Riksdagens protokoll 1975/76:92 Tisdagen den 30 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:92

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:92

 Tisdagen den 30 mars

Kl.   15.00

§ 1 Justerades protokollel för den 19 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om tidpunkter för besvarande av interpeiiationer

1975/76:139 om ålgärder JÖr att stimulera de mindre.jöreiagen, m. m. 1975/76:150 om sysselsätlningsskapande projekl i Norrbotten

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! Jag har all meddela alt jag av arbetsmässiga skäl inle har lillfälle att besvara interpeiiationer av herrar Rask och Sjönell inom föreskriven lid.

Jag avser att besvara herr Rasks interpellation om ålgärder för att stimulera de mindre företagen den 21 april i samband med riksdagens debatter om de mindre och medelstora företagen. Och jag avser att besvara herr Sjönells inlerpellalion om sysselsätlningsskapande projekt i Norrbotten den 20 april i samband med svar beiräffande Slålverk 80.

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Meddelande om tidpunkten för besvarande av interpeiiationer

Om instruktioner lillJÖrare av fordon för transport av hälso- och miljöfarligt gods

§ 3 Om instruktioner till förare av fordon för transport av hälso-och miljöfarligt gods

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordel för att besvara herr Johanssons i Åmål (s) den 5 mars anmälda fråga, 1975/76:264, lill herr kommunikationsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Åmål har frågat kommunikalionsministern om han är beredd att redogöra för vilka åtgärder som vidtagils för alt fordonsförare skall få nödvändiga inslruklioner i samband med Iransport av hälso- och miljöfarligl gods.

Frågan har överlämnals till mig för besvarande.

Sverige har år 1974 anslutit sig till den europeiska överenskommelsen om internationell Iransport av fariigl gods på väg - ADR. Förutom Sverige är elt 15-lal stater anslutna till överenskommelsen. I ADR finns bestämmelser om transport av explosiva, brandfarliga, giftiga, frätande och radioaktiva m. fl. farliga ämnen. Enligt bestämmelserna krävs bl. a. all fordonsföraren skall vara försedd med skriftliga instruktioner som kortfattat anger pä vilket sätl de transporterade ämnena är farliga och vad som skall göras vid olyckshändelse eller tillbud som kan inträffa under iransport. Tillverkaren eller avsändaren av del farliga ämnet skall avfatta

191

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om instruktioner till förare av fordon .för transport av hälso- och miljöfarligt gods

192

instruktionerna såväl på ursprungslandels språk som på genomfarts- eller destinationslandets språk. För transporter som sker i Sverige skall sålunda finnas instruktioner på svenska språket. Det ankommer bl. a. pä polismyndigheterna alt övervaka att bestämmelserna följs. Enligt polisens bedömning - som fär ses mot bakgrund av den korla lid som ADR-reglerna har tillämpats i Sverige - är efterievnaden av bestämmelserna tillfredsställande.

I fråga om internationella vägtransporter av farligt gods finns del alltså utförliga bestämmelser om instruktioner till fordonsföraren.

När det sedan gäller nationella transporter pågår sedan en lid arbete med all utarbeta föreskrifter som i huvudsak ansluter till ADR-reglerna. De nationella transporterna regleras inom ramen för den på olika varuområden gällande produktkonlrollagstiftningen. Della innebär bl. a. alt statens industriverk har hand om regleringen i fråga om explosiva och brandfarliga varor, statens strålskyddsinstiiul regleringen i fråga om radioaktiva varor och produktkontrollnämnden regleringen i fråga om hälso- och miljöfarliga varor. Vad gäller explosiva och brandfariiga varor saml radioaktiva varor finns redan utföriiga bestämmelser. Arbete pågår emellerlid med all i vissa avseenden anpassa bestämmelserna lill ADR-reglerna.

Produktkontrollnämnden väntas lill sommaren 1976 komma ut med föreskrifter om Iransport av giftiga och frätande ämnen i tank eller som bulklast. Föreskrifterna kommer alt innehålla molsvarande krav som finns i ADR om all föraren skall vara försedd med skriftliga instruktioner på svenska språket. Vidare pågår inom produktkontrollbyrån vid statens naturvårdsverk arbele med alt ta fram likartade föreskrifter om styckegodstransport av giftiga och frätande ämnen saml vissa farliga gaser. Dessa bestämmelser torde kunna träda i kraft under hösten 1977. Jag vill i detla sammanhang nämna att tvä av de största speditionsförelagen, AB Svenska Godscentraler (ASG) och AB Godstrafik & Bilspedition, vid sina transporter redan nu - på frivillig väg - lillämpar ADR-reglerna, bl. a. de om instruktioner till föraren.

Hen JOHANSSON i Åmål (s):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svaret på min fråga.

Även om man inom polisen anser alt de internationella bestämmelserna följs hyggligt har jag ändå en känsla av au polismyndigheterna på vissa håll inte helt behärskar de enligt milt sätt alt se ganska krångliga ADR-beslämmelserna. Men jag skall inle nu gä in på dessa internationella beslämmelser. Det är klarl att olycksrisker alllid förekommer vid transporter, men just nu i tjällossningslider är risken störst för våra tunga fordon. Jag har därför full förståelse för den oro som fordonsförarna känner vid transporter av del här slaget när de inte vet vilka åtgärder som skall vidtas om en olycka iniräffar. Jag har vid flera lillfällen under den senasle tiden fått frågan: "När kommer det beslämmelser som klart anger hur vi skall hantera det gods som vi transporterar?" Det är en av an-

ledningarna till att jag slällt just den här frågan.

I industriministern svar fick jag två vikliga upplysningar i vad avser produklkonlrollnämndens och naturvårdsverkets arbete, och jag noierar med tillfredsställelse att vi snart har att vänta klara bestämmelser i vad gäller de nationella transporterna. Men det vore också önskvärt att bestämmelserna kunde utformas så att de vore tillämpbara oavseu om transporten går på järnväg eller landsväg ocb att de i motsats till ADR-fö-reskriflerna blir klarl preciserade och lättolkade.

Eftersom det här rör sig om både en trafiksäkerhelsfråga och en miljöfråga och även en arbetarskyddsfråga måste det vara angeläget all vi så snabbi som möjligt skapar goda garantier vid hantering av miljö- och hälsofariigl gods. Jag förutsätter därför alt industriministern uppmärksamt följer det arbete som nu är i gång och att arbetet sker ulan onödiga tidsförluster.

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om bibehållande av förenade fabriksverkens konfektionsverksamhet

Överläggningen var härmed slulad.

§ 4 Om bibehållande av förenade fabriksverkens konfektionsverksamhet

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för aU besvara herr Gustavssons i Ängelholm (s) den 16 mars anmälda fråga, 1975/76:273, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Ängelholm har frågat mig dels vilka möjligheler Jag anser föreligga för en försäljning av Trivab Konfektions AB i Ängelholm till ett slörre företag i branschen, dels vilka möjligheter jag anser föreligga för förelagels bibehållande och drift i fortsättningen.

I börian av år 1970 behövde förenade fabriksverken öka sin produktionskapacitet inom konfektionssektorn. Verket övertog därför lokaler, maskiner och personal frän ell enskilt beklädnadsförelag i Ängelholm som dä höll pä all avveckla sin verksamhet. För att administrativt ha hand om verksamheten i Ängelholm bildades Trivab Konfektions AB. Företagels dominerande produkier är kläder för sjukhuspatienter samt skyddskläder för sjukvårdspersonal och industrianställda. Anlalel anställda vid Trivab uppgår f n. lill ca 100 personer.

I proposition 1975/76:122 om omorganisation av förenade fabriksverken föreslås all bl. a. konfektionsverksamheten skall avskiljas frän verket med hänsyn till att denna typ av verksamhet är artfrämmande för verkets huvuduppgift att tillverka och underhälla försvarsmaterial. Trivab har under senare år uppvisat en gynnsam utveckling och visar nu tillfredsställande lönsamhet. Jag ser därför positivt på möjligheten att sälja företaget till nägon som har bättre förutsättningar än fabriksverken alt utnyttja förelagets möjligheter all utvecklas. I första hand kommer alt prövas om förelaget kan sammanföras med nägol annal statligt kon-

193

13 Riksdagens protokoll 1975/76.89-92

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

feklionsförelag. Genom att Trivab har kunnig personal och tillverkar produkier av erkänt hög kvalitet inom ett område där efterfrågan beräknas öka, finns det enligt min bedömning goda förutsättningar för att förelaget även i fortsättningen skall kunna drivas i Ängelholm i ungefär oförändrad utsträckning.

Herr GUSTAVSSON i Ängelholm (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret från industriministern.

När propositionen lades fram för någon tid sedan åtföljdes den av ett meddelande i tidningen om bl. a. förändringen av verksamheten i Ängelholm. Det väckte givetvis oro bland personalen på den här industrin, som uppgår till ca 100 personer. Man reagerade och menade att det var egendomligt att det skulle vara nödvändigt att signalera om nedläggning av ett företag som har full sysselsättning. Huvuddelen av det som tillverkas pä fabriken är sjukhuspersedlar av olika slag, och man har haft full sysselsättning. Produkterna levereras i största utsträckning till Landstingens inköpscentral.

Nu har ju industriministern gett ett, såvitt jag kan bedöma, positivt svar på de frågor jag har ställt om industrins fortsatta beslånd och ulveckling. Jag hoppas att vi kan räkna med industriministerns medverkan när det gäller att garantera industrin fortsatt framgång och verksamhet i Ängelholm.

Jag ber än en gång att få tacka för svaret.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

194

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordel för att i ell sammanhang besvara dels herr Fagerlunds (s) den 4 mars anmälda inlerpellalion, 1975/76.138, dels herr Nilssons i Kalmar (s) den 5 mars anmälda inlerpellalion, 1975/76:142, och anförde:

Herr lalman! Herr Fageriund har frågat mig om jag avser att redan i vår föreslå riksdagen åtgärder för att tillgodose den manuella glasinduslrins närliggande behov av invesleringskapital och om jag länker ta initiativ lill en samordnad och långsiktig marknadsföringskampanj för svenskt glas pä exportmarknaden.

Herr Nilsson i Kalmar har frågat mig om jag är beredd att dels lillsälta en glasinduslrikommission med uppdrag att framlägga förslag till långsiktig lösning av branschens problem sä all arbetslöshet undviks, dels i samarbele med arbetsmarknadsministern medverka till att nu varslade uppsägningar i Björkshult och Måleräs uppskjutes lills nämnda kommission lagt sill förslag.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Den manuella glasindustrins problem har sedan länge varit föremål

för särskild uppmärksamhet från regeringens sida. Branschfrämjande åtgärder i form av utbildnings-, export- och direkta strukturinsatser sattes in i början av 1970-talet och har t. o. m. budgetåret 1974/75 inneburit att branschen har beviljats statligt stöd pä sammanlagt nära 16 milj. kr., fördelat med 6,2 milj. kr. i bidrag och 9,6 milj. kr. i s. k. strukturgarantier. Avsevärda insaiser har också gjorts inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Det är således belydande resurser som på detta sätt har tillförts den manuella glasindustrin. Åtgärderna har haft en omvittnat stor belydelse för branschens utveckling. Trots detta har branschen alltjämt problem.

Statens industriverk har nyligen överiämnat en utredningsrapport om den manuella glasindustrin. Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp med representanter för branschens företag och arbetstagare. Arbetsgruppen har bl. a. analyserat branschens lönsamhetsutveckling och marknadssituation. Enighet råder om all branschen i dag lider av överkapacitet. En viss minskning av produktionen synes nödvändig. Arbetsgruppen förutser att 5 eller 6 arbetsställen med sammanlagt mellan 300 och 500 sysselsatta kommer att läggas ned inom förhållandevis kort tid.

De förslag som arbetsgruppen har lagt fram går ut på att staten genom förmånliga lån skall tillgodose branschens omedelbara finansieringsbehov som anges till 30 milj. kr. Vidare föreslås förstärkta branschfrämjande åtgärder under fem är, avseende exportinsatser och konsultbidrag till framför allt tekniska undersökningar. Arbetsgruppens förslag kommer att beredas på sedvanligt sätt. Denna beredning kommer troligen inte att hinna avslutas under våren.

Beträffande frågan om en samordnad och långsiktig marknadsföringskampanj på exportmarknaderna vill jag erinra om att stöd till glasindustrins exporlansträngningar ingår i de branschfrämjande åtgärderna. Förslag som berör eventuella fortsatta åtgärder på detta område har, som jag just nämnt, tagits upp av industriverkets arbetsgrupp.

Renl allmänt villjag framhålla att strukturomvandlingen inom svensk glasindustri nog fär betraktas som en nödvändighet. Vi möter i dag denna utveckling på tvä sätt: dels genom fortsatta industripolitiska insatser för att öka effektiviteten och konkurrenskraften inom branschen och därmed långsiktigt säkra sysselsättningen, dels genom att med arbetsmarknads-politiska insatser se lill att en ofrånkomlig ulslagning sker i socialt acceptabla former. Till det senare slaget av insatser hör givetvis att söka bereda rådrum för att aktivt undersöka möjligheterna till annan sysselsättning. Del är genom en planmässig strukturomvandling i denna mening som vi bäst tillvaratar våra samlade resurser. Det resonemanget gäller generellt och således också för den manuella glasindustrin.

Inom ramen för de fortsatta branschfrämjande åtgärder som har föreslagils för glasindustrin i årets budgetproposition har - om förslagen bifalls - statens industriverk möjlighel alt aktivt stärka branschens konkurrenskraft. Detta arbete avses även i forlsällningen ske i nära kontakt med representanter för branschens företag och arbetstagare. Mot denna

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

195

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

bakgrund och med hänsyn till all en arbetsgrupp jusl avslutat sin översyn av branschens problem och kommit med förslag lill ålgärder bedömer jag inte au behov nu föreligger av en särskild glasinduslrikommission. Nedläggning av BJörkshults och Målerås glasbruk inom Kronagruppen har nu aviserais. Kronagruppen, som bildals med hjälp av det statliga strukturstödet, kan f n. inte finna avsättning för hela sin produklion och har kommit jn i akuta svårigheter. Genom att statens industriverk beviljat en förhållandevis stor indusirilånegaranti kan huvuddelen av sysselsättningen inom Kronagruppen troligen räddas. En förutsättning har dock ansetts vara all produktionen anpassas lill en realistisk nivå med hänsyn till marknadsförutsättningarna. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag härvidlag nämna all länsmyndigheterna i Kalmar län f n. utreder möjligheterna au förlänga driften vid BJörkshults och Måleräs glasbruk under i varje fall så lång tid att olika sysselsätlningsallernativ bättre kan överblickas. När resultatet av delta utredningsarbete ligger klarl får vi se vilka möjligheter lill lösningar som kan föreligga.

196

Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min interpellation. Jag beklagar dock att icke industriministern anser att det är möjligl att få fram ett förslag i fråga om de 30 milj. kr. som arbetsgruppen föreslår för våren 1976.

Jag gör det med tanke på den situation som glasindustrin befinner sig i f n. Jag beklagar det också med tanke pä det svar som industriministern ger pä herr Nilssons i Kalmar fråga om möjligheter till föriängd drifl vid Björkhults och Målerås glasbruk - inle på så säll all jag icke anser alt ålgärder pä kort sikt måste sältas in för att trygga sysselsättningen, utan från den utgångspunkten all glasindustrin icke kan leva pä brandkårsutryckningar från samhällets sida varje gäng som ett företag är nedläggningshotat.

Vad glasinduslrin - med tanke på tryggheten för de anställda och för det samhälle där glasbruken ligger - behöver är en långsiktig lösning på problemen.

Under de senaste åren har investeringarna i den manuellt arbetande glasinduslrin varit låga. Arbetsgruppen inom industriverket konstaterar: "Sedan länge har glasbruksföretagens aktieägare själva varit ovilliga eller oförmögna all genom nyemission öka det egna kapitalel i glasbruksföretagen. Flera av glasbruksföretagen har haft en traditionell ovilja mot att låna pengar även om möjligheter funnits."

Jag tror att utredningen har räll i della sitt konstaterande. Glasbruksägarna har levt sitt egel liv i silt eget lilla rike. Först på senare tid har en diskussion om sammanslagningar och förstärkningar kommil upp och i tre fall lett till samgående som pä läng sikl är lill gagn för industrin.

1 den motion som herr Pettersson i Nybro och jag väckte år 1967 tillsammans med kamrater från resp. länsbänkar skrev vi: "En fortsall

strukturförändring kan genom knappheten på kapital få ökad hastighet." Och vi ville att samhällel och berörda parter skulle gemensamt klarlägga utvecklingen.

Denna motion, som fick en välvillig behandling i utskottet, ledde fram till den första glasutredningen. Det uttalades att länsslyrelserna skulle fullgöra delta uppdrag. Jag skall inle närmare gå in på denna utredning utan vill bara nämna att den fick till följd de ålgärder som industriministern redovisal. Men delta räcker inte till i dagens läge.

I arbetsgruppens rapport finns siffror på det kapital som nu arbetar inom glasindustrin. Per anställd var del 59 000 i anläggnings- och 24 000 i rörelsekapital, dvs. sammanlagt 83 000 kr. De 30 milj. kr. som arbetsgruppen föreslår till investeringar motsvarar ca 12 500 kr. per anställd, om man utgår från de 2 500 sådana som i dag finns. Jag är övertygad om alt detla belopp är för litet för all kunna leda till en långsiktig lösning för glasindustrin. Del behövs säkert en summa av 100 milj. kr. för de nödvändiga investeringarna. Det gäller en förbättring av lokaler, ugnar och maskiner och sist men inle minsl av arbetsmiljön. Glasarbeiarna skall inle behöva riskera sin hälsa. Dessa belopp är i relation till våra insaiser i t. ex. varvsindustrin eller stålverket i Luleå småpengar. 100 milj. kr. skulle innebära en investering per anslälld av mellan 40 000 och 50 000 kr. Detla kan jämföras med 4 milj. kr per anställd i stålverket i Luleå. Och del skall inle vara fråga om bidrag ulan om län på fördelaktiga villkor. En sådan satsning skulle medföra alt de anställda och den bygd där glasbruken i dag finns skulle med större optimism kunna möta framliden.

Men ulöver satsningen på glasinduslrin måste det också sättas in åtgärder för att undanröja ensidigheten i berörda kommuners näringsliv. Där har jag fått det svaret från arbetsmarknadsministern all lokaliseringsstöd kan utgå. Men kanske behövs även direkta statliga insatser för all bygga upp nya industrier inom glasbruksdislriktel.

När del gäller marknadsföringsåtgärder vill jag säga i anledning av industriministerns svar, att ulan det statliga stöd som nu utgår skulle den manuella glasinduslrin ha varit i ett ännu svårare läge än vad den är. Kosinaderna för att sälja pä utlandet är av sådan storieksordning all de små glasbruken icke har nägon möjlighet att själva klara detla. Och om vi skall kunna behålla alla arbetstillfällen som finns i dag, måste exporten ökas från nuvarande ca 40 % till 60 % av den samlade produktionen. Om man tar med i beräkningen all exportandelen från 1930-talel har ökal från 30 % till nuvarande 40 %, förstår var och en all del behövs stora insaiser. Men om man gör satsningar kan man lyckas. Australien är ett bra exempel, där man pä tio år har fördubblat marknadsandelen.

I många länder skulle man kunna uppnå liknande resultat. Men då fordras del samarbele såväl i fråga om själva försäljningen som i fråga om produktval. Del nuvarande läget med elt ständigt passande på varandra måste ändras. Ökad specialisering och egen produktutveckling

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

197

Nr 92                 måste skjutas i förgrunden. Jag tror inte att glasbruken själva är mogna

Tisdaeen den      ° " sådan omdaning. Genom riktat statligt stöd och genom att olika

30 mars 1976      stödformer binds till vissa förutsättningar kan man lyckas. Jag skulle

---------------   vilja säga till industriministern: Driv ihop den manuella glasindustrin

Om åtgärder för att  till gemensamma satsningar och långsiktig planering. Endast då har glas-

stödja den manuel-   industrin en framtid. Om det som hittills blir ett allas krig mot alla

la glasinduslrin     och staten skall gripa in med stödåtgärder varie gång ett glasbruk är

i farozonen, kommer de anställda inom glasindustrin att även i framtiden

få leva i otrygghet - och inte bara de anställda ulan alla som bor i de

berörda bygderna.

Till slut uttalarjag den förhoppningen att industriministern driver fram de här förslagen om stödåtgärder så snabbt som möjligt. Tiden är verkligen knapp. Ännu en gång tack för svaret.

Hen NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Också Jag ber att fä tacka industriministern för svarei på interpellationen.

Det är riktigt, som anges i svaret, att glasindustrin länge har haft problem. Det är vi helt överens om. Det är likaledes riktigt att glasindustrin har varit föremål för vissa stödåtgärder, som också har givit en hel del resultat. Det är inget tvivel om del.

Nu har, som industriministern påpekar i svarei, statens industriverk gjort en ulredning om den manuella glasindustrin. Enligt utredningsrapporten råder det enighet om att branschen lider av överkapacitet, och en viss minskning av produktionen anses nödvändig.

Receptet skulle alltså i stort sett vara all lägga ned ungefär fem glasbruk och friställa 300-500 människor inom glasinduslrin. Utredningen framhåller emellertid själv att detta är precis det recept som man använt tidigare. Från 1960 till 1974 har del lagts ned inle mindre än 22 tillverkningsställen, alltså en minskning med hälften - i dag finns det 22 kvar.

Från 1967 till 1974 har man minskat antalet anställda med ungefär I 000 människor. Man har med andra ord tillämpat del recept som industriverkets utredning nu föreslår. Det har alltså inte blivit någon reell förbättring för branschen, utan man har fått en viss storleksrationalisering m. m., och man har kanske slagit ut de minst bärkraftiga bruken, men någon långsiktig lösning har det inte varil fråga om.

Till yttermera visso säger denna ulredning: "För alt skydda syssel
sättningen vid de utvecklingsbara glasbruken är det väsentligt att staten
och berörda myndigheter och kommuner ej onödigtvis försämrar livs
betingelserna för de utvecklingsbara glasbruken genom att hålla de icke
utvecklingsbara företagen i gång av sysselsättningsskäl." Man säger vida
re: "Samtidigt bör uppmärksammas behovet av all tillförsäkra de ut
vecklingsbara bruksorterna med erforderlig samhällsservice, bostäder
198                  etc."

Ja, det är väl i och för sig bra, men den statliga utredningen säger inte ett enda ord om vad som skall göras med de orter där glasbruk läggs ner - inte någonting har man, säviu jag kunnal finna, nämnt om della. Utredningen har inle gjort nägol försök att lägga fram problemen för en långsiktig lösning, utan man hänvisar bara lill all verksamheten skall dras ner i slället.

F. ö. kan man ställa sig frågan: Vilka glasbruk är utvecklingsbara? Ja, det är förmodligen de som har mest pengar, jag vet inte, eller kanske de som har bästa sortimentet att sälja, men jag vel inte heller om det kan vara dessa. Man kan också fråga vem som skall avgöra vilka glasbruk som är utvecklingsbara. Det har man inte heller nämnt någonting om, trots att man sagt alt det skall satsas pä dem. Speciella insatser skall alltså göras på just de orter som är utvecklingsbara - detla säger utredningen utan att tala om vilka det är fråga om. Jag menar att det inle kan vara riktigt att gå förbi de bruksorter där företagen tvingats lill nedläggning, utan att säga någonling om det. Nu har visseriigen industriministern nämnt detta i sitt svar här, även om jag beklagar alt han inte gäll sä långt som Jag skulle ha önskat.

Utredningen sade alltså i sitt betänkande för några veckor sedan, del jag citerat, och jag tror inte att det hann gå mer än en vecka förrän Kronagruppen meddelade att Målerås och BJörkshults glasbruk, båda belägna i Kalmar län, skulle läggas ned. Detta var beklämmande med hänsyn lill att det i bägge dessa orter är strängt taget omöjligt alt få annan sysselsättning. Flera av de anställda där har egnaham, och dessa människor är naturiigtvis hårdast låsta till orten, men även i övrigl är det svårigheter.

Jag skulle också vilja sätta ett frågetecken i kanten för hanteringen av detla ärende. När Kronagruppen började diskulera de här frågorna log man kontakt med länsarbetsnämnden i Kronobergs län, i Växjö. Så småningom kom man fram till all man skulle lägga ner två glasbruk i Kalmar län, och dä kom man underfund med att man kanske borde ta konlakl med länsarbetsnämnden i Kalmar län också. Delta är, lycker jag, elt typexempel pä hur arbetsmarknadsmyndigheterna hell enkelt inte fär arbeta. Här skulle självfallet bägge länsarbetsnämnderna samtidigt ha varil inkopplade. Det förfaringssätt som nu har tillämpats ger möjligheter lill otrevliga spekulationer om vad som nu har inträffat. Detta är enligt min uppfattning ett märkligt förfaringssätt.

Utredningen från statens industriverk talar också om kapilalbrist -även Bengt Fageriund var inne pä den frågan - och säger att det är nödvändigt att stärka glasbrukens kapilal på annat sätt men att det har funnits finansiella bekymmer och kapitalbrist. På s. 27 i utredningens betänkande sägs: "De senaste årens mer eller mindre konstanta kapitalransonering har gjort att glasbruken trängts undan på lånemarknaden, eftersom det funnits överflöd på mer kreditvärdiga länekunder." Sedan kommer det citat som herr Fageriund läste upp här nyss, och därtill uttalandet all flera av glasbruksförelagen har haft en traditionell ovilja

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

199

Nr 92                 mot all låna pengar även om möjligheter därtill funnits.

Tisdaeen den           "j" "" märkligt. Först säger utredningen att del råder ka-

30 mars 1976      pitalbrist och sedan talar den om en ovilja att över huvud laget skaffa

_____________    det kapital som har varit nödvändigl.

Om åtgärderför att Men inle nog med detta. På s. 30 konstaterar utredningen i en re-
stödja den manuel- dogörelse för de samhällsinsatser som har gjorts, att det 1970/71 anslogs
la glasindustrin    4 milj. kr. i lånegarantier till branschen, men av detla har till dags dato

endast 1,6 milj. kr. utnyttjats. Då är frågan: Har verkligen kapitalbrist varit avgörande, eller har det varit sä stränga regler kring garantierna att man inte har kunnat få loss pengarna? Här måste det såvitt jag kan förstå vara något fel i det hela.

Det är väl också allmänt omvittnat att ett cyniskt spel drivs mellan glasbruken, och det spelet drabbar även deras anställda på elt sätt som inte borde fä förekomma. Man brukar säga att tvä slår den Iredje i den här branschen. Av den anledningen hade del varit önskvärt alt sialsmakierna gått in, om inle med en kommission så i alla fall någonling ditåt, så att man hade kunnat styra det hela. Utredningen har visal problematiken här, och det är utmärkt att man har inventerat den, men all komma med ell recept som bara betyder nedläggning och vissa små kapitalinsatser lycker jag är felaktigt.

Del kan väl inte helt uteslutas att här finns skäl för rationaliseringar o. d., men i första hand håller jag med Bengt Fagerlund om att man borde pröva utvägen att öka glasbrukens export genom en samlad, gemensam satsning. Den kommission, eller vad man skulle ha, som jag har förordat borde dä ta initiativet lill ett sådant samarbele.

Om detla inle är möjligt - O.K., då återstår förmodligen ingen annan väg än att göra neddragningarna, men då skall vi också se till att ersättningsarbeten finns förde människor som drabbas av nedläggningarna så all de inle blir lidande ekonomiskt eller på annal säll.

Vi har vetat om glasbrukskrisen i 15-20 år, och likväl förekommer denna "brandkårsutryckning" och det system som man nu lydligen är beredd att tillämpa. På det sättet bör det enligt min uppfallning inle vara.

Jag vill avslutningsvis ändå tacka industriministern för den lilla stråle av hopp som finns i avslutningen av hans svar på interpellationerna, nämligen att man nu undersöker möjligheterna att föriänga driften vid glasbruken i Målerås och Björkshull. Jag anser att det är absolut nödvändigt all fortsätta driften tills man kan skaffa andra sysselsäliningslillfällen. Jag är också övertygad om att det kommer alt bli billigare all göra detta än alt skapa andra jobb ät de människor som bor på de här orterna, för som jag redan har sagl lorde del vara hell omöjligt alt få ersättningsjobb där. Men i första hand måste vi fä fram en mera långsiktig lösning för glasindustrin.

200

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Industriministern har nyss i interpellationssvaret gett sin syn på den manuella glasindustrin i vårt land och de specifika problem som denna hanlering har. Det är alldeles rikiigi att branschen sedan länge har varil föremål för en särskild uppmärksamhet frän regeringens sida, och det är också riktigt alt olika branschfrämjande ålgärder salls in för alt om möjligt stärka konkurrenskraften

När industriministern i sill svar framhåller att branschen sedan början av 1970-lalel beviljats statligt stöd på nära 16 milj. kr. vill jag dock stryka under all av del angivna beloppet utgörs drygt 9 milj. kr. av slrukturgarantier, dvs. garantier för vissa av företagen själva upptagna lån. Denna garanliform är nog så värdefull för dem som har möjligheler alt rält utnyttja den. Vi skall dock märka alt det är endast ett fätal förelag det gäller. De skall också i princip vara både lönsamma och expansiva för au kunna komma i fråga för en sådan garanli.

I den i interpellationssvaret redovisade utredningen, som statens industriverk nyligen lagl fram och lill vilken också herrar Fagerlund och Nilsson i Kalmar här hänvisat, har vår manuella glashantering blivit föremål för en mycket ingående analys. Det finns därför ingen anledning för mig att här ytleriigare uppehålla mig vid de yttre formerna för branschverksamheten, lokalisering m. m.

I storl sett föreligger enighel om att branschen befinner sig i ett utomordentligt svårt läge, i en besvärlig konkurrenssituation, såväl på vär egen hemmamarknad som pä exportmarknaderna. Däremol skiljer sig bedömningarna avsevärt frän varandra när det gäller att klarlägga orsakerna lill branschproblemen och lill all den manuella glasindustrin befinner sig i ett så utsatt läge. Vi har frän branschens sida vid fiera tillfällen sökt informera såväl statsråd som riksdagsledamöter vilka haft all ta ställning till olika frågor angående manuell glashantering och dess problem.

I industriverkets utredning klargörs med ett, som jag lycker, väl dokumenterat malerial all branschen som helhel ej är lönsam. Samtidigt har dock i utredningen öppet framförts synpunkten all branschen i sig själv har en sådan mångfald oersättliga värden inbyggda att förulsällningar måste skapas för att huvuddelen av branschen skall kunna leva vidare. Mot denna bakgrund framläggs också ell antal förslag som rimligen bör verka i rätt riktning. Enligt min uppfaltning har man dock inte tillräckligt kraftfullt tagit upp kostnadsaspekterna. I en bransch som haratt arbeta i internationell konkurrens kan man nämligen inte komma förbi kostnadsfrågorna.

Herr lalman! Själva kärnfrågan för vär företagsamhet, i varie fall när den inte drivs i allmän regi, är att företagen måste vara lönsamma, dvs. att de måste vara vinstgivande så att man kan investera och hänga med i ulvecklingen. Utan att en lönsamhet kan ses som elt sannolikt resultat av insatta stödåtgärder är dessa i rätt stor utsträckning förfelade. Under en följd av är har branschen, som industriministern också mycket rikligt

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

201

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder jör att stödja den manuella glasindustrin

202

framhållit, fått del av olika statliga stödåtgärder. Inom branschen har vi tagit emot stödet -jag har delvis också varil initiativtagare lill vissa speciellt exporlfrämjande aktiviteter genom molioner här i riksdagen -i förhoppningen att vi därmed skulle kunna komma loss ur den lönsamhetsproblematik som branschen sedan länge har befunnil sig i.

Man kan dä säga alt vi inte har lyckats särskilt väl med detta, och det finns flera orsaker därtill. Främst är det branschens egenskap att vara mycket arbetskraftsintensiv. I siaiisiiska centralbyråns redogörelse kan jag inte finna att någon tillverkningsindustri i värt land är mer arbetskraflsinlensiv än den manuella glashanieringen. Industriverket anger i sin utredning att lönekostnader och sociala kosinader tillhopa under år 1976 i den manuella glasindustrin kommer att uppgå till 57 ä 58 % av totalkostnaderna. Detta är oroande, herr talman, men än värre är att de sociala kostnaderna, och icke minst dä den del som utgörs av den allmänna arbetsgivaravgiften, successivt kan förväntas stiga ytterligare i höjden. Vi hörde ju sä sent som för några dagar sedan aviseringar om ytterligare höjningar med 3 %. Det skulle för den här mycket utsatta industrin innebära merkostnader på i runt tal 3 milj. kr. Om man ställer detta mot del exportstöd vi får pä 700 000 kr. förslår var och en vad del hela handlar om.

Går del inle alt finna andra former för all lillföra statskassan erforderliga medel än fortsatta höjningar av dessa arbetsgivaravgifter blir det inle bara vär manuella glasindustri ulan även andra delar av näringslivet som får mycket stora svårigheter alt upprätthålla sysselsällningen - en sysselsällning som alla i dag säger sig vilja slå vakt om, inte minst med hänsyn till ungdomsarbetslösheten, som ju är i tilltagande. Alldeles specielll drabbar dessa påslag de mindre och medelstora företagen, vilka oftast - i skilda branscher - är mycket arbelskraftsintensiva. Del bara förhåller sig på det sättet.

Herr talman! Av industriministerns svar framgick alt vår bransch under en femårsperiod i direkta bidrag från staten fält 6,2 milj. kr., dvs. drygt 1 milj. kr. per år. Det kan kanske vara av ett visst intresse att jämföra dessa belopp pä drygt 1 milj. kr. årligen med de belopp som tillförs del allmänna - stat och kommun - genom att branschen över huvud taget bedriver nuvarande verksamhel.

Vi har en beräknad omsättning för manuellt glas under 1976 på 225 milj. kr. Direkta arbetslöner är 45 % av 225 milj. kr., alltså 100 milj. kr. Genomsnittligt kan beräknas att minsl en tredjedel - och del är ganska lågt räknal - av den anställdes löneinkomst återgår lill del allmänna i form av egna skatter. Det blir ca 33 milj. kr. De sociala kostnaderna utgör ca 30 % av lönesumman, som var 100 milj. kr.; då har vi ytleriigare 30 milj. kr. Vidare har vi energiskatter som går på ca 2 milj. kr. Summa skatter och avgifter som branschen lämnar blir 65 milj. kr.

Härtill kommer övriga skatter och avgifter av offentligrällslig art -moms och mycket annal - som den anställde har att belala ur sin nettolön. Även det är Ju rätt myckel pengar.

Nuvarande tribut till del allmänna som glasindustrin lämnar pä ell är uppgår sålunda lilj ett belopp väsentligt större än 65 milj. kr. Detla, herr talman, bör vägas in i den bedömning som industriministern kommer att göra när han i departementet inom kort tar ställning till de förslag som industriverket redovisar i den här åberopade ulredningen.

Allra sist vill jag någol kommentera herrar Fagerlunds och Nilssons i Kalmar interpeiiationer. Där ges en beskrivning av den manuella glasindustrins situation som jag i stort kan instämma i. Jag kan också instämma i vad herr Fagerlund sade om behovel av invesleringskapital och en om möjligt mer samordnad marknadsföringskampanj för svenskt glas. Likaså kan jag insiämma med herr Nilsson när han talar om angelägenheten av en mera långsiktig lösning av branschens problem, så all arbetslöshet om möjligl undviks. Om å andra sidan statsmakterna hade fört en annan näringspolitik med ett - som Jag lycker - mer rimligl klimat för arbelskraftsintensiva branscher hade dessa frågor varit betydligt lättare att komma till rätta med än vad de i dag är.

Med det konstaterandet, herr lalman, ber jag att få sluta.

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

Hen ANDERSSON i Nybro (c):

Herr talman! Jag tycker det är bra att industriministern är positiv till tanken att ge andrum för att försöka finna lösningar på problemen för de båda krisdrabbade samhällen som del här gäller. Men enligt min uppfallning hade del varit ännu bälire om indu.striministern hade uttalat en klar målsättning för att säkra en fortsatt drifl vid båda glasbruken.

Industriministern är säkert medveien om att samhällena Mälerås och Björkshult kommer att drabbas mycket hårt, om dessa båda glasbruk läggs ned. Alla som är bosatta i de samhällena är nästan hell beroende av att glasbruken kan fortsätta sin verksamhel. Små möjligheler all fä arbete inom rimligl pendelavsländ gör dessutom samhällena särskilt sårbara.

Del är också en enig bedömning inom länet att de områden som de båda glasbrukssamhällena represenierar tillhör de svagare frän sysselsättningssynpunkt. Därför har också länsmyndigheterna bl. a. i arbetet med länsplaneringen anselt det självklart att denna del av länet måste prioriteras när del gäller alt stärka sysselsättningen. Länet har lagil fasta på uttalanden från regering och riksdag om del angelägna i alt planera för regional balans. Del har människorna naturiigtvis också gjort i dessa samhällen och bygder. En nedläggning av glasbruken skulle de anställda, bygden och kommunerna uppleva som alt statsmakterna hade tappat bort sina målsättningar. Vid en nedläggning av glasbruken skulle riksdagens och regeringens uttalanden om regional jämlikhet upplevas som lomma ord utan värde för dem som drabbats av nedläggningen. Enligt min uppfattning är det alltså i hög grad en förtroendefråga för statsmakterna att med konkrela åtgärder försöka rädda sysselsättningen i de båda glasbrukssamhällena.

Det vore fel om en tillfällig konjunkturnedgång fick diktera och styra

203

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

204

beslutet om de här glasbrukens framtid. Det ligger en fara i all ulifrån tillfälliga avsätiningsproblem avkunna dödsdomar över olika glasbruk och samhällen. Hur många företag är det inle som får känna av dåliga konjunkturer? Jag lycker all del måste vara ett gemensamt inlresse för samhället, företagen och de anställda all försöka komma över de kriserna sä snabbi som möjligt.

Jag tror också att del i verkligheten oftast är lättare för samhällel alt rädda ett förelag över en tillfällig kris än att hitta elt nylt seriöst företag. När arbelsmarknadsministern besökte länet helt nyligen var det mänga som - med all rätt. del erkänner Jag - reste kravet på nylokaliseringar till Kalmar län. Ingemund Bengtsson konslalerade dä helt realisiiski all man inte utan vidare kan plocka fram nya seriösa lokaliseringsalternaliv. Han uppmanade oss i slället att slå vakt om de förelag som vi redan har.

Att analysera förutsättningarna för att öka och slärka sysselsättningen i de förelag som länet och bygden redan har är säkert en klok politik. Det är också den linjen statsmakterna bör följa när del gäller samhällena Måleräs och Björkshull, och del är heller ingen ny linje från statsmakternas sida. Vid åtskilliga lillfällen har regeringen med all rätt gäll in med punktinsatser för all rädda sysselsättningen vid olika såväl statliga som privata krisdrabbade förelag. Del har då vid åtskilliga tillfällen gällt ganska betydande belopp. Låt mig här endast peka på varvskriserna och driftsförlusterna vid vissa statliga förelag.

Motiven för insatserna har varil både starka och många. Främst har del gällt tryggheten för dem som hotas av arbetslöshet. Men sannolikt är det ofla även samhällsekonomiskt väl motiverat att rädda sysselsättningen pä den ort där människorna redan finns.

En nedläggning av verksamheien vid de båda glasbruken Björkshull och Måleräs skulle, som föregående talare visade, innebära slora samhällsekonomiska föriusler. En kapitalförstöring är oundviklig när en stor del av bostäderna inte kan utnyttjas. Lokala serviceanläggningar i form av samlingslokaler, idrottsplatser och skolor skulle inle heller bli utnyttjade. Även underlaget för privat service skulle ryckas undan. Befolk-ningsunderiagel blir inle tillräckligt för att man skall kunna upprätthålla en tillfredsställande lokal service.

Det är överfiödigt alt här dessulom peka på de stora kostnader som skulle följa av en omskolning och omflyttning av människorna. Dessa kostnader känner vi alltför väl.

Alll della är naturiigtvis människorna i dessa samhällen väl medvetna om. Därför har de svårt att förstå statsmakterna om dessa inle är beredda alt helhjärtat stötta en fortsatt drift vid glasbruken. Glasarbeiarna kommer då all fråga sig om inte deras trygghei är lika angelägen som varvsarbetarnas i Göteborg. De båda kommunerna Nybro och Högsby frågar sig naturiigtvis om inte deras samhällens existens är lika angelägen som existensen av andra samhällen i andra delar av landel.

Det är sanl alt dessa samhällen inte bärs upp av några starka eko-

nomiska intressen. Här finns inte heller de stora väljarskarorna. Men det fär inte vara något skäl för statsmakterna alt inte handla snabbt och konstruktivt. Kan vi i dag stödja en varvsproduktion som lägger upp det ena stora jättefartyget efter det andra, får inte tillfälliga avsättnings-problem vid ell par små glasbruk vara ett skäl för nedläggning.

Jag vill också varna för att måla glasbrukens framlid alllför mörkt. Det kan leda till felaktiga och förhastade slutsatser om nedläggningar. Uppemot 30 96 av glasexporlen går i dag till USA och 10 % lill Australien. Däremot är det sämre ställl med exporten till de stora industriländerna i Europa. Men med en såvitt jag förstår relativt liten förbättring av försäljningen lill dessa länder skulle vi snabbi lösa de avsättningsproblem som glasinduslrin i dag brottas med. Att slå vantarna i bordel när vi inte ens hunnit göra de ökade insatser på exportsidan som man tycks vara enig om förefaller minst sagt lättvindigt. Svensk glaskonst har ett högt anseende pä en stor del av den internationella marknaden. Vad är det som säger att vi inle skulle kunna ge del svenska glaset samma ställning pä den stora marknad där vi i dag säljer hell blygsamt?

Det vore nalurligtvis fel om vi inte hade förståelse för de svårigheter som möter de svenska glasbruken. Kostnadsläget är högt i jämförelse med omväridens. Här bör statsmakterna beakta att arbelsgivaravgifterna slår särskilt hårt mot den personalintensiva glasindustrin. Samhället mås-le också ta hänsyn lill alt glasbruken medverkar till att hälla sysselsällningen uppe i områden som är i särskill behov av all slå vakt om sina arbetstillfällen. I förhållande till insatt kapilal tillför glasbruken sannolikt staten mer av skatter och avgifter än vad den kapilalinlensiva industrin gör.

Om man beaktar detta bör det vara särskill läll för regeringen alt generöst göra de insatser som är nödvändiga för att rädda sysselsällningen inom svensk glasindustri. Jag är tacksam för den positiva inriktningen i industriministerns svar när del gäller all ge andrum. Men det hade, som jag sade inledningsvis, varit ännu bättre om induslriminisiern hade uttalat den klara målsättningen all försöka rädda driften vid de båda akluella bruken.

Jag skulle avslulningsvis vilja formulera elt program för glasinduslrin i följande punkter:

1.    Statsmakterna måste sälta in de punktåtgärder som är nödvändiga för all rädda driften vid de tvä nedläggningsholade glasbruken i Björkshult och Målerås.

2.    Glasbruken måste tillföras kapilal pä generösa villkor för att kunna klara en snabb uppruslning av arbetsmiljön och för all kunna göra de övriga investeringar som är nödvändiga för att höja konkurrenskraften.

3.    Exportstödet måste snabbt byggas ut och sannolikt ges en slörre omfallning än som föreslagits i den nyligen presenterade utredningen.

4.    Del finns anledning all överväga om inte den s. k. löneskatten eller allmänna arbeisgivaravgiften bör slopas eller åtminstone lättas för en så arbelsintensiv näringsgren som glasindustrin.

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasinduslrin

205

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindiistrin

206

Lät oss se vad dessa offensiva åtgärder kan ge för resultat! Blir de tillräckligt kraftfulla är Jag optimist när det gäller alt säkra sysselsättningen inom svensk glasinduslri.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Del här blir på någol sätt en småländsk eftermiddag, eftersom vi nu diskuterar elt branschområde som i så hög grad är lokaliserat lill Småland och kanske framför allt lill dess sydöstra delar.

Vi som kommer från Småland gläds över vär glasindustri. Den är gammal, den är ursprunglig i dessa bygder och den har varil och är en tillgäng för Småland och för landel. Den är en på någol sätt särpräglad konstart som lever kvar och som vi hoppas skall leva kvar ännu mycket länge. Men del är ändå nödvändigl alt se realistiskt på hurdan utvecklingen har varit och hur vi skall bedöma den för framliden.

Vi kan inte bortse från att det också i andra länder finns en glasinduslri som konkurrerar med vår egen - det finländska glaset exempelvis har vunnit åtskilligt av den svenska marknaden. Dä har man anledning ställa sig frågan: Vad är det som har givit exempelvis finsk glasindustri möjlighet att i nägon män iränga tillbaka vår egen glasindustri? Är del det förhållandel alt den har använt mera kapilal för teknisk utrustning? Det har sagts mig från ålskilliga sakkunniga att så är fallet.

Dä finner jag del inle förvånansvärt att den arbetsgrupp som har sysslat med detta i industriverket har tagit upp speciellt invesleringsproblemen. Man har kunnal notera att lönsamheten för framför allt de mindre glasbruken inte har varit tillräcklig för alt möjliggöra nödvändiga investeringar. Ofta är glasbruken relativt små. Och det är inte sä, herr Nilsson i Kalmar, alt utredningen bara talar om nedläggningar och möjligtvis litet investeringskapital - det är framför alll behovet av samordning och samverkan mellan bruken som man vill rikta uppmärksamheten på.

Detla är inte den första utredning beiräffande branschen som görs. Jag kan inle erinra mig hur mänga glasindustriutredningar som har genomförts, men under min lid som tidigare inrikesminister med arbetsmarknadsfrågor och nu industriminister har Jag upplevt tre fyra sädana utredningar, vilka alla kommit fram lill slutsatsen: Det är nödvändigt med en samverkan och en omstrukturering inom glasindustrin. En fusionering mellan företagen kan komma i fråga för att göra dem slagkraftiga. Och sä långt kan man uppenbarligen bli överens. Men man måste då också kunna bli överens om - och det har jag velat ge uttryck för i mitt interpellalionssvar lillsammans med arbetsmarknadsministern - att om sådana sammanslagningar, eventuella fusioneringar, kommer lill slånd och nedläggningar kommer i fråga måste vi i tid se lill all vi klarar sysselsättningen för de berörda orterna.

I likhet med herr Nilsson i Kalmar anser Jag att arbetsmarknadsmyndigheterna i två län självfallel skall samarbeta.

Slutsatsen av herr Nilssons uttalande skulle kunna innebära all man i Kronobergs län med en viss förljusning hade sett all en nedläggning

hade kommil till stånd i Kalmar län. Jag hoppas innerligt att del här resultatet inte beror pä ett samarbele mellan glasbruksledningen för Kronagruppen och länsarbetsnämnden i Kronobergs län. Det måste finnas andra bärande skäl till alt man finner det nödvändigt med en viss minskning av den här verksamheten för Kronagruppen. Man har då valt ul de delar av verksamheten som är de svagaste länkarna i en sådan kedja. Jag hoppas åtminstone all del är en sådan bedömning och ingeniing annat man har gjort. Det är självklart att vi måste ägna uppmärksamhet ät de här tvä orterna för att se vad man kan göra för alt klara dem.

Nu efterlyses från mänga häll en långsiktig lösning. Vad är det då som begärs?

Herr Fagerlund har preciserat del genom att säga att del behövs en samordning mellan företagen och invesleringskapital. Men herr Fagerlund anser all 30 miljoner är för litet och att 100 miljoner kanske är en lämpligare siffra. Jag skall inle försöka göra nägon bedömning. Det är möjligt att 30 miljoner är för litel. Men är del dä inle rimligt all vi i vanlig traditionell ordning låter denna utredning gå ul lill de sakkunniga i förelagen och till de anställdas organisalioner, så alt de får granska ulredningen och komma med de förslag som de finner skulle vara mera ändamålsenliga för att lösa del här problemet? Jag förmodar att det dä kommer alt finnas fler som visar sig ha samma uppfattning som herr Fageriund, nämligen att investeringsbeloppet är för litet, och därför ställer anspråk på ett slörre belopp.

Jag kan dela uppfaitningen alt det hade varil bra om vi hade kunnat lägga fram ett förslag redan i vår, men av arbelstekniska skäl flnner jag del inle vara möjligl. Däremot hoppas vi alt, om ingel särskilt inträffar, vi skall kunna vara färdiga med ett förslag tidigt under hösten. Personligen släller jag mig posiiiv till de åtgärder som kan medverka lill att förstärka glasindustrins konkurrenskraft och göra del möjligl att genomföra en mera långsiktig strukturrationalisering. Att samhället skall hjälpa lill med detta flnner jag naturligt.

Jag tycker all del på nägol sätt är betecknande för hela deballen i värt samhälle alt såväl herr Hovhammar som herr Andersson i Nybro helt släller sig bakom kravei på samhällets insatser, även om herr Hovhammar naluriiglvis måste ha den poliliska vinklingen att han säger att del är den förda näringspoliliken som slällt förelagen i den här situalionen. Är del så. herr Hovhammar?

Jag noierar att glasinduslrin från år 1965 fram lill 1970 minskade sin marknadsandel pä den svenska marknaden från 73 96 lill 65 96. Från 1965 och fram lill nu har glasinduslrin lyckats hävda en ungefär 65-procentig marknadsandel. Nya artiklar har introducerats och försäljnings-verksamheten har förbättrats. Inle minsl i delaljislledet har förelagen fåll en slagkraftigare organisation.

Men det är framför alll de stora glasbruken och eventuellt också flera små bruk i samverkan som klarat denna uppgift. I det konkurrenssamhälle vi har fär de små glasbruken i en sådan situation svårigheter. Men

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

207

Nr 92                 det i sammanhangel intressanta är au glasinduslrin under de senasle

Tisdaeen den        erbjudit, som det heter i ulredningen, en i jämförelse med övriga

30 mars 1976      arbetsgivare i regionen konkurrenskraftig lönenivå. Därigenom säger man

---------------    sig ha klarat rekryleringsproblemel.

Om åtgärder för att      Vad är det då som har skett? Jo, man har i de enskilda glasföretagen

stödja den manuel-   vid löneförhandlingarna försökt all lägga sig på en lönenivå som har

la glasindustrin    gjort dem konkurrenskraftiga - del är begripligt. Man har också lyckats

alt på della sätl fä en möjlighel lill rekrytering av god arbetskraft. Jag

lycker all del finns anledning alt gratulera glasindustrin till det.

Men är del då inle efter frivilliga överenskommelser efter i vanlig ordning förda förhandlingar mellan arbelsgivarna, företagen och de anställda som de här resultaten har nätts? Jo, självfallel är det pä det sättet. Nu säger herr Hovhammar all det nu aviseras yllerligare påslag på 3 96, vilket skulle bli belastande för glasinduslrin eftersom den manuellt är så omfattande. Ja, men för att fä ett ekonomiskt utbyte för lönlagarna som exempelvis för den som har 50 000 kr. i inkomsi skulle ge 2 000 kr. netto skulle företagel behöva ell lönepäslag pä 10 96. Så enkelt är det med detla förslag beiräffande skatteomläggning och arbetsgivaravgift. Och de stora löntagarorganisationerna har ställt sig bakom förslaget och är självfallet beredda att beakta uppgörelsen som träffats i de kommande avtalsförhandlingarna.

Jag tror all herr Hovhammar gör del litel för enkell för sig när han resonerar om dessa ting. Men borlsell ifrån del, är del til syvende og sidst marknadsförutsättningarna som avgör - också för glasindustrin -möjligheterna lill marknadsföring i värt egel land i konkurrens med företag i andra länder och möjligheterna på exportmarknaden, där en samordning mellan företagen kan ge ett inle ringa utbyte.

Om det inle minsl för all hävda konkurrenskraften är angelägel med invesleringar fär vi hjälpa lill med det invesleringskapital som kan komma i fråga. Sä mycket är jag beredd att redan nu säga som uttryck för min uppfallning om detta. Slorieksordningen får vi diskulera sä småningom.

Nu tror jag inte heller att man kan resonera som herr Hovhammar och herr Andersson i Nybro har gjort om vilket utbyte del blir för samhällel. Visst är utbytet värdefullt, men om alla företag och alla branscher skulle resonera på samma sätt skulle debatlen bli besvärlig.

Jag menar att samhällel måste stödja branscher med svårigheler, och
pä den punkten har vi fått herrar Hovhammar och Andersson med oss.
Vi har samma uppfallning i den delen. Del är ingen annan än samhällel
som här kan gä in och hjälpa. Men dä bör vi ge hjälp lill självhjälp.
Man har väl ändå rätt och skyldighet att ställa vissa villkor, och de
villkoren eller önskemålen går i riklning mot en samordning och en sam
verkan mellan olika bruk, vilken skulle kunna åstadkomma en hel del
resultat - inte minsl då del gäller marknadsföringen.
Till sisl, herr lalman! Herr Andersson gjorde jämförelser mellan glas-
208                   arbetarna och varvsarbetarna. Det var en intressant men ganska djärv

Jämförelse. Herr Andersson frågade om inle glasarbeiarna var värda lika stor uppmärksamhet som varvsarbetarna. Jo, självfallet.

Men herr Andersson glömde att vi när vi nu föreslår betydande insatser för att klara sysselsättningen för varvsarbetarna förutsätter en nerdragning av varvsverksamheten med 30 % under en period på tre ä fyra år. Varför? Jo, därför att situationen inom varvsområdet är sådan.

Om situalionen på glasindustriomrädet är ungefär densamma eller uppvisar liknande förhållanden i fråga om avsättningen, är det då inte rimligt all förutsätta alt en viss nerdragning av kapaciteten kan bli nödvändig? Det är ungefärligen det som den utredning jag nämnde visade på.

Men - och del har jag velat bifoga i mitt svar - då måste vi se lill att det sker under så socialt acceptabla former som möjligt, och innebörden av del har jag redovisat i interpellationssvaret.

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! För att anknyta till industriministerns anförande så har vi väl den uppfattningen gemensam att visst statligt stöd, exempelvis lill exportfrämjande åtgärder, viss medverkan till långfristiga län på fördelaktiga villkor med lång amorteringstid och till låg ränta är väsentliga ting när det gäller att trygga glasinduslrins framtid. Ä andra sidan kommer man aldrig ifrän det faktum att en industri, vilken bi-ansch det än må vara, til syvende og sidst måste stå på egna ben. Vi kan inte begära att staten för tid och evighet skall hjälpa oss. Vi får med andra ord inte bli alltför beroende av statlig medverkan. Det är därför som jag har pekat på en del problem som vi har när det gäller kostnadsutvecklingen.

Att vi betalar våra anställda marknadsmässig lön är helt riktigt. Vi har under senare är lyckats att höja lönerna till en sådan nivå att det i dag är intressant för ungdomen att gä in i den manuella glashanteringen och bli våra medarbetare. Det är viktigt att del blivit så, och vi har inga synpunkter att anföra mot det. Men när det sedan gäller avgifter och andra ling som jag bär har pekat på är förhållandena besvärande. Kostnaden för arbetsgivaravgifter och arbetskraft uppgår till 58 % av produktpriset, 45 % i lön och 13 96 i bikostnader. Det slår väldigt hårt -det vet vi. En procentsökning av löneskatten/arbetsgivaravgiften innebär en miljon i ökade kostnader, ocb del är myckel pengar för branschen.

När det gäller energiskatteproblemet vill Jag konstatera att under tiden den I december I97I t. o. m. år 1974 har vår bransch haft en total belastning av energiskatt med ea 300 000 kr. för hell år. Med de nya energiskatterna ökar kostnadsbelastningen på 300 000 till ca 1,5 milj. kr. efter del all hänsyn tagits till den skattenedsättning som regeringen kan medge enligt enprocentsregeln. Det är myckel pengar. Jag hade en motion här i riksdagen som tyvärr avslogs för några dagar sedan och som pekade just på det förhållandet.

Vi har även en viss tullfri glasimport frän ett land sorn heler Jugoslavien, alldeles särskilt aktuellt i dessa dagar. Denna import slår dubbelt

209

14 Riksdagens protokoll 1975/76.89-92

Nr 92                 för den småländska glasinduslrin. Den volym som lågprisimporten uppgår

Tisdagen den      ''" "osä'''' sysselsättning för 60 svenska glasarbetare. Lågprisimport

30 mars 1976      ' karaktären har också den konsekvensen alt svenska glasbruk i

_____________    strävan att bereda fortsatt jobb ål sina anställda söker anpassa sina priser

Om åtgärder för att   ull en orealistiskt låg nivå. Det är inte särskilt läll. Det gäller i detta
stödja den manuel-   fall speciellt belysningsglas - inte hushålls- och prydnadsglas.
la glasindustrin       Sedan säger industriministern alt finnarna lyckals väldigl bra. Hur

kommer det sig? Ja, det finns flera orsaker.

Försl och främst har finsk glasindustri haft större resurser. Den ligger i händerna på stora koncerner som har gott om kapital. Svenska glasbruk är typiska familjeföretag med förhållandevis små kapilalresurser. Där finns alltså en viss skillnad. Finnarna tillverkar ett bra glas - dock inte bättre än det svenska. De har måhända haft vissa nya metoder av teknisk karaktär som vi inte haft. Också där har väl resurserna spelat en viss roll. Men det är även en annan sak som är betydelsefull, och det är de totala kostnaderna.

Om vi utgår från alt kostnaderna i Sverige är 100 är de i Finland 51 år 1974. Det är en fantastiskt stor skillnad och det gör att vi har svårt alt konkurrera med finnarna både på vår hemmamarknad och på export. De relativa kostnaderna år 1974 var alltså Sverige 100 - Finland 51. Det säger tillräckligt om vårl läge.

För att kunna klara oss måste vi därför förstärka vår marknadsaktivitet och förändra vär marknadsföring. Del är också vad som delvis har skett. Det har skett i Amerika och det sker i dessa dagar i Frankrike där svenska glasbruk - sju stycken - för första gängen lillsammans går ut med en aktivitet i Paris, Del kommer att ske även på andra håll och då med en viss statlig medverkan. Jag hälsar detla med tillfredsställelse och hoppas all del skall ge resullal.

När det i utredningen talas om en viss överkapacitet vill jag hävda
att det är väl myckel sagl. Vi skall komma ihåg att Sverige som glasland
betraktat är ett förhållandevis lilel land. Vi har - om vi jämför med
andra länder - en ganska blygsam glashantering. Vi exporterade exem
pelvis till Amerika - som är vår slörsla marknad - för 20 milj. kr. 1975.
Vår totala export var 77 milj. kr. Vi har alltså en förhållandevis sior
marknadsandel av vår export där. Men om man studerar siffrorna så
ser man alt Sveriges andel av USA:s import av hushålls- och prydnadsglas
ligger under 5 96. Det innebär, herr lalman, att även om det finns ett
och annat glas från Sverige i amerikanska varuhus och present affärer
så är vi fortfarande väldigl små i Amerika. Dä menar jag: Om vi med
en effekiivare marknadsföring kunde öka vår export lill USA så alt vår
andel uppgick lill exempelvis 10 % skulle del betyda en fördubbling,
frän 20 till 40 milj. kr. Det är mycket pengar. Då vore del inte aktuellt
att lägga ned två tre glasbruk, som nu kommer alt ske, för de skulle
kunna klara sig genom en sådan ökning i marknadsandelen. Ser vi på
det ena landet efter det andra uppläcker vi alt vi har en mycket liten
210                   marknadsandel. Jag drar den slutsatsen att om vi med slörre resurser

kan förbältra fär marknadsföring skulle vi golt och väl kunna klara den tillverkningskapacitet som svensk glasindustri i dag har.

Jag vill också ta upp en liten passus på s. 2 i industriministerns interpellationssvar. Han säger där: "Arbetsgruppens förslag kommer att beredas på sedvanligt sätt. Denna beredning kommer troligen inle all hinna avslutas under våren." Men, herr statsråd, vi har nu hört att situationen för glasindustrin är myckel prekär och att detta därför är ett myckel brådskande ärende. Vi är nog litet till mans nere i Småland och i glasdistriktet intresserade av att fä veta när detta arbete kommer att avslutas. Del skulle vara bra om industriministern kunde ge oss ett svar pä den frågan så att vi kan lugna dem som ibland ställl frågan till oss.

Herr talman! Till sist nägra ord till herr Fagerlund. Han brukar både här i kammaren och i andra sammanhang säga att glasbruksägarna har levt sill eget lilla liv i sitt eget lilla rike och han har ibland betecknat dem som kungar. Det är nog länge sedan, herr Fageriund. Jag har lett ett företag i den här branschen i 32 är och jag har aldrig upplevt den situationen. F. ö. är det ointressant att idka historieskrivning om vad som inträffat för t. ex. 50 är sedan. Det är mer intressant att se vad som sker i dag och framför allt vad som skall ske inom en nära framtid.

Dä kommer Bengt Fageriund in på den akluella problemaliken som jag tycker han beskrivit mycket bra: mer pengar lill glasindustrin, bättre marknadsföring osv. Men han säger också: Driv ihop glasindustrin till gemensamma satsningar. Jag skulle då vilja ställa frågan: Menar Bengt Fagerlund att man skall driva ihop oss till nya grupper och fusioner mellan bruk? Skall detta s. k. ihopdrivande ske på frivillig väg eller skall statsmakterna ta initiativet och planera och samordna glasbruksbilden för framtiden? Det är många som också ställer sig den frågan, särskill mindre glasbruk som inte riktigt vet vilken deras situation blir i framtiden. De undrar om de får fungera som egna små enheter eller om de, som herr Fageriund säger, mer eller mindre skall drivas ihop lill slörre enheter och större grupper.

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

Herr FAGERLUND (s):

Herr lalman! Här har ju, som industriministern sagt, blivit en småländsk eftermiddag i kammaren, och del är väl ganska typiskt att man säger att glasindustrin är gammal i Kronobergs och i Kalmar län. Man har i historieböckerna läst att del berodde pä all del fanns ved och billig arbetskraft. I dag finns det inte ved, och arbetskraften vill vi inte sälja billigare där än på andra ställen. Därför har de förutsättningarna i dag försvunnit.'

Jag är tacksam för att industriministern med anledning av att jag beklagade att det inte kommer 100 milj. kr. i vår meddelar att pengarna kan komma tidigt på hösten och dessutom framhåller att han själv är positiv lill dessa salsningar. Glasinduslrin vet alltså all dessa förslag -åtminstone om vi då har en socialdemokratisk regering - kommer till hösten. Då har vi möjligheler all planera och kan, som industriministern

211

Nr 92                 här har sagt, hålla verksamheten uppe.

Tisdaeen den         "'  '"' tänkt ta upp nägon polemik med herrar Hovhammar

30 mars 1976      '' Andersson i Nybro. Om det vore sä väl all del bara var en tillfällig

_____________    konjunkturnedgång skulle man säga: "All righl, vi sväller oss väl över

Om åtgärder för att den som vi har gjort förut." Men har man som jag själv Jobbat i glas-stödja den manuel- industrin från 1920-talet till 1950-talet, vet man all kriser har kommit la glasindustrin vartenda decennium, på 1920-talet, 1930-talel, 1940-lalet, 1950-talet och 1960-talet, och nu är vi inne pä 1970-talet. Det är bara att konstatera det. Därför måste någonling göras. Själv har jag inte målat glasbrukens framlid mörk. Det kan den bli om ingeniing görs för marknadsföringen, men om en sådan satsning görs tror jag alt det finns möjligheter.

Herr Hovhammar log upp vissa punkter i mitt anförande. Det sista som han sade var kanske det intressantaste. Han erinrade om alt jag använde uttrycket "kungar i sina egna riken". Det gjorde jag, och jag syftade då inte på förhållandena för 40-50 år sedan, herr Hovhammar, utan jag gick tillbaka till den diskussion vi förde på 1960-talet med anledning av motionen 1:104 år 1967. Då var det flera som ansåg att inga åtgärder behövdes inom glasindustrin - den skulle klara sig ändå.

Vad som var intressant var herr Hovhammars beskrivning av USA:s import på detta område. Han sade att Sveriges andel av den i dag ligger under 5 96. Man släller sig då frågan: Vad har glasindustrin gjort för all öka denna exportandel?

Jag vet alt Orreforsgruppen har en god försäljning på USA i dag. Den har orkat satsa pä ett land. Åforsgruppen har haft råd alt satsa i Australien, men den har inte förmätt göra del över hela fältet, t. ex., som herr Hovhammar säger, i Frankrike, i Tyskland och i andra länder. Därför menar jag att man helt enkelt måste driva ihop förelagen. Jag sade i milt första anförande bl. a. att genom att olika stödformer binds till vissa förutsättningar kan man lyckas.

Jag har otaliga gånger pekat pä behovet av nya grupperingar inom glasinduslrin. Jag som kommer frän Kosta vel, och herr Hovhammar vel del lika väl, att det där finns ell glasbruk som har en myckel god lönsamhet, kanske den bästa inom hela glasindustrin. Men det har specialiserat sig, marknadsfört elt fätal produkter och lyckats med det. Jag tror all del är en omöjlighet för ett litet förelag alt sprida ut sin produktion över ell flertal produkter.

Jag hoppas att en omstrukturering skall kunna genomföras på frivil-lighelens väg. Men om det inle går, måste statsmakterna binda upp stödet lill vissa förutsättningar. Det är ju inte enbart ägarna lill glasinduslrin som det här gäller utan också de 2 500 anställda i dessa företag. Det är ju från den utgångspunkten som samhället skall försöka lösa denna problemalik.

Hen NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Industriministern sade något om all del var småländsk
212                   eftermiddag eller småländsk afton i kammaren, och afton har del kanske

blivit. Vi är väl snart bara smålänningar kvar här. Talet om "småländsk afton" äger sin riktighet också så till vida att Jag är övertygad om au glasbruksarbelarna i Målerås och Björkshult upplever situalionen i sin hembygd som något av en smäländsk afton.

Samverkan mellan glasbruken är nödvändig, sade industriministern, och det har väl både herr Fagerlund och jag försökt göra klart här. Men kommer det all bli en sådan samverkan? På vilket sätt kommer man i så fall all samverka? Enligt det förslag som utredningen har lagt skall en total strukturplan utarbetas. Jag förmodar att del innebär att man skall göra en sådan nedskärning som utredningen talar om.

Utredningen lalar vidare om att knyta strukturstödet lill tekniska utredningar och metodutveckling. Del är naturiigtvis bra.

När det gäller exportstödet - där herr Fageriund ville "driva ihop företagen" - säger utredningen att man skall ge individuella anslag. Del är ju inte att samverka.

Uiredningens förslag innefattar vidare frågan om forskning och utveckling. Kommer man att få till stånd en samordning exempelvis beträffande den pelletanläggning som nämns i utredningen? Det är möjligt att utredningen menar det. Men vem skall i så fall driva fram denna samverkan? Vem skall trycka på? Glasbruken själva har tydligen inte förmåga att samverka, det har vi ju sett, utan det är snarare tvärtom så - vilket jag åtminstone har försökt att säga pä ett fint sätt förut -att glasbruken avvaktar och försöker att om möjligt la livet av varandra.

Det är nödvändigl med samverkan. Det häller jag med industriministern om, men jag tror att det är nödvändigt att undersöka hur denna samverkan skall ske, så att den verkligen kommer till stånd. Och det räcker inte med all en sådan samverkan tar hänsyn till de bruk som måste läggas ned, därest man inte kan öka exporten m. m.

Beträffande länsarbetsnämndernas agerande skall jag inte säga mer än att jag vel att det går otrevliga rykten. Det är beklagligt att problemet har hanterats på detta sätl, och del är väl ganska förklarligt att sådana rykten kommer i svang pä de orter som nu drabbas av nedläggning.

Jag tror del ligger något i talet om konkurrens mellan glasbruken och alt dessa inte har velat investera. Herr Hovhammar försöker alltid att göra detla till en skattefråga och en ekonomisk fråga i långa stycken, men här har ju ulredningen påvisat att det har funnits möjligheter lill garanlilån, som inte har utnytljals. Utredningen anför också, vilket vi påpekat förut, att man över huvud tagel varit ovillig alt låna och satsa pengar i denna verksamhel. Jag tror all de uppkomna svårigheierna i stor utsträckning beror pä delta.

Jag uppskattar industriministerns yttrande att samhället naturligtvis måste hjälpa lill också med de långsikliga lösningarna i del här fallet. Jag tycker det var positivt. Det hade varil ännu bättre om uttalandet hade varit med i del skriftliga svarei, men det räcker väl med att det har framförts här i kammaren.

Jag tror emellertid, som jag sagt förut, inte att del räcker med de

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

213

Nr 92                 förslag som utredningen har lagt, utan det är nödvändigt att industri-

Tisdagen den      ministern ser lill att det blir nägon form av styrning på den långsiktiga

30 mars 1976      utvecklingen. Även om det inte skall ske i form av en glasbrukskom-

---------------    mission, måste det bli någonting åt del hållet i alla fall.

Om åtgärder för att

stödja den manuel-      Herr ANDERSSON i Nybro (c):

la glasindustrin       Herr talman! Industriministern tyckte inte rikligt om min jämförelse

med varvsarbetarna oeh varvsindustrin, men i den näringen är överkapaciteten och överproduktionen mera klarl uttalad än inom glasinduslrin. Jag vill också göra industriministern uppmärksam på all det redan skell en utomordentligt kraftig minskning av antalet glasbruksenheter och av glasproduktionen i det här landet. Man måste se frågan också i del perspektivet. När det gäller glasinduslrin är frågan, om vi skall behälla en produklion i vårl land eller inte.

Jag vill också säga lill industriministern att såväl slalliga som privaia företag vid olika tillfällen fäll svårigheler, och man har i dessa lägen kanske gjort en pessimistisk bedömning av förelagens framtidsutsikter. Det har t.ex. gällt ett förelag som industriministern känner väl till -jag syftar pä Kalmar Verkstad. Men när man gett förelaget en chans att leva vidare har det senare visat sig att det ändå har varit möjligt att få en positiv ulveckling vid företaget. Jag är den förste alt vara glad över del, och jag anser all man bör gå fram myckel försiktigt även när svårigheter dyker upp inom glasindustrin. Jag tror all industriministern håller med mig om att det - om vi nu är överens om att öka insatserna på exportsidan - behövs en relativt liten andelsökning av den svenska andelen av glasexporlen på den inlernalionella marknaden för att klara de avsätiningsproblem som glasbruken i dag brottas med. Jag lycker därför det är rimligt all i det läget avvakta vilka resullal som kan uppnås med dessa exportinsatser. Lät oss se de resultaten innan vi söker bedöma framliden och göra alllför pessimistiska bedömningar.

Dessutom tror jag alt industriministern är överens med mig om alt när man bedömer slorleken av samhällels insatser bör man rimligtvis göra del utifrån de samhällsekonomiska föriusler som är ett faktum, om det sker en nedläggning av de aktuella företagen. Gör man den jämförelsen och den bedömningen i förhållande till de samhällsekonomiska föriusterna tror jag inte all industriministern har anledning alt avskräckas inför de insatser som behövs för att öka exportstödet och klara de investeringar som krävs för att göra arbetsmiljön bättre och vidta energibesparande åtgärder, för att ta nägra exempel. Samma sak gäller de kostnader som kan behövas om man gör vissa punktinsatser för all klara akuta kriser. Utifrån en sådan samhällsekonomisk bedömning tror jag inte det behöver vara särskilt svårl för samhällel att göra de erforderiiga satsningarna.

Herr industriministern JOHANSSON:
214                      Herr talman! På frågan, om vi skall ha kvar glasinduslrin i landel.

har ju ulredningen för sill vidkommande svarat ja. Jag tror mig våga tala å regeringens vägnar när jag säger all det är självklart att vi skall ha kvar en glasindustri. Behövs ett stöd från slaten får vi försöka ge det stödet som innebär hjälp till självhjälp och i de former som vi kan bli överens om mellan samhällels organ, förelagen och de anställda. Då tror Jag också all vi skall komma fram lill ganska rimliga lösningar. Vad beträffar ulredningen vill jag lala om alt dess betänkande i dagarna går ut på remiss. Vi skall försöka sälla ul en kort remisstid, men jag tycker inte att den bör vara kortare än två månader för att organisationerna och de enskilda människorna skall ha möjlighet att läsa betänkandet, bilda sig en uppfattning och komma med sina synpunkler. Sedan får vi arbeta med materialet under sommaren och om möjligl tidigt i höst lägga fram det förslag som det kan finnas anledning till.

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Om åtgärder för att stödja den manuella glasindustrin

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Jag ber alt fä tacka för vad industriministern sade senast: att man skall försöka bereda det här ärendet med största möjliga skyndsamhel. Jag tror att det är viktigt aU vi har fåll det beskedet.

I övrigt skall jag inte förlänga den här myckel trivsamma småländska eftermiddagen, som snart övergår lill afton, särskill myckel längre. Jag kanske bara skulle vilja säga ell par ord lill herr Nilsson i Kalmar, som talade om cyniskt spel mellan glasbruken, om att vi tar livet av varandra, om all två slår den tredje och om många andra sådana ting.

Vi har ju i vårt land en fri konkurrens. Vi arbetar i konkurrens med varandra, men det är inget speciellt för vär bransch; det sker överallt. Jag kan försäkra herr Nilsson att vi har elt myckel gott samarbete inom glasbruksorganisationen, där jag f ö. råkar vara ordförande. Vi brukar kunna diskutera våra gemensamma problem både ärligt och öppet, och jag tror all del skall kunna ske även i fortsättningen, inte minst om vi får en god uppmärksamhet från statsmakterna på våra problem.

Herr Nilsson i Kalmar log också upp frågan om pelleteringen, dvs. att glasbruken på en central plats gemensamt skall kunna bereda alla kemikalier på ell visst sätl. Förberedelsearbetet pågår redan, vi har haft en egen utredning som nu är färdig och vi kommer inom de närmaste veckorna all uppvakta herr industriministern och hoppas pä en välvillig förståelse från statsmakterna i denna centrala och vikliga fråga.

Avslulningsvis vill jag konstatera att den välvilja som vi på mänga håll mött lycker vi är bra. Alla vill slå vakt om det svenska handgjorda glaset, som har betytt och betyder väldigt mycket. Problemet är naturligtvis hur vi skall kunna uppnå en lönsamhet som gör att branschen pä längre sikt kan överieva, och del finns en hel del recept på det. Vi har exempelvis i dag talat om all vi är ense om att vi skall förbättra vår marknadsföring ule i världen så all vi kan exportera mer svenskl glas. Del är en viklig sak, liksom all vi får nytt friskt kapilal lill branschen så att vi kan investera i maskiner och göra våra arbetslokaler bättre och miljövänligare för de anställda. Med andra ord: Vi behöver mera pengar

215

Nr 92                 för all kunna hänga med i utvecklingen.

Tisdaeen den         ' fmns även andra saker man kan göra. Man skulle kunna lätta

30 mars 1976        allmänna arbetsgivaravgiften, som nu är 4 96, man skulle kunna

_____________    göra generösare bedömningar när det gäller energin osv.

Om åtgärder för att Om alla hjälps ät tror jag att det skall finnas möjligheter för den svenska
stödja den manuel- manuella glasindustrin att fortleva. Vi som arbetar i Småland, vare sig
la glasindustrin    vi är anställda medarbetare eller driver egna företag, är förhoppningsfulla,

och personligen tror jag pä det svenska glasets framtid. Vi har skickliga medarbetare, vi har företagare som vill kämpa och salsa på olika aktiviteter, inte minst när det gäller export. Svenskt glas har ell gott anseende ute i världen, och även om det i pengar räknat inte belyder så mycket för Sverige, gör det en god PR för det svenska namnei. Man har ibland liknat det svenska konstglaset vid en snöplog som banar väg för kapitalvaror, och jag tror att det är riktigt. Lät oss se lill alt den plogen kan fungera på samma goda sätl som den har gjort i mänga är även i fortsättningen.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1975/76:170 lill lagulskoliel

1975/76:176 till juslitieulskoltel

§ 7 Föredrogs och hänvisades Motioner

1975/76:2352-2356 till näringsulskollet 1975/76:2357 till trafikutskottet 1975/76:2358 till jordbruksutskottel 1975/76:2359-2361 till konstitulionsutskottet 1975/76:2362-2364 till civilutskottet 1975/76:2365 till näringsulskottei 1975/76:2366 och 2367 till justilieutskottet 1975/76:2368 till jordbruksutskottet 1975/76:2369 och 2370 till näringsutskottet

§ 8 Föredrogs men bordlades åter
skatteutskottets belänkande 1975/76:35, 38 och 43-47
lagutskottets betänkande 1975/76:11
utrikesutskottets beiänkanden 1975/76:12 och 13
socialförsäkringsutskottets betänkanden 1975/76:28 och 29
kulturutskottets beiänkanden 1975/76:32 och 34
utbildningsulskollels belänkande 1975/76:20
trafikutskottets belänkande 1975/76:16
näringsutskoltets belänkande 1975/76:40
216                   inrikesutskotiets betänkanden 1975/76:35 och 36

§ 9 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgon-    Nr 92

dagens sammanträde skulle inrikesutskottets betänkanden nr 35 och 36 Tisdagen den

uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden samt utrikesutskot-         jq jpg 197g

tets belänkande nr 12, kulturutskottels betänkanden nr 32 och 34 samt-----

utbildningsutskottets betänkande nr 20 sättas sist.

§ 10 Anmäldes oeh bordlades

Propositioner

1975/76:136 om ändringar i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

1975/76:148 med förslag till enklare former för beivrande av mindre lagöverträdelser

1975/76:149 med förslag till lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar, m. m.

1975/76:155 om vissa körkortsfrågor

1975/76:164 med förslag till lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

1975/76:166 med förslag till lag om styrelserepresenlation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

1975/76:172 om vissa pensionsfrågor

1975/76:174 om ändring i brottsbalken

1975/76:175 om ändring i lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet

1975/76:179 om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

1975/76:181 om ändring i vägtrafikbeskattningen, m. m.

1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m.

1975/76:183 om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

1975/76:184 om fortsatt valutareglering

1975/76:189 med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten m.m.

1975/76:192 om teckning av aktier i AB Industrikredit och AB Förelagskredil, m. m.

1975/76:195 om ändring i lagen (1960:258) om utjämningsskati pä vissa varor, m. m.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Socialförsäkringsulskoltets beiänkanden

1975/76:31 med anledning av motioner om tillgodoräknande av pensionspoäng för vård av eget barn

1975/76:32 med anledning av motioner om sjukförsäkringsförmäner till hemmamakar och lill dem som begärt undantagande frän ATP

Socialutskottets betänkande

1975/76:28 med anledning av dels propositionen 1975/76:92 om utbygg
nad av barnomsorgen, dels propositionen 1975/76:100 i vad avser an
slag till barnomsorgen, dels ock molioner i ämnet                                217

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Anmälan av interpellation

Näringsutskoltets betänkande

1975/76:39 med anledning av proposilionen 1975/76:99 om teckning av aktier i Statsföretag AB jämle molioner

Civilutskottels beiänkanden

1975/76:19 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad avser anslag till bostadsdepartementet m. m.

1975/76:20 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviii gäller anslag lill planväsendet saml lill lantmäteri- och kartväsendel jämle motioner

1975/76:21 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviti gäller anslag lill länsstyrelserna m. m. jämte motioner

§ 12 Anmäldes och bordlades Molion

1975/76:2371 av fru Swartz

med anledning av propositionen 1975/76:80 om vissa anslag ur kyrkofonden

§ 13 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande inlerpellalion som ingivits lill kammarkansliet

den 30 mars

218

1975/76:160 av herr Bengtsson i Göleborg (c) till fru statsrådet Hjelm-Wallén om försöksverksamhet med "friskvård" som schemabundet ämne i grundskolan:

Sambandet mellan kost- och motionsvanor och människornas hälsa och psykiska och sociala välbefinnande är väl känt. I den allmänna debatlen talas alltmer om betydelsen av friskvård. Trots all delta är en första rangens välfärdsfråga händer förhållandevis litel konkrei.

Av särskilt stor betydelse är att tidigt grundlägga goda kost- och motionsvanor - att lära unga människor all bry sig om och ta ansvar för sin egen kropp. Såväl hem som skola har här ell stort ansvar. För att få ett grepp över denna problemalik måste skolans insaiser intensifieras.

Frän olika håll görs framställningar om ell intensifierat friskvärdsarbele i skolan. Del kan ulformas pä olika sätt. Viktigt är emellertid att ge rejäll utrymme under lektionstid för informalion om skadeverkningar av alkohol, tobak och narkotika och om betydelsen av bra kosthållning, motion och hygien. Del är viktigt all man lägger upp sådan information sä att eleverna aktivt arbelar med problemställningarna och själva drar slutsatser.

Inom ramen för läroplansarbelel inom SÖ skall olika försök kunna genomföras. En försöksverksamhet med ett samlat grepp på friskvärds-frågorna i skolan skulle vara angelägen i della sammanhang.

Med slöd av det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt till fru statsrådet Hjelm-Wallén ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till en försöksverksamhet med "friskvård" som schemabundet ämne i grundskolan?

Nr 92

Tisdagen den 30 mars 1976

Meddelande om fråga

§ 14 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 26 mars

1975/76:296 av herr Henmark (fp) till herr finansministern om representation i indexnämnden för pensionärerna:

Enligt gällande bestämmelser handhas principiella frågor rörande konsumentprisindex av indexnämnd. Denna består av ledamöler föreslagna av vissa av regeringen bestämda organisationer. Bland dessa saknas helt pensionärsorganisationerna, som sannolikt mer än de flesia har intresse av konsumentprisindexets variationer.

Med anledning härav vill Jag till herr finansministern ställa följande fråga:

Är finansministern villig medverka lill alt Sveriges folkpensionärers riksförbund. Pensionärernas riksorganisation samt Statspensionärernas riksförbund bereds möjlighel alt bli representerade i indexnämnden?

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 16.42.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen