Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:84

Nr 84

Onsdagen den 17 mars

Kl. 10.00 Statens kulturråd

§ 1 Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Redogörelser

1975/76:17 och 18 lill finansulskoiiet

Förslag

1975/76:19 lill finansutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2233-2239 till ulbildningsutskoltet

1975/76:2240-2250 lill socialförsäkringsutskotlet

1975/76:2251 till socialutskottet

1975/76:2252 till konstitutionsutskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades äter lagutskottets betänkande 1975/76:14 näringsulskottels betänkande 1975/76:37 civilutskotlets beiänkanden 1975/76:16 och 18

§ 5 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframställningen 1975/76:152.

§ 6 Anslag till vissa kulturändamål

Föredrogs kulturuiskotieis belänkande 1975/76:29 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviit gäller anslag lill konst, litteratur, musik, teaier m. m, samt arkiv, museer, kulturminnesvård m. m. jämte molioner.

Punkten 1 Statens kulturråd

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100, bilaga 10 (ulbildningsdepartemeniet) under punkien B 2 (s. 21-24) föreslagit riksdagen au lill Statens kulturråd för budgelårel 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 6 204 000 kr.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Statens kulturråd

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:1357 av hen Nisser (m),

1975/76:1358 av herr Nisser (m) och

1975/76:2015 av herr Bohman m. fi. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen ullalade att statens kulturråds slyrelse och nämnder borde ges en allsidig politisk sammansäiining (yrkande 4).

Utskotlel hemställde

1. att riksdagen till Statens kulturråd för budgelårel 1976/77 anvisade ell förslagsanslag av 6 204 000 kr.,

2. att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1357,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1358,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2015, yrkande 4.

Reservation hade avgivits

I. av herr Nilsson i Agnas (m) och fru Diesen (m) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa att riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:2015, yrkande 4.

Fru DIESEN (m):

Herr talman! I kulturutskottetsbetänkande nr 29 behandlas under en mängd olika punkler anslag till konst, litteratur, teaier, museer m. m. Behandlingen sker i anslutning till årets budgetproposition. I denna är del särskilt anmärkningsvärt all en del förväntade förslag lyser med sin frånvaro. Det gäller särskill ell nylt statsbidragssystem för länsmuseerna, någol som har orsakal flera molioner. Utskollels bestämda uttalande om att man förväntar sig elt förslag till nästa års riksmöte väcker åtminstone vissa förhoppningar om en tillfredsställande lösning.

Man kan emellertid hysa vissa tvivel om effekten av ett uttalande av utskottet, vilket framgår av den punkt som jag här skall ta upp och som rör statens kulturråd.

I årets partimolion från moderata samlingspartiet upprepar vi vårt tidigare framförda krav på alt kulturrådets slyrelse och nämnder bör ges en allsidig politisk sammansättning.

Kulturrådet har en central roll inom del svenska kulturlivet. Det skall bl. a. utarbeta planer för att förverkliga de kullurpolitiska målen, belysa effekterna av samhällels insatser och genomföra diverse utredningar. Därvid gäller det inte bara de uppdrag som ges av riksdagen, utan kulturrådet kan också på egel iniliativ sätta i gång utredningar. Del kommer förmodligen alt dröja länge innan några resultat av alla dessa utredningar kan skönjas.

Med en sådan koncenlralion av makl hos kulturrådet är del uppenbart olillfredsslällande att riksdagspartierna inte har full insyn i kulturrådets verksamhel. Från moderat håll kan vi inle accepiera att regeringen inte uppfyller de krav som riksdagen har framfört. 1974 yrkade vi i en partimotion all slyrelsen för kullurrådel med hänsyn lill au den får en myck-

el stark maktställning borde ges en helt parlamentarisk sammansättning.

Utskottet fann inte skäl att tillstyrka detla yrkande om ell riksdags-uttalande av den innebörd jag har antytt. Det heler dock i belänkandei: "Utskottet vill emellertid framhålla att vad som sägs i propositionen inle talar emol alt styrelsen kommer all ges elt parlamentariskt inslag med förelrädare för olika politiska parlier. Utskottet finner del önskvärt alt så blir fallet." Samma år yrkades också i en partimolion från centern på en pariamenlarisk förankring av styrelsen med representanter nominerade av riksdagspartierna.

Detla yrkande ansåg utskottet bli i huvudsak tillgodosett genom del lidigare cilerade uttalandet. Del hette slutligen i betänkandet: Vad ulskoltet anförde beiräffande frågan om parlamentariskt inslag i slyrelsen bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:i till känna. - Så skedde också.

Utskottet påminner nu om sina lidigare uttalanden i frågan och säger, att dessa utlalanden alltjämt har sin fulla giltighet. Utskottet lycker därför inte all del finns anledning att göra några nya uttalanden av samma innebörd.

Men här har del väl ändå skett en anmärkningsvärd glidning i utskottets uppfallning. Kulturrådets slyrelse och nämnder har ju inle fåll den sammansättning som utskottet hoppades för två år sedan. Det borde därför finnas all anledning för utskottet alt upprepa sina tidigare krav.

Från moderata samlingspartiets sida anser vi det nödvändigl all riksdagen på nytt gör elt kraftfullt uttalande om en allsidig polilisk sammansättning av kulturrådets slyrelse och nämnder.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 1.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Statens kulturråd

Hen MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! Reservanierna har sagt alt det inte blivit en allsidig representation i statens kulturråd. Såsom fru Diesen nämnde har vi i skrivelse till regeringen givit till känna att vi anser del vara önskvärt med en allsidig sammansättning av statens kulturråd, med företrädare för olika poliliska partier. Del är ju regeringen som utnämner ledamöterna i statens kulturråd, och jag har i min hand en lång lista över vilka som är med såväl i styrelsen för statens kulturråd som i nämnderna. Huruvida del finns något parti som inte är representerat på denna lista kan Jag inte yttra mig om. Av listan framgår dock alt inte alla politiska partier är representerade av riksdagsledamöter. Men det är inte sagl att det absolut skall vara poliliker i dessa sammanhang.

Moderala samlingspartiel yrkar att riksdagen skall uttala alt statens kulturråds slyrelse och nämnder bör ges en allsidig politisk sammansättning. Om fru Diesen menar all det innebär alt man skall sälla in riksdagsledamöter i detla sammanhang, bör fru Diesen upplysa oss om det.

Vi har inte velat säga mer än att vi står för del uttalande som vi gjorde tidigare. All nu upprepa detla har vi inle ansett oss behöva. Vi

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Statens kulturråd

förutsätter givetvis all man läser det uttalande som riksdagen redan gjort och verkställer vad riksdagen där har begäri. Detta uttalande står vi som sagt för, och det har fortfarande sin fulla giltighet. Därför vill jag, herr talman, yrka bifall lill utskollets hemställan.

Fru DIESEN (m):

Herr lalman! Utskottets värderade ordförande har ju verkligen lagil på sig en hcpplös uppgift när han här försöker försvara en sjuk sak. Del går nämligen inle alt försvara regeringens handlande - regeringen har inle uppfyllt de önskemål som utskottet och riksdagen lidigare uttalat. Det går inle heller att försvara ulskollei, som inle slår kvar vid sin lidigare Slåndpunkl.

Herr Mattsson säger alt han har en lång lista på ledamöter i styrelse och nämnder, men den listan är väl inte längre än den förteckning som vi alla har lillgång lill. Och av den framgår del myckel tydligt att de olika riksdagspartierna inle har en fullvärdig representation, framför allt i slyrelsen rnen också i nämnderna, vilket skulle vara önskvärt.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! Min uppgift är nog inle så hopplös. Kulluruiskoitei har inte sagl alt man inle skulle kunna sälla in representanter för de olika partierna i slyrelsen.

Om det skulle vara på del sättet, fru Diesen, alt regeringen inte har följt upp vad riksdagen här sagl - och det anses att regeringen inte har gjort det - får väl regeringen förklara sig, men dessulom får konstitulionsulskollel granska detla för alt se, om regeringen inle har respekterat vad riksdagen uttalat.

Min uppgift är därför som sagt inle hopplös. Jag har inle heller stått här och försvarat regeringen, utan jag har talat för utskottet, som har haft en uppfattning tidigare och som har samma uppfattning i år i den här frågan.

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Jag vill bara citera vad utskottet har anfört i sill belänkande. Där sägs: "Då riksdagen år 1974 behandlade frågan om inrättande av statens kulturråd uttalade kulturulskollet alt del var önskvärt att styrelsen för kullurrådel gavs elt parlamentariskt inslag med företrädare för olika poliliska parlier. Delta uttalande gav riksdagen som sin mening till känna för Kungl. Maj:l. Utskotlel uttalade i detla sammanhang också att del vid utseende av ledamöter i kulturrådets tre nämnder självfallet borde vara en sirävan att ge varie nämnd allsidighel i fråga om åsiklsinriklning i förening med sakkunskap och erfarenhel av arbetsområdet."

Med hänsyn till delta lidigare uttalande och den glidning i uppfattning som utskottet nu antyder lycker jag det är anmärkningsvärt att man

inle i stället ansluter sig till moderata samlingspartiets krav på ell förnyat uttalande.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Det är ändå så alt när riksdagen har gjort ett uttalande - della går ju lill regeringen i skrivelse - vore dei väl konsiigi om vi år efter år skulle behöva upprepa det. Vi fär väl i slället räkna med att riksdagens beslul respekieras. Om del inte respekteras, blir del såviit jag förstår konstitutionsutskottets sak all anmärka på della.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till folkbibliotek

Fru DIESEN (m):

Herr lalman! Ulskollels ordförande undrar om det verkligen skall vara nödvändigt att år efter år upprepa för regeringen de uttalanden som vi gör. Ja, jag anser all med den regering vi har är del nödvändigl!

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskollels hemställan, dels reservationen nr I av herr Nilsson i Agnas och fru Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Diesen begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 29 punkten I mom. 4 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr I av herr Nilsson i .Agnas och fru Diesen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Diesen begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 273 Nej - 49

Punkten 2

Bidrag till folkbibliotek

Regeringen hade under punkten B 3 (s. 24-29) föreslagit riksdagen au till Bidrag lill folkbibliotek för budgelårel 1976/77 anvisa ell reserva-lionsanslag av 14 631000 kr.

Nr 84 I della sammanhang hade behandlals moiionerna

Onsdieen den 1975/76:771 av herr Korpås (c) och fru Wigenfeldi (c),

17 mars 1976 1975/76:1336 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riks-

--------------- dagen beslutade

Bidrag till jölkbi- 1. att hos regeringen begära förslag till en lag om normer för folk-

blioiek bibliotekens verksamhet,

2. att normerna för folkbibliotekens verksamhet skulle fastställas av härför lämplig central myndighet, förslagsvis kulturrådet,

3. all statsbidrag skulle kunna utgå lill kommunerna för uppfyllande av dessa normer,

1975/76:1348 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen lill Bidrag lill folkbibliotek anvisade ett i förhällande lill regeringens förslag med 2 milj. kr. förhöjt reservationsanslag av 16 631 000 kr., och

1975/76:2147 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslulade ullala all service, beståndet av böcker och andra media på invandrarspråk vid biblioteken borde utökas kraftigt (yrkande 2).

Utskotlel hemställde

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:100 och med avslag på molionen 1975/76:1348 till Bidrag lill folkbibliotek för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 14 631000 kr.,

2. all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:771,

3. all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:2147, yrkande 2,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1336.

Reservalioner hade avgivits

2. av herrar Maltsson i Lane-Herrestad, Eriksson i Ulfsbyn och Norrby
saml fröken Eliasson och fru Gölhberg (samtliga c) som ansett all ul
skoltet under 1 bort hemsiälla

all riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:100 och med bifall lill molionen 1975/76:1348 till Bidrag till folkbibliotek för budgelårel 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 16 631000 kr.,

3. av fru Nordlander (vpk) som ansett all utskottet under 3 bort hem
ställa

att riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:2147, yrkande 2,

4. av herrar Maltsson i Lane-Herrestad, Eriksson i Ulfsbyn och Norrby
saml fröken Eliasson och fru Gölhberg (samlliga c) som - vid bifall till
reservationen nr 2 - ansett all ulskollels vinande i viss del skulle ha
av reservanierna angiven lydelse.

5. av fru Nordlander (vpk) som anselt alt utskottet under 4 bort hem- Nr 84

'" Onsdagen den

att riksdagen skulle bifalla molionen 1975/76:1336. 17 mars 1976

Herr SUNDMAN (c): Bidrag tilljölkbi-

Herr lalman! Centerpartiet har alltid fäst stor vikt vid folkbibliotekens bliotek ulveckling. 1 många motioner under årens lopp har vi pekat på att biblioteken intar en central ställning i kullurlivet och alt detla gäller särskill på mindre orter och i den rena glesbygden.

Jag är nalurligtvis medveien om att alla riksdagens partier känner varmt för folkbiblioteken. Del som skiljer oss ål är all cenlern vill prioritera dem litet högre. Del är därför centerns represenlanler i kulturutskottet har en annan mening vad beträffar del statliga stödet än uiskotlsma-jorileien. Vj är inle nöjda med budgeiproposilionens förslag utan vill bättra på det med 2 milj. kr.

Folkbiblioteksverksamheien är lill helt övervägande del en primärkommunal angelägenhet. Under senare år har det riklats en hel del krilik moi kommunernas ambilioner att sköta denna angelägenhet.

I sin partimolion nu i vår skriver vpk att det kärva ekonomiska lägel för kommunerna pä många håll lett till en kulturell nedrustning. Liknande påståenden har förekommit i pressen. Jag tror det är att ta till lilel i överkant. Centern är försiktigare i sin motion vad ordvalet beträffar. Vi talar om viss slagnation, all servicenivån försämrals i läiorierna och all ulvecklingen i glesbygderna fortfarande släpar efter.

Jag Iror vi måsie bedöma kommunernas insaiser räiivisl. Del är rikiigi alt man på sina håll tvingats till vissa inskränkningar i t. ex. öppethållandet på biblioteken. Del är naturligtvis inte bra. Men det måste bedömas mot bakgrunden av kommunernas allmänna ekonomiska läge. Kommunerna har i gemen prioriterat kulturanslagen högt - det visar sig när man granskar dem närmare. Och faktum är att under hela 1970-lalel har kulturulgiflerna fått en ökande andel av de totala kommunala utgifterna.

Vad jag har sagt här om kulturutgifterna gäller också den del som är biblioleksutgifler.

Detta visar, menar jag, att kommunerna känner sill ansvar för såväl folkbiblioteken som kullurlivet mera allmänt. Inget har inträffat som lyder på alt vi nu skulle ha behov av en biblioiekslagstifining eller några centralt fastställda normer som reglerar kommunernas bibliotekspolitik. Det föreslås i den nyssnämnda partimotionen från vpk. Riksdagen kan avvisa del förslaget i år lika väl som lidigare år.

Nu förhåller del sig givetvis så, all även om de sammanlagda kom
munala medelsanvisningarna för kulturella ändamål är tillfredsställande
finns del enstaka kommuner som ime kunnal hänga med i den allmänna
uppryckningen, som inle förmån hålla samma laki som de andra. Och
stundom rör det sig om kommuner som sedan gammalt har ett dåligt
utgångsläge. 27

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag lill jölkbi-bliotek

Efter den senaste kommunsammanslagningen är del fortfarande så, att de befolkningsmässigt små kommunerna också regelmässigl är mycket stora lill ytvidden. De har därmed glesbygdsproblem all kämpa med som gör all kommunal service dyrare per invånare räknal - och del gäller inte minsl kultursektorn.

Det är jusl försl och främsi för dessa kommuner som de statliga anslagen för biblioteksverksamhet kan få stor belydelse.

Statens kulturråd har för budgetåret 1976/77 föreslagit en höjning av anslaget Bidrag till folkbibliotek med drygt 7 milj. kr. Departementschefen - och utskottets majoriiel - slannar vid en avsevärt lägre nivå och föreslår en höjning med blott 1 875 000 kr. Del släller sig myckel svårt för oss inoin centern alt vara nöjda med del.

Under anslaget finns en delpost. Lokal biblioteksverksamhet. Härifrån kan kulturrådet anvisa bidrag till enskilda kommuner för inköp av bokbuss och för allmän upprustning. Denna post ulgör f n. drygt 6,3 milj. kr. Kulturrådet vill höja den med 3,4 miljoner, men i propositionen har man stannat vid 700 000 kr.

Det rör sig egenlligen inte om ett slorl anslag. Men för de kommuner som kan komma i fråga rör det sig om ett viktigt bidrag, som kan ge stora effekter när del gäller att reducera de lokala och stundom regionala olikheterna i biblioteksverksamheten. Budgetpropositionens föreslagna höjning, 700 000 kr., kan knappasl räcka för all bibehålla nuvarande bidragsnivå. Vi reservanter föreslår därför att posten räknas upp med I milj. kr.

Cenlern har flera gånger lidigare betonat vikten av att invandrargrupperna har en bättre tillgång lill böcker på sina egna modersmål. Jag behöver inle gå in pä alla de skäl som lalar för den saken.

Det finns ell antal mindre kommuner som har en eller ibland två främmande språkgrupper av så pass omfattande storleksordning att de har rätt alt kräva ell vissi grundbesiånd av liileratur på sill eller sina modersmål - handböcker, tidskrifter, barnböcker och elt mindre urval skönlitteratur för vuxna. Del är självklart att en sådan sak innebär ekonomiska på-frestningår av så au säga onormal art för dessa kommuner - vad angår såväl inköp som personalkostnader. Invandrarkommunerna skall självfallet kompenseras genom statsbidrag. Silualionen är naturligtvis inte bälire för de större kommuner som har tre, fyra eller flera språk bland sina invandrare.

Länsbiblioteken och lånecentralerna har sina givna arbelsuppgifler när del gäller au hålla lilleralurförsöriningen för invandrarna på en rimlig nivå.

År 1972 utarbetades inom skolöverstyrelsens bibliotekssekiion en fem-årig plan för all bygga upp beslåndel av invandrarliiteraiur i landet såväl centralt - på länsbibliolek och lånecentraler - som lokalt i de enskilda kommunerna. Kostnaden beräknades 1972 lill 12 inilj. kr. enbart för del cenlrala beslåndel.

Bidraget lill inköp av invandrariiiieralur uppgår innevarande budgetår

till 1,7 milj. kr. För att inhämta eftersläpningen föreslår kullurrådel att anslaget för nästa budgetår räknas upp med drygt 4 milj. kr. 1 propositionen föresläs emellertid en höjning med blott 800 000 kr. - en femtedel. Delta belopp framslår som alllför blygsamt. 'Vårt ansvar för invandrargrupper och språkliga minoriteter är slörre än så - om vi skall leva upp lill vån anseende som kulturnation. Cenierre.servanierna föreslär därför all della delanslag skall räknas upp ytterligare I milj. kr. Vi är medvetna om att även elt sä pass mycket slörre anslag är nästan'pinsamt i underkant.

Herr talman! Med vad Jag har sagl vill jag yrka bifall till reservationen 2 vid kulturutskottets betänkande nr 29, och som en följd härav fär jag också yrka bifall till reservationen 4.

Nr 84

Onsdagen dén 17 mars 1976

Bidrag till folkbibliotek

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Folkbiblioteken är en av de viktigaste kulturspridarna för de många människorna i värt land. Särskill gäller del för dem som har begränsade ekonomiska resurser.

I kulturrådels betänkande Ny kulturpolitik sägs bl. a. att folkbiblioteken i flertalet kommuner bör uigöra den institutionella grunden för ett mer differentierat kulturutbud och all biblioleken bör erbjuda ell allernaiiv till det kommersiella kulturlivet när det gäller att skapa aktivitet i närmiljö.

Det råder, som här har sagts, inga delade meningarom folkbibliotekens roll och funktion i samhället, men däremol skiljer del sig i bedömningarna av satsningen på denna verksamhel. Tyvärr måste man konstatera alt trots den fina utveckling i biblioteksbyggandel som skell på vissa plalser har helheisbilden inle förbäilrals. Snarare är det så att klyftorna mellan den bälire och den sämre biblioteksservicen som erbjuds i olika kommuner har vidgats. Oftast drabbar del försämrade utbudet dem som bor på mindre orter och i glesbygder, där man enbart är hänvisad till biblioleken för den centrala kulturverksamheten. Bibliotekens ulveckling mot en mer mångsidig verksamhet än bokullåning är i sig positiv.

Eftersom biblioteken är en kommunal angelägenhet blir standarden beroende dels på det ekonomiska utrymmet i kommunen, dels på intressel frän ansvariga all prioriiera denna verksamhel. Del är ingen överdrift om man säger alt del kärva ekonomiska läge som kommunerna befunnil sig i under eii anlal år på många håll lell till omfallande social och kulturell nedrustning när del gäller folkbiblioteken.

Som de statliga bidragen i dag är utformade krävs det av kommunerna en så sior ekonomisk motprestation all de anser all detla inle ryms inom deras ekonomiska ramar. Resultatet blir all de statliga bidragen inle alltid kan utnyttjas. Exempelvis gäller det bokbussarna, där statliga bidrag utgår till inköp av själva busssen, men för driften skall kommunen själv svara, och så blir del kanske ingen bokbuss. Bokbussarna är annars ell fini komplemem lill biblioleken. Bokbussen har ju den fördelen all den kan komma direkt ul lill bosladsområden och arbelsplalser där bokkonsu-

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till folkbibliotek

menlerna finns.

Det har i undersökningar visat sig alt närheten lill lånemöjligheten har stor belydelse för lånefrekvensen. Särskilt för kvinnor med barn men också för barnen har avståndet lill biblioteket en avgörande belydelse. Därför får indragningar av biblioteksfilialer och det minskade öppethållandet, som många kommuner laborerar med av besparingsskäl, negativa konsekvenser. Att det samtidigt drabbar den kategori människor som av ekonomiska skäl är utestängda frän vissa andra kvalitativa kulturutbud är allvarligt.

Jag lycker inte alt detla är den bil av självbestämmanderätten som kommuninvånarna har anledning alt slå vakt om, detla sagt med hänsyn lill de slora skillnader i standard och kvalilel som finns mellan folkbiblioteken i olika kommuner. Det är inle bara i standard och kvalitet del skiljer utan också i kostnader för boklänen. Kommunen själv beslutar huruvida avgift skall utgå eller inte både när det gäller lån och reser-valionsavgifter.

För alt komma lill rätta med standardskillnaderna mellan kommunerna på biblioteksområdet är den väg som vänsterpartiet kommunisierna angivit i molionen 1336 möjlig, dvs. en normerande lagstiftning för biblioteksverksamheten med regler för en vidgad slalsbidragsgivning. En sådan lagstiftning finns i andra nordiska länder. Den ger en viss garanli för standard, och den har också haft en utjämnande effekt mellan kommunerna. Bl. a. krävs att det i alla kommuner skall finnas bibliotek med en barnavdelning med ulbildad barnbibliotekarie. Här har vi mycket få utbildade barnbibliotekarier. Statsbidragen är också i grannländerna flera gånger slörre än i vårl land.

Ulskollei har avstyrkt vår motion med hänvisning till föregående ärs slällningslagande och därför alt del i proposilionen 1975:20 har, som det sägs, anförts övertygande skäl mot en biblioiekslagstifining. Men om vänsterpartiet kommunisterna hade funnit skälen övertygande, så hade yrkandena i motionen 1336 inle återkommit.

Vi övertygas mer av de synpunkter som framförts i yttrandet från Föreningen Bibliotek i samhällel (BIS) rörande lilleralurutredningens slutbetänkande. I det yttrandet sägs att "enbart råd och anvisningar från en central myndighet inte är lillräckliga ålgärder för att få ett acceptabelt biblioleksviisen i hela landet inom rimlig lid." BIS framhåller också att en lagstiftning myckel väl kan kombineras med au en central myndighet fastställer och kontinuerligt reviderar normerna för folkbiblioteken.

En annan fråga, som vi har tagit upp i molionen 2147, rör biblio-leksverksarTihelen för invandrarna. Pä grund av sina språksvårigheter är invandrarna ännu mera beroende av att del finns böcker att låna på deras hemspråk. Delta gäller såväl vuxna som barn. Det finns ingen statlig bidragskonslruktion till skolornas bestånd av böcker på invandrarspråk, och del kanske man heller inle skall sträva efter. Del är bättre att satsa de samlade resurserna pä centrala bibliotek, dit alla kan nä. Vi har invandrarminoriieter som bor så, alt de inle har någon all lala

med. Ingen kan deras språk. De kan inle köpa en lidning på sill hemspråk. De har inga kommunikationsmöjligheter. För dem är biblioteken den enda möjligheten. Därför krävs en ökad satsning lill inköp av litteratur pä invandrar- och minoritetsspråk.

Ett krav på samma nivå som för svenska invånare är att del borde finnas minsl tre volymer för varie invandrare. I dag finns det en volym för de finska invandrarna; för andra minoriteter varierar det från ingeniing till 0,5. Det är helt olillfredsslällande. Här finns det mycket au ta igen. Under många år intresserade sig biblioteken inie särskilt för invandrarnas litteraturbehov. Den utländska litteratur som inköptes var inrikiad på svenska läsare. Hur många böcker som fanns på ett främmande språk bestämdes av hur myckel del språket användes av oss svenskar.

Invandrarpolitiken har ända fram lill slutel av 1960-talet varil inriktad på att få invandrarna att anpassa sig till Sverige sä fort som möjligt. I linje härmed ansågs det nästan fel att köpa in böcker på invandrarspråk till biblioteken, eftersom del kunde hindra ansträngningarna att fä invandrarna att lära sig svenska. Här har nu en omvärdering skell, och det ändrade tänkandet på del området har ofla berott på den ökade opinionen från aktiva invandrargrupper samt på progressiva biblioteksarbetare, som genom sina kontakter har haft en annan inställning. Nu går den officiella politiken ut på att ge invandrarna möjlighet att bevara sin kulturella identitet. Lilleralurutredningen föreslog au 12 milj. kr. skulle salsas på fem år för all bygga upp cenlrala och regionala lille-ralurbeslånd på invandrarspråken.

Utöver ålgärder på det ekonomiska områdel måste åtgärder vidias för att förbättra bibliotekens hela verksamhet för invandrarna.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservalionerna 3 och 5, som är bifogade förevarande belänkande. Vi kommer också alt slödja reservalionen 2 av ulskollels centerpartister om höjda anslag till folkbiblioteken.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag Ull jölkbi-bliotek

Herr SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Nordlander förde återigen den kulturella nedrustningen på lal. För att kunna tackla kommunernas problem med kullurpolitiska och andra anslag måste vi utgå från verkligheten. Del är naluriiglvis olämpligt att läsa upp siffror här i kammaren - del är alltid svårt att hålla siffror i huvudet - men Jag skall ändå nämna elt par.

De samlade kommunala kulturulgifterna år 1970 uppgick lill 455 milj. kr. År 1975. alltså förra året, hade de stigit lill 1 017 milj. kr. Det kan inle kallas för kullurell nedruslning - del iror jag vi lugnl kan fastslå.

Det bör också nämnas att de kommunala kuliurutgifierna vuxil betydligt snabbare än de slalliga utgifterna inom kultursektorn. Oin den iredje kullurproposiiionen för budgetåret 1976/77 går igenom kommer de statliga utgifterna inom kultursektorn att uppgå lill 655 milj. kr., samtidigt som de kommunala ligger på det kanske dubbla beloppet - del skall vi komma ihåg.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till folkbibliotek

Det kan också nämnas alt jusl utgifterna för bibliotek inom kommunerna från 1972 lill 1975 ökade från 261 lill 415 milj. kr. Det tyder inte på någon nedruslning.

Detta skall vi ha klart för oss. Då förslår vi också bättre den omständigheten alt del fortfarande finns olikheter mellan kommunerna här i landel. Vi kan alltså tryggt överlämna omsorgen om biblioteksväsendel till primärkommunerna. Men vi måste komma ihåg att vissa primärkommuner har svårt att hänga med i svängarna. Det är där det slalliga anslaget skall sättas in, och det är därför vi vill höja del.

Fru Nordlander sade också att klyftan mellan de små och de större kommunerna har ökat när det gäller biblioieks.servicen och den kulturella servicen i allmänhet. Jag tror inle del påslåendet är riktigt korrekt. Situalionen är inte analyserad. Jag kan i varie fall nämna att medieanslagel, som används för inköp av böcker, från 1975 lill 1976 ökade med nära 20 "ii i de allra minsta kommunerna, de som har upp lill 10 000 invånare, medan del ökade betydligt mindre i de slörre kommunerna. Det är skada all del ökade mindre i de slörre kommunerna, men detta visar i alla fall att det finns en hög ambitionsnivå inom de mindre kommunerna. Men staten måste in och hjälpa till.

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag är helt pä det klara med kommunernas svårigheler. Men del är inle bara de ekonomiska svårigheierna som påverkar bibliotekens siluation. Det är också de intressen som visas frän de ansvariga.

Del är möjligl all åtstramningarna på biblioteksområdet ännu inte fåll så stora verkningar. Men det finns risk att de på längre sikt kan ä-siadkomma svära skador. Vj har sä sent som denna vecka hört all förhandlingar pågår om ett permanent skaltestopp, eti skattelak, för kommunerna. Del inger ökad oro för den sociala och kulturella verksamheten. Vi anser att en lagstifining med fastställda normer - naturligtvis tillsammans med ökade statsbidrag - vore ett skydd och en garanti för en viss biblioteksstandard.

Hen GREEN (s):

Herr talman! Om jag inle missminner mig var det herr Sture Palm och någon annan socialdemokrat som för två år sedan i en motion som behandlades i kulluruiskoitei använde utlryckel "bättre kuliurmiljö". Molionärerna ville med ökade offenlliga insaiser dels bredda kulturkonsumenternas skara, dels skapa vettiga alternativ såväl kvalitativt som kvantitaiivi lill det många gånger bedrövliga kommersiella utbudet och framfor alli. till elitkulturen.

En bättre kulturmiljö innebärenligt min personliga tolkning helt enkelt alt de värden som man kan finna i ett rikt kulturliv görs lättare tillgängliga för de många människorna. Kulturell uOämning är lika viklig som social och ekonomisk utjämning och kan ske endast med stöd och insatser av samhällel och med prioritering av de kulturellt underförsörida grup-

perna.

Jag vill påstå att kulturmiljön på ett märkbart sätt också har förbättrats under senare är, även om myckel återstår innan vi som sysslar med de här frågorna kan känna oss hell lill freds. Man kanske kan säga att islossningen har börial och alt hoppet har länls all vi en vacker dag skall kunna konstatera öppet vatten.

Del finns lyvärr fortfarande alllför många som ser satsningar inom kultursektorn enbart som ett nödvändigl ont. Del gäller även politiker, även om skaran minskar undan för undan. Fler och fier inser all kulturpolitiken är ett politiskt instrument, rält brukat lika effektivt som någol av de andra vi använder oss av i vårl arbete för ell rättvisare samhälle.

Och naturligtvis har de principiella rikllinjer - förutom elt ökat statligt stöd - som slogs fasl i den första kulturpropositionen 1974 och följdes upp i senare budgetpropositioner betytt mycket för den ökade förståelse man i dag finner för de här frågorna. Kommuner och landsting har stimulerats att öka även sina insatser dels för all möjlighelen lill statsbidrag har ökat, dels också för att man för första gängen har kunnat konstatera försöket från statsmakterna all få ell samlat grepp över kulturpolitiken.

Naturiigtvis kan vi alla lycka att de ekonomiska satsningarna inom vissa kulturområden, som vi av olika skäl känner exlra starkt för, borde varil slörre. Men vi måste samtidigt inse att det ekonomiska utrymmet har sina begränsningar - begränsningar som oundvikligen tvingar fram prioriteringar.

En annan sak som är värd att påpeka är alt kulturdebatten under senare år inte bara vitaliserats utan också breddats, vilket inneburit att viljan lill kulturinsatser har fått en helt annan status än tidigare. Och det gäller alla nivåer inom samhället. Vi har med andra ord fått en något bättre kulturmiljö, vilket inle minst har förbättrat bibliotekens situation, som behandlas under punkien 2 och som jag någol skall beröra.

Vad jag vill slå fasl är att del föreligger ingen skillnad i uppfaltning mellan majoriteten och reservanierna beträffande för det första bibliotekens betydelse som centra för kulturaktiviteter av skilda slag, för del andra invandrarnas och andra språkliga minoriteters möjligheter alt där finna liileralur på sill eget modersmål. Delta fastsläs i budgetpropositionen, och i konsekvens därmed föreslås också en uppräkning med 800 000 kr. till inköp av invandrar- och minoritetslitteratur. Den uppräkningen kompenserar kostnadsökningarna men gör del också möjligt att lill viss del utöka verksamheten inom det här området. Ulskottsmajoriteten finner därför ingen anledning alt göra del uttalande som föreslås i reservationen 3 av fru Nordlander.

Frågan om en bibliotekslag, som förts fram av vpk, behandlades så sent som föregående år. Utskottet ansåg då en sådan lag vara helt obefogad. Samma uppfattning har utskottet i dag, inte minst med tanke på att utvecklingen inom biblioteksområdet visar en klar tendens lill förbäliringar såväl kvalitativt som kvantitativt, och avstyrker alltså även

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till folkbibliotek

3 Riksdagens protokoll 1975/76:83-84

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till jolkbi-bliotek

i år molionskravet.

1 en centerpartimolion föreslås att bidraget lill folkbiblioteken skall räknas upp med 2 milj. kr. utöver vad som föreslås i proposilionen. Syftet skulle bl. a. vara alt ge biblioleken ökade möjligheler lill inköp av invandrarliiteraiur. Men med hänvisning till vad jag lidigare anfört, förutom del faktum all den reella höjningen i årets budgetproposition ändock uppgår till i del närmaste 1,9 miljoner, så anser sig inte majoriteten i utskotlel kunna lillstyrka kravet i centermotionen.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemsiällan under punkien 2.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Det är alldeles rikiigi som del här har sagls all kulluren skall vara tillgänglig för de mänga människorna. Men för alla kommunalpolitiker är del inle nalurligt att kulturverksamheten är en av de viktigaste uppgifterna. De är inte beredda att prioritera den verksamheien. Biblioleken, som borde vara del mest cenlrala i ett bostadsområde, får ofta sina lokaler i utkanten en eller flera trappor upp i en fastighet, vilket försvårar besöken för många. I stället får butikerna de bästa lokalerna.

Del är därför vi anser alt en lagstiftning skulle kunna fylla en funktion för att åstadkomma en utjämning mellan kommunerna och skapa bättre förhållanden där man har en annan syn på den här verksamheien och där man i första hand satsar pä någonling annal.

Hen SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag tror att fru Nordlander har fel på den här punkten. Kommunalpolitikerna prioriterar biblioleken när del gäller anslag inom deras sektor. Del kan man ganska lätt belägga med siffror. En annan sak är att vissa grupper anser all biblioleken prioriteras för dåligt. En del politiker anser alt barndaghemmen i stället bör prioriteras mera.

Kommunerna har det bekymmersamt, men om man granskar silualionen lyder allting pä all kommunerna under senare år har fortsatt att prioriiera biblioleken och del allmänna kullurlivet.

Fru Nordlander återkommer nu och säger au del behövs en lagstiftning. Del är en fråga som har förföljt mig i många är. Vi grunnade över den frågan i lilteralurulredningen. Vi gjorde en omfattande analys och beskrivning av situationen och gjorde jämförelser med andra länder, där man har en biblioiekslagstifining. De förslå lagsliflningarna på detla område kom till, om jag minns rätt, i Danmark, England och Tyskland. Det man där har uppnått med en lagstiftning har vi uppnått ulan lagstiftning. Varför skall vi dä komma med en lagstiftning efteråt? 1910 eller 1915 hade vi behövt en biblioiekslagstifining. I dag flnns del ingenting som lyder på ati vi behöver en sådan, och då behöver vi inle heller ta upp liden med att diskulera den saken.

Fru Nordlander nämnde i sin första inlägg att kommunerna har möjligheler all avgiftsbelägga lånen i biblioleken. Del påslåendei är alldeles

rikiigi, men det har icke hänt all några kommuner har gjort del. Om det skulle inträffa och om del skulle bli allmänt, dä skall Jag tillsammans med fru Nordlander begära att vi fär en bibliotekslag som förhindrar dylikt. Men jag tror all kommunernas ansvar för den delen av kulturiivet är så slorl alt de aldrig kommer alt framlägga några propåer om avgiftsbeläggning på utlåningen.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till folkbibliotek

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundman begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 29 punkten 2 mom. 1 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sundman begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 222

Nej - 102

Avslår - 1

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av fru Nordlander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturuiskotieis hemställan i betänkandet nr 29 punkien 2 mom. 3 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av fru Nordlander.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Då fru Nordlander begärde röst-

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Tidskriftsstöd

räkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 306

Nej - 16

Avslår - 2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av fru Nordlander, och förklarades den förra proposilionen vant med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 29 punkien 2 mom. 4 röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 5 av fru Nordlander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 309 Nej - 15

Punkien 3 Tidskriftsstöd

Regeringen hade under punkien B 4 (s. 29-31) föreslagii riksdagen alt lill Tidskriftsslöd för budgelårel 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 1 969 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats moiionerna

1975/76:414 av herr Wikström (fp), vari hemställts alt riksdagen till Tidskriftsstöd för budgelårel 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 5 640 000 kr-.,

1975/76:579 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen lill Tidskriftsslöd anvisade elt i förhållande lill regeringens förslag med 1000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 2 969 000 kr-.,

1975/76:768 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade att till Tidskriftsstöd förbudgelårel 1976/77 anvisa ytterligare 4 000 000 kr. så att del sammanlagda lidskriflsslödel därmed uppgick lill 5 640 000 kr. för nämnda budgetär, och

1975/76:1351 av fru Mogård m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen till Tidskriftsslöd för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

Ulskoltet hemställde

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:100 och motionerna 1975/76:414, 1975/76:579 och 1975/76:768 samt med bifall till molionen 1975/76:1351 till Tidskriftsstöd för budgelårel 1976/77 anvisade ell reservationsanslag av 2 500 000 kr.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Tidskriftsstöd

Reservationer hade avgivils

6. av herrar Mattsson i Lane-Herrestad, Eriksson i Ulfsbyn och Norrby
samt fröken Eliasson och fru Gölhberg (samtliga c) som ansett all ut
skottet bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:100 och motionerna 1975/76:414, 1975/76:768 och 1975/76:1351 samt med bifall lill molionen 1975/76:579 till Tidskriftsstöd för budgetåret 1976/77 anvisade ell reservationsanslag av 2 969 000 kr.,

7. av fru Nordlander (vpk) och herr Wikström (fp) som ansett alt ut
skotlel bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:100 samt motionerna 1975/76:579 och 1975/76:1351 ävensom med bifall lill motionerna 1975/76:414 och 1975/76:768 lill Tidskriftsslöd för budgetåret 1976/77 anvisade ell reservationsanslag av 5 640000 kr.

Hen SUNDMAN (c):

Herr talman! I centermotionen 579 framhålles helt kortfattat all "tidskrifternas belydelse som idé-, deball- och informationsorgan är oomtvistad". Det är en truism som är så självklar och som upprepats så många gånger att jag misstänker att åtskilliga i kanslihuset och här i riksdagen blivit en smula avtrubbade. Man reagerar svagt eller inte alls, när frågan om det statliga tidskriftsslödet förs på lal.

Tidskriftsstödet bygger ytterst på ett delbetänkande av 1968 års lil-leralurulredning. Det var resultatet av en lämligen grundlig analys av de kulturella och ideella tidskrifternas ekonomiska situation.

Tidskrifternas bristande bärighet - och den blir sämre för varie är -hänger naturligtvis samman med all utgivande av tidskrifter är en mycket personalintensiv verksamhet som svårligen låter sig rationaliseras. Det går ju - dess bättre - inle alt ersätta redaktörer, artikelskribenter och debattörer med pä ett eller annat sätt programmerade datorer. Till detta kommer att kostnaderna för pappersvaror och grafiska produkter stigit myckel siarkt och snabbi. På de ålta senaste åren har de väsentligt mer än fördubblats.

Litteraturutredningens belänkande resulterade i att ett snålt tillmätt tidskriftsslöd kom till stånd budgetåret 1971/72. Därefter har del inte hänl så myckel. En rimlig uppräkning av anslaget har hejdats med hänvisningar till sittande eller kommande utredningar.

Det förväntades att pressutredningen skulle komma med förslag om ålgärder för tidskrifterna. Det har den inle gjort. I silt belänkande förra

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Tidskriftsstöd

årel har den bara konstaterat att del krävs en ny granskning av tidskrifternas ekonomiska situation, deras relationer lill organisationslivet och deras roll i samhällsdebatten. Enligt rykten i tidningarna i förra veckan har regeringen just tillsatt denna nya ulredning.

Det är mot den bakgrunden som ulbildningsminislern släller sig avvisande lill statens kulturråds äskande all lidskriftssiödel för del kommande budgelårel skall räknas upp med 4 milj. kr. Han föreslår i siällel en höjning på blott 329 000 kr. - en tiondel alltså.

De kulturella och ideella tidskrifternas belägenhet har drastiskt försämrals bara de senaste åren. Jag gissar all herr Wikström i siu inlägg om en stund kommer att ge exempel på detla. Det förhåller sig helt enkell så alt tidskrifterna i dag inte längre orkar vänta på elt förbättrat statligt stöd. Medan gräset växer och utredningsmännen arbetar dör kon.

Jag kan nämna att i Aftonbladet i går fanns ell ledaravsnitl som hette "Ord och pengar". Där tas fram samma kritik mot hanteringen av lid-skriftsstödel som vi här framför.

"Sive Hallgren, chefredaktör i Skogsindusiriarbetaren har uttryckt sin besvikelse i Aktuellt i politiken", citerar man i ledaren. Och artikelförfattaren piäpekar: "Kriiiken mot den snåla behandlingen av kulturtidskrifterna har varit omfattande, arg och väl underbyggd." Inte minsl del sistnämnda vill jag understryka.

Det är naturiigtvis alltid klokt att grunda ett beslul på en omsorgsfull ulredning - gärna flera sädana. Men enligt centerns bestämda uppfallning måste riksdagen se till att sä många tidskrifter som möjligt kan överleva den tid den nya utredningen arbetar.

Den höjning som departementschefen föreslår räcker inle. Det är alldeles uppenbart och det framgår också med all önskvärd tydlighet av kulturrådets anslagsäskande. Centern finner det nödvändigl att höja anslagsposten med yllerligare 1 milj. kr. Det är ändå bara en sjutiiofjärdedel av den höjning av stödet till dagspressen som i förra veckan föreslogs av finansminstern.

Fru Nordlander och herr Wikström har reserveral sig för en höjnjng enligt kulturrådets äskande. Jag vill gärna uttrycka mina sympatier för detta. Centerledamöterna i utskottet har dock stannat för en mindre höjning i förhoppning att den tillsatta utredningen skall kunna arbeta myckel snabbi. Del mesta av vad den behöver utreda finns ju redan utrett -om man lettir i pappershögarna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservalionen 6.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Under delta år sökte 159 kulturtidskrifter bidrag med sammanlagt 7,3 milj. kr. Statens kulturråd kunde genom sin lidskrifts-nämnd ge bidrag med 1,2 miljoner lill 72 tidningar. Av dessa fick 21 bidrag för första gången.

De fiesta som fick bidrag fick nöja sig med små belopp, 5 000 eller 10 000 kronor. Till dem hör teaterlidskriften Entré, Hemslöjden. Mu-

sikkultur, Studiekamraten, Värld och Velande, Amnestybulleiinen och Rallarros.

87 tidskrifter blev helt utan bidrag. Biand dem märks arkitekitidningen. Att bo, De Blindas Tidskrift, Folkets Hus, Synpunkt, Populär Tidskrift för konst och Ulbildningstidningen.

Kulturrådet anordnade i fiol två konferenser för kulturtidskrifternas redaktörer. De berättade om kraftigt höjda kostnader för papper och tryckning och snabbi sligande distrubitionskostnåder. Men de berättade också om en myckenhet av ideella oavlönade insatser. De sade att många tidskrifter skulle tvingas lill nedläggning om inle bidrag kunde utgå och siödbeloppen kraftigt höjas.

Statens kulturråd insåg den ohållbara silualionen. Skulle tidskriftsslö-del få effekt krävdes en ordentlig uppskrivning av beloppet. Kullurrådel begärde en uppräkning med 4 milj. kr. så att kulturtidskrifterna skulle kunna hålla näsan över vailnet.

Men uibildningsminsiern prutade ned de fyra miljonerna lill 329 000 kr.

Reaktionen hos kulturtidskrifternas redaktörer och pä dagspressens kultursidor var entydig och häftig. En framsiående kullurkritiker recenserade statsrådets förslag med orden: "Mord, herr statsråd".

Så motionerade ledamöter frän fyra parlier i riksdagen om höjningar. I ulskoltet anslöt sig socialdemokralerna omedelbarl lill del lägsta budet, som naturligen var moderaiernas.

Vad är nu skälet lill utbildningsministerns njugghel? Är det brist på god vilja? Knappast. Är del valhänthet? Ja, till stor del.

Är det brist på kunskap om lidskrifternas siluation? Ja, tydligen. Är det dåligt gehör i finansdepartementet? Ja, säkert.

Statsrådet hänvisar till att övrig ideell och facklig press behöver få sill ekonomiska läge granskal. Ja, del behövs. Men varför låta mänga kulturtidskrifter hotas av nedläggning och död under tiden? Kulturtidskrifterna behöver hållas vid liv, inle få en gravsvepning i form av en utredning.

I förra veckans nummer av Akluelll i poliliken kommenlerar Sive Hallgren, redaklör för Skogsindusiriarbelaren, ulbildningsdeparlemeniets behandling av kulturtidskrifterna: "Kulturtidskrifterna farstå kvar därute i kylan. Vi kan inte rädda dem. Rösier tystnar. Bara de mest cyniska kan trösta sig med all de lidskrifterna täckte smala sektorer.

I arbetsgruppen har vi påtalat den ohållbara situalionen. Kulturrådet har gjort del. Men lydligen är man i kanslihuset helt ovetande om läget.

Har kontaktkanalerna slammat igen? Varför lyssnar man inte? Läser man inga tidskrifter? Del har strömmat ul en fiod av texter i tidskrifter som beskrivit del hårdnande lägel.

Jag är inle bara bedrövad. Jag är förbannad. Ty jag har gjort parli-programmeis 33:e punki lill min: Reella förulsällningar skapas för yii-randefrihetens utnyttjande.

Så kan man gå från punkt till punkt i kulturpolitiken och hitta samma

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Tidskriftsstöd

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Tidskriftsslöd

snålhet överallt. Samma gnelighel. Var finns den susande vinden? Vi längtade efter den, nu vet jag i alla fall att den inte kommer." Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall till reservationen 7.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Efter de inlägg som redan gjorts i denna fråga behövs inga ytleriigare motiveringar till yrkandet i vänsterpartiet kommunisternas motion nr 768. Bara helt kort:

Del måste anses i hög grad nödvändigt all omedelbarl och kraftigt öka lidskriftssiödel. Tidskrifternas betydelse har blivit allt slörre i en tid då nya massmedia används för en oblyg påverkan av människornas åsikter och värderingar, en påverkan där den som utsätts för den ofta inte är medveien om della. Böcker och tidskrifter kräver eftertanke. De förmedlar vårl levande språk, som är ett oerhört betydelsefullt vapen i mänsklighetens frigörelseprocess.

Men tidskrifterna dras med svåra ekonomiska problem. Papperet har stigit kraftigl i pris, porloulgifierna har ökat, andra utgifter har ökat. Det behövs därför ett kraftigt ökal tidskriftsstöd för att tidskrifterna skall kunna klara sig.

Utskottet hänvisar till den utredning som skall tillsättas. Men risken är - som redan sagts - att många tidskrifter dör medan en ulredning arbetar. Utredningen är f ö. ännu inle tillsatt. Eller är den det? Den utredning som begärdes av pressulredningen skulle enligt flera tolkningar gälla organisalionstidskrifterna, inte ha en allmän karaktär.

Del avgörande är emellertid behovel av kraftigt ökal stöd omedelbart. Jag yrkar därför bifall lill reservationen 7 under punkten 3, vilken innebär all tidskrifterna får det anslag som statens kulturråd begärt.

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s):

Herr lalman! Naturligtvis kan man lycka att mer pengar skall läggas pä tidskriftsstödet. Man kan tycka om de flesta ting att mer pengar skall ges till dem. Men för kulturutskottet som for alla övriga utskott gäller det att prioriiera.

Enligt förslag av pressulredningen kommer situationen för den här formen av tidskrifter, kulturtidskrifter och ideella lidskrifter alt ses över. Direktiven ligger klara och man måste väl avvakta vad denna ulredning kommer till för resultat innan man vidtar några slörre ålgärder.

Faktum är ändå alt ulskottsmajoriteten medgivit en höjning ulöver vad som föreslås i propositionen. Där har föreslagits en höjning, som motsvarar de faktiska kostnadsökningarna enligt den siffra som kulturrådet kommit fram lill. Del aren kostnadsökningskompensation på 16 "u, nämligen 329 000 kr. Ulskottsmajoriteten har ovanpå detta lagt ytterligare 531 000 kr., i'ilket alltså innebär en reell höjning utöver de rena kostnadsökningarna. Proposilionen föreslär I 969 000 kr. medan utskottsmajorilelen höjt delta lill 2 1/2 milj. kr. Denna höjning innebär inle att man kan utöka stödet till fler tidskrifter, men det innebär en klar för-

bättring för dem som nu har stöd.

Den utredning som aviserats koinmer att fä la ställning lill lidskrifternas roll i samhällel, deras förhållande lill organisationerna osv., och Jag tror verkligen det är klokt att avvakla vad man koinmer fram till där. Säkert har vi sedan ett bättre beslutsunderlag, vilket brukar garantera ett bättre resultat.

Stödet skall ju ändå vara ändamålsenligt, så att man får största möjliga nytta av de resurser som satsas. Betoningen bör ligga på grundbidrags-lanken även i framliden. Skälet till all kulturtidskrifter skall ingå i utredningens uppdrag är all vi har ganska krångliga gränsdragningsproblem mellan dem och övriga tidskrifter.

Till fackföreningstidskrifter och andra slörre, ideella lidskrifler går del nog inle au överföra grundbidragstanken. Kanske det för deras del i stället bör vara ett dislribulionssiöd via postportot. Men det här kommer alltså utredningen alt ge svar på, och jag lycker verkligen alt man i avvaktan på den bör låla sig nöja med den reella höjning som ulskottsmajoriteten ändå föreslagit.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill utskotlsmajoriletens förslag.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Tidskriftsslöd

Hen SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag hörde några uppgifier under debatlen om alt den höjning som föreslås i budgetpropositionen motsvarar de reella kostnadsökningarna mellan 1975/76 och 1976/77 och därutöver också en viss ökning av del egentliga värdet av bidraget till tidskrifterna. Del kan hända all de uppgifterna är riktiga. Jag har tyvärr inte sådana handlingar lill hands alt jag kan kontrollera om del stämmer, men jag ulgår från alt så är fallet. Men det hjälper inte upp situationen, eftersom anslaget nu varil för lågt under en följd av år. Det behövs därför en rejäl lyftning för alt del verkligen skall bli någon fason på detta anslag.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Det finns ingen anledning all rikta någon krilik moi fru Johansson i Uddevalla. Del är ju deparlemenlel som får ta pä sig ansvaret för den bedömning som gjorts. Det är självfallet en hopplös uppgift alt för kulturtidskrifterna förklara varför man varit så njugg med anslagen. Jag tycker alt fru Johansson har gjort sitt allra bästa för en ståndpunkt som är helt omöjlig.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Också jag kan vara överens med fru Johansson om att en utredning behövs, men kostnaderna finns redan i dag, och del är lika viktigt med stöd till lidskrifter som del är att tidningar får stöd. Det gäller kuliurtidskrifter och facktidskrifter som vi inte kan vara utan, och del är klart fasislagei all del inie finns ulrymme för all vänta på ett utredningsresultat.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Tidskrifhslöd

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! För herr Sundman vill jag återigen påpeka all vi från utskottsmajorilelen utöver kostnadsökningen på 16 "n har föreslagit en dryg halvmiljon. Sedan vill jag också påpeka hur svårt del lydligen är att la ställning i denna fråga, eftersom mittenparlierna trots stora ansträngningar inte lyckades koinma överens utan fick dela upp sig när det gällde att framställa förslag.

. Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskollels hemställan, 2:o) reservationen nr 6 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. saml 3;o) reservationen nr 7 av fru Nordhinder och herr Wikström, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Sundman begärde volering upplogs för beslämmande av konlra-proposilionen ånyo de båda åiersiående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flerialels mening för sig. Sedan herr Wikström begäri voiering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående kulv.urulskottels hemställan i belänkandei nr 29 punkien 3 antar reservationen nr 6 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl. rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda volering antagit reservationen nr 7 av fru Nordlander och herr Wikström.

Vid omriistning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wikström begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 83

Nej - 48

Avstår - 186

1 enlighet härmed blev följande voieringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill au kammaren bifaller kuliurulskoueis hemsiällan i belänkandei nr 29 punkien 3 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 6 av herr Mattsson i Lane-Henesiad rn. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Sundman begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 190

Nej - 126

Avstår - I

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag lill Väslerbottensleatern, m. m.

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Bidrag till Västerbottensteatern, m. m.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Fastän ingen reservation föreligger vill jag säga några ord vid den här punkten, som ju behandlar bl. a. våra motioner om musikertjänster till Norrlandsoperan.

I utredningen Ny kulturpolitik, 1972, var en av målsättningarna decentralisering av kulturulbudet. Musikutredningen 1973 konstaterade alt endasl Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna hade någol utbud att tala om på musikens område. Så fick vi alltså Norrlandsoperan. En kort historik visar all landstinget i Västerbottens län och Umeå kommun beslöt att satsa på saken. När propositionen kom i mars 1974 innehöll den förslag om att operan skulle få formen av en stiftelse. Den har nu fungerat i knappt ivå år och fungerat bra.

Vi har i rnotionen 362 sagt all del är glädjande att Norrlandsoperan kommit till, men vi är samtidigt bekymrade över att del inle finns tillräckligt många musikertjänster. I förra veckan skulle detla ärende ha varit uppe lill behandling. I ortspressen hade man optimistiskt skrivit om fler musikertjänsier vid Norrlandsoperan, vilket på sätl och vis var riktigt, för moiionerna har ju, som synes på s. 8 i betänkandet, givit utdelning genom all vissa pengar när de frigjorls från annal håll skall fördelas lill dessa tjänster i norr. Det är mycket bra i och för sig men vi hoppas att det skall bli en fortsättning.

Jag har med mig här ett papper som visar operans egen syn på sin ställning och där man den 30 januari i år summerar olika synpunkter och bakgrunden lill hur operan kommit lill. Målsättningen för Norrlandsoperan är alt efter hand ge ett utbud av opera och musikieater i hela övre Norrland. Man har därvid haft musikutredningens intentioner som vägledande. Vid planeringen av Norrlandsoperan har man tagit fasta på del profileringsförslag som förts fram då del gäller regionmusiken, vilkei innebär all man inom Umeåavdelningen av regionmusiken skulle

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till Västerbottensteatern, m. m.

få lio stråk musikertjänsier. Detta har emellertid inle kunnal förverkligas utan operan har varit tvungen alt låna musiker från annat håll. I vissa fall har detta varit ogörligt och följden har blivii inställda premiärer och kompromisslösningar som inle är särskill befordrande för intresset. Dessutom har kostnaderna ökal avsevärt på grund av att man varil ivungen alt betala resorna tur och retur Stockholm, varifrån musikerna hämtats. Della har naturligtvis också bara varil en provisorisk lösning. Dessutom har osäkerheten om hur del skulle bli med orkestern gjort all planeringssituationen vid operan har varit myckel svår. Man har begäri 11 grundbelopp, i prakliken 11 tjänster, men sedan man läst budgelpropositionen har förhoppningarna minskat, framhålles del.

1 detla sammanhang vill jag särskilt citera del som anförs i slulel av skrivelsen. Del är alltså operans egna ord:

"Norrlandsoperan uppfattar prioriteringarna i årets stalsverksproposition som elt resullal av avvägningar mellan de regionala behoven och lolkar prioriteringarna som alt regeringen anser del mer angeläget alt bygga ut redan befintliga och skapa nya institutioner i områden som redan är v.il försönda på musik och annan kulturell verksamhet. Del kan svårligen vara i linje med den slutliga kulturpolitiken att lokalisera ytterligare resurser till orter på bekvämt pendelavstånd från Stockholm och Malmö." Jag lycker all del är exakt det riktiga som här sägs. Man måste uppfatta del sä att det gäller en prioritering av redan gynnade områden, och vi kan ju inte vara nöjda med det förhållandel.

Sedan säger operan alt om det skall vara en ändamålsenlig verksamhet så är del nödvändigt med musik. En opera ulan musik är ju olänkbar. "Det kan inte ligga i kulturpolitikens anda alt initiera verksamhet och sedan inte la ansvar för den." Skrivelsen slutar med all skall man få dukliga artister och upprätthålla en hög konstnärlig kvalilel, är det absolut nödvändigl all man också får de resurser som behövs.

I samband med alt Norrlandsoperan har varil här i Stockholm - och för resten iir här just nu - har pressen sagt alt dess föreställningar är väl värda all ses och i klass med del bästa som ges i vårl land på del områdel.

Det finns naturligtvis andra utbud av musik och teater i norr. När kulturutskottet var på resa i Västerbotten 1974, hade vi tillfälle au i Robertsfors se elt musikprogram, ett sångspel, som gjorde siarkl iniryck på oss. Jag läsie förra veckan i pressen i Västerbotten au en ny sådan musical var slutsåld på två timmar. Man hade satt upp någonling som lockade människor så oerhört, nämligen Sagor för Kalifen. Jag vill gärna här passa på att ge de vänner i Robertsfors som arbelar med della ell erkännande och en applåd för deras insats. Vi behöver myckel sådanl. Det räcker inte bara med siailiga operor. Å andra sidan är del klarl all skall vi här i Sverige ha elt siatsunderstöll utbud på detla område så måste del ispridas; del är absolut nödvändigt.

Jag vågar också ta en minut i anspråk för att framhålla att vi har

en rad motioner för stöd ät samernas kultur genom alt en arkivarietjänsl i samiska skulle inrättas vid dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå. Del är väl riktig, som vi säger i utskottsbelänkandet, att vi inle kan sitta och pricka in uänster. Men jag vill gärna understryka all delta är en oerhört nödvändig satsning. Moiionerna bygger ju på skrivelser från berörda fakulteter vid Umeå universitet, som säger alt det finns omistligt malerial som kan gå förlorat. Jag kan i slorl sett instämma i det särskilda yttrande som vpk har fogat lill betänkandet. Jag har inga yrkanden.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till Västerbottensteatern, m. m.

Fru RÖNNUNG (s):

Herr lalman! Det var med förvåning och besvikelse som jag fick veta att del borgerligt styrda Jönköpings läns landsting tackat nej lill de i siatsverkspropositionen avsatta medlen för inrättande av en regional teater. Mot detla beslul reserverade sig de socialdemokratiska ledamöterna. Del fanns många anledningar alt göra detta.

Planerna på en regional teater var långl framskridna. Länsteaierföreningen fick försl i uppdrag alt göra en utredning. Denna utredning underströk vikten av att staten lämnade bidrag enligt de nya bestämmelserna och all Riksteatern under ett inledningsskede åtog sig att vara huvudman.

Förvaltningsutskotlel fattade den 14 april 1975 ell posilivt beslul i frågan, och regeringen har i årets budgetproposition anslagit det begärda beloppet. Riksteatern hade redan gjort vissa förberedelser för att kunna starta verksamheien enligt planerna. Bl. a. hade man lillsammans med Jönköpings kommun och länsteaierföreningen ingående undersökt lokalfrågan. Länels kommuner var villiga att satsa pengar på leaterprojeklei. Förvaltningsutskottets ordförande - centerpartist - tackade nej lill ekonomiskt stöd från kommunalt håll. Teaterfrägan var en ren landslingsangelägenhet och inga kommunala pengar behövdes, hette del. Några ekonomiska betänkligheter alt landstinget inte skulle klara kostnaderna hyste man tydligen inte.

Jag upprepar: Planerna var redan långt framskridna för att få i gäng en regional teaterverksamhet. Som myckel märklig framstår därför de borgerliga ledamöternas kovändning. Den ena dagen är ekonomin inget problem, näsla dag är de ekonomiska problemen oöverkomliga.

Jag måste djupt beklaga all de ansträngningar som gjorts på det förberedande stadiet varil förgäves och all de statliga pengar som slätl lill förfogande förblivit outnyttjade.

Till landstingets obestridliga uppgifier hör att slödja kulturen. Varför skall just Jönköpings läns invånare, som därtill belalar Sveriges högsta landstingsskatt, inte få sitt legitima behov av kultur - i della fall teater - lillgodoselt?

Alt misslänka del borgerligt styrda landslingel för kullurfienllighel

Nr 84

Onsdagen den

17 mars 1976

Bidrag lill Västerbottensteatern, m. m.

är möjligen all gå för långl. Men agerandei rimmar myckel illa med de vallöften om en decenlraliserad kullur som cenlern skyltade med i förra valet.

Jag anser att de borgerligt förtroendevalda visat en nonchalans och en bristande förståelse för människors behov av kultur. Jag behöver väl knappast erinra om den förstämning som det negativa beskedet i teaterfrågan väckt i skolorna, inom föreningslivet och inte minst inom vårdsektorn. Sjuka människor behöver också kullurell stimulans.

Jag yrkar bifall lill ulskollels förslag.

Hen WIKLUND (s):

Herr talman! Jag har begäri ordel under punkien 6 för att få en smula klarhet i hur kulluruiskoitei diskuterat de här frågorna i anslutning lill den molion som väckts av mig och ett antal andra riksdagsledamöter. Kulturutskottet har nämligen kommil fram till ett ställningstagande som förvånar mig en aning.

Del är väl riktigt som utskottet anfört alt statens kulturråd getts bemyndigande att besluta om grundbeloppen. Del är ju också delta vår motion 1975/76:581 avser. Ulskollei säger all del förra året uttalade sig för en prioritering av Norrlandsleatrarna, men utskottet finner samtidigt endasl anledning alt biträda motioner om anslag direkt till Västerbol-lenslealern. Att dessa motioner bifalles har jag ingenting emot - det förstår var och en, eftersom jag är ganska nära granne med Väslerbol-lensteatern. Jag vill också instämma i vad herr Nilsson i Agnas sade t. ex. om den lyriska sidan av Västerbotlensverksamheien. Det är f ö. överensstämmande med utskottets förslag och riksdagens beslul 1975.

Även om del på papperet blir ell ökat anslagsbelopp borde väl konsekvensen dä ha varit att man gjort ett uttalande all del knappa antalet grundbelopp för teaterinstitutionerna som har tagils upp i propositionen i första hand skulle ha tilldelats teatrar i Norrland, exempelvis region-teatern i Västernorrland. Men sä blev inle fallet. Utskottet föreslår blankt avslag på min motion och bifall till de molioner som rör Väslerbottensleatern. Jag lycker all linjen inte förefaller rikiigi rak och klar och skulle alltså önska ell besked av någon ulskollels talesman om vad som varil grunden lill alt utskottet hamnat i en enligt min mening sä konstig siluation.

Nu hoppas jag att uttalandet om att statens kulturråd skall svara för fördelningen kommer all medföra alt rådet inte känner öronmärkningen i proposilionen så stark utan följer sin linje i anslagsframställningen och tilldelar regionteatern i Västernorrland åtminstone två eller tre grundbelopp. Det behövs. Och det bidrar till all den lealersalsning som lands-linget i Västernorrland gjort under ett anlal år får ett bevis på uppskattning från de anslagsgivande slalliga organen.

Herr talman! Jag har inget yrkande utan nöjer mig med alt uttala förhoppningen all mill inlägg skall bli en fingervisning om all lealerlivel

i Norrland har behov av stöd. Del har ju också utskottet skrivit. Visserligen har endast en molion avlämnats genorn mig, men den har flera partiers företrädare också skrivit under. Det kanske skulle ha varit bättre om olika partiers riksdagsmän var för sig hade motionerat, så alt det hade blivit en stor samling motioner. Jag hoppas emellertid alt inte det är orsaken till all kuliurulskoliet har visal vad jag lycker är en negativ attityd till yrkandet i min motion.

Någon talesman för kulturutskottet kanske kan förklara vad orsaken varil till att man först har tillstyrkt bidrag lill Västerbotten men sedan avstyrker motionen om bidrag till en teater, som visserligen ligger 24 mil söderut men ändå i Norrland.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till Väslerbottensleatern, m. m.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga några ord om den s. k. Norrlandsoperan, som herr Nilsson i Agnas här lidigare talat om och som också berörs i ett anlal motioner som vi nu behandlar.

Del var en myckel glädjande satsning som gjordes när Norrlandsoperan korn lill stånd. Det var ett viktigt led i decentraliseringen av kultur-utbudet. Vi har emellertid i kulturutskottet vid flera tillfällen uppmärksammats på Norrlandsoperans problem under uppbyggnadsskedet. Det har fattats musikertjänsier, och det har gjort att man vid skilda framträdanden har fält låna musiker frän Stockholm. Det har naturligtvis varil ett stort problem. Men den gångna tiden har ju varil en uppbyggnadstid för Norrlandsoperan - den pågår ännu, och då får man väl finna sig i alt sådana här födslovåndor kan uppkomma.

Jag vill här också betona all del har varil en stark uppslutning från Umeå kornmun, som är den närmasl berörda kommunen, och från Västerbottens läns landsting. Del är detla som gjort att del varil möjligt att ändå bedriva verksamheten så framgångsrikt som fallet varit. Som bekant har Norrlandsoperan fått mycket goda recensioner, bl. a. vid siu senaste framträdande, och den kommer också att nästa vecka uppträda hiir i Stockholm. Del kan ju vara inlressanl all notera alt lurnéverk-samheien sålunda sträcker sig ell gott stycke söderut.

Kulturutskottet har i skilda sammanhang visat slora ambitioner när det gälli alt stödja utvecklingen mot eii deceniraliseral kuliuruibud av della slag. Redan innan Norrlandsoperan var bildad hade vi nöjet att träffa dem som sedan kom all uigöra stommen i operaensemblen. Det viir under kulturutskottets resa i Västerbotten som vi träffade den dåvarande sånggruppen Sångens makl, vilken sedan så framgångsrikt har fört arbetet vidare.

Jag har velat anföra dessa synpunkter på Väslerbottensleatern Norrlandsoperan.

Sedan vill jag också säga något som svar lill herr Wiklund, som här redovisade elt visst missnöje och ansåg alt kuliurutskoiiet har agerat litet inkonsekvenl. Jag vill peka pä att herr Wiklund i klämmen till sin motion "81 har hemställt "att riksdagen beslular all del skall an-

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till Västerbottensteatern, m. /?;.

komma på statens kulturråd att, inom i budgetpropositionen föreslaget anlal grundbelopp, avgöra hur de nya grundbeloppen för budgetåret 1976/77 skall fördelas mellan de regionala ieatrarna"elc. Vi har kunnat konslalera att den ordningen redan gäller. Den har vi inte velat ändra, och vi har inte heller kunnat märka att del någon annanstans finns några ambilioner alt ändra den. Vi har därför ansett det formellt rikligt att med detla konstaterande avstyrka motionen.

Bakom molionen ligger - del har vi nalurligtvis märkt - en strävan att öka insatserna för Väslernorrlands teaier. Men principen i utskotlel har varil och är att vi inte skall ta över kulturrådets uppgift att fördela grundbeloppen, och detta har vi velal markera. Men vi har i skilda sammanhang ändå gjort mera principiella utlalanden. Ett av dessa gjorde vi i fjol, dä vi underströk del angelägna i en satsning på musiklivet i övre Norrland. Vi har alltså märkt att här finns en regional obalans som bör beaktas vid fördelningen. Detla har vi upprepat också i år.

Däremol är del inte rikligt som herr Wiklund säger att utskottet blankt bifallit motionerna om Väslerbottenstealern. Förhållandet är detta: Tack vare alt Jönköping inle ville vara med och salsa frigjordes en del pengar

- detta har Catarina Rönnung nyligen i silt anförande beklagat, och jag kan förstå henne. Kulluruiskoitei kunde då ta 300 000 kr. av de pengar som frigjordes frän Jönköping och så att säga lägga dem på detla konto. Genom detta iniliativ har kulturutskottet skapat ell ökal utrymme för kulturrådet all fördela flera grundbelopp än som eljesl hade varil fallet. Vi har då konstaterat att syftet med motionerna om Väslerbottenslealern

- i motionernas klämmar yrkas pä ytterligare grundbelopp - därmed i väsentlig mån bör kunna tillgodoses. Vi har alltså skapal utrymme för det.

Jag vill tillägga att dessa 300 000 kr. enligt våra beräkningar skulle ge kulturrådet möjlighet att också tillgodose andra behov. Del är därvid möjligt för kullurrådel alt också i någon män tillgodose behovel av ökade anslag för Västernorrland. Herr Wiklund lalade om två, tre grundbelopp för Västernorrland. Om jag räknal räll skulle del ökade utrymme som vi här anvisar medge att man tillgodosåg önskemålen när det gäller Helsingborg, Västerbotlen och Västernorrland. Men lät mig tillägga att detta är ett räkneexempel. Det är inle ett försök att frän kammarens talarstol ge yllerligare pekpinnar lill kulturrådet.

Hen WIKLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att fä lacka Georg Andersson i Lycksele för den förklaring han givit till yrkandet om avslag pä molionen. Den kan jag i någon mån accepiera. Men jag har fortfarande svårt att förslå alt utskottet kan säga all man inte på något sätt vill öronmärka pengar som skall fördelas av kullurrådel. Del har ju gjorts i propositionen. Det skulle man väl då ha sagt ifrån. Kullurrådel begärde över 50 grundbelopp men lilldelades 13, vilkei resullerade i den här knappa fördelningen. Jag sade dessutom i min anförande alt de 300 000 ger möjligheter att ändra det.

Jag hoppas all vi härmed har klargjort att kulturrådet måste ha möjligheten alt fördela grundbeloppen.

Sedan tycker jag nog all man inle skall sälja skinnet förrän björnen är skjuten - Jönköping kan ju uppträda en gång till, och dä kanske de 300 000 kronorna försvinner.

Hen MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr lalman! Jag har begäri ordel eftersom jag tyckte all fru Rönnung på ett osympatiskt sätt angrep Jönköpings läns landsting, och dessutom hade hon i sitt anförande några felaktigheter som jag vill rätla lill inför kammaren.

När länsteaterns vara eller inte vara i Jönköpings län diskuterades förra året var förvaltningsutskotlel på ett tidigt skede enigt i åsikten alt man skulle ta den kostnaden för landstingets del. När staten för 1975 fastställdes i Jönköpings läns landsting lyckades emellertid socialdemokraterna, den gången i samarbete med moderaterna, undandra landslingel en inkomst på mellan 6 och 7 milj. kr.

Kulturpolitiska utredningens förslag remitterades i vanlig ordning till utbildnings- och kulturnämnden för yttrande. Nämnden beslöt pä grundval av den ekonomiska situation som uppstått- här finnsju i kammaren ledamöler av landstinget i Jönköpings län som vel att vi 1975 fär ell underskott på ca 30 milj. kr. - att rekommendera landstinget all skjuta på beslutet alt la emot regional teater. Mot della beslul reserverade sig nämndens ordförande, socialdemokraten herr Isakson, och folkpartislen Olsson i Eksjö. När denna fråga den 12 januari i år behandlades i förvaliningsutskoltet, som vid den lidpunkten visste hur storl underskottet för 1975 skulle bli, beslöt man att skjuta på beslutet i enlighet med utbildnings- och kulturnämndens förslag.

Av de sex socialdemokratiska ledamöterna i förvaltningsutskottet reserverade sig två, herr Isakson och herr Nordholm, tillsammans med herr Olsson i Eksjö mot beslulel. Men den socialdemokratiska landstingsgruppens ordförande herr Rigmark, HS:s ordförande och vice ordföranden i förvaltningsutskottet herr Vilander, herr Ek i Bodafors och herr Rosin i Tranås gick på utskottets linje.

Vid landstingsmötet i februari fanns ett förslag frän förvaliningsutskoltet att man skulle vänta med startandel av länsteatern och elt förslag från socialdemokraterna, inle om all - märk det - man skulle beslula Slarta en länsteater utan om att man skulle uppskjuta beslutet lill ju-nilandstingei för att man lill dess skulle hinna diskutera frågan med primärkommunerna och höra om de ville ta sin del av kostnaderna. Landstinget beslulade i enlighet med FU:s förslag att skjuta på beslutet om länstealern.

Sedan dess har länsteaierföreningen ändock haft ett sammanträde. Man inbjöd kommunerna i länet samt Kommunförbundets länsavdelning lill elt sammanträde för all diskulera frågan om ell gemensamt ansvarslagande för kosinaderna. Vid del sammanträdet meddelade kommunerna

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till Västerbottensteatern, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1975/76:83-84

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidiag lill Väslerbottenstealern, m. m.

länsteaierföreningen att de inle var intresserade att delta i kostnaderna. Det är på del sättet frågan ligger lill. Det är sålunda felaktigl om kammaren fick del inlryckel av fru Rönnungs anförande att socialdemokralerna skulle ha föreslagit att man skulle ta emol della anslag och därmed också starta en länsteater.

Fru RÖNNUNG (s):

Herr talman! Jag vidhåller mycket bestämt att det borgerligt styrda landstinget har handlat egendomligt i teaterfrågan. Man gör alltså långl gående planeringar för en regional teaterverksamhet, man begär statliga pengar och man lycker inle ens alt kommunerna behöver inskrida med medel trots all de erbjudit sig alt göra det.

Vid omröstningen i landstinget ställde sig samlliga s-ledamöter bakom reservationen. Inrättandet av en teater kan ju bara la i anspråk några promille av landstingets miljardbudgei, och inrättandet av en regional teater kan omöjligen ge några märkbara konsekvenser på ekonomin i dess helhel.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c) kort genmäle: Herr talman! Som jag lidigare sade gick den socialdemokratiska reservationen ut på att man skulle skjuta på beslutet till Junilandslingel. I reservationen föreslogs alltså icke inrättandet av en länstealer.

Denna länstealer skulle inrättas under andra halvåret 1976. Kostnaderna för landstingels del skulle under årel uppgå till 400 000 ä 425 000 kr. Men för det där påföljande året, 1977, var det naturligt alt med den penningvärdeförsämring som äger rum räkna med en kostnad som närmar sig miljonen.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr lalman! Jag lycker i och för sig inte alt det finns någon anledning att här i riksdagen ha en landstingsdebatt som gäller Jönköpings läns landsting. Men när herr Magnusson i Nennesholm agerar på del sätt som han gör här i kammaren kan jag inte underlåta att säga att den socialdemokratiska landstingsgruppen vid voteringen röstade för alt vi skulle la länstealern lill Jönköping, och voteringen gällde au frågan skulle avgöras omedelbart. 1 förhoppningen orn att vi skulle kunna uppnå en kompromiss ville vi i första omgången skjuia på det slutliga ställningstagandet lill junilinget för all på del säitei få lid all la upp en diskussion med kommunerna om deras villighet all bidra till finansieringen för den händelse Jönköpings läns landstings borgerliga majoriiel inle ansåg sig kunna ta det ansvar som man lidigare lovat kommunerna alt ta.

Del är nu inte mycket att göra ål detla. Som förelrädare för socialdemokralin i Jönköpings län beklagar jag att den borgeriiga majoriteten visal en sådan njugghet när del gäller den aklivitel som är värdefull för länets invånare. Jag har svårl att finna all en så förhållandevis liten utgift som del handlar om för Jönköpings län - även under år 1977

- i en budget som närmar sig miljardbelopp skulle kunna vara ett avgörande skäl mot en länsteater, i synnerhet som man kan ha glädje av teatern även för andra verksamhetsgrenar som direkt berör landstinget. Vi får väl hoppas att Jönköpings läns landsting vid ett senare lillfälle får möjlighel alt komma lillbaka och alt de borgeriiga ledamöterna i landslingel lar sitt förnuft till fånga. Samlidigt kan jag förstå att statsmakterna frågar sig hur landstinget agerar, när det först uttrycker en beredvillighet att slödja länsteatern men sedan, när del kommer till kritan, säger nej i ell läge där regeringen erbjuder statsbidrag enligt budgetpropositionens förslag.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till Västerbottensteatern, m. m.

Hen MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr lalman! Herr Guslavsson i Nässjö anklagade mig för att ha tagit upp debatlen om Jönköpings läns landsting. Det var emellertid inte jag. Jag kan inte förklara det på annal sätt än att herr Guslavsson inle var inne i kammaren när fru Rönnung log upp den debatten. Jag anser precis som herr Gustavsson all det är onödigt alt föra denna diskussion här i riksdagen.

När herr Guslavsson fortsätter att diskutera voteringen vill jag framhålla att del bara är att läsa landslingsprotokollet. Om han vill sludera denna fråga ytterligare, kan han lyssna på inspelningarna frän oktober-landstinget, där en framstående socialdemokratisk ledamot var en av de första att förklara alt landstinget inte kunde la på sig kosinaderna för denna sak just nu.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag lovar kammaren att Jag skall undvika alt gä upp yllerligare en gäng efter delta inlägg.

Jag vill emellertid till herr Magnusson i Nennesholm säga alt beslutet vid oktobertinget gällde att man skulle skjuta frågan lill februarilinget. Beslutet vid februarilinget gällde elt slutligt ställningstagande av landslingel till denna fråga. Det kan man läsa i protokollet, herr Magnusson. Jag har väl hela liden talat om februaritinget. Man kan också lyssna på deballen på band. Vi kanske gemensamt kan göra det, när vi träffas i Jönköping nästa gäng.

Hen MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr lalman! Då kommer herr Gustavsson i Nässjö att märka hur fel han hade i sitt anförande här.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskollels hemställan bifölls.

Punkten 7

Utskollets hemställan bifölls.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Regionmusiken

Punkien 8 Regionmusiken

Hen ENLUND (fp):

Herr talmian! I kullurutskottels betänkande 1975/76:29 behandlas min motion om regionmusikavdelningen i Västerås. Bakgrunden till motionen är i korthet följande.

Under de senaste två åren har det pågått ett s. k. profileringsarbele inom regionmusiken. Det skall genomföras successivi och pågår fortfarande. Genom ett beslut som fattats av den cenlrala ledningen, regionmusikens styrelse här i Stockholm, har den framtida organisalionen fastställts. Del kommer när förslaget genomförts att finnas totalt 590 musikertjänsier inom regionmusiken, varav 576 är fördelade pä de 8 regionerna. Resterande 14 tjänster skall t. v. ingå i en grupp icke orts-anknutna musiker/artister.

De båda Norrlandsregionerna har vardera två musikavdelningar med 31 eller 32 musiker i varje avdelning. De sex musikregionerna i södra och mellersta Sverige har vardera tre musikavdelningar. Om vi utesluter den största musikavdelningen, Stockholms med 50,5 tjänster, och den minsia avdelningen, Västerås med 17 tjänster, har musikavdelningarna i Svealand och Götaland i medeltal 24 tjänster.

Min motion gäller det märkliga undantaget: Västerås musikavdelning. Eftersom inga hållbara skäl har anförts till att denna musikavdelning skall vara så liten att den inle längre kan fungera såsom en självsländig blåsorkester, anser jag all musikavdelningen i Västerås vid det fortsatta profileringsarbelel skall tilldelas lika stora resurser som flertalet övriga musikavdelningar. Jag har i motionen yrkat alt riksdagen borde göra elt uttalande med den innebörden.

Kulturutskottet avstyrker delta yrkande. Man vill inte uttala någon mening om hur del slutliga resultatet av proflleringsarbetet skall se ut beträffande Väsleråsavdelningens resurser.

Däremot har utskottet en hel del att säga om hur det fortsatta profileringsarbetet skall gå till. Utskottet understryker kraftigt uttalandel i årets budgetproposition att del fortsatta profileringsarbelel bör ske "under aktiv medverkan av berörd personal och i nära samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheier, institutioner och organisationer". Detta är elt viktigt önskemål, och jag instämmer helt i vad utskottet skriver pä den punkten.

Men dä uppstår den viktiga frågan: Vilka garantier har vi för att departementschefens och riksdagens klarl uttalade önskemål kommer att uppfyllas? Jag utgår ifrån att riksdagen kommer att godkänna utskottets skrivning. Finns del några garaniier för alt regionmusikens styrelse kommer alt rätla sig efter vad som slår i betänkandet?

Det är dessa frågor som tas upp i det särskilda yttrande som fru Gölhberg och herr Wikström fogat till betänkandet. Där sägs att det kom-

pletlerande material som inhämtats av utskottet visar alt det brustit i samråd beträffande Västerås musikavdelning.

Innan slyrelsen fattade silt beslul hade tre instanser protesterat mot profileringsbeslutel. Regioniniendenten i Norrköping underströk i silt utlåtande att han inte med gott samvete kunde ansluta sig lill förslaget eller det beslut som skulle fattas, bl. a. därför att "regionens allmänna musikliv icke beretts tillfälle alt yttra sig över förslaget". Från regionmusikavdelningen i Västerås förelåg en reservation, där man krävde 22 tjänster, dvs. fem fier än de föreslagna 17 tjänsterna. Västerås musiksällskap anslöt sig hell lill musikavdelningens uppfattning, dvs. kravet på 22 tjänster.

Eftersom dessa klara meningsyttringar inte alls beaktats vid styrelsens beslut, kan man fråga sig hur del fortsatta profileringsarbetet skall kunna ske under "aktiv medverkan av berörd personal" - samma personal som protesterat mot beslutet.

Vid en uppvaktning hos regionmusikens slyrelse som gjordes frän Västerås kommun några månader efter del all beslutet var faltal påpekade kommunens representant - kommunalrådet Birger Grip - all kommunen inte varil informerad i erforderlig omfattning och att kommunen "endasl ryktesvis" fåll höra talas om reduceringen av musikavdelningens numerär.

Såviit jag kan förstå blev del under utskottsbehandlingen helt klarlagt all del varil sä dåligt med information, hänsyn och samråd, alt det borde ha framgåii av utskottets belänkande. Del anser också fru Gölhberg och herr Wikström i sitt särskilda yttrande.

Jag finner det nödvändigt att säga några ord om det remissutlåtande över molionen som regionmusikens styrelse lämnat i utskotlel. I detta remissvar nämns det inte ett ord om protesterna från Västerås - frän musikavdelningen, musiksällskapet och kommunen. Det enda man fär veta är all Västerås musiksällskap "helt stött den nya inriktningen vad beträffar den enkla uppsättningen träbläsinstrumeni". Detta är visserligen sanl. Men borde då inte utskottet ha upplysts oiii att både musikavdelningen och Västerås musiksällskap krävde 22 musiker, däribland fem saxofonister, bland vilka del med stor sannolikhet skulle komma att finnas musiker som även hanterar något av instrumenten flöjt, oboe, klarinett eller fagotl?

Remissullålandet frän regionmusikens styrelse ger intryck av att profileringsbeslutet skulle ha stöd frän Västerås. Därmed är styrelsen så pass långt borta från sanningen, att man kan tala om elt direkt försök att föra riksdagens kulturutskott bakom ljuset.

Av det jag här har sagl lorde del framgå, alt jag inte har sä mycket att invända mot utskottets skrivning. Vad jag vänder mig emol är att profileringsbeslutel vad det gäller Västerås musikavdelning inle har fattats under de förutsättningar som departementschefen enligt uttalandet i budgetpropositionen anser nödvändiga och som också utskottet anser borde vara för handen.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Regionmusiken

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Regionmusiken

Avslutningsvis vill jag citera några meningar i utskottets skrivning som jag finner vikliga. Sedan utskottet framhållit att det endasl är den första fasen i profileringsarbelel som nu har avslutals, skriver ulskotiet följande: "Någol slutligt slällningslagande till den framlida organisalionen och inriktningen skall denna etapp av arbetet inle innebära. Inte minst med hänsyn till förändringar i det regionala och lokala musiklivet utanför regionmusiken måste man räkna med att lidigare intagna ståndpunkter kommer att behöva omprövas."

Jag vågar hoppas all ulskollei här har haft Väsleråsavdelningen i länkarna. Fru Gölhberg och herr Wikslröm drar enligi min mening en hell riklig slulsats, när de i del särskilda yttrandet säger att de krav på hänsynslagande och samråd som utskottet ställer inte kan tillgodoses med mindre än all regionmusikens styrelse omprövar sill beslul all skära ner regionmusiken i Västerås till endasl 17 tjänster.

Herr lalman! Jag ställer ingel yrkande. Men jag ullalar den förhoppningen, alt när regionmusikens styrelse under de närmaste åren möblerar om bland landels 590 regionmusiker del ändå skall bli möjligt alt ge Väsleråsavdelningen de resurser som en entydig opinion kräver.

I detta anförande instämde fru Gölhberg (c).

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! Inom regionmusiken har under ell par år pågått ett profileringsarbete. Första fasen av della arbele är nu avslutad, och man har lagl fram förslag rörande musikensemblers framtida uppgifter och sammansättning. Förslagen har utarbetats regionalt inom regionmusiken i samarbele med förelrädare för Rikskonserter och försvaret och i samråd med bl. a. länsbildningsförbund, landsting och kommuner.

Det är emellertid tydligt att man i Västerås inte är nöjd med den här profileringsplanen. Del har vi fått klart besked om av herr Enlund. Del är själva samrädsförfarandet som herr Enlund anser vara mycket otillfredsställande.

Utskottet har ju, som herr Enlund nämnde, understrukit att det skall vara ell samråd med och en aktiv medverkan av berörd personal och ett nära samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheter, institutioner och organisationer.

Del är givetvis önskvärt all de förslag på grundval av vilka beslul träffas är väl förankrade ute i regionens musikliv. Men nu undrar herr Enlund vilka garantier vi har för alt man framdeles kommer au ha sådanl samråd som utskotlel har förutsatt att man skall ha. Från utskottets sida måste vi tro all riksdagens beslut respekieras. Jag vel inte hur förhållandena skulle bli ule i landel om man inte kan lila på au del som vi beslutar här i riksdagen blir respekterat av dem som är berörda av besluten och som skall följa upp dessa.

Del är riktigt att ståndpunkter i fråga om anlalel tjänster m. m. kommer att behöva omprövas i det fortsatta profileringsarbelel, och slyrelsen måste givelvis här som på många andra områden följa frågan med uppmärksamhet, för det kan naturligtvis komma fram nya idéer och förslag som bör övervägas. Del måste vara en målsättning för oss att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av det musikliv som finns i regionen i dess helhet. Att del skall vara ett samråd är herr Enlund och utskottet i övrigl sålunda hell överens om. Det skall vara ett mycket omfallande samråd med olika lokala myndigheier, instilulioner och organisalioner; del vill jag gärna slryka under. I den mån della icke äger rum anser inle heller utskottet att intentionerna bakom beslutet har iakttagits. Men herr Enlund vet Ju all man inte i ett utskott kan följa detaljerna sä noga att man kan säga hur många tjänster de olika musikavdelningarna skall ha. Det skulle nog bli en för svår uppgift för elt riksdagsutskott all göra detta. Ulan del måste delegeras lill olika styrelser. I det här fallet är det regionmusikens slyrelse i resp. region som har den uppgiften.

Herr talman! Jag vill med della yrka bifall lill kullurulskollels hemsiällan.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Regionmusiken

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Del är värdefullt all herr Maltsson i Lane-Herrestad stryker under vikten av alt vissa beslul, innan degenomförs, är väl förankrade på det lokala planei. Om regionmusikens styrelse gjort en skiss över organisationen där man rör sig med bortemot 600 musiker och ordnar 21 avdelningar som får möjligheler all verka som självständiga blåsorkestrar medan en avdelning inte får det - och detla har skell utan någon egentlig motivering från regionmusikens styrelses sida - då lycker jag det finns anledning för riksdagen att reagera på ett sådant sätt all en ändring kommer till slånd.

Herr Mattsson i Lane-Herrestad säger au han förutsätter alt man skall kunna lila på all hänsyn las lill vad riksdagen beslulal. Del hoppas jag också. Det skulle belyda alt utskottels skrivning skulle förplikta regionmusikens styrelse att i del fortsatta profileringsarbelel ta hänsyn till opinionen i Västerås och Västmanland Jag vill gärna hoppas att herr Maltsson får rätt på den punkien. Men jag hoppas också, herr lalman, att regionmusikens slyrelse drar den slutsatsen av riksdagsbehandlingen. Om det verkligen skall bli på det säliel måste regionmusikens styrelse ompröva sitt profileringsbeslut beträffande Västerås musikavdelning.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! Jag vill bara tillägga alt det ju skall ske elt effektivt utnyttjande av musiklivet i regionen. Jag är därför inte hell övertygad om alt varie musikavdelning skall uppträda som en självsländig avdelning, utan man kan behöva hjälpa varandra. Del vill jag minnas framgåii av vad jag lidigare tagit del av i arbetet rörande regionmusiken. Men

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Musikaliska akademien

det förringar på intet sätt vad jag sagl lidigare alt samråd och samarbete skall äga rum.

Herr ENLUND (fp):

Herr talman! Herr Mattsson i Lane-Herrestad är inte övertygad om
alt alla de här avdelningarna behöver fungera som självständiga bläsor-
kestrar. Om man har den uppfattningen vore det önskvärt om del funnes
en klarläggande motivering lill varför Västerås musikavdelning som den
enda i Sverige skall drabbas av en nedskärning så att den inte kan fungera
som självstfindig blåsorkester. Någon sådan motivering har inte anförts
i samband med beslutet och inle heller i del remissvar som regionmu
sikens slyrelse har lämnat lill utskottet. Där slår: "Att av svårlydbara
rättviseskäl tilldela Västerås musikavdelning lika mänga tjänster som
Östra regionens övriga avdelningar saknar, musikaliska och kul
lurpolitiska grunder." Det är del enda som sägs. Men att därav dra någon
slutsats om all det skulle finnas motiv för att just Västerås skulle drabbas
av nedskärningen är väl ändå inle möjligt.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkien 9 Musikali:>ka akademien

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! Kullurutskottels betyg över molionen 1337 är all motionären tagit upp ett viktigt problem. Sedan gör man vad man brukar kalla ett välvilligt avstyrkande.

Enligt min åsikt är betyget lämligen ointressant. Vad jag menar är intressant är den hoppfulla ton man slår an för framliden. Resultatet av de salsningar som i dag görs inom de mänga musikulbildningsom-rådena kan avläsas på många olika sätt, t. ex. att anlalel musikensembler ökar.

Vi är i dag många som är hämmade av den kompakta mur som, bildligt talat, finns framför notskåpen. Kommersiella och juridiska hinder reglerar och binder verksamheten pä ett klart olillfredsslällande sätt. Jag lillhör dem som menar alt vi så snart som möjligl måste få en hell ny syn och uppläggning inom detla område. För RSAO- och SOR-orkesirarna, ja, varför inte för all musikverksamhet i stort, måste få gälla alt de skall ha tillgäng till den musik de vill och kan spela.

Statens kulturråd har här, herr lalman, en myckel angelägen uppgift. Lät bara inle den förändring som nu aviseras i betänkandet dröja alllför länge.

Hen MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! Under den här punkten har anslaget uppräknats med 444 000 kr. Med del ökade intresset för Musikaliska akademiens verksamhel kan nalurligtvis sägas att det behövs ett högre anslag. Motionären har emellertid hemställt alt det skall göras en översyn av den utlånings-verksamhet som Musikaliska akademien bedriver.

Jag tycker all vi i ulskotiet varit mycket välvilliga mot motionären. Det är sannerligen inte alla motionärer som kan fä läsa att ell enhälligt ulskoil anser att den fråga motionären tagit upp är mycket viktig. Men här har vi sagl detta.

Vi vet all Musikaliska akademiens bibliotek varil föremål för utredning genom statskontorets försorg, och del har lagts fram elt förslag orn en förbäiirad och utvidgad service. Nu skall den ulredningen bli föremål för beredning i regeringens kansli, och därmed får vi en översyn även av utläningsverksamhelen. Jag tycker att motionären dä bör känna sig mycket nöjd, översynen kommer, och ett enhälligt utskott har sagt all i molionen lagits upp en mycket viktig fråga. Vi hoppas alt Musikaliska akademiens bibliotek skall kunna ge en utvidgad service.

Med delta yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! Jag har inte behandlat anslagets storlek utan mera försökt peka pä de kommersiella och juridiska hinder som i dag finns för nol-ullåning. Det är inle så all man har bekymmer i detla avseende med att få låna det som finns i Musikaliska akademiens bibliotek, utan det är svårigheler för Musikaliska akademien att skaffa noterna för utlåning. Man får i vissa fall vända sig lill andra organ, notförlag etc, då materialet pä grund av olika hinder inle finns i Musikaliska akademiens bibliotek.

Jag tycker det är bra att vi är överens om della, utskollets värderade ordförande och jag. Enigheten bör uäna saken på ett positivt sätl.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 10-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 17

Bidrag till länsmuseerna

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till länsmuseerna

Hen WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr talman! En mera ingående deball om den här punkien i utskottets belänkande kan lämpligen ske i samband med behandlingen av den sär-

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Naturhistoriska riksmuseet

skilda kulUirproposiiion som vi fick motta häromdagen. Och eftersom utskottet i sin skrivning ger uttryck för samma mening som jag själv framfört i min molion 1382, nämligen all man förutsätter att vi till nästa budgetår fär förslag till nylt statsbidragssystem för länsmuseerna, har jag inget annat yrkande än om bifall lill utskottets förslag.

Eftersom herr ulbildningsminislern i motsats till de flesia av sina kolleger visar så stort intresse för deballen här när vi handlägger frågor som lyder under hans departement att han är närvarande, skulle jag vilja ta upp en annan sak och framföra lill honom en allmän besvikelse frän alla dem som på olika nivåer är engagerade i kullurvårdsfrågor över den behandling som den här frågan tidigare har fått i departemeniel.

Det gick som en röd träd genom förarbelena lill proposilionen, och utbildningsministern sade själv i propositionen att man förutsatte ett samlidigt genomförande av den lill länsslyrelserna knuina regionala kul-lurminnesvården och del nya bidragssystemet lill länsmuseerna, men när vi hade fåll igenom den ena halvan av reformen gick luften ur del hela. Vi har full förståelse för alt det kan inträffa saker och ting som gör alt man inte kan fullborda reformer på en gång, men i så fall skall orsaken härtill meddelas - inte bara uttryckas på två korla rader i budgelpropositionen som kan sammanfattas i fyra ord: Jag struntar i riksdagen. Vi skulle gärna velat ha en redogörelse för orsaken.

Nu förutsätter vi all statsrådet inte genom ett ytterligare uppskov ger oss anledning besinna del rikliga i det gamla talesättet, någol moderniserat i liden: Förliten eder icke på statsråd!

Jag har inget yrkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskollels hemställan bifölls.

Punkten 18

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 19 Naturhistoriska riksmuseet

Hen WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr lalman! I sex år utredde man naturhistoriska riksmuseets verksamhel innan riksdagen 1965 fattade beslul om den nuvarande organisalionen. Äntligen skulle alltså museet kunna fullgöra de uppgifier som åvilar ett siort ceniralmuseum. Ja, del trodde rnan. men del blev ingeniing av med den saken.

1965 års musei-och ulsiällningssakkunniga.dens. k. MUS 65, tillsattes, och i avvaktan på dess betänkande blev del slopp på de siolia planerna. Alll vad msn lyckals ordna är ett par bilrädesljänster och två ijänsier

för handläggare, alla genom omdisposilion mellan olika utgiflsslag. All övrig personal som de senaste åren tillförts museet har varit forskare som så alt säga medfört i boet sina egna strängt avgränsade forskningsområden och inte inneburil någon förstärkning av museets kapaciiet som helhet betraktad.

MUS 65 tryckte hårt pä behovel av en personell upprustning jusl pä riksmuseet, och kulturrådet betonade i sin anslagsframställning för näsla budgetår likaså behovet av denna upprustning - men alll förgäves eller åtminstone nästan förgäves. En kansliskrivare och en konservator var allt som ulbildningsminislern tog med i årets budgetproposition.

Del kan vara skäl i att dröja ell ögonblick vid vad detla innebär. Sedan tiden före museels nya organisaiion, 1965, ligger personalstalen praktiskt taget stilla. Men trycket från regionala museer ökar sländigt; man ropar på hjälp lill uppruslning av sina egna naturhistoriska avdelningar, på hjälp med tillfälliga utställningar, vandringsutställningar och rnycket annal. Köerna bara växer, och hos den för vandringsutställningarna ansvarige ligger f n. 40 ärenden som på grund av brist på personal hell enkell inte kan åtgärdas.

Olika kommunala instanser, skolor och även statliga instanser som statens naturvårdsverk väntar sig väldigt mycket av vad som skall komma från den stolta byggnaden ule i Frescati. Och personalen vill ingenting hellre än hjälpa lill. Hade den personalen inle arbetat under förhållanden som kanske snarare leder tankarna lill ell kall än lill ett yrke, hade väl över huvud taget ingenting hänt. Nu har det gäll trots allt, men särskilt rationellt kan det knappasl vara att professorer skall sitta och knacka på maskin eller slå in ullåningsföremål i paket i stället för all ägna sig ål kvalificerad forskning. Del rätta ordel för sådant utnyttjande av högt ulbildad arbetskraft är väl snarast rovdrift.

Vi är nu en bra bil inne på Europarådels internationella vålmarksår, och del utställningsmaterial som skulle skickas ul för att - i likhet med alla välordnade utställningar - bättre än i ord göra klart för värt folk, och myndigheter inle minst, vad det hela gäller skall iordningssiällas av riksmuseet. Men museets personalförhällanden är sådana att trots att man här samarbetar med utomstående organisalioner, såsom Svenska naturskyddsföreningen och jägarförbund och andra, får man under tiden lägga ned all annan ulställningsverksamhei. Mer än en utställning i tagel kan man inte klara med nuvarande personaluppsättning.

Det kan vara befogat alt här, åtminstone lills vidare, någol i förbigående nämna några ord om den rent otroliga underbemanning som råder vid en del andra av våra botaniska museer. Jag länker på dem vid våra universitet. De lyder inte under MUS 65, men eftersom utbildningsministern är här vill jag passa på all praia liiet om en ämne som ligger mig särskilt varmt om hjärtat.

Orn vi tittar på de botaniska museerna i Lund och Uppsala och jämför dem med molsvarande museer i exempelvis Köpenhamn och Helsingfors får vi en bra måttstock på hur man ser pä botaniken i värt land. Alla

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Naturhistoriska riksmuseet

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Naturhistoriska riksmuseet

fyra museerna är ungefär lika slora, ca 2 miljoner ark, och lika aktiva i vad gäller in- och utlåning och aktiv forskningsverksamhet. Vissa är har Lund i. o. m. varil betydligt aktivare än Köpenhamn. Men i fråga om heltidsanställda botanister har Köpenhamn 11, Helsingfors 10, Lund och Uppsala vardera en enda. Befallningen i Uppsala är vakanl, och inför återbesältandel har det t. o. m. talats om att byta ut den tjänsten mot en Ijänsl i molekylärbiologi. Kan man komma rnycket längre i botanisk kulturell nedrustning i Linnés gamla land?

Del här är inle i första hand en historisk fråga ulan en fråga om museernas möjligheler att fungera som Ibrskningsunderiag. Där håller vi på att komima på efterkälken så pass grundligt att jag vill ullrycka en vädjan att ulbildningsminislern verkligen tar sig en titt på de här förhållandena

Jag skall, herr talman, inte ta upp kammarens lid genom all yrka bifall lill min molion utan slutar med denna vädjan till utbildningsministern.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! Del var inte så mycket till utskottet herr Wachtmeister i Johannishus vände sig som lill statsrådet.

Jag tycker att utskottet har uttalat sig mycket positivt när vi skriver att de önskemål om ytterligare förstärkningar som framförts i motionen är beaktansvärda. Efter herr Wachimeislers anförande är jag kanske något förvånad över alt han inte begäri mer än tre tjänster; del föreföll som om det fanns behov av många fler. Vi har i utskottet emellertid svårt för att avgöra hur många tjänster som skall vara placerade på del ena eller andra området.

Här yrkas inle någonling annat än bifall till ulskollels hemsiällan. Jag vill än en gäng bara ha sagl att det enligt utskottets mening är be-aktansvärda önskemål om förstärkningar som har framförts. Utskottet har inle anseii sig kunna gå längre. Det är mycket vanligt att det kommer in önskemål om flera tjänster, men del vill till myckel starka motiv för alt utskottet skall kunna gå in i detalj i en sådan här fråga. Det har vi inte kunnal göra i delta fall.

Hen WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr talman! Jag ville, snäll som jag är, inie besvära utskottets ordförande genom att tvinga honom att gå upp i någon polemik före lunchen. Del var därför jag hela tiden riklade mig lill utbildningsministern och inriktade mitt anförande, inle på vad som står i min motion, ulan på hur vi skall ha del i framtiden.

Överläggningen var härmed slulad. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 20

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 21

Statens sjöhistoriska museum

Regeringen hade under punkien B 27 (s. 80-82) föreslagit riksdagen all lill Statens sjöhistoriska museum: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77anvisaetlförslagsanslagav6 425 000kr.

I detla sammanhang hade behandlats molionen 1975/76:411 av fröken Eliasson (c) och herr Sundman (c), vari hemsiällis att riksdagen beslutade att till Statens sjöhistoriska museum: Förvaltningskostnader anvisa ett i förhällande lill budgetpropositionen med 122 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 6 547 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill propositionen 1975/76:100 och med avslag på molionen 1975/76:411 till Statens sjöhistoriska museum: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade ell förslagsanslag av 6 425 000 kr.

Reservation hade avgivits

8. av herrar Mattsson i Lane-Herrestad, Sundman, Eriksson i Ulfsbyn och Norrby saml fröken Eliasson (samlliga c) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:100 och motionen 1975/76:411 till Statens sjöhistoriska museum: Förvaltningskostnader för budgetårel 1976/77 anvisade ett förslagsanslag av 6 564 000 kr.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Statens sjöhistoriska museum

Herr SUNDMAN (c):

Herr talman! Det marinarkeologiska intresset har vuxit snabbt här i Sverige. Till icke ringadel hänger det samman med fyndet och bärgningen av regalskeppet Wasa. Wasavarvet är ett internationellt sett helt unikt museum. Det kan nämnas alt det är landels mesl besökta museum om man undantar Skansen.

Del finns gott om mycket gamla skeppsvrak runt de svenska kusterna. Det beror dels på den olyckliga omständigheten all skärgårdsfarvatlnen förr var svärnavigerade - det är de för all del i dag också - dels på den lyckliga omständigheten att det inle finns skeppsmask i våra kustområden mot Östersjön. Masken finns dock på västkusten ner mot Öresund, kring de danska öarna och vid Östersjöns södra kustområden.

Av dessa skäl har vi här i landel utomordentligt goda förutsättningar för skeppsbyggnadshistorisk och handelshistorisk forskning. Inom sjöhistoriska museet finns numera erfarenheter och kunskaper samlade inom del marinarkeologiska området som lorde sakna motsvarigheter i andra länder.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Statens sjöhistoriska museum

Museet har efter Wasabärgningen påbörial en inventering av vrak, främst inom Slockholms skärgård. Samtidigt har intressel för sporldyk-ning flammat upp, och man räknar med att del finns betydligt över 10 000 amatördykare i Sverige. Del är självklart alt de är intresserade av gamla vrakfynd. Jag är övertygad om att de allra flesta känner respekt och ansvar inför dessa kulturminnen. Risk finns ändå att någon genom okunnighet eller genom vårdslöshet kan vålla skador.

I sin anslagsframställning inför del kommande budgetåret påpekar sjöhistoriska museet att ulvecklingen - inte minst exploateringstrycket i kustregionerna - ställt ökade krav pä museets fällundersökningsavdel-ning. Man begär därför förstärkta resurser inom denna sektor.

Statens kulturråd har i sitt yttrande tillstyrkt all museet på sin fältavdelning får en personalförslärkning med en amanuens och en assistent.

Departementschefen har inte anselt sig kunna biträda detla i budgetpropositionen. Kulluruiskoitei har i sitt betänkande nr 5 i höslas ullalat, att det är angelägel med ett effektivt skydd för de marina fornlämning-arna. Detta till trots vill utskottets majoritet inle ge museet sill stöd på denna punkt.

Centerledamöterna i utskotlel har en annan uppfattning. Vi tycker inle all del i och för sig alltid är sä lustigt att gå in i en speciell institutions anslagsframställning - del påpekade utskottets ordförande nyss - och peka på att de eller de önskade tjänsterna bör inrättas. Just i det här fallet finner vi det dock vara angeläget alt sjöhistoriska museet fär åtminstone två av de tre tjänster det behöver för silt fältarbete. Museet kämpar dess värre mot liden.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 8.

Hen GREEN (s):

Herr lalman! Utan att pä någol säll förringa frågans belydelse ber jag att kort och gott fä yrka bifall till utskottets hemställan under denna punkt.

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundman begärt volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 29 punkten 21 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 8 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Sundman begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 232 ,

Nej - 89

Punkterna 22-25

Kammaren biföll vad ulskotiet i dessa punkter hemställt.

§ 7 Föredrogs Civilutskotlets belänkande

1975/76:13 med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad avser anslag till centralnämnden för fastighetsdata jämte motion

Utskollels hemställan bifölls.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

§ 8 Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

Föredrogs civilutskotlets betänkande 1975/76:14 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad avser anslag till statistiska centralbyrån m. m. jämte molioner.

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 9 (flnansdepar-temenlel) under punkterna B 2-B 4 (s. 14-37) föreslagit riksdagen alt

1. godkänna i regeringsprolokollet föreslagna organisatoriska förändringar av statistiska centralbyrån,

2. bemyndiga regeringen alt vidta de övergångsåtgärder som behövdes med anledning av de organisatoriska förändringarna,

3. på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln för budgelårel 1976/77 anvisa

a. lill Siaiisiiska ceniralbyrän: Statistik, register och prognoser ell för
slagsanslag av 158611000 kr.,

b. lill Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

c. till Statistiska centralbyrån: Folk- och bostadsräkning 1975 ell för
slagsanslag av 26 367 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals moiionerna 1975/76:876 av herr Wesiberg i Ljusdal (fp), vari hemställts 1. att riksdagen i skrivelse lill regeringen skulle anhålla om ålgärder för all bättre samordna, komplettera och förslärka den prognosverksamhet på arbetsmarknadens område som bedrevs på olika håll och då främst genom statistiska centralbyråns prognosinstilul med syfte att få fram dels sådana prognoser om behovet av arbetskraft, som gav en totalbild av arbetsmarknadens behov och angav den väntade fördelningen mellan

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

olika yrkesgrupper, dels rullande prognoser som underlag för anpass-ningsåigärder inom utbildnings- och omskolningsområdel, när lägel förändrades.

2. all riksdagen beslulade anvisa statistiska centralbyrån ett med 270 000 kr. förhöjt anslag för arbetsmarknadsprognoser,

1975/76:1944 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställts all riksdagen lill Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetårel 1976/77 anvisade elt förslagsanslag av 140 000 000 kr.,

1975/76:2040 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts au riksdagen begärde att regeringen gav statistiska centralbyrån i uppdrag att snarast fullfölja ulredningen angående den dolda brottsligheten, varvid kostnaderna för ulredningen borde läckas genom omdisponering av beviljade anslag, och

1975/76:2046 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts angående statistiska centralbyråns utvecklingsarbete med ett system för regionalräkenskaper.

Utskottet hemställde

1. beiräflande den dolda brottsligheten att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2040,

2. beiräflande arbelsmarknadsprognoser att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:876, yrkandet 1,

3. beträffande regionalräkenskaper att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2046, såviti nu var i fråga,

4. beträffande föreslagna organisaloriska förändringar av statistiska centralbyrån att riksdagen godkände vad i regeringsprolokollet föreslagits,

5. att riksdagen bemyndigade regeringen att vidta övergångsåtgärder som behövdes med anledning av de organisatoriska förändringarna,

6. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionerna 1975/76:876, yrkandet 2, 1944 samt 2046. den sistnämnda såviii nu var i fråga, på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln för budgetårel 1976/77 lill Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser anvisade ell förslagsanslag av 158 611000 kr.,

7. att riksdagen på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1976/77 skulle

a. till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet anvisa ett förstags-
anslag av I 000 kr.,

b. lill Statistiska centralbyrån: Folk- och bostadsräkning 1975 anvisa
ett förslagsanslag av 26 367 000 kr.

Reservalioner hade avgivils

I. beträffande den dolda brottsligheten av herr Adolfsson (m) och fru Diesen (m) som anseii alt utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1975/76:2040 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

2. beträffande regionalräkenskaper av fru Olsson i Hölö, herrar Åker
feldl och Mattsson i Skee samt fru Ingvar-Svensson (samtliga c) som
anseii all ulskotiet under 3 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:2046, såviii nu var i fråga, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande anslag

a. av herr Adolfsson (m) och fru Diesen (m) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa

all riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall lill molionen 1975/76:1944 saml med avslag pä motionerna 1975/76:876, yrkandet 2, och 2046, såviii nu var i fråga, pä driftbudgelen under sjunde huvudliteln för budgetåret 1976/77 lill Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser anvisade elt förslagsanslag av 140 000 000 kr.,

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

b. av fru Olsson i Hölö, herrar Åkerfeldl och Mallsson i Skee saml fru Ingvar-Svensson (samlliga c) som - vid bifall lill reservalionen nr 2 - anselt all utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76:2046. såvitt nu var i fråga, saml med avslag på motionerna 1975/76:876, yrkandet 2, och 1944 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1976/77 till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser anvisade ett förslagsanslag av 158 971 000 kr.

Herr OLOF JOHANSSON i Slockholm (c):

Herr lalman! I del nu akluella betänkandet behandlas bl. a. anslag till statistiska centralbyrån avseende statistik, register och prognoser, uppdragsverksamhet samt folk- och bostadsräkningen 1975. Anslaget lill SCB ökas med 33 milj. kr., men av delta belopp är mer än 29 milj. kr. pris-och löneomräkning. Föredragande statsrådet anser all SCB bör konsolidera och se över sin verksamhet inom ramen för ett måttligt ökal anslag. Del finns anledning alt underslryka den uppfattningen. Dessutom måste uppmärksamheten skärpas när det gäller nya uppgiflskrav på allmänheten och inte minst de hårt pressade mindre företagen. Ett sätt att minska uppgiftskraven är alt förbättra samordningen.

Ett exempel på sådan samordning är arbetet på regionalstatistikens område. En arbetsgrupp inom SCB har utrett just denna fråga i syfte alt bättre tillgodose statistikbehov inom länsstyrelsernas och kommunernas arbetsområde och all finna former för alt undvika onödigt dubbelarbete vid stalislikframslällningen och samordna den regionala statistiken. Som ett inslag i den samordningen arbelar SCB med ulvecklingen av en regionalslalislisk databas. En sådan databas för gemensam användning innebär naturiigtvis inle någol ställningstagande till hur ansvar och resurser för samhällsplaneringens stalislikbehov skall fördelas i framliden.

SCB föreslår dessulom att verket skall få resurser för alt fortsälla karl-

5 Riksdagens protokoll 1975/76:83-84

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

lägga möjligheterna att ulveckla ett syslem för regionalräkenskaper. Därigenom skulle en bälire regionaliserad sysselsältningssiatistik kunna erhållas. För den uppgiften behöver SCB 360 000 kr. Från centerns sida anser vi all det här utvecklingsarbetet har ett direkl samband med ulvecklingen av en regionalslalislisk dalabas. Dessutom pågår på olika häll - i ell anlal kommuner och inom expertgruppen för regional utredningsverksamhet, ERU - arbete med olika modeller av regionalräkenskaper. Det ligger naturligtvis en risk i att arbete pågår på en mängd olika håll samtidigt, nämligen risken all man arbelar fram olika modeller som inle utan vidare kan samordnas och jämföras på riksplanet. Det innebär alltså en risk för slöseri med resurser.

Vi är från centerns sida övertygade om att en ulveckling av regionalräkenskaper är en viklig utvecklingslinje för all fördjupa våra kunskaper om välstånds- och välfärdsutvecklingen i olika delar av landel. Dessulom kan ell regionalstatisiiskt syslem öka effektiviteten i samhällets regional- och sysselsättningspolitik. Vi får hell enkell ell bälire underlag för den poliliken.

Vi kan dessulom konstatera, att Sverige inte är någol föregängsland på del här områdel. Regionalräkenskaper pä olika ambitionsnivåer, som nu håller på att ytleriigare höjas, finns i Norge och Nederländerna i form av regionaliserade nationalräkenskaper. I Finland arbetar man med regionala produktionskonton m. m. F. ö. finns ansatser till regionalräkenskaper i ell flertal industriländer, t. ex. inom EG-området.

Det är hell klarl att Sverige har anledning att ägna regionalstatistiken speciellt intresse med hänsyn lill landets ytvidd i kombination med en regionalt sell ojämn befolkningsfördelning. Del räcker i del här avseendel all hänvisa lill den akluella deballen om Slålverk 80 och övre Norrlands hiliills ensidiga roll som råvaruleveraniör. Spridningseffekler av olika regionalpolitiska salsningar kräver ökade kunskaper, som elt syslem av regionalräkenskaper skulle kunna ge.

SCB-arbetsgruppens förslag - Samordning och samarbele inom regio-nalstalistiken - har varil på remiss lill cenlrala myndigheier, länsstyrelser och vissa kommuner. Avsnittet om regionalräkenskaperna har fått ell myckel positivt bemötande av remissinstanserna. Del gäller främsi remissvaren från kommuner och länsstyrelser.

Låt mig som exempel på detta bara citera vad planeringskonloret i Stockholms läns landsting säger:

"Del är ytterst angeläget att i delta sammanhang framhålla behovel av en kraftig utbyggnad av den regionala statistiken. Del är viktigt all arbetet med själva räkenskapssystemel fortsätter."

Tyvärr har utskottsmajorilelen inte följt cenlerns förslag med hänvisning lill, som man säger, "den relalivt ambiliösa satsningen inom regionalstatisliken". Föredragande statsrådet är lika kortfattad i sill avstyrkande av SCB:s förslag. Han säger: "Beiräffande SCB:s förslag att ulveckla ett system av regionalräkenskaper har jag inle beräknat några medel för fortsatt utvecklingsarbete."

Någon motivering ges alltså inte. Det kan bero på au viljan alt förbättra beslutsunderlaget för regional- och sysselsättningspolitiken inte är särskilt stor, men Jag hoppas att det inte är så. Det ekonomiska argumentet är nämligen inte särskilt starkt. Del rör sig om 360 000 kr. Vi hävdar från cenlerns sida, alt det gäller att öka effektiviteten i fråga om de medel som anslås för regional- och sysselsättningspolitiken. I det sammanhanget rör det sig som bekant om miljardbelopp. Dä kan 360 000 kr. myckel väl försvaras. Dessutom är det så-vilket utskolismajorileten bör uppmärksamma - alt regionalslalistikens sammanlagda medelsökning i procent är mindre än vad SCB får i procentuell ökning totalt sett för statistik, register och prognoser. Det stämmer inte riktigt med vad utskottsmajorilelen skriver om en relativt ambitiös satsning.

Med delta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen 2, till följdreservationen 3 b angående anslaget och i övrigt till civilutskotlets hemställan i dess betänkande nr 14.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

Hen ADOLFSSON (m):

Herr talman! Då del är av yttersta vikt alt tillvarata alla möjligheter alt spara skallemedel och dä det finns orsak att iaktta stor försiktighet när det gäller insamlandet och utvecklingen av data, kan enligt vär bedömning anslaget till statistiska centralbyrån minskas. Det bör ändå genom omdisponeringar finnas ulrymme kvar för alt genomföra den undersökning av den dolda brottsligheten som moderata samlingspartiet föreslagit. Dä resultatet av företagen provundersökning i detta avseende beräknas föreligga i år, är det av vikt att huvudundersökningen kommer till stånd i direkl anslutning till denna provundersökning.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till de reservalioner i civilutskottets betänkande nr 14 där moderata samlingspartiets namn återfinnes.

Herr HENRIKSON (s):

Herr talman! Jag skall kort kommentera de reservationer som är fogade vid detla utskottsbetänkande.

I reservalionen 1 har man följt upp ett yrkande i en moderat partimolion, innebärande krav på all den s. k. huvudundersökningen rörande den dolda brottsligheten genomförs under nästkommande år, en fråga som herr Adolfsson nyss nämnde. Som framgår av utskottsbelänkandet har en provundersökning rörande dessa frågor gjorts genom SCB:s försorg, och avsikten varan utvärderingen av denna undersökning skulle föreligga färdig i maj 1975. Genom förseningar har emellertid lidsprogrammel förskjutits, och därför har SCB i sina pelita till regeringen inle lagil upp några medel för nästkommande budgetår för den s. k. huvudundersökningen. Finansminislern har för sin del pä den punkten följt SCB:s förslag - en omständighet som förefaller hell naturlig.

Inte heller utskottet har ansett att de skäl som har förebringats i moderaternas partimolion är av den hallen att vi haft anledning all frångå det förslag som föreligger i propositionen. Därför har utskottet avstyrkt

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

förslaget i fråga. Jag ber alltså att på den här punkien fä yrka bifall lill utskottets hemställan.

I reservationen 2 har den fråga lagits upp som Olof Johansson i Slockholm här nyss pläderade för, nämligen frågan om ytterligare medel för ett system för s. k. regionalräkenskaper.

Såsom framgår av ulskottsbetänkandet har finansminislern i budgelpropositionen föreslagit medel till forlsalt utvecklingsarbete för upprättande av ett regionalstatisiiskt kansli och för anslulning regionall av det centrala företagsregistret. Däremol har inga medel tagits upp lill jusl det ändamål varom denna reservation handlar, beräknade av SCB lill 360 000 kr. I reservalionen 3 b föreslås därför, i konsekvens med reservationen 2, all yllerligare medel skall upptas med 360 000 kr. för ifrågavarande ändamål.

Civilutskottel har inte anselt sig böra biträda centerpartiets förslag på den här punkien. De av finansministern framlagda förslagen innebär såsom framgår av betänkandet att för regionalstatisliska ändamål skall upptas ca 4,9 milj. kr. för nästa budgetär, en medelsökning med 900 000 kr.

Man kan naluriiglvis ha olika meningar om huruvida delta är ambitiöst eller inle. Olof Johansson i Stockholm tycktes för sin del anse att ambitionsgraden här var för låg. Ulskottsmajoriteten har emellertid ansett att ambitionsnivån är av del slaget att ytterligare medel inte bör las upp för detta ändamål, och alltså har vi avstyrkt förslaget. Jag ber därför att här fä yrka bifall till utskottels hemställan.

Herr Olof Johansson nämnde i silt anförande alt bl. a. Slockholms läns landstings planeringskonlor har haft en positiv inslällning till tankegångarna rörande regionalräkenskaper. I och för sig är del väl ingen som är negaliv till ett allt bättre statistiskt underlag, men jag ber ändå all fä citera några rader ur remissullålandet frän Slockholms läns landstings planeringskontor. Där sägs bl. a.:

"Vad slutligen gäller utformningen av systemet för regionalräkenskaper finns det skäl att varna för en alllför hög ambitionsnivå. Att döma av den takt i vilken den regionala statistiken byggts ul kommer för överskådlig framtid brislen på data att helt omöjliggöra användandet av mera sofistikerade räkenskapssyslem. Det förefaller därför onödigt all i dag bygga upp ett system som inkluderar finansiella strömmar eller välfärds-komponenter som ligger utanför det traditionella ekonomiska räkenskapssystemel. Om regionalräkenskaper skall komma till användning inom rimlig tid krävs all ambitionerna hälls på en sådan nivå att man kan fylla systemet med data."

Bakom de orden skymtar i varje fall Jag ett visst dilemma, nämligen i fråga om möjligheterna all på ell meningsfullt sätt just nu och inom den närmaste framliden bygga upp en form av regionalräkenskaper.

Slutligen, herr talman, till reservationen 3 a, där moderata samlingspartiel föreslår en nedprutning av anslagen för de ändamål sorn vi nu behandlar, alltså anslagen till statistiska centralbyrån m. m., som upptar

18 611 000 kr. Delta förslag bör, anser jag, ses mot bakgrund av all man vill öka SCB:s insatser när det gäller den s. k. dolda brottsligheten. Några förslag från motionärernas sida hur SCB skall omfördela sina medel har inte lämnals. Detta överlämnar man alltså åt SCB. Jag tycker det hade varit klädsamt om moderaierna hade anvisat hur en fördelning borde ske. Om man skall lämna ulrymme för de önskemål moderaterna har hade det varil rimligt all tala om på vilka punkter en nedskärning borde ske. Della har man alltså inte gjort. Man säger bara att dessa kosinader får läckas genom omdisponering av anslaget. Det är, enligt mitt förmenande, elt någol lättvindigt säll att skilja sig från frågan.

Jag yrkar alltså, herr talman, bifall lill civilutskotlets förslag på samtliga punkler.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

Hen OLOF JOHANSSON i Slockholm (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag noterar bara att utskolismajorileten på den här punkten hade lalat om en relativt ambitiös satsning inom regionalstatisliken. Jag ägnade mig dä ät litel procenträkning och konstaterade all satsningen pä hela den här biten - på statistik, register och prognoser - ökar anslaget med 20,9 procent. För den regionalstatisliska delen ökar den med 18,5 procent. Där ligger alltså ambitionsnivån lägre än totalt sett.

När det sedan gäller ambitionsnivån inledningsvis för sådana här regionalräkenskaper sä vill jag bara helt kort hänvisa till vad vi säger i vår reservation: "Det är naturiigl att utvecklingsarbetet inledningsvis inriktas på en måttlig ambitionsnivå, där särskill behoven av förbättrad statistik för sysselsättnings- och regionalpolitiska bedömningar ges prioritet." Detta stämmer utomordentligt väl med vad SCB har sagt på den här punkten. Man bör inte lägga sig pä en hög arnbilionsnivå inledningsvis. Del är också della som Slockholms läns landstings planeringskonlor ullalar sig mot, samtidigt som man säger all del är viktigt all arbetet med själva räkenskapssystemel fortsätter - vilket det alltså inle kan göra, eftersom finansminislern inie föreslär några medel. Uiskoils-majoriieten följer ju finansminislern i del avseendet.

Sedan tror jag också att detla pä sikt kan leda lill bakslag. Vi bygger upp en regionalslalislisk databas. Då är del väldigt viktigt hur man bygger upp den och vilken statistik man plockar in i del systemet. Vi menar från centerns sida alt genom alt bygga upp en regionalslalislisk databas samtidigt med ett syslem för regionalräkenskaper, så kommer regionalräkenskaperna att kunna påverka den regionalstatisliska databasen. Delta måste vara rimligl och en gardering inför framtiden sä all man inte då behöver förändra den regionalstatisliska databasen när man kommer pä bälire tankar och också satsar på ell regionalstatisiiskt syslem. Vi tror att det här syslemel måste komma. Vi hoppas, att herr Henrikson håller med oss på den punkien.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag lill statistiska centralbyrån m. m.

Herr HENRIKSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Naturligtvis kan man när det gäller sådana här frågor ha olika utgångspunkter för vad man anser bör genomföras. Av det remissmaterial som jag tidigare åberopade och som herr Olof Johansson nämnde framgår det myckel klart att del är delade meningar om den här frågan. Det är delade meningar främst om huruvida vi nu är framme vid den tidpunkt då man bör tillmötesgå dessa önskemål.

Jag sade lidigare all det i och för sig finns elt inlresse av elt så goli underlag som möjligt för beslut som skall fallas - oavsett om de fattas här eller pä andra håll.

Närdet gäller just delta med regionalräkenskaper är meningarna mycket delade. Södermanlands län säger bl. a.: "Då elt utbyggt syslem med regionalräkenskaper bedöms vara kosinadskrävande synes dock en ui-byggnad härav ej vara ell förslahandsintresse."

Östergötlands läns landsting har också kritiska synpunkter när det gäller att nu genomföra della. Samma är förhållandet med vissa kommuner som jag här av tidsskäl inte går i på. Bilden är med andra ord splittrad när det gäller uppfattningarna i den här frågan, och jag tror all ulskouets inställning för dagen i varje fall är den rimliga. Vi får se vad som kommer att hända i framliden.

Herr OLOF JOHANSSON i Slockholm (c) kort genmäle: Herr talman! Jag vill bara helt kort korrigera den något skeva framställning som herr Henrikson gör om remissopinionen. De största skillnaderna finns mellan cenlrala myndigheter ä ena sidan och länsstyrelse och kommuner å den andra. Här finns alltså den gamla kända motsättningen mellan centrum och periferin. Tyvärr är det nog också sä alt våra delade värderingar om betydelsen av regionalpolitiken och elt bra underlag för den till en del ligger bakom våra olika ställningstaganden i den här fi'ågan.

Hen HENRIKSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del senaste som herr Olof Johansson i Slockholm nu kom in på trodde jag inte skulle behöva förekomma i den här debatten. Jag tror inle att det här var fråga om att vi har olika intresse för att tillgodose rimliga krav pä beslutsunderlag, framtaget genom olika slag av statistiska undersökningar och bearbetning av dessa undersökningar. Jag tror inte heller all riksdagen, som då får. förmodas vara det mesl cenlrala av alll centralt som länkas kan, skulle hysa den uppfattningen att vad som sker ule i de olika regionerna skulle sakna intresse. Tvärtom torde del förhålla sig så all intresset är väl företrätt också här när det gäller alt inse betydelsen av en rimlig och riktig regional ulveckling.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Sysselsättningsfrågorna är av allra största vikt, det är vi alla ense om. Målsättningen "arbele åt alla" får aldrig bli endasl en

vacker tanke utan måste vara en engagerande riktpunkt för allt vårt samhällsarbete. Men skall vi lyckas nå det målet, måste vi ta till vara alla möjligheter som står oss till buds när det gäller alt främja en vettig sysselsättningspolitik. En angelägenhet som då iräder fram i fokus och i detta sammanhang pockar pä uppmärksamhet är kravet på kännedom om arbetsmarknadens ulveckling och behov och utbildningsmöjligheternas anpassning till dessa behov. Det är absolut nödvändigl med bälire samordning och anpassning därvidlag, om målsättningen "arbete ål alla" någonsin skall bli verklighet.

Detla är anledningen lill att jag år efter år lagil upp frågan om en förstärkning av prognosverksamheten pä arbetslivets område för alt därmed möjliggöra en anpassning av utbildningsmöjligheterna lill arbetslivets behov. Tyvärr har jag rönt ringa förståelse för min sirävan från utskollets och riksdagens sida, men jag vel all della är frågor som tränger på och som kommer alt uppmärksammas på ell helt annat sätt i en nära framtid. Del får då bli min tröst alt jag tidigt tog upp dessa frågor.

I sill betänkande i år skriver utskotlel hell kort:

"Eftersom i motionen 876 upptagna frågor på skilda sätl beaklas finner utskotlel inte skäl tillstyrka motionen."

Men det hör till bilden, ärade kammariedamöter, att utskottet självt tidigare i sin framställning återger vad statistiska centralbyrån anser:

"SCB har i pelita för budgetåret 1976/77 föreslagit en undersökning av anpassningsmekanismerna pä arbetsmarknaden. Enligt centralbyrån saknas f n. tillräckliga kunskaper om anpassningsmekanismerna när det gäller all ta hand om olika utbildningsgrupper på arbetsmarknaden. Del saknas också kunskaper om verkan av utflödet från utbildningsväsendet pä den arbetskraft som redan befinner sig i arbele. Undersökningens övergripande syfte avses vara att sludera anpassningsmekanismerna på arbelsmarknaden med särskild inrikining på de förhållanden som uppkommer p. g. a. brislande överenssiämmelse mellan utflödet från utbildningsväsendet och arbetsmarknadens efterfrågan på olika utbildningsgrupper." Och utskottet tillägger: "Finansminislern har inle beräknal medel för undersökningen." Man lar alltså inte tillräcklig hänsyn till det behov som här är dokumenterat.

Det råder inle någol som helst tvivel om alt SCB vill och kan göra mer på det här områdel, om SCB får större resurser.

För egen del är jag helt övertygad om behovel av en förstärkning av prognosverksamheien och om möjligheterna att åstadkomma nyttiga resullal av en sådan satsning, ifall nödiga resurser ställs till förfogande.

Man behöver inte vara länge i kontakt med arbetsmarknaden för att upptäcka behovel av en bättre anpassning mellan utbildningsmöjligheter och arbetsmarknad. Inte sällan träffar man företagare som klagar över brist på arbetskraft, medan vi samtidigt har långa köer på arbelsförmedlingen. Den s. k. anpassningsmekanismen fungerar hell enkell inte.

Det kan aldrig upphöra all förvåna mig hur regering och riksdag villigi anslår miljardbelopp för omskolningsverksamhet under det alt man är

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till siaiisiiska centivlbyrån m. m.

lämligen kallsinnig när del gäller all ställa medel lill SCB:s förfogande för att skaffa fram material som gör en bättre anpassning mellan utbildningsmöjligheter och arbetsmarknadens behov möjlig. Med andra ord: Att laga i förväg intresserar mindre än att bota i efterhand.

Utskotlel nämner i förbigående att "inom SCB övervägs alt med anledning av skrivelse från regeringen i maj 1975 begära medelsförstärkning för bl. a. prognosverksamheien för all möjliggöra ytleriigare beräkningar av den typ som gjordes för U 68". Men varför i all världen är utskotlel dä så kallsinnigt gentemot molionsyrkandei?

Man har inom SCB:s prognosinstilul påbörial ett utvecklingsarbele för all lillgodose behovet av anpassning mellan ulbildningsväsen och arbetsmarknad, men man har inte resurser att forlsälta och fullfölja del arbelel. Sysselsättningsulredningen säger också i silt belänkande Arbele ål alla alt den statistiska informationen om arbetsmarknaden behöver kompletteras för alt man skall kunna bygga upp en aktiv sysselsälinings-planering. SCB uppger all SCB f n. inle har resurser all utföra egna näringsgrensprognoser.

Allt det här understryker, som jag ser det, med stor kraft vikten av all centralbyrån och dess prognosinstilul fär ökade resurser. Och della är ingen obetydlig fråga. Tvärtom är frågan av myckel stor betydelse, särskilt för vår ungdom som söker in till skolor och över huvud taget vill utnyttja utbildningsmöjligheter av olika slag, liksom för alla ungdomar som är färdiga med sin utbildning och skall orientera sig på arbelsmarknaden.

För egen del fäster jag utomordentligt stor vikt vid de här frågorna och begär en bättre kartläggning av arbetsmarknaden, dess ulveckling och behov, inle minst därför alt det utgör förutsättningen för den anpassning av utbildningsmöjligheterna som jag menar är så viklig. Del här är en ungdomsfråga av rnycket stor vikt - jag tar inte lillbaka ell ord av del påståendet. Och jag kan inte annat än vädja till er alla, kammarledamöter, all la på del här problemet med myckel ston ansvar och med myckel storl allvar. Enligt min mening är varie litel framsteg av belydelse för ungdomarnas sysselsättningsmöjligheter.

I min motion yrkar jag att riksdagen i skrivelse till regeringen skall anhålla om ålgärder för all bättre samordna, komplettera och förslärka den prognosverksamhet på arbetsmarknadens område som bedrivs på olika håll - då främsi genom statistiska centralbyråns prognosinstilul - med syfte att få fram dels sådana prognoser om behovet av arbetskraft som ger en total bild av arbetsmarknadens behov och anger den väntade fördelningen mellan olika yrkesgrupper, dels rullande prognoser sorn underlag för anpassningsåtgärder inom utbildnings- och omskolningsområdel när läget förändras saml alt riksdagen beslutar anvisa statistiska centralbyrån elt med 270 000 kr. förhöjt anslag för arbetsmarknadsprognoser. Jag vet all del är ett relativt litel belopp i sammanhanget, men del är ändå ett ullryck för en vilja alt gå längre i del här avseendel. Och del för oss ett steg framål på vägen mot den målsättning som jag

här talat om.

Herr lalman! Trots att jag vel att det i nuvarande läge med ett enhälligt utskott på avslagslinjen inte tjänar mycket till, kan jag inte göra annal än yrka bifall lill mina motionsyrkanden. Skulle dessa avslås, så är jag beredd all rösta för reservalionen 2. som också rör en viklig fråga och belyder ell väseniligi sleg framåt.

Hen HENRIKSON (s):

Herr lalman! När man lyssnade på herr Westberg i Ljusdal fick man nästan del intrycket att de 270 000 kr. som del här handlar om är vad som egentligen behövs för att allting sedan skall vara väl beställt. Jag ulgår ifrån alt det var lilel övertoner i herr Westbergs inlägg nyss.

Utskottets ställningstagande är självfallet inle någol ullryck för alt vi nedvärderar betydelsen av de frågor som tagits upp i molionen rörande sysselsällningen för såväl ungdomar som andra grupper. Men som fram-' går av betänkandet har vi redovisal alt det på många områden f n. görs insaiser jusl i syfte alt främja det som ligger bakom herr Wesibergs molion, nämligen utarbetandet av så goda prognoser på arbelsmarknaden att man så långl möjligl kan stimulera sysselsättningen för alla medborgare i samhällel. Vi är alla överens om alt dessa frågor är ytterst betydelsefulla, och här är del mera en fråga om vilka meloder och medel vi skall sälta vår lit till. Vi får inle-och nu uttalarjag mig personligen, eftersom det inte framgår av betänkandet - hänge oss åt någon övertro på all prognoser i sig löser alla problem. Del tror jag f ö. inte heller all herr Wesiberg menar. Där har ju herr Wesiberg också möjligheler all nyansera sig någol.

I ulskollels belänkande nämner vi det arbele som pågår genom sysselsältningsutredningens försorg och framför alll del forlsalia arbelel som ulredningen skall ägna sig ål sami de förslag som kan bli en följd av del arbelel. Dessulom görs del belydande insaiser uianför de anslag som vi just nu diskuterar. Vi har bl. a. den ökade satsningen på datautrustningen, en fråga som vi kommer att behandla inom den allra närmaste tiden. Den satsningen kommer alt innebära ökade möjligheter för dem som skall sköta dessa uppgifter all la fram det underlagsmaterial som del kan föreligga behov av.

Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar är ju en sak som vi av och lill blir påminda om i anslulning lill all resullaien av dessa undersökningar redovisas. Deras syfle är självfallel inle - som man kanske ibland får ell iniryck av all del skulle handla om - all den ena eller andra får möjlighel all kritisera hit eller dit. De har naturligtvis del mera allvarliga syftet alt skapa kännedom om förhållandena på arbetsmarknaden.

Ulskollei menar - på den punkien är ulskollei enhälligl, som också herr Westberg konslalerade - all del i dagsläget inte finns skäl att lillmölesgå molionsyrkandei. Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall lill utskollels förslag också på denna punki.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag lill statistiska centralbyrån m. m.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag lill statistiska centralbyrån m. //?.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Herr Henrikson anklagar mig för all la lill övertoner i debatten. Jag vill till mitt försvar säga att det inie är förslå gången jag försökt vinna förståelse för dessa synpunkter här i kammaren. Men del är sisla gången jag har lillfälle all diskulera dessa problem i Sveriges riksdag. Under sådana omsländigheler lycker jag all man har rält att säga ifrån i en fråga som man känner för och anser vara ulomordeniligl viklig.

Jag Iror ingen - inle ens herr Henrikson - kan påslå all anpassningen mellan arbeismarknadens behov och ulbildningsmöjligheierna i dag fungerar lillfredssiällande. Jag behöver bara påminna om akaderniker-överskoitel, låt vara all del är någol mindre nu än lidigare. I del sarn-manhangel upplevde vi denna brislande anpassning ulomordeniligl starkt. Vi har just nu lärarproblemet som kräver insatser, därför att anpassningsmekanismerna inle fungerar.

Nu säger siaiisiiska ceniralbyrän: Får vi resurser, så skall vi gå vidare och skaffa fram bälire verktyg för en anpassning mellan arbetsmarknad och utbildningsmöjligheter. När man nu säger det och begär ytterligare resurser, varför kan vi då inle gå centralbyrån något lill rnöles och därmed skapa fram de yllerligare resurser som behövs?

Jag häller givelvis med herr Henrikson - del måste jag göra - när han säger all 270 000 inle kan vara helt avgörande. Nej, del sade jag redan i mii.i första anförande. Men del vore uttryck för en vilja från riksdagens sida, och det skulle föra ett stycke på väg. Del väsentliga är alt vi kommer elt stycke framåt för att sedan kunna gå vidare. Jag finner att detta är utomordentligt vikliga ungdomsfrågor. Del lar jag inle tillbaka elt ord av.

Hen HENRIKSON (s):

Herr lalman! Jag vill påminna herr Wesiberg om all regeringens förslag på denna punkt innebär ell rnedelstillskoit utöver tidigare anslag med 900 000 kr. Självfallel kommer en del av dessa pengar alt användas för just de ändamål som herr Westberg nu ömmar för.

Jag måste beklaga mig själv för att jag är den som måste göra herr Wesiberg besviken sista gången han har tillfälle all diskulera dessa frågor i kammaren. Jag tror emellertid inle alt röstlägel i sig spelar så stor roll. Det viktiga är snarare den sakliga tyngden i argumentationen. Jag vill inte frånkänna herr Westberg vare sig del ena eller det andra i detla sammanhang. Men här är det som sagt fråga om hur myckel vi kan salsa på olika områden. Vi kan båda irösia oss med all dessa ändamål successivt i ökad omfallning kommer alt bli lillgodosedda.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Jag ber all ännu en gång få citera följande passus för herr Henrikson: "Undersökningens övergripande syfte avses vara att sludera anpass-

ningsmekanismerna på arbetsmarknaden med särskild inriktning på de förhållanden som uppkommer p. g. a. brislande överensstämmelse mellan ulfiödei från ulbildningsväsendel och arbeismarknadens efierfrågan på olika utbildningsgrupper."

Detla har ulskollei citerai ur statistiska centralbyråns pelita. Men ulskollei tillägger: "Finansministern har inte beräknat medel för undersökningen." Och ulskoltet följer finansminislern. Vad mer återstår att säga härom?

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anslag till statistiska centralbyrån m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskollels hemställan, dels reservationen nr I av herr Adolfsson och fru Diesen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskoilels hemsiällan i belänkandei nr 14 mom. I rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 1 av herr Adolfsson och fru Diesen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 44

Avslår - 4

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemsiällan, dels molionen nr 876 av herr Wesiberg i Ljusdal i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservalionen nr 2 av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja bevarad. Sedan herr Olof Johansson i Slockholm begäri volering uppläsies och godkändes följande voieringsproposilion:

Nr 84 Den som vill au kammaren bifaller civilulskoilels hemsiällan i belän-

Onsdagen den '''"''e' "•■ ' "om. 3 rösiar ja,

17 mars 1976 ''' '" '"'" "J'

--------------- Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av fru Olsson i

Anslag till st a list is- Hölö m. fl. ka centralbyrån

m. m. Vid omriisining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olof Johansson i Slockholm begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 226

Nej - 85

Avstår - 4

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 3 a av herr Adolfsson och fru Diesen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begäri votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskoilels hemsiällan i belänkande nr 14 mom. 6 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 3 a av herr Adolfsson och fru Diesen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 265

Nej - 44

Avstår - 5

Mom. 7

Ulskollels hemställan bilbils.

§ 9 Föredrogs civilulskoilels belänkande 1975/76:15 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad avser vissa anslag inom kommunde-pariemenleis verksamheisområde jämle molioner.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad utskotlel i dessa punker hemställt.

Punkien 5

Kompletterande teleanordningar i beredskapssyfte

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 16 (kommundepartemeniet) under punkien C 4 (s. 77-79) föreslagii riksdagen alt på driftbudgeten under fjortonde huvudtiteln till Bidrag lill kosinader för kommunal beredskap för budgelårel 1976/77 anvisa eii reservalionsanslag av 2 000 000 kr.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Kompletterande teleanordningar i beredskapssyjte

I detla sammanhang hade behandlals motionerna 1975/76:519 av fru af Ugglas rn. fl. (m) och

1975/76:868 av herr Eriks.son i Ulfsbyn m. fl. (c, m, fp), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. all frågan om kommuns skyldighet att efter förordnande av länsstyrelsen vidta komplellerande teleanordningar blev lagreglerad,

2. att kommun tillförsäkrades statsbidrag med lägst 90 procent av skälig kostnad för kompletterande leleanordningar som kommun ålades anskaffa och svara för i fredstid (15 S första stycket).

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:519 för budgetåret 1976/77 pä driftbudgeten under fjortonde huvudtiteln till Bidrag till kosinader för kommunal beredskap anvisade ett reservalionsanslag av 2 000 000 kr.,

2. beträffande kompletterande teleanordningar att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:868.

Reservation hade avgivits beträffande kompletterande leleanordningar av fru Olsson i Hölö, herrar Åkerfeldl och Mattsson i Skee samt fru Ingvar-Svensson (samlliga c) som ansett all utskotlel under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:868 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanierna anfört.

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr lalman! Under den här punkien behandlas frågan om kommunal beredskapsplanläggning.

Ursprungligen beräknades arbetet med den kommunala beredskapsplanläggningen vara avslutat under budgetåret 1975/76. Della förutsatte i sin lur ett anslag på 2,5 milj. kr. årligen. Anslagen kom emellertid att bli betydligt lägre, och därför har den ursprungliga målsättningen inte kunnat uppfyllas. Nu anger departementschefen i budgelproposi-tionen alt denna planering bör kunna avslutas under budgetårel 1977/78.

Centerns representanier i civilulskollel har under en följd av år iräget

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Kompletterande teleanordningar i beredskapssyfte

reserverat sig på denna punkt och velal följa den ursprungliga målsättningen. Då det nu anges att planen kommer att vara färdig under budgetåret 1977/78, lycker vi alt måluppfyllelsen ligger sä pass nära i liden att man kan avvara värt yrkande om högre anslag i år.

Innan Jag går vidare vill jag erinra om att om riksdagen från början hade bifallit centerreservalionen, hade denna viktiga del av totalförsvars-planeringen varil helt genomförd under delta budgetår. Under de gångna åren har vi från cenlern varit ensamma om vårl yrkande på denna punkt. Del är därför med en viss glädje vi noierar att insikten om denna planerings betydelse har spritt sig i år.

I en moderatreservalion yrkas på höjt anslag. Del är visserligen välkommet med stöd till förstärkta insaiser, men del är i nuläget något av att kasta in jästen efter brödet i ugnen. Utskottet har därför avstyrkt motionen med hänvisning lill att vi nu är sä pass nära del uppställda målet.

Del är emellertid en annan sak, som centeriedamöierna liksom föregående år har reserveral sig emol och som jag skulle vilja la upp, nämligen en brist i lagen om kommunal beredskap. Enligt den lagen kan statsbidrag inle utgå för de komplellerande teleanordningar som installeras av kommunerna i beredskapssyfte. Utbyggnaden av dessa anordningar har med åren blivit en allt viktigare del av beredskapsälgärderna. Åtgärdernas omfattning kunde inte hell förutses 1964, då lagen tillkom och planeringsverksamheten böriade. Det styrks av att televerket under lio år inte gav ul några fackanvisningar för hur della skulle gå lill. Fack-anvisningaina kom försl 1974.

I sina anvisningar säger televerket att utbyggnaden i slörsla möjliga ulslräckning bör ske redan i fredstid. Under civilförsvarsberedskap kommer verkels resurser inte alt räcka lill ens för att göra förberedda anordningar. Enligt anvisningarna skall vidare i fredstid upprättas och ä jour-hållas en s. k. krigstelekalalog, där alla erforderliga abonnemang bör finnas upptagna. Men när det saknas statsbidrag för dessa kosinader, kommer kommunerna att vara mindre benägna att göra de installationer och teckna de abonnemang som krävs för all den krigsorganiserade kommunen skall fungera som avselts.

Även Kommunförbundet har påtalat detla förhållande. Där beräknar man all ca hälften av landets kommuner kräver komplellerande anordningar för att kunna fungera i krigsorganisationen. Därför kräver förbundet all skyldighelen att vidta kompletterande teleanordningar skall lagfästas och all slatsbidrag till dessa anordningar skall ulgå med 90 % liksom lill \'issa andra anordningar, 1. ex. gas, el och vallenförsörjningen, som redan nu omfalias av denna lagsliflning.

Vi från cenlern har funnil detla vara ett angelägel och rimligt krav. Därför har vi reserverat oss på denna punkt, och jag yrkar, herr talman, bifall lill reservalionen av fru Olsson i Hölö m. fl.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen HÄLL (s):

Herr talrnan! Till det utskottsbetänkande som nu behandlas har, som här har nämnts, fogats en reservation, avseende den kommunala beredskapsplanläggningen. Reservationen är föranledd av motionen 868 från cenler-, moderal- och folkparliledamöler med herr Eriksson i Ulfsbyn som förslå namn. I den molionen yrkas alt kommunernas skyldighet att utföra komplellerande teleanordningar i beredskapssyfte skall lagregleras och att statsbidrag skall ulgå för detta ändamål. Del yrkandet överensstämmer med yrkandet i en motion sorn civilutskottel behandlade 1974.

I lagen om kommunal beredskap stadgas bl. a. skyldighet för kommunerna att vidla reservanordningar för gas-, vallen- och eleklricilets-försörining samt de andra anordningar som erfordras för en planlagd inkvartering i kommunen. För sådana ändamål utgår statsbidrag med 90 '-'), eller med den högre andel av kostnaden som regeringen bestämmer.

Nu vill motionärerna som sagl att även kommunernas skyldighet all söria för komplellerande teleanordningar skall lagregleras och all samma statsbidrag skall gälla i della avseende. I motionen påpekas mycket riktigt att Kommunförbundet i fjol gjorde en framställning till regeringen med hemställan om en sådan ordning. Vad som inte framgår av molionen men väl av ulskottsbetänkandet är att regeringen i oktober förra året avvisade framställningen. Därigenom intog alltså regeringen samma ståndpunkl som civilulskollel och kammaren gjorde när ärendet förra gången behandlades i riksdagen.

Då vi inom utskottsmajorilelen anser alt det inle har framkommit något nyll i den här frågan, vidhåller vi vårl lidigare ställningstagande och yrkar avslag på motionen.

Med det anförda, herr talman, ber jag all fä yrka bifall till ulskollels hemställan.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Kompletterande leleanordningar i beredskapssyfle

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Ulskollels hemsiällan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemsiällan, dels reservalionen av fru Olsson i Hölö m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerfeldl begäri volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 5 rnorn. 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av fru Olsson i Hölö m. fl.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Yrkesfiskares rätt lill avdrag, för ökade levnadskostnader m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler har röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerfeldl begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 215

Nej - 80

Avslår - I

§ 10 Yrkesfiskares rätt till avdrag för ökade levnadskostnader m. m.

För-edrogs skatteulskotteis betänkande 1975/76:33 med anledning av motioner om yrkesfiskares rält lill avdrag för ökade levnadskostnader m. m.

Hen ÅBERG (fp):

Herr lalman! Vid skatleutskotiets betänkande nr 33 har inle fogals någon reservation. Därför skall jag heller inte komma med någol yrkande. Jag vill emellertid inte underlåta all säga några få ord i denna fråga.

Den flykl frän yrkesfiskel som vi lyvärr har måsl beviiina under en följd av år har ju den senaste liden gjort alt myndigheterna börial inse allvarel i vad som håller på alt ske. Det har också tagits vissa initiativ. Regeringen har t. ex. på Jordbruksdepartementets initiativ lillsali en fis-kerikommitlé, som i vissa fall har arbetat mycket snabbi.

Men del finns vissa förhållanden i värt nuvarande skattesystem som skrämmer bort en stor del av yrkesfiskarna. Jag skall inle gå in på något Pomperipossaresonemang här. Jag kan heller inte peka på all fiskarna har så slora inkomster att det blir sådana verkningar som i Pomperi-possafallei. Men del finns ändå faktorer i systemet som gör alt fiskarna som egenföretagare känner sig salta åt sidan.

Del har skett en del förbättringar på delta område, och i utskollsbeiänkandel nämns också om della. Riksskaileverkels beslul alt medge rätt till vissa avdrag anser jag vara ett första steg på rätt väg. Utskottet säger också i sill betänkande alt man förutsätter all riksskatteverket lar iniliativ till ändringar av grunderna för avdragsberäkningen. Jag vill gärna underslryka all del är viktigt att så sker.

I den molion som jag slår som första namn på, 1975/76:1046, begärdes en utredning på denna punkt. Alldensiund del nu silier en speciell fis-kerikommiilé, hade del varil lämpligl all ulskollei uUalai alt fiskeri-kommillén bör se över denna fråga. Yrkesfiskarens arbetsdag är som vi alla vet både lång och hård. Talet om sex limmars arbelsdag låter mer eller mindre som ett hån i en yrkesfiskares öron. De brukar visserligen själva sällan eller aldrig räkna sina arbeisiimmar, rnen all de har en lång arbelsdag med hårt arbele vel vi.

Förra årel lämnade mellan 600 och 700 personer yrkesfiskel. Vi hade

hoppats kunna stoppa denna trend, men den tycks ändå fortsätta, och antalet yrkesfiskare i värt land är nu nere i någonting mellan 4 000 och 5 000.

I Norge har man ungefär liknande problem, och del har vi i nägon män också pekat på i molionen. Men i Norge har man gått litet längre för alt göra yrkesfisket attraktivt och få folk att stanna kvar i yrket saml att säkra rekryteringen. Därför har yrkesfiskarna där rätt att göra avdrag med 8 000 kr. under förutsättning att de har gjort ett visst anlal veckor lill sjöss - jag tror att del är ända nere i 15 veckor nu. Vi pekade på detta och sade alt man skulle kunna tänka sig något liknande i Sverige.

Ulskoltet har inte följt den linjen. Utskotlel har yrkat avslag på motionen men hänvisat till att riksskatteverket sysslar med frågan. Jag vill påstå alt de speciella förhållanden som gäller för yrkesfisket är sädana alt det vill lill speciella åtgärder framöver. Det räcker enligt mitt förmenande inle med vad riksskatteverket hittills lyckats göra. Man måste utan tvekan vidta sådana åtgärder att man får fiskarna att stanna kvar i sitt yrke. Dessa åtgärder - hur de än kommer att utformas - måste vidias snart, medan vi har några yrkesfiskare kvar.

Jag har, herr talman, inget yrkande.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Yrkesfiskares rätt till avdrag för ökade levnadskostnader m. m.

I detta anförande instämde herrar Sven Gustafson i Göteborg, Lindahl i Hamburgsund och Karl Bengtsson i Varberg (samtliga fp).

Hen TORWALD (c):

Herr talman! Jag tänker inte ta upp kammarens tid med alt upprepa de argument som herr Åberg har framfört beträffande behovel av en översyn av avdragsreglerna när del gäller fiskarna ulan jag instämmer hell i dem. Jag vill bara säga att många kanske inte riktigt har klart för sig vilka marginaleffekter som uppkommer genom de nuvarande bestämmelserna, .som innebär att man inom en .så pass vid ram som 125-175 fiskedygn inte fär förändrat avdrag. Det medför en marginaleffekt i storleksordningen I 000 kr. i avdrag, vilket i sin tur i skatt och sociala avgifter innebär i runt lal 750 kr., eftersom dessa fiskare beskattas enligt reglerna för företagare.

Anledningen till att jag begärde ordet var närmast att jag litel grand vill utveckla problematiken för dem som går i den s. k. kustsjöfarten, eftersom utskottet nästan helt gått förbi den detaljen i motionen och i silt uttalande uppenbarligen har missförstått densamma. Det är möjligt att jag har varit någol oklar i formuleringen i motionen och all ulskoltet därför har kommit på villospår.

1 kuslsjöfarl gäller att de anställda ombord har sjömansskatt, vilket innebär att de har en särskild beskattning med hänsyn tagen till de speciella förhållanden som ligger i att bo ombord på en båt, all sällan kunna utnyuja de förmåner som det medför att vara på hemmaplan m. m. Men förelagarna i kustsjöfart som är ombord på samma bål - i kustsjöfart är del i regel inle mer än högst en tredjedel, oflast inte mer än en fjärdedel

6 Riksdagens protokoll 1975/76:83-84

Nr 84 anställda; resten är förelagare - kommer inte i åtnjutande av sjömans-

OnsH upn ripn skatt. Som företagare beskattas de för den vinst som uppkommer i rö-

17m s 1976 relsen som precis vilken företagare som helst på landbacken. Jag menar

_____________ alt dessa fiirelagare rimligen borde ha rält att få göra någon form av

Yrkesfiskares rätt schablonavdrag med hänsyn lill att de befinner sig i samma silualion tillavdragförökade som sina anställda ombord men inle kan utnyttja de fördelar som sjö-levnadskostnåder mansskaiien innebär för de ansiällda.

m. m. Jag har förståelse för alt utskottet menar att man får se över de här

bestämmelserna och hänvisar lill att betänkandet Samordnad irakia-menlsbeskaltning f n. är under övervägande inom finansdepartementet. Men Jag vill betona att företagarna i fråga inle kan betala ut några irak-lamenien lill sig själva - i den män de inte driver förelagen som aktiebolag. Många av dessa förelagare driver sin verksamhel i form av handelsbolag och då blir reglerna annorlunda.

Det är naturligtvis stötande för mänga av dessa småföretagare ati lagstiftningen innebär att de anställda får göra schablonavdrag vid beskattningen medan en företagare, trots alt han befinner sig i precis samma silualion och är borta myckel hemifrån, inte får göra det.

På liknande sätt förhäller del sig i många andra sammanhang. En företagare får inle belala ut traktamenten till sig själv med mindre än att han bildat aktiebolag. Då kan han ge sig själv, samma traktamenten som de anställdci får enligt gällande avtal. Bildar man inte aktiebolag, skall man bevisa vilka merkostnader man har och på så sätt få avdrag. Jag känner lill elt mycket fiagrant exempel på detla.

En person hade varit anställd som handelsresande under många är och uppburit traktamente från företaget. Han hade fört sina anteckningar med utgång från det, och det hade aldrig varit nägon diskussion om vilka avdrag han skulle få. Mitt under elt år förlorade han sitt arbele beroende på att företaget gick omkull. Han fick då åka, som del hette, på tantiem men sysslade med precis samma verksamhel som tidigare. Då förvägrades han göra avdrag för sisla halvåret, av den storleksordning som han hade haft som anställd, eftersom han inte i detalj kunde styrka sina utgifter.

Normalt fär man ju inte några kvitton när man ringer frän telefonautomater, parkerar bilar vid parkeringsautomaler, köper tidningar i en kiosk osv. Allt della täcks av trakiamentet för de anställda och får sedan dras av inom ramen för de statliga traktamentena. Men en företagare som befinner sig i samma silualion får inte automatiskt dra av dessa kostnader ulan måste siyrka sina utgifter, och del är ofta hell omöjligt eftersom han inle får kvilto på alla posler.

Jag hoppas ändå an ulskollels positiva skrivning skall leda lill au man ser över dessa beslämmelser och försöker förenhelliga villkoren för ansiällda och förelagare. Della gäller i förslå hand kustsjöfarien, som jag haft vissi inlresse au konlrollera förhållandena för.

Hen KRISTENSON (s):

Herr lalman! Lål mig först konstatera att hela utskottet slår enigt bakom sitt betänkande. Vi är inga motståndare till alt fiskarna eventuellt fär elt högre schablonavdrag vid beskattningen, men vi har sagl att fiskarnas organisationer i så fall bör visa behovel härav för riksskatteverket och ta upp förhandlingar med delta för fastställande av nya schablonbelopp.

Jag tror alt del var herr Torwald som sade att del krävs ett relativt kraftigt tilltaget antal dagar, frän gränsen 150 till gränsen 175 dagar, för all del högre beloppet skall medges. Det står i riksskatteverkets anvisningar: "Schablonbeloppet kan frångås exempelvis om det visas att den fakliska höjningen i levnadskostnaderna varit avsevärt högre. Yrkas högre avdrag, bör uppgifterna om exempelvis antalet fiskedagar kunna styrkas genom förda anteckningar eller på annat sätt. Vidare bör jämkning ske om antalet fiskedagar understiger 125 eller överstiger 175."

Del kan alltså vara anledning att frångå schablonen även om antalet fiskedagar för havsfiske ligger mellan 150 och 175, för den händelse det påvisas all levnadskostnaderna har varit betydligt högre än vad schablonen förutsätter.

Sedan tog Georg Åberg upp något som vi möter då och då i debatten om avgången från fisket, nämligen skattereglerna. I motionerna utgår man oftast vid sina jämförelser frän Norge och pekar pä alt fiskarna där har del så och sä ordnat och att molsvarande bör gälla också i Sverige. Herr Åberg sade alt de svenska myndigheterna nu har börjat alt reagera.

Jag har antecknat mig för ett anförande på tre minuter, men tyvärr kommer jag väl, herr talman, att överskrida den tiden med kanske hundra procent. I del spörsmål som herr Åberg tar upp är det nämligen rätt allvarligt alt man gör en jämförelse med Norge.

I senaste numret av västkustfiskarnas tidskrift som har Helge Filipson som redaktör - ansvarig utgivare är Georg Åberg - citeras ur en beskrivning av molsvarande siluation i Norge under 1975. Låt mig läsa upp vad Helge Filipson där refererar från Norge! I norska fiskarlagels tidskrift MÉA sägs:

"År 1975 blev på många sätt en väckarklocka bl. a. genom att man efter vart som problemen tornade upp sig fick så klara bevis pä vad del belyder att vi har en råfisklov (reglerad fiskmarknad) och en ho-vedaviale (fiskeriavtal). Kort sagt, att fiskare har ordnade organisationsförhållanden, både fackligt och ekonomiskt, och ett väl etablerat och legaliserat förhållande till myndigheterna. Med räfiskloven och hoved-avtalen har vi pekat pä två helt avgörande milstolpar för norska fiskare och båda är resullal av initiativ och insatser från fiskarnas fackliga organisalioner."

Sedan skriver Helge Filipson i sin ledare, där han kommenterar de svenska myndigheternas sätt att reagera: "Vid årsmöte med Sveriges Fiskares Riksförbund i augusti förra året lalade jordbruks- och fiskeri rninisier Svanle Lundkvist varmt för en samordnad svensk fiskhandel." Filipson fortsätter: "Regeringen är villig att hjälpa till om så skulle be-

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Yrkesfiskares rätt till avdragför ökade levnadskostnader m. m.

Nr 84 hövas, sade han."

Onsdagen den detta drar Helge Filipson följande slutsats - och del tycker jag

17 mars 1976 något som man bör jämföra med situalionen pä den norska sidan:

--------------- "Nu har det inle hänt så mycket i denna sak sedan dess men en del

Yrkesfiskares rätt är pä gäng. Sveriges Fiskares Riksförbund har uppdragit ål Jordbrukels

lill avdragför ökade Utredningsinstitut att arbeta med frågan, men en sådan utredning är

levnadskostnader sanneriigen ingen enkel match. Med de starkt varierande försäljnings-

m. m. system vi har i vårt land måste genomgripande förändringar till. Innan

fiskare och fiskets organisationer i väst, syd och ost kan enas om idéer

till en centraliserad svensk fiskmarknad - i fiskets ägo - måste mängder

av prestige, förutfattade meningar, privatintressen och Iradilionsbunden-

het röjas undan."

Jag tycker att det i klarhetens intresse bör sägas ifrån att nu har inte bara myndigheterna vaknat, som Georg Åberg sade, utan att nu också fiskets organisationer har vaknat för all gå samman och ena sig om de tag som de kan tänka sig att få myndigheterna med sig på. Den fis-kerikommitté som Helge Filipson också referar lill i sin ledare tillsattes en torsdag i höstas, och redan lisdagen därpå var den klar med elt förslag om 15 nya miljoner som stöd lill fisket. Jag undrar om fiskets organisationer själva arbetar sä snabbi att man där pä bara fem dagar kan få fram 15 milj. kr.

Eftersom del inte har yrkats någonting annal tidigare, herr lalman, yrkar jag nu bifall lill utskottets hemställan.

Hen ÅBERG (fp):

Herr lalman! Jag är en aning förvånad över alt Valter Kristenson kommer med en sådan prinsessan-på-ärlen-attityd i denna fråga. Jag kanske uttryckte mig oklart, men min mening varan säga att del händer en del pä detla område. Jag tror inle jag sade all myndigheterna handlat "först nu", utan vad Jag ville poängtera var alt det faktiskt sker en del saker och ting. Jag sitter själv med i den fiskerikommitlésom omnämndes tidigare och :>om Valter Krisienson påpekar att det skrivits om i tidskriften Svenska Västkustfiskaren. Den kommittén är tillsatt av regeringen och Jag har kunnat konsiatera att det varit elt fruktbart samarbete mellan jordbruksdepartementet och fiskets organisationer, så att vi har lyckats komma till relativt hyfsade resullat på de områdena.

Vad vi skall diskulera nu är emellertid skatteutskottets betänkande. Kvar står del förhållandel alt i Norge finns vissa bestämmelser på skatiesidan vilka underlättar för fiskare. Det är beslämmelser som vi inle har någon motsvarighet lill i Sverige men som de svenska fiskarna ser fram emot och gärna vill ha.

Vad sedan organisalionssidan beträffar kan jag ge Valter Kristenson
rätt i att det häller på att ske ell uppvaknande även inom fiskels or
ganisalioner. Jag ger honom rält i att vi inom organisationerna kanske
för länge dröjt kvar i vissa verksamhetsformer. I dagens läge när antalet
84 yrkesfiskare blivit så litet måste man länka om och organisera om vissa

saker. Det har gjort att de regionala förbunden tonats ner. Det är Sveriges fiskares riksförbund, den samlande organisationen, som får la hand om det mesta av de slora frågorna. I den dialogen med statsmakterna vill vi arbeta vidare. Även där är Norge elt föredöme genom all slals-makterna gett fiskels organisationer mer eller mindre monopol på många områden. Vi kanske inle kan gå lika långt i vårl land. Fiskarnas anlal här betyder inte så myckel befolkningsmässigt selt som de norska fiskarna gör i sitt land. Vi anser dock all vi är inne på rätt väg.

Jag är något förvånad över all herr Valter Krisienson vill konstruera fram en klyfta som jag anser inte finns. Vi har pekat på vissa förbättringar som kan göras undan för undan, och jag tror att vi kan få gehör för våra förslag hos statsmakterna.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Höjning av .försäkringsavdraget vid inkomsttaxeringen m. m.

Hen KRISTENSON (s):

Herr talrnan! I mitt anförande ville Jag påpeka för herr Åberg, alt om man på skattesidan Jämför sig med norrmännen så bör man även på andra områden inom fisket jämföra sig med de norska förhållandena. Då blir hela jämförelsen riklig, då haltar den inte. Jag är tacksam för herr Åbergs instämmande i det jag sade när jag citerade Helge Filipson. Jag är tacksam för att han utövar en egen krilik för dem han är satt att företräda. Och jag noierar också med tacksamhet att han är beredd till omprövning av lidigare ställningstaganden.

Hen ÅBERG (fp):

Herr talman! Läl mig bara säga alt av den artikel som herr Kristenson refererade ur hade jag läst vartenda ord och godkänt vartenda ord innan den gick i tryck. Del som där har sagts uttrycker således mina egna uppfattningar.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

§11 Höjning av försäkringsavdraget vid inkomsttaxeringen m. m.

Föredrogs skalteutskoltels betänkande 1975/76:34 med anledning av molioner om höjning av försäkringsavdragel vid inkomsttaxeringen m. m.

1 delta belänkande behandlades moiionerna

1975/76:293 av fru Karisson (c) och fru Eklund (c), vari hemställts au riksdagen beslulade höja det s. k. försäkringsavdraget lill 500 kr. för ensamstående och 1 000 kr. för äkta makar fr. o. m. 1977 ärs taxering,

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Höjning av försäkringsavdraget vid inkomsttaxeringen m. m.

1975/76:712 av herr Åkerlind (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om höjning av avdragsbeloppen för försäkringspremier och

1975/76:1019 av herr Nyhage (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om undantagande av frivillig sjukpensionsförsäkring från reglerna om begränsad avdragsrätt för inbetalda premier.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå

1. molionen 1975/76:293,

2. molionen 1975/76:712,

3. molionen 1975/76:1019.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansett all utskottet under 1 och 2 bort hemställa

alt riksdagen hos regeringen begärde all motionerna 1975/76:293 och 1975/76:712 överlämnades till 1972 års skatteutredning för beaktande.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som anseii alt ulskotiet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1019 hos regeringen begärde förslag om undantagande av frivillig sjukpenningförsäkring från reglerna om begränsad avdragsräll för inbetald premie.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Försäkringsavdragel för kapitalförsäkringar på 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar har Ju stått oförändrat sedan år 1963. Jag lycker då all det är rätt naturligt all del kommer motioner om förändring av dessa belopp. Det motiveras kanske framför allt av att vi haft en ganska avsevärd penningvärdeförsämring sedan dess. Vi har också haft en ulveckling som inneburil att mänga får erlägga olika försäkringsavgifter som också skall räknas in i dessa belopp. Sålunda är avgifter t. ex. till arbetslöshetskassa inte avdragsgilla annat än inom del här schablonavdraget, medan däremol förmånerna är beskattade.

Nu menar utskolismajorileten all detta problem är under beaktande i utredningar. Det är väl i och för sig riktigt i varie fall beiräffande 1972 ärs skatteutredning. Jag kan inte förstå varför man då inte skulle kunna överlämna dessa molioner för beaktande lill denna ulredning.

I delta betänkande har vi behandlat ytterligare ell yrkande, med anledning av en motion, nr 1019, som går ut på att man skulle få göra avdrag för de avgifter som erläggs för s. k. läng individuell sjukförsäkring. Sådan avgift borde vara avdragsgill vid sidan om de begränsade avdrag som numera, finns för pensionsförsäkringar. Detta är ju en försäkringsform som innebär alt kompensationskraven efter skatt aldrig kan uppgå till mer än 95 % av inkomsterna. Det finns alltså en sådan begränsning

att det inle skall kunna bli något missbruk. Dessa försäkringar fyller en ganska stor uppgift för många personer som inte, t. ex. via sin tjänst, har fått dessa förmåner säkerställda. Det är därför som jag tycker all det är befogal alt man även gör en översyn för dessa försäkringar.

Jag ber, herr talman, alt fä yrka bifall till de två reservationer som fogals till skatleulskotlets betänkande nr 34.

Hen CARLSTEIN (s):

Herr lalman! Frågan om höjningen av försäkringsavdraget vid inkomsttaxeringen har ju behandlats vid åtskilliga lillfällen, och senasl skedde det hösten 1975.

Skatteutskollel har nu haft all ta ställning lill tvä motioner med hemställan om höjning av försäkringsavdragel. Utskottet har intagit samma slåndpunkl som tidigare och hänvisar lill att 1972 års skatteutredning har all pröva avdragsreglerna vid taxeringen. Även livförsäkringskom-rnittén har frågan om försäkringsavdragen under övervägande. Ulskoltet finner alltså inle skäl all, som reservanierna önskar, översända motionerna till 1972 ärs skatteutredning. De påpekanden som motionärerna gör är säkert väl kända av 1972 års skatteutredning och livförsäkringskommittén, och vi har att invänta de förslag som kommer därifrån.

Den andra frågan gäller motionen 1019 av herr Nyhage, som yrkar all premier för frivillig sjukpensionsförsäkring skall vara avdragsgilla ulan begränsningar i avdragsrätlen.

Utskottet konstaterar alt försäkringstagaren har möjlighel au vid försäkringens tecknande välja om försäkringen skall klassificeras som kapital- eller pensionsförsäkring. Väljer försäkringstagaren K-försäkringen, alltså kapiialförsäkringen, så är premierna avdragsgilla endasl inom ramen för försäkringsavdraget, och utfallande försäkringsbelopp beskatias inle. Klassar man försäkringen som P-försäkring, dvs. pensionsförsäkring, så medges avdrag för premierna inom ramen för de beloppsmässiga begränsningar sorn gäller för sädana försäkringar, och utfallande försäkringsbelopp beskattas.

Skatteutskollel förmenar all det av riksdagen beslutade utrymmet för avdrag när del gäller pensionsförsäkringar i flertalet fall tillgodoser även den i motionen aktualiserade försäkringsformen och finner därför inle anledning att tillstyrka molionen.

Herr lalman! Med hänvisning till del anförda hemställer jag om bifall till utskottets förslag.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Höjning av .försök ti ngsa vdraget vid inkomsttaxeringen m. m.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Tillåt mig bara påpeka att de förmåner som utfaller på grund av en s. k. lång frivillig sjukförsäkring alltid är beskattningsbara, oavsett om man har erhållil avdrag eller inte för premierna.

Delta förhållande att man skulle kunna välja au förklara försäkringen vara anlingen P-försäkring eller K-försäkring är ju inget motiv för all inte premien i sin helhel bör vara avdragsgill. Jag tycker del är rimligl

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Höjning av jörsäkringsa vdraget vid inkomsttaxeringen m. m.

att det avdraget kan göras vid sidan av de snävare bestämmeLser som vi sedan föregående års beslut av riksdagen har när det gäller pensionsförsäkringar.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskollels hemsiällan. dels reservationen nr 1 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skatleulskotlets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 1 och 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 247

Nej - 50

Avslår - 2

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viill alt kammaren bifaller skatleulskotlets hemställan i betänkandet nr 34 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 255 Nej - 45

§ 12 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1975/76:36 med anledning av molion om beskattningsår för bankränta

1975/76:37 med anledning av motion om jämkning av sjömansskatt

Lagulskollels beiänkanden

1975/76:10 med anledning av motion angående slrandägares räii all hålla

brygga i annans vattenområde 1975/76:19 med anledning av propositionen 1975/76:48 med förslag till

ändring i lagen (1929:145) om skiljemän m.m.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Huvudmannaskapet Jör den militära sjukvården

Försvarsulskollels betänkanden

1975/76:27 med anledning av motion om undervisning av värnpliktiga i familjekunskap m. m.

1975/76:28 med anledning av motion om vidgad rält för värnpliktig personal lill Ijänslledighei för kommunala förtroendeuppdrag

Kammaren biföll vad ulskollen i dessa beiänkanden hemsiälll.

§ 13 Huvudmannaskapet för den militära sjukvården

Föredrogs försvarsuiskotiets betänkande 1975/76:29 med anledning av motion om huvudmannaskapet för den militära sjukvården.

I detta betänkande behandlades motionen 1975/76:1166 av herr Måbrink (vpk) och fru Ryding (vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag i syfte att tjänsterna som läkare, psykiatrer, psykologer jämte personalvårdsdetaljens anställda skulle vara underställda landstingens huvudmannaskap.

Ulskoltet hemställde att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1166.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket' kort.

I motionen 1166 begär vi att den militära sjukvården skall läggas under landslingens huvudmannaskap. I december förra året behandlade vi motionen 1975/76:2 av herr Takman m. fl. i anledning av propositionen 1975:74, som också gällde denna fråga. Jag kan här hänvisa till den motionens motivering och den debatt som då fördes här i kammaren.

Herr talman! Jag yrkar bifall till molionen 1166.

Herr OLSSON i Asarum (s):

Herr talman! Försvarsutskottet har i olika sammanhang, senasl vid behandlingen av försvarets sjukvårdsstyrelses anslag förra året, pekat på den belydelse som hälso- och sjukvården har för vårt värnplikisförsvar

Nr 84 och understrukit behovet av en väl fungerande organisaiion på området.

Onsdaeen den '''" också på ansvarigt håll medveien om detla. Sjukvårdsstyrelsen

17 mars 1976 '' ' 'Jscember 1973 fram ett betänkande med förslag angående hälso-

_____________ och sjukvården vid försvarsmaktens fredsförband. Det uppdrag som nu

Reviderat in- har lämnats försvarets sjukvårdsstyrelse, att ta fram underlag för ut-

komstbegrepp inom formning och organisaiion av en företagshälsovård inom försvarets för-
ATP bandssjukvård, är en direkl uppföljning av sjukvårdsstyrelsens lidigare

förslag. Med hänvisning till dessa fakta har utskotlel avstyrkt molionen

1166. Herr talrnan! Jag ber all få yrka bifall lill utskollels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskollets hemställan, dels molionen nr 1166 av herr Måbrink och fru Ryding, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsulskolteis hemställan i betänkandet nr 29 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1166.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen.

§ 14 Föredrogs

Försvarsulskollels belänkande

1975/76:30 med anledning av molion om lagring av krossglas

Utskollets hemställan bifölls.

§ 15 Reviderat inkomstbegrepp inom ATP

Föredrogs socialförsäkringsutskottels betänkande 1975/76:24 med anledning av molion om ett reviderat inkomstbegrepp inom ATP.

1 della belänkande behandlades motionen 1975/76:1178 av herr Carlshamre m. f\. (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att molionen - med förslag lill reviderat inkomstbegrepp inom ATP, syftande lill förbättrad standardtrygghet - överiämnades till pensionskommittén för beaktande.

Ulskollei 1975/J6:117;

hemslällde all riksdagen skulle avslå motionen

Reservation hade avgivits av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka ansett alt utskottet bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:1178 hos regeringen begärde alt motionen överiämnades till pensionskommittén för beaktande.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Under senare tid har vi som är kritiska mot den s: k. Hagapoliiiken - det är många, och vi blir fler för varje dag - fåll en lika oväntad som kärkommen draghjälp. I motsats lill finansminislern, som Astrid Lindgren i sin publicerade korrespondens vördnadsfullt kallar store hövding, tycker jag all det är utmärkt att en som av bemälde hövding inle betraktas som kompetent lägger sig i den poliliska debatlen. För vem är mer kompetent all yttra sig i den deballen än politikens offer? Skulle kompetens vara det mest utmärkande draget hos en politiker har världen just hört en av sina främsta politiker la lill orda, nämligen Astrid Lindgren.

Den baksida av Hagapoliiiken som Astrid Lindgren har pekat på, nämligen borttagandet av Pomperipossalaket, är inte någon isolerad företeelse. Det finns fler nackdelar. I motionen 1975/76:1178 av herr Carishamre m. fl. las upp en nackdel som människor i yrkesaktiv ålder kanske inte tänker pä och som de fackliga organisationerna lydligen inle heller har bekymrat sig tillräckligt mycket om.

När folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna har lagts över till arbetsgivaravgifter har utbytet för löntagarna blivit en högre nettolön ulan motsvarande ökning av bruttolönen. Eftersom bruttolönen bestämmer tilläggspensionens storlek luras löntagarna på pensionspengar. Som pensionär betalar en f d. löntagare inga socialförsäkringsavgifter och då har han alltså ändå ingel utbyte av avgiflsöverföringarna, men pensionen blir lägre än den annars hade blivit.

Del här är en allvarlig fråga. Missförhållandet måste rättas till. Av riksdagen beslutad pensionssäkerhel, 60 % av de bästa 15 årens bruttoinkomster i värdesaker! genomsnill, måste nås. Något annat är en kränkning av löntagarnas rättssäkerhet. All del hela inle skulle kunna justeras inom ramen för ATP-avgifterna är uteslutet med hänsyn till det stora överuilaget.

Molionärerna har begäri att pensionskommittén skall beakta detla inför avlåiandei av sina synpunkler på pensionspoäng och slandardsäkring av pensionssystemet. Betänkandet kommer ju ändå lidigast i slutet av år 1976, och ledamöterna har god tid på sig alt fundera. Alltså är motions-yrkandet minsl sagl rimligl.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill den vid betänkandet fogade reservationen.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Reviderat inkomstbegrepp inom ATP

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Reviderat inkomstbegrepp inom ATP

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr lalman! Den motion som behandlas i betänkandet är en upprepning av motioner som har behandlats de senaste åren. Motionärerna kommer igen även i år, trots att de tidigare inte har haft några framgångar med sina framstötar i denna riklning. De har inga framgångar i år heller i ulskoltet - vi avstyrker motionen. Vi gör det framför alll med den motiveringen att hela problemkomplexet beträffande frågan huruvida den nuvarande övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst är rält avviigd eller bör höjas med hänsyn till utvecklingen efter lilläggs-pensioneringens tillkomst utreds av pensionskommittén. Av årets korn-mitiéberätielse framgår all pensionskommittén avser att i slutet av året avge ell betänkande orn intjänande av pensionspoäng inom tilläggspensioneringen, om avgiftsreglerna inom socialförsäkringarna och om stan-dardsäkrin: av pensionssystemet. Under sådana förhållanden anser utskottet att man bör avvakla det belänkandet innan man tar ställning till molionsyrkandei.

Herr Fridolfsson passade på alt vädra sitt missnöje med Hagauppgörelserna. Han menar alt löntagarna har blivit lurade på pensionspengar och lalar om kränkning av pensionsrällen. Han säger all det är många som tycker att det är galet och att de blir alll fler. Och herr Fridolfsson är glad för den draghjälp sorn han har fått av författarinnan Astrid Lindgren. Hennes synpunkter skall jag inte la upp här.

Jag är emellertid inte så säker på att herr Fridolfsson har rätt när han säger att löntagarna är lurade. Uppgörelsen är ju sådan alt den eventuellt mindre lönehöjningen kompenseras genorn skattesänkning. Del är rikligt alt om löneuttaget är lägre, så blir också pensionspoängen någol lägre. Men om löntagarna nu har nytta av delta - och det har herr Fridolfsson inte bestridit - så har också pensionärerna nytta av del. Lönlagarna är ju framtidens pensionärer. Som pensionärer i framliden kommer de också att beskallas, eftersom de kommer att ha ATP-pension.

Jag kan inte förstå all Hagauppgörelsen skulle missgynna lönlagarna lill den milda grad som herr Fridolfsson anser. Majorileten i ulskotiet tror inte del. Del är snarare tvärtom. Och det är därför som vi yrkar avslag på motionen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag finner del rält naturligt att de socialdemokratiska ledamöterna i utskotlel med herr Fredriksson i spetsen känner sig illa berörda när vi diskuterar den här frågan. Det gäller här en lönlagarfråga som skulle åstadkomma applåder pä en LO-kongress.

Vi moderater har i motionen och reservalionen pekat på en negativ konsekvens för löntagarna som vi vill rätta lill. Herr Fredriksson talade om vad man har vunnit genom Hagauppgörelserna. Från vårl håll har vi gång på gång slagit fast all ett skattesystem med de här enorma marginaleffekterna är oacceptabelt. Vi har också slagit fasl att marginal-

effekterna tillsammans med de höjda arbetsgivaravgifterna slår igenom på priser och löner. I den nu aktuella motionen har vi velat rätta till en för löntagarna negativ effekt av Hagauppgörelserna. Det råder nämligen inle något tvivel om alt löntagarnas bruttolön som pensionen skall beräknas på kommer att ligga pä en lägre nivå. Vi har också pekat på alt del gott och väl räcker att via ATP-uttagel göra den kompensation som lönlagarna har rätt att fordra.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Reviderat inkomstbegrepp inom ATP

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Jag känner mig inte alls illa berörd av all man diskuterar den här frågan. I reservationen begär ni att motionen skall överlämnas lill pensionskommiilén. Pensionskommittén har, som jag redan sagl, uppdrag att utreda frågan, huruvida ett tak vid 60 "i. av lönen är det rikliga eller om del bör höjas. Del är möjligl att del taket inle kommer att ligga fasl för all framlid, men hela detta problem ligger ju hos pensionskommittén. Med er reservation försöker ni alltså att slå in en helt öppen dörr.

Sedan förstår jag inte riktigt herr Fridolfssons fortsatta resonemang när han lalar om orimliga skatter. Jag tycker alt herr Fridolfsson på den punkten är ganska ologisk i sitt resonemang. Ni är ju inle alls nöjda med den skattesänkning som blev följden av Hagauppgörelsen. Ni vill ha myckel slörre skattesänkningar för att löneuttaget skall bli lägre. Vilka konsekvenser kommer del alt få för löntagarna? Hur mycket skulle de i så fall luras på i fråga om pensionspoäng?

Hela ert resonemang går ul pä att lönerna är för höga, och ni menar att de måste vara höga därför att skatteutlaget är sä slorl. Det vill ni ändra pä. Det slår lika ofördelaktigt i delta sammanhang som för löntagare.

Jag vill tillägga att Hagauppgörelsen i alla fall innebar all det blir en lägre inflationstakt - det tror jag ingen kan förneka - vilket är till fördel för alla löntagare i detla land och inte minst för pensionärerna.

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Del är rikiigi all vi har betonat vikten av en ökad köpkraft för löntagarna. Vi har hävdat att en betydligt lägre marginalskatt ger en ökad köpkraft lill resullat.

Vad Medelsvensson fäster största vikten vid är hur och i vilken män köpkraften ökar. Att exempelvis fä 20 % löneökning, som resulterar i 3 % köpkraflstillskoll, är inte mycket att hurra för.

Herr Fredriksson böriade med all slå fast alt han inte kände sig illa berörd av alt vi har tagit upp denna fråga. Jag tycker all herr Fredriksson borde känna sig illa berörd.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepensionering m. m.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Fridolfsson och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson begäri votering uppläsies och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskoltets hemställan

i betänkandet nr 24 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nei har kammaren bifallit reservalionen av herrar Fridolfsson

och Nisser.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Fridolfsson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej - 44

Avstår - 2

§ 16 Efterlevandepensionering m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottels betänkande 1975/76:25 med anledning av motioner om efterlevandepensionering m. m.

I delta betänkande behandlades motionerna

1975/76:355 av herr Böriesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde ulredning syftande till slopande av inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen för de s. k. övergångsänkorna,

1975/76:405 av fru Skantz m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen gav regeringen till känna vad i molionen anförts om en smidigare övergång från huslrutillägg lill änkepension,

1975/76:469 av fru Andersson i Hjärlum (c) och fru Gölhberg (c),

1975/76:734 av fru Fraenkel m. fl. (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde förslag till ändring av giillande regler för erhållande av änkepension i syfte att avskaf;fa inkomstprövningen för dem som blivit änkor före den 1 juli 1960, och

1975/76:1217 av hen Turesson (m).

Utskottet hemslällde

1. beträffande efterlevandepensioneringen

att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:469 och 1975/76:1217,

2. beiräffande inkomstprövning av änkepension

att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:355 och 1975/76:734,

3. beiräffande utbetalning av huslrutillägg (änkepension) Nr 84

att riksdagen med anledning av molionen 1975/76:405 hos regeringen Onsdaeen den
begärde alt motionen överlämnades till pensionskommittén. 17 mars 1976

Reservation hade avgivits beträffande inkomstprövning av änkepension av herrar Hylländer (fp), Fridolfsson (m) och Nisser (m) vilka anseii alt utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:355 och 1975/76:734 hos regeringen begärde förslag till sådan ändring av gällande regler för erhållande av änkepension, alt inkomstprövningen för dem som blivit änkor före den I juli 1960 avskaffades.

Efterlevandepensionering //?. m.

Till belänkandet hade fogats ell särskill yttrande beträffande efterlevandepensioneringen av herrar Fridolfsson (m) och Nisser (m).

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag känner mig som elt statsråd som svarar på frågor, eftersom Jag går upp i talarstolen så ofta, men jag skall säga några ord om socialförsäkringsutskottels betänkande nr 25.

Beträffande rällvisekravel att inkomstprövningen slopas för dem som blivit änkor före 1960 har utskottets majoritet verkligen ingel hållbart motiv för sin ovilja. Tvärtom är det fråga om dimridåer. Vad har framtida ställningstaganden om försörjarpensioner och invägningar i slörre sammanhang som gäller likslällighel mellan könen med del här alt göra? Riksdagen har för länge sedan gjort ett principuttalande att orättvisan skall röjas ur vägen. Gränsen 1958-1960 mellan inkomstprövning och icke inkomstprövning sattes av slaisfinansiella skäl för 20 år sedan. De skälen finns inte längre - del är löjligt all påstå någol annal. Dessutom kommer den drabbade gruppen att minska och slutligen att försvinna, därför att dessa människor blir ålderspensionärer, och dä avlöses ju änkepensionen från folkpensioneringen av ålderspension. Riksdagen måste betänka att löften skall hållas även om utfästelserna är gjorda pä 1950-talet, och det brådskar desto mera alt göra rätt för sig nu.

På den här punkten vill jag alltså yrka bifall lill reservalionen.

Sä några ord om det särskilda yttrande som fogals till betänkandet.

Herr Turesson har motionerat om sambandet mellan avgifter och förmåner inom Socialförsäkringssystemet. Hans yrkande avser införande av ett sådant samband. Införande av t. ex. änklingspension är givetvis befogal, och det kommer också alt ske genom s. k. försörjarpension. Men del finns fler brisier i sambandet avgifter-förmåner, där Haga II nyligen lill betydande del så alt säga satt klacken på socialförsäkringssystemets logiska beståndsdelar och tryckt till. Man sparade visserligen ATP-systemet, men även där har logiken knäckts i del avseendel alt undantagande inte kan ske för ATP-avgifter vid uppdragsinkomster.

Mot alll detta har vi moderater reagerat hån. Partiet lämnade Haga II i protest, och vi kunde inte godkänna den uppgörelsen. Vi har mo-

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepensionering m. //?.

lionerat flera gånger på mindre än ett år om både bibehållande och återinförande av avgiftslakei och för säkerhets skull om att ATP-avgifterna skall kunna skiljas ut vid uppdragsinkomster, i del fall den olyckan skulle ske att taket skulle "blåsa av" trots våra protester. Här har riksdagen redan tillmötesgått motionärer i andra sammanhang. Sambandet mellan avgifter och förmåner - dvs. att man skall få någol för de pengar man betalat - är för oss moderater en helig princip.

Herr lalman! Del skadar nog inte att jag än en gång återknyter till Astrid Lindgren, som ju också tycker illa om att man har tagit bort sambandet mellan avgifter och förmåner. I Aftonbladet framhåller man alt Astrid Lindgren trots allt får behålla hela 15 "<> av sina 2 milj. kr. därför all hon är pensionär. Mänga lycker kanske också alt det här är ointressant, del rör bara människor som har höga inkomster, och de får "skylla sig själva".

Resonerar man på det visel, kan man ta kontakt med t. ex. en trålfiskare och höra vad han betalar i skatt och avgifter på sin ofta obetydliga inkomst. Till råga på allt uppgår dessa avgifter - som icke ger förmåner; något samband finns icke - tillsammans med skattepälagor till belopp som överstiger den totala inkomsten.

Lät mig lill slut, herr talman, göra ett tankeexperiment. Om jag i mitt lilla förelag -jag är nämligen urtypen för en småföretagare - skulle anställa en person och säga till honom att "ulöver ditt grundavdrag och avdrag för resor till och från arbetet drar vi hela din inkomst i skall och avgifter. Men var inte ledsen. Om halvlannat år får du tillbaka några tusen." Hur skulle vederbörande då reagera? Jo, han skulle bli rosenrasande. Jag skulle få försöka lugna honom med att säga: "Du kan ju låna dig fram första årel."

Herr lalman! Om jag i egenskap av arbetsgivare uppträdde på del sättet, skulle jag riskera att bli omhändertagen enligt lagen om beredande av psykiatrisk vård. Men staten driver jusl denna politik mot ett stort antal egenföretagare. En av metoderna har varil alt ta bort sambandet mellan avgifter och förmåner, vilket fält dessa hell orimliga konsekvenser.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Inkomstprövningen för vissa änkor är en fråga som år efter år har diskuterats i denna kammare. Herr Fridolfsson nämnde några data i sitt anförande. Låt mig dock mycket korlfatlal rekapitulera vad som i Sveriges riksdag har hänt i denna fråga.

Änkepensionering enligt lagen om allmän försäkring infördes 1948. Änkepensionen var fram lill 1960 alltid inkomstprövad.

År 1960 reformerades änkepensioneringen, och denna reform byggde pä det besiiut som 1958 års riksdag hade fattat. Reformen innebar att inkomstprövningen avskaffades för kvinnor som blev änkor efter den 1 juli 1960.

Enligt gällande beslämmelser ulgår alltså änkepension till de kvinnor, som blivit änkor efter den 1 juli 1960, ulan inkomstprövning, oavsett

hur deras inkomstförhällanden kan vara, under det att inkomstprövningen kvarstår för dem som blivit änkor före nämnda datum.

Berättigad krilik har allt sedan reglernas tillkomst riktats mot denna uppdelning av änkorna i tvä kategorier. Av rättviseskäl bör det inle förekomma att man - allra minst i ett allmänt pensionssystem - låter olika bestämmelser gälla för olika grupper försäkrade. De kvinnor som drabbas av den här inkomstprövningen kan inte gärna övertygas om att det är motiverat med en sådan ordning.

År 1960 uttalade riksdagen i enlighet med vad andra lagutskottet hade anfört i sitt utlåtande nr 20 att förslaget om att slopa inkomstprövningen för dem som blev änkor efter 1960 var ett steg i riktning mot att helt slopa inkomstprövningen inom folkpensioneringen. Utskottet anförde: "De härför erforderliga reformerna bör genomföras sä snart finansiella och andra förutsättningar föreligger."

Även pensionsförsäkringskommittén uttalade i sill slutbetänkande SOU 1971:19 att starka skäl talar för att inom ett folkpensionssystem samma regler skulle gälla för alla kategorier änkor oberoende av tidpunkten då de blivit ankor.

Antalet änkepensionärer uppskattades i januari 1976 till 95 000, och del beräknas under året sjunka med 12 000. Det antal som blivit änkor före den 1 juli 1960 utgjorde 9 300 i januari 1976. Det anses troligt all det anlalel sjunker med 3 800. Att det blir så många kan sammanhänga med sänkningen av pensionsåldern lill 65 är, som alltså träder i kraft i år. Då finns av dessa änkor maximalt 5 500 kvar!

De ekonomiska skäl som alltid tidigare i riksdagen har anförts mot en reformering av änkepensioneringen och borttagande av inkomstprövningen för dem som blev änkor före 1960 måste i dag sakna all belydelse. Vi har efter 1960 fattat beslut om mänga reformer, som har varit mycket mer penningkrävande än denna - och nog skulle man kunna finna en form för finansiering när det gäller de drygt 5 000 änkor som är kvar. Det är en rättviseätgärd mot denna alltmer minskande grupp av pensionärer att de nuvarande begränsningsreglerna avskaffas.

Jag vill underslryka alt det är rättviseskäl som ligger bakom min uppfattning. Under alla dessa år har del alltså inte hänl någonling för dessa änkor - mer än att deras antal har minskat. Håller vi pä några är till försvinner de alldeles. Men innan dess borde vi försöka skipa rättvisa.

Med detla, herr talman, yrkar jag bifall till den vid utskollets betänkande fogade reservalionen.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepen -sionering m. m.

I della anförande instämde herr Hylländer (fp).

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr lalman! Även när del gäller den här frågan kan jag fatta mig ganska kort. Anledningen är att den har prövats oeh diskuterats av riksdagen under en följd av år. Vid vissa tillfällen har vi haft både långa och utförliga debatter. Riksdagen har lidigare avslagit propåer i samma

7 Riksdagens pro/okoll 1975/76:83-84

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepensionering m. m.

riktning, och även i år yrkar ulskoiismajoriteten avslag på moiionerna. Del har inte framkommit något nylt, vare sig i motionerna eller i reservationen, som har föranlett oss att inta nägon annan ståndpunkt. Jag lycker inle heller att så skett i de anföranden som här hållits.

Jag skulle därför kunna nöja mig med att kort och gott yrka bifall till ulskollels hemställan. Men jag vill ändå säga till fru Frasnkel, som sä känsligt lalade om att detla är en stor rättvisefråga, att del är ofrånkomligt att det uppstår vissa tröskelproblem när man stiftar nya lagar, och del gäller även pä del här området. Vi har åtskilliga exempel på fall, då till följd av övergångsbestämmelser eller eljest vissa kategorier av människor inte kommer i åtnjutande av förmåner som ny lagstiftning erbjuder. Skulle man bifalla reservalionen, avskaffar man vad fru Fraenkel betecknar som en stor orättvisa, men samtidigt markerar man ju yllerligare den olikhet som enligt gällande regler föreligger mellan änkor med rätt till änkepension och andra utan möjlighet alt erhålla molsvarande förrriån.

Nu är inte alla änkor födda före 1960 utestängda från pension. Vi har för det första en övergångsregel som innebär att dä mannen avlidit under tiden den I juli 1958 - den 30 juni 1960 är ett belopp, del s. k. garaniibeloppet, fritt frän inkomstprövning. Garantibeloppel utgör, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1958 - den 30 juni 1959, som f ö. också anges i betänkandet, en tredjedel och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959 - den 30 juni 1960, tvä tredjedelar av det belopp som skulle ha ulgätt utan inkomstprövning.

För det andra får ändå alla änkor som inle har några avsevärda inkomster pension. Inkomstprövningen gör alt den som bäst behöver stödet, i detta fall i form av änkepension, också får del. Om änkans in-komstsituaiion ändras, får hon sin pensionsfråga omprövad. Minskar t. ex. inkomsterna för en änka ulan pension, kan hon böria fä pension.

Jag tycker inte, som fru Frxnkel, att delta är en myckel stor rättvisefråga. Jag vill också påpeka att riksdagen aldrig tidigare gjort något bestämt uttalande om att just denna detalj skulle omprövas.

Det är riktigt att hela frågan om efterlevandepensionens utformning är under utredning, och jag lycker att det finns alla skäl all avvakla det yttrande från pensionsförsäkringskommiltén som kommer i slulel av detla år.

Herr Fridolfsson uppehöll sig länge vid det särskilda yttrandet. Jag skall bespara kammariedamölerna en ytterligare diskussion om problemet med avgiftslak osv. Jag nöjer mig med alt yrka bifall lill utskottets hemställan.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fridolfsson säger att riksdagen lidigare har avslagit den begäran det gäller. Det är verkligen ell dåligt motiv för att inte genomföra en ändring. Nog kan väl riksdagen ändra ell beslul som den lidigare har fattat.

Herr Fredriksson säger att det inle är fråga om någon stor orättvisa. Nej, som jag försökle visa, är den inte stor så till vida att den berör många människor, men ifrågavarande kategori av änkor upplever den som en stor orättvisa.

Jag vill påpeka att Pensionärernas riksorganisations lidning så sent som i november 1974 uttalade den meningen att denna kvardröjande orättvisa inom del sociala fältet borde elimineras.

Sedan säger herr Fredriksson att man bör invänta pensionskommitténs betänkande. Förra året hade vi en reservation där vi begärde all pensionskommittén skulle ta upp frågan med förtur. Denna hemställan avslogs. Det är därför som vi i dag begär ett omedelbarl ställningslagande.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag slog i milt inlägg dels ett slag för principen, som vi finner naturlig och riktig, att ett samband skall finnas mellan avgifter och förmåner, dels försökte jag beskriva de helt orimliga och helt oacceptabla konsekvenser som ett borttagande av detta samband fått för många människor i och med att taket för socialavgifter tagits bort. Jag vet att vi på värt häll varit tämligen ensamma om att påvisa sambandslinjen avgifter-förmåner. Vi har också varil tämligen ensamma om att påvisa de olyckliga konsekvenser som slopandet av taket har fått. Men jag är helt förvissad om all mänga människor - även här i riksdagen - under de senaste dagarna har nödgats länka om sedan vi fått klara bevis hur snett det hela har gått.

Nu lovade herr Fredriksson att han skulle bespara kammaren en debatt med mig på den här punkten. Det visar att man försöker komma undan. Man vill icke diskutera en sak som har gått snett och icke erkänna all mänga människor upplever situalionen som orimlig och oacceptabel. Herr Fredriksson vill bespara kammaren att diskutera detla. Det är verkligen att "bättre fly än illa fakta".

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Fraenkel sade att det faktum att förslaget lidigare avvisats är elt dåligt argument att komma med. I och för sig kan jag väl hålla med henne om det, men det är ju inte della som är anledningen till all vi har avstyrkt yrkandet även i år, utan anledningen är att vi inle har funnit några motiv för att ändra vär uppfattning. Visst kan man i och för sig ändra uppfaltning, men då skall man väl ha ett motiv för det. Vi har, anser vi, haft sakliga motiv för att avslå yrkandena tidigare, och vi vidhåller den uppfallningen även nu, eftersom det som jag sade, inte har framkommit någonting nylt i ärendet som har föranlett oss att ändra vår uppfattning.

Herr Fridolfs.son talade mycket arrogant om borttagandet av socialförsäkringstaket och om de orimligheter som har uppstått med anledning av detta. Jag tycker inle det är särskilt meningsfullt alt fortsätta den deballen, eftersom detla vid det här laget har diskuterats så mycket i riksdagen, senasl under finansdebatlen, och det då har sagts att dessa

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepensionering m.m.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepen -sionering m. m.

orimligheter kommer att rättas till. Därför förstår Jag inte varför herr Fridolfsson är sä förfäriigt indignerad nu. Är det därför all han tycker sä illa om det ATP-syslem som vi har, att han inte kan avhälla sig från att fortsätta att kritisera det pä de punkter dar han anser det finns några möjligheter att göra det?

Han säger också att det här särskilda yttrandet är så oerhört viktigt. Ja, men vad .sägs då i det? Där säger ni ju bara att ni vill avvakta det betänkande som skall komma från pensionskommittén senare i år och att ni förutsätter att kommittén i sina överväganden skall beakta de synpunkter som har framförts i motionen. Det uttalandet tyckte jag inte gav mig anledning all ta upp någon större debatt om det här yttrandet.

Hen FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vel inte om kammarens ledamöter har noterat någon arrogant ton i mina inlägg. Jag har sakligt redovisat det förhållandel som alla människor vid det här laget känner till, nämligen att borttagandet av taket för socialavgifter åstadkommit ett sådanl rabalder i samhällel att det är länge sedan vi upplevt något liknande.

Jag måste naturiigtvis tillstå, herr talman, att jag förstår alt man är irriterad och orolig på den socialdemokratiska kanten. Det måste man bli när folk utanför det här huset med stor genomslagskrafl påvisar orimligheten i Haga-uppgörelsen. Jag vill göra det tillägget - även om jag väl därmed inte precis lugnar herr Fredriksson - att ni aldrig kommer alt fä oss att lala tyst om det här. De här frågorna kommer vi att driva som vi hitintills har gjort. Vi kommer att påtala det oriktiga och orimliga i förhållandena och det kommer vi att fortsätta med till dess vi har fått en ändring till stånd.

100

Hen TURESSON (m):

Herr lalman! Liksom herr Fredriksson skall jag fatta mig kort.

Jag har begäri ordel på denna punkt av den kanske litet originella anledningen alt jag från socialförsäkringsutskotlet har hört, att man där inle riktigt förstält vad jag menat i min motion 1217. Man har för mig nämnt vid namn ett antal människor som sägs ha denna dåliga fattningsförmåga. Jag måste säga alt jag finner della både märkligt, betänkligt och beklämmande. Det är ju bara fråga om att läsa innantill! Motionen är nämligen ell uttryck fördel enkla förhållandet all del utan något som helst tvivel finns en mycket stor och myckel angelägen majoriiet av svenska folket som anser, att om man belalar i förskott för en vara så skall man också få den i sin hand när leveransdatum är inne. Denna enkla sanning och regel bör naturligtvis gälla även i fråga om pensioner för vilka avgifter betalats under ett större eller mindre anlal år. Del borde också vara lika självklart att dessa pensionsförmåner är desamma vare sig den som avgifterna belalas in för är man eller kvinna. Avgifterna beräknas ju efter samma grunder och på samma sätt för inkomsttagare av både könen. Då bör naturiigtvis också förmånerna vara lika.

Så är det inte nu. Om i ett äktenskap med två förvärvsarbetande makar mannen avlider först får änkan pension efter honom på grund av den rätt som han har förvärvat genom de inbetalda avgifterna. Vid motsatt förhållande utgår inte nägon pension till änkemannen, trots att efter precis Samma grunder avgifter betalats in pä hennes inkomsier. Det är delta missförhållande som enligt min och väldigt mänga andras mening nu måste rättas till. Jag tycker inte att det borde vara sä särskilt svårt att begripa det, åtminstone inte för alla rättänkande människor.

Så sade herr Fridolfsson att moderata samlingspartiet redan vid ett flertal riksdagar tillmötesgätt milt krav i det här fallet. Ja, det är bra i och för sig, och det känner jag till. Vi har självfallet inle heller varit med och stött galenskaperna frän Haga Il-uppgörelsen. Men man kan inte vara nöjd med att enbart det parti som herr Fridolfsson och jag tillhör försöker genomföra den här enligt min mening självklara och mycket rällvisa reformen, utan det gäller ju att fä riksdagen att biträda kravet och fatta beslul i enlighet med del.

Utskottet säger alt riksdagen redan för ett och ett halvt är sedan har fattat ett sådanl beslut, innebärande alt man överiämnar till pensionskommittén att utreda dessa frågor. Del skulle innebära en viss beställning från riksdagens sida. Är det nu så, får man väl t. v. vara nöjd med det och inskränka sig lill all hoppas och kräva all pensionskommittén skyndar pä med att åstadkomma detta skäligen enkla förslag. Det är angeläget ur mycket elementär rättvisesynpunkt, det är efterlängtat av en mycket .stor del av svenska folket, och det är därför en reform som vi inle bör behöva vänta pä någon längre lid.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Ejterlevandepen-sionering m. m.

Under detla anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Turesson talar i högslämda ordalag om att utskottets ledamöter skulle ha sä dålig fattningsförmåga att vi inte skulle ha förställ meningen med den här molionen. Han säger att det bara är att läsa innantill. Det har vi gjort, och jag tror också att vi har förstått vad herr Turesson syftar lill.

När han nu talar om alt pensioner skall motsvara inbetalda avgifter, så är jag inle sä säker pä alt del vore så lyckligt om man skulle ändra det system som vi nu har till att bli en form av premiereservsystem. Skulle man gå in för en sådan lösning, så skulle många hamna uianför systemet. Många som nu får pension - tänk pä alla människor som behöver förtidspension redan från mycket unga år - skulle ju inle kunna få några pensioner därför att de inle har betalat några premier. Jag lycker all det är väldigt viktigt och bra att pensionsförmånerna icke är knuina till inbetalda avgifter. Del är väl det som är det väsentliga, som är själva grunden i del här syslemel.

Sedan talar herr Turesson om orättvisan i all änklingar icke får pension

101

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepen -sionering m. m.

men all änkor fär del. Ja, delta är ett mycket stort problem, som kanske inte är så läll att lösa. Pensionskommittén har fält denna uppgift, och i direktiven ingår, såviti jag känner till, att kommittén skall försöka arbeta fram ett pensionssystem som skall vara neutralt i förhållande till kön, där man eventuellt skall lägga tonvikten vid försöriarbegreppel i slället för att som nu helt generellt ge pensioner till människor som kanske inte har behov av dem. Med hänsyn till all frågan ligger hos pensionskommittén tycker'vi inte att det finns nägon anledning att bifalla den här motionen. Jag tycker att det är ganska enkelt. Det är inte så svårt att fatta, hur del än är beställt med vår fattningsförmåga. Herr Turesson inkluderar ju för övrigt en mycket stor grupp av riksdagens ledamöler i detta sammanhang, eftersom han säger att det är galenskaper som man har åstadkommit i Haga II. Då måste väl herr Turesson mena att del är galna människor som har suttit där och träffat den här uppgörelsen.

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vidhåller all del är rikiigi all del finns elt samband mellan avgifter och förmåner, åtminstone så till vida att den som betalat avgifter inte skall kunna gå miste om några förmåner. Det innebär inte att den som ej betalat några avgifter inte skall kunna få förmåner.

Del är nalurligtvis tillfredsställande att herr Fredriksson och jag är överens om att man bör försöka skapa elt efterlevandepensionsskydd som är neulralt i förhällande till kön. Däremol delar jag inle alls herr Fredrikssons åsikt all rätten till pension skall vara beroende av någon sorls behovsprövning. Det är en för mig fullkomligt främmande tankegång.

Vad slutligen beträffar rubriceringen av det resullal som Haga Il-uppgörelsen i det här avseendel gav upphov till, sä kan man självfallet betrakta den uppgörelsen som en galenskap utan att betrakta de människor som stod för den som galna.

102

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! I socialförsäkringsutskottels betänkande nr 25 behandlas också motionen 1975/76:405 som jag och några partikamrater väckt angående en smidigare övergång frän huslrutillägg till änkepension. Med hänsyn lill vad ulskotiet skriver på s. 8 och 9 och eftersom ulskotiet hemställer all riksdagen hos regeringen begär att motionen överlämnas till pensionskommittén, så finns det säkerligen fiera här i kammaren sorn tror all jag har begäri ordet för all tacka för den välvilliga behandlingen av motionen. Det gör jag naturligtvis gärna. Men anledningen lill att jag har begärt ordet är alt jag hyser viss oro för att utskottet genom att hänvisa till motionen 1975:1200 kan få läsaren av utskottsbelänkandet att missa poängen i vär molion, och för alt inte sä skall ske vill jag göra några kommentarer.

Det problem som vi tar upp kan inle jämföras med det som logs upp i molionen 1975:1200. I den motionen begärde man en ändring av lagen

om allmän försäkring så att barnpension skulle kunna utgå för längre tid lillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Vi har i vår motion inte tagit upp frågan om den retroaktiva utbetalningen av änkepension och eventuella rättsförluster, utan vi pekar på och reagerar mot att det ofta uppslår en lucka mellan indragningen av hustrutillägget och utbetalningen av änkepensionen, vilket kan vålla ekonomiska bekymmer för många.

Vid mannens frånfälle skall hustrutillägget dras in och ersättas av änkepension. Indragningen sker snabbi - fr. o. m. månaden efter den dä mannen avlidit. Frågan om änkepension kan däremot inte prövas av försäkringskassan förrän ansökan om sådan pension kommit till kassan. Della kan dröja. När man mister sin make länker man inte i första hand på att söka änkepension - man orkar inte alllid med vad man borde. Det kan följaktligen dröja nägon eller några månader från det hustru-tillägget dras in till dess änkepension utbetalas. Ett avbrott i utbetalningarna kan för många medföra betydande ekonomiska problem, i all synnerhet som delta inkomstbortfall sker samtidigt som utgifterna ökar i samband med makens jordfästning m. m.

Enligt vår mening bör del inte uppslå någon lucka mellan indragningen av hustrutilläggel och utbetalandet av änkepension, utan hustrutilläggel bör utgå ulan avbrott till dess beslut om änkepension fattats. Eventuella skillnader borde kunna regleras senare. Änkepensionen är i allmänhet högre än hustrutilläggel. I vissa fall kan del emellertid innebära alt för mycket pension kommer att utbetalas. Omfattningen av dessa fall är svår att uppskatta, men del kan med säkerhet sägas att de är ringa jämfört med de fall där full änkepension beviljats.

Med vår molion har vi velal peka på att del snarast möjligt bör göras en sådan förändring i gällande bestämmelser alt den som uppbär huslrutillägg och vars make avlider skall få kontinuerlig utbetalning av pension. Ingen skall behöva söka socialhjälp i avvaktan på änkepension. De problem som vi har tagit upp i vår molion hoppas jag därför alt pensionskommittén har möjligheler att myckel snart la upp till behandling och föreslå en lösning av.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepensionering m. m.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Försl ber jag alt få instämma i vad fru Fraenkel anförde om slopande av inkomstprövningen när det gäller änkepension inom folkpensioneringen för de s. k. övergångsänkorna.

Jag har begäri ordel närmast därför att jag under en lång följd av år har motionerat om ett slopande av inkomstprövningen för övergångsänkorna, men varie gäng har ulskoltet avstyrkt mina motioner, och riksdagen har med ungefär samma motiveringar avslagit dem. Utskottet har sagl all elt avskaffande av inkomstprövningen för denna kategori änkor visserligen skulle undanröja den orättvisa som utan ivivel råder mellan olika kategorier änkor, men del skulle samlidigt ytterligare markera den olikhet som enligt gällande regler förelåg mellan änkor med räll lill än-

103

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Efterlevandepen -sionering m. m.

kepension och andra ulan möjlighet att erhålla motsvarande inkomstförstärkning. Man kan dock inte bortse, herr talman, frän alt de regler som är förknippade med änkepensionen inom folkpensioneringen har inneburit en myckel stor orättvisa för en från början relativt stor grupp änkor.

Enligt gällande bestämmelser skall änkepension utgå utan inkomstprövning till kvinnor vilkas män avlidit efter den 30 juni 1960, och det innebär en stor orättvisa för de kvinnor som har blivit änkor före nämnda datum. Även om gruppen övergångsänkor med åren har blivit ganska liten till antalet - vi hörde av fru Fraenkel alt det rör sig om maximalt 5 500 - kvarstår ändå alt dessa änkor upplever del som en klar diskriminering. Jag har haft kontakt med relativt många kvinnor sorn har blivit änkor före den 30 juni 1960 och alltså inte kommit i åtnjutande av änkepension ulan inkomstprövning. Jag vet därför all de upplever detta som en stor orättvisa. Från rättvisesynpunkt - och det är jusl det som varit orsak till att Jag tillsammans med några andra centerpartister under de senaste åren har motionerat om slopande av inkomstprövningen av änkepensionen inom folkpensionen för de s. k. övergångsänkorna - upplever jag det nuvarande tillståndet på della område som en mycket stor orättvisa. Jag har därför i år återkommit med motionskravet. Jag vidhåller all den nuvarande ordningen innebär en orättvisa mot de s. k. övergångsänkorna. Jag upplever detla inte bara som en rättvise- och jämlikhetsfråga. Det är för mig också en samvetsfråga.

Herr talman! Jag vet att det båtar föga alt upprepa vad som anförts i denna debatt och i tidigare debatter. Argumenten har framförts i dag och lidigare och är väl kända för kammarens ledamöler. Några nya argument kan inte förebringas - möjligen det argumentet all antalet änkor blivit mindre sedan sisl. Positionerna är tydligen låsta, i varie fall i utskottet. Men jag vill ändå ha sagt att antalet änkor som detta rör har minskal varie gång vi debatterar denna fråga i riksdagen. Det förhållandet kan man inte komma ifrån. Ej heller all alla rättviseskäl lalar för att man inte bör skilja mellan olika kategorier änkor när det gäller rätlen lill en sådan pension som det här är fråga om. Det faktum att gruppen är liten talar för att samhällsekonomiska skäl inle kan uigöra något hinder för uppnående av jämställdhet mellan olika änkegrupper.

Herr lalman! Med del anförda har jag velal markera all jag kommer all stödja reservationen, som innebär bifall till motion nr 355.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. i

Utskottets hemställan bifölls.

104

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen av herr Hylländer m. fl., och förklarades den förra propo-

silionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Fraenkel begäri votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskottels hemställan

i betänkandet nr 25 mom. 2 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Hylländer m. fl.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till trossamfund

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Fraenkel begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 218

Nej - 81

Avslår - 5

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Bidrag till trossamfund

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1975/76:30 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag lill kyrkliga ändamål jämle molioner.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om della belänkande hålles gemensam överläggning för samlliga punkler. Under den gemensamma överläggningen fär yrkanden framställas beiräffande samlliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkien 2

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 10 (utbildningsdepartementet) under punkten C 9 (s. 169-170) föreslagit riksdagen all lill Bidrag lill Irossamfund för budgelårel 1976/77 anvisa elt reservationsanslag av 19 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlals moiionerna

1975/76:221 av herr Ahlmark m. fl. (fp) såviit gällde hemställan all riksdagen beslutade att under åttonde huvudtiteln förbudgelårel 1976/77 lill Bidrag lill irossamfund anvisa elt reservalionsanslag av 20 milj. kr. (yrkande 1),

1975/76:225 av herr Ahlmark m. fl, (fp), vari hemställts all riksdagen

105

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till trossamfund

hos regeringen begärde utredning av frågan om statsbidrag till de fria samfundens teologiska seminarier,

1975/76:413 av herr Fälldin m. fl. (c) såvitt gällde hemställan alt riksdagen till Bidrag lill Irossamfund för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 20 000 000 kr. (yrkande 1),

1975/76:577 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att en ulredning tillsattes med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag om statsbidrag till de fria samfundens teologiska seminarier,

1975/76:1376 av herr Svensson i Kungälv m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning av frågan om samhälleliga insaiser för att möta samfundens utbildningsbehov,

1975/76:1386 av herrar Werner i Malmö (m) och Nordstrandh (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att anslag till den estniska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige skulle utgå ur kyrkofonden eller andra för kyrklig verksamhet utdebiterade medel, samt

1975/76:2017 av herr Bohman m.fl. (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts titt riksdagen beslutade alt för budgetåret 1976/77 till Bidrag till irossamfund anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000 kr. (yrkande 3).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med anledning av proposilionen 1975/76:100 och med bifall till moiionerna 1975/76:221, yrkande 1, 1975/76:413, yrkande 1, och 1975/76:2017, yrkande 3, lill Bidrag lill trossamfund för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

2. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1386,

3. att rikiidagen med bifall till motionerna 1975/76:225, 1975/76:577 och 1975/76:1376 hos regeringen skulle anhålla om utredning av frågan om Slatsbidrag till de fria samfundens leologiska seminarier.

106

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! I detla betänkande behandlas en molion som har väckts till årets riksdag av herr Werner i Malmö och herr Nordstrandh vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att anslag till den estniska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige måtte utgå ur kyrkofonden eller andra för kyrklig verksamhet utdebiterade medel.

Jag var inte med vid justeringen av detta betänkande förra tisdagen. Flygplanet från Stockholm kom inte upp till Umeå, och därför blev det marklransport en del av vägen. Jag kunde alltså inte infinna mig i tid. Trots all jag lidigare hade anmält reservation kom den inle att framställas. Det är anledningen lill att jag nu kommer alt yrka bifall till molionen och begära rösträkning. Jag vill redan nu tala om det.

Motionen har väckts med ungefär samma lydelse vid tidigare riksdagar. Vid kulturutskottets belänkande 1975:11 fogade fru Mogård och jag en reservation, och det var meningen all vi skulle framföra ungefär samma

tankar som där också i år.

Kulluruiskoitei skriver i silt belänkande att man kan länka sig att den här kyrkan får de pengar den behöver frän staten ulan att man anvisar nägon särskild väg. Ulskotiet menar alt anslaget Bidrag till irossamfund kan vara den källa ur vilken man kan ösa. Utskottet avstyrker därför molionen. På sätt och vis är naturligtvis den estniska kyrkan ett samfund, men som det slår i motionen tillhör denna kyrka inle de fria kristna trossamfunden i Sverige. Den är att betrakta som ett arbetsorgan inom den svenska kyrkans ram.

I andra världskrigels slutskede fiydde drygt 65 000 lutherska trosbe-kännare från Estland. Mer än 20 000 av dem jämle biskop och präster tog sin tillfiykt lill vårl land och har under de förflutna 30 åren utgjort ett värdefullt och uppskattat befolkningsinslag. Esterna harsom lutherska trosbekännare hållit samman i sju församlingar spridda över värt land. Denna kyrka är mycket nära förbunden med vår svenska kyrka både i fråga om bekännelse och tro och i fråga om historia. Del är därför självklart all medlemmarna av denna kyrka inte betraktar den som en frikyrka. De anser också att arbetet i kyrkan så småningom kommer att upphöra och att medlemmarna kommer all gå över i svenska kyrkan eller andra samfund. Men sä länge vi har del förhållande som råder, delar jag motionärernas uppfaltning att det är riktigt all ett särskilt anslag utgår till denna kyrka.

Kammarkollegiet skrev i ett yttrande den 25 mars 1975 att kyrkofondens användningsområde under senare lid har vidgats. Det slår i yttrandet: "Betecknande är dock att man hållit sig inom ramen för svenska kyrkans verksamhet." Nu begär alltså motionärerna all del skall utgå ett anslag ur kyrkofonden eller andra för kyrklig verksamhet utdebiterade medel. Ell anslag ur kyrkofonden till den estniska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige skulle väl motsvara det kriterium som kamTarklbjiet anför.

Därför ber Jag att få yrka bifall lill molionen 1975/76:1386 av herrar Werner i Malmö och Nordstrandh.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till trossamfund

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Får jag bara komplettera herr Nilssons i Agnas anförande pä en väsentlig punkt. Den estniska evangelisk-lutherska kyrkan betalar svensk kyrkoskatt. Del gör man för alt dokumentera att man vill tillhöra den svenska kyrkan, som man räknar med all i näsla generation hell uppgå i. Det är därför vi anser alt det vore rimligt att man av dessa skattemedel, reserverade för kyrkliga ändamål, fick ett anslag för sina funktionärer.

Hen MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! I den aktuella motionen hemställs, som herr Nilsson i Agnas sagt, all riksdagen hos regeringen anhåller att anslag till den estniska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige måtte ulgå ur kyrkofonden

107

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Bidrag till trossamfund

eller andra för kyrklig verksamhel utdebiterade medel.

Nu är del emellertid riksdagen som bestämmer vad kyrkofonden skall få användas till. Jag kan inte finna alt regeringen får ge några pengar ur fonden till andra ändamål än de som riksdagen har bemyndigat regeringen att använda fonden för. Att riksdagen hemställer till regeringen att utge pengar för det här ändamålet är inte förenligt med gällande bestämmelser. Utan riksdagens bemyndigande lill regeringen alt använda kyrkofondens medel för anslag till estniska evangelisk-lutherska kyrkan torde regeringen inte ha någon annan möjlighet än all ge denna kyrka pengar ur den fond som slår till regeringens förfogande för extra utgifter. Den källan lorde vara helt otillräcklig för ett stöd av den omfattning som molionärerna.har i tankarna.

Utskottet har inte motsatt sig alt anslag ulgår. Jag vill erinra om att estniska evangelisk-lutherska kyrkan senasl lilldelades ett belopp pä 355 000 kronor som utgick ur anslaget Bidrag lill irossamfund. Utöver det har kontanta bidrag ulgätt och utgår fortfarande lill avlöning ur kyrkofonden av tvä pastorsadjunkter. Kostnaderna för detta uppgår till ca 80 000 kr. för vardera adjunkt. Del är alltså elt stöd på 515 000 kr. som ulgår lill vad herr Tore Nilsson kallade elt arbetsorgan inom svenska kyrkan.

I den andra delen av motionärernas hemställan säger man att bidrag skall utgå ur "kyrkofonden eller andra för kyrklig verksamhel utdebiterade medel." Del vill jag påslå knappasl kan låta sig göras. Jag kan inle länka mig annat än all del dä skulle bli fråga om den lokala församlingsskallen och vad den skall användas lill är regleral i lag. Jag har mig inle bekant att den skallen får användas till bidrag ål den estniska evangelisk-lutherska kyrkan. Om del kan ske blir väl yrkandet i prakliken ändå omöjligt för då skall vederbörande församling bestämma sig för alt använda sin församlingsskatt lill bidrag åt denna kyrka. Regeringen lär knappast kunna besluta härom. Därför har vi också i ulskotiet anselt all vi måsie yrka avslag på den här molionen..

Jag ber nu att få yrka bifall lill kulturutskottets hemställan.

108

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag uppfattar del som ologiskl att ell anslag avsett för trossamfunden uianför svenska kyrkan används för utbetalning av pengar till ell organ som arbelar inom svenska kyrkan. Om det är riktigt, som herr Mallsson i Lane-Herrestad säger, att 350 000 kr. från anslaget till trossamfunden utbetalats så har det inkräklal på de pengar som iros-samfunden skall ha och ell kyrkligi organ får pengar på de andra iros-samfundens bekoslnad. Del är knappasl lillfredssiällande.

Jag förstod inle riktigt när herr Mattsson sade att regeringen inte kan bevilja del här anslaget utan alt riksdagen i så fall måste säga lill om det. Jag måste fråga: Är del inle motionens innebörd att riksdagen skall anhålla hos regeringen om della? Jag anser det vara fulll möjligt både

för riksdagen att begära det och för regeringen att säga antingen ja eller Nr 84

"J' Onsdagen den

17 mars 1976
Överiäggningen var härmed slutad.

ökat stöd till

Punkien I jordbrukets

Utskottets hemställan bifölls. rationalisering

Punkten 2 Mom. I Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1386 av herrar Werner i Malmö och Nordstrandh, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Agnas begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkien 2 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 1386.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Nilsson i Agnas begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 236

Nej - 54

Avstår - 5

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkien 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Ökat stöd till jordbrukets rationalisering

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1975/76:32 med anledning av motioner om ökat stöd lill jordbrukels rationalisering.

109

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Ökat stöd till

jordbrukets

rationalisering

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Låt mig med anledning av behandlingen av jordbruksutskottels betänkande nr 32 få uttrycka min tillfredsställelse över den enighet som vi lyckals uppnå inom utskottet i de olika frågorna. Jag skall här endast ta upp den vidgade kredilgaranliramen för lån till jordbrukels rationalisering.

Bland samhällets insatser för jordbruket är stödet till rationaliseringen en viktig del. Del är därför angeläget all ramen för kreditgarantier lill detta ändamål är sä avpassad att efterfrågan på garantier kan tillgodoses. På grundval av uppgifier som inhämtats från lantbruksnämnderna i slutet av januari skrev lantbruksstyrelsen till regeringen och hemslällde all regeringen skulle föreslå riksdagen att den för innevarande budgetär fastställda ramen för lånegarantier till inre rationalisering skulle ökas med 30 milj. kr. Del hade nämligen visat sig att det av nämnderna i januari beräknade behovet av garaniier översteg tidigare bedömningar med närmare 30 milj. kr. Med anledning härav avsåg regeringen alt lägga fram förslag lill riksdagen i lilläggssial III, vilket jag också nämnde vid utskottsbehandlingen av molionen 1693. Del normala förfarandet hade varit alt utskottet väntat med behandlingen av de nu aktuella motionerna tills regeringen framlagt sitt förslag. Men eftersom vi är ense i sakfrågan och resultatet blir detsamma, har vi socialdemokrater i utskottet gått med pä den handläggning som nu sker av frågan.

Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till utskottets hemställan.

110

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Jag skall bara be att fä instämma i de synpunkter som utskollets vice ordförande här har framfört. Det var myckel glädjande och tillfredsställande alt ett enhälligt utskott kunde ställa sig bakom dessa molionskrav. Det kan kanske röra sig om uppåt 300 nya arbetstillfällen som skapas pä detta sätt. Man välkomnar ju gärna den situationen att en gång få uppleva att en kommande proposition kan undvaras lack vare redan bifallna motioner.

Med del berjag, herr lalman, att få yrka bifall lill utskollels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Föredrogs

Näringsutskoltets betänkande

1975/76:35 med anledning av proposilionen 1975/76:101 med förslag om

tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetårel 1975/76 i vad avser

Sveriges geologiska undersökning

Ulskollels hemsiällan bifölls.

§ 20 Sveriges exportråd, m. m.

Föredrogs näringsulskottels betänkande 1975/76:36 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte molioner.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkler. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endasl de punkler, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 6 (Sveriges exportråd)

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 12 (handelsdepartementet) under punkien B 1 (s. 21-23) föreslagit riksdagen att lill Sveriges exportråd för budgetårel 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 2 700 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionen 1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såviii här var i fråga (yrkandet B 7) hemställts att riksdagen för budgelårel 1976/77 lill Sveriges exportråd anvisade elt i förhållande till budgetpropositionen med 3 559 000 kr. förhöjt anslag av 6 259 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:2122 yrkandet B 7 lill Sveriges exportråd förbudgelårel 1976/77 anvisade en reservationsanslag av 2 700 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. av herrar Böriesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Andersson i Örebro (fp) samt fru Hambraeus (c) som ansett att utskotlel bort hemställa

alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall lill molionen 1975/76:2122 yrkandet B 7 till Sveriges exportråd förbudgelårel 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 6 259 000 kr.

Punkien 7 (Handelssekreterare)

Regeringen hade under punkien B 2 (s. 23-25) föreslagit riksdagen all lill Handelssekreterare för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 15 419 000 kr.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

I detla sammanhang hade behandlals motionerna

1975/76:636 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c), vari

111

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

hemställts att riksdagen anvisade medel lill en tjänst som handelssekreterare i Köpenhamn med uppgift alt främja de mindre och medelstora företagens export,

1975/76:1)47 av herr Lindberg m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde initiativ som syftade till att ett marknadssekre-lerarkonlor inrättades i Trondheim i enlighet med vad i motionen anförts, och

1975/76:1751 av herr Börjesson i Glömminge (c), vari hemställts att riksdagen uttalade att ytterligare en tjänst som handelssekreterare snarast borde inrättas och att denna tjänst placerades på den afrikanska kontinenten.

Ulskoltet hemställde

1. all riksdagen med anledning av moiionerna 1975/76:636 och 1975/76:647 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om utbyggnad av handelssekreterarverksamheien i nordiska länder,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1751 om inrättande av elt handelssekreterarkonlor i Afrika,

3. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Handelssekretare för budgetåret 1976/77 anvisade ett reservalionsanslag av 15 419 000 kr.

Reservation hade avgivits

2. av herrar Börjesson i Glömminge och Gustafsson Byske saml fru Hambraeus (samtliga c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1751 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om inrättande av ett handelssekreterarkonlor i Afrika.

Punkten Ii (Sveriges turistråd)

Regeringen hade under punkten B 6 (s. 40-42) föreslagit riksdagen alt till Sveriges turistråd för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 23 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlals moiionerna

1975/76:1750 av herr försie vice talmannen Benglson (c),

1975/76:1806 av herr Nordgren m.fl. (m) och

1975/76:2029 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att åtgärder vidlogs i syfle att ulveckla en turistverksamhet i Mellan- och Nordsveriges glesbygder, baserad på char-lerförbindelser mellan främst kontinenten och värt land.

112

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Sveriges turistråd för budgetårel 1976/77 anvisade ett reservationsanslag av 23 000 000 kr..

2. att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1750 om ålgärder för att stimulera till semestervislelse i Sverige,

3. att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1806 om utnyttjande av turistanläggningar för konvalescentvärd,

4. att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:2029 om ökad turistverksamhet i Mellan- och Nordsveriges glesbygder.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

Reservation hade avgivits

3. av herrar Hovhammar (m) och Siegbahn (m)som ansett alt utskotlel under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1975/76:2029 hos regeringen begärde åtgärder för ökad turistverksamhet i Mellan- och Nordsveriges glesbygder i enlighet med vad reservanierna anfört.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! De flesta poliliska meningsrikiningarna i det här landet torde i dag vara överens om en sak, nämligen de mindre och medelstora förelagens betydelse för näringslivet och för nationen i dess helhet. Man är överens om att om man önskar ett dynamiskt och fruktbart näringsliv, så kan man inle undvara de mindre och medelstora företagen. De intar helt enkell en nyckelposition.

Vi har från centerpartiet under många år hävdat den uppfattningen alt dessa företag måste stimuleras på olika sätt i sin utveckling. Man måste ge dem ökade möjligheter att göra samhällsnyttiga insatser inom de områden där de arbetar. Vi har följt upp den principiella uppfallningen vid en rad riksmöten i form av motioner och reservalioner lill olika utskottsbelänkanden.

I är har vi kanske lagt ned litel exlra möda på just detla ämne och har i molionen 2122 behandlat de mindre och medelstora förelagens möjligheler i dagens svenska samhälle. Vi har gjort en analys av deras siluation och försökt fastställa vilka krav som måste resas, inle minst pä samhällel, om man önskar bibehålla dessa företag i full effektivitet och om man önskar en fortsatt ulveckling av dem. 1 molionen anvisar vi en rad olika utvägar och förslag för att komma till rätla med denna utomordentligt svåra problemalik.

Ett viktigt avsnitt i motionen 2122 rör den exporlfrämjande verksamheten med särskild tyngd lagd pä de mindre och medelstora förelagen. Cenlerns och folkpartiets representanier i näringsulskollet har följt upp dessa synpunkter och krav i ett speciellt avseende i reservationen 1, som innehåller mittenpartiernas önskemål och förslag om att förstärka Sveriges exportråds möjligheler att ge jusl den stimulans som vi anser vara erforderlig för att de mindre företagen skall kunna utvecklas pä den myckel viktiga sektor som heter exportomrädet.

Enligt vär uppfaltning, som framkommer i motionen och sedermera i den gemensamma reservalionen från mittenparlierna, är del utomordentligt viktigt att vidga de mindre förelagens exportmöjligheter. Det

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:83-84

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

114

kan ske bl. a. genom all man ger Exportrådet ökade resurser. Alt det är så angeläget att öka de mindre förelagens exportmöjligheter hänger samman inte bara med önskemålet och kravet om dynamik i näringslivet - de mindre företagen står för förnyelsen och dynamiken - ulan också med elt i dag akut problem som de kan bidra lill alt lösa, nämligen den allvarliga situationen för handelsbalansen.

Jag vill, herr talman, erinra om all långtidsutredningen räknar med att man skall kunna nä balans omkring 1980 men att det krävs ytterligt stora ansträngningar för alt nå det målet. Ett väsentligt inslag i de an-strängning.arna måste vara alt öka möjligheterna för de mindre företagen att komma ut på exportmarknaden och där göra sin insats. Ännu finns väldigt många hinder för de mindre företagen, såsom bristande språkkunskaper och fel exporiieknik. De är inte heller utbildade på det speciella område som heler valutatransaktioner etc. Exportrådet har kommit till för att vara en serviceinstans på detla område. Vi har i riksdagen varil överens om att det innebar en tillfredsställande lösning att inrätta delta exportråd. Exportrådet kan alltså ta initiativ för att t. ex. åsladkomma ökad samverkan mellan dessa förelag. Elt ökat stöd till Exportrådet med inriktning på de mindre företagens exporlmöjligheter kan utformas så all Exportrådet får bättre förutsättningar att stimulera t. ex. samverkan men även göra andra insaiser på detla område.

Jag erinrar åter om betydelsen för handelsbalansen av ökade valuta-inkomster. Här finns hos de små företagen en latent lillgång, som ännu inte har ul nyttjats. Mycket stora exportinkomster skulle kunna göras, om man bälire utnyttjade dessa företag.

I motionen och i reservationen föreslås att anslaget skall höjas i enlighet med vad jusl Exportrådet självt har begäri. Vi anser det ganska självklart att Exportrådet bäsl kan bedöma vad som krävs för att kunna göra dessa insaiser. Anslaget vill vi uppföra lill 6 259 000 kr., alltså en höjning med 3 559 000. Detla krav sätter sig utskottsmajorilelen emot.

Jag måste tillstå alt jag finner utskollsmajoritelens argumentation ganska egendomlig. Skall jag uttrycka min uppfaltning mycket enkelt, kan Jag säga alt ulskottsmajoriteten faktiskt rider på formaliteter såsom den värsta skaitefiskal; Det är visserligen sanl alt staten och Exportföreningen har träffat avtal om vilka principer som skall gälla för finansieringen av rådets verksamhel. Avtalet innebär grovt sett alt finansieringsbördorna skall delas ungefär lika. Man kan emellertid inie topprida de bestämmelserna och det avtalet in absurdum som ulskottsmajoriteten vill göra i detla sammanhang.

Jag vill fästa uppmärksamheten på all i avtalet mellan staten och Exportföreningen har staten påtagit sig ansvaret dels för förvaltningen av handelssekreierarorganisalionen, dels också enligi avtalets § 11 för Exportrådets kostnader för just den mindre industrin. Det är kostnader som man har övertagit från del särskilda Exportrådet för mindre industri som fanns på sin lid. Staten har alltså åtagit sig all svara för de kosinader som Exportrådet får vidkännas för att kunna ge service åt småföretagen.

Antag att samhället anser sig böra utöka handelssekreterarrepresen-lalionen - det kan finnas samhällsekonomiska, företagsekonomiska och andra motiv för att göra det - kanske inrätta en eller ett par tjänster som handelssekreterare i Afrika eller att öka möjligheterna för den mindre induslrin att exportera för att få in valulainkomsler och förbättra handelsbalansen. Om samhället gör en sådan bedömning och ställer erforderliga finansiella resurser till förfogande, sä betyder inle del här avtalet att staten kan gå till Exportföreningen och säga: Nu, mina vänner, får ni lov alt höja abonnemangsavgifterna, så att vi kommer i balans igen! Det är sä vill Jag kan se en absurd tolkning av avtalet. Del är inle fråga om att överge några principer i det här sammanhanget, och det är heller inte fråga om alt principerna kan förhindra ökade insatser frän samhällels sida, t. ex. för att förbättra den mindre industrins exporlmöjligheter.

Herr talman! Den andra reservalionen handlar om handelssekreterare i Afrika. Om den vill jag bara helt kort säga att vi har handelssekreterare i alla världsdelar utom Afrika, men Afrika är den kanske intressantaste världsdelen. Del är en världsdel i oerhört dynamisk utveckling. Där skapas ständigt nya marknader. Det tillkommer ständigt nya nationer, som med friska viljeyttringar ökar sin handel, och det är väldigt angeläget att Sverige är med och inte blir aklerseglal. Jag tycker inte att det finns anledning att vänta på utredningar i det här sammanhanget, utan del finns anledning att så snart som möjligl inrätta en tjänst även på den s. k. svarta kontinenten, som är en framlidsmarknad för alla exporlna-lioner.

Jag ber att få yrka bifall till reservalionerna 1 och 2.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! I molionen 2029 har moderala samlingspartiet redovisat sin syn på turismen. Till näringsutskoltets betänkande nr 36 har vi också fogat en reservation, nr 3, som jag något vill kommentera.

Det är ju ett känt faktum att den moderna turismen har utvecklats i mycket snabb takt under de senaste decennierna. Del bör vi hälsa med stor lillfredsslällelse och delta av flera olika skäl. Turismen bidrar lill ökad förståelse folken emellan och ger nutidsmänniskan en behövlig avkoppling i en många gånger stressad tillvaro. Del är därför som samhället bör stödja turismen och alldeles särskilt de delar av värt land som har nalurliga förulsällningar. Jag länker dä närmast på fjällvärlden men även pä vår skärgärd och vårl inland som har så många sevärdheter att visa upp.

För att turismen i Sverige skall kunna hävda sig och utvecklas krävs emellertid en ökad samverkan mellan staten, landstingen och kommu-, nerna. En planering som bör vara långtgående måste självfallet göras i nära samverkan med företag, organisationer och enskilda som har praktisk erfarenhel av turistnäringen. Anläggningarna skall lokaliseras där de från konsumentsynpunkt bäst behövs.

Herr lalman! Sverige bör ha goda förulsältningar för alt bli ett verkligt

115

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

116

turistland. Vi har en natur som är ganska enastående i sitt slag. Antalet invånare per kvadratkilometer är myckel lägre hos oss än i flera andra länder.

Närheten lill den europeiska kontinenten gör all turister utan alllför lång restid kan ta sig hil. Våra vidsträckta skogar och våra ännu så länge tämligen oförstörda sjöar och vattendrag bör kunna bli ett verkligt alternativ för mänga. Vi har stora ännu ej utnyttjade resurser som vi snarast bör la till vara.

Men om folk från Centraleuropa i större omfattning skall kunna besöka oss och upptäcka vårt vackra land, krävs det att restiderna avkortas. Det betyder att vi måste bygga ut våra flygplatser, och det gäller särskilt de inre delarna av mellersta och norra Sverige, dil prisbilliga charterresor bör kunna ordnas. Frän flygplatserna kan turister sedan med buss och tåg transporteras till närbelägna byar och småorter.

En turism organiserad efter dessa riktlinjer skulle helt säkert få utomordentligt stor betydelse renl ekonomiskt för glesbygderna, främst i Norrland och Mellansverige. Men givetvis kan andra delar av vårt land också komma i fråga, t. ex. sydöstra Sverige, som har rik tillgäng på fina strövområden.

Vi moderater konstaterar alt en aktiviering av turismen är högaktuell och alt en sådan aktivering bör komma lill stånd snarast möjligt. Sveriges turistråd bör därför i samarbete med resp. landsting organisera ett nät av replipunkter, så alt en utbyggd charterlrafik mellan den europeiska kontinenten och vårt land kan komma lill stånd.

En turism som är organiserad efter sådana riktlinjer behöver heller inte bli alltför säsongsbelonad. Den kan med charterflygets hjälp vara i gång under så gott som hela året. Och då blir också lönsamheten bättre. Ulvecklingen i värt östra broderland Finland bekräftar della.

Men vi skall inle tro att vi utan vidare fär den turistsiröm som vi alla eflerslrävar. Del krävs ett hän och målmedvetet arbete, särskill när del gäller marknadsföringen. Den måste förbättras och förstärkas både i Sverige och i utlandet. För alt åstadkomma en förbättring krävs ökal samarbele mellan turistnäringen och dess organisalioner å ena sidan och landsting och kommuner å den andra.

För att irygga sysselsättningen bör företag och enskilda, som driver l. ex. campingplatser och stugbyar, stödjas och uppmuntras av det allmänna. Varje nylt jobb pä svensk glesbygd är i dag värt slora pengar. Det finns många sätl all uppmuntra enskill initiativ på inom del här området. Lantbrukare t. ex. borde i myckel större omfattning än nu kunna engagera sig i turistnäringen, om glesbebyggelserätten återinfördes och om man minskade krånglet och byråkratin när del gäller byggnadslov. Men även smärre åtgärder kan betyda myckel. Tag t. ex. myndigheternas enligt min mening alltför starka restriktiviiel när det gäller skyltar och vägvisare. Del finns exempel pä alt attraktiva turistställen fått order att ta ner sina skyltar, med sämre lönsamhei och sämre service för turisterna som följd. Detta kan inte vara riktigt. Därför bör lillståndsgivningen

för skyltar och vägvisare liberaliseras och förenklas. De enskilda initiativen skall uppmuntras. Det är krav som mänga i dag släller och som jag gärna här vill ha framförda. Eftersom Jag har varil i direkt kontakt med dessa problem, vel jag att svårigheterna är slora och att många önskar en förbättring. Del enskilda initiativet måste med andra ord uppmuntras.

För att turismen skall kunna byggas ut och bli en lönande näring för alll fler behövs del ökad aktivitet.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen 3.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! På företagareföreningarnas årsmöte i Böras i höslas framfördes elt exportspel, som var en utmärkt illustration av de svårigheter som möter ett företag som är nytt pä exportmarknaden. Spelet var väldigt sakkunnigt framfört: del var Exportrådet som stod bakom. Del visade prov pä många av de svårigheter som möter ett litet företag. Spelet rörde ett mindre företag i tekobranschen som skulle ge sig ul på en ny marknad och skickade ul en av sina medhjälpare för att knyta kontakt med nägon konsult, som kunde se till att förelagets produkter kom ut på marknaden. Medhjälparen skrev ett kontrakt med konsultföretaget, åkte hem och trodde att allt var frid och fröjd, all order skulle böria strömma in. Sä var inte fallet. Man fick inga order frän landet i fråga - i delta fall Tyskland. Man skickade ned samma representant igen, som hade en diskussion med konsultföretaget. Denne fick det klara beskedet alt i kontraktet ingick sådana beslämmelser att förelaget inte fick sälja varor annat än genom konsultförelaget. Sålde man till andra var man skyldig att erlägga skadestånd. Företaget var alltså uppbundet.

Del var elt utmärkt exempel på vad en orutinerad exportör kan råka ul för. Eftersom sådanl förekommer är del naturligtvis så myckel mer glädjande alt vi fått bra replipunkter på olika säll i omvärlden, där svenska företag söker ta lill sig nya marknadsandelar för den svenska exporten.

Norden har utgjort - och utgör fortfarande - den marknad som de mindre företagen i första hand har sökt sig lill. Nu har vi fått handelssekreterare placerade i Norge och Finland. I näringsutskottets belänkande nr 36 i år behandlar utskottet också frågan om en handels-sekreterarriänst i Köpenhamn. Utskottet har gjort en positiv skrivning, där ulskoltet säger alt det är välmotiverat - som vi framfört i motionen - att en tjänst som handelssekreterare i Köpenhamn prövas i samband med övervägandena mellan Sveriges exportråd och regeringen om han-delssekrelerarorganisationen. Vi har ingen merkantilrepresentation i den bemärkelsen i Danmark, trots all Danmark är den fjärde exportnationen i ordningen. Vi sålde år 1974 för 5,9 miljarder kronor lill Danmark och under liden den 1 januari till 30 september 1975 sålde vi för samma belopp. Det är alltså betydande summor Sverige säljer för. Jag är glad över all utskottet skrivit positivt.

Reservationen 1, som är fogad till utskottets betänkande, behandlar

117

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

fl8

anslaget till exportrådet, som tas upp under punkten B I i bilaga 12 till budgetpropositionen.

Under de tre senaste åren har Exportrådet kommit all spela en viktig roll i det mångfasetlerade arbete som utförs av staten och näringslivet i gemenskap när det gäller att utveckla svensk utrikeshandel. Vikten av Exportrådets roll bekräftas av att rådet nu har blivit permanent. Det är bara att konstalera att en fast organisation är en förutsättning för ett lugnt ocih effektivt arbete. Företagen får som abonnenter tillgäng till service och rådgivning från hela exportfrämjandel.

Det allmänna statsbidraget, som ulgåtl under de tre första åren, avlöses nu av ett bidrag för service för den mindre industrin. Behovel av ett statsbidrag i ungefär samma storleksordning som tidigare kvarstår lill följd av verksamhetens omfallning och de senaste årens kraftiga kostnadsökningar. Herr Sjönell har tidigare undersirukit detta i sill inlägg.

Sveriges exportråd har begärt att anslaget för kostnader för den mindre industrin och lill förvaltningskoslnader för handelssekreterarorganisalio-nen höjs till 6 259 000 kr. Föredragande statsrådet och näringsulskottels majoritet går pä ett anslag som understiger della belopp med 3 559 000 kr. Vi reservanter har föreslagit samma belopp som Sveriges exportråd, och det av följande skäl.

Ell mindre anslag än vad Sveriges exportråd har begäri medför att den uppsökande verksamhet som Exportrådet bedriver bland de mindre företagen avsevärt minskas. De mindre förelagen, som ofta har en outnyttjad exporlkapacitel, kommer då icke alt få denna kontakt med Sveriges exportråd för alt stimuleras till all försöka sig pä utländska marknader. Även om de mindre företagens exporlförsäljning inle alla gånger ger pålagligt utslag i vårt lands exportstatistik, är det viktigt att inle glömma bort alt exporlbeslällningarna betyder mycket för sysselsättningen i de mindre företagen.

Under samma anslag inryms också en hel del administrativa uppgifter som Sveriges exportråd har alt utföra ät handelssekrelerarorganisalionen, och dessa blir svåra att fullfölja med ett minskal anslag. Det gäller bl. a. personalfrågor, verksamhetsstyrning och vissa arbetsuppgifter som rör frågor av kommersiell karaktär vid ambassader och konsulat.

De här uppgifterna får, om del lägre anslaget godlages av riksdagen, handelssekrelerarna själva sköta i fortsättningen. Del är ell arbele som handelssekreterarna skulle behöva bli befriade frän för all i slället ha som sin uppgift all sköta de rent kommersiella frågorna.

Man skall självfallel alllid göra rimliga avvägningar i olika anslagsfrågor, men vi reservanter ifrågasätter, om del inte hade varit mycket välmotiverat att redan i propositionen tillstyrka Sveriges exportråds framställning. Vi tycker att det är viktigare att handelssekreterarna sköter jusl de uppgifier de är tillsatta för enligt den överenskommelse som har träffats mellan staten och Sveriges exportråd, och ej personalfrågor, rekrytering, verksamhetsslyrning och vissa sådana arbetsuppgifter.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall lill reservationen 1.

Hen RASK (s):

Herr talman! När jag lyssnade på börian av herr Sjönells anförande, med dess stora svep över de mindre och de medelstora företagen, fick jag nästan en känsla av att vi i dag skulle föra en stor debatt om olika företagsformer. Herr Sjönell hamnade dock så småningom på betänkan-del, och för min del skall jag strikt hålla mig till det belänkande vi nu behandlar.

Jag vill börja med att säga all oenigheten mellan utskolismajorileten och reservanterna är begränsad till tre punkter, nämligen punkterna 6, 7 och 11 i betänkandet. Dessa tre punkter har ju berörts av de föregående talarna, vilka också har lämnal redogörelser för punkternas innehåll. Kommentarerna till utskollsmajoritelens ställningstagande kan jag därför begränsa.

Jag vill ändå när det gäller punkien 6 och reservationen 1 säga att det är en mycket kraftig anslagsökning lill Sveriges exportråd som reservanterna föreslår - en dryg fördubbling av regerings förslaget på 2,7 milj. kr. Visserligen sammanfaller reservationens yrkande med vad Exportrådet begäri i sin anslagsframställning för nästa budgetär - vilket herr Sjönell i sitt anförande underströk - men man bör då lägga märke till all anslaget under innevarande budgetår utgår med 2,3 miljoner. Delta anslag är grundat på en överenskommelse mellan staten och Exportrådet.

Vad som nu föreslås av departementschefen för kommande budgetår är alltså en uppräkning med 0,4 milj. kr. med hänsyn till bl. a. kostnadsläget. Detta är ingen toppridning på formaliteter, som herr Sjönell påsiod, utan det är i stället en rimlig uppräkning i förhållande till den anslagsfördelning för Exportrådets finansiering som staten och Exportföreningen enades om före riksdagsbeslutet 1975. Därför bör riksdagen avslå reservalionen 1.

Vid punkien 7 i ulskottsbetänkandet finns det en reservation av centerpartister i utskottet. Reservanterna - tre lill antalet - följer här upp motionen 1975/76:1751 med ett uttalande om att ett handelssekreterarkonlor skall inrättas med placering pä den afrikanska kontinenten.

Detla kan i och för sig låla bra, och som motionsuppslag för publicering i tidningarna är det förträffligt. Men nu är det ändå på del sättet - som utskotlel framhåller i betänkandet - all flera handelssekreterarkonlor vid skilda lillfällen funnits i Afrika. Av olika skäl har dessa lagls ner, men samiidigl barden kommersiella representationen vid ambassaderna i flera afrikanska stater förstärkts. Dessutom - och del bör både motionär och reservanter lägga märke till - pågår det en inierdepartemenial ulredning om jusl hur den exporlfrämjande verksamheten i framtiden skall bedrivas i u-länderna. Arbetsgruppen i denna ulredning består av representanier för utrikes-, finans-, handels- och industridepartementen.

Utskottsmajorilelen anser därför all del inte finns någon anledning att nu förorda inrättandet av någol handelssekreterarkonlor pä den afrikanska kontinenten.

Reservationen 3 vid punkien 11 följer upp molionen 1975/76:2029 -

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

119

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

den molion och den reservation som herr Hovhammar nyss talade om. Självfallet skulle en ännu mera utvecklad turistverksamhet i Mellan-och Nordsveriges glesbygder har belydelse för landel, både som motvikt till turistunderskotlet i bytesbalansen och som ett ekonomiskt tillskott för de människor som bor i dessa bygder. Nu är det dock på det sättet att när riksdagen förra våren beslutade inrätta Sveriges turistråd fick Turistrådet som en uppgift just att främja den utländska turismen till Sverige. Under senaste året har det också anordnats ett antal charterresor lill Nord- och Mellansverige, i en del fall med ganska goda resullal.

Man kan väl också förutsätta att ytterligare initiativ kommer alt tagas från Turistrådels sida. Likaså är det väl troligt att Turistrådet kommer att ta de kontakter med kommuner och landsting som molionärerna och reservanterna lalar om. Utskotlel finner därför inte någon anledning till att riksdagen nu skall göra en hemställan om yllerligare åtgärder i detla fall

Med det anförda vill jag, herr lalman, yrka bifall lill utskottets hemställan på alla punkter.

120

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Rasks anförande rubbar inle på något sätt den uppfattning vi reservanter har om det berättigade i våra krav. Herr Rask säger att vårt förslag innebär en fördubbling av anslaget. Del är klart alt vid debatterna här i kammaren låter alltid en fördubbling av ett anslag som någonting ganska fruktansvärt. Men del är nog så, herr lalman, att allting är relalivt här i världen. Om jag röker en cigarrett om dagen och fördubblar det antalet så tror Jag inte att del är sä förskräckligt fariigl i praktiken. Röker jag däremol 60 cigarretter om dagen och fördubblar den ransonen, då är del någonling ganska fruktansvärt.

Fördubblar vi nu ett anslag från 3 miljoner lill 6 miljoner i en budget som omspänner nära 100 miljarder kronor, dä tror jag att della är försumbart ur ekonomisk synpunkt. Del är däremot inte försumbart ur den synpunkten att man kan stimulera mindre företag till exporlanslräng-ningar. Del är i högsta grad angeläget att man kan göra pä det sättet, och del är därför vi kommit med detta yrkande.

Min kritik mot utskottsmajorilelen kvarstår när del gäller del avtal som jag lidigare talade om. Man rider här på formaliteter. Om del är ur samhällets synpunkt angeläget skall man kunna göra en sådan här satsning ulan att behöva springa till Exportföreningen och säga att de fär höja sina abonnemangsavgifter. Vi bedömer del som myckel angeläget för samhället att man kan få den mindre industrin ut på exportmarknaderna, inte minsl ur sysselsättningssynpunkt, som herr Andersson i Örebro påpekade, ulan även ur valuiasynpunki. Många bäckar små kan göra en stor ä - och del är myckel värdefullt i del här sammanhanget.

När del sedan gäller handelssekreteraren i Afrika säger herr Rask -och jag uppfattar del som lilel nedlåtande beträffande våra motiv - att motionsuppslaget är väldigt bra alt publicera i tidningarna. Ja, herr Rask,

vi har verkligen en betydligt allvarligare och djupare bakgrund till våra motioner än all bara skaffa oss PR i tidningarna. Jag tycker alt delta var en ganska onödig nedvärdering av våra motionsanslrängningar, men herr Rask får ju själv slå för delta uttalande.

Herr Rask säger att sädana här representationer funnits lidigare men lagls ner. Ja, visst har sä skell, herr lalman. Men den afrikanska kontinenten har på bara de senaste två tre åren i grund förändrat struktur. Nationerna har fått en hell annan medvetenhet om ullandshandelns belydelse. Jag kan bara nämna ell sådant land som Nigeria, där en av världens största oljeförekomsier finns i dag. Det är oerhört angelägel att vi i Sverige inle blir aklerseglade när alla andra nationer är ute och försöker exploatera dessa nya staters resurser.

Jag vidhåller vad jag sagl tidigare att della är så pass angeläget att vi inle kan avvakla några utredningar. Hur lång tid sådana lar del vel man aldrig. Jag yrkar åter bifall till våra reservationer.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tog upp den här samordningen med handelssekre-terarorganisationen som Exportrådet haratt ombesörja nu. Vid det första avtalet för Sveriges exportråd kom man överens om all rådet skulle svara för ledningen av den kommersiella verksamheten vid handels.sekrele-rarkonioren. För att uppnå största möjliga effekl av de samlade insatserna hemma och utomlands föreslogs, att rädel borde svara såväl för ledningen av den operativa kommersiella verksamheien vid handelssekreterarkon-toren som för deras personal och ekonomiska administration. Dessa funktioner sköttes tidigare av handelsdepartementet resp. utrikesdepartementet, vilka nu slipper de här uppgifterna.

Den 1 juli 1975 överfördes dessa förvaltningsuppgifter lill Exportrådet. Från innevarande budgetår sker sålunda den totala planeringen liksom genomförandel och uppföljningen av verksamheten vid handelssekre-terarkonioren och Sveriges exportråd. Detla belyder mycket i personalhänseende, och del är därför Exportrådet är i behov av den här anslagsramen som vi reservanter har föreslagit.

Herr RASK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Sjönells argumenlering beiräffande fördubblingen kan väl i och för sig vara beslickande. Men del rör sig ändock om miljoner - i del ena fallei 2,7 miljoner moi reservanlernas nära 6,3 miljoner. Och miljoner slänger man väl inle ul - åiminsione inle jag - så där hur som helst. Hur herr Sjönell gör vel jag inte.

När det gäller reservation nr 2 må väl representationen i Afrika vara aldrig så angelägen. Men herr Sjönell vet lika bra som alla vi andra all det i en hel del av de afrikanska staterna inte råder normala förhållanden. Jag påpekade i mitt första anförande att samtidigt som handelssekre-lerarkonioren dragits in har man gjort förstärkningar av den kommersiella representationen på våra ambassader i Afrika. Jag tycker all detta räcker just nu. 9 Riksdagens protokoll 1975/76:83-84

121

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exponråd, m. m.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalrnan! Herr Rask och jag är rörande eniga om att man inte skall pytsa ut miljoner precis hur som helst. Det är en grundläggande inställning som jag har.

Men jag betonade i mitt förra anförande alt i en budget där utgifterna är inemot 100 miljarder kan inle 3 milj. kr. - hur mycket del blir i promille kan jag inle räkna ul pä en gång, men det är en utomordentligt liten del - anföras som någol slags ekonomisk belastning på statsbudgeten, när del är ell sä angelägel syfte som dessa 3 milj. kr. kan komma att fylla. Det är bara del jag vill ha sagt.

När del gäller de afrikanska staterna, herr Rask, är vi också eniga om att de har räll oroliga förhållanden. Del görs olika kupper, och förändringar sker ibland med myckel korta mellanrum. Men det är ju ett skäl för att vi skall ha en fast representation och bevaka utvecklingen. De mindre industrierna - och även de större svenska exportindustrierna - kan inte själva ha en så bra bevakning som är erforderlig. Och just den omständigheten att det är sä pass oroligt accentuerar behovel av service från handelssekreterare i en sådan siluation.

122

Herr försie vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Det är många viktiga saker som behandlas i delta belänkande, cch det är en punkt som kanske inle har kommil att framträda sä starkt. Den gäller anslaget till Sveriges turistråd och turismen i det sammanhanget.

Turismen har dock stor belydelse för vårt land. Den har betydelse på det sättet alt om andra länders invånare kommer hit, lär de känna vårl tand. De får del av kullurella akiiviieier och kan kanske också knyta ekonomiska förbindelser med Sverige pä del sättet. Det är den ena viktiga saken som jag vill framhålla.

Den andra är kallt och kort att resevalutan går lill 2,6 miljarder kronor i år. Del kommer vi inte ifrån. Det förs ul 2,6 miljarder kronor från Sverige av svenskar som skall resa till andra länder. Det är en myckel stor och betydelsefull summa även för vår valutareserv.

Utskottet går nästa helt förbi den här saken. Utskottet säger:

"Sveriges turistråd har enligt sina stadgar till uppgift att särskilt söka tillgodose behovet av semester- och rekreationsmöjligheler hos en bred allmänhet i Sverige och i de övriga nordiska länderna." Men Turistrådet har ju inga pengar för att ge några subventioner - det vill jag siarkt understryka.

Hur skall man då lösa detla allvarliga problem med 2,6 miljarder lill resevaluta? Jag tror inle att vi i slörre utsträckning kan få andra länders folk all resa till Sverige - vi har inte riktigt sådanl klimat och sådana förulsällningar alt vi kan locka hil sä mycket turisier. Och nog är del väl lättare att vidta den åtgärden, att man försöker behålla svenskarna i Sverige när de skall ul och ha semester? Det är delta jag menar att man framför alll skulle inrikta sig på.

Vi har försökt olika vägar. Varie år har här i riksdagen väckts motioner om skall på resor till utlandet. Jag anser all del är en fullkomligt omöjlig väg, och riksdagen har vae år avslagit moiionerna. Del finns ingen möjlighet att beskatta resor, för vi har grannländer som säljer resor, och då far man dil och köper sina biljetter så är saken klar. Den vägen går det inte att komma fram pä.

Men hurdan är nu situationen för en svensk som tänker alt han skall ha en veckas semester eller mera någonstans? Vad gör han för någonting? Jo, han lar diverse broschyrer och kommer kanske fram till all han gärna skulle vilja ha svensk semester i fjällen eller någon annanslans. Pris: ca 1 200 kr. per vecka med resa och allt. Men semester någonstans söderut kostar bara 500 kr. alll inkl.

Jag räknar nu på vissa av charterresorna, och jag vill tillägga alt del finnsju vintervislelser som är myckel dyrare och inle jämförbara i della sammanhang. Men del blir i alla fall så alt svensken ser till kostnaden, och då är det omöjligt att konkurrera med dessa länder som har så låga priser.

Det kvittar vilken reklam vi gör för den svenska turismen. Jag är gärna med pä all höja de svenska turistplatserna lill skyarna, för de är utomordentligt angenäma och bra. Men den ekonomiska sidan av saken blir ändå till slul det avgörande. Är det så mycket billigare att ta ett charterplan söder ut någonstans gör man det, även om man om med beklagande säger: Jag ville så gärna resa lill de svenska fjällen i stället.

Vem skall man då ge subventioner till och hur skall det ske? Ja, många säll kan diskuteras. Skall man försöka ge hotell och pensionat vissa subventioner? Det går inle, för man får en gränsdragning som är alldeles omöjlig. Och när jag har spekulerat över detla under mänga år och funderat hur man skall göra har jag kommil fram till att individen bör få bestämma detta själv. Han fär en viss subvention per dygn när han är ule på semester och kan själv avgöra vart han vill resa. Därmed är det han som avgör om han vill vara pä den ena eller andra platsen, och så har man kommil ifrån svårigheterna.

Utskottet skriver all de svenska turistplatserna är maximalt utnyttjade. Ja, vissa tider är de kanske det, andra lider är de det inle. Men oavsett om de är maximall utnyttjade eller inle borde vi för att klara vär valutareserv bättre bygga ul de svenska anläggningarna för alt ge möjligheter för svenskar all vara i sill egel land på semestern.

Jag länker inte ställa något yrkande i delta fall, herr lalman. Jag har väckt motionen och, hoppas jag, även väckt tanken på att vi måste ta itu med problemet för att åtminstone behälla litet av våra pengar i Sverige när det gäller resorna, så att det inte bara blir så att man ger sig ut till andra länder.

Jag är övertygad om all förr eller senare kommer vi med hänsyn till valutareserven att få gå in med någon form av direkta subventioner till den svenska turismen. Jag hoppas att man i forlsällningen överväger delta så att vi skall kunna fä svenskarna att stanna i sitt egel land på semestern.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

123

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

Herr RASK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Bara några ord till herr förste vice talmannen Benglson.

Jag ifrågasätter mycket starkt om vi genom subvenlionering kan behålla de svenska turisterna inom landel. Och med en gång uppslår frågan: Hur myckel skall vi subventionera och hur långl skall vi driva sub-venlioneringen? Hur många miljoner skall vi offra på della område? Det är väl ändock alltid pä det sättet när del gäller pengar, även från statens sida, all del blir fråga om prioriteringar.

Jag tror således inle pä herr Bengtsons moiionsuppslag.

Herr försie vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr talman! Herr Rask frågar hur många miljoner vi skall offra. Ja, del kan Jag inle säga direkt, men vi skall i varie fall ha i tankarna -även om det naturligtvis inte kan bli fråga om samma belopp - alt del går ul ur landel 2,6 miljarder för närvarande. Då menar jag, att om man offrar en del pengar på det som jag har föreslagit, så är det helt enkelt en god affär för värt land. Om vi kan decimera den jättelika summa som nu används för utomlandsresor, sä är del god affär. Varenda miljon som vi kan skära ned det beloppet med är en vinst för Sverige. Därför menar jag att del vore förnuftigt all göra ett försök.

Hur mycket man skall ge i subventioner är svårt alt säga, och därför nämnde jag inget bestämt belopp ulan sade att frågan bör utredas. Men jag kan tillägga att om vi får en viss subvention, sä kan en svensk turist säga så här: Om jag reser lill en svensk turistanläggning, så får jag några tior per dag eller hur mycket det nu kan bli - och det är ju synd all inle la ul de pengarna. Då får kanske denna subvenlion en någol slörre effekl, eftersom människorna troligen reagerar så. Om de får elt visst bidrag lill resan, så lar de del och reser lill en svensk turistanläggning. Och vad kan vi annars göra ät det stora beloppet 2,6 miljarder? Är del någon som har ell förslag pä hur vi skall decimera det beloppet?

124

Hen LINDBERG (s):

Herr lalman! Lål mig med några ord kommentera näringsulskottels behandling av motionen 647. Där har vi motionärer framhållit vikten av all vidga avsättningsområdena för de mindre och medelstora företagen i Norrland, om sysselsättningen där skall kunna bibehållas och vidgas. 1 det sammanhanget har vi konstaterat all Tröndelagsomrädena genom sin närhei utgör ell myckel inlressanl marknadsområde, specielll mot bakgrund av den utveckling av näringslivet i Norge som kan länkas ske. Med anledning härav har vi föreslagit att riksdagen hos regeringen begär iniliativ som syftar till alt ett marknadssekreterarekonlor inrättas i Trondheim.

Jag noierar med glädje alt näringsulskottei delar denna vår bedömning. Mindre glädjande är emellertid att utskottet trots della har avstyrkt motionen. Men jag vill ändå lacka för ulskollels välvilliga behandling av vår molion. Utskotlel säger nämligen: "Förslaget om inrättande av en

marknadssekreterarljänst i Trondheim förtjänar enligt utskottets mening också att prövas närmare." Därefter säger utskottet alt man inle är beredd att tillstyrka bifall till motionsyrkandena men tillägger: "Del synes emellertid angeläget att Sveriges exportråd och regeringen vid de fortsatta övervägandena rörande handelssekreterarorganisationen beaktar frågan om en sådan utbyggnad som här nämnts."

Detla är alltså utskottets motiv för alt inte tillstyrka motionen. Utskottet har med andra ord inle anfört ett enda motiv försitt avslagsyrkande. Skillnaden mellan utskottets skrivning och motionens krav är inte särskill stor, och eftersom ulskoltet inle närmare har motiverat sitt avstyrkande finner jag del lämligen märkligt. Del måste bero på en överdriven nil all avstyrka motioner.

Nu hoppas jag all Sveriges exportråd och regeringen vid sin fortsatta prövning kommer fram lill att ell handelssekreterarkonlor bör inrättas i Trondheim. Om inle tolkar jag ulskotiet så alt vi motionärer är välkomna lillbaka med motionen, eftersom utskotlel ju har sagt all ulskollei inte nu är berett att tillstyrka den. Del kan ju uppfattas så att utskottet är berett att göra del senare.

Herr lalman! Jag är medveien om det meningslösa i alt mot ett enigt utskott ställa någol säryrkande, och jag förstår också att en fortsatt argumentation inte heller leder lill någonling. Därför avstår jag från att nu ställa någol yrkande.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. //?.

Herr RASK (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag håller med herr Lindberg, när han säger att del är meningslösl att mot ett enigt utskott ställa något yrkande. Men herr Lindberg talade hela liden om en avstyrkt molion. Dä har han väl ändå läsl utskottets belänkande ganska dåligt. Ulskoltet säger ju i klämmen att utskottet hemställer "1. all riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:636 och 1975/76:647 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört om utbyggnad av handelssekreterarverksamheien i nordiska länder," osv. Någol direkl avstyrkande av motionen tycker jag inte att man skall läsa in i denna utskottets skrivning.

Herr LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Då får jag bara yllerligare uttrycka min tacksamhet för en välvillig behandling av motionen, trots att det i utskoiisskrivningen sägs att utskotlel inle nu är berell all lillstyrka motionen.

Herr PETTERSSON i Malmö (s):

Herr talman! Jag begärde ordel när jag hörde herr försie vice talmannen Bengtson berätta om delta kalla, förfäriiga land som vi bor i. Jag skulle vilja rekommendera herr försie vice talmannen att studera Aftonbladets baksida några veckor lillbaka i tiden. Där talar människor om varför de älskar Sverige. Del gör man lill den helt övervägande delen därför att detta land är så vackert och har sådana naturupplevelser alt bjuda pä.

125

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Den slora svårigheten för rekreation och turism i Sverige kommer, om man ser framåt, inle all bli all locka ulländska medborgare hit. Med en ordentlig marknadsföring därvidlag kommer problemet tvärtom sannolikt att bli det motsatta: att se lill att det finns utrymme för rekreation

Sveriges exportråd, och turism lill vettiga priser för de egna medborgarna.

m. m.

Detta beror pä vissa sakförhållanden sorn är raka motsatsen till den bild som lalman Bengtson gav. Han sade att man har att välja mellan en semester i Sverige och en semester vid Medelhavet. I ena fallet kostar semestern 1 000 kr. per vecka och i det andra fallet 500 kr. per vecka. Ingen av dessa siffror är riktig, framför allt inle uppgiften att man kan fä en Medelhavssemesler för 500 kr. Det förekommer bara i en typ av tröstannonser som finns.

Om man inom Sverige och lill Sverige kan bygga upp paketresor av samma slag som man i dag har till Medelhavet, tror jag all Sverige skall kunna bli konkurrenskraftigt på delta område. Dessutom är den tiden förhoppningsvis snart förbi då vi profiterar pä andra människors elände när vi firar vär semester. Vi kommer inte att kunna konkurrera med högserviceuibud. Men den speciella typ av utbud som föreslås i både turistutredningen och de proposilioner som följde på den tror jag kommer all bli framgångsrik i konkurrensen. Med del arbete som nu är påbörjat inom ramen för Sveriges turistråd och med de beslut som riksdagen har fattat de tvä senaste åren tror jag all man väl skall kunna göra Sverige konkurrenskraftigt.

Del var den ena orsaken lill all jag begärde ordet. Den andra var att jag inte lika kategoriskt som min partivän Rask vill avvisa tanken pä ell bidrag till svenskar som skall rekreera sig. När man vet att mellan 15 och 20 % av de vuxna medborgarna här i landet aldrig har möjlighel att la någon semester och all hälften av dem som har semester tillbringar den i hemmet, finns del skäl att böria diskulera nägon form av bidrag, men då riklade till de människor som behöver stödet och inle elt generellt bidrag, som går ul lill alla. Vad Torslen Bengtson föreslär är de facto något slags omvänd form av devalvering.

Jag säger detla till yttermera visso för att vi i fortsättningen inle skall behöva höra att det var Torsten Bengtson som hittade på förslaget om semesterbidrag. Det är nämligen gammalt. Vi har haft ett sådanl bidrag tidigare i form av husmorssemester, rabatt till resande med barn m. m. Dessutom har LO, eller närmast LO:s ordförande, fört fram tanken att man i kommande förhandlingar skall diskulera möjligheten av en semesterlön som skulle göra det möjligt för dem som annars inle kan det au utnyuja semestern. Men jag tror all det också på sikt kommer alt behöva kompletteras med nägon form av rekrealionsbidrag lill dem som i dag icke har råd att som vi andra resa och rekreera sig på semestern.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr lalman! Herr Pettersson i Malmö är ytterst sakkunnig i dessa frågor, och jag respekterar vad han sade. Men han har inget förslag lill

126

att lösa problemet med de nära 3 miljarder kronor som turistunderskotlet uppgår lill - han ger bara uttryck för denna välvilja, som vi har hört under 25 år, hur vi skall göra den svenska turismen känd och hur vi skall få hit människor från andra länder. Del är inle del cenlrala. Gör sä att svenskarna stannar i Sverige! Då kan vi lösa de flesta problemen.

Herr Pettersson i Malmö påsiod all jag hade sagt all Sverige är ett kallt land osv. I de mest högstämda ordalag prisade jag Sverige som turistland. Men tyvärr gör inle medborgare i andra länder det, och därför siktar jag mera pä att vi skall få svenskarna att stanna i Sverige än på all vi skall fä hit människor från andra länder. Herr Pettersson talade orn artikelserien om hur myckel svenskarna älskar Sverige. Varför semestrar de inte här då? Turismen är ju som den är - nästan varie år går alll större belopp ui ur landel i form av resevaluta. Gjorde vi en kurva på ulvecklingen skulle den te sig ganska förfärande. För inte så många år sedan var turislunderskoltet 800 milj. kr., och nu är det uppe i 2,6 miljarder.

Det resonemang som herr Pettersson för har vi som sagl hört i 25 år nu. Del löser inte problemet. De subventioner som vi har haft lidigare - husmorssemester och sådant - är av en helt annan karaktär än de som jag antyder i min molion. Då tror jag mer pä det förslag som LO har fört fram och som herr Pettersson hänvisade lill. Det kan vara en möjlighet, om man binder subventionerna så all de ges för semester i Sverige. I annat fall får de ingen betydelse - dä kan man ju resa till vilket land som helst.

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. //?.

Hen PETTERSSON i Malmö (s):

Herr talman! Det är beklämmande att en ledamot av riksbankens ledning använder siffror på ett missvisande sätt. När herr förste vice talmannen Bengtson talar om ett turistutflöde'pä 3 miljarder vet han lika väl som jag all i den summan ingår också posler som inte har med den direkta turismen au göra.

Herr Bengtson säger au utlänningar inle har uppläcki Sverige. Förhållandel är del motsatta. De senaste tre åren har medfört en elakartad krissituation för turisiresandet i hela världen. Framför alll har de gamla turistorterna och lurislnalionerna i Europa mycket kraftigt drabbats härav - Schweiz, Österrike, Frankrike, alla har haft en kraftig nedgång inom turismen. Del finns elt par undanlag, och ell av dem är Sverige som i motsats till Europa i övrigl har en markerad ökning av den ulifrån kommande turismen plus en ännu kraftigare ökning av resandet i Sverige. Jag tror del vore skäl alt ta reda på detla innan man kommer med påståenden.

Vad vi försöker göra nu, herr Bengtson, är all ändra del välmenande talet om att genom turism försöka få balans i luristvalutarörelserna. Vi har ingen balans i våra affärer med apelsiner. Sättet att klara detta tror jag är att utveckla vår utrikeshandel så all den även lål de ulgifter som del medför att svenskar reser ut. Jag har envetet bekämpat - och jag

127

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. m.

kommer lika envetet att fortsätta med del - alla försök att med restriktioner elier pålagor hindra människor från att resa. Jag tycker del är bra att svenskar reser ut. Om inte annal lär de sig att del är ett fint land de bor i, men del är nyttigt från mänga andra synpunkter också. Jag har alltså inte alls den pessimistiska syn som herr Bengtson har. Men jag lackar på förhand för all den hjälp i det arbete vi nu skall bedriva som vi kan räkna med all få av herr Bengtson med den cenlrala position han har i sill parti.

128

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-5

Kammaren biföll vad ulskollei i dessa punkler hemsiälll.

Punkten 6

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemsiällan, dels reservalionen nr I av herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 36 punkien 6 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr I av herr Böriesson i Glömminge rn. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 199 Nej - 108

Punkten 7

M o m. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 36 punkien 7 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herr Böriesson i Glömminge m. fl.

Vid omröslning genorn uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 223 Nej - 82

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Sveriges exportråd, m. /??.

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 8-10

Kammaren biföll vad ulskotiet i dessa punkter hemställt.

Punkien 11

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskotlel i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskollels hemsiällan, dels reservalionen nr 3 av herrar Hovhammar och Siegbahn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hovhammar begäri volering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 36 punkten II mom. 4 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Hovhammar och Siegbahn.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 257

Nej - 48

Avslår - 2

Punkterna 12-21

Kammaren biföll vad ulskotiet i dessa punkler hemsiälll.

129

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anmälan av interpellation

§ 21 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:163 om en förbäiirad utrikeshandelsslatislik, m.m.

§ 22 Anmäldes och bordlades Social försäkringsutskollels belänkande

1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad avser an-' slag för budgelårel 1976/77 lill siudiesociala ålgärder jämte molioner

§ 23 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande inlerpellalion som ingivils lill kammarkansliet

den 16 mars

130

1975/76:153 av,herr Fågelsbo (c) lill herr kommunministern om föreskrifter i brandordningar orn sotningsfrister:

Brandlagens (1974:80) 7 5 förordnar att i kommun skall hällas brandsyn och verkställas sotning. I brandsladgans 15 >; sägs vidare att i kommuns brandordning skall intas bestämmelser om den tid som må förflyta frän en sotning lill nästa. Tiden skall för olika slag av eldstäder, förbränningsanordningar, rökkanaler och imkanaler bestämmas med hänsyn till bränsleslag, eldningssätl och andra på solbildning och därav föranledd brandfara inverkande omständigheter samt må icke utsträckas längre än lill två år.

Under förarbetena till 1962 års brandsladga tilldrog sig frågan om sot-ningsfristernas längd stor uppmärksamhet. 1 propositionen 1962:12 uttalade föredragande statsråd bl. a.:

"Med hänsyn lill vad som Ibrekommil anser jag ali en allmän översyn av sotningsfristerna bör verkställas av statens brandinspeklion. Till brand-lagsrevisionens av remissinstanserna biträdda förslag att sotningsfristerna i princip bör vara lika långa för en viss anläggning, oavsett om denna är belägen i tätort eller glesbebyggelse, ansluter jag mig. Jag anser också viktigt all sotningsfristerna bedömes enbart från synpunkten av det sot-ningsbehov för brandskyddsändamål, som föreligger under eldningssäsongen. I den mån icke de särskilda anläggningarnas skick och eldnings-sättet föranleder annat bör likformighet mellan kommunernas sotningsfrister eflersirävas."

Den förordade likformigheten avsågs bli tillgodosedd genom all re-kommendalioner om solningsfrister införes i de exempel på brandordningar, som skulle ularbelas av statens brandinspektion. Sådana exempel har också ularbetals av dåvarande statens brandinspektion - Exempel på brandordningar (meddelande 1963:3).

I anledning av riksdagsmotioner ullalade iredje lagutskottet i silt belänkande 1968:62 "alt åtskilliga år gått sedan brandlagsrevisionen avgav sill belänkande. Det är därför inle osannolikt att den tekniska ulvecklingen pä detta område nått så långl alt det numera är möjligt att utreda sambandet mellan bränsleslag - eldningsfrekvens - sotbildning - brandfara. Enligt utskottets mening är del bl. a. från kostnadssynpunkt angeläget att beslämmelser om sotningsfrister så långt möjligl grundas på ett tillförlitligt underlag."

Ingenjörsveienskapsakademien har på anmodan bl. a. avgivit följande yttrande: "Ett stort antal försök har utförts för att söka klarlägga solbildningen. Dessa har givit upphov till en mängd olika teorier, av vilka en del är motsägande, vilket endasl delvis kunnat förklaras av något skilda försöksbetingelser. Det är således rnycket vanskligt all ullala sig om solbildningen, som endast är en av många faktorer som bestämmer hur länga sotningsintervaller är de lämpligaste.

Då några väsentliga bidrag i form av vetenskapligt underlag i denna fråga ej synes ha framkommit efter brandlagsrevisionens utredning, finner akademien det ej möjligt alt förelä en ulredning som skulle skilja sig från lidigare gjorda och därigenom ligga lill grund för tillfredsställande vetenskaplig bedömning av vilka sotningsfrister som erfordras från brand-försvarssynpunkl."

I samråd med Svenska kommunförbundet, Sveriges skorstensfejare-mästares riksförbund och Svenska skorstensfejeriarbetareförbundet avgav statens brandinspektion i meddelande 1974:3 nya detaljerade sotningsfrister. Dessa frister har intagits i de Exempel på brandordningar som statens brandnämnd i meddelande 1975:6 givit lill kommunernas ledning vid utarbetande av nya brandordningar med anledning av 1974 års brand-lagstiftning.

Svenska kommunförbundet utgav 1974 Nya sotningsiaxan. Anvisningar för beräkningarnas utförande i respektive kommun. Taxan har tillkommit med utgångspunkt i de av brandnämnden rekommenderade sotningsfristerna. Den nya sotningsiaxan har medfört irritation hos allmänheten bl. a. beroende på den korla frislen för vedeldad värmepanna. Skor-stensfejarmästare som saknar personella resurser att utföra sotning med så kort frist gör sig skyldig till brott mot bestämmelserna i resp. brandordning.

Med hänvisning till del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt lill herr kommunministern få framställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till att kommunfullmäktiges beslut att i brandordningen anta sotningsfrisi som inte orimligl avviker frän brand-nämndens anvisningar eller inte innebär avvikelser från bestämmelse i brandlag eller brandsladga kan lämnas opåtalal vid länsstyrelsens fast-ställelseprövning av brandordningen?

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Anmälan av interpellation

131

Nr 84

Onsdagen den 17 mars 1976

Meddelande om jrågor

§ 24 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 17 mars

1975/76:274 av herr Wikner (s) lill herr jordbruksministern om strukturrationaliseringen inom skogsbruket:

Vill stalsrådel redogöra för omfattningen av strukturrationaliseringen inom skogsbruket, och anser statsrådet det önskvärt med ytterligare ålgärder för all påskynda denna?

1975/76:275 av fru Swartz (fp) lill herr kommunikaiionsminisiern om avgifterna för pollettering av resgods pä tåg:

Möjlighelen att pollettera resgods på tågen har varil lill särskill stor nytta för pensionärer, som har svårl alt bära sitt bagage långa sträckor och lyfta ui)p det på tåget. Också för barnfamiljer har denna möjlighet varit av värde. SJ:s beslut om höjning av polletleringsavgiften från f n. lägst 12 kr. lill 20 kr. innebär en ökning med 66 "n. Tvä kollin pä tillsammans 20 kg kostar i dag 12 kr. och efter höjningen 40 kr., en ökning med 233 "<i. Resan fördyras orimligt mycket, vilket måste bli speciellt kännbart för nämnda kategorier.

Anser statsrådet att SJ:s höjning av polletleringsavgifler är i linje med en serviceinriktad målsättning för kommunikationsverken?

Vilka åtgärder ämnar slatsrådet vidtaga i denna fråga?

1975/76:276 av herr Persson i Heden (c) lill herr juslilieministern om vidgad rätt till svenskt medborgarskap för ulländska medborgares i Sverige födda barn:

Är statsrådet beredd medverka lill att barn födda i Sverige, vilkas ena förälder är utländsk medborgare, aulomaiiski får svenskt medborgarskap?

132

1975/76:277 av herr Nilsson i Östersund (s) till herr försvarsminislern om lidpunkten för utlokaliseringen av arméns tekniska skola och försvarels förvaltningsskola:

Som ett led i regionalpolitiken beslöt riksdagen år 1971, i samband med ulfiyttningen av slalliga verk, etapp 1, all arméns lekniska skola och försvarets förvallningsskola skulle förläggas till Östersund.

Med anledning av detta vill jag fråga herr försvarsministern om han kan ge närmare besked om tidpunkten för nämnda skolors utlokalisering till Östersund samt beräknal anlal anställda vid dessa skolor.

§ 25 Kammaren åtskildes kl. 17.03. Nr 84

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975/76:84 Onsdagen den 17 mars

Riksdagens protokoll 1975/76:84