Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:84

Tisdagen den 20 maj

Kl, 19.30

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

§ 1 Vuxenutbildningen, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om socialförsäkringsutskoltets betänkande nr 14 och utbildningsutskottets betänkande nr 16,

Fröken ROGESTAM (c):

Herr talman! Cenlerns representanter har lidigare i debatten redovisat vär syn på vuxenulbildningen och nödvändigheten av att satsa resurser pä att överbrygga de utbildningsklyftor som flnns, dels mellan generationer, dels mellan de individer som haft möjlighet till längre ulbildning och de som av sociala, ekonomiska och geografiska skäl endast fäll en kort ulbildning. Lät mig bara understryka att vi anser all den här satsningen pä vuxenutbildning måsle rikta sig till alla korttidsutbildade.

Från centerns sida är vi positiva till förslaget om ett speciellt studiestöd för vuxenstuderande. Frågan om utformningen av detta slöd har under mänga är utretts av en speciell kommitté, SVUX. Efter att ha prövat och diskuterat olika uppläggningar stannade SVUX för en konstruktion med ell särskill vuxenutbildningsbidrag tillsammans med ett i vissa avseenden modifierat studiemedelssystem. Remissinstanserna hade inga större invändningar mot förslaget, utan var tvärtom mycket positiva.

Proposiiionen går en hell annan väg. Man knyter samman vuxenulbildningsstödel med den nya konstruktionen för utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbildningen. Fördelen med en sådan konstruktion är att man inom de i propositionen angivna gränserna erhåller ett bidrag som innebär att man kan behålla ungefär samma konsumtionsstandard som innan studierna påböriades. Men del finns ocksä etl mycket starkt skäl emot ell bidrag utformat på del här sättet. Elt bidragssystem uppbyggt med utgångspunkt i inkomstborlfallsprincipen innebär att man konserverar de skillnader i konsumtionsstandard som finns. Den som före studiernas påböriande haft lägre inkomst får ell sämre studiestöd än den som haft goda inkomster.

I propositionen föreslås ett vuxenutbildningsstöd som före skall kan variera mellan högst 2 860 kr. per månad och lägst 1 980 kr. per månad. Med SVUX modell och omräknat mot nuvarande basbelopp skulle motsvarande bidrag ulan avseende på tidigare inkomst, men med hänsyn till antal är på arbetsmarknaden, kunna utgå med 2 078 eller 2 438 kr. per månad. Dvs. de med låga inkomster skulle fä ett större disponibelt belopp och de med högre inkomster ett något lägre belopp än enligl propositionens förslag.

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 83-84

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Den samvariation som i dagens samhälle finns mellan kort utbildning och låg lön gör att del enligt vår uppfattning i elt läge där resurserna är begränsade är viktigast alt salsa på alt stimulera de lågavlönade lill fortsalla studier. Den extra stimulans som ell något högre disponibelt belopp per månad kan utgöra tycker vi i detta fall är välmotiverad. Belastningen på den enskilde genom en nägol högre låneandel bör, efter den reformering av ålerbelalningssyslemel som föregående års riksdag beslutade om, inte bli alltför tung. Lånebeloppet kommer nämligen enligt värt förslag att ligga på drygl 1 100 kr. per månad och enligt propositionen på mellan 700 och 1 000 kr. per månad. Skillnaderna i skuldsättning mellan de bägge systemen blir alltså i realiteten inte så stora.

Del viktigaste skälet för cenlern alt kräva ell system uppbyggt enligl SVUX välgenomarbetade och remissbehandlade förslag i stället för propositionens är alltså alt vi inte anser det rimligt att införa ett inslag i det studiesociala syslemet som bygger pä inkomstbortfallsprincipen och därigenom ger dem med högre inkomst etl större bidrag än de verkligt lågavlönade. Skall vi någonsin kunna överbrygga de klyftor som finns i värt samhälle, måste studiestödet vara enhetligt och inte favorisera vissa högre inkomstlägen.

1 propositionen föreslås ocksä elt tim- och dagstudiestöd som skall utgå vid olika typer av kortare utbildning. Del är en viktig del av förslaget till vuxenstudiestöd. För många som är tveksamma om sina möjligheler att klara längre studier är studiecirkeln eller en ämneskurs på folkhögskolan en börian som kan ge en puff för vidare studier. Som vi har bedömt del är de föreslagna storlekarna på dag- och limsludieslöd rimliga och bör kunna bidra lill all ge korttidsutbildade ökade möjligheler all utnytfia erbjudna utbildningstillfällen.

Försl ett konstaterande: Dessa bidrag kommer all utgå med samma belopp oavsett den egna inkomstens storlek. De föfier alltså den princip centern pläderat för när det gäller studiestöden för längre studier.

Sä långl är allt bra. Men bidragen bör ocksä indexregleras så att de föfier kostnadsutvecklingen i samhället. Utskottet säger all de bör bli föremål för fortlöpande omprövning, Men med kännedom om hur lång tid del brukar la innan en sådan omprövning görs, och mot bakgrund av den vikt vi tillmäter satsningen på korttidsutbildade, menar vi alt det är nödvändigt med en indexreglering redan från börian. En ytterligare anledning är den koppling till arbetsgivaravgiften som finns. Intäkterna från avgiften blir slörre när lönerna stiger, och dä bör även dessa bidrag föfia med.

I proposiiionen görs en begränsning så att dag- och timslöd endast skall kunna utbetalas lill arbetstagare. Den begränsningen, som herr Carlsson i Vikmanshyttan redan har berört, kan vi inle accepiera. Del flnns stora grupper korttidsutbildade även bland andra grupper som ocksä behöver fä del av denna satsning. Exempel på dessa är hemarbelande, småföretagare, lantbrukare och flskare. Det är lika väsentligt att de grupperna ges möjligheler alt la del av samhällets utbildningssatsningar.

Många av dessa människor måsle för att kunna della i studier betala en ersättare eller bekosta barntillsyn. Det finns ingen anledning att begränsa bidragen lill endast vissa grupper av befolkningen. Utskollet säger att detta är nödvändigt i nuläget när endast elt begränsat antal studiestöd står lill förfogande. Vi kan inte accepiera en sådan klar diskriminering av stora grupper i värt samhälle.

Centern har accepterat en utbildningsavgift på 0,15 96, men vi anser att hela beloppet skall ulnylfias för studiesociala ändamål. Det innebär bl. a. att antalet dag- och timstudiestöd redan från böfian kan fördubblas. Gruppen arbetstagare kommer alllsä enligt värt förslag all ha tillgång lill minst lika många dag- och timstudiestöd även vid ett bifall till den av oss föreslagna utvidgningen till andra grupper.

Del lillgängliga antalet studiestöd kommer dock enligt vårl förslag om en fördubbling att till en börian vara starkt begränsat. Till della kommer att den som en gång har bevifials särskilt vuxenulbildningsslöd för viss utbildning och som fullföfier utbildningen alllid kommer att ha företräde till fortsatt stöd. Eftersom antalet terminskurser är relativt litet, innebär detta alt de föreslagna vuxenstudiestöden för längre studier kommer att vara intecknade för ell antal terminer. Andra sluderande kan erbjudas del särskilda vuxenulbildningsstödel endast om nya resurser satsas. Vi anser del därför nödvändigt, om del här verkligen skall bli en satsning på vuxna korttidsutbildade, alt fä en snabb utbyggnad under de närmasle åren. Därför begär vi att i näsla års budgelproposilion fä ell förslag om den fortsatta ulbyggnaden av de olika slödlyperna.

Med det här anförda vill jag, herr lalman, yrka bifall till reservationerna 2, 5, 7, 32 och 34 vid socialförsäkringsutskottets betänkande.

I samma betänkande behandlas även förslag till ändringar i studiemedelssystemet. Jag skall kortfattat motivera de reservationer av utskottets centeriedamöter som berör dessa avsnitt.

Många, både äldre och yngre, föredrar att bedriva sina studier på deltid och på detta sätt kombinera arbete - ute eller hemma - med studier. Den möjligheten har ocksä vidgats under senare är genom alt t. ex. alll fler utbildningsanordnare erbjuder kurser, speciellt avpassade för deltidsstuderande. Del nuvarande sättet att begränsa rätten lill studiemedel medför att man kan erhålla sädana under älta år, oavsett om man läser på hel- eller dellid. Det innebär att en deltidsstuderande endast kan fä ut studiemedel för hälften av den effektiva studietiden jämfört med den som studerar pä heltid. Detta är till klar nackdel för många vuxenstuderande. Vi menar att det enda rätta är att sälla en beloppsgräns för vad som kan erhållas i studiemedel. Sedan är det den enskildes ensak om han eller hon vill ulnylfia detta för heltidsstudier under kortare tid eller för dellidsstudier under betydligt längre tid.

Reglerna för behovsprövning mol egen inkomst har utretts och diskuterats åtskilliga gånger sedan studiemedelssystemet infördes. Några mer betydelsefulla ändringar har dock inte genomförts. Enligt vär uppfattning har SVUX här hittat en geniall enkel princip. Man föreslår att

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Nr 84 summan av studiemedel under ett halvår och hälften av den egna in-

-j,. , j komsten under samma halvår skall få uppgå till högst etl basbelopp.

-„ , iq-yr Men att införa en sådan för den enskilde helt begriplig begränsningsregel

_____________ i delta näst intill obegripliga system tilltalar lydligen inle departements-

Vuxenutbildningen, chefen, I stället går han vidare mot etl alltmer komplicerat system med
m. m. en nedbrytning i 15-dagarsmoduler, procentsatser som 7,78, 1,39 osv.

Vi anser alt den av SVUX föreslagna principen är ell klart överlägset säll all i en begriplig form uttrycka en behovsprövning mot den egna inkomsten. Den föreslagna gränsen är dock för låg; den innebär att man även vid helt normala ferieinkomster får en reducering av utgående studiemedel. Gränsen bör därför sättas vid 1,25 basbelopp.

Att införa den här principen ulan en total överarbelning av systemet i en hell annan riklning än departementschefens är dock inle möjligl utan alt komplicera tillvaron ännu mer. Vi har därför anslutit oss lill de krav som resls i andra moiioner och som även centern pläderar för tidigare år, nämligen en höjning av fribeloppsgränsen till 55 % av basbeloppet per kalenderhalvår och en sänkning av reduceringsfaklorn från 2/3 lill 1/2.

De här föreslagna ändringarna i reglerna för behovsprövning mol egen inkomst medför självfallet motsvarande föfidändringar när det gäller deltids- och kortlidsstuderande.

I de nuvarande reglerna för tilldelning av studiemedel görs en skillnad mellan sialskommunalt och statligt bostadstillägg. Det slalliga räknas som inkomst medan del statskommunala inle gör del. Detta är en för den enskilde sluderande obegriplig skillnad. Utskottet hävdar att det är rimligt all vid den här aktuella behovsprövningen beakta även sådant inkomstprövat samhällsstöd som i de individuella fallen innebär en inkomstförstärkning och inle är avsett för etl speciellt ändamål. Men det är ell skäl som inle håller. Dä borde t. ex. även del allmänna barnbidraget räknas som inkomst. Vi vidhåller att nu gällande regler är inkonsekvenia och att varken statskommunalt eller statligt bostadstillägg bör betraktas som inkomst i del här fallet.

Det är enligt vär uppfattning rimligt att de återbetalningsplikliga studiemedlen fär avräknas som skuld vid både tilldelning och återbetalning av studiemedel och att således förmögenhelsbegreppel blir entydigt. En sådan princip föreslogs också av 1968 års studiemedelsulredning. Dessutom skulle den av oss i reservationen 19 föreslagna förändringen innebära en anpassning lill gällande förmögenhetslagstiftning.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill reservationerna 14, 15, 18 och 19 vid socialförsäkringsutskoltets betänkande.

1 reservationen 22 behandlas förmögenhetsberäkningen i det ekono
miska underiaget för inkomstprövat tillägg i sludiehjälpssystemei. Många
ungdomar vilkas föräldrar driver rörelse av olika slag - famifiejordbruk,
handel eller liknande som kan ge en låg beskattningsbar inkomst men
som fordrar ett relativt stort driftkapital - går miste om detta inkomstprö-
100 vade tillägg genom att driftkapitalet räknas som förmögenhet och läggs

till grund för prövningen. Utskottet hänvisar till pågående utredningar. Vi menar alt en justering här genom en sänkning av procentsatsen kan genomföras omedelbart och jag yrkar därför bifall till reservationen 22.

Låt mig vidare, herr talman, säga några ord om den studiesociala ulredning som riksdagen beställde i maj förra årel och som ännu inte tillsalts. Utbildningsministern har med jämna mellanrum - senast i dag - aviserat att den snart skall tillsättas, men ännu har så inte skett. Det verkar nästan som om departementet på alll sätt försöker förhala den här ulredningen. Det är märkligt att det skall ta så läng tid att få i gång denna nödvändiga och viktiga översyn av hela del sludiesociala systemet.

Utredningen bör, som vi anför i det särskilda yttrandet, göra en allsidig och förutsättningslös översyn av hela det studiesociala systemet och samordna de sludiesociala villkoren för ungdomar och vuxenstuderande i etl system som ger tillfredsställande utfall för bägge grupperna. I bilden mäste dä flnnas med att skillnaderna mellan de ungdomsstuderande som fullföfier sina studier i en föfid och de vuxna som efter några års arbeie återupptar studierna inte är särskilt slor. I bägge kategorierna finns såväl ensamstående studerande som studerande vilka bildat famifi och har försöriningsplikt mot denna.

Enligt vår uppfattning är det dessutom tvä frågor som utredningen med förtur måsle lösa. Den ena gäller prövningen mot makes/makas inkomst och förmögenhet. Vår principiella uppfattning är alt varie individ i ekonomiskt avseende är självständig. Därför bör prövningen bort. Samtidigt är dock kostnaden så stor, att vi accepterar att detta inte kan ske pä en gäng. Den nu föreslagna höjningen av fribeloppsgränsen ser vi som elt steg mot en successiv avveckling.

Den andra frågan gäller åldersgränsen för övergäng mellan studiehjälpen och studiemedelssystemet. Mänga ungdomar som inte bor hemma och inle heller får underhäll frän föräldrarna är ändå för storleken på sitt studiestöd beroende av deras inkomst och förmögenhetstillgängar. Speciellt komplicerat har del visat sig bli med den splittrade famifiebild som i dag finns. De tillämpningsföreskrifter som CSN utfärdade i januari innebar alt man i mänga skolor fick la in en ny omgång uppgifter pä samtliga elever mellan 18 och 20 är och gä igenom deras famifiesitualion för att kunna avgöra vilkel studiestöd de var berättigade till. Gränsen bör därför snarast samordnas med myndighetsåldern, dvs. sänkas till 18 är.

Herr lalman! Debatien i dag har varil lång, och därför skall jag inskränka mig till det som jag nu anfört.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! I socialförsäkringsutskoltets betänkande nr 14 behandlas vissa frågor som sammanhänger med del s. k. studiemedelssystemet, och i anslutning till molionen 1214 av herr Nyquist och mig skall jag nu ta upp ell par punkler som knyter an till studiemedelssystemet.

Den första punklen gäller studiemedlens storlek. Om man skall la

101

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

102

slällning till studiemedlens totalbelopp trorjag att man måste slälla sig frågan: Vilken levnadsnivå bör en vuxen heltidsstuderande i vår lid ha rätt till? Om man dä beaktar alt både SVUX-reformen, som vi i dag diskuterar, och U 68-reformen, som vi kommer att diskutera i morgon, avser alt öka antalet vuxenstuderande jämfört med nu, så måsle man Slälla frågan varför regeringen och majoriteten i socialförsäkringsutskotlel anser att både totalbeloppet och del kontanta bidraget skall vara lägre nu än under 1960-lalet. Vad är del som motiverar att man t, ex. när del gäller den kontanta bidragsdelen nu vill räkna med en lägre standard än den som man i böfian pä 1960-lalel fastställde till 25 procent av del totala studiebeloppets siorlek? Särskilt mäste man fråga hur de yngre socialdemokrater, som för 10-15 är sedan i högslämda ordalag talade om studielön, i dag kan försvara att man sätter studiemedlen och då särskill bidragsdelen lägre än man gjorde 1963. Det var ju så all när delta system infördes ansåg man - och del medgavs också från regeringen i debatten - att både nivån på studiemedlen, som alllsä för att använda dagens terminologi motsvarar 140 procent av basbeloppet, och bidragsdelen, som då fastlades till en fiärdedel av studiemedlen, var låga.

Jag minns alt vid sludeniriksdagen 1958 tillhörde jag dem som förordade ett flfty-fifty-syslem, och vi som dä förordade att studiemedelssystemet skulle byggas upp med ungefär hälften län och hälften bidrag möttes av rält mycket kriiik - och en smula hånfull kritik - från socialdemokraterna för att vi var sä återhållsamma. På den tiden var det reaktionärt att säga all bidragsdelen skulle vara 50 96. Socialdemokralerna hade ju som målsättning all den skulle vara 100 96. Men nu vill de inle ens vara med om alt läla bidragsdelen förbli 25 %. Den målsättningen var väl, herr talman, liksom andra socialdemokraliska löften på skol-och utbildningsområdet, ord utan täckning i verkligheten.

För det andra vill jag beröra reglerna för inkomstprövning både belräffande egen inkomst och makes eller makas inkomst. Vi är numera pä väg bort frän en famifiesyn som innebär att man betraktar makarna som ekonomiskl sammanbundna. Vi är på väg mol en individuell behandling av människor oberoende av kön och civilstånd. Då är del ologiskt all låta rätten till studiemedel vara beroende av makens eller makans inkomst och låta ålerbelalningsskyldigheten vara kopplad till den. Med de relalioner mellan könen som dess värre finns i det svenska samhället f n. kommer sådana regler tveklöst all missgynna kvinnorna. Om man alltså vill skapa mer av rättvisa ål kvinnorna bör man motarbeta den typen av bestämmelser i lagstiftningen. All varken socialdemokralerna eller cenlern i dag helhjärtat velat siödja detta krav är kanske typiskt för båda dessa partiers "nygamla" kvinnosyn.

När det gäller avräkningen mot egen inkomst skall man hålla i minnet all de vuxenstuderande som nu skall stimuleras lill högskolestudier och som komnier alt omfattas av studiemedelssystemet i allmänhet är äldre och dessutom i större utsträckning beroende av egen inkomst för sin försörining än de studenter som vi hillills har haft inom universitets-

väsendet. Detta är ell starkt, nytillkommande skäl för en ändring av inkomstprövningsreglerna. Att som socialförsäkringsutskoltets majorilel pä s. 49 i beiänkandel påslå alt en sådan ändring skulle gynna högre inkomsttagare lycker jag visar all utskottet inte länker längre än näsan räcker.

Vill man åstadkomma s. k. återkommande ulbildning - få fler vuxenstuderande och öppna högskolan för äldre studerande i slörre utsträckning än nu - kommer många sluderande automatiskt att ha högre inkomster än de nuvarande studenterna, som i liten utsträckning är förvärvsarbetande. De studenter som det här studiemedelssystemet i framliden skall gälla för kommer alltså att vara personer från det aktiva arbelslivet med mer normala förvärvsinkomster. Alt då avvisa kravel pä ändring av inkomslprövningsreglerna genom att säga all de bara gynnar höginkomsttagarna visar närmast all ulskottet inte alls har förstått eller ställt sig bakom syftet med de niånga reformer pä utbildningsområdet som riksdagen nu diskuterar.

Jag vel inle om jag kommer att få svar pä det här frän företrädare för majoriteten eller från utbildningsministern, som är i kammaren f n. Har de nägon annan mening om all syftet med de sludiesociala åtgärderna är all stimulera vuxenstuderande lill studier än den som jag har gett uttryck för här, kunde del vara iniressani all få reda på detta i dag eller i morgon.

Herr talman! Med detta ber jag alt få yrka bifall till reservalionerna 9, 10, 15 och 16 vid socialförsäkringsutskottets belänkande nr 14.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Herr NILSSON i Norrköping (s):

Herr talman! I socialförsäkringsutskoltets belänkande nr 14 föresläs flera förbättringar av det studiesociala systemet.

Inom studiemedelssystemet föreslås en höjning av fribeloppsgränsen för makeinkomslen från 200 96 av basbeloppet per termin lill 250 96 per termin. Reformen innebär alt makes inkomst kan uppgå till 45 000 kr. ulan all reducering av studiemedel sker. Vidare skall studiebidrag kunna utgå lill deltidsstuderande i fortsättningen.

Inom sludiehjälpssystemei föreslås en höjning av reseiilläggel. In-komslprövningsgränserna för de behovsprövade formerna av studiehjälpen föreslås höjda från 26 000 kr. till 28 000 kr.

Inackorderingstillägget föresläs höjt frän 150 kr. lill 170 kr. per månad. Vidare föreslås en särskild hemreseersältning för inackorderade elever i gymnasial ulbildning. De studerande får tvä fria hemresor i månaden.

De förbättringar som nu föreslås bör ses mol bakgrunden av all riksdagen förra året beslutade om en rad betydelsefulla sludiesociala reformer. Bl. a. höjdes sludiebidragsdelen och ålerbetalningsreglerna förbättrades.

År 1974 beslutade riksdagen på förslag av utskottet att göra en allsidig och förutsättningslös utredning av del studiesociala syslemet. Kritiken mot del nuvarande systemet har bl. a. gäll ut på all del är komplicerat och svåröverskådligt. Det är därför naturiigt att kostnadskrävande och

103

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

104

tekniskt svårbedömda förslag nu hänskjuis till den ulredning som tillsätts inom kort.

I reservationen 9 av herr Jonsson i Mora och herr Hagberg i Borlänge föresläs all maximibeloppet för studiemedel skall höjas till 150 % av basbeloppet.

Riksdagen beslutade 1974 att avvisa ett sådant förslag med hänvisning lill andra förbättringar som då genomfördes. Beslutet förra året motiverades ocksä av statsfinansiella skäl.

Inle heller i är kan utskollet tillstyrka en höjning av maximibeloppet. Reservanternas förslag kostar statskassan drygt 70 mifi. kr., och frågan bör därför övervägas inom den kommande utredningen.

I reservaiionen 10, som moderaterna, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna står bakom, föreslås en uppräkning och värdesäkring av studiebidraget inom studiemedelssystemet.

Riksdagen beslutade förra årel att höja studiebidraget från 1 755 kr. lill 1 998 kr. Utskottet uttalade därvid att regelbundna höjningar av bidragsdelen bör ske för alt fä en anpassning till förändringarna i penningvärde. Utskollet står kvar vid uppfattningen all studiebidraget skall vara beroende av särskilda riksdagsbeslut, då regering och riksdag måste ha en tillfredsställande kontroll över statsutgifterna.

Reservanternas förslag kostar drygl 100 mifi. kr., och utskottsmajoriteten är inle beredd all höja bidragsdelen i en situation dä riksdagen vall att ge företräde ät reformer som är inriktade på korttidsutbildade.

I vpk-reservationen 11 föreslås en plan för höjda studiebidrag som ett led i en övergäng till studielön. Elt system med studielön får betydande samhällsekonomiska konsekvenser och bör därför övervägas i utredningen. Man kan ocksä diskutera vilka effekter studielön har ur jämlikhels-synpunkt. Fär vi en ufiämning av löner och levnadsslandard, eller kommer klyftorna att öka? Det är väl en fråga som utredningen bör fundera på.

Vpk vill i reservationen 12 slopa ålerbelalningsskyldigheten för barntillägg och extra studiemedel vid dubbel bosättning.

Utskollet Slår här kvar vid sin tidigare uppfattning. Att slopa ålerbelalningsskyldigheten för barnlilläggen innebär alt sluderande gynnas i förhållande lill andra grupper på elt säll som inle kan motiveras. Även del andra kravet i vpk-reservationen får till konsekvens att en studentgrupp gynnas.

Moderaterna vill i reservaiionen 13 ha en uppdelning av studiemedlen på flera utbelalningstillfällen. Della skulle skapa förutsättningar för god ekonomisk planering, menar reservanlerna. En förändring i linje med reservanternas förslag kan komma, när det föreligger tekniska förutsättningar i form av ADB-teknik.

Centern vill i reservationen 14 all studiemedel inte skall bevifias med högre belopp än att den sammanlagda återbelalningsskytdighelen blir högst 10 basbelopp. Förslaget skulle gynna deltidsstuderande, enligl reservanterna.

Centerreservalionen överensstämmer med vad SVUX föreslagit, men utredningsförslaget förutsatte tillgäng till ADB-teknik. Med hänsyn lill detta och till frågans tekniska karaktär bör frågan om begränsning av del totala studiemedelsbeloppel övervägas i den kommande ulredningen.

Reservationerna 15, 16 och 17 tar upp behovsprövning mot egen och makens inkomst och förmögenhet vid studiemedelslilldelning. Som utskottet framhåller är detta frågor som är aktuella för den aviserade ulredningen.

Bakom reservationen 15 står samtliga borgerliga partier. Del finns starka skäl för utredning av behovsprövning mot egen inkomst innan man lindrar den. Dels är det en resursfråga, dels gäller det att finna en konstruktion av reglerna som är acceptabel ur rättvisesynpunkt, eftersom ett slopande av prövningen mot egen inkomst gynnar personer som har goda möjligheter all skaffa sig inkomster.

När det gäller principen all makarna skall betraktas som ekonomiskl självständiga rättssubjekt är ulskoitsmajorilelen och reservanlerna ense. Majoriteten vill emellertid utreda frågan för all få en lösning som är rättvis ur alla synpunkler.

I reservaiionen 18 går centern emot alt statligt bostadstillägg räknas som inkomst vid studiemedelslilldelning. Eftersom del statliga bostadstillägget inle är direkt kopplat till hyran ulan är elt konsumtionsslöd ser utskottsmajoriteten inga skäl all ändra nuvarande bestämmelser.

När det gäller reservationen 19 kvarstår utskottet vid den lidigare uppfattningen all berättigade invändningar knappasl kan riktas mot att man vid förmögenhelsberäkningen inle avräknar älerbelalningspliktiga studiemedel. Frågor av den här karaktären bör som jag lidigare nämnde prövas av ulredningen. Detsamma gäller reservaiionen 20, där moderala samlingspartiet kräver alt avgiftsunderiagel skall fastställas oberoende av makes inkomst och förmögenhet. Här är bl. a. kostnadsfrågan inle utredd.

I reservaiionen 21 av herr Hagberg i Borlänge föreslås all inkomstprövat och behovsprövat tillägg bör uppräknas väsentligt samtidigt som inkomsigränserna höjs och åldersgränsen ändras.

Utskottet anser alt den nuvarande kopplingen mellan inkomsigränsen vid behovsprövade stödformer och reglerna för statliga bostadstillägg bör bibehållas. Nämnas bör alt reglerna för bevifiande av statliga bosiadsiilllägg f n. utreds av bosladsulredningarna. Förslaget i propositionen innebär en anpassning till de förändrade gränserna för slalliga bostadstillägg. Med hänvisning till sambandet med statliga bostadstillägg avstyrker utskottet de motioner som ligger lill grund för reservationerna 21 och 22.

1 reservationerna 23 och 24 föreslås att inackorderingstillägget höjs lill 195 resp. 250 kr. per månad. Samtliga borgerliga partier står bakom reservaiionen 25, där man föreslär att inackorderade elever inom egen gymnasieregion fär rätt till en fri hemresa per vecka saml all inackorderade elever utanför den egna gymnasieregionen bör få fria hemresor

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

105

Nr 84 två gånger per månad eller högst 18 hemresor för ett läsår om nio månader.

Tisdaeen den Utskottet siöder förslaget i proposiiionen om att inackorderingstillägget

20 mai 1975 '°' '°-' '" '* '' P' rnänad. Förslaget bör ses mot bakgrunden av

-____________ alt ersättning för hemresor i fortsättningen kommer att utgå lill inac-

Vuxenutbildningen, korderade elever. Det är nu angelägel all undersöka vilka de verkliga
m. m. kostnaderna är för inackorderade elever, innan ytterligare förbättringar

genomförs. När det gäller hemresor innebär propositionens förslag, som utskottsmajoriteten tillstyrker, all rält lill hemresor ges alla inackorderade elever, medan riksdagsbeslutet 1973 endast gäller elever som går i egen gymnasieregions skola. Utskollet föreslår dessutom alt näsla riksmöte föreläggs förslag om ökade möjligheler lill besök i föräldrahemmet.

Då frågan om hemresor för inackorderade elever utreds av CSN avstyrker utskottets majorilel bifall lill förslaget i reservalion 25. Därtill kommer all man kan ifrågasälla den tekniska lösning som reservanlerna förordar.

1 vpk-reservationen 29 föresläs en ulredning om studielön. Della krav har återkommit flera gånger i dagens debatt. Denna fråga bör, som jag lidigare var inne pä, kunna övervägas av den aktuella ulredningen.

Herr lalman! Med del sagda ber jag all få yrka bifall till de punkter i socialförsäkringsuiskollels hemställan som berör studiemedel och studiehjälp.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle;

Herr talman! Det var herr Nilssons i Norrköping synpunkler pä hemresorna som föranledde mig all begära ordel. Får jag erinra herr Nilsson om all 1973 års riksdagsbeslut innebar en beställning av etl förslag om en fri hemresa varie vecka inom den egna gymnasieregionen. Herr Nilsson sade att centrala studieslödsnämnden utreder dessa frågor. Nämnden lade i fiol etl förslag om reseverksamhelen, men del förslaget godkändes inte av utbildningsministern, ulan frågan skulle utredas ytterligare. 1 är sägs i proposiiionen inte ell ord om de hemresor beträffande vilka riksdagen år 1973 och 1974 gjorde en beställning. Däremot är det vällovligt - och det har vi varil överens om i utskottet - att eleverna får tvä hemresor per månad. Men inle minst med hänsyn till all glesbygdens invånare bör få tillgäng lill gymnasiestudier är del angeläget att 1973 års beslut föfis upp. Del är bakgrunden lill vär reservalion. Jag ställer än en gång frågan: Av vilken anledning föfier man inie vid 1975 års riksdag upp de klara beställningar som både 1973 och 1974 års riksdagar gjorde? Utbildningsminislern gör del inle, och utskottels majoritet vill i sin plikttrohet mol regeringen inle heller göra del. Finns del ändå inle en moralisk skyldighel all föfia riksdagens beslul i denna fråga?

Del rädej ingen oenighet om de resor som behandlas i utskottsbe
tänkandet, men vär reservalion gäller 1973 och 1974 års beslut angående
resor inom den egna gymnasieregionen. Jag vidhåller alt den frågan mäste
klaras ul. Jag hoppas också att den kommer all klaras ut genom bifall
106 lill vår reservation på den punklen.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle: Nr 84

Herr talman! Jag tror all det finns tre orsaker lill den sociala sned- TjsHag n d n rekryteringen till den högre ulbildningen. Den första är det ekonomiska 20 mai 1975

hindret. Den andra orsaken är praktiska hinder, t. ex. studiemotivation. _

Den tredje orsaken är det osäkra arbetsmarknadsläget. Vuxenutbildningen,

Vi vel alt del är en av tio ungdomar från socialgrupp 3 som går lill m. m. högre studier. Motsvarande siffra för socialgrupp 1 är åtta av tio. Trols att utbildningssektorn expanderat är del praktiskt taget omöjligt för dem som har ekonomiska hinder och som är dåligt studiemotiverade att bedriva studier utöver grundskola och gymnasium.

Det är ocksä hell klart all ungdomar från socialgrupp 3 är mest obenägna all skuldsätta sig, eftersom de ofta inle har föräldrarnas ekonomi att falla tillbaka på. F. n. ulgår studiemedel med maximalt 12 600 kr. Av della belopp utgår bara 2 000 kr. i form av bidrag. Jag tror att en höjning av bidragsbeloppet skulle få en positiv effekt för de ungdoms-studerande.

Än slörre effeki pä vuxenulbildningen måste man tillmäta den studielön som vi föreslår en utredning om. Man kan också fråga sig hur den enskilde individen skall kunna finansiera det ganska stora utbildningsutbud som föreslås i propositionen 9 när det gäller de enstaka kurserna i fall man inte ger en ekonomisk garanti. Frågan om hur en studielön påverkar snedrekryteringen och vilken effeki en studielön skulle kunna få pä vuxenutbildningen har aldrig utretts och jag lycker del vore motiverat att riksdagen uttalar sig positivt för en förutsättningslös ulredning i den här frågan. Pä s. 58 i utskottsbetänkandet yrkar man avslag på det förslaget från vpk.

Jag tycker också all det är litet märkligt att socialdemokraterna springer ifrån de vettiga förslag man en gång i liden väckt. Varför gör man del?

Herr NILSSON i Norrköping (s) kort genmäle:

Herr lalman! När det gäller hemreseersättning lill inackorderade elever blir del en förbällring genom proposiiionen, och utskottet föreslår ytterligare förbättringar under nästa riksmöte. Situationen är den all centrala studieslödsnämnden nu bedriver försöksverksamhet och då är det rimligt att avvakta resultatet av denna verksamhet. Dessutom kan man fråga sig om del finns praktiska förutsättningar all förverkliga den här reservationen redan under budgetåret 1975/76. När jag kritiserade den här reservaiionen utifrån tekniska synpunkler menade jag alt vi behöver en lösning som i första hand utgår frän de studerandes behov och inle från skolans läge.

Sedan vill jag vända mig lill fru Lantz. Del framgår av utskottets belänkande all frågan om studielön kan prövas i den aviserade utredning som ulbildningsminislern i dag har pratat om. Men man skall inle tro all studielön automatiskt löser alla problem. För om vi med bidrag finansierar kommande höginkomsttagares studier kan vi riskera att fä

ökade inkomstklyftor om vi inle vidtar åtgärder pä andra områden, och 107

del kanske fru Lantz ocksä bör fundera över.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle:
Herr talman! Del fiänar inle myckel till att fortsätta den här debaiten
längre.
Jag skulle vifia säga lill herr Nilsson i Norrköping, och del kan även
Vuxenutbildningen, gälla ulbildningsminislern, all ju flera förklaringar man försöker lämna,
m. m. desto värre blir del. Jag måste säga att det är mycket av de obotfärdigas

förhinder som både herr utbildningsministern och herr Nilsson har anfört här. Det flnns bara en sak för riksdagen alt göra, nämligen all föfia upp 1973 och 1974 års beslul genom ett bifall lill reservationen nr 25. Då är den här frågan ur världen.

108

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! Herr Nilsson i Norrköping karakteriserade del nu gällande studiemedelssystemet som komplicerat och svåröverskådligt. Jag tror all alla kammarens ledamöter som har försökt att sälta sig in i hur systemet fungerar kan hålla med om den karakteriseringen. Del är därför förhoppningsfullt all den nya ulredning, som utbildningsministern har talat om skall tillsättas, kommer alt lägga fram etl förslag som såväl för den enskilde studeranden som ocksä för oss riksdagsmän kan vara mer lättfattligt och därigenom kanske också i någon män bidra lill en högre utnytfiandegrad av del studiestöd som samhället erbjuder.

I ell radioprogram i förrgår - det som fru Lantz nyss hänvisade till - På jobbet dellog också universitetskanslern Löwbeer. Man betonade där den socialt sneda rekryteringen lill den högre utbildningen och framförde allmänt all denna snedrekrytering i dag ökar trots alla åtgärder som sätts in. Jag vill gärna komplettera vad fru Lantz sade om de annonser som gåll ul i fackföreningslidskrifler av olika slag i en upplaga på över tvä mifioner. Ca 450 av dessa kom in från sädana som hade intresse av att vidareinformera sig om möjligheten lill studier. Naturligtvis är det vikligt att vi pä olika säll försöker nå dessa grupper. När representanter för dem tillfrågades i del nämnda radioprogrammet svarade de allmänt all de ansåg all det skall löna sig att studera. Vad menas med att del skall löna sig att studera? Ja, det är självklart all för olika grupper föreligger olika försöfiningsplikter. För dessa olika grupper kommer ledighel för studier att i olika grad kunna medföra inkomstbortfall.

Moderata samlingspartiets representanter har i socialförsäkringsulskottets betänkande nr 14 beklagat att man frän departementets sida kände sig tvungen att bygga upp ylleriigare ett hell nytt studieslödssystem. När herr Nilsson i Kristianstad redovisade de undersökningar som gjorts på detta område log han inle med den ulredning där han själv har varil ordförande, 1968 års studiemedelsulredning, vilken utredning utarbetade ell förslag lill hur man inom gällande studiemedelssystem skulle kunna tillgodose ökade krav för koritidssludier och vid återkommande ulbildning.

När man nu bygger upp ell nyll studieslödssystem kan man visserligen tala om rättvisa ur någon sorls kollektiv synpunki, och då blir del -

som jag lycker debaiten här i hög grad har visat - mera fråga om en fackföreningsreform än om en sludieslödsreform. Men alla som studerar och uppbär studiestöd i nägon form jämför sig själva med kamrater i samma studier som av olika skäl har en annan form av studiestöd. Och man upplever skifiaktigheler mellan individerna som utomordentligt orättvisa.

När det nu föreslagna nya studiestödet har lillkommil kan man dela upp stödformerna i fyra eller fem olika grupper med olika ekonomisk betydelse och där i vissa fall förslagenhel och företagsamhet hos den sluderande kan ge hög ekonomisk uldelning, medan vanlig enkel studielust som inte paras med dessa egenskaper kan resultera i en slor skuldsättning och svära försöfiningsproblem. Vilka är nu dessa grupper? Och vilka faktorer påverkar gruppindelningen? När del gäller del senare svaret ger de föreliggande utskottsbetänkandena inle belägg för all del i mindre grad än vad som nu gäller skulle bli slumpen eller luren som avgör gruppindelningen.

Det finns tvä olika grupper som uppbär utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Är de sluderande över fiugo år och arbetslöshets-försäkrade utgår som skattepliktigt bidrag ca 2 860 kr. i månaden. Är de under fiugo år, inle arbetslöshetsförsäkrade och har barn ulgår samma stöd. Det innebär alltså all om en gymnasiestuderande som fär barn skulle stanna hemma bara sju månader och därefter fortsätta sin gymnasieutbildning i den gamla skolan, gör denna studerande en direkt förlust på ca 2 000 kr. per månad, lät vara i skattepliktigt bidrag, jämfört med vad han eller hon - hon är väl det vanligaste när del gäller vårdnaden om barn - skulle ha fått om hon hade fortsatt sin gymnasieutbildning med arbetsmarknadsstöd.

Så har vi dem som är över fiugo är och inte är arbetslöshetsförsäkrade ulan kanske har varil hemma och skött barn men upptäcker att de vill böria studera, t. ex. i den kommunala vuxenulbildningen. Om hon blir anlagen i arbetsmarknadsutbildning, utgår med en gäng ulan prövning mot makes inkomst ca 2 000 kr. i månaden, lål vara skattepliktigt. Anmäler hon sig direkt till den kommunala vuxenutbildningen ulan alt gå genom AMS, är frågan om hon uppfyller kravet för del nya vuxenulbildningsstödel. Har hon förvärvsarbetat eller vårdat barn i fyra år, kan hon söka en av de 7 000 halvärsplalser som slår till förfogande. Chansen är inte slor all fä en sådan, men utdelningen i vinst skulle onekligen bli avsevärd. Någon makesprövning behöver inle förelagas. Hennes möjlighet att fä stödet är alllsä frikopplad frän makeinkomslen. Får hon inte vuxenstudieslöd återstår bara studiemedel. Men skulle maken fiäna 60 000 kr. sker det en kraftig reducering av hennes studiemedel, även om famifien har fyra barn, något som' enligl Stockholms stads hemkonsulenter skulle göra denna famifi berättigad lill socialhjälp. Del skulle bli en myckel liten uldelning vid en sådan inkomst, även om försöriningsbördan är så slor som här anförts. Del är alltså en grym orättvisa mellan de sluderande i samma studiekurs beroende på vilken studie-

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

109

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

110

slödsform som gäller.

Nu skall vi i detta sammanhang inle diskutera arbetsmarknadsutbildningen, och jag vill gärna erkänna alt den har en särställning därför att den i grunden bygger på arbetslöshet. Men vi moderater hade velal alt det kommande vuxenutbildningsstödet skulle bli av samma typ som sludiemedelsslödel. Det har emellertid majoriteten inte velat gä med pä.

Herr talman! Flera av reservationerna i socialförsäkringsutskoltets betänkande nr 14 har herr Ringaby tidigare berört, och jag skall bara med ell par ord komplettera någol av delta. Det är desto lättare nu sedan herr Nilsson i Norrköping har givit sina synpunkler på flera av reservationerna.

Jag vill ocksä instämma i vad herr Molin sade när del gäller uppräkningen och värdesäkringen av studiebidraget inom studiemedelssystemet.

Enligt den gamla studiesociala ulredningen skulle fördelningen av studiemedel pä studiebidrag och älerbelalningspliktiga studiemedel avvägas så att studiebidraget avpassades efter del bidrag som föreslogs utgå till äldre elever i del gamla studiehjälpssystemet. Det skulle vara ett kontant bidrag, och del hela indexreglerades. På förslag av regeringen höjde riksdagen förra året bidragsdelen, vilkel med den pågående penningvärdeförsämringen och höjningen av basbeloppet likväl innebär att bidragsdelen inom studiemedelssystemet i dag inte kommer mycket över 16 96. Detta skall ses mol bakgrund-av de 25 96 som från böfian skulle utgöra bidragsdelen.

Sedan vill jag säga några ord om äktamakeprövningen. Det är nu det internationella kvinnoåret. Del är nästan märkligt alt ingen av de föregående talarna har berört delta faktum och i alla händelser borde det inle ha undgått regeringen. Man tillverkar här elt nytt studieslödssystem frikopplal från äktamakeprövning, och man har arbetsmarknadsutbildningen, där en arbetslös kvinna, vars make må fiäna 200 000 kr., ändå kommer i åtnjutande av fullt arbetsmarknadsstöd vid ulbildning. Dessutom tillkommer fria läromedel. Men skulle hon vifia studera vid en högskola utan alt gå i arbetsmarknadsutbildning, skall plötsligt hennes möjligheter till studiemedel vara beroende av mannens inkomst, även om denna är betydligt lägre än del exempel jag nyss anförde när det gällde arbetsmarknadsutbildningen. Della är elt faktum, trots att vi pä område efter område, bl. a. när det gäller skattelagstiftningen, anser all män och kvinnor ekonomiskl skall vara självständiga.

Som jag ser det finns det ingen rimlig förklaring lill all man i en enda av stödformerna plötsligt skall sammankoppla den ena partens möjligheler lill studiestöd med deii andra parlens inkomst och förmögenhet.

De moderata representanterna i socialförsäkringsutskollel har här gått ell steg längre än tidigare; för första gängen har hell logiskt moderata samlingspartiet föreslagit att också återbetalningen skall stå fri frän behovsprövning gentemot makens inkomst. Anledningen till alt della inte

tidigare föreslagits frän vår sida har varit en osäkerhet om i vilken grad Nr 84

marginaleffekter skulle inträda när den ena parlen, som kanske varit -r- j

Tisdagen den hemma några är, äter går ul på arbeismarknaden och nya utgifter i form n ■ 107

av barntillsynskosinader kommer till förutom återbetalningsskyldighel ____

för studiemedel. Erfarenheten visar emellertid att hos dem som utbildats VuxenutbUdningen, på universitet och högskolor, sjukvårdsutbildningsanstaller av olika slag m. m. och över huvud taget hos alla dem som genomgått en ulbildning, för vilken studiemedelsräll föreligger, är vifian att gå tillbaka lill arbetsmarknaden så slor alt återgången som vi bedömer del, icke kommer all bli beroende av all skyldigheten all betala fillbaka studiemedlen träder in försl vid denna återgång lill yrkeslivel.

Ylleriigare ell skäl lill all en sammankoppling med makes inkomst och förmögenhet inle bör ske vid återbetalning av studiemedel utgör del barocka förhållandet att, om båda makarna skulle ha sludieskulder, avgiftsunderlaget när del gäller vars och ens återbetalning beräknas dels pä den egna inkomsten och förmögenheten, dels på viss andel av makens inkomst och förmögenhet. Della medför all till grund för tvä makars avgiftsunderlag kommer alt ligga en sammanlagd inkomst som betydligt översliger vad makarna tillsammans fiänat.

Herr Nilsson i Norrköping talade här om förbättringar av studiemedelssystemet. Studiemedelssystemet har visseriigen genom pålappningar, tillkomna pä förslag av icke-socialdemokraler både på senare är och under tvåkammarriksdagen, temporärt inneburit vissa förbättringar för ell antal sluderande, men lill sisl har del blivit etl sådant lappverk att del nu är absolut nödvändigt alt tillsätta den nya ulredning som ulbildningsminislern här har lalal om och som är aviserad.

Vad vi däremot inte har berört lidigare är frågan om utbetalning av studiemedel i reservalion nr 13 av herrar Ringaby och Fridolfsson. Bakgrunden till denna är bl. a. all de sociala myndigheterna i Helsingborgs stad har begärt all en uppdelning av utbetalningen av studiemedel skall ske, eftersom det faktiskt är sä alt om man har behörighet all studera vid studiemedelsberälligad anstalt behöver man bara skriva in sig vid en sådan, och sedan kan man gå och lyfta de första 6 652 kronorna. Visserligen skall man pä heder och samvete intyga att man avser all studera, men det har blivit alltmer vanligt - åiminstone enligl myndigheterna i min landsdel - all man åsidosätter detta krav som man intygat pä heder och samvete. Pä sä säll kan den sluderande få en behaglig kassaförslärkning som man kanske på intet sätt avser att använda för uppehället under studiers bedrivande utan till hell andra saker.

En uppdelning på två utbetalningar per termin borde kunna gä alt ordna även innan studiemedelssystemet ligger pä data. Jag är medveten om att en sådan uppdelning kanske skulle medföra någol ökade kostnader, men i gengäld innebär den en större trygghet samiidigi som den - såsom herr Nilsson i Norrköping refererade - ger mänga av dessa vid pengar ovana ungdomar möjligheter att bättre hantera sina studiemedel.

Herr lalman! Jag anförde nyss att man på någol säll fick en känsla 111

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, tn. m.

av all vi här diskuterat en facklig reform. Debaiten har i högre grad handlat om fackliga frågor än om frågor som rör utformning av studiestöd. Jag vill därför nu lämna frågan om studiemedelssystemet och säga några ord om denna debatt.

Utbildningsministern sade all vi här för "en facklig kamp". Jag undrar emellertid om vi, när vi talar om de verkligt lägutbildade, menar dem som befinner sig på sådana arbetsplatser som är sä slora all man har en god facklig representation med möjlighel all bedriva en uppsökande verksamhet i den belydelse vi menat här i dag. Del är ju faktiskt så all majoriteten av de anställda här i landet arbelar pä myckel små arbetsplatser. Där finns de verkligt eftersatta grupperna, de lägutbildade. Det är invandrare, städpersonal, diskare, lantarbetare, laslbilsförare, hemvårdare och kvinnor i olika serviceyrken. Dessa människor komnier inle i kontaki med någon frän fackföreningens sida och kan således inte. få glädje av en sådan uppsökande verksamhet. Men där finns ju också majoriteten av de verkligt lägutbildade.

Del gick i förra veckan i radio elt program om alla de kvinnor som i hemmet arbetar på uppdrag av företag. Den ena fackliga förtroendemannen efter den andra utfrågades om varför man inle gör någonting för dessa kvinnor. Men pä ett undantag när framhölls av,fackföreningsrepresentanterna: "Nej, del är för besvärligt, del kan vi inle klara, dem når vi ändå inte." Då gällde det i alla fall bara anslutning till en fackförening. Här gäller del all nå ut lill dessa människor och ge dem möjlighet all få den ulbildning som är dem inle bara väl unnad, ulan som de har både rättighet till och behov av alt få.

De människorna når man, som vi ser del, pä de här arbetsplatserna betydligt lättare om man låter studieförbunden sköta den här uppsökande verksamheten. En representant för studieförbundet kan fakiiski mycket lätt komma i kontakt med dessa människor, medan fackföreningsrepresentanten vanligen koncenirerar sig pä arbetsplalserna inom våra slora industrier. Lät vara att del nalurliglvis finns ett stort utbildningsbehov även där, men del största utbildningsbehovet är det inte.

Herr talman! Jag skall i övrigt be alt få instämma i de yrkanden om bifall till reservationer som framfördes av herr Ringaby.

112

Herr NILSSON i Norrköping (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Sundberg är den iredje representanten för moderata samlingspartiet i den här debatten, så jag vill bara göra två korta kommentarer till hennes inlägg.

Moderala samlingspartiet har i reservationer presenterat förslag som skulle kosta statskassan 169 mifi. kr. Hur de här förslagen skall finansieras nämnde fru Sundberg inte ell ord om i sill inlägg. Jag konstaterar alltså all fru Sundberg presenterar en önskelista ulan ekonomisk täckning.

Beträffande reservaiionen 13 vill jag bara upprepa vad jag lidigare har sagt, nämligen att man kan kanske överväga all göra en uppdelning av studiemedlen på flera utbelalningstillfällen när det finns praktiska förutsättningar i form av en mera avancerad teknik.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Till den femte talaren från del socialdemokratiska partiet i den här debatien skall jag be att få ge en liten replik. Ylleriigare tvä socialdemokrater kommer senare att framföra synpunkler.

Jag antar att herr Nilsson i Norrköping med den siffra han nämnde ville säga alt detta skulle vara vad det kostar om man lar bort äktamakeprövningen. I så fall tycker jag del är ytteriigt märkvärdigt att man både när det gäller arbetsmarknadsutbildningen och det nya vuxenstudiestödel över huvud taget inte diskuierar också där ett införande av äktamakeprövning. Men här kommer man plötsligt och påstår att detta skulle kosta ca 70 mifi. kr. inom studiemedelssystemet. Dä måste det vara ett oerhört latent siudiebehov bland dem som är gifta med människor som fiänar mer än 50 000 kr. om året, för kom ihåg det, herr Nilsson i Norrköping, all i proposiiionen, som riksdagsmajoriteten kommer alt anta, höjs i alla händelser denna fribeloppsgräns. Det rör sig alltså om dem som är gifta med personer som fiänar mer än 50 000 om året, men jag tror att jag kan garantera herr Nilsson i Norrköping att när del gäller bidragsdelen - för det är den som drar de stora kostnaderna - av deras tillkommande studiemedel är det fråga om bråkdelar av de siffror som herr Nilsson i Norrköping här anfört.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Herr NILSSON i Norrköping (s) kort genmäle: Herr talman! Faktum kvarstår att fru Sundberg inte kan tala om hur hon skall finansiera förslagen i moderata samlingspartiets reservationer.

Fru NILSSON i Sunne (s);

Herr talman! För famifier med låga inkomster är de koslnader som är förenade med att hälla barnen i skola utöver grundskolan många gånger betungande, trots del stöd som samhället ger. Därför är alla förbättringar som sker vad gäller del sociala studiestödet att hälsa med den största lillfredsslällelse.

De socialdemokratiska ledamöterna på Värmlandsbänken har i en motion i anslutning lill del belänkande som vi nu snart har färdigbehandlat tagit upp problem som sammanhänger med alt de studiesociala förmånerna är knutna till ett tänkt läsår på nio månader. Vi har i första hand poängterat de ökade resekostnader som kommer till dä läsåret sträcker sig utöver denna lid och som framför allt drabbar elever frän glesbygderna med länga avstånd mellan hemort och skola. Vi är glada över utskottets positiva behandling av molionen, och vi noterar med lillfredsslällelse utskottets skrivning vad gäller studiestödets anpassning redan nu till den reella studietiden..

När det gäller resekostnaderna delar utskottet vår uppfattning att nuvarande ordning inte är tillfredsställande. Vi har därför anledning förvänta att åtgärder kommer att vidtagas för att undanröja de brister som det nuvarande systemet de facto har. Utskottets skrivning innehåller också anvisningar pä en väg till lösning som centrala studiestödsnämnden har

113

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 83-84

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

förordat och som också utbildningsdepartementet i samråd med Kommunförbundet håller på alt undersöka. I likhel med utskollet vill vi molionärer undersiryka vikten av all den här aktuella frågan löses skyndsamt.

Herr talman! Jag har inget annal yrkande än om bifall lill utskottets hemställan.

114

Hen LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Bara några reflexioner kring vuxenutbildningsfrägan från facklig synpunkt sä här i debattens elfte timme. Jag riskerar en del upprepningar, men jag tror att vissa av dem kan vara väsentliga.

De reformer av utbildningsväsendet som vi nu behandlar skulle jag vifia beteckna som börian till fullbordandel av ett långsiktigt arbete som LO och TCO inledde för mer än tio är sedan, ett arbete med sikte på ufiämnande av utbildningsklyftorna i samhället, ett arbete för större jämlikhet pä ell mycket viktigt avsnitt i samhällslivet, ett arbete med en klar inriktning för att ge kortutbildade möjlighet till och motivation för fortsalt utbildning -jag skulle vifia säga; ell arbeie för de små i samhället.

De fackliga organisationerna har genom avtalsuppgörelser, och riksdagen har genom välbetänkta beslut under senare år böriat öppna dörren för all ge arbetarna, löntagarna, en ny slällning på arbetsplatsen, i arbetslivet. Vi har här i riksdagen genom den nya arbetarskyddslagen, trygghetslagarna, lagen om styrelserepresentation, lagen om facklig förtroendemans ställning och studieledighetslagarna medverkat lill att ge lönlagarna en sedan länge berättigad värdigare ställning på arbetsplatsen. Samtidigt har vi medverkat till alt industrin och näringslivel därigenom får den innovation som lönlagarnas större inflytande kommer att ge och redan har gen - ell stöd frän de anställda som hell enkelt är nödvändigt för att svensk företagsamhet skall finnas bland de ledande i världen även i fortsättningen.

Nu är det vär uppgift bl. a. med rikliga beslut här i dag att ge löntagarna, de fackliga förtroendemännen möjlighet att förvärva de kunskaper som behövs för all dessa reformer skall bli rätt tillämpade.

Den vuxenutbildningsreform som vi nu diskuterar har tveklöst initierats av LO, och inle minst av TCO. De båda organisationerna har genom egna omfattande utredningar och rapporter och genom mycket välvillig medverkan i statliga utredningar verkligen satsat hårt för etl riktigt beslul här i dag.

Jag kan inle underlåta all ge TCO en särskild eloge för dess handläggning av denna fråga. TCO, som bland sina medlemmar med säkerhet har en slor procent med ganska lång utbildning, har inte stuckit under stol med all siktet även för dess del är inställt i första hand på de verkligt lägutbildade - ja, kanske i första hand pä LO-medlemmar. Det är inle utan att man skulle vifia se samma storsinthet och vidsynthet bland del slora flertalet även här i riksdagen.

Jag trodde nu, måhända i min enfald, att även de borgeriiga partierna

böriade bli överens med arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen om nödvändigheten av att en ufiämning sker i det svenska samhället. Jag har tyckt att vissa tecken talat fören sådan förmodan. Folkpartiets och cenlerns frierier lill fackföreningsrörelsen borde egentligen samiidigi inneburit att man accepterat något av fackföreningsrörelsens grundläggande ideér om allas lika värdighet och jämlikhet i arbetslivet och i samhället för övrigl.

Jag måste erkänna att jag misstagit mig grovt. Se bara på dagens ärende, förverkligandet av vuxenutbildningsreformen!

Regeringen har i propositionen 23 föreslagit en lösning som har LO:s och TCO:s arbeie som grund och som i stort tillfredsställer den samlade fackföreningsrörelsen.

Vad händer då i utskottsarbetet? Jo, en enig borgerlighet går emot väsentligheter i förslaget. Alla övertalningsförsök är förgäves.

Det är för mig obegripligt att centern och folkpartiet vill så här flagrant visa sin brislande förståelse för de fackliga organisationernas, TCO:s och LO:s, vifia, trots enträget framförda önskemål både i uppvaktningar och på annal vis.

LO och TCO föreslår liksom regeringen i propositionen att vuxenstudiestödet i första hand skall utgå till sådana som förvärvsarbetat ett antal år och som är lägutbildade. Två föreslagna stödformer, ett särskilt timstudiestöd, avsett för studiecirkeldeltagare, och ett begränsat dag-studiesiöli, för framför allt kortare inlernatkurser, vill regeringen och de fackliga organisationerna skall utgå företrädesvis lill personer med obekväm arbetstid och i skiftgång saml till personer med slitsamma och tunga arbeten. Brister i tidigare utbildning skall beaktas. Utbildnings-stödet kommer pä det viset att i stort utgå till arbetstagare.

För att åstadkomma den här fördelningen och för att över huvud taget få igenom reformen har löntagarna i avtalsrörelsen medvetet avstått från en lönehöjning pä 0,15 96, vilket ger kraven en än fastare grund.

Till detta säger de enade borgerliga reservanterna nej. Studiestöden skall enligl deras förslag plottras bort på snart sagl alla grupper i samhället.

LO och TCO krävde och fick regeringens stöd för att få inflytande på fördelningen av studiestöden och den uppsökande verksamheten. Borgeriighelen säger även där nej. Fördelningen skall enligt den göras av en nämnd tillsatt av en tillfällig eller mer fasl politisk majoritet i varie landsting. Facket skall stå för ekonomin men landstingspolitikerna skall fördela pengarna.

Del här kan alltså innebära all en borgerlig majoritet i mänga landsting skall fördela studiemedel som lönlagarna satsat - samma borgerlighet som sä klart i dag går emot den samlade fackföreningsrörelsens krav.

LO och TCO krävde vidare, och har i det avseendet fått utbildningsministerns och regeringens stöd, att den uppsökande verksamhel som skall bedrivas på arbetsplatserna skulle få de fackliga organisationerna som huvudmän. Till även detta berättigade krav säger de borgeriiga reservanterna nej. Den uppsökande verksamheten skall enligt dem skötas

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

115

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

av alla de olika studieförbunden. Det finns f n, tio sådana, och ingen vet hur många vi får i framtiden.

Man vill alltså att riksdagen skall pracka pä fackföreningsfolket samarbete med studieförbund, som de förmodligen inte känner den minsta samhörighet med.

Den här uppsökande verksamheten har man praktiserat i fackföreningarna på arbetsplatserna i många år och vet hur den skall läggas upp. Den verksamheten har tveklöst gett mycket goda resultat, men ännu mycket mer finns att göra. Hittills har brist på resurser och brislande rörelsemöjligheter på arbetsplatserna satt käppar i hjulen. Kanske vi i dag kan rycka undan dessa käppar.

Den uppsökande verksamheten är en ganska kinkig sak. Uppsökarna möter ofta hårt motstånd mot studier. Negativa erfarenheter från den gamla aukiorilära skolan spelar in. Rädslan för höga studiekrav och rädslan för att göra bort sig är några negativa element.

Det är ganska härda knutar som uppsökarna skall lösa upp, knutar som - det vill jag påstå - endast av facket utsedda studieorganisatörer och uppsökare har förmåga att klara.

All man från borgerligt håll över huvud taget med sädana här förslag går emot den samlade fackföreningsrörelsens önskemål visar bara hur främmande borgerligheten egentligen är för förhållandena pä arbetsplatserna.

Herr talman! Med en from förhoppning om att vi redan vid denna riksdag, redan i dag, fattar ett positivt och rikligt beslul i vuxenutbildningsfrägan yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

116

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag hade inte för avsikt att komma igen i talarstolen, men efter den besvikelse över riksdagsbehandlingen i dag som herr Lindström gjorde sig till talesman för måste jag slälla frågan: Vad syftade herr Lindström lill med sitt anförande? Var det ett anförande för all påverka riksdagen, var del etl anförande för hemmabruk eller vad var meningen? Jag lycker att herr Lindström som ledamot av socialförsäkringsutskotlel ändå borde ha funnit alt om del är något parti som har arbetat för ufiämning i det här landet och för att värna de små människornas möjligheter - det må gälla bättre utbildning, sänkt pensionsålder eller andra saker - så är det centern.

Så säger herr Lindström att en enig borgeriighel här har gått emot fackföreningsrörelsen. Jag ber faktiskt herr Lindström gå igenom protokollet, studera vad som har sagts i den här debatten och ta del av de förslag som ligger pä riksdagens bord. Vad är det vi har sagt? Jo, att vuxenutbildningen måste vidgas till att omfatta alla lägutbildade i detta land!

Vi har inte plottrat bort den arbetsgivaravgift som här skall tas upp. Den skall också betalas av egenföretagarna, och vi har menat all egenföretagare också bör fä del av denna ökade vuxenutbildning. Sådan er-

fordras ocksä pä det hållet och del finns uirymme för det. Vi har sagt att arbetsgivaravgiften skall användas fören vidgad vuxenutbildning men att allmänna utbildningsinsatser däremot skall betalas med statsmedel. Enligt det förslag som utskollet redovisar kommer en del av de allmänna utbildningsinsatserna att betalas med denna social försäkringsavgift om 0,15 96. Jag frågar: Vem är det som plottrar bort det hela? Är det vi som hävdar alt denna avgift skall användas helt för vuxenutbildning och inte för allmänna utbildningsinsatser?

Jag är förvånad, herr talman, över denna form av diskussion, där lalare efter talare från den socialdemokratiska sidan kommer igen och säger att vi vill gä emot fackföreningsrörelsen och all vi inte har förställ innebörden av den här reformen. Jag sade inledningsvis i dag all för mig, som har upplevt etl lågutbildningssamhälles alla problem, är ingenting till större glädje än alt vi verkligen kan hjälpa de lägutbildade lill bättre möjligheter i livet. Utbildning i dag innebär inte minst för ungdomarna bättre möjligheter för all framtid. Del är från den utgångspunkten det är så angeläget att den här reformen får en ändamålsenlig och riktig utformning med hänsyn jusl lill de små och lägutbildade i värt samhälle.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

VuxenutbUdningen, m. m.

Hen LINDSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Carlsson i Vikmanshyltan frågar om jag vill påverka riksdagen eller påverka någon annan. Jag har tydligen redan något påverkat herr Carisson i Vikmanshyttan, så helt onödigt var kanske inte mitt inlägg.

Herr Carlsson säger alt jag skall läsa protokollet. Jag skulle vifia råda herr Carisson i Vikmanshyttan att läsa reservationerna, så ser han bakgrunden lill mitt resonemang.

Dessutom säger herr Carlsson att han är förvånad över alt vi kan påstå alt cenlern går emol fackföreningsrörelsen. Jag behöver bara påminna om den uppvaktning vi hade inför ulskottet. Visserligen värdet ganska fä borgerliga ledamöter som bevistade den uppvaktningen, som TCO och LO gjorde. Herr Carlsson i Vikmanshyttan var där, såvitt jag kommer ihåg, och jag tycker all det räcker med det. - Om han inle heller var där, ber jag om ursäkt. Det flnns i alla fall prolokoll all läsa kring della.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! En ökning av bidragsdelen eller elt införande av studielön skulle öka löneklyftorna i samhället, säger herr Nilsson i Norrköping. Vad är det för nonsens?

Vi vet vilka som missgynnas av det system vi har i dag. Vi vet alt det är ungdomar från socialgrupp 3. Både en höjning av bidragsdelen lill i första hand 25 96, som vpk föreslår, och ett införande av en studielön skulle värna om dem som har det sämst ställt ekonomiskl sett. Ungdomar från socialgrupperna 1 och 2 brukar klara sig både ekonomiskt och praktiskt, och del är inle dem som jag är ute för att gynna.

Om inle tanken på en studielön kan accepleras, sä har man också

117

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

överspelal ett av de starkaste sociala motiven för en lönepolitisk ufiämning i della avseende.

Hen NILSSON i Norrköping (s);

Herr lalman! Mitt svar lill fru Lantz måsle i stort sell bli en upprepning av vad jag lidigare har sagl i debatten.

Först och främst framgår det av ulskollels betänkande all en studielön kommer att bli föremål för ulredning.

Vilka effekter som en studielön har är mera oklart. Införande av studielön kommer uppenbarligen all skapa en jämnare social rekrytering till studier. Men om man inför studielön och med bidrag finansierar blivande höginkomsttagares studier, riskerar vi ä andra sidan att inkomstklyftorna i samhället kommer all öka. Del är en hell privat uppfallning, men jag tror alt en studielön i sä fall måste kopplas ihop med en statlig inkomstpolitik, och en sådan politik har ju fru Lantz' parti nyligen lagil avstånd från.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Vare sig man väfier att öka bidragsdelen i studiemedelssystemet eller vill införa studielön, är det självklart all delta skall beskallas precis som vilken lön som helst. Därför faller de argument som herr Nilsson i Norrköping just nu presenterade.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 265 Nej - 47

118

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reser-

vationen nr 2 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl, samt 3:o) reser- Nr 84

valionen nr 3 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den först- Tisdaeen den

nämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då fröken in mai 1975

Rogestam begärde votering upptogs för bestämmande av konlrapropo-______

sitionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under Vuxenutbildningen,

2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Lantz m. m.
begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes
följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 2 antar reservationen nr 2 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 3 av herr Hagberg i Borlänge,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 83

Nej- 17

Avstår - 211

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill aU kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Carisson

i Vikmanshyttan m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fröken Rogestam begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 175

Nej - 83

Avstår - 54

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

119

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

servationen nr 4 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hagberg

i Boriänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 260

Nej - 16

Avstår - 34

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 5 av herr Carlsson i Vikmanshyltan m, fl, samt 3:o) reservationen nr 6 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fröken Rogestam begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Lantz begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 5 antar reservationen nr 5 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m, fl, röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 6 av herr Hagberg i Boriänge,

120

Ja - 110 Nej - 16 Avstår - 186 I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemsiällan

i betänkandet nr 14 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Carlsson

i Vikmanshyttan m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä fröken Rogestam begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 187

Nej - 110

Avstår - 15

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Rogestam begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i belänkandet nr 14 punkten 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Carisson

i Vikmanshyltan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Rogestam begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 203

Nej - 107

Avstår - 2

Punkten 7

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punklen 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Hagberg

i Boriänge.

121

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen,

m. m.

Ja - 257

Nej - 15

Avstår - 39

Punkten 8

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herrar Jonsson i Mora och Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herrar Jonsson

i Mora och Hagberg i Boriänge,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 268

Nej - 43

Avstår - 2

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Ringaby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i beiänkandel nr 14 punkten 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Ringaby

m.fl.

122

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 219 Nej - 94

Punkten 10

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 10 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Hagberg

i Boriänge.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

VuxenutbUdningen, m. m.

Ja - 297 Nej - 15

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i belänkandet nr 14 punkten 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Hagberg

i Boriänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 295 Nej - 16

Punkten 12

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

123

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

VuxenutbUdningen, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herrar Ringaby

och Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej - 47

Avstår - 1

Punkten 13

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 14

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Rogestam begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 14 av herr Carlsson

i Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fröken Rogesiam begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 230 Nej - 81

Punklen 15

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlsson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

124

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 15 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herr Carisson

i Vikmanshyttan m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Gustafsson i Byske (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 15 av herr Carisson i Vikmanshyttan m, fl.

Punkten 16

Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs först beträffande behovsprövningen mot makes inkomst och därefter beträffande behovsprövningen mot makes förmögenhet.

Behovsprövningen mot makes inkomst Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationerna nr 16 av herr Ringaby m. fl. och nr 17 av herr Hagberg i Boriänge i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 16 såvitt avser behovsprövningen mot makes

inkomst röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationerna nr 16 av herr Ringaby

m.fl. och nr 17 av herr Hagberg i Boriänge i motsvarande delar.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

VuxenutbUdningen, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 186

Nej - 94

Avstår - 31

125

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Behovsprövningen mot makes förmögenhet Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Ringaby m, fl, i moisvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 16 såvitt avser behovsprövningen mot makes

förmögenhet röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av herr Ringaby m. fl.

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej - 76

Avstår - 3

Punklen 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Rogestam begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 17 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av herr Carlsson i

Vikmanshyltan m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fröken Rogestam begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 221 Nej - 91

126

Punklen 18

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 19 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr

Carisson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 14 punklen 18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herr Carisson i

Vikmanshyttan m. fl.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkslälldes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Lidgard (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej. Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 19 av herr Carisson i Vikmanshyttan m, fl.

Punkterna 19 och 20

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 21

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 21 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 21 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 21 av herr Hagberg i

Boriänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295 Nej - 16

127

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Punkten 22

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 22 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 22 av herr Carisson i

Vikmanshyttan m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 204 Nej - 108

Punkten 23

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 24

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 23 av herr Carisson i Vikmanshyttan m, fl, samt 3:o) reservationen nr 24 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Jonsson i Mora begärde volering upplogs för besiämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fru Lantz begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 24 antar reservationen nr 23 av herr Carisson i Vikmanshyttan m, fl, röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 24 av herr Hagberg i Boriänge,

128

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 113 Nej - 18 Avstår - 179 I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 24 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 23 av herr Carisson

i Vikmanshyttan m, fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Mora begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 189 Nej - 123

Punklen 25

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 25 av herr Carisson i Vikmanshyltan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carisson i Vikmanshyttan begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 25 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 25 av herr Carisson

i Vikmanshyttan m. fl.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades Ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Petersson i Röstånga (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservaiionen nr 25 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl.

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 83-84

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

Punkten 26

Kammaren biföll reservationen nr 28 av herrar Ringaby och Fridolfsson,

Punklerna 27-29

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 30

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 29 av herr Hagberg i Borlänge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 30 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 29 av herr Hagberg

i Boriänge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 297 Nej - 15

Punklen 31

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkten 32 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 30 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlsson i Vikmanshyttan begärt volering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i beiänkandel nr 14 punklen 32 a rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 30 av herr Carisson

i Vikmanshyttan m. fl. i moisvarande del.

130

Vid omröstning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omrösiningsapparal verkslälldes. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 156

Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Vuxenutbildningen, m. m.

på att ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Träff (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Punkten 32 b

Propositioner gavs på bifall till dels ■utskottets hemställan, dels reservationen nr 30 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carisson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i betänkandet nr 14 punkten 32 b röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 30 av herr Carlsson

i Vikmanshyltan m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkslälldes. Denna omröstning gav föfiande resultat;

Ja - 157 Nej - 155

Punklen 33

Proposilioner gavs pä bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 32 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl. i motsvarande del saml 3;o) reservationen nr 33 av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 34

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 34 av herr Carisson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 35-40

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 41 Propositioner gavs

bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

131

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Uppsökande verksamhet för' vuxenutbUdning m. m.

servationen nr 35 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 42-44

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Uppsökande verksamhet för vuxenutbildning m. m.

Föredrogs utbildningsulskollels betänkande nr 16 med anledning av propositionen 1975:23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd såvitt gäller uppsökande verksamhel för vuxenutbildning m. m. jämte motioner.

(Detta betänkande hade debatterats i samband med behandlingen av socialförsäkringsutskoltets belänkande nr 14.)

Sedan regeringen i propositionen 1975:1 bilaga 10 beräknat medel för Bidrag till studiecirkelverksamhel (punkten G 6), Bidrag lill studieförbund (punkten G 7), Studiebidrag m. m. (punkten H 2) och Sludiemedelsfonden (punkten IV;5) hade regeringen i propositionen 1975:23 (utbildningsdepartementet) bl. a. föreslagit riksdagen

1. att godkänna de riktlinjer för uppsökande verksamhel för vuxenutbildning m. m. som angelts i proposiiionen,

2. att godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till studiecirkelverksamhet som förordats i proposiiionen,

3. att till Bidrag till studiecirkelverksamhel för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 302 000 000 kr.,

4. att godkänna de riktlinjer som förordats i proposiiionen beträffande fördelningen av den del av bidraget lill studieförbundens pedagogiska verksamhel som avsäg verksamhel i glesbygd,

5. att till Bidrag till studieförbund för budgelåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 16 300 000 kr.,

6. att till Bidrag lill uppsökande verksamhel pä arbetsplatser m. m. för budgetåret 1975/76 undet åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 1 000 kr.

Redogörelse för del huvudsakliga innehållet i proposiiionen 1975:23 hade lämnats i samband med redovisningen av socialförsäkringsutskoltets betänkande nr 14.

I della sammanhang hade utbildningsutskottet behandlat

132

dels de med anledning av proposiiionen 1975:23 väckta, lill utbildningsutskoltel hänvisade motionerna

1975:1903 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s), vari hemslällls att riksdagen beslutade om en ökning av det s. k. priobidraget i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975; 1938 av herr Fälldin m. fl. (c) såvitt gällde hemställan att riksdagen beslutade

1. att för uppsökande verksamhet på arbetsplatser och utbildning av studieorganisatörer anvisa 5 mifi. kr. under anslaget Bidrag till studieförbund (yrkandet 2),

2. att begära en uppräkning av bidraget per studietimme i näsla års budgetproposition (yrkandet 4),

3. att studier inom samma ämnesområde och pä samma nivå skulle räknas som prioriterade oberoende av vilket studieförbund som anordnade studierna (yrkandet 5),

4. att hos regeringen begära att glesbygdsgruppen inom arbetsmarknadsdepartementet skulle ges i uppdrag att utforma ett lämpligt glesbygdsbegrepp inom sludiecirkelverksamheten (yrkandet 6),

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Uppsökande verksamhet för vuxenutbildning m. m.

1975:1939 av herr Helén m. fl. (fp) såvitt gällde hemställan att riksdagen skulle

1. anvisa ett anslag om 6 mifi. kr. för uppsökande verksamhet inom vuxenulbildningen all fördelas till studieförbund och kommunal vuxenutbildning enligt riktlinjerna i motionen (yrkandet 7),

2. besluta att det extra bidraget till studiecirkel i glesbygd skulle gälla även Orter utanför stödområdet (yrkandet 9),

3. begära att glesbygdsgruppen inom arbetsmarknadsdepartementet gavs i uppdrag att lägga fram förslag lill avgränsning av glesbygdsbegreppet i det sammanhanget (yrkandet 10),

4. ullala att del förhöjda studiebidraget till cirklar i vissa ämnen borde avvecklas successivt genom en höjning av det allmänna studiecirkel-bidraget (yrkandet 11),

1975:1940 av herr Hermansson m.fl. (vpk) såvitt gällde hemställan att riksdagen beslutade

1. att en kraftigare satsning skedde på uppsökande och sludierådgi-vande verksamhet i enlighet med motionens krav (yrkandet 2),

2. alt handikappade, hemarbelande kvinnor och invånare i glesbygdskommuner gavs hög prioriteringsgrad vid resurstilldelningen för studiecirkelverksamhet (yrkandet 3),

3. att uppdelningen i prioriterade och icke prioriterade studiecirklar slopades (yrkandet 4),

4. all för det fall att riksdagen beslutade att icke avskaffa prioriteringen av vissa studiecirklar alla studiecirklar med språkundervisning skulle anses vara prioriterade (yrkandet 5),

1975:1941 av fröken Maltson (s).

133

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Uppsökande verksamhet för vuxenutbUdning m. m.

1975:1942 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m, fl, (c), vari hemställts att riksdagen beslutade alt medlems- och funktionärsutbildning blev prioriterat studieämne inom studiecirkelverksamheten,

1975:1943 av herr Nordstrandh m, fl, (m), vari hemställts all riksdagen uttalade

1, att den aviserade utredningen rörande gränsdragningen mellan folk
bildningsarbetet och övrig vuxenutbildning samt formerna för det statliga
stödet till studiecirkelverksamheten borde dels vara parlamentarisk, dels
inrymma en allsidig representation frän studieförbunden,

2, att den föreslagna uppsökande verksamheten på arbetsplatser och i bostadsområden borde organiseras och genomföras enligt de riktlinjer som angelts i motionen,

3, alt antalet prioriterade studiecirkelämnen icke borde utökas utan att inriktningen i stället borde vara att i första hand utjämna skillnaderna i bidragshänseende mellan de icke prioriterade och nuvarande prioriterade cirklarna.

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

134

1975:208 av fröken Hörién (fp) och herr Larsson i Slaffanstorp (c), 1975:264 av herr Björk i Gävle m, fl, (c) samt 1975:1418 av herr Strömberg i Botkyrka (fp).

Utskottet hemställde

1, att riksdagen beträffande översyn av vuxenutbildningen skulle avslå motionen 1975:1943 yrkandet 1,

2, att riksdagen beträffande ansvaret för den uppsökande verksamheten på arbetsplatser m, m, med anledning av propositionen 1975:23 samt motionerna 1975:1938 yrkandet 2 i denna del, 1975:1939 yrkandei 7 i denna del och 1975:1943 yrkandei 2 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

3, all riksdagen belräffande ansvaret för den uppsökande verksamheten i bostadsområden med anledning av propositionen 1975:23 samt motionerna 1975:1938 yrkandet 2 i denna del, 1975:1939 yrkandet 7 i denna del och 1975:1943 yrkandet 2 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

4, att riksdagen beträffande den uppsökande verksamhetens omfattning m, m, skulle avslå motionen 1975:1940 yrkandet 2,

5, att riksdagen beträffande uttalande rörande genomförandet av den uppsökande verksamheten skulle avslå motionen 1975:1943 yrkandet 2 i denna del,

6, att riksdagen belräffande särskilda åtgärder för alt främja kvinnors deltagande i vuxenutbildning skulle avslå motionen 1975:1941 yrkandet 1,

7. att riksdagen beträffande fortsatt försöksverksamhet skulle avslä motionen 1975:208,

8. att riksdagen i övrigt godkände de riktlinjer för uppsökande verksamhel för vuxenutbildning m, m, som angelts i propositionen,

9. att riksdagen belräffande slopande av uppdelningen prioriterade och icke prioriterade studiecirklar skulle avslå molionen 1975:1940 yrkandet 4 i denna del,

10. alt riksdagen beträffande utvidgning av antalet prioriterade sludiecirkelämnen med anledning av proposiiionen 1975:23 och motionerna 1975:1938 yrkandei 5 och 1975:1942 saml med avslag pä motionerna 1975:1940 yrkandet 5 och 1975:1943 yrkandet 3 i denna del som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

11. att riksdagen beträffande bidraget till allmänna studiecirklar med anledning av propositionen 1975:23 och motionerna 1975:1903,1975:1938 yrkandet 4, 1975:1939 yrkandei 11, 1975:1940 yrkandet 4 i denna del samt med avslag på motionen 1975:1943 yrkandet 3 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. att riksdagen belräffande studiecirklar i glesbygd med avslag pä motionerna 1975:1938 yrkandet 6, 1975:1939 yrkandena 9 och 10 samt 1975:1940 yrkandei 3 i denna del godkände de ändrade grunder för statsbidrag som förordats i propositionen,

13. att riksdagen beträffande stöd lill handikappades dellagande i studiecirklar med avslag på molionen 1975:1940 yrkandei 3 i denna del godkände de ändrade grunder för statsbidrag som förordals i propositionen,

14. att riksdagen belräffande slöd lill barntillsyn skulle avslå motionerna 1975:1940 yrkandet 3 i denna del och 1975:1941 yrkandet 2,

15. att riksdagen beträffande åldersgräns skulle avslå motionen 1975:264,

16. alt riksdagen beträffande alfabetiseringsundervisning skulle avslå molionen 1975:1418,

17. att riksdagen i övrigt godkände de ändrade grunder för statsbidrag till studiecirkelverksamhel som förordats i propositionen,

18. au riksdagen godkände de riktlinjer som förordats i propositionen belräffande fördelningen av den del av bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet som avsäg pedagogisk verksamhel i glesbygd,

19. all riksdagen till Bidrag till studiecirkelverksamhet för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ell förslagsanslag av 316 000 000 kr.,

20. alt riksdagen med bifall till proposiiionen 1975:23 saml med avslag på motionerna 1975:1938 och 1975:1939, motionerna såvitt gällde anvisande av medel under detta anslag i stället för avgiftsfinansiering, lill Bidrag lill studieförbund för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett anslag av 16 300 000 kr.,

21. att riksdagen med bifall lill propositionen 1975:23 samt med avslag på motionerna 1975:1938 och 1975:1939, motionerna såvitt gällde an-

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Uppsökande verksamhet för vuxenutbildning m. m.

135

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Uppsökande verksamhet för vuxenutbildning m. m.

visande av medel under della anslag i stället för avgiftsfinansiering, lill Bidrag till uppsökande verksamhet pä arbetsplatser m. m. för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ell anslag av 1 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande omfattningen av den uppsökande verksamheten av fru Nordlander (vpk) som ansett alt utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med-anledning av propositionen 1975:23 och motionen 1975:1940 yrkandet 2 gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

2. beträffande utvidning av begreppet prioriterade sludiecirkelämnen
samt bidrag till allmänna studiecirklar av herrar Nordstrandh (m) och
Nyhage (m) som ansett att utskottet under 10 och 11 bort hemslälla

10. att riksdagen beträffande utvidgning av prioriterade sludiecirkel
ämnen med bifall till molionen 1975:1943 yrkandet 3 i denna del samt
med avslag pä propositionen 1975:23 och motionerna 1975:1938 yrkandet
5, 1975:1940 yrkandet 5 och 1975:1942 som sin mening gav regeringen
till känna vad reservanterna anfört,

11, att riksdagen beträffande bidraget lill allmänna studiecirklar med
anledningav proposiiionen 1975:23 samt motionerna 1975:1938 yrkandet
4, 1975,1939 yrkandet 11 och 1975:1940 yrkandet 4 i denna del samt
med bifall till motionen 1975:1943 yrkandet 3 i denna del saml med
avslag pä motionen 1975:1903 som sin mening gav regeringen till känna
vad reservanterna anfört,

beträffande anslagsberäkningar

3. av herrar Elmsiedi (c) och Karlsson i Mariefred (c), fröken Rogestam
(c) saml herrar Fiskesjö (c) och Jonsson i Alingsås (fp) som - vid bifall
till reservaiionen nr 32 till socialförsäkringsutskottets belänkande 1975:14
- anseit att ulskottet under 19, 20 och 21 bort hemställa

19. att riksdagen lill Bidrag till studiecirkelverksamhel för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ell förslagsanslag av 343 600 000 kr.,

20. att riksdagen med anledning av propositionen 1975:23 och molionen 1975:1939 saml med bifall till motionen 1975:1938, molionerna såvitt gällde anvisande av medel under detta anslag i stället för avgiftsflnansiering, till Bidrag till studieförbund för budgetåret 1975/76 under ättonde huvudtiteln anvisade ett anslag av 26 100 000 kr.,

21. att riksdagen med bifall till molionen 1975:1938, med anledning av motionen 1975:1939 saml med avslag pä propositionen 1975:23, motionerna såvitt gällde anvisande av medel under delta anslag i siället för avgiftsfinansiering, beslulade avslä regeringens förslag om anvisande av 1 000 kr. under den föreslagna anslagsrubriken Bidrag lill uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m..

136

4. av herrar Nordstrandh (m) och Nyhage (m) som - vid bifall till

reservationen nr 31 lill socialförsäkringsulskottets belänkande 1975:14 - ansett all utskottet under 19, 20 och 21 bort hemställa

19.' att riksdagen till Bidrag lill studiecirkelverksamhel för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 329 600 000 kr.,

20. alt riksdagen med anledning av proposiiionen 1975:23 och motionen 1975:1939 samt med bifall lill motionen 1975:1938, molionerna såvitt gällde anvisande av medel under delta anslag i stället för avgiftsfinansiering, till Bidrag lill studieförbund för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett anslag av 26 100 000 kr.,

21. att riksdagen med bifall till motionen 1975:1938, med anledning av motionen 1975:1939 samt med avslag pä propositionen 1975:23, motionerna såvitt gällde anvisande av medel under detta anslag i stället för avgiftsfinansiering, beslutade avslå regeringens förslag om anvisande av 1 000 kr. under den föreslagna anslagsrubriken Bidrag till uppsökande verksamhet pä arbetsplatser m. m.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Uppsökande verksamhet för vuxenutbildning m. m.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden beträffande ansvaret för den uppsökande verksamheten

1. av herrar Alemyr (s), Jönsson i Ariöv (s), Wiklund (s) och Gus-tafssson i Barkarby (s), fru Gradin (s), herrar Sundgren (s) och Gillström (s) samt fru Nordlander (vpk),

2. av herrar Nordstrandh (m), Elmstedt (c) och Karisson i Mariefred (c), fröken Rogestam (c) saml herrar Nyhage (m), Fiskesjö (c) och Jonsson i Alingsås (fp),

3. belräffande genomförandet av den uppsökande verksamheten av herrar Nordstrandh (m) och Nyhage (m),

4. belräffande studiecirkelverksamhet av fru Nordlander (vpk).

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall till reservaiionen 2.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall till reservationen 1 vid utbildningsutskottets betänkande nr 16 beträffande omfattningen av den uppsökande verksamheten.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re-

137

138

servationen nr I av fru Nordlander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt volering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punklen 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionrn nr 1 av fru Nordlander.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 294

Nej - 15

Avstår - 2

Punkterna 5-9

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt.

Punklerna 10 och 11

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Nordstrandh och Nyhage, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller uibildningsutskottets hemställan i belänkandet nr 16 punkterna 10 och 11 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Nordstrandh och Nyhage.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 264 Nej - 47

Punkterna 12-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

§ 3 Arbetsmarknadsutbildningen

Nr 84

Föredrogs inrikesutskottets belänkande nr 14 med anledning av dels propositionen 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen, dels propositionen 1975:1 såvitt gäller Arbetsmarknadsutbildning jämte motioner.

Regeringen hade i proposiiionen 1975:1 bilaga 13 efter föredragning av statsrådet Leijon föreslagit riksdagen att godkänna den i propositionen förordade ändringen av grunderna för utbildningsbidrag. Vidare hade i propositionen för arbetsmarknadsutbildning beräknats etl belopp av 1 086 700 000 kr.

Regeringen hade därefter i propositionen 1975:45 efter föredragning av statsrådet Leijon föreslagit riksdagen att

1. anta de riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen som förordats i propositionen,

2; godkänna de i propositionen föreslagna nya grunderna för utbildningsbidrag till kursdeltagare och slöd till företag som anordnade utbildning av anställda,

3. bemyndiga regeringen att vid behov med hänsyn lill arbetsmarknadsläget göra undantag från 20-årsgränsen för utbildningsbidrag,

4. bemyndiga regeringen att fastställa ram för slöd lill företag som anordnade utbildning av anställda vid risk för permitiering eller uppsägning,

5. anta förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen.

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1975:45 anfördes föfiande:

"I proposiiionen föresläs riktlinjer för den fortsalla arbetsmarknadsutbildningen, som är den vuxenutbildning samhället ger särskild förtur av arbelsmarknadspolitiska skäl. Den skall siärka dem som har en svag Slällning pä arbeismarknaden och tillgodose angelägna behov av yrkesutbildad arbetskraft. Den mäste vara flexibel för all kunna möta förändringar på arbeismarknaden.

Ell nyll syslem för utbildningsbidrag föresläs med väsentligt bällre förmåner än vad som nu utgår. Del är uppbyggt enligl inkomstbortfallsprincipen och anknutet till arbetslöshetsförsäkringen. Därmed slopas också den nuvarande reduktionen av bidragen mot makes inkomst. Arbetslöshetsförsäkrade kursdeltagare föreslås få en dagpenning av högst 120 kr. och minst 80 kr. under fem dagar i veckan. Utöver dagpenningen föreslås alla arbetslöshetsförsäkrade fä ell stimulansbidrag av 10 kr. om dagen. Sammanlagda bidrag utöver 90 kr. per dag fär dock inte överstiga den utbildades tidigare inkomst. Kursdeltagare över 20 år som inle har räll lill ersättning frän arbetslöshetskassa föreslås få etl enhetligt bidrag

139

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

140

av 90-kr. om dagen, vilket motsvarar det lägsta sammanlagda bidraget för arbetslöshetsförsäkrade. Utöver de nämnda bidragen skall i förekommande fall utgå traktamenten och särskilda bidrag för vissa extra kostnader i samband med utbildningen. Uträkning och utbetalning av utbildningsbidrag föresläs i forlsältningen ske genom biträde av försäkringskassorna.

Ungdomars möjligheter att fä arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag föresläs bli förbättrade. Alla som har rätt till kontant ersättning vid arbetslöshet skall oavsett ålder kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning om della är den lämpligaste åtgärden. Flertalet kursdeltagare under 20 är föresläs fä ett utbildningsbidrag av 45 kr. om dagen, dvs. 10 kr. mer än vad som motsvarar kontant arbetsmarknadsstöd. De som är arbetslöshetsförsäkrade och de som har vårdnad om barn skall dock få samma bidrag som vuxna i moisvarande situation.

Till brislyrkesuibildning kan i mån av plats antas även den som inte uppfyller villkoret att vara eller löpa risk all bli arbetslös. Ramen för denna grupp av deltagare höjs frän 3 000 till 10 000 personer per år. Inom ramen skall företräde ges åt anställda som har en svag slällning på arbetsmarknaden eller låga inkomster.

Utbildningarna föresläs i allmänhet bli upplagda så att de kan ingå i syslem av återkommande ulbildning som varvas med arbeie. Den första etappen i en sådan återkommande utbildning måste alllid vara så omfattande att den ger en rejäl start och varaktig sysselsällningstrygghet i yrket.

Svenskundervisningen för invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen föresläs kunna förlängas från tvä månader lill högst fyra månader.

Yrkesutbildningen i kriminalvårdsanstaller avses i fortsättningen ske i AMS och SÖ;s regi som arbetsmarknadsutbildning. De organisatoriska frågorna i samband med delta bereds f n. i regeringskansliet.

Reglerna för stöd lill arbetsmarknadsutbildning i företag föresläs fä en enhetlig utformning i framliden. Vid all sådan ulbildning skall krävas att den utbildade är anställd och fär avtalsenliga förmåner. De fackliga organisationerna bör alltid medverka vid planering, genomförande och tillsyn av utbildningen. Stödet kan utgå under högst sex månader och med etl enhetligt belopp av älta kr. i timmen. Särskilda regler skall gälla vid praktikanslällning. Vid de pågående försöken med ulbildning av personer som anställs i yrken som domineras av motsatt kön skall bidraget höjas från f n. fem till sex kr. timmen. Det föreslås dessutom au försök görs med brislyrkesuibildning av svetsare och plätslagare som anställs vid varvsföretag.

I propositionen föreslås vidare all del s. k. ramplanearbelet för arbetsmarknadsutbildningen intensifieras i olika avseenden. Kursnämnderna, som länsvis övar tillsyn över arbetsmarknadsutbildningen i olika yrkesområden, förstärks. Eleverna föreslås fä större inflytande genom bl. a. representation i kursnämnderna.

De sammanlagda kostnaderna för reformen beräknas till 690 mifi. kr.

per år, varav 160 mifi. kr. motsvaras av ökad inkomstskatt pä utbildningsbidragen. För flnansieringen bör en arbetsgivaravgift införas. Den bör under år 1976 utgå med 0,4 96 av lönesumman, vilkel beräknas motsvara ca 530 mifi. kr. Avgiften föresläs bli tillförd en nybildad fond, arbelsmarknadsulbildningsfonden. De nya reglerna föresläs träda i kraft den 1 januari 1976."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden väckta molionerna

1975:399 av herr Helén m. fl. (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 4),

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsut-bUdningen

1975:643 av herr Nordstrandh m. fl. (m),

1975:942 av fru Hörnlund m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen beslutade alt försöksverksamheten med barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning fick utökas till att omfatta även kursdeltagare som genomgick utbildning utanför AMU-cenler,

1975:949 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen beslutade

2. att höja del särskilda utbildningsbidraget för ulbildning av ungdom och kvinnor från 5 till 8 kr. per timme,

3. att utbildningsbidrag gavs till ungdomar under 20 år som anvisades vakanta plalser vid AMU-cenler i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. alt riksdagen skulle bifalla AMS förslag om utvidgad barntillsyns-service för elever inom arbetsmarknadsutbildningen, all bestridas inom det av regeringen föreslagna förslagsanslaget för arbelsmarknadsservice,

1975:1697 av fru Fraenkel (fp), såviii nu var i fråga (yrkandei 2),

1975:1708 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1975:1712 av fru Jonäng (c), såvitt nu var i fråga (yrkandet 1),

1975:1717 av herr Lindström m.fl, (s),

1975:1736 av hen Sirömberg i Botkyrka (fp),

dels de med anledning av propositionen 1975:45 väckta molionerna

1975:2001 av hen Nordstrandh m, fl, (m).

141

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

1975:2005 av fru Johansson i Hovmantorp (s) och herr Nilsson i Växjö (s), vari yrkats att riksdagen beslutade bemyndiga regeringen att, när särskilda omständigheter förelåg, höja bidraget till företag vid utbildning av handikappade,

1975:2006 av fru Landberg (s), vari yrkats att riksdagen bemyndigade regeringen att besluta om tillägg till utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildningen i enlighet med vad som anförts i molionen.

142

1975:2007 av herr Nilsson i Växjö (s) och fru Johansson i Hovmantorp (s), vari yrkats att riksdagen bemyndigade regeringen att vid ulbildning, som omfattade längre lid, justera utbildningsbidraget om löneutvecklingen gav anledning därtill,

1975:2010 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), vari yrkats

1. att riksdagen beslutade att bemyndiga regeringen att höja det nuvarande grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning fr, ,o, m. den 1 september 1975 till en nivå som motsvarade fördyringen av levnadskostnaderna,

2. att riksdagen hos regeringen begärde att arbetslöshetsförsäkrings-utredningen gavs i uppdrag att överväga lämpligaste formen för värdesäkring av utbildningsbidragen,

3. att riksdagen hos regeringen begärde alt arbetsmarknadsstyrelsen gavs i uppdrag att särskill överväga möjligheterna för samarbete med folkhögskolorna och studieförbunden vid anordnandet av s. k. prepa-randkurser,

1975:2011 av herr Hermansson ni. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen, med biträdande i övrigt av proposiiionen 1975:45, beslulade

A. att fr. o. m. den 1 juli 1975 fram t. o. m. innevarande års utgång
provisoriskt uppräkna grundbidraget för AMU-eleverna med 200 kr. per
månad,

B. 1. att en ulbildningslön fastställdes på 2 500 kr. per månad för den
som inle hade barn, att gälla även för kursdeltagare under 20 år,

2. all barnfamifierna skulle erhålla ett extra slöd med
för barn i åldern 0-9 år 270 kr.,

för barn i åldern 10-15 är 405 kr., för barn i åldern 16-19 är 495 kr.,

3. att ge regeringen lill känna vad i övrigl i motionen anförls.

1975:2012 av herr Jonsson i Alingsås (fp), vari yrkats alt riksdagen beslutade anhålla hos regeringen om att folkhögskolorna i större utsträckning utnytfiades för den förberedande arbetsmarknadsutbildningen,

1975:2013 av fru Jonäng m.fl. (c).

1975:2014 av herr Karlsson i Mariefred (c), vari yrkats att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975:45 beslulade ullala all den möjlighel som fanns alt vid folkhögskolorna ge förberedande utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen borde tillvaratas i ökad utsträckning samt alt ökade möjligheter borde ges den enskilde eleven alt själv avgöra vilken form av förberedande utbildning han/hon skulle få del av.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

1975:2015 av herr Magnusson i Borås (m), vari yrkats att riksdagen beslutade att avslå propositionen 1975:45 i vad avsåg höjning av arbetsgivaravgiften,

1975:2016 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari yrkats

1. att riksdagen hos regeringen gav till känna att de icke arbetslös-helsförsäkrades ekonomiska situation under arbetsmarknadsutbildningen beaktades av ulredningen om den allmänna arbetslöshetsförsäkringen,

2. alt undantag frän anställningsvillkoret vid ulbildning i förelagen skulle bevifias, om delta med hänsyn till konsekvenserna för individens situation pä arbetsmarknaden var lämpligt,

3. att yrkesutbildning inom fångvärden borde bedrivas på samtliga anstalter, där sådan utbildning bedrevs f n.,

4. att grundbidraget, utöver den föreslagna höjningen den 1 juli 1975, höjdes med 100 kr. från den 1 september 1975,

5. all reformen finansierades med en arbetsgivaravgift, vilken fastställdes på sätt som angelts i motionen,

1975:2017 av herr Olsson i Järvsö (c) samt

1975:2018 av fru Sundberg (m).

Utskottet hemställde

1. belräffande ulbildning för låginkomsttagare all molionen 1975:2013, yrkandet 2, inle föranledde nägon riksdagens åtgärd,

2. beträffande 20-ärsgränsen

A. alt riksdagen bemyndigade regeringen att vid behov med hänsyn
till arbetsmarknadsläget göra undanlag från 20-årsgränsen för utbildnings
bidrag,

B. all molionen 1975:949, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens
åtgärd,

3. belräffande arbetsgrupp för samordning av arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning att motionen 1975:2001 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

4. belräffande ulredning om samordning av ungdomsutbildning och arbetsmarknadsutbildning all niotionen 1975:2017 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande folkhögskolornas roll inom arbetsmarknadsutbildningen alt motionerna 1975:2010, yrkandei 3, 1975:2012 och 1975:2014 inte föranledde nägon riksdagens åtgärd.

143

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

144

6. beträffande försök med särskill stimulansbidrag vid icke könsbundna utbildningsval att motionen 1975:2013, yrkandei 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande utvidgad försöksverksamhet med jämställdhetsbidrag att motionen 1975:1712, yrkandet 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande svenskundervisning för invandrare all molionen 1975:1736 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande särskilda ALU-kurser för hemarbelande invandrarkvinnor att motionen 1975:1717 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom kriminalvården all motionen 1975:2016, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande anställningsvillkoret v]d företagsutbildning all riksdagen med bifall till förslaget i propositionen 1975:45 skulle avslå motionen 1975:2016, yrkandet 2,

12. beträffande bidragsbeloppets storiek vid företagsutbildning att riksdagen med anledning av propositionens förslag samt med bifall till motionen 1975:2005 som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskottet anfört,

13. beträffande återinförande av femkronan som konjunkturpolitiskt medel m. m. att molionerna 1975:399,yrkandei l,och 1975:949, yrkandei 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

14. alt riksdagen bemyndigade regeringen all för budgetåret 1975/76 fastställa ram för stöd till förelag som anordnade utbildning av anställda vid risk för permitiering eller uppsägning,

15. beträffande arbetsmarknadsutbildning av grovplåtslagare och grovsvetsare för varven att motionen 1975:643 inte föranledde nägon riksdagens åtgärd,

16. beträffande stöd till utbildning i företag att riksdagen godkände de i proposiiionen 1975:45 föreslagna nya grunderna för stöd till företag som anordnade ulbildning av anställda, i den mån dessa grunder inle behandlals i föregående punkler,

17. beträffande beaktande av de icke försäkrades situation vid arbetsmarknadsutbildning all molionen 1975:2016, yrkandei 1, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

18. beträffande bidragsjusteringar vid längre utbildningar att riksdagen med bifall till molionen 1975:2007 som sin mening gav regeringen till känna vad ulskottet anfört,

19. belräffande värdesäkring av grundbidrag att molionen 1975:399, yrkandei 4, inte föranledde nägon riksdagens åtgärd,

20. beträffande ulredning om värdesäkring av utbildningsbidraget all molionen 1975:2010, yrkandei 2, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

21. beträffande bidrag till köp av läroböcker att riksdagen skulle avslä molionen 1975:2018,

22. beträffande särbehandling av ensamslående inom arbetsmarknadsutbildningen att molionen 1975:1697, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

10. beträffande reformeringen av utbildningsbidraget alt riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionen 1975:2011, yrkandena B 1 och B 2, godkände i propositionen 1975:45 föreslagna nya grunder för utbildningsbidrag till kursdeltagare, att tillämpas fr, o. m, den 1 januari 1976, i den mån dessa grunder inte behandlats i föregående punkter,

11. beträffande utbildningsbidrag för tiden den 1 juli-den 31 december 1975

A, att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
pä motionen 1975:2011, yrkandet A i motsvarande del, godkände i pro
positionen 1975:1, bilaga 13, förordad ändring av grunderna för utbild
ningsbidrag, att tillämpas fr. o, m, den I juli 1975,

B, att riksdagen med anledning av motionerna 1975:2006, 1975:2010,
yrkandet 1, 1975:2011, yrkandet A i motsvarande del, och 1975:2016,
yrkandet 4, bemyndigade regeringen att vid behov företa erforderiig jus
tering av utbildningsbidraget,

C, alt motionen 1975:1708 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

25. belräffande medinflytande för deltagare i arbetsmarknadsutbildning, m. m, att motionen 1975:2011, yrkandet B 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

26. beträffande försöksverksamheten med barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen med anledning av motionerna 1975:942 och 1975:949, yrkandet 5, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande principfrågan om införande av en arbetsgivaravgift och inrättande av en arbetsmarknadsutbildningsfond att riksdagen med avslag på motionen 1975:2015 skulle bifalla regeringens i propositionen 1975:45 framlagda förslag,

28. beträffande arbetsgivaravgiftens storlek alt riksdagen med avslag på molionen 1975:2016, yrkandet 5, skulle anta 2 § första stycket i det i propositionen 1975:45 framlagda förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

29. beträffande medelsanvisningen att riksdagen till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisade ett anslag av 1 150 000 000 kr,,

30. att riksdagen skulle anta det vid propositionen 1975:45 fogade förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen - i den mån förslaget inte behandlats under punklen 28 - med den ändringen att 2 § andra stycket skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att i propositionen föreslagen begränsning av avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgiften skulle slopas,

31. att riksdagen skulle anta i propositionen 1975:45 förordade riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen, i den mån annat inte framgick av vad utskottet anfört och hemställt i föregående punkter.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

10 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 83-84

145

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-btldningen

Reservationer hade avgivits

1, beträffande folkhögskolornas roll inom arbetsmarknadsutbildningen av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Jonäng (s) samt herrar Granstedt (c), Ekinge (fp), Rämgärd (c) och Carlström (fp) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:2010, yrkandet 3, 1975:2012 och 1975:2014 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2, beträffande anställningsvillkoret vid företagsutbildning av herr Nils
son i Tvärålund, fru Jonäng samt herrar Gransledt och Rämgård (samtliga
c) som ansett att utskottet under 11 bort hemställa

att riksdagen med avslag på förslaget i propositionen 1975:45 samt med bifall till motionen 1975:2016, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3, beträffande reformeringen av utbildningsbidraget av herr Hallgren
(vpk) som ansett att ulskottet under 23 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:2011, yrkandena Bl och B 2, samt med avslag på de i propositionen 1975:45 föreslagna nya grunderna för utbildningsbidrag till kursdeltagare beslutade att utbildningslön enligl de grunder som reservanten förordat skulle utgå till kursdeltagare fr, o, m, den 1 januari 1976,

4, beträffande utbildningsbidrag för tiden den 1 juli-den 31 december
1975 av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 24 bort hem
ställa

A, att riksdagen med anledning av regeringens i propositionen 1975:1
bilaga 13 framlagda förslag samt med bifall till motionen 1975:2011, yr
kandet A, godkände av reservanten förordad ändring av grunderna
för utbildningsbidrag, att tillämpas fr, o, m, den 1 juli 1975,

B, alt motionerna 1975:2006, 1975:2010, yrkandet 1, och 1975:2016,
yrkandet 4, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

C, att motionen 1975:1708 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

5, beträffande finansiering genom arbetsgivaravgift m, m, av herrar
Nordgren (m) och Oskarson (m) som anseit att utskottet under 27 bort
hemställa

beträffande principfrågan om införande av en arbetsgivaravgift och inrättande av en arbetsmarknadsutbildningsfond att riksdagen med bifall till motionen 1975:2015 och med avslag pä propositionen 1975:45 i motsvarande del godkände vad reservanterna anfört.

146

6, belräffande arbetsgivaravgiftens storiek av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att utskottet - under förutsättning av bifall till reservationen nr 5 - under 28 bort hemslälla

att riksdagen skulle avslä

dels det i propositionen 1975:45 framlagda förslaget lill lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen såvitt avsåg 2 § första stycket,

dels motionen 1975:2016, yrkandet 5,

7, beträffande arbetsgivaravgiftens storiek av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Jonäng (c) samt herrar Granstedt (c), Ekinge (fp), Rämgård (c) och Carlström (fp) som ansett att utskottet under 28 bort hemställa

alt riksdagen - med bifall till motionen 1975:2016, yrkandet 5, samt med förklaring att 2 § första stycket i det i propositionen 1975:45 framlagda förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen borde ändras - skulle anta av reservanterna föreslagen lydelse av 2 § första stycket.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

8, beträffande medelsanvisningen av herrar Nordgren (m) och Oskar
son (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 5 -
ansett att utskottet under 29 bort hemställa

att riksdagen till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 1 150 000 000 kr,,

9. beträffande lagförslaget i övrigt av herrar Nordgren (m) och Oskarson
(m) som ansett att utskottet - under förutsättning av bifall lill reser
vationen nr 5 - under 30 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå det vid propositionen 1975:45 fogade förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen i den mån det inte behandlats i det föregående.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande värdesäkring av utbildningsbidraget av herrar Ekinge (fp) och Cariström (fp).

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! I betänkandet nr 14 från inrikesutskottel lämnas en kort historik över arbetsmarknadsutbildningens ulveckling. Därav framgåratt den inte är något nytt medel i arbetsmarknadspolitiken. Ulbildning kom försl lill användning i akuta sysselsättningskriser under 1940-talet, Under mitten av 1960-talet gjordes den mera generell och offensiv. Den har därefter utvecklats undan för undan. Många undersökningar visar nu att AMU-utbildning är bland de allra effektivaste instrumenten inte bara i krissituationer, t. ex. vid snabba strukturförändringar, vid nedläggningar av företag och under lågkonjunkturer, utan också som ett konlinueriigt arbetsmarknadsinstrument. Dess värde och effekt gäller alla berörda kategorier arbetssökande, inte minst de handikappade.

Som vi från centern i annat sammanhang framfört skulle den kunna spela ännu större roll insatt i en mera aktiv regionalpolitik.

147

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

148

Eftersom AMU-utbildningen kan karakteriseras som ett offensivt medel för att hjälpa människor till en trygg och lämplig sysselsättning, måsle den erbjudas med sådana villkor alt den blir attraktiv. Det var ett av motiven för kommitténs för arbetsmarknadsutbildning, KAMU, förslag om förbättrat utbildningsstöd för denna klart målinriktade vuxenutbildning.

En samordning och avvägning är nödvändig dels med den övriga vuxenutbildningen, dels med de andra arbetsmarknadspolitiska instrumenten. Del har betonats i den tidigare debatten här i dag. Regeringen har i allt väsentligt anslutit sig till KAMU:s förslag. En anknytning lill arbetslöshetsförsäkringens villkor kompletterad med etl visst ytterligare stimulansbidrag för AMU-utbildning synes naturlig och riktig med hänsyn till dennas målsättning.

Centern godtar således propositionen när det gäller dess huvudinriktning och målsättning. Vi vill dock understryka att först när den allmänna arbetslöshetsförsäkringen förverkligats bör det vara möjligt för alla medborgare att erhålla ett rättvist och tillfredsställande slöd även via AMS-utbildningsstödet. Vissa icke arbetslöshetsförsäkrade får med föreliggande förslag sämre ersättning än försäkrade. Med anledning av centermotionen 2016, där detta problem med de oförsäkrade tas upp, gör utskottet det värdefulla uttalandet att utredningen om den allmänna arbetslöshetsförsäkringen förutsattes lösa denna fråga.

Under ulskottsbehandlingen av propositionen 45 och även tidigare har AMU-eleverna engagerat sig i utformningen av villkoren för AMU-utbildningen, Man har hävdat den s, k, levnadskostnadsprincipen, alllsä i stort sett den gamla principen för stöd till AMU-elever, Nalurliglvis mäste försöriningssynpunkten spela en slor roll vid villkorens utformning, Pä direkt fråga till representanter för AMU-eleverna som har upp-vaklai oss i alla partier, om man försöki alt väga samman sitt förslag med vuxenutbildnings- och arbetsmarknadsproblematiken i övrigt, har de tillstått att man inte har haft den överblicken. Del är fullt förståeligt. Det är en svår problemalik. AMU-eleverna har krävt 2 500 kr. per månad plus vissa hyres- och famifiebidrag. Vpk har föfit upp deras förslag. Som framgår av utskottsbetänkandet ger AMU-elevernas förslag för flertalet sämre ersättning och är inte avvägt så väl mot vuxenutbildningen i övrigt liksom inte heller mot arbetsmarknadspolitikens medel och målsättning. Jag tror mig veta att en exemplifiering kommer att presenteras av andra talare, varför jag inle skall uppta tiden med någon sådan.

När det gäller ekonomiseringen av reformen ansluter sig centern lill tanken att den delvis betalas med en särskild arbetsgivaravgift. Ett samband mellan nytta och kostnad kan konstateras. Vi kan dock inte flnna annal än att regeringens förslag innebär ett inte oväsentligt överuttag av avgiftspengar. Trots att K AMU:s förslag lill vissa delar inte genomförs beräknar regeringen kostnaden för reformen till ett ca 200 mifi. kr. högre belopp. Orsaken anges vara den väntade större utbildningsvolymen på 15 000-20 000 elever. Att döma av propositionens ordalydelse och tid-

punkten för beräkningarna i den synes dessa inle vara gjorda på det antagna löneunderiaget den 1 januari 1976. Departementschefen och KAMU har vidare olika bedömningar av skatteeffekten och den samhällsekonomiska nettoeffekten av reformen.

Avgifterna skall uttas fr. o, m, den 1 januari 1976, Det lönebelopp som då är aktuellt kan förmodas översliga löneunderiagei vid tidpunkten för beräkningarna i propositionen med minst 25-30 96. Härigenom kan AMU-fonderna beräknas öka med 170-180 mifi, kr. jämfört med vad som anges i propositionen. Borttagandet av inkomsttaket, 7,5 gånger basbeloppet, kan dessutom antas tillföra fonden ytteriigare 20-30 mifi. kr. Detta har heller inte beaktats i propositionen.

Departementschefen bedömer skatteeffekten av AMU-stödet liksom av de komplementära stödformerna bli betydligt lägre, KAMU uppskattar netioeffeklen för samhället till en ytteriigare utgift av 250 milj. kr. Man har i del här sammanhanget anledning att jämföra med utgiftsbehovet för arbetslöshetsförsäkringen, AMU-utbildningen skall ju finansieras efter samma principer som denna.

Av de skäl som jag nyss har anfört är det enligt vår mening mycket sannolikt att etl betydande överuttag skulle ske genom en arbetsgivaravgift på 0,4 96, I den mån arbetsmarknadsutbildningen ökar mycket i omfattning kan kostnaderna för lärarlöner, lokaler och undervisningsmateriel naturligtvis påverkas. Departementschefen anger, som jag tidigare nämnde, den beräknade ökningen av elevantalet per är till 15 000-20 000 personer, alltså i storieksordningen 15 96 av det antal elever som normalt går i arbetsmarknadsutbildning. Under budgetåret 1973/74 var antalet 128 000 personer, och under innevarande år beräknas del bli inle oväsentligt lägre. Det är framför allt denna omständighet som av utskottet liksom i propositionen anförs som motiv för ett uttag på 0,4 96. Den totala kostnaden för den här ökningen anges i proposiiionen till 180 mifi, kr.

Denna argumentering kan, insatt i det totala sammanhanget, inle vara hell hållbar enligt vår mening. Utöver det tidigare nämnda större löneunderlaget flnns det, som KAMU själv påpekar, en betydande oulnylfiad utbildningskapacitet. KAMU visar i sill betänkande att i fråga om tillverkningsarbete och maskinskötsel - två myckel vikliga områden för arbetsmarknadsutbildning - är det bara sju län som har en utnyttjandegrad i sin utbildning på mer än 70 96, I 17 län har man en utnytfiandegrad inom dessa områden på mindre än 70 96,

En betydande expansion av arbetsmarknadsutbildningen kan alltså komma till stånd inom befintlig organisation eller med en ringa ökning av de direkta utbildningskostnaderna. Kostnaderna för utbildningsbidraget ökar naturligtvis proportionellt mol antalet utbildade. I den mån utbildningskapaciteten ökas utöver tillgänglig kapacitet - som jag här har angivit när jag citerat KAMU - påverkas utbildningskostnaderna mera påtagligt.

Avsikten med denna reform är bl. a, att öka utbildningsalternativets

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

149

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bUdnlngen

ailrakliviiet i förhällande till t, ex, det kontanta stödet vid arbetslöshet. Vi inom centern instämmer naturligtvis i den målsättningen. Och om detta inträffar minskar i stort sett i motsvarande grad kostnaderna för det kontanta stödet lill dem som annars varil berättigade lill detta. Förhoppningsvis kommer då fler människor snabbare in i produktionen och betalar denna avgift liksom avgiften för arbetslöshetsstödet. Den avgiften har ju, som jag lidigare berört, gett ett betydande överskott, och den skulle förbrukas i ännu mindre grad. Överskottet till arbelslöshetsstödet beräknas bli betydande under innevarande år. Riksrevisionsverket beräknar i den nyss framlagda finansplanen att överskottet blir 397 mifi. kr. Under förra budgetåret var överskottet 246 mifi. kr., medan det var ell underskoll pä 64 mifi. kr. budgetåret 1972/73. Della anger ju i nägon män karaktären av det här finansieringssystemet.

Pä grund av förväntad ökande efterfrågan på AMU-utbildning har således majoritetens motiv effekter som man inte har omnämnt i utskollsbetänkandet och som minskar samhällets kostnader på andra områden, t. ex. det kontanta arbetslöshetsstödet, beredskapsarbeten och vissa sociala kostnader. Detta pekar AMU på, men i propositionen sägs inte mycket om det, och majoriteten i utskottet berör det heller inte. Genom dessa omständigheter ökas ju finansieringsutrymmet för den utbildning som vi diskuterar nii.

På grund av det samband som kan råda mellan arbetsgivaravgiften för kontant stöd vid arbetslöshet och avgiften för AMU-utbildning borde man överväga att slå ihop dessa båda avgifter till en, som då enligt vär mening synes kunna ha storleksordningen 0,6 96.

Någon med sakuppgifter övertygande dokumenterad bevisning för alt en avgift på 0,4 96 till AMU-fonden är nödvändig har inle nligt vår mening presenterats i ulskottet och inte heller i ulskottsbelänkandet. Det är därför förvånande att majoriteten i utskottet kan uttala att avgiften snarare är för låg än för hög. För oss framstår det som sannolikt alt den är för hög.

Andra lalare kommer, herr talman, att behandla reservationen 1 angående folkhögskolornas roll, reservationen 2 beträffande anställnings-kravet för handikappade i förelagsutbildning och vårt förslag om höjning av grundbidraget med 100 kr, den 1 september i år.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 7 och i övrigt till utskottets hemställan.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

150

Hen NORDGREN (m):

Herr lalman! I det föreliggande belänkandet från inrikesutskottel behandlas, som herr Nilsson i Tvärålund påpekat, vissa avsnitt i propositionen 1975:1 bil. 13 angående arbetsmarknadsutbildningen samt propositionen 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen och nya

grunder för utbildningsbidrag till kursdeltagare, jämte ell 20-tal motioner. Bland molionärerna märks herr Nordstrandh och fru Sundberg. De kommer senare att tala för sina motioner, varför jag inte tar upp dessa.

Arbetsmarknadsutbildning har under en föfid av är bedrivits här i landet i form av kurser för arbetslösa. Utbildningen gällde dä i huvudsak undervisning i mer allmänbildande ämnen. Under de senaste årtiondena har arbetsmarknadsutbildningen fått en mer markerad inriktning på yrkesutbildning.

Anledningen härtill torde utan tvivel vara dels att strukturomvandlingen inom näringslivet pågår i ökat tempo, dels alt regering och riksdag icke ägnat yrkesutbildningen erforderiigl intresse. Från moderata samlingspartiels sida har vi ända sedan 1950-talet föreslagit ökade insatser på yrkesutbildningens område vad gäller det regufiära skolväsendet, yr-kesskolväsendei, den s, k. växelulbildningen och den yrkesutbildning som hell eller delvis sker ute i näringslivet.

Tyvärr har vi inle fält gehör för våra förslag i dessa avseenden. Detta har gjort all del svenska näringslivet t. o. m. under tider av betydande arbetslöshet här hemma varit nödsakat att hämta yrkesutbildad arbetskraft från främmande länder.

F. n. är den totala arbetslösheten, som lyvärr ökat med ca 4 000 under april, begränsad lill 1,5 96, men arbetslösheten bland ungdom är mer än dubbelt sä stor - ca 3 96 - vilkel vi inom moderala samlingspartiet anser vara ytterst allvarligt. Likaledes har intresset för sysselsättning ute pä arbeismarknaden ökat avsevärt bland kvinnorna. Det flnns, anser vi inom moderata samlingspartiet, all anledning att samhället medverkar lill att ge såväl ungdomen som de kvinnor som så önskar erforderlig arbetsmarknadsutbildning eller kompletterande yrkesutbildning.

I de propositioner somjag inledningsvis nämnde föreslås nya riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen, nya grunder för erhållande av utbildningsbidrag och högre bidrag lill kursdeltagarna. För försäkrade föreslås maximibeloppet kunna uppgå till 2 900 kr, i månaden, för oförsäkrade till 1 980 kr. i månaden och för deltagare under 20 är lill 45 kr. per dag. Vidare föreslås slöd till företag som anordnar ulbildning av anställda. Regeringen föreslås få bemyndigande all vid behov - med hänsyn lill arbetsmarknadslägel - göra undantag frän 20-ärsgränsen för utbildningsbidrag saml att fastställa ramen för slöd lill företag som anordnar utbildning av anställda vid risk för permittering eller uppsägning.

Den sedan år 1966 bedrivna försöksverksamheten med s. k. brislyrkesuibildning föresläs bli betydligt utökad, närmare bestämt frän 3 000 till 10 000 personer.

Frän moderata samlingspartiets sida tillstyrker vi samtliga dessa förslag i propositionerna. Vi tycker delta ärell sleg i räll riklning. Vi vill särskill betona angelägenheten av att ulnylfia de slora möjligheter till arbetsmarknads- och yrkesutbildning som finns inom näringslivet. Mänga årtiondens erfarenhet visar all den ulbildningen - såväl ur elevens, lärlingens och kursdeltagarens som ur samhällets synpunki - är den ekonomiskl fördelaktigaste.

Vi noterar med tillfredsställelse att proposiiionen 45 är inne på den

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

151

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

152

väg vi från moderala samlingspartiets sida gång efter annan föreslagit, nämligen ökad användning just av dessa utbildningsmöjligheter och mer generella medel för att stimulera utbildningen. Vi hoppas att den av regeringen tillsatta utredningen för att utvärdera förekommande former för utbildning i företag skall arbeta snabbi och kommer fram till förslag som verkligen stimulerar till ökad användning av den ulbildningsformen. Skall så bli fallel måste man ersätta vederbörande förelag eller företagare med skäligt belopp och inte som nu med belopp varierande mellan 36 öre per timme i lärariön vid viss utbildning och 6 resp. 8 kr. per timme framgent, samtidigt som företaget skall betala avlalsenlig lön lill vederbörande anställd. Personligen anser jag dessutom att den s. k. lärarlönen bör vara skattefri.

Utskollsbetänkandet behandlar även motionen 2001 av herr Nordstrandh m, f\. angående en ökad samordnad planering av utbildningen för att bättre utnyUja tillgängliga resurser inom ungdomsutbildningen, vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen i syfte alt undvika improvisationer, nedbringa överkapacitet och därmed även kostnaderna. Ulskottet delar motionärernas uppfattning och anser att ökade insatser bör göras för att samordna kursutbudet. Herr Nordstrandh kommer att utveckla detta närmare.

Folkhögskolornas medverkan i arbetsmarknadsutbildningen behandlas ocksä i belänkandet. Statsrådet liksom ulskoitsmajorilelen betonar möjligheterna att i ökad utsträckning utnytfia folkhögskolorna i arbetsmarknadsutbildningen och förutsätter att erforderliga anpassningsproblem tas upp av den pågående folkhögskoleulredningen. Någol särskill initiativ från riksdagens sida i detta avseende anser majoriteten icke nödvändigt. Jag delar den uppfattningen, då jag har viss erfarenhet från en mig närstående folkhögskola som just slagit in på såväl förberedande arbetsmarknadsutbildning som viss yrkesutbildning. Jag syftar på Hantverkels folkhögskola i Leksand.

Herr talman! Av del sagda framgår att vi moderater i princip tillstyrker propositionerna på sä gott som alla punkter utom en, som vi under inga förhållanden kan acceptera, nämligen förslaget om flnansieringen av de ökade kostnaderna för genomförandet av förslaget. Vi kan inle flnna alt några övertygande skäl talar för att riksdagen skall gå ifrån den nuvarande ordningen att kostnaden för arbetsmarknadsutbildning finansieras över statsbudgeten-samhället, precis som praktiskt taget all annan utbildning. Frågan om ylleriigare avgiftsbelastning på företagen bör enligt vår uppfallning prövas i annal sammanhang, och som vi också föreslagit bör avgiftsbelastningen minska i stället för att öka. Vi yrkar därför avslag på finansieringsförslaget liksom på förslaget om inrättande av en särskild fond för arbetsmarknadsutbildning och bifall till reservationerna 5, 6, 7 och 8, innebärande bifall till herr Magnussons i Borås motion 2015.

Alltsedan löneskatten infördes har det från denna talarstol - liksom genom skrivelser, uppvaktningar m. m. - upprepade gånger anförts niånga tungt vägande skäl för de negativa effekter på siora delar av näringslivet, och alldeles speciellt vad gäller mindre och medelstora företag liksom landsting och kommuner, som syslemet med arbetsgivaravgifter medför.

Lät mig bara erinra om några.

Arbetsgivaravgifter verkar snedvridande pä produktionsinriktningen. Kapitalintensiv produktion gynnas på bekostnad av arbelskraflsintensiv produktion,

Arbelsgivaravgifter är sysselsättningsfientliga. Ökade koslnader för arbetskraft stimulerar eller tvingar företagen att väfia mindre arbetskrafts-intensiva produktionsmetoder. Ökade kostnader för arbetskraft leder lill minskad efterfrågan på personal. Beskattningen av produktionsfaktorn arbeie har därför en tendens att minska sysselsättningen.

Eftersom lönedelen av de totala kostnaderna är hög inom företag som sysslar med service, reparation och underhåll medför beskattningen av arbetskraften en tendens att kassera maskiner, verktyg och andra förnödenheter med ett kvarvarande bruksvärde i stället för all underhålla och reparera produkterna. Della innebär elt slöseri med värdefulla tillgångar och motverkar därigenom etl frän samhällets synpunki önskvärt resursulnyujande.

Löneskatten ärdessutom inte neutral i förhällande lill utrikeshandeln. Den påverkar den svenska handels- och betalningsbalansen i negaliv riktning. Löneskatten belasiar de svenska förelagen men inte konkurrent-förelagen i utlandet. Arbetsgivaravgifter påverkar därför exporlinriklade företag negativt, såväl de som har egen export som de mindre och medelstora förelag som verkar som underleverantörer och underentreprenörer till exportföretagen.

Herr talman! Det är hög lid all finna andra former för beskattningen än ständigt växande pålagor på arbetskraften om vi vill slå vakt kring sysselsättningen och näringslivels konkurrenskraft på såväl hemmamarknaden som exportmarknaden samt - med hänvisning till elt flertal nyligen gjorda intervjuer bland den yngre generationen - om vi vill alt den generationen skall ägna sig åt företagsamhet och förelagarulbildning i fortsättningen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill de reservationer som upptar herr Oskarsons och mitt namn.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

I detta anförande instämde herr öskarson (m).

Hen EKINGE (fp);

Herr lalman! I en partimolion till 1971 års riksdag krävde vi inom folkpartiet en översyn av reglerna för arbetsmarknadsutbildningen. Inrikesutskottel anslöt sig till delta krav, som också framfördes frän socialdemokratiskt häll, och pä förslag av utskottet begärde 1971 års höstriksdag en allmän översyn av arbetsmarknadsutbildningen. Detta beslut resulterade i tillsättandet av KAMU. När regeringen nu på grundval av del utredningsarbetet lägger fram propositionen om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen är del således närmast att se som en effektuering av riksdagens tidigare gjorda begäran. Mot den bakgrunden är del naturligt all utskottet i stor utsträckning står enigt bakom de förslag som utskottet lägger fram med anledning av proposiiionen.

153

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

154

Det råder självfallet inget tvivel om all arbetsmarknadsutbildningen är ell av de mest betydelsefulla instrumenten i vår arbetsmarknadspolitik. Vi har från folkpartiets sida anledning att vara lill freds med den ulveckling som denna viktiga fråga har fått efter våra framstötar. Men samtidigt är det angeläget att framhålla att arbetsmarknadsutbildningens innehåll och omfattning icke är nägol en gäng för alla givet. Även denna utbildningsverksamhet mäste ständigt utvecklas och anpassas. Det steg som tas genom det föreliggande förslaget är dock värdefullt. Som framhålles i en folkpartimotion med anledning av proposiiionen är del viktigt att de som av olika anledningar har en svag slällning på arbetsmarknaden i första hand kommer i fråga för arbetsmarknadsutbildning, och denna ulbildning måsle alltid vara ell riktigt komplement till det regelmässiga utbildningsväsendet - icke någon ersättning för detta. Det finns anledning att undersiryka della och även betydelsen av samordningen mellan arbetsmarknadsutbildningen och det övriga utbildningsväsendet. Del måste ständigt uppmärksammas; annars finns det risk för att del blir dubbelarbete och vi fär etl sämre utnytfiande av våra samlade resurser.

Lät mig sedan, herr lalman, få säga något om den s. k. femkronan, som ulskottet ocksä behandlar i sitt betänkande.

Mellan mars och april i är sleg arbetslösheten med ca 4 000. Den totala arbetslösheten ligger fortfarande på en avsevärt lägre nivå än förra årels, men den inträffade höjningen är en påminnelse om den konjunkturnedgång som är pä väg i vårt land. Under förra året sjönk nämligen arbetslösheten mellan de båda värmånaderna.

Del är inför de här utsikterna viktigt att alla våra konjunkturpoliliska och arbetsmarknadspoliliska inslrument hålls i beredskap för att kunna sättas in successivi under året. Jag vill i della sammanhang särskill peka pä hur vikligl del är all uppmärksamma ungdomarnas situation på arbetsmarknaden. Vi vet att andelen av de arbetslösa som är under 25 år har stigit - mer än var iredje arbetslös är numera under 25 år. Vi vel också att erfarenhet av arbetslöshet i unga är lätt skapar bitterhet och apati. Mänga arbetslösa ungdomar har förklarligt nog svårt att förstå varför ingen efterfrågar deras hjälp och kunskaper. Å andra sidan är del naturiiglvis svårt all snabbi ordna arbete ål alla ungdomar som passar för den ulbildning de skaffat sig. Den svårigheten ökar allteftersom fler och fler ungdomar skaffar sig utbildning som skapar förväntningar om ell arbeie inom ell visst yrkesområde. Den förbättrade utbildningsnivån förorsakar icke sällan den som har dålig utbildning eller svaga betyg ännu slörre bekymmer.

Vi har därför inom folkpartiet sagt oss alt de ungdomar som vill arbeta i stället för att gå arbetslösa borde få garantier frän samhället om kompletterande ulbildning eller temporärt arbete i avvaktan pä ett mer permanent arbeie. Vi tror nämligen all blotta kontakten med arbelslivet är värdefull för många ungdomar. Del är ju inte så, all del inle finns saker och ting som inte behöver uträttas i värt samhälle. Del är därför närmast en fråga om samordning och organisalion. Vi tror, trots riksdagens inställning lill del här förslaget tidigare i vår, all vär garanti snart

kommer all realiseras. Vi kan emellertid inte slå oss till ro och låta alll bero lill dess garantin är i funktion. Därför har vi i vår moiion 399 föreslagit att de arbetsgivare som anställer och utbildar ungdomar och kvinnor skall fä bidrag på förslagsvis 8 kr. per timme under sex månader. Delta är ju inget nytt förslag - det här bidraget har prövats under tiden den 15 oktober 1973-31 december 1974. Då utgick bidraget med 5 kr. och kallades följaktligen "femkronan".

Nu har emellertid regeringen dragit in bidraget; nu, när alla tecken tyder på att vi går mot kärvare lider pä arbeismarknaden, stimuleras inle längre arbetsgivaren att anställa ungdomar och kvinnor. Beror del på att bidraget varit verkningslöst? Nej, inte alls. Fram lill halvårsskiftet 1974 hade 11 600 ungdomar och kvinnor fält anställning med hjälp av bidraget. Av dessa var ca 80 % ungdomar under 25 år. Under andra halvåret 1974 bör del rimligtvis ha anställts ytterligare någol tusental med hjälp av femkronan.

Del kunde säkert ha varit fler om ersättningen, som vi föreslagit, salts högre. Men resultatet är ändå av den storleksordningen all man mäste fråga sig om regeringen menar, all vi kan vara utan den här hjälpen. Ingen kan svara på frågan, men den bör ändå ställas som tankeväckare: Hur många av de ca 20 000 ungdomar som i dag går arbetslösa skulle ha haft arbete om bidraget funnits kvar?

Folkpartiets förslag om att återinföra bidraget har lagils upp positivt av utskollet. Utskollet hänvisar lill en ulredning som regeringen tillsall med uppgift all se över hela frågan om ulbildning inom förelagens ram. Utskottet hänvisar också till finansutskottets belänkande om den ekonomiska politiken från i vintras. Där säger finansutskottet, att "särskild tonvikt bör läggas vid åigärder som syftar till alt minska och förebygga ungdomsarbetslöshet". Hänvisningen lill della ullalande av riksdagen är del i sammanhangei viktigaste. Den utvärdering som den omtalade utredningen skall göra är naturligtvis viklig men fär inle användas av regeringen som hinder för alt sälla in åtgärder mot ungdomsarbetslösheten som visat sig vara effektiva. När ulskottet i detta sammanhang säger all del förutsätter att regeringen beaktar de ökade sysselsättningsproblem för ungdom som kan uppstå i ell kärvare konjunkturläge, är della en klar anvisning, som jag utgår ifrån att regeringen inle kan negligera.

Lät mig, herr talman, sä gä över till alt tala någol om de reservationer och del särskilda yttrande som vi har fogat vid belänkandet.

I ell par folkparlimolioner, nr 2010 av herr Eriksson i Arvika m. fl. och nr 2012 av herr Jonsson i Alingsås, har frågan om folkhögskolornas och studieförbundens roll i arbetsmarknadsutbildningen tagils upp. Flera remissinstanser som yttrat sig över KAMU;s belänkande, varibland märks såväl LO som TCO och folkhögskoleulredningen, framhåller att folkhögskolorna och studieförbunden bör kunna ulnylfias i större utsträckning än vad utredningen tänkt sig.

Vi anser all proposiiionen är onödigt passiv på den här punkten. Inrikesuiskottels majoritet hänvisar lill folkhögskoleulrednihgens arbete.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

155

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut' bildningen

156

Denna utredning har yttrat sig om folkhögskolornas möjligheter och därvid framhållit att folkhögskolorna har speciella förutsättningar, arbetsformer m. m. som gör dem lämpliga att användas i arbetsmarknadsutbildningen. KAMU menar emellertid all den vid AMU-centra anordnade utbildningen är mer flexibel än annan utbildning. Men som folkhögskoleutredningen framhåller besitter folkhögskolorna en hög grad av flexibilitet, och genom att dessa skolor är oberoende av centralt utarbetade kurs- och läroplaner har de särskilda möjligheler att anpassa inriktningen och utformningen av undervisningen med hänsyn till dellagarnas förutsättningar och behov. Det är därför helt klart att folkhögskolorna skall kunna användas i högre grad än vad som sker, icke minst i den förberedande utbildningen som är etl inslag i arbetsmarknadsutbildningen.

Som vi framhåller i reservaiionen är det ocksä sä att om man ulnytfiar folkhögskolornas kapacilel behöver man inle bygga ut moisvarande resurser vid AMU-centra. AMS och SÖ bör därför enligt vår mening av regeringen få i uppdrag all i samråd med folkhögskoleulredningen särskilt överväga möjligheterna att föriägga förberedande utbildning vid folkhögskolorna. Della är alllsä etl krav som går längre än det som inrikesutskoltets majoritet gått med pä. Jag ber härmed att fä yrka bifall till reservaiionen 1.

Härefter vill jag, herr talman, beröra frågan om finansieringen av den vidgade arbetsmarknadsutbildningen. Jag kan härvidlag falla mig kort efter herr Nilssons i Tvärålund anförande, som jag på den här punkten till alla delar instämmer i. Låt mig ändå framhålla att vi ansluter oss till principen att reformen bör betalas genom en särskild arbetsgivaravgift. Vi anser vidare alt regeringen hade bort föfia de beräkningar som KAMU gjort när det gäller fastställandet av avgiftsuttaget. När det därtill är så, såsom herr Nilsson i Tvärålund framhöll, att vissa delar av KAMU;s förslag inte genomförs och när det dessutom tillkommer, såsom också framgår av reservaiionen, en förstärkning av avgiftsintäkterna lill ar-beismarknadsutbildningsfonden, genom att den nya arbetsgivaravgiften las ut på den högre lönesumma som blivit resullatei av årets avtalsrörelse, har det funnits än slörre skäl för utskottet att ansluta sig till värt förslag om alt procentsatsen bör fastställas till 0,25 i stället för 0,4 som regeringen föreslagit. Jag instämmer gärna i herr Nilssons i Tvärålund ullalande att några bärande skäl för den högre avgiften icke har förebragls, och därför ber jag all få yrka bifall till reservationen 7. Med della tar vi också avstånd från förslaget frän moderala samlingspartiets företrädare som i sin reservalion icke redovisat varifrån pengarna skall tas.

I etl särskill yttrande har vi från folkpartiets sida lagit upp värt krav på värdesäkring av utbildningsbidraget. Eftersom della bidrag storieksmässigt sammankopplats med ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen anser utskottet att värdebeständigheten av utbildningsbidraget i viss mån blivit tillgodosett. Detta förutsätter dock att den tidigare av riksdagen i princip beslutade allmänna arbetslöshetsförsäkringen införs och att ersättningen någorlunda anpassas efter de normer som gäller för sjukförsäkringen. Härvidlag är det självfallet ocksä riktigt att ett skäligt grund-

belopp faslslälles för dem som icke före arbetslösheten eller före inträdet i arbetsmarknadsutbildningen haft nägon inkomst och för vilka således inkomstbortfallsprincipen ej kan tillämpas.

Vi är mycket angelägna om att den nya arbetslöshetsförsäkringen införes så snart som möjligt. Vi förutsätler all riksdagen kan få förslag under 1976, sä att de nya normerna kan lillämpas från år 1977. Mot denna bakgrund har vi ansett att kravet på värdebeständighet är tillgodosett. Skulle sä icke ske på det sätt vi förutsätter fär vi anledning att återkomma lill frågan.

Med detta, herr talman, ber jag än en gång att få yrka bifall till reservationerna 1 och 7 samt i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

Herr LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Herr Ekinge talade inledningsvis om arbetsmarknadsutbildningen som sådan. Det är en viktig fråga - det är vi alla överens om. Men jag kom då alt tänka på vad den gamle missionären sade vid ett lillfälle: Försl mäste magen mättas innan man kan framföradel kristna budskapet. Något liknande gäller faktiskt i fråga om eleverna vid arbetsmarknadsutbildning. Det har talats om denna utbildning, men del som dessa elever skulle leva av har varit mycket knappt tilltagit. Det har också visat sig alt de elever som hamnai pä arbetsmarknadsutbildning i stor utsträckning slutat där så snart tillfälle erbjudits all fä ett arbeie på den öppna marknaden. Utbildningen har inle fortsatts.

Vänsterpartiet kommunisterna har alltsedan är 1971 återkommit med motioner till riksdagen om en höjning av de mycket låga grundbidragen vid arbetsmarknadsutbildningen.

Under de första åren förde vi fram arbetsmarknadsstyrelsens äskanden om en förhöjning av bidragen för eleverna vid denna utbildning. Vi är del enda parti i riksdagen som har fört fram dessa krav genom motioner. Arbetsmarknadsstyrelsen var klar över att om den skulle få elever till denna utbildning och fä dem att stanna kvar vid utbildningen - och därmed få den kvalificerade arbetskraft som industrin efterfrågade - måste grundbidragen bli högre. Regering och riksdag var alllid lika njugga.

Dä milt parti år 1971 motionerade för första gången hade antalet personer vid arbetsmarknadsutbildning stigit från 11 000 personer är 1960 till 98 000 år 1970. Samhället hade med andra ord övertagit en alll större del av företagens insalser för att utbilda sina anställda eller för alt ge de anställda bällre möjligheter alt klara rationaliseringar och omställningar som skett i ett alltmer accelererat tempo under den tioårsperioden. Över budgeten skulle kostnaderna klaras. Företagarna slapp uigifterna som var förknippade med denna utbildning. Under de år som gäll har det inte funnits en klar mälsättning för arbetsmarknadsutbildningen.

1960 års arbelsmarknadsutredning, som borde ha analyserat detta komplex, konstaterade i sitt betänkande, som avlämnades år 1965, all några delafierade undersökningar om det totala behovet av omskolning och fortbildning som ell led i arbetsmarknadspolitikens slrävan all åstadkomma balans pä arbetsmarknaden ej hade gjorts.

157

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

158

Utredningen utgick ifrån den som den uttryckte det "grundläggande tanken" all del moderna näringslivet kräver att de yrkesverksamma har tillgäng lill en fortgående ulbildning och omskolning.

Utgångspunkten blev och har hela liden varil företagens behov och inte arbetarnas eller elevernas. Om del hade funnits en klar målsättning för arbetsmarknadsutbildningen, som hade utgått från individerna, hade del varil självklart för regeringen att finna ell syslem för ekonomisk ersältning under tiden för ulbildning, som inle hade baserats på budgetlägets konjunkturväxlingar. Så har dock inte varil förhållandel under de omkring fiorton åren fram till nu.

Tillät mig, herr talman, att anföra etl exempel frän 1971. Dä var grundbidraget 575 kr. i månaden för elever vid arbetsmarknadsutbildningen, men socialbidraget - alltså grundbidraget - i Stockholm var 775 kr. per månad. Grundbidragel låg alltså 200 kr. under vad socialvärden ansåg vara minimum att leva på. Exemplet gäller gift man vars hustru är hemma och ulan förvärvsarbete. Famifien har tvä barn, ell på fyra år och elt på elva år.

Görs en jämförelse mellan utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning - alllsä samtliga s. k. förmåner - och socialbidraget som utgörs av grundbidrag och barntillägg så blir differensen ännu slörre, dvs. 385 kr. mindre förelever vid arbetsmarknadsutbildningen. Della ansågs vara skäligt bidrag för elever vid arbetsmarknadsutbildning.

Då vi della är - alltså 1971 - i riksdagen yrkade på en höjning i linje med vad arbetsmarknadsstyrelsen äskat blev del avslag. Del hänvisades till all dåvarande inrikesministern inle ansåg sig kunna tillstyrka några andra förslag när det gällde höjning av utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning än en liten höjning av barntillägget. Motiveringen för resiriktiviteten var att del rådande budgetläget inte medgav några, som del uttrycktes "bidragsreformer".

Och ändå var del inle fråga om några bidragsreformer. Det gällde endast att återställa realvärdet av tidigare utgående bidrag, som redan vid starten var mycket lågt. Förhållandena i della avseende har varit lika år efter är fram till nu. Vissa höjningar har skett, som enligl regeringen motiverats av prisökningar. De ökningar med 40 kr. som skett vid några tillfällen den senasie liden har dock inle svarat mol de kraftiga prisökningarna. Föfiden har blivit all de som böfiat sin utbildning under senare år har måst belala en större del av ulbildningen själva genom en lägre levnadsslandard än tidigare års elever.

De svära ekonomiska förhållanden som elever vid arbetsmarknadsutbildningen måste leva under skapade lill sisl en utbredd opinion bland dessa elever. De ställde också kravel pä all utbildningsbidraget skulle höjas till 900 kr. per månad. Vänsterpartiet kommunisterna var del enda parti som i moiion lill riksdagen framförde deras krav. Opinionen bland eleverna i arbetsmarknadsutbildningen blev rält omfattande och tog sig utiryck i bl. a. strejker och demonstrationer. Även riksdagsgrupperna uppvaktades. Landsorganisationens ledning tog till orda och menade att AMU-elevernas ekonomiska förhållanden måste förbättras. En rad fack-

föreningar instämde.

Ur elementär rättvisesynpunkt kan del inle vara korrekt all de som deltar i den ulbildning del här är fråga om tillsammans med sina famifier skall sitta emellan och framleva i rent ut sagt ekonomisk misär, vilkel har varit förhållandel i della land under många år. Det är också därför som vi ansett del nödvändigt att framföra kraven på en enligl vårt tycke och enligl elevernas uppfattning rimlig förbättring av deras levnadsvillkor. Vi har framfört dessa krav år efter är, men de har inle vunnit anklang i riksdagen eller hos regeringen.

Vi menar all utgifterna för denna utbildning borde åligga förelagen själva. Denna utbildning är sä värdefull ur produktionssynpunkt att företagen må inse att de måsle bära sin vederböriiga del av kostnaderna för den. Dessa kostnader kan inle gå över budgeten. - Det har från regeringshåll förklarats att det finns inga pengar. Vad skall vi egentligen prioriiera? Så har man svarat från ansvarigt håll när dessa frågor här diskuterats i riksdagen.

Propositionen 1975:45, som bygger pä förslag av KAMU, förordar ocksä lagstiftning om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildning.

Moderalerna i inrikesutskottet har, som det har förklarats här, yrkat avslag på förslaget om att förelagen skall vara med och belala utbildningen genom en arbetsgivaravgift. Center- och folkparligrupperna i utskollet har enats om en gemensam reservation och vill ha ell mindre uttag än det som föreslås i proposiiionen men accepterar ändå en arbetsgivaravgift. Det föreligger alltså tre reservationer i denna fråga. Delta med arbetsgivaravgift anser vi från vpk vara ett gott grepp frän regeringen. Företagen bör vara med och belala för den utbildade arbetskraft de behöver.

1 övrigl innebär proposiiionen förbättringar när det gäller AMU-elevernas ekonomiska situation. Vi är dock överens med AMU-eleverna om att förbättringarna är otillräckliga, Vi understödjer "AMU-elevernas krav om 2 500 kr. i månaden för alla - även för dem som är under 20 är. Till detta skriver utskottsmajoriteten i betänkandet att vårt motionsförslag i flera fall kommer att ge kassamedlemmarna lägre bidrag per månad än enligt propositionens förslag.

Nu är det dock en myckel liten del av AMU-eleverna som är anslutna lill A-kassan och som därifrån fär ut de högre beloppen. Här några siffror i della sammanhang: I dag är enligt AMU-eleverna själva endasl 40 96 av dem anslutna lill A-kassan. De 60 procenten icke anslutna får enligt proposiiionen 1 980 kr. per månad innan skallen är dragen. Av de återstående 40 procenten, som är anslutna till A-kassan, får mer än hälften ut lägre belopp än de 2 500 kr. per månad som AMU-eleverna kräver. Detta innebär all omkring 80 96 av AMU-eleverna kommer att få ul mindre än 2 500 kr. per månad före skatt. Av de ca 20 % som enligl proposiiionen fär ut mer än 2 500 kr. är en stor del famifieförsöriare. Enligl AMU-elevernas krav, som också återfinns i vår moiion, skulle deras ulbildningslön kompletteras med barntillägg.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

159

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

160

De enda som skulle erhålla försämringar enligt AMU-elevernas krav - som återges i vår moiion - jämfört med propositionens förslag är de ensamstående som haft elt A-kassebelopp som överstiger 2 500 kr. per månad, men dessa utgör enligl uppgift endasl en bråkdel av AMU-eleverna. De söker sig av kända skäl inte till arbetsmarknadsutbildning. Vi bör dock komma ihåg all 2 500 kr. för ensamstående innebär en väsentlig förbättring jämfört med vad som hittills har utgått i bidrag.

Visst innebär förslagen i proposiiionen förbättringar när del gäller elevernas ekonomiska situation i jämförelse med de bidrag som utgått tidigare. Dock är förbättringarna otillräckliga. Har exempelvis barnfamifier, som enligt förslaget i propositionen skall få ut 1 980 kr. per månad före skall där barntilläggen är slopade, erhållit förbättringar med det nya förslaget? Del har de knappast. AMU-elevernas krav sädana som de återfinns i vär motion anses av dessa elever vara rimliga. 2 500 kr. per månad före skatt utgör 14:20 kr. per timme. Det är sannerligen inget höglönekrav. Men det är betydligt bättre än de ekonomiska förhållanden som AMU-eleverna lidigare och fortfarande fram lill årets slut måste leva under.

I vänsterpartiet kommunisternas motion yrkas alt ulbildningslönen skall gälla även för ungdomar under 20 år, och niotionen skifier sig i denna del från proposiiionen. I denna förslås alt ungdomar under 20 år endast skall erhålla bidrag som vid kontant arbetsmarknadsstöd, de 35 kronorna plus stimulansbidraget på 10 kr. tillsammans 45 kr. under fem dagar. Brullosumman blir alltså 225 kr. per vecka, då även detta bidrag skall beskattas. Det som är kvar när skatten är dragen är vad som återstår för dessa ungdomar under 20 är.

I Sverige inträder myndighetsåldern vid 18 år. De som uppnätt denna ålder äger rätt att delta i allmänna val och att rösla på det poliliska parti de anser företräder deras livsintressen. Då får också de unga själva ta ansvaret för sina handlingar. Men dessa ungdomar som myndighetsförklarats av samhället ställs vid sidan om och nedklassas då det gäller lönevillkoren vid arbetsmarknadsutbildningen. Det kan inte kännas särdeles uppbyggligt för dessa ungdomar att de måsle, även då de uppnått myndighetsåldern, begära av föräldrarna alt de även i fortsättningen skall bisträcka lill försöriningen.

De ungdomar det här gäller har ju ambitionen att lära sig ett yrke och borde uppmuntras. Här borde stimulans till i stället för alt ge ungdomarna känslan av att de är ställda vid sidan om. Delta skulle fiäna såväl ungdomens som samhällets intressen.

De ledamöier här i riksdagen som sökt alt la ungdomarbeislösheten och därmed förknippade frågor på entreprenad borde, tycker man, ge sill stöd åt AMU-elevernas krav på all utbildningsbidraget också skall gälla ungdom under 20 är. Sä har dock inte blivit fallet. Vänsterpartiet kommunisterna är ensamt om reservationen till utskottsbetänkandet och kravet från AMU-eleverna.

Vad säger utskollsmajoriteten i denna fråga? Jo, den måste i sin skriv-, ning bekänna all om riksdagen antar propositionen såsom föresläs i ut-

skoltsmajoritetens betänkande kommer t. o. m. försämringar alt inträda
för ungdom under 20 är. Tillät mig, herr lalman, cilera vad utskolts
majoriteten härvidlag har att anföra i beiänkandel nr 14: "För ungdomar
under 20 år blir bidragsnivän lägre än f n. såvida de inle är ensamslående
föräldrar eller har räll till arbetslöshetskassa. Vid reformens ikraft
trädande behöver mot denna bakgrund övergångsvis föreskrivas alt den,
som efter årsskiftet forlsäller en lidigare påböfiad ulbildning, skall ha
rält till minst oförändrade förmåner."

Utskoltsmajorilelen är alltså klar över att det blir försämringar för dessa ungdomar efter att beslutet trätt i kraft den 1 januari 1976. Men för all förhindra opinion från de drabbade ungdomarna uppmanas regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna all se till, att försämringar inte drabbar dem som redan går på denna ulbildning. Den ungdom som skall rekryteras till arbetsmarknadsutbildning efter den 1 januari 1976 fäster man lydligen inte någol avseende vid - den har ju ingen erfarenhet av tidigare förhållanden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservaiionen 3 vid punklen 23.

Då det gäller utbildningsbidraget för liden den I juli t. o. m. den 31 december i år anser vi i likhet med AMU-eleverna alt den föreslagna höjningen av grundbidragel med 40 kr. frän den 1 juli är klart otillräcklig. Delta belopp ligger ju långl under vad lönlagarna kunnat uppnå vid årets löneförhandlingar. De 40 kronorna svarar inte ens mol de prisökningar som har skett. Vårt "förslag om höjning med 200 kr. frän den 1 juli är rimligare och helt i linje med vad LO har ansett och vad som framförts av AMU-eleverna. All de 40 kronornas höjning är för låg poängleras också i moiioner från enskilda folkpartister och ledamöier av centerpartiet.

Så sent som för omkring fyra månader sedan var folkpartisterna med om all avslä AMU-elevernas krav om 900 kr. i grundbidrag såsom del framfördes i vår motion. Del är därför underligt all de nu i egen moiion har ställt jusl della krav som de för fyra månader sedan var med om all avslå. När man läser de tvä motionerna frän centerpartiets ledamöier och enskilda folkpartister får man den uppfattningen alt del mera är företagen motionärerna ömmar föran individerna-AMU-eleverna. Folk-parlisterna såväl som centerparlisterna har emellertid sedan i utskollet frångått dessa moiionskrav -1, o. m. det - och tillsammans med de övriga partierna enats om en skrivning som avvisar AMU-elevernas krav om 200 kr. fr. o. m. den 1 juli och fram till dess den nya reformen genomförs den 1 januari 1976.

Del talas i utskottsbetänkandet om tröskeleffeklen - att det kan befaras att personer som tänkt söka sig lill arbetsmarknadsutbildning väntar till efter årsskiftet då de nya normerna tillämpas. När regeringen ges, som del heter i skrivningen, "ell allmänl bemyndigande all om silualionen så kräver det vidta härav föranledd bidragsjuslering" är del inte individerna - eleverna vid AMU-utbildningen man länker pä, utan någonting helt annal. Om del skulle bli få som accepterar erbjuden utbildning pä grund av de låga bidragen fram till årsskiftet bör regeringen vidta åigärder

11 Riksdagens protokoll 1975. Nr 83-84

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildnlngen

161

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

för en bidragsjustering uppåt.

Folkpartiels och centerpartiets representanter tog inle hänsyn lill del mänskliga perspektivet, lill eleverna vid AMU-utbildningen, då deras moiioner i anledning av proposiiionen skrevs. Och man gav snabbi med sig inför trycket och gick ifrån sina yrkanden.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservaiionen 4 vid punklen 24 där del föreslås 200 kr. i höjning av grundbidragen fr. o. m. den 1 juli lill eleverna vid arbetsmarknadsutbildningen.

Hen NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lorenlzon menar all förelagen skall belala dessa utbildningskostnader själva, och herr Ekinge har med en viss lillfredsslällelse konstaterat att folkpartiets och centerpartiets representanter i inrikesutskottel tagit avstånd ifrån moderata samlingspartiets representanters ståndpunkt i finansieringsfrågan. Vad finns det, herr Lorenlzon, för anledning lill att jusl den här utbildningen skall betalas av förelagarna? Är inte den lika värdefull för de personer som får utbildningen?

Jag delar herr Lorentzons uppfattning att det kan vara besvärligt, och alt det har varit besväriigl, för AMU-eleverna alt klara sig pä de bidrag som de fält, men all en viss grupp i samhället skall belastas med kostnaderna förstår jag inle. Jag har i lidigare inlägg belyst hur negativt de här ökade belastningarna pä förelagen verkat, speciellt vad gäller de små och medelstora företagen. Även för landsting och kommuner blir problemen slora. Redan fr. o. m. 1 januari 1976 belastas förelagen med 11 96 för ATP, 8 96 för sjukförsäkring, 6,2 % för folkpensionering, 0,125 96 för delpensioneringsförsäkring, 0,02 96 för lönegaranti, 0,4 96 för arbetslöshetsförsäkring, 0,25 96 för yrkesskadeförsäkring, 0,13 96 för arbetarskydd, 0,15 % för vuxenutbildning, 0,45 % för arbetsmarknadsutbildning och 0,4 96 för allmän arbetsgivaravgift. Sammanlagt blir det över 28 %.

Är del då rimligt att ylleriigare belasta näringslivet, de arbetskraftsintensiva förelagen, med ännu högre avgifter? Del är på tiden att säga nej lill ökade avgifter, att skapa en rättvisare beskattning, så att även de företag som herr Lorenlzon ibland brukar tala varmt om, de mindre och medelstora, har möjligheter att fortleva.

162

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Inledningsvis sade herr Nordgren att han erkänner att del lidigare har varit m.ycket svårt för AMU-eleverna att klara ekonomin. Men, herr Nordgren, år efter år har del förelegat motioner i denna riksdag om all någol höja bidragen lill eleverna inom arbetsmarknadsutbildningen och ge dem en litet människovärdigare tillvaro. Vafie är, såväl i utskott som i riksdag, har emellertid herr Nordgren och hans partikamrater varit negativa. Att nu medge all del har varil svårt för dessa elever tidigare är väl ändå så att säga en bekännelse under galgen. Nu har ju t. o. m. regeringen och det slora socialdemokratiska partiet erkänt svårigheterna

och kommit med etl förslag som är betydligt bältre och ger dessa elever en drägligare tillvaro än den de tidigare har haft.

Vad sedan beträffar frågan om företagen och arbetsgivaravgiften måste nog herr Nordgren vara på del klara med att när riksdagen beslutar om arbetsgivaravgift i det här fallel, om del nu blir i kväll eller i morgon, sä är det förmodligen inle sisla gängen man fattar ell sådant beslut. Det kommer säkeriigen betydligt fler förslag, som går ul på att arbetsgivarna och förelagen skall vara med och belala, framför allt när de har verklig nytta av vad som sker.

Herr Nordgren nämnde de olika avgifterna som betalas av förelagen, men han sade ingenling om de subventioner på mifiardbelopp som statskassan vage är ger till framför alll storföretagen. Jag är överens med herr Nordgren om alt de mindre företagarna inle får tillgodogöra sig dessa subventioner pä del sätt som de stora förelagen gör. Dessa skulle med sina mifionvinster, i vissa fall mifiardvinster, inte alls behöva bidrag men ändå kan de kamma hem dem därför att de har den verkliga maklen i det här landet, herr Nordgren.

Nej, man skall jämföra arbetsgivaravgifterna med subventioner och bidrag som företagen inhöstar i detta land, och del skulle bli en hel roman om jag återigen skulle läsa upp dem. Jag har gjort del förut i denna riksdag och jag anser del onödigt att göra det i det här sammanhanget.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildntngen

Herr NORDGREN (m) kort genmäle;

Herr talman! Om herr Lorenlzon är överens med mig om alt det är besväriigl för de mindre och medelstora företagen - som utgör en betydande del av det svenska näringslivel och sysselsätter etl stort antal människor - borde herr Lorenlzon också medverka lill en annan och rättvisare beskauning - avgiftsbelastning - än den som herr Lorenlzon talat för. Del vore etl steg i rätt riktning, herr Lorenlzon.

AMU-eleverna har del besvärligt, säger herr Lorenlzon. Ja, men vi har nu i inrikesutskoltet medverkat till en betydande förbättring för dessa elever.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del skulle vara ett sleg i rätt riklning, menade herr Nordgren, om jag talade för all de mindre företagen skulle få lättnader när del gäller arbetsgivaravgiften. Jag är helt överens med honom om det, del har jag sagt tidigare, och vi har ocksä lidigare här i riksdagen krävt lättnader i delta avseende även för kommuner och landsting som belastas av denna avgift vilken bidrar lill att skapa en omfattande inflation och höja skatterna varigenom det ocksä blir svårare för kommunerna att genomföra reformer och annat. Jag är inte alls motståndare lill att den frågan också ses över. Men vi slipper inte ifrån arbetsgivaravgiften, herr Nordgren. Den har kommit för all stanna, och den kommer att bli betydligt högre. Men på vissa områden - för kommuner och landsting och även för de mindre företagarna - mäste det ske lättnader.

163

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

164

Hen FAGERLUND (s):

Herr lalman! Jag skall inle della i debatien om arbetsgivaravgiften och vilka som skall belala den. Lål mig bara säga all om man gör alla de undanlag som här har diskuterats mäste del för övriga arbetsgivare bli en så hög arbetsgivaravgift för all fä in samma inkomster som nu alt del är svårt alt länka sig en avgift av sådan storlek.

Men vad vi diskuierar i huvudsak i dag är arbetsmarknadsutbildningen. Den har fått en alll slörre betydelse i vårl samhälle. Frän en ringa böfian i samband med den ekonomiska krisen på 1930-talel böriade man med en ganska omfattande ulbildning av arbetslös ungdom av mer allmän karakiär. Sådan hade också prövats i slutet av första världskriget. Under 1940-lalel fick vi en mera direkt inriktad yrkesutbildning, men denna var under de första åren av obetydlig omfattning. Under 1960-talel tog ulbildningen fart, och del kan man belysa i föfiande siffror. Är 1960 var i genomsnitt 6 580 personer i arbetsmarknadsutbildning. År 1974 var antalet 40 660 personer per månad.

Arbetsmarknadsutbildning är ett av många medel i vär arbetsmarknadspolitik. Som målsättning har denna politik alt ge arbeie åt alla. Därför måste i ell land med så hög sysselsällningsnivå som vi har i Sverige behovel av individuella stödåtgärder bli myckel stort.

Socialdemokratin anser alt det är en fundamental uppgift för samhället alt tillgodose rätten till arbeie. För att förverkliga della måste samhället ha olika medel till sitt förfogande. Undersökningar visar all de som har svårast all fä ett arbeie är de som har olika slag av handikapp, har sociala problem, är utslagna från arbetsmarknaden, är kvinnor med lång bortovaro frän arbeismarknaden eller tillhör dem som för första gången söker sig dit. Men i botten på alla dessa problem ligger ofta all de dessutom har en svag grundutbildning och ingen eller mycket dålig yrkesutbildning.

Därför mäste samhället spela över etl brett register när del gäller alt förslärka de svaga gruppernas ställning i vårl samhälle och ge dem som tillhör dessa en möjlighet alt förverkliga sig själva. I det arbelel är de olika förslagen om arbetslivels demokratisering viktiga. Men vi måste också förbättra utbildningsmöjligheterna. För nägon timme sedan antog riksdagen förslaget till förbällring av vuxenulbildningsstödel som är en logisk föfid av riksdagens beslul om rätten till ledighet vid studier.

I den proposilion som vi nu behandlar föreslås förbättringar pä niånga punkler inom arbetsmarknadsutbildningen. Den viktigaste är de förbättrade utbildningsbidrag som föreslås. De som är arbetslöshetsförsäkrade får ett bidrag per dag varierande efter det dagsbelopp de är försäkrade för i sin arbetslöshetskassa. Beloppen kommer att variera mellan 90 och 130 kr. om dagen under fem dagar per vecka. Är man icke berättigad lill arbetslöshetsunderstöd utgår ersättningen med 90 kr. per dag, om man fylll 20 år. Omräknade i månadsbelopp varierar summorna mellan 1 980 och 2 860 kr. Beloppen blir skattepliktiga och berättigar lill ATP-poäng.

Dessa bidrag får man, som jag förut sagl, om man fylll 20 är eller om man är under 20 är men kvalificerat sig för all erhålla ersättning

frän erkänd arbetslöshetskassa eller har vårdnaden om barn.

För ungdomar som är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd föreslås en dagsersällning av 45 kr. per dag. Gemensamt för dessa bidrag är all utöver vad man erhåller i ersältning vid arbetslöshet skall utgå ett dagsbelopp av 10 kr.

Principen för de nya bidragsreglerna är att de skall täcka ell inkomstbortfall. KAMU diskuterade olika former för del nya bidragels konstruktion men kom fram till aU det nu föreliggande förslaget var det bästa och mest realistiska. Föredragande statsrådet fru Leijon ansluter sig också till detsamma liksom utskottet och det övervägande antalet remissinstanser, bl. a. sex elevråd vid AMU-cenler. Några remissinstanser förordar ett enhetligt bidragssystem. Detta gör ocksä styrelsen för AMU-elevernas riksförbund, som föreslår en utbildningslön på 2 500 kr. per månad plus barnlillägg.

Della förslag föfis upp i en reservalion frän vänsterpartiet kommunisterna vid utskottets betänkande. Självfallet kan man tycka att t. ex. beloppet 1 980 kr. är för litet. Jag tror inle att nägol studiebidrag eller nägon försäkringsförmän fyller alla önskemål. Det gör icke heller det belopp som vi nu skall besluta om, men det ger dock en högre ersättning än om man går arbetslös och måste därför utgöra en stimulans att skaffa sig en bättre utbildning.

1 vänsterpartiet kommunisternas reservation säger man sig vara anhängare av inkomstbortfallsprincipen, men det man föreslär är all vi skall ha kvar den behovstäckningsprincip som nu finns, ehuru på en högre nivå. De båda principerna går inle att förena. Man vill dessutom genomföra studielön som begrepp i stället för bidrag. Della har jag personligen inte något emot, men det måsle göras över hela linjen.

Vpk vill ocksä införa lön efter antalet barn - något som avskaffades i Sverige för många år sedan. I dag trodde jag faktiskt att vi här i kammaren alla var överens om att barnfamifierna skall stödjas genom andra åigärder, t. ex. barnbidragen och det bostadssociala stödet.

Regeringen och ulskollsmajoriteien prioriterar ulbildningen för arbetslösa m. fl. grupper genom all utbildningsbidraget inom AMU är förmånligare än inom andra sludiesociala system. Markeringen framgår av alt utbildningsbidraget fortfarande blir bättre än det nya SVUX-stöd som nyss beslutats. Det bör noteras alt vänsterpartiet kommunisterna inte ansluter sig lill denna målsättning. De arbetslösa vill kommunisterna, enligl reservationen 3, ge ett bidrag pä 30 000 kr. per är, medan man för andra vuxenstuderande, enligt reservation vid föregående betänkande frän socialförsäkringsulskoltel, går upp till 35 000 kr. Dessa 35 000 kr. motsvarar ganska nära den högsta dagsersättningen enligl utskottets förslag.

Herr Lorenlzon log upp viss statistik. Jag kan varken bekräfta den eller säga att den är felaktig. Jag har ingen anledning att tro annat än att den är riktig - men vad bevisar den? Jo, att de som i dag är arbetslösa icke söker sig till AMU-utbildningen därför att ersättningen där inle är baserad på inkomstbortfallsprincipen.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

165

12 Riksdagens protokoll 1975. Nr 83-84

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

166

Fru Lantz sade i debaiten om SVUX att studiestödet måste utformas så, alt del täcker ett inkomstbortfall för den som studerar. Jag tror det är viktigt alt tänka på delta även när det gäller arbetsmarknadsutbildningen.

Sedan kan man inte, herr Lorenlzon, komma förbi problemet med olika studieslödsniväer. Hurdan blir stämningen i skolorna ute i landet om vissa ungdomar under 20 år får en studielön pä 2 500 kr., medan de flesta kanske har en studiehjälp på något hundratal kronor i månaden? Har vänsterpartiet kommunisterna verkligen inga farhågor för all slora skillnader i fråga om studiesociala förmåner kan åstadkomma en snedvridning av ungdomsutbildningen? Eller anser ni inte att även i fortsättningen gymnasieskolan skall vara grunden för ungdomsutbildningen? 1 er nyligen väckta motion nr 2134 i anslutning till komplelleringspro-positionen slår ni med rätta fast att den arbetslösa ungdomens handikapp ofta är svagheten i dess allmänna utbildning. Jag tycker all man skall ha det i minnet när man diskuterar nivån i samband med arbetsmarknadsutbildningen.

I detta sammanhang vill jag också något beröra frågan om bidragets storlek under andra halvåret 1975. Där vill utskottet ge regeringen fullmakt att vidtaga höjningar, om del skulle visa sig alt mänga avvaktar det nya bidragssystemet och icke påböriar arbetsmarknadsutbildning. Även här har vänsterpartiet kommunisterna en reservation, som herr Lorenlzon har yrkat bifall till, om all bidraget skall höjas med 200 kr. redan fr. o. m. den 1 juli. Utskottet anser att det är många problem alt lösa i samband med en höjning, ty del flnns, som herr Lorenlzon har påpekat, några individuella fall som fär oförändrat eller t. o. m. någol lägre bidrag efter reformens genomförande. Därför kan man inte nu fastställa en höjning. Utskottsmajoriletens förslag är mera nyanserat och bör kunna klara de problem som kan uppstå övergångsvis under hösten.

En annan värdefull förbättring i propositionen är utökningen av bristyrkesutbildningens omfattning från nuvarande 3 000 till 10 000 personer per år. Inom denna ram skall företräde ges åt anställda som har en svag ställning på arbeismarknaden eller låga inkomster. Inkomstprövningen mol makes inkomst kommer också att försvinna, och del ger ju kvinnorna - som väl varit särskill drabbade - slörre möjligheler all söka sig ut.

Många som söker sig lill arbetsmarknadsutbildning har, som jag redan framhållit, dålig grundutbildning eller dåliga kunskaper i svenska, om de är invandrare. Enligt propositionen och utskottsbetänkandet kommer det nu att bli möjligl att förlänga den nuvarande utbildningstiden på tvä månader till fyra månader efter prövning i del individuella fallel.

En fråga som föranlett reservation från folkpartiet och centerpartiet är folkhögskolornas roll i arbetsmarknadsutbildningen. Jag har ganska svårt att förstå reservaiionen, då alla är överens om att folkhögskolorna liksom hillills har en betydelsefull roll inom arbetsmarknadsutbildningen. Lika klart är att folkhögskolorna måste anpassa sitt kursutbud lill de speciella önskemål som man har inom arbetsmarknadsutbildningen. Del pågår en folkhögskoleutredning. Majoriteten anser att denna ulredning

är ell lämpligt forum för all ta upp dessa problem.

Del är väl inle så att reservaiionen är föranledd av KAMU;s skrivning, som kunde innebära en viss prioritering av undervisningen vid AMU-cenler och all reservanterna inle uppmärksammat utskottets och statsrådets skrivning om denna sak?

När det gäller frågan om var utbildningen skall äga rum är det väl också skäl att säga något om den form av ulbildning som sker i förelagen. Där höjs bidraget till 8 kr., men utskottet har biträtt en motion om all man skall få möjlighel att höja beloppet ytterligare vid ulbildning av svårt handikappade och all del-sätts till 10 kr. per timme vid introduktionsutbildning vid skyddade verkstäder.

Jag måsle säga någol om vad herrar Ekinge och Nordgren tog upp när de redovisade arbetslösheten vid räkningen i april. Del är klart all en ökning av arbetslösheten alltid är ett observandum. Men jag tycker trots alll all man borde ha kompletterat bilden med att vi aldrig har haft fler i arbelslivei än nu. Samtidigt har vi enligt den här räkningen 78 000 lediga platser, vilket innebär en ökning med 23 000 från föregående månad.

Herr Ekinge tog upp motionen om femkronan, men han föfier ju inle upp motionen med någon reservation. Om man införde femkronan i elt läge där man har 78 000 lediga platser, måste det ju innebära att staten skall betala ett bidrag till alla som får ett nyll jobb.

I della sammanhang har vi också godkänt föredragande statsrådets förslag att del skall krävas ett anställningsförhållande mellan förelaget och den som får utbildningen. Pä denna punkt har utskottets centerpartister anmält reservation.

Fördelen med företagsutbildningen är alt man på en gång löser den enskildes utbildnings- och anställningsfrågor. Det får uppväga nackdelen med all ulbildningen blir specialinriktad och inte har den slörre bredd som man skulle få på t. ex. ett AMU-cenler. Reservanterna vill behålla den nuvarande möjligheten till utbildning i företag där eleven inte är anställd och inle får lön ulan skall ha utbildningsbidrag frän länsarbetsnämnd. Man kan då bara ha förhoppningen att företaget senare anställer vederbörande. Värre är all reservanlerna öppnar möjlighel för förelagen att väfia och vraka; "Den anställer vi och utbildar, men den fär bara gå här för utbildning mot att vi inte får några direkta koslnader." Utskotlsmajorilelen anser all länsarbetsnämnden har en bällre förhandlingsposition om den kan hänvisa till en enhetlig utbildningsform. Den positionen förbättras genom utskottets förslag om flexibilitet i fråga om bidragsbeloppets storlek. Reservanlerna är trots detta ängsliga för att enstaka personer inte får utbildning. Ja, i förelagen kan det hända, men i så fall slår ju AMU-centra och alla andra utbildningsmöjligheter till buds.

Den reform som vi nu skall besluta om kostar enligt propositionens beräkningar 690 mifi. kr. Dessa utgifter skall läckas ulan att man försvagar budgeten. Del blir då, som redan har sagts här, 690 mifioner minskat med 160 mifioner i ökade inkomster för samhället, vilkel gör en nel-

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

167

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

tokostnad på 530 mifioner. Därför föreslår ulskoitsmajorilelen en arbetsgivaravgift på 0,4 96.

Här flnns reservanter från samtliga borgerliga partier. Moderalerna yrkar direkt avslag och anser att statens ökade inkomster skall kunna klara av även denna reform och den utgiftsökning den medför.

Den gamla högern kände ett stalsflnansielll ansvar. I dag påminner mycket av moderaternas agerande om barnvisan där del heter: Om pappa ville ge ja en femöring, vel mamma, sä skulle ja köpa alll vad ja vill ha.

Statens ökade inkomster skall ju. betala allt vad ni är med om här i riksdagen. Det skulle faktiskt vara bältre att ni tog konsekvenserna av all inte vifia betala och yrkade avslag på en mängd av de reformer som ni säger er vifia vara med om att genomföra.

Nu behöver vi inle i dag ta upp någon större debatt om vad aeua med löneökningar, ökade skatteinkomster osv. betyder för staten. Det tycker jag klarades upp när riksdagen behandlade finansutskottets betänkande nr 1.

Men inte heller centerpartiet och folkpartiet vill vara med om att betala reformen. De anser dock liksom utskoltsmajoriteten att utgiftsökningen skall bestridas med en arbetsgivaravgift. Jag noterar det med tacksamhet, därför att del måste innebära all om inte inkomsterna räcker lill, så kommer centern och folkpartiet att stödja förslag om en uppjustering. Detta måste gälla om ert förslag går igenom och även ifall förslaget om 0,4 96 går igenom.

Centern och folkpartiet föreslår att avgiftsuttaget skall vara 0,25 % och hävdar att det räcker. De båda partierna bygger sina beräkningar pä KAMU:s förslag. Dä jag vet att fru statsrådet Lefion kommer alt ta upp medelsberäkningen i sill anförande skall jag bara här hänvisa till all riksrevisionsverket i sitt remissyttrande över KAMU:s belänkande anser att KAMU har beräknal merkostnaderna för införande av del nya bidragssystemet för lågt. Riksrevisionsverkel beräknar kostnaderna lill mellan 400 och 500 mifioner mol KAMU;s 300 mifioner - alltså en skillnad på mellan 100 och 200 mifioner. Därför är det mera realistiskt, som Ulskottet säger, att utgå frän att om det förekommer nägon felräkning innebär den att kostnaderna satts för lågt.

Herr Nilsson i Tvärålund gjorde en lång sifferuppräkning med inkomster hit och utgifter dit, och jag måste faktiskt erkänna att jag inte kunde hänga med i hela den uppräkningen. Herr Nilsson sade att utskottets uppfattning inte var dokumenterad. Ja, jag vill säga all inte var herr Nilssons uppgifter dokumenterade så all de på något sätt övertygade mig.

Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till ulskollels hemsiällan pä samtliga punkter, vilket innebär avslag på reservationerna.

168

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är herr Fageriunds synpunkter på några frågor som jag helt kort vill säga ett par ord om.

Herr Fagerlund undrade om vi inte hade observerat dels all det är så många fler i arbetslivet nu än tidigare, dels att det är så mänga lediga platser. Jo, givetvis, men det tar inte bort ängslan och oron för den slora arbeislösheten. Och att ökningen inträffade just mellan mars och april månader i är var ett memento. Arbetslösheten hade ju stigit så pass kraftigt som med 4 000 just vid den tidpunkten. Det menade jag alt vi gemensamt måste vara oroade av. Naturligtvis hade vi observerat de andra förhållandena men det kunde inte på något säll mildra situationen för de 4 000 nya arbetslösa.

Vad sedan gäller femkronan var vi från vårt håll angelägna om att framhålla, att därest konjunkturbilden blev sämre var del viktigt att den frågan observerades. Därför ville jag gärna understryka den tolkning som vi gjort av ulskollels skrivning, både den hänvisning som gjorts till vad finansutskottet sagt och vad inrikesutskottet skrivit, nämligen att man förutsatte att regeringen skulle beakta de ökade sysselsättningsproblem som kan uppslå för ungdomen. Och då borde det vara en rimlig och riklig åtgärd all aklualisera femkronan. Vi accepterade vad utskottet skrivit, men jag lycker del är angeläget all vi är överens om vad som ligger bakom utskottets skrivning.

Slutligen sade herr Fagerlund att inte heller folkpartiet vill vara med och betala reformen. Jo, vi är beredda att vara med och betala den. Men vi har inte ansett alt den kostnadsberäkning som föreligger har gjort det nödvändigt all gå högre än till 0,25 96 höjning av arbetsgivaravgiften, och herr Fagerlund har inte heller presenterat någon dokumentation för en höjning. Om det kan bevisas något annat är det självklart att vi skall pröva om vår ståndpunkt, men någon sådan bevisning har vi inte fått när vi behandlat dessa frågor.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fageriund gjorde liksom jag en målsättningsbeskrivning för arbetsmarknadsutbildningen, och jag konstaterar med lillfredsslällelse alt i det avseendet råder stor överensstämmelse mellan socialdemokraternas och vär syn pä arbetsmarknadsutbildningens uppgift.

I slutet av sitt anförande kom herr Fagerlund sedan in på ekonomiseringen av reformen och sade att cenlern och folkpartiet inte vill vara med och betala reformen. Det är ju en helt felaktig beskrivning. Jag tror all herr Fagerlund där gjorde sig skyldig till en, hoppas jag, oavsiktlig felsägning.

Därefter sade herr Fagerlund att vi inom värt parti ansåg att del skulle räcka att höja arbetsgivaravgiften med 0,25 96 för att betala reformen, men någon dokumentation för utskottets skrivning på den punklen gjorde inle herr Fagerlund. Han hänvisade bara till fru statsrådet Lefions kommande anförande. Jag skall därför inle nu gä in pä nägon polemik med herr Fagerlund utan skall med intresse lyssna på fru statsrådets anförande.

169

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Det är riktigt, och det sade jag ocksä i mitt lidigare anförande, att vårt parti har accepterat inkomstborlfallsprincipen. I vär motion 2011 säger vi emellertid föfiande:

"Beträffande grundbidragets storlek från och med den 1 januari 1976 biträder vi del syslem som den provisoriska styrelsen för AMU-elevernas riksförbund fört fram i sitt yttrande. Det innebär en ulbildningslön pä 2 500 kr. per månad för den som inle har barn, att gälla även för kursdeltagare under 20 år." Men eleverna menar, och där har vi sanima uppfattning, att barnfamifierna bör kompenseras för sina högre levnadskostnader genom extra slöd i enlighet med förslaget om barntillägg som finns inlaget i vår motion 1708,

Sedan till frågan om ungdom under 20 år. Det kan i och för sig vara rikligt alt det finns skillnader, även stora sådana, mellan ungdom över resp. under 20 är som går utbildningsvägen. Men vi måste någon gång komma fram till enhetliga förhållanden ocksä inom detta område, och därför kan jag inle se någol fel i all elever som genomgår arbetsmarknadsutbildning och är under 20 år kräver samma bidrag eller löner som de som är äldre. Det gäller ändå myndiga människor, och har de rätten och skyldigheten att delta i allmänna val och rösta på del poliliska parti som de anser företräder deras livsintressen och i övrigt svara för sina handlingar skall de inte nerklassas när det gäller lön i det här sammanhanget, dessa l8-l9-åringar.

Del är självklart - det är jag helt överens med herr Fagerlund om - alt utbildning för ungdom är av grundläggande värde. Men del gäller också de ekonomiska villkor under vilka ungdomarna skall leva. Jag har här i min hand ett antal petitionslistor som har cirkulerat på olika AMU-centra, Det är kort tid sedan dessa elever höll sin rikskonferens, men trots detta har inte mindre än sex AMU-centra skickat runt pe-litionslistor bland eleverna med en uppmaning lill riksdagen och riksdagsmännen. Jag fick dem alldeles nyss av en från AMU-centrum här i Stockholm. Kravel är detsamma på alla listor - 2 500 kr. per månad och barnlillägg.

170

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Lät mig först med glädje och tacksamhet notera att herr Ekinge sade alt om avgiften på 0,25 % inte räcker till är i alla fall folkpartiet redo lill en omprövning eftersom vi är överens om själva principen.

Herr Nilsson i Tvärålund gjorde inle något sådant uttalande, men jag hoppas att även cenlern har den uppfattningen.

i har, r inie

Sedan några ord ocksä lill herr Lorenlzon. Inkomstborlfallsprincipen kan inle förenas med det system som AMU-elevernas riksförbund föreslår. Sjukförsäkring och ATP - och alla sociala reformer som vi haj-, tror jag - bygger på en individuell inkomslbortfallsprincip. Det gåi på nägol säll att räkna kollektivt i det här sammanhanget.

Herr Lorenlzon säger alt han vill införa enhetliga förhållanden. Ja, men det gör man väl inle genom att öka klyftorna till ungdomsulbild-

ningen. Vi borde kunna vara överens om att arbetsmarknadsutbildningen inte skall konkurrera direkt med ungdomsutbildningen i våra gymnasieskolor. Gymnasieskolan har byggts upp för alt ge ungdomen den breda utbildningen, och det tror jag inte vi har anledning att ändra på.

Fru statsrådet LEUON:

Herr lalman! Arbetsmarknadsutbildningen är ett jämlikhetsinstrument. Den syftar till att byta arbetslöshet mot tryggad sysselsättning, att stärka deras ställning som har svag position på arbetsmarknaden. Den här utbildningen är ett medel att vidga rätten till arbete för fler grupper i vårt samhälle. Den hör till de inslrument som vi brukar kalla för selektiva och som är väsentliga för oss när det gäller att öka sysselsättningen i ett land som Sverige, där vi har en hög förvärvsfrekvens rent allmänt sett.

Arbetsmarknadsutbildningen har ocksä en utbildningspolitisk motivering - den skall hjälpa till att kompensera dem som bara har fått en kort och bristfällig utbildning eller dem som har varit borta länge frän arbetsmarknaden - men främst är den naturligtvis ett arbetsmarknads-politiskt instrument. Det förhållandet är grunden för att den reform av arbetsmarknadsutbildningen som riksdagen nu skall la ställning till föreslås finansierad genom en arbetsgivaravgift. Den principen stöds ju av riksdagens majoritet - tycks det - i vafie fall hittills; bara moderaterna har i utskottet reserverat sig.

Centerpartiet och folkpartiet ansluter sig till principen alt reformkostnaderna skall bäras av en arbetsgivaravgift, men ni är inom de båda partierna inle beredda att i praktisk politik fullt ut ta konsekvenserna av den principen. Så säger ni emellertid inle, ulan ni säger i stället att regeringen har tagit till litet för mycket och att man kan minska litet på det uigiftsuttag som regeringen föreslär. Del är elt sätt att resonera som man kan tillåta sig, om man är i oppositionsställning.

KAMU har beräknat reform kost nåden för ett helt är lill 550 mifi. kr., medan regeringen i propositionen har beräknat den till 690 mifi. kr. Propositionen har räknat upp KAMU;s koslnadsförslag för undervisningen med i runt tal 90 mifi. kr. och för utbildningsbidraget med i runt tal 50 mifi. kr. Vad är det dä som ligger bakom den höjningen av regeringen?

När det gäller undervisningen och kostnaderna för denna räknade KAMU med att större delen av ökningen av antalet elever i brislyrkesuibildning och det antal elever som enligt KAMU:s förslag skulle komma i fråga för arbetsmarknadsutbildning pä kriteriet låginkomsttagare skulle finansieras genom att man tog i anspråk redan ledig kapacitet vid utbildningscentra.

Vi menar att denna lediga kapacitet inte kommer att finnas. Vi utgår nämligen från att den kommer att tas i anspråk, kanske framför allt av de försäkrade arbetslösa, som nu genom de bättre bidragen kommer all finna att arbetsmarknadsutbildning är ett också ur ekonomisk synpunkt attraktivt val för dem. Vi bedömer att den föreslagna utvidgningen

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

171

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

172

av bristyrkesutbildningen från 3 000 till 10 000 platser kräver en ytterligare ökning av utbildningsresurserna, I propositionen - och där har ju utskottet inte någon avvikande mening - skall ju inom den ramen endast räknas in personer som har beviljats arbetsmarknadsutbildning utan att de är eller löper risk för att bli arbetslösa.

Vi har också den meningen, att KAMU har räknat kostnaderna per elevplats lågt i detta sammanhang. De ca 50 mifi. kr. som vi räknat upp utbildningsbidragen med jämfört med KAMU gäller för det första ökade utgifter för bidragen till företagsutbildning - delta är ju någonting som KAMU naturiiglvis inte har lagit med i sina beräkningar. För det andra får den ökade utbildningsvolym som vi räknar med enligt det resonemang jag förde tidigare naturligtvis också till följd ökade kostnader när det gäller utbildningsbidragen, och för det tredje föreslår vi i propositionen förbättrade bidrag, framför allt för de kassaförsäkrade ungdomarna. Hela utskottet är ju med pä den linjen också.

Sammantaget har regeringen räknat med att reformen kräver ett uttag av arbetsgivaravgifter till den nya arbetsmarknadsutbildningsibnden på 0,4 %. Reservanterna från folkpartiet och centerpartiet tyckeratt 0,25 96 kan räcka. De motiverar sin åsikt att regeringen har tagit ut för mycket med - utöver vad jag har nämnt tidigare och vad vi har hört från talarstolen - att de högre lönerna efter avtalsrörelsen automatiskt höjer de belopp som kommer in i arbetsgivaravgifter. De pekar ocksä på att slopandet av takel för avgiftsuttaget leder till ytteriigare inkomstförstärkningar.

Men reservanterna blundar för att pris- och löneökningarna i är och nästa är naturligtvis också leder lill ökade utbildningskostnader - lä-rariöner och andra driftkostnader. De skall ju i fortsättningen bestridas från ett maximerat anslag och inte som hillills frän ett förslagsanslag. Vi förutsäg naturligtvis inte heller oförändrad lönenivå t. o. m. 1976, även om det är helt riktigt att avtalsuppgörelsen träffades efter det att propositionen hade lagts fram.

Helt riktigt är också alt vi inte har räknat med slopandet av taket för avgiftsuttaget. Jag kanske inte skall försöka förklara anledningen till att utskottsmajoriteten inle har lagil upp den aspekten och reducerat uttaget med hänsyn härtill. Men med tanke på vad som står i utskottets skrivning och vad herr Fagerlund har sagt här tycker jag inte att det är sä konstigt. Man har den bedömningen att om regeringen har räknat fel, har den i sä fall räknat för lågt och inte för högt.

Vi menar alltså all de 0,4 96 som vi har föreslagit i propositionen inte är beräknade i överkant. Jag kan tyvärr inte se reservanternas förslag på 0,25 96 som något annat än ett utslag av att de accepterar de posiliva sidor som reformen innebär men inte är lika pigga på att vara med när reformerna skall betalas. Jag vet inte om de hoppas pä en seger med lottens hjälp. Lotteriet i riksdagen är ju inte samma sak som vid en tombola ute pä galan. Vinner man där har man gjort en ren förfiänst - vinsten betalas pä ett sätt som man inte behöver bekymra sig över.

Arbetsmarknadsutbildningen har utbildningspolitiska, fördelningspolitiska och tillväxtpolitiska mål. Alla partier är, såvitt jag förstår, överens om dessa mål. Vi tycks också vara överens om alt det nu är tid att ytterligare förbättra arbetsmarknadsutbildningen så att den kan bli ett ännu effektivare instrument än den har varit tidigare. Skall de beslut som fattas här i dag eller i morgon kunna föras ut lill praktisk tillämpning fordras naturligtvis först och främst att riksdagen är villig att ställa de ekonomiska resurserna till förfogande. Arbetsmarknadsutbildningen är för viktig både för de enskilda individerna och för samhället för att man skall kunna basera kostnadsberäkningar på tro, hopp och lösa antaganden.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

Hen NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få instämma i statsrådets slutord, att man inte får lita till lösa antaganden när ekonomiska resurser skall anvisas för viktiga reformer. Tyvärr måste jag konstatera att statsrådet inte gav något bevis för att 0,4 96 behöver las ut i arbetsgivaravgift för att genomföra denna reform. Tvärtom tycker jag att avsaknaden av dokumentation i hennes anförande var bevis för att reservanterna har rätt på den här punklen.

Jag tog fram en rad bevis för hur inkomsterna flyter in. Statsrådet medgav underförstått att löneunderlaget måste öka efter den senaste avtalsuppgörelsen. Hon pekade pä att kostnader för utbildningen i form av lärarlöner m. m. skulle komma alt öka men att detta naturiiglvis kompenseras av det ökade löneunderiaget.

När denna utbildning ökar i omfattning och volym, så minskas andra samhällskostnader: kostnaderna för beredskapsarbeten, kontantstödel vid arbetslöshet och vissa sociala kostnader. Det sade statsrådet ingenting om här, lika litet som hon gör det i propositionen. Men detta är en realitet som man inte kan komma ifrån.

Vidare ansåg statsrådet alt vi inte kunde räkna med nägon oulnylfiad kapacitet, KAMU har ändå nu bevisat att kapacilelsutnytfiandet är 1974 när 128 000 elever flck utbildning var mindre än 70 96 i 17 län. Endast i 7 län var utnytfiandei högre än 70 96, Det flnns alltså en oulnylfiad kapacitet. När kapaciteten är utnytfiad böriar naturiiglvis de reella kostnaderna att uppstå. Men då minskar, som jag tidigare sade, övriga kostnader för samhället och löneunderiaget ökar, KAMU beräknade kostnaderna mot bakgrunden av all samiliga platser i arbetsmarknadsutbildningen skall vara besatta, och det är ganska svårt att komma dithän.

Herr talman! Jag tycker att jag genom statsrådets anförande fäll ytterligare belägg för min uppfallning alt reservationen är väl grundad på sakskäl.

Hen EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Inle heller jag fann i fru staisrådets anförande någon som helst utgångspunkt för ett ändrat ställningstagande.

Fru statsrådet vitsordade att vi var beredda att ta konsekvenserna och

173

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

betala kostnaderna, men - sade hon - inte fullt ul. Så långt vi kunnat finna av den debatt som förts i ulskotlei och det underlag vi haft tillgång till och även med hänsyn till det underiag fru statsrådet här givit är det "fullt ut" med 0,25 96, Jag vill i likhet med herr Nilsson i Tvärålund konstatera att vi mot den bakgrund som fru statsrådet gav oss känner oss stå på fast mark.

Fru statsrådet sade också att del är en återhållsamhet i vår attityd. Ja, det bör det väl vara när det gäller kostnader. Men man bör naturligtvis inte inta en så snål attityd, att de anslagna pengarna inte räcker till. Jag kan emellertid inle se annat än att vi fullt ut har täckning för kostnaderna. Vi gör inga konstgrepp bara därför att vi är i opposition. Vi tar fullt ansvar, inte minst med hänsyn till riksdagens jämviklssamman-sättning. Ingen av oss kan leka med lotterisituationen, utan vi måste alla vara beredda att ta konsekvensen av våra ställningstaganden. Det har vi ocksä gjort i denna fråga.

174

Hen NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru statsrådet Leijon böriade sitt anförande ungefär med att säga att arbetsmarknadsutbildningen är till för all kompensera dem som inle fått förmånen att ha erhållit en tillfredsställande yrkesutbildning. Det är naturligtvis alldeles riktigt och därvidlag återkommer jag till de krav, som vi i moderata samlingspartiet ja redan under högerpartiets lid, gång efter annan ställt nämligen att man skulle satsa mer pä yrkesutbildningen. Jag noterar nu med tillfredsställelse att man ändrat inställning på den punkten och t, o, m, accepterar och i propositionen rekommenderar en större satsning på den yrkesutbildning som sker ute i näringslivet. Hade man gjort det under 1960-talet, dä vi talade för det, hade sannolikt inte så många ungdomar varit tvingade att hamna på AMU-cenlerulbildning utan de hade fått en lillfredsslällande utbildning frän börian.

Fru statsrådet var liksom övriga talare inne pä finansieringen. Helt naturligt vill samtliga partier alt kostnadsökningen skall flnansieras. Skillnaden är bara den alt vi inte kan accepiera ytterligare avgifter, löneskatter pä näringslivel. Vi vet vad det har betytt. Vi har sett hur många små och medelstora företag under de senare åren har försvunnit, köpts upp eller gjort konkurs. Vi är inte beredda alt fortsätta att medverka lill en sådan utveckling. Vi behöver sysselsättning även i de företagen. De är ofta arbetskraftsintensiva, speciellt serviceföretagen. Som jag sade i mitt första inlägg i dag är det hög tid att vi söker finna andra former. Vi beklagar faktiskt att inte regeringen kunnat finna nägon annan form. Såväl regeringen som centern och folkpartiet är beredda att lägga ytterligare pålagor på de företag som samtliga talar så varmt om. Regerings-representanter har t. o, m. frän talarstolar ute i landet erkänt att arbetsgivaravgiften och ökade höjningar av den är en snedbelastning som drabbar de mindre och medelstora företagen hårdare än t. ex, de stora företagen.

Fru statsrådet LEIJON:

Herr lalman! Jo, herr Ekinge, det är nog bra om man är återhållsam i olika sammanhang med utgifter och koslnader, men del måsle finnas ell samspel mellan utgifter och reformer, och återhållsamhet på den ena punklen kräver hell logiskt återhållsamhet på den andra; liksom motsatsen när det gäller spendersamhet naturligtvis.

Herr Nilsson i Tvärålund har räknat upp en massa fördelar för samhället och för de enskilda individerna med en bra fungerande arbetsmarknadsutbildning. Jag skulle kunna lägga till en rad punkter. När det gäller kommunernas olika utgifter i sociala sammanhang kan vi vara ganska säkra på att om vi har en arbetsmarknadsutbildning som fångar upp människorna och ger dem en god utbildning och möjligheter att få ett bra jobb minfkar vi kostnaderna på andra punkter. Men nu är det ändå inte så att det vi diskuierar i dag betyder att vi kan räkna in alla de här fördelarna. Varken anslaget på statsbudgeten eller arbetsgivaravgiften kan tillgodogöra sig alla de fina saker herr Nilsson i Tvärålund räknat upp. Vi har i dag en överkapacitet i arbelsmarknadsutbildningscentra, det vet vi. Men jag tror att herr Nilsson i Tvärålund också kan hälla med mig om att vi aldrig kan och kanske inte heller bör komma till en "situation där vi utnyujar 100 % av utbildningsplatserna. Jag tror det är omöjligt att ens i en högkonjunktur garantera detta pä varie utbildningsplats. I sä fall får vi etl väldigt låst system.

Alla dessa beräkningar är mycket svåra att göra. Jag skall ta ett konkret exempel som gäller kostnaderna per elevplats för själva ulbildningen. Dessa koslnader varierar i dag mellan 200 och 800 kr.; där finns alltså en väldig spännvidd. När KAMU gjorde sina beräkningar av kostnaderna för elevplalserna inom ramen för bristutbildningen och elevplatserna på låginkomslkriteriet räknade man mycket lågt och kom fram till en kostnad pä 300 kr., dvs. nära den lägre gränsen.

Jag tror alt även herr Nilsson i Tvärålund kan dela min bedömning alt om man länker på vilka ulbildningar som kommer i fråga för de elever som blir aktuella för olika typer av bristuibildning, så är det inte utbildningar som ligger på den lägsta kostnaden per elevplats utan högre upp. Det är en av de konkreta saker där vi i regeringen har gjort en annan bedömning än KAMU.

Jag vill, herr lalman, avslutningsvis säga att vare sig de beräkningar som vi har gjort inom regeringen eller de som KAMU har gjort naturiiglvis inte kan vara på öret exakta. Men vi har gjort dem sä gott| vi har kunnai med de förändringar som finns i propositionen i förhållande lill KAMU och med hänsyn tagen till de ökningar som jag tror att alla här är ense om att de förbättrade förslagen kommer att innebära. Inte minst måste det bli ett ökat intresse frän alla dem som är medlemmar i försäkringskassor. Flera talare har varit inne på att dessa nu utgör en mycket liten andel eller i varie fall en minoritet av eleverna i arbetsmarknadsutbildningen. Jag tror att en av grunderna till att flertalet i den här kammaren vill förorda en inkomstbortfallsprincip är att man anser all det med en sådan princip kommer att bli ett betydligt ökat

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

175

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

Arbetsmarknadsutbildningen

intresse från de kassaförsäkrade arbetslösa. Detta måste naturiiglvis flnnas med i beräkningarna.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr lalman! Statsrådet Leijon medger nu i sin replik att samhällets kostnader på en rad områden faktiskt minskar genom AMU-utbildningen, men hon säger samtidigt att det inte är möjligt all tillgodoräkna detta på de övriga områdena. KAMU har uppskattat dessa minskade kostnader till 100 mifi. kr. och även om det inte finns ett tekniskt bokföringssystem som klarar det, är det uppenbart att -jag tror att slalsrådel måsle medge det - kostnaderna ökar på etl område samtidigt som de minskar på ett annat när människor väljer utbildning i stället för kontant arbetslöshetsstöd t. ex.

Jag är väl medveten om att man inte kan utnytfia uibildningsplalserna lill 100 96. Det finns en stor marginal framför allt i de områden där behovel av arbetsmarknadsutbildning är störst och där 50, 60, 70 96 av platserna ulnylfias. Där hade man ledig kapacitet under fiolåret när ändå deltagandet i utbildningen var stort. I år är det betydligt mindre.

Vi känner starkt ansvaret och samspelet mellan utgifterna och reformerna. Vi måste också ta ansvaret även om regeringen, som statsrådet Leijon säger, har gjort sä gott den kan men enligt vär mening ändå inte fått ekvationen alt stämma. Jag kan nu i min andra replik konstatera alt statsrådet Lefion inle på någon punkt har påstått att uppgifterna i mitt huvudanförande eller i min förra replik var felaktiga när del gäller t, ex, samhällsbesparingar, lönebasen för avgiftsuttaget eller skatteeffekten, där statsrådet har räknat på 25 96 och KAMU på 50 96, inbegripet även kommuner och landsting; man kan ju inte gärna bortse från den biten.

Riksrevisionsverket har enligt herr Fagerlund ifrågasatt KAMU;s siffror. Jag har inle kunnat se nägon anledning att göra detta, eftersom KAMU har räknat på kostnaderna för varje plats som finns i detta land, en nivå som vi inte gärna kan uppnä.

Herr talman! Milt intryck av dagens meningsutbyte är all det - även om regeringen har gjort, som slalsrådel uttryckte saken, sä gott man kan - finns mycket starka skäl för att tro all regeringen inte har räknat räii. Man har föreslagit ett avgiftssystem som medför en betydande överavgift.

176

Herr EKINGE (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Såsom herr Nilsson i Tvärålund framhöll är del självklart att del mäste finnas etl samspel mellan inkomster och utgifter, mellan åtaganden och förväntningar. Allt måste räknas in. Om man gör det, kan man inte komma fram till den bedömning regeringen gjort i den här frågan. Jag kan nöja mig med vad herr Nilsson sade pä den här punkten.

Jag måste emellertid få ta upp frågan om att beräkningar är sä svära

att göra, och del kan jag ocksä ha förståelse för. Men kostnadsberäkningarna fluktuerar mellan 200 och 800 kr. Del förefaller att vara ell ganska stort gap där emellan. Att KAMU;s beräkningar har stannat på 300 kr. gör det angeläget att fä vela litet mera kring denna stora differens. All svårigheterna skulle vara så utomordentligt stora, stärker mig i min Övertygelse att del inle för närvarande flnns nägon som helst grund för att gä längre än till 0,25 %.

Med anledning av herr Nordgrens ullalande skulle jag vifia säga all pålagorna på mindre och medelstora företag är stora. Herr Nordgren anser att vi måsle hitta en annan väg. Ja, men inte heller herr Nordgren har hittat någon annan väg. Detta är värt gemensamma dilemma. Man kan inle bara säga att vi inte skall öka arbetsgivaravgiften. Vi måste då finna en ny väg. Stannar vi vid all bara säga nej har vi ändå inte löst problemel. Jag delar bekymren tillsammans med herr Nordgren på denna punkt.

Nr 84

Tisdagen den 20 maj 1975

A rbetsmarknadsut-bildningen

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Det förvånar mig mycket att herr Ekinge inle kan förstå varför variationerna i kostnaden per elevplats är så stora. Vi har ju mänga olika typer av kurser inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Vi har ALU-kurser som skall ge en orientering om arbeismarknaden för dem som skall gä vidare bl. a. Ull yrkesutbildning, vi har preparandkurser och vi har kvalificerade yrkeskurser pä myckel hög nivå. Del är väl inte så konstigt att variationerna i kostnaden per elevplats blir myckel Slora, Jag har redovisat i faktiska siffror att variationerna uppgår till mellan 200 och 800 kr, per elevvecka.

Beräkningen av ökningen av antalet elever i bristyrkesutbildning är en av de punkler där regeringen skifier sig frän KAMU, Var hamnar kostnaden per elevvecka för denna utbildning vid en realistisk bedömning? Med kunskap om vilka typer av kurser som ingår i brislyrkesuibildning bör det vara rimligt alt man inte lägger sig på den lägsta nivån.

Till herr Nilsson i Tvärålund vill jag säga att det inte bara låter bra all tala om att samhället får intäkter genom detta, det är också en faktisk realitet. Men del vi i dag har alt diskutera är dessa bokföringsproblem. Det är frågan om hur stort anslag vi skall ha från statsbudgeten och del är frågan om hur slort avgiftsuttag vi skall göra från arbetsgivarna. Detta är tekniska bokföringsfrågor, men samhällets intäkter är den realitet vi har att bedöma här i dag.

Herr Nordgren efteriyste ett bättre system för kostnadsfördelningen, och om jag minns rätt beklagade också herr Ekinge alt vi inte hade ett bältre syslem. Man kan kanske beklaga all vi inle har möjligheler all på olika enskilda samhällsområden studera verkningarna av en reform som denna, men det kan vi inte göra när det gäller andra reformer heller. Vi kan inte räkna in vad en vägförbätlring kostar i minskade sjukvårdsavgifter o, d. Det är någonting som vi tyvärr får finna oss i.

Jag vet inte vad herr Ekinge och herr Nilsson i Tvärålund har tänkt sig att göra fram emot våren nästa år, om del visar sig all deras be-

177

Nr 84 räkningar inte var de riktiga. Man har sagt att arbetsgivaravgiften skall

Tisdaspn d n finansiera dessa reform koslnader. Kommer man då all föreslå en relro-

20 mai 1975 "' höjning av arbetsgivaravgiften?

Herr andre vice talmannen anmälde att herrar Ekinge och Nilsson i Tvärålund anhållit att till protokollet fä antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överiäggningen om detta betänkande saml behandlingen av på föredragningslistan återstående utskottsbetänkanden till morgondagens sammanträde,

§ 4 Herr andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle uibildningsulskollels betänkande nr 17 och näringsutskottets betänkande nr 29 uppföras närmast efter inrikesutskottets betänkande nr 14,

§ 5 Kammaren åtskildes kl. 00.13,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert