Riksdagens protokoll 1975/76:79 Onsdagen den 10 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:79

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:79

Onsdagen den 10 mars

Kl, 19,30

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Förhandlingarna leddes lill en börian av fru iredje vice talmannen.

§ 1 Finansdebatt (forts,)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande 1975/76:20, näringsutskoltets belänkande 1975/76:34 och skalleutskottets belänkande 1975/76:29,

Fru MARKLUND (vpk):

Fru lalman! Jag hade före middagspausen tillfälle all i korthet beröra kvinnornas situation som en i mitt tycke viktig del av en finanspolitisk debatt. Diskussionen kring de frågorna hör till del som visar att ekonomisk politik för flertalet människor inle är en abstrakt värld av aktiekurser, skattkammarväxlar och balansräkningar. Ekonomisk politik är att hantera de problem som de arbetande själva dagligen brottas med. För unga och äldre, män och kvinnor, arbetslösa såväl som de som fruktar en kommande arbetslöshet, ja, för alla är arbelel en grundläggande fråga. Och jag skall i väsentlig mån utgå jusl ifrån den frågan.

Bekymren i nuet löper ul i tanken pä framtiden. Politiker begår ofta misstaget att betrakta folkflertalet som kortsynta eller ointresserade av perspektiv. Tvärtom är del vanligen politikerna och regeringspolitiken som har korla perspekliv.

För dem som har vuxil upp med och engageral sig för arbelarrörelsen har alllid nueis probelm varil kopplade lill bilden av eil nytt samhälle. När man kämpat mot arbelslöshelen har man format tanken på ett samhälle där det inle finns arbetslöshet, inga klasser, ingen könsdiskriminering.

Inför tilltagande arbetslöshet, inför miljökris, vårdkris och sociala problem frågar sig allt fler: Var del denna ullevade kapitalism, understödd av staten, som skulle vara målet för arbetarrörelsens pionjärer? Och ur tvivlet stiger medvetandet om ett kvalitativt nytt samhälle, ett nytt, socialistiskt samhällssystem. Mot den bakgrunden skall jag också här ställa frågan: Vilka slörre tendenser kan man se ulifrån nuet och hur ler de sig i förhållandet till arbetarrörelsen klassiska, socialistiska mål?

Den stora 30-ialsdepressionen innebar det största bakslaget hittills för kapitalismen. Ur kampen mot arbetslösheten steg också idéer om en omformning av samhället på sikt. Man skulle stimulera konsumtionen - inte bara för att övervinna arbetslösheten i nuet. Alt höja de arbetandes konsumiionssiandard skulle också vara ett sätt att omfördela inkomsier

133

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

134

från rika lill fatliga. Sociala uppgifier för staten skulle inle bara lindra en akut nöd. De skulle också främja den kollekliva konsumtionen. De skulle bidra till omfördelningen. Genom alt vara oberoende av konjunkturen kunde de hjälpa till att stabilisera sysselsättningen på en hög nivå. Allt skulle vara steg på vägen bort från det kapitalistiska samhällets ekonomi och maktfördelning.

Men vad händer med denna Keynes och Wigforss gamla tanke när nu kapitalismen inte växer som förr? Sysselsättningen sviktar. Den slutar öka, Ulslagningen blir härdare. Fler människor tvingas till förtidspension. Sjukskrivningarna ökar, Ungdomsarbelslösheten stiger. Antalet kvinnor som står i kö för alt få arbete ökar.

Regeringen brukar berömma sig av att antalet sysselsalla ökat betydligt de senaste åren. Så är det inte. Statistiskt har de som kallas sysselsatta ökat mellan 1965 och 1974 med ca 260 000, Men av denna ökning beror en stor del på alt främsi sjukskrivningarna och annan frånvaro ökal. Antalet som verkligen är i arbete har de sisla tio åren stigit med bara 70 000, Den grupp som ökat är deltidsarbelarna, de som inte kan fä full försörjning. De har ökal med 200 000, Men hellidsarbelarnas antal har samlidigt minskal. Del betyder, alt räknat i antal heltidsarbeten har sysselsällningen i realiteten gått tillbaka. Och tillbakagången blir än mer tydlig, när man ser att de som är sysselsalla i tillfälliga och otrygga AMS-arbeten ökal med 40 000,

Samtidigt med detta har den långsikliga nivån på arbetslösheten och undersysselsätlningen ökat. Fler människor har sysselsättningsproblem. Mer än hälften av de arbetslösa är kvinnor. Var iredje arbetslös är under 25 år. Den ekonomiska politik, som borgerliga och socialdemokrater i Slorl varit överens om, har inneburit all man tolererar arbetslöshet -och en ökande arbetslöshet - för att få kapitalismen att fungera.

Vad har delta betytt för den andra stora tanken i arbetarrörelsens gamla politik; att man skulle stimulera de breda folklagrens konsumtion och de sociala investeringarna för alt på så säll göra en omfördelning till de breda skiklens förmån?

Regeringens politiska grundsats är all bevara det privata kapitalets ställning. Annars fruktar man alt arbetslösheten blir ännu större. Därför har statens roll alltmer blivit all slödja slorförelagen på olika sätl, 11 miljarder kronor läggs i dag årligen ut av staten i direkta stöd lill företagen. Storföretagen är de slora understödstagarna i samhällel.

Det är denna slödpolilik åt slorförelagen, som drivit på inflalionen, Inflalionen är verkligen inte någol som beror på lönerna. Lönerna har stigit myckel mindre än både de privaia investeringarna och stödet åt storföretagen. När regeringen skyller inflalionen på de arbetandes löner, är del bara för all slå ner model på dem. Man för samma taktik som Svenska arbetsgivareföreningen. Man är i del läget att man måsie hindra del privaikapiialistiska systemet att råka i djupare kris. Därför måste man understödja kapitalet och hålla tillbaka lönerna.

Tvånget all understödja kapitalel har gjort alt den gamla omfördel-

ningspolitiken brulil samman. I dag är del kapilalei som gynnas, och de arbelande som hålls lillbaka. En oroande lendens gör sig gällande i den ekonomiska fördelningen i samhällel - en tendens till de arbetandes direkta nackdel.

Tendensen under 1970-talet visar att del är de privata kapitalinvesteringarna som släppts fram. De har stigit med nästan 70 "u. Men de kommunala investeringarna - de som väsentligen sker i olika former av social service till de breda lagren - har bara stigit med 20 "n. Räknal i pengar har privalinvesteringarna stigit fyra gånger så myckel som de kommunala investeringarna. Och lönerna då, som av både regering och borgerliga utnämnts till boven i inflationsekonomin? De har stigit betydligt mindre än de privata investeringarna och betydligt mindre än den totala produktionens värde. Lönernas andel i det lolala fördelnings-schemat har minskat. Satsningarna på kommunal service har också minskal i andel.

Samma tendens visar sig när del gäller skatterna. Den gamla tanken från 1930-lalel var all med skaller och statsutgifter söka omfördela från rika till fatliga. Det krävde givetvis all de direkta inkomslskatterna, den progressiva statsskatten liksom skatterna på bolagen hade stor tyngd. Men så är del inle i dag. Den överväldigande merparten av skatterna las ut i form av moms eller kommunalskatt. Del är skaller som drabbar de breda skikten och sparar bolagen. Samtidigt har bolagen fåll en växande rad av nya förmåner. Hela omfördelningslanken är alltså övergiven. De sociala utgifterna betalas nu av de breda lagren själva, medan bolagen slipper undan. Bolagen betalar bara 3 "n av kommunalskatterna. Momsen slår hårt på varenda vara i de arbetandes dagliga inköp.

Målet måste vara att minska momsen. Uppgiften måste vara att stödja kommunerna för alt hålla den tungt drabbande kommunalskatten lillbaka. Ett nyll skattesystem med en enda skatt måste införas, en skatt som ger en social omfördelning lill de breda folklagrens förmån.

Kapitalismen kan inte upphäva arbetslösheten. Den skapar ständigt ny arbetslöshet och mer ulslagning. Den måste ständigt understödjas med skattemedel för att inle kapsejsa. Del går inte all lösa arbetslöshetsfrågan med tillfälliga beredskapsarbeten, tillfälliga understöd, tillfällig utbildning. Det måste lill en plan, ell perspekliv.

Låt oss göra ell räknestycke. Om alla arbetslösa skall ha arbele, om alla undersysselsaita skall ha fullt arbete, om kvinnornas ekonomiska frigörelse skall hell genomföras - då behövs nära 900 000 heltidsarbeten fram till 1990. Detta skall jämföras med dagens situation: antalet heltidsarbeten står stilla. Så stort är problemet. Så allvarlig är tendensen i förhållande lill del som skulle behövas.

Vad skall då göras för del här jättelika problemets lösning?

.Man har AP-fonderna. De ligger nu där och hotar all minska i värde, och med del hotas framlidens pensioner. Vpk säger: Ta av AP-fonderna. Bygg upp elt nät av statliga industrier. Lål dessa industrier arbeta med avancerad framiidsbetonad produklion, som inte ensidigt ansluter sig

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

135

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

till kommersialism och pryllillverkning. Låt dem bidra lill en förskjutning i sammansättningen av landets industrier i riktning mot högre yrkeskunnande, större förädling, sparsammare energiförbrukning och socialt inrikiad konsumtion.

Vpk säger: Lägg upp ell program för upprustning av järnvägar och kollektivtrafik till högsta tekniska kapacitet. Del skapar arbele ål induslrin. Del effektiviserar transporterna. Det dämpar privatbilismen och hushållar bättre med energin.

Vpk säger vidare: Lägg upp elt program för att bekämpa de sociala och miljömässiga eftersläpningarna i samhällel. Ett program som ökar den sociala konsumtionens andel. Elt program som omfördelar inkomsier till de breda lagrens förmån. Elt program som ger meningsfyllda uppgifier åt ett brett urval arbetande: byggnadsarbetare, tekniker, socialarbetare.

Vpk säger också: Genomför förkortning av den allmänna arbetstiden till först sju, sedan sex timmar! Del är en social och sysselsällningspolitisk nödvändighet.

Det har tidigare i dagens debatt inle blivit nägon egentlig skjuts pä diskussionen om Stålverk 80. Man vill som strutsen gömma huvudet i sanden för att slippa från de protester och de uttryck för allvarlig oro hos befolkningen i hela Norrbotten som demonstrerats de senaste dagarna. Vi kritiserar det spel i det fördolda som har förts kring Slålverk 80. Har man gett ell löfte om en sådan industriell satsning i en bygd som hör till de mest arbetslöshelsdrabbade, får man också infria det. Planering får inle gå till på det sätl som skett beträffande NJA.

Kravei på en utbyggnad av Norrbottens Järnverk och kravet pä ett förverkligande av planerna på Stålverk 80 enligt del ursprungliga programmet har djup förankring i Norrbotten. I vpk ser vi del som ett led i det breda program som måste bli något mera än en kamp mot arbetslösheten i nuet. Lål det bli vad del nödvändigtvis måste bli, ell program för en omvandling lill ett samhälle där alla har arbele och där man inte bara arbelar för det egna checkhäftel ulan för ett socialt mål. Ell samhälle, där människan utvecklar nya, medvetna behov och förbrukningen inte är självändamål och verklighetsflykt. Ett samhälle, där den blinda profitsträvan är avskaffad som ekonomins ledstjärna och ersatt med medveten hushållning för au uppnå sociala mål. Elt samhälle, där de demokratiska fri- och rättigheterna utsträckts och fördjupats på alla områden i samhället. Ett samhälle, där ett starkt och levande lokall ar-belarstyre utgör den grund från vilken formuleringen av de långsikliga och planmässiga sociala målsättningarna ulgår.

Ell sådanl samhälle är ingen dimmig utopi, som skall användas i festtal. Del är i stället en social nödvändighet. En nödvändighet stigen direkl ur den arbelande människans vardag, formad av den problemalik man dagligen upplever. Ett mål för en arbetarrörelse som är mån om sin historiska uppgift.

136

Herr statsministern PALME:

Fru lalman! Det har sagts myckel i dag, och jag skall försöka undvika upprepningar. Jag skall inledningsvis lägga några kritiska synpunkter på de lal som har hållils här.

Fru Marklund! I förmiddags hörde vi herr Fälldin lala om 400 000 nya jobb. Nu klippie Eivor Marklund lill med 900 000 nya jobb. Hade vi haft skp i kammaren hade det väl krävt 1 200 000 nya jobb - i försvaret. Men det partiet är dess bättre inle i kammaren.

Det har fällts en del ideologiska kommentarer. Man har enligt traditionellt mått talat myckel om centralstyrning, tvång, otrygghet, socialisering och socialdemokratins alla onda planer, Lål mig elt ögonblick tala om människor. Vi har en varvskris i Göteborg, som lill stor del är en följd av en internationell kris, bl, a, en oljekris. När vi skulle hantera varvskrisen försvann snabbt liberala och kapitalistiska principer dädan. Vi kunde naturligtvis ha sagl oss att vi har en privai företagsamhet i landel och alt marknadskrafterna verkar på del här sället, så att marknadshushållningen får slå hårt och förelagen får läggas ner, människorna som arbetar i varven - tiotusentals människor saml alla underleverantörer m, fl, - får slå igen sina förelag eller hitta på någon annan sysselsättning. Eller också kunde vi säga oss alt det här är så viktigt för svensk industri och framför alll för människorna både där nere och på alla andra platser i landet all vi måste gå in med all kraft för all försöka lösa problemen och röja upp lägel. Del är del som vi har gjort. Vi har inle drivits fram av någol slags dogmatisk socialiseringsiver eller av någon önskan alt lill varje pris lägga större delar av näringslivet under statens ägande eller kontroll, ulan del har skett av hänsyn till sysselsällningen och människornas trygghet, Della har varit en förutsättning. Långt uppe i Värmland har jag träffat småföretagare som sagl all de hade byggt upp hela sin verksamhel som underleverantörer lill varven, och föll varven, föll också deras förelag. De emotsåg därför med yttersta iver all slaten skulle gå in i varven och ta på sig den utomordentligt svåra uppgiften att vara med om att klara omsiällningskrisen och undanröja svårigheierna vid varven.

Dessa besvärligheter var en följd - i mycket i alla fall - av den inlernationella marknaden, oljekrisen, svårigheierna att sälja båtar och ned-bantningen av varvsindustrin totalt sett. De begränsar sig inte heller bara till varven. Jag tror del går ål 30 000 ton stål för att bygga en båt. Del är klarl alt den krissituationen har haft sina följdverkningar för slål-indusirin världen över och föranlell den all jusiera sina planer. Hela oljekrisen och alll vad den medförde har också haft sina följdverkningar för siålinduslrin i vårt land. När del gäller den slålinduslri som vi redan har i del här landel och den som vi ämnar bygga upp i Norrbolten har alll delta fåll ivå olika konsekvenser. För del förslå har del blivii myckel krafliga fördyringar, vilkei inie alls är någonling unikl fördel siålverkel eller för andra slålverk eller annan föreiagsamhei, ulan som har drabbal alla nybyggnader över hela världen i precis samma mån men som na-

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

137

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

138

lurliglvis försämrar deras konkurrenskraft i förhållande lill gamla slålverk, som är byggda i ell annal kosinadsläge. För del andra kom också hela den svenska stålindustrin i ett annat läge. Inför sina svårigheler insåg de mellansvenska stålverken alt man här måste gå samman och vända sig lill slaten för alt resonera om vad som skulle kunna göras för alt lägga en stabil grund för framliden för den basindusiri för hela landel som siålinduslrin är.

Jag skall inle alls här la upp någon utförlig diskussion om Stålverk 80 - vi kommer lill del så småningom - men jag skall ändå göra ell par små principiella kommentarer.

Varför diskuierar ni en ändring av planerna? Så frågar man och höjer anklagande fingret, samtidigt som man i nästa andelag klagar över siel-beniheien i planeringen. För mig är del självklart all planeringen måste vara sådan att den kan förändras när förutsättningarna förändras. Här har de förändrats, och då får vi göra det.

Det viktigaste i en sådan här siluation är ju att slaten visar handlingskraft och förmåga att anpassa planer lill en förändrad verklighet i oljekrisens och slålkrisens spår. Det skall man göra utan några prestigebildningar eller annat.

En stålindustri som för en del år sedan var väldigt kritisk mot del här projeklet har nu kommil och sagt: Lål oss gå samman i den svenska stålindustrin över huvud tagel, lål oss se till all det här verket infogas som en integrerad del i den svenska stålindustrin!

Vem är del som ändrat sig? Del är betydelselöst i och för sig, men del har skett på flera håll. Det betydelsefulla är alt man går samman och ser vår stålindustri som en enhet, som en väsentlig förutsättning för vårt fortsatta ekonomiska framåtskridande.

Det är klarl att för oss är inte del väsentliga lonanlal och produktutformning och sådanl där, eller att söka den ur lönsamheissynpunki bästa lösningen. Det väsentliga är viljan att lösa ett stort regionalpolitiskl och sysselsättningspoliliskl problem. Där har man gått in, där har man ingett människorna förhoppningar och förväntningar, och dem skall man inle svika.

Vi får ju många lillfällen alt diskutera Slålverk 80, men som en miniuvertyr var det ändå inlressanl all lyssna lill herrarna i dag. Ni hade ivå möjligheler: anlingen kunde ni lala om människorna och deras behov av irygghei och jobb och om bygdens behov av liv och växlkraft, eller också kunde ni välja meloden alt ösa er oviljas skålar över staten och näringspolitiken och socialdemokratin och föreiagsamheien. Ni valde -och del var på sill säll avslöjande - den andra meloden, all se del här som ell möjligl ideologiski och poliliskt angreppsmål i stället för all betrakta del som en för människorna och deras sysselsättning avgörande fråga.

Del ger mig anledning till den deklarationen all vi slår fasl vid vår målsäilning all bygga ett ston siålämnesverk i Luleå, som skall ge den avsedda sysselsättningen och de planerade regionalpoliliska effekterna.

Vi slår självfallel öppna för alt ändra del projeklel så all del får bästa möjliga produktionsmässiga och koslnadsmässiga utformning. Där ligger inga bindningar eller dogmer eller presligehänsyn i vägen. Men den här lilla uvertyren visar att del ändå är socialdemokratin som människorna kan lila på. De vet att del är deras krav pä sysselsällning och trygghei som vi alltid kommer att sätta främsi, inle dogmerna och de partipolitiska turerna och de mer eller mindre uppblåsta angreppen.

De här fallen är intressanta, för de gäller i storl sett samma sak. En internaiionell kris för varven och slålhanteringen, som är nära lierade, sköljer in över våra gränser, I del ena fallet slår vi inför att värna sysselsättningen i en region där man är van vid gott om jobb - och där går vi in med full kraft, I del andra fallet gäller det att öka sysselsättningen i en region som har lidit hårt och där man sannerligen inie är van vid gott om jobb. Och i båda fallen är del människornas vardag som slår i centrum för värt länkande och vårt handlande - sysselsättningen, tryggheten.

Att säga all "här satsar ni på slora företag, pä varven och ett stålverk", som om detla skulle innebära någol slags förkärlek för stora förelag, är ju meningslösl. Del är där som slalliga insaiser får de slora effekterna, om man skall genomföra elt storl projekt som ingen annan klarar av. Men det är ju tusentals småföretagare som därav får sin bärgning som underleverantörer. Mer än av fagra ord och tillfälliga subventioner är de betjänta av en avsättning för sina produkter.

Låt mig fortsälla med några små observationer. Herr Ahlmark gjorde ett slags ideologisk markering mot socialdemokratin. Del är intressant, för herr Ahlmark är ju anhängare av kapitalismen renl definilionsmässigl. Han är anhängare av marknadshushållningen och liberalismen och alla dessa ting. De skall styra. Men denna kapitalism finnsju i verkligheten i hela världen, och den går fram som en juggernaul över världen med de multinationella företagen i spetsen. Och kapitalismen har denna inneboende konceniraiionstendens. Del är inte bara Karl Marx som har uppläcki detta - i ell tidigt skede - ulan del har alla samhällsforskare därefter uppläcki. Den har alltså denna väldiga konceniraiionstendens, och den leder lill svåra verkningar för sysselsättningen, lill svåra sociala verkningar för människorna. När marknaden och det slora kapitalet styr, blir del ensidigl lönsamheisberäkningarna och de kommersiella intressena som kommer i förgrunden. Då riskerar människorna att krossas under denna juggernaul.

Vad gör herr Ahlmark åt detla? Liksom - ulan Jämförelse i övrigl - perserkonungen Xerxes piskar han vågorna alll vad han orkar, ulan all kunna göra ell dugg ål siormen. Del går bra alt skälla på slora förelag. Hans förelrädare i ämbeiei Bertil Ohlin sade en gång när han diskuierade deologi, all del svenska bolagssysiemei föruisäuer en koncenlralion av nflylande lill ell begränsai anlal personer kring slyrelsen. Det ligger hela kapitalismens natur alt den fungerar så. Del är ingen så all säga fri marknad. Och så skäller herr Ahlmark på oss för all della sker.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

139

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

140

Jag har varit utsatt för ell citat från något som jag påstås ha sagl. Jag lyckades äntligen leta reda på citatet, och då fann jag all jag hade sagl i en intervju att i den svenska biandekonomin finns del utrymme för dukliga och iniiiativkrafliga människor inom den enskilda företagsamheten, och del lycker jag all vi skall ha råd med. Men detta blir något slags tecken på au jag gillar skapandel av imperier av kapilalister.

Sedan herr Ahlmark har piskal vågorna lillräckligi, vad kommer han med? Jo, han kommer med en massa förslag om att staten med lagstiftning skall ingripa mot de slora företagen i strid mot den liberala marknadshushållningens principer. Del var en rad lagstiftningsåtgärder mot "multisarna" och mot fusioner och del ena med det andra. Del skall vi väl titta på - vi är ganska odogmatiska. Men del är med detta som med del som man höll på med vid sekelskiftel i Amerika. Man skällde på järnvägsbaronerna och del där, men det blev ju inie så mycket, eftersom de var helt inbyggda i syslemel och man icke förmådde organisera löntagarna lill en molkrafl mot syslemel. Då blev del så myckel kosmetika - i stället för tänder - i kampen mot kapitalismens avarter.

Jag har sagt att skall man komma åt kapitalismen, då måste man gå två vägar. Man måste bygga ut löntagarinfiytandet över ekonomin, bygga på löntagarnas solidaritet, på deras vilja att ta ansvar och på derns förmåga all ta ansvar. Herr Bohman brukar säga alt löntagarna sover illa om nätterna ifallde skall la ansvar för företagen. Men om metallarbetarna vid Eriksberg sov dåligt om natten, så berodde det snarare på att de kände detta stora ansvar för sill varvs fortsäilning och framtid.

Det är den ena vägen. Detta håller vi på med - där ligger tyngdpunkten f n. i hela vår politik. Men del räcker icke med della lokall från basen uppbyggda löntagarinflytande. Skall vi över huvud laget fä en demokratisk ekonomi måste samhällel gå in på centrala områden med planering. Vi klarar icke miljöproblemen med löntagarinflytande, hur gärna vi än skulle vilja, utan vi måste gå in med samhällets medel. Vi klarar icke den regionala fördelningen. Vi klarar icke inkomstfördelningen och sysselsättningen i stort. Vi måste också ha ell handlingskraftigt samhälle, under medborgarnas kontroll. Det är ekonomisk demokrali.

Myckel av del herr Ahlmark säger kan man ta fasta på - dei kanske kan bli någol av del. Men herr Ahlmark lalar om alt skapa sociala reformer utan socialism. Del verkar som om folkpartiel är ule för all skapa en kapitalism ulan kapitalister - men sådana djur finns inte alltså!

Nu pågår del en väldig debatt om småföretagen. Jag har en känsla av all de borgerliga partierna slåss som bandhundar om SIFO-procenien i vad gäller småförelagarnas rösier. Herr Bohman har mesl förtroende och cenlern har mesl smäföreiagare men håller på all förlora dem lill folkpartiel och det ena med del andra. Det verkar som om vi i denna i och för sig ädla tävlan - och den kan jag förstå - skulle få vara något slags ställföreträdande dummy eller vad det heler. Alltså: dessa parlier lävlar moi varandra genom all skälla på socialdemokralin. Den som skäller värsl plockar en poäng, och så slipper man skälla på varandra.

Jag lycker i alla fall detta är orättvist av flera skäl.

För det första är del fel all spela ut stora och små förelag mot varandra, för de är beroende av varandra. Våra småförelag är ju småpultar i det internationella perspektivet, och de måste vara så pass stora som de är för att ha en chans alt klara sig i konkurrensen. Vi kan inte slå sönder den produktionsstrukturen, och det är väldigt bra om man har denna växelverkan mellan slora och små företag.

För det andra ligger hela tyngdpunkten i vårt stöd lill näringslivet - som Eivor Marklund lycker så illa om - på småföretagen. Vi prioriterar ju småföretagen i vår näringspolitik - det är alldeles klarl. Vi vel vad som satsas på alla mellanhandsinstilul och kreditinstitut, på utbildningsslöd och sysselsällningsstöd. Och av anslagen lill lokaliseringspolitiken har 70 "n gäll till småförelagen - det rör sig om 2-3 miljarder. Det är bara det att de rubrikskapande insatserna av typen varvskris gäller stora företag, men den slora mängden av slalliga stödinsatser går lill de små förelagen. Det ligger också ett visst berättigande i della, för de behöver hjälp, och vi behöver en rik flora av små förelag för au få balans i samhällel.

Del är alliså en felaklig verklighelsbeskrivning. Ni kan väl skälla på varandra i stället för all gå vägen via oss socialdemokrater. Vi lycker mycket bra om småföretagen, och del skall vi fortsätta med all göra. Jag har ofta varit med småföretagare på konferenser och vel därför all de haren del besvärliga problem, t. ex. företagsöverlålelsen vid arvsskifte och liknande. Del håller vi nu på att se över. Vi lycker också alt vi bör hjälpa dem till bättre kreditmöjligheter och liknande. Malmöhus läns företagareförening häri en utredning gjort Jämförelser mellan 124 mindre förelag i Malmöhus län och 70 börsnoterade företag, och av den utredningen framgår alt de börsnoterade företagen visserligen hade bättre soliditet, men de mindre förelagen hade högre vinster, bättre omsält-ningsökning, bättre sysselsättningsutveckling och högre invesleringar. Jag har därför absolut ingeniing emot all stödja småföretagen.

Herr Fälldin förklarade alt här går alla socialdemokrater ut och säger att cenlern vill ha 400 000 nya jobb utan elektrisk ström, och han påstod all det var jag som hade myntat den frasen. Det är alldeles fel, och det är att göra mig alllför stor ära. Det är ju cenlern själv som har gjort det. Självaste "supercenierideolusken" herr Sjönell har sagt att det finns ingel samband mellan energi och sysselsällning. Del är bara en enkel demagogi som socialdemokralerna kör med all del finns ell sådanl samband. I centerns partimolion står också all del inle finns någol samband mellan energi och sysselsättning. Och då har jag i all blygsamhet försökt översätta detta lill elt enkell språk och sagl, att cenlern lydligen tror att del kan bli 400 000 nya jobb ulan elektrisk ström. Del har ni alltså hitial på själva; ni skall inie ge mig beröm för del.

Däremol är del sakligt orikligt. Ni brukar köra med de aktuella siffrorna på energiförsöriningen, och där har industrins elekiriciieisförbrukning gåii ner. Men om man ser närmare på saken finner man all det är stora.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

141

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

142

energikrävande basindustrierna som har upplevt en lågkonjunktur och därför dragit ner sin energiförbrukning. Och nu, när konjunkturerna börjar förbättras och stålet, massan, virket och malmen går upp igen, kommer energiförbrukningen alt öka. Men jusl i det lägel lalar centern om all slänga av sirömbrytaren. Totalt sett går energiförbrukningen för hushållen och liknande upp myckel kraftigl och mycket slarkare än enligt prognoserna, och därför gör vi allt vad vi kan för att spara energi. Det är därför vi driver energisparandel. Kärnkraften svarar i dag för ungefär 20 "ii av elkraftförsöriningen. Stäng av dessa 20 "u, så får vi se vad som händer! Eller gå in i ett mejeri eller ell slakteri och släng av sirömbrytaren, så skall ni se om del finns något samband mellan energi och sysselsättning eller inte!

Nej, centern upplever här ett ohyggligt dilemma. Det är därför som herr Fälldin är så upprörd. Och jag förslår honom. Här har man ordnat till denna rävsax - lovat många nya jobb, 270 000 nya jobb i näringslivet, och sedan har man inte den elektriska strömmen. Man har i stället en brist på 40 "n fram lill 1985. Del är ju en hopplös siluation. Med min begränsade erfarenhet har jag då aldrig varil med om alt ett politiskt parti försall sig i en sådan situation, där man byggt upp en för varie medborgare uppenbar motsättning i sin egen politik.

Nu angriper man oss och säger: Ja, men ni vill ju inte ha 400 000 nya jobb. Jo, det vill vi, men det är åtgärderna som är intressanta här. Ni gick i 1973 års valrörelse ut och lovade 100 000 nya jobb. Ni sade: Med socialdemokratins usla politik blir det inga 100 000 nya jobb. Men med centerns politik skulle del bli det. Vi lovade ingeniing. Vi sade att vi skulle göra vad vi kunde. Nu efter två år har del blivit, inle 100 000 ulan 200 000 nya jobb med socialdemokralins meloder.

Ni tyckie all del där smakade fågel, så nu fyrdubblar ni budet, höjer så all säga röslen upp lill 400 000. Vi säger likadani nu som då: När man inie har några prakliska förslag all komma med är del meningslösl all söka fly undan genom att leka med siffror. Vi säger alt vi skall sätta till alla klutar för att skapa så många jobb som det över huvud laget går alt få. Det kommer alt kosta mycket på den offentliga sektorn, men det skall vi försöka klara. Del måste finnas energi för alt det privaia näringslivet skall kunna bygga ul, och del skall vi försöka klara. Men alt leka med siffror utan att ha några förslag bakom, det nedlåter vi oss inte lill.

År efter år kan herr Bohman säga att det är uselt i Sverige och all del blir än uslare. Del är relaiivi fenomenall all man kan svartmåla elt land på det sättet. Del kräver i alla fall en viss fantasi. Men 99 % lycker alt det är ganska bra att leva i Sverige. Man tycker all herr Bohman någon gång skulle säga au del är bra au vi kunnal öka sysselsällningen med 200 000 jobb i ell läge där arbelslöshelen i omvärlden är uppe i 5, 7, 8, 10 och 12 "ii, alt del är bra all lönlagarna kunnat öka sina reallöner med 12 eller 13 "" på två år, all det är bra all den svenska industrin ökal  sina  investeringar  med  50 %  sedan   1968.  Men  nej, del  är bara

delta nästan frossande i hur uselt del är och framför alll i hur useli del kommer ali bli.

Nu log herr Bohman lill Healy, finansminislern i Storbritannien. Han har sagl all man inle kan bygga ul den offenlliga sekiorn. Men i Sverige har vi nu efter en bra stunds socialdemokratiskt styre dess bättre ett blomstrande näringsliv. Del har skapat elt underlag för en utbyggnad av den offentliga sekiorn. I England har man haft ett konservativt styre under större delen av denna lid. Där har man lyvärr icke något blomstrande näringsliv, och då fallas myckel av det ekonomiska underlaget för den offenlliga sekiorn. Så enkell är det ju. Mera socialdemokrati, borde herr Bohmans paroll helt logiskt vara för ej endasl vårt land utan även andra länder. - Del gläder mig alt herr Bohman gläder sig ål detta!

Om det nu vore så uselt i värt land som herr Bohman säger, så borde ju herr Bohmans rekommendation vara tagelskjorta och barkbröd. Men alls icke så! Som Gunnar Sträng varil inne på i dag är herr Bohmans rekommendation i siällel: Ös på!

Jag sade i remissdeballen all herr Bohman var litel mjukare mot regeringen, och jag gladde mig åt del. Han var desto argare på en ny generation av fackföreningsmän och fackföreningskvinnor. Men del har nu ändrat sig. När finansdepartementet kom med sina beräkningar om elt moderat överbud i ekonomin på minst 6 miljarder kronor och först Gunnar Sträng och sedan jag i all blygsamhet upprepade del, sade herr Bohman alt Jag talade osanning och var en falskdeklaranl. Del var inte måtlligl. Del är klart all lilel beredd var man väl. Man får inte la herr Bohmans förslag på allvar och peka på deras konsekvenser för våra möjligheter att bevara den starka svenska ekonomin. Då blir man beskylld för falskdeklaration. Man får inte ta hans lal om skattesänkningar på allvar och peka på konsekvenserna för den sociala tryggheten och för inkomstfördelningen. Då blir man beskylld för au plocka fram höger-spöket.

En gång i tiden styrdes högern inte av ohöljd taktik och obehärskad ilska ulan lade fram beräkningar: del här vill vi och del här vill ni. Jag var med och gjorde sådana granskningar, och vi var ganska överens om förulsätlningarna. Så gjorde var och en en självdeklaralion, och sedan fick väljarna avgöra. Nu har Gunnar Slräng visat alt de moderala par-timolionerna lill årets riksmöte innebär överbud på drygt 6 miljarder kronor på helår räknal. Då har man ändå bara tagit med förslag som har en bestående effekl och lagil bort de förslag som är mera konjunkturbetonade. Man har varit så snäll att man bara har räknat med preciserade förslag.

Jag tror all finansministern nämnde att man inte har tagit med sådanl som ännu förmånligare avskrivningsregler för förelagen, det kostar ungefär en halv miljard, räll lill avdrag för gåvor, som kostar ungefär en halv miljard, räll till avdrag för barniillsynskoslnader. också ungefär en halv miljard, vårdnadsbidrag som enligi centerns förslag kostar ungefär 2 miljarder. Moderaierna har också ett stort program för att sänka mar-

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

143

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

144

ginalskatterna. Räknar vi med allt detta har 10-miljarderslreckel passerats. Del har finansdepartementet alltså inte tagit med i sina beräkningar, för där har moderaterna inte preciserat sig i kronor och ören.

Nu har herr Bohman valt alt neka lill alt moderaierna för en överbudspolilik. Men varenda människa vel all så är fallet. Därför blir herr Bohman så upprörd. Vad moderaierna talar om är kraftigt sänkta marginalskatter och sänkt skalletryck, indexreglering och sänkt småhusbeskattning, sänkt energiskatt och sänkta eller borttagna arbetsgivaravgifter, ökad avdragsräll för egenföretagare och borttagen socialförsäkringsavgift för inkomster över 75 000 kr., sparavdrag, barnlillsynsavdrag och avdrag för gåvor. Alla dessa skallesänkningar skall betala fier poliser och dyrare försvar, vårdbidrag och höjda vägbidrag, höjda sjukförsäkringsbidrag och transportbidrag, höjda bidrag till trossamfund och minoritetsspråkiid-ningar samt bidrag lill fritidsbåtshamnar. Samtidigt lalar de konservativa med förakt om bidragssamhällel. När del kommer till kritan blir moderaternas främsta bidrag till borttagandet av bidrag att föreslå större och fler bidrag. Herr Bohman har utvecklats lill alt bli en riktig "bi-dragsmuffe".

Jag har uppehållit mig räll länge vid de moderala överbuden därför all de speglar inte bara en brist på ekonomisk realism ulan också brist på ekonomiskt mod. För all vara litet allvarligare - dagens ekonomiska siluation är sannerligen inle lämpad för långlgående löften och svällande listor över ökade avdrag och bidrag. Del krävs realism inför de ekonomiska problemen, en realism av del slag som löntagarorganisationerna har givit ullryck för på senare lid. Vi har den väldiga massarbelslöshelen i Europa, vi har lendensen all man sänker ambitionsnivån när del gäller sysselsällningen, vi har svårighelen all under en ekonomisk kris slå emol nyckel från andra länders slagnerande produktion. Vi har själva det inle så dåligt ställt; nu finns det tecken på konjunkturuppgång, och vi har välfyllda lager som omedelbart kan tillgodose konjunkturuppgångens ökade efterfrågan. Vi har kunnat behålla arbetskraften i företagen och öka de anslälldas kunskaper genom utbildning av olika slag. Arbetsmiljön i förelagen har förbättrats som resullal av de anslälldas engagemang, insiktsfulla förelagsledare med socialt ansvar, arbelsmiljölagsliflning och arbetsmiljöfonder.

Allt detla skapar stora möjligheler för vär industri. Men samtidigt har vi problem. Kostnadsökningarna är ell av dessa problem. Vi skall inle överdriva del problemet, men del är uppenbart all kostnadslägel nu är sämre än del var tidigare under 1970-talet. När vi i det nuvarande kostnadsläget skall klara våra bylesbalansproblem och andra svårigheler, uppmanas löntagarorganisationerna att visa återhållsamhet, moderation och samhällsansvar. Då kan, som jag lidigare sade till herr Bohman, de politiska partierna inte gå ut och säga alt vi skall blada på med skattesänkningar och utgiftsökningar, för dä kommer löntagarorganisationerna och säger: Kan de, så kan vi. Varför skall vi visa återhållsamhet och ansvar?

Det är lill leda upprepat alt vi skall akta oss för att binda oss för alllför slora beslående utgiftsökningar och inkomstminskningar. I en uppåtgående konjunktur får vi strama ål finanspolitiken. Har man låst sig, har man då inga handlingsmarginaler. Vi måste försöka hålla lillbaka prisstegringarna. En svag finanspolitik i en uppåtgående konjunktur är en brasa på inflationen. Därför anser jag på djupaste allvar all moderaternas överbudspolilik är elt hot i kampen mot prisstegringarna.

Herr Ahlmark var inne pä ungdomsarbetslösheten. Jag har anfört vissa kritiska synpunkter på mina ärade kollegers utläggningar här - det hör ju till. Men jag vill säga all vi alla har elt utomordentligt starkt engagemang för alt i detta läge värna om ungdomarnas rätt lill arbete. Vi har under senare är haft en myckel påtaglig minskning av arbetslösheten bland ungdomarna. Kom ihåg det! Men vi måste i detla läge sälla in åtgärder, såsom vi nu gör i kommunerna och som vi måste fortsätta alt göra på alla möjliga områden, för all ungdomarna i en usel konjunktur inte skall behöva debutera på arbetsmarknaden som arbetslösa.

Det är fruktansvärt som del nu är ute i Europa. Jag har tittat på statistiken och funnit att i land efter land går 400 000 ä 500 000 människor under 20-årsåldern arbetslösa - det gäller Frankrike, Italien, England och Tyskland, för att inte tala om Amerika och framför alll den färgade befolkningen där. Vi ligger ju så ofantligt långt under dessa siffror. Men att värna om ungdomarnas sysselsättning och hindra att della gissel kommer in i vårt land upplever jag som den viktigaste samhällsfrågan jusl nu. Och har herr Ahlmark och folkpartiel några andra bra förslag, så skall vi pröva dessa!

Jag har hittills lagil upp frågor där det finns delade meningar och där ni har riklat kritik mot den förda poliliken, men jag går nu över lill lilel mer ekumeniska tonfall. Trots de motsättningar som finns vill jag ändå betyga och än en gäng understryka all en väsentlig förklaring till att vi mitt i en djup internationell kris har haft en räll god ekonomisk utveckling i vårt land är all del varit möjligt alt i riksdagen skapa handlingskraftiga majoriteter för en ansvarsfull ekonomisk politik. De s. k. Hagauppgörelserna har spelat en väsentlig roll. De har förutsatt uppgörelser i riksdagens utskott, vilka självfallel en eller annan gång har kunnat medföra påfrestningar för de dellagande parterna men genom vilka vi kunnat undvika parlamentarisk handlingsförlamning.

Vi har kunnat öka sysselsällningen med ett par hundra lusen människor. Vi har haft lägre prisstegringar än fiertalet länder i vår omvärld. Lönlagarna har fått del av kraftiga realinkomststegringar. Vi har lyckals undvika en överbudspolilik, som skulle ha undergrävt ekonomin. Avtalsrörelserna har kunnat genomföras ulan konfiikter. Del har funnits en vilja hos fiera parlier all medverka i sakliga resonemang, en vilja att la ansvar för ekonomin.

Vi har fortfarande betydande ekonomiska problem framför oss - by-lesbalansproblemet, behovel alt hävda och bygga ul sysselsällningen, prisstegringarna samt behovel all lägga grunden lill en lugn avtalsrörelse.

10 Riksdagens protokoll 1975/76:78-79

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

145

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

En lösning på dessa problem förutsätter att riksdagen visar ansvar och handlingskraft,

I december hemställde riksdagen i enlighet med finansutskottets betänkande om att regeringen i god tid före 1977 års avtalsrörelse skall ta initiativ lill överläggningar om elt program mot inflalionen och om åtgärder för att förbättra handelsbalansen. Riksdagen ansåg att i detla forum för samråd bör företrädare för regeringen, riksbanken och de politiska partierna della. Vidare ansåg riksdagen all förelrädare för arbetsmarknadens parter bör beredas tillfälle att medverka.

Det är en styrka all del i riksdagen finns en bred majoritet som har förklarat sig beredd att medverka i seriösa överläggningar om ekonomin och därmed markera en vilja lill ansvarslagande. Vi kommer självfallel att ta fasta på detla. Regeringen kommer alt inbjuda företrädare för oppositionspartierna och riksbanken lill överläggningar om den ekonomiska politiken, förslagvis den 23 mars 1976, Förelrädare för arbetsmarknadens parter kommer all beredas tillfälle all medverka.

Med tanke på det gynnsamma ekonomiska förlopp som vi mitt i en internationell ekonomisk kris har haft i Sverige under de senaste åren - till stor del tack vare riksdagsmajoritetens ansvarstagande - är det naturiigl om människorna kommer all knyta slora förväntningar till de överläggningar som nu skall följa. Jag är fullt medveien om svårigheierna all ett valår driva sådana överläggningar. Det är likväl min förhoppning att dessa förväntningar på politikernas förmåga till försvar av en forlsalt stark ekonomi skall kunna infrias.

146

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru lalman! Del är värdefullt alt statsministern nu meddelar att regeringen är beredd alt medverka lill användandet av rundabordskon-ferensen som elt sätl att försöka få bukt med inflationen. Jag delar uppfattningen att det naturligtvis ålägger oss alla ell visst ansvar och återhållsamhet. Vi får inle låla ett föreslående val i förväg gröpa ur möjligheterna till meningsfyllda och seriösa överläggningar i syfte att nå framgång i kampen mot inflalionen. Det tror jag att människorna ute i landel väntar sig av oss.

Eftersom sekunderna flyr vill jag passa på att myckel kort friska upp minnet på statsministern. Det är riktigt att cenlern i förra valrörelsen pekade pä möjlighelen alt inom ett år öka sysselsättningen med 100 000 jobb. Vi förde också under valrörelsen en stor diskussion om inslag i den ekonomiska politiken och i näringspolitiken för att möjliggöra detta. Det stod strid härom i valrörelsen. Någon månad efter valet framlade regeringen i den jämviktsriksdag som landet hade fäll en minimibudgel, som innehöll myckel av del som vi centerpartister hade talat för i valrörelsen men som då ansågs vara fel. Genom att man tog med dessa delar var del emellertid möjligt all öka sysselsällningen.

Fårjag påminna om ensak lill. Del gäller del myckel befängda uttrycket "Utan elström inga jobb". Vad vi har sagl är alt det inte finns något

absolut samband mellan energilillförseln och antalet jobb. Det är också fråga om all förändra processer för alt minska den specifika energiåtgången, dvs. åtgången per producerad enhet. Också här har verkligheten givit oss rält. Av den rapport som energisparkommittén har skickat till regeringen framgår det jusl att den specifika åtgången har minskal, dvs. man har kunnat hitta meloder att producera varuenheten med en mindre insats av energi. Glöm inle det i fortsättningen!

Herr Palme säger att man kommer all kunna ha lika många sysselsalla i del bantade projeklet Stålverk 80 som i del ursprungliga. Jag hoppas att det är möjligt, även om jag ulan att ha sett del nya projektet inte hell och hållel vägar iro på del. Men säg att det är möjligt, och då vill jag fråga: Kommer det beslutade projektet all kräva lika myckel energi som det ursprungliga, som skulle ta fram mera stål, bara därför all det blir lika många anställda? Herr Palme har ju satsat hela sin debaitkonst på alt bevisa att det råder elt absolut samband mellan antalet jobb och energiförbrukningen. Drar statsministern slutsatsen att när ni reducerar produktionsvolymen men skall hålla kvar sysselsättningen så kommer energiåtgängen ändå all bli lika stor som om verket hade producerat den mängd stål som man avsäg i del projekt man nu sprungit ifrån? Det skulle vara intressant all veta.

Vi skulle inte ha sett till människornas intresse, när vi diskuterar Slålverk 80 i dag. Lål mig då påminna statsministern, som inle var inne under mitt anförande tidigare i dag, att jag slog fast att ett av de två ä tre storsiålverk som kommer att finnas skall vara beläget i Luleå -del sätter vi inle i fråga. Men del är verkligen att se till människornas inlresse, om man försöker utforma det projeklet så att del inle blir någol olycksfall när investeringen har skell. Del är ju delta diskussionen måste gälla. Del är också en vilja alt se lill människornas inlresse som dikterar hela vår inslällning lill jobben i framtiden. Del är människornas intresse av att få arbele - inle bara i Norrbollen utan i alla län - som gör att vi kommit fram till den målsättning vi har salt upp, 400 000 nya jobb.

Kryp inte ur ansvaret för den bristande planeringen! Statsministern har ju många gånger i någol slags landsfaderlighel givit mig, inte minsl från den här talarstolen, rådet all tänka på att politiken måste ha trovärdighet. Låt mig påminna om det nu och tillägga: Håll rent för egen dörr i del avseendet! Vad har vi för garaniier för all planeringen för kärnkraflspoliiiken är bälire än planeringen för Slålverk 80 som ju nu måsie radikall läggas om? Jag tror att det är många som lillsammans med mig släller den frågan i dag.

Inte stämmer herr Palmes redogörelse i fråga om småföretagsamheten med de erfarenheter som småföretagarna själva redovisar. Inle stämmer den med den verklighet vi kan avläsa. Inle stämmer herr Palmes redovisning med attityden i den proposilion som kammaren i dag skall besluta om: 500 miljoner till börsförelagen och 1 500 miljoner till statsföretagen, och sedan har vi löst näringslivels problem. Nej, del krävs att hela näringslivet får samma stöd, om vi skall kunna räkna med irygg-

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

147

Nr 79                                                                 het i sysselsättningen.

Onsdaeen den  "  gäller ungdomsarbetslösheten frågar jag: Vill statsministern

10 mars 1976 lämna besked om alt regeringen är beredd att biträda vån förslag om

-------------- att ge de privata arbetsgivarna samma möjlighet som nu har tillerkänts

Finansdebalt                                                    landsting och kommuner?

148

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fru lalman! För en gångs skull tyckte jag att Olof Palme var nästan "söt", när han stod här i talarstolen som sagoberättare. Del är svårl att ta honom på allvar efter alt ha hört honom demonslrera sin uppfinningsrikedom med nya fantastiska ord: Juggernaul. ideolusk, bidrags-mu ffe.

Där ligger även Astrid Lindgren i lä, herr statsminister. Man fick en känsla av att Olof Palme försökte överträffa 1. o. m. finansminislern vad gäller nytt och intressant ordval. Men jag tycker uppriktigt sagt att Gunnar Slräng är roligare därför att sådana här uttryck och ord på något sätl kommer naturligare från Gunnar Strängs läppar än från stalsminislerns. De verkar inte fullt så utstuderade när de uttrycks av finansministern.

För att ändå lala allvar har jag inte sagt - och det vet statsministern -att situationen i Sverige skulle vara så urusel att vi borde gå i tagelskjorta och äta barkbröd. Det är ju nonsens all föra en allvariig deball i sådana termer. Vad jag påvisat ärall vi, trots vårt välstånd, irols vår i förhållande till många andra länder gynnsamma silualion, har svåra och slora problem all brottas med. Vår produktion sjönk förra året, del är obestridligt. Prisstegringarna och inflationen i Sverige är i dag högre än i de flesta andra med oss jämförbara länder. Vi har vikande export och vi har förlorat marknadsandelar vilket gör all vi har en besvärlig bytesbalans och vilket betyder bortfallna arbetsplatser. Vi har högre kostnader i vårt land än man har på många andra håll och vi har haft lägre tillväxt i vår ekonomi än man haft i de andra OECD-länderna, vilket gjort att vi gått miste om mänga miljarder kronor, som kunde varit användbara 1. ex. för reformer av olika slag och även för skattesänkningar.

Del här är ju sanl och del vel slatsminislern. Obegåvad har jag aldrig påstått all statsministern är, inle heller okunnig i sädana här sammanhang. Och del är ju just för att statsministern vel alt vår ekonomi brottas med problem som ni haft vänligheten all kalla lill överläggningar den 23 mars. Är det inle bättre all hålla sig lill fakta än att prata strunt om tagelskjortor, när nu detta ändå skall vara en allvarligt menad debatt?

Sedan lill kalkylen om de s. k. överbuden. De "överbud" vi kommil med gäller inte Ökade bidrag - för dem har vi anvisat besparingar -utan skattesänkningar. Det gäller motstånd mot ytterligare höjda skatter och det gäller framför allt en inflationssäkrad skatteskala. Delta har vi framlagt för all få utrymme för ett mer blomstrande näringsliv, vilket i sin tur - här i Sverige liksom i England - är nödvändigl för all vi på sikt skall kunna fullfölja en reformpolitik och tillgodose de eftersatta behov som fortfarande finns i samhället. Vi vägrar all lägga nya bördor

pä företagsamheten, för det är där man skall skapa resurserna. Del gäller inte minsl de små företagen där man verkligen är oroad. Jag kan inte drömma om all statsministern inte vet all våra små och medelstora förelag, som inte har den ekonomiska ryggrad de stora företagen har, är djupt oroade inför sin silualion och inför framliden. Del måsie en regering ha reda på. Ni kan inle vara så orimligl okunniga att ni inte har någon aning om de bekymmer som råder bland dessa förelag.

Statsministern insinuerar au anledningen lill att vi pekar pä företagens oro, på dessa uppenbara bekymmer, skulle vara all vi söker väljare från förelagarna, alt våra påpekanden är valfläsk. Hörde jag räll är det en förolämpning inle bara mot de parlier som öppet redovisar de problem som flnns i svensk företagsamhet i dag utan också en förolämpning mot förelagarna. Jag lycker del är en allvarlig sak all man skall behöva höra sådanl.

När del gäller Stålverk 80 har vi inle kritiserat regeringen för att den ändrar sina planer. Vad vi kritiserat regeringen för är att den kategoriskl, syslemaliskl. överlägset och arrogant - förlåt mig - har försvarat planer som redan har blivit överkörda av den faktiska utvecklingen.

Del är planlösheien vi har kritiserat och de oavbrutna kastningarna då det gäller projektets inriktning och storlek och sambandet med andra intressenter. Del är del som vi har kritiserat och inle att planerna ändras.

Sedan kan man naturligtvis diskutera om regeringen verkligen handlat planmässigt eller inte. Ni sade i går i Dagens Eko att planeringens konst är att ändra planeringen så att den hela tiden passar verkligheten - den verklighet som är er värsta fiende. Det är en rätt fantastisk bekännelse till en hell hållningslös ekonomisk planering. Det är varken marknadsekonomi eller planekonomi alt bedriva planeringsverksamhet på sådant sätl att planerna hela tiden skall ändras sä alt "de passar verkligheten".

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle:

Fru talman! Statsministern länker sammankalla lill en överläggning mellan riksdagens partier och arbetsmarknadens parter. Del är bra. Det är ett gammalt krav från vår sida. Det är i linje med riksdagens beslut. Vi är självfallel beredda att resonera om hur sysselsättningen skall främjas och hur arbetsfreden skall tryggas. Det ansvarei måste vi alla visa.

Men i sitt mera polemiska avsnitt förklarade statsministern att folkpartiet är som perserkonungen; försöker all piska vågorna ulan all göra något åt stormen. Stormen skulle då vara marknadskrafterna, som vi skulle stå helt maktlösa inför.

Vad är nu della för trams, herr Palme? Vi har genom åren fört fram en mängd viktiga förslag om att staten skall gör mer för au skydda de enskilda människorna men då ofta mött socialdemokratiskt motstånd.

De anställda skall ha lagstadgad rätt att vara med i företagens styrelser, hävdade folkpartiet mot en länge negaliv socialdemokrati. De anställda skall skyddas mot obefogade uppsägningar, krävde vi under hela 1960-lalet geniemol en oförslående socialdemokrali. Våra kusler måsie skyddas

149

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

150

genom en riksplan för miljön, begärde vi, men socialdemokralin vacklade länge och dröjde,

Siaien måsie göra mer för all via skolor, praktikplatser och arbetsförmedlingar ge de unga arbetslösa en meningsfull uppgift, har vi sagt månad efter månad utan att lidigare få så mycket gensvar från socialdemokralerna. Nu är ni mer intresserade av en ungdomsgaranti, och det är jag tacksam för. Men det log tid, och fortfarande saknar tiotusentals ungdomar en garanli som de behöver i en sådan silualion.

Vi är för statliga ingripanden när de kan skydda människorna, hjälpa mot arbetslöshet och social misär och förhindra exploatering och skövling av omistliga miljövärden. Men vi är emot att staten lar över förelag, att staten driver på i stället för motverkar maktkoncentration och att staten lar på sig onödiga uppgifier som den saknar förmåga att sköta.

Då säger statsministern - och del är nästa linje i hans argumentering - att folkpartiel nog försöker att komma lill rätta med siormen men att det bara blir "kosmetika" av alltsammans. Kosmetika?

Vi begär hårdare lagstifining mot monopol och karteller för all förhindra monopolisering av vårt näringsliv. Vi säger nej till den befrielse från realisationsvinstbeskattning som finansministern har rält att ge och som premierar sammanslagningar. Vi vill minska stiftelsernas makl för att förhindra rätt mycket av den privaia maktkoncentration som ligger i dessa stiftelser. Vi vill ha mer av uppgiftsskyldighel för multinationella företag.

Vi vill att stöd skall ges åt småföretagen på många säll, stöd som socialdemokratin sagl nej lill: trygghetsfonder, differentiering av arbetsgivaravgifter och en lättare kapitalmarknad för de mindre och medelstora förelagen. Allt del här bl, a, för all minska privat maktkoncentration.

Vi vill motverka den statliga maktkoncentrationen genom att säga nej lill onödiga förstatliganden -av det slag som den socialdemokratiska partikongressen gått in för - och genom att säga nej lill slalliga representanter i investmentbolagens och industriföretagens styrelser osv,, vilket nu är den socialdemokratiska näringspolitiken.

Båda dessa linjer, att motverka privat och statlig maktkoncentration, bygger pä att vi vill sprida makt och inflytande lill många människor, många företag och många regioner i vårt land - all man inte skall lägga all makl centralt och alt man skall ta vara på marknadsekonomins omistliga krafter.

Det finns många som tycker på det här sället. En är Olof Palmes brevvän Willy Brandt. I den nyligen utkomna boken skriver han: "Käre

Olofl--- Jag anser alt all förnuftig erfarenhel talar  för att vi låter

marknadens och konkurrensens krafter utvecklas i så stor utsträckning som möjligt. Eller, i Godesbergsprogrammels anda; så myckel marknad som möjligt, så myckel ramplanering som nödvändigt." Del är alltså Willy Brandts ord.

Sedan vill naturligtvis Willy Brandt gå in i branscher som har kris för att trygga sysselsättningen för människor som hotas av arbetslöshet.

Herr Palme får väl skriva ett nyll brev lill Willy Brandt och säga att han då ägnar sig åt "kosmetika", att han är som perserkonungen, som försöker piska vågorna ulan all göra någonling åt siormen.

Det räcker nalurligtvis inle med ramplanering. Staten måste vidta ålgärder för alt Irygga sysselsällningen för människorna. När del gäller Norrbollens Järnverk och Slålverk 80 har vår uigångspunki hela liden varil all se lill all man skapar irygghet och icke oro hos människorna i Norrbollen. Del är därför som vi har varil en smula bedrövade över den hafsiga planering och över de moisägelsefulla besked, som kommil från olika delar av den statliga förvaltningen.

Energisparandet går rätt dåligt. Säll ny fart på hushållningen med ener-

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Många mindre företag har svårt att klara kostnadstrycket. Skapa bälire villkor för dem! Det gäller att se till alt maktkoncentrationen motverkas i vårt samhälle.

I stället föreslår den socialdemokratiska partikongressen förstatligande av läromedlen och all siaien skall gå in i indusiriförelagens och invesl-mentbolagens styrelser. Det är en utveckling i fel riktning. Den växande maktkoncentrationen är allvarlig för de mänga människorna, inle bara för de mindre förelagarna utan lika mycket för konsumenter och löntagare. Därför är del trist all statsministern, i stället för att föra en konstruktiv debatt om detla, försöker håna dem som vill hindra en utveckling mot ökad centralstyrning i Sverige.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Siffran 900 000, som jag enligt statsministern klippte till med, är avrundat den siffra som man utan större svårighet kommer fram till om man räknar på hur många arbetstillfällen som måste till för att de kategorier som jag nämnde i mill anförande skall få full sysselsättning i della begrepps egentliga belydelse. Del är del siktet som vi vill ställa in i kampen mot arbetslösheten. Det är detta som vi ser som en av den ekonomiska politikens huvudfrågor.

Som norrbottning har man blivit väl medveten om sysselsättningsfrågornas vidd för de arbetande och för en hel regions utveckling. Del är därför som norrbottningarna hälsade Stålverk 80 med entusiasm. Det sågs som ett framsteg för den starka folkopinion som krävt mera industri lill Norrbollen och som krävt alt Norrbottens naturtillgångar skall bearbetas. Den tidigare planerade omfattningen av stålverket skulle ha kunnal ge minst 10 000 nya arbelstillfällen i länet. Del hade betytt ell verkligt fint uppsving för Luleå och för den s. k. fyrkanten.

Från borgerligt håll har man hela tiden skjutit in sig på Stålverk 80. Det är med ledsnad vi nu konstaterar all dessa krafter dess värre har haft stöd av ledande personer inom ledningen för Statsföretag AB. Regeringen tycks också ha givit efter för dessa krafter. Statsministerns uvertyr övertygar inte om någonling annal.

Della har skapal oro bland Norrbottens arbetare, och frågorna ställs:

151

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Skall förhoppningarna om elt bättre sysselsättningsläge i Norrbotten än en gång grusas? Skall vi än en gång få massutvandring av ungdom från vårt län? Slålverk 80 var ett vallöfte 1973. Det vore inte välbetänkt av regeringen att i år visa all del bara var ell löfte. Regeringen har ännu en chans att rädda ansiktet. Det skall då ske genom att man vänder ryggen ål dem som myglai med stålverket med tusentals norrbottningars arbets- och utkomstmöjligheter som insats. Men inie ens ell fullt utbyggt Slålverk 80 i enlighet med de lidigare planerna skulle vara nog för au rädda sysselsättningen i Norrbotten. Inlandskommunernas problem växer. Tornedalen och nordöstra Norrbotten har vikande sysselsättnings-siffror och fortsatt avfolkning. Därför krävs del ett brett statligt industriprogram i Norrbollen, som kan skapa t. ex. filialindustrier till NJA i olika delar av länet - en statlig industrisatsning för Norrbollens arbelande, inle pä direktörernas och kapitalisternas villkor.

Så vill jag påpeka att statsministern har hört fel. Del är regeringens stöd åt storföretagen som jag har talat om och påvisat effekterna av när del gäller all driva på inflationen.

Till sist: statsministerns kraftfulla lal om partiernas ansvarsfulla politik låter litel konstigt i mina öron, eftersom vi vel att lotten skall få avgöra hur delar av finanspolitiken skall utformas.

152

Herr statsministern PALME:

Fru lalman! Det kan inle vara lätt alt ha ett stort företag eller vara anställd däri. Här slår de upp hela raden, fru Marklund och herr Bohman i skön förening, herr Ahlmark och herr Fälldin, och säger all stöd lill storföretagen är någol alldeles hemskt.

Kommunismen vill med marxistisk utgångspunkt bevara produktionsstrukturen. Och herr Bohman har goda ekonomiska förbindelser med de här storföretagen. Del påstår herr Bohman all herr Ahlmark också har, men del får de klara ut sinsemellan. Del är möjligt au vi som inte har några sådana förbindelser men vill främja ekonomisk tillväxt i landel kanske inle är så ensamma som del kan förefalla.

Herr Fälldin är fascinerande på det sättet all han har blivit en en-frågepoliliker. Del är som den gamle historielektorn: Bara han log tre steg framför katedern och svarta tavlan lyckades han komma in på Karl XII. Med herr Fälldin är del på det sättet all vilken fråga vi än diskuierar lar del 30 sekunder och så lyckas han koppla ihop den frågan med kärnkraft på någol sätt. Nu jämför han planeringen för Norrbottens Järnverk och planeringen för energiförsöriningen i landet. Det är på det sättet att planeringen för stålverket ligger fast så lill vida all det skall byggas elt slålverk. Den ligger också fasl när det gäller de sysselsättnings- och regionalpoliliska effekterna. Däremol kan produktionsinriktningen och produktionsuppläggningen förändras därför att förutsättningarna har förändrats. Det är en fantastisk planeringsfilosofi som herr Bohman utvecklar när han lalar om att man måste anpassa planeringen.

Företrädare för hela den svenska stålindustrin kom upp och sade: All

right, ni bygger del här stålverket, men vi har problem, vi vill diskutera hur detta skall passas in i planeringen för stålindustrin som helhel. Skulle vi då ha sagl: Vi har fastställt planer 1974. Vi bryr oss inle om vad ni säger. - Så kan inte vi resonera! Del är hell oraiionelli all agera på del säliel. Del vore en låst, stelbent planering. Den här kastningen som ni lalar om har bara gällt att integrera stålverket med valsverken och den övriga stålindustrin. Koslnadsfördyringen kan också ändra produktionsuppläggningen. Del får man dä la, men den grundläggande målsättningen ligger fasl.

Sedan kom herr Fälldin också in pä frågan om det skulle gå åt lika mycket energi. En sak är alldeles klar: Skall vi bygga ut ell stålverk i Luleå kommer del alt gå åt en oerhörd massa energi. Del är så - vare sig man bygger elt verk för råslålsprodukiion eller om man bygger ul nuvarande NJA, i mindre omfallning. Hur de olika alternativen förhåller sig energimässigl kan jag inte säga. Men så mycket vågar jag ändå påslå, all med det energiprogram som centern har skulle vi knappast våga oss på en så stor industriell satsning i Norrbolten. Då skulle vi inte vara säkra på all kunna irygga vår energiförsörjning. Vi kan nu säga att vi klarar detla, vilken produktionsuiformning vi än väljer. Vår energiplanering ligger lill grund för planeringen av vår slålinduslri som helhel, inle minsl för Slålverk 80, för vår pappers- och massaindustri osv. I vår planering ingår ändå all man skall lyckas bringa ned energiåtgängen per producerad enhet. Vi kan inle ha en alltför stark stegring.

Del är på ell säll hedervärt, på elt sätt nästan tragiskt att man, när man kommil i en hopplös position vad gäller energipolitiken, i varie liten fråga söker föra in den aspeklen för att kanske där hitta elt argument - i övrigl har man ju inte hittat några sådana - för att kunna motivera sina förslag.

Herr Fälldin! Det är naturligtvis så att minibudgelen just inte innehöll några av centerns förslag. Den handlade om daghem, hemsamariier, boendemiljö, byggmoms och sådant, som inte fanns i centerns program. Jag har försökt avliva den myten.

Herr Bohman! Jag ger blanka farao i huruvida herr Bohman är söi eller inle. Del lycker jag är likgiltigt. Däremol finner jag del icke vara likgiltigt att herr Bohman här företräder en reaktionär och socialt ansvarslös politik. Det är det vi skall diskutera här i kammaren. Jag frågade om herr Bohman hade något gott ord all säga om svensk ekonomi. Men i slället för all säga ett enda gott ord drog han hela klagovisan en gäng till. Visst har vi problem - vi kommer alllid att ha sådana. Vi har en rad problem, och det är mycket rikiigi bl. a. därför som jag har inbjudit till överläggningar. Del gäller bylesbalansen, prisstegringarna, värnandet om sysselsättningen m. m. Men för au undvika att göra problemen värre skall vi skapa en front mot den ansvarslösa överbudspolilik, med ökade utgifter och minskade inkomster som moderaterna förelräder. Del är ett myckel viktigt led i inflationsbekämpningen, och det är i alla fall på sätl och vis en framgång ur saklig synpunkt att herr Bohman i sin

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

153

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

sisla replik klarl erkänner alt moderaterna förelräder en överbudspolilik.

Det här är en allvarlig deball, herr Bohman, och vi har här återigen rader av problem i vår ekonomi - del förnekar jag inte. Men jusl därför att del är en allvarlig debatt, där vi kan kräva återhållsamhet från alla samhällsgrupper och där herr Bohman går i främsta ledet och talar om all löntagarna skall visa restriktiviiel i sina lönekrav, blir dessa maningar verkningslösa och rent provokativa för löntagarorganisationerna, om de kombineras med all polilikerna bladar på med nya löften lill medborgarna om stora skattesänkningar och utgiftsminskningar. Då säger sig lönlagarna: Varför skall vi hålla tillbaka våra krav - polilikerna ålägger sig inga restriktioner i sin kamp om väljarna?

Vidare är del ändå en grundläggande nationalekonomisk sanning att man i en uppåtgående konjunktur, som vi kan räkna med i alla fall skall begynna i år och nästa år, måste vara försiktig med finanspolitiken för all icke spä på efterfrågan och köpkraft. Delta måste specielll vara fallet för eii land som Sverige, som har ett långsiktigt problem när det gäller att rätta lill sin bytesbalans.

Om man i del lägel lägger lill bestående utgiftsökningar och beslående inkomstminskningar ' samma håll, eldar man på inflationsbrasan. Della faktum ingår i grundkurser i de studiecirklar som herr Bohman vill öka eller minska bidragen till - vilket del nu var. Så är del, och därför menar jag all moderaierna förelräder en klart inflationsdrivande politik. Vill vi bekämpa inflationen och prisstegringarna, måste vi därför bilda front mot moderaternas överbudspolilik.

Jag kan lämna herr Bohman. Om Jag nu måste vara kortfattad mot herr Ahlmark, beror det pä all klockan på lalarslolen är "ur led" och visar fel lid. Jag har alliså haft en felaklig föresiällning om hur lång lid jag har haft kvar all tala.

Då skall jag hell kort lill herr Ahlmark säga att han har hunnit så långt - bravo! - all han ställer upp bakom Willy Brandts socialdemokrali och dess Godesbergsprogram. Del tycker jag är ell icke dåligt framsteg, om delta skall vara en definition på folkpartiets ideologi. Jag vill inte påslå att vi står exakt där, men vi och SPD står varandra myckel nära. I en sällsynt skamlös politisk kampanj, som nu försiggår i Tyskland, skildras denna socialdemokrati, och för all del även dess liberala bröder, såsom vägröjare för Sovjetunionen, och de anklagas för all skapa ell ivångssamhälle, för att förtrycka människornas frihet och för alll annal elände som herr Ahlmark i vissa uppsluppna stunder också beskyller oss för. Men om nu herr Ahlmark slår bakom della Willy Brandts Godesbergsprogram, lycker jag alt det innebär ell viktigt framsteg för den svenska liberalismen. Bravo! Forisält på den vägen!

154

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Statsministern har svårl all inse varför del finns anledning att diskutera kärnkraftsprogrammel samiidigl som man har synpunkler på t. ex. Stålverk 80-projektel. Finansministern däremot insåg detla sam-

band och förslod all det är en fråga om vilka ekonomiska resurser som Slår lill förfogande. Av finansministern fick vi ett viktigt besked. I sitt inledningsanförande sade han alt vi naturligtvis skall försöka klara våra investeringar ulan utlandsupplåning, men senare i eftermiddag sade han alt för kärnkraften fär vi möjligen göra ett undantag; lill den får vi kanske låna utrikes för all kunna klara den.

Del finns ingel sådant samband mellan Stålverk 80 och kärnkraften, sade Palme. Han framhöll att della berodde på alt man när del gäller NJA och Stålverk 80 kan ändra planeringen med hänsyn till verkligheten. Nu har vi fåll den definitiva bekräftelsen på att del som Palme sade när han presenterade den socialdemokratiska energipolitiken inle gäller. Då sade han att det skulle vara en försiktig kärnkraflsutbyggnad och att man skulle ha kvar handlingsfriheten, men nu slår han här och säger att del inte finns nägon möjlighel all planera om när del gäller kärnkraften. Del är del som är det fruktansvärda! Det är också det som jag har pekat på hela liden, nämligen risken för all regeringen genom sin politik ställer oss i en situation som vi inle behärskar.

Så lill det akluella fallet och energiåtgången där uppe i stålverket! Det var en lång beskrivning vi fick pä all del går åt energi för att starta ell slålverk. Ja, visst gör det så, men vem har bestritt del? Men detta rymsju också inom ramarna för de prognoser som vi har gjort. Vi fick som sagt en lång beskrivning, men jag fick ändå inte något svar på frågan. Frågan lyder, herr Palme: Är del mängden stål som produceras där uppe som styr energiförbrukningen eller är del antalet anställda? Det fick jag ingel svar på.

Det verkar nästan som om herr Palme beklagar varie exempel jag ger på att del går att utnyttja energi effektivare, på all del går all spara energi. Del är ganska fanlastiskl, för det hör ju till de slörsla samhällsekonomiska vinster vi kan göra. Och ju bättre vi lyckas där, desto bättre klarar vi också miljöproblemen över huvud tagel.

"Slödel till storföretag är någol alldeles hemskt" - nej, del är inte del som är poängen, herr Palme. Vi säger: Ge alla samma chanser! Del är här den slora skillnaden går mellan den politik som socialdemokralin förespråkar och den politik som mittenparlierna står för. Mitten har ett samial alternativ till regeringens politik. Del är de två alternativen som framstår som de slora och betydelsefulla i dagens poliliska silualion. Den summeringen tillåter jag mig.

Och eftersom statsministern har en möjlighel lill att lala om hur han ser på det här med att öka insatserna för alt komma åt ungdomsarbelslösheten: Är del inle skäl au parallellslälla privata arbetsgivare med kommuner och landsting och låla det ökade statsbidraget utgå också lill de privaia?

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fru lalman! Ibland grips jag av en känsla av hopplöshet när jag debatterar med herr Palme - i varie fall om en debatt skall vara meningsfull,

155

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

och det skall den vara här i kammaren. Det verkar som om Olof Palme bara hör det han vill höra, som om han kommer hit med färdiga ramsor som han drar oberoende av vad jag och andra lalare säger: ramsor om svartmålning, ramsor om överbud, ramsor om reaktionära idéer, ramsor om anlisocial poliiik osv., osv. Men lyssna ordenlligt någon enda gång och ta upp en saklig debatt om det som verkligen sägs! Det skulle vara meningsfyllt för dem som lyssnar. Då skulle de få mera utbyte av debatten.

"Front mot överbudspolilik" - all right, del är jag med på. Men vi har haft en lång diskussion lidigare i dag, finansministern och jag, där jag har frågal honom: Varför skall del just vara 11 miljarder kronors underskott i statsbudgeten? Varför inte lika gärna 5, 6, 7 eller 12, 13, 14, 15? Varför skall just 11 miljarder kronor vara måttet på högsta visdom, medan andra siffror kallas bevis på ansvarslöshel? 1 själva verket är det ju så, all det inle föreligger något verkligt underskott. Del är ell överskoll inom hela den offentliga sekiorn på 5 miljarder. Del är detla som har belydelse för konjunkturpoliliken. Gä och fråga finansministern efteråt, om inle herr statsministern är tillräckligt ekonomiskt och konjunkiur-politiski lärd!

Det viktigaste i dag är att bilda "front mot högskattepoliliken". Det går inte i längden all fortsälla på den väg som vi är inne på nu.

Så säger sialsministern att vi skall föra en allvarlig deball - omedelbart efter det alt han har slängt omkring sig ord som jaggernaui, ideolusk, bidragsmuffe, tagelskjorta, barkbröd och allt möjligt sådant. Lev som ni lär, så blir del bälire deball, herr slalsminisler!

Jag har inle begäri alt löntagarna skall vara återhållsamma med sina lönekrav. Vad jag har begäri är alt regeringen och statsmakterna skall skapa förulsällningar för all man kan vara återhållsam i sina lönekrav. Del finns inga sådana förulsällningar i dag. Med de nuvarande marginalskatterna och den inflation vi har i dag måste löntagarna för alt över huvud tagel få elt enda öres högre standard begära bortåt 20 "i. lönehöjning, och del vet statsministern. Hur skall man i ell sådanl läge, när vi har en skaiiebelasining och en inflaiion av den slorleken, över huvud lägel kunna få någon åierhällsamhel på lönesidan? Nej, om regeringen log sill ansvar för den ekonomiska poliliken och såg lill all del blev bättre förutsättningar i det här hänseendet, då skulle vi få den återhållsamhet och den bättre ekonomi som vårt land sannerligen behöver.

156

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Statsministern låtsas som om del var en sensation alt jag instämmer i några klan socialliberala ord av Willy Brandt. Del vore däremot en sensation om Olof Palme ville säga för egen del del som Willy Brandt skriver i sin brevväxling med den svenske slatsminislern:

"Jag anser all all förnuftig erfarenhet lalar   för all vi låter marknadens

och konkurrensens krafter utvecklas i så stor ulslräckning som möjligt".

och vidare: "så myckel marknad som möjligt, så mycket ramplanering som nödvändigt". Säg delta själv, herr Palme! Det vore en sensation, för del här är en socialliberal trosbekännelse.

Men när herr Palme uttalar sig i dessa frågor är det helt andra tongångar. Jag läste en intervju med slatsminislern i Veckans Affärer, där han sade att man inte skall "jämra sig" över koncenlralionsutvecklingen i näringslivet. "Koncenlralionsprocessen utmålades redan av Branling i Marx efterföljd i hans första slora socialdemokratiska lal - i Gävle 1886 -som en ofrånkomlig konsekvens av kapiialismen."

Man skall alliså inie "jämra sig" över all del blir alll slörre och alll färre enheter i svenskt näringsliv, därför att Marx och Branling förutsåg det här för ungefär 100 år sedan! Del tycktes vara statsministerns åsikt i den här intervjun.

Jag trodde annars att politik var att vilja. Och vär vilja i folkpartiel är all bryia den här ulvecklingen som rusar vidare moi privata monopol och förstatliganden.

Herr Palme står i själva verket rätt handfallen inför koncentraiions-uivecklingen. Han är inte alls oroad över all två förelag om dagen köps upp av större företag, privaia investmentbolag och staten. Marx och Branling sade ju på 1800-talel all del här var nödvändigt, och därför skall man inte jämra sig. Del är statsministerns filosofi.

Men det finns andra inom socialdemokratin som är litel klokare. Del
ställdes en interpellation av herr Rask från Bredaryd förra veckan. Han
säger att "alllför långt drivna uppköp av familjeföretag och därav följande
koncentration påverkar i stor utsträckning konkurrensförhållandena inom
näringslivet. För såväl samhället som den anställde och framför alll för
konsumenierna måste den utveckling som sä starkt markerats under se
nare år vara oroande. Om trenden av försäljningar skall fortsätta

under kommande år är det inle ell fåtal förelag det handlar om", slår herr Rask fast.

Herr Rask är alltså oroad. Del finns andra socialdemokrater som är oroade. Men statsministern låtsas som om del är fråga om kosmetika och att piska vågorna och att det är alldeles meningslösl att diskutera den här utvecklingen mot ökad maktkoncentration i svenskl näringsliv.

Folkpartiet vill alltså förena omsorgen om de utsatta och solidariteten med dem som behöver samhällets stöd med motstånd mot förstatligande, centralstyrning och maktkoncentration.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Herr statsministern PALME:

Frjj talman! Jag tror alt del är herr Ahlmark som tramsar. Ni säger all ni är emot förslalliganden. Om ni har den dogmaliska inslällningen, varför är ni inte då emol alt staten går in i varvsindustrin'' Del liberala Göleborg kunde inte klara upp detla med marknadsekonomins principer, utan samhällel var tvunget alt gå in. Alt slaten inie skall gå in i onödan, del säger jag också.

1 en omtalad intervju i Dagens Nyheter sade jag alt visst skall vi

157

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

158

använda prisbildningen och marknaden - det står också i vårt partiprogram - när problemen därigenom kan lösas på ett vettigt sätt. Men det är många problem som man inte kan lösa.

I den här nämnda intervjun i Veckans Affärer sade jag att del är ingen idé all jämra sig över den konceniralionsprocess inom kapitalismen som har pågått alltsedan kapitalismen grundades, och samtidigt framställa sig som anhängare av kapitalismen, vara ekonomiskt understödd av kapitalismen och ideologiskt knuten lill detta syslem. Del som utgör skillnaden när det gäller de socialdemokratiska partierna är att visst kan vi använda marknaden, men vi represenierar det organiserade löntagarintresset och ingriper i marknaden. Jag tycker inte heller del är bra om del försvinner småförelag i landel.

Jag kan citera Joe Hill, en av de amerikanska radikalerna, som sade: Klaga inle - organisera er! Det är det vi har gjort. I slället för att låla kapitalismen och marknaden gå fram över människorna organiserade sig arbetarna i det här landel, skapade fackföreningarna, skapade elt poliliskt parti, skapade en motvikt mot kapitalismen, använde samhällel som instrument för att förändra kapitalismen. Och vi kommer alt fortsätta på den vägen.

De här små delförslagen som ni kan ha här och där är i många fall kosmetika, i andra fall kan de vara vettiga. Jag skall gärna stödja dem om det är något vettigt i dem. Men det är så - del är del grundläggande och del är liberalismens svaghet - att kapitalismen kan bara förändras genom de slora löntagargruppernas organiserade samverkan och solidaritet. Och när del kommer på tapeten böriar ni bli rädda för kolleklivism och sådant. Men del är historiskt sett den enda kraft som har kunnat bekämpa kapitalismens avarter, förändra kapitalismen och skapa ett mera solidariskt samhälle. Så har del varil och så förblir det.

Annars kan jag myckel gärna säga det som Willy Brandt säger, all man skall använda marknaden. Visst! Men han säger också alt det är arbetarnas och lönlagarnas organiserade samverkan som kan förändra samhället.

När herr Bohman vill diskutera i sak håller han mest bara på och mäslrar. Han lalar om alt si och så skall man inte göra. Herr Bohman börjar bli gnällig och grinig, lycker jag fakliskl.

Del slår i finansutskottets betänkande att det budgetunderskott som är prognostiserat ligger i linje med de långsikliga strävandena att öka det samlade finansiella sparandet i landel för alt därigenom förbättra bytesbalansen. Della har även moderaterna skrivit på, men del säljer herr Bohman billigt i dag för all försvara sina överbud. Han säger: Varför skall det vara jusl 12? Varför skall del inie vara 14? Varför skall del inte vara 18? Visst-det finns inga kritstreck, men det finns en bedömning av den samlade efterfrågan i samhällel till vilken man måste anpassa budgetpolitiken. Del är grundläggande för varje kamp mot inflationen i vartenda land.

Och jag vill bara konstalera all herr Bohman har hamnat i fördömelsen

att lala om kamp mot inflation och om återhållsamhet hos lönlagarna men samlidigt bedriva en överbudspolilik som skulle späda på prisstegringarna och som måste verka som en provokation mot löntagarna, när man begär att de skall anpassa sina lönekrav efter det realekonomiska utrymmet. Herr Bohman lägger nämligen beslag på del realekonomiska utrymmet och mycket mer därtill, och då måste ju lönlagarna kompensera sig för del inflationsgap som herr Bohman skapar. I så fall får vi verkligen en löneutveckling som inle håller takten med våra ekonomiska resurser.

Del är sä enkell, och därför menar jag all fronl moi moderaiernas överbudspolilik framslår som en grundläggande och viktig och avgörande uppgift för den ekonomiska poliliken i dag. Sedan kan herr Bohman försöka mästra och klaga, men verkligheten på den punkten kommer han inle ifrån.

Herr Fälldin kom in på kärnkraften igen och lalade om handlingsfriheten. Jag skall då läsa upp vad som står i propositionen, eftersom jag ändå har några minuter kvar. Sä här skrev jag i energipropositionen:

"För all inle framtida generationer skall bli elt energisystems fångar måste dagens energiplanering inriktas på att bevara ell stort mått av handlingsfrihet. Häri ligger emellertid elt dilemma. Det är inle möjligl alt bevara en mer eller mindre fullständig handlingsfrihet inför framlida beslut. Del skulle göra oss oförmögna att gripa oss an med de näraliggande problem som med nödvändighet måste bemästras. Handlingsfrihet skulle bli liktydigt med handlingsförlamning. Vi tvingas därför fatta beslul som i någon utsträckning binder oss för framliden, men de skall samtidigt utformas så att vägarna hålls öppna för en valfrihet även vid kommande beslut."

Så motiverades della. Och det lar omkring sju år all bygga en elkraftanläggning. Därför måste man binda sig för sju år framål. Sä enkelt är det.

Vidare frågades det hur myckel energi ell stålverk drar. Det är svårt alt säga, och del beror på om man gör råjärn eller om man går ell sleg längre i förädlingskedjan och bygger ell valsverk. Del är något mer energikrävande om man också tillverkar valsade produkter. Hur den totala räkningen för båda dessa alternativ ser ul vel jag inte, men energiåtgängen är stor. Det är del väsentliga.

Om vi nu skall kunna bygga ul den svenska basindustrin och skapa fler jobb, om vi skall skapa utrymme för den mindre föreiagsamhei som kommer all spela en myckel viklig roll som underleverantörer lill basindustrierna, så måste vi irygga förelagens energiförsörjning. Vi har gäll mycket försiktigt fram och sagl all vån energiprogram när del gäller kärnkraften ligger ungefär på den linje som de amerikanska kriiikerna föreslår. Men det är ett minimum för att vi skall kunna klara sysselsällningen och utbyggnaden av vår industri. Jag vill utirycka del så, all om centerns energipolitik genomförs, alltså med kravei på en av-vecklingsplan för de kärnkraftverk som är i gång och ett omedelbarl stopp för den vidare utbyggnaden av vår elkraflförsörining på detta om-

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

159

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

rade, så tror Jag all krav omedelbart skulle resas pä att vi samlidigt skall lillsälta en ulredning med uppgift alt göra en avvecklingsplan för den svenska stålindustrin. Sådant är sambandet. Della är alliså en för vårl näringsliv och vår sysselsällning djupt allvarlig fråga.

Vidare talades det här om en statstjänsteman som varil ule och sagt någonling om dessa ting. Vad han sade var bara följande: Om man vill radikalt bringa ner svavelutsläppen och försurningen av våra sjöar, så får man satsa på kärnkraft i stället. Han föreslog alliså ingeniing, han sade bara all så måsie man göra. Del är inle någol vi skall la siällning lill nu. Men det är bara all precis siälla fram problemei sådanl del är, nämligen all vi genom utbyggnaden av elkraflförsörjningen via kärnkraften har lyckals spara någon miljard, och vi har nedbringat utsläppen av svaveldioxid med några hundra lusen lon och därmed förhindrat försurningen av våra sjöar och förstöring av vår miljö. Där har vi alltså gjort en mycket stor miljövinst. Det är det sambandet som föreligger.

Slutligen vill jag säga all ni är välkomna lill dessa överläggningar. Det är bra att man kan ses även elt valår. Del är bra om del finns elt gemensamt ansvar för alt slå vakt om sysselsällningen, för att stärka vär bytesbalans och för alt hålla tillbaka prisstegringarna. Vi har klarat oss bra under krisens är. Vi skall fortsätta med att försöka slärka svensk ekonomi.

160

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Fru lalman! Efter den här deballen, som ingående har behandlat så gott som allt väsentligt i föreliggande beiänkanden från finans-, skalle-och näringsulskollen, är del nalurligtvis inle så stimulerande alt börja redogöra för vad dessa beiänkanden innehåller.

Av regeringens proposilion 1975/76:100, bilaga 1, som föranlell denna finansdebatt, har till näringsulskollet hänvisats hemställan rörande allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse. Förslaget innebär, som lidigare här angivits, att de medel som med tillämpning av 1 § reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning skall överföras lill allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning får ökas från 500 milj. kr. lill  1 000 milj. kr.

Med anledning av proposlionen har herr Fälldin och herr Ahlmark väckt en gemensam partimolion nr 2044, i vilken hemställs all riksdagen under vissa villkor skall bifalla regeringens förslag all fonden skall tillföras ytleriigare 500 milj. kr. för aktieköp och att paketförslagel,som kammaren senare kommer att rösta om, tillförs ett yrkande som bl. a. innebär att fjärde AP-fondens köp av aktier i fortsättningen skall vara begränsai lill aktier molsvarande högsl 5 "n av röstvärdet i varje enskill företag. Övriga yrkanden i motionen gäller översyn av reglerna för AB Förelagskapitals verksamhet, höjning av maximibeloppet för lån genom företagarföreningarna ur hantverks- och industrilånefonden och höjning av investeringsanslaget lill statens hantverks- och induslrilånefond.

På grund av den behandlingsordning som måsie lillämpas här i kam-

maren vid beslutet i dessa frågor kommer dessa yrkanden inte att behandlas i ett sammanhang. En del av yrkandena i motion 2044 kommer i slället att behandlas i samband med frågor om företagarföreningar, m.m.

Till näringsutskottets betänkande nr 34 har fogats reservationer av utskottets center- och folkpartiledamöter, nämligen reservationerna 1 och 4.

Det har nu visat sig att fonden redan i en del fall har förvärvat fler aktier än som motsvarar 5 "n av röstvärdet i företaget. Det anser vi reservanter inte är riktigt. Förra gängen en längre överläggning i den här frågan förekom mellan cenlern och socialdemokralerna i utskottet kom vi överens om dels att tillskjuta de medel som det då var fråga om, dels att riksdagen skulle få bättre insyn, dels att riksdagen skulle fä en redogörelse för fondens aktieplaceringar. Däremot kunde vi inle komma överens om storleken pä det röstvärde som man borde begränsa sig till. Pä den punkten konstaterade vi delade meningar, och frågan sköts på framtiden.

Det finns utomordentligt goda skäl, som centern och folkpartiet angivit i reservationen, all godkänna förslaget om ett kapitaltillskott till Oärde fondstyrelsen. Men det finns lika goda skäl att göra en ungefärligen molsvarande förstärkning av de små och medelstora företagens finansieringsmöjligheter på olika områden. Ell skäl härför är, som framhållits i debatlen under hela kvällen, att förelag av olika storlek bör ha ungefär samma utgångsläge när det gäller all få kapilal. Därför anser vi alt den ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning som föreslås i molionen är fullt riktig.

Begränsningsregler enligt femprocentsprincipen anser vi vara väl motiverade. Detta kom ju också 1968 ärs kapitalmarknadsulredning fram lill. Om sedan regeringen och riksdagsmajoriteten har andra uppfattningar när del gäller säkerhetsfrågor och placeringspolilik är en sak för sig. Alt en femprocenlsspärr på ett olyckligt sätt skulle begränsa fondstyrelsens möjligheler att lämna önskade bidrag till finansiering av industrier, som utskottet är inne på, har vi svårt att tro. Det väsentliga är väl ändå att samlliga kategorier företag ges möjlighel till en hygglig finansiering.

Den sammankoppling av olika frågor som vi har gjort i motionen 2044 säger sig utskottet ha svårt all förstå - utskotlel menar all den försvårar möjligheten all uppnå konstruktiva lösningar för näringslivet. Vi anser tvärtom alt man bör se lill att inle bara en sektor eller vissa sektorer av samhällel fär del av de kapiialsatsningar som näringslivet i stort sett behöver. Därför bör AP-fonderna lillföra Industrikredil, Företagskredit och andra s. k. mellanhandsinstitut medel så att den nuvarande lånekön elimineras och instituten i fortsättningen får en utlåningskapaciiei på minsl  1  miljard kronor.

Del förut nämnda anslaget till statens hantverks- och industrilånefond bör höjas till 150 milj, kr, för näsla budgetår. Vi föreslår också att det maximala lånebeloppet för varie enskilt lån i företagarföreningarna samtidigt höjs från 200 000 lill mellan 400 000 och 500 000 kr.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

161

11 Riksdagens pwiukull 1975/76:78-79

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

162

I reservationen 4, som egentligen inte tillhör del ekonomiska paketet, yrkar vi att fjärde fondstyrelsen låter anställda i vederbörande förelag representera fonden i förelagens styrelser. På detla sätt undviker man maktkoncentration och centralisering av infiytandet. Vi anser att del är viktigt att riksdagen ger regeringen direktiv om att detta förfaringssätt bör lillämpas när fonden tillsätter styrelseledamöter i företagen, Utskottsmajorilelen menar att del bör ankomma på fondstyrelsen själv att avgöra hur den skall låla sig representeras i styrelserna, Ell uttalande från riksdagen på denna punkt vore emellertid klargörande och mer bindande för styrelsen i fortsättningen.

Man lalar ju så myckel om inflytande och spridning av ansvaret inom näringslivels olika företag. Del här vore ell sätt alt visa all man menar allvar med de deklarationer om jämlikhet och insyn m, m, som görs i den allmänna debatten.

Vad beträffar handläggningen av den fråga som detla utskottsbetänkande behandlar, har man - för att fä ell sammanhängande innehåll och de olika punkterna att inbördes komplettera varandra - överenskommit om en viss paketlösning och om en viss voleringsordning, och våra yrkanden beiräffande detla utskottsbetänkande blir beroende av utgången av den första voteringen beträffande finansutskollels betänkande nr 20, Vi vill emellertid äler underslryka att det är oerhört viktigt alt de förelag och del näringsliv som ligger ulom räckhåll för fjärde AP-fonden också blir delaktiga av de kapilalresurser som landets gemensam.ma ekonomi kan prestera, och vi anser alt detla bör fastslås genom ett beslut i enlighet med vad vi i moiionerna föreslagit.

När det gäller den allmänna ekonomiska politiken och frågorna om sysselsättningen har jag svårl att förslå den indignation som lidigare i deballen visals mot centerpartiets resonemang om 400 000 nya jobb. Om den bedömningen som partiet har gjort inte har något värde kan man ju låta saken bero och inte ständigt och jämt känna sig irriterad över det resonemanget.

Jag kan inle heller underlåta all kommentera finansministerns avspisande av ledamoten i näringsulskollet herr Wirlén och hans synpunkter beträffande Slålverk 80, Det förekom ju en liknande indignation när vi på sin lid under en kammarbehandling begärde att få ärendei återremitterat lill näringsulskollet för all detla skulle få möjligheler att närmare granska planeringen av Slålverk 80, Det var samma sura miner då. Det sades att en återremiss skulle fördröja ärendet och alt det därigenom kunde uppstå stora svårigheter. Efteråt visade det sig alt den fördröjning som kunde uppkomma bara var lyckosam.

Sedan måste jag korrigera ett uttalande som herr Ekström gjorde i sill första anförande i dag. Han ansåg att centern hade gått ifrån en uppgörelse för två år sedan angående den procentsals till vilken fjärde AP-fonden skulle få förvärva aktier i företag. Jag vill upprepa vad jag nyss antydde, nämligen all vad vi då kom överens om var slorleken av del belopp som skulle tillskjutas fjärde AP-fonden och att riksdagen

skulle få en redogörelse för de arrangemang som fonden planerade. Men när del gällde femprocenlsregeln konstaterades det från båda hållen att vi inte kunde komma överens och att den frågan fick ställas på framliden, Anlingen har herr Eksiröm glömt detta eller också har han - på grund av att han inle är ledamot av näringsutskottet - missuppfattat denna fråga. Han gjorde emellertid under förmiddagen en felaktig bedömning. Fru talman! På grund av den behandlingsordning som har överens-kommits släller jag nu inte några yrkanden utan återkommer då näringsutskoltets betänkande har föredragits.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen HÖVHAMMAR (m):

Herr talman! När jag satt i min bänk och lyssnade på statsministerns senaste inlägg gjorde jag några reflexioner, sedan Gösta Bohmans re-plikräli hade upphört,

I England tvingas man nu att sänka skatterna för alt komma till rätla med ekonomin, I Sverige vill socialdemokralerna höja skatterna i motsvarande läge. De brittiska socialdemokraterna är tydligen klokare än sina svenska kolleger i detta avseende.

Statsministern talade också gång efter annan om överbud. Annars brukar man från det socialdemokratiska partiet alltid beskylla oss moderaler för en social nedrustning. Nu kallar statsministern Gösta Bohman t, o, m, för en riklig "bidragsmuffe". Det var ett nytt ord, som Jag aldrig har hört förr. Man skall nog ha herr Palmes fotarbete för att kunna fä den ekvationen att gä ihop.

Tidigare i dag har herr Burenslam Linder ingående redogjort för moderata samlingspartiets inställning till förslaget om mer pengar till fjärde AP-fonden för aktieköp m, m. - delta med anledning av finansutskottets betänkande 1975/76:20, Själv tänker jag därför hell kort redovisa vår ståndpunkt i anledning av reservationen 2 i näringsulskottels belänkande 1975/76:34,

Vi moderater reserverar oss här mot all ytterligare medel ställs lill fjärde AP-fondens förfogande för aktieköp samt föreslär all i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning görs den förändringen att AP-fonden ej skall få inköpa mer aktier i ett bolag än som svarar mot 5 "ii av röstvärdet.

Vi delar alltså inie uppfattningen att medel ur Qärde AP-fonden skall få användas för aktieköp. Vi är fortfarande av den meningen att AP-fonden inte bör äga aktier, Brotsetl frän att de spekulativa drag som därigenom ges fonden strider mot fondens syfte kan starka principiella skäl anföras mot del slags maktkoncentration i del allmännas hand som uppslår och vilken vid AP-fondens tillkomst uttryckligen förklarades inte vara åsyftad. Jag vill gärna konsiatera att del var själva motiveringen, när man på sin lid skapade denna fond.

163

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

164

Herr talman! Det allmännas inflytande på det svenska näringslivet är, som alla här i kammaren vet, i ständigt ökande, och regeringen ber riksdagen om alltmer pengar till bl, a, statlig företagsamhet. Del sägs i budgetpropositionen att motivet för att ge AP-fonden ytleriigare 500 milj. kr. till aktieinköp närmasl skulle vara att stärka företagens försörjning med eget kapital. Men vill man göra detta, borde man i stället sänka ATP-uttagel och därigenom öka självfinansieringsgraden. Ett annat sätt vore att ge olika mellanhandsinstilul ökade resurser att tillgodose företagsamhetens efterfrågan på kapital.

Nu vill regeringen ytleriigare öka del allmännas makt över näringslivet genom ett tillskott av pengar lill fjärde AP-fonden. Den ständiga strävan att ge staten ökad makt över företagen, om än indirekt, kan komma att fä mycket negativa konsekvenser för svenskt näringsliv och för det svenska samhället.

Det är mot denna bakgrund man får se vårt krav på att en fempro-centsregel införs, innebärande alt AP-fonden inte skall få inköpa mer aktier i ell bolag än som svarar mot 5 "n av röstvärdet. Med andra röstvärden kommer genast kraven på styrelserepresentation att öka, och med den sirävan regeringen har kommer också arbelel pä en planekonomi au yllerligare intensifieras.

Men även starka prakliska skäl lalar emol aktieköp för AP-medel, Visseriigen leder sädana till all utrymmet för nyemission ökar pä börsen, men samtidigt - och del är viktigt att komma ihåg - måste ju utrymmet på kreditmarknaden minska med samma belopp.

De företag som får sin finansieringssitualion förbättrad är i första hand de stora börsnoterade företagen, som ju oftast är rätt lönsamma och som ändå, tycker man, borde ha ganska goda finansieringsmöjligheter, I allmänhet torde det också förhålla sig så att det är de mindre företagen som under senare är fått allt större finansieringssvårigheier. Det har f. ö. påtalats från olika håll i dagens debatt,

AP-fondens aktieköp är således enligt vår moderata uppfattning inte ett effektivt medel att höja invesieringsbenägenheien inom näringslivet som helhel, AP-fondens aktieköp är heller ingen långsiktig lösning för näringslivels finansiering, om man inle är beredd all läla AP-fonden köpa aktier regelbundet även i framtiden, och vi anser alt myckel starka principiella skäl talar emot detta. Därför är vi inle intresserade av den här tanken.

Herr talman! Jag vill nu övergå till all hell kort anföra några synpunkler på näringslivels silualion i värt land just nu och då kanske med speciell inriktning på de mindre och medelstora förelagen. Au arbelslöshelen inle har ökat mer under den konjunktursvacka som vi upplever är i och för sig myckel glädjande. Del finns väl fiera förklaringar lill detla mycket positiva faktum. Den främsta orsaken lycker jag nog har varil den lageruppbyggnad .som skell inom svensk industri men som inle kan väntas fortsätta så värsl myckel längre, I flera branscher är lagren spräng; fyllda, och det finns andra som inle vågar bygga ul lagren mer med

tanke på risken för att varorna blir inkuranta.

Intressantare än siffrorna över antalet arbetslösa är emellertid siffrorna över antalet lediga platser, något som jag tror inte har nämnts i den här debatten. Här har det varit en mycket stark nedgång, som endast delvis kan förklaras av de s, k, Åmanlagarna, vilka gör företagen obenägna att inför en oviss framtid nyanställa folk och därmed ådra sig elt långsiktigt ansvar. Den viktigaste orsaken är, såvitt jag kan förslå, alt förelagarna i allmänhet bedömer framlidsutsikterna som ganska dystra.

Obenägenheten att nyanställa folk drabbar främsi ungdomen, och ungdomsarbetslösheten håller pä att bli ett allvarligt problem - det har ju t. o, m, slatsminislern i dag fåll erkänna - som man inle i längden kan dölja med en make up i form av anslag till kommunerna för beredskapsarbeten ål ungdomar. Del är inle den sortens tillfälliga jobb som de unga, som nu skall gå ut i arbetslivet, drömmer om. Den verkliga ungdomsarbetslösheten är betydligt större än de officiella siffrorna visar, eftersom ett temporärt beredskapsarbete inle kan lösa sysselsättningsfrågorna pä sikt.

Men, herr talman, det är inte bara ungdomsarbetslösheten som växer. Det ökande antalet varsel visar att snart kommer det alt bli bekymmersamt även för yrkesuibildad arbetskraft i familjeförsöriaräldern. Det förefaller därför osannolikt alt sysselsättningen skall kunna hållas uppe, om inle kraftfulla stimulansåtgärder sätts in framför allt för den mindre och medelstora företagsamheten. Regeringen tycks emellertid vara mera intresserad av den slalliga föreiagsamheten och storföretagen än av de flera hundra lusen mindre förelagen runt om i vårl land.

De små investeringarna jusl nu kan på lång sikt bli en myckel allvarlig fara för vårl land i framliden. De betyder nämligen minskade möjligheter att utnyuja den högkonjunktur, som vi ju tror skall komma - när den kommer vet ingen med bestämdhel. Men del finns också annal, som på sikl kan försvåra en ökad sysselsällning. De slora färdigvarulagren ule i induslrin gör au många förelag kan vänta med nyanställningar. Värre än della är dock att del svenska näringslivet fått minskad konkurrenskraft på exportmarknaderna och på hemmamarknaden i konkurrens med importvaror. På exportmarknaderna kommer vi all få en mycket hård priskonkurrens, och när finansministern, sin vana trogen, litar på en konjunkturuppgång utomlands drar han nog väl stora växlar på framliden.

Även om konjunkturen utomlands snabbt förbättras skall vi inte tro att den svenska konjunkturen ändras pä en gång. Den svenska konkurrenskraften har det besvärligt, den är hårt ansatt eftersom kostnadsläget ulomlands ligger långt under det svenska. Det dröjer ålskilliga år innan kostnadsläget i många länder hunnit i kapp del vi har i vårt eget land. Härtill kommer att de flesia länder har bekymmer med sin va-lulaslällning, Alla industriländer kommer därför alt öka sina exportan-slrängningar, och alla förelag kommer - del kan vi vara förvissade om - au nogsaml slå vaki om sina marknadsandelar. Ingen vill förlora mark-

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

165

12 Riksdagens protokoll 1975/76:78-79

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

166

nadsandelar, som kan vara svåra alt återvinna vid en konjunkturuppgång. Del betyder i sin tur att svenskl näringsliv måste räkna med mycket låg lönsamhei, och del gör del naturligtvis svårt, för au inte säga omöjligt, för många förelag att öka antalet anställda.

Vår konkurrenskraft försämras ytterligare av de ökande kostnaderna i år, inte minsl när del gäller den indirekta beskattningen på förelagen, I min egen bransch, den manuella glasinduslrin, ser vi i dag exempel på det. Tvä förelag kommer förmodligen att läggas ned och 130 anställda berörs. Den kris som denna hanlering befinner sig i beror myckel på del höga kostnadslägel och inle minst på de indirekta avgifterna som gör alt vi böriar fä svårl all konkurrera på exportmarknaderna. Jag vet att man i regeringskretsar leoretiserar om alt ökande indirekt beskattning betyder minskade lönekrav från de anställda, och alt del skulle bli en utjämning. Men, herr talman, det är bara en vacker dröm ulan verklighetsförankring. Vi företagare, som i praktiken upplevt situalionen, har smärtsamt fått erfara vad Haga Il-uppgörelsen i verkligheten innebar,

I själva verket var lönekostnadsslegringen per producerad enhet i fjol dubbelt så stor i vårl land som i fiertalet jämförliga industriländer. För åren 1975 och 1976 har den svenska industrin en ökning av lönekostnaderna inkl, de sociala kostnaderna pä ca 40 "<. Nu planerade eller sannolika lönekoslnadsökningar jämte sociala kostnader för 1977 väntas före avialsmässiga höjningar - märk väl innan vi diskuterat avtalet -uppgå lill 12,5 96; bara del en kostnadsökning som sannolikt är större än lönekostnadsstegringarna i mänga andra länder,

Detla betyder ingenting annal än alt de som har jobb fär del bättre. Men hur går det för alla dem som kommer all ställas ulan arbele? Och hur många blir del? Det är frågor vi i dag har räll alt ställa. Ja, herr lalman, är del viktigare all lösa dessa problem än att hitta på nya avgifter och koslnadsstegringar för näringslivet.

Statsmakterna varken vill, kan eller får blanda sig i avtalsuppgörelserna. Men de kan heller inte tillåta alt lönekostnaderna inkl, sociala kostnader når en sådan höjd all resultatet blir en ökad arbetslöshet och en katastrofal ulveckling av handelsbalansen. Del finns egenlligen bara ett medel för all hålla koslnadsulvecklingen inom en för sysselsällning och handelsbalans rimlig ram, nämligen den indirekta beskattningen av företagen. Del är därför ell krav från näringslivets sida, inle minsl från de mindre företagen, på att nya indirekta skaller inte får läggas på företagen. Tenderar utvecklingen av vår expon att gå i fel riktning bör man nogsaml överväga om inte situalionen skulle kunna räddas genom att man slopar den allmänna 4-procentiga arbetsgivaravgiften. Under alla förhållanden bör näringslivet inte åläggas nya sociala kostnader, som inte har med företagsamheten och därmed med sysselsällningen att göra.

Naturligtvis måste man se lill att investeringarna stimuleras, Elt förlängt lagerslöd och några månaders förlängning av det extra avdraget för förelagens maskininvesteringar är i och för sig bra men räcker inle, I stället borde företagen få rält lill slörre avsättningar för investeringar.

Det är ju av vikt att företagens investeringar sker i sådan takt all produktionsapparaten står beredd när konjunkturuppgången kommer.

Nu har man frän socialdemokratiskt häll sagl alt årets budget är en förelagsvänlig budget, en siimulansbudgel. Men man frågar sig dä: Vad är del egenlligen man stimulerar?

Jo, man vill stimulera den statliga företagsamheten med I 500 milj, kr,, och man vill - en fråga som behandlas i det här huset jusl nu -ge den fjärde AP-fonden ytleriigare 500 miljoner alt placera i aktier i de trots allt ganska få storföretagen. Men den mindre och medelstora föreiagsamheten har lydligen glömts bort. Och ändå, herr talman, betyder jusl denna kategori av företagsamheten så myckel inle bara ur sysselsättningssynpunkt utan också ur lokaliseringssynpunkt. Del är den mindre och medelstora föreiagsamheten som häller så många samhällen ute i landsorten vid liv - inle minsl i de bygder som jag själv kommer ifrån, där ofta ett företag är det enda på orten.

År 1969 fanns det i vårt land 234 567 företag med högst 50 anställda. Tillsammans sysselsatte dessa förelag 890 041 anställda. Förelagen med över 50 anställda var till antalet endast 6 313. Skulle man sälta gränsen för mindre och medelstora företag, dit f ö. huvudparten av våra familjeförelag hör, vid 200 anställda skulle antalet sysselsatta inom den mindre och medelstora företagsamheten med säkerhet överstiga antalet personer sysselsatta inom storindustrin. Därför kan man säga att de smärre företagen utgör en mycket betydelsefull grupp när det gäller sysselsättningen. Men den betyder kanske lika myckel för samhället när man lar i beaktande att den, som jag nyss nämnde, skapar jobb utanför de slora industriorterna. Men denna betydelsefulla företagargrupp har regeringen negligerat räll myckel och hell enkelt satt pä hård svältkost.

Herr talman! Det skall emellertid erkännas att del finns ett visst psykologiskt motstånd inom den mindre och medelstora företagsamheten just nu för satsningar pä framtiden. Det vore inte riktigt om jag inte gjorde det konstaterandet eftersom jag har upplevt detta vid träffar med mindre och medelstora företagare runt om i landel. Vad är det dä som gör att man är skeptisk inför framliden? Jo, bl, a, oklarheten i fråga om regeringens inställning till LO-förslaget om löngagarfonder - med tanke pä uttalanden från ledande LO- och Melallhåll får väl nu herr Meidners förslag betraktas som LO:s eget - gör all många egenföretagare och fa-miljeföreiagare är osäkra pä om de skall väga satsa på framliden. Om en företagare vet alt han inom ett relativt lilel antal år kommer all föriora silt företag till ett obestämt kollektiv är han knappast beredd alt göra långsiktiga investeringar eller andra satsningar för framtiden. Detta kan vara en bidragande orsak lill den låga invesieringsbenägenheien just nu inom svenskl näringsliv, särskill bland de mindre och medelstora förelagen. Det är någonting som regeringen nogsamt borde begrunda.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatl

167

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

168

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Den finanspolitiska debatlen har varil en lång dags färd mot natt, och mycket intressanta synpunkter har kommit fram, Inle minsl framförde statsminister Palme i sill avslutningsanförande den mycket intressanta tesen om att socialdemokraterna representerade de organiserade löntagarna. 1 ett sammanhang svepte han in alla medlemmar i TCO och SACO saml alla andra organiserade löntagare under socialdemokraternas kapprock. Nog vet vi att finansministern i andra sammanhang har uttalat sig om att villaägarna var värt folk, men jag vill starkt ifrågasätta om man kan kolleklivisera hela den organiserade lön-lagarkåren på del säll som statsministern gjorde i sitt senaste inlägg. Jag tycker det var litel väl magslarkl.

1 dagens ekonomiska debatt har vi diskuterat fömlsättningarna för del svenska näringslivet. Alla.talare har varit överens om att del är viktigt alt det svenska näringslivet har en hög expansionskraft och god tillgång på riskvilligt ägarkapital. Del är också viktigt att anskaffningen av det nödvändiga kapitalet kan underlättas. Med stor sannolikhet kommer den anskaffningen, liksom förhållandel är i dag, alt i framtiden uigöra ell stort problem för vissa företag och branscher. Della gäller i högsta grad för sekiorn mindre och medelstora företag, som under vissa år hittills haft en otillfredsställande kapitalförsörjning. Men om kapitalförsörjningen kan tryggas, bör det bli möjligl för näringslivet att genomföra sina utvecklingsplaner och därmed åsladkomma koslnadsbesparande rationaliseringar, som kommer att vara till nytta för förelagens konkurrensförmåga och utgöra elt myckel verksamt stöd för den ekonomiska ulvecklingen i Sverige. Under hela dagen har det från denna talarstol gått som en röd tråd hur viktigt det är för den svenska industrin alt ha ett gott konkurrensläge gentemot utlandet.

Trots allt är del så - de flesta bedömare har den uppfattningen - att vi befinner oss i efterkrigstidens djupaste och mest utbredda konjuk-lurnedgång och all del är den varaktigaste. Hur djup och långvarig den svenska konjunkturnedgången blir är i stor utsträckning beroende av den internationella konjunkturen och hur den svenska exporten utvecklas. Under de senaste tvä åren har den svenska sysselsättningen hållits hög till priset av en försämrad bytesbalans. En huvudanledning lill delta stora underskott är den ogynnsamma ulvecklingen av vär handelsbalans. För att återställa jämvikten i bytesbalansen krävs del bl. a. en myckel betydande satsning pä all öka vär export. Därför bör alla länkbara ålgärder och projekt prövas för alt förbättra vår ställning som exporlnalion. Det är då viktigt all de bristande möjligheterna all finansiera förelagens invesleringar undanröjs. Sådant hindrar ofla effektivt utnyttjande av svenskt tekniskt och organisatoriskt kunnande.

1 dagens debatt har i huvudsak de hårda investeringarna, maskininvesleringar av olika slag, berörts. De mjuka investeringarna, som är minst lika betydelsefulla, har man i stort sett gått förbi. Pä samma sätl som del gäller att ha en finslipad och modern maskinpark, gäller del all ha

ett marknadsföringsorgan så att man kan sälja de produkter som tillverkas. Det är minsl lika viktigt. Jag har sagl det lidigare men kan upprepa det nu, att det hjälper inte att man har mycket varor i lager om man inle marknadsför dem. Den butik som skyltar med sina produkter får också sälja dem. Den affär som inte har någonling i sitt skyltfönster lär heller inte få sälja någonting. Därmed inte sagt att vi inle satsar på marknadsföring frän svensk sida. Men det finns all anledning att ta sig en funderare över om inle ytterligare åtgärder borde vidtas för att effektivisera vår utrikeshandel genom en bälire marknadsföring av svenska förelags produkter, framför allt de mindre företagens.

I folkpartiet är vi medvetna om betydelsen av att näringslivet tillförs riskvilligt ägarkapital. När nu regeringen begär att fjärde AP-fonden skall fä vidga sin medelsram till 500 milj. kr. är vi med pä detta. Men detla bejakande av regeringens förslag sker under en viss förutsättning, som vi redovisar i reservationen 1 vid näringsutskoltets betänkande. Vi anser all ett villkor för tillskottet skall vara att aktieköpen fortsättningsvis inte leder till att fonden äger mer än 5 % av något företags aktiekapital. Varför vill vi nu begränsa fondstyrelsens rätt att inköpa aktier ulöver 5 96 i något förelag? Jo, vi har den bestämda meningen all fjärde AP-fonden skall vara ell neutralt finansieringsorgan och inte ell instrument för statligt inflytande över företagen. Aktieköp ulöver 5 96 kan vi därför inte vara med pä. Det har Per Ahlmark och Rolf Wirlén tidigare understrukit i sina anföranden.

Nu vet vi av den nya redovisning som fjärde fondstyrelsen har avgelt över sin verksamhet att fonden under det senaste årel i flera fall har förvärvat slörre andelar i företag än som motsvarar 5 "ii av röstvärdet. Enligt vår uppfattning är della olyckligt, men samlidigt vill vi inle ålägga fonden alt försälja redan innehavda aktier. Vi anser att del skulle få vissa negativa verkningar.

Vi kan också dela den uppfattning som fjärde fondstyrelsen har när den gör gällande att majoriteten av svenska börsnoterade företag har intressanta och lönsamma investeringsalternativ, och säkert är att i mänga fall är dessa förelag i slorl behov av nytt eget kapilal. Nu är inle den här situalionen någol specifikt för de slora börsnoterade företagen. Kapitaltillskott i olika former är minsl lika behövligt för de mindre och medelstora förelagen. Vi har från folkpartiel lidigare påtalat del felaktiga i att regeringen alllför ensidigl har separerat kapilalströmmarna till de slörre förelagen och gynnat dem. Detta har självfallel varil på bekostnad av de mindre och medelstora företagen.

Hur stor belydelse riskvilligt kapilal har för de mindre förelagen visar t. ex. en undersökning som Malmöhus läns företagareförening har gjort. Den undersökningen omfattade föreningens alla låntagare i jämförelse med börsförelag, som man slumpvis ulvall som referensgrupp - alltså börsnoterade småföretag. Del visade sig all sysselsällningen ökal betydligt mer i föreningsgruppen än den gjort totalt i Malmöhus län enligt den officiella statistiken. Del visar betydelsen av att de mindre industriföretagen har tillgång lill riskvilligt kapilal. De som hade lillgång till

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

169

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebalt

170

sådan kapilal fick en bättre produktionskapacitet.

Som vi anför i vår reservation måste investeringspolitiken läggas om så alt förelag i alla slorleksgrupper tillgodoses. Vi motsätter oss inte att fjärde fondstyrelsen får det föreslagna kapitaltillskotiei, men vi vill betona - och delta kraftigt - alt satsningen pä köp av aktier i slora förelag måste kompletteras med motsvarande förbättring av de mindre och medelstora företagens finansieringsmöjligheter. Både Per Ahlmark och Rolf Wirlén har tagit upp delta - och detla yrkande kommer att behandlas av kammaren i annat sammanhang.

Vi anser alt del måste vara en central näringspolitisk målsättning alt de mindre och medelstora företagen får större läneresurser till förfogande. Jag tror att delta är elt viktigt medel för att bryta den nuvarande trenden inom det svenska näringslivet - alt mindre och medelstora förelag i stor omfallning köps upp av investmentbolag. Inför näringsulskottei hade vi i går en intressant redogörelse av Svenska AB Navigatörs verkställande direktör. Denne redovisade dä sitt företags inköp av olika bolag. Han sade att del under 1975 inte var någon brist på företagare som ville sälja sin firma. Han betonade också alt företagare, som lidigare inte hade visat något intresse av all sälja sitt bolag, under 1975 hade varit påtagligt mera benägna all göra del. Del allvarliga är nalurligtvis inle alt företag köps upp - det har hänt i alla lider - men effekten av de många uppköpen förstärks av all del numera tillkommer så få nya förelag.

Ulvecklingen med ökad makl över näringslivet för några få grupper och med en kraftig inskränkning av konkurrensen på viktiga sektorer kan inte accepteras frän liberala utgångspunkter. Maktspridning och effektiv konkurrens är för oss självklara mål.

Statsminister Palme inbjöd i sill anförande de poliliska partierna till en rundabordskonferens, och denna dag har de mindre och medelstora förelagens problem tagits upp av i storl alla oppositionstalare. Det skulle vara räll naturligt att de mindre företagarnas näringslivsorganisationer också finge komma lill tals med regeringen och framföra sina problem, eftersom regeringen och oppositionen har så diametralt motsatta uppfatlningar om tillståndet hos de mindre företagen. Här vitsordar finansministern hur bra de har del i Sverige, och frän oppositionen framför vi motsatt uppfallning. Vi måste naturligtvis träffa helt olika människor, men för den som följde den socialdemokratiska småföretagarkonferensen i Uddevalla - om också på lilel avstånd - framgick del väl med all önskvärd tydlighet all man inte vara så specielll nöjd med den socialdemokratiska näringspolitiken i vad det gäller de mindre förelagen. Därför tycker Jag att regeringen skulle vara generös och även inbjuda de mindre företagens näringslivsorganisationer, så att de vid ett viktigt tillfälle fick lägga fram sina synpunkler på den här i landel förda ekonomiska politiken och näringspolitiken. Jag tycker all de alllför länge har fått slå vid sidan om.

Vi lalar ofta för olika grupper i kammaren, och Jag talar gärna för de mindre företagen. Eftersom jag själv är småföretagare ligger det na-

turligl till all göra det, men jag tycker all det vore rimligt all de någon gäng fick komma lill tals även med regeringen i samband med en sådan här överläggning.

Jag skall nu, herr talman, gå över till reservalionen 4, som behandlar frågan om representation för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse i bolagsstyrelse. Vi reservanter anser att det ibland kan vara motiverat all fjärde AP-fonden för att bevaka sina ägarintressen är representerad i slyrelsen. Men vi anser också att det inte får leda till att den makl och det inflytande som pensionsfondens kapitalplacering ger koncentreras till ell fätal centralt placerade människor. Vår principiella uppfallning är klar därvidlag. Vi har den bestämda uppfaitningen att styrelsen alllid i första hand bör överväga att söka sin representant i styrelsen bland företagets anställda. Del är viktigt alt möjlighet ges för anställda all la plats i företagets slyrelse, och del skall självfallel inle blandas samman med de anställdas rättmätiga krav på styrelserepresentation i deras egenskap av anställda. Vär principiella uppfallning har förstärkts genom den snabba koncentration av makt och ägande som har skett inom näringslivet under senare är.

Jag biträder, herr lalman, reservalionerna 1 och 4 lill näringsulskoilels betänkande.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatl ■

Hen PETTERSSON i Västerås (vpk):

Herr lalman! I näringsutskoltets betänkande nr 34 behandlas överförande av medel till den allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse och dess användning.

Jag vill inledningsvis erinra om alt vänsterpartiet kommunisierna i en motion år 1973 krävde att medel i stället borde sällas in i ett statligt produktions- och sysselsättningsprogram.

Om riksdagen hade följt detta förslag skulle vi i dag säkerligen ha haft bättre sysselsättningseffekter. Vi anser alltjämt all det borde vara betydligt förnuftigare att använda medlen i AP-fonden för all skapa sysselsällning och makt åt de anställda i förelagen.

I vår partimolion 1975/76:188, som är föremål för behandling i föreliggande betänkande från näringsulskollet, släller vi följande huvudkrav:

1.    All förvaltningen av AP-fonden sköts av en enda fondstyrelse.

2.    All majoriteten av styrelsen skall beslå av representanter för lönearbetarnas organisationer.

3.    Att den nuvarande fjärde AP-fondens innehav av aktier i privaikapiialistiska företag avvecklas och att medel ur AP-fonden i stället används för att bygga upp nya statsägda industrier.

4.    Att minst 50 96 av den med AP-fondens aktieinnehav förbundna rösträtten skall tillkomma de anställda i vederbörande förelag.

5.    All riksdagen beslularatl 5 96 av fondmedlen, dvs. ca 4 400 milj. kr., tills vidare kan placeras på sätt som ovan föreslagits.

I den lidigare deballen här i kammaren i dag har sysselsättningsfrågorna

171

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

\11

varit ell genomgående tema. Oron och maktlösheten inför den alltmer påtagliga frågan om all kapitalismen inte längre kan lösa dessa problem har gått som en röd träd genom hela debatten. Denna oro är berättigad. Samtidigt står det lika klarl att vare sig regeringen eller de borgeriiga partierna kan visa pä några konkreta vägar för en lösning av problemet. Vi förstår dilemmat. Det är ingeniing nytt.

Kapitalismens motsättningar skärps med dess ulveckling. Det privaia näringslivet kan inle i nuet eller i framliden lösa dessa frågor. Inga nya slora företag byggs upp. Investeringarna inriktas i huvudsak pä att minska behovet av arbetskraft och inle på att öka och utvidga sysselsällningen. Grundorsaken ligger i del kapitalistiska samhällets kris och dess oförmåga att tillfredsställa människornas mest elementära rättighet, nämligen rätten till arbele och utkomst.

Ändock är inte den svenska privalkapilalismen missgynnad. Staten ingriper mycket aktivt i olika avseenden för all slå vakt om och söka lösa kapitalismens inneboende motsättningar för all över huvud taget göra det möjligt för den kapitalistiska produktionsprocessen att bestå. Olaliga är de gåvor, bidrag och skattelättnader som det privata näringslivet har erhållil av skattebetalarnas pengar för att hålla proflten uppe. Staten tillhandahåller kapilal gratis eller till låg ränta. Staten svarar för en alll slörre del av samhällels service, kommunikationer, bostäder, utbildning, ja, alll som är nödvändigt för au upprätthålla en produktion. Staten svarar för en stor del av kostnaderna när det gäller forskning och tekniskt utvecklingsarbete, medan de privata kapitalägarna tar hem vinsterna. Bakom de ökade statliga insatserna inom kreditväsendet handlar det ju i första hand inle om nägon konkurrens med storfinansens affärsbanker; det handlar i slället om all väsentligen ge ell komplement - ett ökal utbyte av krediter, s. k. riskvilligt kapital, till del privaia näringslivet. Några garaniier för all kapitalel används på ett visst sätt föreligger inte. Detta gäller också de medel som hittills avsatts från fiärde AP-fonden för aktieköp.

1 den allmänna debatten angående användningen av AP-fondsmedel för aktieköp har man försökt göra gällande att syftet med den nya användningen av medel ur AP-fonden i första hand är all lillföra företagen mera eget kapilal lill gagn för industriell expansion och ökad sysselsättning. Som ett ytleriigare motiv har anförts att fonden genom aktieförvärven skulle bli delägare i företagen.

Vi var redan från börian myckel kritiska mot dessa påståenden. Denna kritik har också besannats av utvecklingen under de senaste två åren. Fjärde AP-fondens placeringar har i huvudsak varil av två slag. Det har handlat om marginella inköp av aktieposter i s. k. väletablerade privata börsföretag. Del har handlat om slörre placeringar dels i AGA, dels i Volvo. Men ingen kan i dag påvisa all della lell till all nya jobb har skapats. Inte heller har det lell lill någol inflylande för löntagarna över företagen. Herr Hovhammar lät i silt inlägg tidigare i dag påskina att han var orolig. Jag tror all han kan vara hell lugn, för storfinansens

ägandepositioner kommer sannerligen inte att förändras.

Summeringen måste bli att löntagarnas pengar har använts för alt stöd-köpa aktier i slora privaikapiialistiska förelag. Något löntagarinflytande har inle alls blivit följden.

Vi har den bestämda uppfattningen att lönlagarnas pengar inle kan få användas för aktieköp utan något som helst garanterat inflytande. Vad vi däremol anser vara en riklig politik och en riktig användning av löntagarnas pengar är alt de sätts in [ ett program för direkl lill-växlfrämjande produktionsinvesleringar i form av nya förelag som ägs av staten eller där staten i vart fall har det dominerande inflytandet, att de anviinds för att etablera nya basindustrier främst i svårt utsatta regioner.

Sådana regioner har vi som bekant räll många här i landel. Vart vi än vänder oss har vi för ögonen elt omedelbart behov av nya arbetstillfällen. Främst i kön står ungdom och kvinnor och väntar på all få arbele och utkomst. Jag kan ta mitt eget hemlän, Västmanland, som exempel. Enligt officiella uppgifter angående länets arbetslöshetssiffror är det omedelbara behovel 6 000 nya arbelstillfällen. Av de arbetssökande är över hälften kvinnor, av det totala antalet registrerade arbetslösa är över hälften ungdom mellan 16 och 24 år.

Jag vill här också erinra om all den dolda arbetslöshet som vi vet finns. Många människor anser det inte mödan värt all gä till arbetsförmedlingen och anmäla sina tjänster därför all de pä förhand vet att inget jobb kan erbjudas. Jag tror, herr talman, alt del är ganska svårl att gå till dessa människor och säga: Jo, ni kommer all få nya arbetstillfällen genom all man nu för över ytterligare 500 miljoner till den fjärde AP-fonden för aktieköp. Del är naturligtvis ingen som tror på någol sådant. Här gäller det att göra mer aktivt bruk av medlen i AP-fonden för att skapa sysselsättning och makt ål de anställda i förelagen,

I näringsulskottels betänkande säger man "att motionärerna torde ge

uttrycket 'basindustri', , en vidare innebörd". Är det verkligen sä

svårt att förstå detta uttryck? Jag tror att man med litet god vilja ganska lätt kan begripa vad vi menar. Men problemet är väl snarast all man inle vill höra talas om basindustrier - dvs, statliga förelag med elt reellt lönlagarinfiylande som skulle bryta storfinansens makt.

Basindustrierna måste enligt vår mening bilda grundvalen för en ökad industriell verksamhet - det kan vara statliga verkstadsindustrier med metallmanufakturprodukier, del kan vara specialindustrier för motorer och utrustning exempelvis för transportsektorn, det kan vara petrokemiska industrier, del kan vara specialslålverk, som vi exempelvis är i behov av i Bergslagsomrädel. Gemensamt för dessa basindustrier är att de kommer att uigöra grundvalen och drivmotorn för den ekonomiska utvecklingen i regionerna; i den meningen blir de alltså basindustrier.

En satsning på slalliga basindustrier är nödvändig, om vi över huvud laget skall kunna bereda sysselsättning åt människorna. Vi menar i vårl parti all 5 96 av fondmedlen - omkring 4,5 miljarder f n, - bör placeras

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

173

13 Riksdagens protokoll 1975/76:78-79

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

och användas för all bygga upp statsägda industrier och att den nuvarande fjärde AP-fondens innehav av aktier i privaikapiialistiska förelag bör avvecklas. Vi anser all en sådan användning av lönlagarnas pengar står i överensstämmelse med deras inlressen både i nuet och i framtiden.

En satsning på slalliga basindustrier inbegriper också all de anställda som arbelar i dessa företag skall ha del avgörande inflytandet över förelaget. En företagsdemokrati med reellt innehåll ligger också i de arbetandes inlresse. Den metod, den linje som vänsierpartiel kommunisterna föreslår när det gäller att i de arbetandes inlresse utnyttja och använda medel ur AP-fonden, är att göra slut på arbetslösheten genom uppbyggnad av slalliga industrier, där makten i företagen tillförsäkras de anställda.

Ingen kan bestrida all användande av AP-fondens pengar på delta sätt skulle öka antalet sysselsäliningslillfällen i landet. Ingen kan bestrida alt del ligger i hela arbetarklassens inlresse alt vi söker skapa livskraftiga regioner och landsdelar, utgående från målsättningen om allas räll lill arbele oavsett kön och bosättningsort. Del måste bli slut på den regionala obalansen. Styrning av större invesleringar är därför nödvändig. Därest ålgärder av del slag vi föreslår inle realiseras för att åstadkomma sysselsättning, kommer hela landsändar och regioner inom kort att få vidkännas myckel belydande svårigheter. Den samhälleliga servicen kommer inle att kunna upprätthållas, och människornas rättmätiga krav pä socialt och kulturellt utbud blir ännu sämre tillgodosedda. Det blir med andra ord en social degradering som inle kan accepteras. För alt motverka en sådan social degradering måste enligt vår mening - som vi har skisserat den i vår partimolion - AP-fondens medel användas.

Herr talman! Jag avser att yrka bifall lill reservationerna 3 och 5 i näringsutskoltets betänkande.

174

Hen SVANBERG (s):

Herr lalman! Pä della stadium av debatlen är det väldigt svårt all lillföra något nyll, och jag skall därför inskränka mig lill några få synpunkler, främsi beträffande fjärde AP-fonden,

I år liksom 1973 gäller att det för svensk borgerlighet är viktigast all begränsa AP-medlens användning så myckel som möjligl lill sådana former som inle medger inflytande för de anställda, som ju är AP-fondernas egentliga ägare. Helst ser man att AP-medlen blir rena lånemedel som via bankerna förmedlas till förelagen. Aktieköp är man ytterst misstänksam emot. Men sedan nu fjärde AP-fonden har verkat några år är man försiktig. Del är bara moderaterna som går på den lolala avslagslinjen. Folkpartiet har lärt av tidigare misstag och föreslår nu alt de 500 miljonerna beviljas, dock med myckel stora restriktioner. Del som för förre folkpartiledaren var den väldigaste socialiseringsaktionen genom tiderna godtas nu av hans parti, lål vara med vissa inskränkningar.

Såväl cenlern som folkpartiel är således tveksamma i sina bifallsyrkanden. Fjärde AP-fonden skall endast få köpa högsl sä myckel aktier

175

som motsvarar 5 96 av rösträtten i förelagen, AP-fondernas pengar är farliga pengar, deras makt måste man begränsa på alla vis. Men den privates pengar är inle fariiga, i synnerhet inte om han äger mycket av dem. Någon fara med svenskl storkapital har inte de borgeriiga känt av. Tydligen går också multinationella pengar ganska bra. Men AP-fonds-pengar är man rädd för. När nu cenlern medverkar lill uttalanden om all när del gäller AP-fondens aktier i förelagen skall i första hand de anställda f'öreiräda pä bolagsstämman, så måste man se det mot bakgrunden av att cenlern motsätter sig köp av mer än 5 96 av aktierna, Slörre tilltro har man inle lill de anställda, 95 96 tilltro till storkapitalet och 5 % tilltro lill de anställda, det är centerns och folkpartiets uppfaltning om ekonomisk demokrati - det kan vara värt att notera,

I del föreliggande utskollsbeiänkandel finns elt särskilt yrkande frän centern och folkpartiet att när den fjärde AP-fonden blir representerad i ett bolags styrelse i kraft av sill aktieinnehav, då skall man utse någon av de anställda som styrelseledamot. Med den omfattning AP-fondens aktieköp skulle få enligt center- och folkpartiförslaget kan det synas föga meningsfullt att diskutera vilka som bör utses till styrelseledamöter. Skulle nu ändå fonden råka få möjlighel att bli representerad i någon bolagsstyrelse, så bör den saken också kunna klaras ulan särregler. Vid bolagsstämman bör de anställda i första hand utöva rösträtten, och då finner vi det inle befogat alt särskill peka ut för dem vem de skall välja. De anställda torde vara minst lika kapabla som andra att själva utse dem de skall välja.

Vpk har i sin reservation ett yrkande av annat slag än de borgerliga och vill alt en betydligt slörre summa än regeringen föreslår - del rör sig om närmare 4 miljarder - skall satsas pä utbyggnad av näringslivet men då enbart i statliga basindustrier. Rent allmänt kan jag hysa en viss sympati för den reservalionen i så måtto alt vad vi behöver nu i väldig omfattning är invesleringsvilligi kapilal. Den väg som man här anvisar är dock svärframkomlig. Det räcker inte bara med att ha tillgång lill kapital. Man måste ha lämpliga projekt och lämpliga produkter också att satsa på, var nu dessa än finns. Det föreligger heller enligt såväl gällande som föreslagna stadgar ingel förbud för AP-fonden att köpa aktier i statliga förelag, om de skulle utbjudas. Vi har dock i utskottet ansett att direkta statliga förelagsinvesieringar bör kunna finansieras på annal sätl än över AP-fonden, Slaten är ju i dag en stor låntagare i AP-fonderna, om också inte i den fjärde fonden,

I sin motion rörande anslagen till fjärde AP-fonden hade mittenparlierna ställt upp en rad villkor för sin medverkan. Dessa villkor har man dock nu gått ifrån, och jag skall inle kommentera annat än en punkt. Man söker i sin motion, liksom i sin allmänna propaganda, göra gällande all statsmakterna skulle vara särskilt njugga mot små och medelstora företag när del gäller kapitaltilldelning och i slället gynna storföretagen. Detta är inle sanl, I årets budgetproposition las t, ex, upp 1 500 miljoner till regionalpolitik, pengar som i allt väsentligt går till små och medelstora

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Nr 79                 förelag. Anslagen lill hantverks- och industrilänefonden liksom företa-

Onsdagen den     garföreningarnasegen utlåning skall jag inte här behandla. Vi återkommer

10 mars 1976      ''" "tt" senare i vår. Men låt mig konsiatera att utlåningen är bely-

--------------    delsefull och ökande, AB Industrikredit och AB Förelagskredit - ett par

Finansdebatt       andra låneinstitut som särskilt omnämns i centermoiionen - har under

1975 lånat ut ca 1 miljard till mindre och medelstora förelag, och de har inte just nu någol särskill prekärt kapitalbehov. De får påfyllning i sina kassor från AP-fonderna när de behöver del, Ulöver delta finns del också ell flertal andra låneinstitut med speciell inriktning på små och medelstora företag.

Jag har särskilt velal säga detla sisla om småförelagens kapitalförsörining mot bakgrund av en socialdemokratisk småförelagarkonferens i Uddevalla som jag dellog i för ett par veckor sedan. Där diskuterade ett 60-tal småföretagare i två dagar olika förelagsproblem. De var ense om att det inle var kapilalfrågorna som var de angelägnaste problemen. Nej, det var helt andra ting - produktutveckling, samverkan mellan slora och små företag, vissa arvsskaltefrågor, underleveraniörssyslemet och liknande ting var problemen.

All företagsamhet har naturligtvis sina problem, särskill i vikande ex-portkonjunklurer. De små och medelstora förelagen har alltså sina problem. De fär det inte elt dugg bälire genom allmänt gnäll över skatter eller tillyxade överbud när det gäller kapilaltillförseln. Del är bara en seriös analys av vilka deras speciella problem är och konkreta förslag om hur man skall komma till rätta med de problemen som hjälper dem. Det är min fasta övertygelse all företagare, anställda och samhällel gemensamt skall kunna lösa problemen. Industridepartementet, industriverket och de regionala indusiriservicemyndigheterna gör allt de kan för all hjälpa företagarna på olika säll, men nalurligtvis är viljan, entusiasmen och kunnigheten hos företagaren och hos de anställda den viktigaste förutsättningen för ett gott resullal.

Herr lalman! Jag får återkomma beträffande yrkandena senare.

176

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Som herr Svanberg sade har dagens deball berört de flesia områden, och jag skall nu bara ta upp ett par små frågor.

Vi från mittenparlierna anser att AP-fondens medel är farliga, sade herr Svanberg, men om multinationella företag slussar in pengar och köper upp de mindre företagen, så är del inle farligt. Jo, både herr Wirlén och herr Ahlmark har i sina debattinlägg i dag sagt att vår uppfallning är att det är olyckligt all de mindre förelagen köps upp i så stor ulslräckning.

Vad sedan slyrelserepresentationen angår har vi sagt att om man i fjärde AP-fonden vill utse slyrelserepresentant i ett företag där man har lål oss säga 5 % av röstvärdet, så bör - del slår uttryckligen bör - man utse den representanten bland de anställda i företaget. Vi tycker all det är ekonomisk demokrati att de anställda får en representant i styrelsen.

Jag kan inle se all del skulle innebära något motsatsförhållande lill ekonomisk demokrali. Varför skall man endasl ha centralt utsedda styrelserepresenianier? Om och när AP-fonden begär en plats i styrelsen, sä tycker vi del är rimligt att man utser någon som arbelar i företaget.

Hen HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi moderater håller fortfarande med förutvarande folkpartiledaren herr Helén om all fjärde AP-fonden är den slörsla socialiseringsaktionen genom tiderna.

Herr Svanberg sade att vi vill gynna storföretagen och storkapitalet, men del är ju så all de 500 miljoner som vi nu skall besluta om går jusl till dessa slora förelag, medan de mindre och medelstora ingeniing får med av de pengarna. Del är bara pä det sättet.

Sedan talade herr Svanberg också om den socialdemokratiska före-lagarkonferensen i Uddevalla, som också jag har läsl om i pressen. Jag uppfattade emellertid den konferensen sä, att socialdemokralerna känner sig irriterade och plägade av den kritik som de icke-socialisliska partierna har riktat mot regeringspartiet för del sätt på vilket småföretagarna i vårl land behandlas. Del lycker jag framgick ganska tydligt, när man läste referaten från konferensen i Uddevalla,

De mindre och medelstora företagen är främsi oroade över arbetsgivaravgifterna. Det har jag tidigare framfört vid mänga lillfällen i denna kammare. De avgifterna slår mycket hårt. Mindre och medelstora företag är arbelskraftsintensiva och drabbas därför hårdast. Vidare gör Åmanlagarna alt många företagare i dag är mycket betänksamma när del gäller att nyanställa arbetskraft. Slutligen gör också förslaget om § 32 - som också kommer att behandlas här i vår - all mänga tvekar att investera och ser framliden ganska mörk. Även den saken har jag tidigare påpekat i dagens deball.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Hen SVANBERG (s)    kort genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Örebro säger att han hyser stark käriek lill de anställda, och han vill gärna all de får sitta med i bolagsstyrelsen. Men herr Andersson ser effektivt lill att de anställda egenlligen aldrig skall ha någon möjlighel lill det, därför att aktieinnehavet inte får bli mer än 5 96, Jag tycker därför inle att herr Andersson skall skryta så myckel med den platoniska kärleken. Jag tror också att de anställda är fulll i stånd alt själva välja sina ombud - om det någonsin skulle gå dithän att de får en styrelserepresenlation med de förslag som folkpartiet och cenlern har lagl fram.

Sedan sade herr Andersson att man i folkpartiet är emot de multinationella förelagen. Även del måste vara en ganska platonisk känsla, eftersom man inte vill göra något som går de förelagen emol; man lalar bara allmänt om all man är emol dem.

Herr Hovhammar har bekymmer med flera ting. Han har bl, a, bekymmer med småföretagarkonferensen i Uddevalla, Han talar om för

177

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

mig, som var närvarande, vad som verkligen sades där. Han hade läsl referat i pressen av del. Jag tror all del är farligt att låta sig informeras enbart genom vad tidningarna skriver. Jag tror jag vel bättre vad som sades.

Där sades bl, a,, herr Hovhammar, all den verksamhel som vissa s, k, småförelagarorganisationer - herr Hovhammar kanske kan räkna ut vilken organisation som framför allt avsågs - bedriver är en direkt fara för småföretagen på grund av ensidigheten i denna verksamhet, kve-rulansen och oförmågan att verkligen ta upp de reella problemen.

Småförelagarna hade problem -del villjag inte förneka. Det var många problem som vi allvarligt diskuterade. Men det var inte sä att del enda problemet var bristen på pengar och skatterna. Del finns annat all göra. De var inte där för att proteslera mot socialdemokratin. De var där för att protestera mot självvalda förelrädare för dem som vet vad de vill bättre än de vel det själva.

Herr lalman! Med detla anser jag att jag har fullgjort min del av deballen och tänker inte delta yllerligare i den.

178

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill påstå all herr Svanbergs minne sviker honom alldeles bedrövligt här i kväll, inte minst när del gäller slyrelserepresentationen. Frågan om de anslälldas representation i styrelsen har för mig och folkpartiel gällt alt de skall ha del i egenskap av anställda i företagen. Jag vill erinra om del motstånd vi mötte från socialdemokralerna när Sven Wedén en gäng i tiden föreslog all de anställda skulle få styrelserepresenlation.

När det gäller de multinationella förelagen har jag i gott minne hur vi ensamma i näringsulskollet förde fram reservationer som skulle innebära en begränsning av deras makt. Del kan inte bestridas. Herr Svanberg kan gä till näringsutskoltets gamla betänkanden och kontrollera del, - Nog sagl om delta.

Hen HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inle direkl bekymrad över att del var en socialdemokratisk småförelagarkonferens i Uddevalla, Var och en har ju räll att hålla sina konferenser. Men det är klart all man blir bekymrad om de företagare som där var närvarande inle protesterade mot de höga arbetsgivaravgifterna och log upp de problem som Åmanlagarna innebär, § 32-problemaliken, generationsväxlingsproblemen, förmögenhetsbeskattningen m, m. Om de inte gjorde della var del ganska unikl, för det är frågor som verkligen upprör företagarna i dag.

Vad beträffar den företagareorganisaiion som herr Svanberg syftade på kan jag glädja herr Svanberg med all den organisalionen under 1975 haft silt allra bästa är hittills och fått den allra största anslutningen från Jusl de mindre och medelstora företagen.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Den myckel långa debatt som vi haft i dag har framför allt visal alt varie saklig bedömning av värt lands nuvarande ekonomi måste leda fram lill slulsatsen att behovel av effektiva investeringar i näringslivet är myckel stort. Del måste vara en av de effektivaste åtgärder som kan vidias för all bromsa upp den kraftiga inflaiion som vi nu har all brottas med. Det torde också vara den åtgärd som pä sikt kan rätta till vår betalningsbalans. Del gäller att salsa våra resurser pä effektiva invesleringar som kan bli ränlabla i en härd internationell konkurrens.

De effektivaste investeringarna torde kunna åstadkommas inom den stora flora som vi har här i landel av slora och små förelag där det krävs en normal avkastning av det insalla kapitalet. Del kravei ställs inle för den ensidiga satsningen på den statliga företagsamheten.

Det är då av vikt att de åtgärder som statsmakten vidtar blir av generell art, så alt vi inte får en snedvriden konkurrens. Det har vi haft alltför myckel av under de senaste åren pä grund av alt det gjorts en oändlig massa inhopp av alla de slag genom olika samhälleliga ålgärder. En verkligt konkurrensneulral åtgärd är de invesleringsavdrag och bidrag som vi nu har. Tyvärr är dessa alllför små, och därför har oppositionen i skaiteutskoltei samlats i en reservation där vi kräver en fördubbling av investeringsavdragen-bidragen för maskiner och inventarier samt elt införande av investeringsavdrag för byggnader i näringslivet med 10 "ii eller molsvarande bidrag.

Vi har en mycket stor tillgång i den svenska småföretagsamheten; denna har en betydligt större anpassningsförmåga till marknaden än de slörre förelagen, som helt naturligt inte har samma möjligheler att förändra sin produktionsprocess. En invesieringsstimulans är särskill lämplig för den mindre och medelstora företagsamheten, som därigenom får lillfälle lill en inte sällan behövlig modernisering av sin produktionsapparat. Samtidigt ger dessa invesleringsavdrag förelagen en chans all lällare kunna exploatera nya idéer, som ofla finns i rikt mätt hos småföretagen. Idéerna måste växa fram spontant. Det går inte all kommendera fram dem genom slora statliga satsningar. Det borde regeringen vid del här laget ha lärt sig, sedan man sett resultatet av silt s. k. utvecklingsbolag, som har blivit ell verkligt fiasko med förluster på över 100 milj. kr.

Även från sysselsättningssynpunkt är del av vikt all den s. k. småföretagsamheten uppmuntras, då vi här har de mest arbetsintensiva förelagstyperna där en blandning av haniverk och induslri alltjämt lever kvar. Nog måste det kännas generande för regeringen alt över 5 "<, av våra ungdomar i dag saknar sysselsällning. Del torde vara ganska självklart alt det är något fel när just ungdomen inle kan finna plats i vårt arbetsliv. Del måste vara beklämmande alt som ung börja med au bli föremål för samhällets åtgärder för att kunna beredas sysselsällning och inle finna en sådan på den normala arbetsmarknaden.

Vi måste se lill all del återigen skapas en framtidstro inom vårt svenska

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

179

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

näringsliv. Det gäller inle minst för de små företagarna som lillsammans har så stor betydelse för helheten. Förelagsluslen måste äler få sin chans. Det måste ånyo bli ett inlresse för nyföretagsamhel. Den nuvarande politiken medför all många företagare helst vill komma ifrån del ansvar som det innebär att ha många anställda i sin ijänsl. Det visar att det är något fel pä den förda politiken. Elt led i strävandena att göra det något lättare för företagsamheten är alt riksdagen bifaller den reservation som har fogats vid skatteutskottets belänkande nr 29,

Vi har hört talas om en konferens som skall hällas om några dagar. Del skall bli verkligt inlressanl att se om Sveriges statsminister anser sig ha behov av representanter för hantverks- och smäinduslriorgani-salionerna vid den konferensen.

Herr talman! Jag ber all få återkomma senare med yrkande om bifall till vär reservation vid näringsutskoltets belänkande nr 34,

I detta anförande instämde herr Oskarson (m).

180

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! I denna debatt, som pågått hela dagen, har konjunkturpoliliken varit huvudämnet. Oron för den ekonomiska utvecklingen, sysselsättningen och de framlida exportmöjligheterna är frågor som ständigt möter i den politiska deballen. Den politik som hittills förts har bl, a, syftat lill alt via lagerstöd skapa förutsättningar för fortsatt produktion. Denna politik har stöd från alla parlier. Men även om det är fallet, kan ingen bortse från de risker och problem som kan uppstå när man pä detta sätt möter en lågkonjunktur, särskilt om lågkonjunkturen blir alltför långvarig.

Enligt mill sätl att se är delta en väg för att bibehålla sysselsättningen. En annan väg pä vilken man samtidigt bör satsa är alt ulnyttja lågkonjunkturen lill alt förbättra och bygga ut produktionsapparaten. Regeringen har också vidtagit åtgärder i denna riktning. Vad tvisten i dag egentligen gäller är huruvida dessa åtgärder är lillräckliga.

Regeringen har stimulerat den offenlliga sekiorn genom alt tidiga-relägga invesleringar och genom att ställa större kapilalresurser till förfogande. Också för storindustrin har belydande stimulansåtgärder vidtagits, bl, a, genom frisläpp av investeringsfonderna. Men möjlighelen alt under gynnsamma perioder avsätta till olika slag av investeringsfonder är förbehållna de större företagen. Den stora gruppen mindre förelag och delvis även medelstora företag är fortfarande utestängda från denna möjlighel lill resultatutjämning.

För att på något sätt också inom denna totalt sett stora grupp stimulera till invesleringar beslöt riksdagen i höslas alt införa ett lioprocentigl invesleringsavdrag för investeringar i maskiner och inventarier all utgå t, o, m, utgången av 1976, Samtidigt genomfördes det ofla framförda cenlerförslaget all invesleringsavdragel skulle kompletteras med ett molsvarande investeringsbidrag.

Konjunkturutvecklingen har sedan dess ytterligare dämpats, och enligt centerns och folkpartiets uppfallning, framförd i millenmolionen 1975/76:2043, bör della medföra all investeringsbidraget och invesleringsavdragel nu förstärks för all stimulera lill snabba beslut inom näringslivet om yllerligare invesleringar. Förslaget, som framgår av den lill skatteutskottets belänkande nr 29 fogade reservalionen, är så utformat all invesleringsavdragel skall höjas lill 20 "d och att investeringsbidraget för liknande investeringar skall höjas lill 8 "n. Vidare föreslås ell investeringsavdrag på 10 "il och elt investeringsbidrag på 4 "i> för byggnadsinvesteringar. De nya procenttalen bör i samtliga fall avse leveranser och byggnadsarbeten som sker under tiden den 15 mars-31 december 1976,

När det gäller stimulansåtgärder för byggnadsarbeten har de av regeringen tidigare vidtagna åtgärderna omfattat såväl den offentliga sektorn som slorförelagen, medan däremol de mindre företagen ställts vid sidan om. Vi har ansett att också denna sektor bör fä del av stimulansåtgärderna, inte minst därför all dessa i totalproduktionen spelar en väsentlig roll.

Stimulansåtgärderna bör vara så utformade att de verkligen stimulerar lill snabba åtgärder för nya invesleringar. Vidare bör de vara tidsbegränsade, också beiräffande leveranslider, för att man skall uppnå åsyftad verkan.

Det är också så förslaget i reservationen är utformat. För att man skall kunna utnyttja del dämpade konjunkturlägel lill en upprustning av produktionsapparaten anser vi i cenlern att de i reservationen föreslagna åtgärderna är nödvändiga.

Herr talman! Jag återkommer med mitt yrkande när skalleutskottets belänkande nr 29 har föredragils.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Hen MUNDEBO (fp):

Herr lalman! En av de viktigaste uppgifterna för samhället och för den ekonomiska politiken är att medverka till att alla människor som vill arbeta också kan få ell arbele. Att ha ell arbete är avgörande för människors trygghei, självkänsla och ulveckling. All inte ha ett arbete kan medföra otrygghet, sociala problem och bristande tro på framtiden.

Del är tillfredsställande all Sverige har och har haft lägre arbetslöshet än många andra länder. Det är också tillfredsställande all arbetslösheten nu minskar. Vi kan ju notera en inle oväsentlig nedgång under februari. Nu skall vi dock inte dra för slora slutsatser av della. Arbetslösheten brukar vara lägre i februari än i Januari, Men ändå är många människor - alllför många - i dag ulan arbete. Därför är det angeläget för oss att se till att vi kan skaffa ännu flera arbeten.

En av de viktigaste förutsättningarna för en hög sysselsättning är ett starkt näringsliv med stabila och utvecklingsbara företag. Och en av de viktigaste förutsättningarna för stabila och utvecklingsbara förelag är en hög investeringsvilja, all företagen fortsätter all bygga ut, skaffa nya

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

maskiner och skapa nya arbetstillfällen,

I finansplanen sägs att industrins invesleringar under 1976 kommer all öka med 1 "n. Det är klarl otillräckligt. Långtidsutredningen räknar med att industrins investeringar måste öka med 5-6 "i. under resten av 1970-talel, Annars kommer vi inte all få balans i den svenska ekonomin. Vi har också i bakgrunden alt investeringarna under 1975 var relativt låga inom industrin. De blir ålskilligl lägre än vad regeringen trodde i börian av årel. Del är därför en oiillräcklig målsättning att investeringarna endast skall öka med 1 ",i - otillräcklig för 1976 för att klara sysselsällningen under året och otillräcklig på längre sikl för alt öka styrkan i svensk ekonomi och för att ge människor jobb under kommande är,

I en motion från folkpartiet och centern säger vi därför att man måste försöka stimulera investeringarna och kapacitetsulnyltjandel i näringslivet. Efter nio timmars debatt i dag har mycket redan sagts, och jag skall bara stanna vid ett inslag som har behandlats av skatteutskottet, nämligen frågan om investeringsavdrag och investeringsbidrag.

Nuvarande regler innebär att företag som investerar har möjlighel till ell extra skatteavdrag med 10 "n av värdet av investeringarna i maskiner. Förelag som inte kan ulnyttja detta avdrag kan få elt bidrag med 4 "n av investeringskostnaderna. Vi menar att invesleringsavdragel för maskiner och inventarier bör vara 20 "n och för byggnader 10 "«. Investeringsbidraget bör på motsvarande sätt vara 8 "•< för maskiner och invenlarier saml 4 "ii  för byggnader.

En sådan förstärkning skulle medverka till alt stimulera investeringarna och därmed sysselsättningen. De nya reglerna bör gälla omedelbart och avse resten av 1976, Vi får senare bedöma vilka investeringsslimulanser som kan bli nödvändiga efter 1976,

Vi säger samlidigt att vi är beredda all inte införa en investeringsavgifi, om en senare högkonjunktur skulle nå en sådan nivå att efterfrågan skulle driva på infialionen. Vi menar och har sagt det också i andra sammanhang, all beskattningen och alltså bl, a, investeringsavdragen skall kunna användas som medel i konjunkturpoliliken. De skall kunna varieras -höjas eller sänkas - vid olika tidpunkter,

Skatleulskotlets majoritet, de socialdemokratiska ledamöterna, vill vänta. Del är för tidigt all bedöma detta, säger man, och man vill försl se på enkäter om företagens investeringsplaner. Men vi vet ju redan ganska mycket om detla. Vi vet vad som hände förra årel. Vi har prognoser för 1976, Vi känner regeringens och långtidsutredningens bedömningar. Vi vet alt investeringarna måste öka. Därför kan vi och bör vi ta beslut redan nu, och del är della som sägs i reservalionen lill skalleutskottets belänkande.

Herr lalman! Jag ber att fä ålerkomma med yrkanden efter behandlingen av finansutskollels betänkande.

182

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Ett utmärkande drag i den ekonomiska poliliken är stödet lill privatkapitalet. Det finns en rad direkta bidrag, och avdragsmöjligheterna är många. Motiveringarna för olika former av subventioner är skiftande, men ofla åberopas sysselsältningsskäl. Del finns särskilda bidrag för att anställa olika kategorier på arbetsmarknaden, och det finns särskilda bidrag för all inte avskeda anställda. De borgerliga partierna har drivit och driver med stor energi linjen om all statsmedel på detta sätl skall ställas lill privatföretagens förfogande. Regeringen har följt och följer denna linje, även om strid kan uppstå rörande omfattningen av de olika subventionerna.

De borgerliga motionerna om höjning av det särskilda invesleringsavdragel och del statliga investeringsbidraget för inveniarieanskaffning innebär att man vill gå vidare på subvenlionsvägen. Del är också betecknande all när man från socialdemokratiskt håll avvisar dessa krav så sker det bl. a. med hänvisning lill de omfattande ålgärder som redan vidtagils för att, som del heler, stimulera näringslivets investeringar.

Vi menar från vänsterpartiet kommunisierna att det är angeläget alt ompröva hela denna subventionspolilik. En statlig investeringsstyrning och elableringskonlroll samt mobilisering av AP-fonderna för ett statligt industrialiseringsprogram skulle enligt vår mening vara effektiva åtgärder i kampen för rätt lill arbele. Detta är ålgärder som inle fördelningsmässigi gynnar kapitalisterna och inte stärker deras grepp över investeringar och ekonomisk utveckling.

Den linje regeringen och de borgerliga partierna följt är orimlig. Den innebär att privatkapitalet i alla lägen skall understödjas; t. o. m. när profilinlressena vållar arbetslöshet skall statsmedel användas för subventioner. Man kan inte bekämpa arbetslösheten genom ökade salsningar på de krafter som orsakar arbetslöshet.

Denna politik måste också ses i förhållande lill skallepolitiken i övrigl. Subventioner lill företagen, gynnsamma avdragsvillkor för dessa och liknande företeelser får genomslag på skatteområdel i övrigt. Det är skattepengar som används för bidrag och subventioner. Uteblivna skatteinkomster lill följd av avdragsbeslämmelserna måste las in på annal sätt. Det går inle alt isolera dessa frågor från den allmänna skaliedeballen.

De avdragsgilla avsättningarna till olika fonder leder lill alt skalie-inkomsterna lill stal och kommun minskar. För kommunerna är del påtagbari hur skaiieinkomslerna från förelagen tenderar att minska samtidigt som de kommunala utgifterna stiger.

Detta driver fram kommunala skattehöjningar. Vi har från vpk i detta sammanhang aktualiserat frågan om en särskild bolagsskatt för att möjliggöra Slalliga insatser i syfte att hålla kommunalskatterna nere.

Trots överenskommelsen mellan regeringen och kommunförbunden om att under tvä år maximera den kommunala skattehöjningen lill 1 krona kan vi notera alt kommunalskatten höjdes med i runt lal 90 öre redan första årel.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

183

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

184

När vi därtill vel att kommunalskatten slår hårt i de lägre inkomstgrupperna kan vi direkt se vilka som får betala generositeten mot privatkapitalet. Kommunalskatten har större tyngd än den direkta slalliga skatten i inkomstlägen upp lill 70 000 och 80 000 kr., dvs. för de flesia inkomsttagarna.

I en stor artikel i LO-lidningen har herr Sven Eksiröm, som är ordförande i kommunalekonomiska utredningen, visat hur en låginkomsttagare med 20 000 kr. i skattepliktig inkomst kan komma undan med 550 kr. i statsskatt men alt han måste betala int mindre än 5 200 kr i kommunalskatt. Vad som förvånat mig är att bland alla dem som krävt ett nytt skattesystem har knappast någon tagit upp frågan om kommunalskatten, säger herr Ekström.

Låt mig som kommentar till detla ändå påpeka alt från vänsierpartiel kommunisierna har vi myckel energiskt drivit frågan om ålgärder för all hålla nera kommunalskatterna. Vi har som omedelbara ålgärder krävt ett statligt grundbidrag till pensionärernas bostadstillägg och att slaten skall överta personalkostnaderna vid barnstugorna. Men vi har också krävt att kommuner och landsting befrias från skyldighet att erlägga allmän arbetsgivaravgift. Som del nu är tvingas man över den orättvist verkande kommunalskatten alt ta in slora belopp som skall gä lill statskassan Dessa problematik har fåll ökad tyngd genom de skatteomläggningar som Hagaöverenskommelserna inneburit.

På sikt menar vi också att en sammanslagen progressiv slatskommunal skatt ler sig som en lösning. Del är ohållbart all slora delar av samhällsservicen skall finansieras med en skaiieform som särskilt hårt drabbar dem som har låga eller medelhöga inkomster. Det är ohållbart att bolagen skall belala bara en bråkdel av skatteinkomsterna för den kommunala servicen. Vi menar att det måste vara möjligl att lösa de problem som hänger samman med den kommunala självstyrelsen och fördelningen av resurserna vid övergång lill en sådan enhetlig slatskommunal skall.

Vi vill slå fasl all skattepolitiken måste få en annan inriktning om den skall bidra lill en omfördelning av skattebördorna. All finansiera subvenlionspolitiken gentemot privatkapitalet genom kommunalskatter och indirekta skaller, som hårdast drabbar vanliga inkomsttagare, är en ohållbar skallepolilisk linje. Delta bör hållas i minnet när man från borgerligt häll högljutt klagar över skattebördorna. Den linje som de borgeriiga partierna företräder förstärker ytterligare de negativa effekterna av skallepolitiken.

På en rad områden framträder orättvisorna i skattesystemet. De mesl bärkraftiga gynnas på bekostnad av människor med låga inkomsier eller med medelinkomster. Del gäller bl. a. avdragsreglerna. Ell och samma avdrag får olika effekl i olika inkomsilägen och hela avdragssyslemei gynnar höginkomsttagarna och missgynnar låginkomsttagarna. Vpk har därför krävt förändring av avdragsreglerna i skattesystemet för alt undanröja orättvisorna.

Detla gäller den indirekta beskattningen, som blir mest kännbar för

människor med låga inkomster. All ta ut skatt på maten drabbar hårdast de grupper som måste använda slörre delen av inkomsten till livsnödvändig konsumtion, främsi låginkomsttagare, barnfamiljer och pensionärer. När också prisstegringarna beskallas blir bördan särskill tung. Vpk har därför krävt all malmomsen skall slopas, samiidigl som vi kräver en skärpt kapitalbeskattning.

Skatteflykt och skattefusk undandrar miljardbelopp från beskattning och vältrar därmed över ytterligare bördor pä löntagarna. Det är speciella grupper som bedriver skattefusk och skatteflykl samtidigt som vanliga löntagare betalar skatt på varje inljänt krona. Vpk har därför krävt omedelbara ålgärder mot skatteflykt och skattefusk.

Sammanfattningsvis vill jag säga att skattepolitiken återspeglar de ekonomiska orättvisorna i samhällel. Grupper som är gynnade i andra avseenden gynnas också skallemässigt, medan grupper som är missgynnade i andra avseenden missgynnas också skallemässigt.

Den gåvo- och subventionspolilik gentemot storföretagen som kommer till uttryck i skatteutskottets belänkande kan inte isoleras från skalte-och fördelningspolitiken i övrigt.

Vad privatkapitalet erhåller via gåvor, subventioner och generösa avdrag ökar ytleriigare skattebördan för de stora grupperna människor med låga och medelstora inkomsier. Detla är fakliska förhållanden som det inle går all komma förbi.

Vänsterpartiet kommunisterna förelräder en linje som syftar till att skallepolitiken skall användas för att åstadkomma en omfördelning av skattebördorna. Del är nödvändigl alt lätta bördorna för de slora löntagargrupperna och samlidigt skärpa beskattningen av bolagsvinster, kapilal, höginkomsler och slora förmögenheter.

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Del finns egenlligen tre aspekter man kan lägga på de skattefrågor som behandlas i det här sammanhanget. Del gäller dels den konjunklurpoliliska aspeklen, dels den fördelningsmässiga aspeklen, dels den rent tekniska aspekten.

I del här läget i debatlen anser jag mig inte vara kapabel att framföra några nya synpunkter på skattelättnadens konjunklurpoliliska belydelse. Den har ältats tillräckligt länge förut i dag.

Vad gäller det rent skattetekniska förfarandet tror jag lugnt all man kan säga alt även om reservanternas förslag kommer att genomföras så möter inte heller det några tekniska hinder.

Den enda punkt där jag alltså anser mig ha någol att lillföra debatten gäller den fördelningspolitiska effekten.

Varie åtgärd av det slaget innebär en viss orättvisa vid beskattningen. Om en företagare jusl nu råkar ha behov av en maskin så får han elt bidrag - eller om man så vill elt avdrag; det är ungefär samma sak -som den som köper maskinen vid elt annal lillfälle inte fär. Varje avsteg från våra generella skatteregler innebär således orättvisor olika företagare

185

Nr 79

Onsdagen den 10 mars 1976

Finansdebatt

emellan saml mellan företagargrupper och andra grupper.

Del måste enligt skalteutskollets majoritet lill väldigt starka skäl för att dylika åtgärder skall vidtas. Sådana skäl är enligt denna ulskotls-majoriteis uppfattning inte för handen jusl nu.

Jag är medveien om att den kritik som riktats mot de orättvisor som ligger i att genomföra reservanternas förslag också kan rikias mot de mera begränsade förmåner som redan utgår, men det är ingel skäl eller i varie fall ett dåligt skäl för att späda på ytterligare med skaiielältnader och gåvor. Jag anser all del måste finnas bättre sätt att stimulera konjunkturen i dagslägel än just detta.

Herr talman! Även jag ber alt få återkomma vid ett senare tillfälle med yrkanden.

186

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren all uppskjuta den fortsatta överläggningen om dessa beiänkanden saml behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 2 Herr talmannen meddelade all på morgondagens föredragningslista skulle konstilutionsutskoiiets beiänkanden nr 43 och 44, irafikutskottets beiänkanden nr 12 och 15, näringsutskoltets betänkanden nr 30-32 samt Justitieutskotiets betänkanden nr 23-25 i nu angiven ordning uppföras närmasl efter skatleutskotiets betänkande nr 29.

§ 3 Kammaren åtskildes kl. 23.20.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen