Riksdagens protokoll 1975/76:66 Fredagen den 13 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:66
Riksdagens protokoll 1975/76:66
Fredagen den 13 februari
Kl. 13.00
Förhandlingarna leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om regeringens åtgärder med anledning av Jordbävningskatastrofen i Guatemala
§ 2 Om regeringens åtgärder med anledning av jordbävningskatastrofen i Guatemala
Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för att besvara herr Lindahls i Hamburgsund (fp) den 10 februari anmälda fråga, 1975/76:220, till herr utrikesministern, och anförde:
Herr lalman! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågat utrikesministern om regeringens åtgärder med anledning av jordbävningskatastrofen i Guatemala. Det ankommer på mig att besvara frågan.
Regeringen har ställt 1,5 milj. kr. till förfogande som katastrofhjälp med anledning av jordbävningen i Guatemala. 1 milj. kr. har lämnats lill Röda korset och 0,5 milj. kr. lill FN:s kalastrofhjälpskonlor.
Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag tycker att det är tillfredsställande att regeringen vidtagit åtgärder i detta fall. Om summan är tillräckligt stor har jag inga möjligheter att bedöma. Den kanske kunde ha varit större, men det undandrar sig, som sagt, helt mitt bedömande.
Det är väldigt viktigt att hjälp kommer snabbt i en sådan här situation. Framför allt är det betydelsefullt när det rör sig om ett litet och underutvecklat land, som har drabbats så hårt som Guatemala i det här fallet, alt hjälpen verkligen kommer i gång så snabbi det över huvud taget är möjligt. Jag har ingen anledning att påslå att regeringen sölat och länker därför inle göra det heller. Jag vill bara uppmana statsrådet alt följa denna fråga och se vad vi kan göra i fortsättningen. Jag misstänker att, som situationen är, epidemier och svåra sjukdomar kan bli följder som kommer och att man därför bör uppmärksamt iaktta utvecklingen och inte enbart nöja sig med de 1,5 milj. kr. som redan lämnats.
Fru statsrådet SIGURDSEN:
Herr lalman! När det gäller beloppet vill jag säga att de 1 milj. kr. som gått lill Röda korset är den summa som Röda korset har begärt.
I övrigt har FN allmänt vädjat om medel. Jag kan nämna att hjälpsändningar till Guatemala, som vi känner lill, har kommit från grann-
II Riksdagens protokoll 1975176:63-66
161
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om omprövning av den svenska biståndsverksamhe -ten till Lesotho
länderna, de har också kommit från USA och från ett flertal andra länder i Europa samt från Röda korset och olika FN-organ.
De medel som nu ställts till förfogande avser Röda korset alt i första hand använda till läkemedel, filtar, medicinsk utrustning och livsmedel.
Det kan alltså komma ytterligare framställningar, men för dagen har vi fattat detta beslul med anledning av de framställningar som nu gjorts.
Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):
Herr talman! Jag finner statsrådets tillägg mycket tillfredsställande och har inget mer alt säga än alt jag hoppas att man inle bara väntar på framställningar. Man kan hålla en liten egen bevakning också.
Överiäggningen var härmed slutad.
§ 3 Om omprövning av den svenska biståndsverksamheten till Lesotho
Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för att besvara fru Frändås (s) den 30 januari anmälda interpellation, 1975/76:99, och anförde:
Herr talman! Fru Frändås har frågat mig om regeringen avser att företa en omprövning av den svenska biståndsverksamheten lill Lesotho inför de föreslående förhandlingarna om nytt biståndsavtal.
Det svenska biståndet till Lesotho har främst siktat till alt främja landets politiska och ekonomiska oberoende. Det genomförs lill största delen i samarbete med FN-organ. Vissa insatser görs direkt genom SIDA.
Lesotho räknas inte lill de s. k. programländerna för svenskt bistånd. Del svenska slödel regleras därför helt av s. k. insatsavtal, vilket innebär ett avtal som gäller endast ett projekt. De medel som avsatts för bistånd lill Lesotho under innevarande budgetår är avsedda att finansiera kostnader för redan avtalade insatser. Förhandlingar om nya bislåndsavtal är därför inle föreslående. Regeringen har för nästa budgetår räknat med ett oförändrat medelsbehov för biståndet lill landet.
162
Fru FRÄNDÅS (s):
Herr lalman! Jag ber att få tacka fru statsrådet Sigurdsen för svaret.
Min interpellation var avsedd att fästa statsrådets uppmärksamhet på, all förhållandena i Lesotho har förändrats högst avsevärt sedan vi inledde vårt biståndssamarbete strax efter landels självständighet i slutet av 1960-talel.
Landet är inle den idyll och det andningshål, som folkpartiet tycks tro, när man i år liksom i fjol i sin partimotion angående u-landspolitiken yrkar ökat bistånd till Lesotho. Det kan ifrågasättas om vån bistånd nu medverkar lill alt göra landet mera politiskt och ekonomiskt oberoende av Sydafrika.
Jag är hell införstådd med, alt ingångna biståndsavtal måste fullföljas.
och då något nytt avtal inle är nära föreslående ber jag att få återkomma Nr 66
' '■8'"' Fredagen den
13
februari 1976
Överläggningen var härmed slutad.
§ 4 Om bistånd till MPLA i Angola
Om bistånd lill MPLA i Angola
Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för all besvara herr Hellströms (s) den 13 januari anmälda interpellation, 1975/76:85, och anförde:
Herr lalman! Herr Hellström har i en interpellation frågat mig hur jag bedömer möjligheterna att ge nytt bistånd lill MPLA i Angola för ungdoms- och vuxenutbildning, alfabetisering samt hälso- och sjukvård.
Sedan Caetanoregimen i Portugal störtades för snart två år sedan har vi fått se en fredlig ulveckling mot självständighet i Guinea-Bissau, Kap Verde och Mozambique. Vi har kunnat inleda ett utvecklingssamarbete med dessa länder.
I Angola däremot pågår åter krig. Detta kan, som inlerpellanlen på-, pekar, innebära risker för avbrott i den sociala utveckling i byarna som påböriades genom befrielsearbetel under kolonialtiden. Kriget medför dessutom stora lidanden för civilbefolkningen. Det är en angelägen uppgift all på olika sätt söka bistå Angolas folk i denna situation. MPLA, som är den rörelse som sökt kombinera självsländighetssträvandena med. ett arbete för social och ekonomisk rättvisa, har under flera år fått bistånd från Sverige för detta arbete.
Regeringen har förklarat sig beredd att med katastrofbistånd hjälpa den nödlidande befolkningen. Statligt stöd har utgått lill det arbete som bedrivs genom Röda korset och Frikyrkan hjälper. Det största ansvaret för den krigsdrabbade befolkningens sjukvård, utbildning och försörining faller på MPLA:s egen administration.
Jag hade för några veckor sedan tillfälle att samtala med MPLA:s utrikesminister om det humanitära hjälpbehovet i Angola. En svensk delegation med representanter från SIDA och utrikesförvaltningen har i dagarna besökt Angola. Delegationens preliminära rapport vittnar om stora behov av internationellt bistånd. Det är i första hand fråga om livsmedel, läkemedel och medicinsk utrustning. FN-organen har ännu ingen permanent representation i Angola. Med hänsyn till behoven är de internationella hjälporganens verksamhet över huvud taget begränsad.
Regeringen och SIDA kommer nu bl. a. på basis av delegationens rapport att se närmare på vilka möjligheter Sverige har all ge hjälp. I första hand kommer det att gälla de omedelbara försöriningsbehoven. Ungdoms- och vuxenutbildningen, som herr Hellström nämner i sin interpellation, är en del av Angolas mer långsiktiga utveckling. Ell samarbete på detta område får därför anstå tills lägel blivit mer stabiliserat och de akuta behoven har tillfredsställts.
163
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om bistånd till MPLA i Angola
164
Hen HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag får lacka biståndsministern för svaret på min interpellation, vilket jag uppfattar som positivt.
Det har skett stora förändringar i Angola sedan interpellationen lämnades för någon månad sedan. Den afrikanska enhetsorganisaiionen OAU har i förrgår upptagit folkrepubliken Angola som medlem i sin organisation, och MPLA behärskar nu otvetydigt merparten av landet och i stort sett också alla större städer.
MPLA är en befrielserörelse, numera i regeringsställning, som under lång tid har arbetat på ell liknande sätt som FNL i Vietnam, Frelimo i Mozambique och PAIGC i Guinea-Bissau för att med ett kraftfullt civilt utvecklingsarbete få till stånd en social förbättring ute på landsbygden, ute i byarna. Del som dominerat det civila arbetet, samtidigt som man fått föra krig mot kolonialmakten, har varit skolor för barnen, förskolor, alfabetiseringskampanjer för vuxna. Man har försökt bygga upp - med begränsade resurser - hälsoslationer, små decentraliserade sjukvårdsstationer; vaccinationskampanjer har ingått i arbetet. Man har sakta försökt bygga upp bättre bättre levnadsvillkor för bybefolkningen och på det viset också kunnat praktiskt demonstrera vad friheten, självständigheten, skulle innebära - att det var ett annat samhälle det handlade om än det samhälle människorna levde i under det koloniala förtrycket.
Sverige har gett bistånd under ett antal år till MPLA för Just detta sociala reformarbete. Det har varit medicinsk utrustning, skolböcker och annan skolutrustning, livsmedel osv. Regeringen och flyktingberedning-en, som prövar de här frågorna, har konstaterat upprepade gånger att MPLA har varit den enda befrielserörelsen i Angola som i praktiken arbetat med sociala reformambitioner och över huvud tagel haft program för att utveckla de här områdena - utbildning, hälsovård och annat -inne i Angola.
Det är givet all kriget är ett hot mot den bräckliga uppbyggnad, med små resurser, som man har haft av denna sociala struktur för den fattiga bybefolkningen på landsbygden. Läget i Angola tycks vara sådant, att döma av de olika rapporter man har sett under den senaste månaden, all del f n. inle råder någon akut, direkt svältkatastrof - det har ju varit fallet så många andra gånger i krigels spår. Däremot tycks det råda svår undernäring i vissa områden i Angola. Sjukvårdsresurserna är också utomordentligt små. Det finns olika rapporter som har hävdat alt det, efter det alt portugiserna lämnade landet, skulle finnas kanske färre än 100 läkare där. Det är svårt alt veta exakt vilka siffror som är riktiga, men delta torde ange slorieksordningen.
Jag tror att detta kan innebära att det fortfarande finns tid att förhindra alt del uppstår just en sådan massvält som har inträffat i många andra sammanhang vid krig. Jag vill understryka att vi har möjlighet att hjälpa till att undvika massvält om insatser görs mycket snabbt - så snabbt all man kan förebygga att den akuta nöden verkligen inträder, och inträder i stora områden. Kan massvälten förhindras i Angola kanske inte
hel ler grunden kommer alt skaka för del arbete som har påböriats i byarna, skolor för barnen, läsning och räkning för vuxna, hälsovård, vaccination och allt det andra som vi har talat om.
I interpellationssvaret konstaterar statsrådet: "Det största ansvaret för sjukvård, utbildning och försörining av den krigsdrabbade befolkningen faller på MPLA:s egen administration."
Till della kan nu läggas att MPLA,genom den senaste tidens utveckling av kriget, i dag hell klart kontrollerar merparten av Angola. Den effektivaste hjälpen, både när det gäller katastrofbistånd och i fråga om mer långsiktigt bistånd, måste då bli att kanalisera livsmedel, mediciner och annat katastrofbistånd genom MPLA - just därför att MPLA har kunnal bygga upp en lokalt fungerande social organisation ute i byarna, som gör del möjlgit att någol så när snabbi distribuera det materiella bistånd som behövs. Självfallet blir också välgörenhetsorganisationernas arbete ett värdefullt komplement till det som kan göras från MPLA:s sida.
I interpellationssvaret nämns att en delegation från SIDA och från UD nyligen har besökt MPLA och Angola och har inventerat de akuta hjälpbehoven. Jag fattar svaret så, all Sverige kommer alt göra mycket kraftfulla insatser för alt läcka behoven och handla snabbt på basis av vad den UD- och SIDA-delegalion som just besökt MPLA kommit fram till. Jag uppfattar också svaret på det sättet, att regeringen så snart del är praktiskt möjligt kommer alt vara beredd att lämna ett mera långsiktigt utvecklingsbistånd just för alt man efter den akuta krisen skall kunna fortsätta all bygga upp en lokal social organisation på landsbygden, så att de faltiga folkgrupperna kan få drägliga livsvillkor genom hälsovård, utbildning och ett jordbruk som ger allsidig föda och goda utvecklingsmöjligheter för barn och vuxna.
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om bistånd till MPLA i Angola
Fru statsrådet SIGURDSEN:
Herr lalman! Jag kan bekräfta myckel av det som herr Hellström beskriver i sitt inlägg när det gäller de stora behov som finns och de verkningar som kriget fört med sig i Angola. Det har klart redovisats i pre-liminärrapporlen från den delegation som varil där. Man kan konstatera att kriget har resulterat i att hela byar totalförstörts, dammar och broar raserats, fabriker och planlager ödelagts, skolor och sjukhus satts ur funktion.
Herr Hellström angav en siffra om antalet läkare i landet. Delegationen som varil där har fått den uppgiften att det nu finns ungefär 60 läkare mot tidigare 500 och ungefär 200 högstadielärare mot tidigare 5 000. Många i de här kategorierna var ju portugiser och har nu lämnat landet.
Enligt delegationens rapport kan man konstatera au MPLA-regeringen är myckel angelägen om och satsar kraftigt på att få i gång den civila verksamheten i landet i form av försörining med livsmedel, hälsovård och utbildning.
När del gäller FN-organen, som ännu inle har någon verksamhet i
165
12 Riksdagens protokoll 1975/76:63-66
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
Angola, har vi fått besked om att en representant för UNICEF nyligen besökt Luanda för all med regeringen diskutera möjligheterna lill bistånd. Jag kan försäkra herr Hellström alt regeringen så snabbt som del är möjligt kommer all la ställning till frågan om hur stor den hjälp kan bli som vi skall lämna lill Angola och på vilka vägar den skall ges.
Hen HELLSTRÖM (s):
Herr lalman! Jag är tacksam för den komplettering som biståndsministern gav genom redovisningen av delegationens erfarenheter från platsen. Den redovisningen visar ju all det är på de områden där MPLA såsom befrielserörelse under kolonialkriget för ett antal år sedan önskade bistånd, nämligen utbildning, hälsovård, jordbruk, som MPLA nu såsom regering vill försätta arbetet.
Jag vill återigen understryka alt jag instämmer med biståndsministern i all det är viktigt både att snabbt komma i gång med katastrofbistånd och all planera för del långsikliga bistånd som statsrådet talade om.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 5 Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
166
Fru statsrådet SIGURDSEN erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Olof Johanssons i Stockholm (c) den 5 februari anmälda interpellation, 1975/76:106, dels herr Måbrinks (vpk) den 4 februari anmälda fråga, 1975/76:212, och anförde:
Herr talman! Herr Olof Johansson i Stockholm har i en interpellation om Sveriges medlemskap i Världsbanken frågat mig
dels hur jag bedömer Världsbanksgruppens upprepade långivning lill Chileregimen och konsekvenserna för organisationens framlida möjligheter att fungera som ett samlande multilateralt biståndsorgan,
dels om regeringen är beredd alt låta en prövning av de svenska bidragen och relationerna lill Världsbanken/IDA innefatta också medlemskapet i framliden och möjligheterna att satsa på alternativa biståndsorgan,
dels på vilket sätt regeringen avser att låta sin reaktion mot de upprepade lånen lill Chile komma till uttryck i de nu pågående förhandlingarna om en femte påfyllnad av medel lill IDA inom Världsbanksgruppen.
Herr Måbrink har frågat mig hur långt Världsbanken kan gå i fråga om stöd lill reaktionära regimer i sin långivning innan Sverige begär sill utträde.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Regeringen lar klar ställning mot lånen lill Chile. Juntans politik har på det rent ekonomiska planet varit katastrofal. Massarbetslöshet, svält och våldsam inflation har präglat utvecklingen sedan kuppen år 1973.
Vi kan inte finna del rimligt alt banken, som vägrade att stödja Al-lenderegeringens ulvecklingsansträngningar, nu tycks ställa sig bakom juntans politik.
Del senaste lånet godkändes av Världsbankens styrelse men med stöd av endast elva av tjugo styrelsemedlemmar. Drygt 40 96 av rösterna tog avstånd från lånet. Delta innebär att opinionen mot Världsbankens utlåning till Chile ökat betydligt. Del finns anledning sälla detta i samband med Sveriges aktiva engagemang i opinionsbildningen inom bankgruppen mot Väridsbankslån till Chile. Man kan också förmoda all den växande kritiken leder lill att bankledningen drar sig för all föreslå ytterligare lån till Chile. Det bör i detta sammanhang understrykas all några lån från IDA som får medel ur den svenska biståndsbudgeten inle har varit aktuella för Chile.
Utvecklingen i vad gäller inställningen till lån lill Chile bekräftar regeringens uppfattning att del är viktigt att vi kan göra vår röst hörd i de interna diskussionerna i Väridsbanken. Della ligger också, som jag ofla har haft tillfälle alt påpeka, i linje med u-ländernas önskemål. Världsbanksgruppen är den utan jämförelse viktigaste internationella finansieringskällan för deras utvecklingsansträngningar med en åriig utlåning på ca 26 miljarder kronor. Vi får räkna med alt bankgruppen även i fortsättningen kommer att ha denna roll. Därför skall vi inle frånsäga oss möjligheterna att söka påverka och förbättra politiken i delta FN-organ liksom i andra medlemmar av FN-familjen. Som medlem av en mellanfolklig organisation får vi emellertid då vara beredda att även godta beslut som vi själva inte kan ställa oss bakom.
Storleken av våra fortsatta bidrag till IDA får, som jag har anfört i budgetpropositionen, vägas mot andra möjliga biståndsinsatser. Regeringens prövning har att utgå från hur målen för den svenska biståndspolitiken bäst främjas. Världsbanksgruppens och IDA:s ullåningspolitik blir självfallet av betydelse vid denna prövning liksom resultaten av arbetet på att öka u-ländernas inflytande över bankgruppens verksamhet.
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):
Herr talman! Försl vill jag tacka stalsrådel för det snabba svaret på min interpellation. Del är oftast en fördel all debatlen förs i nära an-slulning lill den händelse som föranlett interpellationen.
Bakgrunden är, som jag redogjort för i interpellationen, de upprepade lånen lill Juntan i Chile, nu senast del på 33 miljoner dollar för ett par veckor sedan. Beslutet gäller bara ett i raden av lån som beviljats Chile sedan den demokratiskt valda Allenderegimen störtades hösten 1973. Enligt uppgifier förbereds redan nya lån. Trots "massarbetslöshet, svält och våldsam inflation" sedan kuppen 1973 - för att citera ur statsrådets svar - anses alltså Chile mer kreditvärdigt i dag än landet var tidigare under Allenderegimen. Del är den enda möjliga förklaringen till det beviljade lånet - om man utgår från att Väridsbanksgruppen fungerar opolitiskt. Den attityden är naturligtvis bara en täckmantel för ell medvetet
167
Nr 66
Fredagen den 13fe'bruari:1976
Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
168
politiskt agerande från de länder som stöder Chilelångivningen.
Del är inle nödvändigt alt ägna mer lid ål den delen av svaret. Jag utgår från all vi är överens om att det bör finnas en överensstämmelse mellan Sveriges bilaterala och multilaterala biståndspolitik och all del är på den grunden som Sverige röstat mot lånet. Jag tolkar i varie fall följande mening i svaret på del sättet: "Vi kan inte finna del rimligt att banken, som vägrade all stödja Allenderegeringens ulvecklingsansträngningar, nu tycks ställa sig bakom juntans politik."
Resten av svaret ägnar biståndsministern främst åt all försvara den gamla kända regeringsslåndpunkten alt Sverige bör vara kvar i Världsbanken - trots allt. Motiveringen är att del bara är möjligt att påverka internt som medlem. Medlet är alltså opinionsbildning i medlemskretsen. Enligt min uppfattning är den hållningen rimlig bara om man är beredd all sälta makt och handling bakom orden.
Vad är då Sverige berett att göra på denna senare punkt? Jo - det sägs också i svaret - våra bidrag lill IDA får "vägas mot andra möjliga biståndsinsatser". Della är väl mer eller mindre att se som ett direktiv från den senast avhållna SAP-kongressen. Del svaret kan alltså innebära att biståndsinsatserna via den kanalen skärs ned. Men innebär svaret också att man är beredd att sondera andra multilaterala alternativ tillsammans med länder med ett liknande synsätt i biståndspolitiken som vårt? Den frågan har jag också ställt men inle fåll något direkt svar på, såvida man inte kan tolka in något i den av mig citerade formuleringen. Eller är del alltså fråga om en renodlad nedskärning av anslagen och en omfördelning lill bilateralt stöd som regeringen är beredd att pröva?
Det som tidigare i dessa sammanhang ibland har nämnts är en vidareutveckling av FN:s kapitalfond - de diskussionerna har som bekant inle lell lill särskilt konkreta resultat än - men det är också en fråga om politisk vilja och om huruvida man kan uppbåda intresse hos tillräckligt många länder i del sammanhanget. En ytleriigare fråga är då vad Sverige har gjort eller är berett att göra på den punkten.
Jag undrar också varför man skall utesluta omprövning av medlemskapet i gruppen -del är nämligen det som statsrådet gör. Eller uppfattar inle statsrådet detta som ett av de påtryckningsmedel som vi har? Jag tycker inle man bör använda den sortens hot i allmänhet, men i organisationer med en så uppenbart odemokratisk maktstruktur som Världsbankens tycker jag att den typen av aktioner är tillåtliga.
Ett av de argument som ständigt återkommer angående Sveriges medlemskap i än den ena, än den andra organisationen - vilka ju ofla tillkommer med det uttalade syftet all tillgodose de rika ländernas intressen, ofta i motsats till u-ländernas - är all dessa u-länder vill alt vi skall vara med i organisationen för alt kunna föra deras talan. Ett sådant argument får inte utnyttjas för hårt. U-länderna är verkligen ingen homogen grupp; det går alllid all mobilisera någon som lycker så. Men del viktiga spörsmålet är: Vilket är egentligen deras alternativ? Det är på den punkten som jag menar all Sverige har hell andra förutsättningar än de flesta
andra länder som är internationellt verksamma all arbeta för alternativ. Så länge det inle finns några alternativ måste u-länderna naturligtvis "ta skeden i vacker hand". Det fungerar Ju på det viset. Det är ingel sensationellt, och det är ingen nyhet: Jag tror del är en synnerligen viktig slutsats som de måste dra. Och när del dessutom tillkommer så uppenbara och klart uttalade strömningar som det har gjort på amerikanskt håll, där u-länderna fått vela, alt uppför ni er inle väl, så kommer vi inle all stödjaet i fortsättningen, kan vi ju böria funderaöver vart vi egentligen är på väg i det internationella samarbetet. Del är klart all man då måste försöka anpassa sina egna metoder och medel lill den sorlens ulpress-ningspolilik, och då är allernativvägen en sak som inte får lämnas oprövad. Därför är min slutsats alt i samband med en prövning av våra insatser till IDA också frågan om medlemskap borde hållas öppen.
Låt mig tillägga all jag inget hellre önskar än alt gruppen skall fungera till u-ländernas bästa och biståndet komma folket till del i de länder som får della bistånd, men jag tror det är litet för lättsinnigt att bara lita lill opinionsbildning och växande kritik mot Chilelånen. I så fall borde väl reaktionen mot långivningen ha kommit till kraftfullt uttryck redan nu. Med förlov sagt är del inte de mest lättpåverkade länderna som del återstår att övertyga i den majoritet som bildades vid den senaste omröstningen - eller hur, fru Sigurdsen?
Jag tror att det är väldigt olyckligt om vi inte med del snaraste kan få lill stånd en ändring av beslutsstrukturen inom Världsbanken. Det har Sverige på ett förtjänstfullt sätt arbetat för; del är en självklar inställning i och för sig, men jag lycker ändå alt det är värt att understryka. U-länderna och generalförsamlingen har vid upprepade tillfällen lagt fast samma krav. Nog finns del många länder som stöder den linjen - men del räcker alltså inte.
Här vill Jag närmast anknyta lill min första fråga. Om man inte lyckas komma lill rätta med beslutsstrukturen, finns det nämligen uppenbara risker för en annan typ av splittring än den som Sverige möjligen kunde åstadkomma genom att vara med om att arbeta fram ett alternativ, så att del finns en reell möjlighet att välja.
Med delta ber jag än en gång att få tacka för svaret. Avslutningsvis vill jag bara erinra om den prövning av biståndet via Världsbanken som nu pågår och som statsrådet aviserat i budgetpropositionen. Jag tror alt det skulle vara en fördel om resultatet av den prövningen redovisas för riksdagen tidigare än vad som där sägs, så att vi öppet kan diskutera också den frågan här. Den har ju ett intimt samband med den framtida svenska biståndspolitiken över huvud laget. Är fru statsrådet beredd att redovisa en sådan prövning inför riksdagen?
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
Hen MÅBRINK (vpk):
Herr lalman! Jag lackar biståndsministern för svaret. Jag ansluter mig till fru Sigurdsens bedömning av förhållandena i Chile. Däremot anser jag, i motsats till biståndsministern, att del inte kan
169
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
170
råda något som helst tvivel om all Världsbanken hell ställer sig bakom fascistjunians politik. På den punkten lycker jag att fru Sigurdsens svar är litet oklart; hon säger att Världsbanken nu tycks ställa sig bakom juntans politik, och det är ju litet diffust. Vilken är fru Sigurdsens uppfattning? Faktum är väl alt Världsbanken helt ställer sig bakom den ekonomiska politik som juntan för?
Den 26 maj förra året frågade jag fru Sigurdsen var gränsen går för fortsatt medlemskap i Världsbanken, Jag fick då följande svar: "Sverige kan om vi är med i Världsbanksgruppen verka för u-länderna genom att arbeta för alt förändra inriktningen av Världsbankens politik,"
Vad har hänl sedan dess, fru Sigurdsen? Har politiken förändrats i Världsbanken? Har röstreglerna ändrats? Har ländervalet ändrats så att stödet lill reaktionära regimer trängts tillbaka lill förmån för mera progressivt inriktade länder?
Hittills har Väridsbanken gett fascisterna i Chile följande bidrag: i februari 1974 13,5 miljoner dollar, i maj 1975 20 miljoner dollar och i januari 1976 33 miljoner dollar. Om jag inte är alldeles felinformerad är det aktuellt med yttedigare ett lån på nära 50 miljoner dollar.
Fortfarande är Indonesien, Brasilien och andra reaktionära regimer de stora låntagarna. Såvitt jag kan förslå har alltså ingenting positivt ägt rum i Världsbanksgruppens verksamhet.
Det enda som nu fru Sigurdsen kan påvisa är all ungefär 40 % av Världsbankens medlemmar log avstånd från det senaste lånet lill Chi-lejunlan. Bland dessa medlemmar var det ju fiera som lade ned sina röster. Man skall kanske inte vara så optimistisk att man skall räkna in de länderna, som lade ned sina röster, som deltagare i motståndet mot lån lill Chile,
Biståndsministern lar som många gånger tidigare upp argumentet all några lån från IDA som får medel ur den svenska bislåndsbudgeten inte har varit akluella för Chile, och del är rikligt, såvitt jag förstår. Men vår kritik mot Sveriges medlemskap i Världsbanksgruppen är naturligtvis inle enbart betingad av lån lill Chile, Hela Världsbankens politik är reaktionär, och dess stadgar och bestämmelser har inte ell dyft gemensamt med de principer som Sveriges riksdag har fastlagt för svensk biståndspolitik. Exemplet Chile är enbart en myckel klar bekräftelse på just Världsbanken som ett redskap för imperialistiska intressen - helt enkelt ett redskap för USA-imperialismens makt- och säkerhetspolitiska intressen.
De som försvarar medlemskapet brukar hävda att Världsbanken ger lån på vanliga kommersiella villkor, medan IDA ger krediter på s. k, mjuka villkor. Genom detta försöker man bevisa att bistånd till IDA i grunden skiljer sig från eventuella bidrag till Världsbanken.
Så är del inle. IDA slår nämligen för en kompletterande del av Världsbankens verksamhet. För det första är nämligen ledningen för båda organen gemensam, för det andra kompletterar IDA med sina utvecklings-krediter bankens reguljära kommersiella verksamhet, för del tredje är
det ganska vanligt att olika projekt samfinansieras av Världsbanken och IDA och för del fjärde redovisas i Världsbankens årsrapport båda organens kreditgivning sida vid sida.
Ett annat argument som Världsbankens försvarsadvokater i del här landet använder är att IDA skulle ha andra bedömningar än Väridsbanken vid val av projekt. Låt oss då höra vad Världsbankschefen, McNamara, själv säger om delta: "Bankens och IDA:s projekt väljes, bedöms och övervakas på exakt samma sätt och i enlighet med samma stränga kriterier för prioritering, säkerhet och produktivitet." McNamara fortsätter och frågar: "När IDA lånar på så mjuka villkor, hur kan låntagarlandel fås alt följa en sund finanspolitik?" Och han ger följande svar på den frågan: "IDA:s infiytande, liksom bankens, kan vara en viktig spärr mot införandet av en osund finanspolitik i medlemsländerna. Särskilt IDA:s låntagare saknar möjlighet att få kredit på lika goda villkor från någon annan källa; därför är det osannolikt att de skulle bortse från det slags rådgivning som ges dem av bankens och IDA:s kommissioner,"
Alltså: En sund finanspolitik enligt banken/IDA är den som förs av fascisterna i Chile, där en stor majoritet av befolkningen lever i ett ständigt svältlillstånd, eller den som förs av generalerna i Indonesien, Brasilien och Haiti, Till denna s, k, sunda finanspolitik tvingas svenska skattebetalare medverka.
Fru Sigurdsen försöker i sill interpellationssvar jämställa Världsbanken/IDA med övriga FN-organ, alltså tillhörande FN-familjen, Detta är inle hela sanningen. Världsbanken skiljer sig väsentligt från övriga FN-organ eftersom den självständigt finansierar sin verksamhet genom upplåning på den internationella kapitalmarknaden. Dessutom skiljer sig banken från övriga FN-organ genom sin politik och sina röstregler. I FN-organen tillämpas den demokratiska röslregeln ett land, en röst. I banken bygger ju röstregeln på hur stort kapital varje land satsar. Det är i prakliken samma gamla reaktionära regler som högern en gång till-lämpade i det här landet, nämligen att exempelvis det antal svin en person innehade eller storleken på vederbörandes markareal var avgörande för om man skulle få rösta och för hur många röster man fick. Detta bekämpades ju av arbetarrörelsen på den liden här i landet men inte på del sättet att representanter för arbetarrörelsen gick in i höger-organisationen ulan genom att arbetarrörelsens representanter bekämpade delta slags politik i sina egna demokratiska organisationer.
Fru Sigurdsen anför ytterligare ett argument för att Sverige skall stå kvar som medlem i banken. Jag citerar ur interpellationssvaret: "Som medlem av en mellanfolklig organisation får vi emellertid då vara beredda alt godta beslut som vi själva inte kan ställa oss bakom," Detta tycker jag är helt häpnadsväckande. Finns det då ingen gräns för medlemskap i mellanfolkliga organisationer? Och finns det inte möjlighet att ge bidrag lill andra internationella organisationer som är inriktade på att stödja u-länderna och som har stadgar och bestämmelser som mera stämmer överens med dem som gäller för svensk biståndspolitik? Jag vill hävda
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
171
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges lytedlemskap i Världsbanken
172
alt FN:s kapitalfond är det organ som Sverige skall medverka till all effektivisera. Del kan ske enbart genom att medlemskapet i Världsbanksgruppen upphör eller genom alt bidraget skärs ner krafiigt och överförs till FN:s kapitalfond.
Fru statsrådet SIGURDSEN:
Herr lalman! Både herr Olof Johansson i Stockholm och herr Måbrink talade om alt vi måste skapa andra alternativ när vi satsar våra pengar - inle bara vända oss lill Världsbanken/IDA, Av herr Johanssons anförande framgick klart - och jag tyckte all också herr Måbrink var av den meningen - alt vad som i del sammanhanget avsågs var multilaterala kanaler. Man hänvisar lill FN:s kapitalfond som en möjlighet. Men som jag sade har Världsbanken i dag möjligheter all låna ut pengar lill ett belopp som rör sig om 26 miljarder på ett år, medan resurserna i FN:s kapitalfond f. n, rör sig om ungefär 36 miljoner. Det är alltså inte något alternativ i dag. Vi har höjt våra anslag i årets proposition från 10 lill 15 miljoner till kapitalfonden, och om jag minns rätt ligger vi med den blygsamma satsningen ganska högt, om vi jämför oss med andra länder.
Den kritik som både herr Johansson och herr Måbrink riktade mot Världsbanken kan jag och regeringen i stort sett instämma i. Båda talarna tyckie att regeringen i olika sammanhang har arbetat riktigt i sina försök au påverka Världsbankens politik, men möjligheterna där är naturligtvis begränsade. Del räcker inte, sade herr Johansson, att lita lill den kritik som växer fram när t, ex, lånen till Chile behandlas i Världsbanken, Jag lycker dock att denna växande kritik är mycket värdefull, och jag tror inte alt det har varit oväsentligt att Sverige inom Väridsbanksgruppen har fört denna aktiva politik i samråd med andra länder. Det skall vi naturligtvis också fortsätta med.
När det sedan talades om alt försöka finna andra kanaler framhölls skillnaden mellan FN-syslemets struktur och Världsbanken, och den skillnaden känner jag naturligtvis till. Men man får i sammanhanget inte glömma att alla universella organisationer - det är visserligen en viss skillnad på vilka som är medlemmar i FN och i Världsbanken, men vi kan ju ändå kalla dem alla för multilaterala världsorganisationer -ger hjälp även till sådana länder som vi kanske i vår direkta biståndspolitik inle skulle välja ut som mottagariänder. Jag tänker här t. ex. på UNDP, alltså FN:s utvecklingsprogram, inom vars ram kapitalfonden finns. Och då ligger det i systemels universalitel alt vi får vara med och ställa oss solidariska bakom sådana beslut. Om vi ser på FN:s verksamhet - vare sig del gäller UNDP eller UNICEF, alltså FN:s barnfond - skall man finna alt medel går därifrån också till länder, bl, a, till projekt i Chile, som vi Ju inte skulle samarbeta direkt med. Men det ligger som sagl i del universella arbetet i sådana här organisationer all vi inle kan säga alt de pengar som vi satsar lill de internationella biståndsorganisationerna bara får gå lill de och de länderna.
Vad sedan gäller IDA, så missar jag aldrig ett tillfälle att försöka lägga
saker och ting till rätta, herr Måbrink, Jag påslår inte att man här i riksdagen inte har klart för sig hur bislåndssalsningarna går till, men man möter så ofta missuppfattningar när del gäller Sveriges satsningar på IDA, Vid samtal och diskussioner ute i landel finner man ofla alt människor tror all de skattemedel som Sverige ger till IDA också går lill Chile. Man har inte klart för sig alt Chile är ett land som inte får IDA-krediler. Jag hoppas, herr Måbrink, all vi skall kunna hjälpas åt att försöka få bort sådana direkta missförstånd som förekommer i den debatten.
Herr Måbrink talar om IDA:s bedömningar när det gäller valet av projekt. Jag har inte fört någon sådan diskussion. Men del är säkerligen liknande bedömningar som görs. Men IDA:s verksamhel avser en annan grupp länder än Världsbankens, nämligen länder som har en bruttonationalprodukt under en viss nivå. Vi kan inle komma ifrån all IDA ger krediter på mycket mjukare villkor än de som gäller för de traditionella Världsbankslånen.
Jag har i interpellationssvaret sagt att vi får avvakta de förhandlingar som nu påböriats om den femte påfyllnaden av IDA. Det arbetet har nyss börial. Det har varit, om jag minns rätt, en eller kanske två överläggningar. Det finns i dag, herr Johansson, ingenting att redovisa. När del finns möjligheter därtill lovar jag att ge en redovisning lill riksdagen.
När herr Måbrink försökte skildra arbetarrörelsens kamp för all förändra samhällel gjorde han en egendomlig jämförelse. Han sade all arbetarrörelsens medlemmar ju inle gick in som medlemmar i högerpartiet för att förändra samhället. Nej, herr Måbrink, del gjorde de inle. Del är riktigt, som herr Måbrink säger, att arbetarrörelsen verkade inom sina egna demokratiska organisationer för alt förändra samhällel. Man har gjort del på demokratisk väg inom sina egna organisationer, via riks-dagsarbelel och inom de politiska och fackliga organisationerna. En av huvudorsakerna till all jag och regeringen lycker all vi skall vara med i Väridsbanksgruppen är jusl alt vi då kan försöka påverka inriktningen och arbeta för en förändring.
Vad är det för förändringar som skett sedan den 26 maj förra året, som jag tror del var herr Måbrink nämnde? Det är klart att det inte har skett några revolutioner under liden sedan dess. Men jag tror att jag vid tidigare tillfällen har redovisat alt man i de projekt som stöds via Världsbanken kan spåra en inriktning mot mer mångsidig landsbygdsutveckling och en mer social inriktning av de olika insatser som lånen går lill. Och jag tycker inte alt del är oväsentligt att vi med vår kritik har kunnal få till stånd ett starkt motstånd mot lånen lill Chile,
Herr Johansson sade att olika u-länder har olika inställning lill Världsbanken och alt det alllid finns någol u-land som kan slå upp och säga: Vi slår vakt om Väridsbanken. Jag vill då redovisa all del finns klara uttalanden som visar u-ländernas inställning lill Världsbanken och IDA. Den framgår t. ex. av den resolution som antogs av den sjunde extra generalförsamlingen. Där sade man att det var ett angelägel behov alt
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
173
13 Riksdagens protokoll 1975/76:63-66
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges medlemskap i Väildsbanken
väsentligt öka Världsbanksgruppens resurser och särskilt IDA:s. Vid generalförsamlingen i höstas antogs, just på u-ländernas initiativ, en resolution om en ökning av IDA:s resurser. Förslagsställare var bl. a. Bangladesh, Etiopien, Indien, Kenya, Pakistan och Sri Länka. De uppmanade just givarländerna alt stödja IDA:s femte påfyllnad. Jag kan också nämna alt u-länderna i den lista de har överlämnat lill en sammankomst som jusl nu pågår i Paris, den s. k. dialogen, också har tagit upp frågan om en ökning av IDA:s resurser.
Slutligen skulle jag vilja kommentera några synpunkter på Sveriges agerande gentemot Världsbanken och IDA som president Nyerere i Tanzania vid ell tillfälle uttryckt. Han säger att han är mycket lill freds över Sveriges press på Världsbanken när vi försöker göra dess politik mer liberal och Världsbanken mindre konservativt politiskt orienterad i sin verksamhet. Han säger också att han är angelägen om att IDA:s resurser skall ökas och all om Sverige som ett led i sin kampanj för mänsklig solidaritet skulle skära ned sina bidrag till IDA, skulle andra länder vara glada över att få följa Sveriges exempel genom att minska sina bidrag. Men de medel som dessa länder på så sätt sparade skulle inle ställas till de faltiga ländernas förfogande genom andra kanaler och med all säkerhet inte på bättre villkor än de som IDA nu erbjuder. Nyerere säger också att försök från progressiva länders sida att öva påtryckningar genom all minska IDA:s resurser skulle leda lill en minskning av de belopp som ställs lill de falligas förfogande på jämförelsevis hyggliga villkor och tillfredsställa de mer reaktionära bland de rika regeringarna.
Med den här sista kommentaren, i vilken jag har redogjort för synpunkter som framförts av president Nyerere i Tanzania, vill jag säga till bl. a. herr Måbrink att vi, och väl även herr Olof Johansson i Stockholm, fäster stort avseende vid vad u-länderna säger i delta sammanhang. Jag lycker att jag med dessa exempel, både dem som jag anförde från olika internationella sammankomster och uttalandet av Nyerere, har påvisat att del finns en stark samling hos u-länderna för en ökad satsning på IDA.
174
Hen MÅBRINK (vpk):
Herr talman! Fru Sigurdsen säger alt IDA riktar sig till en annan krets av länder än vad Väridsbanken gör. Om jag inte är fel underrättad var IDA:s största kunder år 1974 tre fascistiska regimer, nämligen Bolivia, Haiti och Honduras.
Fru Sigurdsen säger också alt den jordbrukspolitik som IDA satsar på är positiv. Är den det? Vad är det för jordbruksprogram som man satsar på? Är del inte på ell exponinrikial och kommersielli jordbruk? En sådanl jordbruk - med sockerfabriker, kaffefabriker osv. - är del verkligt stora problemet för u-länderna. Del innebär all man lägger beslag på jord för alt producera och exportera dessa varusorter i stället för alt satsa på sådana jordbruksprojekt där jorden kan användas för att ge mat åt alla de svällande.
Sedan säger fru Sigurdsen: Även FN-organ ger ju bistånd lill länder som vi inte skulle stödja. Ja, det är nog riktigt, men jag tror ändå all FN är mycket återhållsam i fråga om all ge bistånd lill utpräglat reaktionära regimer - del finns en markering från FN:s sida när det gäller vissa sådana länder. Men del viktigaste är fortfarande all FN-organen har en demokratiskt uppbyggd organisation medan Världsbanken och IDA har en odemokratiskt uppbyggd organisation. Del är en oerhört viktig och avgörande fråga.
Det finns 26 miljarder i Världsbanken och IDA och 36 miljoner i FN:s kapitalfond, säger fru Sigurdsen, Ja, det är riktigt. Men jag lycker att Sverige här skulle kunna ta det första steget för all se till att man ökar tillgångarna i FN:s kapitalfond. Många andra länder skulle kanske sedan följa del exemplet. Någon måste ta initiativet, och jag lycker att Sverige borde göra del. Del går, efter vad jag förstår, att utveckla FN:s kapitalfond så all del blir möjligt all använda den i stället för Världsbanken och IDA,
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges inedlemskap i Världsbanken
Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):
Herr talman! Vi är naturligtvis överens om att det i dag inte existerar någol realistiskt alternativ. Del visar bl, a, den jämförelse som fru Sigurdsen gör och som vi alla är medvetna om: 26 miljarder kronor i Väridsbanken och 33 miljoner i FN:s kapitalfond. Det är jusl därför vi frågar om detta från svensk synpunkt kan vara en rimlig relation, och det är därför som Sverige i olika sammanhang borde försöka få även andra stater som är missnöjda med Världsbankens sätt att fungera som biståndsorgan att ställa upp en ändrad fördelning. Det är på del sättet ett realistiskt alternativ måste byggas upp. Innan man har ett realistiskt alternativ begriper jag utmärkt väl att inga u-länder öppet uttalar sig kritiskt mot den som de måste ta emot pengar av. Av vilken anledning skulle de göra det? Det är också därför jag säger all Sverige här har en mycket viktig roll, eftersom vi inte har della beroende. Del är därför Sverige därför måste agera på del internationella planet utöver det all vi försöker ändra maktstrukturen inom Världsbanken,
I formuleringen i interpellationssvaret att fortsalla bidrag lill IDA får "vägas mot andra möjliga biståndsinsatser" tolkar jag in möjligheter lill en nedskärning, men fru Sigurdsens senaste inlägg visar all denna möjlighet är i högsta grad villkorlig. Jag delar uppfattningen all om della raserar möjligheterna att få bidrag från andra rika länder, så är det naturligtvis ingen framkomlig väg. Men det lalar också för all man håller även andra alternativ öppna. Det är i varie fall min grunduppfatlning att man bör satsa på alternativ utan att för den skull utesluta möjligheten alt ompröva medlemskapet. Jag förstår all vi på den punkten inle kan komma lill några öppningar i den här diskussionen, den regeringspolitiken är så pass gammal och rotad all jag förslår all den inle ändras i en hast. Bakgrunden för mig är all det kan uppstå komplikationer vilken väg man än väljer för att uppnå påtryckningar, och därför bör man hålla
175
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
Om Sveriges medlemskap i Världsbanken
olika alternativ öppna.
Sedan skulle det i och för sig vara intressant att gå in på en jämförelse mellan Världsbankens deklarationer om biståndspolitiken och hur del ser ut i verkligheten. Jag skall emellertid inle göra det, eftersom jag inte, ställt någon fråga på del området.
Däremot vill jag säga all man via en låsning i den femte påfyllnaden inte får ställa riksdagen off side när denna senare skall falla ell beslut med anledning av den bislåndspoliliska utredningens förslag. Del är alltså inle en anmälan i budgetpropositionen att regeringen biträtt den femte påfyllnaden som jag är intresserad av - regeringens anmälan därvidlag känner vi redan lill. Vad jag är intresserad av är att vi i riksdagen får en realdiskussion och inte bara en redovisning av redan slutna avtal, Försl på det sättet kan vi få en saklig och grundlig diskussion och välja de alternativ som då slår lill buds. Jag hoppas att dessa alternativ är många, eftersom del har betydelse för möjligheterna alt få ut någon effekt. Syftet med detta är naturligtvis alt försöka ändra den politik som Världsbanken hittills har bedrivit i förhållande lill Chile,
Sedan delar jag naturligtvis uppfattningen att kritiken mot Väridsbanken är viktig - denna debatt är en del i den - och att den kommer alt öka. Men jag vågar inle enbart lita på detta. Chansen härtill har funnits tidigare. Jag har i min interpellation redovisat hur många gånger som banken har beviljat lån efter kuppen 1973, Det borde snart vara dags att vi får se mera. konkreta resultat av denna växande kritik än vi hittills har gjort.
176
Hen HELLSTRÖM (s):
Herr lalman! Jag begärde ordet med anledning av herr Måbrinks andra inlägg i debatten där han säger alt FN-organen också kan tänkas ge bidrag till länder som för en reaktionär politik, men det är ändå inle så ofta, och FN är en demokratisk organisation.
Herr Måbrink byggde mycket av sitt anförande på alt Chile är ett reaktionärt land och att vi solidariserar oss med de reaktionära krafterna om vi stannar kvar i Världsbanken, Han utsträckte detta resonemang till Indonesien och några länder lill. Om detta, som herr Måbrink ägnade mesta tiden av sill inlägg ål, är principen, hur skall vi då se på FN? Det är Ju faktiskt så att FN har givit bidrag till s, k, reaktionära länder, i vissa fall t, o, m, mer än Världsbanken, FN har genom UNDP givit bidrag direkt till Saigonjuntan, Det har inle Världsbanken gjort. Världsbanken försökte, men bl, a. genom svenska påtryckningar uppsköts lånet under så lång tid att det lill slut överspelades av verkligheten i och med alt FNL befriade Sydvielnam. På vilket sätt vill herr Måbrink betrakta det stöd som FN - där vi är med - gav till Saigonjuntan? Anser herr Måbrink all han själv och hans parti genom herr Måbrinks plädering för ökade FN-insalser har solidariserat sig med Saigonjunlan? Jag tror inle det. Men det är precis den argumentationen han riktar mot oss andra här i kammaren, i fråga om Chile. Man måste välja en konsekvent
argumenlalionslinje.
Både herr Måbrink och herr Olof Johansson i Stockholm har, om jag inle missförstått deras inlägg i andra sammanhang, talat räll mycket om att Sverige aktivt måste arbeta för den s, k, nya ekonomiska världsordningen, all det är av fundamental vikt all vi går in i den diskussion och stöttar u-ländernas krav. Del är bara det alt just inom ramen för den nya ekonomiska världsordningen har,såvittjag vet,samtliga u-länder ställt kravet att vi skall demokratisera Världsbanken, Man har inte ställt kravet all vi skall gå ur Världsbanken ulan att Världsbanken skall demokratiseras. Då lycker Jag alt man ändå måste fråga herr Olof Johansson på vems villkor vi skall diskutera den nya ekonomiska världsordningen. Del jag har hört av den debatten under del år den pågått har klartgjort att inriktningen varit att vi skall lyssna till u-ländernas röst. Vi skall se efter hur det svenska samhällel skall kunna anpassas lill u-ländernas krav.
Nu har u-länderna samfällt, inom ramen för den nya ekonomiska världsordningen, krävt alt Värdsbanken skall vara kvar, men demokratiseras. Då säger herr Olof Johansson: Del där skall vi inle bry oss så mycket om för del är inte så konstigt att u-länderna inte är kritiska mot den hand de får pengar av. Men del är väl egentligen ingenting annat än en förmyndarmentalitet. Skall vi alltid säga till de fattiga i världen: Vi tar inle era argument rikligt på allvar för ni har för litet pengar. Ni är alltför beroende av de mäktiga organisationerna, ni har inte en fullvärdig röst. Det var jusl en fullvärdig röst vi talade om förut. Om man demokratiserar de internationella organisationerna innebär det väl inte bara en man en röst, det innebär väl också att man skall lyssna på varie röst så alt varie nations inlägg är likvärdiga vid diskussionerna. Vi får inte klassa ut u-länderna från börian. Startar vi med den förmyndar-menlalileten slår vi mycket illa rustade för att fortsätta den diskussion som jag vel förekommit både i herr Måbrinks och herr Olof Johanssons parti om den nya ekonomiska världsordningen.
Slutligen ser del väl inle ut som om de krav som ställts av herr Olof Johansson när det gäller kapitalfonden på något sätt är annorlunda än de som tagits upp av regeringen och framför alll av ulrikesulskottei i förra årets behandling av den här frågan. Där finns, såvitt jag förslår, ingen oenighet mellan oss. Del är bara del att när herr Olof Johansson inleder den här debatten med att säga alt del inte bara krävs att Sverige har en viss inställning utan all det också krävs att vi bidrar med en aktiv opinionsbildning i medlemskretsen inom Världsbanken och att var och en lar sitt ansvar och arbetar aktivt, då skulle jag vilja säga all del kanske inte heller vore så dumt med litet aktiv opinionsbildning i Världsbanksfrågan inom centerpartiets egen riksdagsgrupp.
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
0/77 Sveriges medlemskap i Världsbanken
Fru statsrådet SIGURDSEN:
Herr lalman! Det finns inle så mycket att tillägga. Herr Hellström har bemött mycket av del som herr Måbrink har tagit upp.
177
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
0/77 Sveriges medlemskap i Världsbanken
Jag tycker att del var milda tongångar i inläggen av herr Måbrink och herr Olof Johansson i Stockholm, Ni lalar än en gång om Världsbankens odemokratiska struktur och ställer den mot FN:s struktur. Jag tror inte alt vare sig jag eller kammaren behöver den informationen. Vi känner till della. Det gäller i stället vår möjligheter att fortsätta att förändra den struktur som Väridsbanken har.
Vi är också ganska överens om att kapitalfonden inle är någol alternativ i dag. Men uppmaningen här var alt ta initiativ. Jag kan försäkra herrarna att vi gör det. Vi försöker alt aktivt verka för all få också andra länder all satsa på FN:s kapitalfond eller andra multilaterala vägar som kan komma all vara öppna. Vi är helt överens om della.
Jag tror all del var herr Johansson som sade att Sverige har en viktig roll utöver delta att försöka förändra Världsbankssystemel, Jag fattar det att vi skall fortsätta att tillsammans med u-länderna försöka förändra strukturen på Världsbanken samtidigt som vi skall verka för att finna andra alternativ för alt förmedla pengar multilateralt. Jag är hell överens med er båda om det.
178
Hen MÅBRINK (vpk):
Herr lalman! Jag har hört herr Hellström i fem eller sex år lala om att vi skall verka i Världsbanken för en demokratisering. Det är samma grammofonskiva som vevas nu. Jag vel inle hur många gånger jag har hört den.
Men, herr Hellström, vad har hänl under dessa fem år? Har del skett en demokratisering? Har del blivit en mera progressiv inriktning av Väridsbankens politik? Har det blivit det?
Del har del inte - del är mitt svar på frågan. Och jag tror inte att herr Hellström kan ge något annat svar heller. Under alla de år som ni har stått här och pratat om demokratisering och förändring av Världsbanken har del inle skett någon förändring till det bättre. Del har blivit en mer reaktionär inriktning av Världsbankens politik. Det är förhållandet.
Sedan frågar Mats Hellström hur kommunisterna och Måbrink kan slå och lala om FN som ett bättre organ att arbeta inom - FN ger ju pengar till Saigonjuntan, Ja, vi är självklart inle överens om det bidraget. Och vi är medvetna om att man fortfarande kan ifrågasätta myckel i FN:s politik. Men, Mals Hellström, genom alt u-länderna har fått ett ökat infiytande i FN och genom all FN har demokratiska beslutsregler så menar vi - om man ser framåt - alt FN är ell vettigt och demokratiskt alternativ för u-länderna - men absolut inle Världsbanken med de röst-regler den har.
Så stort infiytande som i FN kommer aldrig USA all lillåta u-länderna att få på Världsbankens politik. Det är illusioner alt tro någol sådanl, Mats Hellström,
Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):
Herr lalman! Fru Sigurdsen sade att vi har använt milda tongångar. Jag hoppas alt det gällde både mitt första och mitt andra inlägg. Jag har ingen anledning alt söka strid i de här frågorna. Jag vill bara diskutera dem, och jag tycker alt de är värda en diskussion / opinionsbildande syfte, herr Hellström,
Jag tror inte all vi får släppa dessa frågor även om vi nu märker litet grand av en förändring hos några länder. För den skull skall vi inle ägna oss åt demagogiska trick i den lägre skolan, herr Hellström, Del är inle fråga om någon förmyndarmentalitet när jag lalar om alt u-länderna inle i FN öppet säger - under krav om samstämmighet i besluten - det som man kan tala med vem som helst av dem om annars. Den erfarenheten tror jag att herr Hellström också har gjort. Här gäller helt enkell alt finna de bästa metoderna för att nå framgång - och någon framgång har vi hittills inle sett konkret. Därför måste den här debatten fortsätta.
Tyvärr fick jag inget svar av fru Sigurdsen på min sista fråga, i vilken form prövningen av våra ställningstaganden visavi IDA kommer att redovisas för riksdagen.
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
0/77 Sveriges medlemskap i Världsbanken
Hen HELLSTRÖM (s):
Herr lalman! Nu gör sig herr Måbrink lustig över att den här frågan varit aktuell i sex år. Han säger att vi har pratat här i kammaren i sex år om demokratisering av Världsbanken och frågar: Vad har hänt?
Jag trodde faktiskt all någon form av marxistisk skolning ingick i herr Måbrinks bakgrund. Det har lagil hundratals år all demokratisera enskilda nationer. Alt då i ett mellanfolkligi samarbete betrakta fem sex år som en så lång tid alt del närmast skulle vara löjeväckande att upprepa kraven under hela den liden är att ha en myckel egendomlig syn pä maktrelationerna i världen och på hur lång tid del lar all förändra maktförhållanden.
Del intressanta är att vi nu står inför en viss förändring av maktförhållandena i världen. Den går visserligen sakta - det här är ingenting som tar vare sig fem eller sex år, skulle jag tro, det kanske lar 20 eller 30 år. Men förändringen är skönjbar; den innebär jusl att i vart fall stora grupper länder i tredje väriden - och inte bara oljeländerna - har skaffat sig en starkare förhandlingsposition gentemot industriländerna, såväl USA som Västeuropa och Sovjetunionen, och alt u-länderna nu gör sig hörda från en starkare maktposition och förhandlingsplatlform än tidigare. Del, menar jag, är en förskjutning som vi skall ta på allvar. Då skall vi också ta på allvar när u-länderna inom ramen för den nya ekonomiska världsordning som de kräver skjuter fram, som ell av sina främsta krav, demokratiseringen av Världsbanken, U-länderna har inte så all säga slängt med det här kravet litet vid sidan om - del är ett av deras huvudkrav inför den nya ekonomiska världsordningen. Då skall vi ta det på allvar, särskilt om vi önskar att maktrelationerna i världen
179
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
0/77 åtgärder för att stärka den svenska återvinningsindustrins kapacitet, m. m.
180
skall förändras i den riktning u-länderna krävt genom denna världsordning,
Överiäggningen var härmed slutad.
§ 6 Om åtgärder för att stärka den svenska återvinningsindustrins kapacitet, m. m.
Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Sjö-nells (c) den 16 januari anmälda interpellation, 1975/76:90, och anförde:
Herr talman! Herr Sjönell har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd alt vidtaga, dels för att på såväl kort som lång sikt slärka den svenska ålervinningsindustrins kapacitet och slagkraft, dels för att förbättra de svenska järnbrukens möjligheter att regelbundet mottaga svenskt skrot.
Riksdag och regering har beslutat om en rad åtgärder som bl, a, har syftat till all öka återvinningen av råvaror. Som exempel kan nämnas att regeringen med stöd av kommunala renhållningslagen numera kan ålägga kommunerna viss skyldighet beträffande återvinning och omhändertagande av pappersavfall. Vidare vill jag hänvisa lill den bilskrot-ningslag som riksdagen beslutade om år 1975 och som bl, a, innebär all skrolningspremier utgår vid bilskrotning. Riksdagens energipolitiska beslut i maj 1975 innebär bl, a, att resurser ställdes till förfogande för forskning rörande ökad återvinning av energi. Den mineralpoliliska utredningen, som tillsattes 1974, har enligt sina direktiv lill uppgift att bl, a, överväga möjligheten all lillvarala mineral mer effektivt genom ökad återvinning, I sammanhanget bör också nämnas alt en sakkunnig tillkallades år 1974 för att se över skrothandelsförordningen.
Beträffande de svenska järnverkens möjlighet att regelbundet mottaga skrot har jag erfarit att en del svårigheter uppstod under år 1975, Dessa problem är dock av alll all döma till stor del konjunklurbetingade och torde därmed vara av övergående natur.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag all några särskilda åtgärder på det här området f n, inte är påkallade.
Hen SJÖNELL (c):
Herr lalman! Jag ber att få lacka handelsministern för svaret. Svaret är inte någon djuplodning i dessa i och för sig ytterligt intressanta problem med stark syftning in i framliden, ulan del är ett närmast ganska schablonmässigt interpellationssvar. Något annat var kanske inte att vänta, eftersom branschen inle befinner sig i någon direkt katastrofsituation. Men jag vill betona att problemen är myckel intressanta och delvis av ganska allvarlig natur.
Återvinning av råvaror har försiggått ganska länge, Skrolhandeln i mo-därn lid har verkat i ett hundratal år, men man har tidigare inte varit särskilt uppmärksam på hanteringen. Utövarna har inte haft särskill hög
social status och det har väl inte rört sig om affärer i någon betydande storleksordning. Energikrisen i väriden har emellertid inte bara i vårt land ulan i hela den industrialiserade västvärlden hell plötsligt ställt dessa förelag i blickpunkten,
Ålervinningsinduslrin och de som utövardenna viktiga hantering kommer säkerligen att få en alltmer ökad betydelse. Jag är, herr talman, övertygad om att inom en ganska nära framtid kommer återvinnings-industrin att vara kanske den viktigaste av alla våra industrier, därför alt världens tillgångar på ändliga råvaror håller på att snabbt ta slut. Tidpunkten kan förskjutas litet framåt, men man ser klart all den tid närmar sig då de ändliga råvarorna böriar komma på upphällningen. Därför får den här branschen en ständigt ökad betydelse och därför bör den bli föremål för ökad uppmärksamhet från statsmakternas sida.
All återvinning, herr talman, är viktig. Om man skall göra något slags gradering får man säga all den är viktigast i de branscher som arbetar med all återvinna just ändliga råvaror. Det är naturligtvis också mycket viktigt att kunna återvinna råvaror inom t, ex, papperssektorn och näraliggande områden, men där är ändå själva grunden en råvara av icke ändlig natur som ständigt återskapas.
När del gäller de ändliga råvarorna och återvinningen på det området kommer järnskrot av naturliga skäl i blickpunkten, eftersom verkstadsindustrin är den största inte bara i det här industrilandet utan i de fiesta industriländer. Järn och stål utgör f ö,, som alla vet, fundamentet för industriella aktiviteter över huvud taget. För att lala om jusl det som interpellationen närmast tar sikte på, återvinningen av järnskrot, är det som vanligt - det är intressant all notera - de mindre förelagen som spelaren utomordentligt viktig roll. Strukturen på handeln med Järnskrot är av den arten alt de mindre åiervinningsföretagen, skrotföretagen eller vad man vill kalla dem för, arbetar så nära gräsrötterna som möjligt, om jag får uttrycka mig så, och samlar in skrotet inte för alt lagra upp det utan för alt leverera del till Järnbruken där del sedan lagras. Del är den ordning som sedan länge råder i vårt land. De som ansvarar för denna lagring är, som jag nyss påpekade, storföretagen i branschen, nämligen järnbruken. De verkställer uppköp, mottagning och lagring av skrotet via ett särskill av dem gemensamt ägt förelag som heter Järnbruks-förnödenheter,
Denna struktur är uppenbarligen en av huvudgrunderna lill all det råder exportförbud, sedan slutet av 1920-talei, Just på järnskrot. Del har varit en nödvändig del i själva uppbyggnaden av systemet för all det skulle kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. Det finns självklart andra motiv också till exportförbud, men det här förhållandet är uppenbariigen ett av de viktigare momenten.
Såväl leverantörerna av järnskrot, av vilka majoriteten just är småföretag, som framför allt samhället, herr talman, har emellertid räll alt ställa allt större krav på att systemet fungerar utan störningar. Så har inte varit fallet.
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
0/77 åtgärder för att stärka den svenska återvinningsindu -strins kapacitet, m. m.
181
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
0/77 åtgärder för att stärka den svenska återvinningsindu -strins kapacitet, m. m.
182
Handelsministern bekräftar i sill svar de svårigheter att motta järnskrot, som bruken har haft, huvudsakligen under 1975, men delvis också under slutet av 1974, men anser att dessa svårigheter är konjunklurbetingade och av övergående natur. Herr talman, även jag hoppas alt så är förhållandet och alt det är den rätta förklaringen, men jag är inle lika säker på den saken. Svårigheterna i del här avseendet kan i vae fall även bero på en osmidighet j systemet och på att bruken inte har förutsett vilken situation som skulle kunna uppstå till följd av all de inte i tid har skaffat sig kapacitet alt la emot överskott på skroi.
Delta kan vara en orsak lill svårigheterna, herr lalman, men jag påslår del inle. Jag tror emellertid att det finns anledning att följa upp och närmare la reda på hur del egentligen förhåller sig. Något som lyder på att del kan ha varil en otymplighel i systemet,ett bristande förutseende hos Järnbruksförnödenheier, är att bruken under 1974/75 verkställde en betydande import av järnskrot,enligt vad jag minns från USA eller Sovjet. Den importen blev, med hänsyn lill de svenska leverantörernas möjlighet att leverera skrot, klart överdimensionerad. Härigenom uppstod också lagringssvårigheter, som handelsministern har påpekat i sitt svar.
Herr talman, del är omöjligt att i dag utreda vilken orsak som väger tyngst i detta sammanhang. Men en sak vill jag slå fast. Jag utgår nämligen från att handelsministern delar min uppfattning all man i fort-säliningen bör försöka undvika sådana här störningar. Del är klart att varken regering eller riksdag kan lägga sig i och böria kommendera hur man skall göra i det ena eller andra avseendet, men det vore i varie fall bra om vi kunde vara eniga i uppfattningen - som ett slags rekommendation -all det av bruken gemensamt ägda förelaget i fortsättningen skall la upp förhandlingar med de svenska leverantörerna för all fastställa hur situationen egentligen ler sig och om del verkligen är nödvändigt med t. ex. en större import. Jag lycker del är ganska självklart att man fortsättningsvis bör förfara på det sättet, eftersom störningar uppträtt.
En parallell till brukens svårigheter kan man finna på ett annat mycket viktigt ålervinningsområde, nämligen pappersavfallet. Handelsministern pekar på alt "regeringen med stöd av kommunala .renhållningslagen numera kan ålägga kommunerna viss skyldighet beträffande återvinning och omhändertagande av pappersavfall". Vi vet att man har betydande lagringssvårigheler inom della område. Det är en illustration lill att del kan bli nödvändigt alt närmare titta på förhållandena i sin helhet för att få syslemel att fungera siörningsfrill.
Handelsministern säger slutligen alt han anser all några åtgärder f n. inle är påkallade. Jag kan ansluta mig till den uppfattningen, men jag utgår från att om störningar av den natur som har varit - och kanske även av mera oroväckande natur - skulle uppstå i fortsättningen är delta område, återvinningsområdel, av ell så betydande intresse för samhällel alt samhället inle kan undgå att närmare undersöka vilka åtgärder som i.så fall eventuellt skall behöva sältas in.
Herr handelsministern LIDBOM:
Herr lalman! Den marknad som interpellationen angår är en räll särpräglad marknad. Här gäller ju inle den vanliga frihandelsprincipen, utan tvärtom håller sig alla länder utom USA med exportförbud på skrot. Dessutom är handeln med skrot i vårt land reglerad genom kartellavial, som huvuddelen av de svenska järnbruken har träffat.
Del är klan att detta är ett säreget system, som är betingat av alldeles speciella förhållanden. När del gäller exporlförbudssidan är all märka alt del bara är ell enda land som säljer skrot frili, nämligen USA. I övrigt är exportförbud regel. Skulle vi upphäva förbudet och därmed i och för sig underlätta avsättningen av skrot, skulle del i gengäld kunna leda lill alt den stabila och rätt låga prisnivån i Sverige inte längre skulle kunna bestå. Med tanke på den internationellt sett mycket höga andel av vår stålproduktion som baseras på skrot skulle detta kunna få allvarliga konsekvenser.
När det gäller den andra bilen i regelsystemet på den här marknaden, nämligen kartellavialen, har de prövats av NO som har funnit all de inle medför några samhällsskadliga verkningar.
Nu medger jag alt del tillfälligtvis har uppkommit svårigheter här. Skulle de svårigheterna fortsätta eller liknande svårigheter dyka upp i framtiden, får vi se på problemet igen, men det är inle så lätt alt ändra marknadens struktur.
Nr 66
Fredagen den 13 februari 1976
0/77 åtgärder jör att stärka den svenska återvinningsindustrins kapacitet, m. m.
Hen SJÖNELL (c):
Herr lalman! Jag får understryka vad handelsministern sade beträffande redovisningen av fakta i detta sammanhang. Del är en hård reglering i den här branschen, det är ett säreget syslem och del ligger kartellavtal i botten.
Jag har inle gjort några värderingar beträffande della, herr lalman, utan jag bara noterar att så fungerar det hela. Jag hoppas att handelsministern inle har missförstått mig vare sig när del gäller innehållet i min interpellation eller när del gäller vad jag sade i mill förra anförande. Jag har inle krävt hävande av något exportförbud; det framgår inle på någol sätt vare sig av interpellationen eller vad jag nu har sagt. Jag har bara sagt som en ren förklaring lill stockningen att den i sin tur är beroende av det säregna systemet, vilket i sin lur har exportförbud som en ganska väsentlig ingrediens. Men jag har varken krävt eller länker kräva hävande av det gällande exportförbudet. Det är uppenbart att vi fr fortsätta med det här säregna systemet, som handelsministern kallade det, med kartellavial och annal - i varie fall tills vidare.
Jag är också medveten om att NO har prövat kartellavialet men inte funnit anledning till ingripanden, men jag upprepar vad jag nyss sade och som handelsministern uppenbariigen är överens med mig om: Skulle störningar i fortsättningen uppstå oftare och i högre grad än som nu har redovisats, då kan inte samhället frånsäga sig ansvaret att se närmare på dessa saker. Är regeringen, såsom handelminislern säger, beredd att
183
|
Nr 66 Fredagen den 13 februari 1976 |
se på dem, kommer självfallet också vi på vår sida vara beredda att vara med.
Överläggningen var härmed slutad. 0/77 åtgärder jör att
stärka den svenska § 1 Föredrogs och hänvisades återvinningsindu- Proposition
strins kapacitet, 1975/76:114 till socialförsäkringsutskotlet
m. m.
§ 8 Föredrogs och hänvisades
Motioner
1975/76:2179-2184 lill utbildningsutskottet
1975/76:2185-2188 lill utrikesutskottet
1975/76:2189 och 2190 till trafikutskottet
§ 9 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:115.
§ 10 Anmäldes och bordlades Proposition
1975/76:108 om godkännande av överenskommelse om upprättande av Nordiska investeringsbanken, m, m,
§ 11 Anmäldes och bordlades
Konstitutionsutskottets betänkanden
1975/76:35 med anledning av riksdagens informaiionsuirednings belänkande om riksdagens sakinformation jämte motioner
1975/76:36 med anledning av i propositionen 1975/76:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1976/77 under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m, m,
1975/76:37 angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets förvaltning under år 1975
Justitieutskoltets betänkanden
1975/76:20 med anledning av propositionen 1975/76:82 om ändring i
brottsbalken (ang, gäldenärsbrotten) 1975/76:21 med anledning av propositionen 1975/76:101 med förslag om
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser
Justiiiedepartementets verksamhetsområde 1975/76:22 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller an-'
slag lill åklagarväsendet
184
Lagutskottets beiänkanden
1975/76:7 med anledning av propositionen 1975/76:7 med förslag till
lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande m, m, jämte
motion
1975/76:8 med anledning av propositionen 1975/76:95 med förslag lill Nr 66
godkännande av konvention om utomäklenskapliga barns rättsliga Predaeen den
'""'"8 13 februari 1976
Försvarsutskottets beiänkanden
1975/76:18 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt avser stat
för försvarets fasiighetsfond 1975/76:19 med anledning av motion om avbrytande av projekteringen
av militärt övningsfält på Gotland
Kulturutskottets betänkanden
1975/76:26 med anledning av propositionen 1975/76:101 såvitt gälleran-slag på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 lill vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio
1975/76:27 med anledning av motion om åtgärder för att förbättra den offentliga svenskan
Utbildningsutskottets betänkanden
1975/76:17 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till universitets- och högskoleämbetet m, m, jämte motion
1975/76:18 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag lill utbildningsdepartementet samt lill utbildning inom kulturområdet Jämte motioner
1975/76:19 med anledning av motioner om fortbildning för barnmorskor
Näringsutskottets beiänkanden
1975/76:23 med anledning av motion om affärstidsreglering
1975/76:24 med anledning av motioner om förbud mot aulomatspel och
kedjebrevsspel m, m, 1975/76:25 med anledning av motion om försäljningen av pyrolekniska
varor 1975/76:26 med anledning av motioner om krigsmaterielindusirin
Civilutskotlets betänkanden
1975/76:9 med anledning av motion om överensstämmelse mellan civil-
och militärområdesgränserna för Gävleborgs län och Kalmar län 1975/76:10 med anledning av motion om kostnaderna vid överförande
av allmän väg till enskild
§ 12 Anmäldes och bordlades Motion
1975/76:2191 av fru Hörnlund m.jl.
med anledning av propositionen 1975/76:89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m, m.
185
Nr 66 § 13 Kammaren åtskildes kl, 14,34,
Fredagen den
|
13 februari 1976 I" "dem |
6
BENGT TÖRNELL
/Solveig Gemert