Riksdagens protokoll 1975/76:96 Torsdagen den 1 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:96

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:96

Torsdagen den 1 april

Kl. 19.30

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

§ 1 Barnomsorgen (forts.)

Fortsattes överiäggningen om socialutskottets betänkande 1975/76:28.

Hert ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! För ungefär en och en halv timme sedan gav sig fru Dahl in på historieskrivning och försökte förklara varför hon och några av hennes medmotionärer förra året inte röstade på reservationen om en fastare planering av daghemsutbyggnaden. Det är verkligen ingen lätt uppgift som fru Dahl tar på sig. Jag trodde att hon och de andra var angelägna om att det talas så litet som möjligt om den omröstningen.

I en reservation krävde folkpartiet, vänsterpartiet kommunisterna och en centerpartist ett förslag till ell nytt statsbidragssystem, som gav garantier mol att det statliga stödet urholkades av stigande kostnader. Vi pekade på anknytningen till personalkostnaderna och krävde en planering av daghemsutbyggnaden, som skulle syfta till full behovstäckning av daghemmens heltidsverksamhel inom en tioårsperiod - ungefär vad fru Dahl och andra hade yrkat på i en motion. Vi krävde också fastare styrmedel frän statens sida. Fru Dahl och hennes medmotionärer hade att välja mellan att rösta pä denna reservation och att rösta pä en utskottsmajoritet, som inte uttalade sig för någon av dessa saker. Fru Dahl röstade på majoriteten.

Nu säger fru Dahl som förklaring - hon angav inget skäl den gången - att hon inte kände någon lockelse att rösta på reservationen. Det tror inle jag heller att hon gjorde, och det förstår jag mycket väl. Jag undrar om det här i kammaren finns någon som har svårare än fru Dahl att erkänna alt någonting vettigt kan komma från ett annat parti än det socialdemokratiska. Men något skäl för att inte rösta på reservationen är inte detta.

Det är svårt att avgöra vem som har äran av att regeringen har ändrat sig i år och nu går med på det som vi föreslog förra året. Om vi har varit pådrivande är del naturligtvis bra. Det vågar jag inte uttala mig om. Men det kan knappast vara del faktum att fru Dahl och hennes medmotionärer avstod från att rösta på sina förslag som fick regeringen att ändra sig.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Dahl talade om cynism när det gällde moderata samlingspartiets familjepolitik. Jag skulle nog vilja returnera det epitetet till

8 Riksdagens prolokoll 1975/76. Nr 95-96

113

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

att gälla den familjepolitiska syn som fru Dahl och hennes parti representerar. Jag tycker det är ganska makalöst att är frän år alltmer ensidigt stödja ett enda alternativ när det gäller familjen, nämligen den vård av barnen som sker i kommunens regi, och sedan komma och tala om valfrihet.

Har fru Dahl aldrig ett ögonblick frågat sig om det inte finns människor som med ett rättvisare familjestöd skulle kunna tänkas föredra en annan livsform än förvärvsarbele för båda makarna och kommunal barnomsorg för barnen? Vad gör man för dessa människor? Avstår en av makarna från sin lön, får vederbörande inte ett enda öre i kompensation och får inte ens räkna ATP-poäng.

En trebarnsfamilj måste i dag ha en inkomst på minst 50 000 kr. för att av egen kraft komma upp i existensminimum. I vilken valsituation befinner sig denna familj, om en av föräldrarna skulle vilja vara hemma hos barnen eller om föräldrarna vill turas om med barntillsynen och jobba halvtid? Vad gör regeringen för de familjer som vill förvärvsarbeta men som av olika skäl inte kan utnyttja den kommunala barntillsynen?

En ung kvinna, som jobbade i detta hus, hade ett svårt allergiskt barn. Det gjorde att hela hemmei måste specialinredas och att vård i det egna hemmet helt enkelt var enda alternativet. Vad har regeringens politik all erbjuda i ell fall som hennes? När familjeekonomin inte längre klarade av kostnaderna för en hemhjälp, var hon helt enkelt tvungen alt säga upp sitt arbete som hon dock hade trivts med.

De förslag som vi har med i bagaget - vårdnadsersättning, förvärvsavdrag, skatt efter förmåga, för att bara nämna något - har ännu inte behandlats. En del av detta vill socialdemokraterna f ö. skjuta till hösten. Men först om de förslagen genomförs har vi ju en reell chans att få en uppfattning om den verkliga efterfrågan på daghem, familjedaghem och andra vårdformer.

Självklart menar vi att del behovet skall täckas så fort som det över huvud taget är möjligt, och vi har den bestämda uppfattningen att med vår familjepolitik skulle det behovet täckas betydligt snabbare än med den ensidiga satsning som regeringen och fru Dahl förespråkar.

114

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fru Dahl är oblyg nog att påstå att del inte fanns något annat initiativ än hennes eget förra året när det gäller barnomsorgsutbyggnaden, men det är väl all ta i. Det skulle aldrig falla mig in att förringa fru Dahls insatser på del här området men att hon skulle vara ensam om all kämpa i barnomsorgsfrågan är inte sant. Del fanns bl. a. en pariimotion från vpk förra året. där det stod att det behövs en planering av det latenta totalbehovet av barnomsorgsplatser och au statliga barn-omsorgsnormer är nödvändiga för att åstadkomma en garanterad utbyggnad. Där anfördes vidare att utbyggnadsnormerna skall anpassas inte bara till del akuta behovet utan också till det verkliga behovet av barnomsorgsplatser. 1 motionens att-satser krävde vpk dels en plan för ut-

byggnad av förskolan och fritidshemmen, dels utarbetande av förslag till statliga normer för utbyggnad av barnomsorgen med hänsyn tagen till såväl det verkliga behovet av barnomsorg som behovet i skilda typer av kommuner.

Aldrig har väl någon tidigare kallat mig för furie - eller kanske det var furir; jag hörde inte sä noga. Inte är jag någon sådan och aldrig kommer jag väl all bli någon heller. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det är just fru Dahl som använder den beteckningen.

Fru Dahl sade vidare att vi skall bygga på samförstånd och frivillighet. Det är just frivilligheten för kommunerna som har lett till den situation vi har på barnomsorgens område. I dag har 8 96 av förskolebarnen plats på daghem, och hälften skulle behöva ha det därför all deras mammor förvärvsarbetar. Enligt min mening har vi litat alldeles för mycket och alldeles för länge på kommunalpolitikernas goda vilja. Vi borde för mycket länge sedan ha behandlat barnomsorgen på ett mycket mer seriöst sätt och även lagstiftat om den.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är inle lätt alt i en replik bemöta tre tidigare inlägg, allra minst när området vidgas till att omfatta mycket mer än del ämne vi diskuterar här i dag.

Lät mig säga att jag fortfarande tror på, liksom i alla andra mänskliga sammanhang, all man skall lita till samarbete och frivillighet och människors goda vilja så länge det bara är möjligt. Ibland kan man behöva knuffa på. Men det är ändå en bra princip inte bara när det gäller barn utan också när del gäller kommunalråd eller riksdagsmän eller för den delen statsråd.

Sedan vill jag säga beträffande historieskrivningen om vad som hände förra året att jag tog upp den i och för sig ganska trista debatten av del skälet att så många andra hade gjort det förut i dag och bl. a. hävdat alt initiativet till att kräva en tioårsplan för utbyggnaden av daghem togs genom den reservation som här har diskuterats men också på grund av den offentliga debatt som fördes efter riksdagsbehandlingen och som gällde huruvida vi kunde lita pä regeringens löften i samband med riksdagsdebatten eller inte. Visst fanns det andra yrkanden men inget yrkande som konkret krävde den här tioårsplanen för tillgodoseende av barnomsorgen som vi nu ser förverkligad i form av ett regeringsförslag, som i sin lur bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Kommunförbundet. Något sådant förslag lades inte fram av någon annan. Det är en god princip vi har här i kammaren att var och en själv får avgöra huruvida andra yrkanden som ställs här är så bra att man vill stödja dem. Vi hade många sakliga argument för att inte stödja den reservationen, främst att den inte på ett tillräckligt bra sätt tog upp de krav som vår egen motion ställde, men också all den även tog upp andra krav som ställts i andra motioner och som vi inte tyckte var väl motiverade.

115

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Jag tycker det är bra att många tävlar om att stå faddrar kring detta förslag. Det tyder på uppslutning kring idén, och det kasserar jag också in.

Sedan vill jag säga till fru Troedsson att socialdemokratins familjepolitik sannerligen inte är någon ensidig satsning. Det är däremot moderata samlingspartiets familjepolitik. Om man inbillar sig att man skall kunna förmå människor att gä tillbaka till en annan livsform genom ekonomiskt nödtvång, tror jag man tar fel, speciellt om man som moderata samlingspartiet satsar på ekonomiskt stöd som gynnar höginkomsttagare och ytterligare förbättrar deras livssituation men som inle ger någon verklig valfrihet till vare sig låginkomstfamiljer med två föräldrar eller till en ensamförälder.

Vi ger i dag ett mycket betydande stöd - mellan tre och fyra miljarder kronor - till familjer som tvingas leva på en inkomst. Däremot finns en betydande brist att bygga ikapp när del gäller stödet till familjer med två förvärvsarbetande föräldrar i behov av barnomsorg.

116

Hert ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är ju roligt att det låter litet annorlunda nu från Birgitta Dahl än det gjorde nyss. Förut fanns det bara ett enda initiativ som var något att ha, och det var Birgitta Dahls motion, som hon sedan inte kunde rösta pä. Nu tävlar vi alla om att ta initiativ, och det är någonting positivt.

Med den nya andan har jag ingen anledning att diskutera. Den inställningen har vi haft hela tiden, att det är bra att det finns socialdemokratiska motioner som vill driva på regeringen. Vi försöker också göra det, och det gör även andra partier.

Självklart får var och en avgöra om han vill stödja en reservation här i kammaren eller inte. Den rätten har jag aldrig förmenat Birgitta Dahl. Men dä får man ju också försvara sig. Om man inte vill stödja en reservation, utan i stället stöder en utskottsmajoritet som ligger mycket längre ifrån vad man själv motionerat om, då bör man kunna förklara varför.

Nu säger Birgitta Dahl att hon och hennes medmotionärer hade många sakliga argument för att inle stödja reservationen. Det fanns myckel i den som kom frän andra motioner än hennes egen. Om ni nu hade så många sakliga argument, varför framförde ni dem inte? Det hade varit roligt för oss andra att ta del av dem.

Nu är det där historia och har kanske inte så stort intresse, men det framfördes aldrig några skäl. Reservationen begärde en planering som syftade till full behovstäckning inom tio år och inom fem år ungefär vad vi får nu. Den begärde statsbidrag som gav garanti mot urholkning - det har vi också fått nu - och den begärde bättre styrmedel. Allt detta var just sådant som Birgitta Dahl hade tagit upp i sin motion. Ändå kunde ni inte stödja reservationen.

Jag är ledsen att säga att jag i varje fall då inte kunde finna något

annat motiv än att det råkade vara fel partibeteckning pä reservationen. Det tycker jag inte är att sätta barnomsorgen främst.

Men nu är del tydligen bra med fier initiativ. Kanske Birgitta Dahl då kan tänka sig att i dag stödja den reservation som vi även denna gäng faktiskt byggt pä en socialdemokratisk motion, nämligen Lisa Mattsons, om att man inte skall vänta lill 1980 med att göra en avstämning, utan göra den snabbare. Om den nya andan finns hos Birgitta Dahl, visa då det genom att stödja denna reservation, som ju uppenbariigen driver pä snabbare, precis i samma anda som Birgitta Dahls motion förra året och hennes inlägg i dag. Det skulle vara ett sätt att visa att man inte är snävt bunden till att bara stödja socialdemokratiska synpunkter i varje läge. Nu är detta faktiskt ett stöd för en socialdemokratisk motion. Att rösta på den, skulle inte det kunna tänkas vara ett sätt att driva på?

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Mycket skall man höra! Här fick vi höra av fru Dahl all den socialdemokratiska politiken verkligen inle var någon ensidig satsning. Dä skulle jag vara väldigt tacksam om fru Dahl ville svara mig på några frågor som jag har ställt så ofta jag har haft tillfälle här i riksdagen, men aldrig fått besvarade.

Vad vill socialdemokraterna göra för de föräldrar som båda vill förvärvsarbeta men som av olika skäl inte kan utnyttja den kommunala barntillsynen? Jag tog ett exempel i mitt förra inlägg, och jag skulle vara väldigt tacksam att fä ett svar på den frågan. Jag skulle också vilja få svar på vad de föräldrar skall göra vars inkomst efter skatt, trots bostadstillägg, inte räcker till fast en av föräldrarna helst skulle vilja vara hemma och kanske också skulle göra en större samhällsekonomisk insats på det sättet.

Tänk på ensamföräldrarna. Det finns också ensamföräldrar som skulle tycka all det var värdefullt både för barnen och dem själva att en tid kunna få vara hemma hos dem. Om de ställer sig i kö till daghem menar fru Dahl att samhället omedelbart skall ställa upp och bygga daghemsplatser. Vi vet att en spädbarnsplats nästa år kostar 37 000-40 000 kr. Men om de själva skulle vilja vara hemma hos barnen, till en betydligt lägre kostnad, vad är fru Dahl då beredd att göra för att underlätta för dem att få denna valfrihet? Jag skulle vara väldigt tacksam att någon gång få ett svar på vad socialdemokraternas valfrihet verkligen innebär.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att fru Dahl skall erkänna att det just är frivilligheten och släpphäntheten på barnomsorgens område som lett till den daghems- och fritidshemsbrist vi har i dag.

Vpk står inte fadder för det förslag till utbyggnad som föreligger eftersom vi anser alt det är alldeles otillräckligt. Vi tycker alt man yvs alldeles förfärligt mycket över en utbyggnad som innebär att 8 96 av försko-

117

Nr 96                 lebarnen i dag har en plats på daghem och all 21 % skall ha en plats

Torsdagen den    1980, när det redan i dag behövs plats för hälften av barnen. Vi står

1 april 1976        hellre fadder för ett utbyggnadsförslag som motsvarar det verkliga be-

---------------   hovet och det har vi presenterat tidigare i debatten i dag.

Barnomsorgen

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först säga till herr Romanus all vi har kunnat konstatera fakta i det här fallet. Den enda motion som förra året framförde de krav vi nu ser förverkligade var den där jag stod som första namn. Sedan framfördes det andra krav som innehöll bitar av detta men som inte tillgodosåg den helhetssyn vi hade och som inte heller såg ut på det sätt som dagens förslag, vilket jag hoppas skall antas med stor majoritet.

Då frågar herr Romanus varför jag inte framförde några argument i debatten och varför jag inle röstade på hans reservation. Ibland inträffar ett dynamiskt skeende i en politisk situation som gör att vissa saker blir överspelade. Sä skedde - och det vet alla - i förra årets riksdagsdebatt och både reservationen och utskottsmajoritetens betänkande var överspelade när debatten var avslutad och jag bl. a. hade fått de löften som socialministern då gav. Resultatet av den dynamiska utvecklingen kan vi se nu. En sak - och del vill jag säga till fru Lantz - i del skeendet är också att vi nu har en ny situation då Kommunförbundet, som representant för kommunerna, ställer upp för all frivilligt genomföra detta, och då tycker jag alt vi skall satsa på det.

Sedan vill jag bara helt kort, för tiden medger inte mer -jag tar gärna en utförlig debatt vid ett annat tillfälle - fråga fru Troedsson: På vilket sätt ger moderaternas vårdnadsbidrag på 10 000 kr. en ensamförsörjare möjlighet att försörja sig och sina barn ett helt år? Det är cyniskt att påstå all det ger valfrihet. I ert förslag ges, sedan man tagit hänsyn till skattereduktioner och sådant, tre gånger mer netto lill en höginkomsttagare med 100 000 kr. inkomst och hemmamake än det ger till en ensam försörjande förälder som tjänar 40 000 kr. om året. Det är ett annat avslöjande faktum om moderaternas familjepoliiik.

Fru EKELUND (c):

Herr talman! Till socialutskottets betänkande 1975/76:28, som vi be
handlar i dag, är fogat ett antal centerreservationer. De fiesta av dem
har behandlats av mina partikamrater som tidigare varit uppe i talarstolen,
och jag vill bara i korthet beröra reservationen 12 som är föranledd av
motionen 1975/76:751, som väcktes under allmänna motionstiden i år.
Motionen är undertecknad av ett antal cenlerledamöler, där jag står som
huvudmolionär, och den utmynnar bl. a. i ett yrkande om granskning
av de läromedel som används i deltidsförskolan. Granskningen skulle
ske efter i huvudsak samma principer som gäller vid granskning av grund
skolans läromedel.
118                      Deltidsförskolan, som numera är allmän, besöks glädjande nog av de

allra fiesta sexåringar. Detta bidrar på olika sätt till alt underlätta den egentliga skolstarten för barnen.

I arbetsplan för förskolan slår bl. a. att i förskolans övergripande mål ingår fosiransinriktningen och inlärningsprocessens mening.

Någon kursplan i grundskolans mening har deltidsförskolan inte. Men arbetsplanen tar likafullt upp vissa ämnesområden som man skall syssla med för att nå de övergripande målen. Sådana områden är vårt samhälle och förhållandena i andra samhällen, sociala relationer, sexualfrågor och etiska värderingar.

För att möjliggöra en dialog mellan barn och förskollärare inom de här områdena används såväl ljud- och bildprogram som diaserier och böcker med rikhaltigt bildmaterial och text. Som exempel på utökningen av ljud- och bildprogram kan nämnas att budgetåret 1970/71 producerades 10 sådana program för förskolan, medan däremot under budgetåret 1973/74 producerades 32 program inom samma område. Olika förlag anger också att den stora satsningen på nästa generation görs i deltidsförskolan. Ju yngre barn är desto lättare är de au påverka, desto mindre möjligheter har de att kritiskt värdera den information de får och desto viktigare är det att de läromedel som används i deltidsförskolan är allsidiga, sakligt rikliga och objektiva.

Med tanke på att deltidsförskolan är allmän, att läromedlen blir fier och fier, alt objektiviteten i sexåringarnas läromedel bör vara lika viktig som i sjuåringarnas samt att alla föräldrar med förtroende skall kunna skicka sina barn till deltidsförskolan har kravet på granskning av deltidsförskolans läromedel rests i motionen 751.

Vi har i dag här i kammaren talat myckel om kvalitet i barnomsorgen och något om föräldrarätt och föräldraansvar. Det är oerhört viktiga saker i all barnomsorgsdiskussion och bör vara vägledande också i deltidsförskolan.

Jag har med det sagda försökt att ge en bakgrund till och en belysning av det krav på granskning av deltidsförskolans läromedel som rests i motionen  1975/76:751 och som lett lill en centerreservation.

Herr talman! Jag ber slutligen att få yrka bifall till de centerreservalioner som finns fogade lill socialutskottets betänkande nr 28.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr talman! I den uppdelning som herr Nordberg och jag gjort inför debatten om detta utskottsbetänkande har det kommit på min lott all bevaka reservationen 12. Jag vill säga till fru Ekelund att jag tror att vi har en i grunden olika syn på denna fråga. Det framgår av ett särskilt yttrande som också av centerpartister fogats vid betänkandet. Man vill få in deltidsförskolan under skolstyrelsen och skolöverstyrelsen. Man vill alltså betrakta den som en skola, och i förlängningen av detta resonemang ligger all man också helt enkelt vill sänka skolåldern. Vi har tagit ställning mot detta och vill att dellidsförskolan skall omhänderhas av sociala myndigheter.

119

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Då är frågan alltså om läromedlen skall utsättas för sådan granskning som grundskolans material blir föremål för. Vi har i vårt betänkande svarat att den lid kanske kommer då man måste göra detta, men så är inte fallet f n. och vi vill undvika en sådan granskning. Verksamheten står, som fru Ekelund nämnde, under socialstyrelsens överinseende och det är den som lägger fram materialet. Än så länge har vi i varje fall inte i utskottet ansett att vi bör förorda en granskning av materialet i läroboksnämnden. Vi har, som fru Ekelund säkeriigen lägger märke till om hon läser vår skrivning noga, infogat ell "nu" i delta sammanhang.

Fru EKELUND (c) kort genmäle:

Herr talman! Som framgick av mitt första anförande var inte motivet till önskan om en läromedelsgranskning i förskolan att förskola och grundskola skulle sammanföras, ehuru jag har stora sympatier för det. Jag tror på en integration mellan deltidsförskolan och grundskolans lågstadium. Men del kan vi lämna därhän eftersom del inte var just del vi skulle diskutera nu.

Jag uppskattar den skrivning i utskottsbetänkandet vilken, som herr Svensson i Kungälv betonade för en stund sedan, innehåller det lilla ordet "nu". Jag tror att vi i sak inte är så oense, men jag håller fortfarande fast vid att det måste vara lika viktigt för deltidsförskolans barn som för lågstadiets att få en allsidig och objektiv information via de olika läromedel som man använder i dessa skolformer.

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Jag förde in resonemanget om integrationen med grundskolan eftersom det ligger i föriängningen av motionens förslag. Om deltidsförskolan sammanförs med grundskolan, kommer naturligtvis deltidsförskolans material att granskas på samma sätt som grundskolans. Vi har velat integrera dellidsförskolan med daghemmen och annan verksamhet på det sociala området. Del är en väsentlig skillnad.

120

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! 1 propositionen 92, som vi nu behandlar, föreslås att den allmänna målsättningen för utbyggnaden av barnomsorgen skall vara att plats inom den kommunala-barnomsorgen skall beredas alla barn i förskoleåldern till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar samt för barn med särskilda behov av stöd och stimulans, så att efterfrågan på sådana platser kan tillgodoses. Detta mål för samhällets barnomsorg, innefattande även fritidsverksamhet för barn i skolåldern, bör successivt uppnås i alla kommuner inom den närmaste tioårsperioden. Om man skall kunna förverkliga målsättningen, måste också frågan om omsorgen för de barn som har föräldrar med s. k. obekväma arbetstider uppmärksammas på ett helt annat sätt än hittills. Det är här fråga om barn till affärsanställda, sjukvårdspersonal, anställda inom industrin m. fl.

En enkät som LO gjort om barnomsorgen ger klart besked om behovet

av andra öppethållandetider för barnomsorgen än de nuvarande. Det finns ett markant behov av att såväl daghem som fritidshem öppnar tidigare, häller öppet längre på kvällarna och all barnomsorgen ordnas för skift-arbetarna och för dem som arbetar på helger och obekväm arbetstid i övrigt.

Av LO-undersökningen framgår att 81 500 LO-barn behöver barnomsorg under andra lider än dem som daghem och fritidshem erbjuder.

Enligt svaret på LO-enkälen behöver 58 000 barn längre öppethållande på kvällarna. 48 000 barn behöver få komma tidigare till dag- och fritidshemmen på morgnarna och 26 000 behöver omsorg på nätterna. Dessutom behöver 40 000 tillsyn på helgerna. De flesta av LO-föräldrarna anser enligt enkäten all längre öppethållandelider löser deras barnomsorgsproblem bäst. Detla gäller för 22 000, och nästan lika många - 20 000 barn - vill ha en kommunal barnsamarit som kommer hem och ser efter barnen. För 13 000 barn väljer föräldrarna alternativet kommunal dagmamma, som de kan lämna barnen hos.

LO-undersökningen visar också att ca 700 barn under sju år är utan tillsyn under någon del av dygnet. Totalt är 37 300 barn t. o. m. elva år till förvärvsarbetande föräldrar utan tillsyn under viss tid på dygnet.

Bara 29 000 LO-barn har plats på daghem, medan 87 300 vill ha del; bara 9 120 har plats på fritidshem, men 46 200 vill ha det.

I motionen 1975/76:1270 har jag tillsammans med några andra riksdagsmän som tillika är LO-medlemmar hemställt alt riksdagen hos regeringen begär initiativ som syftar till försöksverksamhet med bl. a. ökade öppethållandetider inom barnomsorgen. Utskottet hänvisar till Luleåförsöken och avstyrker motionen. Jag vill i det här sammanhanget tacka herr Evert Svensson för hans förtydligande av utskoltsmajoriietens inställning i denna fråga.

Frågan om att klara barnomsorgen för barn som har föräldrar med obekväma arbetstider är en mycket svår och komplicerad fråga, och lösningarna kan aldrig bli entydiga, utan förmodligen måste man komma fram till en hel rad olika lösningar för att tillgodose barnens bästa. Därför tror jag inte att det räcker med enbart den försöksverksamhet som pågår i Luleå, utan vi måste få försöksverksamhet också på en rad andra platser i landet där arbetsmarknad, miljö, behov osv. är olika. 1 försöken måste satsas tillräckliga resurser, och det måste bli en så snabb utvärdering av försöken som möjligt.

Den stora och betydelsefulla satsningen pä utbyggnaden som propositionen 92 innebär hälsar jag med största tillfredsställelse, men skall vi nå den målsättning som anges i propositionen måste vi se till att barn som har föräldrar med obekväma arbetstider får del av den reformen.

Herr talman! Med det anförda har jag velat rikta uppmärksamheten på att nästa viktiga steg inom familjepolitiken måsie bli au lösa barnomsorgsproblemen även för dem som har obekväma arbetstider.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsoigen

121

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsoigen

122

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Jag har med tacksamhet konstaterat att en motion, som jag tillsammans med en medmotionär gav in för något år sedan och där vid begärde att av kristna samfund och ideella organisationer ordnade förskolor skulle kunna inräknas i den kommunala planen för förskolor, nu har tillgodosetts. Såvitt jag kan förstå av utskottets skrivning skall dessa skolor, om de drivs så att säga som heltidsskolor, kunna inräknas i grunden för statsbidrag till kommunen, som sedan får fördela bidraget.

I en motion i år har fru Ekelund och jag yrkat "att riksdagen som sin mening beslutar att samverkan mellan förskola och svenska kyrkan samt kristna samfund i form av att viss veckotimme ställs till de senares disposition kan och bör ske därest huvudmännen därom är ense".

Om denna sak har utskottet i och för sig skrivit ganska gynnsamt, men å andra sidan är det rätt oklara satser som möter. Utskottet säger: "Mot bakgrund härav" - dvs. vad utskottet tidigare anfört - "bör del vara möjligt att på initiativ från förskolan i lämpligt sammanhang låta företrädare för olika samfund få besöka denna och då ge sin syn på livsåskådningsproblem. Det skulle emellertid strida mot principerna för förskoleverksamheten om besök av svenska kyrkan eller andra samfund schemalades."

Såvitt jag kan förstå finns det inget schema för en förskola. Verksamheten där är inte schemalagd, och då finns inte heller någon möjlighet alt schemalägga sådana här besök. Naturligtvis kan man tänka sig att besök läggs inom den tid då förskolan normalt fungerar, men de kan -vilket påpekas i betänkandet -också läggas efter denna lid. 1 anslutning lill ett motionsförslag därom har en reservation fogats till utskottets betänkande.

Det verkar som om man ibland rör sig med litet för märkvärdiga begrepp i förhållande till den nivå på vilken förskolan arbetar. Utskottsmajoriteten säger att det bör finnas plats för livsåskådningsspörsmål, den talar om livsåskådningsproblem osv. Jag tror inte all barnverksamheten inom kristna samfund eller ideella organisationer behandlar sådana högtstående spörsmål, men däremot tar den upp sådana livsnormer som man nog måste gynna hundraprocentigt, vare sig man är en bekännande kristen eller inte. De gamla tio Guds bud tror jag exempelvis är lika akluella för oss i vårt samhälle, vilken kategori människor vi än tillhör. Du skall icke stjäla, du skall icke dräpa, du skall icke bära falsk vittnesbörd osv. - det är ju nödvändiga grundelement i hela vårt samhällsliv. Och det är sådant som man sysslar med i barnundervisningen. Jag tror - för all hämta ett exempel också från Nya Testamentet - att det vore väldigt värdefullt, i fall vi kunde få attilydbildningar hos barnen som ansluter sig lill Bergspredikan och dess etik - exempelvis att man skall älska sin nästa som sig själv, vilket är något av grundtemat i Bergspredikan.

Del finns i vårt land sedan ungefär 150 år en söndagsskola. Jag tog reda på hur det ligger till med den i dagens läge och fick veta att den alltjämt undervisar 215 000 barn varje vecka.

Men söndagsskolans verksamhet har avtagit den senaste tiden, och det beror på vissa funktionsförändringar i vårt samhälle. Vi har fått ökad biltäihei, ökad levnadsstandard. Många har sina sommarställen osv., och det går inte alt samlas på samma sätt som förr då man inte hade dessa medel lill sitt förfogande och inte hade så god råd.

Det finns många söndagsskollärare som är hängivna, som aldrig länker på att de skall få något timarvode utan som gärna stiger upp tidigt på söndagsmorgonen och offrar sin fritid för att gå och undervisa barnen. De tycker om barnen och vill ge dem det bästa de kan. Många av dessa söndagsskollärare har de senaste åren sökt finna vägar att under vardagarna, då det är bättre samling, kunna ge en motsvarande undervisning. Del är i dag, läser jag här, ungefär 80 000 barn som går på frivilliga barntimmar. 1 den mån man fyller vardagen med dessa ju för oss alla mycket attraktiva förskolor - och vi skall vara tacksamma för att de finns - minskar möjligheterna alt bedriva den verksamhet det här gäller.

Jag känner ett behov av att säga att jag inte tror att förskolans värde på något sätt skulle minska om man från det allmännas sida kunde vara myckel positiv till all dessa frivilliga lärare alltjämt finge meddela denna undervisning, som de bedriver av kärlek lill barnen och av kärlek lill samhället. Ty vad vore bättre än att vi finge barn som verkligen finge dessa attityder, som representeras låt mig säga av tio Guds bud och av Bergspredikans etik, så väl inetsade som möjligt?

Jag var med på en familjegudstjänst för några söndagar sedan och hörde en av dessa frivilliga lärare som höll en lektion. Del var en verkligt samhällstillvänd lektion. Hon talade om vilka skatter som man kan söka. Det blev en genomgång av allt det goda som vi äger i vårt land. Hon talade om skolutbildningen, våra kulturvärden, det rent materiella goda som vi har fått. Hon talade om den fina åldringsvården, om hur pensionärerna har del nu mot vad de hade det förr och om att fattigdomen håller på att försvinna. Det var väldigt myckel som gjorde alt man satt och tänkte på vad vi ändå har att vara tacksamma för. Hon letade fram den ena skatten efter den andra. Men så kom hon till ytterligare en sak som jag tycker inte var mindre viktig, och det var att de bästa skatterna inle representeras bara av prylar, att det finns skatter som är ännu värdefullare, som hör till vårt inre liv. Jag tror alt det är mycket bra att även barn får reda på att all lycka inte ligger i yttre prylar ulan att det finns egenskaper, känslostämningar, upplevelser osv. som är av betydelse.

Herr talman! Jag har givetvis inget yrkande här, men jag tycker nog att det verkar av utskoltsbelänkandet, även om det är rätt positivt skrivet, som om man på något sätt är rädd för att släppa in något av denna undervisning i samband med våra förskolor. Jag tror att det vore gynnsamt för förskolorna och för vårt samhälle om man inte vore rädd för att tala om och lära bort sådana här saker som ändå är så väsentliga för vårt samhälle och för vår framtid. Jag tror att man skulle kunna skapa ett ännu intimare samarbete mellan kommunerna och dessa fri-

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsoigen

123

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

villiga undervisare. Det gäller inte bara kristna organisationer; det finns också andra organisationer som har ett budskap som är mycket gynnsamt för vårt samhälle. Dessutom tror jag att man skulle skapa ell väldigt stort förtroende för förskolan, ty det är mänga föräldrar som verkligen har en stark önskan all deras barn skall få just dessa attityder och dessa intryck som del här är fråga om.

124

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Tidigare under debatten sade fru Dahl att del beslut som vi snart är redo alt fatta här i riksdagen - ett beslut om barnomsorgen som bygger på den överenskommelse som är träffad mellan Kommunförbundet och regeringen - är ett historiskt steg. Jag vill, herr talman, mycket gärna instämma i det omdömet. Det är något mycket glädjande att vi nu har en plan för samhällets utbyggnad av barnomsorgen, en plan som sträcker sig många år framöver. Den ligger helt i linje med meningarna inom den organisation som jag representerar. Vi hävdade på vår kongress att barnomsorgen är det svenska samhällets mest brännande problem och att den frågan måste stå i förtur i det politiska agerandet. Planen ligger alltså helt i linje med vad vi där har slagit fast.

Vi noterar också med tillfredsställelse den principiella förklaring som departementschefen gör i propositionen, nämligen att samhällets barnomsorg är lill för barnens skull. Den är alltså inte någon ersättning för familjerna utan en komplettering som tillgodoser barnens behov av stimulerande och utvecklande aktiviteter. Det blir fortfarande så alt samvaron i familjen blir det centrala i barnets uppväxt.

Men man kan självfallet hysa oro för all den plan som nu föreligger - 100 000 daghemsplatser och 50 000 platser i fritidshem - inte kommer att fylla de verkliga behoven. På det socialdemokratiska kvinnoförbundets kongress hade vi en större ambition. Vi ville ha en utbyggnad av barnomsorgen för förskolebarnen med 50 000 platser per år fram lill 1981 och för behovstäckning av all barnomsorg som målsättning för år 1985.

Vi har, och det har ofta citerats i debatten här i dag, en hel del olika siffror som anger hur stort behovet är. Fru Landberg har strax före mig refererat Landsorganisationens utredning, den största i sill slag här i landet och del finns också andra beräkningar pä hur stort behovet av barnomsorg är. Jag skall inte redovisa dessa siffror här, de kommer att återfinnas i snabbprolokollen från många anföranden tidigare i dag.

Jag tror all man också måste peka på långtidsutredningens beräkningar. Den räknar ju med att ökningen i arbetskraften under perioden 1975-1980 liksom 1970-1975 beräknas komma att utgöras av kvinnor. Denna ökning beräknas i sin tur lill 40 96 beslå av kvinnor med barn under 7 år.

Allt detta talar för att vi måhända behöver långt fler daghemsplatser än vad vi vet i dag. I en motion som jag är huvudmolionär för, nr 1277, och som är lämnad i anslutning till propositionen och till socialutskottets betänkande, har vi tagit upp en del principresonemang omkring detta förhållande. Vi har pekat på ett behov som inte finns med i över-

enskommelsen men som vi ändå måste trycka myckel starkt på. Det är behovet av spädbarnshem för föräldrar med små barn, alltså sädana föräldrar som måste ha plats för sitt barn sedan föräldraförsäkringen upphört därför att de måste tillbaka till arbetslivet. Liksom fru Landberg har vi pekat på behovet av litet mera flexibla tider på daghemmen och sagt att man mycket noga måste följa en del av de försök som görs med andra öppethållandelider för föräldrar med annorlunda arbetstider.

Vi vel med andra ord mycket litet om det verkliga behovet, och vi är klart medvetna om att del flnns stora brister i kommunernas planer för barnomsorgen. Men vi har inte rest några ytterligare krav på daghemsplalser utöver vad som föreslås i propositionen, eftersom del ekonomiska utrymmet inte medger del. Däremot har vi i motionen tagit upp ett resonemang om hur vi i framtiden skall kunna garantera jämställdhet för barnen och för föräldrarna, dvs. när det finns så många daghemsplatser att det täcker behovet. I det sammanhanget har vi sagt att vi är rädda för att många kommuner inte kommer alt klara den plan som fastställts i överenskommelsen.

Nu säger utskottet - och man hänvisar också till det i överenskommelsen mellan regeringen och Kommunförbundet - att det skall tillsältas en arbetsgrupp som skall vara kommunerna till hjälp för att beräkna det verkliga behovet. Det är mycket bra. Men vi har mycket starkt hävdat att man måhända i framtiden kommer att finna att planerna inte har realiserats så som det var tänkt. Likaså har vi pekat på att väldigt mycket beror på viljan och ambitionen hos kommunall beslutande organ och kommunalt verksamma män och kvinnor ute i landet. Därför har vi sagt i vår motion att vi beklagar att man i den träffade överenskommelsen satte 1980 som riktpunkt för att se tillbaka och utvärdera resultaten av fem års ansträngningar för att bygga ul barnomsorgen. Vi hade helst sett att man hade valt en tidigare tidpunkt för avstämningen. Vi tvivlar på att samtliga kommuner ulan en tvingande lagstiftning hjälpligt kommer alt bygga ut sin barnomsorg. Och en sådan lagstiftning kanske måste tillgripas, om det visar sig att målsättningen under femårsperioden -man kan med ledning av kommunernas förskoleplaner uppskatta platsbehovet fram till 1980 till 80 96 - inte uppfylls. Vi är med andra ord inte alls främmande för alt det kan bli nödvändigt med en tvingande lagstiftning. Socialministern har också i tidigare debatter sagt att man kan tillgripa det som en yttersta åtgärd.

Herr Romanus åberopade här reservationen 4 lill socialutskottets fö-levarande betänkande nr 28, i vilken just den motion som jag här talat om, motionen 1227, åberopas. Jag hörde också herr Romanus uppmana Birgitta Dahl all rösta för den reservationen. Birgitta Dahl har självfallet rätt alt trycka på vilka knappar hon vill. Men jag har främst begärt ordet här i kväll för att säga alt jag för min del inte har någon anledning att rösta för reservation 4. Den bygger helt och hållet på en felläsning och en missuppfattning av vår motion.

Vi beklagar att man i överenskommelsen inte valde att göra en av-

Nr 96

Torsdagen den I april 1976

Barnomsorgen

125

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

126

stämning efter en tvåårsperiod. Men vi vet att detta är en överenskommelse mellan regeringen och Kommunförbundet, och denna överenskommelse har vi accepterat. Vi säger alltså i motionen att vi hade hoppats alt riksdagen skulle ge regeringen till känna att vi 1980, då femårsperioden är över och då man kan göra en tillbakablick och en avstämning, skall se hur långt man har hunnit och vilka medel som bör tillgripas för att eventuellt driva på en utbyggnad av barnomsorgen som inte har ägt rum. Vi har aldrig, som det heter i reservationen 4, krävt alt en bedömning skall göras redan före 1980. Följaktligen kan jag endast, herr talman, be all få yrka bifall till socialutskottets hemställan.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Del är tydligt att del är besvärligt för socialdemokratiska motionärer om de råkar få stöd av utskottsledamöter från andra partier men inle från sitt eget. Del är ledsamt att det skall behöva vara på det sättet. Vi har faktiskt försökt att la fasta på det positiva som motionärerna fört fram. Jag kan upprepa det jag sade tidigare: Dei var inle så alt vi eftersträvade att göra en reservation för all ställa till trassel för socialdemokraterna. Jag eftersträvade att utskottet skulle skriva mera positivt om den här motionen. Jag anser att reservationen är mera positiv än utskottets skrivning. Reservationen innehåller den viktiga tanken att man inte skall vänta till 1980 innan man bedömer om det behövs några ytterligare åtgärder, om kommunerna inte kan fullfölja programmet.

Att reservationen inte strider mot överenskommelsen är alldeles klart. Socialministern har här tidigare intygat att folkpartiet till alla delar ställer upp bakom överenskommelsen.

Det är möjligt alt motionen är litet oklart skriven. När man i motionen säger att en tidigare avstämning hade varit bättre och att man inle står främmande för all del kanske endast är med tvingande lagstiftning som kommunerna kommer att hjälpligt bygga ut sin barnomsorg, då kan jag inte fatta del på annat sätt än att man avser just vad vi har sagt i reservationen. När man i yrkandet begär att riksdagen skall anhålla hos regeringen om åtgärder i enlighet med vad som anförts i molionen om lagstiftning om utbyggnad av barnomsorgen kan jag inle förstå annat än att del som sägs i reservationen måste vara mera tillfredsställande från motionärernas synpunkt än det som står i utskottets betänkande. Jag förstår annars inte vad som är syftet med motionen. Det måste väl vara att driva på? Om man står i valet mellan att stödja utskottet, som säger nej, och reservationen, som vill verka i samma riktning som motionärerna, borde det väl vara naturligt för motionärerna - om de inte fäster alltför stort avseende vid partibeteckningar - att rösta på reservationen, som ligger närmast. Så oerhört fastlåsta vid partibeteckningarna skall vi väl inte behöva vara när det gäller en sådan här sak, Lisa Mattson.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att fröken Mattson har rätt i att det finns anledning till oro för att planens mål inte kommer att uppfyllas. Jag tror

att det finns anledning att göra en avstämning inte bara 1980 utan också på vägen fram lill 1980.

Vpk har funnit anledning att stödja denna motion och står också tillsammans med herr Romanus for reservation nr 4. Vi har tyckt alt det är angeläget att stödja del som framförs i motionen. Vi har tidigare krävt att tvingande lagstiftning för kommunerna skulle tillgripas. Den utveckling som vi har haft på barnomsorgens område tycker jag är ett bevis för att vi borde ha haft en lagstiftning för länge sedan.

Fröken MATTSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är naturiigtvis roligt om man får stöd för en motion, men då måste motionens innehåll vara korrekt återgivet. Herr Romanus

läste bara en halv mening. Jag skall be att få fortsätta med den: "        att

denna åtgärd" - alltså en tvingande lagstiftning -"måste tillgripas, om

det visar sig att målsättningen under femårsperioden       inte uppfylls."

Del är klart utsagt där all vi syftar pä 1980. Vår motion gick ut på alt regeringen för riksdagen 1980 skulle lägga fram sin avstämning och sina planer och tala om huruvida del behövdes en tvingande lagstiftning eller inte. Jag fruktar ibland all den behövs. Före 1980 har vi emellertid inte krävt någonting. Vi har beklagat att överenskommelsen har hindrat en tidigare avstämning.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Missförståendet kanske i så fall beror på att fröken Mattson och hennes vänner har väckt en motion för att beklaga i stället för att få till stånd åtgärder.

Fröken MATTSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Romanus tycks bara läsa mellan raderna och har tydligen inte läst resten av motionen som verkligen också innehåller en rad konkreta krav.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Vi har snart diskuterat barnomsorg i sex timmar, och jag skall inte förlänga debatten så mycket. Jag hade tänkt beröra reservationen 20 vid betänkandet, men jag vill först göra några kommentarer till en del uttalanden från socialdemokratisk sida.

Herr Carishamre har utföriigt behandlat moderata samlingspartiets syn på utbyggnaden av barnomsorgen och redogjort för vår uppfattning, att den måste ske i sådan takt att den på sikt motsvarar den reella efterfrågan. Det innebär på intet sätt all den kommer alt avstanna. Det är om den reella efterfrågan som åsikterna i dag har gått isär. Jag vill ta fram två synpunkter som inte har diskuterats här förut.

Riksdagen har ett förslag på sitt bord om höjning av bostadsbidragen. Från en inkomst på 32 000 kr. till en inkomst på 54 000 kr. föreslås reducering göras med 15 96. För inkomster över 54 000 kr. skall bostadsbi-

127

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

128

dragen reduceras med 24 96. En inkomst på 54 000 kr. är inte onormal i dag. Det innebär att i en familj där en förälder arbetar och den andra föräldern skall gå ut på arbetsmarknaden kommer merkostnaderna att vara dels naturligtvis skatten på den nya inkomsten men därefter också den kraftiga reduceringen av bostadsbidraget och kostnaderna för barnomsorgen. 1 många fall kommer man i familjer med två barn upp i en marginaleffekt för den nya arbetskraften på bortåt 80 96, och givetvis är det länkbart att man får ännu högre marginaleffekt.

Det måste vara rimligt att tro att man inför det fria valet mellan att förvärvsarbeta eller all själv svara för barntillsynen också gör en ekonomisk bedömning. För att undvika missförstånd vill jag säga all vi på intet sätt har motsatt oss de här bostadsbidragen eller uppjustering av dem, men vi är medvetna om all effekten definitivt kan bli en ökad benägenhet hos en av föräldrarna att stanna hemma och vårda barnen, dvs. i princip samma effekt som vi har avsett med vårt förslag om vård-nadsersäiining.

Den andra synpunkten gäller vad fru Dahl sade och sammanhänger med vad jag nyss anfört, nämligen att det skulle vara alla "kvinnors" - del var det ord fru Dahl använde - absoluta övertygelse att de helst skulle vilja arbeta även om det fanns en vårdnadsersättning. Vi har en föräldraförsäkring, som gäller för sju månader efter barnets födelse. Jag har inle tagit reda på, vilket jag önskar att jag hade gjort, hur många nyblivna föräldrar som avstår från att utnyttja försäkringen - det finns säkeriigen de som gör det - därför att förvärvslivet lockar dem eller därför alt de av andra skäl vill förvärvsarbeta även under dessa sju månader. Vi har ingen rimlig orsak att tro att effekten inte skulle bli i stort sett densamma - även om det givetvis inte skulle bli 100 96, 98 96 eller vad del nu kan vara för andel som skulle stanna hemma - om den tid under vilken en av föräldrarna får möjlighet att stanna hemma hos barnet ökas från sju månader till tre år. Vi måste se klart vilka reella alternativ föräldrarna ställs inför. Det är mol den bakgrunden vi skall planera utbyggnaden. Målsättningen att utbyggnaden skall svara mol efterfrågan är ju gemensam,

Barnmiljöutredningen har i sitt betänkande Barn och föräldrars arbete klargjort alt många föräldrar på grund av arbetstidens längd och förläggning inte har tid med sina barn i önskad utsträckning, I vissa avseenden ulgör betänkandet en beklämmande läsning, och det utgör i sig en mycket stark motivering för att småbarnsföräldrarnas arbetstid måste förkortas. Men det visar också att socialministerns och många andra talares påstående att föräldrarollen inte förändras i samband med en utbyggd barnomsorg inte är riktigt.

Tiden som ägnas barnen när båda föräldrarna arbetar - och nu citerar jag barnmiljöutredningen - "blir ofta kort och kvalitetslös". Den tid som står till buds för samvaro fylls ofta av andra uppgifter, och den tid som föräldrarna direkt kan ägna barnen är ofta mycket kort.

Vi i moderata samlingspartiet är medvetna om all det finns en konfiikt

mellan kravet på jämställdhet mellan könen och barnens bästa. Herr Svensson i Kungälv började också sitt anförande med att helt riktigt påpeka att det här föreligger en konfiikt som fordrar ett ställningstagande. Vi tycker, herr talman, att det är riktigt att erkänna den konflikten i stället för att dölja den med fraser av olika slag, så som några har gjort. I det ställningstagandet har vi satt barnens bästa före kravet på absolut jämställdhet.

Vi har däremot givetvis inte förnekat att barn - och i synnerhet då litet större förskolebarn - har ett mycket stort utbyte av kontakter med kamrater, personal och förskola. Det är också bakgrunden till vårt stöd till den allmänna förskolan.

1 reservationen 20 tar man upp frågan om rätten för alla sexåringar att gå i deltidsgrupp, och man tar även upp frågan om ledningen av den allmänna förskolan. Moderata samlingspartiet har i en partimotion förordat att den allmänna förskolan skulle ligga under skolstyrelsens huvudmannaskap. Vi har gjort det av flera olika skäl. Vi har, såvitt jag vet, i Sverige världens högsta ålder för skolstart. Del finns andra länder som också har gränsen sju år, men i de flesta europeiska länder börjar barnen i skolundervisningen vid fem eller sex års ålder. Man har också under de senaste decennierna kunnat konstatera att barnen mognar allt tidigare. Förskolan för sexåringar ser i dag helt annoriunda ut än den gjorde för tio år sedan. Del har växt fram krav pä läromedel för förskolan, förskollärarutbildningen har förändrats och alltmer närmat sig lågstadielärarutbildningen, inte minst när det gäller metodiken.

I den nu framlagda SIA-propositionen betonas särskilt värdet av ett ökat samarbete mellan lågstadium och förskola. Vissa barn som inte anses mogna att börja i skolan skall ges tillfälle att fortsätta i den allmänna förskolan, men de skall stå under skolstyrelsens huvudmannaskap.

Redan nu finns det alltså ett otvetydigt dubbelförfarande när det gäller ansvaret för barnen.

Detsamma gäller den utbyggda fritidsverksamheten. Här kan man faktiskt tala om en kollision mellan SlA-ulredningen och barnslugeutred-ningen.

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén har löst frågan genom skrivningar om samarbete och lagt ansvaret för huvuddelen av fritidsverksamheten pä föreningar. Klart står emellertid att föreningarnas verksamhet kommer att beröra såväl de icke timplanebundna delarna av den samlade skoldagen, för vilken kommunen är huvudman, som aktiviteterna efter skolans slut när den kommunala fritidsverksamheten får ökade resurser, bl. a. genom föreningsstödet lill ungdomsverksamheten.

Nu har i den reservation jag pekar på moderata samlingspartiets ledamöter begärt en samlad översyn av huvudmannaskapsfrågorna. Det är nämligen inte sä alldeles lätt att lösa dessa. På många håll i Sverige var det tidigare så att den s. k. lekskolan låg under skolstyrelsen medan daghemsverksamheten låg under sociala centralnämnden eller barnavårdsnämnden.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

129

9 Riksdagens prolokoll 1975/76. Nr 95-96

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

I anslutning till propositionen om den allmänna förskolan väcktes det ingen motion om delat huvudmannaskap för olika delar av förskolan. Statsrådet slog fast i propositionen att hela förskolan skulle ha samma ledning.

Det gladde mig att fröken Andersson i sitt yttrande också insåg att man på sikt måste göra en översyn av dessa frågor därför att arbetsförhållandena alltmer griper in i varandra och den allmänna förskolan för sexåringar i allt högre grad närmar sig lågstadiet och lågsiadieun-dervisningen.

Del måste - både mot internationell bakgrund och mot bakgrund av barnens krav på effektiv pedagogisk ledning - vara del riktiga att skolstyrelsen på sikt också får ledningen av den allmänna förskolan.

Herr talman! I den nämnda reservationen har vi också berört det faktum att barn som är anvisade plats i förskola därmed i fiera fall inte kan anses direkt berättigade att också gå i den allmänna förskolan. Jag syftar här pä barn som vistas i familjedaghem, som ju är en del av förskolan. I vissa kommuner förekommer det att dessa barn går miste om en plats i den pedagogiska allmänna förskolan.

Herr Svensson i Kungälv har sagt att man inte kan flytta barn frän daghem till allmän förskola. Del kan man i princip. Jag är däremot medveten om att det kan innebära ökade kostnader. Mot den bakgrunden anser jag det likväl riktigt att göra ett klart uttalande om all kommunerna har möjlighet till sådan överflyttning - inte minst mot bakgrund av att daghem i mänga fall inte har möjlighet eller resurser att ge eleverna den mer avancerade pedagogiska träning som den allmänna förskolans deltidsgrupper kan ge.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 20.

130

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Sundberg sade att om vi skulle ställa familjerna inför reella alternativ så skulle vi nog få se att de skulle välja en annan livsform än den majoriteten av småbarnsföräldrarna nu har.

Jag hävdar återigen att detta är en missuppfattning. Vi talar om-de 100 000 daghemsplatser och de 50 000 fritidshemsplatser som vi nu skall fatta beslut om. Vi vet ju att behovet bland dem som redan förvärvsarbetar är bra myckel större än detta. Bl. a. genom LO:s nyligen genomförda och presenterade undersökning vet vi att 40 96 av de hemarbetande föräldrarna önskar gå ut i arbetslivet, om de kan få jobb och barntillsyn. Därför är det som moderata samlingspartiet här i dag har påstått alls inte förankrat i verkligheten. Det är det snällaste man kan säga om det.

Sedan påstod fru Sundberg att det finns en konflikt mellan barnens bästa och kravet på jämlikhet mellan könen och ville därmed också göra gällande att bara moderata samlingspartiet sätter barnens bästa i centrum. Vi kan inte gå med på att det ovillkoriigen finns en sådan konflikt. Det blir en sådan konflikt, om man ställer föräldrarna inför omöjliga val. Vi menar att man med barnens bästa i centrum bör vidta åtgärder

för att lösa upp denna konflikt för föräldrarna så att de kan förena för-äldraskapets ansvar med normala kontakter med andra vuxna och med arbetslivet. Det är ett arbete som verkligen är väl förenligt med barnens bästa och mycket möjligt att genomföra.

Får jag till slut, herr talman, såsom en illustration till vad jag har hävdat om alt vi sätter barnen i centrum läsa upp en central passus ur socialdemokratins och fackföreningsrörelsens aktionsprogram inför valet. Där säger vi:

"Barnen är vår gemensamma framtid. Därför är deras uppväxtvillkor en angelägenhet för oss alla. Vi vill skapa ett samhälle där alla barn har möjlighet att växa upp pä goda och likvärdiga levnadsvillkor. Barn behöver gemenskap med föräldrarna, med andra vuxna och med andra barn."

Med de orden har vi socialdemokrater enkelt och klart velat säga ifrån att insatserna för att förbättra barns och ungdomars uppväxtvillkor är så viktiga att de måste stå i centrum för det politiska arbetet, att det är barnens behov som skall bestämma inriktningen av familjepolitiken och samhällsplaneringen i stort samt att vi alla vuxna barett gemensamt ansvar för alla barns uppväxtvillkor och för att stödja föräldrarna.

Med detta, herr talman, har jag velat visa på att jag inle anser att moderata samlingspartiet av alla partier kan göra anspråk på att ensamt stå för barnens bästa.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har tidigare fört en debatt både om huvudmannaskapet och om den andra frågan som fru Sundberg tog upp, nämligen överflyttningen från daghem till deltidsförskola, så jag skall inte säga mer om det. Jag vill bara hänvisa till s. 21 i socialutskottets betänkande nr 28. Där står många bra saker om just överflyttningen.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Dahl påstod att vår politik inte skulle vara förankrad i verkligheten. Men om er politik är förankrad i verkligheten, varför vågar ni inte i så fall ge föräldrarna en reell valfrihet i den betydelsen att stödet från samhället skall vara detsamma antingen man utnyttjar kommunal barntillsyn eller ej. Den typen av valfrihet är vad vi har begärt, därför att vi vågar göra det provet med föräldrarna.

Sedan anförde fru Dahl några siffror, och de är givelvis helt korrekta. Det finns i dag ca 110 000 daghemsplatser, medan 400 000 barn under 10 år behöver barnomsorg i någon form. Men, fru Dahl, när det gäller planeringen av utbyggnaden i framtiden - och vi har inte motsatt oss en utbyggnad - kan man naturiigtvis pä olika sätt styra kravet sä att man kan komma fram till en situation, där kommunal barntillsyn praktiskt taget krävs för varje barn under skolåldern. Sådana tongångar har framförts här i dag, dock inle av fru Dahl. Är det målsättningen, så är behovet självfallet ännu större än de 100 000 platserna. Vi vill ha

131

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

klarhet i vad som är det verkliga behovet. Mer har vi inte begärt att få svar på. Socialdemokraterna tycks emellertid inte vilja gå med på att starta en försöksverksamhet.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det största hindret för föräldrarnas valfrihet i dag är att så många av dem som önskar hjälp med barnomsorgen inte kan få det. Jag kan inte se på vilket sätt föräldrarnas valfrihet skulle öka med ett familjestöd av det slag som moderaterna har föreslagit. Som jag redan tidigare har framhållit, skulle enligt det förslaget en höginkomsttagare som tjänar 100 000 kr. om året och har en hemmamake få behålla netto 618 kr. i månaden. I en familj där mannen tjänar 35 000 och kvinnan tjänar 18 000 kr. skulle de fä behälla 465 kr. i månaden. Om mannen tjänar 50 000 kr. och kvinnan är hemmafru skulle familjen få behålla 483 kr. i månaden. En ensamförsörjare slutligen, som tjänar 40 000 kr. om året får 221 kr. i månaden, och jag undrar vilken ensamförsörjare som väljer att stanna hemma hos sina barn, lämnad att klara dem på 10 000 kr. om året.

Jag kan inte förstå på vilket sätt ett genomförande av ett sådant förslag skulle kunna ge föräldrarna en situation med verklig valfrihet.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag behöver väl inte erinra fru Dahl om att det finns möjlighet att fä hjälp så alt ingen familj i dag behöver leva på 10 000 kr. om året.

Fru Dahl tror uppenbariigen inle alt det förslag som framlagts om höjning av bostadsbidragen kommer att medverka till att några föräldrar får ekonomisk möjlighet att stanna hemma och själva vårda sina barn när de själva vill del. Jag vill minnas alt ca 70 96 av dem som uppbär bostadsbidrag tillhör just kategorin familjer med en förvärvsarbetande.

132

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig allra först instämma i vad herr Henmark anförde om betydelsen av det arbete som frivilligt utförs av kyrkan och frikyrkorna, inte minst vad gäller livsnormer som ger trygghet och tillförsikt i en sekulariserad och otrygg tillvaro. Tio Guds bud och Bergspredikan innebär för barnen stöd och skydd mot livets olika påfrestningar.

Herr talman! Jag har egentligen begärt ordet för att ge uttryck för att föräldrar till hörselskadade ser med viss oro på det föreliggande lagförslaget, delta av den anledningen att de önskar alt den totala omsorgen om de hörselskadade barnens medicinska, tekniska, sociala och pedagogiska habilitering samt deras skol- och yrkesutbildning skall åvila en huvudman och att denna huvudman lämpligen bör vara landstingen. Föräldrar lill barn med hörselhandikapp är alltid i behov av stöd och rådgivning. Insatser behövs från läkare, tekniker, kuratorer, pedagoger och psykologer. Samlade och samordnade resurser är nödvändiga för att

det hörselskadade barnet med föräldrarnas stöd skall kunna utvecklas.

Hörselskada hos barn upptäcks ofta vid landstingets barnavårdscentral. Barnet remitteras till hörcentral. Del hörselskadade barnet får här sin första kontakt med samhällets omsorg om de hörselskadade genom landstingets hörselvård. 1 landstingets hörcentral får barnet sin medicinska situation utredd, hörapparat utprovad samt social och medicinsk rådgivning, ofta med stödterapi.

Det samarbete som föräldrarna i en väl fungerande hörselvård får uppleva erbjuds dem som ett stöd och en trygghet. Specialister med utbildning och erfarenhet av deras problem hjälper dem att ta del av ansvaret för det hörselskadade barnet.

Med del jag nu anfört som bakgrund är jag oroad över att det föreliggande lagförslaget, som innebär skyldighet för kommun att bedriva förskoleverksamhet och fritidsverksamhet, inkluderande även de barn som jag särskilt ömmar för, de döva och hörselskadade, kan innebära att den integrering det här är fråga om för dessa barn skulle kunna innebära försämrade möjligheter till en förbättrad livssituation.

Herr talman! Jag är medveten om att ambitionerna hos dem som står bakom det nya lagförslaget om en utbyggnad av barnomsorgen är att uppnå förbättringar och inte försämringar i förhållande till nuvarande former och resurser. Jag hoppas att så blir förhållandet, inte minst när del gäller den lilla grupp som jag tar mig friheten att företräda, nämligen de döva och hörselskadade barnen.

Med del sagda, herr talman, har jag endast velat markera att jag är lite oroad över den förändring som vi nu kommer att besluta om, dvs. en överfiyttning av huvudmannaskapet till kommunerna i vad avser de döva och hörselskadade barnen. Ingen skulle vara gladare än jag om det visade sig alt denna oro är obefogad.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Vi är några socialdemokrater som aktualiserat frågan om att föreningslivet skall garanteras möjlighet alt bedriva verksamhel inom det utvidgade frilidshemmel och att del statsbidrag som utgår per inskriven i fritidshem skall kunna användas för att ekonomiskt läcka organisationernas kostnader för medverkan.

Vi har velat få garantier för all det statsbidrag som utgår till inskrivna vid fritidshem skall kunna täcka organisationernas kostnader för verksamhet. Utskottet hänvisar till SIA-propositionen och menar att resurser, som ställs lill kommunernas förfogande .som driftsbidrag för fritidshem, enligt kommunernas bedömande även bör kunna utnyttjas för verksamhel utanför fritidshemmet.

Utskollel menar också all föreningslivets medverkan bör ske pä organisationernas egna villkor utan inblandning eller styrning av myndigheter eller institutioner, och det tycker jag är ett glädjande uttalande.

Utskollel hänvisar även lill SIA-proposilionen när man menar all vid genomförandel av förslagen i aktuell del föreningslivets betydelse för

133

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

alla former av fritidsverksamhet för skolbarn starkt kommer alt öka. Jag delar den uppfattningen, men som en konsekvens av detta måste också kommunerna vara beredda att ekonomiskt möjliggöra för ungdomsorganisationerna att bedriva verksamhet, och jag hoppas så blir fallet.

Här hoppas jag verkligen all kammaren med stor majoritet avslår reservationen 18 som kommer från moderat håll. Tankegängen i den reservationen går helt mot de tankegångar som vi motionärer framfört och vänder sig även helt mot folkrörelsetanken.

Jag vill till utskottets talesman ställa frågan om man nu menar att de i molionen 1975/76:2164 ställda kraven skall kunna tillgodoses med den skrivning som finns från utskollel att föreningslivet garanteras möjligheter att bedriva verksamhet inom det utvidgade fritidshemmet, naturiigtvis efter samråd och i samförstånd med personalen, och att föreningarnas ekonomiska svårigheter bör kunna klaras genom kommunala anslag som dessa fält genom statsbidrag till driften av fritidshemmen.

Om förutsättningar finns att föreningarna kan garanteras ekonomiskt stöd enligt av utskottet skissade linjer, så avstår jag i dag frän att yrka bifall till motionen. Skulle så inte vara fallet så återkommer vi naturiigtvis.

Hert SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Vi har behandlat den motion som herr Karlsson i Malung och några andra socialdemokrater väckt. Jag vill bara säga all svaret pä hans fråga är ja.

Men man måste tillägga alt del statsbidrag som utbetalas går till kommunerna, och del blir alltså kommunerna som får lämna över bidraget till de organisationer som anordnar fritidshem. Jag utgår självfallet från att kommunen inte tar någon profit på den fördelning den gör av bidraget. Del är naturligtvis ingenting som hindrar all kommunen lämnar större bidrag till ett sådant fritidshem.

Som framgår av skrivningen i ulskoliels betänkande räknar man med att föreningslivets betydelse för alla former av fritidsverksamhet för skolbarnen kommer all öka starkt.

Del råder också, såvitt jag vet, enighet om att föreningslivets medverkan skall ske på dess egna villkor och utan inblandning och styrning av myndigheter och institutioner. De fritidshem som har annan huvudman än kommunen skall ingå i den plan som kommunen, enligt 8 !; i lagen om barnomsorg, skall upprätta. Del är alltså förutsättningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

134

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

servalionen nr 1 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen      Nr 96

vara med övervägandeja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering      Torsdagen den

upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:         j  |.j| jy

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av fru Marklund.

Barnomsorgen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 271

Nej -    16

Avslår -   27

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind samt 3:o) reservationen nr 3 av fru Marklund, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Carlshamre begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan fru Marklund begäri votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 5 antar reservationen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkerlind röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren  till  kontraproposition  i  nämnda votering antagit reservationen nr 3 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   43

Nej -    18

Avstår - 253

135

Nr 96

Torsdagen den 1 april. 1976

Barnomsorgen

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Carlshamre och Åkeriind.

136

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258

Nej -   43

Avstår -    12

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoliels hemsiällan, dels reservationen nr 4 av herr Romanus och fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begäri voiering uppläsles och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskotiels hemställan i belänkandel nr 28 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Romanus och fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej -   46

Avstår -   3

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoliels hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Romanus och fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering uppläsles och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i beiän-           Nr 96

kandel nr 28 mom. 7 röstar ja.                                                      Torsdagen den

den det ej vill röslar nej.                                                                j gpn jy

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Romanus________       

och fru Marklund. Barnomsoigen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej -   46

Avstår -      1

Mom. 8

Ulskoliels hemställan bifölls.

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begäri votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 9 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fierialei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 227

Nej -   85

Avslår -      1

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan fru Marklund begäri voiering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

137

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsoigen

Den som vill att kammaren bifaller socialulskolleis hemställan i belänkandet nr 28 mom. 10 röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296

Nej -    16

Avstår -      1

Mom. II

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. Il röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Marklund begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 296

Nej -    16

Avslår      1

Mom. 12-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

138

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Carlshamre m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 17 röslar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Carlshamre

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 238

Nej -   74

Avstår -      1

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan fröken Andersson begäri votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandel nr 28 mom. 18 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej -   82

Avstår -      1

Mom. 19-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 12 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 23 och 24

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 25 __

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan fröken

139

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Andersson begärt voiering uppläsles och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskolleis hemsiällan i betänkandet nr 28 mom. 25 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Andersson begärde rösträkning verksiälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 183

Nej - 129

Avstår -      1

Mom. 26

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 27-3(1

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 31

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoliels hemställan med godkännande av uiskouets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 15 av herrar Carlshamre och Åkerlind anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Carlshamre begäri votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandel nr 28 mom. 31 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 15 av herrar Carlshamre och Åkerlind anförda motiveringen.

140

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde

rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 259

Nej -   47 Avslår -     7

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Mom. 32

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av ulskoliels motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 16 av herrar Carlshamre och Åkerlind anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Carlshamre begäri voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 32 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 16 av herrar Carishamre och Åkerlind anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Carishamre begärde rösträkning verkställdes voiering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resullai:

Ja - 258

Nej -   48

Avslår -     7

Mom. 33

Ulskoliels hemsiällan bifölls.

Mom. 34

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begäri voiering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskolleis hemställan i belänkandel nr 28 mom. 34 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösi-

141

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej -   16

Avstår -      1

142

Mom. 35 och 36

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 37

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 28 mom. 37 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 18 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 269

Nej -   43

Avslår -      1

Mom. 38

Ulskoliels hemställan bifölls.

Mom. 39

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt voiering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottels hemställan i belänkandet nr 28 mom. 39 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat fÖr ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej -   43

Avstår -     1

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

Mom. 40

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 21 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 40 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej -    16

Avstår -      1

Mom. 41

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 42

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av herrar Carlshamre och Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt voiering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandel nr 28 mom. 42 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 22 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde

143

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Barnomsorgen

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej -   45 Avstår -      1

Mom. 43

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 23 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begäri voiering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskolleis hemställan i betänkandet nr 28 mom. 43 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 23 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 156 Avslår -      1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskollel, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Oskarson (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 23 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Mom. 44

Proposiiioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 24 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begäri voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposiiion:

144

Den som vill au kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 44 röslar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 24 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294

Nej -    16

Avstår -     3

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Mom. 45

Kammaren biföll reservationen nr 26 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Mom. 46-50

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Föredrogs näringsutskollets betänkande 1975/76:39 med anledning av propositionen 1975/76:99 om teckning av aktier i Statsföretag AB jämte motioner.

I propositionen 1975/76:99 (industrideparlementel) hade regeringen föreslagit riksdagen att

1. lill Teckning av aktier i Statsföretag AB pä tilläggsbudget II till stats
budgeten för budgeiårei 1975/76 under fonden för statens aktier anvisa
eu invesieringsanslag av 750 000 000 kr.,

2. till Teckning av aktier i Statsföretag AB för budgetåret 1976/77
under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av
750 000 000 kr.

De medel som föreslagits tillföras Statsföretag AB som aktiekapital var avsedda för Statsföretagsgruppens investeringsprogram under återstoden av 1970-talet. Detla investeringsprogram omfattade sammanlagt 5 500 milj. kr. Dess tyngdpunkt låg i en utbyggnad av gruppens ex-portinriktade gruv- och stålindustri, skogsindustri och petrokemiska industri. 1 nämnda belopp ingick inte de kapitalinsatser som behövdes i samband med Stålverk 80 och inle heller medel för vissa särskilda projekt som kunde bli aktuella. Av de totala investeringarna beräknades ersättnings- och ralionaliseringsinvesleringar uppgå till 3 500 milj. kr., medan resterande del, ca 2 000 milj. kr., var expansionsinvesteringar.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:2169 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle

I. avslå propositionen  1975/76:99, 10 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 95-96

145

Nr 96 . 2. hos regeringen begära att ny proposition förelades vårriksdagen in-

Torsdaeen den nehållande företagets bokslut för år 1975, klara lönsamhets- och finan-

1 aoril 1976 sieringskalkyler samt uppgift om medlens fördelning på och användning

---------------                                inom Statsföretags olika dotterbolag.

Teckning av aktier i 3. hos regeringen begära all den snarasi uppdrog ål en särskild kom-

StatsfÖretag AB, millé med kvalificerade företagsekonomiska experter och parlamentarisk

m. m.   insyn att utreda Statsföretags ställning och uppgifter på längre sikt,

1975/76:2177 av herrar Ahlmark (fp) och Fälldin (c), vari hemställts att riksdagen anvisade ell belopp av 1 500 milj. kr., fördelal på budgetåren 1975/76 och 1976/77, för aktieteckning i Statsföretag AB, med beaktande av vad som anförts i motionen,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1975/76:244 av herr Ahlmark m. fi. (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

1.    att hos regeringen begära en årlig redogörelse för verksamheten i de statliga förelagen inklusive en redovisning av samtliga företag som staten ägde andelar eller aktier i, direkt eller indirekt,

2.    alt varje ledamot av riksdagen skulle ha rätt att delta i bolagsstämman i alla statliga företag för att ställa frågor till företagsledningen,

3.    att hos regeringen begära all riktlinjer utfärdades för utformningen av årsredovisningen för statliga företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975/76:331  av herr Larfors m. fl. (s).

1975/76:841 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle hos regeringen anhålla om initiativ lill en statlig indusirisalsning i Värmland genom medel ur AP-fonden bl. a. för all genom en vidareförädling av iräråvaran kunna vidga sysselsättningsmöjligheterna,

1975/76:845 av hert Strindberg m. fl. (m),

1975/76:1767 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Nilsson i Visby (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om inventering av och förslag om indusiriprojeki, som låg inom ramen för Statsföretagsgruppens investeringsprogram och i övrigt var lokaliseringsbara till Golland,

1975/76:1782 av herr Olof Johansson i Stockholm (c), vari hemställts

all riksdagen hos regeringen begärde en årlig redovisning av samtliga

de företag där staten hade ägarintressen helt eller delvis, inom eller utom

AB Statsförelag, samt av verksamheten i dessa företag och de eventuella

146                   avtal som reglerade samarbetet i delägda förelag.

1975/76:1802 av herrar Måbrink (vpk) och Svensson i Malmö (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla all den log initiativ i syfte att garantera industriell verksamhet förslagsvis i ett induslricenier i Ljusdal bl. a. genom ett samgående mellan statliga Edströms industrier och del halvkommunala Ös-lernäs såg för ytterligare träförädling,

1975/76:1811 av herr Pettersson i Västerås (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla au frågan om sysselsätinings-och näringspolitiska åtgärder för Västmanlands län och Bergslagen upptogs lill skyndsam prövning inom industri- och arbetsmarknadsdepar-lemenien, med beakiande av i molionen särskilt omnämnda frågor om prospeklering för malmbryining samt förulsäiiningarna för anläggandel av specialsiålverk jämie kompletterande verkstadsindustrier,

1975/76:1823 av herrar af Ugglas (m) och Clarkson (m),

1975/76:2145 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en plan för utbyggnad av nya statliga industrier med hjälp av AP-fonderna och andra offentliga källor, däribland beskattning av del privata storkapitalets vinster, och

1975/76:2158 av herr Lorentzon (vpk), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen uttalade sig för ett åigärdsprogram i syfte att lill Västernorrland föriägga industrier och åstadkomma sysselsättningsiill-fällen, varvid förulsatles inriktning på framtidsbetonade industrier med insättande av medel ur AP-fonderna och att åtgärderna borde avse bl. a.

a)   att Statsförelag AB förskaffade sig rätten till produktion av proteinprodukter ("malmaskiner") samt all denna förlades lill Västernorrland,

b)   all siailig peirokemisk industri förlades till Västernorrland.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Uiskoilei hemsiällde

1.    belräffande redovisning av och insyn i siatliga förelag alt riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:24*4 och 1975/76:1782 samt molionen 1975/76:2177 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskoilel anfört,

2.    belräffande anslag till teckning av aktier i Statsföretag AB all riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:99, med anledning av motionen 1975/76:2177, såvitt den inte omfattades av utskottets hemställan under 1, och med avslag på molionen 1975/76:2169 yrkandena 1 och 2 lill Teckning av aktier i Statsföretag AB under fonden för statens aktier anvisade

a)   på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 ett investeringsanslag av 750 000 000 kr.,

b)   för budgetåret 1976/77 ett investeringsanslag av 750 000 000 kr..

147

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

3.    beträffande utredning rörande Staisförelag AB att riksdagen skulle avslå molionen  1975/76:2169 yrkandet 3,

4.    belräffande koncernbidrag inom Stalsförelagsgruppen all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:845,

5.    beträffande Ljusdals Träprodukier AB all riksdagen skulle avslå molionen  1975/76:1802 yrkandel 1,

6.    belräffande plan för ulbyggnad av nya slailiga industrier alt riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:2145,

7.    beträffande statliga industriprojekt på Gotland att riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:1767,

8.    beträffande statliga industriprojekt i Värmland all riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:841,

9.    beträffande statliga indusiriprojeki i Väslmanlands län all riksdagen skulle avslå motionen  1975/76:1811,

10.   beträffande statliga industriprojekt i Västernorrlands län att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:2158 i vad avsåg momenten a och b,

11.   belräffande Svenska AB Navigatör att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1823,

12.   beträffande utredning om en statlig revisionsbyrå att riksdagen skulle avslå molionen  1975/76:331.

Reservationer hade avgivits

1.                        beträffande anslag till teckning av aktier i Staisförelag AB av herrar
Regnéll (m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet under 2 bort
hemslälla

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:99, motionen 1975/76:2177, såvitt den inle omfattades av utskottets hemställan under 1, och molionen 1975/76:2169 yrkandena I och 2 till Teckning av aktier i Statsföretag AB under fonden för statens aktier anvisade

a)   på tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 ell invesieringsanslag av 350 000 000 kr.,

b)   för budgetåret 1976/77 ell investeringsanslag av 350 000 000 kr.,

2.                        belräffande utredning rörande Statsföretag AB av herrar Regnéll
(m) och Hovhammar (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2169 yrkandet 3 hos regeringen begärde utredning rörande Statsföretag AB i enlighet med vad reservanterna anfört,

3.                        belräffande Ljusdals Träprodukier AB av herr Svensson i Malmö
(vpk) som ansett att utskottet under 5 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1802 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

148

4. beträffande plan för ulbyggnad av nya statliga industrier av herr

Svensson i Malmö (vpk) som ansett all utskottet under 6 bort hemslälla      Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2145 hos regeringen begärde en plan för utbyggnad av nya statliga industrier i enlighet med vad reservanlen anfört,

5. belräffande slailiga indusiriprojeki på Gotland av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c) och Hovhammar (m) samt fru Hambraeus (c) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1767 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

6. beträffande statliga indusiriprojeki i Värmland av herr Svensson
i Malmö (vpk) som ansett all utskollel under 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:841 hos regeringen begärde initiativ till statliga indusiriprojeki i Värmland i enlighel med vad reservanlen anfört,

7. belräffande slailiga indusiriprojeki i Västmanlands län av herr
Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskollel under 9 bort hemslälla

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1811 hos regeringen begärde initiativ till statliga industriprojekt i Västmanlands län i enlighet med vad reservanten anfört.

8. beträffande statliga industriprojekt i Västernorrlands län av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett all utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2158 i vad avsåg momenten a och b hos regeringen begärde initiativ lill statliga indusiriprojeki i Väsiernorrlands län i enlighet med vad reservanlen anfört.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! När det gäller det ärende vi nu behandlar - närings-ulskoiiels belänkande nr 39 - har den minorilel som jag tillhör avvikande mening bara på en punkt, nämligen om motionen 1767 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Nilsson i Visby. Med anledning av denna motion yrkar vi i reservation nr 5.att Statsförelag skall få i uppdrag att göra en inventering av industriobjekt som lämpar sig för lokalisering på Gotland. - Men jag skall ändå säga några ord om propositionen.

Betänkandet behandlar proposition nr 99 med begäran om I 500 miljoner för aktieteckning i Statsföretag. Efter rent allmänna grunder är Statsföretag inte så solvent all förelagel ulan vådor skulle klara sig ulan della kapilallillskotl.

1 den gemensamma molionen 2177 av herrar Ahlmark och Fälldin har vi godtagit förslaget om ell sådant kapitaltillskott. 1 samband härmed föreslogs från centern i en annan motion all motsvarande ganska kraftiga kapitaltillskou skulle ställas till det enskilda näringslivets förfogande på

149

Nr 96

Torsdagen 1 april 1976

Teckning av Statsföretag

m. m.

150

den

olika sätt: genom lån och genom vad vi kallar mellanhandsinstitut. Dessa förslag har vid riksdagsbehandlingen sammanförts med olika andra näringsfrågor.

-----        Proposition nr 99 innehåller som sagt endast förslaget om 1,5 miljarder

aktier i   kronor i aktieiillskoii lill Statsföretag för två budgetår, budgetåren mellan AB,        1975 och 1977. Men trots au frågan endast gäller eu kapitaltillskott förutsätter jag att vi kommer att få en genomgripande debatt om Statsföretag. Det har vi också haft i andra sammanhang.

För mig står del klart att t. ex. LKAB, NJA och ASSl betyder myckel för sysselsättningen i Norrland och Norrbotten. Men även i andra delar av landet är Statsföretags anläggningar välkomna på resp. orter. De basindustrier som Statsföretag driver i landet har faktiskt varit eftertraktade, eftersom så gott som varje kommun försöker få förelag och tillverkningsindustri till sitt område.

Men det är naturligtvis inle alla företag inom Statsföretag som går ekonomiskt ihop - det ser vi på de redovisningar som vi får varje år. Också det belänkande vi nu behandlar innehåller redovisningar. Stora summor flyttas över genom s. k. koncernbidrag från de företag som går med vinst till dem som ger underskott. Även i ett fritt och enskilt näringsliv går företag ofta med förlust, det är bara den skillnaden att det är svårt att få underskottet läckt om man inte tillhör en koncern som kan skjuta över medel från det ena förelaget lill det andra. Sammantaget har dock Statsföretag någorlunda gått ihop de senaste åren, och rent allmänt kan man väl säga alt de lönsamhetskrav som Staisförelag har ställt på koncernen något så när har kunnat uppfyllas. Det hindrar emellertid inle alt del finns anledning all se vaksami på hur ulfallei kommer au bli i fortsällningen för de enskilda förelagen inom koncernen. Skulle 1. ex. LKAB och Tobaksbolagel, som hillills har givit de bästa överskotten under åren, i fortsättningen inte kunna prestera samma goda resultat kan förhållandena för hela koncernen bli ganska brydsamma.

1 reservationen 5 yrkar vi inom utskoitsmajorileten alt Statsföretag skall göra en inventering av vilka indusiriprojeki som lämpar sig för placering på Gotland. Denna begäran är mycket siarkl motiverad. Gotland har svårt att öka antalet arbetsplatser för att kunna ge arbete ål dem som på grund av rationalisering av jordbruk och annat behöver nytt arbete. Lokaliseringsmyndigheierna på Gotland har som högsta mål att vidga tillverkningssektorn där, och det skulle lämpligen kunna ske genom au statliga förelag lokaliserades dit under medverkan av Statsföretag eller dess dotterbolag. Gotlands jordbruk sysselsatte år 1960 6 000 människor och beräknas 1980 ha endast 3 500 kvar.

Vid ett besök nyligen på Gotland hade näringsuiskouet en överläggning med det dit lokaliserade Penninglotteriet. Dess ledning betygade att lokaliseringen var lyckad och att man var nöjd med placeringen i Visby.

Utskottsmajoriteten vill inte tillstyrka motionen 1767 ulan uttalar alt möjligheterna att lokalisera statliga industriprojekt till Gotland bör beaktas vid den fortsatta regionalpolitiska planeringen. Vår avsikt var ju

alt det skulle göras ett extra försök till lokalisering. Om molionen bifalls kommer naturligtvis länsmyndigheterna på platsen att hjälpa till allt vad de förmår med denna lokalisering.

Om kapitaltillskoltei lill Slaisförelag inle skulle beviljas kommer Statsföretags soliditet, som jag nyss nämnde, inle att nå upp till den nivå som är en förutsättning för att den erforderliga upplåningen skall kunna genomföras, det har starkt understrukits av Statsföretags högsta ledning. Och får man inte de lån som erfordras kan Staisförelag inte genomföra del invesieringsprogram för de närmasie åren som utskollel har funnit välmotiverat -ett investeringsprogram som till övervägande delen kommer att bestå av satsningar i basindustrier med sikte på vidareförädling.

Visst finns det mindre bra företag i Statsföretag. Visst kan det vara svårigheter att få rätt person på rätt plats som förelagsledare, projektchef osv. Och visst finns del anledning för den allmänna opinionen att hålla reda på hur Statsföretags olika företag går. Men del kapitaltillskott som vi nu diskuterar får man acceptera, om man inte vill riskera en ökad arbetslöshet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 5.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsförelag AB, m. m.

Under della anförande överiog fru iredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr REGNÉLL (m):

Fru talman! De börsnoterade företagen har i år slagit rekord i fråga om anspråk på aktieägarna all ställa upp med kapilallillskotl.

Flera skäl härför kan redovisas. Den starka infiationen är ett. Den medför att nominellt högre belopp måste bindas i lager och kundkrediter. Del sänker företagens likviditet. När riksbanken håller lånemarknaden stram, bl. a. för alt dämpa infiaiionsiaklen, kan del bli nödvändigt alt tillgripa en nyemission för att förbättra likviditeten.

Ell annat skäl lill nyteckning har också samband med inflationen. När lönerna stiger kraftigt kan sådana arbelsbesparande investeringar som tidigare inle varit ekonomiskt berättigade bli väl motiverade. Med kalkyler som pekar på detta kan företagen med tillförsikt vända sig lill aktieägarna med önskemål om kapitaltillskott.

Slutligen har man de fall där kapital krävs för expansionsinvesieringar. Sådana kan vara erforderliga för att ett företag inte skall stagnera.

Lönsamheten inom näringslivet lämnade som bekant på många håll myckel övrigt all önska under 1975. Inte heller 1976 ser ut all bli något övervinsternas år.

.Att internt generera vad som behövs för att genomföra investeringar och för att upprätthålla likviditeten har för många företag helt enkelt varit ogörligt. Det är bakgrunden till de många framställningarna om aktieägartillskott.

Sammanräknat uppgår de aviserade nyteckningarna till ca I 200 miljoner. Ett och annat företag hämtar in belopp på omkring 100 miljoner.

151

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

152

men också sådana som vi betraktar som stora bolag har begränsat sig till att framställa önskemål om så där 50 miljoner i friskt kapital.

I proposition 99 föreslår nu industriministern all Staisförelag AB skall få 1 500 miljoner i friska pengar.

Vad jag nyss sade om bakgrunden lill det privata näringslivels ökade behov av kapital gäller naturligtvis också för Statsföretag. Men sätter man dessa 1 500 miljoner för detta enda bolag i relation till de i och för sig rekordartade belopp som jag nyss nämnde - ungefär 1 200 miljoner för börsbolagen - så har man verkligen en god grund för påståendet alt induslridepartemeniet kommer med ett minst sagt friskt förslag, som reducerar börsbolagens operationer till smågneligt hanterande av miljonerna.

Förelagsledare på den privata sektorn kan med skäl fråga sig varför deras förelag skall behöva slå och stampa i obligaiionskö eller få nej av banker, medan Statsföretag på ell bräde skulle få 1 500 miljoner.

Den frågan ställde vi oss också inom moderata samlingspartiet när vi läste propositionen 99. Men vi fann aldrig något övertygande svar på den.

I propositionen talas om att del väldiga beloppet skall ingå i Stats-företagsgruppens ännu väldigare invesieringsprogram för återstoden av 1970-talel. Det investeringsprogrammet kostnadsberäknas till ungefär 5 500 milj. kr., och då är ändå inte de stora beloppen för Stålverk 80 inräknade och inte heller en del andra engagemang, där det redan mer eller mindre klart sagts ifrån att man kommer med speciella framställningar om anslag från riksdagen.

Av de 5 500 miljonerna i investeringsprogrammet skulle ungefär 2 000 miljoner kunna betecknas som expansionsinvesteringar. De resterande 3 500 miljonerna skulle gå till ersättnings- och ralionaliseringsinvesleringar.

Vad invesleringarna skulle kosla får vi alliså vela, men inle vad de skulle ge. 1 nästan samtliga fall inskränker man sig i propo.sitionen lill alt ange fördelarna av investeringar i termer om nya arbetslillfällen. AU sådana skapas är nog så önskvärt i och för sig men måste relateras lill de kostnader som uppstår i sammanhanget.

För all ge anspråken på kapitaltillskott en reell bakgrund så att de kunde bedömas borde loialbeloppel ha bruiits ner i delposler avseende vad vart och ell av förelagen i Siaisföreiagsgruppen skulle få och vilken förräntning som kunde påräknas för de belopp som ställdes lill deras förfogande.

Hur myckel är avsett att satsas i del ena företaget och i det andra och vad blir - med rimliga antaganden - avkastningen av den satsningen? Det borde riksdagen ha fått veta.

Först när en sådan skall vi säga jordnära bedömning har skett kan man ta ställning till vilket loialbelopp som krävs för gruppen som sådan.

Inom moderaia samlingspartiet fann vi alltså upplysningarna otillräckliga. En naturlig slutsats blev all säga nej till anslagsyrkandel. På så

lösa boliner var vi inte beredda att salsa skattebetalarnas pengar.

Under utskottsbehandlingen har emellertid informationen blivit bättre. Näringsutskollets ledamöter har under tysthetslöfte fått ta del av visst material, och Statsförelags verkställande direktör har lämnat muntliga upplysningar som innefattat också de ganska dystra prognoserna för resultatet av  1976 års verksamhel.

Utan att bryta tyslhelslöftet kan jag säga all de komplellerande uppgifterna gjort klart att ett betydande aklieägartillskott är nödvändigt. So-liditeien inom Statsföretag totalt sett är besvärande dålig. Flera förelag i gruppen behöver kostnadskrävande omstrukturering. De traditionella vinstbärarna - främst LKAB - ser fram mot ell svagl  1976.

1 del lägel har vi bedömt ett tillskoll på 700 milj. kr. vara erforderligt. Del motförslaget mol regeringens 1 500 milj. kr. förs fram i reservationen 1, till vilken jag nu ber att få yrka bifall.

Jag vill fästa uppmärksamheten på att vi inle gör gällande alt vi träffat exakt rätt. Vi uttalar en förhoppning om all riksdagen skall få ett fylligare beslutsunderlag så all en debatt om medelsbehovet kan föras på säkrare grund.

För ett förelags ägare är det alltid högst oangenämt att med sen rapportering få besked om alt utvecklingen av ett stort projekt helt gått ur kontroll. Stålverk 80 är ett exempel på en sådan minst sagt obehaglig överraskning. I avsikt all minska riskerna för både överraskningar och obehag föreslår vi all företagsekonomisk expertis tillsammans med ett antal parlamentariker skall i lugn och ro få ta upp problematiken kring Staisförelag till övervägande.

Denna tanke har vi fullföljt i reservationen 2. Jag är uppriktigt sagt förvånad över all inle centern och folkpartiet har velat dela vår upp-fallning om att bättre insyn behövs i vad som sker inom Stalsförelagsgruppen. Jag yrkar, fru talman, bifall även till reservationen 2.

Borgerlig enighet föreligger däremot om förslaget all Slaisförelag bör ha Gotland i minnet, när man drar upp riktlinjerna för sin industrislralegi. Herr Börjesson i Glömminge kommenterade nyss detla ganska ingående. Jag skall därför inle uppehålla mig mer vid förslagel som sådanl men vill uttala min förvåning över all socialdemokraterna inte ansåg sig ha möjlighet att ansluta sig lill oss på denna punkt - della så mycket mer som en socialdemokrat med god kännedom om de lokala förhållandena är en av de motionärer som förde fram det förslag som de borgerliga partierna men inle socialdemokraterna och kommunisterna nu vill tillstyrka.

Fru talman! Det är sent lidet och talarlistan är lång. Jag skall därför inskränka mig till vad jag har sagt. På talarlistan står även industriministern, som kommer att besvara en interpellation framställd av herr Burenslam Linder. Deras meningsutbyten brukar alltid ge upplysningar om hur det ligger till.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

153

Nr 96                   Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Torsdagen den       '' talman! Att näringslivet får sin kapitalförsörjning tryggad så au

1 aoril 1976        '''' möjligi för del att genomföra sina utvecklingsplaner och därmed

---------- :---    åstadkomma koslnadsbesparande rationaliseringar är till nytta för före-

Teckning av aktier i   tagens konkurrensförmåga och eu verksamt stöd för den ekonomiska
Statsföretag AB,  utvecklingen i Sverige. Del gäller både för privata och för statliga företag.

m. m.                 1 dagens läge ärdet därför angeläget att stimulera företagens investeringar,

speciellt inom industrin. Detta är nödvändigt både med hänsyn till vikten av all skapa nya sysselsättningstilirällen och med hänsyn till vår ut-rikesbalans. En expansion av industrin är också nödvändig, om vi skall få lill slånd fler arbetstillfällen i sysselsättningssvaga orter och regioner. Det hör till samhällets främsta uppgifter all föra en politik som ger arbete åt alla som vill arbeta och sörja för en sysselsättningsökning i lakt med utbudet av arbelskraft. En snabbare induslriell expansion är också ell nödvändigl inslag i varje kombination av åtgärder i syfte att komma till rätta med bl. a.  ungdomsarbeislösheien.

När nu regeringen i propositionen 99 föreslår all 1,5 miljarder kronor anvisas för teckning av aktier i Statsföretag AB, har vi från folkpartiet varit med på detta. Medlen är ju avsedda för Slalsförelagsgruppens investeringsprogram under återstoden av 1970-talel. Vi känner till att det investeringsprogrammets tyngdpunkt ligger i en ulbyggnad av gruppens exportinriktade gruv- och stålindustri, skogsindustri och petrokemiska industri. Som framgår av propositionen kommer en stor del av investeringarna att ske i de kapitallunga basinduslrierna, vilka beräknas svara för ca 75 96 av de totala invesleringarna. Statsförelag är ju en av landets absolut största industrigrupper. Man sysselsätter 45 000 personer, och enbart i Norrbottens län svarar Statsföretag för 15 96 av sysselsättningen. Del är mot den bakgrunden vi anser del viktigt all Statsföretag i likhet med andra industriföretag stärker sin konkurrenskraft.

Som jag tidigare sade, är det en förutsättning för en fortsatt hög investeringstakt inom Statsföretagsgruppen all den tillförs det här kapitalet. Det har varit folkpartiets utgångspunkt när vi har bedömt förslaget om nyteckning av aktier.

Men i motionen 2177 av herrar Ahlmark och Fälldin har det ställts bestämda krav för en tillstyrkan av propositionen. Kraftigt ökade kapitalresurser begärs till de mindre och medelstora företagens förfogande, samtidigt med att SlatslÖretag och fjärde AP-fonden tillförs ytterligare medel. 1 molionen anförs också alt Statsförelag skall inrikta sig på att lösa problemen med förlustbolagen inom gruppen och att det måste ske inom ramen för del tillstyrkta kapitaltillskottet. Vidare framförs kravet att riksdagens insyn i de statliga företagen skall förbättras.

De små företagen måste ges samma chans till överlevnad och vida
reutveckling som de stora. Därför har vi föreslagit all den mindre fö
retagsamheten skall ges bättre kreditvillkor, bl. a. genom mcllanhands-
instituien som bör få utökad lånekapaciiei. Riksdagen har på den punk-
154                   ten gått oss till mötes genom au nyligen anta eu förslag från finans-

utskollel. Dessutom anser vi att företagarföreningarna måste ges långt bättre möjligheter att stödja de mindre företagen.

Inom folkpartiel ser vi med slor oro på den siarkl ökade koncenira-lionen i näringslivet. De två senaste åren har i genomsnitt två förelag om dagen köpts upp. Samtidigt har allt färre nya företag kommit till. Vi är starkt kritiska mol den här koncentrationen vare sig uppköparna har varit privata eller statliga investmentbolag. Svenska AB Navigatör, som utskottet behandlar i della betänkande med anledning av en motion, är ell av de investmentbolag som under de senaste åren köpt upp många små och medelstora företag med goda utvecklingsmöjligheter. Vi har framfört stark kritik mot detta, eftersom vi anser att det i många fall är en olycklig utveckling med allt färre enskilt ägda företag. Utskottet noterar också all de omständigheter som föranleder ägare av mindre företag all överlåta rörelsen till investmentbolag förtjänar att uppmärksammas. Men eftersom utskottet i annat sammanhang behandlar de mindre företagen och deras villkor går utskottet inte nu in på detta ämne. Vad utskottet säger har jag instämt i, men det förändrar inle min uppfattning att det är olyckligt och fel att staten medverkar till all skärpa koncentrationen.

Delärsjälvklartall kapitaltillskott i olika formerar minst lika behövliga för de mindre och medelstora företagen som för de större. Vi har vid flera tidigare tillfällen påtalat del felaktiga i att regeringen ensidigt har slussat kapitalströmmarna till de större företagen och ensidigt gynnat dem. I uiskouets majoritelsskrivning, som jag står med på, behandlar man också vårt motionskrav att Statsföretag inriktar sig på alt lösa problem för förlustbolagen inom gruppen. Vi har ju sagt att det måste ske inom ramen fördel lillslyrkla kapilallillskoilel. Ulskoilel säger all Statsföretag måste ägna särskild omsorg åt sina förlustbolag och au det framgår redan av del lönsamheiskrav som är primärt för företaget. Jag tycker det finns anledning att understryka att Statsföretag i sina strävanden måste komma till rätta med förlustbolagens problem.

Eu annat krav från vår sida är att riksdagen ges bättre insyn i de statliga förelagen. På denna punkt finns åtskilliga brister som vi har påtalat vid skilda lillfällen. Bland de åtgärder som vi har föreslagit är följande.

Riksdagens ledamöter bör ges rätt att delta i bolagsstämman i alla statliga företag för att ställa frågor till företagsledningen.

Regeringen bör varje år redovisa för riksdagen vilka företag som staten äger, direkt eller indirekt. Redovisningen bör omfatta både majoritetsägda företag och företag där staten endast äger en minoritet av aktierna eller andelarna.

Samtidigt bör riktlinjer utfärdas för utformningen av årsredovisningarna för statliga företag. Den ekonomiska redovisningen bör ligga minst i linje med motsvarande rekommendationer för de börsnoterade förelagen.

Det är bra, tycker jag, all utskottsmaioritelen i likhet med vad som

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Staisförelag AB, m. m.

155

Nr 96                 framförs i molionen anser all det är väsentligt all de statliga förelagens

Tor''daeen den    offentliga redovisning utformas på ett sådant sätt att både riksdagen och

1 anril 1976        " större allmänhet får goda förutsättningar att följa och bedöma verk-

---------------    samheten. Ett stort mått av öppenhet bör eftersträvas, säger utskottet.

Teckning av aktier i Nu finner inte utskottet att den praxis som lillämpas ger anledning till
Statsföretag AB, generell kritik men anser alt informationen om statliga förelag bör kunna
m. m.                förbättras. Det lar jag fasta på.

Inte minst, säger utskottet, gäller del möjligheten all få en samlad överblick över den statliga företagssektorn, inkl. dotterbolag inom olika koncerner. Chefen för induslridepartemeniet, som vi har här i kammaren, har enligt vad utskollel erfarit ställt i utsikt att den årliga publikationen Statliga företag skall kompletteras till en mera fullständig förteckning över de förelag som staten äger. Del är bra att så kommer att ske; då kanske de som är intresserade av Slaisförelag och dess dollerbolag slipper del deieklivarbeie som många gånger behövs för all leta fram förelagen. Framför alll gäller della investmentbolaget Navigatör, som del tidigare varit mycket svårt all la reda på.

Ulskottel skriver också au den representation för riksdagen vid Statsföretags bolagsstämmor som finns - vi är ju 18 riksdagsmän som har möjlighet att närvara där - bör utvärderas och all del i samband därmed bör övervägas om ledamöter av riksdagen bör få vidgad rätt att della i statsägda företags bolagsstämmor. Det finns skäl att göra del, tycker jag. Här har ulskottel ett resonemang att det finns många mellanformer som kan tänkas mellan den nuvarande begränsade representationen för riksdagen inom Staisförelag och den obegränsade närvarorätt för riksdagsledamöter som vi föreslagit i motionerna.

Utskottet vill alt riksdagen ger regeringen till känna vad man förordar i fråga om en förbättrad redovisning och en ökad insyn i statliga företag. Jag förväntar att detta utreds genom regeringens försorg och att resultatet av della utredningsarbete föreläggs riksdagen. Del är naturligtvis viktigt med insyn inte bara i statliga utan även i privata förelag, och jag ansluter mig lill utskottets förslag i denna del.

Till utskottets betänkande har fogats reservationen 5 - herr Bönesson i Glömminge har berört den - som gäller problemet med sysselsättningen på Gotland. Även herr Regnéll var inne på den frågan. Utskottet var på Gotland förra veckan och fick en klar bild av problemet med sysselsättningen på ön. Vi tycker att det finns starka skäl för au Statsföretag gör en undersökning av möjligheterna att förlägga någon form av induslriell verksamhel till Golland, vilket man där är i så stort behov av.

Med detta, fru talman, har jag endast att yrka bifall dels till utskottets förslag, dels lill reservationen 5, som är fogad till utskottets belänkande.

Herr SVENSSON i Malmö   (vpk):

Fru talman! Diskussionen om statlig företagsamhet är viktig och lä-
156                   rorik. 1 debatten partierna emellan förs den ofta som en skendiskussion.

Socialdemokratin och de borgerliga söker många gånger hitla skillnader mellan sig som inte finns. Del framställs ofta så, att regeringen vill ha mer statlig företagsamhet, de borgerliga - åtminstone moderaterna -mindre.

Ingenting kan vara felaktigare. De som tillhör regeringspartiet är trogna anhängare av den kapitalistiska marknadsekonomin. De är skräckslagna inför krav på mer omfattande förstatliganden. De säger här i kammaren all de privata affärsbankerna är bra och all de multinationella förelagen måste finnas. Under det socialdemokratiska regeringsinnehavet har den statliga företagsamheten förblivit ett ringa inslag i svenskt näringsliv.

Men också de borgerliga hycklar. Kapitalismen leder till ökad koncentration av kapital. För att genomföra strukturomvandlingen, för att uppskjuta kapitalismens växande kris, behöver privatkapitalet staten. Inga är så stora understödstagare, när det gäller stöd och subventioner från staten, som privatföretagen. Mer än 11 miljarder kronor går årligen ut i statsstöd åt bolagen här i Sverige. Om detla är socialdemokrater och borgerliga helt överens. De har inte råd med en utbyggd barnomsorg. De har inte råd med sex timmars arbetsdag. Men de har råd med 11 miljarder i gåvor ål bolagen.Moderaterna väsnas visserligen mot dessa bidrag i enstaka utbrott av Glistrupsk demagogi. Men det är ju mest bara för att de vill ha ut subventionerna på annat sätt - mer direkt via skattelättnader. Profilera på staten vill de alla - inte minst moderaterna med sitt rustningsprogram.

Också i fråga om den egentliga statliga företagsamheten är regeringens och de borgerliga partiernas grundsyn densamma. Det har den egentligen alltid varit. Det var inga socialdemokrater som skapade statens järnvägar eller Tobaksmonopolet. Lika litet är det nu någon större oenighet om alt staten skall träda in och söka stabilisera kapitalismen i krislägena. Statens samordning av varvsindustrin är ett troget genomförande av re-darkapitalets krav på nedskärning. Och del är bättre för kapitalel alt staten får ta ansvar för massavskedandena.

När stålindustrins strukturomvandling skall genomföras överlämnas denna kinkiga samordningsuppgift ål staten, därför all varken Krupp eller de svenska stålbolagen vill ta hela risken. När massainduslrin vill överge Norrland och fiyiia söderut, låter man staten göra en utredning som ger välsignelse åt strävandena. När tunginduslrin vill ha lägen på västkusten reserverar man sådana via den statliga riksplaneringen. När SAAB vill bygga Viggen låter man staten få ta stora delar av utvecklingskostnaderna - förutom att staten givetvis måste köpa planen, oavsett om de kan fiyga eller ej.

De statliga företagen är heller inle annorlunda än de privata, om man ser det i stort. Ulnylijandel av de arbeiande är inie mindre grovt i stats-gruvorna än på Volvo. Envoyén Lundberg är inle mindre auktoritär än Wallenberg och Thunholm, snarare tvärtom. Den fiacka och kortsiktiga profilinriklningen ar inte mindre på de flesta håll i stalssektorn än hos den privata storfinansen. Storfinansen är möjligen i somliga sammanhang

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

157

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

158

något smartare.

När regeringen och de borgerliga partierna skenbart söker sak med varandra om statliga företag, så är del för alt försvara sitt existensberättigande inför väljarna. Socialdemokraterna vill egentligen ingen samhällsomvandling som gör slut på kapitalismen. Men de måste behålla sin lojalitet hos sina väljare genom att då och då ställa till dispyter med de borgerliga. Deras främsta hjälpare är därvid moderaterna. Moderaterna utnyttjar skickligt skräcken för staten, som finns hos de småborgerliga och mellanskikten i samhället, genom en demagogisk propaganda mol Statsföretag i största allmänhet. Därmed profilerar de sig själva. Men de hjälper också indirekt socialdemokratin att få just del reaktionära spöke som de i sin tur vill måla på väggen för all framslå som radikala. Man fördelar så all säga rollerna och bytet.

Vpk söker se denna fråga på ett helt annat sätt. Vi vet ju au stals-föreiagsamhet inte är detsamma som socialism. Vi vel att den nuvarande statens huvuduppgift är alt stabilisera den rådande produktionsordningen och kapitalets maktställning. Vi vel att bara ett brytande av det privata kapitalels makt kan leda till att också en socialistisk statsmakt skapas.

Men på samma sätt som det arbetande folkflertalet genom medvetenhet och kamp kan tvinga privatkapitalet till betydelsefulla eftergifter, så kan också slaien tvingas all i vissa delar ge efter för de arbelandes krav. Alla statens funktioner är inte dömda att bara tjäna kapitalel, i synnerhet inle om man böar närma sig ett läge där en socialistisk omvandling framstår som allt nödvändigare.

Det är i della perspektiv vpk vill se staisföretagsamheten, när vi försöker sätta den i relation till dagens viktigaste fråga: arbetslöshetsfrågan.

Arbetslöshet och sysselsättning diskuteras av de borgerliga och av regeringen vanligen mer som en akut fråga. De statliga utredningar som sökt syssla med den på längre sikt sätter aldrig in den i något stort in-dusiripoliiiskt eller maktpolitiskt perspektiv. De vill inte ha statens företagsamhet som ell instrument för kamp mot arbetslösheten, som en förebådare av ett nyll samhälle och en ny produktionsordning. För della är ju vad statens företagsamhet praktiskt skulle kunna bli, om den infogades som ett led i en allmän, offensiv och radikal arbetarpolitik.

Vpk vill se statens företagsamhet som en grundslen i ett stort lång-sikisprogram mol arbetslösheten. Dessutom har vårt parti i de sammanhang som berör det här betänkandet motionerat beträffande vissa särskilda, snabba initiativ i en del regioner. Jag vill här särskilt betona att de sistnämnda akluella kraven inte reflekterar några eftergifter för något slags läiiköpi lokal- eller bypolitik, utan de är medvetna komplement till vårt allmänna och mer programmatiska krav. De avser alla insatser i de regioner som tillhör de värst drabbade eller där extrema lägen uppstått de allra senaste åren - Värmland, Västernorrland med särskilt Kramfors och Ange, Västmanland med sitt allvarliga bakslag inom industrin samt Ljusdal. Beträffande Ljusdal har utskottet avvisat del föreslagna indu-sirisamgåendet med hänvisning lill all de båda berörda företagen inte

önskar ett sådanl. Det är möjligen företagschefernas mening. Men vi vel all del inle är meningen hos dem, vilkas krav vi har burit fram i motionen, nämligen majoriteten i kommunfullmäktige i Ljusdal av socialdemokrater och vpk-are. Del är deras bedömning vi har litat pä.

Till dem som händelsevis skulle tro något annat vill jag kort notera alt även beträffande reservationen 5, som rör Golland, kommer vpk all slödja vad vi anser vara Gollands intressen.

Tre tendenser präglar svensk ekonomi. Den första är att sysselsättningen, mätt i heltidsarbeten, inle ökar. Den statistiska ökningen av antalet sysselsatta sedan 1965 läcks väsentligen av ökningen i antalet sjukskrivna, deltidsarbetare och tillfällighetsarbetare.

Den andra tendensen är att antalet arbetslösa och undersysselsatia stadigt ökar. om man ser till den genomsnittliga trenden de senaste decennierna. Den tredje tendensen är all efterfrågan på arbetslillfällen likväl stiger. Om man vill upphäva arbetslöshet och undersysselsäiining fullständigt och genomföra kvinnornas totala ekonomiska frigörelse, krävs - om man gör ell räkneexempel på vad delta skulle innebära - ett net-totillskoit av mer än 800 000 arbetstillfällen till år 1990.

Denna totala brist på överensstämmelse mellan kravet på arbete och ekonomins utveckling är ett uttryck för kapitalismens kris. Kapitalismen kan aldrig ge full sysselsättning. Den kan aldrig frigöra kvinnorna. Den kan aldrig ge ungdomen en meningsfylld start. Den när sig i stället pä kön av arbetslösa och undersysselsatia. Den profilerar på billig kvin-noarbelskrafl och på dåliga praktikant- och lärlingslöner.

Disproportionen mellan behovet av och efterfrågan på arbete är ett grundläggande nationellt problem. Det måste angripas. Endast en oansvarig profithushållning och dess blinda förespråkare kan blunda för dessa problem.

Vänsterpartiet kommunisterna ställer i olika sammanhang krav på ett stort långsiktigt program mot arbetslöshet, undersysselsäiining och exploatering. Vårt program har fem huvudpunkter.

För det första: Nya statliga industrier.

För det andra: Utbyggnad av de kollektiva transporterna till full och tidsenlig teknisk kapacitet.

För del tredje: Systematisk uppbyggnad för att fylla de växande sociala bristerna - arbetsmiljön, miljön i betongförsläderna, den eftersläpande barnomsorgen, sjuk- och hälsovården.

För del fjärde: Stopp för den privata kapitalexporten, som drar arbetstillfällen ur landet.

För del femte: Nationalisering av privatbankerna för all möjliggöra investeringsplanering och styrning av kapitalel.

1 detla program har de statliga företagen en given och viktig plats. Del går helt sonika inte alt effektivt bekämpa vår tids stora arbetslöshets-och sysselsättningsproblem utan en kraftigt vidgad slailig förelagsamhet som ett led.

Den nya statliga industrin måste komma i branscher som är tekniskt

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

159

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

högt avancerade. Den måste i själva verket leda den tekniska utveck
lingen. Den måste komma i branscher med hög förädling och gynnsam
energihushållning. Den måste komma i branscher som har ett växande
framtida avsättningsområde. Den måste komma i branscher som repre-
Teckning av aktier i senterar nya och viktiga sociala behov. Den måste genombryta det kori-
StatsfÖretag AB, sikliga profiltänkandet och infogas i ett långsiktigt perspektiv.
m. m.                   Det är därför som satsningen på kommunikationer, miljöproblematik,

utbyggnad av barnomsorgen och andra bristområden är kopplade lill det statliga indusiriprogrammel. Eftersläpningarna och bristområdena utgör ju stora framlida polenlialer för avsällning av produkier från induslrin. Som synes stöder de olika elementen i vpk:s program varandra.

På delta sätt kan nya statliga industrier i det längre perspektivet bli ett led i kampen moi arbetslösheten. De kan bli ett delvis nytt element i hela den nationella hushållningen. De kan utgå från mer socialt inriktade behov och en socialt inriktad konsumtion. De kan bli en början till frigörelse från ett snävt kommersiellt länkande och i stället representera mer långsiktiga sociala mål. De kan - om de arbetande människorna kräver det och slåss för del - bli spjulspetsar för en ny typ av arbetsorganisation och arbetsdelning, för en typ av demokratiserad företagsledning och beslutsprocess. De kan bli en förberedelse för en ny produktionsordning, där profiten inte får bestämma vad som är viktigt, där profiten inte får avgöra om järnvägar skall läggas ner, där profilen inte får bestämma vilka sjöar som skall förgiftas, vilka skogar som skall skövlas.

En ordning, där människornas individuella och sociala behov avgör produktion och fördelning. En ordning, där de långsiktiga sociala målen bestäms i en bred och demokratisk diskussion. En produktionsordning där hela begreppet ekonomisk tillväxt fått en kvalitativ och inle en kvantitativ betydelse. Där inte tingens och varornas mängd och förbrukning är ändamålet, utan deras förmåga alt tjäna en social och kulturell fördjupning av del mänskliga livet. Kort sagt - ell socialistiskt samhälle. Fru talman! Jag yrkar bifall lill vpk:s samtliga reservationer och lill reservationen 5 samt lill utskottets hemställan i de delar där vår uppfattning överensstämmer med ulskotlsmajoriletens skrivning.

160

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Fru talman! Som redan framgått av de anföranden som hållits i anledning av delta näringsulskotlels belänkande nr 39 har vi här all la stiillning lill den framställning som görs i propositionen 99. Det gäller förslag om att vi skall nyteckna aktier i Slaisförelag för lolall 1 500 milj. kr. Hälften skall enligt förslagel anvisas på lilläggsstat för innevarande budgetår och andra hälften för nästkommande budgetår. Aktieägarlill-skoitei är avsett att möjliggöra för Stalsförelagsgruppen att genomföra ett i propositionen redovisat investeringsprogram under åren 1976-1979. Genom del föreslagna aklieägartillskotlel kan ell invesieringsprogram som omfallar sammanlagl 5 500 milj. kr. genomföras. Tyngdpunklen

i detta program kommer alt ligga på en utbyggnad av främst den exportinriktade sektorn, nämligen gruv- och stålindustri samt skogsindustri och petrokemi.

Programmet är uppgjort av Statsföretags dotterbolag företag för företag och sedan överarbetat och reviderat av moderbolaget, och del får betraktas som ett naturligt led i utvecklingen av gruppen för att uppnå de mål som vi själva här i riksdagen har satt upp. Vi har där slagit fast att det övergripande målet för Statsföretag skall vara all företaget under krav pä lönsamhet skall uppnå största möjliga expansion.

Del investeringsprogram som nu presenteras ställer emellertid stora anspråk på finansieringssidan. Enligt företagets uppfattning, och även enligt propositionen, kan detta endast klaras genom ett aktieägartillskolt, ett tillskott som föreslagits till, som jag nämnde, 1 500 milj, kr.

Statsföretagsgruppen har under senare år investerat i en mycket hög takt. Under de sex åren 1970-1975 har man investerat inte mindre än 5 700 milj. kr. och nyförvärvai förelag för 600 milj. kr. Det har inneburit att antalet anställda ökat från omkring 34 000 till omkring 45 000 under denna period. Men det har samtidigt inneburit en hård belastning på förelaget, och dess soliditet är f n. låg. Förelaget måste givetvis ut på lånemarknaden för att skaffa en del av det kapital som är ett villkor för all investeringsprogrammet skall kunna genomföras. Detta kommer också att bli möjligt efter det aktieägartillskott som föreslås och som utskottsmajoriteten tillstyrker.

Moderata samlingspartiets representanter i utskottet har emellertid inte kunnat ställa sig bakom detta. Man har, såsom framgår av reservationen nrl, och som vi också hört av herr Regnéll, gått halva vägen. Man kan inte tänka sig att gå längre än till 700 milj. kr., fördelat med halva beloppet på innevarande budgetår och med andra hälften på nästa budgetår. Det är ju i och för sig en framgång, eftersom moderaterna i sin motion har yrkat helt avslag på framställningen om ett aktieägartillskolt. Man menar, som vi hört, alt det är omöjligt att bilda sig en uppfattning om innebörden av de satsningar som nu föresläs. Jag har svårt alt förslå delta resonemang. Och efter de föredragningar som förevarit i utskollel begriper jag del ännu mindre. Vi har frän förelagels represenianter fåll så fullständiga redogörelser som man gärna kan begära och de har dessutom beredvilligt svarat på alla ställda frågor. Det förhäller sig väl sä att man inle önskar en satsning på statlig företagsamhet, och då kan slutresultatet inte bli annat. Men efter den fullsländiga redovisningen i utskottet fann man del uppenbarligen besvärande att säga nej, och så gick man halvvägs.

Nu vill man - det framgår av reservationen 1 och vi har också hört det här - att riktpunkten för framtiden skall vara att bakgrundsmaterialet rörande statens engagemantg i de statliga företagen skall offentliggöras så långt detta kan ske utan skada för staten och företagens ekonomiska intressen. Detta har vi absolut ingenting emot, men det är uppenbart au mera deialjerade planer och kalkyler i ett långsiktigt investerings-

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

161

11 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 95-96

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

162

program måste få åtnjuta den sekretess som betingas av företagets ekonomiska intresse. Man kan inte gärna begära alt företaget skall detalj-redovisa och i offentlighetens ljus lämna ut sitt material. Det skulle innebära att konkurrenterna utnyttjade situationen, och det bleve då helt omöjligt att driva någon statlig företagsamhet. Men, som jag tidigare sagt, en så slor öppenhet som möjligt har vi absolut ingenting emot.

I reservationen 2 från moderaterna uttalas kravet på en "utredning under medverkan av företagsekonomisk expertis och av parlamentariker för att klarlägga Statsföretags ställning och dess uppgifter på längre sikt". Detta, säger man, skall ses mol bakgrund av de stora svårigheter såväl i nuläget som pä längre sikt som Statsföretag befinner sig i.

De svårigheter Statsförelag har rent ekonomiskt får ju ses mot bakgrunden av de stora investeringar som företaget gjort och som jag tidigare redovisat. De problem som är konjunklurbelingade är, sä långt jag har kunnat bedöma, inte större för Statsföretag än för många privata företag, och f ö. följs de här ekonomiska sakerna mycket noggrant. Vidare kommer vi ju här i kammaren att få ta ställning lill Statsföretags årsredovisning, och någon särskild utredning anser vi därför inte nödvändig.

Reservationen 5 är en samlad borgeriig reservation; som vi hörde ansluter sig också vänsterpartiet kommunisterna lill den. Där krävs, vilket vi också hört här i dag, att vi särskilt skall beakta möjligheterna alt lokalisera statliga industriprojekt till Gotland. Och så önskar man att vi skall ge Statsföretag i uppdrag att inventera och la fram indusiriprojeki som lämpar sig alt lokaliseras lill Golland.

Från utskottsmajoritetens sida menar vi att lokalisering av industriprojekt till Gotland skall ingå som ett naturligt led i den fortsatta regionalpolitiska planeringen. Alt ge Staisförelag ett sådant uppdrag kan inte vara motiverat. Del är väl ändå inle meningen att vi skall överlåta på Statsföretag att å våra vägnar driva den regionalpolitiska planeringen? Men vi har frän socialdemokratiskt håll absolut ingenting emot en satsning på Golland, det vill jag besläml ha sagl ifrån.

I reservationen 3, som bygger på en motion från vänsterpartiet kommunisterna, kräver man ett samgående mellan två angivna industrier i Ljusdal, båda inom träbranschen, för all om möjligt uppnå ett bättre sysselsättningsläge i regionen. Att detta inle är heli tillfredsställande tror jag mig vela efter att ha varit med vid ett utskottsbesök däruppe för något år sedan, men all vi här i riksdagen skulle ingripa med anvisningar, som motionärerna kräver, anser vi inte möjligt. Om företag skall sammanslås däruppe, så får vederbörande förelag själva la de initiativ som behövs.

1 reservationerna 4,6, 7 och 8 - alla från vänsterpartiet kommunisterna -lar man upp kraven på statliga indusiriprojeki i Värmland, Västmanland och Västernorrland. Alla har det gemensamt att man reser krav på statliga indusirisalsningar som skall finansieras av medel från allmänna pensionsfonden. En samlad plan skall göras för denna utbyggnad, menar man.

Kravet på att allmänna pensionsfondens pengar i stor utsträckning skulle användas för all finansiera nya statliga industrier har vi helt nyligen behandlat här i kammaren. Motiven till att vi går emot detta krav är därför välkända, och jag behöver inte upprepa dem här i dag. Sysselsättningsfrågan är ytterst viktig; på den punkten har vi inga delade meningar. Men hur den skall lösas får i första hand prövas och övervägas i samband med länsplaneringsarbetet. Några detaljanvisningar om i vilka projekt allmänna pensionsfonden skall gå in menar vi att riksdagen inte skall ge.

Fru talman! Vi har i detta utskottsbetänkande haft att ta ställning till en rad andra motionsyrkanden, men jag avstår åtminstone nu från att kommentera dessa. Skulle det visa sig nödvändigt, får jag återkomma.

Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Fru talman! Herr Bengtsson i Landskrona kritiserade den nedskärning
av anslaget som vi föreslagit från moderat häll - vi förordar 700 milj.
kr. i stället för 1 500 milj. kr. - med orden: "Man kan inte tänka sig
all gä längre-- ." Jag underströk faktiskt, herr Bengtsson, i mitt an
förande att vi inte gör anspråk på att ha träffat exakt rätt -jag uttryckte
mig på det sättet. Det måste innebära att vi kan tänka oss en justering
också uppåt. Men samtidigt underströk jag att för att vi skall kunna
gå med på det måste vi ha ett säkrare beslutsunderiag än det som vi
har nu - det som man fick i propositionen och det som vi fått som
ytteriigare kompletterande upplysningar i utskottet.

Jag föreställer mig alt herr Bengtssons formulering går tillbaka på hans uppfattning att vi under alla förhållanden och i alla sammanhang skulle ställa oss avvisande till statlig företagsamhet. Man tycker kanske att herr Bengtsson, som har följt dessa debatter i många år, borde veta att del inle är fallet. I de sammanhang där vi menar att det ligger väl till för en slailig företagsamhet har vi medverkat och förklarat att del kan falla sig helt naturligt att staten har hand om vissa aktiviteter.

Herr Jörn Svensson förebrådde ju rent av de andra partierna - socialdemokrater och borgerliga partier - för att vi spelade under täcket med varandra, all vi arbetade inom ramen för denna biandekonomi som del lalas om så myckel i ekonomisk debait här i Sverige. Del synsättet skiljer sig helt från det som herr Bengtsson i Landskrona nu gjorde sig lill lolk för.

Belräffande reservationen 2, om ytterligare insyn i de statliga företagen, menar jag också att man har anledning att konstatera, när herr Bengtsson säger all de här sakerna följs mycket noga, att vår skepsis kan vara motiverad. Bakom denna skepsis ligger erfarenheten från Stålverk 80, om vilket man för någon tid sedan också sade att allt var under god kontroll och följdes noga. Men vi vet hur det låg till.

163

Nr 96                   Hert SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Torsdagen den       talman! Jag sade väl inte direkt, herr Regnéll, att de fyra partierna

1 april 1976        spelade under täcket med varandra. Jag bara konstaterade all de moderaia

--------------- attackerna mol staisföretagsamheten som herr Regnéll själv påpekade, inte

Teckning av aktier i bottnar i någon annoriunda syn pä den nuvarande företagsamheten.
Statsföretag AB, Dess roll accepterar man ju. Men de demagogiska och ideologiska ai-
m. m.                tackerna mot statlig företagsamhet passar ju in mycket bra på vad so-

cialdemokraterna vill ha, nämligen just en sådan här buse all måla på väggen. Och ni erbjuder er ju självmani au spela den rollen - på eu för socialdemokraterna myckel effektivt sätt.

Jag begärde emellertid inle ordet för att säga detla. Del var för alt jag i herr Bengtssons yiirande - han är ju företrädare för regeringspariiei här - spårar en myckel beklämmande brist på perspektiv på vad statlig företagsamhet skall vara, vilka syften den skall tjäna.

Enligt herr Bengtsson skall man inte göra någonting speciellt åt Ljusdal, man skall inle göra något speciellt åt Värmland och man skall inle göra något speciellt åt Västmanland. Vad skall man över huvud tagel ha statsföretagen till om man inle skall använda dem i en aktiv sysselsättningspolitik, om man inte skall sälla dem i relation till del stora nationella problemet som den växande arbetslösheten och undersysselsältningen på sikt utgör? Skall staisföretagsamheten vara en kopia av den privata, med samma kortsiktiga profitinriktning, samma snäva programmering ulan några som helst större samhälleliga mål och ambitioner? Eller skall den vara ett instrument för verkligt samhällelig omvandling? Skall den vara ell instrument som kan användas för all gradvis introducera en ny syn på vad samhällelig ekonomi, ekonomisk tillväxt, skapande av arbete och produktion har för ändamål?

Vi menar att det vore helt i linje med arbetarrörelsens gamla klassiska strävanden - och delta säger vi även om vi i många fall ser annorlunda på dessa ting än den socialdemokratiska delen av arbetarrörelsen - att se staisföretagsamheten i den senare rollen, att se den som ett möjligi inslrumenl för en ambitiös förändring av den kapitalistiska produktionsordningen mot en framlida socialistisk.

Vad jag tycker är beklämmande och avslöjande, jag upprepar det, är alt i herr Bengtsson framställning lyser varje tillstymmelse till sådant större perspektiv med sin absoluta frånvaro. De tycker jag ur arbetarrörelsens synpunkt är något olycksbådande, därför att det visar att dess idéarv tydligen är ganska uttunnat hos regeringens förespråkare här i dag.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:

Fru talman! Herr Regnéll säger alt han inte uttalat kategoriskt att

de 700 miljoner somman är beredd att gå med på som ett aklieägartillskott

i Statsföretag är den absolut exakta och slutliga siffran han skulle kunna

länka sig. Det låter ju bra i och för sig. Men jag vill ändå göra herr

164                   Regnéll uppmärksam på att om man nu bara går halva vägen, som mo-

deraterna i sin reservation har föreslagit, kommer detta otvetydigt att innebära all många av de nya sysselsättningstillfällena kommer att falla bort. Jag är också rädd för att den halva satsning som därmed faller bort skulle få menlig inverkan också på andra områden. Därför skulle jag naturligtvis vara mycket tacksam om herr Regnéll tänkte om rätt snabbi för all kanske komma på samma linje som vi andra.

Herr Svensson i Malmö säger att vi socialdemokrater inte har några perspektiv på den statliga företagsamheten och inga perspektiv över huvud taget när vi nu går emot vad vänsterpartiet kommunisterna kräver i olika motioner: satsningar i Värmland, satsningar i Västernorrland och satsningar i Västmanland. Jag tycker nog att det ligger perspektiv på allt det som vi tid efter annan företar oss. I det program som vi nu lägger fram och har att ta ställning till i dag ligger 3 000 nya arbetslillfällen som främst kommer de norra delarna av vårt land till godo. Det tycker jag faktiskt är värt alt notera.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Fru talman! I det utskott som tidigare handlade näringslivsfrågor, det gamla bankoulskottel, hade vi som ledamot också nuvarande landshövdingen Hagnell. Han brukade redan pä den tiden redovisa hur antalet i statlig regi sysselsatta människor uppe i Norriand hade gått ner undan för undan. Det var inte bara fråga om dem som var sysselsatta i industriell verksamhet utan totalt sett. När man nu tar del av det investeringsprogram som Statsföretag räknar med under fyra eller fem år framåt och ser att 3 500 milj. kr. skall användas för ersättnings- och rationaliseringsinvesteringar frågar man sig onekligen om inte dessa ralionaliseringsinvesleringar i .rätt stor utsträckning måste resultera i att man sysselsätter färre människor än f n. Detta är bakgrunden till att vi bra gärna hade velat se ett resultat för varje förelag, uttryckl dels företagsekonomiskt i den vinst som slår all göra på de nedlagda pengarna, dels också ett besked om hur sysselsättningen skulle påverkas av delta.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Herr Bengtsson i Landskrona och jag har nog litet olika definition pä vad som menas med politiska perspektiv, märker jag, och därför skall vi kanske inle fortsätta den semantiska delen av diskussionen.

Del är klart alt man med tillfredsställelse noterar de 3 000 nya arbetstillfällena. I det stycket går vi sida vid sida med herr Bengtsson. Vi har inte ställt några andra förslag än de äskanden som Statsföretag och departementet där har gjort. Men man skall inte dra några stora växlar på dessa 3 000 arbetstillfällen och framställa dem som något stort nationellt utvecklingsprogram. Det är ju ändå en liten bil i det hela, egentligen bara vad som behöver nyskapas för att man över huvud tagel skall kunna följa med i den statliga företagssektorn. Äv.en den statliga företagssektorn tappar ju pä grund av rationaliseringar.och strukturförändringar ett betydande antal arbetstillfällen varje år. Därför är detta

165

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

så all säga bara ett nödvändigl komplement som måste till för alt hålla det hela vid makt.

Vad jag fäste mig vid är att herr Bengtsson aldrig talar om den statliga företagssektorn annat än i mycket traditionella, låt oss säga borgerliga, kapitalistiska termer. Han talar aldrig om den som om den skulle eller borde ha en annan långsiktig, större nationell målsättning än den som vilket privatkapitalistiskt företag som helst skulle ha. Han talar inle om vad den skulle kunna innebära, vad den nödvändigtvis måste innebära, om vi vill pä sikt lösa det stora nationella problemet med arbetslösheten och det stora maktproblem som består i en förändring av den ekonomiska maktstruktur och produktionsordning som sedan hundra är råder här i landet. Om detla gamla mål för arbetarrörelsens historiska strävan talar herr Bengtsson ingenting, och han sätter heller inte de här instrumenten i någon relation till det. Och det menar jag är litet av ett ideologiskt fattigdomsbevis.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle: Fru talman! Det är ju ändå pä det sättet att vi undan för undan har flyttat fram positionerna för den statliga företagsamheten. Vi tar nu ytteriigare ett steg. Ett stort projekt - Stålverk 80 - är på gång. Är inle detta något av långsiktiga målsättningar, herr Svensson i Malmö? Om sä inte är fallet, har jag svårt att förstå det hela.

Sedan sade herr Regnéll att vi uppenbarligen också rationaliserar bort en del sysselsättningstillfällen genom att en stor del av de pengar som vi i dag diskuterar om kommer att användas i rationaliseringssyfte. Ja, det är naturiigtvis nödvändigt för de statliga företagen som för alla andra företag att hålla sig rationella för att kunna vara konkurrenskraftiga både nationellt och internationellt. I mycket stor utsträckning måste vi ul och konkurrera på den internationella marknaden. Men ser man det i ett något längre perspektiv, herr Regnéll, kan man ändå konstatera att antalet anställda inom Statsföretag ökat, frän ungefär 34 000 år 1970 till omkring 45 000 i dag. Med den satsning som nu är aktuell skulle vi år 1979 komma upp i ungefär 48 000. Så nog händer det någonting på detta område.

166

Herr industriministern JOHANSSON, som meddelat att han i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara herr Burenstam Linders (m) den 6 februari anmälda interpellation, 1975/76:110, om statliga företag, erhöll ordet och anförde:

Fru talman! Debatten har hittills varit mycket stillsam och balanserad. Jag hoppas att det skall fortsätta, åtminstone under detta dygn.

Innan jag lämnar mitt interpellationssvar vill jag gärna kommentera något av den föregående debatten, nämligen det som handlar om de investeringar som nu förestår för Statsföretags vidkommande.

Det framgår klart av den redovisning vi lämnat i propositionen att investeringsprogrammet för de närmaste fyra åren har ungefärligen sam-

ma omfattning som under de fyra förflutna åren. Del har varit en aktiv invesieringsperiod. Inle minst NJA har varit föremål för betydande uppmärksamhet.

Invesleringarna har omfattat mellan 8 och 10 96 av de totala industriinvesteringarna i värt land. Det betyder att det investeringsutrymme som Stalsförelagsgruppen tagit i anspråk är mer än två gånger så stort som det sysselsältningsial som Statsföretagsgruppen representerar.

Framöver har vi först och främst de investeringar som vi har presenterat, som kommer att vara av ungefär samma storleksordning - 8 ä 10 96 av de förväntade totala industriinvesteringarna. Men därtill kan naturligtvis komma att läggas investeringar som vi föreslår genom proposition om Stålverk 80, investeringar och åtaganden som blir statens genom vår varvspolitik, investeringar som kommer i fråga om riksdagen godtar oljepolitiken. Del är klart att ramen och de anspråk som ställs på staten därmed ytterligare vidgas. Statsföretag lar därmed i anspråk en ökande del av det totala investeringsulrymmet.

Vad som har glatt mig under den här debatten har varit den enighet som ändå råder om nödvändigheten av alt staten engagerar sig i företagsverksamhet, framför allt av sysselsättningsskapande skäl. När det gäller företag som har råkat i besvärligheter - jag tänker på varven -skulle ingen annan än staten kunna slå beredd alt ta över verksamheten och skydda sysselsättningen, vilket är av utomordentlig betydelse för åtskilliga regioner. Det råder uppenbariigen inga delade meningar om det riktiga i att staten lar pä sig också företagarrollen.

Men det kan också finnas andra motiv. Låt mig som exempel ta ett område som nu är föremål för uppmärksamhet och som finns upplaget i den investeringsplan som under hand har presenterats. Det är det petrokemiska området - en utlöpare, kan man säga, på oljepolitiken. Där har vi i dag en självförsörjningsgrad - produkter frän egen industri alltså - på bara 20 %. Det gör oss naturligtvis utomordentligt sårbara, vilket visade sig under den energikris som vi helt nyligen upplevde.

Visst är det angelägel att vi så snart som möjligt kommer till rätta med en del av de här problemen. Därmed väntar oss stora kapitalanspråk. Man kan lösa frågan delvis genom ett samarbete mellan det statliga Berol Kemi och privata och kooperativa företag - det pågår sådana diskussioner. Det har pågått diskussioner om att bygga crackers, men det kostar mycket pengar. Helt nyligen har de privata förelagen sagl all deras kapitalui-rymme inte är tillräckligt för att de nu skall kunna medverka i en sådan utbyggnad, och man har skjutit på projektet.

Detta är en olägenhet från många synpunkter. Dels får vi inte den tillväxt inom sektorn som är viktig, dels får vi inle del sysselsättnings-lillskoll på västkuslen som i dag framslår som uiomordenlligt angeläget. Vi känner lill varvsutvecklingen. Vi har presenterat ett program som innebär en nedbantning av varvens produktion och därmed sysselsättning, vilket i mycket hög grad drabbar framför allt Göteborg; men också de övriga varvsorterna kommer in i bilden. Nedbaniningen måste genom-

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

167

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

168

föras under den närmaste tre-fyraårsperioden. Då är det sannerligen viktigt att man undersöker förutsättningarna för att få fram ny sysselsättning.

Det är ell känsligt område. Skulle jag inbegripa också Boräsregionen - eller Sjuhäradsbygden - måste jag säga mig att det inle förefaller som om den där dominerande industrin, tekoindustrin, skulle kunna ge oss nya tillskott av sysselsättning. Vi får vara tacksamma om den kan behålla ungefär den omfattning den har - kanske får vi förutse en viss minskning.

Vad jag vill komma fram till är att vi av skilda skäl, som jag har angivit, har intresse av alt den petrokemiska industrin byggs upp. Vi har också intresse av att vi sä snart som möjligt får nya sysselsättnings-tillskott i väslkustregionen. Här står vi plötsligt inför två basindustriella uppgiflsomräden, viktiga industriområden - petrokemin och varven - där intresset riktas mot staten och anspråk ställs på staten att engagera sig och se lill att investeringarna kommer lill slånd sä skyndsamt som möjligt. I Statsföretags programuppläggning ingår all i samarbete med sitt dotterbolag så snart som möjligt sätta i gång utbyggnaden av den petrokemiska industrin. Det är ett program som kostar omkring 600 milj. kr. i en första etapp, vilket Statsföretag och Berol Kemi själva får ta på sig.

Vad innebär då detta, herr Svensson i Malmö? Det innebär att utifrån ändamålsenliga utgångspunkter, utifrån det angelägna i att våra basindustriella verksamheter kan expandera, utifrån det mycket angelägna i att vi kan upprätthålla en sysselsättning och helst expandera den måste vi från samhällets, statens, sida engagera oss i en företagsverksamhet eller i fiera grenar av företagsverksamheten. I detta sammanhang är alltså inte statlig verksamhet självändamål. Den fyller en utomordentligt viktig uppgift. Detta är naturligtvis samtidigt något som ingår i en långsiktig politik.

Men är del sä egendomligt, herr Svensson i Malmö, om även andra partier än del socialdemokratiska och möjligtvis det kommunistiska är beredda att ställa sig bakom en sådan politik? Vi har kommit dithän i vår samhällsutveckling, också när det gäller den industriella utbyggnaden, att man även pä borgerligt håll är beredd att acceptera långtgående samhällsålaganden i form av statsägd verksamhet. Jag tycker inte alt vi bör skämmas över eller avvisa den samverkan som vi pä del sättet kan uppnå för att befordra utvecklingen i vårt land.

Vi har kanske varit de aktivaste i det här avseendet. Vi har sagt att denna utveckling varit att emotse och att anspråken på en statlig medverkan i den industriella utbyggnaden kommer att gå alll längre och längre, för att vi skall klara de regionalpoliliska problemen och en expansion av viktiga områden, framför allt de mest kapilalkrävande. Vi är beredda all fortsätta med en sådan politik.

Nog kan vi väl vara överens om att industriinvesteringarna i allmänhet hör till det allra nödvändigaste under de närmaste åren framöver. Det har dokumenterats inte minst i den långtidsutredning som för kort lid sedan presenterades. Att vår exportindustri måste fä utrymme för in-

vesteringar som gör det möjligt för denna del av vårt näringsliv all bibehålla sin effektivitet och därmed konkurrenskraft är en uppfattning som omfattas av praktiskt taget alla. I strävandena att klara våra bytesbalansproblem är det til syvende og sidst vår exportförmåga som skall ge resultat. Då är det väl rimligt all även de statliga företagen får möjligheter att investera i tillräcklig omfattning.

Ta LKAB:s situation som exempel, detta LKAB med, som vi alla är medvetna om, höga kostnader och ett relativt högt löneläge! Hur skall denna gruvverksamhet kunna konkurrera med gruvbrytningen i Afrika, i Sydamerika och i en rad andra länder där löneläget och kostnadsläget över huvud taget är bara bråkdelen av det vi har? Man kan snabbi konstatera att LKAB:s möjligheter hittills har legat i en effektiv organisation, investeringar i ny utrustning och ny teknik, duktiga människor på alla befattningar. Här föreslår ett investeringsprogram som jag gissar kommer alt ligga ungefärligen vid 2 miljarder under den närmasie fyraårsperioden. Det är nödvändiga investeringar för att företaget skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft.

Jag förstår mig inte riktigt på herr Regnéll. Han säger alt det är nödvändigt att Statsföretag får möjligheter all genomföra sina investeringar, men han vill begränsa dem till hälften. Samtidigt säger herr Regnéll att han inte på något sätt vill begränsa den tillväxt i de här företagen som, enligt Statsföretags uppfattning, kan ge ca 3 000 nya jobb. Men hur skall den ekvationen gå ihop? Man vill begränsa det kapilallillskotl på 1 500 miljoner som Statsföretag begärt till något mindre än hälften, men samtidigt förväntar man sig att Statsföretag med dessa medel under den fyraåriga invesieringsperiod som ligger framför oss ändå skall klara uppgiften att fä ett sysselsäitningstillskott och vinna den effektivitet som vi eftersträvar.

Jag kan garantera herr Regnéll att de förslag till invesleringsuirymme för den närmaste fyraärsperioden som dotterföretagen presenterade för Statsföretag blev i den första omgången mycket hårt pressade vid Statsföretags granskning och därefter nagelfarna av en gemensam arbetsgrupp i kanslihuset, där finansdepartementet, industridepartementet och Slaisförelag var involverade i arbetet för att se hur långt det kapitalbehov som här kommer att föreligga kunde pressas ned; Det är resultatet av detta arbete som här kommit fram.

Nu säger herr Regnéll att Statsföretag får 1 500 milj. kr. och att företaget inte behöver stå och stampa i obligationskön. Jag känner herr Regnéll sedan läng lid tillbaka och är medveten om den samvetsgrannhet med vilken han söker granska våra proposiiioner och förslag. Del förvånar mig därför litet grand att han inte har upptäckt att det av uppställningen i propositionen klart framgår att upplåningsbehovet för Staisförelag under den närmaste fyraårsperioden ligger pä inte mindre än 4 600 milj. kr.

Den summan lär Statsföretag inte fä utan att pä samma sätt som andra stampa i obligationskön och andra köer.

Herr Regnéll borde också hålla med om att i den mån vi ger Slaisförelag

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga Jöretag

169

Nr 96                 en solidilet som är ganska rimlig - och moi det har herr Regnéll inte

Torsdaeen den    "' '8 ~   '  " solidileten är angelägen för all Statsföretag

1 aoril 1976        verkligen skall kunna genomföra den upplåning som är en förutsättning

--------------- för att investeringsprogrammet skall kunna klaras av.

Teckning av aktier i Jag tror också att del är riktigt - och inte heller där har herr Regnéll
Statsföretag AB, någon annan uppfattning - att förutsätta en relativt normal lönsamhet
m. m.                för Statsföretagsgruppen såsom den har varit under den senaste fyra-

Om statliga Jöretag

årsperioden. Det ger dä utrymme för en självfinansiering som jag tycker ligger högt. Under den här fyraärsperioden har den varit inle mindre än 5,3 miljarder kronor. Det betyder sannerligen att den verksamhet som bedrivs måste vara effektiv.

Det krävs dä också att vi ger Statsföretag tillfälle till en sä fri hantering som möjligt.

Hur långt skall man gå i styrning? Ja, det är en diskussion som naturligtvis kan föras mycket långt. Jag har den uppfattningen att vi inle skall begränsa Statsföretags handlingsfrihet. Vi bör ge Statsföretag en vid ram för att investeringsprogrammet i samarbete med dotterföretagen skall kunna genomföras.

Det är klart att vi har möjligheter all ange ramar för verksamheten, men vi bör undvika att detaljreglera.

Vi kan naturligtvis ge uttryck för önskemål om åtaganden från Statsföretags sida. Det är mycket möjligt att vi då det gäller den grundtextila verksamheten kommer att hemställa till företaget om åtaganden, som naturligtvis kan bli påfrestande men som från andra synpunkter - inle minst av försörjningsberedskapsskäl - kan komma att framstå som utomordentligt angelägna.

Del är klart att vi i något fall också kan gå mycket längre -jag åberopar

gärna Stålverk 80 - i ett näringspolitiskt och regionalpolitiskt åtagande.

Men i princip bör vi ändå ge ett mycket omfattande handlingsutrymme

åt Statsföretag. Självfallet skall vi följa verksamheten noga och också

se lill alt de mål som vi ställer upp så långt möjligt kan uppfyllas.

Jag skall inte heller säga mycket om insynsfrågan. Jag kan helt instämma i det uttalande som herr Bengtsson i Landskrona har gjort. All den öppenhet som är möjlig skall vi självfallet realisera. Jag har också tidigare, som herr Andersson i Örebro åberopade, uttalat den mycket bestämda meningen att vi så långt vi kan skall lämna en redovisning för alla de förelag som staten är delägare i. Del är beklagligt att vi inte redan under fjolåret fick tillfälle all lämna en sådan öppen redovisning. Fru talman! Låt mig så gå över till del interpellationssvar som jag har för avsikt att lämna lill herr Burenslam Linder i anslutning till denna debatt. En del av de frågeställningar som har tagits upp här kommer att besvaras i mill interpellationssvar lill herr Burenstam Linder. Herr Burenstam Linder har frågat mig

1.   hur jag bedömer Statsföretags ekonomiska ställning och utsikter,

2.   efter vilken näringspolitisk princip olika utvidgningar inom den stat-170                              liga företagsamheten äger rum.

1.    vilka erfarenheter jag drar av misslyckandena inom olika statliga förlusiförelag såsom Sonab, ESSBO och Svenska utvecklingsbolaget,

2.    vilka åtgärder man vidtar för att de anställda i dessa företag skall garanteras sysselsättning samt

3.    hur jag ser på de finansieringsproblem som gör sig gällande om regeringen förverkligar olika planer som nu diskuteras på omfattande industriella statliga satsningar utöver det program som inryms i nyemissionen till Statsföretag.

Stalsförelagsgruppen har sedan starten år 1970 genomgått en genomgripande omvandling och expansion. Omsättningen, som år 1970 var ca 3,6 miljarder kronor, uppgick år 1975 till ca 8 miljarder kronor. Under samma tid har anlalel sysselsatta inom gruppen ökat från ca 34 000 lill ca 45 000 personer. Resuliaiei har från år lill år varierai myckel kraftigt bl. a. beroende på del stora inslaget av konjunkturkänsliga företag. Under högkonjunkiurårei 1974 uppgick företagsgruppens samlade vinst före bokslulsdispositioner och skatter lill närmare 1 000 milj. kr. För år 1975 beräknas motsvarande vinslresultai till 321 milj. kr. Nedgången av vinsten kan tillskrivas det ändrade konjunkturiäget. Till detta belopp skall emellertid läggas lämnade lagerstöd. För innevarande år kan vi inte räkna med någon större resultatförbäiiring för gruppen, eftersom konjunkturförbättringen för flera tungt vägande företag väntas slå igenom först under andra halvåret.

Genom alt en stor grupp statliga företag hålls samman inom Statsföretagskoncernen har förutsättningar skapats för en effektivare samlad verksamhel inom denna förelagsgrupp. Statsmakterna har i denna grupp erhållit ett kraftfullt industripolitiskt inslrumenl för sysselsättningspolitiken och den industriella utvecklingen. Det övergripande målet för gruppen är att under krav på lönsamhet tillgodose för samhället angelägna industripolitiska önskemål. Jag inlägger i detta all förelagsgruppen som helhet skall kunna uppvisa en godtagbar lönsamhet. Man har vid bedömningen av Slatförelagsgruppens verksamhet all ta hänsyn till alt flera av företagen har tillkommit eller övertagits för att klara sysselsältnings-och regionalpolitiska problem, varför man inte kan räkna med att varje enskilt förelag i gruppen under varje verksamhetsår måste uppvisa vinst för att motivera sin existens, även om detta självfallet är målet.

I fråga om förelagsgruppens expansion är utvecklingen av basindustrierna gruppens f n. viktigaste uppgift. Med basindustrierna avser jag de tunga branscherna skogsindustri, järn- och stålindustri, olje- och pe-troindustri och varvsindustri. I propositionen 1975/76:99, som ligger lill grund för det utskottsbetänkande som riksdagen behandlar i dag, beskrivs invesieringsutvecklingen för Staisförelag under fyraårsperioden 1976-1979. Investeringsprogrammet omfallar sammanlagl 5 500 milj. kr. Programmet är huvudsakligen inriktat på gruv- och stålindustri, skogsindustri och petrokemisk industri. Om investeringarna genomförs ökar därmed våra möjligheter all på ell bättre sätt ta till vara värt lands råvarutillgångar och skapa förutsättningar för vidareförädling, inte bara

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

171

Nr 96                 inom Stalsförelagsgruppen utan inom svensk industri som helhet, vilket

Torsdagen den självfallet varje enskilt företag inom Siaisföreiagsgruppen har au beakta.
1 anril 1976           Burenslam Linder har också ställt en fråga som rör tre företag,

---------------    nämligen AB Sonab, Svenska bomaterial AB och Svenska utvecklings

Teckning av aktier i AB. Dessa företag har svåra ekonomiska problem. Utredningar pågår och
Statsföretag AB, rekonstruktionsätgärder håller på att vidtas som på sikt avses ge företagen
in. m.                ny stadga på samma sätt som tidigare skett exempelvis i fråga om Kalmar

Om statliga förelag

verkstads AB och SMT-Pullmax AB. Vad gäller utvecklingsbolaget behandlas della bolags framlida verksamhet i den nyligen till riksdagen lämnade propositionen 1975/76:151.

Statliga företag som står inför nödvändiga rekonstruktionsätgärder kan lika litet som andra företag ge garantier för fortsatt sysselsättning för alla sina anställda. Men jag vill starkt framhålla att om personalminskning måste ske vid ett statligt företag bör en plan göras upp för hur den berörda personalen skall kunna beredas andra sysselsättningar. Inom de angivna företagen arbetar särskilda arbetsgrupper med sådana planer.

De erfarenheter som kan dras av utvecklingen inom de nämnda förelagen, och även av tidigare fall av samma slag, är att statsägda företag på samma sätt som andra företag och av likartade skäl kan komma i akuta ekonomiska svårigheter. Det är en allmän erfarenhet att skyndsamma åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med sådana svårigheter. Jag vill framhålla att alla tre förelagen befinner sig i ett aktivt skede av rekonstruktion och ekonomisk omdaning, och det går inte att nu göra några säkra prognoser. Företagen behöver framför alll få tillfälle att arbeta med sina problem. Jag lägger i sammanhanget stor vikt vid en samverkan mellan företagsledning och de anställda. Erfarenheterna visar all företrädarna för de anställda i deras organisationer har en mycket realistisk syn på företagens möjligheter. Det kan inle uteslutas att rekonstruktionsarbetet leder lill begränsningar i företagens omfattning. Pä sikt är det angeläget att företagen blir normalt lönsamma för alt kunna erbjuda trygghet och arbetstillfredsställelse för de anställda.

Slutligen frågar herr Burenstam Linder om finansieringen av de investeringar som kan bli akluella utöver del program som inryms i nyemissionen lill Statsföretag. Utredningar pågår om vissa sådana projekt, och först när dessa är färdiga finns material för bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas. Jag anser det inle möjligt att ta upp en hypotetisk diskussion om finansieringen av projekt som regeringen inte har fattat beslut om. Om och när sådana beslut fattas kommer i vanlig ordning riksdagen att föreläggas förslag därom.

Allmänt kan sägas all under den närmasie liden lorde industriinve
steringarna behöva la i anspråk en större andel av del lotala invesle-
ringsutrymmet för att vi skall kunna hävda svensk industris konkur
rensförmåga. Så räknar exempelvis långtidsutredningen med att indu
striinvesteringarna fram till 1980 kommer att öka med 5-6 96 årligen.
Med hänsyn till energiförsörjningens och basindustriernas betydelse för
172                   vårt näringsliv framstår det som angeläget alt de får ta en rimlig andel

av ökningsuirymmei i anspråk.

Hert BURENSTAM LINDER (m):

Fru talman! Den fråga som vi f n. diskuterar. Statsföretags nyemission om 1 500 milj. kr., ingår som en bit av en helhet, där helheten är socialdemokraternas mycket medvetna ansträngningar att på olika håll i del ekonomiska livet utsträcka del statliga inflytandet. Vi är ju medvetna om hur den socialdemokratiska kongressen för sin del beslöt att läkemedelsindustrin och läromedelsproduktionen skall förstatligas. De meid-nerska löntagarfonderna och Landsorganisationens krav att all mark inkl. villatomter och familjejordbruk skall förstatligas ingår som andra led i denna helhet, kanske också den ganska njugga politiken mot de mindre förelagen. De är ju svårare att socialisera, men de kommer, om man svällföder dem, alt i allt högre grad läggas ned eller säljas till större företag.

Inför denna helhet finns det anledning alt ställa sig frågan vilka erfarenheter som finns av politisk direktstyrning av förelagsamhet. Vi vet ju all i de länder där man verkligen har prövat på del socialistiska ekonomiska systemet har följden blivit en enorm maklkonceniraiion och därmed också ell förtryck av medborgerliga fri- och rättigheter. Inte heller har den rent ekonomiska utvecklingen i socialistländerna kunnat mäta sig med den som ägt rum i de mera framgångsrika marknadsekonomierna. Del finns anledning att påminna om della när den socialdemokratiska loppen nu kommer med allt flera förslag som, om de förverkligades, skulle innebära att vi hamnade i ett socialistiskt ekonomiskt system. Ja, den socialdemokratiska partistyrelsen har också förra hösten uttalat "all vi steg för steg är pä väg från ett utpräglat blandekonomiskl samhälle lill ett samhälle där beslutsrätten över produktionsmedlen alltmer övergår till samhället".

Vad är då erfarenheterna från regeringens hittillsvarande försök med statligt företagande på väg mot en mera långtgående socialism? De senaste månadernas erfarenheter borde ha gett även socialdemokraterna god anledning lill eftertanke.

Låt oss först se på Statsföretags ställning. Låt mig då först säga att jag inte klagar på företrädare för detta företag. Jag har däremot vissa kritiska synpunkter på politiseringen av verksamheten i form av den socialdemokratiska näringspolitiken. I en intervju i Veckans Affärer den 5 februari 1976 säger också Per Sköld: "Men eftersom man från ägarsidan

drivit på i vissa frågor har vi blivit överansträngda. Därför måste

vi nu få ett betydande tillskoll av ägarkapiial om vi inte ohyggligt drastiskt ska tvingas skära ned investeringarna."

Redan av della citat förstår vi att situationen vad avser Statsförelag är en helt annan än den som Rune Johansson försöker frammana.

Tillskotiel av pengar behövs för alt fylla igen luckor från tidigare verksamhetsår snarare än för att finansiera nya, stora investeringar. Av de investeringar man planerar för nästa fyraårsperiod är det endast 2 miljarder och inie 5,5 som är expansionsinvesteringar. Av dessa 2 miljarder avser 700 miljoner program som redan är beslutade. Vad del egentligen

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

173

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

174

är frågan om är alltså expansionsinvesieringar till ett belopp av 1,3 miljarder kronor. Vi har alltså ett företag som behöver en nyemission på 1,5 miljarder för att kunna göra omfattande upplåningar för alt finansiera ett program på expansionsinvesieringar som är i. o. m. mindre än den här nyemissionen. Förklaringen är all pengarna behövs för att fylla igen luckor från tidigare verksamhetsår.

Det har varit en del resonemang om hur sysselsättningen skulle befrämjas genom dessa satsningar. Då skall vi lill att börja med påminna oss att det här investeringsprogrammet inte är tänkt att öka sysselsättningen med några 3 000, som herr Bengtsson i Landskrona och för den delen också industriministern sade. 1 propositionen uttrycker man sig lilel mera försiktigt. Där säger man att sysselsättningen under den här perioden kommer alt öka med 3 000 lill följd av dels de nyinvesteringar man länker sig, dels de program som redan tidigare är i gång. Del är alliså inle fråga om alt göra en nyemission för att öka med 3 000, utan det är - och det kan man se om man lusläser propositionen - snarare fråga om 1 600 nya arbetstillfällen.

Från socialdemokratisk sida säger man all moderalerna, som inle vill vara med på hela denna nyemission, saboierar sysselsättningen. Men man kan ju ställa sig ganska många frågor,

Indusiriminislern har ju själv varii med om att banta de olika investeringsplaner som kommit in ifrån dollerbolag till Statsföretag med ungefär 1,1 miljarder. Ur sysselsättningssynpunkt är del ju förskräckligt, Rune Johansson. Hur många sysselsättningstillfällen har inte ni tagit kål på genom den bantning ni gjort.

Jag skulle också vad gäller sysselsättningen vilja säga alt del största hotel mot sysselsättningen i framliden är illa underbyggda projekt, och illa underbyggda blir de när man, som i den här propositionen, inle presenterar verkligheten. Jag har försökt antyda det här och man kan klart utläsa del ur herr Skölds intervju i Veckans Affärer all de här pengarna behövs för alt fylla igen luckor snarare än till någon verklig dynamik och expansion. Det största hotel mol sysselsättningen kommer från illa förberedda, ej klart motiverade satsningar. Det har vi klart belägg för när vi ser erfarenheterna från Stålverk 80.

När man talar om sysselsältningsverkningarna, fru talman, måste man även fundera på vad som händer i form av minskad sysselsättning i andra förelag, t. ex. mindre och medelstora förelag, som inte får samma tillgång till kapitalmarknaderna på grund av alt staten med sin politik tränger ut sitt eget storförelag. Det är väl ingen socialdemokrat som är så illa underrättad att han inle måste inse att på de håll varifrån man drar pengar för att stoppa in i dessa hål där blir sysselsättningen mindre än annars. Rune Johansson sade för en stund sedan att del gäller för de statliga företagen att ha en större andel av investeringsmarknaden. Det innebär att man tränger ul någon annan. Vilka sysselsättningstillfällen försvinner där? Del måste man i alla fall i en rimlig kalkyl ta hänsyn till.

Framliden har alt göra med hur stabila dessa satsningar blir. Lönsamheten på de investeringar man länker göra beräknas bli mycket låg. Det sägs aldrig i propositionen, men det går att läsa ul, för man har uppgifter dels på självfinansieringen, dels på avskrivningsbehoven. Skillnaden mellan dem är vinslen efter skatt och utdelning. Och det är fan-lasliskt små belopp. Del måsle vara mycket dåliga projekt man tänkt satsa på. Det bådar inte gott för sysselsättningen om det är på det viset.

Dessutom har lönsamheten i Statsföretag varit låg, med undantag för 1974 då den var mer normal. Industriministern säger i sitt interpellationssvar lill mig att vinslen för 1975 kan beräknas bli 321 milj. kr. Men i Siaisföreiags bokslulskommuniké står del att en god bil av denna vinst beror på alt man ändrat lagervärderingsprinciperna i några dotterbolag. Del borde väl framkomma om man skall ge en korreki bild och vara iniresserad av all den insyn och öppenhel som indusiriminislern lalade om för en slund sedan.

Vidare borde man säga att om Statsförelag gjorde avskrivningar på återanskaffningsvärden - och det är ändå del man måsle göra om man inte gång på gång skall skjuta lill pengar för att fylla igen luckor - i stället för endast på inköpsvärdena på tillgångarna skulle föregående år ha inneburit en kraftig förlust för Statsföretag. Detta sägs inle i någon större klartext från-Statsföretags sida men om man frågar håller företagel med om del. Det skulle vara klädsamt om även industriministern kunde hålla med om all del är på del viset. Det är mot den här bakgrunden, att man måste ha en korrekt bild av verkligheten om man skall anslå pengar, som vi har framfört de synpunkter som finns i vår motion och i vår reservation nr 1.

Till erfarenheterna av det statliga företagandet hör inte bara det som jag just nu talat om utan också de senaste turerna av förvirrade statsråd som kommenterat alla planändringar vad gäller Stålverk 80. Vi får om några veckor tillfälle till en mera ingående debatt om stålverket, men del är ändå i detta sammanhang när vi talar mera i princip anledning att påpeka hur illa del kan gå när man av politiska skäl utan ordentligt underlag kastar fram ett sådant här projekt i en valrörelse. Så skedde med Stålverk 80 och nu, tre år senare, är detta projekt fortfarande på ritbordet sedan ett antal varianter av projektet har förpassats till papperskorgen. Att förfara på del sättet är utmanande, det väcker misstro hos allmänheten för politik och politiker och det utgör ell slöseri med knappa ekonomiska resurser.

Den 24 februari, dvs. tre dagar innan Edström avgick från NJA och regeringen kastade sig på en helt ny projektidé,, höll Rune Johansson ell anförande på melallinduslriarbelarnas järnbrukskonferens. Där talade herr Johansson såsom planhushållningens apostel trosvisst om Stålverk 80 - visserligen inte om den ursprungliga versionen, för den skrinlades ju i november förra året, men han talade trosvisst om hur det stålverk skulle vara utformat som man då planerade. Han lalade om valsverk som Krupp var intresserat av all bygga. Allt var frid och fröjd i detta

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

175

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB,. . m. m.

Om statliga företag

176

sammanhang när Rune Johansson talade den 24 februari. Visserligen konstaterade han - jag citerar från referatet i Metallarbetaren - all "en del .har ifrågasatt om projektet ska genomföras. Regeringens bedömning är att den utomordentliga regionalpoliliska och industriella betydelse som verket har gör del nödvändigt all. fullfölja planerna". Några dagar senare skulle planerna inle fullföljas. Några dagar senare var Krupp helt borta ur bilden. Hur begär socialdemokraterna egentligen att svenska folkel skall kunna la lalet om "planmässig hushållning" som nägoi annat än lomma ord när man ser hur dålig planmässighelen är? I socialdemokraternas näringspolitiska program som antogs i höstas nämns Stålverk 80 som ett exempel på hur strukturomvandlingen inom industrin sker "övervägt och planmässigt". Det framslår nu snarasi som ett dåligt skämt.

Till de senaste månadernas erfarenheter hör också Sonab. Turerna vad gäller detta förelag har varit så omskrivna att det inle finns anledning au göra några längre utläggningar. Fakta talar för sig själva.

Samma sak gäller situationen inom del statliga Utvecklingsbolaget. På några år har staten här gjort av med 170 milj. kr. av skaliebetalarnas pengar i rena förluster. Det bolaget har legat direkt under industridepartementets förvaltning, och Rune Johansson har här eu direkt eget ansvar. Hur skall man kunna klara en planmässig och övervägd strukturomvandling av svenskt näringsliv, om man inle kan klara ett litet utvecklingsbolag? Det är den fråga som tränger sig på.

1 min interpellation frågade jag om lägel i ESSBO eller Svenska Bo-material AB. Vi får nu höra av Rune Johansson att även denna företagsgrupp befinner sig i stora svårigheter och att en rekonstruktion görs. Det skulle vara intressant om industriministern ville göra en något fylligare framställning av läget i ESSBO, t. ex. i fråga om Nylands mattor som tidigare mycket diskuterades här i riksdagen. Hur är läget där f n., herr industriminister? I insynens intresse vill jag gärna vela det.

På riksdagens bord ligger en proposition om förenade fabriksverken. Här föreslår man att ett antal företag som tidigare inköpts för dyra pengar nu skall läggas ned.

Fru talman! För några månader sedan, i maj förra året, var Rune Johansson i Linköping på besök hos SAAB och när han gav sig därifrån gav han intervjuer. Del är intressant att i efterhand läsa vad han sade. Han uttalade att SAAB:s ledning har suttit med armarna i kors. Man har inte kunnat förutse all staten skulle urholka försvarsanslagen och har inte satsat tillräckligt på civil tillverkning. Han skrädde absolut inie orden när han kommenterade delta. Jag skall inte yttra mig om huruvida det som industriministern sade var rätt eller fel - det hör liksom inte hit - men jag undrar: Var är planmässighelen?

När man nu i propositionen om förenade fabriksverken läser att i statens eget förelag, som har gjort en del trevande försök att få en mera civil tillverkning, skall denna läggas ned och i stället företaget skall syssla helt med militär tillverkning undrar man om det rimmar med de olika

ganska magsiarka uttalanden som gjordes i Linköping i maj förra årel.

Självfallet finns det svagheter och misslyckanden i ell enskilt näringsliv. Det har jag alltid understrukit i alla debatter av den här sorten. På grund av dessa svagheter och misslyckanden behövs det en stat som utfärdar lagar och kontrollerar alt dessa efterlevs. Det behövs en ekonomisk politik för att utjämna konjunktursvängningar och motverka och hindra arbetslöshet. I vissa fall behövs också direkta statliga företagsinsatser, t. ex. för alt befrämja sysselsättningen av regionala skäl.

Enligt den socialistiska förkunnelsen skall man komma undan alla dessa svagheter genom att alltmera förstatliga. Men erfarenheten visar - och del är min poäng - att de privata förelagen i genomsnitt visat större livskraft och dynamik än de statliga. Framför allt är det lätt att se att den felfrihet som slailiga förelag enligt socialistiska visioner utmärks av inle föreligger i verkligheien. Del är den jämförelsen som är särskili intressant all göra, alltså mellan dogmernas felfrihet vad gäller statligt företagande och den verklighet man kan se, som är helt annorlunda. Det är de anspråksfulla utfästelserna som man har anledning att ställa mot verkligheten.

Del interpellationssvar som jag just har fått - och som jag också ber att få tacka för - är hållet i försiktigare ord än de som brukar användas i andra sammanhang. Vi får lära oss att ett antal statliga företag har svåra ekonomiska problem, att det inte går att göra säkra prognoser för utvecklingen i dessa företag, att personalminskningar i ställiga företag skall ske efter en plan.

Denna försiktighet är naturligtvis passande efter de senaste månadernas erfarenheter. Men jag är övertygad om att del inte behöver gå mänga limmar förrän vi får läsa i tidningarna all statsråden förkunnar att det behövs mera statlig planering av näringslivet.

Rune Johansson talade för den delen här tidigare om hur man skulle satsa på peirokemisk industri, oljeindustri och allt vad det var. Det är konstigt, tycker jag, all man kan göra dessa handfasta erfarenheter av hur svårt det är och hur litet verkligheten rimmar med de egna utfästelserna men ändå i samma sekund linjera upp nya utsvävningar. Det är oerhört svårt för mig alt förslå hur delta är möjligt.

Det är ju rent groteskt när socialdemokraterna med Rune Johansson i spetsen förkunnar all industridepartementet skall leda en planmässig utveckling av svenskt näringsliv, när man inte har klarat ens de egna företagen. Det anser man faktiskt inte själv alt man har gjort. len intervju i LO-iidningen för några veckor sedan förkunnar Rune Johansson följande:

"Jag blir mer och mer övertygad om att vi måste börja diskutera en omfattande generallösning, om jag får använda det uttrycket, för hela den statliga företagssektorn."

Ja, för mig får han använda uttrycket "generallösning", om jag bara begrep vad som menas med det. Innebär det att man så att säga skall förstatliga de statliga företagen för att få mera socialistisk planering av

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

\11

12 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 95-96

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

178

den redan socialiserade sektorn, eller hur skall del lolkas? Är det bara lomma ord? Vi är intresserade av att vela vad som menas med "generallösning". För bakom slällningslagandet i LO-lidningen måste finnas en känsla av att del sviktar någonstans.

För ett par år sedan skrev Rune Johansson ett brev till Statsförelags styrelse och utvecklade en del funderingar om hur de statliga företagen skall styras. Vad har hänt med detta? Rune Johansson talade om en s. k. sektorisering, men i ett anförande nyligen lalade Per Sköld mot en uppdelning av Statsföretag i olika sektorer. Han menade att det skulle leda till byråkrati.

Och hur är det f ö. med planmässigheten i att rekonstruera Sonab genom att dela upp det i tre förelag och alt rekonstruera NJA genom att slå ihop det med LKAB? Jag undrar hur det företagstänkande är som leder till att det lilla företagel skall delas upp i tre bitar men att de två gigantiska företagen skall slås ihop till ett.

När vi diskuterade Stålverk 80 i november i höslas sade Rune Johansson bl. a. följande: "Nu har vi kommit in i en situation där kostnads-stegringarna gett ett resultat som varit överraskande. Det har överraskat mig - som jag klart deklarerat vid något tillfälle."

När vi i december i höslas diskuterade det statliga utvecklingsbolaget
sade Rune Johansson bl. a. följande: "Vad var det dä som inträffade,
plötsligt och hårdfört, och som ställde oss inför helt nya problem i juni
månad?-- Vad som inträffade var alt det kom ett besked från Ut
vecklingsbolaget all man överraskats av all ell förelag       visade sig

vara på väg mol brakande förluster."

Ja, herr industriministern är överraskad, men länk sä myckel mera överraskad han skulle komma att vara om han hade alla förelagen i sin domvärjo i ell socialistiskt näringsliv och han hade mindre tid än han nu har att verkligen följa med vad som händer!

I min interpellation frågade jag efter vilken princip som utvidgningar av den statliga företagsamheten ägde rum. Av svaret framgår del alt principen är att utvidga förädlingen av råvaror i basindustrier. Nåväl, men den principen förklarar inte varför man skulle ge sig i kast med läkemedel, läskedrycker och läromedel, men låt oss ändå granska denna grundidé.

Råvaror har vi, och vi behöver förädla dem, men i vilken omfattning man skall göra det tål alt diskuteras. Basindustrier är oerhört kapital-intensiva och de fordrar ofta i sin tur en omfattande import av råvaror, t. ex. energi, olja. Frågan är om Sverige har internationell konkurrenskraft i en utveckling av den typ som Rune Johansson försökte skissera. Kommer vi att kunna behålla vårt höga löneläge i förhållande lill andra länder, om vi använder en alll större.del av våra resurser till en produktion som nästan lika väl kan göras i flertalet länder med myckel lägre löner? Rune Johansson var i sitt anförande här själv inne på idén om hur svårt det var att konkurrera med Brasilien och andra länder som han räknade upp och som hade mycket lägre löner.

Men det är inle lika svårt att konkurrera i alla branscher. Min uppfattning är att om vi skall behålla vårt relativt höga löneläge måste vi framför allt salsa på det tekniskt avancerade, innovationer, snilleindustrier.

På socialdemokratiskt håll är man antagligen medveten om della, och det är väl därför som man har försökt att starta - ehuru inle så framgångsrikt utvecklingsbolag. Men dilemmat för socialdemokraterna är att en sådan typ av förelagsamhet inle så lätt växer fram på politiskt kommando utan snarare på privat initiativ. Svällföder man innovationsrik industri, däribland de mindre och de medelstora förelagen, är della ell hot mot vår välståndsutveckling.

Som motiv för att del skall socialiseras brukar socialdemokraterna anföra inte bara behovet av mera planmässig styrning av ekonomin utan också all lönlagarna, "hela folkel", skall få bestämma. Ja, men i den helhet som det här gäller, med alla socialiseringsanspråk som socialdemokraterna f n. aktualiserar, är detta en viktig fråga. Jag känner inle att jag har något större medbestämmande, det måsle jag säga, när biljettpriserna på statens järnvägar höjs eller när portot höjs. Jag tror inle att svenska folket i övrigt heller gör det, även om dessa förelag är statsägda. Jag tror faktiskt inte heller att löntagarna känner något större medbestämmande därför all AP-fonden äger aktier, och jag tror inle heller all de anställda på NJA eller LKAB känner att de har mera inflytande än de anställda i privata företag.

I själva verket blir det en risk för all inflytandet i ell socialiserai näringsliv trots de vackra orden blir mindre. I ell socialistiskt näringsliv blir staten den helt dominerande arbetsgivaren. Det blir svårare alt hävda sig mot denna koloss, och redan nu kan vi ju se hur kallsinnig staten ofta är mol sina anställda. "Återigen samma schema. Information en minut i tolv - obefintligt samråd", skrev en av dem som berördes av den statliga utlokaliseringen nyligen. "Talet om företagsdemokrati är bara prat", tillade han. Lärarna protesterar f n. mot del bristande samråd som ägt rum inom ramen för olika aktuella förslag som gäller skolan, och del finns även många andra exempel.

Jag skulle vilja, fru talman, läsa upp ett citat ur en intervju som nyligen gjordes med LO-chefen. Här svär han - men jag antar att del är tillätet att citera Landsorganisationens ordförande även om han svär. Så här sade han:

"Jävligt behöva erkänna del men privata arbetsgivare ställer upp myc
ket bättre än stat och kommun       dom offentliga arbetsgivarna som

har en massa jävla ijänstereglementen osv. gör att Du blir prickad på olika sätt."

Även om man kan ha olika uppfattningar om det här språkbruket, tycker jag att bara en slutsats kan dras av innehållet i vad LO-chefen säger, och den är att det finns stora risker i att ha en helt dominerande, byråkratisk arbetsgivare med en massa tjänstereglementen, nämligen staten.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

179

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

Vi påminner oss t. ex. hur de anställda i de privata läkemedelsföretagen undanbad sig en socialisering men också hur herr Palme förklarade att man i en fråga som denna inte kunde låta de anställda få avgöra.

Här finns det en inneboende konflikt i det socialistiska budskapet. Att alla beslut skall fattas i politisk ordning och inte ute i ett enskilt näringsliv inskränker medbestämmandet för de anställda, det är min uppfattning. Vi kan ju se hur känslig frågan om medbestämmande i den offentliga sektorn är. Skall valresultatet inte sättas ur spel genom medbestämmanderätt för anställda, fordras klara inskränkningar och avgräns-ningar av detta medbestämmande. Ju vidare man gör den politiska beslutsapparaten, desto oftare kommer just denna konflikt att uppstå.

Fru talman! Av både ekonomiska och demokratiska skäl beslår del bästa systemet i att man har ett spritt, individuellt ägande, att man har ett enskilt näringsliv, verksamt med stöd av en vital företagsdemokrati och inom de ramar som statsmakterna uppdragit. Då får man - och det vill vi ha i Sverige - en statsmakt och inte en maklstal, som i ett socialistiskt näringsliv.

180

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Är det fel, frågade industriminister Rune Johansson tidigare i debatten, att de borgeriiga partierna och regeringen är överens om de stora linjerna beträffande den staisföretagsamhel som vi har? Överens är ni myckel riktigt också, trots herr Burenstam Linders skriande.

Jag skulle vilja säga att tillhör jag en arbetarrörelse som ändå som ell historiskt mål haft samhällets totala omvandling, skulle jag nog bli en smula skeptisk om gedigna borgerliga krafter var eniga med mig om siatsföreiagsamhetens roll. Statsföretagsamheten kan ju ha helt olika roller. Den kan vara just vad Rune Johansson egentligen osökt beskriver här, nämligen rollen av stödjare och uppföljare av ett kapitalistiskt näringslivsbehov - ell kapitalistiskt näringsliv som utvecklar en inneboende kris. Den kan också vara en nydanare, en samhällsomdanande faktor som ger den ekonomiska utvecklingen en ny dignitet.

När Rune Johansson anför exempel-i flera fall i och för sig tacknämliga sådana - på statlig företagsamhet är det emellertid inte precis några exempel som vittnar om alt statlig företagsamhet är särskilt avancerad eller går i spetsen för en viss samhällelig utveckling. Man talar om alt den skapar sysselsättning genom all la hand om och så all säga förslalliga varvskrisen - men det är en ganska defensiv uppgift, låt vara att den möjligen är nödvändig. Detsamma gäller när han säger all den statliga företagsamheten är en ambulansstyrka åt tekoindustrin.

Om man ser hur socialdemokraterna har reagerat pä förslag från vår sida om förstatligande av hela varvsindusirin, av oljeindustrin, av byggmaterialindustrins monopolföretag, av affärsbankerna, finner man att det har de vänt sig emot. De har sagt att det är onödigt, det vill de inle se.

I ett land som Frankrike är staisföretagsamheten, trots den borgerliga

regeringen, väl sä stor som i Sverige. De totala investeringarna i samhället de senaste åren har ju ingalunda varit särskilt stora på den samhälleliga sidan, utan de har varit väl så stora på den privata, såvitt jag förstår. Detta aren intressant belysning till herr Burenstam Linders resonemang. Man skulle ju tro att det totala statsmonopolet höll på att växa fram här, men hans skriande saknar verklighetsförankring i det faltet. Det är i själva verket markant hur blygsam den samhällsägda sektorn har varit.

Detta betyder alltså att vi här ser en statsföretagsamhet, som Rune Johansson beskriver den, som just kan sägas sakna större och långsiktiga nationella mål, som inte är nydanare och icke egentligen, om den bilden skal! hälla i framtiden, är en spjutspets för den ekonomiska demokratiseringen, som den borde vara.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

Hert REGNÉLL (m) kort genmäle:

Fru talman! En del av de invändningar som statsrådet Johansson hade att göra mot vad jag hade sagt i mitt första anförande har nog mist i tyngd sedan herr Burenstam Linder har hållit sitt anförande.

Vi fick bl. a. kritik för att vi från moderathåll hade velat pruta på de 1 500 miljonerna. Det ansågs att det innebar någon sorts sabotage. Detta är ju en underiig inställning, när man berömmer sig av att man själv i en andra instans har prutat pä det som redan dessförinnan var prutat av centrala statsföretagsgruppen efter det att man fått förslagen från de skilda egna företagen inom statsföretagsgruppen. Den attityden saknar helt logik.

Sedan talade också industriministern om vad jag hade sagt om solidileten - att den är besvärande låg. Därvidlag var det ett lämpligt svar när man erinrade om vad herr Sköld hade sagl i intervjun i Veckans Affärer - att man hade drivit på från ägarsidan så att företaget hade blivit överansträngt. Symtom på den överansträngningen är just den besvärande låga solidileten.

Till sist skulle jag också vilja säga att det är allt skäl att understryka vad herr Burenstam Linder framhöll - att illa underbyggda projekt är det största hotet mot sysselsättningen. Det innebär att man använder för mycket kapital med för litet utdelning i form av arbetstillfällen. Om den statliga gruppen lägger beslag på så betydande belopp pä kapitalmarknaden som här skisseras, så kommer ju resultatet alt bli att annan företagsamhet svältes ut och förhindras att bereda nya arbetare och tjänstemän sysselsättning.

Under detta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag erinrar mig att författaren och skådespelaren Tage Danielsson har skrivit en film som han har gett namnet Släpp fångarne

181

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

182

loss, del är vår! Med en lätt travestering skulle jag, sedan jag lyssnat till herr Burenstam Linder, vilja säga att man som rubrik för hans uppträdande hade kunnat sälla: Släpp hämningarna lösa, del är vår! Om detta på något sätt gör att det känns bättre för herr Burenslam Linder, så tycker jag att del är bra. Jag tror att det är den främsta uppgiften som della uppträdande fyller.

Del finns när herr Burenstam Linder talar -jag har också uppmärksammat det hos herr Bohman - ett på något sätt otäckt drag i uppläggningen. Man säger all den socialdemokratiska näringspolitiken för fram lill ell socialistiskt system som - enligt den uppläggning som herr Burenstam Linder själv har haft - leder över lill en motsvarighet till del system som man har i de kommunistiska länderna med förtryck och allting annat. Vad är del för dumheter som ni ägnar er ål? Denna demokratiska arbetarrörelse som har slagits för demokratin och som också har tagit på sig huvudansvaret för all förverkliga denna demokrati, inte minst under de sista 30-40 åren i,regeringsställning vill ni på detla sätt misstänkliggöra, därför alt vi fullföljer en politik i demokratisk anda in på det ekonomiska området för att möjliggöra för människorna, inte minst alla dem ute i jobben, au kunna få eu inflyiande över verk-samheien i vilken de deltar.

Det är ell långsikligl arbele, det är vi helt medvetna om, men ett arbete som omfattas av de stora befolkningsgrupperna i landet. Jag är alldeles övertygad om att om ni skulle försöka att hindra detta så kommer ni inte att lyckas. Jag tycker därför att det skulle vara mera klädsamt om ni lade bort just den attityden och slutade all tala om socialdemokratin och dess näringspolitik såsom ledande fram lill något av ett förtryckets samhälle.

Herr Burenstam Linder kommer sedan in på en del av de frågor som vi har diskuterar tidigare. Han säger all här blir inga 3 000 jobb. Vad är del vi redovisat? Där började herr Burenslam Linder alt närma sig sanningen. Vi har redovisat i propositionen all under perioden kommer sysselsäitningslillskoiiei att bli ungefär 3 000, med de investeringar som Staisförelag har beräknat. Jag kan inle garantera det exakta antalet.

Den bedömning som moderaterna har ägnat sig åt går såvitt jag förstår ut ifrån att det är de tolv företag, i vilka man har redovisat de mest omfattande invesleringarna, som ger resultatet 1 600 å 1 700 i fråga om anställningar.

Del finns uppenbariigen belräffande de investeringar som nu är akluella och del kapilallillskotl som är nödvändigl ett inlresse från herr Burenstam Linders sida all vilja göra gällande, att de senaste årens politik från Statsföretags sida har lett fram lill all luckor uppstått som man nu måste fylla igen. Men i den redovisning som är lämnad från Statsföretag sägs klart ifrån att investeringarna har varit utomordentligt omfattande och all det har ställts myckel stora krav på kapitalanskaffning, inte minst upplåning. Della har begränsat solidileten, och för alt man nu skall kunna klara ett program med den ifrågavarande omfattningen måsle solidileten

återställas lill en rimligare nivå.

Om del har uppstått några luckor skall detla, liksom förhållandena som ligger bakom slaisförelagsulvecklingen - de enskilda bolagen - ses mol del fakiuin att man inle tidigare kunnat bygga upp några fonder att ha tillgäng till när besvärligheter har uppträtt och blivit som störst. Som exempel skulle man kunna la NJA som under prakliskl laget hela 1960-talel varit underinvesteral. Del är först pä 1970-talel de investeringar genomförs som vi hoppas skall leda fram lill en mera gynnsam utveckling för NJA:s vidkommande. Jag känner mig alldeles övertygad om detla.

Produktionsmässigt har man nåll det bästa resultatet hittills under 1975. Man kan beklaga all vi della år fick en djup kris som inte bara drabbade NJA utan praktiskt tagel alla järn- och stålverk och som gjorde att den produktionskapacitet som nu uppnåtts inte har kunnat ge det ekonomiska resultat som vi hoppas att så småningom komma fram till.

Sedan ryckte herr Burenstam Linder loss en rad frågor och citerade bl. a. herr Skölds uttalande. Han tog också upp mitt brev från 1974, där jag skrev till Statsföretag om angelägenheten av alt se över organisationen för att kunna svara mot de uppgifter som efter hand kommer all läggas på Slatsföretag. Men där råkade herr Burenslam Linder ha otur, för jag har i dag fäll svar från Slaisförelag på just det brevet, och herr Sköld redovisar där att en sådan sektorisering som jag efterlyste har man sökt genomföra i betydande omfattning. Herr Sköld skriver bl. a.: "Sådana utredningar har lett till tillskapande av 'underkoncerner' inom fiera branscher. Exempel härpå är verktygsmaskinbranschen (SMT-Pullmax), läkemedelsbranschen (Kabi), förlags- och tryckeribranschen (Liber Grafiska) samt byggmaierialbranschen (Essbo). En utveckling mot större enheter bör emellertid ej drivas så snabbt att störningar skapas inom förelagen." Inle minst på den där sista punklen kan jag vara helt överens med herr Sköld. Den sektorisering som vi efterlyst har man alltså slagit in på.

Vidare är det av inlresse att herr Sköld i detla brev lar upp just de frågor som jag hade anmält i tidningen Fackföreningsrörelsen, och där jag menade all det är nödvändigl au Statsföretag i sin organisations-uppläggning undersöker möjligheterna och förulsäiiningarna för dotterkoncernbildningar. I sitt brev säger herr Sköld härom: "1 några fall bör detta pä litet sikt kunna leda till längre gående former för samordning, t. ex. genom bildande av underkoncerner."

Vidare tycker jag att herr Burenstam Linder något för tidigt intecknade vad som skett inom Stålverk 80. Det är riktigt att jag höll mitt tal i Metalls regi den 24 februari, och talet är korrekt återgivit i Metallin-dusiriarbetareförbundels tidning. Det är också riktigt som jag redovisade att vi fortsatte med en planering, i huvudsak grundad på den uppläggning som vi bestämt oss för 1974. Men - och det har jag också anmält under fjolåret - med det inlresse som fanns från industrins sida inom järn-och stålhanteringen för all samordna sina verksamheter med NJA och ett beslutat stålämnesverk hade vi all anledning alt söka åstadkomma

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

183

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

en integration mellan siålämnesverkei och den svenska industrin, främst en valsverksutbyggnad i Gävle.

Jag skall inte fördjupa mig i detla alltför myckel. Men jag vill säga att avsikten med den planering som vi höll på med vid den tidpunkt då jag höll mitt tal var att man skulle göra en etappuppdelning. Den första etappen, en utbyggnad på ungefär 2 miljoner ton, var i huvudsak inriktad på att förse den svenska marknaden med slålämnen. Om förhandlingarna med Stora Kopparberg ledde lill resultat - vilket jag hoppades - skulle vi därmed tillgodose ett marknadsmässigl behov inom framför allt vårt eget land. När projektledningen sedan redovisade den kostnadsutveckling, som inträffat och som jag har talat om tidigare, var det väl rimligt att vi också satte oss ned och funderade över om det fanns alternativ; detta inte minst sedan projektledaren hade skisserat en alternativ lösning som i huvudsak siktade på att integrera ståläm-nesproduktionen med i första hand svensk vidareförädling. Och där är vi nu. Herr Burenslam Linder kan vara helt säker på all det uttalande som jag gjorde vid metallkongressen, att vi kommer att fullfölja del programmet, det står fast. Proposilion härom kommer all läggas fram i riksdagen den 20 april.

184

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr lalman! Rune Johansson berätlar gärna en liten historia som inledning. I det här fallet var del Tage Danielsson. Jag måste säga att Tage Danielsson är avsevärt roligare än industriministern. Så det är lika bra att inte försöka i den branschen.

Jag påminner mig alt industriministern också i debatten om Stålverk 80 för ett år sedan tyckte del var roligt att berätta nedlåtande historier om motparten. F. n. är det inle lika roligt au debaitera den planmässiga hushållningen när det gäller Stålverk 80.

Planerna skall fullföljas, säger industriministern, och låter som om uttalandet och föredraget på metallkonferensen inle alls, som jag försökte säga, var ett intressant exempel på hur man ena dagen - i det här fallet den 24 februari - tvärsäkert talade för en viss utformning av projektet för alt tre fyra dagar senare hoppa på en helt annan variant. Och då var man lika tvärsäker och viftade på samma sätt bort motståndarna som hade synpunkter. Kom inte och säg att industriministern inte den 24 februari talade om någonting annat än det ni nu talar om! Krupp nämndes t. ex. i anförandet den 24. Tre dagar senare var det företaget borta ur bilden.

Jag, herr Bohman och andra företrädare för vårt parti tänker fortsätta att göra det vikliga påpekandet all det inte i något land med ett socialistiskt ekonomiskt system varit möjligt att förena detta med medborgerliga fri- och rättigheter. Vi länker inte låta skrämma oss av industriministerns brösttoner till att avslå från att göra det påpekandet. Det är ett viktigt påpekande i ett läge då Landsorganisationen, som står socialdemokratin nära, kräver att man skall socialisera all mark, dä so-

cialdemokraterna vill införa omfattande löntagarfonder enligt Meidners modell, och då ni när det gäller företagsamheten driver socialiseringsidéer på en lång rad olika plan. Läs t. ex. Assar Lindbecks artikel i Dagens Nyheter häromdagen, om industriministern vill ha uttalanden från någon som del inle är lika lätt all avfärda med en politisk klyscha.

Jag gör inte gällande all vi i dag befinner oss i en sådan situation. Jag kommer inte heller med några anklagelser mot vare sig socialdemokratin eller fackföreningsrörelsen. Jag säger alt om man gör pä det sätt som ni nu tänker, så hamnar man, även om man har höga och goda ideal, i ett läge som svenska folket inte skulle lycka om. Så starka som de socialistiska ambitionerna f n. är finns del all anledning all i god lid varna för och påpeka della.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Vad jag vänder mig mot är att ni i förtäckta ordalag ifrågasätter vår demokratiska inställning genom alt ni gång på gång säger att den politik som vi för leder till ett förlryckarsamhälle. Del var ungefär del som herr Burenslam Linder sade alldeles nyss.

När del gäller mill lal på Metall vill jag säga: Vem har sagt att Krupp är borta ur bilden? Under alla omständigheter är Krupp inte borta ur förhandlingsbilden. Företaget har självt begärt alt förhandlingarna skall anstå till årsskiftet, och jag skulle kunna länka mig all förhandlingarna kan innefatta annat än ett valsverk sedan vi kommit längre i förhandlingarna med Stora Kopparberg och mot en integration med det nu befintliga NJA. Men det är alldeles riktigt att Krupp fanns med i bilden vid den planering vi höll på med vid den tidpunkten.

Jag skulle sedan vilja säga några ord om Utvecklingsbolaget, som herr Burenstam Linder berörde i sitt tidigare anförande. Det är i och för sig inte så märkvärdigt om ett utvecklingsbolag inte alltid lyckas vinna ut det resultat som man hoppas på av de satsningar man ger sig in på. Vi forskar och bedriver utvecklingsarbete i detla land för ca 2,5 miljarder om årel. Jag skulle vilja fråga: Hur mycket av denna forskning och della utvecklingsarbete ger ett sådant resultat all vi kan säga all vi alllid får full valuta för pengarna? Vi kan vara ganska nöjda om en del av del utvecklingsarbete som bedrivs ger de resultat som förväntas. Därmed har jag inte sagt att vi är beredda att godkänna alll arbete som har bedrivits i Utvecklingsbolaget - det har vi också visat i den kritik som vi har framfört.

Jag har sagt att Sonab och ESSBO är företag som har gått snett, alt den verksamhel som Sonab gav sig in på inte har motsvarai de förväntningar som man hade inom företagsledningen. Statsföretags vice ordförande herr Hjalmarsson sade mycket öppenhjärtigt för en kort tid sedan i en intervju i Dagens Nyheter alt han borde ha insett "au vi satsade fel när vi överlog AGA". Del var ett försök från företagets sida som inte lyckades. När man då misslyckas med en verksamhel, när marknadens förutsättningar blir annorlunda, är det nödvändigl att försöka

185

Nr 96                åstadkomma en rekonstruktion av förelaget. Herr Burensiam Linder kun-

Torsdagen den   också, som han har gjort tidigare, ha nämnt KVAB och SMT. Men

1 anril 1976        ' '" '" '"' nämna nu därför att de är företag som har befunnit

--------------- sig i svårigheter av samma art som Sonab och andra befinner sig i nu

Teckning av aktier i   men som är rekonstruerade och båda var vinstgivande under fjolåret.

Statsföretag AB, ■    Jag tycker att det är ett mycket skickligt arbete som har genomförts,

m. m.                inle minst av dessa förelags ledningar men också under kontroll av Slats-

         ,.            företag. Det visar all del är möjligt all genomföra sådana rekonstruk-

Om statliga          .                                 j &        5

,..                     tioner.

foretag

Sedan återkommer herr Burenslam Linder gång på gång till detta med

planering. Ja. det är riktigt, att planera är svårt - låt oss vara överens

om det. Skall vi då inte försöka oss på planering? Planering bedrivs inle

bara i samhällets regi, den är nödvändig för induslrin i vilken ägo denna

än befinner sig. Men den måste i dag ta större hänsyn till samhällets

intressen. Därför försöker vi nu åstadkomma en samordnad planering

i samverkan mellan samhälle, företag och anställda. Vi prövar oss fram

lill en långsiktigare planering i de branschråd som vi har skapat inom

järn- och slålhanteringen, inom skogsindustrin med skogsbranschrådet,

inom byggnadsindustrin och inte minst inom varvsindustrin.

Skall man, därför att man inte överallt har lyckats, säga att planering är av ondo? Jag kan garantera herr Burenslam Linder all vi inle kommer all ge upp våra anslrängningar alt åstadkomma en planering som vi ser som nödvändig och där vi har stöd från induslrin. Det är också av inlresse att iaktta hur induslrin själv går in i diskussionen inte bara om den långsiktiga planeringen utan också om en samverkan som kan leda fram till ett gemensamt ägande av företagen. Jag kan åberopa uttalanden som helt öppet har gjoris av Grängesbergsbolaget och av chefen för verket i Oxelösund som säger all "ulan statens medverkan kan vi inle klara de investeringar som är angelägna i företagen och som för svensk järn-och stålhanlering ler sig som oundgängligen nödvändiga om vi skall klara konkurrensen på exportmarknaden". Skall vi då inte la upp den diskussionen? Menar herr Burenslam Linder alt eftersom den privata företagsamheten ger de bästa resultaten skall vi över huvud taget inte gå in i en diskussion från samhällets sida, trots att företagen själva begär del, om en sådan samverkan mellan slai och privata företag? Det är ur vår synvinkel en orimlig ståndpunkt. Vi kommer att gå in i dessa överläggningar med åtskilliga förelag för alt gemensamt diskutera hur politiken för järn- och stålindustrin skall läggas upp. I den utredning om den framtida utvecklingen för järn- och stålindustrin som vi nu gemensamt beslutat om i siålbranschrädets regi ingår som en förutsätining för hela detla arbete att stålämnesverket i Luleå kommer till slånd. Den frågan får vi, som jag tidigare sade, närmare diskutera när vi har lagt fram vår proposilion.

När det gäller de resultat vi hittills uppnått inom den statliga före
tagsamheten får vi inte glömma bort au åtskilliga av de företag som
186                   vi etablerat har måst lokaliseras lill områden som varit sysselsättnings-

svaga, vilket medfört särskilt stora kostnader och påfrestningar. En del av dessa företag har vi övertagit från de andra ägarna när företagen befunnit sig i ett krisläge. Det är klart all del konstituerar alldeles speciella besvärligheter för en del av de statliga företagen.

Här kan man egentligen ställa upp herr Svensson i Malmö mot herr Burenstam Linder. Herr Svensson är kritisk på denna punkt och anser att vi skulle vara mer offensiva och gå in på områden där vi hade en större lönsamhet all vänta av en företagsverksamhet. Självfallet har vi ett intresse härför. Men i den mån en industri är effektiv och rationell och ger en betydande och växande avkastning, ser vi det inle som angelägel att stiga in där och tränga undan de nuvarande ägarna. Vår uppgift har i mycket stor utsträckning varit att tillsammans med de fackliga organisationerna på ell mera demokraliskl sätt fördela de värden som alla gemensamt varit med om att skapa. Det har lett till alt levnadsstandarden i Sverige torde vara en av de högsta i världen.

Det betyder inle alt vi därutöver inte ser del som uiomordeniligi angelägel att genomföra en demokraliseringspoliiik, som gör det möjligi för människorna au efter hand få ell växande infiytande i förelagen. Del sker genom den arbetsräiislagstiflning som vi f n. diskulerar och varom det ligger ett förslag på riksdagens bord. Men när det visar sig nödvändigt och ändamålsenligt au samhället går in för alt driva en företagsverksamhet är vi beredda att göra del. Vi måsle då också skapa de organisatoriska förutsättningarna för en sådan verksamhet.

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Tyvärr är debattvillkoren ojämlika, eftersom jag bara har tre minuter pä mig.

När det gäller frågan om vart vägen bär med vidgade slailiga ingrepp i den omfalining som man f n. kan utläsa ur de socialdemokratiska texterna, är det inte bara jag och någon annan företrädare för moderata samlingspartiet som varnar. Jag upprepar: Läs t. ex. Assar Lindbecks artikel i Dagens Nyheter häromdagen! Om det inte ringer en klocka i huvudet på industriministern när han läser den artikeln, är del ännu farligare. Då är det precis som Astrid Lindgren har skrivit: Ni har blivit blinda av ett föriängt maktinnehav.

Planering är svårt, säger industriministern. Ja, det är svårt, och därför skall man inte gapa över mer planering än man klarar. Mitt förslag till industriministern är att han först lär sig att planera och hantera sitt eget fögderi, innan man sträcker ut armarna för att omfamna mer och mer.

Vad är den här generallösningen för de statliga företagen som vi fick höra om i den intervju jag citerade? Del är något som jag vill ha svar på. Som ett tecken på att det finns åtminstone någon mer konkret idé om den egna planeringen. Det är ett oeftergivligt krav att man klarar den innan man ger sig i kast med andras.

Sedan tror jag faktiskt att när någon person som t. ex. industriministern skall syssla med allt möjligt hinner han inle följa med riktigt.

187

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

Jag läste i milt anförande upp olika citat om hur Rune Johansson har stått här i riksdagen och sagl alt han var sä överraskad. Han var överraskad över Stålverk 80. Han var överraskad över Utvecklingsbolaget. Så blir det när man har för mycket att hålla i händerna. Då blir man överraskad. Man hinner inte alls hälla på med det man sedan i vackra fraser kallar planering. Det blir motsatsen till planering när man har för mycket omkring sig.

Vem är det som har sagt att Krupp är borta ur spelet? Ja, det är inte jag, utan företrädare för Stålverk 80. Det är ingen konst att hitta citat pä den punkten.

Del skulle dock inte förvåna mig om Krupp dök upp pä nytt någon gång i del här sammanhängd, - försvann på nyll och kanske dök upp igen. Så mänga turer har det ju varit när det gäller delta företag.

Sedan har vi frågan om de 3 000 jobben i investeringsprogrammet. Jag upprepar: I propositionen är det uttryckt ganska korreki - fast del är svårt all utläsa - att det nya investeringsprogrammet bara ger 1 600 jobb. Men såväl industriministern som herr Bengtsson i Landskrona sade all del skulle bli 3 000 nya jobb under de här åren av investeringsprogrammet. Och del är helt fel.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Vi har pä något sätt kommit ganska långt ifrån det ämne som är föremål för handläggning, nämligen de 1 500 miljonerna lill Statsföretag.

(Herr Burenstam Linder: Det är min interpellation som vi häller på all prata om.)

Ja, jag har varit beredd på den här diskussionen, och vi har självfallet möjligheter all fortsätta den när vi behandlar Stålverk 80. Men nu skall ju ställning tas till förslagel om Slatsföretag.

Herr Burenstam Linder efterlyste en precisering av vad jag talat om som en generallösning. Ja, jag har tagit upp en debatt om hur Statsföretag skall kunna administrera de växande uppgifterna.

Vi har tvingats in i en diskussion om varven: Vi fick överta Eriks-bergsvarvet, och vi har gått in i förhandlingar om Götaverkens framtid. Om riksdagen bifaller våra förslag kommer vi att vara majoritetsägare lill tre fjärdedelar av den svenska varvsindusirin.

Hur skall del administreras?

Herr Burenstam Linder talar här som om det vore i industridepartementet och hos industriministern.

Men min uppgift är närmast att se lill att det finns folk som kan administrera detla och så långt möjligt bygga upp en organisation som svarar mol de anspråk vi ställer.

När då Statsföretag förmenar att förelagel inte har en administration som kan la över den verksamhet som varven kommer alt innefatta måste vi diskutera hur vi skall bygga upp verksamheten.

Det lämpligaste är kanske - och där är vi överens med direktör Sköld - alt skapa en dotterkoncern till Statsföretag, i vilken den samlade varvsverksamheten i statens ägo kan läggas in.

Pä liknande sätt pågår en utredning om en koncernbildning som berör LKAB och NJA.

Om vi kommer så långt i förhandlingarna med Stora Kopparberg att ett valsverk kan byggas i Gävle, där staten blir 50-procentig ägare, förmenar jag alt del är denna dotterkoncern som skall sköta också den administrationen.

Kommer vi längre i förhandlingarna med Grängesbergsbolaget om gemensamma intressen - kanske till någon form av ägargemenskap - förmenar jag att det också där är på denna dotlerkoncern som den närmasie handläggningsuppgiften bör läggas. Det är detla som innefattas i mina uttalanden om de administrativa lösningarna för framliden. Jag tror all del skall kunna vara en lämplig väg.

Men del visar sig också all vi inle är färdiga. Herr Burenslam Linder kan säga all det beror pä en brist i planeringen att vi inte har allt klart framför oss. Men vi måste efter hand lära av den erfarenhet vi gör och sedan söka lägga upp planeringen med hänsyn till de erfarenheter som vi utvinner.

Om en förändring sker exempelvis i marknadsförutsällningarna inom ett område, vilket nu har inträffat när det gäller Stålverk 80, vore det orimligt om vi inte skulle kunna diskutera möjligheterna att så förändra själva företaget eller projektet att det bättre svarar mot de önskemål och den marknadsförutsättning som vi i dag klart kan se framför oss. Det ser jag inte på något sätt som någon form av nederiag för en planering. Del är nödvändigt att man inte är så stelbent i sin uppfattning om hur en politik skall bedrivas alt man inte här kan tänka om och bedöma de förslag som kommer fram.

Herr Burenslam Linder kommer tillbaka lill sifferanalyserna och förmenar liksom herr Regnéll alt det redan hos Statsföretag har skett en bantning av dotterföretagens förslag. Sedan har ytieriigare en prövning gjorts i kanslihuset av en med Statsföretag gemensam arbetsgrupp. Där har vi kommit fram lill ytteriigare nedbanlningar.

Vi har sökt komma fram lill en så långt möjligt realistisk och rimlig nivå. Vi har inle suttit med Statsföretags förslag för att lyfta upp dem, utan det har gällt att gå igenom dem och så långt möjligt nagelfara dem. Resultatet har vi presenterat för riksdagen, ett resultat som vi självfallet slåss för. Del innebär en hyggligt avvägd investeringsnivå för Staisförelag för den närmaste fyraårsperioden. Därtill vet vi nu - det har jag redan aviserat - att regeringen kommer att föreslå riksdagen ett fullföljande av stålverksprojektet, även om det blir med något ändrad målformulering. Vi har varvspolitiken och oljepolitiken, som går utöver del investeringsprogram som Statsförelag har redovisat för statligt engagemang.

Herr Svensson i Malmö är tydligen inte kvar i kammaren. Jag skulle vilja säga lill honom all vi för Statsföretags vidkommande och för stats-

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga företag

189

Nr 96

Torsdagen den 1 april 1976

Teckning av aktier i Statsföretag AB, m. m.

Om statliga .företag

företagsverksamhetens bedrivande har så många uppgifter som vi orkar med under den närmaste framtiden. Vi behöver se om vår organisation för all kunna svara mot de anspråk som man har all rätt att ställa även på den ställiga företagsverksamheten.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Burenstam Linder anhållit att till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt till ytteriigare replik.

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen om detta betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

190

§ 3 Herr andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle inrikesutskottets betänkanden 1975/76:33, 28 och 32 i nu angiven ordning uppföras närmast efter näringsutskollets belänkande 1975/76:39.

§ 4 Kammaren åtskildes kl. 00.34.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert