Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:74

Fredagen den 27 februari

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes av herr förste vice talmannen. § 1 Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

Om sänkt åldersgräns för SJ.s pensionärsrabatt

§ 2 Om sänkt åldersgräns för SJ:s pensionärsrabatt

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Anderssons i Örebro (fp) den 19 februari anmälda fråga, 1975/76:239, dels herr Lindahls i Lidingö (s) den 20 februari anmälda fråga, 1975/76:245, och anförde:

Herr talman! Herr Lindahl i Lidingö har frågat om jag ämnar vidta någon ändring i åldersgränsen för SJ:s pensionärsrabatt i anslutning till den sänkning av pensionsåldern som genomförs fr. o. m. den 1 juli 1976.

Herr Andersson i Örebro har frågat om man kan förvänta att initiativ tas från min sida för all sänka åldersgränsen för det s. k. 67-koriet till 65 år fr. o. m. den 1 Juli 1976 då pensionsåldern sänks till 65 år.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Till herr Andersson vill jag först säga att det s. k. 67-kortet som villkor för köp av pensionärsbiljett slopades redan år 1974.

Med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år följer naturligen också en motsvarande anpassning av åldersgränsen för SJ:s pensionärsrabatt. Regeringen kommer inom kort att fatta beslut härom.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag tackar slatsrådet Norling för svarei. Självfallet är jag medveten om att man tog bort 67-kortet 1974, men begreppet som sådant finns ännu kvar.

Det svar statsrådet har givit är positivt, och jag vill bara tacka för del. Många har undrat om det skulle komma någol besked. Vi tackar nu för det.

Hen LINDAHL i Lidingö (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för det positiva svaret på min fråga.

Del är många pensionärer och inte minst blivande pensionärer som frågar mig om det blir någon ändring av åldersgränsen för SJ:s pensionärsrabatt i anslulning till sänkningen av pensionsåldern vid halvårsskiftet. Jag har låtit den frågan gä vidare till statsrådet.

Att den här frågan tilldrar sig ett stort intresse bekräftades häromdagen

203

Nr 74

Fredagen den 27 febmari 1976

Om underhållningsvåldets negativa effekter

av en Järnvägstjänsteman som berättade att han ofta pä den senaste tiden ftt samma fråga i biljettluckan. Eftersom pensionärer vill veta hur det skall bli, är det bra att den här informationen kan lämnas redan nu, dvs. ca 4 månader före ikraftträdandet av bestämmelsen. Att regeringen inom kort skall fatta beslut härom hälsar jag därför med största tillfredsställelse. Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om underhållningsvåldets negativa effekter

204

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Gustavssons i Alvesta (c) den 30 januari anmälda interpellation, 1975/76:100, dels fru Lantz (vpk) den 4 februari anmälda fråga, 1975/76:214, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta har frågat mig

om jag har uppmärksammat de forskningsresultat som visar massmedieväldets negativa inflytande på särskill barn och ungdom,

om jag avser att vidta några åtgärder i anledning av de forskningsresultat som redan föreligger och

om jag är beredd medverka till att forskningen på området främjas.

Vidare har fru Lantz frågat mig om nedtoning av våldet i massmedia.

Jag besvarar interpellationen och frågan i ett sammanhang.

Frågan om effekter av våldsinslag i massmedierna har aktualiserats i olika sammanhang. Senast skedde det efter de kritiska granskningar av kulturulbudet för barn som gjorts av olika organisationer.

Jag delar herr Gustavssons och fru Lantz oro inför förekomsten av s. k. underhållningsväld i massmedierna. Det är glädjande all de landsomfattande studiekampanjer om barnkultur och föräldrautbildning som inletts tar upp innehållet i kulturulbudet för barn till kritisk debatt. En förbättring av barnens situation förutsätter att vuxna på ett mer aktivt sätt engagerar sig i barnens livsvillkor och medverkar lill alt kvaliteten i barnens upplevelser ökar. Jag finner de iniliativ som tagils av stort värde. Jag vill också erinra om del viktiga arbete som utförs i förskolor och fritidshem saml av barn- och ungdomsorganisationer för att förbättra de ungas fritidsmiljö. Där utnyttjas i ökad utsträckning olika konstnärliga uttrycksformer i verksamheten, vilket bidrar till att barn och ungdom själva utvecklar en kritisk hållning mot de delar av kulturutbudei som är undermåliga.

För att en debatt om effekten av våld i massmedierna skall bli konstruktiv krävs att det bedrivs en kontinuerlig forskning om massmediernas påverkan på människors beteenden och handlingsmönster samt att forskningsresultaten presenteras på ett sätt som gör dem tillgängliga för en allmän debatt. Det är min förhoppning att de ökade resurser som på senare år ställts lill forskningens förfogande skall göra del möjligl

att utvidga även forskningen rörande massmediepåverkan. Med nuvarande forskningsorganisationer ankommer det som bekant på berörda forskningsinstitutioner och forskningsråd att själva bestämma vilka projekt som skall genomföras.

Del är en svår uppgift att bedöma resultaten av den hittillsvarande forskningen om effekten av våldet i massmedierna. En rad mätproblem är förknippade med forskning om mediernas verkningar på lång sikt. Olika omständigheter hos den enskilde påverkar också resultatet. Forskarna på området har allmänt omvittnat dessa svårigheler, och det är tvivelaktigt om man f n. kan peka på några entydiga forskningsresultat beiräffande effekten av våld i massmedier. Della utesluter självfallel inte att en skadlig effekt föreligger - detta är tvärtom sannolikt. Bristen på entydiga resullal försvårar emellertid bedömningen av hur påverkan sker och hur stark den skadliga effekten är i förhållande till andra faktorer som påverkar människor.

Del är nödvändigt att i diskussionen om olika ålgärder för att begränsa våldsinslag i massmedierna väga in fler faktorer än frågan om den eventuella skadliga effekten av sädana inslag.

Del krävs vidare ett arbele på läng sikt om man på ett avgörande sätt vill motverka skadliga effekter av massmediernas våldsinslag. Ändå kan naturligtvis mera kortsiktiga åtgärder behövas. Jag vill erinra om att den pågående radiouiredningen bl. a. har att se över det avtal som reglerar programverksamheten och som innehåller allmänna riktlinjer för denna.

Det arbete som nu görs för att förbättra barnens kulturella situation sker i samråd med barnpsykologisk sakkunskap. Sä har t. ex. ledamöter med denna inriktning knutils lill utbildningsdepartementets barnkultur-grupp, det nytillsatla barnfilmrådet och barnfilmnämnden.

Nr 74

Fredagen den 27 febmari 1976

Om underhållningsvåldets negativa effekter

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag tackar för svaret som jag har fåll av utbildningsministern.

Även om det i svaret finns en del positiva inslag konstaterar jag att svaret på mina frågor var någol undvikande. Statsrådet går runt de verkliga problemen lik katten kring het gröt.

Statsrådet gör gällande - liksom statsrådets företrädare i ett interpellationssvar till mig för snart sju år sedan - att vi inte har tillräckligt entydiga forskningsresultat angående effekterna av våld i massmedia för all vidta åtgärder.

Jag är medveten om att vi behöver mera forskning på det här områdel, och det har jag efterlyst i min interpellation. Men jag vill också hävda uppfallningen att vi redan i dag har så myckel malerial att del finns utrymme för initiativ.

Statsrådet åberopar i inledningen av svaret vad som nu görs exempelvis från olika organisationers sida och likaså det arbele som sker i förskolorna för att föräldrarna, som det står, skall engagera sig i barnens livsvillkor

205

15 Riksdagens protokoll 1975/76:71-74

Nr 74

Fredagen den 27 febmari 1976

0/77 underhållningsvåldets negativa effekter

206

och medverka till att kvaliteten i barnens upplevelser ökar.

Statsrådet anser all de initiativ som tagits är av mycket storl värde, och del lycker även jag.

Men om barnen sedan matas med massmedievåld innebär detta sannolikt all det uppslår konflikter som kan vara mycket besvärande.

Min utgångspunkt - såväl för den interpellation jag fått svar på här i dag som för den interpellation jag ställde 1969 - är att våld inte hör hemma i en demokrali. Vi vel att våldet sedan urminnes lider har spelat en viss, kanske stor roll i umgänget människor emellan, men vi vel också att försöken att lösa konflikter medelst våld inte varil särskilt framgångsrika. Ingen annan tidsålder har väl på så kort tid som den vi lever i upplevt så snabba och genomgripande förändringar - en tidsålder där massmediernas inflytande och påverkan fåll en dominerande roll. På kort lid har särskilt barn och ungdom blivit mycket slora massmediekonsumenter, och dagens människor konfronteras med våldet på ett helt nytt sätt. Våldet har nämligen via TV-skärmen kommit in vardagsrummen, och väldsinslagen - del är det jag lycker är mycket allvariigi -glorifieras mycket ofta. Den som slår bäst eller skjuter säkrast blir hjälten.

Jag skulle tro att slatsrådet och jag är överens om att väldet inle hör hemma i en demokrati. Om del är så skall del enligt min mening vara en självklar uppgift för den främsi ansvarige för kulturutvecklingen i landet att medverka till all människorna - då i första hand barnen -inle matas med TV-våld. Del borde ha varit självklart för statsrådet att reagera även om del inle finns några djupgående vetenskapliga undersökningar.

När jag tar del av statsrådets svar finner jag några egendomliga formuleringar. Statsrådet påstår:

"För all en debatt om effekten av våld i massmedierna skall bli konstruktiv krävs alt det bedrivs en kontinuerlig forskning om massmediernas påverkan på människors beteenden och handlingsmönster och att forskningsresultaten presenteras på ett säll som gör dem tillgängliga för en allmän debatt."

Sedan framhåller statsrådet all "del är tveksamt om man f n. kan peka på några entydiga forskningsresultat beträffande effekten av våld i massmedier". Men, säger statsrådet: "Della utesluter självfallel inte att en skadlig effekt föreligger, della är tvärtom sannolikt."

Vad menar då stalsrådel med en konstruktiv debatt? När det gäller forskningsresultatens tillgänglighet utgår jag från att statsrådet, med den position ett statsråd har, skall kunna tillgodogöra sig forskningsresultat. När statsrådet medger alt del är sannolikt att en skadlig effekt av våld i massmedia föreligger bör statsrådet, med utgångspunkt i silt egel medgivande, kunna föra en konstruktiv debatt och även kunna ta initiativ. Statsrådet säger i inledningen till sitt svar all han delar inlerpellantens och frågeställarens oro inför utvecklingen och inför förekomsten av del s. k. underhållningsvåldet i massmedia.

Jag vill vidare säga att statsrådet har möjlighet alt utvidga debatten

från frågeställningen om våldet hör hemma i en demokrali. Statsrådet har därtill möjlighet att deklarera en viljeinriktning när det gäller hur massmediavåldel skall elimineras. I fråga om forskning är vi inte helt utan material, del känner statsrådet säkerligen till. Jag nämnde tidigare alt jag framställde en interpellation 1969. Den gången frågade jag dåvarande statsrådet om han uppmärksammat de undersökningar som gjorts av Nationella kommittén för studium av våld i USA. Den utredningen fastslog att våld i TV uppmuntrar till olika former av våldsorienteral uppträdande och skapar moraliska och sociala värderingar som är oacceptabla i ell civiliserat samhälle. - Det är sju år sedan dess, och fiera undersökningar har redovisats. För några dagar sedan fick jag Sveriges Radios Publik- och programforskning, informationsblad nr 1. Där ställs frågan:

"Hur påverkas barn av TV?"

Jag skall citera en del av vad som står i detla informationsblad. Bl. a. står del: "En nyligen avslutad SR/PUB-undersökning som sammanfattar ett siorl antal nordiska undersökningsresultat, försöker ge några svar på den frågan. Forskningen på det här området är visserligen både fragmentarisk och skev. Men sammantagna ger undersökningarna ändå både allmän kunskap om, och belysande exempel på, de intryck barn tar av TV i sina handlingar, normer, värderingar och kunskaper - på kort och lång sikt.

Ett par exempel på nordiska resullat:

Det råder inget tvivel om att TV ofta har ett inflytande på förskolebarnels aktiviteter. Oftast märks detta samma dag eller dagen efter det att barnet tittat. En mer långsiktig påverkan märks främst vid populära programserier.

Barn kan imitera våldshandlingar som de sett på TV, TV kan också ibland vara en bidragande orsak till att barn själva blir aggressiva. Troligtvis leder tittandet på TV-våldel även lill en långsam tillvänjning vid våldet, så all vi mer och mer avirubbas i våra reaklioner och acceplerar våld som ell adekvat medel att lösa problem,"

Även om del finns områden -jag är medveien om det - som behöver klarläggas i frågan om massmediavåldet, lycker jag att det redan nu klart framgår av tillgängliga undersökningar att TV-våldet är mönsterbildande. Del är avtrubbande genom att det minskar förmågan att reagera mot våld och våldsverkare och genom att det ökar benägenheten all reagera med eget våld. Herr talman! Är inte del malerial som finns tillgängligt och som visar massmediavåldels negativa påverkan och effekter tillräckligt för att statsrådet redan nu skall gå till handling?

Jag efterlyser alltjämt ett mera preciserat svar på frågan om statsrådet har för avsikt att verkligen ta initiativ i den här väsentliga frågan.

Nr 74

Fredagen den 27 febmari 1976

0/7? underhållningsvåldets negativa effekter

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Först skall jag be att få tacka för svaret på min fråga.

Jag har frågat utbildningsministern vilka initiativ han tänker la för

207

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

0/7? underhållningsvåldets negativa effekter

208

alt få en nedtoning av våldet i massmedia, och utbildningsministern har svarat mig att han delar min oro inför förekomsten av underhållningsvåld i massmedia.

Våldet behandlas sensationsmässigt i massmedia, tidningar, radio och TV liksom i massproducerade filmer och böcker. Där förekommer i stor utsträckning inslag av människoförakt, förhärligande av våld och ren spekulation i det intresse som våld trots allt väcker. Delta sätt att presentera våldet menar jag kan ge impulser till ytterligare våldshandlingar, och det är också väl dokumenlerat i olika forskningsresullat.

Utbudet av underhållningsvåld, deckare och Väslernserier har ökat under årens lopp från tvåkanalssyslemels slarlår. Del heler i den s, k, Kanaluiredningen att under senare är har utbudet av deckare blivit mer omfattande och båda kanalerna sänder dem nu regelbundet under fasta rubriker.

En mycket missvisande slogan, nämligen "vårt behov av skräck", lycks ha blivit något slags legitimation för en utveckling mot allt enklare och brutalare former av underhållningsvåld. Nutidens människor har nog av våld och skräck i sin vardag utan att massmedia behöver bre' på,

I stället borde massmedia vara försiktiga i utbudet av det fiktiva våldet, så att människorna förmår reagera om del verkliga väldet når oss. Många forskare har också börjat uppmärksamma effekterna av de populära våldsprogrammen. Det understryks från sådant håll att även om vi inte alla blir direkl aggressiva, leder liltandel kanske lill en lång lillvänjning vid våldet, så att vi mer och mer avirubbas i våra reaktioner och accepterar våld som ett adekvat medel att lösa problem och konflikter.

Barn tar i synnerhet skada av alt se våld i massmedia. Det är forskare numera ense om. Våldsinslag i TV har en mönsterbildande effekt och stimulerar till aggressivt beteende hos barn.

Barn ser mycket på TV och barn med otrygga hemförhållanden ser mer på TV än trygga barn och ser dessutom särskill mycket på våldsfilmer.

Barn som har en dålig kontakt med sina föräldrar väljer ofla hjälten i TV:s deckarserier till pappagestalt att likna och identifiera sig med.

Barn ser i genomsnitt mer på TV än vuxna. En nioåring t, ex, ser varje dag två limmar på TV, Barn i åldersgruppen 9-14 år ser lika mycket på TV efter klockan halv tio på kvällen som vuxna gör. Tre fjärdedelar av alla barn i åldersgruppen 3-6 år hade 1966. då Sveriges Radio gjorde en tittarundersökning, sett någol avsnitt av "High Chapparal",

Barn översköljs med andra ord varje dag av bilder med våld i TV. i serier och på film. Även här har forskare pekat på olika negativa effekter av att se på våld,

1, Att se på våld har en mönsterbildande effekt: barnen som om och om igen ser våldshandlingar, särskill om dessa verkar riktiga och leder till rättvisa och lyckade slut, får intrycket av ati del här är ell bra säll alt lösa problemen på,

2, Det får en utlösande effekt: hos barn som lidigare behärskat sina impulser au göra andra illa kan våldsscener leda lill all de själva övergår

lill våld, 1 en undersökning, där mödrar i slörsla allmänhet fick lala om vilka program ,som påverkat barnens lekar och beteenden, framkom all barnen i della avseende ofta tagit iniryck av både barnprogram och vuxenprogram. De vuxenprogram som nämndes var oftast underhållningsprogram, deckare och vilda västern. Barnen lekte t, ex, cowboy, sköt och slogs eller identifierade sig med en viss agent,

3, Så får våldstillandel en lillvänjningseffekt: den som tittar myckel på våld blir van och reagerar inte medlidsamt mot den ,som blir utsatt för våld,

TV har ett stort ansvar .iär del gäller programutbud, inle minst för barnen, med tanke på hur mycket barnen okritiskt tittar på och anammar TV-programmen, Man kan konstatera alt underhållningsvåldet negativt påverkar både barn och vuxna.

Det vore befogat med litet mer initiativförmåga från herr Zachrissons sida för att medverka lill en nedtoning av underhållningsvåldel främsi i TV och att i stället befrämja ett programutbud av annan karaktär.

Eftersom jag tycker att det svar jag fått är ganska luddigt vill Jag ånyo fråga herr utbildningsministern:

1, Hur ser ni på förekomsten av underhållningsvåld i TV?

2, Kommer några initiativ att tas för att åstadkomma en minskning av denna typ av programutbud?

3, Instämmer herr Zachrisson i kravei: Bort med underhållningsväld i TV?

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

Om underhållningsvåldets negativa effekter

Hen utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Lål mig först upprepa att jag tror att vi alla är överens om att denna fråga är av utomordentligt storl och centralt intresse. Ingen av oss är någon vän av underhållningsvåld, vare sig i TV eller någon annanstans. Det tror jag inle vi behöver vare sig träta eller tvista om.

Herr Gustavsson i Alvesta beskrev della problem som ett grötfat som man går runt. Jag måste säga att herr Gustavsson i sin beskrivning lade ordentligt med gröt i fatet. Jag skulle i och för sig kunna bidra med olika exempel som vi inle gillar. Men herr Guslavsson gick omsorgsfulll runt problemet och gav såviii jag förstår inte ell enda förslag lill vad han lycker att vi skall göra.

Det är väsentligt alt forskning bedrivs pä della område; del är vi helt överens om. Vi har också en omfattande sådan forskning. Den forskningen är icke så entydig som herr Gustavsson vill göra gällande - det tycker jag att man ärligt bör erkänna och inte bara läsa upp vissa excerpter ur en del forskningsresultat. Men det för mig väsentliga är det konstruktiva bidrag som vi kan ge för all få en annan ordning lill stånd. För mig är det då hell avgörande alt man ger barn och ungdom en kritisk skolning, alt vi får aktiva barn- och ungdomsorganisationer, en vital förskoleverksamhet och en vital skola på alla områden, som kan skapa den kritiska distans till våldet som är nödvändig, Självfallel är del precis lika viktigt att ha en aktiv föräldraopinion.

209

Nr 74

Fredagen den 27 febmari 1976

Om underhållningsvåldets negativa effekter

210

Att en föräldrautbildning kommer till stånd både i folkbildningsarbetet och i andra sammanhang som tar upp problemet ser jag också såsom ulomordeniligl viktigt. Sådana initiativ har tagils på en hel del områden -jag har inle något behov av all räkna upp hela listan på sådana iniliativ, eftersom ni känner dem lika väl som jag, även om ni för tillfället inte vill låtsas om det.

Bland de forskningsresultat som har lagts fram är, tycker jag, de som presenterats i anslutning till barnmiljöutredningen är mest intressanta, Rita Liljeström har gett oss en bild av vad det är för slags initiativ som måste tas för au vi skall komma till rätta med den här typen av bekymmer. Vad det handlar om är att ge barnen en sådan miljö och ett sådant säll att leva, både i hemmen och ute i samhället i stort, att de också kan ta det våld som -jag beklagar, herr Gustavsson - troligen måste finnas även i en demokrati. Jag vet inte hur herr Gustavsson brukar rösta när vi diskuterar försvar och trafikpolitik i den här kammaren, men ulan tvivel håller vi oss i samhället på många nivåer med aktiviteter som inte är helt ulan våldsinslag.

Nå, säger man då, men underhållningsvåldet i TV är ju så förfärligt. Ja, visst finns del slappa programinslag i TV som ingen av oss gillar, men jag tycker det är ett påhopp på Sveriges Radio och orätt att bara vara negativ, eftersom få grupper har gjort så myckel när del gäller barnfilm och barnkultur som de som jobbar med barnprogram på Sveriges Radio, Jag tycker vi har en utomordentligt god programverksamhet på det området, - Jag brukar visserligen sällan vilja uttala mig om programmen, men om jag får göra det i det här allmänna hänseendet, hoppas jag att herr talmannen har överseende med mig. Det är enligt min mening nödvändigt att här relativt rejält säga ifrån att Sveriges Radio i detta avseende har ett självständigt ansvar, och jag tycker att man där har levt upp lill det ansvarei myckel bra när del gäller barnprogramverksamheten,

Pä frågan om vad jag skall ta för initiativ vill jag svara att det vore intressant att fä höra något förslag. Jag vet inle om fru Lantz är inställd på censur av TV-program - del lät nästan så i hennes anförande. Del finns ett avtal mellan staten och Sveriges Radio vilket reglerar hur programverksamheten skall utformas. Vi har f. n, en radioutredning - den hänvisade Jag till i mitt svar - som reglerar hur programverksamheten skall utformas, och dess uppgift är alt överväga, om andra åtgärder kan vidtas för att man skall kunna möta den här typen av debatt och diskussion om programverksamheten i radio. Jag skulle hälsa med lillfredsslällelse alt vi kunde låta den diskussionen fortsätta all växa.

Men det avgörande - jag upprepar det - är de konkreta insatser vi gör för att skapa en bättre livsmiljö och bälire kuliurmiljö för barn och ungdom. Del gör vi f n, med rader av initiativ på det barnkulturella områdel. Jag lar för givet att herr Gustavsson med de slora ord som han har använt i det här sammanhanget är beredd att myckel kraftigt gå emot de tendenser lill att bibehålla kommersiella inslag i barnkul-

lursammanhang som vi så ofta ser exempel på - för allt i väriden t, o, m, i denna kammare.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Herr Zachrisson frågade mig om Jag är anhängare av censur av TV-program, Del är jag givetvis inte. Vad jag vill komma åt är den upptrappning av underhållningsvåldet som har skett under de senaste åren.

Del kan inte vara obekant för herr Zachrisson att vpk i motioner har lagt fram förslag om hur man skall få ett annal programutbud i Sveriges Radio, Vpk har protesterat mot den utarmning av programverksamheten som har ägt rum. Vpk har protesterat mot alt de egenproducerade programmen blir färre och inköpen från utländska TV-bolag - främst från USA och Västeuropa-blir fier. Vpk har protesterat mot det ökade utbudet av underhållningsvåld och allt vad det för med sig. Och vpk har också varil väldigt kritiska mot budgetnedskärningen, som har fått till effekt all man har tvingats att minska det egenproducerade programutbudet.

Det är självklart att vi skall ge barnen en bättre livsmiljö; det kämpar vi väl alla för. En sådan bättre miljö skapar vi förstås genom en bra förskoleverksamhet och genom en bra skola som får en mer social funktion, och vi gör det i samverkan mellan hem, skola och förskola. Men det finns ingeniing som säger att man inte för den skull kan ta initiativ när det gäller nedtoning av underhållningsvåldet i TV - del är ju en helt annan sak. Och det vore väl befogat au herr utbildningsministern, som ändå är den politiker som har det slörsla ansvaret för massmedie-poliliken i landet, log någol iniliativ för att få bort underhällningsväldet i TV, Vi vel ju hur negativt både barn och vuxna påverkas av det våldsförhärligande som förekommer.

Jag efterlyser fortfarande inte ett allmänt positivt uttalande om den oro som herr Gustavsson i Alvesta och jag känner, utan iniliativ för all hell enkelt ta bort underhållningsvåldet.

Nr 74

Fredagen den 27 febmari 1976

Om underhållningsvåldets negativa effekter

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Visserligen sade statsrådet Zachrisson alt vi är överens i den meningen att ingen av oss är någon vän av underhållningsvåld, men i övrigl klargjorde hans inlägg sannerligen inle någonting.

Herr Zachrisson menade att jag lade ytterligare gröt i fatet. Det får stå för hans egen räkning, om han bedömer forskningsresultat och uttalanden av forskare och människor som arbelar med programmen såsom gröt. Jag har ifrågasatt om inle herr Zachrisson i slället borde ta litet intryck av alll detta.

Det är rätt förvånande att statsrådet står så handfallen och bara ropar: "Kom med ett förslag!" Herr Zachrisson och hans förelrädare borde väl ändå under alla dessa år ha haft möjligheter alt la några initiativ. Del är detla vi efterlyser, men vi har inte fått något besked här i dag.

Herr Zachrisson säger all vi gör påhopp på Sveriges Radio och lar

211

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

Om underhållningsvåldets negativa effekter

sedan upp barnprogrammen. Jag har icke kritiserat Sveriges Radios barnprogram, utan del är våldet som jag har reagerat mot.

Så får vi höra ett myckel märkligt uttalande av den högste chefen för kulturen i värt land: "Troligen måste vi ha våld," Statsrådet utgår alltså ifrån att vi måste ha våld i det här samhällel, och del innebär att vi måste mala människorna med våld via TV-kanalerna för att de verkligen skall få del av det, kanske redan innan de har lärt sig att lala. Är det verkligen herr statsrådels uppfaltning att jusl därför alt vi har våldsproblem måste människor matas med våld? Jag måste säga det är elt beklämmande uttalande, om statsrådet menar allvar med del,

Sveriges Radio har ett självständigt ansvar, säger statsrådet. Ja visst, del får vi ständigt höra i riksdagen när vi för fram sådana här frågor. Men har slatsrådet vid något tillfälle fångat in alla de reaktioner som har kommil, både här i riksdagen och utifrån, och tagit upp en diskussion med de ansvariga? Det skulle vara intressant alt vela. Så omöjligt kan del väl inte vara att la upp den diskussionen, med de kontakter som Jag utgår ifrån att statsrådet måste ha med radio- och TV-ledningen och dem som gör dessa program.

Jag återkommer alltjämt till de forskningsresultat som föreligger och som herr Zachrisson inte på något sätt vill godkänna. Han menar att del inte finns någonting som gör att man i dag skall kunna ta några initiativ. Sedan talar herr Zachrisson om stora ord. Jag har refererat de undersökningar som hittills är tillgängliga. Vill statsrådet betrakta det som stora ord, så får del slå för herr statsrådets egen räkning.

212

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Bara några randanmärkningar till.

Herr Gustavsson i Alvesta! Verkligheten - och jag antar att verkligheten inte är särskilt mycket annorlunda i Småland än vad den är på andra håll i landet - är ju ändå den att vi lever i elt samhälle där våldet är en del av denna verklighet. Det går en utomordentligt rolig TV-serie f n, som heter Raskens och som skildrar livet i Småland för 100 år sedan, och den är ju gjord med svenska pengar, fru Lantz, Men fri från våld är den inle, eftersom den skildrar den verklighet där soldaten Rask levde - och den var brutal, I vissa hänseenden är verkligheten fortfarande brutal. Jag menar att det skulle vara helt oriktigt att undanhålla barnen den delen av verkligheten - den hör till den värld vi lever i. Därför är det enligt min mening nödvändigl all resonera betydligt vidare kring dessa frågor än vad ni gör.

Del är viktigt att i skolans arbele, i studiecirklar, i barn- och ungdomsorganisationer och folkbildningsarbetet diskutera de livsvillkor som vi människor har i samhället. Dem vill vi självfallet på olika sätl förbättra i riktning mot slörre solidaritet, större ansvar, större kritik mot billig kommersialism osv. Jag antar all herr Gustavsson efter alla dessa ord är villig att i de sammanhang när vi ställer förslag lill åtgärder - för det fallas inte sådana i den här kammaren, herr Guslavsson - medverkar

till att de blir genomförda.

Sedan vill jag bara igen framhålla att vi har ett avtal med Sveriges Radio, Ni låtsas som om det inte finns. Det vore väldigt intressant om ni talade ur skägget. Ni talar rent allmänt om all del väl borde gä att göra någonting - några initiativ borde väl kunna tas gentemot Sveriges Radio, Del vore intressant att höra vad ni är beredda att rekommendera. Personligen har jag tagit del initiativ som är det enda som går att la enligt min mening, nämligen att, när vi står inför en ny avtalsperiod beträffande Sveriges Radio, låla en utredning gå igenom erfarenheterna av den nuvarande avtalsperioden och föreslå eventuella förändringar. Det är ett mycket konstruktivt initiativ, tycker Jag, Där deltar företrädare för olika politiska partier, och jag hoppas alt de skall kunna ge oss en ganska hygglig vägledning för hur den nya avtalsperioden skall se ut. Men jag kan försäkra herr Gustavsson att jag inte för några samtal med Sveriges Radio om hur dess programpolitik skall vara utformad, för det hör helt enkell inte till min uppgift.

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

Om underhållningsvåldets negativa effekter

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Del går inle alt förneka att våldet tyvärr finns runt omkring oss i samhället dagligdags. Just därför att våldet är en sådan påtaglig del av verkligheten i dagens svenska samhälle behöver ju inle massmedia ytterligare breda på med underhållningsvåld. Del är därför jag har ställt den här frågan: Tänker herr Zachrisson ta något iniliativ för att åtminstone nedtona underhållningsvåldet i programutbudet? Del är ju entydiga forskningsresultat som har framkommit och som dokumenterar de skadliga effekterna av underhållningsvåldet. Då vore det befogat med en litet seriösare syn på det här problemet än vad herr Zachrisson presenterar här.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Jag förstår all herr Zachrisson måste gå lillbaka hundra år i tiden för all hiita någonling som kan vara motivering för att han inte vill göra en förändring. Nu är del väl ändock så alt vi bör diskutera utifrån dagens situation. Jag är medveten om att vi har våld i samhällel, men herr Zachrisson utgår i silt resonemang från att vi skall ha TV-våldet för att visa en verklighet. Detta innebär Ju att vi förstärker de våldstendenser som finns i samhället, vilkas mönster i allra största utsträckning kommer utifrån och inte hör samman med del samhälle som vi lever i.

Herr Zachrissons resonemang är också mycket märkligt när han menar att eftersom det är på del här sället måste vi, som han yttrade i sitt första inlägg efter inierpellationssvarei, skapa en sådan skola och sådana andra aktiviteter alt vi får en kritisk instans för att diskutera och för att möta våldstendenserna. Med andra ord: Försl länder man på och sedan måste man rycka ut med brandkåren för att försöka släcka.

Överläggningen var härmed slutad.

213

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

0/7? villkoren för studiecirkelverk-sainhet om jörskolerejörmen

214

§ 4 Om villkoren för studiecirkelverksamhet om förskolereformen

Herr utbildningsministern ZACHRISSON erhöll ordet för att besvara herr Greens (s) den 5 februari anmälda interpellation, 1975/76:109, och anförde:

Herr talman! Herr Green har frågat mig dels om jag anser att de informations- och utbildningsinsatser som planeras av socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet i samband med förskolereformen är i överensstämmelse med de i folkbildningsförordningen angivna intentionerna för folkbildningsarbetet, dels hur jag ser på del förhållandet att ulöver det lill socialsiyrelsen anvisade särskilda anslaget vissa med ulbildnings-och informationsåtgärderna förenade kostnader kommer att belasta folkbildningsanslaget.

Jag vill först påminna om att det ankommer på skolöverstyrelsen att utfärda anvisningar om tillämpningen av folkbildningsförordningen. De bestämmelser som citeras i interpellationen står inte i folkbildningsförordningen, som regeringen beslular om, ulan i skolöverstyrelsens anvisningar lill den. Del är också skolöverstyrelsen som bedömer hur förordningen bör tillämpas, om det skulle uppslå tveksamhet om tolkningen i något enskilt fall. Jag vill dock redogöra för de allmänna principer som gäller.

Riksdagen beslutade år 1963 om de mål som fortfarande gäller för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Då betonade man bl, a, all folkbildningsarbetet skall vara helt oberoende av direktiv från stat och kommun, organisationer och enskilda, och att del fritt skall kunna utvecklas och anpassas efter behov och förutsättningar hos de människor det vänder sig till.

För all slatsbidragsberättigad studiecirkelverksamhet gäller självfallet folkbildningsförordningens bestämmelser om au grundmaterial och cirkelledare skall vara godkända av studieförbund, Beiräffande personalutbildning vill jag också nämna all regeringen genom beslul den 27 maj 1970 meddelade vissa rikllinjer som skulle beaklas när skolöversiyrelsen ulfärdade anvisningar lill folkbildningskungörelsen, Rikllinjerna finns ålergivna i en promemoria (DsU 1970:6), Bidragsvillkor och avgräns-ningsfrågor i siudiecirkelverksamheten som utarbetats inom utbildningsdepartementet, I denna promemoria sägs bl, a, alt slatsbidrag till intern utbildning och inskolning inle kan utgå över anslaget Bidrag till slu-diecirkelverksamhei, I den mån studiecirklar med yrkesutbildande syfte skall erhålla statsbidrag bör verksamheien vara helt oberoende av de företag vars anställda verksamheien kan vända sig lill. Studiecirklarna bör alltså inte anordnas i samarbete med någol förelag. Verksamheten skall vara öppen för alla och ha ett allmängiltigt syfte och ämnesinnehåll, Detla gäller även personalutbildning som anordnas av eller på initiativ av kommuner.

Herr GREEN (s):

Herr lalman! Jag vill lacka statsrådet för svaret på interpellationen.

Anledningen till att interpellationen framställdes är att viss tveksamhet råder inom studieförbunden beträffande vissa gränsdragningsfrågor, speciellt när det gäller studiecirkelverksamhet med yrkesutbildande syfte. Som bekant blir del mer och mer vanligt alt kommuner och även företag använder sig av studieförbundens kunnande och erfarenhet för viss form av yrkesutbildning. Del är ju uppgifter som studieförbunden kanske har de bästa förulsätlningarna för att klara på ett tillfredsställande sätl,

Ulöver den verksamhet som nämns i interpellationen har Kommunförbundet även ute i kommunerna nu startat en utbildning för personal inom åldringsvården, och även den här gången har Kommunförbundet rekommenderat kommunerna att undersöka möjligheterna att bedriva den verksamheten i studiecirkelform. Jag tror också alt man med utbildning i just den formen har förutsättningar att nå ett myckel bra resullat. Men problemet för studieförbunden är all denna verksamhel ibland hamnar snubblande nära vad man skulle kunna kalla för intern företagsutbildning. Tyvärr måste man konstatera att den promemoria från 1970 som skolöverstyrelsen hade att beakta vid utfärdandet av anvisningar lill folkbildningskungörelsen i dag redan är till vissa delar urholkad. För att undvika onödiga missförstånd anser jag del vara mycket angeläget att en översyn där snarast kommer till slånd.

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

Om villkoren fÖr studieciikelverk-samhet om jörskolerejörmen

Herr utbildningsministern ZACHRISSON:

Herr talman! Eftersom herr Green återkom lill den frågan vill jag gärna upprepa att jag betraktar det som utomordentligt viktigt för att värna folkbildningsarbetets och studiecirkel verksamhetens integritet att den utbildning som anordnas i form av sialsbidragsberälligade studiecirklar bara får anordnas under den förutsättningen att del är studieförbunden som avgör vilka som skall vara cirkelledare och vilket material som skall användas.

Sedan är jag emellertid medveten om att delta ibland skapar vissa bedömningssvårigheier, och det är en av anledningarna till all jag har tillsatt ett utredning om vissa folkbildningsfrågor. Jag tar för givet att just den här saken kommer att vara en av de punkler som ulredningen med intresse kommer att ägna sig åt och att den kommer all ge oss förslag på ålgärder för att förbättra möjligheterna alt göra en fungerande gränsdragning mellan vad man skulle kunna kalla för intern utbildning och fritt och frivilligt folkbildningsarbete.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Proposilion

1975/76:120 till utrikesutskottet

215

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

Anmälan av interpellation

S 6 Föredrogs och bifölls interpellalionsframslällningarna 1975/76:132-134,

§ 7 Anmäldes och bordlades

Proposilion

1975/76:133 om utbyggnad av föräldraförsäkringen m. m.

§ 8 ,'\nmäldes och bordlades

Förslag

1975/76:15 Skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av ett från utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer avgivet belänkande om riksdagsarbetels planering

§ 9 Anmäldes och bordlades

Motion

1975/76:2210 av herr Fälldin m.jl. om alkoholpolitiken

§ 10 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 26 februari

216

1975/76:135 av fröken Andersson (c) till herr socialministern om avgiftssystemet inom landstingens långtidsvård:

Genom en ändring i lagen om socialhjälp år 1971 infördes i denna bestämmelser som gav kommunerna möjlighet att ta ut differentierade avgifter för vård på ålderdomshem, 1 proposilionen 121 år 1971 med förslag lill lagstiftning om rätt för kommunerna att ta ul efter betalningsförmåga differentierade avgifter för vård i ålderdomshem förutsattes, all samma räll förelåg för landstingen beträffande långtidsvården. Landstingsförbundet rekommenderade också landstingen att fastställa regler för all ta ut differentierade vårdavgifier för s, k, utförsäkrade patienter i långtidsvård. Flera landsting fastställde också regler, som innebar alt avgifterna i del enskilda fallet skulle bestämmas på grundval av patientens betalningsförmåga. Patienten skulle dock alltid få behålla ett visst "garantibelopp" för egna personliga behov.

Frågan drogs emellertid genom överklaganden inför regeringsrätten, som upphävde landstingens beslut, eftersom uttryckligt förfatlningssiöd saknas för differentiering av vårdavgifter inom landslingens långtidsvård,

I den överenskommelse om vissa finansieringsfrågor på sjukvårdsområdet, som i januari i fjol träffades mellan representanter för socialde-

partemenlet och sjukvårdshuvudmännen, intogs på initiativ av företrädarna för sjukvårdshuvudmännen en föreskrift om att socialutredningen skulle få i uppdrag att snarast möjligl utreda frågan om värdavgifterna i sluten sjukvård för utförsäkrade patienter, bl, a, med hänsyn till gällande avgiftsregler vid vård på ålderdomshem. Regeringen gav i februari 1975 socialutredningen i uppdrag att utreda och snarast lägga fram förslag i frågan.

Med hänvisning härtill och med hänsyn lill all de olika avgiftssystemen inom åldringsvärden och långtidsvården leder till orimliga konsekvenser för såväl kommuner, landsting som för enskilda, ber jag att till socialministern fä ställa följande frågor:

Vad är anledningen lill att något förslag ännu inte framlagts om avgiftssystemet inom landstingens långtidsvård?

Är socialministern beredd att la initiativ för att påskynda all frågan får en lösning i enlighet med intentionerna i överenskommelsen mellan företrädarna för sjukvårdshuvudmännen och socialdepartementet i januari 1975?

Nr 74

Fredagen den 27 februari 1976

Anmälan av interpellation

Pä hemställan av herr förste vice talmannen beslöt kammaren kl, 11,49 att ajournera sina förhandlingar till kl, 15,00, då de till dagens bordläggning anmälda utskotisbelänkandena väntades föreligga,

§ 11 Dä förhandlingarna kl, 15,00 återupptogs anmäldes och bordlades

Konstilutionsutskoiiets belänkande

1975/76:42 med anledning av motion om det kommunala partistödet

Skatteutskottets beiänkanden

1975/76:27 med anledning av propositionen 1975/76:77 om avveckling av s, k, faktisk sambeskatlning jämte motioner

1975/76:28 med anledning av propositionen 1975/76:79 om ändrade regler för beskattning av fåmansförelag m, m, jämte motioner

Lagutskottets belänkande

1975/76:9 med anledning av motion om översyn av åldersgränserna

Försvarsutskottets betänkanden

1975/76:20 med anledning av motion om fritidsverksamheten vid militära förband

1975/76:21 med anledning av motion om värnpliktigs tjänstledighet i samband med eget barns födelse

1975/76:22 med anledning av motion om åtgärder för att öka de värnpliktigas infiytande på de militära förbanden

1975/76:23 med anledning av motion om tjänstgöring i internationellt biståndsarbete som alternativ till värnpliktsljänstgöring och vapenfri tjänst

217

Nr 74

Fredagen den 27 febmari 1976

1975/76:24 med anledning av motion om arbetarskyddet inom försvaret 1975/76:25 med anledning av motion om ändring av bestämmelserna för vapenfri tjänst

Socialförsäkringsulskoltets belänkande

1975/76:21 med anledning av motionerom vissa del pensionsfrågor

m, m.

218

Socialutskottels betänkanden

1975/76:26 med anledning av motion om rätt till fem veckors semester 1975/76:27 med anledning av motion om anslag t il I utrustning vid Karolinska sjukhuset på tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76

Kulturutskottets belänkande

1975/76:28 med anledning av motion om rekreationsområden vid nedre Dalälven och Mellanljusnan, m, m,

Näringsulskottels beiänkanden

1975/76:29 med anledning av propositionen 1975/76:86 om godkännande av avtal om samarbete mellan Sverige och den europeiska atomenergigemenskapen inom området för styrd termonukleär fusion och plasmafysik, m, m, jämte motion

1975/76:30 med anledning av motion om förstatligande av de privata bevakningsföretagen

1975/76:31 med anledning av molioner om regional konsumentpolitisk verksamhet

1975/76:32 med anledning av motion om val av huvudmän i sparbank

§ 12 Kammaren åtskildes kl, 15,01,

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert