Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:64

Onsdagen den 11 februari

Kl, 14,00

§ 1 Justerades protokollet för den 3 innevarande månad,

§ 2 Meddelande om sammanträdet onsdagen den 18 februari

Herr TALMANNEN:

Onsdagen den 18 februari anordnas ej kvällsplenum, då enligt från utskotten inhämtade uppgifter de utskottsbelänkanden som föreligger lill behandling inte föranleder så långa debatter.

Nr 64

Onsdagen den il februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1975/76:2170-2172 lill näringsulskottei

§ 4 Granskningen av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:31 med anledning av granskningen av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning 1975,

I delta betänkande hade utskottet anmält att verkställd granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning under 1975 inte givit anledning lill anmärkning.

Reservation hade avgivits av herr Måbrink (vpk) vilken ansett att utskottels yttrande skulle ha av reservanten angiven lydelse.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Praxis har för det mesta varit - när del gäller JO:s äm-belsberätlelse - alt den inle gett anledning lill anmärkning, vilket KU för riksdagen anmält, I år är denna praxis bruten genom att det finns en reservation fogad till betänkandet,

I reservationen redovisas två ärenden, där vi anser alt JO underlåtit att vidtaga erforderiiga åtgärder. Del första gäller IB och del andra del s. k. fallet Helmers, ett ijänstelillsätlningsärende i Lund. Min partikamrat Jörn Svensson kommer att redovisa det sistnämnda fallet och jag skall därför kort motivera vår kritik mot JO i dennes handläggning av IB-härvan.

Låt mig all till böria med slå fast all ingen i det här landet ifrågasätter

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsjör-valtning

att Sverige skall ha en underrättelsetjänst. Del är inle delta som debatten och kritiken handlat om. Ansvariga myndigheter, statsråd och ämbetsmän har ju försökt att föra debatten på del planet. Man kan förslå deras ambition med tanke på vilken smutsbyk som rullades upp inför svenska folkel våren 1973.

Kritiken har handlat och handlar fortfarande om att denna underrättelseorganisation hemlighållits för svenska folket och för större delen av Sveriges riksdag. Den har genom all den offentligt inle existerat bedrivit en verksamhet som inneburit att den garanterade rättssäkerheten satts ur spel, att den enskildes personliga integritet åsidosatts, att mötesfriheten salts ur spel och att Sveriges alliansfrihet åsidosatts.

Vi känner också alla till hur ansvariga för denna sorlens verksamhet vid avslöjandet först försökte förneka existensen av IB; sedan förnekades IB:s smutsiga verksamhet. Först när bevis efter bevis lades fram tvingades man lill vissa erkännanden. Alt reaktionerna blev våldsamma bland många människor visar inle minst alt det finns ett 70-tal JO-anmälningar gällande IB-affären som nu redovisas i ämbelsberättelsen.

Jag skall här beröra vissa av de frågor JO behandlar. Till alt börja med skall jag kommentera spioneriåtalel. I fem månader höll en åklagare förhör med Bratt, Guillou och Isacsson under förevändning att det hela liden handlade om att utreda IB:s brottsliga verksamhet. I 23 kap. 18 § rättegångsbalken stadgas att då förundersökningen fortskridit så långt att någon skäligen misstankes för brottet, skall han, då han höres, underrättas om misstanken. Åklagaren säger vid förhör inför JO att tanken på att de tre nämnda personerna "möjligen gjort sig skyldiga till spioneri genom sina förfaranden böriade nog växa fram ganska tidigt i samband med alt Robert tog itu med utredningen om påståendena om IB:s verksamhet".

Enligt min mening står det ganska klart att här har rättegångsbalkens 18 § fått vika för någonting annat som inte finns stadgat. Det måste då vara JO:s skyldighet alt slå vakt om den enskildes rättssäkerhet. Så har alltså inle JO gjort i del här fallet. I stället konstaterar JO all del inle är så lätt att tillämpa regeln som tillgodoser utredningsintressei och hänsynen till den enskildes rättssäkerhet, och därför är JO inle beredd att framställa någon erinran mot åklagaren, som förklarat sig ensam ansvarig för åtgärderna.

När det gäller infiltration i olika vänsterorganisalioner, bombhot mot israeliska passagerarflygplan för all misskreditera Palestinaorganisalioner i vårt land, och intrånget hos kvinnlig stalslös medborgare konstaterar JO, all infiltration i politiska eller andra sammanslutningar alltid framstår som en kränkning av den föreningsfrihet som är tillförsäkrad svenska medborgare. Kommentaren lill intrånget i en kvinnas bostad betecknar JO som en åtgärd som säkerhetspolisen inte skulle ha kunnat företa ulan all överskrida sina rättsliga befogenheter.

Att IB lill den israeliska underrättelsetjänsten utlämnat uppgifter angående bl. a. en svensk journalist betecknas av JO så att han inte har

anledning att betvivla vad Elmer uppgivit om karaktären av de utlämnade upplysningarna och saken torde därmed ha varit a v jämförelsevis oskyldig natur, JO fortsätter sedan: "Sakens principiella sida är emellertid - inle minst sett ur rättssäkerhetssynpunkt - betydelsefull och del synes mig angelägel att underrättelseorganisationen även i detta hänseende får regler till ledning för sitt handlande,"

Alt IB överlämnat personregister eller upplysningar om olika personer till en privatperson är enligt JO ägnat att väcka mycket stora betänkligheter. Men JO tycker inle all del är meningsfullt all söka forska vidare i vad som förevarit ulan slutar med att även här måste man i fortsättningen ägna sådant uppmärksamhet.

Trots alt nu JO konstaterar på en rad punkter att vissa personer ägnat sig åt en verksamhet som är mer eller mindre olaglig utmynnar samtliga fall i ingen åtgärd eller också kryper JO bakom den sittande utredningen, som nu har presenterat sitt utredningsmaterial angående underrättelsetjänstens framtida arbetsformer,

JO hänvisar också lill försvarsutskottets undersökning av IB:s verksamhet, JO använder detta utskoltsmaterial som någon sorls sanningsvittne, I stället borde JO inte använt sig av detta material. Min motivering är nämligen alt det är högst otillfredsställande att försvarsutskottet, som hade lill uppgift att granska IB, nu fick i uppdrag alt granska om det rätt granskat IB:s verksamhet. Som vi vel konstaterade försvarsutskottet alt inga oegentligheler förekommit hos IB, Någon annan slutsals tror jag ingen hade väntal sig av denna undersökning,

JO tar vidare i allt väsentligt ansvariga för IB:s verksamhet också som någon sorts sanningsvittnen, JO accepterar all Ekberg på eget bevåg gjorde en massa olagligheter. Så var naturligtvis inte fallet. Ansvaret för den verksamheten låg på ett högre plan, JO lar försvarsutskottets lista, som bifogades utskottets granskning av IB och som upptog 38 punkter om påstådda planerade sabotagehandlingar i Göteborgs hamn av vissa vänsterorganisationer som helt riktiga. Detta gör JO trots att Säpochefen själv sagt alt del inte är säkert att alla punkterna är riktiga.

Också säkerhetschefen i Göteborgs hamn lät i ett pressmeddelande vid det aktuella tillfället meddela följande: "Del finns ingen sanning bakom påståendena om förberedelser för sabotage i Göteborgs hamn eller att vaktpersonalen skulle ha iakttagit något sådant. Oavsett om det varit det bevakningsbolaget, tullmyndigheterna eller polisen som iakttagit detta så skulle vi fått reda på delta - men så länge jag varit chef har inget sådant inträffat," Han slutade med alt säga alt inga saboiageförberedelser har förekommit under den tid som är aktuell.

Försvarsutskottets anklagelselista var således en ren provokation mot vänstern i vårt land, alltså ytterligare ett försök alt skydda ansvariga och att komma ifrån debatten om IB,

Sammanfattningsvis vill jag konstatera all JO i punkt efter punkt påtalar vad som borde ha gjorts enligt den rättsuppfattning vi har här i landet, alltså all rältsrulinen inle följts. Men kritiken utmynnar i ett

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbets-förvattning

stort intet. Ingen ställs till ansvar för de fel som begåtts.

Del magnifika frikännandet är uppbyggt på sedvanligt sätt. Försvarsutskottets anklagelseakt mot vänstern spelar stor roll faslän innehållet bygger på uppgifier från säpo, som i sin tur fått dem från IB-agenten Ekberg,

IB:s uttalande om IB har avgörande betydelse,

I fallet åklagaren är del uppgifterna från åklagaren som ligger till grund för frikännandet.

Glorian kring JO som den enskilda människans enskilda ombud, som garanten mot byråkraters övergrepp och rättsstridigheter, har fåll sig en ordentlig törn, JO har lyckats med att vara en säkerhetsventil när missnöjet mot rättsliga övergrepp blir för stort. Samtidigt har han lyckats skydda de ämbetsmän och myndigheter som orsakat övergreppen.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Som del har nämnts hör del lill ovanlighelerna alt det blir kontroverser kring JO:s ämbetsberällelse. När detta nu skett har del både en allmän och en speciell orsak,

JO-inslituiionen aren del av riksdagens konstitutionella kontrollmaki. Ombudsmännen är riksdagens förtroendevalda, I detta ligger en särskild betydelse, JO kan visseriigen inle uppträda som överprövningsinslans gentemot domstolar och civilförvaltning, men JO har ändå, genom de tolkningar och principuttalanden han kan göra och genom de maktmedel all inskrida mot ämbetsmän som han besitter, en auktoritet som är menad att slå över hela förvaltningen. Ty bakom JO står riksdagen. Och riksdagen skall i ell förfaltningssystem av rådande typ här i landet slå över både regering och högsta domstol.

Det finns två skäl alt betona delta. Fördel första: Del finns strömningar här i landet som strävar efter att förändra JO:s ställning. JO skall bli en visserligen vördnadsvärd men i huvudsak ineffektiv klagomur. JO skall bli symbol ulan egentlig makt. JO skall inte fylla ett kontrollerande och korrigerande syfte, riktat mot orättvisa och godtycke, ulan reduceras lill en sorts psykologisk säkerhetsventil. Mot alla sådana strävanden måste riksdagen enligt vår mening väria sig, eftersom de syftar lill alt göra JO lill en respektabel skylt, bakom vilken maktmissbruk i prakliken oför-hindral kan forigå.

För del andra: Den lolala massan av beslul och ärenden i admini-slralionen växer. Byråkralin blir mer omfallande, dess arbete svårare att överskåda. Allt fler beslul fattas också på intern byråkratisk-administrativ väg. Allt fier av riksdagsbesluten måste utformas som rambeslul, vars praktiska innehåll blir beroende av byråkratins tillämpning. Denna tendens leder lill undergrävande av den parlamentariska maklen och en ökning i den okontrollerade, byråkratiska maklen. Mot detta måste man aktivt väria sig, ty annars slår tendensen igenom i form av en reducering av riksdagens hela ställning gentemot byråkralin.

Det är, herr talman, enligt min mening motiverat alt ge just denna varning. För tyvärr tror Jag att man här i riksdagen bara ofullständigt anar vilken grad av godtycke som florerar ute i förvaltningarna, I riksdagen tror vi ofta att lagar och andra riksdagsbeslut automatiskt följs och verkställs, men så är det inte i verkligheten. Många regler missbrukas. Många tolkas, medvetet eller omedvetet, helt subjektivt. Inte sällan råder okunnighet om lagstiftarnas djupare avsikter. Del förekommer att tjänstemännen inle har läst vare sig förarbeten eller instruktioner. Som av det här problemet intresserad lekman har jag gång på gång kunnat i praktiken konstatera att t, ex, tolkningsföreskrifler inle ens flnns tillgängliga på de förvaltningar som skall tolka och tillämpa. Bland en del högre ämbetsmän sprider sig också en likgiltighet eller rent av ell lätt förakt gentemot JO:s anmärkningar. Man böriar så att säga vänja sig vid att man kan bortse från dem och att ändå ingenting händer.

Mot hela denna större bakgrund är det viktigt all JO kan hävda sitt ämbetes auktoritet, ty den är också riksdagens auktoritet. Del är viktigt att JO då inte bara uttalar saker rätt ut i luften, I alla mer kvalificerade fall - där del t, ex, är fråga om uppsåtliga eller upprepade serier av missbruk - bör JO rimligen göra bruk av sin ålalsmöjlighet eller åtminstone ge sina uttalanden en så otvetydig form, att omprövning eller resning i ärendet framstår som en moralisk skyldighet och konsekvens för administration och regering. Del skall ju helst inte bli den ordningen, alt JO fördömer en orättvisa men all orättvisan likväl beslår och tillåts drabba människor. Korrigering måste kunna ske, annars blir JO-insiilulionen en skylt och maktmissbruket obegränsat,

I årets ämbetsutövning har JO bl, a, behandlat en serie anmälningar mot felaktigheter vilka riklat sig mot en och samma person. Det är del uppmärksammade fallet Reinhard Helmers, Ärendena avser tillsättningarna av tjänster inom universitelsseklorn. De har diarienumren: 72:3536, 73:3271, 73:2668, 73:3110 och 74:86,

Jag böriar med ärendet 73:3271. Efter överklagande i sak vann Helmers tvisten om ett universitetsleklorat. Universiletskanslersämbetet ansåg honom mest meriterad. Hans seger var dock meningslös, ty när regeringens beslut förelåg hade tiden för lektorsförordnandel redan gått ut. Hur kunde det ske? Hur kunde universitetet blockera tjänsten under nästan hela liden - lill råga på allt med hjälp av en sökande som bara hade fem månaders tidigare förordnande som lärare mot Helmers mycket massivare meriter? Jo, enligt bestämmelserna kan ett akademiskt konsistorium delegera en tillsättning lill rektor. Men om det är fråga om ell besvärsärende måste hela konsistorium avgöra ärendet. Helmers hade besvärat sig över institutionens Ijänsieförslag till konsistoriet. Ändå avgjordes saken enbart av rektorsämbetet - och lill Helmers nackdel. Nu söker man bl. a. från JO:s sida skjuta undan Helmers besvär med att säga att det inte var besvär. Man gör gällande alt Helmers inte har någon besvärsrätt utan får nöja sig med att överklaga i nästa instans - något som givetvis fördröjer hela ärendet. Under liden hinner förordnandeliden

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombuds-inäns ämbetsjör-valtning

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsjör-valtning

gå, och Helmers blir automatiskt oskadliggjord, även om han till sist i sak får räll.

Nu ansluter sig JO lill universitetskanslersämbetels tolkning alt be-svärsrätl i fallet inte förelåg till konsistoriet. Delta är enligt min mening orimligt, 165 S i universiletssladgan gör ingen skillnad mellan olika typer av tjänsteförslag då det gäller besvärsrätt. En sådan skillnad är f ö, formellt helt oanlagbar, eftersom den skulle leda till att bara högre tjänstemän kunde besvära sig över ijänsieförslag, aldrig lägre tjänstemän. Proceduren fick klart negativa följder för Helmers,

Så ärendet 73:2668, Helmers söker universitetsleklorat i Umeå. Redan ulannonseringen av den tjänsten är egendomlig, då den antyder att det rör sig om ett mer kvalificerat lektorat än vanligt. Detta strider i och för sig mot universiletssladgan, som inle gör några sådana skillnader. Efter det all ansökningarna har inkommit, ställer den bedömande professorn plötsligt upp särskilda merilkrav i form av docentkompelens, vilket är högst anmärkningsvärt. Helmers kan ju inkompetenlförklaras, helt i strid med 137 i; i universiletssladgan. JO erkänner i berättelsen att detta förfarande är felaktigt. Men han gör ett märkligt uttalande. Helmers skulle ändå inte ha fått den här tjänsten och har därför inle orsakats någon skada, säger han. Delta är förbluffande. För del första kan inte JO vela vad som skulle ha skett under helt andra och korrekta förutsättningar. För del andra är JO:s anmärkning helt poänglös, ty Helmers har uppenbart skadats av denna felaktiga inkompelensförklaring. Den har nämligen använts som argument mot honom i andra tillsättningsärenden. Och detta måste JO ha vetat om. JO har därför enligt min mening i sak fel, när han menar att Helmers inte lidit skada.

Vi går till 73:3110, som gäller meritbedömning för lektorat i Lund, Det märkliga är alt samme professor som gjorde den enligt JO felaktiga inkompelensförklaringen i Umeå nu, kort tid senare, uppträder som sakkunnig vid tillsättningen i Lund. De sakkunniga förklarar då bl. a. alt Helmers har lägre betyg från lärarhögskola än alla andra sökande. De sakkunniga bortser då ifrån all de sökande bedömts enligt olika betygs-skalor, då de har gått på lärarhögskola vid skilda tillfällen. Helmers och fiertalet andra sökande har s. k. normalbetyg. Men normalbetyg betecknas i Helmers skala med siffran 1 och enligt den andra skalan med siffran 2. De sakkunniga bortser härifrån, antingen av okunnighet eller, troligare, medvetet. Och Helmers är alltså borta även ur detta sammanhang.

Nu säger JO till denna punkt att beiygsbedömningen var felaktig, vilket i och för sig vem som helst kan läsa sig lill i papperen. Men JO menar all delta inle var avgörande för ärendets utgång, eftersom det prövats i så många andra sammanhang också. Detta JO:s resonemang är såvitt jag kan förstå felaktigt. För det första har man nämligen just i dessa andra sammanhang fallit tillbaka på de sakkunnigas - alltså felaktiga - omdömen. För det andra kvarstår också här att orättvisa och oriktiga omdömen belastar den drabbade i hans allmänna yrkeskarriär och kan användas i andra sammanhang.

Slutligen ärendet 74:86. Bakgrunden var följande. På grund av minskal Studerandeantal ledde den s, k. automatikens princip till alt vissa lärartjänster vid universiteten råkade i farozonen. Regeringen vidtog då särskilda åtgärder för att hindra all detta drabbade anställda lärare alltför hårt, Ell led i dessa åtgärder var en anmodan till institutionerna att lill rektorsämbetena insända förteckningar på lärare som önskade förlängt förordnande. Också Helmers institution gjorde så - men på förteckningen saknades Helmers namn. Det var givelvis bekant för institutionen att Helmers önskade och hade behov av förordnande. Del var också bekant för rektorsämbetet, ty Helmers hade inneliggande en formell begäran om förlängt förordnande. Del rådde för tillfället strid om Helmers om-förordnande - en strid som Helmers sedermera i sak vann - och detta togs till anledning all utesluta honom från förteckningen, JO har velat förklara delta som varande ett misslag,

JO:s behandling är inle acceptabel. Det borde ha stått klart att det här rör sig om systematisk och medveten personförföljelse, I praktiken får professorer och högre ämbetsmän härmed klarsignal att ulan rättsliga konsekvenser för egen del missbruka sin makt i liknande fall. Den drabbade har hädanefter inget försvar mot den skada som åsamkas,

Vpk-gruppen accepterar inle JO:s överslätningar. Det är nämligen ingen tillfällighet när först kompelensvillkor helt förvränges och sedan samme sakkunnige gentemot samme sökande kort därefter tillämpar en förväxling av betygsskalor. Det är inget misslag när man underlåter att föra upp Helmers på förteckningen över önskade omförordnanden. Man visste att han sökte omförordnande. Det är ingen tillfällighet att högskoleamanuensernas fackförbund skarpt kritiserarde här felaktigheterna, JO kände till deras framställning. Han kände också lill den remisskrivelse till utbildningsdepartementet där en prefekt i Lund grovt sökte politiskt misskreditera universitetet i Bremen som förklarat Helmers professorskompetent. Denna rena förtalsskrivelse blev inte ens diarieförd i departementet, något som JO ånyo slätar över. Prefekten i fråga - och det är ett inlressanl faktum - blev nyligen dömd vid Lunds tingsrätt -en lika avslöjande som uppfordrande omständighet.

Del är förvånande att moderaterna, som annars talar så mycket om rättsstaten, har varit så tysta när del gällt det här ärendet. Det är förvånande att folkpartiet, som lalar så mycket om den enskildes frihet, också tiger. Det är illavarslande all socialdemokraterna, som talar så myckel om jämlikhet, inle vill medverka till att ge en uppenbart förfördelad hans räll ulan ställer upp på den högre byråkratins sida. Del är ironiskt att centern, som så hårt brukar kritisera centralbyråkratin, tydligen ställer sig helt solidarisk med universiletsbyråkralin.

Från vpk:s sida kan vi inte förbigå denna sak på ett så likgiltigt sätt. Vi vill inle ha något undergrävande av JO:s auktoritet och av riksdagens kontrollmaki. Vi vill inle ha några personförföljelser, inle heller några försök att bakvägen införa några yrkesförbud efter tyskt mönster. Vi vill ha upprättelse för den enskilde och effektiv kontroll mot maktmiss-

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbeisjör-valtning

Nr 64

Onsdagen den il februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

bruk i byråkratin.

Den som vill som vi bör alltså rösta för reservationen.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Låt mig erinra om att justitieombudsmännens beslut inte kan överklagas, och inle heller kan justitieombudsmännen överpröva beslut som har faltals av myndigheter.

Vidare gäller att varken det granskande utskottet eller kammaren kan överpröva JO:s ståndpunklstaganden. Del ströks mycket kraftigt under av den senaste JO-utredningen. På denna punkt var den enhällig. När JO-ärendel behandlades i höstas gjordes det inga invändningar mot utredningens ståndpunkt. Bakom den slår sålunda en samlad riksdag.

Att vi har intagit denna ståndpunkt beror på att det är omöjligt för det prövande utskottet att åstadkomma en överprövning - det saknar resurser för detta. En sådan överprövning innebär alt utskottet behandlar alla de fall som kommit under JO:s prövning och företar samma inspektioner som JO har gjort. Del rör sig om ca 3 000 klagoärenden per år; under de senaste åren har antalen legat åtskilligt över 3 000. Flera av dessa ärenden är myckel komplicerade. För att bedöma dem krävs det mycket omfattande undersökningar. I vissa fall behöver ett stort antal personer höras. Till detta kommer att ombudsmännen utför mycket omfattande och grundliga inspektioner, som skulle behöva upprepas av det granskande utskottet. Helst borde utskottet också företa andra in-speklionsresor för att få en vidare bedömning av de inspektioner som JO har företagit.

Var och en förslår att en sådan överprövning är omöjlig. Utskottet får i stället göra en allmän bedömning av ombudsmännens verksamhet. Riksdagen kan inte ompröva deras ståndpunkter i de enskilda fallen genom att ta avstånd från dem eller ansluta sig lill dem. Om riksdagen anser att en ombudman har handlat så felaktigt att han inle längre kan anses äga riksdagens förtroende, så anvisar grundlagen bestämda åtgärder. Enligt 8 kap. 10 § riksdagsordningen har det utskott som granskar berättelse över ombudsmans verksamhet att i sådant fall hemställa om alt ombudsman inle längre åtnjuter riksdagens förtroende utan skall skiljas från sin tjänst före tjänsteperiodens utgång. Någol sådant yrkande har i år inle framställts inom konstitulionsutskotlel.

Tidigare har del förekommit all det i kammaren har förts fram förslag om all det granskande utskottets uttalande med ogillande skall läggas lill handlingarna för alt därmed markera ogillandet av en justilieom-budman. Ell sådant yrkande framställdes en sen kväll i andra kammaren år 1870. Del förkastades dock med minsta möjliga majoritet, nämligen med 66 röster mot 65, Andra kammaren voterade om ett liknande yrkande år 1916, Det föll, men med någol större majoritet. Senare har det inle förekommit liknande opinionsyttringar.

Det hände tidigare alt det granskande utskottet gjorde uttalanden med anledning av enskilda fall, som JO hade bedömt. Detta har emellertid

inte förekommit efter 1958, Att utskottet instämde i JO:s uttalande i enskilda fall skedde exempelvis 1947, 1948 och 1951, Vid några enstaka tillfällen har utskottet i försiktiga ordalag förklarat sig inle dela justitieombudsmannens ståndpunkt i någol enskilt fall, t. ex, 1947, 1954 och 1958, Efter 1958 har lagutskottet och därefter konstitutionsutskottet inte tagit upp enskilda fall till bedömning i sina betänkanden med anledning av JO:s ämbetsberällelse,

I år har två fall tagils upp i en reservation, nämligen IB-fallet och fallet Helmers, Reservationen måste anses innebära förslag om en överprövning i sak av JO:s ställningstagande i de båda ärendena. Riksdagen har inle i anslutning lill JO:s ämbetsberällelse all företa en ny sakprövning av IB-affären, Den har behandlats tidigare och kammaren har fattat sina beslut. Herr Måbrink var missnöjd den gången, och det är han också i dag. Men JO har enligt gällande konstitution inte att överpröva riksdagens beslut. Hade han gjort del, så hade han överträtt sina befogenheter.

När herr Måbrink underkänner försvarsutskottets betänkande, så är han naturligtvis i sin fulla rätt att göra det. Men han kan inte fordra att JO skall underkänna betänkandet, bara därför att herr Måbrink gör det. Herr Måbrink uppfattade detta betänkande som ett angrepp på den samlade vänstern i Sverige - del var vad herr Måbrink och andra utvecklade när ärendet behandlades här i kammaren förra gången. Nu menar herr Måbrink att JO handlat fel som inle gjort samma bedömning av ärendet som herr Måbrink.

Det är självklart alt justitieombudsmannen måste ta hänsyn till utredningar som företas på området. Del är egendomligt att man anklagar justitieombudsmannen för all ha gjort delta. Del skulle varit skäl till kritik om ombudsmannen inle beaktat pågående utredningar.

Det uppstår också en egendomlig motsättning när vpk kritiserar detta - alla vet ju att även vpk önskar utredning på delta område, även om den skulle utföras i andra former än vad som skedde.

JO har utfört sin del av granskningen av ärendet. Han har uttalat sig kritiskt på vissa punkter. Det är emellertid uppenbart att reservanten önskar att han skulle ha varit hårdare i sin kritik och kanske även skulle ha väckt åtal.

När del sedan gäller tillsättningsärendet vill jag säga alt riksdagen inte har att vidta åtgärder i detta ärende med anledning av JO:s ämbetsberällelse. Även på denna punkt uttalar sig JO kritiskt. Men tydligen vill reservanten att kritiken skulle ha lell till åtal. Enligt JO:s bedömning föreligger inte tjänstefel. Trots detta vill reservanten ha ett åtal. Men även om det skulle ha varit fråga om tjänstefel skulle det inle ha väckts åtal enligt den praxis som tillämpats under det granskade året. Del är endast i yttersta undantagsfall som JO åtalar.

Jämför man sedan justitieombudsmannens bedömning av detta ärende med JO:s uttalanden i allmänhet är det mycket svårt att finna stöd för uppfattningen alt JO skulle varit mildare i detta fall än i likartade. Hittills har justitieombudsmännen iakttagit stor måttfullhet i sina formuleringar.

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

6 Riksdagens protokoll 1975/76:63-66

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

Denna måttfullhet står i motsättning till vissa tendenser i den moderna debatten, där man exempelvis mycket ofta talar om skandal när man ogillar en handling eller ett uttalande. Lyckligtvis har inte justitieombudsmännen hemfallit åt sådana moderniteter, och jag hoppas att de inte skall göra det heller i fortsättningen. Moderationen ger nämligen saklig tyngd åt ombudsmännens uttalanden. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottels hemställan.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan aktar sig visligen för att gå närmare in på de felaktigheter vi har påtalat. Han försöker i stället få det därhän att vi skulle kräva något slags överprövning i dessa ärenden. Del är fullständigt överflödigt, kan jag försäkra herr Johansson, alt undervisa oss om det förhållandet att överprövning inle får ske. Del handlar här inte om en överprövning utan om det förhållandet att riksdagen är JO:s huvudman. Vi har i kraft därav rätt all fälla våra omdömen om JO i form av uttalade meningar om hans ämbetsutövning i allmänhet men naturligtvis också - vilket jag menar är formellt helt klart - om hans bedömningar av enskilda fall, I synnerhet om ärendet, som i fallet Helmers, varit särskilt anmält i konstitutionsutskottet måste vi kunna göra det. Annars är det ingen vits med alt över huvud taget anmäla enskilda fall till konstitutionsutskottet,

F, ö, vore del märkligt, herr Johansson, om inte en lagstiftare som den högsta auktoriteten i en statsmakt skulle ha rätt alt förtydliga och fälla omdömen rörande sina avsikter med de lagar som JO och andra myndigheter har tillämpat eller uttalat sig om. Vi är den högsta auktoriteten och kan ge anvisningar om vad vi som lagstiftare har menat. Tar vi ifrån oss själva den rätten, frånhänder vi oss i själva verket en betydelsefull del av riksdagens kontrollmaki.

Sedan är det heller inte så att en anmärkning eller ett kritiskt omdöme mot JO från konstitutionsutskottets eller riksdagens sida behöver dras ända därhän alt man skulle uttala misstroende mot en viss ombudsman. Det kan också vara motiverat om man inle delar hans bedömning, om man anser all den är oriklig och betänklig och om man ger till känna denna sin uppfattning. Del måste vara viktigt för såväl JO som förvaltningen, som ett led i vår normala kontrollmaki, att man så kan göra. Och där tror jag inle att herr Johansson genom att hårdra tolkningen av bestämmelserna bör resa hinder i vägen, för då gör han faktiskt riksdagens kontrollmakt en otjänst.

Vi menar naturligtvis inle att JO skall låta ålalen regna i alla isolerade fall av felaktigheter som kan förekomma. Men när vi kan konstatera systematiska fel och serier av fel måste vi kunna ha en uppfattning om huruvida JO varit för mild, huruvida han borde ha skridit lill åtal eller inte.

Sist och slutligen: Moderation låter bra, herr Johansson, men det skall inte vara en moderation som ökar skyddet för maktmissbruk inom demokratin. Den sortens moderation värier åtminstone vi i vpk oss mot.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan säger att det inte kan vara fel av JO att åberopa de utredningar som tillsattes efter avslöjandet av IB-affären, Nej, del är del naturligtvis inle. Men vad jag kritiserar JO för är alt han försöker krypa bakom just de här utredningarna. Herr Johansson i Trollhättan vel lika bra som jag alt de utredningarna inte hade till uppgift att klarlägga IB:s verksamhet och del IB anklagades för, utan all presentera de verksamhetsformer som skall gälla framåt i tiden. Då tycker jag att del är fel när JO försöker åberopa dem. Vad JO skall ta ställning lill är den olagliga verksamhet som IB och enskilda tjänstemän inom IB har bedrivit.

Sedan vill jag i likhet med herr Jörn Svensson framhålla all vi mycket väl vet att det inte handlar om någon överprövning, I Malmgrens m, fl, kommentarer till grundlagarna sägs emellertid beträffande riksdagens granskning av JO:s ämbetsberällelse:

"Utskottet skall yttra sig över ombudsmännens ämbetsförvaltning. Utskottet har därvid möjlighet att antingen lämna ulan erinran eller direkt instämma i eller taga avstånd från eller eljest uttala sig om ståndpunkter, varåt ombudsmännen givit uttryck såväl i ärenden, vilka redovisats i berättelserna, som i andra,"

Della skall alltså utskottet göra. Men här får man faktiskt uppfattningen att trots att utskottets ledamöter är myckel väl medvetna om all exempelvis fallet Helmers har handlagts felaktigt kan de ändå inte skriva det i utskotlsbetänkandet, därför alt JO kan vara så fantastiskt känslig att han i så fall säkert skulle avgå. Därför undviker utskottets ledamöter att över huvud tagel säga någonting och låter frågan glida förbi.

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Den avgörande frågan är: Har konslitutionsutskoltel möjlighet att gå in i alla de ärenden som JO har granskat? Och vidare: Har kammarens ledamöter den möjligheten?

Skall man fälla ett omdöme om JO:s granskning bör man kunna bedöma samtliga fall. Om man säger att JO i ett ärende har varit för mild, inte låtit del gå till åtal eller inte använt ett tillräckligt kraftfullt språk måste man jämföra med bedömningar av alla andra fall. Det är först genom en sådan allmän bedömning som man kan fälla sådana omdömen alt de får något större värde.

Del får inle bli på del sättet att en kammarledamot som av en händelse känner till ett ärende tar upp detta och behandlar del som ett isolerat fall, går in i detalj på vad JO gjort i ärendet och att han sedan, när hans bedömning inle sammanfaller med justitieombudsmannens, gör ett uttalande i en reservation eller - om han får majoritet - i ett utskottsbetänkande. I så fall skulle vi hamna i en fullkomligt orimlig situation. Jag vidhåller därför att det är omöjligt att göra en sådan överprövning.

Nu menade herr Svensson i Malmö att man i sådana här fall skulle ge uttryck för vad som varit avsikten med lagarna. Del skulle också

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbets-jöiyaltning

öppna alla möjligheter för all man i sådana här sammanhang går in på alla de lagar som legal till grund för JO;s ställningstagande i de över 3 000 fall del rör sig om. Är man missnöjd med en lagstifining eller med en lags tillämpning, får man väl rimligen motionera på den punkten och inle ta upp saken i sådana här sammanhang. På del sättet får utskottet också göra en sakprövning av ärendet.

När det gäller åtalen vill jag säga alt jag slår fast vid den ståndpunkt som faktiskt en enhällig kammare intog i höstas, nämligen all man skall vara försiktig med åtal. Jag har mött dem som ropat på åtal och ansett att åtalets blodiga svärd skall hänga över de svenska ämbetsmännen, men jag delar inle den uppfattningen. Jag tror nämligen alt JO har auktoritet nog, genom all han med omdöme och försiktighet utvecklar sina ståndpunkter och ger lill känna sina meningar.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Nu förvånar mig herr Johansson i Trollhättan ännu mer. Nu gör han sig lill tolk för den principen all enbart därför all man inle kan lägga synpunkter på samtliga JO:s rättsfall, så skall man underiåta att framföra synpunkter på någol enda rättsfall. Detta kan väl ändå inle vara en rimlig ståndpunkt. Del är dock fullt möjligt för en omsorgsfull ledamot av konslitutionsutskottet att vid en genomgång av JO:s diarier sålla ut vilka fall som är kontroversiella, intressanta eller komplicerade eller fall där det framgår att det kan vara fråga om allvarliga ting. All sedan läsa handlingarna i de fallen är heller inte så förfärligt märkvärdigt. Det har ju vi vpk:are, som är en liten grupp, i det här fallet orkat göra när det gäller de fall som vi funnit intressanta och sållat ut. Vi har gjort en genomgång av ett mycket stort antal fall som vi trodde skulle kunna vara intressanta.

Om en riksdagsledamot och ledamot av konslilutionsutskottet har så många kommunala uppdrag alt han inte hinner läsa handlingar och effektivt sköta utskottets ämbetsutövning och kontroll, skall han lämna plats åt en annan ledamot som inte är lika belastad.

Sedan lill frågan när JO skall åtala. Som jag redan tidigare sagt är vi inte på något sätt anhängare av alt åtalen skall regna när del gäller enskilda isolerade felaktigheter, även om det råkar vara medvetna övergrepp. Men, herr Johansson, när bör man åtala och när bör vi från riksdagens sida säga att JO bör inskrida, om inle just i fall där del rör sig om en serie upprepade felaktigheter och där även JO nödgals medge alt del förekommit fel? Om man inte skall åtala i sådana fall, då blir konsekvenserna att man aldrig skall åtala. Och del kan väl inle ha varit grundlagsfädernas mening att man aldrig skulle åtala.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! För att börja med åtalsfrågan vill jag erinra om all vi diskuterade den i höstas. Vpk hade en företrädare i JO-utredningen, och han anmälde inte någon avvikande mening på denna punkt. Vpk har

också en företrädare i konstitutionsutskottet, och inle heller han reserverade sig på denna punkt. Jag kan inte erinra mig att herr Svensson i Malmö i debatten här gav lill känna någon annan mening än den som ett enhälligt konstitutionsutskott förde fram vid del tillfället.

Nu kommer frågan om åtal så småningom igen. Kanske vi då får uppleva all herr Svensson i Malmö gör sällskap med några andra ledamöter som ofta ropar på åtal.

Vad gäller den centrala frågan om konstitutionsutskotleis möjligheter att genomföra en granskning, så gjorde herr Svensson i Malmö ell någol osnyggt angrepp när han menade att konstitutionsutskottets ledamöter har så många andra uppdrag. Jag förstår att den ärade vpk-ledamolen av konstitutionsutskottet här har gått igenom och studerat 3 000 JO-ärenden. Om man inte har gjort det kan man nämligen inte säga att JO i ett fall har varit för mild jämfört med andra fall. Man kan inte säga att han i ett visst fall skulle ha väckt åtal och inte i andra. En sådan bedömning förutsätter all man har gått igenom hela detta väldiga material.

Vilka ärenden är del då som vpk här tagit upp? Ja, det är IB-affären, Jag tror all kammarens ledamöter minns all man från vpk-håll tidigare har sysslat med den frågan. Den upptäckte man väl inte när man läste JO-diariel, föreställer Jag mig.

Ett annat ärende, som vpk har tagit upp, är fallet Helmers, Den frågan har uppmärksammats myckel i pressen,och det krävs inte så djupa studier för att tränga in i den.

Den stora frågan gäller hur del skall bli i fortsättningen. Det system som vi tillämpar i Sverige och som riksdagen hittills har ställt sig bakom går ut på att JO prövar de enskilda fallen och att riksdagen i största allmänhet lar ställning till om JO har förfarit på ett rikligt sätt. Ett annat syslem är del som tillämpas i exempelvis Västtyskland, där man har ett särskilt utskott, petilionsulskoitel, dit allmänheten kan vända sig med sina klagomål för all få dem behandlade.

Enligt min mening kan man inle samtidigt tillämpa bägge dessa syslem, dvs. dels låta JO genomföra sin granskning, dels därefter i sak göra en överprövning av vissa ärenden som intresserar vissa ledamöter.

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbets-föivaltning

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag känner mig verkligen generad över herr Johanssons i Trollhättan sätt att vända på saker och ting, i synnerhet som han är doktor i statskunskap och redan av det skälet borde vela bättre. Det handlar nämligen inle om hur en viss ledamot, herr Svensson i Malmö, har haft lid eller ork all gå igenom 3 000 diarieförda ärenden, ulan del handlar om huruvida 15 ledamöter i konstitutionsutskottet så kan uppdela sin arbetsbörda sinsemellan att de åtminstone kan åstadkomma en grov-sållning av vad ärendena rör sig om, och ur denna allmänna snabbgranskning kan skikta ut ärenden som förefaller intressanta och kontroversiella och där en särskild granskning kan vara motiverad för alt effektivt hålla

Nr 64

Onsdagen den ii februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

riksdagens kontrollmöjligheter vid makt.

Herr Johanssons i Trollhättan yttrande är poänglöst och märkligt även ur en annan synpunkt. Han vet mycket väl att det förekommer att fall anmäls direkt lill konstitutionsutskottet utifrån. Nog vore man väl dålig ledamot i det utskottet, om man inte kände en viss moralisk förpliktelse att åtminstone titta på vad del hela rör sig om och vad som är rättsfallels kärna. Så var fallet med ärendet Helmers, Del hade alltså, som svenska medborgare kan göra, anmälts av en person särskilt till utskottet. Också enskilda ledamöter i utskottet kan la upp ett ärende direkt där. När en enskild ledamot, som exempelvis herr Måbrink, vill föra upp ell ärende till särskild granskning är det därför rimligt alt utskottet tillgodoser hans begäran.

Beträffande åtalsfrågan upprepar jag åter att det inle handlar om någon allmän utvidgning. Det är helt poänglöst när herr Johansson anklagar oss för all vilja åstadkomma en allmän utvidgning av toleransgränsen för åtal.

Vad vi hävdar är alt skall man över huvud laget begagna ålalsmöj-ligheterna -och möjligheterna finns naturligtvis för att man någon gång skall använda dem, annars vore det meningslöst all ha dem - skall det vara i de fall där hela serier av felaktigheter begåtts av en myndighet eller en grupp myndigheter mot en speciell enskild, alltså i verkligt försvårande fall. Då kan åtal komma i fråga. Man behöver inle vara anhängare av ett allmänt ålalsraseri för att hävda att ell visst fall av denna typ borde ha gått lill åtal, eftersom del bälire hade tjänat rättssäkerheten och verkat korrigerande på förhållandena inom den delen av byråkralin.

Så moderata skall vi väl ändå inle vara i konslitutionella frågor, herr Johansson, att vi frånhänder oss alla möjligheter till åtal, Åtalsholel är ändå en av de få verksamma ting som man har att spela med i della sammanhang.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag vill helt kort framhålla alt jag i mill första anförande konstaterade, att justitieombudsmannen i fallet Helmers inte har uttalat sig mildare än han brukar göra i liknande fall. Självklart hade jag inte sagt någol sådant inför kammaren, om jag inte hade gått igenom della ärende och kunnat jämföra del med liknande ärenden.

Vad sedan gäller det senaste som herr Svensson i Malmö yttrade, nämligen all vi inte skall vara så moderata alt vi frånhänder oss åtalsrällen, vill jag svara att jag aldrig har uppfattat del såsom särskilt moderat -möjligen modest.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Nu blir herr Johansson i Trollhättan egendomligare och egendomligare. Han säger all JO i fallet Helmers inte har uttalat sig mildare än i liknande fall. Man får sannerligen, herr Johansson, leta efter ett liknande fall av serieanmälningar, där felaktigheterna måste er-

kännas även av JO, Det vore märkligt om man inte någon gång skulle träffa på ett ärende där del vore motiverat med en åtgärd.

Jag upprepar att moderation och en försiktig hållning när del gäller alt använda aktiva kontrollmöjligheter i enskilda fall inle får i riksdagens praxis slå över på ett sådant sätt att den högre byråkralin känner sig skyddad, då den på felaktiga grunder går till aktion mot enskilda. Det är trots allt den viktigare frågan. Hellre må vi beskyllas för bristande moderation, därför att vi har givit en enskild misshandlad medborgare hans rätt, än berömmas för moderation, därför att vi inte har orkat läsa handlingarna i ett anmält.ärende.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag inlägger en myckel bestämd gensaga mot herr Svenssons i Malmö anklagelse mot mig för att inte ha läst handlingarna i del utskott där jag är ordförande. Det får herr Svensson ta tillbaka.

Nr 64

Onsdagen den ii februari 1976

Granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på alt den i betänkandet gjorda anmälan skulle läggas till handlingarna dels med gillande av vad utskottet anfört, dels med gillande av vad som anförts i reservationen av herr Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande vo-teringsproposilion:

Den som vill att kammaren lägger den i konstitutionsutskottets betänkande nr 31 gjorda anmälan lill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lagt utskottets anmälan till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen av herr Måbrink.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283 Nej - 18

§ 5 Föredrogs

Konst it ulionsuiskct tets betänkanden

1975/76:32 med anledning av riksdagens informaiionsuirednings betänkande om riksdagsinformation lill allmänheten

1975/76:33 med anledning av framställning i budgetpropositionen 1976 (prop. 1975/76:100) om anslag under justitiedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1976/77 lill partistöd

Nr 64

Onsdagen den ii februari 1976

1975/76:34 med anledning av framställning i budgetpropositionen 1976 (prop. 1975/76:100) om anslag under Juslitiedeparlmenlets verksamhetsområde för budgetåret 1976/77 till vissa kostnader i anledning av allmänna val

Försvarsutskottets beiänkanden

1975/76:16 med anledning av propositionen 1975/76:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

försvarsdepartementets verksamhetsområde 1975/76:17 med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt avser be-

redskapsbudgel för totalförsvaret

Trafikutskottets betänkande

1975/76:13 med anledning av propositionen 1975/76:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Jordbruksutskottets betänkanden

1975/76:29 med anledning av propositionen 1975/76:85 om godkännande

av konvention om förhindrande av havsförorening från landbaserade

källor 1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:101 med förslag om

tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Näringsutskoiiets beiänkanden

1975/76:20 med anledning av propositionen 1975/76:34 i vad avser förslag lill lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

1975/76:21 med anledning av motion om ett totalintegrerat syslem för pappersformal, grundat på Sl-enheler

1975/76:22 med anledning av propositionen 1975/76:100 i vad gäller anslag inom finansdepartementets verksamhetsområde avseende bankinspektionen, försäkringsinspektionen m. m.

Inrikesutskotiets betänkanden

1975/76:30 med anledning av redogörelsen 1975/76:12 för riksdagens lönedelegaiions verksamhet under år 1975

1975/76:31 med anledning av propositionen 1975/76:101 med förslag om tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76, såvitt gäller arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställt

§ 6 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1975/76:112 om kungörande av lagar och andra författningar

1975/76:115 om godkännande av ändring i EFTA-konventionen

§ 7 Anmäldes och bordlades Motioner

1975/76:2173 av fru Hambraeus m.jl. 1975/76:2174 av herr Sellgren m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m. m.

Nr 64

Onsdagen den il februari 1976

Anmälan av interpeiiationer

1975/76:2175 av fru Håvik m.jl. 1975/76:2176 av fru Håvik m.jl.

med anledning av propositionen 1975/76:96 om viss ändrad organisation för utrikesdepartementet m. m.

1975/76:2177 av herrar Ahlmark och Fälldin

med anledning av propositionen 1975/76:99 om teckning av aktier i Statsföretag AB

1975/76:2178 av herr Polstam och fru Kristensson med anledning av propositionen 1975/76:106 med förslag till lag om felparkeringsavgift, m, m.

§ 8 Anmälan av interpeiiationer

Anmäldes och bordlades följande interpeiiationer som ingivits lill kam-markansliei

den 10 februari

1975/76:113 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr socialministern om kostnaderna för hemtransport av avliden person:

Kostnader för hemtransport av en avliden person bestrids enligt gällande bestämmelser inte inom ramen för den allmänna försäkringen. Det trygghetssystem som vi här i landet byggt upp inle minst avseende sjukdomsfall liksom vård vid institutioner etc, ger enskilda medborgare nära nog all den ekonomiska hjälp som påkallas. Sålunda utgår även reseersättning när patienter remitteras lill olika vårdanstalter.

Men avlider en patient vid den institution där vederbörande vårdats ankommer det på dödsboet all slå för kostnaderna för hemiransporten av den avlidne, I många fall blir della mycket betungande, särskilt då vederbörande remitterats till ett sjukhus långt från hemorten. Det förekommer dock att någol landsting svarar för de kostnader som avser hemtransport av avliden från ett sjukhus dit vederbörande har varit remitterad, men enligt min mening är della icke en landslingsangelägenhet utan bör åvila allmänna försäkringskassan.

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Anmälan av inteipellalioner

1961 års sjukförsäkringsutredning påpekade i sitt slutbetänkande från 1970 all del finns fiera former av hjälp för läckande av kostnader i samband med dödsfall. Man åberopade yrkesskadeförsäkringen, vari ingår begravningshjälp, och vidare alt de numera vanliga grupplivförsäkringarna också har stor betydelse i dessa sammanhang. Vidare hänvisade man till att i särskilda situationer socialnämnderna betalar kostnaderna för transport av avliden till hemorten. Den sistnämnda formen torde för många anhöriga framstå som ett slags "fattighjälp", varför del känns motbjudande all anlita den. Och många medborgare har varken yrkes-skade- eller grupplivförsäkring.

Enligt min mening bör försäkringskassan bestrida kostnaderna för hemtransport av avliden person på samma grunder som gäller för sjuktransport lill sjukvårdsinstiiution. De samhälleliga åtagandena bör rimligtvis omfatta enskilda människor även vid dödsfall, då detta medför särskilda kostnader i form av t. ex. transport.

Med stöd av del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd alt lill herr socialministern ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka lill att kostnaderna för transport av avliden person från sjukvårdsinstiiution till hemorten bestrids inom ramen för den allmänna försäkringen?

den 11 februari

1975/76:114 av herr Hermansson (vpk) till herr industriministern om skärpta restriktioner mot kapitalexport:

Exporten av kapital från Sverige har de senaste åren varit av betydande omfattning. Omkring 2 miljarder kronor årligen har under sjuttiotalet investerats i utlandet. Det är en tiodubbling i jämförelse med börian av 1960-talel.

Medan sysselsättningen i svensk industri i Sverige snarast har minskat, har sysselsättningen i svensk industri utomlands kraftigt ökat. 1970 motsvarade antalet anställda i svenska tillverkande dotterföretag utomlands 20 % av industrisysselsättningen i Sverige, 1974 var siffran 24 96. 219 700 personer arbetade i svenskkonirollerad tillverkning utomlands. Denna siffra får höjas med några tiotusental, om man räknar de företag där svenskt kapital har starkt minoritetsintresse.

En utredning från Industrins utredningsinstitut som nyss offentliggjorts visar att tendensen till ökad sysselsättning i dotterföretag utomlands, som kunde märkas på 1960-talet, har förstärkts under de allra senaste åren. Visserligen är de svenska kapiialexporterande företagen genomsnittligt mera expansiva i Sverige än andra, vilket förklaras av deras starka ställning, deras kontroll över marknaden här och delvis av fusioner. Men slutsatsen måste ändå vara alt kapitalet skickar ut arbetstillfällen utomlands för all ulnyttja lägre löner, trycka på mot fackföreningar och statligt ekonomiskt-poliliska åtgärder.

Vikande sysselsättning i svensk tillverkningsindustri i landet är på sitt sätt resultatet av kapitalexporten.

1974 genomfördes en ändring i valutalagstiftningen som skulle ge möjlighet till sysselsättningshänsyn vid behandling av ansökan om tillstånd för utlandsinvestering. Detta påstods vara en viss skärpning av lagstiftningen. De uppgifter som föreligger ger inle belägg för att någon sådan skärpning skett. 1974 uppgick svenska kapitalisters direktinvesteringar i Ullandel till 2 430 milj. kr., 1975 lill 2 303 milj. kr. -båda talen överstiger vida vad som förut gällt.

De senaste siffrorna visar också en anmärkningsvärd ökning av di-rektinvesleringarna i Brasilien. 1974 investerade svenska kapitalister 198 milj. kr. och 1975 184 milj. kr, i denna stat, som behärskas av en brutal fascislregim och som utgör centrum, näst USA, för reaktionen i Latinamerika, Den krafliga invesleringsökningen riktad lill denna stat aktualiserar på nytt kravet om ett förbud mot kapitalexport lill länder som behärskas av fascistiska dikialurregimer.

Med hänvisning lill det anförda vill jag till industriministern ställa följande frågor:

1, Ämnar regeringen vidta åtgärder för skärpt reslriklivitet mot kapitalexport från Sverige?

2, Avser regeringen alt föreslå förbud mot kapitalexport lill stater som har fascistisk regim?

Nr 64

Onsdagen den 11 februari 1976

Meddelande om .jrågor

§ 9 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 11 februari

1975/76:221 av herr Westberg i Ljusdal (fp) till herr justitieministern om vidgad rätt till ersättning åt brottsoffer:

Avser herr stalsrådel föreslå sådan ändring av bestämmelserna om ersättning lill brottsoffer att ersättning i särskilt ömmande fall kan utgå även för personskador som har uppstått i samband med brott som begåtts före 1971?

1975/76:222 av herr Lorentzon (vpk) till herr industriministern om bälire tillvaratagande av skogsråvara:

Skogsråvaran täcker numera inle behovet, stubbar m. m. skall utnyttjas av skogsindustrin, 1 dag las det ut 85 miljoner m' ur de svenska skogarna, men tillväxten är endast 70 miljoner m'. Vissa skogsbolag signalerar import av skogsråvara.

Trots detta visar en nyligen företagen flyginventering som gjorts i

Nr 64

Onsdagen den ii februari 1976

Meddelande om jrågor

Västernorrlands län, att det ligger hundratusentals timmerstockar runt älvmynningar och vid kusten som inle tas till vara. Kännare på området säger alt det därtill kan röra sig om miljontals stockar, som sjunkit och aldrig kommer lill användning i industrin. Tydligen erhåller skogsbolagen råvaran så billigt att del inte ur profitsynpunki är lönsamt all vidta förebyggande åtgärder eller hysa ett seriöst intresse att ta till vara den skogsråvara det här är fråga om. Oaktat detta slöseri med för landets massa- och pappersindustri värdefulla råvarutillgångar, som tillåtes förstöras, är vinstutvecklingen påtagligt god för skogsbolagen. Sålunda var denna för år 1973 1,6 miljarder kronor. 1974 4,5 miljarder kronor. För år 1975 beräknas vinsterna omfatta minst 2,5 miljarder kronor.

Med anledning av det anförda vill jag till herr industriministern ställa följande fråga:

Avser regeringen att ge skogsbolagen föreläggande att vidta åtgärder i syfte alt förhindra påtalade virkesförluster samt se lill att åtgärder vidtas för alt ta lill vara sjunklimret?

1975/76:223 av fru Diesen (m) lill fru statsrådet Leijon om värdet av arbete i hemmet:

Statens invandrarverk har i lill regeringen fullföljda eller överlämnade naluralisationsärenden hävdat, all del arbete som en hemmafru lägger ned på sitt hem och sin familj från försöriningssynpunkt är likvärdigt med förvärvsarbete utom hemmet, i vart fall när minderåriga barn finns i hemmet. Regeringen har i sina hittillsvarande avgöranden inte delat den uppfattningen.

Anser stalsrådel alt arbete i hemmet ur försöriningssynpunkt är mindre värt än förvärvsarbete utom hemmet?

§ 10 Kammaren åtskildes kl, 15,09,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert