Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:69

Torsdagen den 19 februari

Kl, 14,00

Förhandlingarna leddes av herr andre vice talmannen,

§ 1 Justerades protokollet for den 11 innevarande månad.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 halvstatliga .företags afförsför-bindelser med utländska industri-Jöretag

§ 2 Om halvstatliga företags affärsförbindelser med utländska industriföretag

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Hermanssons (vpk), dels herr Börjessons i Falköping (c) den 12 februari anmälda frågor, 1975/76:226 resp, 228, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat mig om jag anser del lämpligt att ell halvsialligi bolag, i vars styrelse bl, a, chefen för flygvapnet sitter, fungerar som agent för ett stort utländskt bolag som använder sig av mulor som affärsmetod. Vidare har herr Böriesson i Falköping frågat mig om jag är beredd alt redovisa omfattningen av Sveriges affärer med flygplansförelagel Lockheed,

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Försvarets materielverk har fördel svenska flygvapnets räkning inköpt tre iransportflygplan (Hercules) av förelaget Lockheed, Del senaste inköpet skedde under 1974, Agenturen för företagel innehades vid det tillfället av del privata förelaget Svensk Flygtjänst AB,

Efter 1974 har del svenska försvaret inte lagt ut några beställningar hos Lockheed,

Efter beslul av riksdagen har under första delen av 1975 Crownair, i vilket staten direkt äger hälften av aktierna, förvärvat Svensk Flygijänsl AB och därmed även den aktuella agenturen, Crownair, som bedriver kommersiell verksamhet i fredstid, har bildats bl, a, med syfte att kunna ställa behövliga transportflygplan lill krigsorganisationens förfogande. Med hänsyn till den nära anknytning som bolaget således har lill del svenska försvarelärdet både nödvändigt och naturligt att även flygvapnet är företrätt i styrelsen.

Jag vill erinra om alt de nu akluella undersökningarna om Lockheed inte gett något stöd för misstanken om alt företaget skulle ha använt mulor i samband med affärer med svenska myndigheter eller företag, I vilken mån Crownair även fortsättningsvis skall inneha agenturen för Lockheed ankommer på bolagets styrelse all besluta. Jag finner det dock naturligt att bolaget har sådana agenlurer som är anpassade lill verk-samhelen.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 halvstatliga företags affärsförbindelser med utländska industriföretag

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Det är från en särskild kommitté i den amerikanska senaten för undersökning av de s, k, multinationella bolagens affärer som uppgifterna kommer om de stora summor som flygplanstillverkaren Lockheed betalat ut i mutor i olika länder. Mulorna påslås enligi vissa uppgifter uppgå lill så slora belopp som sammanlagt ca 100 milj, kr. Politiker och tjänstemän i länder som Japan, Holland och 'Västtyskland utpekas som mottagare,

Lockheed tillverkar och säljer stridsplanet Starfighler, som Västtyskland och Holland köpt i betydande mängder. Planet är beryktal därför att hittills 170 plan av denna typ störtat. Bolaget säljer också transport-flygplanet Hercules, av vilket del svenska flygvapnet inköpt tre exemplar.

Avslöjandet av mutaffären har verkat som en politisk bomb i de inblandade länderna. På flera håll har särskilda undersökningskommissioner tillsatts för all utreda påståendena om mutor. Det är, herr talman, utomordentligt avslöjande för den moderna kapitalismens etik all ett stort och etablerat förelag använder sig av dylika affärsmetoder, som är direkt kriminella. Affären visar också alt kvalitetskraven vid leverans av militära flygplan tydligen sätts lågt av flera tillverkare. Del finns ju också ett färskt svenskt exempel på detta.

Agent för Lockheed i Sverige är numera Crownair Flygijänsl AB -Swedair, i vilket staten genom försvarsdepartementet äger hälften av aktiestocken, I styrelsen sitter bl, a, chefen för flygvapnet.

Samtidigt som jag tackar för svaret vill jag framhålla all jag för min del anser det helt olämpligt alt elt halvstatligt bolag, i vars styrelse sitter representanier för försvarsdepartementet och flygvapnet, fungerar som agent för ell stort utländskt bolag vilket använder sig av mulor såsom affärsmetod, Swedair bör snarast möjligt avsäga sig denna agentur. Jag hoppas att försvarsministern ger departementets företrädare i styrelsen instruktion all verka i denna riktning. Jag har svårt att förslå varför herr Holmqvist inte här skulle kunna instämma i denna uppfattning.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag vill lacka försvarsministern för svaret på min fråga. Vad som gett mig anledning att aktualisera denna fråga är att del enligt pressuppgifter har förekommit all den multinationella flygplans-tillverkaren Lockheed lämnat betydande mulor. Om man får tro pressuppgifter har del rört sig om mellan 30 och 100 milj, kr. Dock torde några mulor ej ha förekommit till en särskilt utpekad svensk statstjänsteman, vilket naturligtvis är glädjande. Jag hoppas att den fortsatta utredningen ger vid handen att inle några svenska vare sig myndigheter eller förelag är inblandade i denna stora mutskandal. Del torde dock vara så all slora summor använts som mutor i försäljningssyfte, och ett förelag som i sin verksamhet använder dylika affärsmetoder skall man över huvud taget inte ha några affärer med.

Jag konstaterar av svaret alt de senaste inköpen för svensk räkning skedde 1974 och gällde tre flygplan. Efter 1974 har del svenska försvaret inte lagt ut några beställningar hos Lockheed. Det är min förhoppning att man fortsättningsvis inte lägger ut beställningar hos ett företag som använder sådana metoder som Lockheed gjort i sin affärsverksamhet.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Man torde med rätta kunna säga att de flygplan som vi har köpt är bra produkter. De passar väl in i den svenska försvarsorganisationen och har fungerat bra. Men det råkar vara så att denna produkt marknadsförs av ett förelag som i ett anlal länder sannolikt tillämpat sådana försäljningsmetoder som vi inte på något sätt kan godkänna. Jag är naturligtvis hell överens med både herr Hermansson och herr Böriesson i Falköping om den bedömningen. Ännu har Ju inte utredningen slutförts och del föreligger inle några dokument som klart och tydligt visar vad som förekommit, men när den tiden kommer och alll blivit klarlagt utgår jag ifrån all slyrelsen kommer att pröva den här frågan.

Jag vill dessutom säga till herr Böriesson att den fråga han ställt om vad som har förekommit i Sverige i detta sammanhang kanske är överflödig, därför all massmedia - såväl press som radio och TV - har varit mycket angelägna om att, sedan de väl presenterat misstankarna, också lägga till rätta och föra fram fakta. Jag tycker att bevakningen från olika håll i della avseende varit föredömlig, och vid det här laget torde vi väl kunna vara överens om att det inte flnns anledning att rikta någon misstanke mot någon svensk medborgare i detta sammanhang.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 halvstatliga företags affärsförbindelser med utländska industriföretag

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag noterar att herr Holmqvist upprepar vad han sade i sitt första svar - alt styrelsen i Swedair skall pröva den här frågan. Jag förutsätter att han då menar den fortsatta agenturen för Lockheed, Jag hoppas att försvarsministern har den inställningen att han, om del visar sig under det fortsatta utredningsarbetet att de här påståendena om mulor är rikliga och sanningsenliga, ger sådana instruktioner till departementets representant i styrelsen att den här agenturen upphör.

Det är emellertid ett annal argument som också har figurerat i debatlen som jag vill ta upp. Det har anförts som motivering för alt det halvslalliga bolaget skulle ha kvar agenturen att del är bättre att staten tar provisionen i det här fallet än att någon enskild affärsman får den. Jag har hört den argumentationen framföras i TV bl, a,, och jag tycker att del är ell väldigt dåligt försvar - med samma motivering kunde man försvara statens inblandning i vilka skumraskaffärer som helst, en agentur för maffian i New York, för internationella narkotikaligor eller någonting sådant. Jag hoppas alltså alt den tjänsteman som presterade det försvaret inte talade på departementets vägnar.

5 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 67-70

Nr 69

Torsdagen den 19febmari 1976

0/77 statsbidrag till ungdomsoiganisa -tioner för inrättande av praktikplatser

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag riklade inle några beskyllningar emol någon viss svensk slatsljänsteman för alt ha tagit mutor. Jag sade att jag ullalar min glädje och tillfredsställelse över det tillrättaläggande som press, radio och TV i detta sammanhang har gjort. Ingen människa skall vara dömd ohörd, och därför hälsar jag det med tillfredsställelse att detta tillrättaläggande barsken. Men samtidigt uttalarjag också en förhoppning om all det i det fortsatta utredningsarbetet skall visa sig att varken någon svensk myndighet eller någol svenskt företag har tagit några mutor. Försvarsministern sade i sitt svar till mig att han också hoppades det.

Utredningen är ju ännu ej slutförd, men del torde här vara fråga om mutor av betydande belopp till länder utanför Sverige - om man får döma av vad pressen skrivit. Det har inle kommit fram något som direkt vederlagt della påstående. Att mutorna sedan inte tagits av svenskt företag, svensk myndighet eller svensk statstjänsteman är en annan sak. Men faktum kvarstår - det har förekommit mutor och det är klandervärt i allra högsta grad. Med del som bakgrund tycker jag mig kunna säga att man fortsättningsvis inle skall göra affärer med ell sådant förelag, som använder sig av så skumma affärstransaktioner som det här är fråga om.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag kanske för tydlighetens skull skall säga till herr Hermansson att jag har haft kontakt med ledamöter i slyrelsen, och vi är alltså överens om att frågan skall tas upp till prövning när utredningen är färdig. Del är självklart all den bedömning man då gör kommer all avse den frågeställning som herr Hermansson tar upp. Det är den man då har alt ge ett svar på.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om statsbidrag till ungdomsorganisationer för inrättande av praktikplatser

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för all besvara herr Granstedis (c) den 30 januari anmälda fråga, 1975/76:204, och anförde:

Herr lalman! Herr Gransledl har frågal mig om jag är beredd all medverka till att ungdomsorganisationerna i vissa fall ges möjlighet lill 100 % statsbidrag för inrättande av prakiikplatser.

Den 20 november 1975 besvarade jag en liknande fråga av herr Ralf Lindström, Jag ställde mig då positiv till tanken alt ungdomsorganisationerna skulle kunna anställa praktiserande ungdomar i beredskapsarbete.

Regeringen överväger f n, denna fråga i samband med ytterligare in-

satser för att ge fler ungdomar arbete. Jag är beredd alt förorda att generösa statsbidrag utgår vid beredskapsarbete av detta slag men inle alt staten svarar för hela kostnaden.

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill tacka slatsrådet för svaret på min fråga, och det måste väl anses åtminstone delvis positivt. Riktigt hur positivt del är är svårt att veta än så länge, eftersom man inte så lätt kan avgöra vad statsrådet anser vara generöst i ett sådanl här fall. Så mycket kan man i alla fall konstatera av detta svar all arbetsmarknadsministern inle är beredd att gå med på 100-procentigi statsbidrag för sådana här prakiikplatser eller beredskapsarbeten, och del tycker jag är beklagligt.

Meningsfull sysselsättning för ungdomar är något väldigt betydelsefullt. Det är ell av de vikligasie medel vi kan länka oss för att undvika bestående sociala problem i framliden. Det gäller meningsfull sysselsättning både i form av arbete och i form av en bra fritidsverksamhet. Om man kan slå två flugor i en smäll och vidta ålgärder som dels leder lill arbete, dels skapar en positiv fritidsverksamhet för ungdomar måste det självfallet vara så mycket bättre.

Nu har vi genom massmedia fått reda på all regeringen länker sig att för kommuner möjliggöra ell statsbidrag på 75 % för beredskapsarbeten för arbetslös ungdom. Det är naturligtvis en väldigt bra åtgärd. Det är inom parentes sagt något som vi försökte aktualisera förra året men som den gången röstades ned av socialdemokraterna. Det är dock roligt alt den åtgärden kommit nu i stället. Ett statsbidrag på 75 % till kommuner innebär i praktiken all hela kostnaden blir täckt, eftersom de resterande 25 % tas tillbaka av kommunen i form av kommunalskatt. Detta kan naturligtvis också tänkas komma ungdomsverksamheten till del genom att kommunerna utnyttjar en del av dessa praktiktjänster till ungdomsverksamhet. Men det blir i så fall fråga om institutionell ungdomsverksamhet i kommunernas regi,

I andra sammanhang talar inte minst det parti som arbetsmarknadsministern företräder mycket varmt om folkrörelserna och om vikten av att dessa går in i och tar över samhälleliga uppgifter. Man frågar sig då varför detta fall skall vara ell undantag och varför han inle här vill satsa på ungdomsorganisationerna. Det är helt klart att många ungdomsföreningar vid tillämpning av ett statsbidrag på mindre än 100 96 kommer all vara förhindrade alt ulnyttja statsbidragen över huvud laget, eftersom de inte har medel att tillskjuta för den egna andelen. Jag vill därför vädja lill regeringen att tänka om i denna fråga och återkomma med ett högre statsbidrag.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om statsbidrag till ungdomsorganisationer för inrättande av praktikplatser

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Riksdagen har ju bestämt sig för att privata och kommunala beredskapsarbeten skall ha samma statsbidrag, och tanken bakom det är att ett beredskapsarbete är lill fördel för kommunen och för den

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om statsbidrag till ungdomsoiganisa -tionerför inrättande av praktikplatser

organisation som får det ulfört. Att vi nu höjer statsbidraget till 75 % och ger möjligheter för ungdomsorganisationerna att få 75 % av kostnaderna vid nyanställning av viss personal täckta är ju en fantastisk förmån för dessa organisationer, som kan få ett vettigt arbete utfört för en så liten penning. Erfarenheten från förra gången då detta var aktuellt visade att 100 % statsbidrag inte var så bra. Det är rimligt alt organisationen själv bidrager med en liten summa. Riksdagen har sedan dess också bestämt att 100-procenligt statsbidrag inte skall utgå för dessa beredskapsarbeten utan att statsbidraget lill privata organisationer skall vara lika stort som för kommunerna. Dels är jag alltså bunden av riksdagens beslut, dels tycker jag också att del är rimligt att organisationerna biträder med en liten del av kostnaderna för det fina Jobb som de får utfört.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Skillnaden mellan 75 % statsbidrag för kommuner och 75 % statsbidrag för organisationer är ju att kommunerna lar igen resterande 25 % genom den kommunala skatten. För kommunerna blir det alltså ingen som helst kostnad för inrättande av beredskapsarbeten om de får 75 % statsbidrag. Men ungdomsorganisationerna har som bekant ingen beskattningsrätt. De har alltså inleden möjligheten att kompensera dessa 25 96, utan för ungdomsorganisationerna blir det en ganska väsentlig kostnad och en kostnad som kan innebära ett hinder för inrättande av sådana här beredskapsarbeten. Många organisationer får alltså hell enkelt inte råd till det.

Det är också viktigt att komma ihåg alt organisationerna ändå kommer att få bidra därför att man inte kan bedriva verksamhet enbart med hjälp av arbetskraft, utan det fordras ytleriigare satsningar omkring verksamheten. Organisationerna kommer också att bidra med arbele omkring ifrågavarande tjänster, eftersom de har många människor i frivilligt arbete. Risken för att organisationerna skall få det för lätt tror Jag alltså inte är speciellt stor. Del finns sålunda fortfarande anledning att i praktiken jämställa den situation som kommunerna kommer i och den situation som organisationerna kommer i. Och det förutsätter 100 ".i bidrag till organisationerna.

Även om riksdagen tidigare har gjort vissa uttalanden tror jag att, med det arbetsmarknadsläge som vi i dag befinner oss i och som är alarmerande för ungdomens del, riksdagen säkert kommer all välvilligt behandla en proposition från statsrådet på denna punkt.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! När riksdagen gjorde det nyssnämnda uttalandet, var ungdomsarbetslösheten mycket större än vad den är i dag. Jag hävdar bestämt att det är kommunerna som skall ha huvudansvaret för alt man organiserar sysselsättning åt ungdomarna.

Att ordna så att ungdomsorganisationerna kan få en arbetslös ungdom till sig är inte så enkelt. Del måste vara en person som är registrerad

som arbetslös på arbetsförmedlingen, och han skall då hänvisas till en organisation som behöver hans arbetskraft. Erfarenheten av den verksamheten är inle god, men jag vill ändå pröva den en gång till. De organisationer som inte anser sig vara betjänta av ett sådant syslem slipper vara med. Men jag är övertygad om att de politiska ungdomsorganisationerna kommer att åtminstone ha så pass mycket pengar att de kan anmäla sig för att få någon arbetslös ungdom till sig. Många andra ungdomsorganisationer är säkert ganska glada över alt under sex månader få en hel del arbete utfört för en så rimlig kostnad som det blir för dem. Jag tror vi skall försöka med denna ordning även denna gång, även om erfarenheterna som sagt inte var goda ens när man hade 100 96 statsbidrag.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 Statsbidrag till ungdomsoiganisa -tionerför inrättande av praktikplatser

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Nalurligtvis kommer ungdomsorganisationerna att bli mycket glada och tacksamma också för ett bidrag på 75 96, Men jag är ganska övertygad om att motivet för de organistioner som inle utnyttjar bidraget inte kommer att vara att de inte har behov av folk - sådana organisationer tror jag inte existerar - utan att de inte har pengar att sätta till. Det blir alltså ett bidrag för de rika organisationerna. De fatliga organisationerna får se bidraget gå sin näsa förbi. Det gamla ordspråket att när det regnar manna har den fattige ingen sked gäller här som överallt annars.

Man måste ha klart för sig vad ett bidrag på 100 96 syftar till. Det syftar lill att organisationerna på bred front skall kunna gå ut i praktiskt fältarbete bland ungdom. Här gäller det alltså inte att få bidrag till någon pappersvändare på en expedition, utan det gäller att organisationerna skall kunna gå ut i det praktiska fältarbetet, och till det behövs det ganska mycket folk om det skall ske i stor skala.

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Herr Granstedt har missförstått innebörden i ordet praktikarbete, Praklikarbete är till för de arbetslösa. Det är inte till för organisationernas skull utan för att bereda sysselsättning åt dem som råkat bli utan arbete.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Del är alldeles givet, men avsikten med de fiesta beredskapsarbeten är väl också alt arbetslösa skall få en meningsfull sysselsättning. Och det innebär såvitt jag förstår att när man planerar beredskapsarbeten skall man se till inte bara att människor blir sysselsatta Ulan också att deras arbetsinsatser blir så nyttiga som möjligt. De arbetsinsatser som ungdomar skulle kunna göra i ungdomsorganisationernas regi skulle bli ett utomordenligi meningsfullt och nyttigt arbete.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om åtgärder, för att förbättra sysselsättningen i Göteboigs-regionen

§ 4 Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Göteborgsregionen

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Molins (fp) den 12 februari anmälda fråga, 1975/76:227, och anförde:

Herr talman! Herr Molin har frågal mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att förbättra sysselsättningen i Göteborgsregionen, Bakgrunden till frågan är uppgiften att 1 400 arbetstillfällen vid varven kommer att försvinna under återstoden av 1970-lalet,

Under den senaste tiden har arbetsmarknadssitualionen i Göteborgsregionen liksom på många andra orter försämrats. Bl, a, har den internationella lågkonjunkturen fått verkningar för vissa förelag. För Göteborgsregionens vidkommande är det emellertid till stor del fråga om mer långsiktiga strukturproblem inom regionens arbetsmarknad. Dessa gäller varvsindustrins dimensionering, bristen på arbetstillfällen för kvinnor -som kan förvärras om vissa aviserade nedläggningar inom den enskilda tjänstesektorn genomförs - samt en obalans mellan bostadsbebyggelse och arbetsplatser. De branscher och företag för vilka problem nu förutses svarar dock endast för en mindre del av regionens arbetsmarknad, som totalt omfattar ca 300 000 sysselsatta.

Regeringen avser all inom kort i en proposition behandla frågan om den svenska varvsindustrin. Även i övrigt följs utvecklingen inom Göteborgsregionen med speciell uppmärksamhet. Behovet av särskilda regionalpolitiska och arbelsmarknadspolitiska stödåtgärder kommer därvid alt prövas.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Låt mig ge en kort bakgrund till frågan.

Sysselsättningsläget inom Göteborgsregionen har hittills varit relativt hyggligt. Antalet arbetslösa är något lägre där än inom riket i dess helhet. Men sysselsättningsläget är bara skenbart tillfredsställande. Om man blickar framåt är situationen mörkare. Antalet varsel om arbetsnedläg-gelse har t, ex, ökat väsentligt. Del var ca I 000 varsel år 1974, men antalet varsel uppgick år 1975 lill ca 3 000, och länsarbetsnämnden beräknar att antalet varsel i år skall bli ca 5 000, Detla sammanhänger med sårbarheten hos den lunga industrin i Göteborg,

Skeppsvarven svarar direkt för ca 16 000 arbelstillfällen, och med underleverantörer är bortemot en femtedel av göteborgarna för sin sysselsättning beroende av varven. Nu slår vi inför en drastisk nedskärning av varvskapacilelen i Sverige, och del tycks vara uppenbart all Göteborg därvid kommer au drabbas specielll hårt, I Göteborgs kommun kommer ungefär 1 400 jobb vid själva varven, varav 600 för ijänslemän, alt bortfalla. Därtill kommer bortfallet hos underleverantörerna. Göteborgsregionen har vidare ett stort antal sysselsatta inom sjöfartsnäringen och fisket. Båda dessa branscher har i dag mycket ovissa framtidsutsikter. Det är därför förvånande alt arbetsmarknadsministern säger alt de här

problemen bara berör en mindre del av regionens arbetsmarknad.

Låt mig vidare påminna om - vilket tidigare har skett i motioner från folkparlihåll -att Göteborgsregionen haren ojämn näringsstrukturgenom att tung industri dominerar mer än på andra håll. Bortåt 40 96 av alla jobb i Göteborg finns hos fyra företag: Volvo, SKF, Götaverken och Eriksberg,

Herr lalman! Kommunens ledning har gjort ansenliga ansträngningar för att komma lill rätla med situationen. Man har, främst med tanke på ungdomar, beslutat öka antalet praktikplatser i den egna kommunala förvaltningen, och man har arbetat för att få fier administrativa arbeten lill Göteborg,

Vad gör då regeringen? I arbetsmarknadsministerns utvärdering av länsplaneringen sägs att man önskar dämpa tillväxten av storstadsområdena, och sedan säger statsrådet förnöjsamt: "En sådan dämpning har också skeil," Ulvecklingen i Göleborgsområdel är således en följd av en medveten politik från regeringens sida. Regeringen kan verkligen inte svära sig fri från ansvaret för arbetslösheten i Göleborgsområdel och det hot om en ökning av arbetslösheten som finns för de närmast kommande åren. Ur den synpunkten är det svar som jag har fått av statsrådet Bengtsson magert, och jag vill därför ställa två konkreta frågor:

1, Vill arbetsmarknadsministern medverka lill alt någon form av lokaliseringsstöd kan utgå för industri som placeras i Göteborgsregionen?

2, Vill arbetsmarknadsministern medverka lill överfiyltning av förvaltning till Göteborgsområdet?

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Göteborgsregionen

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Regeringen har verkligen gjort en hel del för Göteborgsområdet, inte minst för varvsindustrin. Det är inga små summor vi har satsat på all rädda den. Om man jämför med vad vi har gjort med lokaliseringspolitiska medel på andra håll, ser man att de insatserna inte är något att skämmas för.

Jag har redan gett svar på herr Molins första fråga, nämligen om lokaliseringspolitiska åtgärder för Göteborg. När vi har suttit och resonerat med kommunalmännen i Göteborg om varven, där ju staten har fått rycka in och försöka rädda det som räddas kan, har vi sagl till dem att vi självfallet är beredda att ulnytija de lokaiiseringspoliliska möj-ligheter vi har lill vårt förfogande i de förorter lill Göleborg där sysselsättningen är mycket otillfredsställande, särskill för kvinnorna. Vi har ju inga förelag all dra ur byrålådan och skicka ul, ulan kommunalmännen får själva visa litel aklivitel. Men svaret på frågan är alltså att vi är beredda att stödja lokalisering till de här områdena.

När del gäller den nedskärning av personalen som blir nödvändig inom varvsindustrin även i Göleborgsområdel släller vi alla arbeismarknads-poliiiska medel till förfogande för att se till, att det skapas nya jobb åt dem som blir över. Vi har alltså inte misshandlat Göteborg på något sätt och kommer inle alt göra det i framliden heller.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Göteboigs-regionen

Hen MOLIN (fp):

Herr lalman! Arbetsmarknadsministern uppehöll sig vid vad regeringen har gjort - och vad den i första hand har gjort är ju all söka dämpa tillväxten i storstadsområdena. Man konstaterar också i den rapport där man har utvärderat länsplaneringen att därvidlag har man lyckats. Man har alltså lyckats hindra lokalisering av vissa industrier lill storstadsområdena, bl, a. Göteborgsområdet, och det är man nöjd med. Nu säger arbetsmarknadsministern att han i och för sig är beredd att ge någon sorts lokaliseringsstöd - inlroduktionsstöd, utbildningsslöd eller var det kan vara - till industrier i förortsområdena.

Hur var det med min andra fråga - den hann statsrådet Bengtsson kanske inte med? Den gällde lokalisering av förvaltning till Göleborgsområdel, Läget är ju det att vad man i Göteborgsregionen specielll behöver är flera arbelstillfällen inom lättare industri och inom förvallnings-och serviceyrken. Vi har sett hur en mängd kontors- och förvaltnings-arbetsplatser har flyttats bort från Göleborg, Gamla göteborgare kommer ihåg Pripp & Lyckholm, Skandia med Svea, Skandinaviska Banken osv,; nu ligger huvudkontoren i Stockholm, Inte heller har Göleborg fått någol nämnvärt tillskott av offentlig förvaltning.

En förvånande detalj i sammanhanget är att regeringen nu föreslår en överflyttning av en kammarrältsavdelning från Göleborg lill Jönköping, Det gäller inte så många arbetstillfällen, men det är räll karakteristiskt för hur litet intresserad man har varit av att hjälpa till att skapa förvaltnings- och servicesysselsätlningstillfällen i Göteborgsregionen, när det är just sådana regionen lider särskild brist på.

Herr talman! Jag har hävdat att statsmakterna ytterst har ansvaret för sysselsättningsläget i Göteborgsregionen, eftersom de delvis har drivit fram den här situationen. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Är man nu beredd alt byta fot? Är man beredd alt ge elt ökat stöd åt förelag som vill placera sig i Göteborgsregionen och att verka för placering av förvaltning i slörre utsträckning i Göteborgsområdet?

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Riksdagen var väl alldeles enig när den 1972 log ställning i frågan om storstadsområdena. Vi har sedan fortsatt med lokaliseringspolitiken för all ge stöd åt förelag i inre stödområdet så att de kan konkurrera med företag på andra platser i landet. Del har sannerligen inle varil någon arbetslöshet i Göteborgsregionen, som har varit en överhettad region. Följaktligen har det inte funnits någon som helst anledning för oss att stimulera lokalisering till Göteborg, Företagen har själva kommit dit och industrisysselsältningen har vuxit.

Att man just nu är inne i en period med varsel om nedläggningar och ingen vidare expansion är ju inle någonling specielll för Göleborgsområdel,

På herr Molins direkta fråga vill jag svara, att jag för dagen inte ser någon möjlighet alt lokalisera några slalliga förvaltningar till Göteborgs-

området, och jag tror inte det finns någon annan i den här kammaren som är beredd till del just nu.

När det gäller kärnfrågan har vi alltså del senaste året funnit att Stockholm, Göleborg och Malmö har problem, och därför är vi beredda att gå in och hjälpa till där det kan behövas.

Hen MOLIN (fp):

Herr talman! Det är rikiigi alt arbetslösheten inle har varit särskilt svår i Göleborgsområdel, Men vad vi vid upprepade tillfällen har påpekat från folkpartihåll är att den ojämna strukturen i arbetsmarknadssituationen i Göleborg är ett hot för framtiden. Det är ju den situationen som man har kommit lill nu. Företrädare för Göteborg - både från företagen och från kommunen - har ideligen påpekat all de förändringar som här pågår är negativa för Göteborgsregionen ur sysselsättningssyn-punkl. Del räcker inle att hänvisa till den naturliga avgången. Den kommer alt leda till allt färre nyanställningar, och därigenom förvärras ungdomsarbetslösheten ytterligare.

Jag tror alltså, alt om man skall kunna hjälpa kvinnorna och ungdomen till jobb, då måste man försöka förändra sysselsättriingsstrukturen. Och på grund av de regionalpolitiska och lokaliseringspolitiska instrument som regeringen förfogar över är delta någol som faller på regeringen. Vad vi har fått reda på i dag är ati regeringen inte har någonling konkret att komma med när det gäller alt hjälpa kvinnor och ungdom i Göleborg att få jobb.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 åtgärder för alt jÖrbältra sysselsättningen i Göteborgsregionen

Herr arbetsmarknadsministern BENGTSSON:

Herr talman! Inom den offentliga sektorn, när del gäller omvårdnad och barnomsorg, som ger många arbetstillfällen och som gör del möjligt för kvinnor all fä arbele, har Göleborgs kommun mycket att göra om man jämför med Stockholm och Malmö, Man kan satsa väldigt myckel mer på den sektorn och skapa myckel, mycket jobb åt kvinnorna för att komma i jämnhöjd med Stockholm och Malmö, Kommunalmännen själva kan inte sitta med armarna i kors och bara ropa på "pappa staten" då det gäller alt skaffa sysselsättning.

Hen MOLIN (fp):

Herr talman! Kommunalmännen i Göteborg sitter inle med händerna i kors. De är bl, a, här uppe och uppvaktar både arbetsmarknadsministern och arbetsmarknadsstyrelsen. Dessutom har man ju från kommunalmännens sida gjort stora egna satsningar. Det har framförts förslag om hur man inom den egna kommunala förvaltningen skall få fler prakiikplatser, i första hand med tanke på ungdomen, och man har jobbat rätt aktivt för att få både industrier och förvaltning till Göleborg,

Jag tror alltså att kommunens ledning har gjort allt vad på den ankommer. Men den måste ju få ett stöd av statsmakterna, när det är

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om enhetlig prissättning på petroleumprodukter

statsmakterna som bär huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken, och det är det jag har efterlyst här i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om enhetlig prissättning på petroleumprodukter

Herr statsrådet FELDT erhöll ordet för att besvara herr Sijernströms (c) den 5 februari anmälda fråga, 1975/76:215, lill herr finansministern, och anförde:

Herr talman! Herr Stjernström har frågal finansministern om när regeringen avser att genomföra en enhetlig prissättning för petroleumprodukter för hela landel. Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Vid prissättning av petroleumprodukter lägger säljaren lill grundprisel olika tillägg för vissa orter, Orlstilläggen avser eldningsoljor och varierar mellan 10 kr, och 59 kr, per kubikmeter. De lägsta tilläggen tillämpas i de orter som ligger närmast importhamnarna, medan de högsta tilläggen utgår i de inre, norra delarna av landel. Genomsnittligt är ortstillägget 25 kr.

För prissättning av bensin har säljarna delat in landet i tre zoner. Importhamnarna och deras omland utgör O-zon, Syd- och Mellansverige samt Norrlands kustland utgör 1-zon medan nordvästra Svealand, inre delarna av Norrland saml Gotland utgör 2-zon, I O-zon ulias ett grundpris för bensinen, medan i zon 1 och 2 tillkommer 1 resp, 2 öre per liter,

I beslut den 17 maj 1974 uppdrog regeringen åt statens pris- och karlellnämnd (SPK) att utreda förutsättningarna för att slopa systemet med orts- och zoniillägg. Syftet var att få bort de skillnader i priser mellan olika orter som uppkommer på grund av dessa lillägg. Det framstod inte som rimligt all de konsumenter som förbrukar mest olja och bensin får betala ett högre pris,

SPK avlämnade den 10 juli 1975 en utredning med förslag till upphävande av regionala och lokala prisskillnader på oljeprodukter i konsumentledet, SPK föreslår att man inrättar ett syslem där säljare av ol-jeprodukler dels betalar en enhetlig iransporiuijämningsavgift, dels erhåller ett transportkostnadsbidrag beroende på var i landet produkterna säljs eller förbrukas. Med nuvarande kostnader skulle det innebära alt förbrukarna av eldningsolja på de orter som har de lägsta tilläggen fick en höjning med ca 13 kr, per kubikmeter eldningsolja, medan sänkningen för andra orter skulle bli maximalt ca 30 kr. Priserna i kuslsläderna och deras närhei skulle höjas, medan orter i inlandet kunde räkna med prissänkningar. Exempelvis skulle oljepriserna i Luleå stiga med 6:50 kr, per kubikmeter samtidigt som t, ex, Jönköping och Visby skulle få prissänkningar på 7:50 kr, per kubikmeter. Effekterna för den norra delen av landel skulle med andra ord inte bli entydiga, eftersom alla förbrukare

i kustområdet skulle få högre kostnader, I Norrlands inland skulle det däremot bli sänkningar, t, ex, i Kiruna med 28 kr, per kubikmeter och i Östersund med 14 kr, per kubikmeter.

När det gäller bensin skulle resultatet bli att priset i O-zonen höjdes I öre per liter och sänktes lika mycket i 2-zon,

Av SPK:s ulredning framgår vidare all del inte är möjligt att uppnå en utjämning på frivillig väg på grund av att fiera lokala säljare har fördelar av del nuvarande systemet. Man skulle då bli tvungen att lagstifta och ge en myndighet uppdraget att sköta syslemel, Riksskatteverket har gjort bedömningen all del skulle kräva ca 15 tjänstemän för uppbörd och kontroll. Härutöver tillkommer de kostnader som förelagen åsamkas. Ett system för prisutjämning kräver sålunda ganska stora administrationskostnader.

Under hösten 1975 remissbehandlades SPK:s förslag. Remissbehandlingen gav vid handen att det föreslagna systemet skulle medföra sådana komplikationer alt ytterligare överväganden och utredningsarbete erfordras.

Det är fortfarande min uppfaltning alt del inte är rimligt att de konsumenter, som är i störst behov av framför allt olja, måste betala ett högre pris än andra. Frågan bereds därför vidare inom handelsdepartementet. Det är dock inte möjligt att för dagen göra något uttalande om hur och när det är möjligt att nå elt resultat.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0//7 enhetlig prissättning på petroleumprodukter

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Orsaken lill att jag ställde den här frågan var all i proposilionen 92 förra årel ullovade finansminislern en enhellig prissältning på petroleumprodukier för landel i dess helhel från den 1 januari 1976, SPK skulle utarbeta ett förslag, och det har herr statsrådet redovisat.

Vi har under många år från vårt parti drivit den här frågan. Jag skulle vilja påstå att det är i snart 20 år som den här frågan varil föremål för behandling i riksdagen. Och så säger då statsrådet i slutet av svaret all det fortfarande är hans uppfaltning att det inte är rimligt att de konsumenter som är i störts behov av olja skall behöva betala mer för den. Men trots all regeringen här kanske haft 15-20 år på sigkonstaterar man nu, sedan man förra året lovat alt det här skulle genomföras från den I januari 1976, återigen att del inle är möjligt alt genomföra systemet

Jag måste anmäla all jag tror inte rikligt all det är statsrådets uppfattning alt syslemel bör genomföras, för jag tilltror regeringen så pass stor handlingskraft att man skulle ha kunnat åstadkomma ett resultat, om del varit avsikten. Nej, det är lättast att säga: Det får dröja ett tag lill - vi bereder frågan vidare. På del sättet får konsumenterna i inlandet - de konsumenter som har störst behov av olja av klimatiska skäl -fortsälla all betala det för höga priset.

Nu fäster man stor vikt vid vad remissinstanserna här har sagt, och jag skulle vilja fråga slalsrådei: Kan jag få en redogörelse för vilka re-missinsianserna i del här fallei är?

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om enhetlig prissättning på petroleumprodukter

Herr slalsrådei FELDT:

Herr lalman! Herr Stjernström sade alt han inle trodde på min vilja att ta bort lokala prisskillnader på oljeprodukter, men däremot trodde han på regeringens handlingskrafi. Det senare var ju bra. Herr Sijernströms misstro i det första fallet beror kanske på att han trots allt inte har haft lid alt riktigt fundera över de komplikationer som statens pris-och kartellnämnds utredning visar är förbundna med att man lar bort zonlilläggen och ersätter dem med en avgift över hela landet. Som framgår av mitt svar skulle det nämligen få den konsekvensen att en stor del av befolkningen i Norrlands kustland och större delen av befolkningen i Norrland får höjda olje- och bensinpriser. Och eftersom utgångspunkten, liksom även finansministerns avsikt, har varil att de som förbrukar mest olja - och dit hör befolkningen i Norrland - skulle få lägre priser kan man konstatera all den metoden inte leder till önskat resultat.

Vidare konstaterar jag att den sänkning man skulle kunna åstadkomma på den vägen är relativt blygsam. För bensinen blir den bara 1 öre per liter. Den som kör 3 000 mil om årel skulle med andra ord spara 30 kr. Och inle heller beträffande eldningsoljan blir kostnadssänkningen särskilt märkbar, möjligen med undantag för orter som Kiruna, där man kanske skulle komma fram till en sänkning av årskostnaden på 100 kr. Detta gör att jag alltjämt har den uppfattningen att det här problemet skall vi försöka lösa, men det går inte att göra det på det sätt som vi trodde var möjligt för ell och ett halvt år sedan. Den vägen leder inte fram lill målet, utan den har visat sig vara inle bara svår utan även kostsam och opraktisk. Det är också därför som vi nu funderar vidare på denna fråga.

Sedan är det inte heller så som herr Stjernström sade, alt han och andra här har krävt en ändring i 15 år, Della är en fråga som har diskuterats av och till. Men första gången som den kom upp till realbe-handling var i samband med SPK:s ulredning, som böriade för ungefär ell och ett halvt år sedan.

Hen STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Vad angår statsrådets senaste påslående kan jag lala om alt jag alldeles nyss talade med herr Gustafsson i Byske,och han berättade att han motionerade i denna fråga 1958, Det var kanske före statsrådets tid i kammaren, och det är väl därför möjligt all frågan har gått herr Feldt förbi. Men den har säkert inte förbigått andra personer i regeringen.

Om stalsrådel här hade fått fortsätta en liten stund lill, så skulle han säkert ha fört argumentationen så långt att han sagt all den här föreslagna prisutjämningen är fullständigt värdelös. Herr Feldt sade ju alt utjämningen bara betyder 1 öre på bensinen. Men han glömde nämna att den gör 28 kr. per kubikmeter olja i Kiruna. Herr Feldt för sålunda resonemanget all utjämningen har mycket liten betydelse, men i svaret säger han att det fortfarande är hans uppfattning all det inte är rimligt au ha dessa olikheter. Jag tycker mig ha fått ett bevis för alt intresset för

att lösa della problem trots allt ät mycket blygsamt, eftersom slatsrådet för argumentationen så hårt att han säger att utjämningen skulle ha så liten betydelse. Jag vet dock att människor i Norriands inland - det är de som har det största behovet av olja, och det är de som drabbas hårdast - anser au detla är en mycket betydelsefull åtgärd. Därför skulle del vara bra om statsrådet dels påminde sig vad som förekommit när denna fråga lidigare har lagits upp molionsvägen i riksdagen, dels log hänsyn lill vad människorna i de berörda bygderna lycker.

Slutligen vill jag säga att stalsrådel ju tillmäter remissinstanserna så stor betydelse, och då skulle jag vilja höra vilka som har varil remissinstanser i denna fråga.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om enhetlig prissättning på petroleumprodukter

Hen Slatsrådet FELDT:

Herr lalman! Om herr Stjernström återkommer med ytterligare en fråga, så får jag en minut till för att svara, och då skall jag räkna upp vilka som är remissinstanser. Nu vill Jag först säga något som svar på påståendena om min inställning i denna fråga.

Herr Stjernström befinner sig i den litet bekväma situationen alt kunna bortse från nödvändigheten att avväga varie reform mot de problem som samma reform skapar och samhällets kostnader för att genomföra reformen. Den reform som här föreslagits innebär ett mycket krångligt regleringssystem med avgifter som skall las ul på all olja och bensin som förbrukas; avgifterna skall las in som en skatt och därefter betalas ut till de enskilda bolag som säljer produkterna. Vi skulle behöva anställa 15 tjänstemän bara för att syssla med det här, och det kommer att kosta åtskilliga miljoner kronor varie år. Det var mot den bakgrunden jag ville peka på effekterna av systemet för de enskilda människorna.

Sedan är del en annan sak att systemet ändå i de enskilda fallen är av betydelse. Men nämn i så fall också, herr Stjernström, att den som bor i Luleå då får en med 1 öre per liter höjd bensinkostnad och en höjd kostnad för boendet. Hur förklara för luleå- och haparandaborna att de skall betala mer? Det är det som är problemet.

Utgångspunkten för utredningen och för regeringens inlresse var ju alt de som bor i norr där del är kallt, de som förbrukar mycket olja och har långa avstånd skulle få lägre olje- och bensinkostnader. Tyvärr leder det föreslagna systemet inte lill sådana resultat alt man generellt kan säga att de får det. Däremot får t, ex, de som bor i Jönköping lägre oljekoslnader, utan att del finns någon slörre motivering för det.

Hen .STJERNSTRÖM (c):

Herr lalman! Ju fler gånger statsrådet yttrar sig i denna fråga, desto mer övertygad blir jag lyvärr om att hans inlresse för alt lösa problemet ändå inte är så stort. Nu ser han också svårigheter alt förklara effekten av systemet i Luleå, i de områden som i dag är gynnade. Jag kunde väl förslå det; det finns ju inte så många människor i Norrlands inland, och del är naturiigtvis lättare att slå till svars där. Det är mycket beklagligt

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 värdet av arbete i hemmet

att man handlar på del här sättet.

Del föreslagna systemet är kanske krångligt. Det är bara det alt regeringen haft mycket lång lid på sig att lösa frågan. Och man säger ju att man är intresserad av att göra det. Trots det blir ingenting gjort.

Är det möjligen på del sättet att man har lyssnat lill remissinstanserna, och all remissinstanserna är de som är i hög grad berörda, nämligen oljebolagen? Har man vid remissförfarandet frågal länsstyrelserna i Norrlands inland?

Hen statsrådet FELDT:

Herr talman! Nu skall jag lala om vilka remissinstanser som anfört kritik mot eller tveksamhet inför förslaget. Det är bl, a. Landsorganisationen,som pekat på en rad problem, industriverket,en rad kommunala förelrädare och en rad länsstyrelser. Tyvärr har jag inte listan med mig så all jag kan räkna upp de enskilda länsstyrelserna, men herr Stjernström är välkommen lill finansdepartementet för alt närmare ta del av remiss-listan. Industriförbundet är skeptiskt, och del gäller faktiskt också Petroleuminstitutet, Men herr Sijernströms lilla, smått illvilliga fundering om all det bara var oljeindustrin som skulle tycka illa om förslaget är fullkomligt grundlös. Oljebolagen har tvärtom sagt att de kan gå med på det här systemet, även om de inte tycker om del.

När jag säger att vi funderar vidare på problemet, betyder det all vi försöker hitta andra metoder som är enklare, mera praktiska och ändå leder lill åsyftat resultat. Om det här är så enkell som herr Stjernström gör gällande, kom då med den enkla lösning som skulle tillgodose alla de syften som det är önskvärt att beakta i detta sammanhang. Jag tror inte att herr Sriernström har någol sådanl förslag med sig i dag. Även om det är så all herr Gustafsson i Byske och herr Stjernström funderat på saken i 15 år, så har inte heller de kommit med något förslag.

Hen STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Jag förslår att regeringen har svårt att finna handlings-, vägar, men jag lovar statsrådet Feldt att vi efter en eventuell valseger i höst skall se lill att del framläggs förslag till praktiska lösningar. Det behövs tydligen en ny regering för det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om värdet av arbete i hemmet

Fru slatsrådet LEIJON erhöll ordet för att besvara fru Diesens (m) den 11 februari anmälda fråga, 1975/76:223, och anförde:

Herr talman! Fru Diesen har mot bakgrund av vissa av regeringen avgjorda medborgarskapsärenden frågal om jag anser att arbele i hemmet ur försöriningssynpunkt är mindre värt än förvärvsarbete utom hemmet.

För all kunna upptas till svensk medborgare skall en utlänning uppfylla vissa i medborgarskapslagen föreskrivna villkor. Ett sådanl villkor är att sökanden skall kunna försöria sig och sin familj. Med stöd av en allmän regel i lagen kan dock dispens ges från samtliga villkor, om det i ärendei finns särskilda skäl, t. ex. äktenskap med svensk medborgare. I praxis har reglerna tillämpats på följande sätt,

Hemarbetande kvinna som är gift med svensk medborgare får svenskt medborgarskap även om hon inte själv kan anses uppfylla försörinings-villkoret. Delta gäller även hemarbetande kvinna, vars utländske make samtidigt med henne blir svensk medborgare.

Den fråga som fru Diesen har väckt har därför betydelse endast i de relativt få fall, då kvinnan är gift med en utländsk medborgare, som inte vill eller kan få svenskt medborgarskap, I sådana ärenden har regeringen tillämpat en så vid tolkning som möjligt av villkoret. När det inte ens med en sådan tolkning har varil möjligt att anse att sökanden har uppfyllt försöriningsvillkoret har dispensmöjlighelen använis, Inle i någol fall har regeringen på den av fru Diesen angivna grunden vägral svenskl medborgarskap,

I regeringens kansli handläggs f n, vissa förslag om ändringar i medborgarskapslagen, Ell av förslagen är all försöriningsvillkoret skall las bort. Vid remissbehandlingen har della förslag mottagils myckel positivt. Jag avser all föreslå regeringen att under mars i år förelägga riksdagen proposition i frågan.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/7? värdet av arbete i hemmet

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Jag ber all få tacka stalsrådel för svaret, som bara är en kortfattad redogörelse för handläggningen av vissa ärenden i praktiken och som egentligen inle säger någonting nytt.

Jag ställde min fråga därför att invandrarverket har överlämnat vissa medborgarskapsärenden och hävdat att del arbete som en hemmafru lägger ned på sitt hem och sin familj från försöriningssynpunkt är likvärdigt med förvärvsarbete utanför hemmet, i varie fall när minderåriga barn finns. Men i sina hittillsvarande avgöranden har regeringen inle delat den uppfattningen även om de dispensmöjligheter som finns ibland har använis.

Statsrådet säger all inte i någol fall har regeringen på den av mig angivna grunden - alltså försöriningsvillkoret - vägral någon svenskl medborgarskap. Det stämmer inle riktigt med den departementspromemoria som är utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementet, alltså hos statsrådet Leijon, Där sägs: I själva verket begränsas de kategorier av sökande som enligt nuvarande praxis inte anses uppfylla försörjnings-villkoret och som i regel inle heller erhåller dispens till dels personer som för sin försörining är i huvudsak beroende av socialhjälp, dels personer som inle gör vad som skäligen kan begäras för all betala skatter, böter och underhållsskulder, dels vissa hemmafruar som ensamma ansöker om svenskt medborgarskap.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 värdet av arbete i hemmet

Först och främst borde man inle använda beteckningen hemmafruar -jag föredrar uttrycket hemarbetande kvinnor. Man likställer alltså vid den här behandlingen socialhjälpstagare, skattesmitare och hemarbetande kvinnor. Tycker verkligen statsrådet att det är rimligt och rättvist att behandla dessa högst skiftande kategorier på samma sätt? Vilken lag tillämpar egentligen slatsrådet vid sitt avgörande i de fall vi här talar om? Känner statsrådet inle lill giftermålsbalken, där det talas om makarnas skyldighet alt var och en efter sin förmåga bidra till familjens tillbörliga underhåll med betonande av att även makarnas verksamhel i hemmet är att anse som ett bidrag till underhållet?

Jag vill citera vad första lagutskottet sade när giftermålsbalken antogs av riksdagen 1920:

"Utskottet är fullt ense med lagberedningen om det rättvisa och lämpliga däri, att lagen fastslår, all huslruns verksamhel i hemmel är att anse såsom ett bidrag till familjens underhåll,"

Lagen gäller fortfarande. Är statsrådet befriad från all efterleva den?

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Som fru Diesen känner till föreligger besvärsrält när del gäller medborgarskapsärenden.

Som framgår av svaret har regeringen inte i något av de ärenden som har varil akluella sagt nej till svenskt medborgarskap på grund av försöriningsvillkoret. Jag tycker nog att fru Diesen kan lita på mig när jag lämnar den upplysningen.

Jag har all följa medborgarskapslagen. Jag kan så långl det är möjligt enligt juridiska bedömningar försöka "urholka" det här villkoret. När det inte har lyckats, har vi gåti på den allmänna dispensgrunden.

Denna fråga är nu föremål för diskussion inom departementet, och vi kommer all framlägga en proposition om ändringar i lagen, I den promemoria som fru Diesen hänvisar till föreslås att försöriningsvillkoret skall las bort. Men lill dess lagen är ändrad, är jag, liksom alla andra regeringsmedlemmar, tvungen all följa den.

Fru DIESEN (m):

Herr lalman! Jag är självfallel medveten om att den här lagen är under omarbetning och all försöriningsvillkoret kanske kommer att tas bort. Men det är inte det som saken gäller. Jag förstår att stalsrådel måste tillämpa medborgarskapslagen, men det är tolkningen av försöriningsvillkoret som vi är oense om; jag lycker att statsrådet tillämpar det på ett högst otillfredsställande sätt,

Lål mig citera vad som slår i den världsaktionsplan som antogs i Mexico i somras. Där sägs bl, a, i p, 125 under rubriken Familjen i det moderna samhället:

"I den lolala utvecklingsprocessen måste kvinnors roll, liksom mäns, betraktas i förhållande lill deras bidrag till familjen såväl som lill samhället och nationalekonomien. En högre status för denna hemmaroll -

som förälder, make/maka och hemarbetande - kan bara förhöja mannens och kvinnans personliga värdighet. Hemarbete som är nödvändigt för familjelivet har vanligen ansetts ha låg ekonomisk och social status. Varje samhälle borde emellertid värdera dessa verksamheter högre om de önskar behålla familjen och fullfölja dess grundläggande funktion i fråga om födande och uppfostran av barn,"

Stalsrådel var med i Mexico och står väl bakom den här aktionsplanen. Den gäller väl inle bara för u-länderna.

Jag tyckeratt denna diskriminering av hemarbetande kvinnor och deras försöriningsförmåga borde överges.

Man kan också hänvisa lill vad professor Hegeland har räknat ul. Han säger att hemarbetets sammanlagda värde här i Sverige skulle uppgå till 35 miljarder och att värdet av produktionen i hemmen utgör en sjättedel av värdet av vår totala produktion under ett år. Har inte de som bidrar lill denna produktion möjlighet alt uppfylla försöriningsvillkoret?

Fru statsrådet LEIJON:

Herr lalman! Jag tror att fru Diesens resonemang här måste upplevas som ganska teoretiskt av de familjer som har varil praktiskt berörda av regeringens beslut, eftersom de inte i något fall blivit vägrade medborgarskap.

Jag har att följa en lag där det föreskrivs att medborgarskap skall beviljas om man uppfyller vissa villkor, bl, a, villkoret att man skall kunna försöria sig och sin familj. Det kommer att framläggas elt förslag om ändring av denna bestämmelse, och det är därför kanske litel märkligt att fru Diesen nu tar upp denna fråga med en sådan emfas. Del hade inte framförts några krav på ändringar av denna bestämmelse förrän in-vandrarulredningen gjorde det. Men invandrarutredningen hade inte behandlat denna fråga så i detalj, all det var möjligt att lägga dess förslag lill grund för en konkrei reform. Det arbetet har vi gått vidare med i departementet, och i mars månad kommer regeringens proposition.

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Den här frågan gäller ju inle bara de fall som behandlas i medborgarskapslagen, utan detta är en princip som gäller alla hemarbetande kvinnor här i Sverige,

Fru statsrådet LEIJON:

Herr lalman! Då kanske fru Diesen borde ha riklat frågan till något annal statsråd, eftersom jag har att ta ställning till saken endast i samband med tillämpningen av medborgarskapslagen.

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Det är just statsrådet Leijons tolkning av medborgarskapslagen som jag vänder mig mot.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om värdet av arbete i hemmet

Överläggningen var härmed slutad, 6 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 67-70

Nr 69

§ 7 Om Svenska FN-förbundet

Torsdagen den 19febnjari 1976

0/77 Svenska FN-förbundet

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara fru Fredgardhs (c) den 27 januari anmälda interpellation, 1975/76:95, och anförde:

Herr talman! Fru Fredgardh har i en interpellation i anledning av del i budgetpropositionen för 1976/77 föreslagna bidraget lill Svenska FN-förbundet ställt två frågor,

1, Vad är orsaken till all regeringen förbigått riksdagens klart uttalade uppfattning?

2, Vad avser statsrådet alt göra för all Svenska FN-förbundet under budgetåret skall tillföras erforderliga medel?

1 det förslag som förelagts riksdagen med årets budgetproposition beräknas FN-förbundet få täckning för stigande löne- och administrationskostnader samt dessutom resurser för att återbesätta de två vakanta befattningar vilka nämns i interpellationen.

Som underlag för anslagsberäkningen har FN-förbundets egna beräkningar använts. Enligt dessa aren bidragsökning med föreslagna 125 000 kr,, dvs, med 23 96 i förhållande lill innevarande budgetår, till fyllest för kostnadstäckning beträffande löner och administration samt återbesättande av de två vakanta tjänsterna.

Jag anser, att den av riksdagen tillkännagivna uppfattningen härigenom har lillgodoselis.

Avslutningsvis vill jag framhålla den betydelse som regeringen tillmäter förbundets uppgift alt informera om FN och dess fackorgan. Alt förbundets verksamhet möts med intresse framgår av det förhållandet att inte mindre än 144 organisationer är anslutna till förbundet. Del är min förhoppning all delta inlresse skall vidmakthållas och förstärkas.

Fru FREDGARDH (c):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka utrikesministern för svaret, som jag dock inle kan finna positivt. Jag kan inle heller finna att jag fått ell direkt svar på mina frågor.

Statsrådet säger att det förslag till anslag ål FN-förbundet som förelagts riksdagen beräknas ge täckning för stigande löne- och administrationskostnader saml dessutom ge resurser för att återbesätta de två vakanta befattningar som Jag nämner i min interpellation. Jag är ledsen att behöva säga det, men beräkningen är i så fall fel.

De föreslagna 125 000 kr. i anslagsökning till totalt 665 000 kr. anser statsrådet alltså lill fyllest för att täcka kostnadsökningen i fråga om löner och administration och för alt återbesätta de vakanta posterna som informations- och utbildningssekreterare. Detta är en felbedömning av förbundets ekonomiska läge. I själva verket kommer praktiskt taget hela statsanslaget, inkl. höjningen, att tas i anspråk för dels löne- och arvodeskostnader för den nuvarande personalen, därvid inberäknat arbels-givar- och pensionsavgifter, dels för hyran. Vad som återstår blir ungefär

43 000 kr., och del räcker inte till att återbesätta de vakanta Uänslerna. En informationssekreterare på heltid under 1976/77 kan knappast erhållas under en kostnad av 75 000 kr, Beiräffande utbildningssekreteraren, där förbundet hittills endast vågat räkna med halvtidsanställning, skulle den beräknade kostnaden bli ca 52 000 kr.

Grunden lill FN-förbundets ekonomiska svårigheter är, som väl också statsrådet Andersson känner lill, ett underskott som uppstod 1973, Trots allvarliga ansträngningar - tjänsten som informationssekreterare vakans-sattes detta år, alltså 1973, och tjänsten som utbildningssekreterare va-kanssaties 1974 - har underskottet inle kunnal avvecklas utan har balanserats år från år.

En nedåtgående försäljningstrend rörande av förbundet producerat material har yllerligare försvårat det ekonomiska läget. Orsakerna har bl, a, varit en ökad reslriklivitet från kommunerna vid inköp av material för skolorna. Härtill kommer den allmänna kostnadsökning som samhället i sin helhet har fåll vidkännas på grund av fortskridande inflation och som givetvis också FN-förbundet drabbats av. Höjningarna av statsanslagen för budgetåren 1974/75 och 1975/76 har utgjort ca 10 % årligen men har inte varil tillräckliga för alt läcka kostnadsökningarna. Ännu mindre har de räckt till för att återbesätta de tidigare nämnda vakanta tjänsterna. Genom sträng sparsamhet och stram livsföring har förbundet kunnat fortsälla, men tyvärr har verksamheten fått sättas på sparlåga.

Ett extra anslag från SIDA för innevarande budgetår har varil lill hjälp. Genom detla, plus sträng sparsamhel, har man kunnal förhindra att underskottet ökat.

Två betydande olägenheter följer emellertid av den situation som FN-förbundet befinner sig i f. n,: För det första har förbundet så länge underskottet kvarstår elt dåligt ekonomiskt utgångsläge. För det andra tvingas förbundet att hålla verksamheten nere och kan, i en situation då kraven på information ständigt ökar, inle svara mot dessa.

Utrikesministern kan icke vara okunnig om dessa förhållanden. De har lagts fram skriftligen och även muntligen, bl, a, vid ett sammanträffande mellan representanier för förbundet och riksdagens utrikesutskott, Della senare ledde till det extra anslaget från SIDA,

Med den anslagshöjning som nu föreslagits ställs FN-förbundet i en svår valsituation: Antingen kan förbundet sanera sin ekonomi eller återbesätta de vakanta och för verksamheten viktiga tjänsterna. Förbundet är dessutom dåligt ruslal för all möta den allmänna kosinadsfördyring som av allt att döma kommer även detta år.

För förbundet är det livsviktigt att få en sund ekonomi. Delta bör också ligga i regeringens intresse med tanke på den informalionsuppgift som förbundet - enligt regeringens egen utsago - har. Förbundet utgör i detta avseende en viktig kanal ul lill de stora folkrörelser som statsrådet nämner i sitt svar, I nuvarande betryckta ekonomiska läge kan förbundet inle fylla denna uppgift trots de påtagliga krav på ökad information som ställs och som tydligen även regeringen förutsätter alt förbundet skall

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om Svenska FN-förbundet

Nr 69

Torsdagen den 19 febmari 1976

0/77 Svenska FN-förbundet

fylla.

Jag skall nöja mig med ett färskt exempel. Nyligen har statssekreterare Inga Thorsson utsetts lill ordförande i den kommillé under FN:s generalförsamling som har i uppgift att utreda och stärka FN:s roll i nedrustningsarbetet, Sverige har tagit initiativet till denna översyn,

I pressmeddelandet från UD heter det bl, a,: "Från svensk sida bedöms vidare informationsfrågorna på nedrustningsområdet som särskilt viktiga. Del har tidigare visat sig att FN på andra områden ex, i fråga om av-kolonisering, miljövård, etc, har kunnat fungera effektivt som opinions-bildare. Del finns anledning tro att organisationen också på nedrustningens område kan informera om dessa problem på ett verkningsfullt sätt,"

Vem skall inom Sverige föra denna informalion vidare om inle FN-förbundet? Till detta kommer information om den kommande Habi-talkonferensen, om ILO:s stora arbetslöshelskonferens under våren i år och om den nya ekonomiska världsordning som Sverige anslutit sig till. Allt detla är frågor som har aktualitet detta år och del kommande.

Alt förmedla faktainformation som underlag för debatt och opinionsbildning i dessa frågor är en uppgift som åtminstone borde kunna något så när jämställas med uppgiften att informera om Sveriges åtagande i fråga om utvecklingsbistånd. För detla senare finns i årets budgetproposition anslaget ca 14 milj, kr.

Jag hoppas att utrikesministern skall ompröva sin inställning till FN-förbundets framtid, sedan han nu har fått ekonomiska fakta redovisade, Hans svar är under alla förhållanden helt otillfredsställande och gör det svårt att tro alt regeringen menar allvar när den beskriver FN-förbundets viktiga roll i det svenska samhället.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr lalman! Vi bestrider inte FN-förbundets viktiga roll. Den är av mycket stor betydelse. Därför har FN-förbundet fått en större höjning än andra organisationer och förbund, som vi inom UD har alt bistå med medel.

Vår vikliga uppgift i år var all med hänsyn lill vad riksdagen skrivit se till all anslagen täckte personalkostnader och administrativa kostnader. Delta har vi gjort. Vi har följt FN-förbundets pelita när det gäller avlöningar och lönekoslnadspålägg med bl, a,, som det står, besättande av två vakanta tjänster, dvs, en informationssekreterare och en utbildningssekreterare på dellid. För detta beräknades en ökning av anslagen med 97 000 kr,, vilket har beviljats och ingår i dessa 125 000 kr. Dessutom har andra administrativa poster fåll de ökningar som FN-förbundet begärt.

Vad pengarna inle har räckt lill aren allmän utökning av verksamheten och att återställa ekonomin i förbundet. Det har inte varit möjligt all åstadkomma della nu eftersom vi med de knappa medel vi arbetar med också måste tillmötesgå anspråk i fråga om andra, myckel betydelsefulla informations- och upplysningsverksamheter som finns inom UD:s verksamhetsområde.

Fru FREDGARDH (c):

Herr talman! FN-förbundet befinner sig i en mycket tryckt situation, och jag vill än en gång betona all slatsrådet inte kan vara okunnig om den.

Med det anslag som beviljats kommer FN-förbundet i en sådan situation att vi nödgas ytterligare nedskära verksamheten, som varit mycket ansträngd under delta år. Förbundets ekonomiska situation är i själva verket sådan alt vi för att klara oss måste tillgripa alla möjliga spar-samhetsålgärder och även skaffa in extra medel. Vi hyr t. ex. ul rum på vår expedition för att få hjälp till hyran. Vi skickar försändelser för andra organisationers räkning för att kunna få bidrag till de försändelser som vi haratt skicka ut. Jag kan inte finna att detta ärett tilifredsstäiiande tillstånd för en organisation som dock skall sköta den huvudsakliga informationen på det viktiga område som utgörs av frågorna om Sveriges förhållande lill FN och de slora internationella frågor som där tas upp.

Det rör sig inte heller om några större summor om man jämför med vad som anslås t, ex, för informalion om svenskt biståndsarbete. Även för att kunna utgöra en grund för den opinionsbildning som sker kring dessa frågor anser vi att det är viktigt att FN-förbundet får ordentliga arbetsförhållanden.

Det har bl, a, visat sig att vi långl ifrån kan ge en tillfredsställande service åt de stora folkrörelseorganisationer som är anslutna till förbundet - 144 stycken, som statsrådet själv säger - och att vi inte heller kan ge service ål skolorna på del sätt som vi önskar. Och det är ju i skolan grunden skall läggas för den framlida generationens inställning till de internationella frågorna.

Nr 69

Torsdagen den 19 febmari 1976

0/77 åtgärder för att nedbringa handläggningstiden vid länsskatterätt

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder för att nedbringa handläggningstiden vid länsskatterätt

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för all besvara herr Glim-nérs (c) den 21 januari anmälda interpellation, 1975/76:93, och anförde:

Herr talman! Herr Glimnér har frågal mig vilka ålgärder jag vidtagit och vilka åtgärder som kommer att vidtagas för att nedbringa hand-läggningsliden för besvärsärenden vid länsskatlerätl.

Problemet med målbalanser och i vissa fall långa handläggningstider hos länsskalterätterna har beaktats i olika sammanhang. Bl, a, reformerades handläggningen av de enkla målen genom lagstiftning år 1974, Som framgår av de två senaste budgetpropositionerna har vidare berörda enheter hos länsstyrelserna tillförts betydande personalförstärkningar. Härutöver har särskilda insatser gjorts där arbetssituationen varit allra mest besvärlig. En successiv förbättring av balanssilualionen kan förväntas som följd av dessa resursförstärkningar.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 åtgärder för att nedbringa handläggningstiden vid länsskatterätt

Jag är emellertid medveten om att ytterligare åtgärder kan bli nödvändiga för alt komma till rätta med den på sina håll besvärande arbetssituationen hos länsskalterätterna. Sådana åtgärder kommer att övervägas i samband med den föreslående omorganisationen av taxeringen i första instans. En utredningsrapport avseende denna omorganisation väntas senare i år. Problemet kommer således alt ägnas fortsatt uppmärksamhet från regeringens sida.

Slutligen vill jag framhålla att jag inle är beredd att medverka till den i interpellationen förordade lösningen på problemet, nämligen alt återinföra en tidsgräns för behandlingen av besvärsärenden i andra instans. En sådan tidsgräns kan leda till allvarliga olägenheter i form av brister i utredningen och handläggningen av målen. Detta förhållande var den främsta orsaken lill att den tidigare gällande tidsgränsen slopades år 1971 i samband med att rättsskipningen i länen omorganiserades i domstolsmässiga former.

Hen GLIMNÉR (c):

Herr talman! Jag lackar finansministern för svaret på min interpellation,

I sitt svar redovisar statsrådet åtgärder som har vidtagits för att nedbringa handläggningstiden vid länsskalterätterna med bl, a, resursförstärkningar i form av ökad personal vid berörda enheter hos länsstyrelserna. Svaret innehåller också förväntningar om alt delta skall leda till förbättring i balanssilualionen på berörda område. Detta är ju gott och väl, men enligt min mening är åtgärderna inte tillräckliga. I sill svar anför finansministern också att han är medveten om att ytterligare åtgärder kan bli nödvändiga för att komma till rätta med den på sina håll besvärande arbetssituationen hos länsskalterätterna och att sådana åtgärder kommer att övervägas.

Jag har i min interpellation citerat länsstyrelsen i Jönköpings län i dess anslagsframställning för 1976/77, där man angett att del i vissa fall kan "förfiyta 2-3 år innan en klagande får beslut från länsskailerätten över sina besvär. En sådan väntetid måste ur allmänhetens synpunkt anses oacceptabel." Denna länsstyrelsens slutsats måste verkligen understrykas! Nu är inte detta en företeelse enbart' Jönköpings län, utan förhållandet återfinns även inom andra län.

Rätlen för den enskilde att få sak prövad i högre instans är av fundamental betydelse i vårt samhälle. Men denna rätt får inle förskjutas så att det går flera år innan beslut lämnas i den första besvärsinslansen. Vi vet ju att den som kanske efter 2-3 års väntan går vidare till högre instans där får uppleva en ännu längre handläggningslid än i den lägre instansen, varför mycket lång lid kan förflyta innan ell beslul blir slui-gilligl fastställt.

I interpellationssvaret avvisar statsrådet tanken på återinförandet av en tidsgräns för behandling av besvärsärende. Statsrådets motivering är all en sådan lidsgräns kan leda lill allvarliga ölägenheter i form av brister i utredningen och handläggningen av målen. Det är givet att man kan

förfäkta den tankegången, men jag undrar om inle statsrådet förstorar dessa problem. I vår jäktade lid lever vi ju i lika hög grad efter almanackan som efter klockan. Detta gäller såväl för oss enskilda som för myndigheter. En viss tidsgräns är ibland befogad och t. o. m. nödvändig. Delta gäller för den enskilde och även för myndigheter. En viss, rimlig, ej alllför snäv lidsgräns kan även vara pådrivande för myndigheter utan alt för den skull effektivitet och noggrannhet åsidosätts. Samhället är ju inle sent att sätta tidsgränser för den enskilde. Delta gäller inte minst inom de områden som vi här diskuterar.

Men låt oss då, herr talman, utgå från statsrådets ståndpunkt att någon lidsgräns för behandling av besvärsärenden inte är alt förorda. Då återstår att vidtaga andra åtgärder. Härvid tar jag fasta på statsrådets besked i interpellationssvaret att "ytterligare åtgärder kan bli nödvändiga för alt komma till rätta med den på sina håll besvärande arbetssituationen hos länsskatterätterna. Sådana åtgärder kommer att övervägas i samband med den föreslående omorganisationen av taxeringen i första instans,"

Herr talman! Jag noierar med tillfredsställelse statsrådets deklaration att problemet skall ägnas fortsatt uppmärksamhet från regeringens sida. Jag tror också all del finns all anledning lill detta.

Med della tackar Jag ännu en gång för svaret.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 åtgärder för att nedbringa handläggningstiden vid tänsskatterätt

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Jag kanske kan få bidra med några uppgifter från taxeringsenheten vid länsstyrelsen i Göteborg, Läget där är bekymmersamt, F, n, har man ca 13 000 ärenden i balans, vilket motsvarar ungefär ett års produktionsinsats, I denna siffra ingår ca 7 000 fastighetstaxerings-besvär, som tillkom efter 1975 års fastighetstaxering och för vilkas handläggning taxeringsenheten vid länsstyrelsen inte fick någon som helst personal förstärk ning.

Man har först i dagarna börial med 1975 års laxeringsbesvär och räknar med alt i augusti få ca 6 000 nya ärenden som följd av 1976 års taxering. Som lägel är för dagen kommer man aldrig i fatt! Trycket från allmänheten för att få besked är besvärande och man lycker vid taxeringsenheten i Göteborg rent ul alt del är synd om människorna, som inle får sina berättigade besked.

Det hela är en ond cirkel! Har man inle klarat av besvären över t, ex, 1974 års taxering när 1975 års taxering föreligger, får man ett identiskt överklagande del året, efter 1976 års taxering yllerligare elt osv. Något måste göras, så alt man kommer ur denna onda cirkel! Uppenbarligen är lägel allvarligt, kanske t, o, m, enligt min uppfattning något allvarligare än andan i staisrådeis svar utvisar. Jag vet inte om det räcker alt vänta till årets utgång med att överväga vad man sedan skall göra. Det räcker nog inle heller med enbart fortsall uppmärksamhet från regeringens sida. Kanske behövs del konkreta åtgärder redan under 1976,

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 69 § 9 Om utsträckt tid för övergång till redovisning av inkomst av

Torsdagen den jordbruk enligt bokföringsmässiga grunder

19 februari 1976

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Gus-

Om utsträckt tidjÖr lavssons i Alvesta (c) den 27 januari anmälda interpellation, 1975/76:96,
öveigång till och anförde;

redovisning av Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta har frågat mig om jag är beredd

inkomst av Jordbruk att medge utsträckt övergångstid för skyldigheten för Jordbrukare att
enligt bokförings- övergå till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder,
mässiga grunder Herr Gustavsson lar upp en fråga som f n, är under behandling inom

finansdepartementet. Bakgrunden härtill är följande.

Enligt övergångsreglerna skall övergången till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet ske successivt under en femårsperiod med början den 1 januari 1973, Skyldigheten att tillämpa de nya bestämmelserna har anknutits lill storleken av bruttointäkten två år före övergångsåret. För de sista två övergångsåren gäller följande, Alla jordbrukare som år 1974 hade 50 000 kr, eller mer i bruttointäkt skall redovisa inkomsterna enligt bokföringsmässiga grunder fr, o, m, 1977 års taxering. Därefter skall återstoden av landels jordbrukare omfattas av det nya syslemel fr, o, m, 1978 års taxering.

Ursprungligen räknade man med att ca 12 000 jordbrukare i hela landel skulle gå över lill det nya systemet under det sista övergångsårel.

Enligt vissa nyligen gjorda beräkningar har övergångslaklen utvecklats på elt helt annal sätt. Inte mindre än ca 60 000 jordbrukare skall enligt dessa beräkningar gå över till det nya syslemel under del sista övergångsårel. Denna icke förutsedda ökning av antalet övergångsfall skulle medföra slora påfrestningar för de bokföringsbyråer som anlitats av jordbrukare.

Regeringen avser därför all inom en snar framlid vidiaga ålgärder så all övergångsliden kan förlängas.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Finansministerns svar var positivt och jag tackar för del besked jag har fått. Till detla vill Jag bara göra en liten kommentar, I interpellationen ifrågasatte jag om inle äldre jordbrukare med låga inkomster av jordbruksfastighet helt borde befrias från en tvångsvis övergång. Del skulle vara intressant alt höra om slatsrådet har någon tanke på all även pröva den frågan.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Jag är inte beredd att svara på det utan vidare. Del fö
refaller mig föranleda rätt stora besvärligheter alt dra gränsen mellan
vad som är äldre och icke äldre jordbrukare. Har man en bruttoinkomst-
gräns har man någonling au hålla sig lill, men,att dra gränsen med
hänsyn till åldern hos vederbörande skulle, förefaller del mig, föranleda
slora komplikationer. Jag vill inle ställa i utsikt någol positivt svar på
88 den frågan.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Min tanke var all sådana regler skulle gälla äldre jordbrukare som har myckel låga inkomster från jordbruksfastigheter. Jag tror alt det blir myckel krångel om de skall övergå lill ell helt nytt redovisningssystem.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/7/ slopande av avgift för naluralisalionsbevis vid adoption

§ 10 Om slopande av avgift för naturalisationsbevis vid adoption

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 5 februari anmälda interpellation, 1975/76:107, och anförde:

Herr talman! Herr Böriesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka till att avskaffa avgift för naturalisationsbevis i samband med adoption.

Expeditionsavgift för bevis om förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation sänktes den 1 januari 1972 från 300 kr. lill 115 kr. I finansdepartementet pågår f. n. en översyn av expeditionskungörelsens avgiflslista i syfte att anpassa avgifterna till nu gällande kostnadsläge. I det sammanhanget kommer jag att ta upp bl. a. frågan huruvida avgift för bevis om förvärv av svenskt medborgarskap över huvud skall utgå. Jag är därför inte nu beredd att ta ställning till den av herr Böriesson väckta delfrågan.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret på min interpellation. Av svaret framgår all finansminislern inle nu är beredd all ta ställning till huruvida avgift för bevis om förvärv av svenskl medborgarskap skall utgå eller ej. Finansministern hänvisar bl. a. lill all i finansdepartementet pågår en översyn av expeditionskungörelsens av-giftslisla i syfte alt anpassa avgifterna till nu gällande kostnadsläge.

I detta sammanhang vill jag fästa finansministerns uppmärksamhet på att det i invandrarverkets remissyttrande ifrågasätts om inte avgiften för naluralisaiion av alla slags barn kan slopas. Det kan vidare påpekas all invandrarverket i ell remissyttrande lill Nordiska rådet i januari 1971 förklarat sig inle ha något all erinra mot att avgiften helt avskaffas. Jag hänvisar lill propositionen 143 år 1971 s. 75. Vidare vill jag erinra om vad lagulskoliel i sitt belänkande nr 16 år 1974 anförde vid behandling av en motion om rätt för adoptivbarn att förvärva svenskt medborgarskap. Utskottet ansåg att, med hänsyn lill utvecklingen på adoptionsområdet under senare år, liden borde anses mogen för all slopa avgiften för bevis om förvärv av svenskl medborgarskap. Utskotlel ville för sin del rekommendera alt avgiften slopas så fort som möjligt.

Della är ju en klar rekommendation från ell enhälligt laguiskoil. och

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Om åtgärder mot stöld av vapen i militära förråd

alldensiund riksdagen bifallil lagulskollels belänkande i dess helhel slår riksdagen bakom nämnda rekommendation.

Jag medger, herr talman, gärna att avgiften ter sig överkomlig för de allra fiesta, men man kan med rätta fråga sig om avgiften över huvud laget är berättigad. Med hänsyn till ulvecklingen på adopiionsområdet under senare år kan man ifrågasätta om inte tiden nu är mogen för att slopa avgiften så snart som möjligt.

Finansministerns svar ger inget som helst stöd för min förhoppning om elt slopande av avgiften. Snarare kan man befara, vid en noggrann genomläsning av svaret, alt det t. o. m. kan bli en höjning. Finansminislern antyder ju i sitt svar att en översyn av avgiftslistan pågår i syfte att anpassa avgifterna till nu gällande kostnadsläge.

Om del är meningen att översynen skall leda till full kostnadstäckning i fråga om expeditionsavgifter, kan man befara att del snarare blir en höjning än ett slopande av avgiften för bevis om förvärv av svenskt medborgarskap. Om så blir förhållandet är det enligt min mening ett klart avståndstagande från den rekommendation som riksdagen en gång antagit i denna fråga.

Jag skulle vilja fråga finansministern, även om finansminislern nu inte är beredd att ta ställning, om inle den av riksdagen antagna rekommendation som jag här åberopat utgör ett skäl som talar för ett slopande av avgiften för erhållande av svenskt medborgarskap. Jag hoppas, herr talman, att svaret är ja.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om åtgärder mot stöld av vapen i militära förråd

Herr försvarsministern HOLMQVIST erhöll ordet för alt besvara herr Gustafssons i Säffle (c) den 3 februari anmälda interpellation, 1975/76:102, och anförde:

Herr lalman! Herr Gustafsson i Säffle har frågal mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för alt hindra alt skjutvapen stjäls från militära förråd.

En rad åtgärder har vidtagits för alt förhindra att militära handeldvapen kommer i orätta händer, sedan regeringen år 1967 beslöt att genomgripande skyddsåtgärder skulle genomföras för alt hindra stöld av vapen och ammunition.

Mobiliseringsförråden har sålunda försetts med vapenkasuner eller vapenkistor, I förråd på utsatta platser förvaras vapnen delade, med en för vapnets funktion vital del i särskild säkerhetsbox.

De vapen som används under grundutbildningen skall förvaras delade. Befälet har ansvar för att vital vapendel efter tjänstens slut låses in i säkerhetsskåp. De värnplikliga skall således inie under fritiden ha tillgång lill elt komplett vapen.

De skärpta bestämmelserna har visat sig vara effektiva. Sedan år 1970 har vid två inbrott sammanlagt 20 vapen stulits från militära förråd. Fyra av dessa har kommit till rätta. De övriga 16 saknade vid tillgreppet en vital del. Detta skall då Jämföras med förhållandena före år 1970 då 100-200 skjutvapen varie år stals från militära förråd.

Huvuddelen av de militära skjutvapen som i dag förekommer försvinner i samband med tjänstgöring på kasern eller under övningar. Bestämmelserna för hur värnplikliga och befäl skall handha skjutvapen är enligt min uppfattning lill fyllest. Det kan emellertid finnas anledning för de militära myndigheterna att skärpa kontrollen av att bestämmelserna följs.

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

0/77 åtgärder mot stöld av vapen i militära jÖrråd

Hen GUSTAFSSON i Säffle (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret på min interpellation. Orsaken lill att jag framställde denna var den ökning av grova våldsbrott som skett den senaste liden och där del förekommit att militära skjulvapen använts.

Försvarsministern säger i sitt svar att en rad ålgärder vidtagils för all hindra stöld av vapen och ammunition, och man får nästan det intrycket att alll är välbeställt på det här området. Likväl har militära vapen förekommit vid åtminstone två tillfällen den senaste tiden. Och hur är det med möjligheten att skaffa ammunition lill vapnen? Det går tydligen också bra, trots genomgripande skyddsåtgärder. Trots allt undrar jag om säkerhetsförskrifterna är tillräckliga när det gäller att förvara handeldvapen och ammunition. Försvarsministern säger ju också i slutet av sitt svar att del-kan finnas anledning för de militära myndigheterna alt skärpa kontrollen av att bestämmelserna följs. Jag tolkar uttalandet så alt här är försvarsministern beredd att aktivt ingripa, och det är bra.

Jag är väl medveten om att vi inte kan lösa frågan om de grova våldsbrotten enbart genom ytterligare säkerhetsåtgärder inom försvaret, men varie åtgärd som kan minska möjligheten att komma över skjutvapen måste vidtagas.

Herr försvarsministern HOLMQVIST:

Herr talman! Naturligtvis är vi alla oroade av att del kan förekomma våldsdåd av det slag som herr Gustafsson i Säffle här har pekat på, Inle minst föranleder della naturligtvis bekymmer inom den militära organisationen för hur man än bättre skall kunna hindra sådana våldsdåd.

Herr Gustafsson frågade mig emellertid på vilket sätt vi kan skydda de militära vapenförråden. Därför uppehöll jar mig i mitt svar jusl vid della spörsmål, där man glädjande nog kan konstatera att vi har uppnått i stort sett vad vi eftersträvar. Det är självklart att man aldrig kan skydda sig hundraprocentigt, men jag tycker ändå all vi har nått relativt goda resultat i del avseendet.

Det är min förhoppning all det, genom all vi vidtar ytterligare kontroller och tillser all bestämmelserna följs ute på förbanden i framtiden.

Nr 69 skall kunna undvikas att så många vapen förkommer under övningar

Torsdaeen den "" ' °'' ' *' ' " " " ° "' ' ' oroande, och

19 februari 1976 ■' '''" "därför se lill att myndigheterna gör allt vad de kan för alt skärpa

uppmärksamheten på den punkten,

0/77 meddelande av

ändrat postnummer Herr GUSTAFSSON i Säffle (c):

jör poststation Herr lalman! Jag lycker att det sista uttalandet var myckel posilivt.
Jag lackar för detta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om meddelande av ändrat postnummer för poststation

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Magnussons i Borås (m) den 12 februari anmälda fråga, 1975/76:230, och anförde:

Herr lalman! Herr Magnusson i Borås har frågat mig om jag anser ■ ca tio dagars varsel för postkunderna före en postnummerändring vara tillfredsställande med hänsyn till de kostnader och besvären adressändring innebär för allmänheten.

För all erhålla en så rationell sorleringsorganisalion som möjligt är det nödvändigt för postverket att kontinuerligt göra vissa postnummer-ändringar. Fristad, som herr Magnusson nämner i sin fråga, är exempel på en ort där postansialien numera ombesörier centraliserad posiutdelning och vars postnummer därför fått ändras.

Vid alla sådana ändringar utgår särskild information lill berörda postkunder. Den här aktuella informationen kom tyvärr som ett enstaka fall i alltför nära anslutning lill nummerändringen. Jag vill dock i sammanhanget framhålla alt försändelser som adresserats med det gamla postnumret behandlas av postverket utan försening, vilket alltså innebär att särskilda arrangemang vidtas för all ge kunderna oförminskad service under en längre övergångsperiod.

Min erfarenhel är alt postverket normalt utger sin informalion i servicefrågor så snart ske kan med hänsyn lill de ändrade förulsällningar i verksamheien som fortlöpande uppkommer.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Jag ber all få lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Jag har full förståelse för att man måste göra poslnummerändringar
ibland, men vad som är förvånansvärt är att planeringen inom postverket
skulle vara av den arten att man försl tio dagar före en sådan förändrings
genomförande har möjlighet att lämna meddelande om den lill abon
nenterna. Nu säger kommunikaiionsminisiern ati del i della fall mer
92 eller mindre skulle röra sig om elt olycksfall i arbetet. Del är myckel

möjligt alt det förhåller sig så - och jag skall acceptera den förklaringen - men en postnummerförändring har ju ganska stor betydelse för abonnenterna, alldensiund den även är förenad med ganska stora kostnader för dem genom att trycket på brevpapper och myckel annat måste ändras,

I del område som det här gäller ligger ett stort antal förelag, inte minst många småföretag. Ändringen av postnumret har därför förorsakat abonnenterna en hel del både kostnader och besvär, särskill med anledning av att ändringen kom så snart efter det att meddelandet om den hade utgått.

Jag hoppas att den fråga som jag nu har ställt kommer att leda lill all man i fortsättningen tar sig i akt och ser lill alt ett upprepande inle kommer an ske, så att abonnenterna på andra håll, där liknande förändringar kan komma alt vidtagas, får meddelande om nummerändringarna i god tid.

Nr 69

Torsdagen den 19 febmari 1976

0/77 nedläggningen av SJ resebyrå i Ystad

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om nedläggningen av SJ resebyrå i Ystad

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Larssons i Staffanstorp (c) den 23 januari anmälda interpellation, 1975/76:94, och anförde:

Herr talman! Herr Larsson i Slaffanstorp har i en interpellation frågal mig, om jag anser alt den för låga inkomsten vid SJ resebyrå i Ystad är av den art att della motiverar en nedläggning samt vilka åtgärder jag i så fall ämnar vidta för att motverka den försämrade service till allmänheten som en nedläggning av verksamheten innebär,

Ulvecklingen vid SJ:s resebyråverksamhet i Ystad har enligt uppgift inte varit tillfredsställande under senare år, och den marknadsbedömning som gjorts tyder inte heller på några positiva framtidsutsikter, SJ har därför beslutat koncentrera sin resebyråverksamhet i området lill byråerna i Trelleborg och Malmö,

Allmänheten kommer vid en omläggning även i fortsättningen att kunna köpa resor på Ystads station utom i fråga om särskilda arrangemang, då SJ:s resebyråer i Trelleborg och Malmö slår till uänsl. Dessa byråer har också goda resurser att la väl hand om affärsresor för företagen i området.

Vid omläggningen avses servicen förde värnpliktiga komma att övertas av SJ:s resebyrå i Trelleborg, och någon nämnvärd serviceförsämring skulle del inte vara tal om i det här fallet.

Enligt uppgift kommer företrädare för Ystads kommun att uppta diskussion med SJ om den avsedda omläggningen.

Hen LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Jag ber all på herr Larssons i Slaffanstorp vägnar få framföra ell lack för del svar som slalsrådei lämnal på hans interpellation.

Nr 69

Torsdagen den 19 febmari 1976

Om nedläggningen av SJ resebyrå i Ystad

Då jag har förmånen att vara hemmahörande i den region som berörs av nedläggningshotet mot SJ resebyrå i Ystad ber jag alt i anledning av svaret också få göra några kommentarer. Eftersom de lokala politikerna på allt sätt kämpat för att vidta förutsättningskapande åtgärder för en positiv ulveckling i sin region är det fullt förståeligt all alla eventuella hot om nedrustning av samhällets service i området möts med oro och besvikelse. Och sådana hot har tyvärr duggat ganska tätt de senaste åren.

Även om man inte skall uppförstora just denna fråga måste man ta hänsyn till att om den offentliga servicen bil för bit ständigt försämras, får man så småningom en väldigt negaliv situation för verksamhets-och bebyggelseutvecklingen inom området. Detta är att beklaga, särskilt nu när man genom olika insatser i Öslerienregionen efter en lång period av avfolkning äntligen tycks ha fått trenden att vända till en positiv befolkningsutveckling.

Jag vill med tillfredsställelse notera att sedan denna interpellation framställdes har statsrådet Norling lämnat beskedel här i kammaren alt bandelen Ystad-Tomelilla-Simrishamn bör kunna hållas i drift trots del indragningsresonemang som skymtade i årets budgetproposition. Detla bör kanske också kunna få en viss konsekvens i fråga om framtiden för SJ resebyrå i Ystad.

Sist i svaret i dag sätter statsrådet, som jag tillåter mig tolka det, en viss förhoppning till överläggningar mellan företrädare för Ystads kommun och SJ. Enligt uppgift är de överiäggningarna i gång eller redan slutförda, och jag vill uttrycka den förhoppningen att man den vägen skall kunna förhindra just den här hotande nedläggningen.

Jag tackar än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1975/76:14 till utrikesutskottet

§ 15 Föredrogs och hänvisades

Motion

1975/76:2202 till konstitutionsutskottet

§ 16 Föredrogs 1975/76:117.

och godkändes interpellationsframställningen

§ 17 Anmäldes och bordlades Propositioner

1975/76:39 om skolans inre arbete m, m,

1975/76:116 med förslag om ändrad administration av bidragsförskott, m, m.

§ 18 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:2203 av herr Nilsson i Tvärålund m.jl. 1975/76:2204 av herrar Sellgren och Ångström 1975/76:2205 av hen Winberg m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:107 om ändrade regler för beskattning av rennäringen m, m.

Nr 69

Torsdagen den 19 febmari 1976

Anmälan av interpeiiationer

§ 19 Anmälan av interpeiiationer

Anmäldes och bordlades följande interpeiiationer som ingivits till kammarkansliet

den 19 februari

1975/76:118 av herr Burenslam Linderim) lill herr industriministern om Stålverk 80:

I en interpellationsdebatt den 4 november förra året diskuterades de fördyringar som kommit att känneteckna Stålverk 80-projektet och de olika omläggningar i planerna som vid upprepade tillfällen annonserats. Under debatten framkom det anmärkningsvärda förhållandet alt några klara föreställningar om lönsamheten i Stålverk 80 inte längre fanns. Det meddelades alt NJA begärt all under en fyramånadersperiod få företa nya lönsamhetskalkyler. Delta material väntades inkomma till industridepartementet under februari i år.

Eftersom förberedelser på olika plan försiggår inför utbyggnaden av Stålverk 80 är det ytterst angeläget att nya och mera realisliska kalkyler i vad gäller lönsamhet och finansiering snabbt framläggs. Allra viktigast är det självfallet alt det finns ett rikiigi beslutsunderlag i vad gäller själva Stålverk 80, Men även för olika delar av svensk stålindustri som berörs av den planerade utbyggnaden av Stålverk 80 är det viktigt au större klarhet vinnes, Samma sak gäller för Luleå kommun och inlandskommunerna i Norrbotten,

Till Stålverk 80-projektet som det nu presenteras hör även planerna på ett valsverk i samarbete med Krupp, Enligt vad som sagts skulle resultatet av överläggningarna mellan NJA och Krupp föreligga i januari i år. Även de slutsatser som nåtts i dessa överläggningar bör redovisas. Det är därvid av särskilt intresse att klarhet skapas i hur man tänker sig ägarförhållandena i detta eventuella valsverk och hur avräknings-priserna på ämnen mellan Stålverk 80 och valsverket skulle komma att fastställas.

Till de problem som fordrar en bättre belysning hör också hur man tänkt sig att lösa de transportproblem som gör sig gällande i samband

Nr 69

Torsdagen den 19 febmari 1976

Anmälan av interpeiiationer

med in- och ulfrakter till Stålverk 80. I en interpellationsdebatt i mars förra årel hade industriministern inga andra deklarationer all ge än att regeringen följer transportfrågorna med största intresse. Han meddelade vidare all NJA:s utredningar om sjötransportsystemet avsågs resultera i en plan som förväntades vara klar under slutet av 1975. Eftersom detta transportsystem kan föranleda omfattande investeringar och beröra andra regioner än Luleå behövs även här tillförlitliga uppgifter som utgångspunkt för den allmänna debatten och som beslutsunderlag för de olika parter som direkt berörs.

Stålverk 80 och de olika valsverk som förknippas med detla projekl, sjötransportsystemet och samhällsinvesteringar främst i Luleå kommer totalt sett att sluka enorma kapitalbelopp. Del skulle vara av stort värde all vela hur industriministern tänkt sig alt de sammanlagda investeringarna skall finansieras och hur dessa finansieringsfrågor kan tänkas påverka utrymmet för särskill industriinvesteringarna i andra näringar och regioner.

I budgetpropositionen säger industriministern att projektet Stålverk 80 skall bli föremål för en särskild proposition under 1976. I den propo-silionsförteckning för våren som tillställts riksdagen finns dock ingen sådan proposition upptagen. Som redan påpekats har dock olika utredningar om lönsamhet, sjötransportsystem och valsverksuibyggnader beräknats föreligga redan nu. Med tanke på frågornas stora betydelse är del angeläget att utan större försening erhålla industriministerns bedömningar av hithörande frågor.

Mot bakgrund av vad som anförts anhåller Jag att lill industriministern få ställa följande frågor angående Stålverk 80:

1. Vad visar de förnyade lönsamhetsberäkningarna?

2. Hur avser man att lösa finansieringen av detla komplex?

3. Hur avser man att utforma sjötransportsystemet?

4. Vilket resultat har överläggningarna med Krupp om utbyggnaden av ett valsverk i Luleå lett lill?

1975/76:119 av herr Jansson (s) till herr kommunikationsministern om planerad upprustning av Göta kanal:

1 årets budgetproposition har kommunikationsministern gjort uttalande av innebörd att regeringen är beredd att föreslå en upprustning av Göta kanal under förutsättning att Göta Kanalbolag även fortsättningsvis svarar för driften av kanalen.

Som jag framhållit i motion lill årets riksdag är det från flera synpunkter angeläget att få ett snabbt besked om regeringens fortsatta handläggning av frågan om Göta kanal,

I anslutning härtill vill jag anhålla om kammarens tillstånd att till herr kommunikationsministern få ställa följande fråga:

1, Vilka skäl har föranlett regeringen att stanna för upprustningsal-lernalivet?

2. När kan man räkna med att en proposition kommer att föreläggas riksdagen i frågan?

1975/76:120 av herr Olsson i Järvsö (c) till herr kommunikationsministern om planeringen av hamnsystemet:

För några månader sedan offentliggjordes en departementspromemoria Planering av de svenska hamnarna (Ds K 1975:9), I denna franihålles bl. a. att det i det svenska hamnsystemet inbyggda konkurrensmomentet har medfört en snabb rationalisering och teknisk förnyelse i de trafikstarka hamnarna. Men man konstaterar också att det förefinns en viss överkapacitet i hamnväsendel som helhet med ett orationellt utnyttjande av befintliga resurser som följd. Man pekar på problem med huvudmannaskapet (som i regel innehas av den kommun där hamnen är belägen) och bristande möjligheter all planera trafikutvecklingen i större områden. Problemet med att olika verksamheter ger varierande grad av ekonomiskt utbyte, vilket kan leda till snedfördelning av investeringarna i hamnarna, påpekas också.

För att komma till rätta med de nämnda problemen föreslås i departementspromemorian bl, a, att sjöfartsverket får i uppdrag att upprätta en långsiktig, fördjupad och övergripande planering av hamnväsendet och att tillstånd skall erfordras för hamn som önskar investera belopp över 4-5 milj, kr, liksom för nylokalisering. Motiven anges vara "att säkra en på tillräcklig överblick grundad samordning". Utredningen föreslår vidare särskilda satsningar på de s, k, diversifierade hamnarna.

Utredningen indelar de kommunala hamnarna i två kategorier, dels diversifierade hamnar, dels specialhamnar. De diversifierade hamnarna, typ Sundsvall och Gävle, avses fungera som centralhamnar för stora om-land. Specialhamnarna, typ Hudiksvall och Söderhamn, skulle däremot på sikt specialiseras på ett fåtal produkter, t, ex, trä och olja. Avsikten synes vara att övriga produkter efter hand skall överföras till storhamnarna,

I och för sig kan en bättre planering i viss mån vara befogad, främst genom ökat samråd mellan hamnkommuner och övriga berörda kommuner saml med sjöfartsverket. Målsättningen får emellertid inle vara alt starkt minska antalet hamnar. Om tanken är all specialiseringen vid de mindre hamnarna skall innebära överförande av godslrafik från dessa lill de diversifierade hamnarna finns del skäl lill invändningar. Många av de hamnar som i departementspromemorian fåll beteckningen specialhamnar har enligt min uppfattning goda möjligheter all utvecklas med hela det sortiment som nu hanteras där. Att så sker har stor belydelse för näringslivet i berörda inland och är nödvändigt för all nå en tillfredsställande regional balans. Jag vill i detla sammanhang ånyo nämna hamnarna Söderhamn och Hudiksvall,

Med anledning av det anförda finns del anledning fråga sig om regeringen syftar lill en koncenlralion inom hamnväsendel i landel. Sådana

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Anmälan av interpeiiationer

7 Riksdagens protokoll 1975/76. Nr 67-70

Nr 69

Torsdagen den 19 febmari 1976

Meddelande om jrågor

tankegångar har också kunnat skönjas i direktiven till den lidigare verkställda 1965 års hamnutredning. Denna utrednings förslag präglades också tydligt av sådan inställning, I 1971 års stalsverksproposition talade kommunikationsministern om "ökad koncentration och en mera markerad arbetsfördelning mellan hamnarna" när han gav sin syn på utredningens förslag.

Med hänvisning lill vad som anförts anhåller jag om kammarens medgivande alt till herr kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till all även de hamnar som i departementspromemorian betecknats som specialhamnar får möjligheter till allsidig ulveckling för att stärka näringslivet i där berörda områden?

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 18 februari

1975/76:239 av herr Andersson i Örebro (fp) till herr kommunikationsministern om sänkt åldersgräns för SJ:s pensionärsrabatl:

Kan man förvänta all initiativ tages från statsrådets sida för alt sänka åldersgränsen för det s, k, 67-korlel lill 65 år fr, o, m, den 1 juli 1976, då pensionsåldern sänks till 65 år?

1975/76:240 av herr Granstedt (c) till herr kommunikationsministern om åtgärder för att förebygga viltkollisioner i vägtrafiken:

Under perioden 1/1 I974-I3/8 1975 inträffade tio kollisioner med älg och 23 kollisioner med rådjur på den 25 km långa sträckan Söderiäl-je-Tullgarn på E 4, Liknande problematiska vägsträckor torde finnas på många andra håll i landel ulan att ålgärder vidtagits.

Med hänvisning till det anförda vill jag lill herr kommunikaiionsminisiern siälla följande fråga:

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för all förebygga viltkollisioner på särskilt olycksdrabbade, men f n, oskyddade vägsträckor?

1975/76:241 av herr Westberg i Ljusdal (fp) till herr justitieministern om bestämmelser för beräkning av dagsbot:

Till grund för beräkning av dagsbot läggs en dagsbotsuppgifl som tas fram vid polisutredningen. Denna är ibland inaktuell när dom avkunnas eller strafföreläggande utfärdas.

Avser herr justitieministern all la initiativ lill bestämmelser, som ger säkrare underlag för fastställande av dagsbol?

1975/76:242 av fru Tilländer (c) till herr kommunikationsministern om tryggad sysselsättning för viss färipersonal:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att trygga sysselsättningen för den personal som friställs genom nedläggning av den färiförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn som ombesörits av Gripen?

Nr 69

Torsdagen den 19 februari 1976

Meddelande om .frågor

1975/76:243 av herr Werner i Malmö (m) till herr kommunikaiionsminisiern om ålgärder för alt förhindra nedläggning av viss färjtrafik:

Öresundsbolaget - ett dotterbolag till SJ - har beslutat att senare i år ta fartyget Gripen ur trafik. Fartyget som trafikerar rullen Malmö--Köpenhamn skall enligt beslutet säljas, och därmed ställs 200 man utan arbete.

Uppgifterna om skälen till beslutet är motsägelsefulla. Men en sak är säker: fartygets stora resandefrekvens visar att allmänheten har stort behov av att bibehålla den typ av kommunikation som m/s Gripen erbjuder.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för alt förhindra att m/s Gripen tas ur trafik?

den 19 februari

1975/76:244 av herr Börjesson i Falköping (c) lill herr socialministern om förkortad väntetid för erhållande av ögonproteser:

Väntetiderna för individuellt tillverkade ögonproteser är oacceptabelt långa. Beträffande standardproieser föreligger enligt uppgift ingen köbildning. Normalt går det till så, att patienter genast efter en operation får en standardprotes utprovad på ögonkliniken. Vanligen ersätts denna sedermera av individuellt tillverkad ögonprotes. Byte av protes sker vanligtvis vart tredje år. Den som är i behov av byte upplever den långa väntetiden som i allra högsta grad besvärande och psykiskt påfrestande.

F, n, finns inga föreskrifter som speciellt rör tillhandahållandet av ögonproteser. Delta förhållande är föga tillfredsställande.

Med stöd av vad jag här anfört vill jag rikta följande fråga lill herr socialministern:

Avser slatsrådet att medverka till alt snabba åtgärder vidtas i syfte att nedbringa de långa väntelider som kan uppkomma för de patienter vilka är i behov av individuellt tillverkade ögonproteser?

§ 21 Kammaren åtskildes kl, 15,49,

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen