Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:81

Torsdagen den 15 maj

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollen för den 6 innevarande månad.

§ 2 Om åtgärder för att bistå svenska medborgare i Cambodjas huvudstad

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om åtgärder för att bistå svenska medborgare i Cambodjas huvudstad

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordel för att besvara herr Hernelius (m) den 29 april anmälda fråga, nr 181, och anförde:

Herr talman! Herr Hernelius har bett mig redogöra för vilka åtgärder som vidtagits i syfte att få kännedom om förhållandena i Cambodjas huvudstad och om möjligheterna att bistå de där inneslutna svenskarna.

Vid månadsskiftet februari-mars instruerades ambassaden i Bangkok och honorärkonsulatet i Phnom Penh att undersöka förhållandena för de svenskar som vid denna tidpunkt befann sig i landet. Härvid framkom att samtliga åtta svenska medborgare i Cambodja redan hade sin evakuering säkrad genom sina respektive arbetsgivare,

I börian av mars underrättades GRUNK:s representant i Stockholm vid besök pä utrikesdepartementet om att etl antal svenska medborgare fanns i de dä av Lon Nol-regimen kontrollerade områdena, GRUNK:s representant sade sig vid detta tillfälle kunna lämna en "formell garanti" att svenska medborgares säkerhet icke skulle komma att äventyras efter det att Lon Nol-regimen störtats,

I mitten av mars vidtogs ytterligare åtgärder för att säkra evakuerings-möjligheter försvenska medborgare frän Phnom Penh, Härvid utverkades löfte från det franska utrikesdepartementet om all kvarvarande svenskar skulle fä medföfia de franska evakueringsplanen från den cambodjanska huvudstaden.

När Phnom Penh intogs av FUNK-styrkorna den 16 april befann sig fem svenskar i staden. De hade samtliga själva va|t all stanna kvar i staden och uppehöll sig tillsammans med andra utlänningar pä den förutvarande franska ambassaden fram lill dess att evakueringen därifrån påböriades den 29 april.

Efter intagandet av Phnom Penh den 16 april bröts alla direkta förbindelser mellan Cambodja och omväriden. Under hela tiden sökte emellertid utrikesdepartementet hälla sig orienterat om läget i Phnom Penh och om de kvarvarande svenskarnas situation. Detta skedde genom kontakter med det franska utrikesministeriet, med GRUNK:s representant i Paris, med GRUNK-ambassaden i Hanoi samt med GRUNK:s företrädare i Peking. Därvid anmodades de cambodjanska myndigheterna vid upprepade tillfällen - senast samma dag som evakueringen påböfiades

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om åtgärder för att bistå svenska medborgare i Cambodjas huvudstad

- att bevilja omedelbart evakueringstillslånd.

När beskedel om evakueringen kom sändes en fiänsteman vid ambassaden i Bangkok till den thailändsk-cambodjanska gränsen för att där möta de evakuerade svenskarna.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Till herr utrikesministern vill jag framföra mitt tack för svaret och samtidigt uttrycka min tillfredsställelse över de åtgärder som regeringen vidtagit under den period det här är fråga om, då tystnaden var total frän Cambodja och dess huvudstad.

Samtidigt som dessa svenska medborgare kom tillbaka jämte mänga andra blottades också en del av händelseutvecklingen i Cambodja. Del framkom därvid att tätorlerna hade tömts, att miljoner människor hade drivits ut i bushen och pä risfälten med kort varsel, att sjukhusen hade evakuerats utan hänsyn till patienternas hälsotillstånd eller om de kunde klara sig, att Röda korsels personal hade försvunnit och Röda korsets tillgångar hade omhändertagits av regimen. Det är händelser som en svensk journalist har karakteriserat såsom utan motstycke i revolutio-nerpas historia under modern tid.

Detta mäste naturligtvis ställa det svenska utrikesdepartementet inför stora problem. Att upprätthålla en biståndsverksamhet i samarbete med en regim som far fram på detta sätt är givetvis i och för sig mycket motbjudande. Samtidigt måste man dock försöka nå de lidande människorna, och det kan knappast ske utan nägon kontakt med denna regim trots dess framfart.

Jag utgår från att herr utrikesministern delar min bedömning av de för mänskligheten djupt nedslående händelserna i Cambodja.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! Det länga inbördeskriget i Cambodja, som sä dramatiskt skärptes genom USA:s slöd till Lon Nol-regimen, har ju skapat en alldeles säregen och myckel svår situation i Cambodja. De uppgifter som har nätt oss sedan kriget tagit slut ger en skrämmande bild, och vi känner naturligtvis alla djup oro för vad som händer i del nu från yttervärlden helt isolerade Cambodja. Vi kan väl inte göra något annat än att vädja till de nya makthavarna att låta internationella organisalioner få möjligheten att undersöka hjälpbehoven och tillståndet bland de mifioner tvångsförflyttade i Cambodja.

Svensk opinion ställer sig oförstående till den typ av massiva folkomflyttningar som har inrapporterats och som är bekräftade. De strider mol grundläggande humanitära principer och mänskliga rättigheter.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Jag är lacksam för utrikesministerns deklaration, och jag vill gärna ta fasta på hans uttalande att våra kontakter avseende hjälpbehovet i Cambodja bör ske genom de internationella organisationerna, om och i den mån dessa tillåts att åter verka i Cambodja,

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om den svenska hjälpen till Indokinas återuppbyggnad Nr 81

Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för alt i ell sammanhang besvara dels herr Werners i Tyresö (vpk) och fru Dahls (s) den 30 april anmälda frågor, nr 183 resp. 184, dels herr Korpås (c) den 2 maj anmälda fråga, nr 185, och anförde:

Herr talman! Herr Werner i Tyresö har frågat mig huruvida den svenska regeringen avser att ge särskilt återuppbyggnadsstöd till det befriade Sydvietnam.

Fru Dahl har frågat mig om regeringens planer för omfattande biståndsinsatser till Republiken Sydvietnam saml vilka initiativ till internationella biståndsinsatser som kan förväntas från den svenska regeringen.

Herr Korpås har bett mig lämna en redogörelse för hur den svenska hjälpen till Indokinas återuppbyggnad är planerad pä kortare och pä något längre sikt. Jag avser att besvara frågorna i etl sammanhang.

När det äntligen blivit fred i Indokina skall Sverige naturiiglvis fullföfia den politik som vi har fört under krigsåren. Ökade resurser bör nu ställas lill förfogande för att lindra nöden och stödja återuppbyggnaden i de krigshäriade länderna.

Med Demokratiska republiken Vietnam (DRV) har Sverige ett långsiktigt utvecklingssamarbete som fullföljs enligt de planer som redovisats för riksdagen. För budgetåret 1975/76 har riksdagen anvisat etl belopp på 225 mifi. kr. för ändamålet.

Med Laos har samarbete nu inletts. Mot bakgrund av våra erfarenheter av delta samarbete till förmån för flyktingrepatrieringen i landet kommer regeringen att pröva den framtida omfattningen och inriktningen av biståndel. Det bistånd som innevarande budgetår beslutats för PRR, Sydvietnam, uppgår till 30 mifi. kr. För budgetåret 1975/76 har anslagits 50 mifi, kr, I dagens läge bedömer jag dessa resurser som otillräckliga för vårl samarbete under budgetåret 1975/76. Ytteriigare medel ur ka-taslrofreserven bör därför tas i anspråk för insatser i Sydvietnam. Så snart det visar sig lämpligt för de sydvietnamesiska myndigheterna är vi beredda att inleda diskussioner härom. Som jag anmälde i budgetpropositionen i frågan om stödet till PRR kommer biståndet till Sydvietnam sä långt som möjligt alt utformas som ett långsiktigt samarbete. Också med den cambodjanska enhetsregeringen är vi beredda alt snabbt inleda konkreta diskussioner om humanitärt bistånd.

Vad avser svenska initiativ till internationella biståndsinsatser i Sydvietnam och Cambodja finner jag det angeläget framhålla att sådana initiativ måste utgå frän de berörda regeringarnas inställning i frågan. Sverige har i samförstånd med dessa regeringar sedan läng tid verkat för all de internationella organisationernas bistånd skulle utgå även till de tidigare av befrielserörelserna kontrollerade områdena av Sydvietnam och Cambodja. FN:s barnfond UNICEF och FN:s flyktingkommissarie UNHCR är redan engagerade i program för länderna i fråga. Dessa pro-

Torsdagen den' 15 maj 1975

Om den svenska hjälpen till Indokinas återuppbyggnad

Nr 81 gram erhåller svenskt stöd. Under den närmaste framtiden är det främst

Tnrsdaepn rlpn dessa organisationer som kommer att kunna ulnylfias för internationella

15 mai 1975 hjälpinsatser i området. I den utsträckning de ansvariga regeringarna

_____________ önskar utökade insatser från mellanstatliga eller andra internationella

Om den svenska organisationer är Sverige berett att aktivt verka därför. hjälpen UU Indokl- De svenska extra insatserna i Indokina som blir aktuella under bud-nasåteruppbyggnad getåret 1975/76 kommeratt kunna finansieras med medel ur katastrof-reserven. Denna uppgår till ca 220 milj. kr. Jag räknar med att en betydande del av dessa resurser skall tas i anspråk för insatser i Indokina.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för hennes svar på min fråga, somjag uppfattar som mycket positivt. Hon säger klart ut att det bistånd som har beslutats för innevarande budgetär i dagens läge är otillräckligt. Hon upprepar i stort sett vad som tidigare har sagts och vad hon redogjorde för i bislåndsdebalten den 23 april om del extra kalaslroföisiåndet lill Sydvietnam och Cambodja. Vi har från vårl parti med stor tillfredsställelse hälsat de insatser som regeringen gjort för all bistå Demokratiska republiken Vietnam och PRR-sidan i Sydvietnam. Både det regufiära biståndet och katastroföiståndet till Indokina - numera även till Laos och Cambodja - har varit helt i linje med de krav som vårt parti ställt sedan många är.

Samtidigt vet vi att en helt ny situation inträdde den 30 april, en vecka efter bislåndsdebalten. Vi hade väl alla fruktat ett annat slut med hårda strider om även de största städerna med alll vad det skulle ha inneburit av ytterligare förstörelse och lidanden. Jag tror att när slulel kom överraskade det en hel värid. Samordnade folkresningar i Da Nang, Saigon och andra stora städer i förening med den obrulna kraften hos befrielserörelsens militära del och den samtidiga totala demoraliseringen inom marioneltarmén gjorde att slutet kom myckel plötsligt. De största städerna och deras befolkning räddades undan död och förstörelse.

Detta innebär - och det är i och för sig myckel glädjande - att mifioner hemlösa nu kan återvända till sina hembygder efter ett liv i otrolig slumtillvaro eller i reguljära koncentrationsläger. Del innebär också alt mer än 200 000 poliliska fångar har blivit fria. De fruktansvärda fängelserna på Poulo Condoroch andra öar utanför Sydvietnams sydligaste kust tömdes för första gången pä 113 är de närmasle dagarna efter den 30 april, dä fångarna gjorde uppror och de hatade vakterna och tortyrexperlerna flydde i bålar och nu fyller tälllägren i Californien och på andra håll. Men del innebär ocksä att den revolutionära regeringens administration mäste söria för mifioner hemlösa, sjuka, invalidiserade och föräldralösa. Den måste myckel snabbt söka bygga upp de utraderade byarna, organisera sjukvård och undervisning och allt annat.

Det är mol den bakgrunden som vi från vänsterpartiet kommunisterna
har vädjat och vädjar till den svenska regeringen om ytterligare biständs-
6 insatser - insalser som är nödvändiga därför all USA under många år

har fört ett utrotningskrig mol Vietnams folk.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Även jag vill rikta ett varmt tack till biståndsministern för det svar som vi har fått här i dag för att det så klart deklarerar regeringens beredvillighet att lämna ett omfattande stöd och att ocksä redan nu säga ifrån att en betydande del av katastrofreserven för nästa är skall reserveras för biståndsinsatser i Republiken Sydvielnam. Jag tar det som en utfästelse att vi kommer att bistå Republiken Sydvielnam i återuppbyggnaden i den omfattning som detta land självt kommer att begära. Jag har också förståelse för att det självfallet ännu inte går alt lämna mera delafierade upplysningar. På grund av den snabba händelseutvecklingen har del inte varit möjligl att föra regelrätta förhandlingar om ytteriigare biståndsinsatser.

Vi känner ju alla situationen - fruktansvärd förödelse efter etl krig som har riktal sig mot själva den mänskliga mifion och människornas möjligheter att överieva. Jag hade själv tijlfälle att studera situationen i de befriade områdena i Sydvietnam för drygt ett år sedan och kunde se vilka oändliga problem som den nya administrationen ställs inför. Men jag kunde ocksä se vilken oerhörd förmåga den har att snabbt föra in människorna i en normal tillvaro igen - bygga ut skolväsende, livsmedelsproduktion och hälsovård och fä samhället att fungera.

Därför är jag övertygad om att det är riktigt att regeringen nu också säger att della bistånd såvitt möjligt skall vara långsiktigt. Jag vill göra den kommentaren att del även i delta sammanhang var tur alt inte oppositionen flck sin vifia fram vid biståndsbesluten för några veckor sedan, eftersom det skulle ha försvårat en långsiktig gemensam planering med PRR om del framtida biståndet.

Vad sedan gäller internationella insatser delar jag självfallet regeringens uppfattning att vad som skall göras måste utgå från de önskemål om sådana insatser som framförs av de berörda regeringarna. Den synen låg också till grund för min fråga här. Jag är glad över att regeringen ändå utfäster sig att i den män som sädana önskemål framförs understödja dem och hjälpa till att driva dessa frågor i de internaiionella organen.

Till slut vill jag säga att när vi under tidigare är från socialdemokratin har framhållii viklen av all siödja Nordvietnam och befrielserörelserna i de övriga länderna i Indokina och har kritiserats för det frän andra håll, då har riksdagen ändå uttalat att efter kriget skulle del ges ett omfattande äteruppbyggnadsbistånd. Det har nu i viss män verkat som om man på den borgeriiga sidan böriar darra på målet i den frågan. Jag vill uttala den förhoppningen all man ändå från borgerligt håll kommer att vidhålla sina tidigare uttalanden på den här punkten i den situation som vi nu slår inför.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om den svenska hjälpen Ull Indokinas återuppbyggnad

Hen KORPÅS (c):

Herr lalman! Jag ber också att få tacka fru statsrådet för svaret och det utlovade engagemanget för Indokina. Jag hade självfallet inle väntat något annat.

Nr 81 Men vad jag möjligen hade väntat var ett resonemang om hur man

Torsdaeen den skulle kunna fä fram ytteriigare medel. Nu talas bara om användningen

15 mai 1975 katastroföiståndet. Som vi vet är det ganska begränsat - totalt 220

_____________ mifi. kr. En dryg del av det skall användas för det här ändamålet, det

Om den svenska är självklart, men vi kan ju inte använda allt. Vi har andra kaiastroföehov, hjälpen UU Indokl- och riksdagens beslut förra månaden innebar ju ocksä att kalastrofpengar nas återuppbyggnad skulle användas för att förstärka länderramarna för länder som Bangladesh och Indien.

Att jag har ställt min fråga så alt den gäller hela Indokina beror pä att jag menar all det här området i sä mänga avseenden har en gemensam bakgrund och gemensamma traditioner, i varie fall sedan kolonialtiden, och det är svårt för oss att ha ett starkt engagemang för ett folk eller en del av Indokina. Genom all vi har det starka engagemanget i Nordvietnam, som jag noterar, är del också nödvändigt att vi fär fram verkligt slora pengar för de andra delarna av Indokina.

Detta var inom parentes sagt också anledningen till att vi på vårt håll vid behandlingen av dessa frågor förra månaden ville ha en något måttligare höjning av anslagel till Nordvietnam, så att skillnaden mellan Nordvietnam och andra delar av Indokina inte skulle vara så markerad.

Hade man, fru statsråd - och jag vill där också rikta mig till fru Dahl -förra månaden infriat riksdagens löfte från 1968 om att redan i år uppnå enprocentsmålet, sä skulle vi nu ha förfogat över ytterligare 500 milj. kr. som hade kunnat användas för Indokina. Då hade vi haft pengar att verkligen sätta in, så att det hade blivit ett stöd.

Det är angeläget att det kommer till stånd ett långsiktigt samarbete framöver. Men jag tror att vi nu i första hand måste se lill att vi går in och hjälper länderna när det gäller deras akuta behov, och för det behöver vi slora pengar. Jag har en rapport om förhållandena i Quang-Tri-provinsen, som har skadats särskilt mycket och där PRR har haft sin bas. I den rapporten sägs att återställandet av marken i odlingsbart skick i denna fordom så bördiga jordbruksprovins är en uppgift av sådan storieksordning att del knappast i dag kan bedömas hur läng lid det kommer alt ta.

Det är insatser av det slaget som vi mäste gå in för, och jag vädjar till statsrådet att inte i första omgången salsa på mera begränsade projekt som hindrar oss all använda pengar för akut katastroföistånd.

Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr talman! Jag vill hänvisa till vad jag tidigare svarat på frågor när
det gäller insalser i Indokina och som även finns klart noterat i bud
getpropositionen, nämligen att utöver de ca 220 mifi. kr. som finns i
katastroffonden är 110 milj. kr. beräknade att avsättas till nya fonder
inom FN. Där säger man att man vet inte hur det går med dessa fonder,
och vi har alltså möjlighet alt om fonderna inte komnier till stånd ta
pengarna i anspråk för katastrofändamål.
8 Sedan kan jag i detta sammanhang meddela, när det gäller vad som

har hänt med anledning av generalsekreterarens vädjan om bidrag på 100 mifioner dollar till Indokina, att denna vädjan hittills hörsammats av 15 länder. Det har sammanlagt kommii in 22 mifioner dollar - det gäller FN:s insatser i Sydvietnam och Cambodja, Bland bidragsgivarna återfinns Sverige, Norge, Finland, Västtyskland, Holland, Canada, Nya Zeeland och Australien, Den appell som har gått ut frän Internationella Röda korset om 35 mifioner dollar har hittills gett 18 mifioner dollar, och givarna här är i stort sett desamma som stöder FN;s barnfond och flyktingkommissarien.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om den svenska hjälpen Ull Indokinas återuppbyggnad

Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag vill bara med anledning av vad herr Korpås sade göra ett par kommentarer.

Först och främst kan jag inte påminna mig att de oppositionspartier som krävde ytteriigare 500 miljoner tiil detta krav hade kopplat något förslag om att ta tillbaka yrkandena om en minskning av biståndel lill exempelvis Demokratiska republiken Vietnam. Men det är möjligt att jag rhissminner mig på den punkten. Skulle det vara så all jag har fel är naturiiglvis herr Korpås kommentar logisk men inte annars.

I övrigt vill jag säga att det finns ingen motsättning mellan kravet pä omedelbara åtgärder och långsiktigt bistånd när det gäller de här nu befriade länderna, eftersom de - till skillnad mol vad fallet är pä mänga andra häll, där katastrofhjälpen är mycket illa organiserad och ofta inte fungerar effektivt-är inriktade på att sä snabbt som möjligt just återställa marken i odlingsbart skick, att få fram nya skördar, att fä människor permanent bosatta i områdena igen och sysselsatta i nyttigt arbete samt alt organisera skolor och sjukhus.

Del var just Quang-Tri-provinsen som jag besökte tillsammans med bl. a. en partivän till Sture Korpås. Vi hade där möjlighet att studera del arbeie som bedrevs och blev gripna och imponerade utan gräns över den förmåga PRR hade all på ett så effektivt och snabbi säll återföra människorna till en livsföring som kan betecknas som människovärdig och som också skapar möjligheter all vidareutveckla landet.

Herr KORPÅS (c);

Herr talman! Först några ord lill fru Dahl angående vårl förslag om en något mindre höjning för Nordvietnam än vad regeringen har föreslagit.

Vi skrev att vi räknade med all del skulle kunna utgå pengar ur dessa extra 500 mifi. kr. också till Nordvietnam, och därmed skulle vårt förslag i realiteten innebära ell slörre stöd lill Nordvietnam än regeringens. Och i det sammanhanget vill jag fråga fru statsrådet Sigurdsen: Har del inte inom regeringen övervägts all skaffa fram nya pengar för detta stöd? Vi är väl ändå medvetna om all utvecklingen i Indokina har gått fortare än som kunde förutses när budgetpropositionen skrevs, och jag tror att man skulle vinna gehör för en extra insats.

Nr 81 Jag menar att det skall till stora insatser för i första hand Sydvietnam

Torsdaeen den '■ Cambodja. Om vi lämnar 225 mifioner lill Nordvietnam, sä borde
15 mai 1975 '' '"' mindre till Sydvietnam, och det borde inte vara så mycket

--------------- mindre till Cambodja. Men för det behöver vi extra pengar, och jag vill

Om den svenska vädja till regeringen att ändå överväga den möjligheten. hjälpen till Indokinasåteruppbyggnad Fru statsrådet SIGURDSEN:

Herr talman! Det nya budgetåret böriar ju den 1 juli, och det är alltså inle sä lång lid dit. Vi står i regelbunden kontakt med PRR-represen-tationen i Stockholm, och vi har också tidigare planerat kontakter med representanter för Cambodja, men av naturiiga skäl har vi inle kunnat ha sådana kontakter under den senaste tiden. Jag tror inte att det föreligger något omedelbart behov av mera pengar, och som jag sagl i dessa sammanhang tidigare kan vi mycket väl planera insatser som vi betalar efter den 1 juli.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Från mina och från mitt partis synpunkter är det glädjande att det nu förefaller råda enighet om att del för samtliga länder i Indokina måste göras biståndsinsatser av ungefär den storieksordning som vi nu ger till Nordvietnam. Men jag kan bara inte underiåta alt säga, all jag lycker inte det är rikligt snyggt att i denna debatl så att säga spela ut dessa länder mol varandra pä det sätt som skett - tidigare mer än i dag - och som skedde inle minst under biståndsbudgelens behandling här i riksdagen under våren. Det finns ingen anledning att säga all vi bör minska bislåndet till Nordvietnam för alt fä råd till bislånd till Sydvietnam, Laos eller Cambodja, lika litet som det finns anledning säga, att när vi nu skall bygga ut barnomsorgen här i landet måste de pengarna nödvändigtvis las ifrån anslagen för andra sociala ändamål. Jag finner del agerandet oroande, och jag hoppas att man inle kommer att fortsätta med del frän den borgerliga sidan.

Hen KORPÅS (c):

Herr talman! Jag kan inte inse all del är något negativt i all man säger att vårl bisiänd till Sydvietnam bör vara av samma omfattning som vårl bistånd till Nordvietnam.

Med anledning av vad fru statsrådet sade om Cambodja vill jag ytterligare säga all jag inser alt det just nu är svårigheter där, men jag ulgår ifrån all vi mycket snart får behovet av hjälp dokumenterat och en möjlighel att komma in. I det sammanhangei vill jag understryka att vi när det gäller detta kortsiktiga, angelägna bistånd inle får anlägga moraliska aspekter pä vad regeringarna har för sig. Det är en sak att beakta om det blir fråga om långsiktigt bistånd, men nu gäller del folken i dessa länder.

10 Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder mot minskad läkarvårdskapacitet i Malmö Nr 81

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för all besvara herr Wachtmeislers i Staffanstorp (m) den 6 maj anmälda fråga, nr 187, och anförde:

Herr lalman! Herr Wachtmeister i Slaffanstorp har frågat mig vilka åigärder som bör vidtas för att kompensera del bortfall av läkarvårdskapacitet som uppstått i Malmö. Enligl herr Wachtmeister har fem privatpraktiserande läkare i Malmö inskränkt sin verksamhet till förmiddagsjour för akutfall med hänsyn till bestämmelsen i läkarvårdslaxan att läkarvårdsersällning ges för högst 3 000 besök under ett kalenderhalvår.

Jag vill erinra om del svar som jag lämnade i riksdagen den 21 februari i år pä en liknande fråga. Som jag dä framhöll är arvodena i läkarvårdslaxan beräknade med utgångspunkt i all en privatpraktiserande läkare i genomsnitt har 4 000 patienlbesök per är eller 2 000 besök per halvår. Begränsningen av antalet läkarvärdsersällningar lill högst 3 000 per kalenderhalvår har tillkommit för all läkare med betydligt fler besök än genomsnittet inte skulle fä oskäligt ökade arvodesinkomster genom lä-karvårdsreformen. Om begränsningsregeln hade medgett ell större antal läkarvårdsersättningar hade taxans arvoden fastställts till lägre belopp.

Begränsningsregeln gäller bara läkarvårdsersättningen. Den del av arvodet som utgör patientavgift har alltså läkaren räll all fä ul även om han skulle överskrida gränsen 3 000 besök. Patientavgiften är f n. i allmänhet 20 kr, men för läkare vid gruppmottagning 30 kr. Begränsningsregeln har ocksä kommit till för att främja kvaliteten i vården. Läkaren skall kunna anslå tillräckligt med tid för varie besök. En omsorgsfull läkarvård och information till patienten sätter en gräns för del lämpliga antalet besök som en läkare kan svara för.

De åtgärder som bör vidtas är enligl min mening en utbyggnad av den samhälleliga läkarvård som sjukvårdshuvudmännen svarar för och som i olika avseenden är prioriterad.

Torsdagen den. 15 maj 1975

Om åtgärder mot minskad

läkaiyårdskapaciiet i Malmö

Hen WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m):

Herr talman! Jag ber att fä tacka socialministern för svaret. Men jag kan inle med bästa vifia i väriden känna nägon tacksamhet över svarels innehåll.

Jag tycker att detta är ett beklämmande exempel på hur det går när byråkratin lägger sin föriamande hand över sjukvården. Anser verkligen socialministern på fullt allvar att del är viktigare att inte läkarna fiänar för mycket pengar än att patienterna blir hjälpta? Jag ömmar inle alls för läkarna - de klarar sig nog ändå - men jag ömmar för de hundratals patienter som i detta fäll står i kö och inte kan få hjälp därför all läkarna inte anser sig kunna fortsätta att ta emot patienter utöver de 3 000 patientbesök de får ersättning för från sjukkassan.

Som bekant är taxan uppdelad i sex olika grupper. Enligt den högsta gruppen fär läkarna ersättning från försäkringskassan med flera hundra

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om åtgärder mot minskad

läkarvårdskapacilel i Malmö

kronor, och enligt den lägsta ingen ersättning alls. Det är orimligt att läkarna skulle tvingas utföra behandling för vilken de rätteligen skulle ha ersättning från försäkringskassan med flera hundra kronor och bara få ul patientavgiften. Det skulle betyda att de föriorade på. varie patient.

De åtgärder socialministern vill vidta är att bygga ut "den samhälleliga läkarvård som sjukvårdshuvudmännen svarar för och som i olika avseenden är prioriterad". I Malmö handhas ca 50 % av alla besök i öppen vård av privatläkarna. Att tro att samhället skall hinna bygga ut sjukvården så att detta problem kan avhjälpas i en hast är naturiiglvis hell orealistiskt. Hade frågan inte varit så allvarlig skulle man ha kunnat travestera uttrycket "medan gräset växer dör kon".

I Malmö har man för alt komma till rätta med situationen försökt att i det aktuella läkarhuset sätta in vikarier som inte haft så många besök tidigare under halvåret. Enligl uppgift säger då försäkringskassan i Malmöhus län nej till detta; de får inte arbeia vid den mottagningen, eftersom det är mottagningen som sådan bestämmelsen gäller och inte läkaren. Detta mäste uppenbarligen vara fel, eftersom det i propositionen står att patientbesöken skall räknas för varie enskild läkare.

Jag har ylleriigare tvä frågor att ställa lill socialministern. Den första är om han anser alt det är viktigare all läkaren inle fiänar så mycket pengar än att patienterna blir hjälpta. Den andra frågan är om socialministern vill medverka till att det lämnas dispens, så att de läkarbesök som hänförts till grupp 1, som består av enkla behandlingar, exempelvis alt ta bort stygn eller ge en spruta, kan undantas och alltså inle räknas in i de 3 000 patientbesöken per halvår.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag vill undersiryka all del är patienterna som skall stå i centrum för åtgärderna.

Låt mig påpeka alt begränsningsregeln har en kvalitativ aspekt. Den bör ses som ell led i ansträngningarna all höja standarden i den öppna vården. Jag vill nämna att en beräknad arbetstid på 1 600 timmar per år innebär 6 000 besök per år, således begränsningsregelns undre gräns utslagen pä hela året, alt tidsåtgängen per besök i genomsnitt är 16 minuter. I de 1 600 timmarna ingår administrativa uppgifter, inlygsskrivning m. m., varför den verkliga tidsinsatsen per besök torde vara ännu kortare än 16 minuter. Jag anser för min del all patienterna bör ha rätt att kräva minst denna lid för sitt läkarbesök och i regel betydligt längre tid. Har herr Wachtmeister någon annan uppfattning?

Herr WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

Herr talman! Det är givet att del är viktigt att patienterna fär en noggrann vård, men det talar inte emot aU en läkare skall kunna ta emot fler än 3 000 patienter per halvår. Jag vill fråga socialministern om han kan garantera att offentligt anställda läkare inle tar emot mer än 3 000 patienter per halvår. Jag känner till exempel på att man har gjort det. Bl. a.

har det talats om att det skall öppnas en orlopedisk klinik med ett pa-tientunderiag på över 7 000 patienter per år.

Vad beträffar läkarnas inkomster skulle jag vifia cilera statsrådets partivän fru Nancy Eriksson, som i debatten i riksdagen om den s. k. sjukronan i december 1969 sade: "Jag är alltså inte bekymrad för att läkare inte skall fä tillräckligt stora inkomster. Jag unnar dem f ö. lika stora inkomster som statsråden." - Detta är alltså fru Nancy Erikssons ord och inte mina.

Jag vill upprepa vad jag sade, att jag inte ömmar för läkarna - de klarar sig nog - utan att jag ömmar för de hundratals patienter som står i kö hos läkare och inte kan få någon tid förrän efter den 1 juli, när ett nytt halvår böriar.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om åtgärder mot minskad

läkaiyårdskapaciiet i Malmö

Herr socialministern ASPLING:

Herr lalman! När herr Wachtmeister gör vissa jämförelser mellan läkare anställda i samhällets fiänst, inom landstingen, och privatpraktiserande läkare, vill jag säga att man bör komma ihåg att läkare i allmän fiänst - vid sjukhus etc, och inom dén öppna värden - har andra resurser genom alt de replierar på den offentliga sjukvärdens mycket omfattande resurser. Man kan därför inte göra sådana generella jämförelser.

Får jag sedan säga att läkarna i Malmö, liksom alla andra privatpraktiserande läkare som är anslutna till försäkringen, redan från börian har varit medvetna om den arvodesbegränsning som inträder vid alltför många besök pä kort lid. Jag vill upprepa vad jag sade i mitt svar, att taxan är beräknad med hänsyn till att läkarna i genomsnitt har 4 000 patientbesök per år. Vid så många besök som 6 000 har de redan fält alla sina fasta kostnader täckta av arvodesintäkter. För varie ytterligare patient utgår en patientavgift på mellan 20 och 30 kr. Jag vet att Malmö kommun har den högsta läkartätheten i landet, och man fortsätter även där att bygga ut den offentliga vården.

Vi ömmar i hög grad för patienterna, herr Wachtmeister, Denna reform är ocksä särskilt inriktad jusl pä patienterna.

Herr WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m);

Herr talman! Del gläder mig all höra all socialministern ömmar för patienterna. Då ställer jag naturligtvis nästa fråga: Är inle socialministern beredd att för alt hjälpa dessa patienter lämna dispens från de 3 000 besöken i ett akut fall?

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Det väsentliga i dag är att bygga ut den offentliga öppna värden. Den har vi prioriterat i mänga olika avseenden.

På frågan om vi kan länkas lämna dispens vill jag säga all jag inle är beredd att svara ja.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om vidgad rätt till frivillig sjukpenningförsäkring för hemmafruar

Herr WACHTMEISTER i Staffanstorp (m);

Herr lalman! Jag beklagar alt man skall behöva säga till dessa hundratals väntande patienter, alt de skall fä komma till läkaren när den offentliga sekiorn har byggt ut läkarvården, dä de med en så enkel och praktisk åtgärd som en dispens från socialministerns sida skulle kunna komma lill den läkare som de är vana alt besöka.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om vidgad rätt till frivillig sjukpenningförsäkring för hemmafruar

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för att besvara fru Frcenkels (fp) den 7 maj anmälda fråga, nr 190, och anförde:

Herr lalman! Fru Fraenkel har frågat mig om jag vill medverka till att hemmafruar får vidgade möjligheter att höja äldre frivilliga sjukpenningförsäkringar lill det nya maximibeloppet.

Enligt bestämmelserna i lagen om allmän försäkring har den som är hemmamakeförsäkrad samt vissa studerande möjlighet att genom frivillig försäkring få viss sjukpenning utöver vad som utgår från den obligatoriska sjukförsäkringen. I samband med införandet av höjda och beskattade förmåner från den obligatoriska sjukpenningförsäkringen fr. o. m. den 1 januari 1974 höjdes maximibeloppet för ersättningen från den frivilliga sjukförsäkringen från 15 kr. lill 20 kr. per dag. Sjukpenning frän den frivilliga försäkringen utgör fortfarande skattefri inkomst.

En översyn av vissa bestämmelser för den frivilliga sjukpenningförsäkringen har nyligen päbörials inom riksförsäkringsverket. I del sammanhanget kommer också den av fru Fraenkel berörda frågan om reglerna för ändring av löpande försäkring att behandlas.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr lalman! Jag ber att fä lacka socialministern för svaret på min fråga.

Den förändring av ersättningsbeloppet från den frivilliga sjukförsäkringen som statsrådet talarom i svaret uppfattades ju som en anpassning till del förändrade penningvärdet. Dä faller det sig naturligt för dem som redan lidigare har det högsta gällande beloppet för frivillig försäkring att ansöka om alt få höja försäkringen till det nya högre beloppet.

Personer som har kontaktat mig har uppgivit att när man lämnar in ansökningarna tillämpas 4 ij i kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. Där sägs: "Frivillig försäkring må meddelas endast dem som ej fyllt femtiofem är och som har god hälsa." Endast de som inte har haft någon allvarlig eller långvarig sjukdom uppfyller således kravel pä god hälsa. Enligt mitt förmenande är detta orimligt; höjningen av försäkringsbeloppet gällde inle i och för sig vidgade

förmåner utan var endast en anpassning av beloppet till själva penningvärdeförsämringen. Jag menar naturiiglvis inle att försäkringen skall ändras under pågående sjukdomstillstånd utan när den sjuke har tillfrisknat.

Att förhindra dem som en gång har varit sjuka alt höja sin frivilliga försäkring och därmed sina avgifter måste innebära all hemmafruarnas sjukförsäkringsskydd urholkas. Vi är ju överens om att beloppets storlek i och för sig inte är tillräckligt, och nu blir det ännu mera urholkat.

Sedan säger statsrådet att vid den pågående översynen kommer ocksä dessa regler alt överses. Det är bra. Jag undrar dock om man inle kan vara litet generösare vid behandlingen av inkommande ansökningar, alltså i väntan pä all denna översyn blir klar?

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om ökad kontroll över vaccinationscentraler

Herr socialministern ASPLING;

Herr talman! Som jag nämnde i mitt svar häller riksförsäkringsverket nu på med en översyn av bl. a. de regler inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen som fru Frasnkel här har berört. En ändring av gällande försäkringsregler enbart för sädana höjningar av sjukpenningbeloppen som anknyter till höjningen av maximibeloppen förra året skulle leda lill vissa gränsdragningsproblem och egentligen inle lösa hithörande frågor i sin helhet. Det är därför nödvändigt alt göra en bredare genomgäng av reglerna för den frivilliga försäkringen än den fru Fraenkel har tagit upp. Framför allt gäller detta den nuvarande 55-årsgränsen. Den medför över huvud taget gränsdragningsproblem. Vid en ändring av dessa bestämmelser kan del finnas anledning att gä längre än vad fru Frasnkel kanske varit inne pä i sin fråga lill mig.

Nu pågår denna översyn inom riksförsäkringsverket, och avsikten är all resultaten skall föreligga sä snart som möjligt.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Jag tycker att det fanns mera positivt i den sista upplysningen. Jag vill bara understryka för socialminister Aspling att ändringen bör komma snart. Del finns nämligen många hemmafruar som är väldigt oroliga och missnöjda över det läge som nu råder.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om ökad kontroll över vaccinationscentraler

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för alt besvara fru Skaniz (s) den 7 maj anmälda fråga, nr 192, och anförde;

Herr lalman! Fru Skantz har frågat mig om jag avser alt la initiativ som syftar lill ökad kontroll över och bättre insyn i de s. k. vaccina-tionscenlralerna.

Socialstyrelsen har i hög grad sin uppmärksamhet riktad på de frågor som fru Skaniz har lagit upp. Styrelsen har genom länsläkarna nyligen

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om ökad kontroll över vaccinations-centraler

gjort en kartläggning av vaccinalionscentralerna. Mot bakgrunden av detta utredningsmaterial avser socialstyrelsen att sä snart som möjligt under år 1975 utfärda närmare föreskrifter belräffande verksamhetens bedrivande vid privala vaccinationscentraler.

När det gäller verksamheten på längre sikt inom ifrågavarande område avser socialstyrelsen alt behandla denna fråga inom ramen för den ulredning om hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård som styrelsen genomför på regeringens uppdrag. Enligt vad jag inhämtat räknar socialstyrelsen med alt vara klar med denna utredning före utgången av innevarande år.

Fru SKANTZ (s):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka socialministern för svaret som jag uppfattar som mycket positivt.

Under senare år har det etablerats ett stort antal vaccinationscentraler, och det upplevs av människorna som positivt. Som ullandsresenär uppskattar man allt som görs för alt det skall gå enkelt och snabbt att få vaccinationer. Men den förbättrade servicen och den ökade effektiviteten får inte innebära att man får ett inlryck av att inte tillräcklig hänsyn tas lill vafie resenär. Snabbheten får inte gå före den individuella behandlingen. Man vill inför en resa vara övertygad om att man fått de vaccinationer man verkligen behöver - varken fler eller färre. Man vill ocksä fä tillfälle att diskutera sin egen situation - bl. a. med hänsyn till det land man skall besöka - och man vill få information och råd om vad man under resan kan göra för all så långt som möjligl förebygga éll insjuknande.

Många av vaccinationscentralerna annonseras som specialmottagningar. Vad innebär detta? Vad fordras för att man skall få driva en vac-cinationscentral? Finns det centrala vaccinationsanvisningar? Det är några av de frågor som man ställer sig.

Jag hoppas att svaren på dessa frågor kommer att finnas i de föreskrifter som socialstyrelsen komnier alt utfärda, och jag skulle önska dessa föreskrifter kunde komma innan den verkliga vaccinationsrushen sätter in inför semestrarna och utlandsresorna.

För min del menar jag att det finns krav som måste uppfyllas, nämligen att det alltid skall flnnas läkare i vaccinationslokalerna - inte bara för att vara lill hands för den händelse komplikationer uppstår utan också för alt ge råd och information. Denne läkare bör ha specialutbildning, och han bör vara väl informerad om vilka vaccinationer som vid varie lillfälle behöver ges för besök i ett visst land. Jag är medveten om att del finns många vaccinationscentraler som uppfyller dessa krav, medan det finns andra som inte gör det. Jag har självfallet ingenling emol vaccinationscentraler, men jag menar alt de skall skötas av läkare som har en utbildning anpassad till verksamheten vid centralerna. Om man i annonser och i andra sammanhang talar om att vaccinalionscentralerna är specialmottagningar för vaccinationer, då skall de ocksä vara del.

Jag har stora förväntningar på de föreskrifter som socialstyrelsen kommer att ge ut - jag hoppas i år.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag nämnde i mitt svar att socialstyrelsen inom kort kommer att ge ut föreskrifter om bl. a. vaccinationsverksamheten vid privata vaccinationscentraler. Därvid kommer - jag vill gärna påpeka det - särskilt att behandlas läkarnas och annan sjukvårdspersonals befogenheter och ansvar. Socialstyrelsens genomgång av utredningsmaterialet har visat att behov av klariägganden i dessa avseenden föreligger.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om åtgärder för att förbättra situationen inom folktandvården

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att förbättra situationen inom folktandvården

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Torwalds (c) den 7 maj anmälda fråga, nr 195, och anförde:

Herr talman! Herr Torwald har frågat mig om vilka åtgärder som vidtagits resp. planeras från socialstyrelsens sida för att genom deltidsfiänster och praktiktjänstgöring förbättra situationen inom folktandvården.

Praktiktjänstgöring förekommer liksom deltidsfiänstgöring redan i ganska stor utsträckning inom folktandvården. Under år 1974 fick 144 elever vid tandläkarhögskolorna som hade studerat nio terminer tillfällig legitimation av socialstyrelsen för att tjänstgöra som tandläkare. Frågan om en organiserad fiänstgöring inom folktandvården i anslutning till tandläkarnas studier prövas f. n. av en utredning, som på regeringens uppdrag bedrivs inom socialstyrelsen och universitetskanslersämbelei om bl. a. tandläkarnas specialistutbildning. Denna utredning väntas inom kort lägga fram förslag som beträffande tandläkarnas grundutbildning innebär att den nuvarande 5-åriga utbildningen ersätts av 4,5 års studier föfida av I års allmäntjänstgöring vid folktandvårdens distriktstandpolikliniker. Därigenom aktualiseras för tandläkarna en motsvarighet till den obligatoriska allmänfiänstgöringen för läkare inom den offentliga sjukvården.

För att tillgodose den nuvarande efterfrågan på tandvård är det självfallet av största betydelse att kapaciteten hos de färdigutbildade tandläkarna fullt ulnylfias och då även för nya patienter. Bl. a. dessa frågor ingår i den uppföfining av tandvårdsförsäkringen som sker genom riksförsäkringsverket. Socialstyrelsen har i en information till landets alla tandläkare också gett ut anvisningar som bl. a, syftar till att underiätta för nya patientgrupper att så snart som möjligt få tandvård och att ge förtur åt brådskande behandlingar.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 81-82

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om åtgärder för att förbättra situationen inom folktandvården

Hen TORWALD (c):

Herr talman! Låt mig först få tacka för det både till ton och till innehåll mycket positiva svaret. Jag vill gärna uttrycka min tillfredsställelse över detta.

Det som förvånar mig litet är att det i svaret sägs att deltidsfiänstgöring redan förekommer "i ganska stor utsträckning inom folktandvården", när man samtidigt får påstötningar om att tandläkare har sökt och inte fått sådan fiänstgöring. Jag är emellertid medveten om att det finns många olika huvudmän för folktandvården, och ett av problemen är kanske att policyn inte är gemensam.

Skall tandvårdsresurserna kunna förbättras måste det, såvitt jag förstår, i stor utsträckning ske genom att man ulnytfiar tandläkarelevernas avslutande skede till en viss praktiktjänstgöring. En annan möjlighet är att söka reaktivera tandläkare som av en eller annan anledning, i regel spädbarnsvård, f. n. inte är aktiva i tandvärdsarbetet.

Flertalet av dessa tandläkare förklarar att de har svårt att reflektera pä heltidsfiänster. Dels blir kanske det ekonomiska utbytet för dåligt, dels vill de ägna mera tid åt sina barn och deras uppfostran. Detta måste man ha full förståelse för. Däremot uttrycker många den uppfattningen att om det bara fanns deltidsfiänstgöring - man tänker framför allt på i storstäderna förekommande jourfiänstgöringar - vore de intresserade av den sortens fiänstgöring. Av svaret kan jag utläsa att i vage fall socialministern inte har någonting att erinra mot att man ulnytfiar dessa möjligheter och inrättar de tjänster som kan vara erforderiiga.

Sedan jag ställde min fråga har jag fått en hänvändelse från ett par landläkare, som har undrat om man inte skulle kunna åstadkomma en del förbättringar genom ändringar av försäkringskassans rutiner. Jag tänker just på de avslutande raderna i socialministerns svar, där han säger att man syftar till "att underlätta för nya patientgrupper att sä snart som möjligt få landvård". Försäkringskassan tycks kräva avslutad behandling på en patient, innan den tar ställning till ersättningen för vederbörande, dvs. innan tandläkaren får skriva räkning. Delta' leder till alt många andra patienter inte fär hjälp, eftersom det tar en viss tid att avsluta en behandling. Man skulle kunna göra den jämförelsen att om man har två båtar som är i sjunkfärdigt tillstånd, tvingas man göra den ena båten tiptop, innan man kan ägna sig åt den andra. Men då har den andra båten redan gått till botten.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! När det gäller kapaciteten på tandvården över huvud taget bör man hälla i minnet att väntetiderna hos tandläkarna i dag beror dels pä den efterfrågeökning som var åsyftad genom tandvårdsreformen, dels pä det uppdämda vårdbehov som fanns inför reformen. Man får därför inte glömma bort att vårt land har avsevärda tandvårdsresurser. Lät mig bara påpeka att tandläkartätheten i Sverige är jämte den i Norge den största i världen. Vi har en tandläkare på 1 100 invånare. Jag kan

såsom jämförelse nämna att Västtyskland har en tandläkare på 1 950 invånare, Finland en pä 2 020 och England en pä 3 840. Jag har velat nämna detta, därför alt det är viktigt att komma ihåg denna bakgrund. Jag vill också påpeka att det f n, finns 350 deltidstjänster inom folktandvården. Ungefär 500 studerande varie år tas f n. in till utbildning på våra tandläkarhögskolor. Det är då viktigt att se till att vårdkapaciteten hos alla dessa nya tandläkare tas till vara på allra bästa sätt. Riksdagens beslut om tandvårdsreformen innebär att hela nettotillskottet av tandläkare skall gå till folktandvården. Jag betraktar det förslag till omläggning av landläkarutbildningen som kan väntas inom några månader såsom mycket betydelsefullt. Förslaget att införa en obligatorisk allmänfiänst-göring för de nya landläkarna innebär ett viktigt steg mot bättre tillvaratagande av tandläkarresurserna och av möjligheterna till en utbyggnad av den samhälleliga vården genom folktandvården.

Nr 81

Torsdagen. den 15 maj 1975

Om åtgärder för att förbättra situationen inom folktandvården

Hen TORWALD (c):

Herr lalman! Av tidsbrist hann jag inte riktigt utveckla min fråga. Jag vore därför tacksam om socialministern ville säga om det finns någon möjlighet att se över bestämmelserna. Det lär alltså vara så att en tandläkare tvingas alt helt avsluta sanering och efterbehandling av en patient innan han kan skriva räkning och få ut ersättning från försäkringskassan. Det är, anser mänga, inte särskilt lämpligt, utan det vore bättre att få göra en "grovsanering" och kanske klara av ganska många patienter för att sedan göra den avslutande behandlingen i en andra etapp. Jag tror att det många gånger skulle vara till fördel för både patient och tandläkare, eftersom utläggen är ganska dryga även för den som är föremål för behandlingen.

Jag har som sagt fält informationen att tillvägagångssättet att dela upp behandlingen i två faser och skriva räkning för den första fasen f n, inte accepteras av försäkringskassan. Jag vore tacksam för att fä höra om socialministern anser att man borde kunna tänka sig en jämkning pä den punklen.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Riksförsäkringsverket har i uppdrag att fortlöpande föfia upp taxan och se över försäkringssystemet. Därför kan jag inte i den här detafifrågan ge något annat svar än att verket självfallet i olika avseenden har sin uppmärksamhet riktad på reglerna i taxan.

Hen TORWALD (c):

Herr talman! Jag tackar för det beskedet och hoppas att det skall leda till en justering av bestämmelserna som antagligen skulle medföra att fler akuta fall skulle snabbt komma under behandling.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 81

§ 8 Om utbildning i svetsning inom brandförsvaret

Torsdagen den 15 maj 1975

Om utbildning i svetsning inom brandförsvaret

Herr kommunministern GUSTAFSSON erhöll ordel för att besvara herr Anderssons i Örebro (fp) den 7 maj anmälda fråga, nr 193, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Örebro har frågat mig om jag vill medverka till att praktisk utbildning i svetsning och skärbränning kommer att ingå i den nya läroplan för central brandförsvarsutbildning som nu förbereds.

Utbildning av personal för brandkårens behov sker dels centralt hos statens brandnämnd och dels internt vid de lokala brandkårerna. Den statliga utbildningsverksamheten har hittills huvudsakligen varit av teoretisk art och det har inte funnits utrymme för praktisk utbildning såsom bl, a. i svetsning och skärbränning.

Under hösten 1973 tillkallade dåvarande civilministern sakkunniga för översyn av den nuvarande brandförsvarsutbildningen. Enligt direktiven bör översynen ske med utgångspunkt i att den framtida räddningstjänstutbildningen skall vara både teoretisk och praktisk. De sakkunniga har ännu inte avslutat sitt arbete. Det är därför för tidigt att nu uttala sig om vilka praktiska inslag som kommer att kunna ingå i den av staten bedrivna brandförsvarsutbildningen och vilka som bör överlämnas till de lokaka kårernas interna ulbildning.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga. Bakgrunden är den att det har inträffat rätt många svåra olyckor, både bil-och industriolyckor, och när katastrofmanskapet har kommit till platsen med skäraggregat har det ofta saknats personal som kunnat använda denna utrustning. Jag har uppmärksammat ett par sådana olyckor med myckel tragisk utgång. Vid kontakt med brandpersonalen har det sagts att just de som var i fiänst i det skiftet inte var utbildade i svetsning och skärbränning, varför det tog tid innan man flck tag i nägon som kunde använda skäraggregatet.

Nu pågår alltså en översyn av brandförsvarsutbildningen, och jag tycker att det är angeläget att personalen fär både teoretisk och praktisk utbildning i svetsning och skärbränning, I vissa kommuner förekommer sådan utbildning, men det finns inget krav på att brandpersonalen skall ha dessa kunskaper. Tidigare fanns olika yrkesgrupper inom brandkåren - skräddare, smeder osv, - för att klara det interna reparationsarbetet, men numera har man inte de anställningsförhållandena. Det vore värdefullt om statsrådet medverkade till att vi finge krav på att åtminstone någon i varie skift som skall föfia med i katastrofvagn kan handskas med skärbrännare för att ta loss människor som sitter i kläm.

Herr kommunministern GUSTAFSSON:

Herr talman! Jag tycker naturiiglvis som herr Andersson i Örebro att det är rimligt att den materiel som finns med vid brandkårernas ut-

ryckning kan hanteras av den medföfiande personalen. Om det skall garanteras genom ulbildning hos statens brandnämnd eller vid de lokala brandkårerna övervägs av utredningen, och den har fått i uppdrag att arbeta skyndsamt med frågorna. Jag föreställer mig att den också gör det.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om reglerna för uppräkning av underhållsbidrag

§ 9 Om reglerna för uppräkning av underhållsbidrag

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 7 maj anmälda fråga, nr 189, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig om jag är medveten om de problem som nu gällande uppräkningsregel för underhållsbidrag vållar de bidragsskyldiga och om detta föranleder en ändring i synen på underhållsfrågan i stort.

Det är angeläget att de som är beroende av underhållsbidrag för sin försörining inte får sin levnadsstandard ytteriigare försämrad till föfid av att underhållsbidragen minskar i värde genom prisutvecklingen. Den nuvarande lagen om höjning av underhällsbidrag innebär ocksä att bidragen anpassas till ändringar i penningvärdet genom anknytning till basbeloppet.

Jag är medveten om alt en höjning av underhållsbidragen i vissa fall kan bli mycket betungande för den underhållsskyldige. Det finns utan tvivel behov av en översyn av underhållsreglerna. Hithörande frågor utreds också f n, av famifielagssakkunniga.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret, som var positivt och förstående i tonen. Underhållsskyldigheten är för lågavlönade bidragsskyldiga ofta en tungt vägande orsak till deras sociala misär.

En sida av det här problemet är just uppräkningsregeln. Den är som bekant ackumulativ till skillnad från uppräkningen av t, ex. pensioner. På 10 år och med 8 procents äriig höjning uppgår skillnaden mellan bas-talsmetod och ackumulerad uppräkning till hela 35 procentenheter. Vi har inte sä få pensionärer som är underhällsskyldiga, och vi har många exempel på att pensioner nu höjs med 6-7 % och underhållsbidragen samtidigt med 11 96.

Vidare räknas löneökningar brutto, medan underhållsbidragen är skattefria för mottagaren men delvis beskattas hos den bidragsskyldige. Medan underhållen de senaste två åren ökat med 17,66 96 har knappast någon genomsnittslöntagare höjt sin behållna nettoinkomst i motsvarande grad. Detta strider, såvitt jag förstår, mot lagens anda. Underhåll skall .enligt lagen beräknas med hänsyn till barnets behov och den bidragsskyldiges resp. vårdnadshavarens betalningsförmåga, och denna för-

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om reglerna för uppräkning av underhållsbidrag

måga beror pä den faktiska nettoinkomsten. Men med uppräkningsregeln blir det en tendens till växande disproportion mellan bidragens ökning och ökningen av betalningsförmågan.

Minskad betalningsförmåga på grund av arbetslöshet leder inte heller till lättnad i skyldigheterna, Föfiden blir för många ett helt groteskt skuldsättningsproblem. Det måste rimligtvis bli ett slut på delta knäckande av lågavlönade människors ekonomi och ett slut på kronofogdarnas skoningslösa jagande. Problemet blir än allvarligare när vi så småningom, vilket ju blir fallet, får allt fler fäder som är vårdnadshavare och allt fler mödrar, av vilka vi kan förmoda ganska mänga är lågavlönade, som är underhällsskyldiga. Då blir denna ofta stötande förföfielse av lågavlönade bidragsskyldiga ännu värre.

Jag menar också att det i sammanhanget mäste riktas allvarliga erinringar mot de slumpartade metoder som förekommer vid fastställande av individuella bidragsbelopp. Socialmyndigheterna saknar här fasl praxis. Den ofta tillämpade tumregeln som innebär 10 % av bruttoinkomsten per barn står helt utan proportion till den verkliga betalningsförmågan och sätts inte heller i samband med vårdnadshavarens försöriningsför-måga, som också skall beaktas enligt lagen. Tumregeln strider alltså egentligen mot lagens anda. Även domstolarnas praxis är vacklande. Trots lagens ganska klara och förnuftiga regler urartar inte sällan domstolshandläggningen i underhällsmäl till ett principlöst schackrande där överbuds-politik frän ena parten premieras.

Slutligen kan också nämnas att det frän de allmänna advokatbyråernas sida förekommer ett mycket summariskt och osympatiskt förfarande. De skickar utan hänsyn till det faktiska inkomstförhällandet ut krav till den underhållsskyldige med hot om stämning. De säger t, ex,; Gå med på 500 kr,, annars stämmer vi. Den metoden, den typen av utpressning, är ovärdig fiänsteman som avlönas med allmänna medel och skall gå allmänheten till hända med juridisk hjälp.

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Jag tror att herr Svensson i Malmö och jag kan vara ense om att det egentligen inte är de grundläggande reglerna om fastställande av underhållsbidragen efter den underhållsberättigades behov och den underhållsskyldiges förmåga som det är så stort fel pä. Jag sade i mitt svar att jag är medveten om att nuvarande regler totalt sett ibland kan slå fel. Söker man efter svaga punkter kan man eventuellt hitta flera stycken. Herr Svensson pekade på själva tekniken för anknytningen av underhållsbidragen till penningvärdet. Det är möjligt att där kan finnas någon brist att rätta till.

Man skulle också kunna titta på reglerna om möjligheten att jämka ett underhållsbidrag där parternas situation i efterhand har förändrats så att den underhållsskyldige inte har samma förmåga att betala som man utgick ifrån när man ursprungligen fastställde underhällsbidraget. Nu är möjligheterna att jämka ett en gång fastställt underhållsbidrag

ganska restriktiva. En sådan jämkning förutsätter väsentligt ändrade förhållanden, I praxis har det lagts mycket stor vikt vid ordet "väsentligt". Det är möjligt att där kan göras en justering som möjliggör en mjukare anpassning efter förändringar i de berörda parternas situation.

Slutligen får man naturligtvis, när man fastställer underhållsbidrag och när man försöker utforma ändamålsenliga regler för hur underhållsbidragen skall följa skiftningar i parternas situation och i penningvärdet, också ta hänsyn till skattereglernas effekter så att man ser totalutfallet av systemet.

Man bör nog inte heller i detta sammanhang glömma bort att ocksä titta litet grand på bidragsförskotten och sätten att återkräva bidragsförskotten. Dessa bidragsförskott är i realiteten ofta en mycket värdefull garanti för att en vårdnadshavare verkligen skall få det underhållsbidrag som behövs. Det är utmärkt att den garantin finns. Principen är väl den att om den underhållsskyldige inte kan betala, skall man inle förföfia honom till förbannelse via kronofogdemyndigheten, utan där skall ske en rimlig social bedömning. Socialstyrelsen har tillsynsuppgiften på detta område.

Jag bara nämner det här därför att denna lilla begränsade debatt visar att det är förfärligt många komplicerade faktorer som kommer in i bilden. Det är väl värt att ha frågan liggande hos familjesakkunniga, som har mandat att pröva frågan i dess helhet.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Om reglerna för uppräkning av underhållsbidrag

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag tycker det är utmärkt att det blir en sådan här allomfattande och som jag uppfattar det fruktbar diskussion om denna problematik. Den har ofta ansetts som besväriig av det skälet att när rtian har talat för de underhällsskyldigas intressen har det ibland uppfattats som att man riktade den kritiken mot vårdnadshavarens och barnens intressen. Så får det givetvis inte vara. Man bör emellertid beakta de underhållsskyldigas problem oavsett detta förhållande.

Låt mig bara kort nämna två andra problem i denna katalog som kan förfiäna alt uppmärksammas.

Det ena är den vacklande domstolspraxisen. Jag har föfit ett antal mål i domstolar av denna typ. Det visar sig att i vissa domstolar säger man öppet all man fäsler inget avseende vid huruvida den underhällsskyldige har bildat ny famifi och fått ny försöriningsbörda, för man menar att det är den underhällsskyldiges sak. Det borde han ha tänkt pä. Han visste om sin underhållsskyldighet. Däremot finns det prejudikatsfall åberopade i Beckmans Svensk famifierättspraxis, där det uttryckligen sägs att man skall ta hänsyn till om ny försöriningsskyldighet har uppstått. Det vore ju orimligt om en människa som t. ex. har fått ett utomäk-tenskapligt barn i unga år vid fastställande av underhållsbidrag inte skall få beaktat att han har böriat en ny samlevnad och fått barn i den samlevnaden,

Ytteriigare ett exempel är ju att, när man - vilket också är riktigt

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vid flygvapnet

- fäster stort avseende vid en vidgad umgängesrätt för den icke vård-nadshavande föräldern, kommer denne icke vårdnadshavande förälder i praktiken att stå för en ökad del av barnets faktiska försörining. Även det är en sak som bör beaktas och som kan ge anledning till att utfärda lämpliga regler för hur man skall bedöma ett sådant fall,

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motioner

Nr215I-2I53 lill finansutskottet

Nr 2154 punkten 10 till näringsutskotlet och i övrigt lill finansutskottet

Nr 2155 och 2156 till finansutskottet

§ 11 Föredrogs Lagutskottets betänkande

Nr 24 med anledning av propositionen 1975:68 om ändringar i sjölagen (1891:35 s, 1), m, m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 14 med anledning av propositionen 1975:75 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret jämte moiioner.

Punkten 1

Indragning av vissa flottiljadministrationer vid flygvapnet

Regeringen hade i propositionen 1975:75 (försvarsdepartementet) (s. 2-24) föreslagit riksdagen att

1, godkänna de organisationsförändringar inom flygvapnet som hade
förordats av föredragande statsrådet,

2. bemyndiga regeringen att vidta de övergängsätgärder och åtgärder
i övrigt som behövdes för all genomföra förslagen,

I propositionen hade bl, a. föreslagits alt tvä flollifiadminislrationer vid flygvapnet skulle dras in. Förslaget innebar bl. a, att Södermanlands flygfloUilj (Fil) i Nyköping och Kalmar flygflottifi (F 12) lades ner,

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

beträffande nedläggning av flygflottiljer

1975:1996 av herr andre vice talmannen Virgin m. fl, (m), i vilken hemställts alt rikdagen beslutade all avslä regeringens proposition 1975:75 i vad avsäg indragning av vissa flollifiadminislrationer vid flygvapnet,

belräffande nedläggning av Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping

1975:1993 av herr Bergman i Nyköping m. fl, (s, c, fp), i vilken hemställts att riksdagen uttalade sig för att sysselsättningspolitiska åtgärder vidtogs för att kompensera förlusten av arbetstillfällen till föfid av nedläggningen av den. fredstida verksamheten vid Fil i Nyköping,

beträffande nedläggning av Kalmar flygflottifi (F 12)

1975:1910 av herr Schött m. fl. (m, c), i vilken hemställts att riksdagen

skulle avslå yrkandet i regeringens proposition 1975:75 om nedläggning

av Kalmar flygflottilj,

1975:1994 av herr Nilsson i Kalmar m.fl. (s), i vilken hemställts

1. att riksdagen skulle bifalla regeringens förslag om nedläggning av två flygflottiljer,

2. all riksdagen beslutade all F12 i Kalmar skulle bibehållas inom flygvapnels fredsorganisalion,

3. att riksdagen, för den händelse all yrkandet under punkten 2 ovan ej bifölls, skulle uttala att Kalmarregionen genom regionalpolitiska insatser helt borde kompenseras för de föriuster på arbetsmarknaden som en nedläggning av F 12 ledde till och att riksdagen skulle förorda tillsättandet av särskild arbetsgrupp med uppgift all följa utvecklingen och föreslå de åtgärder som bedömdes erforderliga, samt

1975:1995 av herr Petersson i Röslånga (fp), i vilken hemställts

1. all riksdagen i vad avsäg nedläggningen av F 12 skulle avslå proposiiionen i denna del,

2. att riksdagen, om en nedläggning visade sig nödvändig, senarelade denna till dess flygplan J 35 F inte längre kunde fylla sin funktion i luftförsvaret,

3. att riksdagen i händelse av nedläggningsbeslut uppdrog ät regeringen att skapa sysselsätlningskompensation i kommunen och länet.

Utskottet hemställde

1. belräffande nedläggning av Fil i Nyköping

att riksdagen med avslag på molionen 1975:1996 i denna del skulle bifalla regeringens förslag och motionen 1975:1994, yrkande I i denna del,

2. beträffande nedläggning av F 12 i Kalmar

att riksdagen med avslag på motionerna 1975:1910,1975:1994, yrkande 2,1975:1995, yrkandena 1 och 2, samt 1975:1996 i denna del skulle bifalla regeringens förslag och motionen 1975:1994, yrkande I i denna del,

3, beträffande regionalpolitiska och andra insatser

att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet med anledning av motionerna 1975:1993, 1975:1994, yrkande 3, samt 1975:1995, yrkande 3, anfört om sädana insatser,

4, beträffande övergångsåtgärder m, m,

att riksdagen bemyndigade regeringen att vidta nödvändiga övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vid flygvapnet

Nr 81 Reservationer hade avgivits

Torsdaeen den '- beträffande nedläggning av F12 i Kalmar av herrar Gustafsson i

15 mai 1975 Stenkyrka (c), Kari Bengtsson i Varberg (fp), Pettersson i Örebro (c), Ger-

_____________ nandt (c) och Kindbom (c) samt fru Ekelund (c) som anseit att utskottet

Indragning av vissa under 2 och 3 bort hemställa
flottiljadministra- 1. beträffande nedläggning av F12 i Kalmar

tioner vid flygvapnet att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet med anledning av regeringens förslag och motionerna 1975:1910, 1975:1994, 1975:1995 och 1975:1996 i denna del anfört, 3, beträffande regionalpolitiska och andra insatser att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1975:1993 anfört om sådana insatser (hemställan under 3 förutsatte bifall lill hemställan under 2),

2. beträffande nedläggning av flollifiadminislrationer vid flygvapnet av herrar Petersson i Gäddvik (m) och Träff (m) som ansett an ulskottet bort hemställa

1, belräffande nedläggning av F 11 i Nyköping

. alt riksdagen med bifall till motionen 1975:1996 i denna del skulle avslå regeringens försjag och motionen 1975:1994, yrkande 1 i denna del,

2, belräffande nedläggning av F 12 i Kalmar

an riksdagen med bifall till motionerna 1975:1910,1975:1995, yrkande 1, och 1975:1996 i denna del skulle avslå regeringens förslag och övriga motionsyrkanden.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr lalman! I föreliggande betänkande från försvarsutskottet behandlas regeringens proposition nr 75 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret.

På grund av pågående omstrukturering av del svenska flygvapnet i samband med övergången till flygplan 37 Viggen föreslås i propositionen att två flottifiadministrationer skall dras in och att dessa organisationsförändringar bör vara genomförda under budgetåret 1979/80. De flyg-flottifier som föreslås för nedläggning är Fil i Nyköping och F 12 i Kalmar, Mot nedläggning av de tvä flygflollifierna har i ett antal motioner anförts såväl försvars- som regionalpolitiska skäl.

I reservation nr 1, som fogats till betänkandet, har centerns och folkpartiets ledamöter i försvarsutskottet föreslagit att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att beslut om indragning av F 12 i Kalmar inte bör fattas nu. Motiveringarna för detta ställningstagande är i korlhel följande.

Ur försvarspolitiska synpunkter är det önskvärt att bibehålla sä stor

handlingsfrihet som möjligt inför det försvarsbeslut som skall fattas under

våren 1977. Den nuvarande planeringsinriktningen bör kunna ändras om

statsmakterna vid denna tidpunkt så finner påkallat av den säkerhets-

26 politiska utvecklingen eller av andra skäl. Den totalbedömning som kom-

mer att ske inför 1977 års försvarsbeslut kan komma att få betydelse även för antalet jaktdivisioner på sikt. Detta talar för att beslut angående nedläggning av F 12, somju är utrustad med Drakenplan J 35 Fav senaste version, inte bör fattas nu. Om beslul angående nedläggning av F 12 fattas 1977 bör denna vara genomförd under budgetåret 1981/82, dvs, tvä år senare än om man nu beslutar om nedläggning i enlighet med regeringens förslag. Om flottiljen behälls några år längre än vad regeringsförslagel innebär kommer F12:s jaktdivisioner att utgöra ett värdefullt tillskott av försvarseffekt under den tiden. Ur personalens synpunkt torde en längre övergångstid, om nu nedläggningsbeslut senare kommer att fattas, ändå vara till fördel. Vissa uppgifter angående peri-sionsavgångstiderna tyder bl, a, på detta.

Frän regionalpolitiska synpunkter finns det anledning att erinra om utvecklingsproblemen i sydöstra Sverige, främst i Kalmar-Nybro-området. På lalariisian står flera representanter från den delen av landet och det flnns därför inte anledning för mig att närmare ingå på den problematiken. Jag vill emellertid påminna om att det i inrikesutskottets betänkande nr 15 är 1971 anfördes bl. a.:

"Beträffande sydöstra Sverige, som behandlas i åtskilliga motioner, vill ulskottet framhålla att mycket talar för att möjligheterna till omlokalisering av statlig verksamhet till denna region särskilt prövas."

Vid nedläggning av F 12 får Kalmarregionen i stället vidkännas en minskning av sysselsättningsmöjligheterna genom indragning av statlig verksamhet. Om trots allt flottifien pä sikt kommer att dras in, är det enligt vår mening oacceptabelt att detta sker förrän alternativ sysselsättning tillskapats i området. Genom ett uppskov till år 1977 med beslut rörande F 12 skapas rådrum för regionalpolitiska och andra insatser.

I den gemensamma mittenreservationen betonas starkt belräffande såväl Nyköping som Kalmar att det är angeläget, alt de sysselsällningspolitiska frågorna bevakas. Vad beträffar Nyköping har tillsatts en särskild arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågorna där. Vi anser liksom utskottsmajoriteten all det bör prövas om läromedelsproduktionen vid försvarets materielverk helt eller delvis kan föriäggas till Nyköping. När det gäller Kalmar förutsätter vi att en moisvarande arbetsgrupp som den i Nyköping kommer lill stånd om myndigheterna i Kalmarregionen så önskar. Vad utskottet i anledning av dessa frågor har anfört om regionalpolitiska och andra insatser föreslår vi att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till reservationen 1 vid utskottets betänkande.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vid flygvapnet

Hen TRÄFF (m):

Herr talman! Den i propositionen 75 föreslagna indragningen av två flottifiadministrationer vid flygvapnet är en ny påminnelse om effekten av den år 1967 av socialdemokraterna inledda försvagningen av det svenska försvaret. Det bekräftades senast genom 1972 års försvarsbeslut. Mo-

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra-tioner vid flygvapnet

derala samlingspartiet har inte godtagit den utvecklingen, och det torde ha framgått av partiets ställningstaganden under tidigare år. Även i årets partimolion rörande försvarspolitiken slås denna principiella inställning fast. Den utvecklades också av partiets företrädare här i kammaren i den försvarspolitiska debatt som hölls den 25 april. Det finns, herr talman, nu ingen anledning att upprepa vad som då sades.

Men eftersom den tidigare redovisade grundsynen i försvarsfrågorna styrt vårt ställningstagande även i det nu aktuella ärendet, är det väl motiverat med en erinran om en del av innebörden av 1972 års försvarsbeslut. Överbefälhavaren har ju klargjort detta i sin programplan för åren 1975-1980, i vilken han tillkännager att han inte delar försvarsministerns bedömning i fråga om föfiderna av 1972 års riksdagsbeslut.

Överbefälhavaren framhåller i stället med skärpa att det trots alt alla tillgängliga möjligheter till kostnadsbesparande rationaliseringar tillvaratagits inte varit möjligt att motverka konsekvenserna av de otillfredsställande ekonomiska förutsättningarna och att det därför varit nödvändigt att inplanera omfattande ambitionssänkningar. Dessa ambitionssänkningar fär ett hårt genomslag på försvarets resurser redan i slutet av 1970-talet,

Enligt ÖB minskar antalet kvalificerade krigsförband kraftigt, Sverige får därtill ett avsevärt svagare luftförsvar, avsevärt minskade möjligheter att orsaka angriparen föriuster före och vid landstigning, avsevärt mindre antal förband lämpade för avgörande anfallsoperationer, ökade svårigheter att genomföra omgrupperingar för att skydda transporter och dessutom en minskad insats- och mobiliseringsberedskap, ÖB framhåller också att försvaret mäste få en annan operativ inriktning än den nu gällande och att våra minskande resurser ger en angripare ökande möjligheter att tidigt få fast fot pä svensk mark.

Vi tolkar detta som en mycket stark plädering för att en omprövning av vår försvarspolitik är nödvändig.

När det nu gäller att tillämpa detta pä den här aktuella frågan vill jag också citera vad FFU i sitt betänkande sade i fråga om luftförsvarets kvantitet: "Det är i dag osäkert vilken krigsorganisation och vilka flygplan flygvapnet kommer att ha pä 1990-talet. Det kan t. ex. inte uteslutas att en relativt billigare flygplanlyp än flygplan 37 kommer att ersätta detta flygplan i ett större antal. Handlingsfriheten i fråga om flygvapnets fredsorganisation uttryckt i antal flottiljer måste därför behållas för att en sådan utveckling skall kunna mötas."

På ett annat ställe i betänkandet säger utredningen på tal om flygvapnets fredsorganisation: "Till en börian konstaterade överbefälhavaren att han beräknade att en för hela krigsmakten gemensam plan för fredsorganisationen kan föreligga under 1975 och att långsiktiga beslut om fredsorganisatoriska förändringar mot bakgrund av denna helhetssyn får förutsättas fattas i samband med ett nytt försvarsbeslut 1977."

Detta, herr lalman, är grunden för den reservation nr 2 som herr Petersson i Gäddvik och jag står för. Vi yrkar där att riksdagen skall avslå

regeringens förslag om nedläggning av F 11 och F 12 just för att behålla handlingsfriheten fram till 1977 års försvarsbeslut. Detta beslut måste ju - det hoppas vi i varie fall - komma att fattas med den utgångspunkten att vårt försvar skall bibehålla sin fredsbevarande förmåga.

Vi säger i vår reservation att det militärpolitiska läget och riskbedömningen kan ge anledning till en betydande ändring i förhållande till nuvarande planeringsinriktning och att det därför vore fel att nu besluta om en nedläggning av de här båda flottifierna. Vidare säger vi att även om de ekonomiska ramarna skulle i princip bibehållas, och alltså endast justeras enligt ungefär nuvarande praxis, blir det nödvändigt - kanske alldeles speciellt nödvändigt - att ompröva principerna för försvarets förande och försvarsmaktens uppbyggnad. Det vore alltså, menar vi, även i ett sådant läge olyckligt om man nu hade bundit sig för en indragning av just F 11 och F 12,

Jag tycker att de här tankegångarna har blivit styrkta också av ett inlägg i Dagens Nyheter den 7 maj, där statsvetaren docent Ingemar Dörfer under rubriken Det korta kriget analyserar den svenska försvarspolitiska och säkerhetspolitiska situationen. Jag tillåter mig, herr talman, att citera inledningen av hans artikel:

"Den svenska försvarsdebatten är till övervägande del inrikespolitisk utan anknytning till omväriden. Frågor som priskompensation, värnpliktsförmåner, anställningstrygghet, sysselsättning, dominerar dialogen. Syftet med denna artikel är annoriunda. Framtidens svenska försvarsmakt kommer inte till i ett politisk-strategiskt vakuum. För att kunna utforma den rätt måste man bedöma vilken form av kris eller krig som förefaller troligast i Nordeuropa. Jag kommer här alt visa varför kriser är troligare än krig, varför ett krig, om det skulle utbryta, blir kort, och därefter dra konsekvenserna vad gäller utformningen av den framtida svenska försvarsmakten."

Det är klart att den analys som Dörfer gör får stå för hans räkning, men personligen delar jag hans uppfattning på många betydelsefulla punkter. Han kommer mot slutet av sin analys fram till följande bedömning:

"Den svenska försvarsmakten bör således i första hand innehålla element som dels sätter landet i respekt i omväriden, dels utgör flexibla instrument vid kris eller påtryckning mot landet, dels i ett krig maximerar fiendens osäkerhet och föriuster under några veckor efter angreppet. Det står helt klart att flyg-, marin- och pansarstridskrafter bäst svarar mot detta mönster," Man bör sätta detta i relation till ÖB:s uttalande om vilken förvandling den svenska försvarsmakten nu genomgår, varvid just dessa förband kommer att minska.

Utöver dessa allmänmilitära försvarspolitiska skäl anser vi också att de regionalpolitiska har ganska stor betydelse, och det är alldeles uppenbart att det kommer att uppstå problem i både Nyköping och Kalmar. Jag föreställer mig att just de aspekterna kommer att bli belysta här i fortsättningen i den mån inte redan så har skett.

Men lål mig ändå säga ett par saker om F 11 och Nyköping, närmast

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vid flygvapnet

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vid flygvapnet

av del skälet att det föreligger en motion, nr 1993, som samtliga sörmländska riksdagsmän har undertecknat - utom vännen Bengt Gustavsson i Eskilstuna och jag själv, Bengt Gustavssons motiv kan jag förstå eftersom han tillhör försvarsutskottet som dess värderade vice ordförande. För egen del kunde jag rimligen inte ge min uppfattning till känna på den här punkten genom att skriva under denna motion, eftersom jag, enligt vad jag själv tycker i varie fall, har ett bättre förslag än motionärerna, nämligen att bibehålla Fil,

Jag vill emellertid gärna tala om att jag har full förståelse förde problem av i första hand sysselsättningsnatur som man redovisar för Nyköpingsregionen, Jag är kanske litet överraskad över att den starka argumentation som jag tycker att man för i motionen, när man gör en jämförelse med alternativet att flytta F 13 till Fil, inte resulterar i vad jag anser att den logiskt borde ha gjort, nämligen ett förslag om en sådan förflyttning.

Det är ju ändå sä att F ll:s lokalisering är i det närmaste idealisk när det gäller att tillgodose både operativa synpunkter i krigsläge och fredssynpunkter. Förbandet ligger nästan störningsfritt och ändå i närheten av en tätort med god samhällsservice.

Jag skall inte uppehålla mig längre vid detta utan vill bara ge motionärerna pä Sörmlandsbänken ett råd, nämligen att de lägger sina röster för att Fil bibehålls. Då löser man dessa regionalpolitiska problem, I varie fall borde det vara ett gott skäl för att vänta ytteriigare etl par år med ställningstagandet. Man borde rimligen då också ha bättre rådrum att överväga vad man i stället - om nu ändå det slutgiltiga beslutet blir att förbandet skall läggas ned - skall ordna för sysselsättning i Nyköpingsregionen,

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till reservationen 2.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! I detta utskottsbetänkande framhåller majoriteten i sin inledning att inte bara fredsoperativa faktorer utan även regionala bedömningar bör ligga till grund dä det är fråga om att dra in flygförband. Dessutom trycker man hårt pä att de regionalpolitiska bedömningarna särskilt måste beaktas dä fredsadministrationerna är belägna i regioner med svåra arbetsmarknadsförhållanden.

En logisk konsekvens efter dessa starka inledningsord i betänkandet borde vara alt man kommit fram till en annan slutsats än att lägga ned flygflottifien i Kalmar - en region som ju har dessa svåra förhållanden och besvärliga arbetsmarknadsproblem. Här i kammaren är vi alla medvetna om att sydöstra Sverige och Kalmar län i synnerhet sedan mycket länge har haft en otillfredsställande befolkningsutveckling. Denna medvetenhet fanns redan 1971 då vi vid beslut om statlig omlokalisering hävdade att omlokalisering till denna region borde prövas.

Men eftersom regionens problem inte pä något sätt lösts, sä innebär ju indragningen av flygflottiljen i Kalmar att staten tar ifrån Kalmar kommun fler arbetstillfällen än man skapar genom riksdagsbeslutet.

Dessutom rör det sig om kvalificerad arbetskraft, som man i dag inte har möjlighet att sysselsätta inom den egna kommunen.

Vi som deltog i försvarsutskottets resa till Kalmar blev än mer övertygade om regionens problem när bekyttade kommunal- och landstingsmän påvisade de bekymmer som finns redan nu och de bekymmer som skulle bli en föfid av flygflottiljens relativt snabba indragning.

Nedläggningen av Kalmar flygflottilj är emellertid inte bara en regionalpolitisk bedömningsfråga utan naturiiglvis ocksä en militär sådan, Flottifien har ett strategiskt läge och en ur bevakningssynpunkt viktig funktion. Övningsområdet är stort, icke störande och ur flygsäkerhetssynpunkt helt tillfredsställande. Flygplanen är fortfarande moderna och kan användas betydligt längre än till 1979/80.

Jag är medveten om att en nedläggning kan komma i fråga, men den bör i så fall senareläggas, och som framhålls i reservationen 1 av folkpartiets och centerpartiets representanter i försvarsutskottet bör beslut därom inte fattas förrän försvarsutredningen gjort sina avvägningar och riksdagen står inför sitt långsiktiga försvarsbeslut 1977, Beslutar man då om nedläggning har regionen fått en längre respittid. Statsmakterna för sin del får mera tid på sig för att vidta de ätgärder som fordras för att lösa arbetssituationen i första hand för de anställda men även för att vidta kraftålgärder för regionen i dess helhet.

Min slutsats är att regionens problem är av den art att vi inte nu bör lägga ner Kalmar flygflottifi, att denna flotlifi med nuvarande flygplan bör i fredsbevarande syfte kunna fungera en bra bit in på 1980-lalet och att det ur personalpolitisk synpunkt är synnerligen olyckligt att lägga ned två flygflottiljer på en gång. Beslutet om flottifiens vara eller icke vara bör alltså fattas av riksdagen i samband med försvarsbeslutet 1977, och jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservationen 1,

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr lalman! När frågor om förändringar i försvarets fredsorganisation behandlas tilldrar de sig stort intresse. Särskilt påfallande är detta om det gäller indragning av militära förband. Regeringens förslag om indragning av flygflottifierna i Nyköping och Kalmar utgör inget undantag.

Jag förstår reaktionen. Indragningarna rör enskilda människor vilkas framtida utkomst blir oviss. Mänga är bundna vid en arbetsplats i en bygd där man trivs och känner sig hemma. De människorna har givetvis svårt att förstå att just deras arbetsplats skall ifrågasättas.

För de berörda kommunerna betyder ett förband med hundratals anställda givetvis ett gott tillskott till skattekraften. Därför har jag förståelse för de lokala opinioner som har kommit till uttryck pä olika sätt, även här i riksdagen,

I debatten om F 11 och F 12 sägs från moderat håll att indragningen av dessa flottiljer är en föfid av 1972 års försvarsbeslut. Detta är inte riktigt. Riksdagen band sig i princip för en minskning av antalet enheter inom flygvapnet redan när beslut fattades om övergång till Viggen, Det

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

är självklart att om man skaffar sig flygplan och stridsledningssystem som är avsevärt effektivare och dyrare än de vi hade förut, så kan antalet enheter reduceras. Efter hand som Viggenplanen levereras och införs i organisationen minskas antalet flygande divisioner. F. n, består flygvapnet av 29 divisioner utöver skolförband samt transport- och mälflyg. Dessa 29 divisioner reduceras till 17 i mitten av 1980-talet, Denna numerära minskning kommer självklart att påverka antalet förband i fred. Skulle man bibehålla nuvarande organisation på flottiljerna även med Flygplan 37, sä skulle man kunna dra in fyra eller fem flottiljer.

Nu kan man emellertid inte av operativa skäl gå så hårt fram som att anpassa organisationen efter vad som är mest rationellt och ekonomiskt motiverat. Bl. a, med hänsyn till stridslednings- och mobiliseringsuppgifter måste vi ha en viss fördelning av flygförbanden över hela vårt territorium. Herr Träff citerade nyss ett uttalande av FFU om motiv för en viss utbredning av flygförbanden, och det är riktigt att FFU har skrivit så och har den uppfattningen. Men det uttalandel är ett argument för att inte gå hårdare fram än vad som har föreslagits,

I börian av 1971 fick försvarets fredsorganisationsutredning regeringens uppdrag att lämna förslag på hur flygvapnets fredsorganisation frän mitten av 1980-talet skall anpassas till den krigsorganisatoriska utvecklingen. Därvid angavs i en särskild promemoria att två flottiljer borde läggas ner, och utredningen skulle också belysa konsekvenserna av att en tredje flottilj drogs in. Med hänsyn till operativa faktorer har utredningen föreslagit att en iredje flotlifi i varie fall f. n. inte bör dras in. Regeringen och utskottet har anslutit sig till den ståndpunkten,

I övrigt föreslås en utglesning av organisationen inom flottifierna. För närvarande innehåller en flottilj som regel tre flygande divisioner. Detta antal föreslås minskat till tvä. Detta är inte särskilt rationellt, men det är motiverat av operativa skäl.

När utredningen skulle föreslå vilka två flottiljer som skulle dras in var valfriheten inte särskilt stor.

Landet är indelat i ett antal luftförsvarssektorer. Inom varie sådan sektor bör det rimligtvis finnas ätminsione ett förband. Sådana uppgifter som mobilisering, beredskap, osv, måste man också ta hänsyn till, I slutomgången fanns det egentligen fyra flottifier att väfia emellan, nämligen dels F 11 i Nyköping eller F 13 i Norrköping, dels F 12 i Kalmar eller F 17 i Ronneby.

Självfallet hade utredningen också att ta hänsyn till regionalpolitiska förhållanden, Alla dessa fyra platser kan med all rätt åberopa regionalpolitiska motiv för all resp, förband skall vara kvar. Men vid en vägning mellan operativa krav, regionalpolitiska motiv och ekonomiska värderingar kom vi till samma resultat som chefen för flygvapnet tidigare hade kommit till, nämligen att F 11 i Nyköping och F 12 i Kalmar bör dras in. En stor majoritet bland remissinstanserna har, liksom regeringen och utskottsmajoriteten, kommit till samma uppfattning.

Jag övergår till att kommentera de reservationer som fogats till ut-

skottets betänkande.

Moderata samlingspartiet yrkar pä att både F 11 och F 12 skall behällas för att nästa försvarsbeslut inte skall föregripas. Herr Träff sade nyss att moderaterna inte har godtagit den - som han uttryckte det - försvagning av vårt försvar som inleddes 1967, Det uttalandet ger intryck av att om moderaternas förslag i försvarsfrågan hade genomförts sä hade en indragning av dessa tvä flottifier kunnat undvikas. Det är emellertid inte riktigt. I samband med 1972 års försvarsbeslut var det - det vill jag erinra om - inget politiskt parti här i riksdagen som förordade en sådan omfattning av flygvapnet att nuvarande fredsorganisation skulle kunnat bibehållas.

Som ett alternativ till 1970 års försvarsutrednings betänkande presenterade överbefälhavaren ett eget förslag. Han förordade en organisations-och kostnadsnivå som inget politiskt parti kunde ansluta sig till. Men även ÖB-förslaget innebar inskränkningar i organisationen.

Så sent som den 21 februari i år har f ö. överbefälhavaren uppdragit åt chefen för flygvapnet att överväga förslag om indragning av ytteriigare en flottiljadministration och därvid ange vilken som i så fall bör komma i fråga samt konsekvenserna av en sådan åtgärd.

Min konklusion blir därför att om det till äventyrs skulle visa sig nödvändigt att utöka flygvapnets krigsorganisation i framtiden, t. ex. med ytteriigare flygande divisioner, kan detta ske inom ramen för den fredsorganisation som etableras sedan två flottifier dragits in. Det råder en ganska enstämmig uppfattning även bland de militära experterna om att fredsorganisationen bör begränsas för att ge utrymme åt anskaffning av materiel och därmed öka värnkraflen och effektivisera försvaret. Även om moderata samlingspartiet är berett att kraftigt öka de militära utgifterna, utgår jag från att dessa inte kan höjas hur långt som helst. Anskaffning av en division Flygplan 37 - dvs. Viggen - kostar ca 600 milj. kr, med upprustning, ammunition osv. Fyra divisioner skulle alltså kosta bortåt 2,5 miljarder kronor, Drifl- och underhållskostnaderna för fyra divisioner Viggen kostar ca 130 milj. kr. om året. Under en femtonårsperiod - som man beräknar livslängden till - skulle alllsä drifl och underhäll av dessa divisioner kosta nästan lika mycket som anskaffningen av flygplanen och utrustningen. Jag utgår från att varken moderata samlingspartiet eller någon annan är beredd att förorda en så kraftig utökning av flygvapnets resurser som det här blir fråga om pä de övriga försvarsgrenarnas bekostnad. Nägon sådan tendens har vi i varie fall hittills inte märkt.

Reservationen 2 av herrar Petersson i Gäddvik och Träff bör därför avslås,

I reservationen av mittenpartierna föreslås att F 11 i Nyköping skall dras in, men beträffande F 12 i Kalmar vill man att beslutet skall uppskjutas i tvä är. Reservationen innebär framför allt tvä väsentliga nackdelar. Att driva Kalmarflottifien kostar i dagens penningvärde 55 mifi, kr, om året, förutom kostnaderna för sektorsuppgifterna, som under alla

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vidflygvapnet

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 81-82

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

förhållanden mäste bestridas. På två år blir del 110 mifi, kr, som skall las fram. Det kan inte vara lättare för skattebetalarna om, såsom reservanterna föreslår, en del av dessa extra kostnader skall flnansieras utanför försvarets kostnadsram, Visseriigen förstärks väl försvarsberedskapen något, men att flnansiera della med arbetsmarknadsstyrelsens beredskapspengar kan väl ändå inte vara meningen.

Den allvariigaste nackdelen, om denna reservation skulle bifallas, är den osäkerhet som drabbar personalen. Det har faktiskt varit en påfrestande prövotid, som de anställda varit utsatta för under den tid som förflutit sedan först chefen för flygvapnet år 1972 föreslog att Kalmarflottifien skulle dras in. Därefter kom FFU:s förslag i november 1973, Sedan har frågan remissbehandlals och stötts och blötts i den allmänna diskussionen. Hela tiden har personalen svävat i ovisshet om huruvida flottiljen skall vara kvar eller dras in.

Nu står vi inför uppgiften att fatta beslut här i riksdagen. Mänga vill ha ett avgörande i den ena eller andra riktningen. Att vänta i två är med att fatta beslut ökar osäkerheten bland personalen. Arbetsglädjen inom flottifien sjunker och effekten reduceras. Dessutom finns det ingenting som tyder på att vi skulle ha ett säkrare beslutsunderiag om tvä år än vad vi har i dag. Jag yrkar därför att reservationen 1 måtte avslås.

En viktig fråga, som flera talare har tagit upp och som utredningen ägnat stor uppmärksamhet åt, gäller de arbetsmarknadsmässiga och regionalpolitiska konsekvenserna vid en indragning av flygflotlifier och militära förband över huvud taget. Statsmakterna har vid tidigare indragningar av flygflotlifier och andra militära förband haft möjlighet att göra detta i storstadsområden och på andra platser som tidigare också hade en mycket god tillgång på arbetstillfällen. Denna möjlighet står inte längre lill buds beträffande flygvapnet. Var man än gör reduceringar i fråga om den militära verksamheten för det med sig negativa regionalpoliliska och kommunalekonomiska konsekvenser. Vad gäller flottifien i Kalmar får en indragning av den sädana negativa verkningar. Men de blir mindre i Kalmar än vad de skulle bli i Ronneby om F 17 skulle dras in. Herr Petersson i Röslånga anförde nyss alt de negativa konsekvenserna för Kalmar motiverar all flottifien där inte borde dras in. Naturligtvis kan man inte avslå från att göra nödvändiga rationaliseringar inom vare sig försvaret eller andra samhällssektorer därför att de medför vissa kommunalekonomiska svårigheter. Men det gäller att så längt det är möjligt minimera dessa. Både utredningen och regeringen har uttalat alt samhället med de medel det förfogar över måste bidra till att skapa nya sysselsättningstillfällen i Nyköping och Kalmar som uppväger det bortfall som flottifiindragningarna för med sig.

Utskollet har med anledning av regeringens uttalande i propositionen och med anledning av tre motioner i samma sak kraftigt strukit under dessa synpunkter. Utskottet föreslår ocksä att riksdagen i skrivelse till regeringen ger till känna vad utskottet anfört i fråga om regionalpolitiska insatser.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Hen försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Efter det mycket ulföriiga och intressanta anförande som herr Gustafsson i Uddevalla har hållit kan jag inskränka milt anförande. Jag hade faktiskt eljest antecknat just en del av de synpunkterna, som jag tycker är angelägna att framhålla.

Går vi över till ett helt nyU flygplanssystem som Viggen med allt vad det kostar måsle vi självfallet ta konsekvenserna av det. Det är helt orimligt att dröja kvar i en organisation som är avsedd för något helt annat. Vi måste helt enkelt se till att vi är rationella och får valuta förde pengar som vi lägger ned. Det gäller också från försvarets synpunkt.

Efter ett mycket grundligt utredningsarbete har man alltså kommit fram till att det är möjligt att dra in två flotlifier. Herr Gustafsson i Uddevalla har noga redogjort för det förhållandet att vi egentligen skulle ha gjort betydligt mera. Men han har anvisat en möjlighet, nämligen att vi gör en neddragning vid praktiskt taget alla flottifier och stannar för all ha tvä divisioner kvar. Det är en kompromiss som innebär att vi kan behälla fler flottifier. Vi tar pä oss administrationskostnader som blir större än de efiest skulle ha blivit. Jag undrade för min del hur man från de andra försvarsgrenarna skulle komma att slälla sig till den tanken. När frågan fördes fram förordade emellertid både arméchefen och marinchefen att man skulle ta denna hänsyn.

Det är värt att notera att det förslag som riksdagen nu har att ta ställning till är väl förankrat. Det har varit föredraget i militäriedningen. Bakom förslaget står alltså överbefälhavaren och chefen för flygvapnet men ocksä representanter för de andra vapengrenarna. Jag förstår att de har tillstyrkt detta förslag. Det är ett bra förslag. Men i departementet har vi ingalunda saklöst expedierat utredningens förslag. Vi har gjort mycket noggranna studier över verkningarna och kommit till samma resultat som militäriedningen. Förslaget är så grundligt genomarbetat, säger överbefälhavaren, att det kan läggas till grund för ett beslut. Jag har kommit till samma uppfattning att det faktiskt inte ges möjligheter att finna någon bättre lösning.

Alla måste erkänna att när utskottet nu redovisar resultatet av sitt arbeie visar det sig att varken reservanterna eller några andra kunnat ange någon lösning som är bättre - under förutsättning att vi beaktar de krav jag nämnde att vi skall ha en effektiv användning av resurserna. Detta gäller både de medel som tilldelas försvaret och naturiiglvis ocksä den personal som tas i anspråk.

Herr talman! Jag har således velat framhålla att vi i departementet myckel noga prövat förslaget och kommit fram till all den bedömning som både herr Gustafsson som utredningsman, hans experter samt militärledningen gjort, är den rätta. Därför har jag, det måste jag säga, väldigt svårt att förslå alt de som representerar folkpartiet och centern

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

i utskollet kunnat komma lill den uppfattningen att man inte nu skulle behöva ta ställning i denna fråga. Det kan inte finnas några särskilt goda skäl för etl uppskov. Jag har frågat mig vad det är som skall inträffa under de närmaste två åren som helt skulle kunna sfiälpa den bedömning som vi gjort om den vapentekniska ulvecklingen och utvecklingen inom flygel. Reservanlerna har den förhoppningen - men ingenting stöder detta antagande - att vi om ett par är bältre skulle kunna göra en bedömning av situationen.

Kan det vara någonting annat som lett fram till alt reservanterna intagit denna ståndpunkt? Jag har inte kunnat komma till något annat resultat än att man här ser en utsikt lill att tillfoga regeringen och försvarsministern ett bakslag. Jag kan inte se att detta ståndpunktslagande är särskilt ambitiöst eller riktigt. Jag har också svårt att förstå dessa ledamöter i kammaren från folkpartiet och centern som nu kommer med detta förslag, samtidigt som man i andra sammanhang gjort sig till tolk för en återhållsamhet när det gäller kostnaderna för vårt försvar. Jag respekterar dem som har en pacifistisk inställning och som säger att de inte vill vara med. Men jag kan inte respektera människor som av taktiska skäl frångår en sådan inställning och är beredda att siödja förslag som skulle kosta mer pengar än det förslag den ansvariga militärledningen i vårt land kommit fram till. Ett sådant handlande kan inte vara välbetänkt. Delta är inte bara en taktisk fråga, utan man lar pä sig ett ansvar som man får bära med sig vid framtida ställningstaganden. Här har man ändå, som herr Gustafsson säger, intagit en ställning som innebär att man är beredd att öka med mer än 100 mifi. kr. Man säger sedan att detta sker av regionalpolitiska hänsyn. Men då har man gjort ont värre.

Det är väl ändå svårare all kunna gå ut till medborgarna och säga; Nu har vi använt mer än 100 mifi. kr. i regionalpolitiskl syfte. Människorna frågar då naturligtvis vad man åstadkommit med dessa pengar. Svaret blir, alt vi nu beslulat att lägga ner en flotlifi som vi hållit vid liv under tvä är. Detta har kostat mer än 100 mifi. kr., och det mäste vi nu betala för. Jag har mycket svårt att tro att detta skulle kunna uppfattas som en riktig användning av 100 mifi. kr. Om dessa pengar sätts in på ett vettigt sätt kan de verkligen betyda någonting för sysselsättningen. Men det är sanneriigen icke lämpligt att binda sig för att i efterhand betala en dyr räkning för att man upprätthållit en verksamhet längre än vad som av ansvariga myndigheter och personer som verkligen tänkt igenom dessa frågor bedömts vara riktigt.

Herr talman! Jag lovade att göra ett kort inlägg, men jag kunde inte underiåta att framföra dessa synpunkter sedan jag läst betänkandet. I övrigt tycker jag att herr Gustafsson i Uddevalla har gett en både ulföriig och realistisk beskrivning av de problem som vi slår inför.

Herr TRÄFF (m) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig till en börian säga att det känns skönt att företräda

ett parti i denna kammare som kan göra sin röst hörd i en sådan här debatt utan att behöva bli beskyllt för att hemfalla åt kortsiktiga taktiska spekulationer. Lät mig sedan ta upp några punkter som både herr Gustafsson i Uddevalla och chefen för försvarsdepartementet rörde vid. Jag böriar i slutet. Jag noterade - och jag hoppas att jag noterade rätt -att herr försvarsministern sade all del nu föreliggande förslaget är resultatet av den ansvariga militärledningens ställningstagande och att det vore orimligt all tänka sig att besluta om någonting som kostar mer än vad experterna, dvs. de ansvariga militärerna, har föreslagit. Del är väl ändå så att deras ställningstaganden är baserade pä den ekonomiska ram inom vilken de har att röra sig, och del är väl alldeles uppenbart alt en prioritering där kanske leder fram till det föreliggande förslaget. Men vad vi från moderata samlingspartiets sida hela tiden har sagl är att vi behöver lägga mer pengar pä försvaret, inle minst för att fä effektivare och bättre materiel.

Jag är också medveten om, herr Gustafsson, att det inte är 1972 års försvarsbeslut allenast som är grundläggande fördel nu föreliggande förslaget. Utvecklingen mot en försvagning av försvaret böriade ju redan 1967. Det förslag pä bibehållandenivå som ÖB kallade det och som var hans förslag 1972 innebar en minskad fredsorganisation. Jag delar hell den uppfattningen att effektivare flygplan, i det här fallet Viggen, i förhållande till tidigare kunde motivera en neddragning av fredsorganisationen inom vissa operativt givna gränser. Vi kan väl också konstatera att man har vidtagit sådana nedskärningar. Om jag inte räknat fel rör det sig om fyra nedlagda flottiljer: F9 försvann 1968, F2 och F8 1970 och F3 1971.

De nya initiativ från ÖB som herr Gustafsson hänvisade till och enligt vilka ÖB gett chefen för flygvapnet i uppdrag att undersöka möjligheterna att lägga ner ytteriigare en floltifiadminislration ligger väl ocksä inom ramen för kostnaderna. Jag citerade ju vad ÖB sagt om svårigheterna att inom de angivna ramarna få plals med det försvar som han vill ha.

Nr 81

Torsdagen den 15 maJ 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Herr PETERSSON i Röslånga (fp) kort genmäle;

Herr talman! Reservationen 1 handlar dels om regionalpolitik, dels om militärpoliliska bedömningar. Jag har för min del i talarstolen i dag prioriterat de regionalpolitiska bedömningarna. Jag anser att kostnaderna för alt under ytteriigare några är driva flottifien i Kalmar sannerligen icke uppgår lill de astronomiska tal som statsrådet här lät påskina. Del kan enligt min mening vara en fördel att vänla till efter försvarsbeslutet 1977 när vi skall ta ställning i stort. Även om beslutet då skulle bli detsamma som del vi fattar i dag skulle statsmakterna vid en eventuell nedläggning ha ytterligare tvä är på sig att lösa de problem som uppstår dels för personalen, dels för regionen i dess helhet.

Vi talar mycket ofta om ett folkförsvar, och det tycker jag att vi gör med all räll. Men om försvaret skall kunna omfattas av alla medborgarkalegorier, måste man förvänta sig alt de beslut om försvaret som

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra-tioner vidflygvapnet

fattas i riksdagen är av sådan art att de passar in i samhällsplaneringen och visar att försvarsfrågorna behandlas parallellt med annan verksamhet. Om en region har en besvärlig utveckling, måste det från invånarnas synpunkt framstå såsom orimligt att riksdagen, innan beslut om förstärkningar fattas, berövar regionen det militärförband som finns inom länet - i detta fall Kalmar län. Avvecklingen av militärförband kan och får inte betraktas såsom isolerade händelser i vårt samhälle. De måste sättas in i det stora sammanhanget och förankras i befolkningen.

Hen GUSTAFSSON i Stenkyrka (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Gustafsson i Uddevalla anförde främst tvä motiveringar för att riksdagen inte bör ansluta sig till synpunkterna i reservationen 1. Fördel första pekade han pä kostnaderna. De finns emellertid klart angivna i reservationen. Vi räknar med att del kommer att kosta 55 milj. kr. om året i ylleriigare två är. Kostnaderna är alltså klart angivna. De som röstar för reservaiionen vel vad det kostar och har att ansluta sig till att betala den kostnaden.

För det andra anförde herr Gustafsson i Uddevalla att vårt förslag skulle medföra större osäkerhet för personalen. Jag har svårt alt förslå den synpunkten att det skulle bli en större osäkerhet för personalen om den vet att den har ytterligare två är på sig för en eventuell omställning.

Försvarsministern gick sedan in på att så att säga läsa bakom det som står skrivet i reservationen och anförde, att han för sin del ansåg all taktiska skäl och en önskan alt gå emot försvarsministern och hans förslag låg bakom reservationen. Jag försäkrar att de motiveringar som finns slår i trycket. Det är bara att läsa dem. Det finns inga andra motiveringar bakom reservationen. Vi tycker att de som finns är fullt tillräckliga och hållbara.

Bara en synpunkt till. Herr Gustafsson i Uddevalla log i sitt anförande upp frågan om Ronneby. Vad gäller Ronneby finns i reservationen 1 klart angivet att detta beslut inte berör F 17.

Herr försvarsministern HOLMQVIST;

Herr talman! Nu flck herr Petersson i Röstänga svar av sin utskottskollega herr Gustafsson i Stenkyrka, som vitsordade att kostnaderna är just de jag angav.

Skall man genomföra delta förslag såsom en lokaliseringspolitisk åtgärd, kommer det att kosta mer än 100 mifi. kr. Jag vill understryka att detta är för mycket pengar från sysselsättningssynpunkt. Det finns mycket annat som de pengarna skulle kunna användas till med mycket större framgång.

Om det gällde en samhällsverksamhet, varigenom allmänheten på något sätt fick sitt behov av service tillgodosett, skulle jag möjligen kunna förstå att man var beredd alt säga all del får kosta pengar. Men försvaret har en alldeles speciell uppgift. Befolkningen i övrigl lider ingen skada av en indragning. Det är personalen som drabbas av den. Pä den punkten

har reservanterna egentligen bara velat skjuta pä problemen. Ingenting talar för all man av rent sysselsällningspolitiska skäl skall göra denna väldigt stora satsning.

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! I motion nr 1910, undertecknad av samtliga borgerliga ledamöier på Kalmariänsbänken, har yrkats avslag på regeringens förslag om nedläggning av Kalmar flygflottifi, F 12. I motionen erinras om att en nedläggning av flottifien skulle innebära att Kalmar län skulle bli det enda län i riket som saknar militärt fredsförband. Länets läge och det faktum att det har landets längsta kust borde göra detta förhällande helt oacceptabelt ur militär beredskapssynpunkt.

När det gäller F 12-frågans militära sida skall jag be att få citera några av militärbefälhavarens för södra militärområdet uttalanden i ärendet. Inledningsvis anför han bl, a,: "En eventuell nedläggning av fredsflot-tifien F 12, som fredsorganisalionen vid flygvapnet (FFU) föreslår, har konsekvenser inte enbart för luftförsvaret i östra delarna av milo S ulan påverkar negativt hela MB S luftoperativa ansvarsområden, dvs. sektorerna S 1, S 2 och W 2. Nedläggningen innebär inte bara förlust av jaktförband utan även begränsningar av baserings- och befiäningsmöj-ligheter i krig och fred för samtliga flygförband i nämnda sektorer. Dessutom minskar möjligheterna alt vidmakthålla en krigsduglig stridsledning av jaktförbanden."

Vidare anförs beträffande konsekvenserna av minskade jaktförsvarsresurser: "MB S har ansvaret för jaktförsvaret i milo S och W. De flygstyrkor som en angripare kan insätta mot Syd- och Västsverige frän baser i värt näromräde är i dag starka. ÖB har bedömt att dessa kommer att behålla sin kvantitativa styrka och att deras kvalitet kontinueriigi kommer all höjas.".

Hur den successiva minskningen av MB S luflförsvarsresurser avses ske framgår av föfiande uppgifter, avseende jaktdivisioner och robotdivisioner;

År 1975 - sju jaktdivisioner och en robotdivision.

År 1982 - endasl tre jaktdivisioner.

Militärbefälhavaren anför vidare: "Kvaliteten höjs visserligen i och med övergången till flygplan 37, men denna kvalitativa förbällring torde i huvudsak svara mot den presumtive angriparens kvalitetsförbättringar och kan icke uppväga den ytterst kraftiga nedgången på kvantitelssidan. Konsekvenserna blir starkt begränsade möjligheter när det gäller

- alt motstå överraskande anfall

- att skydda och genomföra mobilisering

- att ta upp ell effektivt försvar redan utanför värt territorium

- att skydda civilbefolkning, näringsliv m. m. mol anfall från luften

- att skydda utrymningen från tätorterna m. m. samt undanförseln av viktig materiel

- att säkerställa uthålligheten.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vidflygvapnet

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vidflygvapnet

--- Sammanfattningsvis anser MB S att från operativa utgångspunk
ter och för att bibehålla handlingsfriheten skall fredsflottiljen i Kalmar
bibehållas. Därmed säkerställs minimikraven beträffande luftförsvaret in
klusive erforderiiga basresurser."

Belräffande utnytfiande av Kalmarbasen för verksamhet i fred anförs bl. a.: "Värdering av Kalmarbasen: Basering på Kalmar innebär vissa klara fördelar:

- närhet till restriktionsfritt övningsområde

- tillgång till övningsområde med modern stridsledningsmateriel, i synnerhet vad gäller låghöjden

- närhet till luftmålskjutningsområde (väster och sydväst Gotland)

- närhet till markskjutmål (Öland)

- god flygsäkerhet genom två korsande banor (sidvind, banblockering genom haveri)

- högt utnyttjande genom statistiskt bevisat bra flygväder

- goda möjligheter till ingripande i incidentberedskapen."

Herr lalman! Detta var uttalanden av militärbefälhavaren för södra militärområdet. Låt mig nu komplettera dem med föfiande uttalande av chefen för Kalmarflottiljen, vilket jag hämtat ur tidningen Försvars-fiänstemannen nr 4 i är;

"Sedan jag kom hit har jag kämpat för att upplysa folk om vad som håller på att ske med det svenska luftförsvaret, säger flottifichefen Fritz Crona. Jag är övertygad om att nedskärningen av flygvapnet går alldeles för långt och alldeles för hastigt. I börian av förra året hade vi 19 jaktdivisioner och 6 robotdivisioner - i börian av 80-talet får vi kvar 8 jaktdivisioner, dvs. en tredjedel av vad vi hade i börian pä 1974 i ett redan då reducerat läge.

Det svenska folket kan inte göra sig en föreställning om vilka konsekvenser ell krig skulle fä om vi hade ett otillräckligt luftförsvar. Vi ställer nu undan och skrotar fullt användbara och moderna plan i en takt som det inte finns motsvarighet till utomlands. Både NATO och Warszawapakten behåller plan i sin organisation som är omodernare än de som vi nu skrotar. "

Detta var ett uttalande av chefen för F 12. Låt mig så övergå till de regionalpolitiska synpunkterna i fråga om en eventuell nedläggning av F12.

Inledningsvis vill jag erinra om den mycket otillfredsställande befolkningsutvecklingen i Kalmar län. Bäst belyses den av det sorgliga faktum att medan rikets befolkning under de senaste 100 åren mer än fördubblats har befolkningen i Kalmar län förblivit oförändrad.

Vi nödgas i vårt län konstatera ett kraftigt underskott i flyttningsrörelserna och för låg ekonomisk aktivitet, vilket bl. a. lett till lägre inkomstnivå, högre utdebitering och svagare skattekraft än i flertalet andra län. Även näringsliv och arbetsmarknad uppvisar svagheter med betydande strukturella problem, som periodvis orsakat hög arbetslöshet och inom vissa områden betydande undersysselsättning.

Länels primära centrum Kalmar/Nybro har också haft en otillfredsställande befolkningsutveckling, och Kalmar kommun har hittills under 1970-talet fått notera en folkminskning pä över 400 personer.

Bakom den ogynnsamma utvecklingen i länet och i Kalmarregionen ligger främst del förhållandet all den ekonomiska expansionen och sysselsättningstillväxten tillsammans med kommunikationsutvecklingen varit alltför otillfredsställande för att ufiämna de regionala olikheter som finns gentemot andra, mer ekonomiskt livskraftiga områden i vårt land.

Molionsledes här i riksdagen och vid ett stort antal uppvaktningar har representanter för länet fäst statsmakternas uppmärksamhet på den otillfredsställande utvecklingen i Kalmar län.

Som tidigare talare nämnt uttalade riksdagen år 1971 alt "mycket talar för aU möjligheterna till omlokalisering av statlig verksamhet till denna region särskilt prövas". Detta uttalande och riksdagens senare beslut om förläggning av vissa enheter av televerket till Kalmar ingav oss vissa förhoppningar om en fiusning i situationen.

Men nu har vi fått uppleva att en viss organisationsförändring inom televerket gör omfattningen av lokalisering till Kalmar mindre än beräknad och dessutom att vår flygflottilj hotas av nedläggning.

Inte bara för oss i Kalmar län utan också för envar måste det framstå som anmärkningsvärt att - samtidigt som samhället vidtar betydande lokaliseringsinsatser för att stärka arbetsmarknaden i Kalmar län och inom Kalmarområdet därför all denna uppvisar betydande svagheter -det läggs fram förslag om avveckling av Kalmar flygflottilj, som med sina nära 500 anställda, varav ca 400 bor i Kalmar, är en av länets slörre arbetsplatser.

Helt naturiigt har alla i Kalmar län bestämt motsatt sig nedläggningen av F 12 - della både av försvarspoliliska och regionalpoliliska skäl.

En enig länsslyrelse och ell enigl landsting, båda med sitt ansvar för Kalmar läns framtida utveckling, har gett regeringen klara besked i ärendet.

Nämnas bör ocksä en mängd andra meningsyttringar, främst en av försvarets civila fiänstemannaförbunds lokalförening anordnad namninsamling med 20 000 namn, alla vädjande om flottifiens bibehållande.

I vår motion framhålles att en nedläggning av F 12 frän såväl länets och kommunens som de enskilda människornas synpunkt skulle vara förödande och orsaka samhället betydande kostnader för att ersätta de sysselsättningstillfällen som skulle försvinna.

Vår motion utmynnar, vilket jag nämnde inledningsvis, i en hemställan att riksdagen måtte avslå regeringens förslag om nedläggning av Kalmar flygfloUifi.

Herr lalman! Jag har haft förmånen all föfia F 12 sedan dess tillkomst i börian på 1940-talet. Denna händelse är ulan tvivel en av de viktigaste regionalpolitiska ätgärder som kommit Kalmar och Kalmar län till godo. Förhållandel mellan F 12 och del civila samhället har under alla år varit utomordentligt gott. Flottifiens existens har för Kalmar län betytt mycket.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vidflygvapnet

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

icke bara samhällsekonomiskt utan också för försvarsvifian i länet.

Till slut: Vad vi här i dag diskuterar är för Kalmar läns vidkommande livsviktigt, men det är också en riksangelägenhet av största betydelse. En nedläggning av F 12 vore både av försvarspolitiska skäl - situationen i omvärlden och ovissheten om innebörden av de beslut om vårt framtida försvars utformning som skall fattas av 1977 års riksmöte - och av regionalpolitiska skäl, dvs. den djupt otillfredsställande befolkningsutvecklingen i Kalmar län, absolut utesluten.

Herr talman! Jag skall kort kommentera vad som sagts här bl. a. om personalen vid flottifien, nämligen att det för den vore bäst att fä etl besked. Personalen förväntar sig etl positivt besked. Fär den inte det, önskar den ell uppskov.

Jag vill ocksä understryka att vi här aldrig har uttalat oss mot Ron-nebyflotlifien.

När försvarsministern talade så myckel om militärledningen och dess syn på denna fråga, kunde jag inte underlåta att tänka på beslutet om förläggande av ett försvarsförband till Arvidsjaur. Om minnet inte sviker mig, hade militäriedningen då avstyrkt en sådan förläggning. Där kunde då göras stora insatser frän regionalpolitisk synpunkt. Men det är man inte villig till när det gäller Kalmar län, som har sä ulomordentligt stora bekymmer och där även försvarspolitiska skäl lalar för elt försvarsförband.

Än en gång vill jag framhålla att Kalmar län är det enda län i riket som skulle bli utan fredsförband om F 12 lades ner. Hur kan man som försvarsminister försvara en sådan sak?

Herr talman! Jag ber att under åberopande av det anförda få yrka bifall lill den vid utskottets betänkande fogade reservationen 2, vilket innebär avslag pä regeringens förslag i ärendet.

Hen GUSTAFSSON i Uddevalla (s) kort genmäle: Herr lalman! Jag skall bara bemöta herr Schött på en enda punkl. Herr Schött nämnde i sitt anförande att en indragning av F 12 i Kalmar skulle vara oacceptabel ur beredskapssynpunkl och ur allmänl operativa synpunkler. Det är klart alt man kan ha olika mening om det, men den främsta auktoritet som landet förfogar över pä detta område - alltså när det gäller militärt operativa bedömningar - är överbefälhavaren och försvarsstaben. Överbefälhavaren har av just operativa skäl tillstyrkt en indragning av F 12, i likhet med militäriedningen i övrigl, som består av bl. a. försvarsgrenscheferna. Jag skall läsa upp elt stycke av överbefälhavarens uttalande. Han konstaterar bl. a. att "en indragning av flottifierna F 11 och F 12 vid slutet av 1970-talet samtidigt som F 1 bibehålls utgör den fredsorganisatoriska lösning som bäst tillgodoser de operativa och krigsorganisatoriska kraven".

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag är inte samma försvarsexpert som herr Gustafsson

i Uddevalla, men jag kan i alla fall åberopa både chefen för F 12 och militärbefälhavaren för södra militärområdet, vilka ju inte bör vara alldeles okunniga om vad flottifien i Kalmar betyder ur militär synpunkt. När det gäller överbefälhavaren utgår jag ifrån att hans bedömning är gjord inom den ram som har anvisats honom.

Hen GUSTAFSSON i Uddevalla (s) kort genmäle: Herr talman! Det är uppenbart att man kan ha delade meningar, och det är också rätt naturiigt att chefen för F 12 gärna försöker anföra alla motiveringar för att behålla sitt förband, som han är chef över. Vidare kan man förstå att militärbefälhavaren i södra militärområdet har ungefär samma ambitioner. Men överbefälhavaren och militäriedningen har ändå det övergripande ansvaret för hela landet. Det är ur den aspeklen ÖB tillsammans med militäriedningen i övrigt har tillstyrkt det föreliggande förslaget.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiUadministra -tioner vidflygvapnet

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle;

Herr talman! Skulle herr Gustafsson i Uddevalla vilja vara vänlig att tala om för mig hur man skall motivera att Kalmar län med dess utsatta läge blir det enda länet i vårt land utan något fredsförband.

Hen NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Försvarsutskottet har i sitt belänkande nr 14 föreslagit att flottifierna i Nyköping och Kalmar skall nedläggas. Jag och några andra socialdemokrater har lagt fram motionen 1994 med synpunkter och yrkanden i den här frågan.

Jag vill emellertid till att böria med deklarera att vi molionärer delar partiets och regeringens uppfattning att kostnaderna för vårt försvar är så slora att det är motiverat att lägga ned tvä flygflotlifier. Kostnaderna är kanske alltför stora t. o. m. Vi anser alltså att det finns försvarsekonomiska motiv för en sådan nedläggning. Det innebär att motions-yrkandet I i vår motion sammanfaller med propositionen och betänkandet. Däremot kan vi inte godkänna valet av flotlifi som skall nedläggas såvitt avser Kalmar. Vi hävdar alt F 12 i Kalmar borde bibehållas inom flygvapnets fredsorganisalion. I stället bör nedläggning ske i annan del av landet, där de negativa konsekvenserna för sysselsättning och regional utveckling inte blir så kännbara som just i Kalmarområdet.

Utskottet har anfört två grunder för valet av flottifier som skall nedläggas; dels de försvarsoperativa skälen, dels de regionalpolitiska bedömningarna. Jag vågar inle som lekman, i motsats till herr Schött, ha en uppfattning om de försvarsoperativa skälen. Det skall nog experter till för alt bedöma den frågan. Jag vet inte vilka förutsättningar som kan finnas i det avseendet i valet mellan de olika flottifierna.

Utskottet säger emellertid att de regionalpolitiska bedömningarna måste komma in i övervägandena i särskilt hög grad när det är fråga om att dra in fredsadministrationer som är belägna i regioner med svåra

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

arbelsmarknadsproblem. Kalmarregionen, och kanske sydösira Sverige över huvud laget, har onekligen sådana problem. Det framgår bl. a. av vår moiion och det har framgått i riksdagen i andra sammanhang. Vi anser alltså att propositionen och utskottet inte har tagit tillräcklig hänsyn till just de regionalpolitiska skälen. Jag vill också säga att jag saknar motiveringarna i inte minst utskottels belänkande och kanske också propositionen och ulredningen när del gäller denna fråga. Man har endast gjort en jämförelse mellan Kalmar och Ronneby avseende flottifined-läggelsens belydelse.

Vi vel alt Kalmarregionen haft och har negativ utveckling. Vi vet också att del finns flottifier inom regioner, som haft en mycket stark positiv ulveckling, och vi menar att det hade varit skäl att pröva indragningen av Kalmarflottiljen mot en motsvarande åtgärd för andra flottifier.

Vi menar ocksä att det måste vara fel all endast se till flollifined-läggningen vid den regionalpolitiska bedömningen. Det kan inte vara riktigt att bara ta hänsyn till vad flotliljnedläggningen innebär ur skat-temässig synpunkt för Kalmar resp. Ronneby. Det är en alltför svag argumentering, framför allt av del skälet att Kalmar kommun är större än Ronneby. Utslagen per capita fär nedläggningen självfallet mindre betydelse i Kalmar än i Ronneby. Jag menar att man måste ta hänsyn lill den totala bild som de olika regionerna uppvisar när man gör denna bedömning och inte bara tillgripa en skattemässig bedömning. En sådan totalbedömning har mig veteriigt inte gjorts i delta sammanhang. Så har dock skett vid andra tillfällen här i riksdagen.

Inrikesutskoltet har vid två tillfällen uppmärksammat dessa problem, nämligen dels 1971, dels 1973 i samband med ullokaliseringen av statliga verk. Och, mina vänner och kolleger i kammaren, vi har själva varit med om att godkänna de synpunkter inrikesulskollel i det avseendet har anfört. Inrikesutskottel har tidigare uttalat sig för att man skall lokalisera statlig verksamhet till Kalmar och lill den sydösira delen av landet i övrigt. Sådana lokaliseringar skall särskilt prövas tillsammans med motsvarande behov för Norriandsregionerna,

Nu skulle alltså de regionalpolitiska bedömningarna visa alt man i stället kan dra in statlig verksamhet i Kalmarregionen, Det gör att jag måste fråga: Vad är det som hänt sedan 1971 och 1973 som motiverar, att man av regionalpolitiska skäl bedömer alt det nu är lämpligt alt lägga ned flottifien i Kalmar? Jag är medveten om att man kanske betraktar mig som en bypolitiker i detta sammanhang, men jag vill som sagt understryka, att hela riksdagen vid tvä tillfällen beslutat att man skulle salsa pä den aktuella regionen men att man nu i stället går den motsatta vägen.

Dess värre trorjag ocksä alt ulredningen har presenterat felaktiga uppgifter när det gäller antalet anställda i Ronneby resp. Kalmar. Utredaren har gjort en felberäkning av personalanlalet vid F 17 1979/80. Beräkningen har gjorts med nuvarande tre divisioner saml med den större

personal som ingår i nuvarande 32-divisionen. F 12 och F 17 skulle vid den tidpunkt del är fråga om i sä fall ha fått tvä 35-divisioner.

Därtill har räknats in personal vid TV3, som enligt planerna skall flyttas fill Älmhult 1980.

Man kan kanske komma fram till den regionalpolitiska värdering som utskottet gjort, om man dels enbart ser till de skattemässiga följderna, dels beräknar personalen i Ronneby för högt i förhållande lill personalen i Kalmar. Detta innebär emellertid inte att jag yrkar på att Kalmarregionen i första hand skall ställas mot Ronnebyregionen. Jag menar att man i alla sådana här sammanhang skall göra en prövning från total regionalpolitisk synpunkt.

Det har förut nämnts att Kalmar län blivit det enda län som kommer att sakna militärförband, om den föreslagna nedläggningen sker. Det är ju desto mer märkligt som vi vet alt det finns län, där både två och tre förband är förlagda.

Jag mäste, herr försvarsminister, säga att jag anser att detta dess värre är en misshandel av Kalmar län och Kalmarregionen. Av den anledningen yrkar jag bifall till motionen 1994.

Jag skulle sedan något vifia kommentera de två reservationer som är fogade till försvarsutskottets betänkande. 1 reservaiionen 2 föreslår moderaterna ett bibehållande av alla befintliga flottifier. Både Gunnar Gustafsson i Uddevalla och försvarsministern har förklarat varför detta inte är möjligt. Jag kan för min del inte stödja reservationen av de skäl som nämnts, inte minst .de försvarsekonomiska.

I reservationen 1 begär mittenpartiernas representanter ett uppskov på två år med F 12:s nedläggning. Också i det fallet har både Gunnar Gustafsson och försvarsministern lämnat motivering varför delta är olämpligt, och del finns ingen anledning för mig all upprepa den. Jag vill emellertid understryka att tanken att man skulle ta 110 mifi. kr. utanför försvarsramen innebär ell system som jag som socialdemokrat - och, förmodar jag, mina medmotionärer - inte kan vara med om. Det är väl AMS-medel som avses, och jag håller med om alt det säkerligen går att göra mycket mer med de pengarna via AMS än att driva en flygflottifi. Dessutom måste det principiellt vara helt felaktigt all bekosta försvaret med AMS-pengar. Om etl beslul om nedläggning ändå måste fattas, är det väl bättre att ta del nu än att skjuta pä del i två år. Då kan man använda tiden för att mildra verkningarna, och jag förutsätter att det sker på det sätt som vi har nämnt i vår motion under punklen 3. Och vi vill som sagt absolut inte lägga AMS-medel pä försvaret. Av dessa skäl kan jag inte heller stödja reservationen I.

Om yrkandet om bifall till motionen 1994 avslås och beslut fallas om nedläggning, förulsätter jag att allt görs för att mildra verkningarna för de anställda i både Kalmar och Nyköping, alt riksdagen lever upp lill andan i de beslut som den har fattat belräffande ullokalisering av statliga verk 1971 och 1973 genom ytteriigare ullokalisering av statlig verksamhet och att regeringen genom regionalpolitiska insatser kompenserar Kalmarregionen.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flotUlJadmlnistra-tioner vidflygvapnet

Nr 81 I detta anförande instämde herrar Alemyr, Andersson i Gamleby och

Torsdagen den Petersson i Nybro (samtliga s).

15 maj 1975

_____________ Herr PETERSSON i Röstånga (fp) kort genmäle:

Indragning av vissa Herr lalman! I stället för att stödja folkpartiets och centerns gemen-

flottiljadmtnistra- samma reservation för alt bevara F 12 eller i varie fall skjuta upp ett

tioner vid flygvapnet nedläggningsbeslut i två år yrkar alltså herr Nilsson i Kalmar bifall till

motionen 1994. Det tycker jag bara är ett sätt att komma undan sitt

ansvar och freda sitt samvete.

Herr TRÄFF (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar sade bl. a. att han av försvarsekonomiska skäl inte kunde acceptera moderatreservationen nr 2. Jag hoppas att han inte stödde den inställningen på den kostnadsredovisning som herr Gunnar Gustafsson i Uddevalla lämnade. Jag hann inte säga det i min replik till herr Gustafsson, men jag har litet svårt att känna igen hans siffror. Han nämnde att fyra divisioner Viggen drar en årskostnad på 130 mifi. kr. Mig förefaller detta vara uppenbart överdrivet. Jag har i min hand en handling med försvarsstatistik, och enligt den skulle den ungefäriiga årskostnaden för en organiserad division AJ 37 resp, J 35 vara 15,4 resp. 12,8 mifi. kr. I stället för den av herr Gustafsson angivna siffran skulle detta innebära omkring 60 mifi. kr. per år.

När herr Nilsson i Kalmar säger att man inte kan acceptera att vi driver försvaret med AMS-pengar, så må det väl konstateras, eftersom det står i samma proposition, att man uppenbariigen frän socialdemokratiskt häll inte har någonting emot att driva AMS med försvarspengar. Jag hänvisar till vad som händer i Arvidsjaur,

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herrlalman! Belräffande herr Peterssons i Röslånga inlägg ärdet riktigt att jag sade alt vi inle kan acceptera alt man skjuter på beslutet. Vi tror inte att det kommer att fiäna någonting till. Det är bättre att använda liden fram till nedläggningen för alt kompensera regionen med sysselsättning.

Men vad vi framför allt inte kan stödja i reservationen 1 är att man skulle använda pengar utöver försvarsplanen, alltså använda AMS-medel för att driva försvaret. Det är helt omöjligt. Detta måste redovisas under den punkt där vi har det systemet, och det finns ingen anledning att frångå det.

I övrigt tycker jag att denna reservation ändå bara innebär ett uppskjutande i tvä år. Man säger det visseriigen inte rent ut, men skrivningen innebär ju all det under tiden skall vidtas en del ätgärder, och dä kan del inle betyda annal än att del skall bli en nedläggning - man vill bara göra nedläggningen tvä är senare. Den principen tycker vi är felaktig,

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Jag skulle till stora delar kunna instämma i vad herrar Schött och Bernt Nilsson här har sagt i denna fråga. Det är synd att det stora intresse som Bernt Nilsson har för att behålla F 12 inte har kunnat kanaliseras så att det kunnat ske en samstämmig kraftansträngning för den saken även här i kammaren i dag.

Om man drar slutsatsen av vad herr Nilsson sade, blir den egentligen att tiden var mogen för att man skulle böria om igen i frågan och räkna på om det möjligen fanns någon annan flygflottifi som man lämpligen kunde lägga ned i stället för Kalmars F 12, Det är självklart att i en region som Kalmarregionen kommer en sådan här nedläggning inte att gå spåriöst förbi.

Det är ju två huvudskäl som hela debatten kretsar omkring i frågan om man skall ha F 12 kvar eller inte. Det är dels det försvarspoliliska skälet som motionen, utskottsmajoriteten och alla andra har talat om, dels det regionala skälet som gäller arbetsplatser, försöfiningsunderiag, skattekraft osv.

I fråga om det försvarspolitiska skälet visar ju en rätt lång erfarenhet att vad som har varit erforderiigl under en tid har man vid ett annat tillfälle ansett inte vara erforderiigl. De militära ambitionerna har alltså gått i vågor. Om man med intresse följt försvarsfrågan så längt tillbaka som från införandet av 1925 års härordning har man faktiskt stor anledning att konstatera detta.

Utredningsmannen Gunnar Gustafsson har föreslagit att F 12 skall vara kvar som krigsflygfält, och det är väl ändå en poäng att det ur försvarspolitisk synpunkt anses värdefullt att ha flygfältet kvar. Förslaget om nedläggning av Kalmar flygflottifi har motiverats med den utveckling som flygplanet Viggen kan ge upphov till och som i och för sig redan medfört stora bekymmer på både det ekonomiska området och andra områden.

Sydöstra Sveriges förut ganska illa åtgångna sysselsättning kommer alt drabbas hårt av all de här ca 480 arbetsplatserna försvinner - det kan inte förnekas. Det är inle taktiska skäl och ingalunda heller några lokalpatriotiska skäl som gör att befolkningen i bygden och de anställda på F 12 anser alt del är oerhört värdefullt om flygflottifien får vara kvar.

Man lycker försläs ocksä all belägenheten intill ell av våra mest brännbara bevakningsomräden, nämligen Östersjön alldeles invid Sveriges gränser, gör det svårt att säga att just F 12 skulle vara lämplig för indragning. En film som visar radarskärmarnas utslag över Östersjön, i synnerhet nattetid, åskådliggör med all tydlighet hur väsentligt det är att ha en närbelägen stödjepunkt för detta område.

Som en annan talare sagt har man ocksä ett utomordentligt skjulfält pä Ölands östra kust och en inflygningskorridor över det stora obebodda Alvaret, där ingen störs på något sätt.

Jag vill upprepa vad mänga sagt här, att den regionala silualionen pä befolknings- och sysselsättningsområdet är sådan i Kalmarregionen

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

att alla ansträngningar bör göras för att ge detta område en del av landets samlade försvarsordningar. Det har också sagts förut men bör likaledes upprepas att efter ett genomförande av utskottsmajoritetens förslag skulle Kalmar län bli det enda län som inte har några militära förband inom sina gränser. På del sättet bidrar man ytterligare till den obalans som finns mellan sydöstra Sverige och andra delar av vårt land.

Jag har några lappar med anteckningar som jag gjorde när jag satt i bänken, och en av dem gäller Gunnar Gustafssons utsago att osäkerheten för personalen vid ett uppskov skulle vara så stor att vi skall akta oss för att öka osäkerheten. Men jag har varit i kontakt med stora delar av personalen, och någonting sådant har då inte uttalats, utan man har - liksom herr Schött refererade - sagt att man helst vill ha flottifien kvar men alt ett alternativ skulle vara att skjuta pä beslutet.

Åldersfördelningen vid F 12 är vidare sådan att tidpunkten för en avveckling nu inte är lämplig ur pensionssynpunkt.

Och om det är sä, Gunnar Gustafsson, att den försvarspolitiska prövningen är totalt avgörande, varför har man då resonerat om vad kommunalskatten betyder i den ena eller andra kommunen?

Det är som sagt synd att de delade meningar som ledamöterna på länsbänken har inte har kunnat samordnas, men tydligen vill dock alla ha etl beslut i annan riktning än det som riksdagen nu kommer att fatta. Nä, hurudant del beslutet blir vel vi förstås inte; det kan ju bli lottning.

Herr lalman! I den kommande voteringen ämnar jag vid punkten 2 i första omgången rösta med reservationen 2, om denna vid kontrapropositionen ställs mot reservationen 1, Reservationen 2 ligger nämligen närmast den motion som jag har undertecknat och där del klart yrkats avslag pä förslaget om nedläggning av F 12, Om reservationen 2 dä faller och reservationen 1 kvarstår kommer jag att i huvudvoteringen rösta för reservationen 1,

Hen BERGMAN i Nyköping (s):

Herr talman! Om man av kostnadsskäl mäste göra begränsningar i flygvapnets organisation, så mäste man också vara beredd att ta konsekvenserna av en sådan utveckling. De ledamöter som har undertecknat motionen 1993 har därför i motionen inte rest några invändningar mot flottifiindragningar, när nu elt konkret förslag därom föreligger, däremot har vi ifrågasatt om del val av flottifier som enligl propositionen 1975:75 skall dras in är det från alla synpunkter bästa. Herr Träff hade i det sammanhanget en något moderat förmodan, nämligen att sörmländska motionärerna väl borde ha föreslagit alt Fil skulle beslå på F 13:s bekostnad. Dä vill jag säga att med vetskap om de svårigheter på arbetsmarknaden som rått och väl fortfarande råder i Norrköping anser jag för min del att det vore felaktigt att spela ul tvä grannkommuner mot varandra. Och dessutom skulle elt rent demonstrationsyrkande antagligen kullkasta och fördärva det som vi ytterst syftar till med vär motion,

nämligen att få kompensationssysselsättning till kommunen.

En nedläggning av F 11 kommer dock helt naturiigt att medföra stora problem i en region som redan förut är hårt drabbad genom en vikande sysselsättning inom flera näringsgrenar, I det sammanhanget vill jag också slälla en direkt fråga till utredaren, herr Gustafsson i Uddevalla, I försvarsutskottets betänkande nr 14 har nämligen utskottet på s. 4 skrivit "att F ll;s nuvarande etablissement inte bör användas av F 13 men behällas som krigsflygfält". Men när man tar i bruk en helt ny och mer avancerad flygplanstyp antar jag att behovet av olika övningsmoment åtminstone under en övergångstid blir relativt stort. Och i Nyköping flnns det en viss oro för att man, med de besväriiga inflygningsförhållanden som råder vid F13, kommer att föriägga en stor del av start och landning vid mörker och nattövningar till Nyköpingsfältet, Då skulle vi få dubbla negativa effekter av F ll:s nedläggning, dels de i motionen 1993 anförda, dels skulle vi få behålla de störningar som trots allt också finns i närheten av Fil, Min fråga till herr Gustafsson är därför: Är det riktigt som försvarsutskottet säger i sitt betänkande? Kommer inte F 13 att använda sig av Nyköpingsfältet i fredstid?

När nu departementschefen efter noggrann prövning ändå föreslår att Fil skall läggas ned, så respekterar vi motionärer denna ståndpunkt under vissa förutsättningar.

Vi anser nämligen att den här frågan fr. o. m, nu övergår frän att vara en rent försvarspolitisk fråga till att vara en arbetsmarknadspolitisk och kommunalekonomisk angelägenhet för Nyköpings kommun och Södermanlands län.

Motionärerna ser därför med stor tillfredsställelse att chefen för arbetsmarknadsdepartementet så snabbt tillsatt en arbetsgrupp med företrädare för försvars-, arbetsmarknads- och industridepartementen samt representanter för kommunen och de anställda, för bevakning av sysselsättningsfrågor i Nyköpings kommun.

Likaså har utskottet välvilligt behandlat våra förslag i motionen alt sysselsättningsstimulerande åtgärder bör förberedas och vidtas inom de närmaste åren. Bl. a. bör prövas om läromedelsproduktionen vid försvarets materielverk hell eller delvis kan föriäggas till Nyköping, såsom vi har föreslagit. Men det finns naturiiglvis fler åtgärder än de i motionen föreslagna som bör beaktas i det här sammanhanget.

Jag vel att fredsorganisalionsutredningen fått i uppdrag att överväga vart den i Nyköping befimliga artilleriflygskolan i framtiden skall förläggas. Kanske uiredningens ordförande redan nu kan säga om förutsättningar finns för att behålla nuvarande lokaliseringsplats för den skolan?

Herr talman! Efter den helt igenom positiva behandling som vår motion fäll i utskottet har jag inget annat yrkande än utskottet.

Om, som jag utgår ifrån, utskottets hemställan bifalles, läggs ett stort ansvar på regeringen att se till att erforderiig sysselsättningsmässig ersättning ges för vad som genom en ofrånkomlig utveckling bortfaller i Nyköping. 4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 81-82

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Herr TRÄFF (m) kort genmäle:

Herr talman! Mitt uttalande att slutsatsen i molionen 1993 av herr Bergman i Nyköping m. fl. borde ha varit att man förordat en förflyttning av F 13 till F 11 var inte utslag av någon önskan alt ställa kommunerna mot varandra - alldeles tvärtom. Jag är gammal Norrköpingspojke och har dessutom haft förmånen alt fiänstgöra pä F 13 under en period -lål vara alldel varpå 1940-lalet. Delta göratl jag har en speciell personlig förståelse både för Norrköpings problem och för F I3:s problem.

Det som sagts om bekymren med buller och om de flygoperativa besvärligheterna i Norrköping är jag beredd alt undersiryka med utgångspunkt från min personliga erfarenhet. Nu är jag i della fall i den lyckliga omständigheten alt jag inte behöver försöka spela ut kommuner mot varandra, eftersom vi på moderathåll arbetat med önskemål om högre kostnadsramar. Jag kan därför föreslå att F 11 behälls. Flottifien behövs i Nyköping. Länet och inle minst Nyköpingsregionen har svårigheter alt klara ett bortfall av den sysselsättningen.

Hen PETERSSON i Nybro (s):

Herr talman! Lät mig tillägga ytterligare några synpunkter utöver dem som redan anförts av herr Nilsson i Kalmar.

Min personliga inställning i denna fråga är klar sedan länge. Av såväl försvarspolitiska som regionalpoliliska skäl är jag inte övertygad om att det är riktigt alt lägga ned F 12 i Kalmar.

Flottifien har, förutom sin uppgift som övningsförband, en icke obetydlig bevakningsuppgift utmed den långa kusten i Kalmar län och i sydöstra Sverige. Men det är framför allt de regionalpoliliska konsekvenserna av en nedläggning av F 12 som blir allvarliga. Vi kommer att förlora drygt 400 arbetstillfällen inom Kalmarregionen och länet. Delta skall ses mot bakgrund av alt Kalmarregionen och Kalmar län tyvärr tillhör de svagare områdena utanför stödområdet. Enligt vad arbetsmarknadsministern upplyste om vid den socialdemokraliska partidisiriktskon-gressen i Västervik i april i år har länet genom statlig medverkan tillförts ca 1 000 nya arbetstillfällen under den senaste tioårsperioden. Det är naturligtvis en insats som vi från länets sida är utomordentligt tacksamma för, men jag vill notera att länet trots denna insats har svårt att hålla sina befolkningssiffror.

Alt i det läget frånta länet ytteriigare 400 arbetstillfällen ulan att garantera en täckning för bortfallet är förvisso en allvarlig sak, och om del skulle bli ell beslul här i dag som innebär ett nedläggande, hoppas jag att statsmakterna och regeringen ser lill att del kommer all bli en ersältning för de förlorade arbelstillfällena.

Del är mol bakgrunden av.detta allvarliga läge som vi socialdemokrater i länet har motionerat om att F 12 skall bibehållas. Vi biträder emellertid, som herr Nilsson i Kalmar har understrukit, propositionens förslag om alt en nedläggning av två flottifier fullföfies.

För mig framstår vårt molionsförslag som del enda realistiska förslaget.

om man över huvud tagel menar allvar med all behälla F 12. Om man på borgerligt håll avser något annat än bara läpparnas bekännelse, bör man därför stödja oss vid voteringen, som kommer om en stund. Då blir del majoritet för etl bibehållande av flottifien. Självfallet innebär della underförsiåii att regeringen fär pröva nedläggningen av en annan flotlifi.

När jag konstaterar detta - att värt förslag är del enda realistiska -ulgår jag frän all exempelvis moderaternas förslag inte vinner gehör utanför del egna partiet och därmed saknar betydelse i detta sammanhang.

Mittenreservalionen är sä dunkelt skriven att det är svårt att få något grepp om dess innersta syfte. Man vill skjuta avgörandet fram lill är 1977. Jag ställer frågan: Ligger i detta förslag någonting annat än att man vill skjuta avgörandet till efter 1976 års val för alt därefter avveckla flottifien? Om så skulle vara fallet, är det enligt mitt förmenande närmast ett cyniskt sätt att behandla både personalen vid flottifien och den region som berörs.

Det flnns dessutom ett avsnitt i denna reservation som jag skulle vifia ha förtydligat. Det gäller kostnaderna för uppskovet. Enligt gjorda beräkningar kommer varie år av uppskov att kosta 55 mifi. kr., räknat i prisläge frän februari månad i år. Det slår i reservaiionen att en del av dessa kostnader bör täckas av medel utanför försvarsramen. Här skulle jag vifia ha en precisering. Hur slort belopp skall man la utanför försvarsramen, och var skall man ta de pengarna? Det har inte klart sagts ut. Är det meningen att man skall täcka hela beloppet, 110 mifi. kr., utanför försvarsramen, och är det meningen, som det har antytts här av åtskilliga lalare - och icke motsagts - alt man skall la del av AMS-medel, då blir jag väldigt fundersam. Det skulle förvåna mig om exempelvis länets riksdagsmän är beredda att för ett uppskov på enbart två är lägga 110 mifi. kr. när vi i länet har sä många andra angelägna uppgifter som kostar pengar. Jag tänker exempelvis på den urusla vägen frän länsgränsen lill Kronobergs län över Örsjö och Nybro till Kalmar. Skulle verkligen uppskovet gå före etl sådant arbeie? Jag ställer frågan. Del skall bli iniressani alt se vid voteringen hur ledamöterna frän Kalmar län reagerar.

Herr talman! Med det anförda ber jag i likhet med herr Nilsson i Kalmar fä yrka bifall till molionen 1994.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flotttljadmlnistra-tioner vidflygvapnet

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c) kort genmäle: Herr talman! Debaiten har kanske pågålt länge nog, och det finns ingen anledning att nu på slutet ta upp sakfrågorna lill närmare granskning. Jag vill endast säga all herr Petersson i Nybro nog har lagit fel pä årtal. I reservationen står att vi vill skjuta pä beslutet i avvaktan pä 1977 års försvarsbeslut, inle i avvaktan på 1976 års val.

Hen GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Del har riktals repliker mot mig vid ett par tillfällen

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vidflygvapnet

då jag på grund av den debatlordning som gäller i kammaren inte har haft möjlighet att svara.

Herr Träff tvivlade på de uppgifter som jag lämnade belräffande kostnaderna, och han undrade varifrån jag hade fått de uppgifterna. Del vill jag gärna redovisa. Jag har fått de uppgifter han åsyftade från flygslaben.

Herr Schött bad mig förklara hur man kan försvara att Kalmar blir det enda länet utan fredsförband. Han motiverade frågan med en antydan om all försvaret av Kalmar län skulle försvagas i händelse av ofred. Det är rikligt att om fredsförbandet dras in finns del inget utbildningsförband kvar i Kalmar län, men i fråga om krigsorganisationen blir det inte någon sådan förändring som herr Schött antyder.

Herr Böfiesson i Glömminge talade om fördelen med ett uppskov från personalens synpunkler- flera skulle uppnä pensionsåldern osv. Till det vill jag bara foga den kommentaren att inte någon enda av de anställda kommer att avskedas.

Sedan sade han också alt om operativa faklorer har varit avgörande, varför har man då redovisat kommunalskattens effekter i olika kommuner. Det är inte så lätt alt göra alla till lags. Någon talare i debatien klagade över all redovisningen inle var fullständig. Men förslaget grundar sig pä en sammanvägning av militärt operativa, regionalpoliliska och ekonomiska faktorer där de operativa motiven har vägt myckel tungt.

Slutligen vill jag svara på de tvä frågor som herr Bergman i Nyköping ställde lill mig. Den ena frågan gällde artilleriflygskolans lokalisering. Han nämnde att försvarets fredsorganisationsutredning har i uppgift all ulreda den frågan. Del är rikligt att den frågan är under utredning även om FFU inte behandlar den f n. Överbefälhavaren har uppdragit ät chefen för armén att i samråd med chefen för flygvapnet och försvarets rationaliseringsinstitut utreda frågan om artilleriflygskolans framtida förläggning. Chefen för armén har ännu inte redovisat sill resultat. Utan att föregripa utredningen vill jag bara redovisa min personliga uppfattning. Enligt den talar många skäl för all skolan ligger kvar i Nyköping.

Den andra frågan gällde mörkerflygningen. Jag vill svara alt under resten av 1970-talet, dä flygflottifien ligger kvar i Nyköping, kommer mörkerflygning i viss utsträckning alt förekomma på samma sätt som hittills fastän i mindre omfallning, eftersom en viss avtrappning av verksamheten vid flottifien kommer all genomföras. När flottifien har lagts ned kommer i princip ingen mörkerflygning att företas över Nyköping annat än i samband med slörre övningar. Sådana förekommer dock myckel sällan - kanske någon gång vartannat år.

Hen TRÄFF (m):

Herr lalman! Jag lackar herr Gustafsson för upplysningen om att han hade hämtat sina siffror frän flygstaben. Jag bör då kanske nämna alt mina siffror är hämtade ur en statistik som är sammanställd i försvarsdepartementets planerings- och budgelsekretariat.

Det verkar som om det skulle flnnas behov av nägon form av sam-

ordning, sä att den information som lämnas till oss och svenska folket och som ligger lill grund för besluten här blir något mera entydig än vad dessa tvä uppgifter ger vid handen.

Hen SCHÖTT (m);

Herr lalman! Det gällde hur man ville försvara att Kalmar län skulle
vara enda länet utan något fredsförband. Av herr Gustafssons anförande
kunde man nästan få den uppfattningen att försvaret av Kalmar län blir
slarkare genom att man drar in vär flotlifi .

Lål mig då än en gång cilera militärbefälhavaren för södra militärområdet. När det gäller incidentberedskapen hänvisar han till en hemlig bilaga. Jag citerar i övrigt: "Av statistiken framgår all Kalmar har varit och är en myckel värdefull bas inom incidentberedskapen. Vad gäller insatser inom sydvästligaste delen av Östersjön kompletteras den och kan lill viss del ersättas av Ronneby, Ljungbyhed och Ängelholm. När del gäller insatser mot förelag öster och sydost om Öland och Gotland är däremot Kalmar jämte Visby de klart lämpligaste baserna. Vidare bör uppmärksammas all F 12 nuvarande övningsområden är förlagda lill just dessa områden och flygplan i luften ofta las frän ordinarie övningar och sätts in i incidenlberedskapsuppdrag.

Del är således till klar fördel för incidentberedskapen om baserings-möjlighelerna på Kalmar kan bibehållas. Till ännu större fördel vore om även ordinarie övningar skulle kunna bedrivas inom F 12 nuvarande övningsområden, vilket skulle underlättas vid en basering av förband på Kalmarbasen."

Ja, herr lalman, jag vet att herr Gustafsson är försvarsutredare och hållit på länge med delta, men jag vill säga att när del gäller alt bedöma dessa frågor tror jag mer på vad mililärbefälhavaren för södra militärområdet och chefen för Kalmar flygflottifi anför.

Sedan vill jag bara till slut ännu en gång erinra om vad det betyder för elt län att bli ulan ett försvarsförband. Jag finner det myckel allvariigt inte minst med hänsyn till försvarsvifian. När del gäller vårl försvar är del ändå ytterst försvarsvifian det beror på.

Än en gång ber jag att få yrka bifall till reservationen 2.

Hen GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr lalman! Herr Schött ville göra gällande alt incidentberedskapen blir lidande. Vi har studerat den också, och jag vill påslå att den inle kommer att minska. På vad sätt denna beredskap skall upprätthållas kan jag inle uttala mig om här i kammaren.

Herr Schött åberopade vissa militära auktoriteter. För min del vill jag hänvisa till överbefälhavaren, och jag kan väl svara med ungefär samma mynt som herr Schött och säga all jag faktiskt tror mer på överbefälhavarens militära kvalifikationer och förmåga all bedöma de uppgifter som han har alt bedöma, nämligen de operativa faktorerna, än pä herr Schötts.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Nr 81 Herr TALMANNEN yttrade: Propositioner ställs särskilt belräffande

Torsdaeen den frågor som berörs i reservationer och motionsyrkanden lill vilka bifall
15 maj 1975 y''-

Indragning av vissa flottiljadministra -tioner vidflygvapnet

Beträffande nedläggning av F11 i Nyköping

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Petersson i Gäddvik och Träff i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Träff begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottels hemställan i betänkandet nr 14 punklen I såvitt avser nedläggning av F II i Nyköping röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Petersson i Gäddvik och Träff i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Träff begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 263

Nej - 45 Avstår - 2

Beträffande nedläggning av F12 i Kalmar eller annan flygflottilj

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr I av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl, i motsvarande del, 3:o) reservationen nr 2 av herrar Petersson i Gäddvik och Träff i motsvarande del samt 4:o) motionen nr 1994 av herr Nilsson i Kalmar m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Då herr Gustafsson i Stenkyrka begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

Sedan herr Schött begärt votering upptogs för besiämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3;o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig.

Herr Nilsson i Kalmar begärde emellertid votering, varför föfiande vo-
54 teringsproposilion upplästes och godkändes;

Den som vill all kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående försvarsutskottets hemställan i belänkandet nr 14 punklen 1 såvin avser nedläggning av F 12 i Kalmar eller annan flygflottifi antar reservationen nr 2 av herrar Petersson i Gäddvik och Träff i motsvarande del röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda votering antagit motionen nr 1994 i motsvarande del.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nilsson i Kalmar begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 51

Nej - 35

Avslår - 223

I enlighet härmed blev föfiande voteringsproposilion för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående försvarsulskoiteis hemställan i betänkandet nr 14 punkten 1 såvitt avser nedläggning av F 12 i Kalmar antar reservationen nr 1 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. i moisvarande del rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservaiionen nr 2 av herrar Petersson i Gäddvik och Träff i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Träff begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 107

Nej - 77

Avstår - 125

I enlighet härmed blev föfiande voleringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd;

Den som vill all kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i belänkandet nr 14 punkten 1 såvitt avser nedläggning av F 12 i Kalmar röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. i motsvarande del.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Indragning av vissa flottiljadministrationer vidflygvapnet

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 154

Nej - 152

Avstår - 1

Beträffande regionalpolitiska insatser m.,m. i Nyköpingsregionen Ulskollels hemställan bifölls.

Beträffande regionalpoliliska insalser m. m. i Kaimarregionen Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1994 av herr Nilsson i Kalmar m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Kalmar begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 14 punkten 1 såvitt avser regionalpoliliska insatser m. m. i Kalmarregionen röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1994 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Kalmar begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal;

Ja - 282

Nej - 13

Avstår - 12

Beträffande öveigångsålgärder m. m. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande

Nr 16 med anledning av propositionen 1975:85 med förslag om tilläggsslal III lill riksslalen för budgelåret 1974/75 såvitt gäller försvarsdepartementets verksamhetsområde

Ulskollels hemställan bifölls.

§ 14 Skyddsrumsbyggande

Nr 81

Föredrogs försvarsutskottets betänkande nr 17 med anledning av propositionen 1975:21 med förslag lill nytt system för skyddsrumsbyggandei och dess finansiering jämte motioner.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! I proposition nr 21 har regeringen framlagt förslag lill ett nytt syslem för skyddsrumsbyggandet och finansieringen av detsamma. Systemet innebär väsentliga ändringar av nuvarande principer.

Anordnandet av skyddsrum fär fast anknytning lill kommunernas planering av bebyggelsen, och kommunerna fär därigenom ansvar för all skyddsrummen anordnas pä ändamålsenligt sätt. Skyddsrum skall i princip allfiämt betalas av den som uppför nya anläggningar eller bostäder i skyddsrumsorterna. Kostnader för det behov av skyddsrum som avser bostäder skall dock ersättas med statsmedel. I övrigt tas en särskild skyddsrumsavgift ut av anläggningens eller byggnadens ägare i samband med att byggnadslov ges för byggnadsförelaget.

I det nya syslemet ingår också skyldighet för kommuner att i vissa fall slälla i ordning skyddsrum i anläggningar och byggnader som redan finns. Åtgärden har främst betydelse för skyddet av befolkningen i de slörre städernas innerområden, där skyddsrum f n. i slor utsträckning saknas. Regler om ersättning med statsmedel för sådana ätgärder ingår också.

Under försvarsutskottets behandling av propositionen och av i anslutning därtill väckta moiioner har främst prövats om proposiiionen fö-regripercivilförsvarets pågående perspekiivplaneringellerannan planering som skall sammanvävas i 1977 års försvarsbeslut. Som ett resultat av den genomgången och prövningen anför utskottet sammanfattningsvis bl. a. alt utgångspunkterna förval av skyddsrumsorter kommeratt finnas i den strategiska synen enligt nästa försvarsbeslut, och även beträffande skyddsrummens belägenhet och utformning utgår utskottet från att pågående studier och nästa försvarsbeslut kommer att påverka planeringen.

Ulskottet har belräffande del nya finansieringssystemet anfört att det skall anpassas så att man undviker eventuella risker för regionala olikheter när del gäller den ekonomiska belastningen. Utskottet förutsätter också all det nya systemet inle föranleder ökade kostnader för kommunerna.

Herr lalman! Av ulskollels skrivning framgår alt resultaten av förberedelserna för nästa försvarsbeslut i olika avseenden kan påverka planeringen för skyddsrumsbyggandet även efter dagens riksdagsbeslut. Pä grund av detta och de uttalanden utskottet gör kan, som framgår av del särskilda yttrandet, även andre vice talmannen och jag ansluta oss till utskottets enhälliga belänkande. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Torsdagen den 15 maj 1975

Skyddsrumsbyggande

Nr 81 Under delta anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen

Torsdagen den kammarens förhandlingar.

15 maj 1975

--------------- Hen BRÄNNSTRÖM (s):

Skyddsrumsbyg- Herr talman! Försvarsutskottets belänkande nr 17 speglar en bred enig-

gande het bakom det förslag till nyll system för skyddsrumsbyggandet och

dess finansiering som förelades riksdagen i proposiiionen 21. Den breda enigheten är värd att uppmärksammas, med tanke på att det i anslutning lill propositionen väckts en par moiioner som yrkade avslag på propositionen.

Dess bättre fanns det inte någol underiag för dessa värderingar - i varie fall inget gensvar i ulskottet. Utskottet har avvisat de förslag som framfördes i molionerna och ställer sig bakom propositionen. Utskottet gör dock ett par påpekanden.

Del ena gäller skyddsrumsavgiften, om vilken utskollet säger att del är viktigt att den avvägs sä att regionala olikheter undviks när del gäller den ekonomiska belastningen.

Det andra påpekandet gäller kostnader för planeringen av skyddsrumsbyggandet för kommuner med skyddsrumsorter. Här har utskottet förutsatt alt det nya syslemet inte föranleder ökade kostnader för de berörda kommunerna.

Den särskilda delegationen som avses förbereda den nya planeringen torde kunna belysa denna fråga. Dessutom bör det påpekas all kommunerna fär del av de besparingseffekter som det nya systemet innebär.

Herr talman! Med dessa motiv finner jag alla skäl att yrka bifall till vad utskottet hemställt i sitt betänkande nr 17.

Jag skulle emellertid också något vilja beröra del som herr Petersson i Gäddvik' har försöki motivera i del särskilda yttrandet lill utskottets betänkande - om än det hade varit bättre om della yttrande aldrig kommii till stånd, för någol väsentligt i det yttrandet kan jag inle läsa in. Del har väl närmast tillkommit som elt försök att freda samvetet.

Jag tror det är vikligl alt vi får gå vidare när det gäller skyddrums-planerandet. Det är väl del som gjort all utskottet varit enhälligt - trots en del funderingar kring civilförsvarets perspektivplan och kring del som evenluelll i 1977 års beslul kan påverka den framtida försvarsinriklning-en. Jag lycker ändock - och där har utskottet gjort sanima bedönining - all del nu är viktigast all konima in i ett aktivt skede i skyddsrums-byggandet. Del är också den bedömningen som helt präglar utskottets skrivning.

Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr lalman! I den proposilion som vi nu behandlar framhålls alt del
är säkerhetspolitiskt motiverat att anordna och ställa i ordning skyddsrum
för befolkningen, och alt della sker i fredslid. Möjlighel alt skydda be
folkningen är en av förutsättningarna för ett meningsfullt försvar, heter
58 del vidare. Naturiiglvis är del så, det kan ju sägas utgöra grunden för

etl meningsfullt försvar.

Riksdagen beslutade 1972 att det skulle byggas skyddsrum även för låghusbebyggelse. Samiidigi beslöt riksdagen upphäva den undantagsbestämmelse som tidigare befriade de 14 större städerna från skydds-rumsplikl i innerområdena. Det är alltså i länga stycken en effektuering av riksdagens beställning frän 1972 som nu sker.

Herr talman! Jag skall inle bli mångordig. Utskottet är enigl, vilkel är mycket glädjande. Enligt utskottets mening kan nästa försvarsbeslut få belydelse för skyddsrumsbyggandei främst belräffande:

1. De strategiska hotbedömningarna.

2. Den bedömda hotbilden i fråga om vapenverkan.

3. Ambitionen när del gäller civilförsvarels förmåga med hänsyn till bedömda behov och kostnader.

4. Möjligheterna inom totalförsvaret att åstadkomma förvarning vid flyganfall.

Antalet skyddsrumsorler är f n. ca 200 och det är huvudsakligen orter med mer än 5 000 invånare. Liksom hillills föresläs att regeringen skall fastställa vilka orter som skall vara skyddsrumsorter. Civilförsvarets perspektivplan och förslag frän 1974 års försvarsulredning avses ge underlag för alt bedöma vilka orter som i fortsättningen bör vara skyddsrumsorter.

Utskottet anser att del generella undanlaget frän att bygga skyddsrum i de största tätorternas innerområden bör upphävas utan ytterligare dröjsmål. Planering och åtgärder för att minska brislen i fråga om skyddsrum i dessa områden bör sättas i gäng snarast. Sådana åtgärder bör ersättas med slalliga medel.

Vad utskottet nu har anfört i dessa stycken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Herr lalman! I övrigt vill jag hänvisa till och yrka bifall lill utskottets enhälliga skrivning.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Skyddsrumsbyggande

Hen PETTERSSON i Örebro (c);

Herr talman! Jag vill inleda med att säga all vi frän centerns sida är tillfredsställda med del förslag lill nytt syslem för skyddsrumsbyggande som behandlas i del nu aktuella betänkandet. Om del vittnar den enighet som föreligger i fråga om utskottets skrivning.

I del nya syslemet fär skyddsrumsbyggandet, vilkel inle alls är oviktigt, en fastare anknytning till kommunernas planering av bebyggelsen. Kommunerna får härigenom ett direkt ansvar för alt skyddsrummen anpassas och planeras för de verkliga behov som föreligger i de kommuner där skyddsrum skall anordnas.

Planeringen avser vidare inte bara behovet av skyddsrum i anslutning till den fortlöpande byggnadsprodukiionen. Den fångar också in bebyggelse för vilken del tidigare inle förelegal skyldighet lill planering och anordnande av skyddsrum. Jag avser dä närmast låghusbebyggelse och liknande.

Planeringen innebär ocksä åtgärder för att få fram skyddsrumsplatser

Nr 81 i vissa tätorters innerområden, som hittills varit undantagna frän skydds-

Tnrsdaeen den rumsbyggande. Denna åtgärd har slor betydelse framför allt för skyddet

15 mai 1975 " befolkningen i de större tätorternas innerområden. Försvarsministern

_____________ anmäler i proposiiionen alt han avser all föreslå all detta undantag skall

Skyddsrumsbyg- försvinna. Ulskottet har ocksä markerat att del här generella undantaget
gande bör upphävas utan ytterligare dröjsmål och anför alt riksdagen bör som

sin mening ge regeringen detta till känna.

Vidare finns del anledning poänglera att man - genom att kommunerna i del nya systemet fär en fastare planering av behovsanpassningen av skyddsrumsbyggandei - bättre kan tillgodose kravet på en meningsfull användning av skyddsrummen i fredslid.

I del nya system som nu föreslås bör man ocksä bältre än tidigare kunna tillvarata de planerings-och besparingseffekter som det nya systemet onekligen innebär.

Vid utskottsbehandlingen av proposiiionen 1975:21 har det ur cen-lerpolitisk synpunki varit angeläget all pä några väsentliga punkter nå fram till enighet i utskoltsskrivningen, vilkel vi hargjort främst avseende finansieringen och kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. När del gäller anpassningen av finansieringssystemet gör ulskotlei tvä tillkännagivanden. Det första innebär att man anpassar finansieringssystemet så att man undviker eventuella risker för regionala olikheter när det gäller den ekonomiska belastningen.

Det finns skäl att anta all skyddsmmsskyldighelen blir speciellt omfattande i vissa gränsområden och regioner, som får anses strategiskt särskilt känsliga. Jag förmodar all som exempel kan anföras vissa områden längs Östersjön, i övre Norrland och pä Gotland. Självfallet måsle finansieringen vara sä anpassad alt kommuner inom områden av della slag inte drabbas hårdare än övriga delar av landet. Ur centerpolilisk synpunkt finner vi det värdefullt all utskottet ocksä klart markerat delta. Del andra tillkännagivandel i vad gäller finansieringen avser kommunernas planeringskoslnader för anordnandet av skyddsrum. Herr Brännström var tidigare inne på detta spörsmål. I det sammanhanget skriver utskottet all man förutsätter att det nya systemet inle föranleder ökade kostnader för kommunerna.

Kostnaderna för skyddsrumsplaneringen kommer otvivelaktigt med del ökade ansvar och de uppgifter som kommunerna får i del nya systemet alt medföra ökade kostnader för dessa. Det mäste då, inle minst med hänsyn till verksamhetens art, vara så alt kommunerna kompenseras för sina merkostnader.

I flera sammanhang har inle minst vi frän centern betonat, att staten inte bör ålägga kommunerna nya utgifter utan att ekonomiskt ersätta dem härför. Mol denna bakgrund lycker jag att utskottets tillkännagivande i delta avseende är myckel betydelsefullt.

Det finns flera punkter i den omfattande proposilion vi nu diskuterar

som skulle ha kunnat las upp i kammardebaiten, men eftersom del råder

60 full enighet i dessa frågor har jag bara, herr lalman, velat ange några

skäl som har varit vägledande för värt partis ledamöier i försvarsutskottet vid behandlingen av del ärende som föranlelt utskottets belänkande nr 17.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

§ 15 Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 7 med anledning av moiioner angående vissa medicinska specialiteter m. m.

I della betänkande behandlades molionerna

1975:348 av fru Hjalmarsson (s) och fru Sundström (s),

1975:472 av hen Bladh m. fl. (s),

1975:772 av herr Fälldin m. fl. (c) såviii här var i fråga (yrkandet 3),

1975:1234 av fru Anér (fp),

1975:1257 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såviii nu var i fråga (yrkandena 2 d och 3 d) hemställts

a) alt riksdagen skulle anhålla hos regeringen om förslag om att de landsting som ansvarade för regionsjukhusen gavs i uppdrag att före 1976 års utgång upprätta yrkesmedicinska kliniker med såväl teknisk som medicinsk del och som frislående kliniker,

b) alt riksdagen skulle anhålla om att socialstyrelsen gavs i uppdrag att omedelbart inrätta fem FV-block för alt specialistutbilda yrkesmedicinare, samt

1975:1282 av fröken Pehrsson m.fl. (c).

Utskollet hemslällde

1. belräffande innehållet i psykiaterulbildningen all riksdagen skulle avslå motionen 1975:348,

2. belräffande njursjukvärden att riksdagen skulle avslä niotionen 1975:472,

3. beträffande uppdrag ät regionsjukvärdsulredningen rörande yrkesmedicinska sjukhuskliniker alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:772 yrkande 3,

4. beträffande inrättande av yrkesmedicinska sjukhusklinikeratt riksdagen skulle avslä molionen 1975:1257 yrkande 2 d,

5. beträffande ökning av antalet yrkesdermatologer all riksdagen skulle avslä motionen 1975:1234,

6. belräffande FV-block för utbildning av yrkesmedicinare att riksdagen skulle avslå niotionen 1975:1257 yrkande 3 d,

7. belräffande ökad utbildning av reumatologer att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1282.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

Reservation hade avgivits beträffande inrättande av yrkesmedicinska sjukhuskliniker av fru Marklund (vpk) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:1257 yrkande 2d gav regeringen lill känna vad reservanten anfört.

Till beiänkandel hade fogats ell särskilt yttrande beträffande ökad utbildning av reumatologer av herr Romanus (fp).

Hen FRANZÉN i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Pä grund av att jag var inställd på all votering skulle företas i föregående ärende hann jag lyvärr inle ta med manuskriptet till delta anförande när jag sprang från milt rum. Jag vill emellertid framhålla all de krav som vi från vänsterpartiet kommunisterna framfört i en motion om de yrkesmedicinska klinikerna inte blivit tillgodosedda i utskottets skrivning. De yrkesmedicinska klinikernas uppgifter är alt ge underlag för forskningen på arbeismifiöns område, att hålla kontakt med företagshälsovården och skyddsombudsverksamhelen osv. och förse dessa med uppgifter.

Vi har i vårt land inle kommii särskilt långl när del gäller inrättandet av yrkesmedicinska kliniker. Endast i Örebro och i Lund finns sädana kliniker som 1963 års utredning ansåg all man borde inrätta. I övrigl är det fråga om ett dåligt hopkok, och det är ännu icke klart med de fiänster som behövs.

Utskottet säger i sin skrivning all yrkesmedicinska kliniker kan åstadkommas enligt nuvarande linjer, men så är inte fallet. Vi vet all i Uppsala finns del ingenling i dag. Vi vel att i Göteborg har man elt yrkesmedicinskt centrum som ligger under den medicinska kliniken. Vi vel ocksä att den yrkesmedicinska kliniken i Stockholm sorterar under Karolinska sjukhuet, och inte heller där finns de fiänster som skulle behövas.

Om vi tittar pä anledningen lill att de yrkesmedicinska klinikerna inte har kommit till stånd, finner vi hell naturligt i bottnen en brist pä intresse för arbetsplatsernas mifiöproblem. Här i landet har initiativförmågan i alla tider varit undermålig när det gällt att se till att få en bällre yrkesmedicin. Ändå har det ställts krav på delta område under 20 års lid. Redan 1958 talade en ulredning om ungefär hur yrkesmedicinen skulle organiseras. 1963 kom ytterligare en utredning, som drog upp riktlinjer för hur de yrkesmedicinska klinikerna skulle vara beskaffade: de bör ha läkarfiänster, de bör ha leknikerfiänster och de bör givelvis också ha övrig laboraloriepersonal.

I de sammanhangen har man inte utgått från arbetarnas bästa, inle lagit hänsyn lill arbetsplatsens folk, utan grunden har varit den pro-fitlanke som del kapitalistiska systemet ändå vilar på. Man har inle tänkt på de människor som utsätts för mifiöriskerna - plaster, lösningsmedel, gifter, gaser, buller, vibrationer osv. - och fört fram deras berättigade

synpunkler.

Med detta mycket kortfattade och snabbi improviserade anförande ber jag alt få yrka bifall till den reservalion som fru Marklund har fogat till socialutskottets betänkande nr 7.

Fru HJALMARSSON (s):

Herr lalman! Gudrun Sundström och jag har motionerat om en ulredning för förbättring av den psykiatriska specialistutbildningen för läkare.

Utskottet har pä etl häpnadsväckande lättvindigt sätt avstyrkt molionen. Först ger utskottet en beskrivning av en pågående försöksverksamhet inom den medicinska grundutbildningen, där man har utbytt tvä veckors psykologi mol medicinsk psykologi och samhällsmedicin, omfattande sex lill tio veckors utbildningstid. Enligt vad jag erfarit har alla medicinska fakulteter åtta veckors utbildning i dessa ämnen.

Vi kan väl med tillfredsställelse notera att läkarnas grundutbildning förbättrats någol dä del gäller att försöka sälla in de somatiska sjukdomarna i en helhetsbild, men vi kan samiidigi konstatera att del inte är en dag för tidigt. Under mycket läng lid har det ju varit känt alt bakom somatiska sjukdomar ofta kan ligga både mifiömässiga och psykiska orsaker.

Utskottet går därefter över lill alt beröra specialistutbildningen för psykiater men hänvisar dä till betänkandet Den psykiatriska värdens målsättning och organisation. Man framhåller att i della betänkande förutsätts alt psykiater pä primärvärdsnivå skall arbeta i team och att "i dessa team psykologiska faklorer skall särskilt beaktas av psykolog och sociala faktorer särskilt av kurator. Därmed har enligt belänkandet kravet pä en väsentligt annorlunda psykiateruibildning förlorat sin bärkraft. Vi anser all detta är ett orimligt påstående,

Vi anser även att det är felaktigt alt i dag hänvisa till betänkandet om psykiatrisk målsättning och organisation, dä detta fåll ett myckel dåligt gensvar i remissomgången. Man kan därför från socialstyrelsen ej lägga något förslag om den framlida psykiatrins utformning.

Dessutom anser vi att del är fel att bygga psykiaterns utbildning pä den enmansutredning som ligger till grund för utskottets ullalande.

Utredaren föreslår ingen annan förändring i psykiaterns ulbildning än att psykolerapiulbildning blir obligatorisk. Psykoterapin, har vi påpekat i molionen, är oerhört väsentlig, och vi känner tillfredsställelse med alt man nu planerar för etl obligatorium för fler personalgrupper inom psykiatrin.

När läkarna är färdigutbildade har de 20 års skolgång bakom sig. De allra flesta har ej haft någon som helst kontaki med arbetslivet, ulan de har levt inom skolans och universitetets väggar i en skyddad och konstlad mifiö. Det övervägande antalet läkare kommer från mifiöer där man ej haft någon direkt kontakt med arbetarnas hemmifiöer. När de sedan böriar som praktiserande läkare, kommer majoriteten av deras pa-

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

tienier jusl frän de mifiöer som för dem är helt okända. Nu för liden gör läkare aldrig eller ytterst sällan hembesök, varför de inte ens den vägen har möjlighet all skaffa sig kunskaper om de olika mifiöer som flnns ute i samhället.

Del vore därför rimligt att det i den leoreliska ulbildningen ingick ämnen som kunde ge psykialern möjligheler lill förståelse för och kunskaper om människornas problem bl. a. i arbetslivet och i famifierela-lionerna. De psykiska besvären orsakas av en kombination av konstitution och mifiö. Läkaren härden första kontakten med patienten, varförhan måste göra en helhetsbedömning för att sedan kunna remittera till psykolog och kurator.

Eftersom de psykiska besvären ej endast är en medicinsk fråga utan i lika stor omfallning en social, är del ej rimligt att psykiater skall ha • en sådan ensidig medicinsk utbildning som de har i dag och som kvarstår enligl förslaget.

Det kan ej heller anses rimligt att läkare själva skall ulreda och planera sin specialistutbildning, eftersom sä mänga av samhällets andra serviceorgan är medarbetare pä psykiatrins område. Skall den nuvarande medicinska inriktningen även i fortsättningen gälla, kan det ej vara befogat all läkaren skall ha den första kontakten. Då bör den kontakten överläs av psykolog eller kurator som har en betydligt bredare utbildning pä del psykologiska och sociala planet, och dessa fär i sin tur remittera lill läkare.

Ett första Sleg när det gäller att få en förbättrad psykiatrisk värd är alt förbättra utbildningen. Psykialern i dag - och även i framtiden -är klinikchef och skall som sådan ange innehållet och målsättningen i värden. Många av de i dag verksamma psykiaterna är medvetna om sin dåliga utbildning och känner sig oerhört pressade i sin situation, dä deras ulbildning ej motsvarar de förväntningar och krav som ställs.

Alla vi som arbetar inom den sociala sektorn vel att de psykiska besvären ökar och alt människor i alll större omfallning söker specialister. Antalet intagna i sluten psykiatrisk värd är 1973 var 69 000, och antalet patienlbesök i öppen psykiatrisk värd var 516 000.

Vi har motionerat för en mycket stor grupp människor som är beroende av att det finns välutbildade psykiater. Dessa människor har stora svårigheter all själva föra sin talan och ställa krav. De har heller ingen intresseorganisation som företräder dem.

Skall det i framliden råda samma förhällande som rätt alltsedan den psykiatriska värden startades i Sverige - alt socialstyrelsen och universitetskanslersämbelei styr utbildningen och innehållet i psykiatrin? Eller skall de människor som har psykiska besvär få föra sin talan för en förbättrad psykiatrisk vård genom att en bred debatt tas upp i samhället, bl. a. i utbildningsfrågan?

Herr lalman! Jag har i dag inget annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan, men jag skall återkomma snarast möjligl i denna fråga.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Först några ord till herr Franzén i Stockholm.

Herr Franzén säger att vpk har inte fått de krav tillgodosedda som man har ställt i fråga om de yrkesmedicinska klinikerna. Men det skifier nog inte sä mycket mellan kraven i vpk:s reservation och utskottets betänkande. Mycket av den kritik som herr Franzén framförde här i kammaren och den ytterligare kritik som han sannolikt hade tänkt framföra, om han hade haft sitt manuskript med sig, har han inte underiag för i reservationen.

Utskottet har pä s, 27 i betänkandet klart sagt föfiande: "Uskottet vill understryka att den pågående utbyggnaden av företagshälsovården gör det nödvändigt att de yrkesmedicinska enheterna ges goda resurser, så att de kan tillgodose de krav pä service i fråga om kvalificerad diagnostik och behandling m, m, som företagshälsovården i ökad utsträckning ställer."

Man kan ju beklaga all vi inte har fått en synkronisering här och att vi därför i dag inte har de yrkesmedicinska klinikerna utbyggda i den utsträckning som behövs för att vi skall kunna föfia upp intentionerna i de lagar som riksdagen tidigare har antagit.

I vpk-reservationen heter det i fråga om de yrkesmedicinska klinikerna: "Mot denna bakgrund bör regeringen verka för att sjukvårdshuvudmännen redan före utgången av år 1976 inrättar åtminstone en fristående yrkesmedicinsk sjukhusklinik inom varie sjukvårdsregion som har den omfattning och de resurser som här förordats."

Vad säger utskottet i anledning av detta? Jo, vi säger så här pä s. 29: "På grund av det anförda och då det finns anledning räkna med att FV-block i yrkesmedicin kommer att ingå i den fördelning av FV-block för tiden fr. o, m, år 1976, varom förslag kommer att framläggas för socialdepartementets sjukvårdsdelegation i juni i är, bör motionen 1975:1257 i här aktuell del inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker således motionen i motsvarande del,"

Yrkesmedicin som specialitet har inle inrättats förrän den 1 januari i år och ingår alltså inte i FV-blocken för utbildning av yrkesmedicinare i den tidigare fastställda fördelningen. Då utgår utskottet från att när det nu sker en ny fördelning skall man också ta hänsyn till yrkesmedicinen och på det sättet kunna tillgodose behoven.

Till fru Hjalmarsson vill jag säga att vi har visst inte behandlat motionen av fru Hjalmarsson och fru Sundström så lättvindigt som fru Hjalmarsson påstår. Vi har på s. 25 i ulskottsbelänkandet redovisat vad som är på gång. Vi redovisar att det pågår en försöksverksamhet, vi redovisar betänkandet Den psykiatriska vårdens målsättning och organisation och vi redovisar att frågan om specialistutbildning i psykoterapi för bl. a. läkare f n. utreds av universilelskanslersämbetet med anledning av elt uppdrag av Kungl. Maj:t och att förslag väntas inom det närmaste årel. Med hänvisning till vad som sålunda är pä gäng har vi avstyrkt motionen.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 81-82

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Hen FRANZÉN i Stockholm (vpk);

Herr talman! Om det är så som herr Gustavsson i Alvesta säger, att skrivningen i utskottets betänkande i stort sett är av samma lydelse som skrivningen i vår motion, vad har det dä funnits för anledning för utskottet att avstyrka motionen? Nej, herr Gustavsson, när riksdagen behandlade denna fråga 1973 talade ulskollels talesman om sjukvårdshuvudmännens beredvillighet och sade att den hade lett till framgångar, men den beredvilligheten har då inte medfört de framgångar som man hade anledning räkna med. Därför måste det bli ett beslut här och nu, så att vi kommer i gång med denna verksamhet, som har släpat efter och kommer att släpa efter med den skrivning som utskottet här har gjort,

Belräffande FV-blocken för specialistutbildning av yrkesmedicinare har utskottet lovat bot och bättring. Därför har vi inte reserverat oss denna gång. Men läget är ganska kritiskt, när vi här i landet i dag inte har mer än tio tolv specialistkompetenta yrkesmedicinare. I avsaknad av behörighet för yrkesmedicinare - dvs. högre status, flera fiänster, bättre befordringsmöjligheter, högre löner, bällre forskningsmöjligheter osv. -har vi inte kunnat bygga ut verksamheten sä att flera läkare kunde få behörighet, säger herr Gustavsson. Men vad är det som har hindrat behörighet tidigare? Jo, det är naturligtvis uraktlåtenheten alt utbilda yrkesmedicinare och avsaknaden av intresse för frågorna på arbeismifiöomrädel osv. Nej, det mäste till kraftålgärder för att utbildningen skall komma i gång! Och vi kommer nogsamt att föfia utvecklingen och de utfästelser som ulskottet har gjort om FV-blocken.

Vad sedan angår de yrkesmedicinska klinikerna flnns del en sådan klinik i Örebro som uppfyller de rekommendationer som uppställdes av den utredning som blev klar med sitt belänkande 1963, alllsä för tolv år sedan. Dessutom finns det en klinik i Lund som ocksä uppfyller de rekommendationerna. Ja, den är t. o. m. litet bättre. Man har där fem läkarfiänster och sex teknikerfiänster. Men denna yrkesmedicinska klinik i Lund fanns redan innan utredningen tillsattes. I Stockholm finns tvä mindre kliniker, en pä Karolinska sjukhuset och en på Södersjukhuset. 1 det övriga landet finns inga yrkesmedicinska kliniker. I Göteborg har man något som kallas för yrkesmedicinskt centrum. Den lösningen är inte särskilt bra, eftersom man där helt saknar yrkesmedicinska läkare. Del finns bara en obesatt fiänst, och flera är inte tänkta f n. Om det fanns en central yrkesmedicinsk klinik vid Sahlgrenska sjukhuset kunde den organisationen möjligen fungera.

I Umeå har man sedan länge planerat en yrkesmedicinsk klinik och även utlyst en professorsfiänsl, men ingen har sökt den fiänslen. Detta är naturligtvis också ett resultat av all man inle längt lidigare har gjort yrkesmedicinen lill en självständig disciplin. Men detta alt man inle

har lyckats fä någon professor tilsatt hindrar ju inte att man besätter Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

lakar- och teknikerfiänster samt anställer övrig laboratoriepersonal och kommer i gång med verksamheten! Här gäller det ju ytterst angelägna frågor. Samma sak gäller den yrkesmedicinska klinik som planeras i Linköping; man behöver inte heller där invänta att man får en överiäkare till platsen.

Herr talman! Herr Gustavssons svar på mitt första inlägg var enligt min mening inte likvärdigt med utskottets svar på vår motion. Jag vidhåller milt yrkande om bifall till reservationen.

Fru HJALMARSSON (s):

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta påstår att utskottet gjort en ordentlig redovisning och bedömning på s. 25 i betänkandet. Jag har ocksä läst s, 25, och del var den sidan jag refererade i mitt anförande.

Psykologiutbildningen har tagits bort ur grundutbildningen och ersatts med medicinsk psykologi. Då måsle man väl anse det vara rimligt att elementär psykologi ålerinförs i psykiatriutbildningen!

Det finns mänga ämnen som man skulle önska till psykiatriutbildningen. Jag tycker inle att jag skulle behöva föra någon polemik med utskottet, eftersom utskottet verkar känna mycket dåligt till både psykiatriutbildning och psykiatri.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Jag kan inle diskutera vem som har den bästa kompetensen när det gäller att bedöma dessa frågor - fru Hjalmarsson eller utskottet. Jag har hänvisat till vad utskottet skrivit och där vi hänvisat till den försöksverksamhet och den utredning som är pä gäng. Sedan får fru Hjalmarsson själv dra slutsatserna.

Till herr Franzén vill jag försl och främst säga att det är 1975 års ■vpk-motion som vi har behandlat i ulskottet.

Jag har sagt att det inte är så stora skillnader mellan utskottets skrivning och skrivningen i vpk:s reservation. Herr Franzén sade att det måste till kraftålgärder på detta område. Herr Franzén har tydligen inte några större anspråk på kraftåtgärder, för i vpk-reservationen - jag vill ännu en gång citera den - heter det: "Mot denna bakgrund bör regeringen

verka för-- ". I utskottets skrivning heter det: "Pä grund av det anförda

och då det finns anledning räkna med att FV-block i yrkesmedicin kom
mer att ingå i den fördelning av FV-block för tiden fr. o, m, år 1976,
varom förslag kommer att framläggas för socialdepartementets sjuk
värdsdelegation i juni i år,-- ," Det råder alltså inte några delade me
ningar om behovet, utan skillnaden består i en nyans i skrivningen, och
det tror jag att herr Franzén kommer att upptäcka om han läser utskottets
redovisning av frågans behandling under årens lopp. Jag sade tidigare
att vi har anledning att beklaga att vi inte kommit sä långt på detta
område att vi kunnat synkronisera denna verksamhet med den lagstift
ning som lidigare antagils.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Yrkesmedicinska sjukhuskliniker, m. m.

Hen FRANZÉN i Stockholm (vpk):

Herr talman! Det kanske förbigick herr Gustavsson i Alvesta att jag sade all vi inte har någon reservation beträffande FV-blocken, Det framgår också av utskottets betänkande. Däremot skall vi, sade jag, föfia den här frågan med uppmärksamhet och se till att utskottets löfte om bot och bättring belräffande FV-blocken infrias.

Den väsentliga skillnaden mellan utskottets ställningstagande och reservantens gäller de yrkesmedicinska klinikerna. Det är klart att det, som herr Gustavsson sade i sitt första inlägg, händer saker när det gäller de yrkesmedicinska klinikerna. Men det som händer, det sker ute på arbetsplatserna. Det är där skadorna inträffar, och det är också där opinionen växer.

Här i riksdagen händer det just inte mer än att det tillsätts utredning pä utredning, som kan bli både 12 och 17 är gamla utan att man vidtar de åtgärder som utredningarna har starkt förordat.

I och med att dagens plenum är slut är ocksä min lid i den här kammaren ute - åtminstone för den här gängen. Vad skall jag dä föra med mig hem till mina arbetskamrater, när jag pä tisdag slår på arbetsplatsen igen och de kommer med sina frågor om vad vi sysslar med här uppe? Milt intryck av den sista debatten, herr Gustavsson, är att man utreder frågor och att utredningarna framlägger förslag, som kan bli 12 eller 17 är gamla, och att man sedan utreder dem igen. Det är inte någonting som man med glad tillförsikt kan delge sina arbetskamrater.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Herr Franzén i Stockholm kan till att böria med tala om för sina arbetskamrater att han höll på att missa den här debatten - det är ju alltid något!

Sedan villjag hänvisa lill s. 271 beiänkandel.där ulskottet har redovisat de yrkesmedicinska enheter som redan finns och hur yrkesmedicinens organisation häller pä att byggas ut. Jag vill också än en gång hänvisa till vad jag i mitt inledningsanförande citerade av vad utskottet har anfört om nödvändigheten av den pågående uppbyggnaden av företagshälsovården för att denna skall kunna fungera. Men för att den skall kunna fungera, herr Franzén, måste det också finnas läkare, och där kommer utbildningsfrågan in i bilden som en mycket viklig del.

Hen FRANZÉN i Stockholm (vpk):

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta föreslog att jag skulle tala om för mina arbetskamrater att jag missade manuskriptet i den här debatten. Jag vill svara honom att jag redan inledningsvis har poängterat detta; det har jag således inte på något vis försökt sticka under stol med.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 7 punklen 4 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Franzén i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 291 Nej - 15

Punkterna 5-7 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvården

§ 16 Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvården

Föredrogs socialuiskoiieis betänkande nr 10 med anledning av motioner om insyn, iniegritel, medinflytande och rätissäkerhet inom sjukvården m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975:259 av herr Carlshamre m. fl. (m, s, c, fp, vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att medicinalansvarskom-mitlén flck i uppdrag att pröva de åtgärder syftande till ökad rättssäkerhet för patienter inom hälso- och sjukvården som förordats i motionen, samt

1975:778 av herr Molin m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att frågan om en patienträllighetslag och om förstärkt närdemokrati inom vårdområdet gjordes till föremål för utredning.

Utskottet hemslällde alt riksdagen skulle avslä motionerna 1975:259 och 1975:778.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvården

Reservation hade avgivils av herrar Carlshamre (m), Romanus (fp) och Åkerlind (m) som anseit all utskollet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975:259 och 1975:778 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Hen CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Det var en läng och innehållsrik rubrik som talmannen just föredrog, rubriken över socialutskottets betänkande nr 10. Det handlar om insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvärden m. m.

I alla dessa frågor har vid en läng rad riksdagar lagts fram massor av förslag, som alla har haft det gemensamt att de har syftat till att stärka patienternas ställning i sjukvårdsorganisationen. De här många framstötarna har inte varit resultatlösa. Förra året tillsattes en utredning, medicinalansvarskommittén, som inle är en sådan där utredning som skall hälla på 12 eller 17 år utan som tillsattes förra året och beräknas vara färdig nästa år. Den behandlar en lång rad frågor som under åren har aktualiserats här i riksdagen. Inte desto mindre har del kommii ett nytt antal motioner i år ocksä. Det är de som behandlas i socialutskottets betänkande nr 10.

Här flnns också en enda reservation, av herrar Åkeriind, Romanus och mig. Jag skall genast säga att i jämförelse med vad utskottsmajoriteten förordar är det inga krafttag reservanterna begär. Det är verkligen inga revolutionerande stora skillnader mellan oss. Men medan utskottsmajoriteten utgår från att alla de frågor som nu är aktualiserade ligger inom den redan arbetande utredningens ram och att motionerna därför inte förfiänar eller behöver någon annan behandling än alt avslås, menar vi reservanter att det pä några punkter nog inle är ur vägen att ge ulredningen en påstötning. På del väldiga område som sjukvården är uppstår ständigt nya problem - ävenså avslöjas ständigt gamla missförhållanden. Det kommer fram nya och som vi hoppas kloka och goda uppslag. Det skadar inte om en utredning som arbetar med dessa frågor fär del av de uppslag som kommer fram. Jag skall nöja mig med ett enda exempel. Fr. o. m. i år har patienterna inom sjukvården betydligt tryggare skadeståndsregler än tidigare att lita till om de råkar illa ut. Huvudmännen - landstingen som regel - har påtagit sig ett i det närmaste strikt skadeståndsansvar. Man täcker sina eventuella föriuster med försäkringar. Men det finns ett undantag. Om skada som patienten drabbas av är orsakad av läkemedel - inte av personlig behandling - då är sjukvårdshuvudmannen inle skadeständsansvarig.

Det betyder inte att patienten inte kan fä ersättning för en skada. Del pågår en annan utredning - den s. k. produktkontrollutredningen - som bl. a. sysslar med hur läkemedelsfabriker skall vara skyldiga att ersätta skada som åsamkats av deras läkemedel.

Vi, några motionärer och reservanter, tycker att patienterna skall ha sin ersättning från samma håll, även om skadan är orsakad av läkemedel.

Det kan inte vara rimligt att en patient som på något sätt lidit skada under behandlingen skall behöva vända sig till sjukvårdshuvudmannen - landstinget - för att få ersättning för en del av skadan och till nägon helt annan - en läkemedelsfabrikanl - för att få ersättning för en annan del av kanske samma skada. Man bör ha en enda ansvarig att göra med, nämligen sjukvårdshuvudmannen. Sedan är det sjukvårdshuvudmannens sak att - i enlighet med vad produktkontrollutredningen nu kan komma fram till - i sin tur ta ut ersättning av läkemedelsfabrikanten. Det har sjukvårdshuvudmannen mycket bättre förutsättningar alt göra än den slackars enskilde patienten.

Detta är en sådan sak som vi anser att utredningsdirektiven bör kompletteras med. Därför har vi reservanter föreslagit att riksdagen skall skicka över motionerna till utredningen och be att den tittar också på dessa frågor.

Värre än så var del alltså inte denna gång. Vad vi begär är alltså endasl att den sittande utredningen skall titta pä bl, a, denna fråga och en del andra saker som gäller patienternas integritet och rättssäkerhet.

Med denna motivering yrkar jag, herr talman, bifall till reservationen.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvården

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Den som är sjuk har svårare att hävda sin rätt än den som är frisk. Sjukdomen sätter honom ofta i underläge i förhållande till sin omgivning, bl, a, till sjukvårdspersonalen. Det är självklart att denna personal har en önskan och ett syfte att hjälpa den sjuke. Detta hindrar dock inte att det kan uppkomma konflikter. Personalen är van att falla beslut å patienternas vägnar. Därför finns det också en risk att man inte alltid fullt ulnytfiar patientens egen medverkan och lar till vara hans synpunkter.

Man böriar bli alltmer klar över att sjukvärden bör, så långt del är möjligt, bygga på att patienten tar ansvar och dellar i beslut om sin egen värd. Kraven på en bältre rättssäkerhet och ökad demokrati i vården har alltså kommit alltmer i blickfältet. Medicinalansvarskommittén har tillsatts med uppgift att utarbeta förslag till former för patientinflytande och ätgärder för en bättre rättssäkerhet. Detta betraktar vi frän liberalt häll som en stor framgång. Vi har många gånger tidigare här i riksdagen tagit upp frågor om patientinflytande och rättssäkerhet. De tvä motioner som vi nu behandlar aktualiserar viktiga delfrågor på detta område, Enligl min uppfattning bör riksdagen, som föreslås i reservationen, överiämna de här molionerna till utredningen så att uppslagen prövas.

Grunden för både rättssäkerhet och medinflytande är god information. Är man inte informerad kan man varken hävda sin rätt eller delta i beslut. Det är så mycket som är främmande i sjukvärdssituationen. Osäkerhet om de medicinska sammanhangen och om vad som gäller i sjukvårdssamhället förstärker patientens känsla av hjälplöshet, av att vara utlämnad åt andras goltfinnande. Därför är en förbättrad information ett grundläggande krav, om vi skall kunna förverkliga rättssäkerheten,

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvården

ta hänsyn till patientens integritet och ge honom medinflytande i större utsträckning.

I informationsfrågan har sjukjournalerna enligt min uppfattning fått en alltför stor uppmärksamhet i debatten. Det är viktigt att patienten har rätt att se sin sjukjournal. På det sättet skapas trygghet. Man kan få del av läkarens bedömningar, man kan gä tillbaka och kontrollera vilka ätgärder som har vidtagits och motiveringen för dem. Därför är del också vikligt att man kan lita på journalerna och att de inte ändras,

I den fempartimolion, som herr Carishamre står som första undertecknare av, tar man upp just ett yrkande av innebörden att ändringar i journalerna skall göras på samma sätt som i bokföring, så att man kan se vad som stod där tidigare och så att det framgår när och av vem ändringen gjordes. Det önskemålet anser jag myckel befogat.

Däremot kan jag inle ansluta mig lill elt annat förslag i samma motion om att man skall trycka upp blanketter för rekvisition av journaler och dela ut dem på försäkringskassorna. Det skulle vara att direkt lyfta fram sjukjournalen som ett informationsinstrument och ge intryck av att det skulle vara något normalt att man begär att få se sin journal. Det är ju inte alls fallet. Journalerna förs inte för att informera patienten, utan de är etl arbetsredskap inom sjukvården. De är ett dåligt medel att informera en person som inte är medicinskt skolad. Rätten att få se dem skall finnas som en trygghetsgaranti, men informationen till patienten bör normalt ske med andra medel.

Jag vill slryka under det som sägs i motionen 778 av herr Molin m. fl. att det väsentligaste är att sädana rutiner införs vid värdanstalterna all patienterna normalt fär all den information de behöver för att kunna ta till vara sina rättigheter, och att de fär den pä elt begripligt sätt. Det är alllsä detta och inte sjukjournalerna som bör stå i förgrunden när vi diskuierar informaiionen.

Att respektera patientens integritet och rättigheter går igen på många områden inom sjukvärden. Det bör få ligga till grund för utformningen av vårdlokalerna, så att inte undersökningar behöver ske och samtal med patienterna föras i rum där andra flnns med. Den som av olika skäl behöver etl eget rum - det behöver inle vara av medicinska skäl utan kan också vara av psykologiska skäl som förstärks av de påfrestningar som själva vårdsituationen innebär - skall kunna fä det, men å andra sidan skall också den som trivs bättre med sällskap än med ensamhet kunna fä sin önskan tillgodosedd.

Det bör inrättas samarbetsorgan, som självfallet mäste vara olika för skilda typer av värd, och som kan flnnas på olika nivåer inom vårdsystemet - samrädsnämnder, anstaltsnämnder, kliniknämnder osv. Man bör ge dem möjlighet att besluta om mifiöfrågor, trivselfrågor och liknande. Sådant dellagande har framför alll sin slora betydelse inom långvärden. Inom den akuta sjukvärden, där vårdtiden kanske ligger under en vecka, kan man inte pä samma sätt ge patienterna möjlighet att påverka vårdmiljön. Där får man snarare försöka att genom intervjuer i samband

med utskrivningen ta till vara de erfarenheter som patienten har gjort och låta dem komma de efterföfiande patienterna till godo.

Värdarbetet bör demokratiseras genom att man arbetar med värdlag, där de olika personalgrupperna är med och tar aktiv del i besluten om vårdens utformning.

Jag hoppas att medicinalansvarskommittén prövar dessa uppslag. Även om riksdagen inte skulle gå med på reservanternas förslag att sända över motionerna, är de i alla fall inle några hemligheter för utredningen och dess sekretariat. Det vore önskvärt att utredningen prövade etl samlat grepp, vilkel föreslås i herr Molins m. fl. motion, och utformar en pa-tienträttighetslag. I likhet med herr Carishamre tror jag att det hade varit till fördel om utskottet hade gått med på att förklara att dessa uppslag skall prövas av utredningen. Jag är litet ledsen över att inte ens centerpartiet kunde ansluta sig till det förslaget. Jag ser emellertid att herr Gustavsson i Alvesta har antecknat sig på lalariisian, och jag hoppas att han kan ge oss nägon förklaring.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvården

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Till herr Romanus vill jag säga att jag här har talat för utskottet, och centern står bakom utskottet. Därmed är kanske tillräckligt sagt om detta.

Det råder inga delade meningar om de frågor som ryms under ut-skottsbelänkandets omfattande rubrik. Även herr Carishamre har framhållit att skillnaderna mellan reservanterna och utskottet är mycket små. Reservanterna anser att motionerna skall överlämnas till ulredningen, medan utskottets majoritet anser att frågorna ingår i de direktiv som medicinalansvarskommittén har fäll. Kommittén har elt ganska vidlyftigt uppdrag. Den äger ocksä ta upp rättssäkerhets- och integritetsfrägor som har aktualiserats under arbetets gång. Därmed kommer även de frågor in som förs fram i molionen, i den män de inie skulle vara klart uttryckta i direktiven.

Tvä representanter för socialutskoltet är ledamöter av medicinalansvarskommittén. Vi anser därför att det inte finns någon anledning att skicka över motionerna. Vi kan inte heller finna något skäl för att såsom reservanterna föreslär säga alt kommittén särskilt bör uppmärksamma de frågor som tas upp i motionen. Jag förstår inte att det finns nägon anledning att prioritera. Alla frågor är enligt utskottets uppfattning så viktiga alt de bör prövas, så att vi får fram elt förslag som skapar den känsla av trygghet som man här efteriyser.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Hen CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom jag inte tror att jag kan vinna den votering som föfier om en stund, vill jag bara uttrycka förhoppningen att de två ledamöterna i socialutskottet som tillhör medicinalansvarskommittén

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet Inom sjukvården

stoppar de här motionerna i porlföfien och tar dem med sig till kommitténs nästa sammanträde. Därmed vore de ju överlämnade.

Hen ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi är medvetna om, eftersom vi känner till direktiven, att kommittén har möjlighet alt ta upp de här frågorna. Men om det förs fram goda uppslag, sä finns del väl all anledning för riksdagen att säkerställa att de också blir behandlade genom att officiellt sända över motionerna. Gör inte riksdagen det, får vi väl hoppas att de båda utskottsledamöterna som tillhör kommittén beter sig pä del sätt som herr Carishamre föreslog. Men del skulle ge större effekt, om riksdagen lämnade ett direkt uppdrag till kommittén att behandla frågorna.

Jag kan inte komma ifrån att majoriteten, som Rune Gustavsson talat för, pä detta sätt visar etl något svalare engagemang för de här viktiga frågorna än vad man hade gjort, om man hade ställt sig bakom reservanternas yrkande. Jag lyckades inle flnna någon riktig förklaring till att herr Gustavsson och centerpartiet inte kunde stödja reservationen.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att herr Carlshamre kan vara lugn utan att de båda ledamöterna har motionerna med sig i porlföfien när de går till utredningen. Synpunkterna kommer fram i alla fall, för efter de diskussioner vi har haft kan de säkert innehållet utantill.

Herr Romanus anser att centerns representanter skulle hysa ett svalare engagemang därför att vi inte står bakom reservationen. Del påslåendet vill jag tillbakavisa. Jag kan inte finna att det som står skrivet i reservationen skulle vara uttryck för något större engagemang.

Fru NORDLANDER (vpk);

Herr talman! Det är ingen som helst ivekan om all svensk sjukvård slår på ett högt plan i många avseenden. Men det finns självfallet ocksä brister alt övervinna och åtgärder som kan vidtas för alt förbättra silualionen för patienterna, bl. a. åtgärder för all öka förtroendet mellan läkarpersonal och patienter, en målsättning som ligger i alla parters intresse. I den fempartimolion som behandlas i socialutskottets betänkande nr 10 tas upp några frågor som kan fiäna detta syfte. Dit hör bl. a. att patienten ovillkorligen skall informeras om biverkningar av läkemedel och vilka risker som kan vara aktuella vid olika former av behandlingar. Socialslyrelsens uppmaning till läkarna alt anmäla läkemedelsbiverkningar har numera skärpts, men i praktiken fungerar det tyvärr inte. I motionen framhålles att ell värdefullt komplement vore att i läkarinslruklionen införa föreskrifter som kan ge läkarna ledning i vad avser skyldigheten all meddela sina patienter och/eller deras anhöriga om riskerna för biverkningar av medicin, operationsrisker och liknande.

Detta problem har ocksä uppmärksammats av professor Håkan Rydin vid KO-ämbetet som i brev till socialstyrelsen betonar att det behövs

ytteriigare information om läkemedelsbiverkningar till allmänheten, särskilt till patienter som vill veta mera om de läkemedel som de ordinerats. Professor Rydins skrivelse är ett resultat av en anmälan från en patient som själv drabbats av svår gulsot med leverskada som föfid av preparat som ordinerats av läkare. I sådana fall borde det kännas iryggt för en läkare att hans patient är medveten om att det kan förekomma biverkningar och risker.

Socialminister Sven Aspling betonade i ett frågesvar i riksdagen i november förra året att en vidgad informaiion pä detta område måsle anses vara viktig. Enligt protokollet framhöll han bl. a. föfiande: "Det är givetvis viktigt att läkarna vid förskrivning av läkemedel inte blott gör en noggrann bedömning i del enskilda fallet av ett läkemedels effekter utan även informerar patienten om eventuellt förekommande biverkningar." Socialstyrelsen har framhållit att detta måste betraktas som en skyldighet, men det finns en rad vittnesmål om att detta inte efterievs i praktisk handling. Föfiaklligen mäste socialstyrelsen ytteriigare inskärpa vikten av sådan information.

Det finns också andra sätt, exempelvis att allmänheten genom påskrift pä läkemedelsförpackningen får direkt information om eventuella biverkningar. De bipacksedlar som här åsyftas skulle vara en värdefull informaiion, och man får hoppas att arbelet med dem bedrivs med största skyndsamhet.

Frågan om rätten att ta del av sin egen patienfiournal har diskuterats vid ett flertal tillfällen. Den rätten finns numera, men ocksä här måste man konstatera att den inte alltid fungerar i praktiken. Fortfarande finns det läkare som nekar patienter att få se sin journal utan att giltigt skäl kan åberopas och läkare som t. o. m. hävdar att journalerna är deras privata anteckningar. Andra säger att somatiska journaler lämnas ut, men inte mentala. Så säger Allan Bernståhle, en jurist som har många mål om just patienfiournaler bakom sig. Att denna lagfästa räll ännu inte slagit igenom är att beklaga därför att det inte siärker föriroendei mellan läkare och patienter.

I bestämmelserna om rätten att utbekomma patienfiournal heter det att en patient kan förvägras att se sin journal om det "finnes grundad anledning antaga att genom handlingens utlämnande ändamålet med värden eller behandlingen skulle motverkas eller någons personliga säkerhetsältas i fara". Visst kandet flnnas fall då denna passusar motiverad för att journalerna inte skall lämnas ut, men regeln får inte missbrukas. I de flesta fall där det varit diskussion om utlämnade patienfiournaler har del inte funnits fog för alt åberopa denna bestämmelse.

I motionen läggs också fram förslag som skulle underlätta för patienterna att få ut journalerna. Alla vet inte att den rätten finns. I detta sammanhang vill jag ocksä påpeka vikten av att det tas initiativ till att samma räll till sjukjournaler måste tillerkännas patienter inom företagshälsovården.

Förra årel motionerade vänsterpartiet kommunisterna om att så skulle

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvården

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjuk\'drden

bli fallet. Det gjordes mot bakgrund av en debatt i anslutning lill att LKAB:s företagsläkare i Malmberget vägrade att låta gruvarbetare som ville se sina sjukjournaler få det. Utskottets skrivning var dä positiv och inskärpte betydelsen av öppenhet mellan läkare och patienter även när del gäller företagshälsovården. Utskottet förutsatte att den tillsatta medicinalansvarskommittén skulle pröva frågan, och vi vill understryka viklen av att så sker.

Till sisl, herr talman, något om det strikta skadeståndsansvaret, som kanske är den viktigaste frågan i sammanhanget. Ett sådant ansvar vore även på detta område del enda riktiga om man vill ge patienterna ett fullgott skydd. Jag skall inte utveckla den frågan nu, utan vi avser att återkomma lill den.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till den reservalion som fogats lill betänkandet - även om det här har sagts att skillnaden inle är särskilt stor.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 10 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Carishamre m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Carlshamre begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 219

Nej - 90

Avstår - 1

§ 17 Föredrogs Socialutskottets betänkande

Nr 17 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden til mötet 1975/76

riks-

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr förste vice lalmannen beslöt kammaren all uppskjuta behandlingen av det pä föredragningslistan återstående ärendet lill morgondagens sammanträde.

§ 18 Anmäldes och bordlades Skalleulskottets betänkande

Nr 27 med anledning av propositionen 1975:98 om skalleplikt för vissa studiebidrag, m. m. jämte motioner

Socialförsäkringsulskottets belänkande

Nr 14 med anledning av dels proposiiionen 1975:1 såvitt gäller anslag till studiesociala åtgärder m. m., dels proposiiionen 1975:23 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd för vuxna m. m. såvitt propositionen hänvisats till utskottet, dels i dessa ämnen väckta motioner

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Meddelande om förhandsanmälan till lalariisian

Utbildningsutskottets betänkanden

Nr 16 med anledning av proposiiionen 1975:23 om vidgad vuxenutbildning saml studiestöd såvitt gäller uppsökande verksamhel för vuxenutbildning m. m, jämte motioner

Nr 23 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbmksutskottets betänkanden

Nr 15 med anledning av propositionen 1975:70 med förslag till lag om sambruksföreningar m, m, jämte moiioner

Nr 16 med anledning av propositionen 1975:85 angående utgifter pä lill-läggsstat III till riksstaten för budgetåret 1974/75 i vad avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Inrikesuiskottels belänkande

Nr 14 med anledning av dels proposiiionen 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen, dels propositionen 1975:1 såvitt gäller Arbetsmarknadsutbildning jämte motioner

§ 19 Meddelande om förhandsanmälan till talarlistan

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får anmoda dem som önskar yttra sig när socialförsäkringsulskottets betänkande nr 14 och utbildningsutskottets betänkande nr 16 skall avgöras all anmäla delta lill kammarkansliet senast fredagen den 16 maj kl, 18.00.

Nr 81

Torsdagen den 15 maj 1975

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades all föfiande frågor framställts

den 15 maj

Nr 199 av herr Westberg i Ljusdal (fp) till herr finansministern om vidgade möjligheter till förtida återbetalning av överskjutande preliminärskatt:

Nuvarande regler ger folk vissa möjligheter att fä sin skatteäterbäring tidigare än i december. Förutsättningen är bara att man ansöker om det. Men - och det är det bakvända - ansökan måste lämnas in före den sista april, och pä mycket få platser ges besked om taxeringen från taxeringsnämnderna före delta datum. Det innebär alllsä att folk inte kan begära att få sin skatteäterbäring före december månad vid den tidpunkt dä de fär veta vilken den slutgiltiga taxeringen blir och alltså kan bedöma om återbäringen blir av sådan storieksordning att det lönar sig. 1 stället skall de enligt nuvarande regler göra det vid en tidpunkt då de inte vet något om utfallet. Detta är en otillfredsställande ordning.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa föfiande fråga lill herr finansministern:

Är herr finansministern beredd att medverka till sådan ändring av nuvarande bestämmelser att det blir möjligt att begära tidigare utbetalning av eventuell skatteåterbäring sedan besked om slutgiltig taxering erhållits?

Nr 200 av herr//)e/-g (fp) lill herr utrikesministern om fiskerätten i Nordsjön;

Den av FN anordnade havsrättskonferensen, som nyligen sammanträtt i Geneve och som väntas fortsätta i New York nästa år, har bl. a. diskuterat rätt för kuststater att besluta om en s. k. ekonomisk zon pä 200 nautiska mil, vilket ocksä innebär flskegräns med ensamrätt för kuststalen att där bedriva fiske. Västkustens fiskare, liksom en intresserad allmänhet, har visat stor oro över vad som kan bli föfiden för de svenska Nordsjöfiskarna, om dessa uteslängs från sina vanligaste fiskevatten. Det skulle därför vara värdefullt, om herr utrikesminisiern inför riksdagen ville redogöra för situationen genom att besvara föfiande fråga:

Vilka ätgärder har svenska regeringen vidtagit eller ämnar vidtaga för att tillförsäkra de svenska fiskarna rätten att fortsätta med Nordsjöfisket, om utflyttningar av flskegränserna i Nordsjön kommer till stånd antingen som föfid av konferensbeslut eller genom ensidiga beslut av berörda stater?

Nr 201 av herr Måbrink (vpk) till fru statsrådet Sigurdsen om Sveriges Nr 81

medlemskap i Väridsbanken:

Håller statsrådet fortfarande fast vid uppfattningen att Sverige bör kvarstå som medlem i Världsbanken efter bankens senaste kreditgivning till fascisfiunian i Chile?

Torsdagen den 15 maj 1975

Meddelande om frågor

Nr 202 av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) till herr arbetsmarknadsministern om rällen lill dagpenning vid säsongarbetslöshet:

Enligt 28 § lagen om arbetslöshetsförsäkring äger kassan eller arbetsmarknadsstyrelsen att vid säsongarbetslöshet begränsa rätlen till dagpenning.

Detta förhållande är inte tillfredsställande. Del leder ibland till all anställda i säsongarbete inte erhåller ersättning hela den tid den uppkomna arbetslösheten omfattar.

Är statsrådet med anledning av detta beredd att vidta åtgärder för att eliminera de missförhållanden nämnda paragraf kan ge upphov till?

Nr 203 av herr Romanus (fp) till herr statsrådet Löföerg om skyldigheten att besvara vissa frågor för anställning i statlig eller kommunal fiänsl:

För statlig och kommunal fiänst krävs all den som skall anställas lämnar läkarintyg. Under det senaste året har förekommit att anställnings-sökande kvinnor bl. a, fält svara på frågor om sina menstruationsbesvär. Av den blankett som använts framgår också att frågor beträffande kronisk heshet endast ställs till kvinnliga lelegramutbärare.

Med hänvisning till del anförda vill jag fråga statsrådet Löföerg: Vad tänker statsrådet göra för att de kvinnor som söker statlig och kommunal fiänst skall slippa svara på könsdiskriminerande frågor?

§ 21 Kammaren åtskildes kl, 16,59.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen