Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:85

Onsdagen den 21 maj

Kl. 10.00

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

§ 1 Justerades protokollet för den 12 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs men bordlades åter skatteutskottets belänkande nr 28, utrikesutskottets betänkanden nr 7, 8 och 10, försvarsutskottets betänkanden nr 18 och 19, trafikutskottets belänkanden nr 14, 16 och 17, jordbruksulskollets betänkanden nr 13 och 14 samt näringsutskottets betänkande nr 20.

§ 3 Arbetsmarknadsutbildningen (forts.) Fortsattes överläggningen om inrikesutskottets belänkande nr 14.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! En av de ulbildningsformer som behandlas i proposiiionen 45 är företagsutbildningen. I samband med att man behandlar företags-utbildningen lar man upp den ulbildning i företag som förekommer för bl. a. äldre och handikappade. Där införs enligt propositionens och utskollsmajoritelens förslag nu en ny regel, som innebär alt även för dessa grupper skall gälla anställningstvång, dvs. för att få tillgång lill ulbildningen i förelag måsle alla - även om de tillhör gruppen äldre och handikappade - vara anställda av företaget i fråga. Den nya regeln motiveras myckel knapphändigt i propositionen; del finns knappast några egentliga skäl redovisade varför man vill införa den, bortsett frän önskvärdheten av elt enhetligt syslem.

I motionen 2016 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. las denna fråga upp. Vi framhåller där all det är angeläget att man också i framliden skall ha möjlighet att erbjuda förelagsulbildning för äldre och handikappade utan alt de dessförinnan är anställda i företagel. Företagsutbildning utgör ell vikligl utbildningsalternativ. Inle minst för de grupper som har svårighet all få fotfäste pä arbeismarknaden kan det vara värdefullt med ulbildning i företag. Dels erbjuder det en mer realistisk mifiö i många sammanhang än andra ulbildningsformer kan erbjuda, dels kan del ocksä innebära en öppning pä arbeismarknaden - det kan vara etl säll all introduceras på etl förelag. Därför menar vi alt del är angelägel all la bort anslällningstvängel.

Pä s. 16 i ulskollels betänkande behandlas den här frågan. Utskottsmajoriteten avfärdar värt förslag ännu knapphändigare än del säll på vilkel frågan behandlas i propositionen. Man säger:

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

"Erfarenheterna av den nya ordningen bör avvaktas innan man tar ställning till om den behöver modifieras. Utskottet biträder därför propositionens förslag på denna punkl och avstyrker föfiaklligen motionsyrkandel."

Självfallet anser vi fortfarande all del krav som vi framfört i molionen är angeläget. Vi vill slå vakt om möjligheterna för de anställda och handikappade som inle har en position på arbeismarknaden att komma in i förelagsutbildningen. Vi har också reserverat oss på denna punkl.

Ett annat problem som tas upp i motionen 2016 är risken för att det kan uppstå iröskeleffekter i samband med all det nya utbildningsbidrags-systemet introduceras. Del kan alltid vara frestande, när förmånerna höjs kraftigt i samband med nägon aktivitet, att avvakta tills man kan utnyUja de förbättrade förmånerna. Vi föreslog därför alt man skulle göra justeringar av de redan existerande bidragen fr. o. m. i höst sä alt man på del sättet undviker den typen av iröskeleffekter. I del fallel flck vi en mer positiv behandling i utskottet, och värt motionsyrkande har mynnat ul i ett förslag från utskottet all regeringen skall ges allmänl bemyndigande alt om situationen sä kräver vidta härav föranledd bidragsjustering. Formerna för denna juslering och den lidpunkt vid vilken åtgärderna bör sättas in bör vara beroende av ulvecklingen och de framlidsbedömningar som kan göras efter halvårsskiftet, säger utskottet. Detta tycker vi är en tillfredsställande avvägning och lösning på det problem vi tar upp i motionen. På den här punkten kan jag yrka bifall till utskottets förslag.

En fråga som tas upp i flera motioner, bl. a. i motionen 2014 av herr Karlsson i Mariefred, gäller folkhögskolornas roll i arbetsmarknadsutbildningen. Redan nu spelar folkhögskolorna en viktig roll som ell al-ternaliv inom arbetsmarknadsutbildningen. Del är mänga människor som haft tillfälle alt fä en mer allmän och bred utbildning inom folkhögskolornas ram. I propositionen tar man också upp den här frågan, bl. a. med anledning av alt den behandlals i KAMU-utredningen och att flera remissinstanser har pekat pä del angelägna i alt folkhögskolorna får fortsätta all spela en viklig roll inom det här området. Man säger all del inle flnns några formella hinder för all även fortsättningsvis kunna ulnyuja folkhögskolornas utbildningskapacitet när del gäller arbetsmarknadsutbildningen. Men del är svårt att ur proposiiionen utläsa nägon större entusiasm för folkhögskolornas funktioner annat än när det gäller elever med speciella problem.

Utskottet har valt all tolka proposiiionen så positivt som möjligl, skulle jag vifia säga, när man skriver alt ulskottet inle kan flnna annat än all folkhögskolorna även i fortsättningen kommer att ha en betydelsefull funktion alt fylla i arbetsmarknadsutbildningen. Dä hänvisar man lill de formuleringar som finns i propositionen.

Vi lycker nog all riksdagen på elt klarare sätt skulle kunna slå fast all folkhögskolorna i framliden har en viklig roll all spela i del här sammanhanget. Folkhögskolorna representerar en unik tradition och har er-

farenhei på vuxenutbildningens område. Det måste vara angeläget för samhället alt ta lill vara den erfarenhet och den utbildningskapacitet som finns inom folkhögskolorna. När man tar lill vara folkhögskolans möjligheler i samband med vuxenutbildning i allmänhet och även arbetsmarknadsutbildning fär della inle bara eller ens till övervägande del gälla elever som har särskilda problem av olika slag. Det är ulan tvivel så att folkhögskolorna just för elever med speciella problem kan innebära etl myckel väsentligt stöd i ulbildningen. Men om just den typen av elever i alllför hög grad fär dominera folkhögskolornas elevuppsällning minskar naturligtvis samtidigt folkhögskolornas möjligheter att hjälpa denna grupp elever. Del gäller alltså, inte minst med hänsyn till de mer problematiska eleverna, att ha en väl avvägd sammansättning av elevkårerna pä folkhögskolorna. Detta gör det också angeläget att man på etl ordentligt säll lar lill vara folkhögskolornas utbildningsmöjligheter. Därför menar vi reservanter från centerpartiet och folkpartiet att riksdagen mera klart och tydligt bör slå fast folkhögskolornas roll i framliden.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 7 och i övrigt lill utskottets hemställan.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! I en motion nr 2001 har jag och några medmotionärer föreslagit att riksdagen hos regeringen skulle begära all en arbetsgrupp snarast skulle tillsättas för att utarbeta förslag lill former och riktlinjer för en hela utbildningsfällel omfattande samplanering, samordning och samverkan mellan arbetsmarknadsutbildningen och det regufiära utbildningsväsendet. Enligl utskottets uppfattning bör resultatet av de metoder för samordning som nu föreslås i proposiiionen om arbetsmarknadsutbildningen avvaktas innan man lar ställning till nya åtgärder.

Jag skall inle polemisera mot ulskottet, som med allvar och positivt lagit upp molionen lill behandling - därmed, hoppas jag, erkännande alt det är besvärliga problem det rör sig om. Å andra sidan kan jag inte vika frän den uppfattningen alt del är av behovet påkallat all samplaneringen, samordningen och samverkan utvecklas mer än vad som antyds i proposiiionen och dessutom - del skall observeras - över hela arbeismarknadsulbildningsfället. Bestämda riktlinjer för en sådan samordning och samverkan mellan ungdomsutbildningen, vuxenulbildningen och arbetsmarknadsutbildningen saknas. Kommer sådana riktlinjer sedan riksdagen bifallit propositionen, kan man fråga sig, gällande alllsä såväl den centrala som den regionala och lokala verksamheten?

Del kan inle få fortsätta att vara så, som vi framhållit i molionen, alt redan lillgängliga lärosalar, institutioner och verksläder inte ulnylfias utan att nya utrymmen i stället utrustas. Möjligheler lill gemensamt bruk av lill buds stående lärarkrafter har inle tillvaratagits. Dubbla kursutbud har gjorts. Del är saker och ting som man stöter på vid resor ute i kommuner och vid överläggningar med utbildningsfiänslemän där.

Jag lycker nog att utskottet halkar förbi frågan om överkapaciteten

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

litet förstrött och reducerar problemel lill all vissa ojämnheter i beläggningen måste accepteras, som det heter. Må så vara, men jag vägrar tro att överkapaciteten inle kan nedbringas något mer än vad som f n. är fallet. Överkapacitet t. ex. pä lärarsidan drar betydande kostnader.

Inte heller trorjag att all arbetsmarknadsutbildning - den är verkligen skiftande - inom den närmasle tiden kommer att kunna läggas under skolöverstyrelsen som enda huvudman eller, litet försiktigare uttryckt, som ytterst ansvarig. Men del går all komma bra myckel längre än vad som hittills skett. Uppbyggandet av permanenta, fristående utbildnings-och studieslödssystem vid sidan av de regufiära är generellt sell icke av godo.

Tanken pä en särskild arbetsgrupp, som skulle gripa sig an hela problematiken, tycker jag har framtiden för sig. Statsrådet Leijon bör inie utan vidare förkasta den tanken, även om jag inle i molionen lyckats frälsa utskottet för mitt förslag. Det är som jag ser del den första åtgärd som mäste vidtas för att andra, betydelsefulla åigärder i sin lur skall kunna komma lill stånd.

Samplanering, samordning och samverkan mellan arbetsmarknadsutbildningen och del regufiära utbildningsväsendet är inle tillfredsställande; del vågar jag stå för sådan jag har upplevt situationen. Jag menar alltså alt mer måste göras än vad som förutsätts i proposiiionen.

Jag har, herr lalman, inget yrkande.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Frågan om arbetsmarknadsutbildningen har varit föremål för många diskussioner under årens lopp. 1 börian hävdades från mänga håll att ulbildningen inte gav de resultat man hade väntat sig. Det har ocksä sagts alt alllför mänga inle fåll nägon anställning efter genomgängen kurs, all de inle fält sysselsättning inom de områden som de utbildats för osv. Över huvud laget har del funnits ett slags avog inställning till denna utbildningsverksamhet frän vissa häll. Ändå kan man i dag slå fasl all arbetsmarknadsutbildningen utvecklats lill elt av arbetsmarknadspolitikens mest betydelsefulla inslrument. Den stora efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft som är efter år gjort sig alltmer gällande skulle knappast ha kunnat tillgodoses så pass bra som ändå har skett om inte denna utbildningsverksamhet hade funnits.

Av alldeles särskild belydelse har arbetsmarknadsutbildningen varit för alla de kvinnor som pä senare tid är efter år försökt komma ut i arbelslivet efter alt under några år ha stått utanför, liksom för de kvinnor som hell saknat erfarenhet på arbeismarknaden. Andelen kvinnor inom arbetsmarknadsutbildningen var i böfian ganska blygsam men har nu ökat lill nära 50 96. Eftersom del framför alll är den kvinnliga arbetskraften som ökat under de senasie åren kan man pä goda grunder slå fast att arbetsmarknadsutbildningen haft stor betydelse för många kvinnor när del gällt alt ta steget ut i arbetslivet. För ensamslående famil-jeförsöriare har i niånga fall ulbildningen inneburil att de kunnat fä en

bättre ställning på arbetsmarknaden och således kunnat förbäilra för-söriningssituationen.

Men samtidigt som del kan betonas all arbetsmarknadsutbildningen har stor belydelse jusl för kvinnorna och deras möjligheter att konima ul på arbetsmarknaden finns del naturiiglvis en del problem som bör uppmärksammas. Säkert skulle ännu fler kunnat gripa chansen till ulbildning, om inte barntillsynsproblemen slätt hindrande i vägen.

Vi hade ju för någon månad sedan en läng och inlensiv debatl i riksdagen om brislen på daghems- och frilidshemsplalser över huvud taget, och jag skall inle närmare gä in pä den frågan. Men jag vill konstatera all alla erfarenheter säger att bristen på tillsynsplaiser även drabbar arbetsmarknadsutbildningen, eller rättare sagt framför alll de kvinnor som vill söka utbildning för att komma ul i förvärvsarbele. De kontakter jag haft med handläggande personal vid länsarbetsnämnder och ocksä med vissa småbarnsföräldrar som berörts har besannat delta. AMS har också begärt en utökning av den försöksverksamhet med barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen som man bedrivit sedan mitten av 1960-talel och som nu omfallar ca 100 platser pä älta orter. Man anser all den bör fortsätta och anordnas i flertalet län. Med hänsyn lill den ökade efterfrågan på arbetsmarknadsutbildning från föräldrar med små barn har man anseit alt det är angelägel att denna barntillsyn även kan omfatta kursdeltagare som genomgår utbildning utanför AMU-cenler. AMS föreslår därför att verksamheten utökas med ca 400 platser. Även KAMU har föreslagit alt verksamheten skall successivt utvidgas allteftersom behov uppstår.

Föredragande statsrådet tar ingen direkt ställning lill frågan i propositionen utan hänvisar till att det bör ankomma pä regeringen att besluta om de justeringar av bestämmelserna som kan visa sig motiverade.

Enligl min mening är det klart motiverat alt försöksverksamheten snabbi byggs ul. Det kan inte vara rimligt alt t. ex. en ensamstående förälder som har allt klart för all påböria en utbildning hindras därför att inte barnlillsynsfrägan kan lösas, samiidigi som vi kanske har brist på arbetskraft jusl inom del område som vederbörande sökt sig till och samiidigi som hon skulle ha fäll en betydligt bältre trygghet för sig själv och barnet om ulbildningen kunnat fullföfias.

Med de förbättringar som nu sker när det gäller utbildningsbidragen får man förutsätta all fler söker ulbildning, vilket kommer att innebära ett ökal tryck även när det gäller barntillsynen. Bl. a. torde slopandet av "makeprövningen", dvs. kopplingen av bidragen lill makes inkomst, innebära alt många flera gifta kvinnor får möjlighel att gä in i ulbildning.

Jag vill också hänvisa lill det slora behovet av utbildad personal på vårdsektorn och den skrivelse som AMS avgivit till regeringen om de åtgärder inom framför alll barnomsorgen som man bedömer angelägna all sälta in vid en eventuell konjunkTurdämpning. Även om man önskar all många fler män skulle ägna sig ål vårdsektorn torde det i verkligheten bli kvinnorna som i myckel hög grad lar dessa utbildningsplatser i an-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

språk.

Vidare pågår en brett upplagd försöksverksamhet med del s. k. jäm-slälldhelsbidragel, och även i della fall torde kvinnorna åtminstone under en övergångstid komma all vara i majoritet.

Alll talar således för att det kommer att ställas slora krav på tillgäng lill barntillsyn om arbetsmarknadsutbildningens omfattning och mål skall kunna förverkligas. Man kan naturligtvis ha den uppfattningen att kommunerna borde klara barntillsynsfrågorna även för dem som går i arbetsmarknadsutbildning. Men med vetskap om del svåra lägel, med långa daghemsköer på de flesta orter med AMU-centra och annan arbetsmarknadsutbildning, kan vi enligt min uppfattning inle vänla med att sätta in åigärder när vi har en chans all göra delta.

Utskottet har §enom ett tillkännagivande ställt sig bakom de båda motioner som väcktes vid riksdagens böfian, nämligen en socialdemokratisk motion där jag slår som första namn och en centermolion med herr Nilsson i Tvärålund som första namn. Vi har i molionerna gåll på AMS linje och vill ha en forlsatl utbyggnad till stånd. Vi anser all del nuvarande villkoret alt utbildningen skall ske vid AMU-centra bör slopas. Utskottet har dessutom uttalat att det vid planeringen bör övervägas om man i fortsättningen liksom nu skall repliera, eller sä att säga hyra in sig, pä de kommunala institutionerna eller om man skall pröva nya organisatoriska former för alt få fram ell reellt nytillskott av plalser.

Jag anser all della är en myckel viklig fråga. Det blir ju inle fler platser pä en ort om AMS bekostar låt mig säga 20-25 plalser av redan befintliga barnslugeplatser eller väntar på att ta i anspråk plalser som ingår i kommunens ordinarie planering. Del är min förhoppning att regeringen på grundval av vad utskottet anfört myckel snart griper sig an med denna fråga, och det är även min förhoppning all AMS skall flnna nya vägar att ordna barntillsyn ät föräldrar som går i arbetsmarknadsutbildning. Ur jämställdhelssynpunkt är delta en myckel angelägen fråga.

När del gäller de nya riktlinjerna för arbetsmarknadsutbildningen och de nyägrunderna för utbildningsbidrag till kursdeltagarna, sä har ju dessa frågor redan ingående belysts och diskuterats här under gärdagen. Med tanke på den debatl vi haft runt om i landet och med lanke på de krav på höjningar av bidragen som vi haft att behandla lid efter annan anser jag det synnerligen lillfredsslällande att vi nu får ett nyll syslem, där bidragen kommer att anpassas lill höjningar av maximiersätlningen inom arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbetsmarknadsstödet. Del kan också konstateras all utskottet så gott som enhälligl har ställt sig bakom förslaget. Det är endast vpk som har reserverat sig för ell annal system. Däremot vill inte moderaterna vara med om en finansiering genom arbetsgivaravgifter utan menar all kostnaderna bör finansieras över statsbudgeten. Någon annan form av inkomstförstärkning föreslär man inle. Jag måsie då konstatera all moderaterna numera lever högl på sill inflalionsresonemang. Man lycks kunna bekosta snart sagt var

och varannan reform via inflationsvinsler för staten, några hundra mil-' joner hil och några hundra mifioner dit. Då hade det väl varil renhårigare av moderalerna all avslå ell förslag som man inle vill vara med om att skaffa medel lill. Är man intresserad av all tillgodose behovet av yrkesutbildad arbetskraft, vilkel arbetsgivarna gäng efter annan har förklarat sig vara, sä bör det också vara rimligt att de som står för efterfrågan är med och belalar sin andel.

Miltenpartierna har inte gäll emot förslaget om flnansiering genom arbetsgivaravgifter men försöker att pruta på beloppen genom att föreslå en lägre avgiflsprocent. Utskottsmajoriteten har inle funnit all beräkningarna skulle vara felaktiga. Tvärtom ifrågasätter utskottet om inle den föreslagna procentsatsen är för låg, della med tanke pä att de förbättrade utbildningsbidragen bör stimulera fler arbetslösa att gä in i ulbildningen, i synnerhei då de arbetslöshetsförsäkrade, som hillills har varil underrepresenterade i utbildningen.

Sysselsättningsläget blir ju också avgörande för ulbildningens volym, liksom önskemålen från de kvinnor som inle nu flnns pä arbeismarknaden men som kan vifia skaffa sig utbildning och arbete. Enligl min uppfallning är del knappasl ansvarsfullt av mitlenparlierna all vara med om en reform som man själv har ansett angelägen men samtidigt krympa de ekonomiska resurser med vilkas hjälp reformen skall bli verklighet. Jag mäste slälla frågan: Vad avser centern och folkpartiet göra om del skulle visa sig alt medlen inle räcker till?

Herr Nordstrandh har här talat för sin moiion om bl. a. samordning och samverkan inom arbetsmarknadsutbildningen och den regufiära ulbildningen. Han vill att arbetsmarknadsutbildningen inkl. företagsutbildningen såväl pedagogiskt som organisatoriskt skall inordnas under skolöverstyrelsen. Men nu förhåller del sig faktiskt sä att ca 80 96 av arbetsmarknadsutbildningen redan sorlerar under skolöverstyrelsen. Om herr Nordstrandh hade lagit reda pä delta, sä hade del knappasl behövt väckas nägon motion. I propositionen harocksä framhållits att anordnare av kurser i ökad utsträckning bör samplanera verksamheten och att arbetsmarknadsstyrelsens och skolöverstyrelsens ärliga ramplanering för arbetsmarknadsutbildningen bör göras upp efter överläggningar med övriga kursanordnare och med alla parter på arbeismarknaden inkl. kommuner och landsting.

Herr Nordstrandh har också berört frågan om en överkapacitet vid vissa AMU-centra. Enligl utskottet är denna överkapacitet en föfid av den roll som arbetsmarknadsutbildningen har i vår arbetsmarknadspolitik. När vi har en god sysselsättning, sä minskar antalet deltagare, och vid en konjunkturnedgång måste det finnas möjligheter alt snabbi öka utbildningskapaciteten. Men del finns ocksä slora lokala variationer. Vid vissa lidpunkter flnns del en överefierfrågan i vissa delar av landet, medan plalser samtidigt står lomma i andra delar av landet.

Vidare är della enligl ulskollels uppfattning också en fråga om lärarnas anställningstrygghet. Vi kan inie bedriva nägol slags dragspelspolilik när

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

del gäller utbildningsresurserna på denna viktiga sektor av vår utbildning. Vi måste sätta in denna utbildningsform i dess rätta sammanhang. Som jag sade i böfian av mitl inlägg är det nämligen helt klart all arbetsmarknadsutbildningen har utvecklats till ett av arbetsmarknadspolitikens mest betydelsefulla instrument. Vill man rasera del som byggts upp på den sidan, vill man förmodligen också komma ål vår arbetsmarknadspolitik. Jag är alltså inle hell på det klara med herr Nordslrandhs och de moderata medmotionärernas syfte med molionen 2001. Del kan kanske i alla fall vara en tröst att moderalerna,i utskottet inte föfil herr Nordslrandhs linje.

Inte heller är det solklari vad mitlenparlierna avser med reservation nr 1, som behandlar folkhögskolornas roll i den förberedande ulbildningen - och det oavsett vad herr Granstedt nyss anförde. I reservaiionen säger man nämligen; "Ulnytfiar man folkhögskolornas kapacilel behöver man inte heller bygga ul moisvarande resurser för denna typ av allmänul-bildning på AMU-centra." Man kan kanske fatta detta som elt förslag att all sådan utbildning skall föriäggas lill folkhögskolor, även om reservanlerna samiidigi talar om all folkhögskolorna i ökad utsträckning bör utnyttjas. Om del endasl är della sistnämnda man avser, hade del enligt min mening knappasl funnits någon anledning lill reservaiionen. Både i proposiiionen och i utskottets yttrande sägs det myckel positivt om folkhögskolornas roll i della sammanhang. I utskottets betänkande har vi påvisat att del under 1974 var 2 090 personer som fick förberedande ulbildning vid folkhögskolor. Vi konstaterar ocksä all etl ökat utnyttjande av folkhögskoleplalser är beroende av i vilken mån folkhögskolorna kan tillgodose arbetsmarknadsutbildningens speciella krav; del får ju inle vara elt självändamål att använda folkhögskolorna, ulan man måsle väl i så fall ocksä fordra en del av folkhögskolorna.

Vi har alltså inte ställt oss negativa till etl utnytfiande av folkhögskolornas lediga kapacitet - del vill jag undersiryka. Slutsatsen måste bli att reservanlerna vill gå betydligt längre, eftersom de inte har nöjt sig med ulskollels skrivning. Och dä frågar jag mig: Är man även frän mitlenpartiernas sida ute efter att riva ned vad vi har byggt upp på AMU-centra här i landet? Man måsle väl ändå ha klart för sig att det för vissa grupper kan vara en fördel att gå i folkhögskola medan det för andra är en fördel alt gå på AMU-centra, ofta i den egna hemorten. Del gäller inte minst föräldrar som behöver barntillsyn för barnen under utbildningstiden och som ocksä behöver ta hand om barnen pä kvällstid, föräldrar till skolbarn t. ex. Och det är ofta så att folkhögskolornas lokalisering stämmer dåligt med befolkningskonceniralionerna. Kan de sluderande bo kvar i hemorten under utbildningstiden, är detta nalurliglvis en fördel. Det finns alltså skäl all bedriva förberedande ulbildning vid AMU-centra även i fortsättningen, lika väl som vi utnyujar folkhögskolorna och annan utbildningskapacitet som slår till förfogande.

Med della, herr talman, yrkar jag bifall lill ulskollels förslag på samtliga punkler.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Försl en kort förklaring lill all vi inle har reserverat oss för motionen angående folkhögskolorna, fru Hörnlund. Ulskottet uttalar i betänkandet att utskottet förulsätter att de anpassningsproblem som eventuellt kan uppkomma skall beaktas av folkhögskoleutredningen. Vi tyckte att detta var lillfredsslällande, i all synnerhet som jag - vilkel jag redan i går kväll påtalade - har erfarenhet från en folkhögskola som verkligen har tagit upp dessa problem och med positivt resultat.

Men del var inle för att säga detta som jag begärde ordel, ulan för all bemöta fru Hörnlunds försök att göra gällande att vi inte vill vara med och belala de ökade kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen. Helt naturiigt vill vi vara med och belala kostnaderna. Men vi anser inte att man kan lägga ytterligare pålagor pä förelagen, på landstingen och på kommunerna, när arbetsgivaravgifterna är uppe i ca 27 96 redan. De kommer dessutom all stiga ytterligare näsla år som en föfid av redan fattade beslul.

Det ger mig anledning att upprepa den fråga som jag ställde ett par gånger i går men tyvärr inte fick nägol svar på, vare sig av slalsrådel eller av övriga meddeballörer: Varför skall just den här utbildningen betalas av förelagen, när praktiskt taget all annan ulbildning betalas av samhället över statsbudgeten? Del märkliga är all det är så typiskt att just förelagarnas utbildning skall betalas av dem själva; den ulbildningen anses tydligen inle vara lill gagn för samhället! Om man tittar på företagsbeskattningen, kan man där finna exempel pä hur det går till när företagare vill skaffa sig ökade kunskaper. De kostnaderna fär inle ens avskrivas.

Del torde inle råda något tvivel om att staten fär in betydande belopp i skattepengar pä grund av de avslutade avtalsförhandlingarna. Där finns en möjlighet alt la pengar, fru Hörnlund. En annan möjlighel är att genom de här AMU-cenleranordningarna, där åtskilliga arbetslösa bereds arbete, kostnaderna pä andra områden minskar med ungefär motsvarande belopp. Del är också en utväg. Vidare kan man räkna med alt det i en budget som spänner över 90 mifiarder kronor borde finnas möjligheter till vissa besparingar, som skulle kunna las i anspråk för att täcka kostnaderna för della ändamål.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bUdningen

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Herr talman! Fru Hörnlund betecknade - del var väl ungefär sä hon menade - min och mina medmotionärers moiion som onödig. Jag måsle då kvittera, fru Hörnlund, med att säga alt jag i så fall finner att den del i fru Hörnlunds anförande som rör molionen om möjligl var ännu onödigare.

Fru Hörnlund påstår att jag inle vel vad jag lalar om utan all jag är illa informerad. Fru Hörnlund är'- det vill jag inte förneka - förmodligen ganska superkunnig på det här området, men här har lydligen insmugit sig en del information som icke är helt tillförlitlig.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Knutpunkten, fru Hörnlund, är ju -del upprepar jag - frågan: Behövs det eller behövs det inte mer samordning och samplanering mellan de olika utbildningsformer som vi har i vårl land? Svarar fru Hörnlund att det inte behövs, underkänner fru Hörnlund ju ocksä proposiiionen som vill gå åtminstone någol längre i fråga om samplanering och samverkan. Vad jag och mina medmotionärer har velat undersiryka är att det behövs ännu mer av samverkan och samplanering än vad propositionen antyder.

Vill fru Hörnlund förneka att det har förekommit och ännu förekommer dubbla kursutbud och alt man inle ulnytfiar redan tillgängliga lärosalar och institutioner utan utrustar andra? Vill fru Hörnlund förneka det? Detta är en fråga om längre gående samplanering och samverkan.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hörnlund frågade vad cenlern och folkpartiet skulle göra i framtiden, om den avgift vi föreslår inte räcker lill. På del vill jag svara all cenlern tar ekonomiskl ansvar för reformer som vi medverkar lill. Detta har vi alllid gjort i cenlern, och del kommer vi naturligtvis också att göra när del gäller den här reformen.

Fru Hörnlunds fråga aktualiserar en molfråga: Vad kommer regeringen all göra om uttaget med 0,4 96 visar sig vara för högt? Avsikten med avgiften är att ekonomisera samhällskostnaden för reformen. Del finns anledning att i del sammanhangei se pä ekonomiseringen av arbetslöshetsförsäkringen, där riksräkenskapsverket för innevarande budgetår räknar med ett överuttag av storieksordningen 400 mifi. kr. Det faktiska överuttaget i fiol var 246 mifi. kr. En diskussion där frågan ställs på sätt som fru Hörnlund gjorde tycker jag bör ge etl besked om huruvida ett överuttag från regeringens sida föranleder en framtida nedjustering.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hörnlund log upp några frågor av vilka jag jusl nu bara skall framföra synpunkter på en, nämligen den om finansieringen. De övriga frågorna ber jag alt få återkomma lill i elt särskill anförande. Jag begärde ordet för replik närmast med anledning av frågan vad vi tänker göra om pengarna inle räcker till.

Att fru Hörnlund ställer den frågan är i och för sig inle förvånande; jag blev mera förvånad när fru statsrådet Lefion i går ställde samma fråga. Vi har ändå lagförslaget framför oss - förslag lill lag om arbetsgivaravgift lill arbetsmarknadsutbildningen. Vi är överens om lagen som sådan, och i 5 S slår del: "Avgifterna för finansiering av arbetsmarknadsutbildningen föres till en fond, benämnd arbetsmarknadsutbildningsfonden, som förvaltas enligl grunder som regeringen fastställer." Mol den bakgrunden är det alldeles klart att om pengarna inte räcker lill fär vi pä vanligt sätt diskutera hur bristen skall täckas. Men min fråga kvarstår: Vad händer om del blir för myckel pengar i fonden? Vart skall de då föras?

Jag begriper alltså inle hur man kan ställa en sådan fråga som den om hur en eventuell brist skall läckas. Den frågan får lösas på samma sätt pä detta område som vi har varit överens om all göra på flera andra områden. Del är alldeles självklart alt flnansieringen blir en fråga som vi ständigt måste återkomma lill.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Motionen var väl trots allt ganska onödig, herr Nordstrandh. Det har lydligen också de moderala företrädarna i utskottet ansett, eftersom de inte har föfil upp molionen med en reservalion. Del har redan sagts i propositionen all ell ökat samråd skall äga rum. Del är självklart alt man alllid skall eftersträva alt försöka samräda och samordna sä längt del över huvud tagel är möjligl. Jag underkänner inle propositionen, herr Nordstrandh. Men hade herr Nordstrandh läst den litet bättre hade kanske han också funnit alt motionen var onödig.

Herr Nordgren säger alt han vill vara med och betala kostnaderna. Men då måste jag konstatera alt moderalerna inle har föreslagit nägon inkomstförstärkning - de litar lill de s. k. inflationsvinsterna. Herr Nordgren säger att staten fär in pengar genom löneökningarna. Men även statens personal får ju del av dessa löneökningar, och vi vel all kostnaderna stiger också för staten. Det lalar emellertid moderalerna aldrig om.

Sedan frågar herr Nordgren varför just denna utbildning skall betalas av företagen. Den skall ju betalas över både statsbudgeten och den föreslagna avgiften. Men jag konstaterade redan i milt första inlägg all förelagen onekligen har slor nytta av dessa utbildningsinsatser, och ytterst bör de också vara med och la sin del av kostnaderna.

När det gäller herrar Nilsson i Tvärålund och Ekinge får man väl vara tacksam för alt de nu lalar om att de vill vara med och la etl ekonomiskt ansvar. Vi är vana all ta vårl ansvar i alla sammanhang.

Frågan om vad regeringen kommer all göra om avgiftsuttaget visar sig vara för stort är det inte min sak att svara på, men rent allmänt vill jag säga alt det är mindre bekymmersamt med etl medelsöverskotl än med elt underskoll, särskill om vi skulle få en snabb konjunktursvängning.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Hen NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Även om förelagen har en viss nytta av denna utbildning, sä har väl även den som fär utbildningen nytta utav den. Samhället som sådant harocksä nytta av all utbildning. Del är ju därför som staten och samhället i andra sammanhang låter kostnaderna för utbildning gå över statsbudgeten. Varför inle så även i del här fallel?

Sedan säger fru Hörnlund alt vi inle anvisat några pengar. I milt förra inlägg pekade jag på några medelskällor. I reservationen framhåller vi också alt kostnaderna för nästa budgetär är svåra alt beräkna - det kan bli för mycket och del kan bli för litet i den här fonden som riksdagen

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

med all sannolikhet kommer att fatta beslut om i dag. Vi har därför föreslagit all det skall vara ett förslagsanslag. När belastningen bältre kan överblickas får del övervägas i vad män det flnns behov av lill-läggsanslag. I delta sammanhang, liksom i så många andra, går del inte alt lägga på hur mycket som helst. Finansminister Sträng har sagt alt man inle kan lägga pä den enskilde individen ytterligare koslnader. Hur skall man då kunna lägga pä näringslivel ylleriigare kostnader, om vi verkligen vill ha någol sä när full sysselsättning. Dessa avgifter har, fru Hörnlund, medfört problem inte minst bland de mindre förelagen och framför allt bland serviceföretagen som kräver myckel arbetskraft. Där försöker man nu rationalisera och byta ut den mänskliga arbetskraften mol maskiner. Del kan inte vara en ulveckling som vi bör sträva mol. När etl förelag har problem med ekonomin får man undersöka om del inte finns möjligheler alt minska uigifterna, om man inle kan höja inkomslerna. När vi redan har arbetsgivaravgifter som uppgår till 26 ä 27 % har vi nätt en enligt min mening för hög gräns. Resultatet av en forlsatl höjning kommer att förorsaka ytterligare problem på arbetsmarknaden. Del traktar vi inte efter. Vi anser därför att man inle kan belasta företagsamheten - och inle heller kommuner och landsting -med ytterligare avgifter. Del måste bli elt stopp någon gäng.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Herr talman! Nyss var min moiion onödig och nu har jag inle läst propositionen, enligt fru Hörnlund som i dag tydligen är litet fallen för svepande påståenden. Slå upp molionen, fru Hörnlund, och konstatera all jag ganska utförligt har citerat proposiiionen för all få en bakgrund lill de yrkanden jag ställer och de påståenden jag gör, nämligen alt del bör göras mer för samordning och planering än vad som föreslås i propositionen.

Om fru Hörnlund hade sagl att förslaget om en arbetsgrupp som skall arbeia med problematiken över hela fältet är onödig och att departementet klarar den uppgiften ändå hade jag förslätt det. Den uppfattningen kan man ha, och vem som därvidlag har mest rätt är det svårt all avgöra.

Nu, fru Hörnlund, väntar jag på nästa påslående som jag lyvärr inte har möjlighel att motbevisa.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle;

Herr lalman! I mitt första anförande i går angav jag centerns inställning till sättet att ekonomisera reformer. Jag trodde då all fru Hörnlund lyssnade. Jag beklagar alt jag i dag var tvungen att repetera cenlerns insiällning i denna fråga. Den är nu klar ocksä för fru Hörnlund.

Pä min direkta fråga om regeringen tänkte reducera avgiften, för den händelse avgiften blev onödigt hög, var fru Hörnlunds svar inte ulan intresse. Hon kunde inte ge något svar alls. Detta ber jag få noiera såsom etl resultat av debaiten.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara avge en stilla protest mol fru Hörnlund, när hon säger all nu är vi från folkpariiel beredda att medverka när del gäller finansieringen av arbetsmarknadsutbildningen. Enligt fru Hörnlunds tolkning skulle vi i vanliga fall inle vara det. Men del vet fru Hörnlund att vi är. Fru Hörnlund vel lika bra som någon annan all del i denna fråga inte råder nägon som helst tveksamhet. Vi ifrån folkpartiet har nu såsom tidigare klart sagt ut att vi är beredda alt ta det ekonomiska ansvaret för den reform som vi är med om alt genomföra.

Att man sedan kommer till olika beräkningsgrunder kan i och för sig anses beklagligt. Men det har ännu inle under debatten vare sig i går eller i dag givits någol som helsl belägg för att våra beräkningsgrunder skulle vara mer felaktiga än regeringens. Därför faslhäller vi vid 0,25 96, som vi anser utgöra full täckning för värt åtagande, och vi ställer oss bakom förslaget.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordgren log äter upp förelagen och frågar om de har nägon nytta av denna ulbildning. Han uttryckte sig ungefär sä här, alt även om förelagen har viss nytta av ulbildningen, har väl också de utbildade glädje av den. Pä detta skulle jag vifia svara: Javisst! Men då kan också båda parter vara med om alt slå för fiolerna i detta sammanhang.

Herr Nordgren anförde vidare att del får övervägas om tilläggsanslag behövs. Men moderalerna har ju fortfarande inte talat om hur de ökade kostnaderna skall läckas, vare sig del gäller tilläggsanslag eller någol annat.

Herr Nordgrens sparteorier har knappasl kommii lill uitryck i riksdagen. Moderalerna har varil med om en hel del överbud. Jag tycker därför att de nägol borde skärskåda sig själva, innan de kommer och talar om sparsamhei.

Herr Nilsson i Tvärålund påstod alt jag inle kunde svara på hans fråga. Jag sade inte att jag inte kunde ge svar, men jag framhöll all det inle ankom på mig att här besvara frågan.

Man mäste förutsätta alt herr Ekinge lider av en viss överkänslighet när del gäller frågan om folkpartiet är berett att vara med och belala. Han hängde upp sig på det lilla ordet nu, vilket ändå som sagt är alt vara litet för överkänslig i detta sammanhang.

Slutligen är det ännu värre om herr Nordstrandh har läst proposiiionen och ändå väckte sin moiion. Della besannas av alt inte ens moderaterna i utskottet har tillstyrkt den.

Herr talmannen anmälde att herrar Nordstrandh, Nordgren och Nilsson i Tvärålund anhållit all lill protokollet få antecknat all de inle ägde rält till ytterligare repliker.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! De senasie dagarna har en historia gåll runt i svenska pressen. Tvä kommunalmän träffas, och den ene frågar: Har du nägon arbetslöshet i din kommun? Nej, bara kvinnor, svarar den andre.

Historien är egentligen inle rolig - den är ganska otäck. Den bevisar alt fördomar mol kvinnor som arbetskraft fortfarande lever vidare, men deh visar ocksä att arbetslöshet bland kvinnor anses vara av en annan dignitet än den bland män. Statsrådet Leijons proposition andas inte denna förlegade inställning, någol som jag med glädje konstaterar.

Efter all ha lyssnat lill fru Hörnlund skulle jag vifia ta upp elt område inom arbetsmarknadsutbildningen som hon inte berörde. Del gäller också kvinnor, men del gäller kvinnor som vill tillbaka till arbeismarknaden efter kanske mänga års uppehåll eller i vissa fall utan någon yrkeserfarenhet alls. Det gäller inte kvinnor för vilka barntillsynen är huvudproblemet, och sedan jag lyssnat lill fru Hörnlund har jag nästan en känsla av all arbetsmarknadsutbildningen ur hennes synpunki är angelägen som en förutsättning för ökat barndaghemsbyggande. Nej, del gäller i stället kvinnor som pä grund av sin ålder, på grund av brislande själviillii och brislande erfarenhet av förvärvsarbete har slora svårigheler att komma ul på arbetsmarknaden.

För dessa kvinnor är det oerhört vikligt att de blir föremål för en riklig behandling av arbetsmarknadsmyndigheterna. Del gälleratt hjälpa dem i deras villrådighet. De är skrämda för eller ovana vid myndigheter, och de är försl och främst osäkra på sina egna möjligheler att genomföra en erbjuden ulbildning. 1 många fall blir en första kontakt den enda kontakten, och jag vill peka på nödvändigheten av all de arbelsmark-nadsulbildande niyndigheterna inte släpper dessa kvinnor ifrån sig. KAMU redovisade dessutom ytterligt goda resultat för dem som deltog i brislyrkesuibildning. Medan männens avbrottsfrekvens låg pä mer än en tredjedel, fullföfide 84 % av kvinnorna sin utbildning. Men del är naturiiglvis ocksä viktigt all en uppföfining sker vad gäller att se till att dessa kvinnor verkligen får en anställning. Man mäste salsa hårt pä dessa människor, och det är en övergående satsning i den meningen att om nägol decennium kommer den här kategorin att vara ytterligt liten.

Herr talman! Med anledning av proposilion nr45 har jag väckt en moiion, som jag skulle vifia beröra med några ord. Den tar upp delvis samma problem som berördes under gårdagens debatt om utbildningsslöd, nämligen orättvisan mellan olika kategorier av sluderande med avseende på vilken stödform de åtnjuter.

För sluderande vid kommunal vuxenutbildning utgör kostnader för läromedel en avsevärd utgift. Vissa kommuner, ell fåtal, har fria läromedel för de vuxenstuderande och där är inle del här problemet aktuellt, men i andra kommuner måste studerande som finansierar sina studier med studiemedel eller med det nya vuxenstudiestödel själv svara för inköpen av läromedel lill bokhandelspriser. Dessa priser har stigit

rent katastrofalt de senaste åren. Sluderande som åtnjuter arbetsmarknadsstöd och som går i samma klass har förutom de bidragsförmåner som ligger i deras studiestöd möjlighel att fritt rekvirera från bokhandeln allt vad de behöver av läromedel. Della upplevs som grymt orättvist av kamraterna, som dessutom inte har del grundläggande stöd för sitt uppehälle som eleverna i arbetsmarknadsutbildningen har.

I min motion har jag begärt att dessa kategorier skulle behandlas likartat. Ulskottet avstyrker mitt yrkande med orden: "De förmånligare utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning ärell uttryck för prioriteringen av utbildningen för arbetslösa m. fl. Ett genomförande av motionsförslaget skulle medföra skillnader i förmånshänseende mellan olika grupper av deltagare i arbetsmarknadsutbildning, exempelvis mellan dem som deltar i de förut behandlade preparandkurserna pä AMU-centra resp. på folkhögskolor. Utskottet finner den konsekvensen oacceptabel och avstyrker därför motionen."

Men del är fakiiski sä all en sluderande vid kommunal vuxenutbildning i Malmö inte jämför sig med de sluderande vid AMU-centrel i Furulund utan med sina klasskamrater. Jag har själv i denna fråga blivit pästöll av sluderande i arbetsmarknadsutbildning, som har ansett sig vara alllför favoriserade i relation till sina kamrater.

Herr lalman! Jag har inget yrkandet. Jag har bara velat peka pä hur en ytterligare differentiering av förmåner av den enskilde kan upplevas som djupt orättvis och dessutom bidra till en form av gradering i betydelsen att de som studerar på egna villkor skulle vara ur samhälls-synpunkl mindre värda. Det kan jag inte anse, och därför hade del varit tacknämligt om utskottet åiminstone hade beaktat den orällvisa som så mänga studerande i dag upplever.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag förstår alt med den inställning som fru Sundberg över huvud tagel har lill barntillsyn i samhällets regi kan det kännas stötande alt jag har uttalat mig för en snabb utbyggnad av barntillsynen. Men jag vet all del finns ell stort behov på della område när del gäller att siödja unga föräldrar som vill gäl arbetsmarknadsutbildning. Utskottet har ju ocksä enhälligt anslutit sig till denna linje.

Nu skulle jag vifia fråga: Menar fru Sundberg all vi inle skall hjälpa även unga kvinnor med barn all komma ul i arbetslivet? Del är ju dessa kvinnor som har elt hinder när del gäller denna utbildning. Äldre kvinnor har inle del hindret.

Belräffande bidragen så hörde jag fru Sundbergs litania här i går om dessa skillnader. Jag förstår all fru Sundberg knappast fattar all arbetsmarknadsutbildningen har en prioriterad slällning, och del fiänar inle någonting till att jag försöker övertyga henne om att så bör vara fallel.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! För alt förkorta fru Hörnlunds kommande inlägg skall

2 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

jag begränsa ocksä mitt eget och ge svaret nej på fru Hörnlunds första fråga.

Hen ANDERSSON i Gamleby (s);

Herr talman! Innan riksdagen lar slällning lill riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken vill jag markera ell speciellt avsnitt i betänkandet och i proposiiionen. Del gäller ungdomsutbildningen och särskill den utbildning som bedrivs vid riksyrkesskolorna.

1958-1959 hade vi en ganska omfattande ungdomsarbetslöshet här i landet. Vid den tidpunkten hade den kommunala yrkesutbildningen icke fält en sådan utbyggnad att den kunde tillfredsställa behovel av yrkesutbildning för våra ungdomar. Arbeismarknaden hade dä som nu elt myckel stort behov av yrkesutbildad arbetskraft. Arbetsmarknadsverket, son-i har sig förelagt bl. a. uppgifter när det gäller balansen i fråga om arbetskraft, startade 1959-1961, tillsammans med SÖ, på en del platser i landet utbildningsenheter för arbetslös ungdom. Sedermera blev dessa enheter benämnda riksyrkesskolor.

De plalser där renodlad yrkesutbildning för arbetslös ungdom startades var: Haparanda, Hedenäsel, torpshammar, Hudiksvall, Västerås, Hun-neboslrand och Gamleby. Flerlalel av dessa riksyrkesskolor finns kvar och har sedan sin tillkomst utgjort, och utgör alltjämt, en viklig komplettering till det övriga yrkesutbildningsväsendet.

Det är elt mycket stort antal ungdomar som via riksyrkesskolorna fäll sin yrkesutbildning avklarad.

Det kan anföras alt den ulbildningen borde ha skett inom gymnasieskolans ram. Del har dock visat sig att kapaciteten icke alltid varil tillräcklig och att flexibiliteten inle heller motsvarats av den som varit möjlig vid riksyrkesskolorna.

Med flexibilitet i della sammanhang menar jag anpassning till speciella och ibland akuta utbildningsbehov, möjligheler all mottaga ungdomar för utbildning och all jämsides därmed också ansvara för ungdomarnas fritid.

Jag vill påstå alt riksyrkesskolorna härvidlag har gjort mycket stora insalser. Utskottet har i sitt belänkande anslutit sig lill arbetsmarknadsministerns synpunkter alt ungdomar inom överskådlig tid har behov av arbetsmarknadsutbildning. I della vill jag hell instämma. När det gäller riksyrkesskolorna sägs alt de tills vidare bör kvarstå bl. a. med hänsyn till gymnasieskolans kapacilel.

Det hade varil angeläget alt riksyrkesskolornas fortbestånd hade ansetts lika vikligt som arbetsmarknadsutbildning för ungdomar. Därmed menar jag att även behovet av riksyrkesskolorna bör föreligga för överskådlig tid. Jag är hell övertygad om att riksyrkesskolorna n-ied sina speciella möjligheter, som jag lidigare angett, kommer att behövas för överskådlig lid, med andra ord så länge som behov av arbetsmarknadsutbildning för ungdomar föreligger. Och att det behovel komnier att föreligga har fastslagits i regeringens proposilion.

Det är också vikligl - det har berörts lidigare i debatten - att de nämnda utbildningsenheterna inom arbetsmarknadsutbildningen ges personalresurser och andra resurser så att planering m. m. inom del berörda avsnittet inte hämmas. Det är angeläget inle minst ur personalrekryleringssyn-punkt, och det är naturligtvis ocksä vikligt all den nu fungerande personalens trygghetskänsla inte eftersatts.

Herr talman! Det är lillfredsslällande att konstalera all regeringen med proposiiionen 45 föreslår fastläggande av riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken. Med del sagda vill jag för min del yrka bifall lill inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 14.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr lalman! Del har varit iniressani all lyssna på den här debatten. Jag tycker dock att frågan om finansieringen har fått ett alltför stort uirymme. Och man har påståli alt när centern i del här fallel i sina beräkningar av kostnaderna har byggt pä vad KAMU kom fram till, så vill vi inle vara med och belala.

Jag var ledamot av KAMU, och det är med tillfredsställelse jag konstaterar all såväl slalsrådel som utskottet i slort sell föfit upp de förslag utredningen lade fram. KAMU framhöll i sitt belänkande att arbetsmarknadsutbildningen måsle tillgodose två viktiga punkter. Den skall för det första inrikta utbildningsinsatser speciellt mol de grupper som är eller riskerar all bli arbetslösa eller i övrigl har svag slällning på arbetsmarknaden. För det andra skall den stimulera från arbetsmarknadspolitisk synpunkt angelägen ulbildning av starkt utbildningsmoliverade icke arbetslösa.

De arbelsmarknadspolitiska målen måste också i fortsättningen vara del primära för arbetsmarknadsutbildningen. Del innebär alt arbetsmarknadsutbildningen skall ha en klart arbetsmarknadspolitisk motivering. Men även andra mål, sade KAMU, spelar en roll för arbetsmarknadsutbildningen, framför alll fördelningspoliliska och utbildningspolitiska. Om målet att ge arbete ät alla skall uppnäs måsle ökade insatser göras med hjälp av arbetsmarknadsutbildningen. Det är den frågan som vi om en stund har att fatta beslul om, och del lycks råda ganska stor enighet om målet.

Det föreliggande förslaget lill ökade insalser är såväl ur den enskildes som ur samhällets synpunki au hälsa med slor tillfredsställelse. Den obalans som vi har på arbeismarknaden är ell problem, och del har lagils upp här tidigare i debatten. Samiidigi som del flnns etl stort antal arbetslösa människor har vissa sektorer inom näringslivel stor brist pä arbetskraft. Och samtidigt har vi en betydande ledig kapacilel inom AMU-centra pä de områden där del råder brist på utbildad arbetskraft inom näringslivel. En förbättrad arbetsmarknadsutbildning bör kunna vara ell verksamt instrument för att lösa den här besvärliga ekvationen.

Jag tror del hade varil värdefullt om statsrådet i det här fallel föfil upp KAMU:s förslag att starta en försöksverksamhet i vilken lågavlönade

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

icke arbetslösa skulle delta. Det föreslogs all 5 000 personer skulle fä den möjligheten. KAMU;s förslag pä den punklen var ell nytt inslag i arbetsmarknadspolitiken som var avsett att siärka den fördelningspolitiska effekten av arbetsmarknadsutbildningen. Del skulle också varil ell verksamt medel att åstadkomma bällre balans på arbeismarknaden.

Folkhögskolans roll har diskuterats ganska ingående i den här debatien. Jag har i flera år haft förmånen alt vara ledamot och även ordförande i styrelsen för en av landels äldsta folkhögskolor. Jag har under den liden mött niånga ungdomar som kommii till skolan och som haft svårt att anpassa sig i samhället och arbetslivet och kanske varit någol vilsna. Men de har många gånger efter elt eller ell par år på folkhögskolan gått ut med nytt livsmod. Folkhögskolevistelsen har för alla dessa varit en tid under vilken de kommit till rätta med sig själva. Den betydelsefulla uppgiften tror jag inle att någon annan skolform lyckats med så som folkhögskolan gjort under årens lopp. Jag tror att folkhögskolan allfiämt kommer att spela den betydelsefulla roll den här gör.

Men jag har ocksä upplevt hur elever känt del besvärande att en del av dem får studera med hjälp av vanliga studiemedel medan andra har haft arbetsmarknadsmedel. Del har som sagt varit besvärande ibland.

När man lyssnat lill den här debatten - jag lyssnade på herr Ekinge i går kväll - har man kunnat fä den uppfattningen all KAMU i sill arbeie hell glömde bort folkhögskolans roll i arbetsmarknadsutbildningen. Så är del ju inte alls. Jag skall la mig friheten att citera några rader i KAMU;s belänkande:

"Folkhögskolorna har i princip stora möjligheler all anpassa undervisningen lill deltagarnas behov ifråga om undervisning och arbetsformer. Förberedande ulbildning vid folkhögskola brukar dock inte f n. begränsas lill med hänsyn till kursdeltagarens planerade yrkesutbildning relevanta delar. Successivintagning av kursdeltagare förekommer inle. Frän företrädare för folkhögskolorna har emellertid uttalats att man är beredd alt inom ramen för nuvarande kapacilel - som f n. inte är fullt utnytfiad - söka uiforma förberedande kurser som bällre motsvarar behovet inom arbetsmarknadsutbildningen om utbildningsutbudet vid folkhögskolorna i framliden i slörre utsträckning anpassas till arbetsmarknadsutbildningens krav kommer det naturiiglvis all leda till all användning av folkhögskolornas utbildningsresurser för arbetsmarknadsutbildning underlättas. KAMU förutsätter all dessa frågor kommer att behandlas av den pågående folkhögskoleulredningen."

Ulredningen hade under sitt arbeie kontakt med den sittande folkhögskoleulredningen. Men KAMU ansåg sig inte kunna gå in på folkhögskolans roll i det här sammanhangei, för del är folkhögskolan med sin frihet som själv har möjlighet att anpassa uppläggningen av sina kurser. Del har också klart understrukits i proposiiionen och ulskollsbetänkandel.

Del som jag lycker alllför litet har beaktats i diskussionen om folkhögskolans roll är den studerandes situation. Fru Hörnlund var någol

inne på den frågan. Del är nämligen en ganska heterogen skara som söker sig till arbetsmarknadsutbildningen, och för niånga är det svårt alt vistas längt borta från hemmet. Därför säg vi i KAMU saken på del sättet att det är riktigt att ha den förberedande ulbildningen decentraliserad så all eleverna kan fä den på så nära håll som möjligt. Därmed vill jag ocksä ha sagt att vi har behov av att utnytfia alla lillgängliga resurser för detta - inom folkhögskolorna, inom den konimunala vuxenutbildningen, inom studieförbunden osv. Jag tror all med del arbete som pågår skall vi ocksä finna de lämpliga formerna. Del är angeläget att utnytfia de möjligheler som finns.

Alll detta, herr lalman, gör att jag inle kan ansluta mig lill den reservalion nr 1 som finns fogad till utskottets betänkande. Jag anser all utskottsmajoriletens skrivning bällre fyller uppgiften och leder fram lill det mål som vi väl alla här är överens om.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

Hen EKINGE (fp):

Herr lalman! Det råder säkeriigen inget tvivel om all såväl KAMU som folkhögskoleulredningen har haft de bästa intentioner när det gäller att UtnyUja folkhögskolorna i arbetsmarknadsutbildningen; det är jag alldeles övertygad om. Vad som däremot saknas är del sisla ledet, nämligen alt få en rejäl skjuts på det hela nu. När del sägs att folkhögskoleutredningen bör arbeta med frågan kan man ju erinra om att utredningen i stort sett skilt sig frän den delen av sill arbete. Den konstaterar att KAMU menar att den vid AMU-centra anordnade utbildningen är mer flexibel än annan utbildning. Del må slå för KAMU:s och folkhögsko-leulredningens räkning.

Vad jag som reservant vill undersiryka är nödvändigheten av att regeringen ger ell direkt uppdrag lill AMS och SÖ all ulnylfia redan nu befintliga möjligheler på folkhögskolorna. Det kravet går alllsä någol längre -jag betonade del i mitt anförande i går-än utskollsmajoritelens förslag, och del anser jag angelägel all undersiryka. Vi bör föfia den linjen i värt beslul. Reservationens förslag har nämligen ocksä den fördelen - det har redan sagts i debatten - all vi ulnytfiar ledig kapacilel vid folkhögskolorna. Vi kan i någon män spara utbildningsresurser och slippa bygga ut dem, om vi bällre ulnytfiar folkhögskolornas kapacitet. Men vi skall göra del snart, vi skall göra det nu.

Efter della skulle jag bara vifia säga all vad som är vikligl när den här reformen genomförs är alt vi verkligen får samordning av resurserna på riksplanet, på det regionala planet och inle minst på del lokala planet. Del är också angeläget att vi fär en anpassning till näringslivets men också lill de studerandes behov, när det gäller arbetsmarknadsutbildningen.

I går log herr Fagerlund upp frågan om de många som är i arbetskraften jusl nu och de många lediga plalser som finns men ocksä de många arbetslösa som vi trots delta har.

Ell meddelande från statistiska cenlralbyrån ger vid handen alt si-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

tualionen ur en viss synpunkt inte ser ut all bli bällre. Där sägs nämligen att antalet intagna elever vid gymnasieskolan hösten 1974 uppgick till 96 636. Antalet sökande som ej intogs var ca 50 600. Vidare sägs att antalet intagna vid gymnasieskolans tvååriga sociala, ekonomiska och tekniska linjer samt tvååriga musiklinjer var ca 16 700 jämfört med ca 19 200 är 1973. Av dem som i första hand sökt lill nägon sådan linje intogs 71 % till önskad linje. Av de intagna var 57 96 kvinnor. Antalet intagna vid övriga yrkesinriktade linjer var 29 900, ungefär lika många som år 1973. Av dem som i första hand sökt till någon sådan linje intogs 41 96 lill önskad linje. Av de intagna var 46 % kvinnor.

Del är alltså uppenbart all den minskade intagningen i första hand har gällt de yrkesinriktade linjerna. Del innebär att mänga ungdomar allfiämt går ur skolan ulan att ha fåll den grundläggande yrkesinriktade ulbildning som de önskar. Därför finns de problem kvar som vi log upp i går.

Det är som vi ser del myckel angeläget att dessa frågor får ytterligare belysning. Vi måste möta de arbetslösa ungdomarnas behov. Vi måste undersöka alla möjligheler och se till alt ge unga människor den bästa tänkbara yrkesutbildning som vi över huvud laget kan åstadkomma. Genomför vi den här reformen hoppas jag att del skall vara - inget slutmål - men etl värdefullt sleg på vägen mol en ännu bättre möjlighel inle minst för unga människor alt finna den ulbildning som de själva känner för, själva anser sig ha bästa möjligheten alt utnytfia och därmed få den anpassning till arbetslivet som vi alla sätter så stort värde pä.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr lalman! Del är svårt alt få något grepp om vad herr Ekinge menar. Herr Ekinge säger alt enligl KAMU är utbildningen vid AMU-centra mer flexibel än ulbildningen vid folkhögskolorna. Ja, sä är del i dag, men del är ju folkhögskolorna själva som inom ramen för sin frihet skall lägga upp de förberedande kurserna så att de anpassas till den utbildning som sedan skall fortsätta vid AMU-centra.

Del vore felakligt, anser jag, om riksdagen beslutade att folkhögskolorna skall ha den och den kursverksamheten. Jag är rädd om folkhögskolornas frihet, och del är folkhögskolorna själva som skall bestämma denna kursverksamhet. Del förekommer också redan nu. Den folkhögskola som jag arbetar med har på etl tidigt stadium lagil kontakt med länsarbetsnämnden för all diskutera kursverksamhet av det här slaget.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Jag är någol förvånad över all herr Gustavsson i Alvesta inte fattar innebörden i vad jag säger, inle minst därför att hans anförande mynnade ul i de synpunkler som finns i reservaiionen 1. Vi har nämligen kort och gott sagt att del bör vara angelägel all AMS och SÖ nu sätter i gäng och initierar ulbildning vid folkhögskolorna.

Herr Gustavsson i Alvesta säger alt den folkhögskola, där han är ord-

förande i styrelsen, har lagit kontakt med länsarbetsnämnden för all fä elt samarbete till stånd. Ja, men det är ju precis del vi menar skall förekomma, frän högsta lopp och ned lill de regionala och lokala organen. Del är precis samma synpunkter som herr Gustavsson framför.

Jag kan verkligen inte förslå att man med del resonemanget som bakgrund inte inser det rimliga i all riksdagen hemställer hos regeringen att den ger AMS och SÖ i uppdrag all initiera denna ulbildning och tillvarata utbildningsmöjligheterna än bättre. Del betyder ingen styrning av folkhögskolorna. Även jag sitter med i styrelsen för en folkhögskola. Jag är inle hell främmande för problemen, och det är inle herr Gustavsson heller. Herr Gustavsson vet alt i den flexibilitet som råder inom folkhögskolornas ram, i den frihet som folkhögskolorna har, är del möjligt au lägga in en hel del av den förberedande undervisning som ingår i arbetsmarknadsutbildningen. Där bör vi hjälpas åt för att ulnyuja kapaciteten bättre och ge folkhögskoleulbildningen en skjuls framåt.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Ju fler inlägg herr Ekinge gör, desto klarare framstår del all reservationen 1 inte leder fram till del resullal som vi båda egentligen är ute efter: alt bevara folkhögskolans frihet och se lill att folkhögskolan, med hänsyn till den flexibilitet som arbetsmarknadsutbildningen behöver, anpassar kurserna på del lokala planet.

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det är beklagligt att herr Gustavsson i Alvesta, trols att jag två gånger har upprepat påståendet, inte har kunnat fatta det. Det är ändå en skillnad mellan all som ulskoltei gör utgå från alt folkhögskoleulredningen fortsättningsvis skall bevaka de här frågorna och alt föreslå att riksdagen gör etl uttalande att AMS och SÖ skall Ulnyuja de möjligheler som redan i dag finns på folkhögskolorna.

Del är del enkla kravel i vår reservation, och jag hoppas att det nu skall vara klart även för herr Gustavsson i Alvesta.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Alt jag lar lill orda på nytt beror pä all herr Nilsson i Tvärålund tvä gånger i går i debatien med fru statsrådet Lefion kritiserade oss i utskottet för att vi inte skulle ha tagit hänsyn till de inkomstförstärkningar som uppkommer pä grund av all inkomsltaket vid utlagningsprocenten är slopat. Del har vi inle gjort på grund av alt vi har en annan uppfattning om kostnaderna för framtiden.

Men av den flora av siffror som herr Nilsson i Tvärålund förde fram fick jag uppfattningen att han hade beräknal inkomstförstärkningen till mellan 20 och 30 mifi. kr., och då kvarstår ju fortfarande en skillnad när del gäller beräkningarna pä mellan 170 och 180 mifi. kr. Jag utgår fortfarande frän att vi och miltenpartierna är överens om all kostnaderna för den här aktuella reformen av arbetsmarknadsutbildningen skall fi-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

nansieras genom arbetsgivaravgiften. All vi är det tycker jag tydligt har framgått av de anföranden som hållits av herr Nilsson i Tvärålund och herr Ekinge. Avgifterna plus del som är upptaget i budgeten skall föras till en fond Arbetsmarknadsut- för arbetsmarknadsutbildningen, och en avgiftshöjning pä 0,25 %, som

bildningen

miltenpartierna föreslår, kommer med all säkerhet inle att räcka lill. Och vad kommer då alt hända? Jo, vi inom socialdemokratin kan aldrig accepiera att de brislande resurserna fär gå ut över utbildningen eller över AMU-eleverna, och föfiaklligen måste vi på något säll skaffa fram pengarna på tilläggsslal från statskassan. Men nu har vi varil ense om att pengarna skulle betalas via arbetsgivaravgiften, och min fråga är då; Är mitlenparlierna beredda alt i efterhand kompensera staten för den merutgiflen, dvs. alt föreslå elt högre avgiftsuttag i efterhand? Ty man kan ju inle, herr Nilsson i Tvärålund och herr Ekinge, införa arbetsgivaravgift under etl pågående budgetär eller retroaktivt.

Sedan ställde fru Hörnlund frågan: Vad skall ni göra om pengarna inte räcker lill? Och herr Nilsson i Tvärålund och herr Ekinge ställde motfrågan: Vad skall ni göra om avgiftsuttaget är för stort? Ja, där finns olika alternativ, och det tycker jag är intressant. Herr Gustavsson i Alvesta pekade på en sak som KAMU föreslagit men som inle är medtaget i proposiiionen, nämligen försöksverksamhet med ulbildning av lågavlönade. Vidare har del i en cenlerpartimotion tagils upp etl förslag om höjning av stimulansbidraget frän nuvarande 10 till 20 kr. Del har ocksä föreslagils all om någon går över från ell traditionellt kvinnligt till ell iradilionelll manligt yrke eller tvärtom, så bör vederbörande kunna fä etl extra stimulansbidrag för den utbildning som dä behövs. Del finns sålunda många förslag på reformer som kan genomföras, om man vill del. Likaså finns alltid del alternalivet all man kan sänka avgiften. Och det är slor skillnad pä all fä litet över i en fond och att ha en brist. Jag vel inle om man frän mitlenparlierna har observerat det nya finan-sieringssätlet, alllsä att vi skall ha en fond för denna utbildning. Del är ju om pengarna lar slut i den fonden som problem uppstår.

Men vi kan som sagl inle acceptera att brislen på pengar drabbar dem som behöver ulbildning.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Fagerlund återkommer i dag lill frågan om eko-nomiseringen av reformen och påstår all de medel som kommer in genom värt förslag inle räcker lill. Vad skall vi göra då, frågade han. Jag uppmärksammande alt herr Fagerlund inle gick in i svaromål på eller kritiserade nägon enda punkt av alla dem som jag log upp i går och som vi ifrån vårl häll och från folkpariiel anser belysa alt regeringen lar ul en överavgifi. Vi har försöki all sälta oss in i den ekonomiska sidan av reformen och kommii fram till della resultat. Ännu så sent som i det senasie anförandet gick regeringens talesman inte in i en sakdebatt om var eventuella fel i vårt resonemang ligger. Jag har lidigare i dag

svarat pä frågan vad vi skall göra om pengarna inle räcker till. Jag skall nu inle uppta kammarens tid ylleriigare med all upprepa mig. Cenlern tar del ekonomiska ansvaret för de reformer som vi är delaktiga i.

Vad det gäller är all la ul så stor avgift all den täcker samhällskostnaderna. Om man går tillbaka lill KAMU och lill effeklerna av reformen kan vi inle finna annal än all en avgift pä 0,25 96 väl läcker samhällskostnaderna för reformen. I det motsvarande systemet för arbetslöshetsförsäkringen kommer del i är enligl riksrevisionsverkets beräkningar - som är redovisade i finansplanen, bil. 3, s. 9 - alt göras ell överuttag av storleksordningen 400 mifi. kr. Det är elt faktum att uttaget för arbetslöshetsförsäkringen i fiol gav ell överskott pä 246 mifi. kr., varav ungefär hälften belöper på avgiften, alltså 646 mifioner på två år.

KAMU har också räknat ,med en kapacitetsökning utöver befintliga platser som uppskattats till 170 mifi. kr. KAMU har i sina kalkyler räknat påsamtliga tillgängliga platser i arbetsmarknadsutbildningen. Det är knappast i praktiken möjligl att utnyUja dessa. Frän regeringens sida har ingen kriiik riklats mol dessa beräkningar. Därmed lycker jag del är väl ådagalagt all vi har goda skäl för vår ståndpunkt.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Hen EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Frågan återkommer trots all vi flera gånger behandlal den och svarat pä den.

Herr Fagerlunds frågeställning i detta sammanhang kan man nalurliglvis se frän en helt annan synpunkt. Jag kan förstå all herr Fagerlund är i en besvärlig situation. Herr Fagerlund anser ju att inle ens 0,4 96 räcker. Enligl herr Fagerlunds resonemang blir del underskott i fonden även med en arbetsgivaravgift pä 0,4 %. Dä frågar herr Fagerlund oss hur vi skall lösa problemet. Ja, herr Fagerlund, vi får väl lösa det tillsammans då, för pengarna komnier lydligen - enligl herr Fagerlund -inle att räcka vare sig riksdagen bifaller regeringens eller reservanternas förslag. Dä är ju problemel gemensamt för oss - om det nu kan vara någon tröst för herr Fagerlund.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort.

Herr Nilsson i Tvärålund upprepar att vi inte har ifrågasatt några av hans punkter. Jag hänvisar lill vad jag sade i går när del gäller riks-revisionsverkels beräkningar, som ligger 100-200 mifioner över KAMU. Men frågan är inle vad som kan hända 1977/78, ulan frågan är: Hur skall vi - eftersom ni acceplerar arbetsgivaravgiften som finansieringsmedel - göra om det under pågående budgetär visar sig all pengarna inte räcker? Mitt under 1976 kan vi inle göra en höjning av arbetsgivaravgiften.

Herr Nilsson återkommer sedan lill etl av sina slora slagnummer när del gäller finansieringen, nämligen minskade samhällskostnader i övrigl. Bl. a. log han upp vad man skulle kunna spara in pä arbetslöshetsför-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

säkringen. Men i konsekvens med det borde herr Nilsson i Tvärålund och herr Ekinge föreslå att fonden skulle finansieras med bidrag frän bl. a. arbetslöshetskassorna - för man kan ju inle finansiera den här fonden genom besparingar i nägon annan fond!

Herr Ekinge säger all jag befinner mig i en besvärlig situation. Nej, jag lycker inte att min situation är besvärlig. Men jag är rädd för att de som skall ha ulbildningen kommer all råka i en besvärlig situation - del är den jag tänker på.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr lalman! Om herr Fagerlund hade lyssnat pä mig i går, hade han uppfattal att jag föreslog, eftersom del flnns etl samband mellan fonden för konlant arbetslöshetsunderstöd och den fond, AMU-fonden, som vi nu diskuterar, att man borde överväga all sammanslå dessa båda fonder. Riksräkenskapsverket, som herr Fagerlund nu åberopar, har konstaterat att - jag återupprepar det; för vilken gäng i ordningen vet jag inte -man beräknar all fä elt överskott i fonden för arbetslöshetsförsäkringen under innevarande budgetär i storleksordningen 400 mifi. kr. Den fonden är i princip uppbyggd på samma säll som AMU-fonden. Fonden för arbetslöshetsförsäkringen har vi erfarenhet av och vet att den gett elt betydande överskott.

Riksräkenskapsverkets beräkningar gäller kostnadssidan. Vad riksräkenskapsverket inle har bedömt är intäklssidan. Underlaget för intäkterna |iar - och delta bekräftades väl under debatien i går - beräknats alldeles för lågt. Både intäklssidan och utgiftssidan måsle komma in i sammanhanget, liksom de besparingar som samhället gör pä andra sektorer. Görs sädana beräkningar, trorjag att också herr Fagerlund kommer att finna att det procenllal som vi föreslår kommer alt räcka lill.

Vad regeringen inle lar upp i proposiiionen och vad majoriteten i utskollet inle tar upp i belänkandet är bl. a. de samhällskostnader som inbesparas genom den föreslagna reformen.

Hen EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Trots den långa debatten om flnansieringen har varken herr Fagerlund eller regeringen i någol sammanhang lämnat någon dokumentation som visar all den beräkning vi bygger vårl förslag på är felaktig. Mol den bakgrunden måsle del vara rimligt all säga all vi slår vakt om reformen. Del är, som jag sade i går, en effektuering av ell tidigare riksdagsbeslut, bl. a. efter en moiion från värt häll. Självfallet är vi, som vi har sagt lidigare, angelägna om att reformen skall bli lill nytta, icke minst för ungdomarna och över huvud tagel för alla som i dag behöver en kompletterande ulbildning. Detta är vi angelägna om, och dä vi dessutom anser att den ökning av arbetsgivaravgiften som vi föreslagit läcker behovel enligl den ulredning som föreligger, anser vi oss slå på en god grund i vårt ställningstagande.

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Jag har begärt ordet därför att både herr Nilsson i Tvärålund och herr Ekinge vid upprepade tillfällen i dag har förklarat att regeringen inle har lämnat någon dokumentation eller nägon förklaring lill sina beräkningar och inte heller har velal gå in i en sakdebatt.

Jodå! Jag försökte föra en sakdebatt i går, men jag vel inte om del berodde på den sena limmen att del var omöjligt för mig all få någon respons. Jag skall därför nu helt kortfattat upprepa vad jag sade i går.

Skillnaden mellan regeringens beräkningar och KAMU:s beräkningar, som ligger högre, beror bl. a. pä föfiande saker:

Vi har räknat med andra utbildningskostnader. Skillnaden - försökte jag förklara i går - i den verkliga utbildningskostnaden per elevvecka mellan olika kurser är de facto väldigt stor. Jag kan nu inte gå in pä alla de detafier som jag log upp i går, men här finns en av förklaringarna lill våra högre koslnader.

Mänga i den här salen har talat om hur värdefull företagsutbildningen är. Regeringens förslag skifier sig från KAMU;s när del gäller förelagsutbildningen. Denna utbildning kommeratt kosta mer enligt regeringens förslag än enligl KAMU;s som inle hade tagit med de höjningar av bidragen som vi har föreslagit.

Man tycks ocksä ha förbisett all proposiiionen ger avsevärt bättre utbildningsbidrag för de kassaförsäkrade ungdomarna än vad KAMU har föreslagit. KAMU har föreslagit 45 kr., medan propositionen föreslår samma bidrag som för de vuxna eleverna, alltså mellan 90 och 130 kr.

Herr Ekinge och herr Nilsson säger nu att dessa koslnader inte blir några problem; dem kan vi klara med överkapaciteten. Jag tycker del stämmer dåligt med deras resonemang i övrigl. Herr Ekinge har både i går och i dag lalal om att arbetslösheten har ökat under den senaste månaden och all del finns risk för en ökning av arbetslösheten under 1976. Han sade i går klart och tydligt alt vi måsle hålla alla våra arbelsmarknadspolitiska instrument i hög beredskap. Jag kallar inle del här resonemanget i dag om finansieringen för elt sätt att hälla hög beredskap mot en arbetslöshet.

Jag tror alt vi alla är eniga om att de förbättrade bidrag som den här reformen innebär kommer att stimulera ell ökal antal människor lill alt söka sig lill arbetsmarknadsutbildning. Del gäller de kassaförsäkrade; alla är i dag överens om att de utgör en alltför liten del av eleverna. Del gäller de hemarbelande, som bl. a. genom borttagande av make-reduktionen får avsevärt mycket slörre ekonomiska förutsättningar all gå in i denna ulbildning. Del gäller, somjag nyss påpekade, ungdomarna. Och det gäller naturligtvis också bristyrkesutbildningen, där vi får en ökning frän 3 000 till 10 000. Vi vel all brislyrkesulbildningen på grund av både de förbättrade bidragen och den numera införda lagen om rält lill ledighel för studier pä ell helt annal sätt än lidigare kommer att vara attraktiv för människorna.

Della är klara skäl för att räkna med att KAMU:s beräkningar av

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-btldningen

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

antalet elever ligger för lågt. Del står klart och tydligt i proposiiionen att vi räknar med all de reformer som vi nu genomför kommer alt innebära en ökning med ungefär 7 000 ärselever. Della slår nalurliglvis både pä kostnaderna för ulbildningen och pä utbildningsbidragen.

Herr Ekinge och herr Nilsson i Tvärålund säger all lönehöjningarna har varit så slora och att man har lagit bort taket för avgiftsfinansieringen. Del är riktigt att taket lagils bort. Del visste vi inle när proposiiionen skrevs, det sade jag ocksä i går. Vi kunde inle exakt förutse lönehöjningarna heller, men nalurliglvis har vi räknat med lönehöjningar. Men herr Nilsson och herr Ekinge glömmer den andra sidan, att detta naturligtvis slår ocksä på utbildningskostnaderna inom arbetsmarknadsutbildningen. De glömmer den koppling som de i andra sammanhang är så oerhört angelägna om - att värdesäkra utbildningsbidraget. Vi har föreslagit att utbildningsbidraget skall höjas om dagpenningen inom kassorna eller det kontanta arbetsmarknadsstödet höjs. Del behövs inle så myckel fantasi för all förutse alt sådana höjningar kan bli verklighet under 1976, beroende på all lönerna har ökal sä myckel som de har gjort. Den här sidan av saken glömmer man bort frän folkpariiel och centerpartiet.

De här frågorna log jag upp i går, men någon kommentar i sak har jag inte fått.

Nu säger man: Vad skall regeringen göra om det blir för mycket pengar i fonden? Herr Fagerlund och fru Hörnlund har svarat på den frågan, och jag vill bara hell kort säga: Av de skäl som jag har framfört här är jag helt övertygad om alt del inte blir några pengar över. Elt teoretiskt resonemang om regeringens agerande i fall del skulle bli pengar över är onödigt att föra här eftersom del, som herr Ekinge vet, är riksdagen som beslutar om arbetsgivaravgiftens storlek. Regeringens uppgift är att komma med förslag lill riksdagen. Del är nalurliglvis i och för sig teoretiskt möjligt att i en sådan situation föreslå riksdagen en sänkning av arbetsgivaravgiften. Men jag undrar vad man pä folkparti- och cenlerpartihäll då skulle säga, eftersom man samtidigt - där är ulskottet enigt och del slår också i folkpartiels och centerpartiets reservation -säger att man egentligen lycker all det här systemet all belala reform-kostnaderna med arbetsgivaravgiften är fel och anser all regeringen borde fundera på om inte hela utbildningskostnaden skall las på arbetsgivaravgiften. Del resonemanget har man lydligen också tappat i della sammanhang.

Ni är beredda att belala, säger ni. Men frågan är hur och när. Är del ell tilläggsanslag på statsbudgeten som ni vill ha? Nej, det kan del inle vara. Det stämmer inle med att ni säger all reformkoslnaden skall gå på arbetsgivaravgiften. Jag kan upprepa vad herr Fagerlund har sagl: Är det retroaktiva höjningar ni länker er? Tänker ni er överuttag så småningom för all finansiera del som den här reformen inle har klarat

av;

Man borde överväga all sammanföra fonderna för arbelslöshetsförsäk-

ringen och arbetsmarknadsutbildningen, säger herr Nilsson i Tvärålund. Men det finns inget sådant yrkande i dag som riksdagen kan ta slällning lill. Då kan man inle blanda in det i debaiten.

Vi har för myckel pengar i fonden som man skall fä ul arbetslöshetsersättning från, säger herr Ekinge. Men vi har ju haft en högkonjunktur! Har herr Ekinge tänkt sig att avgiftsuttaget skall fluktuera med konjunkturerna? Skall vi varie gäng vi ser en risk för ökad arbetslöshet höja avgiftsuttaget? Skall man sedan ell halvår eller ell är senare gä ul och sänka uttaget? I det ekonomiska läge som vi haft med hög sysselsättning och låg arbetslöshet är del väl ganska självklart all del under del här årel flnns en överkapacitet.

Jag slutade mitt anförande i går med att säga all jag tyckte alt arbetsmarknadsutbildningen var för viktig både för den enskilde individen och för samhället för att vi på della lättsinniga sätt skall diskutera de ekonomiska realiteterna i sammanhanget. Jag vill gärna upprepa del i dag.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Hen NILSSON i Tvärålund (c);

Herr lalman! Frän regeringens och utskottsmajoriletens sida har man försökt inge föreställningen att cenlern och folkpariiel inle vill vara med och belala reformen. Vår kritik har lydligen lagit vederbörande mycket hårt. När vi på punkl efter punkl diskuterat frågorna och därvid utgått frän del resonemang som KAMU och riksräkenskapsverket fört har man, såsom i varie fall jag uppfattat del, inle kunnai ange en enda felaktighet i värt resonemang. Vi har kritiserats för att vi lagit upp en rad konkreta punkler där man säger sig ha haft svårt att hänga med i resonemanget. Vi har försöki sälta oss in i grunderna för reformen.

Statsrådet Lefion tar upp "överuttaget" ur fonderna inom arbelsmark-nadsförsäkringen, som efter del här budgetåret bör ligga i storleksordningen 0,6 mifiarder kr., och frågan om möjligheterna alt sammanslå dessa fonder med KAMU-fonden.

Statsrådet upprepar att 0,4 % i arbelsgivaravgifter kanske är för litet. Men dä blir ju problemel delsamma för oss både på regeringssidan och pä center- och folkpartihåll, nämligen hur vi skall lösa den saken. Man vet egentligen inle i förväg så säkert hur ell avgiftsuttag slår. Erfarenheten av den fond vi redan känner lill, nämligen arbetslöshetsförsäkringen, visarall della system gett etl betydande överskoll. Del kan naturiiglvis ge ell mindre överskott och kanske t. o. m. underskott i extrema lågkonjunkturer. Men erfarenheten hittills visar all del inle bör bli på del sättet. Nu är man beredd all ulan all beakta alt del blir minskade samhällskostnader på andra häll införa i princip samma system på etl nytt område, och del är del vi reagerar emol.

En fråga som man myckel snabbi glider undan är det löneunderlag som man beräknat arbetsgivaravgifterna pä, ell löneunderlag som kommer all bli i storleksordningen 30 % högre än del man hade vid lidpunkten för proposilionsskrivningen. Man glider ocksä myckel snabbi

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildnlngen

undan den överkapacitet som KAMU konstaterat finns i arbetsmarknadsutbildningen, framför alll i de län där behovel av arbetsmarknadsutbildning är störst. Där flnns ocksä de största möjligheterna all öka utbildningen ulan all del medför någon egentlig kostnadsökning. Om en klass är bara halvbesalt, blir lärarlönerna inte högre därför att klassen fylls till 75 eller 100 96. Och kostnaderna för lokalen är desamma vare sig denna är fylld till hälften eller till 75, 80 eller 90 96. Det är delta som regeringen och utskollsmajorileten konsekvent glider undan.

Man har från regeringens sida fel när man säger all vi inle tar ansvar för försäkringen och för den här reformen. Att vi gör del har uttalats sä många gånger all del är onödigt att jag upprepar del. Jag ser socialdemokraternas argumentering närmast som en nödfallsargumenlering i en situation där sakargumenlen böriar tryta.

Hen EKINGE (fp):

Herr lalman! Fru statsrådet framhöll alt hon i går tog upp dessa frågor och all vi dä lydligen inte fattade innebörden i vad hon sade. Bristen i fru statsrådets argumentation var givelvis all den inle innehöll något nytt ulan endasl var en upprepning av del underlag som fanns redan vid ulskottsbehandlingen. Ingenling nyll har tillkommit. Del finns därför ingen som helsl grund för en ny bedönining av denna fråga.

De saker som vi har pekat pä har såväl regeringen som ulskollsmajoriteien glidit förbi. Man säger att det blir högre koslnader. Ja, men är man inle medveten om den inkomstförstärkning som också kommer all uppstå? Vi sade i går att del är vikligl med sambandet mellan utgifter och inkomster. Så får vi vanliga människor räkna, och så måste ske även här.

Del är inle ell uttryck för lättsinne, när man försöker komma fram lill den mest realistiska bedömningen. Tydligen är både regeringen och utskottsmajoriteten synnerligen osäkra på sin egen beräkning. Man kan förstå att situationen skapar oro. Vi har kommit fram till att 0,25 % höjning av arbetsgivaravgiften är tillfredsställande i dagens läge. Denna procentsats borde ha kunnai godtas.

Som jag har sagt förut fär man föfia upp denna reform på samma sätt som man måsle göra med alla reformer. Vilken reform man än ser tillbaka på härden föfits upp. Mol denna bakgrund har jag väldigt svårt all förslå hur man kan föra en så inlensiv debatt, trots all man saknar nya sakargument, som kan ligga lill grund för bedömningen.

Jag yrkar än en gång bifall till reservaiionen 7, eftersom den alltfort efter den förda debaiten vilar på en saklig grund.

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Herr Ekinge sade all inga nya argument hade framkommit. Nej, självklart inte. Samma beräkningar har legal till grund för propositionen, beräkningar som utskottsmajoriteten har funnit riktiga och som den har baserat sitt ställningstagande pä.

Herr Nilsson i Tvärålund tyckte att vi har lagil della myckel hårt. Ja, del har vi gjort, eftersom del är fråga om stora pengar. Vi är oroliga för vad som komnier all hända med de elever som deltar i arbetsmarknadsutbildning om vi inle har ekonomiska resurser under 1976 för all läcka kostnaderna för ulbildning och bidrag.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 5

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekinge begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskottels hemställan i betänkandet nr 14 punkten 5 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Ekinge begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 222

Nej - 103

Avslår - 1

Punkterna 6-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten II

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Granstedt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punklen 11 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Granstedt begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 240

Nej - 86

Avstår - 1

Punklerna 12-22

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkler hemställt.

Punklen 23

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenlzon begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskottels hemställan i betänkandet nr 14 punklen 23 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Hallgren.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lorenlzon begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 310 Nej - 15

Punkten 24

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Hallgren, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorenlzon begärt volering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 24 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hallgren.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Lorenlzon begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat;

Ja - 309 Nej - 16

Punklerna 25 och 26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 27

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

Den som vill att kammaren bifaller inrikesulskotlets hemställan i betänkandet nr 14 punklen 27 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Nordgren begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 276

Nej - 48

Avstår - 2

Punkten 28

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemsiällan i beiänkandel nr 14 punklen 28 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 163

Nej - 116

Avstår - 46

Punklerna 29-31

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkter hemställt.

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

§ 4 Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 17 med anledning av propositionen 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975:9 hade regeringen (ulbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen

1. all godkänna de riktlinjer för reformering av högskoleutbildningen m. m. som angelts i proposiiionen,

2. all lill Vissa koslnader i samband med högskolereform för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 5 200 000 kr.,

3. all bemyndiga regeringen att inrätta en professur i enlighet med vad som förordals i propositionen,

4. att till Yrkesteknisk högskoleutbildning för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ell förslagsanslag av 3 905 000 kr.,

5. att till Ulveckling av sludielämplighelsprov för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 661 000 kr. (jfr prop. 1975:1 bil. 10 s. 149).

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande:

"I proposiiionen föreslås en reformering av den högre ulbildningen på grundval av förslag frän främst 1968 års ulbildningsulredning (U 68), den inom ulbildningsdeparlemeniel tillkallade U 68-beredningen och kompelenskommillén (KK).

Till grund för förslagen i proposiiionen ligger en helhetssyn på ulbildning efter gymnasieskolan. För denna utbildning används termen högskoleutbildning. Högskoleutbildningen kommer att omfatta betydligt mer än nuvarande universitet och högskolor.

Vissa preciseringar förordas i de vid 1972 års riksdag fastlagda allmänna behörighetsvillkoren för högre studier. Den som fylll 25 är och varil verksam i arbetslivet i minst fyra år föresläs fä allmän behörighet för högskoleutbildning.

Högskoleutbildningen bör enligl propositionen bedrivas på vetenskaplig grund, ge kritisk skolning och normall syfta lill alt ge de kunskaper och färdigheter som fordras för yrkesverksamhet inom något - ofta brett - område av arbetslivet.

Ell samspel mellan grundläggande högskoleutbildning och forskning/ forskarutbildning bör enligt proposiiionen komma till stånd inom hela högskolan. Förbättrade möjligheler föreslås för universitetslektorer (molsv.) all deltaga i forskning och forskarutbildning. Särskilda anordningar föreslås för alt möjliggöra forskning i anknytning lill läroanstalter ulan fasl forskningsorganisation. Frågan om utbyggnad av en forskningsorganisation inom den filosofiska fakultetens område i Linköping skall utredas närmare.

För planering och resursfördelning föresläs att högskoleutbildningens linjer delas in i fem yrkesutbildningssektorer, nämligen för teknisk yrkesutbildning, administrativ, ekonomisk och social yrkesutbildning, värdyrkesutbildning, utbildning för undervisningsyrken samt ulbildning för kultur- och informationsyrken.

I propositionen förordas att den forlsatla planeringen av utbildningssystemet skall utgå frän återkommande utbildning som en modell för individernas utbildningsplanering. Åigärder som främjar återkommande utbildning bör prioriteras.

Ett lokall förankrat utvecklingsarbete i nära kontakt med arbelslivet bör enligl propositionen vara grunden för högskoleutbildningens förnyelse. Utbildningen skall organiseras i allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer samt enstaka kurser. De lokala utbildningslinjerna skall möjliggöra lokala initiativ i ulvecklingen av yrkesinriktade utbildningslinjer. De individuella utbildningslinjerna och de enstaka kurserna skall inom givna resursramar särskill tillgodose individuella önskemål om ulbildning inom hela högskolan.

Den kvantitativa planeringen av högskoleutbildningen skall enligt propositionen grundas på såväl individernas som arbetslivets behov. De resurser samhället kan anvisa bör vara den ytterst bestämmande faktorn. När del gäller kapaciteten för utbildningslinjer förordas en planeringsmodell med en nedre och en övre gräns, mellan vilka den samlade an-lagningskapaciteten skall fastställas för vafie budgetär. Gränslalen föresläs öka med 2 procent ärligen under en femårsperiod. För läsåret 1977/78 bör planeringen tills vidare utgå från en anlagningskapacitel av omkring 35 000 platser i utbildningslinjer. Enstaka kurser bör prioriieras vid den fortsalla ulbyggnaden.

I propositionen föresläs en fastare dimensionering av utbildningskapaciteten över hela högskolan med hjälp av generell antagningsbegränsning. Härigenom säkerställs en mer balanserad utveckling och en fördelning av de totalt tillgängliga resurserna med hänsyn lill individernas och arbetslivets behov. Till flertalet allmänna utbildningslinjer föresläs antagningen vara central. I fråga om linjer inom de nuvarande fllosofiska fakulteternas område skall dock del lokala inflytandet vara större. Antagningen till bl. a. enstaka kurser föreslås bli helt lokal.

Urvalet lill högskoleutbildning föreslås - när del gäller utbildningslinjer - grundas pä en indelning av de sökande i fyra kvolgrupper. Till en grupp skall föras sökande med treårig gymnasieskoleutbildning, lill en grupp sökande med tvåårig sådan ulbildning, till en grupp övriga sökande utom de som har utländsk förutbildning och lill en grupp sökande med utländsk förutbildning. Var och en av de tre förstnämnda grupperna skall tilldelas plalser i proportion till sin andel av antalet sökande. Inom vafie grupp skall en rangordning göras, normalt på grundval av en sammanvägning av skolbetyg och arbetslivserfarenhet saml, i fråga om sökande ulan gymnasial förutbildning, resullal av sludielämplighelsprov. Merit-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

värderingssystemet skall utformas sä att sökande med behörighet från folkhögskola får tillgodoräkna sig det studieomdöme som avgells vid folkhögskola.

Principbeslut föresläs om att nytillkommande högskoleutbildning i första hand skall föriäggas till 14 orter eller par av orter utanför de nuvarande universitetsorterna, nämligen Borås, Eskilstuna/Västerås, Falun/Borlänge, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Karistad, Kristianstad, Linköping/ Norrköping, Luleå, Sundsvall/Härnösand, Växjö, Örebro och Östersund. Bl. a. för all underlätta planeringen av den fortsatta utbyggnaden föreslås en indelning av landet i sex högskoleregioner.

Proposiiionen utgår från att det tills vidare skall finnas högskoleutbildning dels med statlig, dels med primär- eller landstingskommunal huvudman. Jordbrukets högskolor föreslås allfiämt tillhöra jordbruksdepartementets område. I fråga om den statliga högskoleorganisationen inom utbildningsdepartementets område skall det på var och en av de nyss nämnda utbyggnadsorterna finnas en statlig högskoleenhet. För universitetsorternas del skall indelningen i högskoleenheter övervägas närmare.

Varie högskoleenhet föresläs ledas av en styrelse som skall bestå av såväl inom enheten verksamma som företrädare för allmänna intressen. Inom slörre enheter bör resurserna liksom i dag organiseras i institutioner för ett eller flera ämnesområden. För planering m. m. av allmänna och lokala utbildningslinjer skall finnas linjenämnder, bestående av lärare, studerande och företrädare för arbetslivet. Planering m. m. i fråga om forskning/forskarutbildning föreslås ankomma på nämnder inom fakulteter/sektioner.

Den konimunala högskoleutbildningen förutsätts normall ha primärkommuns skolstyrelse eller landstingskommuns utbildningsnämnd som styrelse. Härutöver skall del kunna finnas linjenämnder enligl samma principer som vid de statliga enheterna.

För planeringsuppgifter i fråga om den grundläggande högskoleutbildningen föresläs för varie högskoleregion en regionstyrelse, i vilken företrädare för allmänna intressen skall ha majorilel. Till regionslyrelsen skall kunna knytas utbildningsnämnder med rådgivande och initierande uppgifter när det gäller att utveckla utbildningen inom de fem yrkes-uibildningssekiorerna. För planerings- och samordningsuppgifter för huvuddelen av högskoleutbildningen föreslås elt nytt högskoleverk. Inom verket skall finnas fem permanenta planeringsberedningar för utbildning och forskning. Frågan om organisation m. m. av den centrala ledningen av de vetenskapliga biblioteken skall utredas.

Anslagssystemel förden grundläggande högskoleutbildningen skall enligt propositionen grundas på indelningen i yrkesulbildningsseklorer. En ökad lokal frihet all disponera anvisade medel föreslås.

Särskilda lokala fiänsteförslagsnämnder föresläs för handläggning av ärenden om tillsättning av professorsfiänster m. m.

Försöksverksamhet med yrkesleknisk högskoleutbildning skall inledas

höstterminen 1975 i Boriänge, Borås, Eskilstuna, Göteborg, Jönköping, Luleå, Lund och Markaryd (med anknytning till Lund) samt tidigast höstterminen 1976 i Skellefteå (med anknytning till Luleå).

Huvuddelen av förslagen i propositionen beräknas genomföras den I juli 1977. Del nya högskoleverket bör inrättas hösten 1976. För pla-neringsuppgifler m. m. i samband med reformen skall bl. a. en central och sex regionala organisationskommittéer tillkallas."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

1975:45 av herr Elmstedt m. fl.(c,s, m,fp), vari hemställts alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om yrkesteknisk högskoleutbildning i Karlskrona,

1975:49 av herr Ångström (fp), vari hemställts att riksdagen skulle

3, falla beslul om lokaliseringen av en institution för högre teknisk utbildning och forskning i flnmekanik till Skellefteå omfattande de tvä sisla studieåren för civilingenjörsexamen,

4, besluta ge denna institution nödiga forskningsresurser med förslagsvis 4-5 professurer,

5, anhålla hos regeringen att organisationskommittén för högre teknisk ulbildning och forskning i övre Norriand (NoTH) fick i uppdrag att framlägga förslag för en tvåårig högskoleutbildning inom området träets mekaniska teknologi inklusive träkemi och polymerteknologi i Skellefteå,

6, besluta alt en yrkesleknisk högskoleenhet lokaliserades till Skellefteå,

1975:113 av herr Andersson i Storfors m.fl. (s),

1975:158 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt gällde hemställan att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift all pröva med universitetsforskningen sammanhängande frågor (yrkandei 9),

1975:162 av herr Strindberg m. fl. (m, s, c, fp, vpk),

1975:165 av fru Tilländer m.fl. (c, s, m, fp),

1975:360 av fru Sundberg m. fl. (m),

1975:516 av fru Anér m. fl. (fp),

1975:519 av hen Danell (m).

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

1975:521 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c),

1975:524 av herr Henmark (fp) såviii här var i fråga (yrkandei 1),

1975:529 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde

1. att högskoleutbildning förlades till Gävle kommun,

2. att enstaka kurser och studiekurser som en del av högskoleutbildningen förlades till Bollnäs kommun med anknytning till därvarande vårdutbildning och musikutbildning,

1975:530 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde alt försöksverksamhet med yrkesleknisk högskoleutbildning lokaliserades lill Sandvikens kommun,

1975:536 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

1. begära alt regeringen efter vederbörlig beredning ofördröjligen framlade förslag om genomförande av planerna på avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå, i första hand inom de teknikområden som i motionen nämnts och som förelåg utredda hos organisationskommittén för högre teknisk ulbildning och forskning i övre Norrland (NoTH),

2. i sammanhanget ullala alt den högre tekniska ulbildningen i Skellefteå borde organiseras sä all den blev kvalitativt likvärdig med motsvarande ulbildning på andra häll i landet och all för uppnående av denna målsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser anvisades,

1975:541 av herr Nygren (s) och fru Hansson (s),

1975:826 av herr Signell m. fl. (s, c, m, fp), vari hemslällls all riksdagen som sin principiella åsikt uttalade att Skövde kommun borde ifrågakomma som lokaliseringsorl för en högskoleenhet,

1975:830 av herr Svanslröm (c),

1975:831 av herr Sörenson m. fl. (s),

1975:1352 av herr Carlstein (s) och fru Hörnlund (s),

1975:1373 av fru Ingvar-Svensson m.fl. (c),

1975:1387 av fru Lindquist (m),

1975:1390 av fru Mogård (m), vari hemslällls att riksdagen skulle 1. hos regeringen anhålla om alt försöksverksamheten med könskvo-

tering vid intagning till förskollärarutbildning upphörde,

2. uttala att könskvolering vid urval av sluderande icke borde förekomma,

1975:1412 av fröken Rogestam m.fl. (c),

1975:1414 av hen Siegbahn (m),

1975:1420 av herr Svanström (c),

1975:1421 av herrar Svanslröm (c) och Andersson i Nybro (c),

dels de med anledning av propositionen 1975:9 väckta motionerna

1975:1851 av herr Petersson i Nybro m.fl. (s),

1975:1854 av herr Brännström (s), vari hemställts

1. att förslaget om yrkesteknisk högskoleutbildning i Skellefteå (träindustri och lätt verkstadsindustri) skulle bifallas,

2. att verksamheten planerades för start höstterminen 1976,

3. alt jämväl den specialiserade Irälekniska ulbildningen i enlighet med organisationskommitténs för högre teknisk ulbildning och forskning i övre Norriand (NoTH) förslag inrättades från höstterminen 1976,

4. att principbeslut fattades om inrättande från höstterminen 1977 av avslutande civilingenjörsutbildning med inriktning mot finmekanik, till-lämpad elektronik och kontrollteknik saml processteknik i enlighet med NoTH-kommitténs skisser inklusive erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser,

5. att organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland fick i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om erforderlig utbildnings- och forskningsorganisation m. m.,

1975:1855 av herr Eksiröm m. fl. (s, c, m, fp, vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde

1. all den forlsatla utbyggnaden av permanent grundläggande högskoleutbildning förlades också lill Gävle-Sandviken och Skövde,

2. alt försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning startades i Sandviken, Skövde och Kariskrona fr. o. m. 1976/77,

3. alt lill Sandviken förlades yrkesleknisk högskoleutbildning med inriktning i första hand pä linjer för stål- och verkstadsteknisk ulbildning,

4. att lill Skövde förlades yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning i första hand på linjer för ekonomisk ulbildning och vårdutbildning,

5. all till Kariskrona förlades yrkesleknisk högskoleutbildning med inriktning i första hand pä linjer for verkstadsleknisk ulbildning.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

1975:1856 av fru Ingvar-Svensson (c), vari hemslällls att riksdagen bemyndigade regeringen att vid behov införa en övergångsbestämmelse lor betygsvärdering för tiden 1/7 1977-30/6 1978 för sökande frän gymnasieskolans treåriga linjer,

1975:1857 av herrar Lundgren i Kristianstad (m) och Komstedt (m), vari hemställts att riksdagen beslutade föriägga den i proposition 1975:9 föreslagna försöksverksamheten med livsmedelsindustrilinje inom den yrkestekniska högskolan till Kristianstad,

1975:1858 av herr Nordstrandh m. fl. (m), vari hemslällls att riksdagen uttalade

1. alt vetenskaplig och pedagogisk skicklighet borde tillmätas lika vikt som befordringsgrund för universitetslektorer,

2. all universitetslektor borde ha rättighet alt fiänstgöra i forskning/ forskarutbildning,

3. att ordinarie universitelslektorsfiänsler liksom professorsfiänster borde tillsättas av högsta tillsättningsinslans,

1975:1859 av hen Nordstrandh m. fl. (m),

1975:1860 av hen Nordstrandh m.fl. (m),

1975:1861 av herr Nordstrandh m. fl. (m, c, fp),

1975:1862 av hen Polslam m.fl. (c, s, m, fp),

1975:1863 av hen Sellgren m.fl. (fp, s, c),

1975:1864 av herrar Svanslröm (c) och Andersson i Nybro (c),

1975:1865 av fru Sundberg (m),

1975:1868 av fru Andersson i Hjärtum (c) och fru Wigenfeldt (c),

1975:1869 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. godkänna i niotionen förordade riktlinjer för reformering av högskoleutbildningen m. m., nämligen

a. att dokumenterade kunskaper i engelska och svenska motsvarande
gymnasieskolans tvååriga linje som krav för allmän behörighet lill ut
bildningslinje skulle gälla för alla kategorier av sökande,

b. all de särskilda behörighetskraven för tillträde lill utbildningslinjer,
som motsvarade nuvarande högskolor och universitet, borde skärpas på
sätt som närmare angivits i niotionen,

c. att kraven pä dokumenterad särskild behörighet skulle gälla lika

för alla kategorier av sökande,

d. att den högre ulbildningen inle skulle vara totalspärrad och att in-
lagningsbegränsningar tills vidare icke skulle gälla för annat än särskill
kostnadskrävande utbildning och sådan ulbildning som avsåg klart av
gränsat arbetsområde,

e. att nägon ytterligare minskning av antalet sökande lill de mer teo
retiskt inriktade tre- och fyraåriga gymnasielinjerna icke borde eftersträ
vas utan motverkas,

f att betyg i ämnen som lästs in för behörighelskomplettering skulle medräknas vid antagningsmeritering,

g. att de riktlinjer för meritering genom arbetslivserfarenhet som föreslagits av kompelenskommillén borde godkännas,

h. att - med undantag för försöksverksamheten med yrkesteknisk högskola - för närvarande ingen omfattande utbyggnad borde ske på nya högskoleorter,

i. att rätten till individuell utbildningslinje måsle garanteras,

j. att de utbildningslinjer som i dag tillämpade ell mer fingraderal betygssystem än den gängse trestegsskalan tills vidare skulle kunna fort-sälta med det,

k. all nuvarande examensbeteckningar skulle bibehållas,

1. att högskolan borde organiseras i fler fristående högskoleenheter än
vad som antytts i propositionen,

m. att förslaget om regionslyrelser borde avvisas och alt i stället regionala samråds- och planeringsorgan borde inrättas,

n. att det regionala organet skulle ha lika representation för allmänna iniressen och förde inom högskolan verksamma samt ha en av regeringen utsedd ordförande,

o. att enhelsslyrelser och linjenämnder skulle ha en i molionen närmare angiven sammansättning,

p. att organisationskommilléerna måste ges en bred representation för de inom högskolan verksamma,

q. alt organisationskommiltéernas förslag i avsevärt slörre utsträckning än vad utbildningsminislern planerat borde underställas riksdagens prövning,

2. hos regeringen anhålla all en ulredning tillsattes för att förbereda
en reform av systemet för behörighetsprövning och urval, i syfte att
göra detta enhetligt för alla kategorier av sökande, i enlighet med de
riktlinjer som angivits i motionen.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

1975:1870 av ftu Fraenkel (fp) och fröken Hörién (fp).

1975:1871 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen skulle

besluta att yrkeslekniska högskoleutbildningen i Skellefteå in-gångsalles 1976,

besluta att iräieknisk ulbildning i Skellefteå startades fr. o. m. sam-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

ma är,

hos regeringen begära alt förslag om genomförande av planerna pä avslutande civilingenjörsutbildning i Skellefteå snarast förelades riksdagen,

i samband härmed uttala all den högre tekniska ulbildningen i Skellefteå borde organiseras så att den blev kvalitativt likvärdig med motsvarande utbildning på andra håll i landet och all för ernående av denna målsättning erforderliga forsknings- och utvecklingsresurser borde anvisas.

1975:1872 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle

avslå proposiiionen 1975:9 i vad avsåg förslagen om generell an-lagningsbegränsning och regionslyrelser,

uttala att planeringen av utbildningskapaciteten på utbildningslinjer fram till 1981/82 borde utgå från en tillströmning av mellan 33 000 och 42 000 studerande 1977/78 och en åriig ökning om 2 % för liden därefter,

begära förslag om

a. kompletterande dimensioneringsbeslul inklusive antal sluderande
på spärrade utbildningsvägar,

b. förstärkt yrkes- och studievägledning i gymnasieskolan och hög
skolan,

c. generellt anmälningsförfarande vid icke spärrad ulbildning,

4. uttala all

a. permanenta resurser för universitetsutbildning även i fortsättningen
borde koncentreras lill nuvarande universitets- och filialorter,

b. ulbyggnaden av högskoleutbildningen frän lokaliseringssynpunki
borde planeras så alt verksamheten på filialorlerna och vid universiteten
i Umeå och Linköping gavs tillfredsställande bredd och stadga innan
en utbyggnad av nämnvärd omfallning kunde ske på andra orter,

c. i den mån tillströmningen till högre utbildning och hänsynen till
filialerna medgav del utbyggnad av kortare yrkesinriktad högskoleut
bildning borde ske i Jönköping, Sundsvall-Härnösand, Falun-Borlänge
och Kalmar,

d. eventuella ytterligare utbyggnadsorler inle borde utpekas för när
varande,

e. eventuell nytillkommande högskoleutbildning utanför universitels-
och filialorlerna borde förläggas lill sådana orter som redan i dag hade
permanenta resurser för högskoleutbildning,

begära att organisationskommittén förelade riksdagen förslag om ökade insatser inom ramen för decentraliserad universitetsutbildning och distansundervisning,

begära att regeringen lade fram förslag om ell "eteruniversitet" enligt bl. a. de riktlinjer som angelts i molionen,

i övrigt ge regeringen lill känna vad som anförls i molionen om ulbyggnaden av högskoleutbildning,

uttala all de särskilda behörighetsreglerna borde utformas sä att

ulgängsnivän för högskolestudier blev oförändrad,

9. besluta alt förkunskaper i svenska moisvarande tre årskurser i gym
nasieskolan skulle utgöra särskill förkunskapskrav för samhällsveten
skapliga studier,

begära att fullständiga möjligheler lill behörighelskomplettering skulle finnas pä minst vafie gymnasieorl,

besluta alt minst 25 96 av de antagna lill spärrad ulbildning inom kvotgrupperna 1 och 2 skulle utgöras av sökande direkt från gymnasieskolan,

uttala alt s. k. dubbelspärrar inte borde användas inom högskolan,

begära förslag om övergångsbestämmelser för antagningsreglerna vid spärrad ulbildning,

besluta att

a. allmän utbildningslinje skulle fastställas av riksdagen,

b. individuell utbildningslinje vid icke spärrad ulbildning skulle in
rättas när den studerande ansökte om det,

begära alt en översyn kom lill stånd av längre yrkesinriktade högskoleutbildningar i syfte alt bredda utbildningen och anpassa den till ell system med återkommande utbildning,

begära alt gällande föreskrifter om fiänstgöringsskyldighelen för olika kategorier av högskolelärare sågs över,

besluta att

a. innehavare av fiänst som universitetslektor (motsvarande) skulle
fä fullgöra en viss del av sin fiänstgöring inom forskning och forskar
utbildning,

b. i avvaktan på översyn av fiänsieorganisationen inom högskolan or
dinarie fiänst som universitetslektor även i fortsättningen skulle tillsättas
av regeringen,

c. vetenskaplig och pedagogisk skicklighet skulle tillmätas lika värde
vid tillsättning av fiänsl som universitetslektor (moisvarande),

begära att regeringen i nästa års budgetproposition lade fram förslag om ökade anslag till internationell kontaktverksamhet för universitet och högskolor,

besluta att indelningen i högskoleenheter på nuvarande universitetsorter och sammansättningen av styrelserna för de lokala högskoleenheterna skulle fastställas av riksdagen,

besluta att företrädare förs. k. allmänintressen i enhelsslyrelserna och i regionslyrelserna, därest riksdagen biföll proposiiionen i denna del, skulle utses av landstingen (moisvarande) i enlighet med vad som anförts i molionen,

begära att nytt förslag till anslagssyslem lades fram för riksdagen,

besluta att en redogörelse för förslagen från organisationskommittéerna och regeringens ställningstaganden till dem skulle föreläggas riksdagen,

besluta all företrädare för sluderande- och personalorganisationerna skulle ingå i organisationskommittéerna.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

24. begära all en studiegrupp av parlamentariker, fristående forskare och personer verksamma inom skolan tillsattes för all granska hur förulsätlningarna för verksamheten i grundskolan och gymnasieskolan påverkades av en utveckling mot återkommande ulbildning,

1975:1873 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls att riksdagen skulle

besluta att regeringens proposilion 1975:9 avvisades,

anta etl principuttalande om en reformering av högskolan enligt i motionen angivna riktlinjer, innebärande bl. a.:

a. att kollektiviiet och solidaritet ersatte konkurrens, egoism och pri
vatisering som utbildningens arbetsform och syftning,

b. att en fullständig demokratisering inom högskolesektorn genom
fördes, varvid de yttre riktlinjerna utformades av ansvariga, folkvalda
organ och alt alla kategorier arbetande inom högskolan på lika villkor
borde della i självstyrelsen,

c. all den sociala snedrekryteringen bekämpades bl. a. genom inte
grering av arbeie och studier, genom urvalsinslrumenl som inle prio
riterade traditionella teoretiska meriter, genom att högskolan gjordes geo
grafiskt tillgänglig och genom allmän studielön,

d. att värdenormer som betonade skapande förmåga, personlighetens
mognad och kritiskt tänkande gjordes lill måttstockar för studiernas re
sullal,

e. att den borgeriiga ideologins styrande och härskande roll i utbild
ningsväsendet bekämpades.

1975:1874 av fru Jacobsson (m).

1975:1875 av ftu Krislensson (m).

1975:1876 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen beslulade

alt godkänna de riktlinjer för urvalssyslemel som angivits i motionen saml hos regeringen begära all redovisning skedde av urvalssys-lemels effekter i skilda avseenden,

all avvisa förslaget om generell antagningsbegränsning inom högskolan,

all antagning, dvs. behörighelskonlroll, till icke anlagningsbegrän-sad utbildning tills vidare skedde lokalt,

att hos regeringen begära all förutsättningarna för lokalisering av den centrala antagningsenheten till Sundsvall prövades,

att organisationskommilléerna gavs i uppdrag all ulreda formerna för arbetslivets representation i linjenämnderna i enlighet med vad som anförls i molionen,

att företrädarna för allmänintresset i enhelsslyrelserna utsågs av landsting och värdkommun.

all företrädarna för allmänintresset i regionstyrelsen utsågs av landsting eller kommun utanför landsting med undanlag för ordföranden som utsågs av regeringen,

alt hos regeringen begära all forskarulbildningsutredningen gavs i uppdrag att i sin helhet utreda formerna för forskningsanknytning av all grundläggande utbildning i enlighet med vad som anförts i molionen,

att hos regeringen begära att en särskild arbetsgrupp tillkallades för översyn av kompetensfördelningen mellan universitets- och högskoleverket (UHÄ) och regionstyrelserna i syfte all nå en ytterligare decentralisering,

att hos regeringen begära all organisationskommittéerna gavs en allsidig och representativ sammansättning såsom angivits i molionen,

att hos regeringen begära all riksdagen i etl sammanhang bereddes tillfälle att ta ställning till högskolelagen och viktigare organisatoriska frågor.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

1975:1877 av herr Lindahl i Hamburgsund (fp),

1975:1878 av herr Nygren (s), vari hemställts alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna sill principiella slöd för en utbyggnad av utbildningsutbudet i Umeå i enlighet med motionens intentioner,

1975:1879 av fru Sundberg (m) och herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) samt

1975:1880 av herrar Ullslen (fp) och Josefson (c), vari hemslällls alt riksdagen beslulade att journalisthögskolorna tills vidare skulle vara särskilda högskoleenheter med i huvudsak nuvarande organisation.

Utskottet hemslällde såvitt avsäg resp. avsnitt i beiänkandel allmänna överväganden

1. att riksdagen belräffande yrkande om avslag på propositionen 1975:9
m. m. skulle avslä molionen 1975:1873,

ett nytt högskolebegrepp

2. att riksdagen belräffande vidgning av högskolebegreppel m. m. god
kände i proposiiionen 1975:9 förordade riktlinjer.

högskoleutbildningens uppgifter m. m.

att riksdagen belräffande de organisatoriska förutsättningarna för samspel mellan grundutbildning och forskning/forskarutbildning med anledning av molionen 1975:1872 yrkandet 16 och motionen 1975:1876 yrkandet 8 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskollet anfört om en översyn,

att riksdagen belräffande universitetslektors och motsvarande lärares fiänstgöring med avslag på molionen 1975:1858 yrkandei 2 och

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

molionen 1975:1872 yrkandei 17 a godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

all riksdagen belräffande en parlamentarisk universitetsforsknings-utredning skulle avslå molionen 1975:158 yrkandei 9,

att riksdagen beträffande högskoleutbildningens uppgifter m. m. i övrigt godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

antalet studerande i högskoleutbildning m. m. -antagningsbegränsning - antagningens organisation

att riksdagen belräffande planeringsramar, resursramar och regler för antagning m. m. med anledning av propositionen 1975:9 saml molionen 1975:1869 yrkandei 1 d, molionen 1975:1872 yrkandei 1 i denna del och molionen 1975:1876 yrkandei 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

att riksdagen belräffande kompletterande dimensioneringsbeslul skulle avslå motionen 1975:1872 yrkandet 3 a,

att riksdagen belräffande föreskrift om generellt anmälningsförfarande med bifall lill motionen 1975:1872 yrkandei 3 c som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen belräffande s. k. dubbelspärrar skulle avslå motionen 1975:1872 yrkandei 12,

all riksdagen belräffande lokal behörighelskonlroll skulle avslå molionen 1975:1876 yrkandet 3,

all riksdagen belräffande möjlighel all fortsätta studierna efter studieavbrott skulle avslå molionen 1975:1865,

att riksdagen beträffande planeringsgränser med avslag pä molionen 1975:1872 yrkandet 2 godkände i proposiiionen 1975:9 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande anslagssyslem med avslag pä molionen 1975:1872 yrkandei 21 godkände i proposiiionen 1975:9 förordade riktlinjer,

alt riksdagen belräffande antagning till arbelslerapeululbildning skulle avslä molionen 1975:1868,

alt riksdagen beträffande antagning av sjuksköterskor för vidareutbildning skulle avslä motionen 1975:1870,

all riksdagen belräffande antalet studerande i högskoleutbildning m. m. - anlagningsbegränsning - antagningens organisalion i övrigt godkände i proposiiionen 1975:9 förordade riktlinjer.

behörighel för högskolestudier m. m.

att riksdagen belräffande allmän behörighel med avslag pä motionen 1975:1869 yrkandei 1 a godkände i proposiiionen 1975:9 förordade riktlinjer,

att riksdagen belräffande ell principiellt ullalande angående ulgängsnivän för vissa utbildningar skulle avslä motionen 1975:1872 yrkandet 8,

all riksdagen beträffande särskilda förkunskapskrav i svenska för samhällsvetenskapliga studier skulle avslå niotionen 1975:1872 yrkandei 9,

all riksdagen belräffande särskilda förkunskapskrav i svenska och engelska för vissa ulbildningar skulle avslä motionen 1975:1869 yrkandei Ib,

alt riksdagen belräffande särskilda förkunskapskrav i biologi m. m. skulle avslå molionerna 1975:516 och 1975:1414 yrkandei 2,

all riksdagen beträffande utredning om biologiämnets ställning i gymnasieskolan skulle avslå motionen 1975:1414 yrkandei 1,

all riksdagen belräffande särskilda förkunskapskrav i samhällskunskap för samhällsvetenskapliga studier skulle avslä motionen 1975:1877,

alt riksdagen belräffande möjligheter till behörighelskomplettering skulle avslå molionen 1975:1872 yrkandei 10,

alt riksdagen belräffande dokumentation av förkunskaper skulle avslå molionen 1975:1869 yrkandet 1 c,

alt riksdagen belräffande särskilda förkunskapskrav för laborato-rieassisleniutbildning skulle avslä molionen 1975:1874 yrkandei 1,

alt riksdagen beträffande vissa allmänna riktlinjer för särskilda förkunskapskrav godkände vad som förordals i proposiiionen 1975:9,

alt riksdagen belräffande dimensioneringen av vissa linjer i gymnasieskolan med anledning av propositionen 1975:9 och molionen 1975:1869 yrkandet 1 e som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

urval bland behöriga sökande

alt riksdagen belräffande urvalsgrunden arbetslivserfarenhet inom kvolgmpperna 1 och II med anledning av proposiiionen 1975:9 samt motionen 1975:1869 yrkandei 1 g, molionen 1975:1872 yrkandet 11 och motionen 1975:1876 yrkandei 1 i denna del som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

att riksdagen belräffande lillgodoräkning av betyg i kompletterat ämne som föreskrivits som särskill förkunskapskrav med bifall lill propositionen 1975:9 skulle avslå motionen 1975:1869 yrkandei 1 f,

all riksdagen belräffande könskvolering vid urval till högskolan skulle avslä molionen 1975:1390,

att riksdagen belräffande en redovisning av urvalssystemets effekter skulle avslå motionen 1975:1876 yrkandei 1 i denna del,

att riksdagen beträffande en ulredning för en reform av systemet för urval lill högskolan skulle avslä motionen 1975:1869 yrkandei 2,

all riksdagen belräffande vissa övergångsbestämmelser med anledning av motionen 1975:1856 och molionen 1975:1872 yrkandei 13 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

att riksdagen belräffande antagning till vissa yrkesinriktade studiekurser skulle avslå molionen 1975:524 yrkandei 1,

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

alt riksdagen beträffande socionomers möjlighel lill inträde vid lärarhögskola skulle avslä motionen 1975:165,

all riksdagen beträffande ulredning om vissa praktikfrågor skulle avslå molionen 1975:1412,

att riksdagen belräffande urval till högskolan i övrigt godkände vad som förordals i propositionen 1975:9,

högskolestudiernas organisation m. m. - återkommande utbildning

att riksdagen beträffande ordningen för fastställande av allmänna utbildningslinjer med avslag på motionen 1975:1872 yrkandei 14 a godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

all riksdagen belräffande garanterad räll till individuell utbildningslinje skulle avslå niotionen 1975:1869 yrkandet 1 i och molionen 1975:1872 yrkandet 14 b,

att riksdagen beträffande viss ulredning om studieförbunden m. m. skulle avslä molionen 1975:1859,

all riksdagen beträffande översyn av yrkesinriktade utbildningar skulle avslå motionen 1975:1872 yrkandet 15,

alt riksdagen beträffande viss studiegrupp skulle avslå molionen 1975:1872 yrkandet 24,

alt riksdagen beträffande yrkes- och studievägledning skulle avslä motionen 1975:1872 yrkandet 3 b,

alt riksdagen beträffande ulredning avseende kortare teknisk högskoleutbildning skulle avslå motionen 1975:360,

att riksdagen belräffande översyn av viss gymnasial teknisk utbildning skulle avslå motionen 1975:1373,

all riksdagen beträffande sjukgymnastutbildning skulle avslå motionen 1975:1875,

all riksdagen belräffande vidareutbildning av laboratorieassistenter skulle avslå motionen 1975:1874 yrkandet 2,

att riksdagen belräffande utbildningen av hälsovårdsinspektörer skulle avslä motionerna 1975:113 och 1975:831,

alt riksdagen beträffande betygssystem med avslag på molionen 1975:1869 yrkandei Ij godkände i proposilonen 1975:9 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande examensbeteckningar med anledning av propositionen 1975:9 och molionen 1975:1869 yrkandet 1 k som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

att riksdagen belräffande högskolestudiernas organisation m. m. - återkommande utbildning i övrigt godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

institutionell organisalion m. m.

54. all riksdagen belräffande benämningen av universitets- och hög
skoleämbetet skulle avslå niotionen 1975:1860,

att riksdagen beträffande lokalisering av den centrala antagningsenheten skulle avslå motionen 1975:1876 yrkandei 4,

alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att skolöverstyrelsens nuvarande inlagningssektion skulle vara kvar i Stockholm,

att riksdagen beträffande indelningen i högskoleregioner med avslag på motionen 1975:1862 godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande inrättande av regionslyrelser med bifall till propositionen 1975:9 skulle avslä motionen 1975:1869 yrkandena 1 m och 1 n samt motionen 1975:1872 yrkandet 1 i denna del,

att riksdagen beträffande formerna för utseende av företrädare för allmänna intressen i regionstyrelse med avslag pä motionen 1975:1872 yrkandet 20 i denna del och motionen 1975:1876 yrkandet 7 godkände i proposiiionen 1975:9 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande generell representation i regionstyrelse för högskoleenheter med avslag på molionerna 1975:1851 och 1975:1864 godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande översyn av kompetensfördelningen mellan universitets- och högskoleämbetet och regionstyrelserna skulle avslå motionen 1975:1876 yrkandet 9,

alt riksdagen belräffande benämningen universitetet i Linköping m. m. med avslag på motionen 1975:162 godkände vad i proposiiionen 1975:9 anförts,

att riksdagen beträffande enhelsslyrelsernas sammansättning med avslag pä motionen 1975:1869 yrkandet 1 o i denna del godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

all riksdagen beträffande formerna för utseende av företrädare för allmänna intressen i enhetsstyrelserna med avslag på motionen 1975:1872 yrkandet 20 i denna del och motionen 1975:1876 yrkandet 6 godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

all riksdagen belräffande indelning i högskoleenheler med anledning av proposiiionen 1975:9 samt motionen 1975:1869 yrkandei 1 I, motionen 1975:1872 yrkandei 19 i denna del, molionen 1975:1876 yrkandet 11 i denna del och motionen 1975:1880 uttalade att indelningen i högskoleenheter på nuvarande högskoleorter borde beslutas av riksdagen,

alt riksdagen belräffande linjenämndernas arbetsformer skulle avslä motionen 1975:1876 yrkandei 5,

all riksdagen beträffande linjenämndernas sammansättning skulle avslå molionen 1975:1869 yrkandei 1 o i denna del,

att riksdagen beträffande fiänst som klinisk lärare skulle avslä motionen 1975:1879,

att riksdagen beträffande befordringsgrunder vid tillsättning av fiänst som universitetslektor skulle avslä motionen 1975:1858 yrkandet I och motionen 1975:1872 yrkandet 17 c,

alt riksdagen beträffande tillsättningsmyndighet för fiänst som universitetslektor med avslag pä motionen 1975:1858 yrkandei 3 och mo-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

tionen 1975:1872 yrkandet 17 b godkände vad som förordals i propositionen 1975:9,

71. att riksdagen beträffande institutionell organisalion m. m. i övrigl
godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

högskoleutbildningens lokalisering

all riksdagen belräffande allmänna rikllinjer för högskoleulbild-ningens lokalisering med avslag på molionen 1975:1869 yrkandei 1 h och molionen 1975:1872 yrkandena 4 a och 4 b godkände i propositionen 1975:9 förordade rikllinjer,

att riksdagen beträffande lokalisering av högskoleutbildning till Umeå med avslag på molionerna 1975:541 och 1975:1878 godkände i propositionen 1975:9 förordade rikllinjer,

att riksdagen beträffande utbyggnadsorter med anledning av propositionen 1975:9 samt med bifall till motionen 1975:529 yrkandei 1, motionen 1975:826 och motionen 1975:1855 yrkandet 1 ävensom med avslag på motionen 1975:1872 yrkandena 4 c, 4 d, 4 e och 7 fattade principbeslut om 16 orter eller par av orter i enlighet med vad utskottet förordat,

att riksdagen belräffande samarbete med folkhögskolorna skulle avslä molionen 1975:1420,

alt riksdagen belräffande decentraliserad universitetsutbildning m. m. skulle avslå motionen 1975:1872 yrkandena 5 och 6,

all riksdagen belräffande lokalisering av viss utbildning till Bollnäs skulle avslå motionen 1975:529 yrkandet 2,

att riksdagen beträffande lokalisering av juristutbildning lill Göteborg skulle avslå motionen 1975:1387,

att riksdagen beträffande anordnande av viss studiekurs i Göteborg skulle avslä motionen 1975:1861,

att riksdagen beträffande lokalisering av viss ulbildning lill Borås skulle avslå molionen 1975:1352,

alt riksdagen beträffande lokalisering av ulbildning lill Golland skulle avslä molionen 1975:519,

att riksdagen belräffande högskoleutbildningens lokalisering i övrigl godkände i propositionen 1975:9 förordade rikllinjer,

försöksverksamhet med yrkesleknisk högskoleutbildning

att riksdagen belräffande försöksverksamhet med yrkesleknisk högskoleutbildning i Boriänge, Borås, Eskilstuna, Göteborg, Jönköping, Luleå, Lund/Malmö och Markaryd skulle bifalla förslagen i proposiiionen 1975:9,

att riksdagen beträffande försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning i Skellefteå med anledning av proposiiionen 1975:9 samt molionen 1975:49 yrkandet 4 och motionen 1975:1854 yrkandei 1 ävensom med bifall lill motionen 1975:1854 yrkandei 2 och niotionen 1975:1871 yrkandei 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad ut-

skottet anfört,

att riksdagen beträffande tvåårig iräieknisk ulbildning i Skellefteå med anledning av motionen 1975:49 yrkandei 3, molionen 1975:1854 yrkandei 3 och molionen 1975:1871 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande civilingenjörsutbildning i Skellefteå skulle avslå motionen 1975:49 yrkandena 1 och 2, molionen 1975:521, molionen 1975:536, molionen 1975:1854 yrkandena 4 och 5 samt molionen 1975:1871 yrkandena 3 och 4,

att riksdagen belräffande försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning i Karlskrona, Sandviken och Skövde med anledning av motionen 1975:45, motionen 1975:530 och molionen 1975:1855 yrkandena 2, 3, 4 och 5 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

all riksdagen beträffande försöksverksamhet med yrkesleknisk högskoleutbildning i Kristianstad och Örnsköldsvik skulle avslå molionerna 1975:1857 och 1975:1863,

att riksdagen belräffande försöksverksamhet med yrkesleknisk högskoleutbildning i övrigt godkände i proposiiionen 1975:9 förordade riktlinjer,

att riksdagen beträffande yrkesleknisk högskoleutbildning i Kalmar och Vimmerby skulle avslå motionerna 1975:1421 och 1975:830,

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

genomförande

att riksdagen beträffande organisationskommittéernas sammansättning med anledning av molionen 1975:1869 yrkandet 1 p, motionen 1975:1872 yrkandet 23 och molionen 1975:1876 yrkandet 10 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskollet förordat,

alt riksdagen beträffande organisationskommittéernas förslag med anledning av motionen 1975:1869 1 q, motionen 1975:1872 yrkandei 19 i denna del och yrkandet 22 samt motionen 1975:1876 yrkandet 11 i denna del uttalade att riksdagen borde ges möjlighet all la slällning till principiellt viktiga delar av organisationskommittéernas förslag,

att riksdagen belräffande genomförande i övrigt godkände i propositionen 1975:9 förordade riktlinjer,

alt riksdagen belräffande inlernalionell kontaktverksamhet skulle avslå motionen 1975:1872 yrkandet 18,

anslagsberäkningar för budgetåret 1975/76

alt riksdagen till Vissa kostnader i samband med högskolereform för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 5 200 000 kr.,

att riksdagen bemyndigade regeringen att inrätta en professur i enlighet med vad som förordals i propositionen 1975:9,

att riksdagen lill Yrkesteknisk högskoleutbildning för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade elt förslagsanslag av

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

3 905 000 kr.,

98, att riksdagen till Utveckling av sludielämplighelsprov för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 661 000 kr.

Reservationer hade avgivits såvitt avsåg angivna avsnitt i betänkandet

allmänna överväganden

1, beträffande propositionens behandling av fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1873 skulle dels avslå propositionen 1975:9, dels besluta uttala att regeringen borde förelägga riksdagen förslag om reformering av högskoleutbildningen i enlighet med vad reservanten förordat,

högskoleutbildningens uppgifter m, m, ■ 2, beträffande universitetslektors fiänstgöring av herr Nordstrandh (m) samt fru Sundberg (m) och fru Lantz (vpk) som ansett att utskottet under

4 bort hemslälla

att riksdagen beträffande universitetslektors och motsvarande lärares fiänstgöring med anledning av propositionen 1975:9 samt med bifall lill motionen 1975:1858 yrkandet 2 och motionen 1975:1872 yrkandei 17a som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört om universitetslektors rättighet att fiänstgöra i forskning/forskarutbildning,

3. belräffande en parlamentarisk universiletsforskningsutredning av
herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under

5 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:158 yrkandei 9 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

antalet studerande! högskoleutbildning m. m.-antagningsbegränsning - antagningens organisation

4, beträffande planeringsramar, resursramar och regler för antagning
m. m. av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg (m) och fru Lantz (vpk)
samt herr Molin (fp) som ansett att utskottet under 7 och 8 bon hemställa

7. att riksdagen beträffande planeringsramar, resursramar och regler
för antagning m, m, med avslag på propositionen 1975:9 samt med bifall
till motionen 1975:1869 yrkandet 1 d, motionen 1975:1872 yrkandet 1
i denna del och motionen 1975:1876 yrkandet 2 som sin mening gav
regeringen till känna vad reservanterna anfört om planeringsramar,

8, att riksdagen beträffande kompletterande dimensioneringsbeslut
med bifall till motionen 1975:1872 yrkandei 3 a som sin mening gav
regeringen till känna vad reservanterna anfört.

5, beträffande s. k, dubbelspärrar av herr Nordstrandh (m), fru Sund-

berg (m) och fru Lantz (vpk) samt herr Molin (fp) som ansett alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanlerna angiven lydelse,

6. beträffande anslagssystem av herr Molin som ansett att utskottet under 14 bort hemställa

att riksdagen med avslag pä propositionen 1975:9 och med bifall till motionen 1975:1872 yrkandet 21 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

behörighet för högskolestudier m, m.

7, beträffande allmän behörighet till utbildningslinje av herr Nord
strandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 18
bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975:9 och med bifall till motionen 1975:1869 yrkandet 1 a som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört i fråga om allmän behörighet till utbildningslinje,

8, beträffande särskilda förkunskapskrav för utbildningslinje som mot
svarade utbildning inom nuvarande universitets- och högskoleorganisa
tion av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att ut
skottet under 21 bort hemställa

att riksdagen beträffande särskilda förkunskapskrav i svenska och engelska m, m. för vissa utbildningar med bifall till motionen 1975:1869 yrkandet 1 b som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

urval bland behöriga sökande

9. beträffande urvalsgrunden arbetslivserfarenhet inom kvotgrupperna
I och II av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att
utskottet under 30 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen 1975:9 saml med bifall till molionen 1975:1869 yrkandet 1 g och motionen 1975:1876 yrkandet 1 i denna del och med anledning av motionen 1975:1872 yrkandet 11 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande lillgodoräkning av betyg i kompletterat ämne som var
särskilt förkunskapskrav av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg (m) sarht
herr Molin (fp) som ansett att utskottet under 31 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen 1975:9 och med bifall till molionen 1975:1869 yrkandet 1 f som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

11. belräffande könskvotering vid urval till högskolan av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 32 bort hemställa

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1390 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

12. beträffande en ulredning för en reform av systemet för urval till högskolan av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett all utskottet under 34 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1869 yrkandei 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

högskolestudiernas organisalion m. m. - återkommande utbildning

13. belräffande ordningen för fastställande av allmänna utbildnings
linjer av herr Molin (fp) som ansett alt ulskottet under 40 bort hemslälla

att riksdagen med avslag på propositionen 1975:9 och med bifall till niotionen 1975:1872 yrkandet 14 a uttalade att allmänna utbildningslinjer borde fastställas av riksdagen,

14. beträffande yrkes- och studievägledning av fru Lantz (vpk) och
herr Molin (fp) som ansett att utskottet under 45 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:1872 yrkandet 3 b uttalade att regeringen borde lägga fram förslag om ökade resurser,

15. beträffande betygssystem av herr Nordstrandh (m) och fru Sund
berg (m) som anseit att ulskottet under 51 bort hemslälla

att riksdagen med avslag på propositionen 1975:9 och med anledning av motionen 1975:1869 yrkandei 1 j som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

institutionell organisation m. m.

16. beträffande regionala samrådsnämnder i stället för regionslyrelser
av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg (m) samt herr Molin (fp) som
ansett att utskottet under 58 bort hemställa

att riksdagen med avslag pä proposiiionen 1975:9 såvitt gällde inrättande av regionslyrelser och med anledning av niotionen 1975:1869 yrkandena 1 rn och 1 n samt motionen 1975:1872 yrkandet 1 i denna del som sin'mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört beträffande samrådsnämnder.

17. beträffande företrädare för de allmänna intressena i regionslyrelse av herrar Larsson i Slaffanstorp (c), Nordstrandh (m) och Elmstedt (c), fru Sundberg (m) saml herrar Karlsson i Mariefred (c). Fiskesjö (c) och Molin (fp) som ansett att utskottet under 59 bort hemställa

all riksdagen belräffande formerna för utseende av företrädare för de allmänna intressena i regionslyrelse med anledning av propositionen 1975:9 samt med bifall till molionen 1975:1876 yrkandet 7 och med anledning av molionen 1975:1872 yrkandei 20 i denna del beslulade godkänna de riktlinjer reservanterna förordat.

18. beträffande företrädare för de allmänna intressena i enhetsstyrelse av herrar Larsson i Slaffanstorp (c), Nordstrandh (m) och Elmstedt (c), fru Sundberg (m) samt herrar Karlsson i Mariefred (c). Fiskesjö (c) och Molin (fp) som ansett all utskottet under 64 bort hemställa

all riksdagen belräffande formerna för utseende av företrädare för de allmänna intressena i enhelsslyrelse med anledning av proposiiionen 1975:9 saml med bifall till molionen 1975:1876 yrkandei 6 och med anledning av motionen 1975:1872 yrkandet 20 i denna del beslutade godkänna de riktlinjer reservanterna förordat.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

19. beträffande linjenämndernas sammansättning av herr Nordstrandh
(m) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 67 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:1869 yrkandet 1 o i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

20. beträffande befordringsgrunder vid tillsättning av fiänsl som uni
versitetslektor av herrar Larsson i Slaffanstorp (c) och Nordstrandh (m),
fru Sundberg (m) saml herrar Fiskesjö (c) och Molin (fp) som anseit
all ulskottet under 69 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:1858 yrkandet 1 och motionen 1975:1872 yrkandet 17 c som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

21. beträffande tillsättningsmyndighet för fiänst som universitetslektor
av herr Nordstrandh (m), fru Sundberg (m) samt herr Molin (fp) som
ansett att ulskottet under 70 bort hemställa

all riksdagen med avslag pä propositionen 1975:9 samt med bifall till motionen 1975:1858 yrkandei 3 och molionen 1975:1872 yrkandet 17 b som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

högskoleutbildningens lokalisering

belräffande allmänna riktlinjer för högskoleutbildningens lokalisering

22. av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som ansett alt ut
skottet under 72 bort hemslälla

all riksdagen med avslag pä proposiiionen 1975:9 och molionen 1975:1872 yrkandena 4 a och 4 b saml med bifall till molionen 1975:1869 yrkandei 1 h godkände i sistnämnda motion förordade riktlinjer.

23. av herr Molin (fp) som ansett att ulskottet under 72 bort hemställa att riksdagen med anledning av propositionen 1975:9 och med bifall till molionen 1975:1872 yrkandena 4 a och 4 b samt med avslag på molionen 1975:1869 yrkandet 1 h uttalade dels all permanenta resurser för universitetsutbildning även i forlsältningen borde koncentreras till nuvarande universitets- och fllialorter, dels att utbyggnaden av högskoleutbildningen från lokaliseringssynpunkt borde planeras så att verksamheten pä filialorterna och vid universiteten i Umeå och Linköping gavs

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

tillfredsställande bredd och stadga innan en utbyggnad av nämnvärd omfattning kunde ske pä andra orter,

24. beträffande fortsatt utbyggnad i Umeå av herr Molin (fp) som ansett att utskottet under 73 bort hemställa

att riksdagen beträffande lokalisering av högskoleutbildning till Umeå med anledning av propositionen 1975:9 och motionen 1975:1878 samt med avslag pä motionen 1975:541 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

25. beträffande utbyggnadsorter m. m. av herr Molin (fp) som anseit
att utskottet under 74 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975:9 samt med bifall till motionen 1975:1872 yrkandena 4 c, 4d, 4e och 7 samt med avslag pä molionerna 1975:529 yrkandet 1, 1975:826 och 1975:1855 yrkandet 1 uttalade dels att eventuellt nytillkommande högskoleutbildning utanför universitets- och filialorterna borde förläggas till sädana orter som redan i dag hade permanenta resurser för högskoleutbildning, dels att i den män tillströmningen till högre utbildning och hänsynen till fllialerna medgav det utbyggnad av kortare yrkesinriktad högskoleutbildning borde ske i Jönköping, Sundsvall/Härnösand, Falun/Borlänge och Kalmar, dels att eventuella ytteriigare utbyggnadsorter inte borde utpekas för närvarande,

26. beträffande decentraliserad universitetsutbildning m. m. av herr
Nordstrandh (m), fru Sundberg (m) och fru Lantz (vpk) samt herr Molin
(fp) som anseit att utskottet under 76 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:1872 yrkandena 5 och 6 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

belräffande urvalsreglerna av herr Molin (fp),

belräffande behovel av återkommande utbildning av herr Molin (fp).

Hen utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! De senasie decennierna har inneburit elt omfattande reformarbete på ulbildningens område. Vi är i färd med alt bygga ul den allmänna förskolan för i första hand alla sexåringar. Den nioåriga grundskolan ger redan alla i åldern 7-16 år en allmän medborgerlig utbildning, och över 80 96 av en årskull påböriar också utbildningen i gymnasieskolan före 19-20 års ålder. I går fattade riksdagen beslut om en ökad satsning på den överbryggande vuxenutbildningen som etl led i kampen för rättvisa mellan generationerna. I dag har riksdagen alldeles nyss fatlat beslut om en väsentlig utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen, ochvi går nu vidare med frågan att ta ställning till en reformering av högskolan.

Reformaktivitelen på utbildningsområdet har varil slor, och ambitionen att i och genom utbildning bidra till social rättvisa har varil hög. Ändå måste vi erkänna, att vi har myckel längt kvar.

De som efter grundskolan går direkt ul i yrkeslivet ulan någon yr-kesförberedande utbildning kommer främst från arbetarhem.

Inom gymnasieskolan återspeglas den sociala bakgrunden i elevernas val av studievägar, så att eleverna på linjer som ger vidare möjlighel till studier till största delen kommer från hem med sludietradilion.

Än mer markant är den sociala snedrekryteringen i fråga om den högre utbildningen. Trots den kraftiga expansionen av denna utbildning under 1960-lalet gick vid slutet av årtiondet bara 9 96 av barnen frän arbetarhem vidare till studier vid universitet och högskolor, medan genomsnittssiffran var 20 96. Ännu snedare är den sociala rekryteringen lill utbildningar som traditionellt leder till yrken med hög prestige och goda lönevillkor.

För elt samhälle som vill föra en jämlikhelspolilik utgör dessa förhållanden en utmaning. Det gäller hell enkelt att skaffa sig nya fördelningspoliliska inslrument.

Den högskolereform vi nu skall gripa oss an med är en social reform, en jämlikhelsreform, pä samma säll som de slora ulbildningspoliliska reformerna pä grundskolans och gymnasieskolans områden under de senaste årtiondena. Debatten om den framtida högskoleorganisationen har ju - beklagligt nog - i hög grad lyckats fördunkla vad reformen handlar om, nämligen att pä högskolenivån fullföfia de idéer som under ganska slor politisk uppslutning legal lill grund för de tidigare skolreformerna; att utplåna principiella och praktiska gränser mellan ulbildningar pä en och samma nivå och att göra utbildningen tillgänglig för bredare grupper.

Vi står nu i en situation, där en myckel stor del av ungdomarna och en växande andel av de vuxna får en gymnasial ulbildning och därmed så att säga befinner sig på tröskeln lill högskolan. Vi kan också konstatera ell ökande behov och intresse hos vuxna yrkesverksamma ulan gymnasial förutbildning att få del av ulbildning på högskolenivå. Det är ju självklart att denna ulveckling måste påverka utbildningens organisalion och innehåll ovanför gymnasieskolan. En vidgad högskola är utgångspunkten för reformen, och det betyder:

För del första alt tillträdet till högre utbildning vidgas så att alla med reella förutsättningar, oavsell skolmässiga meriter, får möjlighel lill högskolestudier.

För del andra att man i högskolebegreppel lar in all ulbildning som bygger pä gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper och erfarenheter, eller som för den enskilde ulbildningssökande eller i arbetslivet utgör ell alternativ till direkt eftergymnasial ulbildning.

För det iredje att man inom högskolans ram breddar och utvecklar utbudet av utbildning sä all del också svarar mol behoven hos nya grupper av människor och mot nya behov i arbelslivet.

Den sisla punkten är inte den minst viktiga för att den vidgade hög-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

skolan skall faen reell innebörd. Förändringen i utbildningsutbudet måsle ses i relation lill den pä sina håll sviktande tillströmningen av ungdomar till högskolestudier. Denna tendens måste självklart mötas genom att de existerande ulbildningsvägarna görs mer åtråvärda, bl. a. i förhållande lill ulvecklingen på arbeismarknaden. Men det gäller också all ta vara pä de enligl min mening utomordentligt stora möjligheler som finns au vidga högskolans ulbildningsroll genom alt erbjuda utbildning med annan inriktning än den traditionella högskoleutbildningen och därigenom nä andra än de traditionella studerandegrupperna. Jag tänker dä pä olika slag av fort- och vidareutbildning för olika grupper av yrkesverksamma och på utbildning med anknytning till t. ex. fackliga organisationers och folkrörelsers behov.

Den så att säga etablerade delen av den vidgade högskolan - universiteten och med dem jämförbara högskolor - har alllsä en viktig roll ocksä när del gäller alt möta de nya utbildningsbehoven. I själva verket ger - vilkel inte alla kritiker av högskolereformen på universitetshåll insett - vidgningen av högskolan universiteten ulomordentligt slora möjligheter alt föra ul de positiva dragen i sin ulbildningslradilion lill nya sammanhang och grupper. Delta om nägol borde väl vara en stimulerande utmaning i tider då efterfrågan av mer traditionell ulbildning är mer begränsad.

Den som klagar över alt denna högskolereform inte tar sikte på ulbildningens innehåll klagar aningslöst. Reformen syftar ju bl, a. till alt skaffa smidiga och effektiva inslrument för en förnyelse av ulbildningens innehåll -just för alt möta de behov som nya grupper har av ulbildning. De nya möjligheterna till lokala initiativ i fråga om kursutbud och kursinnehåll borgar inle minst för detta.

Herr lalman! 1 gärdagens debatt om vuxenulbildningsreformen tog jag upp behovel av en ny utbildningsstrategi förankrad i en planerad återkommande ulbildning. Denna fråga är i högsta grad relevant även för dagens ämne; högskolan. Även om det rör sig om en långsikiig strategi med många ännu icke utarbetade element så bör den självfallet påverka ocksä den dagsaktuella utbildningspolitiken. Inle minst gäller della de insikter som ligger bakom strategin för återkommande ulbildning, t. ex. att den länga sammanhängande ulbildningen avskärmar ungdomar från värderingar och förhållanden i arbetslivet. Deras utbildningstid har blivit - som jag också sade i går - "informalionsrik och erfarenhelsfaltig", och deras studiemotivation riskerar dessutom att undergrävas.

Om dessa problem skall kunna undvikas, och om individen skall kunna alternera mellan utbildning och arbeie, vilka krav måste då ställas pä vär utbildningspolitik? Lål mig här bara helt kort nämna några vikliga faklorer.

1. Hillills har vi bara i undantagsfall erkänt andra meriter för tillträde lill högskolan än de som skapats av teoretiska studier. Om det skall vara attraktivt alt lägga en period av yrkesarbete före högskolestudier måste vi se pä begreppet kompetens på ell helt nyll säll. Kompelens

är nämligen inget enkelt, entydigt begrepp, och den skaffas på olika sätt: genom studier i gymnasieskolan, genom att man tillägnar sig andra typer av kunskaper på formell eller informell väg och genom yrkeserfarenhet. I konsekvens med detta är det naturligt att se över innehåll och ul-bildningsvägar för att del också skall vara möjligl att bygga på konkreta arbelslivserfarenheier.

2. Hittills har vi varil vana all högskoleutbildning erbjudits och van
ligtvis också genomförts i länga sammanhängande linjer, men även på
denna punkl måsle vi tänka om. Högskolestudier bör i flera fall kunna
delas upp i etapper med mellanliggande arbetsperioder.

Ell alternativ till denna modell kan vara att den som skaffat sig en kortare högskoleutbildning får tillgodoräkna sig denna när han eller hon vill skaffa sig en annan högskoleutbildning senare. Så t. ex. att en sjuksköterska som vill bli läkare inte nödvändigtvis behöver gå igenom hela den nuvarande läkarutbildningen. Därigenom kan man ocksä föra in nya erfarenheter och värderingar i yrken som iradilionelll varil starkt ensidiga i fråga om profil och rekrytering.

3. En viklig uppgift, när det gäller alt bota gamla och nya brister i
utbildningsväsendet, är alt ge nya och bättre möjligheter till de äldre
generationerna. Många av deras behov går att möta genom att förändra
studieorganisation och högskola, medan andra utbildningsbehov bältre
kanske möts via organisationslivet, genom fackföreningar och andra folk
rörelser.

Återkommande ulbildning ställer alltså som ulbildningspolitiskt instrument krav på förändringar av bl. a. den högre utbildningen. Målet kan enkelt sammanfallas med orden "en högskola för alla". Med risk för att missförstås och missbrukas täcker denna formulering rätt väl en viktig intention i den högskolereform som vi i dag diskuierar: del gäller all skapa en högskola, som kan tillgodose alla slags behov av ulbildning på nivån efter gymnasieskolan. Och denna ambition måsle gälla såväl de yrkesarbelandes ulbildningsbehov som behovet hos studerande från skilda, mer eller mindre yrkesinriktade, linjer i gymnasieskolan eller motsvarande ulbildning.

För all "en högskola för alla" skall bli möjlig krävs - som en första förulsällning - samma helhetssyn pä den högre ulbildningen som på utbildningen på grund- och gymnasieskoleniväerna. Sedan gäller del att hitta former för att fördela de samlade resurserna för all möta olika gruppers, regioners och samhällssektorers behov så långl som möjligt. Del är denna fördelningspoliliska fråga högskolereformen ytterst handlar om, och lål mig här knyta an igen lill min inledande redovisning av ui-bildningsexpansionen under 1960-talel och dess rekryleringseffekler.

Det råder- inget tvivel om att den väldiga expansionen, speciellt på de fria fakulteternas område, var uttryck bl. a. för en optimistisk syn på den sociala betydelsen av en kraftig tillströmning. Vi såg - och jag lycker gärna alt många av oss kan erkänna sig vara medskyldiga lill detta - en automatisk expansion av den högre ulbildningen som ett in-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

slrument just för att förverkliga principen om allas rält till utbildning.

I dag flnns det goda skäl för en mer nyanserad syn.

Vi kan fördel första konstatera, all effeklerna av de kraftiga, odämpade svängningarna i tillströmningen och examination vid de fria fakulteterna och därmed i utflödet pä arbeismarknaden Iroligen blivit särskilt negativa i de lägre socialgrupperna. Förväntningar på utbildningen och dess resullal har svikits, och det är inte så konstigt, om delta i grupper utan sludietradilion har medfört en viss rädsla all satsa på högre studier.

För det andra flnns del - som jag lidigare påpekat - fortfarande stora skillnader i fråga om social rekrytering mellan olika delar av den högre utbildningen. Den bilden har en aldrig så socialt motiverad satsning pä de fria fakulteterna inle kunnat rubba.

För samhällsutvecklingens skull och för de enskildas skull måsle vi söka åstadkomma en socialt jämn rekrytering till högskolans samtliga delar. Därför har det varil vikligt för regeringen alt söka ufiämna de grundläggande skillnader som i dag finns.

Del är nödvändigt att se hela högskolan i ell och sanima fördelningspoliliska perspektiv, alt över hela fältet ge människor också med annan bakgrund än den traditionella gymnasiala reell möjlighet all få del av högskoleutbildningen. Resurserna för vafie sektor måste därför ses i relation till högskolan i övrigl och till utsikterna på arbeismarknaden.

Individens räll lill ulbildning kan inle få vara en så enkel fråga att man anser den löst genom all del finns en avgränsad del av högskolan som var och en som är behörig alllid kan få tillträde lill, oavsett om det är vederbörandes förstahandsönskemål eller inte. Individernas önskemål och arbetslivets behov bör i stället sä långl som möjligt spela samma roll över hela högskolefäliel. Om del sker med tillämpning av de nya behörighels- och urvalsreglerna och i linje med propositionens förslag i övrigt, finns det reella förutsättningar för alt uppnå en social ufiämning inom hela högskolan. Det är det vi nu måste sälta in våra krafter pä.

Del har sagts mänga gånger i propositionen och del kan sägas en gång lill här; att man för in en rad sinsemellan myckel olika utbildningar under högskolebegreppel behöver och skall inle innebära nägon likformighet och likriktning i studiernas organisalion och uppläggning eller i den administrativa organisationen. I själva verket lämnar proposiiionen stort utrymme för variationer och hänsyn till olikartade förutsättningar i en rad avseenden, ja, så slort utrymme alt man frän en del häll kritiserat den för att "inle ge besked" och för alt lämna alltför myckel öppet. Jag kan inte här gä in på detafier men vill bara konstalera den reaktionen som intressant, särskill när den kommer från kretsar som under de senasie åren med kraft ägnat sig åt att angripa enhetligheten i U 68;s organisationsförslag.

Det finns två principer som går igen när det gäller reformens organisatoriska delar, nämligen decentralisering och demokratisering. Det har sagts i debatten att sällan eller aldrig har en regeringsproposition här

i landet så konsekvent befonat decentralisering som den nu aktuella. Jag vill bara vitsorda all jag föregen del uppriktigt upplever en betydande decentralisering av ansvar och befogenheter .som en grundläggande förutsättning för en förnyelse av högskoleutbildningen och för etl stimulerande samspel mellan högskolan och del omgivande samhället.

Lika väl som det för mig är självklart att statsmakterna måsle ange ramar för högskoleutbildningen i olika avseenden och falla övergripande beslut om resursernas inriktning, lokalisering och fördelning i stort, lika olyckligt för den fortlöpande förnyelsen och för del lokala engagemanget i planerings- och utvecklingsarbetet tror jag del är att ha den typ av detafierad centralstyrning som vi f n. har inom t. ex. de filosofiska fakulteternas område. Där resurstilldelningen är relaterad till studerande-antalet pä den enskilda studiekursen och där föfiaklligen vafie fråga om inrättande av nya studiekurser och nya ämnesområden måste prövas ända upp i regeringen. Och där del finns centralt fastställda riksgiltiga nor-malsludieplaner för varenda studiekurs i landet.

Pä båda dessa punkter, och på många andra, innebär högskolereformen radikalt nya principer och en väsentligt ökad lokal handlingsfrihet. Den som envisas med alt hävda all della är en cenlralislisk reform den kan ■jag inte betrakta som annat än antingen ovetande eller ohederiig.

Frågan om decentralisering hör nära samman med frågan om fördelning av ansvar och inflytande mellan olika intressen och mellan olika nivåer i högskoleorganisationen. Del är självklart, att de som är verksamma vid högskoleenheterna i kraft av sin sakkunskap och sin närhet lill ulbildningen och forskningen skall ha en stark slällning i den lokala planeringen och ledningen. Lika självklart är del för mig all på de nivåer i organisationen där man mera skall se till högskoleutbildningen som helhet, dess förhållande lill den nationella eller regionala omgivningen och dess fördelning mellan utbildningsområden och olika orter och regioner - där måste högskolan ledas i former som anknyter lill vad som gäller för offentlig verksanihei i allmänhet. Del betyder alltså styrelser och andra organ som har betydande inslag av allmänna iniressen, av företrädare för del samhälls- och arbetsliv som högskolan skall fiäna.

Proposiiionen försöker över hela högskolan förena dessa två aspekler pä verksamhetens ledning - den förvaliningsdemokraliska, som rör de anställdas och de studerandes inflytande, och den poliiisk-demokraliska, som rör de allmänna intressenas inflytande.

Det finns i dag slora skillnader i della avseende mellan olika delar av högskolan. Med den helhetssyn som ligger till grund för reformen kan dessa skillnader principiellt inte försvaras. Genom all siärka inflytandet för Sluderande och anställda, där del i dag är outvecklat, och siärka allmänintressenas ställning, där den är svag, fär vi i dubbel mening en demokratiserad högskola.

Herr talman! Till de posiliva drag i universitetsutbildningens tradition som del nu gäller all vidareutveckla och föra ut inom hela högskolan hör givetvis anknytningen till forskning och de förutsättningar den ger

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

för en kritisk och problemorienierad attityd' i ulbildningen.

Del råder uppenbarligen en bred enighet om att vi skall försöka ge ökade inslag av vetenskapligt och kritiskt tänkande och en större anknytning till forskning och forskarutbildning ocksä till den del av den vidgade högskolan som hillills präglats av mer "skolmässiga" arbetsformer. Samtidigt som det är vikligt att slå fast att kritiskt medvetande och ifrågasättande av etablerade mönster inle skall förbehållas den högskoleutbildade, är det naturiigt all ställa särskilda krav på all förmågan i dessa avseenden utvecklas på högskolenivå, där de sluderande har mer omfattande kunskaper och erfarenheter.

Det finns - del vill jag understryka - inle nägon motsättning mellan kraven på ä ena sidan kritisk skolning, å andra sidan yrkesförberedelse. Arbetsmarknadens mönster och behov påverkas självfallet bl, a, av innehållet i den utbildning som olika grupper av yrkesverksamma får. Del är en felaktig och konservativ uppfattning all tro alt en yrkesinriktad ulbildning måste innebära ett stöd för status quo, för det en gång givna. En kritisk och problemorienierad yrkesutbildning av del slag som vi skall syfta lill för hela högskolan ökar tvärtom förutsättningarna för en fortlöpande förnyelse av arbetslivet.

Till de viktiga inslagen i högskolereformen hör principbeslutet att samspel mellan grundutbildning och forskning och forskarutbildning skall utvecklas över hela högskolefäliel, berikande för båda verksamhetsgrenarna.

Del gäller att ge olika slag av yrkesinriktad högskoleutbildning naturiiga påbyggnader i form av forskarutbildning och annan ulbildning på moisvarande nivå och alt därigenom ocksä bredda högskoleforskningens inriktning mol nya problemområden.

Ett omfattande planerings- och utvecklingsarbete inom skilda områden vidtar nu för alt stegvis förverkliga denna princip. Grundförutsättningen blir i och med dagens riksdagsbeslut given, nämligen att man inle en gäng för alla kan skifia mellan en forskningsanknulen, "akademisk", del av högskolan och en annan. Au den förutsättningen så småningom gått upp för flerlalel debattörer ser jag som' en av vinsterna med den debatt som förts om och kring U 68:s förslag.

Forskningen och forskarutbildningen är inle huvudobjekt för högskolereformen men berörs i betydelsefulla avseenden. Det är självklart alt den problemorienlering av grundutbildningen som jag nyss berörde underiättas av att också själva den sä att säga "kunskapssökande" delen av högskolans verksamhel, forskningen och forskarutbildningen, är problemorienierad. Behovet av nya former för högskoleforskningen har de senaste åren blivit alltmer påtagligt i takt med de ökade kraven på tvärvetenskaplighet och pä samarbete mellan olika discipliner, även inom skilda fakullelsområden. Den traditionella universitetsorganisationen har visat sig ha svårt all bereda utrymme för en forskning av della slag - till föfid bl. a. av den ämnes- och institutionscenlrering som f n. dominerar verksamheten. Vid högskolan i Linköping - inom kort univer-

silelel i Linköping - har man utfört ell intressant förberedande utredningsarbete som syftar lill att upprätta en ny, tvärvetenskaplig och tematiskt orienterad organisalion för forskning och forskarutbildning. Regeringen kommer all ge högskolan del begärda uppdraget att fullföfia sill utredningsarbete i frågan och framlägga mera konkreta förslag. Del blir anledning alt så småningom återkomma till riksdagen med dessa. Den skisserade organisationen har såvitt jag förstår goda förutsättningar att bli någol av en förebild i en mera allmän ulveckling av den konventionella organisationen för universitetsforskningen.

Ulvecklingen i Linköping ger en antydan om inriktningen av forlsalla överväganden om högskoleforskningens organisation m. m. Andra betydelsefulla forskningsfrågor har nyligen behandlats av forskningsråds-utredningen, som i ett betänkande som avlämnades häromdagen har skisserat en ny organisalion för forskningsråden, bl. a. innehållande förslag om avvägningen mellan vad man kan kalla samhällsrelevania och in-omvetenskapliga kriterier i rådens forskningsstödjande verksanihei och därmed ocksä om avvägningen mellan allmänna intressen och experternas-forskarnas iniressen inom rådsorganisaiionen. Forskningsrädsut-redningen har också nyligen, mol bakgrund av bl. a. riksdagsultalanden i fiol, fåll tilläggsdirektiv att ulreda frågor om förutsättningarna för en mera långsiktig forskningsplanering.

När det gäller högskolan har forskarulbildningsutredningen i uppdrag att utreda frågor om bl. a. forskarutbildningens dimensionering.

Det finns, som jag framhållit i proposiiionen, anledning att ta upp frågan om högskoleforskningens planerings- och ledningsorganisation lill mer genomgripande överväganden, när huvuddragen i den nya högskoleorganisationen lagts fasl vad beträffar den grundläggande ulbildningen och den för grundutbildning och forskning/forskarutbildning gemensamma organisationen i stort. Regeringen kommer därför inom kort att ge forskarulbildningsutredningen tilläggsdirektiv alt behandla också denna fråga. Självklart skall del göras mot bakgrund av del vidgade högskolebegreppel och den slrävan lill samspel mellan grundutbildning över hela högskolefäliel som jag tidigare berört. Därmed kommer ylleriigare en byggslen i den nya högskolan att kunna läggas inom några är.

Herr talman! Jag vill också säga några ord om distansundervisningen, som det i och för sig blir anledning alt senare återkomma till riksdagen med. Utskottet ansluter sig i sitt betänkande lill den uppfattning som jag framförde i proposiiionen, nämligen alt distansundervisning och andra nya distributionsformer är etl viktigt och delvis nödvändigt komplement lill ulbildning i regufiära former vid permanenta enheter, men att den inle kan ses som alternativ lill sådan ulbildning. Jag citerar: "Utskottet utgår från att även den nya högskolan kommer all la vara på möjligheterna att med hjälp av distansundervisning nå ylleriigare studerandegrupper."

Mol den bakgrunden har jag svårt all förslå meningen med den gemensamma reservationen från moderaterna, vpk och folkpartiet. 1 reservationen pekas på behovet av elt eleruniversilel av den typ som finns

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

bl. a. i Storbritannien. TRU-kommillén har, som alla vet, inte haft lill uppgift att bedriva försöksverksamhet med distansundervisning när det gäller universitetsutbildningen. Visseriigen har TRU medverkat i några av UKÄ:s delprojekt med decentraliserad universitetsutbildning. Kommitténs huvuduppgift är emellertid att producera bild- och fiudprogram och annat material för förskoleverksamheten och inom vuxenutbildningen. Kommittén kommer för övrigl alt lägga fram sina förslag på tisdag i nästa vecka. 1 det förslaget behandlas emellertid inte distansundervisning när det gäller universitetsutbildning.

Som riksdagens ledamöter torde erinra sig beslöt riksdagen år 1972 enhälligt att hemställa hos regeringen att frågan om ett svenskt eteruniversitet efter mönster av del brittiska Open University skulle utredas. TRU-kommillén fick sedan i uppdrag att svara för utredningsarbetet. Enligl vad jag inhämtat kommer kommittén att framåt hösten lägga fram sill betänkande om distansundervisning. Enligt uppgift kommer kommittén då all redovisa elt antal alternativa modeller för alt integrera distansundervisning i det svenska utbildningssystemet. Skälet till att kommittén inte framlägger sina synpunkler i näsla vecka tillsammans med del övriga beiänkandel är att man har velal avvakta riksdagens beslut i dag belräffande högskolans organisation.

Det förvånar mig alt man frän flera partier i riksdagen nu kräver att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag om etl "eter-universitet enligl ungefär sanima modell som i Storbritannien". Har nu riksdagen enhälligl beställt en ulredning om jusl de här frågorna är del väl rimligt all först avvakta del förslaget innan man bestämmer sig för modell och innan man vidtar några åtgärder.

Som framgår av propositionen har jag den uppfattningen att dislans-undervisning kan utgöra etl positivt tillskott till högskoleutbildningen. Distansundervisning kan aldrig bli en ersältning för den regufiära högskoleutbildningen men däremot elt viktigt komplement. När det gäller den närmare organisationen av distansundervisning trorjag del är klokt av TRU-kommillén all knyta an sina modeller till den nya högskoleorganisationen.

Del är frän niånga synpunkler vikligt att distansundervisningen, i ett litet land som värt, integreras i högskoleorganisationen och att den inte bedrivs helt fristående. Del är också högst tveksamt om del i värt land finns underlag fören sådan verksanihei som bedrivs vid Open University i England.

Jag hade häromveckan förmånen att få träffa rektorn för Open University, sir Walter Perry, som bl. a. talade om all universitetet bara har ett utbud av 80 kurser. Landet var för litet, sade han, för att fler kurser skulle kunna erbjudas. Della faktum måste ju gälla i betydligt högre grad för oss.

Vidare komnier man inte att kunna klara, sade han också, forskningsanknytningen genom etl hell fristående dislansundervisningsuniversiiel. Del är säkerligen också en fördel att den regufiära högskoleundervis-

ningen och distansundervisningen integreras. Genom ett nära samarbete kan man fä posiliva erfarenheter från distansundervisningen, som kan användas för annan undervisning och tvärtom.

Till sist, herr lalman! Jag har här bara kunnai antyda några väsentliga inslag i den reform som riksdagen skall besluta om. Allmänl vill jag betona att vi nu lägger en principiell grund och ger riktlinjer för etl omfattande arbete med att förverkliga reformens olika delar. Pä mänga punkler blir del anledning att under de närmaste åren återkomma lill riksdagen och redovisa bl. a. resultat av organisalionskommittéernas arbete.

I ell längre perspektiv kan man uttrycka förhoppningen all det fortsatta reformarbetet i fråga om högskoleutbildningen även på staismaktsnivå skall kunna få formen av successiva ställningstaganden lill förslag som utarbetats inom den nya mer sammanhållna organisationens ram.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Herr LARSSON i Slaffanstorp (c):

Herr talman! Del förslag lill reformering av högskolan som riksdagen om några limmar lar slällning lill är en belydelsefull milstolpe för den eftergymnasiala utbildningen, för forskning och vetenskaplig utveckling och därmed for vårt folks fortsatta kulturella och materiella välfärd.

Reformeringen av högskolan under 1960-lalel kom som nödvändiga ulbyggnadsetapper, föranledda av den dä starkt ökande studerandeslröm-men. På 1960-talel ökade antalet sluderande bortåt fyra gånger från del antal som fanns 1960. Ökningen kulminerade från åren 1965/66 till 1970/71, då antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor ökade från 67 000 till 121 000. Den expansionen har betytt mycket i olika av.seenden. Den har emellertid inte kunnai ske utan vånda och lokala besvärligheter. Överfyllda universitet fick uppleva övermäktiga administrativa problem. Del hände att en ullovad tentamen fick inställas beroende på bristande personella och kanske ekonomiska resurser. Den enskilde studenten kom därvid i kläm på ell säll som kunde vara ganska bittert.

Den snabba kvanlilelsökningen åstadkom även ett akademikeröver-skolt pä arbeismarknaden. En av U 68:s första åtgärder blev all försöka prognostisera arbetsmarknadens akademikerbehov. Det visade sig vara myckel svårt all med nägon säkerhet göra delta. Del tycks som om vi dock ändå kan konstalera all näringslivet på det hela tagel kunnai ge sysselsättning ät det slörre antalet akademiker. Del beror säkert på att man undan för undan upptäcker de värdefulla kvalifikationer den välutbildade arbetskraften har.

Den slora siuderandeökningen skedde främst vid de fyra slora universitetsorterna. Den överkoncenlration som där uppstod blev lill nackdel med en mängd lokala svårigheter och problem.

Herr talman! Centern efteriyste pä ell ganska tidigt stadium ökade resurser och framför allt decentralisering av högskoleutbildningen - della som ett led i en decentralistisk samhällsutveckling. Jag komnier här gi-

5 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

vetvis all även ta upp och senare kommentera de påståenden som synts i tidningarna om utskottets behandling av intagningsbegränsningen. Jag vill dock ge en bakgrund till cenlerns utbildningspolitiska uppfattning belräffande högskolan.

Redan 1963 framförde Andersson i Brämhull och jag i riksdagen krav om decentraliserad utbyggnad av högskolan. Det var motionen 1963:321. Insikten om att en decentralisering är nödvändig för att högskolans utbildningspolitiska och jämlikhetspolitiska målsättning skall kunna förverkligas har således varit cenlerns ledsfiärna under myckel lång lid. Den linjen markerades ocksä i molionen FK 1965:781, med anledning av proposifionen om utbyggnad av ulbildningsfllialerna.

I delta sammanhang vill jag även peka pä den partimolion vi frän cenlerns sida lämnade till 1970 års riksdag (AK 1970:310). Där begärde vi högskoleutbildning på 15 nya plalser. Vi säg en sådan ulveckling som ell viktigt led i arbetet pä att göra högskoleutbildningen tillgänglig för fler - inle minst människor från svagt studiemotiverade mifiöer. Vi pekade ocksä på nödvändigheten av att bygga ul filialerna så all de får en med moderuniversileten mer likvärdig slällning.

Herr talman! Den nu förestående fortsatta decentraliseringen av högskoleutbildningen är alltså en stor framgång för de centerkrav som driviis sedan läng tid lillbaka. Centerpartiet slår vakt om reformen utifrån denna decentralisiiska utgångspunkt.

U 68 ändrade under sill arbete vissa i starten lanserade attityder. Del var en fördel. Men ändå gick tiden förbi ulredningen, främst genom alt antalet sluderande böfiade minska. Utredningsförslaget möttes också av en ganska bister remisskritik. Den poliliska oppositionen var också Slarkl kritisk. Den poliliska referensgruppen till U 68 hade inle, som vi redan de första åren krävt av regeringen, tillåtits ingå i utredningen som fullvärdiga ledamöter.

1974 avlämnades partimotioner i riksdagen dels gemensamt frän cenlern och folkpartiet, dels från moderaterna. I dessa krävdes en parlamentarisk översyn av U 68. En beredning av parlamentariker blev ocksä tillsall. Resultatet av beredningens arbeie blev en bra skiss för en högskolereform utifrån dagens situation. Den starka remisskritiken mot U 68, som hade mullrat som elt hotfullt åskväder, blev nu ganska dämpad och kan närmast jämföras med en mild västanfläkt.

U 68-beredningen lade en del missförstånd lill rätta. Därvid logs slörre hänsyn lill universitetens frihet. Där lades upp förslag som framför allt log sikte på den nya sluderandesilualionen. På ett realistiskt sätt poängterades ursprungsförslagets värdefulla förslag om en decentralisering av högskolan. Även om inte beredningen blev enig höll dock majoriteten kvar de slora huvuddragen, däribland som sagt en decentralistisk grundsyn i lokaliseringsfrägan anpassad efter vad som är realistiskt möjligl. Den uppfattning beredningsmajorilelen haft har karakteriserat propositionen. Propositionen har ocksä mottagils med betydligt slörre gillande än ulredningen.

Vid utskottsbehandlingen har nämnda synsätt pä högskolan i stort sett förts vidare. Några väsentliga korrigeringar av proposiiionen har dock gjorts.

De korrigeringarna har gjorts under medverkan dels av en majorilel bestående av socialdemokrater och centerpartister - t. ex. beträffande antagningen - dels av oppositionen gemensamt inbegripet vpk och dels av hela utskottet. Från cenlerns sida har vi på etl par väsentliga punkler måst reservera oss mol utskottets förslag. Dessa reservationer kommer att beröras av andra cenlerriksdagsmän här i dag. För egen del kommer jag i del föfiande endasl, såsom jag redan lidigare har sagl, att uppehålla mig vid dimensionering och antagning - eller de s. k. spärrarna. Jag skall också nämna något om del av utskottet förändrade urvalet av behöriga sökande lill högskolan.

Centern har i sin motion 1975:1876 tydligt framhållit följande.

"Av allmänna, sociala och demokratiska skäl, men också med hänsyn lill högskolans vidgade uppgift inom utbildningssystemet, är del viktigt all högskolan öppnas för nya grupper i samhället."

Nu utestängs mänga genom gällande bestämmelser, avståndet lill utbildningsorten, ekonomiska villkor osv. Della talar för all vi måste ge nya grupper tillgäng till högre utbildning och framför allt att utbildningsutbudet blir sä nära och tillgängligt som möjligt för den enskilde. Givelvis bör delta ske utifrån en bedömning av resurserna på de olika orterna. Vi upplever i dag att vissa filialer har svårt all rekrytera. De stora universitetsorterna utövar en traditionsbunden dragningskraft pä många sluderande. Vill vi mena nägol med en decentralisering av ulbildningen, fär vi även i förväg planera för de olika högskoleenheternas resurser. En sådan planering måste ske av regionslyrelsen, men i första hand av styrelsen för den berörda enheten. Enhetens styrelse fär alltså inom sin resursram avgöra linjernas art och storiek. Kvantiteten vid de fria utbildningslinjerna kan på detta sätt bli ganska tänjbar - särskill med beaktande av att en ökning av den övre planeringsgränsen frän 38 000 till 42 000, som utskottsmajoriteten förordat, skall ske om studerande-tillströmningen sä motiverar. Till en viss del kan man i den planeringen utgå frän prognoser av arbetsmarknadens behov och möta dess krav genom en studie- och yrkesvägledning.

Herr talman! Urvalet av behöriga sökande lill de ulbildningar som har ell begränsat antal utbildningsplatser kommer med all sannolikhet alt ytterligare bli föremål för riksdagens prövning vid åtskilliga tillfällen. Vi har från centerns sida framhållit i vår moiion att urvalssyslemel skall formas så, att det främjar en jämnare social rekrytering lill högskolan. Samiidigi måsle del utformas så, all del inte skärper betygscentreringen av undervisningen i gymnasieskolan. Vi har förordat ell system som stimulerar lill jämnare social rekrytering men med bibehållen rätt lill direkiövergäng från gymnasieskola lill högskola. Kompeienskommilténs förslag tillgodosåg i hög grad della syfte. Propositionens förslag däremot innebar en 15-procentig kvot av enbart betyg och alltså en 85-procentig

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

kvot av arbetslivserfarenhet. Det systemet har inte prövats och är inle utrett. Inom cenlern har vi mera gäll pä kompetenskommitténs förslag, men under utskottsbehandlingen har vi kommit fram till ett system som fyller de krav som angivits i centerns motion och som innebär alt 20 % av sökande inom kvolgrupperna I och 2, dvs. sökande med 3-ärig resp. 2-ärig gymnasieskoleutbildning, garanteras inträde på enbart betyg. Övriga behöriga sökande inom kvotgrupperna rangordnas efter betyg och arbetslivserfarenhet, men sökande med arbetslivserfarenhet garanteras alltid minst 20 96 av platserna. Propositionen har således i delta avseende modifierats i hög grad i riklning mol kompeienskommilténs förslag.

Del här systemet är förhållandevis enkelt och kan överblickas av envar. Syslemet är utvecklingsbart, om det skulle visa sig alt systemet inle tillgodoser de intentioner som bl. a. vi i cenlern angivit i vär moiion. Del är ju sä alt dessa regler kommer att behöva justeras bl. a. beroende på förändringar i studerandelillslrömningen och beroende pä betygens utformning inom gymnasieskolan. Men - och del är myckel vikligl -vi har också frän utskottets sida sagt, all efter någon tids erfarenhet av detta urvalssyslem skall det äter presenteras för riksdagen för bedömning av utfallet.

Vi har i vår motion 1876 anfört att vi i dagens läge med nuvarande studerandeanlal inte har behov av all införa nya spärrar på de linjer som f n. är ospärrade. Ingen har yrkat nägon förändring när det gäller de linjer som i dag är spärrade. Därom blir det alltså ingen diskussion. De linjer som i dag har fritt tillträde kan ha detta under överskådlig tid. Om en generell anlagningsbegränsning bedöms nödvändig, bör frågan underställas riksdagen. Denna konstruktion tillgodoser i alla delar de inteniioner som ligger bakom centerpartiets moiion.

Herr talman! Med anledning av den diskussion i pressen där man päslätt att centern övergivit sin motions principiella inställning till antagningen vid de nu fria linjerna vill jag göra några ytterligare påpekanden. Vi skall därför syna utskottets skrivning utifrån den decentralisiiska grundinställning värt parti har och som jag rätt utförligt uppehållit mig vid i del föregående.

I direkt anslutning lill ceniermolionens text anför ulskottet: "Med de ramar för kapaciteten i den grundläggande högskoleutbildningen som utskottet förordar finns del, som påpekats bl. a. i niotionen 1975:1876, anledning all anta att behöriga sökande lill högskoleutbildning, som f n. har fritt tillträde, under överskådlig lid kommer att kunna beredas önskad ulbildning enligl dessa principer." Om man får en kraftig tillströmning av studerande till högskolan, sä att tillgängliga resurser i en läroanstalt inle räcker, behövs givetvis något instrument för att möta den ulvecklingen, och utskottet fortsätter: "Om härvid inle alla som önskar ulbildningen i fråga kan beredas plats, är det vikligt att det finns ett inslrument som visar om önskad utbildning finns tillgänglig pä annan ort. I delta läge kan en central registrering av anmälningar fylla en betydelsefull funktion även inom den del av högskolan lill vilken lillirädet

är fritt." Hur anmälningsförfarandet än kommeratt ske är det naturiiglvis belydelsefulli. Del kommer att tillsättas en särskild arbetsgrupp för alt utarbeta förslag om della, och även organisationskommittéerna kommer, som vi hört lidigare, all arbeia med detta, och de skall enligl utskottsmajoritetens uppfattning redovisa till riksdagen.

Vad jag nu anfört uttrycker den principiella inställning som centern har och som framgår av molionen 1876. Vi döfier inle all del är en kompromiss mellan proposilion och moiion - men principen om fri intagning till de i dag ospärrade linjerna skulle komma att bibehållas under överskådlig tid. Den föreslagna konstruktionen innebär självfallet också att de s. k. dubbelspärrarna, vilkas ikraftträdande inle skulle uppfattas särskill muntert av de drabbade, komnier att försvinna.

Herr talman! Della har vi centerpartister och socialdemokrater blivit överens om inom del här avsnittet. Övriga partier har mol detta anfört en reservalion - del är reservationen 4 jag tänker på. Jag vill gärna fråga reservanlerna: Vad reserverar ni er egentligen emot? Ni reserverar er tydligen mot propositionens förslag om generell antagningsbegränsning, men det förslaget är genom kompromissen inte längre aktuellt. Ni målar livligt en viss gestalt på väggen och tar samtidigt lill slorsläggan för all slå in den öppna dörr som leder lill de fria fakulteterna. Det är uppenbarligen ell ganska stort misstag ni gör. Jag.vill också fråga vad ni egentligen åsyftar med reservationen. Den sammanfaller ju i myckel med utskoltsskrivningen. Är ni i realiteten ute efter någol annat i denna majoritetsskrivning? Är del decentraliseringen av högskoleutbildningen ni vill motsätta er, som ju skedde under beredningen?

Utskottet avslutar, herr talman, sin skrivning om antagningsbegränsning på föfiande säll:

"Ulskottet förordar sammanfattningsvis att som ett medel i planeringen av den grundläggande högskoleutbildningen används resursramar med den innebörd utskollet i det föregående angivit. Vad utskottet här anfört belräffande planeringsramar, resursramar och regler för antagning m. m. bör riksdagen med anledning av regeringens förslag saml motionerna 1975:1869 yrkandet 1 d, 1975:1872 yrkandet 1 i denna del och 1975:1876 yrkandei 2 som sin mening ge regeringen till känna."

Den skrivningen är elt utskottets bifall till cenlerns, folkpartiets och moderaternas moiioner, innebärande bl. a. fri antagning under överskådlig tid lill de linjer som nu har fri antagning, och den innebär etl nej lill dubbelspärrar.

Herr talman! Jag yrkar biftill lill utskottets betänkande om reformering av högskoleutbildningen samt bifall till de reservationer där milt namn förekommer.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen tn. m.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Uppfyller reformen de utbildningsmål som utbildningsministern sä vackert utvecklade i sitt anförande och som alla - även vi som i myckel är kritiska mot den föreslagna reformens utformning

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

i slort sell kan ansluta sig till? Svaret blir alt den knappasl gör det, i den form som högskolan nu skall stöpas i om proposiiionen bifalles

som utbildningsutskottet föreslår och som lycks komma all ske. Tre ting, heter del i en engelsk senlens, återkommer aldrig lill människan: den bortskjutna pilen, det talade ordel och det försummade tillfället. Utbildningsministern hade en chans all lösgöra sig frän U 68-be-länkandet och alla de bindningar som efter hand har uppställ lill del. Något ansvar för vad det blev av U 68 hade han ju inte. Han kunde ha lagt fram en proposilion, som pä ell hell annat sätt än den föreliggande tillgodosåg en önskad lösning av ocksä andra problem inom den högre ulbildningen än i första hand de organisatoriska. Men tillfället försummades, och när del återkommer vet ingen. Vi får alltså leva med en högskolereform som under alla förhållanden i mänga stycken icke tillfredsställer de närmast berörda, nämligen lärare och studerande, och de spelar onekligen en viss roll i sammanhangei.

I likhet med herr Larsson i Slaffanstorp finner jag del nödvändigt att något blicka lillbaka och alt då begynna med del som är orsaken till all ganska mycket har gått snett. Den länga historien böfiade för något över sju år sedan, nämligen den 26 april 1968. Dä tillsatte dåvarande ulbildningsminislern Palme 1968 års nu näslan herostraliskl ryktbara ulbildningsulredning U 68. Del var elt av hans misslag. Och den gavs en för svenskt utredningsväsen särpräglad och, som det snart skulle visa sig, ganska olycklig konstruktion. Till sakkunniga kallades som ordförande den ansvarige statssekreteraren, som jag nu ser här i kammaren, och därutöver de tre närmast berörda generaldirektörerna. De poliliska partiernas representanter hänvisades lill en av tre referensgrupper. De kunde framföra synpunkter, men avgörandet låg i de fyra ämbetsmännens händer. Dessa fyra bär därför del egentliga ansvaret för utredningens förslag, som alltså blev illa poliliskl förankrat.

Över huvud tagel har fä utredningsbelänkanden på ulbildningens område råkat ut för en värre opinionsstorm än U 68:s tankemödor, skämtsamt -jag bringar del i åtanke igen - betecknat som värt senaste fornminne. Överdriften i karakteristiken är givetvis påtaglig, men något ligger del i den. Det var helt enkelt sä, jag ser del på det sättet, att U 68 tyvärr kom fel från börian. Det var fel kategori personer som bildade uiredningens i sisla hand beslutande och därmed ledande grupp. Fel var också all man i vissa avseenden log sin utgångspunkt mera i cen-tralbyräkraliskt upplevda organisationsfrågor än i de problem som de berörda upplevde ute vid universiteten och i studentkårerna. Den institutionella organisationen, inte studiernas innehåll och kvalitet, blev huvudintresset. Forskningens problem lämnades hell ät sidan. Detta har sedan i huvudsak inte gäll all rätta till, inle ens i beredningen eller under ulskollsarbelels gäng.

Utbildningsministern sade här all man visst hade arbetat med studiernas innehåll och att det flnns redovisat i propositionen. All right! Det medges. Men jag lade märke lill - del kan ha varil en tillfällighet.

men det kan också ha varit med beräkning - att utbildningsministern inte hade nägol nämnvärt att säga om kvalitet. Innehåll är en sak, det kan vara snart sagt vad som helst. Men vad har innehållet för kvalitet? Det är väl någonting som inte särskill har observerats eller utretts -i den män det går alt ulreda.

Det blev ganska snart uppenbart att U 68 måsle underkännas som det sisla utredningsordel, och så tillkom den lika ryktbara s. k. sommarberedningen, som presterade en promemoria vilken pä grund av pärmarnas färg skämtsamt kallades röda boken. Promemorian förändrade eller modifierade U 68-förslagel på viktiga punkter - del skall erkännas. Men i huvudsak fanns dock fornminnet kvar, t. ex. total intagningsbegränsning och ullokalisering av permanent högskoleutbildning runt omkring i landet, alll medan sluderandeanlalet sjönk. Tanken på allomfattande, partipolitiskt dominerade högskolestyrelser i de slora universitetsorterna uppgavs i beredningen, men i stället infördes regionorgan

- som har slätt i centrum för diskussionen sedan - med styrande, ad
ministrerande och resursfördelande uppgifter. Sex regionala universilels-
kanslersämbeien, kan man säga.

Alll delta gick vidare lill proposilion och utskoltsbetänkande, och oenigheten i beredningen överfördes lill ulskottsbelänkandet, och där har vi den alltså nu. Det har fört med sig att betänkandet har 26 reservationer och 2 särskilda yttranden. Vi moderater svarar för huvuddelen - om det skall uppfattas som beröm av ulbildningsminislern och hans medhjälpare kan man ifrågasätta.

Enligl vår uppfallning lalar mycket för alt ytterligare utrednings- och remissarbete hade varit av nöden för all skapa bättre förutsättningar än vad som nu föreligger för statsmakterna att fatta beslut om en så omfattande högskolereform som denna. En proposition om en omdaning av värt lands universitets- och högskoleväsende borde kanske strängt laget ha fält anslå t. v. Några svårare direkta vådor för den högre ulbildningen skulle det väl knappast ha medfört. Men å andra sidan må inte förnekas att den högre utbildningen kan behöva reformeras i åtskilliga avseenden utan någon längre tidsutdräkt. Del har blivit avgörande för moderala samlingspartiets inställning till propositionen. Vi är alllsä med på all beslut fallas nu, dock under förbehållet all ylleriigare överväganden görs pä väsentliga punkler, vilkel ocksä kommer all ske och medföra ytterligare riksdagsbehandling - det framgår av utskottsbetänkandet.

Vi beklagar sålunda alt de grundläggande frågorna om den framlida högskoleutbildningens innehåll och kvalitet - med betoning på den senare

- har givils en myckel summarisk behandling. Utredningsarbetet har
i alltför hög grad varit inriktat på administrativa och organisatoriska
aspekter, och därför har U 68 i mängt och myckel - kanske t. o. m. mer
än det förfiänar - blivit en symbol för utbildningens ökande byräkra
tisering. Men kvaliietsmässigi återstår mycket att göra i fråga om hög
skoleutbildningen i fortsättningen.

Full enighet råder om all högskolorna mer än lidigare måste samspela

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

med samhället i övrigt, att de skall öppnas för nya grupper av studerande, alt den sociala snedrekryteringen sä långl möjligl mäste hävas och att grundutbildningen måste göras mera målinriktad och yrkesanpassad, också i fråga om sädana utbildningar där sä inle tidigare varit fallet. Vi godtar alltså ett vidgat högskolebegrepp. Detta är saker och ting som utbildningsministern talade om i sitt anförande och om vilka vi alllsä är helt ense. Den nya högskolan kommer att omfatta betydligt fler utbildningsvägar och kurser än nuvarande universitet och högskolor. Det är vi med pä. Etl exempel på nya utbildningar på högskolenivå är den yrkestekniska högskoleutbildningen, på vilken vi anser oss kunna slälla mycket slora förhoppningar.

En förutsättning för en kvalitativt god grundutbildning är ett starkt samband med forskningen. Utbildningsministern var inne pä det. Vi hälsar med tillfredsställelse propositionens och ulskotlsbetänkandets uttalande alt en vidgning av samspelet mellan grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning bör komma lill stånd, ocksä i fråga om de delar av högskolan som f n, saknar sådant direkt samband mellan de båda verksamhetsgrenarna. Man jag tycker, herr utbildningsminister, att det brister i konkretiseringen av hur detta vidgade samband skall åvägabringas, så alt det blir uppenbart för de studerande. Det vikliga här är ju hur del upplevs av de sluderande, vilka inlryck de tar av del, hur de inlemmas i det och om det blir på etl bra säll. I annal fall blir ju de förnämliga orden - som jag instämmer i - bara ord.

Svårförståeligt är det för oss alt utskottet inte velal slryka under exempelvis angelägenheten av att det finns ett personsamband mellan lä-rarrepresentanlerna i fakulletsnämnderna och i linjenämnderna, så att en intim kontakt på del sättet obönhöriigen skall kunna upprätthållas mellan forskningsplanering och grundutbildning.

Forskningen inom universiletsseklorn berörs i hög grad - och det sade utbildningsministern också - av den organisation av universitets- och högskoleutbildningen som kommer att gälla sedan vi tagit ställning lill propositionen. Forskarutbildningsutredningen har dock inte fält i uppgift att behandla universitetsforskningens arbetsförhållanden och dimensionering. Vi har konstaterat att-alll lalar för att de med universitetsforskningen sammanhängande problemen är av den storleksordningen all de, såsom riksdagens revisorer föreslagit, bör tas upp i en speciell utredning. Vi har därför reservationsledes yrkat på tillsättandet av en parlamentarisk universitetsforskningsutredning.

Nu hör jag all också utbildningsminislern har tankar pä någonting i den riktningen. Han säger alt en del kan ske genom forskarrädsut-redningen, och han hänvisar lill hur man kan se pä forskningens framtida inlemmande i utbildningen genom att studera verksamheten i Linköping. Men sä forlsäller utbildningsministern - om jag uppfattade honom riktigt; det går ju så snabbt när vi talar här - all forskarutbildningsutredningen också skall ta hand om universitetsforskningen och dess problem och att det skall komma tilläggsdirektiv. Detta hälsar vi med lillfredsslällelse

- jag har bara en känsla av all del skulle bli "i sinom tid" som det
där skulle komma, och del ger dä vidgade perspektiv.

Jag vill tillägga alt om forskarulbildningsutredningen nu skall få della uppdrag, måste utredningen ocksä utvidgas personellt - det är nu icke en fullständig parlamentarisk utredning; moderata samlingspartiet är t. ex. icke representerat i utredningen f n. I avvaktan på vad som kan hända vidhåller vi dock vårt krav på en universitelsforskningsulredning, men kan den ordnas pä annal säll, säger vi all right. Vi har emellertid inle fäll några bindande löften än. Detta är om än inle en bagatell sä dock en mindre sak.

För anknytningen mellan grundutbildning och forskning torde, såsom redan i stor utsträckning är fallel, den fiänstelyp som representeras av universitetslektorerna i första hand svara. Många remissinstanser har därför förordat alt vetenskaplig och pedagogisk skicklighet skall tillmätas lika stor vikt såsom befordringsgrund för universitetslektorer, innebärande garanti för högre vetenskaplig kompelens.

I propositionen och utskottsbetänkandet förordas däremot att den pedagogiska skickligheten skall vara den tyngst vägande faktorn. Vi ställer oss på de nämnda remissinstansernas sida av omtanke om forskningens roll. För innehavare av ett universiletslekloral har det tidigare i princip inte funnits någol fiänsteulrymme för egen forskning. Vi anser att det från undervisningens synpunki är viktigt att en lärare, särskilt en lärare som spelar en sä stor roll för grundutbildningen som en universitetslektor ju gör, själv skall ha fortlöpande kontaki med aktiv forskning. Propositionen medger att universitetslektorerna nu -jag citerar exakt - "inom ramen för lillgängliga resurser skall kunna fä lillfälle att delta i forskning/forskarutbildning". Vi uppfattar inle detta som lill fyllest; det sägs ju i proposiiionen bara att de "skall kunna fä lillfälle", men vem ger dem del tillfället och när kommer det? Vi menar alt viss forsknings-skyldighet egentligen bör ingå i universitetslektorernas fiänsteäligganden, men om det inle kan realiseras skall de under alla förhållanden ha rättighet

- inle bara få lillfälle - att fiänstgöra i forskning och forskarutbildning.
Hur mänga skall fä studera och pä vilket säll skall de få tillträde till

högskoleutbildning? Det är alltså frågan om högskoleutbildningens dimensionering, och del är en av de väsentliga punkter på vilka oenighet funnits i utrednings- och beredningsarbetet alltifrån U 68;s tillkomst fram lill dagens utskottsbetänkande. Propositionens dimensionering av den grundläggande högskoleutbildningen känner vi ju till, och den får väl betecknas som en verklig tolaldimensionering. För att åstadkomma en sådan sägs i propositionen att en generell anlagningsbegränsning skall användas över hela linjen. Motiveringen för denna kvalificerade planhushållning inom den högre utbildningen är enligl ulbildningsminislern alt man skall säkra, såsom del heter, en balanserad utveckling. Samtidigt reglerar sig emellertid sluderandeanlalet av sig självt, men det lycks ulbildningsminislern inte låtsas om.

Förslaget om generell antagningsbegränsning - för det är vad det är

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

fråga om i propositionen - avvisades i motioner från centerpartiet, moderala samlingspartiet och folkpartiet samt i en moiion om allmänl avståndslagande frän propositionen av vänsterpartiet kommunisterna. Saken borde alllsä ha varit klar. Under utskottsbehandlingen anordnades emellertid - herr Larsson i Slaffanstorp har givit sin skildring av saken och sin syn på det hela - av regeringspartiet och centerpartiet av okänd anledning ell, som jag ser det, ganska lysande illusionsnummer, gående ul pä att godta i slort den generella anlagningsbegränsningen men ge den etl annal namn och i ulskottstexlen införa några satser ur cenlerparlimotionen. Vem som försökte förvända synen pä vem undandrar sig mitt bedömande - den där gestalten målad på väggen, som herr Larsson i Slaffanstorp talade om, måsle nog ha bedrivit etl lurigt spel. De tre andra partierna lät sig emellertid inle bländas av föreställningen, vars resultat alltså nu kan utläsas i betänkandet.

Försvunnit har del otäcka ordet "lolalspärrar" - del hade redan U 68 allergi mot. Men också del någol mildare ullrycket "generell anlagningsbegränsning" har t. v. satts inom lås och bom. I stället har införts begreppen "resursramar" och "totala planeringsramar" - de är ganska lätta alt omräkna i personer - alternativt uppmjukat till utiryck som "fördelning av utbildningsplatser mellan olika linjer, grupper av linjer och slag av kurser" eller "fördelning av lillgängliga.resurser inom givna totalramar". Men även här kan man frän pengar lätt räkna om till personer.

Som vi ser del är delta ingenling annal än en ganska total anlagningsbegränsning i nya kapprockar, möjligen med något slörre frihet för de enskilda läroanstalterna all vara medbestämmande än vad U 68, propositionen och ulbildningsminislern förutsatte. Men en total och generell anlagningsbegränsning är det, djupast sett, fortfarande. Typiskt tycker jag nog är ett ullalande av utskottet, alt kommer en studerande inte in på en högskola får han eller hon se sig om efter en annan med evenluelll nägon plals kvar. Finns det ingen sådan är ulspärrningen ell faktum.

När det gäller att fastställa ramarna för den fortsalla ulvecklingen -och nu skall jag vara litet mer positiv - av den högre ulbildningen avvisar vi moderater tanken att det skall ske uteslutande utifrån föreställningar om arbetsmarknadens behov och efterfrågan. Vi är alltså inte alllid så imponerade av de synpunkler som framförs av personalorganisationer, vilkas resonemang jag sannerligen väl känner till.

Visserligen måste hänsyn las lill de studerandes framtida arbetssituation när man avsätter resurser lill högskoleutbildning, men del är orealistiskt all tro att en allmän antagningsbegränsning skall utgöra en garanti emot svårigheler pä arbetsmarknaden. Korrekta'behovs- och arbelsmark-nadsprognoser är omöjliga alt göra - del har man aldrig lyckats med. Även om man något så när lyckas fastställa det framlida behovet av olika yrkesgrupper och fördela dessa på olika ulbildningar, återstår alt ta ställning lill den ärliga intagningskapacilelen till olika ulbildningar och inte minst - vi har sett det behovel när det gäller lärarutbildningen

- att fastställa yrkesbenägenhelen hos olika utbildningsgrupper. Därför
vill vi hävda all den faktiska dimensioneringen i stället måsle ta stor
hänsyn till de enskilda individernas egna ulbildningsbehov och ulbild-
ningsönskemäl. Pä det sättet garanteras valfriheten för den enskilde vid
ulbildningsvalel.

Det föreligger i dag och för överblickbar framtid en tillslrömnings-'situation - så vill jag formulera vår inställning - som icke ger anledning lill och skapar behov av etl ullalande om eller utarbetande av elt system med total antagningsbegränsning med fördelning på ulbildningsregioner, högskoleområden, linjer och enskilda kurser. Endasl då det gäller utbildningslinjer som är särskill kostnadskrävande eller när det gäller klart avgränsade arbetsområden kan vi anse alt en anlagningsbegränsning är motiverad. Eventuella svängningar i tillströmning - jag talar nu om svängningar och inle om katastrofer - och examination bör kunna bemästras genom ökade resurser lill yrkes- och studierådgivningen.

Jag vill alltså slå fast-och anknyter därvid lill det utbildningsministern sade - alt vi skall ha en högskola för alla och en högskola som är öppen och tillgänglig för så många som möjligt. Är den inle det riskerar man onekligen en social snedrekrytering - del har erfarenheten lärt oss. I sammanhangei vill jag konstatera all vi med tillfredsställelse ser att utskottet har lalal om för utbildningsminislern att de styrmedel som an-lydes i proposiiionen för all eventuellt ytterligare nedbringa antalet plalser på de tre- och fyraåriga linjerna på gymnasiet inle skall användas; man skall snarare inrikta sig på fler studerande pä dessa linjer. Det har utskottet sagt, och jag hoppas all utbildningsminislern nu också fått den uppfattningen.

De mycket intrikata frågorna om behörighel för högskolestudier, om urvalet av behöriga sökande och därmed sammanhängande problem kommer fru Sundberg senare i dagens debatt all ta upp lill behandling. I min allmänna genomgång av proposiiionen och ulskollsbetänkandel vill jag endast framhålla alt vi moderater inle på något sätt är nöjda med någol av de urvalssyslem som förts fram, även om vi ten-iporärt förordar ell, nämligen kompeienskommilténs, i avvaktan pä alt man sä snart som möjligl får fram helt nya former för ell urvalssyslem där alla sökande kan bedömas pä samma säll och under lika villkor vad de än har för utbildning - utbildningsministern antydde del i sitt anförande men drog inle konsekvenserna av det när det gäller intagning. Men delta är vår inställning. Var den oundgängliga prövningen skall ske, fär man ta upp lill diskussion. Vi anser alltså all inga typer av kvoteringar - hur invecklade man än gör dem, och en del av dem har blivit ganska invecklade

- är av godo, utan de är snarare av ondo. Därför har vi i en reservalion
krävt att man skall ta itu med alt försöka få fram ell nytt antagnings
system.

Belräffande frågan om högskolornas inriktning och organisation föresläs att huvuddelen av högskoleutbildningen blir organiserad i allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer. Etl sådant syslem finner

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

vi godtagbart. Det kan vara rimligt att ha en grunduppsätining ulbildningar i form av allmänna linjer, som är avsedda att finnas pä flera orter. Det kan vidare vara fördelaktigt all del finns uirymme för lokala alternativ för att tillgodose ulbildningsbehov för en viss ort eller en viss region. Del är dessutom viktigt - det vill vi moderater trycka särskill på - att de enskilda individernas önskemål om egna studievägar kan tillgodoses genom individuella linjer. Inte minst med tanke på arbetslivels växlande behov är det angelägel alt friare kombinationsmöjligheter erbjuds.

Vi moderater anser att sluderande med speciella ulbildningsönskemål efter samråd med siudierådgivaren och anmälan ovillkorligen skall ha räll till individuell linje - givelvis inom ramen för det utbildningsutbud som ges på ifrågavarande högskoleort. Jag vill pä förekommen anledning undersiryka detta. Det har också varil uppe i utbildningsutskottet.

Vad beträffar högskoleutbildningens lokala och regionala organisation har meningarna hårt brutits mol varandra. All ha endast en högskoleförvaltning pä varie högskoleort utan hänsyn till antalet, storleken och arten av ingående högskoleenheler är inte ändamålsenligt och innebär otvivelaktigt en ny form av centralisering. Begreppet centralisering är litet differentierat.

Den institutionella organisationen mäste i stället anpassas till de förhållanden som råder inom olika utbildningar vid skilda universitet och högskolor. De lokala högskoleenheterna med egna styrelser måsie ges slor frihet att arbeia självständigt.

Propositionen förordar - här är vi inne på en stridsfråga - en regional organisation med regionstyrelse och därtill knutna regionala utbildningsnämnder inom varie högskoleregion. Styrelsen skulle vara utrustad med betydande administrativa, styrande och resursfördelande befogenheter, alltså ell regionorgan som blir en beslutande instans mellan centralorganet UHÄ och de enskilda högskoleenheterna.

Vi moderater föreslår i stället regionala samråds- och planeringsorgan med i första hand rådgivande och utvecklingsstimulerande funktioner. De regionala samrädsorganen bör ha ett minimum av styrande och administrativa uppgifter. En kvalitativt god ulbildning och forskning förutsätter ett flexibelt syslem, som snabbi kan möta uppkommande förändringar. En enhetlig och administrativt likformig organisation motverkar detta.

Del regionala organet bör enligl vår mening inle lill tvä tredjedelar bestå av företrädare för allmänna iniressen och lill en tredjedel av ledamöter hämtade inom högskolan. Inga avgörande skäl lalar för alt allmänintressena skall ha majorilel i de regionala samrädsorganen. I dem bör i stället, eftersom de är samrådsorgan även om de kallas för styrelser, ingå företrädare för samtliga enheter i vederbörande högskoleregion.

Proposiiionen förordar all högskoleutbildningar pä var och en av högskoleorterna organiseras inom ramen för en högskoleenhet. Endasl för Stockholms - och nu kommer jag lill en räll avgörande sak - och Gö-

teborgs del utgår propositionen från all del skall finnas mer än en enhet. Det avgörande beslulel om antalet enheter per högskoleort skall fattas av de lokala organisationskommittéerna och regeringen. Sä har jag läst utbildningsministerns ullalande.

Den föreslagna reduceringen av antalet högskoleenheler väcker utomordentliga betänkligheter, om del är avsikten alt del skall bli på del här sättet. Den institutionella organisationen måsle ju, somjag nyss sade, anpassas till de skiftande förhållanden som råder inom olika ulbildningar och vid olika universitet och högskolor. En sammanläggning av nuvarande enheter - det är ett uttalande som vi vill göra här - bör därför endasl konima lill stånd när den är motiverad av strängt sakliga skäl, och dä blir del väl närmast i undanlagsfall.

Jag måste säga all jag ser med skepsis på utbildningsministerns sammanläggningsiver och undrar vad del är som kan döfia sig bakom den. Utskottet har beslutat att skjuta frågan framför sig på sä säll att varie förslag lill sammanläggning skall underställas riksdagen, som då i fall efter fall fattar sitt beslul. Därmed tas alllsä avgörandet frän regeringen och utbildningsministern. Det är nog klokt, ty är det allvar att man skall sträva efter all del endasl i Stockholm och Göteborg skall finnas flera självständiga enheter, då är utbildningsministern ändå inne på litet tokiga funderingar. Tänka sig en enhet för all högskoleutbildning exempelvis i Stockholm resp. Lund och Malmö - vilken gigantomani och vilken elefantiasis! Det är möjligt att jag ser någonting på väggen - dock inte detsamma som herr Larsson i Staffanstorp - men jag kan inte underlåta att redovisa mina betänkligheter. Jag tycker att utbildningsministern borde förklara sig på den här punkten.

Sammansättningen av enhelsslyrelserna har i proposiiionen angivils på elt minst sagt svävande sätt. 1 U 68-beredningen enades vi efter myckel resonerande om att i enhelsslyrelserna majoriteten borde bestå av lärare, övriga anställda och studerande vid resp. enhet. Företrädare för allmänna intressen borde endast utgöra en tredjedel. För detta har utbildningsminislern lydligen haft svårt all böja sig. Visserligen säger han i propositionen att den av beredningen skisserade sammansättningen bör vara en utgångspunkt för närmare överväganden belräffande vafie enhet. "Det, bör emellertid", fortsätter ulbildningsminislern, "vara möjligt att göra ocksä andra avvägningar mellan olika iniressen, t, ex. att ha" - och därmed desavouerar han direkt beredningen - "en majoritet av företrädare för allmänna iniressen" - alllsä diametralt motsatt beredningens ullalande. Vi för vär del anser all del bör slås fasl att enhelsslyrelserna skall bestå lill tvä tredjedelar - det är naturligtvis approximativt men någonting i den riktningen - av representanter för lärare, övriga anställda och sluderande och lill en tredjedel av företrädare för allmänintresset.

Även på den här punklen vägrar utskottet ge regeringen och ulbildningsminislern fria händer. Utskottet uttalar att om särskilda skäl eventuellt skulle motivera en annan sammansättning av enhelsslyrelserna

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

än den av U 68-beredningen skisserade modellen med tvä tredjedelar inlernrekrylerade och en tredjedel företrädare för allmänna iniressen, sä skall frågan härom såsom varande principiellt viklig gå lill riksdagen för beslut. Riksdagen tar också här, som jag hoppas, över kommandot.

Så lill den sista slora frågan, nämligen lokalisering av ny högskoleutbildning lill nya orter. I den frågan är det, som vi i moderala samlingspartiet ser del, av avgörande principiell belydelse alt ingen nyetablering aktualiseras som kan äventyra resurser och verksamhet som redan finns eller åstadkomma splittring av nu föreliggande utbildningsutbud och begränsade utbildningstillgängar. Enligl utbildningsminislern är del angeläget all principbeslut nu fallas om pä vilka orter - orterna kallas i propositionen utbyggnadsorler-den permanenta högskoleutbildningen skall byggas ul under den period som vi kan överblicka.

Riksdagen föreslås fatta beslut om all 14 orter eller par av orter skall vara s. k. utbyggnadsorler, nämligen - förutom högskolan i Linköping, tekniska högskolan i Luleå, de tre universitetsfilialerna Karlstad, Växjö, Örebro - också Borås, Eskilstuna/Västerås, Falun/Borlänge, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Sundsvall/Härnösand och Östersund. Som närmast aktuella för utbyggnad utpekas Sundsvall/Härnösand, Falun/Borlänge, Jönköping och Kalmar. De nuvarande universitetsstäderna Uppsala, Lund, Malmö, Stockholm, Göteborg och Umeå förutsätts bi-behälla ungefär sin nuvarande del av den samlade högskoleutbildningen.

Utskottets majoritet går ännu längre i fråga om ullokalisering och förordar att järn väl Skövde och Gävle/Sandviken skall vara utbyggnadsorter, dock icke med prioritet. Därutöver utökar utskottet de åtta orter, som föreslagils få försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning från höstterminen 1975, med ylleriigare fyra orter, nämligen Skellefteå, Karlskrona, Sandviken och Skövde. Dock skall försöksverksamheten börja försl höstterminen 1976 resp. 1977. Vidare får Skellefteå löfte om att förslaget om en tvåårig träteknisk utbildning snarast skall prövas. Della är alltså, kort uttryckt, kontentan av förslaget.

Vi moderater kan under kvarhällande och betonande av den principiellt restriktiva hållning lill förslag om ullokalisering av högskoleutbildning lill ett slörre antal orter, som jag nyss kortfattat redovisat, godta att de orter som i varierande omfallning redan har permanenta resurser för eftergymnasial ulbildning får ställning av högskoleort. Den minskade studerandelillslrömningen medger emellertid, som vi ser det nu, inte i nuläget, som föreslås i proposiiionen, en omfattande utbyggnad på dessa orter. Någon argumentering för den ena eller andra ortens speciella förutsättningar framför de övrigas avstår vi ifrån. Inle heller vill vi utdöma någon eller några orters möjligheter av dem som nu är aktuella. Vi nöjer oss med att konstalera all sedan de allmänna förutsättningarna för ullokalisering av högskoleutbildning lill flera liolal orter blivit hell annorlunda än U 68 kunnat räkna med, så föreligger det i dagslägel, med undanlag för försöksverksamhet med yrkeslekniska högskolor, knappast nägon förutsättning fören nämnvärd utbyggnad i permanent form utanför

de nuvarande högskole- och filialorlerna, dvs. de sex universitetsstäderna samt Linköping och Luleå och filialorterna.

Men samtidigt - och det kan förfiäna understrykas - vill vi att den permanenta högskoleutbildning som f n. finns pä andra orter än de nu nämnda tio inte får läggas ned utan att i så fall om möjligl ersättas med annan högskoleutbildning av jämförbar art. Och därvidlag är det aktuellt med lärarhögskolorna, som ju håller på all dras ned. Skulle del bli så all en lärarhögskola - vilkel jag verkligen hoppas inle sker - läggs ned på någon on, rasar ju förutsättningarna samman för den orten att i forlsätlningen vara nägon högskoleort av betydenhet. Då måsle man göra någon form av utbyggnad där.

Vi menar alt bällre möjligheler för en intensivare spridning av högskoleutbildning och en förbättrad bas för önskad rekrytering av högskolestuderande kanske kan nås genom en slarkare satsning på olika former av s. k. decentraliserad högskoleutbildning, t. ex. i forn-| av dis-lansundervisning. Del var ulbildningsminislern inne på; han hade en litet negativ syn pä eleruniversilel och sådant. Det är möjligt alt del kan ligga någol i den kritiken. Nu komnier det efter hand all läggas fram förslag om sådan här distansundervisning, efter vad jag kunde uppfatta av utbildningsministerns anförande, och jag vill undersiryka att del är någonting som jag tror all vi skall satsa pä. England var litet, sades del, för en särskild enhet. Mig veleriigen har man en enhet för dylik undervisning i Queensland i Australien, som lär fungera alldeles utmärkt. Jag vel ingenling närmare om den, men jag hoppas fä komma dit någon gång och bli bekant med den. Jag ställer mig alltså en aning skeptisk till att England skulle vara för litet, men del finns kanske för ston utbud i övrigl i England.

Till slut. När man ser alt ell tämligen omfattande utrednings- och planeringsarbete för de närmaste åren läggs dels på en central organi-salionskonimitlé,delspå sex regionala organisationskommittéer måsle man säga att proposiiionen om reformering av högskoleutbildningen är ett ganska ofullgånget verk. Frågetecknen kring de här kommittéerna' har hopat sig. Den tilltänkta sammansättningen av kommittéerna framgår inle av proposiiionen, och det klarläggs inte heller inom vilka ramar organisationskommittéerna skall arbeia. Misstanken ligger nära till hands all regeringen, dä den skall vara huvudman för kommittéerna, hade tänkt sig alt kanske - det är bara ett kanske - över huvudet på riksdagen själv bestämma över den slulliga utformningen av högskoleutbildningen. Utskottet ger här, sä långt jag kan se, klart besked till utbildningsminislern och departementet. I kommittéerna skall ingå företrädare för såväl läroanstalten inom vederbörande region som för de studerande och personalorganisationerna. Del är utmärkt. Alla principiellt vikliga delar av organisationskommittéernas förslag skall gå till riksdagen för slutligt ställningstagande. Det är ocksä utmärkt, vilkel jag vill ha utsagt. Genom det nålsögat - det hoppas jag att riksdagen är - bör inle kunna slinka alltför uppenbara tokigheterom organisationskommittéerna, trots sin nu

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

preciserade sammansättning, till äventyrs skulle göra sig skyldiga till sädana.

Med dessa pläderingar och kritiska kommentarer har jag nätt slutet av min del av moderala samlingspartiets granskning av pro'positionen nr 9 är 1975. Propositionen och utskottsbetänkandet speglar - del tror jag nog är riktigt - i slora stycken det aktuella politiska lägel. Mycket har karaktären av kompromisser mellan de olika partiernas och intressenternas sinsemellan ganska svårförenliga ståndpunkter. På åtskilliga punkter, därav flera avgörande, har motsättningarna inle kunnat överbryggas. Där står uppfattning mot uppfattning, bedömning mot bedömning. Riksdagen har i dag att säga sin mening. Vilket riksdagsbeslutet än blir är det dock bara en etapp pä vägen. Del återstår alt omsätta propositionens riktlinjer i praktisk användning, så alt den verkligen blir gagnerik för de studerande. Även det fordrar skärpt politisk bevakning.

Fritiof Nilsson Piralen - en man som sannerligen inte var oinsatt i sydsvenskt universitelsliv i gången lid - har sagl, att av alla sammanstörtande byggnader är luftslotten de värsta, ty de kräver de flesta offren. - Må den nya högskolan undgå all bli ell sådant luftslott. Den förhoppningen kan väl utbildningsministern instämma i.

Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall till de reservationer fogade till utskottsbetänkandet - jag räknar inle upp dem - som avgivils av fru Sundberg och mig, antingen ensamma eller tillsammans med en eller flera andra reservanter. I övrigl yrkar jag bifall till utskottets betänkande.

Under della anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! När U 68 nu efter sju års förberedelsearbete ligger på riksdagens bord så kan del kanske lyckas vara etl rätt snyggt inslaget paket. Jag skall gärna medge att omslaget lill paketet både i regeringens och i 'uibildningsutskottets tappning innebär en viss ytlig försköning jämfört med U 68:s belänkande. Dess värre tror jag emellertid samtidigt alt innehållet i paketet är lika torftigt som tidigare. Med del menar jag, alt det förslag till en ny högskola som i dag föreläggs riksdagen ytligt sett kan förefalla tilltalande. Man lalar vackert om en öppen, en demokratiserad och en decentraliserad högskola. Verkligheten är emellertid en annan. De konkreta förslag som läggs fram stämmer ingalunda överens med dessa vackert formulerade mål. Och jag kommer, herr talman, att la fram de konkreta punkter där förslaget avviker från den vackra bild som utbildningsminislern i proposiiionen och i sill inledningsanförande i dag sökt teckna.

Jag vill emellertid dessförinnan säga några ord om det behov av verklig reformering av högskoleutbildningen som enligl min mening föreligger. Jag tror exempelvis att det är alldeles rikligt alt yrkesanknytningen i högskoleutbildningen måste förstärkas. Här finns det uppenbara brister

i nuläget, inle minst vid de filosofiska fakulteterna. Del är därför vikligl att man fastlägger sludiemål för olika yrkesutbildningar och all man med dessa studiemål som grund söker utforma utbildningsvägarna, när det gäller både utbildningens innehåll och utbildningstidens längd.

Del är ocksä viktigt alt en bättre anknytning'mellan utbildning och arbetsliv kommer lill stånd. Man måste därför i del fortsatta reformarbetet pä allvar söka förverkliga del man har kallat återkommande utbildning. För all åstadkomma båda dessa mål - en effektivare yrkesanknylning av universitetsutbildningen och en reell återkommande utbildning - krävs ett fortsalt beredningsarbete utöver det som organisationskommittéerna avses fä i uppdrag alt göra. Jag tror att det vore lämpligt om fristående studiegrupper med företrädare för yrkeslivel, för lärare och forskare och för de sluderande själva fick möjligheler att delta i etl sådant arbete. Del finns över huvud taget i propositionen och i utbildningsutskottets betänkande ganska litet av konkreta riktlinjer för hur arbelel på att skapa återkommande ulbildning skall gå till. Jag har i ell särskilt yttrande pekat på vad jag tror att man behöver göra.

Del gäller försl och främst utformningen av del studiesociala systemet i framliden. Där gav gärdagens debatl rätt klara besked om all man frän regeringens sida inte är beredd all ta konsekvenserna av målsättningen alt få fler vuxenstuderande även lill högskolan. Här måsle uppenbarligen förändringar ske om den återkommande utbildningen skall bli verklighet också på högskolenivå.

Del gäller vidare, som jag påpekat i milt särskilda yttrande, frågan om hur man skall kunna föra in yrkesförberedande moment i befintlig längre teoretisk högskoleutbildning, t. ex. civilingenjörsutbildningen.

Del gäller slutligen också frågan om förhållandet mellan den intern-utbildning som i dag bedrivs både på den offentliga och den privala marknaden å ena sidan och pä högskolorna å den andra. Jag tror att det skulle vara av stort intresse om utbildningsmyndighelerna tittade litet mera på den verksamhet som bedrivs av statens personalulbild-ningsnämnd.

De här är alltså vikliga delar av en högskolereform som vi i dag inte i nägon nämnvärd utsträckning lar ställning till, men som det finns anledning att återkomma till. Rent allmänl vill jag säga att den förändring av högskolan som det nu gäller ändå är i allt väsentligt en organisatorisk och administrativ fråga och därmed en fråga som bara i liten utsträckning direkt sysslar med ulbildningens innehåll och ulbildningens mål. Jag lycker fortfarande att hela del här reformarbetet har bedrivits på elt bakvänt sätt. Man borde ha böriat med ulbildningens mål och innehåll och därefter bestämt sig för en ändamålsenlig organisalion. Då hade förmodligen stora delar av den diskussion om byräkratisering som har förts blivit onödig.

Talet om en öppnare högskola, en vidgad högskola, har i ell avseende täckning i proposiiionen, och del är när man vill låta också andra grupper än de som har fullständig gymnasieutbildning få studera vid högskolan.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Det är en som jag tror riklig och fruktbar förändring, och den har folkpartiets fulla stöd. Men samtidigt som man på detta sätt söker öppna högskolan, så försöker man slänga den genom att införa en inträdesspärr också för de delar av högskolan där tillträdet i dag är fritt. Och denna spärr - eller "generella anlagningsbegränsning", som termen lyder i propositionen - motiveras i dag inte i första hand av resursskäl eller arbetsmarknadsskäl. Det är inle en slor tillströmning av sluderande eller hotet om en hastig ökning av antalet nyinskrivna i en nära framtid som har motiverat förslaget om en lotalspärr. Syftet är i stället och har under hela U 68-arbetei varit att få fram en modell med vars hjälp man centralt skall kunna styra de studerande lill olika utbildningar och till olika orter. Denna lyp av styrning är främmande för oss liberaler. 1 en liberal utbildningssyn är det alltid den enskilde studerandes sludieönskemål som skall tillmätas störst betydelse. Del innebär att man ger den enskilde en sä slor valfrihet som möjligt i sill utbildningsval. Del betyder att man vill söka begränsa omfånget på den spärrade utbildningen lill endasl sädana sektorer där del av t. ex. lokal- eller laboralorieresursskäl är nödvändigt.

Med den tillströmning vi har i dag - ca 10 000 färre nyinskrivna per år än under slutet- av 1960-lalel - finns del inle heller av resursskäl någon anledning all införa en allmän anlagningsbegränsning. Della synsätt påverkade ocksä den parlamentariska U 68-beredningen, som arbetade förra sommaren. Beredningen hävdade nämligen att en lolaldimen-sioneringsrnodell bara borde kompletteras med en spärr vid behov. Propositionen har emellertid i delta avseende gäll längre och föreslagit en generell antagningsbegränsning.

När utbildningsminister Zachrisson lidigare i dag talade om en högskola för alla, borde han ha sagl att del gällde en högskola för alla dem som kommer in. Men den begränsningen fick vi inte höra.

När man studerade de motioner som väcktes för ett par månader sedan med anledning av propositionen, så kunde man till sin glädje finna att alla motioner från folkpariiel, moderaterna och centern yrkade avslag på tanken på generell anlagningsbegränsning. Det finns, lycker jag, särskild anledning au peka pä centermotionen 1876, som i yrkande nr 2 hävdar alt förslaget om generell anlagningsbegränsning inom högskolan bör avvisas. Under utskottsbehandlingen yrkade ocksä vänsterpartiet kommunisternas representant all den form av lotalspärr som föreslogs i propositionen skulle avvisas.

I det här läget fanns således inom utbildningsutskottet en majoritet för att säga nej lill regeringens förslag om en generell antagningsbegränsning. Man skulle då i stället ha hänvisat till att vae ny riksdag är suverän alt besluta om spärrar och att fördelningen mellan den spärrade och den ospärrade sektorn alltså måste prövas år frän år. Nu har emellertid centerpartiet övergivit den linjen. I stället för att säga nej till den totala antagningsbegränsningen har centern förenat sig med socialdemokraterna om en s. k. skrivning på denna punkl.

Olika tolkningar har gjort sig gällande om vad ulbildningsutskoilet föreslär pä denna punkt. Lät mig dä först säga alt jag lycker att del är djupt otillfredsställande, att man i riksdagen genom otydliga formuleringar försöker undvika att ge ell klart svar på frågan om högskolan skall spärras eller inle. Herr Alemyr, utbildningsutskottets ordförande, gjorde i en lidningskommentar i förra veckan del uttalandet alt utbildningsutskottets betänkande var elt förtydligande av proposiiionen och alt man dessutom nu inte lalar vare sig om spärr eller generell anlagningsbegränsning ulan i stället om resursramar. Jag avstår frän all kommentera det eventuella behov av förtydligande som utbildningsministerns proposilioner kan ha. Jag tycker att della herr Alemyrs uttalande är elt räll klan besked: man har förtydligat och bytt ord, men i sak har ingen förändring inträffat.

De resursramar som utskottet föreslår att man i fortsättningen skall arbeia med på högskoleområdet kommer ju i realiteten all ange hur mänga studerande som kan antas inom olika ulbildningar och pä olika orter. Del är föga tröst för en sluderande, som finner all resursramen pä en ort inle medger all han antas, all få reda på att resursramen pä andra orter inle heller medger all han antas. Avgörande för huruvida en spärr finns eller inte är ju om de som vill ha en viss utbildning antas lill denna ulbildning eller ej. Herr Larsson i Slaffanstorp hade här lidigare etl argumeni om att alla sökande kunde förväntas komma in med den modell som utbildningsutskottet har föreslagit. Del är fullt möjligl även vid en spärrad utbildning. Det beror ju på hur många behöriga sökande som anmäler sig och har alltså ingenting all göra med huruvida det är en spärr eller inte. Och jag vill gärna ställa frågan lill utskottsmajoriletens företrädare: Om nu ell slörre antal studerande anmäler sig lill studier på en viss ort än vad resursramen medger, fär de då studera eller avvisas de? Om del t. ex. kommer fler personer som vill läsa juridik i Lund än vad resursramen medger, vad händer då? Del måsle man väl kunna ge etl rätt enkelt svar pä - elt svar som inle kräver ytterligare förtydligande.

Det är ju inle heller så, all del förslag till utbyggnad av högskoleutbildning på nya orter som ingår i beiänkandel har nägol samband med den här spärrfrägan, eftersom man ju förulsätter att traditionell universitetsutbildning av det slag där tillträdet nu är fritt och som bedrivs pä fem, sex, sju orter inle skall lokaliseras på annat häll. Dessa nya orter avsesju fä nya typer av kortare yrkesinriktad ulbildning, och sådana utbildningar tänker man inte förlägga lill de gamla universitetsorterna. Det kan alltså aldrig bli tal om alt en studerande, som anmäler sig lill jurisiutbildning i Lund, fär ell besked om att han i stället kan antas vid någon annan utbildningsort - i Halmstad, Kristianstad, Kalmar eller vad del är för orter som närmast skulle ligga lill hands.

Herr lalman! Min slutsats på denna punkt är alltså att utbildningsutskottets förslag i alll väsentligt är ell stöd åt propositionens förslag om total anlagningsbegränsning. Centerpartiels företrädare i utskottet

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

har övergivit den linje som de intog i mars och som återfinns i yrkandet 2 i motionen 1876 av herr Larsson i Staffanstorp och ylleriigare tolv centerpartister, däribland partiets samtliga företrädare i utbildningsutskottet. Delta cenlerns agerande har, för alt cilera Sveriges förenade studentkårer, föranlett "besvikelse och förbittring". Mina frågor Ull centerpartiels företrädare här i debatien är; Varför motionerar ni i viktiga, principiella frågor om ni sedan inle vill föfia upp era moiioner? Varför går ni ifrån era yrkanden just i del ögonblick då det är klart all de kommer alt bifallas?

Del är vidare karakteristiskt att utskottsm-ajoriteten anser att "det i propositionen förordade anslagssystemet är helt förenligt med den av utskottet förordade ordningen". Ja, en central anslagsreglering för både utbildningslinjer och utbildningsorter är givetvis nödvändig i elt spärr-syslem, men den är oacceptabel i vårl system med frilt tillträde. Denna ulskottsskrivning och del faktum alt majoriteten har avvisat vårt förslag om ett nyll anslagssyslem är således ytterligare bevis på all utskottsmajoriletens förslag innebär en lotalspärr.

Herr lalman! Man har i allmänna ordalag talat om att syftet med denna reform också är att demokratisera och decentralisera högskolan. Det skulle ske genom alt nya ledningsorgan med förändrad sammansättning tillförs högskolan. Del principiellt viktigaste av dessa nya organ är regionslyrelserna. De är enligl min mening ett bra exempel på byräkratisering. Universitetsväsendet är i och för sig redan i dag byråkratiseral, vilket bl. a. illustrativt har beskrivits av frislående debattörer som Assar Lindbeck och Bengt Christer Ysander. Mellan institutionerna pä fältet och riksdagen och regeringen som beslutar om verksamheten finns del i dag åtminstone sex olika förvaltningsnivåer. Inrättandet av regionslyrelserna och av de regionala utbildningsnämnderna innebär all ytterligare en beslutsnivå, en sjunde, förs in mellan dem som arbelar på fältet och dem som har beslutanderätten över högskoleväsendet. Byräkratisering i negativ mening innebär just att del blir allt fler beslutsnivåer mellan dem som beslutar och dem som berörs av besluten. Dä riskerar man all informationen både uppåt och neråt blir förvanskad samtidigt som de direkt berörda önskar förkortad beslutskedja.

De nya regionstyrelsernas uppgifter hämtas i huvudsak från lokala högskoleorgan. Det är de nuvarande konsistorierna, utbildningsnämnderna och fakullelerna som får avslä uppgifter lill regionslyrelserna och de regionala utbildningsnämnderna. I denna mening innebär således propositionens förslag en centralisering. Däremot har jag inte kunnai finna alt någon viktig funktion som i dag innehas av det centrala ämbetsverket, universilelskanslersämbetet, föreslås överförd till regionslyrelserna. Det ankommer väl närmast pä det parti som oftast lalar i allmänna ordalag om decentralisering - cenlern - all ge något exempel pä hur införandel av regionstyrelserna skulle kunna medföra en decentralisering.

Vi föreslär all del behov av samordning av högskoleutbildningen inom en region, som ulan tvivel föreligger inle minst i fråga om den decen-

iraliserade utbildningen och den distansundervisning som vi pläderar för i reservationen 26, skall tillgodoses genom inrättande av regionala samrådsnämnder. I dessa nämnder skall vafie i regionen ingående enhet väfia en företrädare, och kravet pä att samtliga enheter i högskoleregionen skall fä vara med i det regionala samarbetsorganel tillgodoses sålunda i vår modell. Dessa samrådsnämnder skall diskutera samordningen av utbildningsresurserna inom regionen och lägga förslag beträffande fördelningen av resurserna. De skall dock inte fä överta beslutanderätten när det gäller användningen av de resurser som ställs till enheternas förfogande, och del är naturligtvis inle minst viktigt om man tänker sig all antagningsbegränsningen nu skall få den formen att högskoleenheterna fär i förväg fixerade resursramar lill sitt förfogande.

Fär jag i detta sammanhang säga att jag har anslutit mig till reservationen 17, som gäller formerna för val av ledamöier i en regionslyrelse, men alt det givetvis bara gäller under förutsättning att kammaren beslutar inrätta sädana regionslyrelser. Om del sker tycker jag del är rimligt att de ansvariga poliliska organen i regionen får väfia ledamöterna i dessa regionstyrelser. Den hänvisning som i propositionen görs lill länsberedningens förslag är i detta avseende särskilt oroväckande, eftersom ju länsberedningen har konstruerat elt ovanligt tydligt korporali-vistiskl syslem för val av de nya länsstyrelserna, där bl. a. Kommunförbundels länsavdelningar kommer alt fungera som valkorporation. Jag har även pä delta område svårt att förstå varför socialdemokraterna är så rädda för att låta människorna i regionen själva direkt utse lekmannastyrelser. Jag tycker att det är viktigare att de människor som bor i regionen via sill folkvalda organ, i allmänhet landstinget, fär utse ledamöter i styrelserna, och jag är litet förvånad över att vpk har accepterat proposiiionen pä denna punkl. Frän vpk;s sida lalar man om all ansvariga politiker borde ingå i de här styrelserna, och man är rädd för att representanter för organisationer och näringsliv skall komma med därför att de inte kan ställas lill politiskt ansvar. Men i realiteten ger man alltså trots formuleringen i reservaiionen 1 på denna punkl sitt stöd ät regeringens förslag, som innebär all organisalioner pä arbetsmarknaden och inom näringslivel kommer att bli företrädda i högskolans styrelse.

Styrelsernas sammansättning är ju en viklig fråga, eftersom styrelserna kommer att få stort inflytande pä hur andra organ inom högskolan sedan sammansätts, t. ex. utbildningsnämnder och linjenämnder. Jag vill i della sammanhang allmänl i fråga om den institutionella organisationen säga, all jag tycker det är vikligt att man här inle binder sig för myckel. Del mäste finnas uirymme för en varierande, flexibel och mångsidig organisation, där organisationsformen görs beroende av vad del är för ulbildning som meddelas och vilka utbildningsmål man har. Jag kan inte se några fördelar med att stöpa hela högskoleorganisationen i samma byråkratiska form. Jag tror snarast att del är en nackdel om man tvingar in så varierande utbildningskalegorier som sjuksköterskor, arkitekter, journalister och skulptörer i samma organisatoriska mall.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Herr talman! Jag skall nu gå över lill frågan om det vidgade tillträdet till högskolan, och jag vill då omedelbart säga all jag där har en mera positiv syn pä del framlagda förslaget. Jag tror det är värdefullt att man när det gäller social bakgrund, kön och ålder fär en mångsidigare sammansäuning av studerandekalegorin än vi har f n. Från folkpartiets sida accepterar vi därför alt man skall kunna ha en annan bakgrund än det treåriga gymnasiet. Vi menar ocksä att arbetslivserfarenhet är en sä värdefull bakgrund för högskolestudier att den bör räknas in som merit vid antagning. Vi har således på dessa punkter inga betydelsefulla reservationer, och jag har i etl särskilt yttrande endasl strukit under alt alla urvalsmodeller har nackdelar men all den i propositionen framlagda modellen för kvotering när det gäller antagningen är den bästa lillgängliga.

Utskottet har på den här punkten också tillmötesgått etl önskemål från folkpartiets sida om all en nägol slörre procentandel skall sällas av för antagning av personer som kommer direkt frän gymnasieskolan. Utskottet har stannat för 20 96. Från folkpartiels sida föreslogs 25 96, men ingeidera av dessa tal har ju något egenvärde.

Jag vill emellertid slarkl slryka under alt vilka urvalsregler man än konstruerar för antagning till spärrad ulbildning så riskerar man all dessa urvalsregler leder till en skev fördelning av de studerande som antas. Varie form av spärr riskerar alltå att snarast förvärra den ur social synpunkt sneda rekrytering som vi nu har lill högre ulbildning. Jag tror också alt varie form av antagningsspärr riskerar all försvära för kvinnor all vinna inträde vid högskolorna med lanke pä de könsroller som vi nu dess värre har i samhället och som ju endasl långsamt förändras. Jag vill också på den punklen påminna om den negativa ståndpunkt som riksdagsmajorileien i går intog till ett förslag som skulle underlätta för kvinnor att studera, nämligen kravel att avskaffa makeprövningen i del sludiesociala syslemet. Detta är för vår del etl ytterligare skäl all försöka hålla den spärrade delen av högskolan så liten som möjligl.

Del är värdefullt all utbildningsulskollet nu klart markerar all de urvalsregler för antagning till spärrad utbildning, som man stannat för, bör omprövas när man fäll erfarenhet av hur de slår i olika avseenden. Det gäller både effekten på den sociala och könsmässiga fördelningen av antagna studerande i framliden och urvalsreglernas effeki på ungdomens val av gymnasielinjer. Den räll kraftiga nedgången av antalet sluderande på de treåriga teoretiska linjerna - framför alll de naturvetenskapliga - under senare lid är oroande. På den här punkten har emellertid etl enigl utskott mot proposiiionen gett utiryck för uppfattningen att del nu närmast är angelägel all vidta åigärder för all öka antagningen lill de teoretiska linjerna, i stället för tvärtom.

Del är naturligtvis väsentligt att man inte konstruerar urvalsreglerna pä ett sådant sätt all man stimulerar de studerande all väfia gymnasievägar som försvårar för dem att sedan föfia den högskoleutbildning som de eftersträvar. Därför måste del dels finnas en ordentlig information

om utbildningsinnehåll och reella förkunskapskrav vid olika utbildningar, dels uppställas särskilda behörighetsvillkor.

Då det gäller de särskilda behörighetsvillkoren vill jag påminna om vad ulskottet på s. 37 har an säga om kravet pä tre årskurser svenska för samhällsvetenskapliga studier. Utskollet har inle kunnat finna all det är någon skillnad i de krav som exempelvis juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning ställer i della avseende. För båda dessa yrkessektorer är föredragningspromemorior och remissyttranden väsentliga yrkesinslag och där är naturiiglvis goda svenskkunskaper nödvändiga. Utskottet vill inte pä den här punkten fatta beslul eftersom del inle ankommer på riksdagen, men utskottet uttalar att nägon skillnad i förkunskapskrav inte bör gälla mellan samhällsvetenskapliga och juridiska studier. Det ankommer på den centrala organisationskommittén och ul-bildningsmyndigheterna all dra den rätta slutsatsen härav.

Elt annat värdefullt påpekande gör utskottet pä s. 46 och i punklen 35 i hemställan, där man kräver övergångsbesiämmelseri fråga om urvals-och merilvärderingsreglerna.

Del vidgade tillträdet till högskoleutbildning ställer emellertid inte bara krav pä ökad information om utbildningens innehåll och på preciserade . särskilda behörighetsvillkor. Del är också nödvändigt alt utbildningen anpassas lill den nya kategori av äldre sluderande, som man genom den nya behörigheten här vill attrahera till högskolan. Del gäller att se lill alt undervisningsformerna är väl anpassade till människor som har en mindre sludietradilion och ell längre studieuppehåll bakom sig än flertalet nuvarande studerande. Det måsle då bli aktuellt att t. ex. arbeia i mindre undervisningsgrupper samt n-ied halvfarts-och kvällskurser och liknande saker.

Jag tror au det också på del här området, liksom jag tidigare anförde i fråga om den återkommande utbildningen, är nödvändigt all se över undervisningsformerna, så alt man anpassar dem till del vidgade tillträdet. Annars löper man kanske en risk för att den nya kategori av äldre sluderande, som man pä del här sättet vill stimulera till studier, visserligen kommer alt antas lill högskolan men i realiteten sedan inle kommer att kunna föfia undervisningen och klara av högskolestudierna. Jag säger detta bl. a. för alt peka pä hur viktigt del är att en förnyelse av utbildningslinjerna kommer lill stånd. Därmed menar jag inte att man i utbildningslinjerna måsle bygga in praktikmomenl och andra rent yrkesförberedande inslag. 1 själva verket kan naturligtvis en god yrkesutbildning främst kräva omfattande ämnesteoreliska studier. Detta varierar från yrkessektor lill yrkesseklor.

Mot bakgrund av de erfarenheter vi hittills har av de fasta studiegångarna - sex år - måste man väl ytterligare slryka under hur väsentligt del är att arbetet med att skapa och förändra utbildningslinjerna görs omsorgsfullt. Även i propositionen finns ju ett erkännande av den nye utbildningsministern, att det sä omdiskuterade PUKAS-systemet "inle motsvarat förväntningarna". Delta uttalande kan jämföras med de lovord

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

som herr Zachrissons företrädare statsrådet Moberg i många och långa riksdagsdebatter öste över PUKAS-systemet. Eftersom jag har tagit del i mänga av dessa debatter kan jag inle låta bli att la fram åtminstone ell citat. Statsrådet Moberg sade i riksdagen är 1971; PUKAS har lett till en förbättring "efter årtionden, för all inte säga århundraden av svårigheter med studieresultaten vid de filosofiska fakulteterna". Det påståendet lär väl i varie fall inte upprepas från regeringsbänken i dag.

Herr talman! Herr Wirtén kommer senare alt redovisa folkpartiets uppfattning om lokalisering av högskoleutbildningen enligt reservationerna 23-26. Jag vill i detta sammanhang bara erinra om en punkl som utbildningsministern tog upp i sill inledningsanförande, nämligen den decentraliserade utbildningen och distansundervisningen. Den svarar redan i dag forell betydande utbildningsutbud på orter ulan högskoleutbildning. Jag kan, för alt la etl exempel, nämna att man i Västsverige har sådan decentraliserad ulbildning i Halmstad, Uddevalla, Trollhättan och Skövde. Denna decentraliserade ulbildning är, som jag ser del, ofta den bästa metoden alt läcka elt otillfredsställt ulbildningsbehov i alla glesbygdsområden. Jag lycker all utbildningsutskollet går förbi den här frågan alltför kortfattat, och jag ifrågasätter om man riktigt har insett vilka möjligheter som finns med en sådan decentraliserad utbildning; radiokurser, korrespondenskurser, sommaruniversitel och vad det nu alll kan vara fråga om. Jag kan även påminna om det engelska Open University såsom en modell som måhända inte helt och hållet kan översällas till svenska förhållanden. Med en sådan här decentraliserad utbildning kan man ju också anpassa ulbildningen lill en varierande efterfrågan genom alt man cirkulerar mellan olika orter alltefter de olika ulbildningsbehov som uppkommer. - Jag hoppas att denna inte minst ur folkbildningssynpunkt viktiga del av högskoleutbildningen inle skall glömmas bort i fortsättningen. Jag tolkar ulbildningsminislern sä, alt han är beredd att siödja den.

Herr talman! Universiteten och högskolorna får myckel av sin särart och sin styrka genom att man där bedriver både undervisning och forskning. Undervisningen och forskningen är varandra ömsesidigt befruktande. Det är därför värdefullt att man i proposiiionen har strukit under behovet av forskningsanknytning för all högskoleutbildning. Dess värre motsvaras inle heller pä den här punkten propositionens allmänna uttalanden av några konkreta förslag - också här är regeringens linje vackra fraser ulan täckning i verkligheten. Ur den synpunkten var U 68-be-redningens förslag bältre. Där fanns sju stycken konkreta punkter med angivande av hur forskningsanknytningen skulle kunna lösas också för de orter dit ulbildning nu föreslås bli lokaliserad och där forskning inte finns. Dessa förslag avsäg bl. a. den institutionella organisationen och den räll som en huvudkategori av lärare vid högskolorna - universitetslektorerna - skulle fä alt fullgöra en viss del av sin fiänstgöring i forskning.

Tyvärr har U 68-beredningens konkreta förslag på denna punkt i pro-

positionen inskränkts lill att bara gälla lektorer pä orter utan permanent forskning, dvs. främst filialorlerna. Del är enligt min uppfallning väsentligt att alla universitetslektorer får möjlighel all fiänstgöra i forskning och all deltaga i forskarhandledning och i projektledning av forskning. Jag tror över huvud taget alt det är farligt om man i alllför hög grad skifier ut fiänster för undervisning ä ena sidan och fiänster för forskning och forskarhandledning ä andra sidan. Det är därför angeläget alt man försöker se över fiänsieorganisationen så att de vattentäta skott som i dag finns mellan olika typer av befattningshavare vid universitet och högskolor försvinner.

En nödvändig förutsättning för att det här forskningssambandet skall kunna förverkligas är emellertid att basforskningen vid dagens universitet och högskolor byggs ul, framför allt genom inrättandet av fler fasta fiänster. Man bör då undvika alt inrätta nya fiänster som främst eller uteslutande är avsedda bara för ulbildning resp. bara för forskning. Ulskotlei begär nu en översyn av del här forskningssambandet med utgångspunkt i att man inom all grundläggande högskoleutbildning vill ha en forskningsanknytning och all man i det sammanhangei ocksä vill se över fiänsieorganisationen. Denna utskottets begäran fick slöd av ulbildningsminislern. Jag vill då bara instämma i herr Nordslrandhs önskemål om alt den ulredning som skall syssla med detta fär en mera komplett parlamentarisk sammansättning. Jag tycker emellertid all de uttalanden som har gjorts av utskollet är värdefulla; även om jag i sak har samma mening som reservanterna i reservationen 2 har jag inte haft nägol behov av att här markera någon särmening.

En specialfräga i det här sammanhangei gäller befordringsgrunderna för universitelsleklorskategorin. Där föresläs nu en sådan ändring alt pedagogisk skicklighet som meriteringsgrund skall tillmätas slörre vikt än vetenskaplig skicklighet. Mot bakgrund av vad jag här har anfört om att man bör försöka komma ifrån uppdelningen i särskilda undervisnings- resp. forskningsfiänsler tror jag del är olyckligt om man nu markerar skillnaderna mellan olika befattningshavare genom alt tillämpa olika befordringsgrunder. I enlighet med vad flertalet remissinstanser och vederbörande facklig organisalion har sagl på det här området bör alllsä de båda befordringsgrunderna tillmätas lika värde. Däremot har jag inga invändningar mot att man för professorskategorin ger en ökad tyngd ät de pedagogiska meriterna.

Forskningsfunklionen vid universitet och högskolor har bidragit lill all ge dessa inslitutionef en nyskapande, kullurförmedlande och lan-keslimulerande funktion. Denna universitetens funktion trorjag är oerhört betydelsefull. Den bidrar till alt träna de studerandes intellektuella förmåga, den bidrar lill all lägga grunden för konstruktiv samhällskritik och den bidrar lill att universiteten i bästa fall blir härdar för nytänkande. Vad jag här har sagt om universitetens opinions- och kullurförmedlande funktion och om forskningens roll bidrar lill all förklara varför den högre ulbildningen och forskningen, i huvudsak bedriven vid universitet och

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

högskolor, är en del av de välsländsbildande krafterna i ett modernt poslinduslriellt samhälle. Mänga undersökningar har kunnai.visa alt del finns ett tydligt samband mellan levnadsnivån å ena sidan och den högre utbildningens omfattning och kvalitet å andra sidan. Del är då en fara om man genom organisatoriska reformer river sönder forskningssam-banden och försvårar för universiteten all fylla sin kullurförmedlande funktion. Det är också en risk om man konstruerar utbildningsorganisationen sä alt man försvårar rekryteringen av sluderande till forskarutbildning, och det trorjag att studieorganisationen enligl U 68 i viss mån gör.

Med de här utgångspunkterna är del föfidriktigl om man uttrycker oro för reformer pä universitets- och högskoleområdet som bara sysslar med ytliga organisatoriska ting därför alt dessa organisatoriska förändringar kan på elt rätt allvafiigt sätt påverka väsentligare funktioner hos universiteten. Använd inte dessa byråkratiska mallar för att skapa enhetlighet och likriktning! Lål universitet och högskolor bevara sin särart och sina traditioner! Inskränk inle den fria forskningen och den fria debatten!

Dessa förhoppningar bör vara vägledande fördel mycket viktiga arbeie som nu skall göras i organisationskommittéerna och där delar av "reformen" komnier alt få sin konkreta utformning. Vi menar alt detta arbeie omfattar sä viktiga saker all organisationskommilléerna inte bör få sista ordel. Del bör i stället krävas att riksdagen får möjlighel att ta ställning lill de principiellt viktiga frågor som organisationskommittéerna behandlar, och del är glädjande att utskottet pä denna punkt gäll med på ell folkpartiyrkande om all sädana frågor skall redovisas för riksdagen. Ell par av dessa frågor är av den storleksordningen att utskottet på förslag från bl. a. folkpariiel nu uttalar att definitiva beslul skall fattas av riksdagen. Det gäller indelningen i enheter pä nuvarande högskoleorter, vilkel betyder alt alla eventuella sammanläggningar kommer all prövas av riksdagen. Del bör kunna lugna de oroliga röster som hörts för att olika fackhögskolor skulle komma all förlora sin särart, även om jag givetvis inte vill uttala mig för alt alla i dag frislående fackhögskolor skall få förbli frislående - det vore inte sakligt försvarbart.

Den andra punkl där utskottet nu med ändring av proposiiionen kräver alt den slutliga beslutanderätten skall ligga hos riksdagen gäller styrelsernas sammansättning. Riksdagen kommer senare i dag att avgöra huvudprinciperna för styrelsernas sammansättning, och dä bör givelvis en från huvudprincipen avvikande sammansättning i visst fall också beslutas av riksdagen och inte av regeringen och organisationskommittéerna. Jag uppfattar del som en klar framgång för oss alt utskottet på s. 77 har anslutit sig till dessa principer utan reservationer. På en punkl har vi inte fån ulskottet n-ied oss, och det gäller rällen för riksdagen att besluta om inrättande av utbildningslinjer. Vi menar alt detta är en sä viktig sak när det gäller att förverkliga principerna om yrkesanknytning och om återkommande ulbildning att riksdagen även här bör ha det slutliga

avgörandet i sin hand, vilket vi motiverar i reservationen 13. Låt mig lill sist om organisationskommittéernas verksamhet uttrycka den förhoppningen att det arbetet kommer att kännetecknas av slor öppenhet och all en livlig debatl kommer alt föras kring organisationskommittéernas arbete. 1 sä fall kan ocksä den debatten belysa i vilken utsträckning det vackra talet om öppenhet, demokrati, decentralisering och forskningsanknytning i framliden kommer att omsättas i praktisk handling.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill samtliga reservationer i utbildningsutskottets betänkande nr 17 som jag har undertecknat.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

I delta anförande instämde herrar Ahlmark, Petersson i Röstånga och Karl Bengtsson i Varberg, fröken Hörién saml herr Lindahl i Hamburgsund (samtliga fp).

Herr LARSSON i Slaffanstorp (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skulle gärna i delta sammanhang vilja säga ett'par ord till mina båda vänner herrar Nordstrandh och Molin. Lål mig försl säga till herr Nordstrandh att jag fann del litet egendomligt att han kallar den överenskommelse som vi i utskottet träffat angående antagningsbegränsningarna för etl illusionsnummer. Han frågade efter anledningen, som var okänd. Ja, skälet var en önskan alt få antagningen fri. Del är närmast genant att herr Nordstrandh inle har upptäckt della. Jag förstår er reservalion bättre nu, när jag fält vela alt ni inle har upptäckt del.

I herr Nordslrandhs anförande låg ändå elt erkännande, när han sade att proposiiionen innehåller en antagningsbegränsning. Jag gjorde då reflexionen: men så är inle fallel i utskollsmajoritelens skrivning.

Jag skall se efter litet hur ni har skrivit i reservationen. Pä s. 90 står; "Stora svängningar i tillströmning och examination bör undvikas så långt som möjligt. De försvårar undervisningsplaneringen, medför problem för de anställda, skapar sysselsäilningssvärigheier för de nyutexaminerade m. m."

Javisst! LItskottsmajorilelen säger exakt detsamma pä s. 27 i betänkandet.

Er reservation fortsätter: "Men dessa problem bör kunna bemästras utan att man inför en generell antagningsbegränsning. Flera skäl talar tvärtom mot all man nu väfier en sä drastisk lösning."

I det styckei reserverar ni er inte mot utskottets skrivning om antagningen, för den är som vi kan konstatera snarlik er reservalion. Ni lever kvar i molständstänkandel mot gamla U68, mot vad som slår i propositionen. Delta avspeglas i er reservalion.

Herr Molin frågade om det är möjligl alt göra nya linjer inom regionen. Givelvis är det så. Vi har sagl att man bör fä slörre resurser än nu för att kunna öka de möjligheterna för den enskilda högskoleenheten.

Herr Molin frågade vidare varför vi inom centern har motionerat. Eftersom vår motion har uppnått tillkännagivanden på sex punkter av tio, finns det väl anledning konstatera att den har varit ganska framgångsrik.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m.m.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Larsson i Staffanstorp gav i och för sig inte nägol klart svar pä frågan om utbildningsutskottets belänkande innebär lotalspärr eller inte. Del kommer kanske senare all belysas av utskottets ordförande.

Jag ställde den enkla frågan; Får alla som anmäler sig för att studera juridik i Lund göra detta? Ja eller nej? Om man läser betänkandet, herr Larsson, finner man att svaret givetvis är nej. Sveriges förenade studentkårer har gjort den tolkningen för all nu ta några som är utomstående från denna debatt.

Mol bakgrund av vad som står i utskottsbetänkandet, vad som sagts i debatten och det ställningstagande som utskottet gör till anslagssystemel mäste ändå slutsatsen vara given: Ell bifall till uibildningsulskollels belänkande nr 17 innebär införande av en totalspärr vid de svenska universiteten. Den kompromiss som socialdemokralerna och centerpartiet i utbildningsutskottet ingick pä valborgsmässoafton i år innebär slutet för de fria fakullelerna, slutet för institutioner som i 650 är har varit centra för nyskapande och frilt tänkande. Om detta beslul fallats omedvetet av den ena parlen - så myckel värre!

Herr LARSSON i Staffanstorp (c) kort genmäle;

Herr talman! Som det har sagts tidigare, herr Molin, skapas med den slörre resursgivningen möjlighet exempelvis att inrätta nya linjer. Del är inle tu tal om den saken. Jag är räll övertygad om att det är någol annat än all slå vakt om de fria linjerna som herr Molin egentligen är ute efter. Jag måste fråga vad folkpariiel menade när man tillsammans med oss i en Helén-Fälldin-motion 1974 skrev så här: "Ett annal skäl för en reform av den högre ulbildningen är föfiderna av del hell fria tillträdet till vissa delar av den högre ulbildningen. Det har medfört okontrollerbara variationer i ulbildningsvolym och examination, vilkel försvårar fördelningen av resurser mellan olika utbildningar och ulbild-ningsprov samt ett effektivt utnytfiande av dem."

Jag skulle vifia svara herr Molin så här pä hans fråga: Jag tror inle att jag kommer all möta en enda student 1980 som kan säga till mig alt han inte kommit in på de fria facken på grund av den skrivning utskottet nu har gjort.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Del är rikligt all vi har strukit under de. vanskligheler som är förenade med slora svängningar i sluderandeanlalet, och del gör vi ocksä i reservaiionen 4. Samiidigi säger vi emellertid: "Men dessa problem bör kunna bemästras utan alt man inför en generell anlagningsbegränsning." Vi är alllsä emol en generell antagningsbegränsning. Herr Larsson i Slaffanstorp frågar: Vad är ni ute efter? Jo, att säga nej till en lotalspärr - det är vi ute efter. Att försöka hälla den del av högskolan där tillträdet är fritt så stor som möjligl, del är svaret pä herr Larssons

fråga om vad vi är ute efter.

Däremot har jag svårare alt förstå vad centern är ute efter. Ni motionerade i mars om avslag pä förslaget om generell anlagningsbegränsning. När det var klart all riksdagen hade en möjlighet all avslå del förslaget, när det fanns en chans alt cenlerns moiion skulle gå igenom, dä övergav ni er egen linje och förenade er med socialdemokraterna om en nägol annan version av lotalspärr. Om ni inle är medvetna om det, dä måste jag lyvärr säga all cenlern har inte bara blivit avlurad skjortan, utan man har också lagil byxorna frän er!

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m.m.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Larsson i Slaffanstorp anhållit all lill protokollet få antecknat att han inle ägde räll lill ylleriigare replik.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Innan jag går in pä mitt sakanförande vill jag litet grand anmärka mot miltenpartiernas tvämansteater här. Del är visseriigen inget formellt fel, men det brukar höra lill den tysta överenskommelsen all man inle tar replik förrän utskollsrundan är över. Det kan ju finnas företrädare för andra partier som i det här fallel inte har replikrätt men som haft anledning au lägga sig i diskussionen, exempelvis en talesman för regeringspartiet.

Lål mig, herr talman, på vpk;s vägnar böria med en kort röstförklaring. Vänsterpartiet kommunisterna förkastar regeringens förslag till högskolereform men vi är likaledes motståndare lill den allmänna borgeriiga synen på högskolefrågorna. Vi har själva ställt ett hell nytt förslag. I den män delta förslag röstas ner, kommer vi i de olika delarna av frä-gekomplexel alt rösta för de yrkanden som från vår synpunkt framstår som så alt säga de minst dåliga.

Jag skall här inte förlora mig i högskolefrågans mänga tekniska detafier. De betyder faktiskt inte sä mycket för människorna utanför riksdag och universitelsbyråkrali. Vad som är väsentligt är de politiska och ideologiska grundlinjer som flnns pä djupet.

Högskolans roll i samhällets ulveckling är av dubbel natur. Dels är den en produkt av ekonomins krav - den producerar den arbetskraft som den rådande ekonomiska ordningen kräver för att fungera -, dels har den en självständig roll. Forskning och samlande av kunskap kan aldrig till hundra procent kontrolleras av de maktägande. Kunskapen ger alllid upphov lill kritiska strömningar som kan vända sig mot de beslående maktförhållandena. Dessa två sidor - den samhällsbevarande och den kriliskl-progressiva - kämpar inom högskolan mot varandra.

Den gamla svenska högskolan har varit etl överklassuniversilet, en skola för mandariner. Den förvarar allfiämt en mängd drag härav. Den representerar elt gammaldags borgerligt bildningsideal. Den utexaminerade solitt konservativa jurister, auktoritära leologer och antisocialistiska ekonomer. Men den fasthöll samtidigt vid en viss bredd i del velen-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

skapliga perspektivet. Den tillät också en betingad frihet inom vissa ramar. Det är inte någon tillfällighet alt det redan i arbetarrörelsens barndom fanns grupper av framslegsvänliga vetenskapsmän som Wicksell, Lid-forss och andra som satte sin forskning i fiänsl hos arbetarklassen. Denna progressiva strömning kunde finna ell utrymme lack vare en viss liberalism i de gamla universitetens arbetssätt.

Men del borgerliga samhället utvecklades. Konkurrenskapitalism ersattes av en högt koncentrerad monopolkapitalism. Teknokratisering, byråkralisering präglar i dag produktionslivet. Och storfinansen, som behärskar produktionslivet, vill inte nöja sig med del gamla universitetet. Det är för ineffektivt - men det är också för öppet och för liberalt i sin bildningsidé.

Vad är del i stället storfinansen behöver i sitt produktionsliv? Vad behövs för alt garantera den välanpassade och utnylfiningsbara arbetskraften? Vad krävs för att säkra människornas lydnad i etl system präglat av hårdnande social disciplin riktad mot människorna?

Del krävs etl annat högskolesystem. Del krävs en högskola, som sätter den medborgerliga allmänbildningen tillbaka och i stället trycker pä sådan utbildning som är användbar för kapitalet. Del krävs vad som sä vackert kallas en arbelskraftsanpassning. Elt hårt och auktoritärt produktionsliv som skall pressa ul det mesta möjliga av de arbelande behöver därför lärare och administratörer som kan träna människorna till anpassning, lärare och administratörer som inte i alltför hög grad besväras av vanan att länka själva. Del krävs en högskola, där man kan köpa forskning för pengar och tvinga eller köpa lill tystnad i kritiska delar. En koncentrerad och loppslyrd kapitalism behöver inga kritiska allmänbildade människor. Den behöver vad arbetardiklaren Beriolt Brecht med en tillspetsad formulering i skådespelet Galilei kallat "ett släkte av uppfinningsrika dvärgar som låter hyra ut sig till vad som helst".

Det behöver inle sägas, all storkapitalets utbildningsfilosofi slår helt främmande för arbetarklassens och arbetarrörelsens kulturtradition. Arbetarrörelsens bildningsidé grundade sig inte pä någon snäv yrkesinriktning eller någon träng och dvärgarlad tolkning av utbildningsbegreppet. Arbetarrörelsens bildningsidé hade som kärna strävan att vara ett kul-turpolitiskl alternativ lill den borgerliga kulluren. För att kunna kämpa sig fram lill makt behöver de arbelande en bred medborgerlig allmänbildning, en självständigt utarbetad förståelse för sociala sammanhang. En trång yrkesinriktning är användbar bara för människor som accepterar alt bli undertryckta och utnytfiade. Arbetarrörelsen behöver inle heller den reaktionära antiintellektualism som i dag gör sig bred bland alla som fruktar vänstertraditionen. Antiintellektualism är alltid reaktionens verktyg. Den försöker skenbart spela ut arbetarna mot de radikala akademikerna. Dess verkliga syfte äratl söka andligen förslava arbetarklassen under det primitiva snusförnuftets. den småborgerliga trånghetens och det bristande samhällsengagemangets ok. Arbetarrörelsen behöver i stället frigörelsen och uppbyggnaden av en självständig kulturuppfaiining.

Men man skall finna att U 68-reformen i alla sina huvudstycken är riktad mol arbelarrörelselradilionen och i huvudsak syftar till att skapa de människor kapitalet anser sig behöva.

Låt oss försl se på yrkesinriktningen. Filosofin bakom denna är, att kurser och ulbildningsvägar skall specialiseras efter elt stort antal linjer, var och en ledande till en beslämd yrkesspecialitel. Vad blir föfiden av detta? Föfiden blir alt de sluderande nästan aldrig komnier alt studera elt helt, sammanhängande ämne. De får de kursavsnitt som anses lämpliga för ett bestämt yrke. Men ämnets egna krav på insikt och sammanhang - som man brukar säga: på makroperspekliv - går förlorade. Man läser inte socialpolitik. Man läser de bitar som är lämpliga för an-lingen socialadminislratörer eller socialkuralorer. Man läser för alt kunna passas in i en funktion. Man läser inle för all förstå etl samhälleligt problem eller ett ämnesområdes sammanhang och utveckling. Varie djupare förståelse, varie strävan efter perspektiv och självständighet skärs sönder.

Till råga pä allt motiverar man detta med att det skulle bli lättare för de studerande all skaffa sig ell yrke. Del är precis tvärtom. Bredden i utbildning ger vägar till fler yrken än den begränsade inriktningen på en enda specialfunktion. Specialiseringen försvårar yrkesbyien och skapar Slörre beroende för den sluderande i arbelslivet.

Betecknande är ocksä att yrkesspecialiseringen modell U 68 ensidigt ulgår frän arbetslivets krav på de arbelande. Den ulgår inle från de arbelandes krav på arbetslivet. Om förståelsen av elt visst ämnesområde kräver en bredd i studierna, offras denna. Någol krav på alt det ekonomiska livet skulle tvingas forma sin yrkesspecialisering efter de ar-betandes iniressen ställs inte, ly del skulle genast hota maktförhållandena i näringslivet.

Linjeuppdelningen fogar in människorna i små fack. Vad blir föfiden i.skolor, i socialförvaltningar, på planeringskonlor, i massmedia? Föfiden blir att inom varie yrkesområde minskar graden av variation i de ar-betandes utbildning. Människor med olika utbildningsbakgrund och olika ämneskombinationer möts inte och stimulerar inte varandra på en gemensam arbetsplats eller i en gemensam arbetsuppgift eller, förden delen, politisk eller samhällelig uppgift. Detta är en nedtoning av det skapande innehållet i de arbelandes verksamhel. Det är en betoning av underkastelsen under näringslivets krav.

Regeringen förklarar sig vilja ha en bättre planering i högskolan. Tanken är givelvis riklig, och planering behövs. Men med den föreslagna linjeuppdelningen försvåras i verkligheten planeringen. I ett näringsliv, där ingen har kontroll på de privala investeringarna, där storföretagen frilt får föra kapital över landets gränser - där kan man aldrig förutse arbetslivets behov av utbildade. Och mot denna bakgrund gör man anspråk på alt dessutom för varie yrkesområde, varie utbildningslinje kunna fastställa vilkel antal sluderande som skall släppas in och vilkel antal som behöver examineras ut. Del är ju alldeles tvärtom: om man har

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

en bredare och mer växlande utbildning inom varie yrkesområde ökar möjligheterna att ufiämna överskoll och underskott liksom också möjligheterna all med samma utbildning söka sig-till flera yrken. Ju fler uppdelningar i småområden man gör, desto slörre måste risken bli för felplaneringar. Och en effektiv planering förutsätter återigen makt över näringslivels investeringar - dvs. en makt som varken regeringen eller de borgerliga har, och som de f ö. inle heller vill skaffa sig.

Nästa slora brytning med arbetarrörelsetraditionen sker när det gäller organisation och beslut inom den nya högskolan. Här framträder lika praktfulla som lätt deprimerande exempel på det politiska fikonspråket. Den officiella målsättningen är "demokratisering" av högskolan. Vad är det? Demokrati har bl, a, två principer. Den ena är alt de som berörs av besluten skall väfia dem som beslutar, och de skall väfia med allmän och lika rösträtt. En viktig del av demokratin är också, att de organ som beslutar är utsedda av en samlad valmanskår och all de är politiskt ansvariga inför politiska organ.

Men sä är det inte alls med det system som föreslås av U 68. Där är rösterna för det första olika värda. Är man professor väger ens röst tyngre än om man är sluderande eller vaktmästare. Det är inle och kan aldrig vara demokrati. För del andra äger i U 68-sysiemel de röstande bara förslagsrätt. Varie organs medlemmar - del är ju huvudprincipen

handplockas i verkligheten av närmast överordnade organ. Del är inle och kan inte vara demokrati. Länder som i sina system tillämpar sådan handplockning uppifrån brukar man normalt beteckna som diktaturer

och med rätta. Men i U 68 har man accepterat maktens nyspråk; diktatur är demokrati, underkastelse är frihet, näringslivets behov är folkels.

Ett Iredje kännetecken på demokrati är att del finns en samlad polilisk-parlamenlarisk ansvarighet. En sådan kan inte finnas om man har olika sätt att utse ledamöter i ett och samma organ. Då uppstår aldrig någon enhetlig valkorporation, någon enhetlig valmanskår, inför vilken man är ansvarig. Den poliliska ansvarigheten upplöses och ersätts med byråkratiskt självstyre eller korridorpoliliska påtryckningar. Del är della syslem som man ibland brukar kalla ell korporativl system. Dvs. inle regeringen och de borgeriiga, de lycks tro att korporativismen är demokrati. Vpk däremot kräver en fullständig demokratisering av högskolornas beslutssystem. Vi kräver allmän och lika rösträtt. Vi kräver en samlad valmanskår utan uppdelning i professorsskrå och sludentskrä. Vi kräver alt de högsta organen vid högskolorna, regionstyrelserna, inle handplockas frän skilda håll, ulan utses av riksdagen efter poliliska principer och med klar pariamentarisk ansvarighet inför riksdagen. Della och endast detta förfiänar namnet demokrati.

Den sociala snedrekryteringen har varit ell annal slort problem. Del kvolsystem för intagning av sluderande som föreslagits söker ändra rekryteringen. Det bygger pä en riktig tanke och man har för övrigl på denna punkt tillmötesgätt vpk:s krav i inte oväsentlig utsträckning. Men

man missar uppföfiningen av detta pä andra plan av högskoleväsendet.

Den ena missen utgörs av utformningen av YTH, dvs. de yrkeslekniska högskolorna. Genom YTH skapar man en avskild form av yrkeshögskola för industriarbetare. Det är en högskola som finansieras av staten men som är direkt anknuten lill storföretagen. Det är storföretagen pä varie högskoleort som styr den ulbildningen. Yrkesinriktningen bestäms också av vilket branschomräde förelaget arbetar inom och vill ha arbetskraft lill.

Del har sagts tidigare i debaiten att YTH skulle vara en ny och stimulerande lanke, någonting inom vars ram man skulle kunna få fram en social och politisk kriiik frän de arbelandes sida gentemot missförhållandena pä arbetsplatsen och i arbelslivet. Del skulle man kanske kunnat få om inte dessa YTH hade gjorts till organ - blindtarmar -för storföretagens agerande. Som det uppenbarligen kommer all bli kan det inte gärna inom YTH finnas utrymme för nägon kritik från de ar-betandes sida eller någon kritisk undervisning av del slag som antytts.

Låt mig läsa upp några avsnitt ur Slora Kopparbergs yttrande till frågan om YTH i Borlänge. I della yttrande har man räknat upp de områden där Slora Kopparberg slår färdigt att ställa lärarkrafter lill förfogande när YTH kommer till Borlänge. Man har gjort en noggrann tabell på 142 olika specialister frän fllosofledoktorer till jurister, läkare m. fl. Dessa bolagsanslällda funktionärer föresläs alltså sköta undervisningen i den yrkeslekniska högskolan.

Vidare säger Slora Kopparberg följande;

"Därutöver kan vi länka oss alt inrätta forskningsfiänsler av kombinerad karaktär dvs. vederbörande anställs med uppgift att dels meddela undervisning, dels deltaga i företagets forskningsarbete."

Undervisningen och forskningen och sambandet dem emellan skall alllsä skötas av folk som lill hundra procent är beroende av del stora bolaget. Blir det kritisk undervisning och forskning? Kan del bli utrymme för en forskning som strider mol bolagels intressen med en sådan här ordning?

I yttrandet från Slora Kopparberg sägs det vidare;

"En sådan ulbildning med inriktning mol driflsleknik och för ulbildning av driftsingenjörer och arbetsledare bedömes vara en linje all allvarligt överväga. Här skulle förutom teknisk utbildning ingå ulbildning i arbetsledning (arbelspsykologi, personaladministration m. m.joch ekonomi."

Slora Kopparberg behöver arbetspsykologer och personaladministratörer, och förelaget tänker sig fä det behovel tillgodosett inom ramen för YTH. Vad del skall bli för slags arbetspsykologer och personaladministratörer kan man tänka sig. I vafie fall blir det inte sädana som kommer all föra fram de arbelandes kriiik mot missförhållandena i arbetslivet. Därom kan man nog vara övertygad.

Stora Kopparberg säger sedan så här;

"Utöver ovannämnda grundutbildning skulle del för företagel vara

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

utomordentligt värdefullt med lättillgängliga möjligheler för vidareutbildning av personal."

Alldeles utmärkt! Där ser vi vilken intresseinriktning YTH i del här fallet kommer att få. YTH skall tillgodose storföretagens ulbildningsbehov.

YTH kunde ha blivit en radikal progressiv tankes förverkligande. I vpk är vi fullt medvetna om del. Men man får inte tro att en sådan bolagsstyrd yrkeshögskola, som jag här har redovisat och som storföretagen förväntar sig all det skall bli, skulle öka kritiken mol arbetslivets förhållanden. Alt tro någonting sådant är faktiskt lika befängt som att tro att etl internationellt marxistiskt forskningsinstitut skulle kunna finansieras med pengar frän schahen av Persien.

Den andra missen består däri att YTH hotar att bli etl slags andra klassens universitet genom denna separation och denna underkastelse under storföretagen. Del blir sämre anknytning till en oberoende forskning. Del blir elt öppnare och direktare storfinansinflylande. Arbetarna som behandlas som andra klassens medborgare pä sina arbetsplatser löper nu risken all ocksä bli andra klassens studenter. Det vore bedrövligt om klasskillnaderna skulle konserveras inom högskoleväsendets ram.

Vad som ocksä med fullständig lystnad förbigås av regering och utskott är de mycket svåra problem som möter människor frän arbetslivet som söker sig till högskolorna. De kommer lill en borgerlig mifiö, med ell för dem främmande borgerligt språk, med borgerliga människo- och meritvärderingar. Del är inle märkligt all sludiemisslyckandena för många av dem blir så skrämmande vanliga. För om man löskopplar den sociala rekryteringsfrågan frän maktfrågan och ideologifrägan, då löper man risk att aldrig få ett universitet med en rättvis social rekrytering.

Herr lalman! De senaste åren har inneburil att storfinansen skaffat sig ell alltmer direkt inflytande över ulbildning och forskning. U 68-idén ger sanktion ät detta. U 68 ger del privata näringslivet direkt representation i högskolornas beslutsorgan. U 68 formar utbildningslinjerna efter näringslivels yrkesuppdelning. U 68 rör inte vid professorsväldet inom forskningen. U 68 säger ingenting om all storfinansen via direkta bidrag eller fonder köper upp forskning. U 68 tar inte upp rätlsproblemet som består däri att statligt anställda forskare samtidigt engageras av privata storföretag.

Regering och utskott tiger om problemel att slora koncerner redan har kunnat köpa upp hela institutioner vid universiteten, såsom läkemedelsföretaget Astra frän Wallenberggruppen exempelvis har köpt upp kemicentrum vid Lunds universitet. Man tiger om all justitiekanslern i flera utredningar uttalat skarpa omdömen om statligt anställda professorers kommersiella företagsverksamhet inom högskolans ran-|. Man lar inte upp vad det innebär att sä mänga kritiska och radikala forskare de senaste åren har måst emigrera till utlandet, företrädesvis Danmark.

Den enda del av högskolornas struktur som U 68 lämnat orörd ärjust det gamla mandarinväsendel inom forskningen. Det gäller också för de

borgerliga, som pä etl så romantiskt sätt lalar om delta mandarinväsende som en borg för forskningens frihet.

Vad vi uppfattar som en grundläggande falsk lon i den borgerligt-socialdemokraliska synen pä den högre ulbildningen är kanske främst all man tror att ulbildning är något neutralt, all del saknar anknytning lill klasser och ideologier, all del är nägol tekniskt, att all utbildning alllid är bra. Därför lar man heller inle slällning lill frågan: Utbildning i vems fiänst, för vems syften, enligl vems ideologi?

Och jusl häri ser vi del slora sveket mol arbetarrörelsens kulturtradition. Man underordnar ulbildningen under den borgerliga ideologin ännu härdare än hittills. Man ställer inle ens frågan ifall del kanske finns en ulbildning på arbetarklassens villkor, enligl dess ideologi. Man ställer inle frågan ifall del förbättrar arbetarklassens samlade situation, om något fler arbetare än förut malas med kurser i borgerlig nationalekonomi, kurser där verk av marxistiska teoretiker är förbjudna. Man frågar inle om en arbelarstudenl är mer befiänt av en träng studielinje, som gör honom eller henne lill en välmalad borgerlig socialadminislraiör, än av en socialpolitisk helhetssyn med en förståelse som går utöver de mekaniska linjestudierna och medger tankemässiga perspektiv.

Jusl dessa frågor ställdes ju av den tidiga arbetarrörelsen. Jusl genom de frågorna utvecklade arbetarrörelsen kontakt med kritisk samhälls- och naturvetenskap. En mer teknokratisk utbildning och en uppköpt, väl-konlrollerad forskning kan aldrig ge slöd i kampen för klassamhällets avskaffande och utvecklande av en självständig alternativ arbetarkultur. Teknokratin kan bara underkasta och passivisera, försona folk med klass-samhället.

Av dessa skäl bekämpar vpk U 68:s grundideologi. Vi gör det par-limässigl, fackligt och i våra universitelsföreningar. Vi gör del med sikte pä den ulveckling som skall komma, där arbetarklassens självständiga kullurkamp skall bryta igenom den borgerliga ideologin och storfinansens makt, där karriärsystem och styrning uppifrån skall ersättas med verklig solidaritet, lagarbete och demokratisk självstyrelse vid institutionerna, som är universitetens arbetsplatser. Vi gör detta med en viss förtröstan. Trols alll går förhållandena i världen därhän all det är troligt att ett sådant genombrott för arbetarklassen kommer inom en icke särskill avlägsen framtid.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill reservaiionen 1 av fru Lantz.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Fru tredje vice talmannen, som under detta anförande överlog ledningen av kammarens förhandlingar, tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hen ALEMYR (s);

Fru lalman! Jag kan ansluta mig personligt och å min utskottsgrupps vägnar till de allmänna ulbildningspoliliska deklarationer som utbildningsministern gjorde i böfian av debatten. Jag har således ingen an-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

100

ledning att nu själv hälla ett principiellt anförande, ulan jag kommer alt använda mig av tekniken alt säga några ord om utskotlsarbelel och ulskottsbelänkandet saml pä vissa punkter bemöta inlägg från oppositionens företrädare - inle på alla punkler därför att tre av mina kamrater i ulbildningsutskoilet kommeratt la upp huvuddelen av de reservationer som är fogade vid utskollsbetänkandet.

Del har varil mycket arbeie i utbildningsutskoltet med proposiiionen om reformering av högskoleutbildningen. Den som läser beiänkandel finner att del utmynnar i en hemställan i inle mindre än 98 olika punkler och att reservationerna är 26 stycken. Del har varit möjligl att genomföra della omfattande arbete endasl efter mänga och länga sammanträden, men självklart med hjälp av ell utomordentligt skickligt ulskottskansli vars stora skicklighet betytt mycket för utskottft.

Del har sagts i dag all ulskottsbelänkandet innehåller räll mänga kompromisser. Det är självklart all när utskottet behandlar en slor och viklig proposilion sä kan vi inte frigöra oss från den poliliska verklighet vi lever i. Jag har många gånger haft anledning att säga alt del finns alldeles för få socialdemokrater i den svenska riksdagen och all vi naturiiglvis är medvetna om all vi hamnar i minoritet när kommunisterna förenar sig med de borgerliga partierna. Då är del inle sä konstigt att vi i utskottet försöker få en bred uppslutning kring väsentliga punkler i de förslag vi har att behandla.

Jag kan lill min glädje säga all vi har kommii längt i del avseendet. Proposiiionen om reformering av högskoleutbildningen har på de flesta punklerna och i allt väsentligt tillstyrkts av utbildningsutskottet. Utskottet har byggt upp en kompromiss kring den besvärliga problematik som det var intern debatt om bland de borgerliga politikerna för en stund sedan - frågan om dimensioneringen av högskolan - och jag vill säga några ord om del.

Det flnns anledning att betona alt del inle är några hundar begravda mellan raderna i utskottsbetänkandet, ulan den som är iveksam om tolkningen har bara att läsa det. Det är alldeles ofruktbart att säga all den eller den har vunnit mest. Vi har gjort upp mellan centerpartiet och socialdemokraterna; och jag kan försäkra bl. a. herr Molin om att när utskottets vice ordförande herr Larsson i Slaffanstorp lämnade överläggningarna med mig sedan vi kommit överens hade han både skjortan och byxorna pä sig.

Jag sade att det bara var alt läsa betänkandet, men herr Molin har direkt frågat mig hur det med den här utskoltsskrivningen skulle gå för den som vill läsa juridik i Lund - fär han det? Först och främst är exemplet ovanligt dåligt vall därför all det inle ens i dag finns någon automatik för sluderande i juridik. Men om jag hjälper herr Molin pä traven i frågan och lar ett annat ämne i stället - statskunskap, historia eller något sådant: fär den som vill läsa del göra detta om de sluderande är mänga, eller blir han utspärrad?

Finessen i den här överenskommelsen liksom i propositionen är att

den lokala högskoleledningen själv får avgöra, väga kvalitet mot kvantitet, fördela de resurser den har och bygga upp utbildningarna i stort sett som den själv önskar. Riksdagen kommer vafie år alt anvisa medel för resursramar både centralt, regionalt och lokalt. Riksdagen kommer ocksä varie år all få reda pä hur niånga utbildningsplatser som flnns och hur slort intresset är och har därigenom möjligheter att justera sina beräkningar.

Jag tror del har sagts av alla som har yttrat sig i denna debatt att ingen avser att på alla orter i Sverige bjuda alla sorlers ulbildning. Del flnns elt sådant yrkande i den dåligt skrivna moderata molionen, men under behandlingen i utskollet har herr Nordstrandh förklarat all det är inte sä man menar. Motionärerna menar inle all man skall kunna läsa vilkel ämne som helst på alla orter - och däri ligger ju en naturlig resursspärr. Nej, målet är alt inom ramen för de resurser som riksdagen varie är anvisar ge så många studerande som vi orkar med chansen att studera. Men med hjälp av yrkesrädgivning och diskussioner skall vi försöka fä in de sluderande på ulbildningar som ger dem rimliga möjligheter alt fä elt jobb efter sin ulbildning.

Jag har under mänga år varil ordförande i utbildningsutskottet och dess företrädare, statsutskottets andra avdelning, och under den långa tiden har jag mött oerhört många studenter som kallat mig till möten, skrivit lill mig eller sökt upp mig och uttalat sin besvikelse över att de har utbildat sig i ämnen som inle ger dem en rimlig chans att fä det arbete de hade tänkt sig. En grupp studerande sökte en gäng upp mig och frågade; Är del rimligt all vi som har examen i sociologi, statskunskap och litteraturhistoria skall behöva gå på verkstadsgolvet och skola om oss lill bilmekaniker? Jag svarade att i och för sig har varie människa nytta av att jobba en lid på verkstadsgolvet, och värt utbildningsväsende skulle vinna pä om alla fick den chansen, oavsett vad man sedan skall bli. Men i och för sig förstår jag att de tyckte att något var galet. Och därför måste del vara en gemensan-i strävan hos oss alla att sä anpassa ulbildningen lill arbelslivet och till människornas behov alt vi slipper dessa köer av människor som vandrar i en hopplös öken utan chans att få rimlig användning för den utbildning som de med kostnader och tidsspillan har skaffat sig.

Della är skälet lill all uibildningsutskottets majoritet ansett att del bör anges resursramar för planeringen, centralt, regionall och lokall. Jag upprepar att i della ligger en i och för sig utomordentligt intressant överflyttning av makt och befogenhet till dem som regionall och lokall skall styra ulvecklingen av högskolan. Pä det sättet för vi både ansvaret för utbildningen och ulbildningen själv närmare de människor som är intresserade av den och behöver den. Del är ett av de väsentliga inslagen i denna högskolereform.

Jag förslär att den överenskommelse som träffats mellan centerpartiet och socialdemokralerna om skrivningarna rörande planeringsramar osv. har skapat minst sagl besvikelse i andra partier. Ja, herr Nordstrandh

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

101

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

102

blev etl slag rikligt rolig. Mellan oss och centerpartisterna hade träffats en överenskommelse som stimulerade herr Nordstrandh till för hans del utomordentligt avancerade lustigheter i denna talarstol. Men liksom så många andra lusligkurrar döfier naturiiglvis herr Nordstrandh bakom lustigheterna en besvikelse över att del inte gick all komma överens med centerpartiet om ell försök att bryta sönder hela denna högskolereform.

Herr Molin är givetvis lika besviken, och han lockades lill de mest fantastiska överdrifter. Det skall bli slulel för institutioner som i 600 år har varil centra för det fria länkandet, sade herr Molin. Ell yttrande av det slaget behöver egentligen inle bemötas. Det räcker med att cilera det, så att alla intresserade kan försöka tolka och bedöma det.

Fru lalman! Jag skulle också med några ord vifia vända n-iig lill vpk. Vpk går ju emot hela reformen. Med motiv som framförts i en motion, som återgivits i en reservalion och som vpk;s talesman redovisat här i kammaren, har vpk velat avslå hela propositionen. När detta inte vann utskottets gehör har man valt tekniken att föfia med och ställa sig pä den sida som passar bäst frän fall till fall.

Herr Jörn Svensson i Malmö talade om Domnarvels Jernverk och Slora Kopparberg. Utbildningsutskottet har mött företrädare för järnbrukels arbetare i Borlänge. Vi har mött företrädare för järnbrukets arbetare i Sandviken, företrädare för arbetarna vid verkstäderna i Karlskrona och företrädare för arbetarna pä många andra ställen i landet. Alla har varil överens om att del för dem är en slor tillgång om ökade utbildningsmöjligheter kommer alt finnas på deras hemorter. Del är del vpk går emot.

Vpk har svikit de slora löntagargrupperna och låtit en liten men högljudd grupp vid universiteten styra partiet. Herr Jörn Svensson talade i sitt inlägg om det poliliska fikonspråket. Lät mig då fråga reservanten i utbildningsutskottet fru Lantz, hur föfiande rad i vpk:s reservalion skall tolkas, när ni skall berätta om er inställning för arbetarna vid järnbruket i Borlänge; "Linjesystemets accenluering av mikroperspeklivet försvårar anknytningen lill elt samlat ämnesgrepp och lill tvärvetenskaplig syn." Jag vel inie vem del är som använder sig av fikonspråk när man talar lill allmänheten. Läs, mina damer och herrar, hela reservaiionen, så skall ni se hur vpk genom någol slags högfärd vall formuleringar som en utomordentligt liten del av vårt lands befolkning över huvud taget har möjligheter all föfia med i.

Herr Nordstrandh gjorde ell inlägg som verkligen var tänkvärt. Vi har i propositionen och i beiänkandel hänvisat till vad de stora löntagarorganisationerna säger. Del har vi gjort vid flera tillfällen - del är vikligl att noiera att detta är et.l område där TCO och LO praktiskt tagel genomgående är överens och där också SACO är med på de flesta punkter. Men herr Nordstrandh säger att man inle skall bry sig om yttranden från organisationer, för han vet hur det går till när sädana yttranden kommer lill. Del var, fru talman, ett intressant uttalande. Betyder det

alt utbildningsutskottet som uppvaktas av eller fär in yttranden från den lärarorganisation i vars styrelse herr Nordstrandh ingår skall anlägga de synpunkter på dessa meningsyttringar som herr Nordstrandh nonchalant kastar ur sig när det gäller LO:s, TCO:s och SACO;s yttranden?

Nej, fru lalman, del är ulomordentligt vikligl alt vi samverkar med de stora löntagarorganisalionerna. Skall den här reformen med framgång föras ul i samhället är vi beroende av samverkan med dem. Av det skälet är det också ytterligt betydelsefullt alt de regionala styrelserna får den sammansättning som regeringen föreslår och som alla organisationerna har begärt.

Fru lalman! Det är en slor och viklig reform som riksdagen i eftermiddag eller i kväll kommeratt fatta beslul om. Vi skall föra ulbildningen närmare människorna, närmare dem som av skilda anledningar inle kan söka sig till de traditionella utbildningsorterna. Del är bl. a. ett väsentligt inslag i kampen för kvinnans frigörelse. Genom all utbildningen blir mer inriktad på yrkeslivel upplevs den som mera meningsfull av dem som får utbildningen. Vi hoppas all slippa alt möta skaror av människor som blivit besvikna därför all ulbildningen inte passade. Del blir ett avgörande inflytande - för samhället, för de anställda och för de sluderande - på ulbildningens organisalion och utformning. Det kommer nu att bli myckel arbete i centrala, regionala och lokala planerande institutioner. Men, fru lalman och mina damer och herrar, när den här reformen om ett par är omsätts i den reformerade högskolans verklighet har det svenska samhället lagit etl nyll slort steg i riklning mot jämlikhet och demokrati.

Jag ber att få yrka bifall lill utbildningsutskottets yrkanden på samtliga punkter.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Fru talman! Jag ställde i mitt huvudanförande en fråga till utbildningsutskottets ordförande och vice ordförande som hade att göra med tolkningen av dimensioneringsavsnillet. Jag ställde frågan, om alla som anmäler .sig till att studera juridik i Lund får studera där, även om de är fler än resursran-ien medger.

Nu säger utskottels ordförande att det var etl dåligt exempel och att det var en felaktig fråga. Detta är, anser jag, bara elt sätt att undvika alt svara pä frågan! Jag tog jurisiutbildningen som exempel, eftersom delta är ett av de få områden där U 68 har utarbetat en sammanhängande plan för hela utbildningslinjen och där man alltså kan förutse ungefär hur utbildningslinjen ser ut.

Jag får väl emellertid formulera om n-iin fråga, så all herr Alemyr blir tillfredsställd: Kommer alla som vill studera pä utbildningslinjer som innehåller ämnen där tillträdet i dag är fritt att få fullgöra dessa studier? På den frågan tycker jag ändå all man måste kunna svara ja eller nej. Man kan ju inte säga att del fär den lokala högskolan avgöra. För de lokala högskolorna är givetvis resursramarna styrande, och man blir dä

103

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

beroende av hur resursramarna utformas.

Herr Alemyr tog som motivering upp alt han hade mött en mängd akademiker som inte hade fält nägon adekvat sysselsättning. Meningen med del inlägget skulle väl vara att spärrar garanterar adekvat sysselsättning. Jag tycker förstås del räcker med alt se pä lål oss säga lärarutbildningen eller civilingenjörsutbildningen för att konstatera molsalsen. Jag har träffat många människor som har genomgått sådan spärrad utbildning, och de har upplevt samma personliga tragedi - all inle ha fåll någon adekvat sysselsättning. Det finns civilingenjörer som i flera är efter avslutandet av sin ulbildning har fäll fiänstgöra som tidningsbud. Del är väl i och för sig inget fel i all vara lidningsbud, men deras personliga tragedi är nog lika stor som de människors som herr Alemyr har träffat. Del är inte så, alt spärrar garanterar människors sysselsättning. I så fall skulle man ju åberopa arbelsmarknadsskäl för den här totalspärren, men del gör man inle, ulan man åberopar att spärrarna - eller resursramarna, som de heter nu - skall vara etl styrinstrument. Det är syftet med dem, och del är del som gör alt man kan argumentera för dem i del här lägel.

Lät mig sedan bara, med anledning av all herr Alemyr talade om besvikelse, påminna om all Sveriges förenade studentkårer i ell brev, som jag tror har gäll ul lill samtliga riksdagsledamöter, har använt jusl ordet besvikelse över hur utbildningsutskottet, och särskilt cenlerledamölerna i utskottet, har handlat.

104

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Fru talman! Jag kommer inle ihåg den ordagranna formuleringen av vad jag sade om personal- och arbetsmarknadsorganisationernas bedömning av problemet anlagningsbegränsningar eller spärrar - jag har del inle antecknat i mitt manuskript.

Vad jag åsyftade var att personal- och arbetsmarknadsorganisationerna lägger så gott som uteslutande arbetsmarknadssynpunkter pä den här frågan. De vill att de av deras medlemn-iar som genomgår utbildning omedelbart skall få jobb och alt de skall få de jobb som de vill ha. Del är naturligt för dem all ha de synpunkterna, del vill jag inte alls bestrida, men vi måsle lägga även andra synpunkler på problematiken. Jag vill erinra herr Alemyr om att då lärarorganisationerna när det gällde indragning av en del lärarutbildning ville leda i bevis all vi skulle översvämmas av lärare under den närmasle framtiden om utbildningen fortsatte som den var, fäste sig herr Alemyr icke mycket vid den saken.

Herr Alemyr vill med sitt pläderande för anlagningsbegränsningar säga att vi står inför arbetslöshet och liknande. Exemplet med de studerande i sociologi som har uppvaktat honom tycker jag mig känna igen - del är ett sådant där vandringsexempel.

Jag skall be att få la ell par siffror ur SCB:s senasie rapport om arbetsmarknadssituationen för dem som tog examen tre år lidigare. Av dem har 85 96 nu arbete. Av resterande 15 96 forskarsluderar en slor del.

andra är graviditetslediga eller lediga av andra skäl. Man kan alltså säga att allesamman är i jobb. Av de 85 % som är direkt ute i arbete säger 80 % att de har fått kvalificerat arbete. Dessa siffror bör herr Alemyr hålla i minnet när han nu ihärdigt pläderar för antagningsbegränsningar och liknande.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fru lalman! Jag är, herr Alemyr, uppvuxen i en arbetarfamifi, och jag har undervisat i sex år som kursledare pä ABF, sä jag vet ungefär hur språket går. Men jag vel ocksä att man även som socialist ibland kan vara tvungen att tillgripa fackspråk och proposilionsspråk, och del gör ju herr Alemyr själv i vissa sammanhang. Men jag rycker inle loss en enda mening och ställer lill en stor universitetsdebatt om den, annars skulle jag kunna göra del - det finns niånga mer eller mindre obegripliga meningar i del herr Alemyr själv skriver. För all undvika all diskutera del kontroversiella i sammanhanget rycker herr Alemyr alltså loss en enda mening och startar en stor debatt om den.

Jag lycker del skulle ha varit mycket intressantare om herr Alemyr hade utvecklat litet mera diskussionen om YTH i Boriänge - del YTH som han kommer alt vara med om att förverkliga. Han har talat med arbetarna, sade han. Då skulle jag vilja vela; Talade han med dem om demokratin vid universiteten? Talade han med dem om vad de tyckte om det här handplockningssyslemel uppifrån? Frågade han dem om de tyckte alt del borde finnas allmän och lika rösträtt vid valen lill universitetsorganen i stället för det här handplockningssyslemel som herr Alemyr har ställt sig bakom? Förde han det på tal? Stödde de den odemokratiska uppbyggnad som herr Alemyr har föreslagit eller ville de ha allmän och lika rösträtt?

Varför skall den arbetarstuderandes röst i delta syslem väga mindre än en professors röst? Kan herr Alemyr förklara varför det skall vara så? Del är ju herr Alemyr som står för det förslaget, därför tycker jag all han skall förklara varför han har byggt upp ett sådant system, varför del inle kan vara allmän och lika rösträtt, varför det inte kan vara de-n-iokratiskt självstyre. När nu arbetarstudenterna skall in vid universiteten, varför har de då inte förtroendet att få rådpläga och bestämma i sina egna angelägenheter? Varför skall man ha denna odemokratiska struktur och samtidigt tala om demokratisering? Det är väl fikonspråk, när man säger etl och gör ett annal.

Vi har inget emot bastanken som ligger långl ner på botten av principen om YTH, men vi vill inte ha herr Alemyrs YTH. Och vi vill inle ha herr Alemyrs och Slora Kopparbergs YTH. I stället för att hålla meningslösa stilistiska utläggningar om struntsaker för att komn-ia ifrån en seriös debatt borde herr Alemyr svara på frågan vilken sorts förväntningar han tror att Stora Kopparberg ställer. Skall de förväntningarna infrias? Han hörde del jag läste upp om hur Stora Kopparberg anser att YTH skall vara organiserad. Är del den typen av YTH som herr Alemyr lill-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

105

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

106

sammans med Slora Kopparberg vill förverkliga? Och var del den formen av YTH han presenterade öppet och ärligt när han talade med arbetarna?

Herr ALEMYR (s) kort genmäle;

Fru lalman! Jag ställde - men det kanske inle observerades - en fråga lill vpk-represenlanten i utbildningsutskoltet som har reserverat sig. Jag ville ha den reservaiionen tolkad av denne reservant för vpk. Jag har inle fåll del, och del beklagar jag. Jag avvaktar med vidare diskussion med vpk tills jag har fått del svaret av dess representant i utbildnings-utskollel.

De minuter jag nu har till mitt förfogande skall jag använda för all säga några ord till herrar Molin och Nordstrandh.

Herr Nordstrandh kom inte ihåg vad han sade om personalorganisationerna - del fanns inte i manuskriptet. Jag antecknade det och har det här alldeles ordagrant. Del är inle så dumt om herr Nordstrandh för in det i manuskriptet - det kan vara bra all ha i andra sammanhang. Herr Nordstrandh sade: "Jag är inte imponerad av det resonemang som förs av personalorganisationerna. Jag känner till hur sådana där komnier till." Del var det, fru lalman, jag vände mig emol, när del uttalades av en representant för en betydande personalorganisation som i andra sammanhang gör anspråk pä att riksdagen skall bry sig om vad den säger. Dä blir detta betydelsefullt. Det är dessulon-| vikligl all de stora löntagarorganisationerna har klart för sig var de har moderala samlingspartiet när de i fortsättningen diskuterar med moderaterna.

Herr Molins fråga om spärrarna är naturligtvis viktigare än del gräl jag nu har med herr Nordstrandh. Det blir - jag upprepar del - inga personliga spärrar, utan inom ramen för de resurser som riksdagen varie är anvisar och fördelar pä landets olika delar kon-imer den lokala ledningen all få göra bedömningen. Om den lokala ledningen tycker att det är för n-iänga som läser ett visst ämne har den räll att hänvisa dessa personer till andra orter där moisvarande ulbildning finns. Det är ett stort och betydande ansvar som läggs pä de lokala myndigheterna, och därför är det vikligt att samhället, de anställda och studenterna blir representerade i dessa.

Nu är herr Molin intresserad av och känslig för vad Sveriges förenade studentkårer säger i della sammanhang. Men varför är inle herr Molin lika intresserad av vad de säger när det gäller san-imansättningen av de regionala styrelserna? Dä går ni emol studentkårerna, eftersom deras uppfattning inie passar era egna syften. Herr Molin, liksom givelvis även andra, väger dessa synpunkter på det sätt som de finner bäst. 1 detta sammanhang trorjag -jag vill gärna säga del lill de SFS-are som kan lyssna till den här debatien - att studentopinionen missförstått n-iycket av detta. Sätt er ner och fundera igenon-i problematiken, så skall ni finna alt det riksdagen nu kommer att besluta i betydande utsträckning skall gagna de sluderande, både dem som nu är inne i systemet och dem som i framitiden kommer in i det.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Fru lalman! Herr Alemyr ställde en fråga till vpk. Han skall vara på del klara med att han ställer frågorna till oss som partigrupp och inte till privatpersoner som han väfier själv. Jag är officiell talesman för vpk-gruppen. Inga Lantz har haft ell slort arbeie med andra utbildningsfrågor de senaste dagarna, och hon har behövt avlastas. Vi gör ofta så, och herr Alemyr får vara snäll och slälla frågorna lill mig. Han skall då också fä svar. Herr Alemyr skall f ö. inte lägga sig i vpk:s interna arbels-indelning - den sköter vi själva. Herr Alemyr står inle inför sin klass och behöver inte vara så magistral. Här är han bland fria människor.

Svara i stället på min fråga om arbetarna och demokratin vid universiteten. Varför talade inte herr Alemyr med dem om demokratiseringen av beslutsstrukturen vid universiteten? Var det händelsevis därför all det inte passade Stora Kopparbergs och professormandarinernas intressen? Eller varför för han inte del på tal? Jag kan inte länka mig all arbetarna vid Stora Kopparberg skulle siödja en odemokratisk struktur av den här typen, där de inte med allmän och lika rösträtt får vara med och väfia sina förtroendemän närde rycker in vid universiteten som sluderande.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Fru talman! Jag tycker all herr Alemyr skall sluta all diskutera formuleringar och liknande ting ulan hälla sig lill vad del verkligen rör sig om.

Jag upprepar all jag vet hur en personalorganisations bedömningar av spärrar eller inte spärrar kommer till. Man utgår så gott som uteslutande från arbetsmarknadssituationen. Del är naturligt, och det skall man givetvis göra. Men när man bedömer ett uttalande, skall man veta varifrån del kommer och vilken bakgrund det har.

Personalorganisationernas ställningstagande till nerdragning av lärarutbildning, något som man ansåg nödvändigt därför att del annars skulle bli svårt för medlemmarna all få arbete i fortsättningen, brydde sig herr Alemyr inte ett dugg om vid sina bedömningar. Han utgick i stället från andra bedömningar när han fattade ståndpunkt. Jag lycker inle herr Alemyr skall vara sä feg att han inle vägar erkänna det. Om herr Alemyr lill punkt och pricka hade föfil lärarorganisationernas förslag skulle utbildningsutskoltet ha gjort ell annat ställningslagande beträffande di-n-iensionerna av lärarutbildningen.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Fru lalman! Jag åberopade inie Sveriges förenade studentkårers åsikter utan deras tolkning av utbildningsutskottets kompromiss. Jag tyckte det var rimligt att läla SFS, som är någol av experter pä delta, göra en tolkning. SFS har uttalat; "Besvikelsen och förbittringen blev desto slörre när efter "korridorförhandligar' majoriteten i riksdagens utbildningsutskott, efter en helomvändning av centerpartiets representanter, utan saklig moti-

107

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

vering beslutade förorda en totalspärrad högskola och elt socialt oacceptabelt urvalssystem."

Del fanns ingenting i herr Alemyrs senasie inlägg som motsäger att detta dimensioneringssyslem med resursramar innebär en total resursspärr pä vafie ort. Jag lycker vi kan fastslå alt del är så. Sedan kan vi ha delade meningar om det är bra eller inle, och där har vi ju från böfian olika meningar. För vär del är det väsentligt att slryka under all vi i första hand vill fästa avseende vid de studerandes rätt till valfrihet-sä långt det går. Därför vill vi hålla den spärrade sekiorn så liten som möjligt. Därför vill vi inte ge en hand ät en lotalspärr.

Del andra argumentet ärdet jag åberopade i min förra replik, nämligen all prognosinsirumenlen är så otillräckliga att man med en lotalspärr aldrig kan försäkra sig om all inle människor med en viss specifik fackutbildning blir ulan arbeie.

108

Herr ALEMYR (s) kort genmäle;

Fru talman! Herr Nordstrandh säger all vi inte skall fästa oss vid for-n-iuleringar. Del betyder all vi i framliden inte skall bry oss om herr Nordslrandhs forn-iuleringar i hans anföranden här i riksdagen.

Till herr Svensson i Malmö vill jag säga alt vi har utgått ifrån all den som är vpk-representant i etl utskott och där har reserverat sig också själv medverkat vid tillkomsten av reservaiionen och föfiaklligen har n-iöjlighet att offentligen diskutera reservationens innehåll med de övriga ulskottsledamölernä.

Som svar på herr Svenssons fråga om jag har talat med järnbrukels arbetare orn konstruktionen av YTH, vill jag svara all vi har frägai dem om de vill ha den yrkeslekniska högskola som presenteras i utredningsförslaget. Överallt har man svarat ja. Överallt i de olika orter utskottet besökt har man också sagt ja lill nya utbildningsmöjligheter. Moderata samlingspartiet och folkpartiet vill, som framgår av deras reservationer lill ulskollsbetänkandel, inle vara med om all ge orterna dessa ulbildningar, trots att man lokall bell om alt få dem. Folkpariiel och moderaterna har gåll som kallen kring hel gröt för att inle stöta sig med de lokala parliopinionerna. Nu är det dags för dessa lokala parliopinioner alt läsa vad del står i reservationerna från dessa båda borgerliga partier.

Sä bara en sista replik till herr Molin, eftersom detta är milt sista genmäle i denna omgång. Vafie är, herr Molin, skall riksdagen fastställa planerings- och resursramar. Herr Molin vel själv all vi i utskottet t. o. m. har gått så långl i fråga om flexibilitet alt vi sagt, alt de ramar inon-i vilka vi kan röra oss när del gäller del totala sluderandeanlalet kan vara slörre än vad som regeringen föreslagit. Så slor flexibilitet flnns del, att del är ell mål för oss alt så långl som det över huvud taget är möjligt undvika att den enskilda individen spärras ut från den ulbildning som han eller hon önskar.

För detta kommer naturligtvis all krävas stora insalser i form av yrkesvägledning och studierådgivning. Men del kan nalurliglvis ändå in-

träffa situationer, där del inle är möjligl att ge varie individ den utbildning han eller hon önskar, och då kan det från fall lill fall bli tal om spärrar, r* om man inle lokall har möjlighet och vifia att ordna önskad utbildning.

Fru iredje vice lalmannen anmälde att herrar Nordstrandh och Svensson i Malmö anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen ELMSTEDT (c);

Fru talman! Lål mig i anslutning till den diskussion som senast förts göra en stillsam reflexion. Jag mäste beklaga alt herr Svensson i Malmö inle har möjlighel att della i utbildningsulskollels arbeie. Det hade säkerligen varit värdefullt för honom att delta i utskottets resor, all närvara vid uppvaktningar i utskottet samt att studera alla skrivelser som har kommii till ulskottet angående den yrkeslekniska högskoleutbildning som nu föreslås i proposiiionen. Om det i någon fråga i della sammanhang rått total enighet är del just om denna. Jag vill erinra om all denna inställning inte enbart omfattats av näringslivels företrädare, ulan det har i minst lika slor utsträckning frän fackliga företrädare redovisats synpunkler lill förmän för förslaget. Inte minst på kommunalt ansvarigt håll har man varit ytterst angelägen om att få denna utbildning lill sin ort. Man kan diskutera inriktningen och omfattningen av ulbildningen, men all del har funnits elt intresse över hela linjen för dessa frågor råder del inget som helst tvivel om.

Som flera lalare lidigare påpekat i dagens debatt innebär förslagen i propositionen 9 och i del nu aktuella utskottsbetänkandet bl. a. alt den eftergymnasiala utbildningen kommeratt bli mera lättillgänglig för fiera nya studerandegrupper.

Inom centerpartiet ser vi delta som ytterst värdefullt. Vi noterar också i vår motion 1876 i anledning av högskolepropositionen all del är naturligt, all del reformarbete som genomförts pä lägre nivåer inom utbildningssystemet nu föfis upp med en reformering av utbildningen ocksä på högskolenivå. Vår grundläggande syn pä utbildningspolitiken haralltid präglats av en strävan att ge alla, oavsett ekonomiska förhållanden och geografiska avstånd, en reell möjlighel lill utbildning. Våra ställningstaganden nu är således en uppföfining av en linje som alltid präglat centerns utbildningspolitik. Inle minst lokaliseringsaspeklen spelar i detta sammanhang en betydande roll.

Reformen innebär en breddning och en differentiering av del samlade utbildningsutbudet, inle minst med hänsyn till anknytningen lill arbetsmarknaden. Den innebär en anpassning av verksamhetsformer lill en mera allsidig rekrytering av studerande, och den bör underlätta för den enskilde all varva studier med verksamhet i yrkeslivet. Inle minst torde detta bli aktuellt vid den yrkeslekniska högskoleutbildningen, som propositionen också föreslår skall komma till stånd som försöksverksamhet på ell antal orter omfattande utbildningslinjer med inriktning mol olika

109

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

110

industribranscher.

"> Även om del på varie ort rör sig om ell högst begränsat antal studerande står det klart att förslaget rönt ett stort intresse ute i landet. Det beror pä all konturerna kring denna ulbildning är relativt klara och att tidpunkten för ikraftträdandet enligt förslaget ligger nära.

Antalet motioner med önskemål om ytterligare försöksverksamhet utöver vad propositionen föreslår vittnar om detta intresse. Utskottet har ocksä lagit hänsyn härtill genom att föreslå ytterligare elt mindre antal orter. Del är naturligt att dessa önskemål främst har framförts från orter med ytterst begränsad eftergymnasial ulbildning eller ingen alls. Jag har i den här debaiten i dag funnit en viss skifielinje mellan deltagarna som representerar regioner och orter med god tillgäng lill eftergymnasial utbildning och dem som representerar orter med ringa tillgäng eller ingen alls. Man finner skillnader i värderingen och bedömningen mot den bakgrunden.

Den föreslagna högskolereformen bör bli ell vikligl inslag inle minst med lanke på den närhet till studier som ell slörre antal människor får. Della är så myckel viktigare med lanke pä all rekryteringen lill denna typ av ulbildning, kanske framför allt lill YTH, i stor utsträckning kommer att ske från grupper som varit ute i arbelslivet ell antal år och ocksä bildat famifi med del ansvar och den förankring i hemorten som della innebär - en bundenhet, med andra ord.

Del är rimligt all utbildningsmöjligheter ställs till dessa gruppers förfogande. F-lera skäl talar för detta - mer krävande uppgifter inom arbetslivet, möjligheler till avancemang på arbetsplatsen med det ökade ansvar som delta medför, vilket också gör arbelel mer meningsfullt. En anledning kan vara all ökade kunskaper oftast siärker självkänslan. Det handlar här i mänga fall om människor med en efter nutida mätt svag ungdomsutbildning. Erfarenheterna visar vidare alt brislande utbildningsmöjligheter genom alltför långa avstånd ger genomsnittligt sell lägre utbildningsnivå. Men erfarenheterna visar ocksä att ökad närhet lill studier medför all nya grupper tillkommer. Detta är vikligt all noiera i della sammanhang med lanke på det resonemang om vikande eleviill-slrömning som här framskymtar hos många och som det i och för sig kan vara motiverat att man ventilerar.

Riksdagen har vid olika tillfällen gjort uttalanden om nödvändigheten av en regional balans i landet. I samband med besluten om ullokalisering av statliga verk har sädana uttalanden använts som motivering, och det är väl riktigt. Jag menar nog också att del är minst lika vikligl att ge olika regioner ökade möjligheler all utveckla den inneboende kraft som finns på många häll och som behöver stimuleras för att konima till sin rätt. 1 del sammanhangei spelar tillgången på ulbildning en betydande roll. Visst kan man säga att några tiotal plalser vid en yrkesleknisk högskola inte löser alla problem. Men tillsammans med en väl utbyggd intern ulbildning, som finns i många förelag, kommer de att fylla en utomordentlig funktion. Del är en uppfattning som delas av

dem som är berörda - företrädare för förelagen och inle minst företrädare för de fackliga intressena.

Bland de motioner som väckts fanns åtskilliga som tog upp frågan om lokaliseringen av högskoleutbildningen och den yrkeslekniska högskoleutbildningen. Proposiiionen följde i stort sell vad U 68 och U 68-beredningen hade föreslagit, och någon erinran från utskottets sida pä den punkten fanns det ingen anledning all göra.

Det är naturiiglvis angeläget alt tillse alt spridningen av den högre ulbildningen inle sker till så mänga orter all ulbildningen äventyras vid de redan etablerade lärosätena, främst dä filialerna. Del kan ingen ha någol intresse av. Della har också redan omvittnats av niånga här i dag. Men nu är del en gång för alla sä att förr eller senare måsle man bestämma sig, och menar man allvar när man säger sig vifia nå flera nya studerandegrupper, så måste nog en del nya orter tillkomma så småningom, vilkel också föreslås i ulskottsbelänkandet.

I såväl moderalreservalionen som folkpartireservalionen i della avseende kan utläsas all man visserligen vill ge nya grupper möjligheler, men man tvekar inför alt la det sleg som i sä fall måste las, nämligen ell beslul om en viss ökning av antalet utbildningsorter. I den moderata reservaiionen knorrar man i största allmänhet. Med en massa "om" och "under förutsättning av" kan man acceptera att delta kommer lill stånd. Folkpartireservalionen går längre och säger rent ul all del för dagen inte finns nägon anledning alt uttala alt några bestämda orter skall bli utbyggnadsorler. Man går alltså emol del som utskottsmajoriteten har enats om all föreslå, nämligen all låta även Skövde och Gävle/Sandviken förbli utbyggnadsorler utöver dem som propositionen föreslår.

Man mäste emellertid bestämma sig och väfia sida. Man kan inle fä allt ulan all peka på hur man skall gå lill väga.

Enligt vär mening krävs i samband härmed nya utbildningslinjer anpassade lill arbetslivets förutsättningar och behov. Eftersom det finns ett uppdämt behov av ulbildning på många häll, torde antalet sluderande öka i en omfallning, som gör all underlaget vid t. ex. filialerna inle behöver naggas i kanten. Mol denna bakgrund föreslär utskollsmajorileten utöver i propositionen föreslagna orter att Gävle/Sandviken och Skövde skall vara utbyggnadsorler.

När del gäller yrkesleknisk högskoleutbildning föreslås i proposiiionen alt försöksverksamhet skall anordnas pä elt antal platser. Man föreslår älta stycken. Även om en försöksverksamhet bör ske i begränsad omfallning, är del nalurliglvis vikligl all den sker på orter och i regioner med skifiande förutsättningar. Vid ulskottsbehandlingen enades utskottet därför om att utöver de i proposiiionen föreslagna orterna, vilka startar verksamhel redan 1975, även Karlskrona. Skövde och Sandviken fr. o. m. höstterminen 1977 bör få anordna försöksverksamhet med yrkesleknisk högskoleutbildning. Motioner med krav om della har tillstyrkts av utskottet. Detsan-ima gäller Skellefteå, där propositionens precisering var mer oklar men där utskollet har uttalat sig för att en försöksverksamhet

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

skall starta 1976.

Somjag tidigare har erinrat om finns del frän alla synpunkler anledning att ge de olika regionerna en allmän service, som gör det möjligt för dessa alt utveckla de förutsättningar som finns. Alt tillgången på utbildning är en av de främsta förulsätlningarna i della sammanhang är helt klart. Den som aldrig så litet har sysslat med förelagslokalisering, bl. a. från kommunal synpunkt, vel all bland det allra första man då frågar efter ärjust lägel pä utbildningssidan. Med del förslag som utskottet nu framlägger när det gäller både högskoledelen och YTH läcks landet in ganska väl. Vafie län får någon form av högskoleutbildning, och det måsle i dagens läge anses som elt rimligt krav inle minst mol bakgrund av alla riksdagsultalanden i regionalpolitiska sammanhang.

Med den förbättring av propositionen som ulskottsbelänkandet utgör genom en rad posiliva ställningstaganden som utskottet har gjort med anledning av moiioner från bl. a. centern har vi kunnat begränsa oss lill etl fåtal reservationer. Jag ber, fru talman, all fä yrka bifall lill utskottets förslag utom på de punkler där milt namn förekommer pä reservationer där jag yrkar bifall till dessa.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Herr Elmstedt var uppe och talade om hur duktig man blir när man sitter i ulbildningsutskoilet. Del är möjligl att man blir, men jagar nog glad att när jag talarmed folk frän arbetsplatserna kommer jag inle sä ofta som hög herre frän Stockholm, officiellt och på ämbetets vägnar. Jag har andra kanaler - 70 96 av vårl partis medlemmar utgörs av industriarbetare, och vi har en Domnarvsarbelare i vår riksdagsgrupp. Del går rätt bra att umgås med folk på den nivån också. Man behöver inte upp på herr Elmsledls nivå för att tala med de arbelande.

Men den intressanta frågan är ju inle denna, ulan den intressanta frågan är; Vad är del arbetarna vill ha? Den frågan kan bara besvaras i fall man ställer en andra fråga, nämligen; Hur har ni ställt frågan till dem?

Det är klart alt arbetarna vill ha ulbildning. Om del kan del inte råda någonling annat än en rörande enighet i alla kretsar. Men frågan gäller ju om arbetaren vill ha en ulbildning som gör all han blir fri all förbättra sin sociala och poliliska slällning i samhället eller om han vill ha ell utbildningsväsen styrt av dem som behärskar honom pä hans arbetsplats, storkapitalets företrädare, så att han utbildas lill en funktionär i bolaget, en funktionär som kanske sedan löper risk att svika sina arbetskamrater genom de lojaliteter han utvecklar till bolaget som bolagets funktionär. Har ni talat om för arbetarna pä Domnarvel vad del är för sorts YTH ni bjuder dem?

Alt YTH-tanken i grunden är en bra tanke förnekar vi inte och har aldrig förnekat, utan frågan gäller; Är det Slora Kopparbergs modell av YTH ni vill ha, den som jag skisserat i mitl inledningsanförande, eftersom vi misstänker alt det är de intressena som kommer att göra sig gällande i YTH:s praktiska utformning? Kan inle herr Elmsiedi svara mig på

del, om del är Stora Kopparbergs modell som ni har tänkt pä i utbild-ningsulskottel ocksä eller om ni har någon annan modell som inte är Stora Kopparbergs. Och har ni i så fall talat om det för Stora Kopparberg? Är det Slora Kopparbergs modell som ni vill ha, och går ni verkligen till arbetarna utan att tala om hur odemokratisk beslutsstrukturen i den nya högskolan skall vara uppbyggd med handplockning uppifrån, då tycker jag faktiskt att man skall skämmas litet grand över alt man inle kan vara mera uppriktig när man lalar med folk.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag uppfattade herr Elmstedt pä del sättet att han tyckte all vi var litet oklara i vårt ställningstagande lill etablerande av nya högskoleorter och nyetablering av högskoleutbildning på sådana. Jag är ledsen alt herr Elmstedt uppfattar det "sä. Jag tycker nog att vi icke är det.

Del är riktigt så långl all vi iakttar en viss restriktivilel i vår inställning till sådan nyetablering, men det är knappast en oklarhet. Vi gör del därför att vi menar alt etablerande av nya högskolor och ny högskoleutbildning permanent runt om i värt land inle är den enda vägen att vinna nya människor lill högskoleutbildning - för del vill vi också gärna - ulan man går lika bra den andra vägen som vi har lalal om lidigare, nämligen alt bygga ut distansundervisningen.

Orsaken till vär restriktivilel är också den att vi har omtanke om forsk-ningssambandel, som onekligen är myckel svårt alt etablera pä nya högskoleorter när man lägger ul ny ulbildning där. Det anses kanske all del skall gä alt fä lill stånd elt forskningssamband på sikt, men jag är rädd för att om man inte får i gång ett sådant samband tämligen omedelbart efter det alt ulbildningen päbörials så blir det aldrig av. Jag tror att vi har räll att vara litet skeptiska i det avseendet, men jag vill slå fasl och upprepar del gärna all de orter som diskussionen nu har gällt godtar vi från moderala samlingspartiet som högskoleorter med den permanenta högskoleundervisning som finns där. Det vi säger är att vi inle tror all del i dagslägel är möjligl att göra någon nämnvärd utbyggnad, men medger omständigheterna det, skall sådan utbyggnad givelvis göras. Jag deklarerade klart här frän talarstolen i mitt inledningsanförande att 01 nägon nu permanent högskoleutbildning i nägon av dessa orter kommer alt försvinna - del finns ju risk för det - skall allt göras för att skapa annan undervisning där. Man skall under alla förhållanden inle minska volymen pä högskoleorterna.

Herr ELMSTEDT (c) kort genmäle;

Fru talman! Jag noterar herr Nordslrandhs förklaring pä denna punkt och finner ingen anledning alt närmare polemisera mol honom.

Beträffande herr Svensson i Malmö har jag inga förhoppningar om att få sista ordel i en debatt med honom. Det är väl ändå ingen här i kammaren som lyckats med den bravaden. Jag skall inte göra några försök jag heller. Men jag kan till herr Svensson säga all vad jag avsäg

113

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m.m.

när jag nämnde herr Svenssons möjligheler att vara med i utbildningsutskottet var att jag tror del hade varil nyttigt om herr Svensson hade ställts öga mot öga Vied de fackliga företrädarna, vilka vi har träffat mänga av i utskottet, och låtit dem pröva den uppfallning som herr Svensson lydligen har i dessa frågor.

Sedan vill jag säga att jag har säkert kontakter, utöver dem man får i utskottet, med folk som sysslar med vardagsarbete. I del avseendet kanske jag t. o. m. kan konkurrera med herr Svensson. Del är inte otänkbart.

Jag vill också gärna säga all jag litar pä de företrädare för anställda i olika industrier som har uppträtt inför utskottet och som vi har mött pä utskottets resor - vilka lill antalet var ganska mänga under 1974. Jag utgår ifrån att de har fält erforderliga informationer frän sina uppdragsgivare och att de förmedlar dem till utskottets ledamöier. Man kan i della sairmianhang knappasl bygga en uppfallning pä andra grunder. Om herr Svensson frän sin ideologiska utgångspunkt gör någol annat, är del inle mycket att göra ål del.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Fru lalman! Det handlar ju inte om vem som har vilka kontakter och inte heller om vad som har sagts här eller där, utan vad det handlar om är: Vilken är den egentliga avsikten? Vad är del för sorts YTH man skall ha?

Jag har nu ställt den frågan lill herr Alemyr, och han har gåll ul ur kammaren. Jag har ställt frågan lill herr Elmstedt, men han har inte använt sin replik till att besvara den. Nu har herr Elmstedt en replik kvar. Då kan han få sista ordet i en debatt med mig, och då kan han vänligast förklara vad del är för slags YTH man skall ha. Ligger del någol i Kopparbergs och andra storbolags förväntningar på YTH, vilka jag har berört med citat ur ell av deras ultalanden? Är del den typen av YTH man skall ha?

Del är ett myckel inträngande maktpolitiskt, ideologiskt och under-visningspolitiskt problem. Kan del inle vara värt all ägna det problemet en ireminulersreplik, herr Elmstedt, i stället för att ständigt undvika huvudfrågan genom att tala om andra saker?

Fru SUNDBERG (m);

Fru lalman! Ulbildningen vid dagens universitet och högskolor skifier sig i mänga avseenden frän de ulbildningsförhållanden som rådde vid lillsällandel av 1968 års utbildningsutredning. Under de gångna åren har en stark tillströmning vänt lill vikande nyinskrivning av sluderande. Medelåldern på de nyinskrivna har stigit och utgjort etl bevis för att universiteten och högskolorna fyller ett behov för nya grupper av sluderande. Samtidigt har en allt mindre andel av den-: som studerar för avsikt all skaffa sig en avslutad ulbildning. Allt färre gör del också. Del i sin lur innebär alt en studerande tillbringar kortare lid vid uni-

versiletel eller högskolan och därmed medverkar lill att totalantalet inskrivna ytterligare sjunker. För att möta den vikande beläggningen, särskilt märkbar vid universitetsfilialerna, har nya ulbildningskurser kommii lill stånd; yrkesinriktade kurser och kurser med allmäninformation som huvudsyfte varvas i kurskatalogerna med traditionella, linjetillhörande kurser, vilkas samband med PUKAS-syslemets införande många gånger kan te sig diffust.

Fru talman! Jag har med det velal visa den inneboende dynamik som finns hos den högre ulbildningen, den själwerkande kraft som i högre grad än riksdagen har medverkat lill alt den sista slora högskolereformen före dagens, PUKAS-systemet, överlevt sig själv. Man blir därför kanske litet orolig när man hör ulbildningsminislern med sådan kraft hävda kravel pä en ny utbildningsstrategi, orolig därför alt risk finns all en sådan utifrån kommande strategi kan la död på den dynamik som nödvändigtvis måsle finnas hos våra universitet och högskolor. Den återkommande ulbildningen är någol utomordentligt värdefullt, och del har visat sig genom all den upptar en alll större del av platserna vid våra universitet och högskolor. Del är universitetens uppgift att öppna sina dörrar för nya kategorier studerande, men det är inte universitetens uppgift alt styra inriktningen av den fortsatta färden och inle heller all slänga dörren för andra kategorier.

Under de år som gåll sedan U 68 påböfiade sill arbeie har viss kriiik framförts-del sade också utbildningsministern i sitt inledningsanförande - mot all reformeringen av den högre ulbildningen i alltför hög grad kommii att beröra organisatoriska frågor, medan innehållet i ulbildningen inte tillräckligt har diskuterats. Genom den konstruktion som den nya högskolan nu fär är del tydligt all frågan om olika linjers innehåll och utformning i alll högre grad kommer all bli en lokal angelägenhet. Jag lycker all del är en utomordentligt värdefull ulveckling. Den lokala utformningen när det gäller kursernas uppläggning och deras innehåll skall emellertid kombineras med central antagning. Genom nya antagnings-bestämmelser och nya behörighelsnormer kommer helt andra regler än nu all gälla inle bara för högskolan i stort ulan också för studier av specifikt slag.

Från moderala samlingspartiets sida har vi länge verkat för all kravel på kvalitet i den högre utbildningen liksom i all annan ulbildning inle fär åsidosättas. Vissa, förändringar gör sig dock gällande nu när universitet och högskolor inte längre, som de gjorde förr i liden, bara utbildar personer för de högsta befattningarna i samhället ulan också syftar lill alt utbilda folk med en lång rad mer vanliga arbetsuppgifter. Då är del givelvis självklart att de krav som lidigare ställts på de högskoleutbildade kan och bör modifieras. 1 den meningen kan hävdas att en kvantitativ expansion kan vara kvalilelshöjande även om den genomsnittliga standarden hos de utbildade sjunker. Å andra sidan kan del vara farligt all driva delta resonemang alltför långt. I förlitan pä denna alln-iänna kvalitetshöjning finns del i mänga fall en tendens att bortse från att många

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

115

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

116

yrken fakiiski kräver oförändrad och förbättrad ulbildningssiandard av varie yrkesutövare i takt* med att teknik och vetenskap utvecklas. Den högre ulbildningen har alltid haft flera olika mål. Den har varil direkt yrkesförberedande; utbildning av präster, jurister, läkare och liknande har en gammal tradition. Men universiteten har ocksä av tradition en annan uppgift, nämligen alt ge en allmän ulbildning, lät oss kalla det bildning. Man studerade för all utveckla sin personlighet, för alt vidga sin horisont. Och den typen av utbildning är för den nya högskolan i många fall fördold. Ändå vill jag understryka att del fortfarande finns sluderande, kanske vagt yrkesinriktade men med slor vetgirighet, pä vilka denna form av studier fortfarande är applicerbar och vilka den nya högskolan inte får utestänga från studier.

Universitetens andra uppgift är att utgöra grund för värt velande om tillvaron, alllsä inte bara träningsläger för vissa yrkesuppgifter. Där kommer också kravet in pä den fria forskningens absoluta rättighet att hävda sill oberoende vid universitet och högskolor och all även få ett nära samband rned den grundläggande utbildningen. Det är elt samband som jag tycker fint kommer lill uitryck i den proposilion vi i dag diskuierar.

Vilka skall nu ha rätt att studera vid denna vår nya högskola? Svaret är i princip att alla är kallade men färre blir utvalda. Åtminstone gäller del såväl dem som i framliden önskar en högl eftertraktad ulbildning med många möjligheter till kontakt med ulveckling och forskning som dem som önskar studera vid speciella läroanstalter där de nya reglerna för tolaldimensionering kan utgöra etl hinder.

Men lål oss betrakta förkunskaperna hos dem som skall studera vid våra nya högskolor och universitet. De spelar naturligtvis en betydelsefull roll vad det gäller de studerandes möjlighet au tillgodogöra sig den ulbildning som erbjuds vid universitet och högskolor. Jag skulle gärna vifia säga all en förklaring till den svenska skolans, i förhällande lill de slora satsningarna, medelmåttiga resultat är säkert vårt utbildningssystems organisalion. Hela värt utbildningssystem, frän grundskola till universitet och högskola, bygger på all man kontrollerar undervisnings-utbudet i stället för inlärningseffeklen. Det gäller också en slor del av vär pedagogiska forskning.

Della skulle kanske fungera mer rationellt om de studerande vore. som någon sagl, en homogen massa som formas lill olika för arbetsmarknaden lämpade profiler genom all pressas fram genom linjesystemets likformiga kanaler. Men de kommer ul olika även om de pressas igenom i samma takt och i samma syslem, eftersom vad de lärt sig beror på förkunskaper, erfarenheter och kynne. Risken finns emellertid all vår högskoleorganisation går samma ulveckling till mötes som grundskola och gymniisium. Den studerande förutsattes få den kunskap som högskolan ger honom. 1 stället måste vi få en utveckling som syftar lill att de sluderande själva söker och aktivt hämtar sin kunskap, etl förhållande som naturligtvis också ställer krav pä högskolan som säte för och väktare av den fria forskningen.

Del har från utbildningsministerns och de socialdemokratiska utskotts-representanternas sida hävdals all man genom all förändra behörighels-reglerna kommer all ernå myckel stora vinster vad det gäller att öppna högskolan för nya grupper av studerande. Här talades förut om risken att bygga luftslott och nackdelen när de rasar. Jag tror att det är farligt all alltför myckel förlita sig på att enbart en förändring av antagnings-bestämmelser eller behörighetsregler skulle medverka lill all öppna högskolan för nya grupper. Därigenom underlåter man nämligen de utomordentligt mycket viktigare ätgärder som måste sättas in på förskole-, grundskole- och gymnasiestadiet förde blivande högskolestuderandena. Vi måste sträva efter en ufiämning och en vidare inriktning på högre studier hos barn från olika sociala mifiöer pä ett mycket tidigt åldersstadium. Del går inte att bara tro all när de är 25 är kan man få in dem pä högskoleutbildning. Det gäller att skapa attityder långt tidigare än vad som kommer fram i proposiiionen.

Det är bl. a. den uppfattningen som legal lill grund för moderata samlingspartiels representanters ställningslagande när del gäller utformningen av behörighetsregler och även synpunkler pä urvalsbestämmelserna för den nya högskolan.

Mol bakgrund av de erfarenheter som gjorts med redan nu gällande behörighetsregler måste del, som vi ser del, betecknas som etl allvarligt misslag att den allmänna behörigheten uteslutande skall bygga pä genomgång av tvååriga linjer, vilka undantagslöst skall föra fram till en förkunskapsstandard som trots allt ligger avsevärt lägre än den som krävs i dag. Härigenom kommer högskolans möjligheler all upprätthålla en tillfredsställande kvalitet i ulbildningen all försvåras. Om inle studietiderna inom högskolans utbildningslinjer skall förlängas, måste följden ofrånkomligen bli sämre ulbildningsresullat, i synnerhei för dem som böfiar högskolestudierna med den lägsta formen av behörighet.

Dessutom kommer antagligen della nya behörighetssystem att lämna fältet fritt för taktiska linjeval i gymnasieskolan. Den som vill vara säker på att erhålla etl högl slutbetyg, som sedan ligger till grund för all antagning till högskoleutbildning, kan väfia den enklaste formen av tvåårig linje, där kraven pä sludiepreslationer är mycket måttliga och möjligheterna att få ett högl betyg därmed myckel större. Därefter kan man behörighelskomplettera erforderliga ämnen. De rikllinjer för antagningssystemet som utformas i proposiiionen måste därmed sannolikt medföra att de treåriga linjerna i hög grad minskar i attraktivitet, och del är kanske en del av bakgrunden lill all ell enigt utbildningsutskott har gåll emol propositionen i syfte all främja en ökad antagning pä dessa treåriga gymnasielinjer. Den fördel som ligger i att de treåriga linjernas kurser ofta ger fullständig behörighel lill en rad utbildningar ulan komplettering molvägs av all del är betydligt svårare - del är det redan i dag - att där uppnä höga betyg.

Vi lycker därför all det är angeläget att de särskilda behörighetskraven ges en sådan utformning att de treåriga linjerna även i fortsättningen

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

117

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

blir del naturligaste och fördelaktigaste alternativet för den som avser att gå vidare till högre ulbildning. Därmed kräver vi inte ovillkorligen och önskar inle heller alt man skall gå direkt till den högre utbildningen efter den treåriga gymnasieskolan. När del gäller dem som gäll den tvååriga gymnasieskolan är del vidare erforderiigl all de behörighetskom-pletterande ämnena får räknas in i den sökandes poängsumma och således merilvärderas på samma sätt som övriga betyg.

Herr Nordstrandh och jag har i olika reservationer framfört uppfattningar som skifier sig från utskottsmajoriletens i vad gäller behörighel för tillträde till högskoleutbildning. I reservaiionen 7 lar vi upp frågan om allmän behörighel lill utbildningslinje och för bl. a. fram synpunkten att för sådan behörighet bör krävas dokumenterade kunskaper i svenska och engelska. I reservationen 8 begär vi ocksä att treårig kurs i svenska och engelska skall ligga till grund för särskild behörighel lill ulbildning vid vad som i dag traditionellt benämns högskolor och universitet i de fall den sluderande inte har avgångsbetyg frän treårig kurs i gymnasiet.

Över huvud taget är del nödvändigt alt betona vikten av alt de sluderande har goda kunskaper i svenska och engelska. Del behövs kunskaper i svenska därför all all högre utbildning innefattar moment som kräver att den studerande redogör för olika företeelser, och sådana redogörelser måste vanligtvis göras muntligen eller skriftligen. Saknar man förmåga all klart uttrycka sig i tal och skrift, försväras själva studiearbetet, och den studerande kan lätt känna sig lurad genom alt ha förespeglats möjligheler att genomföra studierna n-ied otillräckliga förkunskaper.

Vi vill ocksä här peka pä kravel pä en tillräckligt god kunskap i engelska. Naturligtvis kan någon invända alt eftersom en slor del av den traditionella högskoleutbildningen i framtiden kon-imer att bedrivas i form av enstaka kurser är det ell alllför hårt krav att de som genomgår sådana kurser skall ha en treårig gymnasieutbildning i engelska bakom sig. Men om man nu för sådana vuxenstuderande som endast avser all genomgå enstaka studiekurser inle kräver förkunskaper i engelska, medan sädana krävs för dem som följer samma studiekurs som en del i en utbildningslinje, innebär del inte bara en sän-ire utbildning för den förstnämnda kategorin, ulan det problemet uppstår också alt för en och samma studiekurs behövs tvä olika litteraturlistor: en med inslag av kurslitteratur på engelska och en med uteslutande svensk kurslitteratur. Det komn-ier i praktiken all bli omöjligt alt upprätthålla kravel pä engelsk kurslitteratur.

Denna konsekvens står i strid med vad chefen för utbildningsdepartementet i propositionen 84 är 1972 anförde som motiv för krav på engelska som allmänl behörighetsvillkor. Ulbildningsminislern sade där;

"En genomgång av utbildningvägarna inom högskoleväsendet visar, all del är ytterst få linjer, där del inte ställs krav pä förmågan att läsa engelskspråkig text. I etl land, som utgör ell litet språkområde, är det ocksä ofrånkomligt, all man inom den högre utbildningen i del stora flerlalel fall måsle använda litteratur på främmande språk. Del är vidare

önskvärt all de sluderande kan föfia aktuell internationell debatt i t. ex. lidskrifter inom det egna området. Även förden yrkesutövning, för vilken studierna är en förberedelse, är del i en lid av ökande internationella kontakter av slor vikt att ha goda kunskaper i engelska."

Ett införande av litteraturlistor med uteslutande svensk kurslitteratur är inte förenligt med del citerade deparlementschefsutlalandet.

Genom all på olika säll diskutera behörighetskrav framgår tydligt de svårigheler som är förknippade med fastställande av vissa definierade kurser, eftersom dessa aldrig motsvaras av klart definierbara kunskaper. Herr Nordstrandh och jag har i utskotlsarbetet velal hävda att vi måsle få ell hell nytt behörigheissyslem, en reform för systemet för urval lill högskolan som är helt och hället oberoende av på vilkel säll den sluderande har tillägnat sig sina förkunskaper. Dä slipper man vad man i dag har och vad man också har genom det system som föresläs i propositionen, t. ex. regler för allmän och särskild behörighet, regler för mot-svarandebedömningar, regler för meritvärdering av olika betyg, regler för betygsomräkning, regler för användning av olika meritvärderingsgrunder, regler för kvolgruppernas inbördes siorlek, regler för rangordning osv.

Enligl värt förslag skulle den studerande kunna dokumentera sin lämplighet för högskolestudier i allmänhet och vad gäller särskild behörighet genom någon form av test. Det syslemet skulle innebära att betyg i så fall ersattes med test. I stället för all knyta kompelensbevisel till genomgängen undervisning knyts del lill det krav på kunskaper som den kommande kursen ställer. Testet kan ges när som helst och till vem som helsl vare sig han genomgått någon gymnasial skola eller inle. Dessutom skulle ell sådant urvalsförfarande ha en utomordentligt god effeki på skolarbetet, något som helt ligger i linje med vad herr Zachrisson sade i sill inledningsanförande. Lärarna slipper sin kontrollfunktion, och motivationen lill skolarbetet blir inle all få bra betyg utan all skaffa sig kunskaper, tvä inte alllid hell kongruenla önskemål.

Vi har, fru laln-ian, lagil upp dessa frågor i reservaiionen 12.

Så också några ord om reservaiionen 11, där herr Nordstrandh och jag ställer oss myckel skeptiska lill könskvotering vid urval lill högskolan. Alla länkbara åtgärder kan jag personligen i och för sig anse vara lämpliga för att fördela olika utbildningslinjer jämnt över könen, alll utom våld. Och könskvotering är våld i den betydelsen att man gör intrång i den enskildes egen kompetens genom att man ger företräde resp. motsatsen enligt andra bedömningsgrunder än de rent meriimässiga.

Jag vill här gärna erinra om all vi i dag har en viss kvotering när del gäller antagning lill förskollärarulbildning. Vi har det inle när del gäller antagning lill sjukvårdar- eller sjukskötamlbildning, och vad gäller dessa utbildningsområden har antalet män - det har jag klart för mig - ökal i lika hög grad som när det gäller förskollärarutbildningen, en utveckling som i och för sig är utomordentligt glädjande.

Elt genomgående drag i den nya högskoleorganisationen är de vidgade

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

119

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbUd-ningen m. m.

120

möjligheterna lill högskolestudier somjag förut berört. Den försöksverksamhet som hillills har bedrivits med de s. k. 25;5-orna har givit klart positiva resultat, bl. a. beroende pä den höga studiemotivation som man flnner hos dem som haren flerårig arbetslivserfarenhet och påböriar högre studier. Men i och med att högskolan lolaldimensioneras - man må sedan kalla del totaldimensionering, resursplanering eller något annat - kommer tillträdet inte att vara fritt. Herr Nordstrandh har tidigare redovisat våra synpunkter på denna fråga, och jag skall i stället beröra de antagningsbestämmelser som kommer att gälla för den nya högskolan.

Bakgrunden utgörs av ett omfattande utredningsarbete av först kompelensulredningen och sedan kompetenskomitlén. Resultaten av della uiredningsarbeie har noggrant remissbehandlals, och det är därför minst sagt förvånande att utbildningsministern i sin proposition frångår kompeienskommilténs förslag och i stället lägger fram elt förslag som enligt vår uppfattning innebär en klar försämring.

Vi anser all den normala gången är all högskolestudierna föfier i någotsånär direkt anslutning till gymnasieutbildningen. Erfarenhet från förvärvsarbete kan utgöra en positiv tillgång för genomförandet av universitets- och högskolestudier, och allting pekar ocksä pä alt majoriteten av de studerande har haft någon form av förvärvsarbete. Steget är däremot långt lill etl system som så prioriterar erfarenhet frän förvärvsarbele all man i vissa fall omöjliggör för den studerande all fortsätta sina högre studier direkt efter gymnasieskolan.

Kompelenskommillén hade ju föreslagit all de studerande skulle indelas i en huvudgrupp och en undergrupp inom de olika kvolgrupperna. Undergruppens storlek skulle bestämmas med utgångspunkt i antalet sökande med arbetslivserfarenhet. Om en sökande inte kom in pä sina betygspoäng skulle han fä lägga lill sina arbetslivserfarenhelspoäng och därmed ges en andra chans lill inträde.

Della urvalsyrkande framfördes också av centerpartiet i dess parlimotion. Men när del gäller reservationen 12 står vi moderater ensamma som reservanter. Den enda förändring som har skett med propositionens förslag är att man har höjt siffran från 15 lill 20 när det gäller angivandel av det procenllal sluderande som skall gä till högskolan direkt pä sina betygspoäng. Jag kan inle falla varför den lilla höjningen skulle innebära att centerpartiet i denna fråga frånföll sin partimotion.

Vi moderater anser inte att del är rikligt att enbart en femtedel av alla sluderande skall las in på sina betyg ulan vi vill i stället ansluta oss, i avvaktan på det allmänna system som jag tidigare redogjort för, till kompeienskommilténs förslag. Däremot har vi på intet sätt motsatt oss den kvolindelning som föreslås i propositionen, och jag troralt det är riktigt att man gör pä del här sättet.

Till sist, fru lalman, vill jag beröra föfiderna av de antagningsbestäm-melser som herr Zachrisson har föreslagit i sin proposilion.

Många elever i dagens gymnasium är klart deciderade och yrkesinriktade, mänga är det inte. De som är del kan redan i gymnasiet göra

en uppskattning av sina möjligheter i dag alt komma in pä önskad utbildning. För dem som inle har 5 i snitt eller i övrigl ligger inom 20-procenlsgränsen kommer emellertid i framliden en slor osäkerhet att göra sig gällande. Hur länge skall de behöva förvärvsarbeta innan de kommer in? Kommer det att gå att få jobb? Vilka kommer poängkraven alt vara efter viss tids arbetslivserfarenhet? Kommer många andra all resonera på samma sätt som jag och höja sina inlrädespoäng genom förvärvsarbete? Lönar del sig att vänta med ulbildningen fyra fem är? Är det inte bättre att i stället läsa något annal, där man kan komma in på en gång? Och, herr utbildningsminister, tvivlet kommer att vara störst hos dem som kommer från de mindre siudievana mifiöerna. Det föreslagna systemet kommer att innebära att av de 80 96 som tas in på hårt spärrade och därmed eftertraktade utbildningslinjer kommer en myckel liten del från studieovana mifiöer.

En annan effeki blir all andelen flickor pä sädana utbildningslinjer drastiskt kommer all minska. Om vi bortser frän de 20 96 som kommer in direkt efter gymnasieutbildningen, sä är del faktiskt pä del sättet att väldigt många flickor efter fem års förvärvsarbele har barn och famifi och därmed betydligt svårare all genomföra hårda studier, som det ju i allmänhet är på dessa spärrade utbildningslinjer. Chansen att de vid den åldern söker in till en lakar- eller veterinärutbildning är relalivl liten, jämförd med chansen all de i stället går lill en enklare, treårig ulbildning vid fllosofisk fakultet.

Dessutom kommer det redan i 19-årsåldern till stor del att avgöras vilka som kommer att gå vidare till forskarutbildning inom dessa områden. Det är de som tillhör de 20 96 som fär påböfia sina högskolestudier redan vid 19 eller 20 års ålder och som alltså kan påböria forskarutbildningen vid 24 eller 25 års ålder. För de andra kommer del alt krävas alt de påböriar en sådan ulbildning vid 30 års ålder.

Ytterligare en effekt, som jag lycker också skulle ha beaktats, är alt de sluderande som vi här talar om är i famifiebildningsåldern. Om de då förvärvsarbetar och med dagens relativt hyggliga löneläge kan upprätthålla en godtagbar ekonomisk standard, så är det ganska orimligt all begära att de senare i livet skall ansluta sig till det studiemedelssystem som i dag gäller - det nya vuxenstudiestödel kommer ju inle att slå lill förfogande för denna kategori. Därmed skulle de kraftigt försämra sina ekonomiska villkor, san-itidigt som de måste genomföra sina studier när de har barn och familj. Alla som har studerat samtidigt som de haft barn i famifien vel ju hur svårt del är.

Nej, jag tror - och del vill jag gärna ha sagt innan jag slutar - all detta system kommeratt medföra en snedrekrytering lill de hårt spärrade utbildningslinjerna, men även lill övrig högre ulbildning, och den snedrekryteringen är både social och könsbelonad. Den enda lilla balsam pä såren man kan fä i del avseendet är att utskottet klart har sagt ifrån alt effeklerna av de nya antagningsbeslämmelserna skall föfias upp noggrant. Detta gör all vi med all säkerhet blir tvungna att återkomma till

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen tn. m.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

\11

de här frågorna mänga gånger, ocksä efter det att organisationskommittéernas förslag är diskuterade här i kammaren.

Fru talman! Jag ber all fä instämma i de bifallsyrkanden som herr Nordstrandh har framställt.

Herr ulbildningsminislern ZACHRISSON;

Fru lalman! Jag ber all på della stadium i debatten fä göra några randanmärkningar.

Utskottets betänkande lycker jag präglas av en grundlig och realistisk bearbetning av ett mycket komplicerat material - som herr Alemyr uttryckte det. Ocksä de flesta av reservanlerna skifier sig föredömligt frän dem som har försöki föra debatten i de enkla och naiva slagordens form. Men del finns ell undanlag, och del är kommunislreservalionerna av fru Lantz, här torgförda av herr Svensson i Malmö. Kommunisterna anser sig själva vara i besittning av den rena läran. Fru Lantz är emol de härskande och för folkflertalet, och mot kapitalet, teknokratin och de etablerade idéerna, och hon är progressiv. Vi andra är auktoritära, och regeringen går byråkratins och teknokratins ärenden. Fru Lantz företräder demokrati och frihet.

Jag tror inle att jag inför kammarens politiskt myckel erfarna ledamöier behöver ta tid med en närmare polemik mol den sortens kommunistiska självrätifärdighei. I likhel med herr Svensson i Malmö står ju också fru Lantz ohyggligt ensam i sina reservationer. Jag vill bara säga alt jag uppfattade Jörn Svenssons utfall mol YTH-ulbildningen alldeles nyss som en kanske ännu grövre skymf mot yrkesliv och yrkeserfarenhet än man kan finna i en del av de borgerliga resonemangen om behörighel. Jag skall återkomma lill den saken.

LO och TCO har - pä centralt plan och på lokall plan - deltagit i planeringen av YTH-verksamheten. Del är, som herr Alemyr sade, en länge närd önskan frän deras medlemmar att få del av den högre ulbildningen. Och så dömer kommunisterna i ett slags självrätifärdighei ul hela den demokraliska, yrkeserfarna arbetargrupp som varit med om all forma förslaget och säger alt det inte är någonling värt. Man läser upp ett egendomligt brev frän Stora Kopparberg, som om det pä någol sätt skulle ha med saken att göra. Del resonemanget har naturligtvis ingen tyngd och ingen verklighetsanknytning, men det är genant all det framförs i Sveriges riksdag. Jag är övertygad om att YTH-reformen är ell av de allra viktigaste inslagen i den reform vi diskuierar i dag, därför att den så klart visar vad en ny högskola kan innebära. Den visar all yrkeslivets folk bär med sig in i högskolan den kritiska medvetenhet som fackföreningsrörelsen på andra vägar givit den-i och jag tror all den pä ell utomordentligt sätt kan befrukta högskolans övriga verksan-|het.

Herr Nordstrandh är en ambitiös man. Han böfiade långl lillbaka i historien och sade att U 68 kom fel redan från böfian och gjorde sedan en lång historisk beskrivning av utvecklingen.

Jag tycker att U 68 frän många synpunkter är ell av de bästa exempel

vi haft på länge pä en utredning som arbelar pä ett vettigt säll. Del var etl öppet utredningsarbete som bedrevs. Man redovisade både dunkla och öppna motiv pä ett utomordentligt föredömligt sätt.

Del är möjligl alt ovanan att få högskoleproblemen offentligt granskade förklarar mycket av de övertoner som uppstod i debatten. Men debatien har, allteftersom folk läst på och satt sig in i detta myckel komplicerade material, blivit alltmer sansad. Det präglar ocksä debatten här i dag.

Till och med herr Molin var i dag riktigt konstruktiv och samarbetsvillig' pä flera punkter. Jag lycker att det är synd all del inle kom lidigare. Folkpartiet har alllid medverkat i de stora utbildningsreformerna, och del har jag sett som ell väsentligt värde. I dag går folkpartiet på tvärs - t. o. m. mer pä tvärs än moderaterna gör - mol en naturlig uppföfining av våra lidigare utbildningsreformer. Del lycker jag är utomordentligt beklagligt.

Vi skall ha en högskola för alla - del har flera lalare varil inne pä i dag. Men del är klart att om högskolan skall vara öppen måste man också medvetet gå in för en rekryteringsverksamhet som förändrar den snedhet i rekryteringen som vi har i dag. Jag tycker att del hade varil klädsamt om herr Nordstrandh - och f ö. ocksä herr Molin - erkänt att den sociala snedrekryteringen är värst i den s. k. fria delen. För er är högskolan egendomligt nog fortfarande i hög grad de filosofiska fakulteterna. Jag tror att den nya högskola som vi växer in i är en högskola som kommer att föra in människor naturligt i en vidgad högskoleutbildning på ett hell annal säll än högskolan gör i dag.

I det sammanhangei skulle jag gärna vifia anknyta till vad fru Sundberg talade om. Behörigheissystemel är naturiiglvis komplicerat, och det kan beskrivas fruktansvärt komplicerat. Man kan skildra behörigheissystemel ungefär som om man läser upp telefonkatalogen - dvs. del komnier att läla erhört obegripligt, även om del är klart all de enstaka telefonnumren är utomordentligt väsentliga för de människor som behöver dem. På samma sätt är det med behörighetsreglerna. För de människor som söker lill de olika utbildningslinjerna och har all väfia nägon del av de kurser som finns på högskolan är del inte fullt så komplicerat.

En kommentar ytterligare till fru Sundberg. Jag har all respekt för resonemanget om nödvändigheten av språk- och kon-imunikalionsfär-digheler men det finns ändå mycket i del fru Sundberg säger som liksom etablerar en gammaldags behörighetssyn, där tyngdpunkten alllför ofta läggs vid den formella behörighel som utbildningen ger. Jag är ganska övertygad om att steget inte alls är sä långl som fru Sundberg tror till att yrkeserfarenheten snart kommer att spela en hell ny roll. Yrkeslivel ger erfarenheter som, om de får påverka utbildningen och så småningom även får påverka forskningen, kan leda till helt nya värderingar av vad ulbildning och forskning skall innehålla. Jag tror att detta synsätt kommer all pä elt avgörande sätt ge realitet ål påståendet, att den högskola vi skall växa in i är en högskola för alla.

Till sist vill jag bemöta en punkt - del är i och för sig bara en delalj

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

123

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

- som herr Nordstrandh berörde. Han var inne pä frågan om sammanläggningen av enheter. Jag skulle vifia ge honom rådet all inte tänka så myckel pä hus och inte heller på byråkrati, utan i stället tänka pä utbildningens innehåll. Gör man det, trorjag att man upplever samspelet mellan olika högskoleenheter och olika utbildningslinjer på ell helt annal och naturligare säll.

• Fru SUNDBERG (m) kort genmäle;

Fru lalman! Vissa personer har elt bällre sifferminne, andra har elt sämre. Pä samma sätt blir det för mänga lätt alt med nuvarande och kommande behörighetsregler taktiskt räkna ul hur man pä bästa sätt skall kunna bereda sig tillträde till de mest eftertraktade utbildningarna.

Vad vi har velal med vär antydan om etl helt nytt syslem är egentligen ett tillmötesgående av, eller åtminstone ett möte med, den uppfattning som ulbildningsminislern här gav uitryck för, nämligen att vi i dag bygger pä ett gammaldags behörigheissyslem, där den lidigare ulbildningen ligger lill grund.

Del vore ytterligt önskvärt att vi kunde slippa alla dessa formella kompetenser, som skall vägas mot varandra, rangordnas och definieras, för att i stället skapa ett system som - nalurliglvis - bygger pä den enskildes förtroende lill sina egna möjligheter att klara ulbildningen. Detta är ocksä utbildningsministerns uppfattning, sådan den har kommii fram i propositionen. Och samtidigt borde man pä ulbildningsanslallen i fråga kunna säga: Del här behöver du kunna, i stället för: Det här skall du läsa. Detta är bakgrunden till att herr Nordstrandh och jag fört fram det här i vår reservation. Om vi blickar framåt mot kommande utbildningsreformer när del gäller den högre utbildningen, trorjag alt detta kanske trots allt blir nästa slora reform, eftersom vi därigenom skulle få den öppna högskolan, den högskola som är lill för alla men som samiidigi som den är till för alla kan bibehålla kravet på kvalitet.

Det är della vi har velat slå vakt om genom dessa jämfört med utbildningsministerns förslag kanske trols alll inte krängligare regler när det gäller tillträdet som vi har fört fram i våra reservationer.

124

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Fru lalman! Utbildningsministern säger att U 68-ulredningen var elt gott exempel pä en ulredningsform. I ett avseende medger jag det gärna, och det är i fråga om den öppenhet med vilken man gick lill verket med debattskrifter och liknande. Jag beklagar bara alt det inle gav den respons som man kanske hade velal ha. Men min kritik gällde sammansättningen av den styrande delen av utredningen och inte della med öppenheten.

På tal om öppenhet: En öppen högskola skall vi ha, sade herr Zachrisson, och del har jag verkligen inle bestritt utan instämmer i del. Men sä säger herr Zachrisson att den sociala snedrekryteringen är värsl i de nu fria fakullelerna. Del vågar jag inie ha någon beslämd mening om

- del är möjligt att det är sä. Men blir snedrekryteringen mindre inom det som skall ersätta de fria fakulteterna i den nya högskolan om man använder spärrar eller anlagningsbegränsningar av olika slag?

Beträffande sammanläggningen av enheter lill slörre sädana, som jag tyckte att utbildningsministern hade litet för slor kärlek till, vill jag säga honom att jag naturiiglvis inle tänker på hus i första hand ulan jag länker på antalet människor, antalet studerande under en och samma ledning och administration - upp lill 20 000, 30 000 eller fler samlade "under en hatt". Det är nästan värre än om jag skulle ha tänkt på ell hus som skulle kunnarymma etl så stort antal människor. Jag ser med en rysning framför mig Garnisonen med diverse verk.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Fru lalman! Del var litet av examen över utbildningsministerns senasie inlägg -jag hade nästan en känsla av all han tyckte att vi hade förkovrat oss, all han gav oss betyget Icke ulan beröm godkänd.

Frän folkpartiets sida ställer vi oss bakom alla verkliga utbildningsreformer. Vi har därför anslutit oss lill förslaget om vidgat tillträde till högskolan. Jag strök under i mitt huvudinlägg all jag tyckte det var en viklig och fruktbar förändring. Däremot är vi inle så förfiusla i administrativa skenreformer som skapar nya organisationsnivåer. Jag tror i varie fall att regionstyrelserna svårligen kan försvaras från jämlikhets-synpunkt.

Sedan sade utbildningsministern fakiiski - del kan ha varil en ren felsägning - all den sociala snedrekryteringen skulle vara störst inom den fria sektorn. Jag polemiserar nu mol detta, för så är del inte. Om man jämför humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet, där tilJträdet i dag är frill, med läkarutbildningen kan man konstatera all den sociala snedrekryteringen är väsentligt större inom läkarutbildningen. Det gäller såvitt jag vel även en del andra spärrade fackhögskolor. Jag tror alltså alt elt bra sätt all undvika en social snedrekrytering av högskolesluderande är alt göra den spärrade sekiorn av högskolan så liten som möjligt.

Jag vill f ö. påminna om all folkpartiet har föreslagit flera andra ål-gärder som skulle minska den sociala snedrekryteringen, t. ex. en höjning av bidragsdelen i studiemedlen. Del trorjag är en mycket effektivare åtgärd, om vi vill fä en jämnare social rekrytering. Men där har vi alllsä inle fäll nägol stöd. Folkpariiel har aldrig tvekat all ställa sig bakom åtgärder för att komma lill rätta med den sociala snedrekryteringen, och vi har fört fram ett antal sädana förslag som dess värre har avvisats av riksdagsmajoriteten, bl. a. socialdemokralerna.

Herr utbildningsniinistei-n ZACHRISSON;

Fru lalman! Del är rikligt, herr Molin, att mina ord i hastigheten föll så alt den sociala snedrekryteringen skulle vara störst på de fria fakulteterna. Delta är inle korrekt.

Vad jag avsäg att säga var all det visar sig att de fria fakulteterna

125

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

126

icke pä nägol sätt skapat garantier mol den sociala snedrekryteringen. Den s. k. frihet som herr Molin lalar för har visat sig inle kunna motverka de tendenser lill ökning av snedrekryteringen som ofta blir föfiden under nedgångsperioder i tillströmningen till högskoleutbildning.

Men del avgörande, herr Molin, är att om man, såsom herr Molin, försöker slälla sig positiv till alla utbildningsreformer som är rikliga -eller hur herr Molin uttryckte sig - så kan man inle pä det uppenbara sätt som ni gör försöka förhindra alt vi får planeringsramar och en resurstilldelning som ger stadga åt kursutbud och utbildningsmöjligheter över hela landet. Under sken av och tal om frihet minskar och begränsar ni människornas möjligheler att få utbildning. I själva verket lalar ni för en koncentration - och därmed också för en begränsning - av människornas möjligheler att della i den högre ulbildningen lill de klassiska presligeorlerna när del gäller högre ulbildning. Jag lycker att del är ganska märkligt att ni försvarar en modell - om del nu är en modell - som visat sig vara ohanterlig när del gäller all värna om en vidgning, socialt och geografiskt, av den högre ulbildningen. Dessutom - och det borde herr Molin inte vara alldeles okunnig om - medför ell uteblivande av sådana här planeringsramar och av en vettig fördelning av resurser på de olika enheterna att man skapar en betydande otrygghet för dem som är anställda vid högskolan.

Sedan är del säkerligen sant som mänga säger alt del finns andra former att väfia för alt göra den högre utbildningen mera dynamisk. Jag var i mitt inledningsanförande inne på frågan om distansundervisningen och eleruniversilelen. Jag är glad över herr Nordslrandhs kommentar - och jag tror alt herr Molin även var inne på samma sak - i sitt huvudanförande. Ni log båda på säll och vis avstånd från er litet hurlfriska reservalion där ni säger att vi bör lägga oss lill med en engelsk eler-universilelsmodell. Del är bra alt ni modifierat er på den punkten Som jag sade förut är de engelska erfarenheterna av den karaktären alt del finns anledning all gå ganska försiktigt fram om man vill försöka kopiera den modellen.

Frågan om lokaliseringen av den högre ulbildningen spelar naturligtvis en slor roll. Man kan naturligtvis fundera på betydelsen av alt utskottet inle har förmått vara lika stramt vid behandlingen av lokaliseringsfrågorna som vid behandlingen av övriga delar av propositionen. Del finns en frestelse att så alt säga tala väl om alla. Jag ser utskottets mycket öppna skrivning på de här punklerna som elt program på lång sikt.

Det är rimligt all säga att vi redan i dag har betydande svårigheter när del gäller all få ett tillräckligt differentierat utbud på de s. k. filialorlerna. Riksdagen har varit överens med regeringen om att särskilda stödåtgärder måste sältas in för all förslärka filialernas ställning. Men hur väl jag än kan förstå all riksdagen vill tillgodose alla orter och önskemål, måste det vara ell förstahandsiniresse all bredda utbudet på redan etablerade orter. De nya ulbildningar som vi lägger ut måsle vara grundade på välmotiverade krav.

Mitt alldeles bestämda inlryck är att vidgningen av högskolan med hell nya högskoleutbildningar och med de nya ulbildningsformer som YTH och annat innebär skapar förutsättningar för en ny lokalisering av högskoleutbildning. Men om man förser sig med en högskolesyn så traditionellt förankrad som den som kanske framför alll moderalerna och folkpariiel har givit uttryck för, är naturiiglvis lokaliseringsdiskussionen oroväckande. Därför finns del på den punkten en viss konsekvens i herrar Nordslrandhs och Molins resonemang. Men för oss, som ser denna reform såsom etl vitall sätt all förändra människors möjligheler när det gäller tillgäng till högre ulbildning och som vill skapa hell nya högre ulbildningsformer, kommer naturligtvis lokaliseringsdiskussionen i elt annal läge.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Fru talman! Vi har inle motsatt oss att man använder någon lyp av ramar när det gäller det centrala planeringsarbetet och den centrala resursfördelningen. Vad vi har motsatt oss är au dessa ramar omsätts i intagningsbegränsningar.

Jag tycker inle att utbildningsministern är rättvis, när han nu kommer igen och påstår alt vi värnar om en socialt exklusiv rekrytering och vill begränsa högskoleutbildningen, eller när han talar om klassiska prestigeorter.

Jag har försökt visa att folkpariiel genom en rad åtgärder är berett all vidga tillträdet lill högskolorna. Såvitt jag förstår har ingen socialdemokratisk talare kunnat påvisa en enda reell punkt, där vi är emol en utvidgad och mer öppen högskola. Genom att säga nej lill totalspärrar, genom en utbyggd studie- och yrkesvägledning och genon-| effektivare studiesociala åtgärder, som speciellt riktar sig till dem son-| kommer frän studieovana miljöer, är vi verkligen beredda att ta konsekvenserna av vad man kan kalla en vidgad högskola. Det måste ändå vara svårare för dem som är för nägon form av spärr att säga att de står för en vidgad högskola.

Jag sade i mitt inledningsanförande lill ulbildningsminislern all det naturligtvis ligger någonting i all ert förslag innebär en högskola för alla - men bara för dem som råkar komma in på högskolan, och däri ligger skillnaden mellan er och oss.

Herr WIRTÉN (fp):

Fru lalman! All göra utbildningen tillgänglig för fler människor har varit en stark drivfiäder bakom de många utbildningsreformerna under del senasie decenniet. Deras gemensamn-ia syfte har varit alt rasera studiehinder av olika slag och skapa faktiska förutsättningar för människor att skaffa sig den utbildning som de själva vill ha.

När vi nu står i begrepp att fullföfia reformarbetet inom ungdomsutbildningen pä den högre utbildningens område, måste samma slrävanden som tidigare lill en demokratisering vara vägledande. Från den

127

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

128

synpunkten kan emellertid, som andra talare varil inne pä före mig, starka invändningar riktas mol del förslag som vi nu behandlar. I samma ögonblick som man öppnar högskolan genom att vidga behörigheten, slänger man porlen genom en lotalspärr, som herr Molin lidigare har redovisat. Del kan vi från folkpartiets sida inte accepiera. En öppen högskola, som ger stort utrymme för den enskilde all uiforma sin ulbildning, ser vi som ell vikligl mål.

Efter detta, fru lalman, vill jag övergå lill att beröra frågan om lokaliseringen av den högre utbildningen. Den är central när det gäller att ge nya grupper möjlighet all studera vidare. Det gäller t. ex. för de mänga människor som genom famifi och arbeie är starkt bundna till en ort. Deras möjligheler att della i undervisning på högskolenivå är hell beroende av all den ges på eller i närheten av hemorten. Erfarenheterna från tillkomsten av universitetsfilialerna och från den decentraliserade utbildningen visar ocksä au del på niånga håll finns ell stort och uppdämt ulbildningsinlresse som kan realiseras försl när utbildningsmöjligheter erbjuds pä den egna orten. Men erfarenheten visar ocksä en annan sak som är viktig i sammanhanget, nämligen all det uppdämda utbildningsintressel relativt snabbt betas av och all tillströmningen lill utbildningen kraftigt avtar efter etl inledningsskede. Det är en av förklaringarna till de svårigheter som univeisitetsfilialerna brottas med i dag.

Utifrån vår önskan om en öppen högskola har del varil naturligt för folkpartiet all uttala sig för all högskoleutbildning av olika slag, kortare yrkesinriktad ulbildning, fullständig ämnesutbildning, enstaka kurser i grundläggande universiletsämnen etc. kan erbjudas på många håll i landet. Men, fru talman, en jämnare fördelning av utbildningsmöjligheter kan ske på många olika säll. Det visar intressanta erfarenheter frän andra länder. Elablering av permanenta utbildningsresurser utanför nuvarande universitets- och filialorter - som är den kungsväg som proposiiionen och utskottet anvisar - är därvid bara en väg bland flera. Andra sätt är en kraftigt utbyggd decentraliserad undervisning och ett bällre utnytfiande av etermedia för undervisningsändamäl, gärna i kombination med siudiecirkelarbete och intensivkurser på folkhögskola.

Vilken väg eller snarare kombination av vägar man väfier för att åstadkomma en geografisk spridning av högskoleutbildningen är beroende av en rad avvägningar. När det gäller att etablera permanenta utbildningsresurser eller nya utbildningsvägar på en ort är det nödvändigt att ta hänsyn till bl. a. möjligheterna all upprätthålla sambandet mellan forskning och ulbildning, till möjligheterna att uppnå rimlig bredd och differentiering i utbildningsutbudet saml lill konsekvenserna för befintliga utbildningar och gjorda investeringar i undervisningslokaler, studentbostäder och annal på andra orter.

Frågan om den framtida lokaliseringen av högskoleutbildningen måste också bedömas utifrån hur del ser ut i dag. Då är det ju sä, vilket man kanske ofta glömmer bort, all permanenta resurser för högskoleutbildning

i den vidare mening som vi nu använder begreppet finns pä ett 30-tal plalser i landet, och pä ylleriigare etl antal orter erbjuds högskoleutbildning i form av decentraliserad universitetsutbildning eller studiecirklar i regi av studieförbund o. d. Bredden i utbudet och utbildningskapaciteten varierar naturiiglvis från ort lill ort, men kvar slår att del redan i dag förekommer högskoleutbildning i betydande omfallning utanför universitets- och filialorlerna.

U 68 presenterade ursprungligen elt myckel vidlyftigt utbyggnadsförslag. Det mötte stark och berättigad kritik, och det är bra att de som därefter haft att hanlera förslaget försöki vara nägol mer realistiska. Del gäller både U 68-beredningen, som föreslog en del modifieringar, och utbildningsminislern som gäll ännu ell par sleg i riktning mol slörre realism. Det är t. ex. vikligl att man i propositionen genom en rad förlydliganden och preciseringar gör klart alt det inle är fråga om all bygga upp nya högskoleenheler pä elt antal orter eller all förlägga sådan utbildning som i dag ges vid universiteten och deras filialer till nya orter. Jag vill i det sammanhanget särskilt slryka under utbildningsministerns egna ord, att det "inte är fråga om att bygga ut den traditionella universitetsutbildningen". Della uttalande måste vara riktningsgivande för arbetet både i de organisationskommittéer som skall tillsättas och för de regionala organ - samrådsnämnder eller styrelser - som skall ta över efter dem. Därför bör del ocksä upprepas av riksdagen.

Fru lalman! Det är nu tio år sedan riksdagen beslöt alt inrätta universitetsfilialerna. Del skedde till ackompanjemang av slora förhoppningar om att de studerande skulle visa stort intresse för all bedriva sina studier vid dessa orter. Men den bild som vi i dag möter på filialerna är alll annat än positiv. Den minskade tillströmningen till universitet och högskolor har drabbat filialerna hårt. Antalet nyinskrivna har minskat kraftigt under senare år, trots all antalet ämnen och kurser under samma tid ökat betydligt. Resultatet har blivit alt man fått svårigheter att få ihop tillräckligt mänga studerande för all starta och genomföra avsedda kurser, vilket nalurliglvis ytterligare minskar filialernas attraktivitet.

Man kan därför, fru lalman, säga alt filialernas situation är näst intill krisartad, och det måste vi ta hänsyn till i våra beslul här i dag. Filialernas problem kan inle mötas med tillfälliga stödaklioner. Del gäller i stället all la lill vara den resurs som de representerar och se till att de utvecklas lill fullvärdiga utbildningsalternativ. Med lanke på del prekära lägel och gjorda utfästelser och investeringar mäste verksamheten på filialorterna ges en ordentlig bredd, innan utbyggnad av nämnvärd omfattning kan ske på andra häll. Del är därför också lillfredsslällande all ulbildningsminislern så klart ullalal all "befintliga resurser för högskoleutbildning skall ulnylfias effektivt och all investeringar som gjorts för ulbildning och forskning inle får äventyras". Den logiska konsekvensen av della ullalande är att den forlsatla ulbyggnaden av högskoleutbildningen skall planeras sä att verksamheten vid nuvarande universitetsfilialer samt universiteten i Umeå och Linköping får ett tillfredsställande underlag innan

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. in.

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

130

nylokalisering till andra orter blir aktuell.

Med nuvarande studerandeiillströmning föreligger lyvärr relativt små förutsättningar fören omfattande utbyggnad på orter utanför universiieis-och filialorterna. Men det är min förhoppning, fru lalman, all trenden skall vända och fler människor, och dä inle minst vuxna med yrkeserfarenhet,, skall upptäcka de möjligheler som den högre utbildningen erbjuder. Och då bör del finnas förutsättningar för en utbyggnad av åtminstone kortare yrkesinriktad högskoleutbildning på orter utanför universitets- och filialorterna. Härvidlag bör fyra orter- Jönköping, Kalmar, Sundsvall/Härnösand och Falun/Borlänge - komma i fråga.

Utöver dessa orter vill utbildningsministern och än mer utbildningsutskottet peka ut ytterligare ell antal platser som s, k, utbyggnadsorler. Det rör sig i hög grad om ett principbeslut. T. o. m. utbildningsministern medger ju i proposiiionen alt del för dessa orters del inte kan bli fråga om någonting annat än ulbildning i form av enstaka kurser, och del finns ju redan på de här orterna. Det är därför något av ell skenbeslut som man vill att riksdagen skall fatta. En annan olycklig konsekvens av ell principbeslut är att man därigenom avskärmar etl antal andra tänkbara orter från att kunna komma i fråga när del under senare hälften av 1980-talel evenluelll kan bli fråga om all riksdagsbeslutet fåren mer konkret innebörd. Enligt folkpartiets mening bör därför riksdagen avstå från att namnge andra utbildningsorter än dem som nämnts här tidigare. Det räcker all riksdagen fastslår all en eventuell utbyggnad av högskoleutbildning bör förläggas endast lill sädana orter som redan i dag har pern-ianenta resurser för högskoleutbildning, [därmed utesluter man inga av de orter som utbildningsulskollet nämner men inkluderar jämväl en del andra.

Till slut, fru talman, vill jag säga några ord om den decentraliserade högskoleutbildningen. Det är min övertygelse att man genom den med litet fantasi och genom all ulnylfia de erfarenheter som gjorts utomlands kan nå utomordentligt längt när det gäller att bereda människor utbildningsmöjligheter. Del pågår nu en försöksverksamhet i UKÄ;s regi. Den måsle vidgas och fördjupas. Universiteten och de större högskolorna bör ocksä få egna medel att på egen hand driva en sådan verksan-ihei och finna de former som passar dem bäst.

Ell "eteruniversilet" skulle vara ett viktigt komplement till den decentraliserade utbildningen. Modellen för ett sådant kan vi hämta pä så nära håll som i Storbritannien, men systemet har med framgång prövats ocksä i andra länder. Det är en enkel och smidig väg att nå ett slort antal människor och effektivt utnyttja utbildningsresurser av olika slag. Jag hörde tidigare i debaiten - i utbildningsministerns första inlägg -att hans kontakter med rektor för Open University i England hade lett honom till den slutsatsen att verksamheten inle gav de resultat han möjligen hade hoppals och all det endasl rörde sig om ett 80-tal kurser, om jag uppfattade del rätt. Jag har hell nyligen sett i etl meddelande i tidningen The Observer att man just för året kommer all ha 50 000

studerande vid della universitet. Del är alltså fem gånger den intagningskapacilet som vi har för alla svenska universitet och högskolor. Jag har svårt att se all del är en kvantitet som man skall negligera eller betrakta som mindre belydelsefull. Jag tycker tvärtom del visar all den ulbildningen spelaren myckel slor roll. Lål vara alt befolkningsunderlaget är mycket större i England än vad vi kan prestera i Sverige. Det är likväl ell betydande antal sluderande i den här ulbildningsformen.

I en partimolion från folkpartiet har vi närmare skisserat buren svenskt eleruniversilel skulle kunna byggas upp, och jag går därför inle närmare in pä det här. Men, fru lalman, jag vill uttala min fasta förvissning om .att etl sådant syslem skulle vara elt verksamt medel för att erbjuda en vuxenundervisning som annars av resursskäl inte skulle bli allmänl tillgänglig i värt land.

Jag ber att fä yrka bifall lill reservalionerna 23, 24. 25 och 26 av herr Molin i utbildningsutskottets belänkande nr 17.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Fru lalman! Au en del av den proposilion som vi nu behandlar rör kompetensfrågorna har framgått av flera lidigare inlägg. Del är närmast den delen jag kommer all ta upp i mitt anförande. Jag får då anledning att kommentera reservalionerna 7-12. De har med ell enda undanlag moderata samlingspartiels ledamöier som undertecknare. Undanlaget är reservaiionen 10, där också folkpartiet har slutit upp. Annars kan man säga att moderaterna i det här avseendet är ganska isolerade politiskt i sin syn pä kompetensfrågorna. Del framgår av förteckningen över reservalionerna.

Men lät mig, fru talman, innan jag går in pä de speciella delar som reservalionerna berör mycket kort åtminstone antyda bakgrunden lill kompetensdelen i propositionen.

1 november 1965 tillsatte man kompelensulredningen. Den kom med sina förslag 1970. Betänkandena kallades för Vägar lill högre utbildning. Där berördes de allmänna behörighetsvillkoren, de särskilda förkunskapskraven samt reglerna för meritvärdering och urval. Utredningens förslag var med avsikt inle detafieral. Det förutsatte tvärtom forlsalt utredningsarbete, och detta berodde på att ulredningen själv lagit initiativ lill etl försök vars resultat man ville avvakta. Försöket gällde dels vidgat tillträde till viss universitetsutbildning, vilket böfiade 1969, dels tillgodoräknande av arbetslivserfarenhet som merit vid urval lill socialhögskolorna, och det böriade 1971.

På grundval av kompetensulredningens förslag förelades riksdagen pä våren 1972 propositionen 84, som berörts här tidigare. Den innebar i huvudsak principförslag om att allmän behörighel till högskoleutbildning skulle erhållas genom minst tvåårig linje i gymnasieskolan och dessutom vissa kunskapskrav i svenska och engelska motsvarande tvä årskurser på social linje. Riksdagen biföll propositionen, och den liksom kompelensulredningen förutsatte att utredningsarbetet skulle fortsätta. Det upp-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

132

drogs ål kompelenskommillén att ta band om delta. Den tillsattes på sommaren 1972 och var klar två år senare, sommaren 1974. Man kan säga alt kommitténs förslag i mycket stark koncentration innebar följande:

Den allmänna behörigheten skulle vidgas ytterligare genom alt en rad specialkurser i gymnasieskolan och en del annan ulbildning utanför gymnasieskolan, t. ex. folkhögskolan, skulle föresläs ge allmän behörighel. De s. k. 25;5-ornas behörighel skulle utsträckas lill att gälla all högskoleutbildning. Som särskild behörighel föreslog kommittén i regel tre ä fyra ämnen för studier vid olika grupper av ulbildningen inom högskolan. Som kvalitetskrav föreslog man medelbetyget 3 för dessa förkunskapsämnen. Kommittén ville ocksä vidga sättet på vilkel kunskaperna skulle dokumenteras. De behöver inle dokumenteras enbart genom gymnasiebetyg. Kommittén betonar den reella kompetensen, inle den formella, genom all framhäva de s. k. molsvarandebedömningarnas stora belydelse. Kommittén skifier också pä krav för tillträde lill fullständiga utbildningslinjer ä ena sidan och krav för tillträde till enstaka kurser å den andra. 1 det sistnämnda fallet föreslås betydligt friare bedönining, där den sökandes bakgrund, behov och lokala bundenhet skulle betyda mest. Som meriter skulle enligl kommittén kunna räknas inle bara betyg Ulan också arbetslivserfarenhet och resultat av sludielämplighelsprov. Därvid föreslog kommittén alt all arbetslivserfarenhet skulle vara meriterande, liksom också bl. a. värd av eget barn i hemmet. Handikappade skulle få förtur till viss ulbildning på viss ort efter bedömning från fall till fall.

Della var i kort sammandrag kommitténs förslag.

Jag går sedan över lill reservationerna 7-12 och tar upp reservaiionen 7 försl. I den hävdar moderaterna all de som fär allmän behörighet genom ålder och yrkeserfarenhet har behov av kunskaper i svenska och engelska moisvarande två årskurser på social linje när studier skall bedrivas på utbildningslinje. Reservanlerna formulerar sig, lycker jag, precis som om ulskottet hade behandlat svenska och engelska på samma sätt, dvs. inte krävt två årskurser på social linje i gymnasieskolan för nägoldera av dessa språk. När det gäller svenska är det riktigt. Utskottet anser precis som kompelenskommillén och proposiiionen alt vuxna personer med erfarenhet från yrkesverksamhet får anses ha kunskaper i svenska som ungefär motsvarar två årskurser på social linje i gymnasieskolan. När del däremot gäller engelska anser utskollet liksom kompelenskommillén och även proposiiionen att två årskurser i engelska på linje i gymnasieskolan skall vara elt allmänl behörighetskrav. Jag tycker det verkar som om reservanlerna missförstått utskottet pä den punklen. Problemet behandlas i kompelenskommillén, i proposiiionen och i utskottet under rubriken allmän behörighel. Redan av del borde ha framgäll alt det är ett allmänt behörighetskrav det gäller. Utskottet säger också all del ankommer på regeringen alt besluta för vilka ulbildningar del allmänna behörighetskravet skall gälla saml om erforderiiga undanlag. Reservan-

temas önskemål, formulerat som om de föredrar att kravet på engelska skulle uttryckas som etl allmänl behörighetsvillkor angivet av regeringen, är således uppfyllt genom ulskollels skrivning pä s. 36 i stycket efter det reservanterna ändrat genom sin reservation. Jag förslår egentligen inle varför reservaiionen omfallar även engelska. Kompelenskommillén, propositionen och utskottets majorilel är eniga i del här avseendet.

I och med reservaiionen 8 går moderatreservanlerna över lill de särskilda behörighetskraven. Där menar de all betyget 3 i varie särskill förkunskapsämne skall vara kravet i motsats lill kompelenskommillén, propositionen och utskottet som menar all medelvärdet av betygen i de särskilda förkunskapsämnena skall vara minst 3,0. Utskottet anser för sin del att del är en onödig delafiering all slälla krav för varie enskilt förkunskapsämne. Det väsentliga är var kunskapsnivån i alla förkunskapsämnena tillsammans ligger, och därför har förslaget hos KK utformats som elt medelvärde. Moderalerna säger sig i vanliga fall vara motståndare till detafiregleringar, men det gäller lydligen inte när det är fråga om kompetens. Jag lycker liksom utskottet all man låser behörighetskraven alldeles för myckel i delalj genom all kräva etl visst, exakt angivet lägsta betyg i varie ämne. Man gördel ju därigenom svårare för de sluderande att fä tillträde ulan att vinna nägol väsentligt belräffande kvaliteten på deras förkunskaper. Etl medelvärde garanterar nivån, och del är del väsentliga. Betygen är inle heller, måsle man lägga lill, så exakta mätinstrument att det finns anledning all låta dem sä där i detafi vara avgörande. Jag behöver inte här utveckla del påståendet ytterligare.

Kompeienskommilténs princip alt hälla isär kravel för studier och krav för det yrke som föfier på studierna är inle invändningsfri, säger reservanterna. Nej, man kan fråga sig vad som egentligen är invändnings-fritt här i världen. Jag vill påminna om att kompelenskommillén säger så här: Under kompeienskommilténs arbete har också många gånger sådana krav aktualiserats som är vikliga särskilt för den framlida yrkesutövningen. I den män del är möjligl och meningsfullt att skifia mellan ä ena sidan vad den högre ulbildningen och å andra sidan vad det efterföfiande yrkesarbetet fordrar av grundläggande förkunskaper vill kompelenskommillén hävda att yrkeskrav i första hand skall tillgodoses genom högskoleutbildningen.

Vidare säger den: Kompelenskommillén har alltså sökt hålla isär förkunskaper som är nödvändiga för en ulbildning från renodlade yrkeskrav och från andra krav och önskemål av mer allmän karakiär.

Försöken -jag säger försöken - all hålla isär krav pä ulbildning och krav för yrkesutövning är desto mer motiverade och önskvärda som man i flera fall inget vel vare sig om det individualyrke eller ens om den bredare yrkesgrupp som föfier efter ulbildningen. Moderalerna månar ju myckel om all utbildningarna inte skall snävas in för mycket, och i konsekvens med del borde de nu vara glada över kompeienskommilténs bemödanden pä den här punklen. Att del sedan inle är en lätt uppgift

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

133

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

134

vel alla vi som har sysslat med kompetensfrågor, men strävan bör ändå vara den som kompelenskommillén har gett uitryck för. Proposiiionen och utskousbetänkandel innehåller heller inle nägon invändning mol denna slrävan.

Det led i ett antagningsförfarande som sedan kommer, efter del alt både den allmänna och den särskilda behörigheten har fastslagits, är all göra ell urval bland de sökande. Del är inle nödvändigt att påpeka all urval bara behöver göras när antalet sökande till en utbildning är större än del antal plalser som står till förfogande. I urvalsavsnillel finns en räcka moderalreservationer, nr 9-12; en av dem, nr 10, stöds också av folkpartiet. Den första och längsta av moderatreservalionerna gäller urvalsgrunden arbetslivserfarenhet. Tanken på arbetslivserfarenhet som merit vid urval till högskolestudier fördes fram av kompelensulredningen, och försök slarlades på iniliaiiv av den utredningen år 1971 vid socialhögskolorna. Kompetenskommittén och nämnden för socionomutbildning gjorde sommaren 1973 en gemensam undersökning av dem som hade böriat på våren 1971 resp. hösten 1971 och alltså hade läst fyra resp. tre terminer. Några tolkbara skillnader i studieresultat mellan dem med och dem ulan arbetslivserfarenhet kunde inle registreras för dem med fyra terminers studier. Bland dem som hade tre terminers studier kunde man däremot registrera något lägre medelpreslalion för dem med arbetslivserfarenhet än för dem utan denna erfarenhet.

Vi tittade också på en annan undersökning rörande de 25;5-or som böriade vid socialhögskolorna 1970 och alltså hade studerat i fem terminer. Den tyder pä all de med arbetslivserfarenhet hade större startsvårigheter på grund av siudieovana och vissa brister i en del färdig-helsämnen men att de kompenserade detta senare under studierna, bl. a. genom ökande studiemotivation. Mol den här bakgrunden och med hänsyn till vad direktiven sade var det ganska självklart för kompelenskommillén all föreslå arbetslivserfarenhet som en merit. De siffermässiga detafierna i förslaget skall jag inle gå in pä här. Jag nöjer mig med att konstalera all förslagen i stort innebär all all arbetslivserfarenhet skulle räknas som merit och alt poängen för den skulle adderas till betygspoängen där sådan fanns. Dessutom skulle de med arbetslivserfarenhet garanteras en viss andel platser, liksom de som söker direkt till högskola frän gymnasiet på motsvarande säll skulle garanteras en viss andel platser. Införandel av arbetslivserfarenhet kommer naturiiglvis på sikt att ge studerandegrupperna i högskolan inom olika ulbildningar en mer varierad sammansättning. Del anser utskottet vara en vinst för högskolan som helhet. Införandet av arbetslivserfarenheten som merit ökar naturiiglvis också möjligheterna för de vuxna yrkesarbetande att konima in på högskolan.

Moderalreservationen 9 förordar KK;s förslag till ulbildningsmodell och ställer detta i motsättning till utskottets förslag, som innebär en form av kompromiss mellan proposiiionen och kompeienskommilténs förslag. Thorsten Larsson redogjorde i sill första inlägg en del för delta.

och del finns inle mycket mer all tillägga. Olika bedömningar av lättheten all förklara olika modeller, olika bedömningar av modellernas enkelhet, av arbetslivserfarenhetens värde och av värderingen av direkt övergång frän gymnasieskolan har lett lill förord av olika modell.

Eftersom detta med arbetslivserfarenhet som merit över hela högskolan är en nyhet, är del svårt alt bestämt uttala sig om den ena modellens effekter jämfört-med den andras. Vi kan ju inte göra ell slutgiltigt test eftersom vi inle kan göra experiment i mera strikt mening. Därför kan vi inle heller dra slutsatser om orsakssamband. Del är alltså egentligen inle del modellval som moderaterna gjort som föranleder kommenlarer. Visserligen talade fru Sundberg om drastiska skillnader i fråga om föfid-verkningarna av ä ena sidan ulskollels modell och ä andra sidan mo-deratreservalionens modell. Jag är van vid fru Sundbergs ordvändningar - de är ofta drastiska - sä jag drar av litet pä fru Sundbergs drastiska skillnader. Då kanske del inte blir sä vådligt.

Det som förvånar är egentligen pläderingen i moderalreservationen. Utskottets urvalsmodell sägs fä långtgående konsekvenser, och så målar man i breda penseldrag en ulveckling som kommer all missgynna sluderande från siudieovana mifiöer samt kvinnor. Från mycket bestämda påståenden om den nuvarande arbetsmarknadssituationen kommer moderaterna fram till all arbetslivserfarenhet som merit på del säll som utskottet föreslår kommer att innebära att en breddning av rekryteringen motverkas, dvs. genom arbetslivserfarenheten som merit krymper rekryteringen socialt sett. Denna förutsägelse är moderalerna ensamma om alt göra. Alla de Övriga partierna gör den omvända förutsägelsen, nämligen alt rekryteringen komnier all breddas socialt sett. Moderaterna för i en del av reservationen del resonemanget att i den nuvarande arbetsmarknadssituationen skulle sådana grupper i samhället som har lätt all skaffa sig kontakter gynnas genon-i all de lättare kan skaffa sina barn tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet.

Till det är alt säga för det första, all i ell samhälle av vår lyp med en ganska stor social skiktning har naturiiglvis alllid de övre skikten vissa fördelar. Del tror jag inte ens att moderaternas urvalsmodell kan ändra mycket på.

För det andra kan sägas att i princip är ju all arbetslivserfarenhet tillgodoräkningsbar. Det minskar de övre skiktens favörer som moderaterna hyser farhågor för. Del hade däremot inte varil fallel, om förslaget inneburit all enbart viss för studierna s. k. särskill värdefull arbetslivserfarenhet skulle ha meriivärderals.

För del tredje - eftersom det är moderaterna jag resonerar med - kan upplysas om all herr Nordstrandh i ell särskilt yttrande i U 68 sagt följande om arbetslivserfarenhet: "Odefinierad och ospecificerad arbetslivserfarenhet bör inte få tillgodoräknas som förstahandsmeril. Arbetslivserfarenhet bör primärt ha anknytning till den sökta ulbildningen." Om herr Nordslrandhs yttrande hade varil ledsfiärnan för kompetenskommittén, propositionen och utskottet, skulle kanske moderaternas farhågor

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

135

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

136

haft mera fog för sig än de har nu.

Förutom arbetslivserfarenhet skall ju betyg vara merit - det råder inga delade meningar om det.

Både kompelenskommillén, regeringen och utskottet anser att betygens meritvärde skall utgöras av ell medeltal av betygen i avgångsbetyget. Det är huvudregeln, och jag tar inle upp några kompletterande detafier utom pä en enda punkl, där moderata samlingspartiet, och folkpariiel har en reservation, nr 10, Den punklen gäller betyg i kompletterande ämnen som är särskilda förkunskapskrav. Enligl kompelenskommillén, propositionen och utskottets förslag skall betyg i dessa kompletterande ämnen inte räknas in i belygsmedelvärdel. Fru Sundberg var inne pä del i sill inlägg och kommenterade del ur sin synvinkel. Jag vill säga föfiande;

Fördelarna med den ståndpunkt vi har intagit är för del första att man undviker alt samma person har olika urvalspoäng för olika ulbildningar, vilkel skulle göra systemet onödigt komplicerat. För del andra förstärker man inte belygshelsen och betygsfixeringen med den här modellen. För det tredje skulle del, om behörighelskomplelterande betyg fick räknas i kvotgrupperna 1 och 2, bli en annan behandling av dem som tillhör dessa grupper än av dem som tillhör kvolgrupp 3, som ju inte kan fä räkna betyg som meriter, eftersom man där inle har jämförbara avgångsbetyg.

Nackdelarna med förslaget i reservaiionen 10 om all man skulle få räkna in behörighelskomplellerade ämnen är att man då skulle återinföra konkurrenskompletteringen. Den har ju funnits en gång men den logs bort, och del var naturligtvis inte ulan skäl. Vi vel att den medförde långvariga kompletteringsstudier, vilket gynnade dem som hade goda ekonomiska förhållanden. Komplelleringsstudierna förbättrade egentligen inte heller prognosförmågan särskill mycket. Differenser inbördes, nämligen mellan personer med höga betyg som är vunna genom kon-kurrenskomplellering på del lidigare sättet, säger egentligen ganska litet om skillnaderna i förmåga att studera.

I reservaiionen 10 uttalas också farhågor för s. k. taktiska val. Man använder inte uttrycket taktiska val i själva reservationen, men fru Sundberg använde det här i sin plädering, och därför kan väl jag få använda del också. Utskollet säger alt om tendenser till taktiskt val skulle iakttas i gymnasieskolan bör del ankomma på regeringen och berörda myndigheter att vidta åtgärder. Utskottet är alltså öppet för de här sakerna.

Del kan tilläggas alt del inle alllid är så lätt alt avgöra vad som är taktiskt val. Det kanske man skall fundera litet över.

Över huvud taget kan jag inte, när jag läser reservationen 10, väria mig för tanken att reservanterna understundom blandar ihop berhörighet, meritvärdering och urval. Del fanns ett inslag i fru Sundbergs anförande som gjorde all min misstanke förstärktes litet. Ibland är del inte så lätt att hålla detta isär, men n-ian får inte blanda ihop det när man skall diskutera dessa saker.

Det som fördras för att fullgöra en ulbildning skall ju ligga i behörighetskraven och inle i en lägre eller högre urvalspoäng. Det är viktigt att slå fasl della, för det är skillnaden mellan behörighel och meritvärdering.

Utskottet har för sin del, precis som kompelenskommillén och departementschefen i propositionen, bedömt de samlade fördelarna med all inle räkna behörighetskompletterade ämnen som större än fördelarna med del förslag som nu återfinnes i reservationen 10 och därför kommii lill den ståndpunkt som vi redovisat i utskottsbetänkandet.

Det finns en moderatreservation ocksä om könskvotering - sådan förekommer bl. a. i förskollärarutbildningen. Del är moderalreservalionen 11, i vilken begärs ell uttalande om att könskvotering inte bör få förekomma vid urval av sluderande lill högskolan. Fru Sundberg uttryckte sig ungefär så, all hon lycker inte om våld, och hon kallar könskvotering för våld. Därför tyckte hon alltså inte om könskvotering. Del är naturligtvis elt sätt all definiera saken ordmässigt, men reellt spelar det ingen roll. Skulle vi kalla könskvolering för våld, så är del en massa saker och ting i samband med utbildning som vi fär kalla för våld, och det kanske är alt göra litet för slort våld på språket, fru Sundberg.

Utskottet har inle heller varil särdeles entusiastiskt inställt lill könskvolering. Men om ingenling händer med könsfördelningen inom en viss utbildningsseklor och om ingenting annat än könskvolering hjälper mol en könsmässig snedfördelning, sä anser i vafie fall utskottet all man inte skall vara förhindrad all pröva även del medel som könskvotering innebär. Man kan ju hitta olika medel att försöka kon-ima lill rätta med sådana här snedfördelningar. Om nu könskvotering kan vara ett sådant medel bör man inte vara förhindrad att använda det. Nu gäller del också en försöksverksamhet, och utskottet har ingen invändning n-iot att den fortsätter t. v.

Sedan får jag kanske göra det tillägget all del näslan utmanar löjet när man i moderatreservationen II förfasar sig över de ynkliga tvä tiondels poäng med vilka manliga sökande till förskollärarutbildningen får ligga under den meritpoäng som fordras för inträde i vafie behörighels-grupp. Del slora nummer man försöker göra av della lycker jag inle står i rätt propolion till frågan i övrigt, och därför verkar det nästan löjligt.

I moderatreservationen 12 kräver man all del redan nu skall göras en ulredning för att förbereda en reform av systemet för intagning till högskolan. Herr Nordstrandh sade att moderaterna inle var nöjda med nägol av de urvalssyslem som presenterats ulan ville ha helt nya former - vad han nu menade med del. Och fru Sundberg gick vidare på den linjen sedan, när hon var uppe i talarstolen. Det som bekymrar moderaterna är uppenbarligen att det är så svårt alt behandla alla rätlvisi. Del kan man ju instämma i. Det är svårt att få rättvisa system. Men del allra svåraste är kanske att avgöra vad som är rättvisa. Del kan vara olika för olika personer. Moderaterna vill ha prov för all utröna lämp-

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen tn. m.

137

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m.m.

138

lighelen. De vill ha prov för den allmänna behörigheten och de vill ha prov för de särskilda lämpligheierna lill olika ulbildningar. Men jag vel inle om det blir mera rättvist med prov. Man kan ju bara tänka på den provrädsla som finns hos mänga människor och som är dokun-ienterad, och man kan fråga om de människorna gör sig själva rättvisa i ett sådant system.

Herr Nordstrandh sade all alla bör kunna bedömas på samma sätt och på lika villkor, men vad är del? Sättet och de yttre villkoren kan tyckas vara lika, men del finns ju något bakom de yttre situationerna ocksä. Del kan förefalla vara lika villkor all man får genomgå samma prov, om man som moderalerna inte bryr sig om vad som har legat före i tiden och pä vilket säll vederbörande har skaffat sig kunskaper. Då kan det verka som om man blev bedömd på lika sätt. Men om man ser bakom fasaden kanske systemet med prov inte är att bli bedömd på lika villkor, hell enkelt därför all människor reagerar olika i en prov-situation.

Sedan räknade fru Sundberg upp en rad detafier som man skulle slippa om vi tillämpade den provmodell som moderalerna lanserar- men som de inle har närmare preciserat. Jag tror all fru Sundberg bl. a. nämnde att man då skulle slippa alt rangordna människor. Men jag frågar mig hur det skall gå till. En rangordning har man ju därför att det finns fler sökande än plalser, och del kommer väl all vara förhållandet pä vissa utbildningar även i fortsättningen. En rangordning slipper vi väl dä inte ifrän. Jag menar alltså att det kanske föfier en del detafier även med moderaternas förslag.

Jag vill också framhålla alt studielämplighelsprovets växlande öden säger mig att även ett provsysten-i rymmer stora vanskligheler. Ingen är väl okunnig om de tidvis ganska upprörda diskussioner som förts om studielämpligheisprovel.

Utskottet hänvisar f ö. lill de klara uttalanden om .fortsatta utvärderingar av behörighets- och urvalssyslemel som gjorts i proposiiionen och i kompetenskommittén, och utskottet stryker dessutom för egen del under att del är angelägel med en utvärdering och det bör kunna räcka. Sedan kan man inte låta bli alt jämföra moderaternas uttalande i deras reservation - där del inle är sä noga med hur kunskaperna har inhämtats - med den peiighet i detaljer som moderaterna ådagalagt i lidigare reservationer när det gällt betyg och dokumentation. Men del kanske skall bli litet andra och friskare fläktar i framtiden, om moderaterna fär denna nya konstruktion av proven genomförd.

Vad sedan angår moderatreservationen 15 om betygssystemet finner jag mig inle behöva kommentera den på annal sätt än att hänvisa lill utskottets motiv - son-: också är propositionens - att betygssysten-iel för högskolan bör las upp till prövning när arbetet n-:ed betygssystei-:-:et för underliggande skolforn-ier har avslutats. Dessuton-| kan man kanske till-lägga att det verkligen är ytterst fina nyansskillnader mellan utskottet och reservationen. Utskottet slår fast att riktpunkten bör vara en tregradig

betygsskala, men all del skall finnas möjligheter till variationer. Den skrivningen tycker jag att reservanterna egentligen borde ha varit nöjda med.

Därmed har jag behandlat alla de reservationer som berör kompetensfrågorna och skall gå över lill ell antal reservationer som är sinsen-iellan litet olika men som alla har del gemensamt all de berör universitetslektorerna. I reservaiionen 2 vidhåller moderaterna och vpk att man nu skall besluta om all universitetslektor skall ha rättighet att fiänstgöra i forskning/forskarutbildning. Utskottet avvisar detta med hänvisning till att utskottet föreslagit riksdagen att som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförls beträffande översyn av de organisatoriska förändringarna för samspel mellan grundutbildning och forskning/forskarutbildning, och utskottet anser all detta översynsarbete inle bör föregripas.

I reservation 3 kräver moderalerna alt en parlamentariskt sammansatt utredning om universitetsforskningen tillsätts. Del har utskollet avstyrkt. Reservanterna säger all forskningen inom universiletsseklorn i hög grad berörs av den organisalion av universitets- och högskoleutbildning som kommer att gälla sedan ställning tagils lill U 68:s förslag. Det är i och för sig rikligt. Men utbildningsministern har tidigare i dag annonserat att forskarulbildningsutredningen skall få tilläggsdirektiv om att la upp denna fråga. Jag kan därför avstå från att göra ylleriigare kommenlarer till den reservaiionen.

Jag kan i stället snabbi gä över lill reservaiionen 20. Bakom den slår moderala samlingspartiet, folkpariiel och halva centerpartiet - i utskottet, måste jag väl tillägga. Vad centerpartiet i riksdagen som helhet lycker om den här reservationen fär vi väl se vid voteringen.

Reservanterna anser all vetenskaplig och pedagogisk skicklighet bör tillmätas lika värde vid tillsättningen av fiänst som universitetslektor. Herr Nordstrandh tillade som en motivering lill den ståndpunkten att det var av omtanke om forskningen som man ville att vetenskaplig och pedagogisk skicklighet skulle tillmätas lika värde. Man skulle kunna vända på det och i stället av omtanke om den pedagogiska aktiviteten vid universiteten instämma i propositionens förord för att pedagogisk skicklighet skall väga tyngst vid tillsättning av fiänst som universitetslektor. Skälet för det är att universitelslektoralen företrädesvis är avsedda för undervisning. Dä bör också den pedagogiska skickligheten väga tyngst vid tillsättningen av fiänslerna. Utskottet biträder här förslaget i propositionen.

Jag lycker att del är en rimlig men myckel senkommen korrigering man gör när man nu låter pedagogisk skicklighet tillmätas större vikt inom högskolan än man gjort lidigare. Del är verkligen på tiden. Om man sedan i en framtid fär ändrade fiänsteorganisatoriska förhållanden med en ufiämning mellan t. ex. professorer och universitetslektorer vad avser både undervisning och forskning, fär man väl göra en förnyad prövning av avvägningen niellan dessa befordringsgrunder. Men som

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Refonnering av högskoleutbildningen m. m.

139

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m.m.

det är i dag anser jag att del är vettigt alt den pedagogiska skickligheten sätts i främsta rummet när det gäller universitetslektorerna.

I reservalion 21 slutligen har moderater och folkpartister yrkat att tillsättningsmyndighet för fiänst som universitetslektor liksom hillills skall vara regeringen. I propositionen förordas all univeriletsleklorer i framtiden skall tillsättas av UHÄ, och utskottet tillstyrker förslaget i propositionen.

Lål mig sedan göra en personlig reflexion om lillsällningsfrägorna. Jag lycker all del över huvud taget har gjorts alldeles för slor affär av fiänslelillsättningarna vid universiteten. Tjänster borde inte tillsättas högre upp än vad som är oundgängligen nödvändigt. Tillsättning av UHÄ borde räcka, tycker jag, för alla högre fiänster vid universiteten. Jag lycker inte all det vore någon skada skedd om så blev fallel i framliden.

Med della, fru lalman, ber jag att fä yrka bifall till utbildningsutskottets hemställan, på samtliga punkter i betänkande nr 17.

140

Fru SUNDBERG (m) kon genmäle;

Fru talman! Del är självklart all herr Gustafsson i Barkarby skulle kommentera de lill utbildningsutskottets belänkande fogade reservationerna såväl i egenskap av ledamot av U 68 och av kompelenskommillén som i egenskap av socialdemokraternas föredragande och talesman i riksdagen när det gäller U 68-frägorna.

Del är svårt för mig all på den korta tid som står till förfogande hinna svara pä de frågor som herr Gustafsson i Barkarby ställde. Jag skall därför begränsa mig till ell fätal av dem, men jag skall använda min lid fullt ul. Jag ber om ursäkt om framställningen därför blir litet hoppande. Det beror på den takt med vilken herr Gustafsson drog frågorna. Det är inle läli all hinna med alt svara på alla.

Lål mig först cilera exakt vad jag sade när det gäller väldet. Jag sade all könskvotering är våld i den betydelsen all n-ian gör inträng i den enskildes egen kompetens genom att ge företräde resp. motsatsen enligl andra bedömningsgrunder än de rent meritmässiga. Detta är moderata san-ilingspartiels uppfattning. Det hade varit intressant att få höra hur herr Gustafsson i Barkarby vill kommentera del faktum au ett ökal antal män nu påböriar sjukvårdar- och sjuksköterskeutbildning. På del området har vi inte någon kvotering, och där ökar antalet manliga personer i minst lika hög grad.

Sedan log herr Gustafsson i Barkarby upp det gamla konkurrenskom-plelieringsförfarandet och ville med della jämställa vårt krav pä all behörighelskomplettering skall räknas till sill fulla värde. Då villjag erinra om all den gamla konkurrenskompletteringen rörde fall där man förbättrade sina redan existerande betyg i etl ämne, medan vär behörig-heiskon-ipleitering och kravel n-ied anledning av de betygen gäller att man, i de fall dådet för särskild behörighel fordras kunskaper eller meriter i ett visst ämne, också skall kunna tillgodoräkna sig de meriterna lill deras fulla värde.

Vi har föreslagit delta, bl. a. mot bakgrunden av alt del kommer alt minska de taktiska val som i annal fall kommer all göras i gymnasieskolan. Herr Gustafsson i Barkarby kan väl inle undgå att hålla med mig om att, för en som absolut vill komma in pä en mycket högt eftertraktad utbildningslinje av typen läkare, landläkare eller annal yrke, den säkraste vägen självfallet är all väfia enklaste länkbara tvååriga linje, såsom konsumlionsleknisk eller annan linje i gymnasieskolan, för all med höga betyg - om möjligl med femmor i alla ämnen - därefter komplettera betygen med treor i de behörighetskrävande ämnena. Därmed garanteras man inträde. Vi anser att detta är fel. Vi vill inte att en sådan taktisk bedömning skall ligga till grund för inträde.

Fru talman! Jag är ledsen för all min lid nu är ute. Del hade funnits myckel mer all beröra här.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Hen NORDSTRANDH (m) kon genmäle;

Fru lalman! Eftersom herr Gustafsson i Barkarby så ingående har ägnat sig ål moderatreservalionerna, får jag väl säga ell par ord om dem som jag tidigare själv har konn-nenterat.

Del gäller försl och främst frågan om universitetslektorernas ställning. Jag vill bara säga att visserligen är universitelsleklorsfiänslerna företrädesvis avsedda för grundläggande ulbildning, och del skall de väl vara även i forlsätlningen, så på den punkten är vi ense. Men vi menar att också de universitetslärare som huvudsakligen ägnar sig ål grundläggande ulbildning bör, för att denna utbildning skall bli av högsta kvalitet, ha hög vetenskaplig kompetens och kontinuerligt ha räll. kanske t. o. m. skyldighel, att delta i forskning och forskarutbildning.

Delta är orsaken till alt vi dels icke kan acceptera propositionens härda tryckande på framför alll undervisningsskickligheten, dels icke kan acceptera all universitetslektorerna icke ges rält eller skyldighet att delta i forskning.

När det gäller universitetsforskningsulredningen hann jag kommentera yrkandet och reservationen redan i mitt inledningsanförande, sedan ulbildningsminislern sagt alt han skall läla ombesöria den önskade utredningen genom tilläggsdirektiv till forskarulbildningsutredningen. Jag noterade delta med lacksanihet, men man vel ju aldrig vad som händer. Därför tycker jag inte all vi tills vidare har anledning att ta tillbaka värt yrkande, ulan del fär kvarstå, även om det verkligen skulle bli sä, att tilläggsdirektiv med det snaraste kommer att ges lill forskarulbildningsutredningen och alt denna dessutom kompletteras med representanter för de politiska partier som nu inte är representerade där.

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäle;

Fru talman! Herr Nordstrandh är nästan notoriskt misstänksam. Han säger att "man vel aldrig vad som händer", trots att utbildningsminislern har talat om all han avser att ge forskarulbildningsutredningen tilläggsdirektiv. Herr Nordstrandh är som den ståndaktige tennsoldaten - han

141

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

häller fast vid sitt yrkande trots della besked. Jag lycker att del är onödigt.

Propositionens förslag att vid tillsättning av universitetslektorsfiänst den pedagogiska skickligheten skall vara den tyngst vägande befordringsgrunden och därnäst vetenskaplig skicklighet innebär att man rättar lill ell lidigare avvita förhållande, då pedagogisk skicklighet nästan inte tillmättes någon betydelse vid tillsättande av fiänster där del framför allt gällde att handha undervisning. Jag tycker att detta förslag balanserar bra med de bestämmelser som gäller vid tillsättande av professorsfiänster, där vetenskaplig skicklighet väger tyngst och pedagogisk skicklighet kommer i andra hand.

Sedan till fru Sundberg om taktiska ämnesval. Jag tror inle all vi med någol system helt kan gardera oss mot sådana taktiska val. Del som garanterar all sluderande kan genomföra en ulbildning är de särskilda behörigheterna, antingen de sluderande har fått dem genom att gå en linje på gymnasiet eller genom all efteråt komplettera sig lill den. Har man den särskilda behörigheten har man blivit bedömd som kapabel alt klara utbildningen. Om de som pä etldera sättet blivit behöriga sedan har olika bakgrund i fråga om ämneskombinationer eller linjer kan del vara en fördel för den ulbildning som de kommer till. Del är i vafie fall inle nägon nackdel. De faror som moderalerna målar upp som ofrånkomliga om vi inle går på deras förslag lycker jag är högst överdrivna.

Jag vidhåller att del vikliga är att man har den särskilda behörigheten. Samhället har gjort den bedömningen alt man då är kapabel all genomföra ulbildningen.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Fru lalman! Notoriskt misstänksam eller inle, men jag har fakiiski en färsk erfarenhet när det gäller direktivskrivning. Utbildningsutskottet och riksdagen beställde tilläggsdirektiv lill en ulredning, forskarrädsul-redningen, innebärande att den ocksä skulle ulreda och komma med förslag lill organisalion av framlidsforskningen. Direktiven blev inlé riktigt sä som vi, åtminstone frän borgerligt håll, hade menat all de skulle bli. Det blev alllsä inte elt ovillkorligt åläggande för ulredningen all ta upp frågan - den skulle överväga om den kunde göra del, som det står i direktiven.

Jag kan därför inle känna mig säker på vad som komnier alt ske förrän direktiven har kommit i fråga om della nya som skall utredas. Del är därför som vår reservation fär kvarstå.

142

Fru SUNDBERG (m) kon genmäle;

Fru talman! Vad som föranlett en stor del av herr Nordslrandhs och mina reservationer ärjust att frågor om behörighet, meritvärdering, an-tagningsbeslämmelser osv. har blivit så myckel mer betydande i och med det förslag till tolaldimensionering av den nya högskolan som riksdagen med centerpartiets hjälp komnier all anta. Endasl 20 % av dem som söker högre utbildning kommer all antas på enbart betyg. Del är

del som gör att frågan om betyg får så slarkl ökad aktualitet. Ingenting hade vi hellre sell än all vi hade sluppil lolaldimensioneringen och att tillträdet till majoriteten av utbildningarna hade varil frill. Jag är hell medveten om all i etl sådant fall hade betydelsen av sådana här regler varil mindre.

Jag vill emellertid hälla med herr Gustafsson i Barkarby om att om de studerande har olika bakgrund och olika referensramar är della inle lill nägon nackdel - tvärtom är del säkert mänga gånger till fördel. Men vad man måsle ha rätt alt begära äratl de sluderande har samma möjlighet alt genomföra studierna och att inle behörighetskraven utformas så att skillnaden i de reella möjligheterna att studera blir olika. Pä del sättet skapas en orättvisa mellan de sluderande sinsemellan, som vi inle tycker är önskvärd och som vi anser all det bör finnas förutsättningar all ufiämna före tillträdet lill de högre studierna.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Reformering av högskoleutbildningen m. m.

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäle;

Fru talman! Fru Sundberg säger att man vill garantera att de studerande har samma möjlighet att genomföra studierna. Som jag sade i mitt förra anförande garanteras detta genom de särskilda behörighetskraven. Sedan kan de sluderande som fält särskild behörighet - oavsett på vilket sätt del skett, vare sig de kompletterat sina studier eller gåll den vanliga konventionella vägen pä en linje i gymnasieskolan - ha olika ämneskombinationer eller olika merilpoäng. Men del säger ingenling om deras möjlighet alt genomföra studierna. Samhället har därför konstruerat studie-systemet på det sättet all del är de särskilda behörighetskraven som är garantin för alt de studerande kan genomföra studierna. Garantin ligger i all de har samma särskilda behörighel, oavsett på vilket sätt de fåll denna, och inle i själva urvalspoängen eller kombinationen av ämnen.

Fru tredje vice lalmannen anmälde alt fru Sundberg anhållit att lill protokollet fä antecknat att hon inle ägde räll till ytteriigare replik.

På förslag av fru tredje vice lalmannen beslöt kammaren all uppskjuta den forlsalla överläggningen om della belänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 5 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande

Nr 13 med anledning av framställningen 1974:20 frän riksdagens för-

valtningssiyrelse angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.,

jämte moiioner

Justitieutskottets belänkanden

Nr 22 med anledningav proposiiionen 1975:78 om lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhel, m. m. jämte motioner

143

Nr 85 Nr 23 med anledning av proposiiionen 1975:106 med förslag till lag om

Onsdagen den ändring i rättegångsbalken

21 maj 1975

_____________ Lagutskottets belänkande

Nr 22 med anledning av motion om översyn av bestämmelserna om vräkning av hyresgäst

Utrikesutskottets betänkanden

Nr 9 med anledning av moiioner om avbrytande av ekonomiska förbindelser med Sydafrika

Nr 11 med anledning av motioner rörande svenska initiativ pä de mänskliga rättigheternas område

Nr 12 med anledning av proposiiionen 1975:85 angående lilläggsslal III lill riksslaten för budgetåret 1974/75, i vad avser ulrikesdeparlemen-lels verksamhetsområde, jämte moiioner

Nr 13 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kulturutskottets betänkanden

Nr 12 med anledning av propositionen 1975:20 om den statliga kulturpolitiken 2 jämte motioner

Nr 13 med anledning av propositionen 1975:59 om 1976 års verksam-heisbudget för det nordiska kultursamarbetet m. m.

Nr 14 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utbildningsutskottets belänkanden

Nr 21 angående verkställd granskning av förvaltningen av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond under år 1974

Nr 22 med anledning av propositionen 1975:105 om godkännande av avtal om verksamheten vid Hermods stiftelse jämte motion

Inrikesulskotlets belänkanden

Nr 4 med anledning av propositionen 1975:1 såviii gäller vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor jämte motioner

Nr 5 med anledning av propositionen 1975:1 såviii gäller vissa anslag inom finansdepartementets verksamhetsområde m. m. jämte moiioner

Nr 15 med anledning av propositionen 1975:89 med förslag till lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning pä arbetsplatsen jämte moiioner

Nr 16 angående uppskov med behandlingen av vissa motioner

Civilutskottels belänkanden

Nr 29 med anledning av proposiiionen 1975:107 angående föreskrifter

om avgifter hos byggnadsnämnd Nr 30 angående uppskov med behandlingen av molionen 1975:411

144

§ 6 Meddelande om förhandsanmälan till talarlistan

Fru TREDJE VICE TALMANNEN;

Jag fär anmoda dem som önskar yttra sig när kulturutskottets betänkandenr 12 och konstitutionsutskottets betänkande nr I3skallavgöras all anmäla detta till kammarkansliet senast torsdagen den 22 maj kl. 18.00.

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Meddelande om förhandsanmälan till lalariisian

§ 7 Meddelande om frågor

Meddelades att föfiande frågor framställts

den 21 maj

Nr 207 av herr Jonsson i Alingsås (fp) till herr kommunikationsministern om utbyggnad av den irafikmedicinska verksamheten;

Trafikolycksfallen utgör ett av våra allvarligaste samhällsproblem. I nr 4 av Socialmedicinsk tidskrift ges en mycket omfattande beskrivning av trafikolyckorna som samhällsmedicinskl problem. Där framhålls också viklen av en utbyggnad av den irafikmedicinska forskningen -en verksamhet som nu är otillräcklig.

Etl led i en förbättrad trafikmedicinsk forskning borde vara fördjupade studier av trafikolyckor för all söka utröna vilka faktorer som medverkat lill eller lett till trafikolyckor. I bl. a. Västtyskland bedrivs på flera håll sådan olycksforskning. Särskilda forskningslag bestående av bl. a. läkare, tekniker och psykologer har organiserats. Dessa gör intensivundersökningar av olyckor. I Sverige har lidigare s. k. haverikommissioner för undersökning av trafikolyckor prövats, dock inle med den vida omfattning som del pågående arbelet i Västtyskland.

Mol bakgrund av den allvarliga trafikolycksulvecklingen vill jag fråga herr kommunikationsministern:

Vill herr kommunikationsministern medverka lill att en utbyggnad av den irafikmedicinska verksamheten kommer lill stånd och att därvid även olycksfallsforskning efter västtysk modell av typ "haverikommissioner" bedrivs i Sverige?

Nr 208 av fru Frcenkel (fp) till herr utbildningsministern om ulbildning av sjukgymnaster i Örebro:

Vill ulbildningsminislern redogöra för del aktuella läget belräffande utbildningen av sjukgymnaster i Örebro?

Meddelande om frågor

Nr 209 av fröken Andersson (c) till herr jordbruksministern om kostvanornas belydelse för livsmedelsförsöriningen:

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 85-86

145

Nr 85

Onsdagen den 21 maj 1975

Meddelande om frågor

Livsmedelsförbrukningen i Sverige mätt i detafihandelsledet hade 1973 per invånare och dag elt energiinnehåll av 2 900 kcal (12 MJ) och etl proieininnehåll av 78 g. Della betyder alt 11 96 av energiinnehållet fanns i proteinet. Statens livsmedelsverk har nyligen i bokform utgivit "Råd om mat från näringssynpunkl", vilken förklaras vara "en bok för dem som vill ha litet elementa om näringslära". Där uttalas att "omkring en sjättedel av kostens energi bör komma från proteiner". Detta skulle vid oförändrat energibehov betyda en förbrukning av 118 g protein per invånare och dag.

Med anledning härav vill jag till herr jordbruksministern slälla föfiande fråga:

Är statsrådet medveten om vilka konsekvenser denna betydande kost-omläggning skulle ha på vår livsmedelsförsörining, och delar slalsrådel trots detta den uppfattning som kommii till utiryck i boken?

§8 Kammaren åtskildes kl. 18.02.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen