Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:80

Onsdagen den 14 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.

§ 2 Upplästes föfiande lill kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Jag fär härmed anhålla om entledigande frän mitt uppdrag att vara ledamot av Sveriges riksdag från den 20 maj 1975 med hänvisning lill att jag utsetts lill landshövding i Väslernorrlands län.

Stockholm den 14 maj 1975 Bertil Löfberg

Denna avsägelse blev av kammaren godkänd.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Vid remiss av regeringens proposition 1975:103

§ 3 Vid remiss av regeringens proposition 1975:103

Föredrogs propositionen nr 103 med förslag lill ny aktiebolagslag, m. m.

Hen LIDGARD (m):

Herr talman! För mindre än 48 limmar sedan utdelades i våra fack regeringens proposilion nr 104 om bokföringslag pä litet mindre än 300 sidor och regeringens proposilion nr 103 om aktiebolagslag pä ganska exakt 800 sidor. Det är 1 100 sidor förslag till ny lagsliflning som vi har fält under riksdagens absolut brådaste arbetsperiod. Det är elt material som vi skall gå igenom, och del förutsätts att vi samtidigt med det andra arbete som bedrivs - förberedelse för anföranden och passande av tider här i kammaren - skall åstadkomma hyggliga, goda och såvitt möjligl riktiga moiioner, där vi preciserar våra synpunkter och ståndpunkter. Vi vel frän tidigare behandling av akliebolagslagstiftningen här i kammaren att vi inle på alla punkter har riktigt samma uppfattning som regeringen haft i en del frågor.

Jag har för egen del inte hunnit mer än bläddra igenom de här handlingarna, men det har ändå slagit mig vid den snabba genomgången att vissa av de intentioner med avseende pä akliebolagslagstiftningen som lagutskottet lidigare föreslagit och riksdagen godkänt saknas. Det kan hända att det kommer vid ett senare tillfälle, i en annan proposilion, i samband med ett annal utredningsarbete - vad vet jag om den saken.

Fär jag, herr lalman, referera lill riksdagsordningens bestämmelse -

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Vid remiss av regeringens proposition 1975:103

jag har inle lagtexten här, men jag tror att det är 3 kap. 3 § - all en lagproposition skall avlämnas senast den 31 mars om regeringen vill alt den skall behandlas under pågående riksmöte. Det heter vidare att regeringen bör samråda med talmannen om tidsschemat för avlämnandet av proposilioner, sä alt arbetsanhopning hos riksdagen om möjligt förebyggs.

De här båda lagförslagen var aviserade till april och vi fick dem, som sagt, i mitten på maj. Motionstiden går ut två dagar innan vårsessionens slut i maj. Jag vet inte om det ligger någon tanke bakom det här sena propositionsavlämnandet, men det känns nästan som om regeringen eller det ansvariga statsrådet avsiktligt på något säll skulle vifia beröva oss möjligheten att låta eventuell kritik komma till uttryck i seriöst arbete med moiioner. Det är mycket beklagligt om det är så, men del är nästan lika tråkigt om det bara är taktlöshet. Man bör ändå protestera mol att proposilioner avlämnas sä sent som i della fall. Dekorum förbjuder mig väl all fråga herr lalmannen om det förekommit något samtal om de här propositionernas avgivande pä sätt som anges i riksdagsordningen, och jag skall inte spekulera i om det hargjort det eller ej. Vi är naturiiglvis tvungna att remittera propositionerna lill det utskott som skall handlägga dem, och jag har därför inget yrkande.

Jag vill dock understryka alt ulskottet självt har möjlighel att bestämma när det vill behandla propositionerna. Om riksdagsledamöterna eventuellt finner all motionstiden inte har varit tillräcklig, är det ingenting som hindrar utskollet att behandla propositionen först sedan den allmänna motionstiden har gått lill ända i januari månad nästa är. Del är en fråga som ulskottet fär fundera över.

Hen SVANSTRÖM (c);

Herr lalman! Jag ber att få instämma i de synpunkler som herr Lidgard har framfört. Del är.ganska självklart all del bereder oss vanliga riksdagsledamöter, som är intresserade av sådana vikliga frågor som de nu tvä nämnda propositionerna behandlar, betydande bekymmer att under denna korta tid i ett hektiskt slutskede av sessionen sätta oss in i frågorna på ell lillböriigl sätt.

Denna begränsning känns ju särskilt besvärande för ledamöterna av det utskott som har att la propositionerna under övervägande. Självfallet mäste behandlingen av propositionerna anstå lill nästa riksmöte, men det är ju angelägel att i motionsform låta de eventuellt avvikande meningar som kan vara av betydelse för en ingående debatt om dessa lagstiftningskomplex komma lill ullryck innan ärendena sedan skall behandlas i lagutskottet. De möjligheler all motionera pä nytt som förelåg enligt den gamla riksdagsordningen finns ju inle längre, och därför måsle under de 15 dagar som molionstiden omfallar de motionsyrkanden framställas som över huvud laget kan bli föremål för överläggningar i utskottet.

Jag flnner, herr lalman, alt man på grund av föreliggande bestämmelser

icke kan göra annal än alt nu remittera propositionerna till vederbörande utskott. Jag beklagar dock all de har avlämnats så sent. Jag vill uttala att vi i utskottet självfallet skall göra allt för all behandla dem ingående och i den ordning som det åligger oss all föfia. Del kan dock komma att bli nödvändigt alt där utsträcka handläggningsliden nägol utöver vad som fär anses normalt.

Herr talman! Inte heller jag har nägol yrkande i delta sammanhang.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för Invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Proposiiionen hänvisades därefter till lagutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

Nr 104 till lagutskotlel

Nr 109 lill socialförsäkringsutskotlel

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Förslag

Nr 18 lill konslilutionsulskollet

Nr 19 till finansulskollel

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Moiion

Nr 2150 lill konsiilutionsutskoltet

§ 7 Föredrogs men bordlades äter lagutskottets betänkande nr 24, försvarsutskottets belänkanden nr 14, 16 och 17, socialuiskoiieis belänkanden nr 7, 10 och 17 saml trafikutskottets betänkande nr 8.

§ 8 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 65.

§ 9 Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Föredrogs

inrikesutskoltets belänkande nr 6 med anledning av dels propositionen 1975:1 såvitt gäller Invandring m. m., dels proposiiionen 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritelspoliliken m. m., jämte motioner, saml

konstilutionsutskollets belänkande nr 14 med anledning av motioner om presstöd lill tidningar utgivna på annat språk än svenska.

Herr TALMANNEN:

Inrikesuiskottels belänkande nr 6 och konstilutionsulskollets belänkande nr 14 debatteras i ett sammanhang och yrkanden belräffande båda

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspohtiken, m. m.

dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överiäggning-

Inrikesutskottels betänkande nr 6

Regeringen hade i propositionen 1975:1 bilaga 13 -efter föredragning av statsrådet Lefion - under punkterna D 1-D 4 (s. 137-140) föreslagit riksdagen all för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln

1. i avvaktan pä särskild proposition i ämnet till Statens invandrarverk beräkna ell förslagsanslag av 16 455 000 kr.,

2. till Åtgärder för flyktingar anvisa ell förslagsanslag av 20 995 000 kr.,

3. i avvaktan på särskild proposilion i ämnel till Anpassningsätgärder för invandrare beräkna ett reservationsanslag av 4 195 000 kr.,

4. lill Översältningsservice anvisa ell förslagsanslag av 185 000 kr.

Regeringen hade därefter i proposiiionen 1975:26 - efter föredragning av slalsrådel Leijon - föreslagit riksdagen all dels anta förslagen till

1. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation
och godkännande av översättare och tolkar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,
dels

3. godkänna de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som förordals i proposiiionen,

4. lill Statens invandrarverk för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 24 650 000 kr.,

5. i stället för det tidigare anslaget Anpassningsätgärder för invandrare till ell nytt anslag Åtgärder för invandrare för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 5 700 000 kr.,

6. till Kommerskollegium för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln utöver i proposiiionen 1975:1 (bil. 12 s. 43) föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 615 000 kr.

Beträffande del huvudsakliga innehållet i proposiiionen 1975:26 anfördes föfiande;

"1 proposiiionen föresläs vissa övergripande mål och riktlinjer för den framlida invandrar- och minoritelspoliliken. Vidare föresläs konkreta åtgärder pä skilda samhällsområden saml vissa ändringar i statens invandrarverks organisalion.

Invandrar- och minoritelspoliliken bör präglas av en strävan alt skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet all väfia i vilken män de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Politiken bör även inriktas pä all skapa samverkan mellan svenskar och invandrare för att öka solidariteten mellan dem liksom möjligheterna för invandrarna och minoriteterna att påverka beslul som rör

deras egen situation.

Invandrar- och minoritetsorganisationer, som är att anse som riksorganisationer, föresläs få statsbidrag för sin verksamhet. Vidare föresläs att statsbidrag bör kunna utgå till invandrar- och minoritetsorganisa-lioner, trossamfund och svenska organisalioner för avgränsade projekl, som främjar invandrarnas sociala och kulturella situation. Kommuner föresläs kunna fä bidrag lill projektverksamhet av försökskaraktär. För dessa ändamål föresläs invandrarverket disponera väsentligt ökade medel.

Enligl propositionen bör samhällsinformationen lill invandrarna och informaiionen till allmänheten i invandrarpoliliska frågor förbäitras och utvidgas. Mol denna bakgrund föreslås att invandrarverket fär betydligt ökade resurser för informationsinsatser.

Eftersom de olika förslagen ställer ökade krav på invandrarverket föresläs alt verket tillförs personalförslärkning för främst samordnings- och informalionsuppgifter.

Slutligen föresläs i proposiiionen att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av översättare och tolkar."

I delta sammanhang hade behandlals

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

dels de under allmänna molionstiden väckta motionerna 1975:1727 av herr Nordin m, fl. (c), vari yrkats all riksdagen anvisade till Invandrarverket: Produktionsslöd lill s. k. invandrartidningar ett reservationsanslag av 1000 000 kr.,

1975:1731 av herr Pettersson i Västerås m.fl. (vpk), vari yrkats

1. alt riksdagen uttalade sig för ell i princip statligt överlagande av kostnadsansvaret för invandrarbyråernas anordnande och verksamhel, på grundval av angivna riktlinjer från Svenska kommunförbundet,

2. att riksdagen hos regeringen hemslällde om förslag angående formerna och omfattningen av det statliga stödet för verksamheten genom invandrarbyråerna,

dels de med anledning av proposiiionen 1975:26 väckta motionerna 1975:1887 av hen Åkerfeldt m.fl. (c),

1975:1956 av herr Bohman m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen skulle

1. besluta att av del i proposiiionen upptagna anslaget Åigärder för invandrare om 5 700 000 kr. skulle 2 500 000 kr. avse bidrag lill invandrar-, och minoriletsorganisalioner,

2. hemställa all regeringen i höst förelade riksmötet förslag till riktlinjer för fördelning av under punkt 1 nämnt bidrag,

3. besluta all den nuvarande expertgruppen vid statens invandrarverk bibehölls och utökades med en representant för vardera SAF och LO,

4. besluta alt ell invandrarråd inrättades inom statens invandrarverk enligt de riktlinjer som anvisats i molionen,

5. ge regeringen lill känna vad i motionen anförts angående verkets lokalisering.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och mirioritetspolitiken, m. m.

6, ge regeringen till känna vad i molionen anförts angående invandringsforskning,

7, ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande auktorisation av tolkar och översättare samt den rådgivande nämnden inom kommerskollegium,

1975:1957 av herr Bohman m, fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade att utgivning av tidningar och tidskrifter pä minoritetsspråk borde erhålla statligt slöd (yrkande 3),

1975:1958 av herr Bohman m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen beslutade all statsbidrag skulle utgå lill minorilelsskolor,

1975:1959 av herr Bohman m. fl. (m), vari yrkats all riksdagen skulle

1. uttala att förutsättningar borde skapas för samhälleligt stöd till ålderdomshem upprättade av invandrar- och minoriletsorganisalioner,

2. besluta all statsbidrag skulle utgå lill enskilda förskolor för språkliga minoriteter,

1975:1960 av fröken Eliasson (c) och fru Söder (c), vari yrkats att riksdagen beslutade att till etl nytt anslag, Åigärder för invandrare, anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med 300 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 6 000 000 kr. för utökat bidrag till Stiftelsen Invandrartidningen,

1975:1961 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen, med bifall i övrigt till proposiiionen, hos regeringen skulle anhålla

1. alt frågan om kollekliv avgiftsupptagning av förelagen för anordnandet av svenskundervisning pä betald arbetstid skyndsamt prövades och att förslag till lösning förelades riksdagen,

2. all förslag om svenskundervisning för hemmavarande, icke förvärvsarbelande kvinnor i invandrarfamifierna skyndsamt förelades riksdagen,

3. all initiativ togs för att i folkbokföringen, utöver registreringen av medborgarskap, även nationalitet och modersmål registrerades,

4. alt försöksverksamhet anordnades med de slörre språkliga minoriteternas modersmål som lillvalsämnen i grundskolan och som B- eller C-spräk i gymnasiet,

5. att förslag rörande tillämpning av sociala rättigheter såsom folkpension m. m. - i enlighet med vad som anförts i molionen - snarast förelades riksdagen, saml

6. all vad i motionen i övrigt anförts beaktades,

1975:1962 av herr Sirömberg i Botkyrka m fl. (fp), vari såviii nu var i fråga yrkats

1. all riksdagen uttalade alt principen om all en kommande arbetslöshetsförsäkring skulle vara allmän också borde avse invandrare,

2. att riksdagen uttalade all de lokalradioredaklioner som skulle sända pä invandrarspräken erhöll särskild personell förstärkning.

1. att riksdagen gav regeringen till känna alt en översyn borde göras i vad avsäg statsbidrag lill konimunala invandrarfunklioner,

2. att riksdagen hos regeringen begärde förslag om avkortning av vis-lelsetiden i riket för all erhålla svenski medborgarskap,

3. all Stiftelsen Invandrartidningen fick ell anslag av 2 mifi. kr. saml

1975:1963 av herr Wiklund (s), vari yrkats alt riksdagen som sin mening uttalade alt Stiftelsen Invandrartidningens verksanihei under 1975/76 borde bedrivas i oförändrad omfallning saml all regeringen vid behov log erforderiiga initiativ för all säkerställa della mål.

Utskottet hemställde

1. belräffande uttalande om arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen skulle avslä molionen 1975:1962, yrkandet 1,

2. beträffande uttalande om folkpensioneringen all riksdagen skulle avslä niotionen 1975:1961, yrkandet 5,

3. belräffande statsbidrag till enskilda förskolor all motionen 1975:1959, yrkandet 2, inte föranledde nägon riksdagens åtgärd,

4. belräffande samhällsstöd till ålderdomshem all motionen 1975:1959, yrkandet 1, inte föranledde någon riksdagen åtgärd,

5. belräffande information om hälsoundersökningar att motionen 1975:1887 inte föranledde nägon riksdagens åtgärd,

6. beträffande lokalradions personalresurseratt molionen 1975:1962, yrkandet 2, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande finansieringen av svenskundervisning lill anställda på betald lid att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1961, yrkandet 1,

8. belräffande svenskundervisning för hemarbelande att niotionen 1975:1961, yrkandet 2, inte föranledde nägon riksdagens åtgärd,

9. beträffande statsbidrag lill minorilelsskolor all riksdagen skulle avslå molionen 1975:1958,

10. beträffande åtgärder för att tillgodose hemspräksundervisningen m. m. alt molionen 1975:1961, yrkandena 3 och 4, inte föranledde nägon riksdagens åtgärd,

11. beträffande verksamhetsbidrag till organisationer att riksdagen med avslag pä motionen 1975:1956, yrkandena 1 och 2, skulle bifalla proposiiionen 1975:26 i motsvarande del,

12. all riksdagen skulle avslä motionen 1975:1961, yrkandet 6,

13. belräffande statsbidrag lill kommuner alt molionerna 1975:1731 och 1975:1962, yrkandet 4, inle föranledde nägon riksdagens åtgärd,

14. beträffande kvaliflkalionsliden för svenski medborgarskap alt molionen 1975:1962, yrkandet 5, inte föranledde nägon riksdagens åtgärd,

15. beträffande statsbidrag lill Stiftelsen Invandrartidningen att riksdagen med bifall lill molionen 1975:1960 samt med anledning av dels motionerna 1975:1962, yrkandet 6, och 1975:1963, dels propositionen 1975:26 godkände vad utskottet anfört,

16. belräffande slöd lill s. k. invandrartidningar alt riksdagen med anledning av molionerna 1975:1727 och 1975:1957, yrkandet 3, godkände vad ulskottet anfört.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för Invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

17. beträffande inrättande av ell invandrarråd och avskaffande av den särskilda lill invandrarverket knutna expertgruppen all riksdagen med avslag på molionen 1975:1956, yrkandena 3 och 4, skulle bifalla propositionen 1975:26 i motsvarande del,

18. beträffande omlokaliseringen av invandrarverket alt riksdagen skulle avslä motionen 1975:1956, yrkandet 5,

19. beträffande expertgruppen för invandrarforskning all riksdagen med avslag på motionen 1975:1956, yrkandet 6, skulle bifalla propositionen 1975:26 i motsvarande del,

20. alt riksdagen godkände de riktlinjer för invandrar- och minoritelspoliliken som förordats i proposiiionen 1975:26 i den mån slällning inle tagits lill riktlinjerna genom vad utskottet anfört och hemställt i anslutning lill punkterna 1-19,

21. beträffande sammansättning av nämnden för auktorisation av tolkar och översättare all niotionen 1975:1956, yrkandet 7, inle föranledde nägon riksdagens åtgärd,

22. beträffande lagförslagen att riksdagen med bifall lill propositionen 1975:26 i motsvarande del skulle anta

1. lag med bemyndigande all meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av översättare och tolkar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

23. alt riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:26 i motsvarande del lill Statens invandrarverk för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 24 650 000 kr.,

24. all riksdagen med bifall lill motionen 1975:1960 samt med anledning av regeringens förslag och motionerna 1975:1727, 1975:1957, yrkandet 3, och 1975:1962, yrkandet 6, lill ell nyll anslag Åigärder för invandrare för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 6 400 000 kr.,

25. all riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1, bil. 13, punkten D2, för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln till Åtgärder för flyktingar anvisade ett förslagsanslag av 20 995 000 kr.,

26. all riksdagen med bifall lill propositionen 1975:1, bil. 13, punklen D4, för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln lill Översättnings-service anvisade ett förslagsanslag av 185 000 kr.,

27. all riksdagen med bifall lill propositionen 1975:26 i motsvarande del till Kommerskollegium för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln utöver i propositionen 1975:1 (bil. 12 s. 43) föreslaget förslagsanslag anvisade ytterligare 615 000 kr.

Reservationer hade avgivits 1. beträffande folkpensioneringen av herr Hallgren (vpk) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

belräffande uttalande om folkpensioneringen alt riksdagen med bifall till molionen 1975:1961, yrkandet 5, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

2. beträffande enskilda förskolor av herr Nordgren (m) och fru af
Ugglas (m) som ansett all utskottet under 3 bort hemställa

beträffande statsbidrag lill enskilda förskolor att riksdagen med bifall lill motionen 1975:1959, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. belräffande ålderdomshem av herr Nordgren (m) och fru af Ugglas
(m) som anseit alt utskottet under 4 bort hemställa

belräffande samhällsstöd lill ålderdomshem att riksdagen med bifall till molionen 1975:1959, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

4. beträffande finansiering av svenskundervisning av herr Hallgren
(vpk) som anseit alt utskottet under 7 bort hemställa,

belräffande finansieringen av svenskundervisning för anställda på betald tid all riksdagen med bifall till molionen 1975:1961, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

5. beträffande svenskundervisning för hemarbelande av herr Hallgren
(vpk) som ansett alt utskottet under 8 bon hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1975:1961, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört,

6. belräffande statsbidrag lill minorilelsskolor av herr Nordgren (m)
och fru af Ugglas (m) som ansett att utskottet under 9 bon hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975:1958 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

7. belräffande hemspräksundervisningen i skolorna m. m. av herr
Hallgren (vpk) som ansett att ulskottet under 10 bort hemställa

belräffande åtgärder för all tillgodose hemspråksundervisningen m. m. att riksdagen med bifall lill niotionen 1975:1961, yrkandena 3 och 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

8. belräffande verksamhetsbidrag till organisalioner av herr Nordgren
(ni)och fru af Ugglas (m)som anseit att utskottet under 11 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975:1956, yrkandena 1 och 2, och med avslag pä proposiiionen 1975:26 i motsvarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

9. beträffande invandrarbyråerna av herr Hallgren (vpk) som ansett
all utskottet under 13 bort hemställa

belräffande statsbidrag till kommuner m. m. att riksdagen skulle dels med bifall till molionen 1975:1731 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört, dels avslå molionen 1975:1962, yrkandet 4,

10. belräffande invandrarråd m. m. av herr Nordgren (ni) och fru af Ugglas (m) som anseit att utskollet under 17 bort hemställa beträffande inrättande av etl invandrarråd och avskaffande av den sär-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken,

m. m.

skilda lill invandrarverket knutna expertgruppen alt riksdagen med bifall lill molionen 1975:1956, yrkandena 3 och 4, skulle avslå propositionen 1975:26 i motsvarande del,

11. belräffande forskning av herr Nordgren (m) och fru af Ugglas (m)
som ansett all utskottet under 19 bort hemställa

belräffande expertgruppen för invandrarforskning att riksdagen med anledning av niotionen 1975:1956, yrkandet 6, skulle avslå proposiiionen 1975:26 i motsvarande del,

12. beträffande anslagsfrågor av herr Nordgren (m) och fru af Ugglas
(m) som under förulsällning av bifall lill reservaiionen nr 8 ansett all
utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanlerna angiven lydelse.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande stöd till tidningar på främmande språk av herrar Nordgren (m) och Ekinge (fp), fru af Ugglas (m) saml herr Cariström (fp),

2. belräffande invandrarverkels omlokalisering av herr Nordgren (m) och fru af Ugglas (m).

Konslltutionsuiskottels belänkande nr 14

I detta belänkande behandlades

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1975:226 av herrar Ahlmark (fp) och Olsson i Kil (fp), vari hemställts all riksdagen i skrivelse lill regeringen skulle anhålla om sädana preciseringar av reglerna för statligt stöd lill dagstidningar alt produktionsbidrag för tidningar på annal språk än svenska kunde utgå fr. o. m. innevarande år,

1975:418 av herr Werner i Malmö (m), vari hemslällls att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att del i presstödskungörelsen klart uttalades alt dagstidning pä främmande språk inle undanlogs från möjlighet till produktionsbidrag,

1975:673 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Molin (fp), vari hemställts 1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en översyn av de lagar och regler som gällde pressen så alt ev. diskriminerande bestämmelser avskaffades, 2. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill sådan lagstiftning som anförts i motionen,

1975:677 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna att del i presstödskungörelsen borde anges all del förhållandel all dagstidning utkom på annat språk än svenska inte utgjorde hinder för produklionsbidrag,

dels den med anledning av proposiiionen 1975:26 väckta motionen 1975:1962 av herr Sirömberg i Botkyrka m.fl. (fp), vari i yrkandet 3 hemslällls att riksdagen uttalade all tidningar och lidskrifter utgivna på invandrarspråk borde erhålla samma stöd som om de utkommit på svenska språket. Denna motion hade överlämnats lill konslitutionsulskoltel från inrikesulskollel.

Utskottet hemställde

an riksdagen skulle avslå motionerna 1975:226, 1975:418, 1975:673, 1975:677 och 1975:1962 yrkandet 3.

Reservation hade avgivits av herrar Ahlmark (fp) och Werner i Malmö (m) saml fru Jacobsson (m) vilka ansett alt utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:226, 1975:418, 1975:673, 1975:677 och 1975:1962 yrkandet 3, i skrivelse lill regeringen skulle anhålla om sådana preciseringar av reglerna för statligt stöd lill dagstidningar att produklionsbidrag för tidningar på annal språk än svenska kunde utgå fr. o. m. innevarande år.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Fru DIESEN (m):

Herr lalman! Regeringens proposilion angående invandrar- och minoritelspoliliken innebär knappasl förslag lill sådana genomgripande åtgärder som man hade haft anledning att vänla. Av invandraruiredningens nyanserade syn på problemen återfinns inle mycket. Visseriigen ansluter sig föredragande statsrådet lill de mål - jämlikhet, valfrihet och samverkan - som ulredningen hade uppställt, men det är i myckel én läpparnas bekännelse.

Moderala samlingspartiet hälsar nalurliglvis med tillfredsställelse all regeringen nu inte bara lalar om invandrare ulan ocksä om minoriteter, ett begrepp som moderata samlingspartiet, eller dåvarande högerpartiet, använde i elt program redan 1968. Det var samma år som den socialdemokratiska partistyrelsen uttalade att invandrarna inte borde ses som minoritetsgrupper utan som intressegrupper. I del här avseendet kan man ju spåra en bättring.

Redan i detta sju är gamla program framhöll vi att jämlikhet och valfrihet borde vara vägledande principer i vär invandrarpolitik och alt samhället borde garantera valfriheten genom ett aktivt slöd lill minoriteters kulturella och andra aktiviteter.

I sin undersökning av svensk invandrar- och minoriletspolilik 1945-1968 säger också David Schwarlz: Högerpartiet ärdet första poliliska partiet i värt land som funnit sin egen linje i del här sammanhanget.

Anpassningen till ett nyll land och elt nyll språk är en långvarig omställningsprocess, som knappasl kan genomföras under den första generationen av invandrare. Det är en smärtsam process med dubbla lojaliteter. En förbättrad ekonomisk situation och slörre social trygghet kan i börian ha stor belydelse, men så småningom kommer fler faklorer in i bilden, mer känslomässiga bedömningar. Man blir kritisk mol det nya samhället, och del gamla kulturarvet får slörre belydelse.

Varie invandrare måste få möjlighet att bevara sina kulturtraditioner och därmed sin identitet, och det kan bara ske om man ocksä får möjlighet att behålla och utveckla sitt eget språk. Det är bara pä modersmålet som man kan uttrycka språkets finaste nyanser, som föräldrar och barn kan fä den fulla kontakten med varann. Att bryta den kontakten kan vålla obotlig skada.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Anna-Greta Heyman vid Stockholms invandrarnämnd har gjort en fin utredning om språkets belydelse. Hon säger bl, a,; Den intellektuella ulvecklingen av språket kommer efter den emotionella, - Ingel annat språk än det första, modersmålet, lär man sig på detta sätt.

Hon anför också att den som bryter upp från sin egen kullur gör ett mycket mera ingripande och vanskligt uppbrott än man kanske förstår.

Riksdagen uppdrog redan år 1968 ål regeringen all ordna försöksverksamhet med undervisning på minoritetsspråk för barn i förskoleåldern, men den verksamheten kom inte i gång förrän fyra år senare. Nägon utvärdering kan man därför inle göra ännu, men redan nu vet man att barn som vistas i en enhetlig språklig mifiö blir tryggare. Man fann också ganska snart att man först måste utveckla barnens modersmål eller hemspråk - vilket man nu vill kalla det - innan undervisning i svenska kunde äga rum med gott resultat.

Invandrarulredningen hade en positiv syn på enskilda förskolor och uttalade; I detta sammanhang bör beaktas den insats som görs av frivilliga organisalioner som bedriver förskolor för barn frän vissa minorilelsskolor med träning i hemspråket.

Ocksä när del gällde enskilda minorilelsskolor på högre nivåer ansåg ulredningen att fortsatt statsbidrag borde utgå till de skolor som hillills haft sådant. Den här frågan kommer herr Strindberg alt senare beröra; jag vill ylleriigare dröja något vid förskolan.

I Stockholms kommun behandlade barnlillsynsdelegerade nyligen ett ärende rörande bidragsgivning till privata förskolor. Av de aktuella är tre skolor för språkliga, nationella och religiösa minoriteter. I fiänsleul-lålandet föreslås att S:l Eriks barnstuga, som är katolsk, skall få fortsalt bidrag - med motiveringen att del i det området är brist på barnstu-geplatser. Men den judiska och den eslniska lekskolan föresläs få sitt ekonomiska slöd indraget, för de ligger i områden där del finns barn-siugeplatser. Sådan skulle alllsä den egendomliga principen vara. Man är inle beredd att la hänsyn lill föräldrarnas önskan om en beslämd undervisning, inte heller till att dessa barn sedan kommer alt placeras i den judiska Hillelskolan resp. den eslniska skolan, varför en tillfällig placering i svensk lekskola måste bli hell förvillande.

Så här kommer alltså regeringens paroller om valfrihet all te sig i praktiken. Valfriheten får bara komma lill stånd pä majoritetens villkor, vilket inle är någon frihet. Att man bryter mot den UNESCO-konvention som regeringen själv har skrivit under bekymrar inte regeringen - man är ju så van alt mäslra andra, inle minst i utrikespolitiken.

Lål mig så gä över lill en annan fråga, den om bidrag lill föreningar och trossamfund. Del är glädjande att de nu skall få bidrag. Vi tycker emellertid från moderata samlingspartiets sida att de 1,6 mifi. kr. som föreslås är för litet och alt statsrådet borde ha följt upp invandraruiredningens förslag om 2,5 mifi. kr., vilket skulle kunna ske genom en omfördelning inom det totala anslagel.

I proposiiionen föreslås att invandrarverket skall ange de villkor som

skall gälla för att bidrag skall kunna utgå. Della är något som oroar mänga minoritets- och invandrarorganisalioner, som tycker sig orättvist behandlade av invandrarverket i den hittillsvarande verksamheten. Moderala samlingspartiet har i sin parlimotion krävt all riksdagen skall fä yttra sig över de principiella riktlinjerna när del gäller bidragsgivningen. Men utskottet delar inte den uppfattningen ulan ullalar trosvisst att "med den sammansättning verkels styrelse har finns det anledning räkna med att olika intressen kommer all beaktas". Visst komnier jag väl all fä framföra mina åsikter i styrelsen, men huruvida de kommer att beaktas är en annan fråga. Även här flnns ju minoriteter.

Utskottet behandlar ocksä invandrarverkets organisation m. m. Verkets styrelse har hittills haft till sill förfogande en expertgrupp med representanter för olika statliga institutioner och verk. Denna expertgrupp föresläs nu bli avskaffad. Experter fär i stället kallas från fall lill fall.

Moderata samlingspartiet anser att expertgruppen bör flnnas kvar men att medlemmarna bör få tillfälle all mer konlinueriigt än hillills föfia styrelsens arbete. Denna uppfallning har även AMS, försvarsstaben och rikspolisstyrelsen, som hittills har haft representanter i denna grupp. Vi anser ocksä att representanter för arbetsmarknadens parter, i detta fall LO och Arbetsgivareföreningen, bör ingå i denna expertgrupp eftersom vär invandring i slor utsträckning är arbetsmarknadsmässigt betingad. Häri har vi slöd av riksrevisionsverkel, som har ägnat invandrarverkels verksamhet på anpassningsområdet en noggrann granskning.

Så några ord om det s. k. invandrarrådel. Invandrarulredningen föreslog att ett rådgivande organ för invandrar- och minoritetsintressen skulle knytas till invandrarverket. Det borde bestå av 15 ledamöter, som skulle utses på förslag av organisalioner bland invandrarna.

Propositionens förslag är all knyta etl invandrarråd lill arbetsmarknadsdepartementet. Däri skall ingå företrädare för invandrarnas organisationer, men också för slalliga och kommunala instanser och arbetsmarknadens parter. Hur mänga ledamöier detta råd är tänkt all få sägs ingenting om, inte heller hur många invandrare som skall beredas plals där, men det kan väl bara bli några få representanter för de största organisationerna. Vi anser del för vär del principiellt felaktigt att förlägga olika rådsgrupper lill departementen, där de är undandragna all parlamentarisk insyn.

Härmed har jag berört reservationerna 2, 8, 10 och 12 från moderata samlingspartiet, vilka fogals lill inrikesutskoltets betänkande nr 6.

Innan jag slutar vill jag emellertid ta upp en intervju med statsrådet
Leijon som återfinns i invandrarverkels tidning Ny i Sverige nr 1 är
1974. Rubriken lyder; Man får aldrig bara klampa in. På en fråga om
hur man skall hjälpa invandrarbarn ur den lojalitetskonflikt som ofta
uppstår mellan föräldrarnas uppfattning och del svenska samhällets säger
slalsrådel: "Här tror jag all vi måste lägga en slor del av informations-
bördan på skolan, pä lärarna. Svenska lärare i svenska skolor har

genom åren också ställts inför problembarn från hem där alkohol och

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

annat präglat barnens utveckling. Jag är en smula hoppfull - jag tror all den svenska skolans mångåriga erfarenhet av barns socialt trassliga uppväxtmifiöer gett lärarna inblick i en myckel likartad problematik," Det här är i sanning etl mycket märkligt ullalande för all komma från det ansvariga statsrådet. Menar verkligen statsrådet Leijon all man måste ha sysslat med alkoholister och deras problem för alt förstå invandrares svårigheter i en kollision mellan skilda kulturer? Jag väntar med intresse på svaret.

Härmed, herr lalman, ber jag all fä yrka bifall lill samtliga de reservationer vid inrikesutskoltets betänkande nr 6 där representanterna för moderata samlingspartiet har sina namn.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Det talas ofta om de s. k. invandrarproblemen, och det är klart att det finns sådana i ganska rikt mått. Allt fler invandrare har av olika skäl styrt kosan till Sverige.

Del har varit en tillgäng för förelagsägare i slörre och mindre skala. Stora koncerner har hängt upp en betydande del av sin produktion jusl på de utländska invandrarna.

Många av dem som kommii har lockats till värt land av falska förespeglingar, mänga har hamnat i en slumtillvaro, de har utnytfiats lill bristningsgränsen, ofta för löner som har legal under dem som normall betalas. Språklig och kulturell isolering har inte gjort deras tillvaro lättare.

Vi har vid upprepade tillfällen kritiserat regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna för att man inle med tillräckligt ansvar, med tillräcklig snabbhet och med tillräcklig handlingskraft har lagit itu med dessa frågor.

I propositionen 1975:26 understryks att invandringen skall vara reglerad även i fortsättningen och att arbetsmarknadsparlernas inflytande över invandringen av ulomnordiska arbetare skall bestå.

Vi delar denna mening. Storkapitalet skall inte ha möjlighet att ohämmat och ulan kontroll lösa sina arbelskraftsproblem genom ett cyniskt utnytfiande av utländska arbetare som hämtas hil när del passar de kapitalägande. Del måsle alltså enligl vår mening vara samhällets skyldighet att se lill att de utländska arbetarna fär samma rättigheter och samma slällning och förutsättningar som andra arbetare. Det är också därför som vi i vår motion betonar att det mäste finnas en grundläggande enighet mellan svenska arbetare och arbetare av annan nationalitet.

En god invandrarpolitik handlar inte bara om att man skall söka tillgodose berättigade krav pä likvärdiga ekonomiska och sociala villkor. Den handlar också om del kulturella arvet, och där utgör språkel en väsentlig del.

På det området har det uppenbariigen skett framsteg i och med lagstiftningen om rält till ledighet och lön för deltagande i svenskundervisning för invandrare. Det var utan tvivel etl steg i rätt riktning. Men på det här området, liksom på de flesta andra, flnns det företagare som

försöker - på olika sätt - slingra sig undan lagfästa skyldigheter. Dit hör bl. a., vilket påpekas i vär motion, förekomsten av sådana överenskommelser på lokal nivå att språkundervisning ordnas, inte pä betald arbetstid som avsett var, utan vid sidan av den ordinarie arbetstiden. Det var ju inte meningen, och det ärangelägel att myndigheterna finner nägon riktig form för att den lagfästa rätten lill språkundervisning pä betald arbetstid inte urvattnas utan att den fär den form som ursprungligen var avsedd. Där har självfallet ocksä fackföreningsrörelsen sitt speciella ansvar.

Det finns en annan sak som vi finner det angeläget att fästa uppmärksamheten på, nämligen alt det förekommer en benägenhet att inte anställa invandrare som inte genomgått språkundervisning eller efiest tillägnat sig kunskaper i svenska språket. Det är också ell sätt att slippa undan företagens skyldighet att på betald arbetstid anordna språkundervisning för utländsk arbetskraft, som uppenbarligen är i behov därav.

Även det här är etl oskick som pä något sätt måste stävjas.

Vi har i vär motion anvisat en möjlig väg, nämligen en generell avgiftsupptagning till belopp som bör täcka kostnaderna för den undervisning som här kommer i fråga. Vi säger ocksä att det praktiska anordnandet av sådana kurser alternativt kan ligga på företagen eller pä den lokala arbetsmarknadsmyndigheten. Avräkning på inbetalade avgifter och faktiska kostnader skulle, enligt vär tankegång, kunna ske frän arbetsmarknadsmyndigheterna till de företag det gäller.

Utskottet avvisar tyvärr vårt skisserade förslag med en motivering som ger vid handen att man inte bemödat sig om att seriöst försöka tränga in i förslagels innebörd.

I det här sammanhanget vill jag använda några minuter för att ta upp ett par andra sidor av svenskundervisningen i övrigt för invandrare.

Vi vet att en stor del av invandrarna beslår av hemmavarande, inte förvärvsarbetande kvinnor. Där finns ett alldeles speciellt och uppenbart behov av svenskundervisning som pä någol sätt måsle tillfredsställas. Jag tror att man kan säga alt invandrarhustrurna just genom att de inte lalar landels språk hamnar i en ännu svårare situation än männen. Männen är ute i produktionen, de har arbetskamrater som de kan kommunicera med så gott det går och de står ofta i en miljö där del finns andra landsmän, medan kvinnorna som är hemma ofta löper risk att hamna i total isolering just pä grund av alt de inle kan språket.

Här måste man alltså komma fram lill någon form av uppsökande verksamhet mycket snabbt och i organiserade former. Inrikesutskottet erinrar i sin skrivning om att utskottet i anledning av utbildningsutskottets betänkande 1975:6 uttalat sig för att problemel med de icke förvärvsarbetandes undervisning snarast löses och att en utvärdering av den hittillsvarande försöksverksamheten skall ske så all ell handlingsprogram kan utarbetas och föreläggas riksdagen.

Vi noterar självfallet detta som positivt, men samtidigt finner vi att det här är en fråga som måste betraktas som så angelägen att något

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoriletspolitiken, m. m.

dröjsmål inte fär ske. Vi anser, som framgår av reservaiionen 5, att del handlingsprogram som lidigare beställts skall föreläggas riksdagen redan lill hösten.

Etl av de problem som inle behandlas i propositionen hänger samman med att en persons modersmål inte alltid är slatsspråket, vilket vi närmare utvecklar i vär moiion. Det ger en skev bild bl. a. när det gäller behovet av undervisning. Den nuvarande grunden för beräkningen av antalet språklärare är enbart antalet utländska medborgare av etl visst medborgarskap och därför kommer vissa grupper att hamna utanför. Vi har i vår moiion anfört möjligheten att man i folkbokföringen registrerar inle bara medborgarskapet ulan ocksä nationalitet och modersmål.

Vi hävdar också med tanke på de språkliga minoriteternas storiek all vissa språk i paritet med tyskan och franskan bör bli lillvalsämnen i grundskolan och utgöra B- eller C-språk pä gymnasiet.

Det finns några stora språkliga minoriteter i Sverige. Dit hör finländarna vilkas språk borde kunna bli aktuellt, och dit hör serbokroalerna, för att ta ett par exempel. I sammanhangei vill vi också betona alt vi sedan länge ansett det vara självklart att exempelvis finskan, som är modersmål i bl. a. Tornedalen, bör komma i fråga som del av undervisningen för finsklalande barn i dessa bygder - detta sagl närmast som en parentes.

I vär första reservation har vi lagit upp frågan om folkpensioneringen för invandrarna, vilken ännu inte har lösts på etl tillfredsställande säll. Del handlar också om rätten lill förtidspension, som självfallet pä samma grunder bör kunna tillfalla invandrare.

Utskottet hänvisar till pågående ulredning. Vi anser att förslag i denna fråga skall kunna läggas fram redan till hösten.

Jag vill slutligen ägna några ord åt frågan om rösträtten.

Vänsterpartiet kommunisterna har under lång lid kämpat för rösträtt ål invandrarna. Kampen har nu gett resullal så lill vida att den rättigheten kommer att bli tillämpad vid 1976 års kommunala val. Vi noterar det med tillfredsställelse som ett steg i demokratisk riklning och som etl understrykande av att opinionsbildning och kamp ger resultat.

Men vi ställer oss också frågan varför man stannar vid den kommunala rösträtten. Del är lika logiskt att frågan om rösträtt för invandrare vid de allmänna valen löses, och vi hemställer därför om förslag även i den frågan. En sådan åtgärd måste ses som den naturliga följden av att man kommer all ge invandrarna rättighet att rösla i kommunala val. Deras räll lill medinflytande får inle stanna vid de kommunala församlingarna.

Vi har i vär moiion lagit upp en rad myckel angelägna frågor. Vänsterpartiet kommunisterna lycker det är viktigt alt man gör alll för alt jämställa de stora invandrargrupperna med övriga i Sverige boende -pä alla områden.

Invandrarproblem finns inle bara i Sverige utan i åtskilliga andra europeiska länder. De har skapats genom alt många människor i sill hemland har haft outhärdliga förhållanden, framför allt genom att sysselsättningen där inle har kunnai garanteras.

Den svenska industrin och storkapitalet har profiterat pä detta och öppnal fabriksportarna utan all sociala och kulturella förhållanden varit ordnade på ett tillfredsställande sätt.

På senare år har vissa framsteg gjorts, främst på grund av den opinion som utvecklats. Men ännu återstår mycket att göra. Sverige bör verkligen ta chansen att bli ett exempel på hur man kan satsa för att läla invandrare behålla sin egen identitet och sin egen kultur och hur man ekonomiskt och socialt kan garantera dessa slora arbetargrupper förhållanden som är likvärdiga med övriga löntagares.

Det hänvisas i inrikesutskoltets belänkande lill olika pågående utredningar. Vi tycker att man pä några områden bör gå snabbare fram än vad man tydligen avser att göra. På de punklerna har vi reserverat oss i utskottets betänkande nr 6.

Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall till reservalionerna 1, 4, 5, 7 och 9.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

RiktUnjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Hen EKINGE (fp);

Herr talman! Jag tror all det för många av oss är svårt att riktigt sälla oss in i invandrarnas situation. För oss som haren i det stora hela invand mifiö att bygga vår tillvaro på ter sig det mesta i vär omgivning naturiigt och självklart. Så är det självfallet inte för invandraren, som med olika bevekelsegrunder lämnar sin hemmifiö och som i den nya, främmande mifion skall söka finna fotfäste för alt sä småningom bli fast etablerad i sin nya omgivning, sitt nya hemland.

Att bli välkomnad och accepterad innebär inte i sig själv alt främlingskapets alla problem är lösta, men självfallet är vär attityd som värd-nalion för invandrarna av stor betydelse för all en god grund skall kunna läggas för den fortsatta vistelsen i vårl land. Här gäller det verkligen alt arbeta för all genomsyra hela värt samhälle med en positiv inställning till andra nationaliteter och andra folkgrupper. Del räcker således inte med all bara ta avstånd från nedvärderande attityder gentemot invandrare och minoritetsgrupper, utan vi måste ocksä aktivt motarbeta sådana yttringar.

Mot den bakgrunden ter sig det mål för invandrarpolitiken som propositionen 1975:26 beskriver och som återges i ulskollels belänkande inle särskilt revolutionerande. Trots della finns det dock anledning att ge sin anslutning till beskrivningen av målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Från folkpartiets sida har vi i olika sammanhang framhållit att den anpassning som fordras för alt ett varaktigt boende i värt land inte skall utgöra .något hinder för all invandrarnas kulturella avvikelser skall ses pä annal sätt än som etl berikande och etl välkommet inslag. Men givetvis skall ocksä invandrarna själva få väfia i vilken utsträckning de önskar bevara sin identitet och i vilken utsträckning de önskar gä upp i en svensk kulturell identitet.

Detta är i och för sig uttryck för såväl tolerans som önskan om ge-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Rikt Unjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

menskap mellan invandrarna och vårt eget folk. Det bästa uttrycket för solidaritet med invandrarna är väl alt vi i värt land vägrar alt se och uppfatta invandrarna som gästarbetare. Vi anser tvärtom att invandrarna skall ges samma trygghet som tillförsäkras alla medborgare i vårt land. Även om dessa saker inte är kontroversiella, kan del ändå flnnas anledning att i det här sammanhanget understryka detta.

I övrigt vill jag, herr talman, kort beröra några frågeställningar som aktualiserats i folkparlimolionen 1962 med anledning av propositionen om riktlinjer för invandrar- och minoriletspolitiken.

I fråga om arbetsmarknadssituationen råder också enighet om att invandringen även i framtiden bör vara reglerad, inte minst för att kunna ge en så meningsfull sysselsättning som möjligt både för invandrarna och för arbetssökande i vårt eget land.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen är det givetvis riktigt att invandrarna, som det framhålls i utskottets skrivning, fär tillhöra arbetslöshetskassan på samma villkor som den svenska arbetskraften, men med hänsyn till de problem som kan hänga samman med kvalifikationsregler och annat är del angelägel all sädana frågor las upp av den arbetande arbetslöshelsutredningen. Det är ocksä angeläget alt denna utredning arbetar sä snabbi som det över huvud taget går. Riksdagen har på förslag från folkpartiet tidigare fattat principbeslut om införande av en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Dä gäller del givelvis alt ulredningen snart blir färdig sä all eventuella problem som finns för invandrarna ocksä blir lösta. Vi har från folkpartiets sida oupphörligen fört fram delta krav, och jag vill därför i detta sammanhang ytterligare understryka behovet av att riksdagen snart får möjlighet att la slutlig ställning till frågan om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Samma förhällande synes mig ocksä råda när del gäller folkpensions-frågan. Även här är det angeläget alt pensionsulredningen snarast kommer med ett förslag.

Som framhålls i vär motion är de för invandrarna aktuella frågorna i första hand sädana som rör utbildningen och dä särskilt utbildningen i svenska språket. Sedan riksdagen vid etl par tillfällen begärt all regeringen skall lägga fram förslag till åtgärder för alt förbättra svenskundervisningen även för icke anställda invandrare, är det vär förhoppning all dessa begärda åigärder omgående kommer alt vidtas.

I proposiiionen förordas alt bidrag till invandrare och minoriletsorganisalioner skall kunna utgå efter vissa givna regler. Därvidlag förutsätts ocksä att även olika trossamfund skall kunna inräknas bland de organisalioner som har möjlighet att få sådant bidrag. Dessa bidrag fyller självfallet mycket angelägna behov, och vi vill för vär del understryka vikten av alt bidragen inte blir detafireglerade utan att de ger de organisalioner som fär sådana projektbidrag möjlighel att låta lokala initiativ och idéer komma lill uttryck. På så sätt kan menar vi, värdefulla erfarenheter vinnas och projektverksamheten fä en vidare utformning.

När del gäller medborgarskapsfrågan framhåller utskottet att den f n.

bereds inom arbetsmarknadsdepartementet och alt den enligt departementet bör diskuteras inom ramen för det nordiska samarbetet innan något förslag framläggs. Från folkpartiels sida har vi lidigare under flera år i motioner begärt en översyn av reglerna för svenski medborgarskap. Del är önskvärt att kravel på vistelsetid i vårl land sänks för erhållande av medborgarskap. Vi förutsätter alt den nämnda beredningen kommer med etl förslag snarast.

I fråga om de reservationer som frän moderathäll avlämnats i anslutning lill beiänkandel och som tidigare berörts i debaiten vill jag bara helt kort framhålla all vi från värt häll inle har kunnai ansluta oss till dessa vare sig det gällt frågan om enskilda förskolor eller ålderdomshem eller minorilelsskolor. Orsaken är all vi anser all dessa krav inte slår i överensstämmelse med målsättningen för invandrarpolitiken när det gäller alt skapa såväl tolerans som gemenskap mellan invandrargrupperna och vär egen befolkning.

Till sisl, herr talman, några ord om invandrartidningarna.

Vi har i ett särskilt yttrande framhållit att vår principiella inställning är att även tidningar pä andra språk än svenska bör omfattas av del allmänna presstödel och således kunna få bidrag genom presstödsnämnden. Men som utskottet framhåller ankommer det inte på inrikesutskoltet att bereda frågor som rör allmänna presstödel. Därför har utskottet inte gått in på dessa frågor. Vi har med vårt särskilda yttrande givit vär anslutning till den reservalion som är fogad vid konstilutionsutskottets betänkande och som för vär del kommer att tas upp av Per Ahlmark i den fortsatta debatten.

Samiidigi är det givetvis klart att andra publikationer som riktar sig till invandrare och minoritetsgrupper och som inte omfattas av presstödskungörelsens bestämmelser, kan förfiäna stöd från samhället. Och därför har vi anslutit oss lill utskottets förslag om ett ökal projektstöd till sådana publikationer. När den försöksverksamhet som utskollet förordar är slut, finns det enligt värt säll all se också anledning all pröva i vilken utsträckning publikationer av della slag bör stödjas genom anslag över invandrarverket, eller om stödet bör kanaliseras genom annan statlig nämnd. Men lill delta finns del anledning återkomma när den föreslagna försöksverksamheten skall utvärderas, och därför har vi anslutit oss lill utskottets ståndpunkt.

Herr lalman! Med del anförda ber jag att fä yrka bifall till inrikes-utskottets belänkande.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! Det kunde i en sådan debatt som vi för i dag vara frestande att göra en historisk återblick på Sverige försl som ell utvandrariand under nära hundra är, från 1850-1950, och därefter som ett invandrariand, vissa år i mycket betydande grad. Under denna tidsperiod har Sverige utvecklats frän etl fattigland lill elt av väridens större induslriländer, och under socialdemokratisk ledning har vårt land byggt upp ell socialt

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

RiktUnjer för invandrar- och minoritetspohtiken, m. m.

välslåndsmönster, kanske del bästa i hela världen.

Om man gjorde den här historiska återblicken skulle man ocksä finna att flyttningsmönstret för människor alltid är detsamma, nämligen alt det egna landet inte kan ge dem den försörining och den frihet som de eftersträvar dels för sig själva, dels för sina anhöriga. Människor söker trygghet och arbete, trots att utvandring alllid innebär ett uppbrott från den mifiö man är van vid till någonting fullständigt okänt. Omställningsproblemen blir stora.

Vilhelm Mobergs böcker om hur de svenska utvandrarna upplevde sin första tid i Amerika är jag övertygad om all de flesta av riksdagens ledamöter har läst, och jag hoppas alt vi som sitter här och även alla andra i Sverige har lärt sig någonting av dessa böcker när det gäller vårl umgänge med och vår syn på dem som under de senasie 30 åren har kommit till Sverige och har bosatt sig här.

Det är inte lätt att möta en ny mifiö och ett främmande språk, särskilt om man dessutom har dålig skolunderbyggnad, såväl teoretisk som praktisk. Ell välfärdsland som Sverige har därför skyldighel att vidia ätgärder för att underlätta invandrarnas villkor, inte bara under den första tiden, och också ge dem möjligheter att bevara sin kultur och sin särart i framtiden.

Bakgrunden till de förslag som skall behandlas här i dag går lillbaka till motioner i det gamla riksdagshuset 1967 av herrar Björk i Göteborg och Torsten Hansson i första kammaren och av herrar Kellgren och Johansson i Trollhällan i andra kammaren. Tiden rinner i väg, och det finns inte mer än en av dessa ledamöter kvar i riksdagen nu. Men jag tror att herr Johansson i Trollhättan är ganska nöjd med resultatet.

Jag blev ganska förvånad när fru Diesen här talade om att propositionen bara var en läpparnas bekännelse och ingenting annal. Om del hade funnits någon konsekvens i fru Diesens påstående borde hon ha gjort vissa exemplifieringar, för fru Diesen menar väl ändå inte på fullt allvar att skillnaden mellan en läpparnas bekännelse och en verklig insats för invandrarna ligger i de reservationer som moderala samlingspartiet har fogat till ulskottsbelänkandet och som gäller bidrag till enskilda förskolor, ålderdomshem och minorilelsskolor, omfattningen av verksamhetsbidrag till organisalioner och vidare invandrarrådel och forskningen. Om det hade varit någon mening med fru Diesens tal här om att invandrarpolitiken inte bara skall vara någon läpparnas bekännelse borde hon dels ha motionerat, dels föfil upp sina krav i reservationer. Nu sade hon ingenting mer än jusl detta, och jag blev verkligen förvånad. Alla de som tillhört invandrarulredningen med undantag av fru Diesen ärganska nöjda med det här resultatet, även om inte alla önskemål blir tillgodosedda. Vi skall emellertid komma ihåg att del också finns ett kulluravsnilt i dessa sammanhang. Delta sagt som en parentes.

Riksdagen beslöt enhälligl 1967 att skriva till regeringen och begära en utredning. Enigheten kring invandrarfrågorna har också präglat riksdagsbehandlingen under de år som gäll sedan 1967, I den nya riksdagen

har icke förekommit några reservationer under de gångna åren när det gällt anslagsberäkningen, Invandrarulredningen tillsattes 1968 och avlämnade sill slutbetänkande 1974. Efter sedvanlig remissbehandling har vi i dag att behandla propositionen 26 och som en föfid därav inrikesutskottets betänkande nr 6. Vi skall komma ihåg att alll under den här liden - jag tror att det var herr Lövenborg som ocksä påpekade det -inte har legat stilla. Vi har bl. a. fått svenskundervisning för invandrare på betald arbetstid.

I dag skall vi ta ställning till de övergripande målen för vär framtida invandrar- och minoriletspolilik. Jag skall inte gå in närmare på detta ämne, då föredragande statsrådet fru Leijon kommer att hälla ett anförande här och jag lar för givet att hon kommer att beröra de målen. för invandrarpolitiken. Jag vill bara peka på elt par saker.

För det första skall invandringen även i framtiden vara reglerad. Det tror jag är viktigt, och jag hälsar med glädje herr Ekinges anförande, där han gjorde klart att folkpartiet nu fullständigt sluter upp på vår sida. Skall vi kunna ge invandrarna en riktig och god start i vårt land i fråga om såväl arbete som bostad och övrig social service, mäste vi försöka slussa invandrarna via arbetsförmedlingen så all de har ell jobb när de kommer hit.

För det andra skall invandrarna fä möjlighet att väfia mellan att antingen helt gå upp i det svenska samhället eller all bevara sin egen kulturella och språkliga identitet.

Min uppfattning är att båda dessa saker är vikliga när det gäller vär framtida invandrar- och minoriletspolilik.

Jag skall nu, herr talman, gå över till all tala litet om de reservationer som flnns fogade till betänkandet och de yrkanden som här har framställts. Kanske någon i kammaren tror att den enighet som jag förut talade om har brutits, men min uppfattning är - och jag tror all den delas av de flesta - att i fråga om den principiella inriktningen råder enighet. Della grundar jag dels på att reservationerna trots alll endasl berör separata frågor, dels på att ingen reservalion är underskriven av mer än etl parti. Socialdemokralerna, centerpartiet och folkpartiet står bakom belänkandet i dess helhet. Del är inte ofta en så stor proposilion som denna får en sådan anslutning. Jag tycker det är bra att del råder enighet. Invandrarna bör inle bli elt slagträ i den politiska debatien. Om de blir det - jag kanske i fru Diesens anförande skymtade någol av detta - sä tror jag att det blir sämst för invandrarna och minoritetsgrupperna, och jag tycker att även moderatparliel skall länka pä det ibland.

Innan jag direkt går in på reservationerna vill jag också säga alt vi har under ulskottsbehandlingen gjort en ändring när del gäller anslagsposten Åtgärder för invandrare. Den har höjts med 700 000 kr., dels pä grund av att Stiftelsen Invandrartidningens budget visar att del -om tidningen skall kunna ges ut i samma omfattning som hillills - behövs etl ökat anslag med 300 000 kr., dels därför att vi utökat möjligheterna

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

all ge anslag även lill tidningar som utges i Sverige. Jag tycker att när det gäller tidningar skall invandrarna ha möjlighet alt ha etl inflytande över hur anslagen fördelas, och det blir ju nu möjligt även beträffande tidningar av dagskaraktär. Jag blev litet förvånad av herr Ekinges anförande, för jag har inte på något sätt uppfattat utskottets skrivning som att vi bara skulle ge anslag lill tillfälliga tidskrifter och dylikt utan även till de tidningar som jag här har talat om.

När det gäller reservationerna kommer jag inte, herr talman, att beröra reservationerna 3, 6 och 9, dessa kommer herr Andreasson att behandla senare i debatten. Jag skall böria med reservationerna i den ordning som de finns i utskottsbetänkandet. Jag böriar med reservaiionen 1, där vänsterpartiet kommunisterna kräver alt del redan till hösten skall läggas fram förslag om att invandrarna skall ha rätt till samma pensionsförmåner som den europeiska konventionen innefattar.

Invandrarnas rätt till folkpensioner har successivt förbättrats, men en hel del problem återstår att lösa, och det har uppdragits ät pensionskommittén all ta upp dessa frågor. Frågan är inle alldeles okomplicerad. Det sammanhänger med att folkpensioneringens konstruktion innebär att pension - till skillnad frän vad fallet är i de flesta andra länder -ulgår även till den som inte är förvärvsarbelande. Uppfyller man älders-och medborgarvillkoret eller har man vistals en viss tid här i Sverige, utgår pension. Men det fordras regler om viss anknytning lill Sverige för all utländska medborgare skall få rätt till svensk folkpension. Regler av denna typ måsle övervägas ytterligare. Detsamma gäller rätten lill export av folkpension.

Konventionsförhandlingar måste också föras ty det gäller att även tillförsäkra svenska medborgare i andra länder räll till pension i respektive land i lika män som vi är beredda att ge icke svenska medborgare boende i Sverige rätt till pension här. Del är någonting jag lycker man skall ta hänsyn lill och som pensionskommittén verkligen får la upp.

I reservationen 2 föfier moderata samlingspartiet upp sin parlimotion om statsbidrag lill enskilda förskolor, och fru Diesen har också talat om det här. Jag lycker alt del är en fråga som måste ses i elt slörre sammanhang, men del här är ju moderaternas linje, och den är väl ideologiskt betingad. Vi skall gärna föra en slor debatt om della, men jag tror inle alt jag lyckas övertyga fru Diesen om felaktigheten i moderaternas förslag. Alt hon inle lyckas övertyga mig, det är jag absolut säker på. Ty vad innebär separata förskolor i det här sammanhanget? Jo, att vi fåren segregation redan frän barnaåren. Man kan tala om valfrihet i della sammanhang. Men vad har barnel för valfrihet i della fall? Del blir ju föräldrarna som väfier, och kanske är det ell val som blir till förfång för barnel hela livel och kan medföra isolering. Nej, min och utskottets uppfattning är all vi inom ramen för samhällets skolor bygger in möjligheler till olika aktiviteter. Fru Diesen hänvisade här lill invandrarulredningen och citerade ell stycke ur dess belänkande.

, Men jag tycker alt det är ganska vikligl att i riksdagens protokoll läsa in del som stod före det fru Diesen citerade. Och nu läser jag ur invandrarulredningen:

"Kravel all förskolan skall utveckla barnens kunskaper i sitt modersmål innebär att barn av samma nationalitet bör samlas i tillräckligt stora grupper. Även om så sker är dock i många kommuner antalet barn frän mindre invandrargrupper så litet att en effektiv träning i barnens modersmål inte kan anordnas med hänsyn till lärarlillgängen och kostnaderna, I de fall det är möjligl bör man söka lösningar av detta problem genom interkommunala överenskommelser,

1 detta sammanhang bör beaktas den insats som görs av frivilliga organisationer ---", dvs, man bör när det gäller interkommunall arbete beakta de insatser som gjorts och den kunskap som inhämtats.

Jag tror del är vikligl att slå fast alt det är samhället som skall klara della. Barnen får inle bli isolerade, men de skall ha möjlighel att få undervisning i sitt eget modersmål.

Reservationen 4 från vänsterpartiet kommunisterna lar upp frågan hur man skall finansiera den svenskundervisning som bedrivs i dag. Herr Lövenborg sade här all man föreslår en generell avgift. Herr Lövenborg menar alt utskottet inte seriöst försökt tränga in i förslaget. 1 sä fall har ju herr Lövenborg nu möjlighel att ge oss de upplysningar som vi aldrig fick när vi behandlade ärendet i utskottet. Hur menar herr Lövenborg all del skall gä till när länsarbetsnämnderna i samråd med fackföreningarna skall besluta om uttagningsprocent och om vilka förelag som skall belala undervisningen? Det är ju de företag som har eller har haft invandrare anställda som enligl reservaiionen skall betala dessa avgifter. Det måste ju bli fråga om något slags regionalt beskaltningssyslem. Och hur skall det bli med slalliga och kommunala förelag i länen? Del är ju länsarbetsnämnderna som föreslås sköta finansieringen.

Del skulle vara iniressani alt fä en förklaring här i kammaren hur vänsterpartiet kommunisterna har tänkt sig att etl syslem enligl reservationen skall byggas upp.

Jag vet att det varit svårt all fä i gång svenskundervisningen. Vi är inte alls nöjda med den. Men att riva ned elt system som vi har i dag skulle verkligen inte vara bra, ulan vi måste jobba vidare med den ordning vi har och försöka effektivisera verksamheten. De problem som herr Lövenberg log upp är vi alla medvetna om.

Vi är också medvetna om de problem som tas upp i reservaiionen 5. Det gäller svenskundervisning för hemarbelande. Riksdagen har, som herr Lövenborg påpekade, redan begärt all regeringen skall lägga fram ell samlat program. Belräffande uppsökande verksamhel finns del i sakfrågan inga delade meningar, men vi har i dag vissa svårigheter. Del gäller alt fä kvinnorna och även många män motiverade för all lära sig svenska. Det behöver vi alla hjälpa till med.

Detsamma gäller vänsterpartiet kommunisternas reservation 7 om hemspräksundervisningen i skolorna. Möjlighel alt få sådan undervisning

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och m inorite tspoliUken, m. m.

flnns redan, och i en särskild utredning övervägs möjligheterna lill förbättringar.

Beträffande frågan om inregistrering av språktillhörighelen så håller statistiska centralbyrån på med en undersökning. Därför tycker jag alt reservationen pä den punklen är onödig.

En reservalion som inle bara skall vara en läpparnas bekännelse utan skall visa att man verkligen vill göra nägol är reservationen 8 frän moderala samlingspartiet om verksamhetsbidrag.

Är del möjligt, fru Diesen, all sä här i böfian ögonblickligen spika all de eller de talen är de absolut riktiga vid fördelningen av anslagen under denna punkt?

Vi i utskotlsmajorilelen lycker alt vårl förslag är lämpligt alt starta med. Sedan får man väl se hur anslagel bör fördelas i fortsättningen.

I reservationen föreslås ocksä alt fördelningsreglerna skall bestämmas av riksdagen. Del lycker jag är mycket oklokt. Vad blir föfiden av det för en ny verksamhet av detta slag? Om vi tar ett beslut här i riksdagen och det visar sig att reglerna behöver ändras, måste man helt enkelt i proposition eller motionsvägen komma lillbaka med förslag lill ändring. Om reservaiionen skulle gå igenom innebär det dessutom att vi skall behandla den här frågan lill hösten och spika reglerna, och ingen organisation kan fä något bidrag förrän framåt jultiden. Jag är inte principiell motståndare lill julklappar i det här sammanhanget, men tror inte fru Diesen också att invandrarorganisationerna behöver ha bidrag före december månad och alt utskottets och propositionens förslag är det bästa?

När del sedan gäller invandrarrådel kan man ocksä ha olika uppfattningar. Själv har jag blivit övertygad om att del förslag som finns i propositionen är det bästa - att man skall knyta invandrarrådel lill arbetsmarknadsdepartementet. På det sättet kan invandrargrupperna och arbetsmarknadens parter - kommunala och andra - föra fram sina synpunkter direkt till ell poliliskl organ, i detta fall etl statsråd, och snabbi fä gehör för sina uppfattningar och fä dem under diskussion. Invandrarverket har ju möjligheter alt kalla expertgrupper eller anlita sakkunskap efter en bedömning frän fall till fall, och del kan inle vara frågor av den storleksordning som fru Diesen vill göra gällande i sitt inledningsanförande.

Jag har ocksä svårt att förslå reservationen 11 angående forskningen. Del måsle vara vikligt all göra forskningsresultaten tillgängliga för be-slulsfattarna och att få till stånd elt ömsesidigt utbyte mellan forskning och samhälle. I detta sammanhang ställer man sig frågande till varför moderaterna aldrig har reserverat sig mol anslag lill exempelvis EFA och ERU. Alla har varit eniga om alt dessa båda organ verkligen har plockat fram forskningsresultat av myckel stor betydelse när del gäller att bedöma t. ex. vår framlida regionalpolitik. Låt oss få etl liknande organ för invandrarforskning. Jag är övertygad om alt det blir lill gagn för invandrarna och minoritetsgrupperna i detta sammanhang.

Med detta, herr lalman, har jag gäll igenom reservalionerna och lagl

fram några synpunkter på proposiiionen och inrikesuiskottels belänkande. Jag är övertygad om, och det är ocksä min förhoppning, all del beslul vi om en stund skall falla kommer all bli lill gagn för invandrarna och minoritetsgrupperna. Men jag är också lika övertygad om all sista ordet beträffande denna politik inte sägs i dag. Del behövs förbättringar och ändringar innan vi får del samhälle som vi lalar om, som skall ge alla möjlighet att trivas, leva sitt eget kulturella liv och vara en del av del svenska samhället med bibehållen identitet.

Jag yrkar, herr lalman, med det anförda bifall till inrikesutskoltets hemställan, vilket innebär avslag pä samtliga reservationer.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och " minoritetspolitiken, m. m.

Fru DIESEN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del blir bara möjligl att la upp några av de punkter som herr Fagerlund berörde.

När del först gällde verksamhetsbidragen frågade han om det är möjligt att spika en summa. Jag vill erinra om all invandrarulredningen var enhällig när den kom fram lill förslaget 2,5 mifioner.

När det gäller invandrarrådel tycker vi att det är principiellt felaktigt att lägga del i departementet. Utskottet säger att del är av värde för intressenterna all få framföra sina åsikter i etl organ knutet lill departementet. Men jag frågar: Vilka intressenter, hur många, vilken fördelning mellan olika kategorier? Vi lycker all det hela är vagt. Eftersom invandrarverket nu enligt majoritetens åsikter skall dra upp riktlinjer och fördela bidrag tycker vi all verket också bör ha invandrarrådel till hjälp.

Vidare erinrar herr Fageriund om invandraruiredningens tillkomst och åberopar vissa socialdemokratiska motioner, som väcktes i den gamla riksdagen. Men han uteslöt högerpartiets omfattande partimolion från 1968, som väl också låg lill grund för uiredningens tillkomst. Sedan frågar herr Fagerlund: Vad är då skillnaden mellan läpparnas bekännelse och en verklig insats för invandrarna enligt moderala samlingspartiels uppfallning? Jo, del är förekomsten av en verklig valfrihet, utan någol inslag av samhällsbeslul över huvudet på människor.

Herr Fagerlund sade i sin allmänna inledning all nyiimönslrel alllid är detsamma. Del skulle vara de ekonomiska villkoren som är avgörande. Men Billy Ehn har i sin mycket intressanta doktorsavhandling Sölebrödel, om jugoslaver vid ell dalsländskl pappersbruk, visat all det är ell slort antal i varandra invävda motiv bakom invandrarnas beslut alt flytta. Del är många personliga ställningstaganden som. ligger utanför det rent ekonomiska området.

Vidare säger herr Fageriund att det vore frestande med en historisk återblick, och jag skulle ocksä vifia göra en sådan när det gäller skolfrågan. Jag vill t. ex. erinra om den ulredning. Skolgång borta och hemma, som gjordes på 1960-lalel och där bl. a. socialslyrelsens och skolöverstyrelsens representanter i utredningen uttalade, alt samhället endasl borde tillvarata samhällets intressen och barnens behov och rättigheter, även om de skulle stå i konflikt med föräldrarnas önskemål. Delta ullalande kontrasterar

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

RiktUnjer för invandrar- och minoriletspolitiken, m. m.

klart mot de internationella konventioner där det sägs all barnets bästa skall vara rättesnöret för dem som är ansvariga för dess undervisning och fostran. Detta ansvar vilar i första hand på föräldrarna.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del kan visst vara av intresse att då och dä ägna några stunder av eftertanke ål- de utvandrare, som en gäng i tiden flyttade frän Sverige till USA, men det har kanske inte så stor aktualitet för denna debatt, eftersom det sedan dess har gått så många månvarv.

Herr Fagerlund tog mer eller mindre seriöst, om jag så får säga, upp många av de förslag vi har ställt. Han nämner exempelvis alt frågan om pensionen inle är okomplicerad. Det kan vi hålla med om, men den är angelägen och vi tycker också all den är brådskande.

Jag anser nog att utskottet liksom herr Fagerlund litet väl lättvindigt går förbi en del av våra förslag. Del gäller t. ex. frågan om kollektiv avgifisupptagning av förelagen för anordnande av svenskundervisning pä betald arbetstid. I utskottets betänkande heter del;

"Utskollet kan inle biträda motionsförslagel. Della är oklart till sin innebörd. Det framgår exempelvis inte om motionärerna tänkt sig en arbetsgivaravgift som skall belasta alla förelag eller om avgiften endast skall avse vissa företag och på vilka grunder urvalet i sä fall skall ske."

Del verkar faktiskt som om varken utskottets ledamöier eller herr Fagerlund har läst motionen. Där säger vi nämligen: "Urvalet av förelag

vilka kan bedömas komma i fråga bör del ankomma pä den lokala

arbetsmarknadsmyndigheten all företa." Hur kan man dä i utskottets belänkande skriva, alt del inle framgår om molionärerna tänkt sig alt en arbetsgivaravgift skall avse alla företag? Vi säger ju alt del bör ske ett urval.

Dä frågar herr Fagerlund vilka företag som skall utväfias. Ja, pä vissa plalser finns det ju förelag med ell slort inslag av utländsk arbetskraft. Det måste dä vara naturligt att låta de förelagen komma med i etl sådant urval. Vi har alllsä begärt att frågan prövas av den ulredning som redan arbetar.

Sedan kommer man fram lill delta med de icke förvärvsarbetande kvinnorna. Här uttalas förståelse för deras problem, men vi anser att del brådskar och att man kan lösa frågan utan alt avvakta vidare utvärderingar. Vi vel att del sitter invandrarkvinnor i nästan fullständig isolering, och så får det inle vara.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Försl till fru Diesen; Beslulel om den här utredningen fattades 1967 på grund av de motioner som jag talade om i mitt första anförande. Jag har inte forskat i om dåvarande högerpartiet kom med någon motion i efterhand, men del är myckel möjligt. Jag länker inte ta upp skolfrågorna lill någon slor debatt här och lämnar därmed fru Diesens senaste inlägg.

Herr Lövenborg säger att det kan vara intressant att tala om utvandrarna men att den frågan inle hör hil. Jag nämnde dem, herr Lövenborg, bara av det skälet att med della perspektiv borde många i Sverige ha lärt litet om hur svenskarna en gäng blev mottagna och därför icke göra om samma missgrepp som de kanske fick uppleva när de utvandrade. Det var enbart från den synpunkten jag log upp saken.

Pensionsfrågan skall jag inte beröra, ulan jag går över till frågan om den kollektiva avgiften för undervisning. Vi skriver i belänkandet att det är oklart hur urvalet skulle ske, och det kanske vi har gjort helt enkelt därför att vi har tyckt all förslaget var konstigt och velal ge en möjlighet all komma ur motionen. Men efter diskussionen i utskollet återkommer nu vpk och säger i reservationen 4: "Arbetsgivaren som har eller lidigare har haft anställda invandrare bör debiteras en särskild avgift för alt läcka undervisningskostnader. Dessa avgifter skall sedan finansiera dels löner för ulbildningsdellagare, dels undervisningskostnader. Länsarbetsnämnderna skall i samarbete med de fackliga organisationerna besluta om avgiftsuttag och undervisningens anordnande."

Det är detta som vi tycker verkligen är konstigt, för det innebär utan tvivel en beskattningsrätt för länsarbetsnämnderna i vafie län. Där man har mänga invandrare beslutar man kanske att ullaget blir 1 % för vissa företag - eller skall man kanske också differentiera uttaget efter hur många invandrare ett företag har haft? I ell annat län med få invandrare ~ t. ex. Gotland - kanske uttaget blir 0,002 %. Det är ell omöjligt system, herr Lövenborg, och det är det som vi vänder oss emot.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjerför invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Hen LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inle alls övertygad om att del är ett omöjligt system. De förelag som självfallet mäste komma i fråga är sådana som har invandrare, och att hitta etl riktigt procenttal kan inte vara oöverkomligt frän förnuflsmässig synpunki. Vi har ju i vär moiion enbart begärt all man skall pröva den här möjligheten och skisserat en lösning-det kanske finns andra. Vad som slår klart är emellertid alt det nuvarande tillståndet inle är tillfredsställande och att man måsle komma fram lill en annan modell, och del är framför alll del som vi har velat aktualisera. Jag tror som sagt inte all den tanke vi för fram är helt orealistisk.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr lalman! Del föreliggande ulskottsbelänkandet och proposiiionen 26 upptar frågor som under lång lid har varit föremål för ulredning och som behandlals i många motioner frän alla partier under årens lopp. Vissa reformer har under senare år genomförts, vissa reformer återstår efter riksdagens beslut i dag i del ärende som vi nu behandlar.

Ett lands invandrings- och minoriletspolilik är en viktig fråga i dagens värld. Många människor - de kan räknas i mifioner - är på flykt eller söker försöfining utanför sill hemlands gränser. Invandring och utvandring påverkar den ekonomiska utvecklingen i resp. länder. Invandringen

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

kan stimulera en expansiv ekonomi men kan ocksä vara en påfrestning för en ekonomi av annal slag. Invandring ställer i vissa fall slora krav pä samhällsinvesteringar, särskilt om målsättningen är likabehandling av landets egna invånare och invandrare. Därvid får man inte förbigå kullurpolitiska insalser. Som lidigare har sagts här betyder en omplantering lill ell nytt land - i många fall lill en ny kullur - omvälvningar för de flesta människor.

Propositionen nr 26 sammanfattar målen för invandringspolitiken i jämlikhet, valfrihet och samverkan. Det innebär i princip likaberättigande socialt, ekonomiskl och kulturellt med svenska medborgare. Invandringen till vårt land skall vara reglerad, och fackföreningarna skall ha stort inflytande på tillståndsgivningen.

Del finns nu, lycker jag, anledning alt erinra om förhållandena för ungefär tio år sedan. Då förekom varie år moiioner om en fri invandring. Enligt vår mening är en reglerad invandring en föulsällning för all vi skall kunna leva upp lill de målsättningar som vi har i fråga om likaberättigande och likabehandling av invandrare och svenska medborgare.

I likhet med andra talare vill jag ullala tillfredsställelse över den stora uppslutningen kring principerna och målen för vär invandringspolitik. Jag tror inle alt de tolv reservationerna jävar påståendet att del är en mycket slor politisk uppslutning bakom principerna och målen för den föreslagna invandringspolitiken.

I vad gäller moderaterna uppfattar jag dem på del sättet alt de i princip acceplerar målen men all de i vissa fall vill gå andra vägar. Moderaterna har i den här frågan åsikter som vi från vän håll inte kan dela. Enligl vär mening innebär moderaternas förslag i vissa fall risker för gruppbildningar och isolering och risker för alt man inte stimulerar lill kontakter mellan svenskar och invandrare. Della är myckel viktigt när del gäller att få ell gott förhållande mellan dessa grupper. Vpk-reservationerna tar i vissa fall upp frågor som senare kommer pä riksdagens bord.

Centerns principiella inställning i invandringsfrägor är alt del är vikligt att samhället underlättar kontakterna på alla områden mellan invandrare och landels egna invånare. Därigenom ökas möjligheterna lill förståelse och samförstånd.

Proposiiionen liksom utskollsbetänkandet lar upp en rad konkreta samhällsområden varigenom målen skall uppnås. Hil hör sysselsättningen, bostads- och sociala frågor, utbildnings-, kullur- och informationsfrågor. Den föreliggande proposiiionen är inget fullbordat reformverk. Flera av de problem som möter invandrare och minoritetsgrupper och som omfattas av målsättningarna är ännu under ulredning och ligger inom andra utskotts ämnesområden. Hil hör t. ex. den kommunala rösträtten för invandrare - en proposilion som redan har aviserats. Hil hör också reformbehov inom utbildningsområdet och inom det sociala området. Det är vår förhoppning all det inte skall dröja onödigt länge innan regeringen lägger fram förslag för riksdagen i dessa ärenden.

När det gäller principerna och målen för invandringspolitiken överensslämmer alltså regeringens proposition i allt väsentligt med centerns uppfattning. En viklig punkt är all det i princip skall vara lika behandling av invandrare och landels egna invånare. Särskilda insalser är behövliga för att främja samförstånd och förståelse mellan landels egna medborgare och invandrarna. Särskilt i initialskedet är språkproblemen viktiga all uppmärksamma, och inte minst gäller det för hemmavarande famifiemedlemmar.

Ett par cenlermolioner har blivit tillgodosedda under utskottsbehandlingen. Fröken Eliasson och fru Söder har motionerat om ylleriigare 300 000 kr. till stiftelsen Invandrartidningen. Detta skulle möjliggöra för tidningen att utkomma i oförändrad omfallning. Au så blir fallet måste anses vara ett minimikrav mot bakgrund av målsättningsforniuleringarna, som det råder stor enighet om. Inrikesulskollel föreslär alllsä bifall lill den molionen.

Herr Nordin m. fl. föreslår i molionen 1727 ell särskilt reservationsanslag om 1 mifi. kr. att disponeras av invandrarverket för produktionsstöd till invandrartidningar pä annal språk än svenska. Inrikesutskoltet föreslår en förstärkning under rubriken Åigärder för invandrare med 400 000 kr. Del är en försöksverksamhet som skall beröra organisalioner och tidningar m. m. Det ankommer på invandrarverket all finna lämpliga former och principer för det slödel.

Därmed kan ell i princip motsvarande produktionsslöd som ges lill svenska tidningar, också med beaktande av invandrartidningarnas speciella situation, komma dessa till del. De bedöms av inrikesulskollel som myckel viktiga från informations- och samhörighetssynpunkl såväl inom berörda invandrargrupper som mellan dem och det svenska samhället. Dessa tidningar är således etl verksamt medel all uppnå de allmänna målen för invandringspolitiken.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 6.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Fru DIESEN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund säger att han har förstått moderala samlingspartiets uppfallning så alt vi acceplerar målen, men han kan inte dela våra åsikter därför att dessa skulle medföra risk för gruppbildning.

Ja, vi ansluter oss till målen, och del är valfrihelsmälel som vi särskilt vill slå vakt om. Vi kan inle förslå att man skall förmena invandrarna alt sluta sig samman i grupper och ta lill vara sill språk och sin kullur, om det kan hjälpa dem att känna trygghet, all finna sig lill rätta i samhället och all bevara den identitet som vi vill tillerkänna varie människa.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle; Herr talman! De målsättningar som fru Diesen här angav finner vi är beaktade i proposiiionen pä ell sådant säll att identiteten, kulturlill-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoriletspolitiken, m. m.

hörighelen, språket och annat kan tillgodoses men i samarbete och nära kontaki med del svenska samhället och med de svenska invånarna. Dessutom innebär de riktlinjer som vi har anslutit oss till en möjlighet och en siimulans för såväl svenska medborgare som invandrare alt öka kontakterna med varandra och därmed öka kunskapen om varandras likheter och olikheter.

Fru DIESEN (m) kort genmäle;

Herr talman! Vi avvisar självfallet inle samverkansmälel - tvärtom slår vi vakt om det. Men vi tycker att det bör vara likvärdiga grupper som på lika villkor har möjlighet att samverka. Och de som inle behärskar språket, som framför alll vill behålla sina kulturtraditioner och sin anknytning till ett annat språkområde, de bör ha samhällets hjälp, de bör komma i åtnjutande av särskilda åtgärder.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag får mer och mer svårt att förstå moderaterna. Fru Diesen säger alt moderaterna vill stimulera till alt skapa "likvärdiga grupper" för alt tillgodose intressena. Del är just detta som vi menar alt propositionen lillgodoser när invandrare och svenskar tillsammans med varandra utbyter åsikter och meningar och genom sådana kontakter skapar förståelse för varandra.

Fru statsrådet LEIJON:

Herr lalman! I dag är del en viktig dag för svensk invandrarpolitik. Man kan hävda alt del är första gången som vi lägger fast en långsiktig målsättning för samhällets insatser när del gäller att förbättra invandrarnas sociala och kulturella situation.

Det är glädjande att det redan frän böfian, i invandraruiredningens arbeie och nu också i riksdagen, råder enighet om målen. Del borgar för framgång för slrävan att steg för steg göra Sverige lill någol av elt föregängsland på invandrarpolitikens område. Pä andra håll har invandrarfrågorna ofta verkat splittrande mellan partierna och del har naturligtvis drabbat invandrarna. Vi kan vara glada över att vi inle har den silualionen här.

Det tidigare arbelel på alt förbättra invandrarnas situation har i första hand varit inriktat pä att skapa jämlikhet i lagstiftningen och på annat sätt mellan invandrare och den övriga befolkningen och pä alt undanröja sociala skillnader.

Nu lägger vi tyngdpunkten pä kultur- och utbildningsfrågorna, på alt invandrar- och minoritetsgrupperna skall få större möjligheler alt utveckla sin egen verksamhel. Vi utökar stödet lill invandrarnas och minoriteternas organisationer. Del är dessutom helt i linje med god svensk folkrörelselradition. Vi förbereder reformer för att förbättra invandrarbarnens ulbildningssilualion och bl. a. skapa bällre förutsättningar för att de skall få undervisning i hemspråket. Vi utvidgar siödet till inköp

av litteratur på minoritetsspråk och vi uppmärksammar behovet av insatser även på andra kulturområden för de språkliga minoriteterna.

I propositionen föreslås också ökade resurser för informationsinsatser och en omorganisation av statens invandrarverk, för all det bättre skall kunna svara mol de nya krav som ställs. Vidare föreslås elt system för auktorisation av tolkar och översättare och all elt invandrarråd med bl. a. företrädare för invandrare och minoriteter skall inrättas.

De mål, sammanfattade i orden jämlikhet, valfrihet och samverkan, som vi nu ställer upp för invandrarpolitiken fär inte bli bara vackra paroller som vi använder i högtidliga sammanhang. De mäste bli verklighet i den mifiö där invandrarfamifien lever, de måste praktiseras av myndigheter och organisalioner, men ocksä av grannar, arbetskamrater och skolkamrater.

I arbetslivet skall målen stå för lika lön och för samma rätt till arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder som de svenska arbetskamraterna har. De skall stå för rätten att slippa hänvisas till enbart hårda, smutsiga och lågavlönade arbeten. Pä samma sätt som vi vill bryta upp den delade arbetsmarknaden mellan män och kvinnor, på samma sätt skall vi sträva efter att förhindra att vi får en delad arbetsmarknad mellan invandrare och infödda svenskar.

På sina håll försöker man motverka konjunktursvängningar genom ett system som med en vacker omskrivning brukar kallas gästarbete. Våra mål förhindrar en sådan politik. Den som en gång fän rätten att invandra skall veta att han finns på arbetsmarknaden pä samma villkor som de infödda svenskarna och att han inte kan fråntas rätlen all stanna här och rätten att kräva ett arbeie.

För ett par år sedan genomfördes reformen om svenskundervisning för invandrare pä betald arbetstid. Goda språkkunskaper är en förulsällning för lika villkor såväl i arbelslivet som i samhället i övrigt. Även om det under det senaste året har skett en positiv utveckling när det gäller förverkligande av den reformen kvarstår en hel del problem. Utbildningen sker ännu inte i en takt som borgar för all målet kommer all klaras. Långl ifrån alla får sin undervisning på arbetstid.

Jag har på senare lid fått en hel del krav frän LO på ytterligare åtgärder som enligt LO:s mening behövs för att lagens mål skall förverkligas. Jag kommer därför inom de närmasle dagarna att tillkalla en arbetsgrupp med bl. a. företrädare för arbetsmarknadens parter. Den fär lill uppgift all snabbi - redan till hösten - lägga fram en karlläggning av de aktuella problemen på området. Den kartläggningen får sedan visa om några ytterligare ätgärder behövs från regeringens sida. Men jag kan redan nu säga all någon ändring av finansieringen komnier jag inle alt aktualisera. Det stämmer ocksä hell överens med LÖ:s linje.

När det gäller den enskildes kontakt med samhället innebär de mål vi nu ställer upp ökade krav. Invandraren skall få möjlighet alt bli förstådd och förstå. Tolkservicen måste byggas ut, service av tolkar som invandrarna litar på. Pä myndigheterna måste vi i ökad utsträckning fä tvåspråkig

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspohtiken, m. m.

3 ■ Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

personal. Invandraren skall kunna få skriftlig information pä sill eget språk, genom den service som invandrarbyråerna ger i kommunen, genom invandrartidningen och genom invandrarverkels och andra centrala myndigheters insalser.

Våra mål innebär att barnen skall ha samma möjligheler till stödundervisning i skolan var de än bor. Deras möjlighet att finna trygghet i och hålla kontakten med det språk som talas hemma måste förstärkas. Men valfrihetsmålet för barnen får inte leda till isolering. Det förverkligas i stället bäst inom ramen för grundskolan, som skall vara en skola för alla barn i Sverige, oberoende av deras ursprung. Detta ställer och kommer alt ställa än större krav på skolan. Men skolan har ocksä något all vinna. Invandrarbarnen ger bl. a, skolan en unik chans att internalionalisera sin undervisning. Invandrarbarnens närvaro ger skolan möjlighet till konkretion av begrepp som kontakt över gränserna och internationell solidaritet.

Våra mål kräver vidare ökade möjligheter för olika invandrar- och minoritetsgrupper att bilda egna organisationer och utveckla sitt eget föreningsliv, att upprätthålla sina traditioner, att få tillgäng lill böcker pä del egna språket på kommunens bibliotek, alt få se och höra sändningar i radio och TV pä del egna språkel och frän hemlandet.

Herr lalman! Del återstår mycket att göra innan de högl ställda målen är omsatta i invandrarens verklighet. Men en hel del är ändå genomfört. Det är viktigt att det fortsatta arbetet sker i samverkan med invandrarnas egna organisalioner, så aU politiken skapar grund för solidariiei, för respekt och tolerans mellan oss infödda svenskar och dem som kommii hil, kanske höjt sin egen standard, men framför allt bidragit till allas vår välfärdsutveckling.

Hen STRINDBERG (m):

Herr lalman! Efter många års utredande har invandrarulredningen preciserat de övergripande målen för invandrar- och minoritelspoliliken i orden jämlikhet, valfrihet och samverkan. Jag vill gärna inledningsvis understryka att jag helt delar statsrådet Leijons uppfallning, att de orden inle endasl får bli vackra paroller.

Den proposition som vi nu behandlar, liksom ett enigt utskott, ansluter sig också lill dessa mål, men därmed lar enigheten delvis slut. Del intressanta och även något uppseendeväckande är att trots denna enighet om de övergripande målen har moderata samlingspartiels representanter i inrikesulskollel tvingats reservera sig, främst när del gäller alt uppnå målet om valfriheten.

Vad är dä valfrihet? Ulskottet konstaterar all valfrihelsmälel innebär all medlemmar i språkliga och etniska minoriteter skall kunna väfia i vilken grad de vill gä upp i svensk kulturell identitet och i vilken män de vill behålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Vilka konsekvenser drar då utskoltsmajoriteten av della enhälliga uttalande? Tillåt mig, herr talman, att göra en liknelse.

Inom bl. a. tyskt näringsliv finns en företagsform benämnd Gesellschaft mil beschrenkter Haftung (G.m.b.H.). Överfört till utskottsmajoritetens tolkning av valfrihelsmälel skulle del bli "Valfrihet i begränsad omfattning" - det är nämligen precis den linje som majoriteten företräder. Den linjen fullföfides f ö. konsekvent av herr Fageriund i hans anförande nyss.

Vad vore naturiigare, herr talman, för all tillgodose invandrar- och minoritetsgruppernas möjlighet att bevara sin identitet än all medge deras barn att gä i en enskild förskola, där deras speciella kulturbehov kan beaktas?

Vad vore naturligare för att uppnå valfrihelsmälel och tillgodose invandrar- och minoritetsgruppernas krav pä bevarande av språk och kultur - och därmed sin identitet - än all stödja minorilelsskolor, som uppfyller vissa av samhället uppställda villkor?

Och vad vore naturligare, herr lalman, för att tillgodose invandrar-och minoritetsgruppers krav på valfrihet än att ekonomiskt stöda av minoritetsgrupper drivna ålderdomshem, där åldringar tillhörande samma folk- eller språkgrupp kan finna den gemenskap som de med all rätt kan kräva på ålderns dagar?

Det skulle inte vara nägon som helsl svårighet att fortsätta frågandet frän rent principiella utgångspunkter, men jag skall begränsa mig till dessa tre frågor. De ansluter nämligen till moderata samlingspartiets reservationer nr 2, 3 och 6. I dessa reservationer har vi föfil upp vår partimotion, där vi mot bakgrund av valfrihetsmålet krävt stöd lill enskilda förskolor, stöd till av minoritetsgrupper drivna ålderdomshem och stöd lill minorilelsskolor. Jag skall, herr lalman, inte fördjupa mig i någon delafidiskussion kring dessa reservationer, utan begränsa mig till all yrka bifall till dem. Samtidigt kan jag inle underiåta all fråga utskottets talesman hur man kan ställa sig bakom de övergripande målen utan att dra de nödvändiga konsekvenserna av della ställningstagande.

Herr Fagerlund konstaterade f ö. i sill anförande att ingen reservation är undertecknad av mer än ell parti. Ja, det är tyvärr etl riktigt konstaterande. Moderala samlingspartiet har förvånansvärt nog inte fält stöd från något annal parti i sin strävan att ge valfrihelsmälel ett reellt innehåll. Apropå den diskussion som fördes mellan herr Nilsson i Tvärålund och fru Diesen kan jag inte låta bli att konstatera att herr Nilsson i Tvärålund var rädd för att dra konsekvenserna av valfrihelsmälel. Han var rädd för risker som skulle uppslå i form av olika gruppbildningar.

Vad innebär den rädslan i klartext? Jo, att valfrihetens innebörd icke skall få tolkas av invandrarna själva. Herr Nilsson i Tvärålund anser sig tydligen mera kompetent än invandrarna att tolka valfrihetsmålets innebörd. Herr Nilsson i Tvärålund ursäktar mig nog, om jag inte har samma uppfattning om kompetensen just pä det här området.

En invandring som innebär att vårt land i genomsnitt tillförs 25 000 å 30 000 invandrare per år ställer utan tvivel samhället inför många, delvis svårlösta problem. För att fä en fortlöpande vägledning när del

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspohtiken, m. m..

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

gäller invandrar- och minoritetspolitikens framtida utformning kan forskning med anknytning till invandringen vara av stor betydelse. Därom råder enighet. Propositionen liksom utskottsmajoriteten förordar att en expertgrupp för invandrarforskning inrättas och knyts till arbetsmarknadsdepartementet. Gruppen bör, heter det, "arbeta i nära kontakt med arbetsmarknadens parter och invandrarnas organisationer". Ja, argumentet kan vid första påseendet te sig beslickande, men det hindrar inte alt i förslaget kan ligga vissa faror. Det kan leda lill, och detta framhålls i moderala samlingspartiets partimotion, all forskningen styrs och att resultatet kan ifrågasättas.

Ulskoitsmajorilelen anser all motionärernas farhågor är överdrivna. Ja, del är möjligt, men det presenteras definitivt inga bevis för att så är fallet. Här slår uppfattning mot uppfattning, och jag kan för min del endasl hävda alt forskning - det är däremot bevisat - inom universitetens ram är fri och obunden.

Herr Fageriund måste för övrigt ha missförstått den reservation som vi har på delta område. Han framhöll nämligen i sitt anförande att de forskningsresultat som framkommer vid universiteten inte skulle stå till förfogande på samma sätt som om forskningen skulle bedrivas i samarbete med departementet. Så är givetvis inte fallet. Resultaten av den forskning som bedrivs vid universiteten står till förfogande på precis samma sätt.

Med detta ber jag att få yrka bifall till reservaiionen 11 vid inrikes-utskottets belänkande nr 6.

En väsentlig sak, och jag vill understryka den, är all de principer som kammarens ledamöier snart kommer all besluta om när det gäller den framtida invandrar- och minoritetspolitiken innebär att berörda grupper därmed bör kunna känna att del svenska samhället är berett att ekonomiskt, socialt och kulturellt stödja dem när det gäller deras anpassning - ofta nog sä svår - i värt land. Därutöver kommer ju invandrarnas slällning ytterligare att stärkas när riksdagen senare - förmodligen i stor enighet - även ger dem som uppfyller vissa kvalifikationskrav rösträtt och valbarhet i de kommunala valen. Detta bör bidra lill ökad hemkänsla och samhörighet med del svenska samhället. Skulle riksdagen i dag även bifalla de i inrikesutskoltets betänkande nr 6 behandlade moderatmotionerna, skulle invandrarna säkerligen i än högre grad uppskatta vär uppriktiga strävan att förverkliga de övergripande målen om jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk):

Herr talman! I inrikesutskoltets betänkande behandlas bl. a. en moiion med mitt namn som del första. Den handlar om huvudmannaskapet för invandrarbyråerna.

Även om det har sagts mänga vackra ord i dag och lagts fram förslag om förbättring av villkoren för invandrarna måste man i äriighelens namn konstatera att deras villkor inte är särskilt bra i alla sammanhang. Del gäller framför alll den utländska arbetskraften, som mänga gånger är

hänvisad till de sämsta och smutsigaste jobben. Invandrarna har svårt att göra sig gällande, inte minst pä grund av språksvårigheterna.

Vi har ett ganska stort antal invandrare här i landet. Vid årsskiftet 1973-1974 var omkring 400 000 regisirerade utlänningar bosatta i vårt land. Men den regionala fördelningen av invandrarna är starkt koncentrerad till tätbefolkade delar av landet, Västmanlands län, som jag kommer ifrån, har den största andelen invandrare. Antalet utländska medborgare i detta län uppgick vid årsskiftet 1973-1974 lill över 22 000 eller 8,6 % av hela befolkningen. Men även inom länet varierar antalet utländska medborgare starkt, I en kommun uppgår sålunda invandrarna till hela 18 9é av befolkningen.

Ständiga problem har varit och är informationen lill invandrarna i olika frågor, bl, a. om deras sociala rättigheter. Det gäller alt bistå dem med råd och upplysningar av olika slag,

I det här sammanhanget har invandrarbyråerna, som från börian startades av frivilliga organisationer, spelat en ganska betydande roll. De har sedermera utvecklats till samhälleliga organ och drivs nu lill en del i samhällelig regi. När det gäller huvudmannaskapet finns det inga klara gränser, I en del fall slår studieförbunden som huvudman, i andra fall socialnämnder, kulturnämnder och i något fall fackliga organisationer. Oavsett oklarheten om huvudmannaskapet finansieras invandrarbyråernas verksamhel i regel genom kommunalt ekonomiskt stöd.

Invandrarbyråernas verksamhel och inriktning har angelts bl. a. av Svenska kommunförbundet i ett cirkulär som om jag inle minns fel utgavs 1971. Trols Kommunförbundels rekommendationer och det stora antalet i Sverige bosatta invandrare finns det i dag endast ell 40-tal invandrarbyråer.

I värt län med dess stora andel av invandrare är det endast tre kommuner som har invandrarbyråer. Det uttrycks också i olika sammanhang på länsplanet och ute i kommunerna oro över detta förhållande. I Länsplanering 74 för Västmanlands län konstaterar länsstyrelsen all del finns etl mycket starkt behov av service från invandrarbyråerna. Men man har gjort en enkät pä området och talat med de kommunala representanterna och fän till svar att de anser all eftersom staten bär huvudansvaret för invandringen bör ocksä staten ha huvudansvaret för de ekonomiska resurserna och svara för dessa. Delta problem har jag tagit upp i motionen.

Nu sägs del i utskottets betänkande all föredragande statsrådet inte har behandlal stalsbidragsfrågan i sak ulan anfört att denna bör ses över i ett vidare sammanhang. Därmed torde man avse beredning av de kommande förslagen från kommunalekonomiska utredningen och socialulredningen. I och med detta anser utskollet att min motion borde vara besvarad.

Jag är inte riktigt nöjd med det uttalande som utskottet gjort. Jag hade ställt elt konkret yrkande i motionen att riksdagen skulle ullala sig för ett i princip statligt överlagande av kostnadsansvaret för invand-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för . invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

rarbyråerna.

Jag vill lill sisl, herr talman, understryka att det inte fär vara pä del sättet att del skall bero pä kommunernas svära ekonomiska läge eller på om den ena kommunen har det bättre ekonomiskt ställt än den andra huruvida invandrarna skall få sitt rättmätiga krav pä service tillgodosett.

Med detta, herr lalman, vill jag yrka bifall lill reservationen nr 9 i betänkandet.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Jag skall helt kort be att få kommentera två särskilda yttranden som finns fogade till utskottsbetänkandet, och där herr Nordgrens och mitt namn förekommer.

Det första gäller den omdiskuterade frågan om invandrartidningarnas situation. Herr Nordgren och jag har samma principiella uppfattning som våra kolleger i konstitutionsutskoltet, nämligen att presstöd enligt pressiödskungörelsen bör utgå till alla i Sverige publicerade tidningar som uppfyller reglerna för presstödet, oavsett vilket språk de publiceras pä. Denna principiella inställning slår helt i överensstämmelse med pressiödskungörelsen, och det är majoritetens i presstödsnämnden uppfattning som är obegriplig. Belräffande de invandrartidningar och tidskrifter som inte kan göra anspråk på presstöd menar vi i likhet med övriga i utskollet att det är önskvärt att de som ett led i invandrarpolitiken får elt särskilt stöd. I enlighet med uppfattningen i moderaternas partimotion stödjer vi således utskottets förslag om alt 400 000 kr. anvisas till en försöksverksamhet på området.

Det särskilda yttrandet nr 2 handlar om invandrarverkets omlokalisering. Som alla väl känner till tillhör invandrarverket de verk som drabbas av slora svårigheter vid flyttningen. Majoriteten av personalen vill inle - förståeligt nog - ivångsförflyttas frän Stockholm. Få människor uppskattar all ivångsförflyttas. Inte heller invandrare som slagit sig ner i Stockholm lycker det är rikligt all de skall tvingas att återigen byta bosättning på grund av den slora verkskarusellen. Samtidigt som slatsmakterna vill satsa pä invandrarpolitiken leder statens politik pä etl annat område lill att denna satsning avsevärt försvåras. Det flnns risker alt de ansträngningar som nu görs för all förbättra förhållandena för invandrare går om intet lill föfid av brister i administrationen.

Herr talman! Vi har inget yrkande på della område, Planerna för verkels flyttning är redan långt framskridna, men vi vill gärna understryka att invandrarverkets svårigheter väl illustrerar och stödjer vårt krav på en omprövning av den fortsatta ullokaliseringen i etapp 2,

Sedan, herr talman, vill jag gärna kommentera någonling som herr Fagerlund sade lidigare i debatten. Han tyckte all invandrarna skulle ha del trivsamt. Men, herr Fagerlund, är del trivsamt att del framläggs förslag i Stockholms kommun t. ex. om all slödel lill den judiska förskolan eller den eslniska förskolan skall dras in? Det finns väl ändå en viss svårighet för socialdemokratin när man skall bedriva invandrar-

politik, och det ärjust detta med valfriheten. I socialdemokratins politik ligger ju en önskan till likriktning, en önskan till kollektivisering, all vi alla skall vara så lika som möjligt. Då blir del svårt att vara konsekvent välvillig, konsekvent öppen och fri gentemot minoritetsgrupper.

Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall till reservationerna 2, 3, 6, 8, 10, 11 och 12.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig säga att vad som händer i Stockholms kommun är någonting som jag inte på nägol sätt kan svara för här. Det är kommunala frågor och sådana tycker jag att man bör diskutera i Stockholms kommunfullmäktige.

Här återkommer man gäng pä gång till valfrihelsmälel. Jag skall bara kort och gott läsa in lill protokollet vad propositionen innehåller pä den punkten: "Valfrihelsmålel innebär alt medlemmar av språkliga minoriteter skall kunna väfia i vilken grad de vill uppgå i svensk kulturell identitet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten."

Alla frihetsmål som ställs upp har sin begränsning. Låt oss vara överens om det. Den absoluta friheten innebär anarki, och det trorjag inle ens fru af Ugglas vill vara med om.

Herr Ekinge tog upp en annan sak som fru af Ugglas ocksä var inne på när hon talade om sill särskilda yttrande och sade all del bara är tillfälliga lidskrifter o. d. som skall kunna få bidrag av de 400 000 kronorna eller rättare sagt av hela det sammanlagda anslaget, som utskottet begär skall öka med 400 000 kr. Menar fru af Ugglas att om det här förslaget går igenom och om konstitutionsutskottets förslag ocksä går igenom, så utesluter inrikesutskottets skrivning bidrag till den eslniska och den finska tidningen? I sä fall är vi oense om innebörden i utskottets skrivning. Herr Ekinge sade ocksä något om - hans namn står också under det särskilda yttrandet - att bidraget skulle begränsas till tillfälliga tidningar. Det har inle varit utskottsmajoriletens mening.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

RiktUnjer för invandrar- och minoritetspohtiken, m. m.

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Nej herr Fagerlund, jag tror inte vi är oense om skrivningen i utskottet, för enligt vår filosofi utesluter sällan - som det är så ofta med socialdemokratin - det bästa det goda. Vi anser att man får så all säga väfia den framkomliga vägen i del här fallet. Vi är inte doktrinära, men vi kommer alt fortsätta att hävda vår principiella inställning, att den estniska tidningen skall ha presstöd enligl presstöds-kungörelsen.

När del sedan gäller begränsningen av friheten, herr Fagerlund, så är det just där oenigheten finns. Vi på värt håll är oroade över en hel del av utvecklingen i del här samhället. Och jag frågar herr Fagerlund: Är det en riklig begränsning av friheten alt inle låta minoriteter få slöd till sin förskoleverksamhet?

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspohUken, m. m.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fru af Ugglas säger här att hon är orolig över den begränsning av friheten som äger rum. Jag kan förstå del till fullo med hennes ideologiska bakgrund. Det finns vissa saker som hon skulle vifia ha ökad frihet i, men tyvärr tror jag inte heller att vi där kan komma överens, t. ex, när del gäller friheten att ulnylfia människor.

Herr ANDRÉASSON i Falkenberg (s):

Herr lalman! Riktlinjerna för invandrar- och minoriletspolitiken är frågor som engagerar alll fler människor i vårt land. Vi bör sträva efter att så längt som del är möjligt skapa jämlikhet mellan svenska medborgare och invandrare av olika kategorier. Invandrarna bör integreras i det svenska samhället, och de får inte känna att de slår utanför.

Invandrarna, om de nu kommer frän de nordiska länderna eller från övriga delar av världen, gör som vi alla känner lill en slor insats på den svenska arbetsmarknaden. Inte minst kvinnorna bland invandrarna vill söka sig ut pä arbetsmarknaden för att de skall kunna hjälpa till med alt bygga upp ett trivsamt hem för famifien i del nya landet. Det är kanske ocksä på det viset alt många av dessa invandrare har för avsikt att stanna här i landet under resten av sitt liv. Del är dä vår skyldighet att se lill all de fär komma med i olika organisalioner. Vi fär noga akta oss för att vi inte bygger samhällen där bara invandrare och minoritetsgrupper skall finnas och verka, de skall som jag lidigare sagt integreras i det svenska samhället. Det är säkert ocksä deras önskan.

Jag skall nu övergå till all något kommentera reservalionerna 3, 6 och 9. I reservationen 3 från moderata samlingspartiet framhålles att förutsättningar bör skapas för samhälleligt slöd lill ålderdomshem upprättade av invandrare och minoriletsorganisalioner. Man gör gällande all ålderdomshem som drivs av dessa grupper fyller en uppgift. Vidare skulle både sociala och ekonomiska skäl tala för en sådan ståndpunkt. Socialdemokralerna och utskollsmajoriteten har här en annan uppfallning än reservanlerna.

Vad beträffar åldringsvården anser man att frågan om särskild service för åldringar bland invandrare bör studeras pä grund av alt antalet åldringar bland invandrarna kommer all öka. Den huvudprincip man här vill slå fast är den alt åldringsvården skall ges inom ramen för nuvarande anordningar. Önskemålet att åldringar skall placeras tillsammans med andra från samma land eller språkområde kan tillgodoses inom ramen för den kommunala åldringsvården. Del kan även pekas pä att åldringsvården i dag är en kommunal angelägenhet, och då bör man frän riksdagens sida inle ge kommunerna anvisningar om hur de skall använda sina resurser i denna fråga. Det kan inte vara riktigt all invandrare, som arbetat här i många år tillsammans med svenska arbetskamrater, när de blir gamla och behöver vård, inle skall få denna vård tillsammans med svenskar och landsmän på nuvarande inrättningar.

Med det sagda yrkar jag avslag på reservationen 3.

I reservationen 6, även den frän moderata samlingspartiet, anses all skolor som man vill inrätta för språkliga minoriteter skall kunna få statsbidrag under förulsällning att skolorna fyller de allmänna kvalitetskrav som gäller för den svenska skolan. Vidare anser man all skolorna bör få arbetsmöjligheter som är likvärdiga med de allmänna skolornas.

Socialdemokraterna och utskottsmajoriteten delar inle heller här reservanternas uppfallning. Vi har den uppfattningen att invandrarbarnen skall erbjudas möjlighet att inom det nuvarande skolsystemets ram bevara och utveckla sin språkliga och kulturella identitet. Frågan om särskilda skolor för språkliga och religiösa minoriteter behandlades av riksdagen 1968. Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet anförde att det måsle betraktas som en självklar rättighet för invandrarbarnen att få möjlighel att föfia samma skolgång som de svenska barnen. Någon annan uppfattning har inte socialdemokraterna och utskotlsmajorilelen i dag, utan vi delar den uppfattningen att invandrarbarn bör undervisas tillsammans med övriga barn och inte i särskilda skolor.

Med det anförda yrkar jag avslag även på reservaiionen 6.

I reservationen 9 från vänsterpartiet kommunisterna föreslås att staten skall ta över kostnaderna för invandrarbyråerna på del kommunala planet. Reservanterna vill även att invandrarbyråernas nuvarande verksamhet ses över samt all man undersöker i vilken form byråernas verksamhel skall bedrivas i framliden.

Till denna reservalion skulle jag vifia säga all frågan om statsbidrag lill kommunerna kommer alt ses över i ell vidare sammanhang, och då komnier med all säkerhet även de övriga spörsmålen i reservaiionen alt beröras.

Jag ber all även vid denna punkt få yrka avslag på reservationen.

Till sist, herr lalman, ber jag alt fä yrka bifall till vad utskollet hemställt pä alla punkter.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Hen STRINDBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Bara ett par korta kommentarer till herr Andréassons i Falkenberg anförande.

Herr Andréasson konstaterar, och det är ju välkänt för oss inom moderata samlingspartiet, att åldringsvården är en kommunal angelägenhet. Ja, det är mänga angelägenheter som sköts pä del kommunala planet men där vi i riksdagen ändå drar upp ramarna för hur verksamheten skall bedrivas. Och när man drar upp riktlinjerna för invandrar- och minoriletspolitiken är del väl ändå rimligt all man ulformar den sä att den blir gällande generellt över hela landet. Jag kan inte finna all det kan vara någol principiellt betänkligt i det.

Sedan hävdade herr Andréasson - och det ligger helt i linje med den diskussion som förts både i utskottet och här i kammaren i dag - all åldringar skall vara tillsammans pä våra svenska ålderdomshem, och det skall inte finnas några ålderdomshem inrättade för några minorileisgrup-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoriletspolitiken, m. m.

per. Enligl milt förmenande gör herr Andréasson där precis samma principiella fel, när han mer eller mindre förbehåller socialdemokratin rätlen att tolka ell valfrihetsmäl som vi har ställt upp för invandrarna. Utifrån våra principiella utgångspunkter menar vi all om det är någol med valfriheten, så är del inte vi som skall avgöra vad som ligger i denna valfrihet utan del är invandrarna själva.

Silualionen är precis densamma pä skolområdet, men där är del inte bara en fråga om invandrare utan där har vi en principiellt mycket kraftig skifielinje mellan socialdemokratin och den uppfattning som moderata samlingspartiet företräder. Vi vill nämligen slå vakt om enskilda skolor. Vi anser att de skolorna är ell utomordentligt komplement lill del ordinarie skolväsendet. Och dessutom ger dessa enskilda skolor möjlighel att beakta - nägol som vi har all anledning att respektera - den tveksamhet med vilken vissa föräldrar ur olika grupper ser på utbildningen inom den svenska skolan. Och detta gäller naturiiglvis, herr Andréasson, inte minst invandrare och minoritetsgrupper.

Jag tycker alt valfrihetsmålet jusl pä utbildningssidan kanske är det väsentligaste när det gäller att tillgodose invandrarnas synpunkter.

Jag är medveten om all det inle är någon mening med all herr Andréasson och jag för en slor skolpolitisk debatt här. Den debatten har vi fört oändligt många gånger i denna kammare. Jag beklagar bara alt socialdemokratin är så doktrinär att den inte låter sig påverkas av några sakskäl.

Herr ANDRÉASSON i Falkenberg (s) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Strindberg gjorde gällande alt vi gör fel, och han sade att vi är doktrinära. Vari det doktrinära skulle bestå vel jag inte. Vi har inom utskottsmajoriteten och från socialdemokratiskt håll en uppfallning, och den håller vi pä. Vi kan heller inte övertyga moderaterna och herr Strindberg. Därför kommer vi säkert - som herr Strindberg avslutade sitt anförande med all säga - all skifia oss på denna punkl även i fortsättningen.

När herr Strindberg sedan talade om enskilda skolor kan vi bara konstalera all vi där har olika uppfattningar. Det hjälper inte hur myckel vi försöker påverka varandra. Vem som har fel där vill jag inte avgöra.

Hen STRINDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Ja, del är ju en demokratisk rättighet all ha olika uppfattningar, och den rättigheten är jag angelägen om att slå vakt om. Det är också en demokratisk rättighet all ha fel uppfallning. Och vem som har fel uppfallning är väl ganska naturligt utifrån mina synpunkler. Jag skulle kunna traveslera någol och säga alt av oss två är herr Andréasson i Falkenberg den ende som har rätt all ha fel.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Bortsett frän sådana här skärmytslingar som denna sisla

har det i dag sagts många välvalda och vackra ord om de betydelsefulla insalser som skilda invandrargrupper gör i vårl svenska samhälle. Det kommer att bli ett uppbyggligt protokoll alt studera för dessa invandrargrupper. Men dess värre kommer del också i protokollet att finnas en ful plump. Jag avser då tidningsstödel och den diskriminering av de tvä stora tidningar som ges ut i Sverige pä annal språk än svenska och som år efter är har förvägrats allmänt presstöd. Det är med anledning av konslitutionsutskottets betänkande i del avseendet som jag nu har tagit till orda.

Det är inle länge sedan vi här diskuterade presstödet lill dagstidningar. Den gången hade emellertid utskottsmajoriteten vidtagit den taktiska manövern all skjuta på de moiioner som yrkade pä produklionsbidrag lill tidningar som utges pä främmande språk. Man ville, som man uttryckte det, avvakta proposiiionen om invandrarpolitiken, alltså den proposilion som behandlas i dag.

Vi finner nu som dä ingen anledning all sammankoppla t. ex. stödet lill den estniska tidningen Eesli Päevalehl med proposiiionen om invandrarfrågor. Och våra skäl är fortfarande dels att Eesli Päevalehl helt uppfyller de krav för produktionsslöd som presstödskungörelsen uppställer vad gäller såväl upplaga som utgivningsdagar och konkurrenssituation, dels alt den baltiska folkgruppen som har varit i vårt land i över 30 är och sedan länge är svenska medborgare icke kan betraktas som invandrare och fä sin tidning biståndsbehandlad som en invandrartidning. Man kan ocksä fråga hur länge man egentligen är invandrare. Med lanke pä balterna måste jag säga alt del gick snabbare för oss skåningar att bli svenskar. Det gick pä tio år. Men här skall det ta över 30.

Eesti Päevalehl befinner sig just i en andratidnings konkurrenssituation
som del statliga pressiödet är avsett att mildra. Därtill kommer, vilkel
jag gärna vill framhålla, att Eesti Päevalehl ocksä befinner sig i en språklig
konkurrenssituation som i regel inle gäller för andra tidningar. Jag skall
inte gä närmare in pä det, eftersom vi har ältat de här frågorna åtskilliga
gånger. Jag bara hänvisar till protokoll för någon månad sedan. Vi finner
att enda orsaken lill alt Eesli Päevalehl är efter är förvägrats produk
tionsslöd av presslödsnämnden är den omständigheten all tidningen är
utgiven på estniska. Vi anser emellertid inte all en tidning skall dis
krimineras på grund av sitt språk. Utskoltsmajoriteten anför ocksä- och
har gjort del år efter är - alt produklionsbidrag "i princip" bör kunna
utgå även för tidning som utkommer på annal språk. Uttrycket i princip
är som ofta lill intet förpliktande för del enskilda fallet. Här ger del
syn för sägen. ,

Under alla de debatter som vi under åren har fört om bidraget lill Eesti Päevalehl har ulskollsrepresenianlen aldrig kunnai påvisa i vilket avseende Eesli Päevalehl inte motsvarar kriterierna för presstöd och därför måste falla utanför. Jag vill nu gärna in i del sisla och för femlielfle gången ställa frågan: Om det nu inle är på grund av språket som tidningen

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

diskriminerats i slödavseende, vilken annan konkret orsak kan dä åberopas?

Här duger det inle, herr Svensson i Eskilstuna, all bara skaka av sig några argument i svepande sättningar och intetsägande formuleringar, sädana som vi också återfinner i dagens utskoltsbetänkande, där man skriver; "Reglerna i presstödskungörelsen har utformats med hänsyn härtill. De har inle bedömts som ändamålsenliga när del gäller att skapa ett ekonomiskt stöd lill tidningar som ges ul av olika invandrar- och minoritetsgrupper." Man mäste med fader Luther fråga: Vad är det? På vad sätt skulle reglerna inle vara ändamålsenliga? Fråga redaktionen pä Eesti Päevalehl! Reglerna är ändamålsenliga, om de bara blir till-lämpade.

Nu är del gott och väl att invandrarverket får möjligheler alt ge s. k. projektbidrag lill invandrartidningar, och det finns ju en rad sädana som verkligen gör skäl för namnet och inle motsvarar kriterierna för allmänt presstöd. Men dit hör definitivt inte Eesti Päevalehl och inle heller den finskspråkiga Routsin Suomalainen. Dessa senare befinner sig i den vanliga lidningskonkurrensen - på liv och död - och bör därför ocksä få slöd efter samma principer som gäller för de tidningar de konkurrerar med. De 400 000 kr. som nu anvisas såsom stöd lill invandrartidningar kommer ju inte på långt när att ge det stöd som det statliga presstödel utgör. Därtill kommer all det alldeles självklart utdelas efter andra grunder, när man inte har andra motsvarande tidningar att relatera sig lill.

När vi i dag diskuterar den proposition som bygger pä invandrarulredningen finns del anledning all citera vad denna utredning uttalar om presstöd lill tidningar på annat språk än svenska. Utredningen anför att det finns "tvä tidningar pä annat språk än svenska som kan uppfylla kriterierna för allmän tidning av dagspresskaraklär enligl presstödkungörelsens bestämmelser, nämligen den finskspråkiga Roulsin Suomalainen och den estniskspråkiga Eesli Päevalehl".

Vi som har reserverat oss i konstitutionsutskottet hyser inte nägon slörre förhoppning om all vinna målet, men vi uttrycker värt uppriktiga beklagande. Faslän man i dag slösar pä vackra ord - det kostar så litet att prata, också i denna kammare - om vad invandrargrupperna utför i värt samhälle, finns det som sagl en plump i protokollet. Vi fär verkligen hoppas att pressutredningen, när den inom kort kommer, skall rätta lill den mångåriga orättvisa som jag här har påtalat.

Herr lalman! Jag ber med della an få yrka bifall lill den vid konslitutionsutskottets belänkande nr 14 fogade reservationen.

Hen AHLMARK (fp);

Herr lalman! Den här debatten gäller också frågan om s. k. invandrartidningar. Bland dem finns - enligt socialdemokraterna, cenlerpartislerna och kommunisterna - bl. a. en tidning skriven för människor, som har bott här i landet i mer än 30 år och som i regel varit svenska

medborgare i snart elt kvarts århundrade.

Estniska Dagbladet fyller alla krav på en tidning som skall fä vanligt produktionsstöd enligt den allmänna pressiödskungörelsen. Men det får den inle, som herr Werner i Malmö visade. Den särbehandlas, därför all den är skriven på annal språk än svenska.

I flera år har socialdemokrater och centerpartister förnekat all Eslniska Dagbladet diskriminerats på grund av sitt språk. Men för precis två månader sedan gav man upp den försvarslinjen. "Denna tidning kommer

ju ut pä estniska- ", sade herr Svensson i Eskilstuna i debatten i

riksdagen den 13 mars. "Men språket konstituerar tidningens konkurrenssituation", sade herr Nordin i en litet mer invecklad formulering av samma tanke. Tillsammans säger de att Estniska Dagbladet inte är skrivet på svenska och att det därför skall förvägras det presstöd som annars hade varit självklart.

Vi liberaler kan omöjligen se saken på del viset. Det naturliga är att tidningar utgivna i Sverige faller inom ramen för det svenska presstödet oavsett vilkel språk de har skrivits pä. Vi kan inte förstå hur man är efter är kan ge stora belopp till exempelvis centerpartiets veckotidningar ute i länen och samtidigt säga nej till Estniska Dagbladet, som utkommer två gånger i veckan och som har minst lika slora ekonomiska svårigheter.

Detta är i praktiken en diskriminering av balterna i Sverige. Gång pä gång har man sagl nej till presstöd lill Estniska Dagbladet. Nu söker man 'glida undan det genom att betrakta Estniska Dagbladet som en s. k. invandrartidning. Estniska Dagbladet skall kanske - säkert vel man inte - få särskilt bidrag av invandrarverket. Till den lidigare diskrimineringen lägger man därmed ännu ett par.

För det första; Varför skall Estniska Dagbladet inte få falla under de i övrigt automatiskt verkande regler som är tankegången bakom pro-duktionsstödel till pressen? Varför skall Estniska Dagbladet bara fä etl selektivt bidrag, som pä ytterst godtyckliga grunder avgörs av invandrarverket? Ingen kan påstå all några bestämda regler kommer att bygga under dessa bidrag. Inrikesulskollel säger tvärtom: "Del får ankomma pä invandrarverket att la ställning till efter vilka principer stöd skall utges. Verket skall därvid vara obundet av de förutsättningar som gäller för del allmänna presstödel." På så lösa boliner skall Eslniska Dagbladet fä sitt presstöd i stället för all falla under de automatiskt verkande regler enligt vilka andra tidningar får hjälp.

För det andra: Varför kan Estniska Dagbladet inte ens i dag garanteras de 300 000 kr. som andra veckotidningar får? Utskollet föreslär all 2,2 mifi. kr. skall gå lill "projektbidrag till organisalioner, kommuner, trossamfund, tidningar m. m." Del är alltså massor av ändamål, och åtskilliga tidningar och publikationer kommer in under ett av dessa ändamål. Ingenting säger att Eslniska Dagbladet får del belopp som vore rimligt. Tvärtom tycks risken vara slor för alt tidningen fåren betydligt mindre summa. Men det vet vi inte, eftersom det är fråga om elt projektbidrag som

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för Invandrar- och m inoritetspolhiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

RiktUnjer för invandrar- och minoritetspohUken, m. m.

skall avgöras av invandrarverket i stället för ell presstöd som föfier automatiskt verkande regler.

Lät mig sammanfatta. Diskriminering nummer 1 av Eslniska Dagbladet är all tidningen, därför att den är skriven på eslniska, inte får det presstöd som den är berättigad lill.

Diskriminering nummer 2 av Eslniska Dagbladet är alt tidningen nu i stället kan få ett extremt selektivt projektbidrag, som inte alls föfier några fastställda regler såsom de mer generella bestämmelserna i press-stödskungörelsen.

Diskriminering nummer 3 av Eslniska Dagbladet är att det inte flnns någon som helsl garanti för att tidningen får de 300 000 kr. som den borde få och som t. ex. ett stort antal veckotidningar landet runt erhåller.

Bakom dessa diskrimineringar står även regeringen. Statsrådet Lefion beflnner sig just nu i kammaren. Jag vill därför fråga henne: Av vilket skäl särbehandlas en tidning som fyller alla bidragskrav i presstödskungörelsen? Varför anser regeringen all Estniska Dagbladet skall förvägras presstöd därför att tidningen är skriven på annat språk än svenska? Kan vi äntligen få ell auktoritativt svar på den frågan i denna debatt?

Folkpartiet kan omöjligen biträda denna serie av särbehandlingar av en enskild tidning. Vi kräver i stället att riksdagen omedelbart uttalar att "produktionsbidrag för tidningar på annal språk än svenska kan utgå fr. o. m. innevarande år".

Jag yrkar bifall till reservationen vid konstitutionsutskottets betänkande nr 14.

I della anförande instämde herr Lindahl i Hamburgsund (fp).

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Det är rikligt att debatien om Eslniska Dagbladet böriar bli något monoton. Herr Werner i Malmö tyckte alt vi hade ältat dessa frågor. Vi förde ju en debatl tidigare i våras om dessa saker.

Jag vill då peka pä att utgångspunkten för den kritik som nu riktas mot konstiluiionsuiskollets majorilel är vad som skall ha hänt i press-stödsnämnden. Enligt herr Werners partikollega, herr Winberg, skulle man, dä man första gängen behandlade frågan om stöd till Estniska Dagbladet, ha anfört att orsaken till alt majoriteten vägrade tidningen stöd var att denna tidning kom ut pä ell annal språk än svenska. Herr Ahlmark har med en papegojas envishet upprepat detta i debatl efter debatt. Men herr Winbergs yttrande och berättelsen om detta bör ställas i sammanhang med konstilulionsutskottets och riksdagens behandling av de här frågorna efter det att det första beslutet i nämnden fattades, och då var ju också herr Ahlmark med.

Den 27 februari 1973 framträdde presstödsnämndens ordförande regeringsrådet Sture Lundell inför konstilutionsulskoltet. För all förhindra vafie mytbildning vill jag här anföra vad han då yttrade om tidningar på utländskt språk: "Vad först beträffar tidningar som kommer ut pä

utländska språk - det har gällt den estniska tidningen Eslniska Dagbladet, Eesti Päevalehl -så har majoriteten i presstödsnämnden ansett att pressstöd inte kan utgå till denna tidning. Inom majoriteten har därvid framförts olika skäl. Man har dels anfört den synpunkten att begreppet 'allmän nyhetstidning' förutsätter att alla svenskar kan ta del av innehållet i tidningen, dvs. att den kommer ul pä svenska språket. När del gäller Estniska Dagbladet har ocksä inom majoriteten framförts den synpunkten att tidningen barett speciellt innehåll. Den innehåller i första hand artiklar och notiser som intresserar den berörda språkgruppen; t. ex. vad som händer estländare i Sverige och i andra länder. Den kan ses som ett medlemsblad för en begränsad språkgrupp, en språkgrupp vars medlemmar i allmänhet inte vill betrakta sig som invandrare; och nästan alla behärskar svenska språket." Herr Lundell sade vidare alt hans personliga uppfattning var den alt Eesti Päevalehl kunde betecknas som en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär men att tidningen inte är "en sådan andratidning som man vill stödja enligt pressiödskungörelsen. Den befinner sig inle i en andratidnings position i förhållande till en förslatidning. Den konkurrerar inte med någon annan tidning. De svårigheter som tidningen har att t. ex. få annonser beror sannolikt pä att den vänder sig till en alltför liten språkgrupp för att annonsörerna skall finna det lönsamt att annonsera i tidningen. Svårigheterna för Eslniska Dagbladet beror alltså inte på att den utgör en andratidning utan alt det är en tidning av speciell karaktär. Det är dessa förhållanden som gör all den inte ansetts berättigad till bidrag enligt presstödskungörelsen. Sedan kan man kanske anse att den av andra skäl borde vara berättigad lill samhällsstöd."

Ja, så uttalade sig presslödsnämndens ordförande inför utskottet.

Och vad hände sedan, när konstilulionsutskotlet log slällning? Vad blev resultatet av 1973 års riksdags behandling av den här frågan? Jo, riksdagen stödde ett uttalande från konstitutionsulskotlel om alt produktionsbidrag i princip bör kunna utgå även för tidning som utkommer pä annat språk än svenska, om tidningen i övrigt uppfyller förutsättningarna för detta bidrag. Riksdagens uttalande frän 1973 har upprepals 1974 och 1975.

Hur kan egentligen då herr Ahlmark och herr Werner i Malmö vidhålla påståendet att balternas tidning diskrimineras därför all den inte utkommer på svenska språket? Det är en allvarlig anklagelse mol regeringsrådet Lundell och övriga ledamöter i nämnden som bildat majoritet i den här frågan. De skulle alltså helt ha åsidosatt riksdagens beslul. För socialdemokraternas och cenlerns representanter i utskottet har del varit mera naturiigt att utgå från herr Lundeils resonemang, som senare har stötts av pressutredningens majoritet.

Att Eslniska Dagbladet inle har fått presstöd är alltså inte ett uttryck för att man velat ifrågasätta invandraruiredningens bedömning all tidningar av det här slaget spelar en viklig roll för slora minoritets- och invandrargrupper - fÖr en minoritetsgrupp är väl ändå esterna också enligt

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

herr Ahlmarks och herr Werners uppfallning - ulan frågan är om ramen för del nuvarande stödet till dagspressen är den lämpliga för just denna tidning. Dä bör man alllsä komma ihåg att reglerna i pressiödskungörelsen har utformats för att motverka de ekonomiska marknadskrafter som under 1950- och 1960-talen tvingat ett stort antal dagstidningar att upphöra med utgivningen, och en stödform med detta syfte har inte bedömts som ändamålsenlig för tidningar som ges ul av olika invandrar- och minoritetsgrupper. Det är en uppenbar svårighet att definiera den marknad som dessa tidningar arbetar på sä att det första- och andralidnings-begrepp som ligger till grund för presstödskungörelsen eller det hög-och lågtäckningsbegrepp när det gäller hushållstäckningen som pressutredningen arbetar med kan användas.

Herr Werner i Malmö gråter nästan då han säger att inrikesutskottets förslag är en plump i protokollet. Del är väl tvärtom. Centern och socialdemokralerna har gjort ett försök att ändå ge stöd till tidningar av delta slag, och jag tycker att vi från konstilutionsutskoltets sida kan ställa oss positiva till inrikesutskottets försök att tillgodose del här stödbehovet inom ramen för samhällets stöd på invandrarpolitikens område. Inrikesutskoltets uttalande innebär att tidningar och tidskrifter som utges här i landet på språk som omfattas av en minoritet av befolkningen är av stor betydelse för sädana folkgrupper från språklig och kulturell synpunkt. Det gäller självklart esterna också att det för dem är värdefullt att ha ett kontaktorgan som utkommer på estniska språket. Invandrarverket föresläs nu fä möjlighet att obundet av de förutsättningar som gäller för del allmänna pressiödet utge slöd som projektbidrag lill sädana tidningar. För balternas del innebär ju det att inle bara Eslniska Dagbladet, som representerar en myckel konservativ opinion inom denna grupp, utan även andra baltiska tidningar, som företräder exempelvis socialdemokraliska och liberala värderingar, fär möjlighel alt erhålla slöd. Med herr Ahlmarks älsklingsuttryck i de här riksdagsdebatterna skulle jag vifia säga att därmed upphör en diskriminering av andra baltiska tidningar, ät vilka moderater och folkpartister under den långa kampen för Eslniska Dagbladet inle skänkt en enda öm lanke. När det gällt att förbättra förutsätlningarna för dessa tidningar har man inle kommii med elt enda uppslag.

Ell beslul i dag i enlighet med inrikesutskoltets förslag öppnar alltså nya möjligheter till kommunikation inom och mellan minoritetsgrupper. Sådan kommunikation kan underlättas via tidningar och enligt betydligt mindre snäva regler än vad som gäller för det allmänna pressiödet. Därför ser jag det föreliggande förslaget som en förbällring och som en lösning av denna länge diskuterade fråga.

Jag ber med detta att fä yrka bifall till konstitulionsutskottets hemställan.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svensson i Eskilstuna böfiade med att tala om herr

Winbergs ställningstagande i presstödsnämnden vid det första lillfälle då de här bägge tidningarna föll utanför slödmöjligheter. Såvitt jag förslår gick herr Winbergs yrkande ut pä all man skulle tala i klartext den gången och inle svänga sig utan säga ut att stöd inte kunde medges därför alt tidningen kom ul på annat språk än svenska.

Om herr Svensson i Eskilstuna ställer sig bakom uttalandet all kriteriet pä en allmän nyhetstidning är alt tidningen skall kunna studeras av alla, så har han därmed ocksä knäsatt principen att språkfrågan är avgörande. Dä tycker jag inte alt del är riktigt rättfärdigt alt sedan är efter är i utskottsbetänkandet uttala att i princip är del inget som hindrar att en tidning pä främmande språk får detta stöd.

Jag tycker att man blåser upp den här språkfrågan till nägol myckel stort. Språkfrågan är väsentlig för Eesti Päevalehl, men språket borde än mer meritera för stöd, därför att del begränsar läsekretsen och skapar stora ekonomiska svårigheter. Därför borde man kunna gå den till mötes. Den har förvisso varit utsatt för de ekonomiska marknadskrafter som herr Svensson talade om, precis som andra tidningar.

Herr Svensson tyckte inte om all jag sade att det blev en plump i protokollet, inte pä grund av mina tårar ulan snarare på grund av utskottsmajoriletens klavertramp. Men säg hellre att det är en snöplig reträtt då man flyr in i dessa 400 000 kr., som skall förse ocksä de här tvä stora tidningarna med stöd. Vi är helt överens om att etl stöd enligt della förslag blir mycket blygsammare än det dessa tidningar skulle ha kunnat påräkna från det allmänna presstödel. Där är de minimerade bidragen relativt höga.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

RiktUnjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svensson i Eskilstuna sade en uppseendeväckande sak; Eslniska Dagbladet är konservativt inriktad. Skall vi nu böria granska frågor om presstöd med utgångspunkl i om en tidning har rätt eller felaktig ideologisk färg, utifrån herr Svenssons i Eskilstuna värderingar? Del är väl ändå helt likgiltigt. Vi skall ha automatiskt verkande regler och inte en politisk diskriminering. Det finns andra tidningar som företräder liberala och socialdemokratiska värderingar, säger herr Svensson. Just det! Vi kommer alt fä mer pengar lill dem om Eslniska Dagbladet får sill anslag ur det vanliga presstödet. De kommer alt få mindre pengar med herr Svenssons egen modell.

Olle Svensson säger att jag upprepar mig "med en papegojas envishet". Ja, del är sant atljagfialar. Så länge man diskriminerar tidningar, utgivna för svenska medborgare, därför all de är skrivna på annal språk än svenska kommer liberaler alt opponera sig. Sedan kan herr Svensson använda vilka nedsättande omdömen som helst om att vi fullföfier vår kritik.

Herr Svensson förnekar i sill inlägg i dag, i motsats lill för två månader sedan, alt det är språkel som är avgörande för all Estniska Dagbladet inle fått bidrag. Men presslödsnämndens ordförande herr Lundell har själv bekräftat att språket inom majoriteten har anförls som skäl. Vidare

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspohtiken, m. m.

har JO i ell utslag från 1974 slagit fast; "Majoriteten inom nämnden synes mig ha grundat sina ställningstaganden därpå all tidningen inte ges ut på svenska språket och därför intar en särställning bl. a. i konkurrensen med andra tidningar."

Har JO fel? Har JO utslungat en "förolämpande" beskyllning mot majoriteten och mot ämbetsmän, som herr Svensson påstår att vi har gjort? JO säger exakt detsamma som vi: det är språket som gör att man diskriminerar Estniska Dagbladet.

Vi kan till slut gå lill en annan auktoritet, nämligen herr Svensson själv. Så här sade herr Svensson den 13 mars frän den här talarstolen: "Denna tidning kommer ju ut på estniska, och det gäller naturiiglvis kommunikation för en minoritetsgrupp. Vi har sagl all i det sammanhanget bör anslagsfrågan prövas, och då kanske man kan finna en lösning på della,"

Herr Svensson har alltså själv anfört språket som skäl till varför Eslniska Dagbladet inle bör ha bidrag, I dag förnekar herr Svensson sina tidigare uttalanden, förnekar vad herr Lundell sade och förnekar JO:s utslag, I stället höjer han rösten och säger alt vi skall motverka "marknadskrafterna".

Får jag då ställa en fråga till Olle Svensson: Vad är del för marknadskraft som ni socialdemokrater och centerpartister bekämpar genom att diskriminera Estniska Dagbladet? Det är en tidning med svag ekonomi som bygger på frivilliga krafter. Vad är del för marknadskraft ni har upptäckt när ni särbehandlar balternas tidning?

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill upprepa både för herr Werner i Malmö och för herr Ahlmark alt delta diskrimineringsresonemang är alldeles uppåt väggarna. När vissa lid ningar inle fär slöd enligt pressiödskungörelsen hävdar alltså herrar Ahlmark och Werner pä allvar att de tidningarna är diskriminerade. Jag ber att fä tala om alt del finns en rad svenska tidningar och tidskrifter, som i så fall också är diskriminerade. Del gäller hela den ideella pressen, bl. a. den fackliga. Vi som arbetar i pressulredningen med dessa frågor lar betydligt allvarligare på dem. Vi vet att man inle kan lösa alla problemen genom pressiödskungörelsen, ulan all man fär söka finna nya former av stöd för alt tillgodose det behov av hjälp som kan föreligga när del gäller au stödja pressdebatien i vårl land. Herr Ahlmarks sätt att föra debaiten är mycket negativt mol olika minoritetsgrupper inom svenska folket. Jag vänder mig mol del sättet all föra debatien.

Jag vill svara herr Ahlmark, som jag också sade när vi förra gången diskuterade denna fråga, att när tidningar av den karakiär som Eslniska Dagbladet representerar inte via presstödskungörelsen kan få etl slöd flnns andra möjligheteratt hjälpa dessa. Estniska Dagbladet aren tidning som riktar sig lill minoritetsgrupper, och därmed skulle man via del uppslag som framförts av centern och socialdemokralerna ha möjligheter

att komma ur dödläget och få elt stöd. Alternalivet är ju alt inget stöd över huvud tagel kan utgå.

Herr Ahlmark ställer frågor till regeringen. Regeringen har att föfia riksdagens beslut och har utfärdat presstödskungörelsen. Den har också tillsatt en nämnd som skall tolka bestämmelserna i denna. Jag lycker inte alt vi här i riksdagen har anledning att rikta kränkande uttalanden mot denna nämnds beslut. Jag tror att de bygger pä riksdagens anvisningar. Riksdagen har ocksä flera gånger uttalat all det förhållandel alt en tidning icke utkommer på svenska i och för sig inte fär hindra alt stöd utbetalas. Del är alllsä av andra skäl som man inle har utbetalat presstöd till Eesti Päevalehl. Genom del nu aktuella initiativet ges en möjlighet all hjälpa en viklig minoritetsgrupp här i landet, sä att den kan kommunicera via sin tidning. Del gäller inte heller bara denna tidning utan även andra.

Jag vill understryka alt del förhållandel att Estniska Dagbladet är känt som en myckel konservaliv tidning inle har hindrat mig frän alt verka för en lösning av denna fråga. Men det är, som jag tidigare sade, värdefullt alt man funnit en sådan lösning som ocksä kan gynna baltiska tidningar med andra värderingar.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var herr Svensson i Eskilstuna som drog in Estniska Dagbladets politiska färg i debatten. Han gjorde del i ell försåtligt resonemang om alt Eslniska Dagbladet inte borde falla inom ramen för den svenska presstödskungörelsen. Jag vänder mig bestämt mol varie tendens att poliliskl diskriminera tidningar när presstöd utdelas.

Herr Svensson säger att jag har utslungat kränkande beskyllningar. Jag har sagt exakt detsamma som justitieombudsmannen: att det är språket som gjort all Estniska Dagbladet diskriminerats. Har JO utslungat kränkande beskyllningar, herr Svensson? Är det fel aU föfia samma linje som JO?

Det finns också andra tidningar som är diskriminerade, säger herr Svensson i Eskilstuna. Vilken tidning skulle det vara. Vad är det för tidning som fyller kraven i pressiödskungörelsen, som har ansökt om presstöd men fält avslag? Nämn namnet pä den, herr Svensson! Jag skall gärna kämpa för andra diskriminerade tidningar, om del finns något sådant fall.

1 13 § presstödskungörelsen sägs del att tidningar skall kunna fä slöd om de är dagstidningar. Definitionen på en sådan tidning är: "allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ell nummer vafie vecka och vars tolalupplaga i huvudsak är abonnerad". Det stämmer exakt på Estniska Dagbladet.

Den skall ocksä vara en andraiidning. Det definieras som "dagstidning som på sin ulgivningsort har mindre upplaga än annan tidning". Det stämmer också på Eslniska Dagbladet.

Ändå säger herr Svensson i Eskilstuna all presstödskungörelsen inle

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

lämpar sig i det här sammanhangei. Jo, den lämpar sig - om socialdemokrater och centerpartister hade läst den räll och hade velat se till, att man inle diskriminerar tidningar pä grund av deras språk.

Till slut; Olle Svensson förklarar all om man inle gör som han säger fortsätter "dödläget". Alternalivet är inget slöd alls. Nej, herr Svensson, alternativet finns i reservationen vid konslilutionsulskotlels betänkande nr 14: ett klart uttalande från riksdagens sida all tidningar icke skall förvägras presstöd därför att de är skrivna på annal språk än svenska.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara konstalera att det har varit den vanliga omgången som vi känner från tidigare. Vi har av herr Svensson i Eskilstuna fäll del vanliga, svepande lalel om all de gällande reglerna inte är ändamålsenliga osv., men inget konkret all la på.

När det gäller andratidningar som inle har fåll slöd har man i klara verba kunnai säga, att del beror på all upplagan inte är tillräckligt stor, alt tidningen utkommer vid för fä tillfällen eller att den inte har stipulerad konkurrens. Man har slagit fast det klart och tydligt, men när det gäller Estniska Dagbladet måste man sväva på målet. Det hade väl inle varit nägon förfäriig olycka, herr Svensson, om Estniska Dagbladet hade fält ell par hundra tusen i minimalt slöd och vi hade sluppil den här debatten? Jag lycker att den inte heller för oss är tilltalande med lanke på den historia vi har gemensam med de baltiska folken, en historia som inle alllid har varit så hedrande för oss.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del försiggår ibland en debatt i konstitutionella frågor i konstitutionsutskottet. Arbetsfördelningen är här fullt klar. Riksdagen fastställer riktlinjer, regeringen utfärdar en kungörelse, nämnden har all falla beslul. Och nämnden har ingalunda varit enig i alla frågor den har behandlat, herr Ahlmark. Jag kan nämna en rad tidningar - Trelleborgs Allehanda, Norrtefie Tidning m. fl. - som har sökt men inle fält presstöd pä grund av all man har ansett all reglerna inte gett möjligheler lill detta.

Det rör sig inte om en diskriminering av ell visst slags tidningar eller av en viss minoritetsgrupp, som herr Ahlmark har gjort gällande. Riksdagsbeslutet i dag ger oss möjligheler all tillgodose krav frän minoritetsgrupper. Del är det positiva i vad som hänt under behandlingen av den här frågan i riksdagen i dag.

Hen NORDIN (c);

Herr lalman! Såväl konstiiutionsutskollel som inrikesulskollel har välvilligt behandlat den enskilda centermolionen nr 1727, som åsyftar slöd till tidningar utgivna pä annat språk än svenska. Inrikesutskoltets betänkande skapar, enligt min och cenlerns mening, därmed en praktisk lösning på frågan om hur i Sverige utgivna tidningar pä främmande språk

skall kunna erhålla ekonomiskt slöd.

Riksdagen tar, genom ett bifall till föreliggande förslag, elt betydelsefullt sleg mot-alt förverkliga en gammal programförklaring, nämligen all skapa existensbetingelser för en allsidig press och vidmakthålla en fri opinionsbildning, all bevara och vidga en fri och allsidig debatt och att värna om opinionsbildningens och nyhetsförmedlingens allsidighel och vitalitet.

De tidningsorgan i värt land som vänder sig till de språkliga minoritetsgrupperna har här ulan tvivel en betydelsefull uppgift och gör vår presskör mera fyllig. De är väl värda elt ekonomiskt stöd. Om delta råder inle några delade meningar. Del besynneriiga är all vi trots enigheten om målet har fått en läng debatt om medlen.

Vi har ju alldeles nyss fält lyssna lill en rad replikskiften mellan herr Svensson i Eskilstuna, herr Werner i Malmö och herr Ahlmark. Jag kan instämma i det allra mesta av vad utskottsmajorilelens talesman herr Svensson sade. I fråga om herr Ahlmarks ideliga upprepning om diskriminering skall jag inte använda-herr Svenssons betygsättning, jag skulle bara vifia ge herr Ahlmark rådet: Byt stift!

Herr Werner beklagade sig över allt prat som har förekommit i den här frågan. Ja, pratet svarar herr Werner för. Vi i centern får med hjälp av socialdemokraterna svara för resultatet. Del är den vanliga arbetsfördelningen i många frågor här i kammaren. Så var del när presstödet infördes en gäng, så är del ocksä i dag.

Orsaken till den här debatten ligger väl i den minst sagl besynnerliga reservaiionen från folkpartiet och moderaterna i konstitutionsutskottet. Slutklämmen i denna reservation mynnar nämligen ut i en beställning pä sådana preciseringar av det regufiära presstödet alt della kan utgå till tidningar pä annal språk än svenska redan fr, o. m. innevarande år.

Hur går det ihop med inrikesuiskottels förslag lill lösning i bidragsfrågan? Kan del verkligen vara reservanternas mening att vissa s. k. invandrartidningar skall få bidrag både via presslödsnämnden och via invandrarverket? Om detta inte är avsikten, blir reservationen blott och bart elt meningslöst bankande på en redan öppnad dörr.

Tre års erfarenheter har ju visat att man inle kunnai formulera några generella regler som är praktiskt tillämpliga för etl bidrag via presstöds-nämnden lill de s. k. invandrartidningarna. Lät mig ocksä fä peka på hur reglerna för produktionsbidragel lill de svenska veckotidningarna av dagspresskaraktär skulle slå mot vissa invandrartidningar. Den tidning som enligt uppgift har den största abonnerade upplagan, Suomalaisten Uutislehti - Finska Nyhetsbladet - skulle bli uteslängd därför att den utkommer var fiorlonde dag. Finn Sanomai skulle stupa pä upplagetröskeln 2 000 exemplar. Ruotsin Suomalainen kan falla under bordet av andra skäl. Men alla gör en god insats på sitt område oavsell - det vill jag understryka - vilken politisk åsikt de än må företräda.

Ju mer man tränger in i problemaliken, desto klarare blir del all invandrartidningarna befinner sig i en speciell situation som i sin tur kräver

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

ett speciellt slöd.

Ytligt sell kan utskottsförslaget, som torde innebära ca 400 000 kr. i projektstöd lill de s. k. invandrartidningarna, förefalla som en prutning jämfört med motionsyrkandel, men jag vill understryka att för mig och medmotionärerna är det för dagen viktigast att ett stöd över huvud tagel kommer till stånd, all medel blir anvisade och att försöksverksamheten inleds. Jag har styrkts ytterligare i denna uppfattning eftersom folk som är verksamma inom invandrarpressen lill mig har ullalal sin tillfredsställelse med del förslag till lösning som man väntar att kammaren skall antaga om en stund.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill konstitutionsutskollets och inrikesutskoltets betänkanden på samtliga punkler.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Bara etl par ord till herr Nordin om prat i kammaren. När det gäller den svages stöd skall man inle dra sig för att ta till orda. Föfi gärna exemplel, herr Nordin!

Sedan säger han alt cenlern inte har pratat utan svarat för resultatet. Det var väl ändå en liten felsägning. "Vi har kammat in resultatet", borde det kanske heta.

Hen AHLMARK (fp):

Herr lalman! Herr Nordin frågade om Estniska Dagbladet skall fä stöd både frän Invandrarverket och från presslödsnämnden. Naturligtvis inte. Vi menar alt den tidningen skall falla inom ramen för slöd från presstödsnämnden. Dä blir det inle något bidrag för den tidningen frän invandrarverket.

Men jag har en fråga lill herr Nordin, för jag har läst hans motion
väldigt noga. I herr Nordins moiion står del; "Bidragsreglerna bör i hu
vudsak överensstämma med de villkor som gäller för produktionsslöd
lill dagstidningar-- ."

Några sådana bidragsregler finns inle i inrikesutskoltets belänkande. Inrikesulskollel, som herr Nordin berömmer, säger i stället sä här: "Det får ankomma på invandrarverket att ta slällning lill efter vilka principer stöd skall utges. Verket skall därvid vara obundet av de förutsättningar som gäller för det allmänna presstödet."

Herr Nordin kräver alltså likartade regler som gäller för det allmänna produklionsslödet. Inrikesutskottet säger att man skall vara obunden av de regler som gäller för del allmänna produklionsslödet. På denna vikliga punkt har således utskottets centerpartister och socialdemokrater en diametralt annan mening än herr Nordin hade. Men herr Nordin är ändå hell nöjd. Han har kastat om sin åsikt. Och jag vill fråga honom: Varför är det numera likgiltigt med de fasta regler som var så vikliga för fyra månader sedan?

Herr NORDIN (c):

Herr lalman! Jag skulle vifia ge herr Werner i Malmö ell råd ocksä, nämligen att studera förslaget i reservaiionen 8 som avgivits av herr Werners partikamrater i inrikesutskoltet. De vill nämligen göra en omfördelning av anslagen - en omfördelning som enligt deras egna ord kommer all drabba projektbidragen, ur vilka det här slödel lill invandrartidningarna skall ges. Hur stämmer del, herr Werner, med den verkliga vifian att ge etl bidrag till den här typen av tidningspress?

Herr Ahlmark funderade litet grand över vad det innebar att Eslniska Dagbladet skulle söka sitt bidrag hos presstödsnämnden. Han förväntar sig tydligen all Estniska Dagbladet skall förledas alt icke söka bidrag hos invandrarverket ulan söka del hos presslödsnämnden. Den skall sitta och vänla pä att regeringen så småningom kommer fram lill all den här frågan är lika praktiskt svår att lösa i är som den varit tidigare är. Vad händer? Jo, det som händer är att Eslniska Dagbladet än en gång skulle bli utan stöd.

Sedan lycker jag alt om herr Ahlmark vill cilera ur min moiion skall han i ansländighetens namn citera fullständigt. Jag begär inle att han skall läsa upp molionen från börian lill slut, men han bör åtminstone ta med hela den mening som han böriade cilera.

Jag har inle molionen med mig här, men jag minns ganska väl vad som stod i den. Jag har där sagt alt man skall inte formulera reglerna i della avseende lika hårt som de regler som gäller för del regufiära presstödet. Kravet på periodicilet behöver inte vara lika hän, inte heller kravet på upplagestorlek och kravet på karenstid. Tidningarna måsle ju enligt pressiödskungörelsen ha utkommit ell visst antal år för all bli delaktiga av bidragen.

Detta gör att jag trots allt lycker att jag har full anledning att vara nöjd med inrikesutskoltets belänkande i det här avsnittet. Det är det första väsentliga steg som vi tar för att göra också den här delen av tidningspressen delaktig av det ekonomiska stöd och även av, låt mig säga del, psykologiska slöd som elt riksdagsbeslut i denna positiva riktning innebär.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Nej, herr Nordin, mina partikollegers ställningstagande i inrikesutskottel är hell klart. Man vill att de tidningar som kan fä slöd frän del allmänna presstödet skall ha del stödet. De andra publikationerna skall hämta sill stöd från det anslag som nu finns hos invandrarverket.

Det är en klar boskillnad där som är väl motiverad.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Inrikesutskottets betänkande nr 6

Punkten I

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkten 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hallgren, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 punklen 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Hallgren.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 301 Nej - 15

Punklen 3

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nordgren och fru af Ugglas, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 6 punklen 3 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herr Nordgren och fru af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Diesen begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 267

Nej - 49

Avstår - 1

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

servationen nr 3 av herr Nordgren och fru af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Strindberg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 punklen 4 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herr Nordgren och fru af Ugglas.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Strindberg begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal:

Ja - 268

Nej - 48

Avstår - I

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 7

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Hallgren, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 punkten 7 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 300 Nej - 15

Punkten 8

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

RiktUnjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 punkten 8 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal;

Ja - 302 Nej - 15

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Nordgren och fru af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Strindberg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 punkten 9 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 6 av herr Nordgren och fru af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Strindberg begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 267

Nej - 47

Avstår - 1

Punkten 10

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 punkten 10 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 7 av herr Hallgren.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Lövenborg begärde röst-

räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal;

Ja - 301 Nej - 15

Punklen 11

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Nordgren och fru af Ugglas, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlir\jer för invandrar- och minoritetspohUken, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i belänkandet nr 6 punklen 11 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 8 av herr Nordgren och fru af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 269 Nej - 47

Punklen 12

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 13

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Hallgren, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskottels hemställan i betänkandet nr 6 punklen 13 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 301 Nej - 15

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m.

Punkterna 14-16

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 17

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Nordgren och fru af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesuiskottels hemställan i betänkandet nr 6 punklen 17 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Nordgren och fru af Ugglas.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru Diesen begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat;

Ja - 269 Nej - 47

Punkten 18

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkten 19

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Nordgren och fru af Ugglas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Strindberg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 punkten 19 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Nordgren och fru af Ugglas.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Strindberg begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 269 Nej - 47

Punkterna 20-27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 14

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen av herr Ahlmark m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Den som vill all kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i beiänkandel nr 14 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Ahlmark m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Ahlmark begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 235

Nej - 77

Avstår - 4

§ 10 Återvinning och omhändertagande av avfall

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 10 med anledningav propositionen 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall jämte motioner.

I propositionen 1975:32 hade regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen alt dels anta förslagen lill

1. lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892),

2. lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663),

3. lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och mifiöfarliga varor,

4. lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701),

5. lag om ändring i mifiöskyddslagen (1969:387),

6. bilskrotningslag, dels

7. godkänna de grunder för statligt slöd lill förbättrad hantering av hushållsavfall som i propositionen förordats,

8. godkänna vad i propositionen anförls i fråga om inrättande av ett företag för att behandla mifiöfarligl avfall,

9. lill Information om reformer på avfallsområdet för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfaU

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande;

"I propositionen läggs fram förslag som syftar lill ökad återvinning och bällre omhändertagande av avfall.

Statsbidrag föreslås kunna utgå lill kostnader för investering i anläggningar vari hushållsavfall separeras, återvinns eller behandlas på annat säll.

I syfte att möjliggöra ökad återvinning av pappersavfall föreslås alt insamling av sådant avfall i framtiden väsentligen skall ske i kommunernas regi inom ramen för del kommunala renhällningsmonopolel. Genom bestämmelse i konimunala renhällningslagen (1970:892) föresläs regeringen fä bemyndigande all meddela härför behövliga föreskrifter. Dessa skall bl. a. kunna avse all papper skall hållas skilt från annat avfall i avvaktan på borltransporl. För hushällens del föreslås separeringsskyl-dighelen endasl avse tidningar och tidskrifter.

Vidare föreslås all även sådant kemiskt avfall som kan anses miljöfarligt skall omfattas av del kommunala renhållningsmonopolet. Regeringen föresläs få bemyndigande all ålägga förelag hos vilka mifiöfarligl avfall uppkommer all ärligen lämna uppgifter om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering. Tillsiåndsplikt införs för företag som transponerar mifiöfariigl avfall på väg. Sådant avfall skall inle få föras ut ur landet utan tillstånd. Ett behandlingsföretag vari staten har inflytande föreslås inrättat. Företaget avses i princip fä ensamrätt lill behandling och långtidsförvaring av miljöfarligt avfall.

Utvidgningen av renhållningsmonopolet lill all omfatta pappersavfall och mifiöfarligl avfall föreslås ske allteftersom de olika kommunerna hinner vidta behövliga förberedelser. Reformerna förutsätts vara helt genomförda inom en femårsperiod.

För bällre omhänderlaganade av skrolbilar läggs fram förslag lill en bilskrotningslag med bestämmelser om auktorisation av bilskrolare, skrotningspremier och skrotningsavgifter. Endast auktoriserad bilskrolare saml kommun som inrättar mottagningsställe för skrolbilar skall få utfärda sådant skrotningsinlyg som enligl förslaget skall krävas för av-registrering. Ägare av bil som avregislreras efter föreleende av skrotningsinlyg skall erhålla en skrolningspremie. Premierna skall flnansieras genom att avgifter tas ut av tillverkare och importörer för varie bil samtidigt med den s. k. bilaccisen. Avgifterna föreslås tillföras en fond, ur vilken förutom premierna även skall kunna utgå bidrag lill kommuner för undanskaffande av övergivna bilvrak."

I detta sammanhang hade behandlals

dels de med anledning av proposiiionen 1975:32 väckta molionerna

1975:1965 av fru Anér m. fl. (fp), vari hemställts l.att riksdagen hos regeringen begärde a) all förslag förelades riksdagen om utvidgad forskning och utveckling pä avfallsområdet i enlighet med vad som anförts

i motionen, b) att förslag förelades riksdagen om inrättandet av ett forskningsinstitut för avfallsfrågor, c) att särskilda forskningsinsatser rörande mifiöproblem i samband med äldre nedlagda soptippar kom lill stånd, d) att förslag förelades riksdagen om förstärkta resurser för tillsyn, rådgivning och information rörande avfallsfrågor, e) all bestämmelser infördes om all statlig upphandling av pappersprodukter inriktades på att produkterna skulle innehålla en stor andel återvunnet papper och att produkterna utformades sä alt senare återvinning underlättades, samt 2. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts beträffande de ideella organisationernas medverkan vid insamling av pappersavfall, övergångsproblem i samband med införandel av kommunal insamling av avfallspapper, inlensiflerat utvecklingsarbete i vad avsåg ekologiskt riktiga behandlingsmetoder för avfall samt tillämpningen av föreskrifterna för omhändertagande av mifiöfarligl kemiskt avfall.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

1975:1966 av herr Israelsson m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen vid behandling av regeringens proposilion 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall skulle besluta 1. att hos regeringen begära ulredning och förslag om en plan för minskning av avfallsmängden frän såväl hushåll som industri med tillämpning av de principer som angelts i motionen och i proposiiionen 1975:32, samt 2. all staten, i likhet med vad som föreslagils gälla i fråga om behandlingsanläggningar för kemiskt avfall, garanterade investeringskostnaderna för anläggningar vari hushållsavfall separerades, älervanns eller pä annat sätt behandlades och all della skulle gälla såväl försöksanläggningar som andra anläggningar av här nämnt slag,

1975:1967 av herr Jonasson m.fl. (c),

1975:1968 av herr Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställts 1. att riksdagen vid sin behandling av proposiiionen 1975:32 beslutade avslä propositionen i den del som avsäg skrotningsavgifl och skrotningspremie, 2. all riksdagen beslutade anta av arbetsgruppen för avfallsfrågor i betänkandet Ds Jo 1974:11 framfört förslag om ändring i bilregislerkungö-relsen (1972:599),

1975:1969 av herr Krönmark m. fl. (m), vari hemslällls att riksdagen beslutade 1. att inte nu bifalla förslaget i propositionen 1975:32 om utvidgning av del kommunala renhällningsmonopolel till att omfatta även pappersavfall, 2. avslå förslaget om ensamrätt för ell delstailigi förelag att behandla och långtidsförvara mifiöfarligl avfall, 3. avslä förslaget om införande av skrotningsavgifl saml skrotningspremie avseende bilar, 4. hos regeringen begära förslag om auktorisalionssyslem för bilfirmor och skrolningsförelag med rätt alt utfärda skrotningsinlyg, 5. att hos regeringen begära skyndsam ulredning rörande skrolbilshanteringen,

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Ateiyinning och omhändertagande av avfall

1975:1970 av herr Åkerlind (m), vari hemslällls alt riksdagen beslutade avslå förslaget lill lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892) i propositionen 1975:32 utom i vad avsåg Ai. första stycket,

dels de vid riksmötets börian väckta molionerna

1975:386 av herr Andersson i Gamleby m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen begärde alt regeringen vidtog åtgärder som syftade till en successiv återgång till enbart flergångsförpackningar inom bryggeriindusirin.

1975:388 av herr Böriesson i Falköping (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om ulredning och förslag om elt bällre utnytfiande av våra samhällsresurser,

1975:392 av herr Israelsson m. fl. (vpk), vari föreslagils att riksdagen hos regeringen begärde förslag om förbud mol tillverkning och försäfining av öl och läskedrycker i engängsförpackningar av glas, plast och metall inom läskedrycks- och bryggeribranschen,

1975:592 av fru Anér m. fl. (fp),

1975:924 av hen Sjönell (c),

1975:1586 av fru Sundberg (m) och herr Andersson i Ljung (m), vari hemslällls all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om all bidrag lill anläggningar med huvudsakligt syfte att behandla hushållsavfall skulle kunna utgå ur anslagel Slöd lill avfallsbehandling i de fall behandlingen avsåg en ökad återvinning, saml

1975:1610 av fru Fredgardh m. fl. (c), vari hemställts att en kartläggning av marknaden skedde med hänsyn till förekomsten av engängsförpackningar saml att del insamlade materialet lades lill grund för vidare ätgärder i syfte alt begränsa förekomsten av förpackningar av engångslyp.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. lämna utan åtgärd motionerna

a. 1975:386,

b. 1975:388,

c. 1975:392,

d. 1975:1610,

e. 1975:1966, yrkande 1,

2. lämna ulan åtgärd motionerna

a. 1975:924, yrkande 1,

b. 1975:1965, yrkandena 1 a-c samt, såviii avsäg forskning och ulveck
ling, yrkande 2,

3. med bifall till regeringens förslag och med avslag pä molionerna 1975:1969, yrkande 1, och 1975:1970, båda motionerna såvitt nu var i fråga, anta 4 ij andra stycket och 5 S i förslaget till lag om ändring i kommunala renhällningslagen (1970:892),

4. med anledning av regeringens förslag och molionerna 1975:1969, yrkande 1, och 1975:1970, båda motionerna såviii nu var i fråga - med förklaring all 6 i; i förslaget lill lag om ändring i kommunala renhällningslagen (1970:892) inle kunnat oförändrad antagas -, anta av ulskottet föreslagen lydelse av nämnda paragraf innebärande all för brott mol föreskriften om förbud mol yrkesmässig eller annars i slörre omfattning företagen insamling och bonforsling av avfall böter skulle få anses som tillräcklig påföfid,

5. lämna motionen 1975:592, yrkande b, utan åtgärd,

6. lämna molionen 1975:1965, yrkande 1 e, utan åtgärd,

7. anse motionen 1975:1965, yrkande 2, såvitt avsäg hanteringen av pappersavfall, besvarad med vad ulskottet anfört,

8. anta förslaget till lag om ändring i konimunala renhällningslagen (1970:892) i de delar som inle berörts i utskottets hemställan i del föregående,

9. anta förslaget till lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1950:663),

10. anta av utskottet föreslagen lydelse av ingressen lill lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och mifiöfariiga varor,

11. med bifall lill regeringens förslag och med avslag, såviii nu var i fråga, på molionen 1975:1969, yrkande 2, anta 7 i; i förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och mifiöfariiga varor,

12. anse molionen 1975:1965, yrkande 2, såvitt avsåg omhändertagande av mifiöfarligl kemiskt avfall, besvarad med vad utskottet anfört,

13. med anledning av regeringens förslag besluta all 16 fj i förslag lill lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och mifiöfarliga varor skulle fr. o. m. den 1 juli 1975 ha av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att en bestämmelse om ansvar för brott mol föreskrift om åriig deklarationsplikl skulle las in i lagen,

14. anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och mifiöfarliga varor i de delar som inle berörts i utskottets hemställan i del föregående,

15. anta förslaget lill lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701),

16. anta förslaget lill lag om ändring i mifiöskyddslagen (1969:387),

17. lämna molionen 1975:1967 ulan åtgärd,

18. lämna molionen 1975:592, yrkande a, ulan åtgärd,

19. med bifall till regeringens förslag och med avslag pä molionen 1975:1968, yrkande 1, och niotionen 1975:1969, yrkande 3, anta förslaget till bilskrotningslag,

20. lämna utan åtgärd

a. motionen 1975:1969, yrkande 4,

b. molionen 1975:1969, yrkande 5,

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

.S Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

21. anse molionen 1975:1968, yrkande 2, besvarad med vad utskottet anfört,

22. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975:1966, yrkande 2, godkänna de grunder för statligt stöd till förbättrad hantering av hushållsavfall som utskottet förordat,

23. anse motionen 1975:1586 besvarad med vad utskottet anfört,

24. lämna ulan åtgärd molionerna

a. 1975:592, yrkande c,

b. 1975:924, yrkande 2,

25. med bifall till regeringens förslag och, såvitt nu var i fråga, med avslag pä motionen 1975:1969, yrkande 2, godkänna vad utskottet anfört i fråga om inrättande av ell företag för alt behandla mifiöfarligl avfall,

26. till Information om reformer pä avfallsområdet för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 1 000 000 kr.,

27. lämna motionen 1975:1965, yrkande 1 d, ulan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1. angående förbud mot tillverkning och försäfining av vissa engängsförpackningar, m. m. av herr Takman (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall till motionerna 1975:392 och 1975:1966, yrkande I, samt med anledning av motionerna 1975:386, 1975:388 och 1975:1610som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört.

2. angående hanteringen av pappersavfall av herrar Krönmark (m) och
Leuchovius (m) som ansett all utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall lill niotionen 1975:1969, yrkande 1, och med anledning av motionen 1975:1970, båda molionerna såvitt nu var i fråga, avslä proposiiionen 1975:32 i vad avsäg 4 !; andra stycket och 5 S i förslaget till lag om ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892),

3. angående hanteringen av kemiskt avfall av herrar Krönmark (m)
och Leuchovius (m) som anseit att utskollet under 11 bort hemställa

all riksdagen skulle med bifall lill molionen 1975:1969, yrkande 2, avslå proposiiionen 1975:32 i vad avsåg 7 i? andra stycket i förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och mifiöfariiga varor.

angående omhändertagande av skrolbilar

4. av herrar Krönmark (m) och Leuchovius (m) som ansett alt utskottet under 19 och 20 a bort hemställa

att riksdagen skulle

19. med anledning av motionen 1975:1968, yrkande 1, och molionen 1975:1969, yrkande 3, saml med avslag på regeringens förslag lill bil-

skrotningslag som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

20 a. med anledning av motionen 1975:1969, yrkande 4, som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

5. av herrar Larsson i Borrby (c), Krönmark (m), Jonasson (c) och Leuchovius (m) saml fru Andersson i Hjärtum (c) som ansett all utskottet under 20 b bort hemställa

att riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad reservanlerna anfört med anledning av motionen 1975:1969, yrkande 5,

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

6. angående statligt stöd lill förbättrad hantering av hushållsavfall av herr Takman (vpk) som ansett all utskottet under 22 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall lill molionen 1975:1966, yrkande 2, godkänna de grunder för statligt Slöd lill förbättrad hantering av hushållsavfall som reservanten förordat.

Till betänkandet hade fogals ell särskilt yttrande av fru Anér (fp).

Hen KRÖNMARK (m);

Herr lalman! I proposiiionen nr 32 är i princip tre huvudområden upptagna lill behandling. Det gäller dels omhändertagande av pappersavfall, dels hantering av kemiskt avfall och dels omhändertagande av skrolbilar.

Jag kan bara till en börian konstalera alt vi från moderala samlingspartiets sida givelvis är hell överens om att dessa frågor är angelägna och skall lösas. Men vi har inte kunnai ansluta oss till den form av lösning som föreslås i proposiiionen och som majoriteten i utskottet har ställt sig bakom.

Vad beträffar omhändertagandet av pappersavfall är vi alla medvetna om alt del gäller en produkt som får allt slörre betydelse. Vi har prognoser för råvarutillgången inom den svenska massa- och cellulosaindustrin som visar all relurpapperel måsle komma till användning pä ett helt annat säll i fortsättningen än vad som har varit brukligt hitintills. Vi vel ocksä att det inom pappersindustrin försiggår en utbyggnad, där man räknar med att på elt hell annal sätt kunna ta hand om relurpapperel i fortsättningen. Prognosen visar att man 1980 räknar med att kunna använda ungefär dubbelt så stor kvantitet ålervinningspapper som 1975.

1 proposiiionen föreslås all insamlingen av relurpapper frän hushällen skall konima underdel kommunala renhällningsmonopolel. Vi inom moderala samlingspartiet är i dag inle benägna alt biträda elt sådant förslag. Vi vel att den konimunala renhällningslagen är en av de lagar som pä senare lid har vållat mest irritation. Jag vägar påstå, att vi ännu inle har funnit den slutgiltiga formen för hur sophämtning skall fungera på ett effektivt och smidigt sätt ute i landets olika kommuner, framför alll på ell säll som medborgarna uppfattar som fullt acceptabelt. Del gäller ju här människor som i andra sammanhang anses vara fullmyndiga, och

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

vad de tycker bör även i delta fall väga myckel tungt. Au i delta läge för en femårsperiod utvidga, som del föreslås i propositionen, del kommunala monopolet lill alt gälla även returpapper frän hushällen anser vi vara all gå för långt. Del har anförts i proposiiionen och i utredningsarbetet all insamlingen av relurpapper icke har fungerat därför all man inle har kunnat garantera en kontinuerlig avsättning. Den svenska industrins behov har varit begränsat. En slor del av det returpapper som samlats in har gäll pä export, och exporten har inte varit kontinuerlig. I och med att den svenska cellulosaindustrin anpassar sin process till alt UtnyUja returpapper i större omfattning kommer man automatiskt att kunna garantera en konlinueriig avsättning för relurpapperel. Dä torde det i många fall vara ganska enkelt all i de olika kommunerna, som det sker i dag, låta ideella organisationer av olika slag och även privala förelag svara för en regelbunden insamling. Om dessa förelag vel att de kan fä en konlinueriig avsättning kan de givetvis svara för insamlingen.

Jag vill inle göra nägon som helsl inskränkning i den kommunala kompetensen. Den kommun som anser det lämpligt och vill handha denna verksamhet må göra del. Del skall inle finnas något förbud, men kommunerna skall inle kunna hänvisa till en monopolklausul.

Frän regeringspartiets sida finns det givelvis en strävan all allt fler aktiviteter skall handhas av samhället. I milt parti anser vi all kommunerna redan har vikliga och väsentliga uppgifter. De kommer ocksä att fä ökade uppgifter framöver, och då finner vi all della alt utvidga den kommunala verksamheten lill ett åläggande och ell monopol att samla in returpapper icke är den framkomsllinje man skall väfia. Därför yrkar vi avslag pä förslaget om införande av ell kommunalt monopol i fråga om pappersavfall.

När det gäller omhändertagande av kemiskt avfall från bl. a. industrin föreslås i propositionen alt della ocksä skall monopoliseras lill ett förelag där samhället har etl inflytande. Även i det fallet söker man alltså skapa en monopolsituation. I dag är lägel della alt vi sedan elt par år lillbaka har en produktkonlrollag som gör att samhället nu har instrument alt föreskriva hur olika kemiska produkter skall hanteras. Man kan även föreskriva hur kviitblivningen skall ske. I de fall då sådant avfall skall långlidslagras har samhället redan i dag möjligheler att utfärda delafierade föreskrifter. Vi vel alt inom industrin har del på detta område skett etl utvecklingsarbete och en forskning som gjort del möjligl all numera på ell helt annal sätt än tidigare ta till vara del kemiska avfall som uppslår. Del är inle bara sä att man tar hand om del avfall som produceras i det egna företaget och återanvänder det i produktionsprocessen, ulan del förekommer även all man levererar sitt kemiska avfall lill andra förelag med annan tillverkning där avfallet kan användas som råvara.

Jag vet inle rikligt vad som är del reella motivet för regeringens förslag. Vi vet alt i den här branschen finns etl förelag där samhället har ell stort och avgörande inflytande. Givetvis har vi ingenting emot alt del

företagel fortsätter sin verksamhel, men med lanke på att vi eftersträvar en så fri näringsverksamhet som möjligt i del här landet motsätter vi oss även här alt del skall vara elt samhällsmonopol. Vi troralt konkurrens pä della område kan leda lill framsteg i fråga om forskning och till-lämpning av nya tekniska metoder. Även i del fallet yrkar vi avslag på propositionens förslag.

Den iredje huvudfrågan gäller omhändertagandet av skrolbilar. Vi torde alla vara överens om att del är elt problern. Förmodligen hamnar en mindre del av alla bilar som skrotas varie år ute i naturen. Men jag häller med statsrådet om all del här är ett mifiöproblem som del gäller att konima till rätta med. Givetvis beslår problemel inle bara av alla de bilar som ställs ute i skogsbackarna ulan även av de upplag av skrolbilar som är placerade på ell icke acceptabelt sätt.

Även i detta fall ligger i proposiiionen elt slags monopollänkande. Man vill ha elt antal auktoriserade bilskrolare, och det är bara dessa företag eller kommuner som etablerar sig som bilskrolare som skall få utfärda skrotningsinlyg. På det här viset bedriver man näringspolitik inom skrotbranschen. Branschen har varit föremål för en översyn, och det förekommer kanske inom den vissa avarter som vi behöver komma lill rätta med. Men enligl min mening utgör inle propositionens förslag det rätta instrumentet att lösa de problemen. Man föreslär att en skrolningspremie skall införas, vilkel medför att bilägarna får betala en avgift när de lämnar bilen för skrotning. Bilismen utgör ju en av finansministerns största inkomstkällor, och vi vet att bilägarna i dag betalar skall och avgifter till samhället som vida överstiger vad samhället satsar på bilismen. Då kan man lycka alt det är onödigt alt dra in ytterligare några mifioner kronor för alt klara skrolbilshanteringen. Därutöver anser jag alt det är att la till onödigt hårt. Enligl propositionsförslaget skall bilägarna erlägga aulomobilskali för sina fordon tills de har fått ett skrotningsinlyg, och det är ju bra och riktigt. Del gäller även i dag, men del räcker med att bara skicka in ell skrotningsinlyg pä bilen till registreringsmyndig-heten, etl intyg som kan vara utfärdat av nästan vem som helst bara det är undertecknat av tvä personer. Del är väl den vägen man kan länka sig att bilarna sä småningom hamnar i en skogsbacke.

Vi tycker nog att del är rimligt med elt slags auktorisation av de människor som skall ha rält att utfärda elt skrotningsinlyg, men vi vill inle begränsa del till all bara gälla ett visst antal skrolfirmor. Vi skulle kunna tänka oss all motorbranschen tillsammans med bilbranschen, skrotningsbranschen och kommunerna log initiativ för att klara av detta. Det vore exempelvis rimligt all både bilfirmor och skrotningsflrmor skulle vara auktoriserade att lämna ell skrotningsinlyg och all dessa sedan är ansvariga för att bilen skrotas. Vad vi förstår skulle det bli administrativt mindre krångligt. Man skulle undvika en monopolsituation i fråga om bilskroining. Vi tror också alt del skulle vara del effektivaste. Vi föreslär alltså att frågan utreds snabbt och alt ett förslag framläggs i den riktningen.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Lät mig sedan bara i marginalen med lillfredsslällelse konstalera att del alternativa förslag som vi frän moderaterna hade yrkat på i en moiion om att man skulle slopa fängelsesanktionen har bifallils. Det var ju sä att den som olovligen tog hand om avfall skulle kunna straffas med upp till sex månaders fängelse. Jag tycker del är glädjande alt etl enhälligl jordbruksutskott lagil bort fängelsesanktionen. Vi inom moderata samlingspartiet har den inställningen alt det är stötande med fängelsestraff för sädana här bagatellartade förseelser. Det är som sagt med tillfredsställelse jag noterar all representanter för alla partier i utskottet har gått emot departementschefens förslag i del siycket.

Herr talman! Med vad jag här anfört ber jag att få yrka bifall till reservalionerna 2, 3, 4 och 5. 1 övrigt yrkar jag bifall till vad utskottet hemställt.

Under detta anförande överlog herr andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I beiänkandel nr 10 från jordbruksutskottet, som vi nu behandlar, tar utskollet ställning till ett flertal motioner. Jag avser att i detta sammanhang plädera för två av dessa motioner. Den ena niotionen yrkar på förbud mot användande av engängsförpackningar inom bryggeribranschen. Det är en frislående motion som avlämnades under den fria molionstiden. Den andra molionen är avgiven i anledning av regeringens proposilion 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall. Motionernas yrkanden, som lyvärr inle vunnit utskottets stöd, föfies upp i reservationerna 1 och 6, som av herr Taknian fogats vid jordbruksutskottets belänkande.

Yrkandet i den fristående motionen, nr 392, och yrkandet nr 1 i motionen 1966 barett nära samband. Del förstnämnda yrkandet avser förbud mot användande av engängsförpackningar inom bryggerinäringen, och del andra gäller en planerad minskning av avfallsmängden. Båda molionerna behandlas ocksä, med avseende på dessa två yrkanden, på samma ställe i utskottets betänkande.

Vår motivering till kravel på förbud mol användande av engängsförpackningar inom bryggerinäringen är i korthet föfiande. Vi konstaterar att slora summor satsas på marknadsföring och all härvid förpackningarna ingår som en viklig del i denna marknadsföring. I flera fall kan det röra sig om marknadsföring av produkter som inte bara är umbärliga utan t. o. m. rent av är skadliga för konsumenten. Ser man förpacknings-området som en helhet, så rör det sig nästan uteslutande om engängsförpackningar. Möjligheten att säfia umbärliga ting lill höga priser i tilltalande förpackningar har i vissa fall resulterat i att kostnaden för förpackningen kan vara högre än dess innehåll. Samtidigt som vi är medvetna om att del inle går att undvika engängsförpackningar över hela fältet, så framstår del som hell klart alt det redan nu går att avgränsa

vissa områden där del ulan vidare går att ta bort engångsförpackningarna, med åtföfiande nyttiga effekter för både samhället och konsumenterna. Etl sådant område är bryggerinäringen. Engångsglas, plastflaskor och plåt-burkar låter sig väl ersättas av returglas. Beläggs returglasen med en hög pant erhåller konsumenten en ekonomisk motivering all återlämna glasen i fråga. En sådan hög pant kan t. o. m. leda lill alt t. ex. barn letar flaskor i naturen för alt säfia dem och på så sätt bidrar lill renhållningen i naturen. Etl sådant motiv föreligger ju inte alls då det gäller engångsglas och plälburkar som ligger och skräpar längs våra vägar och som kan skada både djur och människor. En ulveckling mot ökad användning av relurglas torde ha skett under senare är, men det radikalaste och riktigaste är att direkt förbjuda engängsförpackningar på detta väl avgränsade område där elt förbud är både möjligt alt genomföra och lämpligt ur allmän synpunkt.

I motionen 1966 har vi tvä yrkanden. Det första innebär att riksdagen hos regeringen begär ulredning och förslag om en plan för minskning av avfallsmängden från såväl hushåll som från industri med tillämpning av de principer som anförts både i motionen och i regeringens proposition 1975:32. Delta yrkande har nära samband med yrkandet om förbud mot dryckesförpackningar av engångskaraktär, men här rör det sig om hela avfallsområdet. I remissyttrande från Svenska naturskyddsföreningen och LO betonas betydelsen av att minska avfallsmängden. Båda organisationerna understryker nödvändigheten av en övergång lill returförpackningar där della är möjligt. I LO-remissen framhålls all en övergäng från engångsglas och plälburkar till returglas bör prövas, eftersom det bl. a. kan medföra minskat renhållningsarbeleoch resursbesparingar. Dessa synpunkter stöder således yrkandet i den frislående motion som jag nyss pläderat för.

Men då det gäller alt mera allmänt söka minska avfallsmängden räcker del inle med sådana punktåtgärder som del kan bli fråga om belräffande dryckesförpackningar. Del måste till åtgärder som är generella och berör hela förpackningsfältet. Här är det svårare all komma med färdiga recept av lyp förbud mol vissa förpackningar, även om sådana myckel väl kan tänkas pä flera områden än dryckesförpackningarnas.

Men ett generellt förbud mol alla engängsförpackningar är varken realistiskt eller lämpligt. I mänga fall fyller i dag engängsförpackningar en viklig både distributionsleknisk och hygienisk funktion. Här gäller del all närma sig problemel pä ell annal säll. Principen måste härvid vara alt sä litet material som möjligt skall ingå i förpackningarna och alt del malerial som ingår skall vara lätt all återvinna och använda på nytt. Denna princip måste för övrigl bli vägledande dä del gäller all materiell varuproduktion. I propositionens motivering las också denna fråga upp och uttalande görs av departementschefen som går i den riktning vi kräver i molionen, men någon uppföfining i fråga om förslag till åtgärder sker inte i den nu föreliggande propositionen.

Jag skall citera några rader ur proposiiionen som jag i delta samman-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

häng anser som särskilt viktiga. Det sägs på s. 28; "Sparsamhet, hus
hållning och återanvändning bör alltså vara grundläggande för vårl ut
nytfiande av naturresurser och för inriktningen av vär produktion.

Ansvaret för all det avfall som uppkommer vid produktionen kan las om hand på ell ur mifiö- och resurssynpunkt riktigt säll måste i första hand åvila producenten. Innan produktionen av en vara påbörias bör del vara känt hur det avfall som är en föfid av själva produktionsprocessen skall behandlas liksom hur själva varan skall omhändertas sedan den använts."

Såvitt vi motionärer kan bedöma är detta alldeles riktiga synpunkler, som vi hell kan ansluta oss till. Vad vi vill åstadkomma med motionsyrkandel är konkreta åigärder som föfier upp dessa rikliga principer. Vi ulgår nämligen från all industrin inle pä eget initiativ kommer all lösa dessa frågor. Denna vår utgångspunkt grundar vi pä det förhållandel all den privatkapitalistiska industrin styrs av ett snävt företagsekonomiskt länkande, som inle lämnar utrymme för en långsiktig samhällsekonomisk kalkyl. Därför gäller det för samhället alt här gå in och medvetet styra ulvecklingen i den riklning som de bärande principer som jag nyss citerat kräver. Det är vad vi föreslär i yrkandet 1 i molionen nr 1966.

Vad har då utskottet att anföra på den här punklen? Jo, man gör som nästan alllid i samband med motionsyrkanden. Del betyder all man är allmänl välvillig i sin skrivning, men man yrkar avslag eller, som i detta fall, använder den mjukare formuleringen och lämnar molionen ulan åtgärd. Det viktigaste anförda skälet är all den pågående mifiökoslnadsutredningen skall avvaktas. I fråga om dryckesförpackningar hänvisar utskottet till att det enligt lagen om hälso- och mifiöfarliga varor ankommer på regeringen eller efter regeringens besiämmande pro-duklkontrollnämnden att närmare avgöra hithörande frågor. Jag medger självfallet all sakförhållandet i den beslutsprocess varom det här är fråga är det som utskottet anfört, men vad vi vill uppnå med vår motion i fråga om dryckesförpackningar är att riksdagen beslutar ge regeringen anvisningar för dess handlande i framtiden.

Herr lalman! Med slöd av vad jag hillills anfört yrkar jag bifall lill reservaiionen 1 vid nu förevarande belänkande frän jordbruksutskottet.

Återstår då för mig all motivera yrkandet nr 2 i motionen 1966. Den motiveringen kan göras myckel kort. Del rör sig här om en ekonomisk fråga som berör kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Vpk;s inställning i denna fråga liksom kommunernas nuvarande ekonomiska situation är väl så känd att jag inte behöver redogöra för detta nu. Vad det här gäller är investeringskostnaderna för anläggningar där hushållsavfall separeras, älervinnes eller på annat sätt behandlas. Propositionen föreslår här att statsbidrag skall utgå med högst 50 % av investeringskostnaden beträffande försöksanläggningar för nyttiggörande av hushållsavfall eller enbart separering av hushållsavfall. Samma regel skall också gälla för andra anläggningar än försöksanläggningar.

I propositionens övriga delar förutsattes att kommunerna skall erhålla full kostnadstäckning för de utgifter som älägges dem genom riksdagens beslul med anledning av regeringens proposilion nr 32 år 1975. När det gäller omhändertagande av kemiskt avfall sägs det i propositionen att staten i lämpliga former skall garantera finansieringen av de fasta investeringar som del företag behöver göra som skall ta hand om det kemiska avfallet. Motionärerna är av den meningen alt motsvarande borde gälla beträffande de anläggningar som skall ta hand om hushållsavfall. Överenskommelsen mellan kommunerna och regeringen om begränsningar i de kommunala skattehöjningarna lämnar litet uirymme för ökal uttag av kommunalskatt. En sådan skaltehöjning är inle heller, som vi ser det, önskvärd ur fördelningspolitisk synpunki. De betydande kostnadshöjningar som den nu träffade löneuppgörelsen innebär för kommunerna ställer dem i en ännu mer trängd ekonomisk situation då det gäller nya kostnadskrävande åtaganden. Vi är därför motståndare lill att riksdagen fortsätter att falla beslut vars finansiering man helt eller delvis överlämnar lill kommunerna. Vi är i stället av den meningen att staten behöver vidta åigärder för all lätta kommunernas ekonomiska bördor. I konsekvens med denna vår allmänna inställning yrkar vi på att staten helt skall svara för investeringarna i vad gäller anläggningar för behandling av hushållsavfall.

Utskottet anför, med anledning av molionen, att mifiökoslnadsutred-ningens arbeie bör avvaktas, och därför avslyrkes yrkande 2 i motionen 1966.

Mol bakgrund av vad jag nyss anfört anser jag inte att vi med hänsyn till pågående utredningar kan lasta på kommunerna ylleriigare kostnader. I stället borde del gälla elt stopp för vidare kosinadsövervältring sä länge ulredning om kostnadsfördelningen stat-kommun pågår.

Jag yrkar därför, herr lalman, slutligen bifall också lill reservationen 6 av herr Taknian.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfäll

Hen PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Ålervinningsfrågorna har under senare är alltmer trätt i förgrunden i den poliliska debatten. Allt fler har kommit lill insikt om all den nuvarande förbrukningslakten när del gäller naturresurser måste dämpas kraftigt. Så myckel av råvarorna som del är praktiskt möjligt måste återföras lill produktionen och nyttiggöras igen.

Regeringspropositionen lägger den principiella grunden för forlsalla reformer på ålervinningsområdel. Del ger den en vikt utöver de reformförslag som nu förs fram. Inte minst är satsningen på forsknings- och utvecklingsarbetet inom återvinningsområdet viklig för framliden.

Det gäller också all se lill alt del mifiöfarliga avfall som trots alll återstår även efter en förbättrad reningsprocess inte släpps ut i naturen, ulan i stället oskadliggörs genom destruktion eller s. k. länglidsdepo-nering. Del samlade grepp på avfallsproblemen som nu har tagits i propositionen 32 om återvinning och omhändertagande av avfall, speciellt

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändenagande av avfall

när del gäller mifiöfarligl kemiskt avfall, är därför alt hälsa med tillfredsställelse. Det är också glädjande alt vi nu fär etl kommunalt ansvar för insamlingen av pappersavfall, bl. a. från hushällen. Propositionen innebär slutligen all vi i fortsättningen skall kunna slippa skrolbilseländel ute i naturen.

Jordbruksutskottets behandling har lett fram till alt en bred majoritet har ställt sig bakom proposiiionen, vilkel var och en kan konstalera som läser utskottsbetänkandet. I stort sell är det endast moderaterna som har ställt sig vid sidan om och på mera väsentliga punkler sagl nej lill reformförslagen. Moderaterna säger således nej lill utvidgningen av del kommunala renhällningsansvarel - det ställningstagandet har vi hell nyss hört herr Krönmark utveckla från denna talarstol. Moderaterna säger ocksä nej när det gäller hushållens separering av tidningar och tidskrifter inom ramen för etl kommunall renhållningsmonopol. Vidare säger man nej lill ensamrätt för elt delstailigi förelag alt ta hand om del mifiöfarliga kemiska avfallet, trots att man borde inse att en samordning är enda sättet all lösa frågan. Man säger slutligen nej till regeringsförslaget när det gäller skrolbilarna. Vi kan alllsä än en gäng konstatera all när mil-jövärdskraven kommer i konflikt med moderaternas orubbliga vaklslå-ende kring marknadskrafterna, så blir del hänsynen till mifion som får ge vika.

Övriga borgerliga partier har däremot varit kloka nog att inse alt etl förlitande på marknadskrafterna inte löser problemen med återvinning och omhändertagande av avfall, utan all det bör ankomma på samhället all styra och samordna verksamheten, om effektiva resultat skall kunna uppnäs.

Detta är bakgrunden till ulskollsbetänkandel. När del gäller de olika reservationer som har fogals till beiänkandel finns del anledning all göra en del kommenlarer.

Försl har vi då vpk-reservationen angående förbud mol engängsförpackningar för öl och läskedrycker, som herr Israelsson har tagit upp i etl inlägg. Men i dagens läge, herr Israelsson, finns del knappast någon anledning all gä in i en sakdebatt i den här frågan. Alla vi som flnns här i kammaren och intresserar oss för mifiövårdsfrågor vet nämligen att mifiövårdskostnadsulredningen kommer med ell myckel fylligt beslutsunderiag inom elt år. Låt oss spara debatten till den tidpunkt då det beslutsunderlaget föreligger; då trorjag vi kan komma fram lill etl klokare beslul än om vi ägnar oss ät alllför myckel tyckande i en trols alll väldigt komplicerad fråga.

Jag vill också erinra om vad som hillills har skett. Utvecklingen har ju inle slåll stilla under de här åren. Vi har fäll en förpackningsavgift, som framför alll har slagit hårt mol engångsförpackningarna, och den har gett betydande effekter. Lål mig konstatera alt ulvecklingen speciellt när del gäller engångsglasen är klart nedäiriklad. Exempelvis inom konsumentkooperationen, som jag känner väl lill, är silualionen f n. den alt inte mindre än 80 % av del öl och den läsk som säfis är förpackade

i returglas. Procentsiffran var betydligt lägre bara för några år sedan.

Lät mig sedan gå över lill vpk:s förslag om en plan för minskning av avfallsmängden från såväl hushåll som industri. Del är klart att man kan göra upp planer pä de flesta områden. Men också här behöver man praktiska beslutsunderlag, och jag tror att mifiökoslnadsutredningen kommer att ge en del att la fasta på. Under liden kan vi konstatera att vad vi i dag diskuterar är elt praktiskt bidrag lill alt minska avfallsmängderna, nämligen beslulel om elt kommunalt renhållningsmonopol, som är inriktat på en separering av hushällens tidnings- och lid-skriftsavfall. Det innebär en myckel betydande minskning av hushållens avfallsmängder. Vi vet nämligen att pappersavfallet är en myckel lung post i hushållsavfallet. Del uppgår viktmässigl lill inte mindre än 50 % av del totala avfallet från hushållen, och volymmässigt lill 70 96. Vi kominer alltså i dag att fatta beslul om ett praktiskt steg i riklning mol minskning av avfallsmängderna. Jag är säker pä att vi här i kammaren under de närmasle åren kommer att ta ylleriigare liknande beslul, som leder i den riktning som man talar för i vpk-reservationen och som vi i princip alla är överens om.

Herr lalman! Reservaiionen 2 har skrivits under av moderala samlingspartiets representanter, och del är där man säger nej till utvidgningen av del kommunala renhällningsmonopolel därför all man inle vill att kommunerna nu skall la ansvar för insamling av tidningar och tidskrifter från hushållen. Motiveringen kan kanske sägas vara något speciell, men trots det log herr Krönmark upp den med mycket stort allvar från talarstolen. Alt i nuvarande läge ge kommunerna både ökad kompetens och ökade uppgifter genom att ålägga dem all svara för allt pappersavfall kan, säger man, befaras leda lill att de irritationer som efiest kunde elimineras i stället kommer att befästas. Det är alltså nägon form av irritation, om jag fattar det rält, som vissa glesbygdshushåll skulle hysa mol den senaste utvidgningen av den kommunala renhållningslagen. Man är lydligen rädd all den skall smitta av sig på framför allt tät-ortsbefolkningens intresse när del gäller all skifia ul tidningar och tidskrifter. Jag har faktiskt litet svårt all föfia den logiska argumenteringen på den punklen.

Till yttermera visso konstaterar man i reservationen all del finns elt ökat intresse hos medborgarna all medverka till all pappersavfall las lill vara och återförs i produktionsprocessen. Om man läser igenom reservationen finner man all vad som sägs på den punklen inle stämmer överens med det övriga resonemanget.

Nu är det sä att intresset finns där. Men ä andra sidan kräver ocksä massaindusirin och pappersbruken bestämda garantier för att man skall kunna åta sig alt la lill vara del papper som samlas in. Del behövs alltså en tolaltäckning, och det behövs framför allt en kontinuitet i insamlingsverksamheten. Vi är väl ändå överens om all det endast är kommunerna som kan ge den nödvändiga stabiliteten om man vill ingripa på allvar när del gäller återvinningen av pappersavfall och när det gäller

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Ateiyinning och omhändenagande av avfall

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Ateiyinning och omhändertagande av avfall

att organisera insamlingsverksamheten effektivt. Har vi den utgångspunkten, sä är det litet svårt all förslå all del är annat än rent ideologiska skäl som gör att moderaterna inte har kunnat gä med på propositionens förslag belräffande utvidgningen av del kommunala renhällningsmonopolel pä den här punklen.

Det är ju också konstigt all just moderaterna, som lalar väldigt mycket om - del har de gjort även i utskollet - den otillräckliga skogsråvaran för vär svenska massa- och pappersindustri, skulle neka skogsindustrin elt myckel väsentligt råvarulillskotl.

Jag vill alltså yrka bifall lill utskottets förslag också pä den här punklen.

Sedan kommer jag över till reservationen 3. Där kan vi konstatera all också när det gäller hanteringen av mifiöfarligl kemiskt avfall har moderala samlingspartiet reserverat sig. Man säger nämligen i reservationen bl. a. föfiande; "Att ge ett enda företag ensamrätt lill behandling och långtidsförvaring av mifiöfarligl avfall är inte förenligt med allmänl accepterade näringspolitiska principer." Det må vara hur som helst med den saken. Jag kan då bara konstatera alt vad vi diskuierar här är inle näringspolitik - det är mifiövårdspolilik. Och om moderaterna hållit detta i minnet hade de kanske kommii lill en annan slutsals när del gäller vilka metoder som man måste använda för all komma lill rätta med etl allvarligt mifiövärdsproblem.

Del är ju ändå sä, herr Krönmark, att del överväldigande antalet remissinstanser - även sådana som inle kan beskyllas för att hysa socialistiska böjelser eller hur herr Krönmark nu vill formulera det - har ställt sig bakom förslaget om bildande av ell delstailigi behandlingsförelag som i princip skall ges ensamrätt när del gäller behandling och långtidsförvaring av mifiöfariigl kemiskt avfall. Del är dessutom inle fråga om nägon benhård ensamrätt, sä del borde ha varit litet lättare för moderaterna all sväfia förslaget. Del är i stället en ensamrätt i vid mening. Den utesluter alllsä inle samverkansavtal med existerande privatföretag när della är rationellt, men i övrigl bör man eftersträva samgåenden. ■ Remissinstansernas inställning på den här punkten beror naturiiglvis pä den bistra erfarenhet de har av dagens verklighet. Vi måste konstatera alt det fungerar dåligt i nuvarande situation, och del hjälper inle med produklkonlrollagen, om man inle har behandlingsresurser att slälla lill förfogande. Del är, såviii utskottsmajoriteten har kunnai bedöma, endast ell företag med totalansvar som ger möjlighet till en samordning och lill den planmässiga utbyggnad av behandlingsresurserna som behövs. Ell sådant förelag kan också beräknas åstadkomma en heltäckning både ur geografisk synpunki och när det gäller olika slag av kemiskt avfall. Monopolrätten ger i detta fall också den fördelen att riksdag och regering verkligen kan kräva ul ell ansvar för all del mifiöfarliga avfallet tas om hand ordentligt. Del är som bekant litet svårare all kräva ul ansvar då det gäller de blinda marknadskrafterna.

Alla skäl talar alltså enligt utskottsmajoriteten för den lösning av behandlingsproblemen som har föreslagils i regeringspropositionen.

När det gäller skrolbilarna har moderaterna också reserverat sig, som herr Krönmark talade om för kammaren. Det gäller reservationen 4.

Låt mig därvidlag börja med all säga alt det är glädjande alt vi är överens om all bilvrak i naturen och illa skötta bilskrolupplag är bland del värsta man kan råka ul för. Detta tycker jag är en bra utgångspunkl för vidare resonemang. Nu vill inle moderaterna ha den föreslagna skrotningsavgiften och skrotpremiesystemet. Och varför vill man inte det? Jo, bl. a. av den orsaken att man anser att skrolpremiesystem innebär elt onyanserai avgiftsuttag på hela bilismen.

Detta är väl en inställning som tål all diskuteras. Det är ju inte elt onyanserat avgiftsuttag i den meningen att det är etl orättvist syslem. Skrolbilsproblemet uppkommer ju genom bilismen, och rimligen bör också bilismen belala kostnaderna härför. Till yttermera visso innebär pre-miesyslemel alt man fär tillbaka pengarna - pengarna återgår så att säga lill bilseklorn.

Jag tror inte man kan säga alt bilismen - om vi ser till de totala kostnader den orsakar samhället - betalar sina kostnader fullt ul. Vi behöver inle ta upp den diskussionen nu, men såviii jag kan förslå har herr Krönmark hell utelämnat sjukvårdens kostnader, som bilismen ingalunda är hell utan orsak lill.

Jag vill även fästa kammarens uppmärksamhet pä ell ganska uppseendeväckande ullalande i moderalreservalionen. Man säger där all om man inför ell sådant skrolpremiesystem sä kommer sannolikt skrotningsbranschen all införa betydande avgifter, vilkel gör all den enskilde inle får den förmån av premiesyslemel som varit avsikten. Jag vill då fråga herr Krönmark: Tror inle herr Krönmark längre pä förelagarnas sociala ansvar? Är del verkligen sä som privatföretagens värsta kritiker säger all verksamheten konsekvent går ul på all skörta upp kunderna? Jag skall inle yttra mig om den bedömningen, jag kan bara säga att om herr Krönmark skulle få rätt på den här punkten är del i högsta grad viktigt alt pris- och karlellnämnden går in med en skärpt prisövervakning på del här området.

Herr Krönmark mäste nog ändå hålla med mig om att en fördel med skrotpremiesystemet är att det ger möjlighel för kommunerna alt fä finansiell ersättning för de uppsnyggningsaktioner mol skrotbilar i naturen som man med all sannolikhet kommer att tvingas göra också i framtiden.

Slutligen skall jag ta upp reservaiionen 6 av herr Taknian, vilken ocksä berörts av herr Israelsson i hans inlägg. Herr Israelsson sade att det var en rent ekonomisk fråga när man från vpk föreslär att staten skall gä in och garantera hela investeringskostnaden för anläggningar där hushållsavfall separeras, återvinns eller pä annal sätt behandlas. Lät mig då bara konstalera alt regeringsförslagel innebär en klar förbällring mot lidigare. Före det här årets riksdag har vi inget egentligt Suilligl anslag som ger stöd pä återvinnings- och avfallsområdet. Vi har haft speciella stödåtgärder men de har kommit under andra anslag.

Nu föreslås i propositionen - vilkel utskotlsmajorilelen ställer sig bak-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

om - att det skall kunna utgå slalliga subventioner upp lill 50 96. Det aren klar lättnad för kommunerna. Dessutom, herr Israelsson, är anslaget fixerat. Vi har 15 mifi. kr. all röra oss med under nästa budgetär. Det blir inle mer pengar för att man föreslår alt bidrag skall lämnas för hela investeringskostnaden. Det blir i stället bara färre kommuner som får nägol, och med vpk;s förslag blir skillnaden mellan de kommuner som fär och de som inle får ännu större. Del är alllsä rimligt med vissa begränsningar i stalsbidragsprocenlens storlek och del är också rimligt med en koncentration på de vikliga försöksanläggningarna för återvinning, som proposiiionen och utskottsmajoriteten speciellt stryker under behovet av.

Med detta, herr lalman, ber jag slutligen all få yrka bifall pä alla punkter till hemställan i jordbmksutskottets belänkande nr 10.

Hen KRÖNMARK (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Pettersson i Lund påstår all moderaterna säger nej till separering av pappersavfall. Herr Pettersson kah vara lugn - vi säger icke nej lill detta. Jag tror emellertid att del sker regelmässigt i de flesta hushåll. Problemet är kanske att man i vissa sladsområden med sopnedkast inle har lokalmöjligheter alt förvara pappersavfallet. Men detta är faktiskt någonling som gått in i folks medvetande. Jag tror att del är elt fåtal individer som i dag slänger pappersavfallel tillsammans med del andra avfallet. Separering av pappersavfall är faktiskt en sak som vi moderater tror all vi kan klara ulan lagstiftning; sådan separering görs i alla fall.

Herr Pettersson sade ocksä att vi känner ett orubbligt ansvar för marknadskrafterna och att del därför är naturiigt alt vi säger nej lill ell kommunalt renhållningsmonopol. Vi är inte orubbliga när del gäller marknadskrafterna, men vi anser att på de områden där marknadskrafterna kan verka är det rationellt och bra alt läla dem göra det. Samhället behöver dä inte gä in på sådana områden ulan kan koncentrera sin verksamhel på de mest angelägna områdena. I och med alt industrin får en utbyggd kapacitet för att ta emot pappersavfall kommer det - om man låler marknadskrafterna verka - alt finnas möjligheter för kontinuerlig hopsamling. Jag påpekade förut, all är det sä alt kommunerna vill göra delta, sä ligger det redan i dag inom den kommunala kompetensen. Men vi vill absolut inle alt del skall vara något monopol.

Herr Pettersson säger att behandlingen av del kemiska avfallet fungerar dåligt i dagens läge. Jag vill inte bestrida det påståendet. Men vi måste dä beakta all produklkonlrollagen bara funnits i några är, och lagen om informationssystemet pä miljöområdet fick vi förra året. Dessutom ålägger vi nu förelagen att hela tiden rapportera mängden av kemiskt avfall och hur del hanleras. Samhället har därmed skaffat sig instrument för total insyn och kan lämna föreskrifter. Jag kan inle förslå alt del skulle öka säkerheten ur miljösynpunkt all läla ell förelag med statligt inflytande ta hand om avfallet. Samhället har här övervakningsorgan som

kan svara för den mifiömässiga säkerheten.

Det är en ideologisk skifielinje som gör att vi har olika åsikter i frågan om skrotbilarna. Jag vidhåller alt man skulle fä en skrolbilsavgift om man går in för propositionens förslag. Jag tror nämligen all om man har en auktoriserad bilskrolare inom varie område, sä uppstår det en monopolsituation för denne, och dä ligger det nära lill hands all del blir sä att skrotbranschen lar skrolningspremierna.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Hen ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Pettersson i Lund sade alt det inte fanns anledning alt gä in i någon sakdebatt belräffande engångsförpackningarna. Man borde avvakta etl år, tills mifiökoslnadsutredningen kommer med sill betänkande, för att fä ett bättre underiag för ell beslut. Del är kanske riktigt. Men argumenten lalar så klart för alt den typ av engängsförpackningar som jag nämnde bör försvinna alt man redan nu kunde falla ell beslul i den frågan. Men om yrkandet nu inle bifalls i dag, så är jag nalurliglvis glad alt vi kan falla ell beslut i den riktningen om elt år.

Herr Pettersson sade också all 80 96 av KF:s försäfining av öl och läskedrycker redan sker i relurglas. Jag nämnde väl också i mitt anförande någonting om all jag har etl intryck av att utvecklingen här gäll åt rätt håll. Det är nalurliglvis bra, men del är inle tillräckligt. Vad jag i första hand vill komma ät är plåtburkar och plastflaskor som ligger efter vägarna. Dem finge vi bort om vi hade etl förbud mol den typen av förpackningar.

Herr Pettersson sade all beslutet i dag innebär elt sleg i riktning mot en minskad avfallsmängd. Det är väl ocksä rikligt. Men vad jag är ute efter är att man mot bakgrund av vad jag citerade ur propositionen skall gä in och styra i själva produktionsprocessen genom alt innan en produkt planeras och tillverkas klarlägga dels vilkel spill den medför, dels hur själva produkten kommer att bete sig som avfall. Detsamma måste gälla användningen av naturresurser. Det är det jag menar med planering.

I dag utgår inget statsbidrag till den kommunala hanteringen av hus-hällsavfall, sade herr Pettersson i Lund. Blir del högst 50 96 är det en förbällring, och del är väl bra. - Men jag menar all i del trängda läge som kommunerna i dag befinner sig i skulle det vara väl motiverat att man gjorde likadant när det gäller hushållsavfallet som man gör när del gäller del kemiska avfallet, alltså att staten garanterar hela investeringen.

Sedan säger herr Pettersson i Lund att summan är fixerad i budgetpropositionen. Men i andra sammanhang har regeringen kunnai framlägga förslag lill finansiering av nya utgifter, och det går säkert ocksä i detta sammanhang.

Herr PETTERSSON i Lund (s) kort genmäle; Herr talman! Försl vill jag vända mig till herr Krönmark. Jag har inte sagt, herr Krönmark, alt moderaterna definitivt är motståndare lill

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

att hushållen separerar sina tidningar och tidskrifter från övrigl hushållsavfall. Vad jag däremot har sagl är all moderaterna genom del system, byggt pä frivillighel, som de förordar säger nej lill elt effektivt och kontinuerligt insamlingssystem, vilket ju är det enda som kan ge massa-och pappersindustrin de garantier dessa industrier måste ha för alt kunna bygga upp sina ålervinningsanläggningar och ta hand om relurpapperel när det kommer in.

Vi borde väl ändå, herr Krönmark, kunna vara överens om all hanteringen av del mifiöfarliga kemiska avfallet hillills har fungerat mycket dåligt. Nu säger herr Krönmark alt detta inle beror på all vi inle har medlen, ulan att del beror på alt lagstiftningen blivit genomförd så nyligen. Produklkonlrollagen i all ära, men kan man inle erbjuda förelagen de behandlingsresurser som i sista hand behövs, ställer man i många fall förelagen i mycket svåra situationer när del gäller var de skall göra av sitt avfall, och del kanske ocksä innebär alt de frestas alt ta hand om avfall pä ell säll som är felaktigt ur mifiösynpunkt.

Jag måste än en gång konstatera all ell myckel stort antal remissinstanser är överens om alt se praktiskt på den här frågan och icke ideologiskt - även sädana remissinstanser som efiest kanske delar herr Krönmarks poliliska uppfattning. Man har alllsä ställt sig bakom förslaget om all skapa etl delstailigi behandlingsföretag med i princip ensamrätt som del enda vettiga medlet alt komma till rätta med de här viktiga problemen.

Till slut till herr Israelsson! Det gladde mig all höra alt han höll med mig om all vi gott kan vänla med diskussionen om förpackningsfrägorna tills mifiökoslnadsutredningen kommer med sitt belänkande. Jag lackar för del sena erkännandet. Hade del kommit litet lidigare, kunde herr Israelsson därmed ha förkortat sitt inlägg här i kammaren.

Herr KRÖNMARK (m) kon genmäle;

Herr lalman! Jag noterar med lillfredsslällelse att herr Pettersson i Lund retirerade och log lillbaka beskyllningen, alt vi motsätter oss en separering av pappersavfall. Så sade nämligen herr Pettersson i sitt inledningsanförande.

Herr Pettersson säger all vi mäste ha ell effektivt kontinuerligt insamlingssystem för att industrin skall kunna bygga ul. Men, herr Pettersson, vi känner ju lill råvarusituationen på träsidan, och vi vet att man måsle utnyttja pappersavfallel och alt industrin kommer all bygga ul sina anläggningar. Som vi ser det är det bättre att vi fär del här marknadssuger, dä kommer man automatiskt all ocksä fä insamlingskanalerna. Della pappersavfall är i alla fall en råvara som enligt aktuella undersökningar betingar etl värde av ungefär 200 kr. per lon när del är framme vid fabriksporten. Eftersom del har ell värde, vore del väl märkvärdigt om inle marknadskrafterna skulle fungera så att del ocksä kommer fram till fabriksportarna. I dag kan industrin inle la emot alll pappersavfall som produceras i landet, men socialdemokralerna har som alllid en fan-

tastisk brådska när det gäller att stifta nya lagar. Jag tycker att man i första hand borde pröva andra vägar här. Men O.K.: Visar det sig att detta inte går, skulle även jag kunna tänka mig all man låter kommunerna få en uppgift och ta etl ansvar. Jag tror dock inte att vi behöver gå den vägen.

När del gäller omhändertagandet av kemiskt avfall säger herr Pettersson au del är mänga remissinstanser som har förordat förslaget i propositionen. Jag kan dä bara svara att del också finns remissinstanser som har haft motsatt uppfattning. Att en lagstiftning pä delta område nyligen är anlagen av riksdagen, även om den inle hunnit verka fullt ut, är väl en av förklaringarna till all alll ännu inte är som del skall på det här området. Så småningom kommer vi att ha informaiion om var de olika kemiska produkterna finns och hur de hanleras. Då har produklkonlrollnämnden möjlighel att tillsammans med andra statliga organ se till att det blir en efterievnad av bestämmelserna. Värt förslag innebär exempelvis inle att SAKAB skall läggas ned. SAKAB skall givelvis fortsätta framöver också, men det bolaget bedriver ju ingen väl-görenhelsverksamhet, utan industrin skall svara för sina egna kostnader. Då gäller det för den att betala för hanteringen och deponeringen. Huruvida det sker genom elt statsägt eller elt privat företag kan inle ha något att göra med de mifiömässiga säkerhetskraven.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfaU

Hen ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inte så mycket all tillägga - herr Pettersson i Lund log bara upp en av de frågor jag berörde, nämligen engångsförpackningarna. Han var glad över all jag är beredd att diskutera den frågan om etl år. Tydligen tolkade han det som att jag ville gå ifrån del yrkande som jag har i motionen. Det vill jag givetvis inte, men jag är realist och räknar med att den reservation som vi har på den här punkten kommer all falla. Därför gläder det ocksä mig all vi kan diskutera frågan igen om ett år och att herr Pettersson är positiv till själva syftet, all vi skall konima ål olägenheterna med engångsförpackningarna.

Hen PETTERSSON i Lund (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår inte riktigt vad herr Krönmark har för invändningar mot att vi skall försöka komma fram till rationella lösningar på mifiövårdsområdet. En bred remissopinion och en slor utskottsmajorilet, som även inkluderar representanter för övriga borgerliga partier, har ställt sig bakom del mesta som slår i propositionen. Den enda förklaring jag kan finna till herr Krönmarks och moderata samlingspartiels bestämda och väsentliga avvikelser frän den proposilion som lagts fram är all man har sett problemen från renodlat dogmatisk synpunki och inte frän mifiövårdssynpunkt.

Fru ANÉR (fp);

Herr talman! Jag har en hel hög med tidningsbuntar liggande nere

6 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

i soprummet i den faslighet där jag bor. Den situationen delar jag med ett slort antal svenskar, och det är därför jag vågar nämna della triviala faktum i denna kammare. Vi vill alla all dessa buntar skall komma till god nytta och inle bara vara lill besvär. På sikl - och inle så särskilt kort sikl - måste papper bli en flergängsvara som man inle har råd att bränna eller kompostera i första varvet.

Det här är nu ett krav som kommer alt bli tillgodosett genom den lag om ändring i kommunala renhällningslagen som utskottet tillstyrker och somjag yrkar bifall till. Kommunerna får inte bara räll men skyldighet att separat forsla bort och ta hand om pappersavfallet, och vi pappers-konsumenter får skyldighel att skifia ul papperet. Efter en viss över-gängslid hoppas vi att det kommer att betyda en jämn ström av använt papper till svenska pappersbruk som är i stånd all ta emot och behandla del.

1973, 1974 och 1975 har moiioner från folkpartiet krävt åtgärder för att stimulera åleranvändningen av papper. Vi ser den här propositionen som ell sätt att tillgodose dessa krav. Vi ser den ocksä som ell säll alt ge medborgarna en påtaglig möjlighel att själva konkret bidra lill att resurserna i samhället återvinns bällre. Jag är för min del övertygad om att de allra flesta svenskar med glädje skall ta de handtag som behövs för alt skifia ut papperet från övriga sopor. Och jag vill särskilt understryka att det inle bara är husmödrarna jag då länker på, för delta är inte deras uppgift mer än någon annans.

När det gäller papperet har vi i folkpartiet dessutom salt upp etl särskilt krav; staten skall gå i förväg och vara en mönsterkonsumenl, dels genom alt se lill att de pappersvaror som statliga myndigheter själva använder är så sammansatta att återvinning görs så lätt som möjligt, dels genom att inie använda högre papperskvalitet än nödvändigt ulan använda oblekt, mifiövänligt papper till alla de ändamål där man inle behöver arkivera produkten i många år och där alllsä del fina vila papperet är en obehövlig lyx. Den sorlens papper är pä intet vis sämre att skriva på eller hanlera än del snövita som vi är vana vid. Jag hoppas alt jordbruksutskottets sekretariat kan vitsorda detta, eftersom jag faktiskt lämnade in milt särskilda yttrande i den här frågan skrivet på litet oslronfärgat papper. Della papper skulle fä en egen status om statens organ använde del i sitt dagliga arbeie. Del skulle inte längre anses vara ett dåligt papper. Jag säger inle all man skall skriva prolokoll och missiv pä del, men alll della papper som alla myndigheter överflödar av har ofta en så kort nyttig livslängd så del kunde gott vara litet gulaktigt, när del nu faktiskt minskar kravet på den allra finaste och mest mifiöpåfrestande råvaran.

Utskottet har här gått med pä all staten skall utforma sina pappersvaror sä att de lättare kan återvinnas, och del noterar jag med glädje. Men utskottet har inle direkt velal föreskriva staten alt ändra sina uppköpsvanor beträffande skrivpapper. Del hindrar ju inle en riksdagsman alt uttrycka en önskan i den riktningen, och det har jag gjort i elt särskilt yttrande.

Vad proposiiionen nr 32 ytteriigare handlar om är all alla företag som släpper ul farligt kemiskt avfall skall kunna åläggas alt lämna uppgifter om vad och hur mycket de häller ut i avloppen. Detta ligger exakt i linje med vad vi i folkpartiet har krävt i vår motion nr 592, nämligen att man snabbt bör kartlägga och inventera utsläppen av tungmetaller och gifter för alt kunna eliminera dem. Det kravet ställde vi med särskild hänsyn till de många små företag av typ fotoatefiéer och tandläkarmottagningar som använder fariiga ämnen och inte alltid har fullgod kontroll över hur dessa försvinner ut i de kommunala avloppen. Tillsammans åstadkommer alll del där besväriiga resultat, därför att rötslammet frän reningsverken dä inte går all använda lill jordförbättring i den grad som annars vore praktiskt och ekologiskt riktigt. Det är myckel dyrare och besvärligare all rena rötslammet frän gifter när de väl en gäng har kommit dit än all sälla stopp för utflödet av gifter vid källan. Men för att göra delta måste man veta var källan är, så att man kan hjälpa förelagarna med råd och tekniska anvisningar. Den vetskapen hoppas vi nu skall komma fram genom den nya lagen.

I folkpartiets mifiöprogram har också sedan länge stått ett krav på att komma till rätta med skrotbilarna. Vi har senast i en motion i fiol föreslagit en skrotningsavgift på bilarna som den siste ägaren då fär igen när han lämnar bilen till skrotning. Detta är ytterligare ett krav som nu är tillgodosett genom den nya lagen. Vi kan nu hoppas på att vi inle längre skall behöva se landskapet fördärvat genom rostiga bilvrak i diken och buskar.

Naturligtvis är detta än sä länge en förhoppning. Om skrolningsavgiften verkligen kommer all göra vad den är avsedd till måste vi noga föfia och utvärdera den under de kommande åren. Avgiften är inte ett självändamål, men ett medel vi anser värt alt pröva. Skrolbilseländel är av den arten och omfattningen all vi inle kan hälla på längre och vänla pä ytterligare utredningar. Vi mäste vidta ätgärder, och den här åtgärden har goda utsikter alt bli effektiv. Det finns alltså all anledning att bifalla utskottets yrkande och inle reservalionerna 4 och 5 som avslår lagen pä den här punkten resp. kräver ytterligare ulredning.

Ansträngningarna att förvandla avfall av alla sorter till nyttiga resurser och inle till mifiöpäfrestningar har varit en av huvudpunkterna i vårl mifiöprogram sedan länge. Vi har gäll mycket långt med konkreta krav, eftersom man inle kommer nägon vart i dessa frågor med allmänna farhågor och förmaningar, utan man måste leta fram praktiska medel som verkligen hjälper. Del betyder alt man sticker ul halsen och tar risker - men ulan desa risker kommer man ingen vart.

Ell av våra huvudkrav har därför hela tiden varit elt institut för avfallsforskning som skulle kunna samla ihop gjorda erfarenheter, bedriva egen forskning, ta hit utländskt kunnande och svara på alla konkreta frågor som kommuner, företag och mifiögrupper kommer med* och som de ofta finner del mycket svårt all fä svar på. Delta institut har vi aldrig fält, vi har hänvisats lill den forskning på området som bedrivs pä spridda

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

häll. 1 är när vi fortfarande framställer detta krav har del kommit så längt att det föreligger ett betänkande från mifiöforskningsberedningen som departementet håller på all arbeta med. Del betänkandet föreslär en viss uppdelning av avfallsforskningen pä olika instanser.

Jag har därför inget annat yrkande än utskottet i år, dvs. vi får vänta och se hur departementets förslag kommer att se ut och återkomma till saken senare. Det väsentliga här är all avfallsforskningen fär den ställning och de resurser som behövs för all den skall kunna fylla sina centrala och viktiga uppgifter. Jag lar därför fasta på herr Lennart Petterssons ord i dag om all delta är en av de viktiga sakerna inom den nära framliden.

Till slut bara ell ord, herr talman, om en fråga som har oroat mänga enskilda och organisationer; Skall det här kommunala monopolet pä pap-pershäminingen göra alla de ideella organisalioner lönlösa som hittills ägnat sig ät pappersinsamling och skaffat sig en del inkomster den vägen? Utskottet har understrukit alt varken departementschefen eller arbetsgruppen som bearbetat ärendet har tänkt sig att göra de ideella organisationerna fattigare genom den här lagen. De kommer att få fortsätta, genom att kommunerna kan ge dem tillstånd till det. Det måste också gå bra på många häll all'samordna kommunens pappersinhämtning med organisationernas, på elt sätt som ger de senare inkomster och de förra möjlighel all leverera papperet jämnt och stadigt lill bearbetarna. Problemet har ju varit alt efterfrågan pä insamlat papper - en efterfrågan som huvudsakligen har funnits i utlandet - har vacklat och då har scoutföreningar, handikappföreningar och många andra kommit i kläm, därför att deras pappersbuntar inte kunde säfias. Men om svenska pappersbruk kan lita pä alt returpapperet flödar in konstant, kan de också själva sälta upp maskiner som tar hand om det. Dä bör inte insamlarna plötsligt behöva stå där med osålda balar.

Jag slutar alltså, herr lalman, där jag böriade - med papperet som ligger och väntar i våra soprum. Att fä del använt pä etl säll som är bäst för både den enskilde och folkhushållel är något vi i folkpartiet har arbetat för länge, och det är därför med tillfredsställelse jag yrkar bifall till jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 10.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vill gärna begagna tillfället alt med några ord ytterligare markera den vikt och betydelse som vi frän regeringens sida fäster vid den här propositionen. Den är elt försök alt la elt samlat grepp på de här frågorna, inte slutgiltigt utan som ett första sleg för att sedan kunna utveckla frågorna i enlighet med de principer som vi har gett uitryck för i propositionen.

En viklig sak är att synsättet på avfall måsle förändras. Avfall är en resurs som i största möjliga utsträckning skall användas på nytt. Återanvändning måste därför vara en ledande princip vid omhändertagande och behandling av avfall.

Naturahushållningens samhälle har på relativt kort tid ersatts av ett industrisamhälle med hög varuproduktion. För flertalet människor i vårt land har detta betytt välstånd, frigörelse från nöd och fattigdom. Men den här utvecklingen har också i mänga fall inneburit etl hårt utnytfiande av naturtillgångar som vi vet är begränsade. Utvecklingen har också medfört svära olägenheter från mifiösynpunkt. Därför kan vi inle utan allvariiga föfider för framtiden få fortsätta på samma sätt. Därför är det nödvändigt alt hejda slöseri med råvaror och ta till vara det som en gång använts. Produktionsmetoderna måsle utvecklas frän utgångspunkten sparsamhet med råvaror och återvinning av en gång använt material.

All produktion ger upphov till avfall, men hittills har avfallet i alllför stor utsträckning betraktats som en oanvändbar restprodukt. Detsamma har gällt för det avfall som uppkommer i hushällen. Använda varor har betraktats som slutgiltigt förbrukade. Avfallet har i stor omfallning fått belasta miljön.

Jag vill understryka hur viktigt del är att vi kan komma fram till den ordningen, att innan produktionen av en vara påbörias bör del vara känt hur det avfall som uppslår vid produktionen skall behandlas liksom hur den färdiga varan skall omhändertas sedan den använts. Detta är ett krav som mäste ställas, eftersom hanteringen av avfallet i många fall medför risker från hälso- och mifiösynpunkt. Jag utgår från att också industrin är beredd till målmedvetet arbete för att pä det sättet angripa avfallsfrågorna.

Sparsamhet, hushållning, återanvändning skall alltså, som det sägs i propositionen, vara grundläggande för värt utnytfiande av naturresurser och för inriktningen av vär varuproduktion. Återanvändning och mil-jöriktigt omhändertagande mäste vara grundläggande för hanteringen av avfall.

Jag noterar naturligtvis med stor tillfredsställelse att vi kan räkna med en bred uppslutning kring regeringens proposition. Som lidigare har redovisats här är del bara moderaterna som på flera avgörande punkter går emot förslaget. Trots att pappersindustrin är angelägen om att få till stånd denna organisation för insamling av papper för alt effektivt tillvarata och utnytfia pappersavfallel, sä kan inle moderaterna av principiella skäl överge sin tro på marknadshushållningens överlägsenhet. Då det gäller del kemiska avfallet tycks moderaterna fortfarande ha den inställningen alt del är rikligt att några företag skall kunna hälla pä att plocka russinen ur kakan - om man kan använda del uttrycket om avfall - för all sedan överlåta ät samhället att ta ansvar för alla de problem som föfier med resten.

Jag konstaterar, vilket också herr Pettersson i Lund gjorde, alt moderaterna låler omsorgen om mifion svika till förmån för den kolartro som man uppenbariigen fortfarande har på marknadskrafternas möjligheter alt lösa dessa problem effektivt. Åtminstone när del gäller miljöfrågorna borde man väl t. o. m. inom moderata samlingspartiet numera inse att det är nödvändigt alt samhället går in och tar ansvar för all

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändenagande av avfall

komma fram till lösningar som i första hand skall ge oss det skydd för mifion som vi ändå alla är överens om.

Fru Anér, slutligen, har uttryckt sin glädje och tillfredsställelse över att de synpunkter och förslag som folkpariiel har fört fram i dessa frågor har kunnai tillgodoses i propositionen. Låt mig bara göra del lilla konstaterandet, fru Anér, att det var väl lur att inte dessa synpunkter och förslag behövde realiseras inom en borgerlig regering. Vi har ju återigen fått ett bevis för att när det gäller mifiöfrågor är splittringen inom borgeriighelen fullständig.

Hen KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Lundkvist menade att vi inom moderata samlingspartiet lät omsorgen om mifion svika när den kom i konflikt med marknadshushållningens principer. Jag reagerar mycket slarkl mot ett sådant synsätt, Statsrådet menade all samhället skall ta ansvar för miljöpolitiken, och det ansvaret är ocksä vi beredda all la. Jag satt en gång i tiden i mifiökontrollutredningen, och jag var minsann med om att förorda en lagstiftning. Sedan kan vi ha olika uppfattningar om medlen för att nä resultat. Men jag tycker det är ganska ohemult av ell statsråd att komma med sådana beskyllningar mot elt parti som herr Lundkvist gjorde. Vi har alltså principiellt olika uppfattningar om framkomstvägarna, men att som statsrådet Lundkvist dra i tvivelsmål elt annal partis goda syften, del lycker jag man skulle slippa höra.

Statsrådet Lundkvist är överraskad över att vi inte förordar det kommunala monopolet pä papperssidan därför att inte pappersindustrin har förordat det. Jag finner pappersindustrins ställningstagande ganska naturligt. Man har uppenbariigen inle några bekymmer för att få varan levererad. Jag har fakiiski stor tilltro lill industrins förmåga och anser att även del privata näringslivet lar ett samhällsansvar. Vi vet alt näringslivet här har en insamlingsorganisation och man har alltså engagerat sig för saken. Jag tror att den organisationen myckel väl kan sköta insamlingen av avfallet.

Mitt parti bestämmer f ö. självt sin uppfattning i olika frågor, vi bryr oss inle om vad olika intresseorganisationer säger. Jag lycker del vore skönt om man även pä den andra politiska sidan kunde ha motsvarande politiska självständighet.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr lalman! Det är naturiiglvis värdefullt att man uttalar sig för och ansluter sig till principer. Men vi har ju inte förändrat della samhälle genom att bara uttala oss till förmån för vissa principer, ulan resultaten beror sedan av i vilken utsträckning och på vilkel sätt vi handlar.

Man kan nog våga det påståendet - om det lycks ändå slörre delen av kammaren vara ense - att erfarenheterna när del gäller mifiöfrägorna hittills pä ett utomordentligt sätt har gett belägg för att samhället mäste ta huvudansvaret. Marknadskrafterna löser inle miljöfrågorna. Jag tror

att vi kan utvidga denna synpunki lill att slå fast att när det gäller hushållning över huvud taget med naturresurser principen om fri konkurrens om naturresurserna - där den starkare kan förse sig på den svagares bekostnad - inte innebär några godtagbara lösningar av problemen.

Hen KRÖNMARK (m) kort genmäle;

Herr talman! Det sista uttalandel kan jag, även om det kommer att förbluffa statsrådet, faktiskt instämma i. Jag tror nämligen när del gäller naturresurserna att samhället måste gå in och reglera verksamheten pä vissa sektorer. Men att samhället genom lag och föreskrifter reglerar verksamheten är en sak. Vad statsrådet Lundkvist förordar i proposiiionen är all det skall vara statliga företag, dvs. samhället, som lar över hanteringen. Dä är det ett annat samhälle som herr Lundkvist i sin egenskap av socialist vill ha än det samhälle jag eftersträvar. Jag vill att samhället skall gå in och ta ansvaret och ledningen, men därmed är inte sagt all samhället skall svara för alla aktiviteter.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! När det gäller pappersavfallet borde herr Krönmark, om han har läst propositionens förslag ordentligt, vara medveten om att vi lägger ansvaret på kommunerna. Men vi hindrar inte kommunerna att anlita de förelag de finner vara lämpliga för alt fullföfia delta ansvar. Proposiiionen innebär inte att vi säger till kommunerna alt när del gäller pappersavfallet måsle kommunerna se till all elt kommunalt förelag sköter insamlingen.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag vill bara framföra några reflexioner i anslutning lill behandlingen av föreliggande utskottsbetänkande, som även omfallar motionen 388, där jag anhåller om ulredning och förslag rörande bättre utnytfiande av våra samhällsresurser.

Det är otvivelaktigt så alt vi i värt välfärdssamhälle slösar med våra naturresurser som om dessa vore outtömliga. Förr eller senare kommer emellertid en allvarlig bristsituation att uppstå, med risk för all resurserna lar slut. Köp-slit-och-släng-mentaliteten har blivit alltför dominerande i vårl levnadssätt. Del kan visserligen för den enskilde medborgaren synas föga ekonomiskt att ta till vara förbruknings- och kapitalvaror för eventuell reparation och återanvändning, men även om man beaktar den enskildes ekonomiska aspekter kan man inte bortse från de samhälls-och nationalekonomiska aspekterna. Tog man tillräcklig hänsyn till dessa skulle köp-slit-och-släng-mentaliteten i stort sett försvinna.

Jag har i min moiion berört det enorma slöseri som engångsförpackningarna innebär. Även om dessa för konsumenterna ställer sig ändamålsenliga och praktiska jämfört med annan förpackningsform, torde del frän samhälls- och nationalekonomisk synpunkt vara slöseri all använda en förpackning endast en gång, varefter den pä etl eller annat

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

sätt skall omhändertas för förstöring eller förmultning. De flesta av dessa engängsförpackningar är ganska påkostade, och det torde förekomma alt själva engångsförpackningen är dyrare än dess innehåll. Jag är medveten om alt del finns varor där det från både praktisk och hygienisk synpunkt endast kan bli fråga om att använda engängsförpackningar som emballage. Men många varor kunde mycket väl emballeras i annan förpackningsform, som skulle ställa sig billigare än engångsförpackningarna och framför allt vara resursbesparande.

Våra naturresurser är inte outiömliga. Olaliga exempel kunde anföras för alt påvisa det slöseri som förekommer. Jag har nämnt engångsförpackningarna, jag har nämnt mentaliteten "köp-slil-och-släng"; i de flesta fall kunde varor av olika slag tas till vara på elt bättre säll än nu. Jag skulle också som exempel på slöseri med våra resurser kunna anföra hur litet man tar vara på skogens avfallsprodukler.

Om vi går ut på ett virkeshygge skall vi finna belägg för all man låter bli all ta till vara skogsprodukter som skulle vara lämpliga lill bränsle. Uppskattningsvis är del upp lill 30 % av vår skogsproduktion som inle las lill vara. Jag är medveten om att del är ofrånkomligt all avfall uppkommer vid skogsavverkning och annan produktion, men del gäller att återvinna avfallet till ett vettigt ändamål. Principerna måste vara att slutavfall inte skall fä förekomma. En cirkulation mäste ske, dvs. avfallet måste på ett eller annat sätt komma till användning i form av ny råvara.

Man kan inte heller bortse från att det råder en bristsituation ute i väriden. Jag tänker då päförhällandena i u-länderna. Det borde för oss vara en fråga om solidaritet med de svältande folken att vi i värt land tar bättre till vara de resurser vi disponerar. Därmed skulle vi få mer att dela med oss till dessa människor, som är i behov av hjälp. Man har anledning all skämmas inför dessa svällande människor i u-länderna över att vi i vårt välfärdssamhälle exempelvis kan tillåta att prima matavfall från sjukhus och vårdinrättningar bränns upp - jag har belägg för det. Della matavfall kunde mycket väl användas lill svinfoder. Del är bara ell exempel.

Del kan flnnas anledning till självrannsakan. Hur förvallar vi, dagens medborgare, våra naturresurser? Svaret pä den frågan får du själv ge. Jag har gett mitt svar, och det är dåligt - dåligt med hänsyn till oss själva, kommande generationer och inte minst människorna utanför vårt lands gränser, dvs. u-ländernas folk. Här fordras verkligen ett nytt synsätt pä hur värt välfärdssamhälle i fortsättningen skall se ut. Och en sak är säker, mentaliteten "köp-slil-och-släng" mäste försvinna i framlidens välfärdssamhälle. Annars kommer vi förr eller senare alt råka in i ell bristsamhälle.

Herr talman! Det här var bara några reflexioner, som jag hade ell behov av att ge utiryck för. Även om jag anser alt den motion som jag har väckt och som riksdagen troligen kommer att avslå - utskottet har avstyrkt den - är värd elt bättre öde flnner jag det föga meningsfullt att yrka bifall lill densamma mot ett enhälligt utskott. Jag ullalar ändå.

herr lalman, en förhoppning om att mifiökoslnadsutredningen skall framlägga förslag om åtgärder i syfte att rätta till vissa problem som jag bl. a. har berört i min motion.

Herr talman! Jag har därmed inget yrkande.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Herr Pettersson i Lund hänvisade vid ell par tillfällen i sitt anförande lill att det står en bred ulskoltsmajoritet och en bred opinion bakom den proposition som nu behandlas. Jag har egentligen begärt ordel bara för att verifiera del förhällandet. Vi har inte tänkt driva fram några lolterisitualioner i anledning av denna proposilion, och det skall tolkas som ell gott betyg åt propositionen. Den har välkomnats över lag.

Del har på senare år resonerats mycket, i motioner och i andra sammanhang här i riksdagen, om det för oss alla så intressanta och för framtiden vikliga spörsmålet om återvinning, och begreppen hushållning, återvinning och återanvändande har gjorts till honnörsord.

Jag anser att man från denna talarstol skall kunna redovisa all man tycker att någol är bra likaväl som man, vilket kanske ofta sker, från den kan framföra kritiska synpunkter. Jag vill framhålla all det finns anledning att välkomna de principiella bedömningar som statsrådet anfört kring hela denna stora problematik både här i dag och i propositionen. Det är också anledningen till all utskottets centergrupp har ställt sig bakom proposiiionen.

Vi har inle velal påslå att propositionen utgör en slutprodukt, som löser alla problem, och herr slalsrådel har också själv i dag från denna talarstol sagt alt den representerar ell första sleg, och det är ett sleg som vi välkomnar. Det kommer säkerligen framöver på många punkler alt finnas anledning lill översyn och förnyade utvärderingar samt därav föfiande kompletteringar.

Utskottet har pä en enda punkl speciellt lagit upp denna aspekt, nämligen när det gäller bilskrotningen. Cenlerledamölerna har ställt sig en smula tveksamma inför huruvida den lösning som anvisas i proposiiionen är genomförbar och den enda riktiga. Utskottets centerledamöler har pä den punklen ställt sig bakom etl krav på en förnyad ulredning, som bör genomföras snabbt. Jag vill inte därmed ha sagl att vi kan anvisa någon bällre lösning i nuläget, men jag är angelägen om att understryka att det just på den punkten kommer att vara väsentligt med en utvärdering av del resullal som blir föfiden av den proposilion som nu skall antagas av kammaren.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill reservationen 5 och i övrigl till ulskollels hemställan.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Punkten 1

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punklen 1 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Takman.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 295

Nej - 15

Avslår - 6

Punklen 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 3

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Krönmark och Leuchovius, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Krönmark begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifallerjordbruksuiskotieis hemställan i belänkandet nr 10 punklen 3 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herrar Krönmark och Leuchovius.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Krönmark begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 267

Nej - 48

Avstår - 2

Punkterna 4-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 11

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Krönmark och Leuchovius, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Krönmark begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i belänkandet nr 10 punkten 11 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Krönmark och Leuchovius.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Krönmark begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 268

Nej - 47

Avstår - 1

Punkterna 12-18

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkter hemställt.

Punkterna 19 och 20 a

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Krönmark och Leuchovius, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Krönmark begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkterna 19 och 20 a rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Krönmark och Leuchovius.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Krönmark begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 268 Nej - 48 Punkten 20 b

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Återvinning och omhändertagande av avfall

förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punklen 20 b röstar ja, 'den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Larsson i Borrby m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 191 Nej - 125

Punkten 21

Utskottets hemställan bifölls.

Punklen 22 '

Proposilioner gavs på bifall till dels uiskotlels hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i belänkandet nr 10 punklen 22 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 6 av herr Taknian.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resullal:

Ja - 302 Nej - 15 Punklerna 23-27 Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkter hemställt.

§ 11 Föredrogs

Jordbruksutskoltets belänkande

Nr 17 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa lill utskottet hänvisade ärenden.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Beskattningen av samfälligheter, m. m.

Nr 80

Föredrogs skatleutskottets betänkande nr 22 med anledning av propositionen 1975:48 med förslag lill ändrade regler för beskattning av samfälligheter, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975:48 hade regeringen - efter föredragning av statsrådet Sträng - föreslagit riksdagen alt anta de vid proposiiionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i förordningen (1954:142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samfälligheter, m. m.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande:

"I propositionen föreslås nya regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av gemensamhetsanläggningar och andra samfälligheter. Förslaget är delvis en föfid av den nya civilrätlsliga lagstiftning om samfälligheter som trätt i kraft är 1974.

Skattskyldigheten vid inkomstbeskattningen föreslås åvila juridisk person, som förvaltar marksamfällighet och regleringssamfällighel som utgör taxeringsenhet. Statlig inkomstskatt skall därvid utgå såsom för ekonomiska föreningar, dvs. med 32 96. I övriga fall beskattas ägarna av del-ägarfastighelerna för verksamheten pä samfälligheten.

Resultatet av verksamheten i samfällighet, för vilken föreligger skattskyldighet vid inkomstbeskattningen, föresläs bli beräknat enligt allmänna regler för den förvärvskälla som verksamheten hör till. Utdelning lill delägare får dras av vid resultaiberäkningen och skall tas upp lill beskattning hos delägaren.

Föreligger inte skattskyldighet för samfälligheten, fördelas intäkterna och kostnaderna på delägarfaslighelerna och beskallas i den förvärvskälla som delägarfastighelen ingår i. Skattskyldighet och uppgiflsskyldighel föresläs i dessa fall föreligga i huvudsak bara om nettot för en delägare uppgår till 100 kr. Ligger skattskyldigheten på ägare av delägarfastigheler, som är schablonbeskallade, och har värdet av samfälligheten fördelats pä dessa fasligheter vid fastighetstaxeringen, innebär förslaget att nägon ytterligare beskattningsåtgärd inte är aktuell utöver den inverkan pä schablonbeskattningen som ell eventuellt högre taxeringsvärde kan ha. I dessa fall medges avdrag för ränta och tomträttsavgäld, som hänför sig till samfälligheten.

Förmögenhetsbeskattningen av samfällighet föresläs ske hos ägarna av delägarfaslighelerna utom dä del gäller regleringssamfälligheter samt

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samfälligheter, m. m.

häradsallmänningar, allmänningsskogar och liknande samfälligheter,

I propositionen föreslås även räll till avdrag för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag. Vidare föreslås en anpassning av den s, k, pro-porlioneringsregeln lill de regler som gäller vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

De nya reglerna om beskattning av samfälligheter föreslås gälla första gängen vid 1977 års inkomst- och förmögenhetslaxeringar. Övriga regler föresläs gälla fr. o. m. 1976 års taxering.

Slutligen föresläs alt Stiftelsen Industricentra fr. o. m. 1975 års taxering skall vara inskränkt skallskyldig vid inkomstbeskattningen."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta molionerna

1975:2019 av herr Andersson i Ljung (m), vari hemslällls all riksdagen beslutade att beskattningsreglerna för marksamfälligheler och regleringssamfälligheter skulle träda i kraft den 1 januari 1980 och all de ifrågavarande samfällighelerna gavs möjlighet till skattefri fondavsättning,

1975:2020 av herr Turesson m. fl. (m, c, fp), vari hemslällls alt riksdagen beslutade att avslå proposiiionen i vad gällde förslagen till ändrade regler för inkomsttaxeringen av marksamfälligheler och regleringssamfälligheter,

1975:2021 av herraf Ugglas (m), vari hemställts alt riksdagen beslutade om ell tillägg till anvisningarna till 21 !j kommunalskallelagen (1928:370) med av motionären föreslagen lydelse, innebärande att mottagare av anslutningsavgifter eller liknande skulle beskallas för della bidrag endasl pä så sätt alt avskrivningsunderlaget på anläggning eller annan tillgäng minskades med mottaget bidrag,

1975:2022 av herr Ångslröm m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle avslä propositionen 1975:48 i vad gällde beskattningen av marksamfälligheler och regleringssamfälligheter,

dels de vid riksmötets börian väckta motionerna

1975:436 av herr Nisser m. fl. (m),

1975:1081 av herr Ringaby (m) saml

1975:1096 av herr Wachtmeister i Johannishus (m).

Utskottet hemslällde

A. belräffande principerna för beskattning av samfälligheter all riks
dagen med avslag på molionerna 1975:2020 och 1975:2022 skulle anta
propositionen 1975:48 i denna del med den ändring som utskottet för
ordat,

B. belräffande beskattningen av fiskevärdsföreningar m. m. alt riks
dagen skulle avslå

1. molionen 1975:436,

2. molionen 1975:1096,

c. beträffande rätt för samfällighet till skattefria fondavsättningar alt riksdagen skulle avslä

1. motionen 1975:1081,

2. motionen 1975:2019 i denna del,

D. belräffande ikraftträdandet av reglerna för beskattning av samfäl
ligheter all riksdagen med avslag pä molionen 1975:2019 i denna del
skulle anta proposiiionen 1975:48 i denna del,

E. beträffande anslutningsavgifter och anläggningsbidrag att riksdagen
skulle

1. avslä motionen 1975:2021,

2. anta propositionen 1975:48 i denna del,

F. beträffande övriga frågor all riksdagen skulle anta proposiiionen
1975:48 i dessa delar,

G. beträffande förfallningsförslagen att riksdagen till föfid av vad ut
skottet hemställt skulle anta vid proposiiionen 1975:48 fogade förslag
till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att punkt 4 av anvisningarna lill 41 a ij och övergångsbestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande i huvudsak all samfälligheten blev berättigad lill avdrag för utdelning av vinst redan för del år dä utdelningen beslutats,

2. lag om ändring i lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i förordningen (1954:142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, med den ändringen att 2 !; skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samfälligheter, m. m.

Reservationer hade avgivits

belräffande principerna för beskattning av samfälligheter

I. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) vilka ansett att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2020 och 1975:2022 skulle avslå proposiiionen 1975:48 i vad avsåg ändrade regler för beskattning av marksamfällighet och regleringssamfällighel.

belräffande ikraftträdandet av reglerna för beskattning av samfällighet 2. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) vilka ansett

all utskottet under D bort hemställa all riksdagen med bifall lill niotionen 1975:2019 i vad avsäg uppskov

med ikraftträdandet av reglerna för beskattning av samfällighet och med

avslag på propositionen 1975:48 i denna del beslutade alt ifrågavarande

regler skulle träda i kraft den 1 januari 1980,

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samfälligheter, m. m.

belräffande anslutningsavgifter och anläggningsbidrag

3. av herr Magnusson (m) och fru Troedsson (m) vilka ansett all ut
skollet under E 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975:2021 skulle anta av reservanlerna framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

belräffande författningsförslagen

4. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) vilka - under
förutsättning av bifall lill reservationen nr 1 -ansett alt utskottet under
G bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2020 och 1975:2022 i vad avsåg förfallningsförslagen skulle dels anta vid propositionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) med den ändringen all punkl 4 av anvisningarna till 41 a >:; skulle utgå,

2. lag om ändring i lagen (1972:742) om ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 10 § 2 mom. skulle utgå ur förslaget, lill föfid varav ingressen skulle erhålla av reservanlerna angiven lydelse,

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt med den ändringen att 6 ?; 1 mom. skulle erhålla av reservanlerna föreslagen lydelse,

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen alt 42 a S 1 mom. skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

dels avslå vid proposiiionen fogat förslag till lag om ändring i förordningen (1954:142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,

5. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) vilka - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 2 - anseit alt utskottet under G bort hemställa

all riksdagen i vad avsäg övergångsbestämmelserna till de i propositionen 1975:48 fogade förfallningsförslagen med bifall lill molionen 1975:2019 skulle anta de vid propositionen under punklerna 1, 3, 4, 5 och 6 fogade förslagen med den ändringen av årtalen i övergångsbestämmelserna som föranleddes av att de nya reglerna i fråga om beskattning av samfälligheter och utdelning från samfälligheter trädde i kraft den 1 januari 1980 i stället för den 1 januari 1976.

Fru TROEDSSON (rh):

Herr talman! I skalleulskottets belänkande nr 22 föreslås nya regler för beskattning av gemensamhetsanläggningar och andra samfälligheter. När det gäller markanläggningar eller regleringssamfälligheter som förvallas av juridisk person och som utgör särskild taxeringsenhet föreslås

alt samfälligheten liksom hittills skall beskattas för avkastningen men att utdelningen till delägarna skall beskattas hos dessa. Utdelningen skulle ä andra sidan vara avdragsgill för samfälligheten. Vidare föresläs statsskattesatsen höjd frän nuvarande 15 96 till 32 96. Delägarna förelås vidare få möjlighel att göra insättning på skogskonto av utdelningen. De nya reglerna föreslås träda i kraft nästa år och tillämpas första gången vid 1977 års taxering.

Vi har inget att erinra i vad gäller förslaget till skattebestämmelser för gemensamhelsanläggningarna. När det gäller marksåmfälligheterna finns redan skatteregler som enligt vår uppfattning i stort sett fungerar tillfredsställande. Skall dessa regler ändras bör ändringarna innebära förbättringar. Enligl vår mening innebär föreliggande förslag tvärtom försämringar av olika slag, med såväl administrativa som praktiska komplikationer och inte obetydliga risker för dubbelbeskattning och motsvarande. Sammantagna torde de nya bestämmelserna medföra ökade svårigheter för marksåmfälligheterna att bedriva sin verksamhet, och de torde även innebära minskad stimulans till bildande av gemensamhels-skogar.

Herr talman! Först helt kort en allmän bakgrund. De flesta nu beflntliga marksåmfälligheterna, såsom allmänningsskogarna och häradsallmän-ningarna, har uppkommit av hävd och kan inte nybildas. Att härads-allmänningarna som samfälligheter är av gammalt datum visas inte minst av alt det i de gamla landskapslagarna ofta finns ganska ingående bestämmelser om dem. 'Verksamheten i den häradsallmänning som jag själv bäst känner till - Trögds härads allmänning - reglerades redan under tidig medeltid av den s, k, Tröghbolag, som också brukar kallas världens äldsta bolagsordning, Häradsallmänningarna är 66 till antalet, och de varierar mellan drygt 100 och nära 8 000 hektar. Det lär finnas 31 000 delägare i dessa häradsallmänningar, varav ett stort antal är oskiftade dödsbon.

En del marksamfälligheter, såsom besparingsskogarna, gör inga egentliga utdelningar, I stället används avkastningen till att främja jord- och skogsbruket inom området, till att anlägga och förbättra vägar och liknande saker.

En annan typ av samfälligheter är gemensamhetsskogarna, och de kan skapas genom fastighetsbildningsåtgärd för att förbättra arronderingen eller för att föra ihop småbruksenheter till större. I dag finns omkring 70 gemensamhetsskogar på tillsammans 130 000 ha. En del av de här gemensamhetsskogarna är ganska små, genomsnittsarealen i södra Sverige är omkring 200 ha.

Utmärkande för de här samfällighelerna är att de med ansvar och skicklighet förvallar sina skogsområden. Det har betydelse inte bara för den bygd där de verkar utan också för landets ekonomi i dess helhet. Samfälligheternas verksamhel är också kringgärdad av särskilda föreskrifter och reglementen som gör alt samfällighelerna inte kan jämställas med vanliga företag eller med enskilt drivet skogsbruk. Häradsallmän-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samföUigheter, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samfälligheter, m. m.

ningarna får t, ex, inte inteckna sina fasligheter, och därför saknar de i allmänhet möjlighet att låna upp erforderiigl driftkapital.

När det gäller gemensamhetsskogarna finns del ell uttalat önskemål om att underiätta tillskapandet av nya sådana. Skogspoliliska utredningen ansåg t. ex. i sitt betänkande häromåret all bildandet av gemensamhels-skog var önskvärt och lämpligt för arealer på tillsammans en halv mifion hektar. Del skulle innebära en fyrdubbling av nuvarande areal. Med hänsyn till att skattereglernas utformning ofta har avgörande betydelse för markägarna ansåg lantmäteriverket i sitt remissvar att det är myckel väsentligt att beskattningen utformas sä, att den inte motverkar utan underlättar bildandet av gemensamhetsskog. Både lantmäteriverket och skogsstyrelsen ansåg emellertid all det framlagda förslaget kommer att försvära bildandel av gemensamhetsskog. Förslaget innebär bl. a. en skärpt beskattning för den enskilde delägaren om han har en beskattningsbar inkomst över 25 000 kr. Men genom vissa dubbelbeskattningseffekter och liknande kommer det sannolikt att innebära mindre stimulans än nu att gä med i gemensamhetsskog ocksä för skogsägare som har mycket små inkomster.

Gemensamhetsskogarna saknar liksom andra marksamfälligheter i allmänhet avskrivningsbara tillgångar och varulager. Dessutom växlar skogsintäkterna många gånger kraftigt från är till år - detta gäller naturiiglvis framför allt i de mindre samfällighelerna - och därför sammanfaller intäkterna inle alltid i tiden med kostnaderna för skogsvårdande åtgärder, löpande administrationskostnader och liknande. Skulle medel fonderas drabbas de enligt förslaget av en relalivl hög skatt, genom att statsskatten höjs från 15 % till 32 96. Sannolikt innebär del i allmänhet en högre skattesats än om de hade beskattats direkt hos den enskilde delägaren. De år som verksamheten främst inriktas på skogsvärdande åtgärder kan underskott uppstå, och del är osäkert i vilken omfattning delta kan kompenseras genom förlustavdrag senare år.

Alltnog sä kan en konsekvens av den föreslagna höjningen av skattesatsen bli au en utdelning av överskoll framstår som ell från skatlesynpunkl fördelaktigare alternativ framför en i och för sig önskvärd avsättning av överskottet för framtida bruk, t. ex. för skogsvärd eller investering i vägar.

Men även om hela nelloavkastningen under ett år utdelas sä drabbas samfälligheten ändå av den beskatining som garantiskalten utgör. Det innebär att ett belopp motsvarande ungefär 0,75 % av taxeringsvärdet måste behållas i samfälligheten för att efter skatt räcka lill all betala garantiskatten. Även om skatten pä de utdelade medlen är densamma som om delägarna drev skogen i egen regi blir det på det här viset etl lägre belopp som kan delas ut. Jag vill understryka all det här inte är fråga om sedvanliga garantiskalleeffekter utan att del i delta sammanhang flnns risk för vissa dubbelbeskattningseffekler genom all utdelningen inte längre skall beskattas i samfälligheten.

De höjda skattesatserna i marksamfällighelen gör att de bristande möj-

ligheterna lill resultatufiämning i samfällighelerna framstår ännu mer markant än tidigare. Föredragande statsrådet anvisar här möjligheler till skogskontoinsättning. Tanken är såvitt jag förstår att avkastningen försl skall delas ut till alla delägarna. Sedan skall alla delägarna var för sig sätta in hela eller delar av avkastningen på skogskonto. För att del skall bli möjligt krävs försl och främst att det belopp som kan sällas in översliger 2 000 kr. Därutöver krävs enligl propositionen ulredning frän samfälligheten och dessutom kontrollmöjligheter. Det belopp som skall insättas pä skogskonto fär nämligen inte härröra från fonderade medel. Därefter skall de insatta beloppen tas ut igen av alla delägarna och överlämnas som driftsbidrag till samfällighelerna de år dessa saknar tillräckliga inkomster för skogsvårdande åtgärder.

Det är givet att dessa invecklade transaktioner kommer att innebära ett otal uppgifter i samband med deklarationerna. Det är möjligl att man kan utnytfia den här anvisade vägen i små gemensamhetsskogar med ganska få delägare. Men i marksamfälligheter med ett mycket stort antal delägare, t. ex. i häradsallmänningarna, torde det vara absolut omöjligt. I vilket fall som helst trorjag inte att de föreslagna beskattningsreglerna kommer alt få några skogsägarhjärtan att precis klappa snabbare än nu för att gå med i en gemensamhetsskog, nägol som alltså av olika skäl anses vara önskvärt.

En hel del remissinstanser har pekat pä att en beskattning av utdelningen hos delägarna kommer alt medföra avsevärda praktiska och administrativa svårigheter i samband med fullgörandet av deklarations-och uppgiftsskyldigheten. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter exempelvis om inle problemen blir så stora att det vore bältre att behålla de nuvarande bestämmelserna. Bara inom häradsallmänningarna finns det 31 000 delägare, varav många är oskiflade dödsbon. Del övervägande antalet innehar mycket små andelar. I allmänhet kommer del alt vara fråga om några hundralappar eller litet mer som blir föremål för denna starkt utvidgade byråkrati.

Ulskottet erkänner självt alt det kan bli "vissa besväriigheter", som man säger, t. ex. för besparingsskogarna, vilka som jag tidigare nämnde inte ger utdelning i vanlig ordning ulan använder avkastningen för alt främja jord- och skogsbruket inom området. Kostnader som på detta vis täcks för enskilda jordbrukare - det kan vara fråga om bitar av vägar - skall alltså beskattas hos mottagarna, som i sin tur skall få göra avdrag för värdeminskning, osv.

Utskottet säger att man förutsätter en viss generositet vid tillämpningen av de nya reglerna - vad det nu innebär. Antingen skall väl de nya reglerna föfias eller också skall de inte föfias. Men det är alldeles uppenbart alt det kommer att bli utomordentligt besväriigl alt avgöra hur mycket de enskilda delägarna skall taxeras för i dessa sammanhang. Frågan är väl om besparingsskogarna kan fortsätta sin verksamhet på sedvanligt säll. Antalet delägare i en enda besparingsskog, Orsas, lär vara över 2 300, varav många bor utanför socknen och många är oskiftade

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samföUigheter, m. m.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samföUigheter, m. m.

dödsbon.

Genom att beskattningen främst skall ske hos delägarna och olika delägare har olika beskattningssituation kan man slutligen, enligt t. ex. lantmäteriverkets och lantbrukets skattedelegations uppfallning, befara att de i högre grad än lidigare kommer att ha olika uppfattning om hur samfällighelerna skall brukas och om hur avkastningen skall disponeras. Det är ju inte precis ägnat att underiätta verksamheten vid den här typen av samfälligheter.

Finns det då inga fördelar med förslaget? Bytet av beskattningsmetod har väl främst motiverats med den s. k. skatteförmågeprincipen. Förslaget att utdelning skall beskattas hos delägarna kan förefalla principiellt riktigt - del vill jag gärna understryka - men som jag har försökt visa föranleder förslaget en mängd olägenheter frän skatteadministrativ synpunkt och även från andra synpunkler. Det alldeles övervägande antalet delägare i t. ex. häradsallmänningarna svarar, som jag sade tidigare, för förhållandevis små belopp, och frågan saknar i stort sell statsfinansiell betydelse. Allt delta har gjort att vi från vårt .håll yrkar bifall till reservationerna I och 4, som innebär avslag pä proposiiionen i vad avser ändrade regler för beskattning av marksamfällighet och regleringssamfällighel.

Skulle riksdagen ändock bifalla propositionen, framstår det som nödvändigt med en förhållandevis lång övergångslid för att ge samfällighelerna erforderligt rådrum. Risken är annars stor för bl. a. panikutdelningar av fonderade medel för att undvika dubbelbeskattning. Ett uppskov med ikraftträdandet till 1980 skulle också göra det möjligt för företagsskatteberedningen att dessförinnan komma med förslag om resultatufiämning i marksåmfälligheterna. I andra hand ber jag därför, herr talman, att få yrka bifall lill reservalionerna 2 och 5.

Slutligen ber jag också alt få yrka bifall till reservationen 3, som gäller anslutningsavgifter och anläggningsbidrag. Eftersom anslutningsavgifter och anläggningsbidrag beskattas hos mottagaren, måste avgifterna mänga gånger överstiga dubbla investeringskostnaderna för alt efter skatt täcka kostnaderna. Bästa sättet att undvika denna effekt skulle vara att anläggningskostnaderna direkt fick skrivas av med belopp motsvarande bidraget på sanima säll som numera gäller för statsbidrag.

100

Herr BOSTRÖM (s):

Herr lalman! I skatteutskottets betänkande nr 22 behandlas propositionen 1975:48, som innehåller förslag till ändrade regler för beskattning av samfälligheter, m. m.

I propositionen föresläs nya regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av gemensamhetsanläggningar och andra samfälligheter, och förslaget är delvis att betrakta som en föfid av den nya civilrätlsliga lagstiftningen om samfälligheter som trätt i kraft år 1974.

Nu gällande beskattningsregler i fråga om samfälligheter avser egentligen endast häradsallmänningar och vissa andra samfälligheter av äldre

typ-Vi beskattning av samfälligheter av annan karakiär som tillkommit pä senare tid har dessa föråldrade och föga förklarande beskattningsregler ocksä tillämpats.

Det är således den utveckling som ägt rum på ifrågavarande område och på senare tid genomförd civilrättslig lagstiftning som varit vägledande för regeringens förslag, syftande till en fullständig reglering av beskattningen av samtliga samfälligheter.

Samfälligheternas inkomster och utgifter skall enligl förslaget delas upp mellan delägarna i förhållande till vars och ens andel i samfälligheten.

1 vad gäller markanläggningar eller regleringssamfällighet - som förvaltas av juridisk person och som är särskild taxeringsenhet - föresläs all samfälligheten i dessa fall liksom hittills skall beskattas för avkastningen men med avdragsräll för uldelning till delägarna. Det innebär således att delägarna med bibehållande av enhetsbeskaltningen av avkastningen i motsats lill vad som nu gäller i fortsättningen skall redovisa den inkomst som de uppburit från samfälligheten.

I propositionen föreslås vidare att skattesatsen för statlig inkomstskatt
i vad gäller beskattningen av marksamfälligheler eller regleringssamfäl
ligheter för den del av avkastningen som inte har delals ut höjs från
nuvarande 15 till 32 96. .

För att i viss mån tillgodose framförda önskemål om möjligheter till resultatufiämning för häradsallmänningar, gemensamhetsskogar o. d. föresläs att delägarna fär möjlighet alt sätta in utdelning frän samfälligheten på skogskonto, således på enahanda sätt som om han själv hade uppburit skogsintäkten. Häradsallmänningar och sockenallmänningar skall liksom hittills beskattas för samfällighetens förmögenhet. I övriga fall skall förmögenheten fördelas på delägarna.

Ulskottet har vid behandlingen uppmärksammats på alt en viss dubbelbeskattningseffekt kan uppkomma i samband med övergängen till det nya systemet därigenom all vinst som har beskattats hos marksamfällighet före ikraftträdandet kommer all beskatlas hos delägarna om den delas ut efter ikraftträdandet. Samfälligheten blir i del fallet berättigad till avdrag för utdelningen, men osäkerhet torde föreligga om i vad män samfälligheten kan nyifia avdragsrätlen under beskattningsåret eller som föriuslavdrag senare år.

Utskottet har i skrivningen givet till känna att ej avsedda dubbelbeskattningseffekter sä längt em möjligt bör undvikas och har, i syfte att i möjligaste mån undvika ej avsedda konsekvenser i della hänseende, förordat den ändringen av de i propositionen föreslagna reglerna om avdrag för utdelning, att samfälligheten blir berättigad till avdrag redan för det är dä utdelningen har beslutals. Förslaget möjliggör också en förenkling i fråga om reglerna för insättning på skogskonto.

Fru Troedsson berörde en annan situation där viss dubbelbeskattningseffekt kan uppkomma. Det är när avdragsrätten för utdelning kan påverka garantibeskattningen i ofördelaktig riktning. Vid utskottsbehandlingen

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samföUigheter, m. m.

101

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samföUigheter, m. m.

102

'berördes den frågan, och ulskottet ansåg sig kunna konstatera all även här fanns tekniska lösningar, men de bedömdes vara sä komplicerade att erfarenhet av de nya bestämmelserna bör avvaktas innan ställning tas till huruvida särskilda regler är erforderiiga. Om det skulle visa sig att olägenheter av den här arten skulle uppkomma vid den praktiska tillämpningen säger sig ulskottet utgå frän att regeringen kommer med förslag som rättar till sädana ej avsedda effekter.

Herr Magnusson i Borås och fru Troedsson har i fem reservationer-anmält en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i vissa delar. Fru Troedsson har här redovisat reservalionsyrkandena. Låt mig bara hell kort föredra utskottsmajoriletens motivering för avstyrkande av de motioner som ligger till grund för reservalionerna.

Grundtanken bakom proposiiionen har varit att söka åstadkomma en så långt som möjligt likformig behandling vid beskattningen av alla slags samfälligheter och samtidigt en slrävan att få skatteregler som är mer neutrala än hittillsvarande i förhållande lill olika förvaltningsallernativ och former av samverkan.

Utskoltsmajoriteten instämmer i dessa syften och flnner att de föreslagna reglerna i allt väsentligt är ägnade att tillgodose dessa önskemål. De föreslagna ändringarna innebär all skalteförmågeprincipeh kommer att beaktas bättre än hittills, och förslaget tillgodoser dessutom fördelningspolitiska synpunkter.

Såsom fru Troedsson sade är utskollet medvetet om alt det kan uppstå vissa besväriigheter vid övergången till de nya bestämmelserna för vissa speciella samfälligheter, exempelvis besparingsskogar. Det är därför som utskottet i sin skrivning har förutsatt en viss generositet vid tillämpningen av de nya reglerna.

Beträffande reservationsyrkandei om uppskov med ikraftträdandet vill utskottsmajoriteten anföra föfiande.

De i propositionen föreslagna reglerna beträffande samfälligheter innebär helt enkelt en anpassning lill den beskattning som gäller för andra skattskyldiga. Enligt utskottsmajoritetens uppfallning har samfällighe-terna haft vissa möjligheter all anpassa sig till de nya reglerna eftersom den promemoria som ligger till grund för propositionen varit känd frän juli månad förra året.

I reservationerna 2 och 3 har reservanterna efterlyst förbättrade regler för resultatufiämning och avskrivning i samband med mottagna bidrag. Utskottsmajoriteten konstaterar - liksom reservanlerna - all det i propositionen framlagda förslaget innebär vissa förbättringar i dessa hänseenden och hänvisar i övrigt till att dessa frågor torde komma alt uppmärksammas i företagsskatteberedningens pågående utredningsarbete beträffande olika former av resultatufiämning vid beskatining.

I vad gäller höjningen av skattesatsen frän 15 till 32 % vill jag peka pä del förhållandet alt såvitt gäller marksamfälligheler torde det vara klart att den dominerande verksamheten för dessa utgörs av skogsbruk. De bedrivs således med de fördelar som storskogsbruket ger. Dessa hä-

radsallmänningar och allmänningsskogar liksom andra slag av samfälligheter som avser mark är ofta innehavare av betydande fastighets- och andra tillgångar. Den verksamhet som bedrivs är främst inriktad pä all ge elt sä gott ekonomiskt resultat som möjligl. Man vägar påslå att del ideella syftet är mindre framträdande. Del föreligger inga bärande skäl för alt marksamfälligheter skall ha lägre skattesals än vad som i allmänhet gäller för ekonomiska föreningar.

Herr lalman! Jag ber alt fä yrka bifall lill skatleutskottets betänkande nr 22.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samföUigheter, m. m.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill också understryka önskvärdheten av att man så långt möjligt har neutrala skaltebeslämmelser, dvs. bestämmelser som är neutrala vid valet av förelagsform. Men problemet är ju att de här föreslagna bestämmelserna inte blir neutrala. Det gäller t. ex. hell andra skattebestämmelser om medel fonderas i samfälligheten än om de delas ut till delägarna. Dessutom är det så pass slor risk för dubbelbeskattningseffekler, inte bara under en övergångstid utan också längre fram - det erkände också herr Boström - all avkastning av t. ex. en gemensamhetsskog i så fall löper risk att bli mindre än om skogsägaren drev skogsbruket i egen regi, och det var inte avsikten,

I vilket fall som helst borde det väl ändå vara ell minimikrav att de nya bestämmelserna inte skulle träda i kraft förrän man hade fått bestämmelser om resultatufiämning också på det här området. Önskemål därom har förts fram från vitt skilda håll.

Herr Boström säger belräffande garantibeskatlningen att utskottet är medvetet om att det här blir ell slags dubbelbeskaltningseffekl, men att detta kan klaras av med ganska komplicerade bestämmelser. Utskottet förutsätter dock att om det skulle uppstå större problem, så kommer regeringen med en proposition. Det innebär väl inte att kringelkrånglet för den sakens skull blir mindre. När man redan nu kan förutse att det här kommer att innebära en massa krångel, borde man ha tänkt sig för ännu en gång innan man tillslyrkle ett sådant här förslag.

Sedan sade herr Boström att de 32 % som föreslås är en bra procentsats. Del är samma procentsats som gäller för ekonomiska föreningar. Men som jag sade förut är ju förhållandena i en samfällighet hell annorlunda än inom enskilt bedrivet skogsbruk. Della gäller inte minst häradsallmänningarna. I häradsallmänningarna fär man inte göra inteckningar. Del betyder all det på dem ställs helt andra krav på alt fondera medel för den fortsatta verksamheten än de krav som ställs på enskilda skogsägare.

Slutligen är det som jag tidigare sade mycket små belopp som skulle delas ut. I den samfällighet som jag själv bäst känner till, Trögds häradsallmänningar, har den störste andelsägaren sex mantal. Om del delas ut 500 kr. per mantal blir det alltså fråga om ett belopp pä 3 000 kr. Jag lycker inte att en eventuell skattehöjning pä några hundralappar i det fallet är värd allt det krångel som det här förslaget skulle innebära.

103

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samfälligheter, m. m.

Hen BOSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill läsa upp några rader ur lantbruksstyrelsens remissyttrande över förslaget lill nya beskattningsregler som det är utformat i promemorian. Lanibruksslyrelsen skriver följande, och jag läser dä från s, 142 i propositionen 1975:48: "Lantbruksstyrelsen instämmer i den i promemorian framförda uppfattningen att det knappast finns skäl att behålla den skillnad i skattehänseende, som nu föreligger mellan å ena sidan gemensamhetsskog och å andra sidan enskilt skogsbruk och skogsbruk i frivillig samverkan t. ex. skogsbruksområden och samverkansområden. Man bör, anser styrelsen, helt allmänt eftersträva skatteregler, som är näringspolitiskt neutrala. Det kan inte bortses från alt hillills-varande beskattningsregler i vissa inkomstlägen haft en gynnsam inverkan pä benägenheten att ingå som delägare i gemensamhetsskog. Man har enligt styrelsen i högre inkomstlagen kunnat finna fördelar i att beskatta skogsinkomsl hos gemensamhetsskogen som juridisk person. För personer med inkomster av storleksordningen 20 000 kr, per år och mindre torde gemensamhetsskog däremot inte ha inneburit några skattemässiga fördelar, snarare tvärtom. Del finns, säger styrelsen vidare, anledning att räkna med att mer än hälften av delägarna i befintliga gemensamhetsskogar är att hänföra till denna grupp, Lanibruksslyrelsen är därför inte främmande för att den föreslagna beskatlningsformen i många fall snarare underlättar än motverkar bildandet av gemensamhetsskogar,"

Jag tycker att detta avsnitt ur lantbruksstyrelsens remissyttrande bestyrker uiskottsmajoritetens uppfattning att man i första hand bör se ändringsförslaget så, alt det innebär alt skatteförmågeprincipen kommer att beaktas bältre än hittills och att förslaget dessutom tillgodoser fördelningspolitiska synpunkter,

I vad sedan gäller resultatufiämningen är ju förelagsskalleberedningens uppgift att utröna huruvida det krävs resultatufiämning inte bara i denna utan i alla företagsformer. Och jag kan inte finna något skäl varför man inte skulle genomföra dessa nya skatteregler bara därför att man behöver avvakta förelagsskalleberedningens slulliga ställningslagande i denna fråga.

104

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Boström citerade ur lantbruksstyrelsens remissyttrande, men den myndighet som har den största erfarenheten av gemensamhetsskogar är väl lantmäteriverket, och där har man i sitt yttrande varit mycket tveksam och faktiskt pessimistisk när det gäller möjligheterna att med de nya bestämmelserna fortsätta med att bilda gemensamhetsskogar. Jag vågar påstå att lantbruksstyrelsen inte har sall sig in i alla de risker för dubbelbeskattning som förslaget faktiskt innebär. Det är heller ingenting att säga om, ly varken promemorieförslagel eller propositionen innehåller nägon som helst analys av beskattningsreglernas effekt.

När det sedan gäller resultatufiämningen är det också där alldeles spe-

ciella förhållanden för marksåmfälligheterna, eftersom de till alldeles övervägande del saknar avskrivningsbara tillgångar. De har alltså betydligt mindre möjligheter än enskilt bedrivet lantbruk och andra företag att den vägen fä en någorlunda hygglig resultatufiämning.

Hen RÄMGÅRD (c):

Herr talman! Fru Troedsson har i sill inledningsanförande berört de komplikationer som den nya beskattningsformen medför, särskilt då i vad del gäller besparingsskogarna. Jag kan i stort instämma i hennes anförande men vill komplettera med några synpunkler pä hur beskattningen kan slå i olika avseenden.

I propositionen 48 år 1975, s. 143 och 144, framgår att finansministern har tänkt sig att den enskilde jord- och skogsbrukarens eventuella båtnad av vägen skall beskattas hos resp. fastighetsägare, som sedan i sin tur har alt yrka avdrag för vägkostnaden. Om ett dylikt förfarande lillämpas, kommer det att medföra att alla besparingsskogar i norra Dalarna mäste underhälla nuvarande enskilda skogsbilvägnät för beskattade medel, eftersom fördelningsgrunden, dvs. resp. fastighetsbåtnad och andel, ej är känd dä inga vägsamfälligheter föreligger.

I sammanhanget kan framhållas att det totala enskilda vägnät som sockenmännen f n. underhåller t. ex. inom min hemkommun. Älvdalens storkommun, omfattar ca 100 mil. För att underhållet av dessa ca 100 mil skall kunna fördelas på resp, fastighet krävs vägförrältningar samt äganderättsutredningar. En lanlmäteriförrättning avseende en enkel av-styckning kan i dagens läge ta upp till två år. Att i en föfid åstadkomma vägförrältningar för båtnadsfördelning av 100 mil skogsbilvägar kommer med all sannolikhet att ta uppåt tio år.

Det bör beaktas att förhållandet är i stort sett lika i alla socknar med besparingsskogar. Propositionen medför alt sockenmännen föriorar rätten till normalt avdragsgilla kostnader enbart på grund av att man i största samförstånd och gemensamt har låtit utbygga by- och skogsbilvägar med medel från den gemensamt ägda besparingsskogen ulan att kräva 100-procentig kostnadsfördelning, I proposiiionen beaktas sockenmännens framställning i vad avser förmögenhetsbeskattningen, dvs, förmögenheten beskatias i samfälligheten vilket är praktiskt och enkelt. Detsamma skulle man kunna önska när det gäller vägförhållandena.

Även om beskattning och avdrag skall ske i viss förvärvskälla, bör man ändå la hänsyn till de praktiska och historiska förhållanden som råder i vad gäller besparingsskogarna och nytfiandet av avkastningen. I äldre lider täcktes hela den konimunala budgeten av anslag från samfälligheter. Det är ju även i sig självt unikt att ingen uldelning sker lill delägarna, utan avkastningen förbrukas till "allmännyttiga" ändamål framför alll vad avser jord- och skogsbruket. Huvuddelen av avkastningen har hitintills använts lill det enskilda vägnätet, som i stor omfattningen även nytfias av allmän turism och icke-delägare.

Propositionens förslag, som tillstyrks av utskottet, kommer all medföra

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samföUigheter, m. m.

105

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samfälligheter, m. m.

krav på stora vägförrätinlngsarbeten och med all sannolikhet otaliga vägsamfälligheter med skilda styrelser, vägavstängningar samt ett byråkratiskt krångel och risk för försämrat vägunderhåll. Det kan inte vara av kommunal eller slalsfinansiell betydelse, om avdrag för vägkoslnader ullagda på delägande fastigheter medges i den allmänning eller samfällighet i vilken fastigheten har delaktighet, utan att fastighetens båtnad eller koslnadsandel preciseras.

Med anledning av det här anförda vill jag ställa en fråga till utskottets ordförande. Utskottet skriver nämligen; "Ulskottet är dock medvetet om att för vissa speciella samfälligheter (t. ex. besparingsskogar), som bedriver en för samhället ekonomiskl belydelsefull verksamhet, kan uppstå vissa besvärligheter vid övergången till de nya bestämmelserna. Utskottet förutsätter med hänsyn härtill en viss generositet vid tillämpningen av de nya reglerna." Som jag tidigare påpekat, är del inte fråga om besväriigheter bara vid den direkta övergången, utan de kommer att vara kvar läng tid och med en slörre byråkrati som föfid. Menar dä utskottet med den generositet som man säger skall lillämpas, att man skulle kunna tänka sig all dispenser lämnades lill samfälligheter av typen besparingsskogar, så att vi slipper den uppsplittring på en massa vägsamfälligheter som blir en föfid om propositionen skall eflerievas?

Jag vill slälla den frågan till utskottets ordförande. Jag yrkar dessutom, herr talman, bifall lill reservationen nr 1.

106

Med della anförande, i vilkel herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Boo saml fru Hambraeus (samtliga c) instämde, var överläggningen slutad.

Punkten A

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 22 punkten A rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal;

Ja - 232

Nej - 76

Avstår - 3

Punkterna B och C

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkler hemställt.

Punkten D

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Beskattningen av samföUigheter, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller skatleutskottets hemställan i betänkandet nr 22 punkten D röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 248

Nej - 52

Avstår - 11

Punkten E

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels ulskollels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposi t lon:

Den som vill all kammaren bifaller skalleulskollels hemställan i betänkandet nr 22 punkten E röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösiar för ja-proposilionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 261

Nej - 48

Avstår - 2

107

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Punkterna F och G

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

§ 13 Föredrogs

Bidrag ur kyrkofon- Skatleutskoiteis betänkande

den tiU vissa Nr 24 angående uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hän-

invandrarkyrkor, visade ärenden

'- '"• Ulskollels hemställan bifölls.

§ 14 Bidrag ur kyrkofonden till vissa invandrarkyrkor, m. m.

Föredrogs kulturutskotiets betänkande nr 11 med anledning av propositionen 1975:61 om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till kulturutskottet.

I propositionen 1975:61 (utbildningsdepartementet) hade regeringen, såvitt gällde kulturutskottets verksamhetsområde, föreslagit riksdagen att

1. medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1975 t. v. fick utgå medel för avlönande av ytteriigare en stiftsadjunkt, avsedd för sjömanskyrkan i Göteborg,

2. medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1975 t. v. efter regeringens prövning fick utgå bidrag till avlöning av sju fiänsteman hos svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete enligt de grunder som förordats i propositionen 1975:61,

3. medge alt ur kyrkofonden till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse fick utgå

dels för liden den 1 januari 1974-den 30 juni 1975 ytterligare avlöningsbidrag med sammanlagt 96 000 kr.,

dels fr. o. m. den 1 jiili 1975 t. v. 20 bidrag om vartdera 42 100 kr, för budgeiår för avlöning av präster som var anställda i styrelsens fiänst i utlandet,

4. medge alt ur kyrkofonden för budgetåret 1975/76 fick utgå bidrag till Svenska diakonsällskapet med högst 203 000 kr. lill bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet,

5. medge att ur kyrkofonden för budgetåret 1975/76 fick utgå medel med högst 100 000 kr. för biträdeshjälp åt biskoparna,

6. medge alt ur kyrkofonden för budgetåret 1975/76 fick utgå medel med högst 80 000 kr. för anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande departement,

7. medge att ur kyrkofonden fr, o. m. den 1 juli 1975 t. v. fick utgå medel med högst 70 000 kr. för budgetär för studiebidrag åt präster vid fiänslledighei i vissa fall och för anordnande av vissa leologiska fortbildningskurser för präster,

8. anta inom utbildningsdepartementet upprättat förslag lill lag med provisoriska bestämmelser om beräkning av boställsränla.

I della sammanhang hade behandlats

Nr 80

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1975:505 av fru Jonäng m.fl. (c),

1975:513 av herr Werner i Malmö (m), vari hemställts all riksdagen medgav att ur kyrkofonden för budgetåret 1975/76 flck utgå bidrag lill de estniska, lettiska och ungerska evangelisk-lutherska kyrkorna i Sverige med högst 1 mifi. kr.,

1975:1337 av herr Wennerfors (m),

dels den i anledning av proposiiionen 1975:61 väckta niotionen 1975:2023 av fru Jonäng (c).

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:61 och med avslag på molionen 1975:505 medgav att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1975 t. v. fick utgå medel för avlönande av ytteriigare en stiftsadjunkt, avsedd för sjömanskyrkan i Göteborg,

2. att riksdagen med bifall till proposiiionen 1975:61 och med avslag pä motionen 1975:2023 (yrkande 2) medgav alt ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1975 t. v. efter regeringens prövning fick utgå bidrag lill avlöning av sju fiänsteman hos svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete enligt de grunder som förordats i propositionen 1975:61,

3. au riksdagen medgav alt ur kyrkofonden till svenska kyrkans sjö
mansvårdsstyrelse fick utgå

dels för liden den 1 januari 1974-den 30 juni 1975 ytteriigare avlöningsbidrag med sammanlagt 96 000 kr.,

dels fr. o. m. den 1 juli 1975 t. v. 20 bidrag om vartdera 42 100 kr. . för budgetår för avlöning av präster som var anställda i styrelsens fiänsl i utlandet,

4. alt riksdagen med bifall till proposiiionen 1975:61 och med avslag på motionen 1975:2023 (yrkande 1) medgav att ur kyrkofonden för budgelåret 1975/76 fick utgå bidrag lill Svenska diakonsällskapel med högst 203 000 kr. till bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet,

5. all riksdagen medgav att ur kyrkofonden för budgetåret 1975/76 fick utgå medel med högst 100 000 kr. för.biträdeshjälp åt biskoparna,

6. alt riksdagen medgav alt ur kyrkofonden för budgetåret 1975/76 fick utgå medel med högst 80 000 kr. för anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande departement,

7. att riksdagen medgav att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1975 t. v. fick utgå medel med högst 70 000 kr. för budgetår för studiebidrag ål präster vid fiänslledighei i vissa fall och för anordnande av vissa teologiska fortbildningskurser för präster,

8. att riksdagen skulle avslä niotionen 1975:1337,

9. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:513,

10. att riksdagen skulle anta del i proposiiionen 1975:61 framlagda

Onsdagen den 14 maj 1975

Bidrag ur kyrkofonden till vis.sa invandrarkyrkor, m. m.

109

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Bidrag ur kyrkofonden UU vissa invandrarkyrkor, m. m.

förslaget till lag med provisoriska bestämmelser om beräkning av boställsränla.

Reservation hade avgivits av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som ansett att utskottet under 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:513 medgav att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1975 t. v. flck utgå bidrag till de estniska, lettiska och ungerska evangelisk-lutherska kyrkorna i Sverige med högst 1 mifi. kr.

110

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Bakom detta betänkande slår i slort sett ell enigt utskott. Men det finns en motion kring vilken oenighet har uppställ. Fru Mogård och jag har bifogat en reservalion lill förmän för denna motion.

I motionen, nr 513 av herr Werner i Malmö, begärs bidrag ur kyrkofonden till de estniska, lettiska och ungerska evangelisk-lutherska kyrkorna i Sverige. En liknande motion har behandlats förut. Motionären säger i är att han anser alt det var ett förbiseende av kulturutskottet i fiol att behandla motionen i samband med frågan om stödet till frikyrkorna. Vi har för vår del ansett oss vilja siödja yrkandet som är framfört.

Till värt land kom i slutet av det senaste världskriget ett stort antal lutherska trosbekännare från de baltiska staterna. Man räknar med att det var 65 000 människor från Estland, av vilka det fortfarande finns ca 20 000 kvar här. De har sju församlingar spridda över landet. De är lutheraner som känner en myckel stor frändskap med den svenska kyrkan. De allra flesta av medlemmarna är också medlemmar i den svenska kyrkan och belalar kyrkoskatt dit samt deltar i dess arbeie. Men särskilt den äldre generationen har vissa anpassningssvårigheter och upplever behovet av sin egen evangelisk-lutherska kyrka. Del är alllsä bakgrunden till denna kyrkobildning i vårl land. Ungefär delsamma gäller de andra kyrkor som nämns i motionen.

Vi har i reservaiionen sagl att vi delar motionärens uppfallning att pengar till dessa kyrkors arbete inte bör utanordnas ur det stöd av statsmedel som går lill frikyrkorna. Det gäller ju inle kyrkor som har kommit till på samma sätt som de svenska frikyrkorna. De har precis samma bibelsyn och kyrkosyn som svenska kyrkan. De arbetar visserligen frill i förhållande till svenska kyrkan men kan ändå på sätt och vis sägas arbeta innanför den lutherska svenska kyrkans ram. Inom mänga av dessa kyrkor använder man ocksä värt språk. Vi tycker därför det är naturiigt att bidrag till deras nationalkyrkor i Sverige utgår ur kyrkofonden.

Kammarkollegiets yttrande, att fonden i princip bara bör anlitas för verksamhel inom svenska kyrkans ram, lycker vi reservanter inte talar emot att bidrag till de eslniska, lettiska och ungerska evangelisk-lutherska kyrkorna i Sverige skall utgå, eftersom de faktiskt arbetar inom svenska

kyrkans ram. Del är etl arbeie som har betydelse och värde ocksä för svenska kyrkan. Vi flnner del rimligt och riktigt au stöd utgår ur kyrkofonden. Vi har som jag redan sagl också att länka på alt dessa kyrkor har betalat ca 1,5 mifi. kr. i kyrkoskatt per är, en siffra som uppges i motionen.

Jag anser att del riktiga sättet att stödja dessa kyrkor är alt ge dem anslag på det sätt som vi föreslår i reservationen. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c):

Herr talman! Här föreligger, som herr Nilsson i Agnas har påpekat, ett i stort sett enhälligt betänkande. Men det är just i fråga om bidrag till de estniska, lettiska och ungerska evangelisk-lutherska kyrkorna i vårt land som vi har skilt oss i utskollet. Reservanterna begär ett anslag på 1 milj. kr. alt utgå ur kyrkofonden. Utskottet har avstyrkt della yrkande, eftersom vi inte kunnat ansluta oss till tanken pä vad jag närmast skulle vifia kalla en återbäring på kyrkoskatten till de nämnda kyrkorna.

Vi har tidigare behandlat denna fråga i utskottet. Ocksä dä avstyrkte vi yrkandet. Kyrkofonden betraktar vi inte som en fond som skall lämna bidrag till andra kyrkor än dem som arbetar inom den svenska kyrkans ram. Att ifrågavarande tre kyrkor hör dit kan man väl inle få elt absolut stöd för. Dessa kyrkor känner ändå ett behov av att få ha sina församlingar - som är sju till antalet, efter vad jag kan minnas.

Vi har sänt ut motionen på remiss till kammarkollegiet, som också hävdar den uppfattningen att ifrågavarande kyrkor inle arbetar på ell sådant sätt att deras verksamhel kan anses ligga direkt inom den svenska kyrkans ram. De måste i stället fä bidrag ur det anslag till trossamfund som riksdagen har bevifiat år efter år och som också har höjts år efter år. Sådana bidrag fär de också. 1 varie fall har den eslniska och den ungerska kyrkan fält det, medan den lettiska kyrkan inte har kunnat fä bidrag därför att dess medlemsantal enligt gällande bestämmelser inte varit tillräckligt stort. Nu har det emellertid sagts att den lettiska kyrkan tänker etablera ett ännu närmare samarbete med den eslniska kyrkan. Pä del sättet kan man förvänta sig all även den kyrkan fär bidrag.

När vi har bedömt frågan i utskottet, inte minst med ledning av vad kammarkollegiet har anfört i sill remissyttrande, har vi kommit fram till att vi inte kan tillstyrka den moiion som avlämnats av herr Werner i Malmö.

Jag vill därför helt kort bara yrka bifall till kullurulskotlels hemställan i dess betänkande nr 11,

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Bidrag ur kyrkofonden till vissa invandrarkyrkor, m. m.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag vill inte ha någon längre debatl i denna fråga - från både tidssynpunkt och andra synpunkter. Jag förstår herr Mattsson i Lane-Herrestad pä sätt och vis. Men när han säger all det skulle vara fråga om "återbäring", lycker jag alt del mäste vara en myckel rimlig tanke, Belalar man skatt lill svenska kyrkan och pä det sättet bidrar

111

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Bidrag ur kyrkofon -den till vissa invandrarkyrkor, m. m.

till dess verksamhet tycker jag det är helt rikligt alt man fär vad herr Mallsson kallar för "återbäring".

Frågar man präster och andra församlingsmedlemmar i de områden där ifrågavarande församlingar finns, om inte dessa kyrkors arbete är ett värdefullt bidrag till arbetet för den svenska kyrkan på platsen, tror jag att svaret bara blir ett; Man uppfattar det pä sätt och vis som insalser inom svenska kyrkans ram, visseriigen med specialdeslination - precis som andra aktiviteter som svenska kyrkan har pä sitt program och som ligger litet grand vid sidan om det egentliga församlingsarbetet.

Det var det ena jag ville säga. Det andra är att lettiska kyrkan inte alls kommer i fråga. Det kan hända att den lyckas etablera samarbete med den estniska, så att den kan komma med.

Men jag har mycket svårt att inse att frikyrkornas anslag - som inte heller är oändligt utan alltför knappt och som de själva väl behöver -skall tas i anspråk jusl här. Om inte detta är den riktiga vägen måste vi hitta ett annat sätt att ge dessa kyrkor i vårt land av annan nationalitet det stöd som de är så väl förfiänta av.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c):

Herr talman! Jag använde ullrycket återbäring därför att det här är ett speciellt förhällande. När man talar om att medlemmarna i här ifrågavarande kyrkor har lämnat ell visst belopp i kyrkoskatt och skall få bidrag med hänvisning till att de betalat in denna kyrkoskatt bör man komma ihåg att de också har service från svenska kyrkan. Det rör sig om sju församlingar, men svenska kyrkan står öppen för dessa människor. De kan della i gudsfiänsterna där, och de kan således få, om jag skall använda del uttrycket, "service" från den svenska kyrkan.

Den estniske biskopen antyder alt han förväntar sig att dessa kyrkor inom en inle alltför avlägsen framtid kommer alt uppgå i den svenska kyrkan. Man kan förvänta sig all ungdomen kommer att gå över medan däremot de äldre känner att de vill ha en församlingsgemenskap av det slag som nu råder i de sju församlingar de har.

Jag menar därför som sagl att man kan tala om en återbäring av kyrkoskatt i delta fall.

Dessa människor är ändå i den situationen att de - åtminstone de som kom hit för 30 år sedan och de som fölls här i Sverige - lalar svenska och kan tillgodogöra sig den svenska gudsfiänsten på ell fullt tillfredsställande sätt.

Vi har i utskottet ansett att det finns anledning att dessa församlingar fär elt stöd från del allmännas sida, och vi har betraktat det som lämpligast att de får detta stöd från anslaget Bidrag till trossamfund.

Överläggningen var härmed slutad.

112

Punkterna 1-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punklen 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Agnas begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr II punklen 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nilsson i Agnas begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resullal:

Ja - 255

Nej - 51

Avslår - 3

Punkten 10

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Ombyggnad av Kronobageriet i Stockholm

§ 15 Ombyggnad av Kronobageriet i Stockholm

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande nr 15 med anledning av proposiiionen 1975:33 om anslag för budgetåret 1975/76 till byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Sedan regeringen i propositionen 1975:1 bilaga 10 beräknat medel för Inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. (punkten E 63) och för Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (punkten 11:15) hade regeringen i propositionen 1975:33 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen alt

1. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde inom i investeringsplanerna uppförda kostnadsramar i enlighet med vad som förordats i proposiiionen,

2. lill Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhels-område för budgetåret 1975/76 under statens allmänna faslighetsfond anvisa etl investeringsanslag av 140 000 000 kr.,

3. bemyndiga regeringen alt besluta om anskaffning av inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. inom i inrednings- och

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

113

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Ombyggnad av Kronobageriel i Stockholm

ulrusiningsplanerna uppförda kostnadsramar i enlighet med vad som förordats i proposiiionen,

4. lill Inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 81 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionerna 1975:1971 av fröken Rogesiam m.fl. (c, s, m, fp) samt 1975:1972 av fru af Ugglas (m), vari hemställts

1. att riksdagen skulle avslä förslaget i propositionen 1975:33 om ombyggnad av Kronobageriel,

2. all riksdagen hos regeringen begärde alt Kronobageriel blev föremål för en grundlig byggnadshislorisk undersökning saml all del därefter till en börian genomgick en pietetsfull restaurering i avvaktan på lämplig användning.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall lill propositionen 1975:33 samt med avslag på motionen 1975:1972 yrkandet 1 bemyndigade regeringen all besluta om byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde inom i investeringsplanerna uppförda kostnadsramar i enlighet med vad som förordals i propositionen,

2. all riksdagen belräffande byggnadshislorisk undersökning av Kronobageriet i Stockholm m. m. skulle avslå motionen 1975:1972 yrkandet 2,

3. alt riksdagen till Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1975/76 under statens allmänna faslighetsfond anvisade elt invesleringsanslag av 140 000 000 kr.,

4. alt riksdagen bemyndigade regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. inom i inrednings- och ulrusiningsplanerna uppförda kostnadsramar i enlighet med vad som förordals i propositionen,

5. all riksdagen lill Inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. för budgetåret 1975/76 under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 81000000 kr.,

6. att riksdagen belräffande universitetsbiblioteket i Göteborg skulle avslå motionen 1975:1971.

114

Reservation hade avgivits belräffande ombyggnad av Kronobageriel i Stockholm av herr Nordstrandh (m) saml fröken Hörién (fp) och fru Sundberg (m) som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemställa

1. all riksdagen med anledning av propositionen 1975:33 och med bifall till motionen 1975:1972 yrkandet 1 bemyndigade regeringen alt besluta om byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde inom i investeringsplanerna uppförda kostnadsramar i enlighet med

vad som förordats i proposiiionen med undanlag för ombyggnad av Kronobageriet i Stockholm,

2. alt riksdagen belräffande byggnadshislorisk undersökning av Kronobageriel i Stockholm m. m. med bifall lill niotionen 1975:1972 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna att i motionen yrkade ätgärder borde genomföras.

Fru AF UGGLAS (m);

Herr talman! Vid utbildningsutskottets betänkande nr 15 är fogad en reservation som berör ombyggnaden av Kronobageriet. Jag har tidigare i denna kammare haft en debatt med utbildningsministern Zachrisson om Kronobageriets framtid och skall därför fatta mig ytterst kort denna gång.

Kronobageriel är ett unikt minnesmärke. Det flnns ingen liknande industribyggnad i hela Europa, som har varit i konlinueriig drift ända sedan Johan IILs tid och fram till 1950-talet.

Den föreslagna ombyggnaden kommer all förvandla byggnadens inre till oigenkännlighet. En för byggnaden hell artfrämmande verksamhel kommer alt införas. Gamla medeltida bjälklag, mjölsäcksrännor och annat kommer - om de över huvud taget får flnnas kvar - att stå som relikter i en modern omgivning.

Skönhetsrädet har avstyrkt, arkitekter och byggnadsvärdsintresserade har protesterat och stadsmuseet beklagar i sin remissyttrande att byggnaden ges en så speciflk användning.

Utskottsmajoritetens ställningstagande är ocksä all beklaga.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen av herr Nordstrandh m. fl.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Ombyggnad av Kronobageriet i Stockholm

Herr SUNDGREN (s):

Herr lalman! Utbildningsulskollels belänkande nr 15 behandlar byggnadsarbeten inom utbildningsdeparlemenlels verksamhetsområde. Frågan om ombyggnad av Kronobageriel i Stockholm berör kulturutskottets verksamhetsområde, och vi i utbildningsutskottet har endast föfit del yttrande som majoriteten av kullurutskollels ledamöter varit överens om och där man tillstyrker regeringens förslag lill en ombyggnad av Kronobageriel för en beräknad kostnad av 13,8 mifi. kr.

Fru af Ugglas hänvisar till vissa organ och experter som varit kritiska mot del här projektet. Jag vill påpeka att ombyggnaden har projekterats av byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarieämbetet. Byggnadsnämnden i Stockholm har inte haft något alt invända mot ombyggnaden under förutsättning att man tar hänsyn lill vissa erinringar som gjorts av brandskäl och vissa anvisningar som lämnats av stadsmuseet.

Det flnns ingen som helst anledning för riksdagen att sälta sig över dessa organ och gå emot den ombyggnad som föreslagils i propositionen. Den innebär att della gamla byggnadsminnesmärke får leva vidare och dessutom ges en användning i liden genom att Nalionalfonoleket, Musikhistoriska museet och Svenskt musikhistoriskt arkiv där får sina lo-

115

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

kaler.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utbildningsutskottets hemställan i dess helhet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen av herr Nordstrandh m. fl., och förklarades den förrå propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru af Ugglas begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 punklerna 1 och 2 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Nordstrandh m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru af Ugglas begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 224 Nej - 76

Punklerna 3-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 16 Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

Föredrogs civilutskoltets belänkande nr 23 med anledning av moiioner om kommunindelningen i sydvästra Hälsingland.

116

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr lalman! Civilulskottet har under flera är behandlat moiioner som rört kommunindelningsfrågor. Det är naturiigt all sådana frågor aktualiseras här i riksdagen när kommunsammanläggningar har skett i orter där meningarna har varit delade eller där det ibland har varit klar majorilel emot en sammanläggning.

I anledning av flera sädana moiioner anförde civilulskottet 1973 att "en översyn av lagen om kommunal och ecklesiastik indelning borde företas saml all översynen borde ta sikte på all förankra kommunin-delningsbeslul i levande opinioner och förena översiktliga, näringsgeografiska och regionala synpunkter med rent kommunala önskemål". Den utredningen är nu tillsall, och efter vad jag tror mig veta har den även böriat sitt arbete.

1 vad gäller Alfta väcktes det år 1974 en moiion där man ville ha en ulredning om vilken kommuntillhörighet som Alfta skulle ha. Utredningen skulle då pröva vilka delar av Alfta som skulle kunna överföras till Ovanåker, Regeringen tillsatte en utredningsman med sådana direktiv innan motionen behandlades här i riksdagen. Denne utredningsman har nu överlämnat sitt arbeie och förklarat att direktiven var för snäva. Förändringar i indelningen av den art som direktiven medgav skulle medföra konsekvenser som inte var acceptabla.

Även i år har utskottet haft att behandla tvä moiioner angående Alfta, nu med krav på en mer förutsättningslös utredning. Innan utskottet behandlade molionen beslutade regeringen att en förutsättningslös utredning skulle göras. Ulskottet har då ansett att motionärernas önskemål är uppfyllda och har naturiiglvis inga invändningar mot att denna ulredning kommer i gång. Men utskottet har också ullalat att det är angeläget att utredningen sker snabbt därför all det är myckel otillfredsställande att människor går i osäkerhet om den framtida kommuntillhörigheten. Det kan också vara ytterst besvärande i den kommunala planeringen om man inte vet vad det skall bli för gränser i fortsättningen.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag bara säga att jag hoppas alt den här utredningen skall bedrivas snabbt och alt del under utredningens gång skall kunna bli klart dokumenterat vad det nu flnns för folkvifia i den del av landet som utredningen avser.

Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till utskottets hemställan.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

Under delta anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ALFTIN (s):

Herr lalman! Med hänsyn till kammaren skall jag begränsa mitt inlägg betydligt. Lokalt är delta emellertid en fråga av stor betydelse för många, och för mig personligen är del därför också en samvetssak att redovisa synpunkler pä ärendet.

Bollnäs nya kommun i Gävleborgs län, med drygt 33 000 invånare, har nu fungerat som självständig kommunenhet sedan årsskiftet 1973-1974. Bildandet av den nya kommunen föregicks emellertid av mänga års planering och samarbete mellan de fem ingående delkommunerna i en gemensam samarbetsnämnd, som var verksam från januari 1965 och sedan ersattes av sammanläggningsdelegerade. Med tanke på framtiden har därför under de senaste tio åren ett slort antal beslut fattats och gemensamma satsningar och planeringar gjorts pä hela det kommunala fältet.

Redan under 1960-talet handlade samarbetsnämnden i värt kommunblock en rad gemensamma frågor av stor vikt, exempelvis fördelning av bosiadskvol, yttranden över låneframställningar, högstadium i Alfta, gemensam dislriklsarkitektsorganisalion, bidrag lill skogsbilvägar, enskilda vägar och vägbelysning, Iransporlservice för handikappade, luristin-

117

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

118

formation, taxor för olika kommunala servicefunktioner, utredningar angående bl. a. domkretsindelning och polisdislriklsindelning, gemensam biblioteksorganisation, gemensamma bostadsförsöriningsplaner, gemensamma uppvaktningar inför statliga myndigheter osv. Samtliga kommuner beslutade ocksä om en ulredning för sammanförande av blockets kommuner till en kommun. Den ulredningen utfördes av Kommunförbundet. Utredningens resultat var entydigt. Utredningsmannen uttalade sig för en sammanslagning redan den I januari 1971.

Kommunen är geografiskt och regionmässigt väl utformad, med Bollnäs som naturlig centralort i mitten, närbeläget från alla håll. Västerut frän Bollnäs centrum är det 20 km till Alfta tätort, norrut 15 km lill Arbrå tätort, österut 16 km till Rengsjö tätort och söderut från Bollnäs är det 19 km till Kilafors som är Hanebos tätort. Mellan Alfta och Bollnäs har halva vägsträckan 110 km fartgräns. Det är alltså på den delen bra väg, och man åker därför pä 15 minuter mellan orterna. Alftas båda dominerande industrier, Östbergs Fabriks AB och Nefab AB i Runemo, är också lokaliserade efter denna vägsträcka mellan Bollnäs och Alfta.

I civilutskottets betänkande nr 23 har kommunindelningsfrägorna i sydvästra Hälsingland behandlals bl. a. med anledning av motionen 1782 av herrar Nordgren (m) och Westberg i Ljusdal (fp) saml motionen 1785 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c). Utskottet föreslår att motionerna avslås med hänvisning till att regeringen och kommundeparlementet uppdragit ät kammarkollegiet att utreda frågan ytterligare. Jag för min del har naturiiglvis i delta läge inga andra yrkanden än dem som framförts av ett enhälligt utskott.

Ett stort antal kommunala förtroendemän och invånare i vär kommun har emellertid nu framfört önskemål om en redovisning i riksdagen. Jag är väl förtrogen med Alflafrägan ur flera aspekler, delvis därför att Alfta är min hembygd där jag är uppväxt och där jag varit bosatt i närmare 20 är, dels därför all jag under de senaste tio åren innan jag kom till riksdagen har varit bosatt i Bollnäs men dagligen pendlat lill Alfta där jag arbetat vid Östbergs Fabriks AB som är Alftas största industri med ca 600 anställda och med tillverkning av skogsmaskiner pä sitt program.

Under denna lid har jag även varit facklig förhandlare vid företaget och representerat Alftas metallsektion i styrelsen för Metalls avdelning 5 i Söderhamn. Samtidigt har jag tillhört kommunstyrelsen i Bollnäs och sammanläggningsdelegerade och dess arbetsutskott, varför jag haft förmånen att under läng tid lokalt få föfia den här frågan på nära håll.

Den länga tidsrymd under vilken vår kommun nu har tvingats att arbeta och planera för en oviss framlid inger i dag oro hos många an-svarskännande kommunalmän. Detta förhållande kan nämligen innebära allvariiga konsekvenser för tilltron till kommunens förmåga och förutsättningar att utvecklas gynnsamt när del gäller arbetstillfällen, näringsliv och kvalitativ service. Den nuvarande övergripande planeringen och utbyggda satsningen inom hela området av den kommunala sektorn kan komma att spolieras vid en drastisk förändring av den nuvarande kom-

munindelningen.

Under 1974 behandlade utskottet en motion, nr 1591, av herrar Nordgren, Weslberg i Ljusdal och fru Jonäng, som även den berörde frågor om kommunindelningen i området. Den motionen föranledde inte heller några ätgärder, från vare sig ulskollels eller riksdagens sida. Mitl inlryck då, på grundval av de personliga samtal som jag hade med motionärerna, var att Alftafrägan nu var ett avslutat kapitel även frän deras sida. Delta med hänsyn till att Bollnäs kommun nu var ett faktum och all kommunen äntligen skulle fä nödvändig arbetsro.

Herr talman! Jag blev därför förvånad när jag fann alt samma motionärer i år är ute i samma ärende, nämligen att försöka slå sönder vår nya och efter förutsättningarna väl fungerande kommun.

De uppgifter som molionärerna återger i årets upplaga av motioner är om möjligt ännu mer häpnadsväckande och saknar helt relevans och verklighetsunderiag. I motsats till vad som påstås i molionerna har samarbetet och enigheten över partigränserna och över tidigare kommungränser präglat besluten i de flesta och mest betydelsefulla frågorna i den nya kommunen. Som exempel kan nämnas att långtidsbudgeten för 1975-1980 och förskoleplanen nyligen antogs av en enhällig fullmäk-tigförsamling.

Jag vill i sammanhanget ge en eloge till fru Jonäng, som är bosatt i vår kommun, men inte har ansett sig kunna skriva under dessa fantasifulla och missvisande motioner. Därmed har hon också hållit sitt löfte från föregående år i den här frågan.

I Bollnäs nya kommun har vi i kommunfullmäktige socialistisk majoritet med elt mandal. Det är alltså en mycket jämn politisk ställning i kommunen. I Alfta kommun, med 5 000 invånare, var det däremot en stark borgerlig majoritet. Vpk saknade helt representation i fullmäktige och centern var det största partiet. Den bakgrunden förklarar något av den politiska motvifian mot en sammanslagning med Bollnäs. Resultatet av den folkomröstning som ägde rum den 8 februari 1970 i Alfta om kommunindelningsfrågan måste även bedömas mol bakgrunden av den hysteriska och uppiskade stämning som skapades hos allmänheten genom vilseledande och osaklig informaiion om kommunindelningen. Man påstod bl. a. alt Alfta hell skulle komma all utplånas på alla områden.

Framliden ser emellertid fius ul för vår kommun. Samarbetet i de kommunala nämnderna och styrelserna har varit gemytligt och gott. Under det gångna årel har vi även haft en befolkningsökning. När det gäller befolkningsutvecklingen i Alfta kommun sä kan del vara intressant att veta alt det 1930 fanns drygt 7 000 invånare i Alfta, 1960 var del 5 848 invånare och 1973 5 365 invånare. Och under 1974, det första året i den nya kommunen, ökade alltså folkmängden med 60 invånare i Alfta, vilkel vi lycker är glädjande för hela kommunen. Som ett exempel kan nämnas att den tidigare nedläggningshotade byskolan i Långhed i Alfta ser ul att kunna räddas kvar på grund av inflyttning under 1974.

Industrierna i vär nya kommun har varslat om utbyggnader och ny-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

119

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

120

anställningar, Östbergs i Alfta med ca 150-200 man, vidare har Nefab i Runemo, Sandvik i Bollnäs och Bollnäs Verkstad även varslat om nyanställningar. Företagen inom vår kommun har under perioden 1965-1974 erhållit lokaliseringsstöd med totalt 45 mifi. kr. En väsentlig del av dessa pengar har gått till industrin i Alfta. Stora ansträngningar har ocksä gjorts frän kommunens sida när det gäller all skapa fler arbetstillfällen inom området.

Den nya kommunen är en naturiig enhet och region ur arbetsmarknads-och servicesynpunkt. Landstinget och kommunen är de största arbetsgivarna. I Bollnäs finns BB, länslasarett, långvärdskliniker och psykiatriska kliniker för hela Gävleborgs län. Vidare finns skyddade verksläder, arbetsträningsinstitut m, m. Ett stort antal kvinnor från Alfta och övriga delkommuner har sitt arbete i Bollnäs inom sjukvärden, handeln och andra serviceinrättningar.

Bollnäs är sedan gammalt en järnvägsknulpunkl och etl handels- och servicecentrum, men har inte tidigare varit industriellt utvecklat. Därför är bl. a. den tunga metallindustrin i Alfta och Arbrå ell nödvändigt komplement inom kommunen för att vi skall ha ett någoriunda differentierat näringsliv. 60-70 arbetare och fiänsteman pendlar exempelvis dagligen mellan Bollnäs och industrierna i Alfta. Pendlingsrörelserna inom kommunen visar f ö. att vi haren väl utvecklad integration inom såväl arbets-som bostadsmarknaden. Bollnäs kommun utgör därför en näringsgeo-grafisk enhet där den centrala tätorten i Bollnäs inrymmer de kompletterande servicefunktioner som hela kommunen behöver utöver vad de mindre tätorterna inom kommunen kan ge.

Bollnäs utgör exempelvis en naturlig centralort för Alftas befolkning när del gäller följande service; gymnasieskolan, vuxenutbildningen - där vi f n, har 500 elever - studieförbunden och folkhögskolan. Alfta ingick även lidigare i Bollnäs skolregion, och samarbetet gällde dä bl. a. skolpsykologverksamheten, serveringen av audiovisuella hjälpmedel, film, fiud- och videoband, del gemensamma vuxenulbildningsrädet, lärarfortbildningskommittén, m. m.

Bakgrunden lill att Alfta kommun fick ell eget treparallelligt högstadium finner man också däri alt kommunen under förra hälften av 1960-talet förklarade sig villig att ingå i Bollnäsblocket. Andra områden där Bollnäs har service för Alftas innevånare är sjukhus, skaltemyndigheter, häradsskrivarkontor, arbetsförmedling, polis och tingshus, lantmäteri, större varuhus och olika specialaffärer, folkels hus, mejeri och slakteri, lantmännens regionalkontor och lager, trafikskolor. Svensk Bilprovning, tryckerier, tidningar, systembolag, SJ:s centrala och regionala persontrafik m. m. Del är alltså sådan service som klart anges för en naturlig kommunal och regional tätort.

För att tillmötesgå kraven på lokal kommunal service har vi kvar lokalkontoren i Alfta, Arbrå och Hanebo. Där finns exempelvis socialassistenter och personal som skall hjälpa allmänheten till rätta när del gäller olika frågor, blanketter, tidsbeslällning, lokal uppsökande verk-

samhet m. m. Vidare skall de i samarbete med informationskontoret informera och hjälpa allmänheten alt utnytfia den nya och väsentligt utbyggda kommunala serviceorganisationen, som i verkligheten innebär att betydligt utökade kvaliietsresurser nu har ställts till alla kommuninnevånares förfogande på en rad områden.

Bollnäs nya kommun beslutade nyligen alt förbättra servicen inom två speciella glesbygdsområden inom f d. Alfta kommun. Det gäller beställningstrafik med taxi. Alla innevånare inom dessa två områden kan nu åka taxi för elt reducerat pris, som skall motsvara kostnaderna för bussresor. Det södra av dessa områden i gräns mot Ovanåker och Kopparbergs län har en yta som på kartan motsvarar mer än halva ytan av f d. Alfta kommun, men där det bor endast 236 innevånare varav 27 procent är över 65 år. Det är den delen av kommunen som ulredningen nu gällt.

Andra serviceåtgärder som tillkommit gäller färdfiänst, bokbuss och utökad social uppsökande verksamhet; vi har i kommunen bl. a. 600 hemsamariter. Flera reningsverk har nyligen byggts i olika delar av kommunen - etl är jusl nu färdigt i Alfta. När det gäller barnomsorgen har vi lidigare haft barnstugor i Bollnäs, och nu projekteras även barnstugor i Alfta och Hanebo, som tidigare helt saknat sådana. Stora satsningar görs nu speciellt inom åldringsvårdens område. Vi har nybyggen på gång inom olika delar av kommunen för mellan 35 och 40 mifi. kr. i kapitalinvesteringar när det gäller omsorgen om de gamla.

Som infödd alftabo har jag alltid upplevt Bollnäs som den naturliga centralorten när det gällt kvalificerad service inom vår region. En sak tror jag också alt sä gott som alla kommunalmän i vår kommun nu är överens om oavsell partitillhörighet, nämligen att vi måste hålla ihop om vi i fortsättningen skall klara våra åtaganden när det gäller sysselsättningsfrågorna, servicen och befolkningstalen i vår nya kommun.

I Alfta arbelar en utompariamentarisk aktionsgrupp för att riva upp beslutet i kommunindelningsfrågan. Nyligen höll denna aktionsgrupp elt möte där man beslöt att mot bakgrunden av de motioner som nu har behandlals av civilulskottet pä nytt tillskriva regeringen och riksdagen i frågan. Endasl sympatisörer och inga politiker frän övriga fyra delkommuner inbjöds all della i mötet.

Slutligen, herr talman, vill jag med ell exempel redovisa hur övriga kommuner i blocket såg på Alftas framställning om indelningsändring. I Arbrå kommuns yttrande över framställningen frän Alfta kommun den 25 september 1972 heter del: "Det torde vara odiskutabelt att Alfta kommun näringsgeografiskl tillhör Bollnäsregionen i samma utsträckning som Arbrå, Hanebo och Rengsjö. På grund av detta synsätt kan Alfta kommuns framställning ej tillstyrkas. Härtill komnier all, om Alfta ulgår ur del planerade Bollnäsblocket, den relativa slyrkebalansen som där finns mellan centralorten och ytterområdena skulle bli allvarligt rubbad och farhågorna om centralortens dominans och prioriterade slällning skulle öka ytterligare. Då denna sammanläggning varit lika litet önskad i Arbrå

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

121

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydväsira Hälsingland

som i Alfta, men man böjt sig för tvånget, sä skulle elt villfarande av Alftas framställning medföra att Arbrå också skulle ha samma rätt all beslå som egen kommun."

Herr lalman! Med detta yttrande från den tidigare borgerligt styrda Arbrå kommun över Alftas begäran om indelningsändring vill jag sluta min redovisning, som tyvärr endasl har kunnat återge något av det omfattande material och de synpunkter som finns att redovisa i della ärende.

Mitt personliga agerande och ställningstagande i Alflafrägan har hela liden varit grundade på en personlig övertygelse om att den nuvarande kommunindelningen är den bästa för Alftas befolkning och för regionen som helhet.

Förhoppningarna är nu att den nya utredningen skall leda till att Bollnäs nya kommun skall få beslå och gå en lycklig och gynnsam framlid till mötes saml alt vi gemensamt skall sluta upp i arbelel för alla kommuninvånares bästa inför framtiden.

Herr lalman! Med dessa synpunkter vill jag ansluta mig till utskottets hemställan pä samtliga punkter.

122

Hen OLSSON i Järvsö (c);

Herr lalman! Trots att civilutskottels betänkande nr 23 är enhälligt finner jag anledning all säga några ord sedan herr Alflin har lagt vissa synpunkler på den här frågan.

En av anledningarna lill molionerna - jag är en av motionärerna -är den kraftiga opinion som fortfarande kommer till uttryck för en omprövning av regeringens beslut att hänföra Alfta förutvarande kommun lill Bollnäs kommun. Frågan hade vid motionsavlämnandet i januari också särskild aktualitet pä grund av då pågående utredning genom kammarkollegiets försorg om överförande av Viksjöfors tätort jämte vissa ytterligare angränsande områden av Alfta förutvarande kommun till Ovanåkers kommun.

Med hänsyn lill del starka engagemang som invånarna i Alfta förutvarande kommun visat under en läng föfid av är i fråga om kom-munlillhörighelen och på grund av den oro som råder genom ovissheten om den slulliga lösningen har vi i molionen uttalat att utredningen borde arbeta så skyndsamt, att förslag kunde läggas fram redan under 1975. I anledning av frågans vikt har vi i molionen ocksä anfört att riksdagen borde få ta slällning till ulredningen.

Sedan molionerna avlämnats har, såsom här har nämnts av civilutskottels ärade ordförande, utredningsmannen funnit att de begränsade indelningsändringar och överförandel av smärre områden som frän böfian ifrågasatts inle bör genomföras. Han har uttalat all därest en indelningsändring skall genomföras för all lösa de frågor om kommunlillhörighel som föranlett förevarande ulredning och den lidigare ulredningen om gränsdragning i Viksjöfors, synes utredningen böra utvidgas lill att omfalla hela Alfta sockens och församlings kommunlillhörighel. En sådan utvidgad ulredning bör vara förutsättningslös, säger utredningsmannen.

Regeringen har dragit snabba och enligt min mening de enda rikliga konsekvenserna av utredningsmannens förslag. Utredningsuppdraget har vidgats lill en förutsättningslös utredning om kommuntillhörigheten av hela Alfta förutvarande kommun. I del läge som nu är för handen har jag ingen annan mening än utskottet. Jag vill särskilt understryka utskottels uttalande om alt ulredningen bör ske skyndsamt.

För min del har jag haft anledning alt la ställning i frågan om Alfta sockens kommunlillhörighel vid behandling av ärendet i länsstyrelsens i Gävleborgs län förlroendemannastyrelse. Jag kom all tillhöra minoriteten tillsammans med en socialdemokrat, en moderat och ytterligare en centerpartist. Vi ansåg att Alfta borde sammanläggas med Ovanåkers kommun.

Det fanns många skäl för den uppfattningen, men jag skall här helt korlfatiat nämna fem punkter.

1. Befolkningen i Alfta hade entydigt uttalat sig för denna mening.

2. Geografiska skäl. En sådan sammanläggning skulle skapa naturligare gränser, och därigenom skulle man undvika komplikationer av det slag som de nu aktuella utredningarna har påvisat.

3. Befolkningsmässiga skäl. Värt förslag innebar en jämnare och med hänsyn till kommunsammanläggningarnas syfte mer ändamålsenlig fördelning, nämligen 13 000 resp. 28 000 invånare i varie kommun i stället för de knappt 8 000 i den ena kommunen och 33 000 i den andra enligl regeringsförslagel. Värt förslag skulle inte ha äventyrat Bollnäs kommuns ekonomiska förutsättningar, eftersom all den övergripande verksamhet som Alfta och Ovanåker inle själva kunde lösa, såsom gymnasium, polisväsende, domsaga, sjukvård och annan service av regional karakiär, under alla förhållanden måsle komma att riktas mol Bollnäs, som ju är områdets regionala centrum.

Med della har jag egentligen bemött herr Alftins inlägg, där han talar om all den nödvändiga service som alftaborna har i Bollnäs måsle krävas av en gemensam kommun. Vi menar att den servicen kan Bollnäs som centralort ändå ge, om Alfta tillhörde Ovanåker.

4. Den uråldriga tradition och samhörighet som hållit samman Alfta och Ovanåker - de har ju tidigt utgjort en gemensam kommun.

5. De näringsgeograflska förutsältningarna stred heller inle i något avseende mot en sammanläggning av Alfta och Ovanåker, eftersom arbetsmarknadsfrågor och andra frågor fungerar över kommungränserna. Egentligen bildar Alfta och Ovanåker även i näringsgeograflskl hänseende en ganska bra kommun.

Enligt min mening är dessa skäl fortfarande bärande. Den kommun-sammanläggning som regeringen beslutade mot huvuddelen av Alftas befolknings vifia blev en dålig lösning på problemet. Den ulredning som regeringen nu har beslutat om borde ha kommit före den sammanläggning som regeringen beslöt den 28 december 1972 och som trädde i kraft den I januari 1974.

Del har dock skett en välgörande omsvängning i inställningen lill kom-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydväsira Hälsingland

123

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydväsira Hälsingland

munsammanläggningar, och man kan nu skönja en vifia lill större hänsynstagande till folkopinionerna. Jag hoppas därför att det skall bli en slutgiltig och bra lösning för hela det här området och att den aviserade ulredningen skall kunna föreligga under innevarande år, sä all eventuella beslul i anledning av den skall kunna las i börian pä är 1976. Jag har, herr talman, inget särskilt yrkande.

Herr ALFTIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag respekterar naturligtvis andras uppfattningar i denna fråga, men jag har funnit det riktigt att som kommunmedborgare redovisa fakta i ärendet. Därmed har jag också velal tillbakavisa de grundlösa påståenden som finns i molionen 1782, som gäller förhållanden i vär kommun. Avsikten med motionen har, som jag ser del, varit alt slå sönder vär nya kommun och därmed försvaga hela regionens möjligheler att utvecklas gynnsamt när del gäller service och arbetstillfällen.

124

Hen NORDGREN (m):

Herr talman! Jag har haft förmånen att tillhöra riksdagen så länge att jag har lärt mig att man inte skall uppta kammarens tid alllför länge när det gäller etl enhälligt betänkande. Jag skall därför falla mig kort i denna fråga. Vi har diskuterat den flera gånger lidigare. Lät mig bara erinra om några punkler.

I propositionen 111 år 1972 uttalade statsministern att "både den regionalpolitiska planeringen och den fysiska planeringen måste bygga pä de enskilda människornas behov och önskemål".

År 1970 genomfördes en folkomröstning inom det aktuella området, Alfta socken, angående kommunlillhörighelen. Ungefär 75 % av de röstberättigade deltog. Av dem uttalade sig ca 95 % för en eventuell sammanslagning med Ovanåker och Edsbyn - alltså en betydande majoritet för den sammanslagningen - om Alfta inle, vilkel man självfallet helsl önskade och allfiämt önskar, kunde fä leva vidare som egen kommun. Trols denna klart uttalade folkmening Ivångssammanslogs Alfta med Bollnäs. Detta stämmer illa med statsministerns uttalande om största möjliga hänsyn lill "människors önskemål".

En av grundprinciperna för kommunindelningsreformen varalt vi skulle få kommuner som bildar näringsgeografiskl sammanhängande enheter. Som infödd hälsinge och med viss erfarenhet från näringslivel i Hälsingland tillåter jag mig bestämt hävda att kommunerna i Voxnadalen sedan lång tid tillbaka betraktats och i verkligheten också utgjort ell näringsgeografiskl område med många gemensamma intressen. Även rent lokalt geografiskt ligger kommunerna Alfia-Ovanäker bällre till för en sammanslagning.

Med anledning av besvikelsen över den behandling som Alfta och dess befolkning fick i kommunsammanslagningen flck kammarkollegiet, som vi redan har hört här i dag av utskottets värderade ordförande, av regeringen i april 1974 i uppdrag all utreda tillhörigheten för vissa

delar av Alfta. I april 1975 överlämnade utredningsmannen sin ulredning och anförde att allvarliga rubbningar skulle uppstå för samhällsutvecklingen inom berörda kommuner, och speciellt för Alfta, om endasl vissa delar skulle överföras till annan kommun.

Om en ny utredning om kommunindelningen skall genomföras bör den enligt utredningsmannen omfatta hela Alfta sockens och församlings tillhörighet. Della betonar utskottet i sill föreliggande belänkande och betonar alt utredningen bör vara förutsättningslös.

Regeringen beslöt i april i är att utvidga uppdraget all avse en förutsättningslös utredning av kommunlillhörighelen för hela Alfta kommun. Della är helt i linje med syftet i motion nr 1782, som jag och herr Westberg i Ljusdal inlämnat och som yrkar på en utredning och omprövning av Alfta kommuns tillhörighet. Självfallet bör man då ta hänsyn till vunna erfarenheter och invånarnas önskemål. Utskottet bekräftar all kravel i moiion 1782 tillgodosells och förutsätter all ulredningen skall arbeta förutsättningslöst och skyndsamt. Med förutsättningslöst förslås väl i del här sammanhanget, herr lalman, alt man skall utreda huruvida kommunen skall sammanslås eller om den skall fortsätta att leva som enskild kommun.

Herr Alflin sade i sitt första anförande all del har varit många och långa förberedande planeringar. Han sade vidare att Bollnäs är centralt beläget geografiskt och näringsgeograflskl. Det stämmer absolut inte med gängse synpunkter inom området. Det är t. ex. närmare till Edsbyn än lill Bollnäs. Alfta och Edsbyn har under alla förhållanden tidigare ansetts sammanhänga näringsgeografiskl. Herr Alflin sade också att den nya kommunen fungerar väl. Hur kan den göra det om folkopinionen fortfarande ger ullryck för sin besvikelse? Jag tillåter mig hänvisa lill opinionsyttringarna.

Herr Alflin säger vidare alt den nuvarande kommunindelningen är den bästa för Alfta. Det är möjligt all man kan lycka det i Bollnäs, men man kan väl ändå inte - mol bakgrund av mitt citat frän statsministern, som väl lalar på regeringens vägnar - bedöma del bättre i Bollnäs än i Alfta. Alftas befolkning borde själv kunna få bedöma delta och ha en uppfallning om till vilken kommun de vill höra.

Jag ber, herr lalman, all med della få yrka bifall till ulskollels hemställan.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

Herr ALFTIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del som nu har framförts av herr Nordgren stämmer, tycker jag, ganska dåligt med vad vi uppleveri kommunala sammanhang. Della har inle framförts av konimunala representanter i fullmäktige i dessa områden, ulan samarbetet där har varit mycket gott. Della stämmer mycket dåligt med vad som sagts i motionerna. Det har varit ell gemytligt och bra samarbete i den nya kommunen, och det tycker jag ger ullryck för all del är etl gott förhållande.

125

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunindelningen i sydvästra Hälsingland

Herr NORDGREN (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag skall hälla fasl vid vad jag sade när jag böriade mitt första anförande alt jag inte skall uppehålla kammaren länge med delta. Lät mig bara fä hänvisa till den folkomröstning som ägt rum och de möten som hållits i Alfta med befolkningen pä orten. Del som då framkommit bör vara avgörande, om man vill ta hänsyn lill folkmeningen och uppfylla den målsättning som regeringen angivit för riksplaneringen.

126

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Jag kunde nöja mig med all instämma i vad herrar Olsson i Järvsö och Nordgren här har anfört. Deras synpunkter stämmer överens med vad jag anser i den här frågan. Men del var tvä saker i herr Alflins framställning som jag vill något kommentera.

Del första som jag vänder mig mot är herr Alflins tal om den oro som osäkerheten belräffande kommunindelningen i den här delen av länet åstadkommer. Jag vill understryka att utredningen om kommuntillhörigheten för vissa delar av Alfta kommit lill stånd oberoende av de motioner som här behandlas. Kommunindelningsärendet belräffande den här delen av länet är icke slutfört, ulan ulredning pågår och har pågäll hela tiden. Det finns således anledning att alltfort föfia ulvecklingen i den här frågan. Därför tycker jag inte att det är hell berättigat all hävda att det är molionerna som skulle ha åstadkommit oro.

Del andra som jag förvånade mig över var när herr Alftin gav uitryck för bristande respekt för folkopinionen och talade om de hysteriska och upphetsande stämningar som skulle ha åstadkommit folkomrösl-ningsresullatet. Jag har ytterst liten förståelse för etl sådant uttalande. Jag anser all man skall hysa respekt för folkopinionen, för människomas vifia - del ligger i demokratins idé, framför alll i närdemokralins. Att då uttala sig pä det sätt som herr Alftin gjorde om folkomröstningsresultatet och den opinion som framkommit lycker jag är illavarslande ur demokratisk synpunkt. Jag vill för min del tillbakavisa delta påstående.

Vi molionärer har sagl ifrån all den här frågan bör prövas i ell större sammanhang. Utskottet har ju också gåll på den linjen, regeringen likaså. Jag har för dagen inget annal yrkande än utskottets.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Föredrogs

Civilutskoltets betänkanden

Nr 24 med anledning av propositionen 1975:91 med förslag till lagar om

förbud mol spridning och utförsel av kart- och bildmaterial jämte

moiion Nr 27 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets belänkande

Nr II med anledning av proposiiionen 1975:55 om reglering av priserna på jordbruksprodukler m. m., jämte motioner.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Sockerbetsodling

§ 18 Sockerbetsodling

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande nr 12 med anledning av motioner om sockerbetsodling.

Hen STRINDBERG (m):

Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande nr 12 är enhälligl och jag avser inte alt dra upp nägon debatt eller slälla nägol yrkande. Jag kan ändock inte underlåta alt med några fä ord kommentera delsamma, då jag tillsammans med herr Söderström molionsledes aktualiserat frågan om utökad sockerbetsodling inom landet för alt därmed uppnå ökad själv-försöriningsgrad och även begärt en utredning av inlressel för all återuppta sockerbetsodling inom Östergötlands län.

Jag noterar all utskottet utgår ifrån all 1972 års jordbruksuiredning måsle la upp frågan om eventuellt utökad sockerbetsodling och därvid även pröva frågan om odling bl. a. i Östergötland och Västergötland, liksom all den även skall överväga hur förädlingen i sä fall skall ske. Jag noterar ocksä, men med beklagande, att utskottet avstått ifrån all självt göra någon vifieyllring. Della torde även beklagas av de jordbrukare i Östergötland som av olika anledningar visat stort intresse för alt salsa på sockerbetsodling. Del hade enligt mitt förmenande knappasl varit all trampa 1972 års jordbruksutredning på någon öm tå, om utskottet tillstyrkt alt man redan nu gjort en undersökning av hur stort intresse som finns bland Östergötlands jordbrukare all återuppta sockerbetsodlingen. Glädjande nog finns del emellertid andra instanser som ser mer positivt på den här frågan. För den händelse det skulle vara ulskottet obekant vill jag framhålla all man inom länels hushållningssällskap är intresserad av en karlläggning. Vi vet att det i dag flnns många jordbrukare som är intresserade - bl. a. för alt få en växling i växtföfiden - alt la upp odlingen av sockerbetor. Om planerna går i lås - och del tror jag att de gör - så kommer redan i nästa månad en grupp östgötska lantbrukare att resa lill Skåne för att diskutera problemen med odling och förädling. Även om del inte skulle bli några slora arealer som i vafie fall i inledningsskedet skulle komma att ulnylfias för sockerbetsodling så visar aktiviteten bland jordbrukarna i Östergötlands län på ell avsevärt intresse. Det hade varit av stort värde, herr talman, om de även känt ett positivt stöd från jordbruksulskollets sida. Del skulle ha varit en ylleriigare stimulans och därmed säkerligen bidragit lill all frågan om sockerbetsodlingens återupptagande i Östergötland skulle ha kommit närmare sin lös-

127

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumenlpolilisk verksamhet, m. m.

ning. Därmed skulle ocksä en värdefull insats ha gjorts för all öka den inhemska produktionen av sockerbetor.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Föredrogs

Inrikesutskoltets belänkanden

Nr 11 med anledning av propositionen 1975:63 angående vissa av internationella arbetskonferensen är 1974 vid dess femtionionde sammanträde fattade beslul

Nr 12 med anledning av propositionen 1975:80 med förslag om allmän beredskapsbudget för budgetåret 1975/76

Nr 13 med anledning av propositionen 1975:85 med förslag om tilläggsslal III till riksslaten för budgetåret 1974/75 såviii gäller arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 20 Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

Föredrogs näringsutskotlels betänkande nr 26 med anledning av propositionen 1975:40 om kommunal konsumenlpolilisk verksamhet m. m. jämte moiioner och propositionen 1975:1 i vad avser anslag lill konsumentverket m. m. jämte moiioner.

I proposiiionen 1975:40 (handelsdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen

1. alt lill Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln utöver i propositionen 1975:1 bil. 12 s. 63 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 1 710 000 kr.,

2. all bemyndiga regeringen att vidta de övergängsätgärder som föranleddes av den förordade ulbyggnaden av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken.

Regeringen hade vidare lämnat riksdagen lillfälle alt avge yttrande över vad i propositionen anförts om kommunal konsumentpolitisk verksamhet.

128

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande;

"I proposiiionen förordas en väsentlig utbyggnad av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Riktlinjer dras upp för verksamhetens innehåll och organisation.

För att kommunerna skall kunna få den hjälp i det konsumenlpoliliska arbelel som behövs och för alt de problem som kan uppkomma snabbi

skall kunna behandlas föreslås en förstärkning av konsumentverkets resurser.

Den i proposiiionen förordade ordningen innebär all betydande delar av det arbeie som f n. utförs av hemkonsulenterna vid länsstyrelserna förs ul i kommunerna, samiidigi som den stödjande verksamheten förläggs till konsumentverket. Mot denna bakgrund och för att möjliggöra de behövliga förstärkningarna hos konsumentverket avses hemkonsu-lentfiänsterna dras in med verkan frän den I januari 1977. I vissa fall blir del dock möjligl all hålla regionall stationerade fiänsteman även efter denna tidpunkt."

I proposiiionen 1975:1 bilaga 12 (handelsdepartementet) hade, såvitt nu var i fråga, regeringen föreslagit riksdagen

1. alt godkänna vad chefen för handelsdepartementet förordat belräffande informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd (s. 55-57),

2. all lill Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1975/76 anvisa ell förslagsanslag av 15 940 000 kr. (punkten D 4, s. 57 f),

3. att till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ell förslagsanslag av 18 033 000 kr. (punkten D 5, s. 59-63),

4. att till Konsumentverket: Forskning m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 1695 000 kr. (punkten D6, s. 64),

5. att lill Konsumentverket: Allmänna reklamationsnämnden förbud-getåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag av 2 446 000 kr, (punkten D 7, s, 64 f),

1 delta sammanhang hade behandlals

dels de med anledning av propositionen 1975:40 väckta molionerna

1975:1853 av herr Mattsson i Lane-Herreslad m. fl, (c), vari hemslällls att riksdagen beslutade all hemkonsulenlorganisalionen skulle bibehållas,

1975:1884 av herr Blomkvist m, fl, (s), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen begärde en utredning och förslag som
syftade lill att samordna den verksamhel som priskontoren vid länsstyrel
serna hade med en konsumentverksamhet i enlighet med vad i motionen
anförls,

2, att riksdagen beslutade all den nuvarande hemkonsulentverksam
heten tills vidare skulle bibehållas,

1975:1888 av fru Berglund m, fl, (s), vari hemställts att riksdagen uttalade att den regionala konsumentverksamheten ej avvecklades innan man var säker på att den kommunala konsumentverksamheten fungerade tillfredsställande även i glesbygdskommunerna.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

1975:1889 av fru Fraenkel m, fl, (fp, c, m), vari hemställts 1. all riksdagen skulle avslä proposiiionen 1975:40 i vad gällde avveckling av hemkonsulentfiänslerna.

129

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

1. att riksdagen beslutade att bibehålla del regionala ledet i den konsumenlpoliliska verksamheten,

1975:1890 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Henmark (fp), vari hemslällls all riksdagen beslutade

1. all hemkonsulenujänsterna på regional nivå skulle bibehållas,

2. alt möjligheterna till utbyggnad av denna verksanihei skulle utredas,

1975:1891 av fru Jonäng m. fl. (c, fp), vari hemställts att riksdagen skulle

1. besluta alt den regionala konsumentverksamheten bibehölls,

2. med anledning av att den regionala konsumentverksamheten bibehölls avslå regeringens förslag alt lill Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 utöver i proposiiionen 1975:1 bil. 12 s. 63 föreslaget förslagsanslag anvisades ytterligare 1710 000 kr.,

1975:1892 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen uttalade sig för en fortsalt verksamhel med hemkonsulenter och alt frågan om en indragning av dessa fiänster blev föremål för en förnyad prövning,

1975:1893 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c), vari hemslällls all riksdagen beslutade att hemkonsulenterna skulle bibehållas,

1975:1894 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt (c), vari hemställts att riksdagen skulle hos regeringen anhålla om all den regionala konsumentverksamheten bibehölls,

1975:1895 av herr Regnéll m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen skulle

1. avslä den i propositionen 1975:40 föreslagna indragningen av hemkonsulentfiänslerna vid länsstyrelserna,

2. avslä i propositionen 1975:40 begärda ytterligare I 710 000 kr. utöver del i proposiiionen 1975:1 begärda förslagsanslaget till Konsumentverket: Förvaltningskostnader,

3. ge regeringen lill känna vad i molionen anförts belräffande riktlinjer för kommunal konsumentpolitisk verksamhet,

1975:1896 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. besluta alt den regionala konsumentverksamheten bibehölls,

2. med anledning av all den regionala konsumentverksamheten bibehölls avslä regeringens förslag all lill Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 utöver i propositionen 1975:1 bil. 12 s. 63 yrkat förslagsanslag anvisa ytterligare 1 710 000 kr.,

dels de under den allmänna motionstiden väckta motionerna

130

1975:390 av fru Fraenkel (fp),

1975:617 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen uttalade

all allmänna reklamaiionsnämnden borde handlägga alla reklamations-ärenden inom ramen för konsumentverkets verksamhel,

1975:631 av fru Sundberg m. fl. (m),

1975:1609 av fru Fraenkel m. fl. (fp, c, vpk), vari hemställts all riksdagen utöver vad regeringen föreslagit under anslagel Konsumentverket: Förvaltningskostnader anvisade 950 000 kr. för utökade informationsinsatser inom områdena konsumentulbildning samt regional och lokal konsumentverksamhet.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

1975:1667 av herr Romanus (fp), vari hemställts

1. att riksdagen - med ullalande all den hittillsvarande informaiionen om statens pris- och kartellnämnds, näringsfrihelsombudsmannens och marknadsdomstolens verksamhel hade varit värdefull och icke borde få inskränkas - som sin mening gav regeringen lill känna att konsumentupplysningen om konkurrensfrämjande verksamhet inle fick äventyras genom alt tidskriften Pris- och karlellfrågor gjordes självfinansierad,

2. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att tidskriften Pris- och kartellfrågor borde få arbeta vidare efter hittillsvarande principer,

3. att riksdagen - med ullalande alt en överföring av informationsresurser från pris- och kartellnämnden till konsumentverket inle borde ske förrän garantier skapats för alt pris- och kartellnämnden ansvarade för långsikiig information om konkurrensfrämjande verksamhet - skulle avslå förslaget i budgetpropositionen om en överföring av tvä fiänster och av informalionsanslag på 560 000 kr. frän pris- och kartellnämnden till konsumentverket.

Utskottet hemslällde

1. beträffande informationsverksamheten vid statens pris- och karlellnämnd all riksdagen med avslag på molionen 1975:1667 punklerna 1 och 2 godkände vad som förordats i propositionen 1975:1 bilaga 12 (s. 55-57),

2. belräffande anslag till statens pris- och karlellnämnd alt riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 bilaga 12 punkten D 4 och med avslag pä motionen 1.975:1667 punklen 3 i ifrågavarande del till Statens pris-och kartellnämnd för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisade etl förslagsanslag av 15 940 000 kr.,

3. belräffande riktlinjer för kommunal konsumenlpolilisk verksamhel alt riksdagen skulle

a) med anledning av proposiiionen 1975:40 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslå motionen 1975:1895 punklen 3 i den män motionen inte i denna del tillgodosells enligl utskottets hemställan under a,

c) avslå molionen 1975:390,

4. belräffande hemkonsulenlorganisalionen att riksdagen med anled-

131

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

132

ning av proposiiionen 1975:40 såviii den avsåg hemkonsulentorganisationen och vissa övergängsätgärder beträffande denna saml motionerna 1975:1853, 1975:1884 punklen 2, 1975:1888, 1975:1889, 1975:1890, 1975:1891 punkten 1, 1975:1892, 1975:1893, 1975:1894, 1975:1895 punkten 1 och 1975:1896 punklen 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

5, beträffande anslag lill konsumentverket för förvaltningskostnader alt riksdagen med anledning av proposiiionen 1975:1 bilaga 12 punkten D 5 och motionen 1975:1609, med bifall lill propositionen 1975:40 i ifrågavarande del saml med avslag på molionerna 1975:1667 punklen 3 i ifrågavarande del, 1975:1891 punklen 2, 1975:1895 punklen 2 och 1975:1896 punklen 2 till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisade elt förslagsanslag av 19 743 000 kr,,

6, beträffande samordning av länsstyrelsernas priskonloroch hemkonsulenlorganisalionen all riksdagen skulleavslå molionen 1975:1884 punkten 1,

7, beträffande varudeklarationssystemets utformning m. m. alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:631,

8, beträffande handläggning av vissa reklamalionsärenden att riksdagen skulle avslä molionen 1975:617,

9, beträffande anslag i övrigt till konsumentverket att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 bilaga 12 punklerna D 6 och D 7 för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisade

a) lill Konsumentverket: Forskning m. m. elt reservationsanslag av 1 695 000 kr.,

b) till Konsumentverket: Allmänna reklamaiionsnämnden ett förslagsanslag av 2 446 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande informationsverksamheten vid statens pris- och kartell
nämnd av herrar Andersson i Örebro (fp) och Svensson i Malmö (vpk)
som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av vad som förordats i proposiiionen 1975:1 bilaga 12 (s. 55-57) och med bifall till molionen 1975:1667 punkterna 1 och 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

2. belräffande anslag lill konsumentverket för förvaltningskostnader
av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anseit alt utskottet under
5 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:1 bilaga 12 punklen D 5 och motionerna 1975:1891 punklen 2, 1975:1895 punkten 2 och 1975:1896 punkten 2 saml med avslag pä proposiiionen 1975:40 såviii den gällde anslag och motionerna 1975:1609 och 1975:1667 punklen 3 i ifrågavarande del lill Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1975/76 under tionde huvudtiteln anvisade etl förslagsanslag av 18 033 000 kr..

3. beträffande handläggning av vissa reklamalionsärenden av herrar Nr 80

Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet under 8 bort Onsdnepn rien

hemställa 14 maj 1975

att riksdagen med bifall till molionen 1975:617 som sin mening gav_______

regeringen till känna vad reservanterna anfört. Kommunal

konsumentpolitisk Till betänkandet hade fogals elt särskilt yttrande beträffande kom- verksamhet, m. m. munal konsumentpolitisk verksamhel av herr Andersson i Örebro (fp).

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Det är åtskilliga gånger som vi i den här kammaren haft anledning alt diskutera den lokala konsumentverksamheten, I motioner frän folkpartiet och från enskilda socialdemokrater har under flera år rests kravel på lokala konsumenlkommiltéer med kommunalt huvudmannaskap. Kallsinnigheten och tveksamheten har varit slor pä många håll, bl. a. i den här kammaren. Del är därför med desto slörre tillfredsställelse som vi frän folkpartiets sida hälsar förslaget i proposiiionen om lokal konsumentverksamhet. Vi ser det som första steget i en ulveckling mol att det i vafie större kommun skall finnas särskilda nämnder eller kommittéer som är beredda att la till vara de speciella konsumentintressena. Som sägs i betänkandet från näringsutskotlet kan en överflyttning av ansvaret för konsumenlinsatserna till det lokala planet ses som en kraftig utbyggnad av de regionala insatser som hittills gjorts via hemkonsulenterna.

Jag vill samtidigt uttala min tillfredsställelse överalt näringsutskotlet har kunnat enas om ell avslag på proposiiionen 40 i den del som avser elt beslut om indragning av de regionala hemkonsulenterna. Den verksamhel som bedrivs av dessa fyller en viktig konsumentpolitisk funktion. Den uppfattningen har framförts i en mångfald moiioner vid detta ärendes utskottsbehandling. Det är en uppfattning som också utskottet delar. Vi kan alltså la fasta på vad utskottet skriver. Del finns enligl utskottets mening inle underlag för ell beslut nu om indragning i en nära framlid av hemkonsulenterna i länen.

Vid utskottets betänkande är fogad en reservalion, nr I, av herr Svensson i Malmö och mig. Del gäller informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd.

"Publiciietsprincipen är en av hörnstenarna i den svenska pris- och konkurrenspolitiken och som sådan omistlig, om den konkurrensfrämjande verksamheten skall kunna fullgöras i enlighet med statsmakternas inteniioner." Den som konstaterar della är näringsfrihetsombudsmannen (NO) i elt ytterst kritiskt remissyttrande över utredningsförslaget att inskränka pris- och karlellnämndens (SPK) informationsverksamhet.

I årets budgetförslag accepterar handelsministern uiredningens lanke, och utskottsmajoriteten följer denna linje, att frånta SPK den nuvarande långsiktiga informationsverksamheten. Två fiänster plus ett informationsanslag på 560 000 kr. föreslås överföras från SPK till konsument-

133

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

verket. SPK får bara 100 000 kr. för allmän informationsverksamhet. Enligl förslaget skall tidskriften Pris- och akriellfrågor vara självfinansierad. Vi reservanter kan i princip inle ansluta oss lill den uppfallning som utskottsmajoriteten företräder, nämligen att den typ av tidskrift som Pris-och kartellfrågor representerar bör vara självfinansierad. Vi anser nämligen att lidskriften är ett angeläget hjälpmedel då del gäller alt sprida informaiion i pris- och konkurrensfrågor, och delta även om den i första hand vänder sig lill en mindre målgrupp.

Jag vill i del avseendet yrka bifall till reservationen 1.

Jag har i elt särskilt yttrande till detta utskottsbetänkande framfört folkpartiets principiella uppfattning om den lokala konsumentverksam-helens utbyggnad. Vi från folkpartiet anser att även om resurserna har ökats i fråga om rådgivning, information och fortbildning av kommunernas fiänsteman, så är del tvivelaktigt om detta är lill fyllest. Ulbyggnaden av den kommunala konsumentverksamheten behöver statliga stimulansinsatser föratl lyckas. Vi menar i folkpariiel att del slalliga slödel bör bestrida slörre delen av kostnaderna för den lokala konsumenlpoliliska verksamheten. Att statsmedel ulgår i form av schablonbidrag anser vi också vara riktigt, för då kan kommunerna ordna sin lokala konsumenlpoliliska verksamhet mera frilt och på del mest ändamålsenliga sättet.

Jag tror all vi klart kan konstatera all mänga kommuner med svag ekonomi, ofta hårt skatletyngda, inte kan bygga ul sin verksamhel i nämnvärd grad. Även om man önskar salsa pä en väl fungerande konsumentverksamhet, har dessa kommuner andra verksamheter som man anser är angelägnare all satsa pä. Detta är i och för sig förståeligt när ekonomin är ansträngd. Därför är det nödvändigt all ge statligt stöd till den kommunala verksamheten.

Som jag sagl i mitt särskilda yttrande förutsätter jag all denna, fråga kommer alt bli föremål för en samlad bedömning inom ramen för överväganden rörande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

Med detta, herr talman, yrkar jag äter bifall till reservaiionen 1.

134

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 26 innehåller en del glädjande läsning. När handelsministern lade fram proposiiionen 40 med syfte bl. a. att avskaffa den regionala hemkonsulentverksamhelen, började landels husmödrar, hushållslärare och hemkonsulenter att höras, men också riksdagsmän - i form av 11 framlagda motioner. .Att nödropen inte klingade förgäves bär utskollsbetänkandet vittnesbörd om.

Utskottet har frångått handelsministerns förslag om nedläggning av den regionala hemkonsulentverksamheten fr. o. m. den 1 januari 1977 och säger klart ifrån att det inte finns underlag för etl beslut nu om indragning i en nära framlid av hemkonsulenterna i länen. Vi är väl alla medvetna om att orden "nu" och "i en nära framtid" innebär eller kan innebära en form av möjlighet för ulskottet all senare vända

del här beslulel i en annan riklning. Herr talman, jag vill gärna här i kammaren säga all del är min innerliga förhoppning all riksdagen, när den i den här frågan bifaller utskottets förslag, inle kommer att ändra denna sin uppfattning och därmed skapa en fortsall osäkerhet vad gäller hemkonsulenternas gagnerika verksamhel.

Anledning saknas emellertid inle att ställa sig kritisk i vissa avseenden lill regeringens konsumentpolitik. Enkelt ullryckl kunde man kanske formulera det sä att regeringen genom alt ha tillskapat elt konsumentverk, vars insalser av bestående värde hillills är begränsade, lycks tro att bara verket fär fler uppgifter så fär del också kraft alt förvalta dem. Centralisering lycks Vara modellen. Låt mig ge några exempel; 1 proposiiionen föreslås en förändring av kompetensfördelningen mellan statens pris- och karlellnämnd och konsumentverket - till verkets förmän. Genom den föreslagna indragningen av hemkonsulenterna skulle verket i stället få ökade medel och befogenheler. Handläggningen av reklamationer rörande småhus går inte genom allmänna reklamaiionsnämnden ulan sköts av verket direkt.

Herr lalman! När vi i kammaren diskuierar jordbrukspolitik eller bostadspolitik vel alla vad vi diskuterar. Men om vi diskuterar konsumentpolitik är området betydligt sämre definierat. Vi i moderala samlingspartiet vill begränsa samhällets konsumenlpoliliska ansvar till dels att gälla objektiv information om varor och fiänster, dels all rättsligt reglera förhållandena mellan producent, säljare och köpare. Vi vill däremot inle vara med om all staten eller dess konsumentverk skall aktivt påverka konsumenterna i deras valsituationer genom något slags fastställande av konsumenternas behov. Konsumentpolitiken börsyfla till att underiätta marknadsekonomins funktion genom att förbättra kommunikationsmöjligheterna mellan producenter och konsumenter. Som elt led i denna verksamhel ser vi uppbyggnaden av lokala konsumenlorgan. Kommunernas frivillighel fär naturligtvis inte ifrågasättas. Det må tillåtas också mig alt slälla mig skeptisk lill hårt skatlebelasiade mindre och medelstora komrhuners möjligheler att prioritera denna typ av verksamhel. Förhoppningsvis skall de med liden kunna klara det. Vi har emellertid frän moderata samlingspartiels sida ansett del viktigt att de konsumenlsekre-lerare som kommunerna föreslås anställa verkligen kommer att fylla sin uppgift. Delta fordrar speciell utbildning, och vi har i molionen 1895 påpekat vikten av att denna ulbildning är adekvat och står i relation lill de uppgifter som kommer alt krävas av en konsumentsekrelerare. Ulbildning i hushållsekonomi saml viss juridisk ulbildning mäste vara den bästa grunden. Det får inle bli så all konsumenlsekreterarfiänslerna blir någon sorts reträttplats för trogna kommunalpolitiker - en risk som inle är obefintlig med lanke pä hur vagt uppgifterna är definierade.

Fä saker, herr talman, bäddar så väl för en god privatekonomi som väl skötta hushåll. Dagens ungdom lämnar ofta skolan utan stabila kunskaper i materiallära, matlagning, kostlära, lokalvård eller textilslöjd. De känner sig främmande för de nya krav som famifiebildning ställer .pä

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

135

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

136

dem. Deras erfarenheter av kapitalvaror inom hushåll inskränker sig ofta lill skolornas lyxupplagor av tvättmaskiner och symaskiner, vilka inle utan slora uppoffringar kan inköpas av unga famifier - när andra maskiner i lägre prisklasser lika väl skulle kunna göra fiänsl. Här har hemkonsulenterna gjort utomordentliga insalser, men de har i många fall inte räckt till för alt nä alla dem som borde nås med informaiion och utbildning. Ökade möjligheter lill sådan informaiion kommer vi nu att få i de kommuner som får tillfälle att bygga upp lokala konsumentorgan,

Moderala samlingspartiets representanter i näringsuiskoltel har i reservationen 2 inte velal biträda utskotlsmajoritetens förslag lill förstärkning av medel till konsumentverkels förvaltningskostnader. Skulle den lokala uppbyggnaden i kommunerna gå i en sä snabb takt att medel därtill behövs, kan frågan om ytteriigare medel tas upp till förnyad prövning. Tills vidare anser vi all det räcker med de medel som anvisats i budgetpropositionen. Jag vill i det avseendet hänvisa till vad jag sade i inledningen av mitt anförande.

Herr talman! Jag vill ocksä säga någol om reklamalionsärenden vad gäller småhus. Den myckel starkt stigande efterfrågan på småhus och det ökande byggandet av sädana har ulan tvivel visat sig ha mindre önskvärda föfider vad gäller kvaliteten i utförandet. Åtskilliga fall av hus som sprungit läck eller salt sig eller där färgen på huset flagnat har kommit lill allmän kännedom. För husägarna har della ofta medfört slora ekonomiska förluster, desto mer kännbara som deras kreditmöjligheter oftast utnytfiats lill del yttersta i samband med husbygget. Självklart mäste dessa problem lösas.

Nu är ju förfarandet sådant att alla tvister mellan säfiare och köpare avgörs av allmänna reklamationsnämnden. Nämndens verksamhel har successivt byggts ut, och erfarenheten av tvister har ökat. Del kan dä inte finnas något rimligt skäl lill alt tvister som rör småhus skall handläggas av annan myndighet. Att verket självt bedrivit viss försöksverksamhet må vara - den har säkert bidragit lill all fästa allmänhetens ögon pä del faktum att man har räll att kräva kvalitet på husen. Tvisterna som uppkommer mellan säfiare och köpare bör emellertid enligl vär mening avgöras av allmänna reklamaiionsnämnden, vilket krav också framförs i reservaiionen 3.

Lät mig lill sisl, herr talman, säga några ord om varudeklarationerna. Utskottet förutsätter, bl. a. med anledning av en av mig undertecknad motion, att i samband med beredning i regeringskansliet av förslag frän olika kommittéer frågan om de frivilliga varudeklarationerna kommer alt las upp. Det är mycket bra.

Det finns emellertid en risk för att man på statligt häll alltmer kommer att premiera eller förorda s. k. bruksdeklarationer. Det nya systemet med möbelfakta visar därpå. Jag kan inte förstå meningen med att jag, om jag vill köpa en stol, skall bli informerad om all del är en stol framställd för matrumsbruk, när det jag egentligen vill veta är, av vilket träslag stolen är gjord och vad det är för material i stolens klädsel.

Jag kanske har tänkt ha stolen vid milt skrivbord eller som lamburslol, och den friheten tycker jag all jag som konsument skall ha rätt att ha. Alt inte tala om vad stolen är gjord av är all omyndigförklara konsumenten genom bristfällig varudeklaration.

Men, herr lalman, till varudeklarationerna lär vi få återkomma. Nu ber jag alt få yrka bifall till reservationerna 2 och 3 vid näringsulskollels belänkande nr 26.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

Fru NORDLANDER (vpk);

Herr talman! En fungerande konsumentpolitik med vederhäftig upplysning och informaiion om varor och fiänster skulle kunna påtagligt förbättra mänga famifiers och enskildas levnadsstandard. Det skulle ha stor ekonomisk belydelse för bl. a. de lågavlönade, barnfamifier, pensionärer, invandrare och andra grupper, som vi i delta sammanhang kallar resurssvaga.

Resurssvag är den som är fattig, den som inte har råd att skaffa det som är nödvändigt för livets nödtorft. Resurssvag är den som inle har tid till förfogande att eller inle orkar ta reda pä hur man gör de förnuftigaste inköpen. Resurssvaga är också alla de som av olika anledningar inle rätt kan förslå eller tolka varudeklarationer, testresultat och jämförpriser - om de nu finns - eller inte kan väfia sig mot den ofta ovederhäftiga reklam som vi konsumenter ständigt överöses med.

Redan den ulredning som låg till grund för proposiiionen 33 är 1972 kände behovel och tänkte sig en utbyggnad av den samhälleliga konsumentverksamheten över hela landet och all lokala konsumenlnämnder skulle tillsättas inom kommunerna. Erfarenheten av den försöksverksamhet som bedrivits med lokala konsumenlkommiltéer under viss tid underströk behovel av en lokal förankring av konsumentpolitiken. Men samtidigt var man överens om att dessa nämnder skulle ha sin motsvarighet på länsplanet i regionala organ, där de nuvarande hemkonsulenterna och fiänsiemännen vid priskonloren skulle utgöra personalens kärna. Dessa kommunala och regionala organ skulle sedan ha kontaki med alla fackavdelningar inom den centrala institutionen men ha sin förankring i en särskild avdelning.

Vid behandlingen av propositionen 1972:33 var utskottet enigt med mänga molionärer om önskvärdheten av en forlsatl utbyggnad av hemkonsulenlorganisalionen. Utskollet förutsatte då alt Kungl. Maj:l när resurser bedömdes föreligga skulle föreslå en ytterligare ökning av antalet hemkonsulenter.

Nu har chefen för handelsdepartementet, sedan en arbetsgrupp utarbetat förslag i fråga om kommunernas medverkan i konsumentpolitiken, i stället föreslagit att hemkonsulentfiänslerna skall dras in med verkan fr. o. m. den 1 januari 1977 - alltså en helt motsatt uppfattning i dag i jämförelse med när frågan behandlades 1972.

Jag vel inle, men jag kan inte hell komma ifrån misstanken alt detta myckel beror på sammansättningen av utredningarna. Medan den fö-

137

Nr 80

Onsdagen den 14 maj "1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

138

regående utredningen, som gällde förslag lill riktlinjer för och organisalion av samhällets konsumentpolitik, var allsidigt sammansatt och hade sakkunnig experthjälp anknuten, har den nu verkande arbetsgruppen bestått av fem högre fiänsteman. Säkert är de fem kunniga män pä skilda områden, men har de haft någon personlig erfarenhet eller alls brytt sig om att delaljsiudera innebörden av vad de kallar konsumentvägledning? Vilken kännedom har de haft om de s. k. resurssvagas dagliga problem när del gäller inköp av varor eller fiänster?

Som alla vel ställs konsumenterna i dag ipför ell myckel slort utbud av varor och fiänster. Del beslår av hundratusentals olika produkter och produklvarianler i olika förpackningar. Utbudet förändras också mycket snabbt. Nya eller i olika avseenden ändrade produkter introduceras ständigt på marknaden, samiidigi som gamla beprövade försvinner.

Eftersom utbudet av produkter inle präglas av människors behov ulan i stället av hur slor vinst del ger lillhandahällaren, är det också vinsten på den enskilda produkten som avgör hur den kommer att marknadsföras och vilken reklam och information som skall gå ul till konsumenterna. Den omskrivna valfriheten för konsumenten blir därmed satt ur spel, vilkel mest drabbar de ekonomiskt sämst ställda.

Det är helt fel när Svenska företagares riksförbundsordförande säger, att lack vare tillverkare av konsumtionsvaror saml dags- och fackpress har konsumenternas insikter blivit allt bättre och att förbundet därför är ytterst tveksamt inför en fortsatt utbyggnad av statens och kommunernas informaiion och rådgivning lill konsumenterna. Det finns inget tvivel om vilka den ordföranden företräder - inle är del konsumenterna. De flesta konsumenter har en motsatt uppfattning. De vet av erfarenhet alt tron på all reklam och information alltid är vederhäftiga har blivit dyrbar för många.

Del är när del gäller vardagskonsumlionen som varuupplysningen är viktigast, när man har svårt all få hushällspengarna alt räcka till del nödvändigaste. Kan man inte få hjälp med detta, då blir del heller inga pengar över för inköp av kapitalvaror. Vi vel att för de flesta famifier utgör enbart malkosinaden ca 40 procent av hushällsbudgeleri. Men inle ens när del gäller livsmedel kan man lita på reklamens vederhäftighet.

Därför är det illavarslande när man i etl referat från elt endagsse-minarium om konsumentverkets service fär läsa, att de manliga konsumentsekrelerare som lagit initiativ till seminariet önskade alt vägledningen lill konsumenterna främst skulle ägnas ät två områden: reklamationer - alllsä klagomål pä varor och fiänster - och rådgivning vid inköp av kapitalvaror av typen bilar, båtar, småhus, fritidshus och hushållsmaskiner, dvs. sådant som kostar slora pengar i inköp, drifl och underhåll. Della är naturligtvis bra och vikligl, men den lokala och regionala konsumentverksamheten måste i första hand ägnas vardagskonsumlionen och nä de resurssvaga grupper som vi lalal om.

Det lokala engagemang i konsumentverksamhet som förutsattes i propositionen 1972:33 har inle kommii till stånd. Risken kvarstår alt ingen

utbyggnad heller sker efter behandlingen av proposilion 1975:40 och detta belänkande. Kommunernas ekonomi har inle förbättrats sedan 1972, och man kan inle bortse ifrån alt en utbyggnad av en lokal konsumentorganisation ändå mäste kosta en del pengar. Vad kommunerna nu fält är vissa allmänna riktlinjer för medverkan i konsumentpolitiken, men frivillighelen för kommunerna kvarstår och några statsbidrag finns inte heller i fortsättningen alt räkna med. Riktlinjerna i sig är det väl inget all anmärka på, men utskottet säger helt rikligt;

"Slora krav kommer att ställas på konsumenlsekrelerarnas verksamhet - i synnerhet rådgivning lill enskilda konsumenter. Del är självfallet viktigt alt de har en tillfredsställande grundutbildning och får goda möjligheter till vidareutbildning. Några formella utbildningskrav anser utskottet inle att del är lämpligt alt uppställa."

Del blir svårt - om inte omöjligt - för kommunerna att i dag finna människor med de omfattande kunskaper som en konsumentsekrelerare behöver för alt fungera tillfredsställande. Del kan också framläsas av remissvaren frän de kommuner som under längre eller kortare lid bedrivit lokal konsumentverksarnhet. Samtliga dessa är överens om alt den regionala enheten med hemkonsulenter måste kvarstå. Deras uttalande grundar sig pä egna erfarenheter och måste tilldömas slor betydelse. I, anledning av della har moiioner väckts från samtliga partier, ocksä frän vpk.

Utskottet har dragit de rätta slutsatserna och konstaterar att den verksamhel som bedrivs på regional nivå genom hemkonsulenterna f n. fyller en viklig funktion.,Utskottet är inte heller övertygat om all kommunerna kommer alt bygga ul den lokala konsumentverksamheten i den takt som förutsätts i propositionen. Del är säkert en realistisk bedömning som utskollet gjort av kommunernas vifia och intresse.

Efter behandlingen av konsumentverksamheten 1972 beslöt fakiiski Kommunförbundet an inte rekommendera de enskilda kommunerna att engagera sig i konsumentpolitisk verksamhet. Anledningen var överenskommelsen med regeringen om kommunall skaltestopp under 1973 och 1974. Nya utgifter bör undvikas. Nu finns beslut om ell nytt skaltestopp för kommunerna, vilket inle torde ha förändrat Kommunförbundets inställning,.i varie fall inle i positiv riklning för lokal konsumentpolitik.

Vänsterpartiet kommunisterna tror all hemkonsulenternas uppgifter alt hålla kontakt mellan konsumenterna ute i landet och centrala organ kommer alt bli alltmer betydelsefulla ju mer den kommande konsu-mentakiiviielen byggs ul. Det gäller kontakt inle bara med konsumentverket ulan även med pris- och karlellnämnden, livsmedelsverket, konsumentombudsmannen etc. Om hemkonsulenterna skulle försvinna, skulle en alllför slor arbetsbörda vila pä konsumentverket. Jag tror alt man när det gäller hemkonsulenternas regionala verksamhet kan säga all vinner vi lid, så kommer också råd.

Med delta yrkar jag, herr lalman, bifall lill näringsutskoltets hemställan

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

139

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

140

i betänkandet nr 26 utom beträffande informationsverksamheten vid statens pris- och karlellnämnd, där jag yrkar bifall lill reservationen I av herrar Andersson i Örebro och Svensson i Malmö. Herr Andersson i Örebro har motiverat reservationen. Jag vill bara tillägga alt det är orimligt all informaiion och sakupplysning skall vara självfinansierande.

Herr PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! I näringsutskoltets betänkande nr 26 behandlas flera viktiga frågor på det konsumentpolitiska området.

1 mitt anförande vill jag gärna böria med handelsministerns förslag i proposition nr 40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet, samt motioner och en reservation med direkt anknytning till denna proposition. Därefter skall jag något kommentera de reservationer som har samband med förslagen i budgetpropositionen.

Men jag vill inledningsvis peka på att år 1972 behandlade riksdagen bl. a. frågan om hur den lokala konsumentpolitiska verksamheten borde utformas. Då underströk riksdagen betydelsen av att en sådan verksamhet kommer till stånd. Riksdagen uttalade alt för att kunna uppnä en landsomfattande aktivitet av varaktig karakiär borde man lägga en väsentlig del av ansvaret pä samhället och inle minst då kommunerna. Riksdagen ville dock ej genom elt obligatorium tvinga kommunerna all engagera sig, utan man förutsatte att verksamheten skulle kunna genomföras på frivillig väg. Formerna för de lokala insatserna lämnades alltså öppna för kommunerna all själva besluta om.

Efter riksdagens beslut år 1972 har inle minst de lokala organisationerna men ocksä enskilda på olika sätt sökt engagera kommunerna, främst genom moiioner om en lokal konsumentverksamhet. Det finns därför i dag många intresserade människor som med glädje hälsar den av handelsministern föreslagna ulbyggnaden av den kommunala konsumentpolitiken välkommen.

Som framgår av utskottets belänkande delar utskottet statsrådets uppfattning all en nära kontakt mellan samhällets konsumentverksamhet och de enskilda konsumenterna är en grundläggande förutsättning för att konsumentpolitiken skall bli verkligt framgångsrik. Det är glädjande att ell enigt utskott godtagit de i proposiiionen föreslagna riktlinjerna för det kommunala engagemanget när del gäller konsumentfrågor.

Utskottet delar ocksä handelsministerns mening att en kommunal konsumentpolitisk verksamhet inle minskar behovel av engagemang från bl. a. folkrörelserna. Man kan med säkerhet räkna med att folkrörelserna och andra organisationer vid sidan av sin opinionsbildande verksamhet kommer att spela en aktiv roll när det gäller alt sprida allmän konsumentpolitisk information. Enligt utskottets uppfattning är det därför mycket väsentligt all deras arbeie, som är en mycket viklig del av den lokala konsumentpolitiken, på alla sätt kommer att stödjas.

Propositionens förslag om indragning av den regionala verksamheten från den 1 januari 1977 har utsatts för ganska härd kritik i elt tiotal

motioner. De går alla ul på all riksdagen bör besluta att hemkonsulenterna skall bibehållas, och enligt utskottets uppfattning finns det nu inte underlag för ett beslut om indragning inom en nära framlid av hemkonsulenterna i länen. Del betyder samtidigt att ulskottet anser all den verksamhet som bedrivs på regional nivå genom hemkonsulenterna fyller en viktig funktion. Utskottet anser dock att regeringen fortlöpande bör föfia utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sädana organisatoriska förändringar som kan erfordras.

När del gäller den föreslagna nödvändiga förstärkningen av konsumentverkets resurser för att verket skall få möjlighet att ge service till den kommunala verksamheten har en reservation, nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar, fogats till utskottets betänkande. I reservationen uttalas att det inte finns något behov av den i propositionen föreslagna förstärkningen av resurser till den centrala konsumentverksamheten. Utskottsmajoriteten kan självfallet inte ansluta sig till reservanternas uppfattning. Förverkligandet av den lokala konsumentpolitiken motiverar ökade resurser lill den centrala verksamheten för att klara rådgivning, information och nödvändig utbildning av berörda kommunala fiänsteman.

Sä några ord om reservationen 1. Den grundar sig på en motion av herr Romanus. Som framgår av denna motion kan motionären inte acceptera departementschefens förslag i budgetpropositionen beträffande statens pris- och kartellnämnds informationsverksamhet. Vidare kan han inte ansluta sig till departementschefens uppfattning att informaiion av den typ som lidskriften Pris- och karlellfrågor representerar i princip skall vara ekonomiskl självbärande.

Reservanterna fullföfier inte mer än tvä av de tre yrkanden som finns i motionen. Det är således ett enhälligt utskott som anser all den verksamhel inom statens pris- och kartellnämnd som avser den mera långsiktiga verksamheten bör överföras till konsumentverket, och att den mera kortsiktiga, nyhetsförmedlande informaiionen om priser och prisutveckling bör tillkomma SPK.

Dä tidskriften Pris- och karlellfrågor primärt inte kommer all lämna allmän upplysning lill en bred allmänhet kan ulskottet ansluta sig till departementschefens ullalande i självflnansieringsfrågan.

I reservalion nr 3 behandlas handläggningen av vissa reklamationsärenden. Herrar Regnéll och Hovhammar anser, i likhet med motionärerna i molionen 1975:617, att alla reklamationsärenden som innebär tvister mellan säfiare och köpare skall avgöras av Allmänna reklamaiionsnämnden. Beskrivningen som motionärerna ger av den verksamhet som konsumentverket bedrivit och de ätgärder verket föreslagit i fråga om förvärv, reparation och underhåll av småhus är hell korrekt. Jag konstaterar vidare alt utskottsmajoriteten och reservanlerna har samma uppfattning när del gäller behovel av en central reklamationsinslans för handläggning av klagomål som avser förvärv av småhus.

Men utskollsmajoriteten anser, till skillnad från motionärerna och re-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhel, m. m.

141

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

142

servanterna, all den av konsumentverket bedrivna försöksverksamheten i nuläget inte bör föras in under Allmänna reklamaiionsnämnden. Del finns anledning all erinra om att rättssäkerheten inle kommer att äventyras, eftersom verksamheten kommer att bedrivas i enlighet med de riktlinjer som hillills utvecklats vid Allmänna reklamationsnämnden. Det är alltså här fråga om en nämnd med lika många representanter för konsumenter och näringsliv saml en ordförande med domarerfaren-hel, Enligl uiskottsmajoritetens mening behövs ett betydligt bättre beslutsunderlag i fråga om besiktningsverksamhelen än vad som finns i dag, för alt verksamheten skall kunna vidgas till hela landet.

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall lill utskottets hemställan under samtliga punkler och avslag på samtliga reservationer.

Jag hinner kanske också med etl par kommenlarer, bl. a. till fru Sundberg om indragningen av hemkonsulenterna. Vi har i utskottels belänkande skrivit att vi f n. inte anser all del finns någon anledning lill indragning eftersom de upprätthäller en mycket aktiv konsumentpolitisk verksamhel. Men jag tror ändå all under tiden vi bygger upp den kommunala konsumentverksamheten och innan vi vet hur den kommer att fungera - vi har visserligen ett par plalser där vi prövat, men det är ändå ett för dåligt underiag för alt göra en helhetsbedömning av hur det kommer att sluta - får vi reservera oss litet och inle i dag säga att hemkonsulenterna skall finnas kvar i evig framtid. Det är möjligt all man när den kommunala verksamheten är utbyggd gör en bedömning av om man behöver någon regional verksamhet. Om den skall heta hemkonsulenter eller någol annal vet vi inle i dag. Jag trOr all det är bra all bygga ul den kommunala verksamheten för all sedan göra en helhetsbedömning av den.

Etl par talare har menat att kommunerna inle har råd all bygga ul en lokal konsumentverksamhet. Helsingborg - den kommun som jag kommer frän - var den första i landet som fick en kommunal konsu-menlnämnd och första året koslade verksamheten 98 000 kr. Nu är den, med den allmänna kostnadsutvecklingen, uppe i ca 120 000 kr. Del är klart att det är myckel pengar för små kommuner med stora engagemang på annal häll. Men jag tror all trycket från konsumenterna - det har också talals här i kammaren om all det flnns ell sådant tryck - är så starkt all kommunerna är tvungna att göra någonling. Då trorjag inle all dessa pengar kommer all betyda så mycket. Konsumentverket kommer ju ocksä att med råd, anvisningar och utbildning ge ett stöd lill kommunerna.

Slutligen vill jag någol beröra utbildningen av konsumentsekrelerare. Jag tror del är svårt att skriva upp någon formell kompelens för dessa människor. Den erfarenhet jag har av den verksamhet vi har bedrivit säger mig att del viktigaste för sådana sekreterare är alt de kan umgås med människor av alla kategorier. De sitter ofta som åskledare mellan säfiare och konsument. De får vara ganska mjuka i nyporna, och pä del området tror jag inte man kan fä någon formell ulbildning.

Här talas del om alt de skall ha juridisk ulbildning. Del krävs nog litet juridisk ulbildning, men del blir väl mest i fråga om de lagar som gäller på konsumentomrädet -jag länker pä köplagen, hemförsäljnings-lagen, marknadsföringslagen m. fl. Men jag tror all del är lättare alt utbilda folk för del ändamålet än del är all ubilda dem för uppgiften som åskledare mellan konsumenter och säfiare.

Herr lalman! Jag har kanske myckel mera all säga, men liden är knapp.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle;

Herr lalman! Tiden är som sagl knapp, och jag skall inle heller gå in i nägon debatt. Det var glädjande alt herr Pettersson i Helsingborg förde utskottets talan, eftersom herr Pettersson är en av dem som har längst erfarenhet av lokal konsumentverksamhet, i Helsingborgs kommun. Jag har själv föfil den verksamheten på nära håll. Jag instämmer i herr Petterssons uttalande all del trots alll inle rör sig om myckel pengar jämfört med vad man fär för dem.

Herr talman! Vi har i reservationen 2 yrkat all konsumentverket inte skall fä del förhöjda anslag som föreslås i handelsministerns proposition nr 40. Vi gör del jusl mol bakgrund av all vi tror alt det är uppbyggnaden på det lokala planet som är värdefull. Om man däremot anslår snart 20 mifi. kr. till konsumentverket för förvaltningskostnader får man trols alll förfärligt myckel mindre för de pengarna än man får för de 120 000 kronorna i Helsingborgs kommun. Vi tycker inle att det finns någon anledning all i nuvarande läge bifalla önskemålet om ell sådant förhöjt bidrag.

Jag vill i del sammanhangei gärna säga all utskottet trols alll gör samma realistiska bedömning som vi gör - del gjorde inle minst herr Pettersson i Helsingborg - och som departementschefen inte gjorde i propositionen. Vi tror nämligen all det blir ganska besväriigl och kommer att la läng tid all få i gång lokala konsumenlorgan av olika slag. Dä är del väl realistiskt all i stället förlita sig pä de regionala organen och hoppas alt kommunerna skall bli klarsynta nog alt bygga upp en sådan här verksamhel.

Jag anser inle alt vi med en gång skall lägga en massa pengar på konsumentverket i förhoppning om alt del skall vara väl använda pengar.

Hen PETTERSSON i Helsingborg (s) kort genmäle;

Herr lalman! Det anslag till konsumentverket som vi nu tillstyrker skulle väl egentligen ha lagils upp i del förslag om anslag till konsumentverkets verksamhet som framställdes vid årets börian. Del gjordes inle, därför all förslaget om lokal konsumentverksamhet då var på gång; avsikten var all anslagel i stället skulle behandlas i samband med della förslag.

Jag tror alt fru Sundberg bedömer frågan litet fel. Vi hade i näringsutskotlet besök av representanter fö hemkonsulenlorganisalionen, vilka där vittnade om att 80 % av den verksamhet som bedrivs pä hemkon-

143

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

sulentnivä är sådan verksamhet som rätteligen skulle bedrivas som lokal konsulenlverksamhel. Det behövs alltså stöd frän konsumentverket lill hemkonsulenterna. Utskottet skriver ocksä på s. 16 i sitt belänkande all utskottet räknar med kostnadskrävande hjälp till hemkonsulenlorganisalionen. Jag tror därför att moderaterna räknar litet fel.

Vidare håller konsumentverket på med utbildning av de människor som jobbar i de kommuner där man har etablerat lokal konsumentverksamhet. Jag väntar mig verkligen efter denna proposition att kommunerna skall snabba på med att bygga ut sin verksamhel, och dä behövs dessa pengar.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle;

Herr lalman! När man lyssnar lill herr Pettersson i Helsingborg kan man få den uppfattningen alt moderata samlingspartiels representanter inte har föreslagit någonting till konsumentverket, men vi har trots allt bifallit kravet pä 18 mifi. kr. De pengarna borde räcka till del som herr Pettersson i Helsingborg här nämnde.

Dessutom talade herr Pettersson om utbildning av konsumentsekreterarna. Jag vill där erinra om vad inle minst hemkonsulenterna har framfört, nämligen att den bästa formen för utbildning av dessa sekreterare definitivt är all låta dem komma i kontakt med den regionala verksamheten och att låta hemkonsulenterna hjälpa lill med den utbildningen. Det ställer sig både billigare och blir med all säkerhet effektivare, eftersom de sysslar med jusl den typ av verksamhet som konsumentsekreterarna kommeratt bedriva. Där instämmer jag helt i vad herr Pettersson i Helsingborg sade.

Lät mig till sist, herr talman, bara nämna ytterligare en sak som jag glömde förra gången. Herr Pettersson i Helsingborg sade; den av handelsministern föreslagna ulbyggnaden av den lokala konsumentverksamheten. Del är alldeles riktigt all del är den av handelsministern föreslagna, men jag vill gärna erinra om att sådan verksamhet redan längt tidigare har föreslagits i moiioner här i riksdagen.

144

Fru OSKARSSON (c):

Herr lalman! I näringsulskollels betänkande nr 26 behandlas konsumenlpoliliska frågor och bl. a. kommunal konsumenlpolilisk verksamhet. Det är den delen av betänkandet som jag ämnar la upp.

Konsumentfrågorna har under de senaste åren blivit alltmer aktuella. Alt ge alla möjlighel till en god konsumentupplysning är en viktig målsättning. När konsumentverket tillskapades var delta ell uttryck för vifian alt genomföra och åstadkomma förbättringar inom området. Det är då också angeläget alt bygga ut verksamheten, så alt man verkligen når ul till så många som möjligl, och då speciellt till de s. k. svaga konsumenterna.

Propositionens förslag om en kommunal konsumenlpolilisk verksamhel är elt viktigt sleg i den ulvecklingen. Inom cenlern är vi positiva

lill förslaget, vilket också betonas i motionen 1896 frän centerpartiet. Utskollet är också helt enhälligl pä den punkten. En nära kontakt mellan samhällets konsumentverksamhet och den enskilde konsumenten är en grundläggande förutsättning för att konsumentpolitiken skall bli framgångsrik, och möjligheterna för en sådan kontakt är bäst pä lokal nivå. Dä är det naturligt att kommunen intresserar sig för konsumentfrågor och bygger ut sin verksamhet. Men del är vikligt alt kommunerna själva fär avgöra hur och när de har möjlighet all satsa inom della område. 1 beiänkandel betonas också att det för kommunerna är elt frivilligt åtagande all tillskapa konsumentnämnder och konsumentsekrelerare.

Det är slor skillnad på kommunernas möjligheler att bygga ut verksamheten. Fören del kommuner är förutsättningarna gynnsamma, medan det för andra är förenat med betydande svårigheter, inle minst ekonomiska, att klara en satsning på konsumentupplysningens område.

Den fråga i proposiiionen som har väckt mest intresse och orsakat den största debatien är förslaget om en indragning av den regionala verksamheten, vilket innebär en indragning av hemkonsulentfiänslerna. Man föreslår i proposiiionen att den resurs som då friställs skall satsas centralt på konsumentverket och all konsumentverket i fortsättningen skall ha hand om all direklrådgivning lill kommunerna, ulbildning av konsumentsekrelerare m. m.

Flera motioner har väckts med anledning av detta förslag, bl. a. centerns motion 1896. I den berörs den regionala verksamheten, och man kräver i motionen alt denna verksamhel skall bibehållas. Del är myckel positivt att man inom utskottet har kunnat ena sig om att bibehålla denna verksamhel och i detta avseende gåll emot propositionens förslag om en indragning av de regionala fiänslerna.

För all ufiämna olikheterna mellan olika kommuner och vara en samlande funktion är det vikligt all denna verksamhel bibehålls. Del skulle vara olyckligt alt dra in de regionala fiänslerna och i stället centralisera verksamheten till konsumentverket. Det skulle innebära en försvagning ute i länen beroende på dels kommunernas olika förutsättningar att bygga ut sin verksamhet - i mänga fall kommer det säkert alt dröja innan en tillfredsställande kommunal organisalion kommer lill stånd -, dels pä att man då rycker undan en organisation som fungerar bra och ersätter den med en central funktion, som man av erfarenhet vel att det ofta är svårt alt nä kontakt med.

Den regionala organisationen behövs även om och när den konimunala byggs ul. Kommunernas insatser kommer väl i första hand att utgöras av direkt rådgivning och upplysning lill konsumenterna och även av uppsökande verksamhet. Hemkonsulenternas uppgift måste då vara att klara rådgivningen i slörre frågor, bl. a. juridisk rådgivning - en verksamhel som har ökal betydligt under senare är - samt ulbildning bl. a. av konsumentsekrelerare. Dessa måste ocksä få tillgång lill fortbildning, någol som skulle vara svårt för konsumentverket alt klara även om verket får ökade resurser. Även utställningar kan ordnas på regional nivå liksom

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

informationsverksamhet t. ex. i kostfrågor.

En annan uppgift för den regionala verksamheten är att vara ell samband mellan kommunerna och konsumentverket. Som jag ser det skulle det vara svårt om kommunerna i alla rädgivningsfrägor skulle vända sig direkt lill konsumentverket. Det skulle innebära en onödig belastning på verket. I utskottets betänkande betonas vikten av att man tills vidare behäller den regionala verksamheten och all den anpassas till den kommunala i takt med att denna utvecklas. Jag betraktar detta som en möjlighet för hemkonsulentverksamhelen att utvecklas, särskilt med tanke på hemkonsulenternas stora kunnande och erfarenhet. Från cenlerns sida ser vi ingen tidsbegränsning i utskottels skrivning, men man skall givetvis kunna göra en översyn av den här verksamheten när den har pågått en tid.

Utskottet betonar också all den bibehållna regionala verksamheten skall garanteras stöd från centralt håll. Det är då angelägel att verket får en resursförstärkning för alt kunna motsvara de krav som kommer att ställas frän kommunall och regionalt häll. Delta är anledningen lill alt centerns ledamöter i utskottet har yrkat bifall till propositionens förslag om en ökning av anslaget till konsumentverket med 1,7 mifi. kr.

Herr talman! Lät mig la upp en annan aspekt pä hemkonsulenternas verksamhet, nämligen den möjlighel lill trygghet i arbetet som man hoppas alt de skall fä genom förslaget om all deras uppgift skall bibehållas.

I en lid då arbelsvårdsfrägor och arbetslrygghet diskuteras mer än någonsin måste del kännas otillfredsställande att arbeta under så otrygga förhållanden som hemkonsulenterna har fäll göra under flera år. Att under loppet av några är få flytta från hushållningssällskap lill lantbruksnämnd och vidare lill länsstyrelse för att nu arbeta under trycket av en indragning av fiänslerna kan inte skapa arbetsro och trygghet. Det är nog få yrkesgrupper i vårl land som har fåll uppleva sä mänga omställningar på så kort lid som hemkonsulenterna. Även om gruppen inte är så slor måste också den fä känna anställningstrygghet.

Jag är väl medveten om att detta inte kan vara ett skäl för all bibehålla den regionala delen, och del är inte heller anledningen till värt ställningslagande i utskollet. Men del är ändå med tillfredsställelse man kan konstalera att behandlingen av proposiiionen och förslaget i betänkandet innebär ökad arbetslrygghet för hemkonsulenterna.

Herr talman! Med delta ber jag att fä yrka bifall till vad ulskottet hemställt.

I della anförande instämde herrar Johansson i Växjö och Böriesson i Falköping, fröken Pehrsson, herr Böriesson i Glömminge, fru Tilländer samt herrar Korpås och Petersson i Ronneby (samtliga c).

146

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! En god och aktiv konsumenlservice finns det skäl att främja och utveckla. Handelsministern framhåller i propositionen att en

nära kontaki mellan samhällets konsumentverksamhet och de enskilda konsumenterna är en grundläggande förutsättning för att konsumentpolitiken skall bli verkligt framgångsrik. Denna sanning gäller inte minst på länsnivå. Gapet mellan primärkommun och centralt ämbetsverk ger knappasl möjlighet till närkontakt.

De hemkonsulenter som fungerar pä regional nivå känner såväl länens som kommunernas skifiande behov och förutsättningar, något som är etl villkor för att få till stånd en effektiv lokal konsumentpolitisk verksamhel.

Den centralisering av den allmänna informationsverksamheten som propositionen föreslog strider dessutom mot de allmänna strävanden till regionalisering av den statliga verksamheten som kommit lill uttryck under senare år. Det är inte bara konsumentverket som har behov av en regional förbindelselänk och bevakning. Även andra myndigheter, t. ex. socialstyrelsen, livsmedelsverket, konsumentombudsmannen och reklamationsnämnden, har vid olika tillfällen - och även i remissvaren - understrukit behovet av en regional organisalion.

I proposiiionen angavs alt det bör vara en fördel om särskild sakkunskap i konsumentfrågor finns på regional nivå. Men det avvisas bl. a. av kostnadsskäl. Jag menar emellertid att en regional verksamhel med uppdelning på funktioner i så nära anknytning som möjligt lill konsumentverkets delprogram bör kunna tillgodoses genom en ringa förstärkning av den regionala verksamheten. Herr Henmark och jag har lidigare i motioner föreslagit en utökning av antalet regionala hemkonsulenter. Vi har sagt all en förstärkning med tiotalet konsulenter skulle ge möjlighel till tvä befattningshavare i varie län.

Man får inle heller bortse frän den ökade kostnad primärkommunerna åsamkas om det regionala konsumentstödet helt skulle försvinna. Visserligen börden primära konsumentfiänsten i vilkel fall som helst byggas ut, men den kräver ännu mer och därmed slörre kostnader om den regionala verksamheten försvinner.

Det är föfiaklligen enligl vår mening angeläget att den nuvarande hemkonsulentverksamhelen pä länsnivå bibehålls och vidareutvecklas. Samtidigt är det viktigt alt slå fast att verksamheten underifrån med kommunalt verksamma fiänsteman byggs ut.

Det var därför illavarslande när handelsministern föreslog en indragning av den nuvarande väletablerade regionala verksamheten på länsnivå. Förslaget innebar därigenom en oacceptabel total försvagning av den konsumenlpoliliska verksamheten.

Det har lidigare påpekats här i dag att det frän alla partier har väckts moiioner som yrkat avslag på regeringens proposilion i den del som avser att rasera den regionala hemkonsulenlorganisalionen. Näringsutskottet biträder i allt väsentligt motionärernas yrkande i dessa delar. Del flnns enligl utskottets mening inte underlag för beslul om indragning av hemkonsulentfiänslerna i länen. Den verksamhel som bedrivs på regional nivå genom hemkonsulenterna fyller f n. en viklig funktion, särskilt

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

147

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

när den lokala konsumenlpoliliska verksamheten är i elt känsligt uppbyggnadsskede.

Näringsutskottet föreslåratt riksdagen beslutar att uppmana regeringen att fortlöpande föfia utvecklingen på såväl det lokala som regionala planet och i förekommande fall lägga förslag som kan föranledas av de förändrade förhållanden som kan uppstå, t. ex. då det finns en välulbyggd och fungerande lokal organisation. Om del med nödvändighet kommer all leda till all ens dä avveckla länskonsulenterna är jag emellertid mycket Iveksam inför.

Herr Pettersson i Helsingborg uttalade sig med slor försiktighet belräffande framliden för länens hemkonsulenter. Del är naturligtvis allmänl en god regel alt inle vara så tvärsäker när det gäller framtiden. Men, herr lalman, jag menar att myckel talar för alt den förstärkning som behövs för att bistå det lokala konsumentarbetel bäst sker med den erfarenhet - och närhet - som de regionala hemkonsulenterna besitter.

Därför, herr talman, ber jag att fä yrka bifall till utskottets hemställan i näringsulskollels betänkande nr 26 med undantag av punkten 1, där jag yrkar bifall till reservaiionen 1.

148

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! I propositionen 1975:40 dras riktlinjerna upp för konsumentpolitikens innehåll och organisalion, och i motionen 1975:1891, som jag väckt tillsammans med mina partikamrater på länsbänken saml herr Westberg i Ljusdal och fru Wigenfeldt, har jag i stort anslutit mig lill de målsättningar som framförs i proposiiionen.

Del är angeläget alt vi får lill stånd en breddad konsumentverksamhet och en utbyggnad på del lokala planet. I Centerns kvinnoförbund har vi arbetat mycket med de konsumentpolitiska frågorna och framför alll tagit upp de resurssvaga konsumentgruppernas problem och deras behov av råd och vägledning. Konsumentpolitiken bör utformas med utgångspunkl i individen. Analyser av konsumentens situation bör bilda underiag för ställningstaganden och åtgärder i konsumentfrågor.

Genom utbyggnad av den lokala konsumentverksamheten kan konsumenternas slällning stärkas. I Cenlerns kvinnoförbund har vi diskuterat en målsättning som skulle innebära obligatoriska kommunala konsumenlnämnder. Vi såg det som ell jämlikhetskrav att alla konsumenter, var de än bor, skulle få samma möjligheter lill rådgivning och samma möjligheler att påverka konsumentfrågorna.

Departementschefen anser all en lagreglering av konsumentverksamheten varken är behövlig eller lämplig. Det skall således ankomma på kommunerna själva alt besluta om den kommunala konsumentverksamheten. Bl. a. mot bakgrund av kommunernas nuvarande ekonomiska läge har jag i min moiion anslutit mig lill "frivillig linje". Kommunerna, komnier all få elt slort ansvar när det gäller alt bygga upp och organisera den lokala konsumentpolitiska verksamheten. Jag är övertygad om att det är etl ansvar som våra förtroendevalda i kommunerna kommer att

uppfylla. Det är bara att understryka hur angelägen den lokala verksamheten är för konsumenterna.

När vi i fiol här i kammaren behandlade konsumentpolitiska frågor framförde jag den synpunkten all vi kan få en effektiv konsumentpolitik först när vi fär en utbyggnad av konsumentpolitiken centralt, regionalt och lokall. Med en effektiv konsumentpolitik menar jag då en decentraliserad konsumentpolitik, där det är konsumenterna själva som genom sina behov och önskemål styr den centrala verksamheten och inle tvärtom. Den lokala verksamheten kan bättre fånga upp konsumenternas verkliga behov, men en förutsättning för en effektiv konsumentpolitik är att konsumentverksamheten fungerar pä alla tre nivåerna.

I den departementspromemoria som ligger lill grund för proposiiionen föreslog man alt det regionala ledet skulle avskaffas, vilket också senare blev departementschefens förslag. Jag är övertygad om alt om den ifrågavarande arbetsgruppen hade haft en annan sammansättning - en mer allsidig sammansättning av både män och kvinnor, av både experter och vanliga konsumenter - skulle man aldrig ha kommit fram till del verklighetsfrämmande resultat som man gjorde när det gäller del regionala ledet.

Vid remissbehandlingen har en överväldigande majoritet uttalat sig för ett bibehållande av den regionala verksamheten. Sä t. ex avstyrker samtliga länsstyrelser utom tvä förslaget om indragning av hemkonsulentfiänslerna. Mänga motioner har ju också väckts här vid riksmötet.

Näringsutskotlet har med realism och sinne för verkligheten gripit sig an denna fråga och sagt nej till indragning av den regionala verksamheten. Del är positivt och glädjande.

Del som emellertid gjort att jag begärt ordel är utskottets skrivning somjag känner en viss tveksamhet inför. Man säger att ingen indragning bör göras nu, och man säger ocksä att i takt med ulvecklingen på det kommunala planet bör en anpassning ske av den regionala verksamheten. På en sätt är del nalurliglvis klart alt en ständig anpassning måste ske av verksamheten på alla de tre nivåerna. Men om man menar att en regional verksamhel endast har en funktion så länge den kommunala verksamheten ej är utbyggd, så anser jag alt del är fel. Det var också vad fru Oskarsson framhöll i sill anförande.

Även om vi får en brett uppbyggd kommunal verksamhel så behövs del regionala ledet. Del är nödvändigt med regionala befattningshavare som är väl insatta i de regionala förhållandena och som kan samordna större konsumenlinsatser och kampanjer och samverka med olika regionala organ för att tillvarata konsumenternas intressen.

Den allmänna informationsverksamheten i form av utställningar, kampanjer och mötesverksamhel bör således bedrivas frän det regionala planet. Det är orimligt alt tänka sig all konsumentverket skulle hinna med alt befiäna alla landets kommuner. Den regionala konsumentverksamheten är inle heller knuten enbart lill konsumentverket utan även till KO, allmänna reklamationsnämnden, livsmedelsverket och pris-och kar-

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

149

11 Riksdagens protokoll 1975. Nr 80

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

tellnämnden. Detta motiverar en samordnande instans pä det regionala planet. Länsstyrelsen i mitt län, Gävleborgs län, säger att det måsle ocksä ur konsumentpolitisk synpunkt vara synnerligen angelägel att den mera specialiserade delen av informations- och utbildningsverksamheten finns kvar på regional nivå och inte flyttas över till central nivå.

Den centralisering av verksamheten som propositionen pläderar för, när man föreslår ett avskaffande av det regionala ledet, går helt stick i stäv mot utvecklingstendenserna i samhället för övrigt. Vi har ju på gång en decentralisering och regionalisering av statlig verksamhel som innebär etl slörre regionall ansvar över huvud laget. Det finns en princip formulerad om uppgiftsfördelningen mellan olika nivåer som jag har anledning alt åberopa, nämligen all en uppgift ej bör ligga på högre beslutsnivå än nödvändigt i förhållande till de av beslutet direkt berörda. Jag vill således understryka viklen av en konsumentpolitisk verksamhet pä alla tre nivåerna.

Sedan har jag ett litet påpekande i all vänlighet till herr Andersson i Örebro. Han sade att socialdemokrater och folkpartister tidigare är har motionerat om lokal konsumentpolitisk verksamhel. I fiol motionerade jag om detta, och jag är centerpartist. Jag var heller inte ensam centerpartist bakom den molionen.

Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

150

Hen ALSÉN (s):

Herr lalman! Del beslut som kammaren förhoppningsvis strax kommer alt falla rörande kommunal konsumenlpolilisk verksamhel innebär elt vikligl sleg mot ett fortsatt stärkande av konsumenternas slällning i värt biandekonomiska samhälle - en strävan som ju den sittande regeringen under senare år mycket starkt har manifesterat och konkretiserat på olika områden.

Det gäller, som påpekas i såväl proposiiionen som utskottsbetänkandet, främst alt förbättra de resurssvaga konsumenternas situation. Jag avser all i det föfiande beröra folkrörelsernas medverkan och ställning i den kommunala konsumenlpoliliska verksamheten. Jag gör del mot bakgrund av mitt engagemang inom konsumentkooperationen.

Men försl vill jag starkt betona viklen av att kommunernas förtroendevalda känner sitt ansvar. Del är ju ute i kommunerna kammarens beslul skall verkställas.

Jag tror all vi alla är medvetna om all det finns problem pä mänga håll när del gäller kostnaderna för den här verksamheten ute i kommunerna. Därför är del av myckel slor vikt all det bedrivs en kraftfull opinionsbildning på del lokala planet. Här tillåter jag mig att hysa vissa tvivel pä alt den borgerliga uppslutningen i de kommuner där vi har borgerlig majoritet blir lika helhjärtad och - jag höll pä all säga entusiastisk - som man kan finna den i kammaren i dag. Jag gör del av erfarenhelsmässiga skäl. Jag stannar för dagen vid detta konstaterande.

I detta sammanhang måste vi alla känna ett ansvar. Del gäller såväl organisalioner som enskilda personer. Självfallet mäste Kommunförbundet aktivt medverka i opinionsbildningen och informationsverksamheten.

Därefter vill jag anföra något om folkrörelsernas roll och uppgifter i della sammanhang. Jag skall i del avseendet begränsa mig till den konsumentkooperativa rörelsen och löntagarorganisationerna LO och TCO. Jag gör det därför alt dessa organisalioner, som jag ser del, pä elt utomordentligt sätt illustrerat hur aktiva folkrörelser kan driva pä och i god mening påverka samhällets åtgärder på för medborgarna viktiga områden.

I slutet pä 1960-talel inriktades ett sedan länge bedrivet samarbete mellan KF, LO och TCO intensivt på att bl. a. undersöka i vad mån synpunkter pä samhällets konsumentpolitik kunde samordnas och komma till uitryck i konsumentulredningens betänkande. Sä skedde ocksä.

En föfid härav blev sedermera alt de tre organisationerna enades om ett gemensamt yttrande över beiänkandel - elt yttrande som jag vägar påslå har fält stor betydelse för utformningen av samhällets konsumentpolitik.

Ungefär samtidigt med all detta pågick drogs - det var 1971 - en konsumenlkongress samman. Där behandlades bl. a. konsumentpolitiken. Till den kongressen kom elt stort antal ombud väl förberedda i dessa frågor, inle minst i vad del gäller den konsumenlpoliliska diskussionen.

Denna konsumentkongress, som inom parentes sagt hade 4 000 motioner att behandla, gjorde bl. a. ell uttalande om den lokala konsumentpolitiken och sade bl. a. föfiande;

"Kongressen stöder konsumentutredningens förslag om all kommunala konsumentnämnder inrättas. Kongressen uppmanar Kommunförbundet alt verka for att kommunala konsumentnämnder snarast inrättas."

Vad del i någol slags konsumenikooperativ självuppgivelse som kongressen förordade starkare samhällsinsatser inom konsumentområdet? Nej, självfallet inte. De samhällsorgan man ville inrätta skulle inle ersätta konsumentkooperationen. De skulle komplettera den organisationens insatser, främst på områden som ligger utom konsumentkooperationens räckvidd, och därmed verka för all effektivare främja konsumentintressena.

En ledande kraft inom dagens konsumentkooperation, Nils Thedin, berörde de här frågorna vid KF:s förbundsstämma 1972. Jag vill citera några meningar ur hans anförande.

"Allt efter som organisationerna växte i styrka kunde vi också med större eftertryck ställa krav på samhället. Organisationerna har spelat en pådrivande och rent av ledande roll i den poliliska, sociala och ekonomiska omdaningen. Därmed har också samhället pä många områden kommii all överta uppgifter, som man tidigare sökt lösa enbart på frivillighetens väg. Med hjälp av lagstiftning, skallepolitik, socialpolitik

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

151

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

152

strävar man all bygga elt samhälle som ger åt sina medborgare mer av trygghet, av frihet och jämlikhet. Betyder della dä att folkrörelsernas roll blir mindre, att organisationerna efter hand föriorar sitt berättigande och blir överflödiga?

Det är här inte fråga om ett antingen/eller. Del är fråga om etl bäde/och. Samhällets framflyttade positioner betyder inte en minskad roll för organisationerna. Många gånger kan det visseriigen innebära alt uppgifter förändras, alt tonvikten blir annoriunda i organisationernas verksamhet. Men deras betydelse när det gäller att engagera de enskilda medborgarna i samhällsfrågor och att hålla demokratin levande måsle snarast bli större än någonsin förr."

LO:s, TCO;s och KF:s yttrande frän 1974 över den departementspromemoria som legat till grund för regeringens proposition ligger helt i linje med de synpunkter som framfördes i Thedins anförande. Jag vill citera ett utdrag ur detta yttrande av de tre organisationerna, där det heter:

"KF, LO och TCO finner det i detta sammanhang angeläget understryka att lokal konsumenlpolilisk verksamhet inrymmer uppgifter för vilka folkrörelserna och bildningsorganisationerna har stort ansvar. Konsumentföreningarnas stadgar föreskriver att föreningarna skall bedriva konsumentinformation och bevaka konsumenternas intressen i samhällsutvecklingen, bl. a. på lagstiftningens område. Betydande resurser sätts in på dessa uppgifter. De fackliga organisationerna och bildningsorganisationerna gör stora och fortlöpande insatser, inte minst när det gäller opinionsbildningen på det konsumentpolitiska området.

Det kan därför inte bli fråga om all organisationernas verksamhet på konsumentomrädet överföres på kommunerna. Samhällets och organisationernas insalser måste här, som på så många andra områden, komplettera varandra. KF, LO och TCO vill alllsä hävda all en slagkraftig konsumentpolitisk verksamhet även framgenl förutsätler etl starkt engagemang från konsument- och löntagarorganisationernas sida, inte minst på det lokala planet."

Nu föresläs alltså inrättande av kommunala konsumentnämnder. Jag vill än en gäng stryka under att det är viktigt och nödvändigt med den åtgärden. Jag tar det helt naturiigt, eftersom del har skymtal vissa synpunkler av varierande innehåll i det avseendet, att man lalar om kommunala förtroendemannaorgan i vanlig mening, sammansatta på det sätt som den kommunallag vi arbetar efter känner. Någon annan lösning i det fallet anser jag utesluten.

I propositionen understryker man vikten av alt del vid sidan av konsumentnämnderna inrättas särskilda referensgrupper, som kan svara för samordning och information mellan kommunerna, folkrörelserna och medborgarna. Som jag ser det är dessa referensgrupper myckel vikliga, och de ligger helt i linje med det resonemang som LO, TCO och KF förde i sill yttrande. Etl krav på de här referensgrupperna i vad gäller deras sammansättning är alt ledamöterna skall tas från medlemsorga-

nisationer, som företräder konsumenternas intressen. Vi har på senare tid skymtat synpunkter alt här skulle flnnas företrädare för intressen som inte sammanfaller med konsumenternas. Jag vill helt ta avstånd från den tankegången och starkt stryka under all rekryteringen måste ske på grunder som överensstämmer med konsumentintresset. Jag tänker dä i första hand på företrädare som representerar lötagarna, pä konsumentkooperationen, pensionärsorganisationer och handikapporganisationer. Det gäller för samhället att la tillvara de kunskaper, den erfarenhet som konsumenterna, löntagarna, har samlat i sina egna organisationer. Det är också, som jag ser det, en effektiv väg alt nå fram till dem som bäst behöver få del av samhällets insalser. Man kan också den vägen åstadkomma en levande dialog och fokusera elt stort problemområde, som under lång tid har varit försummat.

Herr talman, jag vill bara till slut säga att den fråga som myckel har upptagit motionärerna i della ärende och också varit den stora frågan i kammardebatten, nämligen den om hemkonsulenterna, har fäll en lösning som jag tycker är acceptabel. Ulskollels resonemang kan accepleras; men det är, som jag ser det, viktigt att man fortlöpande föfier den här frågan. Så småningom tror jag att man får skäl att ompröva det hela i linje med resonemanget i departementpromemorian och i överensstämmelse med propositionens förslag. Del är emellertid för tidigt att ta upp den debatten nu. Jag vill således yrka bifall till näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 26.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

Fru FREDGARDH (c):

Herr talman! Inom politiken talas det gärna om hur viktigt del är att ha en fast förankring i en utbredd folkopinion. Värt svenska remissförfarande vill vara ett uttryck för detta. Så långt ner som möjligt i hierarkin skall man få möjlighet att yttra sig innan beslut fattas. Det är en god och riktig praxis, men god förblir den bara så länge som be-slulsfallarna också tar hänsyn till vad de tillfrågade sagt, I det avseendet utgör regeringsproposition nr 40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet en ganska märklig skrift. När del gäller vad som numera kallas del regionala ledet inom den konsumenlpoliliska verksamheten -men som på ren svenska heter hemkonsulenterna - föreslär man nämligen alt detta led skall försvinna. Delta trots att praktiskt laget samtliga remissinstanser avstyrkt ell indragande och därtill flera krävt en förstärkning av hemkonsulenternas verksamhet. Föredraganden erkänner att hemkonsulenterna gjort en viktig insats men föreslår ändå all de skall försvinna. Detta har inte bara väckt förvåning ulan också uppfatlats som ett direkt försvagande av den konsumentpolitiska verksamheten vid en lidpunkt när denna verksamhet behöver allt stöd och i ett sä vikligt skede som den kommande utbyggnaden av verksamheten i kommunerna utgör. Att denna del, dvs. den kommunala delen av konsumentverksamheten, försummades när konsumentverket byggdes upp och konsumentverksamheten omorganiserades var ganska sväri all förstå.

153

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

154

Föfiderna har heller inte uteblivit. Konsumentverket har blivit en koloss på lerfötter, en stor och lung överbyggnad utan ett fast fundamenl att vila på. Nu skall man reparera denna skada men vill då riva bort det mellanled mellan kommuner och konsumentverk som de på länsnivå verkande hemkonsulenterna blivit. Och sä hotar den sista villan att bli värre än den första.

Nu har utskottet i alla fall haft klokheten alt gä ifrån indragningskravet. Man skriver i stället så här: "Det finns enligt utskottets mening inte underlag för ett beslut nu om indragning i en nära framtid av hemkonsulentfiänslerna i länen." Finns del inle ocksä här vissa formuleringar som väcker undran? Vad menas t. ex. med "nu"? Och vad menar utskottet när man litet längre fram i beiänkandel skriver; "I takt med utvecklingen på det kommunala planet bör enligt utskottets mening en anpassning av den regionala organisationen komma till stånd. Den slrävan att rationellt fördela de konsumenlpoliliska resurserna, som regeringens förslag ärell uttryck för, kan utskottet ansluta sig till. Regeringen bör fortlöpande föfia utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleds härav," Också här undrar man vad som egentligen avses. Vilken är den "anpassning av den regionala organisationen" som skall ske? Härom säges ingenting. Mycket torde i framtiden bero pä de direktiv för den fortsatta verksamheten som de regionala befattningshavarna kommer att få liksom på de resurser som ställs till deras förfogande,

I alla fall fär man vara glad åt att en omedelbar indragning av hem-konsulentfiänsterna inte förestår. När man vinner lid vinner man ofta också nya möjligheter.

Det regionala ledet behövs, och jag och mina medmotionärer konstaterade i motionen 1889 att en indragning av detta led skulle innebära "en oacceptabel försvagning av hela den konsumentpolitiska verksamheten".

Del flnns många vikliga uppgifter för dessa befattningshavare. Jag behöver inte göra någon uppräkning. Del räcker all konstatera alt hemkonsulenterna redan blivit ell verksamt stöd för kommuner som försöker göra etl första trevande försök att ta upp en egen konsumentpolitisk verksamhet. I många fall har dessa kommuner också direkt stimulerats till detta från regionalt häll. Med rimliga resurser bör den regionala verksamheten kunna få en mycket god inverkan på den kommunala konsumentverksamheten och även verka för att det motstånd som tyvärr finns mot denna på sina håll inom kommunerna kommer att försvinna.

Under många år byggde hemkonsulenterna upp en verksamhet som blev inte bara uppskattad i vida kretsar utan också djupt förankrad bland den allmänhet som den riktade sig till. Från detta bortsåg den arbetsgrupp inom handelsdepartementet vars promemoria ligger lill grund för propositionen. I remisserna pläderades - som jag lidigare nämnt - starkt för bibehållande av hemkonsulenterna, men trots della krävdes indragning i propositionen.

Trols alt hemkonsulenterna flytlals från den ena arbetsplatsen lill den andra har de emellertid kunnat fortsätta sitt arbete. De har nu funnit sig till rätta på länsstyrelserna, skapat nya kontakter och fått till stånd en verksamhet som förutom att den ger information ocksä pä många häll blivit samordnande för konsumentfrågor inom hela län.

Det är nödvändigt att konsumentverket i sin egenskap av arbetsgivare och överordnad för hemkonsulenterna inser detta, verkligen tar fasta på de många positiva sidor som finns i hemkonsulenternas arbete och ser lill alt dessa kan ulnyUjas. Helst bör deras verksamhet byggas ut, inte minst i samarbete med kommunerna. Om sedan dessa befattningshavare i fortsättningen skall kallas hemkonsulenter eller regionala konsumentsekreterare spelar mindre roll.

Näringsutskottets förslag är en kompromiss med de fel och förfiänster som brukar vidlåda sådana. Denna kompromiss ger emellertid möjligheter lill en positiv utveckling i framtiden, om den ulnylfias rätt.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till näringsutskoltets hemställan i betänkande nr 26.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhel, m. m.

Herr handelsministern FELDT:

Hen lalman! Efter att ha lyssnat till den här debatten känner jag ett behov av att påminna om vilket beslut riksdagen egentligen står i begrepp att fatta. Del innebär att man rekommenderar kommunerna att ta ansvaret för den lokala konsumenlpoliliska verksamheten. Det innebär att man förstärker konsumentverket för att det skall kunna ge de kommunala konsumentsekrelerarna och konsumenlnämnderna råd, vägledning och service. Det innebär att man ger kommunerna riktlinjer för hur den här verksamheten skall bedrivas. Detta är som jag ser det ett myckel vikligl framsteg, och det är del centrala i det kommande riksdagsbeslutet.

Det är i dag ocksä en väsentlig förändring som inträffat i förutsättningarna för riksdagens beslut och uttalanden på det här området jämfört med läget 1972. Vi har under den här tiden haft ingående diskussioner och överläggningar med elt antal kommuner och med Kommunförbundets ledning. De har lett lill att Kommunförbundet har ställt sig bakom förslaget i sitt remissyttrande. Jag utgår frän att vi därmed har lagt den grund som vi tyvärr inte hade för tre år sedan för den konimunala uppslutningen kring förslaget.

Flera talare har ägnat sä stor uppmärksamhet åt den statliga regionala verksamhetens framtid att den här innebörden av riksdagsbeslutet tycks ha kommit någol i bakgrunden under debatien. Det har den däremot inle gjort i näringsutskottets belänkande, där det alldeles tydligt framgår vad det är fråga om. Åtminstone ell par talesmän för utskollet har ocksä gjort detta mycket klart. Därför, herr talman, tolkar jag riksdagens beslul pä det sättet all ett budskap utgår till landets kommuner av innebörden att en enig riksdag vill ge kommunerna ansvaret för den lokala konsumenlpoliliska verksamheten. Det politiska arbetet ute i landet för att nå det syftet bör alltså nu kunna starta. Jag tror att jag kan säga för

155

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

det parti som jag tillhör att man kommer att aktivt gä in för att få en lokal, demokratisk förankring av konsumentpolitiken i nära samarbete med folkrörelser och den lokala aktiva opinionen på det här området. Jag hoppas att jag kan utgå från att övriga partier, vars riksdagsrepresentanter om en stund skall delta i beslutet, kommer att göra sammalunda.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Andersson i Örebro och Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 1 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Andersson i Örebro och Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 268 Nej - 38

Punkterna 2

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkter hemställt.

Punklen 5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i belänkandet nr 26 punklen 5 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar.

156

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 47

Avstår - I

Punklerna 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 8

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 26 punkten 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då fru Sundberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 262 Nej - 46

Punkten 9

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet, m. m.

§ 21 Anmäldes och bordlades

Moiioner

Nr 2151 av herr Bohman m.fl.

Nr 2152 av herr Fälldin m.fl.

Nr 2153 av herr Helén m.fl.

Nr 2154 av herr Hermansson m.jl.

Nr 2155 av herr Löfgren

Nr 2156 av herr Sijernström

med anledning av propositionen 1975:100 med förslag till slutlig reglering

av statsbudgeten för budgetåret 1975/76, m, m. (komplelleringspropo-

sition)

157

Nr 80

Onsdagen den 14 maj 1975

Meddelande om frågor

§ 22 Meddelande om frågor

Meddelades alt föfiande frågor framställts

den 14 maj

Nr 196 av herr Björck i Nässjö (m) lill herr kommunikationsministern om föfiderna av bristande betalning av fordonsskall och drivmedelsskatt;

Fordon med ej betald skall eller med reslförd fordonsskatt och/eller drivmedelsskatt får ej brukas i trafik enligl väglraflkskatteförordningens 16 och 21 §§. Om fordon trots detta brukas och detta avslöjas vid t, ex, en poliskontroll blir resultatet böter för vederbörande och ej någon ytterligare åtgärd därutöver. Detta innebär i många fall att den som brukar fordonet i yrkesmässig trafik kan fortsätta sin trafik trots att skatt sålunda ej erlagts.

Fråga; Vill kommunikationsministern medverka till alt sädana åigärder vidtas alt polisman och/eller åklagare kan stoppa bil som ej får brukas i yrkesmässig trafik på grund av ej eriagda skaller, exempelvis genom körförbud och omhändertagande av fordonets nummerskyll?

Nr 197 av fru Hansson (s) lill herr socialministern om anlropologisk undersökning vid fastställande av faderskap:

Vid fastställande av faderskap då del flnns flera "möjliga" fäder måste man företa en s. k. anlropologisk undersökning. Undersökningen utförs av rätlsantropologiska laboratoriet vid statens rätlsläkarstaiion. F. n. finns ingen rällsanlropolog, varför man inle längre kan ulföra dessa undersökningar.

Avser statsrådet all vidta sådana åtgärder att de anlropologiska undersökningarna med del snaraste kan återupptas?

158

Nr 198 av herr Björck i Nässjö (m) lill herr handelsministern om ingivande av aktiebolags verksamhetsberättelser lill patent- och registreringsverket:

För all kontrollera elt aktiebolags ekonomiska situation är del ofta nödvändigt all la del av dess senasie verksamhetsberättelse. Denna skall enligl lag vara ingiven till patent- och registreringsverket senast sju månader frän räkenskapsårets utgång.

Ett betydande antal berättelser inkommer dock betydligt senare än den angivna tiden. Under 1972 utgick exempelvis ej mindre än 57 600 påminnelser till bolagen. En sådan betydande eftersläpning medför svårigheter för den som exempelvis är beroende av aktuella och korrekta uppgifter om en affärsförbindelses bokslut.

Fråga: Kan handelsministern upplysa om det aktuella balansläget och      Nr 80
om vilka ätgärder som vidtagits eller planerats för att minska den nämnda      Qnsdaaen den
eftersläpningen i ingivandet av verksamhetsberättelser?       m      • g-jc

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 18.42. Meddelande om

.frågor In fidem SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

159

Nr 80 år 1975

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

160

Onsdagen den 14 maj

Herr talmannen 5 Hen Ahlmark (fp) 44, 49, 51, 54 " Alftin (s) 117, 124, 125 " Alsén (s) 150

Andersson i Örebro (fp) 133 Andréasson i Falkenberg (s) 40, 42 Fru Anér (fp) 81 Hen Boström (s) 100, 104

Böriesson i Falköping (c) 87 Fru Diesen (m) 13, 27, 31, 32 Hen Ekinge (fp) 19 " Fageriund (s) 21, 28, 39, 40 Feldt, handelsminister 155 Fru Fredgardh (c) 153 Hen Israelsson (vpk) 70, 79, 81 Jonsson i Alingsås (fp) 146 Fru Jonäng (c) 148 Hen Krönmark (m) 67, 78, 80, 86, 87

Larsson i Borrby (c) 89 Fru Lefion, statsråd 32 Herr Lidgard (m) 3

Lundkvist, jordbruksminister 84, 86, 87 " Lövenborg (vpk) 16, 28, 29

Mattsson i Lane-Herreslad (c) 111, 112 Nilsson i Agnas (m) 110, 111 " Nilsson i Tvärålund (c) 29, 31, 32

Nordgren (m) 124, 126 " Nordin (c) 52, 55 Fru Nordlander (vpk) 137 " Olsson i Hölö (c) 116 Herr Olsson i Järvsö (c) 122 Fru Oskarsson (c) 144 Herr Pettersson i Helsingborg (s) 140, 143 " Pettersson i Lund (s) 73, 79, 81

Pettersson i Västerås (vpk) 36 " Rämgärd (c) 105 " Strindberg(m)34, 41,42, 127 Fru Sundberg (m) 134, 143, 144 Herr Sundgren (s) 115 Svanslröm (c) 4

Svensson i Eskilstuna (s) 46, 50, 52 Fru Troedsson (m) 96, 103, 104

Fru af Ugglas (m) 38, 39, 115 Nr 80

Herr Werner i Malmö (m) 42, 48, 52, 54, 55 år 1975

" Westberg i Ljusdal (fp) 126

161