Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:97

Fredagen den 2 april

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 25 mars.

§ 2 Förlängning av riksmötet

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Förlängning av riksmötet

Reviderad tidsplan m. m. för återstoden av riksmötet

Herr TALMANNEN:

I 1 kap. 4 S riksdagsordningen stadgas att om synneriiga skäl föreligger kan riksdagen föriänga riksmötet, dock längst t. o. m. den 15 juni.

Talmanskonferensen har vid sammanträde i dag funnit synnerliga skäl föreligga all förlänga riksmötet, då ett stort antal proposiiioner, söm föranleder tidskrävande uiskoltsberedhing och långa kammardebatter, avlämnats så sent att ärendena trots forcering av arbetet i utskotten inle kan behandlas i kammaren förrän vid månadsskiftet maj-juni.

Talmanskonferensen har därför tillstyrkt att riksmötet 1975/76 pågår längst t. o. m. fredagen den 4 juni.

Kammaren beslöt att riksmötet skulle pågå längst t. o. m. den 4 juni 1976.

§ 3 Reviderad tidsplan m. m. för återstoden av riksmötet

Herr TALMANNEN:

Till kammarens ledamöter kommer att utdelas en ärendeplan och en reviderad tidsplan för kammarens sammanträden under återstoden av riksmötet 1975/76. Vidare tillställs ledamöterna protokollsutdrag från talmanskonferensen om det fortsatta riksdagsarbelet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1975/76:180 till skatteutskottet

1975/76:191 till justitieutskottet

1975/76:198 till civilutskoltet

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Motion

1975/76:2372 lill utbildningsutskottet

§ 6 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:161.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

§ 7 Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m. (forts.)

Fortsattes överiäggningen om näringsuiskottets betänkande 1975/76:39.

Hert LORENTZON (vpk):

Herr talman! Motionen 2158 gäller sysselsättningsskapande åtgärder i Västernorriands län. Några av motionens yrkanden har förts över till näringsutskottet, andra yrkanden behandlas av inrikesutskotiet.

Molionen syftar till att riksdagen uttalar sig för ett åtgärdsprogram i syfte all lill Västernorrland förlägga industrier och åstadkomma sysselsättningstillfällen, varvid förutsätts inriktning pä framtidsbetonade industrier med insättande av medel ur AP-fonderna.

Bland de yrkanden som nu behandlas i näringsutskottets betänkande nr 39 finns ett om alt Slatsföretag AB förskaffar sig rällen lill produktion av s. k. matmaskiner samt att denna produktion förläggs till Västernorrland.

Ett annat yrkande gäller all statlig petrokemisk industri också föriäggs lill Västernorrland.

Under en rad av år har vi från vänsterpartiet kommunisterna i motioner aktualiserat frågan om den träkemiska forskningen för att ur skogen som råvara få fram nya konsumtionsvaror och därmed nya sysselsättningstillfällen. Vi har bl. a. knutit an till vad regeringen framhöll redan i propositionen 185 år 1964:

"En avgörande förutsätining för en fortsatt snabb standardslegring är att vårt näringsliv anpassas och utvecklas efter det moderna samhällets krav. Ny teknik, nya produktionsprocesser och nya varor kommer all skapa nya företag och nya marknader."

För skogslänen och framför allt för Västernorrlands län vore en sådan utveckling önskvärd. Jag skall i detta sammanhang inte ta upp frågan om de överväldigande sysselsättningssvårigheter som sedan många år varit för handen i detta län eller nämna siffror om den omfattande utflyttningen, endast påpeka att Väsiernorrlands län sysselsällningsmässigl fortfarande befinner sig i ett mycket prekärt läge och att det inte räcker med beredskapsarbeten eller en och annan filialanläggning som plåster pä såren. Dessa filialanläggningar har f ö. stora svårigheter att klara livhanken. Vad länet behöver är framtidsbetonade industrier.

Vad beträffar avancerad träkemisk forskning har Sverige i förhällande till andra länder hittills varit mycket efterblivet.

Länder som Finland, Schweiz, Västtyskland, USA och Sovjetunionen har sedan länge löst frågan om exempelvis foderproleinframslällning ur biprodukter vid cellulosaframställning, de s. k. sulfilavluiarna. Jag citerar ur Svensk Papperstidning, där forskarna Mats Ek och Karl-Erik Eriksson

säger: "1 Västtyskland sker foderjäslodling på sulfilavlutar i Mann-

heim. I öststaterna räcker inle sulfilavluiarna, där syrahydrolyseras även sågverksavfall för produktion av foderjäst, trois svår konkurrens från

boardlillverkarna om sågverksavfallet. Enbart i Sovjetunionen uppgavs produktionen 1972 vara 140 000 ton foderjäst från sådana material. Även i USA ökar intresset för foderjästlillverkning av sulfilavlutar. Flera anläggningar är i drift. Av produktionen vid en anläggning i Salem, Oregon, går 50 procent till livsmedelsändamål. Även i Finland insåg man tidigt värdet av proteinlillverkning. Sedan någon lid har man där i gång tvä anläggningar båda med en kapacitet av vardera 10 000 årslön, baserat på sulfilavlutar."

Nu har även Sverige kommit med i denna forskning. Enligt samma forskare som citerats prövas nu praktiskt vid Svenska träforskningsin-stitutel en svensk metod att omvandla cellulosaindustrins avfall lill mat för djur och människor. Metoden har utvecklats sä långt att ett företag vill köpa rätten att tillverka och sälja dessa "malmaskiner" över hela världen. Om den svenska skogs- och växtindustrins avfall skulle bearbetas av olika rötsvampar i proteinmaskiner, vilket samma forskare inte håller för uteslutet, skulle mängden av framställt protein uppgå till 260 000 årslön, tillräckligt för att täcka behovet för 11 miljoner människor.

1 nr 1 i år av Svenska träforskningsinslitutets tidskrift Kontakt säger forskaren Kari-Erik Eriksson, som ligger bakom de forskningar det här är fråga om, att en helt ny teknik har utvecklats i Sverige och att man har fått fram en prototyp till fabriksanläggning. Huvudprodukten man får fram är protein, dvs. grunden för föda för djur och människor. I samma intervju säger denne forskare:

"Om vi ser till andra råvarukällor än skogsindustrin finns enorma möjligheter lill proteinframställning: halm,sockerrörsbagass, majskolvavfall,

fruktavfall-- i USA, Sydamerika, Indien, på Kuba. Vad som i dag

går till bränning eller förruttnelse kan bli föda. Förbränning av halm har t ex förbjudits i USA p g a luftföroreningarna. Halmen är där ett stort avfallsproblem, som skulle kunna användas till något mer konstruktivt."

Därför menar samme forskare alt metoden kan bli en viktig exportprodukt. Intresset från utlandet har också varit mycket stort. BBC har varit på Svenska träforskningsinstitutet och spelat in huvuddelen av en 50-minutersfilm om de mikrobiologiska projekten. Det kan ju vara särskilt glädjande för oss svenskar att se svenska forskare kunna visa på så banbrytande resultat.

Det har under den tid dessa forskningar pågått många gånger inte varit lätt, säger samma forskare, och han fortsätter: Förståelsen för denna grundläggande forskning har av naturiiga skäl inte alltid varit så stor inom den svenska skogsindustrin, eftersom denna forskning inte tidigare varit representerad inom branschen. Förståelsen från skogsindustrin för denna avancerade forskning är däremot nu betydligt större än tidigare.

Att skogsbolagen inte tidigare visat detta intresse för den avancerade forskning som vi har tagit upp i motioner - vi började med det redan på 1960-talel-är ju beroende på att skogsbolagen gjorde sina stora profiter framförallt på råvaror och halvfabrikat. Nu börjar däremot skogsindustrin

Nr 97

Fredagen den 2aprill976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

enligt denne forskare alt visa sitt intresse för sådan forskning. Möjligen kan detla bero på att skogsbolagen nu känner en ny guldvitiring.

Frågan är om dessa forskningsresultat, som har betydelse för fram
tidsbetonade industrier, skall överlämnas till det privata näringslivet eller
Teckning av aktier i om Statsföretag AB skall ta hand om detla. Det första yrkandet i molionen
Statsföretag AB, är att Statsföretag förskaffar sig rätten till produktionen i de industri-
m. m. anläggningar del här är fråga om och att denna produktion förläggs lill

Västernorrlands län.

Det andra yrkandel i motion 2158 är att en statlig petrokemisk industri föriäggs till Västernorrland. Redan för sju år sedan aktualiserade kommunisterna i Västernorrland i en motion till landstinget frågan om att föriägga en petrokemisk industri till detta län. Landstingsmajoriteten kunde då inle känna något inlresse för denna fråga. Nu har dock länsstyrelsen i Länsplan 74 fört fram samma projekt. De socialdemokratiska riksdagsmännen från Västernorriand har även de i motion till årets riksdag aktualiserat samma fråga.

Jag vill gärna till riksdagens protokoll inläsa vad vänsterpartiet kommunisterna skrev i sin motion år 1968 - det är alltså sju år sedan dess. Det finns också anfört i vår motion 1975/76:2157: "Petrokemiska företag kommer att byggas i Sverige av enskilda företagare, vilket visar att det är en industrisektor man väntar sig myckel av. Därför bör de samhälleliga organen i tid skaffa sig inflytande över denna industrigren för att förhindra att de utländska oljebolagen skaffar sig fullständig dominans över densamma."

I molionen framhölls vikten av alt förlägga en dylik industri lill Väsler-norriand för att stoppa utflyttningen och ge fier människor arbetstillfällen. Även om sju år har försuttits är frågan om en samhällsägd petrokemisk industri i Västernorriand fortfarande lika aktuell från sysselsättningssynpunkt.

Nu är jag myckel väl medveten om att storfinansen och monopolkapitalet inom denna bransch anser att dylika industrier skall placeras vid västkuslen, och regeringen har ju, i varje fall hittills, varit helt överens med monopolkapitalet i denna fråga. Men, herr lalman, samhället måste ändå någon gång träda in i denna bransch, den petrokemiska industrin, och inle helt överiämna den ål monopolen. I Västernorriand finns del en utvecklad kemisk industri, även den i viss utsträckning byggd på petrokemi. Inte endast sysselsällningsmässigl är därför Västernorriand väl lämpat för en framtidsbelonad industrianläggning sådan som den det här är fråga om.

Jag vill, herr lalman, yrka bifall till reservationen 8 vid näringsutskollets betänkande nr 39.

Herr PETTERSSON i Västerås (vpk):

Herr talman! I näringsutskollets betänkande nr 39 behandlas min motion 1975/76:1811 angående sysselsättnings-och näringspolitiska åtgärder för Väslmanlands län.

Jag utgår ifrån att det är bekant för kammarens ärade ledamöter att Väslmanlands län kännetecknas av stagnation och tillbakagång. Från 1950- och 1960-talen, då länet var ett av de mest expansiva i landet, har bilden helt förändrats. Länet har drabbats av en kraftig befolknings-aviappning under senare år. Enbart under åren 1971-1974 hade länet en fiyllningsföriusl på omkring 7 000 personer. År 1975 var Västmanlands län det enda länet i landet som noterade en befolkningsminskning.

Éll annat grunddrag är obalansen, som främst kommer till uttryck i industrins ensidighet och bristen på alternativa sysselsättningar. Inga som helst åtgärder har vidtagits för att minska ensidigheten.

I denna ensidighet och obalans finner vi ännu ett kännetecknande drag för Västmanland. Det är en extrem koncentration till enstaka företag. Främst gäller detta Fagersta och Skinnskatteberg, som är helt beroende av ett enda företag i vardera kommunen. Skinnskattebergs kommun har f ö. glesbygdsproblem jämförbara med Norrlandskommuners, och del vill inle säga litet när man har klart för sig att denna kommun ligger i Västmanlands län. Statliga myndigheter bör observera detla faktum när det gäller åtgärder i stödjande syfte.

Stagnationen, tillbakagången, obalansen och ensidigheten i industristrukturen vållar självfallet stora problem med arbetslöshet och sociala och ekonomiska svårigheter som följdverkningar.

Arbetslösheten är stor, främst bland kvinnor och ungdom. Enligt mä-nadsöversikien för februari innevarande är var 6 412 personer arbetslösa och i behov av arbete och utkomst. Kvinnorna utgjorde under rapport-månaden 49 % och ungdomarna under 25 år 38 % av samtliga arbetslösa.

Hur många personer i olika åldrar, män eller kvinnor, som därutöver önskar arbete men som inle finner del mödan värt att gå till arbetsförmedlingen och söka arbele på grund av att de vet att inget finns att få, det talar inte statistiken om. Vi vet dock att det är ett betydande antal, främst kvinnor, som önskar både hel- och deltidsarbete. Det är alltså kvinnor och ungdom - särskilt unga kvinnor - som drabbas hårdast av arbetslöshet.

Svårigheterna för de unga all fä arbete hänger inte i någon större utsträckning ihop med konjunkturen. Om det vore så, skulle man ju kunna lösa problemet med ökad utbildning och med beredskapsarbete. AMS skulle kunna mobilisera åtgärder under nedgångsperioderna. Men arbetslösheten har snarare att göra med hela samhällets utveckling. Det kapitalistiska samhälle vi lever i präglas av stagnationstendenser och allt djupare kris. Vi har en produktion som förändras. Maskiner minskar i allt större omfalining behovet av arbetskraft. Arbetstempot intensifieras och utsugningen av de arbeiande som finns kvar skärps alltmer. Obalansen och ensidigheten i industristrukturen i vårt län medför att personer med högre utbildning inle finner lämpligt arbete pä hemorten ulan tvingas flytta för att få arbete som är anpassat till utbildningen. Bristen på alternativa sysselsättningar främjar en ökad utflyllning till men för hela samhällsbilden.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

De åtgärder som sätts in är oftast av defensiv karaktär. Det saknas följaktligen offensiva metoder. Arbetsförmedlingarnas roll i sammanhanget är inte oväsentlig; tvärtom är det nödvändigl med större personella resurser för att hjälpa de arbetssökande. Det handlar om personalförstärkningar för alt arbetsförmedlarna skall få tid alt öka sina kontakter med de eventuella arbetsgivarna och alt hjälpa de arbetssökande att kontakta dem. Ofta är dé arbetssökande inte kapabla att föra sin egen talan. De känner inte arbetsplatsens miljö osv. Här behövs också en vidareutbildning av arbetsförmedlingens personal. Det skulle heller inle skada, utan tvärtom vara till gagn, om arbetsförmedlaren också finge tillfälle att under någon tid gå ut på en arbetsplats för att själv lära känna de villkor i arbetslivet som han eller hon har att erbjuda sina klienter. Delta som gäller arbetsförmedlingens uppgifter tror jag är av utomordentligt stor betydelse. Men självfallet är huvudfrågan om det finns något arbete att förmedla.

Ett offensivt program för att skapa arbetstillfällen måsle utgå från målsättningen om allas rätt lill arbele oavsett kön och bosättningsort. Full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster bör vara varje läns målsättning. Det betyder att man måste göra slut på den regionala obalansen och styra alla större investeringar för alt skapa en allsidig arbetsmarknad.

I motionen 1811 har jag pekat pä några nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med de problem som vi har i Västmanlands län. Jag har föreslagit att riksdagen hemställer hos regeringen om alt skyndsamma sysselsättnings- och näringspolitiska åtgärder för Västmanlands vidkommande snarast tas upp till prövning i industri- och arbetsmarknadsdepartementen. Särskilt har jag berört frågan om prospeklering av malmbrytning samt förulsättningarna för anläggandel av specialsiålverk och komplellerande verkstadsindustrier.

Som vanligt hänvisar utskottsmajoriteten till utredningar - dels till en utredning som sysslar med stålverksindustrin, dels till den mineralpolitiska utredningen. För prospeklering av malmfyndigheterna hänvisar man till SGU, dvs. Sveriges geologiska undersökning, vars inriktning nämnden för statens gruvegendom ansvarar för. Till det sistnämnda finns det anledning all säga att man från riksdagen borde rikta SGU:s uppmärksamhet på alt de största malmfyndigheterna i Mellansverige finns, såviii man vet, i Norbergsområdet och måste betraktas som en utomordentlig tillgäng för den svenska stålindustrin.

Sedan säger man i utskoltsskrivhingen: "Beträffande de allmänna regionalpolitiska aspekterna gäller detsamma för Västmanlands län som i övrigt. De problem som föreligger i länet bör i första hand las upp i samband med länsplaneringen." Med detta avstyrker man motionen.

Nu är del så, herr talman, att länsplaneringen har tagit upp dessa frågor, och för att realisera målsättningen och ambitionen måste man ju ha samhälleligt stöd. Staten måste alltså gå in för au klara ut dessa problem. Jag vill också i sammanhanget erinra om den FCO- och SAP-konferens

som hölls i Västerås i mitten av mars månad, där statsrådet Ingemund Bengtsson var med och diskuterade länets sysselsättningsproblem. På denna konferens ställdes enligt tidningsreferat krav på större satsningar i statliga basindustrier, krav på all regeringen och statsrådet skall rycka ut lill undsättning för Västmanlands län och krav på en ordentlig inventering av malmfyndigheterna i Norbergsområdet. Det handlar alltså om att regeringen och vederbörliga departement snabbi går in och åtgärdar dessa problem.

Om det inte snabbt vidtas åtgärder, kommer utvecklingen i länet att fortsätta trenden neråt. Det kommer att innebära stora konsekvenser i fråga om den sociala servicens upprätthållande. Människornas rättmätiga krav pä socialt och kulturellt utbud blir ännu sämre tillgodosedda. Del betyder att den unga generationen i ännu större utsträckning tvingas lämna länet. Det betyder fortsatta fiyttningsförluster för länet. För att vända denna trend och denna skrämmande utveckling fordras inte bara att de lokala kommunala och de regionala politiska organen lägger största aktivitet i dagen. De centrala organen måste självfallet här känna sitt ansvar. De många tusen människor, kvinnor och ungdomar, människor oavsett ålder och kön, som i dag ropar efter den grundläggande rättigheten att få ell arbete där de är bofasta, måste tillgodoses.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen 7 i utskottets betänkande.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! 1 molionen 841, där jag står som första namn, föreslås all riksdagen hemställer hos regeringen om initiativ till en statlig industrisatsning i Värmland genom medel ur AP-fonden, bl. a. för att genom en vidareförädling av träråvaran kunna vidga sysselsättningsmöjligheterna.

I sill yttrande över motionen hänvisar näringsutskottet till att man år 1974 också behandlade en motion om statliga produktionsinitialiv för ökad sysselsättning i Värmland. Det är alldeles riktigt alt jag i både motioner och interpellationer vid flera tillfällen tagit upp frågan om statliga initiativ för att varaktigt lösa sysselsättningsproblemen i Värmland. Del är ju så - det blir och mer uppenbart för alla - att det privata näringslivet i Värmland inle förmår förse befolkningen med arbeislillfällen. Tvärtom är det här liksom i alla skogslän på det sättet att koncentrationen av kapitalet lagil sig utlryck i att företag fiyltal till södra Värmland men också vidare mot västkusten och längre söderut, och det har skapat stora problem för vårt län. Del lorde dessutom inte finnas många län som är så bolagsdominerade som Värmland. Uddeholms AB och Billeruds AB dominerar näringslivet, och dessa bolag står också på mänga orter, framförallt s. k. bruksorter, för den enda industri som finns. Tillsammans med de förut nämnda problemen bidrar della till alt jag även i fortsällningen kommer all aktualisera de frågeställningar som finns i motionen.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Utskollel avvisade vid behandlingen år 1974 tanken all riksdagen skulle ge sådana deialjerade anvisningar rörande engagemang från allmänna pensionsfondens sida som föreslagits i motionen, men utskottet anslöt sig lill min bedömning alt utvecklingen inom Värmlands län motiverade kraftfulla insatser. Utskottet hänvisade emellertid till det pågående arbetet med Länsplanering 1974 och sade sig förutsätta alt olika vägar alt komma till rätta med sysselsättningsproblemen och näringslivets strukturproblem i Värmlands län skulle noga prövas i samband med länsplaneringsarbetei. På liknande sätt har man uttryckt sig när man behandlat årets motion.

Vad sägs då i Länsplanering 1974? Det kan ju vara intressant all se lilel grand pä de tankegångar som ändå finns där.

Även i Länsplanering 1974 för Värmlands län behandlas frågan om ökat slatligl inflytande över näringslivet liksom frågan om statliga nyetableringar i sysselsättningsfrämjande syfte. Det framhålls helt neutralt att redan nu upplever många del ställiga inflytandet över det privata näringslivet som för stort, medan det från andra håll framförs krav pä starkare styrmedel och ökad kontroll. När det gäller utvecklingstendenser av betydelse för regionalpolitiken påpekar man dock alt den ökande koncentrationen av beslutsfattande och ägande inom näringslivet är en osäkerhetsfaktor för enskilda individer och orter. Den bör därför uppmärksammas i den framlida regionalpolitiska planeringen, heter det vidare.

Sedan menar man att ett statligt inflytande över näringslivet självfallet måste kombineras med ett ökat slatligl ansvar för alt sysselsälinings-möjlighelerna tryggas även genom statliga företagselableringar i syssel-sätlningssvaga län. Belräffande regionalpoliliska styrmedel framhåller man all de nuvarande siimulansmedlen inte är tillräckliga för all nå de regionalpolitiska målen. Nuvarande medel bör därför kombineras med medel av mer direkt styrande karaktär, sägs det.

Frågan om möjligheterna all styra industrier och investeringar till sys-selsällningsbehövande områden är en fråga som engagerar alll fler människor på det regionala och lokala planet. Från vänsterpartiet kommunisternas sida har vi ju länge hävdat att nuvarande styrmedel är otillräckliga, och del är mol den bakgrunden vi förordar statligt byggande av industrier. Det är inget tvivel om att det här kravet har resonans hos kommunalmännen landet runt. Jag skall här bara peka på ett exempel. I samband med att värmländska kommunalmän informerades om innehållet i Länsplanering 1974 för Värmland krävde kommunalmännen från de nordvärmländska kommunerna Torsby och Hagfors en ökad statlig satsning på Värmland, helst i form av basindustrier. Man pekade också på all del inle finns tillräckliga styrmedel när det gäller industrins lokalisering. De morötter som nu används som lockmedel räcker inte till - det var del sätt man uttryckte sig pä.

I länsprogrammet beskrivs vidare utförligt befolkningsutvecklingen i länet. Denna har, speciellt under 1960-lalel, varit mycket negaliv. Länels folkmängd minskade då med drygt 6 000 personer. Utflyttningen rörde

sig dock om drygt 10 000 personer. Även under senare delen av 1950-talet skedde en stor nelloutflyllning. Främst har det varit unga människor som flyttal. Antalet äldre människor har ökat. Detla har i sin lur medfört att antalet födda fr. o. m. år 1969 varit lägre än antalet döda i länet som helhet. Det slås också fast i programmet att befolkningens åldersstruktur får betydelse för befolkningsutvecklingen i länet.

Vidare har man förstås uppmärksammat att länets industristruktur i relativt stor utsträckning domineras av konjunkturmässiga och kapitalintensiva industrier: massa- och pappersindustrier, kemiska fabriker samt järn- och stålverk. Sysselsättningen har, trots kraftiga produktionsökningar, stagnerat under de senaste årtiondena. Verkstadsindustrin har expanderat men är i förhållande till verkstadsindustrin inom riket i genomsnitt fortfarande underrepresenterad i länet. Man säger också att det ensidiga näringslivet och dess brist på sysselsällningsmässigl expansiva delar har givit länet höga arbetslöshetssiffror.

Del finns alltså en underton av oro i resonemangen i Länsplanering 1974, en oro över att det som man kan göra inom ramarna för den biandekonomi man accepterar inte skall räcka till för att klara de målsättningar man ställer upp. Man är inne pä tanken att staten skall träda in men driver ändå inle de planerna fullt ut och med full kraft.

När det gäller skogsindustrin i Värmland, som egentligen ägs helt av Uddeholm, Billerud och Vänerskog, har det inom branschen skett en kraftig strukturrationalisering. Flera fabriker har lagts ned, och produktionen är nu i stort koncentrerad till Väneromrädei. Som för skogsindustrin i övrigt i vårt land gäller också alt dessa företag inle har satsat några avgörande resurser för all få fram mer högförädlade produkter. Deras stora vinster på pappersmassa och papper - 1974 var t. ex. ett fanlasliskl år i det hänseendet för både Uddeholm och Billerud - har tydligen gjort all de inle har iniresseral sig för forskningsinsalser i slörre skala för all förädla iräråvaran.

Från Värmland förekommer vidare en omfattande export av sågat virke. Vänsterpartiet kommunisterna i Värmland har mol denna bakgrund sagt, all en statlig satsning på utvecklandet av nya produkter genom träkemisk forskning och förädling av det sågade virket skulle kunna ge arbetstillfällen i en utsträckning som helt skulle förändra sysselsättnings-situationen för Värmlands norra hälft.

Alt tankegångarna om nödvändigheten av att satsa på förädling också har förankring hos den värmländska befolkningen kan man utläsa av uttalanden som gjorts från fackligt håll. Så yttrade t. ex. tre ombudsmän från Skogsarbeiareförbundet helt nyligen i en intervju i Nya Wermlands-Tidningen all de befarade alt den värmländska skogsindustrin utbygg-nadsmässigl hade nåll lakel. "Tillväxten i den värmländska skogen är inte vad den borde vara, och avverkningstaklen har varit kraftig under senare år. Därför är del hög lid all de värmländska skogsbolagen sami Skogsägareföreningen Vänerskog släller in siktel på förädling. Del är räddningen både expansions- och sysselsällningsmässigl," säger man.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Nr 97---------- Denna uppmaning rikiades lill det privata näringslivet i Värmland.
Fredagen den-- '" '"' ' ®" sådan satsning kommer alt lösa de här frågorna.
2 aoril 1976---- '" socialdemokratiska partikongressen lanserade ett ombud tanken
--------------- på ett Skogsverk 80 för Värmland. Del ligger i linje med vad vpk har

Teckning av aktier i föreslagil. I varje fall menar vi att del behövs en ordentlig statlig satsning

Statsföretag AB, av den typ som nämns i motionen 841.

m. m. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 6.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! Gotland hör till de regioner i vårt land där särskilda åtgärder är nödvändiga för att klara sysselsättnings- och utkomstmöjligheterna för invånarna. Den största basnäringen är jordbruket, som genom den fortgående rationaliseringen ständigt minskar antalet sysselsatta. Industrisektorn är underdimensionerad och måste byggas ul. Dess näringsgrensandel var 1970 endast 18,4 % mot 31 % för hela riket. För all kompensera avgången inom de areella näringarna krävs därför en jämförelsevis mycket kraftigare procentuell ökning inom de s, k, stadsnäringarna än för riket i övrigt.

Utvecklingen de senaste åren visar att ungdomsarbetslösheten blir ett alltmer svårbemästrat problem och all netloulflyttningen av ungdomar fortsätter. Visseriigen har befolkningsminskningen upphört och befolkningstalet stabiliserats omkring 54 000, men de yrkesverksamma åldrarna kan inte få urholkas ytteriigare, om framtiden skall tryggas.

Näringslivet måsle således byggas ul, och induslrisekiorn är därvid av stort inlresse. Förulsätlningsskapande åtgärder har vidtagits och vidtas frän statsmakternas sida. Sålunda har Gotland tillförts allmänna stödområdet, beslut har fattats alt koslnaderna för godstransporter på färjorna skall bringas ned till en nivå som motsvarar vägpriserna, och skatteutjämningen har förbättrats. Ytteriigare åtgärder måsle dock till. En enhällig opinion på Gotland hävdar all regionen bör tillföras inre stödområdet och att taxenivån för elektrisk energi, som f n. är mycket oförmånlig, måste nedbringas till den nivå som tillämpas i jämförbara områden i vårt land.

Men andra mera direkta stödåtgärder är också nödvändiga. Behovet av nya arbetslillfällen är myckel stort. I Länsprogram 1974 har beräknats all 1 500 nya arbetslillfällen behövs fram lill 1980 utöver vad som är inräknat i prognoserna. Det befintliga näringslivet på Golland bedrivs i privalägd och i kooperaliv regi. Men salsningarna har hittills inte varit tillräckliga.

I motionen 1767 av Per-Axel Nilsson och mig föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller om inventering och förslag på industriprojekt som inom ramen för Slalsförelagsgruppens invesieringsprogram kan vara lämpliga all lokalisera till Golland.

Uiskouets majorilel har åstadkommil en i och försig välvillig skrivning

och uttalat att dessa möjligheter bör beaktas vid den fortsatta regional-

12 politiska planeringen. Något beslut av riksdagen om särskilt uppdrag till

Statsföretag som motionärerna föreslår anser utskottets majoritet inte motiverat.

I reservationen till utskottets betänkande sägs emellertid all frågan om möjligheterna att lokalisera ställiga industriprojekt till Golland särskilt bör beaktas och all Statsföretag alltså bör få i uppdrag att, såsom föreslås i motionen 1767, göra en inventering av industriprojekt som lämpar sig för lokalisering lill Gotland.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservation nr 5.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Med detta anförande, i vilket herrar Schöll (m) och Ekinge (fp) instämde, var överläggningen slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskoliels hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Regnéll begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 252 Nej - 38

Mom. 3

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsuiskottets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Regnéll och Hovhammar.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparal. Denna omrösl-ning gav följande resullal:

Ja - 251 Nej - 38

Mom. 4

Ulskoliels hemsiällan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoliels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begäri votering uppläsles och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskollets hemställan i belänkandel nr 39 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273 Nej - 15

Mom. 6

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsuiskottets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Svensson i Malmö be-

gärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

omröstning gav följande resultat

Ja - 276 Nej - 15

Mom. 7

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskoliels hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskollets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Regnéll m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 131 Nej - 160°

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsuiskottets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 8 röstar ja, den (det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271 Nej - 17

Mom. 9

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra

Nr 97 propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson

Fredagen den ' 'Imö begärt voiering uppläsles och godkändes följande voterings-

2 april 1976 proposition:

Teckning av aktier i   Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i be-
Statsföretag AB,        tänkandet nr 39 mom. 9 röstar ja,
m. m.                 den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Svensson

i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 10

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 39 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 15

Avstår - 1

Mom. 11 och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 8 Arbetsmarknadspolitiken

Föredrogs inrikesutskottets betänkande 1975/76:33 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller Arbetsmarknad m. m. jämte motioner.

I detta betänkande behandlades regeringens i propositionen 1975/76:100 bilaga 13 (arbetsmarknadsdepartementet) - efter föredragning av statsråden Bengtsson och Leijon - framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret 1976/77 till Arbetsmarknad m. m., punkterna B 1-B 8 samt till Arbetsmiljö, punkten C 5.

Punkten B 9 behandlades av utskottet i ett senare belänkande och punkterna BIO och Bil i betänkandet InU 1975/76:32. Punkterna C 1-C 4 hade remitterats till socialutskottet och behandlades i betänkandet SoU 1975/76:31.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politiken

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:191 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats

1. alt riksdagen godkände de riktlinjer för intensifierat bekämpande
av ungdomsarbetslösheten som uppdragits i motionen, innebärande

a. att arbetsförmedlingen gavs ökade resurser för att kunna göra slörre
insatser för arbetslös ungdom på alla orter där ungdomen hade svårt
att få arbete,

b. att nya former för varvad utbildning infördes som ett medel i de
arbelslöshelsbekämpande åtgärderna, innebärande olika kombinations
former av arbetsmarknadsutbildning-anställning,

c. all beredskapsarbetena för ungdom planerades i former som ga
ranterade anställning efter avslutat beredskapsarbete,

d. all beredskapsarbetena för ungdom i övrigt utformades så att de
gav kvalificerad praktik och inle enbart blev former för sysselsättning
under begränsade perioder,

e. att all planering som rörde arbelslöshelsbekämpande åtgärder för
ungdom skedde i samråd med de politiska och fackliga ungdomsorga
nisationerna,

2. all riksdagen hos regeringen hemställde att dagpenningen vid ar
betsmarknadsutbildning fastställdes lill 90 kr. per dag för alla som inte
var medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa eller var medlemmar men
inle uppfyllde villkoren för ersältning vilket således betydde att bestäm
melsen om dagpenning på 45 kr. per dag för den som inle fyllt 20 år
upphävdes,

1975/76:249 av herr Börjesson i Falköping m. fi. (c),

1975/76:282 av fru Göthberg (c) och fru Andersson i Hjärlum (c),

2 Riksdagens prolokoll 1975/76. Nr 97-98

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

1975/76:387 av hert Ahlmark m. fi. (fp).

1975/76:437 av herr Henrikson m. fl. (s).

1975/76:438 av herr Hermansson m. fl. (vpk).

1975/76:439 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m, c, fp).

1975/76:440 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari yrkals all riksdagen, med understrykande av all allt praklikantarbeie skulle avlönas enligt principen lön efter utfört arbete, hos regeringen hemställde om initiativ till att förhandlingar kom till stånd mellan vederbörande partsorganisationer rörande lönevillkor m. m. för praktikanter,

1975/76:512 av hert Alftin m. fl. (s),

1975/76:516 av herrar Stridsman (c) och Rämgård (c), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde en utredning för att komma med förslag rörande de handikappades möjlighet att få ett arbele på den öppna arbetsmarknaden,

1975/76:517 av fru af Ugglas (m) och herr Oskarson (m),

1975/76:652 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari - såviil nu var i fråga - yrkats

1. all riksdagen uttalade att sysselsättningspoliliken borde ges en sådan
inriktning all alla ungdomar tillförsäkrades arbete, utbildning eller prak
tik,

2. au riksdagen beslutade införa ett bidrag om 10 kr. per timme lill arbetsgivare som anställde och under sex månader utbildade ungdomar under 25 år,

3. att riksdagen beslutade att statsbidragen lill kommuner som anordnade särskilda beredskapsarbeten för ungdomar saties lill 75 % av den totala kostnaden,

4. att riksdagen beslutade all bidragen i punkterna 2 och 3 skulle utgå fr. o. m. den 1 januari i år och l. o. m. i förslå hand utgången av 1976,

6. all riksdagen uttalade att flyttningsbidragen i princip borde läcka de faktiska flyllningskostnaderna.

1975/76:684 av herr Ångslröm (fp) och fru Fraenkel (fp), vari yrkals all riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om förslag lill höjning av statsbidraget till bil sä att full kostnadsläckning uppkom,

2. hos regeringen anhålla om förslag till ändrade inkomstprövnings-regler för statsbidraget till inköp av bil för handikappade så alt

a. den övre inkomstgränsen höjdes till 50 000 kr. och den lägre i paritet

med detta. Nr 97

Fredaj 2 april 1976

b. vid beräkningen av bruiioinkomslen handikappersättningen icke Fredaeen den medräknades som inkomst,

3. hos regeringen begära förslag till slopande av bestämmelserna om
återkrav av bidrag till bil. Arbetsmarknads-

politiken 1975/76:849 av hert Brännström m. fl. (s);

1975/76:851 av fröken Engman m.fl. (s),

1975/76:867 av hert Söderström (m),

1975/76:889 av fru af Ugglas (m) och hert Danell (m),

1975/76:1514 av hert Olsson i Järvsö m.fl. (c, fp),

1975/76:1831 av fru Andersson i Hjärlum (c) och fru Göthberg (c),

1975/76:1832 av herrar Andersson i Lycksele (s) och Nygren (s), vari yrkals att riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om att mottagande av den s. k. 15-kronan inte skulle utgöra hinder för att erhålla introduktionsstöd i stödområdet,

1975/76:1834 av herr förste vice talmannen Bengtson m.fl. (c),

1975/76:1837 av herr Börjesson i Falköping (c),

1975/76:1841 av hert Danell (m),

1975/76:1855 av herr Gustavsson i Alvesta (c),

1975/76:1860 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 18 S enligt motionärernas förslag, innebärande uppräkning av helt kontant arbetsmarknadsstöd från 45 kr. till 75 kr. för dag och halvt stöd från 23 kr. till 38 kr. för dag,

1975/76:1863 av herr Hovhammar (m),

1975/76:1866 av fru Jonäng (c) och herr Granstedt (c), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde

1. en utredning i syfte all bereda handikappade sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden och att därvid även göra en utvärdering av 1973 års lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder,

2. alt bidragen vid halvskyddad sysselsättning omprövades enligt arbetsmarknadsstyrelsens förslag, 19

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

1975/76:1867 av fru Karlsson m.fl. (c),

1975/76:1872 av herr Lindström m.fl. (s),

1975/76:1877 av hert Molin m.fl. (fp, c, m),

1975/76:1878 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m, c, fp),

1975/76:1879 av hert Nilsson i Kristianstad (s),

1975/76:1880 av herr Nilsson i Kristianstad (s).

1975/76:1882 av herrar Nilsson i Visby (s) och Gustafsson i Stenkyrka

(c),

1975/76:1885 av herr Nordgren m.fl. (m), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om ändring av 5 § lagen om anställningsskydd för att bereda vidgad möjlighet till praktikanställning i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975/76:1886 av hert Nordgren m.fl. (m, c),

1975/76:1888 av herr Olsson i Järvsö m.fl. (c, m),

1975/76:1890 av hert Persson i Karistad m.fl. (s),

1975/76:1891 av herrar Petersson i Ronneby (c) och Elmstedt (c), vari yrkals att riksdagen beslutade om en ändring av bestämmelserna beträffande praktikarbeten för arbetslös ungdom, innebärande alt bestämmelserna i fråga även skulle omfatta företag inom den privata sektorn,

1975/76:1895 av fröken Rogestam (c),

1975/76:1896 av fröken Rogestam m. fl. (c),

1975/76:1899 av herr Strindberg m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde en skyndsam utredning av arbetsmarknadsutbildningens effektivitet med uppgift att framlägga förslag om de förändringar i dess framlida inriktning som kunde bidra till att underlätta för arbetssökande att erhålla varaktig sysselsättning,

1975/76:1904 av hert Werner i Malmö (m),

1975/76:1905 av herr Wirtén (fp), vari yrkats att riksdagen beslutade att anställningsvillkoret vid förelagsutbildning skulle borttas.

1975/76:2033 av herr Bohman m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen hos Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

regeringen skulle anhålla om tilläggsdirektiv till sysselsättningsutredningen innebärande att den även skulle studera arbetsmarknadspolitiken och göra en utvärdering av vunna erfarenheter och lämna förslag till den framtida inriktningen av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet samt särskilt studera de.problem som skapats av den växande arbetslösheten bland ungdomar, kvinnor och tjänstemän,

1975/76:2034 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att en utredning tillsattes med uppgift att granska effekterna av de s. k. trygghetslagarna med avseende på möjligheterna för ungdom, kvinnor, handikappade, äldre och s. k. svårplacerad arbetskraft att fä arbete på den öppna arbetsmarknaden,

1975/76:2085 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari yrkats att riksdagen anvisade till Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning 15 000 000 kr. utöver regeringens förslag för reaktiveringskurser för sjuksköterskor och utbildning av sjukvårdsbiträden m. fl.,

1975/76:2098 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c, m),

1975/76:2135 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade

1. alt hos regeringen begära att effekterna av lagen om anställningstrygghet utvärderades i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att i övrigt ansluta sig till punkterna 1, 2, 4, 6, 8, 9, 10, 11, 13 och 14 i det åtgärdsprogram för på arbetsmarknaden utsatta grupper som presenterades i motionen,

1975/76:2149 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt här var i fråga yrkats att riksdagen beslutade att hos regeringen hemställa om förslag lill åtgärder för alt förverkliga det ijugopunktsprogram för kamp mol kvinnodiskriminering som redovisades i denna motion, innebärande såviii här var i fråga

1. all all yrkesorienlerande och platsanvisande personal hos arbetsmarknadsstyrelsen (och länsarbetsnämnderna) gavs utbildning i kvinnofrågan,

2. att instruktioner som syftade till att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden utarbetades för arbetsförmedlingarna, och

1975/76:2157 av herr Lorentzon (vpk), vari såvitt här var i fråga yrkats att riksdagen uttalade sig för ett åtgärdsprogram i syfte all till Västernorrland förlägga industrier och åstadkomma sysselsällningstillfällen, varvid förulsatles inriktning pä framtidsbetonade industrier med insättandet av medel ur AP-fonderna och att åtgärderna borde avse bl. a.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

att arbetsmarknadsstyrelsen genom beredskapsarbete i Västernorriands inland skulle ekonomiskt svara för väsentlig del av åldringsvården där, i enlighet med i molionen anförda synpunkter (punklen d).

Utskottet hemställde

1. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning på att skapa regional balans m. m. au riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2135, yrkandet 2, såvitt angick punkterna 1, 2 och 10,

2. beträffande utvärdering av arbetsmarknadspolitiken m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:1899 och 1975/76:2033,

3. beträffande samhällets ansvar för de ungas möjlighet till arbete eller utbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:652, yrkandet 1, och 1975/76:2135, yrkandet 2 såvitt avsåg punkterna 6 och 8, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande förstärkning av arbetsförmedlingarnas resurser för ungdomar att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:191, yrkandet 1 a,

5. beträffande varvad utbildning alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:191, yrkandet 1 b,

6. beträffande ökad vårdyrkesutbildning för ungdom att motionen 1975/76:249 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten för ungdom att motionen 1975/76:652, yrkandena 3 och 4 såvitt nu var i fråga, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande läriingsbidrag m. m. au motionen 1975/76:1834 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande praktikarbete hos ungdomsorganisationer att molionen 1975/76:1872 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande beredskapsarbeten för ungdom på den enskilda sektorn att motionen 1975/76:1891 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande ökat antal praktikplatser i offentlig och privat regi att motionen 1975/76:2135, yrkandet 2 såvitt avsåg punklen 9, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

12. beträffande kvalificerad praktik genom beredskapsarbeten för ungdom, m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:191, yrkandena 1 c, d och e,

13. beträffande åtgärder för långtidsutbildade att motionen 1975/76:1841 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

14. beträffande bidrag till utbildning i företag av ungdomar att motionen 1975/76:652, yrkandena 2 och 4 såvitt nu var i fråga, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

15.,beträffande effektiviserad kommunal beredskapsplanering m. m. au motionen 1975/76:851 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

16. beträffande plan för ökat antal statliga praklikplalser att motionen 1975/76:889 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

17. beträffande löne- och anställningsvillkor för praktikanter alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:440,

16. beträffande ändring av 5 § lagen om anställningsskydd att motionen 1975/76:1885 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

17. belräffande personalförsiärkning till arbetsmarknadsverket alt riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:1837, yrkandet 1, och 1975/76:2135, yrkandet 2 såvitt avsåg punkten 11, skulle bifalla propositionens förslag,

18. beträffande anställning av handikappade som arbetsförmedlare att motionen 1975/76:1863 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

19. belräffande inslrukiioner om arbetsförmedlingens arbele på att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2149, yrkandet 2,

20. beträffande personalutbildning att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:1837, yrkandet 2, och 1975/76:2149, yrkandet 1,

21. beträffande höjning av starthjälp m. m. att riksdagen godkände i propositionen förordade ändringar av grunderna för flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1976,

22. beträffande täckning av faktiska flyttningskostnader att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:652, yrkandet 6,

23. belräffande räli för sammanboende lill flyiiningsbidrag alt motionen 1975/76:1890 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

24. all riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 597 927 000 kr.,

25. beträffande ramar för företagsutbildning att riksdagen bemyndigade regeringen att för budgetåret 1976/77 fastställa ramar för stöd till företag som av konjunklurpolitiska skäl anordnade utbildning av anställda,

26. beträffande kombination av introdukiionsstöd och bidrag med 15 kr. i timmen till företagsutbildning all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1832 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. belräffande anställningsvillkoret vid utbildning i företag av handikappade all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1905 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. beträffande utbildningsbidrag som sjukpenninggrundande inkomst att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1855,

29. belräffande höjt utbildningsbidrag till icke arbelslöshelsförsäkrade, m. m. all riksdagen med avslag på motionen 1975/76:191, yrkandet 2, godkände i propositionen förordade ändrade grunder för utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1976,

30. belräffande medelsberäkningen alt riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med avslag på motionen 1975/76:2085 lill Bidrag till arbetsmarknadsutbildning fÖr budgeiårei 1976/77 anvisade ett'anslag av 1 274 000 000 kr.,

33. beträffande sammanförande av samtliga anslag till vägbyggen un
der åttonde huvudtiteln att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:867,

34. belräffande kyrkorestaureringar på Gotland att motionen

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

1975/76:1882 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

35. beträffande medel till rekreationsområden kring nedre Dalälven och Mellanljusnan att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1514,

36. beträffande länsvägar i regionalpolitiskt viktiga områden all motionen 1975/76:2098 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

37. belräffande röjning av ungskog och sly utmed vägarna alt motionen 1975/76:282 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

38. beträffande registrering och mikrofilmning av folkrörelsearkiv att motionen 1975/76:1878 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

39. beträffande upprustning av hundgårdar att motionen 1975/76:439 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

40. beträffande stöd till åldringsvården i Västernorriand alt motionen 1975/76:2157, yrkandet d, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

41. all riksdagen medgav att regeringen fick bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att under budgetåret 1976/77 besluta om avskrivning av vissa lånefordringar enligt regeringens förslag,

42. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1976/77 anvisade ell reservationsanslag av 1 254 000 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskailemedlen,

43. alt riksdagen till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 300 000 000 kr.,

44. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1860,

45. beträffande översyn av reglerna om avstängning från rätt till kontant arbetsmarknadsstöd att motionen 1975/76:437 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

46. belräffande sänkning av väntetiden för rätt lill konlani arbetsmarknadsstöd alt motionen 1975/76:1877 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

47. beträffande kassaersätlning till företagare att motionen 1975/76:1886 inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

48. att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 870 400 000 kr.,

49. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med avslag på molionen 1975/76:517 till Totalförsvarsverksamhel för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 24 062 000 kr.,

50. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 1000 000 kr.,

51. alt riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

52. beträffande stödet till motorfordon för handikappade

A. att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1895, yrkandel 1, godkände i propositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag och lån lill motorfordon för handikappade, all lillämpas fr. o. m. den 1 juli 1976,

B. att motionerna 1975/76:684, yrkandena 1 och 2, samt 1975/76:1880 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

53. beträffande ålerkrav av bidrag lill motorfordon för handikappade au motionerna 1975/76:684, yrkandet 3, och 1975/76:1895, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

54. beträffande arkivarbete att motionen 1975/76:1904, i aktuell del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

55. beträffande principerna för bidrag till halvskyddad sysselsättning au motionerna 1975/76:387, 1975/76:1866, yrkandet 2, 1975/76:1867 och 1975/76:1904, i aktuell del, inle föranledde någon riksdagens åtgärd,

56. beträffande förhöjt bidrag till halvskyddad sysselsättning under budgetåret 1976/77, m. m. att molionen 1975/76:1888 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

57. beträffande inriktningen av anpassningsgruppernas arbete m. m. att motionen 1975/76:2135, yrkandet 2 såvitt avsåg punkterna 13 och 14, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

58. beträffande översyn av lagen om vissa anslällningsfrämjande ål-gärder alt molionen 1975/76:849 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

59. beträffande anpassningsgruppernas funktion som remissorgan vid prövning av förtidspensionsfall all molionen 1975/76:512 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

60. belräffande lillsällande av ulredning om handikappades sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden all motionerna 1975/76:516 och 1975/76:1866, yrkandet 1 såvitl nu var i fråga, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

61. beträffande åtgärder för sysselsättning åt gravt handikappad ungdom au motionerna 1975/76:1879 och 1975/76:1896 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

62. belräffande anställning av partiellt arbetsföra inom statlig verksamhet m. m. all molionen 1975/76:1831 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

63. belräffande ulvärdering av lagstiftningen om anställningstrygghet all motionerna 1975/76:1866, yrkandet 1 såvitt nu var i fråga, 1975/76:2034, yrkandel 1, och 1975/76:2135, yrkandel 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

64. beträffande sysselsättning åt handikappade i statliga produktionsföretag m. m. all motionen 1975/76:438 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

65. att riksdagen godkände i propositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag till arbelshjälpmedel ål handikappade samt för driftbidrag för arbetsträning resp. verkstäder för skyddat arbete, alt tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1976, i den mån dessa grunder inle behandlats i föregående punkter,

66. att riksdagen bemyndigade regeringen all besluta om ram för bidrag till anordnande av verkstäder inom arbetsvärden under budgetåret 1976/77,

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-polifiken

67. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 1083 000 000 kr.

Reservationer hade avgivils

1. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning på att skapa regional balans m. m. av herr Stridsman, fru Jonäng samt herrar Gransledi och Rämgård (samlliga c) som anseil all ulskottel under 1 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2135, yrkandel 2 såvitt angick punkterna 1, 2 och 10, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. belräffande utvärdering av arbetsmarknadspolitiken m. m. av herrar
Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett alt utskottet under 2 bort
hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2033 samt med anledning av motionen 1975/76:1899 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

beträffande samhällets ansvar för de ungas möjlighet till arbete eller utbildning

3. av herrar Fageriund och Nilsson i Östersund, fru Hörnlund, herr Jo
hansson i Simrishamn, fru Ludvigsson samt herr Nilsson i Kalmar (samt
liga s) som ansett att utskottet under 3 bort hemslälla

alt riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:652, yrkandet 1, och 1975/76:2135, yrkandet 2 såvitt avsåg punkterna 6 och 8,

4. av herr Lorentzon (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hem
ställa

all riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:652, yrkandel 1, och 1975/76:2135, yrkandel 2 såviii avsåg punkterna 6 och 8,

5. beträffande förstärkning av arbetsförmedlingarnas resurser för ung
domar av herr Lorentzon (vpk) som ansett all utskollel under 4 bort
hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:191, yrkandet 1 a, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlen anfört,

6. beträffande varvad utbildning av herr Lorentzon (vpk) som ansett
all utskottet under 5 bort hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:191, yrkandet 1 b, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlen anfört.

7. belräffande beredskapsarbeten för ungdom på den enskilda sektorn av herr Stridsman, fru Jonäng samt herrar Gransledi och Rämgård (saml-

liga c) som anseil all utskollel under 10 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1891 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

8. beträffande kvalificerad praktik genom beredskapsarbeten för ungdom, m. m. av herr Lorentzon (vpk) som ansett att utskottet under 12 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:191, yrkandena 1 c, d och e, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-potitiken

9. beträffande löne- och anställningsvillkor för praktikanter av herr
Lorentzon (vpk) som ansett att utskottet under 17 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:440 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

10. belräffande ändring av 5 § lagen om anställningsskydd av herrar
Nordgren (m) och Oskarson (m) som ansett att ulskottel under 18 bort
hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1885 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

11. beträffande instruktioner om arbetsförmedlingens arbete på att bry
ta könssegregeringen på arbetsmarknaden av herr Lorentzon (vpk) som
ansett att utskottet under 21 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2149, yrkandel 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

. 12. beträffande personalutbildning av herr Lorentzon (vpk) som ansett all utskottet under 22 bort hemställa att riksdagen skulle

A. avslå motionen 1975/76:1837, yrkandel 2,

B. med anledning av molionen 1975/76:2149, yrkandet 1, som sin
mening ge regeringen till känna vad reservanlen anfört,

13. belräffande täckning av faktiska fiyliningskostnader av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som ansett all utskollel under 24 bort hemslälla

att riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:652, yrkandel 6, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

14. beträffande kombination av introduktionsstöd och bidrag med 15 kr. i timmen till föreiagsuibildning av herrar Fagerlund (s) och Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s) saml herrar Nilsson i Kalmar (s) och Lorentzon (vpk) som ansett alt utskottet under 28 bort hemställa

all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1832,

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

15. beträffande anställningsvillkoret vid utbildning i företag av handikappade av herrar Fagerlund (s) och Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s) samt herrar Nilsson i Kalmar (s) och Lorentzon (vpk) som ansett att utskottet under 29 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1905,

16. beträffande höjt utbildningsbidrag till icke arbelslöshelsförsäkrade,
m. m. av herr Lorentzon (vpk) som ansett all utskottet under 31 bort
hemställa

att riksdagen skulle

dels godkänna i propositionen förordade ändrade grunder för utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1976, dels bifalla motionen 1975/76:191, yrkandet 2,

17. beträffande höjt anslag till vårdyrkesulbildning, m. m. av herrar
Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som ansett att utskottet
under 32 bort hemställa

beträffande medelsberäkningen att riksdagen med anledning av propositionens förslag samt med bifall till motionen 1975/76:2085 till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1976/77 anvisade ett anslag av 1 289 000 000 kr.,

18. beträffande stöd till åldringsvården i Västernorrland av herr Lo
rentzon (vpk) som ansett att utskottet under 40 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2157, yrkandet d, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlen anfört,

19. belräffande höjning av del kontanta arbetsmarknadsstödet av herr
Lorentzon (vpk) som ansett att utskottet under 44 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:1860 skulle anla av reservanlen framlagl förslag lill lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

20. beträffande stödet till motorfordon för handikappade av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som anseil alt utskottet under 52 bort hemslälla

A. all riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1895, yrkandel 1,
godkände i propositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag
och lån lill motorfordon för handikappade, att lillämpas fr. o. m. den
1 juli 1976,

B. alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:684, yrkandena
1 och 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna
anfört om stödets framtida utbyggnad,

C. all molionen 1975/76:1880 inle föranledde någon riksdagens åtgärd.

21. beträffande utredning om handikappades sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden av herr Stridsman, fru Jonäng samt herrar Granstedt och Rämgård (samtliga c) som ansett att utskottet under 60 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:516 och 1975/76:1866, yrkandet 1 såvitt nu var i fråga, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

22. beträffande utvärdering av lagstiftningen om anställningstrygghet av herrar Nordgren (m) och Stridsman (c), fru Jonäng (c) samt herrar Oskarson (m), Granstedt (c) och Rämgård (c) som ansett alt utskottet under 63 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:1866, yrkandel 1 såvitt nu var i fråga, 1975/76:2034, yrkandet 1, och 1975/76:2135, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande beredskapsarbeten för ungdom på den enskilda sektorn av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp),

2. beträffande stöd till förelagen av herr Lorentzon (vpk),

3. beträffande totalförsvarsverksamhel av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m),

4. beträffande stödet till motorfordon för handikappade av herr Stridsman, fru Jonäng samt herrar Granstedt och Rämgård (samtliga c),

5. beträffande inriktningen av anpassningsgruppernas arbete av herr Stridsman, fru Jonäng samt herrar Granstedt och Rämgård (samlliga c),

6. beträffande sysselsättning åt handikappade i statliga produktionsföretag av herr Lorentzon (vpk).

Herr FAGERLUND (s):

Herr lalman! Under de senaste åren har industriländerna upplevt den svåraste arbeislöshelskrisen sedan 1930-lalel. I moisats lill förhållandena i Sverige under 1930-lalet har vi nu inle drabbats av samma arbetslöshet som övriga industriländer - för au nu inle tala om den undersysselsäiining som finns i u-länderna.

1 kammaren har i de flesta debatter som gällt ekonomi hänvisats till siffran 17 miljoner arbetslösa i industriländerna. Jag skall inte uppehålla mig vid denna siffra, men av en händelse fick jag tag i det danska målareförbundets tidning. I denna redovisades siffror för arbetslösheten inom målarkåren i Danmark. Den uppgick i februari månad i år till 20,6 % av dem som var anslutna. Denna siffra kan jämföras dels med den arbetslöshetssiffra vi har för målarna, som är 4,6 96, dels med medeltalet för arbetslösheten, som är 1,8 % här i Sverige.

1 februari månad i år hade vi 60 000 flera sysselsatta än vi hade för ett år sedan, och det är främst kvinnorna som svarar för denna ökning.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Som sagt ligger vår arbetslöshet på en låg nivå. I februari i år hade vi 69 000 arbetslösa enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning. Det är den lägsta siffra som noterats för denna månad under hela 1970-ialel.

Men del finns vissa andra siffror som inte är lika bra. Efterfrågan på arbetskraft har minskat. Likaså ligger anlalel varsel om personalinskränkningar på en hög nivå sett i ett tioårsperspektiv. Likaså tenderar arbelslöshetsliderna alt bli längre.

Del är mot den bakgrunden regeringen har vidtagit flera åtgärder för all uppehålla en hög beredskap inom arbetsmarknadspolitiken. I år har bl. a. följande åtgärder vidtagits för att stödja sysselsättningen inom industrier med svag order- och produktionsutveckling: lagerslöd, frisläppning av investeringsfonder och förstärkt stöd till företagsintern utbildning i olika former.

Regeringen föreslår och utskottet ställer sig enhälligt bakom en fortsatt hög beredskap genom all tillstyrka förslaget om 1 100 milj. kr. i påslag till olika arbetsmarknadspoliliska åtgärder. Trots den låga arbetslösheten finns det vissa grupper som fortfarande har svårt all få folfäsie på arbetsmarknaden. Del är som vanligt de nytillträdande - i huvudsak ungdomar och unga kvinnor, kvinnor i allmänhet och de handikappade. Olika åtgärder har salts in för all underiälla dessa gruppers silualion. En av de viktigaste gäller utbildningssidan.

Det finns i dag inom industrin många lediga platser, men det stora fiertalet är av den art att yrkeskunskap erfordras. Nere i Småland var en arbetsgivare verkligt bekymrad för att han inte kunde få lag på tio yrkesarbetare. Han sade: "Om inte arbetsförmedlingen kan skaffa mig del folk jag behöver får jag lägga ner hela min rörelse."

Från denna utgångspunkt är del viktigt att utbildningen såväl inom det reguljära systemet som inom arbetsmarknadsutbildningen byggs ul. De förbällrade ersällningsbeslämmelser som irädde i kraft vid årsskiflel bör vara lill gagn för all göra utbildningen inom arbetsmarknaden mera attraktiv. De har haft effekt. Vi har i dag fier i arbetsmarknadsutbildning än någonsin tidigare. Även de förslag till förbättrade ersättningar till företag som vidareutbildar sin redan anställda arbetskraft och anställer ny under tiden bör medverka till en förbättring.

Utöver utbildningssidan har vidtagits och föreslås en rad åtgärder från regeringens sida för att ge de arbetslösa jobb. Jag skall inte räkna upp alla de insatser som gjoris, men låt mig bara nämna det ökade bidraget till kommunernas beredskapsarbeten - nu 75 % -, bidrag till beredskapsarbeten inom induslrin och försöksverksamhet inom arbetsförmedlingen med speciella ungdomsförmedlare. Della har införts på förslag från sys-selsältningsutredningen och har verkligen haft effekt. Nu föreslår man ett ökat antal arbetsförmedlare och all denna försöksverksamhet skall pågå även i fortsättningen. I den proposition som vi nu behandlar föreslås obligatorisk anmälan om lediga platser. Detta skall införas lill en början i tre län, men lagen skall gälla hela Sverige.

Dessa och andra åtgärder som jag tidigare nämnt har gjort alt den svenska arbetsmarknadspolitiken uppmärksammats ute i Europa. Många anser att den borde vara stilbildande när det gäller ländernas insalser för att bemästra lågkonjunkturen, ly det är ingen tvekan om alt det måste vara politikernas uppgift att ordna samhället så all rätt till arbele ges åt alla. Men denna målsättning uppnår man icke med några slagord om än aldrig så vackra, ulan del fordras direkta åtgärder.

Jag har redan nämnt all induslrin efterfrågar arbetskraft, och de vet alla all inom den offenlliga servicesektorn behövs förstärkningar på alla områden. Vi fattade i går beslut om en utbyggd barnomsorg, vilket med növändighet medför en efterfrågan på arbelskraft. Men samma behov föreligger när del gäller sjuk- och åldringsvården. Sysselsällningsutred-ningen anser all man inom den offenlliga sektorn fram lill 1980-lalel behöver planera för ytteriigare 250 000 arbetsplatser. Del är mot denna bakgrund vi skall diskutera dagens och framtidens arbetsmarknadspolitik.

Herr lalman! Efter dessa inledningsord skall jag nu gå över lill utskottets belänkande. När jag i fjol stod här i talarstolen kunde jag konstatera all anlalel reservationer var mindre än vanligt och alt enighet rådde om de bärande principerna. Trots all antalet reservationer har stigit vågar jag nu göra samma bedömning om enighet i stort som då. Alla är överens otn att del är samhället som skall bära ansvaret för en aktiv sysselsättningsplanering. I fjol hade de borgerliga icke någon gemensam reservation, men i år har de lyckats ena sig pä tre punkter, vilket i sin tur har lett lill att representanterna för socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna står som reservanter i dessa tre fall. Jag skall i mitt anförande närmare kommentera motiven för vårt ställningstagande. När det gäller övriga reservationer kommer andra företrädare för socialdemokratin att bemöta dessa.

1 reservationen 3 är det fråga om ungdomens ställning på arbetsmarknaden. Jag har redan sagt att alla skall ha rätt till arbete. Det slår vi fast. Men vi är också medvetna om att det behövs särskilda åtgärder för ungdomen. Det har också vidtagits sådana. Staten har gått före genom all lidigarelägga anställningar inom verken och öka antalet praklikplalser. Även arbelsförmedlingarna har fått ökade resurser för della arbele. Regeringen har haft överläggningar med såväl kommuner sorn enskilda företag för att planera en ökad sysselsättning för ungdomar såväl inom servicesektorn som inom induslrin. Då kanske någon frågar sig var skiljelinjen går mellan utskollsmajoriieten och reservanterna.

Vi reservanter anser inte att riksdagen behöver ge regeringen lill känna vad som står i sysselsätiningsuiredningens belänkande och i den särskilda skrivelse som sysselsäitningsulredningen överlämnat till regeringen. Inte heller behöver påtalas det som redan finns förslag om i SIA-propositionen om samverkan mellan skola och näringsliv. Vi är övertygade om au man i kanslihuset har en diarieföring av inkomna skrivelser och alt man vet vilka propositioner som läggs fram.

Utskottsmajoriteten gör del lätt för sig genom all tala om tillförsäkran

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

o. d., utan att komma med några konkreta förslag och ställningstaganden.

I reservationen 3 säger vi alt man måsle överväga all ge samhället ökade befogenheter och resurser för all bl. a. skaffa fram erforderligt antal arbets- och utbildningsplatser. Vad vi närmast tänker på är all förslaget om obligatorisk plalsanmälan kan utökas lill all avse obligalorisk plalsförmedling och kanske kvotering lill de arbetsplatser som har en personalsammansältning som inte motsvarar befolkningens. Om de borgerliga i utskollel är beredda au biträda ell sådanl förslag, kan vi böria diskulera, och vi kanske kan komma ännu en bil på vägen till allas rätt lill arbete. Men majoriteten i utskottet vill inle ge samhället dessa befogenheter.

Vi skall i dag även behandla ulskoliels betänkande om arbetsförmedlingarnas organisation. Vid delta betänkande har vi också en reservation angående de små företagens skyldighet all anmäla lediga platser. Vi framför där samma uppfallning som ullrycks i arbelsmarknadsministerns förslag, nämligen att denna skyldighet skall omfatta alla förelag. De borgeriiga föreslår undantag för de förelag som har mindre än tio anställda. Är det ett säll all ge ungdomar och andra som inle är allrakliva på arbetsmarknaden ökade möjligheter till jobb?

Den 19 mars hade vi här i riksdagen en stor debatt om ungdomsarbetslösheten. Som vanligt kom man in på de små företagens betydelse, och den vill jag inle på något sätt förringa. Herr Ahlmark sade bl. a.: "Bättre villkor för de mindre företagen är nödvändigt av ett par skäl. För del första ger de sysselsättning ål hundratusentals människor runt om i landet. De har ofta lättare än de stora företagen att ta hand om ungdomar med dålig utbildning."

Herr Åsling sade efter alt ha talat om ungdomsarbetslösheten: "De många små företagen har i detta sammanhang en viktig position, eftersom de svarar för en decentraliserad och finmaskig näringsstruktur som ger ökad kontaktmöjlighet med närings- och arbetsliv för ungdomen". Jag kan helt instämma i denna beskrivning.

Men hur går deiia vackra lal ihop med de borgerligas ställningstagande i inrikesutskoltets belänkande nr 28? När det kommer till konkreta förslag all ge alla ungdomar och handikappade möjlighet att få kunskap om lediga platser, säger ni nej från de borgeriiga partiernas sida. Och i detta fall är det fråga om 370 000 arbetslillfällen som ni undandrar anmälningsplikt. Jag har redan sagt att man löser inte denna fråga med slagord. Det krävs handling. Då är ni inte längre med på all fatta beslut.

Men del finns en annan aspekt på frågan om ungdomens inträde i arbetslivet. 1 tidningen Statsanställd, nr 12 för i år, finns en artikel med rubriken Visst finns det jobb för ungdom, men de är obekväma och "de har samhällsandan emot sig". I artikeln redovisar man att inom den statliga sektorn finns del 200 lediga jobb som posliljoner, lelefonisler, teletekniker, bangårds- och växlingsarbetare, vårdare och städare. Jag skall bara citera litet ur artikeln:

"De lediga jobben och arbetskraften passar inte ihop, säger Olle Hell-

sten på arbetsförmedlingens distriklskonlor i Slockholm, seklionen för kommunikation etc. Del är inget nytt problem, det finns alltid lediga jobb och arbetslösa . . . Ibland ringer arbetsgivare och undrar var vi har våra arbetslösa egentligen, när de inle lyckats få en plats besatt!

Och många av de statliga jobben är bland dem som inle anses allrakliva. Postiljonjobben innebär t. ex. oftast packning, lastning och lossning, och bangårdsarbele hos SJ är bullrigt. Och arbetstiden inom både post och järnväg är förstås lika med skiftesgång."

Hur skall vi komma åt dessa problem? Vad skall vi som politiker göra? Måsle vi inte gå in och angripa arbetsmiljön, ändra inställningen till jobben? Lovar vi för myckel när vi talar om valfrihet och meningsfullhet? Jag har ingen lösning på problemen, men vi måste diskutera dem och på något sätt klara ut dem. Vilket samhälle vi än ordnar kommer del all finnas tunga, monotona och smutsiga jobb. De som arbetar inom dessa yrken måste få en ersättning som motsvarar arbetets art, de måste få ett inflyiande över sin arbetssituation så att även de känner tillfredsställelse. Vi är på väg att lösa dessa problem. Men jag är övertygad om att mycket motstånd kommer att möta arbetarrörelsens strävan att demokratisera arbetslivet. Men den striden är vi emellertid beredda att ta.

Det är naturiigt att den ungdom - som herr Henrikson påvisar i en av sina motioner - som blir erbjuden 500 kr. i månaden vägrar alt ta ett sådanl jobb. Vi skriver om denna motion att del måste ligga i arbetslöshetsförsäkringens utredningsdirektiv att verkligen se till att man inte underbetalar ungdomen och utnyttjar den situation som f n. råder på arbetsplatserna.

Man kan också koppla ungdomens ställning på arbetsmarknaden dels lill vår reservation nr 15 om anställningsvillkoret för handikappade, dels lill centerpartiets och moderaternas reservation nr 22 om utvärdering av lagstiftningen om anställningstrygghet. Vi reserverar oss mot alt anställningsvillkoret vid utbildning i förelag av handikappade slopas. Den borgerliga majoriteten skriver: "Utskollel vill emellertid understryka all ulbildning förenad med anställning normalt är att föredra." Men de vill ta bort anslällningskravei för de handikappade i del här sammanhanget. Vad är det man säger? Jo, all för en handikappad är del inte normalt att få ett jobb på samma villkor som en annan person utan för all arbetsgivarna skall anställa dem måsle vi införa särbestämmelser.

I reservationen 22 vill centerpartiet och moderata samlingspartiet ha en ulvärdering av trygghetslagarna. De lindar in sin begäran med en massa vackra ord, men syftet måsle ju vara att på något sätt mjuka upp dessa lagar. Man får ibland en känsla av all Irygghelslagarna är skuld lill alla de besvär vi i dag har på arbelsmarknaden. Men observera all sedan irygghelslagarna infördes har kvinnornas sysselsätlning ökal, ungdomsarbeislösheien har gåii ner, och antalet halvskyddade arbetsplatser har ökat. Har reservanterna från centerpartiet och moderata sam-lingspariiel någonsin frågal sig hur många äldre ulslagna vi skulle haft

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

3 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 97-98

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

i dag om inle Irygghelslagarna och anpassningsgrupperna varil tillämpliga? Vad skulle ni ha gjort med dessa? Det hade varit ett annat problem för oss att ta itu med.

Det är klart all ingen lag är fullkomlig och all man ständigt måsle följa upp lagstiftningen. Det sker också i en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet. Vi tycker alt den skall få fortsätta sitt arbete för att se vilka ändringar som behöver vidtas, både i form av uppmjukningar och i form av skärpningar, för alt ge de anställda trygghet i arbetslivet.

Också moderalerna står ensamma för en reservation, där de föreslår att alla anställningar för personal under 25 år skall räknas som prak-tikarbele. Vad får del för konsekvenser? Del innebär ju att den som byter jobb i ungdomen aldrig kommer att omfattas av irygghetslagstift-ningen. Del kan vara intressant all la del av vad SACO/SR-tidningen skriver om delta problem:

"Praktik har blivit ett modeord. Brislen på arbetserfarenhet bland nyexaminerade kombinerat med en stor arbetslöshet bland de nyexaminerade från universiteten har gjort all praklikplalser har blivit något av ett Columbi ägg.

I lakt med den försämrade arbetsmarknaden har allt fler nyexaminerade fåll nöja sig med ett praklikarbete som första anställning. 'Praktikanten' har ofta satts in i ett reguljärt arbete som benämnts praktik och har därmed förlorat anställningstryggheten och fått en lägre lön än vad som är normalt för arbetet."

Jag tycker att herrar moderater någon gång skulle länka på delta. De klandrar redan de nuvarande bestämmelserna - hur skulle det inte bli om riksdagen bifölle deras reservation?

Den sista reservation som jag skall beröra gäller det av den borgerliga utskottsmajoriteten tillstyrkta förslaget om kombination av introdukiionsstöd och bidrag med 15 kr. i timmen lill föreiagsuibildning. Den akluella samordningsföreskriften trädde i kraft vid det senaste årsskiftet, och några erfarenheter av den har ännu inte vunnits.

Vad är det man vill? Jo, att ett företag utöver 15 kr. skall få ell ytterligare bidrag så au beloppel uppgår lill 20 kr. eller däröver. 1 reservalionen 14 yrkar vi avslag på del motionsförslag som ligger till grund för ut-skotlsmajorilelens skrivning.

I Dagens Nyheter av den 21 oktober 1975 fanns en artikel med överskriften "Fyrtio sorters sysselsättningsmedicin". Ja, det är vad vi hade då för att dels komma till rätta med den regionala obalansen, dels klara sysselsättningen. Om artikeln skulle skrivas i dag, skulle den gälla en ytterligare utökad samhällelig medicinlista lill företagare. Jag skall räkna upp några bidragsformer: bidrag för äldre arbelskraft, utbildningsbidrag i stödområdet, hjälp all utbilda arbetsledare, bidrag för kvinnor i mansjobb, bidrag för män i kvinnojobb, bidrag för utbildning av anställda m. m.

Vi kan ju inte stapla bidragen på varandra. Det kan ju inte vara me-

ningen att staten skall betala lönen och företagaren skall inhösta vinsten. En avvägning i stimulansen måste le sig naturlig.

Herr lalman! Med della yrkar jag bifall till reservationerna 3, 14 och 15 och i övrigt lill utskottets förslag. Socialdemokraternas inställning lill övriga frågor i detta ärende kommer all redovisas senare under debatten.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Herr GRANSTEDT (c):

Herr lalman! När det gäller de arbetsmarknadsfrågor som vi nu skall behandla har centern presenterat sin grundsyn i bl. a. partimotionen 1975/76:2135. Där presenterar vi i 14 punkter vår uppfattning om vilka grundläggande mål som bör karakterisera arbetsmarknadspolitiken.

Förutom partimotionen 2135 behandlas i betänkandet inte mindre än 19 stycken motioner som antingen är rena centermotioner eller också flerpartimolioner där även centerpartister har medverkat. Jag tror mig kunna säga att den stora mängden motioner i det här fallet är ett bevis på vilken stor vikt vi tillmäter dessa frågor. Partimotionen kommer att behandlas i flera sammanhang, men huvuddelen av den behandlas i det här betänkandet.

En av de saker som vi tar upp i partimotionen är den övergripande inriktningen på arbetsmarknadspolitiken. För oss är det ett självklart krav att en grundläggande målsättning för arbetsmarknadspolitiken skall vara att skapa goda förutsättningar för en regional balans i landet. Det går inte au förneka att arbetsmarknadspolitikens inriktning och utformning spelar en mycket stor roll för samhällsstrukturens utveckling. Det är mycket stora resurser som vi satsar på arbetsmarknadspolitiken i Sverige i dag, och den har ju som ändamål just att påverka arbetsmöjligheterna och arbetskraftens fördelning i landet.

Hittills måste man dock tyvärr konstatera att arbetsmarknadspolitiken i många sammanhang har haft en centraliserande effekt. Man har i slor utsträckning i stället för att flytta arbetsplatserna dit där arbetskraften finns vall att fiylla arbeiskraflen dit där arbetsplatserna redan finns. Vi tycker att detta är en felaktig inriktning. Det måste vara arbetsmarknadspolitikens uppgift att stödja sysselsättningen i de områden i landet där arbelsmarknaden är svag. Del måste vara ett övergripande mål för arbetsmarknadspolitiken att försöka tillförsäkra människorna arbete på de platser i landet där de bor och där de vill bo. Arbetsmarknadspolitiken måste också ha som ambition att skapa möjligheter att höja sysselsättningsgraden även i t. ex. glesbygdslänen. Målsättningen bör naturligtvis vara att möjligheterna att få arbete skall vara något så när likartade över hela landet.

Jag tycker alt den socialdemokratiska reservationen när det gäller möjligheterna att kombinera introduktionsstöd och utbildningsslöd är på något sätt belysande för socialdemokraternas njugga allityd i sådana här sammanhang. Det är all notera all den reservalionen riktade sig emot bifall till en socialdemokratisk motion -en motion av socialdemokratiska

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

ledamöter som kommer från landsdelar där man upplever de här problemen på ett konkret sätt.

Vi har som bekant konjunkturvariationer i vårt land, och det är helt klart att arbetsmarknadspolitiken måste syfta till att utjämna konjunkturvariationernas effekt på arbelsmarknaden så långt som möjligt. Men vi har väl ändå en erfarenhet av att åtgärder för att möta konjunkturförändringar har en tendens att komma sent ibland och av den anledningen inte kan fullfölja sitt syfte så som man skulle önska. Därför har vi sagt att del är riktigt att ha en ständig beredskap. Det skall alltså finnas ett färdigt utarbetat åigärdsprogram, vilket med kort varsel skall kunna sättas in för att möta konjunklurvariationerna. Vid utformningen av ett sådant program måste särskild hänsyn tas till det faktum alt läg-konjunturerna ofta drabbar glesbygsdelarna av vårt land hårdast, medan högkonjunkturerna ofta går de landsdelarna förbi. Utskottet har inle velat ansluta sig till de här principiella tankegångarna från centern, och vi har därför varit tvungna att framföra dem i en reservation. Jag ber här att få yrka bifall till reservationen 1 vid utskottets betänkande.

Ett mycket viktigt ämnesområde .som tas upp i betänkandet gäller ungdomsarbetslösheten. Ungdomarna utgör en särskilt utsatt grupp på arbetsmarknaden. Det är fråga om människor som kommer direkt från utbildningen och som alltså inte kan redovisa någon yrkeslivserfarenhet när de skall söka jobb. Hos många arbetsgivare finns det en väldigt klar tendens att kräva en sådan yrkeslivserfarenhet. Jag tror också att man kan konstatera att trygghetslagarna har skärpt den tendensen. De har medfört alt arbetsgivarna nu släller större krav på att få veta vad det är för människa som söker arbete och vad vederbörande kan åstadkomma på en arbetsplats. Men de som kanske inte varit pä en arbetsplats tidigare kan inle visa upp vad de har åstadkommit och vad de kan åstadkomma, och det gör att de har mycket svårare alt få jobb. Detta har lagt grunden till en arbetslöshet bland ungdom som är vida större än bland arbetstagare i allmänhet.

Konsekvenserna av ungdomsarbetslösheten är också särskilt allvariiga. Att lämna sin utbildning och sedan hamna i något slags tomrum, där man upplever att ens arbetsinsatser inte efterfrågas, är en fruktansvärd situation för en ung människa. Del är en situation som kan innebära en allvarlig knäck för självkänslan, en situation som kan vålla bestående sociala problem. För de allra flesta ungdomar blir kanske den här arbetslöshetssituationen kortvarig, och då är konsekvenserna inte sä svåra, men det finns alllid en grupp ungdomar som inte lyckas få sysselsätlning under denna korta lidsperiod. Det är de som löper risken alt perioden av arbetslöshet blir början till en serie sociala problem av olika slag. Många ungdomar blir praktiskt taget ulslagna på arbetsmarknaden innan de egentligen någonsin har kommit in där.

Den relativt höga ungdomsarbetslösheten och det faktum alt de sociala konsekvenserna av den är särskilt allvarliga gör det nödvändigl att samhället vidtar speciellt kraftiga åtgärder för all råda bot pä just den ar-

betslösheten. I vår partimotion har vi sagt att samhället måste engagera sig i varje ung människas sysselsätlningssituation. Samhället måste alltså känna ett ansvar för att följa upp den unga människans situation och se till att han eller hon kan fä antingen vidareutbildning eller ett jobb eller praktik i någon form. Ingen skall behöva gå sysslolös.

Vi vet att utbildningsfrågorna är väldigt viktiga i de här sammanhangen. En mycket stor del av de ungdomsarbetslösa är det därför att de saknar den utbildning som efterfrågas. Det gör att en viktig del av samhällets åtgärder måste vara att kontakta arbetslösa ungdomar och erbjuda dem den vidareutbildning som kan leda till att de därefter får jobb.

Men det är också viktigt att man skapar bättre kanaler för förmedlingen mellan arbetsmarknaden och de unga. De särskilda ungdomsförmedlingar som har inrättats är ett gott exempel på åtgärder i den riktningen.

Utskottet har sagt att samhället måste engagera sig i varje ung människas sysselsätlningssituation och tillförsäkra de unga antingen arbete eller utbildning i någon form. Detta har av någon märklig anledning socialdemokraterna reserverat sig emot, trots att utskottet sade ungefär samma sak förra året. Jag vet inte vad det är som har gjort att socialdemokraterna, som förra året var beredda att uttala sig för detta, i år inte längre är det. Jag tyckte att utskottets vice ordförande i sitt anförande här för en stund sedan redovisade något av den obotfärdiges förhinder. Det var förfärligt så svårt det var att ta sig an de ungas situation. Här är det fråga om vilken ambitionsnivå samhället visar. Jag har för min del alltid trott att socialdemokraterna hade den här ambitionen. Jag hade inte kunnat tänka mig att vi skulle behöva lotta om en sådan fråga. Men, som sagt, av någon märklig anledning är situationen den.

En viktig inkörsport för unga människor till arbetsmarknaden är naturligtvis beredskapsarbeten i olika former och praktikarbeten, som kan ge den yrkeslivserfarenhet som är så väsentlig. Vi har tidigare krävt att kommuner som ordnar sädana beredskapsarbeten skulle fä 75 % i statsbidrag. I höstas var delta någonting fullständigt olänkbart för socialdemokraterna. I allmänna diskussioner var inställningen densamma också tidigt i vintras. Men nu är det plötsligt höjden av arbetsmarknads-politisk visdom alt ge dessa 75 % i statsbidrag. Jag tycker att det är glädjande att socialdemokraterna och regeringen har tagit sitt förnuft till fånga på den här punkten. Även om vi inte i riksdagen fick bifall till vårt förslag - som fördes fram av centern och folkpartiet - har vi fått bifall i efterhand av regeringen, och det är glädjande.

Men det är klart att del är viktigt för unga människor att få sysselsättning inte bara inom den offentliga sektorn utan också inom det privata näringslivet. I en centermotion framförs kravet att man i princip skall ge samma stöd till beredskapsarbeten inom den privata sektorn. Regeringen kom med ett förslag som lät som om man också var inne pä den tanken. Vi fick nämligen höra att regeringen var beredd att ge 75 %

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

i statsbidrag också till beredskapsarbeten inom den privata sektorn. Det lät ju alldeles utomordentligt, ända tills man började se pä vad regeringens förslag verkligen innebar. Det innebar 75 % i statsbidrag förvisso, men maximalt 8 kr. per timme plus 2 kr. som ett introduktionsstöd.

Vad betyder detta? Jo, det betyder att om arbetsgivaren betalar sin anställde något så när hyggligt, blir del inga 75 % i statsbidrag. Man kan säga all regeringens förslag innebar 75 % statsbidrag under förutsättning att arbetsgivaren betalar en tillräckligt låg lön till den han anställer, medan de arbetsgivare som betalar rejäla praktikanllöner får räkna med all ju bältre praktikantlön de betalar, desto sämre relativt sett blir statsbidraget.

Della är naturiigtvis ett alldeles orimligt säll alt gå till väga. Vi har också i utskottet drivit linjen att man i princip skall tillämpa samma regler för statsbidrag lill den privata sektorn, till näringslivet, som de som gäller för kommunerna, dvs. 75 96, och all dessa 75 % skall utgå också till arbetsgivare som ger sina praktikanter hyggligt betalt.

Jag vill därför yrka bifall till reservationen 7.

Ett annat viktigt ämnesområde som behandlas i detla betänkande gäller de handikappade. Men de frågorna kommer senare under den här debatten att behandlas av herr Rämgård, så jag skall inte gå in närmare på dem. Jag vill bara när del gäller sysselsättningsfrågorna konstatera att det allra viktigaste trots allt är alt se till alt man får fler arbetslillfällen. Det här har behandlats ganska utförligt i en interpellationsdebati tidigare, och jag skall inte gå in på några detaljer. Men det är helt klart att näringspolitiken, sysselsättningspolitiken, de åtgärder som ger företagen förutsättningar att skapa nya jobb, trots alll är del allra viktigaste. Finns det inga jobb att fördela - ja, dä kan vi göra ungefär vad som helst pä arbetsmarknaden, men vi får inte ut människorna pä den öppna arbetsmarknaden i varje fall.

Herr lalman! Jag vill avsluta med att yrka bifall lill reservationerna 1, 7, 21 och 22 och i övrigt bifall till utskottels hemställan.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Granstedt sade att socialdemokraterna har ändrat uppfattning sedan i fjol. Nej, de som ändrat uppfattning är centerpartisterna, för de var inte med på folkpartiets reservation i fjol. Och vad begärde vi då? Jo, vi begärde all sysselsättningsutredningen skulle ta upp de här frågorna med förtur, och det har sysselsäitningsulredningen gjort. Förslag föreligger och remissbehandlas, och åtgärder har redan -precis som herr Granstedt själv sade - initierats på grundval av förslagen.

När det gäller frågan om samarbete mellan skola och näringsliv vill
jag bara läsa in i protokollet vad utskottet skriver på s. 19 och 20 i be
tänkandet: 1

"Sedan motionerna väcktes har regeringen i propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete lagt fram förslag med syfte att underiätta ungdomarnas övergång mellan skola och arbetsliv. Det förordas sålunda en

systematisk uppföljning av ungdomar som inte går vidare till gymnasieskolan eller som avbryter studierna i gymnasieskolan. Avsikten med uppföljningen skall vara all ge alla ungdomar en möjlighet till arbele eller utbildning, och verksamheten skall bygga pä ett nära samarbete mellan skola, socialförvaltning och arbetsförmedling. 1 de fall arbets-placeringar är aktuella, skall arbetsförmedlingen ha ansvar för kontakten med ungdomarna tills arbete har kunnat ordnas. Propositionens förslag överensstämmer pä den punkten med den pågående försöksverksamheten med intensifierad arbetsförmedling. Vidare förordas i propositionen en utbyggnad av den uppsökande studie- och yrkesorienteringen. För samverkan mellan skola och arbetsliv inrättas lokala och regionala planeringsråd. Denna samverkan skall bl. a. gälla praktikfrägor, och man skall också planera och följa den uppsökande studie- och yrkesorienteringen."

Del är alltså detta som vi anser redan är pä gäng. Och när det gäller sysselsättningsfrågorna tror jag, herr Granstedt, att man åtminstone bland de äldre inte har någon som helst tilltro till de borgeriiga. Jag har upplevt en borgeriig regering - det har inte herr Granstedt gjort.

Herr Granstedt tar upp frågan om vad som behövs för sysselsättningen och talar om arbetsmarknadspolitik och näringspolitik. Låt mig också säga: Vi behöver ha en energipolitik i det här sammanhanget. Det kanske vore någonting som man skulle diskulera.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Hert GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! För att börja med slutet, sä skulle jag med stort nöje sätta i gäng en energipolitisk debatt med herr Fagerlund, eftersom det är frågor som intresserar mig i allra högsta grad. Men då vi har ledamöter här i riksdagen som kanske vill åka hem sä småningom i dag skall jag inte ta upp den debatten, hur frestande det än skulle vara.

När det gäller socialdemokraternas inställning till värt krav pä att samhället skall tillförsäkra ungdomen antingen utbildning i någon form eller arbele måste jag säga alt den blir egentligen mera mystisk ju längre herr Fagerlund talar. Vad vi säger i utskottsbetänkandet är ju all samhället skall hålla kontakt med ungdomarna, följa upp deras situation och se till att de erbjuds antingen utbildning eller sysselsätlning. Mol det här reserverar sig socialdemokraterna.

Sedan släller sig herr Fagerlund upp och läser innantill ur det avsnitt av utskottsbetänkandel där det talas om SIA-propositionen. Jag tycker att det han läste upp är väldigt bra. Men eftersom herr Fageriund inte är beredd att gå med på just den typen av yrkanden, när de ställs i utskottet, måste det i rimlighetens namn bli så all herr Fagerlund yrkar avslag på de förslag som framförts i SIA-propositionen. Herr Fageriund yrkar ju i sin reservation avslag när de förslagen ställs i motioner från centerpartiet och folkpartiet. Jag kan inte begripa hur herr Fagerlund och hans partikamrater kan yrka avslag på våra motioner men tillstyrka när samma förslag kommer i en proposition. Visseriigen sägs del att det är - eller har varit - en princip i riksdagen att avslå motioner och

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

att tillstyrka propositioner, men om det finns samma krav i propositionerna och motionerna, så tycker jag att de också bör behandlas pä samma sätt. Annars har man drivit principrytteriet väl långt. Eller är det kanske trots allt så, att herr Fageriund kommer att yrka avslag på de krav i SIA-propositionen som han här läste upp, återgivna i utskottsbetänkandet? Det vore i så fall det enda konsekventa med hänsyn till den reservation som herr Fageriund här yrkade bifall till.

När det sedan gäller sysselsättningsfrågorna tror jag inte att man tillför sysselsättningsdebatten speciellt mycket genom att hänvisa till regeringar i en förfluten tid. Vad som är meningsfullt är att diskutera vilka konkreta åtgärder som i dag är väl ägnade att öka antalet sysselsättningstillfällen i vårt land. Och den debatten blir inte bättre av att man drar upp historiska dimridåer.

Hert FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Granstedt blev överraskad av mina uttalanden i debatten, så är jag ännu mer överraskad av herr Granstedts senaste inlägg. Vad är det nämligen vi strider om? Jag sade redan i mitt första anförande att vi tycker det är onödigt att tala om för regeringen vad regeringen har skrivit i SIA-propositionen och vad sysselsättningsutredningen har sagl. Det är om det striden står, ingenting annat. Jag tyckte del var viktigt att här tala om att förslagen som vi skrev om i fjol och som har beretts i SIA sammanfaller med vad som finns i moiionerna, och vi tycker därför inte att de behöver skickas till regeringen.

Sedan förstår jag myckel väl, herr Granstedt. alt de borgerliga partierna aldrig är intresserade av att diskutera historia. Jag skall inte heller fortsätta den diskussionen. Men historien finns, och den kan man dokumentera.

Hert GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag råkar vara mycket intresserad av historia, herr Fagerlund, men jag inbillar mig inte att vi löser aktuella sysselsättningsproblem genom att diskutera historia här i riksdagen.

Vad sedan beträffar reservationen 3 så yrkar man i den att riksdagen avslår moiionerna 1975/76:652 och 1975/76:2135 i vad gäller de punkter som här har berörts. Det är alltså det yrkandet herr Fagerlund har. Och vad är det herr Fageriund yrkar avslag pä? Jo, det är de krav som vi har ställt att man skall engagera sig i de ungas situation och följa upp den, att man skall tillförsäkra de unga utbildning eller arbetstillfällen. Det vill herr Fagerlund avslå. Och om han sedan vill tillstyrka samma krav i annat sammanhang, så kan jag bara konstatera att det är ett in-konsekvent handlande.

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Arbetet intar en central plats i varje människas liv -även om undantag tyvärr finns. I yrkesverksam ålder tillbringar vi en myckel stor del av vår aktiva tid på arbetsplatsen. Det är därför naturiigt

att frågor rörande människans situation i arbetslivet och på arbetsmarknaden är av stor vikt för den enskilda människan.

Inom moderata samlingspartiet anser vi att frågor som rör villkoren i arbetslivet så långt möjligt bör avgöras i samförstånd mellan arbetsmarknadens parter. Det är dessa som sitter inne med sakkunskap och har de största förutsättningarna att anpassa reglerna till de variationer som råder mellan olika branscher och mellan stora och små företag. Inom de mindre företagen förekommer i regel ett naturiigt samråd mellan företagsledare och anställda inom företaget.

Att vi uppställer samverkan och förhandlingar som den lämpligaste vägen att nä ändamålsenliga lösningar betyder naturligtvis inte att vi inte inser nödvändigheten av lagstiftningsåtgärder inom vissa områden på arbetsmarknaden. Sådana åtgärder är nödvändiga när det inte går att uppnå överenskommelse på fri villighetens väg.

Riksdagen har under de senaste åren beslutat om flera sådana lagar t. ex. den s. k. trygghetslagen, lagen om ledighet för studier, och lagen om undervisning i svenska för invandrare. Andra sådana åtgärder är utformningen av gymnasieskolans yrkestekniska undervisning, slopande av "taket" pä sociala avgifter m. fl.

Vi har, som jag redan framhållit, ingenting emot lagstiftning i de fall man inte kan komma överens, men vi anser att lagstiftningens utformning och konsekvenser noga skall övervägas och utredas innan förslag framläggs, så att nya lagar inte drabbar vissa grupper av företag eller arbetssökande på arbelsmarknaden hårdare än andra. De nya lagarna får inle heller skära sig med andra, redan beslutade lagar. Jag tänker bl. a. på ungdomar, kvinnor, äldre och handikappade, som just berörts i det föreliggande betänkandet. Utformningen av en del lagar har försämrat deras möjligheter.

Lagar och bestämmelser på arbetsmarknadsområdet - såväl befintliga som nya - bör enligt moderata samlingspartiet så justeras resp. utformas så, att de skapar ett klimat som stimulerar till utveckling av befintliga och startande av nya företag, såväl stora som små. Full sysselsättning förutsätter stabila företag i ett ekonomiskt klimat som stimulerar till företagande och utveckling. Lönsamma, seriösa företag med god skattekraft utgör den nödvändiga grunden för att vi på framlidens arbetsmarknad skall kunna skapa arbete ät alla och vidta de förbättringar i arbetsmiljön som inte bara vi i moderata samlingspartiet utan jag förmodar samtliga här i kammaren önskar.

En annan förutsättning för framgångsrik verksamhet för såväl företag som myndigheter är tillgången pä ett visst rörelsekapital. Möjligheterna till dylikt har i viss mån förbättrats för företagen och stora belopp anslagits till verk och myndigheter.

Minst lika viktigt är det att rörelsekapitalet används på det mest effektiva sällel. Tyvärr är vi inom moderata samlingsparliel och även inom näringsorganisalionerna inte övertygade om alt så är fallet med de stora belopp som satsas på t. ex. statlig verksamhet. Vi tror alt bältre resultat

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politiken

skulle kunna ernås inom vissa områden, t. ex. inom det område som här diskuteras, nämligen arbetsmarknadsutbildningen.

Efter dessa inledande ord ber jag att få kommentera vissa delar av del föreliggande betänkandet om arbetsmarknaden jämte de till detsamma fogade 22 reservationerna, det femtiotal motioner som behandlas i belänkandel, m. m. Andra delar kommer fru Margaretha af Ugglas och herr Gumnar Oskarson att kommentera.

På s. 10 och i betänkandet behandlas moderata samlingspartiets pariimotion nr 2033 och herr Strindbergs m. fl. motion nr 1899. I båda dessa krävs en ulvärdering av arbetsmarknadspolitiken.

Trots att miljardbelopp satsades på arbelsmarknadsdulbildning under det gångna året har vi alltjämt en betydande arbetslöshet, speciellt bland ungdomen. Enligt statistiken har ungdomsarbetslösheten under de senaste månaderna sjunkit från 36 000 till 26 000. Normalt sett borde kostnaderna då också totalt ha minskat, men så är inle fallet. 1 stället begärs en höjning med ytterligare ca 1 miljard kronor. Den kan möjligen förklaras med all ålskilliga lusenlal ungdomar placeras i arbeismarknadsulbildning, ca 10 000, i kommunala arbelen, någoi över 5 000, och på praklikplalser i slailiga verk, ca 4 000. Del kan enligt vår mening ifrågasättas om det är rätt använda insatser.

På riksdagsrevisorernas uppdrag har revisordirektör Marsh utfört en granskning av bl. a. arbetsmarknadsutbildningen. I slutorden i granskningspromemorian finner han anledning påpeka bl. a.: "Åtminstone två negativa effekter har visal sig vara för handen. Den ena är att de fiesta arbetsmarknadsutbildade inte erhållit anställning i det yrke till vilket

de utbildats, i nästan alla fall inte heller i sitt gamla yrke. Den

andra negativa effekten består i all så många av de yrkesmässigt arbetsmarknadsutbildade några är efter utbildningens slut inte heller bor i den ort de helst skulle vilja bo." Detta bekräftas också i granskningsmannens, Sten Kjellmans, promemoria nr 9/1975.

Della, herr lalman, stärker moderata samlingspartiets begäran om en utvärdering av arbetsmarknadspolitiken.

Vid en sådan ulvärdering bör, herr Fagerlund - som själv inle hade några förslag lill lösning av problemen -bland andra frågor tas upp frågan om villkor för ulbildning inom näringslivet såsom läriingsulbildning och ulbildning i förelagsskolor samt en effektivare yrkesutbildning inom skolans ram, inom de yrkestekniska linjernas ram.

Med della ber jag, herr lalman, att fä yrka bifall till reservationen 2,

I delta sammanhang vill jag gärna rikta en fråga till regeringens talesmän, herr Fagerlund eller eventuellt herr arbetsmarknadsministern själv, om jag får besvära honom: Vilka åtgärder har regeringen vidtagit med anledning av riksdagens beslut i höstas att hos regeringen begära förslag belräffande översyn av lärlingsutbildningen med anledning av motionen 1975:1393 av herr Olsson i Järvsö och mig? I'motionen hemställdes om en översyn av läriingsutbildningen saml förslag om upp-

justering av anslaget till läriingsulbildning snarast. Utskottet tillstyrkte enhälligt förslagel och riksdagen följde utskottet. Min fråga är alltså: Vad har hänt i del ärendet?

Jag övergår nu till att tala om reservationen 10, För undvikande av alla missförstånd och med tanke på herr Fagerlunds tidigare inlägg vill jag deklarera vad herr Oskarson och jag har uttryckl i inledningen till vår reservation, nämligen all lagen om anställningsskydd i stort sett har varit ett positivt inslag i svenskt arbetsliv, Detla hindrar emellertid inle att lagen har fört med sig vissa problem. Det är dessa som vi i år liksom tidigare vill peka på för all få dem lösta. Särskilt hårt drabbade är, som herr Gransledi också kraftigt betonade, de nytillträdande pä arbetsmarknaden såsom kvinnor och ungdomar. Även de äldre har stora svårigheter. Det har som bekant verifierats från många häll. Även arbetsmarknadsministern har indirekt erkänt problemet då han i samband med förslaget om beredskapsarbeten för ungdomar satt § 5 i trygghetslagen ur spel.

Även arbetsförmedlarna har givit utlryck för samma uppfattning, I tidningen Arbelsmarknaden nr 3/1976 har en arbetsförmedlare sagt följande: "Trygghetslagarna har försvårat för ungdomarna; tidigare var det lättare att få in en fot pä ett förelag." Detta yttrande återfinns i en artikel med rubriken "Svårare för ungdomen när trygghetslagarna kom".

Vi är inte bara övertygade om utan vi vet att många mindre och medelstora förelag är besjälade av önskan och vilja alt hjälpa arbetslösa ungdomar. Trygghetslagens § 5 med del tvång som följer av denna medför alt många företagare drar sig för att anställa ungdomar. Företagarnas villighet att anställa dessa ungdomar skulle öka betydligt om svårigheterna all tolka vad som är praktik skulle försvinna. Det har gäll så långl när man diskuteral denna paragraf med jurisler alt organisalioner har sett sig nödsakade att varna sina medlemmar för att anställa ungdomar i praktiktjänst.

Jag ber all få yrka bifall lill reservationen 10.

Mol bakgrund av vad jag här anfört finner jag det väl motiverat att det i enlighet med yrkandet i moderatmotionen även sker en granskning av effekterna av de s. k. irygghelslagarna med avseende på möjligheterna för ungdom, kvinnor, handikappade, äldre och s. k. svårplacerad arbetskraft att få arbele på den öppna arbelsmarknaden.

Med della, herr lalman, ber jag alt få yrka bifall även till reservationen 22.

Herr talman! Jag förstår alt min talelid nu är ute, och jag hade inle heller tänkt säga någonting ytterligare i della inledningsanförande. Del finns emellertid anledning att något kommentera vad herr Fagerlund sade lill mig i sill anförande. Herr Fagerlund berörde även näsla ärende på föredragningslislan, inrikesulskotteis belänkande nr 28, men i del avseendel kommer herr Oskarson att kommentera vad herr Fagerlund sade.

Herr Fagerlund nämnde all del i Småland, som med den äran är ell småförelagarlandskap, finns en småföretagare som till herr Fagerlund

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

sagt att han behövde nyanställa tio personer; om han inte kunde göra del var han tvungen att lägga ned sitt företag. Det finns många sådana fall. Del gäller kanske inte att anställa precis tio personer, men del finns många mindre och medelstora företag som alltjämt vill ha kvalificerad arbetskraft men som inte kan få del, trots att vi har en relativt stor arbetslöshet, i varje fall bland ungdomen. Vad beror det på, herr Fageriund? Det beror enligt min uppfattning pä att det inte fanns en bättre planering av yrkesutbildningen under 1960-talet. Vi anser att regering och riksdag tidigare borde ha tänkt på delta och förberett det på ett bättre sätt. Del är nu hög tid att ändra pä delta förhållande, och riksdagen tog åtminstone ett steg i rätt riktning i höstas. Jag hoppas att jag kommer att få svar på den fråga som jag därvidlag ställde.

Sedan sade herr Fageriund att ungdomen vägrar att ta ett arbete för 500 kr. i månaden. Jag håller med herr Fagerlund om all det är en otrevlig underbetalning. Men hur kommer det sig då all de ungdomar som går på den sociala linjen och tar praktikanställning på ett barndaghem inte heller får mer än 500 kr. i månaden, vilket även de tycker är orättvist? Här är det ändå fråga om en statlig resp. kommunal angelägenhet. Borde inte stat och kommun också betala kolleklivavialsenlig lön eller motsvarande? Man får förslå ungdomen och deras berättigade krav även i dessa fall.

Herr talman! Det finns mer att tillägga, men min anmälda tid är säkerligen ute.

I detta anförande instämde herr Strindberg (m).

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordgren tog upp trygghetslagarna. Jag sade i mitt inledningsanförande att vi har fått 140 000 fler kvinnor i anställning nu än före trygghetslagarna. Vi har fler ungdomar - det säger herr Nordgren själv - och fler handikappade i arbele.

Det är tur alt inte alla företagare är med på den här valsen om trygghetslagarna. Herr Nordgren säger alt det finns organisationer som varnar sina medlemmar för att anställa folk på grund av trygghetslagarna. Jag blir nästan chockad över en sådan upplysning i det här sammanhanget.

Hur man skall klara ungdomsarbetslösheten om man gör på det sättet skulle det verkligen vara intressant att höra.

Frågorna om yrkesutbildningen och om industriarbetets status har herr Nordgren och jag diskuterat mänga gånger här i kammaren så det behöver vi inte göra i dag. Jag vet kanske vad det beror på all inle ungdomen vill ta dessa arbelen, och jag försökte också säga all vi måste förbättra arbetsmiljön, lönerna o. d. för att få de här jobben attraktiva.

Hert NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det är alldeles rikligt, herr Fageriund, att ungdomsarbetslösheten har sjunkit. Men vad beror det pä?

Jag angav med siffror var ungdomarna är sysselsatta - och det är inte alla gånger i arbeten som de själva vill ha när de går ut och söker jobb. Och i mänga fall blir det inte heller den fortbildning som de egentligen önskar.

Jag tror inte att del är angeläget för ungdomar att, som nu tyvärr sker, städa och sköta liknande arbetsuppgifter vid en del statliga eller kommunala arbetsplatser.

De ungdomar som i dag söker sig ul på arbetsmarknaden har i regel fått en viss yrkesteknisk ulbildning. De vill komma ut och skaffa sig erfarenhet av arbetslivet. Det är det de söker för att så småningom få en ordentlig anställning.

Det andra problemet som herr Fagerlund tog upp gällde att det finns ungdomar som inte vill ta vilket jobb som helst. Men den frågan gäller lika mycket oss äldre som inte uppskattar hederligt arbete på rätt sätt vad det än är. Där finns det också en uppgift att la itu med i stället för att klassa ner vissa arbeten och, vilket tyvärr sker i många sammanhang, kritisera och fördöma värdet av näringslivet och dess uppgifter i samhället.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Hert FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är någonting som hallar i herr Nordgrens resonemang här. Dels säger han att företagen vill ha utbildad arbetskraft. Dels säger han att AMU-utbildningen, där ungdomar här tagits in, inte är någonting positivt i det här sammanhanget.

När det gäller att uppskatta eller nerklassa yrkesarbete måsle jag säga att herr Nordgren aldrig har hört mig klassa ner något arbele. Jag är själv gammal yrkesarbetare och jobbare och anser inte att det är något fel med sådant arbete. Vad jag avsäg var yrkesarbetets sociala status, alt en jobbare inte har samma trygghet i anställningen, inte samma löneförmåner och alltihop detta, vilket företagen i dag får lida för.

Hert NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande - och jag betonade det särskilt för att herr Fagerlund inte skulle tro något annat - att vi inle är ute efter att riva upp några trygghetslagar. De är värdefulla i arbetslivet - det är inte tu lal om det - men det finns paragrafer i den s. k, trygghetslagen som, tyvärr måsle jag säga, hindrar många i varje fall mindre företagare och jag tror även större företag och kommuner från all väga anställa ungdomar i prakliktjänsl. De vågar inte ta in ungdomar i praktiktjänst under sex månader därför alt för del förslå vel de inle om de under den liden kan utbilda ungdomarna för de arbetsuppgifter det gäller och för det andra vet de inte om de har sysselsättning för så många i fortsättningen. Vi vet hur det är med konjunkturerna. Vad gör man då? En sådan här paragraf hindrar företagen att anställa praktikanter trots alt det skulle vara både i deras eget intresse och i samhällets intresse att göra det.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Jag tror inte att vare sig herr Fageriund eller jag vill stifta lagar som medverkar till all företag förr eller senare måste läggas ned på grund av ekonomiska problem.

Herr Fagerlund minns alldeles säkert det första arbetsdomstolsutslagel, där bl. a. trygghetslagen medverkade till en konkurs och friställning av de övriga arbetarna därför att en försäljare, som misskött sig, hade avskedats och företaget dömdes all utbetala ett ganska högt belopp. Företaget kunde inle klara detta och resultatet blev att rörelsen måste läggas ned. Därmed försvårades situationen även för de andra anställda.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag blev lilel small överraskad när herr Fagerlund inledningsvis nämnde vissa ling. Del är ju så alt herr Fagerlund, som är jordnära och talar fängslande, har riksdagens öra och därför viftade man något med öronen, om ullryckel lillåtes, när herr Fagerlund återgav alla uppgifterna i Dagens Nyheter - 40 stycken - om olika stödåtgärder lill företagen. Och, menade herr Fagerlund, sedan den redogörelsen lämnades i Dagens Nyheter har en hel rad andra stödåtgärder kommit företagen till del.

Del är allmänt bekant alt företagen i det här landet är de största understödstagare vi har. Det rör sig numera om närmare 11 miljarder som man plockar ut från skattebetalarna. Herr Fageriunds redogörelse var särskilt intressant därför alt vi från vpk faktiskt har varit ensamma om att i denna riksdag och från denna talarstol räkna upp alla de stödåtgärder som företagarna beviljats i del här landet.

Om herr Fagerlunds uppträdande i dag är vårens första svala är jag beredd att vara den förste att uttala min glädje. Kanske det är ett uttryck för att socialdemokratin i Sverige nu tycker att denna stödverksamhet gått så långl all man måste la sill förnuft lill fånga. För all den stödverksamhet det här är fråga om bär ju socialdemokratins signatur. Hur det kommer all bli efter valet i höst - därom slår skrivet i stjärnorna. Men hittills har utvecklingen varit den, för au travestera ett gammall känt ordspråk, att ger man en viss potentat ell finger så lar han snart hela handen. Del var väl närmast della som hade inspireral herr Fagerlund till hans inlägg i den här frågan.

Ja, herr lalman, della var bara en lilen reflexion.

Vänsierpartiei kommunisterna har tio reservationer lill betänkandet om arbetsmarknadspolitiken. De berör många specialproblem. De gäller kampen mol arbetslösheten, kampen mot könsdiskrimineringen, förbättringen av den dåliga ersättningen för arbetslösa under utbildning, kampen mol orättvisa praktikanllöner, frågan om varvad utbildning, m. m. Flera av dessa specialproblem kommer under debatten att behandlas av andra talare för vpk. Jag tror det är motiverat att kanske höja blicken något här i kammardebalien. All se arbetsmarknadspolitiken ur en mer vid samhällelig synvinkel. Att ställa frågan: Vad skall arbetsmarknadspolitik vara till för? Varför bedrivs den? Vem tjänar den? 1 vilken samhällelig

ram är den infogad?

Inget av de övriga partierna har anlagt ett sådanl perspektiv. För oss socialister är det emellertid naturligt all göra det.

Det går nämligen inle au komma med lösryckta paroller ulan sammanhang - paroller med krav på full sysselsättning, krav pä alla ungdomars rätt till arbete - om man inte också kan klargöra under vilka betingelser sådana mål är möjliga att realisera. Annars är det snudd på hyckleri.

Vad betyder nämligen ett krav på full sysselsättning? Full sysselsättning i den klassiska meningen - minst lika många jobb som arbetssökande - har del inte varil i Sverige på 20 år. Reservarmén av arbetslösa och undersysselsatia har, om man ser lill den genomsnillliga, långsikliga Iren-den, krafligl ökat. Utslagningen har blivit värre. Arbelshandikappen -eller vad som av kapitalets företrädare kallas arbelshandikapp - har blivit ett svårare problem allteftersom kraven på och exploateringen av människan i produktionen skärpts.

Vad tjänar då paroller om full sysselsättning till, om man inte ser dessa realiteter i ögonen? Det ekonomiska systemet i Sverige producerar arbetslöshet, utslagning och undersysselsäiining. Anlalel heltidsanställningar som bjuds ut stagnerar - samtidigt som efterfrågan på arbete ständigt stiger. Del privata näringslivet minskar sin sysselsättning. Och med sämre ekonomi för kommunerna och ovilja att beskatta kapitalet från statens sida kan ju tjänstesektorn inte expandera i det oändliga. På vad skall man då lita för all skapa full sysselsättning? På staisindustrin? Men den vill ju varken socialdemokraterna eller de borgerliga se expandera i någon avgörande grad. Slalsinduslrin är allijämi av mindre beiydelse i Sverige än den är l. ex. i det borgerligt styrda Frankrike. Skall man lita på den privata småföretagssamheten, som centern talar så välvilligt om? Men den krossas ju dag för dag av storkapitalet och spelar allt mindre roll. Eller är det på storfinansens investeringsvilja man skall bygga hoppet om all uppnå full sysselsättning? I så fall är man dömd att misslyckas. Storfinansen är mer intresserad av att exportera kapital till EG-området eller Brasilien än att skapa sysselsättning här i Sverige. Och kapitalexporten vill ju varken socialdemokraterna eller de borgerliga röra vid. De står passivt och ser på hur det iredje största svenskägda industriområdet växer upp, inte här i landet, ulan i Säo Paulo i Brasilien. Mol denna bakgrund är allmänna fraser om full sysselsättning tomma.

Del är endast genom en hell ny sysselsättningspolitik som allas rätt till arbele kan förverkligas. Man måste kraftigt öka den statliga före-lagssamheten. Man måsle salsa på att bygga bort sociala brister. Man måsle sälta gränser för den ohämmade kapitalexporten. Man måste förstatliga det privata bankväsendet och möjliggöra en planmässig inve-steringssiyrning. Man måsle kort sagt vara beredd att rjkta avgörande angrepp mol den privata kapitalmarknaden, som är upphovet till arbetslösheten och undersysselsättningen. Det hjälper inte att endast spela siäd-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

gummans roll.

Det för oss vidare till näsla fråga. Inom vilken ram skall då arbetsmarknadspolitiken innefattas? Vad skall den vara ell redskap för? Här finns två möjliga vägar.

Om man accepterar de ekonomiska maktförhållandena och deras automatiska skapande av arbelslöshel - då blir arbetsmarknadspolilikens innehåll därefter. Arbetsförmedlingen blir i huvudsak en service åt bolagen. Det blir en marknad där man sysslar med att flytta människor dit kapitalel vill ha dem. 1 Norrland har vi exempel på detta. Det blir en marknad där arbetsköparna får välja och vraka mellan människorna i en ständig kö av företrädesvis kvinnor och ungdomar. Arbetsmarknadspolitik i sådan omfattning blir en apparat som omhändertar och administrerar reservarmén av arbetslösa och undersysselsatia; en slädin-stitution som söker la hand om dem som kapiialel inle längre finner tillräckligt exploaieringsbara.

Med en sådan målsättning blir våra beslut här i riksdagen en auktorisation av en fariig och reaktionär social filosofi; en filosofi som säger att det skall finnas ett A-lag och B-lag på arbetsmarknaden. Det är en filosofi som har sina förespråkare både bland regeringspolitikerna och bland de borgerliga. Dess grundtanke är att kapitalet skall kunna pressa de arbetande till allt hårdare prestationer. De som inle kan följa med i takten skall slås ut. Genom att A-laget drivs till allt större prestationer skall, enligt filosofin, medel kunna skapas för B-lageis försörjning. B-lagel skall tas om hand av den statliga arbetsmarknadspolitiken. Därför blir det en principiell och ideologisk fråga: Vem skall arbetsmarknadspolitiken tjäna, kapitalet eller de arbetssökande? Skall den bidra till att stärka de arbelandes ställning eller skall den administrera den reservarmé som kapitalel inle vill ha?

Endast om man låter arbetsmarknadspolitiken bli en offensiv del av sysselsättningspolitiken, som syftar till att bryta storfinansens makt, kan den bli ett redskap i de arbelandes inlresse. Endast då kan den bli ett inslrumenl för alt slödja de arbetslösa, de utslagna, de handikappade och de diskriminerade - kvinnorna och ungdomarna.

Men om den underordnas kapitalet, om den underordnas filosofin och om A- och B-laget, då kan den bli ödesdiger för de arbelandes hela sociala ställning. Då konserverar den utslagningslinjen och döljer arbetslösheten. Och då medverkar den i en synnerligen allvarlig tendens, nämligen den tendens som accepterar den höga ungdomsarbetslösheten och kvinnoarbetslösheten. Den tendens som accepterar och döljer att tiotusentals ungdomar får en sämre start, som kanske kommer att märka dem för resten av deras tid i arbetslivet, som skyller problemet på ungdomens påstådda obenägenhet au ta jobb i induslrin eller på obenägenheten att flytta och som odlar fllosofin alt folk är handikappade därför au de inle orkar med arbetsvillkor, vilka bara anpassats efter de starkaste.

Den sorlens arbetsmarknadspolitik vill inte vpk vara med om. Vi förkastar filosofin om A- och B-lagel. Ell stort slatligl induslriprogram och

en systematisk utbyggnad av alla eftersläpande samhällssektorer krävs för att effektivt bekämpa arbetslösheten. En ny form av arbetsdelning med en ny maktstruktur, där ingen storfinans ingår, är nödvändig för alt avskaffa det sociala handikappbegreppet och säkra jämlikhet i arbetslivet.

Men, herr talman, vpk har inle endast en konkret linje då det gäller de långsiktiga perspektiven, då det gäller arbete - en meningsfull sysselsätlning - åt alla. Då del gäller ungdomsarbetslösheten visar vpk även på kortsiktiga åtgärder. De finns redovisade i motionen 191.

Svårigheterna för de unga att få arbete är inte en konjunklurfråga. Vore den enbart det, skulle problemet kunna lösas med ökad utbildning och med beredskapsarbeten, och AMS skulle kunna mobilisera åtgärder under nedgångsperioderna för all sedan trappa ned dem under de uppåtgående perioderna. Utvecklingen under 1974 och 1975 visar alt de unga i dag inte får arbele i sådan omfattning alt arbetslösheten minskar bland dem.

1 en sådan situation måste arbetslösheten bekämpas med offensiva metoder. De åtgärder som hittills satts in för att bekämpa ungdomsarbetslösheten har till sin karaktär varit defensiva. Man sätter in åtgärder inriktade på att företagen längre fram, när den förväntade lågkonjunkturen återigen skall förbytas i en högkonjunktur, skall anställa de ungdomar som samhället under mellanperioden sysselsatt i beredskapsarbeten och i s. k. arbetsmarknadsutbildning.

Vi har i vår motion 191 ställt samman en hel rad konkreta yrkanden om åtgärder i nuvarande situation. Jag skall inte räkna upp dem i detta sammanhang, eftersom del skulle la i anspråk kanske onödigt läng tid.

Herr talman! Jag övergår nu lill all beröra utskottsbetänkandel och motionen 2157 om arbetsmarknadsstöd lill åldringsvården i Västernorrland, framför allt i glesbygderna, med sikte på all skapa sysselsättning åt kvinnorna i bygder där arbetstillfällen knappast går att uppbringa.

Vår arbetsmarknadsminister Ingemund Bengtsson deltog vid den socialdemokratiska distriktskongressen i Västernorrland förra söndagen, och enligt tidningsmeddelanden var det flera som för honom redovisade svårigheterna och åtgärder som borde komma till stånd. Han känner alltså till all sysselsättningsläget i Västernorrland är synnerligen besvärande. Del gäller området i dess helhet, men lägel är mest prekärt i inlandet. Jag tänker framför allt på Sollefteå- och Ångeområdena.

Här saknas sysselsättning nästan helt för kvinnor. Det är mannens inkomst som skall svara för familjens uppehälle. 1 de dyrtider som råder blir del här fråga om en verkligt låg levnadsstandard.

Även om kvinnorna liksom männen är berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet är förutsättningen alt vederbörande haft arbele. Del är dock ytterst sällsynt all kvinnorna haft sysselsättning på den allmänna arbetsmarknaden. De har alltså inga möjligheter att komma i åtnjutande av del kontanta arbetsmarknadsstödet.

Genom en utbyggd åldringsvård skulle det kunna skapas arbetstillfällen

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

4 Riksdagens prolokoll 1975/76. Nr 97-98

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

ål kvinnor i Väsiernorrlands inland. Det är dock förenat med kostnader för .kommunerna som dessa inte anser sig kunna klara. Även om kommunerna erhåller 35 % i statligt bidrag till kostnader för hemhjälp, anser sig kommunerna inte ha råd all hell bygga ul denna.

De personliga ekonomiska kostnader som är förknippade med hem-samarithjälpen kan också verka menligt på denna vårds ulbyggnad. Den höga medelåldern och pensionärernas stora antal gör åldringsvården, långtidsvården och hemsamaritvården ekonomiskt betungande för de kommuner det är fråga om. Del är framför alll glesbygdens folk som kommer i kläm. Den vård det här är fråga om, som så många människor har så stort behov av, borde i stället byggas ut.

I molionen framhålles alt då kommunernas ekonomi lägger hinder i vägen för denna vårds ulbyggnad och därmed tillskapande av nya arbetstillfällen för kvinnor, borde arbetsmarknadsstyrelsen träda lill för att genom beredskapsarbeten ekonomiskt svara för delta slag av åldringsvård, i första hand försöksvis i Västernorrlands län.

Att del föreligger ell starkt behov av detta slag av vård kan del lämnas ålskilliga exempel på. Det är ett jämlikhetskrav från framför alll de äldre i dessa glesbygder att denna fråga ordnas.

Ulskotlsmajoriletens motivering för att inte tillstyrka motionens yr
kande är rätt kostlig. Jag citerar ur utskoilsbelänkandet, där det bl. a.
sägs, att utskottet vill "understryka att beredskapsarbetenas primära syfte
ärsysselsättningspoliliskt. En första förutsättning för alt beredskapsarbete
skall komma till slånd är alt det på orten finns behov av att sysselsätta
arbetslösa saml att arbetena lämpar sig för de aktuella arbetssökandena
--- ." Så långt utskoltsmajorilelens skrivning.

Som framgår av del jag här citerat slår ju ulskottsmajorileten in öppna dörrar, eftersom samtliga av de citerade kraven redan är uppfyllda i de fall del här gäller. Del är sysselsäliningspoliiik det är fråga om, det gäller all ge arbele åt personer som annars inle kan få sysselsätlning, och det gäller även all de arbelen som kan komma i fråga är lämpliga för kvinnor.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill samlliga reservationer till vilka mill namn är knutet.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr lalman! Det avsnitt i slatsverksproposilionen som behandlar arbetsmarknaden börjar med orden: "Sysselsättningen har ökat under är 1975." Där återges sedan en rad siffror och tabeller, och därpå fortsätter texten: "Del är del högsta talet för sysselsäiiningen som någonsin uppmans i AKU."

Herr Fagerlund har varil inne på samma lema och geii exempel. Jag vill inledningsvis säga alt de lämnade uppgifterna är riktiga och all vi allesammans noierar dem med lillfredssiällelse. Men tyvärr är inte detla hela sanningen. Lägel på arbelsmarknaden inger också bekymmer. Åtskilliga av problemen har redan redovisats i debatten, och att det finns bekymmer återspeglas också i den digra moiionsfioden.

Jag tror inle alt vi någon gång tidigare har haft så många till arbets-marknadshuvudtiieln knutna motioner all behandla som i år - drygt ett femliolal som herr Nordgren nämnde. Della visar all många av riksdagens ledamöter har moll problemaliken pä arbelsmarknaden i sina hembygder och ser den i del dagliga livet.

Siffrorna om varsel om uppsägning är också allvarliga. Om vi gör ett par jämförelser finner vi alt del under hela 1974 utfärdades varsel för 14 000 personer. Motsvarande siffra för år 1975 var 23 000, alltså nära en fördubbling. Och ingen tendens finns till nedgång i det höga antalet varsel. Siffrorna för månaderna januari och februari 1976 ligger så högt all man får gå fem år lillbaka i liden för all finna lika höga siffror för januari och februari som i år.

Men del finns en speciell sektor av arbetsmarknaden som inger särskilt allvarliga bekymmer. Det gäller ungdomarnas problem att komma in på arbelsmarknaden. Jag har märkt att en stor del av debatten i dag rör just del avsnittet, och jag tycker det är naturligt att vi ägnar det problemet särskild uppmärksamhet. Del är faktiskt så att 16 96 av i landet sysselsatta är under 25 år men all mer än en tredjedel av människorna i arbetslöshetskön är under 25 år. Det finns något olika siffror; använder vi januarisiffrorna får vi värdet 40 96. men använder vi februarisiffrorna finner vi att ungefär 35 96 av arbetslöshelskön utgörs av unga människor. Vi hoppas att marssiffrorna, som väl kommer om någon dag, skall visa bättre resultat.

Till della kan läggas all den ekonomiska påfrestningen för ungdomarna är extra stor, beroende på all en slor del av dem inle kan räkna med au få bidrag frånarbeislöshetskassan. Men framförallt får de en förlamade känsla av att inle behövas i arbelslivei. Den känslan kan sälla spår i personligheten för åratal framöver.

Folkpartiel har föreslagit konkreta åtgärder för all förbättra situationen för ungdomen, vilket kammarens ledamöter har påmints om och känner väl lill. Många av dessa åtgärder har vidtagits redan, och del är bra. Vi folkpartister hälsar med uppriktig tillfredsställelse alt enighet har kunnat uppnås på många punkter där vi har framlagl förslag.

På sysselsätiningsuiredningens initiativ har införts en intensifierad arbetsförmedling för ungdom på fem platser. På de fem försöksorterna bedriver man uppsökande verksamhet bland ungdomen, och arbetsförmedlarna har en intensivare kontakt med förelagen än tidigare. Jag tror det var herr Granstedt som nämnde att det är viktigt au del finns en kanal för sådana kontakter. Det har visat sig på dessa försöksorler all man verkligen har ägnat inlresse, lid och kraft ål au just kanalisera in ungdomen till företagen.

Jag har med inlresse följt utvecklingen och resultatet på en av försöksorterna, nämligen Karlstad. Där har man under försökstiden från den 1 september till nu haft kontakt med ungefär 1 000 ungdomar under 20 år. Av dessa har man lyckats placera ca 800, varav ungefär 130 i Statliga praktikarbelen. Av de 200 kvarvarande, som inte är placerade

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

för längre tid, är ett 75-tal placerade på korttidsvikariat. 125 har man inle lyckats bereda något arbete. Ca 10 % av de 800, eller omkring ett 80-tal, är placerade i arbetsmarknadsutbildning. Jag vet att statsrådet har fått en delrapport om siffrorna för den samlade försöksverksamheten fram l. o. m. november månad och att den visar i stort sett samma resultat för samtliga försöksorler. För min del är jag väldigt nöjd med det resultat som man har uppnätt, ja, jag tycker att det är utomordentligt.

När jag har talat med de personer som haft hand om de här uppgifterna har jag också fått del av några andra saker som jag gärna vill peka på i den här debatten.

Man har mycket god erfarenhet av praklikplalser och placeringar av ungdom vid de statliga arbetsplatserna, och man betonade från flera håll all del där exempelvis har gäll utomordentligt bra all placera flickor i jobb som tidigare har varit typiska jobb för pojkar. Det tycker jag är en sidoeffekt som vi kan hälsa med tillfredsställelse.

I slutet av förra året tillskrev man i Karistadsområdet ett 70-lal företag och redovisade situationen för den arbetslösa ungdomen i området. Det gav inget resultat. En av de arbetsförmedlare som hade den här uppgiften säger att det var deprimerande att se att det inte gav någon som helst effekt trots att man skildrade hurdan situationen var i området och kraftigt underströk behovet av att fä ut ungdom i meningsfull praktik och sysselsättning. När nu förslaget om tiokronan - de 8 -h 2 kronorna -har blivit känt har ett stort antal företag själva låtit höra av sig. De har undersökt bestämmelserna för stimulansbidraget och förutskickat att de är beredda att ordna beredskapsarbeten när de definitiva bestämmelserna kommer.

Delta visar att det regeringsförslag som vi nu är praktiskt taget eniga om - vi har tidigare varit inne pä det - kan ge en god sysselsättningseffekt. Om det skulle ge en mycket god effekt, tycker jag att majoritetsskrivningen i inrikesutskottets betänkande är en garanti för höjning av det tak vid 10 000 ungdomar som regeringen föreslog - om arbetsmarknadsläget kräver det, som vi har skrivit i utskottet. Jag vill passa på tillfället att säga lill arbetsmarknadsministern, eftersom han är anmäld på talarlistan nu, att jag utgår från att vi nu får en bekräftelse på att takel höjs, om effekten blir så god att vi bryter igenom det. Jag förutsätter att det ställs medel till förfogande, så att ungdom inte den vägen spärras ut från möjligheter till meningsfull sysselsättning.

Ytterligare en liten kommentar till försöksverksamheten! Man skriver nu till ungdomarna eller håller kontakt med dem på annat sätt en gång i månaden. Delta visar hur riktigt det var när vi från folkpartiel tidigt talade om ett finmaskigt nät, i vilket man skulle fånga upp ungdomarna när de slutade sin utbildning och gick ut i arbetslivet. Man har nu praktiserat detla system pä fem försöksorter och häller pä alt bygga ul det - med mycket god effekt.

Jag vill alltså sammanfatta erfarenheterna från den intensifierade arbetsförmedling för ungdom, som jag har försökt sätta mig in i genom

kontakt pä nära håll, som mycket goda. Initiativtagarna - sysselsättningsutredningen - har tillskrivit statsrådet och gett en etappredovisning, som jag nämnde. Man har begärt en föriängning till 1976 års slut, och man har också begärt ett svar för att man skall kunna planera. Därför är det med tillfredsställelse jag konstaterar att arbetsmarknadsministern nu har gett ett sådant svar - att det blir en förlängning. Det tycker jag är värdefullt, och det ligger precis i linje med det som vi har sagt tidigare i debatterna och anfört i motioner och som nu en majoritet av utskottet är inne på.

Herr Jonsson i Mora kommer att redovisa motiveringarna för de reservationer som folkpartiledamöter har anmält pä vissa punkter i detta betänkande, och jag skall inte gå in på dessa motiveringar.

I det här skedet av debatten, när samtliga partiers representanter har gjort en allmän översikt, är det klart att en del av det man hade planerat alt säga frän utskottets sida redan är avbetat, och jag hoppas att herr talmannen håller mig räkning för att jag inte utnyttjar varenda minut som jag är anmäld för. Jag vill ändå göra några kommentarer till vad som har sagts här.

Uskotlets vice ordförande Bengt Fageriund tog upp motionen 1905, som väckts av herr Wirtén m. fl. och som nu har tillstyrkts av en majoritet i utskottet. Herr Fageriund menade att vi genom bifall till den motionen skulle försvaga tryggheten för de handikappade. Jag skall inte nu gå in i detalj, men jag kan hänvisa till alt motionen har precis motsatt syfte. Herr Wirtén har utvecklat det utförligt i motionen 1905, och han har tagit konkreta exempel som kommer från del vardagliga livet och som arbetsförmedlare har låtit honom ta del av. De säger att anställningskravet "har lett till att arbetsförmedlingarna inte som tidigare kan söka upp en arbetsgivare för all denna mot en ekonomisk ersättning till företaget provanställer en handikappad". Jag böjer mig för denna erfarenhet som man har pä fältet, och jag har nu varit med om att tillstyrka motionen för de handikappades skull -jag betonar det med skärpa. Jag tror att det är fråga om enstaka fall, och det betonas också i majoritetens skrivning att denna möjlighet skall användas endast i undantagsfall. Jag tycker att vi skall undanröja det hinder som här finns, för del väsentliga är ju att handikappade, även om det rör sig om ett fätal, får denna möjlighet till utbildning utan tvånget att bli anställd, som kan innebära att han också går miste om utbildningstiden. I vissa fall är det ingenting som utesluter att han, även om det inte är planerat vid utbildningstidens början, under denna tid kan visa sig speciellt lämplig och då få anställning.

Jag återvänder nu till ungdomsarbetslösheten och det stimulansbidrag som jag nyss lalade om och som verkar ge god effekt. När vi har samtalat om detta har det från några håll sagts att man nu hoppas att det blir en ordentlig, snabb information ut till företagen och ut till arbetsmarknaden om tiokronan. I det särskilda yttrandet nr 1 har herr Jonsson i Mora och jag sagt: "Vi förutsätter också att regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna gör kraftfulla insatser för att sprida kännedom

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

om den nya stödformen." Jag vill säga lill statsrådet Bengtsson all jag hoppas att statsrådet bekräftar detla - att man verkligen sätter in marknadsföringsåtgärder för att få största möjliga effekt. Jag har i den här talarstolen varit kritisk mot att man dä det gällde femkronan marknadsförde den myckel ojämnt. Jag hoppas nu att det ställs krafter och medel till förfogande sä alt vi får effekt av delta stimulansbidrag.

Till sist vill jag säga att jag inte tänker blanda mig i ordväxlingen mellan herr Granstedt och vice ordföranden om vem som har ändrat sig sedan fjolårets behandling av detla ärende, då vi var ensamma om kravet på en ungdomsgaranli, som vi benämnde det, när vi nu har fått större anslutning för kravet på en lillförsäkran. Vi noterar bara med tillfredsställelse att vi har fått ett starkare stöd, liksom att en enig sys-selsätiningsutredning har ansett saken sä betydelsefull att utredningen i en skrivelse och i ett delbetänkande har klargjort sin syn på frågan. Vi noterar vidare med tillfredsställelse -jag säger det lill sist - att konkreta åtgärder, som vi har förordat många gånger och som debatterades senast i december förra året, nu har föreslagits av regeringen. Vi hoppas alla att detta skall ge god effekt, sä att vi får in ungdomen i meningsfullt arbele, praktik och utbildning.

Med detla ber jag, herr lalman, att få yrka bifall lill folkpart i reservationerna och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! I de inlägg som vi lyssnat till hitintills har frågan om ungdomsarbetslösheten intagit en mycket dominerande plats, och det gör den också i utskottsbetänkandel.

Regeringen har ju under den senaste liden satsat väldigt myckel för att öka sysselsättningen för ungdomarna. Del har vi gjort konsekvent och målmedvetet just därför att arbetslösheten bland ungdomarna är högre än bland övriga arbetstagare. Vi har också gjort det i medvetande om att ungdomarna, som för första gången möter arbetsmarknaden och de problem som där finns, behöver ett särskilt stöd från samhällets sida.

Nu vill jag mycket kraftigt understryka att jag anser att den arbetslöshetssiffra som vi redovisade förra månaden - 26 000 - är för hög. Men man får ju i den allmänna debatten ett intryck av att ungdomsarbetslösheten stadigt har ökat. Det är fel. Ungdomsarbetslösheten har minskat, men jag vidhåller alt 26 000 arbetslösa är en för hög siffra.

Ungdomarna har naturiigtvis ingen egen arbetsmarknad, utan ungdomarna är också helt beroende av alla de insatser vi gör på arbetsmarknaden i allmänhet för att åstadkomma mer sysselsättning och för att hålla nere arbetslösheten. Vi har under förra året haft 100 000 fier i arbele än under 1974, och arbetslösheten motsvarade 1,6 96 av arbetskraften. De senaste siffrorna vi har tillgängliga tyder fortfarande på att vi befinner oss i en sådan silualion alt vi har hög sysselsättning, och vår arbetslöshet är jämförd med omväridens låg.

Men den ekonomiska återhämtning ute i världen som nu är skönjbar

går ju inte med någon expressfart, och del får ändå anses troligt att det kommer att dröja innan den blir mer påtaglig. Därför krävs det av oss en mycket kraftig handlingsberedskap när det gäller att finna åtgärder för alt hälla sysselsättningen uppe, och vi kommer att fortsätta längs de linjer som hittills har varit vägledande för svensk arbetsmarknadspolitik och som givit goda resultat.

Vi har ju de senaste åren gjort allt för alt söka förmå företagen att behälla sin personal, även om vi är inne i en lågkonjunktur och har svårigheter med avsättningen av produkterna. Vi har gjort det möjligt för företagen att behålla sin personal, dels genom att man har fått använda investeringsfonderna - som har varit omfattande och betytt myckel för sysselsättningen -, dels genom att ge företagen möjligheter att producera och bygga upp lager. De merkostnader som detta fört med sig har vi varit beredda att hjälpa företagen med. I stället för att permiltera sin personal har företagarna fått bidrag för att utbilda den. Det har också många företag gjort.

Vi har alltså satt in en hel rad åtgärder för att företagen skall kunna behålla sin personal. Arbetslöshetssiffrorna har också visat att detta har varit framgångsrikt. Jag vill gärna understryka del, mot bakgrund av hur situationen är i västvärlden. Där har man 17 miljoner arbetslösa och procentsiffror på mellan 4 och 9 96.

Jag vill också passa på att ge företagarna en eloge. De har visat god vilja och faltal det fina med vår arbetsmarknadspolitik. När vi åter kommer in i en högkonjunktur och det ute i världen blir slor efterfrågan på våra produkter, sä har vi bra lager. Men framför allt har förelagen kvar sin personal, och den är bättre rustad och utbildad.

Detta är alltså den första försvarslinjen, och den har varit framgångsrik. Den andra försvarslinjen går självfallet ute i samhället, med beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning och alla de insalser som vi där har gjort.

Denna typ av arbetsmarknadspolitik har uppmärksammals och bonat tillämpas i omvärlden. Vid ett möte i Paris för några veckor sedan med arbetsmarknadsministrarna från industriländerna uttalade man sin höga uppskattning av den svenska arbetsmarknadspolitiken och de medel som har varil vägledande för vår politik. Man antog också en rekommendation som i slor utsträckning präglades av det synsätt på arbetsmarknadspolitiken som vi har.

Med denna selekliva eller riktade arbetsmarknadspolitik som utgångspunkt har vi satsat mycket kraftigt på att öka sysselsättningen för ungdomen. Arbetsmarknadsverket har sedan flera år vidtagit särskilda åtgärder inom arbetsförmedlingen för au hjälpa ungdomen med yrkesvägledning, anskaffning av jobb, prakiikanlarbeien och vidareutbildning. Som utskottets värderade ordförande påpekade har också sysselsättningsutredningen fått bedriva särskild försöksverksamhet med intensifierad arbetsförmedling för ungdomar. Det har man gjort pä fem orter. Sedan har arbetsmarknadsstyrelsen på eget initiativ bedrivit motsvarande verk-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

samhet på ytterligare ell ljugotal orter. Denna försöksverksamhet har haft ett omfattande program med information, utbildning, uppsökande verksamhel och ökad ackvisition av lediga platser. Man skall också följa de ungdomar som har fått arbele. Detta innebär alt man prövar olika former för samverkan mellan arbetsförmedling, skola och kommun. Denna verksamhet, som nu pågått en tid, har enligt hell samstämmiga rapporter givit mycket goda resultat. Därför har regeringen nu beslutat ställa ökade medel till förfogande så alt verksamheten kan fortsätta i första hand till årets utgång.

Jag kan meddela resultatet av verksamheten på de fem orter där den bedrivits. I höstas hade man i Halmstad 175 arbetslösa ungdomar. Man har nu skaffat jobb ål 125. I Söderhamn hade man 100 arbetslösa ungdomar och är nu nere i 23. I Skellefteå hade man 165 och är nu nere i 46. I Södertälje hade man 300 och är i dag nere i 90. I Karlstad hade man 400 och är nu nere i 190.

Siffrorna visar alt denna intensiva verksamhel, som gör det möjligt för arbetsförmedlaren alt så att säga ta de enskilda ungdomarna i handen och leda dem, ger resullal. Men man får också lägga ned stor möda på att finna jobben. Jag skall återkomma till del. Arbetsförmedlingen förfogar ju inte över alla lediga platser, eftersom det inle finns något åläggande för arbetsgivarna all anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen.

Vi har också ställt medel lill förfogande för statliga praktikanlplatser. Det kommunala bidraget med 75 96 till dagsverksbilliga beredskapsarbeten har givit goda resultat när det gäller ungdomarna. Vi får nu rapporter om att man i vissa kommuner har anordnat sådana lämpliga jobb för ungdomar men inte fått tillräckligt med ungdomar till dem. Det finns alltså kommuner som varit sä aktiva alt de får söka efter ungdomar till dessa jobb.

När företagen nu genom den förda politiken försöker alt undvika att permiltera personal är det klart att det uppstår svårigheter för de nytillträdande på arbelsmarknaden - det ligger i sakens natur och har inte med trygghetslagarna all göra. Man anser sig inte behöva mera personal. - Jag skall återkomma till trygghetslagarna.

Inom en snar framlid måsle svenskt näringsliv nyanställa personal, dels på grund av en naturlig avgång, dels på grund av den uppåtgående konjunkturen. Vad man behöver är alllid yrkesulbildad personal. Vi har då beslutal alt del förelag som utbildar en redan anställd och anställer en arbetslös person får 15 kr. i timmen för del. Det är ett sätt att stimulera företagen att i tid se över sin personalpolitik.

Vi har vidare som bekant beslutat stimulera förelagen med 10 kr. i timmen för alla ungdomar mellan 16 och 20 år som man anställer. En förutsätining för all man skall få dessa bidrag är att man betalar av-lalsenliga löner och att rekryteringen sker i samråd med den fackliga rörelsen.

Vi har haft en överläggning med företrädare för företagsamheten här

i landet, och reaktionerna var myckel positiva. Jag märkte ingen företagare som tyckte att bidraget på 10 kr. i timmen var snålt tilltaget.

Avsikten är att dessa bidrag skall utgå till årets slut. Man måste alltid
tidsbegränsa sådana här konjunturpoliliska åtgärder. Det gäller också pro
centsatsen. Man skall inte braka ut med 75 % i statsbidrag när det inte
är nödvändigl för konjunkturen. Den möjligheten skall man ha kvar.
I höstas hade regeringen den möjligheten, men vi ansåg att statsbidragen
skall höjas i det läge då det är praktiskt och riktigt. .

Statsbidraget till företag som anställer ungdomar tror jag kommer att ge god effekt. Skulle det visa sig att fler än 10 000 behöver placeras på detta sätt är vi självfallet - jag behöver väl knappast säga det - beredda alt höja den gränsen. Men jag är tveksam till om det behövs.

Del har hävdats att del skulle vara så intressant att utnyttja detla statsbidrag på grund av att trygghetslagarna satts ur spel. Trygghetslagarna har aldrig gällt för beredskapsarbete, och detta är en form av beredskapsarbete. De som får denna anställning i företagen är beredskapsarbetare, men arbetsförmedlingen skall följa dem från den första dagen och se om de inle sä småningom kan anställas i företaget. Då gäller trygghetslagarna för dem. Om ungdomarna själva efter någon månad finner att "egentligen var del dumt av mig att inte genomgå den utbildning som så mänga har rekommenderat mig" och vill sluta för att genomgå utbildning är det också mycket bra.

Vissa företagare är offer för sin egen propaganda då det gäller trygghetslagarnas effekt. År 1972 hade vi inga trygghetslagar för ungdomarna - då var de gamla tryggade i äldrelagarna. Det året var 46 000 ungdomar arbetslösa. Varför fick inte de jobb på de äldres bekostnad?

Trygghetslagarna har inle den negativa effekt som man målar ut. Om en företagare anser all han behöver personal - han ser framför sig ett behov av personalrekrylering - anställer han också folk. Och sä skall man komma ihåg att ungdomarna inte har samma skydd som de äldre. Enligt beslut av riksdagen är en ung person inte tryggad med samma långa uppsägningstid som de äldre-det är bara en månads uppsägningstid för de unga.

Det är synd att företagen har fallit offer för sin egen propaganda pä den här punkten. Det är klart att det kan finnas enstaka problem, men i stort är trygghetslagen så värdefull att det väger över de eventuella problem som kan uppslå.

Vi har alltså med nuvarande åtgärder försökt hjälpa ungdomarna på ett som jag anser effektivt sätt. Nu skall vi ändå ha klart för oss att vi aldrig kan komma i den situationen att vi har noll arbetslösa ungdomar. Varje år strömmar det ut från skolorna en årskull på 100 000 och de flesta av dem får jobb med en gång. De som har det svårast är de som bara har grundskoleutbildning. Många ungdomar är naturligtvis litet tveksamma om vad de skall göra, och vi får räkna med att del går en lid sedan de slutat skolan innan de har bestämt sig för vad de skall göra.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-potitiken

Men del är naturligtvis väldigt viktigt att vi så långl möjligt begränsar arbetslösheten bland ungdomarna. Del har sill intresse att påpeka att den genomsnillliga arbetslösheten bland ungdomarna är lägre än den är för de vuxna. Vad vi måsle vara klara över är att ungdomarna inte får lämnas vind för väg, när skolan är slut, för att själva söka sig ut i arbetslivet. Här krävs i första hand insatser frän skolan och arbetsförmedlingen i samverkan för alt hjälpa ungdomarna i ett val som kan bli avgörande för hela deras framtid. Om riksdagen nu följer SIA-propositionen kommer vi all få en sådan reguljär samverkan mellan skola, arbetsförmedling och näringsliv.

Vi måste se till att arbetsförmedlingen får möjlighet att klara sin viktiga uppgift: Vi har försökt att systematiskt bygga upp arbetsförmedlingen. Kontorsnälet har successivt utvecklats och förbättrats och personalen har utökats. Enbart under den hittills gångna delen av 1970-talet har 1 000 nya medarbetare kommit till arbetsförmedlingen. Utbildningen av personalen har förbäilrats och kommer, om riksdagen bifaller del regeringsförslag som nu behandlas, under nästa är att ytterligare avsevärt förbättras till gagn både för förmedlarna själva och för de människor som skall betjänas.

Vi försöker utnyttja den moderna tekniken i arbetsförmedlingens tjänst. Modern datateknik införs undan för undan för framställning av platslistor. Den verksamheten prövas nu och används också i det dagliga förmedlingsarbetet.

Men et är också nödvändigt, herr lalman, att arbetsförmedlingen får möjlighet att överblicka hela del tillgängliga utbudet av lediga platser. Samtliga talare i debatten har understrukit detta. Man har sagt att det måste finnas bättre kanaler mellan arbetsmarknaden och de unga. Dessa kanaler går via arbetsförmedlingen, men dä måsle ju denna också ha tillgång lill de lediga jobben. Regeringen har nu föreslagil en obligatorisk skyldighet för arbetsgivarna alt anmäla sina lediga platser. Del gläder mig all utskollel i princip har tillstyrkt en sådan lagstiftning. Men jag är en smula förvånad över att mänga av dem som önskar dessa bättre kanaler, bättre möjligheter för arbetsförmedlingarna all bevaka ungdomarnas intressen från denna lagstiftning vill undanta alla arbetsgivare med 10 anställda eller mindre. Det skulle innebära att de lediga platserna pä en mycket stor och viktig del av arbelsmarknaden inte automatiskt skulle komma all kanaliseras till arbetsförmedlingen, och därmed minskas möjligheterna att hjälpa de unga.

Enligt en utredning som låg till grund för regeringsförslaget anmäldes bara 32 procent av de lediga platserna vid småföretag. För mig är det myckel viktigt att den här frågan får en rimlig lösning. Det ställs krav på all vi skall vidta konkreta åtgärder och hjälpa ungdomarna med alla lill buds slående medel, men då del föreslås ett mycket effektivt medel blir man rädd för sin egen djärvhet. Det har förvånat mig en smula alt man i denna tid, då alla är så intresserade av all ungdomarna skall få ell jobb, vill försvåra för arbetsförmedlingarna att visa ungdomarna

var jobben finns. Mot den här bakgrunden och mot bakgrunden av alla de uttalanden som gjorts om småföretagens stora betydelse - en betydelse som jag inle på något sätt vill förneka ulan tvärtom understryker - är del förvånande alt man vill undanta dessa småföretagare från anmälningsskyldigheten för att bespara dessa arbetsgivare besväret alt lyfta på telefonluren och anmäla en ledig plats till arbetsförmedlingen. Det skapar ett visst tvivel om uppriktigheten hos dem som säger sig vilja hjälpa ungdomarna med alla till buds stående medel.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Tack, statsrådet Bengtsson, för beskedet om att det inte är något problem att höja taket när del gäller dessa 10 000 personer. Statsrådet antydde närmast att det var onödigt att ta upp denna fråga, men skälet till att jag berörde den är den formulering som fanns i regeringsmeddelandet där det står att bidrag får utges längst till utgången av år 1976 och att verksamheten bör omfatta högst 10 000 personer. Vi ansåg alt om denna åtgärd hade den mycket goda effekt som man räknat med, så skulle denna gräns inle få ulgöra någol hinder. Pä den punkten är vi alltså överens.

Det var en sak av del statsrådet sade som jag fäste mig alldeles särskilt vid och där jag delar hans uppfattning. Han sade all vi måste se till all ungdomarna inle när de kommer ut från utbildningsanslalterna får vind för våg driva in på arbetsmarknaden. Del är alldeles rikligt sagt, och det är därför som sysselsäitningsulredningen så starkt har betonat vikten av all man underlättar övergången frän utbildningen till arbetslivet. Del är också typiskt all den första punkten i utredningens långa önskelista på åtgärder är alt speciella arbelsmarknadsdagar bör anordnas för de ungdomar som sluiar skolan i vår, så au de bältre kan förbereda sig för inlrädel på arbelsmarknaden. Jag Iror all det vore klokt att i framliden ställa mer medel lill skolans förfogande just för introduktionen pä arbetsmarknaden. Ifrån arbelsförmedlarhåll ser man en brist i att ungdomen inle är tillräckligt förberedd för denna.

Vi är överens om all försöksverksamheten har slagit väl ut, och det kommer väl, om jag har tolkat del hela rätt, alt bli en samordning mellan de initiativ som sysselsäitningsulredningen tagit och den försöksverksamhet som AMS mer enskilt bedriver. Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet: Med hänsyn lill erfarenhelen, enighelen på den här punkten och effekten, är del tänkbart alt denna försöksverksamhet kan utökas? För egen del tror jag att det vore väl placerade pengar.

Herr GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Bengtsson ägnade mycket tid åt hur bra den svenska arbetsmarknadspolitiken är, och del var väl i och för sig ingen

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

som förvånade sig över det. Jag tror också all del är riktigt att säga att den i varje fall kunde ha varit bra myckel sämre.

Men även om vi har fäll röna internationell uppmärksamhet för den svenska arbetsmarknadspolitiken pä det sätt som herr Bengtsson beskrev får det inte förblinda oss för de problem på vår arbetsmarknad som fortfarande kvarstår. Vi vet t. ex. att det finns en betydande dold arbetslöshet, som inte alltid redovisas i arbetslöshetsstatistiken - en dold arbetslöshet som dessutom är mycket ojämnt fördelad regionalt. 1 stora delar av landet finns det betydligt sämre möjligheter att få jobb om man vill ha det än vad som framgår av de genomsnittliga sysselsättningsförhällandena i vårt land. Det måste vara en viktig uppgift att åstadkomma en utjämning här.

Dessutom finns del särskilt utsatta grupper på arbelsmarknaden som inte heller kan åtnjuta de möjligheter till sysselsättning som finns rent generellt. Det gäller ungdomen. Det gäller kvinnorna. Och det gäller de handikappade. Därför måste vi ta krafttag här. Även om ungdomsarbetslösheten inte ökat utan kanske t. o. m. gäll ner något är den fortfarande oacceptabelt hög och del sade också statsrådet.

Jag vill sedan ta upp några enskildheter och först det 75-procenliga bidraget till kommunerna. Del var ett dåligt förslag i höstas när vi förde fram del. Det är ett bra förslag nu när det kommer frän regeringen. Vad är del egentligen som har hänt med ungdomsarbetslösheten frän i höstas lill nu som har gjort att vårt dåliga förslag blivit regeringens goda förslag? Det skulle jag gärna vilja ha belyst.

När det gäller bidraget till det enskilda näringslivet har arbetsgivarna varit nöjda, och det är klart att bidrag alltid är bra. Men varför sätts takel så att bidragsandelen frän staten blir mindre ju bättre löner företaget betalar? Det skulle också vara värdefullt all få förklarat.

Både herr Fageriund och arbetsmarknadsministern har kommit in på det betänkande som vi snart skall behandla och där gjort undantag för företag med mindre än tio anställda. Del är väldigt många företag, och det kan se ut som en stor del av arbetsmarknaden. Men trots allt gäller det bara 12 96 av antalet arbetstillfällen. Och eftersom vi dessutom vel all flyiiningsbenägenhelen är betydligt mindre i mindre företag kan vi räkna med all det här rör sig om väsentligt mindre än 10 % av antalet arbetstillfällen som skall tillsättas.

Med detta som bakgrund tycker jag inte att det förslag vi framfört är särskilt alarmerande. Däremot är det viktigt all minska byråkratise-ringen för de mindre förelagen, de med mindre än tio anställda.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Arbetsmarknadsministern gav företagarna en eloge och jag tackar å deras vägnar för del. Jag kan i min tur lacka för de stimulansåtgärder som beslutats för lagerhållning och de ökade satsningar på utbildning som skett under den senaste tiden. Det är naturiigtvis ett steg i rätt rikining i nuvarande konjunkturläge.

Men vi får komma ihåg att en del av dessa bidrag inte är hell rältvisa för alla förelag. De mindre förelagen har fortfarande vissa problem med en del saker. Jag skall bara peka på några, eftersom arbetsmarknadsministern tycker all man kan lägga på dem fler uppgifter. Han menar att del är så lätt att ta telefonluren och ringa in en anmälan om en ledig plats. Så enkelt är det inte med tanke på alla de uppgiftsskyldigheter som redan finns. Del är ofta så all de mindre företagen har någon som redan är förberedd på arbetet och kan rycka in när det finns behov. Kontakten mellan de redan anställda och dem som eventuellt söker plats är hell annorlunda i de mindre förelagen än i de slora förelagen. Därför tycker vi all anmälningsplikt för de små företagen är onödig.

Del har också påvisats frän myndigheterna i remissvaren att en anmälningsplikt i varje fall inte skapar några nya jobb och att del inle är säkert all man ökar sysselsättningen med en sådan.

Jag konstaterar fortfarande all varken herr Fagerlund eller arbetsmarknadsministern svarade på min fråga med anledning av riksdagens beslut i höslas. Bidraget ligger fortfarande kvar vid ungefär 1958 års penningvärde. Vad ell företag får i lärarlön under förutsättning att man har en lärling i utbildning, blir ungefär 38 öre utslaget per limme. Det är inte så underiigt att företagen inte är roade av alt ta på sig en så direkt för-luslbringande verksamhet, när man har så många andra avgifter att betala.

Det kanske inte heller är så märkligt att det inle finns det stora intresse för nyanställning och utveckling som man hade hoppats när det förhäller sig pä det sättet att - enligt en uppgift som jag fått frän riksdagens upp-lysningstjänsl i dag - om en liten företagare verkligen lyckas öka sin inkomst från 100 000 kr. lill 150 000 kr. får han av ökningen på 50 000 kr. behålla ungefär 1 325 kr. under innevarande är. Den risk och del ansvar han måste ta för all nå denna ökning av inkomsten anser han inte stå i proportion till merinkomsten 1 300 kr.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag måste erkänna au när jag har tillfälle lyssna på landets arbetsmarknadsminister så tycker jag att han brukar göra ell kraftfullt intryck och det är intressant att höra på honom. Men i dag kom jag faktiskt att länka på Nils Ferlins dikt om Lucidor: 1 dag var del "en blek en visa". Varför? Jo, därför alt arbelsmarknadsminislern fortsatte uppräkningen av de stödåtgärder åt företagen som är vidtagna för att som han säger hålla produktionen i gång. Del var sannerligen inget kraftfullt lal.

Man skulle kunna tänka sig all del blir en annan regering i hösl efter valel - jag hoppas au del inte blir det. Men den nya regeringen skulle kunna hänvisa lill au under del socialdemokraiiska regeringsinnehavei fick förelagarna här i landei 11 miljarder per år i siödåigärder och den skulle kunna säga: Vi fortsälter bara på den socialdemokraiiska linjen, för varför skall 11 miljarder vara maximum? Varför skall del inte vara 12, 14, 16 eller 18 miljarder?

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Det finns borgerliga motioner och även reservationer som vi nu behandlar där man inte är nöjd med de stödåtgärder som vidtagits utan där man kräver att stödåtgärder som omfattar tre år skall ökas lill fem år och där man yrkar på ökningar från 5 000 kr. lill 10 000 kr. per anställd. Man vill bara plocka de svenska skattebetalarna på pengar.

Frågan är: Hur långt skall samhället egentligen gå i eit fall som detla? Del var dessa saker som arbelsmarknadsminislern inle uppehöll sig vid. Däremol sade han all han ville "ge förelagarna i della land en eloge för au de förstått regeringens arbetsmarknadspolitik". Vad skulle del vara för förelagare som inte begriper sig på den politiken - när han får nästan hur myckel ekonomiski stöd som helst?

Herr arbelsmarknadsminislern nämnde också att förelagarna får använda investeringsfonderna. Det tycker jag är en utmärkt väg att gå - i stället för au använda stödåtgärder och skattebetalarnas pengar. Men i del fallet är man, herr arbetsmarknadsminister, rätt ogin mot Norrland. Jag har framför mig de senaste uppgifterna. År 1975 användes 4,4 miljarder kronor av investeringsfondernas medel. Av detta belopp gick exempelvis till Väsiernorrlands län 33,3 miljoner, men till Gävleborgs län 929 milj. kr. Beror det - herr statsråd - på att man har en kraftfull landshövding i Gävleborgs län? Jag tyckte jag såg honom här inne i kammaren för en stund sedan.

Ungdomsarbetslösheten är ett stort problem. Vi har i vår motion gett anvisningar på även kortsiktiga lösningar.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr lalman! Del är beklagligt att herr Lorentzon inte var road och nöjd med mitt anförande. Det var emellertid inle min avsikt att tillfredsställa herr Lorentzon, ulan det var min avsikt att försöka ge en bild av hur vi från regeringens sida bedömer läget och en information om de åtgärder som vi har föreslagil och vilka ytteriigare åtgärder vi ämnar föreslå. Om några områden i vårt land har nytta av de bidrag som vi ger företagen så är del ju Norrlandslänen. Jag har ännu aldrig träffat någon kommunalman från Norrland som inte har önskat all vi skulle ge ännu mer bidrag till företagsamheten för all utöka den. Om våra bidrag är så enormt omfattande, är det konstigt att inte fier företag ändå utnyttjar bidragen i de områden där man verkligen kan få så mycket pengar.

Jag ber om överseende, herr Nordgren, med all jag inle besvarade frågan om lärlingsutbildningen och det beslut som riksdagen fattade. Den frågan ligger hos utbildningsministern, som just nu är i färd med att bestämma sig för vilken väg han skall gå för alt knäcka problemet. Mitt svar är således att frågan vilar i goda händer.

Både herr Granstedt och herr Nordgren försvarar förslaget att man skall undanta småföretagen från skyldigheten all anmäla lediga platser och säger: A la bonne heure, del är bara 12 96. Men för mig är 12 % väldigt mycket. Det representerar många arbetsplatser. Nu säger både

herr Nordgren och herr Gransledi alt det ger inle några nya jobb. Del är i och för sig rikligt. Men hur kommer del sig alt arbelsförmedlingarna på de fem försöksorterna har kunnat placera så många ungdomar? Förklaringen är alt arbetsförmedlingarna har gått ul och talat med företagen som har haft lediga jobb men inle anmält dessa till arbetsförmedlingen.

Del finns alltså arbeten åt ungdomarna som man inle får tag i om inte arbetsförmedlingen lägger ned ell fantastiskt jobb. För alt underlätta detla jobb bör vi se till alt arbetsförmedlingen har hela arbetsmarknaden till sitt förfogande. Det kan inte vara så besvärligt för småförelagen alt anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen, i all synnerhet om även dessa är väldigt intresserade av att anställa ungdomar.

Herr Fagerlund påpekade att när vi för någon vecka sedan här i kammaren diskuterade ungdomsarbetslösheten med anledning av en interpellation från herr Ahlmark så strök man krafligl under hur belydelsefulla de små företagen var för sysselsäiiningen och hur vikiigi del var all Slödja de små förelagen, för de kunde verkligen skapa jobb åi ungdomar. Då är del väl inle för myckel begäri all förelagen skall vara med och anmäla sina lediga platser. Kan det vara så besvärligt - om man har den enormt goda viljan att ge jobb åt ungdomarna, som herr Granstedt och herr Nordgren påslår all de har.

Var och en som lyssnade till mig fick väl inte intrycket all jag sade att vi har löst våra problem. Jag försökte ge en objektiv beskrivning av situationen, vilka åtgärder som är vidtagna och vilka resultat som obestridligen föreligger. Jag gav inga uppgifter som inte var statistiskt verifierade. Jag underströk mycket kraftigt att vi har slora problem och allvarliga bekymmer därför alt konjunkturuppgången ännu inle är så märkbar ute i världen. Jag framhöll också au vi måste hålla en myckel hög beredskap.

När det gäller statsbidragen till beredskapsarbeten och siimulansål-gärder fick regeringen redan förra året en fullmakt au använda statsbidrag upp till 75 96. Då undrade majoriteten här i riksdagen varför de skulle fatta ett beslut som redan fattals. Regeringen fick 75 % i sin hand. Vi gick upp till 50 96, vilket gav god effekt. Vi såg sedan alt vi behövde 75 96 och vi gick upp dit. Rätt snart kan vi kanske gå ner igen med den procentsatsen. Riksdagen har givit oss en fullmakt och sedan får vi använda vårt sunda förnuft och la till den procentsats som är erforderlig.

Till herr ordföranden i utskottet vill jag säga all jag vidhåller all 10 000 praktikantplatser inom näringslivet för ungdomar mellan 16 och 20 år är en myckel bra siffra - en djärv målsättning. Skulle det visa sig att denna djärva målsättning inle är tillräckligt djärv, har jag redan givit besked om hur vi skall göra.

När det gäller försöksverksamheten för ungdomar vill jag framhålla att vi redan nu kan se hur betydelsefull den är. Därför finns det all anledning att allvariigt överväga alt utöka verksamheten. Eljest försöker arbetsförmedlingen behandla alla lika i en gemensam arbetsför-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

medling för kvinnor och män. Först när någon behöver specialbehandling skall han eller hon få det. Men jag anser att del för ungdomen är mycket viktigt all man sätter in specialåtgärder. Därför är jag alltså beredd att utöka försöksverksamheten och så småningom permanenta den del som har med ungdomens arbetsmarknad och sysselsättning att göra.

Hert LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Vår arbetsmarknadsminister fortsätter att tala om del kära ämnet stödåtgärder. Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmarknadsministern med anledning av vad som tilldrog sig på den socialdemokratiska disirikiskonferensen i Kramfors förra söndagen. Efter vad jag förstår, bidrog han till glädjen där. 1 tidningarna slår att arbetsmarknadsministern myckel vältaligt skildrade det ekonomiska stödet till företagen, lagerslöd och annat. 1 ett referat heter det: "Smygsocialisering gillar vi, sade Bengtsson och drog ner applådåskor." Är det fråga om smygsocialisering när man ger stödåtgärder lill landets storfinans? Uttalandet måste vara rätt återgivet i tidningarna, för annars skulle det ha dementerats.

För all uppehålla mig vid samma konferens så vill jag från en socialdemokratisk tidning återge en hälsning som mötte arbetsmarknadsministern när han kom till Kramfors. Under rubriken "Käre Ingemund!" ber man: "Hjälp oss, vi vill ha hit industrier." Vad svarar Ingemund pä årskonferensen? Del får vi vela i måndagens nummer av samma tidning: Ni skall få högre arbetslöshetsunderstöd i Västernorrland, säger han. "Del var en blek en visa!"

I fråga om de många olika ekonomiska stödåtgärderna till företagen vill jag knyta an till vad Fabriksarbetareförbundei nyligen sagt. Man tar upp dessa stödåtgärder som en stor fråga på sin kommande kongress och spolar hell denna stödverksamhet. Förbundet säger alt samhället måste träda in och öka de 5 96 av näringslivet, som är nationaliserade, till 16 96. Fabriksarbetareförbundet menar att det kräver en insats på 6 miljarder kronor och menar att del orkar vi med i delta land när vi kan lägga tiotals miljarder lill storfinansen. Man anvisar vilken industri som först bör nationaliseras, men framför alll ställs samma krav som vpk gjort i många år: Stoppa gåvoverksamheten till monopolkapitalet och se till att samhället tar hand om industrierna! När samhället ändå betalar lönerna och annat, kan folket också äga förelagen.

Hert GRANSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller 75-procentsbidraget till kommunen vill jag säga att jag är hell medveten om alt regeringen haft möjlighet alt införa detta redan i höstas. Men jag frågade om vad som har hänt när det förslag som var dåligt i höslas, nämligen ett 75-procentigt bidrag till kommunerna, nu blivit ett bra förslag.

Varför använde sig inte regeringen redan i höstas av möjligheterna att ge 75 % till kommunerna? I så fall hade vi redan varit i gång med

en omfattande verksamhet på det här området, en verksamhet som nu kunnat starta först en bra bit in på detta är, då vi ser konjunkturuppgången framför oss. Hade det inte varil myckel bättre om verksamheten hade kommit i gång redan i höstas, så som vi motionerade om? Även om vi har givit regeringen möjligheter att ta initiativ, måste också vi från oppositionens sida ta initiativ när regeringen inle utnyttjar de möjligheter som finns, vilket inte har skett förrän sent under denna vinter. Det innebär en beklaglig försening som medfört att många ungdomar har fått gå arbetslösa mycket längre än vad som hade varit nödvändigt.

Sedan frågade jag också statsrådet Bengtsson varför man hittar på en bidragskonstruklion när det gäller näringslivet som fungerar så att företagen får de 75 % som ullovals under förutsättning att de betalar en tillräckligt dålig lön. Ju högre lön man betalar desto mindre andel bidrar staten med. Jag tycker all del är en dålig bidragskonstruklion. Del finns ingen anledning, som jag ser del, all här ha en principiell skillnad mellan kommunerna och förelagen när del gäller metoderna att skapa arbetslillfällen.

Jag skulle till sist vilja ta upp någol om småföretagen och den obligatoriska anmälningsplikten, även om vi får anledning att diskulera den frågan vid behandlingen av näsla betänkande.

Det är klart att 12 96 är en hel del arbelsplalser. Men jag konslalerade lidigare alt omsättningen på arbetskraft i de små företagen som regel är betydligt lägre än i företag i allmänhet. Det kommer alltså inle alt bli så alt 12 96 av de platser som finns all lillsälla kommer från de små förelagen. Vi måste vara på del klara med all del är fråga om en belydligl lägre andel. Därförär della relalivl marginelll. Administrationen i de här förelagen sköts i allmänhet av förelagarna själva på lunchpauser, på kvällar eller nätter. Därför måsle man noga se upp innan man lägger ytterligare administraliva bördor pä de människor som leder de minsla förelagen.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lackar arbelsmarknadsminislern för svarel på min fråga. Jag är dock inle särdeles nöjd med del. Riksdagen har fallal ell beslul som anger all del skall lillsällas en ulredning som snabbi framlägger ell förslag. Arbelsmarknadsminislern svarade all frågan vilar i goda händer hos ulbildningsminislern. Del gäller här en akluell fråga, dvs. möjlighelerna alt skapa en ur samhällets synpunkt ekonomiski fördelaktig och för den enskilde ungdomen bra och lämplig utbildning. Att en sådan fråga har "vilat" ända sedan 1958, under den senaste liden i utbildningsministerns händer, är inte särdeles tillfredsställande - inle heller för de ungdomar som vill komma in på del här området. Det har visal sig vara en bra ulbildning.

Sedan sade arbetsmarknadsministern all arbetsförmedlarna har gått ut och talat med ungdomar och företagare. Vi har denna försöksverksamhet i Söderhamn, och hantverksföreningen där liksom andra organisationer

5 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 97-98

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

har haft täta kontakter med arbeisförmedlarna. Arbelsförmedlarna har visseriigen sagt alt de lyckats placera så många ungdomar som statsrådet här nämnde, men förelagarna har sagt att tiden är för kort för all ge ungdomarna den praktiska erfarenhet och den fortbildning som de egentligen vill ha. Vad händer efter dessa praktikmånader? Det är där problemet ligger. Det problemet har arbelsförmedlarna inte lyckats lösa, och företagarna har inle velat vad de skall göra om man inte får den längre utbildning som man vill ha. Därför vore det mycket värdefullt, som jag framhöll i mitt förra anförande, om arbetsmarknadsministern ville uttolka § 5 lilel tydligare. De mindre förelagarna tror nämligen fortfarande att det finns risker för att de skall tvingas betala löner under en viss tid, även om de inte kan sysselsätta dessa ungdomar.

På den halva minut som jag har kvar av min repliklid vill jag säga lill herr Lorentzon all del ofta är de mindre förelagarna som inte riktigt förstår regeringens politik. Bl.a. förstår de inte att just de inle äger rätt lill avdrag för egen ulbildning och fortbildning. Sådan ulbildning är nödvändig, inte minst för att de skall förstå alla lagar som nu hastigt kommer på. Del är höjden all det utgår 38 öre i lärarlön, och det är fel att konkurrensen sker på olika villkor.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var ett värdefullt besked som statsrådet Bengtsson gav belräffande försöksverksamheten med intensifierad ungdomskon-lakt. Rakt och klart sade han all denna verksamhet gett så pass goda erfarenheter att man kommer alt utvidga den och. om det behövs, permanenta den. Tack för det svaret.

Statsrådet Bengtsson kom också in på nästa ärende på föredragningslislan, inrikesutskoltets betänkande nr 28. Jag har ingenting emot alt diskutera del nu, även om del blir ytterligare tillfällen till del senare i dag. Men del är väl ändå all la i litet väl mycket när statsrådet säger alt han tvivlar på äktheten i vår inställning lill den här frågan, eftersom vi har en reservation beträffande småföretag. Jag fick nästan en känsla av att när vi äntligen fick del förslag som vi från folkpartiets sida länge försökt pressa fram, så skulle vi ha bytt fot. Det har vi visst inte gjort, herr statsråd. Vi har hela liden intagit samma ståndpunkt och sagt ifrån att det ger för litet antal jobb i förhållande till arbetet när det gäller anmälningsplikten för småföretag. Av praktiska skäl tycker vi alltså att man t. v. skall undanta småföretag. Vi har satt en gräns vid tio anställda.

Vi har klart moiiverai vår insiällning i inrikesuiskolteis belänkande nr 28 på s. 10 och 11. Vi intar alltså denna ståndpunkt av praktiska skäl, och vår linje på den punklen har alllid varil klar. Slalsrådei har sannerligen inget fog för all betvivla äktheten i våra förslag.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag anser all praktiska skäl talar för motsatsen. Arbetsförmedlingen borde av praktiska skäl ha även dessa platser till sill för-

fogande. Jag anser att ungdomens intressen i detla fall bör komma först. Del är min principiella inställning till den frågan.

Jag svarade i mitt förra inlägg inle på den uppmaning jag fick frän herr Eriksson i Arvika alt marknadsföra de nya bidragen till företagen. Delta är en viktig fråga. Jag håller med herr Eriksson om att det tar en viss tid innan de stimulansåtgärder vi beslutal får genomslagskrafl. Vi har kommit underfund med del. Och vi skall med alla lill buds slående medel sprida information om dessa bidrag. Del kommer snart att ge resultat.

Jag skall inte fortsätta herr Granstedis retroaktiva debatt om de 75 procenten i höstas. Det är rätt meningslöst, och dessutom var herr Granstedi i förmiddags inle iniresserad av historia utan av nutiden. Men del är en väldig skillnad mellan statsbidrag lill kommuner och slalsbidrag till privata företag för sysselsältningsstimulans. Det är ytterst få kommunala inrättningar som får betalt för sina tjänster. Däremol får alla företag som har en produkt alt sälja betalt för den. Men de som får jobb, oavsett var det är, gör ju ändå ett meningsfyllt arbete.

Del finns alltså anledning att ge kommunerna högre stimulansbidrag än privata förelag redan av del skälet att privata förelag får betalt för sina produkter.

Sedan har vi bestämt oss för att kräva att det måste vara avtalsenliga löner. En del löner är ju högre än andra, men hela liden är de avtalsenliga. Del är väl myckel sannolikt att om lönerna är högre är också lönsamheten högre, och då är det inte riktigt att arbetsgivaren skall ha mer än 10 kr. i förhållande till den som har låga löner.

Av praktiska och andra skäl skall man alltså ha en gemensam, lättadministrerad bidragsform. Eftersom ingen av de företagare och företagsorganisationer som var tillstädes i Haga hade några invändningar mol denna konstruktion och ej heller den fackliga rörelsen, menar jag all del inte finns någon anledning all höja detta stimulansbidrag på 10 kr. lill förelagen.

Till herr Lorentzon vill jag säga att det var en riktigt bra konferens partivännerna hade i Västernorrland. Det var en konferens som slutade i enighetens tecken, vilket inte alla konferenser gör i del där området som bekant. Jag fick en välkomsthälsning i tidningen när jag kom, och när jag gick därifrån var hälsningen lika hjärtlig. Jag hade talat orri vilka planer regeringen har för all stödja verksamheten i Västernorrland, och jag mötte ingen olacksamhet, men jag mötte en del oro.

Uppgiften att vi skall föreslå riksdagen att höja ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen från 130 kr. till 160 kr. avsåg inle bara Västernorrland, utan hela landet. Det är efter framställning från Landsorganisationen och TCO som riksdagen kommer att få det förslagel av mig. Ja, visst fick jag många fina applåder fördel anförande jag höll om smygsocialiseringen. Jag vel inle om herr Lorentzon slumrat lill i riksdagen, men sammanhanget är ju följande. De borgerliga partierna skyller oss för att smygsocialisera. Jag log som exempel varvet i Göteborg och det

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

stöd vi ger det varvet för all rädda sysselsättningen. Jag sade då all är det sådant man kallar smygsocialisering, skall vi vara stolta över det. Jag tyckte det var all anledning all applådera delta, jag hade också applåderat om jag hade hört någon säga del.

Herr förste vice talmannen anmälde att herrar Granstedt, Lorentzon och Nordgren anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytieriigare repliker.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Vid denna tidpunkt har de flesta frågorna i inrikesutskottets betänkande diskuterats. Jag skall nöja mig med att ta upp ett par frågor.

Jag vill först beröra kvinnornas sysselsättning. Jag vill uttala min glädje över att det trots en konjunkturdämpning skett en fortsatt kraftig ökning av anlalel kvinnor i arbetskraften. Sammanlagt förvärvsarbetar över 1,7 miljoner kvinnor i Sverige i dag, och anlalel ökar med 70 000-80 000 om året. Samtidigt efterfrågar allt fler kvinnor sysselsättning.

Arbetslöshetstalet för kvinnor har under den senaste tiden legat betydligt högre än för män. Många av de arbetsmarknadsåtgärder som vidtagits under de senaste åren har dock i hög grad salts in för att stärka kvinnornas möjligheter att få förvärsarbete. Jag vill här nämna de insalser som gjoris genom de speciellt inrättade tjänsterna inom arbetsförmedlingarna för att vidga insatserna för kvinnornas sysselsättning, försöksverksamheten i sex län för att få fler kvinnor till typiskt manliga yrken, könskvotering m. m.

Av alldeles speciell betydelse just för kvinnornas möjligheter att komma ul på arbetsmarknaden har arbetsmarknadsutbildningen varil och är det fortfarande. Antalet kvinnor som genomgått sådan ulbildning har ökal väsentligt de senaste åren. Förra året deltog mer än 50 000 kvinnor i arbetsmarknadsutbildning och de allra flesta fick anställning i utbild-ningsyrket, eller i närstående arbetsuppgifter, inom ett par månader efter kursens slut.

Detta bör kanske vara en tankeställare till moderaterna som i reservalionen 2 begär en ulvärdering av arbetsmarknadspolitiken och då i synnerhet nämner arbetsmarknadsutbildningen som del mest angelägna att utvärdera. Man hänvisar nämligen bl. a. lill att man genom utvärderingen vill fä fram underiag för om det behövs en omfördelning av resurserna för all trygga sysselsättningen åt bl. a. kvinnor.

I utskoilsbelänkandet har vi redovisat det betydande utvärderings- och översynsarbele som har bedrivits och som bedrivs på arbetsmarknadsområdet. Utöver denna redovisning, som jag inte skall trötta med här, kan del framhållas alt det ständigt sker en uppföljning inom AMS när det gäller utbildningsverksamheten och en anpassning till arbetsmarknadens efterfrågan på utbildad arbetskraft. Bristyrkesutbildningen t. ex. har i dagarna utökats till ca 60 yrken. 1 arbetsmarknadsstyrelsen ingår

ju också representanter för arbetsmarknadens parter. Del finns goda möjligheter för dessa att följa upp och påverka utbildningslinjer och kursutbud. Jag har inte frän t. ex. arbetsgivarsidans representanter hört någon kritik när del gäller arbetsmarknadsutbildningen. Det borde ju annars ligga nära till hands för dem att tala om om det är någol fel pä verksamheten. Men moderalerna tycks ju veta bättre.

Jag vill dock än en gång slå fast att just för kvinnorna, som ofta varit borta från arbetsmarknaden några är och dessutom ofta saknar yrkesutbildning, innebär arbetsmarknadsutbildningen den bästa språngbrädan ut i arbetsmarknaden.

Det är också ett av de instrument som vi har alt ta till när det gäller att förändra det traditionella valet av arbete. Eftersom män och kvinnor väljer arbele sä traditionellt kan man ju tala om tvä arbetsmarknader, en kvinnlig och en manlig. Kvinnorna dominerar nästan helt 25 yrkesområden, medan männen fördelar sig på ca 300. Skall vi kunna uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetsliv och samhälle måste vi ovillkorligen bryta det traditionella yrkesvalet.

I reservationerna 11 och 12 tar vpk upp frågan om att all yrkesorienlerande och platsanvisande personal skall få utbildning i kvinnofrågan och att för arbetsförmedlingarna utfärdas instruktioner om all de skall medverka lill att bryta könssegregeringen pä arbetsmarknaden. Ja, allt det här låter ju mycket bra. Men motionärerna och reservanten är enligt min mening sent ute. I de arbetsmarknadspoliliska riktlinjer som statsmakterna antog 1966 ingår att arbetsförmedlingen skall medverka lill att rasera könsgränserna på arbelsmarknaden. Yrkesvägledningen förutsätts aktivt delta i detta arbete. Det har inrättats en särskild aktive-ringssektion pä AMS för att underlätta arbelsplacering av kvinnor. Länsarbetsnämnderna har tillförts tjänster som aktiveringsinspektörer som bl. a. ute pä fältet skall samordna arbetet när det gäller all avveckla könsbunden rekrytering. Jämställdhetsdelegationen har pä olika säll försökt att finna vägar att bryta könsrollsmönstret, bl. a. genom införande av könskvotering i företag som får lokaliserings-och utbildningsslöd. Vidare bedrivs försöksverksamhet för att få fler kvinnor i typiskt manliga yrken. 1974 tillfördes arbetsförmedlingen ytterligare 100 tjänster med uppgift att medverka i rekryteringskampanjer för att bryta traditionella rekryteringsmönster.

När det gäller arbetsmarknadsverkets instruktion så kan det knappast anses behövligt att skriva in något om kvinnorna. Det sker en konlinueriig utbildning av personalen inom AMS och det finns knappast någon fråga som tagits upp så ofta under senare är som just kvinnornas möjligheter pä arbetsmarknaden. Länsarbetsnämnderna och förmedlingarna får fortlöpande instruktioner när det gäller denna verksamhet. Jag vill personligen deklarera att jag tror knappast att det finns något verk eller någon institution som i så hög grad har engagerat sig i och påverkat utvecklingen när det gäller kvinnornas situation, inte bara på arbetsmarknaden - det är nämligen naturligt att man gör det i egenskap av arbetsmarknadsverk

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

- ulan även i remissammanhang i alla de frågor man har alt la ställning till. Del finns därför ingen anledning att ge några pekpinnar lill AMS och jag yrkar avslag på reservationerna 11 och 12.

Däremot vill jag återigen understryka viklen av all vi fortlöpande arbetar för en rimligare yrkesfördelning mellan män och kvinnor. I detta sammanhang måste vi särskilt ägna uppmärksamhet åt de unga kvinnorna och deras yrkesval. Av de 38 000 arbetslösa kvinnorna från den senaste redovisningen var 14 000 under 25 år. En slor del av dessa tillhörde den yngsta åldersgruppen och många har endast grundskola och ingen yrkesutbildning.

En stor del av de beredskapsarbeten som nu anordnas för ungdomar sker inom värdsektorn och helt naturligt blir det i stor utsträckning unga flickor som pä della sätt får en välbehövlig hjälp i en arbetslöshetssituation. Vi vet att det finns ett stort behov av vårdpersonal redan i dag och att denna sektor kommer att växa utomordentligt snabbt. Men det får inle bli så att värdyrkena även i framliden helt domineras av kvinnor. Det främjar knappast jämställdheten och därför är det av största vikt att också påverka männens yrkesval och få deras traditionella mönster att brytas.

I den stora satsning som nu sker när det gäller alt skaffa ungdomar möjlighet till utbildning, praktik eller arbete finns det goda möjligheter att också bevaka denna enligt min mening viktiga fråga. Det pågår också en intensiv verksamhel i syfte att påverka denna utveckling.

Lät mig också säga några ord om frågan om anställningstrygghets-lagstiftningen, även om den har varil uppe här förut i olika sammanhang i dag.

Lagarna har under hela lågkonjunkturen varit av stor betydelse genom att de medverkat till att företagen behållit sin arbetskraft under nedgången i stället för all permitera eller avskeda. När del gäller ungdomarna och kvinnorna har ju dessa grupper ökal i arbetskraften sedan lagen trädde i kraft. Även om ungdomarna har en rätt blygsam ökning kan man konstatera all kvinnornas arbetskraftstal har ökal med 140 000 under denna lid. Det kan således inte sägas all det finns något fog för påståendet att lagarna skulle vara ett hinder för kvinnor och ungdomar. Svårigheterna för ungdom att få arbele torde snarast få hänföras till att de dels i hög grad saknar yrkesutbildning och dels har drabbats av all del rått en dämpad efterfrågan på grund av konjunkturen.

Det är horribelt all moderaterna nu vill urholka lagen och lämna stora grupper utanför en anställningstrygghet och att man tydligen vill göra della generellt när det gäller ungdomar. Enligt min mening finns det lika stora skäl att skapa arbetstrygghel för unga människor som för andra. Del finns alla skäl att avvisa del yrkande som framställts i reservationen 10. Jag ber att fä yrka bifall till reservationerna 3, 14 och 15 och i övrigt lill utskottets förslag.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hörnlund brukar i de här debatterna alllid säga några vänliga ord till mig. Den här gången gällde det alla moderater. Fru Hörnlund sade all moderaterna tycks veta bäst, och vi tackar naturligtvis för den komplimangen. Men jag sade inle alt vi vel bäst. Jag har i min hand ett brev från rättschefen daterat den 26 mars 1976 där han hemställer att man från olika företag och organisalioner skall komma med konkreta förslag till den sammankomst de skall ha den 11 maj. Det är sädana konkreta förslag vi passat pä all försöka framföra i motioner och i debatten här i dag.

Vi vet inle bäst men vi kommer med förslag som bör prövas. Vi har fått gott stöd i vårt krav på föreslagen utvärdering genom riksdagsrevisorernas tjänstemän. Jag citerade dem i mitt första anförande. Jag skall inte trötta med att läsa upp det en gång lill, men där säger bl. a. revisionsdirektör March att det finns ett par saker som inle är tillfredsställande i denna ulbildning, bl. a. all de flesta som genomgår sådan utbildning icke får någon anställning i det yrke de utbildats till. Det måsle väl då finnas anledning all titta på saken.

Sedan sade fru Hörnlund att vi generellt vill ta bort 5 §. Vad vi vill är att 5 § skall tolkas så - vi hade varit tacksamma för ett förtydligande som bekräftar - att den inle hindrar förelagen att bereda praktiktjänst för ungdomar. Tyvärr har vi ännu inle fält något sådant.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politiken

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Man kan inte undgå att se, när man dels läser moderaternas motion, dels tar del av reservationen, att det är arbetsmarknadsutbildningen de är ute efter. Man hänvisar till att revisorerna gjort en utredning på delta område, men delta är faktiskt en tjänstemanna-produkt. Det har vi framhållit i många sammanhang. Revisorerna har inte tagit ställning till utredningen utan den är f. n. ute på remiss. Det får väl prövas när man har fäll in remissvaren om det verkligen finns några brisier i utbildningen.

Jag tycker att den siffra jag nämnde, om de 50 000 kvinnorna, är mycket talande. När jag sedan även kunde bekräfta att de allra flesta fick anställning i utbildningsyrket eller närstående arbetsuppgifter inom eu par månader efter kursens slut tycker jag det bevisar att arbetsmarknadsutbildningen verkligen är av värde. Jag vill även återupprepa alt arbels-givarrepresenianterna i arbetsmarknadsstyrelsen icke haft något att kritisera när del gäller denna utbildning. De har goda möjligheter att påverka användningen av den.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi är inle ute efter arbetsmarknadsutbildningen. Vad vi är ute efter är all få den sä effektiv som möjligt sä att den verkligen leder fram lill rnålei. Målet för arbetsmarknadsutbildningen måste väl, fru Hörnlund, vara att vederbörande får sysselsätlning i det yrke han

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

eller hon utbildas för i arbetsmarknadsutbildningen. Jag tror att det skall ske genom en ulvärdering. Om fru Hörnlund kan klara det i styrelsen kan jag inte bedöma men jag tvivlar. Jag tror del vore klokast med en utvärdering av utbildningen och verksamheten i sin helhet.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Arbetsmarknadsstyrelsen följer hela tiden utbildningsverksamheten. Det behövs således ingen utvärdering på det här området. Jag talade om hur man nu utökat brislyrkesulbildningen lill att omfatta 60 yrken. Det talar väl ändå för all man följer med sin tid och anpassar utbildningen efter de krav arbetsmarknaden ställer.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Nordgren anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Hert RÄMGÅRD (c):

Herr talman! De insatser som görs pä arbetsmarknadspolitikens område kan i betydande utsträckning sägas vara ett stöd för människor som har svårt att hävda sig på arbelsmarknaden. Personalen på arbetsförmedlingarna lägger ner ett mycket stort arbete på att hjälpa dessa människor med olika åtgärder, som leder till en anställning genom vilken de kan få en trygg försörjning.

De senaste årens arbetsrältsliga lagstiftning har inneburit en väsentligt större trygghet för människor i arbetskraften. Inle minst lagen om anställningstrygghet har haft betydelse i det sammanhanget. Det är emellertid hell uppenbart att den lagstiftningen inle tar hänsyn till sysselsättning för de människor som söker komma in på arbetsmarknaden.

Den del av lagstiftningen som gäller behandlingen av korttidsanställda, provanslällda m. m. tillhör lagens avlalsbara område. På en rad sektorer har regler skapats, vilka kommit alt innebära effekter av icke önskad social natur. Del gäller t. ex. tillfälliga anställningar som hemsamaril för vård av anhörig eller möjlighet all tillämpa provanställningar inom ar-betsvården för att hjälpa nya människor in i arbetslivet. Nytillträdande grupper har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden genom att en del arbetsgivare tvekar att anställa människor med tillsvidareförordnande om de inte har arbetslivserfarenhet.

Inom vissa sektorer är det över huvud laget svårt för nytillträdande arbetskraft alt nå andra anställningsformer än s. k. objektanställningar, dvs. anställningar som upphör när objektet är färdigt. Det finns tecken som tyder pä att denna mindre trygga anställningsform tillämpas i större utsträckning efter trygghetslagens tillkomst.

Jag har här endast pekat på några förhållanden beträffande effekterna av trygghetslagen, såsom den tillämpas. Enligt min mening finns anledning att särskilt studera dessa tendenser för att möjliggöra en utveckling av trygghetslagen och anpassning av dess tillämpning lill vissa allmänt accepterade arbetsmarknadspoliliska och sociala mål. En sådan ut-

värdering bör ske under medverkan av representanter för bl. a. arbetsmarknadens parter, riksdagspartierna och de båda kommunförbunden. Den grupp inom arbetsmarknadsdepartementet som studerar trygghetslagens effekt bör ges en sådan vidare representation och utökade befogenheter.

Genom olika reformer på arbetslivets område har anställningstryggheten förbättrats för de äldre. Det är också nödvändigt att förbättra de äldres möjligheter att erhålla nyll arbete, t. ex. genom att slopa uttaget av ATP-avgifier för anställda över 55 år, som centern har föreslagil.

Verksamheten med anpassningsgrupper haren viktig funktion att fylla när det gäller att finna lämpliga arbetsuppgifter för dem som har svårt att finna sig till rätta i arbetslivet. Den ulvärdering som skett i AMS regi för all utröna anpassningsgruppernas verksamhet visar, att dessa ännu inte i någon större utsträckning har lyckats rekrytera ny arbetskraft utan främst vidtagit åtgärder för de redan anställda, och det är inom parentes sagl också en myckel viktig och angelägen uppgift.

För att nya grupper skall hjälpas in på arbetsmarknaden krävs därför att arbetsförmedlingen utvecklar sitt stöd lill anpassningsgrupperna sä alt dessa kan bredda sin verksamhet till extern rekrytering och samordna verksamheten mellan olika företag.

De ständigt stegrade kraven i arbetslivet innebär att allt fler människor har svårt att klara påfrestningarna. Som ett resultat av detta häller tvä arbetsmarknader på att växa fram: en öppen och en skyddad del.

Det måsle vara grundläggande för en socialt riktig arbetsmarknadspolitik att motverka della genom att förelagen tar ett större ansvar för att utforma arbetsplatserna sä att handikappade kan beredas arbele. Både en utvidgad lagstiftning och ytterligare ekonomisk stimulans kan behövas. Det senare hjälper särskilt under ett övergångsskede.

De handikappades sysselsättning i den öppna marknaden måste underlättas. Den halvskyddade sysselsättningen måste byggas ut, liksom stödet till olika arbetshjälpmedel m. m. Nuvarande syn på den enskilde arbetstagaren grundar sig på ell normalprestalionstänkande. Härigenom har arbelsmarknaden kommil alt indelas i ett A-lag och ett B-lag, där arbetsinsatserna från människor med olika former av handikapp nedvärderas. Denna inställning måsle förändras och de handikappade räknas in i den ordinarie arbetskraften. Förutom att de handikappade utgör en betydande arbetskraftsresurs är det nödvändigt alt samhället gör insatser för att leda in dem i den sociala gemenskapen. Ett arbete som ger tillvaron mening är därvidlag betydelsefullt. Inte minst stat och kommun måste i ökad utsträckning skapa arbetstillfällen för handikappade, bl. a. genom halvskyddad sysselsättning.

Olika lösningar kan tänkas för att bereda handikappade sysselsättning ute i den öppna arbetsniarknaden. Genom frivilliga överenskommelser och genom stöd till förelag som anställer handikappade bör man nå fram lill lillfredssiällande lösningar.

Pä ett stort antal arbetsplatser har under de senaste åren utvecklats

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

s. k. anpassningsgrupper, där representanter för löntagarorganisationer, arbetsgivare och arbetsförmedling gemensamt söker finna lämpliga arbetsuppgifter för den som av fysiska eller psykiska skäl har svårt att klara påfrestningarna på sin arbetsplats. Verksamheten med anpassningsgrupper är relativt ny, och den omfattar endast några av de större arbetsplatserna. Det är angeläget all denna verksamhet kan utvecklas såväl kvalitativt som kvantitativt.

Den mest besvärliga situationen har de som av psykiska skäl inte finner sig till rätta på arbetsplatsen. Förhållandena i samhället och arbetslivet gör att dessa blir fler och fler. Ett värdefullt stöd för dessa vore om någon eller några arbetskamrater får möjlighet att ta sig an deras problem och hjälpa dem till rätta. Ett sådanl system bör utvecklas i nära samarbete med de anställdas organisationer och anpassningsgrupperna. Särskilt stora psykiska påfrestningar kan förutses vid nyanställningar där den nya är främmande för förhållandena på arbetplatsen.

När det gäller centerparti motionen 2135 och dess yrkande om en utvärdering av anställningstryggheten anför utskottet: "Lagstiftningen är av ny karaktär här i landet och att dess verkningar i olika hänseenden var svårbedömbara vid införandet. En gruppp inom arbetsmarknadsdepartementet följer i nära samarbete med parterna på arbetsmarknaden utvecklingen när det gäller den nya lagstiftningen."

Vi har, herr talman - del vill jag understryka - genomfört anställ-ningslrygghelsreformen i slor enighet här i riksdagen. Är det inte dä naturiigt att vi då också vill vara med om att tillrättalägga de olägenheter till följd av lagstiftningen som gör alt sådana grupper som äldre och handikappade kommit i kläm?

Inom centerpartiet anser vi det vara av principiell stor betydelse att en parlamentariskt förankrad utredning om ulvärdering av trygghetslagarna här är nödvändig. Jag yrkar därför bifall till reservationen 22.

I samband med en utvärdering av trygghelslagsliftningen bör också anpassningsgruppernas verksamhel belysas. Av den anledningen har vi avstått frän att reservera oss och har bara avgivit ett särskilt yttrande.

I anledning av motionen 516 av herr Stridsman och mig samt molionen 1866 av fru Jonäng och herr Granstedt har vi i reservalionen 21 yrkat på all en arbelsgrupp snarast samordnar de olika insatserna för all i ökad uisträckning bereda de handikappade möjlighet att få arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifall också till reservationen 21 samt i övrigt lill utskottets hemställan.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Ungdomarnas situation på arbetsmarknaden har redan rönt stor uppmärksamhet i den här debatten, och det med rätta. 26 000 är arbetslösa, sade arbetsmarknadsministern. Men vi får inle glömma de 10 000 i arbetsmarknadsutbildning och de 9 000 i beredskapsarbete. De är också i viss mån arbetslösa.

Ungdomarnas svårigheter på arbetsmarknaden är inte bara ett kon-junklurfenomen. Och del är väsentligt att komma ihåg det just nu. Regeringens väl publicerade åtgärder mol ungdomsarbetslösheten är lill betydande del av kortsiktig natur. Del är fråga om beredskapsarbeten -även om de kallas praktikarbelen - i den statliga och den enskilda sektorn. De statliga praktikjobben, betalade av AMS, tar slut den 1 juli.

Ungdomsarbetslösheten tar inte slut den 1 juli. Del som kännetecknat ungdomarnas situation på arbetsmarknaden under 1970-talet är just att vi haft för många arbetslösa ungdomar också när konjunkturerna varit goda.

Vi behöver en bättre skola, som ger en bättre yrkesförberedelse och mindre skolleda. Vi behöver en bättre samverkan mellan skola och arbetsliv, så att övergängen mellan utbildning och arbetsliv underiättas. Vi behöver fler praktikplatser för att ge ungdomarna yrkes- och arbetslivserfarenhet. En praktikplals kan ge den unge del första, betydelsefulla fotfästet på arbetsmarknaden.

Flera av dessa krav framfördes i moderata och andra borgeriiga motioner till förra årets riksmöte, och det är glädjande att nu kunna konstatera att såväl arbetet i sysselsättningsutredningen som en del av förslagen i SIA-propositionen överensstämmer med dessa riktlinjer.

Herr Eriksson i Arvika nämnde folkpartiets s. k. garanti, och jag vill gärna la tillfället i akt att förklara vår ståndpunkt. Garanti är folkpartiets uttryck, som folkpartiet gärna får behålla: Vad vi inom moderata samlingspartiet tycker är väsentligt är all betona att samhället har ett ansvar för att de unga har en meningsfylld sysselsättning i form av antingen utbildning eller arbele. De ungdomar som lämnar skolan måsle få möjlighet lill arbete, praktik eller fortsall utbildning. De skall erbjudas arbete, praktik eller utbildning. Vi vill också ha en uppsökande verksamhet som i första hand riktar sig till de ungdomar som lämnar grundskolan eller avbryter gymnasiestudierna.

Herr Fageriund tycker inte om folkpartiets s. k. ungdomsgaranti, och det har jag förståelse för. Men jag begriper inte varför socialdemokraterna har reserverat sig mot ulskoliels skrivning på s. 20: Vad utskottet där säger och ger regeringen till känna är ju nästan ord för ord vad som står i sysselsättningsutredningens betänkande på s. 245, vilket även utredningens socialdemokrater står bakom.

Socialdemokraterna betonar i sin reservation att det behövs utökade befogenheter och resurser för samhället, och det är ju ett vanligt krav från socialdemokratiskt håll. Låt mig då peka pä några insatser som staten kan göra redan i dag utan så mycket flera befogenheter. Staten kan inrätta fler praktikplatser, mänga fler - och då talar jag inte om de beredskapsarbeten som försvinner den 1 juli. Stålen, i detta fall socialstyrelsen och skolöverstyrelsen, skulle kunna göra något ål sjukvärdsutbildningen, som på grund av stelbenta läroplaner är en flaskhals både för de unga och för sjukvårdshuvudmännen: Vid månadsskiftet februari-mars fanns det över 4 000 lediga platser inom sjukvärden. Och hur ser det ut på ut-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-potitlken

bildningssidan? 4 460 personer sökte hösten 1975 till femterminersut-bildning för sjuksköterskor. 800 antogs. Det tål att påpekas att arbetslösheten är särskilt stor bland de unga flickorna, som gärna söker sig till vårdyrkena.

Socialdemokraterna säger inte i sin reservation vilka ökade resurser och befogenheter man avser. Men herr Fageriund har faktiskt gett besked här i dag, och det är ett ganska häpnadsväckande besked och något av en nyhet. Det är tydligen obligatorisk platsförmedling socialdemokraterna avser. Organisationer och företag skall vara tvingade att anställa de personer som arbetsförmedlingarna anvisar.

Jag vill med anledning härav ställa några frågor till socialdemokraterna. Skall också de arbetssökande vara tvingade att ta de platser som förmedlingen utser åt dem? Och vad händer med fackets medbestämmanderätt? Vi har ju kunnat läsa i tidningarna att det är LO:s avsikt att träffa kollektivavtal om personalfrågorna. Skall nu AMS bestämma i stället? Och hur skall AMS kunna klara denna nya jättelika uppgift, när man inte ens klarar den vanliga förmedlingen i dag? Jättelik tvångsstyrning och jättelik byråkrati är följden av herr Fagerlunds förslag.

Sedan en liten kommentar till de 40 medicinerna till näringslivet, som ju också herr Lorentzon har haft så roligt åt här i dag. Herr Fagerlund glömde att nämna giftet: löneskatten.

Vid regeringens överläggningar med näringslivet om arbetslösheten häromveckan framkom ett par intressanta saker. Bl. a. underströk representanterna för näringslivet värdet av den företagsinterna utbildningen. Herr Nordgren har i dag redan varit inne på denna fråga. Utbildning på arbetsplatsen ger ungdomen en chans att få fast fot i arbetslivet. Detta är värt att uppmärksamma därför att den företagsinterna utbildningen visats ett sådant ointresse från statsmakternas sida under senare år. Så sent som i höstas röstade socialdemokraterna emot ett enigt borgerligt förslag om att förbättra villkoren för den företagsinterna utbildningen. Här, herr Fageriund, finns plats för initiativ från statsmakternas sida.

Som jag ser del är ungdomsarbetslösheten den svenska arbetsmarknadspolitikens akilleshäl. Det gäller den politik som statsrådet Bengtsson här så berömt. Det går nämligen i viss utsträckning att lagstifta om fast jobb åt dem som redan har ett jobb men inte att lagstifta fram nya jobb. Och det är de nya jobben ungdomen behöver. För de nytillträdande på arbetsmarknaden är tillgången pä lediga platser av avgörande betydelse, och ett bättre näringspolitiskt klimat skulle kunna minska arbetslösheten för de unga.

Hert FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte ta upp en debatt om näringslivets klimat, arbetsgivaravgifter och allt detta: Vad som närmast föranledde mig att begära ordet var helt enkelt fru af Ugglas uttolkning av vad utskottet har skrivit. Det är ju en himmelsvid skillnad mellan den uttolkningen och den som utskottets ordförande gjorde här från talarstolen för en

stund sedan.

Jag som bara har folkskola bakom mig gick faktiskt till Svenska akademiens ordlista och såg efter vad det är för skillnad mellan garanti och tillförsäkran: Vid ordet tillförsäkran hänvisades lill garanti.

När fru af Ugglas säger att samhället har ett ansvar för att ungdomen skall få möjligheter till - och erbjudas - arbete eller utbildning, så är det precis vad vi har sagl i detta sammanhang. Jag blev verkligen förvånad över att med den uttolkningen av delta utskottsbetänkande antingen folkpartiet eller moderaterna inte skulle kunna gå med på det.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politlken

Fru AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Den uttolkning jag just har gjort här i kammaren står jag fast vid. Det som förvånar mig är alt herr Fageriund har ansett det nödvändigt all reservera sig mot utskottets skrivning med tanke på att socialdemokraterna i sysselsäitningsulredningen inte reserverat sig mot sysselsätiningsuiredningens skrivning.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inget ansvar för sysselsätiningsuiredningens belänkande, och del har ingen annan av de socialdemokraler som siller i inrikesulskottel heller. Vi har faktiskt läst utskottets skrivning ungefär som folkpartisterna har läst den, och del är därför vi har reserverat oss. Hade vi fält förklaringen att det egentligen står någonting annat än det gör, så kanske vi inte hade behövt avge någon reservation.

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr lalman! När del gäller den här sista frågan, som fru af Ugglas och herr Fageriund var lilel oense om, nämligen vad man menar med garanli eller lillförsäkran, har vi från folkpariiels sida lolkal det så att detla innebär samma sak. Jag tror alliså det är riktigt som herr Fagerlund sade, sedan han läst i ordlistan, all del innebär samma sak. Därför har vi kunnat acceptera ordet lillförsäkran i stället för ordet garanti, som användes i fiol.

Själva sakfrågan har ju refererats i lidigare anföranden. Lät mig säga alt det torde vara en samfälld uppfattning att lägel på den svenska arbetsmarknaden fordrar en hög beredskap och reella insatser för att behålla sysselsättningsgraden. Della har framgått av lidigare inlägg i debatten - bl. a. klart och tydligt av arbetsmarknadsministerns anförande.

Inom många branscher är lägel fortfarande gynnsamt, men en del branscher besväras uppenbarligen av betydande svårigheter. Det gäller inle minst inom exportindustrierna. Lågkonjunkturen och ett pressat prisläge har gjort att lönsamheten sjunkit inom vissa branscher. Blir del ingen avgörande förbättring av den internationella konjunkturen kommer svensk industri på många områden fortfarande att få arbeta under ett hårt klimat.

Visserligen är arbetslösheten relativt låg i jämförelse med förhållandena

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

i utlandet, men antalet varsel ökade starkt under fjolåret, och varslen om korttidsarbete blev alltmer omfattande. Det var särskilt markant under fiärde kvartalet 1975. Men del skall betonas alt förelagen i slor utsträckning försökt behålla sin arbelskraft, och jag tror del kan vara av värde alt stryka under all företagen för sin del har gjort slora anslrängningar för all hålla sysselsäiiningen uppe.

Utskottets ordförande har tidigare i debatten berört bl. a. ungdomsarbetslösheten och - liksom andra talare - framhållit vikten av att åtgärder sätts in för att man skall komma till rätta med densamma. Jag ber att få instämma i de synpunkter som herr Eriksson i Arvika har anfört i denna fråga.

Enligt min mening måste sysselsättningspolitiken vara inriktad på att man snabbt skall kunna sälla in åtgärder så att en ytterligare försämring pä arbetsmarknaden förhindras. Från folkpartiets sida har vi i partimo-lionen 652 föreslagit en rad åtgärder som vi menar är värdefulla inslag i en sådan politik.

Det framgår av debatten att vi i många frågor är relalivl ense inom utskottet. I den mån det har varit avvikande meningar får de väl tas som uttryck för alt man särskilt vill betona en del detaljfrågor där man väckt motioner som ligger till grund för reservationer eller särskilda yttranden.

Jag skulle, herr lalman, efter detta bara beröra några reservationer som herr Eriksson i Arvika och jag har fogat lill utskottets betänkande.

I reservationen 13 lar vi upp frågan om flyilningsbidragen - täckningen av de faktiska flyllningskostnaderna för arbetssökande som måste flytta till en annan ort.

Sysselsältningspoliliken bör i förslå hand vara inriktad på alt skaffa fram arbetstillfällen i de regioner där bristen på arbele och därmed undersysselsältningen är störst. Regionalpolitiska och arbelsmarknadsmäs-siga åtgärder är ell led i den verksamheten. Det är vikligl att del kan leda fram lill en varaktig sysselsättning. Inte minst för unga människor har del slor betydelse genom au det skapar en meningsfullhet i arbetet. Det kan dä vara anledning notera att de regionalpoliliska insatserna inom bl. a. stödområdet på ett påtagligt och effektivt sätt har lett till att ut-flytlningsströmmen, som under 1960-talel var så stark, nu har hejdats och att vi i stället har fåll en befolkningsökning inom stödområdet och i skogslänen. Självklart är del ett bra komplement lill de långsiktiga åtgärderna att i speciella situationer starta beredskapsarbeten för all lösa akuta sysselsättningsproblem på arbetsmarknaden.

Men man kan komma i den situationen att en arbetssökande för att få varaktigt arbete måste flytta till annan ort. Flyilningsbidragen är då en form för all underiälla en sådan omslällning. All de kostnader som uppstår vid en flyiining inte skall betalas av den arbetssökande själv är numera en allmänt accepterad uppfattning. Det utgår därför bidrag till flyttningen och dessutom ett omsiällningsbidrag förändra kostnader som hör samman med en flyttning till annan ort. Men bidragen har

i en del fall visat sig otillräckliga för alt täcka de faktiska kostnader som uppstår. Kostnadsökningarna har också gjort att det blivit en eftersläpning i justeringen av dessa bidrag. Folkpartiet har tidigare år i motioner föreslagil alt flyilningsbidragen skall värdesäkras, och i en partimotion till årets riksmöte har vi yrkat att flyilningsbidragen i princip bör läcka de faktiska flyttningskostnaderna. Sysselsäitningsulredningen, som i dag har nämnts i olika sammanhang, har i den frågan i princip samma uppfallning, och enligt utredningens beräkningar skulle en täckning av de faktiska kostnaderna leda till en fördubbling av flyttnings-bidragen. Utredningen föreslår därför att utvecklingen av de faktiska kostnaderna vid flyttning i fortsättningen bör följas med uppmärksamhet. I en motion och en reservation föreslår vi därför all denna princip slås fasi av riksdagen redan nu, så all man därmed lägger en grund för den allmänna översyn av de olika flyllningsbidragens detaljutformning som .aviseras i budgetpropositionen. Detta har vi yrkat i reservalionen 13, som jag nu ber att få yrka bifall till.

Reservationen 17, som jag också skall säga några ord om, har anknytning till förslagen i budgetpropositionen om bidrag till arbetsmarknadsutbildning. I detla fall gäller det utbildningen inom vårdyrkena. Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar att omkring 100 000 personer innevarande budgetår kommer alt påbörja arbetsmarknadsutbildning. Av kvinnor som har erhållit ulbildning under 1974/75 har 13 96 erhållit arbeismarknadsulbildning inom värdområdel och 14 96 inom kommunal hemservice. - Inom vårdseklorn ställs som bekant allt större krav. Vårdbehovet fortsätter att växa. Allt fler människor blir i behov av värd, och allt fler människor blir därför sysselsatta inom denna sektor. Sjukvården kräver mer personal, bl. a. genom utbyggnad av vårdinstutionerna och på grund av arbetstidsförkortningar. Det är också omvittnat alt vårdpersonalen många gånger arbetar under pressande förhållanden och inte har den tid som vore önskvärd för att kunna ägna sig ål de vårdbehövande och ge en mera personlig omvårdnad. Del råder bl. a. brist på sjuksköterskor, detta trots en fortlöpande utbildning varje år. De senaste åren har antalet utexaminerade sjuksköterskor sjunkit. År 1974 utexaminerades sålunda 2 823 sjuksköterskor, och år 1975 var anlalel 2 769. Där har del alliså blivit en minskning, även om den inle är så slor.

Enligl en undersökning som redovisas i budgetpropositionen bilaga 10, utbildningsdepariemenlet, var våren 1974 vid ett undersökningstillfälle 3-4 % av antalet sjukskölersketjänsier obesaiia eller vakania. Andelen yrkesverksamma har heller inte stigit. Enligt socialstyrelsens statistik var år 1973 endast 33,9 % av alla sjuksköterskor heltidsaktiva.

Den personliga omsorgen om patienter inom den slutna sjukvården förutsätter kraftfulla åtgärder för all öka lillgången på utbildad personal. Nuvarande personalbrisl måste i första hand motverkas genom ulbyggnad inom den reguljära ulbildningen i vårdyrkena. Men för au brisien på utbildad personal inle skall bli större är det nödvändigl med energiska åtgärder för att bl. a. få fiera utbildade sjuksköterskor yrkesverksamma.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politiken

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Vi har därför i motion 2085 föreslagit ökade bidrag till reaktiveringskurser för sjuksköterskor och ulbildning av sjukvårdsbiträden. Del bör vara möjligt all utbilda minst 1 500 personer ytterligare. Sådana åtgärder skulle kunna vidtas inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Det skulle underlätta för lidigare yrkesverksamma att återgå i tjänst. 1 reservation 17 har vi yrkat pä ett ökal bidrag lill sådan utbildning.

I ulskoliels belänkande behandlas också molionen 684 av herr Ångström och fru Fraenkel om vidgad rätt till statsbidrag för handikappad vid inköp av motorfordon.

Fullt bidrag bör kunna utgå för alt täcka kostnader för aggregat och för de ändringar som erfordras för all den handikappade skall kunna utnyttja fordonet. Priset på bilar har emellertid de senaste åren kraftigt stigit. Det kan därför bli slora svårigheter för många handikappade vid anskaffandet av fordon.

I budgetproposlionen föreslås en höjning av det högsta bidragsbeloppet. Vidare föreslås alt de inkomstgränser som ligger till grund för bidragets storlek skall justeras upp och att vissa förenklingar skall vidtas.

Men den reform som nu görs får enligl vår uppfattning ses enbart som ell sleg på vägen. En forlsalt ökning av stödel lill handikappfordon framstår som angelägen.

De förslag som framförs i motionen 684 kan utgöra underiag för en framtida fortsall reformering. Bl. a. borde en höjning av sialsbidragel göras så all full kostnadstäckning erhölls vid köp av bil med lägsta godtagbara standard. Vidare borde ändrade inkomstprövningsregler införas så att den övre inkomstgränsen höjdes till 50 000 kr. och den lägre sattes i paritet med denna. När det gäller brulloinkomslberäkningen bör handikappersättningen icke medräknas som inkomst.

Enligl moiionärernas och reservanlernas uppfallning är del angeläget med ytterligare förbätlringar av slödel lill de handikappade i della avseende. Det gäller i många fall personer som är helt beroende av handikappfordon för all komma ut i arbetsliv och skapa kontakter utåt.

Det har varit en lång debatt, och del har framförts många värdefulla synpunkter på sysselsättnings- och arbetsmarknadsfrågorna. Som jag sade lidigare har del råtl enighel kring de väseniliga linjerna. Jag iror det är angeläget all riksdagen och regeringen är överens om alt alll bör göras för att hålla sysselsättningen uppe. Inte minsl gäller detta den grupp som spelat en så väsentlig roll i deballen här i dag, nämligen ungdomen.

Jag ber med del anförda, herr lalman, få yrka bifall lill reservalionerna 13, 17 och 20 och i övrigl lill utskottets hemställan.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i en rad motioner tagit upp problemen med sysselsättningen. Vårt parti har ställt otaliga förslag som om de blivit lillslyrkla och genomförda, skulle ha löst en rad av dessa problem. Au göra det kapitalistiska samhället helt fritt frän arbetslöshet är en omöjlighet. Arbetslösheten är en produkt av själva sy-

stemet. Den är en tung del i kapitalismens förtryck av lönearbelarna.

Arbetslösheten drabbar inte bara dem som inte har fått något arbete eller som har mist sill arbete - den drabbar alllid hela arbelarklassen. Den skapar oro och otrygghet pä hela arbetsmarknaden. Arbetslösheten används också i lönenedpressande syfte från arbetsköparhåll. Den används ofta som medel att splittra arbetarna och skapa motsättningar dem emellan.

Arbetslösheten slår särskilt hårt mot vissa arbetarkategorier. Genom hårda rationaliseringar och höjt arbetstempo slås många äldre ut från arbetsmarknaden. Genom specialisering och en alltmer komplicerad produktionsprocess utestängs större delen av ungdomen från arbetslivet. Del finns arbetsköpare som egenmäktigt har satt äldersspärrar för nyanställning, exempelvis all den som skall anslällas skall ha fullgjort värnplikten eller inte ha fyllt 40 år. Härigenom sätts en spärr neråt så all alla ungdomar under 20 är är på förhand utestängda frän alt fä ett arbete, och en spärr uppåt så att de som har nått en ålder av 40 är eller mer uteslängs.

Detta sker för att arbetsköparna på förhand skall kunna försäkra sig om den allra bästa och effektivaste arbetarstammen - allt i akt och mening alt säkerställa den för kapitalet heliga profiten. Här tycker man all arbetsmarknadsmyndigheterna skulle ha gått in och med hjälp av lagen om vissa anslällningsfrämjande åtgärder stoppat sådana metoder som egenmäktigt tillämpas av vissa arbetsköpare. Genom lagen om medbestämmande i arbetslivet, som vi kommer att behandla här så småningom och förhoppningsvis anta, kanske vi får möjlighet att rida spärr mot dessa reaktionära och diskriminerande metoder.

Att kvinnorna är en annan stor grupp som fortfarande stöts tillbaka och diskrimineras i arbetslivet torde stå klart för alla vid det här laget.

Med anledning av våra yrkanden om jämlikhet för kvinnorna i arbetslivet sades del tidigare i debatten från socialdemokraiiski håll att vi är sent ute och att den frågan har tagits upp långt tidigare. Det är väl inget större problem vem som först har väckt den frågan, huvudsaken är att vi är överens om att kraftätgärder verkligen skall tillgripas för att uppnå de mål som man har satt upp. För att understryka att vårt parti faktiskt har tagit upp denna fråga mycket tidigt skall jag emellertid citera ur motionen 418 i andra kammaren är 1960. De sista styckena i den motionen lyder:

"Uppdelningen i typiskt manliga och typiskt kvinnliga arbeten måsle försvinna och den processen kommer all underlättas av den tekniska utvecklingen.

Både samhällets och de enskilda individernas intressen kräver, alt kvinnornas väg till verkligt likaberättigande på alla samhällslivets områden påskyndas. Erfarenheten har visat, att Sveriges författning bör innehålla grundsatser, som garanterar kvinnornas faktiska likaberättigande i hem, skola och samhälle. I synnerhet är det av vikt att de strävanden som nu pågår för att uppnå en rättvisare lönesättning för kvinnorna snabbt

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

6 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 97-98

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

vinner lagens stöd.

Med hänvisning till vad som ovan anförts yrkas, att riksdagen måtte i skrivelse lill Kungl. Maj:t hemslälla, att direktiven för författnings-utredningen utvidgas lill att jämväl omfatta frågan om författningsbestämmelser, som allsidigt främjar kvinnornas likställighet med männen på samhällslivels alla områden,"

Delta är väl ett bevis för att vårt parti inte har försummat de här frågorna, Säkeriigen skulle man kunna finna motionskrav av liknande slag från vårt parti av väsentligt tidigare datum. Men den frågan behöver vi ju inte diskutera nu.

Jag skall nu gå in på motionen 1860 angående det kontanta arbetsmarknadsstödet, vilken behandlas i della betänkande.

När vi nu har ett näringsliv som till mer än 90 96 ligger i privat ägo och hell styrs av kapitalismens lagbundenhet, där arbelslöshel är oundviklig, borde samhället se till att de som drabbas hårdast av kapitalismens verkningar får sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande sätt. En del initiativ har tagits från regeringens sida som syftar till lösningar i den vägen. Det senast aviserade förslagel att höja ersättningarna från arbetslöshetskassorna är ett sådant initiativ. Där höjs nu ersättningen till 160 kr. per dag. Delta är nödvändigt och helt rikligt.

Men det är både inkonsekvent och oförklariigt att regeringen inte ansett det nödvändigt att också se över ersättningarna till dem som inte är berättigade lill a-kasseersättning. Det gäller i första hand ungdomar som blir arbetslösa och inte hunnit kvalificera sig för ersättning från kassorna. Det gäller också äldre arbetare som är ulförsäkrade och som gått arbetslösa lång tid. Dessa kategorier är hänvisade till att existera pä en ersättning av 45 kr. om dagen. Denna ersättning är skattepliktig och utgår fem dagar i veckan, dvs. med ett belopp som understiger existensminimum. Dessa människor måste för att klara sitt uppehälle något så när gå till det sociala och tigga mer pengar.

Kommunerna får således bära en stor del av försöriningsbördan för dem som ställs utan arbele och inle har rätt lill ersättning från a-kassorna. Det lorde vara välbekant i denna församling all de allra flesla kommuner i dag dras med slora ekonomiska svårigheter. Del kan då inle vara rikligi all yllerligare belasta kommunernas ekonomi. Detta skulle kunna medföra att man tvingas tillgripa en höjning av kommunalskatten, vilket i sin lur hårdast drabbar lönearbetarna och andra låginkomstgrupper.

Vänsterpartiet kommunisterna har vid flera lillfällen rest krav på en höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet. Till årets riksdag har vårt parti upprepat kravet från i höslas, alt del kontanta arbetsmarknadsstödet skall höjas lill 75 kr. för hel dag och 38 kr. för halv dag. Det skulle innebära en kostnad på omkring 25 miljoner enligl de beräkningar som gjordes i anslutning till vårt partis motion i höstas.

Au göra en exakt beräkning av merkostnaderna är naturligtvis inte möjligt. Men en sak är tämligen klar. Det skulle i dag inle kosla lika myckel som man kom fram lill vid beräkningarna 1975. De åtgärder

som har beslutats beträffande subventionering av lönekostnader med 75 % lill de kommuner som anställer mer ungdom kommer att verka sä att många av de ungdomar som i dag är hänvisade till konlani arbetsmarknadsstöd erhåller arbete i stället. Därmed blir belastningen inte så stor som tidigare beräknats.

Att i dag avslå vänsterpartiet kommunisternas motionskrav på en höjning från 45 till 75 kr. per dag är oförståeligt och oförsvarligt. Det tycks vara sä alt både borgare och socialdemokrater anser alt det är möjligt att leva pä 190-200 kr. i veckan. Det är nämligen det belopp som kvarstår när skatten är dragen.

I höslas åberopades flnansiella skäl som motiv för ell avslag. I dag hänvisar utskollsmajoriteten lill att riksdagen inte bör ändra sitt nyligen fattade beslul - i högsta grad en egendomlig motivering.

Att åberopa finansiella skäl för avslag i en sådan vital fråga som en någorlunda skälig ersättning till dem som drabbas av arbetslöshet rimmar dåligt med att samma partier är ense om all öka anslagen till krigsmakten med 831,6 milj. kr. och att budgeten underbalanseras med II miljarder. Ställer man detta i relation till värt motionsyrkande, som i direkta kostnader innebär mellan 15 och 20 miljoner, blir man minst sagt förvånad över att inrikesutskottel ånyo föreslår avslag på ett sä berättigat krav som en rimlig ersättning till dem som ställs ulan arbete.

Det hade varit bra mycket vettigare att minska anslagen till krigsmakten och använda dessa pengar till förbättringar av standarden för dem som har det sämst ställt i samhället. Och det är naturligtvis inte bara de arbetslösa. Men de som drabbas av arbetslöshet och är hänvisade till att på något sätt leva på det nu gällande kontanta arbetsmarknadsstödet hör utan tvivel dit.

Herr lalman! Jag vill med det anförda och med hänvisning till motionen 1860 yrka bifall till reservationen 19.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Herr OSKARSON (m):

Herr lalman! Jag har i första hand begäri ordet i det här sammanhanget för all la upp en fråga som ligger lilel vid sidan av den arbetsmarknadspoliliska debatten men som inte är mindre viktig för det.

Men innan jag går in på den måste jag säga några ord om meningsutbytet mellan herr Fageriund och fru af Ugglas. Det gäller en mening i utskottsbetänkandel som lyder: "Den inriktning av åtgärderna som nu angivils innebär att samhället tillförsäkrar alla ungdomar möjlighet till arbete, ulbildning eller praktik,"

Jag understryker här orden "möjlighet till arbete, utbildning eller praktik".

Nog tycker jag att detta är ett skäligt krav på samhället när del gäller ungdomarna. Om de sedan inte vill använda sig av möjligheterna är det hela ganska hopplöst men vi borde kunna vara överens om att de skall erbjudas dessa möjligheter. Jag är förvånad över att inte de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet kunde gå med pä denna skriv-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

ning och därigenom undvikit reservationen.

Nu till mitt ärende. I en motion har fru af Ugglas och jag föreslagit höjda anslag till den del av tolalförsvarsverksamheten som ryms inom AMS anslag.

Arbetskraften är en viktig delfunktion av totalförsvarets verksamhel. Utbildningen av denna arbetskraft, ersättningspersonal för inkallade och mobiliserade, sker inom de frivilliga försvarsorganisationerna. Svenska blå stjärnan utbildar djurskötare och traktorförare för bl. a, jordbrukets blockorganisation. Sveriges loltakårer svarar bl. a. för utbildning av personal till frivilligorganisalionernas krigskanslier och till krigslänsstyrelserna. Sveriges kvinnliga bilkärers riksförbund och Frivilliga automo-bilkårernas riksförbund utbildar bilförare och bilrädespersonal för det civila distributions- och transportväseendet, som skall träda i funktion i samband med och efter mobilisering.

Personalbrislen inom dessa områden är mycket stor. Särskilt allvarlig är bristen pä bilförare och medhjälpare när del gäller sjukvårdstransporterna. Inom vissa län är bristen på personal pä detta område myckel oroväckande, upp till 80-90 96 är inle ovanligt. Del bör i detta sammanhang framhållas att bristerna beror inte på att det inte finns frivilliga som vill utbilda sig. Nej, anledningen är helt och hållet brist på resurser, brist på pengar för ulbildningen.

Frivilliga motorcykelkåren är ytteriigare en sådan organisation som har motsvarande uppgifter vad gäller ordonnanspersonal vid mobilisering och under beredskap.

AMS har i sin anslagsframställning uppmärksammat bristen på utbildad personal inom dessa områden och därför begärt en fördubbling av anslaget. Det är dock inga stora summor det rör sig om. Det framhålles också att utbildningskostnaderna har ökat dels på grund av kostnads-stegringar i allmänhet, dels på grund av prishöjningar som beslutats av sjukvårdshuvudmännen - landstingen- och dels på grund av höjda arvoden till lärarpersonal.

Departementschefen har kraftigt skurit ner av AMS äskade medel. Och de medel som budgetpropositionen anvisar är inte tillräckliga ens för alt läcka kostnadsökningarna, än mindre för all något hämta in den eftersläpning i utbildningsbehovet som föreligger.

I utskoilsbelänkandet har herr Nordgren och jag i ett särskilt yttrande framhållit all det är absolut nödvändigl att de frivilliga försvarsorganisationernas utbildningsverksamhet tillgodoses bättre ett kommande budgetår än vad som skett i år. Och det är detta som jag med mill anförande velat ytterligare understryka.

I övrigt ber jag att fä instämma i de yrkanden som herr Nordgren tidigare framställt i anslutning lill föreliggande ulskoiisbelänkande.

Hert FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller att bereda sysselsättningsmöjligheter för ungdomen sä har herr Oskarson och jag precis samma uppfattning.

Tolkningen av vad utskottet verkligen har skrivit får väl bli en intern     Nr 97
affär mellan folkpartiet och moderaterna, som har fullständigt motsatta     Fredagen den
uppfattningar i detta sammanhang.                                   2 april 1976

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har med mitt inlägg härvelat klargöra vilken tolkning vi moderater lägger in i detta utlåtande. Jag har väldigt svårt alt se att del finns möjlighet att lägga in någon annan tolkning i den mening i uiskotisbeiänkandel som här diskuterats.

Arbetsmarknadspolitiken

Hert SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Det var min avsikt att beröra det kanske viktigaste specialproblemet inom arbetsmarknaden - diskrimineringen av kvinnorna. Jag känner inför den glest besatta kammaren djupt det ointresse som tydligen vidlåder denna frågeställning i parlamentarikernas ögon. Herr arbetsmarknadsministern har för länge sedan gått ut ur kammaren. Fru Hörnlund har gått ut. De flesta ansvariga ledamöter av inrikesutskottel på den socialdemokratiska sidan har också gäll ul. Jag noterar detta som ett ovanligt tydligt och subtilt tecken på pariamentarisk oförskämdhet.

Till saken. Vänsterpartiet kommunisterna vill en skärpning av riksdagens direktiv om att motarbeta diskrimineringen. Utskottet anser för sin del att det räcker med nuvarande direktiv.

Nu kom arbetsmarknadsministern in. Tack.

Varför är det motiverat med en skärpning? Det är motiverat därför att hela tendensen de senaste tio åren är oroande. Det händer inget djupgående. Diskrimineringen kvarstår. Den återskapas i nya former. Del finns inget tecken på något genombrott.

Det har, herr talman, varit kvinnoår. Det har tillsatts en jämlikhetsdelegation. Det har hållits tal av statsministern och det har författats resolutioner av partiernas kvinnoförbund. Dvs. inte vpk:s - vi har ju dess bättre inle skjutsal undan våra partikvinnor i något särskilt, se-gregerat förbund. Men allt detta till trots - situationen är i allt väsentligt densamma för den viktigaste frågan: den ekonomiska frigörelsen och självständigheten för kvinnorna.

Fler kvinnor än förut har gått ut på arbetsmarknaden efter 1965, del är sant. Förvärvsfrekvensen har stigit ganska väsentligt statistiskt sett. Men hur ser det ut vid en närmare granskning av siffrorna?

Av de kvinnor som sedan 1965 inträtt på arbetsmarknaden i någon form är det en minoritet som har filt möjlighet till självständig försörjning. Av dem har 70 % blivit deltidsarbetare. Det är som deltidsarbetare kvinnor exploateras. Av alla deltidsarbetare i landet är 96 96 kvinnor. Vad visar detta? Det visar att kapitalismen behöver kvinnornas arbetskraft, men bara till en gräns som den själv vill bestämma. Bara i en roll som den själv kan avgöra. Därför återskapas nu den diskriminering som förr i tiden bestod i att kvinnorna väsentligen hölls utanför alll samhälleligt arbete. Diskrimineringen återskapas nu i den formen

Nr 97

Fredagen den 2aprin976

Arbetsmarknadspolitiken

att kvinnorna får bli deltidsarbetare, männen heltidsarbelare, schemaliski sett.

Detla är, herr talman, ett hot mol kvinnornas självständighet. Deltidsarbetet förutsätter paräktenskapet. Deltidsarbetet förutsätter all kvinnan delvis kan försörjas av någon annan - annars duger hon ju inte som deltidsarbeiare i den kapitalistiska produktionen.

Särskilt betänkligt är detta för de ogifta kvinnorna, speciellt de ogifta med barn. Det är en snabbi växande grupp - de är mer än dubbelt så mänga som för tio är sedan. Men med ökad grad av kvinnligt deltidsarbete får denna grupp del särskilt svårt. De kan ju inte gärna la deltidsarbete. Det är mest bara de gifta som kan la deltidsarbete. Kapitalet kan utnyttja äktenskapet. Det kan diskriminera de ogifta föräldrarna.

I Sverige har man i mänga stycken alltjämt en reaktionär syn på föräldraskap och värdnadsarbete. 98 96 av alla ensamföräldrar är kvinnor. De behöver sill heltidsarbete, sin självständiga försörjning. Men med deltidsarbetets utsträckande hotas denna självständiga försörjning. De kommer i kläm genom den tendens som betyder att procenten som är helt försörjda bland de arbetande kvinnorna faktiskt har minskat de senaste åren på grund av deltidsarbetets slora utsträckning, medan procenten halvt eller delvis försörjda i motsvarande mån ökat.

De borgeriiga vill i regel ha det så här. De vill inte bara ha en orörd kapitalism. De vill också ha kvinnligt deltidsarbete. Senast i går, i debatten om barnomsorgen, stod de här och mer eller mindre propagerade för del. De tycker tydligen att deltidsarbete är bra för kvinnor. Kvinnor skall ju, enligt deras sätt att se, utöva sin modersroll samtidigt med att de exploateras i arbetslivet. Därför passar deltidsarbete, osjälvständighet och könssegregering bra. Också socialdemokraterna offrar, med sitt reaktionära förslag om arbetstidsförkortningens inskränkande till enbart kategorin småbarnsföräldrar, åt samma könsrollstänkande; om än i väsentligt mindre utsträckning. Så del är kanske förståeligt om alla fyra partierna nu finner varandra i en gemensam utskottsskrivning rörande den här speciella detaljen. De vill inle göra alltför mycket mot diskrimineringen. De vill inte sätta makt bakom orden.

Lika oroande är bilden av yrkessegregeringens utveckling de senaste åren. Av de 38 yrkesområden som, enligt statistiken från SCB, arbetsmarknaden kan delas upp i, dominerade männen år 1965 på 32. Kvinnorna var i majoritet på 6. Hur är det i dag? Männen är i majorilel i samma 32 sektorer. Kvinnorna är i majorilel i samma 6 sektorer. Majoriteterna, mätta i procent, har i de flesta fall knappast rubbats alls. Kvinnorna inte bara dominerar i de klassiska sektorerna - butiksyrken, lägre kontorsyrken, värdsektorn - utan ensidigheten pä dessa stora och växande sektorer har i själva verket stärkts. Männens dominans har inle heller rubbats, t. ex. inom industrin. Männens dominans har stärkts inom gruppen administrativa yrken - dvs. där karriärvägarna finns. Kvinnorna har ryckt in på den pedagogiska sektorn i större utsträckning än förut - därför alt pedagogyrken i de lägre graderna blivit talrikare.

Om man tar del i stort kan man sammanfattningsvis säga all ingenting egentligen har hänt när det gäller yrkessegregeringen.

Ändå menar utskottet att något mer inle behöver göras åt saken. Ja, är man belåten med tendensen behöver givelvis Ingel mer göras.

Hur ser del ut på de områden där rollfördelning och yrkesinriktning påverkas före själva utträdet på arbetsmarknaden? Gymnasieskolans lin-jeval visar inga nämnvärda ändringar. Det är kvinnlig dominans i överväldigande grad på linjer som leder till lägstatusyrken - värd, hushåll, barn, humaniora. Del är nästan total dominans för män i teknisk-naturvetenskapliga eller andra mer karriärbetonade ulbildningsvägar. Ända ner på barnstugorna når inpräglingen av könsrollerna. Det är nästan bara kvinnliga vårdare. Kvinnliga vårdare, som själva förts dit av sin generations yrkessegregering. Del är barn lill ensamföräldrar, som ofta dominerar på barnstugorna på grund av de naturliga prioriteringsbestämmelserna i ell brisiläge. Ensamföräldrarna är, som jag lidigare nämnt, nästan bara kvinnor.

Då kan de ärade kammarledamöterna tänka sig följande. En liten flicka kommer lill dagis. Del slatistiskl sannolika är all hennes mor är ensam vårdnadshavare. Själv är hon flicka. Hemma sköts hon av en kvinna. På dagis sköts hon av kvinnor. I skolan hamnar hon i det könsrolls-betonade linjevalet. - Vem skulle ge henne stöd i någon annan riktning? Ingen. Skulle hon själv ha kraft och självständighet att bryta ett helt livsmönster? I synnerhet som all veckopress och en mängd etablerade pratmakare ur den äldre generationen dominerar omgivningens idébildning med en traditionell familjesyn.

Och delta säger de borgerliga och socialdemokraterna all vi inle behöver göra mer åt än vad vi redan gör. Hur oansvarig flr man vara inför den nya generationen kvinnor? Skall inte heller den få se frigörelsen inom räckhåll, eller åtminstone kunna hoppas på den för sina barns räkning?

I värt parti accepterar vi inte de sista tio årens tendens. Den är djupt oroande, och den.hotar i själva verket frigörelsen. Den verkar konserverande på diskrimineringen. Den är oroande, inte minsl därför alt ett slags ny högerväg lycks vara under uppsegling i synen på kvinno- och modersrollen, någol som indirekt påverkar synen på kvinnorna i arbetslivet. Många reaktionära läkare och kvasipsykologer bygger under myten om särpräglade mamma- och papparoller.

Mot allt det som jag här brett har försökt teckna måste man naiuriigivis gripa in på alla områden, och i alla delaljer, där man så kan, med en skärpl allityd. Därför menar vi all vpk-reservationen nr 11 är motiverad. Jag yrkar bifall lill den.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Under detla anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! I inrikesutskoltets belänkande nr 33 behandlas en motion, där jag tillsammans med några partikamrater tagit upp frågan om anställnings- och lönevillkor för praktikanter.

Sedan motionen skrevs har frågan ytteriigare aktualiserats, eftersom regeringen nu är ute på arbetsmarknaden såväl på den privata som pä den statliga och landstingskommunala sektorn för att ragga praktikplatser åt den arbetslösa ungdomen.

Vänsterpartiet kommunisterna har naturligtvis ingenting emot att ungdomar får praktisk erfarenhet av arbetslivet, gärna inom flera yrkesområden om de så önskar. Praktisk erfarenhet innan en lång yrkesutbildning fullföljs kunde medverka till att minska den omsättning av arbetskraft som förekommer inom vissa arbetsområden. Vårdområdet är ett exempel där alltför stor andel av de utbildade inle fortsätter inom sitt yrke. Detta påverkar sedan hela personalomsättningen Den är i Slockholm inom vissa områden mer än 75 96. Lärare är en annan yrkesgrupp där omplaceringsfallen ökat oroväckande, och det gäller i samma utsträckning de unga som de äldre lärarna.

En utveckling mot studier varvade med förvärvsarbete, som nu diskuteras, är positiv, men hittills har initiativen till inslag av praktik i de längre utbildningslinjerna varit fä. För studerande skulle praktiken innebära stimulans till kritiskt tänkande. De borde också med utgångspunkt i sina praktiska erfarenheter sedan kunna påverka och förbättra utbildningen. Det kunde både förbättra studiemotivationen och underlätta deras senare inträde på arbetsmarknaden.

Vpk har vid flera tillfällen i riksdagen slagit vakt om den förpraktik som krävts för viss ulbildning, exempelvis förskolläraruibildning. I en rapport frän arbetsgruppen för utredning av vissa praktikfrägor sägs gällande förpraktik, alt sådan är förknippad med både för- och nackdelar. Fördelen är att den sökande får en mer konkret uppfattning av den arbetsmiljö inom vilken utbildningsyrket skall utövas.

Nackdelarna menar man är osäkerheten om praktikanten kommer att antas till ulbildningen, och man redovisar att av 7 219 sökande antogs 1 263 lill ulbildning. Vi menar all detta i stället bevisar att en stor del av dessa praktikanter utnyttjas som reguljär arbetskraft inom ett bristomräde.

Svenska kommunalarbetareförbundet, som organiserar personalen, har påtalat orimligheten i att en sä stor andel av de verksamma är praktikanter. Förbundet redovisar att inom loppet av ett år tog 3 200 barnstugor, som omfattades av sammanräkningen, emot 11 000 elever och 8 700 praktikanter. Under en och samma aprildag 1973 arbetade på barnstugorna 2 500 elever och 4 000 praktikanter. Förbundet gör lill detla reflexionen: det är bra att barnstugorna ställer upp i utbildningssyfte, men när man vet att barnstugornas anställda vid delta tillfälle inte var fler än 21 500, blir man fundersam och ställer frågan, om elever och praktikanter på sina håll bara är billig arbetskraft för kommunerna. Den

frågan är befogad. Frågan är också, om situationen är bättre i dag. Anlalel praktikanter borde naturligtvis stämma något sä när överens med utbildningsmöjligheterna.

Med erfarenheten inom min fackliga verksamhet av hur många, inie bara ungdomar, som utnyttjats genom användandet av begreppet praktikant flnns misstanken att delta utnyttjande kan sällas i system, om man försöker komma lill rätta med ungdomsarbetslösheten med praktiktjänster.

För att förhindra della utnyttjande har vi i motionen yrkat au allt praklikantarbeie skall avlönas enligl principen lön efter utfört arbele. Del borde vara en självklarhet att arbele, oavsett vem som ulfört det, skall värderas lika. Risken finns att ungdomar med en godtyckligt låg ersättning får en negativ inställning lill arbetet som sådant.

Vi är därför inle nöjda med det svar utskottet gett. Visserligen har ett avtal träffats mellan statens avtalsverk och de statsanställdas organisationer, men detla löser endast en ringa del av problemet. På den kommunala och den enskilda sektorn hänvisas till att förhandlingsini-lialivet åvilar parterna själva. Men de ungdomar det gäller har inte någon facklig anknytning, och dä finns det ingen som bevakar deras intressen. Därför borde initiativet komma från regeringen.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen 9 vid inrikesutskottets betänkande.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Hert NILSSON i Visby (s):

Herr talman! I motionen 1882, som behandlas i förevarande betänkande, har herr Gustafsson i Stenkyrka och jag tagit upp frågan om utökat statsbidrag till restaurering av de gotländska kyrkorna. Vi har begäri att dessa restaureringsarbeten skall ulföras som beredskapsarbete för företrädesvis äldre, lokalt bunden arbelskraft.

I vår motion har vi bl. a. anfört att under år 1975 förelåg projektering gällande restaurering av fem gollandskyrkor. Ingel av dessa arbeten har dock kommil lill utförande på grund av de reducerade statsbidrag som nu utgår. Bidraget är nu 40 96 mol tidigare 100 96. Här kan också nämnas att landsantikvarien på Gotland till länsarbetsnämnden har anmält all del f. n. är 21 kyrkor som är i behov av omedelbar restaurering.

De gotländska medeltidskyrkorna är av högsta kulturhistoriska värde både so'm grupp och var för sig - de hör till de relativt få byggnader inom landet som även är av internationellt intresse. De är därför ulan undantag värda största uppmärksamhet. De små och ekonomiskt svaga församlingarna har emellertid inte möjlighet att i erforderlig utsträckning vårda sina kyrkobyggnader, varför del nu finns ett ackumulerat behov av iståndsättningsarbeten.

Det skall vidare framhållas att dessa restaureringsarbeten är mycket värdefulla ur sysselsättningssynpunkt. Varje kyrkoobjekt kräver omkring 1 000 dagsverken, och det är i första hand, såsom jag tidigare sagl, den äldre, lokalt bundna arbetskraften som härigenom kan få meningsfylld sysselsätlning.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Det är beklagligt att utskottet avfärdat vår motion med att hänvisa lill en offentlig ulredning som skall tillsättas. Jag har inget emot en utredning som skall se över formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, lill vilken grupp de gotländska kyrkorna måste räknas. Enligt vår mening hade utskottet ändå mycket väl kunnat tillstyrka vår motion, eftersom vi begränsat vår hemställan på så sätt att vi föreslår all man för dessa arbelen skall avdela ell belopp av 2 milj. kr. ur redan disponerade medel för budgeiårei 1976/77.

Herr talman! Då utskottet är enigt i sitt beslut att avstyrka vår motion avslår jag från att nu framställa någol yrkande om bifall till denna.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskpttels hemställan, dels reservalionen nr 1 av herr Stridsman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Granstedt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i belänkandet nr 33 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Stridsman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Granstedt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 202

Nej - 75

Avstår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservalionen nr 2 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej - 38

Avstår - 1

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Fageriund m. fl. samt 3:o) reservationen nr 4 av herr Lorentzon, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Fageriund begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Lorentzon begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 3 antar reservationen nr 3 av herr Fagerlund m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 4 av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 122

Nej - 14

Avstår - 143

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Fageriund m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politiken

Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139 Nej - 139 Avstår - 1 Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan herr Nyquist (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 5

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lorentzon begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 15

Avstår - 1

Mom. 6-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 10

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Stridsman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Granstedt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Stridsman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Granstedt begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 200

Nej - 77

Avstår - 1

Mom. 11

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 12 röslar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lorentzon begärde röst-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 13-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt voiering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i belänkandet nr 33 mom. 17 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Lorentzon.

Ja - 261

Nej - 14

Avstår - 2

Mom. 18

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 10 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 18 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herrar Nordgren och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej - 38

Avstår - 1

Mom. 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 21

Proposiiioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

A rbetsmarknads-politiken

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 21 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Lorentzon.

Ja - 264

Nej - 14

Avstår - I

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 22 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej - 14

Avstår - I

Mom. 23

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 24

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

servalionen nr 13 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 25-27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 28

Proposiiioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

Den som vill alt kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 28 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herr Fageriund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 140

Nej - 138

Avstår - 1

Mom. 29

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Fageriund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fageriund begäri voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 29 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av herr Fageriund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139 Nej - 139 Avstår - 1 Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande

ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Bengtsson i Göteborg (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservalionen nr 15 av herr Fagerlund m, fl.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Mom. 30

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 31

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Lorentzon, och förklarades den förta propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 31 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av herr Lorentzon.

Ja - 264

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 32

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 32 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Eriksson i Arvika be-

7 Riksdagens prolokoll 1975/76. Nr 97-98

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

gärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej - 28

Avstår - 2

Mom. 33-39

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 40

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 18 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begäri votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 40 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 14

Avstår - 2

Mom. 41-43

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 44

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 44 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 15

Avstår - 1

Mom. 45-51

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Arbetsmarknadspolitiken

Mom. 52

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 52 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej - 32

Avslår - 3

Mom. 53-59

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 60

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 21 av herr Stridsman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rämgård begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 60 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av herr Stridsman m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Rämgård begärde röst-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 201

Nej - 76

Avstår - 2

Mom. 61 och 62

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 63

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av herr Nordgren m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 63 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 22 av herr Nordgren m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 112

Avstår - I

Mom. 64-67

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 9 Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

Föredrogs inrikesutskottets betänkande 1975/76:28 med anledning av propositionen 1975/76:84 med förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m. jämte motioner

100

I p'opositionen 1975/76:84 (arbelsmarknadsdepariemenlei) hemställde regeringen, efter föredragning av statsrådet Bengtsson, att riksdagen skulle dels anta i propositionen redovisade förslag till

1. lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen,

2. lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om ar-

betsförmedling, dels godkänna

1. de riktlinjer för ett inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunerna i arbetsförmedlingen som departementschefen förordat,

2. de riktlinjer för organisation m. m. av arbetsförmedlingen inom kulturområdet som departementschefen förordat,

3. att praktiska prov med ADB i förmedlingsarbetet inleddes den 1 juli 1976 i enlighet med vad departementschefen anfört.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare all anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen. Anmälningsskyldigheten skall i princip gälla inom alla yrkesområden och omfatta alla anställningar. Bl. a. statliga tjänster undantas frän lagen. Enligt lagförslaget behöver anmälan inte göras om den lediga platsen tillsätts med någon som redan är anställd hos arbetsgivaren (internrekrytering). Vissa andra undantag frän anmälningsskyldigheten föresläs dessutom, t. ex. när anställningen inte avses räcka längre än tio arbetsdagar. Enligt förslaget bemyndigas regeringen att besluta att anmälningsskyldigheten skall gälla bara i viss del av landet. Införandet av anmälningsskyldighet avses ske på försök i tre län med början den 1 juli 1976.

I propositionen föreslås även, mot bakgrund av en redogörelse för nuvarande förhållanden, flera ändringar i arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer. Ett inflyiande för arbetsmarknadsparterna och kommunerna i arbetsförmedlingen skall sålunda prövas genom inrättande av distriktsnämnder. Dessa nämnder skall fä inflytande på hur det lokala förmedlingsarbetet bör bedrivas. De skall vidare avge yttranden till länsmyndigheterna i planerings- och organisationsfrågor. Genom sin sakkunskap och sina kontakter väntas nämndledamöterna kunna tillföra förmedlingen ett bredare beslutsunderiag i många ärenden och ge tjäns-temänrien ett värdefullt stöd vid genomförandet av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t. ex. för att bereda sysselsättning åt personer med arbelshandikapp.

Arbetsförmedling inom kulturområdet är förenad med vissa problem som har lell till alt förmedlingsverksamheten är splittrad mellan flera förmedlingsorgan som arbetar under olika villkor. Frågan om hur denna verksamhet bör vara organiserad har utretts vid flera tillfällen. I propositionen föreslås nu att arbetsförmedlingen inom kulturområdet i större utsträckning än tidigare skall ombesörjas av den offentliga arbetsförmedlingen.

Slutligen behandlas en av arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret överlämnad rapport rörande det hittillsvarande utredningsarbetet beträffande ett ADB-system för arbetsförmedlingen. I rapporten anges bl. a. målen för platsförmedlingen och i vad män dessa mål kan uppnäs med nuvarande resurser samt vilka förbättringar som skulle kunna uppnås med hjälp av ADB-teknik. Vidare föreslås praktiska prov under nästa

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

101

Nr 97 budgetär på några förmedlingskontor avseende sökning och matchning

Fredagen den ™ '•''P ADB-register över arbetssökande och lediga platser."

2 april 1976

-------------- I detta sammanhang hade behandlats

Obligatorisk

platsanmälan till dels den under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta

den ofjfentligä motionen 1975:399 av herr Helén m. fl. (fp), vari såvitl här var i fråga

arbetsförmedlingen, (yrkandet 6) yrkats att riksdagen .som sin mening gav regeringen till
m. m. känna vad som i motionen anförts beträffande lekmannastyrelse vid ar-

betsförmedlingar, distriktskontor och större lokalkontor,

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:652 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såvitt här var i fråga' yrkats

5. beträffande skyldigheten för arbetsgivare att anmäla lediga platser lill arbetsförmedlingen all riksdagen uttalade

a) att undanlag inledningsvis gjordes för arbetsgivare med färre än tio anställda,

b) att undanlag gjordes för anställningar till vilka söktes personer som förutsattes ha viss politisk eller annan ideell inställning,

c) att skyldigheten jämväl omfattade statliga arbetsgivare,

7. att riksdagen beslutade ge distriklsnämnderna beslutanderätt i frågor som rörde framställningar om utbildningsbidrag,

1975/76:658 av herr Persson i Karistad m. fl. (s),

1975/76:850 av fröken Engman (s),

1975/76:866 av herr Svensson i Kungälv (s), vari yrkats alt riksdagen skulle i 3 § lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offenlliga arbetsförmedlingen göra sådan ändring i punkt 6 att den även innefattade anställning som förutsatte religiös inställning,

1975/76:1840 av herr Cariström m.fl. (fp, c, m), vari yrkats

1. all riksdagen beslutade alt påföljdsbestämmelserna i 6§ i förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den of-fenlligr arbetsförmedlingen skulle utgå,

2. att riksdagen - därest yrkandel under 1 inle skulle bifallas - beslutade att påföljdsbestämmelserna i 6 § första stycket i lag om skyldighet för arbetsgivare all anmäla ledig plats lill offentlig arbetsförmedling bestämdes lill penningböter med visst maximibelopp, förslagsvis 500 kr.,

1975/76:1844 av herrar Enlund (fp) och Wikström (fp), vari yrkats
102 att riksdagen fastställde sådana riktlinjer för arbetsförmedlingen på kul-

turområdet all manager och produklionsbolag som auktoriserats av arbetsmarknadsstyrelsen undantogs från förbudet mol enskild arbetsförmedling inom Sverige,

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

1975/76:1849 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. (s), vari yrkats Obligatorisk

platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

alt riksdagen beslutade

1. att Folkparkernas artistförmedling och Svenska musikerförbundets arbetsförmedling skulle erhålla direkta anslag, så att i första hand en verksamhet av ungefär nuvarande omfattning kunde bibehållas,

2. att båda dessa folkrörelser utan långtgående bestämmelser och restriktioner från myndighet gavs möjlighet att arbeta utifrån de mål och med de arbetsformer som gällde för respektive organisation,

3. att verksamheten skulle stå under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen,

1975/76:1869 av herrar Kristiansson (c) och Gustafsson i Stenkyrka (c), vari yrkals alt riksdagen beslutade

1. att företag med upp till 10 anställda ej skulle omfattas av anmälningsplikt till arbetsförmedlingen av lediga platser,

2. att anmälningsplikt ej gällde för anställningar kortare än 30 dagar,

1975/76:1875 av fru Mogård (m), vari yrkats att riksdagen skulle

1. besluta att även statliga tjänster, som föreslagits av arbetsmarknadsstyrelsen, skulle anmälas lill arbetsförmedlingen,

2. ge regeringen lill känna vad i molionen anförts om regler som möjliggjorde att uppgiftslämnandei kunde göras enkelt och smidigt,

1975/76:1876 av fru Mogård m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen skulle

1. besluta all godta den föreslagna utbyggnaden av den offentliga arbetsförmedlingen för kulturområdet,

2. hos regeringen begära förslag till auktorisation enligt vad som i molionen anförts,

3. besluta att kulturområdet skulle undantas från lag om skyldighet för arbetsgivare all anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen,

1975/76:1883 av hert Nordgren m.fl. (m),

1975/76:1887 av herr Olsson i Järvsö (c), vari yrkats att riksdagen beslutade att den obligatoriska skyldigheten för arbetsgivare att till offentlig arbetsförmedling anmäla ledig plats inte skulle gälla företag med färre än 20 anställda.

1975/76:1901 av hert Strömberg i Botkyrka (fp),

1975/76:1902 av herr Träff m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen beslutade

103

Nr 97 1. att den obligatoriska skyldigheten för arbetsgivare alt till offentlig

Fredagen den arbeisförmedling anmäla ledig plats inte skulle gälla företag med färre

2 april 1976 n 20 anställda,

--------------- 2. alt anmälningsskyldighet ej skulle föreligga om den lediga platsen

Obligatorisk reserverats för särskild person,

platsanmälan till 3. att anmälan till den offentliga arbetsförmedlingen skulle kunna ske

den offentliga muntligen eller skriftligen, och

arbetsförmedlingen,

m. m. 1975/76:1906 av hert Åkeriind (m).

Utskottet hemställde

i fråga om arbetsförmedlingens organisation

1. beträffande översyn av arbetsförmedlingen i skogslänen att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:658,

2. beträffande inrättande av arbetsförmedlingskontor i Botkyrka att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1901,

i fråga om obligatorisk platsanmälan

3. beträffande avslag på propositionens förslag lill lag om skyldighel för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1906,

4. belräffande undanlag för mindre företag att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:652, yrkandet 5 a, och 1975/76:1869, yrkandet 1, samt med anledning av motionerna 1975/76:1887 och 1975/76:1902, yrkandel 1, och propositionens förslag skulle anta 1 § förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen i den lydelse utskottet föreslagit,

5. beträffande undantag för anställningar som var kortare än 30 dagar att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1869, yrkandet 2,

6. beträffande undantag för anställning som förutsatte viss religiös eller annan ideell inställning, m. m.

A. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:652, yrkandet
5 b, och 1975/76:866 samt med anledning av propositionens förslag skulle
anta 3 § förslaget till lag om skyldighel för arbetsgivare all anmäla ledig
plats till den offentliga arbetsförmedlingen i den lydelse som utskottet
föreslagit,

B. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1883, yrkandet 3,

7 beträffande undantag för statliga tjänster m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:652, yrkandel 5 c, och 1975/76:1875, yrkandet 1, godkände vad utskottet anfört,

8. beträffande undantag för anställning som reserverats för viss person att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1902, yrkandet 2,

9. beträffande undantag för anställningar inom kulturområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1876, yrkandet 3,

10. beträffande rätten att lämna uppgifter per telefon att motionerna
1975/76:1875, yrkandet 2, och 1975/76:1902, yrkandet 3, inte föranledde
104 någon riksdagens åtgärd.

11. beträffande päföljdsbestämmelserna all riksdagen med avslag på molionen 1975/76:1840, yrkandel 1, och med bifall lill yrkandet 2 i samma motion samt med anledning av propositionens förslag skulle anta 6 § förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare alt anmäla ledig plats lill den offenlliga arbetsförmedlingen i den lydelse utskottet föreslagil,

12. belräffande begränsning av försöksverksamhet alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1883, yrkandena 1 och 2,

13. att riksdagen med bifall till propositionens förslag skulle anta förslaget till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den ofientliga arbetsförmedlingen i den mån förslaget inte behandlats ovan,

i Jråga om distriktsnämnder

14. beträffande distriktsnämndernas arbetsuppgifter alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:652, yrkandet 7,

15. belräffande arbelslöshetsnämnderna alt molionen 1975/76:850 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

16. att riksdagen med bifall till propositionen i förevarande del och med anledning av molionen 1975:399, yrkandet 6, godkände de riktlinjer forell inflytande för arbetsmarknadsparterna och kommunerna i arbetsförmedlingen som förordats i propositionen i den mån förslaget inte behandlats ovan,

i fråga om arbetsförmedling på kulturområdet

17. beträffande organisaiionsförmedling all riksdagen med anledning av proposilionen och molionen 1975/76:1849 godkände vad ulskoilel anfört,

18. beträffande tillstånd för enskild person att driva förmedlingsverksamhet au riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:1844 och 1975/76:1876, yrkandet 2, samt propositionens förslag skulle anta 2a § förslagel till lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling i den lydelse som ulskottel föreslagit, innebärande att tillstånd all förmedla anställning åt svenska musiker eller sceniska artister skulle kunna ges privata förmedlingar som drev internationell verksamhet av någoriunda stor omfattning, varvid tiden borde bestämmas till högst tre år i sänder,

19. att riksdagen skulle anta propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling i den mån förslagel inte behandlats ovan,

20. all riksdagen med anledning av proposilionen och molionen 1975/76:1876, yrkandet 1, i de delar som inte behandlats ovan godkände de framlagda riktlinjerna för organisation m. m. av arbetsförmedlingen inom kulturområdet i enlighet med vad utskollel anfört,

i fl äga om ADB i Jormedlingsarbetei

21. alt riksdagen godkände att praktiska prov med ADB i förmed-
lingsarbelel inleddes den 1 juli 1976 i enlighet med vad som anförts i pro
positionen.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk plalsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

105

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande undantag från anmälningsplikten för företag med färre än tio anställda av herrar Fageriund (s) och Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s) samt herrar Nilsson i Kalmar (s) och Lorentzon (vpk) som ansett att utskottet under 4 bort hemslälla

all riksdagen med avslag på moiionerna 1975/76:652, yrkandet 5 a, 1975/76:1869, yrkandel 1, 1975/76:1887 och 1975/76:1902, yrkandel 1, skulle anla 1 § i propositionens förslag till lag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offenlliga arbetsförmedlingen.

2. belräffande distriktsnämndernas arbetsuppgifter av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) som ansett att utskottet under 14 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall till molionen 1975/76:652, yrkandel 7, och med avslag på proposilionen i molsvarande del godkände vad reservanterna anfört.

106

Hert EKINGE (fp):

Herr talman! Den proposition som vi nu går att behandla gäller skyldighet alt anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen. Propositionen tillmötesgår i stor utsträckning förslag som under flera år förts fram här i riksdagen, bl. a. från folkpariihåll.

Trots all den här frågan i viss utsträckning redan har debalierats under det ärendes behandling som vi nyss avslutat kan det finnas anledning alt något klargöra folkpartiels inställning lill frågan om anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen. Jag kan därvid hänvisa lill vår arbeis-marknadsmolion till 1972 års riksdag. I den molionen framhöll vi bl. a. alt en alltför lilen del av de lediga plalserna anmäls lill arbelsförmed-lingen. Anledningen synes vara alt arbetsgivarna erfarenhetsmässigt lärt sig att vissa slag av arbelen sällan kan rekryteras med sökande från arbetsförmedlingen. Vidare framhöll vi all många arbetssökande finner det meningslöst att anmäla sig på arbetsförmedlingen, därför att de lediga platser som de är intresserade av normalt inle anmäls lill arbetsförmedlingen.

1 motionen år 1972 sade vi:"Dei är en viktig uppgift för arbetsförmedlingen att öka sin andel av arbetskraftsomsältningen. Detta har bl. a. uppmärksammats av TCO, som hos regerinen begärt förslag lill ett syslem med obligalorisk anmälan av lediga platser lill arbetsförmedlingen. Mycket talar för" - sade vi alltså redan 1972 - "ett sådant obligatorium, som givetvis inte bör förenas med något tvång för arbetsgivarna att anställa personer som söker anställning via förmedlingen."

I den nämnda motionen framhöll vi vidare att arbetsgivare med myckel få anställda, t. ex. färre än 10, icke bör åläggas skyldighet alt anmäla lediga platser. Vi hemställde slutligen all riksdagen hos regeringen skulle begära förslag lill regler beträffande anmälan av lediga platser lill ar-

belsförmedlingen.

De här synpunklerna och del här kravel har vi sedan framfört i riksdagen under de gångna åren, Ingel av de övriga partierna har emellertid föijl oss. 1972 var herr Eriksson i Arvika och jag ensamma om alt reservera oss i ulskottel för del kravel.

Nu har partierna emellertid kommit varandra betydligt närmare i den här frågan. Utskottets förslag i dag överensstämmer i allt väsentligt med de grundläggande värderingar som vi haft och som vi har inom folkpartiel i den här frågan. Det finns anledning att understryka det faktum att vi nu alla är överens om all en obligalorisk anmälningsplikt bör införas men all den icke skall åtföljas av något anställningslvång gentemot arbetsgivaren.

Utskottets skrivning i del nu aktuella betänkandet avviker i några avseenden från proposilionen. Del gäller bl. a. förslaget att undanlag från anmälningsskyldigheten endast skall gälla tjänster som förutsätter viss politisk inställning. Här har vi från vårt håll yrkat att den regeln bör utformas så att undantag från anmälningsskyldigheten även skall avse anställningar där befattningshavaren förutsätts ha en viss religiös eller ideell inställning. Vi har pekat på att del måste anses egendomligt att exempelvis en frikyrkoförsamling som skall ha en ny pastor skall behöva anmäla en sådan tjänst till arbetsförmedlingen. För del första förulsätter en sådan tjänst all vederbörande har en irosuppfallning som överens-slämmer med det samfunds församlingen tillhör. Vidare är del ofta så att sådana tjänster inte utannonseras utan tillsätts genom kallelse eller genom ordination. Samma förhållande kan råda exempelvis inom nykterhetsrörelsen och andra ideella rörelser. Regeringens förslag att bara undanta personer som man kräver en viss politisk inställning av måste väl grunda sig på okunnighet om hur del praktiska livet fungerar utanför den partipolitiska intressesfären - någon annan förklaring kan jag inte finna. Men nu har ulskottel rättat lill misstaget och det är bra.

Vi har från vårt håll även rest invändningar mot regeringens förslag all alla slailiga tjänsler skall undanlas från anmälningsskyldigheten. Även på den här punklen har ulskoilel gått oss lill möies och inkluderat de sialligt reglerade ijänsierna i den nya lagen. De undanlag som därvid bör gälla och som redovisas i belänkandet ter sig naturliga och ändamålsenliga.

Vårt förslag att endast företag som har 10 eller fler anställda skall omfattas av den föreslagna försöksverksamheten har utskottets majoritet anslutit sig lill. Socialdemokraterna och vpk:s representant i utskottet har gåii emol förslaget. Och i den debatt som förevarit här i kammaren i dag har såväl arbelsmarknadsminislern som socialdemokraiiska lalare i övrigl sökt göra ett stort nummer av detta. Det finns därför skäl all något närmare belysa della spörsmål. Bakom kravel på att undanta förelag med färre än 10 anställda ligger bedömningen alt förmedlingsresurserna kommer alt vara hårt ianspråklagna för att få del nya systemet all fungera. Och om den slora gruppen av småföretagare skulle inkluderas kunde

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

107

Nr 97 det lätt uppstå behov av ett stort antal kontaktpunkter och således upp-

Fredagen den byggnad redan i inledningsskedet av ett omfattande byråkratiskt syslem,

2 april 1976 ' enligt gjorda beräkningar inte skulle ge särskilt många fler lediga

.-------------- platser i utbyte. Förmedlingen får aldrig bli bara ett registrerande organ.

Obligatorisk utan systemet måste leda lill bältre möjligheter för förmedlingarna alt

platsanmälan till göra aktiva förmedlingsinsatser, och då bör man använda förmedlingens
den offentliga resurser på del bästa och mest effektiva sättet. Del gör man inte om

arbetsförmedlingen, man redan från början lar med även dessa förelag med mindre än tio
m. m. anställda i systemet.

Vi tror emellertid att mänga av de mindre företagen ändå i ökad utsträckning kommer att vända sig till förmedlingarna i och med att den nu aktuella reformen kan leda till att förmedlingsverksamheten blir mer effektiv. Det måste således vara angelägel att de arbetssökande känner en stor tillit till arbetsförmedlingen och dess resurser alt verkligen erbjuda ett rikt utbud av arbetstillfällen. Och det måste vara lika angeläget all arbetsgivarna känner tillit till arbetsförmedlingens möjligheter att hjälpa dem att få lämpligt folk. I början av dagens debait gav herr Fageriund exempel på hur svårt det ibland kan vara även för arbetsgivarna all få den hjälp de behöver. De svårigheter som de arbetssökande upplever har vi ju många gånger fått vittnesbörd om. - Den här reformen kommer således förhoppningsvis all medföra en effekliviserng av förmedlingsarbetet och då har vi kommit ett bra steg framåt.

Slutligen vill jag, herr lalman, också pä den här punkten ansluta mig till förslaget i propositionen att verksamheten får försökskaraklär, dvs. all den i inledningsskedet skall omfatta endast de tre sydligaste länen. Erfarenheterna av denna försöksverksamhet får sedan bli vägledande för ytteriigare utveckling och jag hoppas att vi sä småningom skall finna alt vi nu slagit in på en rätt och riktig väg.

Till sist, herrlalman, några ord om propositionens förslagom inrättande
av lekmannaslyrelser vid arbetsförmedlingarnas distriklskonlor. Delta
är också ell tillgodoseende av förslag som vi lidigare fört fram. Vi hälsar
därför förslaget med tillfredsställelse och hoppas att det skall medverka
lill den decentralisering som på det här området är nödvändig och vär
defull. Vi tror att distriktsnämnderna kommer att visa sig mycket be
lydelsefulla. Vi beklagar samtidigt att regeringen icke tillmöiesgått för
slaget från AMS att ge distriktsnämnderna viss beslutanderätt, i första
hand i ärenden om utbildnings- och flyttningsbidrag. Som vi framhåller
i reservationen 2 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, bör
nämnderna redan från början få viss beslutanderätt. Som vi framhållit
i vår motion nr 652 kan man riskera alt intresset från fackligt och kom-
inunali håll kommer att bli myckel blygsamt om nämnden bara blir ett
rådgivande organ utan egen beslulanderäii i någon enda fråga. Rege
ringens försikiighet på den här punkten kan medföra att en i och för
sig riklig idé om bältre lokal förankring av arbetsförmedlingens verk
samhet blir ett slag i luften. Vi har därför föreslagit att nämnderna skall
108 ges beslutanderätt i vissa frågor redan från början. Jag ber all fä yrka

bifall till reservationen 2 vid inrikesutskottets betänkande.

Den allvarliga situationen som vi har inle minst i fråga om ungdomsarbetslösheten - och som varil föremål för många inlägg i dagens debatt - gör det angeläget att olika åtgärder vidtas för att ge vidgade resurser och ökade insatser. Vi har från värt håll i olika sammanhang kraftigt understrukit kravet på att ungdomarna måste garanteras arbele eller utbildning. Skall vi kunna lätta situationen för våra ungdomar är del nödvändigl att vi ökar resurserna och att vi får den bästa möjliga resursanvändningen. Jag hoppas alt de beslul vi skall fatta om en stund verkligen skall skapa ökade möjligheter.

Därför ber jag, herr lalman, att sammanfattningsvis få yrka avslag på reservationen I, yrka bifall till reservationen 2 och i övrigt yrka bifall till inrikesutskottets hemställan.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

Under detla anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert JOHANSSON i Simrishamn (s):

Herr lalman! I propositionen nr 84 som behandlats i inrikesutskottet och redovisas i betänkandet nr 28 föreslås åtgärder som förstärker arbetsförmedlingen, ökar dess möjligheter att bli ett ännu effektivare serviceorgan i samhället.

Arbetsmarknaden förändras ständigt. De arbetsmarknadspoliliska ambitionerna har höjts och anpassats till kraven på sin målsättning och förändringarna i samhället. Den har fält en alltmer omfattande betydelse för alt främja balansen på arbelsmarknaden och i samklang med den ekonomiska poliiiken i slori också främja ekonomisk tillväxl i samhället och bidra lill en ändamålsenlig utveckling av näringslivels struktur. 1 detta förenas också åtgärder som underlättar för dem som av olika anledningar är hindrade att delta i arbelslivei. Genom all man anpassar arbetsförhållandena till den enskildes förutsättningar skapar man jämnare sysselsättning och trygghet i arbetet.

Under debatten tidigare i dag i samband med behandling av inrikesutskoltets betänkande 33 har dessa frågor debatterats. Jag har därför ingen anledning att här närmare gå in pä dem. I utskottets belänkande 28 har behandlats förslagen i proposition nr 84. De gäller

arbetsförmedlingens organisation,

obligatorisk plalsanmälan pä försök i tre län,

lekmannainflytande i arbetsförmedlingarna,

arbetsförmedling inom kulturområdet, och

ADB i förmedlingsarbetel.

Arbetsförmedlingens nuvarande organisation trädde i kraft den 1 juli 1971. Den innebar all de dåvarande huvudkontoren och avdelningskontoren ersattes av 69 distriktskontor, som under länsarbetsnämnderna har ansvaret för förmedlingsverksamheten inom var sitt område. Dessa riktlinjer för koniorsorganisalionen gäller fortfarande. Departementschefen

109

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

110

framhåller all arbetsförmedlingens organisation kontinuerligt anpassas till de förändringar som sker på arbelsmarknaden. Den fortsalla utbyggnaden av organisationen får ske inom de ramar 1971 års riktlinjer angav.

Departementschefen anför vidare alt det i första hand ankommer på AMS att anpassa organisationen till arbetsmarknadsförhållandena i olika delar av landei.

Utskollel har ingel all erinra mol della och biträder förslagel.

När det gäller den obligatoriska plalsanmälan så konsiaierar vi all andelen arbeissökande som utnyiijar arbetsförmedlingen som informationskanal visar stigande tendens under de senare åren. Sålunda var det i mitten av 1960-talel i medeltal 60 96 av samlliga arbeissökande som anlitade arbetsförmedlingen. Första halvåret 1974 var andelen omkring 8096. •

I proposilionen föreslås nu all obligalorisk anmälningsskyldighel skall införas för lediga plalser. Förslagel baseras i huvudsak på en ulredning som ularbetats av en arbelsgrupp inom AMS. Regeringens förslag innebär att anmälningsskyldighet i princip skall omfatta alla arbetsgivare och alla typer av anställningar. Undantagen som föreslås är på annat säll reglerade i föreskrifter, avtal eller lagstiftning. Dessa finns redovisade i såväl propositionen som utskottets betänkande.

Utskottet släller sig bakom grunddragen i förslaget om obligalorisk platsanmälan. Utskottet härden uppfattningen all om arbetsförmedlingen skall kunna göra en effektivare insats fordras att den får bättre kännedom än f n. om lillgången på lediga platser. Härigenom skapas ökade förutsättningar all förverkliga de arbetsmarknadspoliliska målsättningarna med de övriga medel som genom regeringens politik har föreslagits och som fått en bred anslutning.

Den frågan har f. ö. också lidigare diskuterats under deballen i samband med betänkandet 33.

Verksamheten med obligatorisk platsanmälan skall enligl förslaget på försök omfatta tre län. Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län. Tillsammans beräknas dessa omfatta 15 ä 20 96 av hela plalsutbudet i landet.

Utskottet finner förslaget väl avvägt med hänsyn lill den struktur dessa län har och förutsätter att regeringen i lämpligt sammanhang redovisar för riksdagen hur försöksverksamheten utfallit.

Som jag tidigare anfört omfallar lagförslaget alla företag oavsett storlek. Mot detta har rests invändningar i fyra motioner i vilka föreslås att undantag görs för arbetsgivare med relativt få anställda. Utskollsmajoriteten, dvs. de borgerliga ledamöterna, anför att övervägande skäl talar för att företag med färre än tio anställda åtminstone i inledningsskedet undantas från obligaloriel. Utskottsmajoriteten föreslår följaktligen att i lagen tas in en regel som undantar förelag med färre än tio anställda. Vi socialdemokraler kan inle ställa oss bakom ett undanlag för de mindre företagen och har i reservalionen 1 tillsammans med vpk reserverat oss.

Våra skäl är all ell undantagande av de mindre företagen skulle stärka de tendenser som i dag på vissa håll finns att spalta upp arbetsmarknaden

i två delar med olika regler, en för mindre och en för medelstora och slörre företag. En sådan utveckling kan vi reservanter inte medverka lill.

Ett undanlagande av de mindre företagen skulle vidare innebära att vissa typer av arbeten undandras arbetsförmedlingen, vilket slutligen drabbar de arbetssökande. Jag vill erinra om att anlalel personer i förelag i landet med färre än tio anställda är så stort som 370 000. Det blir alltså ett betydande antal lediga jobb som de arbeissökande i allmänhel inle skulle få någon kännedom om.

Jag tror att vi alla är överens om all ett förbättrat samarbete mellan småföretagen och arbetsförmedlingen skulle vara lill nytta för båda parter. Propositionens förslag skapar möjligheter till en sådan utveckling.

Motionärerna pekar på hur betungande det skulle bli för småföretagarna med anmälningsplikten. Mol detta vill jag hävda, liksom det gjorts tidigare i dag i debatten, att den inle kan vara så betungande. Som departementschefen uttryckte det gäller det bara all lyfta på telefonluren och anmäla ledig anställning lill arbetsförmedlingen.

1 anledning av herr Ekinges inlägg här kan det finnas skäl att stryka under att de arbetsmarknadspoliliska medlen förulsäller arbetsförmedlingens medverkan för att kunna förverkligas. Det kan finnas anledning all mol den bakgrunden stryka under del ömsesidiga inlresse som bör finnas hos parterna att det blir en anmälan av de lediga platserna.

I propositionen framhålls all man med en lagreglering av skyldigheten att anmäla lediga plalser inte kan undvara en påföljd vid underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet. Följaktligen föreskrivs i lagen att arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhei underläler au fullgöra sin anmälningsskyldighel skall dömas lill dagsböler. Detsamma föreslås gälla för arbetsgivare som i anmälan uppsåtligen eller av grov oaktsamhei lämnar oriktig uppgift, vilken ej saknar betydelse. Allmänt åtal fär dock väckas först efter anmälan av AMS.

En försöksverksamhet av nu akluelll slag bör enligl molionen 1840 av herr Carlslröm m. fi. inte förenas med straffsanktion. I vart fall bör påföljden inle vara strängare än penningböter.

När det gäller att pä försök introducera ett nytt syslem av det här slaget, bör man enligt utskottets uppfattning i första hand genom upplysningsverksamhet under AMS medverkan få arbetsgivarna att medverka.

För att få reglerna effektiva bör del dock finnas en påföljdsmöjlighel. Utskollel ansluier sig därför lill proposilionens förslag om straffsanktion, men anser att man, som motionärerna i andra hand föreslår, bör stanna vid penningböter.

Åtalsmöjligheten bör begagnas restriktivt och främst användas i sådana fall då arbetsgivare inle rättar sig efter upprepade påpekanden om skyldigheten att anmäla ledig plats eller eljest i större skala söker kringgå bestämmelserna,

1 proposilionen föreslår regeringen att lekmannanämnder inrättas vid

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

111

Nr 97 arbetsförmedlingarnas distriklskonlor. Utskottet biträder förslagel.

Fredagen den ' lekmannainflytande slår i samklang med strävan till samverkan

2 anril 1976 °'- medinflytande för att skapa positiv utveckling på arbetsmarknaden.

_____________ Genom all på ett fastare säll knyla arbetsmarknadens parter och kom-

Obligatorisk munen till verksamheten vid arbetsförmedlingen, får arbetsmarknads-

platsanmälan till politiken med alla dess medel en fastare förankring och reglerad an-
den offentliga svarsfördelning.

arbetsförmedlingen, Utskottet har tidigare prövat frågan om inräiiande av lekmannaslyrelser
m. m. vid arbetsförmedlingens regionala organ och då avstyrkt föreliggande mo-

tioner. Sedan frågan nu utrells och regeringen föreslagil - med stöd av bl. a. LO och TCO - viss försöksverksamhet anser vi oss kunna biträda det framlagda förslagel.

Vi har belonal i vårt belänkande all nämnderna måsle lilldelas meningsfyllda arbetsuppgifter för all verksamheten skall bli framgångsrik. De uppgifter för nämnderna som regeringen föreslår är så allmänt angivna att den praktiska tillämpningen måsle bli avgörande för hur den nya ordningen skall utfalla.

Vi anser del därför värdefullt om försöksverksamheten varieras så att det blir möjligt, vid den utvärdering som bör komma lill slånd efter någon lid, att jämföra olika slag av verksamhet. Vi ulgår också ifrån att decenlraliseringsutredningen i sitt arbete kan komma att aktualisera förslag av betydelse för försöksverksamheten.

AMS föreslog i sitt utredningsbetänkande att nämnderna skulle få beslutanderätt i avslagsärenden om utbildnings- och flyttningsbidrag. Departementschefen föreslår att försök inleds i syfte att vinna erfarenhet av den nya arbetsformen även i delta avseende.

Folkpartiet anser i sin pariimotion, 652, uppföljd i reservalionen 2, att nämnderna bör ges den beslutanderätt som AMS föreslagil.

Utskottsmajoriteten förutsätter all försöksverksamheten med beslutanderätt kommer till stånd från början och avstyrker således motions-yrkandet. Låt oss i lugn och ro under försöksperioden pröva oss fram lill bästa tänkbara avvägning även när del gäller beslutanderätten! Några argument i folkpartiets reservation som kan ändra denna inställning har jag svårt all finna.

I proposilionen behandlas även frågan hur arbetsförmedlingen skall organiseras på kulturområdet. Frågan har varit föremål för olika utredningar - men del vore nog trots allt förmätet att säga att vi kommit fram till den slutliga lösningen. Snarare är del som nu föreslås början på en väg som lill slut skall leda fram lill målet: en effektiv avgiftsfri förmedling i offentlig regi för musiker, artister och andra konstnärliga yrkesutövare. Det är vikligl att principen om dessa gruppers rätt alt bli betjänade av den offenlliga arbetsförmedlingen slås fast. Samtidigt måste man emellertid erkänna all del finns speciella problem för de konstnärliga yrkesutövarna som skiljer sig från övriga grupper.

För del första är det den konstnärliga verksamhetens karaktär som
112 släller speciella krav på förmedlingen. För del andra är det täta enga-

gemangsbyten o. d. som ställer krav på ofta återkommande insalser från förmedlingens sida. För det tredje har de konstnärliga yrkesutövarna ofta behov av speciella tjänster som inte är av strikt arbetsförmedlande karaktär men som hänger samman med arbelsanskaffningen. Del gäller sådana tjänster som s. k. managers eller impressarier tillhandahåller, t. ex. reklam, lansering och resplanering. Del ligger utanför den offenlliga arbetsförmedlingens möjligheter alt tillhandahålla sådana tjänsler, och detta gör att artister ofta vänder sig lill enskilda managers, som därvid även tar hand om arbetsförmedlande uppgifter.

Delta är en kort beskrivning av problemens karaktär. Vad föreslås nu i propositionen och betänkandet för att lösa dessa problem?

För del första: en tämligen kraftig ulbyggnad av den offenlliga förmedlingen för alt möta behoven. Denna satsning pä den offentliga förmedlingen är av grundläggande betydelse, då de arbetssökande därigenom får tillgång till hela arbetsförmedlingens resurser. För många artister blir det förr eller senare behov av hjälp med omskolning, arbetslöshetsförsäkring eller förmedling till någol annat yrkesområde.

För det andra: fortsatta möjligheter för organisationer all driva förmedling även i framtiden. Det är en styrka att de två största organisationsförmedlingarna drivs av Folkparkerna resp. Musikerförbundet. I anslutning till en motion av herr Geijer m. fl. uitalar sig utskottet också för ett närmare samarbete mellan Musikerförbundet, som har en väl utbyggd decentraliserad organisation, och den offentliga förmedlingen.

För del iredje: forlsalla möjligheler för de s. k. cenirumbildningarna all få stöd från den offenlliga förmedlingen genom att en förmedlingstjänsteman kan placeras hos en centrumbildning. Centrumbildningar -t. ex. tealercentrum och förfaltarcentrum - har fyllt en nyttig uppgift genom au de arbetat upp nya marknader för kulturarbetare. Även om centrumbildningarnas uppgifter är mer av kullurförmedlande än arbetsförmedlande natur förtjänar de, enligl proposilionens och utskottets mening, att stödjas också inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Slutligen: ett fortsatt principiellt förbud för enskilda personer att driva förmedling, dock med ett visst undantag. I propositionen föreslås undanlag tills vidare för förmedling av internationell karaktär. Utskottet gör här det tillägget att den som får driva förmedling på del internationella fältet även bör få verka pä den svenska marknaden. Genom denna konstruktion har utskottet gått flera motionärer till mötes. Tillstånd skall ges för högsl ire år i sänder. De arlisler som man i deiia sammanhang i första hand länker på är operaarlisler, konsertmusiker och andra tonkonstnärer, för vilka det knappast finns någol realistiskt förmedlingsalternativ till privat förmedling i dag. Avsikten är emellertid all del i framliden i offentlig regi - Rikskonserters eller liknande - skall byggas ut ell organ som avgiftsfritt skall kunna ge service även lill dessa konstnärer.

Vidare, herr lalman, vill jag i del här sammanhanget nämna en sak som i del långa loppet kan få stor betydelse på detla yrkesområde, näm-

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 97-98

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

ligen den obligatoriska platsanmälan. En av svagheterna i det nuvarande systemet är nämligen den dåliga överblicken i arbelsförmedlingssam-manhang över skilda sektorer av kulturarbelsmarknaden. Om den offenlliga förmedlingen kan tillhandahålla denna överblick, bör det hjälpa förmedlingen att bli det attraktiva förmedlingsorgan som kulturarbetarna så väl behöver.

Jag vill också säga att del är välbetänkt av regeringen all till AMS knyla en särskild kullurarbelsdelegalion för dessa frågor. Man kan räkna med att denna delegation kommer all ge impulser och synpunkter på hur förmedlingssyslemel skall förbättras i framtiden.

Vad till sist gäller ADB i förmedlingsarbetet vill jag anföra att denna fråga har varil föremål för ulredning inom AMS, som också redovisat olika alternativ i del sammanhanget. Utskollel biträder propositionens förslag att praktiska prov med ADB-teknik på försök inleds i förmedlingsverksamheten från den 1 juli 1976.

Med del anförda, herr lalman, yrkar jag bifall till reservalionen 1 och avslag på reservationen 2 samt i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

114

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! Lagförslaget om skyldighet för arbetsgivare alt anmäla lediga plalser till den offentliga arbetsförmedlingen har föregåtts av en utredning av en arbetsgrupp inom AMS, beslående av representanter för styrelsen jämte företrädare för arbetsmarknadens parter. Arbetsgruppen var inte enig i sitt ställningstagande. Skiljaktig mening anmäldes frän arbetsgivarsidans represenianter, som ansåg att det råder en betydande osäkerhet om hur en obligatorisk platsanmälan skulle fungera och i vad mån merbelastningen hos förelag och arbetsförmedlingar skulle uppvägas av fördelar i form av bättre förmedlingsresullat.

En viss försöksverksamhet med obligatorisk platsanmälan har dessutom genomförts i Gävleborgs län. Försöksperioden var emellertid alltför kort för alt man skall kunna dra några längre gående slutsatser av försöket. Vissa erfarenheter fick man dock, som jag tycker del är angelägel att redovisa och som också framgår av propositionen. Del konstaterades bl. a. att vidgad plalsanmälan fordrar betydande personaltillgångar, alt del ökade plalstillfiödet tillsammans med de anvisnings- och uppföljningsrutiner som man tillämpade under försöket medförde en hård belastning på arbetsförmedlingen, att nya kategorier av plalser och arbeissökande ställde förmedlingen inför situationer som proportionsvis krävde slörre arbetsinsatser än vad ökningen av antalet anmälda plalser och förmedlade arbetstillfällen gav som resultat. Flera remissinstanser har också framhållit att den försöksverksamhet som företagils i Gävleborgs län inle ger tillräcklig vägledning för ett beslut om obligatorisk plalsanmälan i den omfattning som nu föreslås.

Samma uppfattning har framförts i en motion från moderata samlingspartiet, som på grund därav föreslagil en begränsning av omfattningen och även tidsbegränsning av den nu tilltänkta försöksverksamheten. Ul-

skottet har icke ansett sig kunna tillstyrka motionen men gör följande konstaterande i anslutning till molionen: "Utskottet räknar med att regeringen i kommande budgetpropositioner eller i annat lämpligt sammanhang redovisar för riksdagen hur försöksverksamheten fortskrider."

Med delta uttalande har vi låtit oss nöja och förutsätter all en sådan redovisning också kommer lill stånd.

Låt mig sedan övergå lill all någol beröra utskottets förslag till en del förbätlringar i lagförslaget i förhållande till propositionen.

I enlighet med motioner, bl. a. frän herr Träff, har undantag - vilket lidigare i dag har diskuterats här - gjorts frän anmälningsskyldigheten för företag med färre än tio anställda. Detta kommer med all säkerhet alt hälsas med tillfredsställelse av många småföretagare, som redan känner sig hårt belastade pä grund av tvånget att förse myndigheter med uppgifter och anmälningar av skilda slag. Vad som är väsentligt, enligt vad jag förstår, är att förmedlingarna nu ges möjlighet all bedriva mera aktiva förmedlingsinsatser än tidigare. De resurser som står till förfogande bör inriktas på att göra förmedlingarna effektivare eller med andra ord att göra dem till sådana serviceorgan alt del faller sig naturiigt för arbetsgivarna, oavsett om de har små eller stora företag, att vända sig till arbetsförmedlingen utan att vara tvingade därtill.

En annan ändring gäller punkten 6 13?!, där utskottet befriar arbetsgivare från anmälningsskyldighet till anställning som förutsätter en religiös eller annan ideell inställning. Det är, som jag ser det, en väsentlig ändring i lagbestämmelserna som utskottet här har kunnat ena sig om.

1 anslutning till motion av bl. a. fru Mogård om att lediga statliga tjänster i enlighet med AMS förslag i slörre utsträckning än vad som nu sker skall anmälas till arbetsförmedlingen har utskottet gett en utföriig redogörelse för bestämmelserna på del statliga området angående ledig-förklarande av tjänster. Och enligt ulskoliels uttalade uppfattning bör lediga ställiga anställningar i enlighet med motionsyrkandena anmälas till arbetsförmedlingen enligl i princip samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt.

Lät mig därefter gä över till frågan om arbetsförmedling på kulturområdet. Utskottet har ägnat stort inlresse och nedlagt mycket arbele på denna komplicerade och svåra fråga.

I molionen 1876 från moderata samlingspartiet understryks alt arbetsmarknaden för kulturarbetare i många avseenden skiljer sig från arbetsmarknaden i övrigt. Det råder mycket olika förutsättningar och krav inom skilda delar av denna arbetsmarknad och för olika yrkesutövare.

Enligt vår uppfattning är det inte realistiskt att förbjuda enskilda personer att bedriva arbetsförmedling för musiker, skådespelare och andra artister som uppträder pä scen. Erfarenheterna visar att sådana personer ofta har behov av de speciella tjänster som t. ex. en manager kan erbjuda. Att från en managers övriga arbetsuppgifter skilja ut och förbjuda själva arbeisanskaffningsmoméntel ser vi inte heller som någon realistisk väg. Del har också i prakiiken visal sig omöjligt att upprätthålla ett sådant förbud.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

115

Nr 97 I det läget synes det oss att det hade varit riktigare alt på delta område

Fredagen den öppna en möjlighet för seriösa yrkesutövare att bedriva arbetsförmedling

2 anril 1976 under samhällets kontroll. Utskottet har dock inle varit berett alt generellt

_____________ förorda alt enskilda personer skall få tillstånd att bedriva arbetsförmedling

Obligatorisk på kulturområdet.

platsanmälan till Däremot har utskottet med anledning av motionsyrkandena föreslagit

den offentliga en viss utvidgning av managers möjligheler att verka. Utvidgningen i

arbetsförmedlingen, förhållande lill propositionens förslag innebär bl. a. all den som har fått
m. m. tillstånd all förmedla anställning åt svenska musiker eller artister ut-

omlands även får förmedla anställning åt sådana artister inom landet. Den gränsdragning mellan förmedling utom och inom landet som föreslogs i propositionen fann ulskottel orealistisk.

Dessutom föreslår utskottet alt tillslåndsgivningen för här ifrågavarande arbetsförmedling skall gälla för en lid av högst tre är i taget. I propositionen hade föreslagits ett år.

Som jag har sagt tidigare är del fiera förbättringar i förhållande till proposilionen som utskottet har åstadkommil, och det hälsar vi med tillfredsställelse.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag på alla punkter.

Hert GRANSTEDT (c):

Herr talman! Det betänkande som nu behandlas rör ett flertal viktiga reformer när det gäller arbetsförmedlingsverksamheten här i landet. Som bl. a. föregående lalare påpekade har vi i inrikesutskottel ansett oss ha anledning att göra en del förbättringar av de förslag som ursprungligen kom från regeringen.

En viktig del i propositionen och betänkandet handlar om den obligatoriska platsanmälan. Det är helt klart att denna är en viktig reform. Den innebär alt arbelsförmedlingarna kan hälla sig bättre informerade om det plaisulbud som finns på orten, och den betyder också ökade möjligheter lill konlakl mellan företagen och arbetsförmedlingen.

Däremol innebär inte förslagel någon form av obligalorisk arbetsförmedling. Det är fortfarande företagets sak all ta ställning till vilka arbetssökande man i sista hand skall anställa, och del tror jag är väsentligt, inte minst mot bakgrunden av att vi nu är sysselsatta med all öka de anställdas infiytande på anställningsförfarandet. Vi måste se till att an-ställningsförfarandei ligger kvar på företagen just därför att de som jobbar där också skall ha möjlighet att påverka vilka arbetskamrater de skall få. Om arbetsförmedlingen skulle bestämma, skulle den möjligheten försvinna.

Del finns emellertid vissa viktiga begränsningar i fråga om denna ob
ligatoriska plalsanmälan. En begränsning är alt den inte gäller arbets
tillfällen som omfattar mindre än tio dagar. Detta är viktigt inle minst
med hänsyn till del som behandlas senare i betänkandet, nämligen kul-
116 turområdet. En långrad av olika kulturella arrangemang står alltså utanför

anmälningsplikten. Det är helt klart att skulle t. ex. endagsarrangemang obligatoriskt anmälas till arbetsförmedlingen, skulle del leda till alltför omfattande byråkrati och arbetsförmedlingens resurser skulle förmodligen inte räcka till på långa vägar.

En annan inskränkning som utskottsmajoriteten föreslår är att man skall undanta förelag med mindre än tio anställda; den saken debatterade vi en del i samband med behandlingen av föregående belänkande. Jag vill bara konstatera att den här inskränkningen inte gäller småföretag i största allmänhet, utan de allra minsta företagen. Vi har ungefär 185 000 sädana företag här i landet, och de sysselsätter i genomsnitt två anställda per företag. Det gör, som jag tidigare har påpekat, att det är ganska liten del av arbelsmarknaden som berörs.

Det är också så att anställningsförfarandel i den här typen av mycket små företag är ganska annoriunda än i de större företagen. Om man bara har en eller ett par anställda blir det mycket sällan aktuellt att byta. anställda eller anställa ny personal, och då det är aktuellt kan man räkna med att saken i många fall ordnas genom personkontakter av olika slag. Jag tror alltså att arbetsförmedlingen i de flesta fall ändå inte skulle kunna spela någon större roll när det gäller anställning av människor i de allra minsta företagen.

En annan viktig begränsning gäller vad som tas upp i propositionerna angående arbetstillfällen där det ställs krav på en viss politisk inställning, alltså jobb i politiska partier osv: Vi ansåg att denna begränsning inte bara borde gälla i fråga om politisk inställning utan också när det ställs bestämda krav på en viss religiös eller i övrigt ideell inställning. Det innebär att även andra folkrörelser än de politiska partierna skall befrias från denna anmälningsskyldighet när det gäller att tillsätta platser som är bestämt knutna lill ifrågavarande folkrörelses idéinnehåll. Delta borde egentligen vara en självklarhet, och det är glädjande att vi har fält enig uppslutning i utskottet bakom detta krav.

Staten omfattas inte av lagförslaget, men från utskottets sida har vi kraftfullt sagt ifrån att där inte andra lagar lägger hinder i vägen bör man tillämpa samma principer också när det gäller statliga tjänsler.

Vi har betonat vikten av att detta skall handläggas på ett enkelt sätt. Del skall gå bra med ett telefonsamtal.

En väsentlig förändring gäller sanklionsbestämmelserna, som har berörts tidigare. Utskottet föreslår enigt att bötessanklionerna skall maximeras till 500 kr.

En del av arbetsförmedlingsverksamheten som behandlas särskilt är arbetsförmedling på kulturområdet. Flera talare före mig har betonat hur komplicerad verksamhet det här är fråga om. 1 samband med ett antal hearings i utskottet har vi fått ytteriigare bekräftat att denna verksamhet skiljer sig mycket från annan arbetsförmedlingsverksamhel. Det betyder att det förslag som utskottet nu förelägger kammaren säkert inte innebär en fullödig lösning på frågan om den här verksamheten. Enbart genom detta förslag kommer man inte att kunna erbjuda alla som är verksamma

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

117

Nr 97 inom kulturområdet en samhällelig arbetsförmedling. Det är redan hell

Fredagen den '''' '' personresurser som nu kan ställas lill arbetsförmedlingarnas

2 aoril 1976 förfogande för denna verksamhet inte kommer att räcka, om man vill

--------------- nå alla - eller huvuddelen.

Obligatorisk Vi har från utskottets sida också ansett det nödvändigl med vissa upp-

platsanmälan till mjukningar i fråga om reglerna för arbelsförmedlingsverksamheten. En
den offentliga sådan uppmjukning finns i vårt förslag att förmedlingsbyråer med in-

arbetsförmedlingen, ternalionell verksamhet också skall kunna bedriva en viss förmedlings-
m. m. verksamhet inom landet. Vi föreslår även att tillslåndsgivning för sådana

förmedlingsbyråer skall omfatta tre år i stället för ett år, som propositionen förordar.

Jag ser del också som mycket betydelsefullt alt vi i betänkandet har betonat folkrörelsernas och organisationernas roll i denna verksamhet. Vi framhåller sålunda de insatser som folkparkernas förmedlingsverksamhet gör. Vi öppnar möjligheler till stöd åt Svenska musikerförbundets förmedlingsverksamhet, och delsamma gäller de centrumbildningar som arbetar på detta område.

Herr talman! Det finns naturiigtvis mycket mer att göra på arbetsförmedlingsverksamhetens område, det skall vi vara på det klara med. Det kommer fortfarande att finnas slora svårigheter för dem som arbetar inom kulturområdet. Och att en del företag fortfarande bedriver olaga förmedlingsverksamhet, del tror jag all vi i realismens namn får räkna med. Utskottet har mycket diskuterat frågan om att kunna auktorisera vissa förmedlingsbyråer. Vi har inte vid utskottsbehandlingen slutgiltigt fastnat för något förslag, men jag tror det är viktigt att följa frågan noga också i framtiden.

Med det vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

' Herr PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! I motionen 658 har vi krävt en översyn av arbetsförmedlingarnas resurser och verksamhet i skogslänen. Vi grundar vår motion på den bekymmersamma situation som skogslänen befinner sig i. Det har där under de senaste åren varit en närmast konstant arbetslöshet pä ca 5 000 personer, och den situationen är långt ifrån tillfredsställande.

Jag skall, herr talman, fatta mig föredömligt kort men vill ändå säga ett par ord om den här frågan.

I molionen pekar vi bl. a. på den ökning av arbetstillfällena som krävs
i skogslänen. FCO, länsstyrelsen och näringslivet i Värmlands län har
vid åtskilliga tillfällen framhållit vikten av en ökad resurstilldelning till
förmedlingarna. Arbetslösheten stiger och förmedlingarna hinner inte på
ett tillfredsställande sätt lösa de arbetsuppgifter som de blivit ålagda.
De tvingas ofta arbeta under onormala förhållanden. Nya lagar och re
former bidrar också till den ökade arbetsinsatsen, och i ett län som Värm
lands län med dess ensidiga näringsliv och ogynnsamma åldersfördelning
118 blir belastningen ofta svår. För all hinna ulföra del löpande arbetet får

förmedlingarna arbeta under hård tidspress och stressförhållanden. Kontakten med de arbetssökande blir inte vad den borde vara, och mänga gånger behandlas de sökande alltför slentrianmässigt på grund av tidspressen.

Vi motionärer anser att riksdagen bör ha större förståelse för att personalen på arbetsförmedlingarna i skogslänen fått svårigheter genom att arbetsuppgifterna ökat. I Värmlands län har de ökat särskilt mycket genom all man där fåll medverka till att ge anhöriga till anställda inom de utlokaliserade verken möjligheter till anställning.

Herr talman! Tyvärr har ett enigt utskott inte ansett att dessa arbetsförhållanden kräver speciella insatser, och mot ett enigt utskott skall jag inte yrka bifall till vår motion. Fortfarande tror jag att en översyn av arbetsförmedlingarna i skogslänen blir nödvändig förr eller senare.

Vi motionärer skall med största vaksamhet följa frågans fortsatta behandling, och jag hoppas alt våra kolleger i inrikesutskottel framdeles ändrar sin uppfattning och att skogslänen ges ökade resurser. Jag hoppas således att vi skall finna ökad förståelse för att resurserna bör styras dit där de bäst behövs - till de län som har de största arbetslöshetssiffrorna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 28.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Frågan om arbetsförmedlingen på kulturområdet har varit föremål för en rad utredningar. I fråga om samtliga har remissopinionen varit splittrad. Regeringens och riksdagens uppfattning har också skiftat.

När frågan om arbetsförmedling för tonkonstnärer behandlades 1968 i anslutning till konsertbyråutredningens förslag ansåg departementschefen att någon förstärkning av den offenlliga förmedlingen ej behövdes. Han hade efter överläggningar med bl. a. organisationsförmedlingarna - och däribland Folkparkernas artistförmedling - funnit att dessa förmedlingar väl kunde sköta verksamheten.

Den s. k. OLAF-utredningen, som avlämnade sitt betänkande 1972, hade en rakt molsali uppfattning. Den föreslog bl. a. alt den offentliga arbelsförmedlingsverksamheten skulle anförtros ål en statlig stiftelse, som skulle arbeta med så betydande resurser att fara förelåg att organisationsförmedlingarna hade fått upphöra med sin verksamhel. Remissinstanserna var oeniga. En översyn av OLAF-utredningen gjordes, och en PM överiämnades 1975. Regeringens proposition 1975/76:84 på denna PM och inrikesutskoltets betänkande nr 28 skall vi nu ta ställning lill.

Proposilionen vill i förslå hand förslärka den offenlliga arbelsförmed-lingen och ge cenirumbildningarna möjligheler lill fortsatt arbetsförmedlande och kulturpoliliski inriktad verksamhet. Inrikesutskottel stöder propositionen i dessa avseenden. Såväl LO som ABF och Folkparkernas centralorganisation har i sina remissvar ifrågasall om tjänstemän vid den offentliga arbetsförmedlingen skall bedriva kulturpolilisk verksamhel.

119

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

120

Det är viktigt att förmedlingsinsatserna för kulturarbetarna vidgas och ökas. Det kan emellertid ske på fiera sätt, även med hjälp av organisalioner utanför den offentliga förmedlingen. Sådana verksamma organisationer finns redan.

I en lång rad remissvar på nämnda PM, bl. a. från LO, ABF, Folkparkernas centralorganisation, Folketshusföreningarnas riksorganisation och statens kulturråd, föreslogs att statsbidrag också borde utgå till Folkparkernas artislförmedling.

Arbetsförmedlingen på kulturområdet skiljer sig från arbetsförmedlande insatser på andra arbetsmarknadsområden. Kulturområdet präglas exempelvis i hög grad av privata, kommersiella intressen. Arbetsförhållandena mellan olika kulturarbeiargrupper skiftar, vilket kräver selekliva och differentierade förmedlingsinsatser. Delta konstateras också i proposilionen.

Med hänvisning lill denna struktur på kulturområdet vill jag i detta inlägg betona vikten av folkrörelseinsaiser på förmedlingsområdel. Della görs också i molionen 1849 av Arne Geijer m. fi. Motionärerna har föreslagit att Folkparkernas artistförmedling och Svenska musikerförbundets arbetsförmedling skall ges bidrag, så au i första hand en verksamhet av ungefär nuvarande omfattning kan bibehållas, att båda dessa folkrörelser ulan långtgående bestämmelser och restriktioner från myndighet skall ges möjlighet att arbeta utifrån de mål och med de arbetsformer som gäller för resp. organisation och all verksamheten liksom f. n. skall stå under tillsyn av AMS. I kullurutskotteis yltrande över bl. a. denna motion markeras särskilt att den i proposilionen föreslagna försöksverk-samhelen inle får en utformning som bryter sönder den väl fungerande förmedlingsverksamhet som vissa folkrörelser bedriver.

Inrikesutskottel betonar tydligare än proposilionen angelägenheten av ett närmare samarbete mellan den offenlliga förmedlingen och Musikerförbundets förmedling. 1 första hand bör del ankomma på AMS att finna samarbetslösningar. Vidare utesluter utskottet inte slalsbidrag lill Musikerförbundet för uppgifter som temporärt bättre kan utföras av detla förbund. I den delen har således molionärerna blivil lillgodosedda. Men vad händer när AMS bedömer all den offenlliga förmedlingen själv kan skola uppgifterna? Skall denna organisation då upphöra med sin verksamhel?

Jag finner det inte rimligt alt samhället tar över verksamheter som lika bra eller bättre kan skötas av fria organisalioner.

Om folkparkernas arbetsförmedling anför inrikesutskottel: "När det gäller frågan om statsbidrag noterar utskottet att Folkparkernas centralorganisation får bidrag över utbildningsdepartementets anslag. Utskottet hänvisar härtill och vill inte därutöver förorda ett särskilt bidrag till förmedlingsarbetel."

Del är rikligt att Folkparkernas centralorganisation erhåller bidrag som avser olika för rörelsen gemensamma insalser. Central service, metodutveckling, ulbildning saml lokal och regional försöksverksamhet är ex-

empel på sådana insatser - detta enligt propositionen 1974:28.

Jag anser det värdefullt att av exempelvis utskottets talesman eller måhända arbetsmarknadsministern få besked om detta statsbidrag i framtiden även kan inrymma de arbetsförmedlande insalser på kulturområdet som folkparkerna svarar för. Om så är fallet, förutsätter jag att delta bidrag snarast höjs väsentligt, så alt det även läcker koslnaderna för den arbetsförmedlande verksamheten.

Folkparkernas förmedlingsverksamhet startades redan 1905. Förmedlingen har i dag en omsättning på ca 17 milj. kr. och förmedlar ca 33 000 arbetstillfällen för kulturarbetare inom musik- och teaterområdet, varieté, folklore, etc. Vidare har man utställningar, program från fria grupper och bildkonstnärer. Förmedlingen arbetar även på utlandet.

Den verksamhel och de arbetsformer som är signifikativa för folkrörelser som folkparkerna kan aldrig på ell tillfredsställande sätt ersättas av insalser från samhällsorgan.

Folkparkernas förmedling måste emellertid för att kunna driva verksamheten av arrangörerna ta ul en av AMS fastställd förmedlingsprovision på f n. 7 96, en procentsats som är klart otillräcklig för täckande av de reella kostnaderna.

Av de elva organisationsförmedlingar som fanns 1974 var folkparkernas en av de två som hell uppfyllde de av AMS uppställda förutsättningarna för erhållande av tillstånd.

Propositionens förslag och inrikesutskoltets betänkande kommer all få långtgående negativa konsekvenser för folkparkernas fortsatta arbele och kullurpoliliska inriktning, konsekvenser som direkt berör rörelsens struktur, förmedlingsservice, inriktning och differentiering, samverkan med andra folkrörelser, etc.

Den avgjort största enheten inom centralorganisationen riskerar att försvinna om några år eller att reduceras lill en verkningslös mellanhand mellan de lokala folkparkerna och den offenlliga förmedlingen eller centrumbildningarna. Rörelsen som helhet kommer dessutom all få myckel slora svårigheter med de privata produktionsbolag och managers som direkt eller indirekt bedriver arbetsförmedlande verksamhet.

Inrikesutskottel har tillmötesgått de motionärer som yrkat pä en vidgning av privata managers och produktionsbolags möjligheter att arbeta, vilket konkret innebär att dessa bolag i vinstsyfte får möjlighet aU förmedla anställning ät svenska musiker och sceniska artister även i Sverige. Denna legalisering bryter mot ILO-konventionen, som Sverige ratificerat.

Två dagar efter beslutel i inrikesuiskollei publicerades i Dagens Nyheter uppgiften om att Gumalius övertagit en av de stora privata förmedlingarna i Sverige, nämligen Nya Konsertbolaget. Om något samband föreligger mellan nämnda beslut i inrikesutskottet och publiceringen vel jag inte, men den nya situationen är onekligen kulturpoliliski intressant. Om riksdagen följer inrikesutskoltets linje är del fritt fram för reklamjätten Gumaelius all operera fritt i vårt land på sill nya verksamhels-område.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

121

Nr 97 Förutom konventionell impressarieverksamhel skall företaget även sat-

Fredaeen den P produktion och distribution av egna grammofonskivor. Förmed-

2 aoril 1976 lingen kommer enligt DN-arlikeln au satsa stort på skolor, studieförbund

------------- — och folkrörelser. Folkparkerna har redan fåll erbjudande rörande förmed-

Obligatorisk ling av produktioner från bl. a. Taiwan och Spanien.

platsanmälan till Representanter från studieförbund har avslöjat anledningen lill sats-

den offentliga ningen på skolor, folkbildning och folkrörelser. Anledningen är alt på

arbetsförmedlingen, dessa områden har samhället utifrån riktlinjerna för den nya kulturpo-
m. m. litiken gjort målmedvetna ekonomiska satsningar. Det är dessa samhälls-

anslag som de kommersiella intressena vill åt. Jag finner del, herr lalman, besvärande med denna utveckling. Med hänvisning till det anförda vill jag framhålla vikten av all folkparkernas förmedlingsverksamhet stöds så alt en förmedlingsavgift på 7 96 ej behöver tas ut av arrangörerna. Jag vill tolka inrikesutskoltets hänvisning till bidraget från utbildningsdeparlemenlel så, all del bidraget även skall omfatta förmedlingsinsalser på kullurområdel, vilkel kan göra insalser av ungefär nuvarande omfalining möjliga för Folkparkernas cen-Iralorganisalion.

Något yrkande skall jag inte slälla, herr talman. I det beslul som riksdagen kommer att ställa sig bakom och som jag i fråga om Folkparkernas centralorganisation betraktar som felaktigt och onödigt finns det någonting som inte slammer med verkligheten.

1 della anförande instämde fru Ström, herrar Gustavsson i Nässjö, Håkansson i Trelleborg, Strömberg i Vrelslorp, Persson i Karlstad och Hagberg i Örebro, fru Andersson i Kumla saml herr Sundgren (samtliga

s).

Herr JOHANSSON i Simrishamn (s) kort genmäle: Herr talman! Det råder inga delade meningar mellan herr Lindkvist och utskottet när det gäller angelägenheten av att samhället ger stöd lill folkparkernas kullurförmedlande arbele. Utskollel har i den frågan hänvisal lill anslagen på kullurbudgelen. Jag lycker del är viktigt all vi på sikt ger ökal siöd lill folkparkerna den vägen.

Arbetsförmedlingen på kulturområdet skall i princip handhas av den
offenlliga förmedlingen. 1 och för sig skall alltså även folkparkerna kunna
anlita den avgiftsfria offenlliga arbeisförmedlingen, men vi vet ju alla
att det kommer att ta lid innan den offenlliga förmedlingen på denna
sektor blir så utbyggd alt den kan ge en effektiv service till alla ar
betsgivare och arbetstagare. Del är därför värdefullt att del finns or-
ganisationsförmediingar som i dag tar på sig en betydande del av för
medlingsarbetet. Och det är särskilt värdefullt att de två största förmed
lingarna på detta område är folkrörelseanknutna. Utskottet vill ju också
att den offentliga förmedlingen t. v. skall köpa vissa tjänster av Mu
sikerförbundet på områden som i dag inte läcks av den offentliga för-
122 medlingen. Orsaken lill delta arrangemang är den regionala organisation

som Musikerförbundet till skillnad från den offentliga arbetsförmedlingen på kulturområdet förfogar över.

Della är alliså inle uitryck för någon särbehandling av Musikerförbundet gentemot folkparkerna eller andra organisalioner ulan är hell betingat av den speciella struktur som Musikerförbundet och dess förmedling har.

Hert LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Simrishamn säger all vi har i stort sett samma inställning till folkparkernas betydelse på det här området. Det är möjligt all vi har det principiellt, men reellt innebär inrikesutskoltets förslag alt folkparkerna blir utan bidrag till den verksamheten.

Del ger mig anledning alt ställa en myckel viktig principiell fråga: Vad hade inrikesutskottel föreslagil belräffande folkparkerna om det inte hade funnits ett anslag från utbildningsdepartementet att hänvisa till? Inrikesutskotiet anser nu alt del anslag som riksdagen har anvisat till folkparkerna för kulturverksamhet skall tas i anspråk för förmedlingsverksamheten. Del är precis vad som sker i och med att vi bifaller inrikesutskottets förslag på denna punkt.

Vidare har regeringen i årets budgetproposition föreslagit all folkparkerna skall fä 1,3 milj. kr. för den kulturella serviceverksamheten. Är det inrikesulskotteis mening alt de pengarna också skall användas till förmedlingsverksamheten och alt folkparkerna, som är den stora kul-turlräffpunkten under sommarperioden i vårt land, skall bli utan kulturverksamhet? Jag tycker alt det finns skäl att begära ett svar på den frågan från inrikesutskoltets sida.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Obligatorisk platsanmälan till den offentliga arbetsförmedlingen, m. m.

Hert WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! I denna proposition hade regeringen -givelvis oavsiktligt - felbedömt frågan om arbetsförmedlingen inom kulturområdet. Därför motionerade herr Enlund och jag om att managers och produktionsbolag, liksom vissa andra enskilda institutioner, borde undantas från förbudet mot privat arbetsförmedling.

Utskottet har visat sig mera lyhört än departementet för de speciella arbetsförhållandena på kultursektorn och på väsentliga punkter tillmöiesgått oss och - vad som är viktigare - kulturarbetarna. För det finns det all anledning att tacka inrikesutskottel.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Fageriund m. fi., och förklarades den förra pro-

123

Nr 97 positionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Fageriund be-

Fredagen den votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

_____________ Den som vill all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i be-

Obligatorisk tänkandet nr 28 mom. 4 röstar ja,

platsanmälan till den det ej vill röslar nej.

den offentliga Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Fageriund

arbetsförmedlingen, '■■

m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 136

Nej - 137

Mom. 5-13

Kammaren biföll vad utskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 14

Proposiiioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekinge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 14 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ekinge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249 Nej - 25

Mom. 15-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 10 Föredrogs Inrikesutskoltets betänkande

1975/76:32 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gälleran-slag till Arbetsmarknadsdepartementet m. m.

124 Kammaren biföll vad ulskottel i detta belänkande hemställt.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta     Nr 97
behandlingen av på föredragningslislan återstående utskottsbetänkanden     Fredagen den
till ett senare sammanträde.                                            2 april 1976

§ 11 Meddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation 1975/76:136 om åtgärder för en rikare fritid

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr lalman! Jag har att meddela att jag inte är i tillfälle att besvara en interpellation om åtgärder för en rikare fritid av fru Lantz inom föreskriven tid.

Jag avser att om möjligt besvara interpellationen den 27 april.

Meddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation

Om åtgärderför att förbättra sysselsättningen i Malmöhus län

§ 12 Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Malmöhus län

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Wachtmeisters i Staffanstorp (m) den 5 mars anmälda interpellation, 1975/76:143, och anförde:

Herr talman! Herr Wachtmeister i Staffanstorp har frågat mig vilka åtgärder som avses att vidtagas för att förbättra sysselsättningsläget i Malmöhus län.

Med anledning av de uppgifter rörande arbetslöshet m. m. som återges i interpellationen vill jag först något beröra arbetsmarknadsläget i Malmöhus län.

Av antalet kassamedlemmar i riket var i genomsnitt under 1975 36 654 eller 1,4 96 arbetslösa. Av denna arbetslöshet svarade Malmöhus län i genomsnitt för 2 964 personer eller 8,1 96. Jag vill i detla sammanhang erinra om alt yrkesverksamhetsgraden i Malmöhus län för såväl kvinnor som män ligger klart över riksgenomsnittet.

Det står emellertid klart att den försämring av sysselsättningsläget, som inträffade i länet under konjunkluravmattningen 1971-1972 och som främst gällde tillverkningsindustrin i sydvästra Skåne, inte hell kunde återhämtas under den efterföljande konjunkturuppgången. Det långsikligl försämrade arbetsmarknadsläget i länet är främst en följd av strukturella förskjutningar. Vissa näringsgrenar har också drabbats särskilt hårt i den allmänt sett försvagade konjunktursituation som vi nu är inne

Genom arbetsmarknadspoliliska insatser sysselsätts f n. ca 9 500 personer i länet. Betydande insatser har också gjorts genom andra typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt genom frisläpp av investeringsfonder och lokaliseringspolitiska insatser.

Del är självfallet angeläget all varje ny möjlighet all skapa arbetstillfällen las till vara. I interpellationen berörs de problem som en industri ställts inför vid en planerad expansion. Härmed torde avses den uibygg-

125

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Om åtgärderför att förbättra sysselsättningen i Malmöhus län

126

nad som Alfa-Laval AB planerar i Lund. Regeringen har nyligen fastställt länsstyrelsens beslut om en stadsplan som innebär att utbyggnad av delta företag kan äga rum på ett oexploaterat område inom kommunen.

Regeringen följer situationen pä arbetsmarknaden i Malmöhus län med stor uppmärksamhet och är givetvis beredd att sälla in de åtgärder som i dessa sammanhang slår lill buds för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna i länet.

Under detta anförande övertog fru iredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

Fru talman! Jag skall be all få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation.

När det gäller den allvarliga sysselsätlningssituationen i Malmöhus län söker herr Bengtsson sin tröst i det förhållandel att yrkesverksamhetsgraden för både män och kvinnor är över riksgenomsnittet. Della är naturligtvis i och för sig glädjande men knappast någon hjälp för de många tusen som går utan arbete. Enligt länsarbetsnämndens senaste sammanställning var det totala antalet arbeissökande i slutet av februari i år 8 900 personer.

En annan negativ faktor när del gäller sysselsättningen är de till . länsarbetsnämnden i Malmöhus län anmälda varsel om företagsnedläg-gelse eller driftsinskränkningar. Antalet företag som varslat år 1975 är inte mindre än 146, vilket är den högsta siffran under den gångna delen av 1970-talet. De i dessa förelag berörda personerna är nära 3 000 och utgör inte mindre än 12,3 96 av samtliga i landet berörda.

Till denna mörka bild kommer flera uppmärksammade varsel under de tre första månaderna innevarande år. Totalt rör det sig om 50 företag med 1 500 anställda.

I interpellationssvaret får man veta all 9 500 personer sysselsätts genom arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är ett stort antal och del är myckel glädjande i och för sig. Det sägs också i svaret att betydande insatser gjorts inom lokaliseringspolitiken. Jag skulle vara iniresserad av att få veta vilka de lokaliseringspolitiska insatserna är, om man bortser från utbildningsstöd som kommit en del företag till del. Något direkt lokaliseringsbidrag har mig veteriigen inte utgått. Länet ligger ju, åtminstone än så länge, utanför stödområdet.

Den mest uppmärksammande företagsnedläggelsen i länet är Skandinaviska Eternil AB, Lomma, med drygt 300 berörda. Den 11 mars gav Ingemund Bengtsson uppvaktande kommunalmän och fackrepresentanter löfte alt rycka in och hjälpa Lomma så långl del är möjligt. "Regeringen följer myckel uppmärksamt allt som händer med Eternilfab-riken. Men innan någol konkrel görs vill vi vänia till styrelsen för EU-ROC-koncernen avgjort fabrikens öde den 16 mars." Den 16 mars kom så del billra beslulel au fabriken läggs ner den 1 juli i år. Som bekant berodde nedläggningen inte på dålig lönsamhet ulan på arbetarskydds-

styrelsens totalförbud mot asbestcemenlprodukter. Även om Sverige mig veterligen var del forsla land som infört lolalslopp, finns del uppenbarligen ingen exportmarknad som kunde möjliggöra en fortsatt drift. Mot bakgrunden av arbetsmarknadsministerns av mig här relaterade löfte ter sig slutklämmen i interpellationssvaret alltför allmänt hållen. Vilka konkreta åtgärder är regeringen nu beredd all vidtaga i enlighet med utfästelsen den 11 mars? Har arbetsmarknadsministern några andra konkreta förslag när det gäller situationen i länet i övrigt?

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Fru talman! Om man jämför förhållandena i landei i övrigl med förhållandena i Malmöhus lan och utgår från den dagsaktuella situationen, finns det ingen anledning att måla en så dyster bild som herr Wachtmeister i Slaffanslorp har gjort. Jag har ju ändå möjligheteratt överblicka situationen runtom i landei. Det finns fortfarande många arbetstillfällen inom olika områden i Malmöhus län. Men del är alldeles klart alt det på sikt finns anledning att känna bekymmer för Malmöhus län. Jag är inte beredd att gå sä långt som att Malmöhus län skall in i stödområdet och ha lokaliseringsbidrag för varje expansion av företagsamheten där. Det finns ingen anledning till det. Jag är också medveten om att fabriken i Lomma har vållat mycket bekymmer. Men jag håller fast vid den uppfattningen att vi inte bara kan låta förelagen meddela all "nu lägger vi ned och struntar i de anställda. Nu får samhället gä in och vara städgumma." Det tvingas vi säkert att göra, men vi håller fast vid att vi i första hand måste kräva av de stora företagen alt de har litet framförhållning och lar sill ansvar för sysselsättningen.

Skulle det visa sig - det har jag sagt till de anställda - all företaget misslyckas och inle kan finna något ersättningsarbete för sina anställda där i Lomma, är vi beredda att gå in med de lokaliseringspolitiska medel som riksdagen har lagt i min hand. Men herr Wachlmeisier vel lika väl som jag all del inte finns något företag i min byrålåda som jag kan ta ut och säga lill: Var så god och fiylla lill Lomma! Lokalisering är en rätt långsiktig process. En sådan fråga löser man inte på en dag. Men därest förelaget misslyckas totalt, är vi som jag nämnde beredda att använda de lokaliseringspolitiska medel som vi har lill vårt förfogande.

Herr WACHTMEISTER i Slaffanslorp (m):

Fru lalman! Jag är medveten om att Ingemund Bengtsson har bältre överblick över situationen än jag, men faktum är alt M-län näst Norrbotten har del största antalet arbetslösa, och det tycker jag inte motiverar att ta så lätt på situationen som statsrådet inledningsvis gjorde, när han sade att det är många som är sysselsatta i länet. Del är riktigt, men det hjälper som sagt inte dem som är utan jobb.

Jag har kanske ingen anledning au diskutera huruvida Lomma Eternit skulle ha haft en längre framförhållning. Beslutet kom ju mycket abrupt. Jag vet all man under många år har förberett en ersättningsindustri, men någon konkret ersättningsprodukt har som bekant inte kommit fram, som är tillräckligt färdig för att börja framställas.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Om åtgärderför att förbättra sysselsättningen i Malmöhus län

127

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Om åtgärderför att förbättra sysselsättningen i Malmöhus län

128

Jag har själv några konkreta förslag som jag tänkte redogöra för och höra vad arbetsmarknadsministern har för synpunkter på. Ett flygfrakt-företag på Sturup har begäri statlig lånegaranti på 10 milj. kr. för att kunna tacka ja till fraklofferler på mer än 40 milj. kr. 30 arbeislillfällen skulle skapas till bråkdelen av kostnaden per jobb i jämförelse med vad som förekommer i exempelvis stålbranschen. Luftfartsverket har avstyrkt. Men regeringen har möjlighet alt genom ett positivt beslut också bättra på Sturups dåliga affärer som annars kostar staten mycket pengar.

Subventionerna pä vissa livsmedelsprodukter har medfört all förelag som producerar icke subventionerade varor av liknande slag kommil i kläm och hotas av driftinskränkningar. Vi har ett par sådana missgynnade företag i Malmöhus län. Regeringen har möjlighet att rätta till dessa snedvridna konkurrensförhållanden.

Beredskapsarbeten har givit många personer sysselsättning i länet. Av en totalram för budgetåret 1975/76 på 800 milj. kr. har Malmöhus län fått 53 miljoner. Del kan inte betraktas som tillfredsställande att del län som har 9 96 av landets befolkning i nuvarande svåra sysselsättningsläge blott får ca 6,5 % av resurserna. De 53 miljonerna är nu i huvudsak förbrukade, och för näsla budgetår hoppas vi i länet pä en mer gynnsam fördelning. Förhoppningsvis kommer regeringens nyligen fattade beslut om statsbidrag med 75 96 av praktikantlönekostnaden att ha en viss positiv verkan.

Jag begär naturligtvis inte, fru talman, att arbetsmarknadsministern direkt skall kunna svara på hur han släller sig till de här propåerna men jag har i vart fall överlämnat dem för begrundande i framliden.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Fru talman! Efter länsstyrelsens larmrapport om nedgången i indu-slrisysselsätiningen och efter statsrådets siffror i interpellationssvaret om arbetslösheten i Malmöhus län för 1975 kan det bara råda en mening, och den meningen är naturligtvis att något måsle göras och göras snabbt för alt vrida in utvecklingen i rätta banor när det gäller sysselsättningen i Malmöhus län.

Jordbruket har av tradition varit huvudnäringen i länet, åtminstone i stora områden. Men det är få delar som kan leva enbart av denna näring. Här behövs även andra näringsgrenar och då inte minst en ökning av industrisysselsättningen.

Det är inte så förfärligt länge sedan man lalade om den storartade utvecklingen i sydvästra Skåne. Man talade om Öresladsregionen. De verkliga problemen fanns vid det tillfället i kommunerna i del inre av landet, vid länsgränsen: i kommuner på Österlen, i kommuner av typ Hörby i Mellanskåne osv. Men under myckel kort tid förändrades hela utvecklingen. I Trelleborg framhölls t. ex. för ganska länge sedan det orimliga i att kommunen räknades in i den då expansiva Öresladsregionen. Man såg redan då den negativa utveckling som nu har blivit hela länets problem.

Det är klart au man som representant för Malmöhus län tacksamt

noterar att regeringen följer utvecklingen och att den är beredd att vidta åtgärder. Man ställer sig naturligtvis då frågan: Vilka åtgärder? Den frågan har herr Wachtmeister i Staffanstorp redan ställt. Man frågar också: När kommer åtgärderna att vidtas? Inte minst det sista har sin betydelse. Det är alldeles uppenbart att när man kommer i ett pressat läge sä händer det alltför ofta att man gör avsteg från alla upprättade planer och från alla fastlagda principer.

Pä planeringsstadiet har ju under en rad är utförts ett idogt arbete innefattande utredningar, sammanträden och planer som kompletteras är från är. Efter alll detta borde det ha gått upp för både myndigheter och inte minst företag att vår framtida sysselsättning och vår regionala planering måste samordnas på något sätt. Med nutida teknik och transportmöjligheter och med tanke pä de korta avstånd som man har i Skåne bör det i framtiden på ett helt annat sätt än nu finnas möjligheter att föriägga industrier till de delar av landskapet där så kan ske utan att man gör alltför stora ingrepp i naturen och utan att man inkräktar på

strävan att spara den bästa jorden för livsmedelsproduktionens behov. Jag vill alltså i detta sammanhang försöka uppmärksamma även de

inre kommunernas behov av sysselsättning och framhålla att snabba ingripanden inte får göras i rena paniken, så att det går ut över de bästa jordarna och kanske skapar en snedbelastning i länet.

Till sist, fru talman, tog herr Wachtmeister i Staffanstorp upp char-lerfiyget. Jag har under en rad av år från denna talarstol framhållit nödvändigheten av charterflyg, i synnerhet det som varit baserat pä Sturup. Jag vädjar i den aktuella situationen till statsrådet att ta ett litet samtal med kommunikationsministern för all försöka få till stånd etableringen av ett nytt flygcharlerbolag i Skåne. Det kan få en mycket stor betydelse och skulle lösa sysselsättningssituaiionen för en mängd piloter, navigatörer och tekniker, som under en rad av år gått arbetslösa i vårt län.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Om åtgärderför att förbättra sysselsält-ntngen-i Malmöhus län

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Fru lalman! Arbetsmarknadsministern sade att man inte får se alltför dystert på läget, och det är en uppfattning som man skall respektera. Men vad som gör att jag ser dystert pä detla är att vi i många sammanhang, t. o. m. här i kammaren, får höra tongångar från centerpartiet, som jag upplever som mycket besvärande. Del repeteras när vi diskulerar planeringsfrågor au Sydvästskåne är ett expansivt område. Så sent som i förra veckan när vi diskuterade SJ fick vi i ett anförande av herr Håkansson i Rönneberga höra att Sydvästskåne är en trafikmässigt överhettad region.

Det är beklagligt att detta parti i sin decentraliseringsiver för fram föråldrade fakta och inle vill leva i nuet. Jag tycker alt det är bra att vi som deltagit i debatten hittills verkar vara rätt överens om att M-länet inie kan kallas problemfritt.

Man har också nämnt Trelleborg i diskussionen, och jag skall bara för upplysningens skull lämna en sifferuppgift. Antalet sysselsatta i det

129

9 Riksdagens prolokoll 1975/76. Nr 97-98

Nr 97 största och dominerande företaget på orten minskade 1975 med nästan

Fredagen den ' " procentuellt en rätt stor nedgång, som ställer myckel slora

2 april 1976 P kommunen och på näringslivet där nere när del gäller alt kom-

--------------- pensera de som har försvunnit. Jag har därför med stort intresse noterat

Om åtgärderför att arbetsmarknadsministerns svar och tar tacksamt emot det senaste be-
förbättra sysselsätt- skedet att regeringen följer situationen på arbetsmarknaden i Malmöhus
ningen i Malmöhus län med stor uppmärksamhet och också att den är beredd att sätta in
län de åtgärder som i dessa sammanhang slår till buds för att förbättra sys-

selsättningsmöjligheterna i länet. Jag lycker alt man skall ta fasta på detta och tacka för det beskedet. Det är såvitt jag förstår den enda framkomliga vägen för alt klara näringslivet i regionen.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Fru lalman! Det är ju synd alt hela stödområdet är alldeles orepresenterat i kammaren just nu. Det hade varil mycket intressant om våra kolleger från Norrbotten, Västerbotten, Jämtland osv. hade deltagit i denna diskussion. Jag är övertygad om att de inte riktigt skulle ha förstått den stora oro som man från Malmöhus län ger till känna. Om man jämför med situationen på andra platser finner man att situationen i Malmöhus län inte är så dyster som man vill göra gällande. Det är riktigt att arbetstillfällen har försvunnit på vissa områden, t. ex. i Trelleborg, där jag vet att 800 arbetstillfällen gjort del inom det dominerande förelagel. Där finns del slora problem, och det finns även problem på andra håll. Men det förekommer också nyutbyggnad av företagsamheten. Jag nämnde ell förelag som har fåll tillstånd all bygga i Lund. Där blir det 200 nya arbetsplatser, och den utbyggnaden för naturligtvis med sig ytterligare expansion. Vi har ju visal att vi är beredda att hjälpa lill även utanför stödområdet med de medel som riksdagen ställt till värt förfogande inom lokaliseringspolitikens ram..

På Österlen upplevde man hur företag lades ner och alt del inte fanns någon företagsamhet alls på vissa områden därför att jordbruket hell dominerade - ett arbetsintensivt jordbruk som till sist blev mekaniserat och inte längre gav några arbetstillfällen. Vi har emellertid pä två år hjälpt Österlen med lokaliseringspolitiken och nu faktiskt ersatt de förlorade arbetstillfällena där. Vi är på samma sätt beredda att utnyttja de begränsade möjligheler som står till vårt förfogande för att hjälpa lill även i Malmöhus län.

Jag hade häromdagen ell samtal med kommunalmännen i Malmö, där vi gick igenom hela situationen. Det dagsaktuella läget var inte speciellt bekymmersamt: det visade sig att man kunde ge arbete åt ungdomarna tack vare de statsbidrag man får och att man också skulle kunna anställa myckel folk, om man bara kunde få en del nyckelpersoner anställda.

Jag menar att det är en dålig marknadsföring att tala om att situationen

är så dyster där nere i Skåne. Dyster är den inte, men det finns naturligtvis

130 ändå anledning till oro för framtiden, och del är där som jag har lovat

att sätta in våra resurser.

Att man inte har fått mer av beredskapspengarna till Malmöhus län är ju ett absolut säkert tecken på all silualionen har varit bättre där än på vissa andra håll, eftersom fördelningen av beredskapspengarna är anhängig av sysselsättningsförhällandena. Jag kan försäkra all skulle del visa sig att Malmöhus län har gjort slut på sina beredskapspengar och har behov av yllerligare beredskapsålgärder är vi beredda att se till att Malmöhus län får den hjälpen.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Om åtgärderför att förbättra sysselsättningen i Malmöhus län

Herr WACHTMEISTER i Slaffanslorp (m):

Fru lalman! Jag beklagar liksom arbelsmarknadsminislern all inle våra norrländska vänner är närvarande så all de kan lyssna på den här debatten och kommentera den. Nu förstår jag att arbetsmarknadsministern kanske hade velat ha hjälp därifrån för all få yllerligare underslrukel all våra farhågor är överdrivna. Men då vill jag referera vad en partivän till arbetsmarknadsministern, landshövding Hans Hagnell, sade när han den 25 mars höll ett anförande nere i Malmö. Han sade så här: Låt oss undvika en strid kring lokaliseringspengarna mellan stödområdena i norr och storstadsområdena! Låt oss i stället samverka för all driva fram en aktiv och tillräckligt omfattande regional näringspolitik! Och han betonade också med skärpa att det inte längre räcker med lokaliseringspolitik utan att det också behövs en ny regional näringspolitik. Jag är alltså inte säker på all arbetsmarknadsministern hade fått del stöd som han hade hoppats på från de norrländska riksdagsmännen -de kanske hade varit lika kloka i sina kommentarer som landshövding Hagnell.

Sedan hälsar jag liksom Ingemund Bengtsson naturligtvis med tillfredsställelse att en industri kan etableras för 200 nya arbetsplatser i Lund och jag tar det som ett löfte när statsrådet säger att vi har utsikter all under näslkommande budgelår, 1976/77, få mer beredskapspengar än de som nu snart är förbrukade för i år, alltså 6,5 % av för riket tilldelade ramar.

Avslutningsvis kanske jag också får poängtera viklen av att man rent generellt driver en förelagsvänlig politik. Särskilt länkerjag då på familjeföretagen, som under de senaste åren har varit svårt drabbade av nedläggelser - dessa beräknas vara åtminstone 300 per år. Det beror på kreditproblem och arvsskalieproblem, del beror på att folk har irölinat på de många ålägganden som en familjeförelagare har att svara för; där är han i ett absolut underiäge om man jämför med större företag.

Att jag inle är ensam om denna oro framgår av en interpellation som arbetsmarknadsministerns partivän herr Rask har framställt här i kammaren till industriminister Rune Johansson, där han oroar sig just över nedläggningarna av familjeföretag och frågar vad statsrådet ämnar vidtaga för åtgärder för alt bromsa ytterligare nedläggningar och stimulera de mindre förelagen så att de kan överleva.

Det jag har fåll ul av den här deballen hillills är alt vi alltså har utsikt att få något mera pengar under näsla budgelår av de 800 miljonerna.

131

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Om åtgärderför att stabilisera arbetsmarknaden i Åtvidaberg

Jag beklagar att jag inte har ftt något mera konkret besked om vad som skall göras snabbt.

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Fru talman! Jag noterar med tacksamhet arbetsmarknadsministerns uttalande att tanken att man bör arbeta med generella åtgärder skall vika och att man i stället skall använda selektiva åtgärder för att lösa uppkommande problem.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om åtgärder för att stabilisera arbetsmarknaden i Åtvidaberg

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Norrköping (s) den 9 mars anmälda interpellation, 1975/76:147, och anförde:

Fru talman! Herr Nilsson i Norrköping har frågat mig om jag avser att ta initiativ till lokaliseringspolitiskt stöd eller andra åtgärder för att stabilisera arbetsmarknaden i Åtvidaberg.

Bakgrunden till herr Nilssons interpellation är dels den dominerande ställning som Facit AB har på arbetsmarknaden i Åtvidaberg, dels att Facit har varslat sammanlagt 340 anställda om uppsägning.

Åtvidaberg ligger utanför det allmänna stödområdet. Lokaliseringsstöd lämnas i första hand inom stödområdet. Regeringen kan dock bevilja lokaliseringsstöd till företag utanför stödområdet, t. ex. när en ort hotas av arbetslöshet lill följd av induslrinedläggning eller när ell område med ensidigl näringsliv behöver tillföras ytterligare industrier. Möjlighelerna att stödja projekt som syftar till all bredda arbelsmarknaden i Ålvidaberg kommer all prövas ulifrån dessa regler. Jag kan av nalurliga skäl inte föregripa regeringens prövning i de enskilda fallen.

När det gäller planerna på uppsägning av anställda vid Facil vill jag understryka att del i första hand bör ankomma på bolagets ägare att skaffa fram ny verksamhet till de anställda i orten. Jag förutsätter därför all Eleclroluxkoncernen förlägger ulbyggnad av någon expansiv verksamhetsgren lill Åtvidaberg.

132

Herr NILSSON i Norrköping (s):

Fru talman! Jag ber att få lacka arbetsmarknadsministern för svarel.

Som framgår av interpellationen har Facil AB varslat sammanlagl 340 anställda om uppsägning. Omkring 10 96 av det sammanlagda antalet arbetslillfällen i Åtvidabergs kommun riskerar att försvinna under 1976 och 1977. Snabba åtgärder är alltså nödvändiga för att stabilisera arbetsmarknaden i Åtvidaberg. Sker inle delta blir flyttning från kommunen en nödvändighet för många människor.

I interpellationen framhåller jag att behov av lokaliseringspolitiskt stöd föreligger i Åtvidaberg samt att Facit AB, som ingår i den stora Eleclroluxkoncernen, har ett stort ansvar för arbetsmarknadssituationen i kommunen.

Jag är helt nöjd med det svar som arbetsmarknadsministern nu lämnat. Det är med tillfredsställelse jag noterar att statsrådet Bengtsson förutsätter, att Eleclroluxkoncernen förlägger utbyggnad av någon expansiv verksamhetsgren lill Åtvidaberg. Jag vill betona att koncernen har ett lika stort ansvar för utvecklingen i Åtvidaberg som för vad som sker i de andra orter som berördes av Electrolux övertagande av Facit.

Den del av svaret som berör möjligheterna till lokaliseringsstöd är av naturiiga skäl principiellt hållen. Jag uppfattar emellertid svaret som positivt, så att det nu kan bli aktuellt med lokaliseringsstöd till projekt i Åtvidaberg.

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Om åtgärderför att stabilisera arbetsmarknaden i Åtvidaberg

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:193 om skatteplikt för utbildningsbidrag för doktorander, m. m.

§ 15 Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkanden

1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser flnansdepartementets verksamhetsområde

1975/76:24 med anledning av i propositionen 1975/76:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1976/77 inom finansdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

1975/76:25 med anledning av motioner angående kommunernas ekonomi

1975/76:26 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1975 samt förslag om disposition av riksbankens vinst jämte motion

1975/76:27 angående verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning

1975/76:28 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1975 jämte motion

1975/76:29 med anledning av i propositionen 1975/76:100 framlagda förslag om anslag för budgetåret 1976/77 till riksgäldskontoret och riksdagens revisorer

Skatteutskouets betänkanden

1975/76:48 med anledning av motioner om slopande av beskattningen av fritt bränsle frän egen fastighet

1975/76:49 med anledning av motioner om resultatutjämning vid beskattningen

1975/76:50 med anledning av motioner om frågor rörande preliminära skatteavdrag

133

Nr 97 1975/76:51 med anledning av motioner angående avdrag vid inkomstbe-

Fredaeen den skattningen för gåvor till religiösa och andra uppenbart samhällsnyttiga

2 april 1976 ä"''"'

_____________ 1975/76:52 med anledning av motioner angående kapitalbeskattningen

Juslitieutskollets betänkanden

1975/76:30 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag lill byggnadsarbeten för domstolsväsendet

1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:90 med förslag lill ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., m. m. jämte motioner

1975/76:32 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till förvärv av jordbruksfastigheter för kriminalvården

Lagutskottets betänkanden

1975/76:18 med anledning av motion om avgångsvederiag vid upphörande av kommissionsuppdrag

1975/76:21 med anledning av propositionen 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar pä förmögenhetsrättens område, m. m. jämte motioner

Socialutskottets betänkanden

1975/76:30 med anledning av i propositionen 1975/76:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviit avser framslällningen beträffande arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen och statens arbetsklinik jämte motioner

1975/76:32 med anledning av motion om åtgärder mot bullerskador i nöjeslokaler m. m.

Kulturulskoltets betänkande

1975/76:36 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till stöd lill idrotten jämte motioner

Utbildningsutskottets betänkanden

1975/76:21 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till det obligatoriska skolväsendel m. m. jämte motioner

1975/76:22 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitl gäller anslag till gymnasiala skolor m. m. jämte motioner

Trafikutskottets betänkande

1975/76:14 med anledning av proposilionen 1975/76:106 med förslag lill lag om felparkeringsavgift, m. m. jämte motioner

134

Jordbruksutskollels betänkande Nr 97

1975/76:30 med anledning av motioner om ändring i terrängkörnings- Fredagen den
lagen m. m. 2 april 1976

Inrikesutskoltets betänkande Anmälan av

1975/76:29 med anledning av proposilionen 1975/76:140 med förslag om interpellationer allmän beredskapsbudget för budgetåret 1976/77

§ 16 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:2373 av herr Boo m.Jl.

med anledning av propositionen 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet

1975/76:2374 av herrar Rämgård och Boo 1975/76:2375 av hert Sellgren

med anledning av propositionen 1975/76:185 om ytteriigare industricen-teranläggningar samt vissa andra regionalpolitiska frågor

§ 17 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 1 april

1975/76:162 av herr Westberg i Ljusdal (fp) lill herr finansminisiern öm iniensifiering av tullens narkotikabekämpande verksamhel:

Polisens och tullens uppgift all bekämpa den illegala narkotikahanteringen är inte lätt. Trafiken över gränserna är myckel omfattande. I beaktande av de utomordentligt svåra förutsättningarna ter sig de resultat som polisen och tullen uppnått beundransvärda. Del är omöjligt att helt stoppa narkoiikasmugglingen. Men genom tullens ständiga verksamhet tvingas smugglarna till försikiighet, vilket innebär ökade svårigheter för dem. När ett stort beslag har kunnat göras märks efter en tiden minskning av tillgången på de vanliga försäljningsställena. På detta säll kan polisen och tullen genom sitt oavbrutna, energiska arbete bidra till att begränsa narkotikaproblemen. Det är angeläget att tullen får resurser för all ytterligare intensifiera jakten på narkotikasmugglare. Allt talar för att sådana insatser ger resultat. Det gäller att i största möjliga uisträckning söka stoppa narkolikaflödet redan vid gränsen.

Hos tullverket har, trots den yrkesmässiga smugglingens ökning, inte skett någon utökning på personalsidan. Verket har inle heller fått någon nämnvärd kompensation för arbetstidsförkortningarna. 2 500 lullbevak-

135

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Anmälan av interpellationer

ningstjänstemän skall klara hela bevakningsverksamhelen inkl. kustbevakningen dygnet runt. Endast 130 tjänstemän är specialutbildade för narkotikabekämpning. Visseriigen har i stället bl. a. omdisponering skett av personalen, som vidareutbildats och tillförts vissa tekniska resurser, och vissa andra åtgärder har vidtagits för att effektivisera verksamheten. Dessa åtgärder är emellertid inte tillräckliga för att tullens narkotikabekämpande verksamhet skall kunna utökas och intensifieras. Härför erfordras personalförslärkningar och fortsatt specialutbildning. Utvecklingen på den organiserade smugglingens område går snabbt. Smugglingsvägarna och -metoderna förändras, fier internationellt verksamma, välorganiserade ligor tillkommer, farligare varor - t. ex. heroin - introduceras, etc.

Med hänvisning till det anförda hemställes om kammarens tillstånd att lill herr finansminisiern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder vill herr finansministern föreslå för att ytterligare intensifiera tullens narkotikabekämpande verksamhet?

136

1975/76:163 av herr Glimnér (c) lill herr industriministern om exploateringen av olje- och gasförekomster i Östergötland:

Förekomsten av naturgas i västra Östergötland har länge varit känd. Genom privat initiativ utnyttjas denna gas inom såväl industrier som bostäder för värmebehov. Frågan om geologisk undersökning för att få förekomsten av naturgas på östgötaslätten klargjord har framförts i riksdagen såväl 1970 som 1974.

I näringsutskottets betänkande nr 23 till 1974 års riksdag anförde ulskottel: "Ulskottel förutsätter att berörda myndigheter uppmärksammar frågan och vidtar erforderiiga åtgärder." Della uiskouets yttrande blev också riksdagens beslut.

Under 1974 har ansökningar inlämnats från såväl Oljeprospektering AB (OPAB) som kommuner och enskilda företag om tillstånd all genom borrning eftersöka olja och gas inom Östergötlands län.

Inför utsikterna av undersökning beträffande förekomsten av gas och olja på östgötaslätten har de som sedan många år på sina fastigheter utnyttjat gas för uppvärmning av bostäder och industrier ställt sig frågan: Kommer man att tillförsäkra oss fortsatt rätt lill denna gas på de egna fastigheterna vid en eventuell exploatering av olja och gasförekomsler?

Med hänvisning till del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till industriministern ställa följande frågor:

1. Kommer tillstånd att medges såväl stal och kommuner som enskilda
företag alt söka efter olja och gas inom Östergötlands län eller kommer
delta tillstånd att enbart ges till det statliga bolaget?

2. Vill statsrådet medverka till att de som redan utnyttjar gas på sina
fastigheter tillförsäkras denna rätt vid en eventuell exploatering av gas
och olja på östgötaslätten?

1975/76:164 av herr Svensson i Malmö (vpk) till herr socialministern om vården av utvecklingsstörda barn:

Förhållandena för de utvecklingsstörda barnen - nu företrädesvis de under institutionell värd - har den senaste tiden kommit i blickpunkten. Därvid har omständigheter avslöjats som ger anledning lill synnerligen allvariig oro över hur denna del av den samhälleliga barnomsorgen fungerar.

Under sistlidna är har särskilt ett exempel på missförhållanden blivit uppmärksammat: vårdhemmet Hästnäs på Gotland. Missförhållandena har anmälts till vederbörande myndigheter under fjolåret. Utförligt viii-nesmalerial föreligger. En omfattande polisutredning har genomförts. En livlig offentlig debatt har förts i Gotlandspressen.

Ur det material som framkommit står hell klart all missförhållandena varit av synneriigen grov natur. Det handlar icke om tillfälliga övergrepp eller enstaka förlöpningar. Del handlar icke om förhållanden som - mer än till ringa del - är förklarliga med hänvisning till bristande materiella resurser och otillfredsställande arbetsförhållanden för personalen.

Det handlar om en under lång tid bedriven misskötsel. Del handlar om kontinueriiga - man frestas nästan säga rutinmässiga - övergrepp mot en helt försvarslös kategori barn. Det handlar om uttryck för en egoism och känslokyla av dess bättre sällsynt natur mol en kategori barn som kanske mer än andra är beroende av emotionell kontakt för sin utveckling och trygghet. Det handlar om falsk yrkessolidaritet och överslätande bortförklaringar från ansvariga. Det handlar om en tydligen total oförmåga, såväl hos kommun som hos högre myndigheter, att ingripa och rätta lill situationen. Det handlar om dröjsmål i handläggningen och brist på adekvata åtgärder.

Av handlingarna i ärendet Hästnäs framgår att bevis föreligger för en rad bruialiteier mot barnen samt att väl grundade misstankar föreligger rörande än fler sådana handlingar. Varken omsorgsstyrelsen på Golland eller socialstyrelsen har emellertid vidtagit åtgärder för att förändra förhållandena. Utbyte eller omflyttning av personal har tydligen ej skett. Åtal har underlåtits, bl. a. med motivering att flera av de skyldiga inte står under Ijänsleansvar, att brotten hunnit bli preskriberade eller att åtal inle skulle förbättra situationen för barnen.

Med anledning av det inträffade vill jag till statsrådet ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att den institutionella vården av utvecklingsstörda barn allmänt fungerar tillfredsställande?

2. Vad har statsrådet vidtagit för åtgärder med anledning av vad som framkommit om förhållandena på det berörda området?

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Anmälan av interpellationer

den 2 april

1975/76:165 av herr Hovhammar (m) till herr jordbruksministern om åtgärder mot försurning av sjöar och åar:

137

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Anmälan av interpellationer

Försurningen av sjöar och åar, framför allt i Västsverige och Småland, sker nu mycket snabbi. I alll fler sjöar dör fisken och t. o. m. den bak-terieflora, som normalt svarar för nedbrytningen av organiskt material, håller på att försvinna.

Förhållandena understryks mycket siarkl i den ulredning som nyligen framlagis, Uiredningen om älgärder för au motverka de negativa effekterna av svavelutsläpp (Ds Jo 1976:2) Mindre Svavel - Bättre Miljö. Utredningen påpekar det faktum att skadorna i vatten kommer att kvarslå under överskådlig tid om inte åtgärder vidtages och föreslår därför en försöksverksamhet med kalkning i sjöar och vatten.

Redan vid fjolårets riksdag motionerade jag om att naturvårdsverket skulle få i uppdrag att prioritera vilka vatten som av ekonomiska skäl - eller fritidsskäl - i första hand bör räddas, samt att komma med förslag till skyddsåtgärder. Ärendet är brådskande om inte många fler vatten skall dö.

Mot bakgrund av det anförda ber jag om kammarens tillstånd att till herr jordbruksministern slälla följande frågor:

1. Har regeringen givit naturvårdsverket i uppdrag att prioritera vilka vatten som av ekonomiska skäl eller fritidsskäl i första hand skall räddas?

2. När kan åtgärder väntas för att hindra en ökad försurning av sjöarna?

138

1975/76:166 av herr Torwald (c) till herr kommunikationsministern om pendeltrafiken pä järnvägssträckan Alingsås-Göteborg:

Enligl pressuppgifter denna dag skall SJ ha begärt ersältning med 15 miljoner från berörda kommuner för att behålla den spårbundna kollektivtrafiken på sträckan Alingsås-Göteborg. Detta skulle innebära en höjning av kommunalskatten i de berörda kommunerna med överslagsvis 2 kr. Den kommunala subventionen lill pendlarna skulle enligl SJ-kraven komma att uppgå lill ca 7 500 kr. per person, eftersom det är ca 2 000 trafikanter som utnyttjar den aktuella bandelen för sina resor. Motsvarande kommunala subvention till de SJ-befordrade resenärerna i Stockholmsområdet ulgör däremot bara ca 4 000 kr. per person: Visserligen utgör antalet resenärer där ca 50 000, men ä andra sidan rör det sig där om ett flertal SJ-linjer och betydligt längre sammanlagd sträcka. Enligt min mening är det uppenbart att SJ:s krav diskriminerar pendlarna i Göteborgsområdet.

Enligl SJ:s egna uppgifter skulle den rullande materiel som används för pendeltrafiken i Göteborgsområdet vara så starkt nedsliten alt man redan 1978 måsle skära ned trafiken, om en nyanskaffning inte kommer till stånd. Uppenbariigen menar nu SJ att berörda kommuner skall ta på sig bördan av erforderiiga nyinvesteringar, som beror på att SJ hitintills ej underhållit och förnyat den rullande materielen pä ett godtagbart sätt. Detta skulle innebära en övervältring av kostnader på kommunerna beroende på statlig underlätenhet all skola sin rullande maieriel, något som jag ej kan acceptera.

Enligt pressuppgiflerna skulle emellertid SJ även ha förklarat sig berett all reducera sina krav kraftigt, om man bara får föra över pendeltrafiken på landsväg. Della skulle innebära att ytterligare 70-80 bussar skulle trafikera E 3:an och infartslederna till Göteborg med påtagligt ökad risk för trafikolyckor samt starkt negativa miljöeffekter för berörda bostadsområden i Göteborg.

Kommunens ansträngningar att förbättra trafiksituationen liksom miljön i Göteborgs centrala delar skulle avsevärt motverkas. En lösning med bussar är frän dessa synpunkter oacceptabel.

Under hänvisning lill vad jag här anfört anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr kommunikationsministern ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet det rimligt att kommunerna längs linjen Alingsås-Göteborg skall belastas med kostnader för investeringar som uppenbariigen avser alt eliminera effekterna av otillräckligt underhåll och otillräcklig förnyelse av den rullande materielen under gången tid?

2. Anser statsrådet det lämpligt alt pendeltrafiken för 2 000 personer på denna handel överförs från tåg lill landsvägsbuss?

3. Anser statsrådet att SJ:s krav är förenliga med det trafikpolitiska handlingsprogram som är under utarbetande inom departementet?

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Anmälan av interpellationer

1975/76:167 av herr Wirtén (fp) till herr kommunikationsministern om renhållningen på rast- och parkeringsplatser längs allmänna vägar:

När snön smäller bort avslöjas obarmhärtigt och på nytt att nedskräpningen längs våra vägar är ett allvarligt miljöproblem. För väldigt många människor är det obegripligt att myndigheterna inte lyckats komma till rätta med delta.

Allmänt gäller att kommunerna har det yttersta ansvaret för renhållningen i naturen. Della framgår bl. a. av den kommunala renhållningslagen, som aniogs av riksdagen 1970. Då fastlades också i ett tillägg lill allmänna väglagen, all väghållaren skulle svara för alt vägen och vägområdet hälls i sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn tillgodoses. Delta avser även parkeringsplatser och rastplatser: Väghållarens renhållningsskyldighet gäller för mark lill en bredd av 25 m intill sådan parkerings- och rastplats i den mån allmänheten har tillträde till marken.

Erfarenheterna sedan lagstiftningens tillkomst har visal att problemen framför allt när det gäller fekal förorening snarast ökat. Av de alltför få toaletter, som byggts, har kommuner, turistföreningar och andra organisationer svarat för flertalet, vägverket bara för en liten del. 1971 års väglag har inte lett till någon förbättring i della avseende.

Bristerna har sedan länge påpekats av kommuner, naturvårdare och trafikanter. En framstöt från Rikskommittén Håll Sverige rent ledde emellertid till att vägverket gjorde en utredning för att belysa renhållningsproblemen på rastplatser längs allmänna vägar. En rapport avlämnades våren 1974. Vägverket konstaterade att problemen förelåg och kom

139

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Meddelande om frågor

till slutsatsen att ansvaret för byggande och drift av toaletter på rastplatserna borde delas mellan verket och kommunerna med riktpunkten att parterna skulle svara för vardera hälften av kostnaderna. Kommunförbundet har emellertid inte ansett sig kunna acceptera vägverkets förslag. Förbundet anser, att ett kommunalt engagemang i byggande och drift av toaletter längs de allmänna vägarna inte motsvarar den ansvarsfördelning mellan stat och kommun beträffande väghållningen, som dragits upp av statsmakterna. Detta framfördes i en skrivelse till kommunikationsdepartementet i februari 1975 tillsammans med en hemställan om åtgärder för att lösa frågan: Vägverket har avstyrkt denna i ett yttrande. Kommunförbundets skrivelse lämnades av regeringen utan annan åtgärd än att den överiämnades till vägverket.

Kontentan av detta är att kommunerna och vägverket inte kunnat komma överens om ansvars- och kostnadsfördelning och regeringen har låtit frågan vara. Detta är otillfredsställande. Nedskräpningen är omfattande. Toaletter saknas som regel vid rastplatserna. Det är angeläget att dessa frågor snarast kan lösas.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr kommunikationsministern ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att renhållningen längs vägar och på rastplatser är tillfredsställande?

2. Avser statsrådet att ta några initiativ i syfte att skapa förutsättningar för tillkomst av ytieriigare toaletter och avfallsservice vid rastplatser och parkeringsplatser?

3: Vilken uppfattning har statsrådet om ansvars- och kostnadsfördelning mellan kommunerna och vägverket, när det gäller uppförande och drift av toaletter vid allmänna vägar?

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 2 april

140

1975/76:305 av herr Johansson i Arvika (s) till fru statsrådet Leijon om anställningsskyddet vid erhållande av sjukbidrag:

I motionen 1975:1718 föreslog herrar Marcusson och Göransson en ändring i lagen om anställningsskydd i vad avser arbetsgivarens rätt att häva anställningen för sädana anställda som erhåller sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring. Motionärerna föreslog även en ändring av lagtexten sä att lagen skulle få en klar innebörd att arbetsgivaren ej skulle ha rätt alt häva anställningen då anställd erhåller sjukbidrag.

Inrikesutskottet behandlade molionen och avgav yttrande i sitt betänkande 1975/76:18. Utskottet ställde sig positivt till det förslag som

motionärerna framfört. Utskottet ansåg sig dock inte kunna tillstyrka en lagändring utan närmare utredning, men föreslog att regeringen i lämpligt sammanhang skulle ta upp den aktualiserade frågan samt presentera förslag till lösning.

Någon proposition om ändring av lagen enligt de syften som motionen anvisar har inte lagts fram för riksdagen. Fortfarande tillämpas inom arbetslivet den ordningen att man säger upp dem som fält sjukbidrag. Under nu rådande lågkonjunktur har många företag, i syfte att nedbringa antalet anställda, skärpt uppsägningsrutinen. Frågan om en lagändring har således blivit ännu mer aktuell än vad den kanske var när motionärerna lade fram sin motion. På anförda skäl vill jag ställa följande fråga till fru statsrådet: Avser statsrådet att lägga fram proposition om ändring i lagen om anställningsskydd enligt motionen 1975:1718 som tillstyrktes av inrikes-utskottet i dess betänkande 1975/76:18?

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Meddelande om frågor

1975/76:306 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr justitieministern om skärpta bestämmelser för lämnande av kredituppgifter om privatpersoner:

För att bedriva yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet fordras tillstånd av datainspektionen. Detta gäller dock ej kreditupplysningsverksamhet som bedrivs genom tryckt skrift. Sådan verksamhet är dock underkastad vissa regler i kreditupplysningslagen. Detta innebär bl. a. att kredituppgifter om privatpersoner endast får lämnas när betalningsförsummelse har fastslagits av domstol genom dom eller lagsökningsutslag. Däremot krävs ej all domstolens avgivande har vunnit laga kraft för alt uppgiften skall fä tryckas.

Enligt min mening, för att trygga den enskilde medborgarens integritet och rättssäkerhet, skulle endast sådana uppgifter som avser enskild medborgares betalningsförsummelse få publiceras och först efter det att lagsökningen vunnit laga kraft.

Med stöd av vad jag anfört vill jag ställa följande fråga till herr justitieministern:

Vill statsrådet medverka lill att kreditupplysningslagens bestämmelser utformas så att kredituppgifter om privatpersoner endast får lämnas när belalningsförsummelse har fastslagits av domstol och först efter det att utslagel vunnit laga kraft?

1975/76:307 av herr Forslund (s) till herr finansministern om rätten till avdrag för kostnader för arbetskläder:

Riksdagen beslutade 1975 om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder. Uppgifter tyder nu på att taxeringsnämnderna har varierande praxis för bedömning av avdragsrätten.

Vill statsrådet redovisa de erfarenheter som gjorts samt meddela om

141

Nr 97

Fredagen den 2 april 1976

Meddelande om frågor

erfarenheterna föranleder åtgärder beträffande riksskatteverkets anvisningar?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 16.35.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

142

/Solveig Gemert