Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:71

Tisdagen den 24 februari

Kl, 15,00

§ 1 Justerades protokollet för den 13 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om val

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

Meddelande om val

Meddelande om ändrad tid for sammanträdet .fredagen den 27 februari

Herr TALMANNEN: Om beräkningen av

Jag får meddela att vid morgondagens sammanträde kommer att företas låneunderlaget för val av ombud jämte suppleanter i Europarådels rådgivande församling, småhus

§ 3 Meddelande om ändrad tid för sammanträdet fredagen den 27 februari

Hen TALMANNEN:

Med hänsyn till att flera interpellationssvar lämnas vid kammarens bordläggningsplenum fredagen den 27 februari lar nämnda sammanträde sin börian redan kl, 11,00,

§ 4 Om beräkningen av låneunderlaget för småhus

Herr bostadsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Karlssons i Malung (s) den 12 februari anmälda fråga, 1975/76:229, och anförde:

Herr talman! Herr Karlsson i Malung har frågat mig om jag anser att de minskade fördjupningsmöjligheter som blir följden av bostadsstyrelsens ålgärder ligger i linje med statsmakternas beslut. Av frågan framgår att herr Karlsson avser det förhållandet att bosladsstyrelsen nyligen ändrat sina anvisningar till bostadsfinansieringsförordningen så att fördjupning av bostadslånet med mer än 10 96 av låneunderlagel för småhus generellt sett kan ske bara när del gäller hus som ligger på jordbruksfastighet eller utom planlagt område.

Som herr Karlsson framhåller i sin fråga uttalade jag i propositionen 1975/76:30 (s, 6) alt fördjupning med mer än 10 96 av låneunderlaget även i fortsättningen borde medges i områden med betydande kredit-svårigheter. Det ankommer på bosladsstyrelsen au ange dessa områden, I nämnda proposition erinrade jag emellertid också om alt bostadsstyrelsen har uppdrag au fortlöpande följa ulvecklingen av bollenlångivningen i syfte att minska behovet av fördjupning.

Nr 71 Efter vad jag har erfarit har bostadsstyrelsen i slutet av förra årel haft

Tisdaeen den " överläggning med boiienlåneinstiiuten om fördjupningsfrågorna i om-

24 febmari 1976 råden där det tidigare har funnits behov av fördjupning, Bosladsstyrelsen

_____________ har efter denna överläggning ansett sig kunna ändra sina anvisningar

Om beräkningen av så att fördjupning med mer än 10 % av låneunderlagel när del gäller
låneunderlaget för nybyggnad av småhus numera kan medges av länsbostadsnämnd bara
småhus om huset ligger på jordbruksfastighet eller utom planlagt område, I övriga

fall medges fördjupning efter prövning av bosladsstyrelsen.

De av bosladsstyrelsen vidtagna åtgärderna anser jag ligga i linje med statsmakternas beslul. Jag vill emellertid stryka under att de ålgärder som vidtas inle får leda till någon försämring av lånemöjligheterna, I den mån det även i forlsällningen uppkommer svårigheler au få underliggande kredil i vissa områden ankommer det således på bosladsstyrelsen att antingen genom överläggningar med bottenlångivarna medverka till att undanröja dessa svårigheter eller medge fördjupning av bostadslån.

Hen KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Jag vill lacka bostadsministern för svaret på min fråga, och jag tolkar svarei posilivt,

I bostadsfinansieringsförordningen av 1974 fanns ursprungligen i 30 S tredje stycket särskilda fördjupningsregler för bostadslån vid nybyggnad av småhus som skulle bebos av lånesökanden. Förutsättningen var att huset skulle uppföras inom område där det förelåg betydande svårigheter att få underliggande krediter.

Den ändring som beslutades förra året innebär att fördjupning med mer än 10 96 av låneunderlagel även i fortsättningen skall medges i områden med betydande kredilsvårigheler.

Som framgått av min fråga har bosladsstyrelsen i sina anvisningar angivit att fördjupning med mera än 10 96 av låneunderlaget för småhus kan ske enbart när del gäller hus som ligger på jordbruksfastighet eller utom planlagt område. I vissa kommuner kan emellertid samma kredilsvårigheler uppslå för hus som ligger inom planlagt område.

Efter vad bosladsministern har framhållit hoppas jag att denna fråga
kommer att lösa sig så all inga svårigheler i fortsättningen skall behöva
uppstå och att bostadsstyrelsen skall medge fördjupat låneunderlag även
för hus som ligger inom planlagt område inom vissa delar av kommu
nerna. Om del i fortsättningen skulle visa sig nödvändigt med fördjupat
låneunderlag hoppas jag att åtgärder kommer att vidtagas så att samma
regler kan gälla efter den 1 januari 1976 som gällde före delta datum.
Jag anser all det även i framtiden kommer alt finnas behov av fördjupai
låneunderlag inom vissa områden i kommunerna vid byggandei av små
hus. Eftersom fall redan har förekommit under 1976 där fördjupai lå-
neunderiag har förvägrats hoppas jag all det inte skall behöva uppslå
fier sådana fall utan att del hela skall fungera så alt småhusbyggare inom
8 planlagt område erhåller fördjupning av låneunderiaget på samma sätt

som skedde före den 1 januari 1976.

Med delta vill jag än en gång tacka bosladsministern för svarei.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Herr bostadsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Granstedts (c) den 4 februari anmälda interpellation, 1975/76:103, och anförde:

Herr talman! Herr Granstedt har frågal vilka hänsyn jag anser all regeringen bör la till kommuners och landstingskommuners uppfattningar när det gäller lokalisering av slalliga anläggningar. Vidare har herr Gransledl frågat om regeringen fattat definitivt beslul angående den föreslagna lokaliseringen av SJ- och poslterminalerna lill Väsleriärva. Slutligen ställs frågan om regeringen är beredd att vid behov tillgripa 27 S BL för att mot kommunens vilja genomdriva den föreslagna lokaliseringen av terminalerna.

Vid beslut om lokalisering av statliga anläggningar har regeringen att ta hänsyn till en mängd olika omständigheter och väga lokala, regionala och statliga intressen mot varandra. Jag anser att man därvid skall ta stor hänsyn till den uppfaltning som kommuner och landstingskommuner företräder. Om starka skäl av allmänt intresse föreligger kan del emellertid i enstaka fall bli nödvändigt att gå emot kommunala och andra organs uppfatlningar.

När det gäller frågan om 27 i; BL får jag erinra om att bestämmelsen är avsedd au användas när det till främjande av betydande allmänt intresse är nödvändigt alt stadsplan upprättas men kommunen underlåter att vidtaga erforderliga planeringsålgärder. Således bör en kommun ej ha rätt alt motsätta sig upprättande av en stadsplan om en sådan krävs exempelvis för framdragande av en genomgående trafikled eller för annat ändamål av belydelse för regionen eller för riket i dess helhet. Uppförandet av post- och järnvägsterminaler, som är nödvändiga för att tillgodose såväl Slockholmsregionens som hela rikels behov, får anses utgöra ett sådanl betydande allmänt inlresse som avses i paragrafen.

Beiräffande del av herr Gransledl refererade ärendet kan jag meddela att frågan varit föremål för beredning inom regeringen. Formellt regeringsbeslut fattas inom kort.

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västeijär-va

Hen GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag vill lill att böria med tacka .statsrådet för svaret. Tyvärr kan man inte säga att det här svaret har vare sig den fyllighet eller den konkretion som skulle vara motiverat med hänsyn lill frågans ganska slora principiella betydelse.

Man kan ur svarei egentligen inte utläsa vare sig hur långt staisrådeis

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

vilja all ta hänsyn till kommunala och landsiingskommunala synpunkter sträcker sig eller om regeringen är beredd all lillgripa 27 >; byggnadslagen. Man kan inle heller ulläsa vilkei beslut regeringen kommer att fastna för i del här fallet. Det är en tämligen unik situation all en kommun under fullsländig partipolitisk enighet motsätter sig en elablering av det här slaget. Det är lätt alt förstå att när en sådan situation uppslår har man myckel umgl vägande skäl för sin inslällning. Och lungl vägande skäl finns verkligen för alt motsätta sig en lokalisering av den föreslagna SJ- och postterminalen lill Väsleriärva. En sådan elablering kommer att krafiigt bidraga till att förstärka den kommunala obalansen i Stockholmsregionen, som ju innebär all arbetsplatserna är kraftigt koncentrerade till vissa områden, medan man i andra områden har kommuner med utpräglad sovsiadskaraktär - del bor mycket folk där, men det finns ingen sysselsättning.

F. n. har vi en mycket hög arbeisplatskvot i vissa kommuner. Del gäller Stockholms kommun och det gäller inte minst Solna kommun, där del går en och en halv ä två arbetsplatser på varie yrkesverksam. Ett myckel slorl ansvar för den situalionen har staten som arbetsgivare. Staten är ju en av de största arbetsgivarna i denna region, och statens arbetsplatser är till stor del koncentrerade lill jusl Solna och Stockholms kommuner.

Enligt den PM som byggnadsstyrelsen har skrivit och som heter Lo-kalförsöriningsstudie 75 får vi räkna med att denna situation kommer att förvärras framöver. Enligt den studien skall man under en tioårsperiod investera 2,1 miljarder kronor i nya arbetsplatser inom Storstockholmsområdet. 90 'Vi av de investeringarna kommer enligt planerna att göras i Stockholms och Solna kommuner. Den obalans som vi redan har kommer alltså att förvärras, och etableringen av den storarbetsplats som terminalerna kommer att utgöra är alltså ett led i den processen.

För Solna kommuns del innebär del också att obalansen inom kommunen, dvs. kommunens egen situation, förvärras. Del kommer att bli elt kraftigt ökat arbetsplaisöverskotl i kommunen med en ökad inpend-ling som följd.

Förläggningen av terminalerna lill Väsleriärva innebär också att man tar i anspråk ett av de få tänkbara områdena för bostadsbyggande i kommunen. Solna kommun har ju ett vikande befolkningsunderlag. Förutsättningarna för att häva den utvecklingen försämras alltså kraftigt genom de här lokaliseringarna.

Vi kommer all få miljöproblem. Etableringen av terminalerna i Väsier-jiirva kommer all leda lill ökad irafikbelasining. ökande krav på nya vägdragningar och nya järnvägsdragningar. Del kommer att bli dagvai-tenproblem. eftersom del är fråga om ell myckel siort område, som dels måsie planas ul. dels kommer all hårdbeläggas. Terminalerna kommer enligi planerna alt förläggas pä ett sådant säll alt de effektivt avstänger förbindelserna mellan bebyggelsen i Solna och Solna kommuns viktigaste grönområde, som alltså ligger norr om det tilltänkta terminalområdet.

Det är sålunda inte konstigt all Solna kommun upplever en sådan här lokalisering som en enbart negativ åtgärd för kommunens del. Det är inte heller konstigt att regionplanenämnden i Stockholms läns landsting, som har alt se lill effekten på regionens struktur i dess helhet, också har siälll sig negaliv till projeklel och underslrukii framförda be-tänkligheler.

När del gäller föreiagseiableringar, elablering av slora arbelsplalser över huvud lagei. släller vi krav på att sådana etableringar skall ske under hänsynstagande lill övergripande samhälleliga effekter. Vi vill inle acceptera att enbart förelagsekonomiska hänsyn skall bli ulslagsgivande. Del är inle självklart all den lokalisering som är bäsl för förelagei som sådant, ur intern synpunkt, också är den bästa för samhället. Detta är en orsak till all vi har ett kommunall planmonopol, som gör att kommunen skall vara herre över hur området skall utnyttjas.

När det gäller privata företag anser vi all ett sådant hänsynslagande och underordnande under samhälleliga intressen, som uttrycks från kommuner och landsting, är en självklarhet, och diskussionen går närmast ut på att man skall slärka kommunernas möjligheter all påverka föreiagseiableringar. Men i delta fall gäller del alliså slalliga, affärsdrivande verk. Då lycks inle dessa hänsyn gälla. Om man inte får gehör hos kommunen, går man till regeringen och begär alt regeringen med tvångsåtgärder skall se till alt verken i fråga får sin vilja igenom mot kommunens intressen. Jag kan inte hjälpa all jag lycker all ett sådant förfaringssätt har litet av gamla tiders fogdevälde över sig. De lokala intressena får vika när de höga myndigheterna sagt sitt.

Som jag sade lidigare ger inte interpellationssvaret så värst myckel vägledning när det gäller bedömningen av hur regeringen verkligen kommer att handla i denna fråga. Beträffande frågan om regeringens ställningstagande säger statsrådet i interpellationssvaret: "Beiräffande del av herr Granstedt refererade ärendet kan jag meddela att frågan varit föremål för beredning inom regeringen. Formellt regeringsbeslut fattas inom kon."

I brev lill kommunstyrelsens ordförande i Solna och till gruppledarna i Stockholms läns landsting skriver landshövdingen i Stockholms län. Hjalmar.Mehr. alt enligt vad han erfar har regeringen redan lagil ställning i den här frågan. Det ställningstagandet skulle gå ut på att dessa terminaler skulle förläggas till Väsleriärva.

Det är angeläget all vi får ett klarläggande på den här punkten. Är del så au landshövdingens påståenden är ogrundade och all frågan alltså är hell öppen för regeringens del så vore jag lacksam att få detta klan ulsagt här i dag. .r del däremol så alt landshövdingen har fog för sina påslåenden och au regeringen i praktiken redan har tagit ställning så vore del värdefullt alt också detta klargjordes här i dag.

Om det är så som man har skäl all misslänka - med uigångspunki i vad landshövdingen sagl - all regeringen redan har lagil siällning och all detta slällningslagande innebär en förläggning lill Väsleriärva. då

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Nr 71 kvarstår nästa fråga: Är man beredd att genomdriva denna lokalisering

j. . , med hjälp av 27 § byggnadslagen? Det är den paragraf som gör det möjligt

74 f h ■ 1976 ' regeringen alt, om kommunen inte vill upprätta stadsplan, åsidosätta

_____________ del kommunala planmonopolet och själv på kommunens bekostnad upp-

0/7? lokalisering av rätta en stadsplan. 1 interpellationssvaret lar man inte heller rikligt klart SJ- och posttermi- vilka avsikter regeringen har. Den formulering som finns här är närmast naler till Västerjär- en tolkning av vad paragrafen kan innebära.

va Som Jag ser del måste motivet - om regeringen vill lillgripa 27 § -

vara all det inle finns någon annan lokalisering av de här terminalerna som kan vara någol så när rimlig. Del är naturiigl att statens järnvägar och posten slår vakt om den lokalisering som dessa verk ur sin egen synpunkl anser vara den fördelaktigaste. Men det innebär naturligtvis inte med nödvändighet all den lokaliseringen är den enda som man på rimliga grunder kan anse vara tänkbar i hela Storstoekholmsområdet. För mig framstår det i alla fall som orimligt alt det inte går att hitta någon annan lösning inom Storslockholmsområdet aren föriäggning just till Väsleriärva. Men om regeringen vill tillämpa denna paragraf då är del rimligt att man också visar att detta är det enda möjliga alternativet. Enligt uppgift har det genomförts ganska många utredningar på delta område, och det är tänkbart alt dessa visar all del är det enda alternativet. Om detta kan dock ingen döma som inle sett utredningsmaterialet, och såvitt jag har mig bekant har 1. ex. inle Solna kommun haft lillfälle alt studera del här beslutsunderlaget och yttra sig över del.

Jag ser del som ganska självklart all om uiredningsmalerialei - eller eveniuelll tillkommande utredningsmaterial - verkligen visar att detta är den enda genomförbara lösningen, så kommer inte kommunen att motsätta sig en lokalisering till det här området. Men man kan inle begära att kommunen bara skall finna sig i elt uttalande från vederbörande verk all det är här vi vill lägga terminalerna. Avslutningsvis vill jag fråga statsrådet:

1. Innebär handläggningen inom regeringen all man i prakliken har tagit ställning lill denna fråga i enlighet med vad landshövdingen har sagt? Och vilket är i så fall del slällningslagandei?

2. Om Slällningslagandei är - eller kommer all bli - alt terminalerna skall förläggas till Västerjärva och om kommunen fortsätter alt vägra att stadsplanelägga området, kommer regeringen då att lillgripa 27 >;. som ju inle någonsin tidigare har tillämpats under sin 45-åriga existens, och mot kommunens vilja genomdriva denna lokalisering?

3. Är regeringen beredd alt se till au Solna kommun och även Stockholms läns landsting får lilinille att sludera del ulredningsmalerial som kan föreligga på deila område och yllra sig över del innan regeringen definilivt låser sig på den här punkien?

Hen DANELL (m):

Herr lalman! Lokaliseringen av SJ:s och poslverkels terminal utanför
12 Stockholm tycks bli ännu en exempel på regeringens ointresse av all

ta hänsyn till Stockholmsregionens närings- och planpolitiska problem. Den siyvmoderliga behandling av Stockholmsregionen som vi har märkt under senare år i form av ulfiytlning av slalliga verk och ständigt tal om överhettning böriar numera få sin rätla bild när alll fler kommuner anmäler obalans mellan olika näringar, låg självförsöriningsgrad eller kommunalekonomiska problem av slora mått.

I lallel Solna, där nu regeringen tycks vilja lokalisera en omfattande statlig verksamhet, är dock förhållandet det att självförsörjningsgraden är ovanligt hög, som vi har hön. Kommunen vill således inte ha fler jättearbelsplatser utan snarare mer bostäder.

I bollen på den nu akluella lokaliseringsfrågan lycks ligga vissa planer från regeringens sida redan när del s. k. Järvaavialel slöls 1966. Även om del då talades om utrymme för viss statlig verksamhel så var dock huvudsyftet med avtalet alt det skulle byggas bosläder och all man därmed skulle undanröja 1960-talels slora bosladsbrisl. Sedan många år har Solna kommun planeral låg bostadsbebyggelse i det nu aktuella området.

När det gäller lokaliseringen av posi- och SJ-ierminalen finns del rader av allvarliga problem, och jämte dem som herr Granstedt har redovisat vill jag särskill understryka följande.

Först är det miljösynpunkterna. Samordningen - som jag inom parentes sagt inie funnit några avgörande skäl för - mellan postens och SJ:s terminal skapar en gigantisk anläggning där det berörda området omfattar mer än 90 hektar, förutom de ca 90 som SJ redan har i Solna kommun. Möjligheterna för de lusentals boende söder om anläggningen att nå de populära friluftsområdena på Järvafältel ulan bil eller buss blir obefintliga.

Den bild Jag nu visar på TV-skärmen klargör situationen i detta område. Den nord-sydliga vägen - det mörka strecket mitt på bilden - är E 4. Den öst-västliga vägen är den som anknyts till E 18 längre västerut. De gula områdena mellan E 18 och E4 nordväsiut är de områden som kommunen vill planera in för bostadsbebyggelse åt ca 5 000 personer, och del är dessa områden som nu regeringen uppenbarligen avser alt ta i anspråk. I knät mellan E 18 och E4 - ungefär milt på bilden -finns det redan slora bostadsområden med tusentals människor, som nu helt avskärs från möjligheterna att komma ut på Järvafältel, vilket alltså ligger nordvästui på bilden.

Den starkt ytkrävande och lerrängförändrande anläggningen med över 60 hektar hårdbehandlad yla kräver också en väldig satsning på lunnlar och viadukler för all dra fram SJ:s spår. Som exempel kan jag nämna alt på ett ställe krävs del en spårviaduki som i sin tur skall gå över en vägviadukl. Totalt blir den fria höjden i denna viadukternas viadukt omkring 16 meter, om vi räknar lågt. vilket kräver skövling av fornminnen bl. a. och utgör ell hot mot en av regionens äldsta bevarade statargårdar.

Förutom miljösynpunkterna vill jag också nämna trafiksynpunkterna, där fakta ger vid handen alt del vid max-limmen enbart från den slora anläggningen kommer att gå ca I 000 - varav 700 tunga - fordon genom

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler lill Västerjärva

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Solna ut på E 18 och E 4. I del sammanhanget kan påpekas all man nu har vissa planer på all göra en helt ny väg mellan E 18 och E 4 genom terminalen, om vilken kommunen tidigare inte haft någon som helst informalion. Uppenbarligen är del så alt de statliga myndigheterna nu ägnar sig åt någon egen vägplanering inom Solna kommuns område, och bara della är nalurligtvis myckel märkligt. Del är tydligen på del viset all Solna kommun, som i del här avseendet tidigare har varil förfärligt misshandlad, nu skall få ännu ett svårlöst trafikkomplex.

Med della som bakgrund, herr talman, måste man fråga sig: Vad har egentligen berörda myndigheter och departement gjort för att söka rätt på alternativ till en lokalisering lill Solna? Jag har erfaril all Sigtuna. Järfälla och Upplands-Bro har visat inlresse för en sådan här anläggning. Vi vet också all del finns andra möjligheter, exempelvis i Spånga. Varför har vi hört så litet om alternativa studier?

Jag vill så komma in på den principiella frågan om hur långl staten skall kunna gå i syfte att hindra den kommunala självstyrelsen. Som vi har hört är del en helt enig kommunfullmäktigeförsamling - vilket är ganska ovanligt - i Solna som säger nej till lokaliseringen på den plats där nu regeringen tydligen vill förlägga terminalen. Vidare har såväl regionplanenämnden som irafiknämnden i Stockholms läns landsting uttalat sitt missnöje med den påtänkta lokaliseringen.

Den uppkomna konflikten - i vilken regeringen efter vad jag inhämtat på inget sätt försökt finna en rimlig lösning tillsammans med kommunen - kan också ses i ett annal perspektiv än som en ren konflikt mellan riks- och lokalintressen. I fallet Solna är del faktiskt så all staten redan i dag äger 54 96 av all mark. medan kommunen just nu satsar på all finna mark för bosladsbyggande. Silualionen är inte särskill trevlig för kommunen, eftersom del är just staten som sitter på den mark där bosladsbyggande skulle kunna ske. Del talas ibland i den markpolitiska debatten om stora privata markägares överläge gentemot kommunerna, och det kan nog ligga mycket i detta. Men i Solnafallet är del faktiskt så att förutom att en markägare äger hälften av marken är denne markägare ett slags högsta organ i marktvisler. Någon möjlighet att överklaga beslul i den här marktvisten finns självfallel inle. Alt tro all samhället eller staten skulle vara något slags garant för kommunernas självständiga planering är föga realistiskt.

Herr lalman! Lokaliseringen av terminalen för SJ och postverket till Solna tycks vara klar i praktiken. Vi är många kommunall och riks-politiskt aktiva i Stockholmsregionen som fortfarande hoppas att regeringen skall komma på bättre tankar inför det sista beslutsvarvet. Att genomdriva en gravt miljöförstörande och för kommunen planeringsfientlig anläggning av de ofanlliga mall som terminalen utgör - alll med hjälp av 27 i; byggnadslagen - vittnar dess värre inle om en särskill seriös

behandling av ärendet i handläggande departement.

Jag ber till slut all få upprepa min fråga om vad man har gjort för att finna andra alternativ. Vilka lägen har undersökts och varför har

dessa lägen i så fall lämnals åt sidan? Dessutom skulle det vara av värde om statsrådet utnyttjade tillfället alt nu här i kammaren utvidga resonemanget om möjligheterna för regeringen att i olika situationer använda sig av 27 i; byggnadslagen. Statsrådet gör ulomordeniligl kortfattade kommentarer i interpellationssvaret, och f ö. kräver den förmodade sällsynta användningen av lagrummet faktiskt en utveckling av statsrådet i den här debatten.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Det är två vikliga principfrågor som berörs i denna diskussion. Den första är: Hur skall staten behandla kommuner, när det är fråga om placering av anläggningar av gemensamt regionall eller nationellt inlresse? Vilken hänsyn skall man la, när en kommun motsätter sig en lokalisering som statliga myndigheter är angelägna om att få till stånd? Och vilken metodik skall man använda för att åstadkomma en lösning?

Obestridligen är det ett regionalt intresse att finna en vettig lokalisering av den terminal som det här gäller, en placering som medger en rationell hantering av gods, post och liknande. Naturligtvis är det också elt riksintresse. Men den kommun som del gäller är enhälligt emot den föreslagna lokaliseringen, och kommunen har fått stöd av regionplanenämnden. Då är frågan om man skall tvinga kommunen med lagens hjälp. Skall man här göra en planering och låta kommunen betala den?

Från kommunen säger man, att man inte anser sig ha fått del av underlaget för beslutet, och man har inte fått vela någol om vad det kostar med alternativa lösningar. Man tycker vidare att staten här använder sig av andra påtryckningsmedel. Den ena stadsplanen efter den andra, som kommunen vill ha fastställd, läggs på is med hänvisning lill detla ärende. Kommunens representanter vid markförhandlingar har fått den uppfattningen att om man bara är medgörlig när del gäller terminalen, så kommer också andra markaffärer att underlättas. Detta gäller t. ex. sådana markköp som skulle behöva göras för bostadsbyggande men där förhandlingarna nu går trögt.

Sådana metoder kan inle accepteras. Som vi nyss hörde äger staten 54 96 av Solnas mark,. Del får inte utnyttjas för all ivinga kommunen alt gå med på lösningar som människorna motsätter sig och som försämrar miljön i kommunen.

Den andra frågan är: Vilken hänsyn skall tas till miljön, när den kommer i konfiikt med tekniski-ekonomiska skäl? Del är möjligt all den diskuterade förläggningen av godsterminalen till Väsleriärva är mest rationell och ekonomisk från SJ:s och postens synpunkt. Underlagel för det är inie offentligi redovisal. men del är fulll länkbart. Nackdelarna för Solna är emellertid påiagliga. Man har där redan för sior andel arbelsplalser och för få bosläder. Detla område är lämpat för bostadsbebyggelse, och om man får flera arbetsplatser där i stället, så blir det bara yllerligare belastning på den redan hårt pressade trafikapparaten

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

i kommunen. Och Solna har redan två bangårdar. Dessutom gäller det här en stor anläggning, som blir ell allvarligt ingrepp i miljön. Man har sagt att det motsvarar 85 fotbollsplaner, och del ger ju en föreställning om vad det här är fråga om. Det området skall alltså planas ut och till stor del hårdgöras. Det betyder stora mängder dagvatten, delvis förorenat, som skall rinna någonstans. Del blir också fråga om elt tusental fordonsrörelser per timme, varav 700 i tung trafik, dvs. att en bil kommer att köra här ungefär var fjärde sekund, om jag har räknat rätt. Vidare blir det eventuellt en korsning i tre plan och ytterligare en sior irafikled genom Solna kommun, som redan är hårt pressad av genomfarlslrafiken. Man skapar en barriär mellan bostäderna i Solna och de stora grönområdena norrut på Järvafältel.

De fackliga organisationerna har också uttalat sig i ärendet, och de har gjort det lika entydigt som politikerna. Sålunda säger Solna kommuns fackliga arbelsgrupp (LO) om Länsplanering 1974 följande:

"En flyttning av Norra station med godsterminaler och tillhörande trafikproblem lill Solna måsie bestämt avvisas av miljöskäl."

Vidare säger Solna SACO-förening: "Förläggandet av ytterligare terminaler lill Solna bör i största utsträckning undvikas, då härigenom stora områden upptages och tung trafik blir följden."

SACO-föreningen i Stockholms läns landstings fastighetskontor skriver:

"Föreningen anser icke all godsterminal för SJ----- bör utbyggas så

centralt i Storstockholm som inom Solna med kommunens redan nu svåra trafikförhållanden för den vägbundna molortrafiken."

Slutligen säger Sveriges kommunaltjänstemannaförbunds avdelning 32 i Solna: "Anläggandet av terminaler bör avvisas."

Då invänder man all det är svårt att hitta någon annan plats som inle ligger för långl ul. Det är möjligt all del är så. I så fall bör del redovisas vilka alternativ man har övervägt. Men om det skulle vara sant, måste man inte då på allvar ta upp frågan om att avstå från ett sammanförande av de tre aktiviteterna? Vi vet att del i dag bara är en ny anläggning för posten som brådskar. De andra ligger 15 och 20 år framåt i tiden. Solna har fört fram tanken på att flytta postens anläggning lill Lunda industriområde i Spånga, som har möjlighet alt ta hand om den. Man kan också fråga: Om man nu skall flytta postens anläggning, måsie då den första nya postterminalen ligga norr om staden? Vi vel att de södra förorterna har ett utomordentligt stort behov av arbetsplatser. De andra anläggningarna - SJ:s och ASG:s godshantering - skulle t. v. kunna ligga kvar där de är. Man skulle kunna underlälla för Solna kommun att bygga bostäder på andra statliga områden, och t. v. låta Väsleriärva vara som det är.

TraflkulskoUel sade i våras när man behandlade en motion i denna fråga: "Sedan åtskilliga år tillbaka pågår därför ett omfattande och komplicerat utrednings- och förhandlingsarbele för all i samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheier m. fl. få lill slånd en för de

olika parterna så gynnsam lösning som möjligt av frågorna." Det arbetet bör fortsälla, sade utskottet. Utskottet underströk också statens ansvar för en förbättrad balans mellan arbetsplatser och bostäder.

Jag ber alt få understryka alt arbetet skulle fortsätta för all / samråd med lokala och regionala förelrädare flnna en lösning, inte för all ivinga dem. Här är Solna kommun enig-del gäller både partierna och de fackliga organisationerna. Regionplanenämnden har också riktat invändningar mot förläggning av den här terminalen till Västerjärva. Även landshövdingen, Hjalmar Mehr, betonar i sina skrivelser nackdelarna med den här förläggningen. Han försöker visserligen nu få kommunen att acceptera lösningen, men det tycks han göra med utgångspunkten att regeringen redan har bestämt sig, vilken den alltså enligt herr Carlsson ännu inte har gjort.

Min slutsals blir att det givetvis finns övergripande intressen. Godstransporter och post måste fungera på ett sådant sätt att järnvägstransporterna kan konkurrera med andra kommunikationer. Det kanske är så all ingen kommun till slut vill ha en sådan anläggning som SJ och poslen önskar. I sista hand måste staten ha möjlighet att fatta beslut. Men då måste man försl visa att den lösning man kommil fram till är ofrånkomlig, och man måste visa hur mycket dyrare del blir med de alternativ som de lokala företrädarna kan acceptera eller vilka andra nackdelar som är förenade med de lösningarna. Det har ännu inle skett på ett sådant sätt att det kunnat föras ut lill en offentlig debatt. Därför bör del inte komma i fråga all staten nu tvingar på Solna kommun den lösning som har diskuterats.

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Herr bosladsministern CARLSSON:

Herr lalman! Försl en liten kommentar till herr Granstedt. Herr Granstedt tog upp ett argument som jag inte tror har direkt med denna debatt alt göra. Jag tror att del skorrar väldigt illa i öronen på de anställda hos t. ex. Sweda i Solna, som riskerar att drabbas av en omfallande arbetslöshet, att man beskriver situationen som om det vore så obehövligt med statliga sysselsättningsmöjligheter i den kommunen. Vi har åtminstone i kanslihuset fått uppleva hur de anställda i Sweda i Solna kräver kraftfulla insatser för att värna om deras trygghet. Jag lycker nog all herr Granstedt för sin egen skull skall sortera ul det argumentet ur debatlen.

Herr Gransledl säger också i svepande ordalag: Man går in lill siaien och kommunen får vika. Samlidigt tar en av de andra debattörerna upp argumentet att lagstiftningen, som han uttryckte del, icke har använts någon gång på 40 år. Det skulle alltså inte vara så att staten går in och kommunen får vika. Nu hade båda debattörerna fel. Det är faktiskt så att en gång, 1933, har vi använt den här lagen. Jag beklagar att ni inle heller på den punkten har informerat er ordentligt.

Det var lyvärr elt genomgående drag i inläggen, och det är ganska häpnadsväckande. Visserligen är interpellanter frågare, men innan man

2 Riksdagens protokoll 1975/76:71-74

Nr 71 ställer frågor bör man väl skaffa sig de mest grundläggande kunskaperna.

Tisdaeen den ' ''"' ''' orimligt om vi från statsrådsbänken måste starta med en

24 febmari 1976 fullsländig historieskrivning om del mest elementära i ärendena. Som

-------------- tur är har jag med mig några promemorior som jag har läst in på elt

0/77 lokalisering av tidigt stadium, och jag får väl ta några punkter ur dem för att klargöra
SJ- och posttermi- den här frågan åtminstone för dem som till äventyrs inte har haft samma
naler till Västerjär- anledning som inlerpellanlen och jag att sätta sig in i frågan. När man
va hörde debattörerna kunde man nämligen få intrycket att de statliga

verken bara hade slängt ul tanken alt här skall man bygga och sedan hade regeringen sagt: "Ja, då gör vi del."

Ärendet startade för ungefär tio år sedan. Då skrevs det s. k. Järva-fältsavtalet, vars 6 i; 2 mom. lyder:

"Envar kommun skall medverka dels till skyndsam erforderlig planläggning av Kronans inom kommunen behållna områden å Järvafältel, dels till att dessa områden i samband med blivande utbyggnad erhålla anslutningar till erforderliga kommunallekniska anordningar i enlighet med gällande föreskrifter och praxis."

Det var då alldeles klart från kommunens sida alt staten tänkte använda detta område för en terminal.

Järvafältsdelegationen redovisade 1968 sina förslag till dispositionsplan för statens mark inom sydöstra Järvafältel. För SJ-terminal med ran-gerbangård, industri- och lagerhusområde m. m. föreslogs att nära 180 hektar av det ursprungliga området skulle disponeras. Men 1971 sade staten efter den debatt som hade ägt rum att man var beredd att ge statens markdelegation i uppdrag att företräda staten vid fortsatta förhandlingar med kommunerna. Då diskuterades fem alternativa terminalplaceringar. Solnas representanter var med i denna diskussion. Av inläggen här fick man intrycket att ni inte hade en aning härom.

Jag skall inte ta upp liden med att redogöra för dessa olika alternativ - det skulle föra alldeles för långt. Diskussionen ledde emellertid till att det blev ett bantat förslag från 180 ned till 50 hektar - inte 90 hektar som åtminstone herr Danell, kanske av misstag, sade i börian av sill anförande. Förslaget omfattade de egentliga terminalulbyggnaderna för SJ, postverket och ASG med erforderliga spår- och väganslutningar. I den av regeringen år 1974 fastställda regionplanen har markreservation gjorts för lerminaländamål. Detta har tydligen också förbigått inlerpellanlen och de övriga debattörerna.

Jag tror del var herr Danell som talade om alternativ. Eftersom man
hade så kritiska uppfattningar om Solna väntade jag mig all man skulle
lägga fram något alternativ för förläggning av terminalen. Järfälla har
nämnts. Ja, Järfälla kommun har avvisat terminal på Barkarby. Är del
bättre all köra över Järfälla kommun än Solna kommun? Är del inte
principen om kommunens självständighet och rättighet som ni försvarar?
Eller är det bara Solna kommun som ni värnar om? Nu styr centern
i denna kommun, och även om det råder allmän oreda där ute hade
18 det väl varil möjligt alt få fram det beskedet före debatten!

Som bostadsminister skulle jag naturiigtvis hälsa med yttersta glädje om vi kunde lägga verksamheten i Märsta och Upplands-Bro. Vår budget belastas i hög grad av lediga lägenheter i områdena. Självfallel skulle jag förorda dem om det fanns ett uns realism i förslaget. Jag skall strax återkomma till detta.

Vad är det som gör att verken efter detta utredande, efter alla dessa försök att hitta alternativ, ändå har stannat för denna lösning? Ja, en ny terminal bör, har man sagt, vara placerad nära rangerbangården i Tomteboda. För att inle ytterligare belasta huvudspår som redan nu är mycket hårt belastade måste särskilda spår användas. Järvafältel uppfyller dessa krav.

Huvuddelen av godsmängden distribueras till och från den inre delen av Stockholmsregionen. Därför bör en sådan här terminal' ligga i det s. k. halvcentrala bandet.

Eftersom diskussionen mest har rört sig om SJ-terminalen vill jag också konsiatera att posten f n. har utomordentligt dåliga arbetslokaler. Eftersom det diskuteras miljö här skulle jag vilja rekommendera er att titta på arbetsmiljön för de anställda hos posten med nuvarande förhållanden. Från den utgångspunkten är det utomordentligt angeläget att snabbt lösa terminalfrågan för posten.

Varie försening av postterminalfrågan medför dessutom allvarliga risker för den postala trafiken i Stockholmsregionen och för postdistributionen i hela landel. En sak som ni helt gick förbi är det faktum att vi nu utrett och arbetat med denna fråga så länge att vi nu tidsmässigt befinner oss i ett prekärt läge och alt beslut inom kort måste fattas.

Herr Danell gjorde mig ännu mer förvånad genom att säga att inget avgörande argument för en samordning av post- och SJ-terminaler finns. 83 96 av landets postmängd när det gäller längre transporter befordras på järnväg. Självfallet bör redan av det skälet SJ- och postterminaler förläggas till samma plats. Dessutom finns en rad andra faktorer som gör att en sådan samordning är önskvärd för alt inle säga hell nödvändig. Vi kräver alt breven skall vara framme dagen efter det att de lagts på postlådan. För all klara denna grundläggande service arbetar posten i dag ofla med marginaler på minuter. Redan Järvaterminalen ligger på 10 km avstånd från centrum. Barkarby, för att nämna ett relativt närliggande alternativ, ligger yllerligare 9 km längre ut.

Jag skulle för min del inte hesitera inför en någorlunda rimlig kostnadsökning, om man kunde hitta ett alternativ längre ut; jag har själv utvecklat varför det med utgångspunkt i samhällsekonomiska intressen skulle kunna finnas skäl att undersöka andra förläggningar. Om vi bortser från de hänsyn som för mig är de helt avgörande - nämligen att vi i det befolkningsrikasle området här i landel, i huvudstaden, måste ha en post- och SJ-trafik som fungerar - finns del skäl som talar emot en sådan förläggning. En förläggning längre ut är förknippad med belydande ökningar av investerings- och framför alll av driftkostnaderna. Tvingas man lägga en SJ- och postterminal så långt ut som del här skulle

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västeijär-va

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västeijär-va

röra sig om - ett par mil - leder detta lill betydligt högre kostnader.

Att vi använt denna lagstifining vid endast ett tillfälle tidigare visar just att vi är utomordentligt varsamma på denna punkt. Vi vill inle gärna överpröva kommunens synpunkter och intressen. Jag vill påslå all det faktum att vi också i del akluella ärendei har dröjt så länge ger belägg för alt vi är varsamma. Men det är ingen tillfällighet att lagstiftningen kommil lill stånd och all den inte ändrats. Det har allmänt i denna riksdag ansetts att den är nödvändig i sällsynta fall när starka samhällsinlressen slår på spel.

För att till slul, herr talman, klara ul den formella frågan, som ställdes först av herr Gransledl och sedan även av herr Danell. om regeringen har fattat beslut, förhåller det sig på del sättet all regeringen ju arbetar dels i form "av beredningar varje vecka där vi går igenom sakfrågorna, dels i form av regeringssammanträden där vi försl fattar det formella beslutet och sedan offentliggör regeringens ställningstagande.

Solnaterminalen har varit uppe lill behandling vid fiera tillfällen; förutom vid en veckoberedning också vid fiera lunchberedningar. Vid alla dessa tillfällen har regeringen haft uppfattningen att Solna är det lämpligaste alternativet.

Emellertid kom den 22 januari 1976, alltså för nästan exakt en månad sedan, en skrivelse från generaldirektörerna i SJ och postverket där man begär att regeringen skall ta initiativ till ett definitivt avgörande och man pekar bl. a. på frågan om tvångsplanering. Den skrivelsen har icke i regeringssammanträde varil föremål för formellt beslut och det är alltså detta som föranlett de frågor som här framställts.

Besked i anledning av denna skrivelse ger vi samma dag som vi kommer att falla ett sådanl beslut, och jag har meddelat i dag i milt interpellationssvar att det kan förväntas ske inom en relativt kon lid.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Först måste jag beklaga om jag genom vad jag yttrat eller på annal sätt retat herr bosladsministern - av tonläget i bostadsmi-nislerns inlägg fick man det intrycket.

Det är en del saker jag tycker det finns anledning alt beröra. Som motiv för att det skulle behövas fler statliga arbetsplatser i Solna drar statsrådet upp Sweda. Jag vet inte om man skall tolka statsrådets uttalande på den punkten så, att det är tänkt att de anställda vid Sweda i stället skall jobba vid den här SJ- och postlerminalen. Det skulle väl i så fall vara enda sättet på vilket terminalen skulle komma de Swedaansiällda lill godo. Annars är det en helt irrelevant synpunkt i debatten, såvitt jag förslår.

Bostadsministern ogillade att jag beskrev verkligheten när slalliga verk inte får sin vilja igenom utan går till regeringen, som genomför inten-

tionerna tvångsvis. Det är fråga om ett unikt fall, det medger jag, men jag redogjorde bara för handläggningen av det här fallet där generaldirektörerna inte flck sin vilja igenom gentemot kommunen utan skrev lill regeringen och bad regeringen plocka fram 27 §. Det är vad som hänt, del kan inte förnekas.

Bostadsministern gick ut mycket hårt och ansåg att vi som ställt oss kritiska var väldigt okunniga och inte läst in de mest elementära fakta i målet osv. Det stämmer naturligtvis inte. Som säkert bostadsministern förstår har vi studerat det material som finns tillgängligt i fallet. Det innebär också att vi haft tillfälle att ta del av de argument för en förläggning till del område som bostadsministern redogjorde för.

Men vad det här är fråga om är inte att bedöma huruvida Väsleriärva är en bra förläggning sett ur postens och SJ:s synpunkt eller inte. Alldeles säkert är det en bra förläggning ur den synpunkten. Vad det är fråga om är en avvägning mellan å ena sidan dessa intressen och å andra sidan miljömässiga och arbelsmarknadsstrukturella intressen. Där ger inte alla de fakta statsrådet staplade upp någon ledning. För att kunna göra den bedömningen fordras ett betydligt mer detaljerat material än de tunna PM som cirkulerat eller de redovisningar som bostadsministern gjort från talarstolen. Då måste man verkligen sätta i gång med att i detalj studera vilka konsekvenser andra tänkbara förläggningar kan få. Den typen av detaljstudier har vi inga förutsättningar att göra eftersom det utredningsmaterialet inte har varit tillgängligt.

Det måste emellertid finnas ett mycket utföriigi material på detla område, eftersom statsrådet säger att man har utrett saken så länge att del nu brådskar med ett genomförande. Varför har han då inte låtit flera ta del av detta utredningsmaterial?

Jag ställde lidigare några frågor. När det gällde regeringens ståndpunkt-tagande kan jag bara tolka statsrådets inlägg från talarstolen på ett sätt, nämligen så att regeringen de facto tagit ståndpunkt. Del är helt klart alt regeringen kommer all besluta om en förläggning av terminalerna till Solna. Del är då utomordentligt beklagligt att man alltså åsidosätter de tungt vägande skäl som anförts från kommunen och från regionen.

Däremol fick vi inte full klarhet i hur statsrådet och regeringen kommer att gå lill väga om Solna kommun inle heller fortsättningsvis planlägger området i fråga. Är regeringen alltså här beredd alt plocka fram 27 §? Är regeringen inställd på alt köra över Solna kommun? I så fall tror jag all Solna kommun kan göra anspråk på titeln "Sveriges mest överkörda kommun". Den är då i det läget att den är överkörd av ett antal stora trafikleder, överkörd av ett antal stora järnvägslinjer och nu också överkörd av Sveriges regering i en fråga som de som är kommunalt verksamma i Solna betecknar som årtiondets största för Solna kommun.

Till sist vill jag än en gång säga att jag inle tvivlar på att den nu akluella föriäggningen är den bästa sett ur SJ:s och postens synpunkter. Men som den för planeringsfrågorna högste ansvarige i det här landel borde det vara naturligt för bostadsministern att ställa även mycket starka

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

företagsekonomiska skäl, också när statliga affärsdrivande verk är inblandade, mot tungt vägande planerings-, miljö- och arbetsmarknads-mässiga skäl. Alla dessa övergripande skäl talar klart emot en förläggning av terminalerna till Västerjärva.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Först skall vi vederlägga alla eventuella funderingar om att det skulle vara något enbart lokalt patos bakom denna debatt. Varken jag eller herr Granstedt är skrivna i Solna. Vi har båda några kommuner mellan våra hemkommuner och Solna. Vi utgår från ett regionalt intresse vilket, som vi lidigare varit inne på, är väl dokumenterat i landstingels olika handläggande organ, där man gjort utlalanden som hell överensstämmer med våra uppfatlningar. Vidare har vår landshövding uppenbarligen varit kritisk mot den aktuella placeringen av terminalerna.

Det finns lill slut ett rent formellt intresse av hur man här kan använda den magiska 27 § byggnadslagen. Även om herr statsrådet nu haft lyckan att finna en motsvarighet, ligger detta fall ganska långt tillbaka i tiden.

Låt oss först ta upp frågan om det är en nyhet att terminaler skall föriäggas till Solna. Det är ingen nyhet att berörda myndigheter har velat föriägga sina terminaler dit. Man har länge vetat att denna strävan funnits, och de lokala och regionala myndigheterna har naturiigtvis inte struntat i detta utan har i sin planläggning varit skyldiga alt ta hänsyn till denna önskan. Men del som är väsentligt är att man aldrig i någol enda avtal har gått med på att en terminal skall föriäggas till Solna, ulan man har känt sig nödd och tvungen att ta denna hänsyn i sin planering. Sedan har man gjort allt vad man kunnat för att hitta argument för andra lösningar, vilket också har framförts vid de uppvaktningar av statsrådet som har skett. Men av vad jag har förstått och vad kommunen har förstått har inte dessa alternativ studerats tillräckligt noga. Något material som visar på fördelar och nackdelar och som kan anses vara elt beslutsunderlag i gängse mening har aldrig förelagts de berörda parterna.

Jag är orolig över alt de statliga myndigheterna knöt upp sig alllför tidigt när de för över tio år sedan ganska hastigt och lustigt bestämde sig för alt del här området skulle vara lämplig förläggningsplats för en terminal. Sedan har m.an klängt sig fast vid delta och inte satsat på att finna andra alternativ. Delta kan vara lätt hänt i en arbetsbelastad tillvaro, men del är ingen ursäkt i en sådan här viktig fråga.

Bakgrunden är hell klar, och del skall observeras att statsrådet inte på en enda punkt har sagt att vi har haft fel när vi beskrivit de konsekvenser som uppstår, att tusentals människor avstängs från ett rekreationsområde, att det skapas en enorm trafikbelastning, som t, o, m, går så långl alt myndigheterna själva utan alt ta kontakt med kommunen ritat in slora, breda vägar rakt igenom kommunen etc. Inget av delta har statsrådet sagl var fel.

När det gäller det berörda markområdets storlek vill jag bara säga att kommunen uppger att den mark som kommer att på ett eller annat

sätt domineras av anläggningen omfattar ca 90 hektar och att 64 hektar kommer att hårdarbetas så att det blir avsevärda bekymmer med av-fallsvatlnet där. Detta har framförts till herr statsrådet för inte alls så länge sedan, och har kontakterna varil så dåliga att ni inte ens är överens om hur många hektar det rör sig om tycker jag att statsrådet skall ta på sig ansvaret för del.

Jag tror säkert att det finns ekonomiska fördelar med en samlokalisering av posten och SJ, men jag är inte övertygad om att de miljömässiga nackdelarna är så avsevärt mycket mindre än de ekonomiska fördelarna. Denna avvägning borde ha funnits med som en del i beslutsunderlaget så att man hade kunnat ta hänsyn till den inför den skövling man uppenbarligen är beredd att göra.

Sedan vill jag säga någol om de formella skälen. Jag tycker alt kommunstyrelsen i Solna har formulerat sig ganska väl i sin skrivelse till generaldirektörerna Peterson och Rainer. Det sägs bl. a.:

"Kommunen är väl medveten om att byggnadslagstiftningen ger regeringen viss möjlighet att mot kommuns vilja framtvinga en planläggning. Denna möjlighet, som funnits i ca 45 år, har veterligen aldrig tagits i bruk." Att så har skett har vi nu hört av statsrådet. Skrivelsen fortsätter: "De två förutsättningar - 'kommuns ändamålsenliga utveckling' respektive 'främjande av betydande allmänt intresse' - varav endera måste föreligga för att tvångsmedlet skall kunna tillgripas står i fråga om den tillämnade terminalanläggningen i Solna i motsats till varandra. Anläggningen är uppenbarligen ägnad att allvarligt motverka kommunens ändamålsenliga utveckling. Det kan samtidigt med fog göras gällande att inte någon av förutsättningarna för åsidosättande av stadsplanemonopolet föreligger i detla fall eftersom möjlighet finns att förlägga terminalen till annan kommun än Solna."

Borde det inte vara ett tungt argument inför ert ställningstagande att beslutet kommer att allvarligt motverka kommunens ändamålsenliga utveckling? Borde inle någon av de andra både grunder som jag tidigare nämnde och som finns i byggnadslagen uppfyllas för att regeringen skall kunna köra över en kommun på detta sätt? Det tycks ju regeringen, att döma av statsrådets sätt att föra debatten, ha bestämt sig för.

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag vet inte om statsrådet Ingvar Carlsson i sin beskyllning för bottenlös okunnighet i frågan också innefattade mig. Jag lyckades inle uppfatta att hans inlägg innehöll en korrigering av någonting som jag hade sagt, så jag kan kanske t. v. utgå från alt han inte avsåg mig,

I varje fall kan jag försäkra alt jag har läst PM i den här frågan så att ögonen blöder. Det finns säkert ytterligare PM - det vill jag inte bestrida. Men nog känner jag till att man har varit inne på andra lösningar, som glädjande nog har avvisats, t, ex, att terminalen skulle ligga i Sollentuna, Jag kan försäkra Ingvar Carlsson att skulle den frågan komma upp kommer jag att slå vakt om Sollentunas självbestämmanderätt lika

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västeijär-va

hårt som om Solnas; i Sollentuna är man lika enig som i Solna om att den inte skall ligga i den egna kommunen, av miljöskäl. Detsamma gäller Järfälla,

Här gäller det en stor och ful byggnad som ingen vill ha, men en viktig sak, som någonstans måste ligga. Jag förstår att det är ett dilemma och att frågan måste lösas.

Jag är också medveten om att det har varit många utredningar. Men del är obestridligt att kommunens företrädare - som naturligtvis har trängt in i saken oerhört mycket mer än vi har gjort som har yttrat oss här i dag med kritiska synpunkter - inte anser sig ha fått underlag för en jämförelse med andra ordentligt redovisade alternativ. Alternativ har verkligen inte redovisats i någon offentlig debatt, del kan ingen påstå.

Ett sådant alternativ kunde vara att lägga postens terminal på industriområdet i Lunda i Spånga eller att lägga i varje fall den första ut-flyltningen av postverksamheten söder om stan och att låta SJ:s och ASG:s godshantering t, v, ligga kvar där den ligger,

Ingvar Carisson säger att en samordning av postens och SJ:s terminaler är önskvärd, för alt inte säga nödvändig. Jag har ingen svårighet alt acceptera att den är önskvärd, men att den är nödvändig - det måste bevisas. Verksamheterna är ju inte samordnade i dag. Visserligen är det säkert besväriigt att ha dessa funktioner på olika håll, men är en samordning ofrånkomlig? Vad kostar alternativet i form av olika nackdelar? Det borde i varie fall klart redovisas.

Också jäg är medveten om att de statliga verken från börian hade tänkt sig ett slörre område, och det är bra att man inte har varil låst vid detta utan visat alt man kan jämka sina synpunkter. Just därför skulle jag vilja varna för att nu benhårt inta en viss ståndpunkl. Jag skulle fakliskl vilja vädja till Ingvar Carlsson att pröva möjligheten alt nu lösa postens problem, som är akuta, men låla de andra verksamheterna vara kvar - låla Väsleriärva vara som det är och snabba upp markförhandlingarna, så alt Solna kan bygga bostäder på andra områden t, v,

Ingvar Carlsson kan väl hålla med om att del inle vore bra alt nu driva igenom en lösning som kommunen enhälligt molsäller sig. Del vore inie bra att göra det - och i varje fall inte i den situationen där kommunens egna företrädare inle anser sig ha fåll tillräckligt material för att jämföra kostnaderna med andra alternativ - sådana som människorna som bor i Solna kan acceptera. Det vore en olycklig ulveckling av den här frågan om man på det sättet tvingade igenom en lösning. Det kan väl Ingvar Carisson hålla med om.

Herr bostadsministern CARLSSON:

Herr lalman! Jag erkänner gärna att jag blev förvånad - inle retad - över framför allt herr Gransledis och herr Danells inlägg. Jag är litel rädd om riksdagens anseende, och skall vi diskutera så här vikliga frågor skall vi ta upp centralfrågan, den som gör problemet svårt. Vi skall inle föra debatten så ytligt att vi inte ens kommer i närheten av det som

är dilemmat för oss politiker, åtminstone i ansvarsställning.

Jag tycker i och för sig att frågan om Storstockholms struktur och arbetsmarknad är väl värd att diskutera. Jag är inte nöjd med den situation vi har i dag, Storstockholms politiker kommer kanske så småningom alt sältas på prov när det gäller att ta ansvaret för impopulära beslut för att nå frarh till det som för hela regionen är en bättre balans. Jag skall med intresse följa hur herrar Danell och Gransledl släller sig i den situationen.

Det är riktigt all jag tyckte att herr Romanus - låt vara att han uttryckte sig något allmännare - var betydligt mer nyanserad i sitt inlägg. Herr Romanus erkände också att han hade läst promemorior "så att ögonen blödde". Det kan alltså inte vara så ont om material, om herr Romanus har så mycket material att sätta sig in i. Jag lackar för den hjälpen i argumentationen.

Jag noterar också att herr Romanus säger att "om ni kommer in i Sollentuna, skall ni naturligtvis få med mig att göra, för det skall jag sälla mig emot".

Herr Granstedis partivänner i Järfälla - liksom socialdemokraterna i Järfälla - har redan sagt ifrån: Kom inte hit.

Detta visar hela situationen. Skillnaden mellan er och mig är ju den att till slul måste regeringen fatta ett beslut - om man inte har den uppfattningen att man kan strunta i hur SJ- och posttrafiken fungerar i Storslockholmsområdet och indirekt i en stor del av landel.

Del har prövats en rad alternativ,och vi har i regeringen kommil fram lill en sakuppfattning, som man från statens sida haft alll sedan 1966 - del är en korrekt beskrivning. När avtalet skrevs var man alldeles bestämd i sin uppfattning att här i Solna fanns det en lämplig plats för SJ-terminalen, Den sakslåndpunklen har regeringen också i dag. Men därutöver återstår frågan om tvångsplanering, och därvidlag har jag självklart inte någon möjlighet att ge besked förrän regeringen har fattat sitt beslul.

Slutligen vill jag säga att har man viljan all verkligen göra en bedömning inte bara av kommunens problem - som jag kan försäkra att vi noggrant har gått igenom - utan också av SJ:s och postens problem, kommer man fram lill att postens lokaler inte är ändamålsenliga i dag. För en modern och effektiv post- och SJ-trafik krävs bättre terminaler än de nuvarande. De nya terminalerna måste ligga någonstans. Är man då klar över att flertalet kommuner inom del område som över huvud laget kan diskuteras, om man skall ha en effektiv post- och SJ-trafik, inle är villiga att ta emol terminalerna, tvingas man tyvärr - jag måste starkt underslryka ordet lyvärr - alt överväga en tvångsplanering därför all allernalivet är att vi får en post- och järnvägstrafik som inte fungerar. Och i den situationen skulle jag åtminstone inle vilja vara kommunikationsminister.

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västeijär-va

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Det gläder mig att bostadsministern åtminstone inte var arg utan bara förvånad - även om det lät ungefär likadant.

Men sedan blev bostadsministern orolig för riksdagens anseende därför att jag och andra lalare inle varit tillräckligt nyanserade i våra anföranden. Det är riktigt alt jag i mitt anförande pekade framför allt på motiven mot en placering i Järva. Sedan kom bostadsministern upp och pekade på motiven för. Jag vet inte om del anses vara mera nyanserat att presentera motiven för den här placeringen än att presentera motiven mot. Det ger i så fall en oroande belysning av det sätt på vilket den här frågan kan ha handlagts i bostadsdepartementet.

Vi är i hög grad på det klara med att här måste man göra en avvägning, och del har jag också flera gånger framhållit från denna talarstol. Jag har bara litet svårt alt tro att det verkligen inte går att hitta någon annan acceptabel plats inom Storstockholmsområdet än Järvafältel, Det verkar inte särskilt rimligt att tänka sig att så skulle vara fallet. Hur det förhåller sig med detla kan jag naturligtvis inte definilivt bedöma, eftersom jag inle haft möjlighet att la del av det fullständiga beslutsunderlaget i detta fall. Frågan om den enda möjliga placeringen av terminalerna är på Järvafältel kan inle heller Solna kommun bedöma, eftersom även den saknat möjlighet att la del av beslutsunderlaget. Det begärs av oss att vi helt enkell skall la ad notam vad den ena parten i detta ärende - de berörda verken - säger. Om dessa verk anser alt placeringen på Järva är det enda alternativet är det tydligen meningen all Solna kommun och andra intresserade utan vidare skall acceptera detta. Jag tycker uppriktigt sagt att detta är mycket begärt. Om regeringen däremot redovisar beslutsunderlaget så alt vi får ett bevis för att Järva är den enda tänkbara placeringen tror jag att denna fråga kommer att lösa sig, förutsatt alt det går att bevisa att det är på det sättet. Då blir bostadsministern säkert inte heller tvungen alt överväga tvångsplacering.

Jag vill också återkomma lill diskussionen om hur mycket beslutsmaterial som verkligen finns tillgängligt. Jag vel ju inte vad som fordras för att ögonen skall böria blöda på herr Romanus, utan jag kan bara hänvisa lill att jag har haft tillfälle att ta del av del aktuella material som står till Solna kommuns förfogande och att detta material är tämligen magert. Det utgör alltså inte någol fullständigt beslutsunderlag. Om andra ledamöter i kammaren har fått ett fylligare material är de i så fall bara att gratulera.

Sedan har vi själva knäckfrågan. När nu regeringen tydligen är beredd att köra över kommunens uttalade intressen och åsidosätta de arbets-marknadsmässiga och planeringsmässiga hänsyn som talar för den akluella lokaliseringen uppstår frågan: Hur tänker man genomföra detta beslut? Sannolikheten för att Solna kommun plötsligt skall ändra uppfattning med mindre än all regeringen kan presentera helt nya argument är inle särskilt stor. Därför är det beklagligt att inte statsrådet kan lämna besked, om regeringen tänker tillgripa tvångsplacering eller inle, Rege-

ringen måste rimligen ha någon form av handlingsberedskap i denna fråga, eftersom man kan förutse åtminstone en sannolik ulveckling av den.

Slutligen vill jag bara framföra att jag upplever denna situation som mycket oroande och mycket alarmerande. De kommuner som sysslar med en seriös planerings- och miljödebatt måste alltså fortsättningsvis finna sig i att om tunga statliga ekonomiska intressen blir inblandade i en fråga, då kommer kommunernas synpunkter, deras debatt och deras intentioner all kunna sättas åsido bara genom ett pennslreck från regeringens sida och utan att de ens får reda på de grundläggande, verkligt avgörande och detaljerade motiven. Det är dystert för kommunalmän att höra detla. Och det är ett oroande tecken för framtiden om en sådan utveckling kommer att få fortsätta när denna paragraf dammas av igen.

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Herr DANELL (m):

Herr talman! Lika väl som en markägare - såsom i detta fall staten - som äger mark lill 54 'V. i en kommun därmed har ett övertag har naturligtvis också ett statsråd ett väldigt övertag i en debatt när han, tydligen i brist på andra argument, gärna kommer med det sedvanliga påståendet att okunnigheten breder ut sig och att riksdagens anseende är i fara.

Jag tycker emellertid att man efter de replikväxlingar som efter hand tagit ett sakligare tonläge faktiskt har visat att det inte var så mycket bevänt med den påstådda okunnigheten. De miljöbeskrivningar jag t. ex. gjorde var inle felaktiga när det gäller de stora faror som denna jätteterminal kommer alt innebära. Vad som framförts om sysselsättningsgraden i Solna kommun Jämföit med övriga kommuner i regionen var inle felaktigt, inte heller de synpunkter Jag framförde beträffande den näringspolitiska obalans vi har i Stockholmsregionen och milt påstående att en rad eniga politiker tar avstånd från regeringens åtminstone inofficiella beslut att förlägga en terminal till Solna.

Vi struntar inle i postens eller SJ:s behov, självfallel inle. Men jag tycker all det är märkligt, och herr Romanus var inne på det, att postens behov är uttalat och att det kräver en lösning snart. Beträffande SJ är del inte på det viset enligt de informationer som vi har fått. Där har man ganska många år på sig att komma till en lösning. Det är olämpligt all i det läget göra en samlokalisering lill ett visst område, där man på rader av punkter kan ifrågasätta lämpligheten och där man t, o, m, måste tillgripa 27 § i byggnadslagen för att kunna driva igenom beslutet mot en hell enig kommun. Jag tycker att man i del läget hos statsrådets bostadsdepartement borde sätta sig ner och grubbla: Tänk om vi skulle försöka finna en lösning för posten i första hand och sedan försöka finna en lösning för de övriga! Del måste rimligtvis vara den sundaste vägen all på så säll försöka komma ifrån de bindningar som endasl regeringen och berörda myndigheter hade i mitten på 1960-ialel - således inte kommunen eller regionen i övrigt. Man kände hotet, men man har minsann

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

0/7/ lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

aldrig skrivit på att lämna sin mark till någonting sådant som nu är på gång.

Sedan till slut de formella resonemangen jag tog upp i mitt inledningsanförande. Måhända var det detta som gjorde att statsrådet inte tyckte så bra om mitt första anförande. Jag ville att man skulle utveckla dessa resonemang. Om man nu endast en enda gång - och för en förfäriig massa år sedan - använt denna paragraf i byggnadslagen, då lycker jag att man skall kunna kräva av ett statsråd att göra ett försök till ett formellt riktigt juridiskt resonemang och tala om att så här resonerar vi, vi har kommit fram till detta och detta, I stället får interpellanten tre, fyra rader där man sveper över det hela i utomordentligt generaliserande ordalag och inte bemödar sig om att ordentligt gå in på frågan. Det är delta jag har efterfrågat i min debatt hittills.

Nåväl, vi får inget svar i dag, men Jag tycker det skulle vara värdefullt, inte minst för den berörda kommunens del, att få ell ordentligt beslutsunderlag nu och en ordentlig genomgång av vad 27 § egentligen går ut på. Då tror jag vi har möjlighet att rensa en smula i den faktiskt mycket upprörda debatten - upprörd beroende på att myndigheter, statsråd och inblandad kommun tydligen inte har särskilt stora möjligheter att föra en saklig debatt som kan ge några vettiga resultat för de många Solnamedborgarna,

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Bosladsministern Ingvar Carlsson är rädd om riksdagens anseende. Jag tackar för omtanken, I gengäld skulle jag kanske ställa frågan hur det går med regeringens anseende om man nu tvingar en enhällig kommun på knä i en situation där kommunens förelrädare anser alt man inte fåll underlag för en jämförelse med andra alternativ.

Jag har läst en PM här och jag skulle nog orka läsa några lill. Del finns myckel material. Del är en lång historia som vandrat i olika kommuner och expertgrupper. Men det beklagliga är att man läser en hel del material men ingenstans funnit jusl fakta som talar om följande: Hur mycket dyrare blir del? Vilka avgörande nackdelar är det som gör att man inte ytterligare en gång kan överväga den lösning som kommunens företrädare pekat på? Den lösningen är ju i detla läge inle Järva eller någon annan kommun. Förslagei är ju all man skulle lägga posien på Lunda induslriområde saml i övrigl avvakla och i dagens läge inte läsa fasi förslaget om användningen av området vid Väsleriärva. Man skulle ge kommunen möjligheten au bygga på andra ställen.

Jag vill hoppas alt regeringen finner en möjlighel all gå varsami fram och inie vara låst vid den föreställningen att man måste samordna de här tre aktiviteterna. De har ju hiliills legal på tre olika ställen. Visserligen kan vi säkert hitta klagomål mot både poslen och SJ. men de har ju ändå fungerat någol så när hyggligt på olika ställen. Varför kan man inte ta upp den tanken igen när man finner au denna anläggning, trots de bantningar man har gjort, blir så stor au det blir svårt att hitta en

kommun som vill ha den?

Del måste ändå vara en väldig fördel om man kan lösa den här knuten i godo. Vill inte bosladsministern förklara sig beredd all ta upp frågan till prövning en gång till. trots all del naturligtvis måste ske snabbi när del gäller posten, och då också överväga om den första ulfiyttningen av postens verksamhet kan göras till någon kommun söder om staden? Där vill man verkligen ha arbetsplatser - där ropar man efter dem. Det skulle kunna vara någol positivt. Dä fick man ell andrum au lösa frågan. Del skall ju ändå vara en godslerminal både norr om släden och söder om släden. Kan man inie samordna poslen med den södra av dessa lerminaler i så fall?

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Herr bostadsministern CARLSSON:

Herr talman! Även det senaste alternativet, som herr Romanus log upp, har varil föremål för prövning. Men man har kommit fram lill all del är en omöjlig lösning. Jag tycker del är ganska belysande för diskussionen att herr Granstedt ställer frågan: Finns det inte en enda plats i hela Storstockholm där man skulle kunna lägga denna terminal föruiom i Solna? Ja, del är ju detta som har diskuterats. Alternativ har förekommit i diskussionen, men inget av de alternativ som vi har gått igenom har vi funnit innebära de erforderliga lösningarna. Men herr Granstedt hade möjlighet att i denna debatt, efter tio års utredande och diskussioner, peka på vad som är alternativet.

Här är elt faktum att de tre kommuner som diskuterats och inom vilkas områden man möjligen skulle kunna tänka sig anläggningen, avvisar förslaget. Det är den situationen vi har. Men i samtliga inlägg från i varie fall herrar Danell och Granstedt har ni vägrat alt accepiera della faktum. Då är det givetvis enkelt, då kan man bara kritisera regeringen för all den eventuellt skall använda den nämnda lagstiftningen. Det är det som jag tycker är beklagligt med debatten. Då kan vi inte få ett meningsutbyte om del som är del reella problemet i den här frågan. Jag konstaterar bara att så är fallet.

I mitt andra inlägg - den första repliken - gick jag utföriigi igenom hur denna fråga har utvecklats. Av den redovisningen framgår myckel tydligt att redan 1966 träffades ett avtal och all man från statens sida därefter har varit beredd att göra jämkningar i detla trots att man kunnal åberopa del ursprungliga avtalet. Man har utrett en stort antal alternativ. Men nu har vi ell brev där de ansvariga generaldirektörerna säger att ett snabbi beslut är erforderligt. Då kan vi inie skjuta på frågan längre, då måste vi ta ställning. Jag tycker att det är beklagligt au vi inle fått något ordentligt meningsutbyte om della. som åtminstone jag upplever som själva kärnproblemet.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Vad jag har framhållit är all det trots allt är litet svårt att tänka sig att det inte finns någol enda rimligt alternativ lill Solna,

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

0/77 lokalisering av SJ- och postterminaler till Västerjärva

Därmed är inte sagl alt jag inte skulle vara beredd att acceptera uppgiften att detta är det ur postens och SJ:s synpunkl säkerligen ojämförligt bästa alternativet.

Men så länge vi inle har tillgång till det fullständiga beslutsunderlaget kan vi inte bedöma vilken rimlighetsgrad som gäller för andra alternativ. Vi kan inte heller bedöma del som bostadsministern här tydligen försöker ge vid handen, nämligen att Väsleriärva är den enda över huvud taget möjliga lösningen inom hela Storslockholmsområdet, Jag har försökt säga att om man vill påslå en sådan sak - och del anser jag att man måste påstå om man här vill lillgripa tvångsåtgärder - då måste man också bevisa det. Och bevisbördan måste ligga hos dem som påstår det.

Att tänka sig, efter allt della utförliga utredningsarbete, som statsrådet vältaligt har berört här några gånger, att jag i min ringhet skulle sätta mig vid telefonkatalogens Stockholmskana och leta rätt på ett alternativ och presentera det här i kammaren! Med all uppskattning av de höga förväntningar statsrådet har på mig vill jag säga att jag inte åtar mig det. Uppgiften alt analysera olika alternativ måste naturligtvis trots alll ligga hos de berörda verken. Men sedan bör också dessa analyser presenteras på ett lättillgängligt sätt för dem som är intresserade av att studera frågan. Och i sista hand måste det vara politikerna som väger de tekniska och ekonomiska fakta, som verken kan presentera, mot de andra tungt vägande politiska, miljömässiga, arbelsmarknadsmässiga och planeringsmässiga hänsyn som också måste tas i det här fallet.

Til syvende og sidst är detla alltså en avvägningsfråga. Man måste sätta elt frågetecken: Har den här avvägningen gjorts på elt riktigt sätt? Den frågan kvarstår obesvarad. Del enda som vi tydligen kan konstatera är att regeringen har fattat sill beslut och är beredd alt köra över kommunen och regionplannämnden samt att, om kommunen inte finner sig i beslutet, ta till tvångsmedel.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Vi tycks vara överens om att det för dagen endast är postverkets problem som är akuta. De måste lösas, medan man kan avvakla i fråga om godshanteringen för SJ:s och ASG:s del. Bostadsministern har inte bestritt riktigheten i den utgångspunkten för mill resonemang.

Då har jag frågat: Kan man inte en gång lill överväga antingen del som Solna kommun har framfört på senare tid, nämligen att man skulle lägga postverkels terminal på Lunda industriområde, eller också göra den första ulfiyttningen av postverksamheten söderut, till de södra förorterna? Detta avvisade bosladsministern i sitt senaste inlägg som otänkbart.

Jag kan förstå om bosladsministern inle här har möjlighel att gå in på en närmare redovisning av kostnaderna för eller nackdelarna med dessa alternativ. Men jag konstaterar att i varje fall de förelrädare för Solna kommun som Jag varil i kontakt med inte har uppfattat alt de

fått någon redovisning av vad de här nackdelarna - kostnader eller annat - skulle innebära.

Därför vill jag för min del sluta denna diskussion med att ställa frågan: Om nu regeringen mot kommunen driver igenom den här lösningen, är man då beredd att lämna en offentlig redovisning av kostnader och andra nackdelar med de alternativ som jag har nämnt, så att allmänheten och företrädare för kommunen och för regionen också kan ta del av och bedöma avvägningsfrågorna? Om man gör det har man ju ändå något större möjligheter att vinna förståelse för sin ståndpunkt, än om man bara hänvisar till all SJ och postverket har sagl att den här lösningen är omöjlig, och det måste regeringen följa. Människorna är inte benägna att slaviskt acceptera vad ämbetsverken säger. Jag tror inte heller att regeringen slaviskt finner sig i vad ämbetsverken säger, men del måste redovisas utåt.

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Om lokalisering av SJ- och postterminaler till Västeijär-va

Herr bostadsministern CARLSSON:

Herr talman! Jag måste tyvärr göra ytterligare elt par korta påpekanden. Alternativ finns, alternativ har redovisats. Det har varit alternativ uppe till diskussion, då Solnas representanter har suttit med i förhandlingarna och framfört sina synpunkter på dessa alternativ. Det har tillkommit andra alternativ, och på dessa alternativ har man också både tidigare och nu gjort kostnadsberäkningar. Men del är omöjligt för mig all i en debatt av detta slag - jag ser att herr Romanus nickar instämmande

- lämna alla faktauppgifter, för det är ju ett material av mycket stor
omfattning.

Jag har sagl alt regeringen efter att ha tagit del av dessa handlingar

- och inte bara från den ena parten utan från båda parterna - gjort be
dömningen att Solna är bästa alternativet och att vi inte kan se något
annat alternativ. Då har frågan kommit upp här fiera gånger i dag: Är
samordning nödvändig? På del har jag tidigare svarat ja - dels av kost
nadsskäl, dels av praktiska skäl. Jag tror att det ur plansynpunkt skulle
vara utomordentligt olyckligt om vi först gick ut och gjorde upp en plan
enbart för postterminalen, där vi sedan av rent praktiska skäl inte hade
möjlighet att bygga till med en SJ-terminal, Jag tror att vi planerings-
mässigt måste se båda i elt sammanhang. Sedan kan självfallet en ut
byggnad tidsmässigt komma till slånd i någol skilda perioder.

Slutligen måste jag säga, efter att ha lyssnat på herr Granstedt här i dag, att nu förslår jag bättre den handlingsförlamning som många människor klagaröver i de kommuner, inte minst i Storstockholm, där centern log ledningen under den senaste perioden. Ty har man den inställningen, så orkar man inte fatta beslul; då skjuter man besluten framför sig. Och del får möjligen den effekten att man förlorar majoriteten och att andra så småningom får gå in och la ansvaret.

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

0/77 administrationen av de kommunala bostadstillläggen

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Först några ord om den mera sakliga delen av bostadsmi-nislerns senaste inlägg.

Det är bekant all del här har nämnts ell antal alternativ. Men vad som hade varil värdefullt vore naturligtvis, som jag sade lidigare, om man hade överlämnat alla dessa bedömningar lill Solna kommun för yttrande, så att man där hade fåll lillfälle au anlägga sina synpunkter på bedömningarna. Til syvende og sidst är detta naturligtvis en avvägningsfråga. Regeringen har uppenbarligen gjort en avvägning, men det går säkert också all göra andra avvägningar mellan å ena sidan de miljömässiga hänsynen och å andra sidan de tekniska och ekonomiska hänsynen.

Sedan tyckie bosladsministern tydligen all han som ett argument i detla sammanhang borde komma in på kommunalpolitiken i Stockholms län. och han ansåg att mina inlägg här var tecken på handlingsförlamning. Vad jag talat för i denna debatt är emellertid att man skall låta det väga lungl vad en kommun tycker när det gäller anläggningar inom den kommunens område. Vidare har jag talat för att man skall ta stor hänsyn till miljömässiga konsekvenser, när man gör en anläggning av detta slag. och jag har talat för att man skall ta hänsyn till vad som då händer beträffande trafiksystem, arbetsmarknadsstruklur osv. Jag håller gärna med herr bosladsministern om all den typ av hänsynstagande där man inle bara ser på ekonomiska och tekniska faktorer utan också på miljömässiga och mera mänskliga faktorer är betecknande för centerpartiet. Däremol tror jag inte att del behöver leda lill handlingsförlamning. Den typen av hänsynslagande kan säkert ge lika klara hänvisningar om vilken sorls beslut man skall fatta som renl ekonomiska och tekniska hänsynstaganden. Vad denna debatt gäller är sålunda inte om man skall fatta ett beslul eller inte. utan debatten gäller på vilka grunder det beslutet skall fattas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om administrationen av de kommunala bostadstilläggen

Herr bosladsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Glimnérs (c) den 4 februari anmälda interpellation, 1975/76:104, och anförde:

Herr lalman! Herr Glimnér har frågat mig om jag avser all vidta åtgärder dels för att få till stånd en sammanfattande statistik över länsbostadsnämndernas granskningar av kommunernas ansökningar om statsbidrag till utgifterna för de kommunala bostadstilläggen, dels för all förenkla ansökningsförfarande och blanketter för de kommunala bostadstilläggen.

Herr Glimnérs fråga gäller de stalskommunala bostadstilläggen till

barnfamiljer och hushåll ulan barn.

Som svar på herr Glimnérs första fråga kan jag nämna att bostadsstyrelsen i slutet av förra året infordrade vissa uppgifter från länsbostadsnämnderna om resultaten av deras granskning av bostadstill-läggs verksamheten i kommunerna under år 1974. Svar har hittills kommit in från 19 nämnder. Av svaren framgår all länsbostadsnämnderna har riktat erinringar moi förmedlingsorganens beslut i ungefär 2 96 av de granskade fallen. Del är alltså en väsentligt lägre andel än den som herr Glimnér anger. Efter vad jag har erfarit har bostadsstyrelsen för avsikt att upprepa undersökningen. Därigenom kommer det att bli möjligt att följa granskningsarbetel och utfallet av det på det säll som jag förmodar var herr Glimnérs syfte med frågan.

Av betydelse för handläggningen av bosladstilläggsärenden är givetvis också, som herr Glimnér påpekar, det ansökningsförfarande som tillämpas och kvaliteten i de uppgifter som den sökande lämnar. Delta är frågor som har uppmärksammats av boende- och bosladsfinansieringsulredning-arna i deras slutbetänkande. Jag kommer att beröra dessa frågor i den proposition om bostadstilläggen som inom kort kommer att föreläggas riksdagen. Jag vill dock redan nu nämna att bostadsstyrelsen har tagit initiativ lill att bilda en arbetsgrupp med förelrädare för, föruiom slyrelsen själv, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, statskontoret och Svenska kommunförbundet. Huvuduppgiften för arbetsgruppen är att se över ansökningsblanketter och de rutiner som tillämpas vid ansökningsförfarandet i syfte att åstadkomma förenklingar och högre kvalitet på de uppgifter som besluten om bostadstillägg skall bygga på.

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Om administrationen av de kommunala bostadstillläggen

Hen GLIMNÉR (c):

Herr lalman! Jag tackar bostadsministern för svaret på min interpellation. Svaret är så positivt till alla delar, att jag gott kunde nöja mig med della tack för svaret. Men låt mig, herr talman, ändock till detta få foga ett par kommentarer,

I svaret redovisar statsrådet all bostadsstyrelsen infordrat uppgifter från länsbostadsnämnderna och att dessa undersökningar skall upprepas. Här har statsrådet lyckats med vad jag genom riksdagens upplysningsljänst misslyckats med,

Bosladsstyrelsen meddelade i februari 1975 att någon rapportering av granskningsresultaten lill bosladsstyrelsen inte sker. och det var inte heller aktuellt att få till stånd en sådan redovisning. Det angavs också att det med elt undantag - länsbostadsnämnden i Östergötlands län - inte torde vara aktuellt för länsbostadsnämnderna att sammanställa resultaten för de enskilda länen.

Vid en förnyad förfrågan genom upplysningstjänsten i november 1975 meddelade bostadsstyrelsen återigen att det inte var aktuellt med en redovisning av granskningsverksamheten. Man lycks nu, av statsrådets svar att döma. ha kommit på bättre tankar. Och det är bra.

Statsrådet säger att man i del material som bosladsstyrelsen har re-

3 Riksdagens protokoll 1975/76:71-74

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Förlängd motionstid

dovisat kommit fram till en lägre procentsats för antalet erinringar vid granskningen än vad jag angivit i interpellationen. Jag har hämiai mina uppgifter från den sammanställning som länsbostadsnämnden i Östergötland har gjon över granskade ärenden under åren 1971-1973, Här gäller det granskningar stickprovsvis av ungefär 16 96 av alla ansökningar. Del är givet att del kan ge ett annat utfall än om man granskar ett större antal ansökningar över hela landel.

Jag har i min interpellation påvisat alt det vid de granskningar som gjorts i Östergötlands län visat sig att del väger ganska jämnt - både i fråga om beloppet och i fråga om antalet fall - mellan de fall där bostadstillägg felaktigt utbetalats och de fall där mottagaren fått för litel och ytterligare utbetalningar fåll göras.

Det är givet att det är önskvärt att få utbetalningarna så korrekta som möjligt, så att var och en som får bostadstillägg inle får mer än han skall ha men också så att var och en får det bostadstillägg som han enligt bestämmelserna har rätt till.

Statsrådet visar i sitt svar att man har uppmärksamheten riktad på dessa förhållanden, och jag är som sagt till freds med det svar jag fått.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2206 och 2207 till konstitutionsutskottet

§ 8 Föredrogs men bordlades åter konslitutionsulskoiiets betänkanden 1975/76:38-41 lagutskottets betänkande 1975/76:12 utrikesutskottets betänkanden 1975/76:7 och 8 socialförsäkringsutskottets betänkande 1975/76:20 näringsutskottets betänkanden 1975/76:27 och 28 inrikesutskotiets betänkanden 1975/76:27 och 34 civilutskottets betänkanden 1975/76:11 och 12

§ 9 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1975/76: 121-125.

§ 10 Förlängd motionstid

Fröken ROGESTAM (c):

Herr talman! Jag hemställer att kammaren ville besluta alt liden för avgivande av motioner med anledning av propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete m. m. måtte utsträckas till fredagen den 12 mars.

Denna hemställan bifölls.

§ 11 Anmäldes och bordlades Motion

1975/76:2208 av herr Takman m.jl. med anledning av propositionen 1975/76:107 om ändrade regler för beskattning av rennäringen m. m.

§ 12 Anmälan av interpeiiationer

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Anmälan av interpeiiationer

Anmäldes och bordlades följande interpeiiationer som ingivits till kammarkansliet

den 20 jebruari

1975/76:126 av herr Lothigius (m) till herr jordbruksministern om miljövårdsålgärder i anslutning lill Stålverk 80:

Vid två tillfällen har jag interpellerat såväl jordbruksministern som bostadsministern i miljöfrågorna i samband med NJA:s utbyggnad av Stålverk 80. Vid båda tillfällena gav resp. statsråd lugnande besked om att alla lämpliga åtgärder hade vidtagits eller skulle vidtagas för att tillgodose miljövårdsintressena i della sammanhang. Sedan dess har förslag framkommit om ytleriigare utbyggnad av stålverket 1980-1985 med ty åtföljande miljöproblem. Det är inget tvivel om att miljöhotet växer i takt med utbyggnaden och all miljöproblemen blivit avsevärt större än vad man från början hade beräknat. Redan nu sker utsläpp exempelvis från koksverket som med det tredubbla överstiger vad koncessionsnämnden givit tillåtelse till. En niodubbling av miljöstörande utsläpp förväntas när verket är i full drift.

Ännu mera oroad blir man när man lar del av den ansökan som NJA i dagarna skickat till koncessionsnämnden och som avser hela stålverksprojektet. Miljöinvesteringarna för NJA skulle gå på ca 1 miljard kronor. Det är 600 milj. kr. mer än man räknat med för ett år sedan. Valsverket var då inle medräknat. I della sammanhang vill NJA spara ca 100 milj. kr. i investeringskostnader avseende reningsåtgärder i ett nytt kolsin-lerverk, vilket kommer att betyda krafliga miljöförsämringar. Utbyggnaderna berör inte bara de väldiga mängderna av utsläpp av svaveldioxid per dygn. Avfallsfrågorna i övrigt utgör ett slorl problem, markanvändningen elt annal.

NJA:s förelagsledning utlovade i initialskedet av planeringen av Stålverk 80 att den bästa lill buds slående tekniken skulle tillämpas för all skapa en så gynnsam miljö som möjligt kring den nya anläggningen. Vidare har såväl jordbruks- som bosladsministern garanterat att miljövårdsinlressena skall tillgodoses. Tyvärr kan redan nu konstaleras att man under uppbyggnadsskedet väsentligt överskridit de normer som är fastslagna rörande miljöskyddet. Skall man dessutom medvetet nedbringa investeringarna på miljösidan, så innebär detta ett väsentligt större mil-

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

Anmälan av inteipellalioner

jöhot inte bara för Luleå stad ulan för slora delar av de angränsande områdena i Norrbotten.

Mot bakgrund av vad som anförts i interpellationen anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr jordbruksministern få rikta följande frågor:

1. Är statsrådet beredd att lämna kammaren en fullständig redovisning
av de miljöproblem som uppstår med anledning av byggandet av Stålverk
80-85?

2. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att föreslå för att stålverket skall uppfylla de minimifordringar beträffande utsläpp i luften och i vattnet som uppställts av naturvårdsverket och koncessionsnämnden?

3. Anser statsrådet alt de åtgärder som hittills vidtagils fyller de krav som allmänheten och miljövårdsmyndigheterna har rätt att ställa på en industriutbyggnad av denna storlek?

1975/76:127 av herr Wijkman (m) till herr justitieministern om användningen av statliga dataregister för kontroll av enskildas ekonomiska förhållanden:

Antalet centrala ADB-register inom förvaltningen har vuxit snabbt de senaste åren. Exempel på detta är bl. a. bilregistret, RAFA-systemel, rättsväsendets informationssystem samt nu senast RS-systemet, dvs, riksskatteverkets system för beskattning, RS-systemet är f n, föremål för uppbyggnad och beräknas vara i full drift om något år,

RS-systemet var vid riksdagsbehandlingen föremål för ingående diskussion. Från samtliga partier utom socialdemokraterna förelåg krav på en mera decentraliserad uppläggning än den som finansministern presenterat. Vid slutbehandlingen fullföljdes dessa tankegångar om en decentraliserad lösning endast av moderaterna och centern.

Vid riksdagsbehandlingen hävdades alt RS-registrei endasl skulle användas som ett internt arbetsregister. Några faror för den personliga integriteten menade föredraganden icke förelåg. Utvecklingen sedan riksdagsbeslutet lalar ett annat språk. Under det dryga halvår som gått sedan riksdagsbeslutet har nämligen framkommit att riksskatteverket har avancerade planer för del nya registret. Dessa planer går bl, a, ut på följande:

1, Riksskatteverket har under hand kontaktat fiera stora försäkringsbolag - däribland Skandia - för att höra sig för om möjligheterna att i framtiden samköra skatteregistret med olika försäkringstagarregisler. Tanken är att 1, ex, selektera fram individer med låg deklarerad inkomst och högt försäkrade tillgångar. Otvivelaktigt skulle skattekontrollen kunna skärpas på det sättet, men då till priset av en helt ny form av teknisk kontrollapparat i vårt land.

Enligt planerna skall redan i dag - dvs, innan registret är uppbyggt - elt "samarbete" inledas med försäkringsbolagen, och då .ned ADB-tekniken som utgångspunkt. De samkörningar som är aktuella då RS-systemet är utbyggt skall t, v, ersättas av selekterade utdrag ur olika

försäkringstagarregisler. Detta kan t, ex, innebära att riksskatteverket begär uppgifter i form av massuttag om grupper av försäkringstagare -personer med högt försäkrade bålar, villor etc, - och då i en form som gör del enkelt för skattemyndigheterna att bearbeta, dvs, i personnummerordning e, d. En sådan kontrollverksamhet vore inte möjlig utan tillgång lill avancerade ADB-syslem,

2, Riksskatteverket underhandlar f. n. med bankerna om en kraftig utvidgning av uppgiftslämnandet från bankerna till skattemyndigheterna. Tidigare har bankerna efter anmaning utlämnat uppgifter om enskilda personers banktillgodohavanden, räntor m, m. Del har då varil fråga om skalterevisioner där en. viss eller vissa enskilda individer har berörts, I samband med Reg-75 - dvs, den nu pågående särskilda granskningen av i princip alla skattskyldiga inom vissa taxeringsdistrikt i landet - har uppgiftslämnandet förändrat karaktär. Det är nu inte längre fråga om att lämna ut uppgifter om viäsa angivna individer. Kontrollen gäller stora grupper medborgare - i prakliken över en halv miljon svenskar - utan att någon som helst misstanke om brott, dvs. falskdeklaration, förekommer i varie enskilt fall.

Utöver denna i sig omfattande utvidgning av kontrollverksamheten - och därmed uppgiftslämnandet från bankernas sida - vill riksskatteverket därutöver få tillgång till hela eller stora delar av resp. bankers inlåningsreskonlra. Man vill i klartext ha tillgång till datautskrifter av varje enskild kontohavares insättningar, uttag etc. I framtiden kan man utgå ifrån att tillvägagångssättet blir än mer raffinerat genom alt samkörningar av registren blir akluella.

Detta är bara några exempel på hur skattekontrollen förändrat karaktär under senare lid. Frågan måste ställas: Är en effektivisering av skattekontrollen värd vilket pris som helst? Skall vi acceptera all samhället bygger upp en kontrollapparat som omfattar alla medborgare - oavsett misstanke om brott föreligger eller ej - och som i praktiken river alla murar kring vad vi traditionellt uppfattar som privatliv och personlig integritet?

Det är givelvis helt riktigt att skallemyndigheterna i sin revisionsverksamhet skaffar fram underlag från t. ex. banker och försäkringsbolag för att effektivt kunna kontrollera individer som misstänks för skattebrott. Det betänkliga är när kontrollen får sådana former alt hundratusentals svenskar granskas i minsia detalj utan alt dessförinnan minsta misstanke om brottsligt förfarande föreligger. Förfarandet står f ö. i bjärt kontrast till bestämmelserna i rättegångsbalken om förundersökning. Där stadgas nämligen all förundersökning endasl skall ske när anledning till misstanke om brott föreligger. Hur många "brottslingar" skulle inte bli föremål för förundersökning om vi inte hade"misstanke om brott" som grund för ell ingripande!

En masskontroll av riksskatteverkets modell är endast möjlig att utföra genom användning av datatekniken. Tidigare fanns det i praktiken ingen möjlighel alt kontrollera andra än dem, beträffande vilka misstanke om

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

Anmälan av inteipellalioner

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Anmälan av interpeiiationer

skattebrott förelåg. En utveckling av det slag som här beskrivits innebär i realiteten att hela grunden för vårt system med självdeklarationer rycks undan. Varför över huvud taget avlämna deklaration när staten ändå kontrollerar varje enskild detalj i min privata ekonomi? Varför underteckna deklarationen på "heder och samvete" när staten ändå genom sin kontrollapparat betraktar i stort sett varie deklarant som en länkbar brottsling?

Tendensen att genom centrala ADB-syslem bygga upp en avancerad kontrollapparat inom förvaltningen förefinns inte bara inom skatteområdet. Andra exempel är bostadsstyrelsens önskemål att få samköra registret över mottagare av bostadstillägg med RAFA-registrel, dvs. kontrollera lämnade inkomstuppgifter mot de uppgifier som ligger till grund för sjukförsäkringen. En rad andra sammankopplingar med RAFA-systemel planeras dessutom. Däribland kan nämnas planerna alt komplettera RAFA-systemel med uppgifier angående studiestöd, värnpliktsförmåner, tandvårdsförsäkringen samt föräldraförsäkringen.

Det är självfallel angelägel all utnyttja ADB-tekniken för alt åsladkomma rationaliseringar och effektiviseringar inom förvaltningen. Vi måste dock vara medvetna om de risker som föreligger då omfattande och känslig personinformation samlas in. Samkörningar och sammankopplingar av det slag som nu är aktuella både på skatteområdet och i övrigt inger starka betänkligheter. Om planerade verksamheter genomförs har vi i realiteten skapal en kontrollapparat som saknar motstycke i världen. Strävan efter "rationella" lösningar och önskan alt minska skattebrotten i landet får inle medföra tekniska system som i praktiken leder till det genomkonlrollerade samhället.

Mot bakgrund av vad som anförts anhåller jag om kammarens tillstånd att lill herr justitieministern framställa följande frågor:

1. Vilken allmän inställning har statsrådet till de långlgående planer på en effektiviserad statlig kontrollapparat med hjälp av ADB-teknik som redogjorts för i interpellationen?

2. Är det enligt statsrådets mening rimligt all hela svenska folkel i skatlekontrollhänseende skall betraktas som presumtiva brottslingar?

3. Är statsrådet beredd att verka för sådana förändringar i dalalagen att långlgående kontroll av de enskilda medborgarna med hjälp av per-sondaiaregister förhindras?

den 23 februari

1975/76:128 av herr Östrand (s) lill herr bosiadsminislern om räntesub-venlionerna vid småhusproduklion:

De av riksdagen år 1974 (proposilionen 1974:150, CU 1974:36) antagna riktlinjerna för bostadspolitiken omfattade bl. a. ett lånesysiem med kapitalkostnadsnivåer i nyproduktionen som i möjlig mån uppfyller kraven på både ökad utjämning mellan upplåtelseformerna och rimliga boen-

dekosinader. Utjämningen åstadkoms genom ell räntebidrag som motsvarar skillnaden mellan den nominella räntan och den garanterade räntenivån.

Beräkningarna bakom dessa kapiialkostnadsnivåer utgick i princip från då gällande förutsättningar. Dessa förutsättningar har därefter ändrats genom att lidigare begränsning av låneunderlagel bortfallit. En följd därav är att räntebidrag utgår även för kapitalkostnader som faller över lidigare gräns - 130 000 kr. Della innebär att räntebidrag utgår även för mjxket stora och dyra villor som ägs av låntagaren. Detta har på vissa håll uppfattats dels så alt grunderna för 1974 års beslut ryckts undan, dels så att samhällel genom räntesubventioner till lyxbetonade småhus har kommil alt främja en bostadsproduktion som ökar riskerna för segregation i boendel. Härtill kommer att dessa subventioner även uppfattals som allmänt slötande i elt ekonomiskt läge där svårigheter finns att anvisa medel till även vissa välmotiverade ändamål av social karaktär eller eljest med omfördelande syfte. Förslag har framförts om att motverka detta genom en regel som skulle innebära att räntebidrag inte beräknades på ett fastighetskapital som överstiger en viss gräns. Denna gräns bör då självfallet sättas så all räntebidraget för de allra flesta boende i småhus inte minskades. Med hänsyn till att småhus för uthyrning inte är stora eller av lyxkaraktär skulle även i elt sådant läge syftet att gynna denna boendeform lämnas orubbat.

Med anledning av den uppmärksamhet som dessa frågor tilldragit sig hemställer Jag om kammarens tillstånd att till herr bostadsministern få ställa följande frågor:

1. Vill bosladsministern lämna en redogörelse för i vilken utsträckning räntesubventioner utgår för de dyraste småhusen?

2. Övervägs några ålgärder för alt hindra att räntesubventioner då det gäller småhus utgår för kapitalkostnader över en viss gräns?

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

Anmälan av inteipellalioner

den 24 februari

1975/76:129 av herr Nilsson i Agnas (m) till herr socialministern orr\ ålgärder med anledning av alkoholproblemen i grundskolan:

Alkoholmissbruket i grundskolan visar en stark ökning. Bland både flickor och pojkar finns på många håll allvarliga missförhållanden på detla område redan i tolvårsåldern. Vi har i vårt land för första gången fått alkoholproblem redan bland barnen. Undersökningar visar all redan i klass 6 många skolbarn berusar sig, och av eleverna i klass 9 brukar 80 % starksprit. I synnerhet mellanölet anses vara anledningen till den negativa utvecklingen bland barnen.

Myckel tyder på att risk föreligger alt en mängd tolvåringar alkoho-liseras. En djup oro är allmän bland lärarna och bland dem som arbetar på den sociala sidan med barn och ungdom. Från många av dem som har ansvar för ungdomsvård och fostran har mellanölet utpekats som

Nr 71

Tisdagen den 24 febmari 1976

Meddelande om frågor

källan till det onda, och med otålighet har propositionen med APU:s utredning som underlag avvaktats. Förslag till lösningar är yilerst angelägna, och när det gäller grundskolan kan ett dröjsmål betyda all ell slorl anlal barn i en känslig ålder får skador för livet genom att samhällets insats till förbättring och bot inle kommer genast. Jag anhåller därför om att till socialministern få ställa följande fråga: Avser herr statsrådet att vidtaga någon omedelbar åtgärd i syfte att råda bot på de missförhållanden som redovisats om alkoholproblemen i grundskolan?

§ 13 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 23.februari

1975/76:248 av herr Fågelsbo (c) lill herr jordbruksministern om ålgärder för att förbättra återväxlen av skog:

Rapporter från skogsstyrelsen angående återväxlen på skogsplanteringarna är djupt oroande. Enligt en undersökning som verkställts på över 1 100 hyggen i vårt land har drygt 60 96 av plantorna på icke markberedda hyggen dött. Och orsaken är snylbaggens häriningar. Ytterligare 7 ä 8 96 av plantorna har angripits och kommer därför med all sannolikhet inte att överleva. Skadorna är störst i södra och mellersta Sverige och minskar ju längre norrut i landet man kommer. Tallen har angripits i betydligt större omfattning än granen. Markberedning är en viktig åtgärd för att minska insektsangreppen men ger inte ett fullständigt skydd. Insektsskadorna fortsätter på samma hygge i flera år. varför de totala skadeverkningarna kommer att bli större än vad årets undersökning visar.

Utvecklingen är särskilt oroande med hänsyn lill de problem som redan finns när det gäller råvarutillgången. Ett av grundkraven för att nå en tillfredsställande skogsproduktion för framliden är en intensiv satsning på ålerväxiåtgärder. Kommer detla arbele nu all omintetgöras står vi inför en synnerligen allvarlig situation.

Mot bakgrunden av del anförda vill jag ställa följande fråga till herr jordbruksministern:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd alt vidta för all förhindra ett fortsatt dåligt återväxtresullat inom skogsbruket?

1975/76:249 av herr Lövenborg (vpk) till herr jusiitieminislern om ökal anlal klinikplalser för rältspsykialriska undersökningar:

Det råder brist på klinikplalser för rällspsykialriska undersökningar. Detla förhållande har lell lill all häktade har tvingats sitta isolerade alllför

lång lid i väntan på rälispsykiatrisk undersökning. Enligt lagen om rälts-

psykialrisk undersökning i brottmål skall ell utlåtande från läkare ligga

klart inom sex veckor. Mot bakgrund av delta förhållande vill jag ställa följande fråga: Vilka åtgärder har vidtagits i syfte all utöka antalet rättspsykiatriska

klinikplatser, så alt här påtalade förhållanden elimineras?

Nr 71

Tisdagen den 24 februari 1976

Meddelande om .frågor

den 24 jebruari

1975/76:250 av herr Nilsson i Agnas (m) till herr kommunikationsministern om sysselsättningen för SJ-personal i Vännäs kommun:

Enligt uppgifter i pressen planerar SJ en flyttning från Vännäs av en arbetsenhet på verkstadssidan. Det gäller presenningsverkstaden. Vännäs har redan tidigare en svag ställning ur sysselsättningsynpunkl, och den minskning av arbetstillfällen som nu hotar upplevs mycket negativt i kommunen. Dessutom måste nedläggningen av verkstaden betyda en försämring i servicen för presenningskunderna.

Med anledning av denna inskränkning av SJ:s verksamhet i norra distriktet vill jag fråga kommunikationsministern om hans inställning lill denna regionalpolitiskl negativa planering:

Är slatsrådet beredd att medverka lill all Vännäs får annan sysselsättning i slället för den som kommunen mist och nu riskerar att mista genom SJ:s inskränkningar i sin verksamhet?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 16.46.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975/76:71 Tisdagen den 24 februari

Riksdagens protokoll 1975/76:71