Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:76

Fredagen den 5 mars

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 26 februari.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Det kommunala partistödet

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1975/76:113 till justitieutskottet

1975/76:137 till socialutskottet

1975/76:138 till justitieutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motion

1975/76:2211 till skatteutskottet

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1975/76:136-140,

§ 5 Det kommunala partistödet

Föredrogs konsiiiuiionsutskoltels betänkande 1975/76:42 med anledning av motion om det kommunala partistödet,

I detta belänkande behandlades motionen 1975/76:525 av herr Strindberg m, fl, (m), vari hemställts att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen om kommunalt partistöd, innebärande sådan ändring av konstruktionen av det kommunala partistödet, att till partier som tillhörde politisk riksorganisation skulle bidraget utgå dels i form av ett lika stort grundstöd, dels som bidrag per mandat som partiet hade i representationen, varvid grundstödets sammanlagda storlek skulle utgöra en fjärdedel av utgående anslag.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:525,

Reservation hade avgivits av herrar Werner i Malmö (m) och Björck i Nässjö (m) som ansett att ulskoltet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:525 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande en ulredning av det framlida partistödets konstruktion.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Utformningen av partistödet skiljer sig som bekant mellan staten och primär- och sekundärkommunerna. Medan vi numera på riks-

2 Riksdagcits protokoll 1975/76:75-77

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Det kommunala partistödet

planet har dels elt grundstöd för varje parti som är representerat i riksdagen, dels ett mandalslöd, finns på det kommunala planet inte den möjligheten, även om kommunerna själva skulle vilja införa denna form av partistöd.

Det här är från principiella synpunkter mycket tvivelaktigt. Om man har inställningen att ett kombinerat grund- och mandalstöd är det mest rättvisa och lämpliga, bör delta rimligen gälla såväl på riksplanet som på det kommunala planet. På annal sätt kan man inle tolka del beslut som togs för några år sedan att på riksplanet införa både ett grundstöd och ett mandatstöd.

Att frågan inte har varit högaktuell de senaste åren beror på att partistödsutredningen, som arbetat fram det nuvarande systemet, 1972 föreslog en kompromiss som riksdagen accepterade. Den bestod i att vi skulle införa elt grundbidrag och ett mandatbidrag på riksplanet, medan vi på det kommunala planet inte skulle göra någon förändring. Där skulle den gamla ordningen gälla också i forlsällningen.

Överenskommelsen 1972 begränsades emellertid till att gälla t, o, m, valperioden 1974-1976, Den perioden löper ut inom kort, dvs, i och med valet i september. Därefter finns det inga bindningar partierna emellan, som hindrar att man tar itu med arbetet all försöka konstruera ett lämpligt och rättvist parlislödssystem på alla tre nivåerna. Principen med både grundbidrag och mandatbidrag är rättvisare än om man bara har ett mandatbidrag. Vi vel alla som arbetar politiskt att varie parti har lika många väljare att försöka påverka och att kostnaderna för denna påverkan -jag tänker inte minst pä olika former av trycksaker som skall distribueras anlingen via postverket eller pä annat sätl - blir i princip lika för partierna, oberoende av hur många mandal de råkar ha i landstinget eller i kommunfullmäktige, Detla lalar för att en relativt stor del av det samlade partistödet bör utgå i form av ett grundbidrag. Del är moderata samlingspartiets principiella linje, som vi har förfäktat under en följd av är.

När nu överenskommelsen mellan de politiska partierna löper ut är del självklart, enligt mitt sätl att se, alt man tar itu med partistödets utformning på de olika nivåerna, 1 det sammanhanget ter det sig naturligt att man särskilt tar upp frågan om att på det kommunala planet också införa någon form av grundslöd. På så sätt får vi ett likformigt system på alla tre nivåerna.

En sådan här översyn tar naturligtvis en viss tid. Därför är del lämpligt alt riksdagen nu uttalar sig för tillsättandet av en dylik utredning. Det bör sedan ankomma på denna utredning att i detalj föreslå utformningen av del kommande stödet.

Utskottet vill inle gå med på delta men har litet svårt att reda ul begreppen. Utskottet pekar på att frågan om ett kommunalt partistöd med en annan utformning inte kan prövas isolerad. Just det! Det är delta som reservationen tar fasta på. Reservationen uttalar sig nämligen för att frågan i sin helhet görs till föremål för en översyn. Men med

hänvisning till en överenskommelse, som inte längre gäller efter september i år, avstyrker ulskottsmajoriteten kravet på en sådan utredning. En översyn av detla slag tar väl minsl något år, varför någon som helst risk för en kollision med nu gällande överenskommelse mellan partierna inle finns.

Herr lalman! Vi vet alla utifrån landsting och kommuner att med den nuvarande konstruktionen kan fördelningen av partistödet bli högst olika. Ta t, ex, Kalmar läns landsting, där folkpartiel får 14 000 kr,, medan socialdemokraterna får 406 000 kr. Man har precis samma antal väljare alt bearbeta.

Del nuvarande partistödet leder till så många orättvisor i kommunala sammanhang att det är hög tid att riksdagen nu tar ställning till hur utformningen skall bli i framtiden. Fyra av kammarens fem partier torde principiellt vara för en översyn av stödet och ett införande även i kommuner och landsting av ett syslem med både grundbidrag och mandatbidrag. Min fråga lill dessa fyra parlier är: Har man ändrat uppfattning i principfrågan och i så fall varför?

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation som är fogad till konstitutionsutskottets betänkande nr 42,

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Det kommunala partistödet

I detta anförande instämde herrar Schött, Strindberg, Nyhage, Magnusson i Borås, Johansson i Vrångebäck, Werner i Malmö och Nordgren (samtliga m).

Hen BOO (c):

Herr talman! I en demokratisk stat som vär med det representativa systemet väl utvecklat är det ett livsvillkor att de politiska partierna har goda arbetsmöjligheter för alt utgöra kontaktyta mot de många människorna och kanalisera folkets idéer och uppfattningar i samhällsarbetet. Utöver elt självklart personligt engagemang från medlemmar och sympatisörer är de ekonomiska förutsättningarna mycket avgörande för verksamheten och dess omfattning.

Genom åren har de ekonomiska resurserna för partierna varit synnerligen ojämnt fördelade partierna emellan. För de partier som har fått pengar över företagsanslag eller kollektivavgifier har de ekonomiska resurserna många gånger varit bättre än för de parlier som helt fält lita till medlemmars och sympatisörers enskilda insaiser. Inte minsl det parti som jag representerar har fått erfara att bekymren kan vara stora när resurserna är knappa.

Det är därför glädjande att det nu råder total enighet om att samhällel skall gå in på olika nivåer och garantera partierna ekonomiska förutsättningar för deras verksamhet. Självklart får detla stöd från samhället inte samtidigt innebära att samhällel på något sätt påverkar partiernas inre arbete och verksamhet. Även härom råder full enighet.

Del slalliga partistödet har nu en tioårig historia; det var år 1966 som stödet infördes. Redan vid det tillfället var det livliga debatter dels om

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Del kommunala partistödet

stödet som sådant - dä var inte enigheten lika stor som den är i dag - dels orn konstruktionen av stödet. Diskussionerna fortsatte också 1969, när vi fick beslutet om regler för kommunalt partistöd. Särskilt centern förde vid det tillfället de åsikterna till torgs att det borde vara en konstruktion med dels ett grundbidrag, dels ett till mandaten relaterat stöd.

En utredning, 1971 års partistödsulredning, tillsattes, som hade alt ta itu med konstruktionen av partistödet på alla tre nivåerna. Parli-stödsutredningen gjorde också i sitt betänkande en ordentlig analys av dessa problemställningar. Särskilt togs diskussioner upp om hur ett grundbidrag på dén lokala nivån - alltså i kommunerna - skulle konstrueras och vilka verkningarna av elt grundbidrag på den nivån skulle bli. Utredningen redovisade också att vissa saker talade för ett grundstöd, såsom att partierna hade lika stora kostnader för viss informalion ut lill de mänga människorna, och det var diskussion om hur stor del av stödet som skulle avdelas för gemensam information.

Men det förekom även en intensiv debatt, som också redovisas i utredningens betänkande, beträffande riskerna eller svårigheterna med ati införa grundbidrag, på den primärkommunala nivån icke minst. Ett skäl var att ett grundbidrag kunde åstadkomma en partisplittring pä det kommunala planet som inte skulle vara önskvärd. På riksplanet har vi de s, k, spärrarna, medan det inte finns sädana på det primärkommunala planet. Det skulle självfallel kunna betyda att olika parlier kunde dela upp sig i grupper för alt därigenom ta ul grundbidrag. Delta skulle kunna skapa stor förvirring i det politiska arbetet på del kommunala planet.

Efter dessa funderingar, som finns redovisade i utredningens betänkande, enades ulredningen slutligen om all införa ett grundbidrag på den slalliga nivån, vilket vid det tillfället utgjorde 1,5 milj, kr,, till de i riksdagen representerade partierna. Det var en enig utredning som framlade del förslaget, och eftersom jag själv tillhörde utredningen vill jag säga att del ställningstagandet skedde mot bakgrund av de svårigheter jag här tidigare har redovisal när det gällde att konstruera elt grundbidrag på den primärkommunala nivån.

Det var så att när vi kunde enas, och när riksdagen senare antog förslaget, om ett grundbidrag på den slalliga nivån var del två fördelar som man vann med detta, nämligen för det första all det då blev klart vilka partier som skulle ha stöd också på den regionala och kommunala nivån och för det andra att staten betalade hela grundbidraget, Självfallel uppfattade jag vid det tillfället konstruktionen så, all det statliga grundbidraget skulle läcka alla tre nivåerna och att det därmed skulle inom partierna slussas ner pengar på det sätt som partierna själva ansåg rimligt.

Nu har också det statliga grundbidragel fr, o, m, förra året höjts till 2 025 000 kr. Del är naturligtvis riktigt att en sådan nödvändig höjning därvidlag har kommit till slånd.

Överenskommelsen mellan partierna i utredningen - som senare logs av riksdagen - innebär, som herr Björck i Nässjö redan har sagt här ifrån talarstolen, alt reglerna skulle gälla fram i, o, m, valperioden

1974-1976. Utskottet har för sin del velat manifestera detta med den skrivning som här föreligger. Självfallet är det först efter 1976 års val man har anledning att ta upp diskussioner om konstruktionerna av partistödet på alla nivåer, om man så önskar. Det är väl ungeför den bedömningen som de övriga fyra. partierna - alltså utöver moderaterna -har enats om i utskottet, och det är den som ligger bakom utskottels hemställan till kammaren, vilken Jag ber att få yrka bifall till.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! De problem som är förknippade med partistödets utformning redogjorde herr Boo delvis för. Jag är också medveten om dem, men del är jusl de problemen en sådan här utredning skall ta upp.

Sedan måste jag ställa ett par frågor. Överenskommelsen 1972-1976, som del här har refererats till, kan rimligtvis inte gälla för all framtid. Min fråga lill herr Boo är: Hur länge skall den gälla?

Nu säger herr Boo att den här frågan får vi ta upp efter 1976 års val. Del nuvarande partistödet gynnar partier som är ganska stora, medan del missgynnar de små. Är det meningen att vi skall avvakta 1976 års val för alt se hur slora partierna råkar vara innan vi vågar la ställning till saken? Min fråga blir också: Har centerpartiet och de andra partierna i kammaren ändrat principiell uppfattning, eller slår ni fortfarande fast vid all man också inom landslingen och i kommunerna skall ha ett partistöd som består av dels ett grundbidrag, dels ett mandatbidrag?

Hen BOO (c):

Herr talman! Jag vill svara herr Björck i Nässjö på del sättet, alt överenskommelsen självfallel gäller minst fram t. o. m. 1976 års val; del slår också i utskollels belänkande.

Jag tycker nog ändå att herr Björck gör det litet för läll för sig. Vi hade precis samma diskussion 1969-1971 som herr Björck nu tar upp angående grundbidrag till parlier på regional och lokal nivå. Det var därför 1971 års partistödsulredning kom till, det var därför utredningen så ingående analyserade hela problemaliken i fråga om hur del skulle verka med grundbidrag på lokal nivå och det var därför utredningen enades om införandet av ett grundbidrag på statlig nivå; det skulle, som jag uppfattade det, läcka alla tre nivåerna.

Jag tycker fortfarande all det bör respekteras alt utredningen enhälligl kom lill detta resultat vid det tillfället. En ny ulredning kommer självfallel alt kunna pröva problematiken i dess helhel, men jag tror att det blir samma svårigheler i fortsättningen som det var för utredningen 1971 när del gäller all hitta konstruktioner på det lokala planet som inte blir negativa på det säll som ulredningen - och också jag - har försökt alt i någon mån beskriva.

Herr talman! Jag fann anledning all peka på de här sakerna efter herr Björcks inlägg. Därutöver vill jag säga all det är väldigt intressant alt konstatera all moderaierna nu så helhjärtat sluter upp bakom partistödet; det har verkligen inte varit så under årens lopp.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Det kommunala partistödet

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Det kommunala partistödet

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! De praktiska problem som är förknippade med partistödets utformning skall en sådan här utredning diskutera. Del är det som krävs i reservalionen. Den saken tycker jag inte att vi här har anledning alt vidare ta upp kammarens lid med.

Men min fråga till herr Boo och centerpartiet kvarstår: Är ni i centerpartiet fortfarande principiella anhängare av ett partistöd på kommunal- och landstingsnivå som innehåller både ett grundbidrag och ett mandatbidrag?

Herr BOO (c):

Herr talman! På den frågan vill Jag svara att vi är från centern bestämt för elt grundbidrag, och vi har därför slött förslaget om ett grundbidrag på den centrala nivån som skall läcka alla tre nivåerna. Del har varil vårt principiella ställningstagande i ulredningen och senare i riksdagsbesluten.

Jag vill för min del säga alt självfallet vill jag i fortsättningen ha partistöd som ger lika resurser i botten för alla partierna i deras verksamhet.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag kan tyvärr bara tolka det senaste svarei på det sättet all inställningen till ell grundbidrag även pä kommunal- och landsiingsni-vå kommer att klargöras försl efter valet för centerns del.

Herr BOO (c):

Herr talman! Jag tycker att herr Björck i Nässjö gör det för lätt för sig. Vi har i utredningen, vid riksdagsbesluten, i diskusionen i ulskoltet och även dag sagl alt vi är angelägna om att det skall finnas ett grundbidrag för partierna som är lika därför att de har vissa kostnader som är lika. Men vi har hittills stött idén att det grundbidraget skall läggas på den centrala nivån. Då får partierna pengarna över den statliga budgeten, och del kan ur kommunalekonomisk synpunkt vara värdefullt. Därutöver är del självfallet frihet för partierna all slussa ned pengarna på de olika nivåerna efter egen bedömning.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag vill då konstatera att centerpartiet uppenbarligen vill lägga grundstödet centralt. Det tycker jag är någol förvånande för ett parti som sä starkt har slagits för decentralisering i andra sammanhang.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av herrar Werner i Malmö och Björck i Nässjö, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller konsiiluiionsutskoilels hemställan

i betänkandet nr 42 rösiar ja,

den det ej viil röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Werner i Malmö

och Björck i Nässjö,

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Björck i Nässjö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej - 42

Nr 76

Fredagen deri 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

§ 6 Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1975/76:27 med anledning av propositionen 1975/76:77 om avveckling av s. k. faktisk sambeskattning jämte molioner.

1 propositionen 1975/76:77 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit att riksdagen skulle anta vid proposilionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

5. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomsi,

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

8. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

9. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

10. lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering,

11. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

12. lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

13. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

14. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

15. lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

16. lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

17. lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenulbildningsavgift,

18. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

Nr 76 "I propositionen föreslås bl. a. att den s. k. faktiska sambeskattningen

Frpdaeen den makar slopas. Förslagen innebär all gift person, som driver Jordbruk

c , _„ im/c eller rörelse tillsammans med sin make, inte längre beskallas ensam för

j mars ly/o

.__________ hela inkomsten av verksamheten. I stället skall vardera maken beskattas

Avveckling av s. k. för värdet av sin arbetsinsats. En förutsättning är alt medhjälpande make
faktisk sambeskatt- har arbetat i den gemensamma verksamheten minst 600 limmar under
ning året. Värdet av sådan makes arbete tas upp till belopp molsvarande mark-

nadsmässigt vederlag för arbetet, dock högst till en tredjedel av nettointäkten av verksamheten.

Vidare föreslås en höjning i vissa fall av förvärvsavdraget då båda makarna har arbetsinkomst. Avdraget vid inkomst av jordbruksfastighet som f n. är 1000 kr. föreslås höjt till högsl 2 000 kr.

De nya reglerna föresläs bli tillämpade första gången vid 1977 års taxering."

1 detla sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:262 av herr Torwald m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutade

1. att avdragsräll för lön till barn, som fyllt 16 år, i princip skulle föreligga, oavsett när arbelel utförts,

2. all angiven lidsgräns i 52 § kommunalskattelagen (1928:370) för medhjälpande make skulle sänkas till 400 timmar,

3. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts under rubriken "Gemensam verksamhel", när del gällde företag med påtagligt säsongberoende verksamhel,

1975/76:399 av fru Troedsson m. fl. (m), vari hemställts

1. att riksdagen beslulade anhålla hos regeringen om tilläggsdirektiv lill 1972 års skatteutredning för en rättvisare beskattning av makars B-inkomster,

2. att riksdagen i avvaktan därpå beslulade om en sådan ändring av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, att makes B-inkomst lill den del den understeg 2 000 kr. alltid särbeskallades.

1975/76:454 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts all riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1975/76:77 beslutade

1. att rätt till inkomstuppdelning i s. k. medhjälparfall skulle föreligga om medhjälpande makens arbetsinsats under del år som inkomsten intjänats uppgick till minst 400 timmar,

2. att som sin mening uttala vad som anförts i motionen beträffande arbele som var förlagt i bostaden, samt

3. att arbetsersättning till barn över 16 år, som hade utfört arbele i föräldrarnas förelag, alllid skulle beskaiias hos barnei om ersällningen inte översteg marknadsmässigt vederlag.

1975/76:456 av fru Ingvar-Svensson (c) och fru Fredrikson (c), vari hemställts att riksdagen beslulade

1. att angiven tidsgräns för medhjälpande make skulle sättas till 400 timmar,

2. att särskilda föreskrifter för arbetsinsatsens lokalitetsanknytning inte utfärdades,

3. att avdragsräll skulle gälla för alla barn över 16 år som arbetat i föräldrars förvärvsverksamhet i sådan omfattning att de därav uppnått skattepliktig inkomst.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

1975/76:948 av herr Adolfsson m. fl. (m, c, fp), vari hemställts all riksdagen beslulade att anvisningarna till 52 § kommunalskaltelagen (1928:730), tredje stycket, skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande bl. a. all kravet på en minsia arbetsinsats av medhjälpande make om 600 limmar skulle sänkas lill 100 limmar samt au värdet av medhjälpande makes arbetsinsats skulle beskattas hos denne även lill den del värdet översteg en tredjedel av nettointäkten.

1975/76:987 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Kari Bengtsson i Varberg (fp), vari hemställts all riksdagen beslutade

1. att anvisningarna till 52 Jj kommunalskattelagen (1928:370), tredje stycket, skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande bl. a. all kravet på en minsta arbetsinsats av medhjälpande make om 600 timmar skulle sänkas till 400 timmar samt alt värdet av medhjälpande makes arbetsinsats skulle beskattas hos denne även till den del värdet översteg en tredjedel av nettointäkten.

2 a) att lön lill skallskyldigs barn över 16 år, oavsell arbelad lid, skulle vara avdragsgill i den skallskyldiges rörelse/jordbruk för så vitt lönen icke översteg marknadsmässigt vederlag,

b) att anvisningarna till 20 S kommunalskaltelagen skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande all hemmavarande barn, som fylll 16 år men ej 18 år och som deltagit i den skaitskyldiges förvärvsverksamhet, ej skulle anses tillhöra arbetspersonalen, med mindre barnels inkomsi av arbele eller eljesl var så stor all den föranledde skat-leplikl för barnei.

1975/76:999 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställts au riksdagen beslulade alt i lagförslagen lill proposilionen 1975/76:77 skulle vidtas följande justeringar:

1. att gränsen 600 timmar, som föreslagits i propositionen för makes arbetsinsats, sänktes lill 400 limmar.

2. all iredjedelsbegränsningen enligi proposilionens förslag slopades.

3. all arbeisplaisens belägenhel blev ulan betydelse för möjligheten all undvika sambeskatlning.

4. all ersällning till barn godtogs såsom avdragsgill, om barnei med sina övriga inkomster uppnådde beskaliningsbar inkomsi.

Nr 76

1975/76:1006 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) och

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

1975/76:1015 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), vari hemsiällis all riksdagen beslutade all anvisningarna till 20 j kommunalskaltelagen (1928:370) skulle erhålla av molionärerna angiven lydelse, innebärande all hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som deltagit i den skattskyldiges förvärvsverksamhet, ej skulle anses tillhöra arbetspersonalen, med mindre barnets inkomsi av arbele eller eljest var så stor all den föranledde skatteplikt för barnei.

Utskottet hemställde

1, beträffande lidsgränsen för makes arbetsinsats

att riksdagen i denna del med bifall till proposilionen skulle avslå

a. molionen 1975/76:262 punkten 2,

b. molionen 1975/76:454 punkien 1,

c. motionen 1975/76:456 punkten 1,

d. motionen 1975/76:948,

e. motionen 1975/76:987,

f motionen 1975/76:999 punkien 1,

2, beiräffande arbele i bosladen

all riksdagen i denna del skulle bifalla propositionen och avslå följande motioner, nämligen

a. motionen 1975/76:454 punkten 2,

b. motionen 1975/76:456 punkien 2,

c. motionen 1975/76:948,

d. motionen 1975/76:987,

e. molionen 1975/76:999 punkien 3,

3, beträffande iredjedelsregeln

att riksdagen i denna del med bifall lill propositionen skulle avslå följande motioner, nämligen

a, motionen 1975/76:948,

b, motionen 1975/76:987,

c, molionen 1975/76:999 punkten 2,

4, beiräffande gemensam verksamhet

alt riksdagen i denna del med bifall lill propositionen skulle avslå motionen 1975/76:262 punkien 3.

5, beträffande beskattningen av B-inkomsler m, m,
all riksdagen skulle

a, med avslag på molionen 1975/76:1006 anta propositionen i denna
del med de ändringar beträffande beskattningen av medhjälpande make
som utskottet förordat.

b, avslå molionen 1975/76:399,

6, beiräffande lön till barn

att riksdagen i denna del med bifall till proposilionen skulle avslå följande motioner, nämligen

a, molionen 1975/76:262 punkien 1.

b, molionen 1975/76:454 punkien 3,

c, motionen 1975/76:456 punkten 3,

d, molionen 1975/76:987 punkten 2,

e, motionen 1975/76:999 punkten 4,

f, motionen 1975/76:1015,

7, beiräffande övriga frågor

att riksdagen skulle bifalla propositionen i övriga delar,

8, beträffande författningsförslagen

att riksdagen till följd härav skulle anta vid propositionen fogade förslag

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskatlning

i. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370) med den ändringen all anvisningarna lill 52 »i skulle erhålla av ulskollei föreslagen lydelse, innebärande viss jämkning av bestämmelserna i överensstämmelse med vad som föreslagits i propositionen 1975/76:79 om ändrade regler för beskattning av fåmansbolag m. m.

2, lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 9 S skulle utgå ur förslaget,

3, lag om ändring i. lagen (1947:577) om siallig förmögenshelsskall,

4, lag om ändring i skogskoniolagen (1954:142),

5, lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

6, lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7, lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

8, lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

9, lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

10, lag om ändring i lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering,

11, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att 11 kap, 3 >! skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande viss jämkning av bestämmelserna i överensstämmelse med vad som föreslagits i propositionen 1975/76:79,

12, lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

13, lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegaraniiavgift,

14, lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

15, lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbetsmarknadsstödet,

16, lag om ändring i lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

17, lag om ändring i lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,

18, lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

Reservationer hade avgivits

beiräffande tidsgränsen för makes arbetsinsats

1, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c). Mundebo (fp). Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) saml fru Troedsson (m) som ansett alt ulskoltet under 1 bon hemställa

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskatlning

att riksdagen i denna del med bifall till motionerna 1975/76:262, 454, 456, 987 och 999 samt med anledning av molionen 1975/76:948 skulle anta det i propositionen framlagda förslaget med den ändringen att tidsgränsen fastställdes till 400 limmar,

beiräffande arbete i bosladen

2, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) saml fru Troedsson (m) som ansett all utskotlel under 2 bort hemställa

all riksdagen i denna del med bifall lill motionerna 1975/76:454, 456, 948, 987 och 999 skulle anta det i proposilionen framlagda förslaget med den ändringen alt arbete i bostaden fick medräknas om med hänsyn lill rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill förelåg.

beträffande tredjedelsregeln

3, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson
(c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) saml fru Troedsson
(m) som ansett alt utskotlel under 3 bort hemställa

alt riksdagen i denna del med bifall till motionerna 1975/76:948, 987 och 999 skulle avslå den i propositionen föreslagna tredjedelsregeln beträffande beskattningen av medhjälpande make,

beiräffande beskaiiningen av B-inkomsier m. m,

4, av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som anseil
all ulskollei under 5 b och 8,2 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975/76:399 skulle

1, hos regeringen begära tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning för en rättvisare beskattning nv makars B-inkomster,

2, ania utskollels förslag i fråga om lagen om ändring i lagen (1947:576) om siallig inkomslskatt med den ändringen all 11 S 1 mom, skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

beträffande lön lill barn

5, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson
(c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) saml fru Troedsson
(m) som anseli all utskotlel under 6 bon hemställa

alt riksdagen i denna del med bifall lill motionen 1975/76:454 och med anledning av motionerna 1975/76:262. 456, 987, 999 och 1015 saml med avslag på proposilionen beslutade alt lön lill barn som fylll 16 år skulle vara avdragsgill vid inkomsiberäkningen.

beträffande förfall ni ngsförslagen

6, av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c). Mundebo(fp). SundkvisKcloch Olsson i Järvsö (c) samt fru Troedsson (m) som - under förulsätlning av bifall lill dels reservalionerna nr 1-3, dels reservalionen nr 5 - anseii ail ulskollei under 8,1 bort hemställa

att riksdagen skulle anta vid proposilionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringar att

1, anvisningarna till 52 Jj skulle erhålla av reservanterna föreslagen
lydelse,

2. 20 !; samt punkt 2 av anvisningarna till 20 S, punkt 1 av anvis
ningarna till 22 S och punkt 11 av anvisningarna till 29 !) skulle erhålla
av reservanterna föreslagen lydelse.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Hen TALMANNEN:

Överiäggningen rörande skatteutskottets betänkande nr 27 får omfatta även skatteutskottets betänkande nr 28, men yrkanden beträffande sistnämnda betänkande framställs först sedan detsamma föredragits.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! När riksdagen är 1970 fattade beslut om borttagande av den gamla formen av sambeskattning, där två makar beskattades efter en lindrigare skatteskala än ensamstående, och särbeskattningen infördes, sä bortsåg man helt orättvist från att tvä makar som gemensamt driver ett företag eller Jordbruk blev beskattade för sina gemensamma inkomster efter den nya hårdare skatteskalan, Detla kom att medföra att sädana personer på grund av vårt starkt progressiva beskattningssystem blev mycket hårt beskattade. Därför motsatte vi moderater oss detta beslul.

Sedan dess har vi årligen krävt en ändring, men lyvärr skulle det dröja så här många år innan riksdagen var färdig att rätta lill denna uppenbara orättvisa i vår beskattning. Det är mänga familjer som under årens lopp har fått erlägga stora summor i för hög beskattning.

När riksdagen nu går all genomföra en förändring, som vi så länge vänlat på, är del anmärkningsvärt alt man ändock skall fasthålla vid all en inte obetydlig del av denna sambeskatlning alltjämt bibehålls. Jag länker nu på bestämmelsen att den medhjälpande maken inle skall få ersättning efter marknadspris för sill arbele annat än om arbetet omfattar minsl 600 limmar, vilket motsvarar inte mindre än en tredjedels heltidsysselsättning. Även i låglönegrupperna motsvarar denna tid en inkomst av minst 12 000 kr. Varför skall man fortfarande ivinga på dessa grupper denna orättvisa beskattning? I allmänhet är det fråga om småföretagare och jordbrukare, som även från andra synpunkter har det mycket strävsamt och sannerligen inle har att räkna med älta timmars arbetsdag utan ofta årel runt får vara bundna vid sin sysselsättning. Del är också oförklarligt all man inle skall låta barnen få skatta för sin inkomst ulan myckel snäva gränser när de hjälper föräldrarna i deras arbele, Ime sällan förekommer del att barnen måste avlösa föräldrarna för att dessa skall kunna få någon ledighet.

Inte heller vill man vara med om att studerande barn får skatta för silt arbete, även om de har uppnått myndig ålder, med mindre än att de haft en sammanhängande arbetstid på minsl en månad.

Varför skall t, ex, familjefadern tvingas alt betala skall för hustruns

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskattning

arbete ända upp till ca 12 000 kr, och för varie barns inkomst upp till 4 500 kr,, och i vissa fall ännu mera? Dessa belopp blir ju mycket hårt beskattade, då de läggs ovanpå mannens inkomst och drabbas av hans marginalskatt.

De tre icke-socialisliska partierna har därför förenat sig i en reservation, som vill förhindra denna orimliga beskattning.

Vi moderater vill dessutom ha en ändring av den nuvarande orättvisa beskattningen av makas förmögenhet, som fortfarande är föremål för sambeskatlning. Men eftersom fru Troedsson i ett senare anförande kommer att närmare redogöra för denna reservation avstår jag frän att kommentera den nu.

Utskottet har även i sitt betänkande nr 28 behandlat proposilionen 79 om ändrade regler för beskattning av s, k, fåmansförelag. Den proposilionen bygger på ett delbetänkande från företagsskatteberedningen. De nya bestämmelserna syftar till att skapa likställighet mellan olika företagsformer. Därigenom återkommer problemet om medhjälpande familjemedlemmars beskattning i förelag också i det förslaget. Utskottet har där föreslagit samma krav på utförd arbetstid som när del gäller den fakliska sambeskattningen. Från centern, folkpartiet och moderaterna har där avgivits en reservation med samma innehåll som vår reservation lill betänkandet nr 27 och med krav på att gränsen för medhjälpande makes arbete bör sättas vid 400 timmar, oavsett om arbetet utförts i hemmel eller utanför hemmet, samt alt barnens arbete alltid skall utgöra avdragsgill kostnad för förelaget, allt under förutsättning att marknadsmässig lön har tillämpats.

Vidare går vi emol majoritetens förslag att medhjälpande makes inkomst aldrig får överstiga en tredjedel av den inkomst som tillfaller den förelagsledande maken. Vi finner denna bestämmelse synneriigen orättvis. Här kan det aldrig bli tal om skatteundandragande, eftersom del endast är fråga om marknadsmässig ersättning för utfört arbete. Ofta är det kvinnan som är den medhjäjpande, och en sådan bestämmelse skulle innebära alt hon nära nog aldrig skulle kunna få ul en marknadsmässig inkomsi, eftersom sådana här små företag i allmänhet inte tål en dubbel marknadslön för företagsledaren, vilket han måste ta ut för att kvinnan skall fä sin fulla lön, Della rimmar verkligen mycket illa med kravet på kvinnans likställighet. Fru Troedsson kommer emellertid i sill anförande att ytterligare beröra dessa helt orimliga verkningar, varför jag också avstår från att närmare beröra den frågan,

Förelagsskatteberedningen har vid sina undersökningar funnit att det förekommer missbruk av beskattningsreglerna bland fåmansföretagen. Del är givetvis ett angeläget inlresse att taxeringarna blir riktiga och rättvisa, Della krav blir ännu angelägnare när vi har en så orimligt hög beskattning som nu, Varie skatteundandragande som lyckas blir därför av stor belydelse på den lolala skatten för vederbörande.

Tyvärr är det så, all aktiebolagsformen har kommit att utnyltjas på elt icke avsett sätl. Denna företagsform är avsedd att vara en organi-

saiionsform som lämpar sig för bedrivande av näringsverksamhet av ett fåtal eller av många i förening. Aktiebolagsformen är en för näringsverksamhetens framåtskridande nödvändig och bra företagsform. Detta gäller inle minst småföretagsamheten och nybildningsverksamheien. Inte sällan har den emellertid kommit till användning för någol som inte precis kan kallas för näringsverksamhet, genom att en del personer har funnit del lämpligt alt använda aktiebolagsformen vid vanlig arbelsanställning och ibland också vid extrasysselsältningar. Jag tror man kan säga att en stor skuld härtill har den mycket egendomliga skattelagstiftningen i vårt land. Vid en del sådana s, k, förelag har det upptäckts skatteundandragande. Även om en del lagändringar bör göras, torde mycket vara vunnet med en viss uppgiftsskyldighet för denna lyp av företag. Det är emellertid av stor vikt att man vid kraven på uppgifter tar rimlig hänsyn till de seriösa förelagens berättigade intresse av att inte drabbas av alltför mycket onödigt krångel och byråkrati. De seriösa förelagen kommer ju att drabbas i större utsträckning än de mindre seriösa, då de ulöver sitt tidigare noggranna uppgiftslämnande måste stå till tjänst med yllerligare upplysningar för att förhindra att de mindre nogräknade drar fördelar av förelagsformen. De uppgifter som skall lämnas får därför inte för förelagen framstå som alllför småfuttiga, vilket torde kunna sägas om vissa delar av utredningsförslaget.

Jag har tagit fasta på de uttalanden som finansministern gör i proposilionen om att en stark begränsning bör göras av de personer som skall omfattas av uppgiftslämningen. Vidare anför finansministern alt det är angeläget att från den generella informationsplikten undanta uppgifter som är svåra för uppgiflslämnaren att få fram.

De föreslagna bestämmelserna avses bli tillämpliga vid 1977 års taxering. För många kommer därför den deklarationen att omfatta tid, under vilken de nu föreslagna reglerna inte ägt tillämpning - lagen träder i kraft efter del att den utkommit från trycket, Utskotlel understryker också alt vederbörlig hänsyn skall tas till detta vid 1977 års taxering,

I en särskild reservation har vi moderater reagerat mot förslaget all man skall frångå de beskattningsregler som gäller för schablonbeskaliad fastighet när viss mindre del av fastigheten används i rörelsen, Isådana fall skall inkomsten redovisas under benämningen tillfällig förvärvsverksamhet. Detta innebär en uppenbar dubbelbeskattning, dä den inkomsten redan finns i schablonen. Vi yrkar därför avslag pä detla förslag,

Beiräffande tantiem föreslår finansministern alt detla icke skall få belasta företaget förrän del år del blir föremål för lyftning. Tantiem är en mycket vanlig form av ersättning lill vissa förelagsledare, och jag kan inle förstå varför man skall försöka försvåra dess användning, Syslemel innebär alt man genom en premie lill förelagsledaren vill stimulera honom alt göra en bra insats för företaget. Detta borde väl vara en vällovlig handling även i vårt samhälle.

Problemet är all del inte förrän bokslutet är klart kan avgöras hur mycket vederbörande skall ha i tantiem, då detla oftast uträknas på nel-

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskattning

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

tovinsten. Bokslutet föreligger i vanliga fall inte förrän några månader in på det nya året, medan däremot löneuppgifterna skall lämnas under januari månad. Problemet blir därför att löntagaren inte kan deklarera den inkomsten förrän året efter. Detta har också påpekats av Föreningen Auktoriserade revisorer, som menar att man bör ändra det förslag som föreligger i propositionen. Problemet skulle väl kunna lösas genom att företaget fick lämna en tilläggslöneuppgift över tantiemet t. ex. före mars månads utgång. Det är en praktisk åtgärd som inte borde vara svår att genomföra.

I ett särskilt yttrande har fru Troedsson och jag gjort ett uttalande mot den egendomliga företeelse som vi nu får bevittna, att man använder skattelagstiftningen till att bestraffa brott mot andra lagar än skattelagarna, t. ex. om någon bryter mot låneförbudet i aktiebolagslagen.

Herr talman! Beträffande den kommande propositionens behandling vill jag bara säga alt vi i skatteutskottet kommit överens om att finna oss i det beslut som fattas beträffande familjebeskaltningen även när del gäller betänkandet nr 28. Vi kommer på den punkten inte alt begära någon rösträkning med eventuell lottning.

Beträffande nu föreliggande betänkande ber jag all få yrka bifall till samtliga reservationer, nr 1-6.

Herr JOSEFSON (c):

Herr lalman! Äntligen, efter nära sex års diskussion, har vi nu kommit sä långt i debatten om slopandet av sambeskattningen för makar som båda arbelar i del gemensamma som enskild firma drivna förelaget att ett förslag om dess avveckling har framlagts.

Redan 1970, när särbeskattning för landets övriga medborgare beslutades, ställdes kravei på likställighet också för denna grupp, och nu äntligen tycks den bli beskattad efter regler som är någol sä när jämförbara med dem som gäller för övriga skattebetalare. Vägen dit har varil lång och besvärlig, och otaliga svårigheter för förverkligandet av detta krav har rests av socialdemokraterna. Inte ens talande exempel, bl, a, det att affärsföreståndaren, som övertog affären där båda makarna - både före och efter övertagandet - stod i affären och skötte den, helt plötsligt fick 3 000-4 000, ja, kanske 5 000 kr, mer i skatt, har i någon nämnvärd grad kunnat förmå del regerande partiet att påskynda en lösning av denna fråga,

Försl efter det all riksdagen förra våren krävt ell förslag till höstriksdagen har arbetet på allvar forcerats fram. Och lack och lov - nu har denna fråga avancerat så långt au ett förslag föreligger och om någon timme förmodligen också ett beslut.

Propositionsförslaget byggeri princip på all en uppdelning skall få göras, i vissa fall liknande den särbeskattning som gäller för andra gifta skattskyldiga, I princip är skatteutskottet enigt om alt särbeskattning skall omfatta även denna grupp medborgare.

Dock har regeringen inle helt följt principen om särbeskattning utan

på vissa punkter konstruerat regler som begränsar omfattningen och förverkligandet av önskemålet om full likställighet. Sålunda ställer man i propositionsförslaget krav pä alt minst 600 timmars arbete per år skall ha utförts av den medhjälpande maken i det gemensamma förelaget.

Jag är förvånad över delta förslag. Enligt min uppfattning bör kravet för avdragsräll eller uppdelning vara att arbete verkligen har utförts och att ersättningen överensstämmer med marknadsmässig lön. Några regler eller krav därutöver borde vara onödiga. Aldrig har väl någon haft en tanke på all komma med förslag som skulle ha inneburit att sambeskattning alltid skall äga rum för andra skattebetalare, därest en av makarna inle har utfört förvärvsarbete under året på minst 600 timmar. Jag har aldrig hört eller sett något sådant förslag, och jag kan aldrig tänka mig att något sådant kommer. Därför borde man också här kunna accepiera att avdrag för lön lill make för utförd arbetsinsats alltid skulle medges.

Nu har emellertid både utredning och remissinstanser i allmänhet accepterat en viss minimigräns beiräffande arbetsinsatsens längd. Värt parti har därför i partimotionen accepterat 400 timmar som den minimigräns som skall uppnås för att någon uppdelning skall fä göras. Inte minst för make eller maka som deltidsarbetar utom det egna företaget men tidvis gör en arbetsinsats i det gemensamma företaget skulle regeringsförslaget kunna åstadkomma direkta orättvisor. Även 400-timmarsregeln kan åstadkomma vissa problem, men utsikterna att där undvika dylika gränsproblem är betydligt större än vid den högre timgränsen,

I reservalionen 1 har centern liksom folkpartiet och moderata samlingspartiet yrkat bifall till 400-timmarsregeln, och jag yrkar, herr talman, bifall lill denna reservation,

1 reservationen 2 berörs frågan om var arbetet skall utföras för att avdrag för arbetsinsatsen skall medges, I propositionen sägs att arbele i bostaden endasl får medräknas om särskild arbetslokal saknas. Vi har ansett att arbetsinsatsens belydelse för verksamheten i företaget måste vara avgörande när det gäller all bedöma rätten till inkomstuppdelning. Var arbetet är föriagt måste komma i andra hand.

Om det släller sig naturligt att utföra en viss uppgift i bostaden, vore det orimligt att inte beakta arbete som utförs där vid bedömningen av den medhjälpande makens arbetsinsats. Mer eller mindre uttalade krav på speciella arbetslokaler eller särskilda arbetsrum i bostaden skulle i stor utsträckning sätta stopp för inkomstuppdelning när det är fråga om mindre rörelse, Å andra sidan skulle en sådan regel gynna företagare som har möjlighet att i en större privatbostad avdela ett eller fiera rum till kontor. Det är därför angelägel alt kommande anvisningar om hur sådanl arbele för företagel som är förlagt till bostaden skall vara ordnat för att grunda rätt till inkomstuppdelning inte ulformas alltför stelbent,

I reservationen 3 berörs frågan om den s, k, tredjedelsregeln, innebärande alt högst en tredjedel av makarnas gemensamma nettoinkomst får beskallas hos den av makarna som anses som medhjälpare. Som jag

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

3 Riksdagens protokoll 1975/76:75-77

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

tidigare sagt bör grunden till avdragsrätten vara arbetsprestationen - den nedlagda arbetstiden - och att ersättningen utgörs av marknadsmässig lön, I de flesta fall kommer inte denna regel all spela så stor roll, men i vissa fall kan den vara diskriminerande. Vi har därför ansett den vara onödig, och kravet i reservationen 3 är att den slopas. Den självklara regeln bör vara att uppdelningen sker efter arbetstiden och den mark-nadsmässiga lönen,

I reservationen 5 berörs en fråga som delvis ligger utanför den direkta sambeskaltningen, nämligen frågan om avdragsrätt för lön till barn för ulfört arbete i föräldrarnas företag.

Av någon anledning föreslås i propositionen en ytterligare begränsning i denna avdragsrätt. Man går nu t, o, m, så långt att för studerande ungdomar, också över 18 är, får avdrag för lön för deras arbetsinsatser i föräldrarnas företag inte göras, därest ersällningen inte avser arbete som ulförts under sommarferierna eller annat uppehåll som omfattar minst en månad. Detta är enligt min uppfaltning elt mycket märkligt förslag. En 18-åring är myndig, har rösträtt och är valbar i de allmänna valen, också lill riksdagen, men gör han en arbetsinsats i sina föräldrars företag, så får föräldrarna inte göra avdrag för utbetalad lön ulan skall själva skatta för detla belopp. Nog går man litet väl långt när man vill stifta lagar som så orättvist och så hänsynslöst riktar sig mot en liten grupp i vårt samhälle. Varför skall inte föräldrar få göra avdrag för utbetald lön till en 20-årig son eller dotter som heltidsstuderar men som sköter sina föräldrars företag under det att dessa exempelvis tar 14 dagars semester?

Mycken märklig lagstiftning har jag mött, men aldrig någon som varit så orättvis och så utmanande som detta lagförslag. Jag hoppas verkligen att riksdagen på denna punkt skall säga nej till propositionsförslaget. Ingen kan vara betjänt av all vi inför bestämmelser som dessa, och det skulle hedra Sveriges riksdag om man sade nej till ett sådant lagförslag.

Enligt min och övriga reservanters uppfattning bör all arbetsersättning till barn över 16 år beskattas hos barnen. Villkoret för att avdrag skall medges bör vara arbetsprestationen och alt avlöningen överensstämmer med marknadsmässig lön. Grunden för vårt beskattningssystem bör och måste vara att åstadkomma likställighet och rättvisa, och då kan man inle införa sädana bestämmelser som här föreslagits. Svårigheterna att kontrollera och förekomsten av enstaka missbruk får inte motivera en strafföeskattning för en grupp skattebetalare; en samhällsgrupp av säkerligen lika lojala och hederliga skattebetalare som andra grupper i vårt samhälle.

Det sägs i proposilionen att kostnaderna för reformens genomförande skulle innebära 100 milj. kr. mindre i inkomsi för stal och kommun. Det är riktigt enligt de beräkningar som gjorts. Men jag reagerar emol att man kallar det för kostnad. Denna grupp skattebetalare - ca 35 000 människor - har i stället betalat närmare 100 milj. kr. för myckel i skatt varje år sedan 1970 i jämförelse med övriga skattebetalare. Tidigare kost-

nadsberäkningar har legat något lägre. Kostnadsutvecklingen har naturligtvis medfört alt beloppet var något lägre 1970 än det är i dag. Men den kostnad man nu kommit fram till utgör ett mycket starkt motiv för en snabb avveckling av den faktiska sambeskattningen.

Herr talman! Med denna motivering yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2, 3, 5 och 6 vid skatleulskotlets betänkande nr 27,

I omedelbar anslulning lill denna fråga behandlas också skatleulskol-tets betänkande nr 28 om ändrade regler för beskattning av fåmans-bolagen. Propositionsförslaget innebär att liknande regler som föreslås i proposilionen nr 77 om sambeskattningens avveckling nu föreslås för beskattning av makes och barns arbetsinsatser.

På detta område blir det en betydande skärpning i bestämmelserna. Men i linje med vad vi många gånger förfäktat under de gångna åren - att beskattningen skall vara lika oberoende av redovisningsformen -sä har vi i princip accepterat förslaget, dock med samma ändringsyrkande som vi i partimotion framfört och i reservalionerna 1, 2, 3, 5 och 6 vid skatteutskottets betänkande nr 27 yrkat pä.

De frågor som behandlas i beiänkandena 27 och 28 ligger mycket nära varandra, I överensstämmelse med den uppfattning som vi ofta har framfört syftar förslagen till alt åsladkomma likartade beskattningsregler oberoende av redovisningsform. Därför har representanterna för samtliga parlier i skatteutskottel överenskommit om att den part som förlorat voteringen vid behandling av skatleulskotlets belänkande 27 avslår från att begära votering vid behandlingen av skatteutskottets betänkande 28, och vid eventuell votering avstår man i voteringen.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976 .

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskattning

1 delta anförande instämde herrar Fågelsbo, Persson i Heden, Torwald, Olsson i Järvsö, Jonasson, Johansson i Holmgärden och Böriesson i Glömminge (samlliga c).

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! På några väsentliga punkter är alla ense inom skatteut-skoltet. Del gäller att den fakliska sambeskaltningen för makar skall slopas, att vardera maken skall beskattas för sin arbetsinsats. Det gäller också att beskattningen av fåmansförelag och deras ägare skall ändras.

Del är bra alt den faktiska sambeskattningen nu försvinner. Det var 1970, för sex år sedan, som riksdagen beslutade om en individuell beskattning av arbetsinkomsten. Den tidigare sambeskattningen ansågs föråldrad, varie individ borde skatta för sin inkomsi. Men för några grupper

- nämligen makar som arbetade tillsammans i en rörelse eller ett jordbruk

- skulle sambeskaltningen vara kvar. Del betydde ofta en hårdare beskattning för de grupperna. Nu kommer emellertid också de att fr. o. m.

, nästa års taxering få en mera tidsenlig beskattning. Vi får bort en av orällvisorna i vårt nuvarande skattesystem.

Det är också bra att reglerna för beskattning av fåmansförelag ändras. Del behövs regler som begränsar möjligheterna alt fördela företagets in-

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

komsler mellan företagsledare, make och barn - del visar erfarenhelerna. Del är också elt steg på vägen mot ett rättvisare skattesystem alt få nya regler på detta skatteområde.

På några väsentliga punkter är vi emellertid inte ense inom skaiteut-skoltet. Jag menar att regeringen och ulskottsmajoriteten på några punkler varit onödigt restriktiva.

Jag är klar över att det är nödvändigt alt ställa upp en del regler som begränsar rätlen till inkomstuppdelning och särbeskattning. Systemet får inte vara sådant att det går att skaffa sig belydande förmåner genom att fördela inkomster mellan familjemedlemmarna på ell sätt som inle svarar mot den verkliga arbetsinsatsen. Därför är jag med på att sätta upp en rad begränsningar för att förhindra att det nuvarande skattesystemet utnyttjas på det sättet. Men på några punkter tycker jag alltså alt restriktiviielen har gått för långt. Då det gäller punkter som herrar Magnusson i Borås och Josefson redan berört skall jag bara kort klargöra min ståndpunkl,

Försl gäller det tidsgränsen för makes arbetsinsats. En förutsättning för all de nya skattereglerna skall gälla är enligt propositionen att medhjälpande make har arbetat i den gemensamma verksamheten minst 600 timmar under året. Jag kan acceptera all man bestämmer alt makes arbetsinsats i företaget skall ha en viss minsta omfattning för all inkomstuppdelning skall få ske. Det kan ju t, ex, vara svårt att dokumentera en mycket liten arbetsprestation. Men 600 timmar är en rätt hög andel. Det är mer än en tredjedel av ell arbetsår. Jag menar att det måste vara till fyllest med ett lägre tal. Annars finns det risk för att slora grupper av familjer kommer att utestängas från reformen. Under remissbehandlingen av betänkandet har också frän många håll sagts just delta att tidsgränsen bör vara lägre än 600 timmar. Jag menar att gränsen skulle kunna sättas till 400 limmar, som också har föreslagits i en av reservalionerna.

Den andra punkien gäller arbetets förläggning - om arbele i bostaden skall kunna medräknas. Skalleutredningen föreslog Ju att man skulle ställa krav pä att arbetet skall ha utförts utanför makarnas bostad, såvitt inte speciella skäl kunde möjliggöra undanlag från den huvudregeln. Skulle man ha följt utredningen hade det betytt all de nya reglerna skulle ha blivit verkningslösa i många fall, om kontoret varit elt rum i makarnas bostad exempelvis. Finansministern valde i propositionen en något mjukare linje, men huvudprincipen var också där att medhjälpande makes arbete skulle vara förlagt utanför bostaden för att grunda en rätt till inkomstuppdelning. Det avgörande måste vara arbetsinsatsens betydelse för verksamheien i förelaget. Var arbetet utförs måste komma i andra hand. Om man ställer krav pä speciella arbetslokaler, kommer mänga att ställas utanför reformen. Jag menar att arbete i bosladen skulle kunna medräknas, om del med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter finns skäl alt göra del.

Den tredje punkten gäller lön till barn. Beträffande avdragsrätt för

lön till barn betyder förslaget en skärpning av de nuvarande reglerna. Det kan jag inte finna vara rimligt. Om ett barn gör en arbetsinsats och får ersällning med en marknadsmässig lön, måste det vara rimligt all barnei skallar för del och föräldrarna får göra avdrag för lönekostnaderna. Del är ju inte ovanligt, framför allt inom jordbruket, att barn som studerar under vissa tider utför arbete i jordbruket, exempelvis under veckosluten, I andra företag, t, ex, inom servicesektorn, kanske barn ibland arbetar under eftermiddagar och kvällar. Det kan inte vara rätt all sådan inkomst skall beskattas hos föräldrarna. De inkomsterna skall givelvis behandlas pä samma sätt som andra inkomster. Därför bör all arbetsersättning till barn över 16 är beskattas hos barnen.

Herr talman! Stig Josefson har nyss yrkat bifall till ett antal reservationer, och då jag har medverkat i samma reservationer, ber jag all få instämma i del yrkandet.

Till sist vill jag också göra samma deklaration som Tage Magnusson och Stig Josefson gjorde beiräffande omröstning och eventuell votering, alltså att utfallet beträffande betänkande nr 27 också skall vara avgörande för ställningstagandet till betänkande nr 28.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! I den allmänna beskrivningen av företagsamheten i vårt land framhävs ofta att antalet företag är pä starkt nedåtgående genom att små och medelstora företag köps upp av slörre företag eller alt de läggs ned. Även om jag anser att denna ulveckling är starkt överdriven i den allmänna debatlen och även om Jag vill kraftigt nyansera orsakerna till att försäljningarna sker, är jag ändå beredd att medge att ulvecklingen pä företagsbildningens område och när det gäller nedläggningar inte är den bästa.

Mot denna bakgrund ler sig det därför så mycket mera märkligt alt antalet aktiebolag ökar så kraftigt som det har gjort. På några få år har ca 50 000 nya aktiebolag kommit lill. Det finns alltså andra skäl än viljan att driva företagsamhet som varit drivkraften till bolagsbildningen,

Förelagsskatteberedningen har efter sina undersökningar kommit till det resultatet att ell stort anlal aktiebolag har bildats för all uppnå opåkallade skattefördelar. Som bevis för sina påståenden har beredningen presenterat en lång katalog över missbruk som har förekommit.

Jag vågar påstå att bolagsformen, som väl huvudsakligen har tillkommit för att göra del möjligl för flera personer att driva gemensamt företag, har kommil att användas på ett helt annat säll än vad som var meningen. Rena lönlagarinkomsler har förvandlats lill inkomsi i elt bolag. Jag är angelägen påpeka alt man inle får generalisera och säga all alla som är aktieägare i fåmansbolag är del för all undgå skatt. Jag tror fortfarande all huvudparten av dagens förelag - även de som drivs som aktiebolag - är seriösa och att man valt bolagsformen av företagsekonomiska skäl. Men raden av missbrukare har blivit alltför lång, och nu måste någol göras. Som vanligt är det några - i del här fallet dock rätt många - mindre nogräknade deklaranter

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

som kommer att förorsaka besvär och ökad uppgiftsskyldighet för de lojala,

Förelagsskatteberedningen har anfört att den grundläggande brislen i den skatlemässiga behandlingen av fåmansbolagen är alt ägaren och bolaget betraktas som tvä frän varandra hell fristående enheter. Detta sätter den kontrollapparat som byggts upp helt ur spel. Det är således samma människa eller människor som skriver ul löneuppgifterna som skall deklarera för lönen. När avtal görs upp mellan den enskilda aktieägaren och företaget är det samma avtalsparter som sitter på båda sidor om bordet, Della synsätt -alt betrakta företagel och dess ägare som två från varandra helt skilda subjekt - har gjort att den neutralitet i beskattningen som vi alltid har eftersträvat oberoende av förelagsform har blivit satt ur spel.

Företagsskatteberedningens förslag, på vilket propositionen i huvudsak är byggd, innebär att man med vissa ändringar i de materiella reglerna, med ökad uppgiftsskyldighel och med ökad taxeringskontroll skall försöka återställa den skatteneutralitet som hade eftersträvats och som i ett tidigare skede kanske rådde. En huvudprincip är alt man skall betrakta aktieägaren och företaget som en enhet i beskattningshänseende utan alt man därför gör våld på företagsformen som sådan. Aktiebolaget skall även i fortsättningen vara en juridisk enhet. Dubbelbeskattningen skall finnas kvar, men transaktioner mellan företagaren och hans företag skall betraktas som en mer intern historia. Del kan vara skäl att erinra om att uppkommen vinst i ett aktiebolag dubbelbeskaiias när den utdelas, vilket i och för sig skulle vara en tillräcklig orsak till att avhålla från den här förelagsformen.

För att kammarens ärade ledamöter skall förslå alt detta med dubbelbeskattning inte är särskilt avskräckande kan lämnas den upplysningen att 75 "i. av aktiebolagen av fåmanskaraklär redovisar vinst som understiger 1 000 kr, - och de flesta redovisar ingen vinst alls, I praktiken uppkommer en vinst. Den plockas alltså ul ur företaget på annat sätt än som dubbel-beskattad vinst, exempelvis genom löner av varierande karaktär.

Med några få undantag är reglerna för den årliga inkomstbeskattningen lika för ell fåmansbolag som om företaget drivs som enskild firma. Nedskrivnings- och avskrivningsreglerna är exempelvis lika, men vid avvecklingen av ell förelag med stora ej beskattade reserver är skillnaden väsentlig. Medan ägaren av enenskild firma vid försäljningen får skatta av sig alla tidigare gjorda uppsamlingar behöver aktieägaren bara skatta för 10 % av försäljningssumman som realisationsvinst. Den pä företaget vilande skalleskulden övergår alltså till nye ägaren, och säljaren kan för konsumtion ta ut en stor del av de skattefria avsättningar han tidigare gjort med endasl 10 "•• skall,

Avvecklingsskatlerna behandlas dock inte i denna proposilion, ulan delta blir någonting som riksdagen kommer all få ta ställning lill när den aviserade propositionen om reavinslbeskaiiningen ligger på riksdagens bord.

Om de allmänna riktlinjerna för fåmansbolagens beskattning råder stor enighel mellan de olika meningsrikiningarna i utskottet. Man är enhälligt beredd alt ta den ökade uppgiftsskyldighet som föreslås i propositionen i klart medvetande om att en grupp företagare, varav de flesta inte ens kan

sägas vara företagare, inte längre kan få hälla på med sina skatleflykts-transakiioner. Total oenighet råder i ulskoltet bara om uppdelningen av familjemedlemmarnas inkomster, varjämte det förekommer något olika uppfattningar om hur formuleringarna bör vara i motiveringarna jämte ytterligare ell par reservationer, som endast samlat ell partis representanter.

Beiräffande lön till familjemedlemmar gäller i dagens skattesystem olika regler om företaget drivs som enskild firma eller som aktiebolag. För enskild firma finns sambeskattningen kvar, som gör alt båda makarnas arbetsinsatser beskattas hos en av dem, medan del i del andra fallet kan ske en uppdelning mellan makarna.

Formellt får den medhjälpande maken inle uppbära högre lön från företaget än som är skäligt för arbetsinsatsen. Men i praktiken har det visat sig omöjligt att komma lill rätta med skatteflykten den vägen, I klart extrema fall är det givetvis möjligt att ingripa. En tandsköterska kan i dagsläget knappast ha en lön som motsvarar 100 000 kr. Inte heller en kontorist kan ha en lön som motsvarar den summan,

I alla gränsfall - och de är de flesta - har man emellertid stått sig slätt. Det gäller då inte bara medhjälpande makes utan även barns arbetsinsatser. Företagsskatteberedningen redovisar att skattevinster på 15 000-20 000 kr, i dag kan uppnås vid en gemensam familjeinkomst på 100 000 kr, genom utnyttjande av förvärvsavdraget och flera grundavdrag vid en uppdelning samt genom en lägre progression.

Det kan alltså inte råda något tvivel om att såväl de materiella reglerna som kontrollmöjligheterna är klart otillfredsställande på bolagssidan sett frän samhället synpunkt, Å andra sidan är jag beredd att tillstå att den faktiska sambeskaltningen för enskilda företagare är otillfredsställande från den enskildes synpunkl och alt det pris som man här får belala för att undgå skatteflykt kanske har varit högt.

Utskottet tycker att reglerna bör vara lika för familjemedlemmarnas beskattning oberoende av om de arbetar i enskild firma eller i någon annan företagsform. Om denna uppfattning är utskottet enigt. Men om regelsys-lemels utformning är man oense. Utskottets majoritet anser att proposilionens förslag är en lämplig avvägning mellan den skärpning som är nödvändig i bolagsfallen och den uppmjukning som bör ske av den faktiska sambeskaltningen utan alt därmed kontrollmöjligheterna går förlorade.

Den ytleriigare uppmjukning som föreslås av reservanterna betyder enligt majoritetens sätl att se att möjligheterna till skatlenyktsåtgärder underiättas. Majoriteten anser givelvis liksom reservanterna att om båda makarna eller de äldre barnen gör en arbetsinsats i företaget bör de avlönas för delta. En "marknadsmässig" ersättning bör utgå. Reservanternas tillämpningsregler för delta innebär emellertid alt det blir hart när omöjligt att begränsa lönen till en marknadsmässig ersättning.

Kravet på att medhjälpande make skall arbeta 600 timmar i företaget ger enligt majoritetens sätt all se en hygglig gräns för alt få bon alla småsaker, vilkas värde för företaget det kan råda delade meningar om, såsom telefonpassning, budskickning o, d.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Det kan också diskuteras om taxeringsmyndigheterna har möjlighet att kontrollera om något arbete verkligen utförs. Varje sänkning av den gränsen medför risker för att en oberättigad uppdelning slinker igenom. Samtidigt kan konstaleras att beskattningen av makar, där bara en arbelar, ger små familjeinkomster nästan samma fördelar oberoende av var de deklareras. Jag tar då hänsyn till äklamakeavdragel och liknande. Faran för skatteflykl genom oberättigad uppdelning blir än mer markerad om hänsyn tas även till kravei att också arbete som utförs i bostaden skall fä medräknas, även om det finns ett fasl arbetsställe. Vilken taxeringsmyndighet kan gå in i bostaden och kontrollera om det arbele som utförs är hushållsarbete eller ett arbete för företagets räkning? Detta med bostadsarbete öppnar enligt mitt sätt alt se dörrarna på vid gavel för fortsatt skatteflykt.

Den iredje punkien när del gäller makars beskattning är den s, k, iredjedelsregeln. Den innebär att av makarnas gemensamma rörelseinkomst skall bara en tredjedel få tillföras den medhjälpande maken även om en marknadsmässig lön skulle medge mera. Det är ganska naturligt all den av makarna som är företagsledare skall ha en slörre del av avkastningen än den som inle har det ansvaret. Det är också ganska orimligt alt makar, som gemensamt skall disponera över företagsinkomsten, skall kunna dela den så att företagsledaren inle får något alls, medan medhjälparen får en marknadsmässig lön, I de fall där företagsledaren har inkomster av annal slag - exempelvis arvode eller inkomsi av tjänst - innebär det en myckel kraftig skatteflykt om hela företagsinkomsten skulle överflyttas på den medhjälpande maken. Detta fria laborerande med inkomsterna inom den mark-nadsmässiga lönens ram utan några andra regler blir synneriigen olyckligt, då ju också våra generösa avskrivnings- och nedskrivningsregler ger möjligheter lill mycket stor valfrihet när det gäller alt få fram den totala förelagsinkomsien.

Vad slutligen beträffar lönen till barn över 16 år kan del låla bestickande att säga alt dessa måste behandlas pä samma sätt som när ungdomar arbetar åt utomstående arbetsgivare, men jag tror all reservanterna här gör sig skyldiga till alltför stora förenklingar, 1 proposilionen hävdas att heltidsstuderande barn över 16 år inte kan hänföras lill arbetspersonalen med mindre än att de är lediga från sina studier. Man skall alltså endasl kunna medräkna arbete som utförs på ferier eller annan ledighet som uppgår till minsl en månad, och för den som är mellan 16 och 18 år innebär det också deklarationsplikt,

Ulskottsmajoriteten delar statsrådets uppfattning pä den här punkien. Reservanternas förslag alt lön skall kunna utgå till ungdomar över 16 är för allt arbele kommer alt skapa ell nytt skatteflykishål som jag anser att det blir svårt alt stoppa lill. Här kommer alltså företagsinkomster att kunna göras skattefria bara genom all de överförs lill ungdomar som inte utnyttjar sitt grundavdrag. Reservanternas spärrar i form av att arbetet måste utföras och att lönen skall vara marknadsmässig tror jag är en deklaration ulan någol större värde. Vilken taxeringsnämnd skall kunna kontrollera om skolungdom skött telefonpassning, budskickning, målal några bräder, plockai

polatis eller skött någon annan liten syssla? Här kommer det att bli fråga om någon timme då och någon timme dä.

Jag tycker att reservanterna drivit silt rältvisekrav så långt alt det förmodligen blivit ett orättvisekrav. Om en löntagare får hjälp av sitt barn med att bevaka telefonen eller att gå elt bud som främjar löniagarinkomsten, kan givetvis ingen lön få föras över lill barnei. Om man är ägare lill en schablonlaxerad fastighet och ber sin son måla staketet, får för den skull ingen inkomst flyttas över från villaägaren lill sonen. Men om en lalbrukares son målat staketet runt gården, skulle en del av föreiagarinkomsten flyttas över till sonen! Reservanterna menar att om barn får arbete hos någon utomstående, blir det barnets inkomst automatisk, men det blir den inte om barnet arbetar i föräldrarnas rörelse. Den liknelsen hallar också betänkligt. Den är riklig sä länge det handlar om verkliga anställningar, men det blir säkert inte lätt för de flesta barn att få något arbele hos en främmande arbetsgivare pä så lösa boliner som när vederbörande får arbete hemma,

Samma sak gäller f ö, medhjälpande makes insatser. Det kan låla bestickande när man säger: Om min fru arbetar hos någon annan arbetsgivare, skall hon givetvis ha betalt för det och deklarera själv, men sä är inte fallet om hon arbetar i min egen rörelse. Även i det fallet lycker jag att reservanterna är litel väl enögda: det ställs dock hell andra krav på mig på en främmande arbetsplats än där jag kan gå och jobba som jag vill, såsom jag kan göra i hemmet eller i min egen rörelse. Och det viktigaste av alll: är jag anställd måste jag under alla omständigheter deklarera för min inkomst, men som medhjälpande make bestämmer jag själv över den saken. Del finns inget obligatorium att deklarera för min medhjälparinsats. Många gånger är det fördelaktigare all låla en av makarna ha hela inkomsten. Så är t, ex, ofla fallet om den medhjälpande maken har en annan hygglig inkomst. Det är alltså en väsentlig skillnad alt arbeta i eget företag eller utanför det,

Beiräffande de reservationer vid belänkandet nr 28 som jag inle lidigare bemötte villjag böria med all uttrycka min förvåning överalt reservanterna inte velat vara med om utskotlsmajoritetens motivering. Man har sålunda inte velal gå med på beskrivningen av lägel i fråga om fåmansbolagen och de ålgärder som behöver vidtas. Jag trodde verkligen att vi var överens om att bevisföringen var överväldigande så som den framförts av ulredningen och beskattningsmyndigheterna!

Beträffande yrkandet och motiveringen därtill i reservationen 4 skulle jag vilja säga alt reservanterna på den punkten önskar ha kvar en av fåmansbolagens oberättigade skattefördelar som andra människor inte har. Andra grupper får göra avdrag för det intrång i bosladen som yrkesverksamheten kräver. Då är del rimligt att också ägaren till elt fåmansbolag får göra samma avdrag. Reservanterna vill i stället att ett godtyckligt valt hyresbelopp, som man själv bestämmer, både i företaget och som fastighetsägare, skall vara avdragsgillt i företaget men ej beskattas hos företagaren i hans egenskap av aktieägare. Om man bestämmer hyresbeloppet till den nivå som andra grupper får avdrag för, över-

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

ensstämmer inkomstbelopp och avdrag, och del blir aldrig tal om någon dubbelbeskattning. Om man bestämmer hyran lill ett högre belopp, blir det avdrag på ett håll - nämligen i företaget - men beskattning hos mottagaren, Inle heller då kan del bli fråga om någon dubbelbeskattning. Om reservanterna skulle anse att avdrag för intrång är för snävt tilltaget, är det en fråga som skall lösas för alla skattskyldiga och inte bara för fåmansbolagens delägare,

1 reservalionen 5 begär reservanterna ytterligare en skalleuppskovsväg. Jag för min del har kunnal acceptera både utredningens och propositionens vägar, vilka båda hindrar del förhållande som råder i dag, nämligen att när bokslutet upprättas utjämnar man en eventuell vinst genom att föra upp en lanliemskuld. Jag håller med herr Magnusson i Borås om att del blir betydligt svårare att använda denna löneform i framtiden, och det är väl bra det. Lönens storlek bör man veta om i förväg, och del skall inte bli en restpost i bokslutet. Skulle reservanternas förslag antas, skulle bolagsägare få ha kvar ytleriigare en möjlighel alt eliminera dubbelbeskattningen, och man skulle få ytterligare en skatteutjämningspost som andra företagare inle har. Sedan skulle vinsten tillkomma med uppskov på skatten.

Herr lalman! Med del sagda ber jag alt få yrka bifall lill skalteutskotlels hemställan i betänkandet nr 27 i dess helhel. Jag ber också att få instämma i vad övriga lalare här har sagt om den uppgörelse som skett om voteringarna med anledning av betänkandet nr 28,

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del är hell rikligt all vi är överens om huvudlinjerna i den här frågan, och jag är glad över de uttalanden som herr Wärnberg gjorde på den punkten i sin inledning. Vi är helt överens om all man måste försöka se till, att aktiebolagsformen inte används på elt sätt som icke är avsett, vi är hell överens om alt man måste se lill, all inga orälimätiga skatteförmåner kan komma lill slånd genom det här systemet.

Men när vi kommer in på detaljerna, speciellt beiräffande familjebeskaltningen, är vi inte överens. Herr Wärnberg tog som ett exempel all en inkomsttagare på 100 000 kr, genom en uppdelning skulle komma alt förtjäna 15 000-20 000 kr. Det är helt riktigt, herr Wärnberg, om han gör den uppdelningen utan att del har förekommit någon sysselsättning, men vad vi har förespråkat i våra reservalioner är ingenting annal än att medhjälpande personer, vare sig det är maken eller barnen, skall ha rätt alt la ul en marknadsmässig lön.

Förhållandet blir alldeles särskilt orättvist när del exempelvis är fråga om elt bolag där hustrun är medhjälpande. Jag hade en påringning från en företagare vars hustru var medhjälpare, "Jag riskerar praktiskt taget", sade han, "all få mill förelag bojkollai av den anledningen au jag inie kan ge min husiru den marknadsmässiga lönen, vilken jag måsie ge alla de andra som ulför samma arbele som hon. Och jag kan hell enkell inte själv la ul så stor lön all den motsvarar dubbelt så myckel som min hustrus marknadsmässiga lön. Del tål inte mill förelag,"

Man har alltså med det här systemet skapal förhållanden som gör situalionen omöjlig i fortsättningen.

Nu säger herr Wärnberg all vi öppnar dörrarna för skattefusk. Det gör vi absolut inte; vi har ju kraftigt understrukit att det endast är fråga om marknadsmässig sysselsättning. Jag kan inte förstå varför inte t, ex, barn, som kanske är relativt gamla, under sina skolferier kan få sköta om ett jordbruk en lördag och söndag för att föräldrarna skall få ledigt litel grand. Varför skall del inle kunna vara en marknadsmässig ersättning som utgår i sådana fall? Jag tror att man överdriver möjligheterna att kontrollera detta, och det är därför som jag tror alt del är på motsatt sätl i förhållande lill vad herr Wärnberg försöker göra gällande.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wärnberg berörde i början av sitt anförande den förändring av företagsform som har skett under de gångna åren. Jag vill här säga all den utvecklingen är resultatet av det förhållande som förelåg, nämligen att man hade så olika beskattningsgrunder om ett företag redovisade sin inkomsi som enskild firma eller i bolagsform. Vi har påpekat detla gäng efter annan och framhållit del som angeläget au åsladkomma en förändring beiräffande den fakliska sambeskattningen. Jag vill bara beklaga alt det skulle dröja så länge innan det skedde en ändring. Del kan hända alt vi annars hade haft en annan situation i fråga om den förändrade bolagsformen.

Nu kan man väl säga att del har tillämpats en generös regel vid uppdelning av inkomsterna i bolagen. Men varför skall man då nu gå så långt på motsatt håll all man får ett system som jag anser i rätt stor ulslräckning blir en orättvisa för dem som ulför arbetet i det gemensamma förelaget?

Herr Wärnberg erkände ju, om jag förstod rält, all kanhända har priset som de sambeskallade har fåll betala med nuvarande skattesystem varit något högt. Jag noterar ändå med tillfredsställelse att vi här har kunnal bli överens i princip om alt det är angeläget att här åstadkommes en rättelse av beskattningsformerna.

Sedan kan jag inle förstå herr Wärnberg när han lalar om vilka oerhörda svårigheter som skulle uppstå om man sänker gränsen för arbetsinsatsen till 400 timmar. Jag kan inte inse att det skulle bli svårare att göra kontrollen där än om man har gränsen vid 600 limmar. Vi behöver inte utgå från att alla gör en lika arbetsinsats på årets alla dagar, I väldigt många förelag görs en arbetsinsats under vissa delar av året, och då blir kontrollmöjligheterna desamma.

Jag beklagar all man i resonemanget drar in talet om hushållsarbete. Från milt parti - och också från alla reservanternas sida - har vi mycket starkt betonat au del skall vara en arbetsinsats i företagel, i rörelsen, som skall vara grunden för avdraget och att ersättningen skall beräknas efter en marknadsmässig lön. Det är inle tal om all flytta över lön från del ena hållet till del andra. Regeln skall klart och tydligt vara att den gjorda arbetsinsatsen ,skall betalas med marknadsmässig lön. Så skall del också

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

vara i fråga om barnen.

Man kan dra fram exempel på alt det kan vara svan all kontrollera när det gäller barnen. Men redan i milt förra anförande tog jag exempel beträffande vilka jag tror alt också herr Wärnberg måste erkänna att del är en myckel egendomlig silualion om det inte får göras avdrag för en sådan arbetsinsats.

Hen MUNDEBO (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Beskattningen innebär ju alltid en avvägning mellan olika krav och önskemål. Hur detaljerad skall man vara? Hur stor tilltro till människors vilja alt handla korrekt skall man våga visa?

Jag är klar över all erfarenheterna visar au man inle kan sälla tilltro lill alla människors goda vilja och alt del behövs detaljregleringar inom skatteområdet. Man kan undvika en del skattefusk och skatteflykt genom sådan detaljreglering. Men man kan också skapa nya problem. Mänga kanske tycker att uppgiftsskyldighelen blir för betungande. De kan flnna det svårt att tolka lagarna, de kan anstränga sin fantasi för att finna undanlag. Del behövs förvisso en bestämd skattelagstiftning och kontroll. Men kanske är del så, ur samhällets synvinkel, alt del kan vara en fördel om reglerna inte är alltför restriktiva. Erik Wärnberg medgav också när det gällde den faktiska sambeskaltningen att priset med nuvarande lagstiftning kanske var alltför högt. Men sätter man inle ett väl högt pris också i de nya lagarna pä några punkter? Jag vill stanna vid ett enda exempel,

Erik Wärnberg berörde, då det gällde arbele i bostaden, både omfattningen och arten av och platsen för arbetet. Han talade för en mera restriktiv syn på makes medverkan beiräffande lid och plats och nämnde som ett exempel makes medverkan vid lelefonpassning, Erik Wärnberg menade alt det kunde vara delade meningar om värdet av detla. Men är det inte jusl en sådan arbetsinsats som ofta görs i hemmel och som är betydelsefull ur allmänhetens synvinkel för att servicen skall kunna fungera? Arbetsinsatser av det här slaget kan ofta vara krävande för familjen.

Kanske skulle det vara till fördel om reglerna inte var fulll så restriktiva utan följde de linjer som anvisas i reservalionerna - till fördel för familjerna, för arbetsmarknaden, för samhället och kanske också för skattemyndigheterna.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Som Jag sade förut är utskottet relativt enigt om principerna - är det arbete som verkligen utförs skall man alltså få dela upp inkomsterna på makarna eller på barnen. Men vad vi är oeniga om är det pris vi får belala för det här. Skall vi släppa fram skaiieflyklsmöjlighelerna igen? Vi håller ju på och gör skärpningar för att få bukt med skatteflykten, och det är bara delta det handlar om.

När vi säger att 600 timmar kan vara en lämplig avvägning, sä är redan del en kompromiss, för del finns de som hävdar all man skulle gå ändå högre upp. Och varie gång man gör någon sänkning från 600 limmar blir

det svårare all över huvud taget kontrollera om vederbörande har gjort någonling.

Med delta har Jag velal säga alt Jag tror att det redan med gränsen 600 limmar kommer all bli ett lägre antal, för ingen taxeringsmyndighet i väriden kan gå in och kontrollera om del är 550 limmar eller 600 timmar eller 500 timmar. Därför måste vi ha en så relativt hög gräns att man får bort småsakerna, beträffande vilka man kan diskutera om de är till någon nytta för företaget eller inte.

Herr Mundebo säger exempelvis all del är klart att man skall få ha lelefonpassning - del är ju så viktigt för servicen. Hur skall en taxeringsnämnd kunna kontrollera om vederbörande arbetar eller inte? Här finns ell kontor med bokföring och allt, men vederbörande säger: Jag har suttit hemma och passat telefonen i 600 timmar, eller kanske 400 timmar, och det skall betraktas som arbele.

Då förstår var och en hur man här kan öppna ett skaltenyklshål. Det är detla det är fråga om,

Samma sak är det när det gäller de 15 000-20 000 kr, som herr Magnusson i Borås lalade om. Det är fråga om skatteflykt - det är fråga om huruvida man skall kunna kontrollera om del sker en uppdelning eller inte. Vad jag sagl är all enligt de gamla metoderna innebar dessa 15 000-20 000 kr, en skaiteOyki, Det är inte möjligt att åstadkomma det med de nya regler som är föreskrivna, men enligt de gamla reglerna förekom det hell enkelt åtskilliga gånger, och det är sådant man måste få bukt med.

Herr Magnusson i Borås sade vidare att det finns elt hot om att man blir blockerad ifall man inte ger sin fru eller sin make en marknadsmässig lön. Ja, men dä ger man en marknadsmässig lön exempelvis till sin fru. Del möter ingel hinder - inte elt dugg. Men däremot är det fråga om skatterna. Den make som är chef för företaget får alltså skatta för det här, men den marknadsmässiga lönen bryr skattemyndigheterna sig inle om pä någol sätl.

Jag tror således att vi är överens om principerna, och jag har sagt alt priset för sambeskattningen och för alt bevaka skatieflykten när det gäller enskilda företagare kan ha varit högt för de skattskyldiga. Men jag är övertygad om all del skulle bli ett för högt pris ål andra hållet om vi försökte åstadkomma den milimeterrättvisa som somliga eftersträvar. Jag tror alt man skulle få en skattefiyki, och det priset blir för högt för samhället.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det som herr Wärnberg sade om de 15 000-20 000 kr. vederbörande skulle kunna vinna kan man också vända på och säga, att under förutsättning att arbetet verkligen har utförts - och vi talar ju här inte om något annat - är det precis vad som tagits ul för myckel i skatt. Exemplet kan, menar jag, användas även i den riklningen. Det är inte tu tal om det.

Sedan kan jag inte förslå hur del kan vara så mycket lättare att kontrollera de 600 än de 400 timmarna. I båda fallen är det ju fråga om en begränsning

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskattning

i rätten att få full skallerätivisa. Också vi anser att man måste göra en begränsning i någon mån. Men ta t, ex, en jordbrukarhusiru som hjälper till i skördearbetet och kör traktor elt ganska stort anlal timmar men inte kommer upp i en årsarbetstid på 600 timmar. Varför skulle del inle kunna utgå marknadsmässig ersättning för sådant arbete? Del kan jag inte förstå.

Eller lål oss länka oss en taxirörelse, där hustrun passar telefonen. Det är ju också elt arbete som måste utföras. Bara det all man har elt kontor eller en liten smuttsom är avdelad från bostaden kan väl inle vara avgörande. Det avgörande måste väl vara arbelel som utförs.

Sedan sade herr Wärnberg att arbetsgivaren skall betala full lön, men kvinnan skall inle behöva skatta för mer än ett mindre belopp. Del var ett sensationellt uttalande. Jag trodde del var självklart i vår beskattning att man måste betala skatt för hela den inkomsi man uppburit. Har man haft en viss inkomst, sä skall man naturligtvis också belala skatt för hela beloppet. Därför håller inte det resonemanget.

Slutligen var del några små saker som jag inte hann med att ta upp förra gången jag hade ordet. Den första var systemet med tantiem. Det är ju så, herr Wärnberg, att tantiemet är till för att stimulera förelagsledaren att göra en extra kraftansträngning. Det är en premie som han får för det goda resultat han uppnått i företaget. Men det resultatet vet man ju ingeniing om förrän bokslutet är klart, Naturiigtvis vet också jag att del har förekommit ett och annat missbruk i del sammanhanget. Det har vi fått redovisat. Men del finns ju ett oändligt stort antal företag som står på gränsen mellan fåmansbolag och litet större företag, där det kan finnas god anledning att ge stimulans i form av tantiem,

Samma är förhållandel beiräffande en rörelse som bedrivs i en viss del av en villa eller en faslighet. Där har vi nu schablontaxeringen, och den är så avvägd att inkomsten är beskattad, och vederbörande har också fått göra avdrag för de kostnader han haft. Och dä förstår jag inte varför man skall bryta sönder del systemet, når det används fullt riktigt i den rörelse vederbörande bedriver.

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg uttryckte i börian av sitt första anförande sin förvåning över all reservanterna hade tagit avstånd från vad som sägs i motiveringen i skatleulskotlets betänkande nr 28, Jag vill då säga att vi hade kon lid på oss för att skriva reservalionen och all utforma en lagtext, och när vi här har reserveral oss för alt ta bort nästan ett helt avsnitt, så är det därför att vissa delar inte har kunnat accepteras, men givetvis finns vissa avsnitt som är godtagbara. Jag vill ha sagl delta som en förklaring lill den starkt nedkortade inledningen i utskollets betänkande.

Sedan sade herr Wärnberg att vi är oeniga om det pris vi skall betala för alt få ett mera rättvist skattesystem. Där kommer vi emellertid också in på frågan vem som skall betala, om del är slaten som eventuellt skall avstå eller om det är den enskilde som skall stå för de kostnader som ett - som vi ser det - icke rättvist skattesystem medför.

Priset för att undvika missbruk har tidigare varit för högt - det tycks vi i dag vara helt ense om. Jag är därför förvånad över att regeringspartiet inte kunnat tillmötesgå del krav som vi har ställt.

Det är två förslag som behandlas i detta sammanhang: dels om avveckling av den faktiska sambeskaltningen, dels om ändrade regler för beskattning av fåmansbolagen. Förslaget på den senare punkien innebär en betydande skärpning av bestämmelserna. Vi har accepterat del. Jag är därför besviken över att man inte kan vara något mer generös på den första punkien, jusl med tanke på resultatet av de tidigare bestämmelserna. Vi litar på andra skattebetalare när de lämnar uppgifier på heder och samvete. Jag tycker det är beklagligt om man inte i lika hög grad tycks lita på denna grupp. Vårt skattesystem är ju sådant att vi i rält stor utsträckning måste lita på de uppgifter den enskilde lämnar. Jag anser alt den här gruppens trovärdighet är lika stor som andra gruppers.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Hen MUNDEBO (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Jo visst är det nödvändigl att belala ett pris i form av detaljregler och kontroll också i de nya skattelagarna. Det är därför som vi är beredda att göra en rad sådana detaljregleringar.

Men låt mig säga ett par ord på de punkter där vi inte är helt ense. Del gäller arbetsinsatsens omfallning och förläggning, 400 limmar är en rätt omfattande arbetsinsats. Del är närmare en fjärdedel av full årsarbetstid, och betyder alltså en omfattande medverkan i verksamheten. När det gäller arbetets art skulle jag tro alt det är i mycket få fall som en telefonpassning är sä omfattande som 600, eller ens 400, timmar. Om så verkligen skulle vara fallet, måste del gälla ell företag med myckel hög kontaktintensilel, och då är också den arbetsinsatsen av betydelse. Men i de allra flesta fall skulle detta bara vara en del av del arbele som också omfattar t, ex, kontors-och bokföringsarbele. Då är del en insats i verksamheten, då är det en medverkan i företaget som bör beaktas.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! När jag har sagt alt 600 timmar är bättre än 400 timmar så är det hell enkelt därför att varie sänkning av denna tid innebär att man kommer ett litel stycke längre ned; den verkliga gränsen kommer på grund av konlrollsvärigheterna att ligga ännu ett litet stycke lägre. Del är för att ge en rimlig chans till kontroll som vi har velat sätta gränsen vid 600 limmar.

Är man nere i 400 timmar och ännu mindre, är det f ö, inle någon idé att dela upp inkomsten. Dä ger äklamakeavdragel lika myckel pengar. Är dessutom ell förvärvsavdrag med i bilden, ger del, för de allra flesta företagare, nästan mera än att dela upp inkomsten.

Det är just det faktum att dessa företagare har möjligheter att laborera med inkomsten som är en av orättvisorna, I vissa fall är det lönsamt alt sätta en del av inkomsten på den medhjälpande maken, i andra fall är det lönsamt att inte göra det. Om maken däremot arbetar hos en annan

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

arbetsgivare måste inkomsten under alla omständigheter föras på den maken. Man kan således driva det här för långt och skapa en ny orättvisa.

Jag tycker att man nu har visat mycket stor generositet mot familjerna i beskattningshänseende. Om man driver det här för långl skapar man en orättvisa ät andra hållet, en orättvisa gentemot de grupper som inte har någon möjlighet att dela upp inkomsten, nämligen löntagarna, som inle har möjlighet att ha en telefonvakt som sitter och väntar åt dem när de skall ha jour, måla staket, eller vad del nu är fråga om. Man är här alltså på väg att skapa sädana olikheter. Man kan därför inte längre tala om att vi skall visa en del grupper generositet. Här är frågan, om vi inle håller pä all skapa övergenerositet mot en viss grupp.

När det gäller nettovinsten för fåmansbolag, som herr Magnusson i Borås tog upp igen, har ingen enda deklareral för myckel, Alla har gjort den här uppdelningen, det vet herr Magnusson lika bra som jag. De har haft hell rätt alt göra den, och har det lönat sig har de också gjort den.

Sedan lalade herr Magnusson om laxirörelsen, I propositionen sägs att undantag från bestämmelserna beträffande bostaden kan medges om det finns skäl för det. Taxirörelse anser jag vara ett sådant skäl.

Herr Magnusson sade alt tantiemet är en uppmuntran. Man skall alltså som förelagsledare ge sig själv en uppmuntran!

Herr talmannen anmälde alt herrar Magnusson i Borås och Josefson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Hen ANDERSSON i Knäred (c):

Herr talman! Efter denna genomgång av de bägge beiänkandena som vi nu diskuterar är det kanske inte så mycket all tillägga.

När särbeskattning för makar infördes ställde vi krav på en uppdelning av inkomsterna för makar som var verksamma i familjeförelag och alltså båda bidrog till inkomsten. Det förslaget gick inte igenom den gängen. Vi har sedan återkommit varie år, och del är först nu som det ser ut som om vi äntligen skulle kunna uppnå någol så när rättvisa regler.

Vi diskuterar här om det är riktigt att kräva en arbetsinsats på minsl 400 timmar, 600 timmar osv. Del är naturiigtvis en bedömningsfräga. Det principiellt riktigaste hade ju varit att fastslå att man själv skall bli beskattad för en inkomsi, bli betraktad som ett taxeringsobjekt, oberoende av inkomstens storlek. Vi har emellertid från alla håll accepterat att en viss minimiinsats måste krävas, eftersom man inte på samma sätt som när del gäller egenilig löneanslällning kan utgå från föreliggande löneuppgifter.

Frågan är då om det är nödvändigl att sätta kraven sä högt att arbetsinsatsen skall uppgå till gott och väl en tredjedel av ett normall arbetsår, I den frågan har det rätt olika meningar. Jag tror inte all detta är en stor fråga; i praktiken blir del kanske med hänsyn till sociala förmåner relativt ointressant att redovisa en förhållandevis låg inkomst för särbeskattning. Men jag har å andra sidan svårt alt förstå varför man så intensivt från

regeringspartiets sida förfäktar åsikten att just 600 timmar är ett absolut minimikrav och att varje sänkning av timantalet medför en väsentligt ökad risk för skatleflykt. Vi är väl inle från något håll intresserade av skatteflykt. Vi vill ha kontrollåtgärder som så långl möjligl stoppar en sådan. Vi har också när det gäller fåmansbolagen accepterat en betydande skärpning av de nuvarande bestämmelserna - kontrollmöjligheterna byggs ut, antalet uppgifter som skall lämnas utökas osv.

Den allmänna attityden i vårt samhälle är all individen skall sättas i centrum - varie människa skall, oberoende av civilstånd, betraktas som en särskild individ. Så borde vara fallet även i beskattningshänseende. Del är då ytterst egendomligt att man när det gäller vissa slag av förelag vill "bunta ihop" hela familjen lill ell skalleobjeki.

Det jag är mesl kritisk mot i de föreliggande lagförslagen är behandlingen av barnen. Jag länker t, ex, på de regler som föreslås när det gäller t, o, m, myndiga barn, som studerar pä hellid men som gör väsentliga arbetsinsatser i familjeföretaget kanske från fredag kväll till måndag morgon eller under andra kortare uppehåll i studierna. Vi har mänga slag av familjeförelag där del förekommer nära nog konlinueriig drift - verksamheien pågår under veckans alla dagar årel runt. Vi vet hur svårt det är att få ersättare, och vi vet också vilka avlöningar det blir fråga om för obekväm arbetstid, t, ex, under söndagar och helgdagar. Att man i sådana fall inte skulle få göra avdrag för lön till vuxna barn verkar ju ytterst egendomligt, Endasl om arbetet pågår minsl en månad skall avdrag få göras, och det blir alltså bara arbete under de längre ferierna som kan komma i fråga. Jag kan inte förstå au det i vår tid är rimligt att ställa de kraven. Del enda viktiga bör vara att arbetsinsatsen har gjorts och all den ersatts med en lön som inte överstiger den arbelsmarknadsmässiga. Uppfylls de villkoren bör del vara rimligt att medge avdrag.

Vi har i vårt land haft en utveckling som inneburit att vi fäll fler aktiebolag än väl något annat land i väriden. Man har bildal aktiebolag för alt bedriva verksamheter, vilka - såsom det här tidigare har sagts - egentligen inte är någonting annal.än en löneanställning; man sätter tjänsten på bolag. Det är kanske framför allt en mängd olika slag av extraknäck som sätts på bolag, med ytterst egendomliga konsekvenser. Avsikten är naturligtvis -på den punkten håller jag hell med Erik Wärnberg - all vinna oberättigade skatteförmåner. Det råder fullständig enighet i utskottet att det härvidlag måste ske en uppslramning. Frågan är om de åtgärder som nu vidias kommer au fungera helt tillfredsställande. Vi kommer aldrig att fä en skattelagstiftning där det inle går alt finna kryphål. Så långt del är möjligt skall vi naturiigtvis försöka täppa till dessa. Men de krav man ställer på ökad uppgiftsskyldighet bör kunna ge kontrollmöjligheter som räcker en god bit på väg.

Avigsidan med detta är naturiigtvis att de lojala - och det är ändå det stora flertalet - får en ökad belastning. Men om alla vore lojala, korrekta och försökte göra sitt bästa skulle vi, inte bara i skattelagstiftningen utan även på andra områden, ha mycket enkla lagar, I stället måste lagarna skrivas

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskattning

4 Riksdagens protokoll 1975/76:75-77

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

framför allt, höll jag på att säga, för dem som vill kringgå dem. Och då blir det tyvärr komplicerade bestämmelser för att man skall kunna täppa till alla de hål som inle minst skatlelagstiftningen har visat sig innehålla.

Om vi studerar de båda föreliggande beiänkandena finner vi att de relativt små förändringar som där görs föranleder ändringar på en mängd olika avsnitt i vår lagstifining. Del ger i ett nötskal en bild av hur komplicerad lagstiftningen i många hänseenden är.

Jag tycker ändå all det, när Erik Wärnberg lalade om enögda reservanter, var en rent ut sagl vårdslös karakteristik. Vi kan väl ha minst lika rält som utskottsmajoriteten. Vi har också den uppfattningen all om reservalionerna vinner så kommer de besluten att innebära ökad rättvisa på de områden där en påtaglig orättvisa har varit till finnandes förut. Vi tror också alt de områden där en ökad kontroll är nödvändig kommer att bli tillgodosedda.

Med della, herr talman, ber Jag all få ansluta mig till de yrkanden som lidigare framställts av Stig Josefson,

Fru TROEDSSON (m):

Herr lalman! Som redan nämnts innebar 1970 års skatteomläggning en individuell beskattning av löneinkomster och införande av en enda skatteskala. Men sambeskattningen behölls förs, k, B-inkomster,dvs, inkomster av kapital, och vid den fakliska sambeskattningen. Skatteberäkningen skedde därvid - i motsats till tidigare - inle längre efter någon gynnsammare skatteskala. Eftersom den enda skatteskala vi har är starkt progressiv i låga och vanliga inkomstlägen har delta kommil att kraftigt missgynna många sambeskallade.

Vi behandlar i dag här i kammaren förslag som ivingats fram från bor-geriigl håll om all den faktiska sambeskattningen i princip skall avvecklas på grund av de orättvisor den i många fall inneburit. Men när det gäller sambeskaltningen av B-inkomsler synes inga initiativ från regeringens sida vara att vänta, Detla trots att sambeskaltningen i många fall måste ses som ett markant undantag från kravet ätt beskattningen skall vara neutral också lill samlevnadsform.

Nu framhåller utskotlel i sitt betänkande nr 27 all övergången till individuell beskattning skedde av arbelsmarknadspolitiska skäl och av hänsyn till kravei på likslällighel mellan könen vid beskattningen. Men eftersom kvinnorna regelmässigt har lägre inkomster blir del ju främst kvinnornas B-inkomsler som drabbas av sambeskaltningen. Den innebär ju alt B-in-komsterna beskattas ovanpå den högsta makeinkomsien. Det leder lill alt många kvinnor som har myckel blygsamma förvärvsinkomster kan fä opro-portioneriigt hög skatt på en eventuell kapilalinkomsi, och del uppfanas kanske inte precis som någon framgång för del krav på likställighet mellan könen som utskottet lalar om.

Det finns också av arbelsmarknadsmässiga skäl anledning att reagera mot del här sättet att beskatta B-inkomsier, Om nämligen hustrun t, ex, är hemarbetande sker ingen sambeskatlning av hennes eventuella B-inkomster

så länge de understiger 4 500 kr. Det beror på att hon dä kan utnyttja sitt grundavdrag. Men tar hon ett förvärvsarbete träder hela sambeskatlnings-maskineriet i funktion, och resultatet blir att sambeskattningen i själva verket kommer att drabba jusl motsvarande delar av arbetsinkomsten. Skulle hustrun i det här fallet ha en beskattningsbar B-inkomst på 4 500 kr, och sedan gå ut och tjäna lika mycket, så blir behållningen av den låga arbetsinkomsten bara omkring 2 000 kr. Det kan väl knappast anses särskilt rimligt frän arbetsmarknadssynpunkl.

Uppdelningen på A- och B-inkomster är också i andra sammanhang ägnad att verkligen ytterligare krångla lill vårt redan nog så krångliga skattesystem. Del kan man visa inte minst med exempel utifrån dagens debatt om den faktiska sambeskattningen.

Vi kan la en jordbrukarfamilj där mannen står för verksamheten men hustrun äger viss del av jordbruket, Mannen har då rätt att dra av skälig ränta, ett skäligt arrende, till hustrun på grund av hennes kapitalinsats. Men hur skall dä hustrun beskattas för arrendet? Ja, del beror allt på det. Vi kan ta tre olika alternativ:

I del första alternativet deltar hustrun inte alls i arbetet på gården,

I del andra alternativet arbetar hustrun ell visst antal timmar men inte så många limmar alt hon själv får beskattas för värdet av arbetsinsatsen,

I det tredje allernalivet arbelar hustrun drygt 600 timmar,

I första fallet, där hustrun inte alls arbetar pä gärden, är hennes arrendeinkomst B-inkomst, I andra fallet är arrendet A- eller B-inkomst för hustrun - A-inkomst om hon anses ha arbetat i jordbruket i "inte blott ringa omfattning" som termen lyder, medan del däremol är B-inkomst om hon visserligen anses ha arbetat i jordbruket men inte sä mycket all del kan anses som "i ej blott ringa omfattning", I det tredje fallet slutligen skall hon beskattas inte bara för värdet av sin arbetsinsats utan också för anendel som A-inkomst,

Jag hoppas inneriigt att kammarens ärade ledamöter hänger med i allt del här. Jag kan bara försäkra alt del skulle ha varil ännu krångligare om inle skatteutskottet gjort några justeringar. Hur i all väriden, herr lalman, skall vanliga människor och vanliga taxeringsmyndigheter utan några gudomliga ögon till förfogande kunna bringa rättvis reda i delta sammelsurium? Innebär beskattningsreglerna för B-inkomster över huvud tagel någon rättvisa när de kan slå så här olika?

Någon motivering för att äkta makar i åtskilliga fall skall bli föremål för en hårdare beskattning av kapitalinkomster än ensamstående och sammanboende ulan barn har aldrig lämnals. Därför har vi från moderat håll i är liksom tidigare år krävt all riksdagen hos regeringen skall begära till-läggsdirektiv till 1972 års skalleutredning för en rättvisare beskattning av makars och andra sambeskaltades B-inkomsler, Det är, menar vi, verkligen hög tid att den målsättningen slås fast.

I avvaktan på detta har vi velat föreslå en dellösning som skulle gälla redan fr, o, m, årets inkomster, nämligen att B-inkomster till den del de understiger 2 000 kr, alltid skall särbeskaltas. Vissa ganska orimliga trös-

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskatlning

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskattning

kelproblem som finns antydda i reservationen 3 skulle dä i varie fall elimineras.

Jag ber därför att få yrka bifall lill den vid skalteulskotiets belänkande nr 27 fogade reservalionen 3,

Herr talman! Jag skall be att få ta upp ytleriigare några frågor i beiänkandena nr 27 och 28, som utan tvivel främst berör kvinnan, nämligen möjligheterna i framtiden för medhjälpande make i ett familjeförelag att få en marknadsmässig ersättning. Del är ju så i dag alt om verksamhet bedrivs i aktiebolags- eller handelsbolagsform eller om ell par makar driver verksamhel gemensamt, får inkomsten delas upp. Också framgent skall medhjälpande make beskattas fördel marknadsmässiga värdet av sitt arbele, men - som vi hört tidigare i dag - bara om det överstiger ell visst antal timmar. Dessutom föreslås ersättningen begränsad lill högsl en tredjedel av makarnas gemensamma inkomst frän företaget, frånsett vissa undantag vid likvärdiga arbetsuppgifter. Detta skulle gälla vare sig verksamheten drivs som enskild firma, som handelsbolag eller som aktiebolag, Lål oss för all vara realistiska helt kort slå fast att "den medhjälpande maken" i det alldeles övervägande antalet fall, säkerligen 90-95 "o, är kvinnan i familjen.

Vad innebär nu den föreslagna nyordningen på beskattningens område? Den socialdemokratiska majoriteten i skatteutskoltet liksom departementschefen vill slå fast en princip som innebär att den gifta medhjälpande kvinnans arbetsinsats är värd högst hälften av mannens. Detta även om de skulle ha arbetat precis lika myckel i företaget. Ja, t,o, m, om den medhjälpande maken skulle ha arbetat mer. Endast i de fall då taxeringsmyndigheterna bedömer båda makarna som företagsledare kan en annan fördelning godtas.

Tongångarna från Birger Jarls lid, då man frän principen Gånge hall lill och huva ifrån gick över till ett syslem som innebar att kvinnan i alla fall skulle få ärva hälften mot mannen, ler sig med föriov sagt slående. Men, herr talman, vi befinner oss inte på 1200-lalei, Vi befinner oss nära inpå år 2000, Och vi befinner oss i en period som kännetecknas av en medveten strävan alt minska inkomstklyftorna i samhällel. Vi befinner oss också i en period som kännetecknas av en medveten strävan att öka jämlikheten mellan könen. Men så långt som till den gifta kvinnan som hjälper sin make i den av honom bedrivna rörelsen sträcker sig uppenbariigen inte dessa strävanden. Färghandlaren, för att ta ett enda exempel, skall taxeras för minsl dubbelt så mycket som sin medhjälpande make och därmed bastå, Della är principen.

Vad säger då utskottet om denna icke särskilt tidsenliga lönesättning? Jo, att regeln att högst en tredjedel av nettointäkten får beskattas hos medhjälparen enligt utskottels mening är ägnad att underiätta en korrekl beräkning av en marknadsmässig ersättning för makes arbetsinsats. Delta uttalande görs i ett land och vid en lid då såvitt jag vel en väl utvecklad lönestatistik föreligger.

För att i alla fall i någon mån illustrera dagens verklighet har jag begärt in en del löneuppgifter på jusl arbetsledare och medhjälpare inom några

olika verksamhelsomräden, 1 ell lilel snabbköp är affärsbiträdets lön ungefär 74 "n av affärsföreståndarens. Några 50 "n är del i varje fall inle fråga om, I elt lantbruk har en ulbildad arbetsledare 87 ''. i förhållande till lantarbetarens lön. Än mindre här är det fråga om några 50 '.., 1 en förskola har medhjälparen en lön som uppgår till 78 ".. av förskollärarens. Tandsköterskan i folktandvården har 65 "n av tandläkarens inkomst, och det vare sig hon är gift med honom eller inte. Men skulle de bedriva egen verksamhet och dess värre vara gifta med varandra sjunker kursen genast till 50 "il. Om uiskoitsmajorileten får som den vill, 1 departementen har del konsultativa statsrådet 91 "n av departementschefens lön - och några planer på en radikalt annorlunda lönefördelning där föreligger inte, såvitt mig är bekant.

På fabriken har man ofta svårigheter att ge förmannen en lön som med 5 å 10 "n överstiger arbetarens. Men i skalteutskotlels tankevärld är inkomstklyftorna av en hell annan dimension, Tage Magnusson gav ett exempel på hur tokigt den här iredjedelsregeln kunde slå. Han nämnde en liten branschiidskrift där - förutom förelagsledaren - några journalister arbetade, en av dem gift med företagsledaren. Om hustrun skulle kunna få ut och taxeras för en vanlig journalistlön skulle mannen nära nog behöva fördubbla sin lön, och del skulle företaget inte bära. Skulle hustrun i stället gå ned till en tredjedel av den gemensamma inkomsten - alltså 70 "<> av normal journalistlön - skulle det inle betraktas med särskill blida ögon av facket, sade herr Magnusson,

Men herr Wärnberg visste lösningen: hon kunde visst fä bära upp ordinär journalisllön, men mannen skulle beskattas för 40 "n av den. Jag lycker med föriov sagl att det är en lösning som är minst sagt dubiös. Det är väl självklart alt en sådan uppdelning med en tredjedel kontra två tredjedelar leder till betydligt högre skatt för makarna tillsammans än om de fick skatta var och en för sig för marknadsmässiga löner. Vi skall väl inte heller glömma bort den sociala tryggheten i detta jämlikhetens samhälle! Varför skall hustrun i det här fallet få en social trygghet som bara är hälften av den mannen har och som inte på långa vägar skulle uppgå lill den som hon med marknadsmässig lön och beskattning skulle vara berättigad lill?

Och vad blir, förati ta elt annal exempel, konsekvensen om färghandlaren skulle gifta sig med sitt affärsbiträde? Helt plötsligt skulle - om de log ut samma lön tillsammans som lidigare - han bli värd mycket mer i taxeringsmyndigheternas ögon medan hon skulle bli värd motsvarande belopp mindre.

Vad innebär nu della i prakliken? Bortsett från känslorna hos de kvinnor som i varie fall i inkomstlängderna får se sina insatser värderade långt under de marknadsmässiga blir följden självfallet den alt förhållandena för småföretagen yllerligare krånglas lill och försväras. Sin egen hustru och sina egna barn har man inte råd all anställa, om nu socialdemokraterna vinner lottdragningen. Med andras hustrur och andras barn går det däremot alldeles utmärkt. Med sådana regler har man också ryckt undan en bra bit av grunden för alll vad småförelagsamhet heter i del här landet.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskatlning

Herr talman! Jag brukar inte höra lill dem som här i kammaren slår upp och talar om manssamhällets förtryck, men jag lycker alt den här iredjedelsregeln ändå är elt alltför markant undanlag från allt vad rättvisa mellan könen innebär för att slå opätalad. Det skall bli mycket intressant att se hur de kvinnliga ledamöterna inom de socialdemokratiska och kommunistiska partierna kommer att ställa sig i den här frågan. Kommer de att resa sig upp som en man och rösta för den princip som deras huvudsakligen manliga kolleger i skatteutskott och departement har slagit fast, nämligen alt den gifta medhjälpande kvinnan vare värd högsl hälften mot mannen?

Från de borgerliga partiernas sida finner vi iredjedelsregeln minst sagt otidsenlig och allvarligt ägnad att försvåra för företagen att driva sin verksamhet. Vi menar all någon diskriminerande iredjedelsregel inte bör uppställas, lika litel som någon bostadsregel, ulan del skall räcka alt ersättning lill medhjälpande make skall vara marknadsmässig.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till samtliga vid skalteutskotlels belänkande nr 27 fogade reservalioner.

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! På dessa tre minuter hinner jag inte gä igenom fru Troedssons anförande. Det hoppas jag att herr Kristenson kommer alt göra. Jag vill bara la upp de 2 000 kronorna samt A- och B-inkomsterna,

Vi bör komma ihåg att även uppdelningen i A- och B-inkomster var en åtgärd mot skatteflykt en gång i tiden. Kapitalinkomsterna kunde nämligen då fördelas mellan makar på ett skallemässigt gynnsammare sätt. Det är bakgrunden lill denna uppdelning.

Utskottet anser att skatleulredningen är oförhindrad att från olika aspekter pröva frågan om A- och B-inkomster i framliden i elt större sammanhang. Men utskottet är inle berett att ge ulredningen några direktiv om hur denna avvägning skall ske. Men det går alltid alt göra om skalorna och alt höja sparavdragel för alt ändra beskattningen av kapitalinkomster. Utskottet är medvetet om att iröskeleffekter kan uppstå genom att man har en gräns vid 2 000 kr. Under detta belopp sker ingen sambeskattning, men om summan överskrids sker sambeskatlning från botlen, I vissa fall kan alltså ett par hundralappars ökning av B-inkomsten innebära myckel stora skaltehöjningar. Gränsen vid 2 000 kr, har tillkommit för att få bort mindre belopp frän taxeringsarbetet.

Man kan se saken på elt hell annal sätt än fru Troedsson gör. De som har slora B-inkomsier får ingen bestraffning, som fru Troedsson vill göra gällande, utan de som ligger under 2 000 kr, får en skalleförmån i det stora regelsystemet.

Beträffande iredjedelsregeln vill jag, fru Troedsson, framhålla - jag har sagt del tidigare till herrar Josefson och Mundebo - alt vi inle har gjort någon könsdiskriminering. Har vi någon gång talat om all den medhjälpande parten skall vara man eller kvinna? Det är företagets sak alt säga vem som är den medhjälpande parten. Men vi är alla överens om alt småföretagen i detla land vilar på förelagsledarna. Företagsledarens slora insatser är av-

görande för hur företagel går. Det är då ganska rimligt alt företagsledaren får betalning för sitt arbele.

Jag kan ange många fall, där det inte är fråga om de små inkomster som fru Troedsson vill göra gällande. Det kan röra sig om väsentliga belopp, där en uppdelning skulle innebära oerhörda skattelättnader.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! När del gällde B-inkomsten ville jag i mitt anförande främsi la upp principen. Skatteutskottets tyngsta argument mot en beställning till skatleulredningen var alt motiven för en särbeskattning var arbelsmarknadspolitiska och alt hänsyn måste tas till kravet på likställighet mellan könen vid beskattningen, I milt inlägg sökte jag visa att det inte minst av dessa skäl fanns all anledning alt göra en beställning till 1972 års skatteutredning om att man skall gå in för en rättvis beskattning även av makars B-inkomsler, Principen bör väl ändå vara att man, om man har infört en individuell beskattning, också får försöka fullfölja den i stället för att här och var behålla små öar av sambeskattning lill nackdel för de skattskyldiga.

Herr Wärnberg upplyste mig om att iredjedelsregeln kunde gälla både män och kvinnor. Men, herr Wärnberg, Jag är precis lika uppbragt om en medhjälpande man inte kan få marknadsmässig ersättning. Det är precis lika diskriminerande. Men skall vi vara realistiska - och det brukar vi vara i skatteutskottet - kan vi väl ändå vara överens om alt del i 90-95 ''. av fallen är fråga om kvinnor,

1 sill förra inlägg redovisade herr Wärnberg en litel väl lättvindig inslällning lill den medhjälpande maken. Det verkade som om den medhjälpande maken kunde komma och gå litet hipp som happ. Men om den medhjälpande maken arbelar i en landläkarmottagning såsom tandvårds-biträde, i en butik såsom affärsbiträde eller på en tidning såsom journalist måste vederbörande också vara där, även om hennes äkta man råkar vara företagsledare.

Herr Wärnberg sade några vänliga ord om företagsledarnas stora arbetsinsatser här i landel. Det är vi fullständigt överens om. Men vad jag inle förslår - jag tror inte all någon i kammaren förstår del, om han eller hon tänker efter - är all en företagsledares arbetsinsatser plötsligt skulle bli så ofantligt myckel mer värda om han är gift med sin medhjälpare och dennes i molsvarande mån mindre värda. Den principen är minst sagt antikverad i dagens samhälle.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Hen WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att fru Troedsson gör sig skyldig till en oerhörd könsdiskriminering när hon vädjar till de socialdemokratiska kvinnorna alt rösta på ell visst sätt här i kammaren. Hon förutsätter således att kvinnorna alltid i fortsättningen skall vara den part som har de underordnade sysslorna i samhället, Skatteutskoltet har däremot inle gjort någon sådan skillnad på man eller kvinna ulan skiljer bara mellan företagsledaren och medhjälpande make. Vår förhoppning är all kvinnorna skall komma upp lill en

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. .faktisk sambeskattning

nivå där också de kan vara företagsledare i betydligt större ulslräckning än de är i dag.

När det gäller att arbeta i en tandläkarmottagning - för att nu la upp ell av de exempel som fru Troedsson drog fram - kan jag inte tänka mig alt en tandsköterska kommer upp lill 600 limmar, och en tandsköterska är heller ingen som kan "komma och gå litet hipp som happ". Men den som sitter där hemma och exempelvis vaktar telefonen eller går med ell bud lill verkstaden ibland har däremot en sysselsättning som bara tar någon limme då och då. Jag tycker emellertid inle att det är någon undervärdering av mig att säga detla, därför all det är där den slora skaileflyktskällan ligger.

Sedan får fru Troedsson heller inle bortse från att vi här talar om familjeinkomsten. Det är familjens samlade inkomst som skall få en vettig uppdelning. Är det så att företaget inte orkar bära en marknadsmässig lön till medhjälpande make, är det lika orimligt att chefen i företaget inte skall få någon lön alls bara för alt den medhjälpande maken skall få så myckel mera - här är det ju ändå fråga om familjens gemensamma inkomsi.

Hen KRISTENSON (s):

Herr lalman! Eftersom vi behandlar två betänkanden som från början har behandlats i två olika utredningar, skall jag bara med några få ord beröra förslaget om att avveckla den fakliska sambeskaltningen, som har utretts inom 1972 års skalleutredning.

Del var väl hell korrekl som herr Josefson sade all vi socialdemokrater har varit motståndare lill att avveckla den faktiska sambeskaltningen för jordbrukare och rörelseidkare. Det har vi varil i princip av den anledningen, att det har funnits svårigheter all införa ett kontrollsystem som skulle leda till en rättvis beskattning och medföra alt del inle kunde uppstå några skat-teflyktsmöjligheler.

Jag är själv fortfarande rätt kritiskt inställd till del förslag som vi i dag skall ta och jag ivivlar på au det är riktigt. Jag tror nämligen alt erfarenheterna så småningom kommer att visa att vi måste tillskapa ännu slarkare kon-irollregler, eftersom vi om något eller några år kommer att upptäcka all det här ändå sker en skatteflykt.

Vad som kom mig alt ansluta mig lill förslaget av majoriteten i 1972 skatteutredning var att jag vill ha bort de sociala orättvisor som hittills har rått, där del otvivelaktigt har varil så, att båda makarna har deltagit i förvärvsverksamheten men bara den ena maken har deklarerat inkomsi av denna och därmed skaffat sig ATP-poäng, sjukförsäkringsgrundande inkomsi osv,, medan den andra maken inle kunnat få dessa trygghetsgaraniier. Om del sedan har uppställ en separation i äktenskapet, har den av makarna som inte har kunnal deklarera någon inkomsi då inle heller haft den sociala tryggheten. Nu får man delta. Jag hade inom utredningen en önskan att det skulle vara en obligatorisk uppdelning av rörelseinkomsien, oavsett storleken på densamma, men vårt utomordentliga sekretariat lyckades inte lösa problemet hur taxeringsnämnderna verkligen skulle kunna konstatera om

det var fråga om en inkomst som skulle delas upp eller inte. Uppdelningen borde alltså ha varil obligatorisk.

Nu kommer förmodligen uppdelningen av rörelseinkomst alt börja vid ungefär 40 000 kr. Under den gränsen medför det nämligen inga skatteförmåner att dela upp inkomsten på två makar, medan det ovanför 40 000 kr, blir en skattelättnad vid en sådan uppdelning. Jag tror alltså att i de rörelser där man har 25 000-35 000 kr, i årsinkomst blir det bara en av makarna som kommer att fä den sociala tryggheten därför alt bara en av dem kommer att redovisa inkomst av rörelse.

Här har lidigare diskuterats arbetstidens längd. Vi i majoriteten har föreslagit att den skall vara 600 limmar, Mina partikamrater i förelagsskatteberedningen och vi socialdemokrater i 1972 års skatteutredning hade tänkt oss 800 timmar, medan del förekom önskemål från centerpartiet och delvis från folkpartiet om 400 limmar. Del gjordes en kompromiss, som blev 600 timmar, och det föreslogs av båda utredningarna,

I båda utredningarna sitter centerpartislen herr Andersson i Knäred med. Han stod här förut och lalade om att antalet bör vara 400 timmar, men inom utredningarna har han mer eller mindre kompromissat med oss socialdemokrater. Då hade han uppfallningen att antalet borde vara 600 timmar. Del är tydligen så som Rapports siffror visade i går, att det inte bara är vi inom utredningarna som inte tror på centerpartiet utan alt folk i allmänhet också har börial upptäcka alt centerpartiet inle går att lila på.

Fru Troedssons tal om iredjedelsregeln tycker jag att herr Wärnberg svarade på så korrekl att jag inte har någon anledning att lägga mig i den diskussionen.

Jag vill sluta, herr talman, med att uttala den tron att riksdagen återigen får ta ställning till den här frågan om tre fyra är, då erfarenheterna av den lagstiftning som vi nu lar säkerligen ger oss anledning all ytterligare skärpa kontrollreglerna, 1 dag har vi lyvärr inle upptäckt all del är nödvändigl för au lagstiftningen skall fungera på ell så räiivisl säll som möjligl.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

Hen ANDERSSON i Knäred (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Krisienson redovisar något av arbelel i utredningarna och angriper mig för mitt ställningstagande där, vilket inle skulle klaffa med ställningstagandet i utskottet,

I skatteutredningen höll vi på länge med den faktiska sambeskaltningen och var i ett skede praktiskt tagel färdiga alt lägga fram ett förslag om 400 timmar. Men det förslaget drogs tillbaka av majoriteten och fick ligga. Ingenting hände. Del var försl en lottningsseger här i riksdagen som satte fart på utredningsarbetet igen. I del skedet bökade socialdemokraterna tala om 800 limmar. Man ville koppla ihop della med arbeislöshetsförsäkringen osv. För all vi alla fall äniligen skulle kunna ställa frågan under riksdagens prövning ansåg både herr Mundebo från folkpartiel och jag från cenlern all vi kunde accepiera de 600 limmarna som uiredningens förslag.

Men sedan vill jag påpeka all man i en ulredning väl inle binder partiet. Under remissbehandlingen har del riktats så pass härd kritik mot timantalet

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

all vi anser att del finns anledning alt ta fasta på detta. Jag har aldrig i ulredningen garanterat att det gällde centerns förslag. Jag sade i ett skede att vi kan lill nöds accepiera della för alt man äntligen skall kunna få fram elt förslag frän utredningen. Annars hade väl ärendet legal ännu, med den sammansäiining som skalleutredningen har. Dessutom betraktades väl detta i alla fall som en ganska liten sak i skalteulredningens arbete, och vi borde ju inte låla den lamslå utredningens fortsälla verksamhel.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Kristenson slöt upp kring utskoltsmajoriielens krav på alt medhjälpande maka aldrig skall kunna få mer än hälften av arbets-ledande makes inkomsi. Det är just detta som är anledningen till att jag förut vädjade lill de socialdemokratiska kvinnorna. Det har dess värre visat sig att de socialdemokratiska herrarna i skalteutskottet inte har någon som helst förståelse för vad framför allt den medhjälpande kvinnans arbete kan vara värt.

Det är nämligen sä att skulle landsköterskan gifta sig med tandläkaren, skulle hennes inkomsi inle längre få vara 63 "•• av tandläkarens, ulan den skulle sjunka lill högsl 50 ''., Om färghandlaren gifte sig med sitt affärsbiträde, sä skulle hennes inkomsi inle längre kunna vara kanske 70-80 "" av hans, utan den skulle sjunka lill 50 ".., Samma sak skulle det vara på område efter område. Det är detla som jag har dristat mig att kalla för en ganska enastående diskriminering av de medhjälpande makarna, som lill den huvudsakliga delen är kvinnor, ännu i det ljugonde århundradet.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jag sitter ju inte med i skalteutskoltet, men som mångårig taxeringsnämndsordförande kan jag inte låta bli alt säga några ord i anledning av vad herr Wärnberg var inne på.

Först vill jag konstatera att vi ändå är på det klara med att vi vill ha en rättvis beskattning, alltså en beskattning som drabbar människor efter inkomstförhållanden o, d. på eti rättvist sätt.

Men enligt herr Wärnberg skulle det kunna vara så, all en företagares maka inte skulle behöva göra någon verklig insats för att ändå kräva att få elt avdrag. Detsamma skulle gälla för barnens insatser i vissa fall. Uppgifterna skulle med andra ord vara luft.

Jag har all respekt för herr Wärnberg, del vill jag tydligt och klart säga ifrån. Han kan en hel del på skatteområdet. Men här går herr Wärnberg för långt. Han säger också au ingen får arbeta på så lösa boliner när de går bort och är anställda som maka eller barn när de arbelar i familjens förelag. Ja, del kanske kan anföras sådana exempel. Men för en föreia-garefamilj gäller det ju att åstadkomma elt resullat, och då får de också ligga i selen, den saken är hell klar.

Jag vill fråga: När man i ett förelag, exempelvis ett jordbruk, behöver ha en arbetskraft som kör traktorn eller som lar hand om djuren eller något annal, vad är då mera naturligt än au något av barnen som är ledigt -

eller som kan ta sig ledigt från skolan eller annat arbele - får rycka in? Del är väl ändå de som känner till förhållandena allra bäsl - som kan maskinerna, som vet vad djuren skall ha osv. Ingen kan vara mera lämpad att rycka in i sådana fall.

Ingenting är väl heller mer naturligt än att barnen rycker in och jobbar i det företag som de kanske så småningom tänker driva. Då bör naturligtvis också avdragsrätlen för deras insats gälla här. Del är väl ändå inte så att en mor eller en far vill skicka ul barnen på eii annal arbete när man vet au barnen behövs i den egna rörelsen.

Då säger herr Wärnberg att del är svårt att kontrollera. Visst kan det vara del, men del beror också pä taxeringsnämnderna. Vi har förut diskuterat dessa frågor här i riksdagen, och del är väl ändå pä del säitei alt finns del en förtroendeman, som känner till förhållandena, är del lättare att bedöma saken än om man lar en tjänsteman exernpelvis från länsstyrelsen. Vi har ju taxeringsnämnder som skall gripa in och göra bedömningen. Nämnden måste få avgöra frågorna - del är helt enkelt dess uppgift.

Reservanterna är inte ute efter någon orättvis beskattning. Det är bara fråga om all få rättvisa i det här fallet.

Om nu vissa personer skulle försöka få ell avdrag som inie är berättigat, skall man då, herr Wärnberg, neka andra, som verkligen har gjon en reell insats, att få elt avdrag under de här omständigheterna? Det måste väl ändå vara fel.

Många barn som inte ens uppnått 16 års ålder har gjort stora insaiser i föräldrarnas rörelse - ett jordbruk eller någol annat. Vederbörande företagare har inte fått någol avdrag för della och inle heller krävi sådanl. Ingen av reservanierna har heller krävt någonting härvidlag, men när det gäller barn som är över 16 år eller en make eller maka som gör en insats, då kräver rättvisan att det blir avdragsräll.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. faktisk sambeskatlning

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag tror att herr Jonasson och jag för det mesta talar om helt olika personer. Från skatteutskottets sida har vi hela tiden sagt alt de som verkligen - nu talar jag om makar - gör en arbetsinsats skall ha möjlighel au skatta för den arbetsinsatsen själva, och förelagei som sådanl skall ha avdragsräll för den erlagda ersällningen. Men om man inte gör den arbetsinsatsen, så skall man absolut inie ha denna möjlighet. Och del är fråga om alt kontrollera detla, så att vi inle får med hela den skara av människor som under många, många år nu i fåmansbolagens form har delat upp inkomsten på flera personer och därmed skaffal sig opåkallade skaliefördelar. Del gäller här alltså en åtgärd för att förhindra skatteflykt,

Detla kommer inle au drabba några människor som gör en arbeisinsais i vanlig bemärkelse och alliså har hell legala förhållanden. Del kan göra del om det gäller några få limmar, men då är del inte fråga om en skal-teförlust, för då får man äklamakeavdragel och även förvärvsavdrag i vissa fall,

I fråga om barnen är det klart att man kan säga au barn som är över

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. jåklisk sambeskatlning

16 år - och även under 16 år, fast herr Jonasson vill inle driva rättvisan så långt - kan göra en god arbetsinsats i sädana här fall. Men det kan de göra även när del gäller lönlagarinkomsler - de kan hjälpa löntagaren att göra goda arbetsinsatser, och ändå får löntagaren skatta för det.

Det är alltså fråga om rällvisa här. Och om en pojke eller flicka som är över 16 år i dag heltidsstuderar, så är det väl ganska rimligt att tro att studierna under den tid han eller hon studerar - alltså icke under ferierna ulan under den lid vederbörande studerar - verkligen upptar deras lid, så att de inte kommer all göra någon slörre arbetsinsats. Nej, då är det fråga om små arbetsinsatser, och de sker på myckel, mycket lösa boliner. Man kan - som jag har varil inne på flera gånger här i dag - säga att de har suilil och vaklat telefonen.

Alltihop är således en kontrollfråga. Och jag skulle vilja se den taxeringsnämnd - även med lokal kännedom - som kan säga all den här människan, den här pojken, den här flickan har gjort en arbetsinsats, men den här har inle gjort det.

Del är alltså för att få lilel enhetliga regler som skatteutskottet har gått på den linje som jag här redovisal.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Bara ell kort inlägg till herr Wärnberg, Han sade all den som gör en arbetsinsats också enligt del förslag som ulskotiet här presenterat får en marknadsmässig ersällning. Men del blir ju inte så. Det är ju den saken vi hela liden har brottats med. Man ger marknadsmässig ersällning endast under förutsättning alt den medhjälpande maken ulför gott och väl en tredjedel av helårsijänsi.

Hen JONASSON (c):

Herr lalman! Herr Wärnberg sade att han och jag tydligen lalar om olika människor, och det är kanske riktigt. Herr Wärnberg talar om dem som skulle vilja fuska och kräva avdrag som man inte har rält att göra, och jag lalar om dem som har gjort rätt forell avdrag men som inte får möjligheter alt renl skallemässigt göra sådant avdrag. Med utskottets förslag har nämligen dessa människor, som har gjort en insats, ingen möjlighet alt göra avdrag.

Vidare sade herr Wärnberg att det kan inte bli sä myckel med arbetsinsatserna för den som studerar. Men, herr Wärnberg, om man påstår det så står man ganska främmande för realiteterna och för vad som faktiskt händer såsom samhället nu fungerar. En pojke eller flicka som studerar kan under helgerna göra mycket i hemmet genom alt sköta djuren osv., när föräldrarna är sjuka och inle orkar arbeta. Jag har sett många exempel på del. De kan under eftermiddagar och kvällar saml under hela lovet göra mycket goda insaiser. Därmed gör de också en samhällsinsats, samtidigt som de själva lär sig mycket. Dä bör de också självklart ha denna rält! Rätten för föräldrarna lill avdrag borde vara lika självklar.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Jag vill bara bemöta herr Magnusson i Borås och säga, att om man gör en insats skall man också ha betalt för den. Nu har vi här en spärregel, där det talas om en tredjedel, och - nu upprepar jag vad jag tidigare sade till fru Troedsson - det är den samlade familjeinkomsten som skall delas upp mellan makarna. Den skall inte delas upp så att den ena maken helt enkelt blir utan lön. Även den maken gör väl en samhällsinsats! Annars kan Ju den medhjälpande maken, man eller kvinna, la hela fö-retagsavkasiningen, medan den riktige chefen inte får ell öre. Regeln om en tredjedel innebär en rimlig uppdelning av den samlade familjeinkomsten, och det är inom den ramen man får betalt och skall deklarera resp. avdrag för det arbete man utför.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Jag konstaterar nu att herr Wärnberg upprepar alt det är en rimlig inkomstfördelning att den medhjälpande maken får en tredjedel av den inkomst som båda makarna gemensamt har arbetat ihop. Del uttalandet tycker jag tydligt och klart visar all fru Troedsson hade rätt, när hon sade all det förslag som vi nu skall besluta om innebär en diskriminerande lagstiftning för den medhjälpande maken, som i allmänhet är kvinna.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs försl beträffande de frågor som berörs i de till betänkandet fogade reservationerna. Därefter företas utskottets hemställan i övrigt till avgörande i ett sammanhang.

Tidsgränsen för makes arbetsinsats

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr I av herr Magnusson i Borås m. fl. och reservationen nr 6 av herr Magnusson i Borås m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 27 såvitt avser lidsgränsen för makes arbetsinsats rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av herr Magnusson i Borås m. fl. och reservalionen nr 6 av herr Magnusson i Borås m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 151

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. jäktisk sambeskattning

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. jäktisk sambeskattning

Dåsålundade avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendei skulle dels ålerförvisas lill ulskollei, dels avgöras omedelbarl, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Clarkson (m) ur urnan upplog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan i denna del.

Arbete i bosladen

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Magnusson i Borås m, fl, och reservalionen nr 6 av herr Magnusson i Borås m, fl, i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri votering uppläsies och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller skaiteutskotlets hemställan i betänkandet nr 27 såvitt avser arbele i bosladen rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås m, fl, och reservationen nr 6 av herr Magnusson i Borås m, fl, i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 151 Nej - 151

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på alt ärendei skulle dels ålerförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbarl, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösiurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Björk i Gävle (c) ur urnan upplog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservalionen nr 2 av herr Magnusson i Borås m, fl, och reservalionen nr 6 av herr Magnusson i Borås m, fl, i motsvarande del.

Tredjedelsregeln

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 3 av herr Magnusson i Borås m. fl. och reservalionen nr 6 av herr Magnusson i Borås m. fl. i molsvarande del. och förklarades

den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri volering uppläsies och godkändes följande voieringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller skalteutskotlels hemställan i betänkandet nr 27 såvitt avser tredjedelsregeln rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås m. fl. och reservalionen nr 6 av herr Magnusson i Borås m. fl. i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 151

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendei skulle dels återförvisas till utskotlel, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Jonsson i Mora (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan i denna del.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Avveckling av s. k. jäktisk sambeskattning

Beskattningen av B-inkomsier m. m.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill au kammaren bifaller skaileutskoilels hemställan i betänkandet nr 27 såvitt avser beskattningen av B-inkomsier m. m. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254

Nej - 47

Avslår - 1

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Beskattning av .jåmansjöretag m. m.

Lön till barn

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Magnusson i Borås m. fl. och reservationen nr 6 av herr Magnusson i Borås m. fl. i motsvarande del. och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skalteutskoltels hemställan i betänkandet nr 27 såviii avser lön till barn rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 5 av herr Magnusson i Borås m. fl. och reservationen nr 6 av herr Magnusson i Borås m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 151

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs proposilioner pä att ärendet skulle dels återförvisas lill utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösiurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Johansson i Vrångebäck (m) ur urnan upplog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallil utskottets hemställan i denna del.

Utskottets hemställan i övrigl Bifölls.

§ 7 Beskattning av fåmansförelag m. m.

Föredrogs skatteulskotteis betänkande 1975/76:28 med anledning av proposilionen 1975/76:79 om ändrade regler för beskattning av fåmansförelag m. m. jämte motioner.

(Detla betänkande hade debatterats i samband med behandlingen av skatteutskottets betänkande 1975/76:27.)

I pro[50sitionen 1975/76:79 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid proposilionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen läggs fram förslag om särskilda regler för beskattning av fåmansförelag och deras ägare. Med fåmansförelag avses i första hand aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag vars aktier eller andelar innehas av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Förslaget innebär bl. a. att möjligheten att genom löneuttag fördela företagets inkomst mellan företagsledare och dennes make och barn begränsas. Vidare föreslås regler som syftar till att förhindra att delägare i fåmansförelag erhåller obehöriga skatteförmåner genom att hyra ut lokaler till företagets eller genom att träffa avtal med företaget om köp eller försäljning av egendom. Propositionen innehåller också bestämmelser om den skatlemässiga behandlingen av lån och tantiem från fåmansförelag och om rätten att låna pengar från en till fåmansförelag knuten pensionsstiftelse. De föreslagna reglerna kompletteras med en utvidgad skyldighet för fåmansförelag och delägare att lämna information till tax-" eringsmyndigheterna om sina ekonomiska mellanhavanden. De nya reglerna avses att tillämpas första gången vid 1977 års taxering."

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Beskattning av fåmansförelag

777. 777.

1 detla sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:455 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1975/76:79 beslutade

1. att rätt till inkomsluppdelning skulle föreligga, om medhjälpande makens arbetsinsats under det är som inkomsten intjänades uppgick till minst 400 timmar,

2. att som sin mening uttala vad som anförts i motionen beiräffande arbele som var föriagt i bostaden, samt

3. att arbetsersättning till barn över 16 är, som utfört arbete i föräldrarnas företag, alllid skulle beskattas hos barnet om ersättningen inle översteg marknadsmässigt vederiag.

1975/76:967 av herr Fridolfsson m. fl. (m. c, fp), vari hemställts att riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till ändring av punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskaltelagen (1928:370), innebärande att medhjälpande make skulle beskattas om arbetsinsatsen uppgick lill minst 100 timmar under beskattningsåret och ersättningen var marknadsmässigt samt att arbete i bostaden skulle beaktas om särskilda arbetslokaler för verksamheten saknades eller det med hänsyn till andra omständigheter förelåg skäl att medräkna arbetsinsatsen,

1975/76:988 av herrar Jonsson i Mora (fp) och Kari Bengtsson i Varberg

5 Riksdagens protokoll 1975/76:75-77

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Beskattning av fåmansförelag m. m.

(fp), vari hemställts alt riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill ändring av punkt 13 av anvisningarna till 32 >; kommunalskattelagen (1928:370), innebärande att medhjälpande make skulle beskattas om arbetsinsatsen uppgick till minst 400 timmar under beskattningsåret och ersättningen var marknadsmässig samt att arbete i bostaden skulle beaklas om särskilda arbetslokaler för verksamheten saknades eller det med hänsyn till andra omständigheter förelåg skäl att medräkna arbetsinsatsen.

1975/76:997 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m),

1975/76:998 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen med ändring av vad därom föreslagits i propositionen 1975/76:79 skulle anta av molionärerna föreslagen lydelse av andra och tredje styckena i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), innebärande

alt medhjälpande make skulle beskattas om arbetsinsatsen uppgick till minsl 400 limmar och ersättningen var marknadsmässig (200 timmar om företaget börjat eller nedlagt sin verksamhet under beskattningsåret),

att medhjälpande make, om arbetsinsatsen inte uppgått till minst 400 timmar, skulle beskattas om det med hänsyn till arbetets art och övriga förhållanden kunde visas att maken utfört en verklig arbetsinsats, varvid arbete i bosladen skulle medräknas utan inskränkningar, samt

att marknadsmässig lön till medhjälpande barn över 16 år skulle beskallas hos barnet, om lönen tillsammans med övriga inkomster föranledde skatteplikt för barnei,

1975/76:1002 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen beslutade att inga andra ändringar i gällande rätt beträffande äverlåtelser och upplåtelser som här var i fråga gjordes än de som i propositionen föreslagils gälla vid delägares avyttring av lösöre till få-mansföretaget samt vid delägares försäljning av rättighet som hade samband med företagets verksamhel,

1975/76:1003 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) och

1975/76:1040 av herr af Ugglas m. fl. (m), vari hemställts

1. att riksdagen skulle avslå förslaget lill ändring i punkten I av anvisningarna lill 41 S kommunalskattelagen (1928:370) såvitt gällde rätlen till avdrag för tantiem och liknande ersättningar,

2. att riksdagen i skrivelse till regeringen gav till känna vad i denna motion anförts.

Utskottets hemställde

1. beiräffande begreppet fåmansförelag

att riksdagen skulle bifalla den ändring av begreppet fåmansförelag

som utskottet förordat,

2. beiräffande tidsgränsen för makes arbetsinsats

all riksdagen med bifall till propositionen i denna del skulle avslå

a. motionen 1975/76:455 punkien 1,

b. molionen 1975/76:967 i denna del,

c. motionen 1975/76:988 i denna del,

d. motionen 1975/76:998 i denna del,

3. beträffande arbete i bostaden

all riksdagen med bifall lill proposilionen i denna del skulle avslå

a. motionen 1975/76:455 punkten 2,

b. motionen 1975/76:967 i denna del,

c. molionen 1975/76:988 i denna del,

d. motionen 1975/76:998 i denna del,

4. beträffande tredjedelsregeln

alt riksdagen med bifall till propositionen i denna del skulle avslå

a. motionen 1975/76:967 i denna del,

b. motionen 1975/76:988 i denna del,

c. motionen 1975/76:998 i denna del,

5. beträffande bestämmelserna om lön till make i övrigt

alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:998 i den män den inte kunde anses besvarad genom vad utskottet ovan under 2, 3 och 4 hemställt,

6. beträffande lön till barn

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del skulle avslå

a. molionen 1975/76:455 punkien 3,

b. motionen 1975/76:998 i denna del,

7. beiräffande lokalkostnader

att riksdagen i denna del med bifall till propositionen skulle avslå motionen 1975/76:1002,

8. beträffande köp och försäljning av egendom

att riksdagen i denna del med bifall till propositionen skulle avslå motionen 1975/76:1002,

9. beiräffande tantiem m. m.

att riksdagen i denna del med bifall till propositionen skulle avslå motionen 1975/76:1040,

10. beträffande län från aktiebolag eller pensionsstiftelse

att riksdagen i denna del med bifall till propositionen skulle avslå molionen 1975/76:1003,

11. beiräffande ränta på lån

all riksdagen i denna del med bifall till propositionen skulle avslå motionen 1975/76:1003,

12. beträffande nedskrivning av lån

att riksdagen i denna del med bifall lill propositionen skulle avslå molionen 1975/76:1003;

13. beträffande uppgiftsskyldighelen

I. all riksdagen skulle bifalla propositionen i denna del med den kom-

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Beskattning av fåmansförelag m. m.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Beskattning av jåmansjöretag m. m.

pleltering av bestämmelserna som utskottet förordat,

2. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:997 i den mån den inle kunde anses besvarad genom vad utskottet ovan under 13.1 hemställt,

14. beträffande proposilionen i övrigl utom såvitt avsåg författnings-
förslagen

att riksdagen skulle bifall ovan icke behandlade förslag i propositionen,

15. beträffande författningsförslagen

att riksdagen skulle bifalla ovan icke behandlade förslag i propositionen, positionen fogade förslagen lill

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen all 35 S 1 a mom. skulle erhålla av utskotlel föreslagen lydelse, innebärande ändring av redaktionell art,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen att 2 S 3 mom. skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande möjlighel för riksskatteverket att medge dispens från föreskriven uppgiftsskyldighet för fåmansförelag om särskilda skäl förelåg med hänsyn lill verksamhetens art och omfattning,

3. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Reservalioner hade avgivits beiräffande inledningen

1. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson
(c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) samt fru Troedsson
(m) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle utgå,

beträffande lön till medhjälpande make

2. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson
(c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) samt fru Troedsson
(m) som anseii att utskottet under 2-5 och 15.1 bort hemställa

att riksdagen i denna del med avslag på propositionen och med bifall lill motionerna 1975/76:455 och 988 saml med anledning av motionerna 1975/76:967 och 998 skulle anta av reservanierna föreslagen lydelse av punkt 13 andra stycket av anvisningarna till 32 i; i förslaget lill lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

beiräffande lön lill barn

3. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson
(c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) samt fru Troedsson
(m) som ansett att utskotlel under 6 och 15.1 bort hemställa

att riksdagen i denna del med avslag på propositionen och med bifall till motionerna 1975/76:455 och 998 skulle anta av reservanterna föreslagen lydelse av punkt 13 tredje stycket av anvisningarna till 32 J; i förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

beträffande lokalkostnader

4. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett

att utskottet under 7 och 15.1 bort hemställa

att riksdagen i denna del med avslag på proposilionen och med bifall lill motionen 1975/76:1002 beslutade att andra stycket i 35 S 1 a mom. i förslaget till lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370) skulle utgå,

beiräffande tantiem m. m.

5. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett att utskottet under 9 och 15.1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1040 skulle avslå den i proposilionen föreslagna ändringen av punkt 1 av anvisningarna till 41 S förslaget lill lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), enligt vilken fåmansföretagen skulle få åtnjuta avdrag för tantiem till företagsledare m. fl. försl under det är då utbetalning skett.

Till betänkandet hade fogals ell särskill yttrande beträffande beskattningen av lån från aktiebolag och pensionsstiftelse samt nedskrivning av lån av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m).

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Beträffande inledningen har ingen uppgörelse träffals, utan jag ber att fä yrka bifall till utskottets motivering.

Beträffande tidsgränsen för makes arbetsinsats ber jag att fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Beträffande arbete i bostaden ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan med den ändring som föranleds av bifall till reservationen 2 av herr Magnusson i Borås m. fl. i motsvarande del.

Beträffande tredjedelsregeln ber jag alt fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Beträffande lön till barn ber jag att fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Beträffande de tvä punkterna lokalkostnader och tantiem m. m. ber jag också att få yrka bifall till utskottets hemställan. Där föreligger heller ingen uppgörelse.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen 1 när det gäller motiveringen. I övrigt instämmer jag i herr Wärnbergs yrkanden på de fyra följande punkterna, medan jag däremot beträffande lokalkostnader yrkar bifall till reservationen 4 och beträffande tantiem m. m. yrkar bifall till reservationen 5.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Beskattning av fåmansförelag m. m.

Herr TALMANNEN: Proposilioner ställs först beträffande de frågor som berörs i de till betänkandet fogade reservationerna. Därefter företas utskottets hemställan i övrigl till avgörande i ett sammanhang.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Beskattning av .fåmansförelag m. m.

Inledningen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föreslagils i reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill alt kammaren godkänner skatteutskottets motivering såvitt avser inledningen i betänkandet nr 28 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren godkänl utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr I av herr Magnusson i Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resullatel, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 151

Nej - 151

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till ulskoltet, dels avgörande omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Böriesson i Falköping (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll godkänl utskottets motivering i denna del.

Tidsgränsen for makes arbetsinsats Utskottets hemställan bifölls.

Arbele i bostaden

Ulskollels hemställan bifölls med den ändring däri som föranleddes av bifall till reservalionen nr 2 av herr Magnusson i Borås m. fl. i motsvarande del.

Tredjedeisregeln

Utskottels hemställan bifölls.

Lön till barn

Utskottets hemställan bifölls.

Lokalkostnader

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skalteutskoltels hemställan i betänkandet nr 28 såvitt avser lokalkostnader rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 258

Nej - 44

Avstår - 1

Tantiem m. m.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begäri volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skalleulskottets hemställan i betänkandet nr 28 såvitt avser tantiem m. m. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Ja - 257

Nej - 44

Avstår - I

Utskottets hemsiällan i övrigl Bifölls.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Beskattning av Jåmansjöietag m. m.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Översyn av åldersgränserna

§ 8 Översyn av åldersgränserna

Föredrogs lagulskollels belänkande 1975/76:9 med anledning av motion om översyn av åldersgränserna.

I detta betänkande behandlades motionen 1975/76:206 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade att hos regeringen begära

1. att en ulredning tillsattes med uppgift all förelä en på samhällslivels
alla områden omfallande översyn av inom lagstiftningen gällande ål
dersgränser, som begränsade eller gav ungdomen olika rättigheter,

2. att på grundval av resultaten av en sådan översyn förslag förelades
riksdagen om revision av befintliga åldersgränser i syfte att skapa en
hetlighet och en på klart formulerade principer grundad utformning av
berörda åldersgränser.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:206.

Reservation hade avgivits av herr Israelsson (vpk) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:206 hos regeringen begärde

1. all en utredning tillsattes med uppgift all företa en på samhällslivets
alla områden omfattande översyn av inom lagstiftningen gällande ål
dersgränser, som begränsade eller gav ungdomen olika rättigheter,

2. all på grundval av resultaten av en sådan översyn förslag förelades
riksdagen om revision av befintliga åldersgränser i syfte alt skapa en
hetlighet och en på klart formulerade principer grundad utformning av
berörda åldersgränser.

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr talman! När en ung människa i vårt land skall gå igenom sina rättigheter och skyldigheter är det klokt au ta fram papper och penna för att kunna bena upp problemen. Det är ett virrvarr av åldergränser på olika områden.

Om personen i fråga är 15 år kan han eller hon åtalas och ställas till ansvar för brott, men inle förrän vid 18 års ålder blir vederbörande myndig och delaktig av de flesta rättigheterna i samhället.

Vid 16 års ålder kan man skrivas in som värnpliktig, men först vid 18 års ålder anses man mogen att i allmänna val ta ställning till frågor som rör samhällslivet.

Redan före 16 års ålder jobbar många ungdomar på fritiden och under ferier, men först vid 16 års ålder kan de bli inskrivna i allmän försäkringskassa och erhålla sjukpenning.

Vid 16 års ålder har man också rätt att bestämma över egen inkomst, och man kan då t. o. m. utföra övertidsarbete efter tillstånd av arbetarskydds-

styrelsen, men man måste vara 18 är för all ha rätt till AGS-försäkring. F. ö. kan tjänsteman lorst efter fyllda 18 är fä exempelvis uppsägningsfråga hänskjuten till ijänstemarknadsnämnden.

Efter lång diskussion har myndighets- och rösträttsåldern sänkts till 18 år, och därmed har de flesta rättigheter erhållits vid den åldern, men fortfarande gäller all man måste vara 19 år för att kunna ta en del av kör-korlskombinalionerna. Man måste t. o. m. vara fyllda 20 år för att ha rätt till utbildningsbidrag från AMS om man söker arbete genom arbetsförmedlingen.

Vid 18 års ålder blir man serverad rusdrycker på restaurang, men man måste vara fyllda 20 år för all fä inköpa samma drycker från systembolaget om man vill förtära dem hemma.

Så risigt är det i fråga om olika äldergränser, och det finns åtskilliga exempel utöver dem som jag här har redovisat. I många fall är bestämmelserna motsägelsefulla och godtyckliga. Dessa förhållanden skapar naturiigtvis mänga problem närdet gälleratt klarlägga vilka rättigheter och skyldigheter som föreligger.

I motionen 206 har vänsterpartiet kommunisterna föreslagit en ulredning med uppgift alt företa en översyn på samhällslivets alla områden av inom lagstiftningen gällande åldersgränser, som begränsar eller ger ungdomen olika rättigheter. Vi har vidare ansett all på grundval av en sådan översyn en revision av befintliga åldersgränser bör företas i syfte alt skapa enhetlighet och en på klart formulerade principer grundad utformning av berörda åldersgränser.

Della borde väl även övriga partier kunna ställa upp på.

Tyvärr är inte lagutskottet moget för att ta detla ställningstagande - trots att utskottels egen redovisning talar för en sådan översyn av åldersgränserna.

Utskottet pekar på all det i lagstiftningen förekommer en rik differentiering av åldersgränserna. Detta belyser den redovisning som görs i en bilaga till betänkandet med önskvärd tydlighet. Utskottet hävdar au de skilda åldersgränserna bestämts först efter särskilda överväganden och att åldersgränserna inom olika områden har väsensskilda syften.

Jag är inle alls säker på att detta är en riktig beskrivning. Tvärtom talar de exempel som jag här anfört för motsatsen. De olika åldersgränserna gäller nämligen inte uteslutande olika områden av samhällslivet. De finns också inom samma område.

Vilka särskilda överväganden kan exempelvis leda fram till alt man under vissa förutsättningar t. o. m. kan arbeta övertid vid 16 års ålder men försl vid 18 års ålder blir delaktig av visst försäkringsskydd eller kan få en uppsägningsfråga hänskjuten till ijänstemarknadsnämnden? Vilka särskilda överväganden leder fram till att man måste nå t. o. m. 20 års ålder för att få rätt lill utbildningsbidrag från AMS om man söker arbete genom arbelsförmedlingen?

Nej, skall man söka efter ett mönster i denna härva ligger det nog snarare lill så som motionärerna hävdar, att de skiftande åldersgränserna är uttryck för en förmyndaraktig inslällning lill ungdomen.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Översyn av åldersgränserna

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Översyn av åldersgränserna

Lagutskottet är ense med motionärerna om "att man i del fortsatta lagstiftningsarbetet bör beakta önskemålet om så enhetliga åldersgränser som möjligt", men utskottet tillägger: "En samordning av åldersgränserna får dock inte bli ett självändamål, utan varje åldersgräns måste bestämmas under hänsynstagande till det syfte den avser att tjäna."

Utskotlel behöver bara dra ul konsekvenserna av silt egel resonemang för alt biträda motionsyrkandet. Om man vill eftersträva så enhetliga åldersgränser som möjligt och om man vill ha åldersgränser som bestämmes under hänsynstagande till de syften de skall tjäna borde man gä på linjen om översyn och revision av åldersgränserna såsom vi begärt i molionen.

Den 18 sidor långa bilagan till utskotlsbetänkandet om gällande åldersgränser utgör enligt utskottets egen skrivning ingen fullständig redovisning. Är man inom lagutskottet beredd att hävda att alla de redovisade åldersgränserna är bestämda efter särskilda överväganden och att de fyller viktiga syften? Behöver man inte se över dessa och övriga bestämmelser för att uppnå slörsla möjliga enhetlighet?

Det är närmast obegripligt att utskottet efter sin fylliga redovisning yrkar avslag på vpk-motionen.

I en reservation till ulskottsbetänkandet påpekar herr Israelsson att de av utskotlel redovisade åldersgränserna sedda som en helhel framslår som orimliga och motsägelsefulla. Reservanten tillstyrker bifall lill molionskravet om översyn och revision av gällande åldersgränser, och jag ber, herr talman, alt få yrka bifall till reservationen.

Under della anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HAMMARBERG (s):

Herr lalman! Vid 1973 års riksdag väckte Lena Hjelm-Wallén med bl. a. mig som medmotionär en motion med i storl sett samma syfte som den nu föreliggande kommunisimotionen. Vi påpekade i motionen vad som påpekas i kommunisimotionen och vad som herr Berndlson delvis har gett uttryck för, nämligen all det är ett stort virrvarr av åldersgränser i vår nuvarande lagstiftning.

Tanken som låg bakom vår motion och som också kommit fram i diskussionerna vid utskottsbehandlingen den här gängen var att åsladkomma en samordning av åldersgränser så långt det är möjligt och all därvid myndighetsåldern i ganska hög grad borde vara riktpunkt för samordningen.

Herr Berndtson har gjort en fyllig exemplifiering av vilka olika åldersgränser som förekommer i' vår lagstiftning. Han har också åberopat den förteckning som lagutskottets utmärkta sekretariat har sammanställt över olika åldersgränser och som ger en tydlig exemplifiering och på ett eftertryckligt sätl även understryker vad som framhållits dels i vär motion, dels i den kommunistiska molionen i är.

Men om man studerar förteckningen litet närmare finner man att det inle är så enkell att få lill stånd en samordning av åldersgränserna. Mänga

åldersgränser är utan tvivel satta efter övervägande om att de skall vara lämpliga just i del sammanhang som de förekommer, och i de flesia fall tror jag all åldersgränserna är motiverade av de speciella förhållanden som råder inom de områden som de olika lagarna berör.

Reservanten säger i sin reservation - och herr Berndlson underströk ungefär detsamma - alt de motsägelsefulla åldersgränserna måste ses som elt uttryck för en förmyndaraktig inställning. Jag lycker att det är en ganska stor överdrift att påstå att en förmyndaraktig inställning ligger bakom lag-siiftningsiankarna i de här olika fallen. Jag vågar utan att säga någonling generellt påstå att åldersgränserna mänga gånger är satta för alt skydda barn och ungdom i vissa situationer.

Vad jag här har framhållit ger inte ullryck för annat än att det fonfarande finns en rad områden där en samordning av åldersgränserna borde kunna ske och där en sådan också framstår som lämplig och ändamålsenlig. För några av de fall som herr Berndtson nämnde kan jag understryka att det behövs en samordning och att den också förefaller vara ändamålsenlig.

Lagutskottet understryker därför i år lika väl som 1973 att önskemålet om så enhetliga åldersgränser som möjligt bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Del ankommer således främst på oss, såsom varande den lagstiftande församlingen, all se till att vi i det fortsalla lagstiftningsarbetet lar hänsyn till dessa synpunkter och därmed får till stånd en mera enhellig utformning av åldersgränserna.

Rent personligt vill jag säga att vi bör sikta pä all de enhetliga åldersgränserna så långt del är möjligt rör sig omkring myndighetsåldern.

Jag tror alt det skulle vara en ganska hopplös uppgift för en utredning au överblicka hela del vida fält som framgår av den förteckning som finns bifogad till lagutskottets betänkande och därefter komma fram med ett förslag om hur åldersgränserna skall sällas pä alla olika områden. Det är med hänsyn härtill angeläget au riksdagen instämmer i lagutskottets uttalande om att denna enhetlighet bör försöka åstadkommas.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till hemställan i lagutskottets betänkande nr 9.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Översyn av åldersgränserna

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr talman! I flera avseenden understryker herr Hammarberg behovet av en översyn inom del här området, och kvar slår den bristande konsekvensen i lagutskottets handlande i och med att man inte vill ge sig i kast med att se över hela denna fråga.

Jag har observerat att utskottet refererar till sig självt och omialar alt man år 1973 anförde "all del skulle vara förenat med belydande svårigheler att inom en utredning erhålla fackkunskap på alla de områden som en allmän översyn av åldersgränserna skulle komma alt omspänna". Detla hade också Göta hovrätt anfört i sitt remissvar.

Men delta vill jag ändå, herr lalman, hänföra till de obotfärdigas förhinder. Jag tror inle att det är så svårt att få en samlad bild av vad som behöver göras. Jag kan försäkra alt enbart det poliliska ungdomsförbund som jag

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Översyn av åldersgränserna

själv känner till väl. Kommunistisk ungdom, skulle kunna meddela belydande kunskaper om åldersgränsernas effekt på olika områden för ungdomens vidkommande.

Jag är övertygad om att också andra ungdomsorganisationer har följt frågan och kan ge betydelsefulla bidrag liksom även människor som arbetar inom olika områden. Jag är också övertygad om att den sakkunskap och expertis som behövs finns att tillgå.

Utskottet menar all olika åldersgränser ibland motiveras med hänsynstagande lill den ålder då barn normall nått en viss psykologisk utveckling. Det påslåendet vill jag inle heller godta ulan vidare. Alt man både kan och måste skaffa sig militär utbildning, utbildning i alt döda, t. o. m. tidigare än man kommer i åtnjutande av vissa rättigheter inom arbetslivet kan inte förklaras med den psykologiska utvecklingsnivån. Jag tror att det brister i del avseendet i utskottets eget resonemang.

Herr Hammarberg vill inte godta att det är diskriminering och förmyn-darattilyd mot ungdomen. Jag tror ungdomen själv upplever situalionen på del sättet. Del finns en rad områden där man måste undanröja sådana begränsningar för ungdomens vidkommande. Vi har i en vpk-motion, som kommer alt behandlas i ett annat sammanhang, tagit upp diskriminering av ungdomen på arbetsmarknaden. Här gäller också gränser för lönesättning som inte är sakligt motiverade och som har en diskriminerande effekt.

Jag tror all del är angeläget att vi på alla samhällslivets områden undanröjer gränsdragningar som placerar vissa människor, i det här fallet ungdomen, i en sämre ställning än andra. Del måste vara utgångspunkten för diskussionerna även i det här fallet.

Låt mig, herr lalman, illustrera den situation ungdomen befinner sig i med alt hänvisa lill en intervju i arbetartidningen Ny Dag, senaste numret, där ett ungt par beskriver sin situation. Han är värnpliktig och hon studerande,

"Elisabet är 19 år och för ung för alt fä studielån. För studier på gymnasienivå måste man vara 20 år för att beviljas lån,

- När vi ansökte om bidrag från familjebidragsnämnden som har hand om värnpliktigas bidrag, redovisade vi våra inkomster och påpekade att Elisabeth bara har sina 150 kronor i månaden och all hon inle kan fä län. Men dom svarade ändå, att 'i rimlighetens namn anser vi all hon ska belala halva hyran'. Men vad ska hon betala med?

- Vi är portade överallt. Vi kan inte fä socialbidrag, därför att Elisabeth studerar, vi kan inte få bidrag frän familjebidragsnämnden, därför att vi inte är gifta, vi kan inle få studielån därför att Elisabeth är för ung .,,

- Det känns så snett,"

Hur länge skall man hålla på att behandla ungdomar pä detta diskriminerande sätt pä olika områden i samhället?

Hen HAMMARBERG (s):

Herr lalman! Herr Berndtson säger att ungdomen upplever det som en förmyndarmentalitet från lagsliftarnas sida. Det kan vara en sak, men

vad jag sade var alt jag inte trodde att det verkligen var ett uttryck för någon speciell förmyndarmentalitet hos lagstiftarna när dessa åldersgränser införts. Man har gjort det efter överväganden och sagt sig att det i del speciella fallet kan vara nödvändigt med en viss åldersgräns som skydd för barn eller ungdom.

Sedan säger herr Berndtson att konsekvensen väl hade bjudit att utskottet hade gjort en översyn. Jag försökte i mitt första inlägg säga att den utredning som skulle göra den översynen skulle få ett nästan omöjligt Jobb, Jag skall inte trötta med att ge alla rubrikerna i den här långa redogörelsen, men det finns anledning erinra om att man skulle behöva gå in på det familjerältsliga området, körkortsfrågan, brottsbalken, studiemedelsförordningen osv, osv. Var få tag i de människor som verkligen behärskar alla dessa områden och som kan säga att en viss åldersgräns är den riktiga och att den bör vara lika för alla? Det är inför detla som vi i utskottet har hesiterat när tanken på en översyn framförts.

Sedan kan del låla som om vi har en mängd olika gränser. Det finns olika gränser, men ell studium av den här förteckningen visar också att 18-årsgränsen har slagit igenom i mycket hög grad i lagstiftningsarbetet på olika områden. Från utskottets sida vill vi därför understryka att det förenhelligande som redan skett bör fortsätta, och att vi bör ge akt på detta i vårt fortsatta lagstiftningsarbete.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Översyn av åldersgränserna

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Ungdomens upplevelser av detla virrvarr pä lagstiftnings-området är Ju rätt naturiiga. Innan man svarar på om dessa skiftande och inbördes motsägelsefulla åldersgränser är motiverade eller inte, bör man väl göra en översyn som vi i motionen har begäri. Den översynen får också ge svar pä om det är möjligt att finna en för alla områden lika åldersgräns eller om något undantag måste finnas under speciella betingelser. Men nu har vi en enorm flora av olika åldersgränser. Jag är övertygad om alt den rikhaltiga flora av bestämmelser som i dag finns icke är motiverad.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Israelsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson begäri votering uppläsies och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 9 röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Israelsson,

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Meddelande om ändrad tid fÖr sammanträdet fredagen den 12 mars

Värnpliktigas inflytande på de milhära förbanden

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279

Nej - 15

Avstår - I

§ 9 Meddelande om ändrad tid för sammanträdet fredagen den 12 mars

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Med hänsyn till att flera interpellationssvar lämnas vid kammarens bordläggningsplenum fredagen den 12 mars tar nämnda sammanträde sin början redan kl, 11,00,

§ 10 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkanden

1975/76:20 med anledning av motion om fritidsverksamheten vid militära förband

1975/76:21 med anledning av motion om värnpliktigs tjänstledighet i samband med egel barns födelse

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 11 Värnpliktigas inflytande på de militära förbanden

Föredrogs försvarsutskottets belänkande 1975/76:22 med anledning av motion om ålgärder för att öka de värnpliktigas inflytande på de militära förbanden.

I delta betänkande behandlades motionen 1975/76:264 av herr Måbrink (vpk) och fru Ryding (vpk), vari hemställts

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag i syfte

1, all sådan ändring vidtogs i gällande lagstiftning, alt de värnplikliga garanterades räll all ulan begränsning kunna uurycka sig i lal och skrift saml all inom förläggningarna på friliden ordna poliliska, fackliga och andra möien,

2, all rätt tillerkändes poliliska och fackliga organisationer alt på molsvarande sätt verka inom förläggningarna och öppet framträda genom mölen, lill vilka inga hinder för dellagande fick resas,

3, all de värnplikliga lillerkändes lagfäsi räll au som motpart i förhållande till förbandsledningar och försvarsdepartemenlel sammanslutna sig i frivilliga intresseorganisationer med förhandlingsrätt i intressefrågor.

Ulskotiet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:264, Nr 76

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisierna har på nytt rest kravei på fullständiga demokratiska fri- och rättigheter för de värnpliktiga. Sammanfattningsvis innebär det rätt för de värnpliktiga att bilda intresseorganisationer som ges förhandlingsrätt beiräffande de värnpliktigas intressefrågor. Vidare rätt för de värnpliktiga alt öppet bedriva facklig och polilisk verksamhel inom föriäggningarna - rätt att anordna fackliga och politiska möten på förbanden. Fackliga organisationer och politiska partier måste få rätt att anordna mölen inom föriäggningarna.

Vi betraktar del som en stor orättvisa alt de värnpliktiga i hög grad undanhålls facklig och politisk informalion. Enligt vår bestämda mening är det hög tid all ge de värnpliktiga samma demokratiska fri- och rättigheter som samhällets övriga medborgare.

Försvarsutskottet har i är liksom tidigare år avslagit motionskraven. Man anser att det inle alls är så illa ställt inom det svenska försvaret beträffande demokratifrågorna som motionärerna, dvs, vårt parti, gjort gällande. Förekomsten av samråd och en åriigen återkommande värnpliktskonferens skulle enligt utskottet vara elt uttryck för allvarliga strävanden all ge de värnpliktiga ett reellt medinfiytande på den egna verksamheten. Så säger utskottet.

Vänsterpartiet kommunisterna delar inte försvarsutskottets uppfattning att samrådsförfarandet på förbanden och sammankallandet av värn-plikiskonferens varje år skulle ha lett till ökat inflytande på den egna verksamheten för de värnpliktigas del. Samråden fungerar på ungefär samma sätt som företagsnämnderna i arbetslivet. Man får lov alt prata och föra fram synpunkter, men det slutgiltiga ställningstagandet, bestämmandet, ligger ändå hos förbandsledningen och i de flesta fallen hos förbandschefen. Beträffande förelagsnämnderna i arbetslivet gäller samma principer.

Värnpliktsriksdagen fungerar på samma sätt. Man får diskutera de värnpliktigas problem och intressefrågor, men någon reell möjlighet alt förverkliga de krav på förbättringar som man kommer fram till har inte de värnpliktiga. Del blir således bara ett diskussionsforum - ingeniing annat.

De krav som vi i motionen 264 har rest har ett massivt stöd bland de värnpliktiga. Det framgår klart av de krav som de värnpliktiga i dag reser och som de aktivt arbelar för på förbanden. Försvarsutskottets ledamöter har naturligtvis uppfattningen att man allvarligt strävar efter all ge de värnplikliga ett reellt medinflytande, men den uppfattningen har inte gått hem hos de flesta officerare i del svenska försvaret.

De som driver de värnpliktigas intressefrågor och skapar aktiviteter på förbanden runt dessa krav drabbas ofla av bestraffningar i form av disciplinära ålgärder av olika slag. Här har officerarna slora möjligheter att använda sig av maktmedel efter eget goitfinnande. Det rättssystem

Fredagen den 5 mars 1976

Värnpliktigas inflytande på de militära förbanden

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Värnpliktigas inflytande på de militära förbanden

som tillämpas inom det militära ger nämligen stort utrymme för godtycke. Det tillgodoser uteslutande regementsledningens inlressen. Della system är hell jämförbart med det som tillämpas på fängelserna i vårt land.

Göran Elwin - docent i straffrätt vid Uppsala universilel - säger följande om rättssystemet i del militära:

1 del militära bryter man mot fyra av den civila rättvisans huvudprinciper. Öppenhet. - Insyn från allmänheten vid förhandlingar. - Krav på oavhängighet, - Kontrollprincipen.

I det militära systemet är heller inte klart utformat vad laglydnadsbrotten innebär. Lagreglerna är så vaga att man kan använda dem för ingripande mot misshagliga personer. Det finns flera bevis pä att man använt dessa mot personer som verkat aktivt inom det militära. Docent Elwin jämför dessa bestämmelser med haschlagstiftningen i USA.

Han säger: "Man låter de flesta gå fria men använder haschparagraferna för att sätta åt misshagliga individer."

Det här militära rättssystemet - om man nu skall kalla det så - har angripits av många, inte minsl av de värnplikliga själva, men också av andra. Advokater har uttryckt sin förvåning över att man verkligen har stannat vid ett så ålderdomligt rättsförfarande som det som nu gäller inom det militära.

Advokat Olof Arvidson säger följande:

"1 det militära systemet är inte bara polis och åklagare samma person utan lill råga på allt domaren. Det är ju faktiskt den som brottet begåtts mot som sitter och dömer." Vidare säger Arvidson: "Den värnpliktige har aldrig någon chans till prövning innan straffet går i verkställighet. Del västeriändska rättssystemet förutsätter en sådan chans."

Det västeriändska rättssystemet bygger på att polismyndighet, åklagare och domstol hålls isär. Inom det militära är det en och samma myndighet. Enligt vår mening är detta helt otillfredsställande.

För all fä en ändring till slånd måste de värnplikliga själva få ett avgörande inflytande på sin egen situation. Man kan inte i längden uteslänga demokratin frän förbanden. De värnpliktiga måste tillerkännas samma demokratiska fri- och rättigheter som gäller i samhället i övrigt. Det kan endasl ske genom att de tillerkänns rätten till facklig organisering. Deras intresseorganisation måste fä en reell förhandlingsrätt. Det måste bli ett stopp på disciplinära ålgärder mot dem på förbanden som aktivt förelräder de värnpliktiga och driver deras intressefrågor. De värnpliktiga måste fä rätt att pä förbanden bedriva facklig och politisk agitation utan inskränkning. Avsaknaden av dessa elementära rättigheter är rent diskriminerande. Ett bifall till vår motion 264 står helt i överensstämmelse med de värnpliktigas väl dokumenterade krav pä demokratiska fri- och rättigheter.

Herr talman! Med hänvisning till del anförda och till vad som sägs i vär motion yrkar jag bifall till densamma.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr lalman! Försvarsutskottets betänkande nr 22, vari yrkas avslag på vänsterpartiets kommunisternas motion 264, är enhälligt, I molionen påstås bl, a, att del råder total avsaknad av demokraliska fri- och rättigheter på de militära förbanden. Herr Hallgren har här spunnit pä samma tema,

Alla som över huvud taget är intresserade av de värnpliktigas utbildning vet att detta påstående inte är sant, Pä del värnpliktssociala området sker en snabb utveckling. En anpassning av den militära verksamheten till civila normer eftersträvas. Samverkan och medinflyiandet syftar till en aktiv gemensam insats av såväl anställda som värnpliktiga.

Denna utveckling borde leda lill ökad tillfredsställelse under utbildningsarbetet och till ökad motivation hos anställda och värnplikliga. Men vi måste komma ihåg alt om den militära utbildningen skall ha någon mening, måste såväl värnpliktiga som befäl väl uppfylla de krav som deras uppgifter i krig innebär. Anpassningen till civila normer, samverkan och medinflytande måste kombineras med ell krav på effektivitet och realism.

Försvarsutskottets ledamöter har fortlöpande kontakt med de värnpliktigas utbildning genom besök på militära förband och även genom samtal med företrädare för de värnpliktiga och de känner väl de värnpliktigas miljö. Herr Hallgren visar i denna debatt ånyo att de svenska kommunisternas intresse för det svenska försvaret främst kommer till uttryck när det gäller att understödja missnöjesyttringar och klandra dem som är verksamma inom del svenska försvaret.

Jag skulle vilja ställa en fråga till herr Hallgren: Hur vill herr Hallgren förklara för mig och kammaren alt kommunisterna i länder, där kommunisterna är i minoritet, praktiskt tagel alllid understödjer missnöjesyttringar mot försvaret och misstänkliggör inom försvaret verksamma medan något liknande inte synes förekomma i de länder där kommunisterna är i majoritet? Sådant förvånar många med mig.

Herr talman! Det gläder mig att ett enigt försvarsutskott tagit avstånd från de hätska utfall mot den svenska befälskåren som görs i motionen 264, Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Värnpliktigas inflytande på de militära förbanden

Hen HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Jag har full förståelse för att herr Petersson i Gäddvik, som ju företräder moderata samlingspartiet och den konservativa linjen, har åsikten att allt fungerar bra inom det svenska försvaret beträffande demokraiiseringsprocessen. Men är del inte så, herr Petersson, all hela den här debatten om demokratiseringen av samhällel och arbetslivet har stannat utanför förbandsgrindarna och helt enkell inte vunnit insteg där? Vi anser det.

Det är inga missnöjesyttringar att kräva att de värnpliktiga skall ha rätt all organisera sig och rätt att förhandla i sina intressefrågor, eftersom det är en elementär demokratisk fri- och rättighet för alla andra grupper

6 Riksdagens protokoll 1975/76:75-77

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Värnpliktigas inflytande på de militära förbanden

i samhällel.

Herr Petersson gjorde en jämförelse mellan Sverige och de kommunistiska länderna, men det är inle detta vi diskuterar. Hade jag haft tillgång lill erforderligt malerial, hade vi naturiigtvis kunnat ta upp en debatt om del nu. Faktum är, enligt vad jag känner lill om de här frågorna, alt i de kommunistiska länderna står försvaret under demokratisk kontroll - under hela folkels kontroll - men det gör det däremot inte här i landet på samma säll. Att utskottet helt har avstått från att argumentera mot de jurister som har uttalat sig om att det råder olidliga förhållanden när det gäller rättssystemet och beslraffningssystemet inom det militära områdel säger herr Petersson ingeniing om.

När jag åberopai en docent i straffrätt, som säger att dessa förhållanden är orimliga, svarar herr Petersson inte på det ulan hänvisar bara lill ett enhälligt betänkande. Det är klart att utskottet är enigt, eftersom kommunisterna inle är representerade där!

Herr lalman! Jag vill än en gång yrka bifall lill motionen.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Herr Hallgren var vänlig nog att påpeka att jag i den här debatten förelräder ett enigt utskott och all vi också i betänkandet har gett exempel på de strävanden som pågår för all yllerligare demokratisera försvaret men att där också angetts vilka begränsningar som finns på della område.

Till sisl vill jag tacka herr Hallgren för det upplysande svaret pä min fråga.

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag har aldrig förnekat alt de strävanden som man här talar om finns i försvarsutskottet och bland dess ledamöter, men de har tyvärr inte anammats av officerarna i det svenska försvaret. Del blir de värnpliktiga lidande pä - de har inte fått någon utökning av demokratiska rättigheter över huvud laget. Del enda de värnpliktiga har fåll är räll lill samråd, men inte lill någol bestämmande. De har rätt att träffas en gång om året för alt resa krav, men de kan aldrig ha någon reell chans att förverkliga de krav som de släller. Del kallar inle jag för några demokratiska rättigheter!

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 264 av herr Måbrink och fru Ryding, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besyarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller försvarsuiskotiets hemställan i betänkandet nr 22 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 264.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej - 15

§ 12 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkanden

1975/76:23 med anledning av motion om tjänstgöring i internationellt

biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri

tjänst 1975/76:24 med anledning av motion om arbetarskyddet inom försvaret

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976 ■

Bestämmelserna .för vapenfri tjänst

§ 13 Bestämmelserna för vapenfri tjänst

Föredrogs försvarsutskottets belänkande 1975/76:25 med anledning av motion om ändring av bestämmelserna för vapenfri tjänst.

I delta betänkande behandlades molionen 1975/76:1163 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för ändring av lagen om vapenfri tjänst (SFS 1966:413), kungörelsen med vissa bestämmelser om vapenfria tjänslepliktiga saml instruktionen för vapenfrinämnden innebärande:

a) all den nuvarande formuleringen i 1 5 vapenfrilagen "djup samvetsnöd" slopades,

b) all de vapenfrias tjänstgöringsmöjligheler, angivna i lagen 2 ij utökades och -kompletterades enligt synpunkterna i motionen,

c) att påföljden fängelse för brott mot lagen slopades,

d) au sammansättningen av vapenfrinämnden ändrades eller nämnden
utökades så alt även företrädare för icke-religiösa vägrare fick plats i
den,

e) att tjänstgöringstiden för vapenfria tjänslepliktiga bestämdes bli lika
lång som för vanliga värnpliktiga.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1163.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I det betänkande från försvarsutskottet som vi nu skall behandla "avverkas" en motion från vpk, nr 1163.1 den krävs vissa ändringar i bestämmelserna om vapenfri tjänst.

Vi kräver att begreppet "djup samvetsnöd" skall slopas, alt de vapenfrias tjänstgöringsmöjligheler, som regleras i 2 §, kompletteras och ändras så alt

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Bestämmelserna för vapenfri tjänst

valmöjligheterna vidgas, att påföljden fängelse för vägran att bära vapen utmönstras och att sammansättningen av vapenfrinämnden ändras eller alt nämnden utökas så att det ges plats också för företrädare för icke-religiösa vägrare. Vi menar också all en föriängning av tjänstgöringstiden utöver den normala för dem som har vapenfri tjänst inte är särskill starkt motiverad och all man därför borde kunna ha samma tjänstgöringstid för de vapenfria som för dem som bär vapen.

Den lag som reglerar vapenfri tjänstgöring trädde ju i kraft den 1 oktober 1966. Den tillkom i samband med en kraftig ökning av ansökningarna om vapenfri tjänst. Om man studerar i vilken riktning de beslut gått som har fattats inom nämnden, så finner man att de som har religiösa skäl för all få vapenfri tjänst i mycket stor utsträckning också får vapenfri tjänst. Bland dem som anför etiska eller andra skäl är del förhållandevis få som beviljas vapenfri tjänst. När del gäller religiösa skäl ligger bifallsnivån på omkring 90 ".., men närdet gäller andra skäl ligger den bara på ungefär 31 "u. Knappt en tredjedel av ansökningarna blir alltså beviljade på den grunden.

Vi yrkar all man skall utvidga grunden för att kunna få vapenfri tjänst, och vi tror alt det kan ske utan några vådor för det svenska försvaret. Jag tror inte att vi riskerar en sådan massflykt frän tjänst med vapen att det skulle vara till men för försvaret om man skulle bifalla de krav som vi har ställt i motionen.

Herr talman! Jag kan inskränka mig lill del jag har sagl och yrkar bifall till motionen. Eftersom vi inle är representerade i försvarsutskottet kan det inte föreligga någon reservation.

Herr EKINGE (fp):

Herr lalman! Del är högst beklagligt och otillfredsställande att behöva bevittna att elt antal unga män i 20-25-årsåldern döms till fängelse därför att de av samvetsskäl inte anser sig kunna använda skjulvapen och vara med i den militära utbildningen. En ungdomsledare, som står mitt uppe i arbetet i en ideell eller kristen ungdomsorganisation, måste lämna detta för att han skall i fängelse. Och det därför att hans samvetsbestämda handlande - all vägra använda vapen - strider mot en av samhället stiftad lag. Det är, herr talman, orimligt.

Vi har alla förpliktelser mot samhällel, men de får aldrig drivas så långt alt de kränker den enskildes samvete. Jag försvarar inte dem som vägrar all ta sin del av vårt gemensamma ansvar för samhällel och för varandra. Däremot vill jag försvara dem som i och för sig är beredda att göra sin insats och la sitt ansvar fastän de av samvetsnöd begär befrielse från militär vapenljänsl men vägras delta och döms lill fängelse.

På 1800-talet dömdes unga frikyrkomän och frikyrkokvinnor därför alt de hade en avvikande trosuppfattning. Nu handlar vi på samma sätt mot en annan grupp ungdomar.

Jag anklagar givetvis inte dem som dömer enligt gällande lag, med konsekvens alt unga skötsamma människor i sådana här fall tas in på våra fängelser. Det är i stället den lag som leder till det här- dvs, vapenfrilagen

- som måste ändras.

Nu sitter ju en utredning och arbetar med saken och förväntas komma med nya förslag. Men under tiden hinner ytleriigare ett antal ungdomar dömas och kränkas på grund av värt, som jag tycker, hårda militära synsätt Jag hoppas därför att riksdagen snart skall få tillfälle alt ändra på det här mycket otillfredsställande förhållandet. För många vapenvägrare ges i dag inget annal alternativ än fängelse, och det är ingel bra alternativ för någon.

Jag beklagar regeringens brist på förståelse när man inte kan medge att fängelsedomar ej skall utdömas i avvaktan pä ulredningen och på förslag lill ändring av vapenfrilagen. Del borde vara möjligt att åstadkomma den liberaliseringen.

Detta, herr lalman, leder fram till att jag stöder flertalet av de synpunkter som har framförts i vpk-motionen 1163, Men jag kan inte instämma i den indirekta kritik som i motionen rikias mot vissa företrädare i vapenfrinämnden - det är jag angelägen att understryka - och det gör alt jag vid en eventuell votering kommer att avstå från alt della i omröstningen.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Som framgår av försvarsutskottets enhälliga betänkande nr 25 är vapenfrilagen och därtill anknutna författningar under utredning, Alla de punkter som herr Hermansson m, fl, i molionen 1163 särskill nämner och som herr Israelsson och även herr Ekinge delvis varit inne på är under ulredning - de berörs av utredningens kommande förslag, Ulredningen beräknas slutföra sitt arbete under del här årel, och med det förhållandet i minnei yrkar jag, herr talman, bifall lill försvarsutskottets hemställan.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag fick instämmande på väsentliga punkter av herr Ekinge, Han instämmer dock inte i, som han säger, den indirekta kriiiken av vapenfrinämnden. Men den kritiken tror jag inle är så allvariig. Kritiken bygger närmasl på att de riktlinjer som vapenfrinämnden har alt gå efter är sådana att nämndens ledamöter inte kan handla myckel annoriunda än de gör i dag.

Ordföranden i utskottet, herr Petersson i Gäddvik, hänvisar kort och gott till att det pågår en utredning. Det gjorde för resten också herr Ekinge, Jag är nalurligtvis medveten om att en ulredning pågår. Nu fick jag upplysning om att uiredningens förslag skall komma relativt snart, och det kan vara glädjande. Men om alla här i riksdagen skulle avstå från alt yrka någonting därför att frågorna är under ulredning skulle vi inte som nu ha ungefär 2 000 motioner, utan antalet skulle bli väsentligt lägre. Man kan inle alltid avstå från all ställa krav därför att en fråga råkar vara under utredning, om del föreligger klara indikationer på att väsentliga förhållanden behöver ändras. Om vi nu får vår motion avslagen hyser jag i alla fall den förhoppningen att en utredning ganska snart lägger fram ett förslag i den riktning som molionen kräver, så alt våra krav blir i väsentliga delar tillgodosedda.

Herr talman! Jag vidhåller givetvis mitt yrkande om bifall till motionen.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Bestämmelserna för vapenfri tjänst

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Bestämtnelserna .för vapenfri tjänst

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Det har i denna debatt gjorts en del påslåenden som ger mig anledning alt här ta till orda, även om det kan sägas att jag är part i målet eftersom jag har tillhört vapenfrinämnden sedan dess tillkomst,

I sin egenskap av domstol dömer vapenfrinämnden så gott den någonsin kan i enlighet med gällande lag och de tillämpningsföreskrifter som finns utfärdade. Jag vågar dock av personlig erfarenhet påstå att lagens lillämpning undan för undan under de gångna åren har förändrats. Detta är väl också ganska naturligt. Jag vågar vidare påslå att tillämpningen genom åren har blivit mer och mer liberal. Därför är det nu lättare all få vapenfri tjänst än del var när lagen försl började tillämpas.

Sedan hoppas jag all jag missuppfattade herr Ekinge när han lalade om att det inte finns något annat alternativ än att gå i fängelse, när man ansöker om vapenfri tjänst men får sin ansökan avslagen. Undantag görs nämligen generellt för dem som är Jehovas vittnen och som är i vederbörlig ordning döpta. Det är elt önskemål all molsvarande eller liknande bestämmelser kan tillämpas i andra fall sedan utredningen har utfört sitt uppdrag. Jag delar nämligen personligen herr Ekinges uppfattning att det är synnerligen otillfredsställande alt vi skall ha fängelsestraff för sådan här vägran att bära vapen.

Klart är att samhällel ofta av sina medborgare kräver personliga uppoffringar som i vissa fall är nog så betungande. Skillnaden i detla fall är den personliga, inre övertygelsen, som gör all en del människor kan råka i en svår konfliklsiluation. Del är också utgångspunkten för vär bedömning i sådana här frågor.

De siffror som Per Israelsson anförde tyder oslridigt på au religiösa sökande har fåll sina ansökningar bifallna i större utsträckning än personer som på andra grunder har sökt vapenfri tjänst. Det råder ingen tvekan om all så förhåller sig. Jag gissar att nämnden har funnit att den inre övertygelsen är mera företrädd i de religiösa fallen, men därav kan man inte dra några generella slutsatser,

Hell klart är också att antalet beviljade ansökningar från dem som inte anfört religiösa skäl har ökat väsentligt under åren.

Vi får väl nu lugna oss lill dess ulredningen har lagt fram sitt förslag, men jag är ganska övertygad om att opinionen ute bland människorna är sådan au man kommer alt kräva alt vi här i riksdagen tar allvariigi på det argumeniel au vi inle rimligen bör ulkräva fängelseslraff för vägran all bära vapen ulan alt vi måste hitta andra former.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Hen EKINGE (fp):

Herr talman! Herr Svanström sade alt han har uppfattningen au del är lättare nu än tidigare att få vapenfri tjänst. Jag är inte hell övertygad om del. Det är läll alt säga så. Men de många brev, skrivelser och telefonsamtal som jag får både från personer som åberopat religiösa skäl och från personer

som åberopat etiska skäl och som vägrats vapenfri tjänst har inte givit mig intrycket alt det i dag är en mer liberal behandling.

Herr Svanström påstod vidare att det finns alternativ lill fängelse och åberopade då situalionen för Jehovas vittnen. Jag tycker att det är närmast genant all göra del. För övriga medborgare i vårt land finns, om de vägras vapenfri tjänst, ingel annat alternativ än all bli inkallade i vanlig ordning. Vidhåller de då sin samvetsbestämda övertygelse måste de skickas hem, och så småningom blir det en domstolsförhandling, och där döms de till fängelse. En månad första året, tvä månader andra årel osv. För dem kan jag inle se något annat alternativ än fängelse. Känner herr Svanslröm lill något annat, skulle jag vara glad att bli rättad på den punkten.

Indirekt säger herr Svanström alt om man går in i Jehovas vittnen och låter sig döpas enligt deras trosuppfattning blir man automatiskt befriad. Jag lycker det är en mycket svag argumentation.

Jag sade i mitt anförande att Jag inle riktar kritik mot dem som har att döma enligt gällande lag. Jag förbigick dä vapenfrinämndens handlande, och det med skäl. När del gäller handläggningen i vapenfrinämnden har jag den mycket bestämda uppfattningen att det pä många punkler skulle vara önskvärt med en annan praxis. Unga män som vägrats vapenfri tjänst bereds sällan tillfälle att framlägga sina synpunkter inför nämnden, bereds aldrig möjlighel alt vid undersökningar eller inför nämnden biträdas av någon som kan styrka deras uppfattning. Över huvud taget får man ofta när man läser handlingarna i sådana här ärenden intrycket alt de får en synnerligen summarisk behandling. Men jag anklagar inle vapenfrinämnden i och för sig. Den har en instruktion, och den instruktionen behöver ändras. Det är uttryck för brisier i rättssamhället alt unga redbara människor över huvud taget kan dömas till fängelse. Vi har allesammans uppfallningen alt fängelse inte är bra för någon. Och här skall man alltså dömas till fängelse efter summariska genomgångar! Det beklagar jag verkligen.

Herr Svanström sade vidare att vi kräver personliga uppoffringar av alla. Ja, visst gör vi del. Ingen av oss vill väl alt någon grupp skall tas undan frän de vanliga uppoffringar som vi alla måste göra för vårt samhälle. Måhända borde ingen fä möjlighet att vägra utbildning i vapenljänsl ulan att åläggas längre tjänstgöring än vad som normalt förekommer. Jag finner del inle på någol sätt orimligt att man så all säga får kompensera möjligheten till vapenfri tjänst pä det sället. Jag vet av personlig erfarenhet att sådant kan man bära.

Jag är glad att herr Svanslröm har förhoppningen all vi i och med alt den nya ulredningen framläggs skall få en ny siluation. Jag hoppas bara att den kommer snart, och jag hoppas alt den myckel snart därefter läggs till grund för en proposilion, så att nuvarande förhållanden verkligen rättas lill.

Till sisl, herr lalman, några ord lill herr Israelsson, Vad han hade sagt om sammansättningen av vapenfrinämnden var inte sä illa menat, påsiod han. Men när man skriver i molionen att "vapenfrinämnden, där regelbundet flera representanter för den religiösa åskådningen, i allmänhet präster, haft

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Bestämmelserna för vapenfri tjänst

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Bestämmelserna .för vapenfri tjänst

plats" menar jag alt man har gått för långl. Jag tror inte att man när man utser någon till ett samhällsuppdrag först skall fråga vilken religiös åskådning vederbörande företräder. Jag beklagar därför alt det slår så i motionen, 1 övrigt finns det verkligen anledning att noga överväga de synpunkter och krav som finns i vpk-motionen.

Med hänsyn till den här komplikationen skulle del vara fel av mig att stödja motionen, för då måste jag stödja den i dess helhet. Detta vill Jag markera genom att avstå från att rösta.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Sakdebatten är i del närmaste slut.

Det är glädjande att kunna konstatera au det av debatten har framgått alt den allmänna meningen är att sanktionen fängelsestraff bör försvinna. Jag påminner om vad som står i motionen, alt under åren 1968-1975 har loialvägrare tillbringat sammanlagt 400 år i fängelse. Det är något au tänka på.

Slutligen vill jag påminna om betydelsen av att alternativa tjänstgöringsmöjligheler väsentligen ökas. Mängden loialvägrare skulle kunna minskas genom att alternativa tjänstgöringsmöjligheler ökar. Om möjlighel till alternativ tjänstgöring, möjligheten all bli beviljad vapenfri tjänstgöring, är begränsad blir del fler loialvägrare som sanktioner sätts in mot. Därför är del ytterst viktigt att det ges vidgade tjänstgöringsmöjligheler på områden som ler sig meningsfulla för dem som begär vapenfri tjänst. Vi säger i motionen att vi t, o, m, kan länka oss möjligheten att låta dem vara kvar i de arbeten som de har och få samma lön som de värnpliktiga har. Mellanskillnaden skulle då kunna gå lill ändamål som anses bra, exempelvis biståndsverksamhet eller konfliktforskning. Möjligheten lill en meningsfull sysselsättning är synnerligen betydelsefull.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jag har aldrig sagl, herr Ekinge, all alternativet är alt gå in i Jehovas vittnen och låla döpa sig. Alternativet är naturligtvis att rätta sig efter del domslolsulslag som vapenfrinämndens beslul är. Del händer att vi i samhället i övrigt också får rätta oss efter domstolsbeslut.

Herr Ekinge sade all vapenfrinämnden har en myckel summarisk behandling. Jag vägrar alt godkänna den rubriceringen på den behandling av ansökningar som nu regelmässigt tillämpas. Först kommer del in en ansökan, sedan utses en utredningsman - en utredare som förvisso i många fall också är en kvinna. Den som har sökt vapenfri ijänsl får möjlighet att hos nämnden yttra sig över utredarens synpunkter. Sedan utredaren har tagit hänsyn till de sålunda framförda påpekandena framlägger han ell av- eller elt tillstyrkande eller också inget förslag alls. Om utredarens resullal underrättas den som har gjort ansökan, och han får i vanlig ordning möjlighel alt inkomma med en påminnelse. Därefter återgår ärendet och genomarbetas av den ansvarige ordföranden och föredraganden. Ordförande är alltid en högt utbildad jurist. Först därefter föreläggs ärendet vapenfrinämnden för

beslul. Vapenfrinämnden har därvid alt på samma sätl som domstolar i övrigl taga hänsyn lill vad som föreligger i målet. Sedan vapenfrinämnden har fattat sitt beslut föreligger möjligheten alt överklaga vapenfrinämndens beslul hos regeringen.

Jag kan inle inse alt detta kan kallas för en summarisk behandling. Sedan är det självklart all vapenfrinämnden, liksom utredare och domare, på bästa sätt får försöka tolka lagen,

I fråga om vad som i motionen anförts beträffande sammansättningen av nämnden delar jag helt herr Ekinges uppfattning. Under dessa år, då ledamöterna ofta växlat, har jag inte sett någon väsentlig övervikt ät det håll som man i motionen säger sig ha funnit. Även om Jag personligen inte kan yttra mig över sammansättningen av nämnden, anser jag ändå att man bör ha det största förtroende för denna såsom den i dag ser ul.

Herr lalman! Jag är ledsen att Jag tagit kammarens tid i anspråk denna fredagseftermiddag, men jag har ansett det vara rimligt att jag gjorde det men den erfarenheisbakgrund jag har.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Bestämmelserna jör vapenjii tjänst

Hen EKINGE (fp):

Herr talman! Jag hoppas att ingen av kammarens ledamöler lycker alt det är otillfredsställande all vi lar tid i anspråk för att behandla en fråga som ändå gäller, om unga människor skall hamna i fängelse eller inte. Jag kan för min del inle beklaga att vi för den här deballen.

Det vore säkerligen orimligt om herr Svanström och jag skulle ha samma uppfaltning när del gäller vapenfrinämnden, eftersom han tillhör nämnden och självfallel måste solidarisera sig med den.

Vad jag har talat om är möjligheten för dessa unga människor att personligen få framlägga sina synpunkter inför nämnden. Del sker nu elt skriftligt förfarande, och det är i och för sig vanligt. Men när man befinner sig i den silualionen alt beslutet i frågan blir avgörande för om den unge mannen skall sättas i fängelse eller inte, undrar Jag om inte herr Svanslröm lycker alt det är rimligt alt den berörde unge mannen finge lillfälle all själv inför nämnden klargöra sitt ställningslagande. Jag tror alt elt sådanl förfarande i myckel hög grad skulle öka nämndens möjligheter all fatta ell rikiigi beslut.

Del grundliga utredningsförfarandet lycker jag i och för sig i detta sammanhang framstår som alldeles självklart. Men man kan aldrig komma ifrån att om nämnden i dess helhet - när del är fråga om avslag - finge möjlighet att höra sökanden, så skulle del bli mindre av vad jag kallat summarisk behandling i själva nämnden.

Delar herr Svanström min uppfattning all del vore ett framsteg om vi fick en sådan ordning?

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! På den frågan kan jag bara yttra mig för egen del. Jag vill då svara att det vore väl inget fel om man inför sittande nämnd hade större möjligheler att direkl höra sökanden. Vi skulle därmed emellertid få rutiner

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-jrågor m. m.

som kräver elt väsentligt merarbele. Jag vill inle påslå annal än att en sådan ordning ur vissa synpunkter kunde vara önskvärd. Men vi kan ju i nämnden inte rikligt bedöma om vederbörande unge man kommer att toialvägra eller finna sig i det beslut som nämnden fattar. Därför är det inle så rasande lätt att tillämpa en sådan praxis.

Personligen hoppas jag alt vi, när vi fått den nya lagen, inte skall behöva ha den här formen av straff Jag upprepar att jag personligen har den uppfattningen att fängelseslraff inte bör tillämpas i del här fallet.

Överläggningen var härmed slutad,

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemsiällan, dels molionen nr 1163 av herr Hermansson m, fl,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begäri voiering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 25 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 1163,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 276

Nej - 14

Avslår - 5

§ 14 Vissa delpensionsfrågor m. m.

Föredrogs socialförsäkringsulskoltets belänkande 1975/76:21 med anledning av molioner om vissa delpensionsfrågor m, m,

I della betänkande behandlades motionerna

1975/76:551 av herr Carlshamre m, fl, (m), vari hemställts all riksdagen skulle

1, hos regeringen begära skyndsam utredning och förslag syftande till all

a) rätt till delpension skulle tillkomma den som erlagi eller för vilken erlagis ATP-avgift för minsl tio inkomstår fr, o, m, del kalenderår varunder han fylll 45 år,

b) kravei på i timantal faststiilld nedre gräns för deltidsarbete vid delpensionering slopades,

c) möjligheler infördes lill förlida uttag av den allmänna pensionen på förmånligare villkor vid särskill lång inljänandetid,

2, besluta att pensionsräii inom ATP skulle grundas även pä inkomster som förvärvats under del år då helt förtida uttag av pension gjorts,

1975/76:739 av herr Jonsson i Mora (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde förslag till ökad rörlighet i pensionssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-jrågor m. m.

1975/76:1175 av herr Andersson i Ljung m, fl, (m),

1975/76:1196 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m, fl, (c, m, fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde all lämplig utredning gavs i uppdrag att företa en översyn av yrkesfiskarnas pensionsålder i syfte alt möjliggöra för dessa all erhålla pension vid samma ålder som andra yrkesgrupper med tungt och krävande kroppsarbete,

1975/76:1207 av herr Polstam m, fi, (c), vari hemställts

1, alt riksdagen beslutade all lill den som gjort förtida uttag av ålderspension oreducerad sådan skulle utgå senast från den månad, när vederbörande efter reduktion "återbetalat" del förtida uttaget,

2, att riksdagen, därest yrkandet nr 1 ej bifölls, beslulade att anhålla hos regeringen att den överlämnade molionen till pensionskommittén för överväganden och eventuellt förslag, och

1975/76:1216 av herr Träff m, fl, (m, fp), vari hemsiällis all riksdagen hos regeringen begärde förslag lill innevarande riksmöte om sådan ändring i lagen om delpensionsförsäkring att begränsningen av pensionen till skillnaden mellan den sjukpenninggrundande inkomsten före och efter övergången lill deltidsarbete utgick.

Utskottet hemställde

1, beiräffande kvalifikationsreglerna för delpension

b).

alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:551 (yrkandena 1 a och ),

2, beiräffande beräkningen av delpensionens storlek att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1216,

3, beträffande ökad rörlighet i pensionssystemet att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:739,

4, beträffande räll lill 1/3 förtidspension

all riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1175,

5, beiräffande förtida uttag vid lång inljänandetid

all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:55! (yrkande 1 c),

6, beiräffande regler för omräkning av pension vid förtida ullag all riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1207,

7, beiräffande beräkning av pensionsgrundande inkomsi för år då den

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-frågor m. m.

försäkrade gjort förtida uttag alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:551 (yrkande 2), 8. beträffande sänkning av pensionsåldern för yrkesfiskare att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1196,

Reservationer hade avgivits

beiräffande kvalifikationsreglerna för delpension

I, av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett att ulskotiet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:551 (yrkandena 1 a och b) hos regeringen begärde skyndsam utredning och förslag om

a, att rätt lill delpension skulle tillkomma den som erlagi eller för
vilken erlagts ATP-avgift för minsl tio inkomstår fr, o, m, del kalenderår
varunder han fyllt 45 år,

b, att kravei på i timantal fastställd nedre gräns för deltidsarbete vid
delpensionering slopades.

beiräffande beräkningen av delpensionens sloriek

2, av herrar Ringaby (m), Hylländer (fp) och Fridolfsson (m) vilka
ansett att ulskoltet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:1216 hos regeringen begärde förslag lill innevarande riksmöte om sådan ändring i lagen om delpensionsförsäkring att begränsningen av pensionen till skillnaden mellan den sjukpenninggrundande inkomsten före och efter övergången lill deltidsarbete utgick,

beträffande ökad rörlighet i pensionssystemet

3, av herr Hylländer (fp) som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa
att riksdagen med bifall lill molionen 1975/76:739 hos regeringen be
gärde förslag lill ökad rörlighet i pensionssystemet i enlighet med vad
som anförts i motionen,

beiräffande förtida uttag vid lång inljänandetid

4, av herrar Ringaby (m)och Fridolfsson (m) vilka ansett att utskotlel
under 5 bort hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1975/76:551 (yrkande I c) hos regeringen begärde skyndsam ulredning och förslag angående möjligheler till förtida ullag av den allmänna pensionen på förmånligare villkor vid särskill lång inljänandetid.

beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomsi för år då den försäkrade gjort förtida uttag

5, av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka ansett all ulskoltet under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av molionen 1975/76:551 (yrkande 2) hos regeringen begärde förslag till innevarande riksmöte av innebörd

att pensionsrätt inom ATP skulle grundas även på inkomster som förvärvals under år då hell förtida uttag av pension gjorts,

beträffande regler för omräkning av pension vid förtida uttag

6, av herr Carlsson i Vikmanshytian och Magnusson i Nennesholm,

fröken Pehrsson samt herr Andersson i Edsbro (samlliga c) vilka ansett

att utskottet under 6 bort hemställa

a, att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1207 hos rege
ringen begärde att motionen överlämnades till pensionskommiilén för
älgärd,

b, alt riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:1207 i den mån den
icke kunde anses besvarad genom vad reservanterna anfört och hemställt.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-. jrågor //?. m.

beträffande sänkning av pensionsåldern för yrkesfiskare 7. av herrar Ringaby (m). Hylländer (fp) och Fridolfsson (m) vilka anseii att utskottet under 8 bort hemställa

all riksdagen med bifall till molionen 1975/76:1196 hos regeringen begärde att lämplig ulredning erhöll uppdrag alt företa en översyn av yrkesfiskarnas pensionsålder i syfte att möjliggöra för dessa alt erhålla pension vid samma ålder som andra yrkesgrupper med lungl och krävande kroppsarbete.

Till belänkandet hade fogals särskilda yttranden beträffande förtida ullag vid lång inljänandetid

1, av herrar Carlsson i Vikmanshytian och Magnusson i Nennesholm,
fröken Pehrsson samt herr Andersson i Edsbro (samtliga c),

beträffande sänkning av pensionsåldern för yrkesfiskare

2, av herrar Carlsson i Vikmanshytian och Magnusson i Nennesholm,
fröken Pehrsson saml herr Andersson i Edsbro (samlliga c).

Hen CARLSSON i Vikmanshyltan (c):

Herr lalman! Vårt samhälle kännetecknas av snabba förändringar både i fråga om näringsliv och sysselsättning. Detta innebär också krav på en lagstifining som ger en tillfredsställande grundtrygghet för medborgarna. Även om en rad av reformer beslutats under senare är inom de områden som handläggs av socialförsäkringsutskotlet visar motionernas mångfald all en rad av frågor återstår alt lösa.

Socialförsäkringsutskottets belänkande nr 21 gäller del pensionsfrågor -alltså en del av pensionsfrågorna.

Den sänkta pensionsåldern till 65 är skall ju träda i kraft den 1 juli 1976, Del är egentligen tio år för sent som en följd av alt riksdagsmajoritelen år efter år envetet avslagit centerns motiverade krav på en sänkning av den allmänna pensionsåldern lill 65 år.

Här kan man verkligen tala om förlorade år för alla dem som tvingats att slita ner sig i arbetslivet i förhoppning om all hälsa och krafter ändå

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-jrågor m. m.

skulle räcka lill så alt man orkade hålla ut fram lill pensionsåldern - 67 år. Hur mänga som slitils ner under året efter 65 lär vi aldrig få vetskap om - att de är många det vel vi. De lunga och lågbetalda jobbens människor, de valkiga nävarnas och blåblusarnas folk har upplevt delta som en bitter och bister realitet. Och hur många kvinnor har inte tvingats alt begära förtida uttag när ingen annan möjlighel till försörining har funnits? Här återfinner vi också de människor som tvingats att utnyttja möjligheterna till förtida uttag av pensionen - när inle ork och kraft räckt längre har del varit den enda lösningen. Med detta har emellertid följt en reducering av den utgående pensionen med 0,6 "o per månad för varie månad före 67 ärs ålder som det förlida ullaget har skett.

Det innebär att den som tvingats att begära förtida ullag vid 65 års ålder har fält en reducering av sin pension under 24 månader med 0,6 ''>, dvs, 24 X 0,6 '.'i) eller med 14,4 "o. Här skall man lägga märke lill att den reduceringen gäller livet ut enligt nuvarande bestämmelser.

När den allmänna pensionsåldern den 1 juli i är blir 65 år frågar sig självfallet dessa människor: Skall inle sänkningen av pensionsåldern också gälla oss som gjort förtida uttag?

Från den 1 juli gäller att förtida uttag kan ske frän 60 års ålder samtidigt som reduktionsfaklorn sänks från 0,6 '.V, per månad lill 0,5 "o, vilket per år räknal innebär en reducering frän 7,2 till 6 "n. Del är en förbättring, det skall erkännas.

Men den slora frågan är hur del blir för dem som gjon förtida uttag med åtföljande sänkning av den utgående pensionen.

I anledning av herr Polstams m. fl. motion har centeriedamöierna i reservalionen 6 hemställt alt denna fråga överlämnas till pensionskommittén för åtgärd.

Vi menar att här måste en omräkning ske med utgångspunkt i all pensionsåldern 65 år skall gälla för alla. Det innebär alt den som nödgas göra förtida uttag skall få sin pension baserad på 65 år som pensionsålder. Den som enligt den nuvarande ordningen gjort förtida uttag vid 65 års ålder skulle därmed få hel pension. Har det förlida uttaget skett vid 64 års ålder skall pensionen reduceras med 0,5 "» x 12 eller med 6 ".> enligt de bestämmelser som skall gälla efter den 1 Juli 1976,

Menar vi allvar med talet om grundtrygghet och solidaritet medborgarna emellan är det angeläget alt denna fråga bringas lill en lösning, denna fråga som är så väsentlig förde många människor som av olika anledningar tvingas att göra förtida ullag. Vi menar alt denna fråga kan bringas till sin lösning efter de riktlinjer som anförs i reservalionen 6, som jag ber att få yrka bifall till.

Till Ulskollels belänkande har tvenne särskilda yttranden fogats från centeriedamöierna. Del gäller dels frågan om förtida uttag vid lång inljänandetid, dels frågan om pensionsåldern och pensionsnivån för människor med en jämn inkomsikurva och många arbetsår.

Det nuvarande ATP-systemei innebär att 30 intjänandeår ger full pension, varvid som grund för pensionsnivån läggs de 15 bästa åren. Många människor

i förvärvslivet har både 40 och 45 år, i en del fall mer, som inljänandetid. För dem gäller alt inbetalda avgifter ligger betydligt högre än utgående pension. Au detla är verklighet framgår också av den undersökning som tvenne doktorander gjort under föregående år och som redovisats i tidningen Arbetet, Även i lidskriften Social Försäkring refererades deras arbete, under rubriken "ATP gynnar högavlönade och högulbildade - det hävdar ett par doktorander i tidningen Arbetet", Jag hänvisar i övrigt till artikeln i denna tidskrift.

Denna ojämnhet är ingenting nytt här i världen - inte här i riksdagen heller, skulle Jag vilja säga. Vi har många gånger upplevt att den som har det bra skall få det bälire. Den som har det dåligt blir läll bortglömd. Frågan om förlida pensionsuliag är ett exempel på detla.

Vi centerpartister anser att den nuvarande ordningen är otillfredsställande och föruisäuer alt pensionskommittén i siu fortsatta arbete undersöker möjligheterna till förbättringar för dem som har lång inljänandetid. Det kan lösas på olika sätt. Det kan ske med pensionsförbättringar. Det kan också ges möjligheler till lägre pensionsålder och lill förstärkning av delpensioner. Jag tror att pensionskommittén har möjligheler all finna vägar härvidlag.

Därmed är jag framme vid frågan om sänkning av pensionsåldern för yrkesfiskare, varom en motion föreligger till behandling i detla sammanhang. Får jag säga, som jag sagl mänga gånger lidigare, att om människorna skall faen meningsfull ålderdom måste de få pension vid en ålder då de fortfarande är vitala. Del måsie också beaklas i fråga om förtida uttag av pension för särskill utsatta yrkesgrupper, dit yrkesfiskarna enligt motionen 1975/76:1196 måste hänföras. Det är väl känt all yrkesfiskarna har ett myckel hän och påfreslande arbele och att del för dem, lill skillnad mot vad som gäller för vissa andra yrkesgrupper, är svårt alt avialsvägen åsladkomma lägre pensionsålder. Del måste här också påpekas att del finns en del länder där man har en lägre pensionsålder just för yrkesfiskare.

Vi delar motionärernas uppfaltning att särskild hänsyn måste tas till yrkesfiskarnas arbetsförhållanden i fråga om behovel av lägre pensionsålder. Men vi menar också, på goda grunder, att de vidgade möjligheter till förtidspension från 60 års ålder som nu finns enligt riksdagsbeslut och där, Ulöver den medicinska prövningen, särskild hänsyn skall las lill arbetsförhållandena, innebär alt yrkesfiskarnas berättigade krav på lägre pensionsålder skall kunna tillgodoses inom ramen för förtidspensioneringen. Därest detla icke kan ske på tillfredsställande sätt - möjligheterna finns ju, som jag nyss framhöll - får vi ålerkomma med frågan här i riksdagen.

Jag ber alltså, herr talman, att med detta fä yrka bifall till reservationen 6,

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-.jrågor m. m.

I detta anförande instämde herrar Magnusson i Nennesholm och Polstam saml fröken Pehrsson (samlliga c).

Hen RINGABY (m):

Herr lalman! Från den 1 juli i år inträder avsevärda förbättringar på pensionsområdet. Del vel ju alla som sitter i riksdagen. De innebär inte bara

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensionsfrågor m. 777.

sänkt pensionsålder, vilket många som har ett tungt Jobb tacksamt lar emot, utan också större möjlighet till rörlighet i pensionssystemet.

Det är många här i riksdagen som under flera år har kämpat för sådan större rörlighet. Nu får vi del. Man kan begära förtida uttag, och man kan återkalla förlida uttag i princip när man vill och hur mänga gånger man vill. Det är vårt fina datasystem som har gjort att de administrativa uppgifterna i detla avseende kan klaras. Allt det här är vi självfallet alla glada över och tacksamma för. Från moderat häll anser vi dock att del finns några skönhetsfläckar i del här systemet som man har skäl att påpeka. Del har vi också gjort i några reservationer.

Den första reservationen avser själva kvalifikationsreglerna. Det har sagts att en person måste jobba minsl 17 timmar i veckan för all få la delpension. Denna gräns har man satt för att vederbörande skall få behålla sina sociala förmåner. Vi säger från moderat håll att man kunde slopa 17-timmarskravet, En människa som har deliidsarbeie på exempelvis 20 limmar i veckan skall kunna irappa ner eller avslå från ett deltidsarbete, la pension på halva förlusten av inkomsten och leva på resten. Det kanske han vill göra om han t, ex, har en hustru som förvärvsarbetar. Vi tycker att de skall kunna få välja att leva på del sättet. Man skulle få större röriighei och fiexibilitet i pensionssystemet om man anpassade det till individuella behov i större utsträckning än nu.

Det kan finnas många skäl till att man inte vill arbeta 17 limmar i veckan. Man kan vilja ha säsongarbete, vissa utredningsjobb eller annal, lilel sporadiskt under året. Man kan ha elt sparkapilal som man vill leva på efter 60 års ålder osv. Kravet på 17 limmars arbete i veckan borde inte finnas, lycker vi.

För att få delpension skall man ha tio års tjänst i ATP-systemet efter 45 ärs ålder. Det är OK, Men den allvariigaste skönhetsfläcken när det gäller kvalifikalionsreglerna är kravet all man skall ha arbetat in den liden som anställd. Annars faller man utanför systemet. Här är Jag verkligen förvånad över all Eric Carlsson, som från den här talarstolen har visat så stort socialt patos i de här frågorna, inte anslutit sig till oss. Här gäller del faktiskt småföretagare: Jordbrukare m, fl. De betalar dessutom sin avgift själva. Låt oss, ärade kammariedamöter, länka oss hur det här syslemel fungerar. Vi kan tänka oss en småjordbrukare med en anställd. Han betalar sina avgifter - ATP och folkpensionsavgift - för både sig själv och sin anställde. Vid 60 års ålder orkar han inte längre hälla på med siu småjordbruk. Han avvecklar det; han kanske är tvungen alt göra det på grund av konkurs eller någol annal. Han lyckas få elt deltidsarbete, men han får ingen delpension, Hans anställde får både deltidsarbete och delpension, Detla är, mina vänner, fullständigt orimligt, och jag är utomordentligt förvånad över att mitlenbröderna inte har gått med på vårt berättigade krav på en ändring. Det gäller i högsta grad småföretagare,

Reservalionen 2 handlar om beräkningen av delpensionens sloriek - och den beräkningen är verkligen komplicerad och skapar dessutom en orättvisa

som är ganska fantastisk. Man har nämligen sagt att delpension aldrig får bli större än skillnaden mellan den sjukpenninggrundande inkomsten innan och efter det en person gått över till deltidsarbete. Här har man alltså kopplat pensionen till den sjukpenninggmndande inkomsten - inte till inkomsten. Och den sjukpenninggrundande inkomsten är, som alla vet, 7,5 gånger basbeloppet - i dag 75 000 kr. Det betyder i praktiken alt en välavlönad ijänslemän med 75 000 kr, om året får 24 000 kr, i pension. Det är det mesta man kan få. Men en tjänsteman som har 90 000 kr, om årel och går över till halvtidstjänst får 19 500 kr, i pension, OK, säger vi, låt den högsta pensionen stå kvar vid 24 000 kr, hur stor inl<omst en människa än har -men man skall inte reducera pensionen när inkomsten stiger, TCO reagerade våldsamt mot delta, 10 procent av organisationens medlemmar är berörda.

Denna delpension finansieras med en avgift, som alla betalar, I dag belalas avgifter på inkomstdelar ovanför 75 000 kr. Men det är inle nog med alt pensionen skall stå kvar där utan den avvecklas. Trots att avgifter på dessa inkomstdelar belalas, försvinner pensionen helt och hållet, när inkomsten stiger tillräckligt, Alla här i kammaren måste väl hålla med om att ett sådant syslem är orimligt. Det förekommer ingen annanslans inom vän socialförsäkringssystem.

Del egendomligaste, herr talman, är vad utskottsmajoriteten säger på s, 8 i sitt betänkande, där den erinrar om att "lagstiftningen om delpensionering självfallet inle uteslöt avialsmässiga kompletteringar t, ex, för inkomstdelar som översteg den allmänna pensionsgränsen vid 7,5 basbelopp. Enligt vad ulskoltet erfarit har från fackligt håll redan framställts krav på sådana kompletteringar,"

Meningen är alltså att man avtalsvägen skall tvinga arbetsgivarna att betala en delpension ovanpå 75 000 kr, eller behälla den pä oförändrad standard, samtidigt som de får betala avgifter lill systemet. Betalningen skall alltså ske två gånger, vilket är en mycket egendomlig konstruktion. Vi kan självfallet inle godta att man skall betala två gånger till ett pensionssystem för alt få behålla en pension.

Reservationen 4 handlar om intjänandetiden. Även där finns en skönhetsfläck. Det nuvarande systemet säger att man måste tillhöra försäkringen i 30 år för alt få full pension. Men ingenting hindrar att man får belala i 45 år. Om man böriar jobba i I8-årsåldern och håller på tills man blir 65 år, får man belala hela tiden. De människor som har så lång betalandetid har ingen som helst fördel gentemot andra människor.

En gruvjobbare, som är 62 är, som har arbetat sedan han var 18 år, som varil varken sjuk eller arbetslös - för dä får han förtidspension utan reducering - och som vill göra förtida uttag, får vidkännas en reducering med 18 ".i av pensionen under hela sitt återstående liv, trots att han har betalat i 45 är. Det kan inte vara rimligt, herr talman. Endast slaten kan skapa ett sådant pensionssystem. Ett privatförsäkringsbolag skulle aldrig kunna göra det.

En utlänning, som kommer till Sverige t, ex, vid 52 års ålder, bor här i 10 år och blir svensk medborgare, kan göra elt förtida uttag vid 62 års

7 Riksda.gens protokoll 1975/76:75-77

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-jrågor m. m.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

17550 delpensions-jrågor m. m.

ålder med 18 "n reduktion. Han får alltså exakt samma pension efter 10 är i Sverige som en jobbare som har arbetat och betalat lill systemet i 45 år, Detla borde pensionskommittén titta på.

Reservationen 5 rör en mindre fråga, men den kan ha belydelse för vissa försäkrade, nämligen sådana som gör förtida uttag i slutet av ett är, i november eller december. Dä mister de hela det årets inkomst i ATP-systemet, Jag har just i dagarna haft kontakt med en sådan person, vars ATP-poäng för kommande del av livet blev påverkad. Han fåren ganska kraftig sänkning av sin pension Just därför att han gjorde ett förtida uttag i december månad och miste hela det året. Vi anser att gör man ett förtida uttag i slutet av året, skall man få räkna det året såsom inkomstår i ATP-hänseende,

Reservationen 7 handlar om yrkesfiskarna. Där finns en trepartimolion från de borgeriiga. Yrkesfiskarna är en grupp, som man kanske bör inrätta en särskild pensionsålder för.

Jag är medveten om att det finns många yrkesgrupper i Sverige som kan ställa samma krav, men de flesta av dem har möjlighel att förhandla om sin pension. Det har t, ex, gruvarbetarna gjort - de har förhandlat om en sänkning av pensionsåldern till 60 år, I princip kan vilken yrkesgrupp som helst förhandla om sin pension. Yrkesfiskarna är ju däremot egen-förelagare och kan alltså inte förhandla om en sådan sak, ulan för dem måste riksdagen gå in och fatta ett beslul. Vi tycker att våra fiskare kan få den favören, eftersom de har ett hårt och slitigt jobb, I det yrket böriar man ofta arbeta myckel tidigt och följer sin far pä bålen redan i unga år. Det är också så att i praktiskt taget alla andra länder fär yrkesfiskare pension vid 60 är. Om jag inte är fel underrättad har också handelsflottans anställda pensionsåldersgränsen satt vid 60 är, därför alt det anses vara ett hårt jobb au gå på sjön. Därför anser vi att även yrkesfiskarna bör få pensionsåldern sänkt lill 60 är, - Det krävs givetvis utredningarom en del av de här förslagen.

Med delta, herr lalman, ber jag att få yrka bifall lill samlliga reservationer där milt och herr Fridolfssons namn förekommer,

1 delta anförande instämde herr Fridolfsson (m).

Hen HYLTANDER (fp):

Herr lalman! Pensionsfrågorna är ju av den karaktären att de tilldrar sig stort intresse i vida kretsar, och det är väl också ganska naturligt alt del intresset ökar ju närmare pensionsåldern man kommer. Här har de två tidigare talarna skildrat en hel del aktuella saker i detta avseende, och jag skall därför bara hell kort beröra de tre reservationer där folkpartiet har deltagit och där mill namn förekommer.

Låt mig böria med reservationen 2 beträffande den minskning av pensionen som sker när man tar ut delpension, om man överskrider det basbelopp på upp lill 75 000 kr, som herr Ringaby här jusl har berört, Lål vara all del är rimligt alt uttaget flr stiga upp lill denna gräns, men då vore det också rimligt att man, när den gränsen är nådd, låter del stanna där och inte - som förhållandet faktiskt är - låter det trappas av tills det helt försvinner, om man kommer upp i dubbla basbeloppstalet. Delta har

i berörda kretsar givelvis väckt berättigad uppmärksamhet och kritik.

Utskottet hänvisar till att man skall lösa problemet avtalsvägen och att sädana krav redan har framställts. Självfallet kommer också den möjligheten att utnyttjas om det inte blir någon ändring. Jag föreställer mig att det är ett rättvisekrav att reglerna ändras, speciellt med hänsyn till att man har lyft bort det tak till vilket arbetsgivaren skall belala förde här förmånerna. Det är dä orimligt att eriägga avgift för en försäkringsförmän som försvinner när beloppet blir tillräckligt högt, medan det däremot inle finns någon gräns när det gäller att betala in avgifter - då går man ända upp i topp utan tak. Däremot trappas förmånerna av sä att hela förmånen till slut har försvunnit när man har nått upp till två gånger 7,5 basbelopp.

Jag yrkar med detta, herr talman, bifall till reservationen 2 till föreliggande belänkande.

Reservationen 3 gmndar sig på en motion av herr Jonsson i Mora, Det är ju en känd sak att vårt parti har varit aktivt när det gäller att driva pä de beslut angående pensionering som har tagits ända sedan allmänpensionen infördes för drygt 60 är sedan. Hela tiden har här funnits ett liberalt engagemang, och förbättringar har genomförts successivt. Alldeles nyligen togs ett stort steg framåt, när riksdagen sänkte pensionsåldern till 65 år och skapade möjligheter lill deltidspension,

I takt med denna utveckling har vi också strävat efter att förfina pensioneringsinstrumentet och anpassa del lill den enskilda människans önskemål och behov. Syftet med den motion som jag har stött med reservationen 3 är att söka möjliggöra större rörlighet i pensionssystemet, I reservationen begär jag därför ett förslag i den riktningen från regeringen, som ju kan låta utreda frågan, i stället för all vi, som det sägs i utskottsbetänkandet, skall avvakta hur den pensionsreform kommer att verka som skall böria tillämpas om några månader. Jag menar att regeringen borde se vad som kan göras yttedigare och komma med förslag. Man skulle t, ex, kunna spara ledigheten och gä i pension tidigare, man skulle kunna la ut extra ledighet vid lägre ålder och i sä fall kunna återkomma senare för att yrkesarbeta ytterligare. Det är alltså fråga om ett ytterst flexibelt och människoanpassat system. På den här punkten har vi fått stöd av en del personer som ingående har sysslat med hithörande frågor, bl, a, Gösta Rehn,

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill reservationen 3, vilket i sin tur innebär bifall till den här nämnda motionen av herr Jonsson i Mora,

Mitt namn förekommer även under reservationen 7, som gäller sänkt pensionsålder för yrkesfiskare. Utskottsmajoriteten instämmer i att yrkesfiskarna utsätts för avsevärda påfrestningar i både fysiskt och psykiskt avseende men hänvisar till att problemet kan lösas avtalsvägen av arbetsmarknadens parter. Vore detta riktigt, skulle man kunna .säga att den vägen är att rekommendera, men som herr Ringaby redan har påpekat föreligger det en speciell situation just för yrkesfiskarna. De är inte i det läget att de kan gå lill någon arbetsgivare och diskutera de här sakerna, eftersom de till allra största delen är partsdelägare och alltså räknas som egna företagare i sin verksamhet. Ingen kan väl påstå att kravet på sänkt pensionsålder

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-. jrågor m. m.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-. jrågor m. m.

inte är berättigat med hänsyn till deras tunga och ofta farofyllda arbete; de borde kunna få möjlighet till pensionering exempelvis vid 60 års ålder, vilket t, ex, är regel för gruvarbetare i underiordsarbele.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall även till reservationen 7, I övrigt ansluter jag mig lill utskottets skrivning, där det Ju påpekas au mänga hithörande frågor nyligen har hänskjulits till utredningar, som skall föreslå sådana förbättringar och kompletteringar som kan anses skäliga när det gäller socialförsäkringsförmånerna i allmänhet, vilka vi ju sysslar hied i della utskott.

100

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! De motioner som behandlas i detta utskottsbetänkande är ju i stort sett av samma innehåll som de motioner som vi behandlade samtidigt som riksdagen antog lagen om delpensionering förra året. Det är en lag som ännu ej trätt i kraft och som vi inte har någon erfarenhet av,

I motionen nr 551 - om jag nu får börja med den eftersom där framförs den hårdaste kritiken mot lagen om delpensionering och eftersom den också har föranlett de flesta reservationerna - sägs det att om man inte hade haft den här lagen skulle del ha varit mycket lättare att avtalsvägen fä fram elt smidigt och väl fungerande system. Herr Ringaby har ju också varit inne på detta i sitt anförande - att han tycker att den här lagen är alllför stelbent och att det kanske skulle ha varit lättare om inte denna lag hade funnits. Ja, det är en sak som man verkligen kan diskutera, I varje fall var inle detta löntagarnas uppfattning när lagen antogs eller under förarbetena till lagen. De visste väl av erfarenhet alt det nog inte skulle bli så lätt att förhandlingsvägen få igenom kravet pä delpensionering. De önskade att rätten till delpensionering skulle vara lagfäst.

Men sedan är det ju också så, herr Ringaby, att som lagen är utformad är det parterna på arbetsmarknaden som skall förhandla om rätten till deltidsarbete och därmed sammanhängande problem. Jag har myckel svårt att förstå att det skulle vara sä mycket besvärligare att komma överens parterna emellan i dessa frågor om vi inte hade haft den här lagen. Rätlen till ledighet är garanterad i lag. Den saken behöver man inte förhandla om, och det tror jag är bra i varje fall för löntagarna. Om det sedan hade varit bättre för arbetsgivarna om man inle haft denna lag skall jag inte yttra mig om. Det är en annan sak.

Nu har vi den här lagen, och i varie fall har ingen föreslagit att den skall bort. Men ett antal motionärer är kritiska på vissa punkler och anser alt lagen har så svåra skönhetsfläckar att den måste ändras och kompletteras. Herr Ringaby har i sitt anförande talat just om dessa svåra skönhetsfläckar och vilka punkler han vill ha ändring på. Jag fick en viss känsla av all herr Ringaby har den uppfattningen att de här skönhetsfläckarna är så svåra alt den valfrihet och den smidighet som man önskat uppnå i stort sett skulle ulebli om man inte ändrar lagen.

Herr talman! Ulskottsmajoriteten har inte ansett sig böra biträda de motionsvis framlagda förslagen till ändringar. För det första tycker vi alt lagen

inte är så bristfällig som man vill göra gällande, och för det andra anser vi att man inte bör göra några ändringar innan vi får erfarenhet av lagens praktiska verkningar. Del här är Ju en ny lag. Dess motsvarighet finns inte, såviii jag känner lill, någonstans i världen, och vi kan inte få någon vägledning från någol håll. Därför bör vi nog inte göra några ändringar innan vi har erfarenhet av hur lagen kommer att fungera i praktiken, inte minsl med hänsyn till att man lämnat ett vitt fält öppet för parterna på arbetsmarknaden att komma överens om regler och tillämpningar.

Nu kanske någon befarar att man inle skall lyckas med delta och alt de som bäst behöver denna delpension inte ens skall kunna få den. Det skymtar i varje fall fram i motionerna. Jag tycker alt man inte skall hysa alllför stora farhågor på den punkten. Visst kan vi väl alla vara medvetna om att man kommer att möta vissa problem vid den närmare utformningen, och visst kan det kanske bli besväriigt i vissa branscher. Men jag tror au dessa förhandlingsvana och på de,ssa områden tränade människor skall kunna klara av de här sakerna - de har säkerligen tidigare klarat av svårare problem.

Jag vill också säga till herr Ringaby att om man slopar det timantal för deltidsarbete som är ett villkor för alt deltidspension skall kunna utgå, så lar man ju bort del elementära inslaget i lagen. Herr Ringaby säger att det finns många skäl till att man skall ta bort bestämmelsen om de 17 timmarna, och jag skulle vilja säga att det finns också många skäl till att man bör ha denna genomsnittliga arbetstid kvar. Om man slopade del här arbetsvillkoret skulle man som sagt ta bort det kanske väsentligaste inslaget i lagen. Jag anser att dessa arbetstagare skall ha kontakt med arbetsmarknaden och behälla de sociala förmåner som de därigenom får.

Vi har inte heller kunnat biträda kravet på att man helt skulle kunna lämna förvärvsarbetet före 65 års ålder. Det finnsju en särskild pensionsform för detta, nämligen det förtida uttaget.

Herr Ringaby talar litet hjänknipande om att det kan vara ett par äkta makar som har ett sparkapilal och kanske vill ta ut deltidspension och lära på sparkapiialet. Ja, visst kan de ha ett sparkapilal och visst kan det vara rikligt att de använder delta på ålderns dagar för att trappa ner arbetet, men då går det väl lika bra att tära på sparkapiialet vid ett förtida uttag.

Det är naturiigtvis väldigt lätt att lägga fram alla möjliga förslag om justering av reglerna om inljänandetid, förmänskrets och erforderiigt limantal. Men strävandet vid utarbetandet av lagen om delpension har varit att för långvarigt yrkesverksamma få till stånd en enkel konstruktion, som inle är alltför svår att tolka och administrera. Reglerna inom den allmänna försäkringen har därvid tjänat som förebild.

En annan viklig sak är-och det påpekar LO speciellt i sitt remissyttrande - att del är myckel angelägel alt lönlagarna även efter övergången till deltidsarbete får bibehålla sina övriga förmåner. Särskilt viktigt är kanske i det här fallet arbetslöshetsunderstödet. En kombination av arbete och pension med bibehållna sociala förmåner är alltså en lösning som vi inte vill rubba på,

Lagens främsta syftemål är ju att de som har de lunga, och besvärliga

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-.jrågor m. m.

101

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions- jrågor //?, /77.

102

jobben skall få ökad valfrihet i detla sammanhang. Därför har vi inte heller velat släppa på principen om kopplingen mellan arbetstid och pension och ej heller på principen att man skall ha minsl tio års anställning för att omfattas av lagen. Vi lycker alt del är riktigt att man kräver denna anställningstid för att den här rätten skall föreligga,

I reservalionen 2 - det är en moderat- och folkpartireservalion - föreslås alt bestämmelsen om att begränsningen av pensionen till skillnaden mellan den sjukpenninggrundande inkomsten före och efter övergången till deltidsarbete skall utgå ur lagen. Även jag, herr talman, känner väl till att den här bestämmelsen har diskuterats och även kritiserats i vissa sammanhang. Men när man skrev lagen var man klart medveten om de konsekvenser som herr Ringaby nu har betecknat som en av de allra svåraste skönhetsfläckarna. Som jag tidigare sagt är emellertid lagen i första hand avsedd för normalinkomstlagare, och personer med relativt höga inkomster torde ändå inte tillhöra den grupp som i första hand begär deliidspension. Om de gör det, så finns del, som herr Ringaby själv sade, möjligheler att träffa kollektivavtal som reglerar denna sak. Departementschefen har också pekat på detta i propositionen om rörlig pensionsålder. Han säger att det är ganska naturiigl att man tar upp denna fråga och lar också dessa problem som exempel. Förhandlingar har ju också redan påbörjats. Jag är övertygad om alt den saken går all. klara.

Sedan sade herr Ringaby att det är orimligt att tvinga arbetsgivarna att belala kostnaderna för en förhandlingsöverenskommelse, samlidigt som de får belala ATP-avgifler för obegränsat belopp. Men om man sänker pensionsåldern från 67 till 65 är, sä avlyfter man ju tvä års kostnader för de stora grupper som tidigare hade 65 år som pensionsålder. Om de kostnaderna då förs över för att klara denna fråga, som jag betecknar som ganska liten, så innebär det såvitt jag förstår inga större problem, och det är inle heller på någol sätt principiellt felaktigt.

Med anknytning till reservationen 4 pläderade herr Ringaby sedan för att anställda med tunga, monotona och relativt lågt betalda arbeten och läng inljänandetid bakom sig skulle få rätt till förtida uttag på förmånligare villkor än andra. Även herr Hylländer och utskottets vice ordförande har varit inne på den frågan och framhållit all nämnda grupper är orättvist behandlade i förhållande lill människor med kortare anställningstid. Men ute i arbetslivet är det Ju den slora gruppen, de många människorna, som har och kommer att ha läng anställningstid bakom sig, när de går i pension. Om man då, som reservanierna föreslår, genomför mera generösa bestämmelser för människor med lång anställningstid, så närmar man sig en ytterligare sänkning av pensionsåldern. Motionärerna säger emellertid att syftet är alt detla endast skall gälla dem som har tunga, besvärliga och relativt dåligt betalda jobb. Men då kommer man in på det mycket svåra avgräns-ningsproblem som flera utredningar har sysslat med utan att kunna lösa, nämligen vilka jobb del är som kan betraktas som besvärliga och svåra. Vilka arbeten är relativt dåligt betalda? Jag tror alt det skulle bli myckel svårt all klara ul den saken, .

Hela det här förslaget tycket jag f ö, faller på de myckel besväriiga administrativa problem som skulle uppstå, om det genomfördes, Såviii jag kan förslå skulle man då praktiskt tagel behöva följa varie individ från den dag då han eller hon böriar i förvärvslivet, se efter vilka yrken vederbörande har sysslat med osv. Man skulle behöva följa varie människa hela arbetslivet ul. Ett sådant förslag förefaller mig vara ganska illa genomtänkt och framför allt skulle del bli mycket svårt att praktiskt genomföra. Därför har utskottels majoritet inte kunnat biträda det molionsyrkandei.

Vidare återkommer moderaterna och föreslär i reservalionen 5 all inkomster förvärvade under det år då förtida uttag gjorts skall kunna grunda rätt till ATP, Det är en ganska betydelselös detalj - eller i varje fall är det ingen stor fråga. Utskottsmajoriteten har inle funnit anledning biträda det förslaget. Den som bestämmer sig för förtida uttag har ju själv alla möjligheter att reglera den här saken. Bestämmer han tidpunkten till början av elt år, så förlorar han ingenting. Gör han del i slutet av året kan dock vissa poäng falla bort. Men man har som sagt möjlighel alt själv reglera della; man kan begära förtida uttag vid vilken tidpunkt som helst.

Även detta skulle dock bli litet krångligt rent administrativt. Pensionspoängen uträknas Ju på elt ärs deklarerade inkomster. Skulle man böria beräkna pensionspoäng för någon månad, ett halvår, eller vad det kunde bli fråga om, får man ökade besvär administrativt.

Herr lalman! Utskottets vice ordförande talade på sedvanligt sätl om att sänkningen av pensionsåldern kommer tio är för sent. Han sade alt det i första hand är de valkiga nävarnas och blåblusarnas folk som fått känna av detta. Vi har haft åtskilliga replikväxlingar om den saken här i kammaren, och jag tror inte alt det är meningsfullt all fortsätta den debatten. Men för att friska upp minnet litet tog jag mig under helgen före au läsa de-batlprotokollen från ATP-stridens dagar. Så här långl efteråt förundras man över det sega, ihärdiga motstånd som man mötte från de borgeriiga partierna när det gällde alt genomföra den stora pensionsreformen, ATP-reformen, Vi kan nu förbättra den undan för undan, göra den smidigare och ge pensionärerna bättre möjligheter till valfrihet. Hade vi i stället följt cenlerlinjen, så inte hade vi gagnat blåblusarnas och de valkiga nävarnas folk, - Nog sagl om delta.

Vi har anseii oss böra avstyrka yrkanden i centerreservalionen om au tillförsäkra den som gjort förtida uttag en speciell förmän i delta sammanhang. De som har gjort förlida uttag före den 1 juli i år får en omräkning av sina pensioner enligt de förmänliga regler som riksdagen antog i samband med beslutet om en sänkning av pensionsåldern. Herr vice ordföranden har också redogjort för dessa förmånliga regler och erkänt att de är bra för dem som har gjort della förtida uttag, men han lycker inle del är tillräckligt.

Om man skulle tillmötesgå centern på denna punkt och efter herr Carlssons modell räkna om pensionerna för dem som tagit förtidspension före den 1 juli i år, skulle man, är jag rädd, få en reaktion från övriga grupper, från dem som har arbetat till 67 är och sedan gått i pension. De skulle

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-frågor m. //?,

103

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-. jrågor m. m.

104

kanske med lika stor räll kunna kräva att få sina pensioner omprövade.

Förra året togs frågan om inkomstprövningen mellan pensionstillskott och ATP upp i ett par molioner. Dessa motioner överlämnade vi till pensionskommittén. Vi tyckte att det fanns skäl att utreda den saken. Det kan länkas att kommittén, när den kommer in på pensionstillskotten, också kan ägna den här sidan av saken en tanke.

Herr talman! Jag bör väl också säga ett par ord till herr Hylländer, eftersom han slår för en egen reservation. När det gäller de reservationer där han är med anser jag att jag har besvarat även hans inlägg,

I den speciella folkpartireservationen förs ett allmänt och, jag skulle vilja säga, lill intet förpliktande resonemang om det angelägna i alt ytterligare förbättra rörligheten i pensionssystemet. Nu är del ju så alt lagen skall följas upp. Det är givetvis inte uteslutet att även den här lagen behöver ändras, allteftersom man vinner erfarenhet av de prakliska verkningarna. Hur och i vilket sammanhang lagen kan behöva ändras får erfarenheten och uppföljningen av lagen utvisa.

Återstår så, herr talman, den mycket viktiga frågan om sänkt pensionsålder för fiskare. Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen behandlat motioner med förslag om sänkt pensionsålder för vissa yrkesgrupper. Sädana yrkanden har genomgående avslagils. Den huvudsakliga motiveringen härför har varit att del skulle bli myckel svårt att på elt godtagbart sätl inom den allmänna försäkringen differentiera olika sociala förmåner efter yrke eller sysselsättning. Sänkning av pensionsåldern har utretts och prövats i olika sammanhang. Det är speciellt gruvarbetarna som har varit föremål för dessa diskussioner, och de har nu avtalsvägen lyckats klara frågan, tydligen på ett ganska tillfredsställande sätt.

Pensionskommittén har ägnat ganska stor uppmärksamhet ål de mera allmänna frågorna om sänkt pensionsålder för vissa yrkesgrupper. Kommittén har haft överiäggningar med specialister inom medicin och åldersforskning. Dessa experter - jag tror man kan kalla dem så eftersom de sysslar med omfattande forskning på delta område - är av den uppfattningen att tillhörighet lill visst yrke inle är någon lämplig grund för särregler i fråga om sociala förmåner, inte heller när det gäller pensionsåldern.

Det har sagts här alt fiskarna har ett mycket påfreslande arbete, alt de kanske ofta är utslitna i förtid. Jag tror att det är påfreslande - jag har i varje fall ingen anledning att betvivla det, även om jag inte har någon erfarenhet av del yrket. Men de är inte ensamma om att vara i den situalionen, de är inte ensamma om att ha besvärliga jobb. Del finns säkerligen många yrkesgrupper i detta land som kan anföra lika starka skäl för att komma i åtnjutande av samma förmän som föreslås i den här reservationen. Vi får räll ofta rapporter från olika arbetsplatser om vilka risker jobbarna möter inom olika yrkesgrenar.

Om fiskarnas arbetsförhållanden är rätt beskrivna och många av denna yrkesgrupp har en så dålig medicinsk status som här har sagts bör de också, som Ulskollels vice ord förande, sade, ha stora möjligheter att - visserligen efter individuell prövning - få förtidspension. Dessa möjligheter har vä-

sentligi förbättrats undan för undan, de har stor betydelse i nuläget och de kommer säkeriigen att få stor betydelse också i framtiden.

Det har också i debatten nämnts att man bör jämföra fiskarna med andra yrkesgrupper - herr Ringaby var inne på gruvarbetet, där långa anställningstider inte ger ,speciella förmåner. Men när det gäller lagstiftning har vi inget område att jämföra med, Lagen gäller lika för alla. Alt underjordsarbetarna förhandlingsvägen har lyckats genomdriva lägre pensionsålder får vi se mot bakgrunden av att just denna yrkesgrupp har ansetts stå i en klar särställning. Därför har gruvarbetarna också kunnat lösa frågan förhandlingsvägen.

Riksdagen har som sagl lidigare vid flera tillfällen avslagit propåer som gått i samma riktning som förslaget i reservationen 7, Jag vill bara tillägga att det kanske finns ännu mindre anledning att bifalla sädana här yrkanden nu, eftersom pensionsåldern den 1 juli sänks med två år. Del förhållandel är inle betydelselöst i sammanhanget. Sänkningen av pensionsåldern är en jättelik reform som ligger väl i linje med vår tradition i det här landel. Vi har för övrigt genom de reformer som vi har bakom oss skapat ett som jag lycker bra system med olika valmöjligheter för en flexibel pensionsålder. Jag tror att de som har behov härav också kommer att utnyttja dessa möjligheler.

Med delta, herr talman, ber jag all pä samtliga punkter få yrka bifall till vad utskottet hemställt.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-frågor in. m.

I delta anförande instämde herr Mellqvist (s).

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! I ett kort genmäle hinner jag inte med så mycket som jag skulle önska.

Om man bortser från förslaget om sänkning av pensionsåldern för yrkesfiskare, kostar våra förslag inga yttedigare pengar. Förslagen i reservalionerna innebär faktiskt också förbättringar av.delpensionssysiemet.

Herr Fredrikssons argument mot dessa förslag har varit ganska intressanta. Argumenten är egentligen bara att förslagen gäller för få människor eller människor som ligger något ovanför normalinkomsttalen. Därmed har de enligt socialdemokratisk uppfattning inget intresse.

Det är inte så, herr Fredriksson, att dessa förslag skulle omstörta pensionssystemet.

Vi vet alt pensionssystemet skall ses över, och del nya har ännu inte trätt i kraft. Vi vet emellertid också att 17-timmarskrave( kan medföra problem. Varför skall vi ha elt sådant krav? Vi hyllar här valfriheten. Den som frivilligt väljer alt slå utanför 17-timmarskravet och därmed utanför det lagliga skyddet när det gäller socialförsäkringar, bör få göra det. Det kan finnas goda skäl härför.

Man kan inte heller klara detla genom all göra förtida pensionsuliag, som herr Fredriksson sade. Man kan göra förtida uttag, om man vill leva på sparkapilal. Men då har man ju reducerat sin pension för hela livet.

105

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions' .jrågor in. m.

om man inle är sjuk eller arbetslös. Vi tycker all man bör ha rätten att göra ett förlida uttag, även om man inte har heltidsarbete.

De personer - i första hand ijänslemän - som ligger ovanför normal-inkomsten får en reducering av pensionen med sligande inkomsier. Herr Fredriksson måste väl ändå hålla med om au del är ganska egendomligt, eftersom del ju betalas avgift för dessa inkomsier. Del betalas ju en pensionsavgift till den här delpensionen med 0,25 "•.. När så sker, skall man väl inle minska pensionen för de männsikor som råkar öka sin inkomsi. Del anser vi vara alldeles orimligt.

Likaså anser vi att det är orimligt alt kräva 10 års anställning för deltidspension. Det diskriminerar hela gruppen småjordbrukare och småföretagare som avvecklar sina förelag och blir anställda i 60-årsåldern, Även om de får deltidsarbete kan de aldrig få delpension.

106

Herr CARLSSON i Vikmanshytian (c) kort genmäle:

Herr lalman! Denna fridens fredagseftermiddag skall jag inte öppna någon stor process med utskottets herr ordförande eller någon annan. Jag skall bara göra några korta kommentarer till vad som har sagts.

Utskottets herr ordförande sade all jag på vanligt sätt talat omen sänkning av pensionsåldern och all det inte betyder någonting när vi fått ATP, Men i slutel av sill anförande säger herr ordföranden ändå alt sänkningen av pensionsåldern med tvä är är en stor reform, Jusl det! Den reformen har vi fått kämpa för ända sedan börian av 1960-talet, Del skall utskottets herr ordförande inte försöka krångla bort. Del är en viktig reform. Del motstånd mot en sänkning av den allmänna pensionsåldern som funnits i riksdagen har betytt föriorade år för alla de människor som måste slita ul sig till 67 år.

Sedan vill Jag vända mig till herr Ringaby, Han var förvånad över Eric Carisson som inte följt utvecklingen beiräffande delpensionen. Har herr Ringaby inte uppmärksammat att del finns möjlighel till förtidspension från 60 år på grund av medicinska och arbelsmarknadsmässiga förhållanden? Herr Ringaby deltog i en resa i Jämtlands län, där vi fick en redovisning av hur hög procent förtidspensionärer som fanns på grund av de speciella förhållanden som rådde för de människorna. Vilka var del som var pensionerade? Jo, det var framför allt småbrukare och skogsarbetare som haft elt lungl och svårt arbele och som man inte ville flytta från deras hembygder, Möjlighel finns alltså i dag att klara denna typ av pensionering genom förtidspensionering, om man använder den på ett hyfsat sätt.

Där kommer jag även in pä del ni sagt om fiskarna. Vi menar att med de möjligheter som finns i dag all ta hänsyn till de individuella fallen kan man klara en pensionering redan vid 60 år. Jag tror det finns anledning stryka under detla och alt pensionsnämnden i Bohuslän bör klara ut den frågan.

Så vill jag beröra vår reservation nr 6. Herr Fredriksson säger alt övriga grupper skulle reagera om man sänker pensionsåldern för denna grupp människor till 65 år genom alt reducera del förtida uttaget med hänsyn till

sänkningen av pensionsåldern. Det är ell märkligt resonemang. Var finns solidariteten med dessa människor som, på grund av besvärliga arbetsförhållanden och den hårda prövningen i fråga om möjligheten alt fä förtidspension, tvingats lill förtida uttag? Det är de människor som varit pressade av arbetslivet som man på del sättet skulle kunna ge stöd och hjälp. Det är från denna utgångspunkt vi stannat för all yrka bifall lill reservationen 6 och vi menar att pensionskommittén i rättvisans namn måste lösa de här frågorna.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-frågor //?. in.

Hen HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Fredriksson karakteriserar folkpartimoiionen 739 av herr Jonsson i Mora som ett allmänt och lill intet förpliktande resonemang. Jag skall erkänna att den inte innehåller något utarbetat förslag i den fråga den för fram tankegångar om. Men vi har haft så storl förtroende för det visionära länkandet hos vår sittande regering all vi trodde all den med hänsyn till de tankegångar som framförts i motionen skulle kunna komma med förslag i ärendet. Det är väl tänkbart att partiet och herr Jonsson i Mora kan samla sig till ett konkrei förslag sä småningom, men vad motionen velat göra är alt ta upp frågorna till belysning för att komma ytterligare elt steg på vägen till ett bättre och mer människoanpassat arbetsliv och pensionssystem. Vi säger ju i motionen au delta bara är ett steg på vägen mot en anpassning av systemet lill den enskildes behov och önskemål. Alt då säga att den är allmän och till intet förpliktande är kanske litet orättvist, även om den inte innehåller sådana konkreta förslag som man kan ställa yrkande på,

Beiräffande reservationen 2, som jag undertecknat tillsammans med herr Ringaby och herr Fridolfsson, framhöll herr Fredriksson all man övervägde följderna av det försvinnande uttaget vid högre inkomsier när man utformade dessa bestämmelser. Jag ifrågasätter om inte bestämmelserna om anpassningen till sjukförsäkringens sloriek utformades innan man tog bort takel för avgifterna. Där har vi en komplikation som understryker oräilvisan och ojämlikheten i det system som faktiskt råder. Det är främst därför jag ansluter mig lill detta. Man kan ange elt maximilal för dellidsersält-ningen. Men all trappa ner den så alt man med oförändrat avgiftsuttag ändå går ned till noll kan inle vara rättvist.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ringaby återkommer lill frågan om taket på 7,5 gånger basbeloppet och tycker att det är en orimlighet alt det skall vara kvar, I samband därmed tar han också upp frågan om avgiften och tycker att det är orimligt att inte en sådan förmån kan utgå när avgift beialals in. Ja, det är klart att man som herr Ringaby kan tycka alt delta är orättvist, om man är fångad i elt premiere,servsystemiänkande som herr Ringaby tycks vara. Men del är ju så att storieken på pensionen inle alls är beroende av de avgifter som har beialals in, ulan pension ulgår med hänsyn lill den deklarerade inkomsten och har ingeniing med avgifter att göra. Det

107

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-jrågor m. //?,

är ganska många som får pension utan all en enda krona i avgifter har inbetalats, och jag förmodar att herr Ringaby inte tycker att det är orättvist.

Jag vill också säga till herr Ringaby alt den som av medicinska eller arbelsmarknadsmässiga skäl inte kan arbeta till pensionsåldern har goda möjligheter alt efter invidivuell prövning fä pension tidigare. Vi har alltså i praktiken en lägre pensionsålder för dem som behöver den bäsl. Så får vi nu dellidspensioneringen, och därmed har vi också ökat möjligheterna till pensionering efter personliga förutsättningar och behov.

Att den här gruppen är liten, att del kanske inte är så många människor som berörs innebär inte att frågan för oss är ointressant. Så är absolut inle förhållandet. Jag har sagt att den här frågan bör kunna lösas förhandlingsvägen. Jag vill också tillägga att Just den här frågan om begränsningen till 7,5 gånger basbeloppet ligger hos pensionskommittén, som skall titta på den. Det är ju inte alls säkert att del här taket skall behållas för all framtid. Det är inte alls säkert att del är riktigt att man har detta tak. Vi får, herr Ringaby, avvakta det delbetänkande som skall komma i höst och där pensionskommittén kommer att lägga ett förslag om intjänande av pensionsrätl i pensionssystemet.

Jag ser all min repliktid är ute, så jag får återkomma för all bemöta utskollets vice ordförande.

108

Hen RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Vet inte herr Ringaby att det finns förtidspension, säger Eric Carisson i Vikmanshytian och hänvisar till att de som tar förtidspension ofta är småföretagare och andra som haft ett hårt Jobb. Jo, visst vet jag det. Det är bara det att man måste vara sjuk eller arbetslös för all få förtidspension utan reducering. Om man gör ett förtida uttag utan att vara sjuk eller arbetslös får man reducerad pension.

Här är det inte fråga om förtidspension utan om rätt till deltidspension, och del lycker jag att en egenföretagare skall ha. Det är vad reservationen handlar om. En egenföretagare skall, om han slutar som företagare och blir anställd, ha samma rätt att ta deltidspension som en vanlig löntagare. Det måste vara fullständigt rättvist och jämlikt och rimligt att tillämpa den principen.

Jag är, herr talman, ingalunda fången i någol premiereservsystemtän-kande, som herr Fredriksson tycks tro. Inser inte herr Fredriksson del orimliga i att folk med inkomster över det normala, alltså mer än 75 000 kr,, får sänkt delpension? Alt de inte får tillgodoräkna sig pension över ett visst tak, godtar jag, men inte att pensionen skall sänkas när inkomsten stiger. Och kom ihåg herr Fredriksson att om sju åtta år kommer normalinkomsten för en vanlig arbetare att vara 80 000-90000 kr,, lill följd av den inflation som vi har i dag. Då kommer människor att få uppleva att deras delpension oavbrutet sänks när inkomsten stiger.

Om herr Fredriksson inte inser att del är något galet i elt sådant system, skall jag sluta argumentera.

Herr CARLSSON i Vikmanshytian (c) kort genmäle:

Herr lalman! Får jag säga till herr Ringaby i all vänlighet - inte denna fridens förmiddag utan denna eftermiddag - att den delpension som riksdagen har beslutat om iräder i kraft den I juli 1976. Och delta är något nytt. När vi fattade detta beslut i riksdagen, på förslag av :5ocialförsäkrings-utskottel, sades det klart ut att den första tiden fick bli en försöksverksamhet i avvaktan på de erfarenheter som man skulle vinna. Det gör att jag betraktar detta som en delreform som är beslutad och som skall träda i kraft. Sedan får erfarenheten visa hur man kan bygga ut den. Men alt börja bygga ut pä de premisser som herr Ringaby anför här är ändå litet svårt, eftersom vi inte riktigt vet vad de innebär. Därför har jag framhållit att det inom förtidspensioneringen med dess mera generösa regler som vi har godkänt här i riksdagen finns utrymme för att tillgodose människor som på grund av medicinska och arbelsmarknadsmässiga förhållanden inte kan fortsätta att arbeta efter 60 år.

Förtidspensionering är något annat än förtida uttag. Jag hoppas alt vi skall kunna minska de förtida uttagen, dvs. att människor begär förtida uttag av pension på grund av medicinska skäl. Det är just sädana medicinska skäl som inle kunnat berättiga till förtidspension som har gjort att del i dag finns en grupp människor som har tvingats att begära förtida uttag, och dem vill vi skapa rättvisa ät genom reservationen 6.

Fär jag sedan på tal om höjning av grunden för utgående pensioner utöver 7,5 gånger basbeloppet säga:

Låt oss först lösa frågan om grundtrygghet för de människor som är satta i efterhand. Jag har gett exempel på sådana fall. Jag tror att samhällsso-lidariteten fordrar att vi i första hand skall tänka på de människor som har det sämst och inte på dem som ligger pä toppen.

Det är så lätt all hänvisa till förhandlingar också på detta område. Det är i och för sig riktigt att vi har en sådan ordning. Men lät oss först se lill att vi har en grundtrygghet som tillkommer alla medborgare pä ett tillfredsställande sätt. De förmåner som man förhandlar sig fram lill och som kan vara alldeles särskilt bra i en del fall skall belalas ur det samfällda produktionsresultatet, den gemensamma kakan. Vi får dä alla vara med och betala de reformer som beslutas här i riksdagen.

Lät oss alltså se till att vi löser de näraliggande problemen, innan vi går vidare till de människor som har en hyfsad och bra inkomst i dag.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-.frågor tn. m.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Utskottets vice ordförande tog på nytt upp frågan om dem som har gjort förlida uttag och sade att det är oerhört synd om denna grupp. De har tvingats till sådana uttag på grund av att de är utslitna och har dålig hälsostatus.

Nu har vi ingen riktig statistik på vilka det är som använt sig av denna möjlighet, och Jag känner inte så många som gjort det. Men de som jag känner har inte vidtagit denna åtgärd på grund av att de är utslitna utan på grund av alt de kanske har ett yrke som de kan fortsätta arbeta inom.

109

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-jrågor m. m.

Det kan vara en egen företagare i någon form, som bedömt sin situation vara sådan att han kan ta förtidspension och ändå klara sig hyggligt i fortsättningen fast pensionen livsvarigt blir lägre.

Det är inte generellt så att människor har ivingats lill delpension därför alt de inte orkar arbeta. Jag tror att det är en rätt stor grupp som använt sig av den här möjligheten som kan utnyttja pension från stal och kommun samtidigt. De som inte orkar arbeta har möjlighet att få förtidspension, och den möjligheten har förbättrats ganska väsentligt.

I samband med sänkningen av pensionsåldern infördes en särskild övergångsbestämmelse, som innebär att man räknar om pensionen för alla som har använt sig av det förtida uttaget efter avsevärt förbättrade regler än vad som har gällt tidigare. Herr Carisson i Vikmanshytian var själv inne pä att del här ändå har gjorts och görs uppräkningar.

Det är också rält betydelsefullt att de som använt sig av det förtida uttaget när som helst kan återgå i arbete om de har möjlighet till detta och sä att säga hoppa ut och in i arbetet. De är inte bundna av några bestämda regler i det sammanhanget.

Jag tycker inte egentligen all det finns några starka skäl för all tillmötesgå herr Carisson på den här punkien, och jag tror inte alt det är en så stor rättvisefråga som han har velal göra gällande.

Herr andre vice talmannen anmälde alt herrar Ringaby och Carlsson i Vikmanshytian anhållit att lill protokollet få antecknat alt de inle ägde rätt lill ytterligare repliker.

110

Hen TRÄFF (m):

Herr talman! Min partivän herr Ringaby har ganska utföriigi redovisat de orimligheter i delpensionssystemei som har åstadkommits genom den slopade kopplingen mellan avgifter och förmåner, vilket vi påtalat i vår motion 1216 och som nu följts upp i reservationen 2,

I och för sig är det kanske inte så mycket alt tillägga, men Jag vill gärna stryka under ett par saker, särskilt som jag tyckte att herr Fredriksson bagatelliserade frågan på ett sådanl säll alt det inte bör fä slå oemotsagt.

Det finns, herr talman, verkligen anledning all än en gång reagera mot att man pä det här sättet bryter del naturiiga och självklara sambandet mellan socialförsäkringsavgifieroch motsvarande förmåner ulom vad gäller ATP-systemet, Förfaringssättet betyder att en del av socialförsäkringsavgifterna får karaktär av löneskatt, och då borde de i klarhetens tecken benämnas därefter.

Utskottet försvarar denna lindrigt sagl märkliga konstruktion med alt lagen inte hindrar avialsmässiga kompletteringar för inkomstdelar över den allmänna pensionsgränsen på 7,5 gånger basbeloppet, Detla har också understrukits i deballen. Nej, del skulle väl bara fattas att man lagstiftningsvägen försökle förhindra enskilda eller kollektiva avtal inom det här området. Utskottet säger också i sitt betänkande att det erfarit att krav på sådana här kompletteringar redan har framsfällts från fackligt håll. Del kan jag

förvisso vitsorda. Men herr talman, vad är nu innebörden av detta? Det betyder all man helt kallt, som det också är sagt här, räknar med att förelagen skall betala dubbla kostnader för delpension för vissa löntagare, alltså dels via den obligatoriska arbetsgivaravgiften, dels lill pensionstagaren direkt eller via någon pensionskassa. Självfallet kommer också den här sistnämnda utgiften att belasta företagens kostnadssida, som alla andra löneutbetalningar, och därmed minska det utrymme man har för att kunna tillgodose andra krav på förbättringar. Det nämnde också herr Carlsson i Vikmanshytian som en konsekvens.

Det är emellertid, herr talman, inte i första hand storleken av de belopp del här rör sig om som fär mig att reagera även om - och det vill Jag gärna ha sagt - det för vissa förelag kan fä rnycket betydande och besvärande ekonomiska konsekvenser. Jag reagerar inför det principiellt betänkliga i alt man på detla sätt introducerar nya skaftepälagor i förelag under som jag tycker missvisande beteckning. Att ka||a c|etla en skönhetsfläck är något av ett understatemenl.

Jag beklagar därför, herr talman, att socialförsäkringsutskottet inte har velat rätta till denna orimlighet i delpensionssystemei. Jag är litel förvånad över alt centerpartirepresentanterna i utskpltet inte slött reservationen 2, Det förhållandet alt slopandet av basbeloppstaket för socialavgifterna - alltså fortfarande utom ATP-avgifterna - är ett av resultaten av den senaste Hagaöverenskommelsen borde väl ändå inte hindra att man medverkar till att inadvertenser av det här slaget rättas tjjl. Jag utgår nämligen ifrån att man vid det tillfället inte hade klan för sig konsekvenserna i fråga om delpensionen, de konsekvenser som vj här nu påtalar.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 2,

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensionsfrågor tn. m.

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr lalman! I detla utskottsbetänkande har bl, a, behandlats molionen 1175, där vi begärt förslag om införande av en tredjedels förtidspension, sjukbidrag, inom den allmänna försäkringen.

Ett enligt vår mening siarkt skäl för ett sådanl förslag är att minska den tröskeleffeki som oundvikligen uppstår vid gränsen, alltså 50 "<i nedsatt arbetsförmåga. Den som ligger nära 50 ".. invaliditet, likväl under, blir enligt min bedömning med nuvarande system utan pension, medan den vars invaliditet bedöms över 50 "<> kommer i åtnjutande av pension.

Som ett uttryck förati man velat undvika iröskeleffekter i systemet måste väl det förhållandet ses, att vi har två tredjedels pension mellan hel och halv pension. Rimligt vore alltså alt en tredjedels pension infördes för alt också minska tröskeleffekterna i systemets underkant.

Utskottet har varit enigt och avstyrkt bifall till motionen. Med del skulle jag kunna låla mig nöja, jusl nu, orn det hade varit så att utskottsmoii-veringen hade varit något mera lättolksfj. De två sisla meningarna i utskottets motivering lyder så här: "Ett bifall till motionsyrkandet innebär all man frångår kravet på minsl hälfter)nedsälining av arbetsförmågan för rätt till förtidspension. Då enligt utskottets mening en sådan åtgärd är ägnad

111

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-frågor m. m.

att ytleriigare komplicera bestämmelser, vilka redan i sin nuvarande utformning medger en generös lillämpning, avstyrker utskottet bifall till motionen."

Jag tolkar utskottets svar sä, alt vad utskottet anfört om generös lill-lämpning med den nuvarande utformningen betyder att just kravet på minsl hälflennedsällning av arbetsförmågan tillämpas generöst. Generöst i just det här sammanhanget kan ju enbart betyda rörelser i en riktning.

Jag medger gärna att om det i praktiken finns en sådan tillämpning som utskoiisskrivningen antyder - och sä lycks nu vara fallet - har motionen inte samma angelägenhetsgrad som föresvävat oss motionärer. Med utskottets beskrivning av förhållandet synes motionens syfte i någon mån faktiskt vara tillgodosett.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 1 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskottels hemställan

i betänkandet nr 21 mom, 1 röstar Ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av herrar Ringaby

och Fridolfsson,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes yotering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej - 41

Avstår - 1

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 av herr Ringaby m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskoltets hemställan

i betänkandet nr 21 mom, 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Ringaby

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Vissa delpensions-frågor 777. 777.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 221

Nej - 64

Avstår - 2

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 3 av herr Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21 mom, 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herrar Ringaby

och Fridolfsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 240

Nej - 40

Avslår - 7

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 6 av herr Carlsson i Vikmanshytian m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlsson i Vikmanshyltan begäri votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Carisson

i Vikmanshyltan m. fl.

8 Riksdagens protokoll 1975/76:75-77

113

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors semester

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlsson i Vikmanshyltan begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 204

Nej - 79

Avstår - 4

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 5 av herrar Ringaby och Fridolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservalionen nr 7 av herr Ringaby m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hylländer begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i belänkandet nr 21 mom, 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Ringaby

m,n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hylländer begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 209

Nej - 67

Avstår - 11

§ 15 Fem veckors semester

Föredrogs socialutskottets betänkande 1975/76:26 med anledning av motion om rätt lill fem veckors semester,

I detta belänkande behandlades motionen 1975/76:1310 av herrar Åkerlind (m) och Wennerfors (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till årets riksmöte om ny semeslerlagsliftning, innebärande räll till fem veckors årlig semester.

114

Utskottet hemställde 1975/76:1310,

att riksdagen skulle avslå motionen

Reservation hade avgivits av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som ansett all utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1310 hos regeringen skulle anhålla att riksdagen senast under hösten 1976 förelades förslag om fem veckors semester fr, o, m, år 1977,

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Åkeriind (m).

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Enligt 1938 ärs semesteriag tillförsäkrades arbetarna två veckors semester. Tretton år senare, alltså 1951, beslöt riksdagen om tre veckors semester. Tolv är därefter genomfördes fyraveckorssemestern. Om den 1974 tillsalla semesterkommittén nu fär som den vill, kommer det att dröja 14 år från 1963, innan vi får fem veckors semester.

Det är emellertid ytterst tveksamt om vi fär någon femte semestervecka redan 1977. Finansministern har antytt att samhällsekonomin inte skulle tåla en femte semestervecka. Därför borde man kanske skjuta på ikraftträdandet. I varje fall finns i dag ingen garanti för att regeringen framlägger ett förslag i höst. Det finns risk för att kompromissande! kan gä ut över ett mycket viktigt arbetarkrav.

Att den femte semesterveckan är en angelägen reform är ställt utom allt tvivel. Utvecklingen inom arbetslivet motiverar en föriängd tid för vila och rekreation. Ökad stress och jäkt, orsakad av arbetsköparnas ständiga jakt på allt högre vinster, medför att den femte semeslerveckan omedelbart bör genomföras. Ser man även till andra grupper på arbetsmarknaden, vilka inte har det allra mest slitsamma arbetet men redan har en längre semester än lagstadgade fyra veckor, är fem veckors semester ett rättvisekrav för dem som har tungt och hårt arbete.

Krav pä en femte semestervecka har framförts i riksdagen av vänsterpartiet kommunisterna sedan 1972. Vi har inte vid något tillfälle fått stöd för vårt krav från något annat parti. Detta skall ses i relation lill att det under hela denna tid på arbetsplatserna har funnits en markant majoritet för genomförandet av den femte semesterveckan. Man har betraktat den såsom ett mycket angeläget behov.

Riksdagen har i sina avslagsmotiveringar, föreslagna av socialutskottet, först hänvisat till att det skulle vara fråga om en samhällsekonomisk prioritering mellan olika reformer. Sedan semesterkommittén tillsattes 1974, har man hänvisat till denna kommittés arbete. Den skulle framlägga förslag om tidpunkten för genomförandet av den femte semesterveckan.

Risken är att denna prioriteringsdebatt fortsätter och att tillgodoseendet av det mycket angelägna kravet på en förlängd semester skjuts framåt ett eller annat är. Som jag ser det går det emellertid inte att glida undan längre. Skall arbetarnas inlressen tillgodoses eller inte? Skall man mer lyssna pä arbetsköparnas klagolåtar? Det är viktigt att riksdagen försäkrar sig om att regeringen kommer att framlägga ett förslag. Med utskottets nuvarande inställning är frågan helt öppen.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors semester

115

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors semester

116

Det kan inte heller bli fråga om att prioritera en arbetstidsförkortning i stället för en föriängning av semestern - båda dessa saker är angelägna ålgärder, I del sammanhanget kan återigen påpekas att en femte semestervecka motsvarar bara ca 10 mjnuters arbetstidsförkortning per dag. Det är därför helt orimligt att ställa de båda sakerna mot varandra,

Arbeisköparna klagar över kostnaderna för en semesterreform, men frän det hållet har alla reformer som gynnat arbetarna motarbetats, I den motion av herrar Åkerlind och Wennerfors som föranleder dagens behandling av frågan talas det också om att kostnaderna för semesterreformen skall inräknas vid de kommande löneförhandlingarna. Detta är naturiigtvis en arbetskö-pariinje. Frågan måste ställas, om arbetarna måste köpa sig till vila och rekreation - vila och rekreation från ett allt hårdare och allt mera stressande arbetsliv - genom att avstå frän löneökningar. Svaret måste naturiigtvis vara nej; det skall de inle behöva göra, utan denna förbättring skall betalas av arbeisköparna, som under årtionden profiterat helt och fullt pä arbetarnas insatser.

Naturligtvis är inte den femte semesterveckan någon helhetslösning på arbetsproblemen, men tillsammans med avgörande förbättringar av arbetsmiljön och arbetsförhållandena i övrigt är den ett värdefullt bidrag.

När nu utskottet behandlat motionen om fem veckors semester har man där alltså inte genom ett riksdagsbeslut velat äterförsäkra sig om att man verkligen får förslag till en sådan lag, som kan träda i kraft 1977, I stället föreslår man ett till intet förpliktande uttalande om de åtgärder som regeringen ämnar vidta och som man säger skall göra det "möjligt" att lagen om den femte semesterveckan kan träda i kraft 1977, Det finns alltså luckor som är öppna för kompromisser och förhalningar. Framför allt är det märkligt att utskottets sju socialdemokratiska ledamöter inte vill garantera att den femte semesterveckan skall träda i kraft 1977, Deras insatser för en föriängd semester inskränker sig lill att hänvisa lill samhällsekonomiska prioriteringar samt till semesterkommiliéns arbete, och när semesterkommitténs arbete är klart - kommittén föreslär 1977 - stannar de vid allmänna uttalanden.

Ännu märkligare är att man på socialdemokraliskl håll har så litet kontakt med reaktionen från arbetarna ute på arbetsplatserna. Där protesterar man bestämt mot alt behöva uppskjuta denna semester, 1 många protester talas det om att man inte kan kompromissa här. Jag har här ett bestämt uttalande från järnbruksarbetarna i Smedjebacken, där det sägs: "Oro och irritation har skapats ute på arbetsplatserna på grund av de tongångar som i första hand hörts av Gunnar Sträng om ett framflyttande av den femte semesterveckan." Man antar vidare uttalanden såsom t. ex. delta:

"Med anledning av Gunnar Strängs uttalande om eventuellt senareläg-gande av den femte semesterveckan vill vi järnbruksarbelare framföra en kraftig protest.

De anställda inom den tunga industrin har många gånger de härdaste jobben och den sämsta arbetsmiljön.

Man har samtidigt även den kortaste semestern.

Den femte semesterveckan har vi länge väntat på och sett fram emot.

Den är även ett Jämlikhetskrav.

Vi uppmanar därför LO att i överiäggningar med regeringen mycket starkt prioritera genomförandel av den femte semesterveckan.

Vi satsar många gånger vår hälsa i jobbet. Därför kräver vi ledighet för välbehövlig rekreation."

Jag instämmer lill fullo i det uttalandel. Jag lycker del återspeglar den stämning som finns ute på arbetsplatserna och det visar att man där vill ha den femte semesterveckan.

Fru talman! I vpk-reservationen lill utskottets betänkande ställs förslaget att riksdagen skall anhålla om förslag om en femte semestervecka under 1976, så att den kan bli verklighet nästkommande år.

Tyvärr måste Jag konsiatera att de andra partierna i utskottet inle är beredda att företräda arbetarnas intressen genom att redan nu kräva att regeringen framlägger ett sådant förslag. Det kan bara finnas elt skäl för alt inte biträda vpk:s förslag, nämligen alt man kalkylerar med all hålla dörren öppen för kompromisser och alt skjuta på den femte semesterveckan.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall lill reservalionen.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors semester

Under della anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ÅKERLIND (m):

Fru talman! I den motion som ligger till grund för socialutskottets belänkande 1975/76:26 begär herr Wennerfors och jag alt riksdagen hos regeringen skall anhålla om att proposition om en femte semestervecka skall läggas fram för årets riksmöte.

1974 års semeslerkommitté framlade under hösten 1975 sitt förslag om en ny semesieriagsliflning. Semesterkommillén hade gjort ett tämligen snabbt arbete sedan den är 1972 tillsatta semesterutredningen avsomnat ulan att efteriämna några resultat.

I budgetpropositionen bil. 13 står några rader om semesteriagstiftningen. Där sägs att semesterkommittén har lagt fram förslag om fem veckors semester, att regeringen eftersträvar en skyndsam behandling av frågan och all avsikten är att förelägga riksdagen förslag i frågan under år 1976.

Krav på en femte semestervecka har vid flera tillfällen framförts från arbetstagarsidan. Många har redan en längre semester, och det är ell rältvisekrav, tycker jag, att arbetslagarna genom lagstiftning tillförsäkras mer likformiga semesiervillkor. Föruiom att en femte semesiervecka införs anser jag del vara särskilt viktigt att all arbelad tid blir semestergrundande.

Trots att det i budgetpropositionen angivits alt regeringen eftersträvar en skyndsam behandling av frågan fanns den inle med i proposilionsför-teckningen i vintras. Det var med anledning av detla herr Wennerfors och jag väckie molionen, där vi alltså föreslår att förslag skall läggas fram inför årets riksmöte.

Vi har nu genom utskottsbehandlingen fått en redovisning för regeringens handlande. Enligt den redovisningen är det meningen alt en proposition

117

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors semester

skall kunna föreläggas riksdagen under senare delen av årel. Det är alltså avsikten, och ingeniing annat har framkommit. Men det är allmänt sett olyckligt all lagförslag, som avses träda i kraft omedelbart efter kommande årsskifte, skall behandlas av riksdagen under hösten. Det blir ofta för kort tid för anpassning.

Särskill kan detta naturligtvis sägas om stora frågor, och semesteriagstiftningen är ju en stor fråga. När det gäller en utökad semesterrätt är det inte heller bara en fråga om anpassning till själva lagstiftningen, utan det måste också finnas ett ekonomiskt resursutrymme för reformen. Semesterkommillén beräknar kostnaderna för reformen till ca 2 "n av lönesumman. Eftersom ungefär en fjärdedel av de anställda redan nu har 25 dagars semester eller mer är det emellertid mycket troligt all del inte blir ens en 2-procentig kostnad. Men just för att underlätta en anpassning även på kostnadssidan hade del varil bra, om beslut hade kunnat fallas redan nu i vår.

Som del redovisas i betänkandet pågår dock arbete i departementet för
att få fram en lagrådsremiss, som efter lagrådsgranskning skall ligga lill
grund för en proposition. Under dessa förhållanden kan elt särskill uttalande
från riksdagens sida inte anses nödvändigl. Det är också vad jag har sagt
i del särskilda yttrandet. >

Men eftersom detla var den enda molionen i år angående semeslerfrågor har herr Hagberg i Boriänge passat på tillfället att skriva en reservation med anledning av moderatmotionen. Kommunisterna har ju utnyttjat alla tillfällen alt svärta ned arbetet som sådanl, arbetsgivarna och fackföreningsrörelsen. Både arbetsgivare och anställda gör stora gemensamma ansträngningar för alt förbättra situationen i arbetslivet. Men den beskrivning som herr Hagberg presterat är en obefogad nedsvärtning av fackföreningsrörelsen, när herr Hagberg säger att förhållandena i arbetslivet blivit alll sämre i elt läge där fackföreningarna har fått mer och mer alt säga lill om på arbetsplatserna genom både lag och avtal.

En del av skrivningen i den kommunistiska reservationen har alltså egentligen ganskalitet med semesterfrågan att göra. Även yrkandet-alt riksdagen med anledning av motionen skall begära proposition om ny semesteriag - lycker jag är överflödigt i del läge som vi nu befinner oss i och som redovisas i betänkandet. Är det så att proposilionen inle kommer, får vi givetvis återkomma med krav. Men det finns ingenting som nu lyder på alt den inte skall komma.

Med det anförda yrkar Jag bifall till utskottets hemställan.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Kanske herr Åkerlind känner sig litet illa berörd av all jag har tagit tillfället i akt och reserverat mig i anledning av herr Åkerlinds motion. Nu är det sä att vi faktiskt trodde all det var klart att en femte semesiervecka skulle genomföras 1977. Men när landets finansminister går ul och släller frågan om den verkligen skall bli av eller inte, är det klart att arbetarna blir oroliga. Det uttalande som Jag här läste upp visar att ar-

belarna är oroliga och undrar om det skall bli ett förslag eller inte. Då lycker jag naturligtvis att det är riksdagens sak att bestämt säga ifrån alt del här förslaget skall komma och alt man inte skall lämna några luckor öppna.

Fackföreningsrörelsen, som jag har varit med och kämpat i under många år och där jag fortfarande är med, är i underiäge gentemot arbetsköparin-iressena. Arbeisköparna har genom silt ägande av produktionsmedlen möjligheter alt förvanska produktionen på ett sådant sätt att stressen och jäktet ökas. Det är ett faktum. Titta bara pä hur sjukskrivningarna ökar! Orsaken till sjukskrivningarna är all det är alltmer stress i arbetslivet. Herr Åkeriind skriver också i sin motion all arbetslivets villkor ställer större krav och är hårda. Därför behöver man längre vila och rekreation. Men det kan inle vara den enda åtgärden. Det är ingen nedsvärtning av fackföreningsrörelsen. Del är i stället så att fackföreningsrörelsen kanske pä ett helt annal sätt måste ta itu med den takt som arbetarna tvingas hålla i dag.

Men jag tror att del är viktigt att riksdagen - om del är dess mening att man skall ha en femte semestervecka näsla är - säger ifrån att så skall del vara och att man helt avvisar den diskussion som finansministern har tagit upp. Därför har jag reserverat mig för elt sådant förslag. Jag tycker också att herr Åkeriind äntligen skulle kunna instämma i det. Han har ju gått ännu längre än vad regeringen en gång förutsatte - han ville att vi skulle besluta under innevarande riksmöte, som slutar i och med denna vårsessions slul.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors semester

Hen ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Hagberg i Borlänge fär säga vad han vill, men jag anser att den skrivning som han har presterat är ett angrepp på fackföreningsrörelsen och ett försök till nedsvärtning av den. Jag är också medlem av LO, liksom herr Hagberg, och det är med den rätten Jag anser mig kunna säga det.

Herr Hagberg tar i sin replik upp orsaken till den ökade sjukfrånvaron. Del finns ju möjlighel för herr Hagberg all rösta pä den moderata motion som kommer alt behandlas senare i år och som föreslår all man skall undersöka orsakerna lill della problem.

När jag hör herr Hagbergs resonemang om hur väl ställt arbetsgivarna i Sverige har det och hur myckel pengar det finns att ta där är jag verkligen förvånad över att herr Hagberg inte har gått över och blivit arbetsgivare.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Nu är det ju inte alla förunnat alt bli arbetsköpare - del fordras också ett visst kapital för det. Del är ell litet fåtal som kan bli arbetsköpare i det här landel, och jag tycker också att det är hell felaktigt att några skall inneha kapitalel.

När del gäller angreppet på fackföreningsrörelsen, som herr Åkerlind lalar om, så är ju inte fackföreningsrörelsen själv särskill blyg när det gäller att kritisera arbetsförhållandena. Vi har fått rapporter från Fabriksarbetareför-

119

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors semester

120

bundet och vi har fått rapporter från LO som säger alt förhållandena inte är de allra bästa på arbetsplatserna.

Dessutom kan jag kvittera herr Åkeriinds önskan att få se mig rösta på hans motion med att säga alt även vpk har en motion som, om den bifölls, på ett effektivt sätl skulle minska stressen och jäktet på arbetsplatserna. Jag hoppas att herr Åkerlind ställer upp och röstar på den motionen, där vi säger alt fackföreningsrörelsen borde ha möjlighet att avbryta ackordsarbete och stressande arbeten över huvud taget, sä au det inte behöver bli effekter i form av sjukskrivningar och liknande.

Hen ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Fru lalman! Jag har inte sagt alt förhållandena är idealiska pä arbetsplatserna. Herr Hagberg i Borlänge vill ge sken av all jag menar au förhållandena är bra och att ingenting kan förbättras. Det menar jag inte. Del finns naturligtvis mycket att göra fortfarande. Men jag menar alt det är en nedsvärtning av både arbetsgivarsidan och fackföreningsrörelsen när man vill påstå au förhållandena nu är sämre än de har varit tidigare. Det är fel.

Hen NILSSON i Växjö (s):

Fru talman! Eftersom debatten har pågått en stund och vi är så gott som eniga inom utskottet kan jag egentligen inskränka mig till att yrka bifall lill utskottets hemställan i denna fråga.

Det brukar ju anses angeläget att de fackliga organisationerna får uttala sig om hur det tillgängliga resursutrymmet vid förhandlingar skall utnyttjas. LO:s remissyttrande kom lill departementet i går, och de andra fackliga organisationerna har ännu inte svarat. Det är ju rimligt att man inom departementet får läsa remissyttrandena, om det skall vara någon mening med alt inhämta sådana, innan vi fattar beslul i riksdagen.

Det finns ingen anledning för riksdagen att bifalla reservationen, och Jag yrkar alltså bifall till utskottels hemställan.

Hen HAGBERG i Borlänge (vpk):

Fru talman! Jag lycker alt socialdemokralerna i utskottet glider undan den här frågan alltför lättvindigt. Det råder väl inget tvivel om all de som finns ute på arbetsplatserna i dag önskar en femte semestervecka och är djupt oroade. Konsekvensen av vad herr Nilsson i Växjö säger är ju att vi får avvakta och se, om del blir någon femte semestervecka nästa år, och att det är fråga om att de arbetare som skall jobba under avtalen skall göra en sådan prioritering att de avstår frän löneökningar för att få en längre semester. Är del den prioriteringen som herr Nilsson i Växjö vill vara med och göra, att man skall avslå en del av löneökningen för au få en längre semester? Del rör sig ju om en längre semester som man behöver för all arbetslivets villkor är så härda i dag.

Jag undrar om man går ul lill arbetarna och säger: Ni skall avstå pengar i lönekuvertet därför att ni har så hårt arbele. Jag tror inle del kan vara

en riktig uppläggning. Dessutom lycker jag inle att det skulle vara så svårt att ha en rakryggad hållning i den här frågan.

Herr NILSSON i Växjö (s):

Fru talman! Vi tycker ju från vär sida att det är de fackliga organisationerna och inle riksdagen som skall prioritera i de här frågorna. Därefter fållar riksdagen beslut.

Vi har samma tilltro till regeringen i dag som vpk hade i januari, för vpk har inte väckt någon motion i delta ärende ulan har hängt sig på en moderaimotion och med den som utgångspunkt avgivit en reservation. I januari var det här inte någon inlressanl fråga för vpk, men i dag är man intresserad av frågan.

Vi har fortfarande tilltro till regeringen, och en proposition kommer under denna riksdag.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors .semester

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Fru talman! Nu är det så att del är en socialdemokratisk finansminister som dragit upp denna debatt och skapat oro. Del är inte vpk. Och när en socialdemokratisk finansminister säger att man kanske måste skjuta på den femte semesterveckan, så skapar det oro på arbetsplatserna. Jag tycker alt del också skulle skapa oro hos herr Nilsson i Växjö, men det gör det tydligen inte.

För alt försäkra sig om fem veckors semester 1977 måste man ju fatta något slags beslut nu, och då kan man väl beställa ett förslag lill hösten 1976. Jag tycker inle att det vore någon svär sak, om man är överens om att man inte här skall kompromissa. Men vad som döljer sig bakom tillvägagångssättet är väl all man är beredd att kompromissa och därför inte vill skriva fast sig i denna fråga. Det är väl det som gör att man inte vill uttala sig bestämt.

Hen NILSSON i Växjö (s):

Fru talman! Det står klart utsagt i utskottets betänkande att vi litar på regeringens besked i budgetpropositionen, att förslag kommer att framläggas under 1976.

Jag vill fråga om herr Hagberg i Boriänge.inie tycker au de fackliga organisationerna skall ha någon möjlighet alt uttala sig om hur resursutrymmet skall prioriteras. I så fall har vi inte alls samma uppfattning. Jag tycker nämligen det.

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Fru talman! De fackliga organisationerna är väl inte bara LO:s sekretariat. Jag har här läst ett uttalande från en lokal facklig organisaiion, och en mängd sådana organisationer är oroade i dag.

Vi kan inte säga au LO:s sekretariat skall göra resursbedömningen. Den frågan har inte varit ute på remiss. Men alla de remissvar som hittills inkommit lill LO har klart talat för att man snabbt vill ha en femte semes-

121

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Fem veckors semester

tervecka. Jag lycker all det borde vara vägledande också för herr Nilsson i Växjö.

Nu har emellertid utskottet inte skrivit så alldeles klart. Som en konsekvens av vad regeringen skall göra skriver utskotlel nämligen som slutmening i näst sista stycket: "Därigenom blir det möjligt att låla den nya lagen träda i kraft vid årsskiftet," Ja visst blir del möjligl. Men det skrivna säger Ju ingenting om att det skall göra det. Och det är just ordet möjligl som öppnar vägen för alt göra som man vill - efter valet.

122

Herr NILSSON i Växjö (s):

Fru lalman! Jag har väl ungefär samma anknytning till arbetsmarknaden som herr Hagberg i Borlänge, och jag besöker ofta våra medlemmar. Då har jag kunnal konstalera alt de liksom lidigare sätter stor tilltro lill de fackliga organisationernas möjligheter alt driva medlemmarnas frågor på ett riktigt sätt. Och medlemmarna hyser tilltro också till den andra delen av arbetarrörelsen, alltså det socialdemokratiska partiet. Rösterna i de val som f n, pågår i facket visarju också att del är på det sället. Våra medlemmar litar på att så snart som möjligheterges under detta år kommer en proposition om fem veckors semester enligt förslaget i semesterkommiliéns belänkande.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Fru talman! Jag skulle vilja ha en försäkran av herr Nilsson i Växjö alt del kommer ett sådant förslag och att herr Nilsson nu talar på regeringens vägnar.

Hen NILSSON i Växjö (s):

Fru talman! Jag talar här på utskottets vägnar. Och vi har sagt all vi har inhämtat uppgifter om all regeringen ämnar framlägga en proposilion under 1976 års riksdag.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hagberg i Boriänge, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 26 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av herr Hagberg i Borlänge,

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 269

Nej - 13

Avstår - I

§ 16 Föredrogs

Socialuiskotlels betänkande

1975/76:27 med anledning av motion om anslag lill utrustning vid Karolinska sjukhuset på tilläggsbudget II till stadsbudgeten för budgetåret 1975/76

Utskottets hemställan bifölls,

§ 17 Rekreationsområden vid nedre Dalälven och Mellanljusnan, m. m.

Föredrogs kulturutskoilets betänkande 1975/76:28 med anledning av motion om rekreationsområden vid nedre Dalälven och Mellanljusnan, m, m.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Rekreationsområden vid nedre Dalälven och Mellanhusnan, m. m.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Fru lalman! Kulturutskottet har behandlat en motion från Gävleborgs-bänkens center- och folkpartiriksdagsmän med yrkande att naturvårdsverket eller en särskild beredning skall få i uppdrag all med förtur ta upp planeringen av de primära rekreationsområdena kring nedre Dalälven och Mellanljusnan. Ulskoltet avstyrker molionsyrkandei under motivering att ett bifall skulle strida mot grundlanken om en samlad och samordnad bedömning av de anspråk som ställs från olika håll i detta hänseende.

Jag kan förslå utskottets ställningstagande. Man vill ha ytterligare underlag för alt göra en samlad bedömning av de olika anspråken. Men jag vill framhålla motionens syfte att ålgärder skall vidtas så att vi snarast får fram underlag för en sådan samlad bedömning. Del är myckel angeläget all någonting händer.

Vi är givetvis i våra trakter till freds med att områdena kring Mellanljusnan och Dalälven har klassificerats som områden av riksintresse. De har således ett särskill värde, inle bara för invånarna på orten utan för de människor i hela vårt land som söker rekreation.

Men det är angeläget att man nu snabbi kan dra nytta av denna klassificering, Friliden ökar, och vi behöver ytterligare alternativ all erbjuda dem som söker sig ut i naturen för rekreation.

Samtidigt har frågan sysselsätlningspolilisk belydelse, Ell utnyttjande av dessa områden skulle ge ett inte obetydligt tillskott i sysselsättningen, och del är känt för kammarens ledamöler från lidigare debatter att sysselsäti-

123

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Rekreationsområden vid nedre Dalälven och Mellanljusnan, m. ///.

ningsfrågorna särskilt i Ljusdalsområdet är myckel angelägna.

Vi har i motionen påpekat alt de nämnda områdena skulle vara lämpliga som försöksobjeki. Jag skulle vilja rekommendera de organ som får uppgiften att gripa sig an med planeringen av de akluella rekrealionsområdena all försöksvis böria med här aktualiserade områden för att få erfarenhel för del fortsatia arbelel.

Statsmakterna har givetvis också ett ansvar för den klassificering som de har gjort, för att den leder till avsett ändamål och kommer att utnyttjas. Om ingeniing händer kan klassificeringen vara till hinder för övrig planering. Denna kan bli vilande i avvaktan pä den övergripande planeringen som är av riksintresse. Del kan innebära en handlingsförlamning för berörda orter, och detta måste enligt min mening ovillkorligen förhindras.

Denna fråga behandlades i riksdagen i december förra årel, och del beslöts då att en särskild beredning skulle tillsättas med uppgift alt som samordnande och rådgivande organ följa planeringen av de primära rekreationsområdena. Vi som lever och verkar i eller nära ifrågavarande områden har givetvis stora förväntningar på den insats som en dylik nämnd kan åsladkomma. Enligt vad jag erfarit har en sådan nämnd ännu inle tillsatts, vilket jag lycker innebär onödigt dröjsmål, men del är all hoppas alt tillsättningen sker den närmaste framliden.

Fru lalman! Det är inte mycket mening i att yrka bifall till motionen mot elt enhälligl utskott, men jag vill uttala förhoppningen att naturvårdsverket nu lar upp de primära rekreationsområdena till planering och ser till att arbelel kommer i gång. Jag hoppas också att beredningsnämnden snart blir tillsatt och alt den prövar möjligheten alt försöksvis gripa sig an de primära rekreationsområdena, inom Mellanljusnan och södra Dalälven, inle minst med tanke på behovet av sysselsättning i de berörda områdena.

Med detta anförande, i vilket herr Wesiberg i Ljusdal (fp) instämde, var överläggningen slutad.

Utskottets hemställan bifölls,

ij 18 Föredrogs

Näringsutskoltets belänkande

1975/76:29 med anledning av propositionen 1975/76:86 om godkännande av avtal om samarbete mellan Sverige och den europeiska atomenergigemenskapen inom området för styrd termonukleär fusion och plasmafysik, m, m, jämte motion

Utskottets hemställan bifölls.

124

På förslag av fru tredje vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående utskottsbelänkanden till ett senare sammanträde.

§ 19 Om ändrade former för företagsrevision

Nr 76

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet för au besvara herr Berg-qvists (s) den 6 februari anmälda interpellation, 1975/76:112, och anförde:

Fru lalman! Herr Bergqvisl har frågat mig, för det första, om jag vill ge en översikt av regeringens planer för all reformera förelagens redovisning och revisorernas ställning i företagen, och för det andra, om jag är beredd att föreslå alt länsstyrelse eller annat samhällsorgan skall få räll att utse minst en revisor i varie förelag med skyldighet all ha revisor.

En tillföriitlig offentlig redovisning och revision är av största betydelse för samhällets och de anställdas möjligheler att fä en korrekt information om företagens ekonorhiska förhållanden. Under senare tid har en rad åtgärder vidtagits för alt bättre anpassa lagstiftningen på redovisningsområdet till de föreliggande informationsbehoven. En sådan målsättning präglar den nya aktiebolagslagen som träder i kraft den 1 januari nästa är. Antalet aktiebolag som är skyldiga att ha kvalificerad revisor kommer dä all öka avsevärt. Den nya lagen medför också en utvidgning av revisorernas arbetsuppgifter och rapporteringsskyldighet och en skärpning av reglerna om revisorsjäv. De nya redovisningsbestämmelserna, som har samordnats med den föreslagna nya bokföringslagen, ställer vidare krav på att bolagen skall tillämpa en väsentligt öppnare redovisning än som f. n. krävs.

En liknande modernisering av bestämmelserna om årsredovisning och revision i ekonomiska föreningar kommer att företas i samband med den allmänna översyn av föreningslagen som f n. pågår inom juslilie-deparlementet.

De aktuella reformsträvandena inriktas också på att utsträcka skyldigheten att lämna offentlig årsredovisning och att anlita revisor lill fler företagsformer. 1974 års bolagskommitté har i uppdrag att utforma regler om redovisningsplikt och revision för företag av typen handelsbolag, enskild näringsidkare och rörelsedrivande stiftelse. Frågan om i vilken utsträckning stiftelse som inte driver rörelse skall underkastas regler om bokföringsplikt och revision prövas av stiftelseutredningen.

I proposition 1975:104 med förslag till ny bokföringslag m. m. framhöll jag att löntagarna ofta har intresse av att en separat redovisning görs beträffande olika produktgrupper eller driftsställen. Frågan om en sådan differentierad bokföring i vissa större företag övervägs f n. inom Justitiedepartementet.

Kritiken mot den nuvarande ordningen för utseende av revisor går ut på att revisorerna knappast kan få den oberoende ställning som krävs för att de skall kunna ge en opartisk och fullödig information om de reviderade företagen. Jag kan i princip hålla med om att systemet med bolagsstämmovalda revisorer inte är hell förenligt med kravei på revisorernas självständiga ställning. Bedömningen av om man bör införa ett system med offentliga revisorer är emellertid beroende bl, a, av vilket

Fredagen den 5 mars 1976

0/7/ ändrade former jör jöretagsre vision

125

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Om ändrade jönnei jör jöretagsrevision

126

utbyte ell sådant system kan väntas ge ur informationssynpunkt. Hur stort utbytet blir beror i sin lur på vilka uppgifier de offentliga revisorerna skall ha.

De offentliga revisorerna som f n, finns i banker och försäkringsbolag utför inte någon separat revision utan bildar lillsammans med övriga revisorer ell kollektiv som gemensamt utför revisionen. Inte heller sam-arbetsutredningens förslag innebar några förändringar med avseende pä revisorernas uppgifter och revisionsarbetets inriktning. Om den offentlige revisorns granskning och rapporteringsskyldighet i enlighet med det förslaget skulle överensstämma med övriga revisorers är det tveksamt om den förordade reformen verkligen på ell meningsfullt sätt skulle öka den information som nu lämnas ut om förelagen.

Revisorerna är i allmänhet ytterst försiktiga med att offentligt anföra kritiska synpunkter ulöver vad som obligatoriskt måste framgå av revisionsberättelsen. Särskilt gäller delta om iakttagelser vid förvaltningsrevisionen, I stället brukar revisorerna under hand framföra påpekanden lill bolagsledningen. Enligt min mening har revisorerna därvidlag visat en alltför stor försiktighet, I förslaget till aktiebolagslag (propositionen 1975:105) framhöll jag att revisionsberättelsen med tiden kommer att återspegla en fördjupad och utvecklad förvaltningsrevision, eftersom revisorernas granskning skall ha den omfattning som god revisionssed bjuder, Pä den punkten bör man emellertid, som jag framhöll i nyssnämnda lagstiftningsärende, t, v, avvakla ulvecklingen i praxis.

Frågan om offentliga revisorer har hittills fått stå lillbaka för andra lagstiftningsalternativ när det gäller att lösa insynsfrågorna, Elt sådant alternativ utgör systemet med styrelserepresenlation för samhället och de anställda. Förslag om en utökad samhällsrepreseniation i affärsbankerna behandlas f n, av riksdagen. Under våren kommer regeringen att la ställning lill det inom industridepartementet upprättade förslaget lill en utbyggnad av den offentliga slyrelserepresentationen inom andra företagsformer.

Industriverket har föreslagit att rätten till arbetstagarrepresenlalion i förelagens styrelse skall utvidgas. Denna fråga liksom den framtida utformningen av informationssystemet företag-samhälle övervägs f n, av regeringen.

Det förslag lill lag om medbestämmanderätt i arbetslivet som regeringen inom kort kommer att förelägga riksdagen har också stor betydelse i sammanhanget. Lagförslaget kommer au innehålla bestämmelser om edilionsplikt och primär informationsskyldighet, vilka går ul pä att arbetsgivaren skall vara skyldig all lämna arbetstagarparten i princip fullständig tillgång till skriftlig och muntlig information av betydelse för verksamheten.

Jag vill slutligen också erinra om den överenskommelse om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter som ingätts mellan Svenska arbetsgivareföreningen. Landsorganisationen och Privatijänsiemannakar-tellen. Överenskommelsen, som trädde i kraft den 1 april 1975, innehåller

en utförlig reglering av formerna för ett samarbete mellan partsrepresentanterna, vilken skall tillförsäkra arbetstagarna fullgod insyn i det enskilda företagets ekonomiska förhållanden. Jag vill i della sammanhang särskill peka på en bestämmelse som säger att förelagsledningen på begäran av arbelsiagarledamöierna i ekonomikommiuén skall anmoda förelagets revisorer-alt medverka i kommittén resp, arbetstagarkonsultens arbele.

Av vad jag här anfört framgår alt det f n, pågår ett intensivt reformarbete där men med olika medel och metoder söker tillförsäkra samhället och de anställda en fullgod insyn i företagen. Enligt min mening kan del vara klokt att avvakta de praktiska erfarenheterna av detta reformarbete innan man beslutar om att bygga upp ytleriigare ett informationssystem. Jag är därför inte beredd att för dagen ta ställning till frågan om det bör införas ett system med offentliga revisorer i företagen.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

0/7? ändrade former jör jöretagsrevision

Herr BERGQVIST (s):

Fru talman! Jag tackar handelsministern för svaret på min interpellation.

Handelsministern redovisade många positiva ting: vi ökar antalet aktiebolag som måste ha kvalificerad revisor, vi utvidgar revisorernas arbetsuppgifter och rapporteringsskyldighet, reglerna om revisorsjäv skärps och bolagen måste tillämpa öppnare redovisning. Dessa nya bestämmelser för aktiebolag skall spridas även till andra företagsformer.

Vi har fått en värdefull redogörelse över det omfattande reformarbete som är på gång och vad vi kan vänta frän utredningar.

Men mitt i denna sjudande reformverksamhet finns del en fråga som jag tror måste lyftas fram till en mer allmän debatt. Och den gäller all revisorerna i praktiken utses av dem som de skall kontrollera.

En personlig upplevelse har gjort ett mycket starkt intryck på mig. Jag träffade en gammal bekant som jobbat som företagsrevisör i flera är. Han sade: Jag har slutat som revisor, Som revisor ställdes jag ofta i besvärliga samvetskonflikter - skulle jag tiga inför transaktioner som visserligen kunde vara till fördel för aktieägarna men som var mycket tvivelaktiga gentemot samhället? Jag visste hela tiden alt om jag protesterade och kom med invändningar skulle jag göra mig omöjlig. Det skulle sprida sig i affärskreisar, och jag skulle inte få bra jobb i fortsättningen.

Nu har jag inte underlag för att påstå att det fallet är typiskt, men nog blir man upprörd när man hör sådant här. Och nog släller det på sin spels det orimliga i att revisorerna utses av dem som de är satta alt kontrollera.

En enhällig riksdag ställde sig ju också 1974 bakom lagulskollels uttalande: "För att en opartisk revision i alla lägen skall kunna garanteras, är det enligt utskottets uppfattning angeläget au revisorerna intar en självständig ställning inte bara i förhållande till styrelse och verkställande direktör utan också i förhällande till bolagsstämman,"

127

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

0//7 ändrade formel jör jöretagsrevision

128

Handelsministern har också 1974 sagt att revisorerna måste inta en självständig ställning inle bara i förhållande till styrelse och verkställande direktör utan även i förhållande till bolagsstämman: "Från denna synpunkt kan det vara en svaghet att det är bolagsstämmans uppgift att tillsätta revisorer. Detta kan nämligen leda till att revisorerna trots allt blir benägna att inle vid sin granskning stöta sig med de aktieägare som representerar stämmomajoritelen. Detta skulle kunna tala för att uppgiften att utse revisorer eller åtminstone en av revisorerna borde läggas pä något utomstående organ,"

I principfrågan är vi alltså överens. Den nuvarande ordningen är principiellt olämplig, och myckel tyder på att den även i praktiken är olämplig.

Men hur förverkligar vi principen i praktiken? De etablerade revisorerna vill tydligen inle alt länsstyrelsen skall lägga sig i hur deras jobb fördelar sig mellan olika förelag. Olika företag ger olika arvoden och revisorerna vill inte att de skall kunna påverka deras inkomster. I ledande affärskreisar tycker man inte heller att samhället skall lägga sin näsa i blöt. Till del kommer all revisorerna i allmänhet har ett gott anseende. De anses vara hederliga människor som håller pä sin integritet. Och genom all det f n, är brist på kvalificerade revisorer så har de även på det sättet en rätt stark ställning. Men man kan aldrig bortse ifrån au del i praktiken kan uppstå situationer där det hade varit bra om revisorerna inte hade varit utsedda av dem som de skall kontrollera, Samarbelsulredningen sade följande:

"Med all respekt för det sätt på vilket åtskilliga revisorer utför sina uppdrag kan det dock sägas att revisorer i dag inte har den oberoende ställning som krävs för att de skall kunna ge fullödig information om de reviderade bolagen. Ägarspridningen och bolagsstämmornas alltmer formella karaktär medför bl, a. att revisorerna om inte formellt så dock i praktiken många gånger utses av dem vilkas verksamhet de skall utöva tillsyn över, nämligen styrelsen och verkställande direktören. Detta förhållande kan enligt utredningens mening i tillspetsade situationer inle erbjuda lillräckliga garantier för opartiskhet och konstruktiv revision,"

Det är ju dessutom så att vi inte är helt nöjda med revisorernas nuvarande verksamhet. Handelsministern säger Ju också i sitt interpellationssvar att revisorerna i allmänhet är ytterst försiktiga med att offentligt anföra kritiska synpunkter utöver vad som obligatoriskt måste framgå av revisionsberättelsen. Särskilt gäller detla vid förvaltningsrevisionen, 1 stället brukar revisorerna under hand framföra påpekanden till bolagsledningen. Enligt handelsministerns mening har revisorerna därvid visat en alltför stor försikiighei.

Som jag ser det begränsas granskningen f n, starkt till de företagsekonomiska synpunkterna. Det är aktieägarnas och fordringsägarnas inlressen som står i förgrunden. Men det viktigaste med företagens verksamhel är den belydelse som de har för de anställda, för orten och regionen och för samhället i storl. Även om dessa större aspekter i huvudsak får anläggas av andra än revisorerna skall man inte bortse från att ett

värdefullt bidrag kan lämnas av revisorerna. Inte minsl bör del gälla frågor om hur förelagen efterlever skattelagarna. Vad som här är viktigt är att revisorerna inte bara uppmärksammar åtgärder som är direkl olagliga utan också sådana ålgärder som uppenbart måste strida mot avsikten med lagarna.

Vi håller nu på och bygger ul taxeringskonlrollen. Den böriar bli rätt effektiv, det har mänga förelag fått uppleva. Och det är naturligtvis inle fråga om alt företagsrevisorerna skall ersätta den vanliga taxeringsrevisionen. Men på ett år företas många många miljarder transaktioner i svenskt näringsliv. Därför behöver taxeringskonlrollen stöd av signaler som kommer inifrån företagen. Och där kan revisorerna spela en hell annan roll än de gör i dag.

Jag vill citera kammarrätten i Stockholm, Den har uttalat alt revisorn "rimligen har långt bättre förutsättningar än den nuvarande taxeringskontrollanten, innan denne utfört en närmare granskning eller tillgripit en sådan åtgärd som en taxeringsrevision, att ha en uppfattning om huruvida skattelagarna efterlevs när inkomstskaitedeklarationen upprättats".

Även mot den bakgrunden vore del naturiigl att länsstyrelsen fick utse revisor.

Handelsministern säger i svaret alt eftersom del händer så mycket i fråga om insyn och öppen redovisning "kan det vara klokt att avvakla de praktiska erfarenhelerna av delta reformarbete innan man beslular om all bygga upp ytterligare ell informationssystem". Jag har förståelse för den synpunkten. Men just den här frågan om vem som skall utse de nuvarande revisorerna och att ge dem en självständigare ställning gentemot bolagsstämman innebär ju inte alt man bygger upp ett nytt system ulan alt man förbättrar det system som vi har i dag.

Och skulle del vara så omöjligt all införa en regel som säger ungefär så här: Om en bolagsstämma i fortsättningen inte vill omvälja en revisor, skall länsstyrelsen anvisa en ny. Att man inte vill välja om kan ju bero på avsägefse eller på all man förlorat förtroendet för revisorn. Då får länsstyrelsen anvisa någon av de nu verksamma revisorerna eller någon av de nya som eventuellt kommer fram.

Jag tror att det är viktigt att denna fråga las upp till allmän debatt. Del är därför jag har väckt den här interpellationen, F"ör del är ju inte bara fråga om vad man lycker bland vissa etablerade revisorer och vad man lycker i ledande affärskreisar, Della är en allmän angelägenhet, och den bör diskuteras från de utgångspunkterna.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Om ändrade förmer .för företagsrevision

Herr handelsministern LIDBOM:

Fru talman! På della område skulle herr Bergqvisl gärna se ökad aklivitel från vår sida. Men jag tror att herr Bergqvisl och jag kan vara ense om att den debatt som nu uispinner sig mellan oss båda egentligen bara är en belysning av att vi lever i en brytningstid när det gäller synen på förelagen, I storl sett är våra aktiebolag och ekonomiska föreningar

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:75-77

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

0/7? ändrade jörmer jör jöretagsrevision

130

uppbyggda efter den synen på företagen som innebär att hela regelsystemet är företagsekonomiskt inriktat. Förelagens uppgift är all tjäna kapitalägarnas intressen. Del är grundlanken i del nuvarande syslemel,

I realiteten ser vi på förelagen på elt annat sätt, framför alll kanske när det gäller stora förelag men över huvud tagel när det gäller företag av någon betydelse för sysselsättningen och konsumenterna, nämligen att företagen har en vidare uppgift och ett vidare ansvar - ett ansvar gentemot konsumenierna, ell ansvar gentemot samhället och ell ansvar gentemot de anställda. Del är naturligtvis en rätt revolutionerande förändring i synen på företagen. Denna förändrade syn kommer inte att ge utslag i ell svep. Vi har i överensstämmelse med våra traditioner vall all pröva oss fram, delvis på olika vägar samtidigt. Genom gigantiska reformer på arbetsrättens område kommer i framtiden lönlagarna att få spela en helt annan roll och därmed löntagarinlressena all tillvaratas på ell annat sätt inom företagen - när tankegångarna i 5; 32-uiredningen har förverkligats.

Genom systemet med styrelserepresenianier för de anställda och genom avtalet om ekonomikommitléer och arbeistagarkonsuller får vi också en förstärkning av löntagarinlressena.

När del gäller företagens ansvar gentemot samhället och gentemot konsumenterna i gemen är vi inte lika avancerade i vårt reformarbete, men som herr Bergqvisl vet lika väl som jag har vi också där gjort en liten börian genom systemet med styrelserepresenianier för de anställda i vissa fall. Den försöksverksamhet som nu pågår är föremål för omprövning, och utredningen kommer med all sannolikhet att leda till ett utvidgat förslag, som industriministern kommer att förelägga riksdagen längre fram.

Jag ser hela debatlen om frågan om offentliga revisorer som ell inslag i den vidare deballen om företagens nya roll i samhället. Jag vel inte om man vinner något pä att parallellt med allt det övriga reformarbete som vi bedriver också forcera denna fråga. Jag är inte så övertygad om att det blotta faktum att man byter ut den instans som skall utse revisorer kommer all medföra de förändringar som vi kanske skulle vilja se. Del är måhända inte ens en så revoluiionernade förändring om man låter länsstyrelsen i stället för bolagsstämman utse en eller fiera revisorer.

Fortfarande kommer revisorernas uppgift all vara densamma som i det gamla systemet: en företagsekonomisk granskning, inriktad på att företaget skall ge vinst - lål vara alt revisorerna skall, åtminstone i vissa avseenden, beakta också andra inlressen än kapitalägarnas.

Fortfarande har vi samma kår av revisorer att vända oss lill, och fortfarande har vi samma tradition och samma yrkesmönster bland revisorerna att räkna med.

Jag iror alltså inte att några underverk slår att åstadkomma genom att forcera jusl den här frågan om offentliga revisorer. Men som herr Bergqvisl hörde av svarei är min inslällning i och för sig inte negaliv. ulan jag vill bara vila litet, lill dess jag har sett resullat av det övriga reformarbetet.

Hen BERGQVIST (s):

Fru lalman! Man kan lägga in olika saker i begreppet offentliga revisorer. För några år sedan tänkte jag mig att någol mycket mer och mycket slörre skulle kunna åstadkommas av offentliga revisorer än Jag tror i dag. Del har naturligtvis att göra med hela det reformarbete som handelsministern här har beskrivit. Man har hittat andra lösningar, och därför kan offentliga revisorer naturligtvis inte göra underverk, som handelsministern säger. Reformarbetet när del gäller insyn, kontroll och samhällets inflytande på förelag måste framför alll gä andra vägar.

Men då kommer jag lillbaka till att del här inte är fråga om att bygga upp något nytt informationssystem utan att helt enkelt förbättra det system av förelagsrevision som vi i dag har.

Handelsministern säger att det inle är något stort och revolutionerande att byta en instans mot en annan. Nej, del är hell rikligt, och därför vore del kanske inle så märkvärdigl om man läi länsslyrelsen komma in när elt förelag inte omväljer sin revisor. Del skulle leda till att revisorernas ställning stärktes på litet längre sikt. Det skulle leda lill alt man kommer bort från del hell orimliga förhällandet att de som skall kontrolleras själva utser kontrollanten, Specielll djuplodande undersökningarom hur man tekniskt skulle gå till väga skulle inle heller behövas.

Jag är medveien om att della bland revisorerna själva är en känslig fråga och alt man kan diskutera om del borde vara länsstyrelsen eller kommerskollegium som skulle utse dem. Men varför inte titta pä de här frågorna i någon ulredning och se om man inte med några enkla grepp kunde slärka revisorernas ställning - i medvetande om att det inle är pä den här vägen som vi revolutionerar vär ekonomi, men alt del ändå är en delreform som är posiiiv, som har fler fördelar än nackdelar.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Om ökat allmänt inflytande vid större företagsöverlåtelser m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 20 Om ökat allmänt inflytande vid större företagsöverlåtelser m. m.

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Bergqvisl (s) den 20 februari anmälda interpellation, 1975/76:123, till herr industriministern, och anförde:

Fru talman! Herr Bergqvisl har frågat industriministern vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att vikliga allmänintressen effektivt skall kunna hävdas då slora företagsköp eller nedläggningar aktualiseras i näringslivet. Frågan har överiämnats lill mig för besvarande.

Jag delar hell uppfaitningen att det är angeläget att lönlagarna får ökat inflytande i frågor som rör företagens skötsel och utveckling. Som också påpekats i interpellationen har åtskilliga åtgärder i den riklningen vidtagils under senare år. Arbetet härpå kommer att fortsätta. Av särskild belydelse blir den arbetsrällsliga reform som riksdagen kommer all beslula i år. Av

131

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

0/7? ökat allmänt injlytande vid större .jöretagsöverlåtelser m. m.

intresse för de problem herr Bergqvisl lar upp är också de frågor om utvidgad styrelserepresenlation för samhället och för de anställda som regeringen f n, överväger,

I interpellationen pekas särskilt på frågan hur det allmännas intresse skall kunna tillvaratas dä företagsköp äger rum. Det lagstiftningsarbete som jag nyss nämnde har stor belydelse även för den frågan. Jag kan också peka på att problemet behandlas av utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen.

Som framhållits i interpellationen har frågan lagits upp i en promemoria, som publicerades av justitiedepartementet under 1974, Avsikten med promemorieförslaget var all få till stånd en i viss män provisorisk lösning i avbidan pä alt arbetsrältskommiltén och utredningen för översyn av konkurrensbegränsningslagen slutförde sitt arbete. På begäran av arbetsmarknadens parter utsträcktes emellertid remisstiden för att arbetsmarknadspar-lerna skulle få möjlighel att lösa frågan förhandlingsvägen. Dessa förhandlingar drog ut på tiden och har nyligen strandat. Med anledning härav har vissa remissinstanser beretts lillfälle att avge slutgiltigt remissyttrande senast den 1 mars i år.

Ärendet kommer nu att på sedvanligt sätt beredas i justitiedepartemenlei. Del blir då lillfälle all överväga vilka ålgärder som kan bli aktuella med hänsyn till remissutfallet och det lagstiftningsarbete som sker i annat sammanhang. Ett förslag i ämnet kommer att läggas fram senare i år.

132

Hen BERGQVIST (s):

Fru lalman! Jag tackar handelsministern även fördetta interpellalionssvar. Med stor tillfredsställelse hälsar jag beskedet all regeringen kommer att föreslå ökad kontroll vid stora förelagsköp.

Om vi redan i dag hade haft en lag av den lyp som föreslås i justitiedepartementets PM från 1974, hade det varit möjligl att på ett effektivt sätt bevaka samhällsintressena vid exempelvis den föreslagna fusionen mellan NK-Turitz och Åhléns,

För del första hade man då kunnal göra en allsidig prövning av om fusionen över huvud taget borde komma till stånd. Om man dä gjort bedömningen all del utifrån allmänna intressen inte varil önskvärt med en sammanläggning, hade man på ell smidigt sätl kunna avstyra det hela.

Om man för det andra vid prövningen i slället hade kommil fram lill att övervägande skäl talar för en fusion, hade samhällel ändå haft en förhandlingsposition. Man hade kunnal ställa villkor för i vilken takt sammanläggningen borde ske och för sysselsättningen i de kommuner som nu riskerar att drabbas ganska hårt.

Genom de långdragna förhandlingarom fusionskoniroll som har ägt rum mellan arbetsmarknadens parter har värdefull lid gått förlorad. Likaså har vi missal chansen lill en genomgripande prövning på eil tidigt stadium av en del vikliga förelagsköp.

De skäl som den av arbetsmarknadens parter tillsatta arbetsgruppen anför till alt förhandlingarna har misslyckats finner jag beklagliga. Man säger

au del inle är lekniskl möjligt all enbart genom kollektivavtal reglera frågan. Köp av aktier på börsen kan inte regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. Men detta är klart redan på förhand. Det behövs inga förhandlingar under nästan två år för att komma fram till någonting sådanl. Jag kan inte tolka detta pä annat sätt än att Arbetsgivareföreningen har förespeglai löntagarorganisationerna en vilja lill eftergifter som i prakliken inle finns. Därför är det viktigt att regeringen tar initiativet. Jag är nöjd med handelsministerns besked och hoppas alt förslag kan komma snabbt.

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

0/7/ ökat allmänt injlytande vid större .jöretagsöverlåtelser m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Anmäldes och bordlades

Proposilioner

1975/76:109 om anslag till Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1976/77, m.m.

1975/76:134 med förslag om förmåner för värnpliktiga m. fl, samt ändringar i värnpliktslagen, civilförsvarslagen och familjebidragslagen

1975/76:142 om upplysning i alkohol- och tobaksfrågorna och om anslag lill hälsovårdsupplysning, m, m,

1975/76:143 om vissa anslags- och organisationsfrågor rörande försvaret

1975/76:144 med förslag om beaktande av det s, k, ingångsvärdet i samband med slalligl bostadslån för ombyggnad av flerfamiljshus

§ 22 Anmäldes och bordlades

Konsiiluiionsutskoilels beiänkanden

1975/76:43 med anledning av propositionen 1975/76:111 om ändring i vallagen (1972:620) avseende utlandssvenskarnas rösträtt jämte molioner

1975/76:44 med anledning av motion om tolkservice vid kommunala val

Finansutskottets beiänkanden

1975/76:18 med anledning av proposilionen 1975/76:94 om medgivande all i visst fall avstå fasl egendom som har tillfallit allmänna arvsfonden som arv

1975/76:19 med anledning av i propositionen 1975/76:100 framlagda förslag såvitt avser de kungl, hov- och slottsstaierna

1975/76:20 med anledning av den i propositionen 1975/76:100 framlagda finansplanen jämte motioner

1975/76:21 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 behandlade för flera huvudtitlar gemensamma frågor såvitt avser lokalfrågor för regeringskansliet

1975/76:22 med anledning av i proposilionen 1975/76:100 framlagt förslag om anslag till avskrivning av oreglerade kapilalmedelsförlusler för budgetåret 1976/77

133

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Anmälan av interpeiiationer

Skatteutskottets betänkanden

1975/76:29 med anledning av motioner om höjning av det särskilda in-vesteringsavdragei och det statliga investeringsbidraget för invenia-rieanskaffning m, m, 1975/76:30 med anledning av motion om skatt på utlandsresor 1975/76:31 med anledning av molioner om energibeskattningen 1975/76:32 med anledning av propositionen 1975/76:91 om ändrade regler för beräkning av existensminimum jämte motioner

Utrikesulskottels betänkande

1975/76:9 med anledning av motion om erkännande av Folkrepubliken Angolas regering

Socialförsäkringsulskottets betänkande

1975/76:22 med anledning av motioner om beräkning av socialförsäkringsavgifter i vissa fall m, m.

Trafikutskottets betänkanden

1975/76:12 med anledning av propositionen 1975/76:100 såviii avser utgifterna på kapiialbudgeien för budgetåret 1976/77 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

1975/76:15 med anledning av proposilionen 1975/76:93 med förslag lill lag om utjämning av taxorna för fjärrtransporier av gods med lastbil lill och från Gotland jämte motioner

Näringsulskottels belänkande

1975/76:34 med anledning av proposilionen 1975/76:100 i vad avser överförande av medel lill allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning jämte motioner

§ 23 Anmäldes och bordlades

Molioner

1975/76:2212 av herr Månsson i Lane-Herrestad m.jl.

1975/76:2213 av herr Wachtmeister i Siaffansiorp

med anledning av proposilionen 1975/76:39 om skolans inre arbele m. m.

§ 24 Anmälan av interpeiiationer

Anmäldes och bordlades följande inierpellalioner som ingivils lill kammarkansliei

134

den 5 mars

1975/76:141 av herr Böijesson i Falköping (c) till herr utrikesministern om upphävande av sekretessen på handlingar rörande baliutlämningen 1946:

30 år har förflutit sedan den s. k. baliutlämningen då 146 balter skoningslöst utvisades från vårt land till Sovjet. Händelsen väckte stor bitterhet

och djup indignation inte bara hos de kvarvarande och ännu levande balterna här i landet utan även hos varie rättänkande svensk medborgare. Minnet från denna tragiska händelse är ingalunda utplånat. Därom vittnade bl. a. de minnesgudsijänsier som hölls för någon lid sedan då .30-årsminnet manifesterades med stor värdighet av både svensk-balter och svenskar.

Under årens lopp har framställningar gjorts lill den svenska regeringen med krav på alt häva hemligslämplingen av handlingarna kring baliutlämningen. Regeringen har emellertid ställl sig hell kallsinnig lill vädjandena och vägral lillmölesgå dessa enligi min uppfallning mänskliga och beräl-tigade krav. Till grund för både balters och svenskars önskan om en fullödig förklaring lill det inträffade ligger de skakande uppgifterna om de utlämnade balternas öden. Vissa av balterna har enligt uppgift blivit bestraffade med Ivångsarbeisläger, medan andra sägs ha försvunnit spårlöst eller gått en bråd död till mötes. Den djupa sorg som anförvanter till de utlämnade drabbades av borde mänskligt sett ha fått regeringen alt känna sig skyldig lämna en förklaring till sill handlande genom alt häva sekretessen på de handlingar som rör ullämningen. Allljäml är kvarlevande anhöriga och landsmän - även sedan de naiuraliserais i det nya hemlandet - djupt skakade och oroade över den händelse bakom vilken den dåvarande svenska regeringen stod.

På elt föredömligt sätt har regeringen med statsministern i spetsen vid flera tillfällen visat aktivt inlresse för alt markera viljan att slå vakt om de mänskliga rättigheterna. Med stor skärpa har man tagit avstånd frän poliliska förföljelser och förtryck av olika slag som drabbat enskilda människor. Mot den bakgrunden anser jag del vara utomordentligt anmärkningsvärt all handlingarna kring baliutlämningen utan rimliga motiv och förklaringar hålls hemligstämplade. Ell rimligt krav vore alt regeringen upphäver sekretessen på handlingar rörande den s. k. baliutlämningen (1945-1946).

Med stöd av vad jag här anfört hemställer jag om kammarens tillstånd att lill herr utrikesministern få ställa följande frågor:

Är stalsrådel beredd alt häva sekretessen på alla handlingar rörande den s. k. baliutlämningen?

Om så inle är fallet, är statsrådet villig ställa i utsikt när della kan ske och lämna en förklaring rörande orsakerna lill dröjsmålet?

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Anmälan av interpeiiationer

1975/76:142 av herr Nilsson i Kalmar (s) lill herr industriministern om ålgärder för alt stödja den manuella glasinduslrin:

Den manuella glasindustrin i landet har under flera år haft belydande problem. Trots vissa stödåtgärder, minskning av antalet anställda, rationaliseringar och fusioner har ingen slutlig lösning av dessa problem kunnat nås.

Glasinduslrin är ofta lokaliserad lill mindre orter där allernaliva syssel-sätlningsmöjligheter är i det närmaste obefintliga. En nyligen genomförd ulredning visar all yllerligare krympning av denna induslri måsie genomföras.

135

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Anmälan av interpeiiationer

Innevarande vecka har också varsel lämnats all glasbruken i Björkshult och Målerås ingående i Kronagruppen skall nedläggas fr. o. m. semestern i år. Björkshult ligger i Högsby kommun och Mälerås i Nybro kommun, båda i Kalmar län. Sammanlagt rör det sig om ca 125 anställda.

Trots att man sedan länge känt till glasinduslrins problem kommer nu en uppsägning med några månaders varsel. Därtill sker uppsägningen på orter där det får anses omöjligt alt utan särskilda ålgärder skaffa fram annan sysselsättning. Kommunerna har på olika säll investerat kring dessa bruk, och de anställda har i flera fall egna hem, till vilka de är bundna. Berörda kommuner har dessutom förut slora problem med sysselsättningen, vilket också bl. a. påtalats i senaste länsplanering. Detta är helt otillfredsställande!

När det gäller landets varvsnäring avser regeringen all kraftfullt gå in i denna för sanering och göra en "snyggare" nedbantning så alt arbetslöshet skall undvikas.

Enligt min uppfaltning bör det nu vara dags att göra delsamma inom glasindustrin. Den manuella glasindustrin är arbetskraflsinlensiv, varför kostnaden för staten här bör bli avsevärt mindre per anställd. Det faktum att uppsägningarna sker på orter där arbetslöshet blir följden talar också för att åtgärder måste vidtas.

De nu varslade uppsägningarna bör därför uppskjutas tills vidare och en glasinduslrikommission tillsättas med uppdrag att framlägga förslag till ålgärder för en mera långsiktig lösning av problemen så all arbetslöshet såviii möjligl undvikes.

Med del anförda vill jag siälla följande frågor lill herr induslriminisiern:

Är industriministern beredd au tillsätta en glasinduslrikommission med uppdrag all framlägga förslag lill långsiktig lösning av denna industris problem så att arbetslöshet om möjligt undvikes?

Är industriministern beredd att i samarbete med arbelsmarknadsministern medverka till att nu varslade uppsägningar i Björkshult och Målerås upp-skjules tills den här nämnda kommissionen lagt siu förslag?

136

1975/76:143 av herr Wachimeisier i Staffanstorp (m) lill herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för alt förbättra sysselsättningen i Malmöhus län:

Under större delen av 1950- och 1960-ialen var sysselsättningen i Malmöhus län i allmänhet mycket god med flera expanderande branscher i ell riki differentierat näringsliv. Inflyttningen lill länet var stor, och efter hand uppstod talet om den överhettade regionen sydvästra Skåne.

I dag är läget annorlunda. Under de sex gångna åren av 1970-lalet har sysselsättningslägel väsentligt ändrats till det sämre och inger nu anledning till allvarlig oro.

Enligt län.sarbetsnämndens senaste rapport har den registrerade arbetslösheten ökat från 4,7 ".> 1970 lill 8,1 ",, 1975 eller från 1 277 arbetslösa 1970 till 2 964 förra årel. Därmed har Malmöhus län lillsammans med Norrbotten det högsta antalet arbetslösa i landet.

De industrisysselsatla har hittills under 1970-lalei minskat med ca 2 000 personer, under del att antalet i hela landel ökade med 80 000.

Inom många viktiga branscher inom länets näringsliv väntas bilden yllerligare kraftigl försämras. Detla gäller bl. a. livsmedel, textil, varv, gummi, transport, byggen och byggnadsmaterial. Den kartläggning av den väntade utvecklingen beträffande sy.sselsättningen som nyligen gjorts av länels kommuner visar också en pessimistisk bild av framliden.

Del dystra lägel förbättras knappast heller av att en induslri som verkligen vill expandera och skapa nya arbelstillfällen av väsentlig betydelse för sysselsättningen stöter på motstånd från lokala opinioner.

Med stöd av del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr arbetsmarknadsministern få ställa följande fråga:

Vilka ålgärder avser statsrådet vidtaga för att förbättra sysselsättningslägel i Malmöhus län?

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Meddelande om jrågor

§ 25 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 4 mars

1975/76:262 av herr Söderström (m)\\\\ herr jordbruksministern om villkoren för tillstånd att omhändertaga avfall:

Riksdagen behandlade på våren 1975 regeringens proposition 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall.

Jcrdbruksutskoltets beiänkande 1975:10 godkändes av riksdagen i maj 1975.

Beträffande slutligt omhändertagande stadgas i 14 § förordningen om mil-jöfariigi avfall (SFS 1975:346):

"Miljöfarligt avfall får slutligt omhändertagas yrkesmässigt endasl av

1. aktiebolag som regeringen bestämmer,

2. den som har erhållit särskilt lillslånd."

Förordningen trädde i kraft den 1 Juli 1975. Föreskrifterna i 14 5 trädde dock i kraft först den 1 januari 1976.

Närde företag som var behöriga all transponera och omhändertaga avfall enligt lidigare gällande normer ansökte om tillstånd enligt de nya normerna fick de besked från länsstyrelserna all detla icke kunde ske, då erforderligt underlag icke kommil länsstyrelserna till hända. Företagen tvingades därför all med myndigheternas goda minne utföra dessa transporter olagligt, tills erforderligt underlag för bedömning av ansökningar i slulel av januari 1976 hunnit färdigställas.

1. Kommer de seriöst arbetande företagen att kunna fortsätta sin verksamhel och därmed tillförsäkra sina anställda fortsatt arbetstrygghei?

2. När kommer myndigheterna att kunna tillhandahålla klara villkor för auktorisalionen?

137

Nr 76

Fredagen den 5 mars 1976

Meddelande om frågor

den 5 mars

1975/76:263 av fru Lantz (vpk) lill herr utbildningsministern om samhällsinformationen i skolans läromedel:

"Miljöförbättringar och löneökningar leder lill sämre resullat för förelaget och kan på sikt äventyra sysselsättningen. Löntagarorganisationerna är kluvna och inkonsekventa. Arbetsgivarna slår för velandet och kunskapen och fattar de visa besluten. Och vad som är bra för näringslivet är bra för löntagarna.

Med dessa arbeisgivarargumenl i bagaget går tusentals gymnasieskoleelever ul i livet efter ell par ire års förelagsekonomiska sludier."

Della Slår au läsa i senaste numret av LO-lidningen. Det framgår alt den objektiviteisgranskning som i dag förekommer är både felaklig och oiillräcklig.

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att motverka borgerlig indoktrinering och falsk information i skolans läromedel'!

138

1975/76:264 av herr Johansson i Åmål (s) lill herr kommunikaiionsminisiern om inslruklioner lill förare av fordon för iransport av hälso- och miljöfarligl gods:

Vid iransport av hälso- och miljöfarligl gods uppstår ofta problem för fordonsföraren, då instruktionerna om godsets handhavande vid olyckshändelse eller tillbud är avfattade på ett språk som föraren ej behärskar.

Trots riksdagens uttalande i denna fråga förekommer ännu all farligt gods transporteras utan att föraren vet vad godset innehåller eller vilka åtgärder som skall vidias om olycka iniräffar. Med anledning av delta vill jag ställa följande fråga:

Är slatsrådet beredd all redogöra för vilka ålgärder som vidlagils för all fordonsförare skall få nödvändiga förarinsiruktioner?

1975/76:265 av herr Bergman i Nyköping (s) lill herr .socialministern om åtgärder för att motverka spridning av salmonellasmitta:

Under den senaste månaden har rapporter slrömmai in om salmonel-laepidemier, som har silt ursprung i vissa spanska turistorter.

Återvändande svenska resenärer lämnar prov men har full rätt att gå ut i arbetslivet redan innan utfallet av provet föreligger. 1 många fall konstateras att de är smittbärare, vilket innebär all särskilda isolerings- eller hy-gienåigärder föreskrivs.

Till herr socialministern vill jag därför ställa följande fråga:

Har Slalsrådei uppmärksammat de risker för vidgad smittspridning som följer av nuvarande regelsystem, och kan komplellerande föreskrifter eller anvisningar väntas?

§ 26 Kammaren åtskildes kl. 16.25. Nr 76

Fredagen den

'" "''" 5 mars 1976
BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975/76:76 Fredagen den 5 mars

Riksdagens protokoll 1975/76:76