Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:79

Tisdagen den 13 maj

Kl. 19.30

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Naturvårdslagen

§ 1 Naturvårdslagen

Föredrogs civilutskottels betänkande nr 22 med anledning av motioner rörande naturvärdslagen (1964:822).

1 della belänkande behandlades motionerna

1975:301 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet d delvis) hemställts alt riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla all regeringen innevarande är framlade förslag om att återställa den före den 1 januari 1971 gällande rätten all disponera fastighelsanvändning genom alt i naturvårdslagen återinföra de bestämmelser om rätt lill fastighelsanvändning och ersättning m. m. som gällde i naturvårdslagen före 1971 samt upphäva de är 1971 och 1972 nyinförda bestämmelserna i dessa hänseenden saml

1975:1761 av herr Hellström m.fl. (s), vari hemställts alt riksdagen som sin mening uttalade att behandlingen av sådan grustäklsansökan som var indelad i etapper, i och med beslut av länsstyrelse om tillstånd för läkt för etl visst antal år, dvs. en etapp, skulle betraktas som avslutad och att ansökan om läkt inom senare etapp måste ske med ny ansökan och sålunda ej kunde utgöra grund för ersättningsanspråk.

Utskottet hemställde

1. belräffande återinförande av äldre regler i naturvårdslagen (1964:822)
att riksdagen skulle avslä motionen 1975:301, yrkandet d i motsvarande
del,

2. beträffande övergångsvis ersällningsrätl vid vägrat tillstånd till läkt-
verksamhet, m. m., alt riksdagen med anledning av motionen 1975:1761
skulle anta av utskollet framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1973:311) om ändring i naturvårdslagen (1964:822), innebärande ett för
tydligande av den åsyftade övergångsbestämmelsen.

Reservalion hade avgivits belräffande återinförande av äldre regler i naturvårdslagen m. m. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anseit att utskottet bort hemställa

all riksdagen skulle

a. med bifall till motionen 1975:301, yrkandet d i motsvarande del,
som sin mening ge regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

b. avslå motionen 1975:1761

- vid bifall till reservationen hade utskottets hemställan under 2 förfallit.

6 Riksdagens protokoll 1975. Nr 78-79

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Naturvårdslagen

Till betänkandet hade fogals elt särskilt yttrande belräffande övergångsvis ersällningsrätl vid vägrat tillstånd till täktverksamhet, m. m. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m).

Hen WENNERFORS (m):

Herr talman! När glesbebyggelserällen avskaffades innebar delta bl. a. att man inle längre kunde utnytfia marken sä flexibelt som tidigare. Utbudet av tomter för fritidsbebyggelse har minskat samtidigt som efterfrågan är slor. Även den fysiska riksplaneringens indelning av marken för olika ändamål har böfiat få samma olillfredsställande effeki genom att de kommunala programmen inom denna riksplanering bara godkänner fritidsbebyggelse på viss mark inom vissa delar av kommunen. I och för sig kan detta accepteras, men en komplettering bör ske, lycker vi, med fritidshus i spridd bebyggelse. Den koncentrerade fritidsbebyggelsen i tättbebyggda kompakta fritidsbyar är inle vad folk önskar sig. Vi moderater är övertygade om all de flesta efterfrågar den spridda bebyggelsen i nära kontakt med naturen. Den bebyggelseprincipen kan också bättre förenas med de krav vi ställer pä morgondagens mifiö- och naturvärd.

Jag skall emellertid inle utveckla moderata samlingspartiets syn på markpolitiken vidare. Den blir alltmera känd, och även om vi här i riksdagen får ringa stöd från de övriga partierna upplever vi att allt fler människor utanför detta hus delar vår uppfallning. Senast i lördags fick jag vid elt skärgårdsting på Möja i Stockholms skärgård med 200-300 deltagare uttryck för missnöje med den marksocialisliska ulvecklingen under de senasie åren. Jag nöjer mig därför med att yrka bifall lill reservationen vid civilutskottels belänkande nr 22.

F. ö. vill jag bara säga alt vi moderater med det särskilda yttrande som är fogat till betänkandet har velal markera huvudprincipen om markägarens självklara räll lill ersättning vid förlorad rätt till täktverksamhet.

Fru OLSSON i Hölö (c);

Herr talman! Civilulskottet har haft att behandla två motioner som berör naturvärdslagen, en moiion frän moderata samlingspartiet och en frän några socialdemokraliska ledamöter.

Herr Wennerfors lar nu upp den spridda bebyggelsen och glesbebyggelserällen. Jag skall inle diskutera del här. Jag hade trott att herr Wennerfors och jag skulle få tillfälle lill det senare i vår när vi behandlar den delen av den moderata molionen. Vad vi i dag har att diskutera är de ändringar i naturvårdslagen som gör att en ägare inte har rält till ersättning vid vägrat tillstånd till grusläkl. Den rätten upphävdes från den 1 juli 1973, men gamla ersättningsbestämmelser gäller när ansökan om detta har inkommit till länsstyrelsen före utgången av oktober 1972.

Det är den delen av den moderala molionen som del här uiskoitsbeiänkandet lar upp, och del är där moderaterna nu vill återgå till de äldre reglerna. Utskottet har inle kunnai ansluta sig lill de tankegångarna. Det visade sig lidigare alt det var omöjligt all anslå så myckel pengar

att del skulle räcka lill all skydda de här värdefulla åsarna och därmed även naturvårdsintressena.

Jag skall villigt erkänna alt det kan finnas orättvisor i etl syslem som ger några som får täktlillsländ möjligheler lill stora förfiänster pä sitt grus, medan andra som blir förvägrade tillstånd därmed inte heller fär några inkomster från sina grusäsar. Jag kan kanske påminna om att när vi diskuterade del här år 1972 hade vi från värt parti andra idéer om hur man skulle kunna komma lill rätta med problemel. Värt resonemang byggde pä en fördelningsprincip, som gick ut pä att de som fick ta ut grus pä nägol sätt ocksä skulle dela med sig lill dem som blev förvägrade, utan att man därvid blandade in några statliga pengar. Men del förslaget vann ju inle riksdagens gehör.

Nu har i utskottet alla partier utom moderata samlingspartiet inle funnit anledning att återgå lill gamla regler. F. ö. kan jag säga att del är hell främmande för oss. Vi avstyrkte alltså den motionen.

I molionen 1761 påtalas att övergångsbestämmelserna är oklara nu, men utskottet har efter remissbehandling enats om en liten ändring i lagtexten, och vi hoppas all den ändringen skall leda till all man inle kan göra olika tolkningar i länsstyrelserna. Jag vill påpeka all del i sak inle är någon ändring av det tidigare riksdagsbeslutet. Del blir bara litet klarare.

Med dessa ord, herr lalman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Naturvårdslagen

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 22 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 246

Nej - 43

Avstår - 1

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Meddelande om arbetsplena fredagen den 23 maj och lördagen den 31 maj

§ 2 Meddelande om arbetsplena fredagen den 23 maj och lördagen den 31 maj

Herr TALMANNEN: Nu tillgängliga uppgifter om bordläggning av ärenden i kammaren ger vid handen all det torde bli nödvändigt all dels fortsätta sammanträdel fredagen den 23 maj till omkring kl. 17.30 och dels - såsom lidigare meddelats - la lördagen den 31 maj i anspråk för riksdagsarbete.

Verksamheten vid LKAB och NJA

§ 3 Verksamheten vid LKAB och NJA

Föredrogs näringsutskotlels belänkande nr 18 med anledning av motioner rörande LKAB och NJA.

I detta belänkande behandlades motionerna

1975:179 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställts alt riksdagen uUalade sig för

1. en dämpning av rävaruexporlen från malmfältsgruvorna,

2. att regeringen borde ge LKAB direktiv alt verka för ökad förädling och industrialisering i Kiruna och Gällivare kommuner,

3. alt regeringen borde anmoda LKAB att skyndsamt utarbeta en plan för breddad gruvbrytning i Norrbollen genom exploatering av nya redan kända malmfyndigheler,

1975:620 av herr Haglund m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen begärde all ulredningen tog initiativ syftande till alt få lill stånd en vetenskaplig studie av utvecklingsproblemaliken kring Stålverk 80 i Luleå,

1975:909 av herr Häll m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde initiativ syftande till en ulredning om förutsättningarna för sammanläggning av NJA och LKAB;s gruvförvaltning i Malmberget,

1975:1619 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c) samt

1975:1650 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställts all riksdagen skulle uttala sig fören plan i syfte all åstadkomma största möjliga induslrispridning i anslutning lill ulbyggnaden av NJA och hos regeringen anhålla att en sådan plan snarast utarbetades jämte förslag 0111 anvisande av anslag i erforderlig storlek.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975:909 hos regeringen begärde all förutsältningarna för sammanläggning av LKAB och NJA utreddes,

2. all riksdagen skulle avslä motionen 1975:179 punkterna I och 3

om begränsning av rävaruexporlen frän malmfälten m. m.,

3. alt riksdagen skulle avslä molionen 1975:1619 om induslriprojekl i Skellefteäregionen i anslutning lill Stålverk 80,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1650 och motionen 1975:179 punkten 2 om industrispridning i anslutning lill ulbyggnaden av NJA,

5. alt riksdagen med anledning av motionen 1975:620 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om forskning rörande utvecklingsproblemaliken kring Stålverk 80.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Reservationer hade avgivits

1. belräffande utredning om sammanläggning av LKAB och NJA av
herrar Regnéll (m), Böriesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c),
Sjönell (c) och Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) samt herr Wirtén
(fp) som ansett au utskollet under I bort hemställa

all riksdagen skulle avslå molionen 1975:909 angående ulredning om sammanläggning av NJA och LKAB:s gruvförvaltning i Malmberget,

2. beträffande begränsning av rävaruexporlen frän malmfälten av herr
Svensson i Malmö (vpk) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:179 punkterna 1 och 3 skulle

a) som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört om begränsning av rävaruexporlen från malmfälten,

b) hos regeringen begära att en plan för breddad gruvbrytning i Norr-botlen skyndsamt utarbetades,

3. beträffande induslrispridning i anslutning lill ulbyggnaden av NJA
av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett alt utskottet under 4 bort
hemsliilla

all riksdagen med bifall till molionen 1975:1650 och med anledning av molionen 1975:179 punkten 2 hos regeringen begiirde alt en plan för industrispridning i anslutning lill utbyggnaden av NJA utarbetades.

Till beiänkandel hade fogats ell särskilt yttrande belräffanile induslriprojekl i Skellefteäregionen i anslutning lill Stålverk 80 av herr Gustafsson i Bvske (c).

Hen GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr lalman! Del förevarande beiänkandel har som grund etl antal moiioner, som samtliga på elt eller annat sätt berör de statliga förelagen LKAB och NJA. I en moiion av herr Häll har yrkats alt frågan om sammanläggning av LKAB:s gruvförvaltning i Malmberget och NJA skall utredas. Utskottets socialdemokrater och vpk:s representant har utökat kravel om ulredning till att gälla hela LKAB och NJA.

Vi som står bakom reservaiionen 1 har ullryckl och understrukit viklen

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

av alt alla möjligheter lill ell närmare samråd och samarbete mellan de båda förelagen las lill vara. Däremot har vi inle anseit del vare sig nödvändigt eller lämpligt alt riksdagen gör en formell beställning till regeringen. De båda förelagen tillhör Siatsföretagsgruppen, och vi har utgått ifrån att Statsföretag vidtar de organisatoriska ätgärder som är påkallade för att stärka förelagsgruppens ställning. Någon propå i den riklning som majoriteten nu anvisar har mig veterligen inte gjorts från någon av de båda företagsledningarna. Vi anser också all de instruktioner som statsmakterna givit Statsförelag rymmer alla möjligheler lill initiativ, vilka när som helsl kan underställas ägaren-staten. Det är här, som jag ser del, en fråga om förtroende från ägarens sida gentemot en av ägaren utsedd koncernledning. Vi reservanter har velal uttrycka det förtroendet.

I en annan motion som jag själv avlämnat har jag pekat pä Skellef-teregionens problem och vikten av alt uppbyggandet av Stålverk 80 och ett eventuellt tillkommande valsverk fär en positiv påverkan även på den norra delen av Västerbottens län. Ulskottet har inle formellt yrkat bifall till molionen. Utskollet skriver dock: "Utskottet vill emellertid - liksom vid behandlingen av motionsyrkanden förra året om statliga insatser i Norrbollens län - understryka betydelsen av insatser frän de statliga företagens sida för all konsolidera och bygga ul näringslivet i övre Norriand." Jag tolkar detta uttalande positivt och har därför i denna del endasl avgivit ett särskilt yttrande.

Med del anförda yrkar jag bifall lill reservaiionen 1 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr lalman! När del gäller utskottsmajoriletens förslag att utreda en sammanslagning av LKAB och NJA kan svaret bli, som industriministern själv sade i propositionen om Stålverk 80: "En från koncernsynpunkl lämplig lösning av NJA:s framlida malmförsörining kommeratt utarbetas inom Siatsföretagsgruppen."

Della överensslämmer, som utskottet också framhåller, med Statsföretags uppgifter, lill vilka bl. a. hör all främja en sådan samverkan mellan de i koncernen ingående företagen som kan höja gruppens effektivitet.

För reservanterna är det alldeles självklart all Statsföretag AB skall ha uppgiften all samordna och genom samråd och samarbete mellan olika förelagstyper inom Statsföretagsgruppen försöka fä fram de bästa lösningarna. Och det är precis vad man säger i reservationen. Reservanterna utgår ifrån alt Statsföretag vidtar de organisatoriska åigärder som är påkallade för att stärka företagsgruppens slällning.

Jag har därför svårt all förslå skälet till alt riksdagen skall konima med en beställning lill regeringen om en utredning om samgående mellan NJA och LKAB.

Den 21 oktober 1974 skrev statsrådet Johansson lill Statsföretags ledning. Brevet finns redovisat på s. 4 och 5 i utskottsbetänkandet. Av del framgår klart, att Statsföretag redan har uppgiften att överväga even-

tuella organisatoriska förändringar.

I brevet säger indusiriministern, att en sektorsorganisalion i vissa fall kan vara lämplig för den heterogent sammansatta Siatsföretagsgruppen. Del sägs ocksä i brevet, all samordningsfördelarna mellan olika förelag med gemensamma kriterier kan bättre tillvaratas i det löpande, operativa arbelel. Och i slutklämmen pä brevet, som alltså är en formell hemställan, säger statsrådet: "Jag vill därför till Statsföretags styrelse framföra förslaget om en ulredning om Statsföretags framtida verksamhel och organisation."

Herr talman! Jag förutsätter att ägaren lill aktierna i Statsföretag AB

- industridepartementet har ju hela porlföfien - borde få gehör för det
här ulredningskravet. Del är ju industridepartementet som tillsätter sty
relsen i Statsförelag. Jag utgår från att de styrelseledamöter som de
partementet tillsätter eller föreslår är kunniga och omdömesgilla personer.
När nu styrelsen frän industriministern fär förslag om en utredning om
Statsföretags framtida verksamhet och organisalion får man väl anta att,
om styrelsen nu anser förslaget vara förnuftigt, förslaget också blir genom
fört.

När utskollsmajoriteten säger alt del i vad gäller de statliga företagen, framför alll LKAB och NJA, inte föreligger nägon samlad plan för re-sursulnytfiande där även frågor om prissättning och fraktkostnader tas in - det är någonting utöver vad som har anförts i den motion som ligger till grund för ulskottsbelänkandet - lycker man att det är något av alt slå in öppna dörrar. Det är ju allmänt omvittnat här i kammaren

- inte minst från socialdemokratiskt håll - att Statsföretag har en skicklig
ledning. Därför är det svårförståeligt att man inte i det här avseendet
har förtroende för den styrelse som regeringen tillsätter. Jag tycker att
del flnns alla skäl till att låta förtroendet finnas kvar och låta Statsföretag
göra den här bedömningen. Riksdagen behöver inle komma med en be
ställning. Så lill den milda grad behöver man väl inle misstro företags
ledningens kompetens inom Statsföretag.

Del är tvä synpunkter som jag tycker skall vara med i det här sammanhanget;

1. Om det skall bli en sammanslagning av LKAB och NJA skall den ske därför att man därigenom uppnår företagsekonomiska vinster, t. ex. genom förenklad administration, eller samordningsvinster av annat slag. Om några sådana vinster kan uppstå kan endast Statsföretag bedöma. Därför måste initiativet ligga hos företaget.

2. Frän en del håll har uttalats - kanske oberättigade - farhågor för alt intresset för en sammanslagning av LKAB och NJA är betingat av all man därigenom skulle få möjlighet att "frisera" resultatet för den nuvarande NJA-delen. Ell dåligt resullal för stålverksdelen skulle döfias av elt gott resultat för gruvdelen. Det måsle då sägas klart ifrån, alt om LKAB och NJA slås samman är del elt oeftergivligt krav från riksdagens sida att redovisningen för de olika delarna av verksamheten görs på elt sådant sätt, att riksdagen verkligen får en korrekt bild av del

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

ekonomiska resultatet.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall lill reservationen 1.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! 1 näringsutskotlels betänkande nr 18 berörs en rad frågor av slor belydelse för Norrbotten. Frågeställningarna i betänkandet och i de moiioner som behandlas är knutna lill en av vårt lands viktigaste råvarutillgångar, nämligen järnmalmen.

1 motion nr 179, liksom ocksä i molionen 909, uttrycks den oro som många norrbottningar känner när det gäller omfattningen av malmbrytningen i Kiruna och Malmberget.

Skog växer igen, men del gör aldrig malm, framhöll en av förkämparna förökad inhemsk malmförädling, disponent Wilhelm Haglund, f d. verkställande direktör vid Sandvikens järnverk, i en intervju i samband med debatten om Stålverk 80.

Det är ju en sanning som aldrig kan bestridas. Vi rasar ofta mot den hänsynslösa utplundringen av vårt lands skogstillgångar, och vi gör del med all rätt. Men när det gäller skogen är del trots allt möjligt alt reparera de skador som dagens hänsynslösa profithunger har åstadkommit. Det lar generationer, och efterkommande komnier att utslunga förbannelser över dem som hårt och hänsynslöst drev den formen av råvaruulplund-ring. Man kan i alla fall få skog att växa igen, men när del gäller malmen finns inte den möjligheten. Och när jag säger del är del verkligen inget försvar för skogsskövlingen.

Del råder oro i malmfälten. Man är klar över all med nuvarande takt i malmbrytningen töms järnmalmsgruvorna i Norrbollen inom relativt kort lidrymd. Jag tycker nog alt utskottet halkar över den frågan litet väl lättvindigt när man säger:

"Frågan om den framlida tillgången pä järnmalm är otvivelaktigt myck
et viklig. Den behandlas av mineralpolitiska ulredningen , som bl. a.

skall utarbeta långsiktiga prognoser över Sveriges försörining med mineraliska råvaror. Utredningsarbetet bör kunna ge underlag för en välgrundad planering av hur malmtillgångarna i Norrbotten skall ulnyUjas. Utskottet anser sig kunna förutsätta alt frågan om en lämplig avvägning - från såväl samhällets som företagets synpunkt - mellan produktion för export och för vidare bearbetning inom landet beaktas av ledningen för LKAB och Statsföretag. Någol särskilt uttalande frän riksdagens sida i dessa frågor finner utskottet inle påkallat."

Här nämns alltså den mineralpolitiska ulredningen. Men såvitt jag har blivit underrättad från ledamöter i denna utredning sysslar man inte med en sä väsentlig fråga som hur länge malmen skall räcka i de gruvor som nu är föremål för exploatering. Delta är egentligen en mycket allvarlig fråga. Den kan man inle släppa ifrån sig så lättvindigt som utskottet anser alt man kan göra när utskottet bara säger alt man fömlsätler all "frågan om en lämplig avvägning - frän såväl samhällets som förelagels synpunkt - mellan produktion för export och för vidare bearbetning inom

landet beaktas av ledningen för LKAB och Statsföretag". Del är verkligen att ge LKAB fria händer, och del kan inte vara del rikliga. Frågan om hushållningen med en så viklig tillgäng som järnmalmen är av den arten att regeringen och riksdagen bör ha en mening - alltså inte bara en formell mening ulan en styrande mening.

Vad som redan nu slår klart är att med nuvarande brytningstakt i våra nuvarande gruvor kommer malmen alt la slut inom en icke alllför avlägsen framlid.

Det går självfallet att diskutera när detta kommer att inträffa, under vilkel decennium som gruvorna är utplundrade. Men del är inle del väsentliga. Del väsentliga är all malmen kommer all la slut inom överskådlig tid. Det har sagts från experthäll att del kan handla om 50 är för Kiruna, 35 är för Svappavaara och ungefär lika lång lid för Malmberget.

Vi anser all delta är ett skrämmande kort perspektiv för gruvorna och därmed ocksä för de samhällen som bärs upp av gruvdriften. Ulskottet tror att LKAB skall ha tillräckligt omdöme för all bemästra sin ambition all genom hög exporinivå för stunden fiäna så myckel pengar som möjligt. Del tror däremot inle jag. LKAB har mycket avancerade planer pä en närmast sprängartad ulveckling av brytningstakten, och del kan inte vara obekant. Nu bryter man ca 30 mifioner lon malm per är i LKAB;s Norrbollensgruvor. Men målsättningen är att inom de närmasle åren komma upp lill 40 mifioner lon malm. Enligt de planerna .skall man enbart från Kirunagruvan ta upp lika mycket som man i dag tar från samtliga LKAB-gruvor. Nog måste väl delta karakteriseras som etl oroande perspektiv, om man ser längre än näsan räcker.

Vi har i vår motion citerat ett uttalande från Malmbergels FCO, och jag vill gärna läsa in det i kammarens protokoll därför alt det är en god illustration lill den oro som befolkningen i området känner inför det svällande brylningsprogrammet och den totala frånvaron av planer för industriell utveckling i samma område. Detta uttalande frän FCO lyder sä här:

"Gällivare och Malmbergets samhällen står och faller med LKAB;s malnihantering. Detta är tyvärr en sanning i dag och kommer att vara del under avsevärd lid framåt - ända till dess att annan industri har etablerats och kan överta ansvaret för sysselsättningen.

Ylleriigare en bitter sanning är att malmen en dag kommer all la slut. När den dagen infaller är ännu för tidigt att ta ställning lill. Men klart är att denna gruvans 'domedag" kan påverkas genom ökade eller minskade uttag av malm. De senaste åren har kännetecknats av en ständigt ökad brytningsvolym och i dagarna har företaget lämnat uppgifter om all ytterligare utökning av råmalmsuttag i Malmbergsgruvan kommer att ske.

En utbyggnad av utlaslningskapaciteten i Narvik vittnar om LKAB:s ambitioner all totalt öka exporten, främst av råmalm. Alll della oroar i hög grad gruvarbetarna och invånarna i de båda samhällena.

Ökad brytning betyder även en snabbare avsänkning av gruvan, högre

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

brytningskoslnader och därmed sämre konkurrensläge, försämring av arbelsmifiön, konlinueriig skiftgång och därmed svårigheter att anpassa famifiens gemensamma fritidsintressen. Etl alternativ lill den ökade råmalmsexporten bör vara en ökad förädling lill järn och stål än vad som är fallet nu. LKAB bör ha ansvaret för all sådan utbyggnad sker inom järn- och stålhanteringen."

Så uppfattar man alltså situationen. Så slor är oron inför framliden. Man är klar över alt gruvans domedag påverkas av brytningstakten, och man har uppfatlat att den blir alll febrilare för varie är som går. Man är också klar över alt det man kallar gruvans domedag ocksä är gruvsamhällenas domedag.

Vi har kallat den nuvarande LKAB-poliliken för rovbrytning, och det finns ingen anledning all be om ursäkt för detta ullryck. För stunden kan man självfallet kamma hem storkovan pä att plundra gruvorna, pä all säfia malmen i oförädlal skick. Men pä längre sikt är det oförnuftigt.

Enligl NJA;s bokslut för 1972 hade företaget av den mifion lon malm som man köpt av LKAB förädlat varor för 655 mifi. kr. Enligt LKAB:s bokslut för samma år hade de 25 mifioner lon malm som man sålt oförädlade gett mindre än 1 300 mifi. kr. Slutsatsen av den matematiken blir alllsä all 2 lon förädlad malm ger lika mycket i vinst som 25 mifioner lon oförädlad malm.

Den nuvarande politiken när det gäller gruvbrytningen och förädlingen är alltså inte bara ekonomiskl oförnuftig. Den är också framtidsfientlig.

I och med tillkomsten av Stålverk 80 kommer självfallet en slörre del av Norrbottensmalmen att förädlas pä hemmaplan. Men om man samtidigt planerar alt öka exporten förändras ju inle proportionen i avgörande grad. Även efter uppbyggandet av Stålverk 80 kommer huvuddelen av malmen att exporteras. Del betyder fortsalt hög takt i malmbrytningen och därmed ocksä ell fortsalt konstant katastrofhol mol malmfältskom-munerna. Detta hot kan bara avvärjas genom förändring av LKAB;s politik, och vi säger i vår moiion alt då måste tre saker skjutas i förgrunden:

"1. Rävaruexporlen bör minskas lill rimligare proportioner, inle minst med hänsyn till gruvornas livslängd och värt lands framlida behov. Hela Norrbotten, inle bara Kiruna, Malmberget och Svappavaara, är beroende iiv en förnuftig exploatering av dessa tillgångar. Rovdrift av malmen innebär ell uppenbart katastrofhol såväl mot hela länet som mot gruvsamhällena. LKAB;s exportpolitik bör därför revideras.

2. LKAB bör verka för långtgående förädling av malmen i stället för att satsa på oupphörligt ökad brytning. Det kan ske genom upprättandet av ell andra statligt järnförädlingsverk förlagt till malmfälten, men ocksä genom upprättandet av annan typ av industri. Det skapar slörre trygghet för människorna i malmflilten, det innebär bättre hushållning med råvaran och det är nationalekonomiskt förnuftigt.

3. Återhållsamhet med malmuivinningen i redan etablerade gruvor innebär att nya fyndigheter måste exploateras. Gruvbrytningen i Norr-botlen bör breddas, och det finns också förutsättningar härför. LKAB

bör därför gä in för ell långsiktigt program, innebärande intensifierad malmletning och prospeklering och etl snabbi öppnande av redan kända malmförekomsler. Dit hör främst Kaunisvaara och Mertainen," Dessa båda orter har ju nämnts många gånger i den här kammaren.

En rad skäl lalar alltså för att LKAB radikalt bör lägga om sin politik. Del statliga gruvbolagel får inle läsas fasl vid gigantiska exporlplaner ulan bör ges sädana direktiv att malmen bryts i någoriunda normal takt och också med tanke på gruvsamhällenas och gruvornas framtid.

I näringsutskoltets betänkande behandlas också motionen 909 med Karl-Erik Häll som första namn. Karl-Erik Häll och hans medmotionärer ger uttryck för samma oro och menar precis som vi att takten i gruvbrytningen måsle minskas och annan sysselsättning skapas.

Motionärerna glider i sammanhangei ocksä in på en annan angelägen fråga, nämligen frågan om samordningen mellan LKAB och NJA. Kravet pä en bältre samordning mellan de statliga företagen är inte alldeles nyll och originellt, som några tidningar lydligen har fält för sig. Del har framförts från kommunistiskt håll vid upprepade tillfällen, senast i samband med fiolårets beslul om uppförande av Stålverk 80. I molionen 1130 av fru Marklund och mig ställdes då förslag om alt riksdagen hos regeringen skulle hemställa om initiativ lill samplanering och resursanvändning mellan de lunga statsföretagen. Den gängen nöjde sig utskottet med att säga att utskottet tror liksom molionärerna alt ell utbyggt regionall samarbete inom den statliga företagssektorn skulle kunna visa sig värdefullt men finner inte skäl att föreslå att riksdagen skall utfärda några särskilda anvisningar därvidlag. I är vill utskottet la ett sleg pä vägen och hemställer att riksdagen hos regeringen skall utreda förutsätlningarna för en sammanläggning av LKAB och NJA.

Mot bakgrund av våra lidigare motionsinitiaiiv är del självklart att vi ställer oss bakom denna tanke. Den är förnuftig, och del flnns stora samhällsekonomiska vinster att hämta genom en bättre samordning. Herrar Gustafsson i Byske och Andersson i Örebro tror alt den samordningen kommer lill stånd genom initiativ inom LKAB och Statsföretag AB.Jag är inte lika övertygad om det. Genom LKAB och NJA är staten en stor intressent både när del gäller malmbrytningen och slälförädlingen. Del bör dä ses som en logisk tanke att man också vidtar åtgärder för en organisatorisk förening. Jag är glad att utskollet nu har vidgat kravet utöver del som ställs i motionen av herr Häll om sammanläggning av enbart NJA och LKAB:s malmförvaltning lill att omfatta frågan om sammanläggning av hela LKAB med NJA. Jag tror att en fusion av stats-förelagen kan lösa åtskilliga av de problem mån brottas med. När utskottet i fiol behandlade vår moiion om samordning mellan statsföretagen framhölls att ett nära samarbete torde förekomma mellan vissa av de statliga förelagen.

Alla som har föfil med dessa frågor vel emellertid alt det har brustit i delta samarbete -ja, alt de statliga förelagen har ägnat sig åt att motarbeta varandra i stället för all samarbeta. SJ har skott sig på NJA:s

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

beroende av LKAB-malmen-egentligen borde också malmbanan komma med i den här samordningsutredningen - och vi har på senare tid kunnat bevittna hur loppmän inom LKAB har ägnat sig ål att utveckla något slags motståndsrörelse mot utbyggnaden av NJA.

Så visst finns det ett behov av samordning, och den kan bäst ske genom att man lägger det hela under en hatt. En förnuftig samordning skulle innebära att man kan skapa ett av världens resursrikaste gruv-och malmförädlingskombinat och dessutom underlätta vad vi anser vara mycket väsentligt, nämligen alt malmexporten blir del underordnade och malmförädlingen del väsentliga. Dä kan man också hushålla bältre med en naturtillgång som aldrig växer lill igen och skingra oron för framtiden i de nuvarande slora gruvsamhällena.

Vi tar i molionen 1650 också upp frågan om indusirispridningen i anslutning lill den slora satsningen på NJA i Luleå. Självklart kan inte legotillverkning från NJA lösa alla problem. Helt nya industrier måste också skapas. Men det är angelägel all mifiardsatsningen i Luleå läggs upp sä att länet i dess helhet kan dra största möjliga nytta av den. I annat fall kan suget till Luleå få ödesdigra konsekvenser för övriga länsdelar.

Vi är positiva lill en utbyggnad av NJA, men den utbyggnad som nu sker där mäste läggas upp så att helheten gagnas. Vi har mänga gånger vänt oss mol den väldiga befolkningsomflyttningen i riksmåttstock, och vi vänder oss lika bestämt mol en långtgående koncentralionspolitik inom Norrbottens län. Del är därför som industrispridningen frän NJA måste utvecklas i längt större omfallning än vad som hittills har skett.

Vi har nämligen bygder i Norrbotten som häller på all dö, trots del som nu händer. Dit hör Tornedalen, Jokkmokks, Arvidsjaurs och Arjeplogs kommuner. Man måste snabbi fä lill stånd rejäla sysselsättnings-insatser i nordöstra Norrbotten. Det behövs en sysselsäliningsplan som omfallar hela länet, och det är självklart att industriell spridning utgående från NJA kan spela en positiv roll i sammanhangei.

NJA;s disponent har i nägon tidningsinlervju talat om en liomilagräns som en möjlig omkrets för legotillverkning. Del kan ifrågasättas om den bedömningen är riktig - framför alll kan den inle vara riklig om man lägger samhällsekonomiska aspekter på frågorna. Men det är naturligtvis inle hans uppgift. Han är företagsman och ser strängt ekonomiskl på sitt förelag. '

Men vår uppgift måste vara all beakta frågorna ur ett vidare perspektiv, all verkligen sälta in statsföretagen och deras möjligheter i en samhällsekonomisk kalkyl.

Såvitijagförslårså finns det ingen ovifia från NJA;s sida all utlokalisera viss tillverkning från Luleå, men NJA skall självfallet inte ensamt svara för de kostnader som kan vara förenade därmed.

Del är därför vi i en av våra motioner föreslär alt riksdagen nu beställer en plan med syfte att ge satsningen på NJA största möjliga helhelseffekt och även garanterar att erforderliga resurser för dess genomförande ställs

lill förfogande.

Utskottet säger sig i beiänkandel förslå de slora problem som övriga länsdelar brottas med trots den stora satsningen på NJA. Men ulskottet nöjer sig med att peka pä att del flnns en arbetsgrupp som arbelar med Tornedalen och säga all man tror pä förbättrade möjligheler all sprida framlida lokaliseringsobjekl till länels inland.

Men att tro är all icke vela. Jag hade förväntat mig elt mer distinkt ställningstagande från utskottets sida. Det gäller att styra utvecklingen, och det handlar om behovel av mycket snabba åtgärder. Dröjer man längre minskar behovet av ny sysselsättning, helt enkelt därför att inlandskommunernas folk redan har försvunnit därifrån. Men den lösningen vill vi inte ha.

Jag vill slutligen ägna nägon minut åt den problematik som tas upp av herr Haglund m. fl. i moiion 620. Den gäller också mycket angelägna frågor, som vi redan aktualiserat här i riksdagen.

Expansionen i Luleå är längt ifrån problemfri. Det får inte skapas elt nyll Ruhromräde i delta ords sämsta bemärkelse, dvs. med väldiga miljöproblem, dåligt fungerande kollektivtrafik, dåligt planerad bostadsmifiö osv. Vi har lidigare framfört synpunkten att samhället här har en given chans all verkligen visa att industriell utbyggnad och god samhällsplanering skulle kunna gå hand i hand. Del finns mänga exempel pä motsatsen, bl. a. Luleå i tidigare skeden.

Den forskning som herr Haglund vill ha lill stånd anser utskottet enhälligt vara en viktig del i förberedelsearbetet. Men jag vill ändå innan jag slutar påpeka, all om den forskningen inle bara skall bli något för arkiven, måste Luleå kommun också ges tillräckliga resurser för alt kunna åstadkomma en så god och vettig samhällsplanering som möjligl är. Ännu vet ingen var pengarna lill della ändamål skall las. Löser man inle de problemen kommer hur goda ambitioner som helsl att kvävas i sin linda, och del får helt enkelt inte ske.

Jag vill sluta med alt notera all vi är överens om del mesta i näringsutskotlels betänkande nr 18. Dit hör bl. a. förslaget att utreda frågan om en samordning mellan LKAB och NJA. I några frågor vill vi gä längre. Del gäller bl. a. frågan om en begränsning av brytningen i nuvarande gruvor och del angelägna i all man öppnar nya. Vi anser ocksä all riksdagen redan nu skall beställa en plan för utvecklandet av induslrispridning från NJA och garantera medel för förverkligandet.

Med den sammanfattningen ber jag, herr talman, alt få yrka bifall lill reservalionerna 2 och 3 vid näringsulskollels betänkande nr 18.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! De fem motioner som vi här behandlar upptar alla sådana problem som har att göra med näringslivel i Norrbollens län, som är baserat pä järnet, antingen i form av malm eller i förädlat skick.

Två av motionerna tar upp frågan, i vilken takt man bör bryta ut malmtillgångarna i Norrbotten, och olika förslag framförs i det samman-

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

hangel. Jag skall återkomma lill den frågan litet längre fram men vill försl säga att ell områdes planering för sin sysselsättning, baserad pä råvarorna som finns inom området, självfallet måsle vara långsiktigt. Någol annat syslem, där man forlast möjligl skulle göra av med malmen bara för alt bli kvitt den, är helt enkelt elt kolonialt system.

Herr Häll har i sin motion, som ytterst bottnar i omtanken om all man framför alll inte skall bryta ul gruvan i Malmberget alllför fort, kommit fram lill att del väsentliga där skulle vara all lägga ihop Malmbergsgruvan med NJA och på del sättet skapa en ny enhet. Vi har i näringsutskotlet behandlal detta förslag och funnit att del i en sådan sammanläggning nalurliglvis mäste vara myckel som är viktigt och vettigt. Det kan nämligen inte vara på del sättet att vad som är högsta visdom inom privata industrier - alltså samordning och samverkan mellan olika delar i företaget - plötsligt blir lögn när del gäller statliga företag. Vi kan se pä Gränges: det skulle aldrig falla Gränges in all t. ex. klyva upp gruvorna till ett företag, järnvägen till ell annal och stålverket till etl tredje, ulan alltsammans är helt riktigt ett enda företag.

Vi föreställer oss att detta system bör vara lika vettigt när det gäller statliga förelag. Och eftersom utskottets majoritet har kommit lill den slutsatsen, begär vi hos regeringen att förulsätlningarna för en sammanläggning av LKAB och NJA skall utredas. Herr Häll har bett om all en bil av LKAB skulle läggas ihop med NJA, men ulskottet har inte funnit detta rimligt. Ulredningen får väl omfatta vad man än vill, och alllsä även det förslaget, men vi har talat om en samordning mellan bägge de här förelagen.

Sedan har det blivit en liten lustig debatt omkring detta. Jag har sell i tidningarna att LKAB har gäll ul och sagt någonling om att förslaget skulle innebära att LKAB skulle fä lägre vinster och att det skulle betyda sämre skatteunderlag för gruvkommunerna. Herr Andersson i Örebro anförde också att del på visst häll sägs alt del gäller all frisera resultaten för NJA. Jag tycker inle att delta misstänkliggörande passar in här; det har aldrig varit vår lanke all göra en sammanläggning för att åstadkomma en försämring för nägon, utan vi föreställer oss alt del hela blir en stor förbättring i stället. Del är ju del som del är fråga om!

Jag lycker inte heller att man skall ge sig in på vad som sägs om alt del för NJA gäller att få billigare malm. Ingenting av della har diskuterats och ingenting av detta sägs här, utan man vill bara ha en ulredning om förutsättningarna för en bällre samordning mellan de båda företagen - en samordning som naturligtvis är reell och riktig även i ell statligt företag.

Om riksdagen nu antar del här förslaget, skulle del innebära etl misstroendevotum mol Statsföretags ledning, sägs del vidare. Jag har svårt alt förslå del. Della är ingen ny lanke, utan precis som herr Lövenborg säger rör den frågor som man i Norrbotten har sysslat med i fackföreningar, politiska föreningar osv. i årtionden. Man kräver en bältre effektivitet. Är del då så förmätet av oss i riksdagen all säga lill regeringen:

Ta och titta på det där! Vi kan inle gä till Statsföretag och be om en sådan ulredning - del har vi inte konstitutionell rätt lill - utan vi har bara att vända oss till regeringen, och därför gör vi det.

Jag tycker inte man skall fatta detta som etl misstroendevotum mot Statsförelags ledning. De partier som här varmt talar för all man inte bör misstro Statsföretags ledning är minsann ibland beredda att gä in och ge detafianvisningar om hur elt visst statligt förelag skall skötas. Här handlar det inle om någol sådant. Detta är en myckel slor fråga, och dä måste aktieägaren - riksdag och regering - kunna få säga sin mening. Det är möjligl att Statsföretag har många ting all syssla med, och att de har tillkommit betyder naturiiglvis en förbättring, men vi tycker att man bör syssla med del här jusl nu. Jag kan visseriigen inte föreställa mig att regeringen ger uppdraget till någol annat förelag än LKAB, men vi behöver skjuta på. Vi misstror inle Statsföretags ledning, och framför allt misstror vi den inte mer än vad statsrådet gör, som aldrig ansett all man skall arbeia i division. Jag vill gärna poängtera alt vi inte är ute för att tala om att Statsföretag sköts dåligt - det är som sagl inte alls del frågan gäller - ulan vi uttalar bara en mening belräffande behovet av en samordning.

Sedan kommer jag lill detta med malmtillgångarna. Man säger att malmen bryts för snabbi. Nu är del ju en öppen fråga hur myckel malmtillgångar del finns. När jag var barn läste jag i den geografibok som användes på den liden att med den brytningstakt som då hölls i Kiruna - del var bara någon enda procent av vad som nu bryts - skulle malmen räcka i 100 år. I dag säger geologerna att del är ointressant att diskutera hur länge den räcker utan frågan är hur länge människorna använder järn. Därför trorjag inle att man alltför myckel skall måla hin pä väggen här. Det finns anledning att hysa betänkligheter, herr Lövenborg, del skall jag gärna erkänna - inte totalt beträffande LKAB, del gäller inle Kiruna men det gäller Svappavaara. Det är möjligl all malmen där kommer att ta slut tidigare än man har tänkt sig. Malmberget kanske inle ligger riktigt i farozonen ännu. I Kiruna finns det emellertid enormt mycket malm. När man köpte Tuolluvaara sades det att malmen skulle räcka tvä tre år. Nu sägs del att den kommer att räcka i 30 är. Bättre undersökningsmetoder ger ju mera malm.

I den motion som herr Lövenborg står för är detta kopplat på ell sätt som jag tycker är myckel bra, nämligen att man skall minska brytningen på dessa orter och i stället öppna nya gruvfält. Del håller jag gärna med om. Jag hoppas - och jag iror all LKAB:s ledning ocksä gör del - alt man skall uppnä vissa resultat i Kaunisvaara detta år. Dä gäller det för riksdagen att avgöra om det är lönsamt att bryta där. Om del är lönsamt, ja, dä förutsätter vi alt LKAB sätter i gång driften där. Är del tvivelaktigt om del är lönsamt får vi väl fundera på om vi ändå bör böria bryta där, och jag är beredd att göra vad jag kan för all vi skall kunna behandla den frågan här i riksdagen så snart som möjligt.

Jag lycker alltså all vi i delta läge kan nöja oss med all säga att vi

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

gärna vill att man bryter på fler ställen, framför alll i Kaunisvaara, eftersom Kaunisvaara är garanten för att Pajala kommun skall kunna finnas kvar. Däremot lycker jag att vi t. v. kan låta den mineralpoliliska utredningen titta på de andra aspekterna. Jag tror inle att man bryter slut på malmen - del är nog inle så alarmerande som del låter. När beslutet om Kaunisvaara kommer får vi se vad det kan betyda i fråga om dämpning av brytningen pä de andra orterna.

1 elt par motioner talas det med anledning av Stålverk 80 om industrispridning - del är dels i en motion med herr Gustafsson i Byske som första namn, dels i en vpk-motion. 1 den förstnämnda molionen framhålls all man bör se till att en del av effeklerna från Stålverk 80 sprids ned till Skellefteåomrädel. Utskottet pekar på all Skellefteäregionen har elt väl utvecklat näringsliv. Där finns sä framstående förelag alt det torde vara ofrånkomligt att den regionen tar en del av servicejobben. Del är bara att ställa upp och försöka vara effektiv.

I vpk-molionen sägs att man bör tillsätta en särskild ulredning om hur resten av länet, inle bara Luleå, skall klaras. Del tycker jag är hell riktigt - del måste vi göra. F. n. arbelar tvä olika grupper -ja, egentligen tre - med detta. Del finns en kommitté som är tillsatt av regeringen rned landshövding Lassinantli som ordförande och med representanter från departementen, frän företagarhåll osv. som utreder vad som kan göras t. ex. i Tornedalen. Företagarföreningen i Norrbotten arbetar med en speciell utredning om ungefär samma fråga fast på ell annal plan. Landstinget i Norrbotten har gått in med en halv mifion för speciella åtgärder i samma syfte.

Jag tycker nog all del här ändå är bilar på vägen, men leder det ingen vart skall jag gärna vara med om att vi gör ännu betydelsefullare utredningar. Jag tror alt det vore farligt all bara kort och gott säga; "Nu bygger vi Stålverk 80 i Luleå. Del räddar hela Norrbotten. Det kommer alt sprida sig som ringar pä vattnet över hela länet och småindustrier kommer att växa upp." Jag tror inle det blir en enda ny industri om man inte jobbar för del vad beträffar både vidareförädling och service.

Vi bör emellertid se om de seriösa utredningar som nu jobbar kommer nägonvari innan vi tillsätter ytterligare en utredning. Del är möjligt att en sådan behövs, men jag lycker inle att del går all avgöra det i dag.

Slutligen har herr Haglund väckt en moiion där det sägs all man här bygger ett jättestort indusirikomplex. Ja visst - Stålverk 80 är en unik industriell satsning, och då bör man begagna tillfället all studera hur della påverkar området, de människor som flyttar dit, samhällsstrukturen och över huvud tagel alla sådana slora frågor. Det talas om Luleå som elt nytt Ruhr osv. Men vi skall väl ändå vara litet blygsamma. Det är inte fråga om nägol nytt Ruhr, men det är givelvis en för Sverige slor händelse. Utskottet håller med herr Haglund och säger att man självfallet bör studera och dra lärdomar av delta, om vi så småningom skall satsa pä ell nytt sådant projekl - slörre eller mindre - på annal håll.

Vi tillstyrker därför molionen och säger alt man bör forska kring dessa

problem. Vi pekar pä några olika forskningsorgan och kommer fram lill all ERU lämpligen kunde bedriva denna forskning. Del gäller inte frågan om att ge mera jobb ål Norrbotten, ulan del gäller frågan om hur en sådan här stor industriulbyggnad påverkar natur, människor, samhällsliv och allt sådant. Med detta trorjag att vi gör någonling som är till nytta för hela landet.

Herr lalman! Med dessa ord ber jag att fä yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkler.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svanberg är mycket snar all hänvisa till pågående utredningar när det gäller molionsframstölar, såsom i delta fall frän herr Gustafsson i Byske. Det finns utredningar på gång, säger herr Svanberg, och då är del inle anledning att tillsätta nya. Men när del gäller sammanslagningen av LKAB och NJA har ju Statsföretag AB i en skrivelse från statsrådet fält i uppdrag alt se över seklororganisalionen. Det är väl då pä del sättet, herr Svanberg, att om en sådan här sammanslagning skall komma lill stånd, så bör den väl ske därför all man därigenom uppnår förelagsekonomiska vinster, t. ex. genom förenklad administration eller genom samordning av annal slag. Sådana frågor kan endast Statsföretag bedöma. Tillhör LKAB Statsföretag? Ja! Tillhör NJA Statsförelag? Ja! Dä är del väl också rimligt alt den samordningsorganisalion man har får syssla med dessa frågor. Såviii jag kan bedöma har Statsföretag den erforderliga expertisen, kännedomen och kunskapen om dessa båda företag.

Herr Svanberg har i annat sammanhang i polemik mot dem som haft en negaliv inställning till Statsföretag sagl; "Bara därför all del är etl statligt företag behöver man väl inte i tid och olid peta på del." Jag lycker trots allt att del inle bör vara vallentäta skott mellan industridepartementet och Statsföretag. Om så är fallet är del verkligen allvariigt. Men när Statsföretag nu fält della uppdrag av industriministern att göra en översyn av sektorsdrganisalionen fär man väl förutsätta att den kom- ' mer att ske.

Nu säger herr Svanberg all riksdagen inte har konstitutionell rätt alt göra en beställning hos Statsföretag. Men nog finns det väl kanaler frän riksdagen till både Statsföretag och departementet, och inte behöver väl riksdagen göra nägon speciell beställning. När man frän vpk-håll förra årel hade motionerat gick del inle, som herr Lövenborg påtalade, alt göra en beställning, men när del i år gäller i slort sell samma frågor passar det.

Hen GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle;

Herr lalman! Lål mig försl slå fast att jag är myckel glad och tillfredsställd över den satsning som sker pä Stålverk 80 i Luleå. Jag är även förväntansfull inför vad som ytterligare kan hända i form av ett evenluelll valsverk, en sak som vi i dag inle vel särskilt myckel om.

7 Riksdagens prolokoll 1975. Nr 78-79

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Jag håller med herr Svanberg om all del skall vara en långsiktig planering. Visst har dessa företag - både LKAB och NJA - försökt sig på en långsiktig planering. Jag förutsätter att Statsföretag på samma sätt som koncernledning har en långsiktig planering. Då är min fråga: Varför har det inte kommit någon begäran vare sig från NJA, från LKAB eller frän koncernledningen Statsföretag om att den här utredningen skall komma till stånd? Kan herr Svanberg svara på del?

Jag lycker att del är, som herr Andersson i Örebro sade, litet klåfingrigt att - när man har gett ansvaret ål en koncernledning och tvä förelags styrelser - på grundval av en moiion begära en ulredning. Jag liksom herr Andersson i Örebro har vid några tillfällen mött det här argumentet från herr Svanberg när det gällt det motsatta förhållandet. Hans inställning vid de tillfällena stämmer inte riktigt överens med hans inställning i dag.

Sedan vill jag lill herr Svanberg säga att jag icke har uttalat mig på del sättet alt del skulle vara fråga om att frisera resultatet för NJA. Herr Svanberg nämnde inle nägon vid namn, men jag vill gärna till protokollet få antecknat all jag icke har haft de tankarna. Sedan får man väl ändå konstatera all det är en viss form av misstroende mol koncernledningen och företagsledningarna när man måste göra på del här sättet.

Herr Lövenborg tror inte all del kommer till stånd någon sådan samordning som reservanlerna i reservationen 1 understryker vikten av. Ja, det är ju en tro.

Hen LÖVENBORG (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Frågan om hur en beställning av en utredning om samordning uppfattas av Statsföretag eller LKAB lycker jag är av underordnad betydelse, men vad som är klart är all erfarenheterna visar alt riksdagen har all anledning att beställa en ulredning om en samordning, därför alt de statliga förelagen - det gäller även NJA och LKAB - ofta har fungerat som konkurrenter och inte som samarbetspartner.

Jag tycker ocksä alt det finns all anledning all med lillfredsslällelse noiera all herr Svanberg framhåller de allvarliga aspekterna på malmbrytningens nuvarande omfattning och all det finns invändningar alt göra. Vi inom vpk vill att malmexporten skall bli den mindre delen av aktiviteten och malmförädlingen den hell dominerande med sikte på framtiden. Det betyder att malmförädlingen måste byggas ul långl över vad som nu är planerat. Del är inle rikligt, som det nu är, att tvä stora kommuner skall vara hell beroende av malmbrytningen. Från malmfälten har ju den svenska statskassan hämtat många mifiarder under årens lopp, och kommunerna där uppe har räll att kräva återbäring i form av förädlingsindustri. Ökad förädling innebär inte bara att man får en bällre hushållning med malmen, som herr Svanberg noterade, utan man fär ocksä ut fem gånger mer pengar för malm som förädlats lill stälämnen. Går man vidare och förädlar lill manufaktur, får man

kanske tio eller tolv gånger högre pris än vid försäljning av råmalm. Dessutom skapas nalurliglvis många nya jobb. Del är allt della vi länker pä när vi säger all del är nödvändigt med en strukturell förändring av de statliga förelagens verksamhet i Norrbotten.

Våra bekymmer när del gäller inlandet är verkligen välgrundade. Herr Svanberg åberopade alt det nu är olika utredningar pä gång som sysslar med den här planeringen. Jag tror alt en samordnad plan, en lotalpla-nering, är vida viktigare än att som nu olika utredningar arbetar med samma frågor. Vi vet all del måste hända någonting myckel snabbi när del gäller exempelvis Övertorneä, Pajala och övriga inlandskommuner. En grupp arbetar med Tornedalens problem, men det räcker knappast. När det gäller NJA är det viktigt att man fär fram en bestämd målsättning för ullokaliseringen av tillverkningen. Jag tror inte heller att Stålverk 80 är det allena saliggörande och att det kan lösa alla de här problemen. Det kan dock fä en positiv effeki. Men då måste man redan nu arbeia efter en plan för en induslrispridning, en plan som synkroniseras med NJ A:s expansion i Luleå. Låter man nägon sorls liomilagräns eller extremt lönsamhetstänkande diktera är jag rädd för alt spridningseffekten kommer att bli mycket ringa.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag blir inte riktigt klok pä vad herr Andersson i Örebro häller pä med i kväll. Han går upp i talarstolen och säger att jag inle skall säga lill herr Gustafsson i Byske att en massa utredningar är på gång. Vad jag har sagt om Skellefteäprojeklet är alt där finns en sådan kvalificerad industri att den bör ligga väldigt bra till i konkurrensen om de här verksamheterna. De utredningar jag talade om gällde Norrbollen. Men strunt i delta.

Man säger dä att del ju bara är Statsföretag som kan bedöma om en sådan här sammanläggning är riktig. Statsföretag har expertis och är sä utomordentligt bra. Det var väldigt roligt alt fä höra att herr Andersson nu talar om alt Statsförelag är sä förfäriigt bra. Säg det där nästa gång ni angriper Statsföretag och vill reglera i små detafier. Här gäller det en myckel stor fråga som jag lycker all aktieägarna skall kunna ha en mening om.

Herr Andersson beskyller mig för alt ha nya argument nu mot dem jag framfört tidigare. Ja, jag kommer fortfarande att vara motståndare till att riksdagen skall gå in och peta i hur förelagen sköts i deiafi. Det vore det sisla jag skulle vifia vara med om i vad del gäller både privata och statliga förelag. Det lycker jag inle är några nya argument. Däremot anser jag nog att riksdagen och regeringen kan begära något av Statsföretag om Statsföretag finner andra saker som är vikliga att jobba med. Sedan säger herr Andersson all del inte gick all anta dessa förslag förra årel, men i år går det. Kanske det ligger ell motiv i att man förra året förutsatt all del skulle ske och eftersom det fortfarande inte skett kan del väl vara lid att genomföra det nu. Detta är ganska lustigt. Jag vill

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

inte ta upp något mer resonemang runt delta, ulan behåll gärna den goda tron på Statsföretag, men gör del dä genomgående och inle bara som någol slags polemik mol mig.

Herr Gustafsson i Byske frågar sä här: Varför har det inte kommit nägon begäran frän LKAB, NJA eller Statsföretag om en ulredning? Vad gäller LKAB lycker jag att herr Gustafsson skall fråga sig själv. Han är suppleant i den styrelsen, jag tillhör den inte alls. Jag kan möjligen svara för NJA där jag är ledamot av styrelsen. Jag föreställer mig an om NJA hade kommit med della förslag, då om någonsin skulle vi ha fåll se tårar i tidningarna. - Jaha, nu skall de klara sina dåliga affärer genom all ta hand om LKAB:s vinster. Delta lillepultföretag som går med förlust skall slås ihop med det jättestora fina företagel. Det är egentligen dumt, herr Andersson, all fråga varför förslaget inle kommit från NJA. Varför det inle kommit frän Statsföretag kan jag heller inle svara pä, men nu lägger vi fram denna begäran.

Nalurliglvis skall vi lita på Statsföretags styrelse, ingen har väl velal göra något annal. Men vi har inte gett den entreprenad på alt göra allting utan att vi någonsin går in och säger; Kan ni inte titta pä del och del också.

Apropå all frisera NJA:s siffror, herr Gustafsson; Skall del vara nödvändigt att jag säger att del var herr Andersson i Örebro som sade del? Jag har aldrig beskyllt herr Gustafsson för att ha sagl det. Det räcker väl med det.

Herr Lövenborg säger alt malmexporlen bör bli mindre och all man bör vidareförädla mer. Har inte människorna i Gällivare och Kiruna kommuner rätt alt kräva annat än att vara beroende enbart av malmbrytningen, frågade herr Lövenborg. Förvisso har de rätt till del, och jag hoppas alt detta verkligen skall innebära all vi framöver får en spridning av industrierna. Man bör kunna gå längre med förädling av produkterna, man bör fä en induslrispridning. Jag är hell ense med er om del, fast modellen ni vill göra det efter kanske inte är den alldeles rikliga.

100

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svanberg säger alt del inle har hänt någonling sedan förra året. Men den 21 oktober skrev industriministern lill Statsföretag. Del är klart att jag inte vet om man ligger i startgroparna för all klara en sådan här ulredning, men vi har ju alla varit överens om all vi fåll Statsföretag för alt sköta de samordnande uppgifterna.

Herr Svanberg säger all del var herr Andersson i Örebro som uttalade sig om farhågorna för att man skulle frisera resultaten. Ja, jag citerade på samma säll som herr Svanberg gjorde i sitt första anförande, där han talade om all del blivit en lustig debatl omkring della och att man läser i tidningarna all det gäller att frisera resultaten. Jag sade att del från en del häll har uttalats, kanske oberättigade, farhågor för att intresset för en sammanslagning av LKAB och NJA är betingat av all man därigenom skulle få möjlighel att "frisera" resultaten för NJA. Jag har.

liksom herr Svanberg, sagt all dessa farhågor har uttalats i pressen.

Jag lycker all della i och för sig är en konstlad fråga. Jag vill ännu en gång understryka alt Statsföretag under sin nuvarande ledning har skött sina uppgifter pä ell utomordentligt bra sätt. Del vill jag vitsorda - det kan jag göra i andra sammanhang ocksä, inle bara i debaiten om sammanslagningen av LKAB och NJA.

Jag tycker alt ni socialdemokrater skall ha förtroende för Statsföretags ledning och tro på alt den kan klara den här samordningsuppgiften.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Hen GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber all med tacksamhet få noiera att herr Svanberg har befriat mig från att ha sagl någonting om frisering av siffror och sådant.

Jag ställde en del frågor lill herr Svanberg, och han svarade då all jag bör vela detta frän LKAB. Ja, del gör jag! Det har inle ansetts vara någon aktuell fråga all slå ihop de här förelagen. Inte ens motionären som här har yrkat på att en bit av LKAB skulle slås ihop med NJA har tänkt pä del! Ulan det förslaget har kommii fram i utskottet. Herr Svanberg säger att han inle kan svara pä varför NJA inle har kommit med en sådan här begäran. Han vet inle heller varför Statsföretag inle har gjort del. Då måste del väl betyda all alla de här tre har haft en känsla av att samarbete och samråd kan ske ulan att man behöver fusionera. Jag lycker alt detta är alldeles uppenbart. Del är klara argumeni som herr Svanberg här har serverat på etl fal, argumeni för bifall lill reservationen.

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag trodde inle att jag skulle behöva be herr Gustafsson i Byske alt fundera på hur viitneseden lyder, dvs. alt han intet bör tillägga eller förändra. Han påstår all jag har sagl all jag inle vel varför NJA inle har gjort någon begäran. Jag sade alt jag kan svara för vad NJA har sagl, medan jag däremot inte vel vilket förslag LKAB haft. Därmed har jag klarat ul den saken.

Herr Gustafsson säger att LKAB, inklusive honom själv, inle har funnit anledning att ta upp den här frågan. Därmed har han ju lalal om hur del förhåller sig. Jag har försökt tala om hur NJA ser pä detta och alt förslaget inle kunde komma därifrån, eftersom det närmast skulle motverka del man önskade åstadkomma.

Jag lycker all del är ganska lustigt all herr Gustafsson säger all han är glad över alt jag befriade honom frän anklagelsen all han skulle ha sagl någonling om frisering av NJA:s resullal. Har jag någonsin anklagat honom för det? Jag talade om att della har sagts i diskussionen, och han vet myckel väl vem som sade del.

Jag lycker all det här böriar bli litet fialigl. De frågor vi talar om här, såsom effektiviteten, samordningen och sammanhållningen inom de här företagen, har diskuterats i Norrbottens län pä både fackligt och

101

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

politiskt häll i årtionden. Res upp och fråga dessa människor om della och fråga inte bara på bolagsstämmorna. Dessa frågor har diskuterats länge där uppe, och därför är del väl inte sä konstigt om de dä och då kommer fram till riksdagen.

Jag tycker inle alt det är nödvändigt all upprepa alll detta. Men det är jusl därför all del inle kommii några krav om ulredning frän något håll som riksdagen nu bör ta detta förslag.

Jag får nästan tårar i ögonen när jag hör herr Andersson i Örebro tala om hur synd det är om Statsföretag som vi misstror. Han var t. o. m. inne på att det var synd om industriminstern, därför all vi missiror honom. Jag tror att båda klarar sig alldeles utomordentligt utan herr Anderssons försvar.

102

Hen HÄLL (s):

Herr talman! Näringsutskoltets majoritet har välvilligt behandlat vär motion 909, där vi föreslår en utredning om lämpligheten av en sammanläggning av NJA och LKAB:s Malmbergsförvallning. Motiven till förslaget är flera, men främst gäller det att trygga den långsiktiga rå-varuförsöriningen till stålverket i Luleå.

Att utskottets majoritet har gått ännu längre och vill utreda en total sammanläggning av NJA och LKAB har jag självfallet inget att invända emot, men jag vill uttala förhoppningen att förslaget om en begränsad sammanläggning inle hell glöms bort i del kommande utredningsarbetet, som jag hoppas att kammaren fattar beslul om. Motionen har alltså, som jag ser del, blivit tillstyrkt med råge, och jag vill tacka för det.

När jag läste reservationen I hade jag litet svårt alt förstå motivet för den, och det har inte blivit särskilt mycket klarare. En del har ändå framkommit under debatien, och jag vill, trots herr Svanbergs kommentarer, ocksä säga några ord om det som framförts både i reservationen och i debatten.

Herr Gustafsson i Byske och herr Andersson i Örebro säger all en sammanslagning med LKAB måhända är till för att NJA:s dåliga affärer skall kunna friseras, som del uttrycktes. Det betyget är jag inle särskilt glad över därför att det aldrig har varit tanken bakom motionen. Betyget är ocksä litet för tidigt utdelat lill NJA;s ledning, som mol förmodan skulle ha dessa ambitioner.

Enligl herr Andersson i Örebro skulle det finnas klara kriterier. Jag är alldeles övertygad om alt både de nuvarande förelagsledningarna och en ledning för ett sammanslaget företag har företagsekonomiska ambitioner. Jag upplever i stället behovel av en litet vidare överblick av andra konsekvenser, och jag skall litet längre fram vidröra vad jag menar är motivet för en sådan här sammanslagning.

En sammanslagning av både rävaruledel och förädlingsledet lill en enhet kan, såvitt jag förslår, bara vara till fördel för den totala verksamheten. I reservationen I framförs att delta borde vara en angelägenhet främst för Statsföretag. Statsföretag har haft och har fortfarande förut-

sättningar alt la delta initiativ, om det anses vara riktigt. Dessutom kan de nu skilda förelagens styrelser, där etl antal av kammarens ledamöier har mandat, ta initiativet. De som riksdagen utsett alt övervara Statsföretags bolagsstämma har ocksä haft fullgoda förutsättningar alt väcka den här frågan. Om jag inte är felorienterad tillhör herr Andersson i Örebro dem som har säte och stämma i Statsföretags bolagsstämma. Om jag inte missförstått de inlägg som gjorts i debaiten har frågan inle aktualiserats pä annal sätt, och jag kan då liksom herr Svanberg inte se något fel i att väcka en motion om den i riksdagen. I vafie fall har inle jag, som är huvudmotionär, några förutsättningar alt la upp frågan i vare sig några av de enskilda styrelserna, eftersom jag inte tillhör dem, eller i Statsföretag, och jag kan inle heller motionera i dessa instanser. Då kan man mycket väl fästa uppmärksamheten pä frågan genom att motionera i riksdagen, och jag är lacksam för att utskottets majoritet har behandlat motionen så välvilligt som den gjort.

Jag menar all också andra frågor kan lösas genom att en förelagsenhet sä all säga fär både de geologiska och metallurgiska förutsättningarna och resurserna. Malmen i dessa gruvor innehåller nämligen betydligt mer än det järn som vi i huvudsak talar om. Enligl uppgift innehåller den en rad värdefulla s. k. jordmelaller, som vi i dag importerar och använder i vår industriella verksamhel. Det är alltså någonting som vi skickar ut så att säga på köpet med den malm som vi i dag exporterar - och, som någon har sagt, sprids ut med gödningen pä Europas åkrar. Jag menar att man här kan skapa förutsättningar för att verkligen tillvarata de övriga ämnen som också finns i de här malmerna. Genom en sammanslagning skulle man alltså skapa dessa förutsättningar. En forskning och en utveckling på del här området kan, enligl min mening, också ge möjlighel till en ytterligare malmförädling, som kan medföra nya arbetstillfällen, vilka med fördel kan lokaliseras till gruvkommunerna. En enhet av den nu föreslagna storleksordningen kommer dessutom att ha stora servicebehov på skilda områden, och del är i vafie fall min förhoppning all även della skall bidra lill en ökad och välbehövlig differentiering av näringslivet i de undersysselsältningsomräden som malmkommunerna utgör.

Nägon har nämnt del ensidiga näringsliv som vi har, och jag vill verkligen understryka att vi lever litet farligt i malmkommunerna, därför all det är en sanning att gruvorna sä småningom tar slut. Antingen gör de del därför att malmen lar slut eller också därför att man kommer ner pä sådana djup, får sådana brytningskoslnader och sådana mifiöförhällanden alt man inle kan klara sig konkurrensmässigl mol andra företag i branschen. Den situationen skulle alllsä kunna uppslå all man kan konstatera att del finns malm kvar men att man saknar förutsättningar alt utvinna den.

Herr talman! Jag vill också gärna erkänna att jag när jag skrev molionen tänkte aktualisera även fraklfrägorna i delta sammanhang. Flera kon-kurrenlförelag, både inom och utom värt land, har såväl gruvor och järn-

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

103

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

verk som järnvägstransporter involverade i samma förelag och har därmed slörre möjligheler alt rationellt och ekonomiskt utnytfia sina resurser. Malmbanan mellan Malmberget och Luleå borde, enligl min mening, vara en del av det här företaget för att även transporterna, både vad det gäller råvara och färdiga produkter, skulle kunna klaras inom ramen för samma organisation och ekonomi.

Jag vill även beröra en annan fråga som jag menar är väsentlig, nämligen den möjlighet som genom en sammanslagning ges för all bereda redan anställda meningsfulla arbeten. Jag tänker då i hög grad på dem som inte längre orkar med del tunga och slitsamma underiordsarbeiel. De skulle därigenom fä större möjligheter till andra och mera lämpliga arbetsuppgifter. Del föreligger i dag slora svårigheter med omplacering till meningsfyllda arbeten, i varie fall gäller della inom gruvföretagen.

Jag skulle, herr lalman, kunna anföra en del ytterligare i della ärende, men del skall jag avstå från, dä jag är förvissad om alt en genomgripande och allsidig utredning kommer att ge oss en bild av den reella situationen och vara ett gott underlag och ge en god vägledning för framlida beslul i denna fråga.

Med del anförda vill jag, herr lalman, yrka bifall till näringsutskotlels förslag.

Hen GUSTAFSSON i Byske (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inte särskilt misstänksam men lydligen har herr Häll, liksom herr Svanberg, fält något slags klockarkärlek lill frisörer. Herr Andersson i Örebro är ju frisör. Nu nämnde herr Häll ocksä mig pä tal om frisering av resultatet. Det jag tidigare sagt till herr Svanberg får gälla även för herr Häll.

Herr Häll säger alt sammanslagning av de här tvä förelagen är en nödvändighet för en sund ulveckling av den verksamhel som de bedriver. Jag har svårt att inse del. Varför skulle inte i så fall företagsledningarna själva ha kommit pä denna myckel, myckel geniala tanke? Varför har inle industridepartementet kommit på den? Varför har inte Statsföretag kommit på den? Varför blev del verklighet jusl i utskottsbehandlingen? Herr Hälls motion innehåller ju inte förslag om den sammanläggning som utskottsmajoriteten nu lalar om. Han ville ha en utredning om begränsad sammanläggning av gruvförvaltningen i Malmberget och LKAB. Jag har svårt att se hur del hela skulle kunna fungera på ett bättre sätt med den här fusionen. Jag undrar om herr Häll inle har en viss övertro på att förelagen blir mycket funktionsdugligare och myckel bällre om de blir förskräckligt slora. Jag tror inle det.

104

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr talman! Del här är en lustig debatt, sade herr Svanberg, och jag tror all det här är tredje gängen i ordningen som jag måsle upprepa vad jag sade. Del var ordagrant: "Från en del häll har ullalats oberättigade farhågor för alt inlressel för en sammanslagning av LKAB och NJA

är betingat av all man därigenom skulle få möjlighel att frisera resultatet för nuvarande NJA-delen." - Det har jag sagl mol bakgrund av den pressdeball som förts med anledning av propåerna om en sammanslagning. Men nog om delta.

Sedan frågade herr Häll - med hänvisning till att jag är en av de 18 ledamöter som fär föfia Statsföretags arbeie - om jag har aktualiserat frågan om sammanslagning i Statsföretag. Nej, del har jag inte gjort. Vi kan slälla frågor i Statsföretag, men beslulel las av en enda man, som har aklieportföfien. Det är en enda man som väfier ordförande, godkänner verksamhetsberättelsen etc, nämligen den som har aktieportföljen. Vi har inle haft anledning all ta upp frågan om en sammanslagning. Men jag anser fortfarande att Statsföretag - som har fått en beställning av industriministern på de här samordningsuppgifterna - skall kunna klara även den uppgiften.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Herr HÄLL (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig böria med att säga till herr Andersson i Örebro all jag tydligen var felorienterad. Jag hade den uppfattningen alt man hade möjligheler all föra fram sädana här synpunkler på bolagsstämman. Har man inle det sä beklagar jag del. Jag tar dock det som herr Andersson säger som ett erkännande av att man borde ha framfört den här tanken om man hade haft möjligheler därtill.

När sedan herr Gustafsson i Byske frågar varför inle företagsledningarna eller Statsföretag har tänkt den här tanken, kan jag inte svara på del. Men del är väl inle fel all nägon annan tänker den tanken. Kanske kan en utredning - om den kommer lill stånd, vilket jag hoppas - ge underlag för forlsatla funderingar i den här vägen. Och del är endasl en ulredning som begärts såväl i molionen som i utskollsbetänkandet.

Jag blir fakiiski litet ängslig när jag hör att man så ivrigt väger sig för tanken all del genom initiativ av en riksdagsmotion skulle kunna verkställas en utredning. En sådan utredning skulle kunna ge både dem som här debatterar och andra som har direkt med den här frågan att göra en ordentlig grund för fortsatta funderingar eller för all avfiirda alla tankar i denna riktning, vilket ju också kan bli etl resultat av en ulredning. Jag förslär alltså inte ängslan för det här. Jag känner inte någon oro för all någon i de skilda förelagens ledningar eller i Statsföretag skulle kunna känna sig trampad pä tärna därför att en ledamot av riksdagen - med insikt om behovel av en annan struktur pä näringslivel bl. a. - skulle drista sig till all föreslå regeringen att låta se över förutsättningarna all skapa bättre möjligheler för de förelag som i huvudsak bär värt näringsliv i det här området att verkligen bli än effektivare. Den oron har jag verkligen svårt alt förslå.

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr lalman! Ulan alt ha deltagit i utskottsbehandlingen av denna fråga har jag ändå funnit del angeläget all redovisa min uppfallning,

105

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

106

framför allt därför all jag kanske pä del sättet kan undgå all från herr Svanberg och en del andra ledamöier få höra att jag är motståndare lill ulvecklingen inom NJA, såsom man i vissa andra sammanhang har pästått.

Jag ser inle en sammanläggning mellan NJA och LKAB som någon speciellt angelägen fråga. Bägge företagen är utomordentligt stora och starka, och jag har svårt att förstå att man kan åstadkomma någon väsentlig förändring genom en sammanläggning, när de ändå står varandra så nära.

Både i ulskollsbetänkandel och i reservationen 1 har man använt praktiskt taget exakt samma ord för alt framhålla att det är angeläget alt alla möjligheter till ett närmare samråd och samarbete mellan de tvä företagen tas till vara. Jag vill bara säga alt om en sådan samordning inle redan skett, är det beklagligt. Man har t. o. m. i debatten anfört, all SJ och LKAB har uppträtt som konkurrenter lill varandra, och har väl därmed också velat antyda att LKAB och NJA skulle vara konkurrenter till varandra. Jag hoppas verkligen alt man kan åvägabringa en sådan ordning att dessa förelag i varandra ser partner med uppgift alt försöka skapa så goda förutsättningar som det över huvud taget är möjligt pä bägge sidorna.

Jag känner alltså en viss tveksamhet mot en sammanläggning av dessa tvä företag i nuvarande läge, och jag vill i det sammanhanget något beröra det resonemang om frisering som förts lidigare i debatten. Jag vill inle pä något sätt göra gällande all man med det framlagda förslaget har velat ge NJA en möjlighet all frisera sill resullal. Del vill jag bestämt understryka. Jag har elt starkt förtroende för den nuvarande ledningen för NJA, och jag tror att den kommer att lyckas med sin uppgift. Men man har inte kunnat undgå att noiera att det under senare lid har förts en debatl om NJA, som kunnat verka oroande. Jag hoppas alt den debatten skall upphöra sä snabbt som möjligt, men jag är inle övertygad om all de som fört denna debatt och framfört direkta anklagelser inle skulle se en samordning som elt försök - om också inle frän NJA -alt döfia eventuella förluster. Del föreligger risk alt NJA skulle drabbas av en sådan kriiik - även om den är hell oberättigad och även om företaget skulle uppvisa relativt goda resultat.

Jag ser det i alla händelser som angeläget alt de båda förelagen drivs med all den öppenhet som det över huvud taget är möjligl. Jag har sådant förtroende för NJA alt jag utgår frän all företaget skall kunna bedriva sin verksamhel på elt sådant sätt att inga anklagelser kommer alt behöva riktas mol det.

Herr Häll säger alt skälet lill alt han motionerat är all han ömmar för den långsiktiga rävaruförsöriningen. Jag kan väl aldrig länka mig alt NJA skall ha några problem med sin rävaruförsöjning under en överskådlig framtid. Visst har del här talats om alt malmen möjligen kommer att la slut i gruvorna, men jag tror inte all NJA behöver känna någon oro i dag för den utsikten. Del har ocksä understrukils av herr Svanberg

att vi i dag knappast behöver la upp ell resonemang om den frågan.

Herr Häll säger ocksä all han inle sitter med i Statsföretag eller i NJA och föfiaklligen inte kan la upp frågan om behovel av en ulredning om samarbete. Jag skulle verkligen vifia fråga herr Häll, om kontakterna mellan regeriangen och de socialdemokraliska ledamöterna i kammaren är sä dåliga, att dessa ledamöter inte kan få sina synpunkter förmedlade till regeringen, om sä skulle vara angeläget.

Lät mig, herr talman, till sist säga enbart några ord om del resonemang som förts här tidigare om en spridning av effekterna av Stålverk 80:s utbyggnad i Luleå. Vi är självfallet alla angelägna om all vi skall fä ut effekter av Stålverk 80 inle bara i Luleå utan också i hela den övriga delen av länet, men det är inget tvivel om all det kommer att bli mycket svårt att motverka det enorma sug som kommeratt ligga i Luleåområdel - ett sug som kommer att drabba de områden som redan tidigare är mycket starkt utsugna pä sin arbetskraft. Del mäste lill utomordentliga åtgärder för all motverka detta och reda ul situationen i våra glesbygder uppe i Norrbotten.

Jag har i en motion lidigare tagit upp frågan om möjligheten all använda Norrlandsfonden i della sammanhang. Jag hoppas att vi verkligen skall kunna samlas kring en sådan lösning, där Norrlandsfonden - som ändå har skapats av de vinstmedel som LKAB har gett - i större utsträckning än hittills får användas för all utreda de utomordentligt stora problem som vi har f n. i en del av utkanterna av värt län.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Hen SVANBERG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Filip Johansson i Holmgärden säger all han går upp här i kväll endasl för alt han inle skall bli beskylld - framför alll av mig - för att vara avog mol NJA. Jag förslär ungefär vad han menar, men jag lycker att vi skall la debatten när den frågan skall behandlas.

Jag har ingen anledning alt la lillbaka någonting. Filip Johansson talar här om att del har varit en otrevlig debatt kring NJA, och del är jag den förste att medge - men inle har Filip Johansson bidragit lill att göra den mindre otrevlig. Den har förts till ylleriigare insinuationer genom honom.

Nä, det varegentligen inledet härjag skulle tala om; det fär vi diskutera om några dagar. Filip Johansson frågade om NJA och LKAB kanske var konkurrenter och hoppades att de skulle kunna bringas lill elt bällre samförstånd. Ja, det hoppas jag med. Jag har aldrig upplevt alt de har uppträtt som konkurrenter, men jag har ofta sagl - och mänga andra med mig - alt den koncernkänsla som skall finnas i förelagen inom en koncern inle finns i tillräcklig utsträckning i Statsföretag. Del lar ell lag innan den växer fram. Detta är inte en beskyllning mot nägon, utan det har bara varit så. Vi hoppas ändå alt det skall bli bältre och bällre dag för dag. Därför tror jag inle all det heller är myckel all diskutera.

Sedan säger Filip Johansson någonting 3om är intressant. Nils Gus-

107

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

tafsson i Byske frågade varför del inte har kommii nägol förslag om sammanläggning frän NJA, och då svarade jag all om NJA hade kommii med etl sådant förslag, då hade ni fått se på gnistor. Då skulle tidningarna och alla debattörer ha sagl att nu skall de döfia sina förluster genom all ta över LKAB;s vinster - allt detta struntprat som Filip Johansson talar om här. Men sådana misstolkningar kan ju göras utan att LKAB kommer med - del visar väl hela den här inflammerade debaiten.

Sedan var del en sak, Filip Johansson, som jag tycker all vi verkligen inte skall sprida även till riksdagen. Det är talet om suget till Luleå från resten av Norrbotten, vilket skulle vara en myckel viktigare fråga än att klara Stålverk 80 och hela Luleäsatsningen. Självfallet löser inte Stålverk 80 alla problem i Norrbotten. Jag är lika intresserad som Filip Johansson av att vi skall få något till inlandet och andra orter än Luleå, men del är ju tack vare Stålverk 80 som vi skapar en möjlighel all få någonling lill de orterna. Man behöver inle klaga så förfärligt myckel över hur suget till Luleå utarmar inlandet. Suget till Stockholm, suget till Göteborg, suget lill Sydsverige har ju funnits årtionde efter årtionde. Del blir väl inte värre om suget nu går inom länet i stället för utom länet? Kan vi inle ändå vara överens om alt just Stålverk 80 ger oss hell andra möjligheter att salsa pä en riktig regionalpolitik än vi har haft förut, i stället för alt oja oss över alt Stålverk 80 innebär elt sug?

Herr HÄLL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Johansson i Holmgärden noterade att jag i mitt inlägg sade au jag inte tillhörde vare sig styrelsen för NJA eller Statsförelag och följaktligen inle kunde väcka förslag där. Han frågar varför då inle det här förslaget ändå kan komma - kontakterna mellan socialdemokraterna i denna kammare och regeringen bör väl, säger herr Johansson, vara sä pass goda att man kan föra fram det den vägen. Herr Johansson! Man får väl försöka att åtminstone vända sig måttligt i den här debatten. Det är ju just della som man reagerar emot. Man säger alt riksdagsmän inte skall ta nägol initiativ och väcka nägon motion i riksdagen som skall kunna fästa regeringens uppmärksamhet på denna sak. Menar då herr Johansson i Holmgården alt jag skulle ha lagit kontaki med förslagsvis indusiriministern och den vägen väckt frågan? Om det hade gått - vilkel jag inle har en aning om - skulle del alltså ha befriat kammaren från att ta den här debatten. Men jag förstår inle herr Johanssons inlägg.

När del gäller den långsiktiga rävaruförsöriningen förlitar man sig pä au del inte kommer att uppstå någon sådan situation som man här befarar. Jag glömde att säga - men kan gärna säga det nu - all jag anser all man skall sträva efter att i största möjliga utsträckning förädla den malm som vi bryter. Personligen känner jag mig inle lill freds så länge man exporterar rågodsel, som man nu gör. Jag menar därför all del dä finns anledning, herr Johansson, all se lill att man har vad jag betraktar som verkligt långsiktig försörining av rägods till förädlingsindustrin, kanske

också lill en betydligt större och mer sofistikerad förädlingsindustri än den vi nu har.

Avslutningsvis vill jag till herr Johansson i Holmgärden säga: Jag förstår inte alls all herr Johansson i dag är helt oförstående inför behovet och värdet av en sammanläggning av dessa företagsenheter genoin en fusion, när jag vel all herr Johansson i andra sammanhang har varit oerhört aktiv då del gällt all sammanslå andra näraliggande verksamheter - det är ju ganska bekant i Norrbotten vid del här laget. Man har således en uppfattning när del gäller den verksamhel man själv bedriver och en annan uppfallning när del gäller del som här har aktualitet.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Herr JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig bara säga till herr Svanberg, när han vill göra gällande all jag inte har bidragit lill att hyfsa den debatt som har förekommit om NJA, alt jag verkligen inte har medverkat lill att dra ned debatien. Man kan starkt ifrågasätta om inte herr Svanberg har gjort det.

Sedan lycker han all vi ändå inle skall klaga över suget frän Luleå och säga all del är oroande för länet. Jag har inte klagat över att del komnier från Luleå. Jag har sagl all del är ell sug frän de delar av länet som tidigare varit utomordentligt starkt hotade. Del har ju herr Svanberg själv understrukit från den här platsen bara för några minuter sedan. Gentemot detta måste vi åstadkomma någonting. Det har vi också hela liden lidigare varit ense om, det behöver inle alls diskuteras.

Till herr Häll vill jag säga all hela utvecklingen väl ändå visar alt del för de förelag det här är fråga om inle har varit nägon angelägen uppgift att åstadkomma en fusion. Om del hade varit det, skulle de givelvis själva ha aktualiserat frågan i nägol sammanhang.

Han säger sedan alt jag ju är företrädare för dem som vill fusionera, och del är väl ändå oförsvariigt att jag nu inle vill lägga ihop de här stora företagen. Om jag hade haft förelag i den mifiardklass där NJA och LKAB befinner sig, skulle jag inte ha funnit del angeläget. Men om de ligger i 30-mifionersklassen kan det vara angeläget med en sammanläggning. Jag tror all det finns vissa gränser.

Jag har också redovisat att jag tror alt det framför alll inle i dag är en angelägen uppgift att slå ihop de här förelagen. Det är möjligt att del blir del i framtiden, men för ögonblicket är delta absolut inte del riktigaste.

Herr HÄLL (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag böjer mig "naturligtvis" för herr Johanssons i Holmgården insikter i förelagsekonomiska sammanhang och skall därför inle föriänga den här debatten.

Hen HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Tillät mig försl konstatera alt när näringsuiskoltel förra

109

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

110

året i samband med behandlingen av proposiiionen 64 om finansiering av ett nyll stålverk i Luleå behandlade motionsyrkanden om samplanering mellan de statliga förelagen i Norrbotten m. m. framhöll utskottet bl. a. följande; "Utskottet tror liksom molionärerna all etl utbyggt regionall samarbete inom den statliga företagssektorn skulle kunna visa sig värdefullt men finner inle skäl all föreslå all riksdagen skall utfärda några särskilda anvisningar härvidlag." Riksdagen föfide den gängen utskoltsmajoriteten och avslog motionsyrkandena.

Den naturliga förklaringen lill detta är att del ingår i Statsförelag AB:s uppgift all främja en samverkan mellan de i koncernen ingående förelagen som kan höja gruppens effektivitet. Del är ju, herr lalman, en av de allra viktigaste och största uppgifterna som Statsföretag har.

Nu vill socialdemokralerna och vpk plötsligt gå lill regeringen och anhålla om en utredning om förutsättningarna för sammanslagning av LKAB och NJA - delta trols alt del redan 1974 hävdades, i samband med debatten om Stålverk 80, all man inom Siatsföretagsgruppen kommer all utarbeta en från koncernsynpunkl lämplig lösning av NJA:s framlida malmförsörining.

Vad är det då egentligen som föranleder den här brådskan? Vilka kan skälen vara lill all man inle vill invänta resultatet av del arbete som lydligen pågår inom Statsföretag AB?

Såvitt jag kan förslå har man inom socialdemokratin tappat förtroendet för koncernledningen i Statsföretag AB eller ocksä anser man inle att del där arbetas tillräckligt snabbi.

Om man nu inte har förtroende för ledningen av Statsföretag AB lycker jag all man bör la konsekvenserna av del, tala klartext och se till all få ledningen utbytt mol en i förhållande lill regeringen följsammare sådan. I annat fall bör man åtminstone ge Statsförelag AB en chans all självt komma lill överväganden och beslul. Jag lycker del är riktigt att man beträder en sådan väg.

Men om del i stället är på del sättet all man inom socialdemokratin anser - vilket del kan flnnas anledning tro - att det går alllför långsamt med utarbetandet av förslag lill samgående, så bör man inle göra en parallell utredning ulan kräva besked av Statsförelag AB om vilka svårigheter som elt samgående mellan NJA och LKAB skulle möta. Del är en rimlig begäran alt man gör pä det sättet.

Herr talman! Rätt ofta anklagas vi moderater av socialdemokralerna för att vi har granskal och kritiserat Stålverk 80. Del heter bl. a. all vi inte ger de statliga förelagen någon arbetsro. Vi petar i förelagens skötsel, brukar näringsulskollels ordförande säga. Ja, men vad är del egentligen som socialdemokraterna själva håller på med nu? Jo, de vill tillsätta en parallellutredning till det arbeie som fakiiski pågår inom Statsföretag AB. Då kan man ju undra om del är någon form av arbetsro alt tillsätta en sådan ulredning.

Frän moderat håll anser vi del vara en lämplig lingens ordning att försl se efter och utvärdera vad AB Statsförelag komnier lill för resultat

i fråga om en samverkan och därefter ta slällning lill vad som evenluelll bör göras, i stället för alt som socialdemokrater och kommunister begära en ny ulredning i ärendet. Jag är glad över all åtskilliga lalare här i dag, bl. a. ledamöter av denna kammare frän Norrbotten - som ju bör vara väl initierade i denna fråga - har anlagt liknande synpunkler.

Herr lalman! Med del anförda ber jag all fä yrka bifall lill reservationen 1.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Denna debatt drar lydligen ul pä tiden litet längre än som var avsett, och del är klart att dessa frågor engagerar inle minst oss på Norrbotlensbänken. Det handlar ju om ödesfrågor för länet, om omfattningen av malmbrytningen och om all få bästa möjliga samordning lill stånd mellan de statliga företagen som spelar en sä slor roll där uppe.

Här har man nu också litet periferiskt varit inne på Stålverk 80 och på den inflammerade debatt och kampanj som förekommit under senare lid. Jag skall nu inte riva upp den debatien igen ulan konstaterar bara all borgerlighetens och storflnansens gemensamma kampanj mot en utbyggnad av järnförädlingen i Norrbotten - ty det är ju det som det här handlar om - inte är någonting märkligt. Del ligger tvärtom i linje med den verksamhet som hela tiden har bedrivits gentemot Norrbottens Järnverk med ibland försåtligt baktalande, ibland med öppna attacker för all förminska eller omöjliggöra vikliga investeringar.

Del är inle heller så konstigt all slorflnansen vill all malmexporten skall vara del dominerande. När LKAB förstatligades fick ju Grängesbergsbolaget mänga hundra mifioner, som bl. a. investerades i en slor malmflolla. Dessutom fick bolaget ell avtal om all all LKAB-malm skulle skeppas ul med Grängesbergsbolagets bålar, och då har man nalurliglvis från del hållet intresse av all malmexporlen hålles på så hög nivå som möjligt och all planerna på vidareförädling bromsas.

Andra delar av svensk siorfinans vill av andra skäl behälla Norrbottens karakiär av halvkoloniall eller i huvudsak råvaruproducerande område. Men den ambitionen bör inle vara regeringens. Det är därför del är så vikligl - vilkel vi alltid betonar - all man gör allt som är möjligt för all utveckla den statliga företagssektorn i Norrbollen. Och dä finns del inget annal sätt än all salsa pä en mycket långt gående förädling.

Belräffande samordningen av de statliga förelagen frågade herr Gustafsson i Byske varför man inle har kommit på denna lanke lidigare inom de statliga företagen. Ja, del kan man naturiiglvis fråga. Men faktum är - del har vi kunnai konstatera - all företagen har dragit ål var sill håll. Bolagen har haft sina egna förelagsledningar, som var och en har slagit vakt om sitt revir. När vi har talat om att man har agerat som konkurrenter, inte som samarbetspartner, så är detta realiteter.

En samordning är givetvis förnuftig. Men de borgerliga vill nu inle all riksdagen skall göra nägol särskilt uttalande i frågan utan tycker all del räcker med all lila lill Statsförelag AB. Jag menar emellertid att

111

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

erfarenheterna av den lidigare verksamheten och erfarenheterna av de lidigare slitningarna och konkurrensambitionerna har visat att man inle kan lila till Statsföretag, ulan riksdagen har all anledning all ge sin mening lill känna och begära en ulredning.

Målsättningen måste enligl vårt sätt alt se vara all export av den förädlade varan blir huvudsaken i stället för export av råvara. Vi skulle alltså önska att LKAB förvandlades frän i första hand malmförsäfiare lill försäfiare av järn, stål och förädlade produkter, all malmbrytning och malmförädling blev en löpande process. Del var f ö. tanken bakom det första malmavtalet med Grängesbergsbolaget. All sedan giriga profitinlressen vunnit insteg även i statliga förelag med omedelbara och riskfria, stora vinster är en annan sak. Del visar bara hur destruktiv vår nuvarande produktionsordning egentligen är och all den andan kan smitta av sig på statliga förelag. Mönstret måste brytas, och del underlättas genom en samordning mellan LKAB och NJA.

Herr Svanberg sade lidigare -jag begärde då ordel för en replik men fick del inle - all befolkningen i malmfälten förvisso har rätt att slälla krav när det gäller malmbrytningen och förädlingen. Vi lycker all del hade varit på sin plals - det är därför vi har reserverat oss - all utskollet också hade ställt litet längre gående krav än man här har gjort.

Del finns verkligen anledning för riksdagen all ta myckel allvarligt på frågan om den fortsatta malmbrytningen. För de flesta bör det stå klart all man nu, sett från malmfältens synpunkt, håller på att såga av den gren man sitter på. LKAB handlar ungefär som om man tänkte: Efter oss må syndafloden komma. Låter man utbrytningen av gruvorna ske i nuvarande takt kommer framlidens dom all bli hård både över LKAB-ledningen och över de politiskt ansvariga, som lät rovbrylningen fortsätta.

Överliiggningen var härmed slutad.

Punklen I

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemsliillan. dels reservationen nr 1 av herr Regnéll m. fi.. och förklarades den förra proposiiionen vara med överviigandc ja besvarad. Sedan herr Gustafsson i Byske begiirl votering uppliisies och godkiindcs följande voteringsproposilion;

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskollels hemsiällan i betänkandet nr 18 punkten I rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Regnéll m. fl.

112

Vid omröslning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkslälldes.

Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 151 Nej - 150

Punkten 2

Proposilioner gavs pä bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Verksamheten vid LKAB och NJA

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 18 punklen 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 285 Nej - 16

Punkten 3

Ulskollels hemsiällan bifölls.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 18 punklen 4 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav föfiande resultat:

Ja - 285 Nej - 15

Punklen 5

Ulskollels hemsiällan bifölls.

8 Riksdagens protokoll 1975. Nr 78-79

113

Nr 79 § 4 Statliga företag

Tisdagen den

.-, • ,q-jr Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 19 med anledning av mo-

.__________ -_ lioner om slalliga förelag.

Statliga företag

1 delta belänkande behandlades motionerna 1975:178 av herr Johansson i Simrishamn m. ft. (s), 1975:629 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), 1975:920 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), 1975:926 av hen Strindberg m.fl. (m), 1975:1618 av herrar Green (s) och Wiklund (s), 1975:1626 av fru Hambraeus m.fl. (c, m, fp) samt 1975:1629 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en utredning av frågan om åstadkommande av ett statligt rederiföretag i syfte att svara för bl. a. de slalliga sjötransportuppgifterna.

Utskollet hen-islällde

1. beiriiffande lokaliseringspoliliska insalser av statliga företag att riksdagen skulle avslä molionen 1975:920,

2. beträffande verksladsrörelsen vid vissa slalliga verk all riksdagen skulle avslå motionen 1975:178.

3. beträffande redovisningsprinciper förstalens vatlenfallsverk all riksdagen skulle avslå molionen 1975:629,

4. beiriiffande domänverkets arrendeavgifter att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1618,

5. beträffande koncernbidrag inom Siatsföretagsgruppen all riksdagen skulle avslå motionen 1975:926.

6. belräfffande försöksverksamhet med hiilsokostlinje vid SARA:s restauranger att riksdagen skulle avslå molionen 1975:1626.

7. beträffande statligt rederi förelag att riksdagen skulle avslå motionen 1975:1629.

Reservalion hade avgivits beträffande statligt rederiföretag av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett all utskottet under 7 bon hemsliilla

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:1629 hos regeringen begärde en utredning av frågan om åstadkommande av elt statligt rederiförelag i enlighet med vad reservanten anfört.

Till betiinkandet hade fogats ell särskilt yttrande beträffande koncernbidrag inom Siatsföretagsgruppen av herrar Regnéll (m) och Siegbahn (m).

Hen HALLGREN (vpk);

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisternas moiion nr 1629 tar upp
114 frågan om alt utreda möjligheterna all åstadkomma ett statligt rederi.

Vårt parti har i tidigare motioner påtalat nödvändigheten av en slörre Nr 79 samhällelig satsning på sjöfarten. Samhället förfogar f n. över en för- Tisdaeen den svinnande liten del av befintligt tonnage. Detta för i sin tur med sig <-, ■ ,q-jr

att statsägda företag endera måsle chartra privatägda fartyg eller anlita

privata rederier för att klara sjötransporierna av sina produkter. Statliga företag

Koslnadsmässigl är sjötransporter vida överlägsna andra transportgrenar. I hamnutredningens belänkande nr 63 år 1971 redovisas vilka besparingar som skulle kunna göras vid äret-runt-sjöfart på Bottenviken för fyra slörre förelag. Besparingarna på transporlsidan skulle enligl utredarna uppgå till ca 35 mifi. kr. ärligen. Av dessa företag är tre statsägda - ASSI, LKAB och NJA - och de skulle tillsammans ha gjort besparingar pä 25 mifi. kr. per är.

I molionen påpekar vi också del växande behovel av sjötransporter för de statsägda förelagen, bl. a. på grund av riksdagsbeslutet om uppförandet av Stålverk 80 och ell koksverk i Luleå. Satsningen på ell samhällsägt raffinaderi ökar ylleriigare behovel av ett statsägt rederi och statligt tonnage. Man kan ocksä förutse all den ökade statliga satsning pä varvsindustrin som lycks vara absolut nödvändig kommer alt öka behovel av sjötransporter. Enligl de beräkningar som NJA har gjort kommer sjölransporlbehovet enbart för dess räkning att öka från 2 mifioner lon lill 12 mifioner ton på en femårsperiod. Det statsägda ASSI och LKAB har ocksä, som nämndes i den föregående debatten, mycket stort behov av sjötransporter. Dessa går nu i de flesta fall med chartrade fartyg eller i privatägda rederiers regi - nalurliglvis med en myckel hög profil. ,

I näringsutskottets belänkande avstyrks yrkandena i vår moiion. Utskottsmajoriteten hänvisar bl. a. lill en interpellationsdebatl som nyligen har förevarit här i riksdagen, varvid industriministern förklarade att NJA efter beslutet om Stålverk 80 ingående har studerat frågan om sjötransporter till och från stålverket och klarlagt transportförutsätlningarna samt all utredningarna om sjötransportsystemet kommer alt resultera i en plan som väntas vara klar under slutet av detta är. Vidare sägs an bland de frågor som del gäller all ta slällning lill är i vilken omfattning man skall anlita befintliga rederier och i vilken omfattning man skall eftersträva en annan lösning. Slutligen sade induslriminislern att etl statligt engagemang inte skulle vara uteslutet.

Men att hänvisa till utredningar som NJA utför för egen räkning och lill vad induslriminislern har sagt i ett interpellationssvar om jusl iransporlfrågorna kring Stålverk 80 är inle lill fyllest. Del vore rikligare all, som föreslås i vpk-molionen, redan nu utreda sjölransporlbehovet för samtliga statsägda förelag och utifrån delta samordna iransporlfrågorna.

Ell vagt löfte - eller snarare en antydan - om all ett statligt engagemang
inle skulle vara uteslutet är inte någon som helsl garanti för att man
har för avsikt alt göra sig fri från del privata redarkapiialet. Det troligaste
är att nu rådande förhållanden kommer att fortsätta. Därom vittnar ocksä
NJA;s annons i Svensk Sjöfarts tidning den 29 november 1974. I den
söker man en kvalificerad skeppningsman för den beräknade ökningen 1

av företagets sjötransporter.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Statliga företag

116

Systemet att vid behov endera chartra tonnage för egen räkning eller låta befintliga rederier sköta transporterna mot höga profiter är en dålig affär och en dålig lösning. Det är inte alllid möjligl alt uppbringa lämpligt och rält anpassat tonnage, Della kan i sin tur försena vikliga leveranser och även försena och därmed fördyra både lossning och lastning av fartygen. Om samhället däremot förfogade över en egen handelsflotta av lämpligt anpassade fartygstyper kunde transporterna säkras pä etl bältre säll och framför allt planeras bältre.

F. ö. är del rikligare att satsa mer på sjötransporter över huvud taget. De kan med fördel ersätta stora delar av de tyngre landsvägstransporterna. Från mifiösynpunkt är sjötransporterna all föredra framför godstransporter med exempelvis lastbilar. De tyngre lastbilarna, som ofta nattetid kör genom tätbebyggda samhällen, utgör många gånger ell allvarligt bullerproblem för befolkningen. Man kan inle heller bortse frän avgasproblemen. Dessutom ärdet huvudsakligen den tyngre lastbilstrafiken som orsakar del största och avgörande vägslilagel.

Kostnaderna för transporter med lastbil är enligl gjorda beräkningar ca tre gånger högre än för transporter på vattenvägarna. En översyn av de inre vattenvägarna skulle göra det möjligl att i slörre omfallning övergå lill transporter sjöledes, exempelvis från industrierna runt Vänern och Vättern till Göteborg och andra aktuella hamnar. Etl utvecklat syslem med moderna pråmar för godstransporter på kanaler och insjöar kan ytterligare nedbringa fraktkostnaderna. Detta system kan också användas pä lämpliga sträckor inom kustsjöfarten. Det har visat sig i andra länder att man med fördel kan förfara på det sättet. Enligl gjorda beräkningar ligger exempelvis Göta kanals kapacitet på en lastvolym motsvarande 330 fullaslade s. k. långtradare per dygn.

Att del föreligger ell behov av en större satsning pä sjöfarten på kanaler och insjöar visar också de prognoser som gjorts av vissa förelag som ligger i jusl sådana områden. Det kan nämnas att zinkgruvorna i Åm-meberg beräknas få en kapacitetsökning de närmasle tio åren pä omkring 100 000 ton. Hammars bruk beräknas få en ökad kanaltransporl med ca 60 000 ton per är. Skeppning av trävaror från Vänerhamnarna lill andra hamnar inom landet och lill kontinenten kommer all öka avsevärt. Aspö bruk beräknas få en produktionsökning med ca 60 000 lon per år. Därtill kommer också direktimporler av exempelvis råvaror och ofia lill storföretag i berörda regioner.

Från energibesparingssynpunkl är också sjötransporter fördelaktigare. Ett mindre fartyg på 800-1 000 tons lastkapacitet kan på en resa ersätta 40-50 lastbilar. Del blir nalurliglvis mycket billigare driftkoslnader för etl enda fartyg.

En kraftig minskning av de tyngre landsvägstransporterna är möjlig genom elt bättre utnytfiande av de inre vattenvägarna och en ökning av kustsjöfarlen på lämpliga sträckor. Härigenom blir behovel av investeringar i nya motorvägar mindre, och likaså kan underhållskostnaderna för vägnätet i sin helhet nedbringas genom att slitaget minskar.

Mifiöriskerna vid transporter av farligt gods, som i dag utförs av i Nr 79

huvudsak bilar och andra fordon, blir också väsentligt mindre vid sjö- _. , ,

Tisdagen den transporter, eftersom transporter av det slaget sker mycket säkrare sjö- n nr ' 1075

vägen. Även ur trafiksäkerhetssynpunkl i allmänhet är det önskvärt all

minska den lunga lastbilstrafiken. Del är inte så sällan som de tyngre Statliga foretag fordonen är inblandade i allvarliga trafikolyckor. Även om dessa långt ifrån alllid beror pä långtradarchaufförerna, är del ändå fordonen som sådana som utgör de slora riskerna.

I vår moiion har vi sammanfattat vad en sådan här ulredning bör utmynna i. Vi har lagil upp fem punkler:

1. Året-runi-sjöfart pä Bottenviken.

2. Ylleriigare utveckling av kustsjöfarlen från både trafikpolitisk och regionalpolitisk synpunkt.

3. Upprustning av kanaler och andra inre vattenvägar i hela landet.

4. Ulveckling av pråmtransporter på kanaler och insjöar saml vissa för sådan iraflk lämpliga kuslslräckor.

5. Att staten anskaffar eget tank- och bulklonnage samt andra fartyg lämpade för alla förekommande godstransporter för både inrikes och utrikes sjöfart.

En trafikpolitisk satsning med den inriktning som skisserats i vpk;s moiion kan bli framgångsrik endasl under förutsättning all staten anskaffar en egen handelsflotta som har lill uppgift all i första hand söfia för de egna transporterna. Del kommer också pä sikt att bli en välbehövlig koslnadsnedpressande faktor och en motpol lill det privatägda redarkapiialet inom svensk sjöfart. Del har sagts i ulskollels belänkande att della skulle vara myckel kostsamt. I varie fall har utskottet hänvisat till alt man f n. inle har de ekonomiska möjligheterna. Från vpk:s sida har vi föreslagit all dessa frågor skall utredas, och jag lycker att det är väsentligt all en sådan ulredning kommer till stånd.

Herr talman! Jag vill med hänvisning till molionen och vad jag nu anfört yrka bifall till vpk-reservalionen vid näringsutskotlels betänkande nr 19.

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Detta belänkande handlar egentligen om sju olika motioner om de mest disparata ting, alltifrån hälsokost på SARA-restau-ranger, över koncernbidrag i Statsföretag till lokaliseringsinsatser, men eftersom ingen av de motionerna med undanlag av nr 1629 har fåll någon reservant i utskottet skall jag inte säga någonling om dem. Del är väl barmhärtigast mot en del av molionärerna.

1 motionen 1629 från vpk yrkar man pä en utredning om startande
av elt statligt rederiförelag. Detta baserar man på två ting. Man vill ha
ell statligt rederi för all klara av transporterna för de slalliga företagen,
framför allt pä Norrlandskusten; alltså Stålverk 80, ASSLs anläggningar
osv. Del andra motivet är alt man i Sverige skulle salsa mer på ka
nalsjöfart. 117

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Statliga företag

Nu har de här frågorna inle varit glömda någon längre tid. I samband med alt vi förra året beslutade om Stålverk 80 fanns del ocksä en moiion om att man skulle ha fartyg som hörde ihop med Stålverk 80 och på det sättet få en form av statligt rederi. I ett interpellationssvar, som omnämnts i betänkandet, har helt nyligen sagts all NJA utreder hur transportapparaten för Stålverk 80 skall se ut. Det är inte principiellt uteslutet all man går in för egna fartyg. Den delen är alllsä väl behandlad.

Utnytfiandei av sjöfarten på våra kanaler hänger intimt ihop med om Göta kanals Västgötaled skall byggas ut eller inte. Utredningen om della är f n. på remiss, och därför kan väl tidpunkten knappasl vara den rätta att la upp detta nu.

Herr Hallgren säger att man kanske kunde ta över rederier, För dagen kanske det vore ganska enkelt att ta över rederier ungefär på samma sätt som riksdagen om nägon vecka lar över varv, men jag undrar om det är en god affär att göra det. En hel del fartyg ligger upplagda i dag. Det är överskott på tonnage. Framtiden för de statliga företagen - Stålverk 80 - utreder man, och vi fär väl se hur det blir.

Jag har naturiiglvis i princip ingenting emot den här motionen som sådan, men jag vill gärna säga alt de överväganden som görs för NJA:s räkning ocksä måste la hänsyn till en realitet som heter pengar. Ett myckel stort kapitaltillskott måste till för att klara etl statligt rederi. Jag skulle kunna länka mig att man funderar tvä gånger innan man låser etl antal mifiarder. Vi är i en akut kris och i behov av mycket kapital till ting vi vill göra; bygga ul våra industrier och myckel annal. I van fall ser jag del som en reformistisk pragmatisk sak all ta del viktigaste i första hand. Jag tror det vore att överanstränga sig all nu pä allvar gå in i rederinäringen samtidigt som vi bygger Stålverk 80 och samtidigt som vi skall göra andra ting. Jag hoppas herr Hallgren kan hälla med mig om att hålla denna lanke levande, men att vi inte just i dag bör falla någol beslul.

Jag instämmer därför med utskottet och yrkar avslag pä motionen. Men som jag angett finns dessa tankar med pä annat häll. Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Det är naturiiglvis glädjande att man inle är helt avvisande till de yrkanden som framställs i vår motion. Men den interpellationsdebatl det hänvisas lill gällde enbart Stålverk 80. Del finns också ett annat statsägt företag, nämligen ASSI, som har etl stort sjö-transportbehov. Här vet jag med säkerhet och av egen erfarenhet all man haft svårigheter alt över huvud taget få väl anpassat och väl avvägt tonnage därför alt man är tvingad alt chartra t. o. m. utländska fartyg, som inle alls är anpassade till exempelvis modern virkeslaslning. Vi menar alt man måste samordna de statsägda förelagens sjötransporter och ha ell väl anpassat tonnage lill detta. Herr Svanberg uppmanade mig att hålla den här tanken vid liv. Jag kan garantera att vi kommer att

göra det. Del kommer att kosta mycket pengar all starta ett rederi eller all köpa upp tonnage. Men att försl utreda och planlägga ett vettigt sjötransportsystem för samtliga statsägda industrier tycker jag är en viktig uppgift som inle är förenad med några större kostnader.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Stadiga företag

Punkterna 1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 7

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i belänkandet nr 19 punklen 7 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren, begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 283

Nej - 15

Avstår - I

§ 5 Föredrogs

Näringsutskoltets betänkanden

Nr 21 med anledning av proposiiionen 1975:85 med förslag om tilläggsslal 111 lill riksslaten för budgelärei 1974/75 i vad avser handelsde-parlemenlels verksamhetsområde

Nr 22 med anledning av propositionen 1975:85 med förslag om tilläggs-stal 111 till riksslaten för budgetåret 1974/75 i vad avser industri-depariemenleis verksamhetsområde

Nr 23 med anledning av proposiiionen 1975:90 om ökning av den slalliga garantin för Sveriges invesleringsbank AB;s förpliktelser

Nr 24 med anledning av propositionen 1975:73 om vissa ändringar i banklagstiftningen m. m.

Nr 25 med anledning av propositionen 1975:38 med förslag till lag om uppgiftsskyldighet vid grundvallentäklsundersökning och brunnsborrning

119

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Kommunal biståndsverksamhet

Konstitutionsutskotlels belänkande

Nr 15 med anledning av propositionen 1975:61 om vissa anslag ur kyrkofonden m. m. såvitt avser förslag till lag om närvaroriilt vid sammanträde med niimnd hos församling eller kyrklig samfällighet jiinite motion

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beliinkanden hemställt.

§ 6 Kommunal biståndsverksamhet

Föredrogs konstilulionsutskoltels belänkande nr 16 med anledningav proposiiionen 1975:84 om kommunal bisländsverksamhel jämte moiioner.

I proposiiionen 1975:84 hade regeringen (kommundeparlementet) lagt fram förslag om en siirskild lag. som gav kommuner och landstingskommuner räll all lämna inlernalionell kalasirofhjiilp genom all bistå med sjukvårdsuiruslning eller annan utrustning som kunde avvaras. I samband med sådant bislånd fick kommunerna och landstingskommunerna enligl förslaget i skälig omfallning bekosta iordningställande och transport av utrustningen saml tillhandahålla och bekosta personal som behövdes för all utrustningen skulle kunna las i bruk. Den föreslagna lagen avsågs träda i kraft den I januari 1976.

I detta sammanhang hade behandlals molionerna 1975:126 av fru Ekelund (c) och herr Korpås (c). 1975:2048 av herrar Werner i Malmö (m) och Nordstrandh (m), 1975:2092 av fru Jonäng (c) och fru Andersson i Hjärtum (c) saml 1975:2093 av fru af Ugglas m. ft. (m), vari föreslagils alt riksdagen beslutade alt det internaiionella katastroföistånd som kommuner och landstingskommuner fick lämna skulle lämnas till SIDA. Röda' Korset, Rädda Barnen, Lulherhjälpen eller någol av FN;s biståndsorgan.

120

Ulskotlei hemslällde all riksdagen skulle

1. avslä molionerna 1975:126, 1975:2048 och 1975:2092,

2. med bifall lill proposiiionen 1975:84 och med avslag pä motionen 1975:2093 anta förslaget lill lag om rätt för kommun och landstingskommun all liinina inlernalionell kataslroflijälp.

Reservalion hade avgivils av herr Björck i Nässjö (n-i) och fru Jacobsson (m) vilka anseli all ulskoltei under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle med anledning av proposiiionen 1975:84 och med bifall till molionen 1975:2093 anta förslag lill lag om riiii för kommun och landstingskommun all lämna internationell katastrofiijälp med av reservanterna föreslagen lydelse.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! 1 princip råder enighet om att kommuner och landsting skall fä använda sitt överskottsmaterial som bislånd lill u-länder och kalastrofdrabbade länder. Även om det frän moderat häll har funnits vissa betänkligheter mot detta har vi anslutit oss lill tanken all malerial av del här slaget skall fä användas i humanitär verksamhel. Vi är medvetna om all man här ger sig in på en utvidgning av den kommunala kompetensen som inte är hell invändningsfri, men de skäl som har redovisats lycker vi har varit sä pass bärande att vi har böjt oss för dem.

Del innebär dock inte all utformningen av förslaget är invändningsfri. I själva verket finns det pä en väsentlig punkl anledning till kriiik och avvikande uppfattning. Del gäller formerna för hur hjälpen skall kanaliseras lill de mottagande länderna. Enligl proposiiionen skall kommunerna själva kunna bestämma till vilkel land och i vilka former hjälpen skall ges. Detta kan i vissa lägen fä besvärliga konsekvenser. Hittills har vi ansett det vara självklart all Sverige utåt har uppträtt enigt och att utrikespolitiken har skötts av statsmakterna, inte av kommunerna. Med del system som propositionen förordar finns det emellertid vissa risker för all det i fortsättningen inle alllid kommer att vara pä det sättet.

Kommuner och landsting bör alltså inle bedriva en egen, direkt biståndsverksamhet i den meningen att de själva avgör lill vilka länder och i vilka former biståndet skall ges. Det kan knappast vara tillfredsställande att utrikespolitiska debatter uppslår i kommunala församlingar och alt utrikespolitiska tvistefrågor görs lill kommunala tvistefrågor. Del här är en eventualitet som ju kan uppkomma, om man från olika håll skulle vifia dra in utrikespolitiska frågor i del kommunala arbelel genom au lägga fram förslag som ensidigt eller demonstrativt går ul på att sända malerial till etl enda land och under vissa speciella förhållanden. Frågor av den naturen bör självfallet vara förbehållna riksdagen.

Men del finns naturiiglvis förutom detta andra skäl som väger tyngre. Biståndsverksamhet är ingen enkel sak, om man eftersträvar god effeki av de medel och den materiel som man satsar. Del krävs erfarenhet, kontakter och administrativa resurser. Jag vill särskilt slryka under att just erfarenhet av sådant här arbete är en förutsättning för all hjälpen skall komma de nödlidande lill godo. Jag har personlig erfarenhet av detta efter ell antal är i bisländsutbildningsnämnden, den slalliga institution som sysslar med sädana här frågor. Där noterar man relativt snart all de här frågorna ingalunda är så okomplicerade som somliga ibland vill göra gällande. Vissa former av katastrofhjälp får oftast inte särskilt goda effekter i praktiken, även om vifian och ambitionen är goda. Det krävs specialkunskaper och möjligheler all omedelbart sälla in de tillgängliga resurserna för att hjälpen i det här avseendet skall få nägon effekt.

Del kan naturiiglvis, herr talman, inle heller vara rimligt all kommunerna framdeles bygger upp vad man skulle kunna kalla för egna bislåndsadminislralioner. Särskilt i slörre kommuner - primär- eller se-

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Kommunal biståndsverksamhet

121

9 Riksdagens protokoll 1975. Nr 78-79

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

kundärkommuner - med pä sikt en omfattande verksamhet pä della
område löper man givelvis risken att få administrationer av det här slaget,
därför att del krävs jusl en sådan erfarenhet som jag nyss har lalal om
för all hjälpen skall bli av värde. Del viktigaste i detta sammanhang
Kommunal är naturligtvis alt hjälpen kommer de hjälpbehövande lill godo. Det talar

biståndsverksamhet för att hjälpen bör kanaliseras inom de organ som har erfarenhet och särskild sakkunskap på området. I den moderala reservaiionen, som jag vill yrka bifall lill, har vi föreslagit att hjälpen skall kanaliseras till SIDA, lill organisationer som tillhör Internationella röda korset eller Internationella rädda barnen-unionen, Lutherska världsförbundels hjälporganisation eller någol av FN:s biståndsorgan.

Del här innebär ju, herr lalman, på intet säll all vi från moderat håll skulle vara ute efter att förhindra alt hjälp ges. Del är inle del del är fråga om pä något säll, utan del gäller formerna. Det får inte vara på del sättet att hjälpen blir ett politiskt slaglrä, och del undviker man genom all använda de här etablerade formerna för bisländsverksamhel, och ingenting hindrar alltså på något sätt all primär- eller sekundärkommuner gör så stora insalser som de skulle vifia göra inom den ram som är uppdragen i propositionen. De organ som vi har räknat upp i vår reservalion är de organ i världen som har den största erfarenheten och de största kunskaperna och där det redan i dag finns en samverkan mellan organen i de fall det ena eller del andra organet inte kan täcka del speciella fallet.

Jag vill sluta med att säga att om vi i framtiden skulle få en situation där den kommunala biståndsverksamheten lar sig sådana former all den blir ell poliliskl slagträ pä sä sätt all den används för poliliska manifestationer som primärt icke syftar till humanitär hjälp ulan har andra syften, ja, då löper man en allvarlig risk för att allmänhetens intresse och positiva inställning lill biståndsverksamheten försämras, och då har man i själva verket gjort del svenska biståndel en björnfiänst.

122

Hen KARLSSON i Malung (s);

Herr talman! Ulskottet är enigt i fråga om propositionens förslag lill lösning, som innebär all kommunerna och landstingskommunerna ges rätt alt lämna internationellt bisiänd i form av viss utrustning. Tidigare har i olika sammanhang slagils fast all den offentliga biståndsverksamheten skall vara en statlig och inle en kommunal uppgift. Det har emellertid visat sig att det inom många kommuner och landstingskommuner, särskilt i samband med inträffade katastrofer, finns en stark vifia att genom medverkan i internationell biståndsverksamhet ge ullryck för solidaritet med de drabbade länderna.

I såväl kommunallagarna som rättspraxis har den ståndpunkten upprätthållits all inlernalionell biståndsverksamhet inle varit någon kommunal angelägenhet. Efter det alt frågan utretts föresläs nu all kommunerna och landstingskommunerna ges befogenhet alt lämna viss inlernalionell katastrofhjälp. Förslaget avser att möjliggöra för kommuner

och landstingskommuner alt skänka utrustning, såsom t. ex. sjuk-vårdsmateriel och vissa arbetsmaskiner. Inte heller i fortsättningen skall kommunerna och landstingskommunerna fä lämna bisiänd i form av kontanta penninginsatser. Undantag görs dock för pengar som erfordras för all iordningställa och transportera utrustning. Reservanlerna vill all del uttryckligen skall föreskrivas "all ulrustningsbislånd som avses med lagen skall överiämnas lill SIDA, organisalion som tillhör Inlernationella röda korset eller Internationella rädda barnen unionen. Lutherska världsförbundels hjälporganisation eller nägol av FN:s biståndsorgan".

Utskottsmajoriteten för sin del anser all kommitténs och departementschefens förslag är det bäst avvägda och siöder därför del i det här sammanhanget. Som kommittén och departementschefen ullalar kan del förutsättas att den kommun eller landstingskommun som vill lämna sådan hjälp som medges genom lagförslaget så gott som undantagslöst låter en internationell hjälporganisation förmedla biståndet. Det kan ocksä tänkas uppkomma situalioner där en direkt hjälpinsats från kommunens sida framstår som befogad. Ett sådant fall skulle kunna vara om del redan föreligger etablerade förbindelser med en mottagande kommun eller vänort i annal land eller någon annan speciell situation som man inte i dag kan förutse.

Jag tror ocksä att man kan lila pä kommunalmäns och -kvinnors goda omdöme, pä att de sköter det hela tillfredsställande och lämnar biståndet på ell sådant säll att del gör största nytta i mottagarlandet. Del finns säkert ingen kommun som själv vill bygga upp en mottagarorganisalion, ulan i de fall där bislåndet inte går genom angivna internationella hjälporganisationer finns del säkerligen lokala kontakter i motlagariandet, som del går all lita på.

Jag vill, herr lalman, med det anförda yrka bifall lill utskottets hemställan, vilkel innebär avslag pä reservationen.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Kommunal biståndsverksamhet

Fru EKELUND (c):

Herr talman! Under allmänna motionstiden innevarande år väckte jag tillsammansmed herr Korpås i molionen 126 frågan om kyrklig kommuns möjlighel att idka internationell katastrofhjälp. En av anledningarna lill molionen var den utredning, SOU 1974:86, där del föreslogs att kommuner och landsting under vissa omständigheter borde kunna få lämna katastrofhjälp, dä i huvudsak i form av utrustning och som fiänslebislånd, men även i form av penningmedel avsedda för transport av varor och utrustning saml i viss mån som kostnadsersättning åt personal under kortare tid.

Den nämnda ulredningen stannade vid della i sill förslag och lämnade alllsä den kyrkliga kommunen, församlingen, utanför - utan möjlighet all pä samma villkor som primärkommun och landsting dellaga i internationell kalaslroföjälpverksamhet.

Vi molionärer ansåg, alt primärkommunens och den kyrkliga kommunens kompetens i del här fallet borde överensstämma, vilket de f n.

123

gör. Dessutom menade vi, att ell samarbete mellan kommun/landsting och församling i fråga om katastrofhjälp vore både möjligl och önskvärt, Svenska kyrkan torde, genom redan etablerad verksamhet i ell flertal länder, vid kataslroftillfällen kunna bistå med exempelvis transporter av sjukvårdsartiklar och annan utrustning som kommuner och landsting

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Kommunal

biståndsverksamhet genom statens förmedling eller pä annal sätt skickar lill kalaslrofdrabbal land. Likaså torde viss personal kunna ställas lill förfogande, Della i förening borde möjliggöra snabb transport och effektiv användning av utrustning och materiel. Men det kostar pengar. Vi molionärer hemslällde därför alt en kommande proposilion mätte föreslå samma kompetens för såväl landsting och primärkommuner som för den kyrkliga kommunen, församlingen. På så säll skulle församlingen, om den har ekonomiska möjligheter, ej enbart genom kollekier och gåvor kunna bistå kalastrofdrabbade länder. Sä blev nu inte fallet.

Proposiiionen föfier som bekant ulredningen och föreslår, att kommuner och landstingskommuner ges rätt all lämna inlernalionell katastrofhjälp genom all bistå med sjukvårds- eller annan utrustning som kan avvaras. I samband med sådant bislånd får kommunerna och landstingskommunerna enligl förslaget i skälig omfattning bekosta iordningställande och transport av utrustningen saml tillhandahålla och bekosta personal, som behövs för all utrustningen skall kunna las i bruk. Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 1976. Proposiiionen är, som framgår av vad jag jusl citerat, ganska snäv i gränsdragningen då det gäller kommuns och landstings möjlighet alt lämna katastrofhjälp.

Personligen anser jag all man i nuläget kan respektera della med hänsyn lill all det är en helt ny form av u-landsbislånd det här är fråga om. Herr Korpås och jag har heller inte nu med anledning av proposiiionen väckt någon ny motion. Men vi avser att då viss erfarenhet vunnits återkomma i frågan. Och det är vår förhoppning, alt om den nya lag, som vi skall besluta om i dag, visar sig fungera tillfredsställande och bli lill god hjälp i kalastrofdrabbade länder, konstitulionsutskoliel i framtiden skall kunna ompröva sill ställningstagande.

Herr lalman! Jag har med anledning av molionen 126 f n. inget yrkande.

124

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Del borde vara en självklar princip när del gäller verksamhet av det här slaget att administrationen och ansvaret skall ligga hos statsmakterna, inte hos kommunerna. Vad som sägs i proposiiionen är ju all möjligheten all ge bistånd gäller viss materiel som kan avvaras, och jag lycker att det är en rimlig begränsning.

Jag vill ändå understryka att den moderala reservaiionen på intet säll hindrar kommuner all visa den internationella solidaritet som det här har talats om; den behandlar ju endasl formerna för detta. Där tycker jag att både kommittén och departementschefen ger oss räll, eftersom del sägs - jag citerar ulskollels referat av propositionen - all del kan

förutsättas att man "så gott som undantagslöst låler en internationell hjälporganisation förmedla biståndet". Del är ju ett ganska kraftigt ullalande. De andra aktiviteterna skall alltså gälla endast i mycket speciella situationer. Vi lycker inom moderala samlingspartiet all man skulle ha varit konsekvent fullt ul.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Jag begärde ordet närmast i anledning av vad fru Ekelund nyss sade. Här är det fråga om att lämna bistånd i form av viss utrustning och vissa arbetsmaskiner, således inte i form av kontanta medel. De skäl som framförts i propositionen för att kommun och landstingskommun inle skall lämna bislånd i form av kontanta medel har fält stark uppslutning inte bara vid utskottsbehandlingen utan också från flera remissinstanser.

Samma argumentering bör också gälla de kyrkliga'organen, såväl församling som kyrklig samfällighet. Eftersom de kyrkliga kommunerna bara i mycket begränsad utsträckning kan antas inneha utrustning som är lämpad för insatser i katastrofsituation och eftersom rent principiella skäl lalar mol en allmän befogenhet förändra än staten alt lämna bistånd med kontanta medel, finner jag kommitténs och departementschefens förslag i del här sammanhanget såväl som propositionen i dess helhet vara att föredra framför några andra förslag.

Fru EKELUND (c):

Herr talman! Till herr Karlsson i Malung vill jag bara säga att vi molionärer inte i första hand har avsett all man skulle kunna använda penningmedel för bislånd. Vi menar däremot att de kyrkliga kommunerna kan ha personal som kan ställas till förfogande för bl. a. sjukvärds-utrustningens användning. Dessutom kan de på olika ställen i de kalastrofdrabbade länderna ha en redan etablerad verksamhet, till vilken man skulle kunna knyta kommuners eller landstings varu- och ulrustningsbislånd för att lättare få ul vad man skickar. Givetvis kostar della pengar, men på delta säll kunde man ha ell samarbete mellan landstingskommuner, primärkommuner och kyrkliga kommuner.

Överläggningen var hiirmed slutad.

Punkten I

Ulskollels hemställan bifölls.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Kommunal biståndsverksamhet

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Björck i Nässjö och fru Jacobsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med överviigandc ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärt votering uppliisies och godkiindcs föfiande voleringsproposition:

125

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Den som vill att kammaren bifaller konstiluiionsulskotlels hemställan

i betänkandet nr 16 punkten 2 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Björck i Nässjö

Ersättningför skada   och ftu Jacobsson.
genom myndighets
ingripande vid        Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens
djursjukdomar           ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Björck i Nässjö begiirde
rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Dem-ia om
röstning gav föfiande resullal;

Ja - 258

Nej - 42

Avstår - 1

§ 7 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

Nr 17 med anledning av proposiiionen 1975:95 om ändring i lagen (1937:249)0111 inskränkningar i rällen alt utbekomma allmiinna handlingar jämte moiion

Skaiteutskollels betänkande

Nr 23 med anledning av propositionen 1975:56 med förslag lill lag om ändring i förordningen (1946:324) om skogsvårdsavgift jämte motioner

Lagulskoliets belänkande

Nr 20 med anledningav moiion om lidpunkten för skiljedom i anledning av utländskt skifieavtal m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 8 Ersättning för skada genom myndighetsingripande vid djursjukdomar

Föredrogs lagutskolieis betänkande nr 21 med anledning av motion om ersättning för skada lill följd av myndighets ingripande mol spridning av djursjukdomar.

126

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! I lagutskottels belänkande nr 21 behandlas en moiion där jag föreslår att riksdagen hemställer hos regeringen om ulredning och förslag till bestämmelser om ersättning för indirekl skada lill föfid av myndighels ingripande mol spridning av djursjukdomar, alllsä ändring av ersältningsgrunder enligt den s. k. epizoolilagen. Även om här finns en författning om efter vilka grunder ersättning skall utgå. så gäller dessa

bestämmelser endasl för den som direkt drabbas och inle för tredje man. Del finns många exempel på all enskilda personer därigenom kommii att lida en synneriigen kännbar förlust.

Jag citerar några meningar ur utskottsbetänkandet - del är en skrivning där som jag mycket värdesätter:

"Utskottet vill vidare hänvisa till all JO nyligen ifrågasatt, om inte
en allmän översyn av de ganska splittrade och svåröverskådliga reglerna
om ersättning vid myndighelsingripanden enligt hälsovårdsförfattning
arna är påkallad. Därvid bör enligl JO också motsvarande regler i epi
zoolilagen och andra författningar om bekämpande av smittsamma sjuk
domar ses över- . Även utskottet anser det önskvärt att en sådan

allmän översyn som åsyftas av JO kommer lill stånd i lämpligt sammanhang. Utskottet förutsätter all man då också kommer alt beakta de synpunkter som framförts i förevarande motion och de däröver inhämtade remissyttrandena."

Också jag hoppas verkligen all del nu blir en sådan översyn som JO ifrågasatt och om vilken utskottet skriver att del är önskvärt att den komnier till stånd i lämpligt sammanhang. Del finns - som jag redan har sagt - många exempel på att enskilda personer har blivit skadelidande genom att det inte har funnits möjligheler all fä ersättning för indirekl skada i sädana fall som det här gäller.

Utskottet är ju enigt, och jag skall heller inle framställa nägol särskilt yrkande. Jag hoppas alltså att det påpekande som gjorts av JO liksom utskottets skrivning skall beaktas och all vi sä småningom verkligen skall få elt förslag och en ändring i gällande författning.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Ersättningför skada genom myndighetsingripande vid djursjukdomar

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Lagutskottet har i sill belänkande nr 21 med anledning av herr Fågelsbos moiion inkrävi remissyttranden, och av dessa framgår att en sådan här ulredning måste ske i etl större sammanhang. Del har skadeständskommittéen sagl. Länsstyrelsen i Malmöhus län och lanibruksslyrelsen - som i övrigl ställer sig iveksam - saml Lantbrukarnas riksförbund anser alt del i första hand bör komma lill stånd en ulredning syftande lill att ge de direkt berörda en bättre ersättning.

Som motionären själv framhållit har utskottet emellertid kunnai skriva positivt i della sammanhang. Men vi vill ocksä framhålla all frågan om ersättning för indirekl skada - dvs. en föfidskada som drabbar Iredje man - utgör elt komplicerat och omdiskuterat problem inom skade-slåndsrälten, och därför har vi menat all del är nödvändigt all göra en sådan här översyn i ell slörre sammanhang.

Med det anförda ber jag, herr lalman, all få yrka bifall lill lagutskottets hemställan i beiänkandel nr 21.

Överliiggningen var hiirmed slutad. Ulskollels hemsliillan bifölls.

127

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m.

§ 9 Föredrogs

Ulrikesulskollels betänkande

Nr 6 med anledning av motioner om uppriiltande av diplomaliska förbindelser med Cambodjas kungliga naiionella enhelsregering, GRUNK.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m.

Föredrogs uibildningsulskollels belänkande nr 14 med anledning av proposiiionen 1975:24 om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m. jiimle moiioner.

128

Fröken HÖRLEN (fp):

Herr talman! Utbildningsutskottets förevarande betänkande nr 14 lar upp en del förslag som föranletls av lärarulbildningskommilléns belänkanden från 1972.

Frågan om att ge ellämnesutbildade lärare möjlighel lill ulbildning och fiänsl i ylleriigare ett ämne har länge varit diskuterad. Det är därför med lillfredsslällelse man nu konstaterar all utskottet föreslår att sådan tväämnesulbildning skall beredas lärare och blivande lärare i hemkunskap och gymnastik. Pä förslag från bl. a. folkpariiel har utskottet dessutom beslutat föreslå motsvarande möjligheter i kombination med ämnet slöjd.

Del är en försöksverksamhet det här handlar om. Intresset har dock varit sä stort för denna utbildningsform all åtskilliga ellämneslärare har skaffat sig utbildning i ytterligare ell ämne redan innan beslut i frågan fattats. Del har emellertid ibland varit svårt för dessa all ulnyuja sådan utbildning, dä del inte har funnits lämpliga fiänster avsedda för sädana kombinationer.

Skulle riksdagens beslul om en stund gå i samma riklning som ulskollels förslag - vilket väl är att förmoda - är det därför angelägel all kommunerna ulnytfiar denna möjlighel till slörre flexibilitet i utbudet av fiänster som en tväämnesulbildning i kombination med s. k. LUK-äninen innebär. Eftersom slöjdämnet i detta avseende har varit föremål för särskilda omsorger från folkpartiets sida är jag angelägen om all särskilt understryka vad utskottet säger på den punklen;

"Inrättande av kombinalionsfiänst vari ämnet slöjd ingår enligl de i det föregående nämnda bestämmelserna beslutas av skolöverstyrelsen på förslag av skolstyrelse. När det i en kommun finns tillgäng pä lärare med ulbildning i LUK-ämne och annal ämne är del enligl föredragande statsrådet angelägel all skolstyrelse lar initiativ till inrättande av fiänst för sådan lärare. Utskottet vill understryka angelägenheten av all så sker även belräffande ämnet slöjd."

I utskottets belänkande nämns också frågan om obligatorisk arbetslivserfarenhet som elt led i all lärarutbildning, och utskottet säger sig dela uppfattningen att erfarenhet från arbetslivet är särskilt väsentlig för lärare, eftersom dessa annars aldrig fär tillfälle att lära känna andra arbetsplatser än skolan. Det är inte min avsikt att polemisera mot detta ullalande, även om jag häller för troligt all de flesta ungdomar i dag under sin studietid längre eller kortare perioder ägnar sig ät yrkesverksamhet av olika slag för all få hjälp att flnansiera sina studier. Della gäller säkerligen ocksä blivande lärare. Däremot trorjag att det ur andra aspekter är angeläget alt lärare fär kontakt med arbetslivet i slörre utsträckning än vad som nu i regel är fallet. Eleverna skall förberedas för yrkeslivets krav så som de möter dem, inte som deras lärare mötte dem under sin utbildningstid, som kanske ligger 20, 30 eller 40 är tillbaka i liden.

Andra kontakter med arbetslivet bör vara möjliga än de en lärare kan få under sin utbildningstid. Därför bör, som jag ocksä har framfört i ett särskilt yttrande fogat lill utskottels belänkande, lärarutbildnings-utredningen ges i uppdrag att förutsättningslöst pröva på vilkel säll man skall göra del möjligl för lärarna att erhålla erfarenhet frän andra områden av arbetslivet än skolan.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m.

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr lalman! Utbildningsulskollels betänkande nr 14, som nu är föremål för ställningstagande behandlar viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen. Del är ell myckel kortfattat belänkande, och utskottet är hell enigt; Della gör alt jag som utskottets talesman kan fatta mig myckel kort. Dessutom är liden på dygnet ytterligare elt skäl för mig att fatta mig kort.

Man kan lycka att del kom ul ganska litet av lärarulbildningskommilléns arbete när man ser vad som föresläs i utskottets betänkande. Särskilt gäller delta kanske för den som i likhet med mig har varit ledamot av lärarulbildningskommillén. Därför finns del anledning att med några ord beröra kommitténs förslag.

Några av de viktigaste punklerna i kommitténs huvudbetänkande, som kom i slutet av 1972, var föfiande. Man skulle inrätta två- eller tre-ämneskombinationer mellan vad man tidigare kallade övningsämnen, dvs. slöjd, teckning eller gymnastik, och ett eller två andra ämnen som man lidigare kallade läroämnen. Man skulle också införa ett års obligatorisk arbetslivserfarenhet för lärare före tillträde lill den praklisk-pe-dagogiska utbildningen. Det skulle också införas en lärarinriklad yrkesförberedelse pä åtta veckor parallellt med ämnesstudierna, fördelad på olika perioder. Vidare föreslog kommittén all man skulle utbilda lärar-uibildarna - del är inte minst vikligt kanske.

På grund av den kriiik som framfördes v;d remissbehandlingen, bl. a.

129

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m.

130

emot all man nu på en gäng skulle införa tväämnesulbildning och två-ämnesfiänster som enda alternativ, samt på grund av förändringarna i lärarnas arbetsmarknad, var regeringen inte beredd att biträda lärarui-bildningskommiiténs förslag i dess helhet. Förslaget från regeringen innebär i stället, som framgått av betänkandet, all man nu inrättar en försöksverksamhet enligt lärarutbildningskommitténs modell i elt begränsat antal ämnen; del är gymnastik, koslkunskap samt mifiö- och konsumenlkunskap.

Ett skäl för della ämnesval är att del är lättast all kombinera dessa ämnen med studier i andra ämnen med hänsyn bl. a. till förkunskapskraven och utbildningstiden. Ulskottet har tillstyrkt propositionen i dessa avseenden, men just när det gäller ämnesvalen har utskollet gjort elt tillägg med ämnel slöjd. Ulskottet anser nämligen att del är värdefullt alt man i försöksverksamheten också får erfarenhet av etl ämne som inle är lika lätt all förena med studier i andra ämnen.

Lärarulbildningskommilléns förslag om obligatorisk arbetslivserfarenhet för lärarna är regeringen inte heller beredd att nu föra fram. Men här anmäler statsrådet all hon avser alt återkomma lill regeringen med förslag alt genom tilläggsdirektiv lill 1974 års lärarulbildningsutredning låta denna utredning pröva frågan om obligatorisk arbetslivserfarenhet i all lärarutbildning.

Utskottet har här, som nämnts, en positiv skrivning, där utskottet säger alt del är särskilt väsentligt för lärare att ha erfarenhet från arbetslivet, eftersom de annars aldrig får tillfälle att lära känna några andra arbetsplatser än skolans. Ulskoltei delar statsrådets uppfallning att lärarulbildningskommillén anfört tungt vägande skäl när man föreslagit obligatorisk arbetslivserfarenhet.

Del ärjust i anslutning till denna punkt som vi har tvä särskilda yttranden, etl frän moderaterna och elt frän folkpartiet. Del finns ingen anledning för mig att gå in på dem. Fröken Hörién sade alt hon inte hade någon anledning all polemisera mot utskollet på denna punkt. Och del ger inle mig någon anledning att la upp den speciellt.

När man tittar hastigt pä vad som nu föreslagits lycker man, som jag sade i böfian all del är ganska litet som kommii ul av lärarulbildningskommilléns förslag. Men då skall man göra föfiande tillägg; Del kursplanearbete som lärarutbildningskommittén utförde har redan i en hel del fall vunnit gehör och alltså, kan man säga, varit till praktisk nytta i del fortsatta arbelet. Vidare skall lärarutbildningskommitiéns förslag om obligatorisk arbetslivserfarenhet genom tilläggsdirektiv prövas av 1974 års lärarulbildningsutredning. Där finns, kan man säga, en ny chans alt lärarulbildningskommilléns förslag realiseras, fasl i etl slörre sammanhang, nämligen för hela lärarutbildningsområdet. Del kan ju vara en vinst.

Vidare skall 1974 års lärarulbildningsutredning enligl uttalande i propositionen behandla även de utbildningar som redan utretts av lärarulbildningskommillén. De kommer då också som helhet in i ett nytt

sammanhang och kan bli föremål för en lolalbedömning tillsammans med de andra lärarutbildningarna, som lärarutbildningskommittén inte hade att behandla. En hel del av lärarulbildningskommilléns arbete kan på della sätt fakiiski nyttiggöras genom alt förslagen förs över i en ny utredning, nämligen 1974 års lärarutbildningsutredning.

Herr talman! Jag har avslutningsvis velat nämna detta, därför all det kanske visar att lärarulbildningskommilléns förslag kan få en belydelse i det fortsatta utredningsarbetet om lärarutbildningen, trots att del sleg man nu tar inle är särskilt stort jämfört med lärarulbildningskommilléns ursprungliga förslag såsom det framställs i dess betänkande.

Jag ber med delta all få yrka bifall till utskottets hemställan pä samtliga punkter.

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! De båda föregående talarna har någol kommenieral utskottets uttalande om obligatorisk arbetslivserfarenhet för lärare. Jag skall också, i anslutning till del särskilda yttrandet av fru Sundberg och mig och mol bakgrund av vad som nyss blivit sagt, säga ett par ord om vär .syn på del här obligatoriet.

Saken är inle sä enkel som man ibland vill göra den genom ell ja till ett obligatorium, liksom skulle man därigenom med ell slags trollmedel skapa bällre lärare än vi nu har. Det vore verkligen väl, om lä-rarulbildningsproblemen skulle vara så enkla!

Frågan om s. k. arbetslivserfarenhet för etl obligatoriskt - observera: obligatoriskt - led i all lärarutbildning är förvisso någol som måste prövas myckel noga och då också i relation till andra yrkesutbildningar än enbart läraryrket. Det rör sig nämligen inte om yrkespraktik i mera inskränkt bemärkelse - då vore del ju inle någon slörre nyhet i samband med yrkesutbildningen - utan det handlar om vilken ospecificerad arbetslivserfarenhet som helsl ulan någon direkt eller indirekl anknytning till den kommande yrkesverksamheten.

Au en sådan erfarenhet kan ha, och förmodligen ocksä i någon utsträckning har, sin belydelse för en kommande yrkesutövnings framgångsrika genomförande skall inte förnekas. Den kan givetvis ocksä ges ett visst meritvärde. Men därifrån är steget ganska långl lill att uppställa allmän arbetslivserfarenhet - det är ju del som skymtar i ulskoltsut-lalandet här - som ell behörighetskrav för inträde till lärarutbildning eller som villkor för erhållande av lärarfiänst. Då är vi i svenski ul-bildningsväsen inne på hell nya eller åtminstone ganska nya vägar, som tål att betänkas inle minst ur prejudikatssynpunkl. Varför skulle jusl blivande lärare vara så hell renons pä kunskap om andra arbetsplatser än sin egen och livel och mifion där? Och varför jusl ett obligatorium? Vi har redan tillräckligt med obligatorier i våra utbildningsgångar.

Detta måsle som sagl övervägas och för och emot prövas i den nu arbelande lärarutbildningsulredningen, innan slällning tas och några bindande ulfäslelser görs av utbildningsutskoUct. Det är det som fru Sund-

Nr 79

Tisdagen den 13 maj 1975

Viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen rn. m.

berg och jag uttalar i vårt särskilda yttrande.

Uibildningsutskottets uttalande i beiänkandel ligger, lycker jag, bra nära en för tidig bindning till ell obligatorium dä del sägs all "erfarenhet från arbetslivet är särskilt väsentlig för lärare, eftersom dessa annars aldrig fär tillfälle alt lära känna andra arbetsplatser än skolan." Det är mol det som vi har formulerat vårl särskilda yttrande.

Och vad är det f ö., kan man reflektera vidare, som säger alt lärare aldrig fär lillfälle alt lära känna andra arbetsplatser än den egna, alltså skolan? Mänga blivande lärare har lärt känna olika arbetsförhållanden redan som gymnasister. T. o. m. så långt lillbaka som på 1930- och 1940-talen skedde det, då min generation förberedde sig för pedagogyrket -ulan obligatorium. Att blivande lärare pä något sätt ulan tvång skulle vara predestinerade till en större obekanlskap med samhällslivet i stort än andra yrkeskategorier synes närmast vara en väl odlad myt, ägnad att bädda för obligatorisk arbetslivserfarenhet som ett led i all lärarutbildning.

Jag har ingenting emot, ulan jag ser det t. o. m. som positivt, all man har yrkeserfarenhet frän så mänga arbetslivsområden som möjligl vilket yrke man än lill slut fastnar för och blir bunden lill. Della gäller ocksä för lärare. Men lät oss se pä saken med eftertanke och utan förutfattade meningar och inte bara skapa etl obligatorium för en yrkeskategori!

Jag har inget annat yrkande än bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskollels hemställan bifölls.

På förslag av herr lalmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill morgondagens samma ntriide.

dagens sa mm k

S 11 Herr lalmannen meddelade all på föredragningslistan för morgon-anträde skulle inrikesuiskottels beiiinkaiule nr 6 och

tagens sammanträde skulle inrikesuiskottels beiankaiule nr 6 och <onsiiluiionsulskolteis belänkande nr 14 i nu angiven ortlning uppföras Yiimsi bland två giniger bonllagda iirendcn samt niiringsulskolicls be-iinkande nr ''6 s,'ili:is sisl

liinkande nr 26 sällas sisl

132

v) 12 Kammaren åtskildes kl. 22.51

In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert