Riksdagens protokoll 1975/76:58 Tisdagen den 3 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:58

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:58

Tisdagen den 3 februari

Kl.  15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 23 januari.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om skydd.för det svenska .fisket längs ostkusten

§ 2 Om skydd för det svenska fisket längs ostkusten

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Nordgrens (m) den 12 januari anmälda fråga, 1975/76:164, och anförde:

Herr talman! Herr Nordgren har med anledning av att östtyska fiskefartyg bedriver fiske utanför Hälsinglands och Gästriklands kuster frågai om jag ämnar vidta åtgärder för all skydda del svenska fisket längs ostkusten.

Kustbevakningen, som svarar för övervakningen av den svenska fiskegränsen, har sedan början av december observerat östtyska trålare i södra Bottenhavet och norra Östersjön. De fartyg som iakttagits har fiskal utanför den svenska fiskegränsen och några överträdelser av fiskezonsbe-slämmelserna har kustbevakningen alltså inte kunnal konstatera. Inte heller har kustbevakningen kunnal avgöra om det rör sig om s. k. industrifiske, dvs. fiske för fiskmjölstillverkning.

Från den 1 Januari 1976 har den utvidgade svenska fiskezonen längs ostkusten fått full effekt, sedan övergångstiden för utländska fiskare i huvudsak löpt ut. Kustbevakningen har därför skärpt övervakningen av fiskegränsen väsentligt. Den skärpta övervakningen kommeratt fortsätta tills vidare.

Möjligheterna all skydda ostkustfisket har förbättrats genom fiskeri-konventionen för Östersjön som trätt i kraft 1974. Inom ramen för den konventionen har fiskeregler för bl. a. torsk och rödspätia redan införts. Fiskerikommissionen för Östersjön kommer att sammanträda hösten 1976 för att bl. a. besluta om regler för sill/strömming och skarpsill. Dessa regler kan komma alt innebära fångstbegränsningar i syfte all skydda Östersjöns fiskbestånd frän överfiskning.

Den svenska delegationen i fiskerikommissionen för Östersjön kommer atl instrueras atl med krafl verka för de åtgärder som behövs för alt skydda de för ostkustfiskarna viktiga fiskbestånden i Östersjön.

Hen NORDGREN (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka jordbruksminisiern för svaref på min fråga. Jag noterar med tillfredsställelse att stalsrådel är positivt inställd och beredd all medverka till atl den svenska delegationen i fiskerikommissionen instrueras att försöka bevaka ärendet på bästa sätt. Jag vill däremol beklaga att sammanträdet med kommissionen inle kan äga rum förrän kommande hösl.

119

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om skydd fär det svenska fisket längs ostkusten

Frågan är, som statsrådet mycket riktigt påpekar, föranledd av all svenska fiskare, och även kustbevakningen, konstaterat all den östtyska Hskeflotlan med ca 30-40 fartyg uppehållit sig utanför Hälsinglands och Gästriklands kuster. De opererade vid jullid utanför Ljusne, litet senare utanför Söderhamn och på nyåret utanför Hornslandet i Hudiksvalls skärgård m. fl. platser. De östtyska trålarna har iakttagits såväl utanför som innanför den nya 12-milsgränsen; i varje fall enligt de svenska fiskarnas utsago. Däremot kan man inle bevisa atl de fiskat innanför 12-milsgränsen. Men de har uppehållit sig en ganska stor sträcka innanför. Så långl är uppgifterna rikliga.

Del tråkiga är också del sätt de bedriver fiske på. De tar inte bara viss fisk, t. ex. strömming, ulan de "dammsuger" praktiskl taget hela vallen med sina finmaskiga trålar; trålar som de svenska fiskarna inte använder. Enligt våra fiskares utsago fanns det t. ex. vid en fångstplats som de betraktar som sin praktiskt taget ingen fisk alls kvar när hälsingefiskarna kom ut för att försöka fiska där efter nyår. Det finns bevisligen risk för att den form av fiske som de östtyska trålarna bedriver kan skada återväxten allvarligt. Bottenhavet är inte så stort att man kan räkna med tillväxt om s. k. induslrifiske -jag skulle vilja kalla det rovfiske - får fortsätta. Vi i Hälsingland och Gästrikland lycker atl våra fiskare har etl så hårt och strävsamt yrke atl de är värda att få skapliga fångster och att också konsumenterna i Sverige bör ha möjlighet all få den fisk som våra fiskare brukar kunna bjuda.

Det finns alltså all anledning atl herr statsrådet och regeringen eller fiskerikommissionen för Östersjön allvarligt lar upp dessa frågor och försöker begränsa fisket från ulländska fiskefartyg. Vissa begränsningar har gjorts i Nordsjön och detsamma borde kunna ske på den här sidan av Sverige. Jag är medveten om att enligt de nya bestämmelserna fär främmande fiskefartyg fiska utanför zongränsen, dock icke innanför. Del vore önskvärt alt regeringen log initiativet lill atl på elt effektivare sätt skydda de svenska fiskarna och fiskbeståndet i Bottenhavet t. ex. genom att ytterligare flytta ul gränsen, så alt Bottenhavet delas mellan Finland och Sverige, eller på diplomatisk väg försöka komma lill en uppgörelse om atl s. k. industrifiske förbjuds.

120

Hen jordbruksminisiern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag är också medvelen om all man iakttagit fartyg innanför gränsen, men enligt kustbevakningen har man icke belägg för att fiske förekommil innanför gränsen. Man måste ta med i beräkningen att ell fartyg kan behöva söka sig närmare land pä grund av t. ex. dåligt väder.

Anledningen till att kommissionen inle sammanträder förrän i hösl är att det tarvas ett ordentligt förberedelsearbete för atl sammanträdet skall ge det utbyte som alla hoppas på och där vår ambition kommer att vara att få till stånd en diskussion kring fiskbeståndet i Östersjön så att del verkligen bevaras. Generellt gäller för Sveriges inställning i fiskefrågor att vi strävar efler atl skydda fiskbestånden och, naturligtvis,

alt se lill all de svenska fiskarna får rätt lill sin andel, alltså räll till skydd för del fiske som de bedriver. Detta kommer att vara vår ambition.

Hen NORDGREN (m):

Herr talman! Jag noterar med slor tillfredsställelse vad statsrådet här säger och tycker att det är riktiga åtgärder. Men jag beklagar som sagt att ingenting kan ske tidigare.

Frågan är om man inte möjligen skulle kunna göra någonting på diplomatisk väg för all påskynda kommissionens sammanträde och på del sättet skapa bättre förståelse för ell rätt bedrivet fiske - icke rovfiske.

Det är inte bevisat att induslrifiske förekommit, sade statsrådet. Det kanske inte är bevisat, för kustbevakningen har väl inle varit ombord på de utländska fartygen, men faktum är atl både kustbevakningen och svenska fiskare har iakttagit ganska stora moderfartyg tillsammans med trålarna. I moderfartygen torde man på ell eller annal sätt behandla den fisk som överflyttas dit från trålarna. Eftersom fartygen kan ligga ute så pass länge som de tydligen gjort måste det vara fråga om någon form av industrifiske, och det tycker jag borde förbjudas i ell så litet hav som Bottenhavet.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om broilerproduktionens villkor

Herr Jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Del är jusl den typen av frågor som skall behandlas vid den överiäggning som kommer till stånd i hösl. Tidpunkten har vi inga utsikter att ändra pä: alla Östersjöslaterna är involverade i förberedelsearbetet och del mäsle, som jag redan sagt, bedrivas på ett sådant sätt att man verkligen får ett underlag för de åtgärder som vi frän svensk sida önskar skall bli resultatet av sammankomsten.

Sedan kan jag väl få nämna att frågan redan berörts i samtal pä diplomatisk nivå.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om broilerproduktionens villkor

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för att besvara herr Wachtmeislers i Slaffanslorp (m) den 13 januari anmälda fråga, 1975/76:168, och anförde:

Herr talman! Herr Wachtmeisler i Staffanstorp har frågat mig om jag avser alt vidtaga några åtgärder med anledning av den kris som broilerbranschen råkat i genom den kraftiga subventionen av nötkött och fläsk.

Regeringen uppdrog i juli 1975 ål statens Jordbruksnämnd och statens pris- och kartellnämnd alt redovisa de prakliska erfarenheterna av sub-venlioneringen och prissloppet pås. k. baslivsmedel. Ämbetsverken lämnade en sådan redovisning under hösten 1975.

121

Nr 58                    Av den framgår bl. a. att konsumtionen av broiler fortsalt att öka under

Tisdagen den      1973-1975, trots alt prisstopp och subveniionering infördes i fråga

3 februari 1976    " nötkött och fläsk är 1973.

---------------        Jag vill vidare påpeka att de av jordbruksprisregleringen föranledda

öm broilerproduk-   prishöjningarna för nötkött och fläsk flck slå igenom i konsumentpriserna
tionens villkor      till 50 % den 1 januari 1975 och fulll ul den 1 juli 1975 och den I

januari 1976. Genom dessa prishöjningar har prisrelationen mellan broiler resp. nötkött och fläsk förbättrats till broilerns fördel.

Mot bakgrunden av vad jag nu har sagt finner jag ingen anledning att f n. vidta några älgärder till stöd för broilerbranschen.

122

Hen WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m):

Herr talman! Jag skall be all få lacka Jordbruksminisiern för svarei.

Snedvridningen i konkurrensförhällandena mellan vissa Jordbruksprodukter har hillills skett i fyra steg, varav jordbruksministern nyss nämnde etl par.

Den 1 januari 1973 infördes subventioner i samband med prisstoppet på mjölk, grädde, ost, nötkött, fläsk och charkuterivaror.

Den 1 april 1974 sänktes priset på mjölk, nötkött och fläsk och Jordbruket hölls skadeslöst härför över budgeten.

Under 1975 har halva prishöjningen på prissloppade varor bekostats av statsmedel, som jordbruksminisiern nyss angav, och resten har tagits ut i form av höjda priser i konsumenlledet.

Den 1 januari 1976 höjdes mjölksubventionerna med sex öre, och finansieringen sker genom slopande av subventionerna på grädde, fruktyoghurt och s. k. mögelost.

Dessa olika subventioner har medfört problem, inle bara för broilerbranschen ulan ocksä för fisket, som har haft en konsumlionsminskning. Som en följd av ändringarna när del gäller mejerivarorna har det nu på en slor anläggning där man gör fruklyoghurt varslats om permission för samtliga 41 anställda, och yllerligare 60 personer berörs av de omläggningarna. Det är ganska många branscher, utöver de direkt berörda, som blir lidande av selektiva subventioner.

Det är riktigt, som Jordbruksministern säger, att broilerkonsumtionen har ökat trots prisstoppet. Ökningen har varit 8 ä 9 96 under de tvä senaste åren. Men jordbruksministern undvek atl säga atl nötkötlpro-duklionen och fläskproduklionen har ökal betydligt mer - nötköttet ökade 1974-1975 med 19 96 och fläsket med 14 96.

Innan prissloppet infördes var ökningen av broilerkonsumtionen ca 15 96. Det medförde atl det nästan var balans mellan produklion och konsumtion, och lagren av fjäderfäkölt kunde hållas inom tolerabla handelsgränser, dvs. ca 10 96 av årskonsumtionen. Nu har dessa lager sprungit upp till ungefär 16 96 av årskonsumtionen och ligger pä 5 000 å 6 000 ton. Del är naluriigtvis inle lyckligt.

Under den halva minut som återstår av min tid har jag några frågor atl slälla:

1.  Anser jordbruksminisiern all selektiva subventioner, som vi nu har, är tillfredsställande frän konkurrenssynpunkt?

2.  Genom inflationen och det förhällandet att subventionerna inte ökat vid årels uppgörelse har i realilelen subventionerna minskal. Kan man förvänta sig en forlsali uppbromsning?

3.  Anser Jordbruksministern del vara fördelaktigt för svenskt Jordbruk att det importeras 15 miljoner kilo nötkött, som man gjorde under perioden januari-oktober 1975, samtidigt som det på grund av prisrelationerna är svårt all få avsättning för fjäderfäkötlel?

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om broilerproduk-. tionens villkor

Herr jordbruksminisiern LUNDKVIST:

Herr talman! Som herr Wachlmeisler i Slaffanslorp ändå medgav har del hittills varil en ökning av broilerkonsumlionen - även om själva ökningen har minskal slakten i förhållande lill den ökning vi kunde konslatera lidigare. Närdet gäller lagerhållningen upplevde vi under 1975 en tendens i rätt riktning, dvs. man kunde minska lagren. Alll della lyder på atl den ålgärd vi har vidtagit nu - atl vi låtit Jordbruksuppgörelsens resultat slå igenom i konsumenlledet pä köllsidan - kanske ändå medverkar till all, i den mån vi har fält någon snedvridning mellan kött och broiler, åsladkomma en utjämning lill broilerns förmån. Jag ser alltså ingel hinder för en fortsatt ökning av broilerkonsumlionen och därmed en normalare lagerhållning på området.

Herr Wachtmeisler frågade mig vad jag allmänt anser om selektiva subventioners verkan pä konkurrensförhållandena. Det är självfallet något som man alltid får ha i åtanke när man använder denna typ av subveniionering. Vi har ocksä haft uppmärksamheten riktad på detla när vi övergick lill alt låta köttprishöjningen ge utslag i konsumenlledet. Del är rikligt att vi för samma diskussion när det gäller fisken. Del är myckel svårt att påvisa vilken grad av påverkan som förekommit, men vi har denna aspekt i åtanke i våra diskussioner. Subventionerna som sädana är ju til! för alt hälla priserna på baslivsmedlen nere och därigenom skapa möjligheler för människor atl ha en hygglig livsme-delsslandard.

Herr Wachtmeister frågade mig ocksä hur del kommer att bli i fortsättningen. Det är inle i dag min uppgift atl redovisa hur vi skall hanlera dessa frågor i fortsättningen. Vi får nog räkna med fortsatta subventioner på baslivsmedel, men omfattningen av den subveniioneringen är jag inte beredd alt la ställning lill i della sammanhang.

Hen WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m):

Herr talman! För alt ta den sista frågan först vill Jag säga alt jordbruksministern i budgetpropositionen har aviserat all del kommer en särskild proposition om prisstödet på jordbruksprodukter. Därför hade jag kanske väntat mig att jordbruksminisiern skulle vara beredd alt något lätta pä förlåten.

Vidare konstaterar jag att jag inte fick svar pä frågan om det är bra

123

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om broilerproduklionens viltkor

att vi importerar 15 miljoner kilo nötkött samtidigt som vi har svårt alt få avsättning för vårt eget fjäderfäkölt. Men del kanske Jag fär svar på näsla gäng.

Belräffande fjäderfäkötlel kan noteras atl det är elt myckel värdefullt livsmedel med hög proleinhalt och låg fetthalt och atl del rekommenderas av socialslyrelsen i dess kampanj för bättre kostvanor. Jag vill också slå fast att broilerproduktionen är en del av jordbruksnäringen och ej någon industri. Större delen av fodret produceras inom landet, och fo-deromvandlingsförmågan hos det djurslag det gäller är mycket god.

Jag skulle också vilja fråga: Anser jordbruksminisiern att den statliga satsningen på elt nytt stort slakteri på Öland har varit lycklig med tanke på alt samtidigt två slora slakterienheler i Skåne varslat om nedläggning? I det ena fallet sker nedläggningen i sommar, och del andra förelaget har redan avskedat 125 personer.

Jag har slutligen ytterligare en fråga. Regeringen gjorde i höstas en kraftig satsning för att bevara den inhemska skoindustrin. Är det inle lika befogat att slå vakt om en gren av jordbruksnäringen, i det här fallet broilerproduktionen, som sysselsätter fler människor än vad skoindustrin gör?

Hen Jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Herr Wachtmeister tycks inom ramen för en enkel fråga önska utveckla detla lill en slor debatt om vår handelspolitik, och det ger den enkla frågan inte möjligheter till. Herr Wachlmeisler fär väl återkomma i etl annat sammanhang till della. Jag håller mig till frågan om broilern.

I vad gäller den satsning som gjordes på elt nytt broilerslakleri vill jag säga atl den var regionalpolitiskt motiverad. Det var fråga om all skapa sysselsättning i en bygd som har slora svårigheter all åsladkomma arbetstillfällen och i en siluaiion, där man hade anledning att även i fortsättningen räkna med en ökning av broilerkonsumlionen. Jag ser mot bakgrund av vad Jag sade i mitt första inlägg inte situationen i dag som så mörk för broilern, att man inte i fortsätiningen skall våga räkna med en utveckling där man kan få avsättning pä den svenska marknaden, även med produktionen vid det nya slakteriet.

Del är rikligl att vi importerar en viss mängd kött. Del kan t. o. m. vara motiverat alt vi har någon import av kött därför atl del hör hemma under frågan om konkurrensvillkor och möjligheler för människorna att välja de kvaliteter de önskar.

124

Hen WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

Herr lalman! Belräffande det slora slakteriet pä Öland är del bara alt konstatera att lantbrukssiyrelsen avstyrkte och atl statens Jordbruksnämnd, Svensk ägghandel samt Livsmedelsarbelareförbundet tvivlade pä projektet. Det är riktigt som jordbruksminisiern säger atl man hade sysselsäUningspoliliska skäl. Men kan det vara klok sysselsättningspolitik

all skapa elt antal arbeten pä etl ställe och också med AMS-bidrag hjälpa lill atl utbilda folk där, samtidigt som 250 ä 300 personer på annal håll i landei blir utan sysselsättning? Jag ifrågasätter della mycket slarkl. Sedan beklagar jag alt inle Jordbruksminisiern i klarare ordalag vill komma med sina synpunkter på Jordbrukssubventionerna i allmänhet och på broiler i synnerhei.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill påpeka för herr Wachtmeister att jag haft atl svara på den fråga han ställde, huruvida jag var beredd all vidta några ätgärder med anledning av den kris som broilerbranschen enligt hans mening råkat in i genom den kraftiga subventioneringen på nötkött och fläsk. Det var della som den enkla frågan avsåg. Jag har svarat på den frågan och hänvisat till vad som hänt i samband med den senasle jordbruksuppgörelsen och redovisat mina funderingar över vad det möjligen kan medföra i fortsättningen för broilerbranschen.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om sanitär kontroll av tångtradartrans-porter med matvaror

Hen WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

Herr talman! Låt mig avslutningsvis beklaga atl Jag har fått elt negativt svar pä min fråga. Jag får också beklaga att jordbruksminisiern vid del här tillfället inle vill lätta på förlåten och även diskutera de följdfrågor som jag av naturliga skäl hafl anledning all ställa. Jag får väl återkomma vid ett annat tillfälle.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 4 Om sanitär kontroll av långtradartransporler med matvaror

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Lorentzons (vpk) den 20 januari anmälda fråga, 1975/76:186, lill herr kommunikationsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Lorentzon har frågat kommunikationsministern om nu gällande föreskrifter för transport av frukt och matvaror frän sanitär synpunkt och från skyddssynpunkt är tillfredsställande och hur kontrollen fungerar av gällande bestämmelsers efterlevnad.

Frågan har lämnats över lill mig för besvarande.

Det grundläggande kravet vid livsmedelstransporier är enligt livsme-delslagstiflningen alt transporterna sker pä sådanl sätt alt fara ej uppkommer för alt livsmedlet tillföres främmande ämne, förorenas eller blir otjänligt till människoföda. Livsmedel skall därför vid transport vara inneslutet i förpackning eller på annat sätt skyddat mot menlig påverkan. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot dessa föreskrifter kan dömas till böter eller fängelse.

För alt transporter av del slag herr Lorenlzon nämner skall uppfylla det grundläggande hygieniska kravet om skydd mot menlig påverkan

125

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

öm sanhär kontroll av långtradartransporler med matvaror

126

är det självklart alt tillfredsställande rengöring mäste ske. Elt villkor för samlaslning mäsle vara atl livsmedel hälls väl avskilda från varor som kan medföra skada.

Jag anser alt gällande föreskrifter måste betraktas som tillfredsställande. Livsmedelskontrollen baseras på livsmedelsverket som central myndighei med hälsovårdsnämnderna som lokal kontroll- och inspek-tionsmyndighel.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag lackar jordbruksministern för svaret på min fråga.

Uppgifterna som ligger till grund för den fråga jag ställt har lämnats av Transports regionala skyddsombud i Sundsvall, publicerade i tidningen Dagbladet och verifierade av chefen för en större åkerifirma i samma stad. Del är rätt alarmerande uppgifter det här är fråga om.

Av dessa uppgifter framgår atl långtradare med gifttransporter frän KemaNord i Sundsvall till exempelvis Malmö pä återvägen tar färska grönsaker, frukt och även jordgubbar i öppna kartonger som relurgods. Det sker utan alt lastutrymmet blivit ordentligt rengjort. Man misstänker även att livsfarliga ämnen fraktas på samma bilar som livsmedel. Bättre tycks kontrollen inle fungera.

Stora mängder gift körs pä vanliga långtradare med endasl elt kapell över flaket. Chaufförerna har inle klart för sig vad lasten innehåller -sådan är nämligen lastnings- och transportproceduren, med olika chaufförer till samma bil och även olika billolsar.

Hur väl giftämnena än må vara förpackade kan ändå spill knappast undvikas. ,Åven om inte förpackningarna eller förvaringskärlen läcker, finns del ofta spill av giftiga ämnen utanpå förpackningarna, vilket samlas upp i lastutrymmet.

Nu säger Jordbruksministern att livsmedel skall vara väl förpackade. Det är alldeles riktigt. Men det ärju på del sället att giftet ändå finns med på lastbilsflaket. Del skyddsombud som jag här refererat till säger att det inle räcker med att bara sopa bilen ordentligt efler en sådan gift-frakt. Hela lastutrymmet kanske måste ångtvätlas mellan frakt av gifter och frakt av t. ex. färsk frukt. Delta sker lydligen inte - och kanske inle ens en sådan tvättning skulle vara helt tillfredsställande.

Jordbruksministern säger i svarei alt del är självklart alt en tillfredsställande rengöring måste ske. Men vad är "en tillfredsställande rengöring"? Della skyddsombud säger alt det skall vara ångtvätlning efteråt men att inte ens detta kanske är tillräckligt när man forslat gift på bilen lidigare och har jordgubbar i öppna kartonger all frakta senare.

Vidare säger Jordbruksministern alt elt villkor för samlaslning av livsmedel och andra varor är alt livsmedlen kan hållas väl avskilda frän andra varor, som kan medföra skada på livsmedlen. Men hur skall man kunna hålla livsmedel och övriga varor väl åtskilda på etl lastbilsflak? Den frågan skulle jag gärna vilja ha ell svar på, herr jordbruksminister. Det är nog flera som med mig skulle vilja ha ett sådanl besked.

Jordbruksministern är helt lill freds med gällande föreskrifter och med all hälsovårdsnämnderna som lokala konlroll- och inspeklionsmyndig-heter skall svara för kontrollen. Efler del avslöjande som detta nyss tillsatta regionala skyddsombud har lämnat måste man emellertid säga sig alt hälsovårdsmyndigheterna lycks ha sovit en djup lörnrosasömn, eftersom de inte har kommit pä vad söm i detta fall har förekommil. Det var det regionala skyddsombudet som slog larm.

Herr jordbruksminisiern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag har som svar på frågan sagl all jag anser all de föreskrifter som finns är tillfredsställande. Men kontrollapparalen bör givetvis också fungera.

Vi kan väl generellt säga om all kontroll - den må gälla vilkel område i samhället som helst - alt vi naturligtvis inte kan lyckas få en kontroll som är så perfekt att den utesluter brott eller fel; det är självklart atl vi inle kan klara den målsättningen. Däremol är det angeläget att både allmänheten och, som i det här fallet, skyddsombud är uppmärksamma på bristerna och anmäler till hälsovårdsnämnden när man kommer i kontakt med den här typen av brister. De erfarenheter som är skildrade i delta fall visar på ett helt oacceptabelt förhällande, och då är del viktigt atl detta anmäls till hälsovårdsnämnden, som sedan skall agera. Dessutom är del naturligtvis ocksä viktigt att hälsovårdsnämnderna skall vara aktiva. I den mån sädana transporter förekommer och ligger inom hälsovårdsnämndernas verksamhetsfält är avsikten naturligtvis att hälsovårdsnämnderna skall göra stickprovsundersökningar för atl konstatera på vilkel sätt transporterna sköts. Nu vet jag att i delta enskilda fall hälsovårdsnämnden har tagit kontakt med hälsovårdsnämnden i den kommun varifrån transporten utgått. Den vägen skall det etableras etl samarbete, som kan garantera att lasten redan när den avgår är lastad under så säkra förhållanden, atl man inte skall behöva uppleva konsekvenser av denna typ för de livsmedel som fraktas.

Jag är övertygad om att med aktiva hälsovårdsnämnder och en uppmärksam allmänhet skall kontrollen kunna bli effektiv och därmed efterlevnaden av bestämmelserna mera tillfredsställande.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om sanitär kontroll av långtradartransporler med matvaror

Hen LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Jag är naturligtvis mer tillfredsställd med del svar som jordbruksministern nu lämnade, när han sade alt del råder oefterrättliga förhållanden i fall som detta. Ändå tror Jag inte att hälsovårdsnämnderna är så på alerten att de kommer all klara frågan helt, för här gäller del också åkeriägarna som sådana.

1 den tidningsartikel som jag refererade till säger en - tydligen seriös - äkeriägare atl han vill ha helt andra förhållanden lill stånd i det här avseendel. Möjligen kunde vissa åkeriägare auktoriseras all ta hand om frakter av gifter och miljöfarliga ämnen. Jag vill slälla frågan till jordbruksministern, om inte del skulle vara en framkomlig väg.

127

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

Just nu piigår det förhandlingar mellan åkerierna och fraktbeställarna om hur problemet med det miljöfarliga godset skall lösas. Dessa förhandlingar kan ju ta rätt lång tid, och då dröjer det innan dessa uppenbara missförhållanden rättas lill. Hur skulle det vara, om man förbjöd de bilar som fraktar giftiga ämnen exempelvis från Sundsvall till Malmö alt ta frukt och färska grönsaker med sig tillbaka? Det skulle kunna vara ett led i utvecklingen, innan man när elt resultat i de förhandlingar som nu pågår.

Hen jordbruksminisiern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill tillägga lill vad jag sade tidigare att vi naluriigtvis också har att göra med etl informationsproblem. De här förhållandena kommer att uppmärksammas av livsmedelsverket, som dels i sin information, dels i sina diskussioner om vilka åtgärder som kan behövas kommer att ha tillgång till vad som här är redovisat.

Frågan om hur man skall transportera miljöfariiga ämnen har ju varil föremål för diskussion och t. o. m. åtgärder i annat sammanhang; det gällde då miljöfariigt avfall. Detta är ell problem som fortlöpande måste uppmärksammas, fördel är angelägel att man får etl ordentligt och rikligl förhållande på den här punkten.

Överläggningen var härmed sluiad.

128

§ 5 Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för all besvara herr Olssons i Järvsö (c) den 28 november anmälda interpellation, 1975/76:71, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Järvsö har frågai mig om jag, med hänsyn till behovel alt åstadkomma en bättre regional balans i Gävleborgs län, är beredd atl dels föreslå ätgärder i syfte alt förslärka de mindre och medelstora företagens sysselsättningsmöjligheter, dels medverka till åtgärder för ökad spridning av sysselsättningseffekter frän befintliga och planerade slora induslrikoncenlrationer.

En förbällrad regional balans både mellan och inom olika regioner och län är ett av de grundläggande målen för vår regionalpolitik. Den hittills förda regionalpolitiken har också gett goda resultat. Målet att dämpa tillväxten i storstadsområdena och att få till stånd en bättre utveckling i skogslänen har i huvudsak nåtts. I den utvärdering av Länsplanering 1974 som nyligen har gjorts inom arbetsmarknadsdepartementet konstateras att den förbättrade regionala balansen kan väntas bestå under resten av 1970-lalet och 1980-lalet. Denna bedömning bygger emellertid pä förutsättningen att fortsatta aktiva närings- och regionalpoliiiska insatser vidtas och att problemen med obalans inom länen ägnas speciell uppmärksamhet.

Regeringen är givetvis beredd att befästa de uppnådda resultaten och ta sig an de kvarvarande problemen inte minst inom skogslänen. Regeringen har bl. a. genom tillkallandet av sysselsältningsulredningen markerat sina höga ambitioner pä sysselsättningens område. Regionalpolitiken måste enligl regeringens mening vidareutvecklas, så all den kan spela sin roll i en sysselsättningspolitik som syftar lill alt ge arbeie åt alla som vill och kan. Regeringen avser att under våren 1976 ge lill-läggsdirektiv till sysselsältningsulredningen om en övergripande översyn av de regionalpoliiiska medlen. Under är 1976 avser regeringen vidare atl lägga fram förslag till riktlinjer för en samordnad regional- och sysselsättningspolitik. Ett viktigt underlag för dessa förslag är utvärderingen av Länsplanering 1974 samt sysselsällningsutredningens delbetänkande Arbete åt alla.

Med anledning av herr Olssons första fråga vill jag framhålla att en icke oväsentlig del av de insatser som görs inom ramen för regional-och sysselsättningspolitiken förstärker de mindre och medelstora förelagens sysselsättningsmöjligheter. Inom industripolitikens ram har vidare en kraftig förstärkning skett under senare år av stöd- och utvecklingsinsatser med inriktning på dessa företagsgrupper. Jag delar hell herr Olssons uppfattning all länens företagareföreningar har en vjktigjjppgift alt all fylla när del gäller att utveckla den mindre och medelstora företagsamheten. I avvaktan pä förslag från den av regeringen nyligen tillkallade, pariamentariskt sammansatta ulredningen om företagareföreningarnas ställning och roll inom närings- och regionalpolitiken - i vilken herr Olsson ingår som ledamot - är jag emellertid inte nu beredd atl precisera vilka förändringar som kan bli akluella för föreningarnas del. Enligt direktiven skall utredningen lägga fram sina förslag redan under år 1976.

I vad slutligen gäller de s. k. spridningseffekterna från slora induslrikoncenlrationer finner jag del självklart all dessa bör tas lill vara för att man därigenom skall uppnå bl. a. en bättre regional balans. Även i detla sammanhang bör företagareföreningarna kunna spela en vikiig roll bl. a. som koniaktförmedlare mellan slora beställarförelag och befintliga potentiella underleveranlörsföretag. Ell exempel på atl en förening spelar en sådan roll är det samarbete som pågår mellan landstinget, NJA och företagareföreningen i Norrbottens län inom ramen för upphandlingen av Stålverk 80.

Jag vill också erinra om att regeringen nyligen uppdragit åt expertgruppen för regional utredningsverksamhet all genomföra en studie rörande effekterna såväl lokalt som regionall och på riksplanet av uppbyggnaden av Stålverk 80. Resultaten av denna studie bör kunna ge värdefulla uppslag när det gäller all ta lill vara spridningseffekterna av stora industrisalsningar på andra orter i landei.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka industriministern för svaret på min inlerpellalion.

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:56-58

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

130

Bakgrunden lill frågorna, som ställdes den 28 november, är framför allt vågen av företagsförsäljningar den senaste tiden, inte minst det senaste året, i hela landet men särskill markerad i Gävleborgs län. Några exempel: De stora Edsbyverken såldes till STAB, Svenska Tändsticks AB. SP-produkter, den slora fönsterfabriken, med marknad över hela Europa, såldes till Bergvik och Ala, som strax därefter såldes till Stora Kopparbergs Bergslag. Kopparfors såldes lill Papyrus. Kopparfors hade ju huvudkontor i Ockelbo, och Bergvik och Ala hade huvudkontor i Söderhamn. Sedan kom projekteringen av elt valsverk i Gävle som en följd av utbyggnaden av Stålverk 80, där jag närmasl vill diskutera behovet av jämsides sysselsättning i andra delar av länet.

Man kan diskutera denna utveckling från flera synpunkler, och ledamöterna i denna kammare Gillström och Östrand har ju redan i november diskuterat frågan med industriministern. Man tog då upp de formella grunderna för försäljningarna, information osv., och dessutom sysselsättningskonsekvenserna. Jag vill gärna inslämma i de farhågor som de vid det tillfcillet uttryckte, och jag vill dänill ta upp ytieriigare några aspekter som framgår av min interpellation.

För del första gäller det risken för utarmning i en ort när företag säljs och huvudkontoren flyttar till andra områden. Då är del ofta fråga om utflyttning av utvecklings- och avancerad teknisk personal, som bygden därmed går miste om. Det är faktorer som dels kan ge sysselsättning - utvecklingsavdelningar osv. - dels kan stimulera den industriella miljön i en ort. Detta är ett ganska betydande problem som man ofta möter i dessa sammanhang vid stark omstrukturering.

För del andra gäller del risken av försämrad insyn och försämrat medbestämmande i dessa stora koncerner. Det är Ju mycket svårt alt följa beslutsfattandet när det finns ett nät av invecklade företag där man knappast riktigt vet var huvudkontoret ligger. Det är uppenbart alt della är en risk för både de anställda och de orter det är fråga om.

Vi har givelvis också nedläggningshot eller inskränkningshot när sädana här saker sker - det kommer man inte ifrån. Del sägs all det skall bli en ulveckling, och del kan del ocksä bli den närmaste tiden, ofta länge. Men blir del dåliga konjunkturer, sä finns det ju risk för atl de förelag som ligger längst ul blir de som först får läggas ned. Vi nar konsekvenser av den akluella nedläggningen som innebär uppenbara risker för mindre företagsamhet, t. ex. i norra Hälsingland.

Dessutom har vi detta med den regionala balansen - eller den regionala obalansen, skulle Jag kanske vilja säga. Ofta blir det en större koncentration av företagsamheten genom sammanläggningarna, genom fusionerna, och del är vanligen de mindre orterna som drabbas. Vi har Ju många exempel på det.

Svaret pä inlerpellationen är vänligt - det röjer förståelse för problemaliken. I svarei hänvisas till vad regeringen har gjort och lill en rad utredningar som är på gång. Frågan är: Räcker del med del här?

Jag är från Ljusdal, och den orten hade den tvivelaktiga äran atl pre-

senteras på en helsida i Expressens söndagsbilaga för etl par veckor sedan där det stod atl Ljusdal är den mörka fläcken på vårt lands karta. Industriministern själv har tillsammans med sina medarbetare varil på orten och många gånger lovat atl här skall del bli ändring, här skall det bli satsningar. Jag kommer särskilt ihåg att man en gång sade: Det är grönt ljus för Ljusdal.

Men vad har hänt? Den frågan kan ställas: Är det tillräckliga insat.ier som har gjorts? Jag vill säga alt del är del inte med hänsyn till den utveckling som har skett. Jag tror att Ljusdal och andra orter i en liknande situation, som ändå har levererat - om Jag får använda det uttrycket - många ungdomar under de senasle decennierna för all bygga upp industrier på olika håll, har förtjänat ett bällre öde nu när människorna ändå vill flytta tillbaka.

I vad gäller företagsfusionerna lycker jag mig näsian kunna utläsa av den diskussion som fördes i november att regeringen med välvilja och gillande låter delta gå. Det flnner Jag beklagligt -jag anser alt man borde sätta in litet mera resurser för alt kartlägga vad det här kan innebära. Enligt min mening finns det siörre anledning lill oro än vad industriministern i november och nu i svaret givit ullryck ål. .

De skäl för fusioner och förelagsköp som framförs, t. ex. ekonomiska resurser, inflätade markinnehav osv., tror jag ofta är ganska svaga. Problemen skulle nog kunna lösas pä andra vägar-genom samverkan, genom underleveranser - så att man finge en struktur där konkurrensen var mera öppen och effektiv.

Jag ställer frågan: Skulle industriministern, med hänsyn lill den forcerade koncentration som sker inom förelagsvärlden, vilja medverka lill en utvärdering av vad som äger rum och vilka verkningarna blir för förelagen, för de anställda, för orten och för samhällel? Jag tror atl del vore myckel angeläget atl få fram en sådan.

I inlerpellationen tog jag slutligen upp frågan om den regionala obalansen, och den har Jag redan något belyst. I svaret säger industriministern: "Målel att dämpa tillväxten i storstadsområdena och atl få lill stånd en bättre utveckling i skogslänen har i huvudsak nåtts. I den utvärdering av Länsplanering 1974 som nyligen har gjorts inom arbetsmarknadsdepartementet konstateras alt den förbättrade regionala balansen kan väntas bestå under resten av 1970-talel och 1980-lalel." Det låter Ju bra, och Jag förslår all uttalandet från industriministerns egna synpunkler är tillfredsställande. Men jag kan inle dela den uppfattning som här förs fram. Jag har en annan uppfattning - Jag tror inte vi har nått målel all få lill stånd en regional balans. Det är bara början - för all del en värdefull början. Del råder inget tvivel om att vad som hänt under de senaste fem åren är av utomordentligt värde, men vi har inte nått målet ulan det mesta är ogjort. Skulle förutsättningarna bli mera ogynnsamma kommer vi att ha svårigheter, och jag skall senare säga några ord om det.

Genom det uttalande som jag citerade har diskussionen kanske kommit

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

131

Nr 58                 upp pä en nivå som ligger utanför Gävleborgs län och Jag skall inte

Tisdagen den      vidga den myckel. Men Jag vill ändå som politiker säga att det inte

3 februari 1976    '' människorna som ville ha till stånd den koncentration som skedde

---------------    under 1960-talel. Det har de visal genom, all flytta tillbaka sä snart det

Om ökad spridning givits tillfälle. Mänga Järvsöbor har t. o. m. flyttat hem på vinst och föriusl
av sysselsättningen i även utan tillgäng på fasl arbete under de senare årens tendens lill viss
Gävleborgs län    småindustrialisering. Man står alltså och trampar och väntar på atl del

skall skapas arbetstillfällen på de orter ule i landei där man är uppväxt. Koncentrationen berodde således pä att man måste flytta med arbetstillfällena, och arbetstillfällena koncentrerades lill ell fätal orter. På den punklen mäste jag säga all vi från centern hade rätt och att regeringen kom för sent med sina åtgärder. - Detta om det allmänpolitiska.

Jag skulle vilja återgå till Gävleborgs län. Jag skall be atl på kammarens interna TV-skärm få visa en bild som är hämtad ur undertaget för Länsplanering 1974 i Gävleborgs län. Den visar två saker. Utgångsläget för de vågräta linjerna är 1950. Bilden visar för del första obalansen, eller spridningen, i befolkningsutvecklingen i de tio olika kommunerna inom länet. Den lodräta, streckade linjen i mitten är 1974. Den högra delen av bilden visar prognoserna fram till 1990. Dessa prognoser har upprättats ulan någon målsättning atl ta till kraftigare ätgärder för att ändra utvecklingen. Bilden visar vad som sker om inte nya åtgärder sätts in.

Bilden visar för del andra atl det endast är Gävle, det primära centrum, representerat av de streck som går snett upp utan siörre krumbukter, som enligl prognoserna behåller befolkningsmängden och ökar. Alla övriga orter, t. o. m. Sandviken och Hofors, beräknas komma att minska frän 1974 fram till 1980 och 1990. Det är en ganska besvärlig situation länsplanerarna försätts i när de nödgas kontstatera en sådan regional obalans som här visas upp; detla är alltså siffror som legat till grund för deras arbete under det senaste året. - Läget är alltså inte så bra som industriministern m. fl. vill göra gällande.

Jag vill sedan visa en ännu en bild med samma uppläggning men avseende anlalel arbetstillfällen i stället för befolkningsutvecklingen. Där är spridningen ännu siörre, vilket betyder alt läget egentligen är sämre än den första bilden visade. Där hade man med också etl stort antal åldringar - vi har en siörre andel åldringar än många andra län. De flesta finns pä de mindre orterna. Men ser man lill arbetskraften, som skall bygga upp framtiden, är spridningen eller obalansen ännu siörre.

Del finns ytterligare elt par saker som visar att del finns anledning lill oro. Regeringen har gjorl en sammanställning av länsplaneringen -Politik för regional balans. Jag har inte läst den helt utan endast fått ett kort sammandrag av den. Av det sammandraget framgår ändå ett par saker.

Man säger alt flyttningen mellan länen har minskat och kommer atl

minska, men all omflyttningen inom länen kommer atl fortsätta. All

132                   höja yrkesverksamhetsgraden i glesbygden kan bli svårt, säger man. Man

säger också alt det blir svårigheter med ny lokalisering på svaga arbetsmarknader. Man säger vidare all om individen skall fä siörre valfrihet så förutsätts pendling. Samtidigt är man i rapporten kritisk emot ökad pendling. Man menar att del medför för stor energiåtgång bl. a. Man säger vidare att det är svårt att öka kollektivtrafiken. Slutligen säger man att det föreligger behov av ökad flyttning, omflyttning och rörlighet.

Av dessa konstateranden kan vi dra slutsatsen att man i regeringspolitiken framöver länker fortsätta med atl koncentrera människorna inom länen. Om man inte vill ge de mindre orterna en chans genom att sätta in de åtgärder som jag nämnde - ökad kollektivtrafik, ökad pendling, ökad lokalisering - kommer hälften av kommunerna inom Gävleborgs län atl få del svårare. Man säger alt ingen ändring av ortsstruk-luren, ortsklassificeringen, behövs, och det vill jag ifrågasätta. Min mening är att här krävs större uppmärksamhet på utvecklingen och förstärkta åtgärder.

Den viktigaste frågan för ögonblicket är emellertid hur vi skall få en spridningseffekt i fråga om den koncentration som sker. Hur skall vi kunna få arbetstillfällen i Gävleborgs län även utanför det primära centrumet Gävle-Sandviken? Där ulgör de mindre företagen en av de viktigaste pusselbitarna. Industriministern visar nu liksom tidigare intresse för denna fråga och är positiv till au någol görs. Han hänvisar till att företagareföreningarna har en slor uppgift att fylla, och det tycker jag är riktigt. Han påpekar dock att frågan är under utredning och säger att man under tiden inte vill göra någonting utöver vad som nu redan är i gång.

Min uppfattning är dock att dessa frågor är sä allvarliga och angelägna atl åtgärder bör vidtas nu utan att man avvaktar vad utredningen kan prestera. Del finns sä många självklara insatser som kan göras. Vi kommer här i riksdagen under våren att få diskutera frågor som har tagils upp i motioner: höjning av utlåningstaket, ökad utlåning från statens hantverks- och industrilånefond, ökad utlåning via den statliga kreditgarantin och över det ordinarie bankväsendet, resurser för administration inom företagareföreningarna föratt gåul med t. ex. en uppsökande verksamhet, liberalare bedömning av kreditfrågorna, resurser för forskning och ulveckling etc. Allt delta kommer som under lidigare är alt få diskuteras. Jag tycker atl vi skulle kunna falla många beslut utan atl vänta pä utredningen. Del finns tämligen självklara lösningar bara viljan finns.

Ta Stålverk 80 och valsverket i Gävle igen, som var utgångspunkten för milt resonemang! Vad händer om man gör ungefär likadant här som när man byggde stålverket i Luleå? Man bygger ett valsverk i Gävle med 500-600 anställda. Varifrån skall de las? Ja, de kommer att tas från områdena i Hälsingland och andra kringliggande områden. Med den utlokalisering av statliga verk som vi lovordar har nämligen Gävle en ganska god arbetsmarknad. Om inle arbetarna i Ljusdal får jobb hemma tvingas de givetvis lill valsverket i Gävle. Är det en bra ulveckling? Nej, det är del inte. Här mäsle vi enligt min mening projektera sprid-

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

133

10 Riksdagens protokoll 1975/76:56-58

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

ningseffekten samiidigi som vi projekterar valsverket i Gävle. Vi måste samtidigt skapa Jobb i de längre bort belägna orterna.

I förra veckan publicerades en utredning från Norrbotten - jag vel inte om det var meningen alt den skulle publiceras. Om del är samma utredning som nämns i svaret kan jag inte heller säga. I denna utredning sägs emellertid enligt pressen att man skulle kunna erbjuda tusentals arbeten i Norrbottens inland, om bara frågan om utbyggnad av Stålverk 80 hanterades pä etl annat säll. En del av sysselsättningen kring Stålverk 80 borde enligl denna utredning spridas i Norriands inland. Tidigare har man slentrianmässigt köpt produkler från andra delar av landet eller byggt upp produktion i Luleå. Utredningen är som sagt inte officiell - jag har bara återgivit vad som slod i tidningarna i förra veckan.

Jag lycker all man borde göra Gävleborgs län lill elt försöksområde där man startar arbetet med att sprida sysselsättningen samtidigt med del andra projektarbetet som nu pågår. Företagareföreningen borde få exlra resurser för atl sätta i gång sådan projektverksamhet. Jag vel att den är redo att åla sig en sådan uppgift om den får resurser från industriministern. Redan innan man läser sig för en viss projektering med valsverket, bör en grupp få undersöka de effekter som blir följden av planerna. Koncentrationen inom storföretagen i övrigt bör också tas upp. Gruppen skulle hell enkell fä som uppgift atl försöka få lill stånd en bättre spridning av arbetstillfällena, givetvis i samarbeie med berörda förelag. Min fråga är därför lill slut: Skulle industriministern vilja medverka lill genomförandel av etl sådant förslag?

134

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Jag kan i huvudsak ansluta mig till de synpunkler som herr Olsson i Järvsö har anförl. Vad jag har fäst mig vid är atl industriministern förefaller vara mera nöjd än vad man, även enligt min mening, har anledning alt vara. Han säger i svarei: "Den hillills förda regionalpolitiken har ocksä gett goda resultat. Målet all dämpa tillväxten i storstadsområdena och all få lill stånd en bällre utveckling i skogslänen häri huvudsak nätts." Man borde alltså enligl detta uttalande vara myckel tillfredsställd med utvecklingen. Även jag vill naturligtvis med stor tillfredsställelse notera de resullat som uppnåtts och de framsteg som gjorts. Men del är myckel kvar alt göra - del är långt kvar innan vi nått fram till en rimlig sysselsättning runtom i landet och inle minsl i skogslänen, framför alll då i Gävleborgs län, som också Jag vill säga några ord om.

Behovel av regionalpoliiiska insatser i Gävleborgs län är fortfarande mycket stort. Genom utflyttning av ungdomar, märkbar under en läng följd av år, har länet en ofördelaktig befolkningsstruktur. Sedan 1972 har värt län etl lägre födelsetal än dödstal. För att klara riksdagens målsällning - i princip oförändrad befolkning fram lill 1980 - behövs del därför en sådan utveckling av näringsliv och sysselsättning att länet inte bara kan hålla en låg arbetslöshet ulan även fä en viss nelioinnyltning. Vi har f n. i länet en arbetslöshet pä 3 600. Vi har 3 400 sysselsatta

i omskolning och beredskapsarbeten, och vi har elt mycket stort antal förtidspensionerade. Det är sålunda ca 20 000 personer i länet som inle är sysselsatta på den normala arbetsmarknaden. Det är 16 % av den lolala sysselsättningen i länet. Det visar att vi barett utomordentligt stort behov av regionalpoliiiska insatser i vårt län. Att del alldeles särskilt gäller vissa kommuner har vi hört herr Olsson i Järvsö lala om. Han har understrukit det behov som finns i Ljusdal, och jag kan därvid bara instämma i vad han har sagt.

Utvecklingen i länet har under de fyra första åren av 1970-talel varit negativ. Befolkningsföriusterna blev mycket stora och inget annat skogslän ligger så nära den nedre gränsen i riksdagens regionalpolitiska beslul om befolkningsmål för länen 1980. Inrikesuiskottet ullalade också år 1973 all utvecklingen inom Gävleborgs län under den gångna delen av 1970-talel kunde vara ägnad att inge oro.

Nu har det hänt en del saker under 1974 och 1975 - det skall vi med glädje konslatera. Enligl preliminära uppgifter ökade folkmängden i länet under förra året med 1 736 personer. Denna ökning är i huvudsak etl resullat av den utlokalisering som skett bl. a. av lantmäteriverket. Della är såvitt jag förstår en engångsföreteelse och ingenting att bygga pä i tron att tendensen nu har blivit en annan och atl vi är på väg framåt. Jag tror inte atl det är så väl. För all det skall kunna ske behövs det ytteriigare slora insatser av regionalpolitisk karaktär för att trygga sysselsättningen i länet. Jag är alltså övertygad om atl här behövs kraftfulla insatser för att nä resultat av det slag vi är ute efter.

Jag skall inte bli långrandig. Jag kan, som Jag lidigare nämnde, ansluta mig till det som redan sagts om satsningen på de mindre och de medelstora förelagen och företagareföreningens möjlighet att agera. Det finns myckel alt göra här. Jag har tagit upp de problemen i motioner, sä vi får möjlighet all återkomma till dem. Jag ville bara för min egen del stryka under atl läget inte är riktigt så tillfredsställande som man skulle kunna tro, då man tar del av interpellationssvaret. Behovet av ytterligare åtgärder är utomordentligt stort.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

Hen NORDGREN (m):

Herr lalman! Det förefaller som vi alla frän Gävleborgs län skulle gå upp i talarstolen och tala om hur besvärligt läget är. Det finns all anledning till detta. I synnerhet en del platser i Gävleborgs län har det bekymmersamt. Det är några platser i Gästrikland, först och främst Ockelbo och Hofors, och framför allt norra delen av Hälsingland som har det särskilt bekymmersamt. Jag understryker gärna vad herr Johan Olsson i Järv.sö har sagt, nämligen att framför allt Ljusdal förtjänar etl bättre öde än det lyckats få.

Jag tror inte det räcker med bara de saker herr Olsson föreslagil. Förslaget om ökade lånemöjligheter och krediter är riktigt. En ökad satsning på den mindre företagsamheten är naturligtvis nödvändig. Men i del sammanhanget, herr industriminister, skulle jag gärna vilja nämna nå-

135

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

136

gonling som hände så senl som i går. Genom företagareföreningen har vi försökt skapa en grupp av mindre snickerifabriker, som är beredda alt gemensamt leverera till elt marknadsförande företag. Della har hos företagareföreningen ansökt om elt industrigarantilån. Vi tillät oss tillstyrka detla. Jag hoppas industriministern kommer alt medverka lill alt det går igenom, även om jag förstår att del i viss mån ligger på gränsen till vad företagareföreningen egentligen har befogenhet lill. Dessa fabriker skulle gemensamt försöka skaffa fram olika möbler och sedan skulle elt företag inom Hälsingland marknadsföra produkterna. Det företaget har som sagl begärt industrigarantilänet. Del kanske ligger pä gränsen lill vad företagareföreningen har möjlighet till, men del är på sådanl sätt som man bl. a. i USA försöker medverka till all skapa bällre möjligheler för de mindre förelagen alt komma ut på marknaden. Det är svårt nu för tiden för en liten fabrik, i vilken bransch det än mä vara, att marknadsföra sina varor. Delta är en uppgift för företagareföreningen. Det vore mesl önskvärt att vi själva i företagareföreningen haft möjlighet att ge denna hjälp, men det har vi f n. inle. Däremot har vi tillstyrkt det sökta industrigarantilånet.

Del är klart att i en kommun som Ljusdal, som redan innan den försämrade konjunkturen inträdde hade problem med sysselsättningen, har dessa problem blivit ännu besvärligare nu bl. a. på grund av rationaliseringen i skogen. Det är främst ungdomen i Ljusdal som vi samtliga från Gävleborgs län är bekymrade för. Faktum är atl slora ansträngningar har gjorts. Liinsstyrelsen, företagareföreningen och även föreirädare för industridepartementet och arbetsmarknadsstyrelsen har varil där under de gångna året och sett hur läget är. Några direkta resultat har tyvärr ändå inle nätts.

I förra veckan var en del av inrikesulskottets representanter uppe och tittade på industricentrum i Lycksele och en annan grupp besökte industricentrum i Strömsund. Vi som var i Lycksele fann all det var en lyckad satsning - det har jag setl med egna ögon - och jag tror att de som var i Strömsund konstaterade detsamma där. I Lycksele hade man del besvärligt i början, men tack vare atl industricentrum fanns startades en del företag, och man fick en del företag att flytta dit. Vid samtal med dessa företagare och även med chefen för industricentrum däruppe fick jag den bestämda uppfattningen att om man skall bygga elt industricentrum eller elt industrihus, vilket för Ljusdals del är föreslaget motionsvägen - det har föreslagits lidigare också - skall man göra del omgående. Det lär finnas några förelag som är intresserade av etl industrihus i Ljusdal, men de är naturligtvis inle intresserade av alt vänta hur länge som helst, möjligen ell eller två år. Del lar givetvis tid att bygga etl industrihus, men vet man att ell sådant är på gång kanske man skulle kunna knyta upp de här intresserade företagen omgående och sedan fylla pä så småningom. Förutsättningen för tillkomsten av elt industrihus är atl det blir fullt. Jag vel att ytteriigare åtgärder kommer fram motionsvägen här i riksdagen.

Mot bakgrund av den besvärliga situationen på sysselsättningsområdet och mot bakgrund av vad som sägs i budgetpropositionen, bilaga 15, om möjligheterna att klara energiförsörjningen i framtiden,ärdet önskvärt atl man snarast bygger ut vattenkraften. Det finns vissa möjligheter all nä resultat om man är beredd all salsa pä utbyggnad av vattenkraften i Ljusnan. Del finns planer färdiga; man väntar väl bara på valtendom och naluriigtvis pä beslul. Jag vet att det finns motstånd till utbyggnad av vattenkraften, men såsom man nu bygger - del ser man om man tar och titlar utefter älvarna där uppe - torde det inle medföra några nämnvärda nackdelar. En utbyggnad skulle sannolikt skapa ca 1 200 årsarbeten, dvs. sysselsättning för 250 å 300 personer under ca 4, 5 år framåt. Siörre delen av den arbetskraften lär enligt uppgift kunna hämtas från Ljusdalsregionen. Hell naturiigl borde delta innebära en injektion för den här delen av Hälsingland. Jag anser att man noga bör överväga för- och nackdelar med en sådan utbyggnad, inte minst med tanke pä sysselsättningsproblemen men kanske också med tanke på de ganska goda förmåner som utlovats både för industrin och för turismen i Ljusdalsområdet i den händelse planerna får verkställas. Dessulom har man sagt - efler vad Jag har gjorl mig underrättad om - att man är beredd atl söka eliminera de sår som lidigare förorsakats i naturen genom det sätt på vilket man förr i världen byggde ut vattenkraften. Där skulle man kanske t. o. m. kunna fä en vackrare natur än den tråkiga som f n. finns kvar sedan lidigare utbyggnader.

Herr lalman! Alla de här förslagen måste övervägas: Ökad satsning på företagareföreningarna, etl industricentrum och en diskussion om huruvida man skall bygga ut Ljusnan. Del är saker som jag tror gemensamt skulle kunna sälla fart pä sysselsättningen i Ljusdalsomrädet. Däremot tror jag inte atl det räcker med någon enstaka av dessa åtgärder. Vi har erfarenhet frän enbart etl hantverks- och industrihus i Ljusdal, och det skapade inte sä slor sysselsättning. Ganska stora problem var förknippade med det till au börja med, men nu går det hela någol så när.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! Vi häller på att få en allmän regionalpolitisk debatt. Del kan i och för sig vara intressant, men lål mig peka. på etl par saker som kan vara av värde i sammanhang med diskussionerna kring inlerpellationen. Herr Nordgren tog upp etl ärende - samarbete mellan några snickeriinduslrier, för vilka man begär ell stöd för att klara marknadsföringen. Jag skall naturligtvis inle svara på hur del kommer att gä i det enskilda fallet, men jag tror alt detla är ett lysande exempel på vad som pågår. Del är marknadsföringen - möjlighelerna att få avsättning för produkterna - som är avgörande för om vi skall behålla den sysselsättning vi har och eventuellt också få den all växa.

Den rad av personer som förekommer har ofta det här sambandet - man har brist på kapital; man står inför en uppgift att expandera, som då kräver investeringar; man står inför uppgiften att lägga om adminis-

137

Nr 58                 trationen och undersöka möjligheterna till besparingar; man står inför

Tisdagen den      uppgiften att klara marknadsföringsproblemen, och del gör man ofta

3 februari 1976   genom en samverkan mellan en rad förelag eller genom atl etl mindre

---------------    företag inlemmas i någon större enhet. Del är oftast - det vågar jag

Om ökad spridning   säga - bakgrunden lill fusionerna, försäljningar och köp.
av sysselsättningen i      Frågan är: Är det en ulveckling man kan sloppa? Herr Olsson i Järvsö
Gävleborgs län    gör sig, tycker jag, skyldig till en överdrift när han frågar: Tänker man

fortsätta koncenlrationslendenserna? Han ställer den frågan liksom om det vore regeringen och vår politik som ledde lill dessa koncentrationer. Del är förelagen vi har att vända oss till, och del är företagens utveckling vi har all försöka observera. Det är företagen som vi kan ge slöd, som vi kan stimulera, som vi kan initiera till lokaliseringar eller etableringar pä de orter där vi barett inlresse av att det här sker. Det kan vi naluriigtvis göra med olika stödformer. Vi kan diskutera om de stödformer vi har i dag är tillräckliga.

Vi har bara atl notera att vi - trots atl vi faktiskt kan gä in i det inre stödområdet och lämna bidrag och lån, ulbildningsstöd och andra former för stöd, som täcker huvudparten av kostnaderna - har svårigheter att förmå företag lill sådana etableringar. Det kan ha sina naturliga skäl: långa transportavstånd, höga marknadsföringskostnader och en rad andra problem.

Nu säger rnan att jag överdriver när jag i interpellationssvaret anför att den målsättning som vi ställde upp i början av 1960-talet - att tona ned tillväxten i storstadsregionerna och försöka nä en bättre regional balans i skogslänen - i huvudsak har uppnätts. Man kan naluriigtvis diskutera ordens valör, och jag har sagt atl denna balans i huvudsak uppnåtts och alt det är en utveckling som vi hoppas kommer alt bestå. Jag läste i en tidning i lördags att ett borgerligt kommunalråd i Göieborg nu begär alt Göieborg skall betraktas som stödområde. Varför? Jo, därför atl man under den närmaste fem- eller tioårsperioden förutser en icke oväsentlig minskning i sysselsättningen, framför alll inom den industriella verksamheten, och atl man behöver ell stöd för alt få en bättre balans.

Jag upplever inle delta förhällande som tillfredsställande, och jag tar
inle heller kravet till intäkt för vad jag tidigare sagl, nämligen alt vi
har uppnått en bättre balans och bromsat tillväxttakten i storstadsom
rådena. Jag har bara konstaterat förhållandet. Men vad jag vill komma
fram lill är att vad som inträffar i Göteborg är en strukturell förändring
i delar av näringslivel där, i första hand i vad gäller varven. Det kan
med säkerhet inträffa atl några lusen jobb försvinner samtidigt som man
inte kan se atl andra, i och för sig slora och bra verksamheter, som
Volvo, SKF och ytterligare några, skall uppväga den minskning som
sker på varvsområdet. Man begär därför stöd för all över huvud tagel
kunna klara sina problem.
Om jag ser på skogslänen som en lotaliiet och inle skiljer ut elt visst
138                   län - vi kan sedan återkomma till den diskussionen - vill jag säga atl

utvecklingen har vänts, inle minsl genom den starka satsning som sker uppe i Norrbollen. Då kommer vi till den fråga som också har ställts här: Skall vi säga atl vi har nåll etl gott stycke pä vägen mot en regional balans, om vi lyckas bromsa eller vända ulflyttningen ur länen? Man gör nu gällande atl della inle räcker ulan att vi på något sätt måste ge garanti för att varje ort fär behälla sill befolkningstal. Jag vågar säga att del är en omöjlig uppgift, vem som än skall ta pä sig den.

Jag hoppas atl vi nu kommer atl fä bygga Stålverk 80 och alt Stora Kopparbergs och NJA:s gemensamma utredningsbolag kan komma till resultatet atl det är lämpligt atl lägga elt valsverk i Gävle. Jag tror på detta. Men man kan dä fråga om valsverket egentligen behöver ligga jusl i Gävle. Man kan t. ex. säga: Vi är överens om alt del skall föriäggas någonstans där uppe - varför inte i Ljusdal? Ja, ingen har i varje fall just nu förordat della, och del är väl heller egentligen ingen som tror på den möjligheten. Vi får i alla fall en koncentration lill etl län som verkligen behöver della stöd. Självfallet påverkas då utvecklingen befolkningsmässigt, herr lalman, så alt det blir en ytterligare tillväxt i Gävleregionen eller i själva Gävle. Skall man bromsa del? Ingen av er vill det.

Man kanske kunde säga: Vill man inte förlägga valsverket till Gävle så må det vara hänt, och del har redan uppträtt flera politiker som gärna skulle se att detta valsverk byggdes på någon annan plats. Men det är inte det man är ute efter nu. Vi får väl i stället göra som man har gjort i Norrbotten, där företagareföreningen, landstinget och NJA gjort en utredning för all undersöka vilka spridningseffekter man skulle kunna åstadkomma i samband med utbyggnaden av Stålverk 80 och kommit fram till alt man skulle kunna stimulera lill lokalisering av mellan 800 och 1 100 jobb i annan verkstadsindustri, dock inte i Luleå utan med spridning till del norrbottniska inlandet.

Jag har ännu inte lagil del av denna utredning. Jag har åberopat den i mitt svar utan atl gå närmare in pä den.

Pä herr Olssons i Järvsö fråga vill jag självfallet svara att vi bör undersöka vilka spridningseffekter man skulle kunna få med ett eventuellt valsverk i Gävle, med lokalisering till någon annan ort inom länet, något som jag hoppas och tror. Men jag vill erinra om, herr talman, atl i anslutning till den mycket preliminära debatten omkring del här valsverket i Gävle har chefen för Stora Kopparberg sagt atl tillkomsten av ett sådant valsverk i Gävle kommer alt medföra något tusental Jobb i den övriga delen av Bergslagens industrier eller eventuellt på någon annan ort. Del är klart att vi skall försöka la vara på dessa spridningseffekter. Jag är den förste atl medge atl detta vore bra och att vi självfallet skall hjälpa till med del.

Men, herr talman, jag måste återvända till två frågeställningar.

Den ena gäller förutsättningarna för svensk industri att klara konkurrensen ute på världsmarknaden. Del är ändå där vi avsätter mer än 40 % av vår verkstadsindustris produkler. Det är med en effektiv och

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

139

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

slagkraftig industri som våra verkstadsprodukter skall konkurrera. För att vi skall klara konkurrensen måste vi vara beredda att bygga upp en effektiv egen verkstadsindustri, vars produktivitet mäste ligga 15 ä 20 96 högre än hos moisvarande industrier i varje annal västerländskt land.

Ärade kammarledamöter! Del ärju detla som ligger bakom åtskilliga av de koncentrationstendenser inom vår industri som vi under en tid har upplevt. Å andra sidan tycker Jag atl vi har anledning att visa en del av våra slora förelag vår uppskattning här. Det gäller t. ex. Volvo, som har 800 underleverantörer, placerade på 250 orter, och L M Ericsson som har spritt sin verksamhel lill, tror Jag, mer än 30 orter i landet. Man har verkligen gjort försök och ansträngningar för att sprida verksamheterna, trots stora transportkostnader osv. Man har ju på lokaliseringsorterna tillgång lill arbetskraft, samhällsservice osv.

Vi får inrikta oss på atl medverka i förelagens strävanden all etablera sig pä orter där vi behöver industri. Och framför allt bör vi försöka behålla en ort som i. ex. Ljusdal som etl centrum för social service, kultur och utbildning inom etl ganska betydande uppland. Jag är hell överens med er på den punkten, och jag hoppas atl de ansträngningar som görs för atl bygga ut ett industricentrum i Ljusdal så småningom skall ge resultat. Pä den punkten behöver vi inle på något sätt vara oeniga.

Jag vill också lill herr Olsson i Järvsö säga atl utvärdering av fusioner och försäljningar häller vi lill en del redan på med. Ytterligare studier av della slag är jag självfallet beredd all understödja.

Jag tycker nog, herr talman, atl vi kan vara överens om att i den första målsättning som vi hade - atl bromsa ulflyttningen ur länet -är vi på väg alt lyckas; vi har t. o. m. vänt strömmarna.

Den andra målsättningen - alt om möjligl undvika en omflyttning inom länet - är jag inte lika säker om all vi kan klara. En viss omflyttning tror jag kommer all fortsätta. Det skulle Ju f ö. vara olyckligt om vi kom till resultatet alt det vore möjligt atl bygga etl valsverk i Gävle men atl vi inle skulle kunna fä arbetskraft dit. Om man säger: Eftersom vi inte fick det här valsverket förlagt långl ule i länet intresserar vi oss inle för det, så har man en alltför inskränkt uppfattning. Men jag upprepar att jag hoppas och tror all vi i anslutning till en sådan koncentration också skulle kunna få mindre enheter, lämpliga all placera ul på andra orter, och att vi skall anstränga oss i det avseendet. Delta menar jag får bli regionalpolitikens aktivare inriktning genom en uppsökande verksamhet, som jag tror all företagareföreningarna kan vara väl lämpade att delta i. Det försök som har gjorts uppe i Luleå är bra, och del bör kunna göras moisvarande försök nere i Gävleborgs län. Vi skall gärna medverka lill della.

140

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr talman! Soml av del Jag sade föll i god jord, men soml föll på hälleberget, om jag sä fär uttrycka mig.

Industriministern har sagt etl par gånger - och detta vill jag klara ul redan från början - alt han nästan ifrågasätter, om vi är emot valsverket därför att vi vill komplettera sysselsättningen i övriga delar av länet och tar upp frågan om spridningseffekterna. Det är vi självklart inte. Vi får väl inte föra diskussionen på det sället, atl del kan anses föreligga någon tveksamhet om riktigheten i att lokalisera valsverket lill Gävle eller att exempelvis människorna i Ljusdal skulle vilja påslå alt verket bör läggas där. Sådant hör givelvis inte hemma i en saklig debatt. Det som vi har velat ta upp är önskemålet att förverkliga spridningseffekterna av del som nu planeras i Gävle.

Försl dock delta att jag hävdar atl industriministern - och regeringen - vill fortsätta den regionala koncentrationen. Della påslående står jag fast vid. Slutsatserna bygger pä vad jag yttrade i anledning av utvärderingen av Länsplanering 1974 om regional balans. Del finns många synpunkler atl anlägga på denna fråga. Här skulle regeringen, om den verkligen vill göra någonting för de mindre kommunerna i Gävleborgs län och i många andra län anlägga en mer posiliv syn på en regionalpolitik som ger mer åt de mindre orterna.

Det finns ytteriigare ett uttalande som jag vill åberopa, nämligen alt den utspridning av bebyggelsen som har skett de senare åren inte är acceptabel, eftersom den skulle medföra svårigheter att upprätthålla graden av yrkesverksamhet som önskas och svårigheter alt ordna kommunikationer. Innebörden i uttalandet kanske kan tolkas på olika sätt, men jag tror det är utomordentligt allvarligt om man - som man fakliskl har gjort i vårt län - tar della lill intäkt för all nu skärpa villkoren för att få bygga utanför vissa tätorter. Skulle det vara så illa, då mäste vi ju slå larm. Det finns ändå inga som nu bygger sä glest alt det fordras en särskild busslinje dit eller en särskild skola, ulan de som möjligen vill bo i gles bebyggelse bygger givetvis inlill små tätortsområden. Om del blir litet fler människor där blir del lättare att få kollektivtrafik, skolor och annan service. Det rikliga är att se lill, att vi får en sådan ytterligare spridningseffekt. Vi kan t. ex. aldrig klara uibyggnaden i många orter där vi säger att vi skall ha 1 000 nya arbelslillfällen, om vi inte fär bygga också utanför själva tätorterna. Del är uttalanden av detla slag som gör att man är litet oroad över regeringens planer när del gäller den regionala politiken och balansen i länen.

Till det som så atl säga föll i god jord hör uppenbariigen förslaget om att företagarföreningen nu borde få resurser för all göra en samtidig utvärdering av spridningseffekterna där man ökar sysselsättningen, t. ex. med valsverket i Gävle. Märk väl att det inle enbari skulle röra sig om spridningseffekter som en följd av valsverket, ulan man skulle också ta upp andra saker såsom möjligheter att öka underleveranser frän andra stora förelag. Det vore ju en angelägen uppgift att företagarföreningen, oberoende av den utredning som nu pågår, finge möjlighet att tillsätta en projektgrupp" samtidigt och i samarbeie med den som redan finns när det gäller valsverket samt i samarbeie med andra företag. Uppgiften

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

141

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

skulle vara all innan man har bundit sig för vissa förläggningar fä till stånd en spridningseffekt, som också skulle komma exempelvis Hälsingland till del.

Etl faktum är alt Stora Kopparberg har sagl alt man räknar med stora spridningseffekter i områdena kring Domnarvet och i övrigt i det länet, men på en fråga om utbyggnaden skulle kunna ge något till Hälsingland har jag fåll svarei att del på nuvarande stadium inle finns möjligheler att förutsätta någol sådanl. Därför tror jag atl del är angeläget alt man nu ser till, att man får in ett resonemang om alternativa spridningseffekter på del här området. Jag hoppas atl industriministern medverkar i det här hänseendet när frågan på ell eller annat sätt snart kommer upp.

Herr Nordgren tog upp en fråga om kraftverksutbyggnad i Ljusdal. Jag vill inte ta in detla i den här diskussionen. Herr Nordgren och jag kan diskutera den senare; den kommer ju upp eftersom molioner har väckts i del ärendet. Jag finner emellertid inte anledning atl nu vika ut på den punklen, för del skulle kunna bli en lång debatt vid sidan om det egentliga ämnet.

142

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Bara några få ord! Industriministern säger alt han inte kan garantera några befolkningstal, och del fär man ju förstå. Men det måste ligga mycken makt uppå alt följa befolkningsutvecklingen noga i de orter som lever farligt, där underlaget för servicen är i fara och där en ytterligare sänkning av befolkningstalet kan få myckel allvarliga konsekvenser.

Jag måste för min del understryka hur viktigt del är att man här är uppmärksam, ja, mycket skärpl, så all man i lid vidtar nödvändiga ål-gärder och inte räll vad del är upptäcker all tiden har gått en förbi och atl man slår där inför etl olösligt problem. Jag tror därför alt del är oerhört viktigt att nu t. ex. snabbt satsa på Ljusdal. Ell industricentrum, som vi har talat och skrivit om så myckel, bör komma till stånd utan någon tidsuldräkl. Ell beslul som gör del möjligl atl börja arbela med del problemet tror jag vore utomordentligt värdefulll just nu.

Sedan är del helt självklart alt vi mycket gärna vill ha valsverket till Gävleborg. Att vi är intresserade av atl spridningseffekterna kan nå upp till Hälsingland är väl också ställt utom diskussion.

När del gäller utbyggnad av Ljusnan såsom en möjlighet vill jag bara påminna om alt kommunen en gång har tagit slällning till den frågan. Man vill inte offra de värden som där finns utan hoppas och tror all vi skall kunna lösa sysselsättningsproblemen ulan alt avkräva Ljusdalsbygden de offer, som del skulle bli fråga om vid en sådan utbyggnad.

Slutligen, herr talman, vill jag med stor tacksamhet notera den förståelse för våra problem som industriministern gav uttryck för. Han sade sig väl känna till läget i norra Hälsingland och i Ljusdalsomrädet, och han är lydligen beredd alt sälta in sin kraft för all lösa problemen. Det vill jag notera med tillfredsställelse.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr lalman! Del här med vatienkraftsulbyggnad skall Jag i dag inle diskutera. Jag tror att de tre herrarna från de borgeriiga partierna får försöka klara ut del själva sinsemellan. Man kan uppenbarligen ha delade meningar om det.

Jag skulle egentligen bara vilja säga atl vi har haft en promemoria om hur man lokalt skall kunna övervaka fusionerna och försäljningarna. Jag tror alt det inle minst är de anslällda och kommunala föreirädare som har möjligheter atl bedöma vad en fusion eller en försäljning kommer att innebära för en kommun - för sysselsättningen, för servicen, för regionens utveckling över huvud taget. Det är de som i god lid före ett beslut skall ges lillfälle atl komma in i dessa diskussioner.

Om vi nu andas något av ömsesidig förståelse för dessa problem, så tror jag atl ni också bör kunna förstå oss när myndigheierna ställs inför akuta problem av typ Lövånger. Vi kan anstränga oss och söka få kontakt med förelag, vi kan diskutera och fråga om de inle skulle kunna lokalisera sig på en behövande ort i allmänhet. Vi kan försöka rikta deras uppmärksamhet pä möjlighelerna. Så får vi problem av arten Sonab med nödvändigheten av all klara någonting uppe i Lövånger, eller problem som i Adak, Mala kommun, därgruvan läggs ned om ell parar, varigenom arbetsmöjligheterna tas bort rör ett par hundra människor. Där måste vi ha en ersättningsindustri.

Jag menar inte all detla betyder all man inle kan förvänta sig någonting pä de orter som ni talar för. Men jag tror all vi också ibland behövde sälla oss ned och fundera över vad vi har för möjligheter. Vi måste i mycket hög grad lita lill alt de företag och de företagare vi har i landet kan påverkas också i sina lokaliseringsval. Det är med del stöd, den hjälp lill självhjälp, som vi är beredda all ge - och som Jag förmenar atl vi ger till de mindre och medelstora företagen - som vi skall kunna påverka dem ocksä lill etableringar som frän samhällets synpunkt är utomordentligt angelägna.

Personligen fäster Jag allra största vikt vid den målsättning som ligger i den kommunindelning vi beslutade om i början av 1960-lalel och som innebar alt kommunerna skall byggas upp på näringsgeografiskt sammanhängande områden. Vi var dä också överens om all vi i dessa näringsgeografiskt sammanhängande områden har behov av ett differentierat näringsliv. Det aren förutsättning för dessa kommuners möjligheter alt svara mol medborgarnas önskemål och anspråk, och det är en gemensam uppgift som vi får försöka klara.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr lalman! Jag skall inte säga mycket lill, men del finns efter det senaste inlägget ändå anledning alt påminna om den kommunsammanslagning som skett och som haft till syfte att bygga upp näringsgeografiska områden som skulle kunna ligga lill grund för sysselsättningen. De tio kommuner inom Gävleborgs län som jag hänvisat till är just sådana

143

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Om ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

kommuner som det här gäller. Jag har inte talat för all varje liten by skall ha etl stålverk eller någonting i den stilen, men jag har talat för alt exempelvis Ljusdal, Ockelbo eller Nordanstig har sådana uppgifter atl fylla när det gäller servicen för de människor som vill bo där atl vi måste se lill alt befolkningen i dessa områden får arbele och atl befolkningen blir tillräcklig för erforderlig service.

Industriministern sade: Vi kan inle lova att varje ort får behälla sitt befolkningstal. Nej, givelvis inte. Men det går inte atl driva en politik som i stort sett innebär att människorna skall koncentreras till primära centra. Det är där vi har delade meningar, och jag hoppas att denna diskussion i någon mån kan medverka lill ett omtänkande. De kommuner som nu finns i länet bör alla få resurser för all kunna hålla sina befolkningstal.

Vi skall ha slora industrier - del är alldeles självklart - av typ Volvo och Stora Kopparberg. Men vi måste jämsides med det jobba för att få en större andel mindre företag.

Då ställdes frågan: Vad är bakgrunden lill fusionerna? Jo, orsaken är ofta brist på kapital. Och varför är det brist på kapital i de mindre företagen? Jo, det är ofta så atl förutsättningarna är otillräckliga. Förelagen tvingas hell enkelt in i en fusion. Sedan är det enkell alt säga: Det är ju företagen själva som väljer fusionering.

Volvo kan vi hämta två bra exempel från. Det första är den enormt fina underleveranlörssysselsätining som Volvo ger. Della är ju en av de vägar som vi anvisar för alt ge spridningseffekter.

Det andra exemplet gäller Volvos inträde på fritidsmarknaden under förespegling all del finns etl samband mellan frilidsprodukler och bilar. Då måste man alltså köpa in företag på fritidsmarknaden, men det tycker jag går för långt. Erfarenheten hittills har också visat alt del inle var lyckat. Del är elt exempel pä att man kan motivera sammanslagningar med argument som egentligen är väldigt dåliga.

Jag tror att en konkurrens är bättre i många fall - eljest kan man ha ett öppel samarbete. Det är angelägel att delta blivit sagt just med hänsyn lill all industriministern hävdade alt vid mänga fusioner är det förelagen själva som bestämmer.

Den budget som vi går att behandla i riksdagen är ocksä i viss mån inriktad på slora företag, och vad vi önskar göra är atl förslärka den del som möjligen skulle stimulera de mindre företagen. Jag vill därför sluta med atl utlala en förhoppning om att några av de många förslag som vi kommer all väcka och ta upp lill behandling i riksdagen skall leda lill resultat med syfte atl få en jämnare balans i de olika länen.

144

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag skulle nog vara rätt försiktig med alt fälla elt mera slutgiltigt omdöme om vad som kommer att hända med Volvos fritidssektor. Att man - vilket är utgångspunkten - för själva bilförsäljningen har en organisation, som marknadsföringsmässigt omspänner

praktiskt laget hela världen och som parallellt med bilförsäljningen kan la upp ocksä försäljningen av produkter från fritidssektorn, är någol som torde ha en inneboende förmåga alt så småningom kunna ge resultat. Men det får vi väl, som sagt, så småningom se.

Belräffande kapitallillförseln lill de mindre och medelstora förelagen erinrar Jag om atl under de senasle fyra fem åren har vi byggt upp etl flertal kredilinsiitutionersom i huvudsak härtill syfte att förmedla kapital lill sådana företag. I fjol var kapitalöverföringen ungefär I  miljard.

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

öm ökad spridning av sysselsättningen i Gävleborgs län

Hen OLSSON i Järvsö (c):

Herr talman! Jag har heller inte gjorl någon slutgiltig bedömning av Volvos inhopp på fritidssektorn. Men Jag underkänner motivet alt bara föratt bilarna används på fritiden skall man också inom samma företag producera de andra grejor som behövs inom fritidssektorn. Etl sådanl resonemang häller inle, och Jag menar att del är bättre med en öppen konkurrens - gärna med samarbete när det gäller marknadsföring och sådant.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:89 lill utbildningsutskottet

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1975/76:8 lill finansutskottet

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1975/76:2162-2166 lill socialutskottet

§ 9 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframställningarna 1975/76:99 och  100.

§ 10 Anmäldes och bordlades Redogörelser

1975/76:7 Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1975 1975/76:9 Riksdagens förvaltningsstyrelses redogörelse för 1975 års verksamhel

145

Nr 58

Tisdagen den 3 februari 1976

Anmälan av interpellationer

§ 11 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 3 februari

146

1975/76:1011 av herr Fågelsbo (c) till herr industriministern om fördelningen pä äterdistributörer av ökade kostnader för elproduktion:

Principerna för upprättande av kontrakt mellan råkraftsföretagoch åter-disiributörer har betydelse för utvecklingen på kraftområdel. Statens vatlenfallsverk har uppenbariigen tillämpat skilda principer vid kontraktskrivning för olika äterdistributörer. Jag har etl intryck av all villkoren för kontrakten varil annorlunda där konkurrens förelegat eller där utbyggnad av fjärrvärme möjliggjort för äterdistributörer att bygga ut egen elproduktion med s. k. mottrycksanläggningar än i de fall där äterdistributörer ej haft dessa möjligheter.

Med de kraftiga kostnadsstegringarna för kraftproduktionen följer ocksä ökningar i räkraftsprisel. I samband med atl statens vatlenfallsverk har kompenserat sig för kostnadsökningarna har slora skillnader uppstått mellan olika äterdistributörer - trots att de hafl likartade kraflinköp. Del är främsl kontraktstidens längd som har gjort att vissa äterdistributörer tvingats bära oproportionerligt stora andelar av prisökningarna.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens medgivande alt lill herr industriministern fä slälla följande fråga:

Efler vilka riktlinjer anser statsrådet att höjda produktionskostnader skall fördelas mellan olika äterdistributörer pä elkraflomrädel?

1975/76:102 av herr Gustafsson i Säffle (c) lill herr försvarsministern om åtgärder mot slöld av vapen i militära förråd:

Under senare tid har de grova våldsbrotten ökat på elt oroväckande sätt. Näsian dagligen tillkännager tidningar och massmedia händelser som man för några år sedan inte trodde kunde iniräffa i vårt land. Människor dödas på allmänna platser, på fritiden, på väg till sitt arbele. Rädslan och osäkerheten griper omkring sig. Ingen känner sig riktigt säker någonstans. Vid dessa våldsbrott används ofta skjutvapen som härrör från militära vapenförråd. Även om reglerna för förvaringen av militära vapen är rigorösa finns det tydligen vissa möjligheter att komma över handeldvapen. Det måste sältas stopp för detta.

Med hänvisning till det anförda anhåller Jag om kammarens tillstånd atl slälla följande fråga lill herr försvarsministern:

Vilka åtgärder är försvarsministern beredd vidta för att i möjligaste mån sätta stopp för att skjulvapen stjäls från de militära förråden?

§ 12 Meddelande om frågor Nr 58

Tisdagen den
Meddelades att följande frågor framställts                           t februari 1976

den 2 februari Meddelande

om frågor 1975/76:209 av fröken Ehasson (c) till herr kommunministern om tillståndstvånget för gatumusicerande:

När kan någol resultat väntas av det översynsarbete riksdagen begärt i syfte att lätta på tillståndstvånget för gatumusicerande?

den 3 februari

1975/76:210 av herr Olsson i Edane (s) lill herr socialministern om rätt till sjukpenning på grund av inkomst i form av vårdbidrag:

Vårdbidraget är på samma säll som utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning skattepliktig inkomst och ATP-grundande men inte sjukpenninggrundande.

Med anledning av detla vill jag fråga om herr socialministern vill medverka till att vårdbidraget blir sjukpenninggrundande enligl lagen om allmän försäkring.

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 16.46.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen