Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens protokoll 1975/76:77 Tisdagen den 9 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:77

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:77

Tisdagen den 9 mars

Kl,  15,00

§ 1 Justerades protokollet för den 27 februari.


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

0/7? slopande av obligatorisk smittkoppsvaccina -tion av barn

§ 2 Om slopande av obligatorisk smittkoppsvaccinalion av barn


Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för all besvara fru Ficenkels (fp) den 18 februari anmälda fråga, 1975/76:238, och anförde:

Herr lalman! Fru Fraenkel har frågat om regeringen ämnar föreslå att den obligatoriska smittkoppsvaccinationen av barn avskaffas.

Det av Väridshälsovårdsorganisationen (WHO) ledda arbetet att be­kämpa smittkopporna har givit myckel snabba resullat. Under senare hälften av år 1975 har endast ett mindre antal smittkoppsfall uppträtt i avsides belägna delar av Etiopien och Bangladesh. I Bangladesh har inget nytt fall konstaterats under de senaste månaderna. Utvecklingen på området har föranlett bl. a. USA, Storbritannien och Förbundsrepub­liken Tyskland att upphöra med allmän obligatorisk ympning.

Med hänsyn lill resultaten av WHO:s arbete och vissa risker för bi­verkningar vid smitlkoppsympning har socialstyrelsen den 15 januari 1976 med stöd av 6 5; lagen om ympning mot smittkoppor beslutat om anstånd t. o. m, den 31 december 1976 med obligatorisk ympning mot smittkoppor av barn. Socialstyrelsen har i dagarna kommit in till re­geringen med förslag om att den obligatoriska smittkoppsympningen före fyra års ålder och i samband med första värnpliklstjänslgöring upphävs.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr lalman! Jag tackar socialministern för svarei, som naturiigtvis enligt min mening är ett myckel positivt svar.

Jag visste faktiskt inte att socialstyrelsen redan den 15 januari hade skickat ut en förordning om anstånd intill utgången av 1976 med den i lagen föreskrivna, obligatoriska ympningen mot smittkoppor.

Jag har läst den sedan, och jag ser också i landstingets papper alt den frivilliga vaccinationen mot smittkoppor som utförts inom skolhäl-sovården tills vidare skall upphöra.

Men när jag ställde frågan den 18 februari måste informationen till skolorna ha varit dålig. Flera skolor skickade nämligen hem blanketter om revaccinering av eleverna, där det stod att smittkoppsvaccinering var obligatorisk. Jag förstår nu att de använde gamla blanketter för att spara, men all vaccineringen var obligatorisk hade inte strukits över.

När då föräldrarna ringde och frågade om della verkligen var möjligt


141


 


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

0/77 slopande av obligatorisk smittkoppsvaccina­lion av barn


så svarade man på skolan alt det var del ju inte,

Socialminislern säger au del finns biverkningar. För att en massvac-cinalion skall vara berättigad måste fördelarna klart överväga nackdelarna - framför alll om åtgärden påtvingas medborgarna. Att forskare i USA har påvisat att det i dagens läge är slörre risk alt dö i komplikationer efter vaccination mot smittkoppor än all dö i smittkoppor har gjort för­äldrar väldigt ängsliga för den här vaccinationen. Ofta bryter också al­lergiska sjukdomar ul Just efter smittkoppsvaccinalion.

Nu har tydligen socialstyrelsen föreslagit all den obligatoriska smitt­koppsympningen skall upphöra. Jag förslär att socialministern inte kan svara pä om regeringen tänker bifalla della förslag, men jag hoppas att den gör det och alt socialstyrelsen sedan skickar ut utförlig information lill skolorna så all föräldrar inte behöver få sådana här gamla blanketter hem.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Del bör i den här debatten sägas att resultatet av WHO:s framgångsrika arbete när del gäller att utrota smittkoppor självfallet är mycket glädjande. Del är något av en historisk händelse. Experter inom WHO anser sig också ha myckel goda skäl att förmoda att smittkopporna inom någol år är helt utrotade världen över.

Så länge sjukdomen existerar pä någon plats i världen finns emellertid en teoretisk möjlighet att smittkopporna kan importeras lill Sverige, Även om risken bedöms som mycket liten krävs det att utvecklingen följs myckel noga.

Där kanske jag bara, herr talman, skall tillägga alt del f n, finns en belydande lagerhållning av smittkoppsvaccin. Jag kan även nämna att socialstyrelsen föreslår alt statens bakteriologiska laboratorium får i upp­drag att skyndsamt inkomma med förslag om organisation av den fort­satta produktionen och lagerhållningen av smittkoppsvaccin i landet,

Självfallel är det viktigt att informationen blir så fullsländig som möjligt i de här frågorna. Jag är övertygad om alt socialstyrelsen pä den punkten har en klar ambition.

Jag vill slutligen bara säga att vi nu fått in della förslag och kommer i vederbörlig ordning all behandla det. Men deballen är i sig själv in­tressant därför att detta är någol av en milstolpe på elt område som är sä utomordentligt viktigt för folkhälsan världen över.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Jag lycker att allt vad socialministern nu sagl är myckel glädjande. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi har en produktion av vaccin. Vi måste naturligtvis ha garanti för alt del finns vaccin om en epidemi skulle blossa upp pä nytt. Jag hoppas socialminislern inte troi- alt jag är emot del. för jag tycker verkligen all vi alllid måste ha en beredskap. Jag ville bara underslryka att även jag är av den meningen.


 


142


Överläggningen var härmed slutad.


 


§ 3 Om majoritetsval av nämndemän


Nr 77


 


Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för alt besvara herr Winbcrgs (m) den 25 februari anmälda fråga, 1975/76:251, och anförde:

Herr talman! Herr Winberg har frågat migom jag anser alt majoritetsval av nämndemän slår i överensstämmelse med de principer för val av nämndemän om vilka riksdagen fattade beslul den 12 december 1975,

Del riksdagsbeslut som herr Winberg syftar på innebär att val av nämn­demän i första hand, liksom hittills, skall ske enligt den s, k, majori-lelsvalsprincipen men att en viss minoritet inom den väljande försam­lingen kan få till slånd proportionellt val enligt de särskilda bestämmelser som gäller därom.

Förslag till reformen hade lagts fram i propositionen 1975/76:64, Jag uttalade där bl, a, all jag fann det angeläget, såväl från allmänt demo­kraliska utgångspunkter som med hänsyn till förlroendel lill domstolarna, att garaniier skapas mot alt nämnden får en i politiskt hänseende ensidig sammansättning. Jag kan erinra om att jag redan i februari 1974 uttalade mig i liknande ordalag i milt svar på en fråga av herr Winberg i della ämne.

Som svar på herr Winbergs fråga vill jag därför hänvisa till vad jag ullalade i proposilionen i höstas.


Tisdagen den 9 mars 1976

Om majoritetsval av nämndemän


 


Hen WINBERG (m):

Herr lalman! Jag ber försl all få lacka justitieministern för svaret på min fråga. Den här frågan har, som juslilieministern nämnde, diskuterats vid fiera tillfällen under de senare åren, bl, a, vid den frågedebatt vi hade för ungefär tvä år sedan och i december 1975,

Justitieministern hänvisar nu lill propositionen. Där uttalar han bl, a, att förslaget om alt ell majoritetsparti inle längre skall kunna utnämna alla nämndemän i en kommun grundar sig på allmänt demokraliska ut­gångspunkter. Jag lar fasta på det och måste dä molsättningsvis konstatera att det står i mindre god överensstämmelse med vedertagna demokra­tiregler om man fortsätter all ha majoritetsval på det sället att ett ma­joritetsparti utser endast represenlanler från sitt egel parti, Justitieut­skottet underströk de här synpunkterna i december och konstaterade att garantier måste skapas mot en ensidig partirepresentalion.

Rimligen, herr lalman. borde den här frågan nu vara utagerad. Men i en kommun - Timrå - har man under februari månad vall tre nämn­demän för tiden fram till den 1 januari 1977. när den nya lagen träder i kraft. Man valde där bara representanter från majoriietspartiet - bara socialdemokrater. Jag måste, herr talman, konstalera att det är rent otro­ligt och rent fantastiskt all någon kommun fortsätter på samma sätt trots vad som har uttalats. Trots riksdagsbeslutet fortsätter socialdemo­kraterna i den här kommunen att ge nämnden jusl del som landels so­cialdemokratiske justitieminister har tagit avstånd från - ledamöter med ensidig politisk hemvist. Man struntar hell i vad en enhällig riksdag


143


 


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

0/7? skärpta restriktioner mot kapitalexport


har sagl, nämligen all det är utomordentligt viktigt att ett majoritetsparti inte utnyttjar sin ställning lill all välja uteslutande egna kandidater.

Med det aktuella valet som exempel måste man konstatera del närmasl tragiska för demokratin i vårt land att okunnighet eller ovilja all förslå demokratins djupa innebörd är så dokumenterat stor.

Frågesvaret är i sig förödande för den s, k. Timrådemokratin, det som numera kallas Timråkratin, Den utgör exempel på formalism i sämsta bemärkelse. Den är ett flagrant övertramp gentemot riksdagen. Hand­lingssättet är en styrkedemonstraiion och bevisar en högt prestigeladdad attityd, I riksdagen har socialdemokraterna en mening om olämpligheien av ensidig partirekrytering av nämndemän, i Timrå har socialdemokra­terna en annan och motsatt mening. Det som är sant i riksdagshuset är dåligt skämt i kommunalhuset i Timrå, Eller, herr talman, för att citera Frödings kända strofer:

"Del som är sanning i Berlin och Jena,

Är bara dåligt skämt i Heidelberg,"


Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om skärpta restriktioner mot kapitalexport


144


Herr finansministern STRÄNG erhåll ordet för att besvara herr Her-marssons (vpk) den 11 februari anmälda interpellation, 1975/76:114, till herr industriministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat industriministern dels om regeringen ämnar vidta åtgärder för skärpt reslriklivitet mot kapitalexport från Sverige, dels om regeringen avser all föreslå förbud mot kapitalexport till stater som har fascistisk regim, Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Jag vill inledningsvis erinra om all Sveriges anslulning lill OECD och den inom denna organisation antagna kapitalliberaliseringsstadgan in­nebär att Sverige åtagit sig att följa stadgans förpliktelse all fritt medge utgående direkta investeringar. Vissa möjligheter lill undantag från åta­gandet enligt stadgan finns dock.

För vårt vidkommande logs i samband med 1974 års ändringar i va-lulalagsliftningen in en bestämmelse som i ärenden om utlandsinves­teringar ger valutasiyrelsen möjlighet att beakta också induslri- och sys­selsätlningspoliliska effekter, 1974 års lagändringar innebär vidare att valutastyrelsen utökades med fyra ledamöler - från sju till elva - vid prövning av ärenden om direkta investeringar ulomlands, Föruiom re-preseniaiion från finans-, industri- och arbetsmarknadsdepartementen finns också två represenlanler för fackföreningsrörelsen. Därtill kommer att valutasiyrelsen i sådana ärenden regelmässigt inhämtar synpunkter från de anställda i berörda svenska förelag.

Det är självfallet angelägel alt utlandsinvesteringarna uppmärksammas


 


såväl från synpunkten att en god betalningsbalans måste upprätthållas som att negativa samhällsekonomiska återverkningar i Sverige undviks. Utlandsinvesteringar kan ofta ha positiva verkningar på sysselsättningen i Sverige genom att de t, ex, möjliggör en ökad export från Sverige, Den numera tillämpade ordningen för behandlingen av ärenden om ullands-investeringar ger möjlighet för valutastyrelsen att beakta sysselsättnings-politiska aspekter. De anslälldas uppfallning i ell investeringsärende till­mäts stor betydelse,

I vad gäller omfattningen av de direkta investeringarna utomlands motsvarade dessa år 1969 27,8 % av industriinvesteringarna i Sverige, För åren 1974 och 1975 var molsvarande procenttal betydligt lägre, näm­ligen 19,6 resp, 15,8, Del bör också understrykas att utlandsinvestering­arna i stor ulslräckning finansieras genom upplåning ulomlands. Till­stånden till utlandsinvesteringar åren 1974 och 1975 avsåg 2 430 resp, 2 300 milj, kr,, varav 1 440 resp, 1 390 milj, kr, var förenade med krav på finansiering i utlandet.

Med hänvisning till det sagda blir mitt svar på herr Hermanssons första fråga att regeringen inte f n, - efter endast drygt ett års erfarenheter av de nya reglerna om prövning av utlandsinvesteringar - är beredd att överväga skärpta regler för kapitalexport frän Sverige,

I vad gäller frågan om förbud mot kapitalexport lill stater som har fascistisk regim vill jag erinra om all Sverige Iraditionelll har hävdat uppfattningen all vi bör la del i inlernationella ekonomiska sanktioner mot visst land eller vissa länder endast när FN:s säkerhetsråd har beslutat om sådana sanktioner. I enlighet härmed har sanktioner genom särskild lagstiftning beslutats i ett fall, nämligen är 1969 i fråga om Rhodesia. Oberoende av internationella aktioner är det emellertid angeläget att av solidaritet med förtryckta folk motverka investeringar i vissa länder. Den svenska regeringen har vid flera tillfällen framhållit att svenska företag bör avhålla sig från att investera i länder som exempelvis Sydafrika.


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Om skärpta restriktioner mot kaphalexport


 


Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för finansministerns svar pä min interpellation. Finansministern söker ge intrycket att utlandsinvesteringarna inte skulle vara sä stora, all de skulle ha minskat i betydelse och att de skulle ha en övervägande positiv inverkan pä den svenska ekonomin. Jag kan inte dela någon av dessa uppfattningar. Ingen, inle heller finansministern, kan förneka att medan industrisysselsättningen i Sverige stagnerat eller t. o. m. minskat så har sysselsättningen i svenska företag utomlands ökat. En rad svenska storföretag sysselsätter långt fler utomlands än i Sverige. Det gäller storföretag som SKF, L M Ericsson, STAB, Electrolux, Atlas Copco, AGA och Alfa Laval.

Den krafliga ökningen av utlandsinvesteringarna är oomtvislad. 1965 t. o, m, 1969 investerades 4 518 milj, kr, utomlands, I97I t, o, m, 1975 investerades 9 394 milj, kr, ulomlands, dvs, mer än dubbelt så mycket som under den föregående femårsperioden, dock räknat i löpande priser.


145


10 Riksdagens protokoll 1975/76:75-77


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Om skärpta restriktioner mot kapitalexport

146


Finansminislern försöker emellertid skapa bilden av att utlandsinves­teringarna skulle minska i belydelse. Han Jämför dem i silt svar med de totala industriinvesteringarna i Sverige för åren 1969, 1974 och 1975, Det ger sifferserien 27,8, 19,6 och 15,8 %.

Granskar vi emellertid utvecklingen under hela perioden finner vi att finansministern gjort det otillåtligt lätt för sig, 1969 ärett extremår. Vidare är de årliga variationerna i utlandsinvesteringarnas andel av de totala inhemska industriinvesteringarna skiftande på grund av att konjunktur-faser ofta inträder litet olika i utlandet och i Sverige, Vi får därför vissa årliga variationer,

1965 uppgick utlandsinvesteringarna lill 11,0 % av industriinveste­ringarna i Sverige, 1966 till 13,2 9é, 1967 till 14,8 96, 1968 lill 11,6 %, 1969 lill 27,8 %, 1970 till 15,9 %, 1971 till 16,8 %, 1972 till 24,2 96, 1973 till 15,5 96, 1974 till 19,6 96 och 1975 till 15,8 96,

Väljerjag andra jämförelseår än finansministern, får jag en i förhällande till hans framställning motsatt bild. Det enda som ger en riktig bild i sådant fall är au räkna ul den långsiktiga trenden med hjälp av fler-årsmedellal. För femårsperioden 1965-1969 var genomsnittssiffran 15,7 %. Under femårsperioden 1971-1975 var den 18,4 96, alltså en ökning. Denna granskning visaratt finansministerns val av 1969 som jämförelseår är från statistisk synpunkt vilseledande.

Vi har alltså all göra med en väsentlig ökning av utlandsinvesteringarna på senare år både i absoluta tal och i relation till industriinvesteringarna.

Denna ökning är i huvudsak ett resultat av den ökade koncentrationen av kapital. När ett monopol eller storföretag dominerar en industrigren har det möjligheter att kontrollera produktion och priser. Utlandsinves­teringarna blir en metod au undgå en sänkt pris- och profilnivå i del egna landet. De är samtidigt en metod att slå lillbaka krav om förbätt­ringar från de lönearbetande. Företagen söker genom att placera medel utomlands bl, a, utnyttja sämre lönelägen, sämre rättigheter och villkor för de anställda såväl socialt som fackligt-poliliskl. Utlandsinveste­ringarna är också ett led i den skärpta konkurrensen mellan olika in­ternationella truster.

Utlandsinvesteringarna sker således inie av några sociala motiv gent­emot de länder lill vilka de är riktade. Tvärtom är del så, alt de utländska kapitalen i många länder har spelat och spelar en reaktionär politisk roll. De stöder de mesl konservativa folk- och ulvecklingsfientliga krafterna i del land de investerat i. Jag kan här peka pä den roll fiera imperialistiska truster - ITT, ett amerikanskt bolag, eller svenska AGA - spelat och spelar i Chile, eller på hur de internationella monopolen manipulerat för att stoppa en socialistisk utveckling i Portugal,

Det är betecknande för de svenska imperialisternas hunger att svenskt kapital ges ett särskilt omnämnande när Chilejuntan just i dagarna skryter om hur mycket utländskt kapital som investerats i landet under 1975, Detta är elt slag i ansiktet på den breda solidaritetsrörelsen i vårt land för Chiles folk.


 


Finansministern diskuterar i sitt svar utlandsinvesteringarna på ett -som jag vill beteckna del - historielöst och klasslöst sätl. Han talar om samhällsekonomiska effekter ulan all klargöra vem dessa effekter tjänar och vem de drabbar. Ytterst handlar det ju här om vem som skall få styra hur de ekonomiska tillgångar som skapas skall användas. Det hand­lar om huruvida kapitalet skall ha möjlighet att utnyttja utlandsinves­teringar - flyttningar utomlands - som en press mot de arbetandes in­tressen, om man vill underordna sig den profitslyrda kapitalistiska eko­nomin eller om man vill föra en politik mot kapitalägarnas makt.

Utlandsinvesteringarna är ingen nödvändighet för Sveriges ekonomi, men de kanske är nödvändiga för att den svenska storfinansen skall kunna hävda sin maktställning över vär ekonomiska utveckling. Finans­ministern odlar illusionen all utlandsinvesteringar skulle ha positiva sys­selsättningseffekter genom att stimulera svensk export. Det är ett obevisat samband. De pengar som AGA använder lill att utsuga chilenska arbetare och muta fascistjunians administration skulle kanske ge mer jobb om de användes till bättre kommunikationer här i Sverige. Om ett svenskt företag - under förevändning av det s. k. höga kostnadsläget - minskar eller lägger ned verksamheien i Sverige kanske det ökar den svenska exporten, men det har Ju knappast någon positiv totaleffekt på syssel­sättningen. Det främjar inte svensk export när man kan köpa svenska cyklar "made in Brazil" - och svenska skjortor "made in Spain".

Finansministern upprepar i sitt svar hänvisningen lill OECD:s kapi-talliberaliseringssladga. Denna stadga används alltid som förevändning för att skydda de multinationella företagens intresse av "fria" kapital­rörelser över gränserna. Den har alltså kommit att försvåra ålgärder mot del internationella storkapitalet - däri inbegripet det svenska. Sverige får väl säga upp sin anslutning till denna stadga, om det är den som hindrar en riklig politik.

Finansministerns uppfallning att det, oberoende av inlernationella ak­tioner, är angelägel all av solidaritet med förtryckta folk motverka in­vesteringar i vissa länder är ell uttalande i rätt riktning. Men del gäller ju inle bara att motverka, och det räcker inle med proklamationer. In­vesteringar i länder med fascistisk eller rasislisk regim - såsom Sydafrika, Brasilien, Chile, Spanien - bör under nuvarande förhållanden förbjudas. Det   skulle vara solidaritet i handling.

Eftersom finansminislern tycks vara inne pä tanken att åtminstone motverka investeringar i vissa länder, vill jag fråga honom: Vilka åtgärder har regeringen vidtagit eller avser regeringen att vidta under den närmaste tiden för att motverka de ökade svenska investeringarna i Chile, Syd­afrika, Spanien och Brasilien?


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

0/7? skärpta restriktioner mot kapitalexport


 


Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Vi kan naturiigtvis på vardera kanten ägna oss åt en stunds statistiska övningar. Herr Hermansson ansåg att mitt utgångsår inte var representativt, men har tydligen inle följt den statistiska re-


147


 


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Om skärpta restriktioner mot kapitalexport

148


dovisningen - det finner man om man närmare studerar utlandsinves­teringarna under är 1969. Vad herr Hermansson talar om är ju våra ut­landsinvesteringar i de underutvecklade länderna. Den relativt höga siff­ran för år 1969 härieder sig från att de svenska investeringarna i EFTA-länderna var osedvanligt höga under år 1969. De var också i EEC osed­vanligt höga under 1969, och de var överraskande nog i Nordamerika mer än dubbelt så höga då som normall under de övriga åren. Våra investeringar i u-länderna, som det här är frågan om, var är 1969 inte anmärkningsvärt höga - under ett år sådant som 1971 var de väsentligt högre, och även andra år har de legal högre. Ger man sig in pä att läsa statistiken, får man göra det med lilel större noggrannhet och ambition än vad herr Hermansson gör - i annat fall kommer man lill ganska felaktiga resultat.

Det är alldeles uppenbart att vi inte har samma uppfattning i fråga om effekten av ett ensidigl svenskt utspel när del gäller investerings­verksamheterna i mindre sympatiska länder. Jag har den uppfattningen - och jag har haft tillfälle all komma lill den uppfattningen - att om vi skulle dra oss tillbaka från sådana investeringar, skulle del enda re­sullatel bli alt vår verksamhel där i stället snabbi fylldes upp av Japaner, amerikaner, engelsmän, fransmän och folk frän andra nationer. Vi skulle i den situationen självfallet förlora inte bara investeringen där ule, ulan vi skulle föriora även marknaden där. Herr Hermansson har nämnt landet Brasilien. Ett storl svenskt företag, L M Ericsson, håller f n. pä alt mon­tera sitt speciella system av telefoner i Säo Paulo. Dessa telefoner till­verkas i L M:s satellitindustri utanför Säo Paulo med vissa inslag av svensk tillverkning, svensk know-how, svenskl utvecklingsarbete och svenskt forskningsarbete. Forskningsarbete, utvecklingsarbete och know-how kommer till stånd här i Sverige och ger människorna här hemma arbete. Jag minns all L M log den där beslällningen i härd konkurrens med amerikaner och engelsmän. De skulle nalurligtvis bli innerligt glada, om det svenska företaget droge sig lillbaka, men resultatet skull då bli sämre underiag för forsknings- och utvecklingsarbetet hemma i Sverige, eftersom den verksamheten sker här.

På samma sätl är del med Scania-Vabis tillverkning av lastbilar utanför denna brasilianska stad. Man började där med att från Sverige leverera de mera kvalificerade delarna till bilen. Så småningom tog man successivt över en del av tillverkningen i Säo Paulo, men vissa inslag i bilen är så pass kvalificerade, såsom exempelvis växellådorna, att de även fort­sättningsvis importeras från Sverige. Del ger arbete åt folk här hemma.

Jag har således en annan uppfattning än herr Hermansson. Det finns ett samband mellan arbetsmöjligheterna här hemma i Sverige och fö­retagens aktivitet ulomlands, och det är inget negativt sammanhang ulan i stället motsatsen.

Herr Hermansson säger vidare - om Jag fattar honom rätt - all det gäller att föra realpolitik, det räcker inte med proklamationer. Och det är så rätt. Om man ogillar regimerna i de här länderna - och på den


 


punkien är ju herr Hermansson och jag eniga - och vill komma åt dem genom något slags internationell bojkott, har jag nog efter många års erfarenhet kommit fram till det resultatet att del är tämligen meningslöst att göra del för en isolerad nation. Del måste vara en kollekliv insats från världens anständiga nationer, och en sådan kan man bara genomföra genom en intervention över FN, Det har gjorts för Rhodesias vidkom­mande för en del år sedan, men det har inle utvecklats vidare. Värt intresse i det här avseendet har deklarerats i FN vid fiera tillfällen, och självfallet är vi beredda att göra det också i fortsättningen.

Herr Hermansson fär nöja sig med den förklaringen. Vi är inte i det läget att vi med utsikt till något resullal kan göra några speciella fram­stötar just nu.


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

0/77 skärpta restriktioner mot kapitalexport


 


Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill böria med alt återgå ett slag till del som herr Sträng kallade sifferexercis. Både de uppgifter han anförde i interpel­lationssvaret - där han sökte leda i bevis att kapitalexporten hade minskat i belydelse - och den fullständiga sifferserie och de fernårsmedeltal jag anförde gällde faktiskt den totala kapitalexporten och icke enbart ka­pitalexporten lill u-länderna. Jag hade alltså utgått från samma beräk­ningsgrunder och samma jämförelser som herr Sträng, men jag anförde den fullständiga listan, och det visade att de årtal han hade tagit fram icke gav en rättvisande bild av ulvecklingen av kapitalexporten från Sve­rige.

Om de svenskakapitalistiska storföretagen -LM Ericsson, SKF, AGA och andra - drar sig tillbaka från Chile, Brasilien, Spanien och Sydafrika, fylls deras platser upp av japanskt och amerikanskt kapital, säger herr Sträng. Ja, det är väl möjligl, för vi vet alt kapital både från Japan och från USA liksom från andra kapitalistiska länder gärna vill erövra po­sitioner i Latinamerika och andra stater. Men jag har svårt att följa med i hans resonemang, om han skulle mena att det är viktigt alt svenska företag finns exempelvis i Sydafrika och Spanien och Brasilien, där deras verksamhet ulan tvivel utgör ett stöd för de reaktionära regimerna i dessa länder, bara för all andra länders kapitalister inle skall kunna kom­ma dit. Jag tror alt det är svårt alt förena en sådan ståndpunkt med den inlernationella solidariielslinje som finansministern talade om i slutet av sill svar på min interpellation.

Jag vill erinra om att det har förts och fortfarande förs en lång dis­kussion, bl. a. mellan medlemmar i LO:s och TCO:s styrelser, om hur man skall förhålla sig till de svenska investeringarna i Sydafrika, till de svenska företag som är verksamma där och till den av regimen god­kända fackföreningsrörelsen, som alltså icke är självständig. Där framförs ofta den tanke som herr Sträng ullalar sig mot, nämligen att man måste söka motverka svenska kapitalinvesteringar i sådana länder som Sydafrika och Chile. Jag tror all det är en riktigare ståndpunkt. Även för landets finansminister borde den starka internationella solidaritetsakiion, som


149


 


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Om skärpta restriktioner mot kapitalexport


det skulle innebära att stoppa svenska kapitalinvesteringar i dessa ra-sisliska och fascistiska regimer, väga över den hänsyn som han even­tuellt vill visa svenska storföretags profitintressen. Här finns en konflikt mellan de intressen som den svenska arbetarrörelsen förelräder och de inlressen som de svenska kapitalistiska storföretagen förelräder. Jag tyck­er att det är självklart att vi därvid måste stödja - och kämpa för -den linje som är arbetarrörelsens och som bygger på den internationella solidaritetstanken.

Del är alldeles självklart att en bojkott blir effektivare om man kan få till stånd en kollekliv insats genom Förenta nationerna. Jag är varm anhängare av den linjen. Men om man inte lyckas med detla så menar jag att ell land som Sverige ändå har en skyldighet all la ställning till de förhållanden som realt föreligger. Och nog känns det väl, herr fi­nansminister, litet motbjudande för oss bägge, som ledamöler i Sveriges riksdag och för finansminislerns del också som representant för Sveriges regering, all läsa i pressen hur den fascistiska Chilejunlan i dagarna ul­trycker sin belåtenhet över de ökade utländska kapitalinvesteringarna i Chile och att bland de länder som där nämns också finns Sverige, Jag tycker, som jag sade i mitt tidigare anförande, att detta är ell slag i ansiktet på den starka solidaritetslanke som finns inom Landsorga­nisationen, inom finansministerns parti och inom del parti jag företräder, till förmån för Chiles förtryckta och förtrampade folk.


 


150


Herr finansminislern STRÄNG:

Herr lalman! Jag tror att herr Hermansson gav sig litet för långt ut i sill senaste inlägg, när han sade all hans aversion mot kapitalexporten och investeringarna utomlands gällde inte bara u-länderna utan över hu­vud tagel kapitalexport och engagemang utomlands. Jag log för givet att herr Hermanssons indignation härledde sig från de svenska företag vilkas u-landsinvesleringar kolliderar med regimer som vi båda djupt ogillar. Men är del så att herr Hermansson över huvud taget vänder sig mot en investeringsexport och en kapitalexport, då är herr Hermansson ule på verkligt tunn is. Vi gör ju våra investeringar i Norge och i Finland, två länder där vi har kraftiga exportöverskott och där naturligtvis ett hemdragande för vår del skulle betraktas som mycket, mycket underligt. Vi håller f n, på all kreditmässigt finansiera slora investeringar i Tjecko­slovakien och i Polen, för att inte tala om de 400-500 miljonernas in­vesteringar i hoiellbyggen i Ryssland som vi f. n. är i gång med.

Så herr Hermansson får säkerligen fundera ett tag till över det här och inskränka sig just till vad det är för insaiser vi gör i u-länder där man av flera skäl kan ogilla regimerna. Och därvidlag är statistiken sådan att det inte har hänt något speciellt. Den svarar inte mot den beskrivning som herr Hermansson gav, när han gjorde sina medellalsberäkningar. Jag kan visserligen vara skuld till det genom all inte redovisa förhållandet mer ulförligt i interpellationssvaret. Men jag gjorde del i mitt inlägg, och därmed skulle den frågan kunna vara avklarad.


 


Sedan är del fråga om huruvida man skall gå omkring och tala om detta, medveten om att man inte kan göra något, eller om man skall tala om det i de församlingar där man tror alt man kan påverka för­hållandena. Den opinion det här gäller har vi att driva just i FN för att få en kollektiv uppslutning kring sanktioner mot länder med fas­cistiska regimer. Det lyckades med Rhodesia, och sedan har det inte lyckats mera. Vi har emellertid i FN av och lill tagit upp frågorna och kommer säkerligen all fortsätta med det. Så den svenska ståndpunkten är ju alldeles klar.

Jag ser således inte någon vinst med att vi går omkring och uttalar vår indignation, om vi är medvetna om att vi ensamma är tämligen hjälplösa. Då är del mer realistiskt all inrikta sig på all lala i de för­samlingar där man kan hoppas på en kollektiv anslutning.


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Om skärpta restriktioner mot kapitalexport


 


Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Min interpellation består av tvä delar, och del är två frågor jag där ställt. Den första frågan är allmän och gäller över huvud laget om regeringen ämnar vidta åtgärder för skärpt reslriklivitet mot kapitalexport från Sverige - alltså i allmänhet. Den andra frågan är mera specifik och gäller om regeringen avser all föreslå förbud mot kapital­export lill stater som har fascistisk regim.

Bägge momenten finns behandlade i interpellationen. Jag har icke be­gränsat mina frågor lill den svenska kapitalexporten till u-länderna, utan del är en allmän interpellation om de ekonomiska effekterna av kapi­talexporten från Sverige, Det är icke bara en interpellation som bygger på vad finansministern kallade indignation, ulan en interpellation som också har sin direkta beröring med de frågor som vi skall diskutera här i riksdagen i morgon, nämligen om det svenska folkets försörining, om kampen mot inflationen, om kampen mot arbetslösheten för flera sys­selsättningstillfällen osv. Där har jag den bestämda uppfattningen all den utveckling som försiggått under ett antal år - med en mycket stark ökning av de svenska industriföretagens sysselsättning i ullandel, medan vi haft en stagnation eller rent av en minskning i Sverige - icke varit gynnsam för sysselsättningen i vårt land och för den svenska arbetar­klassens inlressen.

Jag har i interpellationen pekat på den kraftiga ökning som har skett av industrisysselsältningen i utlandet, 1970 molsvarande antalet anställda i svenska tillverkande dotterföretag utomlands 20 % av industrisyssel­sättningen i Sverige, 1974 var siffran 24 96 - alltså en betydande ökning bara på fyra år. Men samlidigt vet vi att det är myckel slora problem att skapa en ökad industrisysselsättning i Sverige, och jag menar att detta har sitt sammanhang med den slora kapitalexport som de svenska storföretagen bedriver. Ingen kan väl förneka att där flnns ett mycket bestämt samband.

Jag tror inte att det skapar sysselsällning i Sverige om de svenska


151


 


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Om skärpta restriktioner mot kapitalexport


stora kapitalistiska företagen flyttar ut sin tillverkning ulomlands och där ökar antalet sysselsalla i stället, ulan det måste väl vara negativt, om man ser det ur den svenska sysselsättningens synpunkt. Det är alltså den allmänna aspekten som är en huvuddel i min interpellation. Den andra delen var just den som debatten har kommit att koncentreras om­kring, nämligen frågan om ett direkt förbud mot kapitalexport lill stater som har rasislisk eller fascistisk regim.

Jag tror inle heller att det lönar sig all gå omkring och bara känna indignation - finansministern och Jag är helt eniga på den punkten. Men det var ju också därför som jag efterlyste bestämda åtgärder från re­geringens sida, och del är därför som mitt parti i motioner och på annat sätl länge har förespråkat sådana åtgärder.

Vad gäller den allmänna frågan om svensk kapitalexport, så har jag inte krävt ett direkl förbud. Vi vet ju att det har skett vissa skärpningar under de senaste åren och att det har inträtt ökade kontrollmöjligheter för statsmakterna som finansministern själv beskriver i interpellations­svaret. Jag menar alt man skall gå vidare pä den vägen och visa ännu större reslriklivitet när det gäller kapitalexport till utlandet. Jag har alltså inte yrkat på någol direkl förbud, men jag tycker att de siffror som re­dovisas ger anledning till eftertanke och att man därför från statsmakter­nas sida bör tillämpa större reslriklivitet än man har gjort under de senaste åren.


 


152


Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Del sisla som herr Hermansson sade ger mig anledning till en kort slutreplik.

En något ökad reslriklivitet har tillämpats av valutakonlorel. Den har bl, a, tagit sig uttryck i att man sagt lill de sökande företagen all den investering ni ämnar göra i utlandet fär ni också finansiera i utlandet. En intressant sifferserie är följande. Frän 1972 till 1975 ökade inves­teringarna från 1 900 miljoner till 2 300 miljoner, men samtidigt ökade utlandsfinansieringen så kraftigl att den egna exporten av kapital frän Sverige sjönk från 1 350 lill 910 miljoner, Della är en verksamhel som valutakonlorel driver i samråd med regeringen. Den var betingad av vär brydsamma kapitalsiluation. Om man har en bra valutakassa, och om kapitalställningen är god, sä behöver man inte vara sä hård; är si­lualionen där besvärlig så har man anledning att vara mera restriktiv.

Vidare har vi också numera representanier för de fackliga organisa­tionerna i valutakonlorel, och del har inte rått några som helst delade meningar mellan dessa och valulakontorets övriga representanter vid prövningen av de specifika ärenden som förekommit. Här är det fråga om en tvåvägstrafik: vi exporterar kapital och arbele, och vi importerar också kapital och arbete. Detta tar sig uttryck i kapitalbalansens för­ändringar år efter år. Den kan ibland vara positiv och ibland negaliv, men på det hela taget går det ungefär jämnt ut.


 


Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag skall inte föriänga denna debatt alltför myckel, men jag vill påpeka att när vi här i riksdagen senast diskuterade frågan om en förändring av lagstiftningen krävde värt parti - samtidigt som vi var positiva till vad som gjordes - all man skulle gå längre i fråga om be­stämmanderätt för de anställda. Vi menade också att man skulle införa sädana bestämmelser i lagstiftningen att det var möjligt att pä det sätt som jag tog upp i min interpellation och som jag framhållit här i debatten också direkt förbjuda kapitalexport till länder med fascistiska och ra-sisliska regimer,

I sitt senaste inlägg tog finansministern också upp frågan om kapi­talimporten till Sverige, Där vill jag bara göra den anmärkningen att vi för vår del inte anser det tillfredsställande all utländska storförelag - s, k, multinationella företag eller internationella koncerner- lägger un­der sig betydande delar av svenskt näringsliv. Vi anser all det också pä det området bör iakttas restriktiviiel. Jag menar att vi måste se på båda dessa problem utifrån vad som är arbetarrörelsens och de lönar-betandes intressen. Man kan inte se det historielöst och klasslöst som bara teknisk kapitalexport och kapitalimport, som går jämnt ul vid årets slut. Det viktiga är innebörden i vad som händer. Och innebörden har varil all svenska kapitalistiska storförelag i betydande grad har skaffat sig industrier ulomlands, samtidigt som utländska storföretag har köpt upp svenska förelag. Hela den ulvecklingen i riktning mot en interna­tionalisering av siorförelagandel har bestämda negativa följder för lö­narbetarna och för befolkningen i olika länder. Delta fenomen måste man ta ställning till. Och värt krav är som sagt ökad reslriklivitet i bägge riktningarna, alltså både när det gäller kapitalexport och utländska fö­relags uppköp i Sverige,


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

0/7? skärpta restriktioner mot kapitalexport


Herr finansminislern STRÄNG:

Herr talman! Jag anser att herr Hermansson generaliserar för mycket. Man kan aldrig ha en tumregel för denna verksamhet, utan man får se på det enskilda företagel. Och f n, har vi kontroll över vilka utländska företag som planerar att etablera sig här i landel. Etablerar de sig här fär de underkasta sig den svenska arbetsmarknadslagstiftningen och del svenska lönelägel och i övrigl arbeta som svenska företag.

Dessutom kan jag tala om för herr Hermansson all jag tämligen ofta upplever att man lokalt, på fackföreningshåll och på kommunalt håll, gärna tar emol den aktivitet som en elablering här innebär även om den skulle ha en utländsk firmabeteckning,

Överiäggningen var härmed slutad.


§ 5 Föredrogs och hänvisades

Proposilioner

1975/76:109 till näringsulskollet


153


 


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976


1975/76:134 lill försvarsutskotiei

1975/76:142 punkterna 2 och 3 lill socialutskottet samt i övrigt lill skal-

teutskottei 1975/76:143 lill försvarsutskottet 1975/76:144 till civilutskottel


§ 6 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1975/76:2212 och 2213 till utbildningsulskottel

§ 7 Föredrogs men bordlades åter konstilutionsulskollets beiänkanden  1975/76:43 och 44 finansutskottets betänkanden  1975/76:18-22 skatleutskotiets betänkanden  1975/76:29-32 utrikesutskottets belänkande 1975/76:9 socialförsäkringsulskottets belänkande 1975/76:22 trafikulskoltets betänkanden 1975/76:12 och 15 näringsutskoltets betänkande  1975/76:34

§ 8 Föredrogs   och   bifölls   interpellalionsframställningarna 1975/76:141-143,

§ 9 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgon­dagens sammanträde skulle finansutskottets belänkande nr 20, närings­utskoltets belänkande nr 34, skatteutskottets betänkande nr 29 och nä­ringsutskoltets beiänkanden nr 30-32 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

Vidare meddelade herr talmannen att konsiiiutionsuiskolteis betän­kanden nr 43 och 44 saml trafikuiskoiiels betänkanden nr 12 och 15 skulle sällas sist.


154


§ 10 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1975/76:117 om anslag för budgetåret 1976/77 till byggnadsarbeten m, m,

inom utbildningsdepariemenieis verksamheisområde 1975/76:122 om omorganisaiion av förenade fabriksverken, m, m, 1975/76:123 om statens strålskyddsinsiiluts uppgifter och organisation,

m, m, 1975/76:128 om utbildningsbidrag för doktorander m, m, 1975/76:132 om skogsstyrelsens organisaiion, m, m, 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken 3 1975/76:139 om särskild ersällning lill skadade värnpliktiga m, fl, 1975/76:147 om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m, m, 1975/76:156 om höjning av visst avdrag vid arvs- och gåvobeskaltning

av förmånsiagarförvärv, m, m.


 


§ 11 Anmäldes och bordlades

Juslitieutskottets beiänkanden

1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller an­slag lill ersättning för personskador på grund av brott, m, m,

1975/76:24 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såvitt gäller an­slag lill räiishjälp m, m, jämie molioner

1975/76:25 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såvitt avser an­slag till Justitiedepartemenlel m, m, jämte motioner


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Anmälan av interpeiiationer


Försvarsutskottets betänkande

1975/76:26 med anledning av proposilionen 1975/76:100 såviti avser an­slag m, m, för budgetårel  \916/11 till civilförsvaret

Kulturutskottets betänkande

1975/76:29 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviti gäller an­slag till konst, litteratur, musik, teater m, m, samt arkiv, museer, kulturminnesvård m, m, jämte motioner

Civilutskotlets beiänkanden

1975/76:13 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad avser an­slag till centralnämnden för fastighetsdala jämte motion

1975/76:14 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad avser an­slag till statistiska centralbyrån m, m, jämte molioner

1975/76:15 med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad avser vissa anslag inom kommundepartementets verksamheisområde jämte mo­tioner

§ 12 Anmälan av interpeiiationer

Anmäldes och bordlades följande interpeiiationer som ingivits till kam-• markansliet

den 8 mars


1975/76:144 av herr Ullsten (fp) lill herr industriministern om Stålverk 80:

Stålverk 80 är avsett att bli det hittills största industriprojektet i Sverige, Som sådant har det tilldragit sig stor uppmärksamhet och vållat om­fattande debatt. Inte minsl har grundvalarna för projektet starkt ifrå­gasatts. Del är därför synnerligen oroande att planeringen kring Stål­verk 80 kännetecknas av så stor ryckighet.

Denna ryckighel lycks inte bara gälla marginella detaljer ulan själva inriktningen av projektet. Inom loppel av tvä år har det framträtt i tre olika skepnader. När Stålverk 80 presenterades för riksdagen våren 1974


155


 


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Anmälan av interpeiiationer


var avsikten att verket skulle producera slälämnen för avsällning framför alll till kusibaserade stålverk på kontinenten. Förra hösten övergavs dessa planer, I stället fördes två valsverk, ell i Gävle och ell i Luleå, in i bilden samtidigt som projektet delades upp i två etapper. Den senaste varianten innebär att Stålverk 80 bantas avsevärt och all planerna på ell nytt valsverk i Luleå avskrivs, I stället skall valsverket inom nu­varande NJA byggas ut.

Samtidigt som Stålverk 80 ändrat gestalt har också kostnads- och lön­samhetsbilden ändrats. Våren 1974 beräknades kostnaderna lill drygt 4 miljarder kronor, I dag torde de uppgå till mellan 8 och 9 miljarder. Till detta kommer kostnaderna för ett nytt valsverk i Gävle och vals-verksulbyggnaden i Luleå, Lönsamheten som 1974 angavs till 12-14 96 beräknas i dag ha sjunkit lill 7-8 96,

Stor osäkerhet råder också om de miljömässiga konsekvenserna av Stålverk 80, Kraven att fä släppa ut stora mängder svavel och andra för­oreningar frän Stålverk 80 skapar slora risker för miljön inle bara i Luleå utan i slora delar av norra Sverige,

Med hänvisning lill den allmänna oklarheten kring Stålverk 80 och behovel av bälire information om del aktuella läget villjag ställa följande, frågor till industriministern:

1,    Vilken är den aktuella inriktningen av planeringen av Stålverk 80 beträffande produktion, finansiering, samarbete med andra förelag, skydd av miljön etc?

2,    Anser industriministern all beredningen och planeringen av Stål­verk 80 skett och sker pä ett tillfredsställande säll?


den 9 mars


156


1975/76:145 av fru Kristensson (m) till herr socialminislern om åtgärder för att hejda narkotikamissbruket:

Under många år har Sverige framstått som ett attraktivt land för den illegala narkotikahandeln. Välkända är de mångåriga problem vi haft med olika slag av narkotika. Framför alll har de centralstimulerande medlen vållat slora bekymmer, Alla initierade bedömare har emellertid varil överens om att inga ansträngningar bör anses för stora när del gäller att hälla värt land utanför den illegala heroinhandeln, med hänsyn till de förödande verkningar som heroinet i hög grad för med sig. Risken för överdosering är betydande vid heroinmissbruk. Internationella er­farenheter visar också all dödsfallsfrekvensen är hög.

Frän moderata samlingspartiels sida har vi under många år framlagt olika konkreta förslag för all om möjligl minska narkotikamissbruket. Dessa förslag har dock avvisats av riksdagens majoriiet. Den stora sats­ning som från polisens sida gjordes 1969 för att komma lill rätta med narkotikamissbruket var en övergående företeelse och åtföljdes inte av motsvarande åtgärder beiräffande vårdpolitiken. Det har sedan länge stått


 


klart all enbart polisiära åtgärder inte är till fyllest i kampen mot nar­kolikan. För all narkotikaproblemet framgångsrikt skall kunna bekämpas erfordras också genomtänkta åtgärder på vårdsidan.

När nu en heroinmarknad etablerats i Sverige, vilket senast blivit uppenbart genom det exceptionellt stora heroinbeslag polisen gjorde här­omdagen, kan problemen inle längre skjutas åt sidan. Socialministern har själv i en tidigare riksdagsdebatt klargjort att kraftfulla åtgärder måste vidtas om heroinet skulle få fotfäste i vårt land.

Åberopande del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt lill herr socialminislern få ställa följande fråga:

Vill socialministern delge riksdagen de nya konkreta, kraftfulla åtgärder som planeras för att hejda narkotikamissbruket i allmänhet och hero­inmissbruket i synnerhet?


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Anmälan av interpeiiationer


 


1975/76:146 av herr Fågelsbo (c) till herr jordbruksministern om domän­verkets förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter:

En rimlig prisnivå på jord- och skogsbruksfastigheter har stor belydelse för möjligheterna att bibehålla och utveckla familjejordbruken. De nya tillämpningsföreskrifterna beträffande Jordförvärvslagen är ett steg i räll riktning, eftersom de ökar förutsättningarna för lantbruksnämnderna att bl, a, hindra förvärv som riskerar få alllför prishöjande effekter på fas­tighetsmarknaden.

Det finns emellertid fortfarande problem i fråga om jordförvärv. Jag vill särskilt uppmärksamma de fall där domänverket har uppträtt som köpare och varit villigt att erlägga en köpeskilling som har ansetts vara för hög i förhällande till de avkastningar som kan påräknas från den akluella fastigheten, I ett särskilt fall har domänverket erbjudit en kö­peskilling om 640 000 kr, eller nära fem gånger del nya taxeringsvärdet, som ligger pä 135 000 kr,; lantbruksnämndens värdering ligger på 400 000-450 000 kr. Lantbruksnämnden har i detta särskilda fall avstyrkt förvärvet, eftersom man ansett att det skulle få prishöjande effekter på fastighetsmarknaden.

Det är enligt min mening orimligt om staten, kyrkan, kommuner eller bolag kan förvärva egendomar utan samma restriktiva tillämpning av jordförvärvslagen som gäller för övriga köparkategorier.

Med anledning av del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill herr jordbruksministern framställa följande fråga:

Är statsrådet villig att med det snaraste medverka lill all förfaltnings-mässigl slävja den överbudspolilik som tillämpas av domänverket och som därigenom får prishöjande effekter på hela fastighetsmarknaden inom Jord- och skogsbruket?


157


 


Nr 77

Tisdagen den 9 mars 1976

Meddelande om frågor


1975/76:147 av herr Nilsson i Norrköping (s) lill herr arbetsmarknads­ministern om åtgärder för att stabilisera arbetsmarknaden i Åtvidaberg:

Facil AB i Åtvidaberg har i december 1975 och februari 1976 varslat sammanlagt 340 anställda om uppsägning.

Situationen för de berörda och Åtvidabergs kommun kompliceras av att företaget har en klart dominerande ställning på arbetsmarknaden i kommunen. Av antalet industrisysselsatla i Åtvidaberg svarar Facit AB för ca 80 96,

På 1960-talet var utsikterna för Åtvidaberg goda. Facits produkter hade hög konkurrenskraft på både den inhemska och den internationella mark­naden. Problemen böriade när Facits traditionellt finmekaniska produk­ter trängdes undan av elektronik. När Facit övertogs av Electrolux 1972 ansågs förutsättningarna för en stabilisering av förelaget och kommunen goda. Målet var då att skapa internationellt sett konkurrenskraftiga elek­tronikprodukter. Konkurrensen från utpräglade låglöneländer blev emel­lertid för svår, och della har medfört att ca 400 arbetstillfällen f n, är hotade vid den s, k, Örsättersfabriken,

Den akluella situationen i Åtvidaberg kräver åtgärder frän olika sam­hällsorgan och näringslivet. Frågan är nu vilka insaiser staten är beredd att göra för att stabilisera arbetsmarknaden i kommunen. Behov av lo-kaliseringspoliliskl stöd föreligger nu i Åtvidaberg,

Facil AB, som ingår i en av landels största industrikoncerner, har ett stort ansvar för att trygga och differentiera arbetsmarknaden i kom­munen. Facits ansvar för den lokala arbetsmarknaden, outnyttjad ka­pacitet i form av moderna industrilokaler, kunnig arbetskraft, lediga bo­städer och väl utbyggd samhällsservice borde leda till att koncernen för­lägger yllerligare produklion lill Åtvidaberg, Här bör diskussioner och samarbete ske mellan representanter för lokala, regionala och statliga organ och Eleclroluxkoncernens ledning.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande fråga till herr arbelsmarknadsministern:

Avser arbetsmarknadsministern att ta initiativ till lokaliseringspoliliskt stöd eller andra åtgärder för alt stabilisera arbetsmarknaden i Åtvidaberg?


§ 13 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 8 mars


158


1975/76:266 av herr Fågelsbo (c) till herr kommunikationsministern om placeringen av orienteringslavlor i vägkorsningar:

Trafiksäkerheten på våra vägar måste på alla sätt förbättras. Vid ett flertal vägkorsningar är orienteringstavlor så placerade att de skymmer


 


sikten. Olyckor - även med dödlig utgång - har inträffat där det inte     Nr 77

är uteslutet all placeringen av orienteringstavlorna kan ha varit en bi-    Tisdagen den

dragande orsak,                                                            9 mars 1976

Är kommunikationsministern beredd medverka till att kontroll genom-------- ---

vägverket genomföres i hela landet så all irafikrisker av här nämnt slag Meddelande om

.frågor

förhindras?


den 9 mars

1975/76:267 av herr Wachtmeister i Slaffanstorp (m) till herr socialmi­nistern om registreringen av medicinalpersonal som drabbas av psykisk sjukdom:

Av press och etermedia har nyligen framgått att läkare, tandläkare, barnmorskor och sjuksköterskor registreras hos socialstyrelsen vid psy­kisk sjukdom, I och för sig är detta ingen nyhet, men upprinnelsen, att en obehörig person i sina händer fåll en anmälan med ett fiertal sjuksköterskor uppräknade, inger allvarliga betänkligheter.

För medicinalpersonal som drabbas av psykisk sjukdom återkallas le­gitimationen. Förutsättningen är att läkare anmäler ifrågavarande per­sonal lill socialstyrelsen enligt socialstyrelsens kungörelse den 19 de­cember 1972 (MF 135), Endast delvis reglerar kungörelsen tillvägagångs­sättet vid friskskrivning. Ingenting framgår om hur de känsliga upp­gifterna skall hanleras, hur de registreras, hur länge och i vilka register de skall förekomma eller hur de skall skyddas mot obehörig insyn,

1,    Vill statsrådet redogöra för sin uppfattning av de faktiska förhål­landena kring den här åberopade händelsen?

2,    Vill statsrådet redogöra för hur anmälningar enligt MF 1972:135 registreras och hur anmäld personal återfår sin legitimation och behörighet även i fall som MF 1972:135 inle går in på?

3,    Vill statsrådet redogöra för hur avregislrering sker av anmälda fall och hur sekretessen skyddas?

4,    Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att garantera den registrerade medicinalpersonalen fullgott integritetsskydd?

§ 14 Kammaren åtskildes kl,  15,53,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemen

Tillbaka till dokumentetTill toppen