Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975:78

Tisdagen den 13 maj

Kl. 13.00

§ 1 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

Nr 16 lill utbildningsulskollet

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Moiion

Nr 2149 till konstitutionsutskollet

§ 3 Föredrogs men bordlades äter konslitutionsutskottets betänkande nr 14, jordbruksulskollets betänkanden nr II och 12 samt inrikesutskoltets belänkanden nr 6 och 11-13.

§ 4 Föredrogs

Justitieutskottets belänkande

Nr 15 med anledning av proposiiionen 1975:69 med förslag till lag om forlsalt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Ulskollels hemställan bifölls.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Narkotikabrottsligheten m. m.

§ 5 Narkotikabrottsligheten m. m.

Föredrogs justilieutskottets belänkande nr 16 med anledningav motion om åigärder mol narkolikabrottsligheten m. m.

I delta betänkande behandlades molionen 1975:1100 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats

all riksdagen begärde att regeringen föranstaltade orn att polisen, tullen och den civila och militära luflbevakningen gemensamt utarbetade förslag om ätgärder för en effektivare gränskontroll (yrkande 8),

att riksdagen begärde alt regeringen log initiativ till åtgärder pä bred front mot narkotikamissbruket i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 9),

att riksdagen begärde att regeringen lill prövning upptog de förslag som framlades i motionen angående det internationella samarbetet för att konima lill rätta med narkotikamissbruket (yrkande 10) saml

att riksdagen begärde att regeringen till prövning tog upp de förslag som framlades i motionen angående utredning för alt möjliggöra all narkotikamissbrukare kunde dömas lill alternativa påföfider (yrkande 11).

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Narkotikabrottsligheten m. m.

Ulskottet hemslällde

1. att riksdagen beträffande den internationella brottsligheten m. m. skulle avslå motionen 1975:1100 i denna del (yrkandena 8 och 10),

2. att riksdagen beträffande åigärder pä bred front mot narkotikamissbruket skulle avslå motionen 1975:1100 i denna del (yrkande 9),

3. alt riksdagen beträffande brottspäföfiderna för narkotikamissbrukare skulle avslä motionen 1975:1100 i denna del (yrkande 11).

Reservationer hade avgivits

1. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m) som beträffande den
internationella brottsligheten m. m. ansett att utskottet under 1 bort hem
ställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975:1100 i denna del (yrkandena 8 och 10) begärde alt regeringen dels föranstaltade om all polisen, tullen och den civila och militära luftbevakningen gemensamt utarbetade förslag om åtgärder för en effektivare gränskontroll, dels lill prövning upptog de förslag som i motionen framlagts angående det internationella samarbetet för att komma till rätta med narkotikamissbruket,

2. av fru Krislensson (m) och herr Schött (m) som beträffande åtgärder
pä bred front mot narkotikamissbruket ansett all utskollet under 2 bort
hemställa

alt riksdagen med bifall till molionen 1975:1100 (yrkande 9) begärde alt regeringen log initiativ till åtgärder pä bred front mot narkotikamissbruket i enlighet med vad som anförts i molionen,

3. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m) som beträffande brolts-
påföfiderna för narkotikamissbrukare anseit att utskottet under 3 bort
hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:1100 i denna del (yrkande 11) begärde att regeringen till prövning upptog de förslag som framlagts i motionen angående ulredning för alt möjliggöra all narkotikamissbrukare kunde dömas lill alternativa påföfider.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! I det här belänkandet från justitieulskoltet behandlas en parlimotion från moderala samlingspartiet, där vi bl. a. tar upp frågorna om den internationella brottsligheten och narkotikabrottsligheten. Sammanfattningsvis skulle jag vifia säga all man lyvärr inte kan spåra några tecken på fiusning, varken när del gäller den inlernationella brottsligheten i stort eller i fråga om narkotikabrottsligheten. Det innebär egentligen inga större svårigheter alt smuggla vapen, konstföremål eller narkotika.

Utskottet har i sin redovisning av situationen varit myckel utförligt. Jag har i och för sig inget all klaga på i fråga om utskottets beskrivning av de insatser som görs och dess referat av de inlernationella organ där Sverige är företrätt och kan göra insalser. Det vi har velat kritisera med

våra reservationer är närmast avsaknaden av nya grepp och nya initiativ, som enligt vär mening skulle kunna vrida ulvecklingen åt rätt häll.

Vi konstaterar i vär första reservalion all de som ägnar sig ål internationell brottslighet självfallet bedömer var riskerna finns och var vinsterna är störst. De gör en rent affärsmässig bedömning. Vi menar att situationen i värt land i varie fall lidigare varit sådan när del gäller kriminal- och narkotikapolitiken att Sverige har framstått som ett ganska bra land alt satsa pä. Nu har del i dessa avseenden blivit någol bättre, men del är viktigt att få till stånd etl mer effektivt internationelll samarbete för alt harmonisera lagstiftningen och försöka fä samtliga länder alt göra ordentliga insatser för att komma lill rätta med de här svåra problemen. Vi har i reservaiionen särskilt tryckt pä alt den ökande användningen av skjutvapen bland de internationellt opererande brottslingarna gör del påkallat alt överväga en skärpning av den särskilda flygplatskontrollen av ankommande resenärer och bagage.

Vidare tycker vi fortfarande att bevakningen av det svenska luftrummet är olillfredsställande. Åtskilligt borde kunna göras för att skärpa den kontrollen, och vi menar all man över huvud tagel bör fästa uppmärksamheten vid frågorna om gränskontrollen. Vi tror all det skulle vara ändamålsenligt om rikspolisstyrelsen, tullverket och den militära och civila luftbevakningen fick i uppdrag alt gemensamt framlägga förslag till hur man skulle kunna få en effektivare gränskontroll.

Jag vill, herr lalman, ändå i det här sammanhanget understryka att vi med våra förslag inle menar att vi skulle försöka sträva efter elt slutet samhälle. Vi måste värna om det öppna samhälle som vi har och som är ett stort värde i sig. Men del utesluter inte all man inom ramen för del öppna samhället förstärker gränskontrollen sä myckel som man kan.

Jag vill också erinra om att det i samband med överenskommelsen om den nordiska passfrihelen förutsattes, att man skulle försöka siärka den inre gränskontrollen. Vi vel alla all ulvecklingen gått i motsatt riklning. Vi har fäll en minskning också av den inre gränskontrollen. Därför menar vi alt del bör vara angeläget alt expertisen pä dessa områden, dvs. de instanser som jag har nämnt och därtill kanske också invandrarverket, ges lillfälle all lägga fram förslag lill hur man skall kunna få till stånd en effektivare gränskontroll.

När del sedan speciellt gäller hanteringen av narkotika ur internationell synpunkt är det ju riktigt att Sverige har gjort insalser i de internationella organen. Men vi lycker exempelvis all man genom svensk försorg borde kunna ta initiativ til! all få länderna i den s. k. gyllene triangeln, som svarar för den övervägande delen av opieodlingen, att om inle förbjuda odlingen - det tror vi är nästan ouppnåeligt - så dock i varie fall begränsa förädlingen och utförseln av förädlad vara. Vi tycker, som jag sagl lidigare i kammaren, också att den svenska regeringen vid tillfälle borde ta kontakt med i synnerhet Nederländerna. Nederländerna är som bekant den svaga länken i konlrollkedjan. Holland har tyvärr blivit dislribulionsbas

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Narkotikabrottsligheten m. m.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Narkotikabrottsligheten m. m.

för heroinet. När vi vet vilken roll heroinet spelar för den som drabbas av detta missbruk lycker jag all det är konstigt att inte regeringen för länge sedan har tagit de kontakter som vi har efterlyst mänga gånger. Jag menar med della självfallet inte alt regeringen skulle kunna ge några order till den holländska regeringen, men man bör sträva efter all fä lill stånd etl samtal i syfte alt försöka nä ömsesidig förståelse.

Därmed, herr talman, är jag inne på reservaiionen 2, som mera direkt lar upp narkotikaproblemet frän inrikespolitisk synpunkt. Anledningen lill att vi moderater nu begär en satsning pä bred front mot narkotikamissbruket är del tilltagande missbruket av heroin. Man kan då fråga sig vad som gör just bruket av heroin så specifikt. Det är ju bekant alt det i vårt land förekommer ett omfattande missbruk av alla möjliga andra narkotikapreparal. Varför skall jusl héroinmissbruket föranleda sä slora ord som man kanske tycker att vi tillgripit i vår skrivning?

Jag vill då, som jag gjort sä många gånger förut, understryka att det specifika med heroinmissbruket är att missbrukaren blir i så dåligt skick att han icke själv kan gä ut för att sfiäla eller på annat sätt skaffa sig pengar för alt köpa heroin. Han är helt avhängig av alt andra begär dessa olagligheter för hans räkning. Han måsle ständigt dra in nya människor i missbruket för att därigenom själv bli försörid. Del är den spridningseffekt som heroinet bevisligen har och som är så allvarlig och så skrämmande.

Jag kan nämna att del i Amerika har gjorts en undersökning innefattande en jämförelse mellan situationen sommaren 1973 och sommaren 1974, där man fann att antalet heroinister under mellantiden hade ökat med 66 96. Det visar, menar jag, kraften i den spridningseffekt som föreligger.

I den slora insatsen från polisen 1969 i kampen mot narkotikamissbruket engagerades ungefär 700 poliser. 1 dag är del ca 220 polismän som ägnar sig ål narkolikabekämpning. Del är siffror som väl lalar för sig själva. Vi menar all en samordnad satsning kräver ökade åigärder från polisens sida.

Men man får inte heller glömma bort vårdproblematiken. Jag skall inte trötta kammarens ledamöier med att ta upp en debatt om narko-likavården - det skulle kanske föra för långt - men jag vill bara i korthet understryka del vi från moderata samlingspartiet så mänga gånger framfört, nämligen att del är nödvändigt att få lill stånd en genomtänkt värdpolitik. Annars blir alla andra åtgärder etl slag i luften. Man löser inle narkotikaproblemet enbart med polisiära och kriminalpolitiska åigärder. Man måste ocksä se till all de vårdbehövande kommer under värd sä all man på det viset kan minska missbrukels omfattning.

Till sist, herr talman, några ord i all korlhel beträffande den iredje reservaiionen, som handlar om brotlspäföfider för narkotikamissbrukare. Jag vill bara erinra om att det förslag vi nu återkommer lill - del behandlades också vid förra årets riksdag - innebär alt en narkotikamissbrukare i stället för all dömas till brotlspåföfid skulle kunna dömas till

värd. Om han inle fullföfier behandlingsprogrammel skall han auloma- Nr 78

tiskt las lillbaka för kriminalpolitiska åigärder. Det är ett ganska enkelt T-sHappn Hen

förslag, tycker vi, och systemet har prövats i andra länder: Frankrike, ,-, ■ iq-ic:

USA, Holland. Vi tror all del bör få effekt också i värt land. Inle heller

i det hänseendet har vi emellertid nätt nägon framgång. NarkoUkabrottslig-

Jag ber med della, herr lalman, alt få yrka bifall lill de vid utskottets heten m. m. betänkande fogade reservationerna.

Fru BERGANDER (s);

Herr lalman! De yrkanden som i dag föreligger i justitieutskottets belänkande nr 16 behandlades sä sent som den 19 november 1974. I justilieutskottets belänkande 1974:33 redovisades dä en hel rad exempel pä att Sverige aktivt verkar för samarbete såväl pä konventions- och lagsliflningsplanel som i fråga om rent konkreta polisiära insalser. Även problematiken rörande kontrollen av det svenska luftrummet belystes.

Herr talman! Jag tänker ta kammarens tid i anspråk för att till protokollet läsa in en del av vad som har skett och sker på de olika områdena.

1 fråga om den inlernationella brottsligheten konstaterade utskottet all sådan verksamhel under senare är styrts av ligor eller syndikat och att deras aktivitet oftast planläggs i utlandet. Åtgärder har vidtagits såväl när det gällt intern svensk lagstiftning som pä det internationella planet.

När del gäller den svenska lagstiftningen vill jag peka på skärpningen av straffen för olaga innehav av vapen och explosiva varor, som genomfördes efter förslag i propositionen 1971:109, och pä 1972 års lagstiftning - föreslagen i propositionen 1972:96 - mot den från utlandet delvis styrda illegala spelverksamhelen.

När del gäller internationellt samarbete som föranlelt skärpt lagstiftning i Sverige vill jag hänvisa till 1970 års Haagkonvention och 1971 års Mon-irealkonveniion, som lett till lagsliflning om flygplalskontroll, flygplanskapning och luftfarissabolage enligl propositionerna 1970:75, 1971:92 och 1973:92.

Terroristlagen kommer vi att förlänga till årsskiftet. Det är en annan åtgärd i fråga om vilken man under lagstiftningsarbetet underströk viklen av det inlernationella polisiära samarbetet och mellanstatligl samarbete av annat slag.

Jag går sä över lill den svenska lagstiftningen beträffande narkoti-kabrotlslighel. Där vill jag peka på den höjning av maximistraffet för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling som genomfördes 1972. I della lagstiftningsarbete uttalades viklen av att bekämpa den illegala narkotikahanteringen, och del framhölls att man från svensk sida ville satsa hårt på en utbyggnad av det internationella samarbetet. Jag vill ocksä nämna 1971 års Wienkonvenlion om psykolropa ämnen, som har utarbetats under aktiv medverkan från Sverige.

Sverige har också bidragit lill FN:s fond för kontroll av beroende-
framkallande medel. Vidare har det från svensk sida gjorts - och görs
fortfarande - insalser för alt vidga aktiviteten inom Interpol och In- 9

Nr 78 lernalionella tullsamarbetsrädel.

.p. . . Vi förlänger nu lagen om telefonavlyssning för avslöjande av narko-

13 ■' 1975 tikabrotl med ytterligare elt år.

_____________ Värdfrägorna, som fru Kristensson log upp, hör till socialutskottets

Narkotikabrottslig- ansvarsområde, som vi alla vel. Liksom förra året vill jag ge rådet all
heten m. m. moiioner i det hänseendet ställs till socialutskottet. Däremot vill jag peka

på den grupp inom brottsförebyggande rådet som arbetar med narkolikafrågan och som har lill uppgift att samordna och lägga fram förslag till åigärder.

Med della, herr lalman, har jag velat framhålla all vad motionärerna och reservanterna kräver är föremål för aktivt arbete och åtgärder, varför jag yrkar bifall lill utskottets skrivning pä samtliga punkter, innebärande avslag på reservationerna.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Missbruket av alkohol, narkoiika och andra berusningsmedel är värt lands största sociala problem. Det är därför synnerligen angeläget all alla möjliga ätgärder vidtas för att förhindra - eller åtminstone minska - de allvarliga skadeverkningar del här gäller. Om del skall bli möjligl all komma till rätta med narkotikamissbruket, krävs insatser pä många områden samtidigt. Genom internationella överenskommelser, skärpt gränskontroll och särskilda ansträngningar för att komma ät inlernationella narkolikahandlare och storimporlörer måste man söka spärra tillförseln av narkotikapreparat hit till värt land. Polisen måste ha resurser för åigärder i brottsförebyggande syfte och för att hindra narkolikalangning.

Folkpartiet har under de senasie riksdagarna i flera motioner framlagt förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket. Problemen i fråga om kampen mot den internationella brottsligheten har ocksä sedan en föfid av år varit föremål för betydande uppmärksamhet frän svensk sida. På den punkten delar jag den uppfattning som fru Bergander här framförde. Narkotikabrottsligheten är emellertid allfiämt av sådan omfattning att den utgör ell myckel allvarligt samhällsproblem. Narkotikaproblemet kan dock inle lösas enbart med förstärkta polisresurser, med gränskontroll o. d.

Vårdresurserna behöver ylleriigare byggas ut, som fru Krislensson redan lidigare här har framhållit. Under alltför läng tid har delade meningar om behandlingsmetoder lett lill en viss handlingsförlamning inom narkomanvärden. Vi har efteriysl en mer målmedveten satsning för all komma lill rätta med narkotikamissbruket. Narkomanvårdskommilléns arbete föfides enligt vår mening inte upp tillräckligt snabbi och målmedvetet.

F. n. synes del råda en relativ enighet bland dem som arbelar pä fältet om del nödvändiga i alt behandla både själva missbruksproblematiken och bakomliggande sociala och psykiska faklorer.

För all på läng sikl komma lill rätta med missbruksproblemen är det
10 enligt min mening angelägel med ytterligare ätgärder som undanröjer

Tisdagen den 13 maj 1975

missförhållanden som kan vara anledning lill att man tillgriper narkotika. Nr 78 Del kan t. ex. framföras krav pä bältre arbeismifiöer, bällre boendemiljöer, Slörre satsning pä frilidsmifiön. Vi vel ocksä att tillgången lill ett meningsfullf arbete är en viktig förutsättning för elt harmoniskt liv. Men det blir också här fråga om elt omfattande socialpolitiskt handlingspro- Narkotikabrottsli-gram. Standardulvecklingen har visat sig långt ifrån avhjälpa alla sociala heten m. m. missförhållanden. Själva urbaniseringsprocessen har också skapat nya problem i känslan av övergivenhet och ödslighet i nya förorismifiöer och i uppkomsten av mifiö- och stressfenomen av delvis ny karaktär. Kraven pä effektivitet och produktivitet får inte bli så dominerande och hela tillvaron så genomrationaliserad att känslor och initiativ kommer i kläm, alltmera trängs bort och inte fär komma lill ullryck. Folkpariiel har i olika motioner föreslagit åtgärder, bl. a. för att underiätta för föräldrarna att stödja sina barn i deras ulveckling och till förbättringar av den sociala tryggheten.

I en partimotion till förra årets riksdag lade folkpartiet fram ett program mot missbruket som framför alll innebar förslag lill förstärkningar pä en rad punkter av samhällets insalser inom narkoman- och nykterhetsvärden. En del förslag ledde till förbättringar redan förra årel. Vissa anslag räknas upp i årets budgelproposilion. Andra förslag har vi upprepat i en motion lill årets riksdag.

Enligt vär mening saknades således under lång tid den erforderliga målmedvetenheten i narkotikapoliliken. Bristen pä handlingskraft förklaras lill slor del av de delade meningar som råder om den lämpliga inriktningen. Frågan om narkomanvården är fortfarande kontroversiell.

Jag tror att del är mycket angeläget all man går de här problemen inpå livet med allvar för alt försöka åstadkomma en politik som verkligen leder lill en sanering, till en förbättring av förhållandena på området, och där har vi ju en del all hoppas av brottsförebyggande rådets arbeie. Del verkar som om myndigheterna ändå fält problemen något så när under kontroll. Nyrekryteringen av missbrukare förefaller i stort sett ha avstannat. Del är dock viktigt att observera hur osäkra alla uppgifter på det här området är. Vi vet inte särskilt mycket om hur långl missbruket når och i vilken utsträckning narkotikamissbruk förekommer.

Del är synnerligen allvarligt all en del missbrukare går över lill nya och farligare preparat. Särskilt oroväckande f n. är ju förekomsten av heroin i Sverige.

Vidare är det enligl min mening vikligl alt ta lill vara del ideella engagemang som olika folkrörelser och även enskilda visar när del gäller all hjälpa människor som har alkohol- eller narkotikaproblem. Exempel pä sådant engagemang är del arbete som utförs av Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhel och De kristna samfundens nykterhetsrörelses RIA-verksamhel. Jag tror som sagt all del är viktigt alt man tillvaralar de möjligheler som där erbjuds, och att man verkligen siöder det arbelet.

Narkomanvården är allfiämt ell område där kraftfulla insalser är er- 11

Nr 78 forderiiga. Jag förutsätter att den meningen är allmän och att det är

-j-. . A en gemensam uppfallning alt vi skall göra alll vad vi kan för att konima

Tisdagen den
, . ,q.jr till rätta med den problematik som jag här någol har berört, och jag

_____________ har för dagen inget annat yrkande än utskottets.

Narkotikabrottslig
heten m. m. I detta anförande instämde herr Sellgren (fp).

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Bara ett par ord lill fru Bergander. Hon sade alt vi behandlade dessa frågor så sent som i november förra året, och det äger sin riktighet. Men vi var inte överens då, och ingenting har egentligen inträffat som skulle göra det lättare för mig att ansluta mig till majoritetens uppfattning nu. Utvecklingen beträffande den internationella brottsligheten är ju dess värre negativ.

Fru Bergander lämnade en ganska tydlig redovisning av vad utskottets belänkande innehåller. Som jag förut sade tycker jag all beiänkandel är mycket fylligt och att del med all önskvärd tydlighet visar alla Sveriges inlernationella engagemang samt de insalser som där görs. Men yrkandet i motionen utmynnar i tvä konkreta saker. Den ena är frågan om en effektivare gränskontroll. Den frågan tog fru Bergander över huvud tagel inle upp. Den andra frågan är ökade insatser mot narkotikamissbruket pä bred front, speciellt mol bakgrund av den oroande ulvecklingen när det gäller heroinet. Det är de två konkreta frågorna, plus den behandlingsfråga som berörs i reservaiionen 3 och där utskollet har avstyrkt . vär moiion, som gjort att vi har funnit anledning all reservera oss och yrka på åigärder i dessa avseenden.

Fru BERGANDER (s):

Herr lalman! Jag är medveten om att fru Kristensson inle kommer att ändra uppfattning i de frågor niotionen gäller, och del hade väl ingen i utskottet heller väntat sig. Men jag vill bestämt ta avstånd frän fru Krisienssons påstående att utskoltsmajorilelen nonchalerar de andra frågorna. Vi ser bara inte på dem pä samma säll som fru Krislensson. Vi anser alt del arbetas aktivt både med gränsbevakning och med narkolikafrågan. Del är där skillnaden ligger, fru Krislensson!

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 1 av fru Kristensson och herr Schött, och förklarades
den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru
Krislensson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voierings-
12 proposition:

Den som vill att kammaren bifaller justilieutskotlels hemställan i be- Nr 78

länkandet nr 16 punkten 1 rösiar ja, t-, . ■

Tisdagen den
den det ej vill röstar nej, j . j.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av fru Kristensson ___

och herr Schött. Narkotikabrottslig-

heten m. m. Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 258

Nej - 46

Avstår - 1

Punkten 2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Kristensson och herr Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskotteis hemställan i betänkandet nr 16 punklen 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av fru Krislensson och herr Schött.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 257

Nej - 47

Avstår - I

Punkten 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av fru Krislensson och herr Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krislensson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Nr 78 Den som vill all kammaren bifaller justilieutskottets hemställan i be-

T- j j länkandel nr 16 punklen 3 rösiar ja.

Tisdagen den

,, . ,r,nc den det ej vill rösiar nej.

13 maj 1975

.____________ Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av fru Kristensson

Fortsatt giltighet av och herr Schött.
dens. k. terroristla
gen Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens
ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru Kristensson begärde röst
räkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröst
ning gav föfiande resullal;

Ja - 257

Nej - 46

Avstår - 1

§ 6 Fortsatt giltighet av den s. k. terroristlagen

Föredrogs justilieutskottets belänkande nr 17 med anledning av propositionen 1975:72 med förslag till lag om fortsall giltighet av lagen (1973:162) om särskilda ätgärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med inlernalionell bakgrund jämte moiioner.

I proposiiionen 1975:72 hade regeringen (jusiiliedepariementet) föreslagit riksdagen all anta i propositionen framlagt förslag lill lag om forlsalt giltighet av lagen (1973:162) om särskilda åigärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund.

I proposiiionen hade föreslagils att den s. k. lerrorisllagen skulle få forlsatl giltighet till utgången av december 1975.

I della sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1975:1122 av herr Olsson i Kil m. fl. (fp), vari hemslällls all riksdagen beslutade alt den s. k. lerrorisllagen inle förlängdes,

dels den med anledning av förevarande propositjon väckta molionen 1975:2028 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemslällls all riksdagen beslutade att avslå proposiiionen.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill proposiiionen 1975:72 och med avslag på molionerna 1975:1122 och 1975:2028 skulle anta del i proposiiionen framlagda förslaget lill lag om fortsatt giltighet av lagen (1973:162) om särskilda åtgärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund.

Reservation hade avgivits av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anseit all utskottet bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionerna 1975:1122 och 1975:2028 skulle avslä proposiiionen 1975:72.

Till belänkandet hade fogats ell särskilt yttrande av herr Weslberg i Ljusdal (fp).

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk);

Herr talman! Redan 1973, när den s. k. terroristlagen presenterades i en regeringsproposition, väckte den en allmän skepsis, för att inte säga indignation, frän stora delar av värt folk. Den väckte en rad protester från olika samhällsskikt. Långt inne i de borgerliga leden, med undantag för moderala samlingspartiet, höjdes starka röster för all inle anta de i proposiiionen föreslagna undanlagsreglerna försvensk rättskipning. Del fanns vidare starka röster inom centerpartiet, inom folkpartiet och inte minst inom socialdemokratin som hävdade sanima mening. Vårt parti, vänsterpartiet kommunisterna, var redan från böfian av den uppfattningen all någon undanlagslag inle behövdes för det uttalade syftet.

Terroristlagen utgör ell främmande element i svensk lagstiftning. 1 dess 1 S heter del att utlänning "skall avvisas, om det finnes grundad anledning antaga, alt han tillhör eller verkar för organisalion eller grupp som på grund av vad som är känt om dess verksamhet kan befaras här i riket använda våld, hot eller tvång för poliliska syften". Detta innebär all en brotlspåföfid - i delta fall avvisning - kan beslutas och verkställas ulan all det föreligger brott eller ens förberedelse till brott. Del behöver inte ens föreligga förberedelser till brott, utan det räcker med "grundad anledning antaga" att en person tillhör en organisation - vilket ju är ännu mer opreciseral - som kan "befaras" använda våld, hot eller tvång i poliliska syften. Ingen annanstans, mig velerligt, kan någon dömas skyldig ulan all ens misstanke om brottsliga avsikter behöver ifrågakomma. Härigenom strider lerrorisllagen mol grundvalen för den svenska brolimälslagstiflningen. Förhindrande av, uppdagande av och bestraffning för terrordåd kan ske inom ramen för vad som finnes angivet i brottsbalken. I den är som bekant förberedelse till brott kriminaliserad.

För att etl ögonblick återvända lill den opinion som kom till uitryck i skilda samhällslager när förslaget framlades första gängen vill jag erinra om att opinionen mot lagen sedan dess har vunnit ännu slörre bredd. Men redan vid lagförslagets föreläggande uttalade sig en rad organisationer mot lagen och varnade för dess genomförande. Jag skall ta några exempel.

I en skrivelse lill statsrådet Carl Lidbom av den 2 mars 1973 krävde föfiande socialdemokraliska organisalioner att lerrorisllagen skulle stoppas; Föreningen Socialistisk debatl, 3:e kretsen av Stockholms arbetarekommun, Östermalms socialdemokratiska förening, Engelbrekls socialdemokraliska förening, Adolf Fredriks socialdemokraliska förening, Matteus socialdemokratiska förening, Stockholms allmänna kvinnoklubb. Vanans socialdemokraliska förening, Östermalms socialdemokra-

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av dens. k. terrorist lagen

Nr 78 tiska ungdomsklubb, Gustav Vasa socialdemokraliska förening och En-

Tisdagen den 13 maj 1975

skede socialdemokratiska förening.

Om jag inte är fel underrättad har sedan dess en majorilel i Stockholms socialdemokratiska arbetarekommun uttalat sig för ell slopande av ter-Fortsatt giltighet av rorisllagen. Folkpartiets landsmöie förra året uttalade sig för alt inle för-den s. k. terroristla- länga lerrorisllagen. Sedan kan man räkna upp andra organisalioner och

gen

en rad personligheter bland rättsspecialisler, kullurrepresentanter med hemort i skilda poliliska kretsar som också uttalat sig mol den aktuella lerrorisllagen, men den gjorda uppräkningen bör räcka för att ge en bild av att det inte endasl är vårt parti som går emot denna undantagslag. Del är bara beklagligt att socialdemokratins toppskikt inle har tagit hänsyn till den breda opinionen.

Jag vill också i della sammanhang säga att jag tycker det är beklagligt att folkpartiets representant i utskottet inte har föfil landsmötets majoritet och reserverat sig mot en förlängning av terroristlagen. Men del är kanske å andra sidan all begära för mycket, eftersom folkpartiet alllid har haft för vana all sitta på flera stolar samtidigt. Det påminner mig, trots stundens allvar, om den lilla historien om pastor Jansson som försökte att vara alla till lags och inte hade någon beslämd åsikt om någonling. Jag är dock inte övertygad om all herr Westberg i Ljusdal genom sill särskilda yttrande ger ullryck för vad majoriteten i folkpartiet anser.

Ulskollels majoritet menar att terroristlagen bör förlängas lill årsskiftet 1975-1976. Vårt parti däremot är av den uppfattningen att den inle bör föriängas. Den bör mönstras ut ur det svenska rätlssysleniel, ju förr dess bältre. Terrorisilagen utgår från lämplighetsbedömningar. Den dömer ohörda; blotta misstanken att en person tillhör en organisalion som använder våld kan leda lill åtgärder mot denne. Avvisning kan ske av oskyldig och pä förhand dömd person som inte ens haft brottsligt uppsåt dä han eller hon sökt sig till Sverige.

Lagen ger vidare i s. k. förebyggande syfte vidsträckta möjligheler till husrannsakan, kroppsvisitation, brevkonlroll, telefonavlyssning m. m. Dessa medel fär alltså användas i förebyggande syfte - inle, som enligt rättegångsbalken, enbart vid misstanke om brott. Del betyder att om polisen finner del lämpligt att vidta sådana åigärder mol någon kan man göra del. Det är också detta drag i lerrorisllagen som gör all den är elt allvarligt hot mol rättssäkerheten. Den fyller heller inte någon funktion i förebyggande syfte. Del har inle minst det nyligen tiniade dramat på västtyska ambassaden i Stockholm visat. I samband med denna tragiska händelse har emellertid vissa krafter fält luft under vingarna och högt uttalat krav på skärpningar i olika avseenden - det har hörts rop på fler poliser, striktare bestämmelser i nuvarande lag osv.

Samma krafter har lyvärr påverkat den socialdemokratiska regeringen så att den visar undfallenhet för ropet pä s. k. lag och ordning. Men, herr lalman, enligt vår mening är del trots vad som har hänt här hemma och utomlands ingen som helst anledning att tappa fattningen och förivra sig sä att man vidtar ätgärder som kan fä oöverskådliga konsekvenser

för den svenska rättssäkerheten. Såvitt jag vel finns det i del här landet ingen organisalion, politisk eller ideell, som sympatiserar med våld och terror av del slag som förekom pä den västtyska ambassaden.

Men del kanske är skäl all erinra om vad som föder väldet. Den värld vi lever i ger dagliga exempel pä hur väldet praktiseras i alla dess omänskliga former. Historien visar all våld tillgriper den och de som finner sina privilegier hotade. I sina desperata försök all behålla sin makt och sina privilegier kan vilket slag av våld som helsl tillgripas. Men väldet har aldrig haft någon framgång. Väldet har alllid förr eller senare besegrats. Våld och terror är begrepp som under historiens gång har förknippats med ell döende samhälles alla kriterier. Del är dess sisla desperata försök att med maktmedel bevara ell system som har spelat ut sin roll i del mänskliga samhällets historia.

Jag har velat la upp denna speciella fråga, eftersom man oftast pä etl mycket oklart sätt blandar samman våld i allmänhet, revolution och politiska våldsaklioner med terrorism. I lerrorisllagen talas endast om oppositionellt våld i olika länder, däremot sägs ingenting om regimers våld mot oppositionen. Man sätter ell likhetstecken mellan rörelser som endasl har väpnad kamp att tillgå med rörelser som har möjlighel all arbeta legalt. Man skifier inte pä väpnad befrielsekamp och terrorism. Definitionerna flyter omkring.

Man lar inte i beaktande - och jag tycker all del flnns anledning att erinra om del i dessa dagar dä hela den progressiva mänskligheten flrar 30-års minnet av fascismens krossande - alt våld sådant det användes av motståndsrörelserna i våra grannländer i kampen mot Hitlerfascismen under andra världskriget är nägol annal än det våld som har använts av Uslasjagrupperna och nu senast av Baader-Meinhof-ligan. Man gör ingen boskillnad mellan ä ena sidan en av omständigheterna framtvingad nödvändig befrielse från och försvarskamp mol elt syslem och å andra sidan en terror riktad mol icke inblandade civilpersoner. Det är naturligtvis inte en tillfällighet att man söker fördunkla begreppen. Det ingår som ell mönster i ledmotivet att stämpla alla oppositionella organisalioner som terrororganisationer för att därmed söka döfia de makthavandes terror och förtryck mot det egna folkel i dess kamp för självständighet och oberoende. Diffusa bestämmelser och svävande definitioner, vilkas innebörd godtyckligt kan ändras frän fall till fall, är givetvis utmärkta redskap i ell sådant syfte. Della syfte ligger hell vid sidan av den i och för sig legitima och angelägna uppgiften all skydda oskyldiga civilpersoner mol lerroraklioner i delta ords egentliga bemärkelse.

Herr talman! Jag har velal påpeka della faktiska förhållande så att säga utanför de händelser som inträffat i vårt land under den senasie liden. Om man för elt ögonblick skulle karakterisera den s. k. Baader-Meinhof-ligan och dess aktion, så har den självfallet inte ett dyft all göra med någon befrielsekamp eller motståndsrörelse av det slag som jag här beskrivit. Än mindre har den någonting att göra med arbetarrörelsens kamp för demokratiska fri- och rättigheter. Snarare skulle man

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av den s. k. terrorist-lagen

2 Riksdagens protokoll 1975. Nr 78-79

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

kort kunna uttrycka del så, att denna grupp är etl uttryck för och en
frukt av den mifiö som har skapat den, nämligen elt utslag av den för
ruttnelse som det kapitalistiska samhället i dess nuvarande epok genom
lever. Vi får dagligen bevis genom radio, TV och press all del både
Fortsalt giltighet av i Sverige och utomlands frodas en människofienilig atmosfär, där in-
dens. k. terroristla- divider spelas ut mot individer i en enda anarki och där del saknas per-
gen spekfiv på en framlid där människorna gemensamt slår vakt om mänsk-

lighetens fortsalla ulveckling till någol bällre, lill elt samhälle som försvarar och utvecklar den enskilde individens rättigheter, utvecklar den personliga friheten och stimulerar människor till insalser för en mänsklig gemenskap och samhällelig vidareutveckling, etl samhälle fritt frän nedbrytande och destruktiva handlingar som motverkar människans grundläggande och naturliga ambitioner.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till den reservalion som är fogad lill justitieutskottets belänkande nr 17.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Justitieulskoltet säger i sitt betänkande nr 17 att den internationella ulvecklingen under del senasie året klart ger vid handen att del fortfarande föreligger behov av en lagstiftning lill skydd mol våldshandlingar av det slag som motiverar lerrorisllagen. Jag delar den uppfattningen. Jag framhåller i del särskilda yttrande som jag fogat lill utskottets belänkande alt jag delar avskyn mot den ökande användningen ;w våld och terror, och jag anser del lika självklart alt den svenska rättsstaten måste ha möjlighel alt så långl del går förhindra terror och våldsdåd.

På den punkten är jag inte av någon annan mening än ulskollsmajoriteien. Det som kan ifrågasättas och som ifrågasattes är om den lag, vars giltighet regeringen föreslår skall förlängas, fyller berättigade krav på rättssäkerhet. Folkpartiets landsmöte - del är riktigt som herr Pettersson i Västerås uppgav nyss - tog i höstas avstånd från lagen under hänvisning lill dess vaga utformning och brist på personligt rekvisit som grund för avvisning saml spanings- och tvångsåtgärder. Om proposiiionen inneburit en förlängning såsom tidigare på etl är ulan några uppgifter om de förändringar som proposiiionen 72 talar om, hade lägel varit ell hell annal än vad det nu är. Jag protesterar mot den bedömning som herr Pettersson gjorde nyss, att det skulle vara etl försök att sitta på två stolar, när man lar hänsyn lill de fakta som framkommit efter del att man senast log slällning. Jag bedömer del inle så.

Här föreligger nya fakta, och jag länker då på vad som framkommit bl. a. i den proposilion som vi nu diskuterar, och som var okänt när landsmötel log slällning. Jag flnner del hell enkelt inte rikligt att vara opåverkad av nya fakta som framkommit efter det all man senast hade anledning alt pröva frågan. I den proposilion som vi nu behandlar meddelar nämligen statsrådet Lefion all en översyn av lagen har päböfiats, att översynen inriktas bl. a. pä möjligheten alt i lagtext klarare ange vilka

grupper eller organisationer som berörs av lagen och däriämle på införandet av elt personligt rekvisit som grund för lagens tillämpning. Genomförs sådana ändringar i lagen, innebär del etl tillmötesgående gentemot dem, bl. a. företrädare för folkpartiet, som hän kritiserat lagen för dess brist på klarhet och avsaknad jusl av etl personligt rekvisit. Då översynen även skall innebära prövning av huruvida bestämmelserna rörande internationella terrorister bör ges i en särskild lag eller inarbetas i utlänningslagen, finner jag för min del ingen anledning all motsätta mig en förlängning av lagen lill årsskiftet, dä jag förväntar all översynen är genomförd och nyll förslag om åtgärder lill förebyggande av våldsdåd med inlernalionell bakgrund, som beteckningen lyder, föreligger.

Del är som jag ser saken angeläget - jag vill understryka det - att vi har möjligheter att hindra personer som tillhör eller verkar för terroristgrupper eller -organisationer att använda Sverige som skådeplats för våldsaktioner med poliliska syften. Vi behöver inle minst av psykologiska skäl en lagstiftning som inskärper alt vi är beredda att efter förmåga motverka att värt land blir en tillflyktsort och elt aktionsområde för internationella terrorister.

För dagen har jag inle någol annat yrkande än utskottets.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av dens. k. terroristla-gen

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Till herr Weslberg i Ljusdal vill jag bara säga föfiande.

Först och främst beriktigade herr Westberg min uppgift om att folkpartiets landsmöie i fiol uttalade sig för all folkpartiet icke skulle vara med om nägon förlängning av lerrorisllagen. Sedan ifrågasatte herr Westberg all min bedömning var riktig när jag sade all folkpartiet har för vana alt sitta på två stolar. Jag vill erinra om en ledare för folkpariiel som heter Bertil Ohlin. Han sade: All vara liberal är all vara kluven. Jag lycker all herr Westberg är ell konkret och levande exempel pä della här i dag.

Vi hör många gånger från folkpartiets häll all man lalar om den s. k. närdemokralin. Man skall lyssna på människor och man skall lyssna på rörelsen. Sä sammankallar man elt landsmöie och dess majorilel uttalar sig för att man vid en fortsatt behandling av terroristlagen skall gå emot denna. Är det lyp närdemokrali som herr Westberg demonstrerar från folkpartiels sida?

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Jag är inle säker pä all herr Pettersson i Västerås läser historien rält när han påstår, alt Bertil Ohlin skulle ha sagl; All vara liberal är att vara kluven. Det är nog nödvändigt all studera det litet närmare.

När herr Pettersson talar om all lyssna på rörelsen är jag den förste att understryka angelägenheten av all göra del. Det är det vi har gjort, vi har lyssnat på rörelsen. Vid lidigare ställningstagande har jag haft en mer förstående inställning lill lerrorisllagen, del måsle jag bekänna.

Nr 78 Jag har aldrig varit nöjd med den, men jag har sett del angelägel alt

T'sdaBPn den ' P "ägot sätt vidtar åtgärder för all skydda oss emot lerrorislverksamhet

13 mai 1975 ' *' ' ' " gäller. Men sedan landsmötel sagl sin mening och

_____________ sedan vi fåll lyssna pä rörelsen är del alldeles självklart alt vi finner

Fortsatt giltighet av det angeläget all framföra nödvändigheten av en omprövning av ler-den s. k. terroristla- rorisllagen.

gen Jag har noterat att statsrådet Leijon gåll kritiken lill mötes och är

beredd att genomföra åigärder som åtminstone tar bort de största bristerna i denna lagstiftning. Då tycker jag, att man skall vänla tills man får se resultatet av den omprövningen innan man lar ställning på nyll. Jag kan inle finna något fel i den hållningen.

Fru KRISTENSSON (m);

Herr talman! Som herr Weslberg i Ljusdal sade har justitieutskottet vid sin behandling av proposiiionen om förlängning av terrorisllagens giltighet inte funnit anledning till några utförliga kommentarer. Utskottsmajoriteten har godtagit förlängningen, och vi har noterat all del inom arbetsmarknadsdepartementet pågår en översyn av lerrorisllagen. Elt betänkande är f ö. avlämnat hell nyligen. Därför har vi menat all det saknas anledning i och för sig alt i dagens läge göra kommentarer lill utredningsförslaget. Vi fär väl ta upp en diskussion när utredningsförslaget leder lill en proposilion någon gång på höstkanten.

Innan jag utvecklar några ytterligare synpunkter skulle jag emellertid vifia göra etl berikligande av den historieskrivning som herr Pettersson i Västerås gav. Han försökte göra gällande att när vi fattade beslul om terroristlagen för elt par år sedan instämde bara moderaterna i att lagen skulle antas. Men var del inle så, herr Pettersson i Västerås, att socialdemokrater, centerpartister och moderater så gott som enhälligl slöt upp bakom propositionen? Inom vpk var man ense om ell avslag och inom folkpariiel var meningarna delade. Men, som sagl, del var visst inle bara moderaterna som stod upp bakom propositionen, för hur skulle den då egentligen kunnat vinna kammarens bifall?

Herr talman! Eftersom utredningsförslaget ifrån arbetsmarknadsdepartementet nu föreligger, kan del inte hjälpas att man blir intresserad all ta del av de förändringar som departementet länker sig. Därvidlag kan man konstatera att de förändringar som presenteras i promemorian innebär en väsentlig försvagning av möjligheterna att bekämpa terrorism.

Det är huvudsakligen två punkter som jag finner tvivelaktiga. Den ena är att man ylleriigare skall begränsa möjligheterna för utvisning av terrorister. Den andra är alt man säger all övervägande skäl talar för att de särskilda ivängsmedelsbestämmelserna kan avvaras. Det innebär i klartext all vi i och med delta kommer all få räkna med att ha kvar terroristerna i vårt land och all polisen dessutom fär minskade möjligheter att spana efter dem.

Vill statsrådet Leijon ge kammaren elt besked i den här frågan eftersom
20 utredningen har kommii till stånd inom ert departement? Menar ni alltså

att tiden nu är inne för att försvaga terroristlagens bestämmelser? Är del vad regeringen kommer att föreslå? Jag kan naturligtvis inle begära all få exakta svar på hur lagförslaget kommer all se ut - det är inte heller del jag menar - men min fråga avser närmast inriktningen av förslaget. Kommer det att bli en försvagning av våra möjligheler alt bekämpa terrorism eller kommer det all innebära ökade möjligheler lill bekämpning?

Jag skulle med statsrådet Lidbom i propositionen år 1973 vifia säga all vi får akta oss för alt underskatta allvaret i situationen. Å andra sidan skall man självklart inte dramatisera den i onödan. Men jag skulle vifia påslå alt regeringen har en tendens all föra någol slags konjunk-turbetonad lerrorpolilik, eller vad jag skall kalla det. Efter Bulllofta blev del plötsligt väldigt bråttom. Då skulle vi ha en terrorislkommission och del var stor dramatik. Vi fick då lerrorisllagen. En räll lång lid gick därefter då det inte hände så mycket, men sedan böriade kritiken att komma upp igen från vänsterpartiet kommunisterna, där den alllid har funnits, men också inom socialdemokratin själv. Dä ansågs det att en utredning skulle tillsättas. Nu efter det västtyska ambassaddramat tycker jag alt man märker andra tongångar: visst skall vi ta i med krafttag mol terroristerna.

Men, herr lalman, somjag ser del ärdet angelägel för ett lands regering att föra en beslutsam och konsekvent, kanske inle så dramatisk, men genomtänkt och konsekvent lerrorislbekämpningspolitik, som alltså inte skall svänga med konjunkturerna utan ligga fast. Jag menar att vårt land måsle klargöra all vi med alla medel - ulan att ge avkall på rättssäkerheten - vill söka förebygga och bekämpa terrordåd.

Del har sagts många vackra ord lidigare om viklen av elt öppet samhälle, och jag delar den synen. Vi är vana vid all leva i ett öppet samhälle, och det vill vi slå vakt om. Men ett öppet samhälle får inte vara försvarslöst. Jag vill påstå alt det myckel väl går alt förena angelägenheten av att bibehålla elt öppet samhälle och att skapa skyddsmekanismer, så att vi åtminstone kan säga oss all vi har gjort allt vad som är möjligt inom rättssäkerhetens gränser för att skydda oss mol terrordåd. Man kan självfallet inle hell skydda sig, det visar verkligen erfarenheten. Men man kan åtminstone försöka att göra vad som står i ens makt för all förebygga.

Jag lycker kanske inle att slalsrådel Lefions handhavande av frågan om eventuell utvisning av de personer som står upptagna i terrorisllistan, de presumtiva terroristerna, är särskilt förebyggande. Man beslutar att de skall utvisas, men att utvisningen inte skall verkställas. I realiteten betyder della all utvisning inle i nägol fall ägt rum. Ändå finns del bland dessa japanska terrorister och andra grupper personer om vilka jag lycker att regeringen med ganska gott samvete kunde säga att de inte är önskvärda i vårt land ulan skall utvisas,

Slalsrådel Lidbom sade i proposiiionen år 1973 all utgångspunkten för lerrorisllagen är att en utlänning inte har en oavvislig rätt att vara

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av den s. k. terroristlagen

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av dens. k. terroristlagen

i vän land, och den utgångspunkten gäller naturligtvis fortfarande. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet Leijon ifall ni nu är beredd att ompröva besluten all inte verkställa utvisningarna av de här terroristerna. Det tycker jag skulle vara en intressant fråga all fä besvarad.

Jag kan inte, herr lalman, underlåta erinra om alt ocksä Nordiska rådet har ägnat intresse åt de här frågorna och menat all de nordiska länderna borde samarbeta i sina försök att bekämpa terrorismen. I oktober 1973 antogs ell medlemsförslag, som gick ut pä all de nordiska länderna borde tillsätta en kommitté med parlamentariker för au komma fram lill konkreta åtgärder för att söka skydda del nordiska området. En sådan kommitté tillsattes i november 1974, men märkvärdigt nog ägde det första sammanträdet, som var på fiänslemannanivå, rum försl fyra eller fem dagar efter ambassaddramat, nämligen den 29 april 1975. Det ärell egendomligt sammanträffande. Om den svenska regeringen verkligen varit inställd pä att vidta alla de effektiva åigärder den kunde borde den inle ha låtit så lång tid förflyta, utan den borde varit mer aktiv.

Mig förefaller del, herr lalman, som om elt antal terroristorganisalioner har en speciell fäbless för vårt land. Jag är medveten om att andra länder minsann också är drabbade, men på något sätt är Sverige ell attraktivt land för terrorister. Del är svårt all spekulera i anledningarna lill detta, och del jag påstår är inle den enda sanningen, självklart inte. Men jag hävdar all del inte är lämpligt all en regering så öppet som den svenska deklarerar en reservationslös anslutning till den mjuka linjen. Självklart skall polisen i sitt arbeie rädda människoliv. Del är den absolut överordnade målsättningen. Men att regeringen inför omvärlden anger alt den i alla lägen kommeratt föfia en mjuk linje lycker jag är fel. Dessutom har det inte blivit så i realiteten.

Del var egentligen inte någon mjuk linje som föfides i det västtyska ambassaddramat, lät vara att det var den tyska regeringen som företrädde den hårdföra linjen. Man gav inget förhandlingsulrymme, sä del var knappasl nägon mjuk linje som tillämpades där. Del har sagts mig att terroristerna pä den västtyska ambassaden såg ganska förvånade ut när de flck klart för sig alt den mjuka linjen inte skulle tillämpas. Det hade de tydligen räknat med.

Om vi får uppleva fler terrordåd, vilkel man må be au vi slipper, kommer del nog i praktiken all visa sig att olika metoder fär tillämpas, anpassade till den aktuella situationen. Det är väldigt svårt att föreställa sig dessa situalioner, men det är i vafie fall fel att direkt inbjuda lill terrordåd genom att säga att regeringen i alla lägen komnier alt tillämpa en mjuk linje.

Jag påslår också, herr lalman, alt vi kunde siärka den inre gränskontrollen avsevärt. Detta kanske inle har någon avgörande belydelse när del gäller terrorister, men del är i varie fall elt åliggande vi har i anslutning lill den nordiska passkontrollöverenskommelsen.

Man kan vidare fråga sig om säkerhetsåtgärderna vid ambassaderna är tillräckliga, men jag skall inte slå här och vara efterklok. Åtgärderna

hade bedömts vara tillräckliga av den västtyska ambassaden och av andra ambassader. De blir ju tillfrågade och en överenskommelse träffas. Frågan är om man inte ändå inför det ökade hotet mol diplomaterna måsle räkna med en förstärkt ambassadbevakning, men del är en öppen fråga.

Jag hade tänkt slälla en fråga lill statsrådet Lefion. men del kanske jag inte skall göra eftersom det är statsrådet Gefier som är huvudman för .säkerhetspolisen. Att den här vikliga frågan är uppdelad pä tvä departement är också en synpunkt att beakta. Det kan vara en olägenhet. Lål mig i stället för alt formulera en fråga konstatera all Västtyskland nu tycks gä i författning om att avsevärt förstärka säkerhetspolisen och även överväga all inrätta en särskild avdelning inom denna för terroristbekämpning, möjligen med speciell träning av den polis som skall ägna sig åt della. Jag vill inte utan vidare säga all vi också skall gå in för delta, men frågan bör övervägas. Dessutom har det sagts mig all de ABAB-vakler som sköter ambassadbevakningarna inte har sådan utbildning som bör vara nödvändig för att de skall kunna fullgöra sitt sannerligen inte alldeles enkla jobb.

Herr talman! Jag har ställt några frågor till statsrådet Leijon, dels om hon är beredd att ompröva de lidigare besluten att vissa utvisningar inte skall verkställas, dels om statsrådet menar att det förslag frän arbetsmarknadsdepartementet som vi får se i höst kommer alt innebära en förstärkt terroristbekämpning eller inte.

Jag skulle, herr lalman, vifia sluta med att fästa kammarens uppmärksamhet på en artikel i Dagens Nyheter i dag, som jag tycker faktiskt är värd all la del av. Den är skriven av den västtyske kulturattachén Anno Elfgen, som var en av dem som hölls som gisslan under ambassaddramat. Han skriver myckel intressanta saker. Jag skall bara citera ett par avsnitt av artikeln.

"Den omållliga arrogans med vilken en statistiskt nästan.försumbar minoritet förklarar sin uppfattning som giltig och andras som brist på riktigt medvetande passar inte i vårt samhälle, där den politiska sanningen fastställs genoin majoritetsbeslut och inte genom kulsprutepistoler."

Man kan inte, menar Elfgen, klara dessa problem med en vänlig kvarterspolis, väpnad med slagträ. "Svårigheten är ju att dessa intelligenta och därför höggradigt farliga ogärningsmän själva bestämmer tid, plals och sätt för nästa spektakulära aktion."

Hur skall rättsstatens skydd kunna säkerställas, frågar Anno Elfgen. Jag skulle vifia fråga detsamma. Jag harangett några tänkbara möjligheter men det är ju statsrådets svar som egentligen är det intressanta.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av den s. k. terroristla-gen

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Fru Krislensson säger alt jag icke. gjorde en riklig historieskrivning när jag i mitt första inlägg talade om vilka organisationer och grupper i samhället som uttryckte sitt ställningstagande mot terrorisllagens tillkomst. Jag redogjorde för den opinion som rådde i vida

Nr 78 kretsar av det socialdemokratiska partiet, centerpartiet och folkpartiet.

Tisdagpn den "' '°'"' '"' kunnat förmärka någon sådan opinionsytlring från mo-

13 ma' 1975 derat håll före lagens tillkomst. Det var della del handlade om.

.____________ Sedan är det alldeles självklart all jag inte minst beklagar alt del so-

Fortsatt giltighet av cialdemokratiska partiet gjorde gemensam sak med moderata samlings-
den s. k. terroristla- partiet och genomdrev den här lagen. Sä långl var del naturiiglvis riktigt,
gen fru Kristensson.

Vad jag diskuierar här är inte bestämmelserna i lerrorisllagen. Vi vill mönstra ut lagen därför all den skapar ocksä oro bland myckel slora grupper invandrare. Lagen uppfattas ofta som etl slöd för en allmänt ullänningsfienllig inställning. Trols att lagen varit i kraft två år saknas ännu bevisen för all den skulle vara etl verksamt medel mol terrorismen. Del påpekade jag ocksä i mitt första inlägg. När man väger detta mot del förhållandel att lagen skapar oro och osäkerhet bland de flesta utlänningar som kommii lill Sverige i legalt syfte och som arbelar här. måste man väfia alternativet all mönstra ut den ur svensk lagsliflning, och det så snart som möjligt. Då kan man inte kompromissa, herr Westberg i Ljusdal, utan dä måste man ta ståndpunkt för att inte göra avkall på den grundläggande principiella invändningen mol den här lagen. Jag är nalurliglvis glad för att fru Krislensson läser Dagens Nyheter. Fru Krislensson kunde ocksä ha anfört ett annal citat ur Dagens Nyheier i dag. Där refereras ett ullalande av polischefen Carl Persson, som säger: "Polisen har ingen större nytta av lerrorisllagen." Del har bara regeringen, sade polischefen vidare. Han fortsatte: "Vi behöver inte ökad gränsbevakning eller skärpt kontroll av utlänningar i landet. Vi behöver informationer länderna emellan." Det är synd att inle fru Krislensson gjorde också del citatet. De andra frågorna skall jag nalurliglvis inte besvara. Jag vill bara säga myckel kort alt fru Krislensson i dag återkommer lill den mjuka och den härda linjen. De riksdagsledamöter och den allmänhet som råkade se programmet Pejling i går kväll kunde iaktta att fru Krislensson också d'är gjorde en mycket slor insats för att försöka sitta på två stolar. -Hur skall vi ha del i fortsättningen? Skall vi ha tvä linjer, en officiell utåt och en annan linje inåt, för våra svenska medborgare?

Fru KRISTENSSON (m) kon genmäle:

Herr lalman! Det ankommer inle närmast pä mig att försvara lerrorisllagen gentemot herr Pettersson i Västerås. Det länker jag inte göra heller. Det får regeringspartiets företrädare göra.

Jag begärde ordet för all bemöta det påslående som herr Pettersson
i Västerås återkommer till med en viss envishet och som också fördes
fram i samband med att vi antog lerrorisllagen, nämligen påståendet
att lerrorisllagen skulle skapa oro bland invandrarna i vårt land. En stor
del av motiveringen för lerrorisllagen var jusl att den skulle vara till
skydd för alla de slora invandrargrupper i värt land som vi hälsar väl-
24 komna hit, som vi vill värna om och som känner sig hotade av de här

små exlremistgrupperna; lerrorisllagen skulle bl. a. utgöra skydd för dessa invandrargrupper. Jag beklagar all herr Pettersson i Västerås fortfarande sprider en sådan här vilseledande propaganda, som i sig kan medföra att invandrargrupperna känner oro, helt felaktigt.

Sedan noterade jag det rikspolischefen sade i någon debatl, jag tror del var i Lund. Men vad han sade i klartext - del framgår om man läser artikeln i Dagens Nyheter, herr Pettersson i Västerås - var att polisen måste få förstärkta spaningsresurser. Del menar rikspolischefen - såvitt jag förslår - är del alldeles avgörande om man skall kunna bemästra terroristproblemen. Jag delar rikspolischefens uppfattning all ökade spaningsresurser lill säkerhetspolisen är angelägna, men jag inbillar mig att herr Pettersson i Västerås kanske inte delar den meningen.

När del sedan gäller den mjuka linjen lycks det vara mycket svårt för herr Pettersson i Västerås att förstå skillnaden mellan all å ena sidan polisen i sitt dagliga arbete ulgår från alt det är en huvuduppgift all rädda liv, men att jag å andra sidan kritiserar regeringen för alt den säger all vi i alla lägen skall hålla en mjuk linje och all den gör del öppet, utåt. Jag tror inle att man skall underskatta de presumtiva terroristernas egen underrätielsefiänst. De häller sig nog informerade om vilka länder och vilka regeringar som för en ur deras synpunkt acceptabel lerrorislpolilik, och de länderna kommer de alt salsa pä antingen som dislribulionsbas för all planera nya terrordåd i andra länder eller för att planera terrordåd i resp. land.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av den s. k. terroristlagen

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle;

Herr talman! I sill senaste inlägg bestrider fru Krislensson att det skulle vara oro i invandrarlägrel. Jag kan bevisa motsatsen. Redan när propositionen framlades 1973 gav en rad invandrarorganisalioner lill känna att de var motståndare lill den här lagen. Della kan ytteriigare dokumenteras med föfiande.

Vad vi vänder oss emot i det här sammanhanget är framför allt lagens innehåll. Den vänder sig mol organisationer och alla medlemmar i dessa förmenta organisationer. Man springer alltså ifrån en individuell prövning av den enskildes förmenta farlighet och låler det formella medlemsskapel vara del avgörande. Enligl lagen kan man vidta tvångsåtgärder mol utländsk medborgare redan om anledning finns att antaga utlänningens samband med vad som nägol diffust beskrivs som terroristorganisation. Det räcker således alt ell anlagande finns om all vederbörande verkar för en sådan organi.sation. Därmed har man gått ifrån kravet på grundad misstanke, och delta leder till att myndigheter har fria händer alt i stort sell diskrelionärt ingripa. Vem avgör om dessa antaganden är riktiga? Antagandena kan ju endast vara subjektivt grundade sannolikhetsbedömningar av allmän natur och kan ocksä sakna all anknytning lill den individ som utsätts för dessa drastiska tvångsåtgärder, som kan komma alt fä slor inverkan pä individens levnadsförhållanden.

Det är främst på delta område som lagen också strider mot svensk

Nr 78 rättsskipning. Den oroar vidare invandrarna. Lät mig ta ett litet exempel.

T-, , , Enskilda medlemmar av en organisalion kan ha sympati för organisa-

Lisdagen den

., . ,Q~jc tionens målsättning men kan samiidigi vända sig bestämt mot de metoder

som den använder. En medlem kan t. o. m. vara av olika skäl hell för-

Fortsatt gillighet av hindrad all aktivt della i organisationens akiioner, trots all han ansluter

dens. k. terroristla- sig lill dess målsättning. Ändå stämplas han med utgångspunkt i denna

gen lag. Del är del som i myckel slor utsträckning oroar invandrarna.

Herr NYGREN (s):

Herr talman! När riksdagen för två år sedan beslöt all införa den s. k. terroristlagen var vi säkerligen många som hoppades alt den skulle bli provisorisk och tidsbegränsad. Delta var en av anledningarna lill all vi då avvisade tanken pä all införa tvångsbestämmelserna i utlänningslagen. Den andra orsaken lill all vi valde en provisorisk lagstiftning var all vi ville avvakta ullänningsutredningens förslag, som ansågs värdefullt för en vidare prövning.

I dag skall riksdagen för andra gången förlänga lagens giltighetstid, nu t. o. m. den 31 december 1975. När man i dag jämför debatien om denna lag med den diskussion som föregick lagens tillkomst 1973 märker man en betydande tillnyktring hös lagens kritiker. Jag vågar göra detta påstående, trots all herr Pettersson i Västerås genom att damma av de nu två år gamla reaktionerna mol lagförslaget försökte få det att låta som om de gällde dagens reaktion mol lagstiftningen.

Erfarenheterna under de gångna åren har gjort mänga av argumenten frän det första årets debatt svåra att använda i dag. Allmänna påståenden, som man minns frän 1973, om att lerrorisllagen skulle komma att innebära en allmän diskriminering av utlänningar, alt den skulle komma att användas mol etl flertal befrielse- och molständsorganisalioners medlemmar och all den skulle bli generellt verkande kan i dag lätt vederläggas genom hänvisning lill de redogörelser för lagens tillämpning som har lämnats.

De som för tvä år sedan försökte all vifta bort lagen med påståenden om alt vi inle hade något behov av alt förstärka vårt skydd mol internationella våldsdåd har också svårt alt föra samma resonemang i dag. Likaså har de som för tvä år sedan hävdade all vi kunde klara värt skydd mot terrordåd ulan ändringar av utlänningslagstiftningen och utlänningskontrollen myckel svårt alt få förståelse för del resonemanget 1975.

Även om - del kan jag försäkra - del inle är med nägon slörre entusiasm och glädje som justilieutskoltet med myckel slor majoritet såväl 1974 som i år har slutit upp bakom departementschefens förslag om förlängning av lagens giltighetstid, har vi ändå gjort del ulan minsta tvekan. Myckel som hänt under de två åren lagen varit i tillämpning har understrukit all den utgör etl nödvändigt skydd.

När lagen infördes underströk såväl regeringen som den breda riks-
26 dagsmajorilelen som ställde sig bakom lagförslaget, att vi ville ha en

undantagslagstiftning med myckel begränsad räckvidd och med inbyggda garantier mol missbruk. Vi gjorde del ställningstagandet för all understryka vakthållningen kring de principer som vi värnar om i vårt land; yttrandefriheten, den mänskliga integriteten, människors räll all fritt få röra sig ulan polisiära ingripanden, m. m. Terrorisilagen var etl undantag från dessa principer för att ge oss ell skydd mol en mycket liten grupp våldsmän. De erfarenheter vi nu har av utvecklingen av lerroraklioner och av lagens tillämpning m. m. har stärkt mig i övertygelsen om att del var en riktig väg vi valde 1973.

Vilkel värde lagen har haft är myckel svårt all mäta. Dess viktigaste effekt har säkert varit den förebyggande. Den öppna redovisning som lämnats i fråga om lagens tillämpning har ulan tvivel haft slor betydelse när det gällt att dämpa den oro som den nya lagen kunde skapa hos en del invandrargrupper, en oro som - det vågar jag påstå - orsakades av en mycket onyanserad debatt för tvä år sedan.

Lät mig hell kort kommentera framför alll del inlägg som fru Krislensson gjorde lidigare i debatten. Hon försökte friska upp den mindre lyckade TV-diskussionen i programmet Pejling i går kväll. Kraven på hårdare lag tycks leva kvar hos fru Krislensson även efter några timmars sömn, och jag har inle vänlat någon annan reaktion. Jag skall inle, hur frestande det än kan vara, fortsätta debatten frän i går natt. Jag vill bara till protokollet redovisa ylleriigare elt litet avsnitt av ett annat yttrande i går, nämligen det av rikspolischefen Carl Persson i utfrågningen inför Lundastudenlerna, vilket här lidigare har refererats av både herr Pettersson i Västerås och fru Krislensson. Här vänder jag mig närmast emot fru Kristensson, eftersom hon försökte ge sken av alt lerrorisllagen inle hade haft någon större betydelse under de gångna åren. Det kan dä vara värdefullt att höra vad rikspolischefen sade i sin kommentar. Referatet i denna del lyder: "Terroristlagen är värdefull ur förebyggande synpunkt, sade Carl Persson vidare. Den debatt som den orsakat har gjort den känd internationellt, och del har säkert avskräckt."

Jag trodde all fru Kristensson också hade läst den delen av referatet. Däremot har jag inle i referatet funnit det som fru Kristensson har läst in, nämligen all rikspolischefen skulle ha sagl att lösningen på lerro-ristproblemen skulle vara ökade resurser. Del skulle vara intressant att få del stycket ur referatet återgivet här i protokollet.

Nu pågår inom arbetsmarknadsdepartementet etl arbete med målsättningen alt försöka integrera terrorisllagens bestämmelser i utlänningslagen. I en promemoria A 1975:2 har en del ändringar i lerrorisllagen och utlänningslagen aktualiserats. Jag skall inte här ta upp nägon diskussion om del förslaget; jag lycker all vi kan vänla med den lill dess en proposilion från regeringen föreligger någon gäng i höst.

Juslitieulskoltet har i sill betänkande sagl alt den internationella utvecklingen under de senaste åren klart har givit vid handen all det fortfarande föreligger behov av en lagstiftning till skydd mot våldshandlingar av del slag som motiverat lerrorisllagen. 1 avvaktan på del förslag som

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av dens. k. terroristlagen

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

regeringen har ulloval någon gång lill hösten om vissa förändringar i lerrorisllagen har juslitieulskoltet med bredaste möjliga majoritet tillstyrkt en fortsatt giltighet av terroristlagen t. o. m. den 31 december i år. Jag ber, herr talman, all fä yrka bifall lill utskottets hemställan i dess

Fortsatt giltighet av

den s. k. terroristla- betänkande nr 17

gen

Fru KRISTENSSON (m) kon genmäle:

Herr talman! När jag hör herr Nygren trorjag att ledamöterna i kammaren kanske inle uppfattar alt han och jag slår på samma sida i betänkandet. Vi har alltså precis samma uppfattning när det gäller lagens förlängning och över huvud taget de motiveringar som står i utskottsbetänkandet. Del inbegriper ocksä alt vi båda menar att terrorisilagen har haft och har en viss belydelse även om del, som jag själv sade, kan vara svårt all bedöma hur slor betydelsen har varit. Jag tror inte heller att herr Nygren kan exakt säga vilken betydelse lagen har haft - förutom att den ändå har gjort nytta.

Sedan håller jag med herr Nygren om att det kanske var etl mindre lyckat TV-program i går kväll. Men jag ser det som mindre lyckat därför all en så slor del av programmet kom alt innebära en kritik mol Västtyskland - mot västtysk polis och västtysk regering - för den antiter-rorpolilik som där bedrivs. Jag lycker faktiskt alt det är illa att svensk TV går så i kriiik mot elt annat land utan att man frän del landets sida har lillfälle alt försvara sig.

Till slut skulle jag belräffande rikspolischefens ullalande vifia säga att det inte slår så myckel i det här tidningsreferatet om lerrorisllagen. Men han säger att vi behöver information länderna emellan. Alt döma av vad herr Holmér sade i TV-programmet i går kväll innebär ju della i klartext att svensk säkerhetspolis mäste få personella resurser för att i ökad utsträckning kunna följa dessa gruppers rörelser länderna emellan och kunna la erforderliga kontakter med andra länders polis.

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Cilatkonslen är litet olika på olika häll. Herr Nygren refererade också till Carl Perssons ullalande i Lund. Jag bestrider inle att citatet är riktigt så långt att han säger att terroristlagen har varit värdefull ur förebyggande synpunkt. Men han säger ocksä pä slutet: "Den lillämpas med utomordentligt stor försiktighet, men den är inle bra." Del glömde herr Nygren att citera.

Sedan försöker herr Nygren fabricera nägon ny opinionsundersökning, som skulle strida mol vad jag har anfört här lidigare. Del får stå för hans egen räkning. Jag lycker nog att hans inlägg i den här debatten var motsägelsefullt. Han säger att lagen ger ell nödvändigt skydd. Får jag inom parentes fråga i all stillsamhet: Vad gav den för skydd på den västtyska ambassaden?

Herr Nygren påslår emellertid också att det är svårt all säga vilka

effekter lagen har. Hur skall vi ha del, herr Nygren?

Med anknytning lill den aktuella bakgrunden säger man all lagen skulle vara nödvändig föratl komma åt medlemmar av kriminella organisationer av typ Baader-Meinhof-ligan. Det ges ju en möjlighel genom användande av de lagar som redan gäller. Om jag inte är alldeles fel underrättad ger utlänningslagens 34 !; polisen möjlighet att i varie konkret fall utvisa - eller inskränka friheten för - den utlänning som står i begrepp att genomföra en aktion eller våldshandling. Genom reglerna om förberedelse till brott kan polisen alltså inskrida pä elt tidigt stadium mol planerade våldsdåd. Dessa bestämmelser kan måhända behöva anpassas till nya s. k. gärningstyper - det kan jag hälla med om - t. ex. tagande av gisslan. Därför räcker del emellertid med en enkel lagändring, och del behövs inle en särskild lag i della sammanhang.

Att man trots kritiken mot lagen envisas med att föriänga den tror jag är frukten av ett inlernalionellt polisarbete, nägol som också fru Krislensson var inne pä. När det gäller della internationella samarbete finns det väl anledning att sätta upp ett varnande finger. Interpols generalförsamling har som bekant tagit upp denna fråga med medlemsländerna, och man har uttalat sig för att del skall utarbetas lagar mot terrorism. Av detta kan den slutsatsen dras all i de multinationella företagens spär har det kommit sädana tendenser all man också vill ha en multinationell polis, och del är oroväckande.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsalt giltighet av den s. k. terroristlagen

Hen NYGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Kristensson säger att det kan vara svårt att tro att hon och jag står för samma belänkande efter den kommentar jag gjorde lill fru Krisienssons inlägg. Jag vill säga att jag hade ingen annan mening än fru Kristensson om betänkandet. Däremot hade jag en annan mening när del gällde fru Kristenssons inlägg i debatien - del avbröt i länga stycken frän vad vi har varit överens om i del skrivna belänkandet.

Jag trodde att fru Kristensson hade förstält att min kommentar all TV-programmet var mindre lyckat avsäg fru Krisienssons medverkan. Jag hade en känsla av all fru Krislensson försökte fortsätta debatten här för alt rehabilitera sig litet, men det blev ingen större förändring av den mening som kom lill uttryck i TV-programmet i går.

Jag bad fru Krislensson citera vad det var i referatet frän rikspolischefens träffning i Lund i går som hade fåll fru Krislensson att förstå alt han krävt mera resurser. Då sade fru Krislensson all vad rikspolischefen ullalat är all man behöver information länder emellan. Men i samma stycke säger han; "Vi behöver inle ökad gränsbevakning eller skärpt kontroll av utlänningar i landet." Jag menar all det är väl i det sammanhangei han skulle ha krävt de ökade resurserna, om han ansett all sådana behövs, men det gjorde han inte, och del kan ju vara värdefullt att notera.

Till herr Pettersson i Västerås vill jag säga att mitt resonemang om att lagen har varit lill skydd kombinerade jag med ell resonemang om

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av dens. k. terroristla-gen

att den nog framför alll hade haft en förebyggande effekt. Del är där jag menar all skyddet haft den största betydelsen. Men jag vill gärna säga att det är väldigt svårt all mäta vilken betydelse del haft.

Fru statsrådet LEIJON;

Herr talman! Baader-Meinhof har inte ell dyft med befrielserörelser att göra, sade herr Pettersson i Västerås. Det är riktigt. Men herr Petterssons resonemang om befrielserörelser har heller inte etl dyft alt göra med den lerrorisllag som vi diskuierar i dag, och del tycker jag det finns anledning för alla som talar i den här riksdagen alt klargöra.

Herr Pettersson vet precis lika väl som jag att del i skarpa ordalag har sagts i proposilion efter proposition att det inle är befrielserörelser som avses, ulan det är terrororganisationer som använder vald mol oskyldiga människor. Nu säger herr Pettersson alt han vill "peka på vissa faktiska förhållanden", och han tillägger all del inle är en tillfällighet alt man har skrivit lagen pä det här sättet. Man vill stämpla alla oppositionella som terrorister, och man vill fördunkla begreppen för människorna, säger han. Men della är inga faktiska förhållanden, utan del är sådant som möjligtvis flnns i herr Petterssons egen fantasi.

Herr Pettersson säger all denna lagsliflning skapar oro bland invandrarna, men om del finns något som medverkar till alt skapa oro bland dem, så är del när man som herr Pettersson gör framställer terrorisllagens syften på ett helt felakligt sätt.

Tyvärr behöver vi en lagsliflning mol lerroraklioner. Som herr Nygren sade, hoppades vi, när denna lag först lades fram, all den skulle kunna bli ett provisorium och all den inle skulle behöva förlängas. Men utvecklingen runt om i världen och även här hemma har visat alt vi behöver en sådan lagstiftning.

Åtgärderna skall naturligtvis inte vara konjunkturbelonade, fru Kristensson. Och därför kan jag heller inle nu se något skäl lill alt ompröva de lidigare ulvisningsbeslul som fallals och där regeringen har intagit den ställningen att utvisningarna inte skulle verkställas. Skulle man ändra dem nu, så vad skulle orsaken lill det vara annal än jusl en konjunk-turbetonad lerrorpolilik, som fru Kristensson uttryckte det.

Fru Kristensson sade ocksä att hon nu tyckte sig höra andra tongångar frän ledande socialdemokrater när del gäller terrorbekämpningen. Jag vel inte var fru Kristensson har hön dem. Regeringens förslag till ändring av denna lag är inle klart ännu. Vi har i arbetsmarknadsdepartementet lagl fram ell förslag som har varit ute pä remiss, men alla remissinstanser har ännu inle kommit in med sina synpunkter. Jag håller med om att diskussionen om de ändringsförslagen i huvudsak nalurliglvis måsle sparas till dess all vi har dem på riksdagens bord. Men ell par saker vill jag ändå säga i sammanhangei.

Fru Krislensson talade om utvisningsbestämmelserna. Förslagen i promemorian innebär inle någon ändring när det gäller själva utvisnings-bestämmelserna. Jag tycker del finns anledning all klart slå fast att de

beslul regeringen fattade efter ambassadockupalionen hade kunnat fallas pä precis samma sätt, även om de ändringar som nu finns i arbetsmarknadsdepartementets promemoria hade varit genomförda. Vi skall naturiiglvis inte försvaga våra möjligheter all bekämpa terrorism. Det kommer vi heller inte att göra. Men vi skall heller inle ha sädana bestämmelser som vi inte behöver, alltså bestämmelser som går utöver vad vi erfarenhetsmässigt vet alt vi behöver använda. Endast pä del sättet tror jag alt vi kan förena del öppna, demokraliska samhället med en aktiv kamp mot terror. Och det är någonting som alla som varit uppe i denna talarstol har sagl sig eftersträva.

Det som jag emellertid blev mest förbluffad över var vad herr Pettersson i Västerås sade allra sist - förbluffad och kanske också upprörd efter all den kriiik som herr Pettersson framfört mol lerrorisllagen. Herr Pettersson tyckte nämligen att vi skulle använda utlänningslagens 34 tj. Men finns del någon paragraf som borde vara kritiserad för all den är tänjbar och för all den inte ger nägon rättssäkerhet, så är del väl jusl den paragrafen! Det är ju den som ger regeringen möjligheter att utvisa människor när delta finnes påkallat av hänsyn lill rikets säkerhet eller efiest i statens intresse. Jag skulle gärna vilja höra herr Pettersson förklara varför han tycker att denna formulering "i statens intresse" ger en större rättssäkerhet än den som finns i lerrorisllagen. Annars hänger herr Petterssons resonemang inte ihop.

F. ö. har självfallet även 34 tj omfattats av de förslag till ändringar som upptagits i arbetsmarknadsdepartementets promemoria.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fonsatt giltighet av dens. k. terroristlagen

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag ber all fä lacka statsrådet Leijon för hennes svar på mina frågor,

Pä den första frågan fick jag klart besked - regeringen länker inle ompröva beslutet att inte utvisa de personer som vi nu har på terrorisllistan här i landet. Jag beklagar del beslutet. Men jag vill understryka alt del för mitt vidkommande inte är fråga om nägon konjunkturpolitisk bedömning. Längt innan dramal pä den västtyska ambassaden ägde rum har jag hävdat att det är fel all vi i värt land skall behålla t. ex. medlemmar av Japanska röda armén och andra terrorister som finns på terroristlistan och som dessutom låler sig försöfias av del svenska samhället. Det är ju ändå fråga om ganska kallhamrade personer som är beredda all begå t. o. m. mord för att uppnå politiska mål. Jag lycker inte alt det är rikligt att värt land för omvärlden skall framstå söm en fristad för människor av den kalibern, som själva inle lar några hänsyn.

Jag ställde också några frågor om vad man kan vänla av utredningen. Jag har full förståelse för all statsrådet självfallet inle nu kan tala om vad proposiiionen kommer att innehålla. Men när det gäller min första fråga i detta sammanhang vill jag framhålla all utredningsförslaget ju ändå innebär en begränsning av möjligheterna till politisk utvisning i förhållande till vad som nu gäller. Det heter nämligen att bestämmelsen

Nr 78 om politisk utvisning i 34 S utlänningslagen ändras på sådant sätt alt

j, ,, , politisk utvisning enligt lagen endast får tillgripas när det påkallas av

.., , .q.,, hänsyn till rikets säkerhet. Jag noterar all - del tycker jag är självklart

_____________ - möjlighel skall finnas all utvisa personer i stil med dem som stod

Fortsatt giltighet av bakom dramat på västtyska ambassaden. Del borde egentligen inle be-

clens. k. terroristla- höva sägas. Men jag menar alt det bör vara möjligl all utvisa också

gen presumtiva terrorister och alt man inle skall behöva vänla på alt de

begår poliliska våldsdåd här i landet innan man kan utvisa dem. Del

tycker jag är fel.

Jag noterade all statsrådet inte svarade på den andra frågan, nämligen om man verkligen ämnar inskränka polisens möjligheter all använda sig av de särskilda tvångsmedlen. Om man länker slopa bestämmelserna om telefonavlyssning osv. blir ju lagen verkningslös.

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle: Herr talman! Fru statsrådet påstod att jag skulle vara anhängare av utlänningslagens 34 S. öm fru statsrådet hade lyssnat på vad jag sade hade hon uppläckt att jag vände mig mot hela den här debatien. Del är inle obekant att vårt parti är motståndare lill lerrorisllagen. Vi menar att det redan med gällande lagstiftning finns möjligheter alt ingripa. Jag citerade 34 S i utlänningslagen som ett exempel på del. Den ger polisen möjlighel att i varie konkret fall utvisa eller inskränka friheten för en utlänning som slår i begrepp att genomföra en aktion eller våldshandling. Därmed har jag inte sagl om jag lycker om den paragrafen eller inle. Jag har sagl att det med nu gällande lagstiftning finns möjligheter all tillgodose det syfte som terroristlagen anses ha.

Jag är nalurliglvis glad för tillrättaläggandet att lerrorisllagen inte är avsedd alt användas mol befrielserörelser. Men med anledning av terrorisllagens vaga formuleringar, som är byggda pä antaganden och förmodanden, måste jag fråga: Vem är del då som bestämmer om en organisation är en terrorislorganisation? Var går gränsen? Del är ju inte riksdagen som beslutar att den och den organisationen skall tas upp på terrorisllistan. Del måste vara någon i regeringen eller annan ansvarig som enväldigt avgör del. Vi fär i varie fall inle vara med och bestämma om det.

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Om man vill åberopa den nuvarande utlänningslagstiftningen tycker jag det är ett dåligt valt exempel att ta den paragraf som enligl mitt förmenande ger den största otryggheten och är mest olillfredsställande.

Till fru Krislensson vill jag säga all del här är ju litet krångligt -34 ij finns i utlänningslagen, och vad vi i övrigl diskuierar i dag är den särskilda lerrorisllagen. När del gäller terrorisllagens bestämmelser om utvisning föreslås i departementspromemorian inga förändringar. Där-

emot föresläs förändringar av just 34 ij i den nuvarande utlänningslagen.

Fru Krislensson tycker det är viktigt att värt land inle skall framstå som en fristad för terrorister. Jag tror det är klart för var och en att vårt land inle heller gör det.

Till sist vill jag säga lill herr Pettersson i Västerås angående befriel-seorganisationerna, att del klart och tydligt framgår av den här lagstiftningen att del är regeringen som anger vilka organisalioner eller grupper som lerrorisllagen skall tillämpas på. Det slår också klart och tydligt i förarbetena till lagen att det därvid inte är fråga om befrielserörelserna. Om herr Pettersson läser förslaget till förändringar, kommer han att finna att de här frågorna blivit behandlade ocksä där och alt man i förslaget gör elt försök lill en ny definition i lagen, där reglerna i del här avseendet inle bara skall framgå av förarbetena och av den tillämpning av lagen som hillills har förekommit, ulan om möjligl ocksä bättre fångas in i själva lagtexten.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fonsatt giltighet av den s. k. terroristlagen

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del är i och för sig inle obekant för mig all del är regeringen som måste bestämma vilken organisation det är som kan betraktas som en terrorislorganisation.

Jag sade i något lidigare inlägg att terroristlagen oroar de utländska medborgarna pä grund av sin slora länjbarhel,och det vidhåller jag. Men del är inle rikligt sant om man påstår all lagen bara riktar sig mol utländska medborgare, ulan den riktar sig också mot svenska medborgare.

Jag har här inte tagit ställning till vad som komma skall, utan bara till frågan om terrorisllagens förlängning eller icke förlängning. Det finns anledning all återkomma när del gäller de nya föreskrifter som förbereds.

Hen POLSTAM (c):

Herr talman! Del är inle lätt alt vid den här tiden komma in i debatten, eftersom man, när man begär ordel, inle kan veta vad som sedan kommer alt ha sagts innan man fär det.

Helt allmänl tror jag emellertid all vem som helsl kan ansluta sig lill uppfattningen, att en sådan här lagsliflning inte är särskilt eftersträvansvärd, även om den fortfarande måste anses nödvändig i rent förebyggande syfte. Den skifier sig nämligen, såsom redan har sagts, frän 'all annan kriminallagstiftning genom att det för alt lagen skall kunna lillämpas inle först krävs något fullbordat brott och inle heller försök eller förberedelse till brott.

Del är närmast delta som har vållat den mesta kritiken, även om kritiken kanske inle varit sä stark som det har antytts här. Viss kritik har nalurliglvis varit representativ för den svenska allmänheten, men inle all.

När vi säger att vi inle tycker om den här lagen, trots att den är nödvändig i förebyggande syfte, beror det på alt den inle riktar sig mot alla människor ulan endast mol utlänningar. En sådan särlagstiflning

3 Riksdagens protokoll 1975. Nr 78-79

Nr 78 vill vi helsl inle ha i det här landet; del är lydligen alla tämligen överens

Tisdaeen den °"' ''"' 'ä'' ' accepterat lagen tvä gånger och är nu beredda alt ac-

13 mai 1975 ceplera den ytterligare en gäng, men dä för en kortare period, varefter

.____________ den av allt all döma kommer alt arbetas in i utlänningslagstiftningen.

Fortsatt giltighet av i vafie fall delvis.

dens. k. terroristla- Lagen har dock ursprungligen lillkommil som ell skydd för vår de-
gen mokrati och sä långl det är möjligl som etl skydd för alla människor

som bor eller vistas i vårt land. Delta är den seriösa bakgrunden lill lagens tillkomst, såsom redan har framhållits i debatten.

Den här lagen gäller inle heller alla utlänningar, ulan bara sådana utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisalioner vilka genom sin lidigare verksamhel har visat att de systematiskt använder våld för politiska syften, även mot oskyldiga människor i främmande länder, och därför kan befaras göra del även här. Del är alltså en mycket liten grupp utlänningar del gäller. Detta har också redovisats i proposiiionen, varför andra och många gånger kanske överdrivna uppgifter kan lämnas ät sidan. Genom alt de här personerna har engagerat sig i organisationer med terrorverksamhel på programmet kan man alltså vidta vissa åigärder mol dem - det är avvisning eller utvisning, och som framgår av propositionen kan de också bli föremål för särskild uppmärksamhet i värt land. Något annat sker inte, och orsaken är klart utsagd.

Människorna i övrigt behöver aldrig hysa oro för att lagen finns. I stället kan andra utlänningar i vårt land känna en viss trygghet på grund av denna lag. Den skall fungera som skydd även för dem. All personer som tillhör och engagerar sig i terrororganisationer lycker illa om denna lagstiftning är begripligt, men det får inle påverka oss så aft vi inte vidtar några motåtgärder. Vi behöver vara på vår vakt pä olika sätt, och della är ell sätt även om lagen blir tämligen kortvarig och skall ersättas av nägol annal.

Lagen kan emellertid inte tolkas hur snävt som helst. Det finns nämligen kontroll- och säkerhetsföreskrifter när det gäller lagens tillämpning. Jag behöver kanske inte föredra dem här, men jag kan hänvisa lill regeringens ämbetsskrivelse den 13 april 1973 som redovisas i propositionen. Det flnns således garantier mol en alllför vidsträckt tillämpning av lagen. Insyn och kontroll sker bl. a. genom rikspolisstyrelsens parlamentariska ledamöier och regeringen. Hur vi skall kunna komma längre i det avseendet är det svårt att ha någon mening om. Jag anser i varie fall all säkerheten och kontrollen f n. är tillräckliga, och jag har fullt förtroende för den kontrollen och för de personer som gör den.

Vi får av alll alt döma möjlighel att diskutera dessa problem ännu
en gång i är, om eller när lerrorisllagen eller delar av den möjligen skall
inarbetas i utlänningslagen. Till dess behöver vi den möjlighet lill skydd
för vår demokrati och för de människor som bor eller vistas här som
denna lag till en del ändå kan ge oss. Som rikspolischefen har sagl har
34 lagen ocksä hittills verkat avskräckande och därmed förebyggande. Ell

totalt skydd är omöjligt all ge, men de möjligheter som finns bör tillvaratas tills något annat kan komma i stället. Med dessa ord yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Hen SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Det är nästan litet kusligt all lyssna lill de reaktionära uppfattningar som fru Kristensson förde till torgs. Hon vill, i motsats till alla oss andra här, behälla de diskriminerande inslag i lerrorisllagen som man nu dess bältre är pä väg all arbeia bort. Fru Krislensson säger att vi med alla medel måste skydda oss - alltså väl då även med de medel som står i direkt strid mol de rättstraditioner och rättsprinciper som rättsstaten bygger på. Del är beklämmande.

Sedan reagerade jag när herr Nygren sade all del har skett en tillnyktring bland kritikerna av lerrorisllagen. Var är del lillnyktringen har skett? Kritikerna har varit nyktra hela tiden. Den som vinglar är i så fall regeringen, som nu lar ad notam de synpunkter som kritikerna har fört fram lidigare. Exakt del som vi i tvä är har kritiserat har man nu dess bällre lagil hänsyn lill. Och jag känner inte den minsta skadeglädje ulan är bara lacksam för del.

Nu vill man alltså ha individuella rekvisita, man vill ta bort tvångsmedlen såsom brevläsning, telefonavlyssning och annal. Del är precis vad vi har sagl - man skall inle ha någon undantagslag ulan ha bestämmelserna med i utlänningslagen. Della med "guilt by association" - alt någon kan anses skyldig bara för alt han tillhör en organisalion som kan misslänkas ha de och de syftena strider, såsom riksåklagaren sade i ett remissyttrande, mol de rättsprinciper som vårt rättssamhälle bygger på. Att- sådana bestämmelser las bort är tillfredsställande. Del har vi hävdat hela tiden, och vi har inle behövt lillnyklra.

Jag har kritiserat denna lag vafie gång den diskuterats i riksdagen, och jag gör del även nu. Lagen är alllför utmanande mol våra rättsprinciper för att den skall kunna förlängas. Den har dessutom, såsom det sagts i debatten, visat sig vara ineffektiv - det framgick nu senast vid del kusliga dramal i Stockholm. Del hade vi också förutskickal. Terrorister kommer inte hil med en lapp pä ryggen där det står att de är terrorister eller tillhör den och den organisationen. De kommer inle alls in under sill rätta namn. Lagen har alltså inle haft nägon effeki, och den är utmanande mot våra rättsprinciper. En sådan lag bör man lätt kunna avskaffa. Del vore kusligt om vi skulle låta oss skrämmas till att låna metoder frän diktaturstaterna, vilkel det här är snudd på.

En person som heter Håkan Wiberg och som dellog i TV-programmet Pejling i går - han är icke alt förväxla med riksdagsledamoten Håkan Winberg - skrev häromdagen någonling myckel bra i tidningen Arbetet. Han sade där alt vi bör mäta välfärdssamhällets'kvalitet bland denr som har det sämst ställt. Det är detta som är avgörande för hur långt vi kommit i vär välfärd.

Rättssäkerheten skall vi mäta när vi bedömer de broltslingai- som begäll

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

FortsaU gihighet av dens. k. t er rorisllagen

Nr 78 de mest avskyvärda brotten, och dit hör förvisso terroristdåden. Hur

T' rl' pn dpn ' behandlar terroristerna är ell mätt på hur långt vi kommii i fråga

n , ,(,,-,; om rättssäkerhet. Tyvärr mäste man säga all ambassaddådet visar att

13 maj 1975

_____________ vi kanske brustit i del avseendet - åtminstone när det gäller de händelser

Fortsatt gihighet av som utspelades efter själva dådet.

den s. k. terrorist- Jag vill gärna, herr talman, betyga min högaktning för den läkare som

lagen i en tidningsinlervju sade: "På det här sjukhuset behandlar vi statsråd

och terrorister lika." Del låler mycket utmanande, men varie människa som länker djupare måste inse att det är den enda rikliga principen när det gäller behandlingen av sjuka. Den principen skall naturligtvis till-lämpas även rättsligt. Del innebär alt vi måste erkänna all vi för alt skydda rättsstaten inle får använda metoder som strider mol rättsstatens principer. Dess bällre är vi på väg från detta, och jag säger än en gång att vi kritiker välkomnar della. Jusl från rättssäkerhetssynpunkt är del emellertid angeläget alt man snarast avskaffar lerrorisllagen.

Herr talman! Jag har den uppfattningen och yrkar sålunda bifall lill reservationen.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Jag konstaterar all herr Sjöholm inle har nägon enda synpunkt pä hur vi i värt land skall skydda oss mol terrordåd. I stället behagar han kalla det för reaktionärt all det läggs fram förslag som innebär att vi får största möjliga skydd för dem som bor i värt land mol sådana här terrordåd utan all man för den skull åsidosätter rättssäkerheten.

Hen SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Jag har hänvisat, fru Kristensson, lill den promemoria och den omarbetning av terroristlagen som skall komma. Jag har ännu inte sell denna promemoria, men om man lagil hänsyn lill vär kriiik blir den sålunda hygglig. Del förslaget kommer jag i så fall att yrka bifall lill.

Vad jag kallade reaktionärt var att man nonchalerar den asylrätt vi har och vill utvisa människor som vi vet blir om inte avrättade - ehuru det också kan länkas - sä i varie fall straffade för sina poliliska åsikter. Vi skulle alltså strunta i den asylrätt som vi är stolta över och som vi bör slå vakt om. Del kallar jag för reaktionärt, och det är del rätta uttrycket.

Hen NYGREN (s);

Herr lalman! Om herr Sjöholm hade lyssnat till mitt inlägg hade han
fält klart för sig att när jag sade att del skett en tillnyktring hos kritikerna
sä avsåg jag dem som 1973 påstod att lagen skulle innebära en allmän
diskriminering av utlänningar, all lagen skulle drabba flertalet befrielse-
och motständsorganisalioner, all lagen skulle fä en generell verkan, osv.
Del var om de kritikerna jag i dag sade alt de hade nyktrat till.
36 Huruvida herr Sjöholm vill räkna sig lill dem eller inte kan inte jag

avgöra. Till de kritiker som önskade all ganska snart fä en juslering av lagstiftningen och en anpassning av den lill de möjligheler som utvecklingen kunde ge vågar jag påstå att vi väl i stort sett alla vill hänföra oss -jag vill gärna räkna mig själv till dem. Men della kan man knappast kalla för kriiik - det är en önskan om åigärder som jag hoppas vi så småningom skall kunna bli helt överens om.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag tycker all herr Sjöholm lar förvånansvärt lätt på de här frågorna. Nu säger han lill slut att han ämnar yrka bifall lill elt förslag som han samtidigt säger sig inte ha sett.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Jag trodde faktiskt all fru Kristensson begrep all jag skulle yrka bifall lill förslaget om det överensstämmer med min mening när del ligger pä riksdagens bord. Det trodde jag inte alt jag behövde förklara närmare.

Jag tar inte lätt på de här frågorna. Jag tar mycket allvarligare på dem än fru Krislensson. De handlar om en rättsprincip som är ytterst allvarlig och som gäller hur man behandlar människor. Jag tycker all vi skall mäta rättssäkerheten efter hur vi behandlar de brottslingar som gör de mest avskyvärda brotten. Fru Krislensson menar att man skall kunna vidta sådana drastiska åtgärder som telefonavlyssning, brevcensur och kroppsvisitation mot en person som icke är misstänkt för nägol brott, för del är vad lerrorisllagen medger. Det är att ta lätt pä de här frågorna. Och del är fru Krislensson som gör del - inte jag.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller juslilieutskotlets hemställan i betänkandet nr 17 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Pettersson i Västerås.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Fortsatt giltighet av dens. k. terroristlagen

Vid omröstning genom uppresning förklarades ftertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 283

Nej - 20

Avstår - 3

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Allmänt kriminal-register

. Herr lalmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

§ 7 Föredrogs

Justitieutskottets belänkande

Nr 18 med anledning av proposiiionen 1975:71 med förslag till godkännande av konventionen den 14 december 1973 om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyd-

' dade personer.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Allmänt kriminalregister

Föredrogs justitieutskollets betänkande nr 19 med anledning av propositionen 1975:96 om ändring i lagen (1963:197) om allmänl kriminalregisler.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Del kanske inledningsvis bör sägas all jag inte har något alt invända mol den proposition som behandlas i detta utskottsbetänkande. Jag lycker del är hell riktigt i och för sig att datainspektionen har befogenhet alt vid utövandet av sin tillsyn enligl dalalagen ocksä få utdrag ur del allmänna kriminalregislrel.

Men jag har tyckt det vara lämpligt all ändå till belänkandet foga etl särskilt yttrande för alt därmed peka på elt problem, som jag tycker känns alltmer aktuellt, nämligen att de så väldigt känsliga polis- och kriminalregisiren utlämnas med personnummer till stalisliska centralbyrån och nu även till datainspektionen. Uppgifterna fär alltså successivt en vidare spridning. Annars har målsättningen varit all man när del gäller sä känsliga register strikt skall begränsa kretsen av personer som fär ta del av dem. Del skall flnnas noggranna gallringsbeslämmelser osv. Jag har i mitt särskilda yttrande angett alt jag tycker att liden nu är inne all överväga om man inte som en tänkbar lösning på detta problem borde anförtro rikspolisstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen all själva sta-lisiikbehandla delta malerial, sä all man inle i onödan sprider informationen. Jag menar alt sådana överväganden bör kunna äga rum ganska snari.

Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Hen JONSSON i Malmö (s):

Herr lalman! Jag håller med fru Kristensson om alt uppgifterna i polis-och kriminalregisiren är känsliga och självfallet skall hanteras med allra största varsamhet. Vad del är fråga om i regeringens proposition om en ändring i lagen om allmänl kriminalregisler är all dalainspektionen.

som fru Kristensson framhöll, skall fä möjlighel att fullgöra sin tillsyn. Den har ju lill syfte all förebygga otillbörligt inträng i de registrerades personliga integritet. Del nu aktuella lagförslaget innebär att nägon begränsning inte skall gälla för datainspektionens räll lill uppgifter från kriminalregister. Denna rätt torde datainspektionen inte ha nu trots de bestämmelser om tillsyn som flnns i dalalagen. Jag tror för min del att det är riktigt alt datainspektionen har rätt till de här uppgifterna föran kunna fullgöra sin skyldighet pä rätt sätt. Som sägs i propositionen ligger del i sakens natur - del vill jag understryka - all inspektionens rätt till utdrag endast fär ulnylfias i samband med den tillsyn inspektionen utövar enligl dalalagen av är 1973.

Jag instämmer i fru Krisienssons yrkande om bifall till justitieutskottets betänkande.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs

Justilieutskotlets betänkanden

Nr 20 med anledning av propositionen 1975:85 med förslag om tilläggsslal 111 till riksslaten för budgetåret 1974/75 såvitt avser justitiede-partemeniels verksamhetsområde

Nr 21 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 10 Transplantationslag och obduktionslag

Föredrogs socialutskottets belänkande nr 8 med anledning av propositionen 1975:50 i vad avser förslag lill transplantationslag och till obduklionslag jämte moiioner.

I propositionen 1975:50 hade regeringen (socialdepartementet) bl. a. föreslagit riksdagen all anta i propositionen framlagda förslag lill

1. transplantationslag,

2. obduklionslag.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes föfiande;

"1 proposiiionen l?ggs fram förslag lill transplantationslag, som skall ersätta nu gällande lag av år 1958. Den föreslagna lagen har sin utgångspunkt i nordiskt samarbete och innebär en harmonisering med motsvarande lagstiftning i Danmark och Norge. Genom lagförslaget införs en förfatlningsmässig reglering av förutsättningarna för iransplantationsin-grepp på levande givare med särskilda regler belräffande formerna för samtycke m. m. I fråga om transplantationsingrepp på den som avlidit

Nr 78 införs uttryckliga bestämmelser om skyldighet all underrätta nära an-

Tisdaeen den höriga för att dessa skall ges tillfälle att ange sin inställning lill ingreppet.

13 mai 1975 Proposiiionen innehåller vidare förslag till en obduktionslag, som skall

_____________ gälla i alla andra fall än dä obduktion sker i rättsmedicinskt syfte. För-

Transplantationslag slaget innebär främst alt det liksom i Danmark och Norge införs en och obduktionslag lagstadgad skyldighet att underrätta den avlidnes nära anhöriga innan obduktion sker. Enligl lagförslaget fär obduktion i regel inle ske utan all de anhöriga underrättats, såvida inle den avlidne i livstiden särskilt medgivit att obduktion fär ske efter dödsfallet. Motsätter sig de anhöriga obduktion får sådan inte genomföras annat än för all orsaken lill dödsfallet skall kunna fastställas. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976."

I detta sammanhang hade behandlals

dels de vid riksmötets börian väckta motionerna

1975:41 av herr Werner i Malmö (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt frågan om etl nyll dödsbegrepp skulle behandlas i ulredningen angående sjukvård i livels slutskede,

1975:42 av herr Werner i Malmö (m),

1975:487 av herr Larsson i Karlskoga m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde sådan ändring i allmänna läkarinstmk-tionen att läkare ej kunde utfärda dödsbevis för egna anhöriga,

1975:1261 av fru Jacobsson (m), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla att frågan om livsbegreppel för foster/barn gjordes lill föremål för ulredning,

dels de i anledning av proposiiionen väckta molionerna 1975:1898 av fru Anér (fp) och herr Petersson i Röstånga (fp), vari hemställts all riksdagen vid behandlingen av regeringens förslag lill transplantationslag beslutade

1. anta sådan lydelse av lagen att aborlerade foster ej fick användas lill "annat medicinskt ändamål" ulan kvinnans skriftliga samtycke,

2. anta sådan lydelse av lagen att den blev tillämplig även på överföring av befruktade ägg från en kvinna till en annan i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975:1909 av herr Takman (vpk), vari hemställts att riksdagen med anledning av regeringens proposition 1975:50 skulle besluta

1. alt i förslaget lill transplantationslag inrymma möjligheten att för vissa fall använda hjärndödsbegreppel i stället för det konventionella hjärldödsbegreppel,

2. att ullryckligen hänföra hornhinnelransplanialioner lill de "mindre ingrepp" som inte omfattades av skyldigheten att underrätta den avlidnes närmasle anhöriga samt

1975:1983 av herr Ringaby m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen

i samband med behandlingen av propositionen 1975:50 skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill obduklionslag, innebärande att ocksä när dödsorsaken var okänd obduktion inte skulle få äga rum om den avlidne eller nära anhörig till honom uttalat sig mot det eller åtgärden efiest kunde antas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigs uppfallning saml att det i lagen togs in en särskild bestämmelse all vid åierkallelse av obduktionsmedgivande samma regler skulle tillämpas som då medgivande aldrig lämnats.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Utskottet hemställde

1. beträffande kriterier för behandling av aborlerade foster alt riksdagen skulle avslå molionen 1975:1261,

2. beträffande samtycke lill utnytfiande av foster för forskningsändamål att riksdagen skulle avslä molionen 1975:1898 yrkande 1,

3. beträffande överförande av befruktade ägg att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1898 yrkande 2,

4. beträffande hornhinnelransplanialioner att riksdagen skulle avslä motionen 1975:1909 yrkande 2,

5. beträffande livsuppehållande behandling all riksdagen skulle avslå motionen 1975:42,

6. belräffande dödsbegreppet all riksdagen skulle avslå molionen 1975:41 och motionen 1975:1909 yrkande 1,

7. all riksdagen skulle anta del i proposiiionen 1975:50 framlagda förslaget till transplantationslag med den ändringen att närmast före 11 § en rubrik med lydelsen Besvär skulle införas,

8. beträffande obduktioner all riksdagen med avslag på molionen 1975:1983 skulle anta del i proposiiionen framlagda förslaget till obduklionslag,

9. belräffande dödsbevis att riksdagen med anledning av molionen 1975:487 gav regeringen lill känna vad utskottet anfört.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande kriterier för behandling av aborlerade foster av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anseit att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975:1261 hos regeringen skulle anhålla all frågan om livsbegreppet för foster/barn blev föremål för utredning.

2. belräffande samtycke till ulnyUjande av foster för forskningsändamål av herrar Carishamre (m) och Åkerlind (m) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med anledning av molionen 1975:1898 yrkande I hos regeringen begärde en noggrann karlläggning av alla frågor rörande behandlingen av aborlerade foster och förslag till ätgärder till skydd för moderns och foslrels integritet i abortsilualioner i enlighet med vad re-

Nr 78

servanterna anfört.

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

3. belräffande dödsbegreppei av herr Åkerlind (m) som ansett att ut
skottet under 6 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975:41 och med anledning av molionen 1975:1909 yrkande 1 hos regeringen skulle anhålla att frågan om ell nytt dödsbegrepp togs upp lill behandling av de sakkunniga med uppdrag alt utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede,

4. beträffande obduktioner av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m)
som ansett att utskottet under 8 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposiiionen och molionen 1975:1983 skulle anta det i propositionen framlagda förslaget lill obduklionslag med den ändringen att lagen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande all det även i de fall då dödsorsaken var okänd skulle beredas uirymme för etl hänsynstagande till den avlidnes och de anhörigas uppfattning saml all, om medgivande till obduktion återkallats, obduktionsfrågan skulle bedömas som om samtycke aldrig lämnats.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! De föreslagna nya transplanlations- och obduktionslagarna rör delvis vid frågor som för många människor är utomordentligt känsliga och tränger väldigt djupt. Det handlar i myckel hög grad om känsloupplevelser och om personliga reaktioner. Del är därmed också områden som kräver en stor varsamhet när vi skall hantera dem i form av lagsliflning. Riksdagen och dess utskott har alltid ocksä lagit pä de här frågorna med stort allvar och med stor varsamhet. Vi har i socialutskottet tidigare år varit angelägna om all del helt klart skall framgå att syftet med lagstiftning om livet och om livels gränser, om hur vi skall få handskas med människors liv och människors kroppar, är att upprätthålla respekten för människovärdet och den mänskliga integriteten samt att upprätthålla det självklara kravet på livels okränkbarhet. Årels utskottsbehandling som nu knyts lill propositioner, inte som lidigare enbart lill motioner, är inget undanlag från den regeln. Socialutskoltet lar lika allvarligt och lika varsamt på problemel i år som tidigare.

Men pä några punkter är enligt min mening varken lagförslagen eller de kommentarer som ges i utskottets betänkande riktigt till fyllest för all nå del syfte om vilkel vi är överens. Det gäller dels frågan om hur del skall få förfaras med levande foster i en aborisiluaiion, dels frågan om inskränkningar i vissa avseenden av rätten all företa obduktioner.

Vi hade förra årel anledning-alt behandla frågan om forskning pä levande aborlfosier. Utbildningsutskottet, som den gången hade ärendet, såg också allvarligt på frågan. Jag som motionär hade ingen anledning att driva frågan längre än jag hade gjort i molionen. Jag kunde nöja mig med den behandling den hade fått i utskottet och därmed också i riksdagen.

Nu har samma fråga kommit att aktualiseras igen i samband med

iransplanialionslagen. Dä är del väldigt angelägel att inte nägol av det som vanns vid förra årets riksdagsbehandling, som otvivelaktigt var positiv, avsiktligt eller oavsiktligt las lillbaka. Det finns enligl min mening litet risk för att sä skall kunna ske med utskottets skrivning.

Det är ganska klart alt vi i dag inte har någon rikligt tillfredsställande definition för vad som skall menas med en levande människa, elt barn, i de i och för sig onormala situationer som vi nu talar om. Det finns en bestämmelse i folkbokföringsförordningen som säger all elt foster som andas eller företer andra livstecken oavsett hur tidigt det är fött eller som föds dött efter minst 28 havandeskapsveckor skall betraktas som ell barn och antecknas som en nyfödd människa.

Den definitionen räcker inle i dag, och dét måsle vara uppenbart att bestämmelsen i dag inle heller kan föfias fullt ut. Ett foster som las fram vid en abort lidigare än den 28;e havandeskapsveckan och som företer någon form av livstecken behandlas i verkligheten inte som etl nyfött barn och antecknas inte som ett sådant. Detta sker faktiskt inle; och avsikten var ju inte heller att del skulle bli någol barn.

Självklart är gränsen svår alt dra. I den moiion som väcktes vid riks-mötels böfian av fru Jacobsson tas frågan upp med en hovsam begäran om utredning och översyn av de definitioner vi har och behöver ha. Herr Åkeriind och jag har i en reservation föreslagit bifall lill den molionen. Jag-tror att en sådan ulredning kommeratt bli nödvändig. Myckel allvarliga etiska skäl talar för en översyn av dessa begrepp, och fru Jacobsson har i sin moiion visat att del också finns vikliga juridiska skäl. Det kan uppkomma situationer dä det är alldeles nödvändigt att klart fastslå huruvida man har all göra med ell människoliv, om än myckel kortvarigt, eller inte.

En formulering i utskottsbetänkandet som kommer lillbaka pä ell par ställen och som har förekommit även tidigare har någol oroat mig. Utskottet talar om levande, men icke livsdugliga abortfoster. Det är väl inle meningen, men det kan läggas en ganska kuslig innebörd i den formuleringen - levande, men icke livsduglig. Vad är det egentligen? Om man ser till livels slutskede uttrycker formuleringen ingenting annat än själva döendet. En levande, men icke livsduglig människa aren döende människa - inte någonting annal - som inle kan förmodas fortsätta leva men som lever i detta nu. Därmed är det en väldigt otillfredsställande formulering - levande, men icke livsduglig. Den skulle kunna ge upphov till.oklarheter vid tillämpningen av den lag vi behandlar. Skall ell abort-foster - som många vill kalla ell barn -, som för ögonblicket fakiiski lever men som vi förmodar eller t. o. m. vel inle kommer all överleva, inle behandlas som éll människoliv? Som iransplanialionslagen här föreligger innebär den, såvitt jag förstår, inte någol skydd och inte någon rättssäkerhet för denna individ.

Jag är inte mannen alt formulera bättre definitioner än dem lagen och utskottet använder, men jag kan inle väfia mig för tanken att vi verkligen behöver grundligt överväga de här frågorna och försöka komma

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Nr 78 fram lill definitioner, lill gränsdragningar som bättre än de nuvarande

Tisdaeen den stämmer med del faktiska lägel inom den medicinska vetenskapen. Vi

n m-ri 1975 '' j" '' möjligheterna all rädda tidigt födda barn, oavsett om de är

_____________ spontant födda eller resultatet av en abort, inle bara till etl kortvarigt

Transplantationslag liv utan till livsduglighet, ökar för snart sagt varie år. Den gamla 28-och obduktionslag veckorsgränsen är alltså hell enkelt inle aktuell längre utan måste ersättas av en annan.

Jag vill, herr talman, inle fördjupa mig för myckel i dessa besvärliga frågor, men jag vill yrka bifall till reservationen 1, som alltså förordar en ulredning om livsbegreppet för foster eller nyfödda barn.

Likaså vill jag yrka bifall till reservationen 2, som talar om utnytfiande av foster för forskningsändamål. Del är alltså den fråga som behandlades förra året. Jag vill vara säker om att ingen av de garantier som faktiskt skapades genom själva behandlingen av motionen förra året på något sätt tas lillbaka.

Även där är del samma gränsdragning som känns besvärande, nämligen orden "levande men ej livsduglig". Det är ocksä glidande formuleringar

- jag tror gärna oavsiktligt - i utskottsbetänkandet som gör att man kan befara all det i tillämpningen blir möjligt att göra saker som vi egentligen inte vill skall kunna göras. Här görs allfiämnl en skillnad mellan forskning som bedrivs med ekonomiskt stöd av våra forskningsråd

- och över huvud taget av del svenska officiella forskningsväsendet -och annan forskning. Kraven på etisk prövning av vafie forskningsuppgift för sig är inle desamma oberoende av vem som finansierar eller vem som leder forskningsarbetet. Del pågår utredningar och förberedelser för all fä en obligatorisk etisk prövning av alla forskningsuppslag innan man får sätta i gäng med forskningen, men del har ännu inte lett lill nägol allomfattande resultat, ulan det finns otvivelaktigt luckor som gör det möjligt att i Sverige bedriva en forskning som jag är nästan säker pä all de flesta av oss skulle ta avstånd från, om vi riktigt visste vad del handlade om.

I en annan motion, väckt i samband med proposiiionen om transplantationslag, har föreslagils att del alltid skulle krävas tillstånd av modern, innan elt abörlerat foster används för vad som i lagen kallas "annal medicinskt ändamål".

Utskottet har inle funnit det nödvändigt - jag har däremot funnit del nödvändigt, eftersom frågan på det här sättet kommer upp - alt utvidga problemel till alt åter gälla hela frågan om forskning på levande men ej livsdugliga foster, varmed jag alltså inle kan förstå annal än levande men döende människor.

Vi har i reservaiionen 2 begärt en noggrann kartläggning av alla frågor
rörande behandlingen av aborlerade foster, och förslag lill åigärder till
skydd för moderns och foslrels integritet i abortsilualioner. Jag är med
veten om att problemel har kvantitativt minskats genom den nya abort
lagen. Antalet sena aborter måsle rimligen gå ned genom alt vi fär fler
44 tidiga aborter, och del är bra. Men del innebär inte all de sena aborterna

upphör och aldrig mer kommer all göras, för även myckel sena abortingrepp kan bli nödvändiga av medicinska och andra skäl och kommer då och då all utföras. Då slår vi fortfarande, om ocksä i ell något mindre antal fall, med samma problem; Vad skall ske med etl foster som efter en abort visar livstecken, alltså är levande men ej livsdugligt? Allfiämt är den frågan inle klariagd, och jag vill därför yrka bifall till reservationen 2.

När del gäller obduklionslagen har herr Åkeriind och jag också en reservation som syftar till alt något inskränka del antal fall i vilka obduktioner skall kunna få göras utan all den avlidne i livstiden eller närstående efter dödsfallet har gett sitt tillstånd. Vi menar all del faktiskt förekommer i rält stort antal något som skulle kunna kallas okynnes-obduktioner, onödiga obduktioner. Vi vet också all det för niånga människor är otrevligt, de finner det stötande, all man i onödan skall handskas - såsom många upplever del - brutalt med en nyss avliden människas kropp.

I lagen föreslås att obduktion alltid skall kunna genomföras, oavsell om tillstånd har kunnai inhämtas eller inte, om del gäller all fastställa dödsorsaken. Självfallet Hnns det fall när detta är alldeles nödvändigt, men de viktigaste av de fallen är över huvud taget inte berörda av den här lagen. Del finns en särskild lag som reglerar när och hur rättsmedicinska obduktioner skall ske. När del alltså föreligger misstanke om att ell brott ligger bakom dödsfallet skall alllid obduktion ske, och sädana fall berörs över huvud tagel inte av den här föreslagna lagen.

Men den här lagen ger möjlighel att nästan alllid göra en obduktion ulan alt man har fåll den avlidnes eller närståendes tillstånd. Man kan nämligen alllid säga att en dödsorsak inte är hundraprocentigt och slutgiltigt fastställt. I de fall där del inle alls flnns någon misstanke om brott eller någol annal liknande skäl all absolut hundraprocentigt och slutgiltigt få dödsorsaken fastställd menar vi reservanter att man kan nöja sig med elt mer summariskt fastställande. Förlåt, herr talman, om jag uttrycker mig medicinskt någol dileltanliskt, men om den omedelbara dödsorsaken hos en gammal människa, som har lynat bort långsamt, hell enkelt är hjärlslilleslånd - hjärtat stannar och sä är man död - är det för praktiskt bruk, och när ingen misstanke förekommer om någol som helsl otillbörligt, i och för sig en alldeles tillräcklig beskrivning av dödsorsaken, enligl min mening. Del behövs inle mer. Men självfallet kan läkaren fråga sig: Vad beror det pä att hjärtat stannat just dä och inle någon dag senare? Var min diagnos, som jag arbetat efter, alldeles riktig? Del vill jag gärna ha bekräftat. - Så görs en obduktion, och man har alltså enligl den föreslagna lagen rätt att göra den obduktionen även om den avlidne inle gett sitt tillstånd lill del.

Vi reservanter menar att della är onödigt. Vi behöver inte stöta människors sinne och känsla för den mänskliga värdigheten även efter döden genom att ha en så tänjbar paragraf i obduktionslagen, utan vi säger alltså all även om dödsorsaken inle skulle vara hundraprocentigt känd

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

får obduktion ändå inte äga rum om den avlidne eller nära anhörig uttalar sig mol del eller om åtgärden efiest kan antas slå i strid med den avlidnes eller nära anhörigs uppfallning. Vel man alltså all den avlidne inle önskade all obduktion skulle ske eller att de anhöriga inle önskar della, Transplantationslag skall man inte annat än pä betydligt mer tvingande grunder än pro-och obduktionslag positionen föreslår ha rätt alt genomföra en obduktion. Del ar bara den ändringen i lagen som vi har velat förorda.

Jag yrkar, herr lalman, ocksä bifall lill reservationen 4.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Herr Carlshamre sade inledningsvis att della är känsliga frågor, som man skall behandla med all varsamhet, och jag instämmer hell i den synpunkten. Jag vägar försäkra kammaren alt utskottet när del gäller behandlingen av både frågan om den nya iransplanialionslagen och vissa andra spörsmål försöki föfia en myckel klar linje, utan all på någol säll spetsa lill frågeställningarna. Vi har i stället försökt balansera dessa så långl del över huvud tagel varit möjligt. Jag tror alt del är mycket värdefullt att utskottet varit genomsyrat ay en sådan anda.

Jag är angelägen om att betona den enighet som utmärker förslaget i dess helhet. Del är riktigt att utskottet i några avseenden skifier sig ål i detta betänkande, men det gäller egentligen mera periferiska ting. Dessa är visserligen i och för sig allvarliga - del vill jag gärna betona - men när det gäller de stora linjerna i den nya iransplanialionslagen är utskottet helt enigt, och del tycker jag är en styrka som det finns all anledning att peka pä.

Utskottet anser att förslaget lill ny transplantationslag skapar förutsättningar för en gynnsam utveckling inom transplantationskirurgin. Förslaget innebär att vi harmoniserar vär lagstiftning med vad som skett i Danmark och Norge. Frågan har varit föremål för en utredning inom socialdepartementet innan den nu har kommii pä riksdagens bord.

Vi har ocksä i betänkandet behandlal frågan om en ny obduklionslag. Även i del avseendet är vi i stort sett eniga. Herr Carlshamre har nyss redovisat en reservalion, men också den avser endasl en speciell deiafi i lagstiftningen.

Transplanlationslagen innebär alltså en reglering av de förhållanden som skall gälla då malerial frän levande eller avliden person får tas och överföras till annan person. Lagen innehåller bestämmelse om att opariga organ som hjärta, lever och bukspottkörteln inle får tillvaratagas från levande givare. Erfarenheterna från iransplantalion av dessa organ har också visat sig mindre goda.

En färsk undersökning som gjorts i Amerika visar detta. Av 33 hjärttransplantationer som utfördes 1973 var i älta fall patienterna i livel den 1 januari i år. Genomförandet ay levertransplantalioner har visat sig förenat med betydande svårigheter och en hög dödlighet bland de opererade. Bukspottkörteln är också mycket svår att transplantera, och bara i någol fall har patienten överlevt en operation.

Njurtransplantationerna är de som lyckats bäst, och utan tvivel är del så alt transplantationskirurgins ulveckling i detta avseende räddat många människors liv. En forskning pågår över hela detta vida fält, och ytterligare framsteg kommer med all säkerhet alt göras.

Vi hälsar tillkomsten av den nya transplanlationslagen med lillfredsslällelse och uttrycker en förhoppning om all den kommer att ge många människor, som annars skulle haft svårt alt kunna leva vidare, möjligheler lill ell forlsatl liv.

I fortsättningen länker jag inle ge mig in pä några kommentarer av lagens bestämmelser ulan nöjer mig med att säga några ord om de reservationer som har fogals lill utskottsbetänkandet.

1 reservaiionen 1 har herrar Carishamre och Åkerlind yrkat bifall till en motion som rör behandlingen av aborlerade foster. Utskottet kan inle finna någon anledning alt begära en ulredning om livsbegreppel för foster/barn. Utskottet har redovisat de bestämmelser som gäller i brottsbalken och åberopat den allmänna läkarinslruklionen, som lalar om att en läkare är skyldig alt efterleva bestämmelsen om vetenskap och beprövad erfarenhet.

Dessutom hänvisar jag lill folkbokföringsförordningen, som slår fasl all med barn avses nyfödd som efter födelsen andas eller visar andra livstecken saml dödfödd som avlidit efter 28:e havandeskapsveckan.

Herr Carlshamre gjorde en utläggning i den frågan, där han pekade på vissa svagheter som han ansåg sig ha funnit i utskottets skrivning. Jag vill hävda att den skrivning som utskottet har stannat för läcker del väsentliga. Herr Carlshamre var inne pä svårigheten alt formulera någon annan skrivning, och jag håller honom räkning för all han - som ändå har en myckel betydande formuleringsskicklighel - inle kan finna någon annan formulering. Det lycker jag ocksä säger någonting om hur svårt del är att göra klarare definitioner i del här avseendet.

1 reservaiionen 2 säger herrar Carlshamre och Åkeriind: "Del bör emellertid uppmärksammas all annan användning av aborlerade foster än för forskningsändamål, t. ex. för läkemedelsframslällning, inle alllid prövas på samma sätt." Del trorjag är ett tämligen obevisat påstående.

När reservanlerna hänvisar till vad utbildningsutskottet anförde 1974 om ej livsdugliga foster vill jag peka pä vad socialulskotlel understryker

pä s. 9, nämligen "att experiment på levande foster inte står i

överensstämmelse med vedertagna etiska normer och inle kan tolereras i värt samhälle". Efter den 1 januari 1975, tillägger utskottet, har i anslutning lill den nya abortlagens tillkomst förulsätlningarna för forskning pä livsdugliga foster bortfallit ur lagen. Jag lycker det är angelägel att man slår fast jusl detta.

Reservationen 3 av herr Åkeriind har inle berörts av herr Carlshamre, eftersom han inle finns med som undertecknare. Jag skall kommentera ocksä den reservaiionen, även om inle nägon talare för,den har uppträtt ännu.

Herr Åkeriind tar här upp dödsbegreppet och vill att frågan om ett

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Nr 78 nytt sådant skall behandlas i ulredningen om sjukvården i livels slut-
Tisdagen den '''

n . imr_____ Detta problem behandlades förra året, då Utskottet begärde en Utredning
13 niaj 1975
_____________ jusl om sjukvården i livels slutskede. Riksdagen avvisade då propåerna

Transplantationslag om införande av ett nytt dödsbegrepp. Vi gör det lika kategoriskt i är och obduktionslag också.

När reservanten säger alt del är angelägel all förutsättningar skapas för en gynnsam utveckling inom transplantationskirurgin använder han exakt samma formulering som utskottet självt. Men utskottet kan inle finna all del är nödvändigt att införa elt nytt dödsbegrepp för att åstadkomma de förutsättningarna.

Humanitära och sjukvårdsadminislraliva skäl skulle också, enligt reservationen, tala för elt nyll dödsbegrepp. Det avvisar jag bestämt. Sjukvårdsadminislraliva skäl får aldrig anföras för all vi skulle införa etl nyll dödsbegrepp.

Vad som är humanitärt i etl visst fall skall inle avgöras lagstiftningsvägen. Del måsle alltid avgöras av den läkare som är ansvarig för behandlingen.

De önskemål som möjligen kan ligga bakom molionen och reservationen är enligt ulskollels mening redan nu tillgodosedda.

I socialslyrelsens cirkulär från 1973 om behandling vid totalt och oåterkalleligt bortfall av hjärnfunktionen slås del fast alt vederbörande läkare skall handla efter vad vetenskap och beprövad erfarenhet bjuder. Det är föfiaklligen läkaren som har avgörandet i en sådan situation. Del behöver för den skull inle införas nägol nyll dödsbegrepp i svensk lagstiftning.

Reservationen 4 gäller förslaget till ny obduktionslag. Reservanlerna vill ha en viss ändring i lagen. För min del hänvisar jag lill vad utskottet anfört, nämligen att det ärangelägel all största hänsyn las till den avlidnes och nära anhörigas uppfallning i obduklionsfrägan. Utskottet anser att del behövs särskilda regler för della. När det gäller obduktioner för alt fastställa dödsorsaken är det allmänl accepterat alt obduktion skall ske oavsett vilken inställning de anhöriga eller den avlidne haft. Utskottet anför ocksä all det är självklart alt del i lagen medgivna undanlaget frän principen om hänsynslagande lill uttalade önskemål att obduktion ej skall ske måsle behandlas restriktivt.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottels förslag.

Fru ANÉR (fp):

Herr lalman! Den lag som vi här behandlar gäller inle bara trans-
planlalioner av organ frän levande eller död till en annan människa,
utan också användningen av kroppsdelar från en levande eller död lill
vissa medicinska ändamål. Med anledning därav har jag i molionen 1898
bett utskottet klariägga om denna lag också är tillämplig när etl ägg
tas ut ur en kvinnas kropp för all befruktas på laboratoriet och sedan
48 inplanleras i en annan kvinnas kropp. Denna typ av operation är nämligen

fullt görlig. Det är inle säkert - åtminstone vet inle jag säkert - om den redan har utförts i Sverige, men jag vet att sådana operationer har rapporterats från England.

Eftersom jag sedan flera år försöki få riksdagen och socialstyrelsen all uppmärksamma de sociala och juridiska föfiderna av vissa vetenskapens framsteg, är jag glad alt kunna notera alt socialutskottet denna gäng ullryckligen sagl ifrån att transplanlationslagen är tillämplig på denna sorts operation. Den kommer alltså att omgärdas av juridiska former, som upprättar något av etl rättsförhållande för del barn som på så säll kan komma alt födas av en annan moder än sin egen.

I samma moiion har jag begärt att utskottet skulle reglera etl annal förhållande, nämligen det då ell foster som tagits fram vid legal abort används för experiment innan det dör eller rättare sagt dödas. Jag har föreslagit all kvinnan i della fall skulle lämna sitt tillstånd, eftersom foslrei ju enligt svensk lag betraktas som en del av hennes kropp och hon då bör ha samma rätt att bestämma över det som över vafie annan kroppsdel som med hennes vifia avlägsnas frän henne. Här har utskottet anseit att man inle får förutsätta att kvinnan anser del stötande om hennes aborlerade foster används på detta säll, och man behöver därför inle begära hennes tillstånd vafie gång. Däremot skall man respektera hennes önskan om att inte nyifia fostrel lill experiment, ifall hon särskilt uttrycker en sådan önskan. Jag noterar denna respekt med en viss tillfredsställelse, särskilt som jag genom studier i facklitteraturen är väl bekant med hur sädana experiment kan gä lill och inle är övertygad om all kvinnor i allmänhet finner dem alldeles naturliga. Nu har de alltså en oemotsäglig rätt all förbjuda dem, om de sä önskar.

Vidare har utskottet uttryckligen sagt ifrån alt transplanlationslagen skall gälla för vad utskottet kallar "malerial från nyfödda som efter abortingreppet andats eller visat andra livstecken men sedan avlidit". Vad som exakt menas med ell nyfött barn, som blivit abörlerat, är visserligen en aning dunkelt, men såvitt jag förstår är ullrycket tillämpligt pä exempelvis 20 veckors foster som under 30 minuter efter abortingreppet gjort andningsrörelser, spontant rört på kroppen och lemmarna och reagerat vid beröring, och som under experiment i konstgjord livmoder under fem lill tolv timmar rört sig kraftigt, krökt på ryggen, böjt armar och ben och vänt pä huvudet.

Della är ordagranna citat ur vetenskapliga uppsatser - inte frän i år ulan något tidigare - som redogör för experiment på levande foster.

Om man inte utan kvinnans tillstånd får använda bitar av sådana foster lill vetenskapliga ändamål kan man ju inte heller gärna få använda hela fostret. Enligl utskottets mening krävs då socialstyrelsens tillstånd och att anhörig underrättas före ingreppet. Därmed är jag nöjd och ulgår från all den här sorlens experiment, vare sig de utförs av svenska eller utländska forskare i Sverige och vare sig de utförs pä svenska forskningsanslag eller utländska, inte kommer att ske om de anhöriga - i della fall kvinnorna - sätter sig emot del.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

4 Riksdagens protokoll 1975. Nr 78-79

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Jag yrkar, herr talman, bifall lill utskottets hemställan även i detta avseende.

Hen TAKMAN (vpk);

Herr lalman! Jag hade tvä krav i den moiion som jag väckte med anledning av propositionen 50.

Mitt ena motionskrav gällde en deiafi, låt vara en viktig sådan. Det var inte hell klarlagt i propositionen om s. k. mindre ingrepp innefattade rätlen att tillvarata hornhinna för transplaniationsändamål. Jag menade inte att ingreppet borde stå uttryckligen angivet i själva lagtexten - inget sådant mindre ingrepp har specificerats i den mening i 1 ij som gäller vad lagen inle omfallar, alltså undantagen från lagen. Jag tycker alt det räcker med den preciserande kommentar som ulskottet gjort. Jag betraktar den som elt bifall till motionen på denna punkl och alltså inle som det avstyrkande som ulskottet av någon anledning har sall som slutkläm på betänkandet.

Mitt andra krav var någol mera viitsyftande, dock inte så viitsyftande som utskottet har uppfattat det. Det gällde möjligheten att tillvarata vitala organ för Iransplantalion innan blodcirkulationen helt upphört. Från ex-perlhäll har med all räll riktats kritik mot de förhållanden som transplantationskirurgin hittills ofta har tvingats arbeta under. När cirkulationen upphört förstörs organ och vävnader myckel snabbi, och del är många organ som förstörs jusl genom all man inle hinner ta dem lill vara i tid. Personligen anser jag att tiden är mer än mogen att tillämpa hjärndödsbegreppel i dessa speciella fall, alltså då del är fråga om alt tillvarata organ för iransplantalion. När man konstaterat alt det föreligger ell "totalt och oåterkalleligt bortfall av hjärnfunktionerna" finns del ingen praktisk eller humanitär motivering för all dröja med ingreppet lill efter det sisla hjärtslaget. Dödsprocessen är där oåterkallelig, och sedan man med säkerhet fastställt all forlsatla livsuppehållande åtgärder skulle vara meningslösa borde dessa ingrepp vara uttryckligen tillåtna.

Jag yrkade inte nu i motionen på alt hjärndödsbegreppet skulle införas efter hela linjen, även om jag anser att tiden är mogen ocksä för detta. Det finns - och det har Göran Karlsson påpekat nu och ofta tidigare - andra aspekter på hjärndödsbegreppel, bl. a. de juridiska och nalurliglvis även de humanitära. Vi har ocksä hela frågan om rättssäkerheten med i bilden. Jag skall inle behandla della nu - i debaiten om dödsbegreppei den 30 oktober förra årel redogjorde jag för min uppfattning som - det vill jag påpeka - stämmer bra överens i slort sell med den som ulskollels ordförande har. Men för att tillgodose transplantationskirurgins - och därmed ett stort antal kroniskt sjukas - behov krävs det inle nödvändigtvis nägol nytt dödsbegrepp. Det räcker med en sådan tillämpning av lagen all hjärldödsbegreppel inle står i vägen för en rationell behandling av sjuka människor. Del är delta del gäller: alt transplantationskirurgin, som i värt land är utomordentligt högl utvecklad, kan fungera fullt ut till gagn för sjuka människor, som annars i mänga fall - ulan Iransplantalion - är dömda all dö i förtid och alldeles i onödan.

Hen WERNER i Malmö (m);

Herr lalman! Jag har lagil upp elt par frågor som berör döden och som herr Takman ocksä nyss var inne pä. Jag lycker all de båda motionsyrkandena i år har fäll en avsevärt mer välvillig behandling i utskottet än lidigare.

Den första frågan gäller patientens rätt att vid fall av grav hjärnskada avstå från livsuppehållande insalser med hänvisning till lidigare dokumenterad vifieyllring. Utskottet avvisar där först tanken men kommer senare igen och säger då all "ulredningen är oförhindrad att la upp det av motionären aktualiserade spörsmålet därest ulredningen under arbetets gång skulle finna alt frågan närmare bör övervägas". Del är således en öppen dörr för utredningen alt gä in på motionens yrkande och pröva del. Jag anser all det är en positiv skrivning.

Den i fiol beslutade ulredningen om livsuppehållande insalser i livels slutskede, som det här gäller, utvidgades då lill att omfatta inte bara patienter med grav hjärnskada utan ocksä andra som lider av obotlig sjukdom. Den utvidgningen syns mig fortfarande vara omotiverad. Det är klart att man kan vara intresserad av en karlläggning av livsuppehållande insatser, men gäller det den seriösa frågan om patientens medbestämmanderätt i behandlingshänseende ärdet vidgade utredningsuppdraget överflödigt. Alla rättskapabla patienter har ju redan denna medbestämmanderätt. Ingen av dessa patienter kan mot sin vifia tvingas lill en operation eller någon annan behandling. Det är bara den permanent medvetslöse, den av grav hjärnskada drabbade, som inle kan nyUja denna sin mänskliga fri- och rättighet. Därför måste della ske på annal sätt, förslagsvis genoin lidigare dokumenterad vifieyllring.

De av grav hjärnskada drabbade befinner sig alltså i en helt annan situation än alla andra patienter, och argumentet om olägenheterna med vifieyltringens bindande verkan är inte relevant. Den gravt hjärnskadade patienten kan inle och kommer på grund av sill permanenta medvels-löshelslillslånd inte att kunna reflektera över sin situation längre.

Jag vill hänvisa lill de tunga remissinstanser som gick pä utrednings-linjen i fiol och som anslöt sig till motionärens yrkande. Justitiekanslern sade att de frågor av juridiskt intresse som berörs i niotionen är av den arten all de närmare bör utredas. Ocksä den opinion som kommit till ullryck i hithörande frågor visar all del föreligger ell mera allmänt behov av att fä dessa spörsmål klarlagda, sade JK.

Svea hovrätt yttrade: På av motionären anförda skäl förfiänar det övervägas under vilka fömtsältningar samtycke lill avbrytande av livsuppehållande behandling bör tillerkännas juridisk belydelse. Härtill kommer att intresset frän allmänhetens sida synes stort för den i motionen behandlade frågan. På grund av del anförda anser hovrätten all den i molionen begärda ulredningen bör komma lill stånd.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anförde: Enligt fakultetens mening skulle del - särskilt med hänsyn till den starka opinionen - vara av värde all göra en ulredning av möjligheterna all förordna om

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplanta tionslag och obduktionslag

Nr 78 frihet frän livsuppehållande behandling.

Tisdflspn dpn Sveriges läkarförbund, som väl bör anses vara en tung remissinstans,

n mai 1975 ansåg all del framstod som ytterst angelägel att en grundlig och allsidig

_____________ utredning kommer till stånd.

Transplantationslag Jag lycker, herr talman, att man skall ha myckel starka skäl för alt

och obduktionslag ime i varie fall utreda dessa frågor. Del gäller också dödsbegreppei. Jag finner personligen, liksom herr Takman, tiden mogen för all införa hjärndödsbegreppel. Men vad som yrkas är inle ell införande nu ulan en utredning. Jag tycker det skulle vara besvärande alt gå förbi en ulredning av dödsbegreppei när man redan har tillsall en utredning som skall undersöka vårdinsatserna i livets slutskede.

Det är ofattligt, herr lalman, all socialulskotlel liksom socialstyrelsen år efter år inle vägar uttrycka i ord vad man demonstrerar i handling. John Takman har emellertid utvecklats sedan i fiol, och det hedrar honom. I fiol undvek han att rösla för ulredning av dödsbegreppei. I år har han omvänt sig till hälften. Jag hoppas att han medan livet varar gör del pä flera områden, för resten. Nu vill han i varie fall ha infört hjärndödsbegreppel för all främja iransplantalion. Men det blir väl ändå en orimlig situation alt ha olika dödsbegrepp för olika människor. Del bidrar till förvirring och osäkerhet hos allmänheten.

Herr Takman har samma åsikt som kommer lill uitryck i socialslyrelsens bekanta cirkulär av år 1973. Men herr Takman är hederligare och sakligare. Men jusl därför framstår hans yrkande som desto mer motsägelsefullt. Han tar bort den dimridå som socialstyrelsen har lagl över ärendet, och därmed framstår ocksä motsägelsen i all laborera med två dödsbegrepp desto tydligare.

Socialutskottet och socialstyrelsen med sill famösa cirkulär av år 1973 lassade som sagt runt den heta frågan och vågade inle komma ul med språkel - något som skulle rensa luften. Socialslyrelsens cirkulär rekommenderar läkarna all inställa all behandling när hjärnfunktionerna hell bortfallit. Det är korrekt alt patienten behandlas som död. Vid döden avbryter man terapeutiska åtgärder. Men varför vill man inte säga som del är, och som man i handling visar all del är, nämligen all en sådan patient är död? Reellt betraktar man patienten som död men formellt som levande.

Visst finns del många problem i samband med införandel av elt hjärndödsbegrepp - rättsliga, emotionella och andra - men problemen blir ju också allt fler i vad gäller hjärldödsbegreppel. Andnings- och hjärlslilleslånd är som bekant i fler och fler fall rakt inle dödskriterier. Finns del ännu sä länge inte majoritet i riksdagen för detta motionsyrkande, sä flnns del i vart fall en nästan entydig uppfallning inom den medicinska sakkunskap som sysslar med de här frågorna. Man är ganska överens, både om motionens väsentliga yrkande och om socialslyrelsens ofattliga ambivalens, för all nu uttrycka sig lindrigt. Men jag ser också något positivt i utskottets uttalande belräffande

52 molionen om utredning av dödsbegreppei i år. Även i denna del finns

del en dörr på glänt, tycker jag. Längst ner på s. 13 skriver utskottet; "Utskottet anser sig kunna förutsätta all de sakkunniga i samband med den pågående kartläggningen av transplantationskirurgins villkor närmare överväger vilka åtgärder som är erforderliga för all åstadkomma gynnsamma förutsättningar för transplantationsverksamheten." En åtgärd som därvid kan komma all framstå som ganska nödvändig är ändring av dödsbegreppet, sä allt hopp är förvisso icke ute.

Herr lalman! Jag ber med della alt fä yrka bifall, i första hand till reservaiionen 3 av herr Åkerlind och för övrigl lill de reservationer som är signerade av moderata samlingspartiels ledamöier i ulskottet.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Under detta anförande överlog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Herr Werners i Malmö anförande ger egentligen inle anledning lill några längre kommentarer; det är bara ell par små saker som jag vill ta upp.

Han säger i en replik lill herr Takman att denne är hederligare och sakligare än socialstyrelsen. Jag tycker inte, herr Werner, all del finns anledning alt ullala sig på del sättet i kammaren! Ingen kan säga all socialslyrelsens inställning lill dödsbegreppet är vare sig ohederlig eller osaklig. Skall man finna osakligheler, fär man nog söka dem någon annanstans, herr Werner, än hos socialstyrelsen.

Sedan säger herr Werner all de lunga remissinstanserna hade föfil hans linje - han läste upp en del av den redovisning av remissbehandlingen förra året som socialutskottet gjorde. Det är klart all det fanns en del remissinstanser som anslöt sig lill den linje som herr Werner åberopar, men de tyngsta instanserna föfide den väg som socialulskotlel anvisade.

Riksdagen sade förra året nej till herr Werners utredningskrav. Jag hoppas all riksdagen ocksä i år skall ha samma inställning. Som etl bevis för socialutskottets seriösa behandling i fiol av frågan om dödsbegreppei kanske det ändå kan sägas, att del belänkande som utskottet då skrev har blivit direktiv för den ulredning som tillsatts för att kartlägga situationen när det gäller sjukvården i livels slutskede.

Herr WERNER i Malmö (m);

Herr lalman! Del är en underlig situation om jag nu skall behöva försvara herr Takman - han kan förvisso tala för sig själv.

Herr Takman anger i klartext vad han menar, nämligen all om man har anledning all inslälla lerapeuliska ätgärder vid fall av total hjärn-nekros skall man också accepiera elt hjärndödsbegrepp. Del är en saklighet som jag lycker är värdefull i det sammanhanget.

Sedan säger herr Karlsson i Huskvarna all de tyngsta remissinstanserna har stannat på utskottets sida. Jag undrar vilka de är. Är det månne Stockholms domkapitel? Det finns bara tvä remissinstanser kvar som

Nr 78 jag inle har refererat lill - Stockholms domkapitel och socialstyrelsen.

Tisdaeen den Socialstyrelsen är emellertid sedan flera är part i målet. Jag lycker därför

13 mai 1975 "' " ''" '" större hänsyn till de juridiska instanser som jag har

_____________ åberopat och lill Sveriges läkarförbund.

Transplantationslag

och obduklionslag Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag skall inle sälla i gång en debatl med herr Werner i Malmö -jag har verkligen stor förståelse för hans synpunkter i dessa frågor. Men jag vill betona - jag tror alt jag har gjort det lidigare -all vi här rör oss på ell fält där del är ytterligt svårt att formulera en lagtext och lika svårt att i kommentarer precisera var gränsen för del tillåtna och korrekta går. Den heltäckande formuleringen i allmänna läkarinslruklionen all handla efter vetenskap och beprövad erfarenhet har visat sig vara myckel bättre än en läng lista över vad som är tillätet eller inte tillåtet i medicinsk verksamhet.

En bidragande anledning lill alt jag motionerade i den här speciella frågan var all jag kände en viss oro inför 6 >; i den lagtext som vi skall anta här:

"Organ och annal biologiskt material fär icke tagas, om ingreppet med hänsyn lill sin art eller till givarens hälsotillstånd kan befaras medföra allvarlig skada lill liv eller hälsa."

Jag förutsätter all denna paragraf aldrig kan användas i sådana fall där man lar till vara organ för iransplantalion, jag vill inte säga genom tillämpning av hjärndödsbegreppet, men kanske en stund innan det sisla hjärtslaget har registrerats.

Hen WERNER i Malmö (m);

Herr lalman! Herr Takman säger med all rätt all del är svårt att formulera en lagtext och dra de gränser som är nödvändiga. Men jusl därför föreslär vi en ulredning så alt vi skall kunna avgöra om det går att finna en framkomlig väg i varie fall när del gäller den grupp som totalt har förlorat hjärnfunktionerna. Del är en ganska bestämt avgränsad grupp, och herr Takman vel bällre än jag alt det nu kan fastställas med hundraprocentig säkerhet alt funktionerna har upphört. Den gränsdragningen kan alltså inle vara så svär all göra i en lagtext.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr lalman! Eftersom herr Werner i Malmö böfiar sväva pä målet
så här i slutskedet av debatten tror jag det finns anledning all friska
upp hans minne. Han berörde cirkuläret från socialstyrelsen 1973. Enligt
del cirkuläret finns precis vad man behöver för transplantationskirurgins
verksamhet. Utskollet skriver: "Av cirkuläret framgår all all vidare be
handling frän medicinsk synpunkt är meningslös när sådant tillstånd
konstaterats samt alt en behandling i enlighet med vetenskap och be
prövad erfarenhet föfiaklligen inte kräver att ytterligare terapeutiska åt-
54 gärder vidtas eller all redan insalta åtgärder fortsätts."

När de skälen är för handen finns del föfiaklligen ocksä möjlighet för läkaren all avbryta behandlingen. Vi har alltså redan nu tillräckliga möjligheter all handla på del sätt som bl. a. herr Takman efteriysl.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Jag tror all det kan vara skäl alt påpeka att skillnaden i uppfattning när det gäller dödsbegreppet mellan å ena sidan herr Werner i Malmö och reservanten herr Åkerlind och ä andra sidan majoriteten i socialutskottet kanske inle är så stor som del ibland kan förefalla. Vad herr Werner vill är all vi skall ha en ulredning om ell nytt dödsbegrepp. Vad utskottet påpekar är all åtminstone till en del sådan utredning pågår. Herr Werner är missnöjd med utredningens direktiv och dess möjligheter att arbeta, och del är hans oeftergivliga rätt all vara det. Utskoltsmajoriteten har närmast sett det sä alt vi tar della som en etapp. Det gäller här svåra och känsliga frågor, och innan vi går vidare med nästa steg vill vi se resultaten av del nu pågående utredningsarbetet. Sä mycket större än så är kanske inte skillnaden mellan oss, och då behöver vi kanske inle heller använda alllför skifiande ord.

Sedan, herr lalman, bara en reflexion lill. Vi talar sedan några år ständigt om del eventuella behovet av etl nyll dödsbegrepp. Jag skulle hellre vifia vända på del och säga att del är elt livsbegrepp vi behöver. Vi behöver klara begrepp som säger när livel böriar och när det slutar. Det flnns alltså ett samband mellan de olika frågor som vi diskuterat i anslutning till della socialutskottets belänkande; de frågor som jag berörde för en stund sedan och de frågor som bl. a. herr Werner i Malmö och herr Takman nu senast talade om. Det flnns en linje från livels begynnelse lill dess slut. Vi lalar om sjukvård i livels slutskede. Vad jag försökt göra gällande är all den respekt vi vill visa människan och människolivet i dess slutskede måste gälla även om detta slutskede i tiden kommer förfäriigt nära begynnelseskedet.

Jag tror all vi behöver klara ut båda de här sakerna. Dä är det sä, herr Werner och andra, att del nuvarande dödsbegreppei har åtminstone en förfiänst: det är alldeles entydigt i den meningen all när livel efter den definition - del vi kallar hjärtdöd - är slut, så är del ostridigt slut. Del finns ingen som hävdat att vi skulle behöva skjuta del formella dödsögonblicket ännu längre fram. Ingel tvivel råder om alt den som är förklarad död enligt hjärtdödsdefinilionen verkligen är död. Sedan kan man alltså - såsom herr Werner och många andra med honom gör, delvis säkerligen pä myckel goda grunder - anse att man borde flytta den här tidpunkten lillbaka, att det vore riktigare att säga all döden i vissa fall inträtt något lidigare. Men del kan aldrig råda någon oklarhet om att den lidpunkt vi numera tillämpar är tillräckligt sen. Vi har i dag - och del var det jag tidigare talade om - inte någon motsvarande trygghet i den andra ändan av livel, för den tidpunkt när livel anses ha böriat. Vi har inle en lidpunkt som pä samma säll som hjärtdöds-begreppet är så absolut definitiv, att ingen kan hävda alt del kanske

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Nr 78 borde sägas att livel bökade något lidigare än vi i dag räknar med.

Tisdaeen dpn '' '' J8 ansett del nödvändigt både med hänsyn lill de här

n mai 1975 besvärliga forskningsfrågorna och mänga andra komplikationer - juri-

diska, etiska och andra - att fä ett klargörande på den punklen, som

Transplantationslag alltså enligt min mening är angelägnare och mer överhängande än all

och obduktionslag fiH äventyrs ändra definitionen på när livet skall anses vara alldeles slut.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag kan hålla med herr Carlshamre om alt del är myckel vikligt all fastställa vad som är livets begynnelse och livels slut, men om vi får en ulredning om hjärndödsbegreppel drar vi kanske den ena av dessa gränser på ett rikligare sätt än vi gjort hillills. Herr Carlshamres påslående alt vid hjärtstillesländ är livet definitivt slut, det håller inle. I en mängd fall har man ju kunnat återuppliva hjärtverksamheten, och livet har kunnat fortsätta.

Lål mig sedan säga lill herr Karlsson i Huskvarna att jag vet vad det slår i socialslyrelsens cirkulär, och jusl därför all del står som det står, nämligen att läkaren kan inställa sina lerapeuliska åigärder vid totalt bortfall av hjärnfunktionerna, bör man tala i klara verba och säga all della kan man göra därför alt man betraktar patienten som död. Del lycker jag är en hederssak all uttala.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr talman! Del viktigaste är ju, herr Werner i Malmö, alt den behandling som läkaren ger skall ske på grundval av vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är del som är del väsentliga vid läkarens handläggning av denna fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen 1

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 8 punklen 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde

rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 259 Nej - 46

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Carishamre och Åkeriind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carishamre begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller socialuiskoiieis hemställan i betänkandet nr 8 punkten 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 256

Nej - 48

Avstår - 2

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Transplantationslag och obduktionslag

Punkterna 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Åkerlind, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föfiande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 8 punkten 6 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Werner i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 264

Nej - 35

Avslår - 7

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

Punklen 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 8

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-iervalionen nr 4 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades Jen förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 8 punkten 8 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 4 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Carlshamre begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav föfiande resultat:

Ja - 258

Nej - 47

Avstår - 1

Punkten 9

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Föredrogs

Kulturutskoltets belänkande

Nr 10 med anledning av propositionen 1975:76 om överlämnande av förvaltningsuppgifter lill föreningar, samfälligheter och stiftelser inom utbildningsdepartementels verksamhetsområde

Utbildningsulskollels belänkande

Nr 13 med anledning av proposiiionen 1975:85 med förslag om lilläggsstat 111 till riksslaten för budgetåret 1974/75 såvitt gäller utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 12 Stödåtgärder på fiskets område

Föredrogs jordbmksutskottets betänkande nr 8 med anledning av propositionen 1975:44 om stödåtgärder på fiskets område, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975:44 hade regeringen Oordbruksdepartemenlei) fö- Nr 78

reslagit riksdagen all -r- j j

Tisdagen den

1. medge att förtiden till utgången av juni 1976 reglering av priserna n piai 1975

på fisk m. m. jämte vad därmed hängde samman samt användningen ___

av medel i statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk skedde Stödåtgärder på
enligt de grunder som i proposiiionen förordals, fiskets område

2. bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde au efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för län i samband med investering i fiskeföretag,

3. bemyndiga regeringen att lämna i uppdrag ät underordnad myndighet all medge befrielse från återbetalningsskyldighel för lån som fr. o. m. budgetåret 1964/65 t. o. m. år 1967 utgick till vissa räkfiskare,

4. medge att stöd i samband med internationella överenskommelser om fångstbegränsningar lämnades enligl de grunder som i propositionen förordats.

I propositionen hade föreslagits att ökade medel tillfördes fiskets prisreglering. Det sammanlagda beloppet, som budgetåret 1975/76 föreslagils Slå lill förfogande för prisreglering m. m., beräknades till omkring 9 mifi. kr., vilket innebar en ökning med ungefår 1 mifi. kr. i förhällande till innevarande budgeiår.

1 detta sammanhang hade behandlats de vid riksmötets börian väckta motionerna

1975:1533 av fru Fredrikson m. fl. (c), vari hemslällls alt riksdagen hos regeringen begärde förslag till prisregleringsåtgärder i fråga om fisk i syfte att höja yrkesfiskarnas inkomster enligl i motionen anvisade riktlinjer saml

1975:1577 av herr Nordgren m. fl. (m, s, c, fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om ulredning rörande yrkesfisket i norra Sverige i enlighet med vad i niotionen anförts.

Ulskottet hemslällde att riksdagen skulle

1. medge all för tiden till utgången av juni 1976 reglering av priserna på fisk m. m. jämte vad därmed hängde samman samt användningen av medel i statens jordbruksnämnds prisregleringskassa för fisk skedde enligl de grunder som förordals i propositionen,

2. bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde att efterge statens rätt pä grund av garantiåtagande för lån i samband med investering i fiskeföretag,

3. bemyndiga regeringen att lämna i uppdrag ål underordnad myndighet att medge befrielse frän återbetalningsskyldighel för lån som fr. o. m. budgetåret 1964/65 t. o. m. år 1967 utgick till vissa räkfiskare,

4. medge att stöd i samband med inlernationella överenskommelser om fångstbegränsningar lämnades enligt de grunder som förordats i propositionen, 59

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

5. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1975:1577,

6. lämna molionen 1975:1533 ulan åtgärd, såviii den ej kunde anses besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Borrby (c), Jonasson (c), Wachtmeister i Johannishus (m) och Johansson i Holmgården (c), fru Fredrikson (c) samt herrar Andersson i Ljung (m) och Annerås (fp) som anseit all utskottet under 6 bort hemställa

all riksdagen skulle som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört med anledning av niotionen 1975:1533.

Fru FREDRIKSON (c);

Herr lalman! 1 reservationen lill jordbruksutskottets belänkande nr 8 har vi reservanter framhållit alt effektiva ätgärder snabbi måste vidtas för att skapa förutsättningar för yrkesfiskarna att fortsätta inom sitt yrke under tillfredsställande grad av ekonomisk trygghet.

1 motionens syfte instämmer ulskottet. Vi är alltså, oavsett om vi är med på utskottets skrivning eller pä reservanternas, av den meningen alt fisket skall bevaras, och därmed är vi eniga om målsättningen i den här frågan. Efiest hade troligen inie utskottsmajoriteten instämt i motionens syfte.

Men enligl reservanternas mening räcker det inte med att instämma i motionens syfte och som det i betänkandet skrivs lämna molionen "utan åtgärd, såviii den ej kan anses besvarad med vad utskottet anfört", ulan vi anser att det krävs åtgärder och snabba sådana.

Jag skall inte här ingående utveckla näringens ekonomiska läge. Det har skett i molionen. All näringen är av vital belydelse vel vi - det är självfallet med lanke på folkförsöriningen och även sett från regionalpolitisk synpunkt. Dessutom är den en god rekryteringsbas för såväl sjöförsvaret som handelsflottan.

När del sägs att den i molionen väckta frågan faller inom ramen för fiskeriutredningens uppdrag, så har jag inte kunnai finna della i direktiven. Inle heller har tilläggsdirektiv lämnats som går ul på att de förslag som vi molionärer framställt ens skall prövas.

Utskollet påtalar att det är en komplicerande faktor all en del av fångsterna landas i ullandel. Detta vill jag inle bestrida, men man kan för den skull inte sitta avvaktande och se hur den svenska fiskeflottan minskar, att båtar säljs och att flskarna går i land för all finna sin utkomst pä annat sätt, när den dåliga lönsamheten är orsaken lill att de lämnar det yrke de helst vill arbeia i.

Jag skall givelvis inte påslå all del inte gjorts insalser från statens sida för att hjälpa fisket. Då vore jag orättvis. Men åtgärderna har ej visat sig vara tillräckliga. Kostnadsutvecklingen har varit skrämmande för yrkesfisket.

Utskottet säger sig inte veta om den föreslagna regeln är möjlig eller

lämplig. Denna undran bör ej vara ell motiv för att avslå reservaiionen. Jag är övertygad om all del går att lösa problemen om viljan finns.

1 vår reservation säger vi alt statsmedel på sätt som i motionen antytts eller pä annal lämpligt säll i erforderlig omfattning bör kunna las i anspråk för alt ge tillräcklig inkomstförstärkning. Därmed är inle uppbundet hur det skall ske. Men vår målsättning är all åtgärderna skall sällas in pä den lättaste och rakaste vägen.

Vi föreslår i motionen att statsmedel ställs till förfogande på samma säll som f n. sker belräffande mejeri- och charkuteriprodukier. När förslag härom första gången framfördes avvisades även detta. Numera är del accepterat att man pä della säll skall förbilliga baslivsmedel för konsumenterna. Därför bör det kunna gä även när del gäller fisket. Det borde inte vara uteslutet att denna fråga kan lösas utan att den går till fiskerinäringsutredningen. Denna har säkerligen tillräckligt med arbetsuppgifter för alt skapa bällre villkor ål näringen pä längre sikt.

Dä Ulskottet instämmer i motionens syfte borde det inle vara någon slörre självövervinnelse all nu i kammaren föfia reservanlerna i slrävan efter snabba åtgärder. Vi har inte råd alt förlora näringen eller all hell utmatta den. Del är på tiden all slatsmakterna nu även i gärning visar sin sä niånga gånger vid exempelvis fiskerisammankomsler uttalade goda vifia. Min förhoppning är all en majoritet i kammaren har förståelse för den akuta situationen och vifia att snabbast möjligt lösa den. Reservanlerna hemställer att regeringen snarast möjligt förelägger riksdagen förslag till åtgärder i angiven riklning.

Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall lill reservaiionen vid jordbruksutskottets belänkande nr 8.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

Hen ÅBERG (fp);

Herr lalman! Utöver det all yrkesfisket är etl hårt och slitsamt jobb ärdet ocksä en näring som är ovanligt känslig för skiftande konjunkturer. Inle minst har de senaste åren bevisat del på ell alldeles särskilt sätt. Del kanske må förlåtas mig, som har sysslat med fiske i hela mitt liv, att titta lillbaka litet grand under de tio minuter jag har anmält mig för alt tala.

Åren 1966-1969 drabbades det svenska fisket och f ö. fisket i många andra länder av slora motgångar. I vårt land var de kanske mer kännbara än i mänga andra länder därför all de statliga stödåtgärderna inle var lika effektiva här som i en hel del andra länder, vars fiskare vi hade att konkurrera med. Dessa är var mycket svåra, och jag vill inle säga annat än att myndigheterna ingrep. Det gjordes en hel del för fisket som hade stor belydelse, det skall villigt erkännas. Mänga fiskare kunde räddas undan de ekonomiska och i vissa fall psykiska katastrofer som kanske annars hade inträffat. Del gick inle alt undvika vissa konkurser, men en del kunde bärgas, och jag vill försöka vara rättvis och peka på det. Kvar står dock det faktum att genomsnittsinkomsten för flskarna under dessa år sjönk med ca 40 % - och del i en tid då inkomsten för

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

de allra flesta i värt samhälle befann sig i stigande.

I böfian av 1970-lalel blev förhållandena nägol lugnare, och de få flskare som hade orkat hälla sig kvar i yrket böriade se förtröstansfullt på framliden. Tusentals fiskare hade tyvärr lämnat yrket och slörre delen av den flotta som lidigare fanns - de största och modernaste bålarna hade sålts undan. Kvar finns i dag 6 000-7 000 verkligt aktiva yrkesfiskare.

År 1970 förklarade regeringen att det borde finnas ell svenski yrkesfiske ocksä i framtiden. Delvar klokt att säga del därför att många fiskare och även andra hade undrat om regeringen verkligen ville ha någol svenski yrkesfiske. Sedan dess har del blivit vissa förbättringar, men inle tillräckliga enligl de allra flesta flskares mening. De radikala åigärder som måste till för all inordna yrkesflsket bland de näringar som anses mer angelägna väntar vi fortfarande på. Del kan naturiiglvis invändas all den sillande fiskerinäringsulredningen behandlar dessa frågor och skall konima med förslag lill mer långsikliga åigärder. Vi fär se resultatet av det arbetet så småningom.

Men tyvärr har motgångarna under del senaste året våldsamt drabbat del svenska fisket slag i slag. Försl och främst de fördyrade bränsle-kostnaderna, som omedelbart äter upp en slor del av det netto, som skulle bli fiskarens inkomst för hans slit ute på havet. En slörre trålare förbrukar årligen ca en halv mifion liter brännofia, vilkel med nuvarande priser gör en utgift pä 200 000 eller 250 000 kr. Förra årel dä priserna låg ännu litet högre var del närmare 300 000 kr. Därtill kommer att de syntetiska redskapen, som ju har samma ursprung, har stigit i pris på motsvarande sätt. Alla andra priser på fiskets förnödenheter stiger ocksä. Del är bara en sak som inte har stigit, och del är fiskpriset till fiskaren. 1 det avseendet har utvecklingen gått ät rakt motsatt häll.

Dä bränslekostnaderna böfiade stiga så hastigt, av orsaker som vi alla känner till, vände sig fiskels organisationer redan i april förra årel till regeringen och begärde nägon form av slöd för all eliminera skadeverkningarna. Det gjorde man bl. a. därför att flera andra länders regeringar snabbt gick in med statliga subventioner för att stödja fisket.

Denna begäran frän fiskels organisationer överlämnades lill fiskerinäringsulredningen, och är ännu inle slutbehandlad. Under liden har, enligl de uppgifter som jag kunnai fä av kolleger i andra länder, samtliga EG-länder gått in för all subventionera bränslekostnaderna för sina fiskare. Danmark är väl del sista landet i raden som för endasl några veckor sedan beslöt att betala 14,3 öre per liter brännolja. Norge som redan lidigare hade stalssubveniioneral sitt fiske för innevarande är med 185 mifi. kr. höjde dessa subventioner med ylleriigare 270 mifi. kr. Canada beslöt häromdagen alt anslå 50 mifi. dollar för att hjälpa fiskarna ur de nu rådande svårigheterna.

Jag vill påstå att den svenske fiskaren inte är otacksam för vad som gjorts. Han har noterat de förbättringar som införts. Men han mäste samtidigt konstatera att i de inlernationella sammanhang, där han ulan tvivel hör hemma, är han hopplöst eftersatt. Subventioner pä baslivs-

medel i värt eget land har skapat en besvärande konkurrens för fiskels produkter. Skall fiskaren säfia sina varor på export, måste han klättra över tullmurar som byggts upp, i viss utsträckning med Sveriges goda minne. Här hemma har vi inga imporlregleringar i stil med dem som skyddar jordbrukels produkter, ulan fiskaren är helt utlämnad ät en mördande konkurrens frän länder som skyddar sina flskare både med stats-subventioner och med imporlregleringar.

I den reservalion som är fogad vid utskottets belänkande finns ell ord som jag måsle slryka under, samiidigi som jag yrkar bifall till reservationen. Effektiva åigärder måsle snabbi vidtas, sägs del. Snabbi måste det göras.

Jag är glad över de åtgärder som föreslås i proposiiionen. De är bra. Det är inget fel på dem i och för sig, men de är otillräckliga.

Även om fiskerinäringsulredningen skulle komma med förslag lill förbättringar för fisket pä sikt så räcker inle della. Fisket är i dag i en sådan situation att del skadas alllför mycket om tiden får rinna i väg tills sedvanligt remissförfarande m. m. hinner slutföras.

1 böfian på 1970-talet kunde man glädja sig ål alt flykten från flsket bromsats. En och annan ungdom gick lillbaka till det fäderneärvda yrket, och man böriade hoppas på en normal utveckling. Nu är vi inne i samma farliga situation som i slutet pä 1960-lalei. Ungdomen vägrar att gå in i yrket. Om inle denna trend bryts har vi inga fiskare kvar om ell eller ett par decennier. Det är detta som jag ser som det absolut allvariigaste i sammanhanget. Det bör stå klart för var och en alt vi inle har råd med en sådan ulveckling - och den harmonierar inte heller med de uttalanden som gjordes av både regering och riksdag år 1970. Därför måsle vi snabbi vidta åigärder för all hindra en tragisk ulveckling.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

Fru OHLIN (s):

Herr lalman! I molionen 1533 av fru Fredrikson m. fl. las frågan om förbättringar för fiskets utövare upp. Om de allmänna meningsyttringar som uttalas i motionen råder det naturiiglvis inga delade meningar i Ulskottet. Tvärtom slår utskottet fasl att yrkesfiskarna självfallet skall ha en tryggad bärgning.

Del finns en del konslaleranden i motionen som jag vill ta upp. Del sägs all del år 1963 fanns 16 000 fiskebålar men tio är senare knappt 6 900; del säger man ulan att reflektera över alt båtarna är av en helt annan dimension och utrustade för etl betydligt effektivare fiske i dag än för tio är sedan. Likaså sägs det att fiskarkårenniinskat under samma lidsperiod från drygt 8 300 till knappt 4 650 man. Del beklagas all så skett. Del har också herr Åberg beklagat. Angelägenheten av all minskningen icke forlsäller framhålls också.

Jag vill påpeka alt om vi skulle ha samma antal fiskare och samma antal bålar i dag som år 1963 med de effektivare fångstmetoderna och den kapacitet som finns i dag sä skulle del vara synnerligen besvärligt för dem som utövar näringen. Silualionen skulle vara ännu värre än

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

den är i dag, i synnerhet med lanke pä de slora avsättningssvårigheter som f n. råder. Huvudsaken är väl alt de fiskare som är kvar i näringen också får en tryggad utkomst.

Priserna pä för fiskenäringen nödvändiga förnödenheter har givetvis stigit, liksom för andra förnödenheter. Men otvivelaktigt har ocksä priset på fisk stigit. Det får vi som konsumenter erfara, och del är hell naturligt.

Beslutet som logs är 1968 om tillkomsten av prisreglermgslörenmgen Svensk fisk är ell sleg för att trygga utövarnas inkomster. I propositionen är ett belopp om 9 mifi. kr. upplaget för föreningens verksamhel, vilkel innebär en höjning med 1 mifi. kr.

Nu säger fru Fredrikson visseriigen att åigärder vidtagits, och i detta har Per Åberg instämt. I rättvisans namn bör väl också nämnas de åigärder som vidtagits för all förbättra fiskarnas situation. Sä har exempelvis gränsen för egenföretagarnas avgiftsfria inkomsldel i fråga om arbetsgivaravgift höjts frän 10 000 kr. lill 18 000 kr., vilkel ocksä kommer fiskarna lill del, elt fasl avdrag om lidigare 1 500 kr. har höjts till 3 000 kr. per år, och 2 milj. kr. har överförts från prisregleringsfonden lill arbetslöshetskassan för uppbyggnad av fonden. Detta har inneburit all månadsavgiften har kunnat hållas nere. Vidare har staten vidtagit åtgärder lör alt lyfta av borgensansvarel för lån till fiskarnas båtar.

Jag är övertygad om all ytterligare åigärder behöver vidtagas för all förbättra fiskarnas situation, och det är ju fiskerinäringsulredningens uppgift alt konima med förslag därom. Ulredningen är väl nu framme i sitt slutskede, och det är att hoppas all lämpliga förslag lill åigärder kommeratt framläggas. Fiskerinäringsulredningen aren parlamentariskt sammansatt utredning. Den har tillgäng lill expertis på fiskels område. Fiskels organisationer är företrädda av bl. a. ordföranden i Sveriges fiskares riksförbund, och de politiska partierna har ju sina representanter.

Utskollsmajoriteten har förtroende för att fiskerinäringsulredningen även prövar sådana ändamålsenliga åigärder som nämns i motionen 1533, utan att riksdagen därom behöver fatta särskilt beslul. Fru Fredrikson efterlyser snabba ätgärder, och jag tror alt detta är det snabbaste sättet all komma lill resullal, när nu ulredningen är sä långl framme, inle att påböfia nya utredningar.

Till herr Åberg vill jag säga, all han ju har alla möjligheter att tillvarata fiskarnas intressen, eftersom han deltar i utredningen och också representerar flskarna i olika sammanhang.

Jag vill än en gång poängtera, alt det är min förhoppning att utredningen komnier alt framlägga förslag, som är till gagn för flskerinäringens utövare, och att de kommer all ge snabba resullal så att arbetet att siödja flsket effektivt kan fullföfias även i fortsättningen.

Herr lalman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen ÅBERG (fp);

Herr lalman! Del som framhållits av fru Ohlin är, såsom hon också

nämnde, givelvis inget nytt för mig. Jag erkände också i mitt anförande alt det har vidtagits en hel del ätgärder. Av förklarliga skäl brydde jag mig inle om att räkna upp något av delta, även om jag i och för sig skulle ha haft möjligheler alt göra det. Men jag vill säga all jag varken i milt anförande eller i mina göranden och låtanden i övrigt har önskat en återgång lill det antal fiskare och bålar som vi hade 1963. Dä var del svenska flsket nämligen i viss mån överdimensionerat, och det har sedan skett något av en sanering på detta område. Vad del gäller är alt del fiske vi har i dag, med nuvarande antal båtar och fiskare, måsle skyddas. Krympningen fär nu icke gå längre än vad som hillills skett. Del är på den punklen jag är mycket orolig.

Vidare vill jag säga att jag inle har förordat en ny ulredning, som del här varit tal om, och nägol sådant krav framförs inle heller i reservationen. Av den anledningen kunde jag ocksä yrka bifall till denna. Del räcker med den utredning som pågår. Jag är bara orolig för att även den tar för läng tid. Anledningen härtill är, som jag ocksä pekat på, att det i andra länder redan har vidtagits en hel del åigärder inom en tidrymd av ell är. Det ena landet efter del andra har beslutat om statliga subventioner, medan det inle vidtagits några motsvarande åigärder för fiskarna här i Sverige.

Fru Ohlin nämnde vidare alt det i propositionen föreslås en ökning av medlen till fiskels prisreglering med 1 mifi. kr. Ja, nu är det tyvärr så att svårigheterna för fisket har medfört alt en slor del av prisregleringspengarna redan gåll ål. I uppgörelsen mellan fiskets förhandlingsdelegation och statens jordbruksnämnd hade inräknats en ränteinkomst, som ingår i prisregleringsmedlen, om totalt 9 milj. kr. Men genom alt en del av del kapital på vilkel denna ränta skulle beräknas har ätits upp eller är på väg alt ätas upp försvinner också möjligheten till denna ränteinkomst, vadan dessa 9 mifioner icke blir 9 mifioner. Jag begär inle att fru Ohlin skall kunna vara så insatt i frågan att hon kan föfia alla detaljer, men jag har ändå velat upplysa om det verkliga förhållandet.

Vad jag är ute efter är snabba åtgärder, så snabba alt de bara kan vidtas i kanslihuset. Därför måste jag vända mig lill jordbruksministern, och jag är glad över att han är här inne nu. Har man för avsikt all försöka göra någonting som går snabbare än det förfarande som måste lill i ulredningssammanhang?

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

Fru FREDRIKSON (c);

Herr talman! Fru Ohlin nämnde all den fiskeriulredning som tillsattes 1968 nu är på väg all lämna ell förslag. Del är sådant som vi motionärer inle känner lill, men vi vel alt näringens läge är akut oroväckande och av många yrkesutövare upplevs som svårt - svårt intill förtvivlan, sägs del ibland.

Genom åren har statsråd i rad upprepade gånger lill flskarna lämnat löften som uppmuntran all fortsätta. Skall fiskarna verkligen få tro lill

5 Riksdagens protokoll 1975. Nr 78-79

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

att den goda vifian avses resultera i åtgärder, snabba åtgärder medan lid är, anser jag att vi bör visa dem det i dag.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Med anledning av alt del i debatten i tidningspressen understundom har påståtts att regeringen skulle ägna ell tämligen förstrött intresse ät fisket har jag begärt ordet för all göra några kommenlarer. Jag måsle konsialera all dess bältre har i varie fall herr Åberg inle sällat sig till den sorlens kritiker här i kammaren; han har ändå uppriktigt redovisat att här har gjorts en hel del under årens lopp.

Jag vill med anledning av den kritik som man har fört fram i tid-ningsdebatlen på del bestämdaste tillbakavisa varie påslående alt regeringen skulle vara förstrött intresserad av fisket. Lät mig försl få påminna om alt regeringen i 1970 års fiskeproposilion uttalade att målet för fiskeripolitiken är att genom marknads- och slrukturpoliliska åtgärder skapa stabila ekonomiska förhållanden för ell fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid export. Jag har sagl det i andra sammanhang tidigare, och jag säger det återigen: Den målsättningen ligger fast. Vi skall ha elt fiske i värt land som gör del möjligt för oss alt utnytfia de naturliga förutsättningar som finns för fiskerinäringens bedrivande. Jag har understrukit den roll som fisket spelar för all i vissa delar av landet göra det möjligt alt bibehålla en åreiruntboende befolkning.

All regeringen menar allvar med sitt uttalande har den visat genom de åigärder som den har vidtagit under de gångna åren. Jag vill som exempel hänvisa lill del omfattande konsolideringsstöd som har lämnats och som har räddat många fiskare kvar i fisket; det verifierades ju också av herr Åberg. Staten satsar naturligtvis inle på det här sättet för att sedan överge näringen. Även del direkta inkomststödet lill fisket har förstärkts, och regleringsföreningen Svensk fisk har fält ökade befogenheler alt agera sä att slödel lill fisket blir effektivt. Enligl den proposilion som vi nu diskuierar skall för prisregleringen disponeras 9 mifi. kr., och dessutom kan regleringsföreningen om den anser del nödvändigt använda en fiärdedel av sin konjunklurufiämningsfond, vilket betyder ytterligare omkring 5 milj. kr. Svensk fisk har också när del behövts ingripit med stor energi. Genom dess åtgärder har t. ex. nu under årels fängslsäsong torskpriserna till våra fiskare på sydkusten hållits inle mindre än 40 % högre än vad danska fiskare fått. Del är någonling som man ocksä fär la med i bedömningen av hur våra fiskare har del ställt i jämförelse med sina yrkesbröder i andra länder. Det är konkreta åigärder som krävs, och del är konkreta åtgärder som ocksä har vidtagits. Sä kommer vi alt arbeia även i fortsättningen.

Reservanterna i utskottet har bl. a. skrivit: "Statsmedel bör härvid pä sätt i molionen antytts eller pä annat lämpligt sätt i erforderlig omfattning kunna las i anspråk för att ge yrkesfiskarna erforderlig inkomstförstärkning." Reservanlerna ställer således inle en krona mer till förfogande

och är i och för sig inte klara över hur elt stöd på lämpligaste sätt skall utgå till fisket, utan man menar att della bör diskuteras.

Här krävs alltså enligl reservanternas yrkande, om jag förslår saken rätt, elt ulredningsunderiag. Ett sådant utredningsunderlag är också på väg, vilket inle kan vara obekant, föreställer jag mig, för utskottets ledamöter. Fiskerinäringsulredningen kommer inom en snar framtid all framlägga sitt belänkande. Dä kan vi bältre diskutera olika konkreta åigärder. Det är regeringen ocksä beredd all göra mol bakgrund av den allmänna målsättning för fisket som jag inledningsvis gav uttryck för. Jag tror alt det är den snabbaste väg - där instämmer jag med fru Ohlin - som vi kan komma fram pä när del gäller att fä ell begrepp om hur vi skall agera i förhållande till fisket i fortsättningen. Sä snart vi fär denna utrednings betänkande, som är aviserat lill någon gäng under sommarmånaderna, får vi la fatt på de förslag som framläggs från utredningens sida och diskutera hur vi skall agera i fortsättningen.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

Hen ÅBERG (fp):

Herr lalman! Eftersom statsrådet kom in pä den polemik som hade förts i en av de större svenska tidningarna, vill jag gärna säga några ord. Jag har varit på havsrättskonferensen i Geneve under sex veckor, så jag var inle hemma när delta stod i tidningen, men jag fick se del när jag kom hem, då jag plöjde igenom en hel del tidningar.'Dä kunde jag med detsamma konstatera all den polemik som uppstod i tidningen mellan statsrådet Lundkvist och mig berodde på alt vi helt enkelt talade förbi varandra. Vi talade inle riktigt om samma sak. Statsrådet pekade pä vad som har gjorts - del som nämnts här och som jag också i dag gett ell erkännande. I den intervju som vederbörande journalist hade med mig ell par tre dagar innan jag åkte, var jag helt inne på den akuta situationen - del som jag har nämnt här i dag om subventioner till de ökade bränslekostnaderna och liknande åtgärder. Del var i del sammanhanget jag sade att man från den svenska regeringens sida ingenting har gjort. Precis som i dag gjorde jag jämförelser mellan vad som har hänt i de andra länderna, exempelvis EG-länderna, och vad som har hänt i Sverige. Dä måsle jag konstatera att i dessa andra länder har detta skett, i Sverige har ingenting motsvarande skett.

När statsrådet ansåg all jag var en aning otacksam, kan jag delvis förstå honom därför all vi inte talade om samma sak. Han talade om de mer långtgående insalser som man håller pä med, jag talade om den akuta situationen och ingenting annat.

Sedan vill jag gärna säga att Svensk fisks agerande och denna förenings ökade möjligheler är till stort gagn och stor glädje. Jag är myckel nöjd med alt föreningen tillskapades genom samverkan mellan statsmakterna och fiskets organisationer och att den får möjlighel att fortsätta sin verksamhet. Men även det är en sak på sikl. Vad som djupt oroar mig i dag är alt den akuta silualionen skrämmer bort ungdomen från fisket. Vi måste ha lag i ungdomen, vi måsle fä del därhän att rekryteringen

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

blir normal. Om ytterligare en del ungdomar skräms bort frän flsket genom att de gör jämförelser med andra länder och säger all "vi får inle samma stöd här i Sverige", dä blir det en obotlig skada för det svenska fisket, och det har värt land inte råd med. Det är det jag vill peka pä. Massor av ungdomar lämnade yrket åren 1966-1969 när svårigheterna rådde. Nu är vi inne i exakt sanima situation igen. Vi har icke råd med en sådan avtappning en gång lill, för om tio år slår utvecklingen lillbaka och del finns bara några gamla gubbar kvar och ingen som kan föra yrket vidare. Det är den utvecklingen jag vill varna för.

Fru FREDRIKSON (c);

Herr lalman! Jag finner anledning all upprepa vad jag sade i mitt inledningsanförande. "Jag skall givelvis inle påstå alt del inte gjorts insatser från statens sida föratl hjälpa fisket-då vore jag orättvis-men åtgärderna har ej visat sig vara tillräckliga."

Dessutom har jag pekat på behovel av snabba åigärder. Jag har för mig all regeringen under andra utredningars arbeie givit dem order om att snabba på och t. o. m. fastställt datum för när förslag skall vara framlämnat. Det kanske skulle finnas anledning att tänka på del ocksä när det gäller fiskerinäringsutredningen.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr lalman! Del är klart all om vi skall göra rättvisande jämförelser mellan de säll på vilka man i olika länder försöker skapa garantier för fiskarna all kunna bedriva sin näring på rimliga villkor - t. ex. all man stött lill med subventioner i anledning av situationen när del gäller ofian - får vi inle glömma bort att vi generellt har Föreningen Svensk fisk, som är tillkommen för alt skapa möjligheter att upprällhälla etl ur fiskarnas synpunkt hyfsat pris. Del är ju den funktionen som Svensk fisk konlinueriigt fullgör, och del är delta som bl. a. lett lill all vi - som jag nämnt - på sydkusten har elt pris på torsken som ligger 40 % över vad danskarna får.

Man måste ha med i bilden all delta är ell annal sätt alt lösa den här typen av frågor.

De ungdomar som kan vara intresserade av fiske fär ju en skev föreställning om fiskets möjligheter i framliden om man ensidigt lalar om att nu har den svenska regeringen glömt bort fiskarna. Om man skapar intrycket att det inle finns någon vilja hos den svenska regeringen alt siödja näringen, vad skall då ungdomarna tro?

Det vore väl lämpligare all man redovisade alt vi t. ex. i fiol ändrade låne- och investeringsstödet för att bl. a. öppna möjligheter för unga människor att bli flskare. Vi konstaterade att också i fiskaryrket ökar medelåldern, och om vi skall ha etl visst antal fiskare i framliden mäste vi kunna rekrytera nya utövare inom näringen. Vi vel all här är det fråga om exempelvis andra typer av fiskredskap och andra typer av båtar, och så har vi skapat speciella möjligheter som också skall kunna trygga

lämpliga och rimliga investeringar för den som böriar i yrket.

Alll del här måsle man ta med i bilden när man redovisar vad statsmakterna vill göra, för annars finns del ju risk för att man genom en svartmålning av förhållandena medverkar till att ungdomen flyr yrket, och del kan väl ändå inle vara i fiskels intresse.

Hen ÅBERG (fp):

Herr talman! Bara etl par ord lill.

Jag uppfattade herr statsrådets ullalande nyss sä alt han underförstått ville beskylla mig för att mörkmäla och därmed kanske medverka till att skrämma bort ungdomar. Ungefär sä förslod jag det - kanske lar jag dock till litet i överkant när jag säger detta.

Jag vill emellertid klart och tydligt säga ifrån all del är den kalla och bistra verkligheten som skrämmer bort ungdomarna. Och det förhåller sig fakiiski så all jag vid massor av tillfällen har fått uppträda som försvarare av de ätgärder som regeringen vidtagit. Vid många tillfällen -inte minst bland ungdomar - har jag pekat på just vad som sades 1970, alt man vill ha kvar etl svenski fiske. Många gånger har jag fått frågan direkt ställd lill mig: Tror du verkligen på della? Och jag har svarat: Ja, jag tror pä del.

Jag lar alltså inle ål mig när statsrådet lalar om all man genom mörkmålning skrämmer bort några. Det är den bistra kalla verkligheten som skrämmer bort dem. Jag vill gärna hjälpa till att hålla ungdomarna kvar i fisket, ly för mig är del en hjärlesak all fiskerinäringen lever vidare och att ungdomarna går in i det fäderneärvda yrket. Men dä vill jag ocksä gärna ha den känslan alt man på regeringshåll är besjälad av samma iver och att man där sä fort som möjligt verkligen gör någonling för att behålla ungdomarna i fisket.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST;

Herr lalman! Dä fär jag kanske förstå saken sä att herr Åberg egentligen inle själv tror pä vad han sade tidigare här i talarstolen, att vi om ell antal år kan beflnna oss i den situationen alt vi inle har några fiskare kvar. Med hänsyn till de åtgärder som regeringen hittills vidtagit och den målsättning som vi har för flskeripolitiken samt det faktum all vi snart får flskerinäringsulredningens förslag-en ulredning som herr Åberg själv sitter med i - är herr Åberg kanske beredd all svara de ungdomar som frågar honom: Vi kommer säkerligen all ha en flskerinäring här i landet även i fortsättningen, och om du är intresserad av flsket behöver du inle känna dig avskräckt, ulan du har möjligheler att fä bli flskare.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

Punkterna 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Stödåtgärder på fiskets område

Punkten 6

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mattsson i Lane-Herreslad begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifallerjordbruksuiskotieis hemställan i betänkandet nr 8 punkten 6 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Larsson i Borrby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades ivekan kunna råda angående resultat, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föfiande resullal:

Ja - 154 Nej - 154

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr förste vice talmannen nedlade i röslurnan en ja-sedel och en nejsedel, varefter på herr förste vice talmannens anmodan herr Adamsson (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen av herr Larsson i Borrby m. fl.

§ 13 Föredrogs

Jordbruksulskollets betänkande

Nr 9 med anledning av propositionen 1975:29 med förslag till ändringar

i lagen (1938:274) om rätt lill jakt och lagen (1950:596) om rätt till

fiske

Trafikutskottets belänkanden

Nr 13 med anledning av proposiiionen 1975:22 med förslag till lag om

ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m. m. jämte

motion Nr 15 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Näringsutskoltets betänkande

Nr 27 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 14 Ersättning vid lokal trafikreglering

Föredrogs civiluiskotiets betänkande nr 18 med anledning av motioner angående ersättning vid lokal trafikreglering och ändrad vägslräckning.

I delta belänkande behandlades molionerna

1975:302 av herr Fridolfsson m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om bestämmelser innebärande all myndighet som meddelade lokal traflkföreskrifl eller som föranstaltade om ändrad sträckning av allmän väg skulle ta initiativ till överenskommelser om ersättning lill sakägare som ekonomiskl drabbades av den berörda iraflkändringen saml

1975:1750 av herr Andersson i Ljung (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill regler för ersättning åt dem som led avsevärd ekonomisk skada lill föfid av förändrade irafikbesläm-melser.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Ersättning vid lokal Irafikreglering

Ulskottet hemställde

1. belräffande ersättning i samband med lokala trafikföreskrifter all riksdagen skulle avslä molionerna 1975:302 i motsvarande del och 1750,

2. belräffande ersättning i samband med ändrad vägslräckning alt riksdagen skulle avslä motionen 1975:302 i vad den inte behandlals under 1.

Reservalion hade avgivits belräffande ersättning i samband med lokala trafikföreskrifter av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen i anledning av molionerna 1975:302 i motsvarande del och 1750 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Tillsammans med några partikamrater har jag väckt en motion om all ersättning bör utgå lill butiksägare, detafihandlare och affärsidkare som på grund av företagna traflksaneringar drabbas av ekonomiskl avbräck.

Civilutskottels belänkande nr 18 behandlar just denna fråga.

Vi motionärer har naturligtvis förståelse för all del är nödvändigt alt företa Irafikplaneringsförsök och trafiksaneringar i syfte alt skapa en bällre mifiö inte minst i tätorternas centrala delar. Men del slår helt klart alt för vissa butiksägare kan sädana Irafikomläggningar fä direkta skadeverkningar. När man avstänger galor och vägar, försvårar man familjernas inköpsresor lill affärerna, och mänga köpmän förlorar då sina kunder.

Eftersom många, för att inte säga de allra flesta butiksägarna arbelar med knappa marginaler, kan en trafikomläggning bli elt direkt hot mot

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Ersättning vid lokal Irafikreglering

butiksägarens möjlighel att fortsätta sin rörelse. Del finns, herr lalman, många bevis pä all butiksägare tvingas gå i konkurs pä grund av en företagen Irafiksanering. Eftersom de här trafikomläggningarna ökar påtagligt, kommer alll fler butiksägare att råka i svårigheter.

Denna ulveckling flnner jag och mina medmotionärer samt reservanterna, herrar Adolfsson och Danell, icke acceptabel. De affärsidkare som på grund av en företagen traflksanering mister sill kundunderlag och därmed möjligheten all fortsätta sin verksamhet bör givetvis ersättas. De skadelidande näringsidkarna skall tillförsäkras en skälig ersättning. 1 del här husel stiftar vi lagar, som på olika sätt skall ge individen trygghet. Vi har exempelvis antagit en lag om anställningstrygghet, där vi vill se till att anställd personal tillförsäkras trygghet. Då kan man ju fråga sig, om icke de näringsidkare och butiksägare som inle bara satsat hela sin arbetskapacitet ulan även tar slora ekonomiska risker skall ha någol skydd, när samhället vidtar ätgärder som rycker undan grunden för vederbörandes möjligheter att bedriva sin verksamhel.

I utskottets betänkande beskrivs gällande ordning pä följande sätt:

"Frågan om ersättning för bortfall av inkomst av rörelse lill föfid av trafik- och vägomläggningar i vad gäller allmän väg har prövats i rättstillämpningen. Därvid har konstaterats att laga grund för yrkandena saknades. Liknande krav på ersättning där affärsrörelser fiärmals från trafikleder har även de ansetts sakna laga grund." Sedan fortsätter man med en närmast festlig motivering. Det står föfiande all läsa: "Avslag har ofta motiverats med all det endasl är en förmån men ingen rättighet att ha nära anslutning till allmän väg."

Får man verkligen, herr lalman, avfärda en växande grupps svårigheter med en sådan formulering? Det aren naturnödvändighet all butiksägare förlägger sina lokaler vid galor och vägar som trafikeras av människor! Man sätter ju inte upp sin affär på en bakgata eller vid sidan av en allfarväg. Affären, butiken, har sin givna plats; centralt belägen vid en trafikerad gala eller väg. Delta är en grundförutsättning för all affärerna skall lyckas.

Men när en traflksanering företas, rycks kanske grunden undan för näringsidkarnas möjligheler all fortsätta sin verksamhel. Och dä står del att läsa i detta belänkande alt nägon ersättning inle skall utgå lill butiksägaren, eftersom affärens placering vid galan eller vägen "endasl är en förmån men ingen rättighet". Del är ell myckel besynnerligt resonemang. Vägar och galor finns ju bl. a. lill för all trafikanter skall kunna komma lill en affär.

Jag skulle vifia fråga fru Olsson i Hölö, utskottets ordförande, om fru Olsson och utskottsmajoriteten verkligen kan slälla sig bakom della fullkomligt ohållbara och orimliga resonemang.

Reservanlerna pekar pä att rättsosäkerhet kan uppslå i samband med alt irafiksaneringar företas. Vi har ersättningsprinciper pä flera andra områden i samhället, exempelvis i exproprialionslagstiftningen, och det slår ocksä i utskottsbetänkandet beskrivet hur ersättning skall utgå lill

fastighetsägare som lidit skada vid omläggning av gator och vägar. Vi finner det därför helt naturligt att man också lämnar ersättning ät butiksägare som på grund av trafikomläggning råkar i svårigheter.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen av herr Adolfsson och herr Danell.

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr lalman! För att vi skall fä väl fungerande sladsmifiöer finner kommunerna det ibland nödvändigt att företa lokala Irafikregleringar. När sådana har planerats har affärsmännen i regel haft en myckel negativ inställning. Dä förändringar skall ske är det förståeligt att det uppstår oro för hur saneringen skall utfalla för affärsmännen. Att den kan vara önskvärd frän del allmännas synpunkler och från mifiösynpunkter råder del inga delade meningar om, och om jag förslod herr Fridolfsson räll instämde han i della.

Herr Fridolfsson talade om all del har gått illa för affärsidkare när Irafikregleringar har genomförts - mänga har fått göra konkurs, sade han. De uppgifter som vi har fått i ulskottet visar emellertid all det inte har gått sä illa som affärsmännen hade befarat. Kunderna har inle försvunnit ulan efter vad del har sagts oss har kunderna uppskattat just den bilfria mifion. Jag kan t. ex. hänvisa lill en rapport frän generalplaneberedningen i Stockholm i vilken redovisas en uppföljning av ira-fiksaneringsförsökel på Östermalm.

Del som herr Fridolfsson citerade ur beiänkandel var ett referat av en ofta förekommande motivering för avslag av ersättningskrav i rättstillämpningen. Del ger inle uttryck för utskottets synpunkter. Vad vi har byggt vårt ställningstagande på är i stället att del inle har blivit elt sådant ulfall av trafiksaneringsätgärderna som affärsmännen hade befarat.

Jag vill också understryka att del är utomordentligt vikligl alt kommunerna genomför irafikomläggningar pä ett smidigt sätt och att dessa föregås av samråd i god lid med berörda intressenter sä att inte en mängd missförstånd uppslår, vilkel har hänt emellanåt. Men om irafiksaneringen skulle medföra försämringar i kundtillströmningen flnner vi det ändå svårt all uppställa regler om ersättning från samhället. Del sker nämligen ocksä andra förändringar i samhället, och del skulle kunna hävdas alt även dessa borde föranleda ersättningar. Därför finner utskottet att vi inle bör beställa något förslag angående ersättningar i dessa fall.

Del viktigaste för oss har emellertid varit all vi fåll så klara besked om att det inte blivit sådana försämringar för affärsmännen som del sagts i motionen. Vi mäste ocksä ha som utgångspunkt att en planering som är lill nytta för de flesta samhällsinvänarna måste ske. Givetvis måste man därvid ta slor hänsyn och genomföra åtgärderna långsiktigt.

Jag vill till slut än en gäng framhålla all del är lyckligt alt dessa saneringar inte fått så negativa resullal som affärsmännen befarat, farhågor som det ges uttryck för i denna motion.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Ersättning vid lokal Irafikreglering

Nr 78 Hen FRIDOLFSSON (m);

-T- . . „ Herr talman! Vi är hell överens om all del är nödvändigt, bl. a. av

Tisdagen den

!-!.„• imc miljöskäl, alt företa Irafiksaneringar. Jag tror också all affärsmän och

13 maj 1975 j e o

_____________ butiksägare är medvetna om detta. Del torde emellertid inle råda några

Ersättning vid lokal delade meningarom att butiksägare kan räka i svårigheter vid en sanering.
trafikreglering Vad motionären och reservanlerna anser är alt dessa butiksägare i sädana

fall skall fä ersättning. Jag har myckel svårt all tro att man kan ge ell enda exempel pä alt butiker som ligger vid en livligt trafikerad gala, som hell och hället avstängs, skulle vinna på en sådan trafikomläggning. Naturiiglvis är del inle så. Man kan fråga butiksägarna på Östermalm om de vann någonting pä den härda trafiksaneringen härom året. Del kan naturligtvis finnas något undantag, men i slort har resultatet blivit utomordentligt nedslående för butiksägarna.

Sedan säger fru Olsson i Hölö att det citat jag gjorde ur ulskottsbelänkandet - om att det skulle vara en förmån för butiksägare att fä ha sina butiker vid en gata eller en väg och inte nägon rättighet - var hämtad ur ell referat och inle ur utskottets egen skrivning. Man fär dock den uppfattningen all utskottet delar denna synpunkt. Hur som helsl är det ett värdslöst resonemang. Ersättningar utgår lill fastighetsägare därför all höjdläget av en befintlig trafikled ändras, men när det förekommer bortfall av inkomst av rörelse pä grund av trafik- och vägomläggningar bryr man sig inle om det.

Jag är förvånad över att inte utskottet och riksdagen förslår all man här måste vidta åigärder för att se till att dessa kategorier av samhällsmedborgare får sin situation ändrad och kan erhålla en ekonomisk ersättning.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! När jag lyssnade lill fru Olsson i Hölö fick jag alldeles klart för mig att fru Olsson inte förstår det här problemel. Jag tillhör själv de affärsidkare som blivit utsatta för avstängning av gatan utanför affären. När man hyr en lokal i en centralt belägen fastighet innebär det, som fru Olsson förstår, all man måste långsiktigt planera sin verksamhel vad gäller både personal och investeringar. Om sedan all trafik slängs av utanför lokalen, blir silualionen plötsligt förändrad. Människor är av naturen lata och vana all kunna åka frän dörr till dörr, och man har bara all konstatera alt man mister en stor del av sin gamla kundkrets. Kunderna söker sig lill andra affärer som ligger bällre lill ur kommunikationssynpunkt.

Erfarenheterna från Storgalan i Örebro är inle särskilt uppmuntrande.
Trafikomläggningen har inneburit problem, fru Olsson, för affärsidkarna.
Lål oss t. ex. ta en urmakare som specialiserat sig på pendyler och tyngre
klockor. Han lär inga kunder till del område där hans affär ligger. Han
fär avskeda en man räll abrupt. Han fär klara avgångsvederlag. Det hade
han inte räknat med. Han hade i stället räknat med all kunna behälla
74 den här mannen i sin fiänsl.

Del är alldeles tydligt att inom viss affärsverksamhet behöver en lokal irafikreglering inle fä sä negativa föfider, men alla de som har en servicefunktion mister i regel en stor del av sitt kundunderlag. Della medför problem inle minst när del gäller all behälla personalen. Enligt de nya anställningslagarna måste man belala avgångsvederlag om man tvingas avskeda en anställd.

Visst kan del bli en påtagligt bällre mifiö ur bullersynpunkl. Jag har litet erfarenhet av det ocksä, eftersom jag länge suttit i bullerulredningen. Men man gör inle mifion bällre genom att flytta över lät oss säga fyra decibel till andra gator där det kanske bor människor.

Hur man skall lösa ersättningsfrågorna vet jag inte, men det är alldeles tydligt all för många affärsidkare inkl. mig själv har ett av de slora problemen varit alt kunna behålla personalen och fä räntabilitet pä rörelsen. Til syvende og sidst är del ju sä att man inle startar en verksamhet kortsiktigt, utan man gör långsiktiga planeringar och lägger ned mycket kapital som sedan inle blir räntabelt - det är problemet.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Ersättning vid lokal irafikreglering

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Till herr Fridolfsson skulle jag vifia säga att jag lycker att han gör en glidning i sitt resonemang. Han undrar om vi kan peka på några fall där man företagit Irafikreglering och affärsmännen gjort några vinster. Det har utskottet aldrig påstått att de gjort. Vad vi har hängt upp vår hemställan i beiänkandel pä är de uppgifter vi fåll att det inte blivit några negativa konsekvenser, om man ser del i stort. När vi böriade behandla motionerna och talade om Östermalmssaneringen trodde jag också all det här skulle bli elt slort problem, men del har sedan visat sig att det inle var sä farligt.

Jag vill säga till herr Andersson i Örebro alt jag förslår att det i något enstaka fall kan bli de konsekvenser som herr Andersson nämnde, men vi har inte varit beredda alt i enstaka fall ta någol initiativ, när de slora undersökningarna ändå visat alt del i varie fall inte pä sikl blivit så stora negativa konsekvenser som man frän börian befarade. Del är väl jusl i första skedet av sådana här trafiksaneringar som det kan uppstå problem.

Herr FRIDOLFSSON (m);

Herr talman! De ledamöier i kammaren som lyssnade lill herr Anderssons i Örebro inlägg måsle ju rösla pä reservaiionen.

När frisören Andersson i Örebro i elt värdefullt inlägg klargör att han bevisligen tappat kunder pä grund av en trafikomläggning mäste vi förslå att de affärer som befinner sig pä samma gala och varifrån man skall bära varor mister ännu fler kunder. Går man inle och klipper sig hos en frisör vid en gata därför att den pluggals igen går man givelvis inle och handlar varor i affärer som ligger vid samma gala.

Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Ersättning vid lokal irafikreglering

Det var ell värdefullt inlägg som herr Andersson i Örebro gjorde och jag vill understryka milt yrkande om bifall lill reservaiionen.

Överläggningen var härmed slutad.

Punklen 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begärt votering upplästes och godkändes föfiande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i belänkandet nr 18 punklen 1 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Fridolfsson begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna oin-röslning gav föfiande resullal:

Ja - 248

Nej - 55

Avslår - 2

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs Civilutskottels betänkande

Nr 21 med anledning av motioner om målen för samhällsplaneringen, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Pä förslag av herr förste vice lalmannen beslöt kammaren all uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 16 Anmäldes och bordlades Proposilioner

Nr 103 med förslag till ny aktiebolagslag, m. m. Nr 104 med förslag lill ny bokföringslag m. m.

Nr 109 med förslag om rält lill tilläggspension och sjömanspension för entreprenöranslällda pä svenska handelsfartyg, m. m.

§ 17 Anmäldes och bordlades Nr 78

Tisdagen den 13 maj 1975

Förslag

Nr 18 Skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av riksdagens JO-ulrednings belänkande JO-ämbelet - uppgifter och organisalion (SOU 1975:23)

Nr 19 Skrivelse frän fullmäktige i riksbanken angående ändring av reglerna om arvode lill de ledamöier och suppleanter i valutastyrelsen som ej är riksbanksfiänsiemän

§ 18 Anmäldes och bordlades Lagutskottets betänkande

Nr 24 med anledning av propositionen 1975:68 om ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), m.m.

Försvarsutskottets belänkanden

Nr 14 med anledning av proposiiionen 1975:75 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner

Nr 16 med anledning av propositionen 1975:85 med förslag om tilläggsslal 111 lill riksslaten för budgetåret 1974/75 såviii gäller försvarsdepartementets verksamhetsområde

Nr 17 med anledning av proposiiionen 1975:21 med förslag till nytt system för skyddsrumsbyggandet och dess finansiering jämte motioner

Socialutskottets betänkanden

Nr 7 med anledning av motioner angående vissa medicinska specialiteter m. m.

Nr 10 med anledning av motioner om insyn, integritet, medinflytande och rättssäkerhet inom sjukvärden m. m.

Nr 17 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1975/76

Traflkulskottels betänkande

Nr 8 med anledning av moiioner angående den statliga trafikpolitiken, m.m.

§ 19 Anmäldes och bordlades

Motion

Nr 2150 av herr Hermansson m.jl. med anledning av skrivelse (förslag 1975:15) från talmanskonferensen med överlämnande av betänkande från riksdagens informationsutredning om riksdagens lidningsfräga

Nr 78

§ 20 Anmälan av interpellation

Tisdagen den 13 maj 1975

Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades föfiande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 13 maj

Nr 65 av herr Sjönell (c) lill herr induslriminislern om utnytfiande av mottryckskraften som energikälla;

1 strävandena all åstadkomma bällre energiulnylfiande kan mottryckskraften komma all spela en belydelsefull roll. Della gäller inle minst mottryckskraft från kommunala kraftverk och industriell mottryckskraft. Även regeringen har tydligen denna uppfattning. 1 proposition 1975:30 om energihushållningen m. m. framhålls alt det behov av baskrafl som inte kan tillgodoses med vattenkraft och kärnkraft i första hand bör täckas med kraftvärmeverk och industriella mollrycksanläggningar.

Del är enligl min mening angeläget all staten stimulerar tillkomsten av anläggningar för mottryckskraft. Som det hittills varit har statens vatlenfallsverk närmast motarbetat ulbyggnaden av sådan kraft. Sålunda erhöll Botkyrka och Huddinge kommuner t. ex. är 1968 förmånliga kontrakt angående leverans av elektrisk kraft frän valtenfallsverkel. Delta skedde under villkor att kommunerna under en lid av minst 15 år avstod från all bygga ut del stora värmefallel som finns i del av de båda kommunerna ägda kraftverket Södertörns Fjärrvärme AB i Finja. Visserligen skulle man kunna ulnyuja denna energikälla i samarbete med valtenfallsverkel, men del har inle varit möjligt för fiärrvärmeverkels ledning alt fä lill stånd elt avtal om ell sådant samarbete.

Del finns anledning räkna med alt andra kommuner har liknande avtal med valtenfallsverkel.

Den inställning hos valtenfallsverkel, som kommer till uttryck i avtal av den här arten och i verkels vägran att tillsammans med kommunerna la lill vara mottryckskraften, måste betecknas som anmärkningsvärd. Såsom indirekl framgår av regeringens proposilion om energihushållningen blir föfiden alt del krävs mera kärnkraft - med den positiva inställning lill denna som regeringen hyser - om man uraktlåter alt använda sig av mottryckskraften.

Enligl min mening måsle man lita lill andra kraftkällor än atomkraften. Jag betraktar därvid mottryckskraften som en belydelsefull, hillills oulnylfiad energikälla. Del framstår därför som nödvändigt att hinder av det slag som påtalats i det föregående så snabbi som möjligt undanröjs.

Del faktamaterial som denna interpellation bygger på har ej varit tillgängligt före april månads utgång.

Med hänvisning lill det anförda anhåller jag om kammarens medgivande alt till herr indusiriministern fä ställa föfiande frågor:

1. Hur många kommuner utöver Botkyrka och Huddinge är genom

avtal med valtenfallsverkel förpliktade all avstå från all bygga mollrycks- Nr 78

kraftverk? -r- j

Tisdagen den 2. Ar statsrådet beredd medverka till all avtal av ifrågavarande art n ma' 1975

inte längre skall tillämpas? __________

Anmälan av
§ 21 Kammaren åtskildes kl. 17.46. interpellation

In fldem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen