Riksdagens protokoll 1975/76:90 Torsdagen den 25 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:90

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:90

 Torsdagen den 25 mars

Kl.  14.00

Förhandlingarna leddes av fru tredje vice lalmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 17 innevarande månad.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om tidpunkten för utlokaliseringen av arméns tekniska skola och försvarets förvaltningsskola

§ 2 Om tidpunkten för utlokaliseringen av arméns tekniska skola och försvarets förvaltningsskola

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordet för all besvara herr Nilssons i Östersund (s) den 17 mars anmälda fråga, 1975/76:277, och anförde:

Fru lalman! Herr Nilsson i Östersund har frågat mig, om jag kan ge närmare besked om tidpunklen för omlokalisering av arméns tekniska skola och försvarets förvallningsskola lill Östersund saml beräknal antal anställda vid dessa skolor.

Regeringen avser att inom kort lägga fram proposition med förslag om att de nämnda skolorna skall inrättas och förläggas till Östersund. När del gäller detaljerna i förslaget berjag att fä hänvisa till den kommande propositionen. Men Jag kan meddela att den ulbyggnad som nu föreslås innebär all över 200 personer kommer att vara anställda vid skolorna. Därtill kommer ett stort antal studerande. Det är således fråga om en lokalisering med stor betydelse för kommunen och den omkring-liggande regionen.

Hen NILSSON i Östersund (s):

Fru lalman! År 1971 beslöt riksdagen all en för krigsmakten gemensam förvallningsskola med ca 50 ansiällda skulle inrältas och förläggas lill Östersund. Samma är, 1971, beslöt riksdagen också att arméns tekniska skola skulle förläggas lill Östersund. Efter fullständig utbyggnad beräknades den skolan få inemot 200 anställda.

Naturligtvis har man efter besluten i milt hemlän frågal: När kommer man att fä sälla spaden i jorden för dessa skolbyggnader, vilken omfallning fär de och hur många anställda kommer det slutligen au bli vid dessa skolor? Det är också dessa frågor som jag ställt lill försvarsministern.

Av svaret framgår att proposition kommer att läggas fram inom kort, all skolorna skall inrättas och föriäggas till Östersund samt att del gäller över 200 anställda. Därmed uppfyller man i slorl sett den målsättning som riksdagen 1971 ställde upp.

Jag vill instämma med försvarsministern i alt det här gäller lokali-

153

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om villkoren för tillstånd att omhändertaga avfall

seringar som är av myckel stor belydelse för Östersund. Jag är glad över all förslaget snart kommer alt presenteras för riksdagen, då vi fär närmare besked om detaljerna för dessa skolor. Jag tackar försvarsminislern för svarei.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 3 Om villkoren för tillstånd att omhändertaga avfall

154

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för all besvara herr Söderströms (m) den 5 mars anmälda fråga, 1975/76:262, och anförde:

Fru lalman! Herr Söderström har - med hänvisning lill alt det vid senaste årsskiftet infördes krav pä tillstånd för företag som avser all yrkesmässigt transportera miljöfarligt avfall - frågat mig om de seriöst arbetande företagen kommer alt kunna fortsätta sin verksamhel och därmed tillförsäkra sina anställda arbetstrygghei. Herr Söderström har vidare frågat när myndigheterna kommer att kunna tillhandahålla klara villkor för denna tillståndsprövning.

Enligt förordningen om miljöfarligt avfall fär sådanl avfall yrkesmässigt transporteras på väg bara av kommunala förelag eller av företag som efter ansökan har fåll länsstyrelsens lillslånd. Som jag nyss har sagt trädde ifrågavarande bestämmelser i kraft den 1 januari 1976. För att få sådant tillstånd som här är aktuellt skall vederbörande förelag bl. a. visa alt företaget har personella, lekniska och ekonomiska resurser all transportera del avfall som avses med ansökan på elt från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredsställande säll.

Jag är medveten om att vissa länsstyrelser av olika skäl inle hann ta slullig ställning till alla ansökningar före årsskiftet. Jag har inhämtat all naturvårdsverket vid konlakl med länsslyrelserna i december 1975 rekommenderade dem all meddela interimistiska tillstånd i de fall ärendena inle hann prövas slutligt före årsskiftet. Jag förutsätter all naturvärdsverkets rekommendation har följts och att interimistiska lillslånd sålunda har meddelats i de fall där det har behövts för all företag skulle kunna fortsätta sin verksamhet efter årsskiftet. Avsikten är självfallet inte att seriöst arbelande förelag skall hindras från all bedriva sin verksamhel genom det nyligen införda tillslåndskravet. Anställningstryggheten för personalen påverkas sålunda inte.

När del sedan gäller herr Söderströms andra fråga om villkoren för tillståndsprövningen ulgår jag frän all naturvårdsverket, som är den centrala tillsynsmyndigheten på området, ulan dröjsmål meddelar de yllerligare föreskrifter som eventuellt kan behövas för tillämpningen av lagstiftningen.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Fru talman! Jag ber att få lacka jordbruksrninislern för svaret på min fråga.

Det är faktiskt drygt 3 000 personer i vårl land som är sysselsalla med de här problemen, och de flesia arbelar i förelag som specialiserat sig pä del här området.

För att hålla kompetensen pä sin personal uppe låter de sina anställda genomgå årliga kurser, inte minst hos SIFU, statens institut för företagsutveckling, där de dä får kompetensintyg om att de är skickade att sköta de här uppgifterna.

I slulel av november förra årel anordnade SIFU en sådan här kurs. Men det är myckel märkligt alt deltagarna efter kursens genomförande fick besked om alt det den här gången inte kunde utfärdas kompetens-intyg. Della borde ha meddelats innan kursen började - specielll som en sådan här kurs med anmälningsavgifler och bortfall av arbetstid osv. kostar företagen bortåt 3 000 kr. per anställd.

Nu har vi fått en ny förordning, SFS 1975:346, och där finns i 9, 10 och 11 §§ föreskrifter om hur förelag skall göra för att få tillstånd. När man så vänder sig lill länsmyndigheterna konstaterar de all de inle kan göra något, all de lyvärr inte har några blanketter klara, alt de inte vet hur högt garantibeloppet skall vara osv. och all de därför inle kan utfärda några lillslånd. Delta är inle lillfredssiällande.

I februari 1976 fick ett förelag som i december 1975 hos länsmyndigheterna hade lämnal in en ansökan s. k. interimistiskt lillslånd. Men, herr jordbruksminister, della gäller längst lill den 1 maj 1976, och vad som därefter kommer att ske vet förelaget alltså inte. Dessutom finns det en passus i tillståndet som säger all del under vissa omständigheter kan återkallas. Delta innebär inte en irygghei som ett förelag har rätt att känna i sin verksamhel, och det finns därför fog för de frågor som jag ställt.

Hur skall en arbetsgivare som inte har irygghet mer än fram lill möjligen den 1 maj kunna garantera sina anställda den irygghei som enligt lag tillkommer dem och som är ett gemensamt önskemål för bägge parterna?

Det är klart alt jordbruksministern av svaret all döma har insett all det finns problem med den här omställningen. Men när riksdagen fattade beslut i maj 1975 borde blanketterna vara klara och garaniibeloppet fastställt lill december 1975. Inom parentes sagl lär beloppet vara 700 kr., vilket jag tycker är en alldeles för liten summa.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om villkoren för tillstånd att omhändertaga avfall

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru lalman! Jag utgår från att herr Söderström och jag är överens om syftet med och värdet av den här lagstiftningen och att vi anser alt transporter ur miljösynpunkt bör vara sä riktiga som möjligl.

Jag är mycket väl medveten om vad herr Söderström här säger, att del har uppstått en del problem när lagstiftningen skulle böria lillämpas. Exempelvis har man inle förutsett att vissa tekniska förhållanden kunde vara svåra alt bedöma och alt länsstyrelserna inte ansåg sig ha lillräckliga möjligheter att göra delta när de fick framställningarna. Många fram-

155

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om villkoren för tillstånd att omhändertaga avfall

ställningar har också kommil myckel sent. Del här har medverkal till den situation som uppstått.

Jag vill med milt svar säga att avsiklen självfallet inte är all del seriöst arbelande företaget skall hindras all fortsätta sin verksamhet - där del är hell uppenbart att del inle finns sådana ölägenheter med det sätt på vilket verksamheien bedrivs att den absolut inte bör fortsätta. Ett interimistiskt tillstånd bör lämnas till dess länsslyrelsen mer definitivt kunnal pröva ansökan. Jag föreställer mig att man skall kunna komma ifrån de svårigheler som uppenbariigen har förelegat i de här fallen om man följer vad jag har sagt i mitt interpellationssvar.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Fru lalman! Jag delar uppfattningen all det här är övergångssvårigheter,
som kommer att försvinna. Jag lycker bara att det är onödigt alt de
har varil av den arten som de har varit.                         ,>

Sedan är jag lacksam för alt jordbruksministern trycker så kraftigl på all seriöst arbetande företag kommer att kunna fortsätta sin verksamhet. Mänga företag har blivit litet oroade av den broschyr som jordbruksdepartementet har gett ut, där del sägs att del, för all man skall ha garaniier för att avfallet skall tas om hand på ett tillfredsställande sätt, har bildats ett särskilt bolag, som tillförsäkras en principiell ensamrätt all behandla och långtidsförvara miljöfarligl avfall. I praktiken innebär del all vi har fått en rekonstruktion av Svensk Avfallskonvertering. Del har bildals ett förelag som har ensamrätt pä denna avfallshantering. Del ägs till huvuddelen av staten, och jordbruksdepartementet förelräder ägarintressena.

Slockholms kommun lär exempelvis nu ha skrivit ett avtal med del här bolaget om att inget annat förelag i fortsättningen skall få syssla med den här hanteringen, eftersom bolaget i fråga skall vara huvudentreprenör. Såviit jag kan bedöma måste del innebära att förelag som hittills har sysslat med denna hantering i fortsättningen inte kommer att fä göra del. Med andra ord: De blir straffade pä del sället att deras verksamhet på del här området omöjliggörs genom det nya monopolet.

Del är lilel hårt att seriöst arbelande företag skall drabbas pä det här visel. Deras enda brott, fru talman, består i att de är privata företag. Jag lycker inle all det är nog för all de skall behöva bli straffade.

156

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! Vad vi tidigare talade om - i varje fall jag - var transport av miljöfarligt avfall. Sedan har vi den slora frågan om all la hand om avfallet - deslrukiionen. Där fann vi efter utredning all om man skall skapa garantier för möjligheten att bli av med delta avfall måste samhällel gå in mer aktivt. Vi har haft räll många kända fall; jag behöver bara hänvisa lill de s. k. Nöbbelövstunnorna. Där har man i och för sig kunnal säga till ell förelag alt det inte får förvara avfallet si eller så - men ingen har kunnal lala om för företaget var avfallet skulle göras av. Det

har därför ansetts riktigt att samhällel genom det här arrangemanget att bilda ett monopolföretag - där slaten, kommunerna och näringslivet är med - skulle kunna skapa garantier för tillgång till ett förelag som kunde genomföra destruklionen av avfallet eller förvaringen, om det var fråga om det, på elt riktigt sätt.

Vi vet att del nu finns elt tiotal förelag som arbetar i den här branschen. Enligt propositionen skall också diskuteras hur man skall tillvarata deras kapacitet så långt det går all få en vettig samordning.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om strukturrationaliseringen inom skogsbruket

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Fru lalman! Jag är medveien om att del, om man antar en ny lag som är hårdare formulerad än en gammal, kan få konsekvenser när det gäller sådant som skell tidigare. Det ställs hårdare krav. Olycksfall i arbetet sker, herr jordbruksminister. Del finns mindre seriöst arbetande förelag, det vet jag, men låt inle ett sådant företag bli normgivande för hela företagsamheten, så all alla utesluts från möjlighet att bedriva denna verksamhet. Del är det jag reagerar mot.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! Vi är helt överens om att det inle är avsikten all de mindre seriöst arbetande företagen, som vi lydligen båda anser inle bör komma i fråga för denna lyp av hantering, skall få utestänga alla de seriöst arbetande företagen från möjligheten alt forlsälta all bedriva sin verksamhet. Här är det tvärtom fråga om att utnyttja en kapacitet som är uppbyggd. Det har vi sagl hela tiden när vi utrett frågan. Del är inle meningen all man skall bygga upp en dubbelkapaciiet där det redan finns möjligheter att få de tjänster det gäller utförda på ett riktigt sätt, och där man kan fä lill stånd en riktig samordning.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Fru lalman! Jag är tacksam för den yllerligare förklaringen, som jag tycker är O. K. Givetvis talar jag bara om seriösa förelag, icke om andra - sädana kan man icke försvara. Jag hoppas all jag med dessa inlägg i någon mån har kunnat stilla den oro som är till finnandes ute på fältet i dag. I sä fall har denna frägedebatt varil till nytta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om strukturrationaliseringen inom skogsbruket

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för all besvara herr Wikners (s) den 17 mars anmälda fråga, 1975/76:274,, och anförde:

Fru lalman! Herr Wikner har frågat mig om jag vill redogöra för omfallningen av strukturrationaliseringen inom skogsbruket och om jag anser all del är önskvärt med ytleriigare åtgärder för att påskynda denna.

157

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om strukturrationaliseringen inom skogsbruket

Strukturrationaliseringen eller, som den också kallas, den yttre rationaliseringen inom skogsbruket syftar till att förbättra brukningsenhe-ternas storlek och utformning. Såväl den genomsnittliga storleken pä skogsbruksföretagen som deras arrondering varierar mycket mellan olika delar av landel. I arbetet med alt skapa större och för modernt skogsbruk bättre utformade företag dellar, föruiom skogsägarna själva, lantbruks-styrelsen och lantbruksnämnderna samt lantmäieriel. För all komma till rätta med de ölägenheter som den rådande fasiigheisstrukturen medför förekommer också samverkan i olika former mellan skogsägarna.

Strukturfrågorna inom skogsbruket berör tvä nu arbetande ulredningar, nämligen 1973 års skogsutredning och jordförvärvsutredningen. Utgångspunkten för skogsuiredningens arbele är all skogsmarken skall utnyttjas pä från samhällets synpunkt bästa sätt. Ulredningen skall bl. a. bedöma vilka medel som behövs inom skogspolitiken för att vidmakthålla en hög intensitet i det svenska skogsbruket. Jag ulgår frän all utredningen tar upp strukturfrågorna inom skogsbruket i den män de är av betydelse för vår framlida skogsproduktion.

Vid översynen av jordförvärvslagen är en utgångspunkt att lagen skall stödja en sådan hushållning med våra marktillgångar all ell effektivt jord- och skogsbruk kan bedrivas i vårl land. Lagen skall anpassas lill resullalel av bl. a. skogsuiredningens överväganden.

Vilka ytterligare åtgärder som bör vidtas för att främja strukturrationaliseringen inom skogsbruket får bedömas när de båda utredningarna redovisat resultatet av sitt arbete.

158

Hen WIKNER (s):

Fru talman! Jag ber alt få tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Jag är medveten om att man just nu väntar på två utredningar på områdel, men jag vill ändå säga nägra ord.

I slutet på 1950-talet och under 1960-lalel fördes en livlig debatt angående omstruktureringen av skogsmarken. I en inventering utförd av lantmäterislyrelsen 1957 i samråd med skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna sade man, att behov av arronderingsförbältring kan antagas föreligga inom 15-20 9f. av landets skogsmarksareal, medan för återstoden förhållandena kan anses vara någorlunda godtagbara - märk väl någorlunda. De ägare som har sin skogsmark uppsplittrad pä små-skiften får genom byte med andra skogsägare större sammanhängande skogsmarksareal. Det innebär bättre lönsamhet vid avverkning och tillika bälire möjligheler alt sköta sin skog rationellt då det gäller röjningar och ålerväxiåtgärder av olika slag samt anläggning av skogsbilvägar.

Genom den lekniska ulveckling som pågår inom skogsbruket är del nödvändigl med en omarrondering. Jag tror au det är rikiigi alt, så långl del är möjligl, fä större enheter om man skall ha möjlighet att i framliden bedriva ell rationellt skogsbruk. Jag tror även all man genom detta skulle kunna bättre lillvarala skogsmarkens produktionsförmåga. Skogsarbetarna skulle även fä en tryggare sysselsättning.  Det gäller naturligtvis i

första hand län eller delar av län där uppsplittringen av skogsmarken är stor.

Nu kan man fråga sig: Var går gränsen dä del gäller storleken av skogsskiftena? Det rnäste naluriiglvis bli en bedömning frän fall till fall.

Nu finns det möjligheler för skogsägarna att gå lillsammans och bilda skogsbruksområden, samverkansomräden. Man kan även bilda gemensamhetsskogar - den mest långtgående formen för skoglig samverkan. Genom dessa former får man lill slånd en samverkan av avverkningar och av skogssköiseln i övrigt. Då det gäller skogsbruksomräden och samverkansomräden löser man inte denna fråga helt. Åtminstone på längre sikl tror jag på omstrukturering av skogsmarken, och min förhoppning är att man arbelar vidare på della. Det skapar bättre förutsättningar för samarbele, och man får också större möjlighel alt bilda sådana samverkansområden som jag har lalat om. Man fär naturligtvis inte gå bryskt lill väga, men om man genom saklig upplysning lalar om för skogsägarna all del kommer att gagna dem själva, tror jag alt man skall lyckas. Jag hoppas att del skall finnas möjligheter all skapa sädana förhållanden och att man därigenom skall kunna förbättra skogsmarkens produktionsförmåga. Del gäller därför alt både skogsstyrelsen och departementet följer upp denna fråga, och jag hoppas all sä blir fallet.

Kommer ni att följa upp denna fråga?

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra spridning av vissa potatissjukdomar

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! Som jag redan har redovisat i mitt svar är del naturiigl för både jordbruksdepartementet och skogsstyrelsen att följa dessa frågor med mycket stor uppmärksamhet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att förhindra spridning av vissa potatissjukdomar

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Holmgärden (c) den 18 mars anmälda fråga, 1975/76:279, och anförde:

Fru talman! Herr Johansson i Holmgården har frågal vilka omedelbara åtgärderjag är beredd att vidta förati förhindra att ringröta och eventuella andra potatissjukdomar sprids till områden med goda förutsättningar för odling av virusfritt potatisulsäde.

Importen av potatis regleras genom kungörelsen angående införsel av växter m. m. För import krävs bl. a. att ulförsellandets myndigheier har uifärdal sundhetscertifikat. Import frän vissa länder har dessutom föregåtts av svensk inspektion av potaljsparlierna i utförsellandel. Därigenom har import av vissa partier kunnal stoppas.

All importerad potatis inspekteras på infprselorterna av lantbrukssty-

159

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra spridning av vissa polatissjukdomar

relsens växtinspektörer. Dessa gör en besiktning men lar även ul prover för laboratorieundersökning. Om det därvid visar sig att det förekommer förbjudna skadegörare kan sändningen avvisas. Det bör framhållas all vid import är reglerna minst lika stränga som vid avsättning av inhemskt odlad potatis.

Vid import av potatis i år har ringröta konstaterats på vissa partier. Med hänsyn till den internationella bristen på potatis har växiinspek-lionen medgell införsel men kontrollerat att dessa partier gått lill skalerier i södra Sverige. Risk föreligger alltså inle att denna potatis används till utsäde.

Jag vill också nämna att lantbruksstyrelsen har rekommenderat all fordon, som använis för transport lill Norrland av importerad potatis, skall desinficeras före återlransport med ulsädespoiatis. Vid lantbruksnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län finns desinfektionsag-gregat som kan disponeras för ändamålet.

Med hänsyn härtill anser jag att tillräckliga åtgärder har vidtagits för att förhindra att ringröta och eventuella andra polatissjukdomar sprids till områden med goda förutsättningar för odling av virusfrilt potatis-utsäde.

160

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Fru talman! Jag tackar herr statsrådet för svaret, och jag är tacksam för den redovisning som här har lämnats för det sätt pä vilket importen och kontrollen av denna sker. Lål mig i alla fall få säga att jag har en känsla av att säkerhetsbestämmelserna inte är sä vattentäta som herr statsrådet i silt svar vill ge intryck av. Jag har helt nyligen lalat med det företag i min egen bygd som sköter denna handel, och där är man medveten om att det kommer in potatis i vårl land som är ringröteskadad.

Jag har tagit upp frågan mot bakgrund av att potatisodlingen har utomordentligt stor betydelse för vår bygd, och vi tror all den kommer att få ännu större betydelse i framtiden, eftersom vi råkar vara, man skulle nästan kunna säga "världsunika" när det gäller att kunna producera prima ulsädespoiatis. Jag skulle tro att det finns få platser i väriden med samma förutsättningar och möjligheter. Då dessa sjukdomar hos potatisen sprids mycket snabbt, är det troligt att behovet av all köpa utsädespotatis från övre Norriand kommer att bli än större i framliden.

Mot den bakgrunden kan man mycket väl förstå odlarnas oro. Jag har haft ell samtal med en oroad potatisodlare, som har lett en produktion av ca I 500 ton ulsädespoiatis det senasle årel. Vad del skulle innebära om man fick in sjukdomar av typen ringröla kan var och en förstå. Därför skulle jag gärna vilja fråga jordbruksministern - jag hoppas, fru lalman, att jag kan ställa den frågan till statsrådet här i dag - om han är beredd all vidla sädana åtgärder som på sikt verkligen tar till vara alla de möjligheter som finns för odling av ulsädespoiatis och om statsrådet dessutom vill medverka till all stimulera denna produktion.

I sitt svar till mig säger jordbruksministern att de fordon som fraktar

potatis till övre Norrland skall desinficeras före återtransporten med ulsädespoiatis: Vi är glada över att man vidtar de åtgärderna, men det är väl ändå så, att det med dessa transporter också följer emballage till de fraktade varorna, och risken är dä stor för alt emballaget, om det inte blir riktigt behandlat, kan sprida smittan.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! På den sist ställda frågan, vad man gör med emballaget, vill jag svara alt det helt enkelt är bestämt all emballaget skall fördärvas. Man får alltså inle utnyttja det för andra ändamål. Såsom har framgått av mitt svar är jag fullt medveien om allvaret i frågan. Jag anser liksom herr Johansson i Holmgärden att det är angeläget att vi vidtar alla tänkbara åtgärder för att förhindra all vi får in ringröteskadorna i landet, men jag menar all de bestämmelser vi har skapat och de kontrollåtgärder som vidtas går så långt i säkerhet som man över huvud laget kan komma när det gäller att skapa garantier på den punkten.

Sedan är det ju en helt annan fråga vilken omfattning potatisodlingen här i landel bör ha, men det var ju inte det som herr Johansson hade frågat om, och därför skall Jag inte gå in pä den debatten i dag.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra spridning av vissa potatissjukdomar

Hen JOHANSSON i Holmgärden (c):

Fru talman! Jag kunde nästan förstå att herr statsrådet inte ville ge nägol svar pä den frågan nu. Den får vi väl ta upp i ett annal sammanhang.

Men läl mig i anslulning lill vad herr statsrådet sade om alla de säkerhetsföreskrifter som utfärdats hänvisa till att han i sitt svar erkänner att det kommer in ringröteskadad potatis i landet. Möjligheterna all säga ifrän att jusl den ringröleskadade potatisen inle fär överskrida vissa gränser -1, ex. inte sändas norr om Dalälven eller någonting liknande - torde vara ytterligt få. När potatisen har lämnat importhamnen är det ju inte längre någon som bevakar vart den tar vägen. Della gör all oron lika fulll kvarstår efter det besked som vi har fåll här i dag.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru lalman! Det är så all den ringröleskadade polatis som kan importeras för det första inte kommer norr om Stockholm och för det andra går den potatisen till skalerier just därför att man inte skall löpa risken att den skall kunna användas som ulsädespoiatis - det är ju det som vi alla är rädda för.

Vi har i är haft en betydande potatisbrist. Därför har vi måst importera potatis från länder där det finns risk för ringröteskada. Den potatis som har kommit in har vi emellertid tagit till vara genom att låla den gå till dessa skalerier, men där är det vattentätt. Därifrån kommer det icke ut nägon ringröteskadad potatis i handeln i sådant skick all den kan användas lill utsäde, och det är det som är det väsenlliga.

II Riksdagens protokoll 1975/76.89-92

161

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om sysselsättningsproblemen vid nedläggning av F II i Nyköping

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Fru talman! Låt mig bara till sist säga att den utomordentligt stora brist pä potatis som har förevarit i år och som har lett till att vi har varit tvungna att köpa potatis frän dessa områden gör det ytterligt angeläget att en sådan beredskap skapas att vi inte behöver fä dessa problem i framtiden. Om det förhållandet gång efter annan uppkommer all vi blir tvungna att köpa potatis utifrån som kan ha dessa sjukdomar, dä löper vi mycket slora risker att komma i den situationen att vi inte själva har utsäden av den kvalitet som behövs för att fä en tillfredsställande potatisproduklion i framtiden.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om sysselsättningsproblemen vid nedläggning av F 11 i Nyköping

162

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för all besvara herr Bergmans i Nyköping (s) den 18 mars anmälda fråga, 1975/76:280, och anförde:

Fru lalman! Herr Bergman i Nyköping har frågat mig dels hur långl arbetet har avancerat i den arbetsgrupp som har till uppgift att bevaka sysselsättningsläget i Nyköping med anledning av beslutet om nedläggning av flygflottiljen Fil, dels när en redovisning av gruppens förslag är att vänta.

Den av riksdagen beslulade nedläggningen av F 11 gör alt två problem måste lösas.

Till att börja med skall sysselsättningsfrågorna för dem som nu arbelar på F 11 ordnas. Inom försvaret räknar man med att samlliga anställda på F 11 kommer att kunna erbjudas arbete vid i första hand andra förband inom försvaret. Det innebär emellerlid alt personalen måste vara beredd att flytta till andra orter. För all så långt som möjligt söria för att de som av olika skäl är bundna till Nyköping skall kunna erbjudas nya arbeten i samma område har rekryteringsbegränsning införts för slalliga myndigheier i Nyköping. Detta innebär alt personalen pä F 11 fär förtur när lediga platser skall tillsältas vid dessa arbetsplatser. Dessutom kommer en särskild arbetsförmedling att inrättas för de anställda vid Fil.

En annan effekt blir emellertid föriusten av arbetstillfällen i Nyköping genom nedläggningen av Fil. När del gäller att kompensera förluslen av dessa arbetstillfällen har gruppen en viklig uppgift. För alt lösa uppgiften följer gruppen noga utvecklingen på arbetsmarknaden i Nyköping och har påbörial en inventering av de ulbyggnadsplaner som finns hos befintliga företag i Nyköping.

Nägon särskild redovisning i riksdagen av arbetsgruppens förslag avses inle lämnas. De uppslag som kommer fram både när det gäller utbyggnad av befintliga företag och nylokalisering av företag lill Nyköping kommer fortlöpande att bearbetas.

Hen BERGMAN i Nyköping (s):

Fru talman! Jag lackar arbetsmarknadsminister Bengtsson för svaren på mina frågor.

Den 10 april 1975 lillsatte statsrådet en arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågor i Nyköpings kommun i samband med nedläggningen av Fil. Dä uppfattades detla av såväl de anställda vid Fil som Nyköpings kommun och de sörmländska riksdagsledamöter som motionerade i frågan som att denna grupp skulle la sig an uppgiften att söka fullgod ersättning inom Nyköpingsregionen för de förlorade arbetstillfällen som nedläggningen av Fil kommer all medföra.

Både försvarels fredsorganisalionsulredning och regeringen uttalade att samhällel med alla medel del förfogar över måste bidra till att skapa nya sysselsättningstillfällen i Nyköping som uppväger det bortfall som floltiljindragningen för med sig. Försvarsutskottet skrev i sill betänkande 1975:14, att man förutsatte att den nämnda arbetsgruppen aktivt och förutseende tar sig an sina viktiga uppgifter och att sysselsättningssti-mulerande åtgärder förbereds och vidias inom de närmaste åren. Riksdagen har också beslutat enligt utskottets förslag.

I dag, ett knappt år efter tillsällandet av arbetsgruppen, kan man emellerlid konstalera alt denna strängt taget inte uträttat någonting. Den har troligtvis helt missuppfattat sin uppgift. Den har hittills sysslat med kartläggning av befolkning, näringsliv och arbetsmarknad i Nyköping-Oxelösundsregionen, inventering av kommunens marktillgångar m. m. Vidare har den införskaffat uppgifter om den civila personalen vid Fil när det gäller utbildning, arbetsuppgifter osv.

Dessa uppgifier finns ju pä data, och det kan inte ta sä lång lid all få fram dem. Del behöver inle den här gruppen syssla med.

I arbetsmarknadsministerns svar sägs också: "När det gäller att kompensera förlusten av dessa arbetstillfällen har gruppen en viktig uppgift. För att lösa uppgiften följer gruppen noga utvecklingen på arbetsmarknaden i Nyköping och har påbörial en inventering av de utbyggnadsplaner som finns hos befintliga företag i Nyköping."

Della är ju uppgifier som av länsorgan och kommunens styrelse kontinuerligt följs upp för att man skall få en normall fungerande arbetsmarknad.

Gruppens ordförande har uttalat att hon ser som gruppens uppgift att endasl bevaka sysselsällningen i Nyköpings kommun och att hon anser gruppen vara någon sorts gisslan. En annan av gruppens ledamöter har också uttalat - av barmhärtighetsskäl nämner jag inte hans namn - att lillsättandet av en sådan här arbetsgrupp är en modegrej och att det tydligen är inne med sådana just nu.

Av arbetsmarknadsministerns svar framgår all "rekryleringsbegräns-ning införts för statliga myndigheter i Nyköping". Men det gäller inte post, SJ och lele - de tre områden som jag tror skulle lämpa sig bäst för den personal som kommer alt bli friställd på Fil.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om sysselsättningsproblemen vid nedläggning av F11 i Nyköping

163

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om sysselsättningsproblemen vid nedläggning av F11 i Nyköping

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Fru talman! De utlalanden som enskilda ledamöter i arbetsgruppen har gjort får självfallel stå för deras räkning. Vi har tillsall den här gruppen - och riksdagen har ställt sig bakom detla - för att den, liksom elt par andra grupper när det gäller områden där sysselsättningsläget kommer alt bli besvärligt, skall se till all man bevakar intressena och hjälper till all dels fä en expansion av befintliga företag, dels lokalisera nya företag till orten. Den första delen av uppgiften är mycket viklig. Den expansion som vi här lalar om kommer inte till av sig själv. Gruppens medverkan innebär all man talar om för de företag som har expansionsplaner, men drar sig för all fullfölja dem, alt med hänsyn lill den siluation som kommer att inträffa i Nyköping finns möjligheter att utnyttja lokaliseringspolitikens medel för att på det sättet stimulera en expansion. Den som är otacksam för det vet egentligen inte vad han talar om. Det är ju härigenom som man måste räkna med den slörsla ökningen pä orterna, för det finns inte så särskilt många företag att nylokalisera.

Nu skall ju inte nedläggningen äga rum förrän 1978; i mitten av är 1978 börjar detta kännas. Eftersom konjunkturen f n. är som den är, finns det inte så mycket nylokalisering att få till Nyköping. Men gruppens sammansättning är sådan alt den också får veta vilka nyetableringsplaner som finns, och gruppen har alltså möjligheter att påverka dem lill Nyköpings favör när konjunkturen går upp och vi får större möjligheter till sådan elablering.

Hen BERGMAN i Nyköping (s):

Fru talman! Självfallel är del tacknämligt om den här gruppen kan medverka till att lösa problemen med nya arbetstillfällen vid redan befintliga företag i Nyköping. Men vad vi hade hoppals på i första hand var naturligtvis att man skulle undersöka möjligheten lill nyetablering.

Nu är del tyvärr så att vid del sammanträde som gruppen hade så sent som den 23 mars i år hade inget statligt initiativ kommit fram, inget förslag till fortsatt arbete inom gruppen. Vi vet all ca 120 personer vid F 11 redan har flytt det sjunkande skeppet. Jag skulle vara mycket tacksam om arbetsmarknadsministern ville antingen ge order till den här arbetsgruppen all effektivt börja arbeta eller också upplösa gruppen och ta ansvaret själv.

164

Herr arbelsmarknadsministern BENGTSSON:

Fru talman! Jag är mer optimistisk än vad herr Bergman i Nyköping är på den här punkten. Det förhåller sig emellertid så att varken denna arbelsgrupp eller några andra arbetsgrupper har haft till sitt förfogande några förelag alt lokalisera under den senaste tiden. Men genom del etableringssamarbete som kommer att äga rum mellan departementet och förelagen hör i Sverige har vi slörre möjligheter att tidigt få veta vilka expansionsplaner som finns och vilka nylokaliseringar som kan komma till stånd. Den arbetsgruppen har Ju också försänkningar i de-

partemenlet, så vi skall väl se lill alt arbetsgruppen på ett effektivt sätt kan fullfölja sina uppgifier.

Men som sagt: Nedläggningen har inte ägt rum ännu, utan jag menar all man har tid på sig, och man får hjälp av en uppåtgående konjunktur. Den geografiska belägenheten och situationen över huvud taget är också sådan då det gäller Nyköping, att jag inte ser några hinder för lokalisering dit. Det bör inte vara svårl alt lokalisera sig till Nyköping, när man vet att man kan få lokaliseringsstöd.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om avgifterna för pollettering av resgods på tåg

Hen BERGMAN i Nyköping (s):

Fru talman! Jag noterar med tacksamhet all arbelsmarknadsministern nu säger att han skall se till att arbetsgruppen kommer alt arbeta effektivt.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 7 Om avgifterna för pollettering av resgods på tåg

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara fru Swanz (fp) den 17 mars anmälda fråga, 1975/76:275, och anförde:

Fru lalman! Fru Swartz har frågat mig om jag anser all SJ:s höjning av polletleringsavgifterna är i linje med en serviceinriktad målsättning för kommunikationsverken och vilka åtgärderjag ämnar vidta i denna fråga.

SJ har beslutat om ändrade grunder för beräkning av polletleringsavgifi fr. o. m. tidtabellsskiftet den 30 maj 1976. Avgiftsberäkningen innebär en förenkling så till vida alt det i fortsättningen bara är antalet kollin som - inom vissa viktsgränser - är beslämmande för avgiftens sloriek. F. n. ulgör såväl avstånd som vikt avgiftsgrundande faktorer. Med del nya beräkningssättet blir det i vissa fall dyrare att pollettera resgods. I andra fall - särskilt över längre avstånd - kommer del att ställa sig någol billigare.

De ändrade grunderna för beräkning av polletleringsavgifi sammanhänger med att resgodshanteringen är personalinlensiv och därmed kostnadskrävande. Hanteringskostnaden är i första hand beroende av anlalel kollin. Det nya avgiftssystemet är i della avseende bättre koslnadsan-passat än del lidigare syslemel. Det skall dock konslaleras, att det även efter omläggningen kommer att kvarstå ett underskott i resgodshanteringen.

I anslulning lill vad fru Swartz säger om pensionärer och barnfamiljer finner jag del naturligare att de rabatter man vill ge dessa sker genom lägre pris för själva färdbiljetten. Denna represenierar normall den helt dominerande kostnadsposten i samband med resor.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru talman! Jag vill pä fru Swartz vägnar lacka kommunikationsministern för svaret. Fru Swartz är tyvärr på grund av sjukdom förhindrad

165

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om avgifterna för pollettering av resgods på tåg

au själv ta emot svaret här i dag.

Statsrådet säger i svarei bl. a. alt det kommer att ställa sig någol billigare att pollettera i vissa fall. Jo då, del stämmer allt, men det är faktiskt specialfall det är fråga om. Det gäller nämligen enban då del rör sig om ell lungt kolli på en sträcka över 20 mil - under sädana förhållanden kommer man all kunna spara några kronor. Däremot leder systemet till rent orimliga konsekvenser i andra fall.

Låt oss säga alt det gäller en pensionär som skall åka frän Norrköping till Slockholm. Han har med sig två kollin. Han har kanske litel svårl att röra sig och vill pollettera sina kollin. Med del föreslagna systemet kostar varje kolli 20 kr., vilket vid tur och retur-resa gör 80 kr. En pen-sionärsbiljell Norrköping-Stockholm tur och retur kostar 42 kr.

Mot den bakgrunden ser det näsian litet löjeväckande ul när del i statsrådets svar står alt färdbiljetten normall är den helt dominerande kostnadsposten i samband med resor. 1 SJ:s nya system länker man lydligen vända på della.

Jag kan fortsätta jämförelsen en bit. På en vanlig lur och retur-biljett kan man åka en sträcka som är längre än sträckan Göteborg-Skövde för samma kostnad som pollelteringsavgifien, om vi fortfarande förutsätter att det är fråga om att pollettera två kollin vid tur och retur-resa. För en pensionär som har två kollin och åker tur och retur på en sträcka som översliger sträckorna Stockholm-Falköping eller Flen-Göieborg kostar färdbiljetten 80 kr. och pollettering av tvä kollin 80 kr.

Det kan alltså bli ganska orimliga konsekvenser. Man borde uppmuntra till kollektivtrafik, men jag kan inte se alt denna åtgärd leder lill det. Förenklingar är bra, och i vissa fall kan man säga all de tekniska delarna av förenklingen här är vettiga. Men sådana förenklingar kunde man väl ändå ha gjort ulan dessa våldsamma prishöjningar.

166

Herr kommunikalionsministern NORLING:

Fru lalman! Del är inle mer än en vecka sedan som jag svarade pä exakt samma fråga här i kammaren. Då var del en annan frågeställare. Nu skall jag därför inte säga mycket mer än vad som slår i mill svar ulan bara upprepa ett par saker av vad jag sade i svarei förra gången.

Om vi skall hjälpa pensionärerna - och del skall vi göra i många sammanhang, även när de skall ul och resa - så är del enklast och riktigast att anpassa färdbiljettens pris när vi skall subventionera. Det måste från alla synpunkter vara det enklaste och effektivaste alt lägga rabalteringen där.

Sedan är det riktigt att det sker höjningar frän tidtabellsskiftet i maj och att del dä görs en justering av priserna i enlighet med vad herr Lindahl i Hamburgsund här sade. Men jag upprepar alt den höjningen har inle bara negativa effekler. Eftersom detla är ell säll att göra om systemet med pollettering finns det också positiva effekler. En nyhet är sålunda att man i framtiden skall kunna pollettera även från obevakade järnvägsstationer. Man skall inle heller glömma att resenärerna även fort-

sättningsvis ulan kostnad kan la med sig handbagaget lill kupén. Någon förändring där görs av naturliga skäl inle. Detta är alltså inle, som man kunde tro av vad herr Lindahl sade, en höjning som drabbar alla pensionärer som är ule och reser i olika sammanhang.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Fru lalman! Det är rikiigi att höjningarna inle drabbar alla pensionärer; de drabbar bara de pensionärer som vill pollettera gods. Men de drabbar i princip alla resenärer som vill pollettera någonting.

I mitt lidigare inlägg sade jag att del är bra med förenklingar, men varför skulle man la till dessa våldsamma prishöjningar? Statsrådet sade all det är biljettpriset som vi skall jusiera för pensionärerna, men hur är det i Norrköpingsfallet? Färdbiljetten kostar 42 kr., men all polleltera tvä kollin lur och retur kostar 80 kr., alltså ungefär dubbell så mycket. Hur skall man anpassa del på ett vettigt sätl? Pollelleringen medför ju den största avgiften.

Även järnvägspersonalen är starkt emot dessa höjningar. 1 Göteborgs trafikområde går personalen emot höjningarna och är dessutom kritisk och säger all i motsats till vad centralförvallningen förklaral kommer höjningarna att försvåra tågföringen. Resenärerna kommer alt i slörre ulslräckning dra med sig sina kollin in i kupén, och det kommer att ta längre tid med av- och påstigningar osv., vilket gör all stationsuppehållen antagligen blir längre.

Idén bakom reformen är bra. Men varför denna orimliga prishöjning, som gör all del kostar dubbelt så mycket att pollettera gods tur och retur Norrköping-Stockholm som vad färdbiljetten kosiar?

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om tidpunkten för proposition angående den framtida trafikpolitiken

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om tidpunkten för proposition angående den framtida trafikpolitiken

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Sven Gustafsons i Göleborg (fp) den 18 mars anmälda fråga, 1975/76:281, och anförde:

Fru talman! Herr Sven Gustafson i Göleborg har frågat mig, när regeringen kommer att avlämna proposilionen om den framtida trafikpolitiken.

Avsikten är all avlämna en proposition i ämnet i sådan tid all den kan behandlas av riksdagen under år 1976.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp): Fru lalman! Jag lackar kommunikalionsministern för svarei. Anledningen lill alt jag framställde min fråga är all det är av visst intresse när under året propositionen kommer att avlämnas. Jag har fattat

167

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om vidgad rätt dil arbets- och uppehållstillstånd för assyrier

det sä att syftet var att avlämna proposilionen under våren eller möjligen under sommaren och alt 1976/77 års riksmöle sedan skulle behandla den. Nu har det emellertid från olika håll sagts att man kan befara all del blir förseningar. Den s. k. periodkortsutredningen, som man ursprungligen räknade med skulle vara färdig i varje fall i slutet på förra året, har blivit fördröjd och kan inte presentera silt betänkande på ännu en tid. Enligt vad som står i budgetpropositionen skall bl. a. del belänkandet utgöra underlag för den trafikpolitiska proposilionen. Därför vore jag kommunikalionsministern utomordentligt tacksam om han ville något närmare precisera svaret. Räknar kommunikationsministern med alt propositionen kommer att kunna framläggas under sommaren, eller blir del försl när höstlöven börjar falla?

Herr kommunikationsministern NORLING:

Fru talman! Jag skall försöka göra en bedömning - det är litel vanskligt - av när propositionen kan framläggas. Man måste då försöka bedöma när ännu icke avslutade utredningar, som herr Gustafson nämnde, kan bli färdiga och ta hänsyn lill den lid som behövs för en sammanställning av remisser pä färdiga utredningar - del är ju bl. a, ell mycket stort antal utredningar som skall ligga till grund för proposilionen - och andra uppgifter som sammanhänger med det. Det förefaller mig då i dag svårl all tro att det skulle vara möjligt att lägga propositionen pä riksdagens bord innan höstlöven faller.

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 9 Om vidgad rätt till arbets- och uppehållstillstånd för assyrier

168

Fru statsrådet LEIJON erhöll ordel för att besvara fru Olssons i Hölö (c) den 18 mars anmälda fråga, 1975/76:283, till herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Fru talman! Fru Olsson i Hölö har frågat chefen för arbelsmarknads-deparlemeniet om han är beredd alt medge att även assyrier som har kommit lill Sverige på andra än turkiska pass ges arbets- och uppehållstillstånd. Frågan har överiämnats till mig för besvarande.

Statens invandrarverk överiämnade i slutel av december förra året vissa ärenden för alt regeringen skulle avgöra om ell antal turkiska assyrier skulle fä stanna i Sverige eller förpassas till Turkiel. Regeringen beslöt den 26 februari i år att dessa assyrier inle skulle förpassas, eftersom de i Turkiet hade levt under svåra förhållanden till följd av religiösa motsättningar mellan dem och den muslimska majoritetsbefolkningen. Med ledning av regeringens beslut skall invandrarverket inom den närmaste tiden individuellt pröva flera hundra ansökningar om uppehålls-och arbetstillstånd för ett tusental turkiska assyrier.

Regeringens beslut gällde turkiska assyrier, som skulle ha ivingats åter-

vända till Turkiel om de inle hade fått slanna i Sverige. Däremol innehåller besluten inte - som fru Olsson tycks förutsätta - nägol villkor om innehav av giltigt turkiskt pass. Besluten utesluter givetvis inle all andra än turkiska assyrier skall kunna fä stanna. Regeringen har över huvud tagel inle tagit ställning till denna fråga. Det ankommer på invandrarverket att i varie enskill ärende pröva om det finns förutsättningar för alt bevilja sådana assyrier uppehålls- och arbetstillstånd.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Fru lalman! Jag vill pä fru Olssons vägnar lacka för svaret; hon har tyvärr inte möjlighet all närvara här i dag.

Enligt uppgift finns det f. n. ca 3 000 assyrier i Södertäljeomrädel. Av dem saknar flera hundra, kanske 500, i varje fall turkiskt pass. Svaret är något diffust när del gäller frågan, pä vilken grund man skall avgöra vilken nationalitet dessa flyktingar har. Men det är tydligt att det inte - såsom pästätts i massmedia - är innehavet av turkiskt pass som är avgörande. Jag lolkar i varje fall statsrådels svar på del sället.

Frågan är dä vilken grund som i slället kommer att användas. Oavsett om assyrierna är utsatta för religiöst eller politiskt förtryck finns det naluriiglvis starka skäl för att Sverige här skall göra en humanitär insats. Och det finns, tycker jag, skäl all ifrågasätta om inle samma synsäll skall gälla oavsett vilket land som är deras hemland. Jag tolkar statsrådet Leijons svar så att del inle finns nägon härd koppling här. Frågan är bara vad som menas med turkiska assyrier. Det kanske vore bra om vi fick någon yllerligare precisering pä den punkien.

Orolighelerna i t. ex. Libanon har ju visat att det finns starka religiösa motsättningar också på andra håll och att de tilltar i siyrka. Därför äi" detta en viklig humanitär fråga, och det har sedan regeringen fattade sitt beslul blivit ännu nödvändigare all la den pä djupt allvar.

Fru statsrådet LEIJON:

Fru lalman! Den fråga som har ställts bygger pä ett missförstånd. Regeringen har aldrig sagl att det skall finnas ett giltigt turkiskt pass. Om det har förekommit tidningsuppgifter i den riktningen hade del varil lätt att genom ett telefonsamtal kontrollera riktigheten.

Vad regeringen har tagit ställning lill är om de assyrier som riskerade att bli återsända lill Turkiel hade tillräckligt starka skäl för all stanna i Sverige. Det är enbart den frågan som vi har behandlat. Jag vill klart deklarera all skälet inte bara är all de tillhör den assyriska gruppen -del finns tre fyra miljoner assyrier runt om i väriden. I alla de fall som vi har prövat har grunden för vårt ställningstagande varil att vederbörande i sitt hemland har levt under svåra förhållanden till följd av religiösa motsättningar mellan dem och den majoritetsbefolkning som finns i de byar i sydöstra Turkiet där de flesta av dem har bott.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om vidgad rätt till arbets- och uppehållstillstånd för assyrier

169

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om en generalklausul inom sociallagstiflningen

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Fru lalman! Jag lolkar slalsrådels inlägg på del sället att vidgningen av diskussionen inle kan gälla assyrier som riskerar att återsändas lill annat land än Turkiel. Del vore bra om statsrådet kunde bekräfta alt den tolkningen är riktig.

Fru statsrådet LEIJON:

Fru lalman! Det är kanske svårt att förslå della. Jag har svarat all de ärenden som regeringen behandlat gäller assyrier som har kommit frän Turkiel och som riskerar att sändas tillbaka dit. Ansökningar frän andra assyrier har vi inte prövat. Som framgick av del skriftliga svaret, som herr Olof Johansson i Stockholm har fåll, ankommer del på invandrarverket att precis som i alla andra utlänningsärenden behandla den här frågan.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 10 Om en generalklausul inom sociallagstiftningen

170

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för att besvara herr Sjöholms (fp) den 25 februari anmälda interpellation, 1975/76:130, och anförde:

Fru talman! Herr Sjöholm har i en interpellation frågal mig om inte allmänheten bör uppmanas eller tillrådas att sända in inkomsluppgifl till försäkringskassan i rekommenderad försändelse med mottagningsbevis. Vidare har herr Sjöholm frågat om Jag vill verka för att en generalklausul införs inom sociallagsiiflningens område.

Rätten lill sjukpenning från den allmänna försäkringen är beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomsi. Denna fastställs av försäkringskassan med ledning av inkomsluppgifl frän den försäkrade. Sådana inkomstuppgifler, som uppgår till ell myckel storl anlal per år, sänds in som vanliga poslförsändelser. Någon ändring i delta avseende är inle aktuell. I detla sammanhang vill jag framhålla all en inkomsian-mälan givelvis skall föranleda beslul av försäkringskassan, vilkei vanligtvis meddelas den försäkrade i form av ett försäkringsbesked. Skulle sådant meddelande från försäkringskassan utebli, bör den som sänt in inkomslanmälan naluriiglvis förfråga sig hos kassan i saken.

Jag vill i della sammanhang också erinra om alt en arbetsgivare enligt gällande beslämmelser är skyldig att anmäla lill försäkringskassan när en arbetstagare anställs. Syftet med denna anmälningsskyldighet är att försäkringskassan skall kunna ta iniiialiv och begära in uppgift om sjukpenninggrundande inkomst frän den anställde.

När del gäller frågan om införande av en generalklausul i sociallagsliftningen vill jag erinra om alt en parlamentarisk utredning har tillsatts med uppdrag att se över det socialpolitiska bidragssystemet frän sam-

ordningssynpunkl. Målsättningen för översynen skall vara all klarlägga      Nr 90

hur långt del socialpolitiska bidragssystemet kan samordnas i en allmän      Torsdaeen den

socialförsäkring.                                                             25 mars 1976

Hen SJÖHOLM (fp):

Fru lalman! Jag lackar socialministern för svarei, som är pä både golt och ont. Min frågvishet har spiral ur ell enskilt fall, som jag skall redogöra för. Jag vel alt det har allmängiltigt intresse; praxis är den som jag här kommer att berätta om i detla fall.

Del gäller en person som blev allvarligt skadad i en trafikolycka. Vederbörande hade anställning i Malmö kommuns ijänsl. Han låg på sjukhus i två månader, men under den liden kom del ingen sjukpenning. När han kom ul från sjukhuset frågade han försäkringskassan varför han inle fått någon sjukpenning. På kassan svarade man all man inte hade fått in någon uppgift om hans inkomst. Vederbörande kan gå ed pä att han sänt in blankellen med inkomstuppgift. Vidare meddelade kassan att man inte fäll nägon uppgift frän Malmö kommun angående anställningen. I Malmö kommun säger man sig vara myckel förvånad över della besked, eftersom delta går pä dala och man givelvis anmäler alla som anställs. Del är alltså två blanketter som har kommit bort, och del kostade vederbörande 5 000 kr. i utebliven sjukpenning.

Man blir i ell sådant här fall bedrövad och deprimerad över det sätl som samhället fungerar på. Lagen om sjukpenning har ändå kommil till för just sådana här fall. Del är hundraprocentigt bevisbart att vederbörande blivit skadad och legat på sjukhus och all han hade en inkomsi som han gick miste om under sjukdomstiden. Del är för att täcka sådant inkomstbortfall som vi stiftat denna lag. Men det struntar samhällel i.

Dess bättre trädde i detta fall ett försäkringsbolag in och räddade situalionen - det enskilda näringslivet klarade del staten inte förmådde. Men det gör det inle mindre angeläget all klara ut huruvida del verkligen är rimligt och vettigt att samhället sviker sill ansvar i en sådan här siluation.

Jag vel all socialministern, såsom alllid när det gäller sädana här frågor, kommer att säga att vi inte skall diskutera enskilda fall. Del gör jag inte heller, utan jag har tagit upp detta fall för att därav dra vissa principiella konklusioner.

Det sades i della fall i alla instanser ända upp i försäkringsdomstolen att det icke var visal all inkomsluppgift hade inkommit. Men hur skall man kunna visa det om uppgiften inte skickas i rekommenderad försändelse med mottagningsbevis? Man är i ell sådanl fall rättslös. Jag förslår att om alla skulle skicka in sådana här uppgifter i rekommenderade försändelser så skulle försäkringskassorna behöva anställa några hundra människor till. Men vederbörande är som sagl rättslös och kan inle bevisa all han sänl in uppgiften.

All även uppgiften från Malmö kommun förkommit är ju mycket underligt, men inte heller i det fallet kan del visas att uppgiften sänts

Om en generalklausul inom sociallagstiftningen

171

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om en generalklausul inom sociallagstiftningen

in. Socialminislern säger all om den uppgiften hade inkommit så skulle försäkringskassan ha tagit initiativ lill en undersökning. Del aren mycket bra bestämmelse, men även den slog slint i del här fallet. Man måste här fråga sig om den enskilde skall stå risken anlingen för att Malmö kommun har slarvat - vilket jag betvivlar - eller för all uppgiften har kommit bort i hanteringen. Sådanl kan nalurligtvis hända, och det är mycket förklariigl. Vi har här alt göra med den mänskliga faktorn -en blankett kan naturiigtvis komma bort på försäkringskassan i den väldiga mängd av blanketter som del här är fråga om.

Den viktigaste frågan i min inlerpellalion har socialministern inte svarat på, nämligen frågan om generalklausul. Jag tycker att det är en mycket väsentlig fråga. Det har föreslagits en generalklausul för att man skall komma ål skatteflykt. Den innebär att man skall se mera till lagens anda och mening än till dess bokstav. Man skall kunna sätta fasl en person för skattefiffel ulan alt direkl kunna peka på någon paragraf -del räcker med all syftet har varit att komma undan skatt. Det är måhända värdefullt och riktigt att införa en sådan generalklausul. Men skulle man inle då också inom sociallagstiftningen kunna ha en generalklausul som innebär all man bortser frän peiitesserav byråkratisk an om de materiella förutsättningar, som var levande för oss när vi stiftade denna lag, föreligger. Som jag skrivit i min inlerpellalion kommer först blankellen, sedan paragrafen och sisl människan. Del är väl ingen riktigt bra ordning i ett socialt välfärdsland som Sverige. Jag vill fråga om socialminislern är villig all ändra på den ordningen, så alt människan kommer litel längre fram och helst försl.

172

Herr socialminislern ASPLING:

Fru lalman! Det är ungefär ett år sedan som herr Sjöholm och jag hade tillfälle att diskutera den här frågan. Lika väl som dä vill jag gärna säga att jag beklagar att det fall som herr Sjöholm åberopar behövde inträffa, men jag hoppas att del för framliden skall bli möjligt alt finna former som förhindrar sädana ting. Jag vill understryka all vid den översyn av olika frågor inom sjukförsäkringen som pågår hos riksförsäkringsverket prövas olika vägar all säkerställa en aktuell och riktig registrering av den sjukpenninggrundande inkomslen. Genom elt fortlöpande utvecklingsarbete på områdel bordel vara möjligl att förhindra uppkomsten av sådana beklagliga fall som del herr Sjöholm har berört.

Jag skall inle närmare gå in pä herr Sjöholms lanke om införandel av vad han kallar en generalklausul inom sociallagstiflningen. Jag vill emellerlid framhålla all slora ansträngningar görs från alla häll för att se lill alt de sociala trygghetsanordningarna verkligen när ul till dem som de är avsedda för, och Jag kan försäkra herr Sjöholm alt i del arbelel sätter man människan i centrum och icke paragraferna. Som jag har nämnt i mill svar, har nu en pariamenlarisk utredning tillsatts med uppgift att se över reglerna inom de olika delarna av del sociala bidragssystemet för att sä långt som möjligt just åsladkomma en samordning.

Hen SJÖHOLM (fp):

Fru lalman! Det är riktigt alt vi diskuierade den här frågan för ungefär ell år sedan, men dä fanns det inle med någonting om en generalklausul, och del är delta som är det viktiga i interpellationen. Jag lycker själv att del är en utmärkt lanke, och många andra har faktiskt tyckt det också. Jag förstår inte varför socialministern skall behöva vara så rädd för all säga att en sådan klausul kan vara bra. Innebörden vore ju bara den att finns bevisbart de materiella förutsättningarna - som i det fall jag har relaterat - så borde del betyda mer än frånvaron av en blankett. Del vikliga är ju all del går all klarlägga hela situationen, och del skulle inte få minsta menliga konsekvens principiellt selt, om man sade: Här föreligger jusl de förulsällningar som lagstiftningen är lill för - låt oss bortse frän byråkratisk finurlighet!

Det är vad generalklausulen skulle innebära, och jag tycker inte alt del skulle vara svårl för socialministern all säga all det vore bra att ha en sådan. Del kunde väl slå i någon liten paragraf alt föreligger de materiella förutsättningarna så skall del vara möjligl även i efterhand att fä hjälp.

Sverige ärett bra land, inte minsl socialt selt, och del aren skamfläck att del kan inträffa ett sådant fall som det jag har nämnt i interpellationen. Del borde inle få inträffa att samhället sviker sitt ansvar i ell fall som vi har stiftat en lag för att klara av. Där skulle en generalklausul vara bra, och jag tycker att det är beklagligt att socialministern inte kan bejaka della.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om en generalklausul inom sociallagstiftningen

Herr socialministern ASPLING:

Fru lalman! Jag skall inte ta upp någon diskussion om ordet generalklausul. Jag förstår emellerlid att herr Sjöholm är ute efter all sä långt som möjligt tillse all inga sädana händelser skall behöva inträffa som den han har åberopai i interpellationen, och om den saken är vi eniga: Så långt som möjligt måste man se till att det skapas garantier för att de rättigheter människorna har inom trygghetssystemet också kommer dem lill del. Därför vill jag försäkra herr Sjöholm att detla är målsättningen för del pågående arbetet med att effektivisera rutiner, organisation etc.

Hen SJÖHOLM (fp):

Fru talman! Jag är inte specielll förtjust i ordet "generalklausul". Dä vi är ense i sakfrågan är det glädjande nog. Kalla del i stället vanlig mänsklighet för del är detta det är fråga om när vi hjälper dem som behöver hjälp. Dä kan vi slippa ordel generalklausul. Men eftersom det används i andra sammanhang i lagstiftningen har jag begagnat del här.

Överläggningen var härmed slutad.

173

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om avgiftssystemet inom landstingens långtidsvård

§ 11 Om avgiftssystemet inom landstingens långtidsvård

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordet för alt besvara fröken Anderssons (c) den 27 februari anmälda interpellation 1975/76:135, och anförde:

Fru lalman! Fröken Andersson har frågal mig om anledningen lill all något förslag inte lagls fram om avgiftssystemet inom landstingens långtidsvård och om jag är beredd att la initiativ för att påskynda all frågan får en lösning i enlighet med intentionerna i överenskommelsen i januari 1975 mellan förelrädare för sjukvårdshuvudmännen och socialdepartementet.

Vid vård på sjukhus belalas ersällning från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmannen med 20 kr. per vårddag. Samtidigt görs ett avdrag på den försäkrades sjukpenning med 20 kr. eller i vissa fall med lägre belopp. För den som uppbär folkpension i form av hel förtidspension eller ålderspension utgår denna ersättning frän sjukförsäkringen under högst 365 dagar. Vid längre sjukhusvistelse får pensionären själv svara för vårdavgiften, som därvid fastställs av sjukvårdshuvudmannen med utgångspunkt iden nivå som gäller för ersättningen från sjukförsäkringen.

I enlighet med den i proposilionen 1975:36 redovisade överenskommelsen mellan förelrädare för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen har socialuiredningen fått i uppdrag all bl. a. mot bakgrund av gällande avgiftsregler vid värd i ålderdomshem utreda och snarast möjligt lägga fram förslag angående avgiftsreglerna vid sluten sjukvård för dem som inte omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukhusvård.

Frågan om avgiftssystemet inom långtidsvården kräver ingående överväganden och utredningsarbetet har ännu inle slutförts. Uiredningens förslag i dessa frågor beräknas komma att läggas fram under hösten 1976.

174

Fröken ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag ber alt få lacka stalsrådel Aspling för svarei pä min interpellation. Tyvärr kan jag inte säga all jag är rikligt nöjd.

Del var i februari i fjol som regeringen gav socialuiredningen i uppdrag "att utreda och snarast lägga fram förslag i frågan". Jag uppfattar ordel snarast så att socialuiredningen med förtur skulle ta upp frågan. Nu säger socialministern all socialutredningens förslag i den här frågan beräknas komma först hösten 1976. Det blir elt och ell halvt år frän del all uppdraget gavs. Detta tycker jag inle riktigt stämmer med uppmaningen snarast. Det innebär väl också, om de uppgifter är rikliga som har stått lilel här och var, alt socialutredningens tidsschema är sådanl alt man beräknar avlämna sitt slutbetänkande hösten 1976. I så fall kommer ju del här förslaget först i samband med all ulredningen slutfört sill arbele.

Det som gör den här frågan så brådskande är all del avgiftssystem som vi f n. lillämpar- hell annorlunda inom landstingens långtidsvård än inom kommunernas åldringsvård - leder till så underliga konsekvenser. Del gäller kanske framför alll enskilda människor men också lands-

ling och kommuner. Kommunerna har i enlighet med det beslut som riksdagen enhälligl fattade år 1971 räll att ta ul efter betalningsförmåga differentierade avgifter, medan landslingen inte har denna möjlighet när det gäller långtidsvärden.

Gränserna mellan åldringsvård och långtidsvärd har också blivit alltmer flytande. Äldre människor bor kvar i sina hem så länge della av hälsoskäl är möjligt. När de behöver värd beror det ofla på var del för tillfället finns plats om de blir hänvisade till den slutna åldringsvården eller lill långtidsvården. Det måste verka stötande för den enskilde att det är plaisiillgängen i den ena eller andra vårdformen som skall besiämma om han eller hon skall belala 20 kr. eller kanske mångdubbelt mer för en vård som det ofta inte är så stor skillnad på.

Samarbelet mellan landsling och kommuner i detta avseende har byggts ut alltmer - en samordning som det är angelägel all få lill slånd. Men då är det också nödvändigl att man försöker bryta ner de hinder som ligger i vägen för ett utvidgat samarbete. Det är nödvändigl att patienter kan flytta fritt mellan de bägge vårdformerna ulan all detta skall få ekonomiska konsekvenser för den enskilde.

Jag ulgår frän all socialministern anser alt nuvarande förhållande med tvä avgiftssystem inle är bra, men eftersom inte detla går alt klart utläsa av svarei skulle jag gärna vilja ställa en direkl fråga till socialministern: Anser statsrådet Aspling att avgiftssystemet inom landstingens långtidssjukvård och kommunernas åldringsvård skall vara lika och alt huvudmännen i båda fallen skall ha rält att la ut efter betalningsförmåga differentierade avgifter? Om statsrådet svarar Ja pä den frågan, undrar jag om stalsrådel anser det möjligt att påskynda socialutredningens arbete i den här frågan så att ell förslag kunde föreläggas riksdagen hösten 1976.

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Den fråga som fröken Andersson log upp är en av dem som ulredningen har att belysa och också att komma med synpunkler och förslag i.

Lål mig sedan säga all uppdraget att utreda frågan om avgiftssystemet inom landstingens långtidsvård lämnades till socialuiredningen jusl med hänsyn lill all den ulredningen utarbetade förslaget lill det avgiftssystem för ålderdomshemmen som infördes för några är sedan. Utredningsarbetet i denna myckel väsenlliga fråga pågår nu inom socialutredningen parallellt med del övriga arbetet inom kommittén. Där sker alltså inte någon fördröjning.

Får jag sedan, fru lalman, bara göra del tillägget att detta är komplicerade frågor som kräver en allsidig belysning innan ställning kan tas till införandet av ell nytt avgiftssystem.

Fröken ANDERSSON (c):

Fru lalman! Jag konstaterar alltså att socialministern inte vill uttala nägon åsikt i sakfrågan, och det kanske är rikiigi all man inle skall

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om avgiftssystemet inom landstingens långtidsvård

175

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om avgiftssystemet inom landstingens långtidsvård

göra så länge en ulredning pågår. Men andra har ju haft en åsikt och del var klarl uttalat i den överenskommelse som träffades mellan sjukvårdshuvudmännen om det nya avgiftssystemet all del skulle ske en ändring. Många landsting hade också gått i författning om att tillämpa ell nyll system när det genom överklagandet blev klarl all de inte hade den rätten. All de som träffade överenskommelsen utgick ifrån all det skulle bli en ändring är nog hell klarl.

Statsrådet säger att det inle skett nägon fördröjning, men det var inte det jag talade om utan jag sade alt man borde påskynda ulredningen. När direktiven innehöll ordel "snarast" uppfattade jag och många med mig det så att den här frågan skulle behandlas med förtur av utredningen, men så har inte sketl och kommer tydligen inte heller att ske.

Herr socialminislern ASPLING:

Fru lalman! .Självfallet är Landstingsförbundet informerat om utredningen och de allmänna målsättningarna, men man är också inom Landstingsförbundet medveien om - del kan jag försäkra fröken Andersson - frågans komplicerade art. Jag vill gärna säga alt del är angeläget att fä fram ett förslag som är så väl förankrat som möjligl, för det är rikiigi alt frågan berör mänga människor.

När fröken Andersson talar om att frågan inle behandlas med förtur vill jag säga att den ingalunda har fördröjts i utredningen därför att man arbetar med frågan parallellt med övriga arbelsuppgifler.

Ulredningen har inte i något avseende lagt denna mycket viktiga fråga åt sidan. Del pågår i hög grad ett aktivt utredningsarbete, och man måste självfallet göra de undersökningar som är nödvändiga för att kunna komma fram lill ell förslag som verkligen är förankrat.

Fröken ANDERSSON (c):

Fru lalman! Jag noierar med lillfredsslällelse all statsrådet säger all del är angelägel att få fram ell förslag. Men jag är litet förvånad över att frågan bedöms vara sä oerhört komplicerad.

När vi i riksdagen 1971 fattade beslutet om att för kommunernas åldringsvård införa ell efter betalningsförmåga differentierat avgiftssystem var det ingen som helst debatt. Beslulet fattades av en helt enig riksdag.

Jag satt också med i utskottet när frågan behandlades, och det var ingen som helst diskussion där, utan alla tyckte att förslaget var riktigt.

Då borde del inte vara sä kolossalt myckel mer komplicerat att lösa problemet i den här delen av åldringsvården.

176

Herr socialminislern ASPLING:

Fru lalman! Jag vill inle förlänga deballen, men jag har ell behov av att säga följande till fröken Andersson.

När vi anlog förslaget om avgifter för ålderdomshem fanns det i bakgrunden ell utredningsförslag som var remissbehandlal osv. och därmed väl förankrat.

Frågan om ett avgiftssystem inom långtidssjukvärden innesluter emellertid många komplicerade element. Del vill jag ha klarl sagt. Del är därför angelägel alt fä fram ett förslag som så långl som möjligt - jag upprepar delta igen - har en riktig förankring och alt när förslaget framläggs för riksdagen det skall vara möjligt att nå samma enighet, som när vi fattade beslutet om avgifter för ålderdomshem.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om domänverkets förvärv av Jord- och skogsbruksfastighe -ter

§ 12 Om domänverkets förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Fågelsbos (c) den 9 mars anmälda interpellation, 1975/76:146, och anförde:

Fru talman! Herr Fågelsbo har frågat om jag är villig all med det snaraste medverka lill att förfatlningsmässigt slävja den överbudspolilik som lillämpas av domänverket och som därigenom får prishöjande effekter på hela fastighetsmarknaden inom jord- och skogsbruket.

Domänverkets markköp kräver inte förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen. Förvärv eller byte av fasl egendom som är taxerad som jordbruksfastighet skall emellertid enligt domänverkets instruktion ha tillstyrkts av lantbruksnämnd eller lantbruksstyrelsen. Härvid sker prövningen enligt grunderna för jordförvärvslagen.

Lanlbruksstyrelsen har skärpt tillämpningen av Jordförvärvslagen i syfle att motverka oskälig prisstegring på jordbruks- och skogsmark. Denna restriktivare tillämpning gäller även vid prövningen av domänverkels förvärv.

Herr FÅGELSBO (c):

Fru talman! Först ber jag all få säga elt lack lill Jordbruksministern för att jag har fåll min interpellation besvarad.

Frågan gäller en angelägenhet som berör två departement, både induslri- och jordbruksdepartementen. Men eftersom den egentliga frågan gäller jordförvärvslagen har Jag bedömt det rikligt att ställa interpellationen till jordbruksministern.

Ett dödsbo infordrade anbud pä en jordbruks- och skogsbruksfaslighel - ingen stor sådan - på 14 hektar inägomark och 50 hektar produktiv skogsmark. På fastigheten finns äldre, omodernare bostadsbyggnader, som nu utnyttjas för fritidsändamål. Befintliga ekonomibyggnader saknar värde. Nu gällande taxeringsvärde är 135 000 kr. Och för detla har domänverket lämnal ett anbud på 640 000 kr. eller i del,allra närmaste fem gånger det senast fastställda taxeringsvärdet. Det finns enskilda jordbrukare som var intresserade av att förvärva fastigheten som komplettering lill lidigare ägd fastighet. Del är rikiigi - lyvärr - som del sägs i svaret all domänverkels markköp inte kräver förvärvslillstånd enligt

177

12 Riksdagens protokoll 1975/76.89-92

Nr 90                 jordförvärvslagen. Men som del också sägs i svarei skall förvärv eller

Torsdagen den 'yte av fast egendom som taxerats som jordbruksfastighet enligt do-
25 mars 1976      mänverkels instruktion ha tillstyrkts av lantbruksnämnd eller lantbruks-

---------------   Slyrelsen. Men lantbruksnämnden i del län där denna fastighet ligger

Om domänverkets har avstyrkt domänverkets hemställan om nämnda förvärv. Och anled-
förvärv av Jord- och ningen är den prishöjande effekt delta skulle få på hela prisbildningen
skogsbruksfastighe- på fastighetsmarknaden närdet gällerjord- och skogsbruksfastigheter. Det
ter                    for med sig en smittoverkan på andra fastigheter som utbjuds lill salu.

Det har del faklsikl redan gjort då det nu blivit känt hur oansvarigt domänverket varit i sin budgivning.

Det sägs alt vi skall stoppa markspekulaiion. Här är ett statligt verk, nämligen domänverket, fiaggskepp på detla område.

Den 9 maj 1974 fick jag svar pä en, som det dä hette, enkel fråga av jordbruksminister Lundkvist angående åtgärder för att bryta utvecklingen mot ständigt stegrade priser på jordbruksfastigheter. Statsrådets svar löd bl. a.:

"Jag är beredd all förutsättningslöst pröva olika ålgärder som kan medverka lill alt hälla markägarnas och markköparnas möjligheter alt trissa upp priserna pä jordbruksmark under kontroll."

Här har jordbruksministern - eller får i varje fall kanske sä småningom - möjligheler alt ingripa och vidla de åtgärder han dä sade till mig att man kunde vidta.

Jag anser inte, herr jordbruksminister, att Jag fäll ett rikiigi entydigt svar pä min fråga om slatsrådet är beredd att förfatlningsmässigt slävja den prispolitik som lillämpas av domänverket. Här har alltså kunniga Ijänslemän inom lantbruksnämnden gjort värderingar, och sedan kommer från domänverket ett bud som, höll jag pä att säga, knappast är av denna världen. Man kan fråga sig efter vilka bedömningsgrunder domänverket går i det här fallet. Jag skulle gärna vilja höra om jordbruksministern har precis samma uppfattning i dag som han hade 1974 om åtgärder för ätt sioppa den här markspekulationen.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! Jag har exakt samma uppfattning i dag. Den uppfallningen log sig ullryck i de direkliv som gavs vid översynen av jordförvärvslagen.

När det sedan gäller frågan som herr Fågelsbo tar upp vill jag framhålla
all Jag inle kan gå in och diskutera ett enskill ärende. Men del faktum
att det ärendet handläggs så som f n. är fallet är beviset för att vi har
de författningar vi behöver för alt hanlera frågorna i den ordning som
också herr Fågelsbo menar att de skall hanleras. Lantbruksnämnden har
tagit ställning för silt vidkommande. Del är inle min sak att ha någon
uppfallning om vad som skall bli det slutgiltiga resultatet i det här ärendei
innan lantbruksstyrelsen har prövat frågan. Det är lanlbruksstyrelsen som
härnäst skall ge uttryck för en uppfattning i del här ärendei. Läl mig
emellerlid få säga rent allmänt, i anslutning lill den interpellation som
178                   herr Fågelsbo väckt, alt jag lycker att herr Fågelsbo generaliserar väl

hårt när han talar som om domänverket i del här sammanhanget generellt skulle bjuda över och därigenom höja markpriserna. Pä den punkten tror jag all inle bara domänverket utan även, enligt den erfarenhet jag har fält, de myndigheter som har alt pröva domänverkels framställningar har en annan mening. Det finns ingen anledning att dra den slutsatsen av vad som hittills hänt pä della område, enligt dessa myndigheters mening, all det skulle vara någol generellt betecknande för domänverket att det skulle trissa upp markpriserna med sina bud.

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Om domänverkets förvärv av jord- och skogsbruksfastighe -ter

Hen FÅGELSBO (c):

Fru talman! Det gläder mig att vär jordbruksminister har samma uppfallning i dag när det gäller markvärdestegringen som när vi diskuierade den här 1974. Jag har flera exempel pä domänverkets agerande, men jag skall inte nu la upp dessa. Jag vill i slället rikta en liten följdfråga av principiell art lill jordbruksministern.

Det är i första hand lantbruksstyrelsen som fär la ställning lill elt ärende av delta slag, och jag förmodar att det sedan sä småningom kommer till regeringen. Domänverket har i delta fall begäri en tillstyrkan av förvärvet och därvid även hemställt "att det övervägs lämpligheten av att lantbruksnämnden prövar domänverkels köpeskillingar". Del innebär i klartext att domänverket menar all lantbruksnämnd, lantbruksstyrelsen och andra instanser skall hålla tassarna borta. Köpeskillingarna vill verkei självt ta ställning till.

Domänverket skriver vidare: ". .. samt att lantbruksnämnderna får anvisningar om att markförvärv frän domänverkets sida skall kunna prövas innan köpeskilling bestämls".

Jag tycker alt del är skrämmande all en sådan framställning kan göras av ell slalligl verk, innebärande all domänverket självt skall få bestämma köpeskillingarna. Jag skulle vilja få del avjordbuksministerns principiella syn  på denna fråga.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Fru talman! På den sisla frågan vill jag bara svara genom alt hänvisa lill de instruktioner som gäller. Det finns inga planer på att ändra de instruktionerna.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:185 till inrikesulskottel

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2287-2294 lill näringsutskottet

1975/76:2295 och 2296 lill trafikutskottet

179

Nr 90___ 1975/76:2297 och 2298 till utbildningsutskottet
Torsdagen den 1975/76:2299-2301 till konstilutionsutskotlet
25 mars 1976            1975/76:2302 och 2303 lill jordbruksutskottel
_______ '.____    1975/76:2304-2319 till kulturutskottet

1975/76:2320 till försvarsutskollet

1975/76:2321 till näringsutskottet

§ 15 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

1975/76:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76

1975/76:126 med anledning av vissa av inlernalionella arbetskonferensen är 1975 vid dess sextionde sammanträde fattade beslut

1975/76:173 om kvinnor i statlig tjänst

1975/76:177 om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

§ 16 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:2322 av hen Nygren m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:110 om radio och television i utbildningsväsendet

1975/76:2323 av herrar Hugosson och Bergqvisl

1975/76:2324 av hen Nordgren m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:121 om vissa varvsfrågor

1975/76:2325 av herrar Elmstedt och Petersson i Ronneby 1975/76:2326 av herrar Johansson i Holmgården och Olsson i Sundsvall 1975/76:2327 av herr Jonasson och fru Andersson i Hjärlum 1975/76:2328 av herr Larsson i Borrby m.jl. 1975/76:2329 av hen Nilsson i Trobro 1975/76:2330 av hen Nilsson i Trobro 1975/76:2331 av hen Nilsson i Trobro

med anledning av proposilionen 1975/76:130 om stödåtgärder på fiskets område, m. m.

1975/76:2332 av hen Ahlmark m.fl. 1975/76:2333 av hen Bohman m.fl. 1975/76:2334 av herrar Jonsson i Alingsås och Torwald 1975/76:2335 av hen Karlsson i Malung 1975/76:2336 av herrar Sundman och Korpås 1975/76:2337 av hen Wikström

med anledning av proposilionen 1975/76:131 om statligt stöd lill dagspressen

180                   1975/76:2338 av fru Frcenkel och hen Lindahl i Hamburgsund

1975/76:2339 av herr Jonsson i Mora 1975/76:2340 av fru Olsson i Hölö 1975/76:2341 av hen Romanus 1975/76:2342 av hen Torwald m.fl. 1975/76:2343 av fru Troedsson m.fl. 1975/76:2344 av hen Åkerfeldl m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:145 om ändrade regler för bostadstillägg

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Meddelande om frågor

1975/76:2345 av herr Burenslam Linder m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:151 om överiålelse av aktier i Svenska Utvecklingsakliebolaget, m. m.

1975/76:2346 av hen Träff

med anledning av proposilionen 152 med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen

1975/76:2347 av hen Sjöholm 1975/76:2348 av hen Turesson

med anledning av propositionen 1975/76:153 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m.

1975/76:2349 av hen Krönmark m.fl. 1975/76:2350 av herr Larsson i Borrby m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:154 om reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

1975/76:2351 av fru Lewén-Eliasson

med anledning av propositionen 1975/76:159 med förslag till organisation av och anslag för del nya konsumentverket

§ 17 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 25 mars

1975/76:290 av fröken Rogestam (c) till fru statsrådet Hjelm-Wallén om fortbildningen av lärare:

Fortbildningen för lärare med anledning av SIA, könsrolls- och internationaliseringsprojekten, SSA och dalorprojekien samt skolledarul-bildning och fortbildning inom invandrarsektorn är av SÖ prioriterade näsla budgetår.

Är statsrådet beredd all redogöra för vilken allmän fortbildning det därutöver blir möjligl för SÖ att genomföra inom det i SIA-propositionen föreslagna anslaget till lärares fortbildning?

181

Nr 90

Torsdagen den 25 mars 1976

Meddelande om frågor

1975/76:291 av herr Berndlson (vpk) lill fru statsrådet Hjelm-Wallén om de politiska ungdomsförbundens medverkan i skolans samhällsinformation:

Anvisningar har utfärdats av skolöverstyrelsen rörande medverkan av de politiska ungdomsförbunden i skolans samhällsinformation. I fråga om de ekonomiska villkoren för denna medverkan anges endast att ersättning kan utgå ur medlen för timmar lill förfogande, fritt vall arbele och resurslimmar för grundskolans högstadium. Från kommunall håll har anförts att det saknas resurser för denna verksamhet. Det kan förutsättas att ifrågavarande informationsverksamhet kommer all fä belydande omfattning. Därest ej de ekonomiska frågorna får en tillfredsställande lösning lorde de poliliska ungdomsförbunden komma all ställas inför myckel svårlösta problem.

Med anledning härav önskar jag till fru statsrådet Hjelm-Wallén ställa följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att skapa ekonomiska förutsättningar för de politiska ungdomsförbunden att medverka i skolans samhällsinformation?

1975/76:292 av herr Romanus (fp) lill herr socialminislern om sjukhuspersonalens tystnadsplikt:

Den som ligger på sjukhus bör vara skyddad av personalens tystnadsplikt. I mänga fall lämnas dock patientens namn ul till människor som ringer till sjukhuset, liksom uppgift om på vilken avdelning patienten är inlagd. Delta sker ulan att patienten tillfrågats och lämnat sill samtycke.

Anser socialministern alt detla är tillfredsställande?

Tänker socialministern vidta några ålgärder för alt fä till stånd ett bättre sekretesskydd?

1975/76:293 av fru Johansson i Uddevalla (s) till herr justitieministern om lillämpningen av lagstiftningen rörande vårdnaden av barn:

I samband med verkställighet av dom eller beslul rörande vårdnad av barn är lagstiftningens intentioner all barnels bästa alllid skall tillvaratas. Barnels egen önskan skall alltid undersökas.

Kan statsrådet redogöra för gällande praxis och lillämpning av lagstiftningen?

Överväger stalsrådel att vidta översyn av nu gällande anvisningar?

182

1975/76:294 av herr Danell (m) till herr bosladsministern om lillämpningen av förköpslagen vid faslighetssanering:

Det har framkommit all förköpslagen i vissa fall avses alt användas för att inte bara genomföra viss sanering av fastighet utan också i syfle

alt styra - mot de boendes önskemål - en redan planerad sanering i      Nr 90
delalj i vad avser lägenhetsslorlekar m. m.                          Torsdagen den

Anser statsrådet alt en sådan användning av förköpslagen står i över-      25 mars 1976

ensstämmelse med riksdagens beslul om möjlighet att använda förköps-    

lagen vid sanering? Meddelande om

frågor

1975/76:295 av herr Wennerjbrs (m) till herr bosladsministern om räll för hyresgäster att förvärva den fastighet de bor i:

Vill statsrådet uttala sin anslutning lill principen all kommunerna på olika säll bör underlätta för hyresgäster att förvärva det hus de bor i?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 15.34.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert