ha inhämtat att självfallet all olja som fördelas i vanlig ordning skall betalas av mottagaren - en synpunkt som naturligtvis för vanliga människor inle är särskill underlig.

Sedan är vpk och herr Olof Johansson i Stockholm saml övriga centermotionärer tydligen också överens om alt ofieavtalel skulle vara ett slag av i-länderna mot de faltiga u-länderna. Bevisföringen är mer än knapphändig. I herr Johanssons moiion saknas den fullständigt. I själva verket är väl sanningen närmast den rakt motsatta. Jag utgår från all herr Johansson i del här sammanhanget inte syftar pä ofieproducenterna. Även om de fortfarande i stor utsträckning är underutvecklade är de inte längre särskilt faltiga. Somliga av dem har numera den största per capita-inkomsten i hela världen, trots att denna kanske inle är så jämnt fördelad som i västerländska välfärdsstater.

Nej, han måste syfta på de u-länder som inte själva producerar ofia. Då kan man konstatera all ofieavtalel klart säger att avsikten med avtalets fördelningsbestämmelser i händelse av en kris inte är att öka medlemsstaternas andel av det totala ofieutbudet utan endast att medverka till att de inbördes fördelar sin andel på ell rättvist säll och i relation lill sin lidigare konsumtion.

Det är i realiteten frånvaron av ett avtal av denna typ som skulle kunna fä den befarade effekten. I-länderna har ju totalt sett större ekonomiska resurser och kan alltid med framgång ekonomiskt konkurrera med u-länderna om ofian. Men en av grundpelarna för ofieavtalel är att man skall minska i-ländernas beroende av och ianspråklagande av ofia och i stället söka finna andra energikällor samt självfallet även söka minska energiåtgången i Väs'teuropa. Della sker bl. a. i överensstämmelse med de rekommendationer som ofieländerna själva framfört, exempelvis genom generalsekreteraren i OPEC dä han för några månader sedan besökte Sverige. Genom denna målsättning kommer efter hand, om den kan förverkligas, proportionsvis slörre ofiekvaniiieler alt kunna ställas till u-ländernas förfogande.

På denna punkt framför cenlermolionärerna en annan underlig invändning. De konstaterar att en väsentlig del av den nya organisationens verksamhel skall ägnas åt forskning och utveckling rörande energi och alt i det syftet ett flertal projektgrupper bildas. De klagar emellertid över att två av dem skall ägna sig ät säkerhets- och avfallsproblem i samband med kärnenergin. Om jag har förstått centerpartiets huvudlinje i kärnkraflsfrågan rält är man myckel orolig för all dessa frågor ännu inle lösts på elt tillfredsställande sätt och därför sätter man som villkor för evenluelll framlida posilivi ställningstagande att godtagbara sådana lösningar kan tas fram. Detta framgår exempelvis av centerns parlimotion i energifrågan, som jag förmodar all herr Johansson och hans medmotionär tagit del av. Under sådana förhållanden borde man väl i slällei vara ulomordentligt belåten med alt en omfattande forskning just på

dessa områden kommer till stånd. Om denna forskning sedan skall äga rum i en eller tvä projektgrupper är ju etl rent tekniskt och/eller administrativt problem som knappasl borde kräva tankemödor bland svenska riksdagsmän.

Vad sedan den svenska ofieförsöriningen beträffar inbillar sig vpk att denna bäsl skulle kunna säkras om vi nationaliserade ofiedislributionen och slöt bilaterala leveransavtal direkt med ofieländerna. Motionärerna anser sig ha funnit något slags stöd för denna tanke i någon utredning, förmodligen den som verkställdes för ett trettiotal är sedan och då förkastades. Cenlermotionärerna går inle riktigt lika långt men uttrycker slor misstänksamhet mol möjligheterna att genom avtalet kunna utöva tillräcklig kontroll över de multinationella ofiebolagen. Nu klagar man i stället plötsligt över att avtalet inte är tillräckligt djupgående och ingripande.

Del är beklagligt att inle vpk-motionärerna gjort sig mödan alt bällre läsa igenom propositionen. Då hade de funnit, vilket ocksä herr Svanberg nyss har påpekat, alt vi inle har möjlighet alt genom bilaterala avtal klara vär ofieförsörining, eftersom vi inte har raffineringskapacitet för mer än omkring - om man tar hänsyn till årels produktionsökning -60 % av vår egen konsumtion.

Dessulom, och detta är minst lika viktigt, skulle vi genom en sådan politik ännu lättare kunna bli utsatta för politiska påtryckningar, som jag nyss nämnde. Som även framhålles i propositionen är det i stället medlemskap av energikonventionen som ger oss den största handlingsfriheten och minskar riskerna för att vi individuellt skall kunna råka i svårigheter. Det är inte bara Förenta staterna, herr Svensson i Malmö, som kan räka i svårigheter, utan det kan ocksä vara sä alt Sverige genom röstning i en situation vidtar ätgärder eller gör några uttalanden som misshagar främmande länder. I en sådan situation är det av utomordentligt värde att inte Sverige eller nägol annat medlemsland inom konventionen - Österrike, Schweiz, Nederländerna, som ju var ett aktuellt fall för något år sedan - kan utsättas för påtryckningar, ulan att del finns en solidarisk möjlighel att fördela de ofieresurser som kommer fram.

Jag kanske som ytterligare svar utöver vad herr Svanberg nyss sade kan nämna att det är klart alt avtalet gäller under fredstid när del uppslår en kris. Självfallet kan del inle vare sig till sin natur eller med hänsyn lill den svenska neulralitetsdeklaralionen gälla om krigiska förvecklingar kommer lill stånd. Vad det handlar om är all klara en fredskris av den typ som man hade 1973.

Till slut vill jag framställa en fråga lill handelsministern, eller kanske herr Svanberg kan svara på den. Herr Svanberg talade om ell tredje steg, vilket jag lycker är ett något oegentligt utlryckssält, eftersom jag inle kan finna att konventionen innehåller något slags Irestegsraket.

För någon tid sedan framkom förslag om att man skulle fastställa minimipriser för ofieprodukter. Delta motsatte sig, enligl uppgift, Sverige,

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Avtal om ett internationeUt energiprogram, m. m.

213

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

Varför? Under länga lider har bl, a. u-länderna ju begärt och i vissa fall även lyckats utverka just sådana garanterade minimipriser för sina produkter sä att de lättare skall kunna faen överblick över sina valulainiäkter och sin avsättning. Till dessa strävanden har Sverige intagit en positiv attityd. I det nu föreliggande fallel skulle ju den ytterligare fördelen vinnas att de som sökte finna alternativa energikällor någorlunda visste vilka priser de hade att räkna med när det gällde att kalkylera lönsamheten av sina projekl. Del kunda med andra ord underlätta den slrävan som vi nu har i både Sverige och andra länder att exploatera alternativa möjligheter till energiutvinning.

Sammanfattningsvis vill jag undersiryka betydelsen inle minst ur svensk synpunkt av all detta internationella samarbelsavlal pä energiområdet kommii till stånd. Man får hoppas all klausulerna om fördelningen av ofia i händelse av krisj framliden inle skall behöva komma lill användning. Men man kan konstatera all Västeuropa 1973 säkerligen befunnit sig i en bällre situation om de principöverenskommelser, som redan tidigare fanns, i god tid hade kunnat kompletteras med praktiska tillämpningsregler och därigenom kunnat komma till användning.

Jag ser därför avtalets regler om forskningssamarbete som dess viktigaste del. Del har redan öppnat många portar för svenski samarbete över gränserna när del gäller forskning på energiområdet, och jag är övertygad om all framliden kommer alt ge ännu bättre resultat.

Med del sagda ber jag, herr talman, all få yrka bifall till hemställan i näringsutskotlels betänkande nr 29.

214

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Siegbahn anser tydligen över huvud laget inle -han tycker del är fullständigt befängt - all det kan uppstå neutralitetsproblem. Men där är han ju inte överens med det enhälliga utrikesutskottet, som i sitt yttrande ändå pekar pä att här kan naturiiglvis finnas situationer där ell sådant problem kan uppstå.

Sedan säger herr Siegbahn - ännu mera verklighetsfrämmande - att det här är på intet sätt nägol slag från de rika länderna, från USA, mol ofieländerna. Jaså! Om USA;s utrikesminister hotar med krig ifall han inte får sin ofia, så är del alllsä enligt herr Siegbahn inget hot, inget slag från de rika länderna mot ofieländerna, inget slag från USA.

När USA blandade sig i Chiles inre angelägenheter och hjälpte fram mililäriunlan, dä var del lydligen inget slag mot den chilenska demokratin heller.

Nej, jag förslår den moderata logiken - ni moderater som alltid har försvarat utrotningskriget i Indokina, ända tills del pä sistone blev fullständigt hopplöst för er. Jag förslär att USA kan företa sig nästan vad som helsl ulan alt ni lycker all del är elt slag mot någon annan. Ni tycker alt USA;s maklpolilik är fullständigt i sin ordning, och del har ni i stort sett alllid tyckt.

Sä några ord till herr Svanberg.

Herr Svanberg säger nu - och del är del verkligt märkliga - att här diskuierar vi ju inle alls USA;s politik - varför drar Jörn Svenssonjn den? Här diskuterar vi ju Sveriges ofieproblem, säger herr Svanberg. Har inte herr Svanberg uppläckt all del faktiskt i den här frågan flnns etl visst samband mellan Sveriges ofieproblem och USA:s utrikespolitik, just därför alt Kissinger har sagl som han sagl och därför all Sverige ger sig in i ell ofiesamarbete med USA? Finns del dä inget samband alls mellan USA;s utrikespolitik och Sveriges ofiepolilik? Jo, det ärjust del sambandet som finns, och del är just del sambandet som vållar problemen.

Lål mig upprepa min fråga. Kissinger har alltså hotat med krig om del blir störningar i ofielillförseln. Lål oss ta en tänkt situation, en fullt realistisk situation med hänsyn lill vad Kissinger har sagt - och det har han ju inle sagt rakt ut i luften. Det uppslår en konfrontation, en konflikt mellan ofieländerna och USA, där ofieländerna inte vill garantera ofielillförseln. Kissinger säger; Om ni inte ser till alt inom en viss tid garantera ofielillförseln mobiliserar USA och förbereder en militär aktion. Om nu Kissinger säger pä della sätt i den tänkta situationen, skall då Sverige enligt herr Svanbergs mening dra sig ur avtalet eller skall Sverige föfia de solidaritelsparagrafer i avtalet som i en sådan situation eventuellt kan bli aktuella?

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internatlonellt energiprogram, m. m.

Hen SIEGBAHN (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag tror att herr Svensson i Malmö har missförstått mig en aning i denna diskussion. Jag har inte diskuterat vad Amerika kan ha gjort i olika situationer, utan jag har bara talat om vad vi verkligen diskuterar i denna debatt, nämligen frågan om ofieavtalel och u-länderna.

Det är klart all silualionen kan vara besvärande för ofieländerna, men del är inle sä debaiten har dragils upp i molionen och av talesmän för vpk och centerpartiet, ulan del har gjorts en allmän deklaration om all vi skadar u-länderna som helhet. Och del begreppet är inte pä nägol sätt synonymt med ofieländerna. Jag försökte tvärtom göra den distinktionen att ofieländerna tillhör de rikaste länderna, även om de i vissa avseenden är u-länder. Men man menar att det skadar andra u-länder, den slora majoriteten av u-länder, de som inle har nägon ofia. Del är det somjag har bestritt. Och jag har inle kunnai uppfatta att herr Svensson har gendrivit den ståndpunkten.

Sedan lycker jag att jag redogjorde ganska klart för hur neutralitetspolitiken kan komma i kläm. Jag har inle alls förnekat det pä något sätt. Jag framhöll tvärtom att om det skulle bli krigiska förvecklingar, sä upphör avtalet förmodligen helt och hället, och under alla förhållanden upphör dess tillämpning för Sveriges del. Var inle det klara besked nog?

Slutligen efterlyser jag etl svar på de synpunkler som jag framförde om vpk:s underliga säll all läsa såväl propositionen som avtalet. Kan herr Svensson förklara hur man skall behöva skänka bort ofia gratis lill andra länder i del här fördelningssystemet? Den frågan fick jag inte något

215

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

Avtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

svar på och inte heller på frågan hur Förenta staterna kan regera med stöd av några röster. Det motsatta problemet är ju det centrala, nämligen att det krävs nästan absolut enhällighei av alla staler för att man skall kunna fatta beslut, alltså ett klart stöd för alla de små länder som ingår i organisationen.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Denna debatt blir underligare och underligare. Här går herr Svensson i Malmö upp och staplar en mängd "om" på varandra: om det går så, om Kissinger gör del, om Amerika råkar i krig, vad säger herr Svanberg dä att Sverige skall göra?

I min barndom fanns det ell ullryck som sade: Om inte om hade varit hade jag kunnat segla över Allanlen på elt järnspett. Jag undrar om inle Jörn Svensson har misstagit sig; della är inle en debali om Kissinger i amerikanska senaten eller en debatl om Amerikas krig. I hela vår insiällning lill ofieklubben har det från svensk sida ullalats all vi har klara neutralilelsförbehåll. Behöver dä Jörn Svensson stå här och fråga om Sverige skall delta i ett krig mot ofieländerna, om Kissinger säger så och sä? Jag tycker del är barockt att föra ett sådant resonemang! Del ligger ju helt på sidan om verkligheten. Har Sverige förbundit sig att hjälpa USA i något krig mot ofieslalerna? Jag tror inte att ofiestaterna i någol sammanhang har framställt del pä del sättet att Sverige skulle vara någon fara för dem. Herr Svensson talade här om Indokina; snart är väl Sverige medansvarigt och inblandat i Amerikas krig i Vielnam ocksä.

Jag tänker avsluta denna debatt nu. Jag vill inle fortsätta med dessa dumheter längre, ty detta har inte med sakfrågan all göra ulan är endasl etl fruktansvärt upptonande av "om". Tänk om herr Svensson i stället skulle försöka lugna ner sig och se frågorna som de är. Då skulle vi kunna före en mycket intelligent och trevlig debatt, och herr Svensson behövde inte tala i falsett därför att han framför sig ser en Kissinger som är ute i krigiska ärenden.

216

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Svanberg har en väldigt märklig nivå pä sin debatt. Del är ju inle så att jag här bara staplar "om" på varandra, utan här gäller det en amerikansk utrikesminister, och han är ju inte vem som helsl här i världen! Sådana herrar slänger inle omkring sig uttalanden hur som helst utan att mena något med dem. Tvärtom vel vi att när män på den nivån säger någonting öppet, så ligger del också någonling bakom. Den amerikanske utrikesministern har alltså hotat med krig om vissa störningar i ofielillförseln inträffar. Han har hotat med krig, med militära akiioner eller med militär utpressning. Del behöver nalurliglvis inte vara fråga om öppet krig. Sverige behöver självfallet inle hjälpa USA i etl öppet krig - det inser även jag. Vad jag tänker på är den situation som kan uppslå i ett ulpressningsläge eller i ett läge där man utövar

nägol annat konkret hot med militär bakgrund mot ofieslalerna.

Blir herr Svanberg aldrig orolig? Tycker herr Svanberg över huvud taget inle att det faktum all en amerikansk utrikesminister gjort sädana utfästelser har med del här all göra? Del var dock samme utrikesminister som gjorde utfästelsen att man, om vissa saker hände i Chile, skulle intervenera och se till all del blev ordning pä förhållandena där. Det undgick väl inte herr Svanberg, även om herr Svanberg är någol provinsiell och inomparlamentarisk lill sin allmänna läggning, att det inträffade saker i Chile i september 1973 och att detta hade föregåtts av ett liknande hot? Det visar vart situationen potentiellt kan leda.

Det är bara detta jag vill veta; Hur långt får den amerikanska reginien gå när det gäller att öva tryck pä ofieländerna och för övrigt även andra länder som har råvaruresurser som USA är intresserat av att få grepp om? Hur längt fär Kissinger gå innan Sverige upphör att anse sig ha förpliktelser alt föfia avtalets solidaritetsparagrafer? Var går gränsen?

Detta är ett mycket farligt och allvarligt problem. Herr Svanberg och andra måste rimligtvis ha grubblat över detta. Rimligtvis måste de ha försökt förutse vilka situationer som kan uppstå - det är inga fanla-sisituationer det rör sig om när en amerikansk utrikesminister hotar pä della säll. Ni måste väl ha grubblat över detta problem, gjort er några tankar? Jag frågar bara i all enkelhet: Vilka tankar har ni gjort er?

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationellt eneigiprogram, m. m.

Fröken ELIASSON (c);

Herr talman! Jag begärde ordet när herr Siegbahn riktade sina mycket grova rallarsvingar bl. a. mot svensk utrikespolitik och ocksä råkade inkludera några av oss centerpartister som motionerat i denna fråga. Jag länker inle kommentera herr Siegbahns inlägg närmare. Jag tycker bara att det ger klart belägg och stöd för de uppfattningar vi fört fram i molionen, nämligen att del här är en fråga av sådan vikt all den fordrar åtskillig eftertanke och tid för begrundan. Jag anser att herr Siegbahns inlägg och debatten i kväll visar att det inte varil möjligt att hantera denna fråga på det sätt som krävs.

- Delta är en oerhört viklig fråga. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att den svenska riksdagen för den här debatten pä den nivå som förekommit tidigare i kväll. Jag hoppas verkligen alt den energipolitiska debaiten, som i hög grad också gäller den här frågan, inte skall föras i sädana här tongångar.

Vad vi begärt i cenlerparlimotionen är att vi skall vänta med ställningstagandet till att gå med i lEA. Vi har begärt att riksdagen skall uppdra ål regeringen alt göra en framställning till IEA:s styrelse om att vi skall få ell är pä oss att begrunda saken och sedan ta slällning lill frågan.

Trots att två utskott har behandlat frågan får man konstatera att del egentligen inle förekommit nägon sakbehandling av de motioner som väckts. 1 slort sett är det upprepningar av propositionen som utskotten framfört i utskottsbetänkandena. Man har alltså inte sakbehandlal de

217

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

synpunkter som anförts i motionerna.

När det gäller neutralitetspolitiken lycker jag ändå all man kan konstatera etl litet tillmötesgående i utrikesulskoltels betänkande, där del heter att inlernationella avtal pä del ekonomiska området kan medföra begränsningar av den nationella handlingsfriheten som gör det svårare alt konsekvent fullföfia neutralitetspolitiken. Att det är sä är obestridligt, säger ulrikesutskotlel. Vi har i centermolionen pekat pä att risken är uppenbar att Sverige i ell sådant samarbete kan råka i situalioner där del politiska handlingsutrymmet är starkt begränsat och där neutralitetsförbehållet ej är användbart. Det lycks alllsä finnas nägol av samstämmighet mellan molionen och utrikesutskottets belänkande pä den punklen. Del finns praktiska begränsningar för hur användbart neutra-lilelsförbehällel är.

Däremot har vi i molionen inle sagl all del är helt oförenligt med svensk neutralitetspolitik att gå med i elt sådant samarbete, men vi har sagt att det ju finns andra väsentliga frågor som man bör diskutera. En sådan fråga är om vi bör gå vidare i del internationella samarbetet, med gruppbildningar mellan de rika länderna å den ena sidan och de fattiga länderna å den andra, eller över huvud taget gruppbildningar som ställer de råvarufattiga länderna ät sidan. Det görs ju i det här fallet.

Bland de viktiga frågor vi har pekat pä i motionen ärjust denna. Vidare finns oklarheten om den konkreta utformningen av del långsiktiga energipolitiska samarbetet inom lEA, riskerna för konfrontation med ofieproducenlländerna och frågan huruvida della sätt alt trygga ofieförsöriningen ur svensk synpunki över huvud taget är den bästa vägen.

Dessa frågor menar vi är så viktiga all man borde ta tid på sig och försöka föra en seriös debatl innan man fattar ett beslut.

Jag finner att inte någol av de förslag som föreligger, vare sig i utskottsmajoriletens skrivning eller i reservationens skrivning, tillgodoses från de synpunkler och i enlighet med de krav vi har ställt i motionen. Därför kommer jag, efter den behandling av ärendet som har skett i utskottet, all avstå frän att rösta vid voteringen.

I della anförande instämde herr Granstedt (c).

Hen SIEGBAHN (m):

Herr talman! Jag vill bestämt bestrida att jag har kritiserat den svenska neutralitetspolitiken. Mitl enda syfte var all påpeka all cenlermolionärerna, och nalurliglvis ännu mer vpk, har ifrågasatt den svenska neutralitetspolitikens förenlighet med vårl inträde i ofieklubben. Jag har försökt utveckla varför detta inträde inte strider mol vår neutralitetspolitik. Del är klart - det har jag inte heller på någol sätt bestridit - all bl. a. medlemsskap i ofieklubben kan skapa situalioner dä neutralitetspolitiken kräver ett visst handlande. Även utan att vara med i denna organisation eller vissa andra organisalioner kan vi självfallet komma i en sådan situation. Det har jag som sagl inle bestridit, men jag har försöki utveckla

några situationer där detta skulle föranleda all vi inle skulle kunna della i arbelel. Det har jag kanske gjort på elt betydligt klarare säll än vad som har gjorts i centermotionen, som innehåller ett allmänt misstänkliggörande av vårt medlemskap - ett misstänkliggörande som således även gäller,Schweiz och Österrikes medlemskap där - och som jag inte lycker har tillfört diskussionen någonting nytt. Del hade varit värdefullt, om fröken Eliasson och medmotionärerna i stället hade försökt alt göra den analysen, vilkel alltså inle skett.

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationeUt energiprogram, m. m.

Fröken ELIASSON (c);

Herr talman! Från centerns sida är vi förvisso inte ute för att söka misstänkliggöra neutralitetspolitiken, som är ett av de väsentligaste inslagen i den svenska politiken. Som framgick av mitt inlägg i debatten står det också klart i molionen att så inle är fallet. Vi säger ju att det kan uppslå situationer då neulraliteisförbehållel ej är användbart. Delta lycks det inte finnas några delade uppfattningar om, vare sig bland motionärerna eller i utrikesutskottet.

Men del är också intressant att konstatera all herr Siegbahn vägrar att debattera de andra utrikespolitiska frågorna, t. ex. den viktiga frågan, om vi i de rika länderna skall gå vidare på denna väg alt gruppera oss tillsammans mot de fatliga länderna och slälla råvarufattiga länder åt sidan när del gäller vikliga försöriningsfrågor. Här ställs de råvarufattiga konsumentländerna i u-världen helt utanför detta samarbete. Vi menar all man måste inrikta sig pä all nå andra lösningar, som ocksä lillgodoser dessa länders berättigade krav. De frågorna vägrar herr Siegbahn all dis-kulera.

Hen SIEGBAHN (m);

Herr talman! Jag vill bara påpeka att molionen, som har väckts av herr Olof Johansson i Stockholm, herr Andersson i Nybro och fröken Eliasson, inie har fäll slöd av nägon annan centerpartist. De farhågor som uttrycks i niotionen har lydligen inte gjort nägol särskilt djupt intryck.

Sedan måste jag än en gäng framhålla all avtalet har varken lill syfte eller till effekt att om del någorlunda fullföfis försvära för de råvarufattiga länderna. Möjligen kan det skapa vissa konflikter och diskussioner med de råvarurika länderna, och dit hör i eminent grad oljeländerna. Syftet är tvärtom alt vi skall minska värt behov av ofia för att den i ökad utsträckning skall konima de råvarufattiga länderna lill del. Del var en av huvudpunkterna i milt anförande. Har inle fröken Eliasson fattat innehållet i det, ber jag all fä rekommendera en genomläsning av protokollet efteråt.

Överläggningen var härmed slutad.

219

Nr 86

Onsdagen den 21 maj 1975

A vtal om ett internationellt energiprogram, m. m.

Proposilioner gavs pä bifall .till dels ulskollels hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt volering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i belänkandet nr 29 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Svensson i Malmö,

220

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 299

Nej -   16

Avstår -    16

§ 3 Föredrogs

Skatteutskottets betänkande

Nr 27 med anledning av propositionen 1975:98 om skatteplikt för vissa studiebidrag, m. m. jämte motioner

Uibildningsutskottets betänkande

Nr 23 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 4 Herr andre vice talmannen meddelade alt pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle civilutskoltets belänkande nr 25 samt jordbruksutskottels betänkanden nr 13 och 14 i nu angiven ordning uppföras närmast efter näringsutskotlels belänkande nr 20.

§ 5 Kammaren åtskildes kl. 00.26.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert