Riksdagens protokoll 1975/76:86 Torsdagen den 18 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:86

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:86

Torsdagen den 18 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

§ 1 Om alkoholpolitiken (forts.)

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Den märkliga förnyelse av riksdagens arbetsformer som

o

har drabbal oss i kväll gör alt del nu har gått en bra stund sedan socialministern lämnade svaret pä min interpellation. Inte desto mindre vill även jag böria med att framföra mill tack till statsrådet för svaret.

Jag gör det med särskild glädje därför att det i dag är just socialminister Aspling och inte finansminister Sträng som svarar på frågor om alkoholpolitiken. Därmed har jag inle gjort ens den mesl subjektiva värdering av två statsråd. Jag bara noterar alt detta är en bekräftelse pä alt alkoholfrågorna äntligen har hamnat där de egentligen väl alltid borde ha hört hemma, nämligen i socialpolitiken och inle bland de mänga skalleärendena. Del ligger någonting positivt redan i della.

Vad gäller den del av svaret som redogör för regeringens skäl till alt inte nu lägga fram någon proposition om alkoholpoliliken förklarar jag mig nöjd med svaret. Jag godtar den förklaring som är given. Det gör jag för övrigt redan i interpellationen, där jag säger att man kan ha förståelse för regeringens svårigheter att i avsedd lid hinna få fram denna proposilion. Är man fallen för konspirationsleorier skulle det inte vara svårt att tänka ul ytterligare motiv som kunde ligga bakom della uppskov, men jag lycker inle alt det behövs. Med det enorma och lill stor del kontroversiella och motsägelsefulla malerial som APU och alla remissinstanser har presterat måste det vara svårt att lill slulel av mars hinna få fram den avsedda proposilionen. Vi kan godla denna förklaring. Därmed är inie sagt att man inte beklagar dröjsmålet, och jag skall be all fä återkomma till detta.

Sedan var del två delfrågor till. Den ena gäller statsrådets syn på hur den framtida alkoholpoliliken i huvudsak bör inriktas. Även där ger svarei något, fastän del i del avseendet är väsentligt tunnare än när det gäller all förklara uppskovet. Jag önskar på intet sätt få en ny stor alkoholpolitisk ulredning, som kanske hade arbetat i nio är lill. Men en fördel hade del varil med en vanlig offenilig ulredning: då hade det funnits utförliga och offenlliga direkliv. Nu .gör det inte det, eftersom det är fråga om en beredningsgrupp inom regeringskansliel.

Statsrådet Aspling har givit oss en del synpunkter pä hur man bedömer all den framlida alkoholpolitiken skall utformas. Även om synpunkterna

105

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

106

inte ger särskill mycket, är de som jag ser det intressanta. Det är elva är sedan direktiven lill den alkoholpolitiska utredningen skrevs. Jag skall utan vidare erkänna att om jag vid den lidpunkien 1965 hade haft något inflytande pä utformningen av direktiven, skulle jag troligen ha skrivit ungefär likadant som finansminislern orde den gången. Men direktiven till alkoholpolitiska ulredningen hann, som jag vill minnas all jag sade för tre år sedan i denna talarstol, bli föråldrade redan under den rätt långa tid då utredningen arbetade.

Det är naturligt alt vi i mitten av 1960-talel - tio år efter en stor alkoholpolitisk reform - visste mindre än vi vet i dag om reformen och att direktiven i huvudsak fick den utformningen att del gällde att gå vidare på samma väg, som i slorl sell var en liberaliseringens väg. Vi hade fält elt bakslag åren närmast efter den slora reformen i mitten av 1950-lalel. Vi hade nödtorftigt lyckals vända en väldigt holande ulveckling av alkoholkonsumtionen, i huvudsak med hjälp av prisvapnel.

Man trodde nog rält allmänt - i varie fall trodde jag del - alt vi var inne på rätt väg. Under de ytterligare tio år som gäll har vi, anser jag, fåll lära oss all vägen kanske inte var så väl vald. Följderna av vad vi gjorde 1954 och 1965 har ju efter hand kommil all framstå alll klarare, och jag har för egen del blivit övertygad om alt vi kommer inle fram längre pä den väg som vi dä försökte. Tvärtom, den har visal sig i vikliga avseenden leda fel, och vi måste försöka en ny inrikining.

Jag läser gärna statsrådets svar så att han i del avseendet har samma uppfallning. Det starka betonandet av alt alkoholbruket är ett socialt problem - och elt stort socialt problem - lyder på detta. Uppgiften att det skall angripas i ett stort sammanhang tyder på delsamma. Det finns också i varie fall antydningar om all allt detla med upplysning, informalion och mängder av positiva förebyggande ålgärder till trots, klarar vi oss inte utan ålgärder som har med tillgängligheten att göra.

När vi diskuterar alkoholpolitik i dessa dagar, fär man märkligt nog väldigt ofla höra att vi politiker har en benägenhet alt smita undan de verkliga problemen. Tar man t. ex. upp frågan om alt begränsa mellanölels tillgänglighet, sä kommer omedelbarl svarei att det där är inte någon lösning. Det är knappasl ens en nödlösning, utan det är att smila från problemen. Det finns ju alltid en orsak lill att människor - del må vara barn eller vuxna - dricker för myckel, och det är dessa orsaker vi måste angripa.

Jag tror att den repliken träffar vid sidan av vad som nu länge har varil huvudinnehållet i vär alkoholpolitiska debatt. Jag menar att det förhåller sig alldeles tvärtom. De allra flesia av oss har betonat - och jag betonar del igen - det i och för sig avgörande och vikliga med de förebyggande åtgärderna - upplysningen, informalionen och allt detla

-   så siarkt att alltför många glömmer att del finns en sida till. Förebyggande ålgärder är bra och nödvändiga, men vi kan aldrig förebygga en skada som redan har inträffat. Det är den aspeklen som jag menar

-   tvärt emot vad många säger - har en tendens att försvinna i vår debatt.

Ändå gäller del mänga människor. Vi vet inte riktigt hur många, men någonling mellan 300 000 och 500 000 svenskar är sä pass illa ute att de egentligen skulle behöva värd eller i vae fall hjälp att komma ur sitt alkoholproblem. Dessa människor kan man bara i mycket begränsad utsträckning hjälpa med del vi kallar förebyggande åtgärder, därför alt skadan redan är inträffad eller på väg att inträffa. Vi får, som jag ser del, inle driva alkoholpolitik på del sättet att vi i syfte och i förhoppning all möjligen i näsla generation få färre rekryter till de alkoholskadades slora armé offrar deras intresse som redan är skadade.

Jag menar att det var det man i stor utsträckning gjorde i mitten av 1950-talel. Jag menar också all de som var ansvariga för den reformen egenlligen var helt medvetna om vad man gjorde. Jag var inte med om alt fatta del beslutet - däremol var jag med om att rösla igenom mellanölet tio år senare - men när jag läser vad som då sades och skrevs får jag ell besläml intryck av att del förhäller sig på det sättet. Vi skall åstadkomma ett naturligare umgänge med de farliga starka dryckerna, hette det. Vi skall avdramatisera dem genom all bl. a. göra dem läll-lillgängligare. Vi skall avskaffa restriktioner, ransoneringar och sådant, och med den meloden skall vi i framtiden minska skadorna. Del skall inte bli så spännande och inlressanl att supa, och då blir del färre som super, men man var medveten om all med de metoderna tog man risken att de som redan var alkoholiserade skulle komma all gå under.

Del är min myckel bestämda mening alt del är den enda punkt på vilken förutsägelserna frän mitten av 1950-talet verkligen har slagit in. De positiva effekterna har alls icke blivit vad vi drömde om den gången, men de som var alkoholister 1955 har programenligl gäll under. Del lär inle vara många av dem kvar i livet i dag.

Jag tror att man i ett mycket vällovligt syfte att nå vissa önskade effekter också fick en i och för sig oönskad effekl, inle hell överraskande, och jag är mycket rädd för alt vi skall göra om detsamma i dag. Därför ser jag det som ett framsteg när socialminislern nu ganska klan anger att vi vid sidan av alla dessa åtgärder - kalla dem gärna positiva, ja t. o. m. offensiva-inte kan avvara ålgärder även med så fula benämningar som restriktioner.

Jag kan förstå all vi inle nu kan få en proposilion. Men jag beklagar dröjsmålet. Varför? Varför har många av oss i den här kammaren, däribland jag, skyndat fram - mänga lycker säkert att det är onödigt beskäftigt - med begäran om en delreform i väntan på en reform som skall komma om någol år?

Ingen vet riktigt när den kan komma. Herr Aspling säger i sitt svar alt man räknar med, eller hoppas, alt beredningsgruppen skall avsluta sitt arbete under detta år. Det lär bli i slutet på året. Jag vet inte heller om det förslag som då kommer fram är sä pass nytt i förhällande till det närmast föregående förslaget att det kan anses nödvändigt med åtminstone en begränsad remiss. Dä blir det inte heller någon proposilion till näsla vårriksdag, i varie fall inte tidigare.

Nr 86

Torsdagen den J 8 mars 1976

Om alkoholpolitiken

107

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

108

Men är ett dröjsmål på ett eller annat år så farligt? Kunde då inte den besvärliga mellanölsfrägan ha fått anslå till dess? Självklart hade det varit bäsl alt fä ta den frågan i sitt stora sammanhang. Del är inle bra att bryta ut en delfråga ur elt stort sammanhang. Men ändå har fiera av oss gjort detta, så många all herr Wikström - kanske inte helt ulan anledning - gissar alt vi kan komma all få majoritet i kammaren för någon form av ingripande mot mellanölet.

Varför var det då så bråttom? Det är med hänsyn lill de redan skadade. Herr Nilsson i Agnas har redan lämnat en del material med sifferuppgifter beiräffande skolungdomen. Jag skulle kunna fortsätta att lämna material. Men vi skall inte ägna oss åt för mycket sifferexercis i kväll.

Det för mig allvarligaste de senaste åren - och där menar jag verkligen bokstavligen de senaste åren - är att del har hänl något mycket dramatiskt. Alkoholmissbruket, praktiskt laget uteslutande ölmissbrukel, har ökat mycket snabbt och gäll djupt ned i åldrarna. Del är markant all alla alkoholpolitiska utredningar och all statistik på detta område, inte bara i Sverige utan mig velerligt runt om i världen, alltid mäter konsumtion och tråkiga följder därav i förhällande lill befolkningen över 15 års ålder. När man böriade med denna statistik drömde man väl inte om all missbrukei skulle gä längre ned i åldrarna. I slalisliken lalar man om all så och så många procenl av befolkningen över 15 år använder alkohol - de som är under 15 år har aldrig varil rned.

Jag är alliså hell övertygad om alt vi de allra senaste åren har haft ell snabbi accelererande missbruk jusl i de grupperna, vilket är myckel allvarligt. Del gör att även en tidsutdräkt på bara något år för mig känns väldigt oroande.

Här har nämnts de undersökningar som skolöverstyrelsen gör med jämna mellanrum: hur står det lill i våra skolor beiräffande dessa frågor? Undersökningarna är helt säkert bra. Men jag har kanske slörre tilltro lill de punklundersökningar som görs i en enda skola än lill dessa översiktliga undersökningar som gäller hela riket. När man gör en undersökning i en enda skola tar man för del första med hela elevantalet och inle elt urval. För det andra har man myckel bättre möjligheter all på grund av personlig kännedom om de barn det gäller korrigera för metodfel i undersökningen. Jag är helt medveten om alt man säkert kan få undersökningar som ger ell skrämmande resullal i fråga om öl-och sprilkonsumlion, hell enkell därför alt ungarna skryter. Del kanske inte är sant att de dricker så myckel som de säger. Det kan slå åt andra hållet också. Det kan hända all vi får en oproportionerligt hög andel öl i förbrukningen jämfört med sprit, därför att de resonerar så här: Del är bälire att säga all del var öl jag drack, sä vet de inte alt jag har kommit över systemspril också. - Men när man bokstavligen känner varie elev personligen är del lällare all korrigera för sådant. Del är därför jag har litet slörre tilltro lill de undersökningarna, och det finns många sådana.

Det finns siffror som lyder pä att i elt alldeles vanligt högstadium,

som inte alls behöver ligga i någon av de s. k. utsatta regionerna, de värsta storstadsområdena, drygt 10 % av eleverna mellan 12 och 16 år dricker 6-8 burkar öl ät gängen minst en gång i veckan. Och, ser ni, ärade kammarledamöter, del är en väldigt hög konsumtion. Man behöver inte räkna exakt men det blir ungefär en halvbutelj renat. Det är räll mycket för en vuxen människa, och för en 12-15-äring är det förfärligt myckel, i själva verket så mycket att många av ungdomarna ofta är skrämmande nära gränsen till akut alkoholförgiftning med en sådan konsumtion. Alla de läkare och forskare som jag har talat med - och Jag har talat med snart sagl alla som finns i landel - är helt överens, i varie fall så långl att effekterna av alkoholbruk och alkoholmissbruk kommer snabbare och blir allvarligare ju yngre missbrukaren är. En process som kanske lar 10-15 år i medelåldern kan gå pä 10-15 månader hos en 12-åring. Hjärnskadorna uppkommer myckel snabbare osv. Därför är-även en ganska liten tidsutdräkt när det gäller denna grupp, som redan är inne i en sådan konsumtion, mycket allvarlig.

Jag kan inle avstå från att lämna en sifferuppgift till. Enligt officiella uppgifier har vid värnpliklsinskrivningarna de senaste åren 7 '.ii av de 18-åriga ynglingarna frikallals från militärutbildning på en läkardiagnos där missbruk ingår som en väsentlig del av tillståndet. - Dä har jag formulerat mig väldigt exakt. Hälften av dessa 7 % anges vara hemfallna åt rent oblandat alkoholbruk. De resterande är hemfallna ät dels andra droger, dels blandat missbruk av tabletter, öl och allt möjligl. Men t. o. m. om vi bara håller oss lill hälften - de 3,5 % där det bara handlar om alkohol - innebär det ungefär 1 750 killar i varie årgång. Eftersom vi dess värre vel att skillnaden mellan pojkar och flickor i skolåren nu är praktiskt tagel utplånad kan man förmoda att vi, om vi bara hade värnpliktsmönstringar för flickor också, fick lika många till. - 3 000 ä 4 000 i en årsklass som i 18-ärsäldern är så gravt skadade alt de anses odugliga för militärutbildning och egentligen skulle behöva vård. Det är väldigt mycket.

Vi vet all även om del går fort i unga år kan detla icke vara resultatet av ett alkoholbruk i 16-17-18-årsåldern. Så fort går del inte. De måste ha börial när de var 12-13 är för alt nå fram till detla. Del är det som för mig är det nya problemet. Det är del som ställer just ölfrågan i centrum. Jag och mina medmotionärer, som kommer att figurera här litel senare under riksdagen, har verkligen ingen övertro på möjligheterna att lösa Sveriges alkoholproblem med ett mellanölsförbud - alls inte! Jag tror inle ens att man i någon nämnvärd ulslräckning kan klara det vi vanligen kallar ungdomsproblemet - om man med ungdom efter vanligt språkbruk menar folk i 16-18-20-årsälder. Vi vet att en majoriiet av ungdomen i den åldern i dag använder vin, sprit och öl. Det är en rejäl majoriiet! Självfallel dricker de inte mindre sprit och vin för all de inle får något öl - snarare tvärtom! Del är mer troligt. Å andra sidan tror jag inte att det i varie fall för de yngre i denna grupp är så lätt alt skaffa brännvin all de ulan vidare kan ersätta öl med lika slora

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

109

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpoliliken

110

mängder alkohol i form av brännvin. Riktigt så lätt är det inte för en yngling alt köpa sprit i Sverige.

Men det må vara som det kan med det. När det gäller de yngsta, 12-15-äringarna vel vi - och detta är inte en tro - alt deras alkoholkonsumtion praktiskt taget uteslutande består av öl. Blir de av med ölet - eller i varje fall om det blir svårare för dem all komma åt det - kan de icke dricka sprit i stället. 12-åringar är inle kompisar med 20-åringar, och de fär inle hjälp av 20-äringar med inköp av brännvin pä syslemel. 1 storl sett kan man räkna med att dessa ungdomar om de blir utan öl därmed också i allt väsentligt är ulan alkohol. Det är i första hand det som jag har sett som del problem vi måste försöka göra något åt omedelbart, utan alt vänta.

Del framgår inte - del har jag påpekat här tidigare - vad statsrådet Aspling menar om just delta ölbekymmer. Jag är på mitt förstående humör i dag, och jag kan förstå del också. Initiativet har ju i den speciella frågan glidit frän regeringen. Riksdagen har tagit hand om problemet, och den ordningen kommer all fortsätta. Det är kanske inle alldeles självklart alt ett statsråd i det lägel, innan han vet vart del bär hän i riksdagen, över huvud tar del i den debatten. Vi får tillbaka den om några veckor eller om nägon månad. Men jag tror all det är viktigt att vi här nu får klargjort all anledningen lill detta, som kan upplevas som en beskäftighet och en onödig brådska att skynda på något som ändå måste ske inom något år, ligger här och näsian endast här.

Bara en sak lill, herr sialsråd, om della med de offensiva förebyggande ålgärderna. Vi skall ha dem. Del är förfärligt viktigt att vi får dem. Men jag tror också att det är viktigt all trots alla vackra ord - och jag skall gärna också instämma i dem - som statsrådet skriver om alt vi måste engagera folkrörelserna, ungdomsrörelserna och allt sådanl i del här arbelel måste huvudansvaret ligga kvar hos staten och statsmakterna. Vi kan inte lämna ifrån oss del. Att göra det skulle vara ungefär lika tokigt som om vi, när vi gick över till högertrafiken för några år sedan, hade lämnal litel pengar åt KAK och MHF och sagl all de organisationerna skall få klara den uppgiften. Vi gjorde som bekant inte sä utan skapade elt storl ämbetsverk enbart för den uppgiften. Del är likadani här. Huvudansvaret måste ligga på statsmakterna. Sedan kan vi få komplellerande insaiser från ungdomsrörelser och andra folkrörelser.

Jag hoppas på stora, rejäla och påkostade kampanjer. Det är elt av de områden där Jag tror att vi i stort sett kan slösa fullständigt hänsynslöst med statens pengar. Egenlligen spelar del ingen roll vad en sådan kampanj kostar så länge den får någon effekt. Även blygsamma effekler i form av minskade alkoholskador måste komma tillbaka som väsentligt slörre vinster för samhällel - även i pengar - än vi någonsin kan göra av med på reklamkampanjer.

Men vi måste rikta dem till dem det gäller och inte glömma bort all del finns en jältegrupp för vilken dessa insaiser är bortkastade. Det är alkoholisterna. Inle därför all de inle hör på, för del gör de visst

- alkoholister är myckel iniresserade av alkohol och alkoholism - men
därför all vi inte kan påverka deras situation nämnvärt med information
och propaganda. De är nämligen eminent sakkunniga och informerade,
sä sakkunniga som de någonsin kan bli. Det är inte information som
de behöver, utan för dem krävs hell andra ålgärder. Då handlar det om
vård. Vi har också just molioner om detta ute på remiss. I dessa krävs
helt andra vårdresurser och en helt annan systemalik i vården än vad
som finns i dag, men det handlar också om att slödja upp dessa vård
åtgärder med alkoholpolitiska insaiser. Man kan tycka att det inte skulle
spela någon roll om man dricker 2,8-pilsner i stället för 3,6-mellanöl.
Full blir man ju ändå, och fär man inte i sig lika myckel, är del ändå
tillräckligt myckel för alt man skall bli full. 15 ä 20 burkar mellanöl
om dagen - 8-10 liter alltså - är en normalkonsumtion för en alkoholist.
Del är klarl all han är full långt innan han har fäll i sig den ljugonde
burken, och skulle kvantiteten män i ren alkohol kanske stanna vid
motsvarigheten till 12 eller 15 burkar därför att det han dricker är svagare
pilsner i slället för mellanöl, blir han full i alla fall. Men på vårdsidan
är delta icke oväsentligt, därför att resultatet av vårdinsatserna i hög
grad beror pä vilka kvantiteter han har fäll i sig sedan sisl. Några cenlililer
eller en eller annan liter mindre gör det nämligen väsentligt lättare att
komma till rätta med del akuta problemet. Även därvidlag spelar ölet
en roll.

Jag vel inle hur del är i genomsnitt, men det står i APU det också. Jag har faktiskt läsl de där böckerna, och de var riktigt intressanta. Men jag vel alt hemma i min lilla kommun, i Kungälv, är ungefär hälften av alla under vård gående alkoholister rena ölalkoholister, som inle dricker någonting annal än öl och säger sig icke tåla mer än vin, så nog kan deras status påverkas någol med hjälp av reformer pä ölsidan.

Men, herr lalman - och jag skall sluta med det - man kan också av samma malerial lära sig någonling om det som jag började med att lala om. När jag fick kontakt med den öppna enkla alkoholistvården för lio är sedan i en liten vanlig svensk landsorlskommun, var patienterna, man kan säga till 100 %, medelålders och äldre män; inga andra. I dag består de också av ett icke obetydligt anlal kvinnor, trots all vi vet att del är mycket svårare alt fä fram dem lill vården, varför antalet vårdsökande kvinnor i proportion lill antalet värdbehövande är mindre i den kategorin. Dessutom är det ett icke föraktligt antal ungdomar mellan 20 och 25 år - och några sådana fanns del inle alls för tio år sedan

- som i dag har hunnit så långl att de själva är medvetna om alt de
måste ha medicinsk hjälp. Del visar, menar jag, vad som har hänt under
de allra senaste åren.

Herr talman! Vi kommer alltså redan i vär att få ett tillfälle lill -minsl - att lala om del här; jag har väl talat länge nog nu.

Vad jag har velat säga är alltså all jag har accepterat som elt ofrånkomligt ont alt vi fär vänta på propositionen. Jag tackar för de antydningar, de grundlinjer, för en kommande alkoholpolitik som vi har fåll.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

111

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Vi understryker väldigt starkt att del i några avseenden, framför alll när del gäller barnen, är brållom och att vi där inte kan vänta längre. Jag skulle gärna vilja att vi fick ett nytt språkbruk. Vi har nu i årtionden talat om "ungdomsfylleri" och "ungdomsalkoholism". Jag säger att vi nu skall lala om "barn- och ungdomsfylleri", för det är del som del handlar om. När jag lalar om ungdom menar Jag inle 12-14-åringar, ulan dä är det fråga om barn. Del är dem del i första hand gäller.

112

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Jag vill tacka socialminislern för svaret på min fråga. Den gällde socialministerns inslällning till åldersgränsen för inköp av rusdrycker i systembutik och vilka åtgärder socialministern ämnar vidta för alt komma till rätta med det slora mellanölsmissbrukel bland barn och ungdom.

Någol besked från socialminislern i dessa båda frågor kan Jag emellerlid inte utläsa av svarei. Det enda socialministern i den delen anför är att alkoholpoliliska utredningens förslag i dessa frågor har blivit föremål för stark kritik och föranlett motförslag. Men del tycks ha undgått socialminislern att det finns en mycket stark opinion både här i riksdagen och bland folk i allmänhet. Även bland herr Asplings egna partikamrater här i kammaren har man nu tagit itu med de här problemen, eftersom regeringen inte är beredd att göra det. Mycket talar alliså för att del mellanöl som ännu existerar kommer att försvinna i enlighet med beslul som kan förväntas här i riksdagen under våren.

Jag har svårt alt förstå regeringens passivitet i denna fråga. Många tolkar denna passivitet som elt uttryck för en ren ovilja att angripa mellanölsfrågan. Man kan också tolka den som ett ställningstagande för att mellanölet skall vara kvar i nuvarande ulslräckning. Har de som tolkat regeringens inslällning till mellanölsfrägan på detta sätt rätt eller fel? Jag tror att det vore bra om statsrådet ville förtydliga sig på den punkten.

Inle heller när del gäller frågan om åldersgräns vid försäljning i systembolagels butiker har socialministern avslöjat sin uppfattning. Det kanske betyder all regeringen inle har någon uppfallning i den frågan. Men del kan också betyda att regeringen inle vill tillkännage sin uppfattning. I så fall är del inle bara besynnerligi i största allmänhet, utan det är närmasl anmärkningsvärt, eftersom socialministern nyss har tillkännagivit att han ser ungdomsfrågorna som de viktigaste i den alkoholpolitiska reform som regeringen nu förbereder. Socialminislern sade nyss att han känner oro inför de problem som föreligger dä del gäller ungdom och alkohol. Dä borde han också känna till vad del skulle innebära all t. ex. sänka åldersgränsen från 20 till 18 år vid försäljning i systembolagels butiker. Om socialminislern möjligen är iveksam om huruvida ungdomens alkoholkonsumtion skulle förbli oförändrad vid en sådan sänkning av inköpsäldern finns del ju nu så många undersökningar som pekar på att lägel skulle bli klart försämrat att det också vore rimligl all också socialminislern drog slutsatser av detta.

När det gäller socialministerns oro för problemet ungdom och alkohol skulle jag vilja upprepa frågan: Det kan väl inte vara så illa att del enbart är en läpparnas bekännelse? Om sä inte är fallet är det angeläget all socialministern nu ger besked om regeringens planer när del gäller frågan om t. ex. åldersgränserna. Vi har i folkpartiet tagit den ställningen att vi menarall 20-årsgränsen måste bibehållas. Vi tror att solidariteten kräver del, och vårt ställningstagande har grundats pä jusl de sociala skälen.

Socialministerns starka oro utmynnar i att vi måste se detta problem i dess sociala sammanhang. Det har man ju redan gjort i den alkoholpoliliska utredningen när man säger att detta är en social fråga, och det är elt riktigt fastslående. Men jag är, herr Aspling, litel ängslig för att denna tanke kan komma att raseras, om denna sociala syn inte fär slå igenom i någon form av handlingskraft. Man har ju ändral åsikt här genom alt säga att detta inte är ett finanspolitiskt problem utan ett socialpolitiskt sådant.

Socialminislern säger i sitt svar att alkoholfrågan är landets största sociala problem, och i en debatt som jag hade ganska nyligen med justitieminister Geijer medgav denne all alkoholen är den största orsaken till våldsbrotten. Varför lägger dä inle regeringen fram ett förslag till riksdagen på detla viktiga sociala fält? Man kan näppeligen vara okunnig om problemen. Det finnsju ett förnämligt utredningsmaterial och många synpunkter från de hundratals remisserna. Det ser ut som om -jag tolkar det sä - inre spänningar inom regeringen har gjort den handlingsförlamad när man skall hantera alkoholfrågorna. Den politiska djärvheten lyser med sin frånvaro i dessa frågor.

Jag tror, herr talman, all vi är framme vid den lidpunkt då del är dags alt gå frän utredningar, konferenser och mångordigt tal lill handling. Om regeringen sviker pä den punkten fär riksdagen ta över.

Vi skall ha en genomtänkt alkoholpolitik, säger socialminislern. En lekman ställer då givetvis följdfrågan: Hur länge är del rimligt att regeringen tänker? Vi har ändå 20 års praktisk erfarenhel av alkoholpoliliken, och många inslag i debatten har redovisal vad den har inneburil. Vi har haft tio års utredande, och del har gäll 15 månader sedan remissomgångarna böriade. I snart ett år har regeringen haft möjlighel att fundera på vad som har sagts både i deballen och i remisserna.

"En genomtänkt alkoholpolitik" -ja visst. Den partimolion som väcktes vid riksdagens börian från folkpartiets sida har ett mycket långtgående program som tacklar alkoholproblemen genom alt kräva restriktioner beträffande alkoholens lättillgänglighet, insatser för en bättre social miljö och konstruktiva satsningar på ungdomens fritid. Flera partier och enskilda ledamöler i denna kammare tycks nu vara beredda att följa upp en sådan handlingslinje.

Herr talman! Jag hoppas att del blir möjligt all åsladkomma detta - för ungdomens och våra medmänniskors skull.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

8 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

113

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

114

Herr WENNERFORS (m):

Herr lalman! Jag vill först underslryka ati interpellationssvaret har en grundsyn på del alkoholpoliliska problemet som jag delar. Socialminislern slår fast att "alkoholmissbruket är ett av de slörsla sociala problemen i vårl samhälle". Det är bra att detla blir sagt och att det är socialminislern som uttalar del.

Socialministern säger all den framlida alkoholpolitiken skall ha "socialpolitisk utgångspunkt och förankring". Det är bra.

Den framtida alkoholpolitiken "bör vila på en delvis annan grund än utredningen har föreslagit". Det är bra, Ja, det är "jällebra", som min äldsta dotter skulle ha uttryckt saken. Det innebär ju att socialministern sympatiserar med den reservation som Arne Hillbo och jag fogade till utredningen. Socialminislern kunde ha uttryckt saken som arbetsmarknadsministern gjorde när § 32-betänkandei publicerades förra året: "Jag betraktar reservalionen som majoritet." I varie fall kunde man ha sagl att det kanske hade varit bra om utredningens majoritet hade låtit vår reservation styra formuleringarna och förslagen litet mer.

I svarei säger socialminislern också att den framtida alkoholpolitiken bör domineras av positiva, förebyggande ålgärder och ökade informationsinsatser. Del är bra, det är utmärkt.

Jag skall inte upprepa alll som är bra i interpellationssvaret. Jag betraktar det som ett mycket tungt inlägg i debatten. Måtte det lugna vissa ivriga och obetänksamma riksdagsmän!

Det var rosorna. Nu kommer det andra som jag måste överlämna, och jag beklagar det.

Alkoholpolitiska utredningen blev klar i december 1974. Remissyttrandena fanns på kanslihuset i juli månad förra årel. Vi frågar: Vad hände egenlligen i höslas? Såvitt vi förslår hände ingeniing. Hur kunde man i kanslihuset - och jag förmodar att det är till finansminislern jag skall rikta denna fråga - vara så passiv? Finansminislern borde väl ha begripit all del i riksdagen fanns en stark opinion för att någonting måste hända efter alla dessa ulredningsår. Jag tror att det vore värdefullt om regeringens företrädare här ville svara på den frågan.

Vad hände i januari i år? Jo, vi fick en propositionslista, där det stod all det skulle komma en proposition i den här frågan. Men lydligen hade man inle satt sig in i saken ordentligt i finansdepartementet. Enligt ryktet lär man ha burit över hela materialet till socialdepartementet, och sä fick plötsligt socialministern ansvarei för detta. Och jag förslår all socialminislern snabbt insåg svårigheterna med att lägga fram en proposition bara några månader därefter.

Jag har alltså förståelse för socialministerns handläggning och för all del har blivit en beredningsgrupp. Utredningen var oenig. Remissinstanserna var oeniga. Vad gör man? Det här är ell storl och mycket komplicerat samhällsproblem.

Men beiräffande passiviteten i höslas kan man rikta en politisk anmärkning mot regeringen och dess chef, statsministern. Herr Palme har

i ett annat sammanhang använt uttrycket monumentalt klantigt. Det här är också monumentall klantigt.

Eller har det skett med avsikt, med tanke på valet? Är del en taktisk bedömning som ligger bakom? I så fall straffar det sig verkligen - det har vi ett exempel pä här - att vara taktisk eller att t. o. m. vara övertaktisk, vilket är ett uttryck som kan användas i detta sammanhang. Jag lycker att herr Palme skall göra som han sade alt han skulle göra för några är sedan. Han borde ha lyssnat mera på rörelsen. Han borde ha lyssnat mera pä vad som sägs här i riksdagen och tagit hänsyn till vad som pågår här. Han är ju ytterst ansvarig för dessa ting.

Nu har resultatet blivit all en mängd riksdagsmän rusat i väg och motionerat om att man skall slopa mellanölet resp. sänka alkoholhalten och att riksdagen skulle falla beslut om det i maj månad - ulan att bry sig om de alkoholpolitiska riktlinjerna i stort, utan att bry sig om de övriga dryckerna och vad de spelar för roll i sammanhanget och utan allt annat som man måste väga in i hela detla problem.

Del här är lika tokigt som om vi i riksdagen skulle få i uppdrag all skapa ell nytt irafiksäkerhelsprogram och begränsa behandlingen till ett slags fordon, t. ex. motorcyklar. Dä skulle vi sanneriigen inte lösa hela irafiksäkerhetsproblemet.

Här är det samma sak. Men man kommer återigen att tänka på stais-minislerord. Jag länker på när statsministern försvarade Hans "Hoffa" Ericson: Det är bättre att göra ett skal även om det är fel, än att inle göra någonting alls.

Helt säkert hårde riksdagsmän som motionerat och de som är så aktiva ett gott syfte - självfallel. Men inle är del väl för själva aktivitetens skull som vi måste rusa i väg här?

Det är bättre att göra någonling, även om det kanske är fel. Skall det vara elt talesätt utanför riksdagshuset?

Jag kan förstå, vill jag vidare påpeka, alt många av mina kolleger i kammaren blir otåliga på alkoholpoliliska utredningens sätl alt arbeta. Del gick långsamt, del tog myckel lång lid, och riksdagen reagerade, som vi minns. Men tror ni alt regeringen reagerade inför detla? Nej, såvitt jag minns fick vi inte - och jag har kollationerat min uppfattning med huvudsekreteraren i ulredningen - någon gång under de nio långa åren någon propå från regeringen att vi borde snabba på utredningsarbetet. Jag tycker del är anmärkningsvärt alt en utredning får sitta sä länge - nio hela är - med ett så stort problem.

Vilka är då motiven för all vi skall falla ett beslul om mellanölet, trots att regeringen har bestämt sig för att tillsätta en särskild beredningsgrupp och trots att vi senare skall fä en slörre proposition, då vi skall lösa frågan i dess helhel? Ja, jag måste tyvärr gå in på motiven litet grann, för del har uttalats saker här som jag tycker är rent felaktiga och missvisande. Dessutom råkade jag för ell par dagar sedan lyssna på programmet Öppen kanal, där några av de riksdagsmän som nu har motionerat medverkade. Där sades en del som jag verkligen beklagar

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

115

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

116

att del inte blev emolsagl i programmet, och nu vill jag passa pä tillfället att bemöta del. Sä t. ex. sade Nils Carlshamre all problemet har spritt sig allt längre ner i åldrarna - och visst har det allmänt selt gjort del. Men när man ser till del lycker jag också att man skall ta hänsyn till all Sifoundersökningarna, även den senaste som har publicerats i dagarna, visar all del under senare är har skett en kraftig minskning av andelen mellanölskonsumenter. Och, Nils Carlshamre, det gäller 12-15-åringarna. År 1971 var del 57 % och 1975 var del 43 %. Samtidigt skall man ta i beaktande att andelen sprilkonsumenler i samma åldersgrupp ökade under den tiden från 22 till 25 %. Samma utveckling kunde observeras bland flickorna.

Vad beträffar frekvensen, alltså antalet konsumlionsiillfällen per är, minskade den under åren 1971-1975 frän 26 lill 20 konsumlionsiillfällen per år när del gäller mellanöl. När del gäller sprit och vin ökade den någol.

Ulan all bli emotsagd sade Nils Carlshamre också i detla radioprogram, som alltså gick ut över hela landel, att 10 ä 12 96 av 12-15-åringarna dricker så myckel öl att de löper risk att bli allvarligt skadade. De undersökningar som Sifo har gjort visar inte della. Om Nils Carlshamre hela tiden hänvisar lill sin hemkommun och har speciella problem där, så kan jag ha förståelse för det. Men här i riksdagen skall vi ju inte bara ta hänsyn lill hur det är i Kungälv, utan vi måste se lill hur del är i hela landel. Jag känner inle till hur del är i Kungälv; jag har bara hört talas om det. Och vi måste ta hänsyn lill de undersökningar som har gjorts, även undersökningarna i alkoholpoliliska utredningen.

Sedan frågade programmakarna efter orsakerna till dessa problem, och några av de medverkande pekade verkligen pä de sociala problemen. En av dem som säg mesl allvarligt på della var Thure Jadestig. Han är inte inne i kammaren nu, men jag vill gärna ha sagl det, även om jag inte delar hans uppfaltning när del gäller en del andra utlalanden som han gjorde. Men Nils Carlshamre sade - del har han inle sagl i kväll - all det bara är fråga om elt okynnesdrickande. Del är del som är problemet. Och orsaken är lättillgängligheten. Men nu finns det undersökningar som säger motsatsen. Skolöverstyrelsen har gjort en sådan undersökning. Denna fråga ingår nämligen i de undersökningar som skolöverstyrelsen har gjort, och där har man då också undersökt hur del är med de ungdomar som trivs dåligt i skolan jämfört med sådana som trivs bra eller hyggligt. Och den undersökningen visar att del finns elt intimt samband mellan dålig trivsel i skolan och hög alkoholkonsumtion. Forskaren. Erland Jonsson, som är ansvarig för de undersökningarna, säger att det är ca 10 % av ungdomarna som visar upp denna bild. Vi vet della också genom andra undersökningar, som Gustav Jonsson gjort och som makarna Inghe gjort. Tyvärr finns det inte så mänga undersökningar om detta som man skulle ha önskat sig. Det var en sak som vi också konslalerade i alkoholpolitiska utredningen. Tyvärr vet vi inte så mycket om bakgrundsfaktorerna, och det vore värdefullt att få ytter-

ligare undersökningar om detla. Men jag tror alt om vi skulle lala med lärare, ungdomsledare, folk på socialbyråer, så skulle de kunna berätta för oss att det i varie åldersgrupp finns en grupp som har besvärligheter hemma, som kommer från splittrade hem, som vantrivs i skolan, som inle lyckas, som sällan får beröm, som inte tillhör gemenskapen, som inte är med i de normala gängen, som inle kommer till den vanliga ungdomsverksamheten, för den är ofta till för dem som redan har fritidssysselsättningar. De utgör en utslagen grupp bland barn och ungdom. Vad visar de upp för bild när det gäller alkoholkonsumtionen? Jo, just all de alltmer böriar missbruka.

Det är inte heller så alt de bara missbrukar mellanöl. De missbrukar även sprit och vin - det visar också fiera undersökningar. 60 % av dem som druckit sig påverkade har använt sig av syslembolagsdrycker, 15 % av enbart öl och 23 % av olika kombinationer av alkoholdrycker.

Jag kommer sä lill elt påstående som herr Wikslröm och några andra framförde under debatlen: Man kan inte dricka sig berusad på vanlig pilsner, därför alt man får dricka bra mycket mer av del för att bli berusad. Framför allt gäller detta de minsia. - Ja, man brukar räkna med att sä är fallet. Skälet skulle i sä fall vara att man måste dricka så stora mängder av elt alkoholsvagare öl än mellanöl för att bli berusad att man dessförinnan skulle må illa. Det har gjorts ett experiment av Goldberg, Holsledt och Rydberg som har redovisats i tidskriften Alkohol och narkotika, nr 1, 1974. Det visar att det är möjligt att bli rattonykter redan på lättöl och t. o. m. rattfull pä pilsner. Det var ett litel anlal personer som undersöktes, men undersökningsresultatet är ändå inlressanl.

Vid läitölsförsöken uppnådde 8 av de 10 försökspersonerna 0,5 V., och däröver. Della inträffade inom en och en halv timme och tre limmar efter konsumtionens börian. De hade då druckit mellan 6 och 12 flaskor lättöl. Detla begränsade experiment visar att försökspersonerna kunde konsumera lättöl och pilsner i sädana mängder all de nådde relativt höga blodalkoholhaller. Lättöl och pilsner kan alltså under vissa omständigheter konsumeras så att berusning uppnås. Om berusning definieras i juridiska termer uppnådde flertalet försökspersoner gränsen för rattonykterhet vid lättölskonsumtionen, och samtliga nådde den vid pilsnerkonsumtionen.

Om vårt samhälle och dess förändring sades del vid den diskussionen - och det har även sagls här i dag - all den sociala miljön i Sverige inte kan ha blivit så mycket torftigare och eländigare sedan 1965. Läl mig då visa pä den nya skolan och dess sätl all fungera i många avseenden, förortsområdenas uppväxt, ungdomsarbetslösheten, föreningsväsendets minskande grepp om människorna, den kraftiga urbaniseringen, den ökade kommersialiseringen av fritiden, den ökande klyftan mellan generationerna. Alll delta har faktiskt accelererats under de senaste lio åren.

Herr Wikström slällde en fråga till socialministern om tolalkonsumtionen. Jag förstår att del är angeläget för herr Wikström all vi skall

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

117

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

118

sänka tolalkonsumtionen. Jag är överens med herr Wikström om att det är viktigt; jag har i alla de debatter i denna fråga som jag har deltagit i i riksdagen framhållit att det är elt rnäl för oss. Men jag lycker samtidigt all man skall ta hänsyn till vad en jämförelse med andra länder visar. Vår lolalkonsumtion är trots allt inte så stor i det här landel. Vi låg för några år sedan pä 22:a eller 23:e plats i den ligan, nu har vi faktiskt åkt ned till 26:e plats. 25 länder har en slörre lolalkonsumtion. Jag vill därmed inle säga att vi inle skall arbeta för att minska tolalkonsumtionen, men vi bör också se det positiva i utvecklingen.

Sedan måste jag säga några ord lill herr Nilsson i Agnas. Jag delar den oro som han gav ullryck för på ell engagerat sätt och instämmer i mänga av de punkter som framfördes ur folknykterhele*ns program ulom den om reklamen. Men det var en underlig vetenskapsman som han hade lyssnat till för några dagar sedan, som lalade om att man blir sä våldsam och tokig av mellanöl. Det känner jag inte riktigt igen.

Vad skall vi då göra? Jag måste fä påminna dessa riksdagsmän som har motionerat om vad remissinstanserna har sagl. Jag skall bara återge en del av det - jag tycker alt det är viktigt att göra det, även om det tar litet lid.

Vad sade LO, denna lunga remissinstans? Jo, den sade: "Organisationen släller sig avvisande till att alkoholhalten i mellanöl sänks från 3,6 lill 3,0 procent. LO anser inte att folkölet leder till sociala förbättringar."

Handelsanställdas förbund sade nej lill folkölsförslaget - del var en onödig dramatisering av alkoholen, sade man.

Livsmedelsarbetareförbundet avstyrker APU:s folkölsförslag och yrkar all mellanölet blir kvar.

Verdandi: "Ingen kan pä allvar hävda att man uppnår alkoholpolitiska effekter med ell folköl."

Socialstyrelsen - det är väl i alla fall ett organ som vi bör lyssna till - delar inle APU:s uppfattning all det är möjligl all med en så relativt liten sänkning av alkoholhalten nå några större alkoholpolitiska framsteg.

Skolöverstyrelsen säger nej lill folkölet i nuläget.

Rikspolisstyrelsen säger: "De som berusar sig pä mellanöl kan lätt kompensera den lägre alkoholhallen med ökad konsumtion."

En stor majoritet av länsstyrelserna vill behålla mellanölet. En del av dem föreslår diskförsäljning.

Kommunförbundet tror inte att missbruksproblemet löses genom sådana här åtgärder.

11 av 23 nyklerhelsnämnder vill all mellanölet behålls.

"APU framlägger inle några bärande skäl för alt folkölet får någon posiiiv alkoholpolitisk effekt", säger Kooperativa förbundet.

Läkarnas riksförbund säger: "Folkölsförslagel är närmast löjeväckande."

Går man sedan lill vad de olika instanserna säger om alkoholpolitiken i stort och vad vi bör göra kan jag övertyga er om, ifall ni inie har

tagit del av remissyttrandena, alt det ligger avsevärt närmare det interpellalionssvar som socialminislern har lämnat här än de uppfattningar som vi har fått del av både genom detta program och en del yttranden i debatten hittills.

Jag kanske skall tillägga att vad vi behöver göra - utöver det som redan har framförts och som jag kan instämma i när del gäller de positiva, konstruktiva åtgärderna - är att medan vi väntar pä ett helhetsförslag gemensamt, vi riksdagsmän, statsråd, föräldrar, lärare, socialbyräfolk, ungdomsledare, kyrkan, gripa oss an med alt verkligen ta hand om våra barn på ett hell annat sätt och skapa en meningsfull tillvaro där hemma, i skolan och på fritiden. Om den här debatten har medverkat till alt vara något slags väckarklocka i det avseendel har den varil värdefull.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Hen WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! I mill inlägg ställde jag några frågor till socialministern. Nu har herr Wennerfors svarat på de frågorna. Jag skulle naturligtvis aldrig ha kommil på idén att ställa de frågorna till herr Wennerfors -hans svar känner jag i förväg. Det är faktiskt av socialministerns svar som jag är intresserad.

Hen NORRBY (c):

Herr lalman! Jag har fåll frågan varför inle centerpartiet motionerat i alkoholfrågan lill 1976 ärs riksmöle. Jag har då hänvisat till finansminister Strängs svar till herr Johansson i Skärstad alt det lill vårriksdagen kommer en proposilion i alkoholfrågan. I förteckningen över vilka proposilioner som skall avlämnas under vårriksdagen fanns ju, såsom här lidigare konstaterats, den propositionen också upptagen. Vi litade alltså på regeringen. Besvikelsen blev därför stor när vi fick beskedet att inget förslag skulle komma till årets riksmöte utan först under näsla år.

Men trots detta kommer vi nu ändå att få ta ställning i frågan, eftersom detta besked utlöst en aktivitet som resulterat i alt förutom cenlerns partimolion samlliga parlier har inlämnat molioner med mer eller mindre långt gående krav lill åtgärder i denna viktiga fråga. Vi får alltså tillfälle att debattera alkoholpolitiken när utskottets belänkande föreligger, men jag vill nu ändå la della lillfälle i akt och framföra några synpunkler med anledning av de framställda interpellationerna.

De fiesta - jag gör här givetvis ett undantag för herr Wennerfors -är överens om att den främsta anledningen till den nuvarande situationen på området är all mellanölet infördes år 1965 och all mellanölet genom en intensiv reklamkampanj från tillverkarnas sida gjordes till ungdomens berusningsmedel. Strukturomvandlingen i samhället, centraliseringsprocessen, de många otillfredsställande bosiads- och uppväxtmiljöerna liksom en rad andra negativa faktorer i samhällsutvecklingen har tillsammans med del lättillgängliga berusningsmedlet mellanöl bidragit lill all vi i dag har ell omfattande alkoholproblem bland unga människor.

Man kan notera att den alkoholpoliliska utredningen tillsattes samma

119

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

120

år som mellanölet infördes. Sedan dess har alkoholkonsumtionen och alkoholproblemen i samhället ökal kraftigl, i synnerhet bland ungdomen. 1 nio år har ulredningen arbetat med att framlägga förslag till uiformning av samhällels framlida alkoholpolitik. Uiredningens slutbetänkande avlämnades 1974, och remisstiden gick ut i juni 1975. I avvaktan pä utredningens förslag och därefter på remissinstansernas synpunkler har reformarbetet på det alkoholpolitiska området varil obetydligt.

1 januari 1976 aviserades alltså all en proposilion om alkoholpolitiken skulle föreläggas riksdagen i mars månad samma år. Del är ytterst anmärkningsvärt och beklagligt all regeringen nu beslulal all inte lägga fram någon proposition om alkoholpoliliken. Jag vill slå fast: Alkoholen är värt allvarligaste sociala problem. Vi kan därför inte acceptera all konkreta förslag till ålgärder förati minska alkoholskadorna i samhället ytterligare fördröjs.

Med hänsyn lill alkoholproblemens omfallning hade det givetvis varit önskvärt all man kunnal ta ett samial grepp på alkoholfrågan och presenterat förslag om alkoholforskningen, om stöd lill de organisationer som gör ett värdefullt arbete för minskad alkoholkonsumtion, om prisfrågorna, om insatser på vårdsidan och den sociala sidan, m. m. För att komma lill rätla med alkoholproblemet är del nödvändigt alt man jämte olika former av restriktioner och informalion om alkoholens skadeverkningar vidtar andra ålgärder av förebyggande karaktär. Alkoholfrågan måste sältas in i silt sociala och samhällspolitiska sammanhang och ålgärder på en rad områden samordnas och fås all verka i en sådan riktning att alkoholkonsumtion och alkoholskador kan nedbringas.

Om man på sikt skall kunna förebygga ell utbrett bruk och missbruk av alkohol och andra stimulantia måste man anpassa samhällsplaneringen till individens förutsättningar och behov. Barn och ungdom måste fä växa upp i miljöer där de kan finna stimulerande och meningsfull sysselsällning och där kontakterna med föräldrar och andra vuxna kan utvecklas till en förtroendefull gemenskap. För att förebygga alt alkoholmissbruk grundläggs i unga år är åtgärder för bättre skolmiljöer och för en aktiv och meningsfull frilid för ungdomen av största betydelse. Del är också mot denna bakgrund, herr lalman, viktigt att komma lill rätta med ungdomsarbetslösheten. Skapandel av boendemiljöer som ger förutsättningar för gemenskap och solidaritet och där människor genom samverkan och personligt ansvarstagande kan skapa en trygg tillvaro är en viktig del i arbetet på att förebygga sociala störningar och missbruksproblem. Arbetslivets utformning har stor betydelse för människors möjlighel att finna sig till rätta i tillvaron. Tendenser till ulslagning, och därav många gånger följande benägenhet all fiy undan en hård verklighet med hjälp av alkohol och andra stimulantia, måste undanröjas.

En förändring av människors sociala situation, kombinerad med aktiva och på ett tidigt stadium insatta hjälp- och stödåtgärder för den som redan drabbats av sociala störningar och missbruksproblem, är nödvändiga grundstenar i en politik, vars syfte är att nedbringa alkoholkon-

sumtionen och alkoholskadorna.

Förutom insatser för att förbättra människors sociala silualion är det också angeläget, främst för att moiverka att unga människor tidigt utvecklar alkoholvanor och alkoholberoende, att omfattande och vederhäftig informalion ges om alkoholens skadeverkningar. Nykterhetsrörelsen har lillsammans med andra folkrörelser, liksom CAN lagt ned elt värdefullt arbele för att informera om alkoholens skadeverkningar och för att skapa alkoholfria miljöer. Ytleriigare insatser på informationssidan är i dagens läge nödvändiga, exempelvis inom skolan, i föreningslivet och på arbetsplatserna, så all informationen når ut till alla grupper. Den bästa effekten torde uppnås om informalionen i alkoholfrågor samordnas med informalion om narkoiika, tobak, kost, molion m. m. och därigenom blir ett led i den allmänna hälsoupplysningen och sjukdomsförebyggande verksamheten.

Mellanölet har genom sin lättillgänglighet och genom massiva marknadsföringsåtgärder blivit en utbredd missbruksdryck bland ungdomen. Därigenom har del bidragii lill all vålla stor skada. Del utbredda mel-lanölsbrukel, som efter hand gått allt längre ned i åldrarna, har bidragit till att förstärka de problem som många ungdomar har i dagens ofta bristfälliga och barnovänliga boende- och uppväxtmiljöer. Det har också lett till alt antalet alkoholskadade i samhället ökat och för framtiden kommer alt ligga på en avsevärt högre nivå än tidigare. Mellanölet har, förutom de skador det i sig vållat, också för många blivit en inkörsporl för övergäng till starkare alkoholdrycker. Under många år har man från samhällets sida varit medveien om de problem som sammanhänger med och orsakas av mellanölet. De åtgärder som hittills vidtagits för all göra mellanölet mindre lättillgängligt har inle varit särskilt effekiiva.

Moi denna bakgrund har cenierparliel i motionen 2210 lill årels riksdag fört fram konkreta krav som vi finner del nödvändigt att riksdagen redan nu fattar beslut om, nämligen all slopa mellanölet och att förbjuda alkoholreklamen. Eftersom lättölet numera får anses vara en måltidsdryck, vars kvalilel av de flesia uppfattas som fulll jämförbar med mellanölet, måste del vara en obetydlig uppoffring från de vuxna som använder mellanöl som måltidsdryck alt avstå från della. Det finns således inga påtagliga nackdelar med att slopa mellanölet. Även om så vore fallet, måste vi ta della sleg för all inle nya ungdomsgeneralioner genom en lidig alkoholdebul och ell därigenom framväxande alkoholberoende skall förslöra sin framlid. Vi säger i motionen att ett slopande av mellanölet bör ske genom alt den särskilda skaiteklassen för mellanöl las bort och att alll öl. slarkare än 2,8 viktprocent alkohol, klassas som starköl.

För att minska alkoholkonsumtionen behövs åtgärder som syftar till alt avglorifiera alkoholbrukel och skapa allernaliva alkoholfria miljöer. Många fakiorer bidrar lill all förmedla uppfaitningen alt alkohol är ell positivt inslag i människors liv. I vissa fall, exempelvis i massmedia och i reklam, framställs alkoholen t. o. m. som en förutsättning för trivsel, lycka, framgång osv. Som ett led i arbelel på all avglorifiera alkoholbrukel

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

111

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpoliliken

och därigenom minska tolalkonsumtionen av alkohol anser vi att ell förbud mot reklam för alkoholhaltiga drycker bör införas.

Herr talman! Jag tillhör ju inle inierpellanterna i denna fråga, och därför skall jag inte närmare gå in på det svar som socialministern lämnal lill frågeställarna. Men när man lar del av socialministerns svar finner man t. ex. att vi skall inrikta åtgärderna på all förebygga alkoholmissbruk bland ungdom. Personligen blir jag inte vidare imponerad av regeringens ambitioner. Jag vill fråga statsrådet Aspling: Borde inte arbetet när det gäller åtgärder för att förändra alkoholkonsumlionsmönstrel inriktas på att förebygga alkoholbrukel hos vär ungdom?

122

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! När jag lyssnade på herr Wennerfors tyckie jag mig stå inför en gåta. Jag känner honom som en duktig och klok person. Jag vel också alt han själv kanske inte alls använder alkohol. Men när han står här och lalar om att del finns riksdagsmän som rusar i väg efter lio års ulredning och när han gör jämförelser med trafiken, då måste jag fråga: Är det möjligl att en människa kan länka så och vara fulll nykter? Men det tror jag att herr Wennerfors är. Han måste ha blivit förhäxad av någon teori som han läst in under ell tidigt skede och sedan fastnat i. Han har läst oerhört mycket mer än jag om de här frågorna - del är jag övertygad om, för han har suttit med i ulredningen. Del är ingen tvekan om att herr Wennerfors är expert och jag är bara en vanlig, orolig svensk, sedan ungdomen övertygad nykierhetsman. Jag kan inle förstå hur man kan använda sädana ord och en sådan lon som herr Wennerfors gör. Del är näsian som om det inle fanns någon alkoholfara. Han sade visserligen inte del direkl, men själva andan i hans inlägg var sådan. Man fär en känsla av att han nästan är ledsen för att Sverige inte leder ligan när det gäller alkoholkonsumtion. När herr Carlshamre talade - jag såg honom i TV - gav han iniryck av vederhäftighet. Del kan jag inte säga om herr Wennerfors.

Jag önskar all herr Wennerfors fick möta föräldrar, vilkas barn drabbats, och nyklerhetsvårdare ule i landel. Är de bara fanatiker och vilseledda människor? Jag vågar inte ta ansvaret och säga att vi skall ha alla med innan vi gör någonting - jag vill stoppa ungdomsfordonen som kör i fördärvet. Jag anser att det finns anledning alt ta en delreform och gripa in nu.

Sedan menar jag att herr Wennerfors har rält när han säger att vi skall hjälpas åt alt ta hand om våra barn. Det är upprörande all läsa den färska ulredning som säger att bland våra barn är det 10-20 96 som dricker mellanöl och sprit tillsammans med sina föräldrar och 40 96 som dricker vin. Det är en fruktansvärd dom över svenska föräldrar. Herr Wennerfors har rält - vi måste göra någonling.

Jag hade nästan väntat all herr Wennerfors skulle anmäla sig som medlem i riksdagens nykierhelsgrupp. Del skulle väga oerhört lungt. Han kanske hade uppfallningar all framföra hos oss som log lika bra

som del han säger i kammaren.

Till herr slalsrådei vill jag upprepa min fråga: Vad gör vi när det gäller skolorna och barnen? Jag vill gärna tro all slalsrådei är oroad, men kan vi fä någonling snabbi? Den här rapporten är ganska färsk, och det finns ännu nyare uppgifter som säger all del föreligger en klarl markerad lendens bland dagens tonåringar att berusa sig med alkohol i nägon form.

Det får inte fortsätta. Del är inte bara otrevligt och besvärligt och synd om de föräldrar som upplever all barnen drabbas av delta. En gång kommer mänga att anklaga oss för all vi slällde samhället sådant att detta fick försiggå så fritt som det gjorde. Det är fruktansvärt allvarligt att en gång möta anklagelserna från dem som kommer att begripa all de med en annan politik och en annan samhällsanda hade sluppit gå under. Nu går de under.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Herr socialminislern ASPLING:

Herr lalman! Del har gäll ålskilliga timmar sedan vi böriade denna debatt. Många inlägg har gjorts. Del är inte möjligt för mig att ta upp och i olika avseenden kommentera de skilda inläggen. Men jag kanske, herr talman, rent inledningsvis kan fä ge några svar beträffande en del av de frågor som har ställts.

Jag skulle till herr Jonsson i Alingsås vilja säga följande. Om han denna kväll är ute efter all få i gäng nägon sorts allmänt gräl om dessa ytterst seriösa frågor, kommer jag inle att inlåta mig på det. Det får slå för hans räkning. Vi har alla anledning att eftersträva inte bara så långt som möjligt saklighet ulan även en viss målifullhet. Ingen sitter inne med några enkla och patenierade lösningar när det gäller dessa frågor.

Herr Jonsson frågade om åldersgränsen. Vi vel att åldersgränsen för inköp av rusdrycker i systembutik f n. är 20 år. Alkoholpoliliska utredningen föreslår ingen ändring därav. Två ledamöter i utredningen reserverar sig dock och anser att gränsen bör dras vid 18 ärs ålder, dvs. vara lika med myndighetsåldern. Flera remissinstanser tillstyrker reservalionen. Något förslag har inte förelagts riksdagen att nu sänka åldersgränsen. Nägon ändring är alltså inte aktuell. Det ingår i beredningsgruppens uppdrag all skaffa underlag för regeringens bedömning även i denna helt naturligt vikliga fråga.

Till herr Wennerfors vill jag säga all vi har haft några månader på oss från i höstas för all gå igenom 200 remissvar över ett belänkande, som utredningen - däribland herr Wennerfors själv - har hållit på med i tio år. Då vi var klara med denna omfattande genomgång, gjorde vi en saklig bedömning, som jag också utförligt har redogjort för i mitt svar. När herr Wennerfors på della någol egendomligt polemiska sätt försöker dra in statsministern och andra i detla sammanhang, vill jag framhålla alt det var den sakliga bedömningen och ingenting annat som gjorde att vi har tagit den ställning vi har gjort och vilken jag ingående har redovisat här i dag.

Herr Wikströms inlägg var självfallet från många synpunkter intressant

123

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

124

och skulle kunna ge mig anledning till många kommentarer. Han slällde emellerlid några frågor, och dem skall jag också söka svara på.

Det är inte hell rikligt, herr Wikslröm, attjag inle nämner mellanölet i interpellationssvaret. Jag gör del visserligen mycket kortfattat, men det finns insall i sill myckel viktiga sammanhang. Jag säger nämligen i mitt svar: "Flera av de förslag frän utredningen som i den allmänna debatten väckt slorl inlresse har också blivit föremål för stark kritik och föranlett motförslag. Det gäller bl. a. utredningens förslag om mellanölet och åldersgränsen vid inköp i systembutik som också las upp i de frågor som nu riktats lill mig."

Herr Wikström log upp ett par intressanta frågor i slutet av sill anförande. Han frågade om vi hade någon ambition all åsladkomma en minskning av den totala alkoholkonsumtionen. Låt mig svara all vi i vårl land så länge alkoholpolilik diskulerals haranselt att del aren uppgift för samhället alt försöka begränsa tolalkonsumtionen. Det sker främst genom prissättningen och genom all försäljningen av slarkare drycker hänvisas till syslembolagels buliker. Del alkoholpolitiska program som kommer all läggas fram på grundval av beredningsgruppens arbele kommer i della avseende all ha samma inriktning.

Del har också nämnts att beredningsgruppens direktiv lalar om all angripa alkoholmissbruket men inte säger någonting om alkoholbruket - herr Norrby var inne på detla och slällde också mera direkt en fråga till mig. Egentligen har jag redan svarat pä delta. Det finns självfallet ell klart samband mellan bruk och missbruk. Jag anser del därför angeläget alt genom olika ålgärder begränsa tolalkonsumtionen och därmed hålla nere såväl bruk som missbruk. Ålgärder för att begränsa bruket är dock inie lillräckliga för att begränsa missbruket. Jag tror att del är viktigt att man har detta klart för sig. Del är mill svar till herr Norrby.

I fråga orn mellanölet, som herr Wikström har tagit upp och som ju har varit ell tema i inläggen här, skulle jag vilja säga följande. Mellanölsmissbrukel är fortfarande ett allvarligt problem, och det är allvarligt därför att del går långt ner i åldrarna. Del skall inle döljas. Jag skall inle gå in på den slaiislik och de data som föreligger - mänga av de siffrorna har redovisats här. Själv är jag oroad över alkoholmissbruket, i synnerhel i de lägre åldrarna, och jag förslår dem som vill la lill krafttag mot mellanölet. Att jag ändå inte känner mig beredd att nu ta ställning till mellanölet beror på all man inle f n. kan överblicka effekten av de åtgärder som kan anses lämpliga att sätta in.

En åtgärd som diskulerals är all bara tillåla mellanölsförsäljning i sy-siembuiiker - del har ju funniis med i deballen här i dag. Jag skall inle, herr talman, föregripa riksdagens behandling av molioner i denna fråga. Jag vill bara hoppas att man här inle blundar för risken att mellanöl i systembutikerna kan dra ungdomar dil och leda lill en ökad langning av slarkare drycker än öl. Mellanölsmissbruket är fariigl, men starksprit-missbruket är ännu farligare.

Det jag nu nämnt är bara elt exempel på hur sammansatta dessa pro-

blem är. Del är därför enligt min mening angeläget alt vi fåren ytterligare belysning av dessa frågor. Vi bör i en för framtiden så viklig fråga ha ett bättre underlag för ställningslagande än det vi f n. har.

Herr Carlshamre var inne på en rad olika både väsentliga och intressanta frågor. Jag kanske får tillfälle all återkomma lill några. Han var inne pä vårdfrågan. Den är självklart, jag vill gärna stryka under det, en stor och viktig fråga. Den utbyggnad vi har eftersträvat är väsenllig. Nya vårdformer är också inslag i della vårt arbele. Här är del ingel tvivel om all vi måsie gå vidare, både för all förbältra metoder och vårdinsatser och för att de människor som behöver vården också fär den under så långt som möjligt adekvata och rikliga former.

Jag har, herr lalman, i beredningsgruppens direkliv understrukit all alkoholmissbruket är ett av våra största sociala problem. Jag noierar alt alla talarna har ställt sig bakom delta. Det är därför angeläget att ål-gärderna mot alkoholmissbruket utformas i första hand frän socialpolitiska utgångspunkter. Jag noterar med tillfredsställelse att också mänga av inierpellanterna har undersirukit samma sak.

Den omfallande remissbehandlingen har understrukit att alkoholpoliliken måste fä en kraftigare socialpolitisk förankring än vad APU-för-slaget innebär. Ett framlida alkoholpoliliskl program bör enligt min mening även omfatta socialpolitiska insatser för alt så långt som möjligl komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till alkoholmissbruk. Jag ser det som utomordentligt viktigt all de organ som i framtiden får ansvarei för utformningen av alkoholpolitiken får möjligheter lill vidgade insatser över hela fältet. Ett program som endast omfattar åtgärder direkl inriktade på alkoholkonsumtionen och inte beaktar de sociala sammanhangen får, som jag ser det, elt begränsai värde eftersom det inte angriper de mera djupt liggande orsakerna lill alkoholmissbruket.

Att också restriktioner är viktiga har jag redan framhållit och understrukit. Men de sociala aspekterna måste få en slörre genomslagskraft när vi nu har att planera alkoholpolitiken. Jag vill underslryka della eftersom orsakerna till huvuddelen av alkoholmissbruket ulan tvivel kan sökas i sociala problem, ofla med myckel sammansatt natur. Ett alkoholpoliliskl program som inte gör del lill en huvuduppgift att angripa dessa problem fär därför inte den genomslagskraft som vi eftersträvar.

Naturligtvis är detla svåra och komplicerade frågor, del skall inle döljas. Några patentlösningar finns inte. Del gäller ytterst att skapa sådana levnadsbetingelser för människor att orsakerna lill alkoholmissbruk så långt som möjligl kan undanröjas.

Vi möter naturiigtvis då en mängd uppgifter, framför alll på del sociala fältet: förbättrad boendemiljö, förhållandena inom skola och arbetsliv, elt ökat utbud av kultur- och fritidsaktiviteter med nya gemenskapsformer, aktiva åtgärder för att bekämpa ungdomsarbelslösheten, aktiva insatser för att så tidigt som möjligl få ungdomarna engagerade i föreningslivet.

Alkoholmissbruk utvecklas främst bland tonåringar utan bestämd mäl-

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

125

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

126

inriktning i skola eller arbetsliv. Vi vel det. Denna grupp är i flera avseenden eftersatt. Gruppen är varken anonym eller slörre än att ett väsentligt effektivare stöd borde kunna utvecklas för dessa ungdomar.

Inierpellanterna har uttryckt sin otålighet över att ell alkoholpoliliskl program dröjer. Vi har, herr talman, alla anledning all känna otålighet inför det faktum alt det inle lorde finnas några enstaka alkoholpolitiska åtgärder som ger ett snabbt och effektivt resullal. Elt alkoholpoliliskl arbete, det är ett tålmodigt arbele pä lång sikt, där positionerna ständigt måste fiyttas framål.

Jag har velat betona det här eftersom alkoholmissbruket är - del vel vi - ell sammansatt problem, ofla, som jag har framhållit, med djupt liggande orsaker. Problemet - jag länker då främst pä ungdomarna -kan inte lösas med punktinsatser och genom att vi rycker loss delfrågor för beslul. Ett alkoholpoliliskl program måste innehålla ett brett register av åtgärder. Mänga av dessa har så nära anknytning till varandra att ell beslut i en fråga omedelbarl fär konsekvenser pä ett näriiggande annat område. Delta gäller kanske främsi sådana åtgärder som avser restriktioner av olika slag. Däremot kan man med fördel öka informationsinsatserna, som vi nu föreslär i särskilda propositioner. Och jag anser det angeläget all omedelbart kunna öka dessa insatser som en väsentlig förberedelse för en alkoholpolilisk reform.

Jag har, herr talman, lidigare redogjort för skälen lill all regeringen inte anseii del möjligt att nu lägga fram ett alkoholpoliliskl program. Jag skall inle upprepa de skälen. Regeringen har ansett det olämpligt att nu ta ställning lill delfrågor inom alkoholpolitiken, t. ex. den om mellanölet. Emellertid kommer denna fråga upp i riksdagen senare lill följd av väckta motioner, och jag vill inte i dagens debatt föregripa riksdagens behandling av denna fråga. Herr Carlshamre har säkerligen rätt när han säger att dessa ling kommer man tillbaka till.

Fär jag så, herr lalman, säga någonling mer direkl om ungdomen. Ungdomens alkoholmissbruk är en allvarlig fråga. Vi har underslrukii del i direktiven till beredningsgruppen, och jag har i interpellationssvaret här i dag betonat alt de alkoholpolitiska åtgärderna i första hand måste inriktas på alt förebygga alkoholmissbruk bland ungdomar och att hos ungdomarna själva skapa en ökad medvetenhet om alkoholens risker. Jag vill ingalunda undanskymma att mellanölet här spelar sin ofla myckel negativa roll.

Nu är inte Sverige ensamt om dessa problem. På många håll är de större än hos oss. De senaste årtiondena förefaller problemen ha ökal i raskare takt i många andra länder. Nu vill jag omedelbarl tillägga att vi självfallet inle kan fly våra egna problem genom att peka på alt de kan vara större i andra länder. Missbrukei bland vissa ungdomsgrupper i vårt land är ett allvarligt problem, men jag tror att man gör del hela alllför enkelt om man huvudsakligen koncentrerar dessa problem till mellanölet. Redan innan mellanölet infördes - läl oss inle glömma det - hade vi ett allvarligt alkoholmissbruk bland ungdomar.

Vi vet all orsakerna lill missbrukei ofta är sammansatta och i stor utsträckning har en social bakgrund. Relationsproblem och sociala problem i hemmen, brislande anpassning i skola och arbetsliv är vikliga orsaker. Många alkoholmissbrukande ungdomar har saknat och saknar föreningsanknytning eller andra positiva kontakter under fritiden.

För att förbältra silualionen måste vi fä lill stånd ett brett upplagt, samlat alkoholpoliliskl program med en socialpolitisk utgångspunkt och förankring. Information och undervisning är vikliga inslag för alt i olika avseenden åstadkomma en attitydförändring. Även restriktioner är naturligtvis här vikliga instrument, och de måste flnnas för au försvåra i synnerhel för ungdomen att komma över alkohol.

Jag har i mitt svar undersirukit angelägenheten av en bättre kontroll. Behovel av en sådan kontroll illustreras bl. a. av uppgifterna om ett utbrett alkoholbruk och även missbruk hos ungdomar, som inte själva har räll att köpa vare sig sprit eller mellanöl. Liksom alkoholpolitiska utredningen bedömer jag situationen så, att del inom alkoholpoliliken visserligen gjorts stora och värdefulla upplysnings- och informationsinsatser men att de inte sä sällan har varit splittrade och därigenom inte alltid verkningsfulla.

Jag vill gärna underslryka värdet av de insatser som gjorts av nykterhetsorganisationerna och andra folkrörelser och myndigheter. De har ofla förfogat över knappa ekonomiska och personella resurser. Del är därför angeläget alt vi fär till slånd en mera samlad och mera målinriktad upplysningsverksamhet. Helt naturiigl har folkrörelserna här en sior och jag skulle vilja säga växande belydelse.

Jag vill i della sammanhang erinra om all sialens ungdomsråd sedan 1972 årligen fördelar 2,5 miljoner lill alkohol- och narkolikaupplysning. Genom ungdomsrådets medverkan har dessa medel använis lill en brell upplagd informalion. Nya och i vissa avseenden okonvenlionella meloder har också prövals med framgång. Genom del förslag som regeringen nu lagl fram förslärks resurserna för den alkoholpoliliska upplysningen liksom det statliga stödet till nykterhetsorganisationerna.

För framliden bör folkrörelserna fä ännu slörre uppgifier på del här viktiga områdel. Även skolan och olika kommunala organ bör aklivi kunna medverka i den verksamhet vi nu måste förstärka. Upplysningsarbetet måste bl. a. syfta till att få lill slånd en förändrad attityd till missbrukei.

Herr Carlshamre var inne på informationsfrågorna. Jag har nämnt angelägenheten av en förstärkning av denna verksamhet, och jag ulgår från att det skall bli möjligt att åsladkomma en bredare och en effekiivare upplysningsverksamhei på det här angelägna områdel. Ungdomar och föräldrar måste också bli vikliga målgrupper för informalionen på del alkoholpoliliska området. Lärare, fritidsledare och socialarbetare har i sin nära kontakt med barn och ungdom och deras föräldrar speciella möjligheler all göra positiva informationsinsatser samtidigt som de hell naturligt är viktiga målgrupper för informationerna.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

127

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Låt mig också avslutningsvis understryka värdet av insatser från den fackliga rörelsen, idrottsrörelsen och mänga andra stora och viktiga folkliga organisalioner, som i sin dagliga kontakt med ungdomen redan har gjort värdefulla och beslående insaiser. Vi bör nu kunna gå vidare och förstärka upplysnings-, informations-, konlakl- och relationsinsalserna. Allt detta är väsentligt när del gäller ungdomen.

Herr talman! Jag slannar vid delta. Jag har haft elt behov av att framföra det nu sagda därför att vi denna kväll diskuierar en utomordentligt stor och väsentlig fråga, där vår gemensamma strävan måste vara alt finna de riktiga lösningarna i olika avseenden.

128

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talrnan! Jag skall försöka all inle provocera någon lill att dra i gång deballen på nytt. Jag skall inte söka gräl med min gamle vän Alf Wennerfors heller-han och jag lever uppenbarligen i så skilda världar att det är svårl att från så olika utgångspunkter få till stånd en riktigt meningsfylld diskussion. Min värld är, dess värre, i alllför stor utsträckning befolkad med alkoholister och med barn som far illa, och dem har jag svårt att komma förbi.

Det är egentligen bara en sak som jag ville säga. När Alf Wennerfors citerade bl. a. mig från en radiodebait häromdagen råkade det bli åtminstone elt fel. Jag skulle ha sagt om de där barnen som bara dricker öl,attde"baraokynnesdricker". Del lilla ordet "bara" är herr Wennerfors bidrag till citatet; det sade inle jag. Jag sade all det i stor utsträckning - eller hur jag uttryckte mig - kan vara så.

Jag vill, innan Jag slutar, för min del en gång lill göra klart att jag håller med om alll della som sades om de sociala orsakerna lill alkoholmissbruk och annal elände. Det är inget tvivel om att det förhäller sig sä. Är det någon som tror att man skulle kunna hålla på - som jag ju fakliskl gör - varie dag årel runt med att i slorl sett syssla med sociala frågor ulan att lära sig att del förhåller sig så all människor blir alkoholberoende av allsköns orsaker, som vi till dels känner lill och lill dels borde kunna undanröja?

Men eftersom del numera faktiskt är så få som också påminner om den andra sidan av saken, har jag tyckt det vara angeläget att betona även den. Jag tror alt vi löper en väldig risk för all i vår kommande större reform förlora i ena änden vad vi vinner i den andra, om vi inte är beredda all inse all alkoholen liksom andra narkoiika / viss utsträckning, herr Wennerfors - inte "bara" - och i vissa fall måste betraktas som egna problem som slår på egna ben och kan vara orsaker till och inte bara symptom på sociala missförhållanden. Det är alltså sä.

Jag har använt ordet "okynnesdrickande", men man kan ju också kalla det "slumpdrickande" eller någonling annal. Del är en för mig fullständigt främmande värid, om man tror att varenda 12-14-äring som böriar dricka öl - eller sprit eller vin, om han kan fä det - gör detta därför all det har gäll dåligt i skolan eller därför all han vantrivs eller

därför att mamma var sur i morse eller någonting sådant. Vi vet väl ändå alla att det i oerhört många fall helt enkelt är så, att han råkar komma med i det gänget en kväll utan att ha några som helst problem lidigare - eller den dagen, i vae fall. Liksom han en annan gäng kan komma med i elt gäng som går ut och pallar äpplen kan han ju komma med i ett gäng som dricker öl.

Visserligen är det myckel som vi inle vet här, men någol vel vi ändå, och vi vel att en del människor - både barn och vuxna - är en värre utsatt riskgrupp än andra. Somliga får lust pä del här snabbare än andra när de väl har börial, en del blir beroende av det snabbare än andra, osv. Och sedan vel vi också all, oavsett orsaken lill att de börial dricka och sedan dricker för rnycket, kommer som ett brev på posten de där omständigheterna som vi trodde var orsaken. De kommer efteråt; för det är klarl alt dricker jag öl när jag skall gå i skolan och dricker jag mycket öl och blir trött, så vantrivs jag i skolan, och då skolkar jag. Så kommer man in pä orsak och verkan, men den motsatta vägen. Det är faktiskt likadant med de vuxna.

Om jag har en vän som är alkoholist kan jag nalurligtvis alltid säga att hans elände böriade med alkoholen. Han hade del bra lidigare, och han tyckte själv all han hade det bra på alla möjliga säll: bra familjeliv, hygglig ekonomi, trivsel med livet och alltihop. Men av någon anledning

- han kan t. ex. råka tillhöra någon av de yrkesgrupper som har mycket
representation, eller det kan vara någon annan, liknande orsak - och
utan att själv ha en aning om att han löpte en risk böriade han använda
för myckel alkohol. Sedan har del gått snett med jobbet och snett med
familjen. Del finns sådana fall också. Min erfarenhel av de fall jag känner
lill är att del kan röra sig om fifty-fifty. Sedan kan man säga att om
vi bara hade finare mätinstrument och bälire meloder all mäta sådana
saker, skulle vi kanske även i dessa fall kunna fä fram de där under
liggande orsakerna. Vi kanske en dag renl av fär fram den fysiologiska
orsak till alkoholismen som en del letar efter. Del kan hända. Men om
vi rör oss med den vetskap vi har i dag är del meningslösl att bara
förutsätta att eftersom man inle kan bli alkoholist ulan all ha sociala
problem måste det finnas elt socialt problem, även om jag inle kan se
del.

Då är del för mig mera prakliski all la lag i problemen så långl bak jag kan komma, och del är alliså i många fall alkoholen. Del är della som med ell praktiskt betraktelsesätt är begynnelsen när del gäller problemen för de här berörda människorna, inle i alla fall, kanske inle ens i de flesia - jag hoppas att jag inte blir felciterad ytleriigare en gäng

- men i mänga fall, och om vi bortser från del löper vi alltså den risk
som jag menar alt vi tog i alllför stor utsträckning i mitten på 1950-lalet
för att förlora i ena änden vad vi vinner i den andra. Vi lar då sikte
enbart på förebyggande, offensiva, informativa och liknande åtgärder,
och vi glömmer dem som redan är ett långt stycke på väg när det gäller

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpohti-ken

dessa problem. Någon skall lala också för alkoholister, och om ingen annan gör det så skall jag fortsätta all göra det.

Hen WENNERFORS (m):

Herr lalman! Jag vill först säga lill herr Nilsson i Agnas all jag är väldigt ledsen att mitt sätt all tala och att agera i talarstolen gör ell delvis sä negativt intryck. Herr Nilsson i Agnas säger t. o. m. att han fåll en känsla av alt jag egentligen skulle vilja - jag hoppas all jag inle citerar fel nu - att Sverige låg först i den nämnda totalkonsumlionslistan. När del kan gå så långt är jag ledsen all jag agerar och lalar som jag tydligen gör då jag står där framme i lalarslolen, och därför skall jag stanna här nere i bänken och fortsälla. Det är tyvärr inte så lätt all föra en debatt där det lydligen är så myckel känsla med i diskussionen. Jag kan också förstå att det är så av mänga skäl, men vi kan väl ändå låta bli den typ av argumentering som nu förekommit.

Jag skall inle förlänga denna debatt utan vill bara göra ett par lill-rätlalägganden till herr Carlshamre. Han är ledsen för att jag citerai honom fel. Jag har en avskrift här av vad som sades i programmet Öppen kanal. Där säger herr Carlshamre: "I det fallet tror jag att del lill myckel stor del måste karakteriseras som okynnesdrickande. Det är inte några märkliga problem bakom. Det finns ingenting, som tyder pä att det är, utan det är ett okynnesdrickande och lättillgängrigheten tillhopa. För den gruppen finns det inget alternativ. De dricker inte blandat, de dricker öl."

Litet längre fram i programmet frågar programledaren: "Jag undrar varför är du sä övertygad om all de här I2-14-äringarna verkligen dricker av okynne? Är det inte snarare sä att de här ungdomarna, som har problem i 12-14-årsåldern, och berusar sig att de har väldigt svåra problem kanske t. o. m. psykiska problem, sociala problem, att de har en hopplös situation runtomkring sig? Del är därför de fiyr." På det svarar herr Carlshamre: "Det är bara del all del finns faktiskt ingenting som tyder på del i de undersökningar som är gjorda, i varie fall inte påvisbart. Det är ungdomar, barn av alla sorter, av alla sorls anpassningsgrader och sådant. Det förefaller vara väldigt myckel tillfälligheter om man böriar eller inle."

Jag använde ullrycket "bara", och det var kanske olyckligt. Men nu har jag citerat exakt vad som sades, och sedan får andra döma över den uppfattning som herr Carlshamre i della avseende för lill torgs.

Jag ber också alt få tacka herr Aspling för förklaringen när del gäller hur ni hade del i höslas. Jag förslår alt del var besvärligt och svårt att komma igenom det. Men det kan inte hjälpas, herr Aspling, alt man släller sig frågan: Varför förde ni då in uppgiften om att del skulle bli en proposilion i propositionslislan? Varför tillsatte ni inte arbetsgruppen i november, december eller januari?

130

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Socialminislern bökade sitt inlägg med att fråga om jag var ute för att mucka elt allmänt gräl om de här seriösa frågorna. I den mån jag försökte kan vi konsiatera att jag inte lyckades. Tonen var mycket vänlig, även om jag fortfarande saknar någon som helst redovisning för en aklivitel som vore lämplig i det här läget.

Om man ibland höjer rösten, kan del ju bero på att man ändå upplever engagemang i dessa frågor som berör ungdomen och dem som har fått sociala problem jusl därför all de brukar och missbrukar alkohol.

Del är väl inle okänt för nägon att den verkligheten är mycket dyster. Aldrig någonsin förr under della århundrade har det druckits sä mycket alkohol som nu. De senaste åren har vi haft en ökning på 6 96 om året av den totala alkoholkonsumtionen. Skulle kurvan stå sig, har vi en fördubbling på mindre än 15 år. Det finns forskare som hävdar med bestämdhet att en fördubbling av alkoholkonsumtionen leder till en fyra-eller femdubbling av missbruket.

Del sades tidigare i debatten här i kväll att vi har 200 000 ä 300 000 personer som går en svår balansgång mellan samhällsfunktion och social undergång. Det är 3 000, 4 000 eller kanske 5 000 människor som går en alllför tidig död lill mötes.

Jag tycker att vi kunde göra en jämförelse. När del gäller andra typer av gifter kan det röra sig om ett fåtal människor, och del är rimligl au vi kraftfullt griper in; det har herr Aspling gjort i en rad frågor. Men när det gäller just bruksgifierna är del som om man inte ens ville eller kunde ta i della.

Frågan har ju också en irafiksäkerhetssida. Ungefär var tredje förolyckad i trafiken är sprilpäverkad, trots all "bara" 2 av 1 000 kör onyktert. Men irafiksäkerheisverkel säger att 2 av 1 000 innebär alt det är 8 000 om dygnet som kör onyktert. Om vi skulle be att polisen stoppar alla som kör onyktert - och jag tror att vi är överens om att det borde ske - skulle det bli elt ingripande var tolfte sekund. Dä tror jag att man får lilel av den dimension som det ändå gäller.

Jag skulle vilja fråga: Är inte socialministern så oroad att han också upplever att vi här ändå måste försöka komma framåt?

Herr Aspling sade att dessa frågor måste behandlas med både saklighet och måttfullhet; del finns inga enkla och patenierade lösningar. Jag har ingen invändning mot det uttalandel på något sätt.

1 den konkreta frågan om 20-ärsgränsen när del gäller all handla i systembutikerna sade socialministern all han ville ha mer malerial för att regeringen skulle kunna göra en bedömning. Man säger sig onekligen: Tänk om herr Aspling 1965, när beslutet logs om mellanölets införande, hade sagt all vi måste se myckel noga på vad detta kan innebära. En kåsör i en storstadstidning skriver:

"Jag glömmer aldrig den infantila tidningskampanj som drevs för att trumfa genom mellanölet i riksdagen. Framför alll ledarskribenter och kåsörer i stockholmspressen lovsjöng det himmelrike vi skulle få om

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

131

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

vi kunde få köpa vår lilla sällskapsöl i närmaste butik. Det efterblivna, puritanska Sverige skulle få kontinenlala vanor. Frihelens timme stundade! Nu skulle minsann inle nyklerislmaffian i riksdagen få förtrycka Folket längre!"

Här har ledamöter stått upp och sagl all man har ändrat inställning sedan dess, och jag upplever att ingeniing hindrar all också socialministern säger alt vi måste ändra på delta beslul. Och här går all göra en hel del, även om man inle silier inne med den fulla och hela sanningen. Man kan i. ex. verka för all vi får fier alkoholfria miljöer för ungdomen. 1 dag är del på många orter myckel svårt för ungdom all komma lill en offentlig miljö där det är drogfritt.

Vi måste naluriiglvis också försöka fä stopp på bryggarnas mycket hårda exploatering av ungdomsgenerationen. Den exploateringen skedde framför allt i börian av mellanölsperioden. Som här har sagls attackerade den ju också barngenerationen.

Jag tror att man får angripa tillgängligheten, och i det sammanhanget aklualiseras också prispoliliken när del gäller andra alkoholvaror. Man kan även salsa mycket aktivare på upplysning och information ulan alt invänta ytterligare utredning. Detla tycker jag är i harmoni med en social - eller låt oss säga mänsklig - syn på dessa problem.

Mellanöl är farligt, säger socialministern, starksprit är ännu farligare. Inte heller därvidlag har jag någon invändning. Men i denna siluation lycker man sig höra de liotusenlals och hundratusentals människor som vädjar lill oss att göra något åt del här. Vad vi behöver är en aktiv alkoholpolitik. / dag har vi en alkoholpolitik med förhinder.

132

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Det är faktiskt inte mitt fel att debatlen blev så lång - jag talade i tio minuter i mitt första inlägg. Jag skall vara mycket kortfattad nu.

Jag är tacksam för det socialministern sade i sill andra inlägg och för den öppna och måttfulla tonen. Får jag säga att jag för min del har aldrig ell ögonblick misstänkt herr socialministern för all slå pä samma linje som herr Hillbo och herr Wennerfors i alkoholpolitiska ulredningen. Jag vill säga det -Jag vill inte rikta en sådan anklagelse mot herr Aspling.

Det är uppenbart all del finns många som har ändral uppfattning på senare år, och jag har väldigt starkt intryck av ell inlägg som del herr Carlshamre gjorde. Del iniryck jag får är all också socialminislern i viss mån har ändral uppfallning genom äreni och dei är ju pä det här området ingenting som man skall skämmas för eller beklaga.

Den avgörande frågan är nalurligtvis synen på vilken effekl restriktionerna har, och för mig är del en gåta hur man kan iro all en social utvecklingsoptimism längre skulle hålla på det här området. Om det är någonling jag har alt anmärka pä i socialministerns andra inlägg, så är det denna ton av att om vi nu bara klarar de här sociala problemen, då kommer det väl ändå all bli bättre så småningom.

Vi vet att värt land verkligen ligger långt framme när del gäller social välfärd, och jag är angelägen om alt säga det, eftersom jag har en stark respekt för socialministerns ambitioner och insaiser i det avseendet. Det är ju inle någon kritik mot del socialminislern eller departementet eller socialstyrelsen står för när man konstaterar att trots denna välfärd har problemen ökat, och del är därför jag Iror att man måste använda sig av restriktioner.

Jag har respekl för socialminisierns hållning när han säger all han inte delar vår uppfattning, då vi menar att det nu är dags att avskaffa mellanölet. Jag tycker det är rejält när man talar om att man ännu inte är klar över all det skulle vara en riktig åtgärd. Här måste vi ha respekl för varandras hållning.

Nu skall alltså riksdagen ta över den här frågan, och jag vill gärna säga, eftersom deballen ju rymt mycket av både polemik och kritik, att del är viktigt att vi försöker komma till ett så samlat ställningstagande som möjligl. Jag har för min del god tillförsikt om det, bl. a. därför att ärendet väl lottas på skatteutskottet, som vid sina överväganden kommer att ledas av herr Wärnberg.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpoliliken

Hen NORRBY (c):

Herr talman! Jag har inget slörre behov av all förlänga debatlen.

Vad jag ville ha fram som min uppfallning - och jag vill påstå även centerns uppfattning - i dessa frågor framförde jag i mitt första inlägg, och jag uttalar nu bara ett tack för del svar som jag fick av statsrådet Aspling på den fråga jag ställde. Jag vill ullala min tillfredsställelse över att stalsrådel sä klart slog fast sambandet mellan bruk och missbruk av alkohol. Jag hoppas också all beredningen i silt arbete har detta helt klarl för sig, när den tar ställning i frågorna.

Sedan bara en mycket kort kommentar och ett påslående, att det förslag som centern har framlagt i sin molion angående slopande av mellanölet tror vi kommer att genomföras. Vj föreslår att mellanölet skall klassas som starköl och att det inte skall få förekomma någol öl med slörre alkoholhall än 2,8 96 i affärerna. Därigenom tror vi alt mellanölet försvinner även inne på systembutikerna, och då uppstår inle problemet längre.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr lalman! Kvällen är sen och ålskilliga interpellalionssvar återstår på föredragningslistan. Därför skall jag fatta mig utomordentligt kort.

Jag vill bara säga till herr Carlshamre och herr Wikström att när vi diskuterar de sociala frågorna och även restriktioner, sä är det klart all det gäller ell både-och icke ett aniingen-eller.

Jag skall sätta punkt där.

Överläggningen var härmed slutad.

133

Nr 86

§ 2 Om åtgärder för att förbättra återväxlen av skog

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att JÖrbältra åteiväx-ten av skog

134

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för all besvara herr Fågelsbos (c) den 24 februari anmälda fråga, 1975/76:248, och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frågal vilka ålgärder jag är beredd att vidla för att förhindra ett fortsatt dåligt återväxtresullat inom skogsbruket.

Skogsstyrelsens senaste återväxltaxeringar visar att mer än hälften av den areal som skogsodlades åren 1972 och 1973 och ca 75 "n av den areal som slulavverkades under tvä är pä 1960-talet och som inte har skogsodlats saknar nöjaktig ålerväxl. Skogsägarna har alltså under dessa är inte uppfyllt de krav som skogsvärdslagen ställer. För alt säkra en hög skogsproduktion i framtiden är del nödvändigl alt dessa krav uppfylls. Skogsägarnas egna organisationer och skogsvårdsstyrelserna bör bidra till detta genom utökad information och rådgivning. Regeringen har innevarande budgetår ställt mer än 2 milj. kr. lill skogsvårdsslyrelsens förfogande för dessa ändamål.

Vissa av de skogsplanteringar som gjordes förra året har enligt de uppgifter jag har fält lyvärr skadats i belydande utsträckning genom angrepp av snylbagge. Det är nödvändigt att minska denna typ av skador, t. ex. genom en omsorgsfull markberedning och plantering. För att underlätta en utökad markberedning, som alltså är en angelägen förebyggande åtgärd, har regeringen anvisat särskilda medel. Skogshögskolan gör vidare en bred forskningsinsats i frågor som rör snylbaggen och olika meloder för att bekämpa den och begränsa dess skadeverkningar. Skogshögskolan följer även det arbete som bedrivs på delta område i våra grannländer.

Jag kan slutligen nämna att jag har för avsikt att inom kort föreslå riksdagen att särskilda statsmedel ställs till förfogande för kompletterande plantering av sädana områden som har skadats av snylbagge.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber alt få lacka jordbruksministern för att jag har fåll min fråga besvarad.

Jag framställde min fråga med anledning av de rapporter som kommit in om de stora skadeverkningarna på planteringarna under 1975. Via skogsvärdsstyrelserna har det framkommit att 60 ä 70 'i. av planteringarna i Mellansverige och Sydsverige har gått lill spillo och att 7 ä 8 'V, ytterligare är skadade genom angrepp av snylbaggen. Även de skadade plantorna kommer troligen att gå till spillo.

Frän skogsägarhäll frågar man nu vad man kan göra. Jag hade tillfälle att närvara vid Skogsvårdsslyrelsernas'förbunds kongress i höslas, där också skogsstyrelsen var representerad av sin generaldirektör, och där diskuierade man denna fråga. Vi har ju här i riksdagen beslutat om det DDT-förbud som nu råder, och skogsodlarna har den uppfallningen att om man inte har DDT, så kommer man lill korla i kampen mot snytbaggen. Nu vet jag all DDT är elt värdeladdat ord, och jag vill inte

att vi skall fä någon värdeladdad deball om DDT i dag. Vi har väl nu ingeniing annat att göra än alt markbereda och vänta med planteringarna i två eller tre år. Dä kan man möjligen komma lill rätta med snylbaggen, har det sagls.

Del är gott och väl att jordbruksministern i sitt svar lovar au medel skall ställas till förfogande för ökad informalion, men Jag tror ändå att det blir svårt att nyplantera under innevarande år. Planteringen kostar ju också slora pengar. Man räknar med att del i dag kostar mellan 1 300 och 1 500 kr. per hektar all planlera skog. Jag skulle faktiskt vilja fråga jordbruksministern: Har man då någonting annal att ta till än DDT? Hur allvarliga bedömer man all skadeverkningarna av DDT är? Världshälsoorganisationen har sagl att inga medicinska risker har kunnat påvisas med de kvantiteter som används i skogsbruket, vare sig i värt land eller i någol annat land.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att Jörbättra åteiyäx-ten av skog

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Det är produktkontrollnämnden som fattar beslul i dessa frågor. Den har fattat beslutet att DDT inte längre får användas i skogsbruket. Del beslulet har fattats långt tidigare. Vi har haft elt DDT-förbud ända sedan 1970, men i skogsbruket har man haft dispens och fått använda DDT i samband med skyddsbehandling av plantor. Men i februari 1975 vägrade produktkontrollnämnden skogsbruket fortsatt dispens.

Regeringen mottog besvär över detta beslul, men regeringen avvisade besvären. Vi motiverade värt beslut med de risker för människor och miljö som användningen av DDT innebär. Regeringen hänvisade också lill Öslersjökonventionen om den marina miljön. Vi har där tillsammans med de andra länderna uttalat att vi skulle försöka moiverka risken för att DDT pä något sätt kom ut i naturen. Likaså var Skogsarbetarför-bundeis inställning pä denna punkt mycket bestämd.

Jag .vill i detta sammanhang erinra om att jag i milt svar redovisat att det uppenbarligen inle bara är DDT-förbudel som förorsakat den situation vi har i skogen i dag. Den återväxltaxering som har gjorts visar alt lidigare underlålenhetssynder av skogsägarna varit med om alt skapa den här situationen. Undersökningarna visar dessulom alt man med en god markberedning kan nå utomordentliga resullal ulan att använda DDT. Här har jag hänvisat till de ålgärder som vi i detta sammanhang vidtar för att förbättra möjligheterna att bedriva denna markberedning. Jag förutsätter att skogsägarna kommer all göra sitt bästa för all den vägen moiverka de risker för en sämre ålerväxl som annars finns.

Hen FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag skall inle mycket förlänga den här debatten. Slatsrådet riklade väl i viss mån en anklagelse mot skogsägarna för att inie ha gjon tillräckligt lidigare. Jag skall inle ta upp en debatt om det här i kväll.

Jag har med tacksamhet noterat alt jordbruksministern kommer att

135

Nr 86 föreslå riksdagen att särskilda statsmedel skall ställas lill förfogande för

Torsdaeen den kompletterande plantering av områden som skadats av snytbaggen. Men

18 mars 1976 °'  ''" "Jföra den planteringen i år är jag rädd att det inte kommer

--------------- ----------------------------------------------- all lyckas.

Om miljövårdsåt- Jag skall inle ta upp någon vidare deball om DDT. Vi fär väl hoppas

gärder i anslutning att forskningen på ett eller annat sätt skall komma till rätta med snyi-

//// Stålverk 80 baggen. Men f n. ser del verkligen mörkt ul, herr jordbruksminister!

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om miljövårdsåtgärder i anslutning till Stålverk 80

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Lövenborgs (vpk) den 20 februari anmälda interpellation, 1975/76:122, dels herr Lothigius (m) den 24 februari anmälda interpellation, 1975/76:126, och anförde:

Herr Lövenborg har frågat mig vilka ålgärder Jag anser måste vidtagas för att trygga bästa möjliga miljövård i samband med uppbyggandet av Slålverk 80 och om jag är beredd att i detta syfte förorda all erforderliga medel garanleras NJA.

Vidare har herr Lothigius frågal mig om jag är beredd att lämna kammaren en fullsländig redovisning av de miljöproblem som uppstår med anledning av byggandet av Stålverk 80-85. Herr Lothigius har även frågat mig vilka åtgärder jag är beredd alt föreslå för att stålverket skall uppfylla de minimifordringar beiräffande utsläpp i luften och i vattnet som uppställts av naturvårdsverket och koncessionsnämnden och om jag anser alt de åtgärder som hittills vidtagils fyller de krav som allmänheten och miljövårdsmyndigheterna har rätt att ställa på en industribyggnad av denna storlek.

Interpellationerna besvaras här i ett sammanhang.

Vid prövning enligt byggnadslagen av stålverkets lokalisering har regeringen i beslul i maj 1975 föreskrivit långtgående villkor för verksamheten i syfte att begränsa miljöstörningarna. Bolaget har sålunda bl. a. ålagts att i sådan grad som från störningssynpunkt är erforderlig tillämpa den bästa teknik som har kommil lill praktisk användning i nya stålverk. I samband med prövningen enligt miljöskyddslagen av Slålverk 80 skall omprövning vidare ske av gällande villkor för utsläpp från bolagels övriga anläggningar i Luleåområdel. Som yllerligare villkor har uppställts att överskottsgas och överskottsvärme skall tillvaratas.

Genom de nu angivna allmänna villkoren har regeringen slagit Tast
att den fortsatta planeringen av stålverket skall ske på ell sådanl sätt
alt miljökraven tillgodoses. Del ankommer på koncessionsnämnden för
miljöskydd alt utforma de närmare villkor som skall gälla för verksam
heten. Koncessionsnämnden är därvid bunden av de allmänna villkor
'•'"                    som regeringen har ställl upp.

Bolaget har i februari 1976 inkommit till koncessionsnämnden med ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen av Stålverk 80. Bolaget har samtidigt ansökt om omprövning av gällande villkor för bolagets nuvarande verksamhet i Luleå. Med hänsyn till de nyligen ändrade planerna för stålverket avser bolaget enligt vad jag erfarit all lill sommaren 1976 inge en reviderad ansökan.

Arbelsmiljöfrågorna i samband med anläggandet av Slålverk 80 bevakas av arbeiarskyddsslyrelsen och yrkesinspektionen i Luleå i konlakl med bolaget och fackliga förelrädare. Under våren 1976 avser representanter för arbetarskyddsstyrelsen all göra en samlad genomgång av arbelsmiljöfrågorna.

Eftersom miljöfrågorna i anslulning lill byggandei av Slålverk 80 nu kommer att prövas av vederbörande myndigheier är jag inle beredd all här diskulera de miljövårdsproblem som uppkommer vid stålverket och de närmare åtgärder, som behöver vidtagas för att motverka dessa.

Med anledning av herr Lövenborgs fråga om anvisande av medel för miljövårdsåtgärder vid Slålverk 80 vill jag framhålla all kosinaderna för dessa ålgärder måsie ses som en del av de totala anläggningskostnaderna. De medel som kommer att ställas till förfogande för byggandet av stålverket kommer därför självfallet all läcka också kosinaderna för erforderliga miljövårdsåtgärder.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om miljövårdsålgärder i anslulning till Stålverk 80

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag ber all få lacka slalsrådei för svarei på min inlerpellalion. Den framslälldes den 19 februari, innan de senasle turerna för Stålverk 80 hade presenterats. Nu flyter det mesta i den här frågan, och därför är det synnerligen svårl att diskutera konkreta ting i samband med projektet

Vi kommer för vår del alt slåss för Stålverk 80 i dess ursprungliga skick - vi anser stålverket avgörande för Norrbottens framtid och en uigångspunki för en bred industrialisering. Vi hälsade projeklel med glädje, och den planerade reirälien fyller oss med besvikelse. Kalalogen över svikna löften till Norrbollen fär inle bli längre än den redan är. Men den deballen hör kanske inle hemma i della sammanhang.

Min inlerpellalion slälldes mot bakgrund av all projektledningen för Stålverk 80 ville slippa rena svavlet och som konsekvens därav släppa ul mellan 50 och 60 lon svaveldioxid i den luft som människorna i kommunen skall andas. När det gäller NJA diskuteras ofta spridningseffekten. Om utsläppen i luften vel man alt spridningseffekten är belydande redan av nuvarande luftföroreningar.

Jag ansåg alltså att uppgifterna om alt man av kostnadsskäl skulle avslå från nödvändiga reningsanläggningar var så alarmerande all del redan pä ett tidigt stadium måste dras i gång en klargörande deball med raka besked från ansvarigt håll.

Det gamla järnverket var en svår föroreningskälla för både luft och vatten. Slora delar av Luleå plågades av stoflnedfall. Fastigheterna blev ,

137

Nr 86                 svarta, lacken på bilarna förstördes och vilka hälsorisker som var för-

Torsdagen den    knippade med utsläppen vet väl ingen rikligt.

18 mirs 1976          '' senare år har man någol kunnat begränsa föroreningarna frän NJA.

---------------    Det var också mot den bakgrunden rnan med viss förskräckelse kunde

Om miljövårdsåt- läsa om de nya miljörisker som skulle vara förknippade med projeklet
gärder i anslutning Stålverk 80. Enligt projektledningen skulle man kunna tänka sig aitsläppa
//// Stålverk 80   ut 63,5 lon svaveldioxid över Luleå. Men det kan inte luleåborna tänka

sig, och protesterna från NJA:s arbetare såväl som frän kommunens invånare lät inte vänta på sig. Svaveldioxiden går att rena, men det skulle kosta ca 100 miljoner att genomföra den ordningen, har del sagts.

I interpellationssvaret redogör nu jordbruksministern för de allmänna villkoren och framhåller alt regeringen har slagit fast att del skall ske på sådant sätl att miljökraven tillgodoses och att koncessionsnämnden är bunden av de allmänna villkor regeringen har ställl upp.

I det läge som hela frågan om Stålverk 80 nu befinner sig är det inle möjligl att diskutera miljöfrågorna i hela deras vidd. Statsrådet kan naturligtvis inte ge besked om effekterna av ett projekt som kanske inle förverkligas eller som bara blir en skugga av lidigare planer.

Jag vill sluta med att uttala förhoppningen att Stålverk 80 byggs i enlighet med de ursprungliga planerna och alt hela projektet också formas till ett mönster när det gäller del yttre och inre miljöskyddet. Förmodligen får vi nya tillfällen att diskutera dessa frågor.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag ber också all få lacka jordbruksministern för svaret.

Varje gäng jag tar upp frågan om miljövården i samband med NJA och Slålverk 80 har jag en förtvivlad otur. Svaren blir så ofullständiga och generella att det synes meningslöst alt diskulera dem. Felet härför är inle milt. Orsaken är att varie gång som jag lar upp denna miljö-värdsfräga sä iniräffar samtidigt förändringar inom NJA och i fråga om planeringen av Stålverk 80, varför man inte kan få något ordentligt grepp om det hela. Turerna är så många att även en miljövårdsminisier måste känna sig förvirrad. Hur är då sitsen för alla de människor i ämbetsverk och forskningsgrupper som skall ge ett svar när del gäller miljövårds-situationen och som nästan varje kvartal och ibland med kortare lidsmellanrum fär nya premisser all arbeta efter?

Det är f n. nästan omöjligt att fä ell grepp om den samlade kvantitet föroreningar som kommer att släppas ul där uppe. Jag kan alltså inle i detalj gå in på föroreningsmängderna trots att jag har samial ett ganska stort malerial. Vi vet knappast vad det gäller, och det vel inle statsrådet heller.

Min första fråga i interpellationen var: "Är stalsrådel beredd att lämna

kammaren en fullständig redovisning av de miljöproblem som uppstår

med anledning av byggandet av Slålverk 80-85?" Planerna har alltså

nu förändrats, och slatsrådet är inle beredd att nu diskutera de mil-

138                   jövårdsproblem som uppkommer vid stålverket och de närmare åtgärder

som behöver vidias för att motverka dessa. Det förslär Jag. Under dessa förutsättningar blir min fråga nu: Är statsrådet när nya planer har fasl-slällls beredd all då ge kammaren en grundlig redovisning av de åtgärder som vidtagits?

Det sägs i interpellationssvaret att en grupp under kommande år skall ge besked i denna fråga. Det skall tydligen ske även under 1976, och då kanske vi i kammaren kan fä en noggrann redovisning av detta.

Vi skall komma ihåg några förhållanden, herr statsråd, som gör alt vi måste vara särskilt uppmärksamma pä vad som händer i denna del av Norrland.

För det första är detta den största satsning som någonsin gjorts på ell enda företag på en begränsad ort. Det är därför rasande läll, när man i hast och med väldiga kast i planeringen bygger en verksamhet av denna art, alt man inle i tillräcklig grad ser på miljön, glömmer miljöproblem eller bortser från vissa problem med anledning av kostnaderna. Visar sig lönsamheten dålig gör man kanske inskränkningar på miljöinvesteringar eller drift av desamma. Del behöver inte vara sä, men det kan faktiskt bli så.

För del andra: Om man bygger elt storl statligt verk, har man verkligen chansen att utveckla den ambition som man anser bör finnas också vid andra företag i vårt land när man bygger nytt. Klickar det pä den här punkien, dä mister man ell förtroende och respekten för upprätthållandet av de normer som kanske är regeringens ambition.

Hitintills, för det tredje, har inte NJA Och koksverket - det sade också herr Lövenborg - uppfyllt de elementära fordringar som naturvårdsverket och andra ställl på företaget. De nuvarande utsläppen är pä lok för slora, och det inger icke ell tillräckligt förtroende. Stålverkets ledning har begäri att få slippa vissa investeringar pä miljösidan - vilket herr Lövenborg tog upp - med anledning av det nya slora verket, för man ansåg dessa investeringar vara för dyra. Jag anser, på grundval av statsrådels svar, att det är angeläget att lösa dessa problem, även om hänsyn givetvis måste las lill kosinaderna. Min önskan är att inle överdriva de här frågeställningarna, men vad som är nödvändigt är att nalur och människor utan skador kan bära resultatet av de utsläpp som sker. Det får inte vara sä alt regeringen använder sin fullmakt i miljöfrågor för att gå betydligt längre än vad koncessionsnämnd och naturvårdsverk anser riktigt all göra.

Vi skall också komma ihåg, och det är viktigt, att på de breddgrader där Luleå ligger är möjligheterna lilldeslrukiion av avfall väsentligt mindre än i andra delar av vårt land. Det är en stor skillnad. De föroreningar som t. ex. kommer från industriområdena i Europa är allvarligare för Norrlands del än för andra delar av värt land, som har möjligheler att bryta ner dem. Därför är Norrland känsligare för miljöskador när nya industrier byggs. Om man skulle bygga ett rikiigi slorl verk av nedsmutsande karaktär, var i världen skulle man helst lägga det? Jo, det vill expertisen göra någonstans i Brasiliens urskogar. Där finns elt bättre

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om miljövårdsåtgärder i anslutning till Stålverk 80

139

Nr 86                 klimatiskt underlag, växllighel och sådant som skapar möjlighel att ta

Torsdagen den        ''''"' " ''" P " nalurligt säti.

18 mars 1976        '' "''J '''S'' ' interpellationen: "Anser stalsrådel all de ålgärder

_____________    som hittills vidlagils fyller de krav som allmänheten och miljövårdsmyn-

Om miljövårdsåt- digheterna har rält all siälla på en industriutbyggnad av denna storlek?"
gärder i anslutning besvaras så här av statsrådet: "I samband med prövningen enligt mil-
//// Stålverk 80   jöskyddslagen av Slålverk 80 skall omprövning vidare ske av gällande

villkor för utsläpp från bolagets övriga anläggningar i Luleåområdel." Del är knappasl tillfredsställande att inte godta en för del redan befintliga verket betydligt bättre sanering. Jag tolkar svarei så att vad stalsrådel avser är en beiydligi bälire sanering än den som finns f n.

Jag har begärt i en tidigare inlerpellalion att man under byggtiden skulle tillsiitla en liien miljögrupp på några personer av forskarkaraklär och samiidigl prakliska människor som bevakar, rapporterar och framför förslag under liden som denna jälleinveslering sker där uppe. Del lycker jag vore det minsia man kunde begära. Då kunde man på olika områden följa allt vad som händer. Men regeringen har hittills sagl nej. Staten skulle enligt mitt förmenande kunna komma undan mycket obehag i framliden, om rnan hade en vägledande liten grupp. Jag vet alt stalsrådel koinmer all säga alt vi har del i tillräcklig grad --vi har koncessionsnämnden, naturvårdsverket och folk inom kommunerna som har till uppgift att följa del hela. En del av dessa människor är mer eller mindre knuina till verksamheien där uppe. Jag lycker emellerlid att mitt förslag är riktigt och all regeringen därigenom skulle skydda sig själv. Del är inte bara fråga om byggandei av stålverket, ulan det är fråga om sam-hällsuppbyggandet över huvud tagel och skador som uppträder när rnan efter dessa grunder snabbi utvidgar elt samhälle så kolossalt.

När den första glädjen över industrisatsningen i Luleå gått över - för min del lycker jag all del är riktigt att en viss satsning görs för människorna i den regionen - kommer man all fundera på vad den innebär utöver sysselsällningen och den ekonomiska aktiviteten, och dä kommer miljöfrågan in i bilden som en tredje faktor. Det är då som kriiiken kommer, om man inte uppfyller alla de kriterier som erfordras för naturen och den mänskliga levnaden där uppe. Jag ber alt yllerligare få lacka slalsrådei för svarei.

Herr jordbruksrninislern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vet inte rikiigi hur jag skall tolka herr Loihigius anförande. Visserligen sade han moi slulel all han lyckle all det var riktigt att del skedde en satsning för sysselsällningen där uppe, men hela liden andades hans inslällning till stålverket något av all det vore bättre om del inle blev lokaliserat till Norrbotten. Han talade om Brasilien och om vad som över huvud taget kan komma all hända framöver när den första föruusningen över sysselsättningstillfällena har lagt sig.

Frågan om sysselsättningen har funnits som uigångspunki vid dis-
140                   kussionen kring stålverket - del är i och för sig inte den frågan jag

skall ta upp men jag kan nämna den som bakgrund lill hanteringen av projeklet ur miljösynpunkt. När vi beslutade oss för utbyggnaden av stålverket i Luleå beslutade vi också att göra en ordentlig förprövning om utbyggnaden även ur miljöskyddssynpunkt gick för sig. Flertalet myndigheter som har ansvaret för/vår miljö har tillstyrkt utbyggnaden av Stålverk 80. När beslutet logs all man skulle bygga ut där uppe lade regeringen fast de allmänna principer som bör gälla för myndigheternas arbele i fråga om att detaljbestämma de restriktioner och det skydd i övrigl för miljön som bör omgärda stålverket.

Jag frågar: Kan man gå längre? Man har sagt all här skall lillämpas bästa kända teknik på de anordningar som över huvud laget har med miljöskydd all skaffa och all i samband med alt man prövar villkoren för Slålverk 80 skall man ompröva miljöskyddsbestämmelserna för alla anläggningar som bolaget i övrigt har där uppe i Luleåområdel - della för att fä klart för sig de totala utsläpp i luft och vallen som del kan bli fråga om. Man har ytleriigare givit anvisningar om att överskottsgas och överskottsvärme skall tillvaratas.

Delta är alltså allmänna principer, som regeringen har ullalat sig för. Dä är del underligt all herr Loihigius ifrågasätter över huvud tagel regeringens ambitioner i delta sammanhang. Del är inle regeringens sak all gä in och i delalj bestämma hur detta skydd skall utformas. Prövningen åligger koncessionsnämnden enligi den ordning som vi själva i riksdagen har varil överens om all besiämma. Den ordningen måste följas, annars kommer man i andra sammanhang att klaga på att regeringen lägger sig i myndigheternas arbete och i uppgifter som regeringen inle har rätt att lägga sig i.

Jag lycker nog att herr Lothigius anförande hela tiden andades en misstänksamhet, som det inte finns nägon grund för. Vi har ambitionen att della slålverk skall utföras på ett frän miljösynpunkt riktigt sätt. De myndigheter som nu har att konkret ta ställning lill vilka restriktioner och krav som skall ställas har alt arbeta ulifrån den ambitionen.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om miljövårdsålgärder i anslutning till Stålverk 80

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag lycker att herr statsrådet i sill interpellationssvar rent allmänt har givit en posiiiv bild av hur ni önskar ha det. Min uppgift såsom riksdagsman är all kritiskt betrakta delta och fråga: Håller det? Vad finns del för underlag i den tidigare diskussionen? Vad har man förut gjort? Vilka eftersläpningar finns? Mot bakgrund härav har jag alltså dragit vissa paralleller och sagl att jag hoppas all de saker rättas lill som är av sådan karaktär att de inle är tillfredsställande. Det vel statsrådet. Vi känner till vilken krilik som har framförts där uppe. bl. a. av länsläkaren, och hur människor boende i närheten pä Hertsön och på flera andra områden har blivit utsatta för miljöförstöring.

Jag har med stort inlresse läsl stålverkels berättelse om hur man skall kunna klara dessa frågor och beskrivning av miljön där uppe. Jag har jämfört den beskrivningen med naturvårdsverkets beskrivning och hur

141

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

verket har sett på silualionen. Det märkliga är all de beskrivningarna är helt olika. Naturvårdsverkets siffror och uppgifter skiljer sig hell frän dem som ledningen för stålverket har lämnal. Mot bakgrund av vad som här har sagls förmodar jag alt man tillämpar de regler som naturvårdsverket för fram.

I ett lidigare skede, när denna fråga logs upp, sade naturvårdsverket att del endast under de och de förulsätlningarna kunde tillstyrka ett byggande. Då får regeringen ta på sitt ansvar om regeringen av andra skäl, som regeringen har makt och myndighet att utnyttja, bygger stålverket ulan att helt ta ställning till alla de problem som uppstår. Där blir det givetvis en differens - det är en kostnadsfråga och en sysselsättningsfråga - och jag har stor förståelse för alt sådanl kan inträffa, men skillnaden bör vara så liten som möjligt.

Det är en positiv kritisk inställning jag har lill det hela. Sedan är det en annan sak alt vi från vårt håll har kritiserat stålverket och att det kanske börjar ordna sig efter de linjer i fråga om ekonomin som vi tror mera pä.

Det är också inlressanl för oss alt få meddela våra synpunkler på den allmänna miljön. I det sammanhanget finns en del saker som jag skulle vilja påpeka - bl. a. diskuteras ju systemet för intagning av vatten osv. Gaser och annat kan las lill vara på elt utomordentligt förnämligt säll, däremol är del mera tveksamt om man kan få ett slutet vattensystem att fungera. Jag hoppas emellertid att man skall lyckas åstadkomma elt sådant system. Med de väldiga vattenmassor det rör sig om skulle annars karaktären förändras på hela det område där utsläppen sker.

Jag förmodar all vi litet längre fram får tillfälle att se om de önskemål herr slatsrådet har fört  fram  verkligen har kunnat genomföras.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

142

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Danells (m) den 17 februari anmälda interpellation, 1975/76:116, och anförde:

Herr talman! Herr Danell har i en interpellation frågat mig om jag avser vidta åtgärder för att motverka dagens ekonomiska krisläge bland taxiflygbolagen.

Den del av den civila luftfarten som benämns taxiflyg har under de senaste åren expanderat kraftigl. År 1974 fanns totalt 44 bruksflygföretag med tillstånd att bedriva bl. a. laxiflyg. Dessa företag disponerade sammanlagt 183 flygplan. Ulvecklingen inom taxiflygbranschen har resulterat i all antalet flygplansrörelser har ökat frän 49 000 är 1967 lill 114 000 år 1974. Anlalel ankommande och avresande passagerare ökade från 100 000 år 1973 lill  160 000 är 1974.

Herr Danell har i sin interpellation pekat pä en rad omsländigheler som har orsakal det ekonomiska läge som enligt hans mening dessa förelag i dag befinner sig i. Till delta är att säga att arbetsgivaravgifter inte är något säreget för taxiflygförelagen och att energiprishöjningarna har drabbal flyget och kommunikationssektorn över huvud. Säkerhetsbestämmelserna bör självfallet utfärdas med uigångspunki i att de resenärer som anlitar taxiflygei skall kunna vara förvissade om alt lillräckliga säkerhetsåtgärder är vidtagna. Ekonomiska överväganden får därför inle leda lill all säkerheten eftersatts. Vad gäller luftfartsavgifierna kan nämnas alt - som elt led i strävandena alt åstadkomma ett s. k. rundare Sverige - avgifterna för inrikeslrafiken satts betydligt lägre än avgifterna för utrikestrafiken. Dessutom finns möjlighet att lösa ärskorl för mindre flygplan vilket innebär alt avgiften beräknad per passagerare blir väsentligt lägre än om avgift skall erläggas vid varje flygning.

Frågan om uppbyggnaden av Crownair - numera Crownair Flygijänsl AB Swedair - har varit föremål för riksdagsbehandling vid två tillfällen under de senaste åren. Riksdagen har därvid beslutat att anvisa de medel som behövs för uppbyggnad av bolaget. Härigenom har en organisation skapats för att tillgodose de krav som kan förutses för försvaret i en beredskaps- eller krigssituation. Det har vid överväganden angående Crownairs uppbyggnad ansetts naturligt all statliga myndigheier utanför krigsmakten i fred anlitar bolaget för de flygiransporler som bolaget har kapacitet för ulan alt verksamheien därför primärt skall vara inrikiad på taxiflyg.

Inom kommunikationsdepartementet följer vi givetvis ulvecklingen inom taxiflygbranschen liksom även flygsektorn i övrigt med uppmärksamhet. Nägon anledning att f n. företa några särskilda ålgärder föreligger enligt min mening inte.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

Under delta anförande överlog herr andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen DANELL (m):

Herr lalman! I min interpellation till kommunikationsministern om taxiflygels stora svårigheter med även från förelagarsynpunkl höga avgifter, monopol företag i branschen m. m. har jag inte gåti in på de principiella frågorna om hur del svenska inrikesflyget bör se ut i framliden. Förhållandel mellan det reguljära flyget och taxiflyget och frågan om ett klarare regelkomplex för detta är sådant som jag tagit upp i molionen 1533, och jag finner därför ingen anledning att i della läge beröra den för inrikesflygel mer allmänna debatten.

All jag nu i stället frågat kommunikationsministern om man från regeringens sida avser all vidiaga ålgärder för all motverka dagens ekonomiska krisläge bland taxiflygbolagen har sina alldeles speciella skäl. Genom åtskilliga kontakter med både välinformerade myndighetspersoner och taxiflygföretagare under del senaste halvåret har det stått allt-

143

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska .forhållanden

144

mer klart för mig vilket kärvt läge branschen har hamnat i. När sedan ryktena om att några av våra största taxiflygföretag överväger försäljning, troligtvis lill det statliga Crownairbolagei, tyckie jag alt del fanns skäl för att aktualisera frågan hos kommunikationsministern.

I min interpellation anger jag några skäl varför jusl laxiflygföretagen befinner sig i elt sådant krisläge i förhållande till andra branscher. För det första nämner jag de under senare år snabbt accelererande pålagorna på företagen i allmänhet och flygföretagen i synnerhel. För del andra är del de våldsamma höjningarna av bränslepriserna, och för del tredje nämner jag luftfartsverkets hårdnande krav och monopolsituationen för det slalliga fiygbolaget Crownair.

Innan jag ger mig in pä att försöka beskriva själva taxiflygbranschens utseende kan det dock vara värt att ge en allmän kommenlar om vikten av alt vi har ell inrikesflyg som även omfattar ett laxiflyg. All svenskl inrikesflyg domineras av SAS och Linjeflyg är väl känt. För Sveriges och Skandinaviens kontakter utåt är del också nödvändigl all se till att vi ger viss trygghet för SAS-koncernen. Vi skulle knappast vinna på att lönsamma linjer erbjuder fullständig konkurrens mellan SAS/Lin-jeflyg och flera mindre bolag om man samtidigt riskerar att det stora bolaget då tvingas dra in de mindre lönsamma linjerna med svåra regionalpolitiska följder. Men helt givet är all nuvarande ordning inte är konsumenianpassad då man givit SAS-koncernen förstahandsrält till alla upptänkliga linjer i landel. Alt elt taxiflygföretag kan fä tillstånd att flyga linjetrafik mellan några platser är således helt beroende på SAS och luftfartsverkets eventuella välvilja alt acceptera elt undanlag från huvudregeln att SAS utför all reguljär linjefart.

Nu är det bara ett fåtal företag som utför reguljär trafik med flygplan under 5 700 kg - en magisk gräns i sammanhangel. Resten av taxiflygei kör på beslällningsirafik. Hur pass stor laxiflygbranschen är kan vara svårt att besiämma beroende på vad som i realiteten inräknas i del s. k. taxiflygel. Men enligt det nybildade Taxiflygföretagens riksförbund arbelar ca 25 förelag med 75 plan och 250 anställda med personbefordran under kategorin "luftfart i förvärvssyfte, bruksflyg under instrumentförhållanden".

Företagens storlek skiftar både vad gäller anlalel plan, planens lekniska slandard och anlalel anställda. De mindre företagen har en pilot som oftast också en ägare, en tekniker och ett plan. De större företagen har 10-talei fasl anställda piloter med uppbyggd teknisk organisaiion samt 5-7 plan, ibland jetplan. Branschen omsätter uppskattningsvis 75 milj. kr. om året med plan som har ett totalt marknadsvärde om ca 100 milj. kr.

Herr talman! Jag har gjort den här beskrivningen av branschen för all försöka ge en bild av den nyckelbransch som sedan länge har funnit sina former och pä ett övertygande säll skakat av sig gamla förlegade uppfallningar om att denna del av flygbranschen skulle vara mindre seriös. Helt klarl är all taxiflygei i huvudsak har näringslivet som kund

och alt det därmed fyller en oerhört viktig funktion.

Därmed avser jag att med utgångspunkt i några av statsrådets mycket allmänna kommentarer, såvitt jag förstår hell främmande för taxiflygets realiteter, ge min syn pä problemen.

Statsrådet säger i silt svar att varken arbetsgivaravgifter eller höjda bensinpriser skulle ha drabbat laxiflygföretagen speciellt hårt. Det visar dess värre på en dålig kännedom om verkligheten. Generellt selt är del givet alt snabba höjningar av redan betungande avgifter och priser drabbar mindre företag hårdare än större förelag, som i det här fallet dessutom har en uttalad garanti att överleva. Dessulom är del på det viset att flygföretagen haren markerad höglöneprofil bland sina anställda beroende på de speciella krav som ställs på personalen. Bara lönekostnaderna för ell normalt plan med två piloter är över 200 000 kr. per år. Nalurligtvis slår dä arbetsgivaravgifterna håi;dare bland flygföretag än bland andra småföretag. Svårigheterna för taxiflygförelagsamhet framgår också dels av lidigare nämnda uppgifier om försäljning av ansedda företag i branschen, dels av alt flera större industriföretag avvecklar sina egna flygavdelningar nu för att i slället köpa tjänster i framliden.

Statsrådets uppfattning om alt luftfartsverkels krav och avgifter tydligen inte skall behöva föranleda nägon speciell oro är märklig. Naturligtvis inser jag liksom de verksamma laxiflygarna att säkerhetsbestämmelserna som kommit under senare är är betydelsefulla och inte får ifrågasättas på grund av ekonomiska överväganden. Det framgår av del faktum alt flera företag, redan innan de tvingande bestämmelserna kom om exempelvis dubbla piloter, hade uppfyllt dessa säkerhetskrav. Men det går heller inte att blunda för del faktum all dessa företag, som bara har omkring 10 anställda, fär en väldig ekonomisk belastning då de helt plötsligt skall anställa en tredjedel så mycket folk till som alltså är mycket högt betalda.

I sammanhanget kan man göra en jämförelse med våra lokförare, som länge krävt dubbla förare på mängder av linjer i landet just av säkerhetsskäl men som förvägrats detla av kostnadsskäl - trots att det då för SJ gällt en liten relativ ökning av lönekostnaderna. Det går således aldrig att komma ifrån att de speciella krav som självfallet skall ställas på flygföretagen när del gäller säkerheten gör alt kostnadsskruven på taxiflygförelagen är enastående i jämförelse med mänga andra företag.

Beiräffande luftfartsavgifierna är det renl fel alt såsom i interpellationssvaret påskina att det i dag är någon mildare behandling av förelag med mindre plan. Del fakliska läget är följande:

De olika avgifterna är tillstånds-, besiktnings-, landnings-, parkerings-, hangar- och undervägsavgifier. Såsom statsrådet säger finns det ärskorl för landnings-, parkerings-, hangar- och undervägsavgifterna. Årskorten har olika gränser för de olika avgiftsklasserna, som när det gäller exempelvis landningsavgiflerna fär hell orimliga marginaleffekier. Således kosiar ell sådanl ärskorl för ell plan upp till 3 000 kg 7 500 kr., medan årskortel för ell plan som är 50 kg tyngre kostar 18 000 kr. Av nägon

10 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

145

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976 ,

Om taxiflygföretagens ekonomiska .fölhållanden

146

anledning har man också här övergett den i andra sammanhang använda gränsen 5 700 kg. Besiktningsavgifierna är utformade så all man tillämpar en mängdrabatl, vilket man inle med bästa vilja i världen kan påslå är lill fördel för ägare av mindre plan. Upp till 6 000 kg är denna avgift 100 kr. per 100 kg, medan plan över 6 000 men under 50 000 kg kostar kr. 39:50 per 100 kg över de 6 000. Mängdrabatlen ökar sedan ännu mer för de verkligt slora planen över 50 000 kg. Tillständsavgifterna är oberoende av antalet plan och ger också en viss skevhel, eftersom ett plan kostar 5 800 kr. per år, efter 9 200 det första året, medan exempelvis Linjeflyg betalar 40 000 kr. för sina  18 plan.

Om man utöver de nu nämnda statliga avgifterna också lar med moms och arbetsgivaravgifter samt kommunala passagerar- och landningsavgifter flnner man att ett plan på exempelvis 4 080 kg bara i avgifter till det allmänna kostar omkring 350 kr. per timme med 500 timmars trafik. Generellt kan man säga all av priset för resa med ell normalplan under 5 700 kg går 20 "n bara i avgifter till stal och kommun. Resten skall betala bränsle, löner, administration och i bästa fall en vinst.

Mot bakgrund av den här något svåråtkomliga bilden av avgifter m. m., men framför alll med hänsyn till den sneda fördelningen av avgifter lill småförelagens nackdel, är del min bestämda uppfattning att det är nödvändigt att försöka finna ell enhetligt system, där man tar hänsyn lill de olika delarna av fiygbranschen och lill deras resp. betalningsförmåga.

Jag vill också understryka all förståelsen för avgifterna naluriiglvis inle blir bättre när det allmänna sköter sina åligganden så pass dåligt som varit fallet hittills. Således har det varil försl på sistone som taxiflygei fått en chans alt fä delta i projektering av Arlanda. Den lidigare utformningen av Arlanda och den skandalartade nedläggningen av Bromma har genomförts resp. beslutats utan något samarbete med alla dem som befinner sig utanför SAS och Linjeflyg - som knappt heller fått vara med. Regeringens tvekan all anamma klarare reglerom linjefart för laxiflygbolag i form av s. k. linjetaxi har inte heller förenklai lillvaron i branschen.

Till sist några ord om Crownairs - Svensk Flygtjänst AB, Swedair, som det numera heter - monopolställning efter det att regeringen uppmanat statliga verk och myndigheter alt vända sig lill det slalliga flygförelaget. Det enda som skulle kunna sägas för detla monopols försvar är att när Crownair en gäng bildades så fanns det ingen marknad för det bolaget. Det erkänner alla i dag. När man så beslöt sig för, trots alll, att salsa på Crownair så gjorde man iransaktioner av uppseendeväckande slag samt gav det ett monopol. Utan de åtgärderna hade förmodligen aldrig Crownair fäll en chans. Men all nu fortsätta med monopolet kan ju rimligtvis inte ha några andra skäl än stelbenta ideologiska. Företagel dominerar marknaden och har köpt lill sig andra företag så att man inom sin verksamhel arbetar med operation, reparation och försäljning av plan. Eftersom jag nu hört signaler från bl. a. försvarels ci-

vilförvallning om att Crownair anses vara för dyrt och all man borde la in offerter från andra företag, sä hade jag hoppats att det var en tendens som statsrådet skulle gilla. Av svarei i dag tycks det inte vara fallet. I ett läge då den offentliga sektorn ökar och utflyttningen av statliga verk dess värre är en realitet stiger givetvis efterfrågan på flygijänsler. I det läget är del rena övergreppet gentemot den privata verksamheien att bibehålla ett statligt monopol.

Ja, herr talman, det blev mycket det här. Anledningen därtill är utformningen av interpellationssvaret. Även om jag tackar för detsamma, sä måste jag konstatera all departementets försök att i den här frågan se på verkligheten sådan den nu är inle lycks ha varil alllför seriösa. Av den anledningen vill jag avsluta med ire frågor till stalsrådel:

1.    Anser inte statsrådet att Crownair nu är tillräckligt starkt för alt klara sin verksamhet utan en monopolställning?

2.    Kan statsrådet tänka sig en översyn av befintliga avgifter till luftfartsverket för alt bälire ta hänsyn lill betalningsförmågan?

3.    Avser slatsrådet att framgent låta allmän- och taxiflygei fä della i projeklering och byggande av eventuella kommande flygplatser?

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi självfallet är överens om all vi i det här landel skall ha ett taxiflyg. Det har såvitt Jag vet aldrig ifrågasatts av vare sig regeringen eller nägon annan att det finns ett stort värde i taxifiyg. Sedan kan man naturligtvis ha olika uppfatlningar om hur utformningen av ett taxiflyg skall vara.

Jag kunde av herr Danells replik konstalera att herr Danell åtminstone pä en punkt inte har läst milt interpellalionssvar. Herr Danell gjorde gällande attjag i interpellationssvaret skulle ha sagt att arbetsgivaravgift och bränsleprishöjningar inle drabbar taxiflygförelagen särskilt hårt. Så föll herr Danells ord. Var slår det i mitt svar?

I mitt interpellationssvar har jag konstaterat, sedan herr Danell i sin interpellation har pekat på en rad omständigheter, bl. a. arbetsgivaravgifter och energiprishöjningar, att arbetsgivaravgifter inte är något säreget för taxiflygförelagen och att energiprishöjningarna har drabbat hela kommunikationssektorn. Det är inte samma sak, herr Danell, som att säga att inle dessa två företeelser skulle ha drabbat taxiflygförelagen särskill hårt. Avsikten med mitt svar när del gällde dessa tvä ting var all säga att de drabbar alla lika hårt.

Beiräffande Brommafrågan skall jag bara konslalera att herr Danell ville göra gällande, att vi i detla sammanhang inte skulle ta någon notis om laxiflygföretagen och kanske inle ens om allmänflygel som helhel. Lål mig peka på all vi i samband med aktualiserandet av förflyttningen av Linjeflyg frän Bromma till Arlanda omedelbart tillsatte en utredning för all se på lokaliseringen av allmänflygel. Man kan åtminstohne inte hävda, som herr Danell gör, att vi helt skulle ha nonchalerat allmänflygets problem i den siluation som uppstår när Linjeflyg skall flyttas från Bromma.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

147

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

148

Sedan har vi också haft ingående och seriösa diskussioner med representanter för allmänflyget vid varje tillfälle då de i skriftlig eller muntlig form har begäri all fä diskutera sina problem. Det har aldrig vid någol tillfälle ifrågasatts att de inte skulle få framföra sina synpunkler till mig eller lill någon annan ansvarig. Jag vill alltså på del beslämdasle tillbakavisa herr Danells beskyllningar förati vi i någol enda sammanhang skulle ha nonchalerat allmänflygets problem i den mån några sådana krav har förts fram för den näringen.

Sedan lill Crownair. Som jag nämnde i mill svar har frågan om uppbyggnaden av Crownair varil föremål för riksdagsbehandling vid två lillfällen under de senaste åren, bl. a. i samband med förvärvet av Svensk Flygijänsl AB - ett förelag med större delen av sin verksamhel inriktad på försvaret.

Crownair har, som jag sade i milt svar, numera god kapacitet för alt tillgodose de krav som kan förutses för försvaret i en beredskaps- eller krigssilualion och goda möjligheler att ge den frän beredskapssynpunkt nödvändiga flygplansfloltan en,meningsfull användning också i fred. Därför har det, såsom jag också nämnde i milt svar, mot den bakgrunden ansetts naturiigl alt slalliga myndigheter även uianför krigsmakten i fred anlitar bolaget för de flygiransporler som bolaget har kapaciiet för utan alt verksamheten därför primärt skall vara inriktad pä laxiflyg.

Herr Danell undrade dä - det var en av hans frågor lill mig - om man inte kan anse all man nu har kommit i en siluation där Crownair inte skall behöva ha, som han säger, monopol. Ja, uppbyggnaden av Crownair har ju som jag sade lett lill alt bolaget fått resurser att i fred erbjuda flygservice ål slalliga myndigheier, åt kommuner, linjeflygbolag och privaia företag. Vilka flygriänster har då Crownair producerat? Hur ser siffrorna ut?

Under år 1975 producerade bolaget med egna flygplan 2 500 flyglimmar av renodlad taxiflygkaraktär för slalliga myndigheier, vilket utslaget pä samtliga taxiflygföretag i landel blir mindre än 100 flygtimmar i medeltal per företag. En sådan omfattning av flygningarna för statliga myndigheter kan såvitt jag begriper inte rimligen märkbart påverka övriga flygbolags lönsamhei; del är en omöjlighet. - Delta om monopolet för Crownair.

Del är alldeles omöjligt alt, som herr Danell i sin andra fråga menar, gå in och göra någon specialdesiination när del gäller luftfartsverkets avgifter för denna form av flygverksamhet. Della anser jag mig inte ens behöva diskulera vidare i den här omgången.

Man kan naluriiglvis också i likhet med vad herr Danell gjort i sin inlerpellations peka pä risken för arbetslöshet inom taxiflygbranschen. Delta är en fråga som jag inte närmare berört i mitt ursprungliga svar.

Herr Danell pastarätt del råder en krissituation inom taxiflygbranschen. Jag vill gärna, ulöver vad jag sade i mitt svar, nu renl allmänt säga att utvecklingen inom taxiflygbranschen - som är ganska utpräglad, eftersom del är ell ganska stort antal förelag som arbelar i den branschen - varil snabb; det är vi överens om. Delta har givelvis varit påfreslande

för företagen själva inom branschen, och man kan ju ställa frågan, om anpassningen av strukturen på laxiflygbranschen i dag är riktig. Jag vill inle ge vare sig elt jakande eller ett nekande svar pä den frågan, men frågan växer upp utifrån herr Danells påstående, all det är stor risk för arbetslöshet i branschen. Jag menar att sä länge efterfrågan på företagens tjänster ändå ökar bör dessa påfrestningar kunna mötas med olika former av rationaliseringar inom branschen, om detla trots den krafliga expansionen skulle visa sig nödvändigl. Sädana åtgärder borde kunna vidtas utan all arbetslöshet skulle behöva uppstå.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

Hen DANELL (m):

Herr lalman! Jag vill försl konsiatera all del var positivt med det uttalande statsrådet gjorde när det gällde vikten av att ha kvar ett taxiflyg jämte del övriga inrikesflygel. Något sådant uttalande fanns inle med i interpellationssvaret, men bättre sent än aldrig.

Vad beträffar frågan orn laxiflygföretagen skulle vara speciellt illa utsålla när del gäller avgifterna och bensinpriserna, säger herr slatsrådet lill slul, efter ett litel resonemang om vad jag eventuellt skulle ha sagt, all dessa avgifter drabbar "alla lika hårt". Med mina siffror bevisade jag all just detla inle är fallet, eftersom de slora företagen har rabatter på sina bränslepriser - deras dotterföretag har f ö. också det -, men de små förelagen har inte dessa möjligheter. Små företag drabbas alllid hårdare än stora när det gäller procentuella avgifter, det är ju också en sanning. Därför är del fel alt säga all taxiflygförelagen jämfört med slörre väletablerade flygförelag drabbas lika hårt av dessa avgifter och bensinpriser.

Beträffande Arlandaulflyliningen och möjlighelen att delta i den rockad som har skett i flygplalsfrågan i Stockholmsregionen är det bara att konstatera all det aren oerhörd skillnad på all få framföra sina synpunkter och alt fä delta från början i diskussionen om hur en flygplatsutformning skall ske. Jag vel mer än väl att kommunikationsdepartementet har sina dörrar öppna för förelagare inom flygbranschen och inom andra branscher som ligger inom departementets område för att de skall fä diskutera problem och framföra synpunkter - del förhållandet finns del många exempel på. Men del är stor skillnad på delta och alt få della i diskussionen frän börian.

Vi vel alla som sitter här och som har något intresserat oss för Ari-andaproblematiken att Arlandafältel inte på något sätt är utformat för att kunna klara inrikesflygel i dess helhel och ännu mindre taxiflyget. Man vet ju exempelvis väl alt Linjeflyg kom in i Arlandafrågan utomordentligt sent när det var fråga om var man skulle placeras ute på Arlanda, för alt då inte lala orn taxiflygels möjligheter att påverka sin placering.

Kommunikationsministern menar vidare när det gäller Crownairfrågan att man nu har goda möjligheler att möta försvarets beredskapskrav. Jag tror inle alt vi har delade uppfallningar här, men jag vill komplettera

149

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

150

den bilden med alt våra beredskapskrav inte tillmötesgås enbart av Crownair, utan vi är oerhört beroende av alla de privaia flygbolag som finns. All Crownairs flotta aldrig kommer att bli så stor all den kan klara av de krav som finns är hell uppenbart. Det är alltså motiverat av beredskapsskäl alt ha kvar den bransch jag nu talar om. Men om nu Crownair är starkt nog att så gott som ensamt klara av beredskapskravet - och det är uppenbart sä att man är slark i Crownair - och om det dessutom är så som herr statsrådet säger att rnan endast med 2 500 flyglimmar-jag lycker det verkar litet - med egna plan gör tjänster ät statliga verk och myndigheter, då frågar jag mig: Varför i all världen skall vi då behålla monopolet? Om del nu från Crownairs synpunkt -och jag förmodar all statsrådet fåll uppgifterna från Crownair - är så liten vits med all ha kvar ett monopol, varför skall man då i hela fridens namn ha det pä det sättet? För de andra bolagen är 2 500 flyglimmar ganska myckel. Det är i alla fall fem plans helårsverksamhel. Hos Crownair kan man säkert le ät det och tycka alt det är litet. Det innebär ett medelstort svenskl taxiflygföretag.

Pä frågan om,avgifterna som jag ställde till herr slatsrådet - om man nu frän depariemenlels sida är beredd all ompröva de avgifter som finns och försöka la mer hänsyn lill betalningsförmågan - säger stalsrådel att det är hell omöjligt, fritt översatt. Om vi dä ändrar pä frågan och säger: Skulle inle statsrådet vilja gä sä långl alt man i alla fall tog bort mängd-rabatterna som finns i avgiftssystemet? Det förekommer i dag mängd-rabatter på lillsiåndsavgifter, besiklningsavgifter och alll delta som jag räknade upp tidigare. Varför kan man inte ta bort det? Varför måste man gynna Linjeflyg och SAS och de stora drakarna, och varför måste man slå så hårt på de små? Det vore väl bra från rättvisesynpunkt att försöka bli av med detla.

När det gäller frågan om det nu är kris eller ej i den här branschen så lycker Jag att det verkar vara kris när man plötsligt ser att del är ell antal företag som utbjuder sig till försäljning. De säger uppenbart att de inte klarar av detla. Del är ju ingen nyhet för kommunikationsdepartementet att elt antal flygföretag utbjuds till försäljning och alt det statliga bolaget Crownair är den enda möjliga köparen. Om del blir någol köp av vel vi inte. Men bara detta läge gör att man borde uppmärksamma problemet. Del är därför som jag beklagar att slalsrådei inte pä en enda punkt i någol enda avseende kan visa någol intresse för att ta den här branschens problem under övervägande och se om man kan rätta lill någonting av de avigheier som trots alll finns i det här systemet.

Avslutningsvis säger statsrådet all det kanske är fel struktur. Då böriar vi politiker som slår utanför regeringskretsen att dra öronen åt oss. När ett statsråd talar om all det är fel struktur i en bransch och att man bör överväga rationaliseringar, då vel vi vad det är för någonting. Dä är del utslagna förelag, då är det koncentrationer och uppköp till statliga förelag. Jag tror att frågan skulle vinna på att stalsrådel utvecklade detta

en aning, sä att i alla fall de som eventuellt är intresserade i branschen och de kunder som finns i branschen fär elt besked om vad kommunikationsministern i det längre perspektivet egentligen menar med den kommentaren.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Med den kommentaren menar jag att del är många branscher här i landet som f n. har ett intresse av att få tala med regeringen om sin struktur - många branscher som är myckel slörre än den bransch herr Danell och Jag diskuterar här i kväll. Jag trodde inle att jag skulle behöva informera herr Danell om att det finns strukturfrågor som rör varven, leko-industrin, stålindustrin och en rad andra näringar i detta land och som man har all anledning att i dag se pä gemensamt.

Vad skulle det vara för märkvärdigt i alt man skulle få föra fram åtminstone en tanke om alt del kanske är en överetablering i den här branschen? Jag säger en tanke. Sä okritiskt skall man väl ändå inle behöva se pä branschen, herr Danell, att man inte gemensamt kan vara överens om alt delta också kunde vara värt nägon uppmärksamhet. Det är ju inte guld allt som glimmar, herr Danell, inte ens inom taxiflygbranschen.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om taxiflygföretagens ekonomiska förhållanden

Hen DANELL (m):

Herr lalman! Vi skall kanske inte lerrorisera kammaren alllför mycket med denna fråga. Jag har velal ta upp den därför att den faktiskt gäller en nyckelbransch, såsom Jag uttryckte det i mitt första anförande, för en stor del av näringslivet som kräver snabba kontakter - och även för samhällel, som vi nu ser, eftersom efterfrågan pä laxiflygljänster ökar oerhört beroende på bl. a. utflyttningen av de statliga verken men också andra omständigheter.

Det är alltså tre frågor som jag har ställt, och i vanlig ordning har jag inte fått svar på någon av dem. Man är ju inte sä bortskämd med alt få svar, men jag har inle ens fått en flngervisning, och det lycker jag är litel tråkigt. Jag har inte fält nägon som helst fingervisning om alt det monopol som Crownair har, och som lydligen ur Crownairs och kommunikationsdepartementets synvinkel är ganska ointressant, till nägon del kan anses behöva mjukas upp.

Jag har inte heller fått reda pä annat än all man inte lill någon del avser att la bort de mängdrabatter som finns i avgiftssystemet för luftfartsverket och som naturligtvis utgör en extra hård press på alll mindre fiygföretagsamhet.

Inle heller har jag fält något besked om huruvida man i den fortsatta planeringen av flygplatser - var det nu kan vara någonstans - tänker ta slörre hänsyn och i elt lidigare skede la in de intressenter som jag talat om.

Till slut, herr talman, är det ju faktiskt på det viset att vårt taxiflyg många gånger har varil den första anledningen till all vi sedermera har fått en reguljär Irafik mellan olika punkter. Dä kan vi, precis som jag

151

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

sade i mitt anförande, dess värre konsiatera alt inte heller i den frågan vet man hur man vill ha det pä kommunikationsdepariementei. Stalsrådel har över huvud taget inle berört frågan hur man skall kunna finna ordentliga regler för att ge tillstånd - exempelvis linjelaxitillstånd - och skapa ordentliga spelregler. När jag lalar i den frågan vet jag att del är en fråga som i dag är av stort inlresse för det reguljära fiyget, för Linjeflyg och för SAS. Frågan är vidare av intresse för luftfartsmyndigheterna inte bara i Sverige utan också i våra grannländer, eftersom det är en fråga som man skall lösa gemensamt. Man har också lagt fram elt gemensamt förslag. Även för taxiflygföretag är frågan av inlresse. Moi denna bakgrund hade det varil intressant all få en kommentar här. Men jag får väl, herr lalman, återkomma för alt på andra sätl försöka väcka inlresse för frågan, vilken som sagl enligt min mening gäller en bransch som kan betecknas såsom en nyckelbransch i ett väl fungerande näringsliv och samhällslivet i övrigl.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om planerad upprustning av Göta kanal

152

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Janssons (s) den 19 februari anmälda interpellation, 1975/76:119, och anförde:

Herr talman! Herr Jansson har - mot bakgrund av mina uttalanden om Göta kanal i årets budgetproposition - frågat mig dels vilka skäl som har föranlett regeringen att stanna för upprustningsalternativet, dels när man kan räkna med alt proposition kommer att föreläggas riksdagen i frågan.

Jag avser inle alt i detla sammanhang redogöra för de olika utredningar som under senare år gjorts rörande frågan om utbyggnad av Göta kanals Västgötaled. Den senasle ulredningen - som leddes av f d. landshövdingen Jarl Hjalmarson - tillkom sedan riksdagen år 1973 önskat en förnyad, ingående prövning av alternativel med en ulbyggnad av Väsl-gölaleden. Ulredningen avlämnade sitt betänkande (DsK 1975:3) under år 1975.

Ulredningen har diskuterat olika alternativ för den framtida lastlrafiken på Göla kanals Västgölaled. Dessa allernaiiv har avsell dels en led med nuvarande dimensioner, dels en led med 4,2 meters djupgående, dels slutligen en led som medger samma djupgående som Trollhätte kanal, dvs. 5,3 meter. Huvudalternativet vid övervägandena har varit 4,2-melerallernalivet, som innebär all för leden specialbyggda fartyg med 10 meters bredd och 70 meters längd samt med en lastförmåga av ca 1 500 ton skulle kunna trafikera kanalen. Merkostnaden för en sådan ulbyggnad jämfört med enbart en uppruslning av Västgötaleden har beräknats till ca 135 milj. kr. i 1974 ärs prisläge. Därvid har standardkraven

hållils nere. Vid en högre slandard ökar investeringskosinaderna väsentligt. En utbyggnad till Trollhätte kanals dimensioner beräknas kosta ca 355 milj. kr.

I anslulning lill del angivna huvudalternativet om 4,2 meters djupgående har utredningen redovisal ingående bedömningar avseende möjliga godskvantiteter och transportkoslnadsbesparingar.

Del har bedömts alt år 1980 det för sjötransport lämpade godset, härrörande från nu befintliga förelag, inom området endast skulle uppgå lill ca 200 000 lon. Hälften härav - dvs. ca 100 000 ton - ulgör slig från Åmmeberg. För della godsslag finner ulredningen inga fördelar slå au vinna genom en överföring av ullaslningen frän Vänerhamnen lill en hamn i norra Vänern. Skälet är all efter den utbyggnad som skett av Trollhätte kanal del går att utnyttja mer än dubbelt så stora fartyg vid skeppning över Vänerhamn än vad som är möjligt på en utbyggd Västgölaled med 4,2 rnelers djupgående.

Ulredningen finner inle heller att några fördelar står alt vinna med att utnyttja den utbyggda kanalen för sådana oljeprodukter som efter skeppning förutsätter depähantering, innan distribution sker till de slutliga avnämarna. I fråga om huvudorten för oljedistribulion inom Vät-leromrädet, vilken är Jönköping, är det klart att järnvägstransport är ett betydligt billigare alternativ. I sammanhangel kan konstateras att Jönköpings kommun vid kontakt med ulredningen ställt sig avvisande lill tanken pä en oljehamn inom kommunen.

Av de ca 100 000 ton som med hänsyn lill del anförda skulle återstå för transport på kanalen avser endast ca 25 000 lon oljeprodukter, vilken kvantitet hänför sig lill ell induslriföretag med hamnläge. I övrigt är det fråga om lorrlastgods. Det gäller alltså här myckel begränsade gods-kvantiteter med laststorlekar som inte skulle kräva den angivna kanal-kapaciteten.

Den fördel som den ifrågavarande utbyggnaden skulle ge, utlryckt i ekonomiska termer, beräknar utredningen för år 1980 lill ca 1,5 milj. kr. och för år 2000 till ca 2,5 milj. kr. Mot della skall ställas en ärlig kapitalkostnad av drygt  10 milj. kr.

Dessa närmast förelagsekonomiska bedömningar kompletterar utredningen med en genomgång av olika samhällsekonomiska effekter som utbyggnaden skulle kunna länkas föra rned sig. Del gäller inverkan på sysselsällning, lokalisering, vägtransporter, drivmedelsförbrukning, trafiksäkerhet, miljö, försvarsberedskap och turism. Bl. a. med hänsyn till de obetydliga godskvanliieier som är all räkna med konslaleras, all de effekler som uppstår i angivna hänseenden är så begränsade alt de inte förändrar resullatel av den redovisade beräkningen.

■Uiredningens slulsals blir all utbyggnaden inte går att motivera. I slället föreslås en upprustning av hela kanalen, dvs. såväl Västgöta- som Öslgölaleden. Kostnaden härför har beräknats lill ca 33 milj. kr. i 1974 års prisläge.

Uiredningens belänkande har varil föremål för en omfattande rerniss-

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad uppruslning av Göla kanal

153

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

154

behandling. Ett antal remissinstanser har därvid anslutit sig lill utredningens uppfallning att en ulbyggnad inte bör komma lill stånd. Del gäller till alt böria med sådana instanser som SJ, statens vägverk, sjöfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverkel, statens naturvärdsverk. Svenska hamnförbundet och Svenska turisltrafikförbundet. Av de fyra berörda länsslyrelserna intar länsstyrelsen i Jönköpings län snarast en negativ attityd, och länsstyrelsen i Skaraborgs län anser sig i varje fall inle kunna förorda en omedelbar ulbyggnad. Bland remissinstanser som intar en positiv hållning till att en ulbyggnad nu kommer till slånd återfinns, förutom länsslyrelserna i Östergötlands och Örebro län, elt par landstingskommuner saml olika kommuner m. fl. i den berörda regionen, Vätterdelegalionen, Föreningen för inre vattenvägar saml de tvä organisationer som företräder del mindre tonnaget.

Del skulle föra för långl att gå in pä alla enskildheter i de olika remissyttrandena. Allmänt kan de argument som anförts./ö/-en utbyggnad sammanfallas pä följande sätt:

Man måste vara progressiv och framsynt, när man bedömer ett sådant här projekl.

Utbyggnaden har elt storl regionalpolitiskl inlresse.

Kanalfarten erbjuder ett miljö- och energivänligt transporlsätl.

Om utbyggnaden utförs som beredskapsarbete, minskar den samhällsekonomiska uppoffringen.

I anslutning härtill vill jag konstatera följande.

En utbyggnad av Göta kanals Västgölaled lill 4,2 meters djupgående representerar en kostnad i 1974 års prisläge om ca 135 milj. kr. Denna utbyggnad skulle motiveras av en godsmängd, som ulgör endast elt fåtal procent av de kvantiteter som går över Trollhätte kanal. Kostnaden för den numera genomförda utbyggnaden av Trollhätte kanal till 5,3 meters djupgående uppgår lill ungefär hälften av den beräknade investeringskostnaden för Göla kanals Västgötaled.

Del kan vidare konstateras, att det är fråga om en ulbyggnad, som skall göra Västgölaleden tillgänglig för fartyg av en storlek, som i andra inre farleder liksom i kustfart bedöms alltför små för en ekonomisk och rationell sjöfart. En sådan investering kan jag förvisso inte se som uttryck för framsynthet i ett läge, då god transportekonomi lill stor del ligger i ökning av fariygsstorlekarna med åtföljande anpassning av hamnarnas kapacitet.

Med begränsade godsmängder och med ett tonnage som ger dålig transportekonomi är det uppenbart att det regionalpoliliska värdet måste bli obetydligt, om ens något.

I fråga om miljö- och energieffekter gäller att dessa med hänsyn till de begränsade godsmängderna måste bli myckel marginella. Naturvårdsverket konstaterar i sammanhanget att de marginella miljövinster som en ulbyggnad skulle ge inle motiverar en sådan med lanke på det betydande kapilal som måste investeras.

Vad beträffar resonemangel om alt projektets utförande sorn bered-

skapsarbele skulle minska den samhällsekonomiska uppoffringen har jag svårt all ansluta mig lill det. Det förhällandet att en investering eventuellt lämpar sig som beredskapsarbete fär rimligen inle innebära att man gör avkall på alt projeklel skall vara samhällsekonomiskt försvarbart. Enbart inom transportsektorn är del möjligl att ta fram ett stort anlal projekl med påtagliga samhälleliga nyttoeffekter som lämpar sig alt utföras som beredskapsarbete. En strävan måste givetvis vara alt i första hand ulnyttja denna möjlighet för att lidigarelägga projekt som har en sådan angelägenhetsgrad alt de redan återfinns i verksamhetsplaneringen inom olika delar av transportsektorn.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att regeringen vid sina överväganden av Göta kanalfrägan inte funnil några bärande skäl för en utbyggnad av kanalens Västgötaled.

Samlidigt hyser regeringen uppfallningen alt Göla kanal ulgören kulturhistoriskt minnesmärke av slorl värde. Kanalen har också ett betydande intresse som luristled och för fritidsbålstrafiken. Med hänsyn härtill är regeringen beredd alt förorda en upprustning av hela kanalen -dvs. såväl Västgöta- som Öslgölaleden - som tar till vara dessa olika värden och möjligheler.

Som elt led i beredningen av Göla kanalfrågan ingår överläggningar med intressenterna i Göta Kanalbolag om betingelserna för den fortsatia driften av kanalen. Dessa överläggningar får bygga på den angivna förutsättningen att en uppruslning av kanalen kommer till slånd och att bolaget även fortsättningsvis svarar för driften av kanalen.

Med denna förulsällning räknar jag med att en proposilion skall kunna föreläggas riksdagen i hösl.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad uppruslning av Göla kanal

Hen JANSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att fä lacka kommunikationsministern för ett myckel utförligt svar på min interpellation angående Göta kanal.

I svarei redovisas pä ett ingående sätl regeringens syn på den aktuella frågan och skälen lill att regeringen inte är beredd att salsa på en ulbyggnad av kanalen. Lät mig här deklarera att jag i allt väsentligt delar kommunikationsministerns uppfattning all en ulbyggnad av kanalen lill 4,2 m. djupgående lill en beräknad kostnad av 135 milj. kr. med 1974 ärs prisläge f n. inte är realistisk.

Del görs från olika håll gällande att vi i Sverige skulle försumma de inre vallenvägarna. Pä kontinenten däremot, säger man, görs del stora salsningar på dessa. Det skulle vara intressant alt få en kommenlar av kommunikationsministern till dessa resonemang, som man underslund-om möter.

Som vi framhållit i en motion till årets riksmöte måste man tyvärr konstatera att alll del utredande av kanalens framtid som under årens lopp ägt rum endast lell lill för kanalen negativa konsekvenser. Samlliga de utredningar som genomförts har kommil till resultatet att det är varken samhällsekonomiskt eller företagsekonomiskt lönsamt att bygga ut ka-

155

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad uppruslning av Göta kanal

156

nålen.

Det ständiga utredandet och ovissheten om kanalens framlid har medfört att godstransporterna sökt sig andra vägar, också med påföljd att de skeppare som har befraklal kanalen med olika typer av gods i stor ulslräckning ivingats lägga ned driften och sälja av sitt tonnage.

Vidare kan man konstatera att kanalens underhåll blivii allvarligt eftersatt under denna långa tid av utredande. Det förefaller sorn om Kanalbolaget varil ointresserat av att hålla kanalen i stånd och göra erforderliga underhållsarbeten jusl med tanke på en eventuellt kommande ulbyggnad.

Inom parenles sagt kan man fråga sig: Om del nu är så att Göta Kanalbolag själv trott på en utbyggnad av kanalen, varför har man då inte långt tidigare genomfört en sådan? Såvitt jag kan se hade väl ingel kunnal hindra bolaget att självt låna upp del kapilal som behövdes för att genomföra en utbyggnad, om man hade anselt att del varil en vetlig investering.

Som kommunikationsministern framhåller i sitt svar har ulvecklingen nu gått sä långl all de godsmängder som från det akluella området kring Vättern kan förväntas bli transporterade pä en utbyggd kanal endast uppgår lill ca 100 000 ton. Vissa remissinstanser, bl. a. en del länsstyrelser, har ifrågasatt utredningens beräkningar av de godskvanliieier som kan komma i fråga för en utbyggd Västgölaled. Jag skulle även på den punkten vilja ha en kommentar av kommunikationsministern.

Alla synes emellertid vara överens om att det är angelägel alt bevara Göla kanal för framtiden, främst då som ell värdefulll byggnadsminnesmärke och som luristled. Kommunikationsministern säger ju också i svarei klarl ut att regeringen hyser den uppfaitningen att Göla kanal ulgör ett kulturhistoriskt minnesmärke av storl värde och att kanalen också har ett belydande inlresse som luristled och för irafik med fritidsbålar. Med hänsyn lill della är man alltså beredd att förorda en upprustning av hela kanalen, såväl Östgöta- som Västgölaleden.

Anledningen till att jag nu har ställt denna inlerpellalion och lill att vi vid årets riksmöte har motionerat om Göla kanals upprustning är all det nu är ytterst angelägel alt den aviserade upprustningen snarast kommer till slånd och att klarhet därmed skapas om kanalens framlid. Nu måste det enligt min mening vara slul på utredandet. Det är utomordentligt viktigt från flera synpunkter. Det har belydelse för både Kanalbolaget och dess anställda men inte minst för de skeppare som fortfarande befraktar kanalen med sina fartyg.

Personligen vill jag emellertid framhålla alt en upprustning av kanalen för 33 milj. kr. som ulredningen föreslagit inle bör avse enbart turisl-och nöjesbåistrafiken. Enligt min mening bör man i samband med en upprustning skapa garaniier för den fortsatta fraktfart som alltjämt kan bedömas möjlig på kanalen med bibehållande av nuvarande slussdimensioner. Skall della bli möjligt måste rnan emellertid se till att kanalen efter en uppruslning hålls öppen för irafik i minsl samma ulslräckning som lidigare. Hålls den bara öppen under ett par korta sommarmånader

för turist- och nöjesbätslrafik, spolieras alla möjligheter till all även fortsättningsvis driva fraktfart pä kanalen.

Göta Kanalbolag har nyligen i en framställning hemställt att få begränsa öppethållandet av Västgölaleden på samma säll som gäller för Öslgölaleden. Kanalen skulle alltså var öppen enbart under sommarmånaderna. Det skäl som bolaget anför är de siarkt minskade godsmängderna. Både sligtransporlerna frän Åmmeberg och inskeppningen av kalkmjöl lill Hammars glasbruk anges falla bort. Jag vill i delta sammanhang fråga kommunikationsministern vilka åtgärder han anser vara befogade med hänsyn till denna bolagels framställning.

Nu finns del elt antal skeppare som seglar med fraktbålar, som är specialbyggda för Göta kanal. Jag har personligen tillsammans med några partivänner träffat dessa skeppare och hört vilka problem de har. Del var oerhört intressant all ta del av de synpunkter de hade på Göta kanal och dess framtid. De var försl och främst mycket kritiska mot Kanal-bolagets sätt att sköta kanalen. Del hade bl. a. råkat ul för skador på sina bålar på grund av att stenar rasat ned i kanalfäran. De hade också råkat ut för att man hade slängt kanalen alllför tidigt på hösten och med alllför kort varsel för fraktfartens utövare.

Del finns alltså, herr lalman, tydligen många samverkande orsaker till att fraktfarten på Göla kanal har minskal. Det verkar tyvärr som om man från Kanalbolagels sida var måttligt intresserad av all upprätthålla en fraktfart på kanalen.

De här skepparna är numera av samma uppfallning som jag, nämligen att en ulbyggnad av kanalen inle är ell realistiskt alternativ. "Bålen har redan gått" i del avseendel, om Jag fär utirycka mig sä. Del anser även dessa skeppare. De anser också att man bör ta hänsyn även till den svåra situation som de befinner sig i. De äger dessa bålar, de har satsat på dem och de har satt sig i skuld för all hålla båtarna i skick. Skall de nu tvingas sälja delta lonnage, kommer detta att ske med stora förluster för många av dem. Ja, en del båtar är hell enkelt ime säljbara i nuvarande läge.

Skepparna är trots allt optimister. De tror nämligen alt om kanalen blir föremål för en upprustning snarast möjligl, om de s. k. kanalkla-rationerna - avgifterna för fraktfarten - slopas och om man fär någon form av fraktstöd för transporter på Göla kanal och den kommer all hållas öppen i samma ulslräckning som lidigare, så bör del vara möjligt att även fortsättningsvis bedriva en viss fraktfart pä Göla kanal. Ur miljö-och trafiksäkerhelssynpunkl kan del enligt min mening vara värt att söka ta lill vara dessa iransporimöjligheler inom ramen för en uppruslad kanal.

Jag skulle gärna vilja fråga kommunikationsministern om man från regeringens sida är beredd alt överväga dessa synpunkler och göra del möjligl att uppräithålla ell visst transportarbete i avseende på gods på Göta kanal även för framliden och inle bara satsa de aktuella miljonerna pä turist- och nöjesbätslrafik.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

157

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

158

Nu förklarar kommunikationsministern i svaret all man med vissa angivna förutsättningar räknar med att i höst kunna förelägga riksdagen en proposition om uppruslning av Göta kanal. Jag hälsar detta besked med tillfredsställelse, dä del är utomordentligt angeläget att denna fråga får en snar lösning.

Jag lackar, herr lalman, än en gång för svarei.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! HerrJansson ställde ett anlal frågor till mig med anledning av interpellationssvaret. Jag skall så kortfattat som möjligt försöka besvara dem.

Herr Jansson sade alt det från olika häll görs gällande att vi i Sverige skulle försumma de inre vattenvägarna, medan man däremot pä kontinenten gjorde slora salsningar på dessa.

Vi fär hålla i minnet de olika förutsättningarna för inlandssjöfart i Sverige och i olika länder på kontinenten. Sverige är ju ett långsmalt land. Man kan säga att våra inre vattenvägar huvudsakligen går längs kusten. Hur vi bättre skall kunna utnyuja dessa är nu föremål för överväganden inom trafikpolitiska utredningen. I en bedömning kommer då in förutom rent transporlekonomiska aspekter hänsynen till miljö, trafiksäkerhet, energiförsörining och mycket annat.

Även de inre vattenvägarna och deras roll i iransportförsöriningen har som jag ser del beaktats väl. De slora utbyggnader som för över femtio år sedan skedde av både Trollhätte kanal och Södertälje kanal har under de senasle åren förts vidare. Efter betydande fördjupningsarbeten blir båda kanalerna tillgängliga för större företag med de bl. a. regionalpolitiska effekter som de lägre fraktkostnaderna bör ge. Del gäller här inle som på kontinenten i första hand en utbyggnad för rena inlandsfartyg ulan för fartyg som kan ta direkl del i det utrikes varuutbytet.

Göla kanal lämnades uianför de stora kanalutbyggnaderna på 1910-och 1920-ialen. Transporiekonomiskt läge och för sjöfart väl ägnade gods-kvantiteter skiljer sig avsevärt från de båda andra kanallederna. Vänern och Mälaren har omfallande, starkt industrialiserade omland som sträcker sig i riklning från kusten. Läget i förhållande till ost- och västkust och för västra Välternområdet också Vänern ger däremot Vättern ell mycket tunt uppland. Fördelar vid direkt sjötransport går - och dä under förutsättning av myckel låga kanalavgifter - att nå bara för industri- och utvinningsföretag i hamnläge. Fördelarna är vidare begränsade till massgods, och då massgods som inle omsätts i så belydande kvantiteter att del är lönt all belala en viss anslutningstransport till Väner- eller kust-hamn för att utnyttja stora fartyg.

Till de frän sjöfartssynpunkt negativa förhållandena hör också att avstånden kanalvägen till orter vid södra Vättern blir betydligt längre än motsvarande landavständ. Den jämfört med Vänern dubbla höjden över havet med de tidsödande slussningar som följer fördröjer ytterligare kanaltransporterna. Härtill kommer att issvårigheter medför att kanalen

~ om man inte vidtar omfattande åtgärder - normalt också, som vi hört nyss, måste hållas slängd under stor del av vintern.

Jag är helt överens med herr Jansson om att vi skall la till vara sjöfartens fördelar med hänsyn både till transportekonomi och fördelarna från miljö-och energisynpunkl etc. Del krävs emellerlid vissa förutsättningar vad gäller såväl godskvantiteter som iransportgeografiskt läge. Gjorda utredningar visar alt Vätlernområdel saknar dessa förutsättningar. Jag tror att vi nu bör vara mogna att accepiera dessa fakta.

Herr Jansson resonerade också utifrån anmälningarna om au utredningens beräkningar av de godskvantiteter som kan komma i fråga för en utbyggd Västgölaled skulle ha ifrågasatts. Utgångspunkt för utredningens beräkningar var en förelagsenkät utförd av näringslivskommittéerna i de fyra berörda länen; alltså Östergötlands, Jönköpings, Skaraborgs och Örebro län. Det var bakgrunden. Utredningen har varil i kontakt med samtliga i enkäten upptagna företag för att fä belyst godsels karaktär och lämplighet för sjötransport på en utbyggd Västgölaled. Godsmängder, avstånd lill Vätlerhamn m. m., liksom företagens brist på intresse för kanaltransport förde i åtskilliga fall med sig att kanalalternativel inle visade sig akluelll. Av befintliga förelag fann ulredningen att bara tre med en sammanlagd godskvanlilet, räknad för år 1980, om knappt 100 000 lon hade någol alt vinna på en kanalutbyggnad. De klena transporlekonomiska förutsättningarna måste, som jag ser det, samtidigt innebära att kanalens värde för nylokalisering av förelag och därmed den regionalpolitiska effekten kommer att bli mycket ringa.

Sä lill frågan om öppethållandet av kanalen, som herr Jansson också tog upp. Det är riktigt all Göla Kanalbolaget nyligen i en framställning begäri alt få begränsa öppethållandet av Västgölaleden på samma sätt som gäller för Öslgölaleden. Kanalleden skulle alltså vara öppen enbart under sommarmånaderna. De skäl som bolaget anför är en starkt minskad godsmängd. Både sligtransporlerna från Åmmeberg och inskeppningen av kalkmjöl till Hammars glasbruk anser man kommer att falla bort. Bolaget Vieille Montagne kommer som framgår av Kanalbolagets framställning, vilken också redovisas av förre landshövdingen Hjalmarson i hans belänkande, alt i samband med utökningen av malmbrytning flytta sitt anrikningsverk från hamnen i Åmmeberg lill gruvan. Induslrispåret fram till hamnen kommer all läggas ned. Omläggningen nödvändiggör under alla förhållanden en lastbilstransport och bolaget finner del därvid fördelaktigt, säger man, alt utsträcka lastbilstransporten till Otterbäcken där omlastning lill fartyg också lidigare skett. Därtill har Hammars glasbruk övergått lill alt hämta kalkmjöl från Södermanland i slället för att importera, vilket gör alt kanaltransporl inle längre är aktuell för dessa godsslag.

Följden av detta blir alt den totala godskvanliieten på Västgölaleden, som redan mellan 1974 och 1975 sjönk från 77 000 lill 45 000 lon, enligt bolagets beräkning inte blir slörre än 10 000 lon. Merkostnaden för alt bibehålla lidigare ungefär ålta månaders seglationssäsong - det är det

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976 .

Om planerad upprustning av Göta kanal

159

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad uppruslning av Göla kanal

framställningen nu gäller - beräknar bolaget till ca 465 000 kr., att ställa mot intäkt av godslrafik på 25 000 kr.

Med hänvisning till del menar Kanalbolagel nu att här har skett en sådan ändring att man vill begränsa öppethållandet för Västgölaleden lill tiden mellan mitten av maj och mitten av seplember. Inskränkningen förutsätter bolaget med hänsyn lill förväntad trafik kunna ske tidigast den 15 september i är eller eventuellt försl under 1977 ärs seglationssäsong.

Svarei på frågan blir att framställningen f n. är under beredning vid deparlemenlel. Jag menar emellerlid all man redan nu kan säga all bolaget i vart fall kommer att hälla kanalen öppen under 1977 ärs seglationssäsong. Vad gäller tiden därefter sammanhänger öppethållandet givetvis med de bedömningar som görs av mängden transporterat gods.

Läl mig bara också, herr talman, göra en liten sifferiämförelse när det gäller investeringsbelopp. Vi talar här om ett investeringsbelopp av 135 milj. kr. i 1974 års priser. Det är merkostnaden för alt bygga ul Västgötaleden jämfört med enbart en uppruslning. Det beloppet svarar, herr talman, i del närmaste mot de i flerårsplanerna för vägbyggandet beräknade totala investeringarna i riksvägar och länsvägar i Östergötlands, Jönköpings, Skaraborgs och Örebro län under de närmaste tre åren. Räknar man bara med länsvägarna är investeringsbeloppet nära tre gånger så slorl som de närmaste fem årens vägbyggande i de fyra berörda länen enligt planerna. Man skall inte göra sådana jämförelser i onödan, men jag lycker att i en silualion där vi alla har elt stort intresse av att diskulera pengar till vårt vägnät kan det inle bara av kuriositelsinlresse ulan även av ell rent allmänt prioriteringsintresse vara värt att nämna de siffrorna.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Del vore väldigt mycket att säga med anledning av vad kommunikationsministern här har anfört beträffande Göta kanal rnen jag skall inle säga del i kväll. Anledningen lill delta är att del i riksdagen har väckis fem molioner av representanter från fyra olika partier som har yrkat att kanalen skall byggas ut för större fartyg. Jag räknar dä inte med herr Janssons molion som han tycks vilja ha diskuterad i sak redan i kväll. De moiionerna kommer vi alt behandla i trafikutskottet myckel ingående och sedan kommer ett betänkande all läggas fram för kammaren. Jag lycker all del dä kan vara den lämpligaste lidpunkten alt närmare diskulera dessa frågor.

160

Fru ANDRE (c):

Herr lalman! Varför har inte Göla kanals Väslgöladel blivit utbyggd för länge sedan? Del är en fråga som man verkligen har anledning all ställa sig. Ända sedan början av 1960-talet har kanalfrågan utretts. De beräknade kosinaderna för en utbyggnad har stigit är frän är. Under utredningstidens gång har kanalen alltmer förfallit och fraklionnagei minskat. Osäkerheten om kanalens framtid har medfört alt ineen våeai salsa

pä kanalfrakter. Genom regeringens förhalningstaktik har man nu kommit fram lill att Göla kanal lämpar sig bäst som ett kulturhistoriskt minnesmärke. Fritidsbålar kan fä trafikera kanalen. Har detla varil avsikten hela tiden?

Dagens interpellalionssvar ger klart besked om regeringens ställningslagande. Man är helt beredd att accepiera den senaste utredningens pessimistiska och statiska synsätt. Man stöder sig pä de cenlrala ämbetsverkens negativa remissvar och försöker förringa de lokala och regionala remissinstansernas positiva inställning.

Pä flera andra håll i världen har man en annan syn på inlandssjöfarlen. Både i Europa och USA är slora utbyggnader på gång för att utöka vallenlederna och anpassa sjöfarten lill den moderna tekniken. Fördelarna är uppenbara - transportmedlet är miljövänligt, energisnålt och lokali-seringslilldragande. Framför allt är driftkostnaderna fördelaktiga, och där är det inle bara energiförbrukningen som är låg. Enligt en amerikansk undersökning är också personalkostnaderna lägre för inlandssjöfarten än för järnvägs- och landsvägstransporter.

Här i Sverige tycks de styrande ha fastnat i problemet järnväg kontra landsväg. Några större vyer beträffande kanallrafik lycks man uppenbarligen inle ha.

Jag vill ur kommunikationsministerns interpellationssvar ge exempel pä vad jag menar med ett statiskt synsätt.

1.    Då det gäller fartyg räknar man endast med de nu förekommande, inle specialbyggda fartyg eller pråmtransporter.

2.    Man utgår från de godsmängder som finns nu, då kanalen har förfallit och ingen vägat salsa på kanalfrakter.

3.    Denna begränsade godsmängd las sedan lill inläkt för att del regionalpolitiska värdet måste bli obetydligt.

4.    Med hänsyn lill de sålunda beräknade godsmängderna drar man slutsatsen att miljö- och energieffekterna blir myckel marginella.

På detla sätt har regeringen kommit fram lill att kanalen duger endasl för fritidsbåtar. Någon närmare analys av orsak och verkan nu och i framliden kostar man inte på sig.

Om man hade gjort det, skulle man ha kunnat komma fram lill att med en ulbyggnad av Göta kanals Väslgöladel kan en ny teknik komma lill användning. Godsmängderna skulle kunna öka, eftersom del ur irans-porlekonomisk synpunkl skulle bli intressant för näringslivet. Delta skulle leda till en posiiiv utveckling ur lokaliserings- och sysselsättningssynpunkt. Vi skulle kunna avlasta landsvägarna; ett fartyg lastar ungefär lika myckel som 50 långtradare. Delta skulle medföra energibesparing och miljövinster. Regeringens svar här i dag ger besked om all man inte är intresserad av dessa effekler. Det är avslöjande.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill lill vad herr Sven Gustafson i Göleborg sade bara göra den kommentaren att jag är väl medveten om alt dessa frågor

161

11 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

162

skall behandlas av trafikutskottet och sedermera även av kammaren. Det var ingen direkl nyhet. Jag förutsätter alt del arbetet fortsätter normalt.

Till fru Andres inlägg anser jag dock att del måste fogas några kommentarer. Visserligen är vi i en mycket sen timme, herr lalman, men några av de värsta felaktigheterna i fru Andres inlägg bör ju ändå rättas till, åtminstone så att vi framgent kan läsa oss till det, om vi är intresserade.

Det har inte gjorts några försök till samhällsekonomisk bedömning av den här frågan, sade fru André. Jo, del har det visst. Bl. a. har Föreningen för inre vallenvägar försökt göra en sådan kalkyl. Man redovisar en samhällsekonomisk kalkyl och gör med hänvisning lill den gällande att en ulbyggnad av Västgötaleden kan vara berättigad. Föreningen för inre vattenvägar har avgivit elt mycket omfattande yttrande. De kalkyler som yttrandet innehåller har naturligtvis också noga granskats av mig och mitt departement, och det kan bilda en bra utgångspunkt för en diskussion om samhällsekonomin.

Föreningen har sökt utföra en kalkyl med beloppsmässiga preciseringar av både företagsekonomiska och samhällsekonomiska poster. De olika nyttoverkningarna under utbyggnadens fyrlioåriga avskrivningstid diskonteras lill sina nuvärden, och resultatet blir, säger föreningen, alt mot en till 120 milj. kr. upplagen investering står ell kapilaliserat samhällsekonomiskt intäktsbelopp på 122,4 milj. kr.

Departementets granskning ger klart vid handen att mänga av de anlaganden som föreningen gör inte är realisliska. Först kan det vara värt all konstatera att föreningen - jag utgår ifrån att det är den kalkylen som fru André har hämtat en del av sina argument ifrån - godtar utredningens kalkyl i fråga om lorrlastgodset. Någon direktlrafik till Västeuropas inland med s. k. Europaskepp, som tagils upp av en del andra remissinstanser, räknar föreningen alltså inte med trots sin intresseinriktning.

Skillnaden i den företagsekonomiska kalkylen gäller mineraloljorna. Föreningen håller visserligen med om - till skillnad från elt par andra remissinstanser - alt järnvägen ger den billigaste transporten Göleborg--Jönköping, men i andra relationer skulle kanalfarten ge kostnadsfördelar. Dä utgår man emellertid från orealistiskt låga lankfrakter och även låga hamnavgifier. En oljehamn i Jönköping, om nu förutsättningar funnits för en sådan med den lilla omsättning som en helt nyanlagd hamn skulle fä, kan knappasl nöja sig med lägre avgifter än en stor oljehamn som Karlstad, för att nu la ett exempel.

Man fär vidare godla vid en jämförelse av oljefraklerna för Vänern och för Vättern alt Vänerfrakten ligger relativt lägre som följd av möjligheten att utnyttja större fartyg.

En tredje faktor som gäller oljelransporter till Motala jämförda med distribution till Norrköping är att små dislributionsdepäer blir betydligt dyrare än slora depåer både när del gäller anläggning och när del gäller

drift.

Därför är det omöjligt - om det nu är det här underlaget som fru André bygger sina påståenden på - att på något sätl göra troligt alt några kostnadsbesparingar står alt vinna genom all föra över oljetransporter lill en utbyggd Västgölaled. Dä bortser jag frän alla betänkligheter med hänsyn till vattenmiljön, som vi skulle kunna prata en god stund om.

De 250 000 ton oljeprodukter som föreningen räknat med för år 1980 faller enligt min mening bort, och det påverkar inte bara den företagsekonomiska utan även den samhällsekonomiska delen av kalkylen. En betydande korrigering skall också ske av poster som väginvesteringar, färre trafikolyckor och tidsförluster för vägresenärer. Föreningen för inre vattenvägar har vidare sänkt den av ulredningen ulnylljade kalkylränlan 7,25 "ii, alltså den slalliga normalläneräntan, till 5 "<, under hänvisning lill räntesatsens inflationsberoende. Det måste ju bero pä ett missförstånd i fråga om den statliga normallåneräntans karaktär. Exempelvis tillämpar statens vägverk en kalkylränta pä 8 "u. Jag ser inle något skäl alt korrigera ulredningen pä den punkien heller närdet gäller den samhällsekonomiska bedömning som Föreningen för inre vattenvägar har gjort.

Delsamma gäller också elt investeringsbelopp om 20 milj. kr. med vilket föreningen belastar järnvägen för oljetransporterna mellan Göteborg och Jönköping. Skälet förati ta in den posten skulle enligt föreningen vara ett behov av kapacitetsökningar avseende de fasta järnvägsanläggningarna, förmodligen för sträckan Falköping-Jönköping. Den sträckan tål mycket ökade transporter utan behov av kapaeitetsökande investeringar. Vidare är skillnaden mellan den samhällsekonomiskt beräknade järnvägsfrakten och kanalfrakten så stor att ett tillägg till järnvägsfrakten med de ca 2 kr. per ton, som föreningen räknar med skulle svara mot investeringen, inte pä långt när gör kanalalternativel fördelaktigt. Vilken utgångspunkt man än tar stämmer inte dessa beräkningar heller.

Föreningen lar upp merinvesleringen för Västgölaledens ulbyggnad, utöver en ren upprustning, lill 120 milj. kr. Jag har tidigare i mill svar och i andra sammanhang konstaterat alt det är inle 120 miljoner, det är 135 milj. kr. vi skall tala om.

Ja, fru André, mycket annat skulle vara all säga lill del påstående som här har gjorts, att inle några försök till samhällsekonomiska kalkyler skulle ha presterats eller bemötts. Åtskilliga andra kommentarer skulle kunna göras till yttrandena från Föreningen för inre vattenvägar, men jag nöjer mig i dag med att konstatera all de 122,4 milj. kr. som föreningen släller mot en investering på 120 miljoner bör sänkas till ungefär en tredjedel, alltså ungefär 42 ä 43 miljoner. Beloppet 120 miljoner skall vidare som sagt höjas till 135 miljoner. Dä har föreningens beräkningsunderlag godtagils, om än inle dess godsmängder vad gäller kvanlifiering av olika poster i den samhällsekonomiska delen av kalkylen, en kvanlifiering som Hjalmarsonska ulredningen inle hade vågat sig på.

Del här belyser lillsammans med vad som har sagts förut den ytterligt dåliga samhällsekonomiska lönsamheten hos utbyggnadsprojektel.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

163

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

Lät mig, herr talman, bara tillägga yllerligare en sak. När man nu resonerar om järnvägs- och landsvägstransporter kontra valtenvägslrans-porter har vi hela tiden problemet med våra järnvägar. Järnvägarna blir ju inie heller lönsamma i den här regionen. För den som är intresserad av en ulbyggnad kanske della är elt sekundärt intresse. Men vi har ett gemensamt ansvar även i fråga om detta.

Järnvägens kostnader är huvudsakligen fasta. Ekonomiskt ulrymme finns för långtgående avgiftsnedsättningar vid slora iransportuppdrag för järnvägen. Annorlunda blir bilden för t. ex. oljelransporlerna försl om man menar alt efter en kanalutbyggnad en nedläggning kan ske av en aktuell järnvägssträcka, i det här fallet sträckan Falköping-Jönköping. Det blir i så fall aktuellt direkt med en sådan nedläggning. Jag förutsätter all riksdagen inte har en sådan uppfattning. I sä fall är del angelägel att slå vakt om järnvägens irafikunderlag, både det som finns i dag och det som ter sig möjligt att få framdeles.

Att ulan samhällekonomiska vinster skapa parallella trafikleder -genom alt samtidigt satsa på vattenvägen och pä järnvägen med det mycket begränsade godsunderlag som vi här talar om - är inte förenligt med en god trafikpolitik. Detta är alltså inte bara en fråga om att ulnyttja vattnet, det är också en fråga om all göra en koppling med del järnvägsnät vi har i regionen.

164

Hen STRINDBERG (m):

Herr lalman! Kommunikationsministern inledde med all erinra om all klockan blivit mycket. Så långl kan jag hälla med honom. Trots detla och trots att jag är medveten om att trafikutskottet f n. handlägger frågor som rör Göta kanals utbyggnad måste jag ändå göra några kommentarer lill svaret på herr Janssons interpellation. När jag läsle del, och ännu mer när jag lyssnade lill del, kunde jag inle låla bli att reagera mot den negativa inställning som går igen i svaret. Jag blev också förvånad över den negativa inslällning som framgick av herr Paul Janssons kommentar. Länsslyrelsen i Skaraborgs län har i sill remissvar undersirukit betydelsen av alt kanalen bevaras och utvecklas som en viktig irafikled och anfört all man betraktar del som en viktig älgärd för en positiv regionalpolilisk utveckling. Om jag inte misstar mig är herr Jansson ledamot i länsstyrelsens lekmannastyrelse i Skaraborgs län. Jag blev alltså ytterligt förvånad när jag hörde herr Janssons kommenlar.

Statsrådet nämner i sitt interpellationssvar bl. a. remissvaret frän SJ, som hell instämmer i det förslag den Hjalmarsonska utredningen lagl fram ulom pä en punkt. SJ avvisar förslaget om transportstöd lill last-trafiken. Bakom detta svar anar jag mer en omtanke om SJ:s transportekonomi än om Göta kanals. Tanken pä en modernisering av Göla kanal och en fördjupning av dess Väslgöladel till 4,2 meter - vilket skulle medge 1500-tonnare all gå upp lill Vättern - finner statsrådet lydligen varken framsynt eller ekonomiskt försvarbart.

Framsyntheien är del kanske ganska meningslösl an diskulera. Där

kan del endasl vara fråga om hur man bedömer Göla kanals framlid som iransporlled. Jag gör en annan bedömning än den kommunikaiionsminisiern redovisat, och utifrån min bedömning finner jag det framsynt alt salsa på kanalen för transporter enligt 1500-ionsalternalivet. Jag tror nämligen att gjorda utredningar felbedömt möjligheterna att öka godstransporterna pä Göta kanal. Dels vet vi alt landsvägstransporterna blir allt dyrare, dels kan man inte ulgå från del nuvarande ringa utnyttjandet av kanalen när man gör framtida ekonomiska kalkyler. I Östergötland har en enhällig länsstyrelse ställt sig positiv till en ulbyggnad av kanalen. Som ledamoi av dess lekmannastyrelse tillåter jag mig att citera några rader ur del remissvar som vi lämnal över den senasle utredningen:

"Trafikminskningen pä kanalen under senare år beror enligt länsslyrelsen på den osäkerhet som råder om kanalens framtid. Detla medför att några investeringar i nytt lonnage ej förekommer. Företagen söker mera långsiktiga transporilösningar. Därmed undandras kanalen transporter.

Ulredningen uppskattar de totala transporterna på kanalen till ca 200 000 ton varav ca 100 000 ton blir lönsamt att transportera på en utbyggd kanal. Transportkostnadsbesparingen beräknas till ca I miljon kronor per år. Länsstyrelsen anser att en utbyggd kanal kommer att attrahera gods som nu transporteras pä annat sätt."

Jag vill starkt ifrågasätta de analyser som 1. ex. gjorts beiräffande oljelransporlerna lill Vänern. Även om jag är medveien om alt det blir stora hamnavgifier exempelvis i Jönköping, tror jag alt de kalkyler som SJ redovisat när det gäller att transportera olja exempelvis lill Jönköping inte heller häller och alt man borde göra noggranna kostnadsanalyser och jämförelser mellan de två alternativen. Jag vill över huvud taget siarkt ifrågasätta om statsrådet liksom ulredningen i bedömningen av lönsamheten av utbyggnaden har tagit tillräcklig hänsyn till den goda transportekonomi som ligger i all kunna gå med de s. k. Europafartygen från del alltmer utbyggda och moderniserade kanalsyslemel i Väst- och Centraleuropa direkl lill hamnar i anslutning till Göla kanal. Jag tror alt det skulle vara god transportekonomi.

I sill svar till herr Jansson om de inre vattenvägarnas roll i Sverige påpekade stalsrådel all vårl land är ett avlångt land. Ja, förvisso, och jusl därför bör en tvärgående vattenled genom della avlånga land, väl utbyggd för transporter i varie fall från västkusten upp till Vättern, vara en god satsning. Och det är en tvärgående vallenled vi här diskuterar.

Statsrådet finner inie en ulbyggnad av Göta kanal försvarbar, ens som beredskapsarbete. Låt mig bara säga, herr statsråd: Studera noga de statliga satsningar sorn görs exempelvis via arbetsmarknadsstyrelsen och salsningar som görs inom olika statliga företag för att trygga sysselsättningen. Gör sedan en analys av lönsamheten! Jag tror att del skulle vara en viktig studie, som måhända skulle påverka statsrådets syn på framsyntheten av en ulbyggnad av Göla kanal.

Stalsrådel säger all kosinaderna kommer att stiga. Ja, givetvis stiger de liksom alll annat i ell samhälle, som är utsatt för en ständig kost-

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göla kanal

165

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

nadsinflalion.

Herr talman! Visseriigen skulle mycket kunna tilläggas, men dä jag är medveten om att denna fråga kommer upp pä nytt i samband med behandlingen av de molioner som är väckta beiräffande Göla kanals framtid, skall Jag avstå från ytterligare kommentarer.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Herr Strindberg tog upp en aspekt på denna fråga som ingen av oss berört, nämligen försvarsaspekten. Eftersom jag vill vara fullsländig i denna deball, bör Jag väl la upp den också. När det gäller försvarsberedskapen sade inte herr Strindberg - det kunde bero på att han tycker all liden är sen - all överbefälhavaren i sitt yttrande har anfört alt Göla kanal kan få betydelse från militär synpunkl bara om både Östgöta- och Västgötalederna byggdes ut. Den militära betydelsen skulle då ligga, säger han, i möjligheten all omgruppera sjöslridskrafier mellan Västerhavet och Östersjön.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ser en utbyggnad av Västgötaleden som betydelsefull frän de synpunkter slyrelsen har alt beakta. Men det förutsätter givetvis också hamninvesteringar inom Vätterområdet. Överstyrelsen pekar på behovet av en oljehamn i Jönköping. Som jag sagt i milt interpellationssvar föreligger inga förulsältningar för en sådan utbyggnad. Inte heller i övrigt ger irafikunderiagel utrymme för en differentierad hamnrörelse med anordningar för t. ex. styckegods. Beredskaps-värdet av en sådan ulbyggnad blir då förhållandevis ringa. Vänerområdet med den starka utbyggnad som skell av hamnarna där ger däremot enligt min mening goda möjligheter för undanförseltransporter frän syd- och östkusten, om sådana skulle aktualiseras i ett beredskapsläge.

Jag har ansett, herr talman, att delta kunde vara värdefullt att tillägga till de tidigare inläggen, eftersom herr Strindberg pekade på frågan om försvarsberedskapen i detta sammanhang.

166

Hen JANSSON (s):

Herr lalman! Man fär den uppfattningen alt herr Strindberg inte har särskilt stort förtroende för den tidigare partiledaren, eftersom han så våldsamt sablade ned den utredning som Jarl Hjalmarson har presterat i detta sammanhang.

Del är riktigt, som herr Strindberg säger, att jag lillhör lekmanna-styrelsen i Skaraborgs läns länsstyrelse. Men denna länsstyrelse har icke förordat en omedelbar ulbyggnad av Göta kanal. Den har däremol sagl att det kan finnas intresse av alt för framtiden pröva dessa frågor. Det är helt klarl alt länsstyrelsen i Skaraborgs län intar en allmänt positiv attityd lill Göla kanal, men den har faktiskt inle krävt en omedelbar utbyggnad av Göta kanal. Vi är inte på något sätt negativa lill Göla kanal, och Jag hoppas alt ingen fält uppfaitningen alt så skulle vara fallet.

Herr Sven Gustafson i Göteborg påstod all jag ville få en molion re-albehandlad i kväll. Också det är alldeles fel. Vi har nyss upplevt en

öldebatt på fyra limmar i kammaren, trots att det finns motioner i den frågan som kommer au behandlas i maj månad. Det var alltså ell grundlöst påslående som herr Gustafson gjorde i detla avseende.

Anledningen till att jag framställde min inlerpellalion var att det är angeläget alt få ett besked om Göta kanal. Jag vill säga till kommunikationsministern alt jag var litet besviken över att del inte i budgetpropositionen klart utsagts när propositionen om Cföta kanal kan väntas komma. Nu har jag fått beskedel att den kommer i höst, och det är jag tacksam för. Jag skulle givetvis gärna ha selt att den kommit redan i vår, men jag förstår också alt det tar tid all bereda den här frågan.

Vad statskontoret har framhållit i sill remissvar lill den Hjalmarsonska ulredningen finner jag ganska självklart. Man säger där alt en uppruslning nu bevarar handlingsfriheten för framtiden. Om förhållandena skulle ändras så att man kunde komma fram lill nya transporttekniska system, en annan kanallrafik på kontinenten osv. och om man skulle kunna få en annan teknik för godstransporter, kan det visa sig att en utbyggnad av Göta kanal kan bli lönsam i en framtid. Då har man alltså handlingsfrihet, men då måste man ju i första hand se till att man rustar upp kanalen nu, innan den fullkomligt rasar ihop.

Jag slällde ell par frågor till kommunikationsministern angående skepparnas bekymmer och möjlighelen att hjälpa dem alt med båtar de nu har så långt som möjligl ändå fortsättningsvis på en uppruslad kanal driva viss fraktfart. Jag skulle gärna vilja höra ell uttalande om detla från kommunikationsministern.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

Fru ANDRE (c):

Herr lalman! Kommunikationsministern log i elt inlägg upp en kalkyl som Föreningen för inre vattenvägar har gjort. Föreningen har kommil till slutsatsen att en utbyggnad av Göla kanal kan vara berättigad. Departementet har den meningen all kalkylen inle är realistisk. Här står alltså den ena kalkylen emot den andra.

Motioner i frågan har väckts i riksdagen bl. a. från centerpartiet. Man får därför i vanlig ordning analysera kalkylerna, och överväganden får göras i ulskoltet.

Jag vill inte la upp någon debatt med Paul Jansson. Jag tror nämligen alt både Paul Jansson och jag i själ och hjärta har samma åsikt när det gäller Göta kanal. Det kanske bara är litet svårare för Paul Jansson att erkänna det, eftersom han har sin partilojaliiei att ta hänsyn lill.

Hen STRINDBERG (m):

Herr talman! Del var intressant att den föregående ärade talaren slutade sill anförande med att lala om partilojaliiei, eftersom herr Jansson frågade mig, om jag inle hade förtroende för den lidigare partiledaren herr Hjalmarson.

Jag vill svara herr Jansson att jag hade ett utomordentligt storl förtroende för Jarl Hjalmarson som partiledare, men del innebär inte all

167

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planerad upprustning av Göta kanal

jag okritiskt behöver acceptera allt som han senare gör i sin egenskap av utredare av Göla kanal och dess framlid; det har ju inle ett dugg med de politiska eller de personliga bedömningarna att göra.

Attjag nu begärt ordel berodde närmasl pä alt jag lyckle att när kommunikationsministern citerade överbefälhavarens svar rörande Göta kanal borde han ha fortsatt litel lill. Överbefälhavaren konstaterade nämligen i sitt remissvar: "Utbyggnad får militär betydelse för omgruppering av sjöslridskrafter endasl om även öslgölalinjen utbygges." Men han fortsätter: "Ur totalförsvarssynpunkl är dock en utbyggnad av väslgö-tadelen av stort värde då den ger förbättrade möjligheter att vid beredskap och i krig sjöledes sprida materiel m. m. från väslkuslhamnar till vätterområdet." Detta gäller inle enbart petroleumprodukter.

168

Herr JANSSON (s):

Herr talman! Jag vill gärna säga lill fru André att vi alla har inlresse av Göta kanal, och jag kan berätta för fru André att jag ända sedan mitt första år i riksdagen 1962 har sysslat mer eller mindre med frågor om Göla kanal, och jag har motionerat om dessa i olika avseenden.

Frågan om Jag skulle vara tvingad att inta en viss ståndpunkt i denna fråga pä grund av partilojaliiei tycker jag är oväsentlig. Här gäller det enligt mitt sätt att se att göra en realistisk bedömning, och då är det enda man bör göra att försöka klara kanalen innan den rasar ihop. Del gäller alltså att snabbt få till stånd en upprustning.

Jag vill sedan vända mig till herr Strindberg. Han säger alt han hade fullt förtroende för herr Hjalmarson som partiledare, och det förslår jag. Men herr Strindberg hade mindre förtroende för herr Hjalmarson som utredare av frågan om Göla kanal. Det var väl ändå så att herr Hjalmarson som partiledare och ordförande för dåvarande högerpartiet hade all bedöma slora samhällsekonomiska frågor av enorm vikt. Men herr Strindberg har trots detta icke förtroende för Jarl Hjalmarson när det gäller hans förmåga att ekonomiskt och pä andra sätt bedöma en fråga av Göta kanals beiydligi mindre vikt. Jag vill bara konsiatera detla.

Hen STRINDBERG (m):

Herr lalman! Detta är egentligen en meningslös debatt, men låt mig bara säga till herr Jansson att jag inte kan se någol motsatsförhållande mellan förtroende för en människa och alt man diskuterar de synpunkler som han har fört fram.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 6 Oni planeringen av hamnsystemet

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herrO/550/K i Järvsö(c)den 19 februari anmälda inlerpellalion, 1975/76:120, och anförde:

Herr lalman! Herr Olsson i Järvsö har frågat mig om jag är beredd att medverka till alt även de hamnar som i departementspromemorian (Ds K 1975:9) Planering av de svenska hamnarna betecknats som specialhamnar får möjligheter lill allsidig utveckling, för att slärka näringslivet i där berörda områden.

Den hittillsvarande utbyggnaden av våra hamnar har skett utan någon sammanhållande planering. Detla har gällt såväl de kommunala som de enskilda hamnarna. Erfarenheterna från bl. a. länsstyrelsernas regionala trafikplanering visar att det behövs en samlad mera långsiktig planering. Genom en sådan skapas förutsättningar för en bättre avvägning mellan utbud och efterfrågan på hamnkapacitet. Möjligheter ges också till en bättre samordning med andra samhällsinvesteringar. I den angivna departementspromemorian har en skiss gjorts lill en perspektivplan för hamnväsendel, och förslag har framlagts all sjöfartsverket skall ges ansvaret för det fortsatta arbetet med en fördjupning och uppföljning av planeringen.

Med hänsyn lill de behov av sjötransporter som föreligger längs den svenska kusten krävs elt väl utbyggt hamnväsende. Det är härvid angeläget all på sikt ett hamnsysiem vidmakthålls, som innefatiar eii anlal stora och utvecklingsbara hamnar i landets olika delar. Det är i detla sammanhang de diversifierade hamnarna kan komma att fylla en viklig funkiion. Dessa hamnar har normalt en slörre region som uppland.

För en myckel betydande del av godsmängderna längs kusten krävs också en annan typ av hamnar, vilka i departementspromemorian benämns specialhamnar. I dessa hanteras mera ensarlat gods. Slora fördelar från hanteringsmässig, teknisk och ekonomisk synpunkl torde stå all vinna genom att vissa hamnar även fortsättningsvis specialiserar sig pä hanlering av särskilda varuslag. De hamnar del här är fråga om har i många fall goda utvecklingsmöjligheter. Givetvis fär man räkna med att i dessa specialhamnar liksom hittills även andra godsslag kommer all hanteras.

Den i promemorian gjorda genomgängen av vilka funktioner de olika hamnarna lämpligen bör ha skall - som framgår av det föregående -uppfällas som en första skiss till en perspektivplan, vilken sedan får prövas, fördjupas och revideras. Syftet med den föreslagna planeringen är alt befrämja en ordning, där de olika hamnarna kompletterar varandra i elt integrerat iransporlsyslem. Den roll som enskilda hamnar härvid kommer alt spela kan givetvis inte närmare bestämmas ulan får bli en följd av bl. a. planeringen. Givelvis måste hamnväsendel successivi anpassas till de krav näringslivet ställer. I detla ligger dä också alt de s. k.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planeringen av hamnsystemel

169

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planeringen av hamnsystemet

170

specialhamnarna i takt med att behov uppstår bör kunna utvecklas för alt slärka näringslivet i berörda områden.

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Jag ber alt få framföra mitt tack till stalsrådel Norling för svarei på min interpellation.

När jag tog del av det material som lämnades lill länsstyrelsen före ett remissyttrande över den nämnda departementspromemorian, blev jag verkligen oroad av de yttranden som där hade gjorts från kommunerna. Elt kommunalråd i Söderhamn sade t. ex. all hamnarna kommer att dö sotdöden om den här utredningens förslag skulle genomföras. Det gällde främst en oro för alt utredningen skulle innebära en koncentration av hamnväsendel.

Jag har lagil upp frågan i slorl, i princip. Men jag känner närmasl lill mill län, och det är främst hamnar av Hudiksvalls och Söderhamns typ som jag haft anledning att iniressera mig för. De ar betecknade som specialhamnar i promemorian.

Det är alldeles uppenbart all vi i ett landskap som Hälsingland, där vi har haft slora svårigheter all klara sysselsällningen och där vi i olika områden på olika säll har försökl höja industrialiseringsgraden och sysselsättningen, också har förstått att hamnarna där betyder väldigt mycket, inle bara för de kommuner där de är belägna ulan också för det uppland eller inland som hamnarna betjänar. En nedtoning av sådana hamnar skulle för mig te sig verklighetsfrämmande, och jag kan inle finna skäl för alt det skulle bli en sådan ulveckling. Det skulle Ju strida rnot strävanden i andra sammanhang frän samhällets sida för att förbättra sysselsällningen.

Svaret är ju i viss mån positivt. Det lämnar möjligheter öppna för ett handlande som medger fortsall verksamhet och utveckling vid den här typen av hamnar. Sä långl lycker jag att det är bra. Frågan är vad som kommer alt hända.

Å andra sidan lämnas i svaret inga utfästelser. Statsrådet lar inte avstånd från klassificeringen diversifierade hamnar och specialhamnar, som uppenbarligen har lett till missförstånd i viss män. Inle heller säger slalsrådei någol om huruvida del bakom denna promemoria ändå ligger en lanke på långsiktig koncenlralion av hamnväsendet.

I direktiven lill de ulredningar som genomförts på hamnområdel har ofta framhållits betydelsen av att koncentrera resurserna. Farhågorna för överdimensionering har som regel påpekats. 1 direktiven lill 1965 års hamnulredning anfördes brislen på arbelskraft - del låler ju ganska egendomligl när man så här efteråi läser direkiiven - som eil skäl för all man borde koncenlrera hamnverksamheien. Del gällde alliså den befarade arbetskraftsbristen på längre sikl. Utredningarna har lagt fram många olika förslag. Man har föreslagit hamnregioner och kommunalförbund, men man har tydligen ännu inte hittat något bra förslag som vunnit regeringens stöd så att det kunnat läggas fram som förslag till

riksdagen.

I 1971 års stalsverksproposition antyder kommunikationsministern också behovet av anpassning till ulvecklingen, ökad koncentration, en mer markerad arbetsfördelning mellan hamnarna, osv.

Utredningens slutsatser är mångtydiga. Jag skall anföra ett lilel citat:

"Med hänsyn till de behov av hamnkapacitel som föreligger längs den svenska kusten är det önskvärt med ett väl utbyggt hamnväsen. Samtidigt pågår, som framgått av ovanstående kapitel, en koncentration av hamnverksamheten till allt färre hamnar. Det bör därför eftersträvas att på sikt erhålla ett antal hamnar längs den svenska kusten som är sä stora och utvecklingsbara att de kan motverka en spontan utveckling mot en än mer accentuerad hamnkoncentration."

Del är svårt att bli rikiigi klok på ett sådant yttrande. Det skulle ju kunna tolkas så att man måste koncenlrera hamnverksamheien till vad som benämns diversifierade hamnar, såsom hamnarna i Sundsvall och Gävle, för att undvika en ännu längre gående koncentration. Jag har alltså svårt att förstå meningen bakom ett sådant uttalande, för man kan knappast under överskådlig lid länka sig att risken finns för en koncentration där även hamnar av Sundsvalls och Gävles typ skulle försvinna.

Vad jag lycker är i viss mån oroande är just benämningen diversifierade hamnar, specialhamnar. När man talar om specialhamnar i ulredningen säger man all del skall vara fråga om enstaka produkter. Det är klart att folk i hamnstyrelsen i Söderhamn och Hudiksvall då liksom inte känner igen sig. Man frågar: Är del verkligen meningen att vär hamn skall specialiseras lill all omfaila några ensiaka produkier?

Del är möjligl au del är slarvigt skrivet eller ofullständigt utformat, rnen det är inte bra som del är, lycker jag. När del lillas om specialisering fär man ändå intrycket att del måste innebära en renodling, en ulsorlering av gods från dessa hamnar till några få slag. Detta måste leda till en försämring för hamnarna liksom för kommunerna och deras uppland saml för induslrin i del berörda områdel.

Kommunerna har ju också siarkl kriliseral förslagei. Länsslyrelsen har underslöll kommunernas synpunkter och beiräffande benämningarna sagt att man egentligen borde tala om stora hamnar och små hamnar. Det skulle leda mera rätt, och därmed fär man anpassa hamnsiorleken efter förulsätlningarna, efter näringslivets ulveckling i de olika områdena.

Läget är ju inle sä mörkt, om man ser på utvecklingen. Ser man först lillbaka finner man att hamngodsvolymen ökal kolossalt - från 59 miljoner ton 1960 lill 105 miljoner ton 1972. Beträffande ulvecklingen framåt sä bedöms den totala hamngodsomslutningen komma all öka med ungefär 50 96 till 1980, och lill 1985 räknar man med en fördubbling. Del är alltså en siarkt stegrad godsvolym man räknar med. De mindre hamnarna har hävdal sig väl, enligt uiredningens egel malerial. Hamnar under 250 000 lon har ökal sin marknadsandel från 22,3 lill 29,6 96 under liden 1960-1972. Även de mindre hamnarna har alliså hävdal sig väl och

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planeringen av hamnsystemet

171

Nr 86                 1. o. m. ökal sin marknadsandel.

Torsdaeen den      hänsyn till den ulvecklingen lycker jag del är onödigt att här

18 mars 1976      ''''" " " koncenlralion för all uinyilja resurserna på ell effekiivare

_____________    säll. Del är ändå ell allmänt intresse alt använda sjövägen för gods-

Om planeringen av   transport, om det går. Det är en stor fördel ur flera synpunkler, inte
hamnsystemel     minst med hänsyn till energiåtgången, som ju nu är aktuell.

Ur regionalpolilisk synpunkl belyder hamnarna mycket, som jag här har framhållit. Detla gäller i synnerhet de små hamnarna. Det är inte fallet bara i Norrland, ulan jag föreställer mig all de mindre hamnarna har en stor regionalpolilisk belydelse runt hela vår kust. Del är kanske just de svagare utvecklade områdena som är beroende av den mindre hamnen.

Del finns myckel mer alt säga, men jag skall la hänsyn till tidpunkten och bara fråga statsrådet om han vill något förtydliga de oklara formuleringarna i ulredningen och kanske säga hur regeringen kommer all lackla problemen i framliden. Jag skulle då hoppas all del kan bli ell lugnande besked när del gäller hamnar av den lyp som finns i Söderhamn och Hudiksvall.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill böria med all säga alt promemorian om en förbättrad och fördjupad hamnplanering har ju verkligen inte lagils fram och behandlats på ett mindre noggrant sätl än det som vi lillämpar i andra sädana här frågor. Tvärtom har den i vanlig ordning och enligt det säll vi skall arbeta på remissbehandlats och varit ule för yttrande hos alla dem som på något vis kan vara berörda. Det gäller exempelvis kommuner och naturligt nog också Svenska hamnförbundel, som vid en extra kongress för bara någon månad sedan med överväldigande majoritet beslöt godla planeringsordningen och de nya tankegångarna i fråga om vår planering. Jag ulgår från all Svenska hamnförbundet och alla andra som har haft tillfälle att bearbeta och la ställning till dessa frågor har gjort det med all den grundlighel som vi är vana vid att möta från sakkunniga människor på olika områden. Jag säger inle della därför all herr Olsson i Järvsö ell ögonblick skulle ha ifrågasalt del ulan bara i klargörande syfle för all alla skall vela alt denna fråga har handlagts pä det grundliga sätl som den är värd.

Sedan sade herr Olsson att här finns det ändå en oro, som kanske
bl. a. sammanhänger med benämningarna specialhamn och diversifierad
hamn. Ja, vi har i någol sammanhang mött den oron, men inle alls
så ofta eller så starkt som många kanske tror. Vi gjorde del redan för
halvannan vecka sedan, när man uppvaktade mig från jusl Söderhamn
och Hudiksvall. Den uppvaktningen leddes av herr Eksiröm i Iggesund
och herr Östrand i Söderhamn, och då diskuterade vi hela denna pro
blematik med företrädarna för nämnda kommuner. Jag iror alt efter det
länga samtal som vi då hade med varandra blev man åtminstone från
'72                    cle tvä orterna lugnade i de avseenden som herr Olsson i Järvsö här

har tagit upp.

I promemorian har Söderhamn, bl. a. med utgångspunkt i den regionala trafikplanen för länet, ansetts ha goda möjligheler att utvecklas som specialhamn för skogsprodukter. Den bedömningen markerar en viss inriktning när del gäller hamnens forlsalia ulveckling. Vi vel alla, och ingen lär väl någon gång beslrida del, all Söderhamns huvudsakliga inrikining f n. pekar pä skogsprodukler. Men - och del är väl här som herr Olsson och jag bör möias, innan vi sluiar denna debaii -jag kan inle för min del se, och del säger inle heller del planeringsunderlag som vi här har presenierai, all en sådan ulveckling är oförenlig med den verksamhel som f n. bedrivs i hamnen. Om man allisä där har annan hamnverksamhei än den nuvarande med skogsprodukler, eller om sådan verksamhel tillkommer, så finns det inget motsatsförhållande i det konstaterandet. Jag utgår från all del är del som herr Olsson närmasl har haft i tankarna här i debatlen och i sin inlerpellalion. Och då hoppas jag att efter det som jag har sagt här och efter det som jag tidigare vid personligt besök hos mig haft alt säga till representanterna för dessa tvä kommuner skall den oron nu vara skingrad.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planeringen av hamnsvsiemei

Hen SELLGREN (fp):

Herr lalman! Till all böria med vill jag insiämma med herr slalsrådei i all del svenska uiredningsväsendel är siarkt, så lill vida all del medger elt brett remissförfarande, där man frän olika håll har möjligheter att ge uttryck för sin mening om de förslag som läggs fram i olika ulredningar. Del är verkligen en styrka.

Men de förslag som läggs fram i denna promemoria om planeringen av de svenska hamnarna är frän regionalpolilisk synpunkl i mänga fall mycket oroande. Förslagen innebär också ett betydande avsteg från principen att hamnägarna själva skall beslula om hamnutbyggnader på grundval av egna företagsekonomiska bedömningar, och i så måtto är de därför också ett betydande ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Därmed har jag inte velat säga att hamnägarna själva ensamma och till alla delar skall bestämma om utbyggnad. Det finns redan nu en viss begränsning.

Hamnulredningen De svenska hamnarna och promemorian sammanfaller i vissa avseenden. Båda har mött en myckel stark kritik mot de siyrningstendenser som finns inbyggda i förslagen. Som jag ser del lider de, generellt sett, av en brist. I båda fallen har man prickat ut hamnar med jämna avstånd utmed den svenska kusten vilka skall svara mot ett visst uppland, lål vara att det inle är samma hamnar och hamnområden som nämns i de båda förslagen. Man bortser då från all de s. k. diversifierade hamnarna inte har som uppland hela det område som de avses ha.

När man har prickat ut de diversifierade hamnarna resp. regionhamnarna på ett visst avstånd från varandra har man vidare i ulredningarna bortsett från alt det mellan tvä sådana hamnar kan finnas en specialhamn

173

Nr 86                 - eller vad man nu kan kalla del - eller hamnområde som har en sådan

Torsdagen den    diversifiering av trafiken och en sådan godsomslutning att det väl svarar

18 mars 1976      ° kraven pä de föreslagna diversifierade hamnarna. Om en sådan hamn

_____________    blir klassificerad som specialhamn blir den nalurligtvis begränsad lill

Om planeringen av   att vara del i fortsättningen.

hamnsystemel        Stalsrådel säger i slutet av sitt svar: "Givetvis måste hamnväsendet

successivt anpassas lill de krav näringslivet släller." Javisst. Men det måste innebära att en hamn som blir klassificerad som specialhamn men som i realilelen har en omslutning som en diversifierad hamn ändå på sikl fär en begränsad verksamhel.

Statsrådet förslår sannolikt mycket väl att jag när jag lalar om en specialhamn som hamnat mellan tvä diversifierade hamnar länker på Örnsköldsviks hamn. Örnsköldsviks hamnområde hade 1973 en godsom-sluining på 1 534 000 ton. Det uppdelades på olja, skogsprodukter, bulk-gods och styckegods. Man hade alltså hela raden av godstyper som nämns för diversifierade hamnar. Godsomslulningen är av samma storleksordning som grannhamnarna i Umeå och Sundsvall. Men denna hamn, som har ett sä storl hamnområde, skall ändå klassificeras som specialhamn. Detta är ett exempel på hur man kan försnäva verksamheten bara genom att använda en viss typ av begrepp. Koncentrationen av godshanteringen till vissa hamnar kommer att negativt påverka den regionala utvecklingen. En koncentration av godset till vissa hamnar kan dessutom påverka och besiämma servicenivån i fråga om farleder, loisverksamhet, isbrytning, osv. Då blir del något som ytterligare ökar oron för följderna av ell genomförande av de förslag som läggs fram i den promemoria som benämns Planeringen av de svenska hamnarna.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Lål mig säga lill herr Sellgren all huvudparten av remissinstanserna - jag har inte yttrandena med mig, men jag kommer ihåg innehållet - inte delar herr Sellgrens oro för att den planeringsordning som vi nu föreslår skulle göra planeringsförhällandena sämre i framliden för kommuner med hamnar. Jag kan ur minnei påminna mig Hamnförbundet, som jag nämnde tidigare, Kommunförbundet, en rad länsstyrelser, sjöfartsverket, sialskonlorei, riksrevisionsverkel, Trans-portarbeiareförbundei m. fl. Alla dessa acceplerar lankegångarna bakom denna ändrade planeringsordning. Vi har i många år vänlat på någonting som skulle förnya vårl länkande när det gäller vår hamnplanering. Hur många är är det inle sedan vi tillsatte hamnutredningen! Och något måste lill slul komma ut som skall göra förhållandena helst bättre än de har varil och är.

Del hindrar inle - och det tycker jag att jag kan säga både lill herr

Olsson i Järvsö och herr Sellgren - att i den män remissyttrandena ger

underlag för vissa förändringar i vad som skall bli slutprodukten skall

vi naturligtvis inte ell ögonblick slå främmande för det. Del här är en

174                   börian lill en planering, del aren förberedande planering som sedan skall

följas upp och fördjupas, som jag sade i ett lidigare inlägg. Del är inte en slulprodukl för alla lider given. Men jag iror ändå all vi har mänga möjligheter att med en sådan här start pä sikl få någonling bälire än det vi nu har.

Vad vi hela tiden måste vara uppmärksamma på - del är därför vi sysslar med planeringsverksamhet på olika nivåer - är att vi inte hamnar i elt läge där vi ovetande om det i kommunerna och länen tappar den ekonomiska kontrollen över våra åtgöranden. Vi har skrämmande exempel pä elt helt annat område, nämligen på flygfältsområdel. Jag önskar under inga förhållanden hamnkommunerna i del läge som vi i dag kan observera när del gäller vissa län och deras flygfältsfrågor i skilda kommuner. Vi skall gemensamt se till all vi förskonar kommuner med hamnar från de ekonomiska och andra bekymmer som vissa kommuner runt om i landel har skaffat sig just på grund av brislande gemensam planering över kommun- och länsgränserna när del gäller så här dyra invesleringar.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om planeringen av hamnsystemet

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Jag vill gärna lacka statsrådet för hans deklaration om Söderhamn - jag förmodar all den också kan gälla Hudiksvall - där han säger all trots att man använder benämningen specialhamnar skall en sådan hamn, även om den har skogsprodukler och kanske olja som huvuduiskeppningsvara, inte behöva minska del övriga sortimentet. Efter den deklarationen kan man ställa vissa förhoppningar pä det regeringsförslag som eventuellt skall komma.

Statsrådet sade att ulredningen hade varil mycket grundlig som utredningar brukar vara. Jag vill ändå säga att man har mött många kritiska invändningar mot den, även rent tekniskt alltså. Det förekommer felräkningar i flera avseenden, man har tagit upp fel uppgifter beiräffande hamnomsättningen i både Söderhamn och Hudiksvall, osv. Jag tror all även Hamnförbundet har påvisat elt par sådana saker. För den skull behövs del väl ändå en översyn, bl. a. med ledning av vad remissinstanserna säger.

När det gäller planeringen är del alldeles uppenbart att det behövs ell samråd. Härvidlag går uiredningens förslag ganska långl: sjöfartsverket skall genomföra en långsiktig, fördjupad och övergripande planering för landels hamnväsende, och tillståndsprövning skall införas när det gäller belopp pä mellan fyra och fem miljoner. Det är klart att del fordras en viss planering och ett ökat samråd. Det är också naturligt all länsslyrelsen dellar i samordningen mellan landirafik och sjötrafik. Jag vill dock varna för all man här slår sönder den effektivitet som hamnarna hittills ändå haft genom den närhet de har lill kunderna. Hamnverksamheten har drivits pä ett affärsmässigt sätl, och del har skapat en smidighet och effektivitet som man måste vara rädd om, inle minsl med hänsyn till vad statsrådet sade om lönsamheten. Risken finns att den här verksamheten genom en cenlralplanering kanske blir alllför by-råkralisk och all man därmed förlorar en hel del av effektiviteten.

175

Nr 86                   Jag skulle till slul bara uttala den förhoppningen au statsrådet ser

Torsdagen den    " *" '' utredningen och beaktar vad remissinstanserna har sagl.

18 mars 1976      '' ' soda förhoppningar om att de mindre hamnarna, som är av

---------------    utomordentligt stor betydelse för sina områden, skall kunna vara kvar.

Om åtgärder för att   Den utveckling som skett i verkligheten ger goda förulsällningar härför.
förhindra oljeut
släpp i Östersjön,   Herr SELLGREN (fp):

m. m.                   Herr talman! Slalsrådels svar ingav förhoppningar. Jag kunde skönja

en försiåelse för ell mer nyanserai synsäll på det förslag som framlagts i den här promemorian. Det vore värdefullt om det kunde komma till uttryck i den fortsälla behandlingen av frågan.

Slalsrådei sade all huvudparten av remissinsianserna inle delade den oro som jag gav ullryck för. Del kan man kanske förslå. Men jag kan säga all den kommun jag represenierar och länsslyrelsen i vårt län har samma uppfattning som jag här har gett uttryck för. Man bör hos departementet kunna vinna förståelse för en enhällig uppfattning i en viss region.

Som jag tidigare framhållit är jag inie främmande för att del behövs en övergripande planering. Men jag är inte så orolig som statsrådet beträffande ulvecklingen inom de svenska hamnarna och kan inte göra en jämförelse med ulvecklingen på fiygets område. Jag tror alt förulsätlningarna för all hålla hamnutvecklingen inom rimliga gränser är större än när det gäller molsvarande utveckling inom flyget. Del tror jag alt vi kan vara överens om. 1 varie fall tror jag inte alt någon kommun kommer alt bygga diversiflerade hamnar, om sådana inle behövs.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att i elt sammanhang besvara dels herr Loihigius (m) den 26 februari anmälda interpellation, 1975/76:133, lill herr jordbruksministern, dels herr Torwalds (c) den 4 mars anmälda interpellation, 1975/76:140, och dels herr Rosqvisis (s) den 26 februari anmälda fråga, 1975/76:252, och anförde:

Herr talman! Herr Lothigius har frågat mig vilka ålgärder som jag avser att vidiaga för all "märkning" av olja snarast möjligl skall komma lill Slånd, om jag avser all intensifiera Sveriges ansträngningar att förbättra nu gällande internationella överenskommelser rörande skyddet av Östersjöns marina miljö och om jag anser att nu befintliga anläggningar för lankrengöring i anslulning till angöringsplatser för oljetankfartyg har erforderlig kapacitet.

Herr Torwald har frågat mig om departementet överväger alt snabbi

återinföra det generella förbudet för svenska fartyg att släppa ut olje-

176                   blandat välten i Öslersjön, om jag ämnar la nägol iniiialiv för all snabbt

få till stånd en konvention med övriga ÖstersjÖstater för att förhindra "lagliga" oljeutsläpp i Östersjön och vilka åtgärder som departementet överväger för att snabbt förbättra fartygens möjligheter att rensa tankar och bli av med sludge m. m. i svenska hamnar och därvid inte endast i Östersjöhamnar utan även i västkust-, Mälar- ocb Vänerhamnarna.

Herr Rosqvist har frågat mig om oljeutsläpp får ske i Öslersjön enligt gällande svensk lagstiftning och, om svaret är nej, vad regeringen i sä fall avser att vidta för yttedigare åtgärder för att förhindra oljeutsläpp.

Jag besvarar interpellationerna och frågan i ett sammanhang.

Enligt nu gällande bestämmelser får olja inte släppas ut från fartyg inom svenskt sjöterritorium. Också på det fria havet, däri inbegripet Öslersjön utanför svenskt vatten, gäller enligt svenska och internationella bestämmelser i princip förbud mot sådanl utsläpp. Där är det dock tillåtet att tömma ut oljeblandat vatten under vissa noggrant angivna villkor, som är avvägda så att skador inte skall uppkomma. Några dispenser som avser Östersjöområdet har inte meddelats från angivna regler.

Bakgrunden till interpellationerna och frågan är ett oljeutsläpp som nyligen har skett i Östersjön med betydande skador på fägefbeståndet som följd. Med hänsyn till hur villkoren för utsläpp är utformade i den svenska lagstiftningen torde det stå klart att dessa villkor inte kan ha beaktats vid ifrågavarande tillfälle och att utsläppet alltså haft större omfattning än vad som är tillåtet enligt vår lagstiftning.

Möjligheterna att ingripa mot utländska fartyg är beroende av i vad mån fartygels hemland är bundet av någon av de överenskommelser om åtgärder mot oljeförorening som ingåtts mellan en rad olika stater. Det inlernationella samarbetet är med hänsyn härtill av central betydelse, och från svensk sida faster vi största vikt vid att detta samarbete drivs energiskt och omfattar så mänga länder som möjligt. Våregen lagstiftning utformas med utgångspunkt i de internationella överenskommelserna.

I enlighet med 1974 års konvention om skyddet av Östersjöområdets marina miljö har i lagen (1976:6) om ålgärder mot vattenförorening inom Östersjöområdet intagits totalförbud mot utsläpp av olja, oljerester, oljeblandat bariastvatlen etc. Vidare kommer enligt konventionen och lagen särskilda moltagningsanläggningar att anordnas pä sädana platser där oljeblandat barlastvatten behöver avlämnas. För att inte ekonomiska intressen skall motverka ett ulnylljande av anläggningarna skall avlämnandet av förorenat vatten i svenska hamnar bli avgiftsfritt för fartygen. Delta bör ha särskild betydelse i fråga om fartyg från länder som inte är bundna av Öslersjökonventionen eller motsvarande äldre överenskommelser. En riktpunkt för lagens ikraftträdande är den I januari 1977.

När del gäller det viktiga utvecklingsarbete som drivs frän svensk sida för en metod att märka oljelastrester vill Jag nämna, att en försöksverksamhet i stor skala nyss har avslutats och all regeringen den 29 januari i år har uppdragit åt de sakkunniga som svarar för utvecklingsarbetet att bl. a. verka för en internationell lillämpning av märkningsförfarandel inom Östersjöområdet. Genom ifrågavarande märkningsmetod kommer

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

177

12 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

178

man att få helt nya möjligheter all identifiera och beivra otillålna ol-jeutsläpp.

Avslulningsvis vill jag framhålla, all regeringen ser myckel allvarligt på det inträffade. Vad som har hänl markerar i hög grad vikten av de ålgärder som regeringen häller på all genomföra.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag beklagar att det är så sent och alt kommunikationsministern tvingats vara uppe sä länge, då han blivit omfamnad av Victoria ganska nyligen.

Det är, herr talman, ingen av oss som har trott att miljön i ett sådant här lekniskl och utvecklat samhälle som vi lever i kan klara sig från alla risker, som man egentligen skulle önska. Den form av ulveckling och standard vi har lär i viss män pä miljön och försämrar ofta naturens framtida bärkraft.

Vad vi upplever och har upplevt på värt innanhav Östersjön oroar oss alla, åtminstone alla som är övertygade om att om vi ytterligare skall öka våra tillgångar, förbättra förhållandena för människorna och bygga samhället skönare och bättre måste vi göra det med iakttagande av ett starkt försvar för den levande miljön. Ulan del blir del ingel liv för oss heller. Därför är de omkring 40 000 alfåglarnas och tusentals andra fåglars död ett bevis på ett misslyckande. Det är ännu ett kors på havsmiljöernas kyrkogård.

Jag länker inte söka den direkta syndaren till det brott som medvetet eller omedvetet är begånget. Del går inle att i efterhand uppdaga och rekonstruera. Den verklige syndaren finns dock mitt ibland oss: riksdag, regering, kommuner, rederier, fartygsbefälhavare, andra länders parlament, regeringar och fartyg.

Pä detla område finns i varie fall en teoretisk chans att nära - jag säger nära - till 100 % klara varie form av utsläpp. Del är fråga om -i likhet med nedskräpning av den yttre miljön - att man inte medvetet kastar ul skräp: ölburkar, papper, plast osv. Del är ungefär likadant med olja - skillnaden är att man i det första fallet kan reparera skadan näsian fullt ut, medan del är svårare att göra det vid oljeutsläpp.

Vad är orsakerna till oljeutsläppen i Östersjön? Vad är det för oljeprodukter som kan inverka på miljön? Vi har den där nödvändiga smöri-ningen av cylindrarna - jag har lärt mig del av skeppare och andra. En del går upp genom skorstenen, ca 10 96 smöriolja rinner ner i sumpen, resten går ner i kölen och sugs vanligen upp med vattnet och pumpas ut. Smörjoljan kommer näsian sländigl ut i vattnet, om man inte har lämpliga tankar för della ändamål.

Tankbåtarna som levererar olja till oljeföretagen vill frigöra sig från olja pä väggar och i bollen. Man sprutar het ånga på det hela som sedan rinner ner i s. k. soptankar. Mänga gånger försöker man leverera della avfall på del ställe där man levererar oljan. Meningen är att della avfall skall tömmas i land. För alt slippa den stora volymen oljeblandat vatten

låler man ofla oljan samlas på ytan i dessa tankar, vilket lar en viss tid. Man hinner inle ligga så länge i hamn och vänta lills oljan koncentrerat sig. Det kan ske under gång eller några dygn senare. Dä pumpar man ul vattnet för att senare, eventuellt när man kommer i hamn nästa gäng, lämpa ifrån sig den koncentrerade oljan. Men om mängden inte är stor använder man den liberala tillåtelsen att pumpa ul viss oljemängd under gång. Hur mycket kan aldrig kontrolleras, herr kommunikationsminister. Det kan hända alt många fartyg gör del i en följd vid ungefär samma lillfälle. Del kan aldrig kontrolleras förrän vi fär en effektiv bevakning genom flyg och genom patrullering.

Det finns i kommunikationsministerns svar ingenting som säger att vi när del gäller överenskommelser med andra länder kan nå en sådan bevakning. Del är ju egenlligen, herr kommunikationsminister, den springande punkten för att kunna hävda vår egen lagstiftning. Den konvention som vi tillsammans med andra länder har undertecknat är en förutsättning för delta. Hur har då regeringen tänkt sig alt följa upp den konvention som enligt kommunikationsministerns förhoppningar skall träda i kraft 1977, och vars utformning jag tycker all del inte finns något att anmärka på?

Vad innebär de nu gällande bestämmelserna? Jo, att man åtminstone fram lill 1977 kan använda sig av de liberala reglerna. Fartyg under gång 50 nautiska mil frän land får släppa ut vissa kvantiteter olja - 60 liter per sjömil eller för varie ballastresa en femtontusendel av fartygets lastkapacitet. Detta skulle ske på den s. k. skamfläcken i Östersjön.

Det verkar inle vara så myckel, men beräkningar som har gjorts för hela Östersjön visar all ca 50 000 ton olja ärligen spolas ul frän fartyg i Östersjön. Lika mycket beräknas komma från land. Östersjön orkar inle med delta. Det är beräkningar som har gjorts på ansvarigt håll, men del är allmänna beräkningar av vad man tror all Östersjön får ta emot.

Vad hjälper del att vi står pä Helgeandsholmen miljövårdsåret 1972, slår oss för värt bröst och under applåder påpekar de flna bestämmelser vi har, när vi varken kan eller vill ordentligt efterleva dessa bestämmelser? Menar kommunikationsministern att ett ansvar är slut i och med att lagar och konventioner är undertecknade?

Om våra fartyg eller andras fartyg som anlöper våra kuster inle på ell enkelt, tekniskt tillfredsställande och billigt säll kan göra sig av med oljerester, hjälper inga bestämmelser i väriden. De fartyg som nu följer bestämmelserna utsätts för stora tidsförluster, länga liggetider och vissa avgifter, vilket naturligtvis påverkar hela situalionen. Mot den bakgrunden måste man se det hela och handla därefter.

Liksom det ankommer på vägverket att hålla rent utmed våra vägar ankommer det på myndigheterna all se till att det i våra hamnar finns fullvärdiga lanksysiem, som kan ta hand om oljeresierna. Det finns f n. 16-20 sådana plalser, varav de fiesta är dåligt utrustade och svåra alt komma till. Det är inte möjligt att utnyttja dem ulan stora ekonomiska

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

179

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

uppoffringar. Har kommunikalionsministern någon rapport om hur dessa mottagningsstationer fungerar - hur mänga fartyg som utnyttjar dem och hur mycket olja som pumpas från fartyg in i dem?

Ligger del inle på regeringens ansvarat! skamfläcken, som utsuddades åtminstone på papperet 1962 genom att man utsträckte skyddszonens bredd till 100 nautiska mil, vilket gjorde att ländernas skyddsområden nådde varandra, återinfördes 1969 genom ratificeringen av de nya konventionsreglerna? Vad berodde det på? Jo, alt man inte bereddes möjlighet att leva upp till 1962 års beslut. Vad blev då resultatet? Jo - kanske var det sä -att man inte fick förtroende för regeringens vilja och mening att bestämmelserna skulle uppmärksammas. Så tvingades man till denna liberalisering. Om jag vore skeppare ulan sinne att förslå naturens lagbundenhet, skulle jag än mindre begripa regeringens strävan att fl till stånd lagar, när viljan saknas att konlrollera hur lagarna efterlevs.

Nu andas kommunikationsministern optimism inför 1977. Han hoppas att det skall bli möjligt att uppfylla de krav som ställs för att båtarna skall kunna följa bestämmelserna. Kommunikationsministern säger i sitt svar att det är tillätet att tömma ut oljeblandat vatten under vissa noggrant angivna villkor, som är avvägda så att skador icke skall uppkomma. Det där är en väldigt lös formulering. Dessulom existerar fortfarande ett dispensförfarande som har använts för några fartyg. Del är inte omöjligt att dispenserna kan medverka lill nedsmutsning av Östersjön, även om de skulle avse utsläpp av olja i andra vatten. Det kan hända alt man också har utnyttjat möjligheten all ge dispens för utsläpp i Östersjön, något som väl inte har varit meningen.

Kommunikationsministern avslutar det hela med att han anser att 1977 skall det bli en kraftig förändring. Del är min förhoppning all vi genom en stark övervakning skall kunna få en förändring i Östersjön, men utan en effektiv övervakning kan vi inle få det. Om vi skall kunna begära all fartygen efterlever de krav vi ställer, måste kraven också kombineras med en myckel god teknisk service. Det måste vara möjligl att lämna ifrån sig oljerester i samband med de här transporterna som ändock är nödvändiga för vårt land.

180

Hen TORWALD (c):

Herr talman! Jag ber att fa tacka kommunikationsministern för det lika utföriiga som positiva svaret.

Jag måste säga att det känns tämligen olustigt att vid denna sena timme tära på slalsrådels och hans medhjälpares liksom på presidiets och stenografers tålamod för elt längre inlägg i debatten. Jag skall därför försöka undvika historieskrivning och en upprepning av vad herr Lothigius så väl utvecklat och nöja mig med att redovisa ett par problem som ännu ej kommenterats.

Svaret har givit mig anledning att närmare sludera lagen om åtgärder mot vattenförorening, dvs. svensk författningssamling 1976:6. På en enda punkt - det är i 4 i; - förekommer ordet olja. I övrigl talas det om ol-

jehaltigt bariast- och tankspolvalten. Jag förslär bakgrunden, därför att när man talar om det här i såväl 9 som II §S är man hela tiden bunden vid ett resonemang om konsekvenserna beiräffande olja i tankbåtar. Men jag har försökt att forska litet mer om vad det är för olja som släpps ut. I min interpellation talade jag om sludge - det är närmast vad vi kallar för spillolja - och jag undrar om inte tankfartygens problem med all rensa sina tankar har blivit alltför centralt när man har funderat över vad det är för olja som dyker upp. Det finns nämligen en massa andra båtar, vanliga torrlastfartyg, som producerar ganska mycket spillolja per dygn. Jag tror alt det är dessa båtar som i större omfattning syndar både här och på de inre vattenvägarna. Båtarna går ju många gånger mellan hamnar där man inte omsätter olja och där del alltså inte ens efter den nya lagens ikraftträdande finns några krav pä att man skall tillhandahålla anordningar för all ta emot sådant vatten.

Det innebär att dessa fartyg skall, för att bli av med sin olja, behöva gå in lill en hamn som de normall inle besöker och där göra sig av med en, två eller tre hinkar spillolja. Det frestar naturligtvis på samvetet.

I en radiointervju sades klart ifrån att det här även var fråga om svenska båtar. Jag hade i det längsta hoppats och trott att sädana utsläpp inte skulle göras av svenska bålar. Man framhöll att det var svårt att hitta lämpliga ställen att bli av med oljan, och därför skippade man den när man var i Östersjön. Samma företeelse har funnits på andra håll.

Jag vill inte kritisera stalsrådel för detta, ingalunda. Jag har själv inte kritiserat lagen när den tillkom, del är först när Jag nu i efterhand börial kontrollera jusl den här detaljen ytterligare som jag finner all man kanske borde komplettera lagen pä den punkien.

Jag tror all det är ganska enkla åtgärder som erfordras. Jag vill där hälla med herr Lothigius när han säger att man inte skall göra det sä komplicerat.

1 Västerås har man enligt vad jag inhämtat gjort det hela mycket enkelt, och jag tror mycket effektivt. Man har hell enkelt ställl två containers vid kajen, den ena för spillolja och den andra för sopor. Jag lade samma förslag i Göteborgs hamnstyrelse, men del väckie tyvärr inget som helst inlresse. Där gäller ju vad man skrivit in i sin hamnordning. Om exempelvis ell litet fartyg kommer från Vänern och passerar Göteborg skall befälhavaren ringa lill slamsugningsbolagel för all delta skall ordna med hämtning av kanske lio liter olja. Det kostar 200 kr. Dessutom måste man lägga sig vid kaj och vänta, och det lar kanske tvä eller tre timmar. Tror nägon att della blir gjort? Nej, verkligheten blir att den där hinken med spillolja hamnar i vassen i Göla älv.

Det är alltså enkla och informella ålgärder del är fråga om. Hamnmyndigheten skulle åläggas att ställa upp en container för spillolja och en för sopor pä ett lämpligl slälle i hamnen där passerande båtar lätt kan befria sig från spilloljan och annal avfall. Först dä kommer vi någoriunda till rätla med della problem.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

181

Nr 86                    Jag skulle vilja uppmana kommunikationsministern att se efter vilka

Torsdaeen den     kompletteringar som kan behövas för alt hamnarna skulle kunna åläggas

lo .„      imÄ        en viss minimiservice, främst ät de små torrlaslbåtarna. Tankfartygens

18 mars 19/6

_____________ problem tror jag kommer all lösas med de beslämmelser som vi nu hoppas

Om åtgärder jör att   skall träda i kraft 1977.
förhindra oljeut
släpp i Öslersjön,    Herr ROSQVIST (s):

. nj.                     Herr talman! Jag ber att fä tacka herr kommunikationsministern för

svaret på min fråga.

Det är mycket beklagligt att denna händelse med oljeutsläppet har inträffat. Det har inle kunnal klaras ut varifrån oljan har kommit. Det är bara en sak som vi kan vara näsian säkra pä, nämligen att ingel fartyg har rapporterats borta med man och alll. Det enda positiva i denna historia är att inget sjöfolk synes ha gått bort i samband med toialförlisning av fartyg. Sädana händelser har också inträffat när folk försvunnit och olja läckt ut från sjunkna fartyg. Anledningen kan dä ha varit brisi-fälligheter i fartygen och deras utrustningar. Det kan ge anledning till funderingar över varför del på sina håll måste visas på oljedränkta sjöfåglar för all man aktivt skall böria intressera sig för transporter med eventuellt bristfälliga fartyg.

En stor del av alfägelbesiåndet har strukit med. Mer än 30 000 oljeskadade alfåglar har skjutils eller själva dött bara runt Öland i den olja som vid det här tillfället förorenat Öslersjön. Hur myckel olja som släpptes ut vel ingen. Men de klumpar och oljesjok som påträffats har varil av tjock olja, olja av tyngre sort. En del drev i land pä Öland efter det att det hade rått sydostlig vind en lid. Hade vinden varil västlig hade vi kanske över huvud taget aldrig fått reda pä att det inträffat en tragedi som denna.

Det borde vara uppenbart alt det som har inträffat är någol som inte får ske avsiktligt och vara lagenligt och lillålel. Frän flera häll kom påståenden om att utsläpp av denna karaktär numera skulle vara tillåtna. Anledningen till detla skulle vara all oljeblandat ballastvatlen får pumpas ul. Men var och en som läser beslämmelser kan finna all del absolut inte kunde vara sådant oljeblandat vatten som det var fråga om vid Ölandskuslen. Del som synts där har varit sådan olja som del är förbjudet att släppa ut i Öslersjön.

Dä annars s. k. välinformerade nyheisorgan gett iniryck av att del
även från svensk sida skulle vara fritt fram för sådana här oljeutsläpp
tycker jag all det är bra all kommunikationsministern återigen kan säga
alt detla är förbjudet och att ytterligare åtgärder redan har beslutats för
att förhindra all någon Irols förbudei gör uisläpp saml alt arbetet med
att förhindra detta bedrivs på det inlernationella planet. Östersjön är inle
enbart svenskt innanhav. Vi måste försl och främsi också ha alla våra
Öslersjögrannar med oss för att åstadkomma effektivare ålgärder. Myckel
forskning, teknik, praktiskt kunnande och tillämpning behövs för att
182                    spåra den eller dem som syndar mot lagar och konventioner pä öppna

havet. Oljeutsläpp under mörker och dimma kan det vara svårt att spåra.

Jag tror inle, som herr Lothigius gör, att det hjälper, när del är mörkt och lät dimma, alt ha fiygplan och spana efter oljan. Den hittar vi inte på det sättet.

Del krävs också samarbele med många andra länder och myndigheter för att få effekt av ansträngningarna. Vi har arbete och forskning i gång även för detla. Men, som sagl, det krävs lika mycket av andra för att det skall bli resultat. Det kan också vidtas ytterligare och andra åtgärder. Jag Iror att vi kan nå vissa konkreta resullal om vi själva framför alll ställer det äldre tonnaget, som fraktar olja hil, under strängare kontroll. Alll emellanåt kommer det gamla nedslitna bekvämlighetsflaggade bålar till de svenska oljekajerna. De kan förete intyg om högsta klass och nöjaktigt klara en inspektion vid kaj, men i farleder och lill sjöss är det ofta saker och ting som mankerar. Del har jag erfarenhet av själv, som lots. Del kan vara en styrmaskin som hell plötsligt slannar, ma-skinmanövrar som uteblir, ankare som inte går all lägga av, förtöjningsvinschar som inte vill gå och utslitna trossar som brister vid förtöjning.

Då kan man ställa frågan: Hur går del till när en sådan här båt skall göra tankrenl och pumpa oljerester från en tank lill en annan? Kan de inle lika gärna hamna på utsidan?

Jag föreslog i en molion för några är sedan ett förbud för tankfartyg äldre än tio år att utan inspektion och tillstånd i varje särskill fall få gå in i Östersjön eller åtminstone i svensk hamn. Den motionen avslogs med en s. k. positiv skrivning av jordbruksutskollel, som förutsatte att frågor av den här karaktären skulle behandlas vid Helsingforsöverlägg-ningarna om Östersjöns marina miljö. Sä långt Jag har kunnat finna har dock inte frågan berörts i Helsingfors. Men jag menar att frågan är lika aktuell fortfarande. Jag är övertygad om alt loisar och hamnlolsar längs vär kust har samma praktiska erfarenheier som jag.

F. ö. har även lastfartyg alltemellanåt rejäla kvantiteter tjock bunkerolja i barlasiiankar. Vid trimningar och länsningar kan samma sak inträffa ombord på dessa. En noggrannare kontroll även av sådana äldre fartyg som mestadels vall nationalitetsfiagg med tanke på att kunna undgå lagar och förordningar vore därför inle obefogat. För det är väl ingen som tror all man pä dessa båtar har intresse av alfåglar i Öslersjön, mot bakgrund av att intresset för människor är sä ringa alt Sjöfolksförbundel titt och läll fär ingripa av olika skäl, t. o. m. för all båtens besättning skall slippa frysa ihjäl i milt i vintern ouppvärmda bostäder. Förutom alla andra åtgärder som vidias av svenska myndigheter borde man kanske också något mera aktivt ingripa rnot sådana fartyg.

Till sisl vill jag säga att vi använder stora kvantiteter olja. Den måste fraktas hil, och olja måste användas i samband med transporten. Vi kan aldrig hundraprocentigt gardera oss mot oljeutsläpp. Men vi har ändå i Sverige lagil iniiialiv och fattat beslut, som skall begränsa och så långl som möjligt förhindra utsläpp och olyckor. Del är tragiskt när ändå händelser av denna typ inträffar. Därför är det viktigt att man forlsälter det arbete som kan komma att förhindra upprepningar av vad som har inträffat.

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

183

Nr 86                    Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Torsdaeen den       talman! Statsrådet sade i sitt svar att det blivit belydande skador

18 mars 1976      fägelbeslåndet. Man kan säga att det var fråga om en maximal ska-

---------------   deverkan, som vad gäller fåglarna knappast kan överträffas. För pro-

Om åtgärder för att   tokollets skull kan jag nämna att man har skjutit 33 350 fåglar, av vilka

förhindra oljeut-       ingen uppges ha varit frisk. När man slutade att skjuta låg det ungefar

släpp i Östersjön,     500-600 fSglar kvar, som man har lämnat åt sitt öde. Man beräknar

m. m.                att ungefär 1 000 utöver dem som skjulils har döll. Man har skjutit

42 000 hagelskott och 11 000 salongsgevärsskoit. Hälften av skyttarna

var frivilliga. Dessa uppgifier säger något om vad den här kalastrofen

innebar.

Trots att människorna i allmänhet Ju inte ser dessa fåglar och inte heller har sett de skador som det gäller, har de gripits av ett stort intresse för frågan och de fordrar faktiskt att samhället och statsmakterna gör något ät förhållandena. Statsrådet redogör i sill svar för vilka åtgärder som är innefattade i den nya lagstiftning som skall träda i kraft den I januari, men han lovar litet. Det är kanske också bra, ty det är nog inte lätt att garantera att sådant här inte skall upprepas. Om en båt frän Liberia kommer in i Östersjön för att lasta och lossa i Sovjetunionen, varvid den kommer att passera Östersjön två gånger, vem kan dä förhindra att den släpper ut sin olja mitt ule pä Östersjön?

Självfallet är det, som statsrådet säger, så all mycket är beroende av i vad mån fartygets hemland kan bindas vid inlernalionella överenskommelser och vid konventionen på området. Ulöver vad inierpellanterna har sagt är självfallet en av de väsentliga punkterna i della sammanhang i vad mån fartygens hemländer runt om i världen kan bindas till ett avtal som kan förhindra sädana utsläpp som det gäller.

Jag vill sluta med alt säga alt jag gärna vill tro att den konvention som riksdagen antog i fjol kommer alt förhindra sädana här skadliga utsläpp i Östersjön i framtiden. Åtminstone fär vi hoppas alt de inte upprepas i den väldiga skala som under den nu snart förlidna vintern.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Jag tycker det är bra att diskussionen nu kan föras på en saklig grund. Jag noterar också med lillfredsslällelse att herr Torwald delvis har ändrat sin tidigare kurs i de här frågorna. Jag tycker det är utmärkt att de som tidigare med en form av betingad reflex så fort begreppet oljeutsläpp har nämnts har lalal om högsjölänsar nu har lyckals arbeta bort det maneret.

Jag är helt medveien om att del är ett stort och myckel svårbemästrat
problem - elt internationellt problem - med mycket juridik och kom
plicerad teknik i. Del är också så alt del lönar sig föga att söka bekämpa
de intressevarianter som kan finnas i de olika grupperingar som driver
frågor av olika karaktär. Det är inle heller mycken mening med alt agera
då vi märker - vilket har skett tidigare - att man vilar på en kommersiell
184                    bas. Del för definitivt inte frågan framåt.

Jag upplever i dag all vi har en gemensam målsättning, nämligen att icke medge oljeutsläpp. Och om sådana utsläpp ändå görs, skall vi ha en hög beredskap för upptäckt och bekämpningsinsatser. Upptäckten skall dä gälla både oljan som sådan och den som har släppt ul den. När vi står inför ett oljeutsläpp skall vi göra en oljebekämpningsinsals med vad vi kan kalla för anpassat material saml med ulbildad och väl övad personal av olika kategorier.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag noterar också med tillfredsställelse alt den diskussion som vi nu för har ett övergripande gemensamt mål, nämligen att utifrån en mycket svår faktisk situation göra det bästa möjliga.

Här har yttrats mänga riktiga saker, och Jag skall inte upprepa dem. Ibland kan man naturligtvis komma nästan till uppgiveisens gräns när man, som någon här uttryckte sig, bara vet alt vill man på en båt släppa ut sin olja felaktigt, sä gör man del. Vad vi hela liden skall försöka arbeta för är därför alt via överenskommelser av skilda slag, kopplade med övervakning, erbjudande om bättre sätt att lämna ifrån sig oljan osv., söka få ett bättre sakernas tillstånd, åtminstone sell på längre sikt.

Här har ställts några frågor, och jag skall försöka att mycket snabbt ge en liten resumé över hur vi ser pä problemet utifrån det läge som vi har i dag.

Det har talats om internationellt samarbete och om bakgrunden till de bestämmelser vi har, hur de snabbt borde förbättras osv., och här har talats om partikelmärkning och annat.

Som jag lidigare har nämnt har sjöfartens inlernalionella karaktär lett till elt långvarigt och omfattande arbete med att försöka få fram allmänt accepterade normer för all kunna förhindra eller begränsa oljeutsläpp frän fartyg. Det arbetet, som är myckel svårl, resulterade lill en början i all den mellanslalliga rådgivande internationella sjöfartsorganisationen, IMCO, redan år 1954 antog en oljeskyddskonvention, som Sverige biträdde redan 1956 och som trädde i kraft 1958. Den har .sedan ändrais vid ell par tre tillfällen, och vid varje tillfälle då den har ändrais har förbuden mot utsläpp successivi skärpts. Sverige har godkänl samlliga ändringar som har lagts fram. År 1973 antog medlemsstaterna i IMCO en ny konvention, den s. k. havsföroreningskonvenlionen, som yllerligare begränsar möjligheterna till oljeutsläpp på de fria haven och som även - till skillnad mot tidigare överenskommelser- innehåller bestämmelser om kemikalier som transporteras i bulk. Denna konvention har ännu inle trätt i kraft.

Svensk lagstiftning har under åren alltså byggt på senasl ingångna internationella överenskommelser. Ett uttryck härför är all riksdagen redan beslutat godkänna 1973 års havsföroreningskonvention utom såvitt avser vissa föreskrifter om kemikalieulsläpp där det återstår alt lösa vissa praktiska problem. Men - och det har sagls av alla som deltagit i denna debatt - möjligheterna för svenska myndigheier att ingripa mot utländska

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

185

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976 ■

Om åtgärder för att förhindra' oljeutsläpp i'Östersjön, //?. /??.

186

fartyg är beroende av vilka överenskommelser fartygens flaggstat har tillträtt.

Det finns f n. olika tillämpliga beslämmelser om uttömning från fartyg av oljeblandat vatten beroende på vilka överenskommelser fartygels hemland har skrivit under. Vad avser Östersjön som Ju är ett speciellt ömtåligt vallenområde - del vet vi alla - har länge gällt särskill stränga utsläpps-föreskrifter. I anledning av vad som nu har hänl i Östersjön har sjöfartsverkels experter pä delta område noga gått igenom det material som har legal till grund för de inlernationella överenskommelserna och kommit fram till att det, som jag sade i mitt interpellationssvar, är praktiskt taget uteslutet att utsläppet som denna gång är grunden för vår diskussion, har kunnal ske i enlighet med de regler som gäller för uttömning i della område. Det måste ha varit mycket mera av oljerester.

Detta kan då kopplas lill det som i denna diskussion har sagts av herr Lothigius och kanske av ytleriigare någon talare. I debatlen har särskill uppmärksammats nu gällande regel som medger uttömning på det fria havet av oljehallig blandning med 60 liter olja per nautisk mil som fartyget tillryggalägger. Denna regel liksom övriga som intas i gällande lagstifining grundas pä IMCO-överenskommelsen. Ställningstagandet inom IMCO föregicks av vetenskapliga prov om sådan uttömning skulle kunna ske ulan all det uppstod biologiska skador av så små utsläpp. Resultatet av proven ansågs sä tillfredsställande all en sådan tömning kunde inte bara accepteras utan även anses som en väsentlig förbällring jämfört med tidigare förhållanden.

Riksdagen har nu på regeringens förslag beslulal att ytterligare skärpa reglerna om utsläpp i Öslersjön. Där kommer, som jag också redan har sagt, au gälla ett totalförbud mot utsläpp av olja, oljerester, oljeblandat vatten etc. Dessa regler skall träda i kraft så snart del är praktiskt möjligl. Riktpunkten skall vara att det skall kunna ske vid årsskiftet 1976-1977.

De nya reglerna om förbud mot utsläpp i Östersjön innebär alltså ett lolalförbud moi uisläpp av olja. Del är givetvis av största vikt alt reglerna träder i kraft snarast möjligl. En viktig del i delta regelsystem är alt fartyg skall kunna lämna sina oljerester och sin oljeblandade barlast eller tankspolvalten till anläggningar i land, när vattnet inte får släppas ut i havet, och då kommer vi in på de anläggningar vi här diskuterar och som skall kunna ta hand om della från fartyg. Någon av talarna frågade hur dessa anläggningar utnyttjas och varför de inte utnyttjas, om det är fallet. Ell av skälen kan vara det triviala att det kosiar pengar. Jag vet inte rikiigi vilken vikt vi skall tillmäta del argumentet, men del finns där. Tanken är nu att detla i fortsättningen skall kunna ske utan kostnad. Innan bestämmelsen om totalförbud iräder i kraft måste vi ha sådana här mottagningsanordningar klara - annars blir det inget syslem i det hela. Avsiklen är all de skall användas också av fartyg från länder utanför Östersjöområdet. Och det är viktigt, eftersom vi med stöd av Öslersjölagsliftningen tills vidare inte kan ingripa mot utsläpp frän sädana fartyg. Regeringen och akluella verk driver f n. med all kraft frågan

om att så snart som möjligl åstadkomma dessa mottagningsanläggningar. Herr Torwald var i det sammanhanget inne på en tankegång som han tidigare har presenterat i olika sammanhang, nämligen någon form av container på kaj, som skulle användas för spillolja och eventuellt för annal avfall. Jag förstod att del rörde sig om mindre kvantiteter - vare sig det nu gällde vanligt skräp eller spillolja - och det är möjligt alt det kan hänföras till del kommunala renhållningsmonopolel och att problemet bör kunna lösas den vägen.

Finns del någol mer att säga om det fortsatta internationella arbelel, särskilt vad gäller Östersjöområdet? Del skulle vara att vi från svensk sida driver detla internationella arbete med största målmedvetenhet. Det är nödvändigl med hänsyn lill sjöfartens internationella karaktär, som någon nämnde här. Arbelel är självfallel inle avslulal i och med all man nu har kommit fram lill 1973 års havsföroreningskonvention inom IMCO och Östersjökonvenlionerna mellan kuststaterna. Vi fortsätter att aktivt delta i arbelel inom både IMCO och den särskilda kommissionen för Östersjön. Men ett särskilt problem utgör den brist som finns över hela världen pä motlagningsanordningar för olje- eller kemikalieblandat bariastvatlen.

I delta sammanhang vill Jag också nämna all man genom den antagna lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg inom Östersjöområdet, har fåll väsentligt strängare föreskrifter om utsläpp av toalettavfall och fast avfall. Det blir i princip förbjudet att släppa ul sådanl avfall från fartyg. I den mån särskilt reningssyslem inle installeras ombord på fartygen skall avfallet, som jag nyss sade när del gällde herr Torwalds frågeställning, tas om hand inom ramen för del kommunala renhållningsmonopolet.

Några ord till herr Loihigius, som var inne på frågan om partikelmärkningen. En viktig reform när det gäller att moiverka otillåtna oljeutsläpp är införandet av någon metod för alt märka lastoljeresier i fartyg. Under en försöksperiod har sådan märkning frän svensk sida skett i både svenska och utländska fartyg. När fartyget har lossat sin last hälls en metallegering ned i tankarna. Släpps sedan oljeblandat barlastvallen ul i havet, kan fartyget spåras när prov las frän utsläppet. För alt metoden skall få full effekl för Östersjöns del fordras att alla oljetankfartyg som går där märks. Metoden har presenterats i olika inlernalionella sammanhang, bl. a. inom IMCO och inierimskommissionen för Östersjöområdets marina miljö. Den har bedömts som värdefull och mötts med mycket stort intresse. Regeringen har, som jag nämnt lidigare här i kväll, den 29 januari i är uppdragit ät de sakkunniga som sysslar med denna fråga att intensifiera arbetet med att vidareutveckla denna märkningsmeiod.

Herr Loihigius lalade om kustbevakningens möjligheler att agera. Herr Rosqvisi var också inne pä detla. Det är klarl all man inie skall ha alllför överdrivna förhoppningar, som herr Rosqvisi också sade, om au man här skall kunna finna någon av de slora lösningarna när del gäller skärpl bevakning och övervakning. Men vissi är del oerhört viktigt och-

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i. Östersjön, m. m.

187

Nr 86

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förhindra oljeutsläpp i Östersjön, m. m.

visst skall man i all möjlig utsträckning försöka förstärka bevakningen och övervakningen i samband med de här problemen. Där har vi - jag tror inte det är någon överdrift - genom kustbevakningen en svensk organisation för oljebekämpning till sjöss som ligger mycket långt framme även internationellt sett. Vi har en kustbevakning som inte bara sysslar med en rad andra uppgifter som just på oljeskyddsberedskapens område har utfört och utför ett mycket gagnerikl arbete.

Jag har framför mig ell par siffror som i och för sig inte kan jämföras med något annat men som ändå pekar på alt det - kustbevakningen fick hand om de här uppgifterna 1970 - inte är någon obetydlig erfarenhet man redan nu samlat på området. Enligt de uppgifter som lämnats lill mig har kustbevakningen sedan 1970 genomfört över 200 oljebekämp-ningsoperalioner till sjöss, varav ungefär en tiondel var av mer omfattande karaktär. Och man har utfört, som man säger, över hundratalet särskilda prov eller övningar i oljebekämpning, där man haft deltagande av fartyg, flygplan, helikoptrar osv.

Jag nämner detta bara därför att ni skall veta att man på det här området också gör vad som rimligen är möjligt att göra med de resurser vi nu har.

Del är klart att mycket skulle vara alt tillägga. Jag skall emellertid inte förlänga debatlen. Men til syvende og sidst är det naturiigtvis för oss fråga om ett långsiktigt övertygande av varandra runt om i världen när det gäller de slora olyckor och tragedier som följer i spåren av en ovarsam hantering av oljelaster och andra nedskräpande fartygslaster. Vad del gäller är inte bara alt se lill att sju ÖstersjÖstater godkänner överenskommelsen. Det är nödvändigl att det sker, och del är vi på god väg att klara ut. Men del gäller också alt få fördrag mellan länder som ligger utanför Östersjöområdet, att övertyga alla dessa länder eller åtminstone huvudparten av dem om att de också har elt ansvar när det gäller trafik runt våra kusler, lika väl som vi skall ha ett ansvar när våra bålar går runt andra länders kuster.

Det är naturligtvis alldeles rikiigi som nägon sade - jag tror det var herr Böriesson i Glömminge - att man inle bara kan säga alt nu skall det här lösa sig, och så löser del sig. Det är elt långvarigt och säkerligen tålmodigt arbele som ligger framför oss. Det vi utfört fram lill nu skall vi i och för sig redovisa, men vi skall naturligtvis inte ell ögonblick tro att vi är nära den definitiva lösningen när del gäller alt länderna emellan övertyga varandra om att här sysslar vi med saker och ling som har mycket allvarliga perspekliv i förlängningen, nämligen i fråga om den marina miljön.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 01.14.                                     Nr 86

Torsdagen den
'""dem                                                                          18 mars 1976

TOM T:SON THYBLAD--------------------------------------------------

/Solveig Gemert