Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:85

Nr 85

Torsdagen den 18 mars

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 10 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om tjänstledighet från riksdagsarbetet under tiden den 5 april-den 8 maj 1976 för deltagande i den av FN anordnade havsräitskonferensen, som äger rum i New York under våren. Stockholm den 17 mars 1976 Georg Åberg

Kammaren biföll denna ansökan.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Annerås skulle inträda som ersättare för herr Åberg under hans ledighet frän riksdagsmannauppdraget.

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder med anledning av rekommendation av Europarådet angående antisemitismen i Sovjetunionen

§ 3 Om åtgärder med anledning av rekommendation av Europarådet angående antisemitismen i Sovj'etunionen

Herr statsministern PALME erhöll ordet för att besvara herr Ahlmarks (fp) den 11 mars anmälda fråga, 1975/76:268, och anförde:

Herr talman! Herr Ahlmark har frågat mig på vilket sätt jag vid mitt förestående besök i Moskva inför de sovjetiska ledarna avser markera den svenska regeringens uppslutning bakom Europarådets rekommendation angående antisemitism och förtrycket av judarna i Sovjet.

Den svenska regeringens inställning till värnandet av de mänskliga fri- och rättigheterna är välkänd. Vi har reagerat mot kränkningar av dessa rättigheter varhelst de förekommer. Skyddet av de mänskliga rättigheterna har inskrivits som en av principerna för internationellt umgänge i Helsingforskonferensens slutdokument, ett förhållande som vi ofta haft anledning att särskilt välkomna.

Jag konstaterar med tillfredsställelse alt den av Europarådets rådgivande församling antagna rekommendation som herr Ahlmark åberopar bärs upp av samma omsorger om de mänskliga fri- och rättigheterna som kommit till uttryck i Helsingforsdokumentel. Det är självklart att jag i mina samtal med de sovjetiska ledarna kommer all klargöra hur den svenska regeringen ser på uppföljningen av Helsingforskonferensen.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder med anledning av rekommendation av Europarådet angående antisemitismen i Sovjetunionen

Hen AHLMARK (fp):

Herr lalman! Läget för de ryska judarna blir allt värre. De omfattande trakasserierna mot judisk kultur och Judisk religion har blivit svårare under de senaste åren. Undervisning och skrifter pä jiddisch och hebreiska är förbjudna. Antalet synagoger skärs ner. Det är i dag ännu svårare och farligare än tidigare för judar som vill utöva sin religion.

Ännu värre är den s. k. antisionistiska propaganda som oavbrutet pågår i Sovjetunionen och som alltmer liknar ren antisemitism. Judar och sio-nisler ges i artiklar och i karikatyrer just de egenskaper som man tidigare i historien, inte minst hos nazisterna, försökte tillvita del judiska folkel. Den här propagandan har ökat, författarna av antijudiska smädeskrifter får belöningar. Den är nu så pass omfattande att den rimligen måste påverka miljoner sovjet medborgares bild av Judarna i landet.

Judarna är i dag den enda minoriteten i Sovjet utan rätt till sitt eget språk, egen litteratur, egen historia och kultur. Judarna har officiellt erkänts som en minoritet av de sovjetiska myndigheterna. Men de är en minoritet utan alla rättigheter.

Den dubbla tragiken är denna: judar kan inle leva som judar i Sovjet - det är delvis förbjudet. Men de kan inte lämna landet, eftersom det förvägras de flesta judar som ansöker om all få göra del. Antalet judar som fär tillstånd att lämna Sovjet minskar steg för steg. För elt par år sedan kunde ungefär 3 000 i månaden lämna Sovjet. 1974 sjönk siffran till i genomsnitt 1 700 per månad. Och 1975 blev den bara drygt 1 000 i månaden.

Det här är fakta som jag som rapportör för Europarådet lade fram i Strasbourg för några veckor sedan. Den rekommendation som dä antogs kräver av medlemsländernas regeringar, också Sveriges, att de skall begära av de sovjetiska myndigheterna att de avbryter trakasserier och förtryck av landels judar och sätter slopp för den antisemitiska kampanjen. Europarådet begär också att alla judar som vill lämna Sovjet skall få göra det. Hela den svenska delegationen i Europarådet ställde sig bakom den här resolutionen.

Statsminister Palme kommer nu all åka på officiellt besök till Moskva. Jag tackar statsministern för det positiva svaret. Jag hoppas alt man kan fatta det så all han kommer all la upp de ryska judarnas situation pä något sätt. Del räcker ju inle alt enbart i allmänna termer lala om Helsingforsdokumentel. Jag vill därför fråga statsministern om han uttryckligen - nu offentligt och senare i samtal med de ryska ledarna -släller sig bakom Europarådets krav och bedömning av de sovjetiska judarnas läge och därmed ger ökad tyngd ät den resolution som Europas demokratiska pariamenlariker har enat sig om.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jag vill säga att Europarådets rekommendation har antagils och all den tågordning som vi skall följa innebär alt den därefter skall behandlas i ministerkommittén och sedan gå ut till regeringarna.

Vår inställning lill de problem herr Ahlmark tog upp har vi vid många lillfällen givit uttryck för, och jag har samma uppfaltning i dag.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Jag har i Europarådet under senare år haft anledning att rikta krilik mot ministerkommitténs passivitet i den här frågan. Jag hoppas att det kommer att bli mera av aktivitet från ministerkommittén, och att man skall fatta stalsminislerns uttalande pä det visel.

Vad vi har sett under de senaste två åren är att man ytterligare skärpt repressalierna mot de judar som ansöker om tillstånd att lämna landet. De avskedas från sina arbeten eller fär sämre betalda jobb. De tvingas till arbetslöshet och blir sedan anklagade för s. k. parasitism eftersom de saknar arbele. De själva - eller deras söner - sänds till värnplikt om de ansöker om utresa. Deras barn relegeras ofta från universitetet. Deras arbetskamrater tvingas till organiserade fördömanden av dem. De isoleras i silt bostadsområde.

Flera av de judar som vägrar att tystna, som sländigt på nytt begär visum för utresa, har dragits inför domstol och salls i arbelsläger. Tanken är all avskräcka andra judar från alt begära utresetillstånd.

För några månader sedan anlog FN:s generalförsamling den beryktade resolution som säger all sionism är delsamma som rasism. En av de tragiska följderna av denna resolution är alt de sovjetiska myndigheterna nu kan anklaga judar, som vill utvandra för att leva i ett judiskt land, för all vara "rasisler", kan stämpla varje uttryck för sionistisk övertygelse som utslag av rasism.

Det kan ytterligare skärpa hotet mot judarna i Sovjet. Därför är det vär moraliska plikt att hjälpa de människor vilkas framlid just nu är mer oviss och oroande än den varit på många år.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att motverka spridning av salmonellasmitta

Överläggningen var härmed slulad.

§ 4 Om åtgärder för att motverka spridning av salmonellasmitta

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordel för att besvara herr Bergmans i Nyköping (s) den 5 mars anmälda fråga, 1975/76:265, och anförde:

Herr talman! Herr Bergman i Nyköping har frågal mig om jag uppmärksammat de risker för vidgad spridning av salmonellasmitta som följer av nuvarande regelsystem och om kompletterande föreskrifter eller anvisningar kan väntas.

Under senare år har antalet rapporterade fall av salmonellasmitta hos människor i Sverige varil omkring 1 500 årligen. Till helt övervägande del har det rört sig om den relativt lindriga s. k. salmonelladiarrén. Endasl ett fåtal mindre epidemier har förekommit. I allt väsentligt rör det sig om importerade fall där smittan inte förts vidare. Desalmonellaepidemier som under senare lid har väckt uppmärksamhet och som jag antar alt

Nr 85 herr Bergman åsyftar i sin fråga har inträffat på turistorter utomlands.

Torsdaeen den Vissa hemvändande svenska turister har med anledning härav fält lämna

18 mars 1976 '' ålagts att hålla kontakt med hälsovårdsnämnden.

--------------- Enligt smitlskyddslagen är den som lider eller misstänks lida av t. ex.

Om åtgärder för att salmonellasjukdom eller som utan att vara sjuk ändå kan sprida smitta motverka spridning eller misstänks kunna göra detta skyldig att underkasta sig de inskränk-av salmonellasmitta ningar i livsföringen som behövs för att förhindra smittspridning. Det ankommer i första hand på vederbörande läkare alt beslula om sådana inskränkningar under hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet. Inskränkningarna kan beslå i skärpta regler för den personliga hygienen, isolering i hemmet, förbud alt utföra visst arbete eller, om andra åtgärder anses otillräckliga, isolering på infektionsklinik.

Spridning av salmonellasmitta förebyggs också genom livsmedelslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av denna lag. Sålunda har livsmedelsverket utfärdat föreskrifter om alt livsmedelspersonal skall låla undersöka sig med avseende på eventuell salmonellasmitta efter utom-nordisk resa, oberoende av om misstanke om smitta föreligger. I propositionen med förslag till ny livsmedelslag uttalade dåvarande jordbruksministern bl. a. all det skulle vara alt gä för långt att generellt kräva att varie anställd inom livsmedelsföretag skulle behöva vänta på resultatet av provlagningen före återgång i arbetet.

Någon oinskränkt rätt för den som kan misstänkas föra salmonellasmitta att gå i arbele föreligger alltså inle. När del gäller arbele inom t. ex. livsmedelsbranschen eller värdyrke brukar förbud att utföra arbetet meddelas. Inom de flesta andra yrken talar däremol erfarenheten för alt misstänkt smittad kan arbeta utan risk.

Hen BERGMAN i Nyköping (s):

Herr lalman! Jag tackar socialminisler Aspling för svaret på min fråga.

Anledningen till att jag har ställl den är alt huvudskyddsombudet vid ett större förelag i min hemlrakt ringde mig och var orolig. Fyra anställda vid det förelaget hade nyligen kommil hem från en semesterresa till Spanien, och de blev vid hemkomsten anmodade att låta läkarun-dersöka sig och lämna undersökningsmaterial. Därefter arbetade de i fyra dagar innan de fick besked om provtagningen. Del konstaterades då att tre av dem var smittbärare av salmonella. En av de fyra arbetade i förelagels mäss och kom alltså i beröring med livsmedel. Som tur var i det här fallet var han den enda av dem som inle var smittbärare.

Nu har vi ju en smiltskyddslag som har till syfte alt förhindra alt allmänfarliga sjukdomar överförs till andra människor. I den lagens 7 S slår det bl. a.: "Beiräffande den som behandlas i öppen värd skall läkare som avses i första stycket" -dvs. tjänsteläkare eller annan läkare-"meddela erforderliga föreskrifter om isolering och om inskränkning i hans verksamhel." I 9 >; slår det:

"Om allmänfarlig sjukdom inträffat eller misstankes ha inträffat, ålig-
8 ger det hälsovårdsnämnden i kommunen att, efter samråd med läkare

som avses i 7 !;,ofördröjligen utreda orsaken till sjukdomens uppträdande och vidtaga de ålgärder som fordras för att hindra att sjukdomen ut-bredes."

I smitlskyddskungörelsen finns de föreskrifter som skall följas.

Med det nuvarande regelsystemet är det högst oklart om allmänfarlig sjukdom misstankes ha inträffat när en person anmodas avge provet och om erforderliga skyddsåtgärder då skall vidtagas, eller om det är först då proven har analyserats och man kan konslalera fakta som sjukdomen skall anses ha inträffat.

I socialministerns svar på min fråga tycker jag att de här oklarheterna framträder än mera. För min del önskar Jag därför alt man gör en översyn av det här regelsystemet, så att man i varie fall kan få klarl för sig vilka åtgärder som det är erforderiigt att vidta för att motverka smiii-spridning.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att motverka spridning av salmonellasmitta

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Självfallel kan del någon gång förekomma alt resenärer från utlandet som upplever sig söm helt friska senare ändå visar sig vara smiltförande. Av prakliska skäl är det emellertid inle möjligl alt la prov på var och en som passerar landets gränser och att förbjuda vederbörande att gå i arbete innan ett negativt provtagningsresullal föreligger, dvs. i regel efter minsl tre dagar. Detta behövs inle heller för all hålla vårt land frilt från epidemier av salmonellasjukdom. Inom landet gäller del främst att vidmakthålla och om möjligt också - jag vill gärna understryka det - förbättra vatten- och livsmedelshygienen. Vi har ju ändå kommit myckel långt på detta område i Sverige.

Eftersom vi importerar den övervägande delen av salmonellasmitian bör vi på olika sätt verka för en höjning av den hygieniska slandarden och den allmänna hälsovården i andra länder. Del sker genom dellagande i del inlernalionella arbetet i detla syfte, bl. a. inom ramen för WHO:s och FAO:s olika aktiviteter. Jag tror det är främsi på del sättet som vi pä sikl kan yllerligare förbättra läget på del här akluella områdel.

Herr talrnan! Delta var vad jag ville tillägga till det jag tidigare sagl i mill svar lill herr Bergman.

Hen BERGMAN i Nyköping (s):

Herr lalman! Jag förstår myckel väl all man kan anse att förhållandet i storl är tillfredsställande, men jag förslår också myckel väl - och del antar jag att även socialministern gör - den oro som ett huvudskyddsombud vid ett storl företag, de anställda vid förelaget och troligtvis också förelagsledningen hyser om risken finns för alt tusentals personer blir smittade vid ett sådant enstaka lillfälle. Självklart borde det finnas någol klarare regler för hur man skall kunna förhindra alt någol sådant iniräffar. Svårigheterna när del gäller alt lösa dessa problem är givetvis mycket stora, kanske särskilt i ersättningsfrågorna, men jag lycker all social-

Nr 85 ministern och socialstyrelsen i alla fall skall se över detla för att komma

Torsdagen den '''""i ''" " 'ökning-

18 mars 1976

--------------- Överläggningen var härmed slulad.

0/7? registreringen av medicinalpersonal som drabbas av § 5 Om registreringen av medicinalpersonal som drabbas av psy-psykisk sjukdom kisk sjukdom

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Wachimeislers i Slaffanstorp (m) den 9 mars anmälda fråga, 1975/76:267, och anförde:

Herr talman! Herr Wachtmeister i Slaffanstorp har ställl vissa frågor om återkallande och återlämnande av legitimation beträffande medicinalpersonal vid psykisk sjukdom.

För behörighet all tjänstgöra som bl. a. läkare, tandläkare, sjuksköterska och barnmorska krävs i regel legitimation av socialstyrelsen. Styrelsen kan också återkalla legitimationen och meddela ny legitimation åt den som fräntagits legitimation. Sistnämnda två grupper av ärenden handläggs inom styrelsen av medicinalväsendets ansvarsnämnd.

Legitimationen kan återkallas vid bl. a. psykisk sjukdom som gör den legitimerade ur stånd att nöjaktigt utöva sill yrke. Socialsiyrelsen har därför anmodat vissa läkare t. ex. länsläkare och överläkare all lill slyrelsen anmäla när sådana omständigheter inträffat beiräffande någon av nämnda personalkategorier.

Inkommen anmälan diarieförs i socialstyrelsen på vanligt sätt. Om en anmälan innehåller uppgifter som kan utgöra skäl för all återkalla legitimation överlämnas anmälningen till medicinalväsendets ansvarsnämnd. I annat fall avskrivs ärendet av berörd fackbyrä. Något särskill register över dessa ärenden förs inle.

Ansvarsnämnden underrättar den anmälde och ger honom eller henne tillfälle att yttra sig innan ärendei avgörs. Ansvarsnämnden för ett kartotek över dem som har fråntagits legitimation eller ädömls disciplinär åtgärd. I kartoteket anges endasl vilken åtgärd som har vidtagils och datum för beslulel. Uppgifterna behövs bl. a. när fråga uppkommer om återlämnande av legitimation.

Legitimation kan återfås efter ansökan hos ansvarsnämnden t. ex. om vederbörande har tillfrisknat från psykisk sjukdom.

Handlingar i ifrågavarande ärenden betraktas i praxis som hemliga enligt 14 S sekretesslagen. Detta gäller dock inte i fråga om diarier och beslul.

Sekretessfrågorna övervägs f n. inom justiliedepartementet på grundval av offentlighels- och sekrelesslagstiflningskommitténs betänkande. Vad beträffar ansvarsfrågorna för medicinalpersonalen övervägs dessa inom medicinalansvarskommittén. 10

Hen WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m):

Herr talman! Jag ber alt fä lacka socialministern för svaret. Jag fick dock inle svar på alla de fyra frågor jag har ställt.

Faktum är alltså att en inkommen anmälan diarieförs pä socialstyrelsen. Där finns bl. a. en pärm med etiketten "Anmälningar beträffande sjuksköterskor som intagits ä psykiatrisk klinik". Denna pärm är tillgänglig för obehöriga, och del är naturligtvis djupt upprörande att någol sådant kan förekomma. Även om det, som statsrådet sade i silt svar, inte finns något särskill register över ärendena, så finns dock vederbörandes namn och adress tillgängliga, och detta är tillräckligt för att Jag vågar påslå att sekretessen inle fungerar tillfredsställande.

Jag fick inte något svar på frågan orn statsrådet höll med mig om det fakliska förhållandet när del gäller de händelser som har refererats i press och andra massmedia.

Sedan säger statsrådet alt sekretessfrågorna f n. övervägs inom jusliliedepariementet. Dä vill jag gärna fråga om statsrådet tänker avvakla tills kommittén har framlagt sitt betänkande eller om statsrådet kommer alt vidiaga några åtgärder för all få fram en sekretess som verkligen fungerar, sä att man inte i avvaktan pä denna utredning under läng tid fortsätter på samma sätt som hittills, nämligen så att vederbörandes namn kan bli känt för obehöriga.

Jag skulle också vilja fråga om vederbörande finns kvar i registret efter friskskrivning. Kommer hon alt alltid finnas kvar i detta diarium, eller kommer hon alt strykas ur del?

Jag vore alltså tacksam om jag fick elt kompletterande svar pä de frågor jag har ställl.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om registreringen av medicinalpersonal som drabbas av psykisk sjukdom

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Skyldigheten för vissa läkare all lämna uppgifier lill socialstyrelsen är elt led i styrelsens verksamhel all vaka över säkerheten och kvaliteten i hälso- och sjukvården. Någon form av uppgiftsskyldighel behövs för all socialstyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande sätt lösa den här viktiga uppgiften. Jag skulle tro att vi är överens om den saken.

Samtidigt måste naturligtvis förhindras alt obehöriga fär insyn i de anmäldas personliga förhållanden. Enligt de uppgifier jag erhållil för inle slyrelsen något särskilt register över dem som anmälts med anledning av psykisk sjukdom. Inkomna anmälningar diarieförs dock på sedvanligt sätl, och enligt vad jag inhämtat sker nu inom socialstyrelsen en genomgång av rutinerna för diarieföringen av dessa ärenden.

Vidare pågår, sorn jag tidigare framhållit, i justitiedepartementet arbetet med en ny sekretesslag. Skyddet för de nu akluella uppgifterna kan självfallet övervägas ytterligare i det sammanhangel.

Inte minst med hänsyn till liden, herr lalman. kan jag inte gå in på de enskilda fall som det här kan röra sig om.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om bättre beredskap mot narkotikasmuggling med

.flyg

Hen WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

Herr talman! När socialministern säger att han av tidsskäl inte kan gå in pä de enskilda fallen, tolkar jag det så all socialministern häller med mig om att vad som har stått i pressen om de iniräffade förhållandena har varit riktigt.

Det gläder mig att socialministern säger att man på socialstyrelsen skall gä igenom rutinerna så att man får ett bättre sekretesskydd. Jag tycker all det är viktigt att sä sker med största snabbhet. Man kan tänka sig en kodifiering med nummer efter hand som anmälningarna kommer in. Om man sedan har kodnyckeln förvarad under tillräcklig sekretess, garanterar det den sekretess som är absolut nödvändig i del här fallet.

Då kan man alltså konslalera att sekretessen hittills har varit bristfällig, men jag hoppas att den förbättras. Sekretessen på våra värdinrättningar är ju tillfredsställande och har alltid varil del. Medicinalpersonalen blir alltså diskriminerad i jämförelse med andra människor som är sjuka. Det vore myckel tacknämligt om del kunde rättas lill.

En annan sak som har stor betydekse i delta fall är att sjuksköterskor helt naturligt inte gärna söker vård för psykiatrisk sjukdom, om de får klart för sig att deras sjukdom registreras utan sekretesskydd.

Jag hoppas alt del här meningsutbytet i dag kommer alt föra med sig alt snara ålgärder vidias för alt man skall få en översyn av rutinerna så att sekretessen blir bättre.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om bättre beredskap mot narkotikasmuggling med flyg

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Bengtssons i Göteborg (c) den 20 januari anmälda fråga, 1975/76:185, och anförde:

Herr talman! Herr Bengtsson i Göleborg har frågal mig om jag vill vidla åtgärder för att snabbi förbättra kontrollen och beredskapen mot införsel av naroklika via olika slag av fiygplatser.

Jag vill först framhålla all frågor som rör olaga införsel ligger inom tullverkets ansvarsområde. Del är alltså i första hand generaltullslyrelsen som skall vidta nödvändiga åtgärder, vid behov i samverkan med andra myndigheier.

Vad gäller den nuvarande kontrollen av annan fiygtrafik än linje- och charterflyg som kommer från utlandet har generaltullstyrelsen, luftfartsverket och överbefälhavaren kommit överens om viss förhandsrapportering till tullverket. Denna rapportering, som har tillämpats sedan 1969, har i huvudsak fungerat tillfredsställande.

För alt ytterligare förbättra kontrollen över flygtrafiken har general-tullstyrelsen nyligen föreslagit vissa ålgärder som syftar lill alt minska risken för smuggling med flyg. En lösning som övervägs i samarbele med luftfartsverket är att i tullordningen införa bestämmelser om skyl-

dighet för annan lufttrafik än linje- och charterflyg att göra förhandsanmälan till tullverket pä motsvarande sätt som gäller för fartyg som kommer från utrikes ort.

Samverkan och samordning behövs även av många andra skäl. För att underiätta detta inom en bred ram bildades därför för flera år sedan en kontaktgrupp mellan företrädare för berörda departement och verk m. fl., såsom rikspolisstyrelsen, generaltullslyrelsen, luftfartsverket, sjöfartsverket samt försvarets centrala och regionala myndigheter. Frågan om skärpt bevakning av flygningar som kan misstänkas ha nägon form av illegalt syfte behandlas f n. inom kontaktgruppen.

Som har framgått av vad Jag nu sagl pågår således arbete när del gäller kontroll och beredskap mot införsel av narkotika genom luften.

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svarei på min fråga.

Frågan framställdes i samband med att ett större parti narkotika beslagtogs av polisen i ett transportplan ur Pakistans flygvapen då det landade pä trafikflygplatsen i Norrköping. Händelsen väckte stor uppmärksamhet hos allmänhet och massmedia. Det var som sagt ell stort parti narkotika som beslagtogs vid detta tillfälle av polis och tull - i reda pengar rör det sig om myckel slora belopp ule pä narkolikamarknaden.

Sedan detta inträffade i januari har ytleriigare stora beslag gjorts av heroin. Det visar hur allvarligt läget är på narkotikamarknaden i vårt land jusl nu. Delta kräver att alla länkbara åtgärder från samhällets sida vidias för att så långt som möjligt komma till rätta med problemet.

I svaret säger stalsrådel bl. a.:

"För att ytleriigare förbättra kontrollen över flygtrafiken har generaltullstyrelsen nyligen föreslagit vissa ålgärder som syftar till all minska risken för smuggling med flyg."

Jag utgår frän att de åtgärder som statsrådet redovisat i svaret kommer att ingå som en del i arbetet, tillsammans med en mängd andra åtgärder, när vi skall hjälpas åt att - så långt det nu är möjligl - komma till rätta med narkotikaproblematiken här i landet.

Jag tackar än en gång för svarei.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i norra Bohuslän

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i norra Bohuslän

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Lindahls i Hamburgsund (fp) den 12 mars anmälda fråga, 1975/76:270, och anförde:

Herr talman! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågat mig vad regeringen ämnar göra med anledning av det svära sysselsättningsläget i norra Bohuslän.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i norra Bohuslän

Vi kan notera en nedgång i efterfrågan på personal inom norra Bohuslän. Problemen är störst för dem som saknar yrkesutbildning, är ny-tilllrädande eller äldre arbetstagare.

Regeringen ser allvarligt på sysselsättningslägel i regionen. En rad åtgärder har satts in för alt möta den aktuella situationen. I beredskapsarbete, skyddat arbele och arbetsmarknadsutbildning m. m. sysselsattes i februari ca 480 personer. Genom stöd lill lageruppbyggnad, utbildning i förelag och medel frän invesieringsfonder gavs sysselsällning ål ca 225 årsarbetstagare. Ytleriigare insaiser kan bli aktuella.

På längre sikl måste regionen tillföras nya arbetstillfällen. T. o. m. år 1975 har genom lokaliseringsstöd regionen tillförts ca 500 arbetstillfällen. Eftersom regionen ligger inom del allmänna stödområdet kommer lokaliseringspoliliskt angelägna projekl även framdeles att aktivt stödjas.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet för svaret på min fråga, och jag tycker del är tillfredsställande att få ordenlligt förklarat att regeringen ser allvarligt pä sysselsättningsläget i det aktuella området. Jag antar att det inte heller för statsrådet är någon nyhet all lägel verkligen är besvärligt. Vi har ju diskuterat denna fråga lidigare, och jag skall nu inte ta upp någon stor debatt. Jag blev bara litet nyfiken pä om statsrådet eventuellt hade fått några nya impulser av den resa som han nyligen företagit i områdel. Jag förslår dock att det inte som ett resullat av den resan kan föreligga några färdiga planer ännu.

Fram till 1980 behövs del ca 1 000 nya arbetstillfällen i norra Bohuslän, om man skall kunna behälla ungefär samma befolkning som nu. Dessulom är delta ett område från vilket slaten har styrt bort viss typ av verksamhet som i och för sig skulle vilja lokalisera sig dit. Jag tänker här på viss miljöstörande induslri. Del är klart att inte vi heller så gärna vill ha den industrin i Bohuslän, men å andra sidan är arbetstillfällena dyra för oss. Jag anser all staten därför har ell speciellt ansvar mot befolkningen i området och att staten bör hjälpa lill all skapa någon sorts ersällning för del som bohuslänningarna så alt säga inte får lov all ha - och kanske inle heller så gärna vill ha.

Ell förslag som jag hoppas all regeringen kan överväga i samband med översynen av siödområdesgränserna är all eventuellt hänföra norra Bohuslän till det inre slödområdei. Själv tycker jag att det vore en rimlig åtgärd.

Slutligen undrar jag om inle statsrådet kunde medverka lill alt Atomenergi säljer den mark som förelaget nu har i Sannäs i Tanums kommun? Det är värdefull induslrimark som skulle kunna användas lill något bättre än att som nu bara ligga till ingen nytta.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Del är inte så alt man i Tanums kommun har sådan brist på induslrimark all man på en gäng, om Atomenergi säljer det

lilla område som herr Lindahl i Hamburgsund här lalar om, fär flera industrier lokaliserade dit.

Jag är medveten om situationen i norra Bohuslän, som Jag hade lillfälle att besöka förra veckan tillsammans med den särskilda arbelsgrupp som tillsatts med representanter för länsstyrelse, landsting, länsarbetsnämnd och kommuner. Vi är alla medvetna om situationens allvar. Men del är intressant att konslalera, alt i dagens läge med de fä nyetableringar och den lilla sysselsättningsökning inom den industriella sekiorn av vårt näringsliv som vi nu har, så har Tanum redan fått lokaliseringsstöd lill ett par förelag, som har medfört en sysselsättningsökning pä 50-60 personer. Vi har flera ansökningar liggande för del områdel, och vi kommer att fortsätta att slödja norra Bohuslän med alla de medel vi har lill vårt förfogande.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om sysselsättningen för SJ-personal i Vännäs kommun

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Jag tycker alt vad herr statsrådet nu sade är mycket tillfredsställande. Men vad beträffar Atomenergis mark i Tanum så är den nog inte helt betydelselös. Sä länge Atomenergi har kvar den marken kommer det all finnas en viss oro för all man där kommer alt uppföra en upparbelningsanläggning för plutonium. Och det är någonting som gör alt det inle är speciellt attraktivt för andra företag att lokalisera sig till områdel. Dessutom är detla en strategiskt välbelägen mark, som i annal fall skulle vara attraktiv för många industrier.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om sysselsättningen för SJ-personal i Vännäs kommun

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Agnas (m) den 24 februari anmälda fråga, 1975/76:250, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas har frågat mig om jag är beredd medverka till att Vännäs fär annan sysselsättning i stället för den sysselsällning som kommunen mist och nu kan komma att mista genom SJ:s inskränkningar av sin verksamhel.

Frågan avser SJ:s presenningsverkslad i Vännäs, som är en av de re-paralionsplalser där presenningsunderhåll f n. sker.

I syfle all rationalisera underhållet har SJ undersökt alternativet all koncentrera delta lill Ire platser, däribland Vännäs.

Innan frågan om reparationsplaisernas framtida antal och lokalisering avgörs av SJ kommer enligt uppgift ytterligare alternativ att undersökas. Syftet är givelvis alt nå en så ändamålsenlig lösning som möjligt. T. v. får resultatet av dessa pågående överväganden avvaktas.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om sysselsättningen för SJ-personal i Vännäs kommun

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret, som är mycket tydligt och som ökar min oro.

När det för ett par veckor sedan stod klart att den verkstad som finns på delta område i Vännäs botas av förflyttning och att i första hand sex personer därvid mister sitt arbete blev oron stor. Den tidigare utvecklingen har för Vännäs del inneburit att SJ, som är den största arbetsgivaren, har inskränkt verksamheten. Man har pä mänga områden anledning att fråga på vad säll SJ driver företaget. Det talas i Vännäs i dag bland personalen om underbemanning och krävande tjänst och all det behövs nyanställningar.

Härtill kommer detta vindkast, som det har kallals. Det har nämligen gjorts en utredning, där chefen för driftsverkstaden i Vännäs varit med. I den har det talats om att man skulle utvidga: man skulle ha minst sju man anställda men plats för,lio tolv. De tre verkstäderna på delta område skulle ligga i Helsingborg, Göteborg och Vännäs. Det verkar också vettigt om vi kastar en blick pä kartan. Vännäs är även en stor knutpunkt för järnvägen och ligger mitt i del väldiga Norrland.

Befolkningen i Vännäs har tyckt att detla är en riktig planering. Och så kom plöisligi för någon vecka sedan meddelandet att det kanske inte alls blir så. Det talas om flyttning till Gävle, alltså söderut. Jag måste då ställa frågan: Skall vi dä fä någonting annal i stället?

Jag förstår alt kommunikationsministern inte har så lätt att svara på det, eftersom saken ännu inle är helt avgjord. Men det svar jag har fått stärker mig i mina misstankar att det kommer att gä som det har gjort tidigare: Det blir mindre verksamhet pä den statliga sidan i Vännäs.

Vi har i Vännäs reda pä att vägverkei funderar på alt dra in arbetsområdet i Vännäs och Fredrika. Del belyder också mindre sysselsällning. Alll detla är droppar som faller på samma sten. Det gör alt människorna i Vännäs tycker att den politik som förs är myckel märklig.

1 svaret talas det om rationalisering av underhållet. Låt mig upprepa en fråga som jag ställl i flera frågestunder tidigare under åren: Vad är rationalisering? Skall man inle ha en helhetssyn på effekterna av en sådan här åtgärd?

Slutligen sägs det i svarei alt man måste försöka finna ändamålsenliga lösningar. Jag kan inle förslå annal än all del med lanke pä de mänga milen osv. är praktiskt all verksladen ligger just i Vännäs. I varie fall måste man försöka hitta nägon annan sysselsättning för Vännäs. På de orter där SJ haft verksamhel av den här omfallningen är SJ fakliskl moraliskt pliktig att erbjuda sysselsättning i fortsättningen också.

Jag ber i alla fall alt få tacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om villkoren för rätt att framföra postbåt

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Lindahls i Hamburgsund (fp) den 26 februari anmälda fråga, 1975/76:255, och anförde:

Herr lalrnan! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågal mig om jag anser myckel stor praktik och erfarenhet vara tillräcklig grund för dispens från formella krav i vissa fall vid förande av fartyg.

För behörighet att föra fartyg finns bestämmelser i sjöbefälskungörelsen (1960:487), vari anges krav på teoretisk utbildning och praktisk erfarenhel från sjötjänslgöring. Kraven är beroende av fartygels typ och storlek och den fart i vilken fartyget används. För den som uppfyller kraven utfärdar sjöfartsverket särskilt behörighetsbevis. Undanlag frän kraven kan enligt kungörelsen medges av sjöfartsverket. Därvid gäller att den teoretiska utbildningen i viss utsträckning kan ersättas med praktisk tjänstgöring till sjöss. Om dispens skall kunna medges är emellertid beroende av omständigheterna i det enskilda fallet.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Anledningen till all jag slällt denna fråga är alt jag har gjorts uppmärksam på elt fall som inträffat i Bohuslän. Det är fråga om en man som varit sjöman i hela sitt liv. Under kriget var han bl. a. bästeman på sin egen skuta. Han har vidare varil båtförare för loisarna i Lysekil. De senaste 15 åren har han fört postbåten mellan Stora Kornö och Lysekil. Nu har sjöfartsverket upptäckt att han saknar formell kompetens, och man har vägral att ge honom dispens.

Det är alldeles oerhört att en myndighei kan uppträda så, framför allt om man ställer det i relation lill vad slatsrådet säger i slutet av sill svar att "den teoretiska utbildningen i viss ulslräckning kan ersättas med praktisk tjänstgöring lill sjöss". Här är del ju verkligen fråga om praktisk tjänstgöring till sjöss. Kompetenta nauiiker har dessulom i yttrande till sjöfartsverket intygat att de anser honom uppfylla de krav som kan ställas. Del har verkei inie tagit hänsyn lill.

En sådan här stelbent byråkratisk tolkning av reglerna är inle lämplig i något sammanhang. I detta fall går del ul över inte bara den enskilda människan - det drabbar fakliskl i viss mån en hel ö och alla dess invånare. Och till vilken nytta? Jo, för au några paragrafryttare inbillar sig alt en man som har gjort en sak i 15 år inte kan göra den i framliden pä grund av att han saknar elt papper. Del är Ju i praktiken del enda del är fråga om. Alt han har den prakliska kompetensen har ingen satt i fråga.

Herr lalman! Jag förutsätter alltså att statsrådet kommer au med välvilja behandla den dispensansökan som finns i ärendei.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Vi skall inte, som herr Lindahl i Hamburgsund känner väl lill, diskulera enskilda ärenden i riksdagen. Låt mig emellertid efter

2 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om villkoren för rätt att framföra postbåt

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om anpassning till handikappade m.fl. av pendeltågsslationerna i Storstockholmsom -rådet

herr Lindahls replik säga all han gör del litet för lätt för sig när han argumenterar utifrån det akluella fallet.

Del fall som herr Lindahl tar upp i sin fråga har avgjorts av sjöfartsverket. Dispensfrågan är efter besvär f n. föremål för regeringens prövning. I avvaktan på regeringens beslut är jag förhindrad all uttala mig i sakfrågan.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Jag har inte väntat mig att statsrådet skall ullala sig i besvärsfrågan i dag. Men jag vill än en gång påpeka alt jag lycker del är orimligt och häpnadsväckande att sjöfartsverket i ett sådanl här fall inte har kunnat se til) den prakliska verkligheten. Jag hoppas därför att statsrådet kommer att visa en betydligt mänskligare inställning.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 10 Om anpassning till handikappade m. fl. av pendeltågsstationerna i Storstockholmsområdet

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Romanus (fp) den 4 mars anmälda fråga, 1975/76:261, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig om jag vill medverka till alt pendeltågsstationerna i Storstockholm görs bättre anpassade för äldre, handikappade och personer med små barn.

Frågor som hänger samman med de handikappades behov av särskilda åtgärder och arrangemang inom kommunikationsväsendet behandlas fortlöpande av de statliga Irafikverken. Inom vissa verk arbelar särskilda samarbetsgrupper med dessa frågor. I grupperna ingår företrädare för han-dikapprörefsen.

Under senare är har särskilda beslämmelser införts och ålgärder vidtagits som har medfört och kommer att medföra förbättringar i vad gäller kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades speciella krav.

För att överväga de yllerligare möjligheler som finns alt underlätta resandet förde handikappade tillkallade jag år 1973 särskilda sakkunniga. Dessa avlämnade i höslas sitt betänkande (SOU 1975:68)- Handikapp-anpassad kollektivtrafik.

Den av herr Romanus aktualiserade frågan har behandlals av ulredningen. Utredningen har därvid, i ett ramprogram för anpassning av kommunikationsväsendet lill de handikappades speciella krav, bl. a. föreslagit åtgärder för handikappanpassning av terminalerna. Efter remissbehandling är betänkandet f n. föremål för beredning.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! För över fem år sedan gjorde kommunikationsminister Norling elt uppmärksammat uttalande, nämligen att det var under all

krilik att man inte hade ordnat med rulltrappor till hjälp för gamla och rörelsehindrade vid pendeltägsstationerna i Storstockholm. Detta uttalande väckie stora förhoppningar, eftersom SJ hade varit det största hindret för att få till stånd sädana här anordningar.

Därför slällde jag en fråga till kommunikationsministern i andra kammaren, och fick också ell posilivt svar. Herr Norling ansåg att KSL, som då var Storstockholms företrädare, och SJ snabbt borde ta kontakt med varandra för att lösa frågan. Detla uttalande uppfattades givelvis som en uppmaning lill SJ all visa en mer resonabel inställning än tidigare.

Nu, fem år senare, måste man konstalera att en sådan inställning inte har visats. Den station som då var upphovet till herr Noriings och min diskussion, nämligen Rolebro där vi båda bodde vid det tillfället, visar samma handikappfientliga, barnvagnsfientliga och åldringsfientliga uppsyn i dag som den gjorde då. I del ullag där det borde finnas en rulltrappa sitter fortfarande en trätrappa. För alt ta ytterligare bara ett exempel kan jag nämna all Skogås station, där det bor omkring 10 000 människor och där del finns ett pensionärshotell bara några meter från stationen, är nästan lika dåligt utrustad med anordningar som kan hjälpa handikappade, resande med barnvagnar och gamla.

Var och en kan notera att lunnelbanesiaiionerna i Storstockholm, som landslingel ensamt har ansvaret för, byggs handikappvänliga, och där sker också en fortlöpande uppruslning av gamla stationer. Men när statens järnvägar är inblandade blir allt sä mycket svårare. Där händer f n. ingenting med de gamla stationerna. Herr Norling skulle säkerligen än i dag beskriva situalionen som "under all krilik". I de kommuner som är berörda och i landstinget upplever man statens järnvägar som besvärliga och ovilliga att medverka lill förbättringar.

Samlidigt som jag tackar för kommunikationsministerns svar, som speciellt tar sikte på handikappfrågan, vill jag ställa två kompletterande frågor:

1. Det finns ett av landstinget uppgjort program för förbältring av pendeltägsstationerna. Anser kommunikationsministern all oenigheten i vissa stora frågor, t. ex. när det gäller Flemingsbergstationen, skall få stå i vägen för lösningen av de mindre omfattande men viktiga frågorna om uppruslning av stationerna?

2. Om landstinget erbjuder sig att betala investeringarna för sådana här upprustningar kontant, anser då kommunikationsministern all de bör komma till stånd därest inga tekniska hinder föreligger?

Nr 85

Torsdagen, den 18 mars 1976

Om anpassning till handikappade m. fl. av pendeltågsstationerna i Storstockholmsom -rådet

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag har ingen anledning att la lillbaka ett enda ord av det jag sade för fem år sedan lill herr Romanus. I alla de fall där det är tekniskt och på annal säll möjligl att genomföra förbättringar för de handikappade skall detta självfallet ske.

Nu begränsar herr Romanus diskussionen lill del område som vi själva befinner oss i, Storslockholmsområdet. Del är väl riktigt att problemet

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om anpassning lill handikappade m. fl. av pendeltågsstationerna i Storstockholmsom -rådet

mängdmässigl här är större än på andra häll, även om dessa problem finns runt om i landet.

Det viktiga när del gäller Storstockholms Lokaltrafik är att frågor av den här arten liksom alla andra frågor som har med trafiken att göra skall behandlas i samråd mellan statens järnvägar och SL. Jag vet inte vilken grund herr Romanus har för sin något ensidiga kritik av statens Järnvägar. Jag känner inte till i vilken mån SL har tagit initiativ till förhandlingar med statens järnvägar för att man i samråd skall försöka lösa åtminstone en del av dessa frågor. Det är mig obekant, och Jag skall därför inle heller säga all någon skuld skall läggas på SL. Men det vore intiessant för oss båda att få veta om sädana kontakter i olika sammanhang har tagits av SL. Jag har emellertid en bestämd känsla av all det här i många fall gäller tekniskt svåra lösningar, och naluriiglvis finns även kostnadsaspekten med.

När det gäller den första av herr Romanus frågor till mig vill jag säga au jag ulgår från att landstinget vid förhandlingar med SJ presenterar sitt program för förbättringar av pendeltågsstationerna. Om det inte redan skett, bör man naluriiglvis göra detla.

På den andra frågan bör svarei rimligtvis vara ja.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag ber verkligen att fä tacka kommunikationsministern för del sista beskedel.

Det är, som herr Norling säger, tvä parter som skall förhandla. Att jag tar upp frågan här beror pä att statens järnvägar - alltså hela svenska folkets järnvägar, som vi brukar säga - spelar en så viktig roll för de lokala transporterna i detla område, bl. a. när det gäller just pendeltågs-stationerna.

Man kan konstatera att vid de stationer som landstinget ensamt har ansvaret för - tunnelbanan - är behovet av anordningar för handikappade m. fi. tillgodosett på ell mycket bättre sätt än där SJ är inblandat. Jag skall självfallet på olika sätt försöka påverka SL:s förhandlare, men i det här sammanhangel var det oerhört viktigt alt fä detta uttalande från kommunikationsministern, som statens Järnvägar rimligen bör rätla sig efter. I den mån landstinget erbjuder sig att kontant betala anläggningar som gör stationerna bälire anpassade för barnfamiljer, gamla och handikappade, och del inte finns tekniska hinder i vägen, skall de anordningarna komma till stånd.

Jag ber än en gång att fä tacka för del klara beskedet.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Om placeringen av orienteringstavlor i vägkorsningar

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Fågelsbos (c) den 9 mars anmälda fråga, 1975/76:266, och anförde:

Herr lalman! Herr Fågelsbo har frågat mig om jag är beredd medverka till alt vägverkei kontrollerar alla orienteringslavlor så att risk för trafikolyckor förhindras genom att tavlorna placeras sä att de inte skymmer sikten.

I 3 § kungörelsen (1966:270) om vägmärken m. m. sägs alt vägmärken skall anbringas så alt de är väl synliga. Närmare föreskrifter om placeringen av märkena meddelas av irafiksäkerheisverkel medan själva anbringandet ankommer på väghållaren. På grundval av trafiksäkerhets-verkets föreskrifter har inom vägverket utarbetats ritningar över vägmärkens placering i olika typvägskäl. Ritningarna överlämnades av verkets ceniralförvalining lill vägförvaltningarna med en skrivelse den 2 juli 1973, vari påpekas nödvändigheten av all vägmärken inte placeras på ett sådant sätt att de skymmer sikten. Avsikten med skrivelsen var även att initiera vägförvaltningarna lill en översyn av befintliga vägmärkens placering.

Nägon hela landet omfallande inventering av vägmärken torde inte vara möjlig. Kontroll av alt utfärdade anvisningar följs sker emellertid fortlöpande pä olika sätl. Dels förekommer särskilda inspeklionsresor av personal från vägverkets och trafiksäkerheisverkets cenlralförvaltning-ar, dels uppmärksammas dessa frågor i samband med tjänsteresor av annat slag. Vidare anordnar Irafiksäkerheisverkel och vägverkei årligen väghällarkonferenser och irafikkonferenser med berörda befattningshavare i kommuner och på vägförvaltningar. Vid dessa konferenser lämnas mera övergripande information och diskuteras aktuella problem i bl. a. frågor om utmärkning, varvid självfallel även placeringen av vägmärken tas upp.

Hen FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber alt fä tacka kommunikationsministern för alt jag har fält min fråga besvarad.

Jag har vid resor i skilda delar av värt land uppmärksammat all i en del vägkorsningar har vissa orienteringslavlor, men även vägskyltar, inte varit riktigt bra placerade. De har skymt sikten något när man kommit från en mindre väg upp på en större.

Inom milt eget län har under del senaste året inträffat tvä mycket tragiska olyckor, med dödlig utgång, i sådana korsningar. Ett par veckor innan den senaste olyckan iniräffade färdades jag och min hustru med bil från den mindre vägen upp på den slörre, där den nämnda olyckan inträffade och då sade min husiru: Kör fram litel längre för orienteringstavlan skymmer faktiskt sikten! Jag vill inte påstå au placeringen av den här orienteringstavlan var direkl orsak lill den tragiska händelsen, men den kan i varie fall ha bidragii till den.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om placeringen av orienteringstavlor i vägkorsningar

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om placeringen av orienteringstavlor i vägkorsningar

Kommunikationsministern säger i svarei alt det 1973 har utgått en skrivelse där irafiksäkerheisverkel påpekat nödvändigheten av alt vägmärkena inle placeras på ell sådanl säll att de skymmer sikten. Avsikten med skrivelsen var alt även initiera vägförvaltningarna till översyn av befintliga vägmärkens placering. Det är Ju bra att en sådan skrivelse gått ut, men kommunikationsministern säger också att någon hela landel omfattande inventering av vägmärken inte torde vara möjlig. Kontroll av all utfärdade anvisningar följs sker emellertid fortlöpande på olika sätt.

Jag har naturiigtvis aldrig menat att del nu skulle bli en brandkårsutryckning över hela landet på en gång, och jag får väl nöja mig med att det sker en fortlöpande kontroll av alt utfärdade anvisningar följs. Men trafiksäkerhet är så viklig, herr kommunikationsminister, att jag vill fråga: Skulle del vara ur vägen att en ny skrivelse gick ut och att man påpekade riskerna? Det är inle bara jag som har uppmärksammat felaktiga placeringar -Jag har också hört yrkeschaufförer säga att vissa vägskyltar och orienteringstavlor inle är tillfredsställande placerade.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vill gärna som elt tillägg till vad jag sade i mitt svar framhålla att det finns ett myckel stort antal vägmärken. Hur de placeras i de enskilda fallen är ju beroende av en rad omsländigheler. Som jag sade i interpellationssvaret finns det ett krav att de skall placeras så att trafikanterna lätt upptäcker dem, men det är självklart alt detla aldrig får leda till en trafikfarlig placering. Nägon centralt styrd inventering kan, som jag redan sagt, inle komma i fråga bl. a. av renl praktiska skäl. Men det är viktigt att komma ihåg att del redan finns en fortlöpande kontroll. Jag vill påminna om att trafiksäkerheisverkets regionalt placerade trafikingenjörer bl. a. har lill uppgift all för väghållarna påpeka brister jusl beträffande vägmärkens placering. En inle obetydlig kontroll sker också genom polisens och allmänhetens medverkan, då brisier i uimärkningen ofta påtalas vid kontakter med vägverkels regionala och lokala enheter.

Trots alla kontroller kan det naturligtvis fortfarande på sina håll finnas vissa kvarstående brisier i uimärkningen. De problemen finns med i bilden i del fortlöpande trafiksäkerhetsarbete som bedrivs och om vilket jag inte har någon annan mening än herr Fågelsbo.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 12 Om pensionärsrabatt hos SJ för pollettering av resgods Nr 85

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Nilssons i Agnas (m) den 12 mars anmälda fråga, 1975/76:272, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas har frågat mig om jag avser föreslå att raballering för pollettering av resgods skall medges för pensionärer.

Rabatteringen på SJ lill förmån för pensionärer har av naturliga skäl inriktats på färdbiljetterna, som normalt represenierar den hell dominerande kostnadsposten i samband med resor. Nägon särskild raballering i fråga om tilläggsavgifter för resgods har inte varit aktuell. Jag finner inie heller några vägande skäl för en sådan raballering, eftersom den ekonomiska förmänsbehandling man vill ge pensionärerna på ett enkelt säll kan knytas till rärdbiljetlerna.

Torsdagen den 18 mars 1976

Om pensionärsrabatl hos SJ för pollettering av resgods

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Vi håller på alt tröska SJ här i dag, och jag räknar inte med att fä mycket vete i säckarna, men jag anser det absolut nödvändigl alt titta litet på SJ:s sätt att föra sin politik.

Del är oroliga trafikanter som initierat min fråga. De talade om hur dyrt det är alt pollettera och nämnde att pä vissa orter är 50 "•< av resenärerna pensionärer. De får visserligen nedsatta biljettpriser men så tillkommer dessa avskräckande höjningar närdet gäller godset. Ofta orkar inte dessa äldre människor bära eller släpa på lunga väskor.

Genom upplysningstjänsten fick jag reda på att det den 1 februari skett en höjning av priset för pollettering av resgods. Jag fick reda pä de nya priserna frän den 1 februari 1976 som jag tycker är för höga, om man tänker på hur de slår för dem som reser t. ex. 12-15 mil och hälsar pä bekanta eller släktingar. Särskilt svårt är det för pensionärer.

Den informationschef som svarade upplysningsljänsien hade inte talat om att SJ planerade en ny höjning den I juni. Det hade jag emellertid hört i telefon, men jag hade då sagt: Du har fält ont i huvudet, karl, inte kan SJ höja igen.

Två dagar efter min fråga stod det i pressen: "Nya taxor för resgods pä järnvägar." Del är inte nog med all SJ höjde den I februari. Man skall också höja den 1 juni och dä höjer man med 233 "". Dessulom vill man helst helt ha bort resväskorna. Denna höjning kommer alt slå ganska hårt, särskill mot pensionärerna.

Herr Norling framhåller i sill svar alt färdbiljetten är den dominerande kostnadsposten i samband med resor. Detla är inte alllid sanl längre, herr kommunikationsminister. I många fall kommer polletteringskost-naden att dra upp det totala priset sä mycket att fråga är om inte SJ mister fler resenärer än man tror.

Jag delar inte alllid Svenska Dagbladets uppfattning men skall be att få avsluta milt inlägg med att citera vad denna lidning skriver om "reformen" av laxesysiemet:

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om pensionärsrabatt hos SJ Jör pollettering av resgods

"Men SJ är nu en gång för alla SJ. Helt följdriktigt upplyses man om att även denna höjning är otillräcklig; egentligen skulle SJ behöva höja med ytterligare 25 "n.

SJ kan dock lugnl se framtiden an. Redan med den nu föreslagna höjningen kommer man snart nog att nå målet: att få lägga ned den - för SJ - sä besvärliga resgodspollétleringen.

Sedan är det bara passagerarna kvar all la itu med."

Tack för svaret!

Herr kommunikatioiisminislern NORLING:

Herr talman! Jag skall inte säga mycket mer utöver mitt svar. Jag upprepar emellertid att om vi skall hjälpa pensionärerna - och det skall vi göra i många sammanhang, även när de skall ut och resa - är del enklast och riktigast alt anpassa färdbiljettens pris. Det måste frän alla synpunkter vara del enklaste och effektivaste alt lägga rabalteringen där.

Herr Nilsson i Agnas lalade om den nya höjningen. Del är riktigt all man gör en justering av priserna vid halvårsskiftet. Höjningen har emellertid inle bara negativa effekter. Eftersom del är elt sätt att göra om systemet för pollettering, finns där också positiva effekter. Man skall inte glömma alt resenärerna även fortsättningsvis kan ta med sig handbagaget lill kupén. Nägon förändring härav inträder av naturliga skäl inte. Del är alltså inle, som man kan tro av vad herr Nilsson i Agnas säger, en höjning som drabbar alla pensionärer som är ute och reser.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag är överens med kommunikationsministern om all del nalurligtvis är beträffande färdbiljettens pris som man i första hand bör göra en justering. I taxorna kan vi se vad en biljett kostar för en sträcka på 200 km. Får pensionären 50 ".. i rabatt på delta pris är det bra. Del belopp man dä får betala för färdbiljetten blir jämförelsevis inte så stort i förhållande till vad han måste betala i polletleringskoslnad. Jag skulle tro alt det i många fall blir besvärligt för honom all resa. En hel del människor orkar inle heller med alt ta handbagaget lill kupén om del gäller större väskor.

Jag vidhåller min uppfaltning att höjningen av polletteringskoslnaden försämrar servicen och är någonting myckel negativt för resenärerna. Höjningen måste slå.särskilt hårt på pensionärerna.

Överläggningen var härmed slutad.

8 13 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:163 lill skatteutskottel

§ 14 Föredrogs men bordlades åter socialförsäkringsulskoltets betänkande 1975/76:23.

§ 15 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:153.

§ 16 Vissa aktiebolagsfrågor

Föredrogs lagutskottets belänkande 1975/76:14 med anledning av molioner om vissa akliebolagsfrågor.

I delta belänkande behandlades moiionerna

1975/76:1105 av herr Hovhammar m.fl. (m, c, fp), vari yrkats

1. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om sädana ändringar i aktiebolagslagen all förbud för aktiebolag alt utge penninglän till den som ägde aktier i bolaget ej skulle gälla nära anhöriga som vid arvskiften behövde ta lån ur bolaget för alt klara arvskiftet,

2. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om lagregler som gav möjlighet för nära anhöriga att vid arvskiften få överta lån som den tidigare ägaren tagit i bolaget och

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vissa aktiebolags-frågor

1975/76:2112 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari yrkats att riksdagen beslulade att begränsa skillnaderna i rösträtt för aktier, så att ingen aktie fick utges som hade ett röstvärde som översteg tre gånger röstvärdet för annan aktie.

Utskottet hemställde

1. beiräffande röstvärde för aktier att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:2112,

2. beiräffande undanlag från läneförbudet att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1105.

Reservalioner hade avgivits

1. beträffande röstvärde för aktier av herr Sjöholm (fp) som ansett all
utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2112 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

2. beträffande undantag från låneförbudel av herr Winberg (m) och fru
Lindquist (m) som ansett all ulskotiet under 2 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1105 gav regeringen till känna vad reservanierna anfört.

Fru LINDQUIST (m):

Herr talman! Frågan om rätt för aktieägare all vid generationsskifte få lån ur bolaget behandlades av riksdagen så sent som den 12 december förra året, då den nya aktiebolagslagen aniogs. Eftersom vi moderater anser att frågan då inte fick en tillfredsställande lösning, har vi anledning att nu återkomma till den.

Från 1973 finns det elt förbud för aktiebolag att lämna penninglån lill aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör. Lån får inte heller lämnas lill den som är gift med eller nära släkt med de här per-

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vissa akliebolagsfrågor

sönerna. Från detta låneförbud finns del vissa generella undanlag såsom koncernlän och småaklieägarlån, som Jag nu inle tänker gå närmare in på. Det finns också en möjlighel att få dispens fråri låneförbudet. Länsslyrelsen kan på ansökan medge undantag frän låneförbudel, om synnerliga skäl därtill föreligger.

Utformningen av dessa lagbestämmelser är bakgrunden lill yrkandet i molionen 1975/76:1105. Där föreslås del alt aktiebolagslagen skall ändras så att låneförbudel inte skall gälla aktieägares nära anhöriga, som vid arvskiften behöver la lån ur aktiebolaget för att klara arvskiftet, och all regler skall införas som ger nära anhöriga möjlighel all vid arvskiften över'la län som den lidigare ägaren haft i bolaget. Den nuvarande möjlighelen lill dispens, som jag tidigare nämnde, ger inte den stadga och den rättssäkerhet som behövs för all småförelagarna skall väga expandera lill gagn för företaget, de anställda och samhället i övrigt.

Del har påsiålls all del skulle vara så svårl att utforma lagtext att detla skulle utgöra ett hinder mot att genomföra de föreslagna reglerna. Del skälet finner jag föga övertygande. Enligt milt säll att se finns det nu inga hinder för att genomföra de begärda ändringarna. Att del inte sker är desto märkligare som alla lycks vara ense om att företagens svårigheter är slora och alt det är viktigt alt underlälla deras silualion.

I finansdebatten för några dagar sedan sade statsministern följande: "Vi tycker myckel bra om småföretagen, och del skall vi fortsätta med att göra. Jag har ofta varit med småföretagare på konferenser och vet därför att de har en del besvärliga problem, t. ex. företagsöverlålelsen vid arvskifte och liknande. Det håller vi nu på att se över. Vi tycker också all vi bör hjälpa dem till bättre kreditmöjligheter och liknande."

Man frågar sig: Är detla bara ord? Varför görs inle något nu när del behövs? Att hänvisa lill alt förelagsskatteberedningen skall utreda hela generaiionsskifiesproblemaliken är inle någon tröst i dagens siluation. Vem vet när den utredningen blir färdig med sitt arbete och när riksdagen kan få del till bedömning? Alll är ställt pä en oviss framlid. Här behövs handling nu. Kurt Samuelsson påpekar i en jusl publicerad artikel att åtgärder brådskar, och som exempel pä ändringar som genast rnäste vidtas tar han som första punkt upp låneförbudet. Han avslutar sin artikel med

följande: "Papper, papper, papper och elt snår av bestämmelser .

Del borde vara oppositionens uppgift att avlägsna de värsta av de många fänigheier som drabbar småförelagarna."

Med detla, herr talman, yrkar jag bifall till reservalionen 2.

I detla anförande instämde herr Winberg (m).

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Bara några ord om reservalionen 1 vid della betänkande. Den handlar om faran med.olika röstvärden för aktier i samma bolag. Som bekant vill vi liberaler mer än andra söka moiverka både statliga och privata maktkoncentralionslendenser inom näringslivet. Vi vill spri-

da makl och inflytande till så många som möjligt. Del vill väl också Nr 85

andra partier göra, men de framför della mera som ell allmäni lyckande. Torsdagen den

Vi vill skrida lill handling, bl. a. på del sätt som vi givit uttryck för jg 1975

i en partimolion och som nu kommer igen i reservalionen I. --------------

F. n. finns det många bolag som har olika röstvärden för aktier. I de ■ Vissa aktiebolags-flesia bolag är relalionen numera högst I-IO, men det finns också bolag frågor som fortfarande har relationen l-I 000. Vi finner delta hell orimligl och vill alliså reducera denna marginal till högsl 1-3.

Koncentrationsutredningen hade på sin tid naturligt nog ögonen på detla problem och fann förhållandena mycket otillfredsställande. Dessutom är det värt att notera att föredragande statsrådet i propositionen förra årel om ändringar i aktiebolagslagen uttalade att det principiellt riktiga är all del är samma röstvärden för aktierna. Det anser fakliskl Ulskottsmajoriteten också, märkligt nog, men vill inte fullfölja tankegången i handling.

Ulskoltsmajoritelens motivering för avslag lycker vi inle är bärkraftig. Det är den gamla vanliga, som vi känner igen, nämligen att del sitter en utredning - litet perifert i della sammanhang, lycker jag - nämligen en ulredning som skall syssla med 1916 ärs lag om vissa begränsningar i rällen alt förvärva fast egendom. Här kommer den ullänningsklausul in som delvis har motiverat olikhet i röstvärdet för aktier. Jag kan emellertid icke på någol sätl finna alt det skulle vara till hinders för ifrågavarande ulredning om man redan nu begränsade den tillåtna skillnaden i röstvärde för olika aktier till 1-3. Vi inom folkpartiet finner detla så angeläget alt vi anser alt man bör vidla denna ändring omgående.

Därför yrkar jag, herr lalman, bifall till reservationen 1.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! I lagutskottets belänkande nr 14 behandlas dels en fråga som - det har fru Lindquist redan påpekat - senast behandlades den 12 december i fjol, nämligen regeln om låneförbud i aktiebolagslagen, dels en fråga som gäller röstvärdet för aktier. Herr Sjöholm har nyss pläderat för den motion som har väckts i sistnämnda fråga.

Del är kanske onödigt alt göra en lång utläggning, och jag har inle heller för avsikt att göra del. Dessa frågor är som nämnts grundligt behandlade under hösiriksdagens sista skede, i varie fall frågan om låneförbud. Ulskotiet hänvisar lill sin skrivning i samband med ärendels behandling i höslas, då utskottet erinrade om "all de år 1973 antagna låneförbudsreglerna i första hand motiveras av omsorg om aktiebolagens kreditvärdighei". Dessa regler skulle alltså tjäna ett borgenärsintresse.

Den andra motiveringen är att hindra skalteflyklslransaktioner i form av lån lill aklieägare eller lån lill personer i bolagsledningen.

Ulskollei erinrar vidare om reglerna om dispens från låneförbudel. Det är väl egenlligen pä den punkien som den lilla skillnaden finns mellan ulskoilsmajoriieiens skrivning och reservationen 2. Vi tror i ulskoltet att vi - med den skrivning vi har gjort, där vi föruisäuer att

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vissa akliebolags-.frågor

sådan dispensgivning skall kunna ske i alla de fall där delta är motiverat - så långl möjligt löser de problem som oslridigt uppstår för många småföretag i aktiebolagsform som är ägda av en familj eller i liknande fall.

Vi är hell klara över svårigheterna, och del är således ingen skillnad i vår generella uppfattning om angelägenheten av att dessa svårigheter i görligaste mån undanröjs. Nu är del självfallet inte bara dispens från låneförbudel som i det sammanhanget kan vara verksamt, ulan det finns också andra möjligheter. Vi räknar utan tvekan med att dessa ytterligare möjligheter skall kunna genomföras sedan den utredning har verkställts som företagsskatteberedningen sysslar med.

Del är således, enligt utskotlsmajoritetens mening, inte nu nödvändigt all göra någol yllerligare undanlag från del gällande låneförbudel ulöver det som blir följden av att, som vi hoppas, de verkställande myndigheterna räliar sig efter riksdagens uttalande att ansökningarna orn dispens från detta låneförbud skall behandlas generöst.

Vad sedan beträffar röstvärdet för aktier tyckte herr Sjöholm att det inte är stor skillnad mellan ulskoltsmajoritelens och hans uppfaltning, eftersom utskottsmajorilelen har sagl alt man finner det angeläget att någol görs. Ulskotiet anför: "Ulskotiet anser sig kunna utgå från au regeringen lar upp frågan lill närmare prövning i anslutning lill de överväganden som blir akluella med anledning av utredningens förslag."

Det är riktigt. Herr Sjöholm lycker alt det är bättre all handla snabbt. Del ligger naluriiglvis myckel i della. Men det slår klarl all inle bara folkpartiet och herr Sjöholm i många sammanhang har fåll finna sig i alt bli hänvisade till att utredning pågår och alt förslag kommer senare. Av den anledningen finner vi, herr lalman, inte heller att det är möjligt att nu tillstyrka bifall lill molionen i den delen.

Jag ber, herr lalman, att med anledning av del anförda få yrka bifall till lagutskottets hemställan i betänkandet 14 på samtliga punkter.

Fru LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror också alt del är vikligi alt man tillgodoser bor-genärsinlressena i det här sammanhanget. Men ofta ligger del även i borgenärernas intresse att del vid arvskifte bereds möjlighel för arvingarna att överta företagen.

När det sedan gäller skatieflykten är vi sedan 1973 ense om att det skall finnas låneförbud. Vad vi nu begär är en inskränkning i låneförbudel. Naturligtvis kan man göra åtgärderna mot skatteflykt myckel effekiiva. Jag vet ell mycket effektivt sätl, nämligen att ta död pä alla de här småföretagen - då finns inte problemet längre. Men så långt skall vi väl ändå inle gå.

Del finns visserligen en dispensmöjlighel, men jag tror att del medför Slora svårigheler för dessa förelagare att lila lill länsstyrelsernas bedömning. Är man inle nöjd med ett beslut skall det överklagas till regeringen. Det tar sin tid innan sådant blir avgjort, och allt går på lösa boliner under liden.

Sammanfattningsvis vill jag alltså säga alt jag beklagar alt utskotts-      Nr 85
majoriteten anser att det nu inle skall göras någonting ulan all vi skall      Torsdagen den
vänta och se.                                                                18 mars 1976

Herr SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi har inga delade meningar om att det även när det gäller borgenärsinlressena kan vara önskvärt med dispens från låneförbudel.

Nej, fru Lindquist, jag är övertygad om alt i varie fall den riklning som jag förelräder inle har någon anledning alt önska den radikala lösning för alt slippa dessa problem som fru Lindquisl anlydde, nämligen alt ta död på alla små förelag. Nu driver inle alla smäföreiagare sin verksamhet i aktiebolagsform. Jag vill underslryka nödvändigheten av att vi fär fram någon mellanform som är lämpligare än aktiebolagsformen för företag av mindre storlek och av familjeföretagskaraktär. Också på den punkten pågår en utredning, och det är min förhoppning alt den verkligen skall lägga fram förslag till en sådan mellanform.

Vi är naturligtvis inle för den mindre företagsamhetens fortsatta verksamhet uteslutande beroende av att få dispens från låneförbudet, men jag upprepar all del är vår uppfattning att denna dispensgivning skall ske generöst.

Vissa aktiebolags-frågor

Fru LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara tillägga att Jag instämmer med herr Svanslröm i att det är viktigt att vi får bolagsformer som lämpar sig för de olika företagstyperna. Det har vi inte i dag, men jag vill än en gång säga alt del är viktigt att någonting sker nu.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! I molionen 1105 anhåller representanier för de tre ickesocialistiska partierna om sådana ändringar i aktiebolagslagen all det blir möjligt för bolag alt utge län för all underlälla generationsskifte i familjeförelag.

Vi har gjort detla mot bakgrund av den starkt ökande försäljningen av familjeförelag lill statliga och privata storföretag samt investmentbolag. Den naturliga följden av detta blir en ökad maktkoncentration. Fru Lindquist har här väl motiverat reservalionen 2, sorn ju också lar sikte på vad vi anfört i vår molion.

Utskottets majoriiet yrkar, som vi nyss har hört, avslag på rnotionen med den motiveringen alt det finns möjligheter till dispens från låneförbudel. Och vissi är del sanl all länsstyrelse efter ansökan äger medge undantag från dessa förbud om, som det heter, "synneriiga skäl därtill föreligger", men enligt proposilionen 93 år 1973 är avsiklen au dispens-besiämmelsen skall lillämpas myckel resirikiivi.

Del är alliså della som en förelagare med expansionsplaner har all förlila sig på, när han är iveksam om företaget har möjlighel att gå i

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vissa aktiebolagsfrågor

arv inom familjen. För hur skall en företagare veta om han, låt oss säga efter 15-20 är, kommer all få dispens vid ett arvskifte? Jag tror att herr Svanström, om han länker efter, skall finna att det renl praktiskt under sädana förhållanden inle är så lätt att planera för framtiden. Och det är någol som man måste göra i dag.

Det sagda tycker jag myckel klart visar att elt syslem med dispens inte fungerar i de fall vi försökt påtala. Dessutom - och det är viktigt - är dispenssyslemel olillfredsslällande ur rättssäkerhetssynpunkt. Hur vet man au alla fall bedöms lika och objektivl? Del är också en fråga som utskottsmajorilelen borde ha ägnat mera inlresse ål vid sin behandling av detla ärende.

Herr lalman! Låneförbudel är inle den. enda orsaken lill del ökande antalet förelagsförsäljningar. Regeringens politik gentemot egenförelagarna förefaller vara utstakad. Steg för steg blir det allt svårare att driva ett familjeförelag. Det är en av anledningarna till alt så få nya företag tillkommer. I det avseendel har en väldig minskning ägt rum. Nyföretagandet är på avskrivning. Det är någonting som vi anser vara ytterligt beklämmande.

Den s. k. Pomperipossasagan, som vi tog upp häromdagen, lycker jag är symptomatisk för makthavarnas handlande gentemot småföretag och egenföretag. Egenföretagarnas organisalioner har länge - vi har gjort det i flera år - påpekat problemet med egenavgifierna utan att någonting egenlligen har hänt. Därför vill vi nu tacka Astrid Lindgren för att hon har satt fart på den debatten. Det tragiska är regeringens ovilja alt lyssna på de organisationer som förelräder egenförelagarna. Vi lycker att regeringen borde lyssna mera på dem, eftersom de i alla fall förelräder dels många förelag, dels hundratusentals anställda, som är beroende av alt de här företagen fungerar.

Även de nuvarande arvs- och förmögenhetsskatterna kommer all tillsammans med sländigl sligande sociala avgifter inom en nära framtid omöjliggöra för en förelagare, speciellt då en egenföretagare, att expandera. Sä här ser den där fiffiga ormen ut: Vi har sligande substansvärden, som ger högre förmögenhetsskatt. Högre förmögenhetsskatt innebär att man måste ta ul högre lön för att kunna klara sig. Högre löneuttag innebär sligande progression, som måsie kompenseras med än högre löneuiiag. Ovanpå allt detta har avgiftslakei slopats för de sociala kostnaderna, detla trots all förmögenheten ligger kvar och arbelar i förelaget. De pengar som slaten lar in skulle enligt vår uppfattning i stället behövas för nyinvesteringar i företaget. Konsekvensen av delta har vi påpekat under lång tid - ända sedan 1970 f ö. - men först sedan vi fåll den s. k. jämviktsriksdagen har frågan överlämnats till förelagsskatteberedningen. Om regeringen haft någol inlresse av att lösa problemet hade man för länge sedan kunnal komma med en ny lag som reglerar della komplex.

Näsla "Pomperipossaaffärssaga", om jag får använda det uttrycket, kommer sannolikt att bli förelagarnas uppgiftsskyldighel. Myckel lyder nämligen på all den uppgiftsskyldighel som i dag åläggs förelagarna bara

är en liten bit av vad framtiden kommer att medföra. Jag vill då referera lill den senaste ökningen, som kom i samband med propositionerna om fåmansbolag och avveckling av den fakliska sambeskaltningen. Även dessa två proposilioner andas en kärvare inställning till egenförelagarna. Jag skulle kunna ge exempel pä del, men vi har ju nyss fört den debatlen i kammaren, varför jag föruisäuer alt kammarens ledamöter väl vel vad det handlar om.

Herr lalman! När man kritiserar regeringen för dess brislande förståelse för egenföretagarnas problem brukar regeringens represenlanler slå ifrån sig och säga ungefär så här: Men länk sä myckel pengar vi ger i bidrag, vi ger särskilt mycket bidrag till de små och medelstora företagen. Det är riktigt: Regeringen ger stöd åt olika håll. Men, herr lalman, med bara bidrag kommer vi inte så långt; enbart bidrag hjälper inle! Del är framför alll andra åtgärder som näringslivet och de smärre företagen i dag behöver - ålgärder som syftar till alt stimulera själva företagandet, åtgärder som positivt stöttar förelagarens roll. Del är därför som jag vill konslalera att alla de åtgärder som föreslagils på senare lid främst har syftat (ill alt hålla sysselsällningen uppe. Del är i och för sig elt mycket vällovligt syfte, inle minst i den hårda konjunktur som vi nu upplever, men del är inle tillräckligt för alt stimulera företagarna.

Med det konstaterandet, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen 2 vid lagutskottets belänkande 1975/76:14.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vissa aktiebolags-frågor

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Jag skall inte falla för frestelsen att beröra de ämnen som herr Hovhammar tog upp senast, eftersom de inte hör lill det aktuella utskottsbelänkandet.

Även för herr Hovhammar vill jag emellertid påpeka att del finns anledning att icke se så mörkt på möjligheterna för familjeföretag i bolagsform alt få dispens från låneförbudet. I utskottsbehandlingen har vi ingalunda bortsett från den långsikliga planeringen i del sammanhanget. Jag erinrar om all vi - och vi har här undersirukit statsrådets synpunkter - som exempel på situationer där enligt förarbetena för lagstiftningen dispens borde kunna komma i fråga har anfört de fall där arvingarna till aktier i ell familjebolag måste la län från bolaget för att kunna belala arvskatt. Ett annat exempel som nämnts är den silualion som uppstår då en delägare i ett familjebolag skall lösa ut övriga delägare. Men vi vill också understryka att del i proposilionen sagls renl ut all del inom ramen för den kontroll som en dispensmyndighet kan utöva kan finnas anledning att låla en person finansiera ett köp av ett aktiebolag genom lån från bolaget. Även ett direkt köp skulle alltså kunna vara en motivering lill dispensgivning.

Min uppfallning är att ulskottsmajoriteten och reservanterna inte har någon i grunden avvikande mening när det gäller behovet av alt genom dispens från låneförbudel minska de svårigheler som uppstår för förelagare av denna lyp vid generationsskifte. I varie fall för min del får

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vissa aktiebolags-frågor

här inle blandas in några synpunkler som skulle kunna lyda pä en bristande välvilja mot dessa förelagare. Såväl fru Lindquisl som herr Hovhammar vel alt jag i alla sammanhang där sä har varit möjligt - bl. a. när det gälli uppgiftslämnandet, vilket är manifesterat genom en motion som vi lämnal till årets riksdag - har framfört den åsikten att vi bör skapa en positiv anda för småföretagarna i det här landet så att de verkligen känner samhällels stöd för den ytterst välsignelsebringande gärning som de ulför.

Jag vill också understryka att dessa småföretagare ofla arbelar med känslan att misstänkliggöras från många häll, och den känslan inåsle de befrias ifrån, del är min absolula uppfattning. Dispensgivning från låneförbudet måste därför genomföras generöst.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag har ingen anledning att betvivla herr Svanströms företagsvänlighel. Herr Svanströms senaste inlägg lycker jag bekräftar all han ser posilivt speciellt på egenförelagarna och deras problem. I verkligheten är det emellertid faktiskt svårt alt fä en sådan dispens som vi här diskuierar; jag har träffat många småföretagare som kan bekräfta delta. Del är delta som vi har tillåtit oss att påpeka, och värt konstaterande alt del behövs en mera generös lillämpning av reglerna för dispensgivning slår kvar.

Vad sedan gäller del förhållandet att jag här tog upp en del andra frågor som kanske inle direkl hade anknytning till vad ulskotiet behandlade, så har dessa frågor i alla fall en direkt anknytning lill möjligheterna för familje- och egenföretag att fortleva. Alla de punkter som jag har tagit upp handlar ju om detla. Herr Svanslröm har också han kommil in på denna linje när han bl. a. nämnt frågan om uppgiftslämnandet, som vi också anser vara betungande och som är ett av sKälen till att vi har anledning att se kritiskt pä en hel del som regeringen här har fattat beslut om och pä den politik regeringen bedriver. Jag är glad över alt även herr Svanslröm har gått utanför utskottsbelänkandet och framfört alt även uppgiftslämnandet är ett stort problem i delta sammanhang.

Jag har försökt att visa all det dessutom finns många andra problem, och vi är kanske överens även om det.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Sjöholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjöholm begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet

nr 14 mom. 1 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Sjöholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Sjöholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej - 28

Avslår - 3

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet

nr 14 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Winberg och

fru Lindquisl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Lindquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 247

Nej - 47

Avslår - 3

§ 17 Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Föredrogs näringsutskoltets betänkande 1975/76:37 med anledning av proposilionen 1975/76:53 om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse (avseende vidgad offentlig representation i affärsbankerna) jämte motioner.

I propositionen 1975/76:53 (flnarisdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen alt anta förslag lill lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse.

Beträffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås alt systemet med offentlig representation i affärsbankerna byggs ul. Regeringen föresläs fä rätt alt tillsätta en offentlig

3 Riksdageits protokoll 1975/76:85-86

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

ledamot i de styrelser som inom de stöne bankerna leder verksamheten för en viss region: Vidare skall kommunfullmäktige i kommun, där affärsbank har lokalkontor, tillsätta två ledamöter i styrelse som är knuten till kontoret. Del föreslås också all offenilig styrelseledamot i affärsbanks huvudsiyrelse liksom offenilig ledamot i regionstyrelse skall ha rätt all närvara och delta i överiäggningen inom direktion eller annat organ under styrelsen."

I detta sammanhang hade behandlals

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:2170 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställts alt riksdagen skulle avslå propositionen,

1975/76:2171 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen,

1975/76:2172 av herr Böriesson i Glömminge m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen med anledning av proposilionen skulle

1. godkänna förslaget till ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse i vad gällde offentlig ledamot i regionslyrelse,

2. avslå förslaget till ändring i lagen i vad avsåg generell rält att närvara och della i överläggningar inom direktionen eller annat organ under styrelsen,

3. besluta att kommunfullmäktige gavs rätt att utse tvä ledamöler i affärsbanks lokalslyrelse,

4. anta i motionen framlagt förslag till ändrad lydelse av 74 a § lagen (1955:183) om bankrörelse,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1975/76:330 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om all i statens ägo överföra de privaia affärsbankerna och

1975/76:1786 av herr Olof Johansson i Slockholm m. fl. (c),vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag till ett näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att de stora affärsbankernas maktkoncentration begränsades och en decentraliserad maktstruktur skapades.

Utskottet hemställde

1. beiräffande offenilig representation i affärsbanks regionstyrelse att riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:2172 yrkandena 1 och 4, det senare i ifrågavarande del, och med avslag pä moiionerna 1975/76:2170 och 1975/76:2171, båda i ifrågavarande del, skulle anta i propositionen 1975/76:53 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse såviii gällde 74 a S första stycket och 159 §,

2. beiräffande generell rält för offentlig styrelseledamot i affärsbank att della i överiäggningarna inom direktion eller annat organ under styrelsen all riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:2170 och 1975/76:2171,

båda i ifrågavarande del, och motionen 1975/76:2172 yrkandena 2 och 4, det senare i ifrågavarande del, skulle anta i propositionen 1975/76:53 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse såvitt gällde 74 a § tredje stycket,

3. beiräffande kommunal representation i affärsbanks koniorsslyrelse, m. m. att riksdagen med anledning av molionen 1975/76:2172 yrkandet 3 och med avslag på motionerna 1975/76:2170 och 1975/76:2171, båda i ifrågavarande del, och motionen 1975/76:2172 yrkandet 4 i ifrågavarande del skulle anta i propositionen 1975/76:53 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse i den män det inte omfattades av utskottets hemställan under 1 och 2,

4. beträffande förstatligande av de privata affärsbankerna att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:330,

5. beiräffande näringspolitiskt program för banksektorn all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1786.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Reservationer hade avgivits

1. beträffande offentlig representation i affärsbanks regionstyrelse av her
rar Andersson i Örebro (fp). Hovhammar (m) och Siegbahn (m) som ansett
all utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2170 och 1975/76:2171, båda ifrågavarande del, och med avslag på motionen 1975/76:2172 yrkandena 1 och 4, det senare ifrågavarande del, skulle avslå i propositionen 1975/76:53 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse såvitt gällde 159 § samt såviit gällde 74 a § första stycket anta förslaget med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

beiräffande generell rätt för offentlig styrelseledamot i affärsbank att delta i överläggningarna inom direktion eller annat organ under styrelsen

2. av herrar Gustafsson i Byske och Sjönell samt fru Hambraeus och
fru Oskarsson (samtliga c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

aU riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2172 yrkandena 2 och 4, det senare i ifrågavarande del, och med anledning av motionerna 1975/76:2170 och 1975/76:2171, båda i ifrågavarande del, skulle anta i propositionen 1975/76:53 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse såvitt gällde 74 a S iredje stycket med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

3. av herrar Andersson i Örebro (fp). Hovhammar (m) och Siegbahn (m) som ansett all ulskotiet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionerna 1975/76:2170 och 1975/76:2171, båda i ifrågavarande del, och molionen 1975/76:2172 yrkandet 2 och med anledning av molionen 1975/76:2172 yrkandet 4 i ifrågavarande del skulle anta i proposilionen 1975/76:53 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse såviit gällde 74 a > tredje stycket med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

beträffande kommunal representation i affärsbanks kontorssiyrelse, m. m.

4. av herrar Gustafsson i Byske och Sjönell samt fru Hambraeus och fru Oskarsson (samtliga c) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2172 yrkandena 3 och 4, det senare i ifrågavarande del, och med avslag pä moiionerna 1975/76:2170 och 1975/76:2171, båda i ifrågavarande del, skulle anta i propositionen 1975/76:53 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, i den mån det inte omfattades av utskottets hemställan under 1 och 2, med ändrad lydelse av 74 a S andra stycket samt ikraftträdandebestämmelsen i enlighet med av reservanterna framlagt förslag.

5. av herrar Andersson i Örebro (fp). Hovhammar (m) och Siegbahn (m)
som ansett att ulskotiet under 3 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:2170 och 1975/76:2171, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motionen 1975/76:2172 yrkandena 3 och 4, det senare i ifrågavarande del, skulle avslå i proposilionen 1975/76:53 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse såvitt gällde 74 a § andra stycket saml såvitt gällde ikraftträdande-bestämmelsen anta förslaget med ändrad lydelse i enlighet med av reservanterna framlagt förslag,

6. beträffande näringspolitiskt program för banksektorn av herrar Gus
tafsson i Byske och Sjönell samt fru Hambraeus och fru Oskarsson (samtliga
c) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1786 hos regeringen begärde förslag till ett näringspolitiskt program för banksektorn i enlighet med vad reservanterna anfört.

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr lalman! I näringsutskoltets belänkande nr 37 behandlas propositionen 1975/76:53, vilken innehåller förslag om ändring i lagen om bankrörelse.

För del första gäller det en utökad offentlig representation i affärsbankerna. Detta har vi frän cenlerns sida godtagit genom motionen 1975/76:2172.

För del andra föreslås att offenlliga styrelseledamöter skall ha rätt alt deltaga i överläggningar inom direktion eller annal motsvarande organ. Det har vi däremot inte anslutit oss till.

För det tredje skall kommunfullmäktige i kommun, där affärsbank har lokalkontor, tillsälta två ledamöler i den styrelse som är knuten till kontoret på orten. Det vill vi heller inle godta.

Man har väl hittills inle direkl kunnat finna några slörre avigsidor hos systemet med offenlliga representanier i affärsbankernas styrelser på del högre planet. Vi har ansett alt det inle heller bör bli några avigsidor med system som innebär att det finns offentliga representanter i de regionala banksiy relserna, om man applicerar erfarenheterna frän bankernas

högre organ. Däremot anser vi det icke behövligt att offentliga representanter silier med i direktion eller liknande organ.

Skillnaden mellan regeringsförslaget och den reservation, där vi inom cenlern anger vår ståndpunkt, är att det i regeringsförslaget står att kommunfullmäktige skall tillsätta två styrelseledamöter, medan vi anser att kommunfullmäktige bör ges rätt att utse tvä ledamöter i affärsbanks lokalstyrelse. Enligt regeringens förslag är det således ett åläggande på kommunerna att utse två represenlanler, under det att vi menar all det kan vara lika bra att kommunerna har rält att bestämma om detta själva.

När det gäller för det allmänna alt ulnyttja den insyn i lokalbankerna som offenlliga representanter ger, så är det klart att man kan ha svårt all se vilken uppgift dessa representanter har för samhället. Det har ju visat sig vara svårt alt få tillräcklig insyn i staisägda företags styrelser, och där tillsätter regeringen samtliga styrelseledamöter. I bankerna har man dessulom den mycket strängt tillämpade tystnadsplikten. Jag ställer mig då frågan vad samhället kan vinna på vad som här föreslås. Det är mera min egen privata fundering; vi har inte direkl skrivit om saken i vår reservation. Men vi vill inle att den offentliga representanten i bankstyrelsen deltar i direkiionsberedningen av sådana ärenden som han senare skall vara med och beslula om i slyrelsen. Vi anser alt det bara skulle försena sådana ärenden; det är ju endast mindre, löpande rutinärenden som det här gäller. Vi tror inte alt en sådan ordning skulle ge någol för vare sig den allmänna eller banken.

Utskottet talar om sådana fall där större belopp utlånas av en direktion utanför styrefsen. Jag skulle tro att det är myckel sällan sådanl händer. Och om det händer kan man Ju få in en regel som säger att banken där skall sätta en gräns för var den delegerade beslutanderätten skall gå samt alt alla lån av större betydelse måste passera styrelsen för beslut. Orn den offenlliga representanten skulle medverka vid avgörandet av större ärenden, som övriga styrelseledamöter inte dellar i, så kunde det ligga något i vad som föresläs, men sä kommer nog inle att ske i verkligheten.

Utskotlel tillstyrker ett obligatorium med kommunala represenlanler i ortens bankstyrelser, trots att de - som jag nyss sade - inte har så slora möjligheter alt della i vikliga beslut av statliga organ på orten. Och där vill jag återigen underslryka skillnaden i uppfallninger. Vi reservanter anser att del skall vara en frivillig sak för kommunerna att välja dessa representanter. I dag fungerar del sä alt bankerna i allmänhet har kommunala förtroendemän i sina styrelser, men de har inte det för att dessa kommunalmän specielll behövs i styrelsen utan för alt bankerna skall få en förankring i bygden när det gäller kapitalaffärer. Del gäller ju i första hand att fä kontakter på inlåningssidan i samhället.

Där kommer rnan då in pä resonemangel om all det knappast finns någon anledning att ha tvingande bestämmelser för kommunerna all utse dessa represenlanler. Vi har i vär reservation också sagl alt bankerna inle är tvingade alt upprätta lokalkontor, och om en bank underlåter

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

all göra det, så blir det ju heller inle nägon lokalstyrelse. Det är givetvis viktigt att lokalbankerna behandlar ärenden som är av belydelse för bygden. Fattas bara annal! Men det som nu handläggs av bankväsendet i Sverige kan väl en eller tvä kommunfullmäktigeledamöter i bank-styrelse i stort sett inte göra så mycket åt.

Utskottet säger vidare att syftet skall vara att samhällels intressen beaklas i banken. Ja, hur man skall man prioritera lånen för att uppnå detla syfte? Hur skall man beräkna säkerheterna? Det kommer inte att pä något sätl ändras genom förslaget.

Nu är del också sä att del utöver vad som anges i 74 a finns banker som har särskilda projektgrupper som är tillsatta på annat sätl. De behandlar frågor om arbetsrutiner, datafrågor och systemfrågor. Där har naturligtvis offentliga representanter inte så mycket alt tillföra banken.

I reservation 6 tillstyrker vi molion 1786 av herr Olof Johansson i Stockholm med en begäran om ell näringspolitiskt program för banksektorn i syfle att begränsa de slora bankernas överinflyiande och skapa en mera decenlraliserad maktstruktur på det bankrnässiga och ekonomiska områdel. Denna molion har framförts också lidigare år. När man ser det nu förevarande regeringsförslaget funderar man på om motionen möjligen kan ha animerat lill det förslag som rör de regionala bankerna.

Herr lalman! Med detta ber jag att få yrka bifall lill reservationerna 2, 4 och 6.

Hen SIEGBAHN (m):

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge har utvecklat de tekniska synpunkler man kan anlägga på propositionen om ändring i lagen om bankrörelse. Jag skall därför på den punkten fatta mig kort.

Det kan förefalla som om förslaget gällde ändringar av en förhållandevis teknisk-formell natur. Men jag tror vi måste se dem i elt större politiskt sammanhang.

Jag vill minnas att finansminislern före valrörelsen 1973 i ell lal -om det var här i riksdagen eller någon annanstans kommer jag inte rikligt ihåg - framhöll att man skulle undvika att öppet ställa krav på en socialisering; det kunde väcka oro hos folkel. Man skulle i stället sakta gä fram lagstiftningsvägen, punkt för punkt.

Sedan kan man flytta sig fram till 1975, då herr Slräng på partikongressen framhöll att de som skall vara represenlanler för staten i bankstyrelserna skall ha en ideologisk uppfallning i dessa frågor som är samstämmig med den socialdemokratiska regeringens och partikongressens. Vi kan, lycker jag, spåra en viss linje i det handlande som här sakta ägt rum.

Moderata samlingspartiet har varil emol represenlanler för siaien i förelagens styrelser, och däri inbegriper vi också banker. Det gäller vare sig vi har en socialdemokratisk regering eller en annan regering. Vi är alltså i likhet med folkpartiet emot denna lagstiftning som helhet. Del är därför naturligt att vi ser rned stor skepsis på dessa förslag om en

utvidgning av statlig och offenilig medverkan i bankernas verksamhel.

Det sägs att erfarenheten av de statliga representanterna i bankerna under de gångna åren varit tillfredsställande. Det utvecklas inte närmare vad som menas med del. Det har inte framförts några klagomål från nägotdera hållet. Man kan tolka det så att representationen har tillåtit en samhällskonlroll som inte skulle ha kommit till slånd pä annat sätt. Men man kan också tolkade! så-och det kanskeärden riktiga tolkningen - all dessa samhällsrepresenlanler har fungerat ungefär som andra styrelseledamöter och alt del därför inle har uppställ några slitningar genom olika värderingar osv.; alla har haft samma bedömningsgrunder i olika frågor.

Del är emellertid en ganska mager motivering för alt nu kräva att den statliga representationen skall utvidgas även till de regionala bankstyrelserna. Det skulle innebära en ökning med ett femtiotal representanter med orn inle fela så dock intressanta arvoden för en del poliliker eller andra som kan ha förtroende hos ledningen. Det finns, som herr Böriesson i Glömminge delvis var inne på, inget skäl att göra den här utökningen. Tillräckliga kontrollmöjligheter flnns redan för såväl de slalliga som de andra styrelseledamöterna i den centrala ledningen. Man får rapporter, man kan - visserligen i efterhand - kritisera ett visst förfaringssätt pch rnan kan alltså i framtiden ändra på det, när man sitter i slyrelsen. En utökning av kontrollverksamheten blir en onödig belastning och fyller över huvud laget ingen funktion.

Delsamma gäller i kanske ännu högre grad förslaget att de statliga representanterna skall ha rätt alt närvara i lägre instans - tillsalla kommilléer, direktioner osv. - inte bara vid behandling av frågor som sedan skall las upp i styrelsen utan i alla sammanhang. Anlingen har de inle lid lill detla och då är del meningslöst, eller också ger sig vissa personer lid alt delta, och då är det en verksamhet som ligger utanför vad samhället rimligen bör ägna sig ål. Det finns redan kontrollmöjligheter, möjligheler för statliga represenlanler alt följa verksamheien på alla nivåer, om detta skulle vara av centralt inlresse.

Vi är alltså inom moderala samlingspartiet emot statliga represenlanler såväl i regionala styrelser som i andra organ som är tillsatta av styrelserna, när dessa organ behandlar frågor som sedermera inle kommer upp i styrelsen.

Slutligen till frågan om representanier för kommunerna. Redan nu finns det ofta kommunala och. andra utomstående represenlanler i de lokala banksiyrelserna som uppgår lill sammanlagi över 850. Dessa representanter fyller en funktion av ston värde - del är därför som styrelserna frivilligt har anmodat dem all vara med. Del är ell syslem som är helt accepterat.

Nu kommer i stället ett förslag från regeringen alt det skall vara ett tvång för kommunerna alt tillsätta två representanter. Cenierpartieis yrkande är naluriiglvis en förbättring - där föreslås att detta skall vara en rättighet för kommunerna. Den motivering som regeringen har i pro-

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

positionen för att införa ett obligatorium är ganska märklig: det skulle se så illa ut om några kommuner begagnade sig av delta syslem och andra inte. Del är en underlig byråkratisk filosofi, all del måste se likadant ut i alla kommuner. Det måste vara riktigare att de kommuner som inte anser sig betjänta av represenlanler i en bankslyrelse skall ha rätt att fatta beslut i den riktningen. I så måtto är vi alltså på samma linje som centern. Men vi anser hela del nya förslaget felaktigl. Det nuvarande systemet fungerar enligt vår mening fullt tillfredsställande.

Del kommer också in en annan komplicerande faktor i detla sammanhang. Det sägs i proposilionen alt de kommunala representanterna skall tillvarata samhällets intressen. Då får man alltså styrelserepresenianier med olika funktioner, vilket också bankinspektionen har framhållit olägenheten av. Om det någon gäng skulle uppkomma en fråga om juridiskt ansvar skulle med andra ord övriga styrelseledamöter bedömas efter allmänna juridiska principer, medan en kommunrepresentani även skulle kunna åberopa som skäl för sitt ställningstagande att han hade en i lag fastställd skyldighet att se lill kommunens inlressen. Del är Ju möjligl all kommunrepresentanten i en sådan här fråga skulle kunna känna sig skyldig att gå emot bankens intressen.

Jag vill återvända till de mer allmänpolitiska principerna. Det är lyckligt att i varie fall vissa förändringar har ägt rum i den ursprungliga promemoria som framlades i finansdepartementet. I den föreslogs att varje kommun skulle ha en representant i en lokal bankstyrelse, vilka många gånger skulle kunna innebära att kornmunrepresentanterna skulle vara i majoritet i slyrelsen. Det förslaget har finansminislern ändå tagit bort - det skall bli högst två kommunala representanter.

Men dessutom fanns ett förslag om att de statliga representanterna i de olika bankstyrelserna då och då skulle sammanträffa för alt under ledning av regeringen - finansministern - diskulera igenom sina siäll-ningslaganden. Del lycker jag var del mesl oroande i bakgrunden lill lagslifiningen. Tanken var naturligtvis all dessa represenlanler vid de här sammanlräffandena skulle fä den indokirinering, den ideologiska uppfallning, varom finansministern talade på partikongressen. Del kan ju möjligen gå så länge man har en socialdemokratisk regering. Men del ler sig kanske ur socialdemokralisk synpunkl någol annorlunda om del i hösl skulle bli en hell annan regering.

Man frågar sig vad näsla sleg blir om del här förslagei accepieras. Del blir kanske yllerligare siallig medverkan och ytleriigare slalliga kon-irollåtgärder, t. ex. att man bildar något slags organisaiion för de offenlliga reprssenianierna där dessa skall få direkliv från regeringen om hur de skall siälla sig i olika samhällsfrågor.

Herr lalman! Med dessa ord vill jag yrka bifall lill våra reservalioner 1, 3 och 5, lill reservalionen 3 under förulsällning all reservalionen I vinner kammarens bifall. Om reservalionerna 3 och 5 inte bifalles kommer vi att stödja reservalionerna 2 och 4 frän centerpartiet, vars förslag vi betraktar som ell mindre ont.

Till slut vill jag för ordningens skull yrka avslag på reservationen 6, som bygger på en molion av herr Olof Johansson i Stockholm. Den motionen förefaller mig något omotiverad. Den har hängt med i flera är, och det är något förvånande all centerpartiet som helhel har ställt sig bakom den. Man kan ju inle bedriva bankrörelse hur långt ul i kommunerna som helst. Det finnsju ett inlresse av både centralisering och decentralisering när det gäller bankrörelsen. Genom dessa kontorsstyrelser har vi ju fått en ganska långtgående decentralisering av kreditbeslut och annal. Jag har svårl att föreställa mig alt någonling ytleriigare skulle kunna vinnas genom den utredning som begärs i decentraliseringssyfte.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig represeniaiion i affärsbankerna

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! "Sioppa inle in fler statliga och kommunala gubbar i bolagsstyrelserna. Fortsätt i stället försöksverksamheten ett lag Ull så man vet om de gör någon nytta eller inte. Och pröva samtidigt andra vägar, som kan vara mer effektiva, för samråd mellan företag och samhälle."

Della uttalande återflnns under rubriken Ärligt svar i tidningen Vi, där man redovisar sluisalsen i Kooperaliva förbundets remissvar över industridepartementets rapport Styrelserepresenlation för samhällel.

Del som KF sagl om denna rapporl kan också - för mig - gälla frågan om offentlig representation i bankerna.

I KF:s yttrande, som är elt mycket ärligt remissvar på den här rapporten, kan vi finna många kloka synpunkler.

I artikeln i Vj heler det: "KF har alltså valt ärlighetens väg och del känns myckel rikligt den här gången. Särskill som syftet inte är att hindra eller försvåra vare sig insyn eller samråd, ulan precis tvärtom: KF vill att man skall pröva andra vägar för all nå dessa mål. Del finns ingen negaiivism ulan en posiiiv önskan alt man ska göra något bälire."

- "Det är", fortsätter man. "egenlligen frågan om en allmängiltighet: vi ska inte falla för frestelsen alt dra lill med reformer och lagar bara för all de ser bra och lilltalande ui, eller för all de kan bli populära; vi ska göra lagar och reformer som verkligen ger resullal, lill exempel skapar infiylande och insyn - även om de kanske inte ser lika imponerande ut vid en hastig till."

Jag vill nog påslå all när jag läste den här artikeln i lidningen Vi lyckle jag del låg mycket i vad man från kooperationen sagl i den här frågan.

Vi har haft en lång deball om ekonomins uiformning. Folkpartiel har sin ideologiska uppfallning och vi har hävdal ramstyrningen som princip. Staten - riksdag och regering - skall sätta ramarna inom vilka de enskilda ekonomiska enheterna sedan skall kunna agera relativt fritt, naluriiglvis följande allmänna lagregler.

Det är alltså en viklig liberal grundregel att staten skall stå fri i förhållande lill förelag och institutioner. Därigenom kan samhällel bättre fullgöra sin uppgift som en fristående konlrollinstans som har all opartisk

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

fastställa de allmänna ramar inom vilka förelag och andra har alt röra sig.

I del föi'slag, i näringsulskoilels belänkande nr 37, som vi nu har all behandla föreslås, vilkei lidigare redovisats av herr Böriesson i Glömminge och herr Siegbahn, alt systemet med offentlig representation i affärsbankerna skall byggas ut. Inom de slörre bankerna i regionen vill nu regeringen lillsäiia en offentlig ledamoi av styrelsen. Och enligt förslaget skall även kommunfullmäktige i kommunen, där affärsbank har lokalkontor, ha rält alt tillsälta två ledamöler av slyrelsen. Dessa representanter för det allmänna skall även ges rält alt delta i överläggningen inom direktionen eller i annat organ under slyrelsen.

Vi har yrkat avslag på denna framställning i propositionen av följande skäl: Vi an.ser att offenilig styrelserepresenlalion i privata företag skapar en oklar ansvarsfördelning mellan enskilda och offentliga inlressen. Den innebär alt riksdagsmän och kommunalpolitiker kommer all vara med och fatta beslut i företagens styrelser som de i andra sammanhang skall pröva. Det försvagar den offentliga kontrollen av företagens verksamhet och leder till all vikliga avgöranden undandras allmän insyn och kontroll.

De här anförda synpunkterna på slalliga och kommunala represenlanler i förelagens styrelser gäller också affärsbankerna. Ell växande offentligt inflytande i bankerna genom representation i beslutande organ pä olika nivåer skärper den redan starka koncentrationen inom kreditväsendel och skapar förutsättningar för en maktutövning i det tysta som vi inte kan accepiera. Den nödvändiga styrningen och kontrollen av bankernas verksamhel bör ske under öppenhet och insyn.

Propositionens förslag om vidgad rätt för samhällsrepreseniation i bankernas styrelser tillstyrks självklart av den socialdemokratiska utskotts-majoriteten. En yllerligare utökad central styrning ligger ju i linje med den politik man från socialdemokratiskt håll eftersträvar inom näringspolitiken, och varför göra undanlag för bankerna?

Statliga och kommunala representanter i bankernas styrelser innebär all dessa får medansvar för den konkreta politik som banken för. Därigenom försväras deras uppgift när de sitter och skall ikläda sig rollen som oberoende kontroll- och övervakningsinstanser i statligt eller kommunall sammanhang. När alla har varil med och hållit i skaftet brukar lusten lill kritik avla.

En sarnmanvägning av sådanl slag kan inte ligga i allmänhetens inlresse. Tvärtom innebär en sådan faror för en betydande maktkoncentration och minskade möjligheler lill insyn och fri debatt om bankens åtgärder.

Av de skäl som jag anfört anser vi i folkpartiet all den utvidgning som föreslås i proposilionen av slalliga och kommunala offenlliga representanier i bankernas siyrelser inie bör komma lill slånd. Folkpartiel säger, som framgåii av milt inlägg, nej till den föreslagna utökningen av den offentliga representationen i bankstyrelserna. Detta kommer till uttryck i reservationerna 1, 3 och 5 som lillsammans innebär avstyrkande

av propositionen 1975/76:53. Om reservalionerna 3 och 5 förlorar i de förberedande voleringarna avser vi från folkparliels sida au i slulvo-teringen stödja det minst "onda" av de förslag som då ställs moi varandra. Del innebär all vi i del lägel kommer all rösla på reservalionerna 2 och 4 av herr Gustafsson i Byske m. fl. Dessa reservalioner innebär dels all man säger nej lill generell rätt för offentlig styrelseledamot all delta i överläggningarna inom direktionen eller annal organ under styrelsen, dels all kommunerna själva får avgöra i vilken utsträckning de vill utse kommunala representanter till de lokala banksiyrelserna.

Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall lill reservalionerna I, 3 och 5 vid näringsulskottels belänkande nr 37.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Som vi redan hört är överläggningen här i dag om näringsulskottels betänkande nr 37 föranledd av proposilion nr 53 rned förslag lill vissa ändringar i banklagen. Förslagen innebär au systemet med offenlliga represenlanler i affärsbankerna byggs ul. Sålunda föresläs att offenilig styrefseledamol skall tillsättas i regionsiyrelserna. Offenilig styrelseledamot i huvudsiyrelse liksom i regionstyrelse skall enligt förslagen ha räll att närvara och della inom direktion eller annat organ under styrelsen lill vilket viss beslutanderätt delegerats. Vidare föreslås alt kommunfullmäklige i kommun där affärsbank har lokalkonlor skall lillsätla två ledamöler i den lokala slyrelsen.

I anslutning till dessa förslag i propositionen har tre motioner väckts, och som vi också hört av herrar Börjesson i Glömminge, Siegbahn och Andersson i Örebro har enighet inte kunnal uppnäs i ulskoltet, vilket avspeglas i olika reservalioner som herrarna har utvecklat och som jag något skall kommentera.

Förslaget att läla regeringen utse offentliga ledamöter i bankernas regionala topporgan är ju föranlell av den regionalisering som bankerna börial vidla. Om vederbörande bank lidigare haft den övergripande beslutsordningen samlad hos en central styrelse men nu genom inrättande av regionala organ överför en del av beslutsfaiiandei lill dessa, anser vi i ulskottsmajoriteten del logiskt alt samhällsrepresenlanler placeras i dessa. Det innebär inte all vi i sak har något att erinra mot denna nya organisaiion ulan hoppas givetvis att den skall komma alt fylla en viktig funktion i syslemel. Reservanterna menar att del inte finns bärande skäl för att vidta denna lagändring. Deiia kan endasl enligi min uppfaltning bero pä all rnan har en annan principiell uppfattning i sakfrågan. Man vill över huvud taget inle att det skall finnas några samhällsrepresenlanler pä någon som helst nivå inom affärsbankerna, en uppfattning som jag med tanke på deras poliliska uppfatlningar förslår men absolut inte delar.

Protesterna mot samhällsrepresenlanter i Föreningsbankernas Bank får. det förslår jag, ses huvudsakligen mot samma bakgrund. I reservalionen säger man all man finner förslaget anmärkningsvärt. Jag kan inle dela

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

den uppfattningen, därför att även om banken och dess karaktär är en del i en kooperativ rörelse som medger viss insyn, så innebär inle delta att man får inflytande över beslutsfattandet. Och det är som bekant delta som åsyftas med lagändringen.

Förslaget att låta samhällsrepresenlant få rätt att delta i överläggningar inom direktion eller andra organ inom banken än slyrelsen menar vi är elt riktigt och välgrundat förslag. Delta får ses mot bakgrund av att ekonomiska beslut av stor räckvidd delegerats i de olika bankerna lill dessa organ. I vissa fall fattas beslul om krediter på upp till 15 milj. kr. på dessa nivåer. Jag har därför svårt att förstå reservanternas tal om det olämpliga i denna lagändring. Ett motiv som man framför är att systemet skulle bli tungrott och därmed lill men för banken och dess kunder. Jag betraktar delta som en klar överdrift. Jag är alldeles övertygad om all systemet skall komma alt fungera väl. Eftersom det i vissa fall som jag nämnde kan handla om beslut av stor ekonomisk räckvidd, tror jag del är angeläget alt också samhällsrepresentantens synpunkler vägs in i beslulel.

Mot bakgrund av den räckvidd som delegeringen av besluten på de lokala styrelserna kan fä framstår det som ytterst angelägel alt kommunala represenlanler knyts till dessa styrelser. De beslul som avgörs på denna nivå har ofta en direkt inverkan på utvecklingen av kommunens liv. När reservanierna menar all det inie skall vara tvingande för kommunerna all ulse represenlanler i dessa lokala styrelser, har jag därför ytterligt svårt all förslå detta. Jag är övertygad om all ett genomförande av förslaget kommer att påverka den kommunala utvecklingen i positiv riklning och därmed också banken i samma riklning.

Vänsterpariiet kommunisterna har också som framgår av utskoltsbetänkandet väckt en molion vid årets börian, där man kriiver förstatligande av de privaia affärsbankerna. Liknande molioner har väckis vid flera tidigare riksdagar. Från utskollets sida har vi hänvisat till att samhället har olika kontrollinstrument lill förfogande för att styra verksamheien. Jag vill endast peka pä såväl riksbanken som bankinspektionen och deras befogenheier. Vidare styr samhällel genom kreditpolilisk lagsliflning. På senare är har vi också skaffal oss ökad koniroll genom all en växande del av kapitalbildningen nu förts över i offenilig regi. Genom ändringar i banklagsliftningen har såväl sparbanker som jordbrukskassor i större utsträckning fåll möjligheter att konkurrera rned affärsbankerna. Och sist men inte minst har vi skaffat oss bättre kontroll och insyn i affärsbankerna genom de offentliga styrelserepresenlanterna som vi haft i nu snart fem år, en verksamhel som föreslås ytterligare utbyggd. Detta menar jag just nu är instrument i samhällels hand som styr verksamheten och inie behöver motivera eit förstatligande.

Vad som slutligen anförs i reservalionen frän cenlern om krav på en mera decenlraliserad struktur av bankväsendet med starkare lokal och regional förankring är liksom det förra yrkandet från vpk ett yrkande som vi vid ålskilliga tillfällen lidigare tagit ställning lill. Majoritetens

uppfattning är alt oron för koncentralionstendenserna inom bankväsendet är överdrivna. Vi måste ha väl fungerande stora enheter för alt klara svensk industris behov av kapital för sin verksamhet och för sin export och import. I annat fall kommer vi alt bli beroende av utländska bank-intressen i helt annan utsträckning, någol som inle skulle vara så tillfredsställande. Men uppenbart skall vi hålla ögonen på skadlig ekonomisk maktkoncentration och se till alt den förhindras. Dessulom kan jag hänvisa till del lagförslag som jag tidigare redogjort för och som behandlas i detta sammanhang. Den decentralisering som bankerna genomfört innebär ju alt samhällel på olika nivåer får ökal inflylande, om vi beslular enligt föreliggande förslag. Jag lycker detla skulle ha kunnat tillfredsställa såväl motionärer som reservanter.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan förslå att herr Bengtsson i Landskrona läser ut ur reservationerna att vi som står för dem inte är så förfärligt intresserade av offenlliga represenlanler i bankernas styrelser. Del är Ju inle särskilt förvånande. Jag redogjorde förut litet grand för den rapporl som industridepartementet har avgivit i vad gäller slyrelserepresentationen för samhällel, och del är en intressant läsning. Bakgrunden lill rapporten är ju alt det sedan 1972 finns en lag som innebär att regeringen kan förordna offenilig ledamot i styrelsen för aktiebolag eller stiftelse - rätten är begränsad till slörre förvaltnings- och investmentbolag.

Under försökstiden har 22 styrelser haft vardera en statlig represenlani, och i rapporten sägs bl. a. all de av staten utsedda styrelserepresentanterna upplevt silt uppdrag som meningsfullt. Del sägs också att företagen visat god vilja och förståelse. Denna form av samarbele och informationsutbyte är ändamålsenlig, enligt rapporten, och det låter naturligtvis bra. Men erfarenheterna från det praktiska arbetet i styrelserna är anmärkningsvärt magra. Det sägs ingenting om hur de enskilda personerna kunnat förmedla åsikter och synpunkler vare sig från samhälle lill slyrelse eller frän Slyrelse lill samhälle. Rapporten måste i del avseendel anses som skäligen värdelös och kan inte åberopas som motiv för en utvidgning av verksamheien. Därtill kommer alinerlalet av de offentliga styrelseledamöterna själva anser alt de suttit för kort lid i slyrelsen för att pä ell mera aktivt sätt medverka i styrelsearbetet. Det är kanske inte så konsiigi då alt stämningen i företagen är god.

Den här rapporten från induslridepariementet ger väl en tämligen klar bild av alt det inte finns motiv för en utvidgning av den offenlliga slyrelserepresentationen till att gälla även för lokala och regionala banker. Om mari vill vara ärlig, skall man väl säga all vad som föreslogs i propositionen är elt sätt att få bättre kontroll över bankerna. Eller är det bara fråga om att skaffa sig någon form av dekoration, som ger sken av ekonomisk demokrali, samhällsinflyiande och medbestämmanderätt?

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Herr SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår alt det för den mycket uppriktige herr Bengtsson i Landskrona har varit svårt att försvara regeringens proposition i denna fråga. Därför har han också varil myckel mild i tongångarna.

Jag skall ta upp en enda sak, nämligen representation för kommunerna. Herr Bengtsson var lika knapphändig som propositionen i det stycket och uttryckte bara en allmän förhoppning om all den föreslagna ordningen skulle vara av värde för kommunerna. Men i så fall borde man väl ändå kunna nöja sig med alt gä på centerns linje, som innebär att kommunerna äger räu alt tillsätta representanter. Anser kommunerna att det är värdefullt för dem att utse styrelserepresenianier sä har de möjlighet lill detta, enligt reservation 2. Ell tvång tycker jag är helt omotiverat.

På vad säll skall nu kommunernas representanter bättre kunna ta lill vara kommunens intressen än genom sin verksamhel i övrigt? Och kommer det nästa vecka att ställas krav pä att kommunerna skall ha representanter i Slyrelsen för vilket företag som helst som är verksamt inom ett visst område? Del vore väl enligt detta synsätt en metod att ta till vara kommunens inlressen, särskilt när det är fråga om ell slörre förelag i en relativt liten kommun. Är det inte mycket mera värdefullt för kommunen och framför alll fördess mera framsiående representanier alt göra kommunens intressen gällande genom förhandlingar med företaget eller banken än att kommunen utser styrelserepresenianier som i realiteten kanske mer sitter som gisslan? De får ju en dubbel lojalitet.

Jag kan inte förstå att det finns någol skäl för att den ordning som föreslås i propositionen skulle vara lill fördel för kommunen, och det vore intressant att få höra om herr Bengtsson kan ange hur det skulle gå lill.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är som det brukar vara i näringsulskollet: i debatlen blir del Ire mot en. Del är alltså inte särskill Jämnt.

Vad man blir förvånad över när man hör replikerna här är hur litet klarhet man får i fråga om vad de kommunala representanterna i bankstyrelserna skall kunna göra ulöver det som har skett hittills under senare årtionden.

Herr Bengtsson i Landskrona säger alt de kommunala representanterna kommer alt stimulera verksamheten. Ja, del kan man väl säga. Om man tror att en åtgärd i varie fall inle skall leda lill en försämring, kan man väl säga att den skall stimulera verksamheten. Men hur? Det är också inlressanl all vela. Om man skall gå med på ell sådanl här förslag, vill man väl vela hur det siimulerar verksamheien.

Läl oss länka oss en specerihandlare på en ort, som skulle kunna silla i en bankslyrelse. Men han gör inle det. Han blir inle vald. Sä blir han kommunalråd och skulle därmed enligi del här lagförslagei komma in i en bankstyrelse. Man frågar sig vad en sådan förändring egentligen

kan komma att belyda. I allmänhet blir del säkert toppkillarna i kommunen som kommer att placeras in på de här styrelseposterna. Om det finns låt oss säga tre affärsbanker på en ort, så delar man troligtvis upp de här styrelseposterna proportionellt efter partiställningen i kommunen.

Jag tycker att den argumentering som har använts i denna fråga är tunn. En bankstyrelse har ju i dessa tider, som jag nyss påpekade, till uppgift att sitta och prioriiera län. Del är ont om kapital och del är kredilrestriklioner från statsmakternas sida, och det gäller alt prioritera lån efter dessa. Del gäller också all prioritera säkerheterna. Att en kommunalman kan påverka detla genom all sättas in i en bank, tror jag inte.

Men enligt vårt system skulle en bank ha det trycket på sig att om dess verksamhel i någol avseende skulle bedrivas på ett felaktigt sätt, kan kommunen sälta in ett par personer i bankledningen.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är uppenbarligen så, herr Andersson i Örebro och herr Siegbahn, att vi har principiellt skiljaktiga meningar i denna fråga. Därför vill ni inle förslå våra argument. Ni framställer det i varje fall pä det sättet. Del är ju där skiljaktigheten ligger.

Vi socialdemokrater är helt övertygade orn all, såsom framhålles i proposilionen, samhällsrepresenlanlerna - de statliga representanterna på olika nivåer eller de kommunala ute i de lokala styrelserna - skall se till samhällets nytta.

Jag är alldeles säker på att detta syfte väl går ati förena med leda-motskapet i en bankstyrelse. Den som sitter i en bankslyrelse enbart som bankens representant ser kanske litet för ensidigt utifrån bankens egen nytta på frågor om placering av bankens tillgångar och beviljande av lån ål olika häll. Den samhällsvalde representanten behöver emellertid inte bortse från bankförelagels nytta ulan kan väl kombinera denna med nyttan för samhället i stort eller - på det lokala planet - nyttan för den egna kommunen. Jag tror alltså att dessa båda lojaliteter går väl alt förena i en och samma person i en styrelse.

Herr Andersson i Örebro säger alt de statliga ledamöter som tidigare har suttit i affärsbankernas styrelser har haft samma uppfallning som de övriga styrelseledamöterna. Därför, menar han, har del hela gäll bra. Del är möjligt all de i alll väsentligt har haft samma uppfattning. Jag lycker au det skulle vara direkl tråkigt om de hade haft motstridiga uppfatlningar i alla frågor. Men jag är övertygad om att det i en rad frågor ändå har kommit att förhålla sig på del säitei all samhällsrepre-sentanterna har kunnal påverka besluten genom sin principiella inställning lill frågorna som sådana och därmed gagna samhällsinlressel. Jag är övertygad om alt synpunkler har kommit in i debatlen vid beslutens fattande som kanske annars inte hade kommit att vägas in.

Del är naturligtvis också på del sättet, herr Andersson, au sekretesslagstiftningen lägger hinder i vägen för de samhällsvalda representanterna

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

liksom givetvis de andra som silier i banksiyrelserna all gä ut och redovisa att de i en aktuell fråga tagit en viss ställning och yrkat si och så och i en annan fråga yrkat det och del. Sekretesslagstiftningen förhindrar att man går ut och redovisar saker och ting på del sättet.

Herr SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill underslryka all alll vad herr Bengtsson i Landskrona lalal om och betecknat som principiella skillnader inte är principiella skillnader utan olika bedömningar av det tekniska funkiionssätiei för kommunrepresentanter. De tre icke-socialisliska partierna står där pä samma linje. Vi bedömer del hela så all ulskottsmajorilelens förslag inte ger de tekniska fördelar som herr Bengtsson i Landskrona tror och anser all det gör. Skulle det gälla principiella molsäliningar skulle del förulsälta att herr Bengtsson sade: Vi vill ha slalliga representanter därför att vi är socialister. Jag misstänker att del är del som ligger bakom, inle herr Bengtssons yttrande, men hela det här förslaget och förarbelena. Där finns sådana tankar, och jag är rädd för all del kommer mer av det i forlsällningen.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle: Herr talman! Jag vill gärna understryka del som herr Bengtsson i Landskrona säger om all sekreiesslagsliflningen lägger hinder i vägen för alt gå ut i kommunen och redogöra för bankens verksamhel. Jag vill lacka honom för del ullalandet. Jag underströk det i mitt första inlägg från talarstolen och tackar alltså för instämmandet.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle: Herr talman! Visst redovisade jag detla, herr Böriesson i Glömminge, men det ändrar ingeniing i sakfrågan. Del innebär bara all samhälls-represenianlen inte kan gå ul och redovisa, vare sig i tal eller i skrift, att han i ett visst akluelll låneärende, i sin egenskap av samhällsrepre-sentant i en bankslyrelse, tagit viss ställning eller lagt fram någol visst förslag. Det förringar inle samhällsrepresenlanlernas värde.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Vilken enorm principiell vikt kammarens ledamöter tillmäter denna fråga visas bäsl av de oerhört väl fyllda bänkarna i denna sal.

När vänsierpartiel kommunisterna regelbundet återkommer med motion om förstatligande av de privata affärsbankerna, sä är det därför all denna fråga är en maktpolitisk nyckelfråga. Del är en ideologisk fråga. De privata affärsbankerna är elt nervcenlrum för samhällelig makl, en stöttepelare i den kapitalistiska strukturen. Koncentrationen och cen-iralisaiionen på alll färre händer av kapitalet är en lagbunden tendens i en kapitalistisk ekonomi. När en sådan ekonomi når sitt mesl mogna utvecklingsstadium - som den häller på att göra i Sverige - då når också

koncentrationen av kapital sin höjdpunkt. Maklen överdel koncentrerade kapitalet flyttas då över frän de enskilda företagen och branscherna. Den samlas i stället hos elt fåtal små finansgrupper. Dessa grupper kommer dä att utöva den grundläggande makten över ett brett fält inom produktions- och samhällsliv. De blir konglomerat av makt, omfallande de mest skilda verksamheter. Del är tungindustri och förädling. Det är handel och iransport. Del är verksamheter till sjöss, till lands och i luften, det är serviceverksamhet och bostadsbyggande. Del är markspekulation och kraftverk. Del är kort sagl alll från barnmat och serietidningar till krigsflygplan och bomber. Del är forskning och köp av forskare och kunnande. Det är utlandsaffärer i EG-områdel, Brasilien, USA och Sydafrika.

I Sverige utövas denna typ av utvecklad finansiell makt av i huvudsak två finansgrupper. Det är gruppen kring Skandinaviska Enskilda Banken och del är gruppen kring Svenska Handelsbanken. Inom många verksamheter har dessa grupper ett gemensamt intresse, de delar så att säga på bytet, eventuellt i kombination med någon av ett fåtal mindre sådana finansiella intressegrupper. Inget kapitalistiskt land, möjligen med undantag av Japan, kan uppvisa en sä oerhört koncentrerad och centraliserad struktur när del gäller ekonomisk makl.

Dä uppstår frågan: om det från del breda folkflertalet, frän arbetarrörelsen, utgår en långsiktig strävan att förändra den samhälleliga maktstrukturen - då måste en grundläggande prövosten för denna strävan vara hur man förhåller sig lill finanskapitalets ställning i samhällel. Man kan inle undgå att inta en klar attityd lill denna ställning. Antingen står man på arbetarrörelsens gamla ideologiska grund - nämligen att en djupgående omvandling av samhälls- och maktförhållandena är politikens mening och mål. Eller också står man pä del bestäendes grund - att den privata kapitalmakten i princip skall accepteras.

Hur man förhåller sig till bankkapitalets makt blir alltså en fråga om samhällssyn, om livsatlityd, om trohet mot den svenska arbetarrörelsens idéarv och dess historiska uppgift.

Det förvånande med utskottets betänkande i den del som gäller värt krav på förstatligande, i är såväl som tidigare år, det är tvä ting. Det första är att de borgerliga och socialdemokratiska ledamöterna är helt överens om skrivningen när det gäller all avslå vår motion. De framträder med precis samma åskådning. Del är i och för sig kanske säreget. Man kunde ju kanske dock förmoda, att socialdemokralerna inle hade samma slags skäl för att gå emol den kommunistiska motionen som de borgerliga har. Alt deras syn på frågan och deras ideologiska utgångspunkt dock var i viss mån en annan. Men så är det uppenbart inte. Stämmorna i den kör, som sjunger storbankernas och finanskapitalets lov, blandas i en sällspord harmoni. Någol som jag, inom parentes sagt, under min tid i näringsulskottei hunnii bli rätt van vid.

Del andra som förvånar är, att utskottet totalt missuppfattar frågeställningens poliliska innebörd. Man lycks tro, av resonemangen att döma, att vpk kritiserar bankerna för alt dessa inte sköter sin uppgift.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

4 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Man hänvisar till att del finns insyn i bankväsendel med uppdrag all bevaka, hur bankerna sköter denna sin uppgift. Och denna bankinspektion, dessa offentliga styrelseledamöter osv. de har inle haft något att anmärka. Storbankerna sköter sig bra - och det är klarl alt någol annat omdöme inle är att vänta från folk som i alll väsentligt delar storbankernas ideologiska värderingar.

Men det är inte alls det saken gäller. Storbankernas uppgift är att slå vakt om och bygga ut finanskapitalets ställning och alt göra detla med den kapitalistiska profilhushällningen som livsluft och med dess sociala värderingar som riktmärke. Och den uppgiften missköter bankerna absolut inle. Problemet består inle alls däri. Tvärtom. Del består ju i alt del är just den uppgiften som de sköter. Utskottet resonerar som om del hela var en fråga om ren bankteknik. Men det är en fråga om samhällelig makt och om samhälleliga värderingar, om hela produktionens mål och mening.

Utskottet är i sin självklara solidaritet med bestående maktförhållanden helt oförmöget att upptäcka någon som helst polilisk problemalik i frågan. Ett samhälle ulan finanskapital ter sig för ulskoltet inte bara onaturligt och stötande. Ett samhälle utan SE-bank ter sig närmasl otänkbart. Finanskapitalet finns, har alltid funnits, skall alllid finnas. Finanskapitalet sköter sig fint. Det producerar Viggenplan och exporterar pengar lill Sydafrika. Gud har så velat.

Del genanta för utskottets socialdemokraler är alt de ideologiskt är på efterkälken - även i förhållande till den cenierpartistiska motionen av Olof Johansson i Slockholm. Vi vpk-are menar att sädana försök till medveien decentralisering av bankslrukluren som Olof Johansson föreslår är i en utveckling, där de nödvändiga kapitalinsatserna sländigt stiger, ett någol illusoriskt medel. Detla kan leda till ell tillfälligt bakslag, för finanskapitalislerna, men de återhämtar lagbundet sina positioner och stärker dem. Vi har historiska erfarenheier av delta från Tyskland och Japan efter 1945. Men med all respekl för Olof Johansson vill jag säga att han dock har ställl det poliliska maklproblemet. Han har gjort en analys, han har föreslagit åtgärder. Del är mera än vad majoriteten i utskottet har besvärat sig med.

Finanskapitalet är maktcentrum för profilsystemei. Det är profilen som bestämmer vilka varor som skall produceras, hur de skall produceras och vem som skall producera dem. Profilen bestämmer hur stor ulslagningen blir och hur läng livslängd arbetaren skall ha. Profiten bestämmer vad varorna skall kosta och hur långt man måste gå för all kunna köpa dem. Den bestämmer vilka sjöar som skall förgiftas och vilka skogar som skall skövlas.

Min fråga är denna: Har det inte föresvävat de socialdemokratiska ledamöterna av denna kammare att del i alla fall i della avseende var elt annal samhälle som arbetarrörelsens pionjärer på sin lid sökte se framför sig? Elt samhälle uian arbetslöshet, ulslagning och miljöförstöring. Ett samhälle där de ekonomiska och tekniska ansträngningarna ägnas

den sociala nyttan och angelägna mänskliga behovs utveckling, i stället för som nu privat förmögenheissamlande, spekulation eller kommersiell försäljning för dess egen skull. Elt samhälle, där kortsiktig profit inte längre är vägledande, ulan sociala värden och samhällsmål bestämda genom demokratisk diskussion.

Har del inle föresvävat de socialderhokratiska ledamöterna att del är della samhälle som del är arbetarrörelsens historiska uppgift att förverkliga? Och har de inte lyckats se alt den maktpolitiska frågan om vem sorn kontrollerar bankkapitalet är avgörande? Har de inte sett att med accepterandet av rådande maktförhållanden på della område också följer accepterandet av en borgerlig ideologi för alla samhälleliga och mänskliga förhållanden?

Med mitt resonemang utmynnande i dessa frågor berjag alt få yrka bifall lill vpk:s motion om förstatligande av de privata affärsbankerna.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i afförsbankerna

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har undan för undan ökal samhällets kontroll över banksektorn. I mitt tidigare anförande pekade jag pä en rad åtgärder som har vidlagils. Affärsbankerna har ingen monopolställning längre. De utsätts - bl. a. genom ändringar i banklagstiftningen - för ständigt ökad konkurrens, t. ex. från sparbanker och andra kreditinstitut. Vi har också den statliga posl- och kredilbanken, som kommit att spela och som även framöver kommer att spela en betydande roll i de här sammanhangen.

I bankinspektionen, som jag pekat på, har vi ett myckel viktigt instrument som ser till att konkurrensförhållandena pä området är sådana som de skall och bör vara. Dessulom har som bekant riksbanken långlgående befogenheier att styra affärsbankerna och affärsbankernas kre-dilverksamhet i överensstämmelse med statsmakternas intentioner. Vi har likviditets- och kassakvotslag och riksbankens räntepolitik, för att nämna några andra exempel. Vi har också den statliga invesleringsbanken som kommil att spela en betydelsefull roll på detta område. Slutligen har vi det som vi i dag diskuterar all ytterligare utöka, nämligen offentlig styrelserepresenlation i affärsbankernas styrelser.

Herr Svensson i Malmö menar emellertid att delta inle är tillräckligt, alt vi från socialdemokratiskt häll borde känna oss generade över våra ställningstaganden och att vi i utskottsskrivningen har hamnat på samma ståndpunkt som de borgerliga representanterna i utskottet. Då får jag lov att säga att den kriiiken tar jag sannerligen inte så hårt. Herr Svensson i Malmö har ju redan i molionen skrivit att han över huvud taget inte godkänner några av de argument vi har mobiliserat. Vi står alltså på olika ståndpunkter i denna fråga.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle: Herr talman! Det sista herr Bengtsson i Landskrona sade var ett myckel intressant erkännande: vi slår alltså på olika ståndpunkter. Eftersom vpk

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i afförsbankerna

står för en socialistisk ståndpunkt, för arbetarrörelsens gamla socialistiska mål, måste ju herr Bengtssons senaste yttrande tolkas så, att han här icke slår på samma ståndpunkl som arbetarrörelsens pionjärer. Han står således icke heller på den ståndpunkt som hans egel partis ungdomsförbund programmaliskt har framfört. De har nämligen hela liden konsekvent hävdat att en viktig politisk målsättning för arbelarrörelsen av i dag just är nalionaliseringen av affärsbankerna.

Man kan sedan, herr Bengtsson i Landskrona, ha en mängd lekniska hjälpmedel för att på olika sätt effektivisera eller förbättra bankernas funktion med utgångspunkt från de behov man anser att den nuvarande samhällsstrukturen har. Jag bestrider inte att sådana har införts, och de har delvis varit nödvändiga eftersom bankernas samhälleliga roll har ökal. Men detla har inte på något sätl brutit sönder maktstrukturen. Denna - dominerad av det slora finanskapitalet - kan ju bara brytas sönder ifall man har en statsmakt och en politik som har detla som mål, och inte målet att försona sig med maktstrukturen, effektivisera den och hjälpa den till än större makt och till ett än starkare inflytande över de samhälleliga värderingar som bestämmer vår kommersialiserade och profitinriklade hushållning,

Herr BENGTSSON i Landskrona (s) kort genmäle: Herr talman! Jag vill bara lill herr Svensson i Malmö säga alt jag är medveten om au vissa grupper inom vårl ungdomsförbund har haft och kanske fortfarande har en annan uppfattning i denna fråga. Deras uppfattning ligger kanske något närmare den som herr Svensson i Malmö företräder. Jag står för partiets officiella ståndpunkt i denna fråga. Den är klargjord under flera partikongresser, bl. a. den som ägde rum i oktober månad i fjol.

Som alllid utelämnar sedan herr Svensson i Malmö en viklig sak när han talar om banksocialiseringen. Tala om för kammarens ledamöter och alla medborgarna i det här landet hur det skall gä till om bankerna skall socialiseras! Innebär det att man skall konfiskera, eller hur avser herr Svensson i Malmö att skaffa det kapilal som skulle behövas för att klara denna uppgift? Jag skulle vara tacksam om vi fick en redogörelse för detla.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona har ställt den frågan förr, och den är verkligen inle svår att besvara. Den kan enklast besvaras med en motfråga. Nog vore det väl orimligl om man vid en ändring i grunden av den samhälleliga maktstrukturen, av makten över kapitalet, skulle betala SE-Banken, Svenska Handelsbanken och deras slora aktieägare så mycket att hela socialismen förvandlades till en enorm avbetalningsskuld? Något sådanl kan del rimligtvis inle bli fråga om, eftersom det då inte blir någon verklig maktförskjutning. Därmed är den frågan besvarad.

Med avseende pä det resonemang som herr Bengtsson i Landskrona förde om hur han förhäller sig till sill parti och silt ungdomsförbund konstaterar jag att socialdemokraterna som vanligt håller sig med en radikal attityd utåt i den ena marginalen av partiet och en konservaliv i den officiella partilinjen.

Herr andre vice talmannen anmälde all herr Bengtsson i Landskrona anhållit att lill protokollel få antecknat att han inte ägde rätt lill ytleriigare replik.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Hen ALSÉN (s):

Herr lalman! Jag tänkte åhöra den här debatlen i min bänk, men när jag satt och lyssnade på herr Andersson i Örebro tyckte jag all jag behövde göra några kommentarer till hans inlägg.

Han inledde sitt anförande med att citera tidningen Vi, och det gläder självfallet en aktiv konsumenlkooperatör att tidningen läses. I nr 9 i år i tidningen Vi finns en ledarkommentar som är rubricerad Ärligt svar, och det var ur den som herr Andersson fann anledning all citera vissa rader för alt använda dem som ett inlägg i den här debatten. Jag tycker det är viktigt att framhålla, även om det på visst sätt framgick av herr Anderssons inlägg, att KF:s yttrande inte avsäg frågan om bankrepre-seniaiionen frän samhällels sida ulan avsäg en i induslridepariementet författad promemoria, nr 6 år 1975, som är rubricerad Styrelserepresenlation för samhället. KF tar klart avstånd från vissa tankar som finns däri.

Men när man använder - som jag nog tyckte lilel knepigl - den formuleringen och det avståndstagandet också i det här sammanhanget, anser jag att det finns anledning att ifrågasätta debattekniken. Det är faktiskt så, att i den fråga som nu är föremål för kammarens behandling - och beslut ganska snart - har KF en alldeles bestämd uppfattning, nämligen alt bankerna och självfallet inte minsl storbankerna och de stora provinsbankerna, har en mycket strategisk ställning i del svenska näringslivet och i samhället över huvud taget. Därför är det konsumentkooperationens bestämda uppfattning att samhällsrepresentationen bör finnas och utvecklas i det sammanhanget.

Jag tror också Jag vågar säga att händelser som på sen lid har timat i - får jag kalla del - den slora bankvärlden, och som pä ett alldeles speciellt sätl har berört KF och konsumentkooperationen, ger yllerligare anledning för oss all slryka under det lämpliga i en samhällelig styrelserepresenlation på olika banknivåer.

Däremot vill jag rekommendera herr Andersson att fortsätta att läsa den här i sig intressanta ledarkommentaren. Där finns faktiskt ett resonemang som kan vara värdefullt att tillämpa på debatten i dag. I det referat som tidningen Vi gör av KF:s yttrande när man invänder mot en utbyggd styrelserepresenlation i vissa bolagsstyrelser - alltså i normala företag - heter det:

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

"Förläng prövotiden i slället för att utvidga verksamheten, säger KF. Och pröva andra former för samverkan och informalion. Del är inte alls säkert att styrelsen är rätta platsen för den verksamheien; tvärtom är det sannolikt att det är viktigare med samråd på nivåer under styrelsen, nivåer där de offentliga representanterna får vara med i det viktiga för-beredelsearbelei."

Det är ju precis det som den proposition och del utskoilsbeiänkande som vi har på bordet i dag avser - att vidga den samhälleliga repre-senlationsmöjligheien försädanasamhällsrepresentantersom är placerade i storbankers och regionalbankers styrelser så att de också kan vara med i andra, underliggande organ. Jag tror det är en riktig uppfallning som kommer lill uttryck i proposilionen och i betänkandet. Men den uppfattningen vill herr Andersson inle vara med om. Jag lycker som sagl alt herr Andersson skall fullfölja sina avsikter att knyta an lill konsumentkooperationens mening och tillämpa den även i det här avseendel.

Eftersom jag har en viss erfarenhel av samhällelig bankrepresentalion - Jag har förmånen att sedan några år lillbaka vara representanl i en provinsbanksstyrelse - vill jag till slut säga all jag tror alt detta är ett sleg för samhället när det gäller alt få möjlighel till en vidgad insyn i bankarbetet, påtaglig möjlighel all påverka bankernas verksamhet. Det vidare sleg ,som man nu'avser alt ta med föreliggande förslag tror jag också är välbetänkt och synnerligen välgrundat.

Jag ber alltså alt fä yrka bifall till näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 37:

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kon genmäle:

Herr talman! Jag läser gärna och med välbehag lidningen Vi vage vecka när jag fär lidningen.

Jag iror inle alt herr Alsén lyssnade rikiigi på vad jag sade. Jag cilerade ordagrant det som stod med stor stil under rubriken: "Och pröva samtidigt andra vägar, som kan vara mer effekiiva, för samråd mellan förelag och samhälle."

Sedan återgav jag också en hel del av vad som stod i själva artikeln. Men jag framhöll all det. som sägs om KF i artikeln kan beträffande bedömningen av de offenlliga representanterna i bankerna gälla för mig. Och att det var fråga om ett yttrande över industridepartementets rapporl Styrelserepresenlation för samhället det betonade jag särskill, så del råder ingen tvekan på den punkten. Jusl som orden står i den här ledarartikeln tyckte jag emellertid alt del var tillämpligt på mitt slällningslagande när det gäller bankrepreseniationen.

Men som sagt: Jag läser med välbehag och inlresse tidningen Vi, sorn är en utomordentlig publikation.

Herr ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag noterar med lillfredsslällelse all herr Andersson i Örebro ålerigen understryker de här uttalandena, och jag hoppas alt han

också i forlsällningen kommer att ha glädje av att läsa lidningen Vi. Här står vi på samma grund och hyser samma mening.

Vad gäller den tolkning som herr Andersson vill göra i fråga om samhällelig representation i bankstyrelser och pläderingen i tidningen Vi, så kan jag inle dela hans uppfaltning. Men del är väl ingeniing som herr Andersson väntar sig av mig heller.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Den här debatten upprepas ju gäng efter annan, och i och för sig är det inte så myckel nyheter i den. Propositionsförslaget om representation i bankernas styrelser innebär ju inte någonling principiellt nytt ur maktkoncenlralionssynpunkt, och det är främst för att betona delta som jag begäri ordet i anslutning lill de reflexioner som gjorts om reservalionen 6.

Jag vill nämna att i motionen 1975/76:1783, som jag har väckt tillsammans med några andra centerledamöter, står det all en näringspolitik måste fastläggas för banksektorn, "där bankernas styrmöjligheter och bindningar av olika slag lill främst de stora företagen begränsas, koncenlralionsprocessen inom sekiorn sloppas, investmeniföretagens rörelsefrihet som struklurinslrumenl begränsas, de kooperaliva bankerna och provinsbankerna främjas i förhållande till de stora affärsbankerna, och utvecklingen inriktas på en decentraliserad maktstruktur." Det är alltså det grundläggande maklproblemet jag vill angripa med min motion.

Storbankerna har ett stort inflytande i svenskt näringsliv. Vi har sett den utveckling som startades inte minst med fusionerna 1971 - bildandet av SE-banken - därefter Göiabanken och sedan PK-banken. Nu har vi visserligen ett uppehåll i den här stegrade koncenlralionsprocessen inom själva banksektorn, men det är ju ingen garanti för framliden, även om de slora bankerna har "lovat varandra" att inle köpa upp nägon av de sex stora provinsbankerna eller väsentlig del av dessa provinsbanker fram lill slulel av 1978. Vad som händer därefter vel man verkligen ingeniing om.

Det är just den här stegvisa förändringen av banksektorn som vi har kunnat se under 1970-talel och som inte minsl herr Siegbahn riklade sig mot när han kunde iaktta en sådan aktivitet också från samhällets sida, från den socialdemokratiska regeringens sida, som sleg för sleg ökar samhällels inflylande över denna seklor. Om man nu från mina utgångspunkter är rädd för en fortsatt koncentrationsutveckling och en fortsatt stark maktkoncentration inom banksektorn och om man från moderal sida är rädd för all samhällel skall få ökal inflylande, så borde vi kunna enas om all del vore bälire om vi hade fasllagl elt program för hur den här sekiorn skall utvecklas. Del är hell enkell en fråga om klarhet för framtiden, som vi i dag saknar.

Della är inte någol principiellt nyll sätt att tackla sådana här vikliga sektorer inom svenskt näringsliv. Regeringen beslutade ju så sent som i november - på förslag av Byggnadsarbetareförbundet och Fabriksar-

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

betareförbundet - att göra en utredning om ell näringspoliliski program för byggsektorn. Det är ännu en sådan här strategisk bransch som man ägnar särskilt intresse ät, därför att den är styrande för så mycket annat. Även om inle moderaterna och centern skulle komma till samma slutsatser i ett sådant näringspolitiskt program tror jag ändå all alla borde kunna enas om att den oklarhet som nu finns om utvecklingen i framtiden skulle man kunna komma till rätta med just genom ett näringspolitiskt program för den sekiorn.

Hen SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Jag förslår en del av de bekymmer som herr Olof Johansson i Stockholm här har givit uttryck ål. Men del är ändå litet märkligt att han som centerpartist förmodligen kommer att stödja cenlerns linje, som Jusl accentuerar yllerligare statskontroll lägre ner i de regionala bankkontoren. Han borde tagit avstånd från den linjen och i stället gått på vår linje.

Samtidigt som det har ägt rum en viss bankkoncentration har det skett en vidgad decentralisering av beslutanderätten när del gäller krediter och liknande. Men del är också på det sättet, all om vårt land skall kunna hänga med när det gäller de alll större finansiella resurser som krävs för ett vidgat näringsliv och vidgad export, så måste vi ha en visst anlal större banker. Del var ju del grundläggande skälet för den senaste bankfusionen. Därför tror Jag att man måste accepiera att vi är tvungna att gå fram efter båda linjerna.

Sedan kan Jag inte låta bli alt notera en sak, när jag nu ändå har ordel - även om herr Bengtsson i Landskrona inte behöver någon hjälp i debatlen. Herr Svensson i Malmö sade all i vpk tycker vi så och så; vi är socialister. Eftersom herr Bengtsson i Landskrona lycker annorlunda är han inte socialist. När kommunister resonerar på det sättet kallas det med elt finare ord för dialektik. När vi andra enkla människor, borgerliga eller andra, talar om liknande ling är det argumentation. Det är väl inte alldeles obekant för herr Svensson alt del finns åtminstone tio olika socialistiska teorier och ideologier. Herr Svensson lär ju vara en av de största potentaterna när del gäller utrensningar av icke goda socialister i del egna partiet, så del kanske inte är så märkligt att han har den uppfattningen att det bara finns en socialistisk linje.

Herr OLOF JOHANSSON i Slockholm (c):

Herr talman! Först vill jag rätla lill ell missförstånd. Jag sade tydligt i mitt anförande att propositionen naturligtvis inte innebär all man angriper de grundläggande maktförhållandena inom banksektorn. Man skapar en möjlighet till ökad insyn från samhällels sida. Och vi lycker inom cenlern att bedömningen huruvida denna möjlighel skall ulnylljas eller inte bör göras av kommunerna. Därför stöder Jag självklart också cen-lerparlireservationerna i det avseendel.

Sedan har vi också olika uppfattningar om vad som är nödvändigt

för att tillgodose slora företags krav på service från bankerna i de inlernationella affärerna. Om viljan hade funnits tror jag att man rnycket väl genom konsortieavial och avtal från fall till fall kan lösa problemen och inte behöver acceptera den enorma koncentration av ekonomisk makl, som vi har fått under 1970-lalet och som vi kan befara kommer all fortsätta, därest vi hela liden acceplerar denna typ av utifrån riktade krav som skall vara styrande för den svenska banksektorns ulveckling. Det finns andra lösningar på det området.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Herr Siegbahn drar in de besynnerligaste ling i denna diskussion. Han är också myckel slarvig i sina ullryckssäil och lalade bl. a. om att jag är en potentat som sköter utrensningar i vpk. Vilka utrensningar då? Det finns en medlem i vpk som i grundläggande frågor har visal sig vara så oöverens med partiets politik och talat om detta offentligt så eftertryckligt, all han så att säga har uteslutit sig själv. Del är den utrensning som har förekommit.

Jag tror man skall dämpa uttrycken litet, när man vill beskriva den typen av företeelser.

Jag är fulll på del klara med alt det finns fiera modeller av socialism, och det tycker jag rnan kan notera med uppskattning. Inom de socialistiska och kommunistiska partierna i Europa diskuteras dessa olika modeller myckel livligt. Jag tycker del är positivt. Det är en fruktbar och berikande deball som kommer att klara ul vad det här egenlligen handlar om.

Del är inte alls det Jag har anmärkt på, utan jag har sagt att del är beklagligt all vpk:s representanier är de enda här i kammaren som över huvud laget företräder en socialistisk åskådning. Ingen annanslans, inle hos någon annan, finns en modell av socialistisk typ i den samhälleliga diskussionen.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Andersson i Örebro m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 1 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Andersson i Örebro m. fl.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i affärsbankerna

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 223

Nej - 70

Avstår - 3

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 2 av herr Gustafsson i Byske m. fl. saml 3:o) reservationen nr 3 av herr Andersson i Örebro m. fl., och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Böriesson i Glömminge begärde votering upptogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Andersson i Örebro begärt volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 2 antar reservationen nr 2 av herr Gustafsson i Byske m. fl. rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 3 av herr Andersson i Örebro m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 81

Nej - 71

Avstår - 145

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i belänkandet nr 37 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Gusiafsson i Byske m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 147

Nej - 147

Avstår - 3

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på all ärendei skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr andre vice lalmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr andre vice talmannens anmodan herr Larsson i Karlskoga (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservalionen nr 2 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offenilig representation i affärsbankerna

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till l:o) ulskollels hemställan, 2:o) reservationen nr 4 av herr Gusiafsson i Byske m. fl. samt 3:o) reservalionen nr 5 av herr Andersson i Örebro m. fl., och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Andersson i Örebro begärde votering upptogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Andersson i Örebro begärt volering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 3 antar reservalionen nr 4 av herr Gusiafsson i Byske m. fl. rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 5 av herr Andersson i Örebro m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 83

Nej - 72

Avstår - 142

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av hen Gustafsson i Byske m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Vidgad offentlig representation i ajjärsbankerna

Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 147 Nej - 147 Avstår - 3 Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä alt ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Herr andre vice lalmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr andre vice talmannens anmodan fröken Engman (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen.nr 4 av herr Gustafsson i Byske m.fl.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels motionen nr 330 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 37 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 330.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat ja-proposilionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277

Nej - 16

Avstår - 4

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Gustafsson i Byske m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begäri volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Gusiafsson i Byske m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä hen Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 217

Nej - 77

Avstår - 3

Fru tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

§ 18 Den fysiska riksplaneringen

Föredrogs civilutskotlets betänkande 1975/76:16 med anledning av motioner om riktlinjerna inom den fysiska riksplaneringen för hushållning med mark och vatten, m. m.

I detta belänkande behandlades motionerna 1975/76:381 av hen Nilsson i Agnas (m), 1975/76:443 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), 1975/76:518 av hen Björk i Gävle m. fl. (c), 1975/76:672 av hen Olsson i Timrå m. fl. (s), 1975/76:683 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såviit nu var i fråga hemställts att riksdagen begärde att frågan om utbyggnad av uranbrytningen i Ranstad skulle prövas genom en allsidig teknikvärdering utförd av fristående organ samt att frågan därefter skulle underställas riksdagen för avgörande (yrkandet b),

1975/76:1645 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade att uttala au den pågående riksplaneringen inte flck innebära alt översiktsplaner och utfästelser till markägare skulle frångås (yrkandet 7),

1975/76:1920 av fröken Eliasson (c) och fru Olsson i Helsingborg (c), 1975/76:1949 av herrar Nordgren (m) och Turesson (m), 1975/76:1952 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om skyndsamt förslag lill sådan ändring av byggnadslagen (1947:385), vartill som motiv kunde knytas redan gjorda överväganden i planeringsfrågor,

1975/76:1958 av hen Olsson i Järvsö m. fl. (c, fp) samt 1975/76:1959 av herrar Olsson i Sundsvall (c) ocb Johansson i Växjö (c).

Motionen 1975/76:1645 hade hänvisats till jordbruksulskottet men sedermera, såviti avsåg yrkandet 7, överiämnats lill civilulskollel.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

Utskottet hemställde

1. beträffande riktlinjer som lagmotiv att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1952,

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den .fysiska riksplaneringen

2. beträffande lagstiftning till skydd för jordbruksintressen i vissa fall att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:381,

3. beträffande äldre planer och utfästelser till markägare att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1645, yrkandet 7, .

4. beträffande kartläggning av grundvatteniillgångarna att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1920,

5. beiräffande petrokemiskt centrum i Västernorriands län att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:672,

6. beträffande lokalisering av upparbelningsanläggning m. m. för radioaktivt avfall att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:518,

7. beträffande prövningen av förslag om utvinning av uran m. m. vid södra Billingen att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:683, yrkandet b,

8. beträffande vattenkraften i Mellanljusnan att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:1949 och 1958,

9. beträffande planering och byggnad av kraftledningar att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:443 och 1959.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande riktlinjer som lagmotiv av fru Olsson i Hölö (c), herrar
Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och Olof
Johansson i Stockholm (c), fru Ingvar-Svensson (c) samt hen Danell (m)
som ansett att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1952 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beiräffande äldre planer och utfästelser till markägare av herrar Adolfs
son (m) och Danell (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1645, yrkandet 7, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande prövningen av förslag om utvinning av uran m. m. vid
södra Billingen av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som ansett alt utskottet
under 7 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:683, yrkandet B, gav regeringen till känna vad reservanten anfört om teknikvärdering.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. beiräffande riktlinjer som lagmotiv av herrar Adolfsson (m) och Danell
(m),

2. beträffande prövning av förslag om utvinning av uran m. m. vid
södra Billingen av herr Olof Johansson i Stockholm (c).

Hen MATTSSON i Skee (c):

Fru talman! Kommunernas planeringsarbete och planeringsansvar ökade kraftigt genom beslutet att genomföra en riksomfattande fysisk

planering.

Elt utökat ansvar för planeringsarbetet bör följas av ell ökat inflytande över den markanvändning som slutgiltigt kommer alt redovisas i kommunöversikt eller generalplan som ell samlat ullryck för en kommunal bedömning - naluriiglvis inom ramen för de riktlinjer som riksdagen tagit upp i det fysiska riksplanearbetet.

Samtidigt som vi behandlande Hushållning med mark och vallen antogs vissa ändringar i byggnadslagen, nödvändiga för att genomföra den fysiska riksplaneringen. Den fullständiga översynen av byggnadslagen sköt man däremot på framliden eftersom del redan 1968 hade tillsalts en utredning, bygglagutredningen, för detla arbete. Man räknade med att bygglagutredningen skulle få fram sitt betänkande och att förslag skulle kunna läggas fram för riksdagen i sådan tid att den lagreformering som skulle bli följden av elt sådanl riksdagsbeslut skulle kunna tillämpas när resultatet av den fysiska riksplaneringen lades fram och granskades.

Under 1971 tog riksdagen elt beslul om skärpning av bestämmelsen om vad som skall anses som tätbebyggelse i byggnadslagens mening, en skärpning som innebär att redan den första byggnaden kan anses som tätbebyggelse under förulsällning att den kräver någon form av gemensamma anläggningar.

Från centerns sida har vi väckt en motion om att vissa riksdagsut-lalanden skulle läggas som lagmotiv till byggnadslagen. Bakgrunden lill yrkandet är otålighet över alt den samlade revideringen av byggnadslagen dröjer. Det blir därför på del sättet alt generalplaner eller kommunöversikter kommer att bedömas av de granskande organen, t. ex. länsstyrelserna, med ledning av byggnadslagens nuvarande uiformning och motiv, t. ex. vad gäller möjligheten till glesbebyggelse. I motionen har vi nämnt vissa uttalanden som riksdagen ställt sig bakom och som vi anser bör fogas som motiv lill byggnadslagen, t. ex. all glesbebyggelsen inte skall motverkas av kravei på en planmässig bedömning, all glesbebyggelse är och kommer att vara den enda lämpliga bebyggelseformen i stora delar av landet.

Det flnns yllerligare några uttalanden av den här typen refererade i civilutskotlets belänkande nr 16. Det är endera uttalanden av departementschefen i statsrådsprotokollel eller utlalanden som civilulskollel gjort vid behandlingen av den fysiska riksplanen och även vid behandling av motioner som berört riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Dessa uttalanden har riksdagen ställl sig bakom och vi anser att det är felaktigt om dessa rikllinjer inte kommer att beaklas vid plangranskningen.

Men majoriteten i civilutskottel godtar de nuvarande förhållandena och säger: "Uttalanden av denna typ" - man länker då på de av mig nyss refererade - "är självfallel inte ens enligt sin lydelse bindande -så länge det rör lokala lämplighetsöverväganden skall givetvis slaten inle på omvägar minska det kommunala inflytandet."

Den sisla delen av meningen är uiformad sä all del egentligen borde varil möjligt för oss alt åsladkomma ett enigt betänkande. Frän cenlerns

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

sida värnar vi starkt om det kommunala inflytandet - i det här fallet alt del skall få la sig uttryck i planeringsarbetet. Det är då naturiigl att vi vill ge kommunerna både möjlighet och rättighet alt låla sin planering utformas med stöd även av de principiella uttalanden som riksdagen i stort selt varit enig om.

Jag skall la ell konkret exempel för att bättre belysa vad vi menar. Eftersom herr Bergman i Göleborg senare kommer att lala väljer jag ett ärende från hans och mitt gemensamma hemlän. En kommun som upprättat generalplan enligt konstens alla regler och som följt de rikllinjer som riksdagen slällt upp, tagit hänsyn till de naturvårdsomräden som nu finns och de krav på yllerligare områden för nalurvård och friluftsliv som riksdagens rikllinjer för den här kommunen innebär, lagil hänsyn till tätortsulbyggnad, vägmark som bedömts åtgå, hävdal jordbruket och skogsmarkens skydd osv. kom ändå fram lill att det därutöver fanns vissa områden utan specifika krav på markanvändning. Man sade sig då alt det var markområden där det borde finnas möjlighet alt tillåta glesbebyggelse, prövad pä del sätl som angetts i principuttalanden. När planen skulle granskas av länsslyrelsen enades planenheten och den juridiska enheten om att göra granskningen i det här avsnittet med utgångspunkt frän den skärpning av byggnadslagens bestämmelser som jag nämnde att riksdagen fattade beslut om 1971. Del innebär all länsslyrelsen ullalar att enligt byggnadslagens mening är all tillkommande bebyggelse i den här kommunen att anse som tätbebyggelse. Det betyder då all de principuttalanden som har gjorts därefter inte har kommit att beaktas vid prövningen av den generalplan .som upprättats med ledning av 1972 års beslut om den fysiska riksplaneringen.

Eftersom vi vill ge kommunerna räll och möjlighel att låla silt plan-arbeie ulföras inle enbart efter byggnadslagens formella beslämmelser utan också efter de rikllinjer och uttalanden som gjorts i riksdagen har vi funnit det nödvändigl - då någon revidering av byggnadslagen inte kommer att ske snabbi - alt yrka pä att riktlinjerna får formen av motiv till lagtext.

Fru talman! Med hänvisning lill detla yrkar jag bifall lill reservalionen 1 i civilutskotlets belänkande 1975/76:16.

Hen DANELL (m):

Fru talman! Vad gäller reservationen 1 har herr Maltsson i Skee utvecklat innebörden av del ställningstagande som moderaler. folkpartister och centerpartister har gjort. Vi moderater följer reservationen, då vi alltsedan glesbebyggelserätten försvann har blivit styrkta i vär uppfallning att riksdagen gjorde ell allvarligt fel, när denna allmänna räu lill glesbebyggelse utan alltför omfallande byråkrati försvann. Även om gällande regler kan medföra en smidig behandling av vissa ärenden i en del kommuner, är del uppenbart att lagen också ger alllför långtgående möjligheler alt stoppa en naturlig och icke miljöförstörande mindre bebyggelse. Att en befintlig bebyggelse kompletteras för alt exempelvis familjemedlem-

mar skall kunna samlas i en gärdsbebyggelse eller för att lantbrukare skall kunna erbjuda frilidsfolk ett hus kan inle allmänt selt betraktas som en naturförstöring eller pä annal sätt vara skäl till förbud frän myndigheterna.

Moderata samlingspartiets motioner och reservationer under årens lopp har väl visat våra uppfatlningar i frågan, och vär strävan att åsladkomma lagändringar i byggnadslagstiftningen står självklart kvar. Vi har i del särskilda yttrandet nr 1 utvecklat våra synpunkter rent allmänt sett. Men eftersom reservationen 1 är ell steg åt rätt håll när det gäller att skapa lika förutsättningar i olika landsdelar och slävja för långt gående praxis av gällande lag yrkar jag bifall till denna reservation.

Med hänsyn till de svårigheter som tycks förefinnas när det gäller att fä fram en ny byggnadslagstiftning kan det inte vara bra att bara sälta sig ned och avvakta det arbele som återstår och hoppas på att det under 1977 kommer en proposilion om nya byggnadslagregler. Jusl nu finns både byggnadslagutredningen och departementspromemorior i ärendet. Kommuner vet varken ut eller in sett pä sikt. Detta förhållande måste naturiigtvis rättas till. I den utomordentligt viktiga frågan om glesbebyggelserätten finner vi del angeläget alt man tar elt tag sä snabbt som möjligt.

I reservalionen 2 återkommer vi moderaler till en fråga, som gäller rättsskydd för markägare. Genom de många lagändringar som har tillkommit under senare är i marklagstiftningen har man nästan till alla delar lunnal ul markägarnas möjligheter all hävda sin rätt eller att fä klara regler för markanvändning m. m. Att kommunerna skall ha möjligheter att planera ett rationellt samhälle är klart. Det är också givet att enskilda markägare måste acceptera inskränkningar för det allmännas bästa. Men det är knappast lika självklart att vi skall ha lagar, som är så uttunnade att man inle kan ulläsa hur stora chanserna är att en kommun om några år vill göra anspråk på viss mark. Både expropriationslagen och förköpslagen, vilka vi diskuierar i andra sammanhang, släller så ringa krav på en kommun alt behöva motivera sitt ingrepp, all del i dag är omöjligt att bedöma risken för att myndigheterna skall göra anspråk på mark.

Våra uppfattningar i dessa frågor och även i dem som jag nyss var inne på när det gäller reservationen I gör att det faller sig naturligt att del även i vär skärgärdsmotion, som lill en del nu behandlas renl allmänt från marklagssynpunkt, finns krav på att redan givna löften och utfästelser lill markägare saml befintliga översiktsplaner inte får frångås abrupt på grund av arbetet med den fysiska riksplaneringen. Detla utesluter självfallel inte att frågan om jämkningar kan aktualiseras i undanlagsfall. Enligt vår uppfattning bör del då vara självklart all det skall finnas en rimlig ersällningsrält för förlust av byggnadsräll.

Fru talman! Med della yrkar Jag bifall även lill reservalionen 2.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

5 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Fru talman! För ungefär lio år sedan började politiker i USA reagera mot de alltmer komplicerade förslag som kom fram genom administrationen. Både senaten och representanthuset upplevde svårigheierna att bedöma framtida konsekvenser av alltmer avancerade lekniska lösningar. De som skulle fatta besluten hade mycket små - ofta inga alls - möjligheler att se de följder deras handlande kunde få. Mänga politiker ställde sig då frågor: Finns det en väg ur detta dilemma? Kan vi ändå inle få fram elt system som ger oss en möjlighet alt se in bakom teknikens dunkla slöjor? Kan vi inte konstruera en lösning som ger oss en chans att se konsekvenserna innan vi beslular?

Det här var inget specielll amerikanskt dilemma. Beslutsfattare i mänga länder och i vitt skilda situationer har mött samma svårigheter, har känt samma oro: Vilka konsekvenser får mitt beslul?

I detta klimat, under denna press och i dessa svårigheter, men i ett klart försök att la ansvar för framtiden och besluten föddes tanken på en teknikvärdering - tanken på att kunna tänka efter före. Teknikvärdering är ett försök all bedöma slora och komplicerade lekniska system utifrån andra synpunkler än bara tekniska och ekonomiska. Det är ett försök att se effekterna på hela samhällsekonomin, samhällets organisation och konsekvenserna för de enskilda människorna.

I dag används teknikvärdering i många länder. Metoderna och utgångspunkterna är varierande, men tre huvudprinciper är gemensamma. Teknikvärderingen skall

1. vara en tidig varningssignal för all förhindra eventuella misstag,

2. studera konsekvenserna även i andra och iredje led och inle bara ta upp direkta effekter,

3. beakta alla gruppers intressen.

Ulifrån den sista principen förslår vi alt teknikbedömning inte är någol som uteslutande är förbehållet tekniker. En stor och bred grupp av människor med förankring i olika synsätt måste ingå.

Teknikvärdering är elt system som redan vunnit insteg i Sverige. Sekretariatet för framlidsstudier gav förra årel ul en rapporl om teknikbedömning. .Sekretariatet häller också i organisalionen av tre svenska försöksstudier som ingår i elt OECD-program om teknikvärdering. För inte så länge sedan publicerade försvarets forskningsanstalt en studie som tar upp teknikbedömningens roll i beslutsprocessen. Ett annal tecken på hur aktuellt del här problemet är visar sig i TCO:s beslul att inrätta en leknikvärderingskommilié. Teknikvärdering är alltså en metodik som redan har prövats i Sverige och som är under snabb utveckling internationellt. Självklart är att all teknikvärdering skall göras av personer som slår helt fria i förhällande lill det objekt som skall prövas.

Frågan om uranbrylningen i Ranstad är komplicerad. En lång rad av faktorer måste vägas mot varandra. Miljöfrågor med följdverkningar långt in i framtiden kommer all väga tungt i den slutliga bedömningen. Vi håller oss med bestämda regler för hur prövningen av en eventuell uran-

brytning i Ranstad skall gå lill. Men denna prövning får svårt all ta hänsyn till alla de konsekvenser som kan följa med Ranstad. Nu har vi en enastående chans alt försöka använda nya rön. Nu kan vi pröva teknikvärdering.

Folkpartiel har flera gånger motionerat om att vi skulle salsa pä teknikvärdering - men förgäves. Nu har riksdagen en stor konkrei fråga att handlägga. Då bör vi pröva denna nya möjlighet. Problematiken kring Ranstad är stor. Den berör många människor. Den har många aspekler, både sociala och miljömässiga. Den kan få konsekvenser långl in i framliden. I fallet Ranstad bör vi pröva teknikvärdering.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den .fysiska riksplaneringen

Herr BERGMAN i Göteborg (s):

Fru talman! Del betänkande som vi nu behandlar omfattar elva motioner, men av dessa har bara ire följts upp i lika många reservalioner. Jag skall bara göra några kommentarer till dessa reservationer.

I fråga om den första är vi väl inom ulskoltet egenlligen inle så oeniga som det kan synas. Vi var väl på det klara med att 1947 ärs bygglag-stiftning har fått nya inslag allteftersom. Och med den arbetsmetod man har i rättstillämpningen, med lagtext och lagmoliv, kan det vara en svaghet i att man utöver direkta lagändringar har gjort uttalanden med hänsyn lill frågor som haraktualiseratsefler hand, vilket har medfört en viss oklarhet i tillämpningen. Det är dock inte pä det sättet, som herr Mattsson i Skee påstod, att länsstyrelserna inte känner till vad riksdagen och regeringen har uttalat. Reservationen innehåller ju del betyget all de anvisningar, som planverket ger ut lill ledning för tolkningen av de riktlinjer som angivits, är mycket bra. Sålunda blir även riktlinjer som inle har form av lagtext eller är av lagmotivskaraktär bekanta i varje fall pä länsslyrelsenivä.

Reservanterna vill alltså beställa en genomgång av alll som har uttalats i dessa frågor och se vad man kan arbeta in som lagmotiv i syfte att fä en klarare tillämpning ute i landet. Men till hösten fär vi som bekant en promemoria frän regeringen - del är så klart annonserat som man kan begära - där man har överarbetat den remissbehandling av bygg-lagulredningen, som vi alla vel var omfattande. Denna promemoria skall i sin lur sändas ut på remiss, och vi kan förvänta en proposition, inte under riksmötet 1976/77 men under hösten 1977. Allt talar för del.

Därför ansåg utskotlel del vara överflödigt all nu beställa en genomgång av den bygglagstiftning som riksdagen snart skall fä ta ställning lill genom en proposition. Det är Ju samma folk som skall göra det jobbet i departementet, och det måste vara en felaklig arbetsordning all gå till väga så som reservanterna vill.

För mig har det varit oklart vad som var skälet till alt moderaterna anslöt sig till denna reservation. I den brasklapp i form av ett särskilt yttrande som moderaterna har hängt pä reservationen står något om all del nya lägel har skapal behov av den föreslagna genomgången. Mo-

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

deraterna har Ju ingen speciell kärlek till riksplaneringen och vill väl inte ha alltför specificerade bestämmelser och hårdragna tillämpningsföreskrifter, utan de vill väl att kommunerna skall ha en viss rörelsefrihet. Ett striktare uttalande i lagmotivsform måste Ju innebära motsatsen till det som herr Danell annars pläderar för. Om moderaterna med "det läge som nu uppkommit", menar lottläget i riksdagen och all speldjävulen så gripit moderaterna att de vill offra både gärd och grund, dvs. sin egen ideologi, för att vara med här, vet jag inte, men troligen är det frestelsen att vinna en lottdragning som gjort all moderaierna varil med om reservationen.

I sak är detta alltså ingenting som vi tvistar om. Vi säger: Läl arbelel med ny byggnadslagstiftning göras färdigt. Lät oss fä promemorian till hösten och proposition hösten 1977. Därefter kan man iaktta allt det som hitintills har sagts och de värderingar som i dag finns pä byggnadslagstiftningens område. Då får vi den utformning som vi egentligen alla vill ha. Men vi fär naturligtvis ingen lollning i riksdagen, och det kan vara beklagligt för en del.

Herr Danell talade om reservalionen 2, som också är litet överraskande. Det är inte så länge sedan vi var helt eniga i den här kammaren om att de intentioner som riksplanen uttalar skall gälla vid tillämpningen ute i landet. Man skall därför inle låta gamla utfästelser gälla, utan riksplanens intentioner skall fä slå igenom. Det har vi varit eniga om också dä det gäller konkreta fall. Vi har varit ute och rest och sett pä objekt som varit tvistiga och som är föremål för myckel publicitet - exempelvis Bäven. Vi har då sagt att riksplanens intentioner skall genomföras.

Vi vill genomföra det som riksplanen uttalar. Vi vill inte ha det bara som festtal utan det skall också gälla i praktiken, och då får de s. k. utfästelser som gjorts lidigare, baserade på föråldrade värderingar, vika för den vilja vi har i dag. Det var vi eniga om. Man har nu lydligen vaknat lill och sett au detta inte var vad man hade tänkt sig. Nu vill man alltså ändra på det. Uppfaitningen lycks vara att riksplanen skall vara någonling .som vi skall ha och tala vackert om. Men vi skall inle tillämpa den, utan vi skall låta de gamla värderingarna styra handlandet ute i kommunerna. - Pä den punkten är moderaierna ensamma.

Sedan till herr Strömberg i Botkyrka. Jag skall inte säga så mycket om reservationen 3. Herr Strömberg utvecklade ganska myckel vad som kan sägas om teknikvärdering. Jag har försökt läsa in det. Del är inte sä enkelt. Terminologin som finns i svensk text-som jag försöker tillägna mig kunskapen genom - är inte speciellt klar och enkel. Herr Strömberg sade alt det döljs något bakom teknikens dunkla slöjor, men jag vill hävda att det framför allt bakom terminologins dunkla slöjor har dolts en mängd oklarheter. Det är nämligen inte klart fixerat vad som är teknikvärdering. Del är inle nägon klarl utformad och erkänd vetenskaplig metod. Teknikvärdering är ett mycket fint ord, och det kan användas i diskussionen, men det är mycket oklart.

Teknikvärdering innebär väl egentligen att man samlar all möjlig kun-

skåp för bedömning av något man håller pä med - för att se hur det kan verka framåt i tiden, på sä många områden som möjligt. - Det kan man säga om man försöker göra en formulering i enkla vardagliga ordalag. Så har det arbetats även tidigare, men nu skall det ske i litet mer ordnade former. I varje fall skall resultaten samlas under elt begrepp - enligt herr Strömbergs teknikvärdering.

När det gäller just det aktuella objektet, Ranstad, får vi nu ett slags teknikvärdering; det redovisas synpunkter från olika intressenter inför den prövning som där skall ske. Synpunkter från alla möjliga håll kommer att beaktas vid den slutliga prövningen. Såsom underlag har vi någonting som vi egentligen skulle kunna kalla teknikvärdering, om vi nu var benägna att använda oss av så fina ord som man använder i andra finare salonger. Jag tror att vi pä den här punkten kan vara helt nöjda med all det - med de metoder vi har att tillgå i det här landet - sker en uppsamling av de synpunkter som kan finnas på de ingrepp som görs i naturen, de eventuella skador som inträffar när det gäller naturen kring Billingen och verkningarna för framtiden. Som vi själva har sagt får vi den frågan hil lill riksdagen för ställningslagande. I det sammanhanget har vi möjligheter att säga vår mening.

Med detta, ärade talman, berjag alt få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

Herr MATTSSON i Skee (c) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Bergmans i Göleborg inlägg föranleder bara elt par kommentarer från mig.

Självfallet är länsstyrelserna informerade om vad vi beslular här i riksdagen. Men däremot vel herr Bergman som en pragmatisk man lika väl som jag att man när man kommer fram lill en Juridisk tolkning och granskning av byggnadsplaner och byggnadsärenden lätt faller tillbaka på det som stadgas i en paragraf medan däremol rikllinjer och uttalanden från riksdagen inte tillmäts samma status. Del var det som jag påtalade och som jag belyste med exempel. Även från andra delar av landet firins exempel på denna som vi tycker felaktiga handläggning.

Sedan vill jag notera alt vi var principiellt ense, och det tycker jag är bra. Del är ju mycket värdefullt - oavsell hur det kommer att gä vid loitningen i dag i del här ärendet - att ett förslag frän en regering, hur den än är sammansatt, följer de principiella uttalanden som man hittills under riksplanearbeiel har varit överens om i riksdagen.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Fru talman! Beiräffande reservalionen 2 vill jag säga att man inte, som herr Bergman i Göteborg nu gör, skall dra ut konsekvenserna av resonemanget så långl att vi nu helt plötsligt skulle ifrågasätta den fysiska riksplaneringen. Del har inle varit några delade meningar om principerna för den. Däremot har vi moderaler en annan mening om hur den skall genomföras i prakliken, om hur mycket man skall acceptera av planerande

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

och hur snabbt planerna skall genomföras.

Vår reservation bygger, som jag sade förut, på en räustryggheissyn-punkt. Även markägare skall kunna kräva av samhällel all bli informerade om vad som sker och all givna löften i form av i. ex. översiktsplaner skall kunna slå sig under viss lid, så att inte förhållandena ändras snabbt från del ena lägel till det andra. Delta gäller i all synnerhet som vi vel att socialdemokraterna inte är benägna att acceptera kravei pä ersällning ät dem som förlorar sin byggnadsräll. Del gäller dessulom i det avseende som vi just nu behandlar en skärgårdsmotion. Vi talar där om en levande skärgård, där människorna skall ha rimliga möjligheter alt bygga för all kunna fortsätta sin verksamhet.

Beträffande reservationen 1 frågar herr Bergman om speldjävulen har gripit oss - i vår förtjusning inför all få vara med om en lottdragning skulle vi ha kastat oss i famnen pä miiienpartierna. Nu är det faktiskt mera seriöst än så. Värt ställningstagande är grundat pä vår uppfaltning att utfallet av de kommunala myndigheternas behandling av frågor om genomförande av gles bebyggelse inte skall vara som spel på rysk ruleti. 1 dag har man ingen aning om hur kommunen kommer all reagera, eftersom olika kommuner handlägger dessa frågor på hell olika säll. 1 syfle att försöka få till stånd en enhetlig behandling i olika delar av landet har vi avgivit vär reservation. Den är endast ett steg pä en ganska lång väg mot det som vi i andra sammanhang förordar, nämligen hell andra principer i bygglagsliftningen.

Att vi just nu vill driva på denna fråga inför näsla riksmöte beror på att vi faktiskt inte har en aning om vad som skall komma. En proposition i bygglagfrågorna kommer att framläggas hösten 1977. Men hänsyn till de departementspromemorior som kommit efter remissbehandlingen av bygglagulredningen måste jag tillstå alt jag lar mig för pannan om de skall ligga lill grund för en proposilion. Jag hoppas alt denna fråga dessförinnan kommer all bearbetas ytleriigare en hel del i syfte alt på ell bälire sätt la hänsyn lill folkviljan i dessa frågor.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Statskontorets tidning, Administrations-Tema nr 1 i år hade en ganska utförlig artikel om teknikbedömning. Där refereras bl. a. till en studie som är gjord av sekreierialel för framtidsstudier. I rapporten sägs att teknikbedömning bör ingå som en naturiig uppgift i arbetet inom resp. samhällssektor. Vidare sägs att teknikbedömning betraktas mer som ett system än som en speciell metodik.

Herr Bergman i Göleborg påslår nu att det inte finns någon klarl uttalad metod. Della motsägs klarl av hur statskontoret ser på detta. Teknikbedömning har använts under en följd av år i olika delar av världen, och vi borde också kunna föra in den meloden i en så viklig sak som Ranstad. Vi har under de närmaste åren några stora industriprojekt i vårt land som medfört alt människor som bor i områden runtomkring dem är myckel oroliga och undrar vad de kan leda lill; de beslut som

vi kommer all fatta om detla projekl kommer att få stora konsekvenser för framliden. Del är därför rimligt att vi nu, utöver den metodik .som i vanliga fall används, försöker föra in det system som finns i teknikbedömningen.

Det finns också en annan viktig sak här, nämligen att teknikbedömningen skall ulföras av någon som står utanför de intressen som finns med i den eventuella utbyggnaden. Detta är viktigt, eftersom det skulle skapa större förtroende hos de grupper, t. ex. miljögrupper, som engagerar sig i de här ärendena.

Jag kan påminna om att ansökan om utbyggnaden av Ranstad måste las lillbaka därför att man inle hade gjort de undersökningar som behövdes.

Jag finner, fru lalman, att önskemålet om leknikbedömning fortfarande kvarstår.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

Herr BERGMAN i Göleborg (s) kort genmäle:

Fru talman! För att skydda mig mot politiska olycksfall vill jag till herr Mattsson i Skee säga att jag på intet sätl vill binda mig för alt godkänna en proposition som kommer alt lämnas, oavsett hur den regering är sammansatt som framlägger den. Visserligen känner jag en viss trygghei i förvissningen om hur den regering kommer all se ut som skall lägga propositionen, men olycksfall kan nalurligtvis alltid inträffa. Jag vill därför beslämt säga ifrån alt jag absolut inle vill svära på vad herr Bohman kan vara med och styra beiräffande lillämpningen av den fysiska riksplaneringen - så pä den punkten vill jag försäkra mig igenom att redan nu ha della ulsagt alldeles klarl.

Herr Danell säger att vi är överens om principerna för riksplanen. Ja, del är vi, men när den kommer lill praktisk tillämpning för framtidens samhälle blir del kanske inle lika lätt alt komma överens. Principerna är vackra och ädla och passar bra vid festligare tillfällen, men i den hårdare vardagen sätter man kanske andra intressen före dem. Därför är vi inle helt ense på den punkien.

Sedan säger herr Danell att människor inte vel vilka löften som kommuner och andra har gett markägare för att dessa skall exploatera sin mark. Har det fattats ett beslut om alt disponera marken på ett visst sätt, står det beslutet fast enligt lag; del är klart. Men när markägarna bara har fått utfästelser av annan karaktär, kan det innebära att dessa utfästelser kan ändras. Om de ändras, får markägarna finna sig i att den spekulation de gjort inte håller.

Till slut vill jag bara säga alt den risk som herr Danell lalade om, nämligen alt kommunerna kan fatta olika beslut om utbyggnad i sädana frågor, är jag inte alls ängslig för. Jag tycker tvärtom det kan vara ganska bra all det kan finnas litet variationer ule i landels kommuner i sällen all haniera de frågor som ligger i kommunernas händer. Jag håller nämligen järnhårt fasl vid all om kommunen har beslutanderätten i en fråga är del kommunen som skall få beslula och ingen annan skall fä lägga

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplaneringen

sig i den. Vi skall inle sitta här och fjärrslyra kommunerna och säga till dem att de har rält all bestämma såsom vi tycker. En sådan styrning av kommunerna blir ju konsekvensen av herr Danells resonemang.

Herr MATTSSON i Skee (c) kort genmäle:

Fru talman! Eftersom de utlalanden vi ville fästa som lagmotiv grundar sig på uttalanden från socialdemokratiska statsråd och bastanta riksdagsmajoriteter utgick Jag ifrån all dessa skulle hålla även efter valet 1976. För centerpartiels del är detta hell klarl, och jag utgick ifrån att inte heller det parti som herr Bergman i Göteborg företräder skulle frångå sina utlalanden, om man dä har kvar regeringsinnehavet.

Jag vill i del sammanhanget framföra en avvikande mening beiräffande herr Bergmans bedömning när han betraktar del som ett olycksfall om del skulle bli en annorlunda sammansatt regering. Jag kan inte hålla med om all del beslut som väljarna tillsammans på valdagen kommer fram lill och som således ulgör en uttalad folkvilja när det gäller den politiska sammansättningen av riksdagen skulle vara en olyckshändelse.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Fru lalman! Jag har två kommentarer som jag vill framföra. Den ena gäller den fysiska riksplanen. När det gäller denna fråga har vi ju under de två omgångar som denna har behandlats i riksdagen bl. a. uppnått - till skillnad mot vad regeringen avsett i sina förslag - en hårdare anknytning till riksdagens arbete och större möjligheter för riksdagen och civilutskottel all följa arbetet. Vi har också uppnått alt svårare problem til syvende og sidst skall lösas här och inte på regeringsplanet. Detta är nalurligtvis en gång som faller oss avsevärt mycket bälire i smaken än den som annars hade varit aktuell. Vi har också i andra sammanhang försökt göra vad vi kan för alt parlamentariskt fördjupa riksplaneringens arbele. Vad sedan detaljerna beträffar finner jag nu ingen anledning att gå vidare i debatten.

Den andra kommentaren som jag vill göra gäller frågan om ägande-rätlen och huruvida man kan inskränka den, kanske t. o. m. göra den fullständigt innehållslös i vissa kommuner med viss planeringsfilosofi, medan man i andra kommuner försöker ha en mer liberal inslällning. Del är ju faktiskt detla del är fråga om. Man har gjort en lagstifining som gör att man i kommunerna kan hanlera delta ganska vårdslöst i vissa fall. Detla har vi hört otaliga exempel pä. Herr Bergman i Göteborg behöver bara åka ut några mil på landsbygden i olika landsdelar för att snabbi bli varse vad den nya byggnadslagstiftningen egenlligen innebär i praktiken, nämligen orimligheler i form av en våldsam byråkrati som sätter krokben för en nyttig ulveckling även i glesbygden. Del är detla vi vänder oss emot. Vi anser frågan om äganderätten vara så viklig all vi har aktualiserat den i grundlagsarbetet. Då kan man inte bara hänvisa till den kommunala självstyrelsen och hoppas all socialistiska kommuner skall följa en lära, medan andra kommuner följer en annan lära. Det

är inte räll metod om man vill garantera medborgarna en vettig äganderätt Nr 85

"" "ärk. Torsdagen den

18 mars 1976
Herr BERGMAN i Göteborg (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill bara säga all herr Danell för alt skydda den enskilda Den .fysiska äganderätten är beredd all inskränka den kommunala självstyrelsen. riksplaneringen

Fru Iredje vice lalmannen tillkännagav alt anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Fru talman! Man kan säga all bakom del jag säger här i dag ligger en ung norrlännings resa genom Sverige slrax före senaste världskriget. Jag kom från nyodlingens land. Jag hade med spaden och yxan i hand varit med om all bryta upp nya tegar. Del var ell arbete som var mödosamt, rnen jag gjorde det med glädje. Jag känner lill hur det är all se den första skörden på nyodlad mark, och jag kommer ihåg hur vi där hemma när vi experimenterade med att även odla vete och också lyckades någorlunda tänkte: Vilka möjligheler! Pä min resa upplevde jag sedan andra delar av Sverige. Jag upplevde sädesfälten, den odlade jordens bördighet, den mellansvenska slätten och så slutligen den skånska. Jag skall aldrig glömma vad jag kände inför skönheten och vad jag kände inför att det här fanns skörd, mat och levebröd.

I bakhuvudet hade jag del slora nödårei 1867/68. Jag hade inte upplevt det, men jag hade suttit som barn och hört de gamla berätta hur del var då, när man sålde guldringarna för att köpa mat, när man väntade på alt isen skulle försvinna så att del mjöl man fick frän Ryssland omsider skulle nå fram. Man kände hungern.

Därför var jorden, åkern, tegen ett kapital, en lycka och, som sagt, stor skönhet. Detta var värt att bevara, en klenod - den svenska jorden, som bär säd, som ger skördar.

Vid denna tid var alla överens om alt den hävdade jorden var värdefull. Sedan har ulvecklingen enligt min mening inneburit en kaiaslrof Vi kunde få mal ulifrån, vi kunde köpa. Jorden vari billig, näsian värdelös. Det blev en ny syn: tätorten, storstaden, koncentrationen. Kring en mängd gamla orter eller för industri välbelägna platser låg bördig mark, som ulan vidare kunde exploateras och förödas. Man lade betong och asfalt, byggnader kom till liksom vägar, trafikleder och flygplatser. Den tusenåriga tegen blev induslrimark. Det var den nya synen på försöriningen som krävde del, vår standard, vär ulveckling lill världens rikaste nation.

Jag har ofta tänkt på några rader ur en dikt av Harry Martinson som jag har citerat förr och som säger att del finns skydd mot nästan alll, men del finns inlei skydd moi människan. Del finns intet skydd mot vår välfärdshypotes, som den har formulerats hos oss i vår del av västerlandet. Med kompakt misstroende eller storl oförsiånd mötte man alla

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den fysiska riksplanerlngen

förslag att vi skulle sioppa förödelsen av den odlade marken. Den nyrika samhällsplaneringen, den fina politiken, de röstgivande insatserna gick försl. Också det kallades för hushållning med mark och vatten. Jag länker på vad som hände när Sturup anlades - så relativt sent, sä vansinnigt.

För snart lio år sedan skrev jag i riksdagen motioner om förbud mot alt ödelägga hävdad mark. Man svarade närmast att del var onödigt. Vi skrev molioner om jordreserv och jordbank, t. ex. 1973. Nu har bilden ändrats. Nu föreligger CU 1975/76:16. På första sidan anmäls en motion av mig, nr 381. Jag har den här framför mig. Där har jag sagt - hädiskt, tycker kanske somliga: "Stundom har vanlig tanklöshet, stundom besinningslös planering och profithunger varil anledning lill denna vandalisering av oersättliga tillgångar och omistliga värden." Men jag slår för del.

Denna motion är besvarad i del föreliggande betänkandet nr 16. Man säger att så sent som i betänkandet nr 1 vid della riksmöle har man behandlat saken, och del är rikligt. Det skrevs där bra, som jag tyckte, om skydd för åkermarken. Alt jag motionerade igen i år beror på den deball som har förts under den senaste vintern om ett stort flygfält i Östergötland. Jag har en känsla av alt det finns besinningslösa krafter i gäng, som aldrig sätter i fråga om man skall använda hävdad Jord. Det finns ingenting som kan stoppa dessa krafter.

Därför är jag fundersam när del står här i utskollets skrivning att "ett skydd för jordbruksintressena kan skapas inom nuvarande system". Jag är inte lugnad. Är verkligen författningarna kända? Ja, givetvis. Men efterlevs de i praktiken? Jag har sett så myckel som sker jusl nu ute i kommunerna; jag är ögonvittne till det. Häromdagen - på måndagsmorgonen - åkte jag ett skidspår och passerade en stor jordiipp, som näsian påminde om en ofantlig bergformaiion. Del var ohyggligt full i landskapet. Dessutom vet jag att det är den bästa jorden från trakten som körts ut de senaste åren från husgrunder på del äldsta område av odlad jord som vi har i den iraklen. Man har förklaral all det var ell resultat av en lidigare planering som inle gick all ändra. Jag är rädd för all del finns ohyggligt mycket av sådanl runt om i landet.

När del står all "elt skydd för jordbruksintressena kan skapas" vill jag påpeka att delta är ett futurall uttryck. Här använder utskottet en formulering som inger mig djup oro - "kan skapas". Man hoppas kanske all del verkligen skall fungera 1985 - är det meningen? Jag har en känsla av alt man i dag har så myckel på gång som kan vara oroande, och jag hade med motionen velat göra ett litel inlägg, avge en protest från dem som liksom jag tycker att vi inte har råd all avstå från nägon odlad jord mer. Världen ser inle sådan ut. Det är hell orimligt att det skall fortsälla som det har gjort, och jag hoppas verkligen att när civilutskottel har skrivit som det har skrivit, så skall della vara ett viktigt uttalande som är gällande och kommer all efterlevas i framtiden.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr I av fru Olsson i Hölöm. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Maltsson i Skee begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i belänkandet

nr 16 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av fru Olsson i Hölö

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145 Nej - 145 Avstår - 2 Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels ålerförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Fru tredje vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på fru tredje vice talmannens anmodan herr Sundman (c) ur urnan upplog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej. Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservalionen nr 1 av fru Olsson i Hölö m.fl.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Danell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet

nr 16 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herrar Adolfsson

och Danell.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Den .fysiska riksplaneringen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej - 43

Avstår - I

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Strömberg i Botkyrka, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Strömberg i Botkyrka begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i betänkandet

nr 16 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Strömberg i

Botkyrka.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Strömberg i Botkyrka begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej - 35

Avstår - 2

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

§ 19 Utbyggnad av vattenkraft

Föredrogs civilutskottels betänkande 1975/76:18 med anledning av motion om kommunalt veto mot utbyggnad av vattenkraft i vissa fall.

I detta betänkande behandlades molionen 1975/76:1955 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c, m, fp, vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anta sådana ändringar i vallenlagen (1918:523) eller eljest fatta beslut som medförde att tillstånd lill företag i vatten inte skulle kunna lämnas utan att samtliga berörda kommuner tillstyrkt ansökningen.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1955.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Åkerfeldl (c), Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson i Skee (c), Olof Johansson i Stockholm (c) och Claeson (vpk) samt fru Ingvar-Svensson (c) som ansett all utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1955 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört

a. om riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen i vad gällde utbyggnad
av vattenkraft,

b. om tilläggsuppdrag till valtenlagsutredningen.

Nr 85

Torsdagen den 18 mai 1976

Utbyggnad av vattenkraft

1. av herrar Adolfsson (m) ocb Danell (m) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1955 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i fråga om avgörande beträffande vattenkraftsutbyggnad.

Herr MATTSSON i Skee (c):

Fru lalman! I det här betänkandet ger vi oss ut på en liten forsfärd.

När arbetet på den fysiska riksplanen startades beslutade man också göra sädana ändringar i byggnadslagen att kommunerna fick ell större inflylande. Bl. a. införde man den välkända 136 aS i byggnadslagen. Den gav kommuner möjlighet all inlägga veto mot vissa typer av anläggningar, i paragrafen exemplifierade med atomkraftsanläggningar, stålverk, raffinaderier, massafabriker, osv.

Molivel till all införa kommunalt veto var att man ville ge de av sådana anläggningar berörda medborgarna möjlighet att påverka besluten. Om man kom fram lill bedömningen att nackdelarna med en elablering i kommunen övervägde skulle det också finnas möjligheler för kommunens fullmäktige att säga nej lill etableringen, alltså inlägga sitt veto mot alt tillstånd gavs. Man kan säga all del innebar en möjlighel att skydda befolkningen i området eller naturen från skada som skulle kunna uppkomma genom etableringen av vad som kallas miljöstörande induslri.

Del finns naturligtvis också en annan sida av saken. Bevarandeintressena har skjutits mer i förgrunden. Det kan dä i bedömningen också läggas in att man vill värna om tillgångar som man har, tillgångar som är till glädje och av värde under friliden.

En utbyggnad av vattenfall, som behandlas i detta betänkande genom ett förslag att införa vetorätt i vattenlagen, ingriper på mänga sätt i en kommuns översiktliga planering. På plussidan kan man ställa upp alt en utbyggnad ger arbelstillfällen under byggnadstiden. Den ger vidare - utöver del för landet och den som ulför investeringen primära, nämligen alt producera energi - arbetstillfällen för drift och underhåll av anläggningen.

På minussidan kan vi ställa upp alt slora arealer kortare eller längre tid kan behöva sättas under vatten, all man måste flytta folk från områden som permanent kommer all vara översvämmade, all jord- och skogsbruk

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

kan få vika, alt förutsättningarna för fisket förändras, att regleringsmagasinen påverkar sin omgivning, osv.

Vi finner del därför från cenlerns sida lika angeläget alt ge medborgarna ett ökal inflylande i dessa frågor som när det gäller de industrilyper som jag nyss nämnde och som räknas upp i 136 a § byggnadslagen. Många gånger har de anläggningar som nämns i den paragrafen lika stor eller större betydelse för landet i dess helhet än vad en enstaka vattenfallsutbyggnad har.

Tillståndet all bygga ul vattenkraften regleras av bestämmelser i vattenlagen. Dessutom har riksdagen under den fysiska riksplaneringspe-rioden uifärdal rikllinjer genom vilka en del vatlenfall undantas från utbyggnad. Vidare har riksdagen givit regeringen ökade möjligheter att pröva tillåtligheten av en utbyggnad genom all regeringen kan förbehålla sig prövningsrätten slutligt.

Svårighelen med elt absolut veto i vattenlagen är alt i många fall ett stort antal kommuner berörs av en utbyggnad - slörre än vad som är fallet med de speciella anläggningarna enligt 136 a ij. Även i det sistnämnda fallet kan naturligtvis mänga kommuner beröras, men del är ofta svårl att direkl fastlägga vilka som åsamkas skada och vilka som får nytta av anläggningarna. Som exempel kan nämnas den försurning som sker vid vissa typer av anläggningar - rafflnaderier eller kraftverk.

En översyn av vattenlagen pågår. En utredning har arbetat härmed under en läng tid, och man räknar med att den snart lägger fram ell förslag. Vi reservanter anser att del är angeläget att ge lokalbefolkningen ett ökat inflytande. I avvaktan på vattenlagsutredningens förslag, remissbehandlingen av detta och slutligen en proposition i frågan anser vi alt tillsländsförfarandet bör ändras sä all man från slutlig lillätlighetspröv-ning t. v. skall undanta nu i princip öppna projekt, därest kommun med därav berörda väsentliga inlressen skulle motsätta sig tillstånd. Regeringen får då pröva styrkan av de invändningar som kommuninvånarna har och avgöra om väsentliga inlressen träds för när genom den aktuella utbyggnaden.

Mot detta kan man, som majoriteten gör, invända all en prövning av de olika inlressen som berörs sker redan i dag. Del är naluriiglvis en riktig invändning, men vad vi eflerslrävar är all ge den lokala, kommunall förankrade opinionen en starkare ställning genom en i vattenlagen införd rält för kommun all motsätta sig en utbyggnad om man finner att ell väsentligt inlresse skadas. Det är kärnpunkten i den reservation som vi har fogat vid betänkandet. Vill man över huvud taget ge uttalandena om ökal kommunall inflytande ett innehåll är det minsia man kan göra att gå den medelväg mellan motionens ursprungliga yrkande och majoritetens yrkande som vår reservation innebär.

Jag ber, fru lalman, all få yrka bifall lill reservationen 1.

Hen DANELL (m):

Fru talman! I detla belänkande behandlar vi en molion av fru Olsson i Hölö m. fl. om sådana ändringar i vallenlagen eller på annat sätl som gör det möjligt att förhindra att vatienkraftsförelag skall kunna genomföras utan att samlliga berörda kommuner tillstyrkt företagel.

Såsom vi moderater framhåller i reservationen 2 är del naturiigl alt diskutera frågan om en kommunal vetorätt i någon form, eftersom man i ett komplicerat samhälle riskerar all få alll fler konflikter mellan stat och kommun när det gäller riksintressen. Inte minst gäller detta energiproduktionen, då varje valtenkraflsutbyggnad eller kärnkraflsutbyggnad alltid kommer att stöta på motstånd, kanske från en hel berörd kommun. Inför hotet om statliga beslul som går rakt emol en uppfattning som framförts av en majoritet i en kommun anser vi moderater att det är pä sin plats alt klarl markera betydelsen av den kommunala självstyrelsen. Huvudregeln måste vara att det är kommunerna som har ell egel ansvar för den egna näringspoliliken och att det är kommunerna själva som skall bära huvudansvaret för strukturförändringar och i övrigt för den egna översiktliga planeringen.

Med hänsyn just till vär uppfattning om en stark kommunal självstyrelse och med hänsyn till att en valtenkraflsutbyggnad kan innebära stora slurkturförändringar i en kommun och även ge effekler på miljön har vi moderaler prövat frågan om någon form av kommunall veto.

När vi behandlar frågan om vetot måste vi dock vara helt pä del klara med att vi faktiskt under våren 1975 resonerade ingående om hur den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften skulle gä till. Vi försökte följa principen all riksdagen inte skall gä in i olika projekl ulan i stället efter klassiflcering av älvsträckor och möjliga projekl besiämma den vidare handläggningen i slorl - var någonstans beslut skall fattas om kommande utbyggnad av vattenkraft. I de bedömningar som då gjordes och som jag lycker skall gälla även framöver måste givelvis hänsynstagandet till miljövärden men också lill del väsentliga riksintresset i fråga om alt garantera en viss energiproduktion väga lungl. Vi måste akta oss för att tunna ul den redan ganska inslabila energibalans som vi besiämde oss för förra årel. Såsom riksdagen ullalade 1975 skall det ges lillfälle helst redan 1977 att ånyo efter genomfört utredningsarbete få underlag för beslut om den kommande vallenkraftsutbyggnaden.

Beträffande de försök som görs i motionen 1955 och i reservalionen 1 av centerpariiel, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisierna att finna former för elt veto för kommunerna vid valtenkraflsutbyggnad måste vi dess värre konslalera all resultaten inte är särskilt realistiska. Motionens krav på vetorätt för, sorn man uttrycker sig, "berörd" kommun är hell omöjligt alt genomföra, eftersom berörd kommun kan vara kommun belägen långl ifrån själva projeklel men där ell fåtal centimeters vallenhöjning eller sänkning sker på grund av elt projekl längre upp. Samlliga parlier i utskotlel har också insett alt den formuleringen är omöjlig.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

I stället har man i reservalionen 1 uttryckt del så, att en kommun med ett "väsentligt inlresse" skall oavsell tillstyrkan från andra kommuner kunna omintetgöra ett projekl. Under utskottsarbetel har vi försökt utröna vad begreppet "väsentligt inlresse" i prakliken innebär, men vi har på den punkten av förståeliga skäl inte fått någol ordenlligt svar. Ytterst blir del en uppgift för regeringen att bedöma huruvida en kommun skall anses ha "väsentligt intresse" eller inle och om della i så fall skall ge kommunen vetorätt mot ett vattenkraftsbygge. Det blir således så att samma regering som kanske skall pröva ett sådanl här projekt också skall pröva om någon kommun eller flera kommuner har ett väsentligt intresse. Min uppfallning är alt en sådan vetorätt aldrig kommer att kunna få någon praktisk betydelse och därför inte bör antas. Vi bör inte fatta högtidliga beslul som i praktiken inte kommer alt innebära någon förändring. Bilden kompliceras onekligen av att en kommun skall kunna hindra ett projekt oavsett vad andra kommuner - kanske också med väsentligt inlresse - lycker.

Fru lalman! De mycket speciella formuleringar som återfinns i reservationen 1 omöjliggör, trots alt vi i våra resonemang frän börian hade gemensamma värderingar i dessa frågor, någon uppslutning från oss moderaler. Inte heller utskotlsmajoritetens formuleringar kan vi dela, eftersom dessa andas föga förståelse för kommunernas möjligheter att besluta över sin utveckling. Moderaierna har i stället i en egen reservation vall dels alt, som Jag lidigare har utvecklat, underslryka viklen av att kommunerna så långt som det är möjligt får bestämma över sig själva, sin näringsstruktur, miljö m. m., dels all föreslå all riksdagen ger regeringen till känna vår uppfaltning om behovet av samstämmighet mellan stat och kommun inför beslul om vattenkraftsulbyggnad med hänsyn lill de förändringar sorn sådana beslut kan medföra för en kommun.

Fru talman! Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till reservationen 2.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Fru talman! De vattensystem eller delar därav som ännu inte påverkats av vallenkraftsutbyggnaden är få. Länge byggde vi ul vattenkraften ulan att lägga slörre vikt vid miljö- och bevarandeskäl. När väl dessa inlressen blev alltmer erkända och fick större politisk tyngd kom en ny energi-situation. Kravei på att minska vårt imporlbehov, främst av olja, gav större tyngd åt dem som ville utnyttja ännu outbyggda älvar eller älvsträckningar.

Naturskyddsintressena har genom ulvecklingen kommil i kläm. Ekonomiska skäl väger läll över, utan att man alltid fått en allsidig prövning.

Den lagstiftning som vi nu har i värt land ger en kommun möjlighet att sioppa uppförandet av t. ex. fabriker, som får stora negativa konsekvenser för en bygd. Främsi är del olika miljöfaktorer som har diskuterats, t. ex. påverkan på luft, vatten osv.

Utbyggnaden av ett vattendrag fär oftast stora och omfattande följder.

De skador som uppkommer kan i regel aldrig läkas. I dag kan vi restaurera nedsmutsade och utdöda sjöar, men vi kan inte klara de slora skador som uppkommer vid vattenkraftsulbyggnad.

Byggs en älvslräckning ul är skadan omöjlig alt reparera. Från mänga synpunkter är det angeläget att ett så allvarligt ingrepp förankras hos människor som bor runt älven. Genom det förslag som nu föreligger i reservationen 1 förstärks det kommunala inflytandet. Del kan bli möjligl för lokalbefolkningen all i större utsträckning ta del i och påverka de beslul som blir avgörande för en evenluell utbyggnad. Därigenom tror vi att miljö- och bevarandeinlressena kan föras fram pä ett slarkare och mer engageral sätt.

Ur en annan aspekt innebär reservalionen .en avsevärd förstärkning av del kommunala inflytandet. Denna ulveckling, som leder till all kommunerna fär mer all säga lill om i för dem viktiga frågor, är en princip som vi alla brukar omfatta. Tyvärr har socialdemokralerna i dag hamnat i ett cenlraliseringslänkande. Majoritelsskrivningen innebär all maklen stannar i kanslihuset och att mindre inflytande ges de närmast berörda människorna. Maktkoncentration brukar vi folkpartister kalla del.

I dag kan vi läsa i Dagens Nyheter all regeringens främste rådgivare i energifrågor, Erik Grafström, uttalat sig om Kalixälven. Grafström vill nu bygga ul Kalixälven. Uttalandet är ingel annal än ett attentat mot en av de få älvar som ännu är outbyggd. Folkpartiet motsätter sig absolut en utbyggnad av Kalixälven. Den måste bevaras.

Grafströms uttalande är mycket allvarligt. Med tanke på Grafströms centrala ställning kan man befara ytterligare allacker mot de miljövärden som finns i ännu outbyggda älvar och älvsträckningar. Sådana tilllag måste sloppas. Genom att rösta pä reservationen 1 stärker vi kommunernas ställning och ger större möjlighet för dem som företräder den lokala befolkningen alt stoppa onödig utbyggnad av vattenkraft.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till reservationen 1.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Fru lalman! Med anledning av reservationen 1 till civilutskottets betänkande nr 18 vill jag göra en kort kommenlar.

Vpk har i olika sammanhang, då frågor med anknytning till del belänkande vi nu behandlar debatterats, bl. a. gett uttryck för följande:

Mot bakgrunden av den erforderliga elproduktionen och vattenkraftens möjliga roll på längre sikt bör en nationell försörj ni ngsplan upprättas. En sådan plan måste också sikta till att slå vakt om starka skyddsintressen och au skydda den biologiska miljön. Som princip bör gälla all återstående orörda älvar inle fär byggas ul i de fall della innebär ingrepp som inte kan anses obelydliga.

De miljömässiga skälen mot en utbyggnad har ökat i tyngd i flera olika hänseenden. Bl. a. har rena bevarandesynpunkter förstärkts genom att alll fler fått klart för sig alt det återstår elt myckel litet antal vattendrag och älvsträckor där ingrepp inte gjorts.

6 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

Vidare har man fäll klart för sig alt ingreppen i form av valtenkraflsutbyggnad orsakar störningar i lotalmiljön av en omfattning som man inle lidigare varit medveten om.

Del handlar i delta ärende i hög grad om kommunernas möjligheter au hävda sina egna vitala intressen och om kommuninvånarnas möjligheter all påverka utvecklingen och styra planeringen i sina kommuner. Den nuvarande energisituationen får inte leda lill att man avslår ifrån att öka kommunernas inflylande dä del gäller vatlenkraftsulbyggnader som kan innebära ingrepp och förändringar.

Vi vill alltså öka kommunernas inflylande på detta område som ett led i att stärka den lokala självstyrelsen och få lill slånd i stort sett samma kommunala inflylande då det gäller vatienkraftsutbyggnader som i fråga om andra områden, exempelvis vid miljösiörande industriell verksamhet.

Jag vill i della sammanhang också belöna viklen av all miljökraven upprälthålles även i sädana fall då ekonomiska skäl kan anföras för en prutning på miljöhänsyn. Bevarandevärden, knappheten pä outbyggda älvsträckor, rörligt friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, landskapsbildning och forskning kräver en stark åierhällsamhel med nya utbyggnader.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen 1.

Hen BERGMAN i Göleborg (s):

Fru lalman! Det kan vara svårt för dem som lill äventyrs bara lyssnar på oss här i kammaren eller bara läser debattprolokollel utan att studera handlingarna i ärendet alt få klarl för sig vad det egentligen är fråga om. I det som sägs bakasju in rält mycket av juridiska spetsfundigheter och andra uttalanden som gör att man kan tro att del här är någol hell annat än vad del är.

Herr Strömberg i Botkyrka sade alt folkpartiet vill all människorna skall ha så mycket som möjligt att säga till om och alt han är emot all maktkoncentration. Del låter vackert. Var är makten koncentrerad i den här frågan? Jo, lill oss i det här huset. Del är vi som har lagil maklen över älvarna och hur de skall utnyttjas. Vi har sagt oss att av-görandel hur älvarna skall utnyttjas är en riksangelägenhet, därför att tryggandet av landets kraftförsörjning kräver vissa utbyggnader. Vårt intresse för att bevara naturen gör all vi måste väga olika inlressen mot varandra. Vi här haft och kommer att få sådana frågor till behandling, och vi har direkt pekat ul var någonstans utbyggnader får ske.

Nu föreligger ett förslag om att kommunernas beslul skall få ta över riksdagens, dvs. att en enskild kommun som kan vara berörd av en utbyggnad skulle kunna lägga hinder i vägen för del riksintresse som det är att nyttja de resurser som finns i våra älvar. Kammarens ledamöler bör inse att det är en sådan vetorätt som del är fråga om. Jag vet inle om man gjort klart för sig vilka effekler det kan komma all fä. För min del tror jag inte all det vore särdeles lyckat att kommunerna fick den här vetorätten. Sedan vill man låta regeringen avgöra vilka kommuner

som egenlligen kan ha något inlresse av denna rätt. Del lyder på en rädsla alt spika exakt vad man ösnkar i den här frågan.

Jag skulle mycket kort kunna säga att nästan allt vad herr Danell uttalade var precis vad jag själv lyckle och hade hoppats kunna utirycka. Del känns litet dumt att göra det nu, när herr Danell - välformulerad som han oftast är och var den här gängen också - redan gjort det. Del är bara på en punkt som jag skulle vilja polemisera mot honom och det är där han ger sken av att kommunernas inlressen inte är beaktade i utskollets majorilelskrivning.

Det finns fiera formuleringar som klarl säger alt vid en evenluell utbyggnad skall stor hänsyn las till de kommunala iniressena. Men riksintresset måste få gå över. Del gäller både utbyggnad och att avstå från utbyggnad, både naturintressen och energiinlressen - där får riksintresset gå över del kommunala intresset. Men stor hänsyn skall las till det kommunala intresset. På den punkien skulle vi naturiigtvis kunna föra en diskussion, men jag finner det inle särdeles meningsfullt. I den här frågan intar moderaierna och socialdemokralerna i sak samma ståndpunkt.

Med del anförda, ärade fru lalman, berjag att få yrka bifall till utskottels hemställan.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Fru lalman! Vårl förslag innebär ell ökat inflytande för de kommuner som är berörda. Därmed blir inflytandet också större för de människor som bor i dessa kommuner - alltså de människor som bäst förslår konsekvenserna av en utbyggnad, som kan se miljöeffekterna och som kan företräda de lokala intressena. Om riksdagen följer vårt förslag, får dessa människor möjlighet att föra fram sina synpunkter med större tyngd.

Herr MATTSSON i Skee (c):

Fru lalman! Jag skulle vilja kommentera herr Danells inlägg, som jag blev någol förvånad över. Man frågar sig varför reservalionen 2 över huvud laget finns.

I denna reservation sägs att kommunen skall ha inflylande så långt som möjligt, och detta vill man ge regeringen till känna. Jag kan inle flnna att reservalionen innebär någol annat än den prövningsmelod som i dag används. 1 varie sådanl här ärende, där regeringen av något skäl utför den slutliga tillätlighetsprövningen, har de kommunala synpunkterna kommit fram.

Egenlligen beror denna reservation pä att man i fråga om ordalydelsen var osams med socialdemokraterna. Man ville ha en annan motivering för ett avslag på motionen. Det blir slutresultatet av herr Danells synpunkler.

Herr Bergman i Göteborg gjorde ell ganska försiktigt inlägg. Han säger alt vi reservanter inte vill bestämma precis hur det skall vara utan låter regeringen göra en viss prövning. Det är inte så märkvärdigt. Regeringen har en massa arbetsuppgifter, inle bara på detla utan även på andra om-

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

råden. En slutlig avvägning måste göras, och då har regeringen fått riksdagens uppdrag att utföra den. Självklart bör också en bedömning av vad som kan vara elt väsentligt kommunalt inlresse kunna äga rum.

Liksom beträffande den fråga som vi lidigare diskuterade kommer juridiska termer in. Med den mängd synpunkter som kan föras fram i ett sådant här ärende är del inte möjligt alt spika någon fastlagd linje. I sä fall hade vi inte behövt diskutera utformningen av vattenlagen ulan bara kunnal räkna upp de vattenfall som skulle fä byggas ul eller inte.

Herr Bergman avslutade sitt inlägg med au säga alt han var överens med moderaierna om all riksintresset lar över. Detta ger mig anledning konslalera att jag i milt första anförande försökte göra klarl all det här är fråga om en principiell uppföljning av del ställningstagande som man har gjort genom att ändra byggnadslagen och införa 136 a i;, som ger ett avgörande veto för berörd kommun beiräffande sådana myckel betydelsefulla anläggningar som atom-eller oljekraftverk. Men när del gäller att värdera ett mindre vattenfall - de större och värdefullaste är ju genom riksdagens klassificering redan undantagna - s_kall man alltså inte kunna ge den lokala opinionen, utlryckt genom ell beslut i kommunfullmäktige, ett avgörande inflytande på om en utbyggnad skall få ske.

Detla hänger inle ihop vare sig principiellt eller praktiskt. Eftersom socialdemokraterna och i viss mån även moderaterna är sä förfäriigl rädda för en principiell uppföljning även i vattenlagen, måste jag uppfatta deras siåndpunkistagande i denna fråga som alt de egentligen tycker att vetorätten enligt 136 a § är ett otyg.

Hen BERGMAN i Göteborg (s):

Fru talman! Det är väl skillnad på det vi nu diskuierar och lillämpningen av 136 a >; när det gäller miljöförstörande industrier. De är ju oftast möjliga att placera någon annanstans. Här är det fråga om att utnyttja en resurs som finns bara på elt givet ställe. För att nu gå till Kjell Mattssons och min del av det här landel - som vi Ju är förälskade i båda två - vill jag nämna utbyggnaden av kraftverket i Trollhättan. Tänk om vi då hade haft en sådan lag som den ni nu vill ha genomförd. Jag är inle alls säker på att del hade blivit nägon utbyggnad i så fall, för det var ju inte i Trollhättan del behövdes mera elektrisk ström. Det var kanske i Göteborg man ville ha den för att kunna bygga ut industrierna där.

Skall alltså en kommun som har tillgång till en stor naturresurs sitta och bestämma över den? Vi utgör dock en nation, en slörre gemenskap, som har vissa behov att tillgodose. Finns naturresurserna på elt slälle, så skall inle de som bor just där ha suverän bestämmanderätt.

Till herr Strömberg vill jag säga alt del är inte bara fråga om infiytande, ulan det är fråga orn ett avgörande. Det skall ligga i kommunens hand att vägra gå med på utbyggnad av ett vattenfall i nägon älv - del är vad som sägs i reservation 1, så där förs inie bara ett vanligt resonemang om infiylande.

Hen DANELL (m):

Fru talman! Herr Mallsson i Skee frågade mig vad det är som gör att vi inle kan ansluta oss till mittens och vpk:s reservation. Jag kan nöja mig med att läsa upp en enda mening i slutel på reservation nr 1: "Ett avstyrkande frän en kommun med elt väsentligt intresse skall sålunda - oavsett tillstyrkan från andra kommuner - leda till att projeklet tills vidare undantas från slullig tillståndsprövning enligt VL." Detla är klämmen i mittens och vpk:s reservation, och den innebär en fullständig vetorätt för en kommun. Om två eller tre kommuner har väsentligt inlresse av en utbyggnad så skall ändå en enda kommun kunna stjälpa de övriga kommunernas intressen och andra intressen - riksintressen och vad man vill kalla det. Del finner vi av principiella och prakliska skäl omöjligt all gä med pä, hur mycket vi än delar era värderingar om den kommunala självstyrelsen, som vi så starkt understryker i vår egen reservation.

Nu dyker del ju upp vissa problem här. Herr Mattsson säger att regeringen och riksdagen ändå skall ha det övergripande ansvaret för energipolitiken men att stor hänsyn skall las lill kommunerna. Det är emellertid vetorätt reservanterna har skrivit in i sill förslag. Det övergripande ansvaret kan rimligtvis inie läggas pä riksplanet, om man på lokalplanet skall få bestämma om ett projekt skall få komma lill stånd eller inle.

Del är inte få projekt det rör sig om. Vi har Ju fäll väldigt mycket material från den intresseorganisation varifrån kravet på vetorätt kommer, Älvräddarnas samorganisation. Den har räknal ut att projekt på lillsammans 2 TWh borde hamna under den här vetorätten. Del är ett halvt kärnkraftverk. Var tänker centern, folkpartiel och vpk lägga det någonstans? Det är sädana värderingar vi måste göra. Vi vet allihop att energibalansen är snäll tilllagen, och i det läget kan vi inte komma ifrån riksintresset. Kvar står frågan: Skall man verkligen pä riksplanet ha det övergripande ansvaret men på lokalplanet ha rätt att stjälpa hela projekl, t. o. m. mot vad grannkommuner tycker och hävdar?

Resonemanget om 136 a >; i byggnadslagen som elt skäl till att införa en liknande vetorätt i vattenlagen går inle ihop riktigt, beroende på all de projekl som 136avj berör är flyttbara. Ett vattenkraftverk kan man däremot inle lägga nägon annanstans, när en kommun har sagt ifrån all den inle vill vela av nägon utbyggnad. Så enkelt är det.

Vidare vill jag underslryka än en gång att det pågår elt omfattande utredningsarbete i olika sammanhang, och vi kommer snart alt få besked om vilket utvidgat beslutsunderlag som del ger oss här i riksdagen. Därför lycker jag alt vi skall invänta resultaten av det arbetet och t. v. vila på det mycket färska energipolitiska beslut som vi tog förra året och som är en god grundval för den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften i Sverige.

Avslutningsvis, fru talman: Vad är skillnaden i det här ärendet mellan socialdemokrater och moderater? Socialdemokraternas kläm innebär kort och gott ett avslag på hela tanker? om vetorätt. Vi vill däremot alt riks-

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Utbyggnad av vattenkraft

Nr 85 dagen skall ge regeringen till känna vikten av alt uppnå samstämmighet

Torsdaeen den mellan regering och kommun när man skall avgöra frågan om en vai-

18 mars 1976 tenkraftsutbyggnad. Det är oerhört värdefullt att på det sättet understryka

--------------- den kommunala självstyrelsen, eftersom del ändå är kommunen som

Utbyggnad av i mångt och mycket bör bära ansvaret för näringsstrukturen och för be-

vattenkraft varandet av miljön inom sitt område.

Hen MATTSSON i Skee (c):

Fru talman! Här har talats om ansvarei för energibalansen. Socialdemokraterna och moderaterna är överens även om denna sak, nämligen att vi inle kan klara vår energiförsörining ens genom att bygga ut vartenda vattenfall, även dem som riksdagen har undantagit, ulan man säger alt satsningen på kärnkraft är enda möjligheten.

Därför lycker jag att herr Danells och även herr Bergmans inlägg kommer i något egendomlig dager. När det gäller att bygga ut kärnkraften är det ändå så att regeringen stöter pä elt absolut kommunalt veto i 136 a §. Av den anledningen tolkar Jag inställningen frän de båda nämnda partiernas sida pä del sättet alt man egenlligen lycker att 136 a S är felaktig, eftersom den ju kan bromsa möjligheten för regeringen att genomföra utbyggnad av tillräckligt mänga kärnkraftsanläggningar för att enligt deras bedömning klara energibalansen.

När jag menar att moderaternas reservation egentligen inle belyder något är det därför att om man vill ge elt något större inflytande för den lokala opinionen måste det alltså, jämfört med det nuvarande prövningsförfarandet, vältras ytterligare någon spärr i vägen innan tillstånd ges.

Efter att riksdagen har tagit undan eil antal vattenfall som inie får utbyggas återstår vissa vattenfall som är möjliga att tillållighetspröva. Del syslem som vi har föreslagit i centerreservalionen innebär att man måste bedöma vilka av de kommuner som är berörda av utbyggnaden som har väsentligt inlresse alt bevaka. Jag är medveten om alt det ime är enkelt att ens sätta upp en katalog över vad som skall anses väsentligt, men del är ju ändå sådant som skall vara en regerings huvudvärk att ta ställning till.

När man sedan kommit fram lill alt del finns kommuner som har väsentligt intresse av en utbyggnad och om man har uppfattningen alt del skall finnas någol innehåll i del kommunala infiytandet, måste man ge möjlighet för en kommun att säga nej. Jag har alltså svårt att förstå uppspaltningen mellan den princip som man har tagit in i 136 a i? och den princip som vi vill fullfölja genom all föra in en liknande bestämmelse även i vattenlagen.

Om sådana anläggningar som faller under 136 a S säger herrar Bergman och Danell att de kan placeras någon annanstans. Ja, delvis kan del villkoret uppfyllas. Del är klart all man inle gärna kan flytta ett valtenfall. Vild-Hussen gjorde det en gång, men det finns väl inte så många möjligheter ytleriigare. Del är dock inte riktigt au säga alt de anläggningar

som finns uppräknade i 136 a § kan placeras var som helst. Mänga av Nr 85

dem kräver sådana naiurförulsättningar att det kan vara ett enda läge Torsdaeen den

i landel au välja pä. 18 mars 1976

Hen DANELL (m):

Fru talman! Det sista påslåendet tror jag fakliskl är svårt alt leda i bevis. Bakgrunden till hela 136 a § visar att den har ett annat ändamål. Del är alltså omöjligt att under den paragrafen lägga in vattenkraften och behandla denna på samma säll.

Men, fru talman, jag måste anmäla en viss tveksamhet till reserva-' tionen 1. Del verkar som om man där är litet ivehägsen. Jag har läsl igenom reservalionen flera gånger. 1 denna utomordentligt länga reservation är det egenlligen bara en enda mening där man avviker ifrån vår uppfattning, och det är när man stenhårt säger att det i alla lägen där det är en kommun som säger nej, oavsett vad alla grannkommuner anser och oavsett om de har väsentligt intresse av utbyggnad eller ej, detta skall innebära alt hela frågan om ett projekt skall falla. Det är utomordentligt klarl skrivet.

Den meningen, som helt plötsligt kom till i reservationen gör att Jag nu också när jag hör herr Maltssons i Skee utläggning av ämnet börjar tvivla på all man verkligen har funderat igenom saken. Det är inle fråga om, sorn herr Mattsson säger, att man ger en något större möjlighet för en kommun att påverka ett projekt. Man kan inte lägga huvudansvaret för energipolitiken pä riksdag och regering om man ger kommunerna en absolut vetorätt - vilket man gör om man bifaller reservationen I.

Jag vill än en gång understryka att denna principdebatt förs med utgångspunkt i en i och för sig gemensam uppfattning att man skall försöka se till att kommunerna är starka, att vi skall ge dem ansvar för sin egen ulveckling och att det skall råda samstämmighet mellan kommun och regering.

Men jag lycker också att debatten visar alt man har tänkt igenom denna fråga för litel och för hasligi och alt man borde avvakta kommande utredningsarbete innan man tar ställning i en så här utomordentligt viktig fråga - som alltså gäller över 2 TWh, att döma av de uppgifter vi fåll.

Utbyggnad av vattenkraft

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 1 av herr Åkerfeldl m. fl. samt 3:o) reservalionen nr 2 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Mattsson i Skee begärde votering upptogs för beslämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Danell begärt volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Nr 85 Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen an-

Torsdaeen den gående civilutskotlets hemställan i betänkandet nr 18 antar reservationen

18 mars 1976 "" ' ' Åkerfeldl m.fl. rösiar ja,

--------------- den del ej vill röstar nej.

Om ökat antal Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

praktikplatser inom reservationen nr 2 av herrar Adolfsson och Danell.

den statliga sekiorn

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 120

Nej - 42

Avstår - 130

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet

nr 18 rösiar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Åkerfeldl m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mattsson i Skee begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 134

Nej - 116

Avstår - 41

§ 20 Om ökat antal praktikplatser inom den statliga sektorn

Herr statsrådet FELDT erhöll ordet för att besvara fru af Ugglas (m) den 18 februari anmälda interpellation, 1975/76:117, till herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Fru lalman! Fru af Ugglas har i en interpellation frågat arbetsmarknadsministern dels när han avser att lämna den av riksdagen begärda redogörelsen för resullatel av ansträngningarna alt öka möjligheterna lill praktik inom den statliga verksamheten, dels hur många praktikplatser det finns i dag inom den statliga sektorn och i vilken takt de beräknas öka.

Inlerpellaiionen har överlämnals lill mig för besvarande.

Praktik är av väsenllig belydelse för olika grupper som ännu inle kommit ul på arbelsmarknaden eller önskar återinträda i arbetslivet. Det kan förutom ungdomar och andra nyutbildade gälla 1. ex. hemarbetande kvinnor eller människor med skilda arbetshandikapp. Praktik ingår också i allt slörre utsträckning som en viktig del i olika typer av utbildning.

Prakiikljänsigöring betraktas vanligen som en tillfällig korttidsanställning med belydande inslag av utbildning. Syftet är främst all skapa möjligheter lill en bra introduktion i arbetslivet och en möjlighet att pröva olika arbetsuppgifter och yrkesvägar. Praktik är därmed en viklig inkörsporl in i arbetslivet. Anställningsskyddslagen och de därtill knuina kollektivavtalen innehåller särskilda regler som är avsedda alt bereda vägen för anordnande av praktikarbete. Också den offenlliga tjänsle-mannalagsliftningen innehåller sådana regler.

Prakiikverksamhel vid slalsmyndigheterna regleras numera genom cirkulär om prakiikljänsigöring hos statsmyndighet den 29 maj 1975 (SFS 1975:326).

Av cirkuläret framgår bl. a. alt "myndighelen skall med beaktande av efterfrågan på prakiikplatser sträva efter att bereda platssökande anställning. Härvid fär den ökade arbetsbelastning som prakiikverksam-heten kan medföra för anställda hos myndighelen vägas mot fördelarna från sarnhällssynpunki av prakliktjänstgöring och värdet för myndighelen av praktikantens arbetsinsats." Vidare sägs i cirkuläret all myndighet skall upprätta plan för praktikverksamheien inom myndigheten och att anställning av praktikant skall ske i samråd med arbetsförmedlingen.

Inom den offentliga sektorn förekommer en relativt omfattande verksamhet med prakliktjänstgöring, ofta som ell led i utbildning av skilda slag. Inom vårdområdet hart. ex. praklikuänstgöringen mycket stor omfattning. För statliga myndigheter är emellertid förutsättningarna varierande när det gäller möjligheterna att ta emot praktikanter. Regeringen arbetar för att utöka antalet prakiikplatser inom den statliga sektorn.

Under hösten och vintern har regeringen därutöver vidtagit speciella åtgärder för alt ge arbetslös ungdom möjlighet lill prakliktjänstgöring inom den offenlliga sekiorn. Vid månadsskiftet februari-mars har mer än 4 000 sådana praktikanter kunnat beredas plats vid slalliga myndigheter. Tillsammans med de prakiikplatser den offenlliga sekiorn i övrigt fåll fram innebär det all mer än 9 000 ungdomar genom dessa speciella ålgärder fåll möjlighel till praktikriänslgöring.

Inom regeringskansliet pågår f. n. ett arbete med all följa upp erfarenheterna av de insaiser som har gjorts för all bereda arbetslös ungdom möjlighet lill praktiktjänst inom den slalliga sekiorn. I detta arbele ingår bl. a. alt undersöka möjligheterna all utöka antalet praktikplatser inom den statliga sekiorn. Ett viktigt syfte med detta arbete är all föreslå åtgärder för all öka beredskapen för speciella insaiser då arbelsmarknadslägel kräver del. Jag vill i detta sammanhang betona viklen av alt även den prakiikverksamhel som sätts in av sysselsätlningspoliliska skäl så långl det är möjligt utformas så, att den är av värde för både praktikanterna och myndigheten-arbetsgivaren. En redovisning från della arbete kommer att ges i näsla budgetproposition.

Statens personalnämnd genomför f n. en utredning om praktikverksamheien inom statsförvaltningen. Resullatel av ulredningen beräknas kunna föreligga under april månad.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om ökat antal prakiikplatser inom den statliga sektorn

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om ökat antal praktikplatser inom den statliga sektorn

Fru AF UGGLAS (m):

Fru lalman! Jag ber all få lacka slalsrådei för svarei pä min inlerpellalion. Om jag förställ del räll, får riksdagen den redovisning den begärde på våren 1975 försl i näsla budgetproposition, i januari 1977 - eller är del kompletleringspropositionen statsrådet menar? - medan vi har att vänta en ulredning från statens personalnämnd redan i april.

Frågan orn tillgången på prakiikplatser är viktig. Den är viktig därför att 1970-talels arbetsmarknad kommit all präglas av hög arbetslöshet bland ungdom. Under de fem första åren på 1970-talel sleg ungdomarnas andel av den totala arbetslösheten frän 34 lill 39 "u. Orsaken till arbelslöshelen bland ungdom är all söka både i den nya skolans funkiionssält och i ulvecklingen på arbelsmarknaden. Del går inte att lagstifta fram jobb; det har ungdomen fåll lära sig. Ungdomen är beroende av en god rörlighet på arbelsmarknaden liksom av elt rikiigi utbud av lediga plalser.

Ungdomen har svårt att få fotfäste pä dagens arbetsmarknad. En prak-likplals kan ge en start och en första arbeislivserfarenhei. Sysselsäll-ningsuiredningen säger i sill delbetänkande alt det är en mycket viklig uppgift att söka tillfredsställa behovet av praktik för ungdomar och andra.

Efterfrågan pä prakiikplatser har ökal kraftigt under senare år. Fler och fler ungdomar önskar praktik, och många grupper av studerande har fält praktik inskrivet som ett obligatorium i sina läroplaner. Orn inte utbudet av prakiikplatser också ökar har vi all vänta en betydande obalans mellan tillgången och efierfrågan på prakiikplatser.

Hittills är det det enskilda näringslivet som tillgodosett den största andelen av praktikefierfrägan. Del statliga bidraget har varil myckel lilel. Att det förhåller sig på det här sättet konstaterar bl. a. den arbelsgrupp inom AMS som jobbat med praklikfrågor och som i juni 1975 korn med en rapporl. I delta gröna häfte heter det att arbetsgruppen förutsätter en större insats från statens sida, eftersom den statliga praktikverksamheien endasl ulgör en marginell del av den totala verksamheten.

Men, undrar nägon, har vi inte under senare tid fått höra väldigt mycket om statliga prakiikplatser och om alll del som görs för den arbetslösa ungdomen? Jo, och statsrådet Feldt redovisar också i sitt svar till mig här i dag att det vid månadsskiftet februari-mars fanns 4 000 praktikanter vid statliga myndigheier. Det finns emellertid en hake med dessa praktikplatser: de är i själva verkei beredskapsarbeten. De betalas av AMS, och de fär inie anordnas längre än lill månadsskiftet juni-juli. Då lar de slut!

Hur angelägen denna insats än är - och den är angelägen, för den hjälper dagens arbetslösa ungdom - så uppfyller staten därmed inie sitt ansvar all tillhandahålla praktikplalser pä en mera permanenl basis. Till-handahållandei av praklikplaiser måste bli ett reguljärt inslag i myndigheternas personalplanering. Varie myndighets anslagsframställning bör innehålla en plan för praktikverksamheien. I del cirkulär om prakliktjänstgöring hos statsmyndighet som skickades ut den 29 maj 1975 talas också om upprättandet av planer. Jag undrar om slatsrådet vet om

några sådana planer har upprättats?

Regeringen har varit senfärdig när det gäller att öka lillgången på praktikplalser. I oktober 1971 fick statens personalnämnd i uppdrag att göra en ulredning av frågan, och sedan har inte sä myckel hänl förrän nu i vinter dä beredskapsjobben har plockals fram. Det gäller nu all dessa välkomna men kortsiktiga insaiser inte får bli hela lösningen och att regeringen glömmer sitt ansvar på längre sikt. Arbetslösheten bland ungdom upphör inte den 1 juli. Den upphör inte ens i nästa konjunkturuppgång. Arbelslöshelen bland ungdom måste mötas också med långsiktiga åtgärder, varav ett kraftigl ökal praklikplalsutbud är en.

Del vore tacknämligt om statsrådet Feldt här i dag kunde bekräfta att det pågår ett koncentrerat arbele inom statsförvaltningen på all öka antalet reguljära prakiikplatser.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om ökat antal praktikplatser inom den statliga sektorn

Herr stalsrådel FELDT:

Fru lalman! Jag tror att det av de båda inläggen framgår att vi är helt eniga om värdet av alt arbetsmarknaden byggs ut och kompletteras med praktikplatser sä långt del går och att också den statliga sekiorn har en viklig roll alt spela i della sammanhang. Som även fru af Ugglas har kunnat konslalera har del bedrivits ett arbele i den riklningen från regeringens sida. I det arbetet har mian genom olika allmänna anvisningar försökt stimulera myndigheter och verk att inrätta praktikplatser.

Del är emellertid två omständigheter som gör att man bör se på förutsättningarna för detla arbete i elt specielll ljus. Det ena är som jag sade alt dessa platser måste ge ett rimligl utbyte för båda parter, dvs. både de människor som fär praktikplatser och myndigheten-arbetsgivaren måste se dem som ett rimligt och vettigt inslag i sin planering. För de ungdomar det gäller skall en sådan praktik således leda fram till en vidgad yrkeserfarenhet och en bättre utbildning, och den skall bli en inkörsport lill arbetslivet. Från myndigheternas synpunkl skall prakli-kaniverksamhelen gå ihop med den långsiktiga personalplaneringen. Del har visal sig vara svårt i en del fall på det statliga området alt förena dessa båda krav. Jag är beredd att säga att del delvis beror pä att man inte med tillräcklig insats har försökt anpassa arbetet och innehållet i arbetet lill tanken på en tillväxt av anlalel praktikplalser. Men del uppmärksammades redan i bönan av 1970-talet, och man gjorde då en kartläggning och försökte, som jag sade, ge allmänna anvisningar. Vad vi nu gör - och får ett resultat från redan under april månad - är en första redovisning av lägel efter det att cirkuläret från 1975 trädde i kraft. Därför kan jag inle svara på fru af Ugglas fråga vad det kan ha lell lill för resullal.

Sedan har vi - och det är en lilel annorlunda del av det hela - inom kanslihuset satt i gång ett arbete med ledning av det malerial vi får fram från statens personalnämnd och de erfarenheter vi gör av det pågående arbetet med att skaffa fram prakiikplatser. Vi skall fundera över hur vi kan förena dessa mera långsiktiga önskemål - där alltså ung-

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om ökat antal praktikplalser inom den statliga sektorn

domarnas och myndighetens-arbetsgivarens intressen går ihop - med det kortsiktiga problemet när vi får förändringar på arbetsmarknaden som gör att vi ganska snabbt behöver utöka antalet praktikplalser på del sätt som vi har gjort i vär.

Hur man skall förena dessa tvä ting har vi inle i dag en hell entydig bild av. Jag är emellertid personligen optimistisk och tror att del skall gå. Det har visat sig att del gick ganska snabbt att få fram ett stort antal platser under denna vinter. Jag är inle beredd att skriva under pä fru af Ugglas bedömning att delta enbart är arbeten som så att säga utförs i luften och belalas med AMS-medel. För del påslåendet tror jag inte fru af Ugglas har något underlag. Vi bör nog först få en bättre inblick i vad det är för slags jobb som har kommit till stånd, hur del passar in med utbildningsbehoven och behovet av yrkeserfarenhet hos de ungdomar det gäller och med myndigheternas arbete.

Frågan vad som skall hända efter sommaren är ännu inte avgjord. Vi får se hur utvecklingen blir pä arbetsmarknaden och vad sorn behöver göras - i vilken utsträckning man behöver förlänga olika ålgärder eller förslärka dem pä del sätl som vi successivt och kontinuerligt har gjort under hela hösten och vintern.

Därmed kan jag också ge svar på vad jag uppfattade som en fråga från fru af Ugglas: vilken proposition det är jag tänker på när jag talar om nästa budgetproposition. Del är hell enkell så all om del behövs yllerligare ålgärder på arbelsmarknaden för alt förslärka olika gruppers möjlighet all trygga sina Jobb och fä nya Jobb, så kommer en sådan redovisning naturligen att göras i kompletleringspropositionen. Det arbele som har en mera långsiktig inriktning, och där vi skall försöka förena dessa två krav som jag har talat om, länker vi oss däremol all redovisa i budgelpropositionen i böan av nästa år. Jag tror nämligen att vi behöver en viss tid på oss, inle minst för alt kunna tillgodogöra oss erfarenhelerna av del som har hänt under den här våren. Det är vi alltså inle beredda alt redovisa i komplelieringsproposilionen.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Jag är beredd all accepiera slatsrådet Feldis förklaring att han i dag inte kan ge mig den första redovisningen av lägel, alt en utredning pågår och au den kommer. Det väsentliga för mig är alt få bekräftat att här pågår ett arbele, alt man inom statsförvaltningen är medveten om alt dessa praktikjobb - beredskap.sjobb - som nu är i gäng lar slul vid månadsskiftet juni-juli och att de inle är detsamma som de mera långsiktiga praklikjobben.

Jag respekterar också ambitionen att på något sätl försöka förena det långsiktiga och det mera kortsiktiga sysselsältningsbehovet. Jag vill dock peka på en svårighet. När statens personalnämnd t. ex. definierar prakliktjänstgöring säger nämnden att tjänstgöringen bör innehålla arbetsuppgifter som utgör en del av myndighetens löpande verksamhel. Och när del gäller de jobb som AMS belalar finns uttryckliga inslruklioner

att det inle fär vara löpande arbetsuppgifter på arbetsplatsen. Där har vi en svårighet som del gäller alt komma till rätla med.

Statsrådet Feldt trodde inle att jag hade någon täckning för påståendet att det enbart är arbeten som sä all säga utförs i luften. Nej, självfallet inte, för del är någonling som jag aldrig sade. Däremol sade Jag alt de här prakiikarbetena betalas av AMS, och när man talar om reguljära prakiikarbelen menar man att de skall ingå i myndigheternas reguljära budget.

Jag ser fram emot vad vi har all vänta av den här redovisningen och av de överväganden som förekommer inom statsförvaltningen. Jag vill ändå peka på att vi har ju i tidningarna under hösten kunnal läsa om ett och annat litet förvirrande besked, t. ex. att tingsrätten i Trelleborg fick avslag på sin ansökan om medel för praktikplatser. Jag har därför en känsla av alt ännu så länge har man kanske inte rikiigi grepp om del här pä den statliga sidan.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om alkoholpolitiken

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara

dels herr Wikströms (fp) den 20 februari anmälda interpellation, 1975/76:125,

dels herr Nilssons i Agnas (m) den 24 februari anmälda interpellation, 1975/76:129,

dels herr Cailshamres (m) den 26 februari anmälda interpellation, 1975/76:132, och

dels herr Jonssons i Alingsås (fp) den 4 mars anmälda fråga, 1975/76:257, och anförde:

Fru talman! Herr Wikström och herr Carlshamre har i interpeiiationer frågat mig varför regeringen inle nu lämnar proposilion till riksdagen om alkoholpolitiken. De har också frågat mig vilka grundlinjer eller vilken huvudinriktning jag anser att en kommande alkoholpolitisk reform bör ha. Herr Carlshamre har i sin interpellation vidare frågat mig om jag är beredd medverka till att, i avvaktan på en total alkoholpolitisk reform, ålgärder snabbi vidias för att moiverka alkoholmissbruk bland barn och ungdom.

I en annan interpellation har herr Nilsson i Agnas frågat mig om jag avser alt vidta någon omedelbar åtgärd i syfte att råda bot på alkoholproblemen i grundskolan.

Slutligen har herr Jonsson i Alingsås frågal mig om min inställning till åldersgränsen för inköp av rusdrycker i systembutik och vilka ålgärder jag avser att vidla för att komma till rätta med bl. a. det slora mellanölsmissbruket bland barn och ungdom.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Jag besvarar interpellationerna och frågan i ett sammanhang.

Alkoholpolitiska uiredningens betänkande har varit föremål för en ingående remissbehandling. I ett fiertal av remissvaren har riktats stark krilik mot uiredningens förslag. Samtidigt har en rad nya förslag och synpunkter förts fram. Kriiiken har inte minst riktats mot utredningens förslag lill allmän inrikining av alkoholpolitiken. Många remissinstanser har ansett alt utredningen i större utsträckning bort se alkoholpolitiken som en del av socialpolitiken.

Flera av de förslag frän ulredningen som i den allmänna debatten väckt slorl inlresse har också blivit föremål för stark kritik och föranlett motförslag. Del gäller bl. a. uiredningens förslag om mellanölet och åldersgränsen vid inköp i systembutik som också tas upp i de frågor som nu riktats till mig.

Jag vill understryka all alkoholmissbruket är elt av de slörsla sociala problemen i vårl samhälle. Därför bör också den framlida alkoholpolitiken på ett annat sätt än utredningen har föreslagit ha en socialpolitisk utgångspunkt och förankring. Delta innebär att den framlida alkoholpolitiken bör vila på en delvis annan grund än ulredningen har föreslagit. Det utredningsmaterial som föreligger behöver därför i slora delar bearbetas och kompletteras.

Den framlida alkoholpolitiken bör domineras av positiva, förebyggande åtgärder och få en sådan utformning att folkrörelserna ges goda möjligheter att medverka i delta myckel viktiga arbele. Upplysningsfrägorna blir av stor belydelse i den framtida alkoholpolitiken. I en nyligen framlagd proposilion föreslås också ökade anslag lill upplysning i alkoholfrågan under nästa budgetår. I en särskild proposition har också lagts fram förslag om ett kraftigt ökat stöd till nykterhetsorganisationerna för all bl. a. bereda dessa möjlighet att öka sina informationsinsatser.

Den vikligasie målgruppen för alkoholpolitiken är ungdomen. Ökade informationsinsatser måste göras med sikte på bl. a. ungdomarna själva, deras föräldrar, lärare och fritidsledare. Undervisningen i alkoholfrågan måste förbättras. Även i övrigt bör de alkoholpolitiska åtgärderna i första hand inriktas på att förebygga alkoholmissbruk bland ungdomar och att hos ungdomarna själva skapa en ökad medvetenhet om alkoholens risker.

Alkoholpolitiken måste också innehålla regler om restriktioner i olika avseenden. Det blir då av stor belydelse all sådana nödvändiga regler också kan kontrolleras effektivt. Belydande förstärkningar kan därför behövas för länsstyrelsernas verksamhet med tillstånd och kontroll av försäljning och servering av alkoholhaltiga drycker. Del är också viktigt att finna lämpliga former för kommunernas medverkan i detta arbele.

Mot den bakgrund som jag nu har angett har regeringen funnil det angeläget att snabbi få till slånd en mera samlad belysning av de alkoholpoliliska frågorna än utredningens betänkande och remissvaren ger. Den uppgiften har nu lagls på en inom regeringskansliel lillsali beredningsgrupp, som i sitt arbete skall ta konlakl med berörda myndigheier och organisationer. Beredningsgruppen skall på grundval av betänkandet

och remissvaren redovisa ell samlat underlag för regeringens ställningslagande. Del är inte fråga om en ny alkoholpolitisk ulredning. Vad del gäller är all tillskapa ell allsidigt beslutsunderlag för en alkoholpolitisk reform, där åtgärderna kan sättas in i sitt sociala sammanhang. I direktiven för beredningsgruppen understryks all den skall arbeta snabbt och att arbetet om möjligt skall vara klarl före årets slut.

Den redogörelse som jag nu har lämnat anger skälen lill alt regeringen inte anser del möjligt att f n. lägga fram en proposilion om alkoholpolitiken. Jag har genom denna redogörelse också angett den allmänna inriktning som en kommande alkoholpolitisk reform enligt regeringens mening bör ha.

Eftersom fiera av de övriga frågor som ställts till mig gäller alkoholmissbruket bland ungdomen vill jag underslryka all just ungdomsfrågorna är de viktigaste i den alkoholpoliliska reform som regeringen nu förbereder. Vi känner en stark oro för de problem som föreligger dä det gäller ungdom och alkohol. I direktiven för beredningsgruppen framhålls att ungdomen är den viktigaste målgruppen för alkoholpolitiken och all här behövs kraftfulla offensiva insatser. Som jag redan framhållit i min redogörelse för regeringens grundsyn pä alkoholpolitiken gäller del framför allt att få till stånd en ökad medvetenhet hos ungdomarna själva om alkoholens risker. En av de viktiga uppgifter som beredningsgruppen har är att finna de praktiska vägarna lill aktiva insatser frän bl. a. de sociala organen och skolan. Det är också väsentligt att folkrörelserna bereds ökade möjligheter all bedriva verksamhet bland ungdom.

Från regeringens sida är vi lika angelägna som inierpellanterna att så snart som möjligl kunna genomföra en alkoholpolitisk reform. Vår strävan måste vara att få lill slånd en genomlänkl alkoholpolilisk reform med åtgärderna insalla i silt sociala sammanhang. Del gäller här en stor och viktig samhällsfråga som kräver en samlad överblick och bedömning. Den grundsyn som enligt min mening bör prägla en sådan reform framgår av den redogörelse som jag nu har lämnat. Underlaget för älgärdspro-grammet i dess olika delar skall nu las fram av beredningsgruppen. Så snart elt sådanl samlat underlag genom del nu pågående arbelel föreligger avser regeringen att lägga fram sitt förslag om en alkoholpolitisk reform.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svarei på min interpellation. Jag vill genast slå fast alt jag delar socialministerns uppfaltning all alkoholfrågan är ell av de största sociala problemen i vårl samhälle. Del är också anledningen till att jag blev mycket förvånad över alt regeringen nyligen mot tidigare deklarerade planer beslöt uppskjuia den väntade behandlingen i vår av alkoholpolitiken i riksdagen och i stället tillsätta ännu en ulredning inom kanslihusei.

Under nio är arbelade den alkoholpoliliska utredningen enligt direktiv från regeringen och under ordförandeskap av ett tidigare socialdemo-

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

kratiskl sialsråd. Socialminislern säger nu all del har framförts nya förslag och synpunkler under remissbehandlingen och att kriiiken inle minsi har riklais moi uiredningens förslag lill allmän inrikining av alkohol-poliiiken.

För del förslå har ulredningen arbetat hell inom de direktiv som den fäll av regeringen. För del andra har den arbetat grundligt och därigenom tagit lång tid på sig. Vad socialministern nu beskyller ulredningen för är fakliskl att den hållit sig till regeringens direkliv. Men den frågan får väl finansdepartementet, som gav direktiven, och socialdepartemen-lel, som tydligen ogillar dem, göra upp sinsemellan. Det som är betydligt värre är alt alla reformer på alkoholpolitikens område har skjulils upp under pågående utredningsarbete och remissbehandling.

Socialministerns svar innebär alt regeringen nu tar ansvarei för ytterligare fördröjningar av angelägna reformer. Dess bättre tycks del finnas krafter inom alla partier i kammaren - även inom socialdemokratin -som inle accepterar ytterligare förhalningar i denna fråga. Det ser t. o. m. ut som om det skulle gå all få en majoriiet för vissa beslut nu, även om regeringen inle vill medverka lill dem.

Socialminislern har i silt svar gett sin syn på den framtida alkoholpolitiken. Den bör vila delvis på en annan grund än vad ulredningen har föreslagit, får vi veta. Vad som menas med detla är att alkoholpolitiken bör domineras av positiva åtgärder av förebyggande slag, t. ex. upplysning, informalion och undervisning, och att en alkoholpolilisk reform måste vara genomtänkt, så att åtgärderna sätts in i silt sociala sammanhang.

Vi är självfallet överens om alll della. Socialminislern tillägger att ungdomen är den viktigaste målgruppen för alkoholpolitiken.

Men socialministerns svar visar också att del går en skarp skiljelinje mellan regeringens syn på alkoholpoliliken och den syn som folkparliel förelräder. Folkparliel anlog vid sitt landsmöie i november ett nyll alkoholpoliliskl program. Både där och i en partimolion i januari i år har vi sagl all målet måste vara att minska den lolala alkoholkonsumtionen. Om de ålgärder som beslutas inte får den effekten, måste alkoholpolitiken skärpas.

Socialdemokralin har inle i någol sammanhang närmai sig den ståndpunkten. Varken i socialministerns svar eller i någol program frän socialdemokratiska partiet las den tanken upp, att den lolala alkoholkonsumtionen måste minska.

Inte heller har socialministern i sill svar i dag ett ord all säga om mellanölet, trots all det naturligtvis inle kan vara okänt för honom att detta nu är del stora alkoholpoliliska samtalsämnet både ule bland folk och på tidningarnas ledarsidor och trots att de politiska förutsättningarna för ell beslut i den frågan lydligen radikall har förändrats pä bara några veckor.

Jag måste erkänna alt jag har svårt all förslå hur socialministern kan säga all ungdomsproblemen är de viktigaste i den alkoholpolitiska reform

som regeringen arbetar med och att han och regeringen i övrigt är oroad över de problem som har samband med ungdom och alkohol, och samtidigt inle har ell ord att säga om mellanölet.

Det råder ju numera inga delade meningar om all mellanölet spelar den klart dominerande rollen när det gäller ungdomens bekantskap med alkohol. Utan mellanöl skulle vi med säkerhet inte ha haft de mycket betydande ungdomsproblem på det här området som nu oroar föräldrar, skolfolk, sociala myndigheier och enligt socialminislern t. o. m. regeringen. Vill man komma lill rätta med ungdomens problematiska alkoholkonsumtion måste man därför gripa sig an också med mellanölsproblemet.

Socialministerns tystlåtenhet pä den här punkten ter sig, som jag redan antytt, anmärkningsvärd också från en annan synpunkt. Del har visserligen redan tidigare funnits en opinion - inom nykterhetsrörelsen och till viss del inom de poliliska partierna - för all söka lösa mellanöls-problemet genom alt helt enkell se till att del i sin nuvarande form inte längre skulle finnas tillgängligt. Men ännu när folkpartiet för mindre än ett halvår sedan som första parti tog ställning i syfte att eliminera denna dominerande problemfaktor i ungdomsvärlden, möttes detta ställningslagande mest med hånfulla kommentarer.

Nu har situationen plötsligt förändrats. Både centerpartiet och de två nykterhetsgrupperna i riksdagen och enskilda ledamöter i de övriga partierna har slutit upp på deras sida som vill få en lösning av det här problemet. Nu skulle av mänga tecken att döma ett riksdagsbeslut kunna fattas med relativt säker majoriiet. Då undandrar regeringen genom den uppskjutna proposilionen riksdagen möjlighel att ta ställning, och socialministern talar om utbildning och informalion och positiva förebyggande åtgärder och bidrag lill nykterhetsorganisationerna och folkrörelseinsatser som om mellanölet inle alls vore det väldiga problem det ändå är - alla positiva förebyggande och upplysande insaiser lill trots.

Det är viktigt att förbättra det svenska samhället. Det är Ju reformpolitiker i alla läger överens om. Men hur skall man förklara att samlidigt som förhållandena i värt land t. ex. under den senaste tioårsperioden - det var ju 1965 som mellanölet infördes för alt anknyta till del - förbättrats undan för undan, har tolalkonsumtionen av alkohol ökat med över 35 "n.

Detla måste ju betyda alt allmänna samhällsreformer inle är tillräckliga för att lösa de problem som alkoholen skapar i värt samhälle.

Jag delar socialministerns uppfattning att den typ av åtgärder som han redovisat och som man tydligen enligt hans mening bör lägga tyngdpunkten på i den framtida alkoholpoliliken är myckel vikliga. Men Jag är samlidigt alldeles övertygad om att om man låter sådana åtgärder ersätta insaiser i syfte all få till stånd en radikal minskning av tolalkonsumtionen, då kommer man att misslyckas med alkoholpolitiken också i forlsällningen.

Jag vill ogärna iro alt det socialministern sagt i sitt svar är hans sista

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

7 Riksdagens protokoll 1975/76:85-86

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

ord här i dag om den framlida alkoholpoliliken. Därför vill jag ställa några frågor till socialministern och därmed ge honom tillfälle att i svar ulveckla och precisera sin och regeringens syn också på de spörsmål jag resl.

Skulle regeringen moi förmodan sakna inlresse för den typ av radikala alkoholpolitiska åtgärder som folkpartiet förordar och som jag gett exempel på, tycks det dess bättre finnas en tillräckligt bred opinion i riksdagen för att utan regeringens aktiva medverkan föra fram några av de viktigaste alkoholpoliliska frågorna jusl nu till beslut. Men bäsl vore del nalurligtvis om detta kunde ske i bred samverkan.

Jag ber alltså att få ställa följande frågor till socialminislern:

Har socialminislern och regeringen nägon ambition att åstadkomma en minskning av den totala alkoholkonsumtionen? Är ni beredda att ställa upp elt konkret mål för de närmaste fem eller tio åren?

Vill ni använda skatterna som ett effekiivare alkoholpoliliskl vapen?

Anser ni att mellanölels tillgänglighet är det allvarligaste alkoholpoliliska problemet bland ungdom? Vad vill ni i sä fall göra ål del?

Hen NILSSON i Agnas (m):

Fru lalman! Jag tackar för svaret.

Min interpellation gäller närmast alkoholmissbruket i grundskolan. Det låter ju nästan ofattbart all det skulle förekomma ett alkoholmissbruk i grundskolan. Men det är faktiskt så, att det bland både flickor och pojkar råder allvarliga missförhållanden pä mänga håll redan i 12-års-åldern. Del har sagts alt del aldrig tidigare i Sverige har funnits alkoholproblem av så allvarlig art redan bland barnen.

Jag har som nykierhetsman och politiker följt denna fråga. Under de senaste åren har det från olika delar av vårl land kommit päringningar och skrivelser till oss riksdagsmän där man begäri all vi måste göra någonling åt delta problem, särskill när del gäller barnen och mellanölet.

Del som riktigt alarmerade mig var en rapport som jag fåll del av i vinter och som redovisar en undersökning som skoldirektionen - i Slockholm - har gjort angående alkoholvanorna hos eleverna i årskurs 9. Denna undersökning jämförs med en utredning som gjordes för tre är sedan då dessa elever gick i årskurs 6. 1 denna rapporl finns en redovisning som inte kan annat än skaka mig.

I årskurs 9 är 85 "n av eleverna mellanölsförbrukare. 1 årskurs 6 är siffran 35 "i. Drygt 25 "...av eleverna i årskurs 6 dricker sprit. Del är helt ofattligt. I årskurs 9 dricker 80 "n av eleverna sprit mot 60 "n år 1970.

Man kan fundera över hur barn får lag på t. ex. mellanöl. En del köper själva, faslän de är för unga. Andra köper genom kamrater. Det är i alla fall klarl alt de har lillgång lill dessa berusande drycker.

Andelen elever i ärskijrs 6 som varit kraftigt berusade uppgår lill ca 20 "o. Del är mycket unga barn som går i årskurs 6. 1 årskurs 9 har procentsiffran för dem som varit kraftigl berusade ökal kontinuerligt från

närmare 45 "n år 1967 till drygt 70 ".. år 1975. Del står i rapporten att dessa elever uppenbarligen dricker i rent berusningssyfte.

Nu är det inle likadant över hela Sverige, men denna undersökning visar hur allvarligt det är. Som jag sagt i interpellationen föreligger risk att en mängd lonåringar alkoholiseras. Den djupa oro som socialarbetare och lärare känner för ungdomen är verkligen starkt motiverad.

I socialministerns svar finns egentligen ingeniing som lyder på att regeringen ämnar vidiaga nägon omedelbar åtgärd när del gäller alkoholproblemen i skolan, och det var ändå den frågan som utgjorde klämmen i min interpellation. Vad skall hinna hända innan den nya beredning som stalsrådel lalar om har sammankallats och arbetat fram ett förslag. Jag anser att det är myckel brådskande att åtgärder vidtas. Det är ohyggligt att tänka på vad som sker och på alt vi gemensamt har ansvaret för vad som sker.

Jag vill understryka vad herr Wikström sade om mellanölet. Jag har i den frågan mött många motsägelsefulla påståenden. Del har sagts alt vi är dumma som påstår att del bara är mellanölet som är farligt och alt det är bälire att ungdomarna dricker mellanöl än att de dricker vin och starksprit. Så sent som vid nyklerhetsgruppens årsmöte i tisdags fick vi av en vetenskapsman en redogörelse som klarl visar att mellanölet är det stora problemet. Det finns statistik som klarl visar vad som skett sedan mellanölet infördes. Vi vet också all man av någon anledning blir särskilt våldsam och tokig av mellanöl. Det är helt visst att det verkar pä ett alldeles speciellt negativt sätl.

Utvecklingen av alkoholvanorna i storl i värt land anser jag vara beklämmande. Vi lalar om vår välfärd, och del råder ingen tvekan om att de bättre tiderna bär en del av skulden. Det är tragiskt att vi som tror oss kunna ordna välfärden inte kan avvända detta bottenlösa elände. Utvecklingen i slorl i vårl land är myckel beklämmande.

Jag har uppgifier som säger all 10 ".. av den manliga befolkningen i dag har problem med alkohol och i viss mån är missbrukare. Däremot minskar anlalel absolutister. Jag vill inle säga alt absolutismen är den enda rimliga ståndpunkten, fastän den är det för mig, men del är bekymrande om man tänker på problemet i stort, att det finns sä få absolutister. Bland kvinnorna har skett en katastrofal förändring. Förut var i regel den kloka delen av mänskligheten, allisä kvinnorna, föregångare även på del här områdel. De var inle så begivna på sprit, mänga av dem avstod hell. Nu har det blivit en totalt annan bild, särskill bland de yngre kvinnorna och givetvis också bland de yngre männen.

Man talar på sina håll om ett måttligt supande. Del var någon som häromdagen skrev i en artikel alt det måttliga supandets resullal i Sverige är 300 000 kroniskt alkoholskadade. Och sä frågade han: Hade de för avsikt att bli alkoholister när de böriade? Förvisso inte.

Jag tycker alt det går trögt och långsamt för Sverige att vakna lill insikt om att delta är elt storl problem.

Jag vill gärna säga lill socialministern all när jag läser svaret upplever

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

100

jag det i andan som positivt. Det finns här ingeniing av del undanglidande som kunde möta för fem-ålla-tio år sedan dä man vanligen bagatelliserade frågan. Svaret andas en oro, och det är riktigt som sägs att det är just ungdomen vi skall vända oss till.

Men jag lycker också att man här har anledning att konsiatera att alkoholpolitiska utredningen egenlligen varil en olycka för oss. Den har skjutit upp datum för framläggande av betänkande gäng på gång och alla de förslag lill ålgärder vi kommit med har avvisats med hänvisning till att vi snart skulle få ett förslag därifrån. Och vi har trott på det. Ibland har vi motionerat och motionerna - som i många fall varit myckel vettiga och väsentliga - har bara blivit lagda ål sidan. Det har gäll mycket trögt och långsamt att komma fram lill något, men i dag är vi alltså på väg.

Jag måste ändå säga alt jag, liksom den föregående talaren, lycker alt regeringen med det här svaret inle kan ge täckning för del som ullrycks med orden: regeringen delar oron. Gjorde man verkligen det skulle det väl varil litet fart på ärendei.

Min del av frågorna - för all särskilt la upp den - gäller barnen, som ju är särskilt känsliga. Jag vel all när ett barn vid 12-13 års ålder utsätts för alkohol har det inverkningar pä vissa organ, och de är särskilt svära just för att organen är under ulveckling. På den här punkten kan vi inte bara gå lill regering och ansvariga och ropa på åtgärder ulan här måste vi hitta ell sätl att förändra vanorna i stort i vårl land. Vi måste även försöka få hem och föräldrar att förslå - i den män de inte redan gjort det - att det är någol väsentligt som fattas i hemmel, i fostran och i ansvar för barnen när något dylikt kan ske. När barnen kommit upp till en så hög ålder att de går i nian kan man säga alt vi inle råder över dem, men jag är ändå övertygad om att det slarvas med deras fostran. I många fall har man inle tänkt pä all ge ungdomarna något annat: en bättre miljö och andra saker alt syssla med. När det gäller samhället i slorl bör man se till att det finns någol för dem att hälla pä med, någol som kan vara ett alternativ. Vi vet ju att alkoholen kostar vårl land miljarder, och ändå är det sä, alt vad det djupast kostar inte går att uppskatta i pengar. Det gäller landels största socialmedicinska problem, det är del ingel tvivel om. När man i svarei säger, om jag minns rätt, all detla är elt av de största problemen kanske man inte kan säga mer, men jag lutar åt att det är det allra största.

Slutligen vill jag säga all den förkättrade nykterhetsrörelsen - som tyvärr inie har så stor medlemskader i dag som förut, det har varit en minskning - ändå har betytt oerhört mycket. Var skulle vi ställ om vi inte haft den?

Jag har tagit med, som en liten illustration, en lidning som kom lill Folknyklerhelens dag 1967. Riksdagen är ju fortfarande så artig all man avbryter plenum kvällen före Folknykterhetens dag för att riksdagsmännen skall kunna resa ut och tala. Glädjande nog finns del många nykterister i riksdagen. De två nykterhetsgrupperna har mänga medlemmar

och många av dem som inte är medlemmar är förstående och kan medverka sorn talare. I samband med Folknyklerhelens dag 1967 kunde man läsa i tidningen Folkets Väl: "10 steg lill ökad folknyklerhet." Del kanske ansågs naivt och primitivt den gången, men tidningen hade ju rätt!

Punkien 1 löd: salsa på alkoholforskningen. - Vi är överens om det. Del var vi kanske redan då, men i dag är det kravei allmänt uttalat.

Punkten 2: främja undervisning och upplysning. - Jag tackar statsrådet för den proposition som talar om delta. Del tycker Jag är en riklig satsning. Jag skulle nog vilja se en större satsning, men del är ett steg i rält riktning.

Punkien 3: aktiv ungdomspolitik. - Vi har försökt med det. Mycket görs för ungdomen i dag. Jag vet alt stalsrådel kommer att säga det, men det gäller också att se till att det som görs syftar till all främja nykterhet och motverka dryckenskap.

Punkien 4: utbyggd nykterhelsvård.

Ingripande mot alkoholreklamen - så lyder yllerligare en punkt. Det har ju skell, men jag länker på vad som hände när mellanölet kom. Del var nästan så all svenska folket tänkte: Nu är det en stor och lycklig dag. Den skall vi flagga för. Reklamen var verkligen väl skött.

Alkoholfrilt alternativ - för all ta ännu en punkt. Såsom min livsinställning är anser jag all en vuxen människa som ser problemen bör sträva efter att gå före med gott exempel. Det skulle vara glädjande om våra kommunala och andra församlingar aldrig använde alkohol vid representation och alt människor i ansvarsställning i olika råd och församlingar i värt land också med sitt föredöme sade ungdomen all det går alt leva utan alkohol.

Jag tackar än en gäng för svarei.

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Om alkoholpolitiken

Pä förslag av fru Iredje vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överiäggningen samt besvarandet av på föredragningslistan återstående frågor och interpeiiationer lill kl. 19.30.

§ 22 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:2253 av hen Nyquisi

med anledning av propositionen 1975/76:113 om ändring i brottsbalken

m. m.

1975/76:2254 av fru Anér m..fl.

med anledning av propositionen 1975/76:131 om statligt stöd lill dagspressen

1975/76:2255 av herr Gustavsson i Nässjö m.fl.

med anledning av proposilionen 1975/76:142 om upplysning i alkohol- och

lobaksfrågorna och om anslag till hälsovärdsupplysning, m. m.

1975/76:2256 av hen Henmark

med anledning av propositionen 1975/76:145 om ändrade regler för bostadstillägg

101

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Anmälan av interpellation

1975/76:2257 av hen Henmark

med anledning av proposilionen 1975/76:156 om höjning av visst avdrag

vid arvs- och gåvobeskaltning av förmånsiagarförvärv, m. m.

§ 23 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 18 mars

102

1975/76:154 av fru Marklund (vpk) till herr flnansministern om värdbidragen lill handikappade:

Enligt uppgifter i Norrbollenspressen har länsstyrelsens skalteexperler i Norrbollens län initierat en undersökning av de handikappades roll som arbetsgivare. Det handlar om det värdnadsbidrag som utbetalas lill de handikappade själva, som skall användas för fördyrade levnadsomkostnader, beroende på alt den handikappade behöver hjälp och stöd i sin dagliga livsföring. Värdaren är vanligtvis någon av den handikappades familjemedlemmar.

Skatteexperterna har nu funnit att eftersom den handikappade får ett bidrag för all läcka kosinaderna för den värd han behöver, så kan man se det som att den som ger vården erhåller dessa pengar från den handikappade. Den handikappade blir således arbetsgivare och skall betala arbetsgivaravgift och värdaren - dvs. vanligen make/maka, son, dotter, förälder eller annan nära anhörig som man också vanligen delar hushåll med - blir skallskyldig för vårdnadsbidragel. Del förefaller som om delta är en konsekvens av att vårdnadsbidraget under vissa förhållanden kan uigöra ATP-grundande inkomsi. Skatleexperternas sätt att se pä vårdnadsbidragel blir orimligl om man betänker att den handikappade och hans värdare utgör en ekonomisk enhet, där båda drabbas av de fördyringar av levnadsomkostnaderna som sammanhänger med handikappel och som vårdnadsbidragel skall utgöra en kompensation för.

I del här sammanhangel finns det också anledning att peka pä de oklarheter som uppenbarligen gäller för den skattetekniska behandlingen av de vårdbidrag som utgår från riksförsäkringsverket, som ersättning lill föräldrar som vårdar sina handikappade barn i hemmet. Också här kan det visas hur taxering'smyndigheterna uppträder förvirrat och i det ena fallet godkänner avdrag som man i ett annat fall avslår trots alt förhållandena är likartade. Likaså finns det osäkerhet om vem i familjen som skall tillgodoräknas vårdbidraget som pensionsgrundande inkomst.

Under hänvisning till del anförda vill jag ställa följande frågor till herr finansministern:

1. Anser finansministern, i likhet med skatteexperterna i Norrbottens

län, all det råder ell anställningsförhållande när en handikappad vårdas av familjemedlem och vårdbidrag ulgår?

2. Om finansministern delar denna åsikt, vilka slutsatser bör man i så fall dra beträffande vårdbidragens sloriek?

3. Vilka ålgärder kommer alt vidtas för all för såväl skattemyndigheter sorn enskilda klargöra vilka skattetekniska regler som skall gälla för värdbidragen?

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Meddelande om frågor

§ 24 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 17 mars

1975/76:278 av herr Raneskog (c) till herr försvarsminislern om villkoren för förhandstilllräde till exproprierad fastighet:

Vederbörande expropriationsdomstol har medgivit Skjuträltsdelegatio-nen Remmene förhandstillträde från den 15 mars 1976 till de bebodda fastigheter inom det utvidgade Remmene skjutfäll, om vilka avtal inte träffats. Expropriationslagen säger i 5 kap. 17 §: "Om del ej är uppenbart att expropriationsersäiiningen blir obetydlig, skall domstol pä yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare, vars räll beröres av tillträdet, som villkor för förhandstilllräde föreskriva alt de exproprierande utger förskott på den exproprialionsersällning som slutligt faslställes." Fastigheterna har redan tillträtts, men de av beslutet drabbade har ännu inte erhållil förskott.

Är statsrådet beredd medverka lill att fastighetsägare i fall som det här refererade garanleras alt förskott utbetalas innan fastigheterna tillträds?

1975/76:279 av herr Johansson i Holmgården (c) till herr Jordbruksministern om åtgärder för att förhindra spridning av vissa potatissjukdomar:

Vid den omfattande import av potatis som f n. pågår har del framkommit alt denna importvara är i hög grad bärare av ringrötä, vilket medför synnerligen stora risker, speciellt inom områden där del förekommer odling av ulsädespoiatis. Med anledning av detta vill jag fråga herr jordbruksministern: Vilka omedelbara ålgärder är statsrådet beredd all vidtaga för att förhindra att ringröla och eventuellt andra polatissjukdomar sprids till områden med goda förulsällningar för odling av virusfrilt potatisutsäde?

1975/76:280 av herr Bergman i Nyköping (s) till herr arbelsmarknadsministern om sysselsättningsproblemen vid nedläggning av F 11 i Nyköping:

Riksdagen beslulade 1975 om nedläggning av bl. a. F 11 i Nyköping.

103

Nr 85

Torsdagen den 18 mars 1976

Meddelande om Jrågor

I anslutning härtill underslröks behovel av särskild bevakning av de sysselsättningsproblem som kunde förutses i Nyköping. Den uppgiften har anförtrolls en särskild arbetsgrupp. I denna ingår bl. a. represenlanler för försvars-, arbetsmarknads- och industridepartementen samt för lokala intressen. Till statsrådet riktar jag nu följande två frågor:

1. Hur långt har arbetsgruppens arbete avancerat?

2. När är en redovisning av dess förslag att vänta?

den 18 mars

1975/76:281 av herr Sven Gustafson i Göleborg (fp) till herr kommunikaiionsminisiern om lidpunkien för proposilion angående den framlida trafikpolitiken:

När kominer regeringen alt avlämna propositionen orn den framtida trafikpolitiken?

1975/76:282 av herr Winbetg (m) till herr socialministern om tandvårdssituationen i Väslernorrlands län:

I Västernorriands län finns en samrådsgrupp för tandvårdsfrågor med uppgift att söka ordna konlakl med tandläkare för de patienter som inte själva lyckats få tandvård.

Hittills i år har samrädsgruppen meddelat 43 patienter - samtliga bo-salta inom Ångeregionen - att den på grund av rådande tandläkarbrist inte lyckats etablera kontakt med någon tandläkare inom länet. Dessa avvisade personer saknar alltså helt möjlighet att få tandvård.

Anser socialministern situationer sorn den här beskrivna acceptabla och - om sä inle är fallet - vilka ålgärder vill socialministern vidta för all komma till rätta med dem?

1975/76:283 av fru Olsson i Hölö (c) lill herr arbetsmarknadsministern om vidgad rätt lill arbets- och uppehållstillstånd för assyrier:

Regeringens beslul om generellt arbets- och uppehällslillstånd för assyrier omfattar elt villkor om innehav av giltigt turkiskt pass. Detta utesluter elt storl antal assyrier, som under längre tid vistals i Sverige rnen kommit hit på andra pass än turkiska.

Är statsrådet beredd medge att även assyrier, som kommil till Sverige på andra pass än turkiska, ges arbets- och uppehållstillstånd?

§ 25 Kammaren åtskildes kl. 17.58.

In fidem

BENGT TÖRNELL

104

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1975/76:85 Torsdagen den 18 mars

Riksdagens protokoll 1975/76:85