Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:89

Nr 89

Onsdagen den

_, . ., 24 mars 1976
Onsdagen den 24 mars

Kl. 10.00 Anslag till polisvä-

sendet § 1 Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

1975/76 1975/76 1975/76 1975/76 1975/76

§ 2 Föredrogs och hänvisades Propositioner

110 till utbildningsutskottet

157 till jordbruksutskottet

158 till näringsutskottet

162 och 165 till justitieutskottet 171 till näringsutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades Motioner

1975/76:2274 till näringsutskottet 1975/76:2275 till justitieutskottet 1975/76:2276 och 2277 till näringsutskottet 1975/76:2278 till kulturutskottet 1975/76:2279 till försvarsutskottet 1975/76:2280 lill socialutskottet 1975/76:2281-2283 till försvarsutskottet 1975/76:2284-2286 till civilulskottet

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:159.

§ 5 Anslag till polisväsendet

Föredrogs justilieutskottets betänkande 1975/76:27 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till polisväsendet jämte motioner.

Hen TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålls gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkien 1 (Rikspolisstyrelsen)

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 4 (justitiedepar-

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

temeniet) under punkien B 1 (s. 26-28) föreslagit riksdagen att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 132 712 000 kr., varav 7 830 000 kr. att avräknas mot automobilskatte-medlen.

I detta sammanhang hade behandlals motionerna

1975/76:400 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga hemställts all riksdagen till Rikspolisstyrelsen för utbildning av polismän i samhällsorienterande ämnen, psykologi och kriminologi anvisade 350 000 kr. ulöver vad regeringen föreslagit (yrkande 1 b),

1975/76:1062 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade att under punkten B 1 Rikspolisstyrelsen anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 350 000 kr. förhöjt anslag på 133 062 000 kr. för att föriänga polisens grundulbildning med Ivå veckor (yrkande 3) och

1975/76:1089 av fru Theorin m, fl. (s), vari föreslagits att riksdagen hos regeringen skulle hemställa att 1975 års polisutredning fick i uppdrag att överväga en överflyttning av polisulbildningen från rikspolisstyrelsen till reguljära undervisningsmyndigheter.

Utskollets hemställde

1. att riksdagen beiräffande medelsberäkningen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 b) och molionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 3) till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 132 712 000 kr., varav 7 830 000 kr. att avräknas mot aulomobilskalte-medlen,

2. att riksdagen beträffande polisutbildning skulle avslå molionen 1975/76:1089.

Reservalion hade avgivits

1. av herr Lövenborg (vpk) som beträffande polisutbildning ansett att utskotlel under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1089 hos regeringen skulle anhålla att 1975 års polisutredning fick i uppdrag all överväga en överflyttning av polisulbildningen från rikspolisstyrelsen till reguljära undervisningsmyndigheter.

Punkien 4 (Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.)

Regeringen hade under punkten B 4 (s. 31 och 32) föreslagit riksdagen att till Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 64 900 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats molionen 1975/76:539 av herr Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagils all riksdagen hos regeringen skulle hemställa att den del av säkerhetspolisens organisation, som innebar registrering och rapportering av politisk verksamhet och inblandning däri, upplöstes (yrkande 1) samt att riksdagen beslutade att anslaget lill särskild polisverksamhet under punkten B 4 reducerades i enlighet härmed (yrkande 2).

Utskottet hemslällde 1. att riksdagen beträffande registrering av politisk verksamhel m. m. skulle avslå motionen 1975/76:539 i denna del (yrkande 1),

2. att riksdagen beträffande medelsberäkningen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:539 i denna del (yrkande 2) lill Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 64 900 000 kr.

Reservation hade avgivits

2. av herr Lövenborg (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa

1. all riksdagen beträffande registrering av politisk verksamhet m. m. med bifall lill molionen 1975/76:539 i denna del (yrkande 1) hos regeringen begärde all den del av säkerhetspolisens organisaiion, som innebar registrering och rapportering av politisk verksamhet och inblandning däri, upplöstes,

2. att riksdagen beiräffande medelsberäkningen i anledning av molionen 1975/76:539 i denna del (yrkande 2) skulle avslå regeringens föreliggande förslag till anslag för budgetåret 1976/77 till Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brolt mot rikets säkerhet m. m.

Punkien 6 (Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader) Regeringen hade under punkten B 6 (s. 32-36) föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgelårel 1976/77 anvisa elt förslagsanslag av 2 026 331 000 kr., varav 446 056 000 kr. alt avräknas mot automobilskatlemedlen.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:205 av hen Torwald m. fl. (c),

1975/76:400 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såviii nu var i fråga yrkats att riksdagen till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetårel 1976/77 för fortsatt utbyggnad av kvarterspolisverksamheten m.m. anvisade 6 680 000 kr. ulöver regeringens förslag avseende 34 polismansljänster och 30 andra tjänster (yrkande 1 c),

1975/76:1053 av herr Andersson i Edsbro m.fl. (c, m, fp),

1975/76:1059 av hen Ericson i Örebro m.fl. (s),

1975/76:1062 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga hem-

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

ställts att riksdagen beslutade att till Lokala polisorgansationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med 2,3 milj. kr. förhöjt förslagsanslag pä 2 028 631 000 kr. för att inrätta flera tjänster för kvarterspoliser i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1),

1975/76:1064 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såviit nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade att avslå förslaget att under B 6 Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader skulle ingå ett belopp om 18 000 000 kr. för ökning av antalet polismanstjänster (yrkande 1),

1975/76:1067 av fru Kristensson (m), vari yrkats att riksdagen ullalade att regeringen vid sin fördelning på polisdistrikten av polismansljänster borde beakta vad i motionen anförts om förstärkning pä narkotikasidan,

1975/76:1075 av herr Mallsson i Lane-Herrestad (c) och fru Fredrikson (c),

1975/76:1085 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att rikspolisstyrelsen fick i uppdrag att under en försöksperiod få inrätta en särskild narkolikarolel placerad i södra delen av Stockholms län,

1975/76:1086 av hen Strömberg i Botkyrka (fp),

1975/76:1092 av hen Werner i Malmö (m),

1975/76:1097 av hen Åkeriind (m),

1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m), vari såviti nu var i fråga yrkats att riksdagen till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskoslnader för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 2 028 541 000 kr., varav 466 056 000 kr. att avräknas mot automobilskatlemedlen (yrkande 3), all riksdagen begärde all regeringen vidtog åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen 1979 för all få till stånd särskilda ansvarsområden för polismän pä landsbygden (yrkande 5) och all riksdagen begärde att regeringen lade fram en plan för förstärkning av polisen i enlighet med vad som anförts i motionen 1979 (yrkande 6) och

1975/76:2082 av herr Westberg i Ljusdal m.fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle hos regeringen begära förslag till förstärkta resurser inom polisen för all bekämpa narkolikasmugglingen (yrkande l)och som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i molionen 2080 om ytterligare initiativ i inlernationella sammanhang för att åsladkomma ett samordnat och effektivt bekämpande av handeln med narkoiika (yrkande 2).

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av regeringens förslag och i anledning av molionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 c), motionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 1) och motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 3) samt med avslag på motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande I) till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 2 028 831 000 kr., varav 466 556 000 kr. att avräknas mot automobilskatlemedlen.

2. att riksdagen beträffande kvarterspolisverksamhelen skulle avslå motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande I c), motionen 1975/76:1059, motionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 1) och molionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 3), allt i den män de icke tillgodosetts genom vad utskotlel anfört och hemställt,

3. att riksdagen beträffande ansvarsområden för polismän på landsbygden skulle avslå motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 5),

4. att riksdagen beträffande personalvården inom polisväsendet skulle avslå motionen 1975/76:1092,

5. alt riksdagen beträffande plan för personalförstärkning inom polisväsendet skulle avslå motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 6),

6. all riksdagen beträffande narkotikabrottsligheten m. m. skulle avslå moiionerna 1975/76:1067, 1975/76:1085 och 1975/76:2082,

7. alt riksdagen beträffande personalförslärkning i Huddinge polisdistrikt skulle avslå motionen 1975/76:1086,

8. att riksdagen beträffande medborgarvittnen skulle avslå molionen 1975/76:205,

9. att riksdagen beträffande polisförhör med barn skulle avslå motionen 1975/76:1075,

10. alt riksdagen beträffande dold trafikövervakning skulle avslå molionen 1975/76:1097,

11. all riksdagen beträffande polisverksamheten vid Arianda och Landvetter skulle avslå motionen 1975/76:1053.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Reservationer har avgivits beiräffande medelsberäkningen

3. av herr Lövenborg (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort hem
ställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 1) och i anledning av regeringens förslag saml med avslag pä motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 c), motionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 1) och motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 3) till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 2 008 331000 kr., varav 462 456 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

4. av fröken Mattson, herrar Jönsson i Malmö och Nygren, fru Ber
gander samt herrar Nilsson i Visby och Lundgren (samtliga s) som ansett
all utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på molionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 c), motionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 1), motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 3) och motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 1) till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetårel 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 2 026 331 000 kr., varav 466 056 000 kr. all avräknas mot automobilskattemedlen.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

5. av herr Wesiberg i Ljusdal (fp) som anseii alt utskotlel under 1
bort hemställa

att riksdagen i anledning av regeringens förslag och i anledning av motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 c), motionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 1) och motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 3) samt med avslag på motionen 1975/76:1064 i denna del (yrkande 1) till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 2 030 831000 kr., varav 467 056 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

beiräffande ansvarsområden för polismän på landsbygden

6. av fru Kristensson (m)och fru Lindquisl (m) som ansett att utskottet
under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 5) begärde att regeringen vidtog åtgärder i enlighet med vad reservanterna anfört för att fä till stånd särskilda ansvarsområden för polismän på landsbygden,

beträffande plan för personalförstärkning inom polisväsendet

7. av fru Kristensson (m) och fru Lindquisl (m) som anselt att utskottet
under 5 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 6) begärde alt regeringen lade fram en plan för förstärkning av polisen i enlighet med vad reservanterna anfört,

beträffande narkotikabrottsligheten m. m.

8. av fru Kristensson (m), herr Westberg i Ljusdal (fp) samt fru Lind
quist (m) som anselt att utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:1067, 1975/76:1085 och 1975/76:2082 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört i detta hänseende.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskill yttrande beiräffande polisverksamheten vid Arlanda och Landvetter av herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c) och Westberg i Ljusdal (fp), fru Wiklund (c) och fru André (c) samt herr Raneskog (c).

Punkten 7 (Lokala polisorganisationen: Utrustning) Regeringen hade under punkten B 7 (s. 36-38) föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisalionen: Utrustning för budgelårel 1976/77 anvisa ett reservalionsanslag av 18 600 000 kr., varav 3 645 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:1062 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen anvisade ett i förhällande lill regeringens förslag med

200 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 18 800 000 kr. (yrkande 2) och

1975/76:1998 av herr Bohman m.fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen anvisade 18 770 000 kr., dvs. ett i förhällande till regeringens förslag med 170 000 kr. förhöjt anslag (yrkande 4).

Utskottet hemslällde

all riksdagen beträffande medelsberäkningen i anledning av regeringens förslag samt i anledning av motionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 2) och motionen 1975/76:1998 i denna'del (yrkande 4) till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgelårel 1976/77 anvisade elt reservationsanslag av 18 780 000 kr., varav 3 700 000 kr. all avräknas mot automobilskattemedlen.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Reservalioner hade avgivits beiräffande medelsberäkningen

9. av fröken Mattson, herrar Jönsson i Malmö och Nygren, fru Ber
gander samt herrar Nilsson i Visby och Lundgren (samtliga s) som -
under förutsättning av bifall till den vid punkien 6 avgivna reservationen
nr 4 - ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 2) och motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 4) till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservalionsanslag av 18 600 000 kr., varav 3 645 000 kr. alt avräknas mot automobilskattemedlen,

10. av herr Lövenborg (vpk) som - under förutsättning av bifall till
den vid punkten 6 avgivna reservalionen nr 3 - ansett att utskottet bort
hemställa

att riksdagen i anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:1064 samt med avslag på motionen 1975/76:1062 i denna del (yrkande 2) och motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 4) till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 17 400 000 kr., varav 3 400 000 kr. att avräknas mot automobilskatlemedlen.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! I del här betänkandet från juslitieutskollet behandlas anslagen till polisväsendet. Jag vill försl, trots att jag står för utskottsmajoriteten, något kommentera förslaget lill nya tjänster för det nästkommande budgetåret. Utskottet har där inle varit enigt. Den borgerliga majoriteten har stöil rikspolisstyrelsens anslagsäskanden under del alt socialdemokraterna har stött propositionen. Skillnaden mellan de förslagen är endasl 34 polismanstjänster, och den skillnaden skall väl ingen av oss dramatisera. Emellerlid har vi från den borgerliga kanten ansett alt man inte bör gä under rikspolisstyrelsens anslagsäskanden, som vi uppfattar som ett absolut minimum, inle minsl mot bakgrund av all

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

polisstyrelser och länsstyrelser ingen gång lidigare haft så höga äskanden om förstärkning på den polisiära sidan som nu. Det är väl ett uttryck för att det råder brist på polismän och att arbetsläget för mänga är över hövan ansträngt.

Vi har sedan frän moderat sida i ulskoltet yrkat all man skulle fä en plan för personalförslärkning inom polisväsendet för kommande år. Vi tycker att den utveckling som vi nu erfar verkligen inger oro. Jag vill, herr talman, erinra kammarens ledamöler om situationen 1973, när man bedömde lägel som så allvarligt all en brottskommission tillsattes. Ulskottsmajoriteten beslöt dä om en förstärkning på I 200 nya polismanstjänster under en treårsperiod. Vi hoppades alla att man i och med del skulle ha kommil lill rätta med de värsta problemen.

Nu har vi erfaril att den arbetstidsförkortning som beslutats har medfört alt ungefär 900 årsarbetskrafter försvunnit. Det betyder alltså att del beslut som riksdagen fattade, och som våren följd av brottskommissionens förslag, nu praktiskt laget har neutraliserats. Och trots detta inser vi väl allihop i dag att brotlsulvecklingen f n. är ännu värre än den var 1973, när de här besluten fattades. Vi lycker pä moderat håll därför att del är motiverat att man nu sätter sig ner och diskuterar hur man pä bästa säll skall förstärka polisen, sä all den får möjlighel alt fullgöra en tillfredsställande brottsförebyggande och broltsspanande verksamhel som ju är ett oeftergivligt krav i ett rättssamhälle.

I pressen läser man - del gäller här närmast Stockholms polisdistrikt

- att del är slumpen som styr vilka brott som utreds. Man har alltså
en så svår arbetsbelastning alt man måste gå den enklaste vägen när
det gäller att handlägga dessa ärenden. Man utreder de fall där man
har en misstänkt eller där del finns ett spår att följa. Men de fall där
man inle har en misstänkt och som kräver långa ulredningar stoppas
in i pärmarna. Dem hinner man inte åtgärda. Del är ett förhållande som
inte kan accepieras.

Vi har upplevt en våg av stölder, och antalet misshandelsbrott uppvisar också en slark ökning. Jag vill erinra om att om man jämför 1975 med 1974 har brottsbalksbrotten ökat med inte mindre än 12,2 %. Samtidigt noterar vi all uppklaringsprocenlen sjunker på ett allvariigi säll.

När del gäller exempelvis rån var uppklaringsprocenlen 1972 så pass hög som 80 %. Rän är ju ett allvarligt brott. 1973 hade uppklaringsprocenlen sjunkit till 50 % och 1974 var den nere i 30 %. Totalt klaras bara vart fjärde brott upp.

Vi menar att della är en hell oacceptabel situation. Vi kan sedan här i kammaren diskulera vilken typ av påföljd man skall ha för olika brott

- fängelseslraff, bötesstraff eller andra påföljder - men jag hävdar att
det om man har en så låg uppklaringsprocenl är ganska egalt alt diskulera
vilket påföljdssystem man skall ha. De som begår brott vet dä att chan
serna är väldigl slora att de över huvud taget aldrig blir upptäckta.

Som ett drastiskt exempel kan nämnas alt av antalet cykelstölder, som kanske inte betraktas som så allvarliga brott, är det bara 2 % som klaras

upp. Det är alltså förhållanden som är oacceptabla och som motiverar vår uppfaltning all man nu återigen måste sälla sig ner och diskutera en plan för att förstärka polisresurserna.

Vi har i reservationen 7 förklarat och i övrigt motiverat vilka uppgifter som är eftersatta och där man måste förstärka resurserna. Jag kanske inte skall trötta kammarens ledamöter med all gå in alllför myckel på delta, men jag vill underslryka att man självfallet måste måna om de stora polisdistrikten, dvs. tätorisdistrikten, där man har den verkligt grova brottsligheten. Men del får ju inle betyda all man glömmer de mindre polisdistrikten och polisdistrikten i glesbygderna.

Jag hade nyligen tillfälle att besöka Norrbotten och träffade där polismästarna i samtliga polisdistrikt i Norrbotten. Jag kan försäkra all del är lärorikt att ta del av de ganska varierande arbetsuppgifter som polismännen har där och konslalera i hur hög grad de skiljer sig frän de uppgifter som polismän har t. ex. här i Stockholm. Där uppe ställs andra krav, men behovet av alt ha polis till silt förfogande är därför inle mindre.

Jag vill också nämna att en delegation från juslitieulskoilet representerande samtliga partier för ett par veckor sedan hade besök av polismän från polisskolan i Ulriksdal. Det var poliser som hade varit ute i praktiskt arbete sju lill åtta år. Jag tror att alla vi som mötte dem blev litet chockerade över den fruktansvärda stress som de kände i sitt arbete. De frågade oss politiker: Vilken ambitionsnivå menar ni att vi skall ha egenlligen? De menade själva att de hade en alltför låg ambitionsnivå, främsi på grund av personalproblem, och de frågade om vi politiker ansåg att detla var en acceptabel utveckling och varför vi inte gjorde något ål del. Jag vill gärna redovisa denna djupa otillfredsställelse som de upplevde i silt yrke på grund av de praktiska svårigheler som de hade.

Sedan vill jag också, herr talman, nämna att man inte får se polisväsendet isolerat. Självfallel måste man också försöka analysera hur socialvården och kriminalvården fungerar. Detta är tre områden som är beroende av varandra, och man kan alltså inte komma till rätta med kriminaliteten genom all enbart inrikta sig på polisväsendet ulan måste se förhållandena i stort. Även detla - vi har den uppfallningen - bör en planering för rättstryggheten ta fasta på.

Jag vill med detta, herr lalman, yrka bifall lill reservationen 7.

Ett alldeles speciellt problem gäller narkotikabrottsligheten. I brottskommissionen var man överens om att man skulle förslärka polisresurserna för alt komma åt den illegala narkotikahanteringen. Men jag vill erinra om all resultatet då endast blev att man förstärkte rikskriminalens narkolikarolel med fem tjänster - det var del hela. Sedan dess har icke någon ytterligare förstärkning skell.

År 1969, när polisen gjorde sin landsomfattande satsning mot narkotikabrottsligheten, satte man in 550 - tror jag det var - polismän enbart för detta, men i dag avdelas bara drygt 200 polismän för narkotikabekämpning. Lägel i dag är inte mera gynnsamt än vad det var 1969; tvärtom

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

menar vi att del heroinmissbruk som nu är dokumenlerat i värt land verkligen borde leda till - och egentligen redan lidigare borde ha lett lill - att man hade bestämt sig för att avdela tillräckliga resurser inom polisen för att få en effektiv narkotikabekämpning. Det är alltför mänga unga liv som spills i onödan och det är alllför mycken brottslighet som följer i spåren på narkotikamissbruk för att man skall kunna blunda för de förödande konsekvenser som delta för med sig.

Jag skall inle ytterligare kommentera den argumentering som finns i reservalionen 8 - den lalar för sig själv, sä den behöver jag inte trötta kammarens ledamöter med - utan jag vill bara yrka bifall lill denna reservalion 8.

Därefter återkommer vi på moderat håll lill en gammal bekant, nämligen frågan om hur polisverksamheten på landsbygden skall vara organiserad. Vi är i moderata samlingspartiel utomordentligt tillfredsställda med all vi nu har fått riksdagens gehör för önskemålet all salsa på kvarterspoliser. Kvarterspolisen kommer naturligen i fråga i större städer. Men också på landsbygden finns det ell behov av att ha en polisman som man lär känna och som man kan la konlakl med. Att ett sådant önskemål fanns även uppe i Norrbotten fick jag särskilt bestyrkt nu när jag var där uppe. Vore det inte tänkbart att organisera arbetet i ett polisdistrikt så all en polisman t. ex. under ett arbetspass i veckan hade till uppgift att besöka ett visst område för att lära känna befolkningen, för att lära känna trakten och för att få den kontakt mellan allmänhet och polis som är absolut nödvändig för ell fullgörande på elt riktigt sätt av polisverksamheten? Det kan inte vara fel, som jag ser del, all riksdagen uttalar en uppfaltning all man bör sträva efter en sådan organisation, precis som vi har uttalat vår uppfattning att det bör finnas särskilda tjänster för kvarterspoliser.

Jag vill med della, herr talman, yrka bifall lill reservalionen 6.

Eftersom jag ändå har ordet skulle Jag vilja kommentera också del avsnitt i belänkandet som handlar om utbildningsfrågorna.

Del har väckts en motion av fru Theorin m. fl. om alt man skulle helt förändra polisutbildningen. Den skulle läggas under de reguljära ulbildningsinslanserna. Utskottets majoritet har inle haft någol lill övers för de tankegångarna. Vi påvisar att denna molion lyvärr är felaktig på vitala punkler. De felaktigheterna har möjligen lett motionärerna till en felaklig slulsals. Det är inle så, som det står i molionen, att ulbildningen genomförs av extraarbetande poliser eller militär. I stället sköts utbildningen av 76 heltidsanställda lärare, och några militärer undervisar över huvud taget inte i den centrala ulbildningen.

1 motionen gjordes också gällande all polisulbildningen lill stor del ägnades ät vapenbruk, och det skulle vara ett skäl lill alt samhällel borde få bälire insyn i utbildningen. Enligt uppgift är del bara 1,2 % av hela utbildningstiden som ägnas ål vapenbruk, och del kan inte sägas vara en särskilt stor omfattning. F. ö. måste man väl ändå hävda all om polismän skall använda vapen i sin tjänsteutövning, och det är vi överens

om att de i vissa fall måste göra, är det absolut vitalt att de har lärt sig handskas med vapen. Har man ell vapen och inle kan handskas med del kan det verkligen bli fariigl. Vi har alltså i utskoiismajoritelen anseii alt ulbildningen bör ligga kvar hos rikspolisstyrelsen, men vi har samtidigt understrukit all det är nalurligt alt polisutredningen, när den enligt sina direkliv gör en översyn av polisulbildningen, också överväger möjligheterna lill en viss samordning av utbildningsverksamheten, t. ex. när det gäller det sociala området.

Med detta, herr talman, vill jag-bortsett från de yrkanden jag framfört om bifall till reservationerna 6, 7 och 8 - yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

I detta anförande instämde herrar Schött (m) och Johansson i Vrångebäck (m).

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Ganska karakteristiskt för motionerna under senare år, när det gäller juslitieutskottets behandling av anslag lill polisväsendet, har varit all intresset mer och mer inriktats pä kvarterspolisljänsterna. Också lill årels riksmöle har en läng rad molioner om kvarterspolis kommit in, och vi har nog i utskottet mer och mer kunnat konsiatera vilket värde kvarterspoliserna har. Tendensen lill minskad brottslighet är ganska påtaglig, säger utskottet, som också konstaterar att man förväntar sig att regeringen vid fördelningen av de polistjänster som skall tillsättas den I juli i år verkligen prioriterar kvarterspolisen. Vi har f n. 267 kvarterspoliser fördelade på 33 distrikt. Det förefaller med andra ord som om just denna nära kontakt med allmänheten är någonting som är berikande både för allmänheten och för de tjänstgörande polismännen.

Jag vill säga, herr lalman, eftersom fru Krisiensson tidigare talade om de överläggningar som vi i utskotlel - och jag vill betona i flera olika grupper - hade med elever vid polisskolan j Ulriksdal, all jag icke hade rikligt samma uppfaltning om de samtal och diskussioner vi där förde. Man var nägol inne pä bristen pä polistjänster, men man talade mycket mera om den konflikt man upplevde - den konflikt som man preciserade i en nedsatt ambitionsnivå - eftersom polismännen alldeles uppenbariigen vill ha nära kontakt med både allmsnhet och myndigheier och inte enbart syssla med ulredning och statistik. Det är för mig del beslående intrycket, som jag gärna vill förrnedla lill kammaren när vi nu diskuterar justitieutskoltets betänkande nr 27.

Del gäller, som jag sagl, anslag lill polisväsendet, och fru Kristensson har tidigare sagl alt vi inle skall dramatisera att utskollels borgerliga majoritet förordar ytleriigare 34 tjänster. Nej, vj skall inle dramatisera, det finns ingen anledning lill det. Däremot iror jag alt vi skall uppmärksamma all rikspolisstyrelsen har ort upp en .långtidsplan, där man påtalat bristen pä tjänster genom arbetstidsförkortningen, och att chefen för justitiedepartementet säger alt han är he|i införstådd med detta och

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

delar uppfaitningen att man på lång sikl skall kompensera del förhållandet.

Följaktligen föreslär regeringen i är 300 nya polistjänster, och totalt får polisväsendet 422 nya tjänster. Av dem går 230 till ordningspolisen och 70 lill kriminalpolisen. Därmed får vi också ulrymme åt fler kvar-terspolistjänsier.

Jag tycker all man i det sammanhangel bör hålla i minnei att regeringens förslag innebär en forlsalt satsning på en uppbyggnad av polisen. Sedan budgetåret 1973/74 har polisen tillförts 1 200 nya tjänster för polismän och 450 andra tjänster. Därmed finns del ungefär 15 300 polismän här i landet, och det är en ganska hög siffra.

Av den anledningen har vi socialdemokrater fogat en reservation lill utskottets belänkande, reservalion nr 4 vid punkten 6, där vi säger:

"Utskottet delar regeringens och rikspolisstyrelsens uppfattning all en förstärkning av den lokala polisorganisationen bör komma till slånd. Utskottet finner emellertid med beaktande av de förstärkningar som tillförts polisorganisationen under de senaste tre åren och med hänsyn till del budgetpolitiska läget all förstärkningen, såviit avser antalet polismansljänster, bör stanna vid de av regeringen föreslagna 300 nya tjänsterna. Också i fråga om tjänster för annan personal bör regeringens förslag godtas."

Jag ber i detta sammanhang all få yrka bifall lill justitieutskoltets förslag i betänkandet nr 27 utom beträffande reservalionen 4 vid punkten 6 och reservalionen 9, som gäller den lokala polisorganisationens utrustning och är en direkt följd av vårt lidigare ställningstagande - att man skall följa proposilionens förslag.

Herr lalman! Hell kort vill jag kommentera en del synpunkter som fru Kristensson har anfört pä några reservalioner som är fogade till utskottels betänkande.

Fru Krisiensson har talat mycket och vältaligt om planen för en personalförslärkning inom polisväsendet och framhållit narkotikabrottsligheten som en viktig anledning. Till det säger vi i utskottet att redan 1975 sade utskottet ifrån att det ankommer på regeringen att göra de vidare bedömningarna av hur polisens tjänster skall byggas ul. Eftersom det i reservationen talas om sådana satsningar internalionellt och på hemmaplan kan kanske också påpekas att vi redan har ett mycket gott internalionellt samarbele. Sverige har också tagit en hel del iniliativ i internationella sammanhang för att slävja inle minst langningen av narkotika.

Sedan finns det redan särskilda narkotikarotlar i Slockholm och i Göleborgs och Malmö polisdistrikt. I övriga delar av landel kan del vid behov inrättas tillfälliga rotlar. Man har också möjlighet all göra andra arbetskraftsförslärkningar genom att omplacera personal. Det har skett i rätt stor ulslräckning genom länspolischefernas försorg. Vi har f n. en tillfällig narkolikarolel i Skaraborgs och en i Jönköpings län, och en planeras i Älvsborgs län.

I Huddinge polisdistrikt, som har särskilda narkotikasvårigheler och vars problem också framhålls i motioner till årets riksmöle, har polispersonalen nyligen förstärkts med fem polismän från andra distrikt och en polisman från rikskriminalen. Utskottet utgår med andra ord från att orter som har problem prioriteras vid fördelningen av de nya tjänster som inrättas den I juli 1976 och av vilka ett antal avses för utredning av narkotikabrott.

Jag vill alltså speciellt be att fä understryka utskottets uttalande pä den punkien.

Fru Kristensson lalar om behovet av ansvarsområden för polismän på landsbygden och gör jämförelser mellan kvarterspolisernas uppgifter och polismännens uppgifter ute på landsbygden. Dä vill jag till slut bara helt kort trycka på att vi i utskottet har skrivit omkring delta, men vi finner att förslagen där liksom en del andra förslag som förts fram molionsledes ligger inom uppgiftsområdet för 1975 års polisutredning, och därför finner vi ingen anledning att biträda motionerna på den punkten.

Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till Justitieutskoltets hemställan i betänkandet 1975/76:27 på samtliga punkter utom punkterna 6 och 7, där jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 9.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag måste faktiskt be utskottets vice ordförande tala om för mig var i budgetpropositionen justitieministern säger att han har för avsikt att på lång sikt kompensera bortfallet genom arbetstidsförkortningen. Jag har inte kunnat finna något sådant uttalande. Det kan ju hända all herr justitieministern själv så småningom kommer att förtydliga del här.

Vad jag har kunnat finna är att justitiedepartemenlel för första gången när det gäller det närmast följande budgetårel har tagit viss hänsyn till arbetstidsförkortningens konsekvenser, ocb det tycker vi är en lika stor som glädjande nyhet. Men jag kan icke finna att det i budgetpropositionen slår någonting om att man på sikt avser att kompensera bortfallet på grund av arbetstidsförkortningen.

Jag håller med fröken Maltson om att vi har varil akliva på del in-ternatiolla fältet när del gällt samarbete för narkotikabekämpning, även om jag menar att man skulle ha kunnat göra mera i vissa hänseenden. Det gäller t. ex. våra kontakter med Holland. De kontakterna har faktiskt fåll skötas via pariamenten. Justitieutskottet har varit i Holland, och ell utskott från det holländska pariamentet har varit pä besök här. Jag har emellertid vid flera tillfällen efterlyst att exempelvis justitieministern skulle la en kontakt med den holländske justitieministern för att skapa en ömsesidig förståelse för att vi är avhängiga av varandras narkoti-kapolilik om vi skall få till stånd en effektiv narkotikabekämpning.

Jag nämner delta som ett exempel. Sedan är det ju också fråga om kontakter med Turkiel och det samarbete som kunde ba varit ännu mer

2 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

aktivt för att förmå länderna i den s. k. Gyllene triangeln att vidla åtgärder mot förädling av opievallmo och åtgärder mot all en sådan förädlad produkt skeppas ut.

Det är rikligt som fröken Mallson säger att mänga länspolischefer har ansett det nödvändigt att omplacera poliser för att få en förstärkning pä narkolikasidan. Men lika sant är att de tillfälliga förstärkningarna inte har kunnat beslå på grund av de svåra arbelsbalanser som dä har uppställ inom övriga verksamheter i polisdistrikten. Därför är man nu i elt sådant läge att man inte kan satsa mer än de här 220 polismans-tjänsterna på narkotikabroltslighelen. Och fortfarande har alltså rikskriminalens narkolikarolel icke fått merän fem personers förstärkning sedan brottskommissionens förslag framlades. Det tycker jag lalar för sig självt och visar all man icke satsar tillräckligt på en sä allvariig fråga.

Fröken MATTSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Föredragande statsrådet säger i bil. 4 till budgetpropositionen att rikspolisstyrelsen har begärt förstärkningar och tillägger: "Jag delar rikspolisstyrelsens uppfattning att en förstärkning bör komma till stånd."

Del bör också påpekas all justitieministern i ett mycket uppmärksammat anförande i Malmö i början av året mycket klart sade att han under en lång följd av är medvetet har satsat på att förstärka och effektivisera polisen saml att han ämnar fortsätta med den satsningen.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Bara en kort kommentar. Som jag lidigare sade avser det uttalande som görs i budgetpropositionen enbart det budgetår som vi nu skall fatta beslut om, alltså del närmaste budgetåret. Men vad jag efterlyste var ett löfle för framliden, och jag har inte kunnat finna att något sådant löfte har givits.

Fröken MATTSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Nägon långlidsplan har ulskottsmajoriteten inte anseii att man skall kräva. Det ankommer på regeringen att göra en sådan, har utskottet sagt. Men intentionerna tycker jag framkommer hell klarl. Trots det trängda budgetläget har man nära nog hell följt rikspolisstyrelsens anslagsäskanden. Det skiljer bara på 34 tjänster. Som jag sade har det gjorts en enorm satsning på polisen. Under de senaste tre åren har vi fått 1 200 nya polistjänster och 450 andra tjänster. Det är en stor satsning, som Jag tycker att vi bör vara mycket lillfredsslällda med.

Hen POLSTAM (c):

Herr talman! Vi behandlar nu justitieutskotiets belänkande nr 27, som rör anslagsfrågorna till polisväsendet för nästa budgetår. När det gäller punkten I. Rikspolisstyrelsen har anslaget av departementschefen räknats upp med drygt 10,5 milj. kr. Några nya tjänster ingår inte i den summan.

som väl till största delen går till automatiska utgiftsökningar, närmast på lönesidan.

Den centrala ulbildningen lyder direkt under rikspolisstyrelsen. Det är tillfredsställande all möjligheler nu skapas för de obefordrade polismän som har anställts under åren 1962-1967 att frivilligt genomgå högre poliskursen. Därigenom kan skillnaderna i utbildning mellan den här gruppen och senare anställda försvinna.

I partimotionerna 1062 från centerpartiet och 400 från folkpartiet har yrkats en två veckors föriängning av grundkursen för nyanställda polismän. Det skulle då närmast röra sig om utbildning i samhällsorienterande ämnen, psykologi och kriminologi, samt att de anställda poliserna får ökade kunskaper om alkohol- och narkotikamissbruket. Delta är en myckel angelägen fråga, och utskottet har redan förra året uttalat sig positivi om behovet av förlängd utbildningstid. I år har utskottet som motiv för silt avstyrkande av moiionerna åberopat 1975 års polisutredning, som har att överväga hela polisutbildningens utformning och inriktning. Utskottet säger också att en prioritering måste göras mellan denna utbildning och den föreslagna högre poliskursen för vissa polismän. Jag håller med om all vidareutbildningen för de här polismännen är angelägen och bör gå före vid en prioritering. Frågan är bara om det är nödvändigt alt avvakta 1975 års polisutredning innan grundkurserna föriängs ett par veckor. Jag tror nämligen att utredningen ändå måste komma fram lill all den här ytterligare utbildningen är nödvändig, och kanske inle ens tillräcklig.

I det lägel skulle man naturligtvis ha kunnat slarta med den av rikspolisstyrelsen föreslagna och förmodligen också förberedda undervisningen redan nästa budgetår. Nu har vi inte reserverat oss på den här punkten utan följer - om än motvilligt - ulskoltsmajoritetens förslag. Vi måste prioriiera utbildningsfrågorna i ulredningen i stället.

Under den här punkien behandlas även molionen 1089 av tre socialdemokratiska ledamöter. Den gäller också utbildningsfrågor. Den har i poliskrelsar tagits mycket illa upp. Vid studiebesök här i huset av grupper av polismän - både nyanställda, ännu ej färdigutbildade, och äldre polismän, som har en tids erfarenhet - har motionen sedan den blev känd alllid lagits upp och angripits.

Del är förhoppningsvis så, att det ändock inte ligger något argt uppsåt bakom molionen ulan all den bara tolkats illvilligt. Men kvar står påståendet i motionen att "vissa drag hos dagens polis väcker osäkerhet och otrygghet hos allmänheten i stället för tvärtom". Det är en generell anklagelse, och den kräver all vi andra stiger upp till polisens försvar. Vi har här i landet världens kanske bästa och pålitligaste polis.

Jag vet att juslilieministern ställer upp bakom sin polis. Det bar han visat vid flera lillfällen. Hur kan det då komma sig, frågar man sig, att enskilda ledamöter av regeringspartiet gör ett sådant här påstående? Jag tror i stället, till skillnad frän dessa ledamöter, att människorna i vårl samhälle - nalurligtvis med marginella avvikelser, baserade på spe-

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

ciella skäl - känner en stor Irygghet på grund av att vi har en så pålitlig och bra poliskår i Sverige. Det är också dokumenlerat genom en undersökning som Institutet för marknadsundersökning genomförde 1973 på uppdrag av brotlskommissionen. Jag minns att mänga i ansvarig ställning den gången sade att vi genom undersökningen bara hade fått bekräftat vad vi redan tidigare visste. Det var inte bara medelålders och äldre människor som tillfrågats utan även många ungdomar.

Att sedan polismän inte är mer än människor utan kan göra fel är helt klart och bestrids inte. Men felen upptäcks ju omgående och utreds i vanlig ordning. Ingen försvarar övertramp, men sädana är i förhällande till antalet polismän och mängden av olika ingripanden mycket sällan förekommande. De får emellertid stor publicitet, även om del senare skulle visa sig att det icke var något fel begånget.

Del är också bra, om vi får en annan ordning med delvis utomstående utredare, när nägon polis anmälts för ett övertramp. Även om ingen partiskhet förekommit vid sådana utredningar, är det bra om blotta misstanken om det försvinner. Jag tror också all polismännen själva är lill freds med en sådan ordning.

Mera insyn i polisens verksamhel kan naturligtvis också vara på sin plats. Vi har redan en hel del lekmannainflytande inom polisen, och det finns åtskilliga möjligheler att därigenom följa polisverksamheten. Det har väl varit en något trevande början, men rikspolisstyrelsen har verkligen försökl att informera och intressera lekmännen i polisstyrelserna, gjort intervjuer och kallat till överiäggningar. Efter hand kanske den satsningen också ger en bra utdelning.

Utbildningsfrågorna tas också upp i motionen 1089. Bl. a. säger man där: "Utbildning bör ges av lärare, särskill utbildade för ändamålet, och inte av extraarbetande poliser eller militär." Varifrån har sädana uppgifter kommit som att det skulle vara extraarbetande poliser och militär som undervisar vid skolan? Utskotlel klargör hur det förhäller sig i verkligheten. Del går att läsa i betänkandet, som utförligt redovisar anlalel lärare av olika kategorier, alla Jusl utbildade for ändamålet, precis som motionärerna vill. Vad det sedan skulle vara för fel pä extraarbetande poliser eller militär, vet jag inte, men de är nog iniresserade av att fä vela det.

Det är tråkigt att en pålitlig och erkänt duglig yrkeskår, som är till ytteriighet lojal mot samhället och dess ledning, skall behöva känna sig orättfärdigt angripen och utlämnad i riksdagens handlingar. Den här s-motionen var inte heller nödvändig, eftersom det redan 1975 tillsattes en pariamenlarisk utredning som skall följa upp polisverksamheten på alla områden, inte minst när det gäller förhållandet mellan polis och allmänhet, lekmannainflytandet, förhållandet mellan polisen och de kommunala och regionala organen etc. Ulredningen skall också enligt direktiven söka åsladkomma att polisulbildningen bringas i samklang med den utveckling som äger rum i samhället i övrigt och även undersöka om en del av den praktiska utbildningsverksamheten kan och bör ske

vid institutioner och organisalioner utanför polisväsendet. Även annan samordnad utbildningsverksamhet, t. ex. på del sociala området, skall övervägas.

Det här visste ju molionärerna redan 1975. Varför då göra ell sådanl här utspel, som så till den grad förargat polismännen? Vär uppgift borde i slället vara att stötta upp dem pä olika sätt och skapa arbetsglädje i stället för arbetsleda. Det skulle samhället vara mera betjänt av. Och polisen skulle behöva det slödet i sitt mänga gånger otacksamma och svåra samhällsarbete till skydd och hjälp för andra hårt arbetande människor, som på olika sätl solidariskt hjälper till all hålla värt samhälle uppe.

I övrigl kan jag hänvisa lill del utdrag ur rikspolischefens anförande i Falun för nägon lid sedan som finns intaget i nr 3 av Svensk Polis. Den tidningen fick alla här i kammaren för några dagar sedan.

Huvudfrågan i detta betänkande är kanske ändå ökningen av antalet tjänster vid den lokala polisorganisationen. Rikspolisstyrelsen har begärt 334 polismansljänster och 150 övriga tjänster, medan regeringen prutat ned dessa siffror till 300 resp. 120. Det är i och för sig en bra satsning, men den är ändå otillräcklig med hänsyn till all den tjänstetid som förlorats genom arbetstidsförkortningen.

Trots della har vi från centerpartiet inte velat gå längre än till samma yrkande som rikspolisstyrelsen. Den ökning av antalet tjänster på polissidan som vi föreslår, dvs. 34 polismansljänster, vill vi prioritera til) kvarterspolistjänsler. Vi tror fortfarande att kvarterspolisverksamheten är mycket värdefull både från brottsförebyggande synpunkt och för tillgodoseende av allmänhetens behov av bättre kontakt med polisen. Det har också visat sig, att den allmänhet som kommit i kontakt med kvarterspolisen blivit mera positivi inställd till polisen, sedan man genom den här verksamheten fått lära känna polismännen som människor.

Genom kvarterspolisen kan man bland ungdomen på ett tidigt stadium upptäcka tendenser till brottslighet inom ett område. Polismannen där kan många gånger förhindra en vidare utveckling av sådana tendenser och genom personliga insatser och kontakter med föräldrar, skola och sociala myndigheter hjälpa ungdomarna till rätta. Det har också pä många häll visal sig att speciellt ungdomarna i området på grund av det förtroende som skapats ställer upp och hjälper polisen på olika sätt. Härigenom har uppklaringsprocenlen när del gäller brotlsutredande verksamhel på en del häll kunnat öka. Just av den anledningen har också kvarterspolisverksamhelen mottagits positivt av den utredande personalen.

I en motion av herr Ericson i Örebro m. fl. tas frågan om översyn av villkoren för kvarterspolistjänsterna upp. Utskottet, som här är mycket välvilligt, pekar på de förbättringar som redan vidtagits, bl. a. på lönesidan. Motionen har dock avstyrkts med hänvisning till att utskottet utgår frän att även den här frågan kommer att ägnas uppmärksamhet vid den fortsalla utbyggnaden av kvarterspolisverksamheten. Till det

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

skall läggas att varie polisstyrelse måste ägna den här frågan ständig uppmärksamhet och understödja verksamheten. Görs det blir kvarterspolismannen eller kvarterspoliskvinnan - vilket det nu är - personligen mera intresserad av au göra ett golt arbete. På samma sätl måste andra tjänstemän i polisdistrikten visa sitt intresse för del här arbetet. Det gäller inte bara polischefen och hans närmaste medarbetare på ledningsplanet utan alla befattningshavare. Den kvarterspolis som märker att hans arbetsinsatser är uppskattade och uppmärksammade blir mer och mer intresserad och gör sitt yttersta för att utföra ett gott samhällsarbete för alla. Det blir helt säkert då heller inte svårt att rekrytera lämpliga polismän för den här uppgiften.

När det gäller narkotikaspaningen är det självfallet angeläget att det finns tillräckligt med personal för detla arbele. Några nya tjänster har dock inte föreslagits för det området, vare sig i propositionen eller i nägon molion. I en motion begärs emellertid en allmän förstärkning, men den måste dä tas från någon annan verksamhel inom polisen. Den förstärkningen tror vi att länspolischeferna och rikspolisstyrelsen klarar, sä snart behovet gör sig påmint. Så har skett hittills pä elt myckel bra säll, och det kan förväntas att så blir fallet även i forlsällningen. Också vid fördelningen av de nya tjänsterna kan det här behovet i viss mån tillgodoses.

Frågan om polisförhör med barn har tagils upp i en motion av herr Mattsson i Lane-Herrestad och fru Fredrikson. Dessa förhör har hittills med något enda undantag sketl på elt varsamt och riktigt sätt. Att vi nu får klara regler utöver vad som redan gäller är bara att hälsa med tillfredsställelse.

Slutligen, herr talman, några ord om personalvårdsfrågan, som tagils upp i motionen 1092 av herr Werner i Malmö, som vill ha lill stånd en utredning och förslag till uppruslning av personalvården inom polisen. Motionsförslaget är mycket angeläget och har varit det länge. Resurserna här är för små, och rikspolisstyrelsen tog också i sina budgeläskanden upp förslag om en förstärkning av den här sidan. Dessa äskanden skrevs emellertid innan 1975 års polisutredning tillsattes och fick sina direktiv. Utskottet ser myckel välvilligt pä det här kravet men kan inte nu lillstyrka det, eftersom frågan bör övervägas av polisulredningen. Utskottet säger också att arbetet i denna del bör bedrivas med skyndsamhet och förutsätter att utskottets motivering skall beaktas av ulredningen, som har möjlighet att framlägga delförslag. Detta är ett område som mycket väl kan tas med förtur och därmed få en snabb lösning.

Herr talman! Med del anförda ber Jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Även om juslitieulskoilet vid behandlingen av anslagen till polisväsendet varit enigt i många frågor, har också väsentliga skilj-aktigheler vid bedömningen av de olika delfrågorna redovisats.

En fråga där meningarna gick isär gäller medelsanvisningen för att

möjliggöra en förstärkning av polisens grundutbildning. Pä grund av ell missöde vid behandlingen i utskottet framgår inte detla av ulskottsbetänkandet.

Kvar står att folkpartiet och även centerpartiet har föreslagit och talat för en ökning av anslaget till rikspolisstyrelsen för utbildning av polismän i samhällsorienterande ämnen, psykologi och kriminologi, saml beträffande kunskaper om alkohol- och narkotikaproblemen med 350 000 kr. ulöver vad regeringen har föreslagit. Härigenom skulle polisens grundutbildning kunna föriängas med två veckor och större plats beredas för de ämnen i undervisningen som jag här nämnde. Vi i folkpartiel anser alt en sådan förstärkning av polisutbildningen skulle vara av stort värde, och Jag hemställer därför om bifall till yrkande I b i motionen 400 vilket även innebär bifall till yrkande 3 i motionen 1062.

Innan jag lämnar detta med utbildningen vill jag i likhet med herr Polstam la avstånd från de synpunkter som framförs i molionen 1089 av fru Theorin m. fl. Jag har väldigt svårl att förstå att den motionen skulle behöva väckas nu, när polisens utbildningsfrågor är under ulredning. Jag tycker också att del är väldigt underliga uttalanden som görs i den motionen. Även jag är beredd att stötta polisen, som har en viktig och ansvarsfull uppgift att fylla. Polisen är i behov av allmänhetens förtroende. Jag kan på den punkten i långa slycken ansluta mig till vad herr Polstam nyss har anfört.

En annan punkt där meningarna varit delade är frågan om en förstärkning av den lokala polisorganisationen. I det sammanhanget har utskottet haft all behandla bl. a. en folkpartimotion syftande lill en utbyggnad av kvarterspolisverksamheten. I vår molion föreslås en ökning utöver regeringens förslag med 34 polismansljänster och 30 andra tjänster. Tjänsterna för annan personal avses användas för att anställa yllerligare kontorspersonal och för att möjliggöra ett fortsatt överförande av arbetsuppgifter från polispersonal till annan personal. Härigenom kan polispersonal som f n. tvingas ägna sig åt administrativa arbetsuppgifter frigöras för direkta polismansuppgifter. Vi anser att denna förstärkning är utomordentligt angelägen och vidhåller därför kravet pä såväl 34 ytterligare polismansljänster som 30 tjänster för annan personal i enlighet med rikspolisstyrelsens framställning. Jag beklagar att vi inle har fått stöd från andra partier när det gäller de 30 tjänsterna för annan personal. Beträffande de 34 polismanstjänslerna yrkar Jag bifall till utskotlsmajoritetens förslag och beträffande de 30 tjänsterna för annan personal bifall till reservationen 5 vid punkien 6.

I likhet med utskotlsmajoriteten ulgår jag frän att regeringen vid fördelning av de nya polismanstjänsterna noga överväger angelägenheten av att prioriiera behovet av en utvidgad kvarterspolisverksamhel. Enligt vär mening är det också viktigt all göra kvarterspolisljänsterna attraktiva genom en rättvis lönesättning och genom att bereda karriärmöjligheter även inom della område. Att mycket står att vinna genom sådana ålgärder visar erfarenheterna från Malmö, där i höstas 30 av kvarterspolistjänsterna

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

var obesatta. Efter de löneförbättringar som sedan dess genomförts har 25 av dessa nu besatts. Bara fem var vakanta den 19 mars. Man säger också i Malmö alt bilden av polisverksamheten där ingalunda är alltigenom mörk. I flera kvarterspolisomräden har ordningslägel genomgått en påtaglig förbättring tack vare kvarterspoliserna. Men man säger också att det behövs fler kvarterspoliser. En utbyggnad av denna verksamhel är mycket angelägen.

Utskottet framhåller för sin del vikten av alt övervakningsverksamheten ges en sådan inriktning att de önskvärda och nödvändiga kontakterna med allmänheten främjas, och detta vill Jag med kraft understryka. Del kan ske genom bl. a. ökad folpatrullering och en fortsatt utbyggnad av kvarterspolisverksamheten. Detta bör gälla inte bara storstadsområden utan också landsbygden.

Säkeriigen - eller kanske Jag skall säga självklart - måste uppläggningen av verksamheten skifta med hänsyn till distriktens olika storiek och förhållandena i övrigt, men strävan att komma människorna nära och öka polismannens möjligheter att lära känna och ta ansvar för sitt område måste prägla verksamheten i stort. Det är angeläget alt utvecklingen i del här avseendet noga följs och att förslag till lösningar som passar under olika förhållanden framläggs.

Önskemålet i motionen 1998 om särskilda ansvarsområden kan vara en lösning, men det kan kanske också vara mindre lyckligt att nu fastna för just en bestämd ordning. Erfarenheterna frän de försök till olika framgångsvägar som f n. prövas av polisen bör utvärderas innan man bestämmer sig. Jag följer därför utskottet på den här punkten.

När det slulligen gäller ökade insatser för narkotikabekämpning ansluter jag mig till de synpunkter som lidigare har framförts av fru Krisiensson. Fä frågor kräver så stor uppmärksamhet av samhället som kampen mot bruksgifterna. Visserligen heter den största skadegöraren alkohol, men narkotikan har också blivit ett fruktansvärt gissel för väldigt många. Vi måste göra allt vad vi förmår för att hålla narkotikan borta - vi skall givetvis bekämpa den var den än uppträder men i första hand i vårt eget land.

Få brott är så fruktansvärda som narkotikabrotten. De människor som inleder andra i narkotikaberoende påtar sig en stor skuld. Med all kraft måste sådan verksamhet förhindras, och det är endast genom en förebyggande verksamhet som det kan ske, dvs. genom au stoppa narkotikatillförseln och genom att kraftfullt och konsekvent mobilisera samhällets resurser mot langningen.

Vi har erfarenheter som visar att det är möjligt att begränsa såväl tillförsel som missbruk av narkotika. Jag tänker på 1969 ärs kampanj och den polisoffensiv som då ägde rum mot narkotikahandeln. Då bröts utvecklingen mot en ständigt ökad användning av narkotika, och missbruket kunde också trängas tillbaka. De erfarenheterna visar att del är möjligt att här göra mer och nå längre.

I dag är läget på narkolikaområdet ytterst oroande, inte minst med

hänsyn till all heroinet fåll fotfäste i vårt land. Del giftet är särskilt fariigl därför att tillvänjningen sker så snabbt och därför att skadeverkningarna är så allvariiga. Det är också specielll svårt för en heroinmissbrukare att bryta sig loss ur narkotikans grepp.

På lång sikt kan missbruksproblemen moiverkas genom reformer som undanröjer de missförhållanden som är en av orsakerna lill missbrukei. Del behövs onekligen ell omfattande socialt handlingsprogram - på den punkten är vi ense - men vad det främst gäller är all förhindra narkotikahandeln. Den uppgiften är inle lätt. Polisen och tullen har därvidlag en mycket viktig men också mycket svår uppgift.

Narkotikan är inte skrymmande men betingar ett så högt pris att även dyra ombyggnader av bilar eller andra kostnadskrävande transportlösningar kan vara lönsamma om man lyckas föra in narkotika i landet. Jag säger i min motion 2080 alt i beaktande av de utomordentligt svåra förutsättningarna ler sig de resultat som polisen och tullen uppnått värda uppskattning. Det som hänt hittills i år när del gäller beslag etc. bestyrker det påståendet. Men såväl tullen som polisen har behov av ökade resurser. Bekämpningen av den illegala narkotikahandeln blir alll svårare. Rikspolisstyrelsen säger att del numera är helt klart all den grova narkotikabrottsligheten, såväl då del gäller CS som i fråga om cannabis och heroin, domineras av välorganiserade smugglings- och distributionssyn-dikal. Och man tillägger: Denna handel förorsakar ett stort mänskligt lidande.

Del är enligt min mening ytterst angeläget att polisen och givetvis även tullen får resurser för att ytterligare intensifiera jakien på narkotikasmugglare. Vi löser visserligen inte problemet enbart genom att här i landet intensifiera kampen mot narkotikan. Vi behöver bl. a. ett utökat samarbele på internationell basis för alt bekämpa narkotikabrollsligheten. Viktiga uppgifier i det sammanhanget är en harmonisering av lagstiftningen och en förstärkning av gränskontrollen. Regeringen bör i linje med önskemålen i min motion ta iniiialiv till att i internationell samverkan göra framställningar till de länder där opiumodling förekommer för att om möjligl begränsa förädlingen och utförseln av förädlad vara. Ett sådant samarbete kan lämpligen ske genom FN:s narkotikakommission i Geneve. Jag förutsätter givetvis att sådant samarbete redan ägt och äger rum, men jag menar att här kan man gä vidare och göra mer.

Det måste få vara en angelägenhet av högsta prioritet all bekämpa narkotikabrottsligheten. Minskningen av marknadstillgängen pä narkotika i ett samhälle är av avgörande betydelse när del gäller all dämpa ell omfattande missbruk och särskilt för alt minska nyrekryteringen till missbrukarkretsarna. Även om det är viktigt all satsa på vården av de narkotikaskadade kan narkotikaproblemet inte elimineras genom vård av missbrukare. Del är endast -jag upprepar det - genom förebyggande ålgärder som vi har möjligheler att lyckas.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill ulskollels hemställan utom beträffande föriäggningen av grundutbildningen för polismän, beträffande

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

vilken jag yrkar bifall till motionen 400 yrkande 1 b, vilket även innebär bifall till motionen 1062 yrkande 3. I övrigt yrkar jag bifall lill de reservalioner där mill namn förekommer.

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk):

Herr lalman! Från vänsterpartiet kommunisterna har reservation avgivits till förmån för molionen 1089 som har Maj Britt Theorin som första namn, därför att vi tycker att motionens yrkande är riktigt. Här har några talare - fru Kristensson, herr Polstam och herr Wesiberg i Ljusdal - kriliseral en rad formuleringar i denna motion. Jag är visseriigen inte beredd att skriva under alla dessa formuleringar, men det är väl ändock inte dem det handlar om, ulan huvudinnehållet i motionen gäller Ju att polisulbildningen skall underordnas del reguljära undervisningsväsen som vi har i värt land. Detta går man förbi i sin polemik.

I molionen heter det bl. a.:

"1975 års polisutredning har bland annat att överväga om utbildningen i dag är rätt avvägd. I uppgiften bör enligt vär mening också ingå ej bara en granskning av läroplaner utan också hur utbildningen är centralt organiserad, vilka utbildningsmetoder som tillämpas och huruvida lä-rarrekryteringen svarar mot det moderna utbildningssamhället. Kontakten polis-allmänhet kräver därtill vidareutbildning av poliser, vilken utbildning del även bör ankomma på utredningen att överväga formerna för.

Polisulbildningen sker i dag hos rikspolisstyrelsen och inte under ul-bildningsmyndighelerna i samhällel. Della måste vara fel. Läroplaner och utbildning måste anpassas till den sociala verklighet polisen skall arbeta i."

Jag kan lika lilel som molionärerna inse nödvändigheten av all ulbildningen till detta speciella yrke måste ske under former avskärmade från annan yrkesundervisning. Jag tror tvärtom att del vore synnerligen nyttigt både för de blivande poliserna och för den omgivning som de skall arbeta i om polisulbildningen inordnas i del reguljära undervisningsväsendet. Det kan inle alls vara bra med denna åtskillnad. Därför yrkar jag bifall till reservalionen 1.

Så, herr lalman, några ord om del förhöjda anslaget till säpo. Vi säger inledningsvis i vär motion att det kan tyckas ensidigt all gång efter annan upprepa samma molionskrav, men i del här fallet är det inie bara vi som är ensidiga och tjatiga. Våra år efter år upprepade motionskrav får varje år slöd av verkligheten genom säpos egel agerande. Det finns, såvitt jag kan erinra mig, inte nägol år som säpo inte bidragit med en eller elt par präktiga skandaler, som motsäger de ständiga försäkringarna om alt del inte handlar om åsiktsregistrering och all del för all del inte är den poliliska vänstern som man lägger ned särskild aktivitet på all övervaka.

Varie gång får det ansvariga statsrådet rycka ut för alt försöka släta över säkerhetspolisens fadäser. Varje gång läggs svampen på. Varje gäng

förklarar man som obefogade misstankarna om att det är vänsteråsikter som registreras. Allt delta ingår i spelet så att säga, men del stärker inle tilltron till försäkringarna.

Vi har i våra motioner under en rad är hopat en anmärkningsvärd exempelflora. I årets molion nr 539 nämner vi tvä nya händelser, nämligen telefonavlyssningshistorien, dä del klargjordes all en bokhandel och ell antal personer pä vänsterkanlen utsatts för avlyssning, saml säpos uppmärksammade agerande inom Göteborgs sjukhusförvaltning.

Förmodligen kommer utskottels talesman all säga alt del är anslaget vi skall diskulera och inte olika konkreta fall, men jag vill nog trots allt stanna upp vid de tvä nämnda händelserna som sanneriigen inte har ökat förtroendet för säkerhetspolisens arbele. Tvärtom visar de att säkerhetspolisens arbete skapar osäkerhet hos en bred svensk allmänhet.

I juni förra året avslöjade en telearbetare alt säpo hade under avlyssning en bokhandels telefon i Stockholm. Hans uppgifter var av sådan art att de inte kunde viftas bort på det vanliga sättet.

Jag betraktar den i della sammanhang avslöjade verksamheien som synneriigen allvariig. Telearbelaren berättade bl. a. att alla samtal på telefonen i fråga gick direkt till polishuset, där de bandades. Det handlade alltså inle om avlyssning av en person, misstänkt för att förbereda brott mot rikets säkerhet, ulan del blev en bred avlyssning, eftersom mänga personer använde sig av denna telefon.

Här har man uppenbariigen gjort sig skyldig till lagbrott, eftersom avlyssningen inle riktar sig mot bestämda personer, misstänkta för bron. Det hela blev inte bättre av att justitiekanslern bekräftade att man rutinmässigt avlyssnade telefoner pä ett visst poliliskt partis kansli. Samme kansler försvarade verksamheien genom alt förklara all vissa ytteriig-hetsgrupper och politiska parlier nödvändigtvis måste bevakas pä det sättet.

Justitieminister Geijer, som inte alllid har del så lätt, deklarerade däremot att lagen endast tillåter avlyssning av personer, inle av organisationer och deras kanslier.

Men det som har skett är alltså en bekräftelse på att säpos maniska fixering till grupper pä vänsterkanten också innebär att man kränker inte bara demokratiska rättigheter och den personliga integriteten utan också gällande lagar och bestämmelser.

Bestraffningen för det skedda riklade sig inle, vilket borde ha varit det logiska, mot de ansvariga för telefonavlyssningen ulan emol den som avslöjade det hela. Han flck reprimander och omplacerades till annat jobb. Den prakliska följden blev också att man gjorde en omläggning av televerkets och säpos avlyssningssystem så alt bara en bråkdel av dagens personal är insatt i dessa frågor. Man vidtar alltså åtgärder inle för all befrämja rättssäkerheten men väl för att minska risken för obehagliga avslöjanden.

Den 22 oktober förra året tillkännagav Aftonbladet all en hemlig agent arbelade bland de anställda pä sjukvårdsförvaltningen i Göleborg. Också

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

fackföreningen slog larm och vände sig mot vad den ansåg vara ett klart fall av åsiktsregistrering. I samband därmed framträdde en byråchef och avslöjade att säpo erbjudit honom att bli agent. Dementier och bekräftelser avlöste varandra. Ingen ville ta på sig ansvaret för det som nu framstod som en klar åsiktsregistrering. Att säkerhetspolisen har uppdragsgivare uppenbarades snart som ett faktum.

Anslaget lill säpo föresläs nu höjt till 64,9 milj. kr. Det är ganska mycket pengar, men all kartlägga politiska åsikter är lydligen inte sä billigt. De som någon gäng har tittat pä en s. k. agentfilm ser ju snart all en stor del av agentens liv och leverne förfiyter på skilda guldkrogar, och våra halvfigurer dväljs också i den miljön. I varje fall berättade en agent vid Göteborgs sjukvårdsförvaltning att han bjudit kvinnliga anställda på flotta krogmiddagar, där han sökte locka fram uppgifter om deras egna och deras kamraters poliliska åsikter. Middagarna lär ha varil dyra och utbytet magert. Till råga på allt blev värden avslöjad och framdragen i ljuset och därtill utsatt för spott och spe av alla arbetskamrater. Säpoageniens liv är sannerligen häri.

Jag har en känsla av att statsrådet Geijer, som Ju i egenskap av Justitieminister har det yttersta ansvaret för säpo, kände sig myckel illa berörd av del som avslöjades. Det blev inte mindre pinsamt i Göleborg, där verksamheien inle ledde till att någon illasinnad sabotör kunde förpassas inom lås och bom men väl till ätten framskjuten poliliker tvingades ul i kylan sedan del avslöjats alt han hade fungerat som säpos kontaktman inom förvaltningen.

Vi vet också att det inle var folk med högersympalier som agenten hade till uppgift att kartlägga. Uppmärksamheten ål del hållel är lika förströdd som lidigare. Därvidlag har säkerhetspolisen en myckel traditionell linje, och den genomsyrar verksamheten ännu i dag. Jag vill erinra om att för mindre än ett år sedan en resningsansökan avslogs i Enbomsmålet. Kampanjen för alt de drabbade skulle faen älerupprättelse riklade återigen uppmärksamheten pä en räiisskandal som iniräffade för 20 år sedan.

Atmosfären var då det kalla kriget. Sverige skulle ha sin Rosenberg-affär, och det blev Enbomsprovokationen. I den antikommunistiska hysterins tecken spelade man upp ett teaterstycke, väl planlagt och regisserat av säpo och med högre makters gillande. Den gången begick man ett justitiemord. Man tog heder och ära av oskyldiga människor. Del är lydligen alltför många som anser sig ha smutsiga händer och som är rädda för att det som av säpo presenterades som sanning inte skulle kunna hålla för en ny prövning.

Den s. k. säkerhetspolisen barett skumt förflutet alltifrån krigels dagar, över Enbomsprovokationen till den aktivitet som utspelas också i dag. Den röda tråden har varit en manisk och ofla komisk uppmärksamhet, riktad mot alll som man tyckt vara vänster eller revolutionärt. Folk med socialistiska uppfattningar har betraktats som säkerhetsrisker och ofla utsatts för Övergrepp och trakasserier.

Vi är inte av den åsikten att värt land inte skall ha en säkerhetspolis som skydd mot sabotörer och mot spioneri. Självfallet skall vi ha det! Men vi skall inte ha en säkerhetspolis som aldrig kan förstå att man kan älska värt land ulan alt älska Enskilda Banken, en säkerhetspolis som anser att dess viktigaste uppgifier är all slå vakt om den kapitalistiska samhällsordningen och all bekämpa de krafter som verkar för ett socialistiskt Sverige.

Jag har något snuddat vid det förflutna, men det förflutna förskräcker. Vi anser dessutom att vi varie är får nya bekräftelser på att inriktningen är densamma som tidigare, och del ulgör också motiveringen till våra motionskrav.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationen 2.

Tillät mig också säga några ord angående reservationen 3 vid utskollets betänkande.

Vi har reserverat oss mot ytleriigare anslag på 18 milj. kr. för 300 polismanstjänster. Man motiverar anslagsökningen med att antalet våldsbrott och andra företeelser har ökat. Därför anser man att polisens personella resurser måste öka. Utan att pä något sätt ha presenterat någon analys av orsakerna till den ökade broltsutvecklingen kommer man fram till denna slulsats. I bristen pä analys av orsakssammanhangen finner man det då enkelt och naturiigt att denna utveckling måste botas med fler poliser och ökade resurser för all, som man sä gärna framhåller pä sina håll, "upprätthålla lag och ordning".

Låt mig först fästa kammarens uppmärksamhet på polisens resurser i dagens Sverige. Jag tar mig friheten all citera justitieministern: "Man kan dä konstatera att sedan polisen förstatligades 1965 har polisväsendet ruslats upp på elt sätl som egenlligen saknar motstycke inom andra samhällsområden. Samhällets kostnader för polisväsendet har sedan 1965 då förstatligandet skedde tredubblats. Upprustningen fortsätter. Den tekniska utrustningen inom polisen är internalionellt sett på toppnivå." Detta citat är hämtat ur ett tal som juslilieministern höll i Malmö den 22 mars 1974.

Man kan självfallet ställa sig en rad frågor i detta sammanhang. Hur utnyttjas dessa utomordentliga resurser? Är det inom polisen som i arbetslivet i övrigt så, alt man strävar efter högsta möjliga effektivitet? Hur prioriteras polisens resurser? Vilka "brottslingar" jagar man? Är det Svensson i slörsla allmänhet? Eller är det direktör A och direktör B som i första hand är iniresserade av au lura herr Slräng och därmed samhällel på några miljoner i skatt och finner sig föranlåtna att ta en längre lids semester ulomlands på någon trivsam badstrand för all sä att säga få "njuta det ljuva livet" och samtidigt fä sill brott mot samhället preskriberat? Svarei pä dessa frågor kan vara av intresse. Kanske man renl av kan förvänta sig att moderala samlingspartiet, med fru Kristensson i spetsen, sä småningom kommer med en rapport om den sistnämnda målgruppens brottslighet och vad den kosiar samhället? Vi vet att det är åtskilliga miljarder som undanhålls samhället i skatt på detla sätl.

Nr 89

Onsdagen den 24marel976

Anslag dil polisväsendet

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Från borgeriigl häll hävdar man att bl. a. med hänsyn till arbetstidsförkortningen måste antalet polistjänster utökas. Jag vill bara lill detta säga all del är helt självklart alt polisen som vilken arbetstagare som helst skall komma i åtnjutande av alla de förbättringar som sker på andra områden av arbetslivet. Därom tvistar vi inte.

Men vi anser att man inle löser problemet med den tilltagande brottsligheten med en slörre satsning, personellt och tekniskt, på detta område. Vi anser det tvärtom som en tvingande nödvändighet att satsa mer på preventiva åtgärder. Del är grundorsakerna lill brottsligheten som måste angripas och undanröjas. Del handlar alltså om en annan prioritering av resurserna. Får jag ännu en gång citera herr justitieministern? I ett lal i gamla riksdagshuset, den 21 maj 1975, säger herr Geijer bl. a. följande: "För det första måste vi se till att värt samhälle inle slår ut människorna. Det gäller att skaffa dem arbele, bostad och något att göra på friliden. För del andra måste vi anpassa de människor som kommit pä sned. Fördel tredje måste vi sysselsätta barn och ungdom på fritiden."

Jag instämmer helhjärtat i de uttalandena. I dem ligger problemets kärnpunkt, som jag ser det. Men måste vi då inle satsa helhjärtat för att infria den målsättningen? Jo, enligt min mening måste vi det. Jag hoppas också att justitieministern står fast vid sina uttalanden och delar min uppfallning.

Jag hinner inte, herr talman, gä närmare in pä hela detta problem, men lät mig ta upp något av problemkomplexet. Hur kan vi anpassa de människor som kommil på sned? Här kommer jag in på frivårdens klienter och deras situation. Jag skall begränsa mig lill frågan om fri-vårdsklienternas situation när del gäller möjligheten till arbele, men något beröra även kriminalvårdsstyrelsens brisier i detta avseende. Jag tror att justitieministern och jag kan vara överens om all hörnstenen i alll rehabiliteringsarbete är arbele - sysselsättning. Vi vet dock att frivärdens klienter saknar arbete i mycket stor utsträckning.

Läl mig ta några exempel från Västerås skyddskonsulentdistrikt. Pä hösten 1974 var 30 % av fri värdens klienter arbetslösa. Samma läge var del vid samma lidpunkt 1975, della trots en viss högkonjunkiur. Hur stor är arbetslösheten i övrigt? Ja, det vel vi tyvärr inget om. Kriminalvårdsstyrelsen saknar en fortlöpande statistik över arbetslösheten bland frivårdsklienterna. Här råder alltså stora brisier. Följaktligen kan man inte diskulera denna fråga på ett meningsfullt sätt, om man inle har tillgäng till elementära fakta, än mindre åtgärda problemet.

Vi vel all frivårdens klienter har en bristfällig utbildning, men endast ell fåtal frivårdsklienter studerar inom arbetsmarknadsutbildningen. Jag lar yllerligare elt exempel från Västerås skyddskonsulentdistrikt. Endast 2 96 av närmare 800 klienter fullföljde arbetsmarknadsutbildningen under 1974. Kriminalvårdsstyrelsen har ingen fortlöpande informalion om hur många som studerar, man vel inle heller nägol om resultatet av studierna. Utbildning är som bekant mycket viklig för att komma till rätla med arbetslösheten. Jag vill också erinra om all jag i denna kammare lidigare

påpekat att mellan 25 och 40 % av de undersökta frivårdsklienterna har grava läs- och skrivsvårigheter som inle är orsakade av bristande begåvning. Men vad har gjorts för all komma till rätta med detta problem? Såvitt jag vet ingeniing.

Det skulle vara mycket alt tillägga; jag har dock genom alt erinra om dessa få men mycket allvarliga brisier velat peka på att de 18 milj. kr. det handlar om för all utöka polisens resurser i stället borde användas för att skapa en bättre och konstruktiv frivård i syfte att anpassa de människor som kommil på sned och därmed också ge ett stöd och en uppmuntran till de ule på fältet ambitiöst arbelande skyddskonsulenterna. En satsning på en förbättrad, planmässig och meningsfull uppruslning av frivården är en bättre satsning i brottsförebyggande syfte än fler poliser. Jag tror att avsevärt mer är vunnet om vi kan göra det möjligt för fri-vårdsklienten Svensson att lära sig slava lill ordet batong än om vi Jagar honom med flera batonger.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1, 2, 3 och 10,

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Herr POLSTAM (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Pettersson i Västerås lalar om motionen 1089 och om all den i huvudsak skulle gälla ell övervägande öm överflyttning av polisulbildningen från rikspolisstyrelsen lill reguljära undervisningsmyndigheter. Det har utskottet behandlat ganska ulförligt, och jag nämnde också della i mitt anförande, där jag åberopade direktiven för 1975 ärs polisutredning. Den skall enligt direktiven söka åstadkomma all polisutbildningen bringas i samklang med den utveckling som äger rum i samhället i övrigt, och även undersöka om en del av den praktiska polisutbildningen kan och bör ske vid institutioner och organisationer utanför polisväsendet. Även annan samordnad utbildningsverksamhet, t. ex. på del sociala området, skall övervägas. Dä är naturligtvis meningen all delta skall ske utanför den vanliga polisulbildningen.

Denna fråga diskuterades ju mycket ingående 1963, när propositionen angående riktlinjer för uiformning av skolväsendets cenlrala ledning godtogs. Dä kom man fram till att dåvarande statens polisskola inte skulle ställas under del nya skolverkels ledning. Dåvarande departementschefen sade all starka skäl talade för att utbildningsverksamheten i sin helhel skulle ankomma på rikspolisstyrelsen i stället. Del är väl den sitsen vi befinner oss i. Om vi i 1975 års polisutredning tar upp de här frågorna, så kommer naturligtvis också detla all övervägas där. Men jag föreställer mig att det inte är så lätt att ändra på del hela och inordna den här utbildningen i del reguljära yrkesulbildningsväsendet, även om det naturligtvis inle är omöjligt.

Beiräffande anslagen till den särskilda polisverksamheten säger herr Pettersson i Västerås all det är för mycket pengar och för stor ökning till denna verksamhet. Han åberopar en del incidenter som har inträffat och som vi väl i allmänhet har fått oss lill livs mesl genom pressen. Del är möjligl au del här har förekommit felakligheier; dei vill jag inle

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

beslrida. Men jag känner inle lill mer än vad Jag har läst i pressen. Dessa frågor utreds ju i vanlig ordning, och resultatet får vi väl ta del av sedan. Frågorna övervakas av de förtroendevalda i rikspolisstyrelsen som kommer i huvudsak från denna kammare. Vi måste ha en säkerhetspolis liksom alla andra länder. Det har t. o. m. Sovjetunionen.

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Molionen av fru Theorin skall jag inte orda sä mycket mer om. Hon har ju själv begärt ordet och står på talarlistan. Som jag sade tidigare går jag inte in pä alla formuleringar i molionen; dem betraktar jag i sammanhanget som mindre intressanta. Det viktiga för mig är och har varil motionens yrkande, nämligen att en redan sittande utredning också lar itu med en fråga som bör kunna falla inom ramen för dess arbete.

Men det är klarl alt det finns de som lycker att den nuvarande ordningen är förträfflig. Har man emellertid den målsättning som uttrycks i direkiiven för 1975 ärs polisutredning, att söka åstadkomma en polisutbildning som bringas i samklang med den utveckling som äger rum i övrigl i samhället, dä har man väl också anledning att överväga den fråga som motionärerna aktualiserar.

Jag vill erinra herr Polstam om all det under många år har förnekats att man har en åsiktsregistrering. Det finns en pariamenlarisk grupp, som alltså består av riksdagsmän, men ingen av den gruppens ledamöter har gått upp i denna talarstol och vederlagt någonling av vad vi har sagt. Därför kvarstår självfallet vår misstro. Om nu herr Polslam är dåligt informerad om händelserna både på televerket och i Göteborg, beklagar jag detta. Men det är ju bara alt läsa tidningar, så fär man fram en hel del.

Herr Justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag har begärt ordet därför att Jag gärna vill bemöta några synpunkter som herr Pettersson i Västerås framförde.

Jag skall inte ge mig in på några detaljer i de båda fall som herr Pettersson i Västerås tog upp och som han ansåg belyste all vi inte kan lita pä säkerhetspolisen. Men jag vill först och främsi när del gäller telefonavlyssningsaffären förra sommaren erinra om att vi redan vid den tidpunkten hade en ulredning tillsatt som arbelade och som sedan i höstas kom med förslag om hur vi skall kunna förslärka garantierna för all del inte sker något missbruk av telefonavlyssningen. Det var ju i del aktuella fallet förra sommaren domstol som hade medgivit att man fick ha avlyssning av den ifrågavarande telefonen i en bokhandel. Domstolen skall ju pröva om det har framkommit misstankar som är tillräckligt starka för att telefonavlyssning skall kunna tillåtas inle bara i en enskild persons bostad utan också pä en arbetsplats eller liknande. Jag medger emellertid att del naturiigtvis är utomordentligt viktigt att man både vid utformningen och vid tillämpningen av lagen ser till att den möj-

ligheien blir så begränsad som det över huvud taget är möjligt. Men jag tycker alltså att när vi nu diskuterar säkerhetspolisen här skall man komma ihåg all det är domstolen som har avgörandet när det gäller om telefonavlyssning skall fä förekomma eller ej.

Herr Pettersson i Västerås hade uppfaitningen att säkerhetspolisen har en manisk fixering på vänsterkanten, som Jag antecknade uttrycket. Jag vill försäkra herr Pettersson att det är en felaktig uppfaltning. Egentligen är det fel alt här lala om höger och vänster. Vad del gäller är ju all när man har misstankar mot personer som kan tänkas förbereda - längre har ju ingenting kommil här i landet på detta område - en omstörtning av det demokratiska samhället måste säkerhetspolisen la en titt på de människorna. Jag tycker som sagt att det egentligen är fel att här laborera med vänster och höger, men det finns personer som man haft anledning att titta på och som traditionellt brukar hänföras till såväl den ena som den andra sidan.

Det är bra med misstänksamhet, herr Pettersson, särskilt när det gäller verksamhet som till sin natur inte kan vara öppen. Men Jag tror å andra sidan att vi skall akta oss för att dramatisera säkerhetspolisens verksamhet alltför mycket. Det är väl detta att verksamheten delvis måste vara hemlig som gör att man dramatiserar.

I fråga om säpos verksamhet i Göteborg och diskussionen om vad som hände inom sjukvårdsförvaltningen där vill jag mycket bestämt framhålla att säkerhetspolisen har inte och har inte haft någon agent i sjukvårdsförvaltningen. Det har varit fråga om en verksamhel som bedrivs från säkerhetspolisens sida och där säkerhetspolisen har behov av kontakt med andra myndigheter för att fä upplysningar. Och vi skall nog akta oss för alt tala om agenter när säkerhetspolisen begär hos den ena eller andra myndigheten alt få vissa upplysningar som säkerhels-polisen behöver i samband med undersökningar om eventuella brott mot rikets säkerhet eller, som det här i Göteborg var fråga om, människor som haft kontakt med vissa inlernationella terroristorganisationer.

Jag vill således ännu en gäng säga till herr Pettersson i Västerås att säpo har aldrig engagerat någon i sjukvårdsförvaltningen för della, och säpo har aldrig betalt några pengar för att få dessa upplysningar, som säkerhetspolisen f ö. har rätt att få ulan att behöva betala nägon ersättning.

Medan jag nu ändå har ordet vill jag säga något också om kvarterspoliserna. Självfallel ser jag mycket positivt på önskemålet all bygga ul kvarterspolisverksamheten. Jag delar uppfattningen alt den verksamheten är värdefull från brottsförebyggande synpunkt och alt den ger allmänheten en bättre kontakt med polisen. Men nu förhäller det sig så att många av de kvarterspolistjänsler som finns inrättade inte har kunnat tillsättas på grund av brisl på sökande. Det är angeläget att dessa vakanser fylls. I departementet har vi också varit verksamma för att göra något åt delta. Men innan de kvarterspolistjänsler som redan finns inrättade har kunnal tillsättas med behöriga sökande är det inte lika angeläget

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

3 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

att jusl nu inrätta ytleriigare sådana tjänster. På grund härav och med hänsyn till de förstärkningar som har tillförts polisorganisationen under de senaste tre åren menar vi att förstärkningen av den lokala polisorganisalionen kan stanna vid de av regeringen föreslagna 300 tjänsterna. Slutligen vill jag också säga - vilket i första hand kanske kan låta egendomligt, eftersom jag själv har agiterat mycket för kvarterspoliser - all jag vill varna litel för att alltför ensidigl lala om kvarterspoliserna som allena saliggörande på delta område. Då glömmer man kanske alt också den övriga polispersonalen har uppgifier och uträttar ett arbete inom den ram som vi brukar ange för kvarterspolisverksamheten. Det är angeläget att inte glömma bort den saken.

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill erinra om att det i mänga är förnekades att det försiggick någon åsiktsregistrering här i landet, men alla vet att praktiskt taget varie kommunist, socialdemokrat pä vänsterkanten, fredsarbelare osv. fanns med i säpos omfattande register. Opinionen mot denna registrering tilltog efter kriget, och sä småningom gjordes del en formell upprensning och man deklarerade att åsiktsregistren - som enligt påståendena aldrig hade funnits - nu hade förstörts. Man behöver ju inte vara överdrivet misstänksam för att tycka att säpo själv ger bekräftelse på sin politiska enögdhel. Att man i säpo är maniskt fixerad vid allt som man tycker luktar vänster och socialism framgår ju ganska klart.

Vad gäller händelserna i Göleborg kan man dessutom fråga sig om det bara var loppen på ett isberg som del handlade om där. Och man kan fråga: På hur många arbetsplatser i Sverige finns del sådana säpomän - för att här nu inte använda ordel agenter - och på hur mänga arbetsplatser finns del folk utplacerat med uppgift all kartlägga politiska sympatier?

Detta är naturiigtvis olustiga frågor, men bl. a. efter händelserna i Göteborg finns det anledning att ställa dem. Jag är fulll pä det klara med att justitieministern ofla har den otacksamma uppgiften all rycka ul när säpo trampar i klaveret - vilket ju tyvärr sker inte så sällan. Och Jag tycker att del vore bra om justitieministern krönte sin i många slycken progressiva gärning med all rensa upp ordentligt inom säpo, både när det gäller metoderna och i fråga om den principiella inriktningen av verksamheten.

Slulligen bara elt ord om telefonavlyssningen. Jag måste säga all Jag har mycket liten tilltro till metoden att jaga spioner per telefon. Den typen av människor använder sig säkert av betydligt mer raffinerade meloder än alt sända sina budskap per telefon.

Hen POLSTAM (c) kort genmäle:

Herr lalman! Statsrådet sade att det här inte bara gäller kvarterspolisen, alt vi inte fär glömma den andra verksamhetsgrenen inom polisen. Jag är tacksam för det uttalandet. Jag tror att del uppskattas mycket av

den hårt pressade ulredningspersonalen.

På s. 9 i betänkandet skriver utskotlel: "Utskottet utgår från att regeringen vid fördelningen av de nya polismanstjänsterna noga överväger angelägenheten av all prioriiera behovet av en utvidgad kvarterspolisverksamhet." Utskottet har alltså inle sagt att de nya poliserna till sista man skall vara kvarterspoliser. Man kan anställa andra, om det är så all man inte kan tillsäila de nya tjänsterna med kvarterspoliser. Men i första hand bör de nya tjänsterna vara kvarterspolistjänsler.

Även den övriga personalen inom polisen har mycket stor nytta av kvarterspoliserna. Det är omvittnat, speciellt av den utredande personalen. Kvarterspoliserna har givit den utredande personalen mycket god hjälp och har underlättat dess arbete. Del är utomordentligt positivt att man har kunnat få till slånd denna samordning.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Hen LUNDGREN (s):

Herr lalman! Under punkien 6 i det nu aktuella betänkandet behandlas polisverksamheten på våra storflygplalser, bl. a. Arlanda. Utskottet tillstyrkte och riksdagen beslutade förra året all ansvaret för polisverksamheten vid flygplatserna Arianda och Landvetter skulle överföras till Stockholms resp. Göteborgs polisdistrikt. Det beslutet låg i linje med departementschefens förslag i propositionen I år 1975.

På en punkt avvek beslutet från förslaget i propositionen. Tidpunkten för ikraftträdandet på Arlanda flyttades från I januari till 1 november 1976. Motivet för uppskjutandet var framför alll behovet av ytleriigare överväganden av hur en rad praktiska oeh formella frågor lämpligast borde lösas. Främst var det från kommunalt håll i Sigtuna som behovet av ytterligare överväganden hade aktualiserats.

På regeringens uppdrag har nu rikspolisstyrelsen genom en särskild arbetsgrupp utrett de akluella frågorna. I arbetsgruppen deltog representanter också från kommunalt häll. Tyvärr blev utredningen inte helt enig. Bl. a. lämnades en reservation frän Sigtuna kommuns representanter.

Reservanterna visade på några frågor som enligt deras uppfattning fortfarande var oklara. Oklarheten hörde samman med var i terrängen gränsdragningen görs fördel område som skall överflyttas till Stockholms polisdistrikt. Enligt reservanierna finns det i arbetsgruppens utredning oklarheter angående bl. a. trafiknämnder och beträffande vissa delar av rättsväsendet. Vidare nämner reservanterna flygräddningstjänsten och den allmänpolisiära servicen.

Arbetsgruppens utredning övervägs nu av regeringen, och stor uppmärksamhet ägnas tydligen åt de frågor som den kommunala reservationen berört. Justitiedepartemenlel har nämligen utarbetat en speciell PM, dalerad den 1 mars 1976, i vilken dessa frågor konkret behandlas. Jag finner det väsentligt att här redogöra för några centrala avsnitt av denna PM. I promemorian ges nämligen enligt min uppfattning tillfredsställande lösningar på de av Sigtuna kommun aktualiserade frågorna.

Angående trafiknämnder säger justitiedepartementet i promemorian bl. a. följande:

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

"Enligt 1 S lagen (1964:731) om trafiknämnder skall - om delar av samma kommun ingår i olika polisdistrikt - finnas en trafiknämnd för varje sådan kommundel. Detta innebär att del inom Sigtuna kommun kommer att finnas tvä trafiknämnder, en för Arlanda med polischefen i Slockholms polisdistrikt som ordförande och en för kommunen i övrigl med polischefen i Märsta polisdistrikt som ordförande."

Och vidare: "Beiräffande Arianda bör regeringen meddela bestämmelser sä att ordförandeskapet för trafiknämnden i den del av Stockholms

polisdistrikt som omfattar Arlanda skall fullgöras av chefen för

Arlanda.

Det måste förutsättas att samråd mellan de olika trafiknämnderna sker då så är erforderiigt.

Något hinder för att Sigtuna kommun utser samma ledamöter i de tvä trafiknämnderna föreligger inle."

De oklarheter som de kommunala representanterna i arbetsgruppen befarade kunde finnas här bör genom de föreslagna lösningarna ha klarats pä ett praktiskt sätt.

Angående rättsväsendet säger justitiedepartementet i promemorian bl. a. följande:

"Åklagardistrikten och kronofogdedistrikten är uppbyggda på polis-
distriklsindelningen. För att få behålla samma åklagarmyndighet och kro
nofogdemyndighet för Arianda måste därför ändringar vidias i

kungörelsen-- om rikets indelning i åklagardistrikl och i kungörelsen

--- om rikets indelning i kronofogdedistrikt."

Även i denna fråga torde alltså en tillfredsställande lösning uppnås.

Angående flygräddningsverksamheten vid Arianda säger justitiedepartemenlel i promemorian bl. a. följande:

"F. n. flnns särskilda planer utarbetade för flygräddningstjänslen vid
Arlanda. För räddningstjänsten organiseras ell lokalt ledningsorgan i vil
ket Sigtuna brandkär, trafikavdelningen pä Arianda och Märsta polis
distrikt ingår. Enligt arbetsgruppens förslag bör målsättningen vara att
även efter överförandet söka bibehålla de planerade och förövade led
nings- och samverkanslinjerna mellan räddningsledningen och Märsta
polisdistrikt. Ett polisbefäl från Märsta polisdistrikt bör även efter över
förandel - föruiom befäl från Arianda lokalvaktområde - stå till tra
fikledarens förfogande.

Det bör åligga länsslyrelsen att närmare svara för alt planerna revideras
och att de samordningsproblem etc. som kan uppstå mellan å ena sidan
Stockholms och Märsta polisdistrikt och å andra sidan övriga myndigheier
och organ som deltar i räddningstjänsten löses. Särskill bör frågan om
de polisiära insatserna vid räddningstjänsten i närheten av Arlanda be
aktas. --

De planer som f n. gäller för räddningstjänsten i övrigt beträffande de icke-polisiära organen berörs i grunden ej av överföringen. Samma förhällande som i dag gäller beträffande ansvarsfördelningen m. m. skall alltså i huvudsak även fortsältningsvis gälla."

Här återstår vissa ytterligare överväganden innan alla detaljer är klara. Grundprinciperna är emellertid enligt min uppfattning i överensstämmelse med intentionerna bakom de kommunala önskemålen. Det finns ingen anledning att tro att länsstyrelsen inte skall lyckas lösa de kvarvarande revideringarna av samordningsfrågorna.

Angående den allmänna polisiära servicen sägs följande i promemorian:

"Chefen för Arianda bör kunna handlägga samtliga förekommande ärenden (pass, körkort, tillstånd etc). Befolkningen i det aktuella området kommer således inte all behöva uppsöka Stockholm eller Märsta för att fä allmänpolisiär service."

Detta besked är naluriiglvis bra. Det innebär egentligen en förbältring i jämförelse med nuvarande service.

Herr talman! Vid betänkandet finns fogat ett särskilt yttrande av utskottels centerparti- och folkparliledamöler. I yttrandet hänvisas lill statsmakternas beslut förra året om en överflyttning av polisbevakningen vid Arlanda och Landvetter till vederbörande storstads polisdistrikt. Dessulom tillägger man att "med beaktande av del planerings- och förberedelsearbete som hittills genomförts i syfte att verkställa det beslulel, anser vi oss emellertid inte lämpligen böra yrka bifall till motionen 1053".

Detta sätl att formulera sig innebär ell mycket försiktigt men dock erkännande av att det utredningsarbete som har utförts och utförs visar att utskottets ställningstagande förra året var riktigt. Det glädjer mig all utskottets belänkande i år inte innehåller nägon reservation på denna punkt.

Jag yrkar således, herr talman, bifall till vad utskottet hemställt i den del som berör polisverksamheten vid Arianda och Landvetter.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Herr ANDERSSON i Edsbro (c):

Herr lalman! I juslitieutskottets betänkande nr 27 behandlas motionen 1053 av mig och några medmotionärer. Molionen gäller polisverksamheten vid våra storflygplalser Arianda och Landvetter. Vi har pekat på all del är en stor tillgång att personalen har lokal anknytning, kännedom om platsen och dess omgivningar samt en viss personkännedom. Därför anser vi alt Arlanda bör ligga under Märsta polisdistrikt och Landvetter under Mölndals polisdistrikt.

Vi kan i vårt land inte bortse från de säkerhetsrisker som föreligger. Självfallet måste det finnas sådana personalresurser att flygplatspolisen kan ge största möjliga säkerhet. Däremot kan vi inle flnna några bärande sakskäl som motiverar alt verksamheten skall ligga under Stockholms resp. Göteborgs polisdistrikt. Flygplatserna kommer då alt ligga som öar i elt annat polisdistrikt, vilket medför en hel del problem.

Utskottet har avstyrkt motionen genom att hänvisa till 1974 och 1975 års beslut i frågan; förra årel fattade riksdagen beslut i enlighet med departementschefens uttalande i proposilionen 1975:1. Utskotlel uttalar att det inte finns skäl att frångå den då intagna ståndpunkten och.alt ansvaret för polisverksamheten bör överföras lill vederbörande storstads

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

polisdistrikt. Därmed avstyrker utskottet motionen.

Herr lalman! En som jag uppfattar det högst betydelsefull synpunkl har inle fått komma till uttryck inom den utredningsgrupp som rikspolisstyrelsen tillsatte för att utreda frågan om överflyttning av polis-Anslag till polisvä- verksamheien vid Arianda från Märsta polisdistrikt till Stockholms po-

sendet

lisdistrikl, eftersom gruppen inte fick bedriva sitt arbele förutsättningslöst. Den synpunkten är att en förändring av Ariandas distriktstillhörighel aldrig i sig kan medföra någon polisiär resursförbätlring på flygplatsen när det gäller kontinueriiga bevakningsuppgifter. I det avseendet kan endast tillförandet av fler polistjänster på platsen förändra situationen till det bättre.

På samma sätt förhåller det sig när det gäller att uppräithålla beredskap mot överraskningsmoment, såsom flyghaverier eller terrordåd. I dessa fall kan situationen förbättras genom upprättandel av effekiiva larmplaner, som med största tänkbara snabbhet tillför flygplatsen erforderiiga resursförstärkningar. Denna förplanerade resursförstärkning utifrån blir på intet sätt effektivare eller snabbare genom den föreslagna förändringen av flygplatsens distriklslillhörighet. De orter varifrån resursförstärkningarna skall las - i Arlandafallet Sollentuna, Solna, Stockholm, Täby, Vallentuna och Uppsala - kommer inte en enda meter närmare Arlanda genom förändringen av distriktstillhörigheten. Vi skall komma ihåg att behovet av polisiära resursförstärkningar vid Arlanda i samband med sådana överraskningsmoment som Jag nämnt kommer att vara precis delsamma efter dislriktsomorganisationen. Jag kan inte tänka mig att polisens förmåga till samverkan är sä begränsad alt man inte kan bygga upp en plan för Arianda, där resurser från flera polisdistrikt samverkar under en ledning. Om knuten skulle silla där kan man ju inte lösa problemet på annat sätl än genom alt göra ett enda distrikt av hela norra länsdelen.

Jag är allvariigt och uppriktigt bekymrad över de klart negativa effekter pä flygräddningstjänsten som den föreslagna omorganisationen medför. Räddningsorganisationen för Arianda flygplats är den största planerade och avtalsbundna samorganisation för räddningsverksamhet som förekommer inom den kommunala räddningstjänsten i Sverige. Del är anmärkningsvärt all denna betydelsefulla verksamhet.lämnats hell ulan beaktande vid de överväganden som föregått beslutet om polisdistrikten. Ansvaret för konsekvenserna vilar lungt på dem som ulan förutsättningslös och allsidig ulredning verkat för delta olyckliga beslul.

Herr lalman! Med detta har jag velat lala för det särskilda yttrande som är fogat lill juslitieutskottets belänkande, där centerpartiet i princip vidhåller den uppfallning i frågan som uttalades av reservanierna förra året.

Hen LUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det finns inte anledning att nu ägna särskill mänga minuter åt denna fråga. Men jag måste fä säga all del anförande som herr

Andersson i Edsbro nyss höll egentligen avslöjar att herr Andersson inte har studerat vare sig rikspolisstyrelsens arbetsgrupps utredning eller rikspolisstyrelsens ställningslagande till den och till reservationen från Sigtuna kommun. Än mindre lär herr Andersson ha studerat den PM som Jag omnämnde i min anförande och som finns påjuslitieutskottets kansli. Väger man samman alla dessa saker, är det ganska konstigt att herr Andersson kan hålla elt sådant anförande som han har gjort. Antingen talar han mot bälire velande eller också vel han inle rikligt vad han har talat om.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! I all statlig förvaltning och organisation i vårl land finns en stor tröghet. Allt är genomorganiserat och bestämt av regler. Alla eventuella förändringar skall göras först sedan en slyrelse resp. ett verk i Stockholm eller en annan ort har sagt sitt. Blir det en förändring, kommer den långt efter det alt den har begärts, och dä har kanske en helt ny situation inträtt. Självklart finns det en viss styrka och stabilitet i en sådan byråkrati. Den gör sällan några fel.

Den förvaltningsapparat som vi har i vårt land kommer frän en filosofi, som bygger på ett statiskt samhälle med små och långsamma förändringar. I dessa lägen är förvaltningsapparaten godtagbar, kanske bra. Men i ett annat läge, i ett samhälle med mycket snabba förändringar, fungerar inte den här byråkratin.

I södra delen av Storstockholm har kommunerna Botkyrka och Huddinge vuxit snabbt. Expansionen i Botkyrka har varit snabbare än i någon annan kommun i landet. Flera statliga förvaltningsapparater har inte hängt med. En av dem är polisverksamheten. Huddinge polisdistrikt har inte alls fått de polistjänster som man behövt. Visserligen har man fått många nya tjänster, men när dessa tjänster kommit ut till polisdistriktet i form av människor, har utvecklingen redan med stormsteg rusat vidare, befolkningen har vuxil snabbi, personalbehovet har ökal och byråkratin är hell förbisprungen.

Polisens situation i Huddinge polisdistrikt har varil och är helt oacceptabel. Lika oacceptabel är silualionen för de människor som bor i polisdistriktet. Polispersonalen är överansträngd och hinner inte med sina arbetsuppgifter. I höslas översvämmades tidningarna av rubriker som "Brottsplats Huddinge", "Våldsbrott i Huddinge", "Brotten ökar- Polisen maktlös" osv. Tyvärr beskrev tidningarna situationen riktigt.

Justitieministern svarade i höstas på en fråga här i riksdagen och räknade då upp alla de tjänster som tillförts Huddinge polisdistrikt under de senasle åren. Javisst, men det var för få nya tjänster och tjänsterna har kommit för sent. Det enda positiva beskedel var att länsstyrelsen avser all verka för förstärkning även efter årsskiftet 1975-1976.

I en molion i år har jag med en siffersammanställning visat hur un-derbemannat Huddinge polisdistrikt är. Jämfört med andra polisdistrikt med molsvarande befolkningsunderlag har Huddinge mycket mindre an-

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

tal tjänster. Av landets ca 120 polisdistrikt har 60 ett större anlal tjänster per 1 000 invånare än Huddinge - detta trots all Huddinge är landets största nybyggarområde, har enorma sociala problem, gränsar inlill Stockholms kommun och har mycket stor röriighei bland befolkningen. I Huddinge polisdistrikt får vi nu främst i de nya bostadsområdena stora ungdomskullar, och de sociala problemen tilltar. Anonymiteten är stor, och polisens personkännedom liten.

Landets polisdistrikt är indelade i fem grupper. Till grupp 1 hör bara de tre storstäderna. Huddinge tillhör grupp 2. Det vore rimligt all Huddinge polisdistrikt, som är en del av Storstockholm, också tillhörde grupp 1. Det är nalurligt om polisdistrikten i samma region tillhör samma grupp. Problemen är gemensamma.

Men det är inte bara vi som bor i Botkyrka och Huddinge som klagar över all vär polis har för små resurser. Den 12 mars i år, alltså helt nyligen, skrev statens invandrarverk till länspolischefen i Stockholms län: "Utlänningsärenden vid polismyndigheten i Huddinge polisdistrikt tar avsevärt längre lid än vid någon annan polismyndighet i landel." Invandrarverket har sökt få en ändring, men del går inte. Förklaringen är enkel: Det finns inte personal. Invandrarverket anför vidare: "Med de långa utredningstiderna vid polisen i Huddinge blir situationen enligt verkets mening helt absurd." Invandrare kan få vänta upp till elt år på all deras ansökningar skall bli behandlade. Så får del ju bara inle vara.

Nyligen har regeringen meddelat beslut om ett stort antal assyrier. Många av dessa bor i Huddinge polisdistrikt. När de skall få sina ärenden behandlade vet ingen.

En annan allvarlig anmärkning som riktas mot organisalionen i Huddinge polisdistrikt ärall delgivningarnaej blir verkställda i tid. Resullalel av detta blir att rättsapparaten ej fungerar. Men även här har man nu uppmärksammat situationen och från ansvarigt håll upptäckt att något måste göras.

Sedan situalionen för Huddinge polisdistrikt togs upp i höslas har del böriat röra på sig. Rikspolisstyrelsen har låtit verkställa en stor organisationsundersökning. Resultatet är ej känt. Det är bra att undersökningen gjorts men beklagligt att rikspolisstyrelsen låtit situalionen bli så besvärlig innan man grep in.

Utskottets värderade vice ordförande fröken Mattson har sagt här all Huddinge skall prioriteras i forlsällningen. Jag tackar så mycket för det uttalandet från talarstolen, men mot den bakgrund Jag har skisserat beklagar jag ändå att utskottet inte klarare velal markera sitt ansvar i den här situationen.

I en annan motion har jag tagit upp narkotikaproblemen i Slockholms förorter. Inne i själva Stockholms kommun finns stora resurser i kampen mot narkotika. Detta har även brottsligheten uppläckt, och nu flyttar den sin verksamhel till förorterna, där polisen inte alls har samma möjligheler. Troligen är det också sä att förorterna lockar betydligt mer.

Där finns de stora ungdomskullarna som man inriktar sin hantering på. Vi vet dessulom all förorterna barett storl anlal s. k. knarkkvariar. Massor av tips strömmar in till polisen, men den hinner inte behandla alla eftersom det saknas folk.

Den senasle tiden har en viss förstärkning skett av den avdelning i Huddingepolisen som arbetar med narkotika. De två polismän som normall arbetar med dessa ärenden har fått hjälp. Denna förstärkning är dock endasl tillfällig och personalen är hopplockad från annan verksamhel. Man har tvingats till en snabb men inle till en slutlig lösning.

I sitt anförande här sade herr Polstam att förstärkningen av resurser till bekämpning av narkotika sker genom länspolischefen. Detla, ullalade herr Polslam, har fungerat på ett mycket bra sätl.

I vad avser Huddinge polisdistrikt delar jag icke herr Polstams uppfaltning. Jag anser alt den förstärkning som man nu har fått där borde ha kommil lidigare.

De senaste månaderna har visat att allt större mängder narkotika strömmar in i vårt land. Motåtgärderna måste ökas. Nya metoder måste prövas. Molionen anvisar en väg att söka komma lill rätta med eländet i de nya förorter som tycks vara värst utsatta. Men inte heller här vill utskottets majoritet vara med.

Herr lalman! När nu statsrådet Geijer har varil vänlig nog att sitta kvar i kammaren och lyssna på denna debatt, skulle jag vilja ställa en fråga som gäller organisationen av Huddinge polisdistrikt. Under lång lid har en utredning pågätt beträffande detta spörsmål, och jag skall be att få fråga statsrådet:

Har statsrådet tagit dei av den organisationsutredning som rikspolisstyrelsen har gjort rörande Huddinge polisdistrikt och vilka åtgärder tänker justitieministern vidta?

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Fröken MATTSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Strömbergs i Botkyrka inlägg belyser egentligen vad vi har sagt i utskottets skrivning, nämligen att silualionen i Huddinge är utomordentligt besvärlig. Men utskottsmajoriieiens åsikt är att man från rikskriminalens och länspolischefernas sida noggrant skall beakta behovel av förstärkningar både i Huddinge och pä andra orter, där det befinns nödvändigt. Behov av förstärkningar finns uppenbariigen på andra håll, eftersom man t. ex. i Skaraborgs och Jönköpings län har inrättat tillfälliga narkotikarotlar och i Älvsborgs län planerar en sådan rotel.

Vi utgår från utskottsmajoritetens sida att man skall följa frågan om förstärkningar i de distrikt där polispersonalen inle kan bemästra det svära problemet. Vi förutsätter också - och del tycker jag man särskilt skall lägga på minnet - all sådana orter, och lill dem hör Huddinge, skall prioriteras vid fördelningen av de nya tjänster som inrättas fr. o. m. den I juli i år.

Någon förbättring har det ändå blivit i Huddinge därigenom att personalen där nyligen förstärkts med fem polismän från andra distrikt och en frän rikskriminalen.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kon genmäle:

Jag vill betyga all jag uppskattar den positiva ton i vilken utskottets värderade vice ordförande uttalat sig här. Jag ser i det ett starkt stöd för en förstärkning av polisen i Huddinge. Jag är väl medveien om att det kan erbjuda svårigheler, genom att prejudikat skapas, om man speciellt gynnar ett polisdistrikt. Det finns emellerlid en omständighet som talar mot farhågan för sådant prejudikat. Kommunerna Huddinge och Botkyrka har sammantaget genomgått en snabbare expansion än några andra kommuner i modern tid har gjort i vårt land. Det är heller icke troligt all något polisdistrikt befolkningsmässigt i varje fall under innevarande sekel kommer att växa så snabbt.

Någon risk för all man skapar prejudikat om man gör en särskild insats i fråga om Huddinge polisdistrikt föreligger alltså inte.

Herr juslilieministern GEIJER:

Herr talman! Vi är alla medvetna om de svära problem som herr Strömberg i Botkyrka talat om. Jag skall inle gå in pä dem här. Jag skall bara svara på en direkl fråga som jag fick beträffande den organisationsutredning som rikspolisstyrelsen har gjort. Den ulredningen har Jag inle tagit del av, beroende på att rikspolisstyrelsen håller på att utvärdera den. Så snart slyrelsen har gjon det, kommer vi i justitiedepartementet att fä del av den och fär även lillfälle alt diskutera ulredningen med rikspolisstyrelsen.

Hen LINDKVIST (s):

Herr lalman! Del gäller molionen 1089. I fru Theorins frånvaro - hon har inte tagits av polisen utan drabbats av influensa - vill jag ge en bakgrund lill motionen och vad motionärerna har avsett med kravet att polisutbildningen skulle integreras i den reguljära undervisning som kommer andra yrkesgrupper till del i det svenska samhället.

Några av talarna i deballen har sett dunkla syften i molionen. BI. a. skulle polismännen ha blivit förargade.

Herr Wesiberg i Ljusdal lyckades fä ihop det lill att han - för egen del måhända - stöttade polismännen, som fyllde en viktig samhällsuppgift.

Avsiklen med denna kluvenhet - all vara folkpartist är Ju att vara kluven - skulle vara att motionärerna hade hell andra motiv än de ädla samhällsmoliv som herr Westberg tydligen anser sig företräda.

Bakgrunden till motionen 1089 är självfallel seriös. Den grundar sig på omfallande sludier av ärendet liksom på kontakter med såväl polismän som allmänhet.

Det är ett gammalt krav att polisutbildningen skall integreras i den undervisning som gäller andra yrkesgrupper. Och riksdagsbeslutet frän 1963 kan ju inte vara evigt. Polismännens utbildning på det sociala områdel kan inte vara märkvärdigare än den som förekommer exempelvis vid socialhögskolan.

En vidgad uppgift för polismännens utbildning är den beleendeve-tenskap som ligger i konlaklerna och relationerna mellan polisen och allmänheten i det svenska samhället. Del är från dessa utgångspunkter som vi ofta diskuterar behovet av kvarterspoliser och all poliserna skall patrullera lill fots oftare än vad som nu sker.

Inle får vi väl sämre poliser för alt utbildningen läggs under de reguljära utbildningsmyndigheterna.

För oss motionärer - och vi har slöd hos olika grupper, inle i oväsentlig utsträckning hos polismän av skilda grader - är det naturiigl att en yrkeskår för vilken vi har den allra största respekt får en större bredd i ulbildningen när denna sker tillsammans med andra samhällsmedborgare. Det blir ju därmed ökade kontaktytor. Just därför att utbildningen av polismän är så viktig är det inkonsekvenl att bedriva den i särskilda former.

Alt vissa delar av polisutbildningen inte kan inrangeras i den reguljära undervisningen - låt oss säga alt del är fråga om säkerhetsfrågor, utbildning beträffande vapen och liknande - förtar emellerlid inte del faktum all polismännens huvudsakliga utbildning mycket väl kan och bör ske på samma sätt som för andra.

För några dagar sedan lyssnade jag på en debatt hos en socialdemokratisk organisation i Stockholm, där justitieministern var närvarande. De krav som restes i den debatlen återflnns i motionen 1089, och de fördes fram med mycket stor kraft: samma krav på utbildning för poliser som för andra grupper, integrering av polisutbildningen med andra yrkesgrupper, överflyttning av polisulbildningen till det reguljära undervisningsväsendet. Dessa krav kom frän folk som har mångårig erfarenhet av såväl social verksamhet som verksamhet inom polisen i Stockholms kommun.

Pel finns, herr lalman, få saker jag är så övertygad om som att den framlida polisulbildningen kommer alt föras över till det reguljära undervisningssystemet. Den nuvarande utbildningsformen kommer att överleva sig själv och vi ämnar komma tillbaka lill riksdagen med vårt krav ända lills dess att vi får ett positivt gensvar.

I den förestående voteringen kommer jag att stödja reservalionen I som är fogad till utskottets beiänkande.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Jag skulle hell kort vilja bemöta herr Lindkvists inlägg.

Först noterar jag att varken fru Theorin eller herr Lindkvist fått stöd av socialdemokraterna i utskottet för sin linje. Men del må nu vara hänt.

I övrigl tror jag att vi kan konstatera att den svenska polisutbildningen ligger på en mycket hög nivå även vid inlernalionella jämförelser. Det är en ganska särpräglad undervisning, och enligt min bedömning kan man riskera att fä en sämre och dessulom dyrare utbildning om man för över polisulbildningen till sedvanliga utbildningshuvudmän.

Polisutbildningen är inrikiad pä alt ge noggranna kunskaper om vad

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

polisverksamhet innebär och att lära blivande polismän de begränsningar i yrkesutövningen som måste iakttas. Polisverksamheten är noggrant reglerad, och det gäller verkligen för blivande polismän att inte överskrida sina befogenheter.

Jag tror därför att del är både rikligt och naturligt alt låta polisutbildningen i princip ligga kvar under rikspolisstyrelsen. Men jag delar helt de synpunkter som kommit till ullryck i direkiiven lill polisulredningen, all man bör sträva efter all föriägga en viss del av den praktiska ulbildningen vid institutioner och organisalioner utanför polisväsendet.

Jag ställer mig självklart hundraprocentigt bakom del som ulskottsmajoriteten sagt, att en viss samordning också bör ske i fråga om t. ex. utbildning inom det sociala området. Det är ju naturiigtvis inte riktigt all polisutbildningen hålls hell isolerad från samhållet i övrigt.

Men del vi har olika uppfattningar om, herr Lindkvist och jag, är vem som skall vara huvudman för utbildningen. Ulskoltet har, bortsett från vpk, som har en reservation, i stor enighet stannat för uppfattningen att ulbildningen även i fortsättningen bör ligga under rikspolisstyrelsen.

Hen LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag hade inte väntat mig att fru Kristensson och jag skulle ha samma uppfallning om de här frågorna.

Jag beklagar självfallel att vi inte har lyckats överiyga socialdemokraterna i juslitieulskoilet om det riktiga i att föra över utbildningen av poliserna till det reguljära undervisningsväsendel, men det aren fråga som vi får återkomma till och försöka skapa gehör för i riksdagen.

Det som intresserade mig Just nu när fru Kristensson replikerade var att hon sade att man får en sämre och dyrare utbildning om man för över polisulbildningen till det reguljära undervisningsväsendet.

Del skulle verkligen vara intressant att vela hur det resonemanget är underbyggt. Får man en sämre utbildning om man går över lill samhällels reguljära utbildningssystem? Del kan nalurligtvis fru Kristensson hävda som moderat riksdagsman. Men kan del vara en riktig beskrivning av samhället och dess undervisningsväsen att detta skulle vara ett sämre alternativ än den nuvarande polisutbildningen? Jag tror över huvud taget inie att fru Kristensson ordentligt har tänkt igenom detta.

Vad jag till sist skulle vilja beröra i den här debatten med fru Kristensson gäller att hon är inne på linjen att en viss samordning skall ske. Det står också i utskottsmajoritetens skrivning. Fru Kristensson säger också att polisutbildningen inte skall hållas isolerad från samhället i övrigt. Det är precis den risken som finns med det nuvarande systemet, att polismännens utbildning inte fär den bredd och inte ger dem de kontaktytor som de behöver i sitt svåra arbete i det svenska samhället. Därför har det nuvarande systemet överlevt sig självt. Fru Kristensson kommer ulan ivivel att få uppleva att det kommer att resas många krav från folk i riksdagen som på goda grunder anser att polisutbildningen kan ske i det reguljära undervisningssystemet.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Att Jag gjorde gällande att man kunde riskera att utbildningen blir sämre om den läggs under reguljära utbildningsmyndigheter är inte ett uttryck för någon kritik mot vårt utbildningsväsende generellt, men det är ett påstående som grundar sig på det förhållandet, att polisutbildningen är sä särpräglad alt det krävs personer med speciella kunskaper för att undervisa inom denna. Det gäller en verksamhet för vilken samhället uppställer klara och entydiga regler.

Det är därför som jag menar all en sådan utbildning sker billigast och bäst i den form som den har f n. under rikspolisstyrelsens ledning och med den expertis som där finns.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 400 av herr Ahlmark m. fl. och motionen nr 1062 av herr Fälldin m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Röstänga begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskotiets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 1 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 400 och motionen nr 1062 i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Petersson i Röstänga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej - 63

Avslår - 10

Mom . 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Den som vill att kammaren bifaller justitieulskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 1 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Lövenborg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 300

Nej - 18

Avstår - 2

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskollets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller juslilieulskotlels hemställan i betänkandet nr 27 punkten 4 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Lövenborg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej - 16

Punkten 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6 Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till 1:o) utskottets hemställan,

2:o) reservationen nr 4 av fröken Mattson m. fl., 3:o) reservationen nr 5 av herr Westberg i Ljusdal samt 4:o) reservationen nr 3 av herr Lövenborg, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande

ja besvarad. Dä fröken Mattson begärde volering, upplogs för beslämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Westberg i Ljusdal begärt votering upptogs för beslämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalels mening för sig. Herr Pettersson i Västerås begärde emellertid votering, varför följande voieringsproposition upplästes och godkändes:

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Den som vill att kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående juslitieutskottets hemställan i betänkander nr 27 punkten 6 mom. 1 antar reservalionen nr 5 av herr Westberg i Ljusdal röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i förstnämnda votering antagit reservationen nr 3 av herr Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes votering om omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 31

Nej - 18

Avstår - 270

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående justitieutskoltets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 6 mom. 1 antar reservalionen nr 4 av fröken Maltson m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 5 av herr Westberg i Ljusdal.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Westberg i Ljusdal begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 31

Avslår - 135

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Anslag till polisväsendet

Den som vill att kammaren bifaller juslitieutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 6 mom. I röstar Ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av fröken Mattson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 159

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom . 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 6 av fru Kristensson och fru Lindquist, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begäri volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskoltets hemställan i belänkandet nr 27 punkten 6 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av fru Kristensson och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Krisiensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 271

Nej - 48

Avstår - I

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av fru Kristensson och fru Lindquist, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller juslitieutskottets hemställan i belänkandet nr 27 punkten 6 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 7 av fru Kristensson och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274 Nej - 46

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller Juslilieulskotlels hemställan i belänkandet nr 27 punkten 6 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av fru Krisiensson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Krisiensson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 240

Nej - 77

Avstår - 2

Mom. 7-1 I

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Punkterna 7 och 8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Nytt polishus i Ljungby

§ 6 Nytt polishus i Ljungby

Föredrogs justitieutskoltets betänkande 1975/76:26 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till polishus m. m.

4 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Nytt polishus i Ljungby

Hen JOHANSSON i Växjö (c):

Herr lalman! Del är nästan pä dagen ett år sedan vi här i kammaren diskuterade nya polishus i Ljungby och Sollentuna. Deballen föranleddes av motioner som innebar att man ville ha nya polishus på dessa båda orter. Moiionerna den gången var litet olika utformade. När del gällde polishuset i Ljungby äskades pengar direkl, men när del gällde Sollentuna yrkades att byggnadsstyrelsen skulle ges i uppdrag alt projektera nylt polishus där, sä all byggandet kunde sättas i gäng hösten 1975 om sysselsättningsläget kom att kräva extra stimulansåtgärder.

Till fjolårets belänkade fogade mittenparlierna en reservalion i enlighet med yrkandet i Sollentunamotionen, där man innefattade även Ljungby. Reservanterna ville att projektering skulle utföras för de båda polishusen för alt byggandet, om sä erfordrades av sysselsältningsskäl, skulle kunna sällas i gång under hösten 1975.

Reservalionen förlorade i kammaren. Men jag vill villigt erkänna att även ulskottsmajoriteten - som vann gehör - var positivt inställd till nya polishus på dessa båda orter. Men utskottsmajorilelen ansåg sig inte kunna sälta det ena polishuset före del andra och ville inle därför direkl ange vilket som skulle byggas först.

Det är naturligtvis svårt för mig att bedöma vad som gjorde att projekteringsarbetena för de båda polishusen sattes i gång mycket snabbt efter det att riksdagen hade fattat beslulet, men det är inte helt omöjligt all det var dels reservalionen, dels den positiva skrivningen i utskotlsmajoriletens belänkande. Redan en månad efter beslulel påbörjades nämligen projekieringen av de båda husen i Sollentuna och Ljungby. Då tog vi centerpartister frän Kronobergs län för givet att del i årets budget skulle anslås pengar till ett nytt polishus i Ljungby liksom givelvis även lill ett i Sollentuna. Men när budgetpropositionen kom visade del sig att pengar bara hade anslagits till polishuset i Sollentuna. Jag vill inle beslrida att Sollentunas polishus låg väl lill pä listan över nya hus som skulle komma till. I det planerade polishuset i Sollentuna skulle nämligen även lokaler för andra aktiviteter inrymmas, bl. a. för tingsrätten och för postverket, och alla dessa verksamheters lokalbehov fordrade en snar lösning.. Men vi trodde, som sagt, att även Ljungby skulle bli ihåg-kommet med lanke på alt projekteringsarbetet var igångsatt och i slorl sell hade slulförts när budgelproposilionen framlades i januari månad.

Vi väckie ålerigen en molion, med Ingegärd Oskarsson som första namn, där vi framhöll alt man borde kunna utnyttja den finansfullmakl som riksdagen lämnat regeringen för alt bygga i Ljungby. Utskottet har i sin behandling av molionen även i år gjort en välvillig skrivning. Man förstår behovet av ett polishus i Ljungby, men liksom i fjol har man svårl att sälla detta före liknande behov i andra orter, och i viss mån kan jag väl förstå det.

Jag har i alla fall med mitt särskilda yttrande velat ytterligare underslryka utskottets uttalande att det verkligen är behov av all snarast uppföra ell polishus i Ljungby. Polispersonalen arbetar där under svåra

förhållanden. Jag behöver nu inle räkna upp alla omständigheter som gör att arbetet där blir tungrott. Lål mig bara nämna alt det också är besvärligt för den allmänhet som skall betjänas av personalen i de dåliga lokaliteter som polisen f n. har.

Jag har sagl i mitt yttrande att det, eftersom projekteringsarbetet i storl sett är klart, bör vara möjligt att påböria byggnadsverksamheten under innevarande år saml att, om det inle finns pengar lill bygget, delta bör kunna komma lill slånd med ulnylljande av den finansfullmakl som riksdagen lämnal regeringen. Blir inle sä fallet, hoppas vi ändå all del är sisla gången vi behöver agera på det här sället för ett polishus i Ljungby. Vi hoppas att della projekt kommer all las med i den bud-gelproposition som lämnas näsla är, sä all ell av polisen och allmänheten i Ljungby länge närt önskemål kan gå i uppfyllelse.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Nytt polishus i Ljungby

Hen NYGREN (s):

Herr lalman! Justitieutskottet har under flera år poängterat att satsningarna på polishusbyggen har varil klarl prioriterade i budgetsammanhang. Vi har, om man räknar med det förslag som nu utskottet enhälligt lägger fram för riksdagen, efter polisväsendets förstatligande byggt och köpt in polishus för 562 milj. kr. eller i runt lal drygt 50 milj. kr. per är. Del belyder att vi ligger långt före vad som förutsattes i det program för polishusbyggen som riksdagen en gäng lade fasl.

Närdet gäller moiionerna om polishusbyggel i Ljungby skrev utskottet redan i fjolårets belänkande "alt det inom såväl Ljungby som Sollentuna polisdistrikt föreligger stort behov av nya lokaler för polisen". Vi ville därmed markera att det fanns flera plalser som hade behov av nybyggnader. Ulskotiet har emellertid inte ansett det möjligt att anstränga ut-byggnadsprogrammel utöver den fastlagda målsättningen.

I april månad i fjol gav regeringen byggnadsstyrelsen projekterings-uppdrag avseende polishuset i Ljungby, och i dagarna har del uppdraget slutförts. Förslaget ligger nu i reserv att tillgripas för den händelse all arbelsmarknadspolitiska skäl skulle motivera en igångsättning. Regeringen har i år anmält att man i tvä fall utnyttjat sin finansfullmakt, nämligen för nybyggnad av polishus i Värnamo och för tillbyggnad av polishuset i Alingsås. Polishusprojeklel i Ljungby ligger alltså i en reserv av projekl som kan vara lämpliga att la lill i den mån del frän arbetsmarknadssynpunkl kan anses motiverat.

Överiäggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Föredrogs Lagutskottets betänkande

1975/76:13 med anledning av motion om kostnaden för hävande av omyndighetsförklaring

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 89

§ 8 Bokföringslag, m. m.

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1975/76:15 med anledning av propositionen 1975:104 med förslag till ny bokföringslag m.m. och propositionen 1975/76:100 såvitt avser bokföringsnämnden, jämte motioner.

I detta belänkande behandlade utskottet dels i propositionen 1975:104 framlagda förslag lill ny bokföringslag m. m. samt med anledning därav väckta molioner, dels i proposilionen 1975/76:100, bilaga 4, gjorda framställningar om anslag för budgetårel 1976/77 till bokföringsnämnden m. m.

I propositionen 1975:104 hade regeringen (justiliedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag lill

1. bokföringslag,

2. lag om ändring i lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom,

3. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande,

4. lag om ändring i handelsregisleriagen (1974:157),

5. lag om ändring i lagen (1966:454) om förelagsinteckning,

6. lag om ändring i lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag,

7. lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse.

Beträffande del huvudsakliga innehållet i proposilionen 1975:104 anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag lill ny bokföringslag. I jämförelse med nu gällande lag vidgas kretsen bokföringsskyldiga väsentligt. Alla näringsidkare föreslås i princip bli bokföringsskyldiga. Undantag görs emellerlid för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk. Enskild persons uthyrningsverksamhet föreslås bli bokföringspliktig om del är fråga om hotell- eller pensionalrörelse eller uthyrningen omfattar mer än två lägenheier. Aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening skall liksom f n. vara bokföringsskyldiga oavsell om de bedriver näringsverksamhet.

I den föreslagna lagen ges ulförliga beslämmelser om både löpande bokföring och årsbokslut.

Den löpande bokföringen beslår av kronologisk bokföring (grundbokföring) och systematisk bokföring (huvudbokföring med sidoordnad redovisning). Alla affärshändelser skall bokföras. För varje affärshändelse skall bokföringen grundas pä handling som härrör frän affärshändelsen eller särskill upprättas med uppgifter om denna, verifikation. Stor vikt läggs vid en tillförlitlig verifikaiionshanlering. All bokföring föresläs skola ske enligt bokföringsmässiga grunder. Lagförslaget innehåller också regler om bokföring medelst automatisk dalabehandling.

Årsbokslutet består enligt förslaget av både resultaträkning och balansräkning. I företag med mer än lio anställda skall resultaträkningen ställas upp i s. k. slaffelform.

Enligt förslaget skall räkenskapsåret i princip sammanfalla med kalenderåret. För rörelser som drivs vid lagens ikraftträdande ges dock möjlighel lill s. k. brutet räkenskapsår, vilket skall sluta den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti.

Arkiveringsliden föreslås allljäml vara tio år. Originalhandling i vanlig läsbar form skall emellerlid efter tillstånd av länsstyrelse kunna utgallras lidigare under förutsättning all handlingen mikrofilmats eller kopierats pä likvärdigt sätl.

Lagförslaget har utformats så att bestämmelserna skall kunna lillämpas med hänsyn lagen lill olika rörelsers skiftande behov. Med tanke pä nytillkommande bokföringsskyldiga förutses behov av informalion och utbildning. Det förutsätts att en särskild nämnd för bokförings- och redovisningsfrågor skall skapas. Genom en sådan nämnds verksamhet kan bl. a. kraven på informalion och anvisningar tillgodoses både när det gäller småföretagarnas behov och i fråga om dalorbaserad redovisning.

För all ge ulrymme för information och anvisningar föreslås en lång övergångstid. Lagförslagen skall träda i kraft först den 1 Januari 1977."

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

I budgelproposilionen bilaga 4 (justiliedepartementet) hade regeringen under punkten G 7 (s. 82-84) föreslagit riksdagen att dels godkänna all en bokföringsnämnd med de uppgifier som angells i proposilionen inrättades den 1 juli 1976, dels bemyndiga regeringen att vid nämnden inrätta en ordinarie ijänsl som chef för nämndens kansli med beteckningen r, dels och till Bokföringsnämnden för budgetåret 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 500 000 kr.

Behandlingen av proposilionen i denna del hade av juslitieulskoltel överflyttats till lagutskottet.

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen 1975:104 väckta moiionerna

1975:2162 av herr Sivert Andersson i Slockholm m. fl. (s).

1975:2169 av herr Andersson i Örebro (fp), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. alt även rörelse som startades efter den nya bokföringslagens ikraftträdande fick använda sig av annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår),

2. att bokföring av kontanta in- och utbetalningar skulle kunna ske senare än påföljande arbetsdag,

3. att förelagare ulan anställda skulle undantas från bokföringsskyldighet enligt den nya bokföringslagen.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

1975:2170 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställs all riksdagen skulle

1. beslula att 1 § förslaget lill bokföringslag utformades så att en fri-krels skapades i vilken skulle ingå företag med högst två helärsanställda och med en omslutning på högsl 20 gånger basbeloppel,

2. beslula alt 8 § andra stycket förslaget lill bokföringslag skulle ha av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att en temporär kon-tantmelod skulle fä tillämpas i de mindre förelagen för redovisning av kundfordringar och leveranlörskulder (den s. k. pärmmetoden),

3. uttala alt nämnden för bokförings- och redovisningsfrågor borde ges en sådan organisation och sammansättning all de mindre och medelstora förelagens problem blev tillgodosedda i enlighet med vad i motionen anförts,

1975:2171 av herr Clarkson m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen beslulade all 12 § förslaget till bokföringslag skulle ange att, vid sidan av kalenderår, räkenskapsår kunde vara s. k. brutet räkenskapsår och inledas den 1 maj, 1 juli eller den I september,

1975:2172 av fröken Eliasson (c) och fru Fraenkel (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att konstnärliga och litterära yrkesutövare befriades frän kraven på bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen,

1975:2173 av herr Lidgard m. fl. (m), vari hemställts att utövare av yrkesmässigt bedriven fri vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämföriig verksamhet skulle undantas från bokföringsskyldighet,

1975:2174 av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. alt 1 S förslaget lill bokföringslag skulle ha av motionärerna föreslagen
lydelse, innebärande all undantag från bokföringsskyldighet skulle göras
för vissa slag av rörelse, bl. a. saluslåndshandel, reparalionsverksamhet
och byggnadsverksamhet, under förulsällning att rörelsen i fråga drevs
ulan biträde av andra än make och barn under 16 är,

2. att - för den händelse ovanstående yrkande ej vann riksdagens bifall - hemställa hos regeringen all den föreslagna bokföringsnämnden fick i uppgift att bl. a. bevilja dispens för mindre näringsidkare från skyldigheten all dagligen föra räkenskaperna,

3. att s. k. brutet räkenskapsår skulle fä lillämpas av dem som sä önskade,

4. att grundbokföringen för varje månad skulle slutföras inom två månader,

5. att kassabokföringen fick verkställas inom loppet av en vecka.

1975:2175 av herrar Olsson i Järvsö (c) och Gusiafsson i Byske (c), vari hemställts all riksdagen skulle

1. besluta att mindre företag, som drevs ulan annal biträde än fa-

miljemedlemmar samt ytleriigare högst två anställda, ej skulle omfattas Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

av bokföringslagen,

2. besluta au enklare regler utarbetades för tillämpning inom lagens ram för mindre förelag i fråga om bl. a. bokföringsskyldighet för skulder, fordringar och årsredovisning,

3. uttala all nämnden för bokföringsfrågor borde få en sådan sammansättning och sådana direktiv för sitt arbete att de mindre förelagens behov av nämndens hänsynstagande vid lillämpningen av lagen och av rådgivning för uppgifternas fullgörande tillgodosågs,

1975:2176 av herr Olsson i Järvsö m.fl. (c, fp, m), vari hemställts att riksdagen beslutade att rörelse som startades efter den nya bokföringslagens tillkomst fick använda sig av annat räkenskapsår än kalenderår (s. k. brutet räkenskapsår),

1975:2177 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari hemställts all riksdagen beslulade att bokföringsplikt inte infördes för enskild person som uthyrde färre än ljugofem lägenheter och

1975:2178 av hen Svanström m. fl. (c), vari hemställts alt 12 § förslaget lill bokföringslag skulle ha av molionärerna föreslagen lydelse, innebärande att såväl existerande som nystartade företag utan tillståndsprövning skulle få använda brutet räkenskapsår med vissa i lag fixerade bokslutstidpunkter, varvid brutet räkenskapsår skulle anknyta till utgången av de ivämånadersperioder som gällde för mervärdeskalteredovisningen (dvs. böria med ojämn och sluta med jämn kalendermånad).

Utskottet hemslällde

1. beiräffande undantag från reglerna om årsbokslut all riksdagen -med förklaring att proposilionen 1975:104 i denna del inte kunnat oförändrad godtas - med anledning av motionerna 1975:2169 (yrkandet 3), 1975:2170 (yrkandet 1), 1975:2172, 1975:2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2), 1975:2175(yrkandena 1 och 2),såvitt nu vari fråga,samt 1975:2177 skulle anta 1 och 2 §§ i det genom propositionen framlagda förslaget till bokföringslag med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att enskild näringsidkare skulle undantas från lillämpningen av bestämmelserna om årsbokslut i 11-21 §§ förslaget lill bokföringslag under förulsätlning all antalet anställda i rörelsen inte översteg två årsanställda personer och den ärliga brutloomsätlningssumman inte uppgick lill 200 000 kr.,

2. beiräffande grundbokföringen all riksdagen skulle

a) avslå motionerna 1975:2169 (yrkandet 2) och 1975:2174 (yrkandena 4 och 5),

b) med förklaring att proposilionen i denna del inle kunnal oförändrad godtas och med anledning av motionerna 1975:2170 (yrkandet 2) och 1975:2175 (yrkandet 2), såviti nu var i fråga, anta 8 § förslaget lill bok-

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

föringslag med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att det infördes en undanlagsregel som gjorde del möjligl för de mindre förelagen att använda den s. k. pärmmetoden för registrering av kundfordringar och leveranlörskulder,

3. beiräffande huvudbokföringen att riksdagen - med förklaring att proposilionen i denna del inle kunnat oförändrad godtas - skulle anta 9 § förslaget till bokföringslag med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att avstämning av huvudbokföringen borde ske inte bara mot grundbokföringen utan i förekommande fall också mot hjälpbokföringen (t. ex. kund- och leverantörreskontror och lagerbokföring) saml mot fysiska inventeringar av t. ex. kassa- och bankbehällningar,

4. beiräffande räkenskapsårels omfattning att riksdagen - med förklaring all propositionen i denna del inle kunnat oförändrad godtas -med anledning av motionerna 1975:2169 (yrkandet 1), 1975:2171, 1975:2174(yrkandel 3), 1975:2176 och 1975:2178 skulle anta 12 § förslaget till bokföringslag med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande bl. a. all även rörelse som startades efter lagstiftningens ikraftträdande skulle få rätt alt använda brutet räkenskapsår under samma förulsällningar som föreslagits gälla beträffande existerande företag.

5. beträffande balansräkningen att riksdagen - med förklaring alt propositionen i denna del inte kunnal oförändrad godtas - skulle anta 19 § förslaget till bokföringslag med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande ett bibehållande av nuvarande praxis enligt vilken kassa- och banktillgodohavanden kunde redovisas i en gemensam post,

6. beiräffande diversifierad bokföring all riksdagen skulle avslå molionen 1975:2162,

7. beträffande övergångsbestämmelserna att riksdagen - med förklaring all punkten 1 i övergångsbestämmelserna i förslaget till bokföringslag måste ändras - skulle anta ifrågavarande punkt med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande redaktionell komplettering av lagtexten,

8. all riksdagen skulle anta förslaget till bokföringslag i vad förslaget ej omfattades av utskottets hemställan under 1-5 och 7,

9. beiräffande handelsbolag och enkla bolag all riksdagen skulle

a) anta 1 § i det i proposilionen 1975:104 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag,

b) som lillägg lill della lagförslag anta 51 S handelsbolagslagen med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande redaktionell jämkning av lagtexten.

10. beiräffande försäkringsrörelse all riksdagen skulle anta 286 a § i det i proposilionen 1975:104 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande redaktionell jämkning av lagtexten,

11. all riksdagen skulle anta övriga i propositionen 1975:104 framlagda lagförslag,

12. beträffande inrättande av bokföringsnämnd att riksdagen godkände all en bokföringsnämnd med de uppgifter som angetts i propositionen

1975/76:100 inrättades den 1 juli 1976,

13. att riksdagen bemyndigade regeringen all vid nämnden inrätta en ordinarie tjänst som chef för nämndens kansli med beteckningen r,

14. att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 500 000 kr.,

15. all moiionerna 1975:2170 (yrkandet 3) och 1975:2175 (yrkandet 3) i vad de ej omfattades av vad utskottet ovan under 12 anfört och hemställts inte föranledde någon riksdagens vidare åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1. beiräffande undanlag från reglerna om årsbokslut av herrar Ham
marberg (s) och Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herr Andersson i Södertälje
(s), fru Nilsson i Sunne (s) samt herrar Israelsson (vpk) och Gusiafsson
i Slockholm (s) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle med avslag på motionerna 1975:2169 (yrkandet 3), 1975:2170 (yrkandet I), 1975:2172, 1975:2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2), 1975:2175 (yrkandena 1 och 2), såviii nu var i fråga, samt 1975:2177 anta 1 och 2 §i; i del genom propositionen 1975:104 framlagda förslaget lill bokföringslag,

2. beiräffande räkenskapsårets omfallning av herrar Hammarberg (s)
och Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herr Andersson i Södertälje (s), fru
Nilsson i Sunne (s) samt herrar Israelsson (vpk) och Gusiafsson i Stock
holm (s) som ansett att ulskotiet under 4 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a) avslå motionerna 1975:2169 (yrkandet 1), 1975:2171, 1975:2174 (yrkandet 3), 1975:2176 och 1975:2178,

b) med förklaring att proposilionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas anta 12 förslaget till bokföringslag med av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande att regeringen eller myndighet som rege-ingen besiämde skulle, om synneriiga skäl förelåg, kunna medge att annan period av tolv hela månader än kalenderår skulle uigöra räkenskapsår.

Hen HAMMARBERG (s):

Herr talman! Det förslag till ny bokföringslag som kammaren nu skall behandla har en lång förberedelselid bakom sig. Redan 1962 tillsattes en ulredning som skulle utreda möjligheterna att ersätta 1929 ärs bokföringslag med modernare regler. De förslag som den ulredningen kom fram lill ansågs emellerlid inie lämpliga all genomföra, ulan man lillsatte i stället en ny utredning för att den skulle lösa uppgiften. Den nya utredningen presenterade silt förslag 1973, och del är delta som ligger lill grund för den proposilion vi skall behandla här i dag.

Även riksdagsbehandlingen av della lagsiiftningsärende har varil långvarig. Jag erinrar, herr talman, om au propositionen bordlades i kammaren redan den 14 maj förra årel. Au del krävts så lång lid för att utarbeta en modern bokföringslag har olika orsaker. Affärsbokföring är väl, som de fiesta av oss tycker, ett myckel svårl ämne, där del finns

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Nr 89 många både stora och små frågor som måste regleras. Den tekniska ut-

, ■ „ vecklingen på bokföringens område är snabb. Bl. a. används i ökande

Onsdagen den

24 mars 1976

omfattning modern datateknik i redovisningen. Till detta kommer den
stora belydelse som företagens redovisning har i del moderna samhälts-
Bokföringslag, livei och som gör att del finns många intressegrupper som berörs av

m. m. lagstiftningen på området.

Jag erinrar om att bl. a. företagsbeskattningen grundas på förelagens interna bokföring. Bokföringen tjänar ju också som underlag för de statistiska uppgifter som förelagen i olika sammanhang lämnar till ledning för samhällsplaneringen. Den ligger också till grund för aktiebolagens offentliga årsredovisning, och detta har medfört att det här lagförslaget har måst samordnas med den nya aktiebolagslagen, som riksdagen antog i december förra året.

För kreditgivare och i särskilt hög grad kanske för de anställda är bokföringen en viktig källa för informalion om det enskilda företagets ställning och utvecklingsmöjligheter. Dessutom har naturligtvis företagen själva synpunkter på hur bokföringen skall läggas upp. På den punkten kan ibland olika uppfattningar råda i stora och i små företag.

Alla de här olika intressena måste läggas samman när vi skall göra en ny bokföringslag. Detla har märkts även under utskottsbehandlingen, där vi har fått motta en mängd skriftliga framställningar från både organisationer och enskilda. Vi har också ordnat en hearing med företrädare för dels näringslivet, dels företagsrevisorerna, dels statsmakterna för all få ledning för vårl ställningslagande. Med hänsyn till den vikt som skat-leintressena har på bokföringsomrädet har vi i lagutskottet inhämtat yttrande frän skatteutskoltet för alt fä de taxeringsmässiga problemen bättre belysta. Enligt min uppfattning har del yttrandet varil av stort värde för vårt fortsatta arbele i utskottet.

För egen del anser jag, herr talman, att förslaget innebär belydande förbättringar i förhållande till gällande lag. Jag finner del därför glädjande all så sior enighet har kunnat uppnås vid utskollels behandling av lagförslaget. Enigheten gäller inte bara förslagets huvudlinjer utan omfattar också fiertalet av de lösningar som föreslås av olika detalj- och delfrågor.

Det är bara på två punkter som vi inte har kunnal ena oss. Den ena gäller frågan om man skall kräva alt årsbokslut upprättas i mindre förelag. Den andra gäller frågan om man bör begränsa möjligheierna för nysiarlade förelag att använda s. k! brutet räkenskapsår. I båda dessa frågor har reservationer avgivits, där milt namn står försl. Jag vill därför, herr valman, här kortfaiial redovisa de <;ynpunkter som varil avgörande för oss som ställt oss bakom reservationen I. Reservationen 2 kommer herr Andersson i Södertälje senare au framlägga några synpunkler pä.

Del ligger väl i sakens nalur au den löpande bokföringen tid efter
annan måste avslutas och avstämmas. Ingen av nu gällande lagar in
nehåller något undantag från principen alt varie räkenskapsår skall av
slutas genom att årsbokslut upiiräiias.
58 Proposilionens förslag om årsbokslul ansluler sig i della avseende lill

gällande lag och rådande praxis pä redovisningsområdet. Det förutsätts sålunda att den löpande bokföringen måste avslutas genom all årsbokslul upprättas. Några undanlag frän skyldighelen alt upprätta årsbokslut föreslås heller inle i proposilionen. Trots att del inte förelegal några motionsyrkanden med krav på undanlag från principen all alla bokföringsskyldiga måste upprätta årsbokslut har utskoiismajoritelen avvikit från propositionens förslag på den punkien. Utskolismajorileten har nämligen föreslagit alt de mindre företagarna helt skall undantas från tillämpningen av bestämmelserna om årsbokslut. Undantagsgruppen, som majoriteten föreslår, skall omfatta enskilda näringsidkare som bedriver sin verksamhel ulan biträde av flera än två årsanställda personer och i vilkas rörelser den åriiga brultoomsäliningssumman understiger 200 000 kr. Del är således den gräns som ulskottsmajoriteten vill sälta för all man skall slippa göra bokslut. Som skäl för delta slällningslagande har utskottsmajorilelen anfört all de föreslagna bestämmelserna om årsbokslut är alllför svår-lillämpade för denna grupp av förelagare.

Herr lalman! Vi som står bakom reservationen 1 anser att detla är en orimlig slåndpunkl. Till en bönan vill jag peka på all den föreslagna undanlagsregeln skulle innebära en helt omotiverad inskränkning i den bokföringsskyldighet som f n. gäller för t. ex. mindre detaljaffärer. Dessulom skulle ell sådanl undanlag inte medföra de avsedda lättnaderna för småförelagen. De skallerältsliga bestämmelserna innebär nämligen all alla rörelseidkare i prakliken måste göra ett bokslut där posterna beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

Det kommer alt vara utomordentligt svårl för de bokföringsskyldiga småförelagarna att direkl ur den löpande bokföringen la fram alla de uppgifter som behövs för au fylla i självdeklarationens rörelsebilaga R 1. Vid ifyllandet av deklarationsblanketten kommer del att krävas ati sammanställningar av olika slag görs av de löpande anteckningarna. Om rörelseidkaren skall göra de nödvändiga sammanställningarna ulan ledning av reglerna för ett normalt bokslut, kommer deklaralionsarbelel med all säkerhet att försvåras avsevärt för den enskilde småföretagaren. Risken för felberäkningar ökar också. I värsta fall kan det t. o. m. hända alt sammanställningarna underkänns av taxeringsmyndigheterna som underlag för deklarationen och all i slället skönslaxering sker. Mot den bakgrunden vill jag underslryka att de föreslagna bestämmelserna om årsbokslul i själva verkei kommer all underlälla för de mindre företagarna all fullgöra deklarationsskyldigheten på ett riktigt säll.

Även från andra synpunkler innebär del en nackdel för rörelseidkaren att inle upprätta årsbokslul. Del försvårar hans möjligheler att fä överblick över rörelsens ulveckling och all bedöma rörelsens lönsamhei och företagets finansiella ställning. Det är nalurligtvis inte bara en nackdel för företagaren själv att han inle kan fä denna överblick, ulan nackdelar kommer också alt märkas för t. ex. kreditgivare och kanske inie minsi för anslälld personal i förelagei.

Ell yllerligare skäl som starkt lalar för att alla bokföringsskyldiga skall

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

BokjÖringslag. m. m.

Nr 89 följa reglerna om årsbokslul är den slora belydelse som ell bokslut har

Onsdaeen den ''" skallesynpunkl. Eftersom den taxeringsmässiga inkomsiberäkningen

24 mars 1976 bygger på uppgifterna i bokslutet, är det med hänsyn till skattekontrollen

_____________ nödvändigt all del verkligen upprättas ell årsbokslut. Härigenom un-

Bokföringslag, derläilas också jämförelser mellan olika räkenskapsår och mellan olika

m. m. företag. Man kan väl även säga att upprättandet av ett årsbokslut försvårar

för den bokföringsskyldige att i efterhand på något sätt manipulera med räkenskaperna.

Jag vill, herr lalman, starkt ifrågasätta själva utgångspunkten för den av utskottsmajorilelen föreslagna undantagsregeln, nämligen att bestämmelserna om årsbokslul skulle vara alllför invecklade och svårfaltliga för de mindre förelagarna. Jag hyser personligen den uppfattningen all småföretagarna har alla möjligheler att sälla sig in i bokföringen och klara de bokslut som det här är fråga om. Jag ulgår således ifrån alt del resonemang som ulskottsmajoriteten för bygger på helt felaktiga förutsättningar.

Enligt förslaget skall bokslutet beslå av resultaträkning och balansräkning. Delta ulgör i och för sig en utvidgning jämfört med 1929 års bokföringslag och 1951 ärs jordbruksbokföringslag, som endast kräver bokslut i form av inventarium och balansräkning. Enligt båda dessa lagar kan man dock välja alt göra resultatredovisning på särskill vinst- och förlustkonto och denna möjlighel utnyltjas också av många bokföringsskyldiga.

Jag kan vidare medge att resuliairäkningsschemal och balansschemat,
som är intagna i lagtexten, innehåller åtskilliga posler som är ovidkom
mande för en mindre rörelseidkare. I de berörda paragraferna anges dock
uttryckligen all resp. schema skall användas med de avvikelser som be
tingas av rörelsens art och omfattning. Dessa scheman som finns i lagtexten
har sålunda karaktären av ramuppslällningar, och det är meningen
att en mindre förelagare skall utelämna de poster som saknar betydelse
för hans redovisning. 1 paragrafen om resultaträkning anges dessutom
all resultaträkningen i stället får ställas upp i vanlig kontoform, såvitt
gäller företag med högsl tio anställda. Detta innebär all mindre förelagare
helt kan avstå från att använda den i lagtexten intagna uppställnings
formen för resultaträkningen, om de föredrar delta. Jag frågar mig vad
som egenlligen dä återstår av utskotlsmajoritetens kritik av lagtexten
när det gäller jusl denna punkt om skyldighelen att upprätta bokslut.
Det finns kanske anledning att i det här sammanhangel också framhålla
att det inte är meningen alt de mindre företagarna enbart skall hämta
sin informalion om årsbokslutets uiformning från lagtexten. Del kommer
nämligen också att inrättas en speciell bokföringsnämnd, som får stor
betydelse i det här sammanhangel och som vi förutsätter skall vara ett
golt slöd framför allt för de mindre företagen. Utformningen sker i dag
ingalunda med tillämpning av t. ex. skalleförfailningarna ulan man
rättar sig efter vad som är praktiskt möjligl. I propositionen föreskrivs
60 all den nya bokföringsnämnden får som en av sina viktigaste arbets-

uppgifter att ge praktiska anvisningar om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras i mindre förelag. Avsiklen är alt de mindre förelagen genom nämndens försorg skall få lillgång lill branschanpassade råd och anvisningar samt formulär förenkla resultaträkningar och balansräkningar. Som jag sade tidigare förutsätter vi från utskotlel au bokföringsnämnden skall komma all fylla en mycket viktig uppgift i informationsverksamheten för framför allt de mindre förelagen. Detla kommer självfallel all underlätta småföretagarnas arbete i väsentlig grad.

Herr talman! Som framgår av utskollets belänkande föreslår utskottet enhälligl att en förenklad metod skall få användas för redovisning av kundfordringar och leveranlörsskulder i mindre förelag, nämligen den s. k. pärmmetoden. Vi som står bakom reservalionen 1 anser i likhet med skatteutskottels minoritet all denna avvikelse frän proposilionens förslag innebär att riksdagen tillräckligt beaktat småförelagarnas speciella behov av lättnader i bokföringsskyldigheten. Några undanlag frän lill-lämpningen av bestämmelserna om årsbokslul anser vi således inte nödvändiga.

Herr lalman! Med del anförda ber jag att fä yrka bifall lill reservalionen I vid lagutskottets belänkande.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Under delta anförande överlog herr försie vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr lalman! Den från skalle- och kontrollsynpunki cenlrala frågan när del gäller bokföringslagen är räkenskapsårets omfallning.

Propositionens huvudregel är all räkenskapsåret skall omfatta lolv månader och sammanfalla med kalenderåret. Dock skall framhållas att i rörelse som påböriats före ikrafiirädandel av den lag som riksdagen nu behandlar fär annal räkenskapsår än kalenderår, s. k. brulet räkenskapsår, tillämpas. Brutet räkenskapsår skall omfatta liden den 1 maj-den 30 april, den 1 juli-den 30 juni eller den 1 seplember-den 31 augusti.

Del är med djupt beklagande jag konstaterar all ulskotiet inte i sin helhel tillstyrker detta cenlrala avsnitt i lagförslaget ulan här har socialdemokraternas och vänsterpartiet kommunisternas ledamöler tvingats au reservera sig.

Flera remissinslanser, bl. a. riksskaiieverkei, sialskonlorei, riksrevisionsverkel, förelagsskatteberedningen och andra som förelräder skat-leinlressen, anser au huvudregeln bör vara den att räkenskapsåret skall vara lika med kalenderår. Förelagsskatteberedningen påpekar att det numera förekommer ett mycket stort antal fåmansbolag som har annat räkenskapsår än kalenderår. Enligt beredningen är detta ofta led i åtgärder för att vinna lättnader vid beskattning. Då del gäller verksamhel i fåmansbolag försväras enligt beredningen också taxeringskonlrollen i hög grad av den bristande överensstämmelsen mellan förelagets och delägarnas beskattningsår.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, in. m.

Det är följaktligen många omständigheter som talar för att räkenskapsåret i allmänhet bör sammanfalla med kalenderåret. Sålunda skall lö-neuppgifier till taxeringsmyndigheten alltid avse kalenderår och statistiska uppgifter oftast göra det.

De svårbemästrade kontrollproblem som systemet med brutet räkenskapsår ger upphov till vid beskattning av såväl aktiebolag som enskilda näringsidkare måste undanröjas. Del nu föreliggande förslaget lill bokföringslag är ell led i detta arbele och ett förslag som vi reservanter hade hoppats alt del skulle gå alt vinna allmän uppslutning omkring. Men lyvärr, de andra partigrupperna gick på en annan linje.

Gentemot de olika skäl, bl. a. branschmässiga förhållanden, sorn brukar anföras till förmån för bokslut vid annan tidpunkt än utgången av kalenderår, måste jag erinra om au del alldeles övervägande anlalel förelag som är noterade pä fondbörsen eller upptagna på den s. k. fondhand-larlistan lillämpar kalenderårsredovisning. Vi reservanter är eniga med statsrådet om att man inle bör införa ett generellt förbud moi användandel av brulel räkenskapsår innan man någorlunda säkert kan överblicka vilka konsekvenser den uividgade bokföringsskyldigheten kommer all få med avseende på bokföringsbyräernas arbetsbelastning. De förelag som f n. tillämpar brulel räkenskapsår bör med hänsyn härtill få fortsälla alt använda sådant räkenskapsår. Ett villkor för alt brutet räkenskapsår skall få användas av dessa företag måste dock vara all redovisningsperioden anknyter till vissa i lag fixerade bokslutstidpunkter, vilka är lämpliga med hänsyn lill samhällels skattekontroll. Vidare måste rällen till omläggning av räkenskapsåret inskränkas till fall då ell godtagbart sakligt skäl kan påvisas för omläggningen.

Beiräffande nystartade företag är det ytterst angeläget att ulvecklingen i slörsla möjliga ulslräckning länkas in mot en ordning med kalenderåret som räkenskapsår. Även när brutet räkenskapsår anknyter till utgången av tertial- eller halvårsskifte kvarstår nämligen väsentliga kontrollproblem i beskattningshänseende genom att räkenskapsperioden inle sammanfaller med företagsägarnas eller andra affärsinlressenters beskallningsår. Beiräffande enskilda näringsidkare är del sä, all därest inkomsi av olika förvärvskällor föreligger kan en och samma deklaration innefatta uppgifter för såväl kalenderår som brulet räkenskapsår.

Del är min bestämda uppfattning all det är nödvändigl att de taxeringsmässiga synpunkterna prioriteras när det gäller att ta ställning lill hur frågan om räkenskapsårets förläggning bör lösas på längre sikt. Del är orealistiskt att ulan stöd av tvingande lagstiftning försöka fä lill slånd en ökad användning av kalenderåret som räkenskapsperiod. Därför är propositionens förslag viktigt, att man som ell led i strävandena att befrämja en sådan önskvärd ulveckling redan nu bör i princip förbjuda nystartade rörelser att använda brutet räkenskapsår.

I moiionerna har krilik riktats mot förslaget i denna del under åberopande av all ett genomförande därav kommer att leda till att bokföringsbyråer och förelagsrevisorer får en orimligl beiungande arbetsan-

hopning under våren. Jag anser denna krilik dåligt underbyggd. Inom överskådlig framlid finns det ingen risk för att ett genomförande av de föreslagna reglerna skulle medföra så allvarliga konsekvenser för servicebyråernas och revisorernas arbetssituation som motionärerna befarar. Jag vill särskilt framhålla att eii belydande anlal nystartade förelag kommer att ha möjlighel att tillämpa brutet räkenskapsår till följd av de praktiskt betydelsefulla undantagsregler som föresläs gälla när en koncern föreligger eller när en rörelseidkare driver fiera rörelser. Vidare gäller inle de föreslagna reglerna i del fallet all en rörelseidkare efter den nya lagens ikraftträdande frän annan övertar rörelse som existerat före ikraftträdandet. Del bör också framhållas all den slora gruppen av rörelseidkare sorn inle varil bokföringsskyldiga enligi äldre lag men som genom den nya lagen åläggs sådan skyldighel självfallel skall behandlas enligi reglerna för exislerande förelag.

Med hänsyn härtill lorde under de närmaste åren anlalel nytillkommande rörelser med kalenderår som obligatorisk räkenskapsperiod inle bli så stort att detla nytillskott kommer att innebära en alllför härd påfrestning pä bokföringsbyräernas och företagsrevisorernas arbetsresurser. Vid en bedömning av frågan pä längre sikt vill jag peka pä att den snabba lekniska utvecklingen på bokföringsomrädet, bl. a. en ökad användning av modern datateknik, kommer alt underlätta för servicebyråerna att bemästra de problem som en ulveckling i riktning mot kalenderåret som räkenskapsperiod kan komma att innebära.

Herr lalman! Med dessa ord berjag att få yrka bifall lill reservalionen 2.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Lagutskottet har i sin behandling av propositionen 104 med förslag till ny bokföringslag, som redan lidigare omnämnls, inie på alla punkler kommit fram till enhälligt slällningslagande. Däremol har utskottet - det bör inledningsvis påpekas - i största enighet företagit större eller mindre justeringar på många punkler i del ursprungliga lagförslaget. Jag vill i detta sammanhang understryka att vi lillsammans kommit fram till möj)igheien för vissa mindre förelagare att använda den s. k. pärrnmeloden. Andra ändringar har också varil nödvändiga och har företagils i samarbete mellan utskottet och vederbörande departement.

Del är klarl an del behövs en belydande lid för att genomföra ell lagkomplex av denna storleksordning. Del är också uppenbart all ulvecklingen inle stått stilla under den lid som uiredningsarbele och andra överväganden pågåit. Del kan råda andra förhållanden för näringslivet i slulel av handläggningsskedel än då arbetet började. Mot vad herr vice ordföranden här lidigare sagl beiräffande den första och den andra utredningen - den första blev i remissomgången sä sönderskjuten att den icke kunde läggas till grund för elt lagförslag - har jag ingeniing alt anföra.

När del gäller tidpunklen för behandlingen här i riksdagen har jag

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

med inlresse noterat alt i propositionen uttalas en förhoppning om en läng övergångstid. Del kan jag förstå. Statsrådet skrev del den 10 april 1975, och lagen skulle böria tillämpas den 1 januari 1977. Proposilionen lades fram här i kammaren den 14 maj. I samband med remissen av proposilionen tillät jag mig från denna talarstol anföra alt enligt vad jag kunde bedöma skulle frågan inle kunna behandlas av lagulskoliel så all beslul kunde fallas lidigare än på nyåret 1976. När vi sammanträffade på hösten 1975 hade vi den uppfattningen all vi skulle behandla den här frågan samtidigt med frågan om ändringar i aktiebolagslagen. Vi startade också arbetet i lagutskottet i den förvissningen och drev arbelel med dessa båda frågor jämsides för all möjliggöra en samtidig behandling.

Den socialdemokratiska delen av utskotlel ansåg det emellerlid angelägel att remittera propositionen till skatteutskollel för yttrande. Självklart ville vi övriga inte motsätta oss en sådan remiss. Även om vi i lagutskottet inte är främmande för de aspekler som hänger samman med samhällels rimliga krav att pä grundval av den bokföring som förelagen upprättar kunna bedöma och besiämma skatterna, måste lagutskottet ändå i all blygsamhet tillstå all den väsentligt större expertisen finns i skatteutskottet. Men det kan också vara pä del sättet all man i skalteutskoltet mera markerar de rent fiskala synpunkterna, medan vi i lagutskottet av nalurliga skäl i första hand måste göra en civilrätlslig bedömning och försöka åstadkomma en bokföringslag som pä bästa möjliga säll tillgodoser företagsamhetens nalurliga inlressen. Remissen medförde en yllerligare tidsförskjutning, och först i dag har vi fåll möjlighel alt behandla den här frågan.

Jag upprepar au jag som ordförande i lagutskottet lycker all del var trevligt och trivsamt att vi i samförstånd kunde komma fram lill enhälliga förslag, även om dessa på vissa punkler innebar små avsteg från propositionen. Det är endasl på tvä avsnitt som reservationer har fogats vid betänkandet. Jag skall försöka redogöra för utskotlsmajoritetens synpunkter på dem.

Ulskollels vice ordförande herr Hammarberg har framhållil all del har varil eii långvarigt förberedelsearbete, och det har jag också understrukit. Propositionen innebär otvetydigt en betydande utvidgning av anlalel förelagare som skall vara skyldiga att ha bokföring enligt bokföringslagen. Undantagna är fortfarande jordbruk och skogsbruk, för vilka speciella föreskrifter finns. Det förtjänar också framhållas att aktiebolagslagen innehåller beslämmelser som gör det nödvändigl för alla sådana företag att ha bokföring.

Vi kan alltså konslalera all del blir en belydande ulvidgning av bok-föringsskyldighelen. I vänlan på all alla dessa nya förelagare får möjlighel att skaffa sig den egenuibildning som behövs för all de på ell rejäll säll skall kunna klara bokföringen kan en belydande belastning uppstå på de bokföringsbyråer och liknande som finns tillgängliga.

Man kan emellerlid göra den allmänna reflexionen all lagförslagei pä

alla nivåer har ularbelals med en betydande noggrannhet. Mot den bakgrunden kan det kanske förefalla onödigt att lagutskottet, som jag lidigare anfört, anseii sig böra föreslå ändringar på en del punkter.

Det är framför alll ett ändringsförslag som jag finner vara mycket betydelsefullt. Ulskotiet stöder enhälligt motionsyrkanden som går ut på all en förenklad metod skall fä användas för redovisningen av kundfordringar och leveranlörsskulder i mindre förelag. Det skall kunna ske genom den s. k. pärmmetoden. Det bör icke undanhållas kammaren att enigheten i utskottet egentligen har sin grund i den förståelse som pä den här punkien visades från departementet i samband med den hearing vi hade med förelrädare för näringsliv och olika myndigheier.

Pärmmeloden innebär att mindre företag i den löpande bokföringen kan fä tillämpa en kontantmässig redovisning av kreditinköp och kreditförsäljningar. Det kommer all bespara de mindre förelagarna myckel exlra arbele och besvär. Ulskollels förslag innebär dessulom all man kan fä använda s. k. enkel bokföring när del förekommer elt begränsat anlal fakturor i rörelsen. Enligt proposilionens förslag skulle man även i små rörelser med ganska okomplicerade förhållanden bli Ivungen att till-lämpa den dubbla bokföringens kontosystem.

Pärmmetoden kan förekomma i åtminstone ell par varianter. Den allra enklaste formen innebär att man samlar alla inkommande fakturor och kopior av alla utgående fakturor i elt särskill pärmsystem. Sedan sker ingen som helst bokföring förrän vid betalningen. Vid betalningen bokförs inbetalningen resp. utbetalningen från kassan. Att det här kallas pärmmetoden beror helt enkelt pä all man förvarar de ingående och utgående fakturorna i förhoppningsvis var sin pärm.

En något mer avancerad pärmmetod innebär all man på olika sätt förtecknar in- och utgående fakturor med eller utan beloppsuppgift. Ibland sker en sådan diarieföring av fakturorna i särskilda försäljnings- och inköpsböcker. Dessa böcker utgör då dagböcker i lagens mening, men de har inte någol samband med koniosyslemet. Inte heller i del fallet sker del nägon kontonotering av kreditaffärerna förrän i samband med betalningen.

För många som inte sysslat med bokföring kan del här synas vara bagateller. Men vid den praktiska lillämpningen i ett företag leder pärmmeloden bl. a. lill att de utsända räkningarna och de inkommande fakturorna ligger kvar lill dess att de betalas. I samband med betalningen görs del ofta korrigeringar av de angivna beloppen på grund av erhållna eller beviljade rabatter. I vissa fall kan det vara fråga om reklamationer som ändrar beloppen. Genom det föreslagna syslemel slipper man del merarbele som den dubbla bokföringen utan tvivel medför vid förändringar av de ursprungliga beloppen. Vid dubbel bokföring måste nämligen både det ursprungliga beloppet och del slutliga tas med i bokföringen.

Jag tycker därför att detla utskottets förslag, om vilket vi är eniga, innebär en fördel jämfört med propositionens förslag, enligt vilket som sagl den dubbla bokföringens koniosyslem måste lillämpas även i små

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

rörelser med ganska okomplicerade förhållanden. Au de mindre företagarna kommer all kunna använda pärmmeloden innebär, som jag lidigare nämnde, en väsenllig lättnad för denna grupp av företagare. Utskottets majoritet har emellertid anseii all denna förenkling inte är tillräcklig för all de mindre företagarna skall ha möjlighel alt följa de nya bestämmelserna.

Som jag förut sade har vi i utskottet ändå fått reservationer beiräffande ell par detaljer. Därmed övergår jag lill den fråga som har berörts i reservationen 1, för vilken utskottets vice ordförande, herr Hammarberg, här har lalal. Jag vet inle om jag fattade honom rält, men jag hade en känsla av alt man pä den punkten ansåg att vi inle hade tillräckligt slöd i motionsyrkandena - eller var del möjligen i fråga om årsbokslutet? Jag skall be att fä ålerkomma härtill.

Från vår synpunkt är emellerlid all notera att flera av de motionsyrkanden som har behandlats av ulskoltet har gått ut pä all de nya reglerna kommer att bli alllför beiungande för de mindre företagen och alt dessa företag därför måste undantas från reglerna. Möjligen skulle reglerna kunna förenklas och anpassas efter de mindre företagens förhållanden.

Kruxet är att man här i en enda lag har velat införa beslämmelser för alla typer av förelag från de minsia till de största. Del har inte rätt någon oenighet om att bokföringslagens ganska omfattande och noggranna föreskrifter självklart måste tillämpas av de slora företagen som har betydande administrativa resurser till sitt förfogande. Men av de små företagarna, som ofla själva deltar i det dagliga arbetet och som fär sköta sina kontrolluppgifter, bokföringsuppgifier och liknande på del som övriga människor kallar sin fritid, skulle varie form av förenkling - utskottet har hittat ett par - hälsas med tillfredsställelse.

Molionärerna har pekat på all speciella regler om årsbokslut kan uppfattas vara krångliga och all del avsnittet i lagförslaget har utformats med tanke pä de stora förelagens förhållanden. När utskotlel har övervägt dessa molionsförslag har utskolismajorileten stannat för att den bästa lösningen är att befria de mindre företagarna från skyldighelen all upprätta årsbokslul. För dessa förelagare skall i stället självdeklaraiionens rörelsebilaga R 1 få ersätta ett vanligt årsbokslul.

När vi här lyssnade pä herr Hammarberg fick vi kanske del inlryckel alt i propositionen föreslagna beslämmelser om årsbokslul i själva verket är mycket enkla och läitillämpade. Och att utskotlsmajoriletens åsikt att förslaget i denna del kommer att innebära en väsentligt ökad arbetsbörda för småföretagarna skulle vara en ren missuppfattning. Men vi i utskotlsmajoriteten kan då trösta oss med att vi befinner oss i ganska gott sällskap i den förvillelsen. Även sådana kvalificerade lagläsare som Justiiieråden och regeringsråden i lagrådet har tydligen fallit offer för samma missuppfattning. I lagrådets protokoll framhålls på flera olika ställen att jusl avsnittet om årsbokslul är alllför komplicerat och svårtillgängligt för de mindre företagarna. Jag lycker inte all jag behöver

ta upp liden här med att läsa upp dessa lagrädsuilalanden. Jag är övertygad om alt herr Hammarberg och alla andra som noga har studerat proposilionen känner till dem lika bra som jag.

Utskottsmajorilelen har alltså den uppfattningen att de mindre förelagen bör undantas från tillämpningen av bestämmelserna om årsboksslut. Denna undanlagsgrupp bör enligt vår mening omfatta enskilda näringsidkare som driver sin verksamhel ulan biträde av fler än tvä årsanställda personer och i vars rörelse den ärliga brutloomsätlningssumman understiger 200 000 kr. Den deflniiionen - eller i varie fall en mycket snarlik sådan - fanns i någon av moiionerna där del yrkades på undantag frän bokföringsskyldigheten över huvud taget, en s. k. frikrets av småföretagare. Vid bedömningen av motionerna har vi emellerlid anseii alt det finns belydande skäl för au alla rörelseidkare skall vara bokföringsskyldiga. I stället har vi valt all göra vissa begränsningar i fråga om kraven pä bokföringen och då stannat för alt föreslå ett undantag för årsbokslutet.

Beiräffande bokföringsnämndens roll i det här sammanhanget vill jag underslryka alt självfallet är även utskottets majoritet positivt inställd till att nämnden inrättas och alt vi finner det mycket viktigt all nämnden med all kraft fullföljer sin uppgift att utfärda råd och anvisningar om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras i mindre företag. Vi anser emellerlid alt man bör göra en nykter bedömning av ä ena sidan de mänga och svåra arbelsuppgifler som skall ulföras av nämnden och å andra sidan de begränsade personalresurser som ställs lill nämndens förfogande. Jag måste säga att vi har väldigt svårl alt tro att en kanslichef och ett kanslibiiräde pä så kort tid som står till buds skall hinna uträtta så mycket servicearbeie som vi och även herr Hammarberg förutsätter. Men vi skall självklart vara glada, om del visar sig all nämnden går i land med del.

Som vi närmare utvecklat i utskottets belänkande finns del även andra skäl som talar för att de mindre förelagarna bör undantas frän lillämpningen av bestämmelsen om årsbokslut. Mänga av de här förelagarna skulle, om proposilionens förslag genomfördes, bli tvungna alt anlita hjälp av bokföringsbyräer för att kunna uprällhålla årsbokslul. Utöver besvärligheterna, som förut har berörts, all ställa lill buds en god service från verkligt kvalificerade bokföringsbyråer och revisorer - mindre kvalificerade brukar del inle vara någon brisl på - kan det för företagarna också betyda en kosinadsfördyring, som för vissa av de minsia rörelserna kan vara svår alt bära. Vi skall inte glömma bort att många småföretagare i dag arbetar under ganska besvärande ekonomiska förhållanden. Vi skall också vara klara över all del för sysselsällningen, för del levande samhällel i den bygd där de verkar är av myckel stor belydelse alt de icke bibringas den uppfattningen alt de saknar samhällels slöd och uppskattning. Därför kan det vara rimligl all vi i nägol sammanhang, även om gesten kan förefalla vara myckel liten, ger med oss en smula, inle bara i fråga om bokföringsskyldigheten utan även pä andra krav som ställs

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

från samhället.

Ulskottsmajorilelens uppfallning på den här punkien får också slöd i de erfarenheter som redovisas av den övergängsreglering som f n. gäller för jordbrukarnas blivande skyldighel all redovisa sin rörelse enligt bokföringsmässiga grunder. Finansminislern har som bekant nyligen meddelat att en längre övergångstid erfordras.

Herr talman! Jag övergår härefter till alt behandla den fråga som berörs i reservationen 2, om vilken herr Andersson i Södertälje har lalal, nämligen frågan om även nystartade rörelser bör få rält att använda brulet räkenskapsår under samma förutsättningar som i proposilionen föreslås gälla för redan existerande förelag. Jag tror attjag på den punkien kan falla mig ganska kort.

Jag kan hell enkell inte förstå varför nystartade företag skall behöva utsättas för en sådan diskriminering som propositionens förslag innebär. Jag erinrar även om alt lagrådet enhälligt ansåg sig böra avstyrka all man i della avseende gör skillnad mellan existerande och nystartade förelag. Beiräffande påståendet att detla skulle vara nödvändigl av skatlemässiga skäl vill jag hänvisa lill lagrådels uttalande all den ordning som föresläs i propositionen för exislerande förelag ulgör en skälig avvägning mellan de samhälleliga kontrollorganens krav på ordning och reda i bokföringsväsendet och del ekonomiska livels intresse av flexibilitet i fråga om räkenskapsårets omfattning. Jag erinrar om all förslaget i fråga om existerande förelag innebär all brutet räkenskapsår icke skall få börja på andra dagar än den 1 maj, den 1 juli eller den 1 september saml att omläggning av räkenskapsår icke skall få ske utan tillstånd av länsstyrelsen.

I det sammanhangel måste jag underslryka alt vi i utskottet är helt eniga om all ständiga förskjutningar av bokföringsåret frän den ena tidpunkten till den andra ur alla synpunkter är olämpliga. Det råder ingen delad mening om den saken i lagutskottet, ulan sädana ständigt återkommande förändringar får helt enkelt icke tillåtas. Vi är klarl medvetna om all många av dessa förändringar kan ha till syfle all uppnå i varie fall skatteförmåner.

De föreslagna reglerna innebär ändå genomgripande förändringar i förhållande lill gällande rält och får väl anses motsvara högt ställda krav frän taxeringssynpunkl. Vi anser därför alt de skulle kunna tillämpas generellt, således även pä nytillkommande rörelser. I det sammanhangel kan jag inte dela den uppfaltning som här framförs av utskottets vice ordförande och som även har framförts i utskottet.

Bl. a. i remissinstanserna har man lydligen olika uppfattningar om vad förslaget kommer alt innebära. På företagarhäll beräknar man bl. a. med utgångspunkt i tillgänglig statistik att det är en belydande tillkomst av nya företag ärligen - 10 % har det påståtts i nägol sammanhang. Renl matematiskt skulle del innebära att efter vissa år kommer en stor del av den svenska föreiagsamheten all representeras av nystartade företag. Del förefaller alltså vara fråga om en överdrift från företagarhäll. Men

å andra sidan är del helt klart att man inle kan ulgå ifrån status quo härvidlag, ulan del blir naturiigtvis ett betydande antal nya företag som av olika orsaker kommer att finna det förenligt med inriktningen av sin rörelse och förhållandena i övrigl att försöka fä tillämpa brulet räkenskapsår.

Jag tror därför alt det enklaste är att ge samma möjlighel för såväl redan existerande företag som nytillkommande att tillämpa brulel räkenskapsår.

Till sist vill jag understryka vad utskoiismajoritelen har framhållil i betänkandet, nämligen all elt genomförande av propositionens förslag kan fä allvariiga konsekvenser även i andra avseenden. Vid den hearing som utskottet anordnade framhölls från sakkunnigt håll att bokföringsbyråer och revisorer kan få en orimligl beiungande arbelsanhopning under våren, om förslaget skulle förverkligas. Jag vill här varna för följden av en sådan utveckling. För den enskilde näringsidkarens del torde det ulan ivivel bli fråga om försämrad och fördyrad service frän bokföringsbyråernas och redovisningskonsulternas sida. Jag vill särskilt understryka all den uppfattningen framfördes med betydande kraft frän del håll som i del sammanhangel otvetydigt representerade sakkunskapen, nämligen företrädare för revisorer och bokföringsbyråer. Dessutom kan del komma en säsongsvis uppskruvad efterfrågan pä kvalificerade revisorer, och det kan leda lill alt många förelag ej kan få den revisor som de anser lämpligast för uppdraget. Särskill för glesbygdsföretag kan de nu berörda konsekvenserna innebära ytterligare ell allvariigt problem.

Herr talman! Med del sålunda anförda ber jag att få yrka bifall lill lagutskottets hemställan pä alla punkter/ belänkandet nr 15.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Hen HAMMARBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svanslröm tog upp vad jag sade i mill inledningsanförande när jag gjorde konstaterandet alt ingen motion förelåg med krav på slopande av bokslutsskyldighel. Jag vill i det sammanhangel erinra om alt vi har haft ell flertal motioner all behandla i utskottet, och flera av de moiionerna har syftat lill alt begränsa kretsen av bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen.

Vi har inte tillstyrkt någon av de moiionerna om en begränsning av kretsen av bokföringsskyldiga. Jag tror att vi är ganska överens om att anledningen till all vi inle hemställt om bifall till något av de framförda förslagen är att vi har haft ytterst svårt - och den svårigheten har också de två ulredningarna haft - att göra en vettig gränsdragning mellan små och slora förelag. Skulle man ha försökl hitta en gräns där, hade man säkert i långa stycken fått myckel svära tolkningsproblem i framliden.

Därför är utskottet enigt när det gäller all inte följa nägol motionsförslag om alt begränsa kretsen av bokföringsskyldiga. Jag leker med tanken alt utskoiismajoritelen hell enkelt, när den föreslagit befrielse frän bokslutsskyldighel, har velat ge motionärerna någonting pä hand - och jag stöds delvis av vad herr Svanström sagt om att man inte tyckte att del

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

räckte med den förenkling som pärmmetodens införande innebar; man ansåg ändå all man skulle ge de flitiga motionärerna någonting. Därför hittade man på konstruktionen att befria de allra minsta företagen från skyldighelen all upprätta bokslut. Jag lycker att det verkar som om man hade varil i den situalionen all man måste ge motionärerna någonling pä hand och därför tillgrep den i mitt tycke orimliga åtgärden att föreslå denna befrielse från bokslutsskyldighet.

Herr Svanström har sagl att bokslulsskyldighelen kommer all bli en belastning på revisionsbyråerna och andra som sköter bokföringen. Det kanske den kommer all bli, men den föreslagna befrielsen frän bokslutsskyldighet kommer all innebära ytterst liten lättnad för dem. För all kunna upprätta deklaralion och fylla i bilaga R 1 på rätt sätl måste man ändå göra en sammanställning av bokföringen.

Hen SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hammarberg säger att ingen av motionerna innehöll krav enbart på förenklat bokslut. Del är sanl, men flera av dem innehöll andra förslag till förenklingar i bokföringen, saml krav på hel frikrels, innefattande Jämväl befrielse från all upprätta årsbokslul. Tanken var alt samma lag icke rimligen kan gälla för de jättestora koncernerna och för de små egenförelagarna, av lypen utövande konstnärer, som också nämnts i många molioner.

Det ligger otvivelaktigt myckel i det som jag i mitt huvudanförande sade, nämligen att del varil svårl att på ell rimligl säll anpassa samma bokföringsregler till så varierande företagsstorlekar. Därför har vi med anledning av de olika moiionerna funnil all det, precis som herr Hammarberg har sagt, bör ges en möjlighel till förenklad bokföring, nämligen genom all den avgränsade krets som det gäller icke skall behöva upprätta årsbokslul enligt bokföringslagen. Vi kan diskutera om denna möjlighet kommer alt medföra en väsenllig lällnad eller ej, men jag är övertygad om att många företagare i denna krets kommer att uppfatta den på det sället.

Hen HAMMARBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är alldeles rikiigi som herr Svanström säger, att del är en omfallande och komplicerad lagstiftning som vi nu här är beredda att falla beslul om. Men. jag vill också erinra om att denna skall ses som en ramlagstiftning, inom vilken både slora och små förelag skall kunna rymmas. Den är skriven på det sättet att man inte av småföretagen kräver samma redovisningsskyldighet och samma bokföring som av ett jättesiort förelag eller av en koncern. Jag pekade inledningsvis på detla liksom också på del undanlag som i lagstiftningen ges för förelag med mindre än lio anställda, innebärande vissa lättnader i dessa avseenden.

Lål mig sedan också, som jag tidigare påpekat, säga all anledningen lill att vi inte tillstyrkt moiionerna är svårighelen alt dra en gräns. Jag vill erinra om den myckel intensiva diskussion vi förde när det gällde

att formulera avgränsningen av den grupp av företag som skulle få till-lämpa pärmmeloden. Herr Svanslröm använde i dag uttrycket "elt begränsat anlal". I det lagförslag som lagutskottet framlagt står del "ett mindre anlal". Det är ett exempel på hur oerhört svårt det är att göra den gränsdragning som det här gäller.

Hen SVANSTRÖM (c) kon genmäle:

Herr lalman! Jag vill upprepa alt en del av våra motioner innehöll förslag om frikretsar, inom vilka man skulle slippa tillämpa bokföringslagen. I denna befrielse skulle självfallet också ingå att man icke behövde upprätta något årsbokslul. Jag vill understryka all den kompromiss som vi kommil fram till i någon mån måste uppfattas som ett medgivande av den i sak rikliga uppfallningen att det är svårt alt anpassa samma bokföringslag lill att gälla både för jättestora företag och för de verkligt små.

Jag kan ha respekt för herr Hammarbergs synpunkl all del är svårl att göra definitioner vad gäller gränsdragningar i detta sammanhang. En av motionerna innehöll ett förslag innebärande att bokföringslagen icke skulle lillämpas på förelag vilkas årsomsättning undersuger 20 gånger basbeloppel och som har högsl två helärsanställda. Vi instämmer helt i att många svårigheter kan föreligga, men vi är också på det klara med att den föreslagna bokföringsnämnden, om den får vettiga arbetsförhållanden och resurser, rimligen måste kunna utfärda tillämpningsföreskrifter när del gäller att komma lill rätta med gränsdragningsproblemen.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! Efter den replikväxling som har förekommit mellan herrarna Svanslröm och Hammarberg kan man kanske inle krama så förfärligt mycket mer ur frågan om småförelagarnas bokslutsskyldighet. Läl mig bara för ordningens skull erinra om all enligt gällande räll bokföringsskyldighet har lagts pä olika företag och olika rörelsegrenar genom all de bokföringsskyldiga räknats upp i lagen och att de små företagen därvid undanlagils från bokföringsskyldighet genom en särskild bestämmelse. Del är ju rätt naturligt när det kommer en ny lagstiftning, där bokföringsskyldigheten plötsligt skall utvidgas till att i princip omfatta alla rörelser, att de som lidigare varil undantagna från bokföringsskyldighet känner en viss tveksamhet. Della har tagit sig uttryck i molioner, där man har velat alt riksdagen skulle bestämma att vissa undantag fortfarande skulle få finnas.

Jag tycker det var ett myckel värdefulll påpekande som herr Hammarberg gjorde när han slog fasl att vi i utskottet enhälligt kommil fram lill ståndpunkten att vi inte kan dra gränser rikiigi på det hittillsvarande sättet, utan att vi alla är överens om att bokföringsskyldighet - och där vill jag säga: i större eller mindre utsträckning - skall åvila alla som utövar en rörelse. Att vi är eniga på den punkten tycker jag är viktigare än den lilla skillnaden i uppfallning om huruvida rörelseidkaren skall

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

behöva upprätta bokslut eller icke. För mig är diskussionen och problemaliken om bokslut, framför allt efter det som nu har sagls, egentligen en fråga av enbart fiskalt intresse. Jag har personligen inte uppfattningen - och ingen lär heller kunna övertyga mig om del - att skattekontrollen skulle pä något sätt bli effekiivare om man tvingade den lille förelagaren att upprätta bokslut. Det finns uppgifter i rörelsebilagan, och med den uppläggning vi har av ärendet är han ändå skyldig att i bokföringen ha ett underiag som man kan gå in i och kontrollera för den händelse man vill göra detta.

Herr Hammarberg antydde all bokslutet har sä många andra fördelar för den lille företagaren att han i sitt eget intresse borde upprätta ell sådant. Det ger mig anledning säga att vi ju inle hindrar någon som vill upprätta bokslut. Vi har däremot befriat vederbörande från skyldigheten, men tycker han att det är bra att upprätta bokslut är det klart alt han skall göra det - del är ju hans intresse i det här sammanhanget som får bli avgörande; skattemyndigheterna får det varken bättre eller sämre med den ståndpunkt som majoriteten av utskottet har intagit.

Den lösning som utskottet har valt i det här ärendet har, såsom herr Svanström sade, medfört att specialmotionerna om undanlag för konstnärer och vissa andra - jag är ansvarig för en av motionerna - har kunnat lämnas ät sidan. Skulle reservanlernas förslag vinna riksdagens bifall är jag övertygad om att det kommer, skall vi säga som ett brev på posten, yrkanden som innebär undantagsregler för vissa speciella grupper.

Herr talman! Medan jag ändå är inne på speciella grupper får jag kanske beröra en annan udda grupp i periferin som berörs av bokföringslagen, nämligen de renskölande samerna. Jag tillåter mig all myckel kortfattat utgå från all bokföringslagen inle skall behöva bli tillämplig pä rensköl-seln förrän man har klarlagt hur beskattningsreglerna för renägarna skall ulformas.

Även i ett annat hänseende föreligger motsättning inom utskottet. Det rör sig om en avvägning mellan ä ena sidan förelagarens och samhällets intresse av att en rörelse i alla sina delar - alltså även rent för-vallningsmässigt -bedrivs effektivt och å andra sidan samhällets intresse av att skatt betalas i vederbörlig ordning.

Ingen har gjort gällande att skattekontroll är omöjlig vid brutet räkenskapsår, men man har framhållit att den är svårare dä, och det betvivlar jag inte. Man har särskilt pekat pä de många fåmansbolagen och åberopat en statistik som i första laget verkat bestickande. Mer än hälften av dessa bolag har brutet räkenskapsår, har man konstaterat, och många av dem har t. o. m. gjort upprepade omläggningar av räkenskapsåret i syfte att vilseleda borgenärer eller skattemyndigheter.

Låt mig hell kort, herr talman, även om det är onödigt, säga att oegentligheler naturligtvis skall beivras på adekvat säll. Och jag tror att del var herr Hammarberg som underströk alt någon tveksamhet inom utskottet inle pä något säll råder i den frågan.

I övrigt skall jag notera två saker.

Den åberopade statistiken avser räkenskapsåret 1970, vilket alltså ligger före den tidpunkt dä man har gripit sig an problematiken med de många femlusenkronorsbolagen. Den verklighet som kommer all föreligga sedan bokföringslagen har trätt i kraft är alt dessa bolag är under avveckling och mycket snart kommer att vara borta.

Några slutsatser för framtiden av lägel 1970-1971 kan alltså inle dras. Det är den ena punkten.

Den andra punkten är att lagutskottet ju föreslår att den myckel vildvuxna floran av räkenskapsår skall luktas högsl väsentligt, liksom all möjligheterna till omläggningar av räkenskapsåret strängt skall limiteras och kontrolleras. Med detta har utskottet gett näringslivet den frihet som utskottet tror är ändamålsenlig samtidigt som begränsningar föreslagits som vi hoppas skall tillgodose skattekontrollen.

Med detta yrkar jag bifall lill ulskollels hemställan.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Hen HAMMARBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lidgard sade som en replik till mig att om del är ell inlresse för en småföretagare att upprätta bokslut så gör han del. Det är i och för sig elt alldeles riktigt påpekande, men jag vill erinra om att jag i milt inledningsanförande pekade på det intresse som finns hos kreditgivare och anställda av all kunna ta del av och fä bälire grepp om hur den ekonomiska ställningen är i ell företag.

Herr Lidgard säger sedan att frågan om bokslut har ett mera fiskalt intresse. Jag skall villigt hälla med om all jag ser detta som ett fiskalt inlresse ur den synvinkeln all del finns bättre möjligheler för skattekontroll om del upprättas bokslut. Dä kan man också följa vad som skett lidigare under åren.

Jag tycker att utskottsmajorilelen nog lar litet för läll på betydelsen av bokföringslagens möjligheter all öka skattekontrollen. Den nya lagstiftningen innebär på den punkien vissa förbättringar, men tyvärr måste man också konstalera att den inte täcker allt.

Del finns lyvärr s. k. förelagare som jobbar svart, om jag fär ullrycka det sä. Man gör upp mellan beställaren och den s. k. företagaren om en viss summa, men bakom detta ligger den tysta överenskommelsen dem emellan om att det inte skall betalas moms och inte de och de avgifterna. Detta är livsfarligt för de seriöst arbetande förelagen.

Jag har ingen patentlösning på hur man, eventuellt genom en skärpning av bokföringslagen, skulle kunna komma åt dessa problem. Jag tror all man måste gå andra vägar för att komma åt detta ofog. Jag vill också säga att småföretagarnas egna organisationer borde ha allt intresse av alt försöka motverka sådan verksamhet. Del kan inle vara bra för småföretagarna själva att vid sidan om sina seriösa förelag ha en sådan här mindre seriöst verkande företagsamhet. De flesia småföretagare är ju ändock seriösa. Vi har all anledning, som herr Svanström har påpekat, att slå vakt om dem och se lill att de kan fortsätta med sin verksamhel i del svenska samhället.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Herr LIDGARD (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förstår uppriktigt sagl inte varför herr Hammarberg i en replik lill mig lar upp frågan om dem som jobbar svart på något sätt eller inte för sina böcker ordentligt. Dem har jag inle lalat om och långt mindre försvarat. Jag vill bara konsiatera all på den punkten är herr Hammarberg och jag helt överens. Del är verkligen önskvärt att alla som bedriver vad som kan kallas rörelse också skall ha den bokföring som följer med den rörelsen - och som ulskoltet har angivii i majoritelsförslaget.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Jag tar till orda i den här debatten i egenskap av motionär. Jag har väckt ett par motioner, och i den första motionen yrkar jag tillsammans med min medmotionär all riksdagen

"1. beslutar att mindre företag, som drivs ulan annal biträde än familjemedlemmar samt ytleriigare högst två anställda, ej skall omfattas av bokföringslagen.

2. beslutar att enklare regler ularbelas för tillämpning inom lagens ram för mindre förelag i fråga om bl. a. bokföringsskyldighet för skulder, fordringar och årsredovisning,

3. uttalar all nämnden för bokföringsfrågor fär en sådan sammansättning och sädana direktiv för sill arbete all de mindre förelagens behov av nämndens hänsynslagande vid tillämpningen av lagen och av rådgivning för uppgifternas fullgörande tillgodoses".

I den andra motionen har jag och mina medmotionärer yrkat att man även för nytillkomna företag skall få tillämpa s. k. brutet räkenskapsår. Jämsides med dessa molioner finns det sju åtta andra molioner som lar upp i princip liknande yrkanden.

Med anledning av den debatt som nyss förekom i anslutning till motionerna, och som gällde att ulskottsmajoriteten hade måst så alt säga ge någonling på hand till motionärerna, vill jag säga all flera av dessa motionärer är förankrade i näringslivet och förelagen. Motionerna bygger också pä de remissvar som har lämnals i anledning av förslaget till ny bokföringslag. Jag tycker all del är fint och bra all utskottet någon gång lar hänsyn till sådana synpunkter som anförs av folk ule i näringslivet och dess organisalioner. Del är ju så man bör arbeta i parlamentet, och det är ingeniing som bör användas som ett argument mot all man lagil ställning på visst säll.

Självfallet är vi som har motionerat positiva till att föreliggande förslag om en noggrannare reglering av bokföringsskyldigheten genomförs. Det är givelvis ett inlresse även för företagen själva alt de har en ordnad bokföring. Det underlättar laxeringsarbeiei och medverkar lill en rättvis beskattning. Så långt är vi eniga om alt det bör bli en förändring - och en förbättring - av lagstiftningen.

Men de förändringar av lagstiftningen som nu föreslås är ju ändå ganska genomgripande. F. n. omfattas inte företag med mindre än två anställda.

föruiom familjemedlemmar, av bokföringsskyldigheten. 1972 års företagsräkning visar alt del finns 185 000 förelag med mindre än fem anställda, därav 100 000 som i princip arbelar utan helärsanställda. Uppskattningsvis 125 000 nya företag kommer att beröras av bokföringslagen.

Med erfarenhel från tidigare lagstiftning och dess introduktion - inte minsl vid övergång till bokföringsskyldighet för jordbruket - tycks kanske del här problemet, när man sitter vid skrivbordet och författar laglexl, enklare än det är. Verkligheten är många gånger betydligt besväriigare än man föreställer sig när del gäller sådana här frågor. Vi måste hela tiden komma ihåg all detta rör människor som arbetar i produktionen. De kanske har börjat sitt förelagande genom all de fått en idé, de är inte administratörer. Även om man tycker att reglerna är enkla och lätta att förslå för oss, som vant oss vid att läsa och ta del av handlingar av alla de slag, så kan detla för den praktiskt arbelande förelagaren vara oerhört svårt. Man behöver bara gå till verkligheten för all se alt det är sä. Därför menar vi att man måste gå försiktigt fram. Del kan inte vara meningen all man skall stifta en lag som i prakliken inle fungerar, och det är uppenbart risken när man går för hårt fram. Då vinner man ju ingen förbättring. Del måste vara bälire att möta de berörda posilivt, ungefär som utskottets majoriiet gjort i vissa stycken, och därmed få förståelse för en ny lagsliflning. Då tror jag man Vinner bästa resultatet.

Vi har alltså ställt krav på alt bl. a. fä fram enklare regler för mindre företag, dvs. sädana som har förslagsvis 25 anställda. I viss män har eti enhälligl utskott tillgodosett motionärernas önskemål. Del gäller bokföring av uppkomna skulder och fordringar där man medger tillämpning av den s. k. pärmmetoden, dvs. man fär sätta in en inkommen faktura i en pärm inlill dess fakturan betalats; då bokförs den i vanlig ordning och därmed har man uppfyllt lagens krav. Detta skulle gälla mindre förelag. Det är ell steg på vägen och jag lycker det är bra att utskottet varit tillmötesgående på den punkien.

Det finns även en del andra önskemål som utskottet har tillgodosett, bl. a. att den nämnd som skall tillsättas får en sådan sammansättning - del framgår också av budgetpropositionen - att de mindre förelagens rimliga krav tillgodoses och att den fär sädana befogenheter framför alll i introduklionsskedei att man undviker en alltför hård bedömning och i siällel genom råd och anvisningar försöker lägga lill rätla de problem som uppstår. Vi har även haft denna fråga uppe i skatteutskottet och där yttrade sig en minoritet i den här riktningen. Den minoriteten har genom utskottets förslag delvis blivit tillgodosedd.

Däremol har man inle tillmötesgått motionärerna när del gäller alla övriga förslag. Här har utskottels majoriiet för att lillmölesgå motionärernas krav på en förenklad redovisningsmetod för de mindre företagen föreslagit all dessa förelag skulle kunna befrias från att redovisa ell formellt årsbokslut. Jag ser detla som ell tillmötesgående av de krav som ställs från de mindre företagen och jag tror all det kommer all las emot positivi av dem som är berörda. Vi skall komma ihåg att redan med

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

BokjÖringslag, m. m.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

del förslag som utskottet nu lägger fram är del många som kommer au få en skärpning gentemot tidigare även beträffande årsboksslutet. Jag tycker att detla ändå kan vara en övergångsform, lät sedan utvecklingen visa om ytterligare skärpta regler i del här avseendel fordras.

En annan punkt där man inte är enig är frågan om brulel räkenskapsår. Jag lycker att del är ganska orimligt all tänka sig att man skall kräva av nytillkomna företag att göra bokslut endasl vid årsskiftet. Vi vel alt bokföringsarbetet ökal kraftigt under senare är. Det finns ingeniing som lyder på alt det kommer att minska i framliden. Även om man sätter myckel på dala sä kommer arbetet att bli mera omfattande, det kommer fler och fler redovisningsfrågor in i sammanhangel. Jag tycker också att det strider mot sunt förnuft om man skulle kräva all hela den serviceapparat sorn slår lill förfogande för bokslutsarbetet skulle jobba pä dellid. Del stämmer ju inte med verkligheten. Det måste vara rikligt all här försöka fä en form där man sysselsätter människor året runt. Detta måste också leda till att man får ett bättre taxeringsunderiag. Det måste ligga i samhällets inlresse att ha detla konlinueriigt.

Del framgår av reservalionen 2 i delta betänkande all över hälften av alla fåmansbolag lidigare har haft brutet räkenskapsår. Har de då haft det för ro skull? Det tror jag inte. Del finns sakliga skäl till alt man haft brutet räkenskapsår. Många gånger föranleder säsongvariationerna all det är lämpligare för ett förelag alt ha bokslut en annan tid än jusl vid årsskiftet. Man har lågsäsong, man har kanske ett litet lager. Det är dä lättare alt inventera och lättare all sysselsätta personalen med bokslutsarbetet. Detta är ju verkligt vägande skäl som talar för att medge en sådan uppdelning som nu föreslås i utskoltsbetänkandet.

Ulskollels förslag är ju ändå en kompromiss. Jag är förvånad över att herr Hammarberg och andra talare säger att de prioriterar de fiskala synpunkterna och därmed försvårar arbelel för företagen. Jag tycker ändå alt detla förslag, som innebär att man går ifrån att ha brutet räkenskapsår pä vilken tid man vill som nu gäller och fram lill fyra fasta boksluts-perioder på ell år, är ett avsevärt sleg framåt för att lillgodose taxeringsmyndigheterna. Dessutom är det ett hänsynslagande till alla dem som behöver ha räkenskapsår på andra tider än jusl årsskiftet. Jag tycker att förslaget är godtagbart med hänsyn till omständigheterna.

Till slul vilt jag säga att del vikliga är ju all lillämpningen av bokföringslagen sker pä sådant sätl att man möter dem som har svårigheter med förståelse, att man lar hänsyn lill de speciella svårigheter som de mindre förelagen arbelar under och att man har en lång övergångstid innan man sä att säga sätter in lagens fulla kraft med straffbestämmelser och restriktioner. Jag vill uttala den förhoppningen att bokföringsnämnden skall medverka i den riktningen samt alt man frän båda sidor möter den nya bokföringslagen med vilja att bedöma den positivt. Detla bör leda till det bästa resultatet.

Därmed yrkar jag bifall lill utskottets förslag.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Hammarberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hammarberg begäri volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr 15 mom. 1 röstar ja. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Hammarberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 158

Nej - 157

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Hammarberg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Hammarberg begäri volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr 15 mom. 4 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Hammarberg m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resullatel, varför votering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 158

Nej - 157

Avstår - 1

Mom. 5-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bokföringslag, m. m.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Beskattningen av dödsbo

§ 9 Beskattning av dödsbo

Föredrogs skalteutskoltels betänkande 1975/76:39 med anledning av molion om ändrade gränsbelopp för beskattning av dödsbo som handelsbolag.

I detta betänkande behandlades molionen 1975/76:394 av herr Krönmark (m) och fru Troedsson (m), vari hemställts all riksdagen skulle ania av molionärerna framlagl förslag lill lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370), innebärande alt de i 53 § 3 mom. kommunalskaltelagen angivna gränsbeloppen för beskattning av dödsbos inkomst och förmögenhet skulle uppräknas från 10 000 till 20 000 kr., resp. 100 000 till 200 000 kr.

Utskottet hemslällde alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:394.

Reservalion hade avgivils av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansetl att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:394 skulle anta av reservanterna framlagl förslag till lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370).

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! I korla drag gäller all dödsbo behandlas som handelsbolag fr. o. m. femte taxeringsåret efter del år då dödsfallet inträffade, om den laxerade inkomsten överstiger 10 000 kr. eller den skallepliktiga förmögenheten överstiger 100 000 kr. De här bestämmelserna kom lill i stor enighel 1966 för att undanröja möjligheterna till skatteflykl för delägare i Slörre dödsbon och för att skapa slörre likformighet i beskaltningen. Sedan dess har gränsen för förmögenhetsbeskattningen höjts frän dåvarande 100 000 kr. lill 200 000 kr. Inflalionen och de höjda taxeringsvärdena för fastigheter har gjort all också dödsboförmögenheterna under denna tid stigit i motsvarande grad. Trots detla har gränsbeloppet för dödsbona legat kvar på samma nivå.

Beslulet 1966 syftade också till alt åsladkomma en skiftning av dödsbona inom inle alltför lång lid, och det är naturligtvis önskvärt inte bara från samhällels ulan för det allra mesta också från dödsbodelägarnas sida. Men mänga gånger är del mindre lämpligl, svårt eller rent av omöjligt att skifta dödsbona inom denna respittid på ungefär fyra år. Handelsbolagsbestämmelserna innebär då att varie delägare skall beskattas för den del av dödsboels vinst som belöper på honom och i vederbörande förvärvskälla.

Relativt små belopp kan på det här sättet beskattas hos en läng rad dödsbodelägare - del kan vara barn, barnbarn och t. o. m. barnbarnsbarn - som bor på olika håll i landel och som var och en skall ta upp avkastningen som inkomst av jordbruk, inkomsi av annan fastighet, in-

komst av rörelse, inkomsi av kapital, alltefter arten av den förvärvskälla ur vilken dödsboels inkomst härrör. Dessutom skall delägare i förekommande fall beskallas för handelsbolagets inkomst i den kommun där bolagels fastighet varit belägen eller bolagels rörelse har haft fast driftställe. Del kan bli en förfärlig massa pappersexercis över hela landel och myckel bekymmer och extra arbete också för taxeringsnämnderna.

Vi menar att man inle i onödan skall krångla lill deklarations- och taxeringsförfarandet i dödsbon som är förhållandevis små. Därför yrkar vi i den vid skatteutskottets betänkande fogade reservationen all gränsbeloppet för att dödsbon skall taxeras som handelsbolag skall höjas till 20 000 kr. i inkomst och 200 000 kr. i förmögenhet fr. o. m. 1977 ärs taxering.

Jag ber att få yrka bifall till reservalionen.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Beskattningen av dödsbo

Hen JOHANSSON i Jönköping (s):

Herr lalman! Bestämmelserna om alt dödsbon i vissa fall skall beskattas som handelsbolag har, som fru Troedsson framhöll, lillkommit jusl för att hindra skatteflykl och för alt åstadkomma en slörre skalleräUvisa. Del är viktigt all vi har detta motiv klart för oss när vi diskuierar den här frågan.

De gällande bestämmelserna innebär att ett oskiftat dödsbo fr. o. m. det femte taxeringsåret efter del aktuella dödsfallet skall taxeras som handelsbolag om dödsboets taxerade inkomst överstiger 10 000 kr. eller om den skattepliktiga förmögenheten översliger 100 000 kr. Nu vill reservanterna att denna inkomst- och förmögenhetsgräns skall höjas lill 20 000 resp. 200 000 kr.

Frän vissa utgångspunkter kan man nalurligtvis ha en sådan mening. Den ändringen skulle nämligen innebära att flera och slörre dödsbon skulle kunna behållas oskiftade, bl. a. av skalleskäl. Utskottsmajorilelen har inle kunnal se att del finns något bärande skäl för en sådan förändring av reglerna. Redan de nuvarande bestämmelserna medger att man kan få dispens om del finns speciella skäl. Elt sådant skäl kan vara alt det råder oklarhet om vilka som är dödsbodelägare. Del finns alltså möjligheter att redan inom ramen för nuvarande regler fä denna dispens, om det visar sig vara nödvändigt.

Utskottsmajorilelen har således inte kunnal finna några bärande skäl för alt lillstyrka motionen. Argumenten, utöver vad jag här framhållil, finns redovisade i utskottets beiänkanden både i år och förra året, då del hade väckis en exakt likadan motion. Både molionen, ulskottsbetänkandet och reservationen har i stort sell samma lydelse i år som förra året. Om man vill kan man, som fru Troedsson sade, gå lillbaka lill riksdagsbehandlingen år 1966, dä dessa bestämmelser tillkom.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Beskattningen av dödsbo

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! Det är riktigt, som herr Johansson i Jönköping säger, att del finns möjligheler till dispens, men dessa kan utomordentligt sällan användas.

• Dessulom är del sä att om ett dödsbo en gång har beskattats som handelsbolag, skall del även framgent beskattas som handelsbolag, hur liten inkomsten eller förmögenheten i dödsboet än må vara. Detta leder mänga gånger till onödiga komplikationer både för den skatlskyldige och för taxeringsmyndigheterna.

Jag har inle hört nägon göra gällande att de beloppsgränser som fastställdes 1966 var för höga. Därför borde del nu vara på liden att man justerade upp dessa gränser i takl med den penningvärdeförsämring som inträffat sedan dess.

Hen JOHANSSON i Jönköping (s):

Herr lalman! Även om de reella beloppgränserna har ändrats pä grund av penningvärdeförändringen och liknande och därför nu är mera begränsande än lidigare, anser jag inte all det är någon speciell nackdel. Jag tror tvärtom att det finns goda skäl att behälla gränserna sådana de är, även om de alltså i realilelen är lägre nu än 1966.

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! Vi bör väl se lite praktiskt på den här frågan också, herr Johansson i Jönköping. En av anledningarna till att man år 1966 fastställde dessa beloppsgränser var att man inte i onödan ville konstra till det för de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna. Med den vällovliga sirävan lycker jag att vi skall fortsätta.

Överiäggningen var härmed slulad.

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begäri volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i belänkandet nr 39 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde röst-

räkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 266

Nej - 46

Avslår - 1

§ 10 Avdrag för bilresor till och från arbetet m. m.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Avdragför bdresor till och från arbetet m. m.

Föredrogs skalteutskotlels betänkande 1975/76:40 med anledning av molioner om avdrag för bilresor lill och frän arbetet m. m.

I detla betänkande behandlades motionerna

1975/76:695 av herr Danell m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla att regeringen skulle antingen föreslå riksdagen sådan ändring av kommunalskaltelagen eller ulfärda sådana lill-lämpningsföreskrifter, all resa lill och från barndaghem i samband med arbetsresa fick inräknas i den tidsvinst som avgjorde om räll lill avdrag för bilresa förelåg,

1975/76:711 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370), innebärande att gällande schabloner för avdrag för kostnader för bilresor ändrades sä att större hänsyn logs lill den som hade förhållandevis lång körslräcka till och från arbetsplatsen, 2 000 mil om året eller mer,

1975/76:1038 av fru Fraenkel (fp) och herr Jonsson i Mora (fp) samt

1975/76:1039 av herr af Ugglas m. fl. (m), vari hemställts aU riksdagen skulle anta av motionärerna framlagl förslag lill lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370), innebärande att makar, som var bosatta inom stödområdet och som båda förvärvsarbetade, skulle bli berättigade till högre bilkostnadsavdrag än gällande regler medgav.

Utskottet hemslällde

att riksdagen skulle avslå

1. molionen 1975/76:695,

2. molionen 1975/76:711,

3. motionen 1975/76:1038,

4. motionen 1975/76:1039.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som anseii all utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:695 begärde alt regeringen lade fram förslag lill sådan ändring av kommunalskattelagen (1928:370) att resa lill och frän barndaghem i samband med arbetsresa flck inräknas i den tidsvinst som avgjorde om rätt till avdrag för bilresa förelåg.

6 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89 2. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som anseii

Onsdagen den " inskottet under 2 och 4 bort hemställa

24 mars 1976 " riksdagen med bifall lill moiionerna 1975/76:711 och 1039 skulle

--------------------- anta av reservanierna framlagt förslag till lag om ändring i kommunal-

Avdrag för bilresor skattelagen (1928:370).

//// och från arbetet

m. m. Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Hörberg (fp).

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! I motionen 695 har föreslagits att resa till och från barndaghem får inräknas i den sträcka som avser resa lill och från arbelel. Vi moderater anser att detta är en helt berättigad önskan, då det är fastslaget alt kostnader för intäkternas förvärvande skall vara avdragsgilla. För att kunna utföra sitt arbete måste vederbörande sålunda först resa med barnet lill del daghem eller den dagmamma, som skall la hand om barnet under dagen, och sedan avhämta det när arbetet är slut.

Jag har ytterligt svårt all förslå alt uiskoitsmajorileten inle kan anse att det borde vara helt rimligt att man får inräkna denna körslräcka i den sträcka som erfordras för att man skall kunna nä sin arbetsplats. Utskottet framhåller att denna kostnad skall läckas genom förvärvsav-dragel. Men del är ju till för att täcka de kostnader som åtgår för vården av barnet. Den som råkar bo intill ett barndaghem har inte dessa kostnader.

Vi har därför fullföljt motionsyrkandet i reservationen I.

I motionen 711 återkommer ett gammall krav på att den som har myckel läng väg till sitt arbete rimligen också skall fä göra större avdrag för det antal mil som överstiger 1 000. Enligt riksskatteverkets senasl utfärdade anvisningar fär sådanl avdrag ske endasl med 2:70 kr. per mil. Nog förefaller detta belopp myckel lågt. Det kan inte täcka kostnaderna. Den som kör med egen bil i tjänsten, t. ex. en slatsljänsteman, fär ju debitera 6 kr. per mil. Del måste vara ett intresse all tillgodose även dem som har myckel läng väg till sill arbele, då man därigenom också gör en god gärning för all ur regionalpolilisk synpunkl skapa bälire jämvikt mellan glesbygd och tätbebyggelse.

1 molion nr 1039 har ell helt nytt problem tagils upp. Motionärerna
yrkar all bättre avdrag skall ges dem som bor inom stödområdet i de
fall dä båda makarna pä grund av arbele på olika tider och kanske på
olika plalser måste hålla sig med två bilar. Det system som vi nu har
med en schablon, enligt vilken varje bil beräknas gå inte mindre än
1 300 mil för privatkörning, innebär en alllför stor belastning när båda
bilarna förutsattes gä så läng sträcka för privatbruk. Del är naturligtvis
helt fel. Därför bör man ta hänsyn lill delta förhållande, när del blir
fråga om att tillåta avdrag för dem som bor inom stödområdet, har lång
väg lill sina arbeien och tvingas lill alt ha tvä bilar i familjen för att
båda makarna skall kunna arbeta.
82 Dessa båda motionskrav har vi moderalledamöler i utskottet beaktat

genom all reservera oss i enlighet med vad som framgår av reservationen 2.

Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall till de reservationer som fogats lill utskotlsbetänkandet.

Hen CARLSTEIN (s):

Herr talman! Skatteutskottet har haft att ta ställning till ett antal motioner som behandlar avdragsmöjligheterna vid taxeringen för bilresor till och frän arbetet. Det här är välkända frågor som behandlats vid åtskilliga tillfällen tidigare. Senast i börian av innevarande riksmöle hade utskotlel alt behandla likartade motionsyrkanden. Då kunde utskotlel i ett enhälligt belänkande avstyrka motionerna, bl. a. med hänvisning lill pågående överväganden inom finansdepartementet med anledning av traktamentsbeskattningsutredningens förslag och till att 1972 års skatteutredning har att se över avdragsfrågörna.

Den här gången har vi inte blivit eniga. De moderata ledamöterna har fogat två reservationer till utskollels betänkande. Den första gäller motionen 1975/76:695 av herr Danell m. fl., där motionärerna anser all resor lill och från barndaghem bör beaklas vid bedömningen av den tidsvinst på en och en halv timme som enligt riksskatteverkets anvisningar erfordras för avdrag för bilkostnader vid resor mellan bostad och arbetsplats. Utskottet hänvisar till att avdrag för kosinader för tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag och avvisar motionsyrkandet.

Herr Magnusson i Borås menade att detta inte är relevant, eftersom förvärvsavdraget medges antingen den skatlskyldige har extrakostnader på grund av långa resor lill och frän barndaghem eller ej. Nu är Ju förvärvsavdraget elt schabloniserat avdrag. Förutsättningen för all erhålla detla avdrag är att man under året har haft hemmavarande barn under 16 är, och avdraget får väl ses som ett säll alt ge en generell skattelättnad till dem som är i den situalionen. Avdraget är inte direkt kopplat lill kostnadssidan, och kostnaderna kan ju, som herr Magnusson mycket väl vel, variera högst betydligt, inte bara beroende pä om man har bilresor till och frän barndaghemmet i samband med alt man lar sig lill och frän jobbet. En mängd andra saker spelar in som inte beaktas i del här sammanhangel. All koppla samman kosinaderna för barntillsyn med avdraget för resor lill och från förvärvsarbetet lorde dessulom medverka till att ytleriigare komplicera taxeringsarbetet.

Utskottet har därför inle kunnal biträda motionsyrkandet.

Den andra reservationen lar upp yrkandena i molionen 1975/76:711 av herr Winberg m. fl. och motionen 1975/76:1039 av herr af Ugglas m. fl., där yrkandena går ut på att gällande schabloner för bilresor lill och från arbetet skall ändras så att större hänsyn tas till dem som har längre körsträckor än 2 000 mil om året till och från arbetet. I den sistnämnda motionen yrkas vidare att makar som är bosatta inom stödområdet och som båda förvärvsarbetar skall bli berättigade till högre bilkostnadsavdrag än vad nu gällande regler medger. Yrkandet motiveras

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Avdrag för bilresor till och från arbetet m. m.

Nr 89 bl. a. med all tvä bilar kan vara nödvändiga i sådana fall och att scha-

Onsdagen den blonreglerna inle lar vederbörlig hänsyn lill att de fasta kostnaderna då

24 mars 1976 ''" förhållandevis höga.

--------------- Utskottet hänvisar till att vi i börian av innevarande riksmöte be-

Avdrag för bilresor handlade likartade motionsyrkanden och dä enhälligl avstyrkte dessa med
till och från arbetet hänvisning till pågående överväganden inom finansdepartementet och
m. m. alt även 1972 års skatteutredning har dessa avdragsfrägor under utred-

ning.

Utskottet intar samma ställning som tidigare och yrkar alltså avslag på motionerna.

Ulskotiet har haft att behandla ytleriigare en motion, 1975/76:1038 av fru Fraenkel och herr Jonsson i Mora. Denna molion har inle föranlett nägon reservation, och den faller väl litet vid sidan om avdragsrätten för resor till och frän arbetsplatsen. Motionärerna vill ha avdragsmöjligheter även för frånskilda när det gäller resor som vederbörande företar för all besöka sina barn. I motionen tar man också upp frågan om möjligheter all medge avdrag för resor lill hemorten oavsett civilstånd. Utskottet har inte kunnat biträda motionsyrkandena, bl. a. med hänvisning lill all del här inte är fråga om resor som har elt direkl samband med den skaitskyldiges förvärvsarbete. Snarare är de här resorna motiverade av sociala skäl och får därför enligt utskottets mening aktualiseras och lösas i annat sammanhang än skattevägen.

Herr talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall lill vad utskottet har hemställt.

Hen AF UGGLAS (m):

Herr talman! I motionen 1975/76:1039 har jag, herr Westberg i Ljusdal och herr Andersson i Edsbro tagit upp en skattefråga - rätt för förvärvsarbetande make lill avdrag vid inkomstbeskattningen för resa med egen bil - en fråga som i själva verket är en viktig regionalpolilisk och sys-selsäitningspoliiisk principfråga.

Utskottets majoritet har inle riktigt förstält detla och behandlar motionen mycket knapphändigt. Ulskotiet säger att enighet lidigare räll om att schablonerna för bilkostnadsavdrag skall ta vederbörlig hänsyn till långa körsträckor och att utskottet nu liksom tidigare finner att det f n. saknas skäl all föregripa kommande ställningstaganden. Utskotlsmajoriteten menar nog därmed att den inte riktigt har förslätt motionen. Frågan har nämligen inte varit uppe förut.

Vad molionen 1039 handlar om är att riksdagen - med hänsyn till regionalpolitiska strävanden, önskan alt bevara en levande landsbygd och önskan all öka kvinnornas valfrihet - borde medge avdrag för kostnaderna för.en andra bil i familjer, där såväl man som husiru förvärvsarbetar. De möjligheter som finns i dag är, med hänsyn till de fasta kostnadernas dominerande andel av bilkostnaderna, otillfredsställande.

Det finns en politisk skiljelinje, som är ganska tydlig, i synen på de regionalpoliliska strävandena. Vi har å ena sidan dem som anser att vi

skall förändra våra glesbygder så all vi, för att låna en formulering från sysselsättningsutredningen, uppnår "en kollektivlrafikanpassad bebyggelsestruktur". Del är i all sin ruskighel en svåröverträffbar formulering. Därmed menas att mångsidiga arbetsmarknader endasl kan skapas på vissa plalser i värt land, att människorna därför skall flytta till så kort avstånd från Sveg eller Lycksele att båda makarna kan transporteras med tunnelbana till och från arbetet. Det är kanske oftast buss man syftar på, men tankegången är densamma.

På den andra sidan om den här politiska skiljelinjen i regionalpolitiken menar vi att bevarandet av en spridd bebyggelsestruktur är ett stort värde i sig självt. Det handlar nu inte bara om att ge människorna det som de önskar, att med bättre möjligheter till arbete för båda makar kunna bo kvar där de hittills har boll. Det handlar också om att bevara en levande landsbygd. Vi som står bakom den här molionen menar att i dag är den egna bilen det viktigaste transportmedlet till och från arbetet i glesbygderna: Vi menar att bilar och vägar utvecklas så all alll längre resor till och frän arbetsplatserna i dessa delar av vårt land blir möjliga. Och vi menar att en andra bil i familjen starkt skulle öka möjligheterna för kvinnorna all della på arbetsmarknaden och ändå låta familjen bo kvar där den bor. Att underiätta det, menar vi, är en viktig sysselsätlningspolilisk, regionalpolilisk och läl oss också gärna säga jämlikhets-politisk reform.

Jag ber alltså också, herr talman, att fä yrka bifall lill reservationen 2.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Avdrag för bilresor till och .från arbetet m. m.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskollets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skatteulskotteis hemställan i betänkandet nr 40 mom. 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 44

Avslår - 7

Nr 89 Mom. 2 och 4

Onsdaeen den Propositioner gavs på bifall lill dels utskollels hemställan, dels re-

24 mars 1976 servationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och för-

--------------- klarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Se-

Beskattningen av dan herr Magnusson i Borås begäri votering upplästes och godkändes

vissa samfälligheter följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skaileutskoilels hemställan i betänkandet nr 40 mom. 2 och 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 254

Nej - 48

Avstår - 8

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Beskattningen av vissa samfälligheter

Föredrogs skatteutskottets belänkande 1975/76:41 med anledning av molioner ang. beskaltningen av vissa samfälligheter, m. m.

I detla betänkande behandlades moiionerna

1975/76:963 av herrar Elmstedi (c) och Petersson i Ronneby (c) samt 1975/76:982 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill sådan ändring av reglerna för beskattning av samfällighei all dubbelbeskattning undveks.

Utskottet hemslällde

att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1975/76:963,

2. motionen 1975/76:982.

Reservation hade avgivits av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansetl att ulskotiet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:982 hos regeringen skulle
anhålla om förslag lill sådan ändring av reglerna för beskattning av sam-
86 fällighet att dubbelbeskattning undveks.

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! I maj förra året debatterades frågan om samfällighelernas beskattning här i kammaren. De nya regler som då beslöts och som gäller fr. o. m. i är innebär alt marksamfällighet som är Juridisk person och särskild taxeringsenhet alltjämt skall beskattas för avkastningen. Men i motsats lill i del gamla syslemel skall utdelningen få dras av och delägarna i sin lur beskattas för denna. Avsikten var att skalleförmågan bättre skulle beaktas och att enkelbeskatlningen av avkastningen skulle bibehållas. Samtidigt höjdes den statliga skattesatsen för marksamfällighe-terna frän 15 till 32 %. Skatten blir alltså omkring 50 % för inkomst som hålls kvar i samfälligheten.

Från vårt håll yrkade vi avslag på propositionen i dessa delar. Vi menade all de gamla skattebeslämmelserna fungerade bra och all förslaget innebar såväl administrativa som praktiska komplikationer samt inte minsl avsevärda risker för dubbelbeskattning. Vi menade slutligen all de föreslagna bestämmelserna skulle innebära minskad stimulans att bilda ge-mensamhelsskogar Irols att det ansågs önskvärt av skogspolitiska skäl.

I en motion i år har herr Johansson i Skärstad m. fl. hemställt all riksdagen hos regeringen anhåller om förslag lill sådan ändring av reglerna för beskattning av samfällighei att dubbelbeskattning undviks. Som exempel på otillfredsställande effekter av de nya reglerna nämns bl. a. att vinstmedel som har beskattats i samfälligheten före ikraftträdandet men som delas ul försl senare kommer att beskattas ännu en gång, nämligen då hos delägarna. Den här dubbelbeskattningen kan inle elimineras genom föriustavdrag hos samfälligheten. Väljer man den vägen, flyttas problemet bara över till vinslen för det år då föriustavdraget utnyltjas. Samma effekl uppkommer i fråga om vinster som efter ikraftträdandet behälls i samfälligheten och alltså beskauas där men som senare delas ut.

Pä vårt häll delar vi i och för sig motionärernas mening, att den bästa metoden att komma till rätta med problemet skulle vara alt gå tillbaka lill det gamla systemet med beskattning enbart i samfälligheten och skattefrihet hos delägarna för mottagen utdelning. Eftersom de här nya reglerna antogs så sent som förra årel har vi emellertid inte nu velat förorda alt de rivs upp, men vi menar samtidigt att det är ett oeftergivligt rättvisekrav att riskerna för dubbelbeskattning undanröjs sä långt som det över huvud tagel är möjligl. Dubbelbeskallningseffekierna blir verkligen inle mindre slötande, om man t. ex. betänker all genomsnittsinkomsterna hos delägarna i de marksamfälligheler som gemensamhetsskogarna utgör är mycket låga. 1 förra årets proposilion angavs att 50-60 % av dem år 1972 hade en inkomsi som låg under 20 000 kr. Proposilionen förra året motiverades också med fördelningspolitiska motiv, men det kan ju minsl av allt sägas vara ell samhällsintresse att dubbelbeskalla inkomster för denna läginkomstgrupp, i synnerhel som skattesatsen i samfälligheten ofta ligger högre än vad de själva skulle ha betalat i skatt. Det blir alltså i en lång rad fall mer än en dubbelbeskattning.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Beskattningen av vissa samfälligheter

Nr 89 I många marksamfälligheter växlar inkomsterna kraftigl är frän år. Det-

Onsdaeen den ' gäller inte minst de mindre skogssamfällighelerna. Det kan nämnas

24 mars 1976 '' genomsnittsarealen i södra Sverige för gemensamhetsskogar ligger

_____________ så lågt som på 200 hektar. De år då verksamheten främst inriktas på

Beskattningen av skogsvårdande åtgärder kan därför lätt uppstå underskott, som med de vissa samfälligheter nya reglerna för det mesta helt enkelt inte kan kompenseras genom förlustavdrag längre fram. Detla beror inle minsl på att marksamfällighe-terna i allmänhet saknar avskrivningsbara tillgångar.

Del finns också all anledning påpeka att riskerna för dubbelbeskattning inle ens kan undvikas genom all man delar ut hela vinsten samma år som den uppkommer, eftersom trots överskottet i samfälligheten ga-ranlibeskattningen ändå blir effektiv i dessa fall, vilket alltså innebär en direkt dubbelbeskattning. Det betyder att ett belopp som motsvarar ungefär 0,75 % av taxeringsvärdet alltid måste behällas i samfälligheten för att man skall kunna betala garantiskatlen. Jag skall med ett exempel visa hur den här dubbelbeskattningen kan slå: Vi kan ta en liten ge-mensamhelsskog, där man under en fyraårsperiod räknar med en genomsnittlig vinst på 5 96, detta trots att man vet ati det ett år blir ett underskott på ungefär 3 % på grund av skogsvårdande åtgärder. Ändå räknar man alltså med en genomsnittsvinst på 5 %. Delar man under den här lidsperioden hela liden ul maximalt, så all man i samfälligheten bara behäller vad som behövs för att täcka garantiskatlen och de skogsvärdande åtgärderna under underskottsårel, blir utdelningen ändå inte högre än genomsnittligt 3,5 %, vilket alltså skall jämföras med den verkliga vinsten, som var 5 % för den här fyraärsperioden. Sä pass allvarligt kan alltså dubbelbeskattningseffekterna slå i en läng rad fall.

Utskottet säger nu, liksom förra året, alt man inle vill förneka att vissa inle avsedda dubbelbeskaltningseffekier kan uppkomma. Förra årel menade ulskotiet all erfarenhet av de nya bestämmelserna försl borde avvaktas. I är upprepar man vad som därutöver sades, nämligen all det kan förutsättas all regeringen - om olägenheter uppkommer vid den praktiska lillämpningen - lägger fram de förslag som förhållandena föranleder.

Vi kan inle dela den här skynda-långsamt-inslällningen, eftersom vi vet - och utskottet vel och alla berörda vel, eller borde veta - all dub-belbeskatiningseffekier uppkommer och att de kanske främsi kommer all drabba de mindre marksamfällighelerna, där delägarna dessulom ofta har lägre inkomsier än genomsniitligi.

Vi vel också alt den typ av samfälligheter som besparingsskogarna utgör kanske till huvudsaklig del har att räkna med dubbelbeskattning. Allt detta gör, herr lalman, att vi finner det nödvändigt med en skyndsam ändring av reglerna rörande marksamfälligheler så alt dubbelbeskattningen undviks.

Jag ber därför att få yrka bifall lill den till skalleulskottets betänkande
fogade reservationen, som innebär att riksdagen begär elt sådant förslag
88 från regeringen.

Hen BOSTRÖM (s):

Herr talman! Del belänkande som vi här har all behandla berör, som här redan tidigare har påpekats, de nya regler för beskattning av samfälligheter som vi diskuierade och beslulade om här i kammaren i fjol våras. De nya beskattningsreglerna verkar fr. o. m. inkomståret 1976 och har nu således varil tillämpbara i drygt två månader.

Anledningen till all utskottet sä snart återkommer lill frågan är tvenne motioner, nr 963 och 982, väckta under den allmänna motionstiden i januari i år.

Beträffande behandlingen av motion nr 963 vill jag endast hänvisa till utskottets skrivning i betänkandet som innebär ett klarläggande av beskattningsreglerna för de föreningar som molionärerna åsyftar.

I motionen nr 982 - som herr Magnusson i Borås och fru Troedsson grundar silt lill betänkandet fogade reservationsyrkande på och som fru Troedsson här lalat för - har inle framförts några nya omständigheter som gett utskottsmajorilelen anledning lill annat ställningslagande än förra årel.

Jag avslår från all upprepa de synpunkter som dä framfördes i utskoltsbetänkandet och som återkom i debatten vid frågans behandling i kammaren. Den deballen ligger så pass nära i tiden att jag har svårl all föreställa mig att jag här i dag med samma argument som då skall kunna förmå dem som fortfarande har en mot ulskottsmajoriteten avvikande uppfattning i vissa delar att ändra sin inslällning.

Lål mig bara erinra om all en bred riksdagsmajoritei i fjol slällde sig bakom ulskottsmajorilelens uppfattning alt de nya reglerna för vissa samfälligheter genomfördes i syfte all åstadkomma en i möjligaste mån likformig behandling vid beskaltningen av samfälligheter av olika slag och alt på ett bättre säll än lidigare lillgodose skaiieförmågeprincipen och fördelningspolitiska synpunkler pä beskaltningen.

Men nu, liksom i fjol, påpekas också i utskoiisskrivningen att därest vissa ej avsedda effekler uppkommer i det nya beskaiiningssystemet förutsätter utskottet all regeringen - om olägenheter uppkommer vid den prakliska tillämpningen - lägger fram de förslag som förhållandena föranleder. Vi vill således avvakta att dessa regler prövas i praktiskt bruk.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill skatteutskottets beiänkande nr 41.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Beskattningen av vissa samfälligheter

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Varför skall vi hålla pä och avvakla, herr Boslröm? Förra årel var del ju så väldigl bråttom med alt de nya bestämmelserna skulle träda i kraft. Del är väl precis lika bråttom, tycker åtminstone vi, all rätta till de dubbelbeskaltningseffekier som - det vel vi alla - inle går alt undvika. Att det inte minsl är personer i förhållandevis små omständigheter som kommer att drabbas gör väl inte den här saken mindre angelägen. Statsmakterna har ju stimulerat många små skogsägare au bilda gemensamheisskogar. Bara del innebär, lycker jag, au sialsmakierna

Nr 89 också har elt moraliskt ansvar för att den här gruppen inte blir föremål

Onsdaeen den °'' dubbelbeskattning - att den blir korrekt behandlad också i skalie-

24 mars 1976 sammanhang.

--------------- Dessulom finns det, som jag sade lidigare, ett påtagligt inlresse från

Beskattningen av statsmakternas sida alt stimulera lill bildande av gemensamhetsskogar. vissa samfälligheter Det är klart att om de som funderat pä att gä med i gemensamhelsskog vet att de dä löper risk all få betydligt sämre avkasining än eljesl sä kommer det inte att stimulera till bildande av sådana samfälligheter. Sedan sade herr Boström .Dckså att de nya reglerna på ell bättre säll skulle tillgodose både skaiieförmågeprincipen och fördelningspolitiska synpunkler på beskaltningen. Men om det visar sig all det slår slint just i dessa avseenden pä grund av den dubbelbeskattning som kommer alt inträffa i en läng rad fall, så lycker jag att bara det borde vara motiv nog för en direkl beställning frän utskottets sida till regeringen all rätta lill dessa icke avsedda dubbelbeskaltningseffekier. Jag tycker ändå inte att vare sig skalteutskoltet eller regeringen skall behöva sitta och vänta på nägon Pomperipossa för alt della skall rättas lill.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Troedsson begäri volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskollels hemställan i belänkandet nr 41 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Troedsson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej - 56

Avslår - 5

§ 12 Den allmänna arbetsgivaravgiften

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1975/76:42 med anledning av molioner om den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

I detta belänkande behandlades moiionerna

1975/76:171 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade alt hos regeringen begära förslag om

1. befrielse för kommuner och landsting från skyldighet att eriägga allmän arbetsgivaravgift,

2. extra bolagsskatt i syfte all finansiera ökade statliga insaiser lill kommuner och landsting,

1975/76:199 av herr Ahlmark m. fl. (fp), såvitt nu var i fråga (punkten B),

1975/76:529 av herrar Fridolfsson (m) och Nilsson i Agnas (m),

1975/76:532 av hen Karlehagen m. fl. (c),

1975/76:696 av hen Ekinge m.fl. (fp, c, m),

1975/76:702 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Åberg (fp),

1975/76:709 av hen Svanström (c),

1975/76:710 av herr Wachtmeister i Staffanstorp (m) och fru Troedsson (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att vid beräkning av allmän arbetsgivaravgift för person som drev rörelse i form av enskild firma eller jordbruk inkomster och underskott i dessa avräknades mot varandra så all dubbelbeskattning förhindrades.

1975/76:986 av herr Johansson i Vrångebäck m. fi. (m),

1975/76:995 av fru Lindquisl (m),

1975/76:1017 av hen Nordstrandh m.fi. (m),

1975/76:1990 av herr Bohman m. fl. (m), vari under punkien 3 hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag, innebärande au egenföretagare skulle ges rätt att vid deklarationen dra av ett belopp motsvarande 125 % av egenavgifien för allmän arbetsgivaravgift,

1975/76:1994 av herr Bohman m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen beslulade alt den allmänna arbetsgivaravgiften slopades i det inre stödområdet fr. o. m. den 1 juli 1976 och

1975/76:2129 av herr Nordgren m. fl. (m), såvitt nu var i fråga (punkien 1).

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Utskottet hemslällde

1. beträffande undanlag för ideella organisationer att riksdagen skulle avslå

1. molionen 1975/76:199, punkien B,

2. molionen 1975/76:529,

3. motionen 1975/76:532,

4. molionen 1975/76:709,

5. molionen 1975/76:995,

6. motionen 1975/76:1017,

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

1. beträffande regional avgiftsbefrielse att riksdagen skulle avslå

1. molionen 1975/76:696,

2. molionen 1975/76:702,

3. "molionen 1975/76:1994,

3. beiräffande kommuner och landsting all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:171,

4. beiräffande egenavgifien all riksdagen skulle avslå

1. molionen 1975/76:710,

2. motionen 1975/76:986,

3. molionen 1975/76:1990. punkien 3,

5. beiräffande arbetsgivaravgiftens näringspolitiska konsekvenser att
riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2129, punkten 1.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som anselt
alt utskottet beträffande regional avgiftsbefrielse under mom. 2.3 bort
hemställa

alt riksdagen med anledning av molionen 1975/76:1994 begärde förslag till hösten 1976 om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet fr. o. m. 1977,

2. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som anselt
att utskottet beträffande egenavgifien under mom. 4.1 bort hemställa

att riksdagen skulle anhålla att regeringen beaktade vad reservanterna anfört med anledning av motionen 1975/76:710 i samband med utarbetandet av den aviserade proposilionen beträffande vissa lättnader i fråga om beräkningen av arbetsgivaravgifter för egenföretagare,

3. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som anseii
all ulskollei beiräffande egenavgifien under mom. 4.3 bort hemställa

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag, innebärande all egenföreiagare fick rält all i självdeklaraiionen dra av ett belopp molsvarande 125 % av egenavgifien för allmän arbetsgivaravgift.

Till betänkandet hade fogats ell särskilt yttrande av herr Hörberg (fp).

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Ur regionalpolilisk synpunkl är det givetvis av slörsla vikt att man underlättar för företagen att driva sin verksamhet inom regionen, och mot bakgrund av den synpunkten kan det inte vara en lämplig politik att man från statsmaktens sida pålägger dem en sådan avgift som löneskatten innebär. Den blir då också diskriminerande. Det är även av ett särskilt inlresse att arbelsintensiv verksamhet kommer lill stånd, vilket i allmänhet sker genom småföretagsamheten, för alt så många personer som möjligt skall kunna beredas arbele inom regionen.

Vi finner det särskilt angeläget alt man nu definilivi avskaffar denna beskattning inom stödområdet, då den här direkl motverkar syftet att skapa så många arbetstillfällen som möjligt. Del är därför en stimulans lill ökad näringsverksamhet inom stödområdet behövs, dä del ofla här blir andra prishöjande faktorer som motverkar en sådan verksamhet. F. n. har vi ju en 2-procenlig beskattning, som bara gäller under innevarande är, Vi moderaler anser emellertid att vi nu bör ta steget fullt ut och fr. o. m. årsskiftet hell ta bort denna beskattning. Del yrkandet har vi fullföljt i reservationen 1.

I reservationen 2 har vi yrkat bifall till motionen 710 som begär att egenföretagare skall ha rält all vid erläggande av arbetsgivaravgift få göra avdrag för en annan bedriven rörelse som gått med förlust. F. n. är del så alt del inle bara är arbetsgivaravgiften ulan även övriga socialförsäkringsavgifter som kommer att belasta honom för den rörelse som gått med vinst. Han får däremol inte göra avdrag om han har en rörelse som gått med föriusl. Detta kan få så egendomliga konsekvenser att om t. ex. en person driver en rörelse som går med 50 000 kr. i vinst och han samtidigt driver en annan rörelse som går med 50 000 kr. i föriust och han sålunda inte har haft någon inkomst alls, så får han ändå betala ai-betsgivaravgift och socialförsäkringsavgifter på de 50 000 kr. han fått i förtjänst på den rörelse som gått med vinst. Han får sålunda trots all han inle haft någon inkomsi belala i socialförsäkringsavgifter ell så ansenligt belopp som omkring 1 200 kr. i arbetsgivaravgift och därtill 7 300 kr. i socialavgift, eller ett sammanlagi belopp på ca 8 500 kr. Varifrån skall han då la de här pengarna? Ja, det finns många Pom-peripossasagor i den svenska skaitelagsiiftningen. Vi moderaler anser emellerlid inte att della är en rimlig beskattning och därför har vi reserveral oss för bifall till denna molion.

Under den senasle tiden har egenföretagarnas hårda beskattning genom den egendomliga avgiftsdebiteringen kommit alt framstå i en klar belysning, och upprördheten har varil stor över den orättvisa som här förekommer. Tyvärr är det inte bara så att egenförelagarna genom borttagande av del s. k. taket för debitering av socialförsäkringsavgifter riskerar all få belala över 100 % i skall och avgifter ulan lill della kommer så den orättvisa som ligger i all avdraget får göras först året efter del all debiteringen har sketl och då under allmänna avdrag, varigenom vederbörande får belala avgift pä avgift. Härtill kommersedan den orättvisa som ligger i att egenförelagarna fär betala avgift på hela sin inkomsi, även den del som utgör ersättning för det i företagel nedlagda kapitalet. Del är en orättvisa som särskilt drabbar jordbrukare, små egenföretagare inom handel och induslri samt utövare av de fria yrkena. Vi moderaler har år efter år motionerat om att denna orättvisa borde avskaffas. Vi har föreslagit all man bör göra det genom en enkel schablon, nämligen au dessa medgives rätt till 125 "i, avdrag för de erlagda avgifterna, varigenom man borde komma rättvisan betydligt närmare, då det inte går all exakt beräkna hur stor del av inkomslen som hänförs lill kapitalinkomst

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgiva ra vgiften

vara avgift icke bör utgå. Vi har i år återkommit lill detta krav i vår slora partimolion 1990, lill vilken molion vi också yrkat bifall i reservalionen 3.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill de reservalioner som bifogals utskottets betänkande.

Hen HÖRBERG (fp):

Herr talman! Folkpartiel har under många år arbetat i riksdagen för att de ideella organisationerna och samfunden borde befrias från allmän arbetgivaravgift. Den innebär, som vi lidigare närmare utvecklat, speciella påfrestningar för dessa arbetsgivare.

Sedan 1974 års positiva riksdagsbeslut har förelagsskatteberedningen fått i uppdrag att utreda möjligheterna lill en differentiering av arbetsgivaravgiften efter den skaitskyldiges bärkraft. Utan tvekan kommer härvid de ideella organisalionernas och samfundens speciella ställning au beaktas.

Från folkpartiels sida finner vi det tillfredsställande all utskottet i delta betänkande dessulom uttalat sig för en förnyad prövning av problemet, om företagsskatteberedningens arbete inle leder till något resullal. Förulsältningar har därmed skapats för all kravet på att berörda organisationer och samfund kompenseras på lämpligl sätt för den ekonomiska belastning, som den allmänna arbeisgivaravgiften medför, blir prövat.

Eftersom förelagsskatteberedningen väntas komma med sitt belänkande före innevarande års slut avstår folkpartiet i dag frän att reservera sig till förmän för omedelbara lagändringsåtgärder ulan avvaktar i första hand konsekvenserna av förelagsskalteberedningens belänkande.

Jag ber, herr talman, all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Under della anförande övertog herr andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! I föreliggande utskottsbetänkande las upp en serie motioner rörande den allmänna arbetsgivaravgiften. Dessa molioner gäller inte arbetsgivaravgiften i slorl utan yrkar på ändringar för vissa grupper.

Rent allmänt anser utskottsmajorilelen - och den majoriteten omfattar alla utom herr Magnusson i Borås och fru Troedsson - att man nu bör lugna sig lills föreiagsskaiieberedningen har hunnii behandla hela kom-plexei med arbeisgivaravgiften. Beredningens slutbetänkande är aviserat lill slutet av det här året, och då kan det knappast vara angelägel att nu företa några ändringar.

Alla är väl på det klara med au vi knappasl kan undgå all ha pro-duktionsfaklorsskatter av någol slag för att.klara de stora ulgifter som riksdagen i stor enighel beslutat om. Jag är inle säker pä all beredningens förslag kommer au innebära alt skallen på produktionen kommer all Ullas på samma grunder som i dag, men det är en senare fråga.

Efter detta mera principiella resonemang vill jag ändå försöka bemöta de krav som framförs pä ändringar av detaljer med utgångspunkt i vad som nu gäller.

Regionall differentierade avgifter och skatter har utskollels socialdemokraler alltid motsatt sig, dels därför all vi anser att de snedvrider konkurrensen mellan företagen, dels därför att vi anser all samma skatteregler bör gälla över hela landet. Det blir också svårt att klara skattekontrollen om vi har differentierade avgifter.

Socialdemokralerna anser att regionalpolitiskl stöd bör ges till företag efter prövning i varje enskill fall och med hänsyn till företagets behov av all uppnå lönsamhei. Jag vågar påstå att det finns verksamheter som nalurligl hör hemma i de regionalpolitiska stödområdena och som därför inte behöver några skaltesubvenlioner alls. Bilden kompliceras av alt avgifterna lill en del är sammankopplade med lönerna och till en del också med direkta skatter.

All vi i dag ändå har differentierade avgifter beror inle pä socialdemokralerna. Partiets ledamöter i skalieutskollei har lojalt böjt sig för lotiresullalet. Men de slog samtidigt fast att del bara gällde 1976. Därom var utskottet enigt. Jag tycker därför att det är märkligt att man så snart motionerar om avgifternas totala borttagande i det inre stödområdet redan från 1977.

I reservationen nr 2 påstår reservanterna att del förekommer dubbelbeskattning därför att man inle fär kvitta föriusl i en inkomstkälla mot vinst i en annan när del är fråga om arbeisgivaravgiften. Herr Magnusson i Borås log i lill den grad att han lalade om Pom.peripossasagor. Det verkar som om moderata samlingspartiet har fåll nägol som kallas Pomperipossa på hjärnan. Även fru Troedsson använde det ordel på ett mycket felaktigt sätt i ell anförande strax innan.

Jag lycker alt reservanierna här blander ihop begreppen. Arbetsgivaravgiften är en produktionsfaktorsskatl, och den skall belasta rörelsen som vilken annan utgift som helst. Att dra den utgiften från en helt annan verksamhetsgren verkar lilel underligt. Effekten blir f ö. densamma genom att, som herr Magnusson så riktigt påpekade, della är ett allmänt avdrag som man fär göra. Det skulle enligt mitt säll all se vara myckel märkligl om man finge blanda ihop rörelser hur som helst och inte betala den produktionsfaktorsskatl som arbetsgivaravgiften utgör på sin egen arbetsinsats men väl betala den för alla andra som är anställda i företaget i fråga - för deras arbetsgivaravgift är del ju i alla fall inle meningen att man skall få kvitta mot vinst i andra rörelser.

Det här är alltså inle en skall utan en produklionsfaklorsavgifi, och den belastar rörelsen. Går rörelsen så dåligt all det inte blir några pengar över att betala denna avgift med, då har rörelsen gått med ell underskott som lika väl kunde ha uppstått pä grund av andra fakiorer i rörelsen.

Det har framställts åtskilliga önskemål här i .riksdagen om all man redan i rörelsebilagan för det akluella årel skulle fä göra avdrag för årets arbetsgivar- och socialavgifter. Jag känner för min del sympati för en

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivara vgiften

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

sådan ordning, och jag har fält uppfattningen all också herr Magnusson hyser sympati för en sådan linje. Men om det förslaget skulle realiseras - och del kan Jag säga au jag hoppas - är herr Magnussons reservalion till dagens betänkande fullständigt missriktad. Man skall väl ändå inle i en bilaga för en rörelse få dra av produktionsskatter frän en jordbruksfastighet? Man får ju inte blanda ihop det så i bilagorna! Och om arbetsgivaravgiften skall dras av redan i bilagorna kan en sådan sammankoppling alltså inle ske, och både herr Magnusson i Borås och jag vill ju att avdraget skall göras i rörelsebilagan.

Slulligen vill jag någol beröra reservalionen 3, i vilken begärs alt avdrag skall få göras med 25 % mer än vad som har betalats. Det yrkandet är enligt milt sätt alt se fullständigt galet. Motiveringen skulle vara att en motsvarande del av inkomsten utgörs av kapitalinkomster, som för anställda eller för företagare som använder aktiebolagsformen inle belastas med arbetsgivaravgifter. Jag vill påstå all herr Magnusson här föreslår dubbla avdrag för alt inte säga trefaldiga avdrag i stället för dubbelbeskattning. Först och främsi, herr Magnusson, betalar man ingen arbetsgivaravgift för de första 18 000 kronorna av inkomslen. Del går åt en rält stor kapitalinsats för alt avkastningen skall bli 18 000 kr. De aktiebolag som redovisar vinster har aldrig redovisat någon sådan vinst pä kapitalinkomster att man har 18 000 kr. i utdelning. Jag vågar alltså påstå att de 18 000 kr. som förelagaren inte betalar arbetsgivaravgift pä i de allra flesta förelag mer än väl läcker kapitalinsatsen. Sedan har han samma avdragsräll som alla andra företagare - med den lilla nackdel som herr Magnussoii lalade om, all del blir avgift på avgiften. 4 % på 4 % blir 1,6 7.o. För det vill herr Magnusson införa avdrag som motsvarar en hel procenl - 125 "fi av 4 'M blir en hel procenl. Del kan tilläggas alt förelagaren kan hälla avgiftsuttaget nere genom alla de uppskovsregler som finns i beskaiiningssystemet och som praktiskt taget alla förelagare har möjlighet att utnyttja. Pä det säitei kan man få ell uppskov med att betala arbetsgivaravgifter och vanliga skaller. Det finns alltså ingen anledning att tillfredsställa herr Magnussons önskemål pä nägon punkt, ulan Jag yrkar bifall till vad utskottet hemställt på samtliga punkler.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wärnberg säger all konkurrensen skulle snedvridas om man hade lägre beskattning i del inre stödområdet. I stället skall man, säger han, genom regionalpolitiska åtgärder i varje särskill fall ingripa och ge subvenlioner. Men, herr Wärnberg, del är väl någonting som verkligen skulle snedvrida konkurrensen! Vi har tyvärr under den senasle tiden sell alllför många exempel på snedvriden konkurrens lill följd av att man på delta sätt har ingripit med selektiva ålgärder. Det har verkligen varit besvärligt för småföretagsamheten här i landel - regeringen har ju i stor utsträckning koncentrerat sig på att ge subvenlioner till myckel stora förelag.

Sedan säger herr Wärnberg att de 125 "f. som vi begär alt egenföreiagare

skall få göra avdrag med skulle innebära för stora avdrag. Jag tror inte del, herr Wärnberg. Del är endast en fjärdedel av den inkomst som vederbörande deklarerar som vi menar skulle vara en inkomst på det i företaget nedlagda kapitalel. Det är alldeles självklart all del i allmänhet skulle innebära större rällvisa. Vi har inte gjort anspråk på att någon millimeterrältvisa därmed skulle skapas, men vi lar bort en stor orättvisa som f n. finns i syslemel. Under många år har vi krävt avdrag som i någon män skulle förta den orättvisa som ligger i att egenföretagare fär betala arbetsgivaravgifter pä i företagel nedlagt kapital.

Herr Wärnberg säger vidare all del här förslaget skulle omkullkasta del förslag man hoppas kunna genomdriva, nämligen att detla avdrag i stället skall få göras på rörelsebilagan. Ingen skulle bli gladare än jag om riksdagen under våren kunde samla sig och försöka rätta till de problem som uppstår för egenförelagarna när de får betala avgift på avgift och göra avdraget härför först nästkommande är under Allmänna avdrag. Kunde vi enas på den punkten skulle det verkligen vara glädjande. Jag tar herr Wärnbergs uttalande pä den punkten som intäkt för att han kommer att hjälpa mig i det avseendet.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Hen HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Utskollets värderade ordförande redogjorde för alt ut-skottsmajorileten i dagens läge är enig om alt nu inte förorda regionala sänkningar av den allmänna arbetsgivaravgiften. Men herr Wärnberg sade också att socialdemokraterna i princip inte gillar en sådan lösning. Han hänvisade därvid lill den diskussion som ägde rum förra årel. Den senare delen av hans anförande gör del angelägel för mig att poängtera att folkpartiet ser en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften som ett sätt bland andra att åstadkomma en generell regional stimulans inom näringslivet. F. n. är vi emellertid, som framgår av utskoltsbetänkandet, eniga med socialdemokralerna och cenlern om alt nu inte företa några ändringar i det beslut som vi fattade under förra året. Ulskottsmajoriteten vill avvakta företagsskatleberedningens betänkande, som kommer före delta ärs utgång.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vad jag menar när jag säger att vi i varje särskilt fall skall ta ställning lill det regionalpolitiska stödet är att vi inte skall ge ett regionalpolitiskl slöd lill verksamhetsgrenar som av naturliga skäl hör hemma i ett visst område. En skattelättnad i sädana fall ger inte ett enda nytt arbetstillfälle. Företagel har naturiiga förutsättningar att verka i just det här området, och då finns del ingen anledning att ge nägol regionalpolitiskl stöd. Om det finns malm på en plats och den alltså måste brytas där, varför skall man då ge ell regionalpolitiskl slöd? Malmen bryts där under alla omständigheter.

När det gäller kapitalavkastningen bemötte mig egentligen inte herr Magnusson i Borås. Jag sade all 18 000 kr. är fria frän arbetsgivaravgifter

7 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

och att kapitalavkastningen alltså kan vara 18 000 kr. Del behövs ell jättelikt egel kapital för att man skall få en avkasining på 18 000 kr.

Hen SUNDKVIST (c):

Herr lalman! Centerpartiets ledamöler i skalteutskoltet slår hell re-servationslösi bakom del betänkande vi nu behandlar, och det kan därför finnas anledning att för klarhets vinnande göra några kommentarer frän vår sida kring delta belänkande.

Redan när den allmänna arbetsgivaravgiften infördes krävdes från cenlerns sida alt del skulle göras en allsidig utredning om hur en skatt av detla slag egenlligen verkar på olika områden. Det är ett krav som vi sedan år efter år återkommit till - senasl skedde det genom en reservation år 1974.

Vi har inte på något sätl gett avkall på utredningskravet. Däremot har vi numera inte nägon anledning all begära en speciell utredning om den allmänna arbetsgivaravgiftens verkningar därför att dessa under tiden kommit att las upp i olika utredningar.

När vi i höslas här i riksdagen behandlade ett liknande motionspaket som det vi nu behandlar kunde vi även den gången åsladkomma ell utskottsbetänkande i full enighet Just med anledning av all förelagsskatteberedningen hade fått en mycket stor del av motionerna för övervägande. Den kommunalekonomiska ulredningen har också fått i uppdrag all utreda vilka verkningar som arbetsgivaravgiften har för kommun och landsting.

I ulskottsbeiänkandet sägs del inledningsvis:

"De löneanknulna arbetsgivaravgifternas ökande andel av statsinkomsterna har naturligt nog också medfört ett ökat intresse för dessa avgifters konstruktion och verkningar, vilket också tagit sig uttryck i all anlalel molioner i sådana frågor ärligen stigit."

Detla är nalurligtvis rikiigi konstaterat av utskottet. Men alt vi har fått alll fier molioner år efter år beror också pä all arbelsgivaravgifterna och socialförsäkringsavgifierna allteftersom de har stigit har kommit alt ställa lill alll slörre bekymmer och svårigheter, vilket alltmera kommil i öppen dag.

Jag tänker på egenavgiften för arbelsgivarna, som naturligtvis kommit all bli alltmera beiungande allteftersom den stigit procentuellt sett. Här har vi det bekymmer som herr Magnusson i Borås pekade på, nämligen all man inle fär göra avdrag i rätt tid och på rätt slälle, vilket belyder all egenavgifien blir onödigt hög.

Avgifterna har också varit betungande för många organisalioner. Utskottet har tidigare sagt att man då fär ge organisationerna lilel större statsbidrag. Ja, men det är många organisalioner som blir drabbade men som inle fär statsbidrag. Det har också varil bekymmer för kommunerna.

Frän centerns sida är vi beredda att avvakla det utredningsarbete som pågår. Om del inte visar sig att man där kan åstadkomma de förbättringar och de klarlägganden som krävs för denna form av skall så får vi åter-

komma i riksdagen vid ett senare lillfälle.

Läl mig slutligen, herr talman, beröra frågan om arbetsgivaravgiften och stödområdena.

Det var en kompromiss som vi åstadkom i höstas i riksdagen när vi sänkte den allmänna arbetsgivaravgiften med 2 % inom det inre stödområdet. Från cenlerns sida har vi - i motsats till socialdemokralerna - sell del naturligt all använda denna beskattning också som elt stimulerande medel och au differentiera den vid vissa tillfällen, exempelvis i olika konjunkturlägen. Vi anser för vår del att det kan bli akluelll alt komma lillbaka till jusl denna fråga i höst när vi kan göra säkrare konjunkturbedömningar än vad vi kan i dag.

Jag har ingel annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Det som föranledde mig att begära ordel var behovet att klarlägga något som herr Sundkvist sade och som också förekommit tidigare i debatten.

Man säger all arbetsgivaravgifterna liksom även de sociala avgifterna i övrigt är för höga för en egenföretagare jämfört med dem en arbetsgivare har att erlägga för sina anställda. Då kan del sägas alt vi lidigare har resonerat om arbetsgivaravgiften på 4 96 och alt del där redan har blivit en mer än tillräcklig kompensation genom de 18 000 kr. i botten som är fria. När del gäller den höga socialavgiften, med avgift på avgift som ger ell nägol för högt underlag, skall vi vara på del klara med all den också motsvaras intill 7,5 gånger basbeloppet av för höga förmåner när man får ut sin ATP-pension, sin sjukförsäkring eller vad det kan vara fråga om. Här finns alltså en sammankoppling mellan den höga avgiften och upp till 7,5 gånger basbeloppel av förmåner.

Vi hade samma förhållande beiräffande ATP när della genomfördes och man menade all en tredjedel av föreiagarinkomsten var någon sorls kapilalinkomsi pä vilken det inle skulle ulgå avgift, men dä ville företagarna ta med den kapitalinkomsten för all få den höga ATP-pen-sionen.

Hen SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Herr talman! Det finns ingen anledning att ta upp nägon ytterligare diskussion jusl pä den här punkten. Jag förutsätter all förelagsskatteberedningen ser över dessa frågor och beaktar de här synpunkterna och att det kommer förslag så småningom.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! I motionen 702 har Georg Åberg och jag yrkat på en nedsättning av arbeisgivaravgiften inom norra Bohuslän, närmare besläml inom Strömstads och Tanums kommuner. Orsaken är all detta område befinner sig i stora svårigheter. Det behövs ca 1 000 nya jobb fram lill 1980 för alt man skall kunna behålla en någorlunda oförändrad

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

befolkningsnivä i området. Del är dessulom ett område där man av miljöpolitiska skäl styr bort mycket av den industri som skulle vilja etablera sig där. Då tycker vi att det är självklart att staten har elt alldeles särskilt ansvar för alt se till alt det skapas sysselsättning i området.

Jag har viss förståelse för de argument som framförts i skatleuiskotiet om att vi bör avvakla utredningen om stödområdets omfattning osv. Jag lycker dock att det är naturligt att jusl ell sådant område, frän vilket staten styr bort verksamhet som skulle vilja ligga där, hänförs till det inre stödområdet.

I det här fallet kan man också hävda all molsvarande yrkande bör gälla Gotland, och det kommer herr Henmark au närmare yttra sig om.

Herr talman! Jag har ingel särskilt yrkande i dag utan förutsätter att riksdagen och berörda utredningar kommer att arbeta hån för att lösa problemen i norra Bohuslän.

100

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Mom. 3 i skatteutskouets hemställan gäller inle bara den allmänna arbetsgivaravgiften. Föruiom all kommun och landsling skall slippa arbetsgivaravgiften krävs i motion 1975/76:171 också en extra skatt på bolagen för att täcka de ulgifter i kommunernas ekonomi som gäller i första hand personalkostnaderna för barnstugorna och kosinaderna för pensionärernas bostadstillägg.

År efter år avslås kravet på slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för kommun och landsting av riksdagen på hemställan av skalteutskoltet med hänvisning till den kommunalekonomiska utredningen, som nu har arbetat i fem år. Man använder också ett annal argument, och del är att inga nya synpunkter framkommit i den här frågan. Jag kan förslå alt skatteutskottet, efter silt resonemang, inle kan se några förändringar. Skalleutskouet har tydligen godkänl att inflations- och skat-lelavinen skall rulla vidare. Del har inle skell några förändringar i den lavinen. Men den objektiva verkligheten för kommunerna är inte sådan all man kan godkänna skatte- och inflaiionslavinen, för alla kosinader ökar Ju nu. Del är elt stort problem, och den enda lösning som står kvar är att öka skatterna och taxorna.

I del här lägel finns det inget annat för kommunerna au göra än att höja skatter och taxor. Det är väl nonchalant att inte göra något åt detta problem, trots att man känner till det. Som vi vel har del åstadkommits provisoriska lösningar i fråga om den statliga skallen i avvaktan på en slullig lösning. Varför sker inte samma sak på det kommunala området där problemen uppenbart är svåra?

Den överenskommelse som träffades mellan regeringen ä ena sidan och Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet ä andra sidan gällde åren 1976 och 1977. Överenskommelsen innebar att man bara i tvingande fall skulle höja kommunal- och landsiingsskaiierna med 1 kr. under den liden. Men vi vel all näsian alla landsting har höjt skatten liksom en betydande del av kommunerna. Uppskattningsvis 90 öre har

inlecknals redan det första året. Den genomsnittliga skatleutdebiteringen ligger väl över 26 kr. Den kompensation på 1 200 milj. kr. som beslöts i samband med överenskommelsen mellan regeringen. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet visar sig inte räcka till. Därför har kommunernas budgetarbete under lång tid präglats av en otroligt stor återhållsamhet när det gäller utgifterna. Del har gått ul över kommunernas och landslingens socialt betydelsefulla uppgifter. Det har betytt en försämrad service.

Man kan slå fasl att oron är stor på detta område. Kommunal- och landstingsskatten tillsammans med mervärdeskatten är de skatter som drabbar arbetarna hårdast. Varje skatteökning är detsamma som en lönesänkning. I den statliga skatteomläggningen inräknas nämligen löneökningarna. Lönearbetarnas stora skattebörda har naturligtvis också sin orsak i den snedfördelning som råder i skattehänseende mellan arbete och kapital. Låg- och mellaninkomstgrupperna har Ju inga möjligheler lill generösa avdrag i sin deklaration. Sådana avdrag är i stället förbehållna - om de nu skall anses som en förmån - höginkomsttagare och bolag. Momsökningar och kommunalskatlehöjningar blir särskilt beiungande för låg- och mellaninkomstgrupperna.

Det finns exempel på hur snett det kan slå. Man kan exempelvis se hur skattebördorna är fördelade mellan arbetare och bolag i mitt län. För fysiska personer ökade skattebördan i länet frän taxeringsåret 1974 till 1975 med ca 200 milj. kr. För bolagen däremot minskade skallen under samma lid med 12 milj. kr. från en redan låg nivå och var 63 milj. kr. totalt. Bolagen bidrar med bara 5,5 96 av hela skallebördan till kommun och landsting.

Taxeringsåret 1975 var bolagens skaller lill kommun och landsting skandalöst låga. Trots att deras vinster ökade sä minskade deras skatter. Här skulle exempel kunna ges även frän andra län. Stora Kopparberg, ett av de allra största bolagen, minskade sin skalleandel lill kommun och landsling i tre kommuner - Falun, Borlänge och Hedemora - med 8 milj. kr., frän 20 milj. kr. lill 12 milj. kr. Gränges AB i Ludvika minskade sin skatt från 3 milj. kr. till 1 milj. kr. och ASEA i samma kommun från 2,4 milj. kr. till 0,8 milj. kr. Det finns en rad exempel pä sådana minskade bolagsskatter. Var finner vi då orsakerna? Jo, 1975 var fondavsättningarnas är. Till arbelsmiljöfonden avsattes ca 2,3 miljarder kronor och till den särskilda investeringsfonden 1,5 miljarder kronor eller sammanlagt ca 3,9 miljarder kronor. Om man samtidigt räknar med en kommunal utdebitering på 25 kr., så uppgår kommunernas minskade inkomster lill ungefär 950 milj. kr. Den summan skall jämföras med den kompensation som kommunerna fick i samband med skattestoppsöver-enskommelsen. Kompensationen uppgick ju till 1 200 milj. kr. Det illustrerar också att riksdagen inle har hjälpt kommuner och landsling på elt tillfredsställande sätt utan i stället stjälpt dem. Under högkonjunkturen och de feta vinsternas år inrättades dessa fonder för avskrivning.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

101

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Med bävan ser man fram mot 1976 års taxering. Vi vel redan bolagens redovisade resullal. Vi kan se pä ulvecklingen av vad bolagen har betalat i landstings- och kommunalskatt i elt län. Jag lar det län jag själv tillhör. Man betalade 7 % 1971, 5 96 1972, 5 96 1973, 9 % 1974 och 5,5 % 1975. 1975 var man alltså lack vare fondavsättningarna lillbaka lill den låga siffran.

Kommunalekonomiska utredningen kan inte trolla fram nya pengar. Därför är frågan hur fördelningen av kommunal- och landstingsskatterna skall vara mellan kapital och arbete. Bolagen, de stora förmögenhetsägarna och höginkomstlagarna måste belala mer i kommunal- och landstingsskatt. På annat sätt kan man inte garantera och klara de framtida gigantiska uppgifterna på kommun- och landstingssidan, som befinner sig i en uppenbar kris. Vi kan f n. skönja en social nedrustning. Hur skall vi klara sjukvårdskrisen, som nästan alla partier i dag talar om? Hur skall vi undvika elt besparingsprogram som är liktydigt med elt nedrustningsprogram? Hur skall vi kunna utveckla den kommunala servicen och den viktiga delen om barnomsorgen? Hur skall kommunerna kunna ge en effektiv kultur- och fritidsservice? Svarei är alt man måste omfördela skattebördan.

All i detla läge hell enkelt hänvisa till kommunalekonomiska utredningen är att ta mycket läll på frågan. Konsekvenserna av all man skjuter problemen framför sig är att man den närmaste liden lägger bördorna på lönearbelarna. Därför förordar vpk liksom lidigare elt statligt överlagande av personalkostnaderna för barnstugorna, elt statligt grundbidrag till pensionärernas bostadstillägg och en befrielse för kommunerna från skyldighelen all erlägga den allmänna arbeisgivaravgiften. Vi anser att detta är möjligl trots de sittande ulredningarna. Del är fråga om kostnadskrävande områden för kommuner och landsting. Skulle man kunna lätta på kosinaderna för kommuner och landsling pä dessa områden, skulle man möjliggöra en ulbyggnad av den kommunala servicen ulan betungande kommunalskatlehöjningar.

Även övriga salsningar på delta område bör enligt vår mening finansieras genom en exlra bolagsskatt. Del är särskilt motiverat med hänsyn lill del slora inkomstbortfallet för stat och kommun genom de avdragsregler som i och med fonderna har införts på senare lid. En extra bolagsskatt finner vi vara möjlig att införa trots pågående utredning.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall lill motionen 1975/76:171.

102

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Gotland har sina speciella problem genom sitt geografiska läge. Del är inlemmat i det allmänna stödområdet sedan 1972. Vid upprepade tillfällen har det yrkats att Gotland skulle tillföras del inre stödområdet. Sä har emellertid ännu inle skett. Enligt vad som har uppgivils för mig pågår nu en översyn av gränserna mellan inre och yllre stödområdet. Men det är egentligen inte detla del är fråga om i dag.

Man kan emellertid inte bortse frän all Golland har sä pass speciella

problem genom silt geografiska läge all alla ålgärder som kan göras för all slödja dess näringsliv är befogade.

Jag kan påminna om den inverkan som frakterna har. Även om vi här i riksdagen har gjort ansträngningar för all jämna ut skillnaderna, är det gotländska näringslivet ändå inte likställt med företagen på fastlandet. Jag kan också påminna om att elkraften är ungefär dubbelt så dyr på Golland som den är pä fastlandet. Alll della gör Ju att särskilda åtgärder borde vidtas för alt stödja näringslivet pä Gotland. Staten måste gripa in mer.

I del belänkande som nu föreligger behandlas en molion med herr Ekinge som första namn - den är också undertecknad av represenlanler för moderala samlingspartiet och centerpartiet - där det föreslås att företagen på Gotland skall få arbetsgivaravgiften sänkt till 2 96, i likhet med vad som f n. gäller inom inre stödområdet. Detla förslag har inte vunnit gehör, och folkparliels representant i skalleutskottet har i ett särskill yttrande förklaral all han inle anseii sig böra yrka bifall till motionen, av det skälet att det nu pågår en översyn av gränserna mellan det inre och det allmänna stödområdet. Om Gotland tillhört inre stödområdet hade man där självfallel fått avgiften nedsatt, vilket varil lill gagn för näringslivet.

Jag kan i detta sammanhang nämna att Gotland är föremål för försöksverksamhet också när det gäller lokaliseringsbidrag, och där har man jämställt Gotland med gränsområdena mellan inre och allmänna stödområdet i andra delar av landet. Det är sålunda tydligen fulll medgivet alt Gotland behöver ha ett slarkare slöd än del allmänna stödområdets näringsliv fär.

Jag skall inte nu ställa någol yrkande, men jag vill påpeka att den molion som väckts inte saknar motivering, utan det finns starka motiv för att riksdagen i ett tidigt skede stöder näringslivet på denna vackra men pä grund av det geografiska läget utsatta ö. Vi bör slödja Gollands näringsliv så att det kan blomstra i stället för alt tyna. Om vi inte gör del, blir samhällets kostnader större än de eljesl behövde vara.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1, 2.1 och 2.2

Kammaren biföll vad utskotlel i dessa momenl hemställt.

Mom. 2.3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

103

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom. 2.3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposilionen. Dä herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 45

Avstår - 5

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 171 av herr Hermansson m. fl. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begäri votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skalleutskoltets hemställan i betänkandet nr 42 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 171.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 293

Nej - 15

Avslår - 4

Mom. 4.1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

104

Den som vill att kammaren bifaller skalleutskoltets hemställan i belänkandet nr 42 mom. 4.1 rösiar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Den allmänna arbetsgivaravgiften

ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej - 45

Avstår - 5

Mom. 4.2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4.3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom. 4.3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 45

Avstår - 4

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs

Utrikesutskottets betänkanden

1975/76:10 med anledning av Nordiska rådets svenska delegations berättelse om rådets första extra session 1975

1975/76:11 med anledning av proposilionen 1975/76:115 om godkännande av ändring i EFTA-konventionen

Socialförsäkringsulskottets betänkanden

1975/76:26 med anledning av motion om rätt till sjukpenning för intagen

i ungdomsvårdsskola 1975/76:27 med anledning av motioner om beräkning av sjukpenning

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställt.

105

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Fördelningen av läkartjänster mellan olika verksamhetsområden

106

§ 14 Fördelningen av läkartjänster mellan olika verksamhetsområden

Föredrogs socialutskottets belänkande 1975/76:29 med anledning av motioner om tillsättning av s. k. AT-tjänsier samt fördelning av läkartjänster mellan olika verksamhetsområden.

Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr talman! I en motion, nr 1225, aktualiserar jag sjukhusläkarnas arbetsvillkor, eller arbetsbörda om man vill uttrycka det så. Jag pekar på att - trots all avsevärda skillnader i arbetsbelastning mellan olika medicinska verksamhetsområden varit kända sedan fem år tillbaka -hänsyn inte har tagils till dessa faktorer i den cenlrala fördelningen av specialistläkartjänster. Sjukvårdshuvudmännen på lokal nivå har sett med oro på svårigheterna för patient vården, som bl. a. den bristande specia-listläkarbemanningen vid våra sjukhus medför. Jag framhåller i molionen alt sjukhusvården måste tilldelas specialisttjänsler i en sådan omfattning all inle patienternas säkerhet, värdkontinuilelen och arbelshygienen på grund av alllför stor arbetsbelastning åsidosätts.

I motionen framhålles alt man, även vid planering av fortsall vidareutbildning av läkare, har visal stor återhållsamhet med tilldelning till sjukhusvården av blockförordnanden för specialistutbildning. Med detta som bakgrund har företrädare för sjukhusvärden uttryckt farhågor för en framtida brist pä bl. a. kirurger och ökande svårigheter med rekryteringen framför allt lill de mindre sjukhusen.

Del har skett en belydande utbyggnad av den öppna allmänläkarvården, och denna motion var verkligen inle avsedd att ifrågasätta en fortsatt rask sådan utbyggnad. Inom mitt parti, folkparliel, är vi förespråkare av vad vi benämner husläkarsyslemet. Den hittills bedrivna öppna värden har inte inneburit en sådan avlastning av sjukhusens mottagningar och värdavdelningar som man hoppats på.

Tillströmningen av läkare till den öppna vården utanför sjukhus har medfört en förbältring av öppenvärdsläkarnas arbetsförhållanden. Veckoarbetstiden för dessa är numera i de flesia fall obetydligt över 40 timmar per vecka. Jour- och beredskapsbelasiningen är måttlig och överlidsul-taget ringa. Den successiva arbetstidsförkortningen som genomförts i takl med välfärdssamhällets ulveckling och som 1971 manifesterades i den nya arbetstidslagen har emellertid för stora grupper offeniligan-siällda läkare inte kunnat lillämpas. Läkarbrisl och allmänhelens växande behov av dygnel-runt-service i sjukvården är faktorer som bl. a. bidragii lill all konservera arbetstider som för stora grupper av sjukhusläkare går långt utöver vad som numera anses vara rimligt och arbetshygieniskt försvarbart.

Offentliganslällda läkare är genom överenskommelse i kollektivavtal helt eller delvis undantagna från arbetstidslagen. Arbetstidslagens begränsning av veckoarbetstidens längd till 40 limmar gäller inte för läkare.

För många av de offentliganslällda läkarna förekommer i stället individuell arbetstid utöver 40 timmar i veckan, s. k. särskild arbetstid. 40 limmar plus denna särskilda arbetstid ulgör läkarnas fastställda arbetstid. Nägon maximiregel för läkarnas fastställda veckoarbetstid flnns inte.

Ett särskill avsnitt i min motion redovisar resultatet av arbetstidsundersökningar ganska utförligt. Jag skall inle trötta kammarens ledamöter med detta. Det bör räcka med att konstatera alt enligt dessa undersökningar är lolala tjänstgöringstiden inkl. all jour och beredskap över 100 timmar för t. ex. överiäkare i aneslesiologi, infektion och klinisk kemi. Överiäkare i barnmedicin har 96 timmar per vecka, allmän internmedicin 92 limmar per vecka, allmänkirurgi 93 timmar per vecka, ortopedisk kirurgi 84 timmar per vecka, gynekologi- och öron- näs- och halssjukdomar 93 timmar per vecka. Motsvarande noteringar för distriktsläkare är 52 timmar per vecka.

Till en del kompenseras arbetsinsatserna under jour och beredskap med tjänslefrihet under dagtid senare under året. Denna omfördelning av arbetstid från obekväm tid till dagarbelslid sker timme för limme och innebär inle någon faktisk reduktion av den genomsnittliga, utförda arbetstiden. Delta innebär att mängden ograverad fritid för vila och re kreation varierar kraftigt mellan olika medicinska verksamhetområden. Den s. k. jourkompensalionsledigheten ulgår ofta försl sedan längre tid förflutit efter del aktuella arbetspasset. Sammanhängande arbetspass, bestående av en full arbelsdag följd av en journalt och med direkl övergång i en ny full arbelsdag, är fortfarande vanliga för läkare vid de flesta sjukvårdsinrättningar där akutsjukvård bedrivs.

Störd nattsömn och bristande sömn medför sömnunderskott som ackumulerat under längre tid kan innebära en ren hälsorisk. Sömnbristens verkningar är väl kända. Dessa förhållanden har ägnats stort intresse i den psykologiska litteraturen. Försökspersoner som utsatts för sömnbrist uppvisar minskad förmåga till uppmärksamhet, minskad koncentrationsförmåga saml sänkt förmåga alt lösa förelagda problem. Redan efter en natt med nedsatt antal sömnlimmar uppträder dessa rubbningar. Föruiom dessa funktionella slörningar, dvs. nedsatt förmåga all ulföra förelagda uppgifier pä ett tillfredsställande sätl, medför sömnbrist också psykologiska effekler. Ökad irrilabililet, överkänslighet för kritik och känsla av depression har bl. a. noterats i redovisade försök. Försökspersonerna - amerikanska underläkare - noterade också overklighetskänslor, alt man kände sig stå uianför vad som hände, all man blev likgiltig för patienternas problem och hur det gick för patienterna. En del av försökspersonerna anmälde också störningar i närminnesfunktionen.

Dessa försökspersoners erfarenheter kan verifieras av de flesia läkare som har erfarenhel av akutsjukvård under obekväm tid. Risken för sådana psykiska slörningar och nedsättning av prestationsförmågan har inom andra arbetsområden medfört regleringar av arbetstidens längd, t. ex. för piloter, lastbilschaufförer, lokförare och sjömän. Avtalen för dessa ar-belstagargrupper innehåller detaljerade bestämmelser om längden av sam-

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Fördelningen av läkartjänster mellan olika verksamhetsområden

107

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Fördelningen av läkartjänster mellan olika verksamhetsområden

manhängande arbetspass, längd och frekvens av viloperioder och den enskilda arbetsperiodens längd. I regel är arbetsperioderna för denna lyp av arbetstagare maximerade till 12-14 timmar per dygn.

Det är alldeles uppenbart all alltför långa och lunga arbetspass inverkar på läkarens förmåga att fungera i kritiska situationer och situationer där kravet på koncentration och precisionsarbete är framträdande. Lika viktigt som alt kunna utföra operationer på ett tillfredsställande sätt torde dock vara alt patienterna vid sjukhusens mottagningar får möta en läkare i god psykisk balans, vaken, utvilad och kapabel att intressera sig för patienternas problem.

Det akuta sjukvårdsarbetet under obekväm tid är i många avseenden väsensskilt från den under kontorstid förekommande planerade sjukvården. Jourarbetet ställer ofta högre krav på snabba och adekvata insatser. Patientflödet kan endast till en del styras och som en följd därav kan arbetet inte planeras annat än i grova drag.

Samtidigt stiger allmänhetens behov av adekvata och snabba sjukvårdsinsatser under alla delar av dygnet. Många anmälningar till ansvarsnämnden gäller också påstådda eller verkliga felbehandlingar under jour- och beredskapsarbete. I flera fall har utredningen visat att orsaken till de felbedömningar som gjorts av vederbörande läkare kan hänföras lill en bristande jourorganisation med alltför tung arbetsbelastning och alltför hög grad av uttröttning hos jourhavande läkare.

Efter en full arbelsdag följd av en arbetsnatt med kanske någon timmes sömn är det klart olämpligt att arbeta ytleriigare en full arbetsdag. Vid kliniker med sådan jourbelastning bör av självklara skäl den jourhavande läkaren beredas vila, dvs. tas ur tjänst i direkt anslutning till varie jourpass. Det räcker då inte med endast en dags vila för all åter bli fulll arbetsför. Vid andra kliniker med måttlig jourbelastning, där läkaren i regel tilläts vila sju åtta timmar per natt, kan det från organisatorisk synpunkt, särskilt med tanke pä kontinuiteten i sjukvården, vara lämpligare all tjänslefrihet under dagtid regelbundet planeras till slörre frånvaropass.

De arbetstids- och arbetsbelastningsvärden som jag refererat till innebär arbetshygieniska risker som inte kan tolereras, vare sig av läkare eller av patienter.

108

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Socialutskottet har här ett enhälligt betänkande. Det finns däri en mycket omfattande redovisning av den här problematiken, och jag vill här bara kort sammanfatta vad socialutskottet säger.

Vi redovisar att grundtanken bakom 1969 och 1972 års beslut om vidareutbildning av läkare var all viktiga områden som behövde byggas ul var den öppna vården utanför sjukhusen, den psykiatriska vården och långtidssjukvården. Vi har konstaterat att hittills framlagda läkarfördel-ningsprogram också ger uttryck för en sådan prioritering, till vilken, enligt vad vi har erfaril, även Sveriges läkarförbund har anslutit sig.

Vi har därför inte funnil anledning all ändra på den ståndpunkt som      Nr 89
förut har intagits av riksdagen, och därför, herr lalman, ber jag all fä     Onsdagen den
yrka bifall lill utskottets hemställan.                                   24 mars 1976

Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs

Kullurulskollels betänkande

1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:97 med förslag lill

lag om gemensamt nattvardsfirande mellan svenska kyrkan och andra

kristna samfund i landet

Utskottels hemställan bifölls.

§ 16 Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet, m. m.

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1975/76:33 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviit gäller bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. och bidrag till de handikappades kulturella verksamhet jämle motioner.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för punkterna I och 2. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande båda punkterna i betänkandet.

I del följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkien 1

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 10 (ulbildnings-departemenlel) under punkten B 40 (s. 110-113) föreslagit riksdagen att lill Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett anslag av 12 100 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:767 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade att till Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m.m. anvisa ytterligare 2 415 000 kr. utöver vad departementschefen föreslagit eller sammanlagt ett belopp av 14 515 000 kr.,

1975/76:1324 av fröken Eliasson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om bidraget lill kulturprogram inom föreningslivet.

109

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet, m. m.

1975/76:1339 av herr Jonsson i Alingsås (fp),

1975/76:1350 av fru Mogård m.fl. (m), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att åtgärder vidtogs så att principerna för fördelning av anslaget Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. fick sådan utformning alt syftena med anslaget uppnåddes,

2. all riksdagen till Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgelårel 1976/77 anvisade ell anslag av 9 550 000 kr. och

1975/76:1360 av herr Nygren m.fl. (s).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:1324 och 1975/76:1350, yrkande 1,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1360,

3. alt riksdagen beträffande storleken av medelsanvisningen lill Kulturprogram inom föreningslivet och lill Kulturprogram för handikappade skulle avslå motionerna 1975/76:767 och 1975/76:1350, yrkande 2, båda motionerna såviti nu var i fråga,

4. all riksdagen beiräffande storleken av medelsanvisningen lill länsbildningsförbunden skulle avslå molionen 1975/76:1339, yrkande 1, såvitt nu var i fråga,

5. all riksdagen beiräffande anslagsbeloppel med bifall till proposilionen 1975/76:100 och med avslag på moiionerna 1975/76:767, 1975/76:1339, yrkande 1, och 1975/76:1350, yrkande 2, samlliga molioner såvitt nu var i fråga, lill Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m.m. för budgetåret 1976/77 anvisade ell anslag av 12 100 000 kr.,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1339, yrkande 2.

Reservalioner hade avgivits

1. beiräffande principerna för fördelning av bidrag ur anslaget av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1324 och med bifall lill motionen 1975/76:1350, yrkande 1, hos regeringen skulle anhålla all åtgärder vidtogs så att principerna för fördelning av anslaget Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m. m. fick sådan utformning att syftena med anslaget uppnåddes.

110

beiräffande storieken av medelsanvisningen lill Kulturprogram inom föreningslivet och Kulturprogram för handikappade

2. av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som ansett att ulskotiet under 3 bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:767 skulle bifalla motionen 1975/76:1350, yrkande 2, båda moiionerna såviit nu var i fråga.

3. av fru Nordlander (vpk) som anseii att utskottet under 3 bort hem
ställa

att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1350, yrkande 2, skulle bifalla motionen 1975/76:767, båda moiionerna såvitt nu var i fråga,

beträffande anslagsbeloppel

4. av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Mogård (m) som - vid bifall
lill reservalionen nr 2 - ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:100, med bifall till molionen 1975/76:1350, yrkande 2, saml med avslag på moiionerna 1975/76:767 och 1975/76:1339, yrkande I, samlliga motioner såviti nu var i fråga, lill Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgelårel 1976/77 anvisade elt anslag av 9 550 000 kr.,

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet, m. m.

5. av fru Nordlander (vpk) som - vid bifall till reservalionen nr 3 - anselt att utskottet under 5 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:100, med bifall til! motionen 1975/76:767 saml med avslag på motionerna 1975/76:1339, yrkande 1, och 1975/76:1350, yrkande 2, samtliga molioner såviti nu var i fråga, lill Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1976/77 anvisade ell anslag av 14 515 000 kr.

Till belänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Norrby (c) och fröken Eliasson (c).

Fru MOGÅRD (m):

Herr lalman! Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse skall slaisbidragsgiv-ningen lill kulturprogram inom föreningslivet "främja en mångsidig kulturell verksamhet i så stor del av landet som möjligl".

Anslaget Bidrag lill kulturprogram m. m. infördes 1 juli 1974 och presenterades i proposition 1974:28 som ett av de viktigaste instrumenten för den nya statliga kulturpolitiken. Anslaget uppgick dä lill 6 milj. kr.

Inför en föreslagen höjning påföljande år, budgetåret 1975/76, till 9 milj. kr. - en höjning med 55 96 - efterlyste vj från moderala samlingspartiet en redovisning av hur anslagen fördelats och använis. Kulturutskottets majoritet ansåg att man, denna redovisning förutan, kunde godla departementschefens förslag.

Nu föreslås en ytleriigare höjning till 12,1 milj- kr. - en höjning med 32 96. Någon redovisning av utfallet av den hittillsvarande verksamheten ges inte i budgetpropositionen. Föredraganden anger som underlag för riksdagens bedömning av anslagshöjningen de syften som inledningsvis refererats. Som visas i molion 1975/76:1350 synes dessa syften inle ha uppnåtts.

Vi anser all regering och riksdag har skyldighet all med ansvar och omsorg handskas med skattebetalarnas pengar. En anslagsökning kan inle få beslutas på så lösliga grunder som all verksamheien är avsedd

111

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet, m. m.

112

att vara bra eller att den är mycket viktig.

Utan en redovisning för och utvärdering av verksamheten samt en översyn av bidragsreglerna kan vi inte tillstyrka att anslaget höjs.

Jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservationerna nr 1, 2 och 4.

Hen WERNERDAL (vpk):

Herr talman! Ett av de centrala motiven för det nya bidraget till kulturprogram inom föreningslivet som infördes efter förslag i 1974 års proposilion om den statliga kulturpolitiken var att man bl. a. ville öka föreningars, organisationers och andra gruppers möjligheter att efterfråga kulturprogram och därigenom ge föreningarnas verksamhet ökad bredd.

Ett annat motiv var att främja kulturell jämlikhet. Men för att garantera möjligheten till spridning av de kulturella aktiviteterna över hela landet behövs givetvis ett ökat ekonomiskt stöd.

Statens ungdomsråd arbetar f n. med en undersökning om kommersialismen på kulturområdet och har kommit fram till att föreningar i och för sig inte är tillräckliga utan att de i mycket större utsträckning än nu måste satsa på kulturell verksamhet. Alltför många människor blir i dag hänvisade till ett ensidigt kommersiellt kulturutbud. Arbetarklassen och de lägre mellanskikten hindras både frän kulturproduktion och frän kulturkonsumtion av en rad samverkande faktorer, vilka kan vara brist pä utbildning, traditioner, ett ofta tungt och slitsamt arbete ofta i kombination med obekväma arbetstider. Därtill kommer länga arbetsresor och en boendemiljö som präglas av brisl på kulturinstitutioner. Detta gäller både glesbygder och dåligt planerade förortsområden i tätorterna.

Speciellt missgynnas en rad olika minoritetsgrupper - fysiskt och psykiskt handikappade samt invandrare - men också barn och ungdom.

Del finns i dag ett kulturellt utbud av enskilda kulturarbetare, frän fria grupper och frän centrumbildningar, som är ett viktigt alternativ till den kommersiella kulturen. Som exempel kan nämnas Författarcentrum och Teatercentrum, vilka gör en uppsökande och arbetsförmedlande insats som man bättre borde ta till vara. Men då är det också nödvändigt med ett ökat ekonomiskt stöd, så att föreningsverksamheten verkligen ges möjlighet att utnyttja del kulturutbud med teater-, dans- och musikverksamhet m. m. som mindre ensembler och fria grupper svarar för. Detla borde ingå i den satsning inom folkrörelserna som bl. a. socialdemokraterna i olika sammanhang säger sig stödja.

Den ökning av anslaget som föresläs i budgetpropositionen kan enligt vpk:s uppfattning bara få marginella effekler, då den innebär alt endasl var femte förening inom sludieförbunden och dess medlemsorganisationer skulle kunna erhålla bidrag till ett enda program per år. Inte heller det av kulturrådet begärda beloppet, som vpk biträtt i sin reservation, kan läcka det nödvändiga behovel. Men vi förutsätter alt kulturrådet, som följer denna verksamhet, har gjort en bedömning av utbyggnads-

taklen.

Alt moderaterna i sin motion och sin reservalion yrkat avslag också pä det i budgelpropositionen föreslagna höjda beloppet är avslöjande men inle direkt oväntal. Klart är att moderaterna ogärna ser en förändring och begränsning av den kommersiella kulturverksamheten. Där skiljer sig våra ståndpunkter i kulturpolitiken.

Herr lalman! Jag yrkar med del anförda bifall till vpk-reservalionerna, som avgivits av fru Nordlander.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bidrag till kulturprogram inom .föreningslivet, m. m.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! Frågan om bidrag lill kulturprogram i föreningslivet är myckel viklig. Som fru Mogård sade beslutades delta anslag här i riksdagen 1974, och det infördes samma år den I Juli. Motivet lill bidragels införande har det talats om här tidigare, och jag behöver inte upprepa det.

Reservanterna och utskoilsmajorileien vill ha en spridning av verksamheten både till stora tätorter och i glesbygden, och vi vill ha mångsidighet i programverksamheten. Vi vill ha teater, sång, musik, film, lii-leraiuraflnar, dansupplrädanden osv. ute i våra föreningar. Del berikar programmen där.

Utskoiismajoritelen utgår frän att bidragssystemets effekler följs med stor uppmärksamhet från förmedlingsbyrån och också från statens kulturråd, som har hand om tillsynen över bidragsgivningen. Men det är inte bara dessa myndigheter som kommer att följa verksamheten med stor uppmärksamhet. Jag skulle vilja säga att det gör Föreningssverige i dess helhet, och det är massor av människor som bevakar hur verksamheten sköts.

Vi säger i utskottsbetänkandet alt vi anser det väsentligt att informationen om bidragsmöjligheterna verkligen når ul i föreningslivet, sä alt verksamheten får den bredd och mångsidighet som avselts. Det är enligt min mening en mycket viktig del av utskottets betänkande. Ulskoltet har givetvis ingeniing emol utan önskar i stället all del sker ett analys- och utvärderingsarbete när del gäller den kullurella verksamheten inom föreningslivet. Det är ju pådet sället att förmedlingsbyrån under 1975 har inlett ett samarbele med bl. a. skolöverstyrelsen för all få fram statistik över verksamheien med kulturprogram, och enligt uppgift från förmedlingsbyrän skall denna statistik vara klar till budgetåret 1976/77.

Som jag redan sagt infördes det bidrag som vi nu diskuterar den 1 juli 1974. Det är således inle någon lång tid som gått sedan bidraget infördes, och vi har följaktligen inte nägon omfattande erfarenhel av verksamheten. Men jag förmodar all de flesia här i riksdagen ändå vid någol tillfälle varit på någon sammankomst där man har använt sig av de möjligheter som står lill buds att erhålla program i föreningarna.

Det har inte gjorts någon egentlig utvärdering av den verksamhet som fått slöd, och därför ha vi inle inom utskottsmajorilelen anselt att del

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet, m. m.

114

finns underlag för något uttalande av del slag som reservanterna begär. Men jag menar att vi har ju i utskoltsbetänkandet ell så starkt och otvetydigt uttalande att det inte kan undgå att bli uppmärksammat.

Att verksamheten har olika stor omfattning i olika delar av landel har skilda orsaker. Jag har personligen den erfarenheten att intresset är olika på olika platser, och sedan kan det också på vissa håll vara så att man inte ansetl sig ha råd att utnyuja statsbidraget, även om det liksom har funnits inom räckhåll.

Som jag sagt är del välbetänkt att genomföra en analys och en utvärdering, så au rättelse kan göras på ett tidigt stadium, om det är någonling som råkat snett i bidragsgivningen. Det här arbetet pågår nu. Men då är jag fundersam över om det är riktigt att just i den här situationen försöka minska anslaget, när vi ändå är överens om alt vi vill ha en omfattande och mångskiftande programverksamhet. Vi får inte en sådan verksamhet utan pengar - det vet vi. Och vad vi enligt utskottets mening skall inrikta oss pä är alt vi fär en omfallande och mångskiftande verksamhel och att del skall göras känt inom föreningslivet att det finns pengar att hämta. Skulle det inle vara känt, så är det beklagligt. Utskottet har understrukit att det är väsentligt att det tillkännages och utskottets betänkande skall väl läsas av dem som har att verkställa vad som behöver verkställas i den här betydelsefulla frågan.

Enligt min mening har, som sagt, det nya slödet lill kulturprogram inom föreningslivet existerat så kort lid att man inte kan räkna med att det skall ha funnit sin slutliga form. Vi måste därför följa verksamheten noga. Del är viktigt att föreningarna fär veta vilka pengar som finns och att det sker en rättvis och riktig fördelning.

Som jag framhöll har stödet knappast funnit sin slutliga form.Det kan finnas anledning att fundera över om det bästa är att fördelningen sker centralt. Kanske är det mera välbetänkt att fördelningen sker via lokala eller regionala organ. Den saken kan behöva prövas. Man kan också behöva länka över om man på della sätt bäst förenar den cenlrala verksamheten med landstingens och kommunernas planering och verksamhet saml deras ansvar på della område. Alll detla är sådant som vi måste vara observanta på.

Herr Wernerdal ansåg all beloppet borde ha varit betydligt större än vad kullurutskoUet föreslår, och där kan man givelvis ha önskemål. Men resurserna tillåter inte att man höjer hur mycket som helst. Man fär väl ändå vara glad över alt vi på denna korta tid har fält en belydande ökning av anslaget. Vi skall också ha klart för oss att del lar lid alt arbeta med dessa nya frågor.

Vad slutligen gäller de handikappades kulturella verksamhel, som också har nämnts i sammanhanget, kan vi väl ullala tillfredsställelse över alt kulluruiskoitei utöver den höjning som regeringen har föreslagit har enat sig om en ytleriigare höjning av anslaget med 400 000 kr.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall lill utskollets hemställan i kulturutskottets betänkande nr 33.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr lalman! Tillsammans med elt par kammarkamraler, Arne Nygren och Bengt Wiklund, har jag motionerat om anslaget lill kulturverksamhet i föreningslivet. De som tidigare varit uppe i talarstolen i denna fråga har lalal väl om vikten av all folkrörelserna på detta område får slörre faktiska möjligheter alt svara för ell kulturellt utbud, och det är också det som har varit utgångspunkten för den statliga kulturpolitiken. I stort sett har man också frän beslutets fattande följt upp den principiella uppfallningen på anslagssidan. Men parallellt med detla fattade riksdagen förra hösten ell beslut om nya regler för beräkning av socialförsäkringsavgifterna. De reglerna innebär alt alla uppdragsgivare - i det här fallet de lokala studieorganisationerna - fr. o. m. årsskiftet är skyldiga all erlägga socialförsäkringsavgifter för kulturarbetare som medverkar i kulturprogram i föreningslivet.

Som jag ser del var det ett hell rikiigi beslut som riksdagen fattade vid den lidpunkten. Det är rimligl alt man får den sociala tryggheten klart utsagd för dem som verkar inom detta område. Men konsekvensen för arrangörerna blev en faktisk försämring av de ekonomiska förutsättningarna att genomföra arrangemangen. Man fick ökade kostnader, men man fick ingen kompensation i form av ökade anslag. Däremot fick samhällels egna kulturinstitutioner oftast en automatisk anpassning till kostnadsökningarna. I vår motion har vi nu krävt att bidraget till kulturprogram i föreningslivet skall räknas upp med ell belopp som svarar mot de fakliska kosinaderna för de nya socialförsäkringsavgifierna. Vi säger också alt det enklaste sättet alt göra detla är all genom statsbidrag täcka de ökade kostnaderna för socialförsäkringsavgifterna genom all höja bidragsprocenten i motsvarande mån.

Utskottet har nu i sin behandling enhälligl beslutat avstyrka vår molion. Utskottet har hänvisat lill all man inle med säkerhet kan bedöma utfallet av de nya socialförsäkringsavgifterna. Men utskottet "ulgår frän att regeringen återkommer till frågan när ell underlag för en bedömning föreligger".

Herr lalman! Erfarenhelerna av hur det brukar gå när man mot elt enhälligt utskott yrkar bifall lill en motion är sådana all man avstår frän att göra del. Vi motionärer hoppas verkligen au regeringen återkommer lill den ekonomiska frågan med ett förslag som ger föreningslivet kompensation för de kosinader riksdagsbeslutet lett till. På sä sätt slipper föreningslivet att åsamkas dessa högre kostnader.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet, m. m.

Med detla anförande, i vilket herr Nygren (s) instämde, var överiäggningen slutad.

Punkien 1 Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 1 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård, och förklarades

115

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Bidrag till kulturprogram inom .föreningslivet, m. m.

den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begäri volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 33 punkten 1 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 266 Nej - 46

M o m . 2

Utskollets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till I:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård samt 3:o) reservalionen nr 3 av fru Nordlander, och förklarades den förslnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Mogård begärde volering upplogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller kullurutskottels hemställan i belänkandet nr 33 punkten 1 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård.

116

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Mogård begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 263

Nej - 46

Avslår - 3

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 2

Utskottels hemställan bifölls.

§ 17 Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1975/76:19 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviti avser anslaget till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsam ma järnvägslinjer m. m. jämle motioner.

I proposilionen 1975/76:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) hade regeringen under punkten F 1 (s. 195-207) föreslagit riksdagen att til! Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa elt anslag av 600 000 000 kr.

Från anslaget hade sedan budgetåret 1964/65 utgått ersällning lill SJ för underskott för drift av icke lönsamma järnvägslinjer. Vidare skulle från anslaget betalas dels SJ:s kosinader för drift av sådana icke lönsamma järnvägsstationer, som skulle bibehållas enligt regeringens beslul, dels ersättning för pensionärsrabattens utvidgning till förtidspensionärer m.fl.

I detta sammanhang hade behandlats moiionerna

1975/76:418 av fru Andersson i Hjärlum (c) och fru Gölhberg (c),

1975/76:420 av fru Fredrikson m. fl. (c),

1975/76:421 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen beslutade att till Ersättning till SJ för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. anvisa ytleriigare 50 200 000 kr., lill summa 650 200 000 kr.,

1975/76:498 av fru Marklund (vpk) och herr Lövenborg (vpk) vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) föreslagils alt riksdagen beslutade att vid behandling av anslaget Ersättning lill statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. avslå förslaget att nedlägga bandelarna Övertorneä-Karungi samt Gällivare-Arvidsjaur,

1975/76:500 av herr Persson i Heden m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen skulle avslå förslaget angående nedläggning av persontrafiken på bandelen Falköping-Landeryd,

1975/76:605 av herrar Johnsson i Blentarp (s) och Johansson i Simrishamn (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att i

117

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

samband med en nedläggningsprövning av bandelen Eslöv-Tomelilla en plån för vägfrågornas lösande inom området förelades berörda parter,

1975/76:606 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp),

1975/76:607 av ftu Jonäng (c),

1975/76:802 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Kari Bengtsson i Varberg (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) föreslagits att i avvaktan på ett trafikpolitiskt program inga ytleriigare nedläggningar av Järnvägar fick ske.

1975/76:803 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Wirlén (fp), vari hemställts all riksdagen gav regeringen i uppdrag alt verka för en internationell överenskommelse om införande av interrailkort även för pensionärer,

1975/76:805 av herrar Korpås (c) och Åkerfeldl (c), vari hemställts att riksdagen beslutade anhålla hos regeringen

1. all tanken alt nedlägga trafiken pä järnvägen Enköping-Uppsala omprövades,

2. att därvid utreddes huruvida sträckan med hållplatser kunde göras till försöksområde för en strävan att åter göra tågresor attraktiva och därmed för SJ lönande, även pä kortare sträckor, vilket dä förutsatte att SJ:s busstrafik under försökstiden lades ner,

3. alt därvid också beaktades järnvägssträckans strategiska betydelse,

4. att, om trafiken ändå lades ner och inle heller spåret behölls, banvallarna på sträckan Enköping-Uppsala och på sträckan Hallstavik-Upp-sala ändå bevarades, så att järnvägstrafiken kunde återupptas, när trafik, ekonomi och energihänsyn åter motiverade del,

5. att under tiden dessa banvallar belades med cykelbana,

1975/76:1529 av herrar Cariström (fp) och Henmark (fp), vari hemställts

1. att riksdagen skulle avslå förslaget angående nedläggning av persontrafiken å bandelen Älmhult-Sölvesborg,

2. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att SJ utarbetade en långsiktig plan för persontrafikförsörjningen i nämnda område,

3. att om riksdagen beslutade om nedläggning av persontrafiken på bandelen Älmhult-Sölvesborg nedläggningen ej fick påbörjas förrän väg 121 byggts om till godtagbar trafikstandard.

118

1975/76:1535 av herr Elmstedt m. fi. (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde all nedläggningsprövning beträffande bandelen Älmhult-Sölvesborg inle skulle företas nu,

1975/76:1545 av herrar Henmark (fp) och Jonsson i Mora (fp).

1975/76:1555 av fru Johansson i Hovmantorp m. fl. (s),

1975/76:1557 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om sådan ändring i SJ:s författningar (SJF 850 p. 32.2 samt SJF 851 artikel 13 om SJ:s busslinjer) att studerande ägde rält att lösa även enkelbiijett i 2 klass med 50 procents rabatt,

1975/76:1573 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c, m, fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen uttalade all nedläggningsprövning beiräffande järnvägslinjen Eslöv-Tomelilla borde anstå tills erfarenhet vunnits av den ökande Polentrafiken,

1975/76:1576 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), vari såviti nu var i fråga (yrkandet 3) hemställts att riksdagen beslutade anhålla all regeringen medverkade lill alt i avvaktan på kommande förslag beträffande trafiksvaga bandelar inga ytleriigare järnvägsnedläggningar ägde rum,

1975/76:1577 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp),

1975/76:1595 av herrar Nyhage (m) och Magnusson i Borås (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts all riksdagen hos regeringen ullalade all varken person- eller godstrafiken pä järnvägslinjen Falköping-Ulri-cehamn-Landeryd borde nedläggas saml

1975/76:2134 av herr Ekinge (fp), vari såviti nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts all riksdagen beslutade att inga nedläggningar av järnvägar fick ske i avvaktan på ell samlat trafikpolitiskt program.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Utskottet hemslällde

1. all riksdagen skulle med bifall lill regeringens förslag saml med avslag på motionerna 1975/76:421, yrkandet I, och 1975/76:1577 till Ersällning lill statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m.m. för budgetårel 1976/77 anvisa ell anslag av 600 000 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle med bifall lill regeringens förslag i vad avsäg nedläggningsprövning av vissa bandelar avslå moiionerna 1975/76:498, yrkandet 1, 1975/76:500, 1975/76:605, 1975/76:802, yrkandet 2, 1975/76:805, 1975/76:1529, 1975/76:1535, 1975/76:1573, yrkandet 1, 1975/76:1576, yrkandet 3, 1975/76:1595, såvitt avsåg järnvägslinjen Fal-kcping-Ulricehamn-Landeryd, och 1975/76:2134, yrkandet 1,

3. alt riksdagen skulle

a. avslå motionerna 1975/76:418 och 1975/76:606, yrkandet 1,

b. avslå motionen 1975/76:420,

c. avslå molionen 1975/76:606, yrkandet 2,

119

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

4. all motionen 1975/76:1545 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

5. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:803,

b. avslå motionen 1975/76:607,

6. all riksdagen skulle

a. avslå motionen 1975/76:1555,

b. avslå motionen 1975/76:1557.

Reservalioner hade avgivits

1. beträffande underskottet på det ersättningsberättigade bannätet av
herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett alt utskottet under
1 bort hemställa

alt riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall till molionen 1975/76:421, yrkandet 1, samt med avslag på motionen 1975/76:1577 lill Ersättning lill statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgelårel 1976/77 anvisa ett anslag av 650 200 000 kr.,

beiräffande nedläggningsprövning av vissa bandelar

2. av herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Persson i Heden (c), Hå
kansson i Rönneberga (c), Sellgren (fp), Johansson i Hållsta (c) och Torwald
(c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag i vad avsåg nedläggningsprövning av vissa bandelar samt moiionerna 1975/76:498, yrkandet 1, 1975/76:500, 1975/76:605, 1975/76:802, yrkandet 2, 1975/76:805, 1975/76:1529, 1975/76:1535, 1975/76:1573, yrkandet I, 1975/76:1576, yrkandet 3, 1975/76:1595, säviu avsäg järnvägslinjen Fal-köping-Ulricehamn-Landeryd, och 1975/76:2134, yrkandet 1, som sin mening ge regeringen lill känna,

a) att nedläggningsprövning fick påbörias i fråga om de i propositionen angivna älta bandelar men all nedläggning av irafik endasl fick ske i samförstånd med vederbörande länsstyrelser och kommuner,

b) att i de fall denna prövning ledde till resultat att viss irafik kunde nedläggas, en sådan nedläggning endast fick ske sedan erforderlig väg-uppruslning genomförts och en långsiktig, tillfredsställande trafikförsörjning förelåg,

c) att nägon övervältring av kostnader pä kommunerna ej fick ske i detla sammanhang och alt erforderliga bidrag lill lokal och regional busstrafik därför gavs.

120

3. av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anselt att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag i vad avsäg nedläggningsprövning av vissa bandelar och moiionerna 1975/76:500, 1975/76:605, 1975/76:802, yrkandet 2, 1975/76:805, 1975/76:1529,

1975/76:1535, 1975/76:1573, yrkandet 1, 1975/76:1576, yrkandet 3, 1975/76:1595, såvitt avsåg järnvägslinjen Falköping-Ulricehamn-Lan-deryd, och 1975/76:2134, yrkandet 1, samt med bifall lill motionen 1975/76:498, yrkandet 1, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanien i berörda fråga anfört,

4. beiräffande interrailkort för pensionärer av herrar Sven Gustafson i Göleborg (fp) och Sellgren (fp) som anseii att utskotlel under 5 a bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall lill molionen 1975/76:803 hos regeringen anhålla att man från svensk sida verkade för en internationell överenskommelse om interrailkort även för pensionärer.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! I betänkandet nr 19 behandlar trafikulskollel anslaget till SJ för olönsamma järnvägslinjer. I del sammanhanget har utskottet också tagit upp motionerna beträffande pensionärernas resor.

Jag vill försl uttala min lillfredsslällelse med au en folkpanimolion redan har blivit tillgodosedd. I den yrkades att sänkningen av pensionsåldern ti)) 65 år skulle medföra alt pensionärsrabatterna också skulle gälla fr. o. m. denna ålder. Frän regeringshåll har uttalats all så kommer alt ske.

I en annan folkpanimolion föreslås att det införs ett interrailkort också för pensionärer. Ett sådant har under flera är funniis för ungdomar, och del har slagit mycket väl ut. Vi tyckeratt det är rimligt all pensionärer, som faktiskt har lid alt resa och som kanske inte har kunnal göra del lidigare, nu fär en möjlighel att se sig om lilel utanför vårl lands gränser. Jag ber därför all fä yrka bifall lill reservalionen 4.

Herr talman! I della belänkande behandlar också ulskoltet regeringens förslag om nedläggningsprövning i fråga om åtta bandelar. Alla andra molioner beträffande nedläggning av järnvägar - jag länker på SJ:s ryktbara förslag att lägga ned trafik på yllerligare 27 bandelar - och alla frågor om SJ:s förhållanden i övrigl kommer all las upp i det belänkande beiräffande trafikpolitiken som riksdagen får diskutera senare i vår. Det finns därför anledning alt begränsa debatten i dag till förslaget om de älta bandelarna.

Lät mig då försl säga all det inle finns någon i utskottet som hävdar att järnvägsnätet skall vara hell statiskt. Om samhällsstrukturen ändras så all del trafikunderiag som behövs faller bort och om invånarna i en region inte slår vakt om sin järnväg, dä skall irafik kunna läggas ned - under den bestämda förutsättningen alt en tillfredsställande ersätiningstrafik ordnas.

Jag vill gärna slryka under det faktum att man inle i första hand slår vakt om sin järnväg genom att della i protestmöten - även om detla i mänga fall kan vara befogat - ulan del gör man genom alt satsa på Järnvägen och verkligen använda den. Men - och det är också en viklig

121

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

122

följd av att järnvägsnätet inle bör vara statiskt -järnvägstrafiken skall också kunna byggas ut, där förutsättningar härför finns. Riksdagen har faktiskt under senare tid beslutat om sådana utbyggnader.

Varför finns det dä ett så storl motstånd mot nedläggning av järnvägstrafik? Det är inie i första hand fråga om någol slags järnvägsromantik, ulan del är i slället en bitter erfarenhel som ligger bakom. Alllför ofta har folkel i en bygd fått erfara att järnvägen lagts ned och all tåget ersatts med buss, men efter ett par år har busstrafiken också lagls ned, och bygden har stått ulan kollektivtrafik. Därför bör ingen järnvägstrafik läggas ned förrän för del första del står klart att del inle går att öka trafiken - och därvidlag tycker jag att SJ skulle kunna göra en hel del när det gäller sådana här bandelar - och att nedläggningen är samhällsekonomiskt motiverad och för del andra en långsiktigt tillfredsställande ersätiningstrafik på vägar av godtagbar kvalilel verkligen fungerar.

Del uiredningsarbele som sedan en lid pågått på det trafikpolitiska området har just haft lill syfte att skapa eii underiag för beslut om järnvägstrafikens omfattning. Riksdagen har enhälligl uttalat att uppkommande frågor om nedläggning bör ses i ett mer långsiktigt perspektiv och all någon järnvägsnedläggning därför inle bör ske mot berörda kommuners vilja under pågående utrednings- och planeringsarbete. Della uttalande gjorde riksdagen enhälligl sä sent som förra året. Därför måste nedläggningsprövning i dagens läge ske endasl i undantagsfall.

Departementschefen har tagit ut åtta bandelar där trafiken enligt hans uppfattning motiverar en sådan undantagsbehandling, och utskottet har lagil upp dessa bandelar lill realprövning. Vi kom försl hell överens om alt del i fråga om två av bandelarna - Fågelsta-Vadstena och Upp-sala-Hallstavik - fanns klara motiv för en sådan undantagsbehandling.

Vad beträffar de övriga sex bandelarna kan del anföras motiv av varierande siyrka. Utskotlel har givit vederbörande länsstyrelser möjlighel alt inkomma med synpunkler, och man fann att del i de flesta fall inom länsslyrelserna gjorts en samhällsekonomisk analys. I några fall har del visal sig all del kan vara samhällsekonomiskt motiverat alt föra över trafiken till landsväg. Men del är Ju inte ett tillräckligt motiv all del kan vara samhällsekonomiskt motiverat alt föra över trafiken lill landsväg. Del måste också finnas en på lång sikt lillfredssiällande trafikförsörjning, som kan börja fungera omedelbarl när järnvägsirafiken läggs ned, och dessulom måsie nödvändig väguppruslning vara genomförd. Man måsie ha en sådan planering all man har garantier för att det är en på lång sikt tillfredsställande lösning. I fråga om detta finns del förbehåll i de fiesta länsslyrelseyltrandena.

Jag kommer inte i detta anförande att gä in på de olika bandelarna. Efterföljande lorde göra delta. Vi reservanter intar följande ståndpunkt: Vi vill inle motsätta oss au en nedläggningsprövning påbörias, men i enlighet med riksdagens uttalande bör någon nedläggning inte äga rum mot länsstyrelsernas och kommunernas vilja under pågående planerings-och utredningsarbete. Därför, herr talman, yrkar jag bifall lill reservalionen 2.

Herr HÅKANSSON i Rönneberga (c):

Herr lalman! Vae år i samband med riksdagens behandling av frågor om ersättning lill SJ för drift av icke lönsamma järnvägslinjer diskuteras anslagels storlek men också järnvägsnätets uppdelning pä lönsam och icke lönsam del. I årets budgetproposition har kommunikationsministern föreslagit nedläggning eller reducering av trafiken på åtta järnvägslinjer. På sex av dessa linjer berörs persontrafiken. Beträffande nedläggningsprövningar av dessa bandelar har lill betänkandet fogats reservationen 2, som jag något vill kommentera.

De frågor som här behandlals har nära anknylning till hur särskill personirafiken skall bedrivas. Frågan arom den skall ske med kollekliva färdmedel eller med personbil. Den kraftiga irafikuivecklingen under de senasle 25 åren har hell fallit på personbilen.

1950 beräknades personlransportarbelel på väg och järnväg uppgå till 18 miljarder personkilomeler, varav tvä tredjedelar var järnvägs- och busstrafik, medan en tredjedel utfördes av personbilar. År 1974 hade persontransporterna ökal till 80 miljarder personkilomeler, varav endasl 18 96 faller på den kollektiva trafiken.

Såväl vid lidigare riksdagar som vid årets riksdag har i ett anlal molioner framförts önskemål om olika åtgärder för bälire service i syfte att uppnå en ökning av järnvägstrafiken. Trafikutskottet har lidigare och senasl förra årel enhälligt uttalat att uppkommande frågor om nedläggning av järnvägar bör ses i ett mera långsiktigt perspektiv och att nägon nedläggning inte bör ske mot berörda kommuners vilja under pågående utrednings- och planeringsarbete.

Del är särskill den trafikpolitiska utredningens betänkande och utredningen om de regionala trafikrabailerna som är intressanta och vilka kommer all bilda underlag för utformningen av del kommande trafikpolitiska beslulel. Del är ell viktigt samhällsintresse att finna åtgärder som påverkar det kollektiva resandet. Oljekrisen för ett par år sedan, som bl. a. ledde lill ökade driftkostnader för bilismen, medförde ell kraftigt uppsving för den kollektiva trafiken.

Utskotlel har vid behandlingen av nedläggningsprövning under hand vänt sig lill vederbörande länsstyrelser och vissa kommuner för att få deras synpunkler. I de inkomna yttrandena har frän tillfrågade myndigheter framförts något olika synpunkter beiräffande samma bansträckor. Därför bör nedläggningsprövning inle påbörias förrän förutsättningar finns att nå samförstånd med vederbörande länsstyrelser och kommuner.

För några av de berörda bandelarna har länsstyrelserna ställl upp vissa bestämda villkor i fråga om väguppruslning och ersätiningstrafik. Dessulom har det rests krav pä att stödet lill regional busstrafik ges en sådan uiformning att kostnader i samband med en trafiköverföring av detta slag inle övervältras pä kommunerna. Detla är frågor som måsie ingå i ell framtida trafikpolitiskt program.

Beiräffande linjen Sölvesborg-Älmhult avstyrker Älmhulis kommun bestämt en nedläggning av tågtrafiken. Man menar all del nuvarande

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning .för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

123

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

trafikutbudei bör bibehållas oförändrat. Om en nedläggning mot kommunens vilja kommer till slånd, förutsattes all en inlerregional busslinje inrättas som ersällning.

Länsslyrelsen i Kronobergs län framhåller alt om järnvägslinjen nedlägges är del sannolikt att kommunerna kommer att fä kostnader för en eventuell ersätiningstrafik, vilket innebären koslnadsövervällring från stat till kommun. Länsslyrelsen i Blekinge län kan acceptera en nedläggning av personirafiken pä järnvägen under vissa förutsättningar.

Vad beträffar järnvägslinjen Falköping-Ulricehamn-Landeryd har länsslyrelsen i Älvsborgs län vissa erinringar. Den nuvarande irafikser-vicen på banan färbelecknassom dålig, främsi beroende på att automatiska signaler och bromsar saknas. Ressträckan förlängs väsentligt, då lägen måsie slanna vid vägkorsningar för att spärra eller öppna signaler. Det framhålles också alt persontrafiken endasl i begränsad omfallning lämpligen kan överföras till landsväg.

I fråga om järnvägslinjen Eslöv-Tomelilla förordar länsstyrelsen i Malmöhus län i den regionala trafikplanen all ett beslut bör anslå. Länsslyrelsen framhåller all innan ell definilivi beslul fallas om Eslöv-Tomelilla-järnvägens framlid bör ett säkrare underlag föreligga beiräffande järnvägsfärjetrafikens Ulveckling på leden Ysiad-Swinoujscie i Polen. Likaså bör SJ dokumentera vilka invesleringar som behöver göras och hur ira-fikeringen på Malmö-Ystad skall ske. En alternativ kalkyl med investeringar och irafikering på järnvägen Eslöv-Tomelilla-Ysiad förati klara den ökade Polentrafiken bör även redovisas. I SJ:s samlade bedömning bör likaså kapaciteten på rangerbangården i Malmö undersökas, bl. a. med tanke på den snabbt ökande järnvägsfärjelrafiken på leden Trel-leborg-Sassnitz.

Här föreligger en bedömning av vilken utveckling trafiken kommer att fä. Från polsk sida bedömer man förutsättningarna för en ökad trafik på leden Ystad-Swinoujscie som myckel stora. Ytterligare en tågfärja kommer enligt planerna all sättas in vid halvårsskiftet 1977. Därmed fördubblas kapaciteten. Järnvägen Malmö-Ystad klarar inle en fördubbling av godslrafiken, om inle inskränkningar i personirafiken kan göras.

Det är angeläget med en fördelning av trafiken i Skåne sä att en avlastning kan ske frän den i irafikavseende redan nu hårt belastade sydvästra delen.

Som sammanfattning skulle jag vilja underslryka viklen av att slå vakt om och ulnyttja så många nuvarande järnvägslinjer som över huvud taget är möjligt. De järnvägslinjer som nu är föreslagna för nedläggningsprövning är interregionala, regionala eller lokala och bör ingå i underlagel då den framtida kollekliva trafiken skall fastställas.

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall lill reservationen 2.

124

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! Från vänsterpariiet kommunislernas sida har vi tidigare i fråga om anslaget lill irafiksvaga bandelar sagl alt sä länge vårt lands

järnvägsnät är indelat i ett affärsbanenäi och ell ersättningsberäiligat nät, bör SJ också fä de pengar företaget begär för att driva trafiken pä det senare nätet. Del sammanlagda behovel av driflersällning för s. k. icke lönsamma järnvägslinjer budgelårel 1976/77 uppgår enligt SJ som bekant till 786 milj. kr.

Det är klart att detta är myckel pengar. Det är fullt förståeligt alt både regering och riksdagsledamöter lycker att ersätlningsbehovet stiger kraftigt och dessutom ganska snabbi. Just därför tror jag del är nödvändigt att göra klarl för sig vad det verkligen handlar om, all här är del fråga om irafik lill nylla för många människor i vårt land, såväl i relativt täitbefolkade områden som i de mesl avlägsna glesbygder, och sälla summorna i relation till den samhällsnytta del innebär att trafiken kan upprätthållas på dessa bandelar. Jag tror heller inle att det skadar alt göra jämförelser med vad som i andra sammanhang anslås, fullt rikligt f ö. enligt min mening, till kollektivtrafik. Bara i Stockholmsområdet anslås ju över 700 milj. för all kunna upprätthålla en något sä när tillfredsställande kollektivtrafik. Befolkningsmässigt är för all del Stockholmsområdet stort, det omfattar kanske en femtedel av landets folkmängd. Men om man betänker att anslaget lill s. k. olönsam irafik faktiskt gäller hela landet, lycker åtminstone jag all man får ett bra perspekliv på frågeställningen, om man gör den här jämförelsen.

Nu har emellertid departementets sakkunniga granskat SJ:s separatredovisning för år 1975 och därvid kommit till ett annal resultat än SJ. De sakkunniga föreslår en ersättning till SJ med 646,4 milj. kr. Del är alltså en väsentligt lägre summa än SJ äskat. Denna summa har man kommil fram lill huvudsakligen genom alt man undantagit bandelar om sammanlagi 806 km från beräkningen. Därvid har man tagit hänsyn lill funktionella irafiksamband mellan olika bandelar - elt synsäll som delas av trafikpolitiska utredningen, vilken man också hänvisar lill. En annan punkt där de sakkunniga har en annan bedömning än SJ gäller del s. k. matarvärdet.

SJ har efter del all de sakkunniga lagl fram sina beräkningar riktat stark krilik mot dessa och pekat pä de negativa konsekvenser som enligt SJ skulle framträda, om riksdagen skulle följa de sakkunnigas förslag. Granskningsmännen har enligt SJ inle anfört några bärande skäl till att 14 bandelar, eller rättare sagl just de 14 bandelar som man föreslär, skall undantas frän ersättning. Om riksdagen godtar de sakkunnigas förslag, återstår för företaget bara alt driva de 14 bandelarnabilligare, och eftersom 75 % av kostnaderna är personalkostnader, är konsekvenserna lätta att räkna ut enligt SJ.

Vi har från vår sida inle anselt oss ha någon möjlighel au gä in i den här diskussionen eller ta ställning lill vilken ulveckling som blir den troliga om riksdagen antar de sakkunnigas förslag. Med hänsyn härtill och lill ätt trafikpolitiska ulredningen nu föreslär en delvis ny metod för beräkning av driftersättningens storlek, som de sakkunniga anknutit lill, har vi ändå i årets molion föreslagit all ersällningen lill SJ skall

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

125

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

126

utgå enligt den nivå som de sakkunniga har angivii i sill förslag. Men det innebär samtidigt all vi yrkar avslag pä den yllerligare sänkning av anslaget som departementschefen har föreslagit. Han motiverar denna sänkning dels med den ökning av intäkterna på del ersättningsberättigade nätet som kan beräknas genom taxehöjningen den 1 februari, dels med den besparing som kan göras genom deparlemenischefens förslag alt älta bandelar skall läggas ned. Vi har för vår del yrkat avslag pä förslaget om nedläggning av bandelar, men jag återkommer till den frågan någol senare.

Vi har i våra molioner en rad av år också påpekat all anslaget under rubriken Icke lönsamma stationer varil på lok för litet för att i praktiken kunna ha någon belydelse.

Vi har vidare anfört all det tydligen brustit i fråga om informationen beiräffande möjligheterna att söka anslag till del ifrågavarande ändamålet - all upprätthälla en för berörd bygd viktig service pä en järnvägssialion irols att denna i och för sig inte är lönsam. Förra årel lystrade trafikulskollel lill pä allvar och skrev en vacker vers om behovel av pengar till det ändamålet. I slället för de 100 000 kr. som del förut talats om i sammanhangel har nu också SJ lystrat och begär - med utgångspunkt i nu kända förhållanden under budgetåret 1975/76 - 1,8 milj. kr. för detta ändamål under budgelårel 1976/77. Departementschefen vill ge 600 000 kr., men vi menar att SJ bör få del anslag som begärts för del här syftet. Med hänvisning lill vad jag har anfört i del här stycket yrkar jag, herr lalman, bifall lill reservalionen 1.

Vpk:s andra reservation gäller frågan om nedläggning av bandelar enligt det förslag som deparlemenlschefen lagl fram i budgelpropositionen. Han formulerar det så all del gäller bandelar, där en nedläggning uppenbarligen inte innebär några olägenheter från Irafikförsörjningssynpunkl och där den alternativa trafikuppläggningen innebär en klar samhällsekonomisk vinst.

Vi har, vid alla lillfällen då de här frågorna diskuterats, poängterat nödvändigheten av att anlägga en samhällsekonomisk bedömning på frågeställningen. 1 dessa samhällsekonomiska överväganden måste då alla fakiorer som kan göra beslutsunderlaget sä fullödigt som möjligl finnas med. Det gäller, har vi sagt, att mäta olycksrisker, miljöeffekter, effekler i lokaliseringspoliliskt hänseende, sociala effekter, energipolitiska synpunkter m. m. Trafikpolitiska utredningen har i sill belänkande gjort en uppräkning av de effekler som i normalfallet bör bedömas vid en analys av en överflyttning av järnvägstrafik till landsväg. 1 denna ingår kosinaderna för erforderliga investeringar vid olika alternativ samt de kostnader för drift och underhäll av banor, vägar, terminaler, rullande järnvägsmaieriel och landsvägsfordon som är förknippade med resp. transportalternativ. I analysen bör vidare rimlig hänsyn tas till skillnader i fråga om tidsåtgång för resenärer och gods, bekvämlighet, trafiksäkerhet och miljö mellan järnvägs- resp. landsvägsalternativen. Även skillnaden beträffande sysselsättnings- och regionalpolitiska effekter bör beaktas.

framhåller trafikpolitiska ulredningen.

Efter del all budgetpropositionen lämnals gjorde SJ ett mycket uppmärksammat utspel, som också har berörts här tidigare, där yllerligare 27 bandelar uppgavs vara akluella för nedläggningsprövning. Jag skall helt avstå från alt närmare kommentera della utspel. Jag vill bara peka på den reaktion det vållade. Det blev en våldsam uppståndelse i tidningar, hos kommunala myndigheter och poliliska och andra organisationer och inte minsl här i riksdagen. Delta understryker vad vi i molionen hävdat, nämligen alt de irafiksvaga bandelarna anses uigöra så betydande investeringar i värt land all människor och bygder i regel kämpar en härd kamp för att fä behålla dem. Nu har väl den stormen lagt sig i och med att kommunikationsministern klarl deklareral att nägon nedläggningsprövning inle är aktuell på de av SJ påtalade bandelarna.

Vi har i trafikutskottet haft en genomgäng beträffande de i budgelpropositionen upptagna älta bandelarna. Som del sägs i reservationen 2 har del då, enligt min mening, visal sig alt det - med undanlag för bandelarna Fågelsta-Vadstena och Uppsala-Hallstavik - i samlliga fall finns skäl som talar för all trafiken bör få fortsätta i minsl den omfattning som gäller f n. I flera fall har berörda länsmyndigheter klarl iiitalal sig för önskvärdheten av forlsalt trafik t. v. under nuvarande förhållanden. Detta gäller t. ex. linjerna Älmhult-Sölvesborg, Falköping-Landeryd, Gällivare-Arvidsjaur och Överlorneå-Karungi. I andra fall har beslämda villkor siällls för ett nedläggande; främst gäller del då ordnandet av fullgod ersätiningstrafik. För samlliga bandelar gäller dock alt åtminstone någon kommun, nägon remissinstans eller nägon berörd organisation har uttalat sig för bevarandet av trafiken. Beträffande linjen Gällivare-Arvidsjaur t. ex. har järnvägsmännens samarbeiskommitié för inlandsbanan sagl all med en rejäl satsning på motorvagnsiåg av modernare lyp och en bälire bansiandard skulle en positivare utveckling här vara möjlig. Och olönsamhelen på denna handel hör samman med dåliga förbindelser, menar man. När det gäller linjen Uppsala-Enköping ville landstinget i Uppsala län, Håbo kommun, Enköpings kommun och Lantbrukarnas länsförbund behålla nuvarande trafikuppläggning, medan länsslyrelsen t. v. ville flytta över personirafiken lill buss. Beträffande andra bandelar kan jag hänvisa till riksdagsmotioner och uppvaktningar som har gjorts inför trafikutskottet.

I samband med del trafikpolitiska utredningsarbete som bedrivits och fortfarande bedrivs har man från kommunikationsdepartementets sida sagl - och del har också nämnts tidigare i debatlen - alt detla utredningsarbete skall bilda underlag för en trafikpolitisk proposilion, som innevarande år skall föreläggas riksdagen. I denna proposition är också avsiklen, enligt vad som sagls, alt skissa del järnvägsnät som enligt regeringsförslagel skall bli den närmaste framlidens. Ell sådant regeringsförslag bör givelvis bli föremål för ingående prövning och diskussion här i riksdagen men också uianför riksdagens väggar. De samhällsekonomiska värderingar som trafikpolitiska utredningen lalar om måste då

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

127

Nr 89 givetvis få sin chans alt verkligen bli gjorda.

Onsdaeen den ' "'' sammanhang vore det givetvis utomordentligt viktigt att ha

24 mars 1976 tillgäng till det breda register av kalkylmetoder som vi behöver för all

--------------- beräkna de samhällsekonomiska effekterna av irafikpoliliska åtgärder pä

Ersättning för drift ett tillfredsställande sätt. Vi är från vår sida tveksamma om de möj-
av icke lönsamma ligheterna kan föreligga vid del här tillfället. I vilket fall som helst blir
järnvägslinjer det dock, om gången blir den som man från departementets sida sig-

m. m. naleral, en samlad trafikpolitisk bedömning, och i denna kan det då bli

tillfälle att på elt grundligt sätl penetrera eventuella förslag till nedläggning av bandelar och de positiva eller negativa effekter de kan fä. Vi menar därför att de nedläggningsförslag som lagils fram i årels budgetproposition, med undanlag av de bandelar jag förut nämnt, bör kunna prövas i den samlade bedömningen. En sådan inslällning rimmar väl med den uppfattning som kommil fram i yttranden frän fiera länsstyrelser till de aviserade nedläggningsprövningarna.

Herr talman! Utökningen av det irafiksvaga nätet är inte bara ell resullal av bilismens frammarsch. Den är också ett resullat av kapitalels koncentration och av den s. k. strukturomvandlingen i vårt land. Järnvägarna byggdes under stor möda och svåra förhållanden - del är ytterligare ett skäl lill all se myckel seriöst på användningen av dessa investeringar. Sedan kan man ju också fråga sig om vi inte är skyldiga de människor, som i strukturomvandlingens spär blivit berövade så myckel av samhällelig service, den hänsynen att göra allt för att inle deras kommunikationsmöjligheter skall försämras.

Med hänvisning inte minsl till detla yrkar jag, herr lalman, bifall lill reservationen 3.

Hen MELLQVIST (s):

Herr talman! Man blir nästan rörd när man hör de ganska lidelsefulla inläggen till försvar mot en nedläggningsprövning av i delta fall åtta irafiksvaga bandelar. Man ställer sig frågan om vi skall ha kvar bandelar som inte längre har underlag för att kunna fullfölja den trafik för vilken de en gäng tillkom. Nya trafikmedel har övertagit de uppgifter som en gäng var självskrivna för järnvägsdrift. Man måste vara realist och se hur utvecklingen inom olika delar av värt land gått över från den rälsbundna trafiken lill landsvägstrafik. Även om många av oss kan beklaga denna utveckling, måste vi ta konsekvenserna som i många fall leder fram lill en nedläggningsprövning.

En omläggning från olönsam järnvägstrafik lill busstrafik behöver i och för sig inle innebära att bussarna får färre resenärer. Del kan, som SJ-chefen nyligen framhöll, bli så all busstrafiken bättre ansluter till dagens bebyggelse.

Det nu föreliggande utskotlsförslaget berördels linjerna Uppsala-Hall
stavik och Fågelsta-Vadstena, som enbart har godslrafik, dels sex ban
delar som uteslutande har persontrafik. Dessa linjer kommer alltså att
128 vara kvar för den tyngre godslrafiken.

Utskottet har verkligen ingående prövat proposilionens förslag dels genom kontakter med länsslyrelserna, dels genom uppvaktningar från kommuner och andra organ. Det är moi denna bakgrund som utskottet tillstyrker departementschefens förslag alt godla den nedläggningsprövning som föreslagits.

Men utskottet understryker att förutsättningen för en sådan nedläggning måste vara att ersättningslrafiken fär en tillfredsställande lösning samt att erforderiiga vägupprustningar kommer lill utförande. Utskottet utgår vidare frän all prövningen av nedläggningsfrägor i princip kommer all ske i samma ordning som lidigare har tillämpats, vilket alltså innebär att inte enbart SJ och vägverket blir hörda i sammanhanget utan även länsstyrelser och kommuner samt alt även förelrädare för trafikanter och trafikuiövare fär lillfälle att framföra sina synpunkler och önskemål i sammanhanget.

Del här utskottsbetänkandet, om vilket majoritet föreligger, släller sig alltså positivt till de ålgärder som har föreslagits - åtgärder som ansluter sig jusl lill en prövning - som kallas nedläggningsprövning - av i delta fall de akluella bandelarna.

Jag fattade del så av herr Håkanssons i Rönneberga och herr Magnussons i Kristinehamn anföranden, att man bör driva dessa järnvägar oavsett de kostnader del medför. Del är klart att vi får tillfälle till en ingående diskussion om detta, om inte förr så åtminstone när trafikpolitiska uiredningens hela belänkande föreligger. Vad den principiella frågan gäller är om man skall driva järnvägar oavsett kostnaderna, om det - såsom vi anser - skall vara samhällsekonomiska premisser som ligger till grund för beslulet eller om företagsekonomiska synpunkler skall hävdas i sammanhanget. Självfallel bör del som ur samhällels synpunkl är det mest eftersträvansvärda och ändamålsenliga här komma in i bilden.

Men vi kommer i alla fall inte ifrån att del är en koslsam historia all med alla medel söka upprätthålla en olönsam järnvägstrafik. Jag tror all herr Gustafson i Göteborg har rätt i att man givetvis inte skall med alla medel uppehålla en järnvägstrafik, om del inte finns några som helst förulsältningar att driva den ekonomiskt.

Jag kan lämna några synpunkter på vad det rör sig om i nuläget.

Om vi som exempel lar bandelen Övertorneä-Karungi, som är en sträcka på 46,6 km, finner vi att del där i dag går sju låg. Antalet resande per tåg är sju och per dag 40 stycken. Intäkterna är per resande 6 kr., medan den totala kostnaden är per resande 150 kr.

Andra exempel: Gällivare-Jokkmokk, som aren något längre sträcka. Antalet resande per tåg ärjust nu 17, per dag 34 och intäkterna per resande 16 kr. Den totala kostnaden per resande - som alltså samhället får stå för - uppgår till 200 kr.

Jokkmokk-Arvidsjaur: Antal resande per låg 6, per dag 13, intäkten per resande 20 kr. och den lolala kostnaden per resande 500 kr.

Enköping-Uppsala, som också finns med i bilden: Antalet resande

9 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

129

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

130

per tåg 22, per dag 210, intäkten per resande 7 kr. och totalkostnaden 30 kr.

Man skulle kunna redovisa mänga liknande exempel. Lät mig la ett från sträckan Falköping-Ulricehamn. Där är antalet resande per tåg nio, per dag 64, intäkterna per resande 6 kr. och totalkostnaderna rör sig om 80 kr.

Det är klart att man dä kan fråga sig - och det var också vad jag gjorde förut - om inte det resebehov som finns bälire kan tillgodoses med landsvägsbuss till en lägre kostnad än vad ett järnvägståg i dagsläget drar. Det är inte minst det som, hur samhällsekonomisk man än må vara, är en av de betingelser som måste läggas till grund när man skal ta ställning till alternativen nedläggningsprövning eller elt mer eller mind re långl gående bibehållande av det s. k. E-nätet, alltså ersättningsnätet

Det har gjort att utskottet delar - det vill jag understryka än en gång - den uppfattning som departementschefen ger uttryck för i proposi tionen. Riksdagen bör ställa sig bakom det förslag som innebär en ned läggningsprövning av de här refererade åtta bandelarna av järnvägsnätet Jag tror inte att den prövningen i och för sig, med de kontrollstationer som finns för beslutet, utan vidare kommer att resultera i förslag til nedläggning. Här kanske berörda kommuner, länsstyrelser och andra in tressentgrupper än en gång fär lägga fram sina synpunkter och säga om de över huvud taget anser att de kan tillstyrka en nedläggning.

Men det finns självfallet anledning att frän andra utgångspunkter se över hela del här problemet. Man kan inte grunda ett nedläggningsförslag enbart på vad länsstyrelsen lycker och tänker utan man måste också ta hänsyn till andra betingelser. Jag har nämnt några av de betingelserna när jag här refererade lill kostnaden att föra fram vissa persontåg i förhällande till resandefrekvensen. Vidare är del endasl på tvä linjer som godslrafiken skall försvinna, på de återstående sex linjerna skall den vara kvar.

Utöver denna slora fråga i betänkandet kommer självfallel den s. k. kollektivbiljetten in i bilden. Herr Magnusson i Kristinehamn uppehöll sig något vid det anslaget. Här kan det också bli fråga om olika beräkningsgrunder. Om del inte blir någon nedläggningsprövning av de ålta linjerna uppstår självfallel en brisl, som beräknats till ca 30 milj. kr. Del är ingen som föreslagit att den summan skall utgå för den händelse man ännu en tid skall, hålla de här linjerna intakta.

När det gäller molionen om inlerrailkoriet, har SJ avstyrkt den, och även utskottet säger i sill uttalande över motionen: "Nägon utvidgning av systemet av exempelvis den art motionärerna tänkt sig har enligt vad ulskoltet inhämtat inte diskuterats. Förutsättningar för en sådan ulvidgning har inte heller ansetts vara för handen." Det är ett referat av vad den internationella järnvägsunionen närmasl anfört vad gäller en popularisering av järnvägsresandet för ungdom.

Med del sagda, herr lalman, har jag för tillfället inget att tillägga mer än ett yrkande om bifall till trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 19.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först säga beträffande interrailkortet att detta är beroende av beslut i internationella sammanhang. Vad vi önskar är att man aktivt skall ta upp dessa frågor för att möjliggöra ett interrailkort.

När det gäller nedläggning av bandelar ansåg utskottets värderade vice ordförande att det inte alls är säkert att det blir en försämrad service i och med att man övergår från järnväg till buss. Man kanske t. o. m. kan anpassa trafikmängden närmare till resebehoven. Men anledningen till att riksdagen varit så restriktiv i avvaktan på utrednings- och planeringsarbetet är just den bittra erfarenhet jag nämnde i mitt första anförande, nämligen att när järnvägstrafiken ersatts med busstrafik har det plötsligt, efter ett eller ett par år, blivit så att även busstrafiken lagts ned. Det är därför vi varit så angelägna om att nedläggning av järnvägstrafik skall ses i ett mer långsiktigt perspektiv.

Även herr Mellqvist har för mindre än ett år sedan varit med om att skriva under ett uttalande från riksdagens sida om att någon järnvägsnedläggning inte bör ske mot berörda kommuners vilja under pågående utrednings- och planeringsarbete. Intill dess att det föreligger ett förslag om trafikpolitikens utformning, där man i ett större sammanhang kan se till att det finns en tillfredsställande trafikförsörjning, gäller ju fortfarande detta riksdagens enhälliga uttalande.

Men det kan, som vi sagt i reservationen 2, finnas områden där utredningsarbetet har kommit så långt att man verkligen kan påbörja en nedläggningsprövning. Hela utskottet är överens om att det kan ske i fråga om tvä bandelar. När det gäller vissa andra bandelar har länsstyrelserna gjort samhällsekonomiska bedömningar som kan motivera en nedläggning. Med anledning av vad vice ordföranden i utskottet sade, att det inte bara gäller vad länsstyrelserna tycker, vill jag framhålla att även länsslyrelserna ju har fått ett instrument för att kunna bedöma frågor i ett vidare perspektiv och inte bara sitta och tycka.

I en del fall har alltså länsstyrelserna ansett att det är samhällsekonomiskt fördelaktigare med en nedläggning. Men då finns det andra kriterier kvar, nämligen trafikförsörjningen, vägupprustningen osv. Vad vi vill understryka är att man icke får göra nägon nedläggning mot berörda kommuners vilja i avvaktan på att utredningsarbetet blir avslutat.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle: Herr talman! Herr Mellqvist säger att det bara är fråga om en nedläggningsprövning. Ja, det vet jag, men jag befarar ändå att själva beslutet om nedläggningsprövning kan forcera fram nedläggningar av bandelar som man tycker borde få prövas på litet längre sikt, som herr Sven Gustafson i Göteborg sade. Det faktum att departementschefen föreslår en sänkning av anslaget med 30 milj. kr. för nästa år innebär ju ändå att avsikten är att en del nedläggningar skall realiseras.

När det gäller frågan om de linjer i norr som herr Mellqvist talade om är jag också medveten om att de är dåligt frekventerade linjer. Men

131

Nr 89 jag tror alt man i detta speciella fall särskill måste ta hänsyn till den

Onsdagen den diskussion som har pägält om t. ex. inlandsbanans roll och betydelse

24 mars 1976 ' Norrlands inland och de funktionella samband som kan finnas där med

.-------------- andra bandelar - tvärgående bandelar osv. Jag tror inte att man kommer

Ersättning för drift   ifrän det. Det har ju också visat sig att de olika kommunerna där uppe
av icke lönsamma    är mycket bekymrade och har uttalat sig mot nedläggningsförslagen.
järnvägslinjer          Det är klart att inle heller vi kan la ställning för behållande av en

m. m. handel oavsett vilka kostnader som.det medför. Men jag vill ändå un-

derstryka än en gäng alt jag tror all man vid en riklig samhällsekonomisk bedömning kan komma till resullal som radikalt avviker från den företagsekonomiska bedömningen. Det är en riklig ståndpunkt, tror jag, att vi i första hand gör en samlad bedömning av hela nätet. Det är ju flera länsstyrelser som har instämt i den tankegången. Man an.ser lydligen alt det är en riktig väg att gå - att vi väntar på denna samlade bedömning och sedan tar en grundlig diskussion om hur vi skall ha del framdeles. Jag är inte säker pä att vi. inom vpk kan godkänna del förslag som regeringen kommer med då. Men det blir i alla fall lillfälle, som jag sade förut, all på ett helt annat sätt få en samlad bild av konsekvenserna av eventuella nedläggningsförslag.

Herr HÅKANSSON i Rönneberga (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Mellqvist blir rörd över omsorgen om järnvägarna. Jag undrar om del inte hade varit litel bättre om herr Mellqvist hade blivit rörd över försöken att se till all det inte sker nägon nedläggning mot kommuners ocb länsstyrelsers vilja. Hur del än är sä innebär nedläggningar en förändrad trafik, som i de flesta fall blir sämre.

När det gäller de s. k. svaga bandelarna har man ofta i resonemang med järnvägsfolket fått höra att statsmakterna borde göra bättre satsningar på järnvägstrafiken och på sä vis höja intressel för resandet. I mänga fall har det också visat sig att moderna vagnar, väl anpassade till tidtabeller osv. kan innebära stimulans till ökning av resandet.

Lägger man ner järnvägsdriften pä en viss linje och sätter in en bussförbindelse, så blir detta kanske också en verksamhet som inte helt har inkomstläckning - det sker bara en överföring från det ena lill del andra.

Det är ändå ett faktum att järnvägen är något speciellt i en bygd. Jag länker i viss mån på järnvägen Eslöv-Tomelilla som går genom en betydelsefull bygd och har en myckel stor uppgift alt .fylla där.

Mot denna bakgrund, herr talman, vidhåller Jag mill yrkande om bifall till reservationen 2.

Hen MELLQVIST (s) kon genmäle:

Herr talman! Den som läst utskottsbetänkandet - och det utgår jag

från alt utskottets värderade ordförande har gjort mer än en gång - kan

inte undgå att finna att vi uppehåller oss mycket ingående vid själva

ersättningstrafiken. Vi talar ju om de nuvarande bestämmelserna och

132 förutsättningarna att med statsbidrag klara just ersättningstrafik i de om-

råden där en järnvägsnedläggelse blir aktuell. Det finns därför kanske ingen anledning alt tala mer om den saken.

Herr Sven Gustafson i Göteborg tog upp frågan om bussarna. Det är klarl att det finns vissa exempel på alt om järnvägstransporterna på personsidan är av liten omfattning går man över till buss. Om sedan ingen utnyttjar bussen heller, kommer man ju förr eller senare i den situationen att indragningar måsie göras. Del blir färre turer, och det kan även bli så att busslinjen försvinner. Om busslinjen inte har någon uppgift all fylla, därför att folk utnyttjar sina privatbilar, sä kan alltså konsekvensen bli den som herr Sven Gustafson var inne på.

Till herr Magnusson i Kristinehamn vill Jag säga, att här är det ju i alla fall fråga om en prövotid - systemet skall prövas innan man ger ett bestämt besked. Herr Magnussons uttalande är riktigt så till vida au man räknar in de 30 miljoner som skulle uppkomma i vinst om man lägger ned de ålta linjer som nu är aktuella.

Herr Håkansson i Rönneberga säger att jag skulle vara rörd över länsstyrelsens synpunkter härvidlag. Ja, visst har jag väl respekl för länsstyrelsen - jag tror mig faktiskt veta hur en länsstyrelse arbetar. Jag anser emellertid inle att länsstyrelsen skall ha någon vetorätt. Länsstyrelsen skall självfallet föra fram vad den tycker och tänker när det gäller den egna regionen, men del fär ju inte vara lag för ett ställningstagande till en viss järnvägsförbindelse, när man kan bevisa att förbindelsen inte används i den omfattning som vore önskvärt liksom att kosinaderna blir avsevärt större om man tvingas fortsätta järnvägstrafiken än om man övergår till annan drift. Del är delta vi bedömer som sä väsentligt;

Men som sagt: Det är fråga om en nedläggningsprövning just i dagslägel, och den skall ske efter kontakter med länsstyrelserna, med kommunerna och med andra intressenter inom trafiksektorn. Därefter tar regeringen ställning till frågan om nedläggning eller inte.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Mönstret är ju ofta det, att redan innan trafiken läggs ned går det en busslinje parallellt med järnvägen, så alt t. ex. SJ genom silt bolag GDG konkurrerar med sig själv. Därefter läggs järnvägstrafiken ner, och efter en lid läggs även busstrafiken ner. Då får man accepiera det, säger herr Mellqvist. Men jag tycker att vi skall vara litet mera aktiva när det gäller att främja kollektivtrafiken. ,

När del sedan gäller länsstyrelsernas och kommunernas ställning vill jag bara på nytt hänvisa till riksdagens enhälliga uttalande så sent som förra året.

Hen HÅKANSSON i Rönneberga (c) kort genmäle: Herr lalman! 1 sitt senasle anförande sade herr Mellqvist, alt om järnvägen inle utnyltjas i önskad omfattning bör trafiken läggas ner. Dä vill jag fråga: Var går gränsen för denna önskade ornfattning, som naturiigtvis kan vara mycket varierande?

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning for drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

133

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Hen MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är givetvis ingenting som hindrar att man driver trafiken på en Järnväg sä länge man vill, oavsett om det finns trafikunderiag eller inte. Men någon måste ju betala kostnaderna för det. Och då räcker det faktiskt inte med de 600 miljoner som nu har ställts till SJ:s förfogande för den s. k. kollektiva biljetten. Då rör det sig om mycket större belopp. Jag tror att ingen som lägger samhällsekonomiska synpunkter pä denna fråga kan motivera att man driver trafiken på en järnväg för järnvägens egen skull. Järnvägen måste i fridens namn också ha en uppgift att fylla! Har den inte det, så måste den ersättas med annan trafik.

Sedan tog herr Sven Gustafson i Göteborg upp frågan om ersättningstrafiken med buss, som efter en tid också hade lagts ner; Jag vet inte vilken busstrafik han åsyftade. Beträffande GDG-nätet, som omfattar sträckan Göteborg-Gävle och där alltså en begränsad del av landet berörs, känner jag inte till att trafikföretaget har lagt ner någon busslinje som varit ersättning för en nedlagd järnvägslinje. Jag tror tvärtom att GDG på ett bra sätt har fångat upp det trafikbehov som finns utefter denna långa sträcka från Göteborg via Dalarna till Gävle.

134

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! De moderata representanterna i utskottet har i denna fråga stött utskottets linje, och i den debatt som här har förts tycker jag inte att det har förekommit några i princip delade meningar mellan utskottets ordförande och mig. Herr Håkansson i Rönneberga har en hårdare formulering när han beskriver händelserna, och min vän John Magnusson i Kristinehamn har yrkat direkt avslag. Han vill inte att någon nedläggningsprövning skall förekomma. Jag förmodar också att utskottets ordförande har samma motivering som Jag, alltså att vilja tillförsäkra människorna ute i bygderna en trafikservice som är bättre än den de har r n. pä resp. orter genom den järnväg som finns där.

Fömtsättningen är givetvis att regeringen respekterar riksdagens beslut. Jag har inte velat vara med om något lottförfarande, som eventuellt hade kunnat uppstå, och där det på ena sidan hade funnits en utskotts-skrivning av ungefär reservationernas lydelse och på andra sidan en socialdemokratisk reservation med en i förhållande till dagens utskottsskrivning kanske försvagad lydelse. Om vi då hade föriorat loitningen, så hade vi fått ett försämrat underiag när vi gått att möta vänner i de få områden där en nedläggning av persontrafiken kommer att ske. Och det hade man ju inte tjänat på i berörda områden.

Detta har sålunda varit min bedömning. Men jag vet ju inte hur vpk hade uppträtt i ett sådant läge.

Om någon till äventyrs fortfarande tror att det här är fråga om järnvägsnedläggelser, så måste det upprepas att det är fråga om en prövning av en nedläggning av persontrafiken på sex mycket olönsamma bandelar. Godstrafiken skall däremot vara kvar. Länsstyrelser, kommuner, repre-

sentanter för trafikanter och trafikutövare - det har herr Mellqvist sagt

- skall höras förutom vägverkei och SJ. Prövningen skall ske i sam
förstånd med dessa.

Jag hoppas att det skall stå klart även för den mesl nostalgiska järnvägsentusiast här i kammaren att järnvägsspåren kommer alt finnas kvar, även om prövningen skulle visa att det är lätt att lägga ned persontrafiken. Godslrafiken skall upprätthällas så länge näringsliv och samhälle anser att den behövs. Om nägra resenärer skulle dyka upp som gör driften mindre olönsam än f. n., går det att ompröva beslutet om dessa bandelars utnyttjande. En omprövning kan också göras om vi av beredskapsskäl skulle anse oss behöva upprätthälla full trafik och den avgudade bilen kanske måste ställas åt sidan - om ett sådant läge uppstår i Sverige så måste det vara förskräckligt.

Moderata samlingspartiet har i sin partimotion uttalat att vi inte föredrar den ena Iransportformen framför den andra. Grunden är effektivitet, lägsta möjliga kostnad för den enskilde och företagen och konkurrensneutralitet. Samtidigt skall samhällsekonomiska aspekler tillgodoses: miljö, säkerhet, regionala intressen. Med förbättrad service, modernisering och lämpligt utbyggt taxesystem tror vi att SJ på mänga ställen mycket bättre kan möta framtiden.

Ersättningsbeloppen till SJ börjar nu från samhällsekonomiska synpunkter bli så stora att det är nödvändigt att verkligen allvarligt överväga, om del är rimligl att behålla alla nuvarande trafiksvaga bandelar eller om inle en nedläggning av de svagaste borde prövas. Sker inle della ISr skattebetalarna år 1980/81 - och det är inte långt dit - åriigen i ersättning betala 1,5 miljarder kronor eller nära 200 kr. per person här i landet, spädbarn som pensionärer. Dessa pengar har de all betala utöver sin ordinarie biljett. De flesta människor åker inte tåg. De får betala för andra.

Trafikpolitiska utredningen, där alla parter är överens, uttalar sig i samma anda. Den säger att vi bör ha en tillräckligt utvecklad irafikservice för alla bygder här i landet. Det är målet, och det är också moderala samlingspartiels önskemål. Näringslivet instämmer i att det måste finnas en realism när del gäller drivandet också av olönsamma järnvägslinjer.

För de sex järnvägslinjer som skall nedläggningsprövas betyder delta att nedläggning av persontrafiken endast skall göras under förutsättning att en bättre ersätiningstrafik skapas. Det är moderala samlingspartiets uppfattning att så skall ske, och det kommer också att bli fallet om riksdagen följer utskottets linje och om regeringen följer riksdagens beslul

- del är ett villkor. Vi har många gånger i denna kammare kritiserat
myndigheterna för att de inte uppfyllt sina förpliktelser mot kommuner
och samhällen, inte infriat löften som de givit då man gjort indragningar
av järnvägstrafik. Ibland har ersättningstrafiken sä småningom blivit
föremål för inskränkningar. Man har då åberopat att detta beror på att
antalet resenärer fortsall att successivt minska, så som herr Mellqvist
sagt. För att en fullgod service skall kunna upprätthällas har kommunen

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drifl av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

135

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

136

dä ibland - och ganska ofta på senaste tiden - fått träda in och överta ansvarei för kostnaderna. Förutsättningarna för att vi skall godkänna de åtgärder som vidtas är att frågan om ersättningslrafiken fär en fullt tillfredsställande lösning samt att en erforderiig väguppruslning sker.

Vidare förutsätter utskottet all i de bidragsärenden som kan komma alt aklualiseras till följd av bandelarnas nedläggning föreskrifterna ges en generös tillämpning i syfte inte minst au ernå praktiskt, samhällsekonomiskt goda lösningar av frågan om ersättningstrafiken. Att man prövar också frågan om godsirafikens nedläggning på bandelarna Uppsala-Hallstavik och Fågelsta-Vadstena är ganska uppenbart och nödvändigl - det behöver knappast diskuteras. Företrädare för näringslivet säger själva att de inte har någon glädje av dessa bandelar, och de flesia instanser bifaller förslaget om nedläggning. Vi har från moderat håll föreslagit alt dessa bandelar i den mån de kan utnyttjas till cykelvägar också skall ändras om till sådana, ett förslag som utskottet enhälligt har godtagit. Vår värderade ordförande i utskottet har f ö. tidigare fört fram det förslaget.

På ett område kan det tyckas som om Jag kommer i konflikt med några av motionärerna, även med mina egna partikamrater. Del är när utskottet avstyrker deras molioner. Utskottet gör det därför alt motionärerna i klämmen anger alt nägon nedläggning inte skall ske. Ofta har motionerna tillkommit pä grundval inte av det förslag av kommunikationsministern som vi i dag behandlar utan av SJ:s förslag som man har fått del av genom pressen. SJ har föreslagit prövning av nedläggning av en rad bandelar, vilket regeringen inte har godkänl. Från moderal håll har vi inte heller velat godkänna SJ:s förslag. De yrkanden som motionerna innehåller måste vi av principiella skäl avstyrka. Motionernas anda är emellertid i prakliken ganska lik utskottets skrivning.

Beträffande herr Håkanssons i Rönneberga synpunkter på Polentraflken vill Jag poänglera att det gäller nedläggning av persontrafiken, inle godstrafiken.

Yrkandet i reservationen 2 bygger delvis på, kanska man kan säga, en felaklig varubeteckning. Tyvärr är detta alltför vanligt både i betänkanden och i reservationer. Motionärernas nostalgiska känslor för sin handel är både lovvärda och vackra - jag kan också känna det så i mina sköna och gröna ögonblick. Utskottets ordförande hade inte nägon sådan nostalgisk känsla utan anförde mer praktiska synpunkter. I själva verkei är vi alla överens i dessa frågor. Läs ulskottsmajoritetens uttalande och reservationen! Andan i innehållet är densamma i båda.

Jag tycker det är en ganska fin idé att införa interrailkort för pensionärer. Att vi inte har gått med på förslaget beror närmast pä all del borde undersökas vilka kostnader en sådan rabattform medför innan man föreslår andra länder att delta. Kanske är frågan för tidigt väckt, men det är en intressant tanke att ta upp när man får reda pä vilka konsekvenser den får.

Jag ber med detta, fru talman, att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

I detta anförande, under vilket fru iredje vice lalmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herrar Clarkson, Johansson i Vrångebäck och Komstedt (samtliga m).

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle: Fru talman! Herr Lothigius säger med förebrående röst att "herr Magnusson i Kristinehamn vill inte ens att nedläggningsprövning skall ske". Det är alldeles riktigt, det vill jag inte. Jag har tidigare sagl alt jag tror all man räknar med - det tar jag de 30 miljonerna till intäkt för - all det skall bli fråga om nedläggning av bandelar. Kan det då vara så bråttom med beslutet om dessa bandelar att man inte kan vänta på den samlade bedömningen? Det rör sig Ju ändå bara om kanske ett år tills denna samlade prövning kan göras. Det är, som sagt, en ståndpunkl som har anklang hos de länsstyrelser och andra remissinstanser som har yttrat sig.

Herr Lothigius säger vidare att ersättningsbeloppen för den s. k. olönsamma trafiken är så slora alt det nu finns anledning att se över detta. Allting är ändå relativt, och man kan göra jämförelser med vad man anslår för andra ändamål. Jag gjorde tidigare en jämförelse med vad man lägger ned pä kollektivtrafiken i Stockholmsomrädel. Jag säg vidare en uppgift pä alt man lägger ned 550 milj. kr. på militär flygforskning här i landet. De trafiksvaga bandelarna utgör ändå en social service som har betydelse för mänga människor. Jag för min del satsar hellre pengar pä denna sociala service än pä det ändamål jag nyss nämnde. Del är en ståndpunkt som jag lycker att herr Lothigius, åtminstone med en viss självövervinnelse, borde kunna ha förståelse för.

Herr HÅKANSSON i Rönneberga (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Lothigius sade att jag var något hårdare i min beskrivning. Jag försökle framföra de synpunkter som anförts av länsstyrelser och kommuner. I fråga om bandelen Eslöv-Tomelilla har länsstyrelsen i Malmöhus län speciellt tryckt på Polen-trafiken och den utveckling denna skulle få. Länsslyrelsen har därför ansett att omprövningen borde anstå några år.

Man kan naturiigtvis fråga om kommuner och länsstyrelser bara ser till lokalintressena. Jag tror inte att så är fallet utan att både länsstyrelser och kommuner har ett ekonomiskt ansvar.

Jag vill än en gång understryka att vad frågan här gäller är om man vill modernisera trafiken för att därmed stimulera ett ökal resande.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

Herr ROSQVIST (s):

Fru talman! Frågan om ersättningen till SJ för driften av det icke lönsamma bannätet brukar normall inte tilldra sig sä stort intresse i riks-

137

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

138

dagen, trots att anslaget under senare är stigit till en betydande storlek. Inte heller i dag rör sig inläggen i debatlen i sä stor utsträckning om själva anslaget.

För en stor del av järnvägsnätet i Sverige gäller all efterfrågan på trafiktjänster inte uppgår till den kvantitet som krävs för att man med rimliga kostnader skall kunna bibehålla järnvägstrafiken. Det gäller såväl gods- som persontrafik.

I vjssa fall kan "olönsam" tolkas som en nedvärdering, som en ned-klassning, något man vill bli av med. När det gäller den "olönsamma delen av järnvägsnätet" är det felaktigl att lägga in en sådan värdering i beteckningen. De samhälleliga insatserna och ersättningen över budgeten till trafiken och beteckningen "det ersäUningsberättigade nätet" visar att samhället anser det vara en rättighet för stora delar av landet att ha tillgång till järnvägslransporler. Nära 700 mil av järnvägsnätet i Sverige hänförs till det ersättningsberättigade nätet. Det är mer än hälften av hela SJ:s bannäl. Men del totala trafikarbetet på dessa bandelar är bara 8 %. Hela Inlandsbanan och all trafik öster om Södra stambanan exempelvis ingår numera i del ersätlningsberälligade bannätet.

Syftet med driflersättningen är att del underskott som uppstår på det trafiksvaga nätet inle skall belasta SJ:s taxesättning för hela järnvägsnätet utan möjliggöra en taxesätlning, som baseras på förhållandet inom affärsbanenälel. Driflersättningen skall inte heller ses som en subvention ål SJ utan vara en ersättning frän samhället för ett trafikutbud som del inle går alt driva pä företagsekonomiska grunder.

Vart Iredje är görs en bandelsundersökning på vilken ersättningen till SJ grundas. SJ gör en sådan undersökning, en s. k. separatredovisning, som granskas av granskningsmän uianför SJ, vilka på kommunikalionsdepariemeniels uppdrag har alt efter prövning inkomma med förslag om ersättningsbeloppets sloriek. Det är ett omfattande arbete, där SJ:s redovisade kostnader och intäkter för varie handel genomgås. Såväl sär-kostnader som samkostnader för de olika bandelarna liksom matarvär-desberäkningar granskas. Vidare ingår i uppdraget att bedöma vilka bandelar i SJ:s separatredovisning som bör vara ersättningsberättigade, alltså hänföras lill det ersättningsberättigade bannätet.

Nuvarande lillvägagängssätt för bestämning av ersättningsbeloppets storiek grundas på ulredningar från 1940- och 1950-talen. Det stod klart redan vid den granskning som gjordes förra gången, 1972, att en omarbetning av hittills gällande regler behövde göras. En sådan omarbetning har nu utförts av trafikpolitiska utredningen, och utredningens förslag bearbetas i kommunikationsdepartementet för kommande förslag lill riksdagen.

De gamla reglerna har alltså fäll gälla vid 1975 års granskning. Men en jämförelse med trafikpolitiska utredningens förslag ger vid handen all det belopp som nu tillförs SJ inte torde ha blivit större om trafikpolitiska uiredningens förslag hade tillämpats. Avgränsningen av det ersättningsberättigade nätet enligt trafikpolitiska utredningens modell visar

att flera bandelar, som nu fär ersättning för sitt underskott, av trafikpolitiska utredningen har hänförts lill affärsbanenälel. Trafikpolitiska utredningen har ledamöter frän samtliga riksdagspartier och har avgivit ett enhälligt yttrande.

Granskningsmännens förslag, som grundar sig på ett oförändrat bannäl och den laxenivå som gällde den 1 Juli 1975 - 643,7 milj. kr. för trafiken på det ersättningsberättigade nätet - har av deparlemenlschefen minskals med 48,5 milj. För en granskningsman finns inget att invända däremot. Vid bestämmandet av i granskningsrapporten föreslaget belopp var nämligen hänsyn ej tagen till eventuella laxehöjningar. Nu haren taxehöjning skell den 1 februari, vilket i det här fallet ger ca 18,5 milj. kr. på det ersättningsberättigade bannätet. Härav följer att ersättningen minskats med motsvarande belopp.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i sin reservalion att ersättningsbeloppet till SJ skall utgå enligt granskningsmännens förslag. Men eftersom detla förslag var grundat på oförändrade taxor, som nu emellertid har ändrais, så minskar nämnda förslag om ersällning med 18,5 milj. kr. Därför stämmer inle vpk-yrkandet, när man där säger att ersättning skall utgå i enlighet med granskningsmännens förslag. Det stämmer inte heller med trafikpolitiska utredningens förslag och inte heller med departementschefens förslag. Det stämmer egenlligen inle med någonting. Det går inte att Jämföra.

Folkparli-center-reservationen går delvis emot förslaget om ändring av bannätet, dvs. nedläggningsprövningen. Det beräknas minska ersättningsbehovet med ytleriigare 30 milj. kr., så del med 48,5 miljoner minskade ersättningsbeloppet förutsätter viss nedläggning. Folkpartiet och cenlern är med om minskningen av ersättningsbeloppet men vill behålla en kostnadskrävande Irafik av liten omfattning. Det finns skäl att påpeka detta. Folkpartiets och cenlerns förslag stämmer inte heller med vare sig granskningsrapporten, departementschefens beräkningar eller trafikpolitiska utredningens förslag.

SJ hade krävt en ersättning som, om vi tar med de i budgetpropositionen föreslagna nedläggningarna, minskats med i runt tal 135 miljoner. Det är för all del myckel pengar, men granskningsmännen har enligt de regler som gäller för behovsprövningen funnil att flera bandelar som SJ velat hänföra till ersällningsnätel hör hemma i affärsnätei. I granskningsrapporten har banor som exempelvis Falköping-Nässjö och mälarbanorna efter Norrlandskusten undantagits. De sistnämnda har betraktats som integrerade delar av norra stambanan, medan bandelen Falköping-Nässjö fär betraktas som en nödvändig förbindelsebana mellan de två stambanorna.

Granskningsmännen har också framhållit att det funktionella trafiksambandet mellan de i resp. nät ingående undersökta bandelarna spelar en väsenllig roll vid avgränsningen. Den separalredovisning som görs är hypotetisk så till vida all den söker beräkna resultatpåverkan vid en nedläggning av hela det undersökta bannätet. Den ursprungliga tanken

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

139

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

bakom separatredovisningen var all ersällningen skulle vara ell alternativ lill en nedläggning. Ersättningen eller underskotlstäckningen skulle således möjliggöra fortsall drifl pä en bana som det frän företagsekonomiska synpunkter inte längre var motiverat alt trafikera.

Granskningsmännens uppfattning har också varit att avsikten med ersättningen inle skulle vara att lämna bidrag till fortsatt drifl på banor som trots all de uppvisar underskott är motiverade från funktionella eller förelagsekonomiska synpunkler. I avgränsningen av A-näl resp. E-nät ligger den slora skillnaden mellan SJ:s krav pä ersättning och vad granskningsmännen har föreslagit.

För de bandelar som granskningsmännen har fört till det ersättningsberättigade nätet får SJ varenda krona som man begärt sä när som på en felräkningspost pä 4,2 milj. kr.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Fru talman! Jag lyssnade med slorl inlresse på vad herr Rosqvisi sade beiräffande granskningsmännens arbete. Där fanns många intressanta synpunkler.

Sedan gav sig herr Rosqvisi in på den diskussion som jag har haft lidigare med utskottets vice ordförande i frågan om vilken effekl nedläggningar har på anslaget. Jag kanske försl får erinra om att SJ inle godkänner departementschefens beräkning i del fallet. Herr Mellqvist har pekat på att här är det fråga om en nedläggningsp/övrt/z/g. Av herr Rosqvisis anförande verkar del näsian som om det var besläml att alla ifrågavarande bandelar skulle läggas ned bums. Den verkliga skillnaden mellan reservation 2 och utskotlsmajoritetens förslag uppkommer för den händelse regeringen skulle vilja sätta sig på såväl länsstyrelser som kommuner och lägga ner oavsett vad de i sin prövning kommer till, men jag har inte uppfatttat utskottsmajoritetens förslag som om något sådant skulle vara förutsatt,.och det har även herr Loihigius vitsordat.

140

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle: Fru talman! Herr Rosqvist säger att vänsterpariiet kommunislernas förslag när det gäller själva anslaget till trafiken pä olönsamma bandelar inte stämmer med någonting - inte med SJ:s förslag, inle med de sakkunnigas förslag och inte med departementschefens förslag. Vi har varit väldigl noggranna i vår behandling av denna fråga. Jag underströk i milt tidigare anförande här all vi i fråga om summan har anslutit oss lill vad de sakkunniga har föreslagit. Men vi har sagl all vi inle kunnat gä in i den diskussion som har förts och ta ställning till huruvida den eller den tolkningen är riktig. Vi har föreslagit en summa som ligger på den nivå som de sakkunniga har föreslagit, och det har som sagl betonats i vår motion, jag har betonat det under diskussionerna i trafikutskottet och i mitt anförande lidigare.

Jag är medveten om att de saker som departementschefen tagit upp senare i budgelproposilionen förändrar de sakkunnigas framställning be-

träffande anslagssumman. Men vi har i vår molion tagit avstånd både från taxehöjningar och frän föreslagna nedläggningar av bandelar.

Herr ROSQVIST (s) kort genmäle:

Fru lalman! Utskollets ordförande, herr Sven Gustafson i Göteborg, finner inte nägon skillnad mellan ulskottsmajoritetens förslag och reservanternas förslag, men varför finns det dä en reservation?

Utskottsmajorilelen menar att nedläggningsprövningen försl och främsi i vad det galler de båda godsbanorna Fågelsta-Vadstena och Uppsala-Hallstavik bör komma till slånd och nedläggning kunna ske ganska snart. Efter de upplysningar som utskottet har fått om de övriga banorna från resp. länsstyrelser och organisalioner anser vi att behovsprövningen kan göras. Nalurligtvis förutsätter vi att frågan om ersätiningstrafik är löst vid det tillfälle då nedläggningen kan ske.

Herr Magnussons i Kristinehamn replik var väl bara en bekräftelse på vad jag tidigare sade. Ni hade hängt upp ert förslag på del som gransk-. ningsmännen hade föreslagit, men i granskningsrapporten stod det också - och det finns med i utskotlsbetänkandet - att framräkningen av underskottet är grundad på den taxa som gällde under 1975. Taxan fick höjas den 1 februari 1976, och därmed beräknas underskottet minska med 18,5 milj. kr. Jag vidhåller därför påståendet all vpk:s förslag bara är höftat. Del blev 650 miljoner, men det finns ingen beräkning bakom förslaget.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle: Fru talman! När det gäller två bandelar, nämligen Fågelsta-Vadstena och Uppsala-Hallstavik, är vi inom ulskoltet överens om att där finns förutsättningar för nedläggning. Men varför finns det då en reservation beträffande de ytterligare sex bandelarna? Del är därför all vi reservanter är angelägna att se till att det uttalande respekieras, som riksdagen gjorde förra året och som herr Rosqvisi var med om all skriva pä, nämligen att under utrednings- och planeringsarbetet skall inga nedläggningar ske mot berörda kommuners vilja. Är det fullständigt klarl att en nedläggning kan ske, kommer den också all ske, men råder det fortfarande oklarhet om ersältningstrafik, är det så all väguppruslning inte hinner göras m.m., skall enligt riksdagens enhälliga uttalande förra året någon nedläggning inle ske. Jag har också fattat del så all detta är ulskoltsmajoritetens innersta avsikt. Skillnaden är bara den att vi i reservationen klarl säger ifrän del och inte bara vill blankt avstyrka alla molioner.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle: Fru talman! Herr Rosqvisi vill tydligen anklaga oss frän vpk för något dubbelspel när det gäller frågan om anslag till SJ för olönsam trafik. I vår molion har vi redovisat vär inslällning lill den här saken och sagt, all vi inte vill gå med på en prutning längre än lill det belopp som finns angivet i de sakkunnigas förslag. Vi har samtidigt redovisal att

141

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

vi inte kan gä in i den diskussion som förts för att värdera de avslagsyrkanden som gjorts från olika håll. Men vi har naturligtvis full rätt all föreslå vilket anslag vi vill lill olönsam trafik.

Hen ROSQVIST (s) kort genmäle:

Fru lalman! Ja visst, herr Magnusson i Kristinehamn har rätt all föreslå vilka summor han vill. Jag ville bara nämna, eftersom han hängt upp både motion och reservalion på granskningsmännens, förslag, alt hans förslag nu inle stämmer med delta, eftersom taxan har fått höjas med 7 96.

Herr Sven Gustafson i Göteborg silier verkligen pä två stolar. Det torde vara avsiktligt, för att kunna spela med kort i ärmen här och där. Herr Gustafson vill dels inte vara med om att lägga ned de här järnvägslinjerna, dels inte tillstyrka ytleriigare medel till SJ. Men medelsanvisningen på 600 milj. kr., som herr Gustafson och folkpartiet ställer sig bakom, förutsätter all dessa järnvägar skall läggas ned.

Ord och handling måste pä något sätt synkroniseras. Det har man inte mäktat frän folkparti- och cenierhåll.

142

Hen NYHAGE (m):

Fru lalman! I motionen 1595 lill innevarande riksmöle har vi motionärer reagerat mot de nedläggningshot som i år drabbat flera järnvägslinjer inom Sjuhäradsbygden i Västergötland. Regeringen har föreslagit alt personirafiken pä sträckan Falköping-Ulricehamn-Landeryd skall läggas ned och från statens järnvägars sida har uttalats, att också person- och godslrafiken på sträckan Ulricehamn-Borås och persontrafiken på linjen Borås-Varberg skall avvecklas. Därest dessa förslag förverkligas, blir konsekvenserna för människorna i Sjuhäradsbygden myckel allvarliga, i all synnerhet mot bakgrund av de aktuella ersättningsvägarnas mindre goda beskaffenhet.

Trafikutskottet har inte funnit det förenligt med sill trafikpolitiska intresse all befatta sig med SJ:s uttalande om nedläggning av sträckorna Ulricehamn-Borås och Borås-Varberg. Man har inte kostat pä sig en enda kommenlar, uppenbarligen åberopande att något förslag om nedläggning inte föreligger i budgelpropositionen. Jag anser att utskottet här handlat på ett något anmärkningsvärt sätt. Ulskoltet borde rimligen ändå ha kunnat ge någon uppfallning lill känna med anledning av att direkta yrkanden ställts i motionen. Med hänsyn lill utskottets handläggning avstår jag emellerlid ifrän alt här göra yllerligare kommentarer om just dessa järnvägslinjer, vilket dock inle fär tolkas som att del inle skulle finnas anledning all hysa stor oro beiräffande den fortsatta hanteringen av dessa frågor.

Beiräffande bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd säger utskottet, all nedläggning av vagnslasllrafiken kan komma i fråga. Enligt ulskoltet uppges nämnda irafik redan nu vara av liten omfattning och anses ulan slörre nackdelar kunna överföras till landsvägstrafik. Vad

utskottet här anfört stämmer inte med de uttalanden som gjorts från ansvarigt håll i de berörda kommunerna. Enligt referat i den lokala pressen säger man: "Att föreslå nedläggning av trafiken på linjen Falköping-Ulricehamn-Landeryd är helt oacceptabelt." Vidare anför man: "Väg 46 mellan Ulricehamn och Falköping klarar inte en ökad belastning." Enligt tidningsreferaten vänder sig företrädarna för kommunerna "med omisskännlig skärpa mot att förslag om Järnvägsnedläggningar läggs fram innan man ens fatlat något beslut om förbättring av de vägar ersättningslrafiken måste använda". I hög grad reagerar man mot att nedläggningshoten kommer innan den trafikpolitiska ulredningen är klar med silt arbele, som ju i högsia grad berör just dessa frågor.

Även de berörda länsstyrelserna har reagerat mot denna handläggning och betonat att vägväsendet inte är av den beskaffenheten an det lål ytterligare slora påfrestningar.

Mot bakgrund av vad som alltså framförts från berörda kommuner och länsstyrelser ter sig onekligen utskottets uppfattning att järnvägstrafiken utan större nackdelar kan överföras till landsvägstrafik en smula underiig.

Vi motionärer har hemställt att riksdagen skall uttala, att nägon nedläggning av trafiken pä den berörda järnvägssträckan inte skall ske förrän vägväsendet rustats upp och ersättningstrafiken ordnats. Det är väl ändå ett minimikrav att visa sä pass mycket hänsyn gentemot de människor som direkt blir drabbade av järnvägens nedläggning. Utskottet åter anför, att förutsättningarna för en nedläggning är att ersättningslrafiken får en fullt tillfredsställande lösning samt att erforderliga vägupprustningar kommer till stånd. Till synes ger utskottet till känna samma uppfattning som vi motionärer, och likväl hemställer utskottet om avslag pä motionsyrkandet. I motsats lill molionen föreskriver emellertid utskottet ingenting om när ersättningsfrågorna skall vara lösta, och här ligger uppenbarligen en hund begraven. Del nalurliga hade ju varit all yrka bifall lill motionen, om man verkligen menat alt ersättningsfrågorna skall vara lösta innan nedläggningen verkställs.

Fru talman! Mot bakgrund av dels vad utskottet uttalat om just bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd, dels utskottets någol märkliga yrkande om avslag på vad man själv anger som sin egen uppfattning hemställer jag om bifall till yrkandet i molionen 1595 vad avser den här ifrågavarande järnvägssträckan, vilket alltså innebär att nägon nedläggning ej skall ske, innan ersättningsfrågorna ordnats.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

I della anförande instämde herr Magnusson i Borås (m).

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Fru talman! Herr Nyhages kritik mot utskottets behandling av motionen 1595 är obefogad. Om herr Nyhage läser betänkandet, skall han finna att vi endast har behandlat motionen i vad avser sträckan Falköping-Ulricehamn-Landeryd, under del all motionen i övrigt kommer

143

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

144

att behandlas i samband med värt betänkande om trafikpolitiken i allmänhet. Detla meddelade jag också när jag började milt huvudanförande. Vi ber alltså all få såsom obefogad tillbakavisa kritiken när det gäller handläggningen av motionen.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! Jag lovar att försöka fatta mig kort, eftersom Jag förväntar mig att de flesta av kammarens ledamöler nog önskar all denna deball nu skall avslutas, så att de får lillfälle all inlaga sin sedvanliga middag.

Den närmaste anledningen lill att jag begäri ordel, fru lalman, är alt Jag med några ord vill diskulera en handel som har berörts i denna deball vid ell flertal tillfällen, nämligen Falköping-Ulricehamn-Landeryd. Jag ser mig nödsakad all uttala att man i berörda områden på kommunalt håll känner oro inför utsikten all en indragning av denna handel genomförs. Jag vill erinra om alt Falköpings kommun besvärade sig över SJ:s beslut om inskränkning av styckegodslrafiken vid järnvägsstationerna Åsarp och Kinnarp och i anslutning därtill framställt krav på all regeringen mätte undanröja SJ:s beslul om inskränkning i irafikservicen och bibehålla minst oförändrad trafikservice till dess alt resultatet av 1972 ärs irafikpoliliska ulredning föreligger.

Dessa besvär frän kommunen har ej föranlett någon älgärd. Jag måste, fru talman, deklarera att man, inle minst inom Falköpings kommun, med oro ser att ytterligare indragningar av järnvägsirafiken, omfattande såväl person- som godslrafiken, nu aktualiseras innan pågående trafikpolitiska utredning föreligger och nämnda utredning remissbehandlats.

För att markera den oro som man i berörda kommuner erfor inför hotel om nedläggning av person- och godstrafiken på bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd uppvaktade man irafikutskottei och begärde all utskottet måtte medverka till att inga yllerligare inskränkningar i SJ:s nuvarande irafikförsörining mätte företas i avvaktan på att 1972 års trafikpolitiska utredning redovisats och däri framförda förslag blivit remiss-behandlade och föremål för slutligt beslut, innebärande ett avstyrkande av föreliggande proposition i vad gäller bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd.

Jag skall, fru lalman, inte gå in på vad utskottsreservanlerna har anfört, utan jag hänvisar bara till vad Sven Gustafson här lidigare sagl, vilket jag också instämmer i. Men del finns anledning att erinra om alt utskottsmajorilelen anför att även en nedläggning av vagnslasllrafiken pä bandelen Falköping-Ulricehamn kan komma i fråga, dä det uppges att nämnda irafik är av liten omfattning och ulan större nackdelar anses kunna överflyttas till landsvägstrafik. Styckegodslrafiken på bandelen är dessutom redan avvecklad.

Då kan man fråga sig: Vad kan orsaken vara till att vagnslasttrafiken har minskat? Jag vägar väl tro alt orsaken främst är att SJ inte har kunnal förse sina kunder med bra service. Jag stöder detla milt anlagande på samtal som jag haft med företagare inom berörda bygder som myckel

väl hade kunnat utnyttja SJ:s tjänster men funnit att andra irafikmedel än SJ:s kan erbjuda bättre ocb billigare tjänster.

Fru lalman! Det vore fel att förneka riktigheten i de statistiska uppgifter som redovisats här i dag av herr Mellqvist och som visat all resandefrekvensen under de senare åren har minskat högst avsevärt, men man har väl rätt att undra vilken orsaken kan vara till att allmänheten inte utnyttjar SJ:s service pä resandesidan, men naturiigtvis också på godssidan. Kan det enbart vara att den goda viljan från SJ:s sida saknas? Det undandrar sig mitt bedömande. Troligen är det så att SJ, bl. a. på grund av sämre trafikservice jämfört med övriga trafikmedel, har fått finna sig i ett ständigt minskat trafikunderiag. Jag frågar: Vore del inte skäl att SJ gjorde en utvärdering, som gick ut på att fråga allmänheten i de berörda bygderna varför SJ:s tjänster inte utnyttjas bättre? Gå ut och fråga allmänheten, och du skall få ett svar! Vi skall naturligtvis vara realister, vi skall inte driva järnvägstrafiken om inte allmänheten vill begagna sig av de tjänster som denna Järnvägstrafik kan erbjuda.

Jag beklagar, fru talman, att vi har kommit i en sådan situation där man ställs inför frågan om nedläggning, exempelvis av den bandel jag särskilt ömmar för: Falköping-Ulricehamn-Landeryd.

Då frågar man sig, för det första: Är det nödvändigt?

För det andra: Om det skall ske, hur har man tänkt sig att ersättningstrafiken skall ordnas?

Då blir åtminstone jag - och jag vet att jag bakom mig har många kommunala förtroendemän - oroad över alt det, om vi lägger ned järnvägstrafiken, kan innebära att vi vältrar över kosinader pä kommunerna för all de skall hålla i gång ersättningstrafiken. Jag hoppas jag flr fel om vi kommer inför det faktum att det blir fråga om en nedläggning och att kommunerna inte behöver ikläda sig stora kostnader för att hålla i gång ersättningslrafiken. De människor som bor inom de berörda bygderna och som inte har tillgång till egna bilar har också rätt alt kräva en någoriunda god irafikservice.

Sedan frågar jag mig: Ligger det i tiden att lägga ner järnvägstrafik? Jag kan inte förstå att detta skall vara nödvändigt i en tid då man, inle minst ur samhällsekonomisk synpunkt, bör salsa på den kollektiva trafiken: Varför skall man då gä in för att lägga ner järnvägstrafiken? Del kan komma en dag då man skulle önska att man hade kvar de bandelar man nu planerar all lägga ner. Den dagen kan komma fortare än vi anar.

Jag kan inte undgå all erinra - om jag inte har fel i mitt antagande - om all det lilla Finland går in för en ökad satsning pä järnvägstrafiken. Trots att detta land har en utbyggd, väl fungerande flygtrafik finner man det motiverat med en ökad samhällelig satsning på järnvägstrafiken. Man ser det som en social uppgift och naturiigtvis också som en samhällsekonomisk uppgift all tillhandahålla allmänheten en god kollektiv irafikservice där järnvägarna utgör den verkligt tunga delen i det kollektiva Irafiknälet. Jag vill gärna ha sagt att jag tycker det är ganska

10 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 89-92

Nr 89

-Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

145

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.

anmärkningsvärt att vi i vårt land är i färd med alt skrota ner våra järnvägslinjer; i vart fall diskuteras ju del, under det att man i Finland söker vidareutveckla järnvägskommunikationerna. Det kan finnas anledning att erinra om detta förhållande i dagens irafikpoliliska debatt. Om man gick in för en ökad samhällelig insats i syfle att stimulera den resande allmänheten, genom att erbjuda den fler och tätare turer, en bättre vagnpark och en bättre service är jag absolut övertygad om att de resande i större utsträckning skulle uinyilja den spårbundna trafiken, dvs. järnvägarna. Järnvägstrafiken är det förnämsta kollektiva irafikmedlet vi har, och jag upplever debatlen om nedläggning av bandelar som i högsia grad tragisk och allvarlig.

Fru lalman! Med del sagda berjag att få yrka bifall lill reservationen 2, som innebär bifall lill yrkandet i motionen 500.

146

Hen JOHANSSON i Skärstad (c):

Fru talman! Föreliggande utskottsbetänkande behandlar över 20 motioner med olika yrkanden, bl. a. en av mig m. fl. rörande studeranderabatterna.

Studeranderabatt utgår pä avgift för fram- och återresa med samma belopp som för enkelbiljett till ordinarie pris. Giltighetstiden för returbiljetten är två månader, dvs. samma tid som gäller internationellt. Detla innebär att studerande som köper biljett hem vid vårterminens slul inle kan resa lillbaka till skolan på returbiljetten vid höstterminens börian, eftersom sommarferierna är längre än tvä månader: Vederbörande går då föriustig studeranderabatten och måste lösa två enkelbiljetter lill ordinarie pris.

Om SJ kan ge sluderande en lur- och returbiljett för halva priset, bör det också vara möjligt all ge dem 50 96 rabatt pä enkelbiljetter, vilket man gjort i Norge. Den ändringen skulle eliminera olägenheten all inle kunna utnyttja tur- och returbiljett vid ferier.

Utskottet säger vid behandlingen av denna molion:

"Utskotlel anser för sin del all här berörda spörsmål är av sådan art alt de närmasl bör prövas i samband med den kontinuerliga översyn av rabattfrågorna som pågår inom SJ. Dä ulskoltet också förutsätter alt så sker synes någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida i vart fall ej nu påkallad."

Jag anser frågan vara så betydelsefull då den berör mänga ungdomar i värt land, alt utskottet borde ha föreslagit ålgärder redan nu. Därför, fru lalman. yrkar jag bifall till motionen 1557.

Hen ÅKERLIND (m):

Fru lalman! Både i ulskottsmajoritetens skrivning och i reservation nr 2 sägs klarl ifrån all nedläggning av järnvägar inle får ske förrän frågan om ersättningslrafiken är tillfredsställande löst pch att erforderiiga vägupprustningar skall ha gjorts först. Del är bra.att del sägs.

Men vi har ell exempel som jag vill ta fram i slutskedet av denna

debatt. I maj 1966 - det fattas alltså tvä månader för att del skulle vara 10 är sedan - ställde jag en fråga i andra kammaren till dåvarande kommunikationsministern Olof Palme angående nedläggning av persontrafiken på linjen Uppsala-Rimbo. Det är alltså en bandel som nu föresläs helt nedlagd. Jag fick då till svar bl. a. följande: "Nedläggningen får

ske lidigasi--- vid den tidpunkt-- då vissa vägombyggnader och

vägförbättringar för ersättningslrafiken blivit utförda."

Vidare trodde herr Palme vid det tillfället angående vägsträckan Knut-by-Rimbo, som är en del av den väg det här gäller, att den "är upptagen i gällande fierärsplan för Slockholms län men med medelstilldelning försl efter 1968.

Ombyggnadskostnaderna har beräknats till 10 miljoner kronor. I nedläggningsbeslutet förutsätts att vid den revision av flerårsplanerna som skall göras under innevarande är möjligheterna undersöks att inkludera vägen Knulby-Rimbo i planerna på sådant sätt att ombyggnaden kan påbörjas dä arbetsplan fastställts."

Della sades alltså från regeringsbänken i maj 1966 - för tio är sedan. Det har inle hänl någonting med den här vägen sedan dess. Den finns inte ens med i planeringen för de närmaste åren. Regeringen har dessutom minskal väganslaget lill Slockholms län, så att det inte finns pengar till vägarna i ytterområdena. Ersättningslrafiken pä vissa sträckor, bl. a. den sträcka jag här har talat om, är helt nedlagd. Beträffande den ersätiningstrafik som går genom Uppsala kommun - en del av sträckningen - ville kommunen nyligen överta trafiken därför att SJ kör för få turer och vill ha för mycket betalt av kommunen för att fortsälla med trafiken. Men SJ kämpar så mycket man kan för alt behälla denna irafik och fortsälla med föriusten, fortsätta alt köra för få turer.

Alll det som Jag här dragit fram drabbar ju bygdens invånare. Regeringen har alltså svikit tidigare givna löften just i det fall jag berällafr om. Jag hoppas bara att de synpunkter på nedläggningar som finns så klart uttalade nu, både i utskotlsmajoriletens förslag och i reservalionen 2, har större effekl på regeringens handlande i framtiden än vad regeringens egna utlalanden lidigare har haft.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

147

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

148

Den som vill att kammaren bifaller irafikulskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamrnaren bifallit reservalionen nr 1 av herr Magnusson i Kristinehamn.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 291

Nej - 15

Avslår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill

I:o) utskottets hemställan,

2:o) reservalionen nr 2 av herr Sven Gustafson i Göleborg m. fl.,

3:o) reservationen nr 3 av herr Magnusson i Kristinehamn samt

4:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1595 av herrar Nyhage och Magnusson i Borås, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begäri votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående traflkutskottels hemställan i betänkandet nr 19 mom. 2 antar reservationen nr 2 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl. rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering aniagil reservalionen nr 3 av herr Magnusson i Kristinehamn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnings-apparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 114

Nej - 16

Avstår - 175

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller IraflkulskoUets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Sven Gustafson i Göteborg m. fl.

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnings-apparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 166

Nej - 138

Avstår - 2

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad ulskotiet i dessa momenl hemställt.

Mom. 5 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av henar Sven Gustafson i Göteborg och Sellgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sven Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller irafikutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 5 a rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herrar Sven Gustafson i Göleborg och Sellgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sven Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej - 51

Avstår - 2

Mom. 5 b och 6 a

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa moment hemställt.

Mom. 6 b

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels mo-

149

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Ersättning för drift av icke lönsamma Järnvägslinjer m. m.

tionen nr 1557 av herr Johansson i Skärstad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 18 Anmäldes och bordlades Proposilion

1975/76:185 om ytleriigare induslricenteranläggningar samt vissa andra regionalpolitiska frågor

§ 19 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:2287 av hen Sjönell m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:121 om vissa varvsfrågor

1975/76:2288 av hen Carlström 1975/76:2289 av hen Ekinge 1975/76:2290 av fru Hambraeus m.fl. 1975/76:2291 av herrar Karlsson i Mariefred och Sundkvist 1975/76:2292 av hen Nordgren m.fl.

med anledning av proposilionen 1975/76:122 om omorganisation av förenade fabriksverken, m. m.

1975/76:2293 av hen Bohman m.fl. 1975/76:2294 av fru Hambraeus m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:124 om den statliga verksamheten på oljeomrädet, m. m.

1975/76:2295 av herrar Sivert Andersson i Slockholm och Ulander 1975/76:2296 av herrar Åsling och Wikström

med anledning av propositionen 1975/76:127 om avgifterna i postverkets tidningsrörelse m. m.

1975/76:2297 av fru Jacobsson 1975/76:2298 av fröken Rogestam och herr Fiskesjö med anledning av propositionen 1975/76:128 om utbildningsbidrag för doktorander m. m.

1975/76:2299 av hen Boo m.fl. 1975/76:2300 av hen Nordin m.fl. 1975/76:2301 av hen Svanslröm m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:131 om statligt stöd till dagspressen

150

1975/76:2302 av hen Krönmark m.fl. 1975/76:2303 av herrar Nilsson i Tvärålund och Fågelsbo med anledning av propositionen 1975/76:132 om skogsstyrelsens organisation, m. m.

1975/76:2304 av hen/l/;///?a/-A-//?.,//. Nr 89

1975/76:2305 av herr Bohman m.fl. Onsdaeen den

1975/76:2306 av fru Diesen 24 mars 1976

1975/76:2307 av hen Enlund

1975/76:2308 av herr Hermansson m.fl. Meddelande om

1975/76:2309 av hen Larfors m.fl. frågor

1975/76:2310 av herr Maltsson i Lane-Herrestad m.fl.

1975/76:2311 av fru Mogård

1975/76:2312 av fru Mogård m.fl.

1975/76:2313 av fru Mogård m.fl.

1975/76:2314 av herr Nilsson i Agnas

1975/76:2315 av hen Nordstrandh m.fl.

1975/76:2316 av herr Romanus m.fl.

1975/76:2317 av hen Sundman

1975/76:2318 av hen Sundman

1975/76:2319 av hen Sundman m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3

1975/76:2320 av herr Karlsson i Malung m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:139 om särskild ersättning till skadade värnpliktiga m. fl.

1975/76:2321 av hen Sjönell m.fl.

med anledning av propositionen 1975/76:159 med förslag till organisation av och anslag för det nya konsumentverket

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 24 mars

1975/76:288 av herr Johansson i Växjö (c) lill herr jordbruksministern om ålgärder för att förhindra utrotning av sälstammen:

Den ärligen förekommande säljakten vid New Foundland upprör
mänga människor - kanske främst djurvänner och naturvårdsorganisa-
lioner. Del bestialiska säll som avlivningen av djuren sker på väcker
avsky. De stora fångsterna av säl kan också medföra risk för utrotning
- della gäller särskilt grönlandssälen: Vi vet att sälstammen på jorden
inle är i farozonen enbart med anledning av jakt utan att den också
hotas pä grund av föroreningar i haven. Den svenska sälstammen har
minskat påtagligt de senare åren, vilket med säkerhet beror på en ökad
PCB-förgiflning av Östersjön. 151

Nr 89

Onsdagen den 24 mars 1976

Meddelande om frågor

I vad gäller säljakten vid New Foundland är det främst Canada och Norge som utför denna. Vi bör verka internalionellt för att förhindra denna grymma jakt. Störst borde möjligheterna att påverka fån gannland Norge vara.

Är statsrådet beredd att internationellt verka för att förhindra jakten på säl för att undvika utrotning av sälstammen?

152

1975/76:289 av herr Ullsten (fp) till herr bostadsministern om tillämpningen av den kommunala förköpslagen:

Anser statsrådet det vara i linje med den kommunala förköpslagens syfte att densamma används för att försvåra eller förhindra att en fastighet förvärvas av de boende?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 18.57.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975/76:89 Onsdagen den 24 mars

Riksdagens protokoll 1975/76:89