Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:80

Torsdagen den 11 mars

Kl, 10,00

§ 1 Meddelande om ändrad tid för sammanträdet fredagen den 12 mars

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Meddelande om ändrad tid for sammanträdet .fredagen den 12 mars

Hen TALMANNEN: Om ökat antal

Med hänsyn till alt fem av de interpellationssvar som aviserats till kam- khntkplatsei jot

undersökningar

marens bordläggningsplenum i morgon, fredagen den 12 mars, inte kan ratlspsyktatiis a

lämnas vid nämnda sammanträde tar detla sin börian kl, 14,00,

§ 2 Om ökat antal klinikplatser för rättspsykiatriska undersökningar

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Lövenborgs (vpk) den 24 februari anmälda fråga, 1975/76:249, till herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat justitieministern vilka ålgärder som har vidlagils i syfte alt utöka antalet rältspsykialriska klinikplatser så alt väntetiderna för rälispsykiatrisk undersökning i brottmål kan minskas. Frågan har överiämnats lill mig för besvarande,

I enlighet med 1961 ärs riksdagsbeslut (propositionen 185 år 1961) har under del senaste årtiondet del rättspsykiatriska undersökningsväsendet rustats upp i betydande grad. Sålunda har nya rältspsykialriska kliniker byggts i Uppsala, Lund och Göleborg, Vidare planeras två nya rältspsykialriska kliniker i anslulning lill Umeå lasarett resp, Huddinge sjukhus. Dessa kliniker beräknas kunna tas i bruk under år 1978,

Även i övrigl har åtskilligt gjorts för att förbättra förhållandena inom rättspsykiatrin. Den rättspsykiatriska verksamheien har konlinueriigt förstärkts med läkare, kuratorer och annan personal. Vidare har socialstyrelsen lämnal anvisningar om rationalisering av undersökningsarbetet och om ut-: formningen av rältspsykialriska utlåtanden. Dessutom har socialstyrelsen sökt stimulera utomstående psykiatrer all medverka i undersökningsarbetet.

Antalet rältspsykialriska undersökningar pä häktade personer har under den senaste femårsperioden varit i slorl sett oförändrat; dock har en viss ökning skett under är 1975, Samtidigt har undersökningsfallen visal en lendens all bli alltmer komplicerade. Detta sammanhänger bl, a, med alt enklare fall numera ofla får åtalseftergift. Trots de åtgärder som jag här har redogjort för har det därför inle varil möjligt att minska undersökningstiderna i önskvärd utsträckning, F, n. utgör den genomsnittliga undersökningstiden för häktade personer ca tio veckor, vilket innebär en minskning med tre veckor

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Om lokaliseringsstöd Jör att tiygga sysselsättningen inom vissa glasindu-sliiorter

jämfört med år 1970.

Jag vill i delta sammanhang också erinra om alt 1971 års ulredning om behandling av psykiskt avvikande enligt direktiven har i uppdrag att bl, a, undersöka i vad mån utredningens förslag påverkar det rällspsykialriska undersökningsväsendet. Utredningen avser all redovisa resultatet av sitt arbele under år 1976, Enligt vad jag har inhämtat kommer utredningens förslag att innefatta betydande förändringar i den rältspsykialriska organisalionen, som bl. a. syftar till alt väsentligt förkorta undersökningstiderna för häktade personer.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Jag ber alt fä tacka statsrådet Aspling för svaret på min fråga.

Jag kan falla mig mycket kort, därför att jag betraktar svaret som positivt. Det visar att man har uppmärksamheten riktad mot den här problematiken och au man försöker göra något för att förbättra läget.

Min fråga ställdes mot bakgrund av alt del under föregående år fanns en del rätt uppmärksammade fall, där väntetiderna måste betraktas som helt oacceptabla. Det gällde inte minsl klinikplalser för kvinnor.

Nu är saker på gång här efter vad som framgår av svaret. Jag noterar - det var i vart fall för mig en nyhet - att två nya rältspsykialriska kliniker planeras i anslutning till Umeå lasarett resp, Huddinge sjukhus. Det bör rält väsentligt kunna förbättra silualionen,

I år redovisas resultatet av utredningen om behandling av psykiskt avvikande. Det kan också ha sin betydelse i sammanhanget.

Jag vill än en gång tacka för svarei och säga att vi också från vårl håll skall följa utvecklingen med uppmärksamhet,

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om lokaliseringsstöd för att trygga sysselsättningen inom vissa glasindustriorter

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för alt besvara herr Fagerlunds (s) den 4 mars anmälda fråga, 1975/76:258, och anförde:

Herr lalman! Herr Fageriund har frågat mig om Emmaboda, Lessebo, Nybro och Uppvidinge kommuner kan påräkna statligt lokaliseringsstöd för att Irygga sysselsättningen.

Bakgrunden till herr Fagerlunds fråga är de väntade svårigheierna för den manuella glasindustrin. De akluella kommunerna ligger utanför del allmänna stödområdet. Lokaliseringsstöd lämnas i första hand inom stödområdet. Regeringen kan dock bevilja lokaliseringsstöd till förelag utanför stödområdet, t. ex. när en ort hotas av arbetslöshet lill följd av industrinedläggning. Regeringen kommer att med utgångspunkt i dessa grundlag-

gande regler pröva ansökningar om lokaliseringsstöd från företag som ämnar Nr 80

slarta eller bygga ut verksamhel i de nämnda kommunerna. Jag kan av Torsdaeen den

naturiiga skäl inle föregripa regeringens prövning i de enskilda fallen, .1 _,„p„ \91(i

Hen FAGERLUND (s):

Herr lalman! Jag skall be att få lacka arbetsmarknadsministern för svaret, som jag tolkar positivt.

Jag förstod ju att man inte kan ge ett generellt löfte, men jag tar arbetsmarknadsministerns uttalade all regeringen "kommer att med utgångspunkt i dessa grundläggande regler pröva ansökningar om lokaliseringsstöd från förelag som ämnar starta eller bygga ul verksamhet i de nämnda kommunerna" som ett direkt löfte att ansökningarna kommer all prövas med all den generositet som är möjlig för att rädda sysselsättningen.

Bakgrunden för min fråga är ju precis den som arbetsmarknadsministern har angivii. Lål mig nämna elt par siffror för att visa den manuella glas-industrins betydelse för några kommuner.

I Lessebo kommun finns det 2 210 industrisysselsatla. Av dessa är 818 anställda inom glasindustrin, vilket är lika med 37 96.

I Uppvidinge kommun finns det 2 370 industrisysselsatla, varav 373 inom glasindustrin, vilket motsvarar 16 96. Men om jag i Uppvidinge också räknar in teko- och träindustrierna blir andelen för de industrisysselsatla 65 96. Vi vet också hurdant läget är inom trä- och tekoindustrierna.

Jag är alltså tacksam för svarei. Men samma dag som jag lämnade in min fråga kom, ulan att jag då kände till saken, del första varningstecknet, och del var faktiskt i en kommun som inte tillhör dem som jag tagit upp. Det var i Högsby kommun, vars näringsliv är ganska likartal det som finns i Uppvidinge, med glas-, trä- och tekoindustrier. Jag vill ställa en följdfråga, nämligen om även Högsby kommun kan inräknas bland dem som kommer au ha möjlighel att få lokaliseringsstöd.

Om lokaliseringsstöd för att tiygga sysselsättningen inom vissa glasindustriorter

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr lalman! Jag har kännedom om silualionen i Högsby kommun, samma situation som i de i mitt svar uppräknade kommunerna. Mitt svar gäller självfallel även för denna kommun, om den drabbas av en sådan nedläggning som man befarar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades Propositioner

1975/76:104 till lagulskoliel 1975/76:121 och 124 till näringsulskollet 1975/76:127 lill trafikutskottet 1975/76:130 till jordbruksutskottel 1975/76:131 till konstitulionsutskottet 1975/76:140 lill inrikesulskottel

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (forts.)

1975/76:145 till civilulskollel 1975/76:151 till näringsutskottet 1975/76:152 till försvarsulskoltel 1975/76:154 till jordbruksutskollel 1975/76:159 till näringsulskottei 1975/76:161 till kulturutskottet

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2214 till skatteutskottet

1975/76:2215-2217 till utbildningsulskottel

§ 6 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:148.

§ 7 Finansdebatt (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande 1975/76:20, näringsutskoltets betänkande 1975/76:34 och skatleulskotlets betänkande 1975/76:29.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Hen talman! Man brukar definiera en lipsexpert som en man som i förväg vet exakt hur utgången skall bli av en match - och som efter matchens slul vel exakt varför utgången blev en annan än den han förutsett.

Det är inte min avsikt att Jämföra vår finansminister med nägon lipsexpert, men det är alltid lika inlressanl att läsa i finansplanen hur prognoserna frän ett tidigare år av olika orsaker blivit ganska annoriunda än vad han dä förutsett.

Om årets finansplan gör herr Sträng gällande att utfallet blivit någoriunda i linje med hans prognoser och att de allra flesta utomstående experter lyckals betydligt sämre än vad han själv gjort. Del är klarl att man kan ha olika uppfattningar om vad som är bra eller dåligt vad gäller prognoser, men nog är del så pass markanta skillnader mellan prognoser och utfall att del finns anledning alt vara en smula ödmjuk. Men del är kanske inte praktisk politik för en finansminister.

Trots detta kan han inte komma ifrån att nämna vissa påtagliga avvikelser, exempelvis alt konjunkturnedgången 1975 blev avsevärt djupare än vad han kunde förutspå, vilket medfört en dämpad produktionsutveckling inom industrin. Vi fick en volymminskning av den svenska exporten, varvid skillnaden mellan prognos och ulfall var ca 10 96. Delta innebär konkrei att vi gick miste om ca 7,5 miljarder kronor i intäkter.

Samtidigt sleg konsumentpriserna under året med 10 96, vilket är en fjärdedel mer än vad herr Slräng räknade med.

Det mest allvariiga på sikl är att vi föriorat stora marknadsandelar på exportmarknaden. Även om en del av förklaringen härtill är att marknaden

varit svag för våra basprodukler ligger den allvariigaste anledningen i alt kostnadsutvecklingen i Sverige varil så ogynnsam jämfört med våra konkurrentländers. Vår ökning av arbetskraftskostnaden - 22 96 - låg ungefär 50 96 högre än något annal OECD-lands, och det kommer inte att bli läll alt återta dessa marknader.

Utfallet har även lett till en kraftig försvagning av bytesbalansen, vars underskoll 1975 beräknas uppgå lill 7-8 miljarder kronor. Del kan i detta sammanhang vara av inlresse alt göra en jämförelse med den nyligen publicerade långlidsulrredningen, som konstaterar alt vår ekonomi är helt beroende av den internationella ekonomiska utvecklingen. Studerar man hur finanspolitiken läggs upp i väromvärid,finner man alt ett flertal av länderna tycks prioritera prisstabilitet och balans i utrikeshandeln på bekostnad av målet full sysselsättning.

Regeringarna i dessa länder lycks bedöma de poliliska riskerna av en hög inflation som större än de som följer av en hög arbetslöshet.

Eftersom vi i Sverige har den fulla sysselsättningen som främsta mål kan della medföra svårigheter på del inlernationella planet.

På del inrikespolitiska planet konstaterar långtidsutredningen att vi ända sedan 1960 haft en avlagande produktivitetsstegring som följd av en förskjutning från varuproducerande sektorer lill tjänstesektorn, vilken har klart lägre stegringslakt i sin produktivitet. Detla märks mycket väl om man granskar prisökningarna för de olika komponenterna. Lägst ligger den internationellt bestämda sektorn med drygt 3 96, medan den offentliga sekiorn når högsl med en ökning av ca 11 % per år. Förklaringen ligger i mekanismen att de sektorer som är skyddade frän internationell konkurrens erfarenhetsmässigt har en låg produktivitetsutveckling, vilket leder lill elt större genomslag på dessa sektorers pris- och kostnadsstegring vid en likformig lönestegring. Genom detla förhållande kräver en volymförändring en ökning av löpande priser som ligger klarl över den privaia konsumtionens ökningstakt.

Detta medför i sin lur att bruttonationalprodukten ökar långsammare, vilket skärper trycket på skatteflnansieringen, där skatteinkomsterna - trots automatiska ökningar - inte räcker till. Man kan komma att få pröva nya grepp i den ekonomiska politiken för att bringa vår inhemska pris- och kostnadsutveckling i linje med omväridens.

Finansministern anser också all "vi måste inrikta poliliken på all successivt återställa jämvikten i vår utrikesbalans och att detla kommer alt bli allt svårare ju längre vi dröjer med åtgärder". Kraven frän våra långivare kan annars medföra all den ekonomiska politiken ställs om så alt den tvingar fram en deflationislisk politik med ökad arbetslöshet och sänkt levnadsstandard.

När man sä försöker läsa ul vad finansministern konkrei föreslår i finansplanen blir man ganska besviken. Han konstaterar alt resursutrymmet för en brutlonationalproduktutveckling med 3 96 om årel i betydande omfattning redan är iniecknat. Dessutom flr vi ingel produktivitetsiillskoU genom befolkningsökning, eftersom hela ökningen faller på årgångarna över

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jons.)

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

65 år. När så produktivitetsökningen efter hand blir alltmera dämpad och den inlernationella'skuldsäiiningen beräknas öka lill uppemot 20 miljarder kronor i slutet av det här året - och troligen ännu mera nästa år - blir ulgiftsbelaslningen myckel påtaglig.

Finansminislern konstaterar beträffande årets budgetunderskott att utgiftsökningen - 14,7 miljarder kronor - i huvudsak beslår av automatiska kostnadsökningar och elt fullföljande av redan fattade beslul. Del finns dä grundad anledning all befara att årets kostnadsökningar kommer att medföra ännu slörre underskoll i näsla års statsbudget. Dä är del också uppenbar risk för att finansminislern i den finansplanen kommer alt skriva att även det årets budgetunderskott "kan anses försvarbart" - under förulsällning all del fortfarande är herr Slräng som är finansminister efter valet - och att samlidigt målsättningen all återställa den yttre balansen flyttas längre fram på 1980-talet. Den kan nämligen endast återställas genom en förbättring av det samlade finansiella sparandet i landet.

Eftersom induslrin måste genomföra elt krafiigt investeringsprogram för alt klara av en exportökning, som är en absolut nödvändig förutsättning för balans, kan industrins sparande inle väntas öka. Inle heller kan man räkna med någon ökning av hushållens redan nu rekordhöga sparkvot. Dä återstår den offenlliga sekiorn och i första hand slaten, som får öka sitt sparande, vilket innebär en stram finanspolitik där utrymmet för nya utgifter är starkt begränsai.

Vid behandlingen av finansplanen i finansutskotlet hade som vanligt även oppositionspartierna kommit in med sina partimotioner, där de presenterat sin syn på den ekonomiska politiken och lagt fram konkreta krav pä åtgärder för att nå de mål som vi från olika utgångspunkter önskar.

I moderata samlingspartiets partimolion har vi särskill tryckt på att stimulansåtgärder är nödvändiga, om inle 1976 skall bli elt dåligt är med minskad produktion, ökad arbetslöshet, snabb inflaiion och en otillräcklig invesieringsulveckling. De förslag som vi lägger fram är alternativa lösningar, och därför har vi inte haft några svårigheler all ansluta oss till det mesta av vad som föreslås i millenmolionen och på så sätt få en gemensam skrivning i finansutskottets betänkande.

Men i två avsnitt har vi haft en avvikande mening, vilket framgår av de reservationer som bifogals belänkandet. Jag skulle vilja beröra dem någol.

Del gäller först frågan om riksdagen skall bemyndiga regeringen att överföra 500 milj. kr. lill fiärde AP-fonden för aktieköp saml om fondens aktieinnehav skall begränsas lill 5 96 av röstvärdet i något enskilt förelag. I de här frågorna har vi den principiella ståndpunkten all sådana ålgärder strider mot fondens syften och att de inte var åsyftade vid fondens tillkomst. Denna vår uppfaltning delas även av kapitalmarknadsutredningen, som anser att detta kan få vitiomfallande konsekvenser för inflytandet inom näringslivet och för den ekonomiska utvecklingen över huvud taget. Till det kommer att vi vill lägga stor vikt vid all ålgärder vidtages för alt slärka finansieringen i de mindre och medelstora företagen. De ålgärder som här föreslås kan direkl motverka all en sådan finansiering når god effekl.

Den andra frågan gäller utställandet av en flnansfullmaki på 1 500 milj, kr,, vilket vi anser olämpligt. Vi menar alt det är regeringens uppgift att ha planerade och väl förberedda ekonomisk-politiska ålgärder och inte hastigt tillkomna åtgärder, som kan vidias inom ramen för en finansfullmakl.

Del är riksdagen som efter behandling i utskottet skall få la ställning till beredskapsplaner, vilka således öppet bör redovisas så all de kan bli föremål för deball. Vi anser att delta skulle medföra att vi fick en väsentligt bättre ekonomisk-politisk beredskap än genom en finansfullmakt med oklart innehåll.

Herr talman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall lill reservalionerna I B och 7 vid finansutskottets betänkande 1975/76:20 och i övrigl lill utskollets hemställan.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jons.)

Herr KNUT JOHANSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Under gårdagens överläggning om finansutskottets belänkande nr 20 diskuterades bl. a. småföretagens och de medelstora förelagens siluation. Man fick då, liksom lidigare när den frågan behandlats, närmasl en känsla av att socialdemokralin och fackföreningsrörelsen skulle vara på något sätl fientligt inställda lill denna kategori av företagare. Finansutskollels majoriiet skriver i sitt belänkande bl. a. följande:

"Förati uppfylla centrala sysselsätlningspoliliska mål bör-som framhålls i motionen 2042 - ske en omläggning av näringspolitiken, vilket självfallet även måste påverka investeringspolitiken. Denna omläggning bör enligt utskottels mening ha som mål all ta tillvara den betydande utvecklingspotential som finns i de mindre förelagen sett även ur sysselsättnings- och regionalpolilisk synpunkt. En nyorientering av denna innebörd i samhällets syn på näringslivet är enligt utskollels mening angelägen."

Om beskrivningen utgjorde en faktisk bild av småföretagens situation, sä skulle denna arbetsgivargrupp uigöra en liten och ur kapilalförsörinings-synpunkt missgynnad kategori. Men sä förhåller del sig inte i verkligheten.

Som ofta har påpekats i liknande debatter beslår del svenska näringslivet till stor del av småföretag. Vi har 250 000 företag här i landet, och 245 000 av dessa har färre än fem anställda. Ser man enbart på den privata sekiorn, finner man att över 900 000 människor, eller ca 40 96 av samtliga anställda, arbelar i förelag med mindre än 50 anställda.

Småföretagen i den privaia sekiorn svarar således för nästan hälften av verksamheten i det näringsliv som varit så framgångsrikt att det fön fram det svenska folkhushållet till dess ledande position bland världens industrinationer och som medfört att vårt lands medborgare erövrat den välfärd vi faktiskt har.

Tror verkligen finansutskottets majoritet och center- och folkpartimotionärerna att detta skulle ha varit möjligl om 245 000 av vårt lands 250 000 företag ställ i strykklass för den svenska näringspolitiken? I själva verket är del ju tvärtom. Eftersom mer än 95 96 av våra företag är småförelag, är de av avgörande belydelse för produktion, sysselsällning och välfärd i vårt land.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (förts.)

Man kan också fråga: Är då 95 96 av förelagen försummade i näringspolitiken för att vi satsar på slora industriella utbyggnadsprojekt och för all vi satsar 500 miljoner på den fiärde AP-fonden? Eller för att citera utskottsmajorilelen: "Dessa förslag gynnar alltför ensidigl de stora börsnoterade förelagen, där fjärde fondstyrelsen satsar sill kapital, och den statliga företagssektorn."

Återigen är svaret självfallet nej. Det är en banal missuppfattning att slora och små förelag skulle leva sina egna liv oberoende av varandra. Jag behöver bara erinra om ett talande exempel bland flera som bevisar det orimliga i resonemanget - en exemplifiering som ofla anförts i liknande debatter.

Volvo är vårt största företag. Det sysselsätter i egen regi över 50 OCK) personer, vilket redan det är mer än vad hela branscher sysselsätter. Men dessutom sysselsätter Volvo ungefär lika många anställda såsom underleverantörer, ofta små företag.

Industriproduktionen i det här landet är ell sammanvävt mönster, där små och slora företag ingår i ett oskiljaktigt samband. Ingendera kan klara sig den andre förulan.

Nåväl, små företag mår bra av all de slora finns och av all de slora företagen går bra. Då kan man fråga: Satsas inget direkt för småföretagens ulveckling? Svarei är åter ett annat än vad ulskottsmajoriteten menar.

Näringspolitiken är mesl utvecklad, differentierad och nyanserad när del gäller de mindre förelagen. Den äger bara inle rum i så uppseendeväckande former som t, ex, de slora satsningarna i våra basindustrier,

I motsats till vad ulskottsmajoriteten tycks tro är behovet av insaiser för de mindre förelagens framgångsrika utveckling inle störst när det gäller finansieringen. Där är de väl tillgodosedda för de flesta typer av kreditbehov genomen långrad specialinslilut för mindre företag. Här satsas sammanlaget miljardbelopp på att klara de mindre företagens finansiering. Del är en både nödvändig och bra näringspolitisk insats.

Med delta, herr lalman, skulle jag vilja slå fast all socialdemokratin och fackföreningsrörelsen är verkligen inle näringsfienlliga, verkligen inle företagsfientliga och verkligen inle småförelagsfieniliga. Det vore Ju också orimligl, när nästan alla våra företag är småföretag och vi alla i avgörande grad är beroende av företagens framgångsrika verksamhel.

Men det finns andra problem i det här sammanhanget. En viklig fråga som varken de borgeriiga molionärerna eller den borgeriiga majoriteten i finansutskottet visal något inlresse men som är belydande är att de anställda i småföretag och på små arbelsplalser erhåller förmåner motsvarande vad nuvarande lagar medger för löntagare på större arbelsplalser.

Vi är några socialdemokrater som i en motion gjort en genomgång av de nya lagar som riksdagen redan beslutat om och de som riksdagen inom kort kommer att la ställning till pä arbetslivets område. Genomgången visar en belydande risk för att de 900 000 människor som arbetar i småförelagen mer eller mindre kommer all ställas utanför arbetslivets förnyelse.

Småföretagens problem får inle lösas genom att deras anställda placeras

i strykklass. Den fackliga rörelsen kan aldrig accepiera att den anställde skall behöva riskera sin hälsa, ha sämre villkor eller ha en olryggare anställning bara för att han arbetar i ett mindre företag. Det tror jag inte heller att småföretagen vill. De vill göra rält för sig både hos de anställda och mot samhällel.

Men vad vill dä cenlern och folkpartiet? Är ni beredda all medverka lill en politik, som innebär att också de anställda i de mindre företagen skall omfattas av arbetslivets förnyelse? Det är det som poliliken skall inriktas på, nämligen all se till att även småföretagen får möjlighel alt leva upp lill kraven i morgondagens arbetsliv. En sådan målsältning klarar man inte med borgerlighetens recept,

Förati inle nya klyftor skall uppslå mellan olika arbetsplatser och löntagare måste särskilda insaiser göras. Särskilda insaiser måste till för de anställda i små och medelstora förelag och för branscher med många små arbetsplatser. Jag hoppas att centern och folkpartiet kommer alt visa sig lika intresserade, när riksdagen skall behandla kraven på insatser för de anställda, som de nu är när vi diskuterar insatser för denna kategori av företag.

Med detta, herr lalman, vill Jag yrka bifall lill reservalionerna i finansutskottels betänkande av Sven Eksiröm m, fl.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (förts.)

Hen KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Jag vill försl lacka Knut Johansson för de utomordentligt erkännsamma ord han fällde om småföretagarna. Jag noterade dem och skall faktiskt be att fä klippa en del av vad han sade. Jag kan inte säga del bättre själv. Självfallet bör man vara rädd om en sådan företagargrupp. Det gav också Knut Johansson löfte om, och jag tar fasta på det. Han behöver inle befara att i varie fall vi frän centern kommer alt göra några ansträngningar som innebär att de anställda i småföretagen fär en sämre ställning än anställda i större förelag.

Efter gårdagens långa debatt är det givelvis inle möjligt att nu lillföra debatten någol nyll. Så långl sträcker sig heller inle mina ambitioner. Jag har närmasl tänkt begränsa mig till några kommentarer lill del som sades under gårdagen och som man också ule i landel ofla möter i den allmänna debatlen om den ekonomiska poliliken.

Del som då är intressant alt konstalera är all samtidigt som socialdemokraterna så energiskt försvarar den politik som de fört under många år - för alt inle säga årtionden - erkänner de, och har också salt det på pränt i flnansulskottets förevarande betänkande, alt utvecklingen har gått snett. Jag tänker här på budgetunderskottet och på underskottet i vår betalningsbalans. Likaså konstaterar man i betänkandet att det inte kan få forigå på del sättet längre, utan att det måste rättas till. Men det kan inte ske förrän på 1980-lalel.

Jag skall här återge några rader ur reservationen 4 lill finansutskollels belänkande, där det sägs så här:

"I finansplanen har regeringen - i anslulning till en första presentation av 1975 års långtidsutredning - preciserat att en rimlig målsättning för den

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatl (jons.)

ekonomiska poliliken bör vara all balansen i våra utrikes betalningar successivt skall återställas fram lill 1980. Utskottet delar denna uppfaltning. Det är enligt utskollels uppfaltning inle rimligt alt Sverige som är elt rikt land på sikt skall ha en nettoinläning från omväriden. Vi bör i stället söka underlätta kapitalbildningen i 1. ex. de länder som håller på all industrialiseras. På sikl kräver detla en viss reslriklivitet i vår inhemska resursanvändning" - man kunde naturiigtvis lika väl ha sagt konsumtion - "så att utrymme skapas för exporlproduktion och för de därför nödvändiga förstärkningarna av exportindustrins produktionskapacitet."

Vad innebär då detla konstaterande? Det är nalurligtvis ingenting annat än elt underkännande av den politik som har förts - den har ju varit den rakt motsatta. Vi har fält en ständigt ökad resursanvändning eller konsumtion här i landet. Den offentliga sektorn har ökat, och näringslivet har samtidigt irängls tillbaka.

Nu invänder naturiigtvis socialdemokraterna att detta har varit nödvändigt, framför alll under de senaste åren. Om vi inte hade ökat resursanvändningen, konsumtionen, här i landel, hade vi inte kunnat hålla sysselsättningen uppe. Detla har ofrånkomligt fört med sig ett budgetunderskott och ell underskott i bytesbalansen.

Man säger vidare att oppositionen också i vissa lägen har förordat denna politik och i. o. m. varil pådrivande. Del är naturiigtvis ett rikligt konstaterande. Men när anklagelserna vänds mot oppositionen vill jag konsiatera den skillnad som föreligger. Socialdemokraterna har haft regeringsansvaret under en lång följd av år och borde därför om politiken varil förutseende förekommit del läge vi har i dag. Oppositionen har varit nödsakad all försöka rätta till saker och ting i ett läge där del redan gäll snett. Då har vi pä kort sikt föreslagit eller biträtt sädana åtgärder.

Man måste således skilja mellan ålgärder på lång sikl och åtgärder på kort sikt. Med åtgärder på läng sikl menar man som regel åtgärder framåt i tiden - det är i och för sig naturiigl. Socialdemokralerna har emellertid regerat del här landel i så många år - finansutskollels vice ordförande konstaterade därtill i går alt man också satt sin prägel på poliliken och ulvecklingen. Det finns då skäl alt så all säga applicera detla långsiktiga synsätt också bakåt i liden. Man har anledning all fråga varför inle socialdemokraterna har satt in åtgärder i lid, så att vi hade kunnat undvika den situation vi nu befinner oss i. Det hade varil bättre att förebygga den här situalionen än att senare improvisera åtgärder för all rätta lill den.

Finansminislern skriver nu testamente. Till arvingarna säger han: Ni måste banta ned och återställa. Del är kanske värre att vara mottagare av del arvet än att vara teslator. Om det här arvet skall klaras upp - del är således ell konstigt arv - krävs del ökat arbete och ökad produktivitet. Del krävs - del konstaterar också socialdemokralerna - en prioritering av näringslivet, av såväl export- som hemmamarknadsnäringar.

Näringslivet måste sältas in i det centrala, avgörande sammanhanget och bli löneledande. Del får inle vara så som det varit vid några tillfällen att man låter den offentliga sektorn vara löneledande.

Del måste också föras en ekonomisk politik som gör oss mer konkurrenskraftiga - det sades'av åtskilliga talare i går - så att vi i fortsättningen inle som hittills lappar marknadsandelar ulan i stället kan inte bara bibehålla våra marknadsandelar utan också öka dem.

När man talar om kostnadsläget kommer naturiigtvis lönerna, skatterna och avgifterna in i bilden. Priserna är til syvende og sidst en summa av dessa komponenter, del går aldrig all komma förbi.

Det som förvånar mig allra mesl när man resonerar med socialdemokrater om dessa ting - och det förvånade mig inle minsl i går, när jag hörde herr Eksiröm i debatlen - är de fördomar som på det hållet finns när del gäller att diskutera löner. Det räcker förreslen inle att säga fördomar - det är snarast fråga om elt allergiskt motstånd mot att placera in lönerna i det centrala sammanhang där de hör hemma. Socialdemokralerna för -och det gjorde herr Ekström i går också - ett vi- och ni-resonemang som jag lycker är hell orimligt. Det är närmasl oanständigt när man för del på del poliliska planet. Jag påstår, och det är inte svårt all bevisa, alt del inle finns några renodlade lönlagar- eller företagarpartier i del här landel, del finns inga renodlade löntagar- och arbelsgivariniressen på del politiska planet. Och del är absolui fel alt försöka placera cenlern som en specifik företrädare för arbelsgivarinlressena.

Lönerna och inkomsterna över huvud tagel är nalurligtvis partsintressen inom vissa gränser - eller ramar, som man säger i högtidliga sammanhang. Det måste vara ett samhällsintresse för alla, inklusive lönlagarna, att följa upp och analysera vilka följderna blir om löneutvecklingen går utöver ramarna, vilka konsekvenser del får på priser, inflation och skatter, och inle minsl hur del kommer alt slå på sy.sselsättningen, I stället för det hårdragna vi- och ni-resonemanget, parlsresonemangel, borde man pä del poliliska planet föra ett vi-resonemang om hur långt vi har råd att gå och vid vilken nivå vi har garanli för alt få ul det mesta möjliga för de pengar som ligger i lönekuvertet. Del kan rimligen inle vara så att del är de nominella löneökningarna som är intressanta.

Så några ord om skaller och avgifter. Regeringen har de senaste åren tryggat sig till det nya inslaget i skatterna - arbetsgivaravgifterna. När herr Slräng skall sänka den direkta skatten höjer han arbetsgivaravgifterna minst lika mycket, oftast mer. När reformer skall finansieras höjer man arbetsgivaravgifterna. Företagarna - eller produktionen - betalar, det är resonemangel,

Lål mig för all undvika missförstånd säga attjag inte är fixerad i kampanjen mot arbetsgivaravgifter i den mån den går ul på all arbelsgivarna slulligi betalar desamma, Arbelsgivarna belalar inte så och så många miljarder -i del långa loppel kan de aldrig göra det. Jag beklagar att resonemangel har blivit ensidigl här. Jag vill tillägga att det ändå kan vara fel att gå för långt pä den här vägen, framför alll om man inle lill fullo tar hänsyn till avgifterna i avtalsomgången, och det förmenar jag att man inte har gjort. Arbetsgivaravgifterna blir då kosinadshöjande och slår dessutom ojämnt med hänsyn lill om ett företag är arbetskraftsintensivt eller kapi-

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

Nr 80

Torsdagen den il mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

lalinlensivi. Men om jag beklagar denna ensidiga argumentering, så beklagar jag ännu mer och påstår alt det är ännu fariigare när socialdemokraterna och de fackliga organisationerna går ut till människorna - i det här fallet lönlagarna - och påstår att ökade arbetsgivaravgifter inle spelar någon roll därför att de betalas av företagarna. Man för det enkla resonemangel att vi kan genomföra reformerna och skattesänkningarna osv, därför all kostnaderna läggs på företagarna. Jag reagerar mot detla resonemang, eftersom del är ofullbordat. Man stannar pä halva vägen eller avbryter i vaoe fall resonemanget innan man kommil till slutet.

Det finns til syvende og sidst inga skattebetalare av format i det här landet ulöver de fysiska personer som betalar den övervägande delen av skatten oav.sett om den tas ut direkl eller indirekt i form av moms eller arbetsgivaravgift. Skallen iransfereras lill dem även om det tar tid. Effekterna märker vi nu när prisstegringarna tränger pä och drasliska ålgärder måste vidtagas för att hålla priserna nere. Sådana ålgärder kan vara nödvändiga temporärt i en besväriig situation men de klarar ingalunda på läng sikt av den här problematiken.

Slutligen, herr talman, några ord om arbetstiden. Det här arvet som finansminislern, förmodar jag, via kommande finansministrar testamenterar lill del svenska folkel kommer au kräva arbetsinsatser av stora mått, arbete och åter arbete. Det kommer också alt kräva att vi, såsom det står i den socialdemokratiska reservalionen, är restriktiva med vår egen konsumtion. Från den utgångspunkten är centerns målsältning och ambition när det gäller sysselsättningsfrågor inte för hög. Ju fler som är i arbele, desto lällare går det alt få ekonomin pä rätt köl. Men naturiigtvis är del inte bara fråga om hur många människor som arbetar i landet, ulan arbetstiden spelar också en stor roll.

Jag finner det ganska naturligt att ett land som har en hög sysselsättningsgrad också har ett icke oväsentligt inslag av deltidsarbete. Jag tycker alt det är fullkomligt riktigt att sikta in sig på möjligheterna lill reducerad arbetstid för vissa grupper, l. ex. småbarnsföräldrar, äldre och handikappade, underiordsarbetare etc. Del borde inte vara någon svårighet att komma överens i den frågan. Men härifrån lill att bjuda ut förkortad arbetstid över hela fältet tycker jag att stegel är långl.

För att inle bli missförstådd vill jag säga att jag tror på en förkortad arbetstid framöver. Men jag har aldrig förstått - det vill Jag gärna ge till känna - det meningsfulla i att poliliskt förhandsdiskontera denna fråga. Att på 1970-laleis mill och lidigare la upp en debatt om vem som har varit eller är mesl ambitiös på del här området, om vad som skall hända på 1980-lalet, eller kanske ännu längre fram mot seklets slul, lycker jag är alldeles meningslöst, så mycket mer som det inte finns någol parti som har några mandal att dela ut i della fall.

Jag vill i det här sammanhanget slutligen säga, herr lalman, aU jag med tillfredsställelse noterar den ställning som LO har intagit. Den kan ge förutsättningar för en lugnare och sakligare deball på områdel.

Med detta, herr lalman, vill jag instämma i de yrkanden som herr Åsling lidigare har ställt.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig något beröra frågan om inflationsutvecklingen i värt land - även om en rad talare i den här debatten tidigare har framfört sina synpunkter på detta problem. Jag finner emellertid frågan så allvarlig att den läl att ingående penetreras ur alla synvinklar. Konsumenterna drabbas av inflationsutvecklingen genom de ständigt höjda priser på dagligvaror och tjänster som de för sitt livsuppehälle tvingas att betala. Vi politiker har anledning all inte minst i denna riksdagsdebatt redogöra för hur vi ser på dessa problem.

Hårdast drabbar denna inflationsutveckling de grupper i vårt samhälle som inle har möjligheter att fä kompensation i form av höjda löner eller som kan få endast en ringa kompensation för fördyrade levnadsomkostnader. Jag tänker då speciellt pä våra pensionärer och på barnfamiljerna. Vissa förbättringar till trots fär dessa grupper sanneriigen vidkännas vad kostnadsfördyringarna när del gäller livels nödtorft - mat, kläder, resor etc. - innebär i hushållsbudgeten.

Ser man på prisutvecklingen exempelvis för åren 1965-1975, alltså under en tioårsperiod, finner man att varor som år 1965 kostade 100 kr. år 1975 kostade inle mindre än 181 kr. Kronans värde har med andra ord nära nog halverats pä tio år. Enligt statistiska uppgifter har bostadskostnaderna stigit ännu mer-till 195 kr, år 1975-medan kostnaderna för kläder däremot ökal lill 159 kr. Jag anser, herr talman, att dessa siffror är alarmerande nog för att vi skall se allvariigi på inflationsutvecklingen, inte minsl alt inflationen fortsätter i accelererat tempo. Och jag finner ingen anledning för vår regering att gång på gäng när inflationen förs på lal hänvisa till den inlernationella ulvecklingen för alt därmed försöka lugna enskilda människor och skjuta skulden på faktorer som de ansvariga i vårt land inte rår över. Den inflaiion vi i dag upplever är i stora stycken hemmagjord, och del har omvittnats av bl, a, ekonomiska experter som slår även regeringspartiet nära.

Det fanns en tid då man hävdade - inte minst från regeringshåll - all avsevärda besparingar skulle kunna utvinnas för del svenska folkhushållet genom att man importerade livsmedel från länder som på grund av förmånliga klimatiska förhållanden och andra omständigheter kunde producera livsmedlen billigare. Dessa tankegångar har inte visal sig vara hållbara i praktisk tillämpning. Det finns tvärtom belägg för att de importerade livsmedlen i de flesta fall är betydligt dyrare än de vi producerar inom landel.

Jag skall här anföra ett exempel, som visserligen kan vara ett extremt sådanl men som ändå, enligt min mening, illustrerar rikligheten i vad jag anfört, I en affär i Stockholm salufördes nyligen en importerad amerikansk potatis. Bl, a, såldes denna potatis styckevis till ett pris av 1 kr, och 60 öre, Kiloprisei angavs vara omkring 6 kr. Potatisen var s, k, bakpotatis, en sorl som för några år sedan inte var säljbar som s, k, matpolatis och

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

2 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 80-82

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatl (jörts.)

följaktligen klassades som foder- eller fabrikspolalis. Enligt uppgifier hade emellertid en del affärer t, o, m, sålt den importerade potatisen för 2 kr, per styck och mer än så. Även om detla, herr talman, kan vara ett extremt fall när del gäller importerade livsmedel är jag övertygad om alt liknande exempel kan hämtas från andra livsmedelsområden.

Del som givit mig anledning lill speciell oro är alt den pågående inflationen är ägnad alt avtrubba konsumenternas prismedvetenhet. Man böriar ta del som en självklar sak att priserna stiger. Detta vitsordas även från handelns folk. En sådan reaktion hos konsumenierna kan ha mycket allvariiga konsekvenser.

Vi har redan fatt bevittna de följder prisutvecklingen haft på arbetsmarknaden. När kraven på kompensation inte kan tillgodoses tillgrips strejk-vapnet och della mitt under en avtalsperiod. Dessa s, k, vilda strejker bör om något ge de ansvariga en allvarlig tankeställare.

Ingen torde dock kunna bestrida - om vi vill vara ärliga - att vi levt över våra tillgångar, något som varken enskilda eller en nation i längden kan göra utan allvariiga följdverkningar. Skall vi kunna nå en högre privat levnadsstandard och en väl fungerande offentlig sektor, dvs, bättre åldringsvård, isjukvård, handikappvård, etc, måste vi få ökade resurser. Dä gäller del inle bara att producera mer för alt nå detta - långl viktigare är att vi i större utsträckning än vad som nu sker böriar hushålla med våra resurser. Vi måste komma ifrån köp- och slängmentalitelen pä alla områden.

Jag tror all vi är inne pä fariiga vägar om vi i våra strävanden för bättre levnadsstandard utgår ifrån all våra resurser skulle vara outtömliga. Jag anser att utvecklingen visal att de ansvariga i långa slycken gjort denna felbedömning. Vi bör i stället gå in för att tillvarata alla de resurser som står oss lill buds, att bl. a. söka återanvända alla avfallsprodukler, begränsa användningen av engångsförpackningar m. m. Om en bättre hushållning inte kommer till stånd lär välståndsutvecklingen avstanna fortare än vi i dag anar.

I handhavandet av tillgängliga resurser bör vi beakta - förutom del faktum att dessa inte är outtömliga - även vårt ansvar gentemot kommande generationer. Dessa skall inle behöva anklaga oss för alt vi slösat bort och vandaliserat de resurser lill vilka våra efterkommande har samma räll som vi. Glömmer vi bort eller nonchalerar värt självklara ansvar för kommande generationer kan framlidens dom bli hård över vårt handlande i dag.

Hen talman! Närdet gäller den nu hell oacceptabla inflationsutvecklingen vore det enligt min mening av största värde om vi alla hjälptes åt att få en så bred samling som möjligl kring ålgärder för att hejda den. Ingen partipolitisk prestige borde få lägga hinder i vägen för en gemensam kraftansträngning som alla i vårt samhälle vore betjänta av. En lugn och stabil prisutveckling är något som varie människa har rält att kräva åtgärder för - inte minst av oss politiker.

Vi är skyldiga att ta vår del av ansvaret för en bättre utveckling. Jag vill, herr lalman, sluta med att påpeka värdet av en bred samling för all

åstadkomma åtgärder i syfte alt bekämpa inflalionen. Jag vill i della sammanhang underslryka vad statsminister Palme i går angav om en sådan samling, vilket jag hälsar med glädje. En samling bestående av förelrädare för politiska partier, regering, näringsliv och arbetsmarknad skulle kunna nå den lösning av inflationsutvecklingen som svenska folkel med rätta förväntar sig. Tidigare erfarenheter visar att svåriösta problem i vårt samhälle kunnal bemästras när berörda parter, inte minst då de poliliska partierna, varit villiga till gemensamma krafttag.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatl (jörts.)

Hen WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

Herr talman! Som riksdagsledamot hör man ständigt ifrån allmänheten i form av brev, telefonsamtal eller personliga kontakter. Ärendena berör praktiskt taget alla olika områden i värt samhällsliv. På den senaste liden har emellertid dessa ärenden haft en alldeles speciell inriktning, den enskilde företagarens marginalskatlesiluation. I brev efter brev påtalas del hur egen-föreiagaren som utökar sin verksamhel och gör en större arbetsinsats belönas med en marginalskatt på över 100 %. En del är visseriigen avdragsgill påföljande år, men pengarna skall ut och vem vet vad vi får för bestämmelser lill elt annat år. Ett vet vi av erfarenhel: när del gäller skaltelagarna är det ena året inte det andra likt.

Som alla vet är boven i marginalskattedramat Haga Il-uppgörelsen, där man slopade det tidigare taket för sociala egenavgifter. Jag är lacksam för all moderala samlingspartiel inle biträdde detla orättfärdiga beslul. Den enskilde som drabbas kan naturiigtvis inte fatta hur de politiker är skapta som begär att man inte bara skall arbeta gratis utan dessutom få betala lill. Han eller hon kan naturligtvis inle heller fatta att samma politiker inle ögonblickligen, när uppmärksamheten fästs pä misstaget, erkänner det och svarar alt det snabbt skall rättas lill. Vi har påtalat det lidigare och ställt en fråga till finansministern här i riksdagen, men först nu när en verklig s. k. kändis, Astrid Lindgren, drabbats ställs problemet i fokus. Det är inte en dag för tidigt.

Del var glädjande att i går höra Per Ahlmark så kraftfullt ta avstånd från missförhållandena rörande företagarnas marginalskatt, men det hade naturiigtvis varil ännu bättre om hans företrädare tänkt pä det innan Haga Il-uppgörelsen skrevs under.

På den gamla goda tiden, när inflationstakten höll sig inom vad finansministern brukar kalla lolerabla gränser, behövdes skallereformer ungefär vart femte år. Under innevarande decennium, när inflationstakten accelererat försl till 6 ä 7 96 och de senaste åren till 10 96, har det behövts en ny skallereform varie år. Inflationen är i själva verket mer än 10 96 om man tar hänsyn till att en del av prisstegringarna har hållits lillbaka och betalats direkl över skattsedeln. Jag tänker då på livsmedelssubvenlionerna, som innevarande budgetår uppgår till närmare 2,9 miljarder kronor. Alt dessa subventioner förrycker konkurrensen mellan olika produkter och medför svårigheler för de icke-subveniionerade är en annan historia, som är värd en alldeles egen debatt.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (forts.)

I den mån skallereformerna inneburit en sänkning av den slalliga skallen har säkert som ell brev på posten kommit en höjning av kommunalskatten. I anslutning härtill har vi fäll en rikhaltig flora av statsbidrag lill kommunerna, så omfattande alt det nu förefaller svårl alt hitta på benämningar som inte redan är upptagna av tidigare bidrag. Herr Eksiröm namngav alla dessa olika bidrag under gärdagens debatt, men det är sannerligen ingeniing att skryta över. Del visar blott hur vi mer och mer snäris in i skatter, bidrag och avgifter, så alt man snart varken vel ul eller in. Hur skall kommunalmännen kunna göra upp planer för framtiden, något som är ett oerhört väsentligt element i den kommunala ekonomin, när de inle från del ena årel lill det andra vel vilka nya skatter, avgifter och bidrag som vi har alt rätta oss efter? Kommunalekonomisk långtidsplanering, s. k. KELP, är ganska meningslös som styrinstrument under nuvarande socialistiska styre.

Del är förvånansvärt alt socialdemokraterna uppenbariigen utan alllför stora betänkligheter låtit flytta över skattetrycket på den kommunala sekiorn. Som alla vel drabbar den proportionella kommunalskallen de lägre inkomsttagarna förhållandevis mycket kraftigare än den progressiva statsskatten. För den alldeles övervägande delen av landels inkomsttagare är kommunalskatten kännbarare än statsskatten. Först vid inkomsier en bit över 80 000 kr. om året överskrider statsskatten den kommunala skatten. Det kan väl aldrig vara på det viset alt man från socialdemokratiskt håll kallt räknar med den negativa effekl en kommunalskatlehöjning för med sig i de många borgeriigl styrda kommunerna och landslingen. I över hälften av kommunerna och landslingen är det nämligen borgeriig majoritet.

I finansutskottets hemställan under punkten 5 yrkas att regeringen skall undersöka möjlighelen alt låta kommunerna fä sin del av skatten pä ersättningarna från försäkrings- och arbetslöshetskassorna. Jag kan gärna instämma i detla centeryrkande, eftersom samma krav restes i en motion som jag väckie för ell år sedan. Den motionen överiämnades för beaktande lill den sittande kommunalekonomiska ulredningen. Elt ytleriigare understrykande av delta krav skadar naturligtvis inle. Del är oerhörda belopp som skulle tillföras kommuner och landsting om skatten på sjukpenningen inte behölls av staten. För 1976 beräknas i sjukpenning komma all utbetalas inte mindre än 8,5 miljarder kronor. Del är lätt alt räkna ul att ell bifall till hemställan väsentligt skulle förbättra den högst ansträngda kommunalekonomiska situalionen - utdebiteringen till primärkommuner och landsting ligger ofta på över 25 kr.

Mellan åren 1973 och 1975 ökade antalet sjukdagar med ca 11 miljoner. Därmed överförs årligen väldiga belopp lill staten från kommuner och landsting. På silt sätl alltså en koslnadsövervällring på kommunerna, som man i allmänhet inte har uppmärksammat, men som är nog så betydelsefull.

I dag aviserar kommunministern elt förslag om att permanenta skallesloppet. På del svarar Landstingsförbundets socialdemokratiske ordförande alt del naluriiglvis är orimligl att göra något "idiolstopp" ulan att samtidigt vidtaga andra konstruktiva lösningar. Del är givetvis sä sant som del är sagt, och här skall blott konstateras att del inle är kommunerna själva som

salt sig i den här situationen, utan det huvudsakliga skälet är de ständigt nya uppgifter och pålagor som drabbar kommunerna ulan all erforderiig ekonomisk kompensation lämnas.

Motionerna om företagarnas marginalskatt har av finansministern överlämnats lill förelagsskatteberedningen för övervägande. Kommunministerns propå om skallestopp lär dock knappast gömmas undan i den kommunalekonomiska ulredningen utan snarare utmynna i en populär proposition valåret 1976.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Herr Knut Johansson i Stockholm slällde för en liten stund sedan en fråga lill centerpartiet, nämligen om centern är beredd all medverka till alt anställda i de mindre förelagen för samma villkor i arbetslivet som i övriga företag. Jag måste säga all del är en mycket egendomlig fråga. Den bör Knut Johansson ställa till sig själv och sina socialdemokratiska riksdagskamrater. Om herr Knut Johansson hade läsl centerns motioner och utskotisbelänkandena under årens lopp innan han hade röstat emot dem, skulle han inte ha behövt ställa den frågan.

När det gällde Åmanlagarnas genomförande krävde vi en form av fondbildning eller försäkring, hell enkelt för all företag i svära ekonomiska förhållanden skulle få möjligheter att följa Åmanlagarnas bestämmelser. Vad avser arbetsmiljöfonderna krävde cenlern att 5 96 av de avsatta medlen från de vinstgivande företagen skulle avsättas till en gemensam fond för att hjälpa företag med liten eller ingen vinst alt klara miljöproblemen.

År 1973 och 1974 motionerade vi om att företag som hade det ekonomiskt besväriigt skulle erhålla statsbidrag för miljöåtgärder till miljöåtgärder innanför fabriks väggarna motsvarande de procentsatser som ulgätt för yttre miljöåtgärder. Detla gick socialdemokralerna emot. Herr Johansson kanske erinrar sig att del var en lotlningssitualion här i riksdagen, där lotten gynnade den reservation som förelåg, och följden blev alt en ulredning lillsalies. Den utredningen föreslog en låneform, för vilken ställdes lill förfogande en kreditgaranti på totalt 200 milj. kr. Men från centerns sida krävde vi all denna länemöjlighel skulle kompletteras med en bidragsform. Som också Knut Johansson vel finns del förelag som har små möjligheter att klara förbättringarna inom arbetsmiljön. Detla förslag har socialdemokralerna gått emot. I år kommer frågan tillbaka igen, Knut Johansson, eftersom låneformen bara skulle gälla 1975/76, Om herr Johansson verkligen är intresserad av att förbättringar vidtas i arbetsmiljön inom mindre företag som inle går med vinst, har Knut Johansson möjlighel alt så småningom rösta för delta yrkande här i kammaren. Det ingår i centerpartiels miljömotion.

Jag kan tala om för Knut Johansson all del i mill eget hemlän finns företag, där arbetsmiljön är sådan att man tvingas lägga ned verksamheten och friställa samtliga anställda på grund av all man icke har möjligheter alt göra de stora insaiser som krävs pä detta område. Jag vill alltså uppmana Knut Johansson all i stället rikta sin fråga till den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

Hen KNUT JOHANSSON i Slockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Del som herr Gustavsson i Alvesta erinrat om är riktigt, men det är ändock lilel skillnad pä innebörden i centerns yrkande och vad vi har ansett vara rimligt.

Det är lätt att säga alt här sett ur de anslälldas synpunkt föreligger ett behov av bättre miljö, bättre arbetsförhållanden osv., men andra skall betala delta. Det skall slörre företag betala, har man begäri, genom bidrag av olika slag. Men det är väl ändå rimligt att vederbörande förelag, oavsett om del är stort eller litet, medverkar lill alt betala kostnaderna för detla.

Jag är fullt medveien om alt det finns svårigheler, inte minsl för de anställdas vidkommande, all direkl från företagen få de förmåner som lagarna medger och att man måste undersöka möjligheten till nägon fondbildning, men självfallet skall även den företagskategorin vara med om alt betala dessa kostnader.

Det är lätt alt säga: Det här skall vi klara av, men på andras bekostnad.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Nej, herr Knut Johansson, försök inle alt blanda bort korten nu!

Kvar står att herr Knut Johansson icke ville vara med om alt försöka finna nägon möjlighel för dessa företag alt hjälpa till, men den statliga kreditgarantin pä 200 miljoner kom. Det är ju här inle fråga om att inle förelagen själva för göra en insats, utan bidragen är ett komplement till den egna insatsen. Det kanske finns en eller annan företagare som inte har förståelse för detta, men jag är övertygad om att de företagare som verkligen vill att deras företag skall leva vidare också är intresserade av att arbetsförhållandena blir bättre. Dessa mindre företagare jobbar i regel själva i sina förelag, och avståndet till deras anställda är därför inte sä långt som i storföretagen.

Det är mycket intressant att herr Knut Johansson böriar inse all del finns förelag i della land som inte har miljonvinsler ulan att man nu måste fundera på hur man skall kunna lösa problemet för dem också. Inte minst viktigt är detta ule i glesbygderna. Där finns i regel de små företagen, som är oerhört betydelsefulla för sin bygds utveckling och för de människor som lever där.

Hen KNUT JOHANSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr lalman! Del är inte bara bland de små och medelstora företagen som den situationen föreligger alt man saknar miljonvinster för att kunna klara i lag fastställda avgifter och försäkringar; sä kan det vara även i större förelag, som ändå måste klara detla.

Della är inte någonting nytt, vare sig för mig eller för den socialdemokratiska gruppen. Vad som är aktuellt är i första hand att ungefär 900 000 står utanför de lagar som nu är antagna - flera lagar kommer att antas - och att man måste finna formerna för alt kunna kompensera dem på någol säll.

Vad vi har begärt i den motion som väckts lill årets riksmöte är all en översyn nu skall göras för all fö ett grepp över omfattningen, inriktningen och hur det ligger till och för att på basis av den översynen vidta de åtgärder som är erforderliga. Jag utgår från att del intresse som herr Guslavsson i Alvesta har vittnat om här också kommer att visa sig när åtgärder skall vidtas dels i anledning av motionens förslag, dels på grundval av den översyn som jag hoppas kommer lill slånd.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (förts.)

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr lalman! Det här är ingenting nytt, säger herr Knut Johansson. Men faktum kvarstår att den planering som vidtagils för att skaffa medel och därigenom ge möjligheter till väsentliga miljöinsatser har lagts upp på det sättet att del är de vinstgivande företagen som har haft någonting att avsätta lill miljöfonderna.

Sedan framhåller herr Johansson alt del är många som slår utanför de lagar som nu gäller. Men, herr Johansson, det ansvaret får väl regeringen ta! Del är regeringen som lägger fram propositionerna. Vi har inte gäll emol några sådana förslag, och jag avvaktar med inlresse del nya förslag som kommer.

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag följde med inlresse debatten mellan finansministern och moderala samlingspartiets ledare herr Bohman i går, och jag måste konstalera att förvirringen över moderata samlingspartiets ekonomiska politik kvarstår på de väsentligaste punkterna.

På ett område har del emellertid klarnat, och efter vad jag förstår är del elt utomordentligt intressant område - åtminstone för de människor som arbelar inom den fackliga rörelsen och jobbar med frågor som gäller de lägulbildade och de sämst ställda i värt samhälle.

Moderata samlingspartiel har ju lämnal in en motion, 1975/76:2020, där man hemställer alt riksdagen skall uttala att sludiecirkelbidragen skall utgå med samma belopp för alla cirklar. Vid sina beräkningar av de utgifter som moderaterna har föreslagit men som de saknar täckning för har man i finansdepartementet troll - och det har väl de flesta gjort - all moderala samlingspartiet hade tänkt sig all bidragen skulle höjas. Icke, sa Nicke,

Nu vill jag citera ur snabbprolokollei från gärdagen. Där säger nämligen herr Bohman:

"När del gäller statsbidragen till studieförbunden undrar jag: Vem har sagt att vi skall höja statsbidragen till studieförbunden för de högsl prioriterade? Vad vi har menat är alt man skulle sänka bidragen lill de högst prioriterade och skapa en enhetlig nivå på ett lägre plan. Men det är typiskt för socialdemokralin alt sä fort man talar om enhetliga bidrag skall de höjas upp lill den högsta nivån,"

Det här är enligt min mening ell utslag av en konservatism av värsta slag. Vad är del egenlligen man föreslår? Jo, att de höjda bidrag som har tillkommit för att studieförbunden skall kunna bedriva ulbildningsverk-

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebalt (jörts.)

samhet bland de lägulbildade människorna i samhället skall sänkas och, naturligtvis, att kostnaderna i stället skall las in genom deltagaravgifter och över de fackliga organisationernas ekonomi.

Det är numera välkänt vilken syn framför allt herr Bohman har på dem som han kallar yngre fackföreningsmän, men alt den synen nu också omfattar de människor som har det sämst ställt när del gäller utbildningsmöjligheter är värt att notera. Vi har noterat det och kommer att med största uppmärksamhet följa de här frågorna i framtiden, det kan jag försäkra.

Del vore inlressanl att veta om den här inslällningen, lika bidrag för alla cirklar, innebär alt herr Bohman menar att invandrarna, som i dag har särskilda bidrag för att lära sig svenska språket och därigenom kunna anpassa sig i det svenska samhället, också skall flnansiera sin studieverksamhet genom deltagaravgifter.

Hen SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Den historiska utvecklingen av frågan om AP-fonderna är sannerligen märklig och kanske symtomatisk. Jag hade tillfälle all följa frågan i riksdagen när den behandlades i slutet av 1950-talet, även om Jag satt här i en delvis annan egenskap pä den liden.

Vid framläggandet av proposilionen dä diskuierade departementschefen upprättandet av en särskild pensionsfond. Han konstaterade all det nya pensionssystemet skulle grundas pä avgifter från de vid varie tid verksamma, vilka sedan skulle utbetalas lill de pensionsberättigade. Härigenom skilde sig det nya systemet från tidigare använda meloder, som ju baserades pä uppbyggandet av en premiereserv, dvs, ett kapital eller en fond, I princip skulle ATP-systemet sålunda inte kräva någon fondbildning alls, men när man nu ändå beslöt sig för att inrätta en fond, skulle den ha två - och endast två - funktioner. Jag citerar departementschefen: "Den skall ersätta sådant sparande, som kommer all falla bort, när man ekonomiskt tryggar befolkningens ålderdom genom en pensionering av den föreslagna typen. Fonden skall också innebära ett ökat sparande, som ger utrymme för en högre investeringskvot inom samhället. Därigenom skall den främja den produktionsökning, som framtidsförsöriningen - inberäknat pensionärernas standard - skall bygga på,"

Det var således för del första oron för att del privaia sparandel genom bortfallet av enskilda pensionsförsäkringar osv, skulle minska det samhälleliga sparandet som låg bakom fondlanken, och för det andra vetskapen om att ATP-systemet inte i sig kunde garantera de gamlas pensioner. En förutsättning var alt näringslivet i framtiden skulle fungera på ett tillfredsställande sätt. Det är en förulsällning som man i dag i debatten vanligen bortser ifrån, ATP-systemet - hur vettigt del än är konstruerat - kommer inte all kunna ge medborgarna en värdesäkrad pension om näringslivet inte tillåts fungera på elt effektivt säll.

Redan vid denna tidpunkt uttrycktes viss oro för att fonden skulle kunna bli orimligt stor och fresta till socialisering eller åtminstone en kraftig dirigering av näringslivet. Statsminister Eriander förklarade emellertid under

debatlen i riksdagen 1959: "Trots att vi ansåg att fonden var viktig var vi villiga att resonera med oss. Inte bara jag och Torslen Nilsson från regeringens sida förklarade del utan även LO:s ordförande förklarade, att fonden är ett viktigt instrument inle för någon ökning av samhällets maktpositioner utan för ett tryggande av de gamlas och familjernas försörining. Kunde man visa någon annan metod, utan denna fondbildning, ville vi gärna vara med och diskutera." Jag trodde honom då, och jag är övertygad om att han menade vad han sade.

Åren har gäll och under 1970-lalet har vi fått en ny socialdemokratisk partiledare och en högröstad socialiseringsentusiasiisk vinge i partiet.

Den utredning som tillsattes 1968, den s. k. kapilalmarknadsutredningen, fick i uppdrag alt även "pröva de skäl som kan lala för ett mera direkt engagemang i näringslivet från fondens sida". Därmed avsägs enligt lämnade förklaringar frågan om fonden skulle fö rätt alt förvärva aktier. När utredningens yttrande så småningom förelåg och sändes ut på remiss, förklarade LO hell frankt att ett av LO:s centrala önskemål var all samhället-löntagarna skulle fö elt ökal inflylande i näringslivet via AP-fonderna. I remissyttrandet konstaterade man samlidigt all nyemissioner av aktier pä marknaden från både fördelnings- och effektivitetssynpunkt var ett väsentligt bättre alternativ för kapitalavkastning än en självflnansiering genom förbättrad lönsamhei, "särskill om kapitalet kommer från kollektivt samlade medel".

Även TCO betonade alt användningen av fondmedlen för insaiser i ägarkapital är motiverad för att ge samhällel och löntagarna större inflylande i förelagen.

Departementschefen cilerade med välbehag dessa yttranden och drog den mycket tvivelaktiga slutsatsen att "en användning av medlen från AP-fonden för tillskott lill näringslivet i form av riskvilligt kapilal kan också ses som ett uttryck för löntagarnas vilja att la ökat ansvar för den ekonomiska och industriella ulvecklingen". Del är sålunda ovedersägligt alt AP-fonderna

- åtminstone den fiärde fonden - har fått en hell annan inrikining än man
försäkrade när pensionsreformen på sin tid togs. Delta framkom också myck
et tydligt i departementschefens uttalande i samband med förslaget om
inrättande av en fiärde fond i propositionen 1973:97. I strid med kapital
marknadsutredningens förslag förklarade departementschefen all de medel
som används för inköp av aktier icke i framliden skulle kunna användas
inom pensionssystemet, och dessutom alt avkastningen av dessa aktier icke
annal än i kalaslroffall skulle fä utnyttjas för pensionsbetalning. Man kan
sålunda konsiatera all hela den fjärde AP-fonden enligt regeringens egen
uppfattning totalt saknar relevans för hela det pensionssystem som grundar
sig pä ATP-beslulei.

Det måste kännas som ett hån mot alla de småföretagare - både de 700 som på grund av framför allt regeringens ekonomiska politik årligen tvingas all nu sälja sina förelag och de som med stora svårigheler kämpar vidare

- när de för klart för sig att delar av de ATP-medel som de tvingas inbetala,
och enligt regeringens önskemål säkerligen en stigande andel, inle har någon

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebalt (jörts.)

belydelse för deras och deras underiydandes pensioner utan endast är elt medel för regeringen och vissa starka organisationer att skaffa sig inflylande på näringslivet.

Det är helt i linje med denna politik och dessa ambitioner som regeringen med benäget stöd av vpk kräver alt ulan begränsningar fä köpa in sig i svenska förelag och sålunda översliga den gräns på 5 96 som på sin tid föreslogs av kapilalmarknadsutredningen. Del är klarl alt man kan säga all gränsen 5 96 är godtyckligt vald. Det är naturiigtvis rikligt som finansminislern i proposilionen år 1973 framhöll alt den 5-procenlsregel som i detta hänseende gäller för försäkringsbolagen har ell ganska annorlunda syfte än vad som bör gälla för AP-fondens investeringar. Vad del här gäller ärall förhindra alt AP-fonden används för alt indirekt socialisera del svenska näringslivet och sålunda avskaffa vår s. k. biandekonomi. I vissa förelag kan man uppnå ett ganska avgörande inflytande, t. o. m. med mindre än 5 96 av rösträtten i företaget, om aktierna i övrigl ligger myckel spridda. I flertalet fall krävs del dock en större andel, men någon gräns måste fixeras, och 5 96 har således av fiertalet politiska instanser ansells vara en lämplig siffra.

Finansminislern ägnade mycket liten tankeverksamhet ål delta i sin proposilion 1973. Han sade bara att det föreslagna rambeloppet för fjärde fonden, 500 miljoner, "i och för sig inte kan anses vara av sådan storieksordning att den motiverar någon begränsning av placeringsmöjligheterna. Med hänsyn lill det anförda anser jag alt tillräcklig anledning saknas att begränsa fondens handlingsfrihet när del gäller all tillgodose elt visst bolags behov av riskvilligt ägarkapital." Logiken och tankeskärpan är verkligen inle oantastliga i det här yttrandet. Även om delta totalbelopp ansågs vara ganska modest utgör det självfallel ingel hinder för all man koncentrerar dess användning till några företag och där köper en aktiepost som i realiteten kan ge en väsentlig kontroll.

En rimlig tolkning av del knapphändiga resonemangel borde emellertid under alla förhållanden vara alt om storleksordningen av fiärde fonden väsentligt ökar, så uppkommer efter hand frågan om vilken procent man för köpa i ett förelag av allvariig betydelse. Nu har vi för dagen ett förslag om en fördubblingav fonden,och jag skulle därförvilja fråga finansministern om hans tankegångar: När anser finansminislern alt "tillräcklig anledning" kommer att finnas "alt begränsa fondens handlingsfrihet"? Är det beloppet 1 miljard, 2 miljarder, 3 miljarder eller mera?

Det är glädjande alt konstatera all alla de demokraliska opposilionspar-lierna är eniga om all en begränsning redan nu lill inköp av högsl 5 % av rösträtten i olika företag är nödvändig.

Samlidigt som jag konstaterar detta måste jag nalurligtvis beklaga att en liknande enighet inle uppnåtts beiräffande fiärde AP-fonden som sådan. Miiienpartierna acceplerar under vissa villkor påspädningen på fonden. Vi anser inom moderata samlingspartiet liksom mittenparlierna tidigare att en fortsall ökning av AP-fonden inle är önskvärd. Della beror självfallet inte pä bristande omsorg om eller bristande inlresse för näringslivets kapilal-

försöriningsproblem. Men i realiteten förbättrar inte ytterligare anslag lill fjärde fondens aktieköp förelagens kapitalförsörining. Del belyder i realiteten bara all man borttar molsvarande belopp från de andra fondernas placeringar i obligationer inkl. kapitallillskoU lill de fonder där även småföretagarna kan ha en chans att få nytta av AP-fonderna.

Delta för mig in på den sisla punkten jag vill la upp, nämligen fondutlaget. F. n. ställs endasl omkring 6 96 av inbetalda ATP-avgifter till vederbörande företags förfogande som återlän. Vid sidan härav har de naturligtvis dock möjligheter alt via de s. k. mellanhandsinslituten låna ytleriigare medel, och för de slora förelagen finns därutöver möjligheter att placera obligationer hos AP-fonderna. Det är naturligt all småförelagen, som normall har betydligt större svårigheter all skaffa kapital än de stora förelagen, inle är Särskilt nöjda med nuvarande förhållanden. Ännu mindre nöjd är man kanske med de väldiga överuttag som de nuvarande ATP-avgifterna innebär. Om vi strikt skulle följa principen all ATP-uUagen för varie år på längre sikl inle behöver vara slörre än beloppet av de pensioner som betalas ul, sä kan man konsiatera följande. Pensionsulbetalningarna 1975 uppgick till omkring 5 miljarder. Summan av de inbetalade pensionsavgifterna var mer än dubbelt så stor, nämligen 11 miljarder. Redan räntorna pä den nuvarande fonden skulle mer än väl täcka utbetalningarna av pensionsmedlen. Teoretiskt skulle man sålunda enligt detla räkneexempel under 1975 inte ha behövt ta ut ell öre mer i ATP-avgift för att klara det årets pensionsul-betalningar.

Det är därför inle heller underiigt att AP-fonden nu växer med mer än 10 miljarder om året. Om vi går lillbaka till 1958 års proposition kan vi konstatera, all fonden har vuxil oerhört myckel snabbare än man någonsin planerat och snabbare än man lät riksdagen förstå eller ana. Det är visserligen sant all AP-fonderna kommer lill produktiv användning, men del är nog en väl enkel demagogi alt hävda, alt om uttagen minskades delta skulle medföra att företagen - både små och stora - i väsentlig utsträckning skulle använda de därigenom kvarhållna medlen för konsumtionsändamål, inle för invesleringar. Så gick ju resonemanget då. Särskill gäller delta naluriiglvis småföretagare och speciellt ensamföretagare. En sådan filosofi kan väl närmasl tolkas som ett hän med tanke pä dagens svårigheter för småföretagarna.

Tiden är nog mogen för en översyn av de principer och det länkande .som ligger bakom den oerhörda stegringen av AP-fonderna och frågan hur man på bästa sätt skapar ett effektivt näringsliv. Ty som finansministern framhöll redan 1958 - och som jag nyss citerade - finns del inget annal sätt alt garantera medborgarna en värdebesländig pension än att tillse all näringslivet fungerar effektivt.

Så vill jag till slut göra en liten reflexion. Det sägs ofta alt AP-fonderna är löntagarnas pengar. Del är väl i slorl sett en ganska teoretisk fråga. Pengarna betalasju in av företagarna. Och del har heller aldrig påståtts alt uttagets Sloriek skulle påverka lönekraven. De pengar som fonderas ligger självfallet som ett slags säkerhet för framlida pensioner, men som jag nyss sade gäller della inie de hundratals miljoner som nu går till Qärde AP-fonden, Följ-

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebalt (jörts.)

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

aktligen är löntagarnas direkta intresse ganska ordentligt avlägsnat frän vad som händer på den fronten,

Däremol är det klarl att de övriga tre fondernas pengar - och framför alll avkastningen på dem - eventuellt kommer att vara av viss betydelse för pensionerna i framliden. Men vad har hänt på del området? Fonden uppgick vid 1975 års ingång till 75 miljarder. Inflationen del året var ungefär 10 96, Det belyder att det reella värdet av dessa inbesparade medel - vare sig de skall betecknas som löntagarnas eller inte - sjönk med 7,5 miljarder. Och går vi lill 1974, så finner vi alt fonden vid det årets ingång var ungefär 65 miljarder. Eftersom prisökningen också dä var ungefär 10 96 sjönk det reella värdet med 6,5 miljarder. Man skulle kunna göra en uppställning som visade hur de pengar som under årens lopp betalats in har förlorat åtskilliga miljarder i realvärde.

Denna reflexion har en viss anknytning lill gärdagens diskussion om betydelsen av att man hejdar inflationen. Del är alltså i eminent grad elt inlresse för lönlagarna all man verkligen kan ge dem de pensioner som man på papperet utlovar och har utlovat ända sedan 1958, Och detla måste hänga samman med att man i någon män kan bevara en fond vid det realvärde som pengarna hade när företagarna tvingades belala in dem.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 A av herr Eksiröm m, fl,, 3:o) reservalionen nr 1 B av herrar Burenslam Linder och Söderström saml 4:o) reservalionen nr 1 C av herr Hermansson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Då herr Eksiröm begärde votering, upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

Sedan herr Burenstam Linder begäri votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig.

Herr Hermansson begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom, 1 antar reservalionen nr 1 B av herrar Burenstam Linder och Söderström röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda volering antagit reservalionen nr 1 C av herr Hermansson,

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 46

Nej - 15

Avstår - 245

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom, 1 antar reservalionen nr 1 A av herr Eksiröm m, fi, rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 1 B av herrar Burenslam Linder och Söderström,

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöler ha röstat för Ja-propositionen, Då herr Burenslam Linder begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145

Nej - 48

Avslår - 114

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 20 mom, I röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 A av herr Ekström m, fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 153 Nej - 154

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 A av herr Ekström m. fi. samt 3:o) reservationen nr 2 B av herr Hermansson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ekström begärde volering upptogs

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatl (jörts.)

för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fiertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt votering beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. 2 antar reservalionen nr 2 A av herr Eksiröm m. fl. rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 B av herr Hermansson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för Ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 140

Nej - 14

Avslår - 151

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller flnansulskottets hemställan i belänkandet nr 20 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 A av herr Ekström m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 154 Nej - 154

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner pä all ärendei skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbarl, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Carlsson i Vikmanshyltan (c) ur urnan upplog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallil ulskollels hemställan.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 A av herr Ekström m. fl. samt 3:o) reservationen nr 3 B av herr Hermansson, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Ekström begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begärt votering även beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (jörts.)

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. 3 antar reservationen nr 3 A av herr Eksiröm m. fi. rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda volering antagit reservalionen nr 3 B av herr Hermansson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 140

Nej - 13

Avstår - 154

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 A av herr Ekström m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resullatel, varför volering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 154

Nej - 154

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner pä all ärendei skulle dels ålerförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen var med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, var-

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (förts.)

efter på herr talmannens anmodan fru Diesen (m) ur urnan upplog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallil reservationen nr 3 A av herr Eksiröm m. fl.

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) ulskollels hemställan, 2:o) reservationen nr 4 A av herr Eksiröm m. fl. saml 3:o) reservationen nr 4 B av herr Hermansson, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ekström begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begäri volering även beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. 4 antar reservalionen nr 4 A av herr Ekström m. fl. rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 4 B av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 140

Nej - 13

Avslår - 153

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller flnansulskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. 4 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 A av herr Ekström m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 154

Nej - 154

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Jonsson i Alingsås (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Finansdebatt (forts.)

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill l:o) ulskollels hemställan, 2:o) reservationen nr 5 A av herr Ekström m. fl. saml 3:o) reservalionen nr 5 B av herr Hermansson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ekström begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hermansson begäri votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. 5 antar reservalionen nr 5 A av herr Ekström m. fi. rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda volering antagit reservationen nr 5 B av herr Hermansson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning vekställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 140

Nej - 14

Avslår - 154

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. 5 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 A av herr Eksiröm m.fi.

3 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 80-82

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

A llmänna pensionsfondens .jjärde fondstyrelse

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 154

Nej - 141

Avstår - 13

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 7

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 7 av herrar Burenstam Linder och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Burenstam Linder begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 20 mom. 7 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herrar Burenslam Linder och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Burenslam Linder begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261 Nej - 47

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

§ 8 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Föredrogs näringsutskoltets betänkande 1975/76:34 med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad_avser överförande av medel till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning jämte motioner.

(Della belänkande hade debatterats i samband med behandlingen av finansutskottets betänkande 1975/76:20.)

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 (budgetpropositionen) bilaga 1 (finansplanen) under punkien 6 (s. 67) föreslagit riksdagen alt besiämma att de medel som med lillämpning av 1 !; reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning skulle över-

föras lill allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning fick uppgå till högst 1 000 000 000 kr.

Förslaget i proposilionen innebar alt del belopp som förvaltades av allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelse höjdes med 500 milj. kr.

Regeringens förslag var grundat på en framställning från fiärde fondstyrelsen den 3 november 1975. En minoritet inom fondstyrelsen, bestående av arbetsgivarorganisationernas två representanter, hade förordat att överföringen av ytleriigare fondmedel lill fjärde fondstyrelsens förvaltning skulle begränsas lill 250 milj. kr.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Allmänna pensionsfondens .jjärde jöndstyrelse

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:188 av herr Hermansson m. fl, (vpk), vari hemställts all riksdagen skulle anta ett till motionen fogat förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, innebärande,

att i den mån allmänna pensionsfondens medel placerades i aktier skulle del vara i statsägda företag, företrädesvis för nyetablering av basindustrier,

alt minsl hälften av den rösträtt som var förknippad med aktieinnehavet skulle tillkomma de anställda i företaget,

alt ramen för aklicplaceringar av detta slag skulle vara 5 % av fondens medel saml

all en enda fondstyrelse med majoritet av löntagarrepresentanter skulle få ansvarei för allmänna pensionsfondens förvaltning,

1975/76:2027 av herr Bohman m, fl, (m), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen skulle

2, anta ell till motionen fogat förslag till ändring av reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning, innebärande att fonden ej skulle få inköpa mer aktier i ett bolag än som svarade mot 5 96 av röstvärdet,

4, avslå regeringens förslag om all yllerligare 500 milj, kr, skulle överföras lill allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning, samt

1975/76:2044 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:100 beslutade

1, att under i motionen angivna villkor bifalla regeringens förslag om alt tillföra fjärde AP-fonden ytleriigare 500 milj, kr, för aktieköp,

2, att fjärde AP-fondens köp av aktier i forlsällningen skulle vara begränsat lill aktier motsvarande högsl 5 96 av röstvärdet i varie enskilt förelag.

Ulskoltet hemställde 1, att riksdagen skulle

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Allmänna pensionsfondens .fjärde fondstyrelse

a) med bifall lill propositionen 1975/76:100 bilaga 1 punkten 6 samt med avslag på molionen 1975/76:188, motionen 1975/76:2027 yrkandena 2 och 4 och motionen 1975/76:2044 yrkandet 2 anta av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

b) avslå motionen 1975/76:2044 yrkandet I, i den män molionen inle i denna del tillgodosetts enligt utskollets hemställan under a eller behandlades under 2,

2, att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:2044, såviti den avsåg representation för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse i bolagsstyrelser (yrkandet 1 i viss del).

Reservationer hade avgivits

1. beträffande ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning av herrar Böriesson i Glömminge (c), Gus
tafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) saml fru Ham
braeus (c) som anselt att utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till proposilionen 1975/76:100 bilaga 1 punkten 6 och motionen 1975/76:2044 punkten 2, med anledning av motionen 1975/76:2027 yrkandet 2 och motionen 1975/76:2044 yrkandet 1, i den mån molionen inle i denna del behandlades under 2, samt med avslag på motionen 1975/76:188 och motionen 1975/76:2027 yrkandet 4 skulle anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

2. beträffande ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning av herrar Hovhammar (m) och Siegbahn (m)
som anseii att utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2027 yrkandet 4 och motionen 1975/76:2044 yrkandet 2, med anledning av molionen 1975/76:2027 yrkandet 2 saml med avslag på proposilionen 1975/76:100 bilaga 1 punkien 6, motionen 1975/76:188 och molionen 1975/76:2044 yrkandet 1, i den mån motionen inle i denna del behandlades under 2, skulle anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

3. beträffande ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) avslå proposilionen 1975/76:100 bilaga 1 punkten 6 och motionen 1975/76:2044 yrkandet 1, i den män motionen inte i denna del behandlades under 2, samt finna alt molionen 1975/76:2027 yrkandet 4 härigenom tillgodosetts,

b) avslå molionen 1975/76:2027 yrkandet 2 och motionen 1975/76:2044 yrkandet 2,

c) med anledning av motionen 1975/76:188 hos regeringen begära för- Nr 80
slag lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pen- Torsdagen den
sionsfondens förvaltning i enlighet med vad reservanten anfört, ji ppgpg 197g

4, beiräffande representation för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse i bolagsstyrelser av herrar Böriesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) samt fru Hambraeus (c) som ansett att ulskoltet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av molionen 1975/76:2044 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om representation för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse i bolagsstyrelser.

Allmänna pensionsfondens .fjärde fondstyrelse

5, beträffande representation för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse i bolagsstyrelser av herr Svensson i Malmö (vpk) som anselt att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2044 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanten anfört om representation för allmänna pensionsfonden i bolagsstyrelser.

Hen SVANBERG (s):

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag på samlliga punkler.

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4,

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2,

Hen PETTERS.SON i Västerås (vpk):

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservalionerna 3 och 5,

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill

l:o) utskottets hemställan, vilken motsvarade reservalionen nr 1 A vid mom. 1 i finansutskottets betänkande 1975/76:20,

2:o) reservationen nr 2 av herrar Hovhammar och Siegbahn, vilken moisvarade reservationen nr 1 B vid mom, 1 i finansutskottets belänkande 1975/76:20, saml

3:o) reservalionen nr 3 av herr Svensson i Malmö, vilken motsvarade reservalionen nr 1 C vid mom, 1 i finansutskottets betänkande 1975/76:20,

och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

A llmänna pensions-.fondens .fjärde fondstyrelse

Då herr Magnusson i Borås begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Pettersson i Västerås begärt votering även beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 34 mom, 1 antar reservationen nr 2 av herrar Hovhammar och Siegbahn rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 47

Nej - 14

Avstår - 246

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 34 mom, 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herrar Hovhammar och Siegbahn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 162

Nej - 47

Avstår - 97

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) ulskollels hemställan, 2:o) reservationen nr 4 av herr Böriesson i Glömminge m, fl, samt 3:o) reservationen nr 5 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Böriesson i Glömminge begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Pettersson

i Västerås begärt volering även beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 34 mom, 2 antar reservalionen nr 4 av herr Böriesson i Glömminge m, fl, röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservalionen nr 5 av herr Svensson i Malmö,

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Investeringsavdrag och investeringsbidrag

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Pettersson i Västerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 109

Nej - 17

Avstår - 181

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 34 mom, 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 4 av herr Böriesson i Glömminge m, fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 107

Avstår - 45

§ 9 Investeringsavdrag och investeringsbidrag

Föredrogs skatteutskottets belänkande 1975/76:29 med anledning av molioner om höjning av det särskilda invesleringsavdragel och del statliga investeringsbidraget för inventarieanskaffning m, m,

(Della belänkande hade debatterats i samband med behandlingen av finansutskottets belänkande 1975/76:20,)

I skatteutskottets betänkande behandlades moiionerna 1975/76:1993 av herr Bohman m, fl, (m), vari hemställts all riksdagen skulle

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Investeringsavdrag och investeringsbidrag

1, besluta för 1976 höja näringslivets invesleringsavdrag för maskininvesleringar frän 10 lill 20 96,

2, besluta om ett invesleringsavdrag på 10 96 i fråga om näringslivels byggnadsinvesteringar under 1976, samt

1975/76:2043 av herrar Fälldin (c) och Ahlmark (fp), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av prop, 1975/76:100, bil, 1, (finansplanen), beslulade all särskill invesleringsavdrag i rörelse, jordbruk och skogsbruk skulle utgå med 20 96 för investeringar i maskiner och inventarier och med 10 96 för investeringar i byggnader samt att motsvarande slalliga investeringsbidrag skulle utgå med 8 96 resp, 4 96, allt avseende leveranser resp, byggnadsarbeten som i huvudsak fullgjordes under 1976,

Utskotlel hemställde

att riksdagen skulle avslå

1, motionen 1975/76:1993,

2, motionen 1975/76:2043,

(Utskottets hemställan motsvarade reservationen nr 3 A vid mom, 3 i finansutskottets betänkande 1975/76:20,)

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) samt fru Troedsson (m) som ansett att utskottet bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:1993 och 2043 skulle anta av reservanterna framlagda förslag till

1, lag om ändring i lagen (1975:1147) om särskilt invesleringsavdrag vid taxering till statlig inkomslskatt,

2, lag om ändring i lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag för inveniarieanskaffning,

3, lag om särskill investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten,

4, lag om statligt investeringsbidrag för vissa byggnadsarbeten,
(Reservalionen motsvarade utskottets hemställan vid mom, 3 i finans
utskottets betänkande 1975/76:20,)

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag ber alt fö yrka bifall till utskottets hemställan,

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Utlandssvenskarnas rösträtt

Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande 1975/76:43 med anledning av proposilionen 1975/76:111 om ändring i vallagen (1972:620) avseende utlandssvenskarnas rösträtt jämte molioner,

I propositionen 1975/76:111 (justitiedepartementet) hade hemställts all riksdagen skulle anta ett inom jusliliedepariementet upprättat förslag lill lag om ändring i vallagen (1972:620),

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen föreslås en vidgning av kretsen röstberättigade utlandssvenskar. Enligt förslaget skall svensk medborgare som inte är bosatt i Sverige ha rösträtt vid val till riksdagen om han har varil kyrkobokförd här nägon gäng under de senasl förflutna sju kalenderåren.

Vidare innehåller proposilionen förslag som innebär all del blir lättare att rösta utomlands. Del föresläs sålunda att möjligheterna alt hos utlandsmyndighet lämna valsedel genom bud skall vidgas och att det nuvarande kravet all man hos utlandsmyndigheten skall förete röstkort slopas,

I propositionen föresläs också lättnader när det gäller ansökan all bli upptagen i den särskilda röstlängd som upprättas över röstberättigade utlandssvenskar.

De nya reglerna är avsedda all lillämpas första gängen vid 1976 års riksdagsval,"

I della sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna

1975:416 av herr Lindahl i Hamburgsund m, fl. (fp), vari hemställts att riksdagen beslulade all 12 S vallagen skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att tidsgränsen beträffande utlandssvenskarnas rösträtt slopades,

1975:417 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle anta av molionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i vallagen, innebärande alt tidsgränsen beträffande utlandssvenskarnas rösträtt slopades.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

1975:986 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställts

1. alt riksdagen beslutade all hos regeringen anhålla om förslag snarast, innebärande all ulomlands bosalla svenska medborgare som var myndiga och innehade giltigt svenskt pass fick rält alt delta i riksdagsval och folkomröstningar i Sverige om de någon gång varil kyrkobokförda här i landel.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

2. alt riksdagen beslutade all ge regeringen till känna att tekniska, administrativa och andra hinder borde undanröjas så att inga svårigheler av denna art hindrade ett effektivt utnyttjande av utlandssvenskarnas rösträtt och försvårade deras dellagande vid 1976 års allmänna val,

dels de med anledning av propositionen väckta moiionerna 1975/76:2201 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen med ändring av propositionen 1975/76:111 beslutade alt vallagen 4 kap. 11 § skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande all tidsgränsen beiräffande utlandssvenskarnas rösträtt slopades,

1975/76:2202 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen skulle anta del vid proposilion 1975/76:111 fogade förslaget till lag om ändring i vallagen (1972:620) med den ändringen att 4 kap. 11 S skulle erhålla av reservanierna angiven lydelse, innebärande i huvudsak alt lidsgränsen beiräffande utlandssvenskarnas rösträtt slopades,

1975/76:2206 av herr Fiskesjö m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposition 1975/76:111 skulle besluta att ge regeringen till känna vad som i molionen anförts beiräffande utlandsmyndigheternas medverkan vid information om riksdagsvalen lill ullands-svenskarna, saml

1975/76:2207 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen med godkännande i övrigt av proposition 1975/76:111 skulle avslå den i lagen om ändring i vallagen (1972:620) 4 kap. 11 S föreslagna ändringen från fem till sju kalenderår.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. beträffande tidsgräns för utlandssvenskarnas rösträtt med avslag på motionerna 1975:416, 1975:417, 1975:986 yrkandet 1, 1975/76:2201, 1975/76:2202 och 1975/76:2207 och med bifall till proposilionen 1975/76:111 i denna del anta 4 kap. 11 § förslaget till lag om ändring i vallagen,

2. beträffande information till utlandssvenskarna med anledning av propositionen 1975/76:111, såvitt nu var i fråga, och molionen 1975/76:2206 ge regeringen lill känna vad ulskotiet anfört om utlandsmyndigheternas medverkan i informationshänseende,

3. beträffande valförfarandel m. m.

a) bifalla proposilionen 1975/76:111 i vad den inte behandlats i det föregående,

b) förklara molionen 1975:986, yrkandet 2, besvarad med vad utskottet i denna del anfört och hemställt.

Reservalioner hade avgivils

1. av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Jonnergård
(c), Björck i Nässjö (m), Nordin (c) och Lindahl i Hamburgsund (fp) som
ansett all utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen beiräffande lidsgräns för utlandssvenskarnas rösträtt skulle med anledning av motionerna 1975:416, 1975:417 och 1975:986, yrkandet l,och med bifall lill moiionerna 1975/76:2201 och 1975/76:2202 saml med avslag på molionen 1975/76:2207 och med förklaring all propositionen 1975/76:111 i denna del inte kunnal oförändrad godtas anta 4 kap. 11 i förslaget lill lag om ändring i vallagen (1972:620) med av reservanierna föreslagen lydelse,

2. av herr Berndtson (vpk) som ansett all utskottet under 1 bort hem
ställa

att riksdagen beträffande lidsgräns för utlandssvenskarnas rösträtt skulle med bifall lill motionen 1975/76:2207 avslå motionerna 1975:416, 1975:417, 1975:986 yrkandet 1, 1975/76:2201 och 1975/76:2202 saml del i proposilionen 1975/76:111 framlagda förslaget till lag om ändring i vallagen i vad avsäg ändrad lydelse av 4 kap. 11 S.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

Herr FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Det är självklart all man i en demokrali skall ha allmän och lika rösträtt. Det bör också vara självklart alt denna allmänna rösträtt skall vara så ren som möjligt, dvs. den skall inte vara begränsad av en rad speciflka krav som utesluter vissa medborgargrupper. Sedan vi införde allmän rösträtt i vårt land har också undan för undan olika speciella villkor för rösträtten rensats ul, och nu uppställer grundlagen endasl tre materiella krav för röslräll: Man skall vara svensk medborgare, man skall ha uppnått aderton års ålder och man fär inte vara omyndigförklarad. Vad gäller de kommunala valen har vi gått yttedigare ett steg genom besluten i höstas: även invandrare som inte är svenska medborgare för vara med och rösta.

Men del finns en grupp svenska medborgare som - trots att de uppfyller de materiella krav som grundlagen anger för rösträtt - av formella skäl länge hell var utestängda från rösträtten. Del gäller de s. k. utlandssvenskarna. Genom sin utflyttning föll de ur manialslängderna, vilket medförde all de inle kom med i röstlängderna, och därmed kunde de inle heller rösta.

Det är rätt självklart att man, allteftersom antalet utlandssvenskar genom våra vidgade internationella engagemang blev allt slörre, bökade fråga sig, om del var rimligt alt på detta sätl av formella skäl utesluta medborgare från rösträtten, medborgare som fyllde alla de krav som man slällde pä svenska medborgare i övrigl för att de skulle fö rösta.

Jag skall, herr lalman, inle dra någon lång och utföriig historik i del ärende det här gäller. Jag skall bara påpeka ett par saker.

Efter elt mångårigt utredande och efter en myckenhet av om och men beslöt riksdagsmajoritelen 1967 all utlandssvenskar, som inte varil hemifrån

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

mer än fem år, genom ett särskilt förfarande skulle komma med i röstlängd. Man hade diskuterat alla möjliga andra länkbara avgränsningskrilerier men funnit att ingel av dem var hållbart. Och så bestämde man sig för lidsgränsen. Men det var från börian rält uppenbart all även den här lidsgränsen var ell godtyckligt krilerium. Man kan inle gärna påslå att man är en sämre svensk medborgare därför alt man varil ulomlands i sex år i stället för fem.

I konstitutionsutskottet reserverade sig den gången centern, folkpartiet och moderaterna mot lidsgränsen, och i riksdagen röstade ledamöterna från dessa parlier mot den. Därefter har vi haft motioner i frågan år efter år. Sä småningom flck vallekniska utredningen i uppdrag att ytleriigare se på frågan om utlandssvenskarnas rösträtt. Utredningen kom med sill belänkande den 15 januari 1975.

Molioner som väcktes redan under den allmänna motionstiden 1975 har i omgångar skjutils fram i avvaktan på en utlovad proposition. En av de sista dagarna i januari i år kom proposilionen och först nu, en god bil in på valåret 1976, kan kammaren behandla ärendet. Vad man nu än har för uppfallning om utlandssvenskarnas rösträtt, så är en sak uppenbar: något särskilt inlresse för att få frågan löst har inle funnits från regeringssidan. Dei har varit utomordentligt segt att dra fram någol förslag.

Oavsett hur det går i voteringen här i dag, är det beklagligt all ärendet kommer försl nu. Jag har vid andra lillfällen när vi behandlat vallagsfrågor sagl, all del är myckel viktigt alt riksdagens beslul kommer i så god lid, alt myndigheterna får rådrum att agera och att allmänheten hinner bli ordentligt informerad om de nya regler som skall gälla i valet. Del är särskilt viktigt i den här frågan, eftersom del krävs speciella insatser för au nå ut med informalion till de medborgare som berörs. Del gäller således nu för alla berörda myndigheier, inte minst våra utlandsmyndigheter, att sätta lill alla klutar för att få ut information om de nya reglerna. Den enkätundersökning som valtekniska utredningen genomfört visar tydligt, all del låga valdeltagandet bland de utlandssvenskar som nu haft rösträtt i tre val inle beror på bristande inlresse ulan på att informationen om gällande bestämmelser inle nätt ul. Valdeltagandet har för övrigt ökat betydligt i 1973 års val jämfört med lidigare.

I propositionen framläggs en del förslag som är ägnade att underiätta själva valförfarandel. Det är bra. I utskottet har del rått enighet omkring dessa förslag, och jag skall för den skull inle orda mer om dem.

Men i själva principfrågan är inte propositionens förslag bra. Man har tydligen anselt all något bör göras men inte för myckel. Propositionen och ulskottsmajoriteten föreslär att den gällande femårsgränsen bör ersättas med en sjuårsgräns. Även denna gräns är naturiigtvis godtycklig, och någon egenilig motivering för den framläggs inle heller. Man framhåller, märkligt nog, alt del tar sju år för invandrare alt bli medborgare i Sverige. Del är en sanning med modifikation. För invandrare frän de skandinaviska länderna går det som regel snabbare. Om det funnits logik i del förda resonemanget om sambandet mellan den lid del lar att bli medborgare i Sverige och den

lidsgräns som skall gälla för utlandssvenskarnas röslräll, borde således tidsgränsen ha satts snävare för utlandssvenskar bosatta i de nordiska grannländerna. Men nu finns det ingen logik i proposilionens motivering. Del är hell orimligl att koppla samman villkoren för utlandssvenskars röslräll med den tid det tar att bli medborgare i vårt land. Del är ju inle fråga om att ge någon kategori svenskt medborgarskap. Vad det gäller är all se till, att de som redan är svenska medborgare och som fyller de övriga krav som gäller för alla andra svenskar också för rält all rösta.

Sjuärsgränsen är godtyckligt vald, och del är ingen tvekan om att varje tidsgräns av del här slaget måste bli godtycklig. Det finns inga principiella eller tekniska skäl för att ha en särskild lidsgräns. Det ansåg en utredning redan 1965. Del ansåg valtekniska ulredningen i siu belänkande 1975. Det ansåg huvudparten av remissinstanserna. Däremol finns det starka principiella skäl för alt slopa tidsgränsen. Det är ju svenska medborgare det gäller och dem bör vi inte frånta rätten att della i riksdagsvalen.

För övrigt måste det av de berörda upplevas som mycket märkligt att de har rätt att rösta i ett val men inle i näsla, utan att de pä någol sätl blivit vare sig bättre eller sämre svenska medborgare. Ibland anförs del all de som bott utomlands - tidigare var del fem år, nu blir del sju -inte skulle ha något intresse att della i svenska val. Den lidigare nämnda enkätundersökningen visar att det inte finns grund för ett sådant påstående. Men bortsett från detta är del enda rimliga all lämna lill vederbörande själv alt avgöra om han eller hon vill delta i valen eller ej. Så gör vi när det gäller andra svenska medborgare. Det finns ingen anledning all i del avseendet behandla utlandssvenskarna annoriunda. Men här som i andra valsammanhang är det viktigt att vi når ut med informationen och underiättar valförfarandel, så att valdeltagandet blir så högt som möjligl.

Vi brukar ibland med rätt eller orätt skryta med att vi är pionjärer vad gäller demokralireformer. Del förekom när vi log beslulel om kommunal rösträtt för invandrare. I den fråga det nu gäller är del ingen risk att vi blir pionjärer. Senast var det Finland som beslöt all ge röslräll till sina medborgare ulomlands utan några lidsresiriktioner. Treparlireservaiionens förslag innebär alt våra utlandssvenskar kommer att fö motsvarande rättighet.

Jag ber med delta, herr lalman, all fö yrka bifall lill reservationen 1 av herr Boo m. fl.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

I detla anförande instämde herr Svanström (c).

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Del här riksmötet har förelagts ett par väsentliga reformer vad gäller vår vallag. Den ena avser som sagl invandrarnas rösträtt i kommunalval och den andra utlandssvenskarnas vidgade rösträtt. Den förra reformen kommer tvivelsutan alt ge del nuvarande regeringspartiet ytterligare en stor grupp väljare, och den reformen gick också att genomföra snabbi. Den andra reformen, som gäller utlandssvenskarnas rösträtt, har

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

segat sig fram genom årtiondena. Det är en händelse som ser ul som en tanke.

Diskussionerna i börian på 1950-talel ledde sä småningom fram lill alt dåvarande Kungl. Maj:tår 1958 överiämnade frågan till 1955 års valutredning genom tilläggsdirektiv. Sedan dröjde det tio är innan det blev en proposilion. 1967 kom den med den av herr Fiskesjö nämnda femårsgränsen - man skulle ha varil skriven i Sverige senasl fem år före valtillfällel. Och nu har vi fält en ny proposilion. Efter ytleriigare sju år hade vi hoppats att del skulle bli en liberal lagstiftning för våra utlandssvenskar, men del har verkligen blivit en västgölaklimax. Man har förändrat femårsgränsen lill en sjuårsgräns.

Förfarandet har som sagt lagil lid. Det är kanske inte förvånande. Kom-millébetänkandel som ligger till grund för propositionen överlämnades lill regeringen i januari förra årel. Sedan låg det och vilade över sommaren, skickades inle ut på remiss förrän i augusti månad, och sedan flck vi alltså propositionen i januari i är. Därmed har vi föriorat mycken lid för information. Riksskatteverket och våra utlandsmyndigheter har fåll väldigt knapp tid att informera svenskar runt om i väriden. Ansökan om alt bli upplagen i särskild röstlängd skall ju vara inne den 1 juni.

Tidsgränser i de här sammanhangen är olyckliga därför att de alltid är godtyckliga. Självfallet finns det utlandssvenskar som kommer att fråga sig: Jag är svensk medborgare och jag är intresserad av och följer med i svensk politik, varför för jag rösta två gånger men inle en Iredje gång? Har man över huvud taget givit utlandssvenskarna rösträtt, skall man naturligtvis inte här hemma sitta och besiämma vilka som är värdiga denna medborgerliga rättighet. Del torde som sagt inte gå att finna några bäriga motiv för en sådan här tidsgräns i röslrältssammanhang.

Föredragande stalsrådel är också fullt medveten om detla - del kan man läsa i propositionen, både på och mellan raderna. Han försöker finna motiv för en lidsgräns och söker motivera den utifrån hurdan utlandssvenskens anknytning kan tänkas vara till hemlandet. Vid tio års utlandsvistelse för man anta, menar departementschefen, alt denna anknytning har försvagats och att vederbörande alltså inle skulle iniressera sig för att utnyttja någon rösträtt. Vid sju års utlandsvistelse kan anknytningen måhända finnas kvar, medan andra menar att gränsen går vid fem år, osv. Vi kan väl lugnt avstå från dessa föfängliga spekulationer.

Jag måste också ironisera lilel mot den passus som även herr Fiskesjö nämnde, nämligen där det i propositionen görs en jämförelse mellan med-borgariagstifiningens sjuårsgräns för att vinna svenskt medborgarskap och en sjuårsgräns för utlandssvenskarnas rösträtt. Del finns ingen vettig koppling mellan de tvä företeelserna. Eller menar man kanske att en utlänning kan bli försvenskad på sju är och all en svensk kan bli "avsvenskad" på sju år i utlandet? Det är i så fall verkligen en dråplig jämförelse.

Vi bör allt övertala lill den svenske medborgaren själv att avgöra om han vill utnyttja sin röslräll. Vad är della för förmynderi, alt vi här skall sitta och generellt uttala oss om när intresset för Sverige slutar hos Svensson

i San Francisco? Det kan vi lugnt övertala åt herr Svensson själv. Vi var verkligen mera generösa när del gällde invandrarna, och det var gott och väl. Vi är också strax beredda att bistå dem med lolkhjälp för att klara valförfarandet. Vi borde kunna visa generositet gentemot våra egna också.

Den enkätundersökning som också redan är nämnd ger klara besked om den anknytning som finns genom åren hos våra utlandssvenskar. Ulredningen anför bl. a. följande: "Totalt sett lyder materialet på att det verkliga intresset ('mycket stora') alt della i svenska val efter mer än 15 ärs utlandsvistelse är ungefär lika utbrett som det var i slulel av femårsperioden

--- ." Myckel inlressanl är också uppgiften all 51 96 av icke röslberäiligade

utlandssvenskar prenumererar på en eller flera rikssvenska tidningar. Av de röstberättigade utlandssvenskarna håller 62 % rikssvenska tidningar. Det tycker jag är förbluffande siffror, och Jag undrar om ens hemmasvenskarna är lika energiska prenumeranter. Jag vet inte, men jag tror inle alt vi överträffar de här siffrorna.

Den erfarenheten har jag själv efter sju utlandsår att många efter många är i utlandet minutiöst följer vad som sker i Sverige och ofla är bättre informerade om svenska förhållanden än hemmasvenskar. Del finns mänga inofficiella ambassadörer runt om i vår värid som hedrar det svenska namnet och gör Sverige stora tjänster inom näringsliv, kultur och turism. Del vore verkligen en akt av rättfärdighet och uppskattning att la bort gränserna för deras rösträtt i riksdagsval.

Jag tycker som sagt att resonemangel om anknytning till Sverige och kunskap om landet skall lämnas därhän. Vi ställer inte sådana krav på andra svenska medborgare. Vi låter medborgarskap vara medborgarskap, och däri ingår den allmänna rösträtten. Sä länge en svensk bevarar sitt medborgarskap, och därmed sill svenska pass, har han eller hon tillräckligt deklarerat var han eller hon egenlligen hör hemma. Del är och förblir ett tecken på att vederbörande kan tänka sig möjlighelen alt återvända.

Vinner utskottsmajorilelen i dag kommer de många underligheler att kvarstå som nu finns på skilda håll, t. ex. all svenska ijänslemän som har lill uppgift att informera om Sverige i utlandet och att motta informationer inte skall fö delta i svenska riksdagsval. Del kommer fortfarande alt finnas många fartygsbefälhavare som inle bara skallar i Sverige utan också är förordnade som valförrättare ombord i sina fartyg, men själva inte har rösträtt! Skall verkligen sädana företeelser behöva kvarstå?

Det borde, herr lalman, vara elt självklart ullryck för solidaritet och uppskattning all hemmasvenskarna i dag ger utlandssvenskarna oinskränkt rösträtt. I den förhoppningen yrkar jag bifall till reservation nr 1 som är knuten till detla beiänkande.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

I detta anförande instämde herr Nilsson i Trobro (m).

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Frågan om utlandssvenskarnas rösträtt är en gammal bekant här i riksdagen. I folkpartiel anser vi det naturiigl att svenska medborgare

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

som är över 18 är gamla och som är myndiga skall ha rösträtt i Sverige. Därför har vi i flera år drivit kravet på att även utlandssvenskar skall ha möjlighel all utöva sina medborgeriiga rättigheter. 1974 ullalade sig riksdagen i de här frågorna och sade då, all del finns Utlandssvenskarnas anledning till antagande att de uppdragna gränserna varit för snäva. Titlar

rösträtt

man i den avlämnade propositionen finner man alt stalsrådel också har uppfaitningen att femårsgränsen har varil för snäv.

Vad drar då socialdemokralerna för storartade slutsatser av att de kommil fram lill alt vi har för snäva gränser? Jo, herr talman, de fiyttar gränsen från fem till sju år. Propositionen och i viss män utskottets belänkande är egentligen förbluffande dokument.

I propositionen anförs en del märkliga skäl för att sju år skulle kunna vara en bra gräns. Man ullalar nämligen alt det är lämpligt all sälta en gräns där man kan anta att människor återvänder inom snar framtid. Eftersom juslilieministern sitter här kan jag ställa frågan: Vad är det för epokgörande upptäckt som gjort all man kommit fram till att en svensk som är ute upp till sju år snart kan väntas återvända hem till Sverige medan det inte gäller för en som varit ute i låt oss säga älta, eller kanske tio eller varför inle fjorton är? Kort sagl: Alla gränser som man drar upp på del här sättet är och förblir godtyckliga. Man utesluter alltså vissa svenska medborgare från deras medborgeriiga rättigheter. Del är vad gränsen i prakliken innebär.

Liksom herrar Fiskesjö och Werner i Malmö slår jag också litet frågande till del andra argumentet i proposilionen och majoritetens motivering, där man påslår att man försöker koppla ihop tiden för en sådan här gräns med kvalifikationstiden för att bli svensk medborgare. Jag skulle vilja fråga: Innebär detla att socialdemokraterna, om de finner all de vill ge utlandssvenskarna ökad rösträtt, kommer alt föriänga kvalifikationstiden när del gäller invandrarnas medborgarskap? Jag hoppas verkligen att sä inle är fallet. Men del är onekligen den logiska konsekvensen av socialdemokraternas resonemang i det här fallet.

Tidigare lalare har nämnt fördröjningen i behandlingen av denna fråga, och den fördröjningen är djupt beklaglig. Del finns anledning all kritisera regeringen för denna, men riksdagen har i dag chansen att fullgöra sin del av behandlingen, nämligen genom att godkänna kravet på att svenska medborgare :5om har uppnått myndig ålder och är myndiga skall ha rösträtt i Sverige. Det är den grundläggande demokratiska principen det gäller, inte som socialdemokralerna försöker göra gällande huruvida utlandssvenskarna är intresserade av att rösta i Sverige. Det för de avgöra själva. Det är inte heller fråga om hur många tidningar och vilka tidningar de läser. Vad det gäller är om man som svensk medborgare har rösträtt i Sverige eller inte.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalionen 1.

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr talmim! Från borgeriigl håll har under lång tid drivits en kampanj för all utlandssvenskarna skall ha rösträtt i svenska val oberoende av hur

länge de vistats i ett annat land. Valtekniska utredningen föreslog också att den nuvarande femårsgränsen skulle slopas. Ulredningen var dock inle enig på denna punkt.

Regeringen har vall alt föreslå en sjuårsgräns för utlandssvenskarnas rösträtt. Man går alltså emol majoritelsförslaget från valtekniska utredningen. Samtidigt ger man dock efter ett stycke för kravet på vidgad rösträtt. De borgerliga kan åtminstone notera en delframgång för sina krav.

Vad bör utgöra grundregeln för fastställande av var människorna skall ha sin rösträtt?

Enligt vänsterpartiet kommunisternas mening bör utgångspunkten vara att man skall kunna utöva rösträtt och påverka samhällsutvecklingen i det land där man arbetar och bor.

Detla har varit vägledande när invandrarna erhållit kommunal rösträtt i Sverige. Invandrarna bör kunna påverka de kommunala frågorna i den kommun de är bosatta i.

Vänsterpartiet kommunisterna förelräder också uppfattningen alt invandrarnas rösträtt bör vidgas till all omfatta även riksdagsval. På samma sätt som invandrarna skall kunna påverka de kommunala frågorna bör de enligt vår mening beredas möjligheter alt påverka andra samhällsfrågor, som berör de villkor de arbetar och lever under. Motsvarande bör gälla svenskar som bor och arbelar i andra länder.

En vägledande tanke har varil att människor skall ha möjlighet att påverka samhällsutvecklingen i det land där de stadigvarande bor. Denna princip börjar bli erkänd även i andra länder, påpekade LO i sitt remissyttrande över vallekniska utredningens förslag. LO kom fram till slutsatsen att skäl saknades för slopande av femårsgränsen.

Också vpk har kommit fram till uppfattningen att den hittills gällande femårsgränsen inle bör vidgas. Förslaget om sju år som gräns för rösträtt ser vi enbart som en eftergift för de borgeriiga partiernas krav, och vi har därför yrkat avslag på denna förändring. Påståendet i propositionen att del blivit tämligen vanligt med tjänstgöringslider i internationell verksamhet som överskrider den nuvarande tidsgränsen styrkes knappast av de undersökningar som gjorts.

De borgeriiga partiernas försök att framställa sin kampanj som ett sätt alt vidga demokratin är helt falskt. Ville man åsladkomma detta, skulle man i stället arbeta för vidgad rösträtt för invandrarna i vårt land och för utlandssvenskarna i de länder där dessa är verksamma.

Intresset för att påverka politiken i Sverige liksom det motiverade i all göra della måste hell naturiigl bli mindre Ju längre tid en svensk vistas i elt annat land. Det måste vara mera angeläget att påverka politiken i del land där man bor och arbelar. Därför är kravet på bevarad rösträtt utan nägon som helst lidsgräns orimligl från alla synpunkter.

Utifrån dessa ståndpunkter har vänsterpartiet kommunisterna i molionen 1975/76:2207 yrkat avslag på den föreslagna ändringen frän fem lill sju kalenderår beiräffande tidsgräns för utlandssvenskarnas rösträtt. Då konstitutionsutskottet inte biträtt detla yrkande har jag fogat en reservation till

4 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 80-82

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

utskoltsbetänkandet, och jag ber, herr talman, alt få yrka bifall lill reservalionen 2.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr lalman! Lål mig försl konsiatera alt elt beslut i dag - i vilken riktning det än går - inte kommer för sent för all kunna lillämpas vid 1976 års val. Del är möjligt all vidta de anordningar som krävs, och informationen kan nä ul.

Del råder också enighel i utskottet om informationen lill utlandssvenskarna och om valförfarandet. Däremol går meningarna isär i fråga om kretsen av utlandssvenskar som skall ha rösträtt vid riksdagsval.

De borgeriiga reservanterna bygger på tanken alt medborgarskap ger rösträtt men de är inle konsekventa. I höstas var de med om all ge rösträtt åt invandrare i Sverige trots att dessa inle är svenska medborgare. De ställer upp ell villkor för utlandssvenskarnas rösträtt, nämligen att dessa någon gång skall ha varil kyrkoskrivna i Sverige. De som är svenska medborgare i ullandel men inte uppfyller detla villkor undantas sålunda från rösträtten. Vidare begränsar de borgeriiga rätten till att gälla riksdagsval. För några år sedan krävde de alt utlandssvenskarna skulle fö även kommunal rösträtt. Delta krav har nu dött, sedan vi fick det nuvarande enkammarsyslemet. Jag är givelvis nöjd med alt man inte har kommil tillbaka med delta krav. Vi lycks sålunda numera vara överens om att den som bor exempelvis i Zlirich, Marseille eller San Francisco inle skall ha rösträtt i den svenska kommun där han senasl bodde.

Rösträtisbestämmelserna i regeringsformen är inte heller utformade pä sådanl sätt att medborgarskap automatiskt ger rösträtt. Det står nämligen i 3 kap. 2 !;: "Rösträtt vid val lill riksdagen tillkommer svensk medborgare som är bosatt i riket. Om rösträtt för svensk medborgare som ej är bosall i riket finns bestämmelser i lag."

Det har inle ansells uigöra en kränkning av de mänskliga rättigheterna om en medborgare som bor utanför landels gränser inte har rösträtt. Den europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna har intagit denna ståndpunkt. De stater som inle tillåter sina i utlandet boende medborgare att rösta anses sålunda inle ha brutit mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Jag vill tillfoga att del är sällsynt alt stater ger rösträtt ät medborgare som bor utanför del egna landets gränser.

I allmänhet förbindes kravei på medborgarskap med kravet på all vara bosatt inom del egna landet eller inom den egna kommunen. Molivel är all del endasl är dessa medborgare som är beroende av de beslul som fattas i riksdagen eller inom de kommunala församlingarna. Ingen vill heller konstruera elt kommunall röslsystem eller valsystem som gör att man fär utöva sin rösträtt i den kommun där man först blev kyrkoskriven. Det rimliga är all svenskar, som bor i elt annat land, där får rösta både till riksdagen och lill de kommunala organen. De berörs nämligen pä ell hell annal säll av de beslul som fattas i dessa än av de beslul som fattas i den svenska

riksdagen, i elt svenskt landsting eller i en svensk kommunfullmäktigförsamling. De bör alltså ha möjligheler att påverka förhållandena i del land där de bor, vare sig detta är Australien, USA, Holland eller Schweiz.

Frågan är om vi skall göra undantag frän denna huvudregel. Alla besvarar vi denna fråga med ja, eftersom vi alla vill ge utlandssvenskar med bibehållet svenskl medborgarskap rösträtt i vissa fall. Denna inställning beror på alt gruppen utlandssvenskar är föga enhellig. I den ingår personer som under en kort period arbelar inom internationella organisationer eller företräder svenska industrier eller andra förelag, exempelvis som resemontörer och ingenjörer. Andra har utvandrat för alt finna sin lycka i ett annat land. Kanske har de varil missnöjda med förhållandena här hemma, men de kan också ha emigrerat av andra anledningar.

För mig ler del sig naturiigl alt de som tillfälligt vistas i ett annal land får bevara sin svenska rösträtt. De skall på nytt bosätta sig här hemma, de berörs av riksdagens beslut och bör alltså kunna påverka dess sammansättning.

Lika onaturligt är det all de som länge bott i ett annat land och inte påverkas av våra riksdagsbeslut skall ha rösträtt till riksdagen. Anknytningen till Sverige är mycket svag när det som enda villkor ställs upp att man en gång har varit kyrkoskriven här - del kan ha varit för 20-30 år sedan, ja, kanske rriera. Då berörs man inle av besluten här i riksdagen.

Till detta kommer att dessa som varil borta sä länge från Sverige automatiskt kan väljas till riksdagsledamöter. Del lär de väl inle bli i någon slörre ulslräckning -jag skulle inte tro att man ute i valkretsarna nominerar personer som bor i Marseille eller Melbourne eller på annan avlägsen plats - men teoretiskt finns denna möjlighel. Den konstruktion som nu har föreslagits från borgeriigl håll är ur den synpunkten felaktig. Man bör inte ha ett system som innebär att den som i många år har varit borta från Sverige, som bor i en främmande stad och ett främmande land, skall kunna väljas till svensk riksdagsledamot. I vae fall är inle vår riksdagsordning skriven med uigångspunki i att vissa ledamöler skall bo i exempelvis Bern eller Rom eller Madrid.

Sedan kan man givelvis diskutera lidsgränsen. Med den föriängning som föreslås i propositionen blir det möjligl att vistas längre i utlandet utan all föriora sin rösträtt. Det blir möjligt för dem som arbetar inom internationella organisationer att förnya sina uppdrag utan att rösträtten upphör. Man kan också under en längre tid tillvarata svenska intressen i utlandet ulan all föriora sin rösträtt.

Bakom tanken på all utlandssvenskar över huvud taget skall ha röslräll ligger, såvitt jag förstår, den omständigheten att man pä ett hell annal säll än förr flyttar frän det ena landet till det andra. Del hade säkeriigen inte funnits något gehör för tanken alt utlandssvenskar skulle ha rösträtt, om den förts fram i riksdagen på 1870-talet. Men ligger lösningen egentligen i att man skall ha generell rösträtt på det sätl som de borgeriiga reservanterna föreslår? Är inte vägen i stället alt det bör göras lättare att vinna medborgarskap, så alt man i egenskap av medborgare kan påverka förhållandena

Nr 80

Torsdagen den n mars 1976

Utlandssvenskarnas röslräll

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

i del nya land där man bosatt sig? Man bör på sä kort tid som möjligt kunna vinna ett sådant medborgarskap. Skulle sedan någon vilja återvända lill Sverige, bör han också efter en kort tid kunna återvinna sitt svenska medborgarskap. För mig ler sig detta som den rimliga lösningen av problemet. Med detla, herr lalman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi har fri röriighet över gränserna för våra medborgare. Vi betraktar det som en grundläggande fri- och rättighet all man skall ha rätt alt lämna sitt land om man önskar det, liksom att man har en ovillkoriig rält all återvända. Herr Berndtson gjorde sig till tolk för en väldigt trångt nationalistisk uppfaltning i hela den här frågan. Den rimmar illa med den internationalism som man i andra sammanhang inom vpk ger sig sken av att företräda.

1 vad gäller herr Johanssons i Trollhättan inlägg kan man säga att alla de invändningar som han riktade mot förslaget att slopa tidsgränsen egentligen avser varje rättighet för utlandssvenskar att rösta. Herr Johansson är således emol även den möjlighel som ges den som har bott upp till fem år utomlands - en gräns som nu ändras till sju år.

De utlandssvenskar som lämnar värt land för att för all framlid bosätta sig i ett annal land skaffar sig självfallet också medborgarskap i,det land som de emigrerar till. Enligt de medborgarskapsregler som gäller föriorar de därmed sill svenska medborgarskap, och sedan har de inte rösträtt längre. Men just genom att man bibehåller sill svenska medborgarskap visar man ett bibehållet inlresse för Sverige -och elt bibehållet intresse förati återvända till Sverige.

Sedan förde herr Johansson också ett mycket märkligt resonemang om valbarheten. Vad är del för speciella undantag som herr Johansson menar skulle gälla beiräffande valbarhet för den här kategorin av röstberättigade? Menar herr Johansson att de utlandssvenskar som omfattas av den femårsgräns som nu gäller, eller den sjuårsgräns som kommer att gälla enligt regeringsförslagel, inte skulle vara valbara? Vi har ju kopplingen mellan valbarheten och rösträtten helt allmänt i vår vallagstiftning. Här finns ingen rimlig anledning att göra några speciella undantag.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Hilding Johansson framhåller att den här reformen inle kommer försent. Nej, teoretiskt gör den naturiigtvis inte det, men praktiskt gör den det. Vi vet ju alt blygsamt valdeltagande tidigare har berott på bristande information. Är man dessutom i tidsnöd, sä blir del svårt alt nå fram. Ansökan om att bli upplagen i särskild röstlängd skall göras senasl den 1 juni, och försent inkommen ansökan tas inte upp till prövning. Det

är sanneriigen inle lång tid som slår till buds. Informationen desförinnan skall kanaliseras ut genom våra utlandsbeskickningar och konsulat, och helst diskuteras i våra utlandssvenska föreningar. Kort tid är det verkligen.

Sedan säger herr Johansson all gruppen är föga enhetlig, och del är riktigt. Han anför också all vissa har kvar sin rösträtt - de som är knutna lill legationer osv. - och att det flnns kvalificerade grupper som kanske borde komma före andra. Men det enda sättet alt verkligen skydda kvalificerade grupper från alt berövas sin rösträtt är att ge en generell rätt.

Får jag la ett praktiskt exempel. Det finns en informationssekreterare - en svenska - vid legationen i Ottawa. Hon har alltså lill uppgift alt informera om Sverige i Kanada. Men själv har hon inle rösträtt. Det kan anföras många sådana exempel.

Herr Johansson säger att vi hellre borde ägna oss åt att försöka få medborgarskap för utlandssvenskarna i de länder där de verkar och bor. Det är också en god idé, men den gäller inte den här proposilionen, och alt arbeta för den är väl knappast vår uppgift i den här riksdagen heller.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar alt herr Berndtson inle är intresserad av att alla svenska medborgare som är över 18 år och är myndiga skall ha rösträtt. Det är knappast en särskilt överraskande inställning frän vpk-håll.

När det gäller en del resonemang som herr Johansson i Trollhällan för, så häller jag med herr Werner i Malmö och herr Fiskesjö om att det egenlligen är ell försök till argumentering för att inga som helst utlandssvenskar skall ha rösträtt. Herr Johansson kom också med någol konstigt argument on: att utlandssvenskarna inte berörs av de beslul som fallas här i riksdagen. Men det är klart att de berörs av sådana beslut. Det är många beslul som påverkar dem. Varför skulle inte de ha något intresse av att vara med därvidlag? De har ju kvar sitt svenska medborgarskap, antagligen därför att de tänker återvända hit till landet så småningom. Om man väldigt gärna vill påverka besluten i del land där man råkar bo och om man länker bo kvar där är del hell självklart att man också blir medborgare i det landet, och dä faller hela frågan om del svenska medborgarskapet bort.

Sedan var det elt underiigt argument om att en person som bodde i Marseille skulle kunna bli riksdagsman, om han var svensk medborgare. Ja, del kan han ju bli i dagens läge också. Han för bara inle ha bott där mer än fem år, och om regeringens linje vinner skulle det vara fråga om sju år. Men del är ju elt väldigt uppkonstruerat exempel, och del torde vara svårt all hävda all del har någon som helst verklighelsanknytning. Jag tycker att vi kan diskutera litet grand utifrån vad som kan hända i verkligheten och utifrån vissa principer - exempelvis utifrån den grundprincipen att svenska medborgare har rösträtt i Sverige.

All man på 1800-talel kanske inte var så intresserad av saken torde bl. a. bero pä vissa tekniska svårigheter. Utlandet var myckel långl borta då. I dagens läge är det inte så många limmars resa lill någon punkt pä denna jord.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

Jag ser all justitieministern har gått ut ur kammaren, så jag lär inle fö svar på mina frågor om vad det är för upptäckt man har gjort inom departementet vilken innebär att den som varit i utlandet upp lill sju år kan förväntas snart återvända hem till Sverige men att detta inte skulle gälla för den som är ute älta, tio eller fjorton år eller kanske längre lid. Det vore bra om jag kunde få svar på dessa frågor av någon, t. ex. av herr Johansson i Trollhättan.

Hen BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill än en gång notera att det är endast vänsterpartiet kommunisierna som kopplar denna fråga med frågan om rösträtt för invandrarna också i riksdagsval. Den frågan diskuteras inle vare sig av utskottsmajorilelen eller av de borgeriiga reservanterna. Men vi får ju tillfälle att återkomma till saken när vpk-motionen om utredning i syfte att pröva frågan om rösträtt för invandrare i riksdagsval skall behandlas. Vi för väl då se hur mycket som finns kvar av det vackra lalet från borgeriigl håll om rättigheterna.

Jag noterar ändå som positivt alt herr Johansson i Trollhättan i sitt anförande ansåg det rimligt att rösträtten bör gälla där man är bosatt, och Jaghoppasattdet kommer att vara vägledande för den fortsatta behandlingen av de här frågorna. Men jag menar alt ulskottsmajoriteten skulle ha haft slörre styrka att avvisa de borgeriigas förslag, om man hade haft kurage att renl ut säga att invandrarnas rösträtt här i Sverige bör vidgas lill att gälla också riksdagsval. Då hade man haft en principiell utgångspunkt, och då hade man inte behövt blidka de borgeriiga partierna genom all öka pä ett par år.

Del måste väl ändå vara sä att det är mera meningsfullt om rösträtten kan användas för att påverka situationen i del land där man bor och arbelar. Och i det sammanhanget vill jag lill herrar Fiskesjö och Lindahl i Hamburgsund säga att uppenbariigen har ni inte alls förställ denna problemställning. Herr Fiskesjö säger att rösträtten skall vara sä ren som möjligt. Men vad bör då kriteriet vara? Kan ni förneka all del måste vara viktigare alt kunna utnyttja sin rösträtt för att påverka förhållanden i ett land där man lever, bor och arbetar än alt rösta i ett land därför all man är född i det landet?

Slutligen noterar jag alt herr Fiskesjö har totalt missförstått vad som är nationalism och internationalism.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inle ett ögonblick ifrågasatt rätten alt utvandra från eller återvända lill Sverige, men det förutsätter ju inte rösträtt.

När det här sägs att förslaget om utvidgning har lagts fram för att blidka de borgeriiga kan ju herr Berndtson och jag i lika hög grad konstatera att de borgerliga driver sin linje. Bakom delta förslag ligger tanken all många som företräder Sverige också vill vara svenska medborgare, och därför kan del vara motiverat all de har kvar sin rösträtt ytleriigare ett antal år. Likaså

finns del många svenskar som vi rent av stimulerar till att arbeta i internationella organisationer, och de bör då ha rösträtt i Sverige,

För min del skiljer jag fakliskl på dem som tillfälligt bor utomlands och dem som bosätter sig permanent i andra länder. För mig är det märkligt alt inle andra gör denna uppdelning utan likställer alla som har utvandrat och bevarat sitt svenska medborgarskap. Man har resonerat så all de som länker stanna kvar i främmande land skaffar sig medborgarskap där. Det är möjligt att det förhäller sig sä. Men om de som utvandrat inte skaffar sig detta medborgarskap, skall vederbörande dä efter 30-40 års frånvaro kunna utöva rösträtt här i Sverige?

När man sedan hävdar att dessa människor är beroende av de beslul som den svenska riksdagen fattar ligger det nära till hands alt fråga: Vilka beslul berör dem? De kan vara intresserade av att påverka förhållandena här, lika väl som jag kan vara intresserad av all påverka förhållandena i ett annal land där jag inte bor. Men del kan inte vara något skäl för rösträtt,

I vad slutligen gäller valbarheten har jag inle velal lösa upp den koppling mellan röslräll och valbarhet som införts i grundlagen. Men man skall vara medveten om konsekvenserna av den ändring som man nu gör i delta stycke. Även om det kan hända all möjligheten inte ulnylljas förslär jag all herr Lindahl i Hamburgsund leker med länken att någon i Marseille skall företräda hans valkrets.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

Hen FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Pä den sista frågan vill jag bara svara att vi över huvud taget inle har någol bosladsband i vad gäller valbarheten lill riksdagen. Del bosladsband som fanns tidigare har vi Ju i slörsla enighet avskaffat.

Herr Berndlson påstod att jag hade missförstått detla med internationalism. Del har jag nog inte. Internationalism innebär bl, a, att man skall stimulera internationellt samarbete och internationellt utbyte av personer och åsikter världen över,

I vad gäller de utomlands bosattas möjligheler all påverka sina egna förhållanden i del land där de bor ser jag med stor spänning fram mot vänsterpartiet kommunisternas kommande ansträngningar att ge svenska medborgare, bosatta i de s, k, socialistiska länderna, kommunal rösträtt.

Slutligen frågade herr Johansson i Trollhällan vilka beslul av riksdagen som berör de svenska medborgare som är bosatta utomlands. Där vill jag all alla beslul berör sådana svenska medborgare, om de har för avsikt att återvända hem. Genom våra beslul i riksdagen, som är av myckel stor belydelse, förändrar vi kontinuerligt hela del samhälle som dessa svenska medborgare vill återvända lill. Del finns alltså ingen logik i kravet all uleslula svenska medborgare från röslräll enbart av det skälet all de är bosalla ulomlands.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr lalman! Herr Johansson i Trollhällan har nu haft ell anförande och en replik, men han har hittills inle kommit med någol argument för sju-

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

årsgränsen. Jag är inte speciellt förvånad över det - det finns åtminstone inte något vettigt argument för den i propositionen, och utskottsmajorilelen har inte heller hittat något bärande argument. Det är bara att beklaga att man ändå håller fast vid sjuårsgränsen.

Jag har ställt frågan vad det är för uppseendeväckande uppläckt som ligger till grund för påståendet att den som varit utomlands i sju är förväntas snart återvända hem. Vad är del som hindrar all en person blir utskickad av en induslri för att bygga upp ett projekt ulomlands som varar i tio är? Det är klart att den personen också är beroende av de beslut som fattas här i riksdagen. Projektet kanske drar ut pä liden, och utlandsvistelsen kanske blir längre än de planerade tio åren - den kanske blir tolv, fjorton år. Därefter återvänder personen i fråga hem.

Det är alltså hell omöjligt att dra upp gränser för att avgöra när någon är stadigvarande bosatt i elt annal land och inte länker komma hem. Del gäller här myndiga svenska medborgare. Skall vi inte kunna låla dem själva falla detta beslut? Del avslöjar en ganska häpnadsväckande inslällning.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Man säger ibland all nägon går från klarhet till klarhet. Efter herr Fiskesjös senaste inlägg måste Jag om honom säga all han går från missuppfattning till missuppfattning,

Läl mig ännu en gång påpeka för herr Fiskesjö och andra all syftet med val och valdeltagande är alt man skall kunna påverka frågor som rör arbetsliv och samhällsliv där man arbetar och bor. Vägen lill della är utvidgad rösträtt i det land där man är bosatt. Var man är född måste väl ändå i det sammanhanget vara av mindre belydelse.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är uppenbart all inte herr Lindahl finner mina argument bärande. Då skulle han inte ha stått under reservalionen. Men när han ifrågasätter om det har givits några argument skulle jag kunna känna mig litet förvånad. Jag har hela tiden hävdat att med den ökade internationaliseringen av arbetslivet kommer vissa människor härifrån Sverige att vara utomlands längre perioder än f n. Sedan har även jag konstaterat att man inte kan dra en exakt gräns, men nägon gräns bör man ändå ha, om man nu inle kopplar rösträtten lill medborgarskapet på det sätt som här har skett, när del har sagts att är en person svensk medborgare så skall han ha rösträtt. Men den principen har man ju i övrigt gått ifrån. Man är alliså inte på något sätt konsekvent på den punkten.

Bertil Fiskesjös inlägg avslöjade den argumentation man har för alt låta dem som utvandrat och länge varit bosatta i utlandet utöva rösträtt. De vill påverka förhållandena här, så att de skall passa dem när de återvänder. Del finns verkligen anledning fundera över vad det innebär. Man skall alltså kunna utvandra från Sverige på grund av missnöje och sitta ulomlands fjärran från Sverige och försöka påverka utvecklingen för alt åstadkomma villkor som man kan återvända till. Det är avslöjande!

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! En mördare med livstidsdom avkunnad över sig får rösta i svenska riksdagsval. En svensk .sjöman som under större delen av sitt liv sett fjärran hav och fjärran hamnar men varit kyrkoskriven i Sverige får rösta i svenska riksdagsval trots att han mycket lilel har vistats här.

En svensk UD-tJänsteman - vi har läst om sådana exempel - som inte har tjänstgjort hemma pä 25 är för rösta. En svensk missionär däremol, utskickad och bekostad av t. ex. en svensk frikyrka, med goda kontakter med sill hemland, sin hemkyrka, sina hemförsamlingar, fär inle rösta.

En svensk affärsman som represenierar elt svenskt företag vars moderbolag han står i nära konlakl med - han ringer hem flera gånger i veckan, flyger hem ett par gånger i månaden - fär inle rösta.

En svensk som arbelar i en internationell organisation och gör slora insatser för det mellanfolkliga samarbetet får inte rösta.

Så konstigt, så orättvist fungerar faktiskt de nuvarande bestämmelserna om rösträtten. Så slora är skillnaderna! Tala inte om konsekvens, för nägon sådan finns inte på delta område!

Del vet naturligtvis också regeringen och konstitutionsutskoiieis majoritet. Under flera decennier har man visat sill dåliga samvete genom all sländigt förhala frågan. Ända in i det sisla har frågan förhalats. De argument som har använts för all försvara förhalandet har varil inkonsekventa. Om det inte hade varit för oppositionens envetna kamp för att ge utlandssvenskarna rösträtt hade vi i dag inte ens haft den fernårsgräns som existerar och inle heller något förslag om en sjuårsgräns. Utlandssvenskarna hade, tro mig, varit helt ulan rösträtt.

Vi kontrollerar inle människors kunskaper här hemma för alt avgöra om de skall få ha rösträtt eller inle. Vi ställer i princip inga andra krav än att de skall ha uppnått rösträttsåldern. Vi har här i landet liksom i alla andra länder människor med bisarra, tokiga åsikter och egenskaper, men de får rösta. Vi är överens om detta därför att vi vet att varie försök att katalogisera människorna på della område är orimligl, omöjligt. Ingen skulle pä allvar vilja föreslå alt vi skall kontrollera kunskaper, kapacitet, åsikter innan vi ger människorna rösträtt här hemma. Men om vederbörande i dag har boll mer än fem år utomlands är del stopp. Del hjälper inte vilka kunskaper han har om Sverige och svensk politik, hur noga han följer ulvecklingen här hemma. Del hjälper inte om han arbetar för Sverige och gör Sverige slora tjänster - han för inle rösta.

Nu sägs det från socialdemokratiskt håll alt utlandssvenskarna skall försöka påverka ulvecklingen i första hand i de länder där de verkar. Det är läll alt säga det, men hur förhåller del sig i praktiken? Om en svensk emigrerar i avsikt all bosätta sig för gott i ett annat land, begär han normall sett så snart som möjligl medborgarskap i det landet. Det ligger i hans egel inlresse, Del tar sin tid, därför att ibland är kvalifikationsgränserna långa. Så fort han har blivit medborgare i del nya landel är han ur bilden från svensk synpunkt. Men om han vill fortsätta all vara svensk medborgare, om han arbetar utomlands i avsikt att komma tillbaka till Sverige för att

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

Nr 80 åter bosätta sig här är han i en besvärlig situation. Han fär inte rösta i

Torsdagen den 11 mars 1976

det land där han är bosatt, och han får inle heller rösta i Sverige. Vi har
här en grupp människor som står utanför de demokratiska påverkansmöj-
lighelerna. De faller emellan både del land de bor i och silt tidigare hemland.
Utlandssvenskarnas I många fall är det nämligen inte möjligl för dem att bli medborgare i
rösträtt det land där de jusl då arbelar även om de skulle vilja bli del.

Vad har då hänt på detla område? Jag har genom milt arbete kommit i kontakt med människor som ofta arbetar utomlands i näringslivets Ijänsl. Vad händer med dem? Jo, i ökad utsträckning arbetar de ulomlands i ett land några år. Del är inte tillräckligt för att de skall kunna bli medborgare i del landel men tillräckligt för att de skall mista röslräll i Sverige om utlandsvistelsen överskrider femärsgränsen. Sedan flyttar de inte lillbaka lill Sverige utan de flyttar vidare lill ett annat land. De arbetar först kanske i London fem eller sex år, och sedan flyttar de lill Paris och verkar där fem eller sex år. Även om del skulle vara möjligl för dessa personer alt få medborgarskap i de länder där de arbetar, kan vi inte begära att svenskar i den här silualionen skall byta medborgarskap fem, sex eller sju gånger under sitt yrkesverksamma liv. Det är fullständigt orimligt att den här kategorin faller helt utanför när del gäller möjlighelen att rösta.

Frågan om utlandssvenskarnas rösträtt har vid det här laget diskuterats länge, och argumenten är välkända. Jag lycker alt del är beklagligt att man från socialdemokratins sida in i del sista försökt förhala en rättvis lösning av denna fråga. Vi kan bara spekulera över skälen härtill. Det har sagts i tidningarna att del skulle bero på att man är rädd för alt utlandssvenskarna skulle rösta borgeriigl. Del vet vi inte sä mycket om. I och med att antalet utlandssvenskar blir fler har jag en känsla av att utlandssvenskarnas röstning tämligen väl kommer all avspegla rösiningspreferenserna i övrigl. Men det har ju i och för sig ingen belydelse.

Jag hade för en lid sedan en radiodebaii med ledamoten av konstitutionsutskottet Olle Svensson i Eskilsluna. Den debatten ägde rum innan propositionen hade framlagls. Han förvånade mig i den debatlen genom att utirycka tveksamhet mot alt ge "skallesmitande Spaniensvenskar" röslräll. Jag kan förslå om Olle Svensson och många andra inte vill ge jusl den kategorin rösträtt -Jag tror inte all den kategorin har så stora sympatier. Men har del med saken all göra? Avslöjar man inle genom sädana utlalanden vad man innerst inne är ule efter, nämligen att hälla grupper, vilkas åsikter man inte lycker om, borta från rösträtt i svenska val?

Herr lalman! Lät oss hoppas att vi i dag, med eller utan lottens hjälp, ger utlandssvenskarna deras rättmätiga rösträtt. Om sä inte sker är del bara att säga att frågan därmed inle är avgjord för gott. Den blir inte avgjord förrän denna demokraliska rättighet också tillkommer de svenska medborgare som verkar och lever utanför vårt lands gränser.

I detla anförande instämde herr Ringaby (m).

Herr FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Till herr Berndlson vill jag säga alt jag inte alls har miss-förställ honom. Han menar all det enbart är de som bor i ett land som skall påverka ell lands politik, oavsell om de är medborgare i della land eller inte. Men del här fär intressanta konsekvenser, när man ser på förhållandena i de socialistiska staterna och vänsterpartiet kommunislernas möjligheler att agera för vidgade rättigheter i det hänseendet i dessa stater. Det skall verkligen bli spännande att se om vänsterpartiet kommunisterna kommer all lägga ned stor energi på all ge inte bara del egna landels medborgare utan även utlänningar i dessa länder rösträtt på olika plan,

I sitt senaste inlägg sade herr Johansson i Trollhättan med indignation i rösten, all mill påslående att de beslul vi fattar berör alla svenska medborgare, oavsett om de är bosatta i landet eller inte, var avslöjande. Här lät väl ändå utskottets ärade ordförande argumentnöden föranleda att han flög i väg från alll förnuft. Del är självklart all de beslut som vi undan för undan fattar här i riksdagen påverkar och förändrar samhällel i en mängd avseenden. Del samhälle som den som vistats några år ulomlands återvänder lill är inte detsamma som del samhälle han eller hon en gäng lämnade.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Utlandssvenskarnas rösträtt

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs pä bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 1 av herr Boo m, fl, saml 3:o) reservationen nr 2 av herr Berndtson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Fiskesjö begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndtson begärt volering beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående konstitutionsutskoiieis hemställan i belänkandet nr 43 mom, 1 antar reservationen nr 1 av herr Boo m, fl, rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservalionen nr 2 av herr Berndtson,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 153

Nej - 18

Avstår - 138

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

I enlighet härmed blev följande voieringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller konsiiluiionsutskoilels hemställan
Utlandssvenskarnas i betänkandet nr 43 mom, 1 rösiar ja,
rösträtt den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Boo m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 154

Avstår - I

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på alt ärendet skulle dels ålerförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbarl, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Andersson i Gamleby (s) ur urnan upplog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskollels hemställan.

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskotlel i dessa moment hemställt,

§ 11 Föredrogs

Konstitutionsulskottels betänkande

1975/76:44 med anledning av motion om lolkservice vid kommunala val

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs traflkutskottels betänkande 1975/76:12 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviti avser utgifterna på kapitalbudgeten för budgetåret 1976/77 inom kommunikalionsdepariemeniels verksamhetsområde jämte motioner.

Punkten 1

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

Regeringen hade i propositionen 1975/76:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet, s, 213-217) lämnal en sammanfattande redogörelse för kommunikalionsverkens investeringar, avseende postverkets, televerkets (exkl, rundradio), statens järnvägars och luflfartsverkets fonder samt statens vägverks förrådsfond, sjöfartsverkets fond och fonden för Södertälje kanalverk. Vidare framlades en sammanfattande redogörelse för investeringarna i övrigt såvitt avsåg kommunikationsdepartementets del av kapiialbudgeien.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Investeringsplan for kommunikationsverken /??. tn.

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1975/76:807 av herr Strindberg (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att anslagsramen för kommunikationsdepartementets kapitalbudget minskades med 181 milj, kr, i förhållande lill regeringens förslag.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag pä motionen 1975/76:807 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande investeringsplan för kommunikationsverken m, m.

Reservation hade avgivits

1. beträffande minskning av medelsanvisningen av herrar Lothigius (m) och Komstedt (m) som ansett all utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:807 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört beiräffande investeringsplan för kommunikationsverken m, m.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Även moderaterna har en gång i liden medverkat till att införa möjligheterna för verk inom kommunikationsdepartementet alt, efter anmälan till kommunikationsdepartementet, använda en marginal om 10 % för invesleringar av exempelvis sysselsältningsskäl. Vi har de senaste åren gått emot detta och jag vill redovisa fyra skäl för att vi inte anser att detta längre bör gälla.

För det första rör sig verken med en för vaye år allt slörre budget.

För det andra går mycket stora belopp från arbetsmarknadsverket ut till olika jobb som också berör kommunikalionsverken, och där de kan fö påfyllnad efter behov.

För det iredje tycker vi alt avgörandet även i fortsättningen bör ligga hos riksdagen och alt regeringen skall gå till riksdagen och begära tilläggsanslag.

För det fjärde tror vi att verkens anslagsyrkanden blir bättre förberedda om man tillämpar en sådan ordning.

Detla är, herr talman, motiven till vårt ställningstagande.

Jag yrkar bifall till reservationen I.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av postanstalter, m. /;?. .

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Den invesleringsreserv på 10 % som reservanterna nu vill avskaffa har särskill under senare år visal sig vara synneriigen värdefull. Ett bifall lill reservalionen skulle medföra att om regeringen i juni månad finner del lämpligl av konjunkturmässiga skäl all ge ökade investeringsanslag lill kommunikalionsverken kommer detta att vara omöjligt på grund av att medel härför saknas.

Jag yrkar bifall till utskollets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels reservalionen nr 1 av herrar Lothigius och Komstedt, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller irafikutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herrar Lothigius och Komstedt.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 253

Nej - 47

Avslår - 1

Punkien 2

Namnändring av postanstalter, m. m.

Regeringen hade(s. 218-233) föreslagit riksdagen att till Posthus m. m. för budgetårel 1976/77 anvisa ett invesleringsanslag av 54 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats moiionerna

1975/76:497 av herrar Magnusson i Kristinehamn (vpk) och Berndlson (vpk),

1975/76:616 av fru Sundberg (m),

1975/76:814 av hen Winberg m. fl. (m),

1975/76:1520 av herr Andersson i Nybro (c),

1975/76:1579 av herr Lorentzon (vpk), vari föreslagils all riksdagen uttalade som sin mening att beteckningen Frimärke gavs en mera tids-betonad prägel och lät regeringen uppdra åt postverket att verkställa namnförändringen.

1975/76:1621 av herrar Svanström (c) och Kindbom (c), vari hemställts att riksdagen skulle

1. uttala att ingen namnförändring av poslanslalter fick ske utan all den berörda allmänheten vid i förväg hållet samråd gett sitt samtycke därtill,

2. hos regeringen begära alt postverkets adressanvisningar skulle ta hänsyn till kundernas önskemål och alt i postadresserna gårds-, by-, socken- och samhällsnamn skulle tillålas i syfte att bibehålla sådana kulturhistoriskt värdefulla namn levande saml

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av postanstalter, m. m.

1975/76:1627 av hen Ångström (fp).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen till Posthus m. m. för budgetårel 1976/77 anvisade ett investeringsanslag av 54 000 000 kr.,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:497,

3. all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:616,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1621,

5. all moiionerna 1975/76:814, 1975/76:1520 och 1975/76:1627 inte föranledde någon särskild åtgärd frän riksdagens sida,

6. alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1579.

Hen KINDBOM (c):

Herr lalman! I irafikutskottets betänkande nr 12 behandlas under punkten 2 även molionen 1621, i vilken begärs att ingen ändring av namn på postanstalter fär ske ulan att berörd allmänhet gett sitt samtycke. Vidare krävs all poslverkels adressanvisningar skall ta hänsyn till önskemål om att i postadresserna gårds-, by-, socken- och samhällsnamn tilläts i syfte alt bibehålla sädana kulturhistoriskt värdefulla namn levande.

Utgångspunkten för denna motion, som herr Svanström och jag väckt, är all det även på detla område finns anledning att slå vakt om de värdefulla ortsnamnen. I samband med debatlen om fastighelsdalaregislret framkom en mycket bred opinion för bevarande av hävdvunna gårds- och orlsnamn. Herr Svanslröm, som står försl pä den motion jag talar för, kanaliserade denna opinion lill riksdagen och fick också efter flera år riksdagens stöd för att bevara ortnamnen. För framtiden måste detta betraktas som ytterst värdefullt, inte minsl från kulturhistorisk synpunkt.

Samma invändningar som kunde rikias mot fastighetsdalans uppbyggnad kan i dag rikias mot postverkets adressanvisningar och ändringar av namn på postsialionerna. Det föreligger fortfarande hot om namnändringar på elt storl anlal poslstalioner. Enligt vår uppfattning för dock inte namnändring på de poslstalioner som inordnas i den postala organisationen för en kommun ske ulan att myckel bärande skäl därför kan anföras. Det räcker inle alt vara försiktig endasl i de fall där kommunen så önskar eller om namnändringen möter starkt motstånd från de berörda postkunderna. Namnförändringar för över huvud laget icke ske utom i ytterst tvingande fall och där

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av poslanslalter, m. m.

inte någon opposition eller några invändningar efter ingående samråd med den berörda allmänheten kommil fram.

Enligt utskotlel - som vidhåller vad man sade på denna punkt förra året - synes syftet med molionen i rimlig utsträckning kunna tillgodoses. Det innebär knappast någon viljeyttring från riksdagens sida, och därför är det nödvändigt alt manifestera en viljeyttring genom elt bifall lill motionen.

Jag kan avstå från att räkna upp exempel på namnändringar som skett, eftersom var och en av riksdagens ledamöter kan finna exempel i sina hemorter.

Vad som inledningsvis sades om bevarande av ortnamn gäller också i hög grad de adressanvisningar som utfärdas när det gäller lanlbrevbä-ringarna. Här berörs adressater som lidigare kan ha mist en lokal postslation - i socknen eller byn. Den postadress som sedan gällt under flera år har nu ändrais till den som gäller för huvudposislationen i kommunen eller annan slörre postslation inom kommunen. Den skadan är redan är skedd. Vad som däremot är anmärkningsvärt ärall postverket utfärdar anvisningar för adressangivelser, som av kunderna uppfattas som onödiga, kanske rent av stötande. Men respekten för överheten i det här fallet gör att man anpassar sig, även om man inser alt resultatet blir bristande identifikation och en kulturell utarmning.

Vi anser att postverkets anvisningar ulgör en fara i bl. a. dessa avseenden. Delta gäller såväl dem som betjänas av lanlbrevbäring som dem som har gatuadresser i samhällen, där postadressen har förändrats till t. ex. namnet på kommunens centralort med lillägg av elt nummer, 1,2,3 osv. Adressalens geografiska hemvist blir svår all fastställa, när enligt anvisningarna adressen ersätts med linjenummer och posilådenummer. Inte ens om man fär tillstånd all använda gärdsnamn ulan kombination med sockennamn eller gatuadress ulan angivande av del lilla samhällels namn blir adressen lältdefinierad, eftersom det kan finnas flera gårdar med samma namn i kommunen eller i ell antal socknar i kommunen eller med samma gatuadress i flera av kommunens småorter. Det måste enligt vår uppfattning vara fel att utfärda anvisningar, där gårds-, by-, socken- eller samhällsnamn utesluts ur postadressen lill förmån för hell anonyma nummerbeleckningar.

Än allvariigare blir del enligt vår mening då postverket i vissa fall vidtar ålgärder mot dem som inle följer anvisningarna. Som exempel på delta kan nämnas - och där har jag erfarenhel från milt eget arbete - att post returneras till avsändaren därför att adressen är ofullständig eller att ad ress-ändringsblankelier med följande vänliga hälsning utdelas:

"Postadressen på bifogade tidning är felaktig. Vi vore lacksamma, om Ni vill meddela Er rätta postadress till lidningsuigivaren. På så vis för Ni tidningen utan försening och samtidigt hjälper Ni oss, så alt vi inte behöver eftersända den. Bifogade blankett kan lämpligen användas. Med vänlig hälsning".

Till yttermera visso tar postverket också betalt förati utföra denna ändring. Det kan gälla personer som under en lång följd av är, kanske under hela

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av postanstalter, m. m.

den tid man har bott på platsen, har haft jusl den adress som postverket Nr 80 nu vill ändra.

Del finns en annan typ av förändringar, nämligen all postverket från ell förelag eller från en förening som har ell register begär in ett avdrag på samlliga adresser och sedan skickar lillbaka del till företagel eller föreningen med ändrade adresser, delta helt ulan adressalens kännedom.

I denna del säger utskottet att man anser sig kunna förutsätta att i det fortsatta arbetet härmed hänsyn i skälig utsträckning las till önskemål av del slag molionärerna framfört. Någon framslällan från riksdagens sida synes därmed inte vara påkallad.

Vad som saknas är ett slällningslagande frän utskottets och riksdagens sida. Skall de enskilda i fortsättningen också tvingas underordna sig anvisningar eller ulan sin vetskap fö adresserna ändrade?

Vi saknar också i utskottets skrivning en redogörelse för vad den översyn innehåller som f n. pågår inom postverket för adresseringssysiemet på bl. a. landsbygden. Enligt vår uppfattning måste hänsyn tas till önskemålet alt kulturhistoriskt värdefulla namn hälls levande, och del påkallar elt slällningslagande frän riksdagens sida i enlighet med vad som yrkas i motionen.

Herr talman! Med stöd av vad som anförts yrkar jag härmed bifall till molionen.

I delta anförande instämde herr Svanslröm (c).

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! I molionen 1975/76:1579, som behandlas i trafikutskottets betänkande nr 12, yrkas all riksdagen som sin mening uttalar att beteckningen frimärke bör ges en mera tidsbetonad prägel och att regeringen skall låta postverket verkställa denna namnförändring.

Till della yrkande säger trafikutskottet alt det enligt dess uppfattning inle föreligger någon anledning all från riksdagens sida göra ett sådant uttalande.

Dessa vise män i trafikutskottet - förtåt mig; där finns också en kvinna bland de fjorton männen! - är i silt utlåtande helt överens om avslag på molionen. Ulskoltet ger dock ingen motivering till all det inle föreligger nägon anledning att rekommendera ett uttalande i enlighet med motionens yrkande. Möjligen har utskottet i sitt ställningslagande utgått från att motionären trott att förslavelsen "fri-" i ordet frimärke innebar alt poslför-sändelsen skulle vara gratis. Della har dock motionären inte inbillat sig.

Endasl några ord lill frågan om frimärkets historia i Sverige: Före tillkomsten av frimärket kunde avgiften för postbefordran eriäggas av antingen avsändaren eller mollagaren. Betalades avgiften av avsändaren, var det fritt fram för mottagaren. Mottagaren slapp alltså belala någon avgift. Härav del ursprungliga namnet.

Efter år 1855 blev beviset för att betalning skett att försändelsen åsalles en papperslapp med påtryckt valör som skulle makuleringsstämpas. Denna

5 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 80-82

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av postanstalter, m. m.

papperslapp fick olika benämning på olika språk. I Sverige kom papperslappen att fö namnet frimärke, vilket lånades från tyska språket. Sverige var då i flera avseenden starkt påverkat av detta Tyskland.

Men språket och även dess innebörd förändras under tider som går. Au papperslappen fick namnet frimärke år 1855 - nu är del således snart 125 år sedan dess - och dä med stabila portokostnader, kunde dä göra namnet gångbart, men i nuvarande lider, när svenska folkel bevittnar ständiga portohöjningar och därtill i stor ulslräckning inle känner till frimärkets historiska bakgrund, frågar man sig om del inte är något bakvänt med namnet,//•//wa>A:e.

I Tyskland, varifrån Sverige lånat namnet frimärke, har man numera

- lydligen för alt undvika missförstånd - övergått till namnet brevmärke
såsom en mera adekvat beteckning. Då kan inga missförstånd uppslå, menar
man.

Del är känt för oss alla all postverket under senare lid myntat en hjärt-nupen slogan: "Ett brev betyder sä mycket." Med denna slogan som basis har verket drivit en påkostad reklamkampanj. På afflscher och i annonser ser man den gamla damen sitta med ett brev i handen som en kärkommen hälsning från en nära anförvant. En dylik reklam tror postverket skall gå hem bland del svenska folkel, i synnerhet i tider då det berättas så upprörande historier om alla gamla pä de många värdinrättningarna som glöms bort av sina egna.

Med denna reklamkampanj avser postverket alt skaffa sig ell gott anseende bland det svenska folket. Dess slogan, "Elt brev betyder sä mycket", och bilden av den gamla damen rör ju vid det svenska folkels sprödaste hjärlesträngar! Och kanske har poslverkels reklam i detla avseende påverkat vissa människor, som annars inte skulle ha kommil ihåg sin gamla mamma, mormor eller farmor. Så långt är ju alll gott och väl.

Postverkets intentioner är dock mera krasst affärsmässiga. Med den reklam det här är fråga om avser postverket att i görligaste mån dölja de många och omfattande portohöjningarna under senare år och se till alt inte brevförsändelsernas antal och därmed lönsamheten sjunker. Brevskrivarna

- det svenska folket - fär inte fastna i tankebanor som: "Ett brev kostar
sä myckel". Man är orolig för att de ständiga porlohöjningarna - den 1
februari kom ytleriigare en prisförhöjning - skall verka menligt på lön
samheten; förmedlingsverksamheten kan då sjunka och därmed lönsam
heten.

Trots dessa ständiga portohöjningar tycks postverket vara av den uppfattningen att beteckningen på portot även i fortsättningen skall vara fri-märke, och trots all postverket vet att den slora delen av del svenska folkel inte känner till frimärkets historiska bakgrund.

Ett mer lämpligt namn torde vara på sin plats, och flera namnförslag skulle kunna ställas. För att nå resullal framhålles i motionen tvä framkomliga vägar. Den ena är att en statlig ulredning komme med lämpliga förslag. En enmansuiredning skulle vara tillräcklig. Någon pensionerad generaldirektör, exempelvis, skulle myckel väl kunna användas till denna uppgift.

Det flnnes ju gott om generaldirektörer i delta land, även pensionerade

sådana. De pensioneras ju vid relativt tidig ålder och har säkeriigen en hel del all ge samhällel efter ett väl förrättat värv som generaldirektör. De kan ju exempelvis inte spela golfåret om. En och annan reser kanske lill Bahamaöarna, där det går alt bedriva denna sport året om, även under den årstid då vi har det grått, isigt och kallt i vårl nordliga land. Att jag i min motion stannat just för generaldirektören som enmansutredare beror givelvis på all då vel man med säkerhet all man får ett bra jobb utfört.

Men det finnes även en annan väg alt gå, vilket också framhålles i motionen: postverket skulle inom sin kundkrets, som ju är det svenska folket, kunna utlysa en pristävlan om nytt namn pä portot i stället för del nu gällande. Pristävlingar lär vara ett utsökt medel bland landets privata företag. Därtill vore del en gärd av demokrati all låta det svenska folket uttala sig i namnändringsfrågan.

Då postverket ser rent affärsmässigt pä sin verksamhet, varför inte helt och fullt följa det privata näringslivets reklam metoder? Men nu skall i ärlighetens namn sägas, all en så hjärlnupen reklam som postverket går ul lill sin kundkreis med har mig velerligt ännu inte det privata näringslivet ansett sig ha hjärta all använda.

Men det privata näringslivet har med framgång använt meloden alt låta kundkretsen själv medverka i reklamen. De många pristävlingar som ständigt är på gång för alt ge den eller den varan ett namn vittnar om att denna väg ger önskvärda resullat. Går man i dag förbi varuhusen vid Sergels torg, skall man finna att ell av dessa varuhus jusl nu vill engagera kundkretsen i uppgiften att måla dess nya sommarbärkasse - en genial metod.

I motionens yrkande har jag dock stannat inför att föreslå att riksdagen ullalar som sin mening all beteckningen frimärke ges en mera tidsbetonad prägel och låter regeringen uppdraga åt postverket alt verkställa namnförändringen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av postanstalter, m. m.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp):

Herr lalman! Herr Lorentzon lycker all portot är för dyrt. En logisk följd av den åsikten borde vara all han motionerade om nya regler för portoberäkningen här i landel, men det gör han inte. I stället vill han ändra namnet frimärke. Visseriigen säger han alt han inle ett ögonblick har trott all beteckningen frimärke skulle innebära all man kunde fö märket gratis, men ändå har han uppfaitningen all därför att portot är dyrt måste man ändra beteckningen.

Vad kommer beteckningen frimärke av? Herr Lorentzon har själv förklarat del: avgiften för befordran är betalad av avsändaren, och därför kan försändelsen fritt utlämnas lill moltagaren. Frimärke är en tidlös beteckning, och den behöver inle ändras.

Vi hade ursprungligen i förslaget till utskottsbetänkande sagt att del inte föreligger "någon som helst" anledning att från riksdagens sida göra ett sådant här uttalande. Med hänsyn till vår värderade ledamot herr Magnusson i Kristinehamn, som är en myckel sympatisk man, strök vi della uttryck.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av postanstalter, m. m.

Men jag kan som min personliga mening säga att det inle finns någon som helst anledning att göra elt uttalande frän riksdagens sida. Tanken pä att man skulle tillsätta en statlig ulredning i delta syfte är ju en utmärkt illustration till allvaret i herr Lorenizons motion.

Herr talman! För all nu gå över lill mera seriösa sammanhang vill jag påminna om att jag tidigare med herr Svanström har haft en debatt i den här kammaren beiräffande beteckningen pä poslanslalter. Jag har därvid haft tillfälle att säga all herr Svanström genom sina upprepade framstötar har lyckals åstadkomma förändringar på detla område. Till herr Kindbom vill jag säga alt jag lycker att man nu har kommil långl i tillmötesgående från poslverkels sida, när man efter en omprövning sä sent som förra året sade att en namnändring för postanstalt inte kommer att ske då vederbörande kommun motsätter sig detla eller en stark opinion frän allmänhetens sida konstateras föreligga. Då har alltså po.siverkei gäll myckel långl: Ingen namnändring om kommunen molsäller sig den eller om del finns en siark opinion från allmänhelens sida.

Beträffande användning av adresser har vi stor sympati för motionärernas synpunkter och har hänvisat till den översyn som nu pågår. Vi förutsätter att i del fortsatta arbelel hänsyn i skälig utsträckning tas till önskemål av det slag som molionärerna framfört. Därför tycker vi inte att det behövs någon framställning på denna punkt.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag fäster självfallet vikt vid alt herr Sven Gustafson i Göteborg säger att della är ell seriöst ämne all diskutera. Bara pä den sista punkten, då det gäller adressanvisning, skulle jag vilja uttala att när utskottet känner sympati för vad vi har anfört, så hade man kanske kunnal ge uttryck för en viljeinriktning i della avseende.

Det pågår alltså en översyn, och vad den översynen innehåller vel vi ingeniing om. Del har här gjorts vissa utlalanden om detla, och de leder i varie fall inle i riklning mot en förbättring på detta område, snarare tvärtom - en ännu slörre anonymitet och nya begrepp som inle hör hemma på platsen. Därför har vi funnit - och finner fortfarande - att riksdagen borde ha gjort detta uttalande.

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Sven Gustafson i Göteborg säger all jag anser att portot är för dyrt. Del har jag inle alls uttalat mig om. Då måste herr Gustafson ha hört fel eller hört myckel illa. Jag har talat om att del svenska folkel inte känner lill frimärkets historiska bakgrund. Au dessa oupphöriiga prishöjningar sker och all man har beteckningen frimärke är föremål för insändare i tidningarna. Karikatyrtecknare har haft della som ett kärt ämne - det känner säkeriigen herr Gustafson till. Alt svenska folket inte känner den historiska bakgrunden gör alt man fattar frågan på detla sätt. Därför har jag motionerat. Självfallet har jag sett seriöst pä frågan. Del lal som

jag höll inledningsvis tyckie jag var både sakligt och innehållsrikl. Jag vän-lade med spänning på vad irafikulskottets ordförande hade att anföra. Del var sannerligen inte myckel.

Men la exempelvis den svenska almanackan. Där finns fortfarande tiderna för solens upp- och nedgång. Där har vi alla kungligheternas födelse- och namnsdagar - de är fortfarande noggrant angivna - samt uppmaning till svenska folkel att jusl dessa dagar skall flaggan gå i lopp. I almanackan fanns tidigare också uppgift om porlokostnaderna - vad ett brev kostade ulifrån viktenheten, vad ett kort eller brevkort kostade osv. Men dessa uppgifter har pä senare år hell förs vunnit ur almanackan. Numera, när prisökningar pä portot nästan hör lill ordningen för dagen, kan man inte införa dessa uppgifter i den svenska almanackan.

Men beteckningen frimärke finns fortfarande. Herr Sven Gustafson säger att frimärkets beteckning är tidlös. Ändå förhäller det sig sä alt språket liksom innebörden förändras med åren. Här finns ingel lidlöst i det avseendet, herr Gustafson.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av postanstalter, m. m.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nej, språket är inte tidlöst, men beteckningen frimärke är tidlös.

Herr Lorentzon försäkrar med ett skratt alt han ser myckel allvariigi på denna fråga. Han själv tror inle att beteckningen frimärke betyder alt frimärket är gratis. Han försöker inbilla kammaren att det finns någon svensk medborgare som tror del. Jag tror del inte.

Får jag säga lill herr Kindbom, att när ulskoltet förutsätter all de synpunkler som framförts i den motion herr Kindbom här lalar för skall tillgodoses i skälig utsträckning, så är del en viljeyttring från utskottets sida.

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fortfarande vidhåller herr Sven Gustafson i Göteborg alt jag menar att beteckningen frimärke som sådanl innebär att det skall vara gratis och alt jag söker inbilla kammarens ledamöler alt del är uppfattningen också ule bland folkel. Men sä har jag inle alls uttryckt det. Varför skall vi inle hålla oss lill saken?

Jag har talat om alt frimärke inle är en adekvat beteckning i dag, därför att dessa oupphöriiga prisökningar sker, och jag har sagl alt folket inte känner till den historiska bakgrunden. Det är ingen människa som inbillar sig alt det skall vara gratis för all del står frimärke, och det vel herr Gustafson myckel väl. Hur billig demagogi som helst går inle att använda ens i denna kammare herr Gustafson.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Frimärket har aldrig varit gratis. Därför är beteckningen tidsenlig nu liksom den var det när den infördes.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Lorentzon anhållit att lill protokollel få antecknat alt han inte ägde rätt till ytleriigare replik.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av poslanslalter, m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag befinner mig i den något ovanliga situationen att jag vill utirycka min tillfredsställelse över att en motion som jag har väckt blivit avstyrkt av trafikulskollel, samtidigt som jag är glad att jag har väckt motionen. Jag syftar dä på all jag molionsledes hade föreslagit alt svenska folket skulle ges möjlighel alt per post skicka gratulationer i form av pos-logram e. d. på högtidsdagar och vid andra uppvaktningar. Jag kände givetvis till vad som nu har blivit en realitet, nämligen alt lelegramutredningen skulle föreslå att man med hänsyn till den ogynnsamma kostnadsutvecklingen och del växande underskottet i verksamheten skulle avskaffa den s. k. lyxtelegramljänsten.

Under liden sedan motionen väckts har emellertid, herr lalman. Röda korset tagit fasta på del här förslaget och alldeles i dagarna släppt ul en hyllningsblankett med utomordentligt vackra dekorationer, i samma format som lyxlelegrammen och betingande ett pris av 7 kr. Med porto kommer blanketten all kosta 8 kr.

Glädjen med vad som här gjorts blir desto större som behållningen av blanketlförsäljningen kommer Röda korsets humanitära verksamhel lill godo, och därför vill jag personligen uttrycka min glädje över att det jusl blir Röda korset, inte postverket, som i framtiden får tjänstgöra som förmedlare av våra välkomna hyllningar vid olika bemärkelsedagar.

Hen LÖFGREN (fp):

Herr lalman! Fru Sundberg lackade för all hennes motion har blivit avstyrkt, men jag är litet förvånad över att fru Sundberg inle följer med vad som sker här i riksdagen. Vad som redovisas i irafikutskottets förevarande belänkande är nämligen alt man förra året avstyrkte en motion som jag hade väckt. Den avstyrktes därför att förslaget hade bringats lill postverkets kännedom i annan ordning. Del var jag som någol år tidigare hade bringat delta lill postverkets kännedom. Jag tänkte nämligen inte ge offentlighet åt att del var mitt uppslag och alt jag på detta sätt skulle göra poslen en tjänst, samtidigt som leleverkel besparades en föriusl på liolals miljoner kronor eftersom lyxlelegramverksamhelen på senare är har inneburil slora föriusler.

Här talas det nu om poslogram, men dä borde man förse denna benämning med en ring som omsluter R, därför all poslogram är ett inregistrerat varumärke som inle för missbrukas. Poslen har rätt alt använda det tack vare en älgärd som jag vidtog.

Fru Sundberg glädjer sig åt all Röda korset får fördel av den föreslagna verksamheten, inte postverket. Ja, jag har suttit i poslulredningen i sju är och skulle väl därför ha elt visst intresse av all poslens syften främjas. Jag har ock.sä den uppfallningen alt poslen skulle kunna få en ganska väsentlig inkomsi av en brevrörelse av detta speciella slag. Men inte nog med det. Tanken har också varit alt det skulle kunna ske i samband med välgörenhet; dock inte så alt en enda välgörenhetsorganisation skulle få dra nytta av verksamheten. Den tanke som ligger lill grund för poslens

vidare funderingar är enligt vad jag erfaril all man i samarbete med t. ex. radiohjälpen skulle kunna göra speciella välgörenhelsinsalser genom olika organisationer, som på del sättet skulle främjas.

Det enda jag nu kan säga är att jag tycker all del har gått litet långsamt med postens ålgärder att åstadkomma ett postogram. Men nu hoppas Jag att del kommer att hända någonting. Och jag har den uppfallningen att det kan bli av en helt annan storieksordning och effekt om blanketterna tillsammans med ett snyggt kuvert och med gällande portomärke säljs genom postanstalterna, än om en enda organisaiion släpper ut en hyllnings-blankett. Med all aktning och lyckönskan lill Röda korset för vad man kan åsladkomma lycker jag dock att man i stället borde gä den väg jag har föreslagit och som jag vet alt postverket arbelar med. Då tror jag som sagt all verksamheten kan få avsevärt större effekl.

Del är beklagligt all förverkligandet av denna tanke har dröjt sä länge. Och jag är som sagl lilel förvånad över att fru Sundberg inte följer med vad som händer här i kammaren.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Namnändring av poslanslalter, m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Ulan att vilja ta upp någon debatt med herr Löfgren om vems förslaget var från börian kan jag utan vidare påstå att vi inom moderala samlingspartiet diskuterade detta förslag för sju, åtta eller kanske tio år sedan. Men den saken hör inle hemma här. Det väsentliga tycker jag är att svenska folket nu har föll en möjlighet att brevledes framföra sina lyckönskningar.

Eftersom jag följer med vad som sker här i riksdagen kände jag givetvis till herr Löfgrens motion. Men vad som hänl sedan dess är ju all tele-grafulredningen har lagt fram sitt förslag, och det var inför det förslaget - där man klart sade ut alt lyxtelegramsljänslen skulle avskaffas - som jag ansåg denna fråga vara så pass viklig att den borde tas upp igen av riksdagen.

Herr Löfgren beklagade att postverket arbetat långsamt. Jag skulle också ha gjort del beklagandet, om inle Röda korset lyckats handla snabbare och komma före.

För att undvika missförstånd vill jag säga alt Röda korset icke använder beteckningen poslogram för sin hyllningsblanketi. Del aren hyllningsblankett av samma format som ett telegram.

Jag vill sluta med att uttrycka förhoppningen alt Röda korset, även om postverket nu skyndar pä - och det verkar som om min motion trots allt skulle resultera i en aktivitet från poslens sida - skall få lycka och framgång med den blankett organisalionen redan släppt ut.

Hen LÖFGREN (fp):

Herr talman! Det finns ju ingen anledning för oss all debattera vad som är rikiigi eller inte. Men, fru Sundberg, några dagar efter det att jag fick reda på all den här molionen hade väckts talade fru Sundberg om att ni i moderata samlingspartiet hade resonerat om saken för några år sedan.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens Järnvägars anslagsbehov

men också alt fru Sundberg inle visste alt jag hade motionerat i frågan i fjol. Del tycker jag bör sägas.

Jag hoppas att Röda korset kan fö nytta av den typ av hyllningsblankett som organisationen nu utgivit. Men jag hoppas att det skall bli en betydligt bredare uppslutning kring de postogram som kommer att lanseras genom poslens försorg.

Att Röda korset inte kan använda beteckningen poslogram behöver väl inle särskill sägas. Inom Röda korset är man säkerligen inle intresserad av alt göra inträng i elt immalerialrätlsligl ägande.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1621 av herrar Svanström och Kindbom, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

M o m. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1579 av herr Lorentzon, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkien 3

Utskollels hemställan bifölls.

Punkten 4

Statens järnvägars anslagsbehov

Regeringen hade (s. 255-281) föreslagit riksdagen att lill Järnvägar m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa elt invesleringsanslag av 524 700 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:232 av herr Böriesson i Falköping (c), vari hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna au SJ bemyndigades att bygga ul sitt lågorderradiosystem, så all delsamma omfattade hela SJ:s järnvägsnät och att penningmedel för detta ändamål ställdes till SJ:s förfogande,

1975/76:254 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla all regeringen lät SJ företa en ulredning av kostnaderna för inslallering av lågradio i samlliga SJ:s personförande tåg samt alt regeringen till kommande budgetår skulle framlägga förslag an-

gående medel för täckande av dessa kostnader,

1975/76:421 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) hemställts, all riksdagen beslutade all under C. Statens järnvägar: Kapiialbudgeien i bilaga 8 av budgetpropositionen anvisa ytterligare 25 milj. kr; till rullande materiel eller summa 549 700 000 kr.,

1975/76:812 av herr Winberg m. fl. (m), vari hemställts all lill Järnvägar m. m. för budgetårel 1976/77 anvisades ell i förhållande lill budgetpropositionen med 25 000 000 kr. förhöjt investeringsanslag av 549 700 000 kr.,

1975/76:1518 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 4) hemställts, att riksdagen till Järnvägar m. m. under kommunikationshuvudtiteln för budgetårel 1976/77 anvisade ett invesleringsanslag av 564 700 000 kr., innebärande en ökning i förhållande lill regeringens förslag med 40 000 000 kr. all användas bl. a. för upprustning av inlandsbanan och vissa andra bansträckor för utveckling av enhets-laslieknik saml för invesleringar i vagnar,

1975/76:1540 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såviii nu var i fråga (yrkandet 2) hemställts, att riksdagen till Järnvägar m. m. för budgetårel 1976/77 anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 40 000 000 kr. förhöjt investeringsanslag av 564 700 000 kr. och

1975/76:1580 av herr Lothigius m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen beslulade alt anvisa 11 milj. kr. till underhålls- och invesleringsarbelen för den s. k. inlandsbanan avseende budgelårel 1976/77.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens Järnvägars anslagsbehov

Ulskoltet hemställde au riksdagen skulle

1. med anledning av regeringens förslag och motionerna 1975/76:421, yrkandet 2, 1975/76:812, 1975/76:1518, yrkandet 4, 1975/76:1540, yrkandet 2, samt med bifall lill molionen 1975/76:1580 till Järnvägar m. m. för budgelårel 1976/77 anvisa elt invesleringsanslag av 554 700 000 kr.,

2. avslå molionen 1975/76:232,

3. avslå molionen 1975/76:254.

Reservation hade avgivits

2. beträffande medelsförbrukningen av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hjorth, Hugosson, Östrand och Lekberg (samtliga s) som ansett alt ulskoltet under 1 bort hemställa

au riksdagen skulle med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionerna 1975/76:421, yrkandet 2, 1975/76:812, 1975/76:1518, yrkandet 4, 1975/76:1540, yrkandet 2, och 1975/76:1580 lill Järnvägar m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett invesleringsanslag av 524 700 000 kr.

Hen MELLQVIST (s):

Herr lalman! Under gårdagen och även tidigare i dag har del i denna kammare pågåu en stor finansdebalt. Av denna finansdebatt har vi i varje

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

fall lärt oss att riksdagens ledamöler och utskott med anledning av del ekonomiska lägel som råder bör iaktta största sparsamhel när det gäller anslagshöjningar av olika slag. Den uppmaningen bör kunna adresseras till samtliga.

Jag vågar säga att det är mot denna bakgrund som vi i trafikutskottet på en punkt har kommil lill olika uppfattningar. Vi reservanter hävdar att del måste vara en uppgift för riksdagen all även i mindre anslagsfrågor iaktta den återhållsamhet som del ekonomiska läget kräver. Därför har vi inle ansett oss kunna gä med pä en höjning av investeringsmedlen till SJ ulöver vad departementschefen har föreslagit. Vi förslär givelvis alt SJ har slora behov av invesleringar i olika sammanhang - skall SJ kunna öka sin trafik och skapa ännu bättre service är förutsättningen självfallet att ekonomiska tillgångar ställs till förfogande som tillåter en förnyelse av materiel. Men under del budgetår som vi nu diskuterar måste vi, som jag sade förut, vara beredda pä att iaktta återhållsamhet i fråga om olika anslag.

Det är mot den bakgrunden som vi socialdemokrater har hamnat i den silualionen alt vi står som reservanter på denna punkt. En summa på 30 milj. kr. skiljer oss från utskolismajorileten. Vi förordar del investeringsanslag som departementschefen har föreslagit, och vi tror att del inom den ram som för nästa budgetär står lill SJ:s förfogande skall finnas förutsättningar all fylla de akluella investeringsbehov som detla stora trafikföretag har. Vissa medel har redan anvisats i samband med att sysselsätlningsskapande ålgärder har vidtagils, och de har betytt en hel del. Dessutom kan ytterligare kapilal slällaslillSJ:s förfogande om så visarsig erforderligt, t. ex, för att irygga sysselsättningen inom verkstadsbranschen och på liknande arbetsplatser.

Vi har inte tänkt oss - jag hoppas att kammaren håller oss räkning för det - att i dag ta upp någon slörre trafikpolitisk debatt; vi får anledning att ålerkomma till den här frågan inom kort. Trafikutskottet har f n, ett 60-lal motioner alt behandla, och när vi en gång buntar ihop dem finns det underlag för en större debatt, där inle minsl SJ:s uppgifter i nuet och framliden kommer att belysas.

Frän denna utgångspunkt och med den motivering som jag har lämnat för vårt ställningstagande ber jag, herr lalman, att få yrka bifall lill reservationen 2,

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Anledningen lill alt ulskottsmajoriteten har beslutat föreslå ett investeringsanslag som ligger 30 milj, kr, över vad departementschefen har begäri är att vi vill ge SJ en chans all utnyttja de möjligheler till ökad trafik som har yppat sig under senare år, I SJ:s pessimistiska långtidsbudget räknades med en minskning av persontrafiken med 2 % per år, I stället ökade den förra årel med 20 96, Vi tycker att del är bra om SJ verkligen kan tillvarata de möjligheler lill ulveckling som finns och har därför velat ge SJ pengar som kan investeras på olika områden.

Sedan riksdagen beslutat att SJ:s defensiva investeringsplan för en tio-

årsperiod skall omarbetas har SJ också gjort detta. Därvid har man lagl in vissa investeringsprojekt som inte kan bli utförda om departementschefens förslag går igenom. Det gäller t, ex, pengar för upprustning av inlandsbanan. Riksdagen har begäri en upprustning av inlandsbanan, och SJ har också i sina anslagsäskanden tagit med elt belopp för detla ändamål. Men med den anslagstilldelning som SJ för om inle ulskoltsmajoritelens yrkande vinner kammarens bifall torde det inle finnas några förutsättningar härför.

Jag kan också peka pä att vi för. elt par är sedan i den här kammaren var överens om alt ge SJ 30 milj. kr. mer än departementschefen då begärde, och de 30 miljonerna har varit till myckel stor nytta. Del var dessa 30 miljoner som gav SJ möjligheler alt börja en nyanskaffning av motorvägnar eller rälsbussar som de populärt kallas. Man hade inom SJ räknat med all köra ned de gamla rälsbussarna tills de var skrolningsfärdiga för all sedan lägga ned trafiken på de aktuella bandelarna. Efter riksdagens uttalande i del sammanhanget, som vi var helt eniga om, har man nu beslutat att rusta upp moiorvagnsbesiåndet. På det sället får man en bättre trafik.

Om kammaren i dag följer utskottsmajorilelen är jag förvissad om alt del kommer att bli möjligl all göra ytterligare invesleringar som kan vara till nytta för SJ och ge företagel möjligheler att bättre betjäna den svenska allmänheten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnväga is anslagsbehov

Hen MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del ligger någonting magiskt i dessa 30 miljoner, som herr Sven Gustafson i Göteborg talar om och som utskottsmajorilelen vill ge SJ ulöver vad reservanierna föreslår. De skall nämligen räcka lill så mycket. De skall räcka lill en upprustning av inlandsbanan, som är kostnadsberäknad lill 1,5 miljarder kronor. Del skall också räcka lill inköp av rälsbussar och lill annan rullande materiel. Jag lycker all det är fantastiskt alt denna summa skall räcka till de behov som SJ har, framför alll när det gäller riksdagens önskan all SJ skall ta itu med en upprustning av inlandsbanan.

Dessa 30 miljoner är i detla sammanhang en så marginell summa alt jag lycker att den inle ens bör nämnas. En upprustning av inlandsbanan kostar 5 ä 8 milj. kr. per mil, och det är här inte fråga om någon liten banlängd. Den summa som utskoilsmajorileien föreslagit ulöver vad departementschefen förordat är därför endast marginell.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr talman! SJ har i sin framställning om anslag lill inlandsbanan inte begärt 1,5 miljarder, ulan man har begärt 11 miljoner för angelägna ålgärder när det gäller inlandsbanan. Det är de 11 miljonerna som utskottsmajorilelen lycker all SJ skall fö. Den som åkt på inlandsbanan vel att det finns mycket alt göra där, och de 11 miljoner som SJ vill använda för detla ändamål kommer all tillgodose mycket angelägna behov.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

Hen MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! De II miljoner som herr Sven Gustafson i Göleborg nu lalar om räcker till ungefär två mils upprustning av inlandsbanan.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Jag undrar om utskottets ärade vice ordförande tror alt SJ gjort en framställning om II milj. kr. för alt göra en upprustning av två mil pä inlandsbanan. Man har begäri 11 milj. kr. för att göra förbättringar på angelägna områden.

Jag vill återigen nämna motorvagnarna. Genom riksdagens förra beslut har SJ nu haft möjligheler att böria göra provkörningar med motorvagnar på inlandsbanan. Tyvärr har man varil så försenad när del gäller projektering och planering all man varit tvungen att hyra in motorvagnar från kontinenten. Del fanns på detla område inget svenskt utvecklingsarbete. Nu har en anskaffning påböriats, och vi tycker alt del är myckel angeläget att man kan forlsälta upprustningen av inlandsbanan.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Arbele åt alla är en slogan som bl, a, socialdemokraterna gärna använder. Om man emellertid läser sysselsältningsutredningens betänkande får man återigen klarl belägg för hur låg sysselsättningsgraden är i del inre stödområdet, som i stort sett sammanfaller med vad vi här kallar inlandet. Menar socialdemokraterna allvar med sitt tal om arbele ål alla borde de nalurligtvis ägna speciell omsorg om det område där förhållandena är sämst. Men gör socialdemokralerna del?

Kraftfulla insaiser måste enligt vår uppfattning till för all uppfylla kravet på arbete åt alla. Till de insatserna räknar vi i centern inie minst åtgärder för bättre kommunikationer. Sådana åtgärder måste vara en framträdande del i en politik för bättre regional balans.

Betydelsen av goda kommunikaiioner kan utläsas ur lokaliseringsmönstrel för näringslivet. Ofta har utvecklingen av näringslivet skett i anslulning till goda hamnar, järnvägar och bra vägförbindelser. Är då förhållandet ett annal i Norriands och Svealands inland? Kan en aktiv regionalpolitik där förenas med en nedrustning av kommunikationerna? Nej, inie enligt centerns mening. Socialdemokraterna däremot - all döma av bl, a, den nu aktuella reservationen - tycks mena all tal om arbete för alla och aktiv regionalpolitik är förenligt med nedrustning av kommunikationerna - och della i de delar av landel där behovet av förbättrade sådana är störst.

Riksdagen ullalade sig förra året för en påböriad upprustning av inlandsbanan, SJ har myckel riktigt med anledning av riksdagsbeslutet begäri medel för alt påböria delta arbete. Men regeringen stryker bort denna begäran utan närmare kommentar. Och socialdemokraterna i utskottet följer naturligtvis med. De släller upp pä regeringens nedrustningslinje beträffande kommunikationerna i det område av landel som har den sämsta situationen i fråga om sysselsättning och störst behov av en bättre infrastruktur.

Är då inlandsbanans fortbestånd och utveckling en viklig förutsättning

för en bättre ulveckling - industriellt och på annal sätl - i Svealands och Norriands slora inland? Kan man inte klara sig med landsvägstransporter? Det är klart att man kan det - men däremot är det tveksamt när man också vill ställa krav på en acceptabel komfort för persontrafiken.

Jag tror inte alt utskottets socialdemokratiska ledamöter när de är ule och reser väljer en postbuss som färdmedel på sträckor om 30-40 mil. Jag tror inte det. Men del är en sådan lösning de rekommenderar de människor som finns i inlandet. Del måste nämligen vara meningen när utskotlel motsätter sig en upprustning av inlandsbanan.

Men för godset duger väl järnvägstransporterna? Ja, till en del. Landsväg och järnväg skall emellertid komplettera varandra. Men hur går det om man lar bort järnvägen?

Pä distanser över 50 mil är järnvägens andel av godstransportarbetet 62 96, Ofla under senare år - bl, a, av trafikpolitiska utredningen - har del betonats att vi måste överföra mera trafikarbete till Järnvägen, särskill när del gäller långa sträckor, Detla bör naturiigtvis gälla i särskill hög grad där vi - som i inlandet - har de verkligt slora avstånden.

Riksdagen uttalade förra året att en upprustning av inlandsbanan skulle påbörias, SJ tar upp medel för att påböria denna upprustning i årets anslagsframställning. Regeringen stryker bort anslaget utan kommentar, och reservanterna följer regeringen.

Utskottets majoritet däremol föreslär all SJ får de medel som äskats för en påböriad upprustning. Delta slällningslagande innebär enligt min mening all upprustningsprogrammet för banan skall följas och inlandsbanan räddas. Det är ett synnerligen värdefullt beslut för vårt inland och en betydelsefull älgärd att fullfölja målsättningen: arbele ål alla. Inlandets framtid slår och faller med beslut som fattas här i riksdagen, och delta är en viklig pusselbil i bilden av ell utvecklat och levande inland där alla som vill och kan arbeta också har lillgång lill arbele.

Även de övriga ålgärder som SJ kan åsladkomma genom det högre anslag ulskoltet föreslår kommer all leda till förbättringar i områden där trafik-standarden bäst behöver upprustas.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Ulskollels ordförande har väl beskrivit orsaken till alt vi anser del rikiigi och vettigt att göra detta pålägg för all förbättra vissa av SJ:s dispositioner. Jag instämmer i detla, lika väl som jag instämmer i vice ordförandens synpunkter att det gäller au vara sparsam. Vi har inte hur myckel medel som helst.

Moderata samlingspartiet brukar inte vara slösaktigt när det gäller penningmedel. Vi brukar mycket noga gå igenom hur pengarna skall användas innan vi tillstyrker något anslag. Denna gång har vi funnit del riktigt och viktigt att ge 30 milj, kr, till SJ,

Moderala samlingspartiet hade två motioner,. 1 den ena begärdes 25 milj, kr, för SJ:s upprustning av vissa bandelar. i den andra 11 milj, kr, för in-

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

landsbanans uppruslning. Vi har alliså sträckt oss lill all gå med på elt förslag om 30 milj, kr.

Förslaget om 11 milj, kr, anser jag vara en klart deklarerad markering för att visa all vi från moderala samlingspartiet anser del nödvändigl att påböria den första upprustningen av inlandsbanan. Del innebär också all vi ser inlandsbanan som en framtida viktig del av vårt kommunikationsväsende, och alt den därför bör förbättras.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! I årets budgetproposition påvisas från SJ:s sida att utvecklingen av SJ:s godstrafik under en lång följd av år har kännetecknats av en trendmässig ökning. Under de senaste 20 åren har godstransporlarbetet merän fördubblats. Ökningen hartilltagitundersenare år och uppgick mellan åren 1960 och 1974 till i genomsnitt cirka 4,5 96 per år.

När det gäller persontrafiken har den positiva ulvecklingen sedan sommaren 1973 fortsatt och förstärkts under 1974, Även 1975 har varit elt positivt år.

Vi som önskar en ökning av kollektivtrafiken, och också av flera skäl förespråkar en överföring av trafik från landsväg lill järnväg, hälsar givetvis den här utvecklingen med tillfredsställelse. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt all ålgärder sätts in för att möjliggöra att den här trenden bibehålls. Till de åtgärderna hör förstås olika trafikpolitiska beslut, som kan fattas av riksdag och regering. Olika trafikpolitiska utredningar har ju bl, a, funderat över den här problematiken.

Men del är naturiigtvis först och främsi viktigt all SJ kan ges den kapacitet i lekniskl och personellt hänseende som erfordras för alt SJ skall kunna serva sina trafikanter på ett bra säll, I del hänseendet finns det nog en del alt diskutera, SJ:s linjekapacitei bedöms visseriigen i och för sig kunna klara elt betydande nytillskott av trafik. Som motionär vill jag dock framhålla all om järnvägen skall kunna spela den grundläggande roll i trafiksystemet som har förutsatts och öka sin andel av transporterna, är en successiv men dock relativt snar uppruslning av SJ:s tekniska och personella resurser nödvändig. Detta gäller linjekapacilet och terminaler och inle minst rullande materiel.

Från SJ:s sida har man begärt ökade investeringsmedel för att kunna möta de krav som ställs på företaget. Man pekar pä behovet av t, ex, lok och motorvagnar och beräknar den totala medelsförbrukningen för detta lill 175,7 milj, kr,, varav 16,5 milj, kr, lill motorvägnar. Personvagnsparken behöver förnyas, vilket motiverar en beställning av 60 vagnar. Nya godsvagnar behövs också som ersättning för äldre vagnar som måste slopas därför alt deras prestanda är otillräckliga för dagens trafik eller därför att underhållskostnaderna är så höga att det är oekonomiskt att behålla dem, SJ anser sig behöva 193 milj, kr, för budgelårel 1976/77 i totalt medelsbehov för godsvagnar. Till rullande materiel har SJ begärt sammanlagt 430,6 milj, kr.

Della har av departementschefen prutats lill 240 milj, kr. Också anslaget lill fasta anläggningar har prutats starkt.

Nu framhåller departementschefen den belydelse de särskilda medel, som anslagits i sysselsättningssyfle, har för investeringsverksamheten, "De medel som över det ordinarie anslaget och i anslulning lill lidigarelagda beställningar ställs lill SJ:s förfogande innebär en fortsalt kraftig satsning på att utöka transportresurserna och förbättra servicen vid SJ", sägs det i proposilionen. Och vidare: "Satsningen fär ses mot bakgrund av de trafikpolitiska strävandena att utveckla och stärka SJ:s ställning på transport-marknaden,"

Är della dä en uppfaltning som delas av alla berörda parter? Skall man
döma av reaktionen inom Statsanställdas förbund, lycks detta inle vara
fallet bland de anställda. Om man jämför budgetpropositionen med verkels
anslagsäskanden, framgår del tydligt att det råder kraftigt delade meningar
mellan SJ-ledningen och departementet om investeringsbehovet, skriver tid
ningen Statsanställd, "Del är i allra högsta grad märkligt och oroande alt
kommunikationsministern gör sä kraftiga prutningar pä SJ:s anslagsäskan
den", säger en förelrädare för Statsanställdas förbunds Järnvägsseklion, Han
säger vidare: "Det är särskilt anmärkningsvärt alt kommunikationsminis
terns rödpenna härjat så kraftigt när det gäller rullande materiel, Man

kan inle la departementschefen på allvar när han säger att investerings-utrymmet för rullande materiel innebär att SJ kan hålla en hög takt i förnyelsen av lok- och vagnparken och dessutom fö ett inte oväsentligt ka-pacitetslillskolt. Det är ett önsketänkande. Verkligheten är en annan,"

Så långt reaktionen hos Statsanställdas förbund. Den ger uttryck för hur personalen ser på silualionen, den personal som på nära häll kan se de problem som följer med att investeringsmedlen inle är lillräckliga, Alla vet vi all del varil diskussion om lågförseningarna vid SJ, De tycks komma oftare nu än lidigare. Vilka alla de bakomliggande orsakerna kan vara, vel jag inte. En del av dem kan emellertid vara t. ex. förslitna och trafikolämpliga lok. Del finns väl skäl att underslryka här att skall SJ kunna behälla den positiva trenden i resandetrafiken är det av stor vikt att tågföringen vid SJ kan förbättras. Della understryker alltså återigen behovel av invesle-ringsmedel.

I vår motion 1975/76:421 har vi anfört all även om situationen förbättras av de betydande anslag som SJ fött lill arbeten i sysselsäitningsfrämjande syfte, står det hell klart att SJ:s anslagsbehov i, ex, för rullande maieriel är Slora, Nedprulningen av dessa anslag fär därför konsekvenser för SJ:s irafik. Fortfarande behövs en hög takt i förnyelsen av lok- och vagnparken vid SJ,

Nu kan del kanske sägas all 30 milj, kr, inle avhjälper de brister som i detla avseende finns vid SJ, men varie miljon är ändå i denna situation värdefull.

Därtill kommer att SJ meddelat sin avsikt att i samband med nya trafikpolitiska signaler påböria uppruslning av irafiksvaga bandelar, I ell sådanl perspektiv kommer givelvis - som tidigare påpekats - behovel av en förnyelse av den rullande maierielen pä dessa bandelar, i första hand mo-

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

lorvagnar, i blickpunkten. För en kommande uppruslning av inlandsbanan har SJ begärt II miljoner för budgelårel 1976/77, och utskottets majoritet har ansett det vara viktigt att SJ kan fö de begärda pengarna. Enligt min mening är del angeläget all denna uppruslning kommer till slånd - därmed går man en långvarig och livaktig opinion lill möles. En uppruslning kan komma alt betyda myckel för möjligheterna att skapa sysselsällning och utkomstmöjligheter i de bygder banan berör.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskollets hemställan.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Under punkien 4 i trafikulskoltets betänkande nr 12 behandlas två motioner av mig, nr 232 och 254,1 motionen 232 har jag hemställt att SJ bemyndigas att bygga ut sitt lågorderradiosystem alt omfatta hela SJ:s järnvägsnät. Vidare har jag i molionen 254 hemställt att riksdagen anhåller all regeringen låter SJ företa en utredning rörande inslallering av lågradio i samlliga SJ:s personförande tåg. Båda moiionerna har utskottet avstyrkt ulan all närmare ange skälen för sitt slällningslagande - om del är kostnad:5Skäl eller andra orsaker framgår inte av utskollels skrivning. Jag vel inle om utskollets ordförande eller någon annan i utskottet kan ge besked därom.

Utskottet har ändå framhållit att tågorderradio finns på sträckan Riksgränsen-Kiruna saml på sträckan Kiruna-Luleå,

Jag har, herr talman, inte för avsikt all orda sä särskill myckel om behovel och nyttan av tågorderradio och tågradio, utan jag kan kort och gott hänvisa lill vad jag anfört i mina motioner. Men för att särskilt markera den vikt och betydelse som jag tillmäter nämnda molioner vill jag - trots alt de enhälligl avstyrkts av ulskoltet - yrka bifall till dem. Jag ber alltså, herr talman, att fä yrka bifall till moiionerna 232 och 254,

Hen SVEN GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle: Herr talman! Båda de ändamål som herr Böriesson i Falköping här nämner är mycket vikliga. Del anser utskottet också. Men vi brukar bevilja elt invesleringsanslag, sedan brukar riksdagen inte - vi har gjort elt undanlag när del gäller inlandsbanan, därför att det är en stor investering - besluta om vilka detaljprojekl detla skall gå lill,

Ulskotiet har dock så lill vida lillmötesgätl motionären all vi har föreslagit en ökning av invesleringsmedlen med 30 milj, kr. Därmed ökas givelvis möjligheterna all fö fram sådana saker som herr Börjesson i Falköping lalar om. Vi vet alt man även från SJ:s sida anser dessa vara angelägna.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag noierar med tillfredsställelse alt utskottets ordförande ändå håller med mig om att de molionsförslag som jag har fört fram avser angelägna ändamål. Jag hade naturiigtvis hellre sett att della också kommit lill ullryck i utskottets betänkande, men jag är ändå lacksam att del lill riksdagens protokoll kommer en bekräftelse på att del här är angelägna ändamål.

Jag vet inle om det skulle föra för långt all ställa frågan och inte heller om utskottets ordförande kan svara på den, men jag skulle vara mycket intresserad av att fä vela, om SJ gjort nägon utvärdering av de erfarenheter som vunnits av all lågradio införts på sträckan Kiruna-Luleå och på vissa pendeltåg i Stockholmsområdet, Det skulle vara intressant att fö veta vad denna utvärdering i så fall resulterat i.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! I recitdelen av kapitel C under kapitalbudgeten i bilaga 8 lill propositionen 100 anges bl, a,:

"I Malmö planeras en reparations- och lastjusteringsanläggning avsedd för godsvagnar lill kontinenten. Vagnarna ses nu över och justeras i Trelleborg, Efter investeringarna i Malmö kan arbetena utföras rationellare och på en från trafiksynpunkt lämpligare plats," Ulskoltet ansluter sig till dessa överväganden.

Jag är hell medveten om alt detla är en mycket liten detalj i det slora hela, och jag har därför avstått från all motionsvägen framföra mina synpunkler. Men dels är denna lilla detalj dess värre inle oväsentlig för Trelleborg, dels finns det inom facket och SJ en klar opinion mot denna förändring. De inom SJ som har denna åsikt finns på lokal och regional nivå. Kanske finns det också förelrädare för denna åsikt högre upp inom SJ-hierarkin, även om della inte pä något sätt dokumenterats.

Huvudargumenten mot den föreslagna fiytlningen är alt man nyligen gjort en motsvarande investering i Trelleborg, som har överkapacitet, och vidare ati man inle delar bedömningen att Malmö är en ur trafiksynpunkt lämpligare plats.

Det finns många frågor att ställa i anslutning till detla men jag skall avstå från det. Låt mig ändå fö konstatera att utskottets värderade ordförande har motionerat om Göteborgsproblem och diskuterat olika åtgärder, Trelleborg och Göteborg har mycket gemensamt, inte bara slutstavelsen -borg utan även sysselsättningsproblem. Mäter man i relativa lal, herr talman, har Trelleborg del besväriigasl, Utskotlsmajoriletens ställningstagande kan ses på flera sätt, som andra vältaligt har filosoferat över här. Det finns därför ingen anledning för mig all ulveckla del vidare, även om det vore intressant alt resonera om de regionalpoliliska effekterna av den föreslagna ändringen,

Läl mig bara till sisl fö skjuta fram en stilla förhoppning, nämligen att SJ skall ompröva sill slällningslagande till var den s, k, RIV-justeringen skall göras.

Jag ber att få yrka bifall lill reservationen 2 av herr Mellqvist m, fl.

Nr 80

Torsdagen den Il mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

Hen MELLQVIST (s):

Herr talman! Jag skall be alt få böria med herr Magnusson i Kristinehamn, Han gladde sig myckel ål - och jag delar den glädjen - au SJ blivit myckel mera altraktivt för den resande allmänheten och att beläggningen pä persontågen ökat. Lika glädjande är att även godsiraflken har ökal någol, även

6 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 80-82

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens Järnvägars anslagsbehov

om en nedgång i sysselsättningen f. n, har förorsakat en viss försvagning av godstrafiken.

Självfallet har man, som herr Magnusson säger, många önskemål i detla sammanhang. Jag sade inledningsvis att många önskar mera pengar lill SJ för att göra företagel ännu mera topprustat för att motsvara de krav vi släller på dess trafikkapacitet. Vi hoppas väl att vi skall lyckas med all under årens lopp utverka större anslag för detta ändamål.

Något som är av stort intresse är den s, k, fjärrblockeringsanläggning, som alltmer kommer till användning och som framför allt ökar säkerheten för tågens framförande. Del är ytterst viktigt alt understryka det, Ati det kan inträffa en och annan malör genom att något lok går sönder hör ju till kommunikationsproblemen.

Sedan är det så, herr Magnusson, att del finns några personer här som tillhör den trafikpolitiska utredningen, vilken såviii jag vel ännu inle har avslutat sill arbele, men den har avlämnal ell delbetänkande, I ell kommande betänkande skall utredningen ta upp SJ:s trafiksvaga banor och problemaliken med konkurrensen mellan olika trafikförelag. Där kommer också alt tas upp kostnadsfrågorna, och del blir vidare tillfälle alt i utredningen ta upp förslag som, hoppas jag, skall vara positiva gentemot SJ,

Till herr Lx)thigius vill jag bara säga all del med den takt som herr Lothigius i år har slagit in på i förhållande lill hans takt förra året kommer att la ca hundra år innan inlandsbanan blir upprustad. Jag föreställer mig alt det kan vara en period som,även om man är moderat, förefaller litel väl avlägsen. Det är i alla fall fråga om huruvida man inle då binder sig för större belopp än där herr lothigius nu har hamnat, I fjol stannade herr Lothigius - moderat som han är - just pä det förslag frän olika partier som innebar majoritet för det då äskade beloppet. Men det är klarl all del är lilel annoriunda i år än i fiol - man försöker väl från alla håll göra sina förslag så attraktiva som möjligt inför det val som stundar i september månad; detla kanske kan vara en viss förklaring,

Samma förklaring kan användas beträffande herr Stjernström, som här sade att det var fråga om en nedrustning och ingeniing annat. Men om man nu ställer 526 milj, kr, som reservanierna önskar till förfogande, vilket innebär en kraftig uppjustering i förhällande till beloppet för innevarande budgetår, tycker jag inte alt della kan betecknas som någon nedrustning, utan del är snarare tvärtom, eftersom man ställer friska pengar lill förfogande här.

Sedan tillbaka till inlandsbanan igen! Jag lycker nog alt om denna är en så viklig angelägenhet för centern som den lycks vara, får man väl där lägga till några nollor för all komma upp i ell sådanl lal all del blir ekonomiskt möjligt alt radikall upprusta inlandsbanan lill den kapacitet som man hoppas på. Man vill alltså driva den upprustningen med en högre hastighet än vad vi vill, men då fär man väl också se till all man kan skaffa fram de medel som behövs. Då borde man emellertid inle bara lala i allmänna ordalag om arbete åt alla, ulan då krävs del all man också preciserar de beräknade kostnaderna och framför alll

au man visar vägen för att läcka de kosinader som är förenade med en uppruslning av inlandsbanan.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Herr Mellqvist var ju inle pä något säll oförskämd, så jag skall bara kommentera vad han sade här.

Det är alldeles riktigt att man enligt den trafikpolitiska utredningens intentioner kommer att fä salsa mycket kraftigl på investeringsmedel i SJ i framliden. Del är väl alla medvetna om som har deltagit i utredningsarbetet.

Men det hjälper ju inle upp dagens situation. Jag har fattal situationen för dagen sä - del gör jag dessutom av personliga erfarenheter - alt del är nödvändigt all fä en kraftig förnyelse av lok- och vagnparken och även av vissa fasta anläggningar. Mot bakgrund av vad jag förut sade om att tågföringen vid SJ kanske inle har varit den bästa under senaste liden tror jag del är viktigt att man kan göra denna uppruslning, Nalurligtvis skulle man önska att man kunde föreslå myckel mer pengar, men även vi som bedriver opposition försöker ändå röra oss inom vissa ramar.

Jag vill också säga att del ju inte bara är dagens situation del gäller, eftersom det som inte görs nu återstår att göra i framtiden. Försummar vi all anslå invesleringsmedel i dag, för vi utan tvivel igen de kraven dubbelt upp i en kommande tid, varför del finns anledning alt se frågan ur del perspektivet också.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens Järnvägars anslagsbehov

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Till herr Mellqvist skulle jag gärna vilja ge del lilla beskedet - och jag har redan lämnal del här ifrån talarstolen - dessa pengar är en anvisning om vårl inlresse för alt nu verkligen böria rusta upp inlandsbanan. Man måste böQa med en projektering och en långsiktig plan för alt fö det gjort, och vi anser del nödvändigt med en första tilldelning av dessa II milj, kr.

Det är väl så, herr Mellqvist, alt för de icke-socialisliska partierna tillfälle all regera i del här landel, kanske vi kan skrapa ihop erforderliga medel genom mera arbete för produktion. Del ger det underiag som erfordras för att snabbare rusta upp denna viktiga bana. Ni hittar Ju inga pengar alls för all förbättra inlandsbanan delta år, herr Mellqvist,

Hen STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Herr Mellqvist beklagar att det här är ett så litel belopp. Ja, det är faktiskt sä litel all ni trots del socialdemokratiska ointresset för inlandsbanan borde ha kunnal gå med på del - men det är lydligen tillräckligt stort för att ni skall avvisa framställningen.

Här är det alltså fråga om en framställning som SJ har gjort för att kunna påböria upprustningen av inlandsbanan i enlighet med vad riksdagen har beslutat, men den strök kommunikationsministern bort ulan någon närmare kommentar.

Nu menar herr Mellqvist alt del skulle ha varit ett betydligt större belopp.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

och i det har han givelvis rält. Det är bara det att vi brukar följa ämbetsverkens planering i sådana här fall, SJ har följt riksdagsbeslutet och äskat ell anslag med anledning av det, men det går socialdemokraterna emot.

Vad kan man ulläsa av delta? Jo, all socialdemokraterna i grund och bollen är ointresserade av all den här banan hålls i god kondition och bevaras för framtiden. Det innebär en nedrustning av kommunikationssystemet i inlandet, därom råder ingel tvivel. Skulle nu herr Mellqvist och andra socialdemokrater tvivla på betydelsen av alt banan bibehålls kan ni ju göra en liten rundresa och fråga kommunalmännen i varie kommun utefter inlandsbanan. Ni kommer all fä ett besked, nämligen alt banan är en pulsåder för kommunikationerna och för näringslivet i inlandet. Varenda kommun kommer att säga det. Jag tror att länsstyrelserna kommer att säga det och en bred opinion bland människorna där kommer all säga det. Även om ni inle tillmäter oppositionen något större förstånd hoppas jag all ni tillmäter de berörda människorna i de här bygderna visst förstånd. Där finns det ingen som helst tvekan. Man kräver uppruslning och förbättring, man är emol den socialdemokratiska nedrustningen av kommunikationssystemet i inlandet.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag vill gärna säga några ord lill herr Böriesson i Falköping, som frågade om tågorderradio och radio i persontåg. Man hade en försöksverksamhet med tågorderradio pä sträckan Riksgränsen-Kiruna, och alt den gav positivt resultat visar sig av det förhållandet alt man nyligen har utvidgat den lill att gälla också sträckan Kiruna-Luleå och Stockholmsområdet, Där har man också löst de tekniska problem som finns i sammanhanget, och vi har all anledning alt tro att verksamheien kommer att fortsätta.

Radio i persontåg anser jag vara en angelägen sak. Där har man mött vissa tekniska svårigheler, men de borde inte vara alltför stora med tanke pä att vi har motsvarigheter pä andra områden. Den saken kanske vi fär anledning all återkomma till när vi lar upp de trafikpolitiska riktlinjerna. Där har vi en rad framställningar om förbättrad service på SJ, och vi kanske får större möjligheler att diskutera denna fråga i del sammanhanget.

När det gäller invesleringsanslaget över huvud tagel säger ä ena sidan utskottets värderade vice ordförande alt det är elt sä litel belopp alt det inle gör någon nytta, Å andra sidan är det tydligen elt sä stort belopp att det kan äventyra den samhällsekonomiska balansen, eftersom del skulle vara så fariigl alt ge dessa 30 milj, kr, ytleriigare. Jag vill peka på att 30 milj, kr. kan göra myckel stor nytta när det gäller all ge SJ slörre förutsättningar alt konkurrera. De 30 miljoner som anslogs utöver departementschefens förslag för ett par år sedan har visal sig öka SJ:s möjligheler alt fullfölja sina uppgifter. Och sedan är det ju pengar som inte förslösas. De sätts in på ränlabla invesleringar, och det tycker jag är viktigt.

Hen MELLQVIST (s):

Herr lalman! Jag kan försäkra herr Stjernström och hans parti all vi har del slörsla intresse av trafiken över huvud tagel och självfallel även trafiken på inlandsbanan. Den trafiken har vi ju uppehållit en följd av år för att trygga en hygglig kommunikation inom detla vida område. Vi kommer säkerligen att efter hand efter utredningar och framför alll sedan del blivit ett bättre ekonomiskt klimat här i landel se lill att det ställs medel lill förfogande för denna handel.

Till vännen Lothigius, som drog in ett rent ideologiskt resonemang i denna fråga, vill Jag säga all skulle det samhällssystem som står herr Lothigius mycket nära, alltså det kapitalistiska systemet, fö fälla avgörandet, så blir säkeriigen inte en dollar investerad i inlandsbanan.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag vill tacka utskottets ordförande för de upplysningar jag har fått. Av hans uppgifier framgick att den utvärdering som har skell beträffande tågorderradio har slagit väl ut, varför man kan förvänta alt del kanske i framtiden kan bli tågorderradio på samtliga bandelar.

Enligt min uppfattning - och jag vet alt den delas av inle minst de SJ-anställda - är det nödvändigt all del finns tågradio på tågen för att man därmed skall kunna skapa ökad trafiksäkerhet. Jag vel all det föreligger tekniska svårigheter när det gäller att lösa den här problematiken. Men det har gått i utlandet, och det borde väl kunna gå här. Bara den goda viljan finns, sä finns också förmåga.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag måste be att fö upplysa herr Mellqvist om att vi i det här landel betalar våra åligganden med svenska kronor och inte i dollar. Jag visste inte att herr Mellqvist inte kände lill detta.

Vi är intresserade av en fortsatt biandekonomi -ingen socialistisk ekonomi - och del är denna biandekonomi vi förutsätter. Herr Mellqvist sade ju också att vi för mera medel och möjligheler om del blir en bättre ekonomi. Den för vi, herr Mellqvist, just genom alt vi byter regering.

Hen STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Herr Mellqvist anser alt invesleringar för inlandsbanan skall vänta tills vi för ett bättre ekonomiskt klimat. Den som något har studerat kvaliteten på inlandsbanan vel att det är mycket, mycket länge sedan några invesleringar gjordes där. Det är ju ett betyg, sämre än något, pådet ekonomiska klimat som den socialdemokratiska regeringen skapat.

Men jag tror alltså alt man genom investeringar som förbättrar förutsättningarna, som höjer infrastrukturen i Norriands inland, kan bidra till ett bättre ekonomiskt klimat. Och ett bättre ekonomiskt klimat i Norriands inland, herr Mellqvist, är en viklig förutsättning för att den slogan som ni ofta använder - arbele åt alla - skall ges något reellt innehåll.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Statens järnvägars anslagsbehov

Hen MELLQVIST (s):

Herr lalman! Jag ber herr Lothigius om överseende för alt jag råkade säga dollar i stället för kronor. Det spelar väl i och för sig ingen roll. Jag vel ju att del blir elt större belopp när man räknar om dollar i svensk valuta. Men då man lalar om det kapitalistiska syslemel och del kapitalistiska samhällel, som herr Lothigius är så intresserad av, kommer dollarn helt automatiskt in i bilden.

Slutligen vill jag bara lill herr Böriesson i Falköping säga alt en vacker dag är tågradion kanske en realitet, och herr Börjesson kan sitta i sin kupé och koppla in sig till bandspelaren där hemma.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom, 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Mellqvist m, fl,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hjorth begäri volering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 12 punkien 4 mom, 1 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej här kammaren bifallit reservalionen nr 2 av herr Mellqvist m,fi.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mellqvist begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 139

Mom, 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 232 av herr Börjesson i Falköping, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad,

M o m, 3

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 254 av herr Börjesson i Falköping, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 5

Luftfartsverkets anslagsbehov

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr lalman! Under denna punkt behandlas bl. a. en motion som jag Och några medmotionärer har väckt, molionen 808, som gäller flygplatsen i Norrköping, Utskottet skriver välvilligt och säger all det finns skäl som lalar för vårl krav, men tyvärr är skälen inle starka nog för alt utskottet skall kunna biträda motionsyrkandet. Med en som jag lycker litet kufisk motivering har utskottet yrkat avslag pä motionen därför alt frågan om en ny flygplats är under ulredning. Enligt min mening har dock inle frågan om en eventuell ny flygplats ett dugg alt göra med den fråga som vi har aktualiserat i vår motion.

Luftfartsverket har konstaterat att investeringarna i första hand kommer all inriktas på sådana objekt som är nödvändiga för alt möta de krav som ställs på markorganisationerna. Antalet passagerare samt mängden av fraktgods ökar från år till år, och detta har bl, a, bidragit till att markorganisationen har blivit hårt ansträngd. Vad luftfartsverket år 1974 ansåg om tillståndet för flygplatsen i Norrköping är därför ännu mera aktuellt i dag. Då skrev man följande: "Drifts- och terminalområdet vid Norrköpings flygplats uppfyller varken kapacitets- eller kvalitetskrav. En snar upprustning av flygplatsen är därför oundgängligen nödvändig. Med anledning härav har förslag lill ulbyggnadsplan framlagils under första halvåret 1974, Förslaget remiss-behandlas f, n. Planeringen omfattar åren fram till mitten av 1980-talet, då en ny regionflygplats i Östergötland beräknas kunna las i bruk,"

Om drifts- och terminalområdet vid Norrköpings flygplats uppfyllde varken kapacitets- eller kvalitetskraven 1974, hur kan det dä anses göra del i dag? Den enkla sanningen är väl den all förhållandel i dag är ännu mera prekärt, och situationen blir för varie dag allt sämre för dem som måste arbeta under dessa förhållanden.

Här stiftar vi lagar pä löpande band med regler om bättre arbetsmiljö, om de anslälldas möjligheter alt påverka sin egen siluation, om medbestämmanderätt osv, men del gäller lydligen inte för personalen vid Norrköpings flygplats och inte heller för passagerarna, som också blir lidande av de dåliga förhållandena, Detla kan knappast bidra lill alt popularisera flygel som transportmedel.

Herr lalman! Mot ell enigt utskott har jag ingel yrkande, men jag har velat fästa uppmärksamheten pä denna problemalik, i förhoppningen au frågan om en uppruslning av flygplatsen mätte las upp inom den allra närmaste tiden.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Luflfartsverkets anslagsbehov

Under detta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen LUNDGREN (s):

Herr lalman! Några ord i all korthet om molionen 1581, Den handlar om charierbolagens verksamhel.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Luftfartsverkets anslagsbehov

Molionen är undertecknad av Thure Jadestig och mig. Även förra året motionerade vi i samma ärende.

Motionen tillhör naturligtvis inte de viktigaste som denna kammare har alt la ställning lill. Men att motionen har ett belydande inlresse för den semestrande allmänheten är jag övertygad om. Det visade sig tydligt förra året. Reaktionen på vär motion var påtagligt omfallande och positiv,

Ell belysande exempel är följande citat ur en ledare i Värmlands Folkblad den 30 januari 1975, Ledaren hade som rubrik: Skärp kraven på charterflyget. Jag citerar några korta stycken ur den,

"I den rekordstora mängden av motioner, som nu ligger pä riksdagens bord, finns en vilken bör vara av särskilt inlresse för de 800 000 svenskar som förra årel reste med charterflyg. Det är en socialdemokratisk motion. Och den tar sikte på att komma lill rätla med de missförhållanden och den upprörande nonchalans charlerresenärer i många fall utsätts för, Molionärerna hemställer om en ulredning av charterbolagens verksamhet i syfte all skärpa kraven på tillföriillighet och säkerhet.

Kravet är;5anneriigen befogat och välmotiverat. Charterflyget har utveck
lats i snabb takt. Servicen däremol har kommit betänkligt på efterkälken.
Det gäller både tidtabeller, bekvämlighet och säkerhet, ,

Charterresenärer är ett tåligt släkte, I regel finner de sig utan nämnvärda protester i den nonchalans de utsätts för.

Det är sannerligen på tiden au de här missförhållandena nu uppmärk
sammas i riksdagen, ,

Kritiken drabbar självfallet inte alla charterbolag. Del finns sädana, som är angelägna om bälire service i dessa avseenden. Men ofta hör del anförda lill mönstret vid charterresorna. Resenärerna känner alllför väl igen de missförhållanden som påtalas i motionen.

Riksdagen och kommunikationsministern gör väl i att beakta vad som anförs i denna angelägna motion,"

I förra årets belänkande skrev ulskoltet att tillsyn och övervakning av charierbolagens verksamhet åvilar luftfartsverket. Efter denna sakupplysning om ett känt förhållande skrev utskottet att det inte fanns tillräcklig anledning att för tillfället kräva en särskild utredning,

I årets betänkande finner utskottet fortfarande att tillräcklig anledning inte föreligger för att kräva en särskild utredning.

Herr lalman! Av naturen är jag en aning nyfiken. Jag vill därför gärna fråga irafikutskottets ordförande vad som menas med utskollets skrivning. Jag förutsätter att herr Sven Gustafson i Göteborg delar min uppfattning att semestrande charterresenärer ibland har anledning alt känna irritation över att exempelvis de på bokningsbesked och biljetter angivna avgängs-och ankomsttiderna inle hålls. Delta medför ju en mängd trassel, 1 molionen förra årel belyste vi den dåliga servicen med ell flertal exempel.

Jag förutsätter som sagt att herr Sven Gustafson i Göleborg liksom jag anser all irritationsanledningar finns. Men när föreligger tillräcklig anledning för en utredning eller andra åtgärder? Skall klagomålen lill reklamalionsnämnden exempelvis uppgå lill elt visst antal? 1 så fall, vilket anial'i'

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! I motionen 1581 begärs i yrkandet "en utredning av charierbolagens verksamhet i syfte all skärpa kraven på tillförlitlighet och säkerhet". Delta har vi tolkat så alt frågan gäller flygsäkerhetsaspekter och regularitet för vederbörande flygplan. Del är delta som ligger inom irafikutskottets kompetensområde. Luftfartsverket har gjort utredningar och undersökningar, och vi har inte funnit anledning all från flygsä-kerhetssynpunkl göra någon ytleriigare ulredning.

Herr Lundgren lalar nu om reseföretagens sätt alt sköta sin kommersiella verksamhet och de klagomål som har kommit till allmänna reklamationsnämnden mot resebyråernas sätt att sköta sin verksamhet. Den frågan faller inte inom irafikutskottets domvärio. Man bör därför lämpligen avfatta molionen så all den kommer till det utskott som handlägger konsumentfrågor.

Vi är fullt medvetna om att det finns anledning att ta upp charterflyget över huvud taget, I det belänkande som utskottet senare skall lämna om trafikpolitiken kommer reglerna för charterverksamhelen alt närmare belysas. Att vi har lagil upp den här motionen i detta sammanhang beror på au vi har tolkal den så all del gäller en flygsäkerhelsfråga.

Vi är fulll medvetna om att förhållandena pä Kungsängens flygplats i Norrköping är djupt otillfredsställande och behöver ändras, Svårighelen är att man håller på med en ulredning om en flygplats för regionen, 1 de beräkningar som har gjorts beiräffande ombyggnadsarbete på Kungsängens flygplats har man utgått frän att den skulle läggas ned 1985, Det blir alltså en myckel kort avskrivningslid för de nya anläggningar som skulle göras, och luftfartsverket har funnit att del ulifrån sina direktiv inte kan föra fram förslag om investeringsanslag. Vi menar att om utredningen om flygplats för regionen blir färdig i är skall det finnas förulsältningar att bedöma den här frågan i ett nytt sammanhang. Det kan tänkas att förutsättningarna då är hell andra. Något längre dröjsmål med att lösa frågan bör emellertid inte få komma i fråga.

Jag ber all få yrka bifall till utskollets hemställan.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Luftfartsverkets anslagsbehov

Hen LUNDGREN (s):

Herr lalman! Jag lackar för den kommentar som herr Sven Gustafson i Göteborg gav. Den bekräftade min förmodan all inle bara han ulan hela utskottet delar Thure Jadesligs och min uppfaltning att många charterresenärer har anledning att vara irriterade.

Det är möjligt att molionen ell annal år kan formuleras annoriunda sä att den går till en annan adress än trafikulskollel. Det väsentliga i herr Sven Gustafsons i Göteborg svar är emellertid all han är medveien om att här finns mycket alt göra även om del inle huvudsakligen gäller säkerhetssynpunkterna. Jag delar alltså den uppfattningen. Men det är ändå inte alldeles utan skäl som den här motionen har hamnat hos trafikulskollel. Jag tror att många av oss som rest med charterbolag har lagt märke till att de flygplansflottor som används relativt ofta är ganska

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Förstatligande av de privata bevakningsföretagen

gamla. Ibland har man frågat sig hur gamla och nedslitna flygplanen får bli. Del kan vara svårt inle minsl för äldre människor, som kanske dessutom har besvär med blodtryck, hjärta och annat, när tryckkabinerna inte är som de borde vara.

Jag skall inte fortsätta den här debatten; jag tycker att jag har fält det relativt positiva svar som jag hade hoppats pä. Jag kommer tillbaka vid ett annal tillfälle för alt inte charlerresenärerna skall glömmas bort. De har anledning all känna sig irriterade, och deras silualion måste ägnas skärpt uppmärksamhet också här i kammaren.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr lalman! Jag är tacksam för att irafikulskottets ordförande och jag är överens om att något måste göras snarast. Herr ordföranden sade att det är en kort avskrivningslid på projektet. Det är jag medveten om, men tiden blir alll kortare ju längre vi dröjer. Det gör inte de ekonomiska kalkylerna bättre.

Nu var den här utredningen aviserad till i februari. Den blir lydligen någol fördröjd, men kommer väl all läggas fram i vår. Om man är realist i det här fallet måste man medge att en sådan ulredning bör komma fram till att vi inte kan bygga en reguljär flygplats i centrala Östergötland, Vi har väl blivit litet förnuftigare sedan vi i bönan pä 1960-talet hade sädana planer.

Jag hoppas emellertid att det dä blir lättare att vinna gehör för de välmotiverade kraven pä en upprustning i Norrköping,

Överläggningen var härmed slutad,

Utskollels hemställan bifölls.

Punkterna 6-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 13 Föredrogs

Traflkutskottels belänkande

1975/76:15 med anledning av proposilionen 1975/76:93 med förslag till

lag om uriämning av taxorna för fjärrtransporier av gods med lastbil

lill och från Golland Jämte motioner.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Förstatligande av de privata bevakningsföretagen

Föredrogs näringsulskottels betänkande 1975/76:30 med anledning av motion om förstatligande av de privaia bevakningsföretagen, I detta belänkande behandlades motionen 1975/76:1800 av herr Mag-

nusson i Kristinehamn m, fl, (vpk), vari hemställts all riksdagen hos      Nr 80
regeringen skulle anhålla om iniiialiv till ett förstatligande av de privaia      Torsdagen den
bevakningsförelagen,                                                      11 mars 1976

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1800,

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk) som ansett att ulskoltet bort hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1975/76:1800 hos regeringen skulle anhålla om ålgärder för förstatligande av de privaia bevakningsförelagen.

Förstatligande av de privaia bevakningsförelagen

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! Vi har i den motion som ligger lill grund för della belänkande sagl att bevakningsföretagens roll i samhället alltmer kommit i blickpunkten. All det blivit så kan väl förklaras av alt dessa förelag svarar för en rad skiftande arbetsuppgifter av mycket grannlaga nalur. Bland de uppdrag som bevakningsföretagen brukar åta sig nämns i betänkandet bevakning av fastigheter, byggnadsplalser, anläggningar och fartyg samt övervakning av kunder i varuhus och butiker, Inle minst de sist nämnda uppdragen är av den karaktären ätt höga krav bör ställas på kvaliflkaiioner och utbildning. Anställda i bevakningsförelag fär ibland också fungera som slrejkvakler. Med alll detta som bakgrund är del viktigt all väktarna utgör en ansvarsmedveten kär som utan alt överträda sina befogenheter fullgör sina bevakningsskyldigheier.

Härför fordras främsi givelvis tillfredsställande utbildning, I det hänseendet har del för en del av de privata bevakningsföretagens vidkommande lydligen funnits en del alt önska,

I och med all lagen om bevakningsförelag trädde i kraft den 1 juli 1974 krävs nu auklorisation för alla företag som yrkesmässigt ulför be-vakningsuppgifler, Lagen föreskriver alt personal vid auktoriserat bevakningsförelag skall vara godkänd vid prövning i fråga om laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigl för anställning i sådanl förelag. Rikspolisstyrelsen har utfärdat provisoriska föreskrifter för utbildning av väktare. En utredning har vidare tillsatts för att lägga fram förslag lill en utformning av utbildningen som gör väklarpersonalen "väl skickad all utföra uppdrag av sådanl slag som normalt brukar anförtros bevakningsföretag", såsom det sägs i ulskottsbeiänkandet,

Detla måste givelvis ses som ett uttryck för all utbildningen av denna personal är en viklig fråga och att det här har funnits slora brister. Att del nu är på väg att bli bälire får man hälsa med tillfredsställelse. Men om man betänker att det torde finnas mellan 100 och 150 företag av olika storlek i denna bransch får man en uppfallning om att det kan finnas och även kommer att finnas problem i branschen. Det förekommer ju av och till uppgifter om att väklarpersonal uppträder olämpligt, t, ex.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Förstatligande av de privaia bevak-ningsföi-etagen

i samband med att de används som strejkvakter. Med den omfattande flora av företag som finns kan det vara svårl att kontrollera alt del alllid rör sig om seriösa förelag, som också släller krav på sin personal. Det problemet accentueras ytterligare om man nämner att i de mindre företagen antalet deltidsanställda torde överstiga antalet heltidsanställda.

När det gäller anslällningsfrågorna framstår del som klarl att de deltidsanställda utgör en mycket stor del av antalet anställda - något mindre än hälften i de största företagen och, som jag nyss sade, mer än hälften i de mindre, I lönehänseende ligger del statliga ABAB klart före de privata företagen, Detla gäller även AB Securitas, som dominerar marknaden med sina 7 000 anställda. Ulan tvivel upplevs ABAB av väktarna som elt förelag med slörre anställningstrygghet än de privaia bevaknings-förelagens,

1 fråga om strukturen pä bevakningsmarknaden gäller att AB Securitas, som nu övertagit bevakningsföretaget Sydvakl/Nordvakl i Borås, som förut nämnts har 7 000 anställda och behärskar marknaden till 60 96, ABAB har 1 200 anställda och en marknadsandel om ca 17 96, Dessa båda företag bedriver alltså en landsomfattande verksamhet, medan övriga förelag mestadels har ell lokall begränsat verksamheisområde. Jag har fält den uppgiften all företaget Argus i Göteborg anses vara landets Iredje största bevakningsföretag med sina 100 anställda, men jag har senare hört att det bevakningsförelag som sköter bevakningen här i riksdagshuset skall har flera anställda. Men detla understryker i alla fall alt de övriga förelagen lorde vara mycket små sädana med begränsade resurser att föra en seriös utbildnings- och anställningspolilik. Speciellt bland dessa mindre förelag kan del förekomma att den anställda personalen inte är kvalificerad för sina uppgifier. Del förekommer att man vägrar att skriva pä avtalsuppgörelser. Omsättningen av personal är stor. Men också inom del slora företaget AB Securitas klagas del på all anställningsförhållandena leder till stor omsättning av personal. Det kan naturligtvis inle vara bra i en bransch som har så myckel med allmänhet och bevakandet av allmänna tillgångar att göra,

I vår motion har vi pekat på alt verksamhetsgrenar med anknytning till de uppgifter som bevakningsföretagen handhar är lagda under samhällelig kontroll. Polis- och tullväsende är t, ex, slalliga inrällningar, brandkårerna har kommunerna hand om. Au bevakningsförelagen också bör ligga under samhällets kontroll är enligt vär mening ett logiskt krav. Deras arbetsområden inrymmer, som jag sade förut, alllför grannlaga och vikliga uppgifier för att få handhas av företag varav kanske en del är av den karaktären au de inte inger allmänheten förtroende. Enligt motionärernas uppfattning behövs del en sanering på det här området och det bästa sället alt åstadkomma della vore, menar vi, ell förstatligande av branschen. Genom ett förstatligande skulle man kunna få lill stånd ordentlig kontroll över utbildningen, bälire anställningsförmåner och an-ställningsirygghel - över huvud taget ell samial grepp över branschen som sådan. Därmed skulle man också skapa respekt för väktarföreiagen

och väktaryrkel.

Det förhällandet att AB Securitas, del ojämförligt största bevaknings-företagel, är ett multinationellt företag med förgreningar i en rad länder, däribland Iran, lalar också enligt motionärernas uppfattning starkt för för-siatligandelanken. Företaget visar tecken på att vilja lägga under sig en allt slörre marknadsandel. Övertagandel av Sydvakt/Nordvaki innebar alt man log över del dä näst slörsla bevakningsbolagei. Alt ett multinationellt företag skall inneha kontrollen över ell så storl antal anställda av den här karaktären inger, menar vi, betänkligheter. Del kan Ju länkas alt situationer kan uppslå där bevakningsstyrkorna används på elt sätl som inte står i överensstämmelse med svenska medborgares inlressen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservalionen.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Förstatligande av de privata bevakningsförelagen

Hen HAGLUND (s):

Herr lalman! Jag kan koncentrera min framställning rätt mycket när del gäller utskollels betänkande och utskottets resonemang och diskussion i den här frågan, därför att herr Magnusson i Kristinehamn har ju i slorl redogjort för vad han skrivit i molionen och även för en del av vad vi har sagt i utskoltsbetänkandet.

Jag vill först vända mig lill herr Magnusson och böria där han slutade, nämligen beträffande multinationella förelag. Det är väl inte räll lid och plats att i detla sammanhang diskutera sådana. Jag vill inte betrakta AB Securitas som ell multinationellt förelag, för om man tittar på siffrorna finner man all företaget har mellan 6 000 och 7 000 anställda här i landet och kanske litet över 7 000 i utlandet. Jämför man della med vad som i övrigl gäller för svenska industriföretag ulomlands - 1970 t, ex, hade svenska företag 182 650 anställda i ullandel - är dessa 6 000 å 7 000 inle mycket. De svenska företagen i utlandet hade en omsättning pä över 16 miljarder. Jag tycker inle att man dä kan tala om all AB Securitas har någon speciellt multinationell karaktär.

Om jag skall sammanfatta det som vi diskuterar i utskottet, det som herr Magnusson delvis berört och vad som framgår av näringsulskottels betänkande nr 30 kan jag t, ex, nämna all auklorisation av bevakningsförelag är obligatorisk. Frågan om auklorisation prövas av länsslyrelsen, som också utövar tillsynen över de auktoriserade bevakningsförelagen.

I Sverige finns f n, ca 100 bevakningsförelag. De flesta är mycket små - det har även herr Magnusson sagt. De två största är Bevaknings AB Securitas, som ju är elt dotterbolag lill Securitas International AB, vilket har sill säte i Malmö, och Allmänna Bevaknings AB, som är ell statligt bolag, Securitas har omkring 6 000 anställda, ABAB bildades 1964 och har ca 1 000 anställda. Ordföranden i Securitas slyrelse är inte okänd för någon här i riksdagen. Del är nämligen Axel Iveroih i Svenska industriförbundet,

I belänkandet redogörs vidare för de bestämmelser som gäller enligt lagen från 1974 om bevakningsföretag.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Förstatligande av de privata bevakningsföretagen

Jag kan instämma i vad herr Magnusson sade om utbildningen av väktarna. Särskilt ulbildningen har betonats i molionen. Gällande bestämmelser föreskriver redan nu all både hel- och deltidsanställda skall genomgå en grundulbildning, som omfattar en introduktionskurs på 32 timmar saml 22 timmar allmän väktarkunskap, 18 timmar brandförsvar, 12 timmar väklarljänst och 120 timmar praktisk yrkesträning. Totalt omfattar grundutbildningen 217 timmar,

Beiräffande ulbildningen pågår, som herr Magnusson anförde, två utredningar, som skall samordnas sinsemellan, nämligen ulredningen om väktarutbildning och ordningsvaktsulredningen. Den förstnämnda utredningen arbelar med sikte på att bli färdig med sitt arbele under första kvartalet 1977,

I motionen och reservationen krävs ett förstatligande av de privata bevakningsförelagen, I reservationen framhålls: "De båda utredningarna har enligt direktiven uppenbarligen inte tillsatts med sikte pä någon grundläggande ändring av förhållandena," Med anledning av den kritiska inställningen i reservationen vill jag redogöra något för direktiven lill ulredningen om väktarutbildning.

Huvuduppgiften är att lägga fram förslag lill en utformning av utbildningen som är ägnad att göra väklarpersonalen väl skickad att utföra uppdrag av sådanl slag som normalt brukar anförtros bevakningsförelag. Behovet av utbildning hänger samman med arbetsuppgifternas art, därför bör en kartläggning göras av omfattningen och frekvensen av olika typer av bevakningsuppdrag. Efter kartläggningen skall frågan om gränsdragningen mellan bevakningsförelagens verksamhel och sådana arbetsuppgifter som bör ankomma på polisväsendet behandlas.

Sedan skall utredningen självklart ta upp utbildningens innehåll. Härvid bör Övervägas "differentierade utbildningsplaner".

Vidare skall möjligheterna till dispens från föreskrivna ulbildningskrav för t, ex, personer med lång erfarenhet av väklarljänst undersökas, Behovel av ålgärder för att centralisera ulbildningen eller delar därav skall övervägas, I samband därmed bör överväganden ske angående i vems regi en sådan verksamhel skall bedrivas; i det allmännas regi eller i andra former. Särskild uppmärksamhet ägnas åt kostnadsfrågorna. Utgångspunkten bör vara alt företagen själva skall svara för kostnaderna oavsell i vems regi utbildning bedrivs, Behovel av utbildning och vidareutbildning för arbetsledare bör uppmärksammas, främsi dä de som har lill uppgift att leda och instruera väktare, Ulredningen är oförhindrad att ta upp även andra frågor som aktualiseras under utredningsarbetet.

Beträffande de två huvudfrågorna framhålls i utskotlsbetänkandet: "Utskottet finner det vara angeläget att del allmänna har en tillfredsställande insyn i och kontroll över bevakningsförelagens verksamhel. Det auktorisalionssystem som nu tillämpas syftar härtill."

Motionskravet har alltså i hög grad blivit lillgodoselt. Jag hemställer därför, herr talman, att riksdagen avslår molionen 1975/76:1800.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr lalman! Den impuls som gjort att motionen väckts har jag fått från anställda i Securitas, som för mig har pekat på vilka missförhållanden som råder. De små företagen motsvarar ju inle alls de fordringar som måste ställas i ett sådant här sammanhang. Del verkar bli alll vanligare alt väklarpersonal anlitas för bevakningsuppgifter. Nu kan del Ju länkas att en del av dessa uppgifier är av ganska oskyldig nalur, så att del inte behöver ställas speciellt stora krav på personalen, men det finns ju också uppdrag som kan langerar rena säkerhetsfrågor, och dä måste man absolut kräva att personalen står under offentlig kontroll.

Hur skulle svenska folket uppfatta förslag om all polisen eller delar av polisen skulle ställas under privat kontroll? Jag tror att alla finner den frågeställningen vara hell orimlig. Någol sådant skulle inle accepteras, för det har blivit förankrat i människornas medvetande att personal av den arten skall stå under samhällels koniroll. Del är mot den bakgrunden jag vill visa på det betänkliga i att vi får stora privatägda företag - även multinationella sädana - vars anställda kan sägas uigöra privata polisarméer. Det kan inte vara en förnuftig utveckling.

Bevakningsföretagens uppgifier är av den arten att personalen bör jämställas med polis, och då är det helt naturiigt alt verksamheten läggs under offentlig kontroll. Med offentlig kontroll menar jag all den skall ligga i statens händer. I de direktiv som gäller för de pågående utredningarna och som vi har hört herr Haglund referera står del ju klart att så långt tänker regeringen inte gå.

Skulle jag mot förmodan förlora voteringen i det här ärendet, så är jag övertygad om all diskussionen kommer alt fortsätta och alt kravet pä förstatligande av bevakningsförelagen kommer att resas pä nyll.

Nr 80

Torsdagen den Il mars 1976

Förstatligande av de privata bevakningsförelagen

Hen HAGLUND (s):

Herr lalman! Jag ulgår ifrån all det hör lill de pågående utredningarnas arbetsuppgifter att ta upp frågan om gränsdragningen mellan vad polismakten skall göra och vad väktarna skall göra. Herr Magnusson har dessutom goda möjligheler att föra fram motionärernas synpunkter till utredningarna, enär båda utredningsmännen tillhör riksdagen.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 30 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Svensson i Malmö.

Nr 80

Torsdagen den II mars 1976

Regional konsumentpolitisk veiksainhet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288

Nej - 14

Avstår - I

§ 15 Regional konsumentpolitisk verksamhet

Föredrogs näringsutskoltets betänkande 1975/76:31 med anledning av motioner om regional konsumentpolitisk verksamhel.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Utskoltsbetänkandet om den regionala konsumenipolitiska verksamheten är egentligen ell ganska onödigt belänkande. Del är onödigt att frågan över huvud taget kommer upp eftersom del inle finns någol regeringsbeslut om att den konsumenipolitiska organisalionen pä del regionala planet skall skrotas. Vi har också riksdagsbeslutet från förra året som mycket klarl ullalar alt organisationen skall behållas.

Ändå har del lämnats in fem motioner, däribland den som väckts av mig och andra och där det hemställs "alt riksdagen beslutar

1. alt uttala att regional hemkonsuleniverksamhet endast kan upphöra efter riksdagens godkännande,

2. alt uttala att lediga hemkonsulenlljänsler i sedvanlig ordning skall ledigförklaras. utannonseras och ålerbesällas".

Den som undrar över detla bör ha bakgrunden någol klar för sig. Det finns 39 tjänster inom den regionala hemkonsulentverksamheten ule i landel, vilken lyder under konsumentverket och som har till uppgift dels alt föra ner den centrala konsumentpolitiska verksamheten på del lokala planet, dels att förmedla den erfarenhet av konsumentpolitisk verksamhet sorn finns i kommunerna till de centrala myndigheterna, dels också au hjälpa de kommuner som håller på all bygga upp en konsumentpolitisk verksamhet med detta arbete och hjälpa även de kommuner som inle har någon sådan verksamhel sä alt del inte blir några kon-sumenlpolitiskl vila områden litet här och var utej landet.

Förra årel kom ell regeringsförslag i propositionen 1975:40, som föreslog all den regionala hemkonsulentorganisationen skulle skrotas till förmän för bidrag - om än små - lill den kommunala konsumenipolitiska verksamheten. Detta väckie en väldig opinion och vi återfann motioner från alla fern riksdagspartierna om all man skulle bibehålla den regionala hemkonsulenlverksamhelen eftersom den trots alll var del enda vi hade av någon slörre kaliber utanför den cenlrala konsumenlverksamheten.

Så blev också riksdagens beslul och näringsulskollet uttalade i sitt betänkande nr 26 förra året: "Det finns enligt utskottets mening inte

underlag för ett beslut nu om indragning i en nära framlid av hem-konsulenttjänsterna i länen. Den verksamhet som bedrivs pä regional nivå genom hemkonsulenterna fyller för närvarande en viklig funktion." Vidare sade utskottet: "I takt med utvecklingen pä det kommunala planet bör enligt utskottets mening en anpassning av den regionala organisalionen komma till stånd." Dessutom skrev man: "Regeringen bör fortlöpande följa ulvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag lill sådana organisatoriska förändringar som föranleds härav."

Nu hände bara det märkliga all när utskottet hade ullalat detta, och det var en vecka kvar tills kammaren skulle behandla frågan, kom del ett regleringsbrev från regeringen till länsstyrelserna som talade om att de regionala hemkonsulenttjänslerna inte skulle återbesättas ulan regeringens särskilda medgivande. Innan riksdagen fattat beslul, men efter det alt utskottet enhälligt lagt fast sin kurs, gör regeringen ett klart ställningslagande i syfte all påböria nedrustningen av hemkonsulenlverksamhelen. Det är ett ganska märkligt förfarande, hell enkell en fruktansvärd nonchalans gentemot riksdagsarbetei i de konsumenipolitiska frågorna.

Därefter har en hel del vallen runnit under broarna, men myckel tydligare har det inie redogjorts för hur det ligger till med den regionala hemkonsulentorganisalionen. Del framgår nu av ulskotlshandlingarna att det varit en interpellationsdebatt under året. Men där har vi inle fått reda på så mycket mer än att regeringen uppenbarligen tolkat riksdagsbeslutet från förra året på sitt speciella lilla vis, nämligen att en nedrustning av konsulentorganisationen skulle genomföras i en eller annan form medan, som man hävdar, den kommunala konsumentpolitiska verksamheten byggs upp.

Nu förhåller del sig pä det viset att kommunerna inle har råd alt bygga upp sin organisation i den takt man önskar och del finns heller ingel krav på dem att göra det. Au i det lägel röja undan den väldiga erfarenhel och kunskap som finns inom den regionala konsumenipolitiska verksamheien måste vara förkastligt. Det är delta vi hävdat hela liden. Dessutom framgår del av näringsutskoltets belänkande nr 31 au man enligt utskollets mening finner goda skäl för att det även i ett läge där den kommunala konsumentverksamheten blivit fulll utbyggd bör finnas kvar konsumentpolitisk verksamhet på del regionala planet.

Vi motionärer har alltså lill fullo blivit tillgodosedda i våra yrkanden och del är vi tacksamma för. All jag ändå upptagit kammarens tid beror pä del märkliga förfarandet dessförinnan. Nu är del min allra innersta förhoppning att regeringen till slut viker i den här frågan och går med på all riksdagen har uttalat som sin uppfallning att man bör behälla den regionala hemkonsulentverksamheten. Sedan får handelsdepartementet ha kvar sin alldeles egna uppfaltning, men den skall inle styra det fortsatta arbelel.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 31. 7 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 80-82

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Regional konsumentpolitisk verksamhet

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Regional konsumentpolitisk veiksainhet

Fru OSKARSSON (c):

Herr talman! I del belänkande om regional konsumentverksamhet, som vi nu behandlar, slår man från näringsutskoltets sida fast med ännu slörre skärpa än tidigare all denna verksamhel skall finnas kvar.

Det är glädjande att det är ett enigt utskott som står bakom belänkande nr 31. Man är överens om all den regionala verksamheien har en viktig funktion även när den kommunala byggs ut.

Anledningen lill att denna fråga behandlas nu är att den i en interpellationsdebatt i januari aktualiserades på nytt. Regeringen har sedan beslutet togs 1975 gjort vissa förändringar av verksamheten. Bl. a. har man beslutat att inle lillsälta några lediga hemkonsulenttjänster med ordinarie befattning utan endast som långtidsvikariat. Man har också gett vissa direktiv om förändrade arbetsuppgifter.

I den interpellaiionsdebatt som jag hade med handelsministern diskuterade vi frågan om regeringen följt riksdagens beslul. Deballen visade all regeringen tolkal beslutet annorlunda än man avsåg vid behandlingen av ärendei i näringsulskollet och som debatten i riksdagen före beslutet gav uttryck för. Jag går inle närmare in på behandlingen av ärendet, för den diskuterades ingående i interpellationsdebatten. Herr Danell har ju också berört saken i sitt anförande.

Under allmänna motionstiden väcktes sedan molioner från olika håll, där man begärde en skärpning av beslutet. Utskottet är i denna fråga överens om att i slorl tillgodose de krav som ställts i motionerna. Från utskottets sida begär man sålunda att en utredning tillsätts för att se över arbetsuppgifterna för den regionala konsumentpolitiska verksamheien.

Som det är nu råder stor ovisshet om vad man som hemkonsulent i dag skall arbeta med eller inle skall arbeta med. Hemkonsulenternas arbetsuppgifter kommer enligt centerns uppfattning alt ha stor belydelse i framliden. Del kan inle vara rikiigi alt dra in en väl fungerande verksamhel och på så sätt skapa elt glapp mellan kommunerna och konsumentverket.

Det förhållandet alt utskottet är enigt i de här frågorna visar all man är angelägen om alt de löses och au man härden uppfaitningen all regeringen tolkal beslutet annoriunda än riksdagen avsåg.

Herr talman! Jag yrkar bifall till näringsutskoiiets hemställan i dess betänkande nr 31,

I detla anförande instämde herr Svanström (c).

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Såsom skett i motionen 1752 har herr Danell även här i dag riktat kritik mot regeringen för dess handläggning av regleringsbrevet med föreskrifter om äterbesättning av lediga hemkonsulenltjänsler.

Regleringsbrevet utfärdades, som herr Danell har påpekat, en vecka innan riksdagen fattade sill beslul om den konsumenipoliliska verksamheten. Detta beror, enligt vad utskottet erfaril, på ett förbiseende som sammanhänger med att regleringsbrev lill länsstyrelserna ulgår från kommundepartemeniet.

medan del är handelsdepartementet som svarar för den konsumenipolitiska verksamheien.

Såsom framgår av betänkandet är del ett enhälligl ulskottsförslag som nu lagts fram för riksdagen. Med hänsyn till detla förhällande skall jag nöja mig med dessa komplellerande uppgifter och ber all få yrka bifall lill näringsutskoltets hemställan i belänkande nr 31,

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Val av huvudmän sparbank

Hen DANELL (m):

Herr talman! Jag vill tacka herr Blomkvist för de upplysningar som gavs, all det var elt förbiseende som låg bakom regleringsbrevet förra året. Vi kan väl då vara välvilliga nog alt hoppas all det verkligen var på det viset och inle ägna oss åt att mer försöka uttyda de idéer som fanns i propositionen 40 förra året. Eftersom herr Blomkvist och jag och övriga ledamöter i denna kammare har varil eniga i den här frågan såväl förra året som i år hoppas ■jag alt enigheten i är också kommer att omfatta handelsdepartementet.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Val av huvudmän i sparbank

Föredrogs näringsulskottels belänkande 1975/76:32 med anledning av motion om val av huvudmän i sparbank,

1 detla belänkande behandlades motionen 1975/76:839 av herr Håkansson i Trelleborg m, fl, (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till ändring i sparbankslagen i enlighet med vad som i molionen anförts, innebärande bl, a, au mandatperioden för huvudmän i sparbank skulle vara lika lång för alla och tidsmässigt anknyta till den period som gällde för kommunala styrelser och nämnder saml all vid val av huvudmän på huvudmannasammanlräde proportionellt val borde lillämpas,

Ulskoltet hemställde att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:839,

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk) som anselt att utskottet bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:839 hos regeringen begärde förslag lill ändring i sparbankslagen (1955:416) i enlighet med vad reservanten anfört.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Här i kammaren avgörs omväxlande stora och små frågor. Del nu förevarande ärendei tillhör klart de små och mer perifera ärendena.

Nr 80 Men vpk-ledamolen i näringsulskottei har ändå funnit yrkandet i den fö-

Torsdaeen den religgande s-motionen rikiigi ur demokratisk synpunkl och därför reserverat

Il mars 1976 ' '°' ''''" ''" rnotionen,

---------- .___ Den sakfråga som tas upp i molionen rör sättet att välja huvudmän i

Val av huvudmän i sparbank. Jag vill dä inledningsvis säga att frågan om samhällets inflytande
sparbank och kontroll över bank- och kreditväsendet är av helt annan dimension

och räckvidd. Vi har tagit upp den frågan i annat sammanhang, och den skall inte heller debatteras jusl nu.

Sparbankerna är speciella sä till vida att de anses utgöra organ som skall förmedla insäitarnas medel lill presumtiva låntagare på ell sätt som inte skäll ge enskild vinst i annan form än ränta till insätlarna på deras medel. Styrelse i sparbank väljs av huvudmännen, och huvudmännen väljs -enligt gällande sparbankslag - lill hälften av kommunfullmäktige eller, landsting och lill hälften av huvudmännen genom självkompletlering. Såväl reservanten som molionärerna anser självkompletlering, eller ko-opiation, förkastlig, om den skall ske i de former som nu gäller.

Om självkomplelteringen skedde på en gång och inte som nu i omgångar skulle endast de kommunalt valda huvudmännen kunna delta i valet -av det skälet all de som slår på omval inle själva för göra detla, Möjlighel skulle då öppna sig för genomförande av proportionella val också vid självkomplelteringen.

Denna möjlighel att här tillämpa proportionella val har ifrågasatts av remissinstanserna vid denna frågas lidigare riksdagsbehandling. Vi anser all del är ett uttryck för den obolfärdiges förhinder. Del är, menar vi, fulll möjligl all genomföra proportionella val också vid självkompletlering -om bara viljan finns och om bestämmelserna ändras på sätt som behövs.

Herr lalman! Vi vidhåller för vår del del ställningstagande som gjorts vid denna frågas lidigare riksdagsbehandling. Jag yrkar därför nu bifall lill reservalionen av herr Svensson i Malmö,

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! Jag skall foga några fä kommentarer lill näringsutskoltets belänkande nr 32 och molionen 839,

Jag tycker att del i och för sig inte är så märkligt att del förekommer olika åsikter i en fråga, men jag har med eil siort beklagande noterat det sätt som Svenska sparbanksföreningen har agerat på i den nu aktuella frågan. Den för och skall givetvis också argumentera för sina uppfattningar, men alt, som den gör i ledaren i nr 2 av tidskriften Sparbankerna, medvetet feltolka och på obefintliga grunder misstänkliggöra molionen i sakfrågorna vittnar bara om dålig smak och uppfattas som försvar för en sjuk sak.

Att de förhållanden, herr talman, som man i motionen beskriver och vill ha ändrade inte är generellt förekommande är ell lika korrekt påstående som att allt inle står rält till överallt. Del är därför, som jag ser det, fulll befogal att se över frågan. Jag kan bara med beklagande konstatera alt näringsulskollet icke har följt den linjen, 100

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! I detta ärende har vi all ta ställning till motionsvägen framförda förslag lill ändringar i gällande regler för val av huvudmän i sparbank.

Som vi hört av herr Håkansson i Trelleborg och herr Israelsson är del främst i tvä avseenden man önskar ändringar. Man kräver att den treåriga mandatperioden skall vara densamma för alla huvudmän och sammanfalla med de kommunala församlingarnas mandatperiod. Vidare kräver man all den del av huvudmannakåren som väljs av huvudmännen själva skall väljas genom proportionella val.

Motionärernas och reservantens krav och förslag om att alla huvudmän skall väljas pä en och samma gång strider mot nuvarande bestämmelser i sparbankslagen och också mot de intentioner som fanns i motiven till bestämmelsen om successiv förnyelse av huvudmannakåren. Den successiva förnyelsen skapar garantier för kontinuitet i sparbanken och dess verksamhel, en sak som vi inom utskoiismajoritelen tillmäter stor betydelse.

Förslaget all endast de kommunalt valda huvudmännen skulle äga rösträtt vid valet av de huvudmän som väljes på huvudmannasammanlräde innebär en radikal förändring i förhällande lill nuläget. Jag måste säga att jag har svårt att hitta någon finess i förslaget. Om avsikten ärall den proportionalilei som finns i den poliliskt valda delen av huvudmän skall slå igenom helt också i den del av huvudmannakåren som väljes av huvudmännen själva och denna grupp inle skulle ha någon rösträtt i valen, vore det väl enklare all låta de kommunala församlingarna välja samtliga huvudmän. Men nu är inle en sparbank en kommunal nämnd och inle heller huvudmannakåren en kommunal slyrelse, och därför menar utskolismajorileten all när det nuvarande systemet fungerar tillfredsställande, så finns del ingen anledning all bifalla förslaget till ändring.

Herr talman! Om motionärernas och reservantens förslag skulle genomföras, kommer della alt innebära mycket mera vittgående förändringar än vad jag skulle tro att molionärerna själva har tänkt sig. Sparbanken skulle i så fall komma all mista sin nuvarande karaktär av småspararnas bankinrättning och i stället få karaktär av en kommunalägd bank eller inrättning. Inom utskottsmajorilelen anser vi inle att del nu föreligger skäl lill sådana förändringar och ingrepp. Vår uppfaltning är att sparbanken fungerar väl i sin nuvarande form. Därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Val av huvudmän i sparbank

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona använder ell argument som försvar för näringsutskottets ståndpunkl vilket jag inle tycker är relevant i sammanhanget. Han säger att det som motionärerna - och i och för sig också reservanten - vill strider mot bestämmelserna i den nuvarande sparbankslagen. Del är ett konstigt argument, och jag lycker inte all man borde ta fram del, eftersom vad vi vill jusl är alt fä till stånd en ändring i sparbankslagen.

Frågan huruvida ett genomförande av vårt förslag skulle fö stora och

101

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

vittgående konsekvenser är också, som jag ser det, tämligen ointressant; det viktiga är ju all man vid utseendet av huvudmän får en demokratisk process som man redan har i andra sammanhang.

För all ingen tveksamhet skall råda om hur jag avser att rösta ber jag

Val av huvudmän i att få yrka bifall till den reservation som är fogad till näringsutskoltets be-

sparbank tänkande.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! Det finns inte mycket alt tillägga. Jag vill bara i fråga om kontinuiteten, som logs upp här, säga att den enligt mitt bedömande inte sammanhänger enbart med sättet att välja huvudmän - om man väljer proportionellt eller ej eller om man väljer vid ett visst tillfälle eller ej. Kontinuiteten sammanhänger med i vad mån ledamöterna,alltså huvudmännen, blir omvalda och kommer all sitta kvar. Del är della som är avgörande för kontinuiteten och inle sättet all välja dem.

Jag vidhåller fortfarande yrkandet i mitt första anförande.

102

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr lalman! Jag är naluriiglvis medveien om alt allting går att förändra i del här samhällel, men varken motionärerna eller reservanten har kunnat övertyga utskottet om att de förändringar man föreslår i motionen skulle vara lill förmån för sparbankernas verksamhet, och det är detta som vi anser vara väsentligt. Skall det vara nägon mening med förändringar, förutsätter jag att det skall vara förändringar lill det bälire.

Nu säger herr Israelsson all han har svårt att förslå del här med kontinuiteten, som ulskoiismajoriteten har varit inne på och som också jag har sagt att vi tillmäter stort värde. Det är väl uppenbart, herr Israelsson, att kontinuiteten i all verksamhet har en väsentlig belydelse, och huvudmannakåren är den högsta beslutande instansen i sparbanken. Vi kan länka oss den situalionen, all om vi skulle följa motionärernas och reservantens tankegångar, skulle hela huvudmannakåren kunna komma att bytas ul vid elt och samma tillfälle. Jag har svårt att föreställa mig all della skulle kunna vara lill gagn för sparbanken som sådan.

Huvudmännen är enligt sparbankslagen represenlanler för insätlarna och som jag tidigare nämnde sparbankens högsta beslutande organ. Jag har svårt alt tänka mig att man lill en kommunal församling - som man har uttryckt del i motionen - skulle kunna överföra del ansvarei och, som molionärerna säger, utkräva politiskt ansvar för vad som förekommer i banken. Jag har lidigare sagt att elt bifall lill molionen kommer alt medföra stora lagändringar, och jag föreställer mig att motionärerna inle rikligt förslår konsekvenserna av sill förslag. De bortser nämligen helt från sekretessbestämmelserna i det här sammanhanget. Detta är någonting som jag tror att de inte har gjort riktigt klart för sig när de har skrivit molionen.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! Del första argumentet, att alla skulle kunna bytas ut på

en gång, kan vi väl avfärda som rent teoretiskt, Någol sådanl kommer knappast all inträffa i verkligheten. Del andra argumentet, alt vi måste se till vad som är bäsl för själva sparbanken, kan vi vända på och i stället fråga oss: Är del sämre för sparbanken om valsättet ändras? Jag har svårl alt tänka mig del. Däremot tror jag all del ur demokraliska synpunkler skulle kunna vara en förbättring.

Ser vi på sättet all välja nu, måste vi ju finna att del i grunden är kommuner och landsting som väljer, eftersom de väljer hälften av huvudmännen som i sin lur väljer den andra hälften. Kommun och landsting väljeralltså primärt, och sedan kompletterar huvudmännen sig själva.

Jag kan inte se att vårl förslag innebär någon så stor och revolutionerande förändring som herr Bengtsson i Landskrona menar, ulan del skulle myckel väl gå att genomföra.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Val av huvudmän i sparbank

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr lalman! Herr Israelsson säger all det gäller all leda i bevis alt det som motionärerna och reservanten föreslår skulle vara sämre för sparbanken. Jag vill upprepa vad jag sagt tidigare: Ulskottsmajoriteten har konstaterat att det nuvarande sparbanksväsendel fungerar väl, och därför menar vi att del inle finns någon anledning att ge sig ut på någonling som eventuellt skulle kunna bli äventyriigl.

Med della vill jag inte ha sagl alt de nuvarande bestämmelserna i sparbankslagen i alla sammanhang och för all framlid kommer all slå oförändrade. Vi kommer säkert att vidia förändringar tid efter annan, men på del område där molionärerna och reservanien nu har förordat ändringar anser vi oss inie kunna uppnå elt bättre förhållande än det som är rådande i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskollets hemställan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 32 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Svensson i Malmö,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-

103

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Ersättning Jör personskador på grund av brott

röstning gav följande resullat:

Ja - 264

Nej - 22

Avslår - 6

§ 17 Ersättning för personskador på grund av brott

104

Föredrogs justitieutskotiets betänkande 1975/76:23 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviii gäller anslag lill ersällning för personskador på grund av brolt, m, m.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Vid punkien 2 i Juslitieulskollets betänkande nr 23 har herr Schött och jag anmält elt särskill yttrande. Del gäller den för riksdagen inte obekanta frågan om ersällning för skador på grund av brott.

Jag vill hell kort erinra om att denna fråga har en gammal förhistoria. Redan på 1940-talel väcktes motioner där man begärde en utredning och förslag om en lösning av detta angelägna spörsmål. Del skulle emellertid dröja ända till 1974 innan ett enigt juslitieutskoU hos regeringen begärde alt en ulredning skulle tillsättas. Vi skrev i vårl betänkande ganska utföriiga och noggranna riktlinjer för arbetets bedrivande.

Men jag vill, herr lalman, säga alt jag inte tycker att del finns anledning att rikta någon kritik mot de direktiv som utfärdades. De anslöt sig väl till del beslul som riksdagen tog. Riksdagens beslut innebar att arbetet skulle bedrivas med skyndsamhel. Del framgår också av direktiven. Men vi sade lill yiiermera visso all förslag om möjligl skulle föreläggas 1975 års riksdag.

Nu är vi redan inne på 1976 och fortfarande har utredningen inte avlämnat sill förslag. Efter vad jag senasl har inhämtat finns det inte anledning au förmoda alt ulredningen blir klar med sitt förslag förrän under hösten 1976, Det har alltså skett en försening av delta ärende. Man kan möjligen säga att del beror på all utredningen har fått tilläggsdirektiv. Men del ärendei är inle av en sådan omfattning alt del borde ha fördröjt arbetet, I vae fall värdet inte nödvändigt att man behandlade de båda frågorna pä samma gäng. Därför kan vi inle lycka att detta är ett acceptabelt skäl.

Med detla vill jag alltså, herr talman, bara säga au enligt min mening har regeringen inte här på ett tillfredsställande sätt tillgodosett riksdagens önskemål. Och det finner jag anledning all beklaga.

Hen NYGREN (s):

Herr talman! Som svar lill fru Krisiensson vill jag säga att utredningen har arbetat .så skyndsamt som det har varil möjligt. Vi bökade arbetet i slutel av 1974, och vi fick tilläggsdirektiv efter en volering här i kammaren, där en borgeriig majoritet segrade år 1974, Tilläggsdirektiv medför i regel en förlängning av ell utredningsarbete.

Nu befinner vi oss i slutspurten av utredningsarbetet, och vi räknar med alt i augusti månad vara klara att lägga fram vårl förslag.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Med vad jag lidigare sade ville jag inte rikta någon kritik mot ulredningen. Jag tror alt utredningen har gjort vad den kunnal. Men jag vill ändå påstå att med några år på nacken här i riksdagen har man fåll erfarenhel av all i de frågor där del finns polilisk vilja från regeringens sida alt skynda på en fråga och verkligen komma med förslag snabbt, så är della möjligl. Jag påstår alltså att en sådan styrning från regeringens sida i della fall inle har förelegal.

Vad gäller problemet med tilläggsdirektiven vill jag ändå nämna, herr Nygren, vilket ni självfallel vel, all riksdagen begärde inle all det problem som berördes av tilläggsdirektiven skulle lösas av broltsskadeuiredningen. Riksdagen lämnade frågan öppen, vilken ulredning som skulle syssla med det, så det var i departementet som man tillade broltsskadeuiredningen den här problematiken.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Ersättning för personskador på grund av brolt

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! När fru Krisiensson här riktar kritik mot regeringen för all ulredningen inle arbelar fort nog, sä kan det väl räcka med alt erinra om alt utredningen tillsattes 1974 och böriade silt arbele då. Vi har nu kommit till 1976, och utredarna har ju sagt att de trots tilläggsdirektiven skall bli färdiga i år.

Fru Krisiensson vet lika bra som jag att våra svenska utredningar arbelar synnerligen grundligt men alt de inle i onödan drar ul på liden. Och med hänsy.i lill den normala liden för utredningsarbete här i landet vill väl fru Krisiensson ändå inte göra gällande att denna utredning dragit ul på tiden.

Det är ju så, fru Krisiensson, alt när del drar ul på liden lalar vi med ordförandena i de utredningar som det gäller och försöker la dem alt skynda på. Vi har hållii konlakl med denna ulredning. men jag kan inle för min del finna anledning att rikta någon kritik mot att utredningen ännu inte lagt fram sill förslag.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Som jag själv sade alldeles nyss riktar inle jag heller nägon kritik mot ulredningen, och jag kan villigt erkänna all den lid som del här rör sig om inte är så förfäriigl lång i perspektiv av hur läng lid utredningar i många fall tar på sig. Del är också bra au ulredningarna arbelar grundligt. Men jag vill upprepa all om regeringen bedömer en fråga som angelägen brukar regeringen verkligen inte dra sig förati klargöra för utredningsmännen all de måste arbeta extra fort. Och i varie fall vi på den borgeriiga sidan betraktar den här frågan som angelägen. Det är en gammal fråga; den har alltför länge förhalats.

Det finns ju exempel på utredningar som verkligen har arbetat fort när det varit både slora och komplicerade frågor. Jag kanske skall erinra Jus-

105

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Ersättning för personskador på grund av brott

lilieminislern om en fråga som berör ert område, nämligen den som behandlades av brotlskommissionen. Denna blev ju verkligen klar på rekordlid, och jag tror inte all man kan säga alt de förslag som där presenterades inte var tillräckligt grundligt penetrerade.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Jag har svårt att förstå vart fru Kristensson vill komma. Jag har ju förklarat för fru Krisiensson alt utredningen arbelar i nära kontakt med departementet, och vi kan inte se att utredningen pä något sätt har arbetat långsamt eller fördröjt sill arbele. Under sådana förhållanden finns del ingen anledning för oss alt framföra kritik, och jag menar alt del inte heller finns nägon anledning för fru Krisiensson att rikta kritik mot regeringen.

Jag vill erinra om alt den här frågan löstes faktiskt genom en snabbutredning under 1970, och vi fick igenom ell förslag i riksdagen. De bestämmelserna har sedan gällt i fråga om personskador vid brolt, vilket varil till stor nytta för de människor som inle har kunnal få ersällning av gärningsmännen. Den utredningen genomfördes pä ungefär elt halvt år.

På det här området är det alltså ingeniing som har förhalats eller fördröjts. Men fru Kristensson vet att nu rör del sig inte om personskadorna i första hand, utan del gäller möjligheten alt få ersättning för sakskador - en fråga som såviti jag känner till ännu inte är löst i något annal land.

106

Fru KRIISTENSSON (m):

Herr talman! Vad jag opponerar mig emol är alt del tydliga uttalande som riksdagen gjorde inte har beaktats i tillräcklig grad. Del är den kritiken jag har vågat framföra. Men jag upprepar att jag har inte riktat den kritiken mot ulredningen utan mot regeringen.

Sedan är del rikligt att det förslag som vi här lalat om lades fram oerhört snabbt 1970. Det var strax före valet del årel som man i en deparlemental ulredning föreslog alt 1 milj. kr. skulle avsättas till fonden för personskador. Jag skall inle närmare diskutera den frågan nu, eftersom den ligger litet på sidan om, men Jag vill ändå säga att den fonden lär inte ha uppfyllt de förväntningar som många människor ställde på den, eftersom så få fick vetskap om att den möjligheten existerade. Och när det gäller möjligheterna till ersättning från den fonden utgår man dessutom inte från vanliga ska-deständsmä.ssiga principer utan frän en social behovsprincip.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs justilieulskotiets belänkande 1975/76:24 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m.m. jämte molioner.

brottmål

Punkten I Offentliga försvarare

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! I detla utskoilsbeiänkande behandlas bl. a. en motion som jag har väckt och som gäller offentliga försvarare i brottmål. Som alla väl vel går del så till att den anklagade, alltså den för brott misstänkte, för föreslå en försvarare, och sedan utser tingsrätten vem som skall försvara honom. Nu har det emellertid blivit mer och mer populärt all de anklagade föreslär en av våra s, k, kändisadvokater, som har rykte om sig alt vara skickligare än andra. Det händer också ati tingsrätten utser just denne advokat. Ibland väcker det litel anslöt hos allmänheten all man i en rätlsaffär i en kommun utser en advokat långt fjärran ifrån, som då för företa fiygresor lill och frän, vilket givelvis ökar kostnaderna för det allmänna och skattebetalarna.

Men lika illa kan det vara om tingsrätten vägrar att utse den föreslagne advokaten, vilket det ofta finns goda skäl för. Dä händer det att den misstänkte säger all tingsrätten intog en fientlig hållning lill mig frän börian; jag fick inle ens den försvarare jag ville ha. Jag var dömd på förhand. Och sä gick det som del gick. Delta är inte heller särskilt tillfredsställande.

Just nu har vi av en händelse elt aktuellt fall, som visar hur illa detta syslem fungerar, I Helsingborg handläggs f n, en specielll avskyvärd mord-afTär, Alla mordaffärer är avskyvärda, men denna är värre än de flesia. Och där har tingsrätten utsett en av våra populäraste kändisadvokater, som har flugit fram och tillbaka mellan Slockholm och Helsingborg, ända lill dess han en vacker dag avsade sig uppdraget. Han ville inle vara med längre ulan reste till Amerika för att referera elt annat rättsfall för en veckotidning. Tingsrätten fick alltså utse en annan försvarare, men då hade den förste redan dragit stora kostnader.

Min myckel ulskällda idé är att man skulle ha fasl anställda offentliga försvarare. Precis som man nu lottar ärenden på åklagare skulle vi ha en kader av goda offenlliga försvarare, som man lottade ul ärendena på. Därigenom skulle allt lal om "mygel" och kriiiken all den anklagade inle föll den försvarare han ville ha försvinna. Från advokaihåll har man också ibland varit missbelåten med all vissa tingsrätter har ell system med favoriter; man utser alltid ungefär samma advokater som försvarare. Del finns också mänga andra advokater som vill ha det många gånger enkla och lukrativa uppdraget som försvarare. De ölägenheterna hade man kommit ifrån med det syslem som jag har föreslagit.

Nu säger Ulskoltet - vilket också advokaterna har sagl - all det är oerhört

viktigt all den offentlige försvararen står hell fri från myndigheterna. Han får inte vara fasl anställd. Men däri ligger ju en ganska otillböriig beskyllning mot de offenlliga försvarare som utses bland Allmänna advokatbyråns jurister. De är ju fast anställda. Och skulle man alltså insinuera alt de gör elt sämre jobb bara därför att de råkar vara fast anställda av staten? Delta är naturligtvis hell oriktigt. Dessutom är det väl ändå så att man alltid

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

öjjéntliga jörsvara-re i brottmål

107

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Offentliga försvarare i brottmål

har ansett att en fast anställd tjänsteman är särskill oberoende av myndigheter och överhet. Ja, han borde vara del ännu mer än den offentlige försvarare som nu utses, eftersom han kanske får stå pä tå för att fö ett uppdrag då och då. Han blir väl mer beroende. Dessutom är det så all vederbörande med det nuvarande systemet ändå belalas av slalliga inedel. Men vad som framför allt lalar mot kritiken av förslaget är del faktum att vi nu har Allmänna advokatbyrån med fasl anställda jurister som förordnas som offenlliga försvarare och naturligtvis gör ett gott jobb som sådana.

Slutligen, fru lalman, vill jag säga all man i både USA och Canada har elt sådant här system, åtminstone lill vissa delar, vilket visat sig fungera väl. Jag tror det skulle fungera väl här också.

Jag har naturiigtvis ingel yrkande, eftersom ett enigt utskott inte ansett motionen vara värd ens en reservation. Men jag är ganska övertygad om, fru talman, all denna idé har framliden för sig. Vi fär väl se.

Under delta anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru KRISTENSSON (m):

Fru lalman! Även om herr Sjöholm inle ställde något yrkande och även om det är elt enigt utskott som står bakom belänkandet kan del vara motiverat med några korta kommentarer lill hans inlägg.

Jag lyckeratt herr Sjäholm i sin argumentering förbiser en myckel viktig principiell fråga, nämligen att parlen själv skall ha möjlighel alt välja försvarare. Jag skulle vilja fråga om inte det är en grundläggande princip som man ogärna avviker ifrån. Skulle man ha ett system med fast anställda offentliga försvarare skulle den principen rubbas. Det är en invändning som ulskoltet gjort.

En annan invändning, som vi tillåter oss all hålla fasl vid, är all del är värdefullt alt man har offentliga försvarare med en oberoende ställning i förhållandel lill myndigheterna.

Av dessa båda skäl har vi avstyrkt herr Sjöholms motion. Det är skäl som riksdagen anförde när vi behandlade dessa frågor såväl 1968 som 1972.

Jag yrkar, fru lalman, bifall lill utskottets hemställan.

108

Herr SJÖHOLM (fp):

Fru lalman! Egentligen bemötte jag vad fru Kristensson nu sade redan i mitt första inlägg. Jag var inne på bägge dessa invändningar och tillbakavisade dem.

Fru Krisiensson säger alt den tilltalade själv skall fö välja försvarare. Jag sade all del då händer all exempelvis en ljuv i Växjö vill ha en av våra kändisadvokater lill försvarare. Säger då tingsrätten nej och utser någon annan händer del ofta att den misstänkte säger all han var dömd på förhand. Varför skall man ha del så? Om man i stället lottade ärendena skulle man slippa alla misstankar om sådana otillbörligheler, som naturiigtvis alltid är fel. Det är ändå mycket otillfredsställande att en tilltalad kan få uppfattningen

att tingsrätten intog en avog hållning till honom från begynnelsen. - Det var den ena punkten.

Den andra punkien gällde försvararnas oberoende ställning. Jag vel inle varför den skulle vara mera oberoende som får arvode i slället för alt ha fast lön. Jag tror all den som har fasl lön är mindre beroende av myndigheter och överhet.

Dessutom, fru Kristensson, hur är del i sä fall med de jurister som är anställda på Allmänna advokatbyrån och som icke sällan förordnas som offentliga försvarare och gör ett lika bra jobb? De är fasl anställda. Jag tror inle all nägon människa misstänker att de är sämre därför att de är fast anställda.

De två invändningar vi föll höra är alltså tämligen intentsägande.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskollels hemställan bifölls.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 19 Anslag till brottsförebyggande rådet

Föredrogs justitieutskotiets belänkande 1975/76:25 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviti avser anslag till Jusliliedepariementet m. m. jämte motioner.

Fru TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om detla belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkler. Under den gemensamma överläggningen för yrkanden framställas beiräffande samtliga punkler i belänkandei.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader) Regeringen hade i proposilionen 1975/76:100 bilaga 4 (Justitiedepartementet) under punkten A 10 (s. 23 och 24) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 2 435 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:400 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såviii nu var i fråga yrkats all riksdagen anvisade till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader ökade arvodesmedel lill arbetsgrupper 150 000 kr. ulöver regeringens förslag (yrkande 1 a) samt att riksdagen som sin mening gav

109

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

regeringen till känna vad som i motionen anförts om aktualisering av alkoholfrågorna inom brottsförebyggande rådet (yrkande 4 a),

1975/76:1060 av fru Fraenkel (fp),

1975/76:1082 av herrar Polstam (c) och Fransson (c), vari yrkats att riksdagen vid behandlingen av regeringens proposilion 1975/76:100, bilaga 4, punkt A 10, skulle beslula att lill Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisa ell förslagsanslag av 2 786 000 kr. samt

1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen hos regeringen begärde alt den aviserade utredningen om översyn av förmögenhetsbroiien skulle få i uppdrag all allsidigt och förutsättningslöst pröva förmögenhetsbrottens utformning och påföljder i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2) samt att riksdagen begärde att regeringen till prövning upptog de förslag som i motionen framlagls angående vissa påföljder för unga lagöverträdare (yrkande 8).

110

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av regeringens förslag samt motionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 1 a) och motionen 1975/76:1082 lill Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade elt förslagsanslag av 2 585 000 kr.,

2. att riksdagen beiräffande aktualisering av alkoholfrågorna skulle avslå molionen 1975/76:400 i denna del (yrkande 4 a),

3. all riksdagen beiräffande översynen av förmögenhetsbroiien skulle avslå motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 2),

4. att riksdagen beträffande påföljder för unga lagöverträdare skulle avslå molionen 1998 i denna del (yrkande 8),

5. att riksdagen beträffande butikssnalterier skulle avslå molionen 1975/76:1060.

Reservalioner hade avgivits

1. av fru Krisiensson (m) och herr Schött (m) som beträffande över
synen av förmögenhetsbroiien ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 2) gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i detla hänseende,

2. av herrar Nyquisi (fp) och Polstam (c), fröken André (c), herrar Johansson i Växjö (c) och Raneskog (c) samt fru Wiklund (c) som beträffande översynen av förmögenhetsbroiien anselt att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

3. av fru Krisiensson (m) och herr Schött (m) som beträffande påföljder för unga lagöverträdare anselt all ulskoltet under 4 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1998 i denna del (yr-

kände 8) gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört i delta hän- Nr 80

seende.

Punkien 3 (Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader ) Regeringen hade under punkten All (s. 24) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetårel 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:1093 av herrar Wesiberg i Ljusdal (fp) och Sellgren (fp) samt 1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen hos regeringen begärde utredning om vad brottsligheten kostade samhället och den enskilde (yrkande 1) saml alt riksdagen begärde att regeringen snarast lät sammanställa och redovisa 1956 års klientelundersöknings forskningsresultat (yrkande 7).

Ulskoltet hemställde

1. att riksdagen lill Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1976/77 anvisade ell reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

2. alt riksdagen beiräffande upplysningskampanj om kriminalvården skulle avslå motionen 1975/76:1093,

3. all riksdagen beträffande kostnaderna för brottsligheten skulle avslå molionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 1),

4. att riksdagen beträffande 1956 års klientelundersökning skulle avslå motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 7).

Reservationer hade avgivits

4. av fru Krisiensson (m) och herr Schött (m) som beträffande kost
naderna för brottsligheten ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 1) hos regeringen begärde utredning om vad brottsligheten kostade samhällel och den enskilde,

5. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m) som beträffande 1956
års klientelundersökning anseii att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1998 i denna del (yrkande 7) gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i delta hänseende.

Fru KRISTENSSON (m):

Fru talman! I justitieutskotiets belänkande behandlas bl. a. anslaget till brottsförebyggande rådet, och utskottet har ägnat en hel del intresse åt rådets verksamhet. Vi har fåll utförliga informationer om del aktuella läget beträffande de olika arbetsjgrupper som f n. fungerar inom rådet. Det råder heller inga delade meningar om de anslag till brottsförebyggande rådet som har föreslagils i proposilionen. Vid betänkandet har emellertid fogals några reservationer som jag vill kommentera.

111

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

112

Reservationen 1 av herr Schöll och mig gäller den aviserade översynen av förmögenhetsbroiien. Vi har haft elt behov av att klargöra alt vi för vår del menar att den ulredning som skall göras och som vi inte opponerar oss moi - vi iror all det är rikiigi att den görs - inte bör bindas vid sä snäva direktiv som all döma av budgetpropositionen bilaga 4 kommer all bli fallet. Vi menar att dessa frågor bör prövas mer allsidigt och förutsättningslöst. Jag har tagit del av det material som ligger till grund för de direktiv sorn förbereds i jusliliedepariementet. Om dessa direktiv verkligen utarbetas efter del materialet anser jag all utvecklingen blir olillfredsslällande. Förslaget skulle dä innebära all en stor del av förmögenhetsbroiien förs till en grupp som skulle kallas ringa förmögenheisbroii. Där skulle siraffsatsen vara enbart böter. Tar man därtill i beaktande alt vi har all vänta en proposilion med förslag om alt la bort förvandlingsslraffel för böter kan vi konstalera att vi säkert får uppleva många fall där någon reaktion över huvud tagel inte blir aktuell.

Därtill kommer att brottsförebyggande rädel har tänkt sig att man skulle använda institutet rapporteftergift i icke ringa omfattning när del gäller dessa förmögenheisbroii. Del belyder att de kommer att behandlas som snalteri och alt skyddet för de enskilda närdet gäller förmögenheisbroii ytterligare kommer au minska.

Vi har i reservalionen 1 med den korta motivering som där anges velat säga att det är riktigt att göra en utredning men att den inte bör bindas vid snäva direktiv utan ske förutsättningslöst. Vi har i den delen anslulil oss lill moderata samlingspartiets ledamots i brottsförebyggande rådet, Håkan Winberg, reservation i rådet.

Vid betänkandet finns också fogad reservationen 2 av cenlerpartislerna och folkpartisten i utskotlel. Beiräffande den reservalionen vill jag bara säga alt jag inte lycker ati man kan förutsätta alt direktiven kommer att medge en allsidig och förutsättningslös prövning. Enligt min mening talar ingenting för au man kan hysa en sådan förhoppning.

Vid punkten 2 har herr Schött och jag i reservalionen 3 återkommit lill en fråga som inte är ny för kammaren; del gäller påföljderna för unga lagöverträdare. Vi upprepar argument som vi har fört fram vid flera tidigare tillfällen, nämligen att del är angeläget med snabba ingripanden mot unga lagöverträdare, alt det är olillfredsslällande att en ung lagöverträdare kan begå brott efter brott utan all någon åtgärd vidias som av vederbörande upplevs som meningsfull. Resultatet blir i praktiken, menar vi, alt vi för kriminellt hårt belastade unga personer som kunde ha förts in i en så att säga normal livsföring om man hade ingripit i lid och med varierade ålgärder, sådana som vi i dag inle har i vårl påföljdssystem.

Vi har erinrat om att ungdomsfängelseutredningen enligt sina direktiv har all arbeta inom ramen för gällande påföljdssystem, och det lycker vi är beklagligt Vi menar alt de tankar som finns på många håll, både i Europa och annorstädes i världen, all man bör länka sig någon form av samhälls-nyltigt arbete för ungdomar, borde kunna prövas här i landet. Del är angeläget att en .som vi tycker så vettig åtgärd inte förhalas utan all vi så

snart som möjligt för en utredning och förslag i det hänseendet.

Vidare har vi fört fram en tanke som vi nämnt i många lidigare sammanhang, nämligen tanken pä kortfristiga frihelsberövanden i anslulning lill brotts begående.

I reservationen 4 har herr Schött och jag i anslutning till moderata samlingspartiets partimolion yrkat på en ulredning angående kostnaderna för brottsligheten. Det kan sägas all det inle har någol slörre värde att få veta vad brottsligheten kostar. Brottslighetens konsekvenser är ju inte huvudsakligen ekonomiska, ulan det är andra konsekvenser som man i första hand bör beakta. Men jag tror att om man flck klarl för sig på ett ungefär - det är helt omöjligt att fö fram exakta siffror - vad brottsligheten kostar, sä skulle man därmed också få en större motivation för att verkligen satsa pengar i förebyggande syfte. Vi erinrar om all man i andra länder lagl ned möda på alt försöka få fram någorlunda klara siffror på vad brottsligheten kostar. Vi nämner både i motionen och i reservalionen att man i England exempelvis gjort undersökningar som visar att samhällskostnaderna för lill-greppsbrotten - observera endast lillgreppsbrotten - uppgår lill 2 96 av nationalinkomsten. Om en sådan beräkning skulle stämma även för vårl land, vilket vi naturiigtvis inle vel, skulle del innebära all kostnaderna för enbart lillgreppsbrotten i Sverige skulle uppgå lill 6 miljarder kronor.

Fru lalman! Genom all i varie fall ange någon siffra har jag velal påvisa all detla är ett problem som gäller myckel slora pengar. Jag kan inle förslå all någon med fog har anledning att vara rädd för den sanning som man till äventyrs kan fö fram genom en sådan här undersökning. Jag har därför svårt att förstå varför man har motsatt sig delta förslag.

I reservalionen 5 slutligen har vi återigen pekat pä att del är angelägel att man försöker ta vara på det värdefulla utredningsmaterial som finns i 1956 års klienlelundersökning. Jag vill erinra om alt den undersökningen har kostat mycket stora pengar. Jag vet inte om herr justitieministern kan ange beloppet, men del rör sig i varie fall om ell par miljoner kronor. Dessutom tror jag all alla vitsordar all de resullal man kom fram lill var intressanta och alt det är angeläget all dra nytta av dem. Det enda vi avsett med reservationen är att påpeka att del är angeläget all man inle låter della material ligga - det har redan legat ganska länge - utan nu bestämmer sig för alt dra ul kontentan av materialet för all därmed få ett underlag för arbelel på all försöka finna en förklaring lill vad det är som orsakar brottsligheten och därmed kunskap om hur man skall motverka den.

Fru talman! Med della yrkar jag bifall lill reservationerna 1, 3, 4 och 5 och i övrigl till ulskollels hemställan.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

Hen POLSTAM (c):

Fru talman! I juslilieulskotlels betänkande nr 25 behandlas bl. a. även frågan om anslag lill brottsförebyggande rådet fördel kommande budgetårel.

Utskottet har tillstyrkt en förstärkning av rådels kansli med en tjänst som kvalificerat biträde och en tjänst som biträde. Delta är en förstärkning utöver regeringens förslag, och kostnaderna härför beräknas till 150 000 kr.

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 80-82

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag lill brottsförebyggande rådet

Den föreslagna förstärkningen är väl underbyggd och omfattas av ett enigt utskott.

Vi har i molionen 1082 pekat på den orimliga arbetssituationen i rådet. Rådets utredningsenhet med åtta heltidsanställda handläggare har endast tvä biträden, varav en tillfällig Ijänsl pä halvtid. Del är givet alt det under sådana omständigheter är mycket svårl för rädel all fullgöra sina uppgifier pä ett effektivt sätt. Genom den av utskottet tillstyrkta framställningen i motionen 1082 och genom ett som jag förmodar positivt beslut i kammaren bör det bli en sådan förstärkning all arbetsförhållandena skall kunna bli bälire.

Jag vill gärna också uttrycka min tillfredsställelse över att vi har kunnal komma överens på den här punkien.

När det sedan gäller den aviserade ulredningen om översyn av förmögenhetsbroiien har fru Kristensson redan utvecklat bakgrunden lill den frågan, så jag kan begränsa mig här.

Det föreligger två reservalioner som handlar om direktiven för denna utredning på grundval av brottsförebyggande rådets förslag.

Centerpartiet och folkpartiet står helt bakom detla. Vi tillägger bara att vi "förutsätter att direktiven - inom ramen för de angivna uppgifterna -kommer alt medge en allsidig och förutsättningslös prövning av olika framgångsvägar med utgångspunkt i skilda uppfatlningar beträffande synen på förmögenhetsbroiien och påföljderna för sådana brott".

Vi yrkar således avslag pä motionen 1998 och menar all man nu bör passa på att lillvarala alla länkbara framgångsvägar för en sådan här ulredning.

Fru lalman! Jag yrkar med dessa korta kommentarer bifall till reservationen 2 och i övrigt lill utskottets hemställan.

114

Hen NYQUIST (fp):

Fru lalman! Låt mig försl liksom Åke Polstam fö uttrycka tillfredsställelse över alt elt enat uiskoti står bakom förslaget om inrättandet av de två bilrädesljänslerna vid BRÅ på de skäl som närmare anges i ulskottsbetänkandet.

Från folkpartiets sida vill jag gärna säga att de 150 000 kr. som vi äskat i motionen 400 på del här sättet kommer till en riktig användning. På samma sätl finner vi det i enlighet med molionsyrkandei glädjande att BRÅ nu undersöker möjlighelen alt etablera en arbetsgrupp som skall syssla med frågan alkohol och brolt. Jag ulgår från alt gruppen kommer lill slånd och att den snabbi skall kunna ge förslag lill konstruktiva ålgärder.

När de så gäller den fråga som aktualiseras i molionen 1998 om förutsättningslösa direktiv för den aviserade ulredningen om förmögenhets-brotten vill jag helt kort säga följande.

Enligt budgetpropositionen skall ulredningen - och det är del som vi reservanter fbrutsälter i reservationen 2 med anledning av fru Krislenssons farhågor -

1. avse synen på förmögenhetsbroiien urslraffrätlsligsynpunkt,dvs. bl. a.

frågan om förhållandet mellan förmögenhetsbroiien och andra brottstyper, t. ex. brotten mot person, och frågan om rekvisilen och utformningen av förmögenhetsbroiien, där man kanske kan tänka sig all mindre beakta spörsmålet om ekonomisk vinning och skada för gärningsmannen resp. brottsoffret. Ulan mer se på tillvägagångssätiel och den kränkning av t. ex. hem-och arbetsmiljö som tillgreppet innebär för brottsoffret och andra,

2. avse frågan om brottspåföljd, i första hand frågan om användningen av frihetsstraffet, och slutligen

3. avse också spörsmålet om gradindelning av brotten i t. ex. ringa, "normala" och grova fall.

Det är utifrån de här angivna uppgifterna som det gäller att utreda spörsmålen, och då gäller det, som vi serdel, alt inle på förhand binda utredarna vid alllför skräddarsydda lösningar. Man måste förutsättningslöst få utreda olika framgångsvägar, exempelvis frågan om del rationella i den nuvarande gradindelningen av brotten och därtill knutna påföljder.

Det är inte så säkert att vi skall bibehålla indelningen i ringa, "normala" och grova brolt, utan man kan självfallet finna andra lösningar som är rimliga och rationella.

Med hänvisning till detta, fru talman, ber jag att fö yrka bifall lill reservalionen 2,

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

Hen NYGREN (s):

Fru lalman! Del förslag som departementschefen lagt om anslagsgiv-ning näsla budgetår lill brottsförebyggande rädel innebär en klar prioritering för BRÅ i jämförelse med det mesta av annan anslagsgivning i årets budgetproposition. Ökningen av det samlade anslaget är drygt 25 96,

Men förslaget kan sägas vara magert när det gäller personalförstärkningar. Av fem nya tjänster, som rådels styrelse önskat, har regeringen endast bifallit en. Nu kan man säga att departementschefen och regeringen därmed har följt de av Justitieutskottet avgivna rekommendationerna när det gäller BRÅ:s personalbemanning. Såväl 1974 som 1975 har utskottet påpekat del man upprepar också i årets betänkande: restriktiviiel bör iakttas när del gäller att inrätta nya tjänster i brottsförebyggande rådet.

Redan när rådet inrättades uttalade Justitieutskottet att en stor del av sekreterar- och utredningsuppgifterna i rådets arbetsgrupper borde skötas med hjälp av personal från departement, andra verk och myndigheier. Efter den rekommendationen har också rådets slyrelse agerat. Alltjämt finns endast 15 fasta tjänster i BRÅ, men där arbetar f n, 33 personer. Alltså finns det fler tillfälligt engagerade än fast anställda. Men framför allt skall BRÅ vara en myndighet med många människor engagerade - sammanlagt är nu 134 personer med som ledamöter i rådels arbetsgrupper och i slyrelsen,

I del betänkande som vi nu behandlar har utskottet föreslagit en mindre justering av personalbudgeten. Man kan tycka att detta strider mot vad

115

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag lill brottsförebyggande rådet

116

utskottet uttalat om reslriklivitet med nya tjänster. Den förstärkning med ett kvalificerat biträde och ett biträde som utskottet föreslår har dock en förklaring i förstärkningar utifrån, som brottsförebyggande rådet fåll sedan årets budgetproposition var färdigmanglad,

I december och januari månader fick rådet tre nya handläggare och sekreterare som inlånad personalförstärkning från departement och myndigheter. För att kunna ge denna förstärkning behövlig skrivhjälp har utskottet ansett att de två nya tjänster som utskottet föreslär krävs. Kostnaden för de nya skrivhjälpsljänsterna har beräknats lill 150 000 kr,, ulöver det belopp som regeringen föreslagit. Om denna justering är utskottet enigt.

Enhälligt har utskotlel också avstyrkt yrkandet i folkpartimoiionen 400 om en särskild arbelsgrupp inom BRÅ som skall behandla alkoholproblemet. Rådet har redan tagit initiativ till en sådan grupp.

Likaså har utskottet avvisat yrkandet i molionen 1060 av fru Fraenkel m, fl, om ålgärder mot bulikssnatteri. Även den frågan är föremål för behandling i en av rådels arbetsgrupper. Utskottet har också avvisat motionen 1093 av folkpartisterna Westberg i Ljusdal och Sellgren om en upplysningskampanj om kriminalvården, Samhällel satsar redan betydande belopp via kriminalvårdsstyrelsen, NAFF-nämnderna och BRÅ pä en upplysningsverksamhet med den målsältning som motionärerna önskat. Utskottet har också avstyrkt moderaiernas begäran i motionen 1998 om bearbetning av 1956 års klienielundersöknings forskningsresultat. Den uppgiften har redan överlämnats frän departementet lill BRÅ,

Delade meningar har däremol uppstått med anledning av den anmälan som departementschefen gör i årets budgetproposition, nämligen att man inom deparlemenlel överväger direktiv till en ulredning som skall företa en översyn av brottsbalkens bestämmelser om de s, k, förmögenhetsbrotten.

Rådels Slyrelse har - pä förslag av den kriminalpoliliska arbetsgruppen

- i en skrivelse lill regeringen anmält önskemål om en sådan översyn,
enligt rikllinjer som gruppen dragit upp i sin rapport och direktivförslag,

I en moderaimotion - nr 1998 - föreslår man all en ulredning inte skall låsas vid de direktiv som en i det närmaste enhällig slyrelse inom BRÅ hade föreslagit. Mot styrelsens mening fanns endasl en reservant

- moderaiernas ledamot i styrelsen, riksdagsman Håkan Winberg,
Enligt BRÅ bör målsäilningen för översynen vara att endast verkligt

kvalificerade fall av de olika brolien skall föras lill den strängaste straffskalan för grova brott. Man föreslog vidare alt siraffskalorna skulle ses över och att den översynen skulle ha som syfte all ringa brottsfall endast bör bestraffas med böter samt alt böter bör ingå i straffskalan för normalfallen, fCådet föreslog också att de nya former av ekonomisk kriminalitet som har drabbat oss de senaste åren - bl, a, dalabrolten - borde läckas i brottsbalken.

Del är rnot denna målsättning som moderaterna har reagerat med sin motion. Motionen har också följts upp med en moderat reservation vid

utskollets belänkande, i vilken man begär att en utredning om förmö-genhetsbrotlen inte skall bindas vid de målsättningar som BRÅ föreslagit utan i stället ges i uppdrag "all allsidigt och förutsättningslöst pröva skilda uppfattningar beiräffande synen på förmögenhetsbroiien och påföljderna för sådana brott".

Att moderaterna hamnat i den positionen kan jag ha viss förståelse för. Men jag vill anmäla min slora förvåning över alt folkpartisten och centerpartisterna i utskottet har följt moderaierna - om än med en egen reservation.

Reservationen är märklig, enär den visserligen yrkar avslag pä moderaternas motion men samtidigt - med sä gott som ordagrann formulering - upprepar moderaiernas krav om en "allsidig och förutsättningslös prövning av olika framgängsvägar med uigångspunki i skilda uppfattningar beträffande synen på förmögenhetsbrotten och påföljderna för sådana brott". Ärade kammarledamöter bör läsa den lexlen och försöka finna den skillnad som man försöker markera med sitt yrkande om avslag på motionen.

Jag är kanske mest förvånad över att ledamoten av BRÅ:s styrelse, tillika utskollsledamoten herr Polslam har följt reservanterna. Så sent som den 5 Juni i fjol satt herr Polstam i BRÅ:s slyrelse och slällde sig dä bakom förslagen till direktiv. Jag lycker all sidbytet har gått snabbt.

Jag undrar om centerpartisterna och folkpartisten har läsl moderaternas klarl kriminalpolitiskt reaktionära motiv för deras begäran om allsidighel och förutsättningslös prövning för att ge utrymme för skilda uppfatlningar, som del heter i yrkandet.

Har man gjort del, beklagar jag verkligen ställningstagandet. Har man inte gjort det, kan jag förslå reservationen. Motivet finns nämligen inle i den moderata motionen 1998, som vi nu behandlar, Molivel finns i motionen 1979 - även den frän moderaterna.

Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till juslitieutskottets hemställan på samlliga punkler i betänkandet nr 25 och avslag på de fem reservationer som fogals till betänkandet.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

Herr NYQUIST (fp):

Fru talman! Herr Nygren undrar om folkpartisten och centerpartisterna,
som Slår bakom reservalionen 2, har läsl moderaternas motion. Ja, del
har både Arne Nygren och vi reservanter uppenbarligen gjort, men Arne
Nygren har tydligen inte läsl reservalionen 2, för där slår ordagrant i
vårt förslag: "Utskottet förutsätter att direktiven - inom ramen för de
angivna uppgifterna - ", dvs, de uppgifter som har angivils i budget
propositionen; riklningen tycker jag är klar, "kommer alt medge en all
sidig och förutsättningslös prövning ", Anledningen till att vi skrivit

på detla sätt är att man inle skall binda den prövning som kan komma lill stånd med avseende på olika metoder - eller framgångsvägar, som vi har uttryckt det - inom ramen för angivna uppgifter.

Får jag be herr Nygren alt lilla litet pä texten.

117

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

Herr POLSTAM (c):

Fru talman! Skillnaden är kanske minsl mellan reservalionen 2 och utskollsmajoritelens skrivning, I övrigt kan jag instämma i vad herr Nyquisi nyss sade i denna fråga.

Jag vill också anmäla till herr Nygren att jag inte har bytt slåndpunkl. Jag har yrkat bifall till del förslag som har lämnals av BRÅ:s slyrelse.

Sedan yllerligare en sak. Del är väldigt vad herr Nygren verkar aggressiv i sin framställning. Det här är en ganska liten fråga i riksdagen. Aggressiviteten lycker jag alt man mycket väl kan spara lill betydligt allvarligare frågor än just den här lilla frågan.

Hen WINBERG (m):

Fru lalman! Jag begärde ordet med anledning av att också Jag tyckte att herr Nygren var väl aggressiv när han redogjorde för bakgrunden lill den reservation som föreligger från moderaterna i utskotlel om direktiven till utredningen. Vi hade, herr Nygren, en ganska ingående diskussion i brottsförebyggande rådets styrelse om de här förslagen lill direktiv. Jag blev ensam om att ta avstånd från delar av förslaget. Jag tycker det är ganska märkligt att herr Nygren nu driver sin linje sä hårt och säger att del är reaktionära motiv som gör sig gällande från moderat häll när vi ifrågasätter om inte direktiven skulle behöva vara lilel mer allsidigt utformade än de tycks bli enligt styrelsens förslag och enligt vad man kan ulläsa ur budgetpropositionen.

Vi vel alt brottsligheten ökar. Det gäller både våldsbrotten och del som vi nu talarom, förmögenhetsbrotten, I del läget ligger det väl knappast i första rummet till hands, om man skall ha en stor ulredning, att begränsa direktiven i stor ulslräckning. De siadganden som finns i brottsbalken om förmögenhetsbrott bygger på utredningsarbete som skedde för ungefär 40 år sedan. Därför är det skäl, lycker jag, alt nu ha en översyn av dessa brott, och därför har jag också accepterat del i BRÅ:s styrelse.

Men att direkl fastslå att förmögenhetsbrott generellt medför för höga straff, alt områdel för ringa brott bör vara betydligt slörre än enligt nuvarande praxis - all över huvud taget ge sig in här och diskutera all man kraftigl skall beskära utrymmet för grova förmögenheisbroii och generellt sänka straffsatsen för dem - är, lycker jag, alt gå väl långt före ulredningen. Del är väl de här frågorna utredningen skall la ställning lill! Binder man utredningsarbetet får vi inte den allsidiga belysning som vi behöver av de här frågorna.

Därför, fru talman, biträder jag yrkandet om bifall till reservalionen 1 av fru Kristensson och herr Schött,

118

Hen NYGREN (s):

Fru talman! Det är riktigt som herr Winberg säger all vi i BRÅ:s styrelse hade en ingående diskussion kring de förslag till direktiv som arbetsgruppen hade arbetat fram. Men i den behandlingen blev herr Win-

berg ensam reservant, Alla övriga ledamöter- TCO:s ordförande, rådels styrelse i övrigl - slällde sig helt bakom del förslag som man nu har överlämnat lill regeringen.

Herr Polstam säger au han fortfarande slår bakom BRÅ:s framställning. Men, herr Polslam, dä ber Jag all få erinra om beslutsprotokollet frän BRÅ:s sammanträde den 5 juni i fjol, där del slår så här i 3 i;:

Rådet beslöt att ansluta sig till de synpunkler som gruppen framfört på behovet att se över lagstiftningen om förmögenheisbroii och att överlämna förslag till direktiv för en sådan ulredning.

Det var del slällningslagande herr Polslam gjorde i juni månad i fjol. Vi kan väl inte med bästa vilja tolka reservalionen 2 sä alt den innebär ett instämmande i del ställningstagandet. Folkpartisten och centerpartisterna har med sin reservation hamnat i en helt annan uppfallning - i det närmaste i famnen pä moderaterna.

Herr Nyquisi säger att jag inle har läst reservalionen 2. Jag har läst den, och jag har verkligen försökt all tolka den välvilligt, men hur välvilligt man än försöker läsa den finner man ändå, som framgått av mina citat, att del är så gott som ordagrant samma formuleringar i moderaiernas reservation 1 som i centerpartiets och folkpartiels reservation 2. I den reservationen gör man bara den lilla kullerbyttan all man samlidigt yrkar på avslag pä moderaiernas motion.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

Hen WINBERG (m):

Fru talman! Får jag bara i all stillhet fråga herr Nygren om herr Nygren alltid anser att tyngden av argumenten uteslutande är beroende av del anlal personer som omfattar dem.

Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Fru talman! Det har Jag aldrig sagl, herr Winberg. Jag ville bara göra klart för kammarens ledamöler all herr Winberg var ensam i BRÅ:s slyrelse om den uppfattning som moderaierna har givit till känna i sin motion och som kommit lill uttryck också i moderaiernas reservation. Jag sade i milt första inlägg alt jag kan förstå all moderaierna hamnar på den kanten men inte all centerpartister och folkpartister gör moderaterna sällskap.

Hen POLSTAM (c):

Fru talman! I del senaste inlägget var herr Nygren betydligt mildare i sin framställning, och del klädde honom fakliskl.

Också jag har del protokoll lill hands där slyrelsen intog sin ståndpunkt. Jag vill fråga herr Nygren om jag efter alt ha instämt i vad vi beslutade i rådet, skulle vara helt förhindrad all göra elt lilel lillägg lill detta, bestående i att man ytterligare i nägon liten mån skall vidga förulsätlningarna för ulredningen, så att den mera allsidigt kan studera frågan.

119

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

Hen NYQUIST (fp):

Fru lalman! Del förefaller vara på sin plats att göra del förtydligandet all vad reservanierna hänvisar lill ingalunda är BRÅ:s förslag till direktiv, som i och för sig är intressanta men inte på någol sätl utslagsgivande och som såvitt jag förstår departementet och departementschefen inte tagit slutgiltig ställning till. Det som vi har hänvisat till är utialandel i budgelpropositionen om vad den aviserade ulredningen kommer all avse, alliså de fyra punkter, fru talman, som jag hänvisade till tidigare. Del är inom ramen för dessa, som departementschefen själv har angivii, som vi menar att en förutsättningslös utredning av framkomliga vägar skall göras.

Herr NYGREN (s):

Fru lalman! Till herr Polslam vill jag säga att det slällningslagande till arbetsgruppens resullat som vi log i Juni månad i fjol innebar, att vi hade blivit på det klara med vad vi menade borde vara lämpliga direktiv för utredningen. Det var inte, som man här anger, fråga om all "förutsätlningslösl och allsidigt pröva skilda uppfatlningar beiräffande synen på förmögenhetsbroiien". Det är, herr Polstam, någol hell annal än det vi i juni månad tog ställning till i BRÅ, och Jag är fortfarande mycket förvånad över del här sidbytet. Jag tror att del kommer att uppfattas som litel märkligt av dem som tillsammans med herr Polstam i BRÅ:s styrelse i juni månad tog ställning mot herr Winberg (m) att herr Polstam nu gör herr Winberg sällskap.

Hen POLSTAM (c):

Fru talman! Jag har anmält all jag inle har ändrat ståndpunkt.

På herr Nygren låter det nästan som om regeringen till punkt och pricka - och därmed bastå! - skulle behöva följa de direktiv som BRÅ nu har föreslagit och skickat in till regeringen. Regeringen skulle inte få göra några som helst ändringar i dessa. Del låter alltså på herr Nygren som om vi i brottsförebyggande rådet skulle vilja låsa regeringen, men det vore ju ganska märkligt om inle vi skulle kunna komma med någon ytleriigare synpunkt fram till den tidpunkt då regeringen skall framlägga direktiven.

Sedan vet vi ju inte alls vad direktiven kommer alt innehålla. Del är möjligt att regeringens direktiv inte alls kommer all ansluta sig lill vad BRÅ har uttalat och inte heller lill vad vi säger här i kammaren. Det vel vi ingeniing om nu, men del kommer vi all fä se så småningom.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

120

Punkten 2

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Fru TREDJE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels hemställan i reservationen nr 1 av fru Kristensson och herr Schött och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till brottsförebyggande rådet

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskoltets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 2 mom. 3 rösiar Ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i reservalionen nr 1 av fru Kristensson och herr Schött.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej - 46

Avstår - 1

Motiveringen

Propositioner gavs pä godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 2 av herr Nyquisi m. fl. anförda motiveringen och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nyquisi begäri volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner Jusiitieutskoltets motivering i betänkandet nr 25 punkien 2 mom. 3 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 2 av herr Nyquisi m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nyquisi begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 152 Nej - 144

121

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

M o //;. 4

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskollels hemställan, dels reservationen nr 3 av fru Kristensson och herr Schött och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan fru Kris-Anslag till brottsfö- lensson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringspro-rebyggande rådet position:

Den som vill all kammaren bifaller juslitieutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 2 monfi. 4 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fru Krisiensson och herr Schött,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proppsitionen. Då fru Krisiensson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 51

Avstår - 2

Herr Guslavsson i Alvesta (c) anmälde att han avsett att rösta ja men av misslag nedtryckt nej-knappen.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls,

Punkien 3

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa moment hemställt.

Mom. J

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 4 av fru Krisiensson och herr Schött och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begäri yotering upplästes och.godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskoltets hemställan i betänkandet nr 25 punkien 3 mom, 3 röstar ja, den del ej 'ill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av fru Kristensson och herr Schött,

122

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Kristensson begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 246

Nej - 49

Avstår - 1

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av fru Kristensson och herr Schött och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Krisiensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anslag till kungl. hovstaten

Den som vill alt kammaren bifaller jusiitieulskottels hemställan i betänkandet nr 25 punkten 3 mom, 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av fru Kristensson och herr Schött,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja- 247 Nej - 49

§ 20 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

1975/76:18 med anledning av proposilionen 1975/76:94 om medgivande

att i vissi fall avstå fasl egendom som har lillfallit allmänna arvsfonden

som arv

Utskottets hemställan bifölls,

§ 21 Föredrogs flnansulskottets betänkande 1975/76:19 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 framlagda förslag såvitt avser de kungl, hov- och slottsslaterna.

Punkten I

Anslag till kungl. hovstaten

Hen BERNDTSON (vpk):

Fru talman! I finansutskottets beiänkande nr 19 tillsiyrkes budgetpropositionens anslag lill hov - och slottsslaterna. Vänsterpartiet kommunisierna är motståndare lill del monarkiska statsskicket. Vi har till innevarande riksmöte i motion 197 ställt krav pä övergäng lill republik, I enlighet med

123

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Lokalfrågor fÖr regeringskansliet

denna ståndpunkl vill jag deklarera all vpk-gruppen icke dellar i beslutet att anslå medel lill hovet.

Överläggningen var härmed slutad,

Utskottets hemställan bifölls.

124

Punkterna 2-4

Kammaren biföll vad utskotlel i dessa punkler hemställt.

§ 22 Lokalfrågor för regeringskansliet

Föredrogs finansutskottets belänkande 1975/76:21 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 behandlade för fiera huvudtitlar gemensamma frågor såviii avser lokalfrågor för regeringskansliet.

Hen LÖFGREN (fp):

Fru lalman! Som framgår av finansutskottets belänkande nr 21, som nu behandlas, har jag anslutit mig till del enhälliga ställningstagandet angående departementschefens redovisning av vidtagna ålgärder för att utreda frågan om lokaler för regeringskansliet. Till betänkandet har jag emellertid fogat ett särskilt yttrande som i all korthet säger vad jag funnit anledning alt anföra i detta sammanhang.

Den redovisade utredningen motiveras med uigångspunki i riksdagens år 1975 fattade beslul om ålerflytlning till Helgeandsholmen, Vi har fortfarande alltför ofullständiga uppgifter om kostnaderna för anordnandet av ett väl fungerande riksdagshus på Helgeandsholmen,

Genom mill särskilda yttrande har jag velal förvissa mig om all de ledamöter sorn en gång skall la slutgiltig ställning till ärendei om en återflyttning av riksdagen till Helgeandsholmen får en realistisk kostnadskalkyl som grund för sitt slällningslagande. En sådan kalkyl måste dä också innefatta de kosinader som uppstår genom att regeringskansliet tvingas lämna vissa nu disponerade lokaler.

Fru talman! Jag kommer alt avge ett liknande yttrande då finansutskotlet vid ell senare tillfälle behandlar en framställning från regeringen enligt proposilionen 1975/76:100 bilaga 9 p, 12 under rubriken Statens allmänna fasiighetsfond. Det gäller där ett anslag på 55 miljoner för inköp av fasligheter, varvid som delmoliv för anslagsbegäran anförts kosinader för anordnande av lokaler för regeringskansliet med anledning av alt riksdagen vid en återflyttning till Helgeandsholmen tvingar regeringen all lämna vissa nu disponerade lokaler. Därför kommer jag dä alt nöja mig med all avge ett särskill yttrande utan all uppta kammarens tid med elt nytt anförande.

Hen WÄRNBERG (s):

Fru talman! Det står givetvis herr Löfgren fritt all förutsätta vad som helst i elt särskill yttrande - han har Ju inga förslag. Men jag tycker ändå inle all herr Löfgrens förutsättningar i särskilda yttranden skall stå oemoi-•sagda, och därför anser jag att jag till kammarens protokoll bör anföra några synpunkler.

Herr Löfgren säger i silt särskilda yttrande all regeringskansliet "tvingas" - märk väl, han sade del även i sill anförande: tvingas - lämna vissa nu disponerade lokaler. Ett sådant uttryckssätt överensstämmer inle med de verkliga förhållandena.

Om herr Löfgren gjort sig besväret all undersöka de verkliga förhållandena, så hade herr Löfgren fått klart för sig all den överflyttning lill nedre Klara som nu aktualiserats har varil planerad sedan mänga år utan alt därför vara tidsbestämd. Byggnadsstyrelsen har alltså under en följd av år förvärvat fastigheter i det aktuella området, avsedda för kommande departements-överflyttningar. Del är således endasl fråga om tidsaspekterna när överflyttningen skulle ske. Del ler sig därför hell onödigt all försöka specificera deflyUningskostnaderdet nukanbli fråga om, varvid man dessutom måste la hänsyn lill uteblivna reparations- och underhållskostnader pä departe-menlsbyggnaderna liksom till att byggnadsstyrelsen har förvärvat rivnings-fastigheter o, d, som inle skulle komma all användas i nedre Klara,

Man får alltså ta hänsyn till en hel mängd saker, och därför vågar Jag förutsätta raka motsatsen lill vad herr Löfgren förutsätter.

Nr 80

Torsdagen den II mars 1976

Lokalfrågor för regeringskansliet

Hen LÖFGREN (fp):

Fru talman! Jag kommer inte all vara kvar i den här riksdagen när man skall la slutgiltig ställning lill de myckel, myckel betydande kosinader som uppslår om riksdagen skall flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Men jag har reagerat mot att man inle har fäll uppgifier angående kostnader av den storleksordning som jag utgår från måste komma att uppstå.

Nu står del naturligtvis herr Wärnberg fritt att tolka del precis så som han vill men det måste också stå mig fritt att läsa innantill i den proposition som finansutskottet har behandlat. Där heler del:

"Till följd av riksdagens beslul vid 1975 års riksmöte om återflyttning

lill ombyggda lokaler på Helgeandsholmen har frågan om nya lokaler

för regeringskansliet aktualiserats." Och sedan man angivii vilka kvarter det gäller står det: "Ersättningslokaler kommer härigenom att erfordras för statsrådsberedningen, justilie-, finans-, arbetsmarknads- och kommundepartementen." Jag kan då inte förslå au del kan vara oriktigt attjag framför de synpunkler jag har på detta ärende innan jag lämnar denna kammare.

Vad beträffar det från 25 lill 55 milj. kr. ökade anslaget för speciella faslighetsinköp slår del i den proposition som jag här har åberopat: "Med hänsyn lill dels behov av markförvärv i samband med omlokalisering av statlig verksamhet och för bl. a. länsförvaltningens expansion, dels att evakueringarna i samband med riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen kan komma all leda till ett ökat behov av medel lill fastighetsförvärv bör

125

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Lokalfrågor för regeringskansliet

anslaget för nästa budgetår ökas till 55 milj. kr."

Vi har redan behandlat delta ärende i finansutskottet, men det kommer upp till justering vid en senare tidpunkt. Jag har emellertid ansett all jag klarar av mina synpunkler vid della lillfälle. Sedan för vem som helst klandra mig för att jag råkar ha den realisliska uppfaitningen att man skall ha riktiga kalkyluppgifter när det gäller all beslula om ett ärende, inte bara säga att det sedan flera är har varit aktuellt alt skaffa regeringen nya lokaler därför att de nuvarande är dåliga. Jag har förståelse för - det har jag också sagt i mitt särskilda yttrande - att det kan vara befogat med nya lokaler för regeringen och alt man då bör sträva efter alt fö dem sammanhängande. Men när man nu sä klart och tydligt här motiverar utredningen med all riksdagen har beslutat flytta lill Helgeandsholmen och regeringen därför får lov att lämna lokalerna, så lycker jag att jag har rätt alt säga, att denna sak skall beaktas vid utformningen av de slutgiltiga kalkylerna.

I delta anförande instämde herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp) och Lindahl i Hamburgsund (fp).

Hen WÄRNBERG (s):

Fru talman! Jag har aldrig förmenat herr Löfgren att ha en åsikt och att framföra den i ett särskilt yttrande. Men Jag har tyckt att del inle skall stå oemotsagt. Det var därför jag begärde ordet. Jag har heller aldrig förnekat att del i detta fall kan bli fråga om något eller några års tidsförskjutning. Men att ta in det i en kalkyl - och då bli tvungen att räkna in också rasande myckel annat, som kan bli både positivt och negativt -anser jag vara onödigt när flyttningen nu ändå är bestämd. Och därför anser Jag mig ha rätt att ge uttryck för en rakt motsatt uppfallning mot herr Löfgren,

Överläggningen var härmed slutad,

Utskollets hemställan bifölls,

§ 23 Föredrogs

Finansutskottels betänkande

1975/76:22 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 framlagt förslag om anslag till avskrivning av oreglerade kapilalmedelsförlusler för budgetåret 1976/77

Ulskollels hemställan bifölls.

På förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuia behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden lill kl, 19,30,

126

§ 24 Anmäldes och bordlades

Proposilion

1975/76:153 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m, m.

§ 25 Anmäldes och bordlades

Molioner

1975/76:2218 av herr Jadestig m.jl. om alkoholpolitiken

1975/76:2219 av fru Hörnlund m.jl.

1975/76:2220 av herr Larsson i Öskevik m.jl.

1975/76:2221 av fru Åsbrink m.fl.

med anledning av proposilionen 1975/76:39 om skolan inre arbete m, m.

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anmälan av interpeiiationer

§ 26 Anmälan av interpeiiationer

Anmäldes och bordlades följande interpeiiationer som ingivits till kammarkansliet

den 10 mars

1975/76:149 av herr Strindberg (m) lill herr jordbruksministern om kostnaderna för Åreprojektet:

Trots höga statliga skatteutjämningsbidrag har flera av Jämtlands kommuner bland de högsta kommunala utdebiteringarna i landel, Högsl ligger Åre kommun med en sammanlagd kommunalskatt på 29:50 kr,, och detla samiidigl som stora slalliga satsningar görs inom kommunen,

1969 års turistutredning framlade 1971 belänkandet "Åre - utvecklingsplan forell svenskt rekreationsområde". Det var elt storartat projekl med en investeringskostnad på över 150 milj, kr, i 1970 års penningvärde. Den i mars 1972 tillsatta arbetsgruppen för ytleriigare utredning av Åreplanen kom fram till alt projektet borde genomföras i sex etapper, och riksdagen beslutade våren 1973 med anledning av propositionen 85 år 1973 bl, a, om ett bidrag på 2 milj, kr, lill projekteringsarbete. För förverkligande av Åreplanen har bl, a, arbelel med kabinlinbanebyggel inletts, Detla sker med stort statligt stöd, och förhoppningen är all på sikl skall anläggandet av elt rekreationsområde inom Åreregionen lillföra kommunen arbetstillfällen och ökad skattekraft.

Jag önskar att dessa förhoppningar verkligen skall infrias, men det är ingel ivivel om all den hårt skalteiyngda kommunen Åre genom de kommunala åtaganden som följer som en konsekvens av utbyggnaden av service, vallen- och avloppsanläggningar, reningsverk m, m, har och kommer all fä svårt all ekonomiskt orka med de stora uppgifier det här gäller.

Då arbetet med Åreplanen bedrivs pä mänga olika vägar, är del svårt att bilda sig en uppfattning om den aktuella situationen, varför del vore yileriigi angeläget att få en redovisning av vilka kostnader som Åre-projeklei hiliills fört med sig för inblandade parter liksom för flnan-sieringen av del forlsalia arbelel.

127

Nr 80

Torsdagen den 11 mars 1976

Anmälan av interpeiiationer

Med stöd av del anförda hemställer jag att till jordbruksministern få ställa följande frågor:

Hur ser jordbruksministern pä möjligheterna att söka avlasta Åre kommun kostnaderna för genomförandet av Åreprojektet?

Hur ler sig den akluella situationen när del gäller investeringarna i Åreprojeklet, vilka kostnader kan förväntas uppstå för genomförande av den nu pågående utbyggnaden och hur fördelar sig kostnadsansvaret mellan berörda parter?

128

den 11 mars

1975/76:150 av herr Sjönell (c) lill herr industriministern om sysselsätlningsskapande projekl i Norrbollen:

När planerna är 1974 lades fast för Stålverk 80 var sysselsättningen och vidareförädlingen av malm de avgörande motiven för investeringsprogrammet. Det är i dag särskilt angeläget all uppmärksamma syssel-sättningsfriigorna. Enligt regeringsuppgifter skulle det "nedbantade" Slålverk 80 ge lika många arbelstillfällen som enligt de tidigare planerna. Med samma verksamhetsinriktning lorde en garanli för oförändrad sysselsättningsökning erbjuda vissa svårigheter av praktisk och ekonomisk art all upp:fylla. Det är därför nödvändigt all såväl riksdagen som medborgarna i allmänhet får ta del av de fakta som ligger bakom en garanti av denna art.

Jag vill också knyta an lill alternativa åtgärder av sysselsätlningsskapande art i Norrbolten, Centern betonade redan 1974 i anslutning till stälverksbeslutel behovel av sysselsällning i Norrbottens inland och nödvändigheten av all knyta följdinvesleringar till NJA och Stålverk 80, Med anledning av ncdbanlningen av de ursprungliga planerna villjag fråga industriministern om hans inställ ning lill andra ty per av sysselsätlningsskapande åtgärder i Norrbolten, I första hand gäller det en satsning pä de små och medelstora företagen, stim ulans av den större induslrin lill en utbyggnad av filialförelag i Norrbotten saml gruvbrytning i Pajala, Dessa tre alternativ skulle avsevärt kunna stärka sysselsättningsläget i Norrbotten,

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att lill industriministern få framställa följande frågor:

1, Är stalsrådel beredd alt vidiaga ålgärder för att fullfölja sysselsätl
ningsskapande projekt i Norrbolten av typen

a, ulveckling av de små och medelstora företagen i Norrbotten?

b, skapande av fier filialförelag i Norrbolten?

c, gruvbrytning i Pajala?

2, Vilka fakta underbygger regeringens garaniier för oförändrad sys
selsättningsökning trots den aviserade nedbanlningen av stålverkspro
jektet till nära halva den ursprungliga storleken?

§ 27 Meddelande om fråga Nr 80

Torsdagen den
Meddelades alt följande fråga framställts U . jy

den II mars Meddelande om

.fråga 1975/76:268 av herr/l/;//?;fl/-A-(fp) lill herr statsministern om åtgärder med anledning av rekommendation av Europarådet angående antisemitismen i Sovjetunionen:

På vilket säll avser statsministern alt vid sitt föreslående besök i Moskva inför de sovjetiska ledarna markera den svenska regeringens uppslutning bakom Europarådets rekommendation angående antisemitismen och förtrycket av judarna i Sovjetunionen?

§ 28 Kammaren åtskildes kl, 17,49,

In fidem

SUNE, K, JOHANSSON

/Solveig Gemert