Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:57

Fredagen den 30 januari

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollen för den 20, 21 och 22 innevarande månad.

§ 2 Om stopp för leverans av skolflygplan till Pakistan

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet för att besvara fru Theo-rins (s) den 22 januari anmälda fråga, 1975/76:190, och anförde:

Herr lalman! Fru Theorin har frågat mig om regeringen är beredd alt stoppa vidare leverans av SAAB Supporter till Pakistan.

Avtalet mellan SAAB-Scania och Pakistan om tillverkning av flygplan lyp Supporter har fullföljts så långt att alla helt färdiga flygplan har levererats. För bolaget återstår att leverera flygplansdelar för sammansättning och byggande av flygplan i Pakistan.

De informationer om bl. a. de politiska förhållandena i Pakistan som regeringen har tillgäng till ger inte anledning överväga en indragning av gällande tillstånd till fortsatta leveranser.

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Jag vill gärna lacka handelsministern för svaret pä min fråga. Del var kanske alltför uppriktigt i sin cynism, då det egentligen i sak säger att allting är färdiglevererat. Jag beklagar all jag inle suttit inne med sädana kunskaper att jag tidigare kunnat aktualisera frågan. Det är av principiella men naluriigtvis också av praktiska skäl som den här frågan nu är aktualiserad.

Det finns en serie av frågor som man måste ställa sig och som kan fä följder för svensk vapenexport mot bakgrund av del här fallet med leverans mot gerillarörelser i Baluchistan.

Hur är det möjligt att militärflygplan säljs lill ett land i vilket det pågår en intern väpnad konflikl med möjlig utveckling till inlernationell nivå? Jag häri min hand åtminstone ett tiotal olika pressuppgifter alltifrån The Times lill Le Monde och The Guardian som verifierar att del är väl känt alt det sedan 1973 pågår en inre konflikt i Baluchistan mellan gerillarörelser och regeringen. Del är en konflikt som också emanerar från den pågående spänning mellan Afghanistan och Pakistan som varil ell känt faktum i flera år. I den situationen har den svenska regeringen gett lillslånd lill export av sådana vapen som är fullt användbara och är avsedda all användas som insals mot gerillarörelser i den här delen av Pakistan. Flygplanen har levererats från SAAB, och alldeles uppenbart äralt leveransen måste ha stridit mot de grundregler som gäller för svensk vapenexport och som klan säger all om del pågår en konflikt inom ett

5 Riksdagens protokoll 1975/76:56-58

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om stopp.för leverans av skoiPygplan till Pakistan

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 197é

Om stopp.för leverans av skolflygplan till Pakistan

land, inre väpnade oroligheter, äger vi icke räll alt exportera. Det är verifierat i bl, a. internationell press all en sådan konflikt pågår och har pågått under åren 1973, 1974 och 1975,

Den andra frågan som man måste ställa sig lyder: Hur kan det komma sig all SAAB har fält exportlicens vid den tidpunkt då USA, som är Pakistans huvudleverantör av vapen, hade vapenembargo mot Pakistan och även mol Indien som ett resultat av Bangladeshkrigel? 1 Pakistan ville man ersälla de flygplan T6, s. k. Trainers, som amerikanarna lidigare levererat och man skrev kontrakt med SAAB, som flck lillslånd att leverera 45 plan.

Den iredje frågan gäller konsekvensen i vårt agerande, när vi ä ena sidan agerar i inlernalionella fora mot s. k. inhumana vapen och å andra sidan levererar exakt samma typ av flygplan som skall utrustas med sådana ihumana vapen. Denna lyp av plan och vapen användes i Vietnamkriget, Laos och Cambodja för att sättas in i rensningsaklioner mot gerillarörelser eller upprorsrörelser.

Dessa tre frågor tycker jag är rätt väsentliga principiella frågor. Jag efterfrågar etl klarläggande av handelsministern hur det har kunnal vara möjligt för den svenska regeringen atl vara sä dåligt informerad om vad som pågätt i Pakistan alt man kunnat ge tillstånd lill en leverans av inte mindre än 45 sådana plan som rimligen inte kan anses vara träningsplan. I en skvadron ingår åtta militärplan och två träningsplan. Atl leveransen till Pakistan skulle gälla 45 träningsplan är räll otroligt. Än en gång - hur är del möjligt alt svenska regeringen har varil så dåligt informerad?

Herr handelsminislern LIDBOM:

Herr lalman! Jag skall ta upp den försia av fru Theorins frågor försl. Hon efterlyser konsekvensen i vårt agerande och pekar på att vi å ena sidan exporterar dessa plan lill etl land som Pakistan och å andra sidan är i Geneve och, när det talas om krigföringsmetoder, bekämpar användningen av inhumana vapen. Delta kan kopplas direkt lill den skriftliga fråga fru Theorin framställt, där del också anges att de här planen är bestyckade med Boforsrakeler och maskingevär, alltså en typ av vapen som vi försöker få förbjudna i Geneve.

Det flnns ingenting som tyder på all dessa uppgifter skulle ha minsta fäste i verkligheten. Den pakistanska regeringen har både lill vår ambassad i Islamabad och genom sin ambassadör här i Slockholm lill mig framfört, spontant utan förfrågan, ett påpekande alt de här planen inle har beslyckats. De används för träning av piloter som är nybörjare. Vi har inte några informationer som ger anledning betvivla riktigheten i detla.

När del sedan gäller - för att ta den siörre och kanske viktigare frågan - hur vi kan exportera till ett land som Pakistan med hänsyn lill där pågående oroligheier hoppas Jag att fru Theorin förstår att jag i en fråga som berör relalionerna mellan Sverige och en främmande stat inle kan

gå in på en delaljerad bedömning av förhållandena i den främmande staten. Dessulom är del så när det gäller Pakistan att uppgifterna är myckel skiftande och del är svårt att få ett säkert grepp om vad som där sker. Men så mycket kan jag säga alt den bild av förhållandena i Pakistan som fru Theorin antyder genom hänvisningar till olika press-uppgifter inte stämmer med vad vi själva kunnal inhämta genom våra diplomatiska kanaler. Inte någon av de informationer vi fått under senare tid tyder pä att det nu skulle pågå några mer omfaltande strider.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om stopp.för leverans av skolfiygplan till Pakistan

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Ingenting stämmer med de informationer om en pågående konflikt som regeringen har i dag. Del är nog elt faktum atl jusl nu har man vinter i Baluchistan och konflikterna ligger nere. Men det Jag pekade på var atl konflikterna har pågätt under åtminstone tre års tid och under den tid tillstånd givits.

Till frågan om SAAB-planens utrustning! SAAB levererar inle planen bestyckade härifrån numera. Man gjorde det lidigare. Däremot marknadsför man planen i alla militära internationella tidskrifter, och i tekniska detaljer redogör man för hur de skall beslyckas. Där finns uppgifter som klart visar att jusl de här inhumana vapnen som 5,56 mm kulor och även 2,75 inch raketer används direkt för inhuman krigföring, alltså fletchers eller fosforvapen som vi agerar aklivt för att förbjuda och som vi vet användes i Vietnamkriget, i Cambodja och i Laos. Det kan inle vara okänt för den svenska regeringen att sådana pacificeringsaktioner som redovisats i mycket välkänd inlernationell press via ögonvittnesskildringar frän Pakistan är väl kända metoder i konflikthärdarna i denna del av världen. Indien använder dem mol vissa grupper och Irak mot kurderna. Del förekommer även sådana pacificeringsaktioner i Pakistan mot väpnade oroligheter.

Själva grundprincipen för vår vapenexport i dag är förbud av vapen lill länder där del finns en inre pågående konflikt. Om nu den svenska regeringen inte har bättre informationskanaler skall jag välvilligt överlämna de tidningsklipp Jag fåll i min hand och som visar atl här pågår sådana konflikter och har pågått under den tid den svenska regeringen har givit tillstånd och SAAB levererar materiel.

Jag är ledsen all behöva säga del, men det framgår inte av bilden Jag visar men av texten framgår att det här förevisade är de annonseringar som SAAB gör i internationella militära tidskrifter där man marknadsför planet som lämpligt jusl för attacker mol befrielserörelser på marken med den beväpning jag talat om och användbara i denna lyp av områdena.

Herr handelsministern LIDBOM:

Herr talman! Först belräffande planen: Jag har inle ell ögonblick påstätt atl planen inleskulle vara krigsmateriel. Planen kan bestyckas. Vingarna är förstärkta och det går att applicera bomber på dem och även maskingevär. Det är ingen diskussion om detta.

Nr 57

Fredagen den 30 januari 197ö

Om stopp .fär leverans av skolfiygplan till Pakistan

Men genom hela sin framslällning försöker fru Theorin atl få del därhän alt vi skickat ned planen för att de direkt skall användas i nägot slags pågående gerillakrig. För det försia är del regel att vi inte säljer sädana plan besiyckade. För det andra: Den bild som fru Theorin inle tecknar, men snarast antyder, är att det skulle pågå någol slags befrielsekamp i Baluchistan. Jag tillåter mig alt säga all del är förfärligt svårt atl få någon riktig bild av den typ av siamfejder som där pågår-med krypskylle, överfall från bakhåll, stammar som bekrigar varandra och som försöker motsätta sig centralregeringens direktiv. Men de uppgifter vi har kunnal fä lyder inte på all det skulle vara fråga om väpnade oroligheier i den mening som riktlinjerna för krigsmalerielexporten åsyftar.

Fru THEORIN (s):

Herr lalman! Inle misstänker jag den svenska regeringen för alt medvetet skicka ned plan atl användas mot gerillaaktiviteter någonstans i världen. Det gör jag självfallet inle. Jag ifrågasätter de bristfälliga informationer som regeringen har fått och håller sig med i det här fallet. De här planen definieras dock i den offenlliga debatten som träningsplan med beteckningen "iraining". Det är också den internationella benämningen på alla de plan som används framför alll i Laos, Cambodja och Vietnam för aktioner mol befrielserörelser eller fiende som befinner sig på marken. Dessa plan kan beslyckas på nämnda sätt. SAAB levererar inle planen besiyckade, men SA AB talar myckel noga om-i detalj,exakt-vilka maskingevär och vilka raketer som skall användas. Och bland de vapnen finns Jusl sädana som vi talar om, inhumana vapen vilkas användning vi inte vill slälla oss bakom.

Det finns alltså en inkonsekvens i vårt agerande. Pågår del en inre väpnad orolighet, står det i lagen, får vi icke leverera krigsmateriel. Det är det jag har baserat min fråga till handelsminislern på.

Herr handelsminislern LIDBOM:

Herr lalman! Fru Theorin hänvisar gång pä gång till internationella pressuppgifler och dömer i samma andelag ul de informationer som regeringen har skaffat sig. De här pressuppgiflerna får man ändå hanlera med nägot litet försiktighet. Det malerial Jag har utgörs av osignerade artiklar av personer, som tydligen för myckel länge sedan varil i Pakistan. Debatten i svensk press nyligen anger i allmänna ordalag pakislanska källor i London - ulan att man på något sätt närmare talar om vad detta är. Vi har använt alla de vägar vi kan använda inom diplomalin för atl få en riktig bild. Och den bild vi har fäll - vi fick den redan 1974, dä frågan försl aktualiserades, och vår uppfattning har blivit ännu mer stärkt - är att del inte är fråga om sådana oroligheier atl det kan beiecknas som en väpnad konflikt, som lägger hinder i vägen för export.

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Jag skall gärna överlämna det malerial jag har i form _ av ordentligt signerade artiklar. Men låt mig använda en annan källa och referera till premiärminister Bhulio, som själv i en viibok - som presenlerades den 11 februari 1975 - klargjort atl det pågår en inre konflikt, all 385 människor har dödals och all 5 500 upprorsmän har gett upp. Boken förnekar att byar hade bombals. Men del finns ögonvittnesskildringar refererade bl. a. i The Guardian och Le Monde den 24 och 28 Januari 1975, som bekräftar alt man sett bombkralrar. Dessutom har del bekräftats alt den franska ambassaden hade medgeli att Mira-geplan använts, som hade utrustats för just sådana här expeditioner. Det finns speciellt regeringsmalerial som man kan falla tillbaka pä. Premiärminister Bhulio har kallat konflikten en allvarlig prövning och en större hotelse mot Pakistans självständighet än 1971 års Bangladeshkrig. Delta kan inle vara obekant, och del viktigaste mäste ändå vara all vi är myckel noga med atl hålla pä de grundprinciper som den svenska riksdagen har fastlagt - ingen leverans till nationer där det pågår en inre väpnad orolighet. Den inre väpnade oroligheten har premiärminister Bhulio verifierat. Det kan väl vara lillräckligl också för den svenska regeringen.

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

Om stopp.för leverans av skolfiygplan till Pakistan

Herr handelsministern LIDBOM:

Herr talman! Efter att ha lyssnat noga lill fru Theorin vill Jag säga alt vi borde vara ense om en sak. Om Jag hörde rätt var de pressuppgifler som fru Theorin refererade frän januari 1975. Fru Theorin sade ocksä lidigare all hon inle påstår all det nu pågår några oroligheter av siörre format. Vad gäller de svenska planen och de lidigare eventuella oro-ligheierna är del tydligt alt några sådana plan inte kan ha satts in i dessa. Planen levererades inle förrän i december 1974 och skildringarna härrör från ungefär den tiden, dvs, innan dessa plan rimligen skulle ha kunnat utnyttjas i Pakistan,

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Del är pressuppgifter från september, november och december 1975 som veriflerar att konflikter pågår i Pakistan. Det flnns alltså slora möjligheter alt de svenska planen använts där.

Men låt oss vara eniga om all den princip som riksdagen har fastlagt skall gälla. Är det nu så att planen är levererade kan man därmed icke ingripa mol dem. Men för framtiden måste vi vara observanta. Finns det malerial att hämta både i officiella regeringsdeklarationer och i internationell press, förutsätter jag att den svenska regeringen kommer att omsorgsfullt pröva dessa uppgifter innan man är beredd att ge tillstånd för utförsel till sådana länder där det finns risk att det pågår en inre konflikl.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

Om export av militär rnateriel till Pakistan

§ 3 Omexport av militär materiel till Pakistan

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet föratt besvara herr Hallgrens (vpk) den 22 Januari anmälda fråga, 1975/76:193, och anförde:

Herr lalman! Herr Hallgren har frågat mig om Jag avser att vidtaga åtgärder belräffande svensk export av militär materiel lill Pakistan,

Någon ändring av den svenska politiken i fråga om export av krigsmateriel lill Pakistan är inle aktuell.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag tackar för det mycket koncentrerade och korta svar som statsrådet lämnat pä min fråga. Enligl kungörelsen angående förbud mot utförsel av krigsmateriel äger chefen för handelsdepartementet för särskilt fall meddela lillslånd för utförsel. Vid mera omfallande utförsel eller när ärendet avser fråga av större vikt skall tillståndet prövas av regeringen.

I förarbetena till kungörelsen är det, som redan redovisats här, klart fastslaget vilka länder man kan ge tillstånd lill. Där är det tydligt utsagt all utförsel till stal där väpnad inre konflikt pågår inte skall beviljas.

Man måste då fråga sig om handelsminislern verkligen är sä dåligt underrättad om förhållandena i Pakistan att han inle vet om att det pågår en väpnad konflikl mellan landels armé och en gerillarörelse sedan snart fyra år lillbaka, Efter debatten med fru Theorin har statsrådet kanske fått klarare besked på den punkten. Jag anser att både regeringen och statsrådet borde haft kännedom om della. Av den anledningen borde naluriigtvis aldrig ett lillslånd lill utförsel ha lämnats lill SAAB.

Försvarsministern har i debatten om denna flygplansaffär hävdat alt SAAB Supporter är ett civilt skolflygplan. Eftersom statsrådet nu lagil tillbaka detta, skall jag emellertid inle gå in på del. Vad gäller SAAB:s annonsering, som ocksä har berörts lidigare i debatten, skall Jag bara citera en liten detalj ur en annons i en internationell militär tidskrift. Det heter där: "Lål oss demonstrera vad detta mångsidiga flyg och dess omfattande tillbehör kan göra för er krigsmakt." Jag föreställer mig att handelsministern inte kan ha undgått all uppmärksamma denna annonsering, och den borde ha varil tillräcklig för all motivera etl stopp för utförseln i delta fall.

En annan fråga som måste ställas här om inte utförsel av 45 flygplan skall betraktas som omfattande och anses vara en affär av större vikt. Om man bedömer frågan så, skall enligl 2 S i kungörelsen regeringen la slutgiltig slällning lill huruvida tillstånd skall ges. Hur ser stalsrådel på den frågan?

Herr handelsminislern LIDBOM;

Herr lalman! Jag kan trösta herr Hallgren med all detta är elt regeringsbeslut, icke ett beslut av departementschefen.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag vill säga några saker lill i den här frågan.

Man kan undra om regeringen har för avsikt att ocksä i fortsättningen handlägga dessa frågor på det sätt den har gjort.

1 parlimotionen 1584 år 1971 - i samband med behandlingen av proposilionen om den nämnda kungörelsen - krävde vpk alt export av krigsmateriel generellt skulle förbjudas. Vi slår kvar vid den ståndpunkten och anser atl Jusl sådana affärer som vi debatterar nu aldrig borde lillålas.

Vi har den förhoppningen att det efter den här mer eller mindre skandalomsusade affären med SAAB-flygplanel verkligen blir fråga om en ny prövning och striktare förhällningsorder och all del också ses lill alt en kungörelse får sådan text att det inle går att göra på det här sättet.

Vi vet au krigsmaterielindustrin här i Sverige vill ha lättnader. Det är ett klart ullalal önskemål. Skulle vi komma dithän är det snart ingel land som skulle kunna slängas ute.

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

Om åtgärder med anledning av amerikanskt.förslag om importrestriktioner för specialstål

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder med anledning av amerikanskt förslag om importrestriktioner för specialstål

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordet föratt besvara herr Hjorths (s) den 23 Januari anmälda fråga, 1975/76:195, och anförde:

Herr lalman! Herr Hjorth har frågat mig vilka ätgärder den svenska regeringen överväger för att försöka förhindra all den svenska stålindustrin drabbas av ett amerikanskt förslag om importrestriktioner för Specialstål.

Regeringen ser med stor oro på de rekommendationer om införande av importrestriktioner som amerikanska ITC lämnat lill presidenten. För dagen kan Jag säga att vi efler kontakter med andra slålexporterande länder kommer att göra en svensk uppvaktning pä hög nivå i Washington.

Herr HJORTH (s):

Herr lalman! Jag tackar handelsministern för svarei på min fråga.

De oroande rapporterna frän USA om kravet på all införa importrestriktioner för specialstål har ingett bekymmer vid många svenska bruk. Vårt land är bland de länder som skulle drabbas hårdast eftersom en fjärdedel av det svenska snabbstålet exporteras till USA,

Om man, som förslaget går ut på, inför kvotering av importen, sä kan del fä allvariiga återverkningar för bruk som Längshytian, Vikmanshyttan, Söderfors och Österbybruk. Även andra stålindustrier berörs och kan få svårigheter i än siörre omfattning om importbegränsningarna utvidgas lill andra produkter. Exportinkomster på flera hundra miljoner är i farozonen, och det kan leda till sysselsättningssvärigheter för hundratals man. Då skall vi också ha i minnet all flera av de här berörda

Nr 57

Fredagen den 30 januari 197ö

Om åtgärder med anledning av amerikanskt .förslag om importrestrik-lioner.för specialstål

företagen sedan tidigare brottas med avsättnings- och omställningsproblem.

Som exempel kan jag nämna att specialstålverken Vikmanshyttan och Söderfors, tillhörande Slora Kopparberg, med tillsammans närmare 1 500 anslällda exporterar 75 % av sin produklion varav 25 % går till USA. Det kan bli frågan om avsevärda nedskärningar av deras stång- och bandproduktion om USA sätter sina planer i verket.

Långshyttan och Österbybruk, tillhörande Fagerstakoncernen, exporterar omkring 25 % av sin sammanlagda produktion till USA, Längs-, hyttan tillverkar band och tråd, Österbybruk snabbstålsstång. 800 arbetar i Längshytian och 500 i Österby bruk, så det är slora arbetargrupper som det gäller.

I sitt svar säger nu handelsministern atl man med oro ser på den här frågan - en oro som delas av de anslällda pä de här företagen. Jag är tacksam för atl regeringen i kontakt med andra berörda länder kommer att göra en svensk uppvaktning på hög nivå i Washington, och jag hoppas verkligen atl det skall leda lill att de amerikanska planerna inle sätts i verket. Om sä skulle bli fallet, och begränsningarna av importen av svenskt specialstål skulle bli långvariga, kan detta naturligtvis påverka brukens expansionsplaner. Några alternativa marknader finns nämligen inte, och inskränkningar som kan beröra 25 % av produktionen för en del företag är verkligt allvariiga. Men om USA beslutar om en sådan kvotering - och kanske t. o. m. utvidgar den - vad kan dä den svenska regeringen göra åt den saken? Finns det då inle också risk för alt andra länder följer efter USA? Och därmed blir det kärvare för vår slålexport även på dessa marknader.

Herr handelsminislern LIDBOM:

Herr lalman! Herr Hjorth uppehöll sig utförligt vid frågan om verkningarna av importrestriktioner för den svenska exporten av specialstål. Del är väldigl svårt att göra några uttalanden om dessa verkningar. Man kan säga att de rekommendationer som ITC har lämnat beträffande kvoten för 1976 skulle, om de följdes, innebära en nedskärning med ungefär 10 % av införseln till USA från samtliga ursprungsländer, men det är svårt all beräkna hur mycket av nedskärningen som skulle drabba oss. Vår export av dessa produkler uppgår till etl värde av omkring 200 milj. kr. Troligen skulle verktygsstålet, det rostfria stångstålet och del rostfria valsslålet drabbas hårdast.

Jag har i princip samma grundinställning som herr Hjorth i denna fråga och känner slor oro. Som jag sagt tidigare skall vi göra vad vi kan för att söka undvika att dessa rekommendationer blir verklighet. Det är givet atl om importrestriktionerna skulle sättas in pä etl för oss så väsentligt område som stålprodukter skulle det kunna leda lill atl man satte frågetecken för lidigare gjorda uttalanden av Förenta staterna om värdet av en friare världshandel. Detta hoppas vi alt den amerikanska administrationen och presidenten skall besinna vid sill slällningslagande

lill ITC:s rekommendalioner och alt man kommer att beakta de återverkningar som sådana restriktioner skulle kunna få på en fortsalt liberalisering av världshandeln vid de förhandlingar som förs inom GATT. Men vi skall som sagt göra vad vi kan för all rikta uppmärksamheten på våra inlressen och för alt hävda våra ståndpunkter.

Hen HJORTH (s):

Herr talman! Jag är tacksam för atl handelsministern säger att han är beredd atl göra vad han och regeringen kan i denna fråga.

Även om de amerikanska importrestriktionerna inte skulle bli så omfattande som man nu befarar är tendensen ändå oroande. Tror handelsministern att restriktionerna kan sprida sig till andra branscher, så alt frihandeln är i fara och man kan riskera ell handelskrig? Det skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Vad kan regeringen i så fall göra ät den saken? Kunde man inte länka sig någon form av iniernationella överenskommelser på detta område?

President Ford har två månader på sig atl fundera över om han skall gå ITC och de amerikanska stålindustriarbetarna till mötes. Det är väl den tiden som man nu måste utnyttja för atl la kontakter - har det väl börjat bli slålimportreslriklioner vet man ju aldrig var det slutar.

Det har också uppgivits alt USA ämnar ta åren 1970-1974 som referensperiod vid beräkningen av sin kvotering. Detta kan medföra en alltför slor och svår effekt på den svenska specialslålsinduslrin, då åren 1972 och 1973 kännetecknades av högkonjunktur med stor amerikansk konsumtion och import. Sedan dess har vår slålexport minskat. Tar man de goda åren som utgångspunkt vid sin beräkning av nedskärningar, kommer det alt drabba våra företag synnerligen hårt.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 197ö

Om åtgärder med anledning av amerikanskt .förslag om iinportrestrik-tioner.för specialstål

Herr handelsminislern LIDBOM:

Herr talman! Det som vi kan hoppas väger tungt i vågskålen när den amerikanska presidenten och sedan kongressen tar ställning härvidlag är väl atl Amerikas förenta stater själva med kraft har slällt sig bakom frihandelsdeklarationen, senast i den s. k. Trade Pledge i OECD förra året. Och om vi ser till vad som hände vid toppmötet i Rambouillel utanför Paris i november förra året så fanns det. om jag inte minns alldeles fel, i slutkommunikén från del mötet också en referens till denna frihandelsdeklaration.

Jag hoppas atl det skall vara en klar vilja hos de amerikanska myndigheterna atl fortsätta frihandelspoliliken i stort sell.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 197Ö

Om svensk beskick ningspersonals engagemang i polilisk verksamhet

§ 5 Om svensk beskickningspersonals engagemang i politisk verksamhet

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordel för all besvara herr Hernelius (m) den 20 Januari anmälda fråga, 1975/76:187, och anförde:

Herr talman! Herr Hernelius har frågat mig om jag anser del lämpligt att beskickningschefer i den svenska utrikesförvaltningen aktivt engagerar sig i extrem politisk verksamhel som exempelvis i det s, k. Världsfredsrådet.

Tjänstemän i utrikesförvaltningen har samma rätt som andra medborgare atl vara poliliskl verksamma och att offentligt ge uttryck ål sina åsikter. Della gäller självfallet även om åsikterna inle överensstämmer med regeringens. De är liksom alla andra statstjänstemän bundna av statsijänslemannalagens bestämmelser, som i 13 i; föreskriver atl tjänsteman inte fär åla sig uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller annan tjänstemans opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende.

Jag har mig inte bekant att dessa föreskrifter skulle ha överträtts av någon tjänsteman i utrikesförvaltningen.

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Utrikesministern har alldeles rätt på en punkl. Vad frågan här gäller är inle åsiktsfriheten utan tolkningen av statstjänstemannalagen i vad beträffar tjänstgörande svensk beskickningschef

Vad jag har syftat pä är givelvis ambassadör Harald Edelstams upprepade aktiva engagemang i del s. k. Världsfredsrådel. Della råd tillkom 1950, Det betecknas i uppslagsböckerna som en kommunistisk täckor-ganisalion med uppgift att försvara Sovjetunionens utrikespolitik, Ingenling som framkommil om rådets verksamhet är stridande mol denna beteckning; tvärtom stöder allt beteckningen i fråga.

Rädef flnansieras väsentligen av Sovjetunionen. Del hade förut sitt säte i Wien men flyttades därifrån till följd av verksamhet som den österrikiska regeringen ansåg vara ägnad att skada Österrikes neutralitet. Dessförinnan hade rådet varil placerat i Paris, men också den franska regeringen hade utvisat dess tjänstemän, och därmed hindral rådet au fortsätta där, av moisvarande skäl.

Nu vill jag fråga utrikesministern: Utrikesministern känner väl till rådels karaktär och verksamhet?

Ambassadör Edelstam har nu uppträtt i olika sammanhang som föredragshållare i detla råd och aktivt deltagit i dess verksamhel. Min näsla fråga lill utrikesministern är därför: Har delta skett med utrikesministerns medgivande, har detta godkänts av utrikesdepartementet?

Den tredje frågan jag har är: Finner icke utrikesministern all ett deltagande i delta slags verksamhel av en aktivt tjänstgörande svensk beskickningschef är ägnat atl skada hans rykte för opartiskhet i tjänsteutövningen och det svenska anseendet över huvud laget i samband med den diolomatiska verksamheten?

Herr ulrikesminislern ANDERSSON:

Herr talman! Jag känner väl till all ambassadören Harald Edelstam under sina semestrar både i fjol och i är har hållit föredrag om militärkuppen i Chile på en mängd möten i Amerika och Asien. Del har han fått mitt tillstånd alt göra vid dessa tillfällen. Han har hållit ell sådanl föredrag för en Världsfredsrådskonferens i Delhi och möjligen några till i Väridsfredsrädets regi, men de flesta föredragen har han hållit på universitet och inför olika sammanslutningar i Amerika och i amerikansk TV, Ämnet har hela liden varil detsamma och jag behöver här inte gä in pä bakgrunden lill all man utnyttjar Just ambassadören Harald Edelstam för denna föredragsverksamhei,

Väridsfredsrädets verksamhet känner jag mycket väl till, och del gör många andra - frän olika partier - som tillhör den här kammaren och som har deltagit i rådets verksamhel. Jag är väldigt tveksam om man skall sätta etikellen "extrem politisk verksamhel", även om det i försia hand är Sovjetunionens politiska målsättningar som företräds av Världsfredsrådel, och jag kan inte flnna all en föredragsverksamhei i rådels regi vid några tillfällen är så olämplig som herr Allan Hernelius tydligen anser.

Nr 57

Fredagen den 30 januari 197é

Om svensk beskickningspersonals engagemang i politisk verksamhet

Hen HERNELIUS (m):

Herr lalman! Ulrikesminislern skall inte blanda bort korten genom atl hänvisa till herr Edelstams allmänna föredragsverksamhet både i Sverige och utomlands. Nu gäller det nägot annal - ell aklivt dellagande i Väridsfredsrädets arbete, inle bara elt föredrag i Paina ulan också i annat sammanhang. Del borde vara bekant.

Utrikesdepartementet har för icke så länge sedan haft en betydligt snävare tolkning av statstjänstemannalagens 13 S när del gällde en framstående svensk ambassadörs verksamhet i visst sammanhang. Nu har det tydligen ändrat sig; utrikesministern finner inte något fel i atl herr Edelstam uppträder i Väridsfredsrädets sammanhang.

Herr lalman! Jag ber om ursäkt, men jag kan inte undgå att betrakta både svaret och repliken som utslag av den eftergivenhet - några skulle kalla del inställsamhet - inför en förment opinion som ulrikesminislern tidigare under denna vecka har givil exempel pä.

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Om en sådan föredragsverksamhet på något sätt skulle skapa missförstånd utomlands, vilket Jag inle känner till atl den har gjort, fick man naturligtvis ta frågan under slarkl övervägande. Men det har alltså inle skapats missförstånd, och så långt Jag förslär har det hela tiden gällt föredragsverksamhei. Någon annan aklivt deltagande verksamhel är i varje fall inte rapporterad lill mig. Ambassadören Edelstam har inte hållit föredragen i någol slags officiell kapacitet utan naturligtvis som privatman. Del kan i ell sådanl här sammanhang, såvitt jag förslår, inle vara otillåtet. Jag kan inte se hur man med statstjänstemannalagens hjälp skulle kunna förbjuda del.

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

Om uppskov med avlämnande av självdeklaration

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Annan aktivitet än föredragshållande har stått beskriven i pressen, och det irodde jag ulrikesdepanemenlet kände till.

Herr utrikesministern säger nu atl han anser all herr Edelstam fullgjort sin verksamhet i Världsfredsrådet som privatman och icke som svensk ambassadör i tjänst. Det är en svår gräns att dra, herr utrikesminister. Men ibland är del inte så svårt att se skillnaden och lolka tjänstemanna-lagens uttryck om verksamhet som är ägnad atl rubba förtroendet för tjänstemans opartiskhet i tjänsteutövning eller skada myndighets anseende. Jag tror alt den tolkning som utrikesdepartementet lidigare gjort av nämnda paragraf har varil strängare, och jag förstår inle varför den skall uppmjukas när det gäller Harald Edelstam och verksamheten i Världsfredsrådet.

Jag fattar emellertid också ulrikesminislern sä all han skulle ta sig en funderare till på denne svenske ambassadörs aktivitet i detla sammanhang, och i så fall kanske syftet med min fråga är uppnått. Det kanske rent av blir ett slul på den aktiviteten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om uppskov med avlämnande av självdeklaration

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för all besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 20 januari anmälda fråga, 1975/76:188, och anförde:

Herr talman! Herr Böriesson i Falköping har frågat mig om jag, med hänsyn lill att distributionen av årets deklarationsblanketter har fördröjts, genom uttalande eller på annal sätt vill medverka till att största möjliga generositet tillämpas i fråga om uppskov med inlämnandet av självdeklaration.

Enligt uppgift från riksskatteverket har visst deklarationsmaterial, bl, a, bilagor rörande inkomst av jordbruksfastighet och rörelse, distribuerats något senare än normall. Det är dock inte fråga om en försening som generellt sell kan medföra några olägenheter för de skattskyldiga. Enligt min mening behövs därför inte några särskilda åtgärder vid årets taxering för all tillgodose de deklaralionsskyldigas behov av anstånd med att lämna självdeklaration. Gällande beslämmelser torde få anses vara tillräckliga därvidlag.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber all få lacka finansministern för svaret på min fråga.

Jag har ställt frågan i anledning av att vissa av årets deklarationsblanketter samt vissa deklarationsanvisningar har kommit vederbörande deklaranter och bokföringsbyråer senare till hända än föregående år, vilket

också har medfört slora svårigheter för exempelvis deklarationsbyråerna atl inom föreskriven lid inlämna deklarationerna. Orsaken lill dröjsmålet är del i och för sig meningslöst att diskutera, men faktum kvarstår ändock alt riksskatteverkets anvisningar för exempelvis djur- och maskinvärden ännu inle kommil deklarations- och revisionsbyråerna till banda, såvitt del inte har skett i dagarna. Det sägs all den som är intresserad kan ta del av anvisningarna hos den lokala skattemyndigheten. Enligt vad jag erfarit har inle heller upplysningar nått fram om de nya regler som skall gälla för beskattning av pensionsförsäkringar.

Mot denna bakgrund menar jag, herr finansminister, att starka skäl talar för alt ansökningar om uppskov beviljas med slor generositet. Enligl min mening - och Jag tror alt finansministern delar den - är det allra viktigaste all få in deklarationerna så korrekta som möjligl, även om del då eventuellt skulle bli fråga om någon veckas försening. Men av svarei atl döma anser finansministern tyvärr inte atl det finns några särskilda skäl som talar för atl man skall tillgodose de önskemål som Jag har framfört.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om uppskov med avlämnande av självdeklaration

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Man kanske kan få det intrycket av herr Börjessons i Falköping inlägg atl taxeringsmyndigheterna är absolul omöjliga. Sä är det Ju inte. Från fall till fall prövar taxeringsmyndigheterna om det finns anledning att låta deklaranten avge deklarationen längre fram, dvs. på ansökan från vederbörande deklarant. Del förekommer när vederbörande, på grund av resor eller av andra skäl, inle har kunnat fullgöra sin skyldighet inom den fastställda tiden eller när det är fråga om speciellt komplicerade deklarationer. Man gör alltså en framslällning, och saken blir efler prövning i det enskilda fallet i regel beaktad. Dessulom kan ju rörelseidkarna i allmänhet inlämna sina deklarationer inle bara under februari ulan även under mars.

Med hänsyn lill de dispensmöjligheiersom föreligger har jag inte ansett atl det behövs några generella direktiv utöver vad som f n. tillämpas.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag är medvelen om all taxeringsmyndigheterna trots alll är ganska generösa med dispensgivningen. Men ändock dristar jag mig till all begära att man i år skall visa ännu större generositet just pä grund av atl det här är fråga om förseningar som är beroende av förhållanden, vilka deklaranten själv inle är vållande lill.

Jag vill gärna ge uttryck för att det förekommer ett oerhört starkt tryck pä bokföringsbyråerna som hjälper allmänheten med bokföring, inle minsl de byråer som hjälper till med atl upprätta deklarationer för jordbrukare enligt kontantprincipen. Det rör sig väl om ungefär 80 000 sädana deklarationer som skall avlämnas nu. Mänga jordbrukare har i dagarna övergåll lill bokföringsmässig redovisning och kan därmed också vara i behov av atl få sakkunnig hjälp.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 197ö

Om uppskov med avlämnande av självdeklaration

En annan sak, som finansministern inle berörde, är atl ännu har inga upplysningar nått fram till revisionsbyråerna och bokföringsbyräerna rörande de nya regler som skall gälla för beskattning av pensionsförsäkringar. Bara del mäste Ju skapa vissa problem för resp. bryåer.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr lalman! Jag kan inte svara direkt på frågan om reglerna för beskattningen av pensionsförsäkringar. Men riksdagen fattade Ju beslut i den frågan omkring den 15 december förra året, och det kan väl vara förståeligt om del tar litet längre tid all distribuera de anvisningarna, som skall gå över riksräkenskapsverket och länsstyrelserna ut lill allmänheten. Jag utgår dock ifrån alt man gör vad man kan för all snabbt få ul eventuella, kompletterande anvisningar i det fallet.

När det gäller bilagorna för de jordbrukare som deklarerar enligt kontantprincipen har anvisningarna i år gått ut via riksräkenskapsverket och länsstyrelserna vid ungefär samma lid som under de senare åren.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Ja, närdet gäller sädana jordbrukare som deklarerar enligt kontantprincipen är saken klar. Men jag vill nämna att Jag sä senl som i går talade med chefen för en revisionsbyrå, och han påstod atl riksskatteverkets anvisningar för djur- och maskinvärden ännu inte har kommit byrån till banda. Detta är naturligtvis inle tillfredsställande. Såvitt jag vet brukar de anvisningarna vara tillgängliga någon gäng i november månad året före deklarationsåret.

Jag är medveten om atl delta är frågor som vi här inle kan diskutera närmare, men faktum kvarstår all förhållandena inte är så bra som de borde vara. Och dä menar jag all etl uppskov är väl befogal. Jag har inte tänkt eller begärt att finansministern skall ge respektive taxeringsmyndigheter preciserade direktiv. Men finansministern kan genom ett uttalande ge lill känna att han för sin del inte har någol emot alt man är litet generös när det gäller uppskov med avlämnande av självdeklaration. Etl sådanl ullalande skulle vara välgörande.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Om det är så atl en jordbrukare sitter och väntar på alt få riksskatteverkets faslslällelse av djur- och maskinvärden, och om han inte kan avlämna sin deklaration därför alt de uppgifterna dröjer, så betraktar jag del som godtagbart skäl för all han fär en respitlid för att avlämna sin deklaration. Och om den jordbrukaren gör framslällning härom, så är Jag övertygad om alt han får den bifallen.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Om skyldighet för politiskt parti att redovisa penningbidrag Nr 57

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för all besvara herr Werners i Tyresö (vpk) den 16 Januari anmälda fråga, 1975/76:184, och anförde:

Herr lalman! Herr Werner i Tyresö har frågai mig om jag anser all skäl talar för alt lagsladgad skyldighet införs för politiskl parli atl redovisa penningbidrag.

Herr Werner ställde en liknande fråga till mig i november 1975. I dag säger han att inträffad händelse aktualiserar frågan om Jag nu har en annan bedömning än i november.

Vad Jag sade i november framgår av kammarprotokollel. Jag vill i sammanhanget bara erinra om vad jag framhöll i en replik lill herr Werner. "Jag vill gärna säga här att frågan är så pass vikiig och sä pass betydelsefull all den verkligen inte förtjänar all läggas pä hyllan eller stoppas ned i någon skrivbordslåda, som man ibland brukar säga, utan att den för oss i justiliedeparlemeniel verkligen är aktuell."

Jag är inte säker på vad herr Werner åsyftar med inträffad händelse. Om det är pressuppgiflerna om GULF:s bidrag till ett eller annal borgerligt parli vill Jag framhålla för det första all jag inte har annan kännedom om dessa bidrag än den jag har fåll genom pressuppgifterna och för del andra att dessa uppgifter inle alls har förvånat mig. GULF-historien har alllsä inte påverkat min inställning lill frågan om skyldighet för politiskl parti all redovisa penningbidrag. Inle heller i övrigi har det inträffat något som har gett mig anledning att ändra inställning.

Fredagen den 30 januari 197ö

Om skyldighet .för poliliskl parti att redovisa penningbidrag

Hen WERNER i Tyresö (vpk):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga.

Del var inte mänga veckor sedan vi hade en debatt i den här frågan, den gången närmast mot bakgrund av de in- och utländska pengar som svenska och finska socialdemokrater tysi och siilla skulle medverka till atl föra över till Finland, alt användas i det finska Metallvalel, Vid det tillfället hävdade jag alt del principiellt intressanta och väsentligaste är alt fä till stånd en lagstiftning som tvingar partierna alt offentligt redovisa varifrån de får sitt stöd.

Av debatten i november framgick med all önskvärd tydlighet hur ointresserade representanterna för moderata samlingspartiet var och är av att redovisa från vilka in- och utländska bolag partiet motiar stöd i sin verksamhet. 1 november höll justitieministern med om att problemet är så betydelsefullt alt frågan inte förtjänar att läggas på hyllan eller stoppas ned i någon skrivbordslåda. Della upprepar justitieministern i dag. Så långl lycker jag all det är gott och väl.

Justitieministern säger all del i övrigt inte inträffat någol som givil honom anledning atl ändra inställning. Men vad jag var kritisk mot då och vad jag är kritisk mot i dag är atl det går så sakta. Sedan vi i november diskuterade saken har det framkommit nya uppgifter som enligt min mening gör det än mer angeläget med en lagstiftning som

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

öm skyldighet för politiskl parti att redovisa penningbidrag

tvingar fram en öppen redovisning av partiernas ekonomiska slöd. Del har nu bekräftats att etl av världens mäktigaste multinationella oljebolag, GULF, använt stora summor till stöd för konservativa och liberala krafter mol partier och organisalioner som kämpar för socialism eller, som Aftonbladet uttrycker del, åtminstone för ökad lönlagarmakt. Delta har man gjort i olika länder. I Sverige är det folkpartiet och högern som fått del av gåvorna från det slora oljebolaget, naturligtvis inte utan skäl.

Därutöver har det bekräftats atl moderaterna genom stiftelsen Unilas mottagit miljonbelopp från olika bolag. Hur stora belopp partiet fått från resp. bidragsgivare är hemligt. När moderaterna tillfrågas om detta vägrar de uppge vilka bolag de motiar bidrag ifrån och försöker komma ifrån frågan genom alt säga att folkpartiet också får pengar frän näringslivet; del vet ju alla, säger moderatledaren, medan folkpartiledaren förnekar det.

Jag tycker att upplysningen är intressant. Den fär väl gälla tills den har vederlagts. Jag har naturligtvis ingen anledning alt i detla fall tro mindre pä moderatledaren än pä folkpartiledaren. Snarare är kanske moderatledaren trovärdigare, eflersom hans umgänge med näringslivels direktörer av naturliga skäl är mera utvecklat än den nya folkpartiledarens.

En lagsliftning måste alltså till på detta område så atl vi får en redovisning av varifrån de borgerliga partierna får sina pengar.

Herr juslilieminislern GEIJER:

Herr lalman! Jag skall bara kommentera herr Werners synpunkt alt Justiliedepartementels utredning av frågan går för långsamt. Jag vill dä säga all frågan faktiskt är tekniskt besvärlig. Om partierna inte har någon uppriktig vilja all öppet redovisa sin ekonomi finns del alltför slora möjligheter för dem atl kringgå en lagstiftning i ämnet. Men vi funderar i departementet på olika uppslagsändar.

Hen WERNER i Tyresö (vpk):

Herr lalman! Jag bestrider ingalunda atl det kan vara en tekniskt svår fråga. Jag moraliserar inte heller över att svenskt näringsliv - bolag som ASEA, LM, Gränges, Volvo och andra - lämnar stöd ål borgerliga partier. De gör det naluriigtvis av alldeles speciella skäl. Men Jag menar atl frågan är så väsentlig att den bör behandlas med förtur i jusiiliedepartementet.

Om partierna tvingades till en öppen redovisning av sin ekonomi skulle allmänheten fä en inblick i varifrån partierna får sina pengar.

Jag sade vid den debatt vi hade i november atl en sådan redovisning skulle bli en verkligt intressant läsning framför allt för de svenska lö-nearbelarna i de här företagen. De kunde dä få se hur mycket de vid olika tillfällen tvingades betala lill herr Bohmans och herr Ahlmarks valrörelser.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 8 Om löntagarfonder

Herr statsministern PALME erhöll ordet för att besvara herr Bohmans (m) den 13 Januari anmälda interpellation, 1975/76:84, och anförde:

Herr talman! Herr Bohman har frågai mig om regeringen avser, om den sitter kvar efter 1976 års val, alt före valet 1979 lägga fram förslag om löntagarfonder.

Löntagarnas delaktighet i förmögenhetstillväxten är en stor och viktig fråga, som tilldrar sig ett starkt ökat intresse i vår samhällsdebatt. Detta intresse är vi inte ensamma om utan delar det med mänga andra industriländer. Den gemensamma bakgrunden är de starka koncentrations-tendenser som präglar den ekonomiska utvecklingen i marknadsekonomierna, där del finns starka krafter inbyggda som gör att kapitaltillgångarna hopas på allt färre händer.

Enligt min mening kommer därför löntagarnas delaktighet i kapitalbildningen atl bli en alltmer betydelsefull fråga som vi med nödvändighet mäsle söka lösningar på, om vi vill motverka maktkoncentrationen i det ekonomiska livet och hävda en fortsalt demokratisering av samhället. Det är därvid i värt land framför allt tre ting som står i förgrunden.

Det är strävan till en rättvis fördelning i samhället. När man inom fackföreningsrörelsen började diskutera nägot slag av löntagarfonder för åtskilliga år sedan var det i anslutning till den solidariska lönepolitiken. De goda resultat som denna politik medfört för slora löntagargrupper, särskill under de senasle tio åren, har samtidigt i många företag inneburit en kraftig förmögenhetstillväxt, vilken lillfallil enbart aktieägarna. För att kunna fullfölja den solidariska lönepolitiken reser man kravet på delaktighet för löntagarna i denna kapitaltillväxt.

Del är kraven pä ett vidgat inflytande för de arbetande. Delaktigheten i förmögenhetstillväxten i företagen upplevs som ett sätt att ytieriigare förstärka lönlagarnas medbestämmande, som nu genom lagar och avtal byggs upp med utgångspunkt i den rätt lill bestämmande som arbetet grundlägger.

Slutligen gäller del invesienngarna - satsningen på att bygga för framliden. Kraven pä delaktighet i förmögenhetstillväxten innebär all lön tagarna är beredda att ta etl vidgat ansvar för kapitaltillväxten och därmed den framtida produktionen och välfärdsutvecklingen. I perspektivet av de stora investeringsbehov som ligger framför oss är delta, enligt min mening, en viktig tillgång inför framtiden.

Det är dessa strävanden som är det centrala i diskussionen om löntagarnas medverkan i kapitalbildningen. Det är med utgångspunkt häri som den utredning regeringen tillsatte 1975 skall förbereda en reform. Av stor belydelse för utredningens arbete att finna praktiska lösningar blir utländska erfarenheter och vår egen debatt.

Inom Landsorganisationen har Rudolf Meidner och hans medarbetare lagt fram ett förslag, som drar upp huvudlinjer för hur ett systern med löntagarfonder kan byggas upp. Del har bildat plattform för den fortsatta

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

6 Riksdagens protokoll 1975/76:56-58

Nr 57 debatten. Inom den fackliga rörelsen har man nu studerat förslaget och

Fredagen den 30 Januari 1976

under våren bearbetas detta med ledning av de synpunkter och den kriiik som framkommil. Resultatet läggs fram i en rapport till LO-kongressen i juni, som väntas göra ett principiellt uttalande i fråga om löntagar-Om löntagarfonder fonderna.

Även inom TCO arbetar en grupp med frågan om löntagarfonder. Enligt uppgift kommer denna grupp alt förelägga TCO-kongressen en rapport.

Också inom näringslivets organisationer pågår ett utredningsarbete om lönlagarnas delaktighet i kapitaltillväxten. Vid den remissbehandling av Meidners förslag som skedde i höstas erbjöds arbetsgivarna alt tillställa studiegrupperna sina förslag, så atl debatten skulle få ell så allsidigt un-deriag som möjligt. Del är beklagligl att man från näringslivets sida inte tog till vara den möjligheten. Del är min förhoppning all också näringslivet kommeratt mera konkret presentera sin syn pä dessa viktiga frågor.

Det pågår således f n. en omfattande diskussion inom löntagarorganisationerna och näringslivel om olika lösningar för alt bereda löntagarna del i förmögenhetstillväxten.

Den statliga utredningen - lönlagarna och kapitalbildningen i förelagen - påbörjade sill arbete i juni 1975. Den har sammanträtt ungefär en gång i månaden, varvid man satt sig in i olika förslag från andra länder och i Sverige. Meidner har föredragit sitt förslag. Man väntar nu på material från en grupp inom SAF och Industriförbundet, frän organisationen Näringsliv och Samhälle samt från TCO och eventuellt från SACO. Utredningen räknar med alt härigenom få del av ell utförligt malerial även om det inte är bekani om det blir konkreta förslag. Den grundläggande materialinsamlingen beräknas la ungefär elt år, och först i höst - efter bl. a. LO:s och TCO;s kongresser - kan man på gä djupet med olika alternativ.

Jag vill vidare erinra om atl utredningen har i uppgift att i en första omgång lägga fram olika tänkbara modeller. Efter remissbehandling torde det i en andra etapp bli akluellt alt närmare utreda vilka lagstiftnings-och andra ätgärder som krävs från samhällets sida. Man räknar vidare med att det behövs ingående specialutredningar om en rad olika frågor.

Det bör understrykas atl utredningsarbetet har en komplicerad karaktär. Det gäller inte bara konstruktionen av olika system utan också att belysa sambanden med den ekonomiska politiken och sysselsättningen, med de regionalpolitiska strävandena, med företagsbeskattningen osv.

Mot denna bakgrund blir mitt svar lill herr Bohman följande: Såväl
med hänsyn till behovel av en bred allmän debatt - både inom lön
tagarorganisationerna och på grundval av de modeller som den statliga
utredningen förväntas presentera - som till de praktiska problem som
kräver en lösning, bedömer jag all frågan om löntagarfonder kan be
handlas av riksdagen tidigast hösten 1979. Detla är emellertid ett mycket
pressat tidsschema. Del är möjligt alt det kommer atl la längre lid. Med
anledning av de någol konspiratoriska funderingar som finns i herr Boh-
82 mans interpellation ger jag honom ett klart besked: Del är inle praktiskt

möjligt att utarbeta ell lagförslag som kan bli föremål för riksdagens behandling före 1979 års val.

Regeringen har genom att tillsätta utredningen om löntagarna och kapitalbildningen markerat sitt positiva inlresse alt komma fram till konstruktiva lösningar på de berörda problemen. Vi hyser stor förståelse för den opinion som växt sig stark bland lönlagarna för del i kapitaltillväxten och etl vidgat inflytande i vår ekonomi, samtidigt som de starkt har markerat sin vilja till ansvar för det ekonomiska framåtskridandet i vårt land.

F. n. är det viktigt alt denna slora fråga diskuteras lugnt och sakligt och atl vi lyssnar uppmärksamt på de synpunkter och förslag som förs fram. Vi bör slå vakt om det fria och öppna samhällets förmåga att gripa sig an centrala frågor genom att olika åsikter för komma till tals och brytas mot varandra. Vi bör också hysa respekt för den ingående sakliga prövning och utredning som måste föregå utformandet av ett konkret förslag.

I sinom tid kommer del atl skapas klarhel om i vilken män denna fråga kommer all vålla politisk strid. Men det tjänar varken löntagarna, näringslivet eller samhällets inlressen att låta en saklig debatt till varje pris ersättas av en politisk konfrontation.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Hen BOHMAN (m):

Herr talman! Jag tackar statsministern för hans svar. Det är mjukt och nyanserat och skulle, i varje fall formellt, kunna ge ett intryck av atl statsministern och regeringen står helt obundna lill frågan om kollektiva löntagarfonder. Men just därför ger svaret i själva sakfrågan -kollektiva löntagarfonder eller icke kollektiva löntagarfonder - inte det besked som en stor del av del svenska folket gärna vill ha. Herr Palme säger sig vilja hålla frågan öppen. Då det gäller tidsplanen för ett eventuellt införande av något slags fonder vågar sig herr Palme på en "bedömning" - en för min interpellation i och för sig mycket betydelsefull bedömning.

Del grundläggande syftet med min fråga var ju just alt få elt klarläggande frän regeringen, om etl förslag äralt vänta under nästkommande riksdagsperiod. 1 del hänseendet har uttalanden från olika företrädare för socialdemokraterna tidigare varit högst svävande, oklara och ibland direkt motstridiga. De uttalandena har skapat elt intryck av atl socialdemokraterna på olika sätt försökt undvika att en för dem besväriig fråga fick en framträdande plats i årets valrörelse, samtidigt som de fortsatt förberedelserna för atl genomföra något system med kollektiva lön-lagarfonder under perioden före 1979 års val.

Statsministerns svar innebär alltså all något riksdagsbeslut inte skulle kunna bli aktuellt förrän tidigast hösten 1979. Svaret är uttryckligen formulerat som en "bedömning". Men jag betraktar ändå det här svaret som en utfästelse från herr Palmes sida - inle bara i hans egenskap av regeringschef, utan också som del socialdemokratiska partiels ordförande. För detta löfte vill jag tacka och ge statsministern ett erkännande

Nr 57 för det besked han har givit.

Fredagen den 30 Januari 1976

I själva sakfrågan kvarstår emellertid de motsättningar belräffande fonderna som kommil lill uttryck alltsedan Rudolf Meidner presenterade sitt förslag. Det här förslagets förverkligande på etl eller annat sätt har Om löntagai;fonder alltså nu senarelagts, men det har - det är i varje fall min förmodan - förvisso inte avskrivils. Det finns därför all anledning all hoppas alt den "breda allmänna debatt" som slalsministern själv efterlyst kommer atl fortsätta.

Mellan oss och socialdemokraterna råder som bekani i dag rakt motsatta meningar om vårt ekonomiska syslem. Vi står för biandekonomin - för det fria ekonomiska system som steg försteg hårväxt fram i vår demokrali och som har givil de enskilda människorna principiell valfrihet i deras egenskap av enskilda fria individer. Vi menar att detta syslem är elt absolut villkor för etl öppel, mångsidigt och decentraliserat samhälle, som ytterst tjänar de enskilda människorna och därmed ger styrka ät vårt folkstyre.

Vi har fält veta atl socialdemokraterna vill förändra della fria ekonomiska system. Den socialdemokratiska partistyrelsen har tydligt sagt ifrån all dess strävan är att sleg för sleg avskaffa biandekonomin. Vad socialdemokraterna vill ha i dess ställe är central planhushållning och ett av starka kollektiv präglat samhälle - etl samhälle med andra ord och enligt vår mening kännetecknat av maktkoncentration.

Införandet av kollektiva löntagarfonder enligl det Meidnerska förslaget skulle utgöra elt betydelsefullt led i en sådan här samhällsomvandling. När allt kommer omkring har ju fondbildningen av socialdemokraterna själva framställts som en metod atl förverkliga den s. k, ekonomiska demokratin och den s. k. demokratiska socialismen. Enligt LO-pressen menas med ekonomisk demokrali i del här hänseendet att makten i vårt samhälle skall föras över till den fackliga rörelsen. Del är maklen det gäller. [)et har både Rudolf Meidner och Gunnar Nilsson förklarat. "Vi kan inle i grunden förändra samhället ulan alt också ändra pä ägandet", har Meidner deklarerat. "Det är i själva verket ett sätt au förverkliga socialism", har han också uttryckligen förklarat.

På della tema har sedan fackföreningsrörelsens press spunnit i nummer efter nummer. Varje tanke på att ekonomisk demokrati, i varje fall i detla sammanhang, skulle syfta till alt ge de enskilda individerna - lönlagarna som individuella löntagare betraktade - en personlig andel i förmögenhetstillväxten i vårt samhälle, i de lillgångar som de själva varil med om att arbela ihop, har med skärpa avvisats. Etl sådanl individuellt ägande ger ingen makt, ger inget inflytande, heter det. Det står i strid med den solidariska lönepolitiken. Det ärett slags "allmosesyslem", sade Gunnar Nilsson helt nyligen. Det är inte de enskilda löntagarnas intressen och ställning man vill förändra och stärka. Del är den starka fackliga rörelsen - världens starkaste fackliga rörelse - som genom fondbildningen skulle bli ännu starkare. Lät vara att syftet bakom denna ocksä är tryggheten för lönlagarna, det skall jag klart medge. Del är della man kallar

för ekonomisk demokrali. Det är della man påstår vara nödvändigt "för atl i grunden förändra samhället".

Det bör kanske i delta sammanhang, herr talman, särskilt understrykas atl del Ju inte bara är Gunnar Nilsson, del fack han företräder och den socialdemokratiska pressen som i princip redan har ställt sig bakom de vittsyftande planer som ligger förborgade i de Meidnerska tankegångarna. Ocksä förra höstens socialdemokratiska partikongress godkände utan reservalion den näringspolitiska rapport i vilken Ingvar Svanberg och hans medarbetare förordade bl. a. löntagarfonder "för atl möjliggöra ett kollektivt ägt kapital". Visserligen talade man också om andra slag av kollektiva ägandeformer - AP-fonder, kooperativt eller statligt ägande -och all avgörandet skulle ske frän fall lill fall. Men man strök uttryckligen under - och detla ställde sig kongressen bakom - atl "frågan om löntagarfonder bör bringas till en snabb lösning när LO:s förslag framläggs nästa år", dvs. i år. De nyss nämnda alternativen till löntagarfonderna har sedan som bekant avvisats av LO-ordföranden, som säger sig helt stödja "de cenlrala tankegångarna bakom Rudolf Meidners förslag".

Statsministerns egna har alltså på intet sätt försökt fördölja vare sig att de redan i princip har tagit slällning eller frågans genomgripande belydelse för del nuvarande samhällssystemet. Också moderater gör i så måtto samma bedömning, som alt även vi menar atl kollekliva lön-lagarfonder mäsle leda fram lill ell hell annal samhälle än det vi har i dag, en helt annan samhällsstruktur. De skulle öppna vägen för en koncentration av ekonomisk makt, som torde sakna motstycke i andra fria demokratier, för en utveckling där fackföreningarna får en så stark ställning atl samhället blir fackföreningsstyrl.

Vår demokrati förutsätter balans, decentralisering och maktspridning. Vår demokrati skall ju inle vara någol slags formaldemokrati. Det är därför som vi tar avstånd från alla försök att lägga den politiska och ekonomiska makten hos ett fåtal - herr Palme brukar använda orden "hos en härskande elit". Ju närmare den enskilde individen - som individ betraktat - som ägandet och inflytandet ligger och ju större möjligheler som öppnas för enskild valfrihet, desto mer levande blir det demokratiska systemet som vi, det utgår jag från, vill slå vakt om båda två.

Det är mot denna bakgrund som jag riktade min interpellation till statsministern. Jag menade atl del var ett demokratiskt anständighetskrav alt väljarna gavs möjlighet alt debattera fondfrägan i en öppen valrörelse och all påverka frågans lösning. Det låg inga konspirativa antydningar bakom del, det var en öppen fråga. Ell förslag med så vittgående innebörd bör inte efter ett val rimligen få presenteras för en riksdag, som har fått sin sammansättning bestämd av väljarnas syn på andra, långt mindre betydelsefulla samhällsfrågor.

Jag är därför tacksam för statsministerns svar. Jag betraktar det - det vill jag än en gång stryka under - som ett löfte att löntagarfonderna, om den socialdemokratiska regeringen får sitta kvar efter den 19 sep-

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Nr 57 tember,vilket vi inte vet någonting om i dag, inte kommeratt förverkligas

Fredagen den 30 Januari 1976

förrän efler ännu ett nytt val som givit väljarna tillfälle att säga sitt och delta i den "lugna och sakliga" debatt som statsministern säger sig önska, och som även jag önskar. Om löntagarfonder I själva sakfrågan kvarstår motsättningarna, och det är klart att de motsättningarna kommer alt ge bränsle åt del meningsutbyte som herr Palme säger sig vilja ha. Dessa motsättningar har ju ingalunda undanröjts genom statsministerns i dag mycket mjukt och försiktigt formulerade svar. Den oklarhet som man skulle kunna säga präglar svaret går igen i många andra frågor inför höstens val. Men i den här frågan måste väl i alla fall-efter alll vad som sagts och gjorts -den socialdemokratiska politiken i sina huvuddrag ligga väldigt fast förankrad. Statsministern må förlåta mig, men det finns väl ändå gränser för även en statsministers handlingsfrihet, sedan alla möjliga och omöjliga företrädare för den s. k. arbetarrörelsens båda grenar i en lång rad uttalanden slagit fasl de grundr läggande principer och den bestämda målsällning från vilka den kollektiva fondbildningen skall utgå. Och del måste, menar jag, med obön-höriig logik förr eller senare leda till vårt lands omvandling till ett starkt kollektivisiiskl och socialistiskt samhälle.

Det är ju, herr talman, för det första ett obestridligt faktum atl det från socialdemokratiskt häll klart slagits fasl att vad del nu gäller är att komma åt det enskilda ägandet och alt vinna makten över vårt näringsliv.. Den hittillsvarande s. k. funktionssocialismen, som ju innebär att man genom lagar och regleringar successivt befäster silt grepp över enskilda människor och över näringslivel, skall nu läggas på hyllan -det har Gunnar Nilsson öppet deklarerat. Det är makten och ägandet det är fråga om, har han sagt, utan omsvep och ulan någon omgång via fortsatt funktionssocialism. Jag tar honom alllsä på orden här.

För det andra har det lika klart deklarerats att man inte är ute efter alt stärka de enskilda löntagarnas ägande och de enskilda lönlagarnas individuella makt utan fackförbundens. Det är av socialdemokratiskt styrda och ledda kollektiv som man menar att makten skall utövas i framtiden. Varje tanke pä atl de enskilda medborgarna och lönlagarna skall få en personlig andel av de tillgångar de själva arbetar ihop - i de enorma fonder som skall byggas upp - har ju kategoriskt avvisats i debatlen hittills.

Det är mol bakgrunden av dessa tvä klart uttalade principer som debatlen om vår biandekonomi och värt samhällssystem kommer att föras och måste föras, såväl i årets valrörelse som i näsla valrörelse, dvs. i den valrörelse som enligt herr Palmes svar kommer all bli avgörande för om fonderna skall förverkligas och hur de i så fall skall se ut.

Del är klart alt vi moderater kommer alt hårt engagera oss i den de
batten för all sakligt, metodiskt, lugnt och övertygande - hoppas jag
- påvisa vilka följder för vårt lands ekonomi och de enskilda medbor-
86 garnas trygghet och valfrihet som elt förverkligande av de principer för

vilka socialdemokraterna klart har uttalat sig måste fä. Vi tänker inte presentera alternativ till hur socialism skall genomföras utan visa att socialism inte bör genomföras.

Vad vi däremot kommer all göra är alt redovisa alternativ till den maktkoncentration som vi menar blir följden av de här principernas förverkligande - alternativ för elt spritt enskilt ägande, alternativ för hur löntagare och andra medborgargrupper pä olika sätt skall bli mer delaktiga än vad hittills varit möjligt i de tillgångar, de värden, som hela svenska folket arbeiar ihop.

Au del lönar sig att föra en sådan debatt tycker jag mig ha fått bevis för i dag, även om statsministern kanske inte kommer all medge det. Så sent som för några månader sedan ullalade den socialdemokratiska partikongressen att de kollektiva löntagarfonderna skulle genomföras så snabbt som möjligl efler sommarens LO-kongress. I dag har statsministern och den socialdemokratiske partiordföranden förklarat alt frågan skall skjutas lill tidigast hösten 1979, vilket jag fortfarande är tacksam för. Statsministern utgår tydligen ifrån - och i det hänseendet delar jag helt och fullt hans bedömning - all socialdemokraterna i varje fall i dag inte skulle vinna den svenska folkmajoritetens stöd för ett förslag som gradvis överför ledningen av vårt näringsliv från förelagsledare till fackföreningsledare.

Herr talman! Statsministern fyller i dag 49 år, och det må väl vara tillåtet även för en politisk motståndare att från denna talarstol få framföra sina lyckönskningar på födelsedagen.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag läste den nya LO-tidningen inför den här debatten. En ledare och en intervju med Gunnar Nilsson, båda om Rudolf Meidners förslag till s. k. löntagarfonder. Intrycket av de båda artiklarna är ganska entydigt att man inom LO-ledningen, som väl den här tidningen skall anses vara representativ för, vet precis hur man vill ha det.

All tvekan inför de ganska genomgripande förändringar av svenskt näringsliv som Meidnergruppen är inne på betecknas som "vulgär skrämselpropaganda" eller "argumentnöd".

Au diskutera alternativa syslem där de anställda får del i företagens kapitaltillväxt i form av individuella vinstandelar avvisas som allmoselänkande. Gunnar Nilsson Jämför med brukspatronernas generositet med gratifikationer vid Juletid.

Och just när riksdagen slår i begrepp atl ta ställning till den nya arbetsrättslagen, enligt vilken löntagarna skall tillförsäkras inflytande i förelagen i deras egenskap av anslällda, hävdar man från LO-ledningens sida att det enda som räknas är ägandet; del är ägandet som ger makt och skall ge makt. Men det skall vara andra ägare än de nuvarande. Ett helt annat ekonomiskt system.

Jag tycker del finns anledning, och del tycker uppenbarligen statsministern också, atl diskutera de här frågorna i litet lugnare vändningar

Nr 57 än man gör i LO-tidningen. Vi vill för vår del också göra det med andra

Fredagen den 30 Januari 1976

utgångspunkter än vad den ensidiga inriktningen på ägarstrukturen leder till.

För det första handlar del här om ett fördelningsproblem. Det är an-öm löntagarfonder geläget atl ha ett system där förelag ger hyggliga vinster, där en stor del av vinsten utnyttjas för framtida investeringar och där den förmögenhetsökning som på del viset uppstår ocksä kommer de anställda till del.

För det andra är det naturligtvis också en fråga om att hitta vägar att minska maktkoncentrationen inom näringslivel och att då välja sädana lösningar som inte innebär au man bara flyttar makten från ett ställe till ell annat.

Vi har, herr talman, behov av en hög investeringstakt om vi skall kunna uppnå och bibehålla en stark ekonomi. Del är ett önskemål nu och del kommer säkert atl vara det i framliden.

Lika klart är det att låg vinstnivå inom näringslivet, sjunkande självfinansiering och försämrad soliditet motverkar investeringsviljan. Är företagen väsentligen hänvisade till att låna pengar blir benägenheten alt la risker mindre, lånade pengar kostar ränta oavsett om de investeringar de används till ger avkastning eller inte.

Om investeringarna finansieras med egna vinster och ändå ger dåligt utbyte blir det naluriigtvis också kännbart för företagen och deras anställda. Förlusterna blir lika stora, men man slipper belala ränta på förlorat kapital. Är satsningen riktig och framgångsrik ökar kapitaltillväxten i företaget.

Samtidigt vet vi att önskemålet om en hög självfinansiering skapar klassiska fördelningspolitiska konflikter. Lönlagarna och deras organisationer är naluriigtvis intresserade av att förelagen är framgångsrika, att investeringarna lyckas, alt det skapas trygghet i Jobbet och utrymme för högre löner. Men löntagarna har också etl givel inlresse att motverka höga vinster som främsl kommer kapitalägarna lill del.

Det här problemet får givelvis sin särskilda karaktär av alt det är relativt få människor i vårt land som äger och kontrollerar en mycket stor del av kapitalel. Det är visserligen en mycket liten del av de totala inkomsterna i samhället som kommer från kapital, men del går inte atl komma ifrån att den skeva fördelningen ändå skapar problem. En ökad kapitalbildning i företagen tillfaller på kort sikt dem som redan äger ganska

mycket.

För att åstadkomma stabilitet i ekonomin och samtidigt ökad kapitalbildning inom förelagen är del därför rimligt alt söka sig fram till vägar som gör aU avkastningen inte ensidigt kommer dem till del som satsar pengarna, eftersom Ju framgången i lika hög grad är beroende av dem som satsat sitt arbete.

Vi har också behov av atl motverka häftiga svängningar i vinsterna,

eftersom de driver på inflationen och på sikt försvårar svensk industris

88 möjligheter att hävda sig i konkurrensen med andra länders industri.

En lugnare löneutveckling ärett gemensamt inlresse för löntagare, företag och samhälle. Särskill i lider då behovet av investeringar är stort.

Det är, herr talman, frän den här utgångspunkten som folkpartiet sedan ganska länge fört fram tanken att de anställda utöver sin lön ocksä på etl eller annal sätt skall få del i den kapitaltillväxt som sker inom företagen. Och vi har sagt oss att om man går fram på den vägen blir del förmodligen nödvändigi att bygga upp några slags fonder.

Naturligtvis kan man också gå fram pä andra vägar. Man kan t. ex. satsa på generösa investeringsbidrag för alt vi skall kunna klara sysselsättningen när konjunkturen kräver högre investeringstakt än företagen kan åsladkomma ulan slöd utifrån - kombinerade, i så fall, med konjunkiurvinstskalier i lägen dä del finns risk för överhettning och kraftiga prisstegringar.

Vi är alllsä öppna för en diskussion om medlen. Men om man väljer någon form av fondbildning är det, som vi ser saken, nödvändigt all dessa fonder har anknytning lill de enskilda löntagarna. För vad man annars måste säga lill de anslällda är ju att de skall vara beredda att avstå från omedelbara konsumtionsförbättringar till förmån för fonder som de själva individuellt har föga nytta av och över vars användning de bara har ell formellt inflytande.

Rudolf Meidner gör, såvilt jag har kunnal förstå, inga anspråk på alt lösa de här problemen. Han är ute efter någonting helt annat, och han sticker inte heller under stol med det. Han vill ersätta de nuvarande ägarna av företagen med en ägare. Det blir konsekvensen av förslaget, i varje fall på sikt.

Sett ur maklfördelningssynpunkl innebär förslaget all man ersätter etl slags maktkoncentration med en annan och myckel starkare. Det är ett förslag som, i varje fall från maktkoncentrationssynpunkl, skiljer sig ganska litet frän etl rent förstatligande. Det är ett förslag helt i linje med den socialistiska ideologi som Meidner och hans medarbetare företräder.

Frän våra liberala utgångspunkter är det därför oacceptabelt.

Visst kan man säga alt förslaget är intressant och provocerande. Del är ocksä ideologiskt renhårigt. Del är elt utiryck för alt man inle tror på en decentraliserad ekonomi, där man häller isär lönlagarnas, kapitalägarnas och samhällets ansvar, ulan tror sig kunna skapa en konfliktlös harmoni mellan dessa parter.

Svagheten är att man inte alls diskulerar konsekvenserna av den sortens förändringar ulan helt koncentrerar sig pä den teknik som skall användas för all bygga upp de företagsägande löntagarfonderna. Bländad av elegansen hos den lösningen har man också i den efterföljande debatten i hög grad glömt bort en rad hell fundamentala frågeställningar. De är fakliskl ändå ganska många. Lål mig bara nämna några.

Hur kommer ekonomin och samhällel i dess helhet alt fungera om några få och mycket starka organisalioner äger praktiskl taget hela näringslivel? Vad innebär del för företagens utveckling, för investeringsviljan hos de enskilda kapitalägarna, för de nya jobben?

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Hur skall konsumenternas inlressen kunna tillgodoses i den hell pro-ducentdominerade ekonomi som Meidnerförslagel faktiskt leder fram till? Hur skall löntagarna hävda sina inlressen när deras organisationer så all säga sitter på båda sidor om förhandlingsbordet, representerar ar-belsgivarinlressen i lika hög grad som de anställdas inlressen?

Hur blir det över huvud laget med maktfördelningen i etl sådanl samhälle? Vad händer t. ex. med kooperationen? "Jag har tidigare sagl atl vi inle kan utlova fri,lejd för deras förelag", sade Gunnar Nilsson i LO-tidningens intervju. I den frågan pågår dock diskussioner mellan LO och KF, fick vi vela. Däremot inte när det gäller boendekooperalionen. För den är saken klar - "den skall inle lämnas utanför", deklarerar LO-chefen.

Detsamma gäller de halvstalliga företagen, därför "atl inslaget av privat kapital i dessa är förhållandevis stort". Underförstått atl beträffande de helstatliga företagen behövs inga förändringar. Ur infiytandesynpunkt är dessa jämställda med - eller kanske rent av ell mönster för - de lönlagarägda företagen vilkel ju är en.anvisning sä god som någon om vad del är för slags löntagarinflytande man är ule efler.

Självklart är maktfrågorna viktiga. Ägande ger alllid inflytande. Men ändå kan jag inte komma ifrån att den ensidiga inriktningen pä frågan om vem som äger förelagen är ganska otidsenlig. Man tycks på något sätt vilja bortse från atl kapitalägarnas makt kan regleras och begränsas av lagstiftning, vilkel ju också sker. På arbetsrättens, på miljöpolitikens och på arbetarskyddels områden. Det sker även genom skattelagstiftningen och inte minsl genom att löntagarorganisationerna på grund av sin styrka och med slöd också av annan lagsliftning än den redan nämnda utgör en effektiv motvikt mol arbelsgivariniressena.

Folkpartiets linje är att lönlagarna skall tillförsäkras medbestämmande i sin egenskap av anställda. Vi är nämligen ganska övertygade om att det är det bästa sättet atl skapa förutsättningar för en decentraliserad ekonomi, där människorna har inflytande på sin arbetssituation och där man samtidigt har maktspridning.

Jag har fattal det så all della lidigare också, i varje fall i den praktiska politiken, har varit socialdemokratins linje. Nu lycks dock frågetecknen hopa sig om vad man vill satsa på i en framlid. Är del förstatligande i stor skala, för vilket del uppenbarligen fanns slarkl gehör hos höstens SAP-kongress, eller den Meidnerska modellen som skall bli vägledande? Eller är det medbestämmande för löntagarna inom ramen forell bibehållet blandekonomiskl system där del flnns utrymme för olika förelagslyper, enskilda, statliga, kooperativa och lönlagarägda?

Dessa olika linjer är inle ulan vidare möjliga alt förena med varandra. Lägger man nämligen tonvikten vid ägandet och menar all inflytandet väsentligen skall garanteras den vägen, dä måste Ju de anställdas inflytande på lokal nivå i moisvarande män begränsas. Och dä kan man med fog fråga sig hur pass helhjärtad satsningen på den nya arbetsrätten kommer all bli.

Del vore, herr talman, felaktigt - och del säger jag inte i polemik med någon av de tidigare talarna -att kräva alt partierna skall presentera färdiga lösningar på de fördelningsproblem som har all göra med hur löntagarnas andel i företagens kapitaltillväxt skall se ut. Den debatten är ganska ung i vårt land, och bara den som är emot alla slags förändringar eller är beredd att bortse frän de rader av tekniska och principiella problem som hopar sig har råd atl vara självsäker pä den punkten.

Däremot finns det anledning atl kräva besked av partierna hur de ser på de mera grundläggande maktfrågor som Meidnergruppens förslag tar upp. Gunnar Nilsson har sagt sill. Hur länge hans tuffa attityd står sig får vi väl se - han är ju känd för alt vara ganska röriig vad del gäller kynne och åsikter.

Men vad säger man från den politiska grenen av arbetarrörelsen? Var slår Gunnar Nilssons "medsignalär" i det nyligen avsända brevet till Sveriges folk. innehållande arbetarrörelsens manifest inför 1976 års val?

Detta är trots allt inte bara en fråga om när en eventuell proposition om löntagarfonder kan komma atl avlämnas. Det har i hög grad att göra med den typ av viktiga principiella frågor som väljarna oberoende av arbetsläget inom statliga utredningar och kanslihus har rätt atl få svar på.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Låt mig försl säga att jag är alldeles- överväldigad av herr Bohmans gratulation. Jag vet inte hur jag skall kunna återgälda den, men jag får väl säga: Vad vore en födelsedag ulan herr Bohman?

Lät mig därefter övergå till de väsentliga sakfrågor som vi har att diskutera i dag.

Jag är tacksam för vad herr Bohman sade pä en punkt lill. När jag själv anmärkte all hans interpellation var konspiratorisk, sä var det bl. a. därför alt den innehöll ett rent och skärt falskcitat frän den socialdemokratiska partikongressen, vilket jag inte vill lasta herr Bohman personligen för. Det står i inlerpellationen att partikongressen ullalade: "För att öka det kollektiva sparandels andel och vidga den ekonomiska demokratin bör också LO:s förslag framläggas 1976." Jag har verkligen letat, och till slul fann Jag alt det var ett falskt citat. Det rättade herr Bohman till i sitt anförande, och jag är tacksam för del. Den rättelsen måste präglas av något slags insikt - även om herr Bohman återföll i glidningar i slutet av sitt anförande.

Vi har haft fulll klart för oss att del kommer atl la avsevärd lid att arbeta med denna myckel stora fråga om den skall hanteras på det demokratiska sättet och inte på del auktoritära sättet, som säger: Det här skall vi inle diskutera - slut pä debatten. Vi börjar i stället med all diskutera en princip, kommer med en skiss av del slag som Rudolf Meidner har presenterat och som blir föremål för en omfallande debatt inom LO, som så småningom kommer alt la slällning till det. Vi har tillsatt en statlig utredning, vars förslag kommer atl debatteras, och sedan

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

fär vi försöka utforma en lagstiftning. Delta är den demokratiska vägen. Det är därför den svenska socialdemokratin ofta ter sig långsam. Vi behöver vrida och vända pä ell förslag innan den slutliga utformningen blir klar. All klara della pä tre år är snabbi. Jag säger i mitt interpellationssvar att det inte är säkert om vi klarar det på den tiden utan att del kan dröja längre.

Förslaget om ATP tog på sin tid över tio år alt arbeta fram. I det här fallet hoppas jag all del kan gå snabbare. Men för all faen demokratisk förankring för ell förslag och fä det noga prövat frän alla utgångspunkter, sakligt sett, måste man ta tid på sig.

Både herr Bohman och herr Ullsten har lagil upp en deball i sak, men jag känner mig litet beklämd av att de båda två har stått i talarstolen och tagit upp avsevärd lid med all skälla på fackföreningsrörelsen och olika föreirädare för LO som inle är här och enligl min mening i vissa avseenden vanställt vad de har sagt. Del får ni ta upp med LO:s egna företrädare, inte med mig.

Det svar som jag har lämnat i dag - om det nu kan intressera er - har jag för alt undvika sådana här underligheter sett lill atl Gunnar Nilsson och jag är hundraprocentigt överens om.

Del jag säger är all det här är ett utomordentligt allvarligt problem, som måste finna sin lösning. Tydligen är herr Ullsten för någon lyp av fondbildning. Jag vet inte om herr Bohman - eller någon direktör i Arbetsgivareföreningen - är för del. Herr Bohman kanske går pä ar-betsgivarlinjen, att varje form av vinstandel berövar kapitalisterna något och atl detla alltså inte bör få förekomma heller. Men herr Ullslen är för individuella vinstandelar.

Jag kan i det här sammanhanget göra några mycket enkla konstateranden. Landsorganisationen har för sin del avvisat individuella vinstandelar. TCO har sagl: På en punkt instämmer vi hell och fulll med Gunnar Nilsson. Vi är liksom han negativa till individuella vinstandelar. De är för TCO:s del ointressanta, eftersom hälften av våra medlemmar finns i offentlig tjänst och därmed skulle falla utanför ett sådanl syslem. En avgörande invändning är också alt individuella vinstandelar går pä tvärs mol vår lönepolitik.

Detla har de två stora löntagarorganisationerna sagt.

I och med tillsättandet av ulredningen har jag sagt alt också ell vinst-andelssysiem skall prövas. Det löftet slår fasl. Jag bara konslaterar att det icke har framlagts något sådant förslag. Vi har efterlyst del. Ett sådanl syslem har den svagheten, bl. a. ur framåtskridandets synpunkl, alt pengarna måste betalas ut ur förelagen och därigenom inte kan användas för kapitalbildningen, men jag säger lill dem som anklagar oss för att vara ensidiga, atl de bör komma med förslag om vinstandelar. Vi har lovat all sakligt pröva sådana förslag, även om det nog blir svårt atl finna en allomfattande konstruktion som kan vara någoriunda vettig. Jag tillägger att en faktor i sammanhanget är all de två närmast berörda parterna, dvs. Landsorganisationen och TCO, ändå har sagt all de för

sin del inte refiekterar på förslagom individuella vinstandelar. Men konkret skall del prövas, sakligt och grundligt.

Sedan ägnade sig herrarna ät ett mera slagordsmässigl misstänkliggörande. Herr Ullslen sade att man på SAP-kongressen ivrigt hade diskuterat förstatligandefrågan. Jag vågar dock påstå att man inte på någon enda kongress sedan är 1905 har i mindre grad diskuterat förstatligande än på den senaste partikongressen. - Detta är bara en verklighetsbeskrivning; jag skall inle alls göra någon värdering. Däremot ville man på kongressen stärka demokratin i företagen.

Herr Bohman sade att partistyrelsen anförl alt vi skall avskaffa biandekonomin. Var står det skrivet? Jag ser inget samhälle som pä elt rimligt sätt kan fungera utan atl ha någon form av biandekonomi. Däremot vill \] förändra biandekonomin i syfte att skapa en rättvisare fördelning och ökad demokrali, men det är ju någonting hell annal.

Jag har en känsla av alt herr Bohman har ställt sig vid sidan om den breda europeiska debatt som nu pågår. Denna problemalik med den ökade kapitalanhopningen på etl fåtal enskilda händer till följd av självfinansieringen inom de stora koncernerna är elt problem som diskuteras i vartenda europeiskt land. I Frankrike, där gaullisterna försl log upp det, i Västtyskland, där fackföreningsrörelsen log upp det, i Holland osv. -jag kunde gå igenom land för land - brottas man med detta problem. Man begriper att om utvecklingen bara får fortgå till denna maktkoncentration, undergrävs biandekonomin. Om löntagarna kan få en rimligare andel och etl siörre inflytande, befäster man i viss mån biandekonomin. Del är således alldeles tvärt emot vad herr Bohman här gör gällande.

Jag finner ingen anledning atl stå här och försvara och utlägga Rudolf Meidners förslag eller skiss eller modell, men jag tycker illa om när ni vantolkar den. Det ärju inle alls fråga om någon specielll centraliserad modell. Del var en liberal tidning som skrev - och jag högaktar den för det - att Meidners förslag innebär en mycket hög grad av decen-trialisering till de enskilda företagen. Och den modellen kan göras ännu mera decentraliserad, om man vill, sä att förmögenhetsbildning och inflytande knyts ännu hårdare till dem som arbeiar inom de enskilda företagen.

Rudolf Meidner har gjort en väldigl fin prestation, för han har lagt fram en modell efter alll allmänt lal. Men just därför har han ett stort mått av ödmjukhet och säger atl det här förslaget kommer all processas genom alla länkbara demokratiska och sociala kanaler, i sakutredningar och sådant, innan man når fram till någonting, och det kommer att ta sin lid. Kanske kommer resultatet att se hell annorlunda ut än hans ursprungliga modell - men han har lyckats få i gång diskussionen.

Av del här skälel intar jag denna öppna hållning och kommer att fortsätta all göra det. I den debatt som kan följa har väl även herr Bohmans konservativa och traditionellt kapitalistiska synpunkter en plats. Alla möjliga förslag har en plats: Men del är ofrånkomligt att vi här står

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

Om löntagarfonder

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

Om löntagarfonder

inför ett sakproblem av ell betydande mätt i det svenska samhället som vi måste finna en lösning på, nämligen hur kapitalanhopningen i Sverige icke längre ensidigt skall komma ett fätal personer till godo, rent ka-pilalmässigl och ocksä inflyiandemässigl, hur vi skall få en bättre fördelning, hur vi skall få ett breddat inflytande och en siörre ekonomisk demokrati och hur vi också skall kunna åstadkomma detta pä ett sådanl säll att vi beslutsamt kan satsa på framtiden och få fram de nödvändiga investeringarna.

Det är det sakproblem vi står inför, och det skall vi nalkas öppet, sakligt och melodiskt. Jag tror att vi kommer fram till en lösning.

Men det är litet sorgesamt när herr Bohman stundom inför varje tanke på en förändring av de traditionella maktförhållandena och den traditionella kapitalismen reagerar med något av ett primalskri. Jag tror alt den ekonomiska demokratin är ofrånkomlig, jag tror alt den är en nödvändighet i det svenska samhällel.

Hen BOHMAN (m):

Herr talman! Jag tänkte just säga atl jag tyckte det var väldigt trevligt all lyssna på statsministern när han debatterar så här lugnt och sakligt och försynt, och jag börjar fundera på om det bara berodde pä all det var hans födelsedag eller om det nya året skulle komma att präglas av en debatt i den här nya tonen - men sedan kom den där lilla slängen på slutet, och del gjorde det hela mera vardagligt, så att säga.

Lät mig sedan oförbehållsamt erkänna atl del var ett felcitat i inlerpellationen, och jag beklagar det. Del är klart att jag, som skrivit under inlerpellationen, får ta ansvarel för detta, även om Jag hämtat citatet frän annat håll. Del var fel, och jag är ledsen över det. Del rätta citatet är följande - skillnaden är inte så stor:

"För att öka det kollektiva sparandels andel och vidga den ekonomiska demokratin bör ocksä frågan om löntagarfonder bringas lill en snabb lösning när LO:s förslag framläggs näsla år."

Nu kan man naluriigtvis fråga sig vad som menas med en snabb lösning. I vanliga fall brukar ju inte tre år betyda en snabb lösning när socialdemokraterna finner en reform angelägen, men här är alltså tre år en snabb lösning, och jag beklagar det inte. Men det här skulle alltså ha ställ i inlerpellationen. Jag är ledsen över atl det inte gjorde det.

Sedan beklagade sig statsministern över alt jag och Ola Ullsten stod och skällde - som det hette - på fackföreningsrörelsen och vantolkade vad Gunnar Nilsson och andra har sagl. Det har vi inte gjort. Vi läste Ju inle upp alll vad Gunnar Nilsson sade, men de citat vi tog kom från hans egna uttalanden, och de återgav väl innebörden av vad både han och Rudolf Meidner ville göra gällande. Bägge har talat om makten i näringslivet, och de har talat om att ägandet skall förändras. De har talat om att förverkliga socialismen. Statsministerns egna meningsfränder talar vitt och brett i pressen - nu är ju inte statsministern ansvarig för allt som slår i A-pressen - om att det här är fråga om att förverkliga

den demokratiska socialismen.

Avståndet brukar f ö. inte vara sä långl mellan den politiska grenen och den fackliga grenen av svensk arbetarrörelse. I dag är avståndet så kort all en av LO:s mera framträdande män t. o. m. sitter på stats-sekreterarbänken. Det är elt rätt kort avstånd, lycker jag i alla fall..

Jag har sagl förut i denna debatt att jag är glad över det här beskedet därför alt det ger oss möjlighet alt få en öppen debatt om denna verkligt svåra fråga - på den punklen håller Jag med statsministern. Vad jag ställde mig undrande inför var all slatminisiern kunde vara så väldigl öppen och så helt obunden som statsministern var i sitt svar, när uttalanden från den andra grenen av arbetarrörelsen har varit så tydliga som de varit och när den socialdemokratiska pressen varit så kategorisk som den har varit för de Meidnerska tankegångarna. Men Jag tror alltså statsministern på hans ord - att ni är helt obunden, atl ni kommer alt underkasta den här frågan en förutsättningslös analys och prövning i alla dess olika aspekter.

Vad jag emellertid saknade när statsministern i svarei till mig förklarade all detta var en väldigl komplicerad fråga, var elt resonemang om vad detla betyder för själva principen om äganderällen. Det här innebär ju ett slags konfiskation av ägandet i företagen, och det hade varit värdefullt om del i svaret hade stått i varje fall några rader om att della också är en Juridiskt komplicerad fråga, alltså en rällssäkerhetsfråga. Men del kan som sagt ha varil en ren lapsus.

Det här problemet är, som jag nyss sade, väldigt stort. Eftersom jag tyckte mig kunna höra några små gliringar och antydningar gentemot mig i den här frågan, vill jag säga attjag själv intresserade mig för della långt innan jag började ägna mig ål politik. Som ung handelskammar-Jurisl, redan före 1950, försökte jag bilda mig en uppfattning om möjlighelerna att ge lönlagarna en andel inte bara av inkomstbildningen utan också av förmögenhetstillväxten i näringslivet - av flera skäl: för att skapa ett bättre förhållande på arbetsplatsen, skapa en större grad av solidaritet och gemenskap och därmed öka produktiviteten, och också för alt minska de motsättningar som uppkommer pä det säll som statsministern själv redovisade för en stund sedan. Jag tycker alltså all det är etl svårt problem. Men Jag vill inle genomföra det här systemet på elt sådanl sätt att balansen i vår svenska biandekonomi går förlorad.

Del var inte slagordsmässiga inlägg som jag gjorde mig skyldig till, utan jag försökte alt analysera vilka konsekvenser som skulle uppkomma om man fullföljde de Meidnerska tankegångarna. Det är Ju dem som debatten har kretsat omkring alltsedan Rudolf Meidner i hösias lade fram sitt förslag. Därför finns det all anledning att koncentrera debatten och analyserna kring del förslag som har aktualitet. Något annal har ju inte haft aktualitet i den här diskussionen.

Sedan sade Jag att den socialdemokratiska partistyrelsen har talat om att sleg för sleg avskaffa biandekonomin. Statsministern förnekade det. Så här står del i partistyrelsens ullalande:

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagaifonder

Nr 57 Fredagen den

30 Januari 1976

"De åtgärder och de styrmedel som partistyrelsen lidigare redovisat visar att vi steg för steg är på väg från ett utpräglat blandekonomiskl samhälle till ell samhälle där beslutsrätten över produktionsmedlen alltmer övergår till samhällel och de anställda." Det kan las som bara en Om löntagarfonder beskrivning, det skall jag gärna medge. Men så fortsätter man: "Denna process" - alltså avveckling steg för steg av vår biandekonomi - "bör, enligl partistyrelsen, fortgå i den takt fackföreningsrörelsen och partiet finner praktiskt möjligl."

Skall man göra ett sammandrag av detta blir det som jag säger, atl partistyrelsen har ullalat sig för att steg för steg avskaffa biandekonomin.

Jag skall inte fördjupa mig för myckel i den här debatten, för den kommer atl fortsätta och del kommer att bli en intressant debatt framöver. Jag skall bara haka fast vid några synpunkter som statsministern själv framförde i en intervju i tidningen Affärsvärlden häromdagen. Där spaltade statsministern upp det svenska folket i tre grupper, om Jag inte minns fel: medborgare, löntagare och konsumenter. Jag försöker nu citera som jag minns statsministerns inlägg i intervjun.

De här tre grupperna - medborgare, löntagare och konsumenter - är som bekani grupper som läcker varandra. Alla medborgare, alla löntagare är konsumenter. Alla konsumenter, alla löntagare är medborgare. Del är alltså fråga om olika roller; del är fråga om samma människor, men de har olika inlressen i de här olika rollerna. En löntagare har ell starkt intresse av trygga och vinstgivande företag och sä hög lön som möjligt - det kan vi väl vara överens om. Det är två intressen som alltså kan bryta sig mot varandra. Konsumenten kräver i den egenskapen sä goda varor som möjligl till sä låga priser som möjligt, och för företagen är goda vinster ell villkor och en förutsättning för all kunna leva vidare, att kunna konkurrera.

I en fri marknadsekonomi - och alllsä i vår biandekonomi - balanseras de här olika intressena mot varandra genom konkurrens och genom valfrihet. Ju öppnare marknaden är, desto större blir också valfriheten och desto bättre fungerar konkurrensen. Och vi båda är överens om all där konkurrensen inte fungerar tillräckligt effektivt fär samhällel gripa in och förhindra att det blir bindningar och läsningar.

Men jag menar, herr statsminister, atl hela det här mönstret bryts
sönder, om löntagarna som kollektiv, representerade av ell fåtal före
trädare för facket, sitter i toppen för väldiga fonder och styr inte bara
kapitalets användning utan också förelagens verksamhet, i synnerhet om
fonderna därtill läcker ett flertal olika företag som i en fri marknad skulle
inbördes konkurrera med varandra. Här samlas alltså all denna makt,
alla dessa olika inlressen, på etl enda håll. Vart tar då konkurrensen
vägen mellan de olika intressena och de olika förelagen? Vart lar kon
kurrensen vägen mellan konsumenten och löntagaren i ett sådant här
system? Vart tar konkurrensen vägen mellan löntagarnas inlresse av hög
lön och företagens intresse av hög avkastning och goda vinster?
96 Jag menar alltså, efter denna myckel korta analys som naturligtvis

inte är fullständig, att hela del fina balanssystem som vi har byggt upp i vår demokrati och som naluriigtvis i många hänseenden kan göras bättre men som - hur man än ser på del - trots allt fungerar, det bryts sönder om man skapar regionala fonder. Det blir således ell hell annorlunda samhälle som pä del sället växer fram.

Nu kan statsministern naluriigtvis säga: Den här analysen är onödig - den behöver vi inte göra. Vi behöver inte diskutera det här eftersom jag, statsminister Olof Palme, födelsedagsbarnet, är helt obunden, inle har tagit slällning. Ja visst - men en stor del av svensk arbetarrörelse har, av debatten alt döma, tagit ståndpunkt i den här situationen, och det är därför som det är motiverat dels all slälla den fråga som jag fick etl tillfredsställande svar på, dels atl analysera vilka konsekvenser som kan följa av det här, i all korthet. Debatten kommer att fortsätta.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag skall så långt som möjligl också försöka undvika all förstöra statsministerns födelsedag, men några påpekanden tycker Jag ändå bör göras efler hans senaste inlägg.

Slalsministern gör elt indignalionsnummer av att jag skulle ha van-tolkat fackföreningsrörelsen - det får man inte göra. Del gjorde jag inte heller. Jag tog Rudolf Meidners förslag lill löntagarfonder och det slöd som delta förslag hade fått av LO:s ordförande Gunnar Nilsson till utgångspunkt för en - som Jag i varje fall hade tänkt mig - principiell debatt. Del är en debatt, där jag från mina liberala utgångspunkter har kommit fram till andra slutsatser än man gjort inom LO. Jag tycker att en sådan deball är värdefull och nödvändig ocksä i denna kammare. Vi åberopar ju så ofta fackföreningsrörelsen, och jag tycker alt vi skall ha rätt och möjligheler atl göra det även när vi är oeniga med företrädare för den rörelsen, utan alt vi för den skull skall behöva bli beskyllda för au gå till frontalangrepp mot facket som sådant. Det vore mig helt främmande att göra.

Sä till frågan om den individuella vinstandelen. Jag menade all om man går in för en fondbildning, sä bör man ha fonder med någol slags individuell anknytning; exakt hur har jag inte klart för mig, och del har uppenbarligen ingen annan heller. Det är del som skall utredas.

Men LO och TCO har sagt nej till individuella vinstandelar, säger Olof Palme. Ja, och jag har full förståelse för båda organisationernas strävanden alt undvika ett system som skapar nya klyftor mellan olika grupper pä arbetsmarknaden. Syftet med idén att löntagarna skall få del av den kapitaltillväxt som äger rum inom förelaget är ju också att åstadkomma motsatsen, alltså att lösa vissa ännu inte lösta fördelnings-politiska problem. Del är del ena.

Min kritik gäller det enda framlagda förslaget, därför att det dels inle tar itu med fördelningsproblemet, dels leder till att man flyttar maktkoncentrationen frän ett ställe till etl annat. Det är litet ovisst i vilken utsträckning fackföreningsrörelsen själv skall äga fonderna, eller om de

7 Riksdagens protokoll 1975/76:56-58

Nr 57 skall vara helt fristående, men förslaget innebär i varje fall en koncen-

Fredagen den 30 Januari 1976

tration av den ekonomiska maklen, som jag från mina utgångspunkter är emol.

Om man då håller fast vid tanken att löntagarna på ett eller annat Om löntagarfonder sätt skall ha del i företagets kapitaltillväxt måste man alltså försöka hitta ett system som är förenligt med den solidariska lönerörelsens principer. Det är bl. a. det som den statliga utredningen skall utreda. Och del var mot den bakgrunden som jag reagerade mol de väldigl tvärsäkra omdömena från LO-sidan beträffande alla alternativ inklusive sådana som innehåller fonder med någon sorls individuell anknytning. 1 stället för att kritisera på ett konstruktivt sätt förhånar alla andra tankar än de Meidnerska.

Så något om SAP-kongressen och förstatligandet. Sedan 1905 skulle förstatligandet inte ha diskuterats så litet som vid SAP-kongressen förra året. Det vet jag inte, eftersom jag inte varmed på den senasle kongressen, lika litet som jag har varit med vid någon tidigare SAP-kongress, men jag anlar atl statsministern har rätt där. Och nu var del heller inte i och för sig SAP-kongressens förslag om förstatligande av etl par branshcer som jag log upp, utan frågan huruvida de tre linjer som man driver på olika sätt och med olika tyngd från socialdemokraternas sida är förenliga med varandra.

Den första är förstatligandelinjen, där staten skall äga produktionsmedlen och förelagen. Den andra är Meidnermodellen, där man bygger upp löntagarfonder som skall äga företagen. Den tredje linjen slutligen är satsningen på atl löntagarna i stället för all gå vägen via ägandet skall ha sitt väsentliga inflytande i företagen i sin egenskap av anställda.

När jag nu säger all jag inte är säker på atl detta går ihop, så menar jag helt enkell alt om det skall vara någon poäng med hela resonemanget om att föra över ägandet till löntagarfonder eller till siaten så måste ju ägandet användas till något. Del var därför jag undrade hur pass helhjärtad satsningen på den kommande arbelsrällslagsliftningen egentligen är. Det var del problemet jag ville diskutera.

Jag håller naluriigtvis med om atl della är ett komplicerat problem som inte kan analyseras här på slående fot. Men jag lycker ändå alt del är angelägel alt slå fast några principer för hur den här frågan skall lösas.

För det försia: Om vi går in för någon form av fondbildning bör syslemel utformas så att del är förenligt med önskemålet om en decentraliserad ekonomi. Det skall sprida maklen - inte koncentrera den. Det räcker då inle att säga att man vill undvika en byråkratiserad ekonomi av öststatsmodell. Systemet måste vara sä uppbyggt att en sådan ulveckling fakliskl förhindras.

För del andra: Vi vill arbela vidare efler principen all löntagarna skall

ha medbestämmande i arbetslivet i sin egenskap av anställda. En sådan

princip kan tillämpas på hela arbetslivet. Den innebär fulll utvecklad

98 en klar och bestående begränsning i ägandets makt, den ger de bästa

möjlighelerna att öppna arbetsplatserna för de värderingar som i övrigt präglar samhället och ger de bästa förutsättningarna för den enskilda människan atl påverka sin egen arbetsplats. Del är därför vi vill ha en ny arbetsrätt, löntagarrepresentanter i företagens styrelser och på sikt en hell ny bolagsordning.

För det tredje: Ell fondsystem bör syfta lill alt lösa fördelningspolitiska problem. Vi är alla beroende av en hög och jämn investeringstakt i näringslivel. Den kapitalbildning som därigenom sker i företagen bör enligl vår mening inte ensidigt komma de nuvarande ägarna till godo. Det är tänkbart atl det målet lättare kan uppnäs med andra metoder än fondbildningar, och de skall i sä fall undersökas. Men om en fondbildning skall vara meningsfull för de enskilda lönlagarna måste det finnas någon form av individuell anknytning.

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Herr Bohman frambragte ett citat från den socialdemokratiska partistyrelsen vilkel enligt hans mening gick ut på au vi skulle avskaffa biandekonomin. Först och främst är det inte vad som sägs i citatet. Om man säger att vi dels skall ha ell samhällsinflytande, dels ell löntagarinflytande, innebär del i och för sig att man ullalar sig för en blandning av olika ägandeformer.

Jag har inle lusläst alla de hundratals sidor av utlåtanden som det här gäller. Men om jag hade formulerat utlåtandet skulle jag ha sagt; all vi har övergått från ell utpräglat privatkapitalistiskl syslem lill elt system där samhälle och löntagare har en större del av inflytandet, eller hur det nu var ullryckt. Del är nämligen del det är fråga om. Vi hade en renodlad privatkapitalism. I del ögonblick som samhälle, fackliga organisalioner och löntagare fick ell större inflytande, fick vi en biandekonomi, som ni på sin tid ivrigt bekämpade. Denna blandning har sedermera ständigt förändrats, och den kommer att förändras och ge större infiytande till de vanliga löntagarna. Del illustreras t. ex. av arbetsrätten.

Så var det med den saken.

Herr Bohman talade om konfiskation. Om man inför ett fondsystem, så innebär det, menar han, en konfiskation i förhällande lill de nuvarande ägarna. Del mäste gälla i exakt lika hög grad vare sig del är fråga om ell vinstandelssystem eller om kollektiva fonder. Herr Bohman har här i någon män slagit knut pä sig själv. I samma ögonblick som han börjar lala om konfiskation argumenterar han emot sig egen tanke pä vinstandelar. Det är bl. a. detta som en direktör i Arbetsgivareföreningen uttalat i en artikel i Dagens Nyheter, där han säger alt man inte heller kan gå med pä ell vinslandelssysiem därför att även där tar man ju pengar frän kapitalägarna.

Sedan lycker jag all herrarna bör läsa Rudolf Meidners förslag. Del är inte min sak att lägga ut hans text - han är öppen för all länkbar kriiik mol sill förslag, sin skiss, sin modell. Vad Meidner och hans medarbetare utgår från är ju den väldiga maktkoncentrationen och kapital-

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

100

anhopningen lill ett fätal inom det svenska näringslivel.

Moderaterna har i en moiion till årets riksdag illustrerat detla på ett hell fascinerande säll. Man säger där all enligl Meidner skulle löntagarna först efler 35 år få majoritet men alt del i själva verket bara tar tre fyra år, för del räcker med att man har 5 9é i etl förelag sä har man i realiteten makten. Men i alla andra sammanhang säger ni: "Tänk vad demokratiskt det är i de svenska förelagen, för del finns ju 600 000 aktieägarna och aklierna är spridda på en massa händer. Sedan råkar det vara så all en och annan storbank och nägot investmentbolag har några procenl, men det ger dem ingen speciell makt." I er egen moiion bekräftar ni nu att del är en väldig maktkoncentration, eftersom ni säger alt bara några procenl ger makt. Del har Ju bl. a. Wallenberg, Providenlia och Inveslor. Ni får belämma er!

Detla är ell problem i vartenda land. Genom all löntagarna är med om en stor självfinansiering i förelagen samlas enorma förmögenhets-vinster och maktbefogenheter pä etl fåtal händer. Del är kapitalismen i sin mera urartade form som där framträder. Della vill man råda bot mot.

Då säger ni: "Men det blir lika illa med det här förslaget; del blir bara några gubbar i loppen som bestämmer allt." Och så blåser ni upp skrämselpropagandan mol de här centrala fonderna. För det försia har de centrala fonderna enligl Meidners modell, om jag nu minns rätt, ganska litet all säga till om - de fördelar i stort sell bara anslag till vissa aktiviteter. För det andra är dessa fonder alls inte något konstitutivt, något avgörande för hela del Meidnerska systemet. Den LO-enkäl som genomförts visar atl man vill ha fondbildningen i nära anslutning till de enskilda företagen. Del är möjligl all man kan söka sig fram på den vägen; jag vill inte utlala mig om del nu. Men i så fall fär man, precis som den liberala tidningen har sagt, etl utomordentligt decentraliserat system som jusl i sin demokratiska utformning bjärt avviker frän den kapitalism som har utvecklats i de rika industriländerna.

I Meidners modell finns en rad svårlösta problem som gör atl man inte kan binda sig för dem - del går inle. Men i den vulgära argumentationen mol Meidners förslag säger man atl det är lika illa atl ha de här centrala fonderna som alt ha den nuvarande kapitalismen, och alllsä blir det inte bättre med Meidners förslag. Men del fina med den här modellen är alt den kan länjas ät olika håll och utformas på olika sätt. Därför faller hela er argumentation.

Jag vill bibehålla min öppna attityd. Men den är inte förutsättningslös, herr Bohman. Jag säger atl del problem vi skall lösa är ett fördelningsproblem, ell inflytandeproblem och ell kapilalbildningsproblem. Den lösning vi skall komma fram till skall förena önskan om en rättvisare för-mögenhelsfördelning, ell breddat demokratiskt inflytande i vår ekonomi och etl tryggat framåtskridande. På den punklen har Jag myckel bestämda förutsällningar för mitt tänkande. Men för alt vi skall komma fram lill ell genomförbart syslem krävs omfaltande diskussioner och utredningar.

Hen BOHMAN (m):

Herr talman! Hörde jag fel? Del är möjligl att Jag gjorde del, men jag tyckte alt statsministern sade alt han inte läst sin egen partistyrelses utlåtande tillräckligt väl. Han kunde tänka sig alt man med "biand-ekonomiskt system" hade menat "privatkapitalistiskl system". Hörde Jag fel på den punklen? Om jag hörde räll, måste det vara mycket egendomligt all herr Palme inle läser sitt eget partistyrelseutlålande räll. Det är ändå en väldig skillnad pä ell privatkapitalistiskl system och ell blandekonomiskl syslem. Jag utgår ifrån att jag inte behöver stå här och definiera för statsminister Palcm vad vi menar med biandekonomi.

Innebörden av detla parlistyrelseutlätande var ju atl biandekonomin har ändrats under de senaste åren och all processen mot avskaffandet av biandekonomin skall fortgå i den takt som fackföreningsrörelsen och partiet anser vara lämplig. Det var alltså inte fråga om vad väljarna ansåg vara lämpligl, ulan processen skulle fortgå i den takt som partiet och fackföreningsrörelsen anser vara lämplig.

Att jag tog upp frågan om konfiskation berodde på att herr Palme i silt svar redovisar alla möjliga komplikalioner som kan vara förenade med den här konstruktionen. Men en sak som herr Palme icke tog upp var rättssäkerhetsfrägorna och äganderättsfrågorna, dvs. hur man skall bära sig åt när man genom lagstiftning skall förordna att hädanefter skall en del av avkastningen från ell företag - den avkastning som tillhör de nuvarande ägarna - föras över lill en helt ny grupp av människor, dvs. någon slags expropriation. Det är för mig en rällssäkerhetsfråga av allra högsta polens. Ell individuellt vinslandelssysiem kan och bör i största möjliga utsträckning bygga på frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, och det är någonting helt annal än atl lagstifta om konfiskation.

Herr Palme sade i sitt förra inlägg - och det framgår också av svaret - all han inle var beredd alt i detalj gä in på hela denna stora problematik. Sedan gjorde han det ändå men bortsåg ifrån del som ändå varil så väsentligt i den debatt som förts och som jag återkommer till, en debatt som pågått dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad sedan Rudolf Meidner framlade sitt förslag och där kören från socialdemokratiskt håll - jag inkluderar här även fackföreningsrörelsen - har gått ul pä all här är det fråga om maklen i samhället, här är del fråga om ägandet i samhällel, här är det fråga om alt införa socialism. Det är alltså någonting helt annat och någonting väsentligt mycket mera genomgripande än de mera tekniska problem som herr Palme uppehöll sig vid.

Herr Palme påslår alt jag - och jag förmodar att det även gällde herr Ullsten - sysslar med vulgärargumentation, eflersom den nuvarande maktkoncentrationen är så allvarlig. Ja, jag vill ål den maktkoncentration som finns i dag, både på enskilt och på offentligt håll. Men skillnaden mellan del som blir följden om man förverkligar de Meidnerska tankegångarna och de nuvarande förhållandena är att den intressebalans som finns i dag - trots koncentrationstendenserna - kommer att upp-

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagaifonder

101

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

öm löntagarfonder

hävas. Del kommer - som jag, i viss mån förenklat, påvisade i mill förra inlägg - att bli en intressekoncentration, och det tycker Jag är väsentligt.

Sedan förklarar statsministern till slut alt del är tre problem som måste lösas: fördelningsproblemet, inflytandeproblemel och kapitalanskaff-ningsproblernet, dvs. investeringsproblemel. På den punklen delar jag statsministerns uppfattning. Jag menar atl om man skulle förverkliga de Meidnerska tankegångarna löser man inte fördelningsproblemet, inte inflytandeproblemel och inte heller kapitalanskaffningsproblemei. Det finns betydande risk alt man motverkar en förnuftig lösning av alla dessa tre viktiga problem.

102

Herr statsministern PALME:

Herr lalman! Först vill jag ta upp det här parlistyrelseutlåtandet. Vi hade på vår kongress 1 500 molioner. Detta är partistyrelsens förslag på moiion nr D 14 från Sibbhults arbetarkommun. Där står det atl "vi steg för Sleg är pä väg frän ett utpräglat blandekonomiskl samhälle till etl samhälle där beslutsrätten över produktionsmedlen allt mer övergår till samhällel och de anställda."

Hade jag okulärbesiktigal alla dessa 1 500 motionsullälanden skulle jag ersatt ordet "blandekonomiskl samhälle" med orden "privatkapitalistiskl sanahälle", inte därför att det nödvändigtvis är fel utan därför att det kunde misstolkas och missbrukas av herr Bohman.

Eu icke-blandekonomiskt samhälle är det där all makt är koncentrerad antingen hos ett privatkapital eller hos staten eller där det inte finns någon blandning av olika maktcentra, ägandecentra och sådant. Meningen är alltså något ologisk. I logikens och så atl säga i det partipolitiska missbrukels intresse skulle jag ha ändrat detta. Men det är bra atl ni lusläser våra motionsullälanden. Delta är i och för sig glädjande.

Om man nu har en mycket stark koncentration av makten och kapitalbildningen pä ell fåtal händer inom den kapitalistiska delen av samhällel, hur kan man dä rätta lill missförhållandena?

En väg är, som herr Ullsten fullkomligt riktigt säger, alt de som arbetar till följd av sitt arbele skall fä större inflytande. Det är ocksä fullkomligt riktigt att vi måste arbeta med en planmässig hushållning för att tillvarata våra naturresurser och allt möjligt annat. Men detta speciella kapilal-anhopningsproblem kommer man inte ät på någon av dessa vägar annal än med mycket grova åtgärder. När man då velat komma till rätta med detla fördelningsproblem och samtidigt förena det med demokratiska beslutsformer och med en vilja all verkligen slå vakl om sparandet och kapitalbildningen i samhällel, har dessa tankegångar väckts. Det har skett i Sverige och i vartenda europeiskt land. Alt den sakliga lösningen är förenad rned slora problem är Jag fulll medveten om.

Vad jag i all blygsamhet försökt göra i dag är atl förklara atl del. vore en fördel om herrarna lämnade slagordens värld och kom ner till en diskussion - gärna utifrån bestämda ideologiska värderingar - om de

sakliga problemen. Eftersom detla är ganska svåra problem är Jag övertygad om att vi behöver de närmaste fyra fem åren för en sådan diskussion.

Hen BOHMAN (m):

Herr lalman! Vi kanske inte skall förlänga den här debatlen alltför långl mol veckans slul. När herr statsministern flck låna mitt exemplar

- jag hoppas jag får det lillbaka sä det inte konfiskeras av den soci
aldemokratiska partistyrelsen - konstaterar alltså statsministern atl del
här var en felskrivning, del var inte meningen, och att det inte skulle
tolkas på del här sättet. Om man hade tänkt sig för så skulle man ha
skrivit på ell annal sätt så att jag inte kan misstolka eller missbruka
det i fortsättningen. Detta måste ju vara innebörden.

Jag skulle sälta värde på om statsministern ville ägna en del av sin tid åt atl läsa igenom den socialdemokratiska partistyrelsens utlåtanden i andra frågor och sedan tala om för oss vad del är för fel även i dessa. Vi har faktiskt trott atl en partistyrelses beslut skall läsas efler orden och tolkas pä del sättet. När man även i övrigt genom det socialdemokratiska partiets handlande tycker att man får stöd för den här lolkningen gör delta ju inte positionen svagare. Herr statsministern får gärna låna del här exemplaret över helgen och sedan komma tillbaka och tala om för mig vad man i övrigi inte menar i vad man har sagt sig mena i den här fina, vackra röda boken.

Statsministern lalar om en stark koncentration. Men vilka är det i vårt land som verkligen har försökt åstadkomma slorföretagsamhet om inte de socialdemokratiska regeringsledamöterna! Atl de små och medelstora förelagen har det besväriigl beror ju på atl man målmedvetet och systematiskt har gynnat slorföretagsamhelen i vårt land. Men om det nu är för stark koncentration så kommer man ju inte lill rätta med denna genom all skapa en ännu siörre koncentration. Även om del finns koncenlralionslendenser i alltför hög grad finns det i alla fall balans mellan de olika intressena. Nu vill man enligl del Meidnerska förslaget, som herr Palme inte har lagil ställning till - del är bäst all säga del

- förena dessa intressen på en och samma hand, och Just delta gör ju
den här frågan så väldigl allvarlig. Detta har gjort att frågan bör föranleda
debatt - och kommer atl fortsätta alt föranleda debatt.

Della var ändå en trevlig deball, herr lalman, och jag får kanske på nytt anknyta till dagens högtidliga karaktär med den gamla ramsan: Ska' man inle va' gla' på sin födelseda'! När ska' man då vara gla'!

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Om löntagarfonder

Hen ULLSTEN (fp):

Herr lalman! Statsministern och herr Bohman är ju så sams i den här debatlen, nästan smeksamma, så det känns näsian litet opassande att gä in. Jag tänker inte bara på födelsedagshyllningen utan även på att man omedelbart rättar till de formuleringar som har använts i parti-styrelseuilåtanden och interpellalioner så snart motståndaren påpekar all

103

Nr 57 det inte var så bra.

Fredagen den Men jag vill beröra frågan om maktkoncentrationen. Herr Palme hän-

30 ianuari 1976 '"''" '' Rudolf Meidner och andra har sett alt det finns en påtaglig

_____________ maktkoncentration inom det privata näringslivet som man vill göra nå-

Om löntagarfonder gonling åt. Det lycker jag är en riklig utgångspunkt. Del vill vi också göra. Det finns en mängd saker man kan göra ät detta. Inte minsl viktigt är att se till att flera är med och fattar besluten inom företagen. Arbetsrättslagstiftningen går ut pä detta. Del handlar om att stärka de små och medelstora företagens ställning så atl dessa kan hävda sig gentemot de stora koncernerna som i rask takt är på väg atl köpa upp dem när de inte kan klara problemen vid ägarskiften och med kapitalanskaffning m. m. Jag tror att det finns anledning att överväga en hårdare fusionskontroll så all inle en mängd sammanläggningar av företag äger rum utan prövning med hänsyn till konsumenterna och utan beaktande av vad det får för följder på konkurrensen. Jag tror alt det inte minst för att förhindra nya "cementmonopol" finns anledning att se över kartell-och monopollagstiftningen, så att bevisbördan ligger på dem som vill skapa sådana monopol och slora fusioner och inle såsom nu tvärtom. Det finns en mängd åtgärder man kan vidta för att förhindra maktkoncentration inom näringslivet.

Men det vi nu diskuterar är ju vad herr Palme kallar för stora kapitalanhopningar och som skulle nödvändiggöra alt man bildar dessa väldiga löntagarfonder.

Del försiggår en kapitaltillväxt inom näringslivet som inle bara kapitalägarna ulan även de anställda enligt min mening bör få del av. Det problemet kan uppenbariigen lösas på annal sätt än genom att skapa jättelika cenlrala fonder av det ena eller andra slaget. Jag lycker alt det är så myckel viktigare som utgångspunkten för det här resonemanget var alt man skulle motverka maktkoncentration. Jag säger medvetet maktkoncentration utan epitet därför att jag anser att del är viktigt att motverka såväl privat maktkoncentration som statlig maktkoncentration eller en maktkoncentration som skulle kunna kallas facklig eller vad som helst, dvs. en situation där de slora löntagarorganisationerna också vore de stora företagsägarna.

Jag tror alltså att man skall lösa del här problemet genom att ge de anslällda del i förelagens kapitaltillväxt ulan atl skapa jättelika centrala fonder som äger näringslivet. Och man kan och skall enligl min mening lösa frågan orn inflytande för de anslällda genom att man koncentrerar sig på atl ge de anställda inflytande på del sätt som jag föreställer mig att man är inne på i den väntade s. k. S 32-proposilionen.

104

Herr statsministern PALME:

Herr lalman! Herr Bohman skall få lillbaka partislyrelseutlålandet. Om jag säger all det i en enorm massa på tio böcker kan finnas ett ord som jag är beredd att byta ul för all inte herr Bohman skall missbruka det, kanske inle herr Bohman skall blåsa upp sig alltför stort för detta.

särskill om han minns att denna deball började med ett renl felcitat i herr Bohmans interpellation, som han ändå var alldeles ensam om all stå för.

Sedan är vi nog inte specielll sams herr Bohman och jag - del tror jag inle är någon risk, herr Ullslen. Men jag har hafl en medvelen strävan all försöka rensa debatten från överorden för atl få ned den pä ell sakligt plan.

Man kan vara glad pä sin födelsedag, för en debatt med herrarna slutar så lätt med all den följer vissa turer som i en irandans. Den slutar så ofta med att ni skäller på oss för all vi är alltför vänliga mol storföretagen, och sä lalar ni om alt man skall stödja små och medelstora företag. Jag är utomordentligt angelägen om att stödja små och medelstora företag, men jag kan inte della i det här borgerliga klanket på de svenska storföretagen som produktionsenheter. Har man någon kunskap om hur förhållandena är på världsmarknaden, så vet man att ASEA, SKF, Volvo, SAAB, Atlas Copco, Gränges m. fl. är små förelag pä världsmarknaden. För alt kunna hävda sig pä världsmarknaden måste de få en viss storleksordning i Sverige. Det är väldigt mänga människor som jobbar i dessa företag, som har intresse av att jobba där och av all företagen skall klara sig. Men i den här irandansen slutar debatten med alt ni säger: Varför är ni så vänliga mol dem? Jo, därför alt de svarar för en stor del av det svenska produktionsvärdet och för att de svarar för en stor del av det svenska exportvärdet. Men om det blir en koncentration av den ekonomiska makten och en ojämn fördelning pä grund av dessa företag skall vi finna vägar att demokratisera inflytandet och mera rättfärdigt fördela ägandet ulan att slå sönder produktionsstrukturen. För slår vi sönder den blir vi alla fattigare.

Är det inle konstigt att man sländigl försätts i den situationen att vi skall försvara de stora förelagen, som har investerat en hel del även i mina ärade motståndare - föruiom de produktiva investeringarna -, mot era angrepp? Det är väl konstigt! Men så är nu en gång irandansens gång här i livet, och det får man väl finna sig i även i fortsättningen.

Men, herr Bohman och herr Ullslen, della har fört oss rätt långt vid sidan av dagens debattämne, och den debatlen får vi väl fortsätta någon annan gång.

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

Om löntagarfonder

Hen ULLSTEN (fp):

Herr talman! Det är intressant all höra att statsministern tycker alt de stora svenska förelagen är så illa ute på grund av kritiken från mig och andra all han måste slälla upp i elt storartat försvar för dem.

Vad Jag sade, mera i förbigående, var alt det kanske kunde finnas elt inlresse, om man lalar om atl motverka maktkoncentrationen i det enskilda näringslivet, atl se lill all de mindre och medelstora företagen slipper att så ofta som nu hamna i en tvångssituation där de nödgas sälja lill slora kedjebyggare inom näringslivet. Jag kan inte begripa på vilket sätt del stärker ASEA:s, L M Ericssons och Electrolux konkur-

105

Nr 57 rensförmäga genlemol utlandet att rader av små svenska företag inom

Fredagen den " ' '' branscher köps upp av olika privata och statliga investment-

30 ianuari 1976 bolag eller produktionsbolag. Del vore beklagligl om det senaste beskedet

--------------- från statsministern skall tolkas pä det viset att han ser med knusende

Om löntagarfonder ro på denna ulveckling. Det om någonting hotar atl skapa en snedvridning inom del svenska näringslivel i riktning mot en skadlig maktkoncentration. Det kan man påpeka och känna oro för och samiidigi inse alt vi måste ha stora och effektiva exportföretag om vi skall kunna konkurrera framgångsrikt på utlandsmarknaden.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1975/76:96 lill utrikesutskottet

1975/76:98 till lagutskottet

1975/76:99 lill näringsutskotlel

1975/76:106 till trafikutskottet

106

§ 10 Föredrogs och hänvisades Molioner

1975/76:891-923 till konstilulionsutskollel 1975/76:924 till kulturutskottet 1975/76:925-927 till finansutskollel 1975/76:928 lill konsiitutionsutskottet 1975/76:929-944 lill finansutskottet 1975/76:945-965 till skalteutskotlei 1975/76:966 till socialförsäkringsutskottel 1975/76:967-1051 lill skatteutskottet 1975/76:1052-1097 lill justilieutskottel 1975/76:1098-1100 till lagutskottet 1975/76:1101 till justitieutskottet 1975/76:1102-1106 till lagutskottet 1975/76:1107 till inrikesuiskottet 1975/76:1108-1128 till lagutskottet 1975/76:1129-1156 till utrikesutskottet 1975/76:1157-1172 till försvarsutskottet 1975/76:1173-1218 lill socialförsäkringsutskottel 1975/76:1219-1312 lill socialutskottet 1975/76:1313-1393 lill kulturutskottet 1975/76:1394-1398 till utbildningsulskotlet 1975/76:1399 till socialutskottet 1975/76:1400-1485 lill utbildningsutskottet 1975/76:1486 lill kulturulskollet 1975/76:1487-1513 till ulbildningsutskoltel 1975/76:1514 till inrikesuiskottet

1975/76:1515 och 1516 lill utbildningsutskottet Nr 57

1517-1627 till trafikulskollei Fredagen den

1628-1744 lill jordbruksutskottet 30Januari 1976

1745-1829 lill näringsutskottel -------------

1830-1842 lill inrikesutskotiei

1843 punkten 1 lill inrikesulskoilel, punklen 2 lill finansutskol-

1975/76 1975/76 1975/76 1975/76 1975/76

tel
1975/76:1844-1893 lill inrikesulskoilel
1975/76:1984 lill socialförsäkringsulskollet
1975/76:1895-1909 lill inrikesuiskottet
1975/76:1910-1963 till civilutskottet
1975/76:1964 till laguiskoitet
1975/76:1965-1974 till civilulskottet
1975/76:1975 till konstilulionsulskotlet
1975/76:1976 lill kulturutskollel
1975/76:1977 lill konstitulionsulskottel
1975/76:1978 till socialutskottet
1975/76:1979 lill finansutskottet
1975/76:1980-1985 till konstilulionsulskotlet
1975/76:1986 och 1987 lill finansutskottet
1975/76:1988-1997 till skaiieutskottet
1975/76:1998 lill justilieutskottel
1975/76:1999 lill lagutskottet
1975/76:2000 till utrikesutskottet
1975/76:2001 till försvarsutskottet
1975/76:2002-2006 till socialförsäkringsutskottel
1975/76:2007-2013 lill socialulskollet
1975/76:2014-2017 till kulturutskottet
1975/76:2018-2021 till utbildningsutskottet
1975/76:2022 till trafikutskottet
1975/76:2023 och 2024 till Jordbruksutskottet
1975/76:2025 lill kulturutskottet
1975/76:2026-2030 lill näringsutskotlet
1975/76:2031-2034 till inrikesutskotiei
1975/76:2035 till socialförsäkringsutskottel
1975/76:2036-2041 lill civilulskottet
1975/76:2042 till finansutskottet
1975/76:2043 till skaiteulskoitei
1975/76:2044 lill näringsutskottel
1975/76:2045 till finansutskollel
1975/76:2046 lill civilulskottet
1975/76:2047 till finansutskottet
1975/76:2048 och 2049 lill skaiieulskotlel
1975/76:2050 lill näringsutskottel
1975/76:2051 lill skalteutskotlei
1975/76:2052 lill socialutskottet '07

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

108

1975/76:2053 till justitieutskottet

1975/76:2054 till socialulskollet

1975/76:2055 lill utrikesutskottet

1975/76:2056 till skatteutskottet

1975/76:2057 till näringsutskotlet

1975/76:2058 till socialfösäkringsulskottel

1975/76:2059 till socialulskollet

1975/76:2060 lill socialförsäkringsutskottel

1975/76:2061 till socialutskottet

1975/76:2062 lill socialförsäkringsutskottel

1975/76:2063 lill utbildningsulskotlet

1975/76:2064 till socialulskotlet

1975/76:2065 lill socialförsäkringsutskottel

1975/76:2066 till jordbruksulskoltet

1975/76:2067 lill inrikesulskoilel

1975/76:2068 lill socialutskottet

1975/76:2069 till socialförsäkringsutskottel
1975/76:2070 och 2071 till socialutskottet

1975/76:2072 till ulbildningsutskoUet
1975/76:2073 och 2974 till socialutskottet

1975/76:2075 till utbildningsutskottet

1975/76:2076 till socialutskottet

1975/76:2077 till socialförsäkringsutskottel

1975/76:2078 lill socialulskollet

1975/76:2079 till utbildningsutskottet

1975/76:2080 till socialutskottet

1975/76:2081 till skalteutskottet

1975/76:2082 till justitieutskottet

1975/76:2083 lill kulturutskottet

1975/76:2084 till utbildningsutskottet

1975/76:2085 till inrikesutskotiei

1975/76:2086 till utbildningsulskotlet

1975/76:2087 lill socialulskollet

1975/76:2088 till utbildningsutskottet

1975/76:2089 till trafikutskottet

1975/76:2090 till utbildningsutskottet

1975/76:2091 till socialförsäkringsutskottet

1975/76:2092 till ulbildningsutskotlel

1975/76:2093 till skatteulskottel

1975/76:2094 till kulturutskottet

1975/76:2095 till utbildningsutskottet

1975/76:2096 lill socialutskottet

1975/76:2097 till trafikutskottet

1975/76:2098 till inrikesuiskottet

1975/76:2099 till trafikulskoltet

1975/76:2100 till jusiilieutskoltet

1975/76:210! lill lagutskottet Nr 57

1975/76:2102 lill jordbruksutskouet Fredagen den

1975/76:2103 till socialutskottet 30 ianuari 1976

1975/76:2104 till jordbruksutskottet -------------

1975/76:2105 till civilulskottet

1975/76:2106 till jordbruksutskottet

1975/76:2107 till skalteutskottet

1975/76:2108 till jordbruksutskoltel

1975/76:2109 till inrikesuiskottet

1975/76:2110 lill näringsutskottel

1975/76:2111 till skatteutskottet

1975/76:2112 lill lagutskottet

1975/76:2113 lill näringsutskotlet

1975/76:2114 till skatteutskottet

1975/76:2115 till civilutskottet

1975/76:2116 till näringsutskotlet

1975/76:2117 lill skatteutskottet

1975/76:2118 till näringsutskottel

1975/76:2119 till skatteutskottet

1975/76:2120 till näringsutskottet

1975/76:2121 lill civilutskottet

1975/76:2122 lill näringsutskotlet

1975/76:2123 lill konstitutionsulskottet

1975/76:2124 till skatteutskottet

1975/76:2125 till civilutskottet

1975/76:2126 lill näringsutskottel

1975/76:2127 lill finansutskottet

1975/76:2128 till näringsutskotlel

1975/76:2129 till skatteulskotlet

1975/76:2130 lill inrikesulskoilel

1975/76:2131 lill socialförsäkringsutskottet

1975/76:2132 till utbildningsutskottet

1975/76:2133 lill inrikesuiskottet

1975/76:2134 till trafikulskottet

1975/76:2135 lill inrikesuiskottet

1975/76:2136 lill socialförsäkringsutskottel

1975/76:2137 lill socialutskottet

1975/76:2138 till utbildningsutskottet

1975/76:2139 till inrikesulskoilel

1975/76:2140 till ulbildningsutskoltel

1975/76:2141 till inrikesuiskottet

1975/76:2142 till socialutskottet

1975/76:2143 lill trafikutskottet

1975/76:2144 lill jordbruksutskottet

1975/76:2145 lill näringsutskottel

1975/76:2146 till inrikesuiskottet '09

Nr 57	1975/76:2147		kulturutskottet
Fredagen den 30 januari 1976	1975/76:2148 1975/76:2149		ulbildningsutskotlel inrikesuiskottet
Fredagen den 30 januari 1976	1975/76:2150		konsiitutionsutskottet
	1975/76:2151		kulturulskoitel
	1975/76:2152		utbildningsutskollel
	1975/76:2153		socialutskottet
	1975/76:2154		näringsutskottel
	1975/76:2155		inrikesuiskottet
	1975/76:2156		trafikutskottet
	1975/76:2157		inrikesuiskottet
	1975/76:2158		näringsutskottel
	1975/76:2159		finansutskottet
	1975/76:2160 till		lagutskottet
	1975/76:2161	lill	socialförsäkringsutskottel

§ 11 Föredrogs 1975/76:95-98.

och bifölls inierpellationsframställningarna

110

§ 12 Propositionen 1975/76:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1976/77 hänvisades till utskott enligl följande:

Statsbudget för budgelåret 1976/77 Finansutskottet

Bilaga 1 Finansplanen.............. Finansutskollel

med undanlag för

dels avsnittet Särskilda frågor 2:

Allmänna pensionsfondens fjärde

fondstyrelse,

dels moment 6 i hemställan och

dels bilaga 6................................ Näringsutskottel

Bilaga 2 För flera huvudtitlar gemensamma

frågor...................................... Inrikesuiskottet

med undantag för punkten

7 Lokalfrågor för regeringskansliet Finansutskottet
Bilaga 3 Kungl. hov- och slotisslaterna .. Finansutskottet
Bilaga 4 Justitiedepartementet.... Justitieutskottet

med undantag för punkterna

A 9 Datainspektionen..................... Konstilutionsutskoliet

D 6 Centralnämnden för fastig
hetsdata .................................... Civilulskottet

G 5 Slöd lill politiska partier... Konsiitutionsutskottet

G 6 Vissa kostnader i anledning av

allmänna val................................. Konstitutionsutskoltet

G 7 Bokföringsnämnden.................. Lagutskottet

Bilaga 5 Utrikesdepartementet... Ulrikesutskotlel

Bilaga 6 F-örsvarsdeparlementet Försvarsuiskoltei

Socialutskottet

Socialförsäkringsutskottet

Bilaga 7 Socialdepartementet.....

med undanlag för

Lill. B Allmän försäkring m. m.

Lill. C Bidrag till sjukförsäkringpunkten en för föräldraförsäkring- Socialförsäkringsut-

3 en skottet

Bilaga 8 Kommunikationsdepartementet.. Trafikulskoltet
Bilaga 9 Finansdepartementet.... Finansutskottet

med undanlag för punkterna

B 2-4 Statistiska centralbyrån. Civilulskottet

B 16-20 Statens avtalsverk - Statens personalnämnd .... Inrikesuiskottet

C 1-2 Tullverket....................... Skalleulskoltel

C 6 Riksskatteverket.............. Skatteutskottet

s. 101- Del nya ADB-syslemet

110 för folkbokföring och be
skattning m.m.................... Skalleulskoltel

C 7-12 Avsättning till banktill
synens fond - Avsättning
lill försäkringsinspekiio-
nens fond.......................... Näringsutskottel

C 13-16 Slämpelkostnader-Kilo-

meterbeskattning ....................... Skalteutskottet

E 4-5 Bidrag till Föreningen
Frukldrycker- Bidrag till
vissa handikappade ägare
av motorfordon................... Skalteulskollei

E 7-8 Produktionsbidrag för
dagstidningar - Samdis-
iributionsrabatt för dags
tidningar........................... Konstilulionsulskotlet

E 11-12 Upplysning om alkohol-
och narkotikaproblem -
Bidrag till vissa investe
ringar .............................. Skatteutskottet

E 13-20 Avlöningar till personal
pä indragningsslal m. m.
- Förberedelser för omlo
kalisering av statlig verk
samhel ............................. Inrikesulskoilel

11:13 Vissa byggnadsarbeten

vid tullverket............................... Skatteulskollet

V:4 Lån för inrättande av al-

koholfria restauranger.. Skatteutskottet

V:5 Pressens länefond Konstilulionsutskollel

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

111

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

112

Bilaga 10 Ulbildningsdepartemenlet Ulbildningsutskotlel

med undanlag för

Lill. B punkterna

B 1-43 Vissa åtgärder inom kul
turområdet - Bidrag lill
de handikappades kultu
rella verksamhet................. Kulturutskollel

Lill. C Kyrkliga ändamål................ Kulturutskottet

Lill. H Siudiesociala åtgärder .. Socialförsäkringsutskottet

Lill. I Internationellt-kullurelll

samarbeie.................................... Kulturutskottet

samt punklerna

I:B 2 Televisions- och ljudra
dioanläggningar................... Kulturutskoltel

11:14 Vissa byggnadsarbeten

för Sveriges Radio......................... Kulturulskotiet

IV:5 Sludiemedelsfonden.... Socialförsäkringsul
skollet
Bilaga 11 Jordbruksdepartementet Jordbruksutskottet

med undantag för

Lill. I Stöd lill idrotten................. Kulturulskollel

Bilaga 12 Handelsdepartementet.. Näringsutskotlel

med undanlag för

Lill. F Ekonomiski försvar.... Försvarsutskottet

V. Fonden för låneunderstöd

V:6-7 Lån lill utbyggnad av ol
jelagringen - Län lill
teko-, sko- och garveri-
industrier .......................... Försvarsutskottet

VIII. Fonden för beredskapslagring Försvarsuiskoltei

IX. Diverse kapitalfonder... Försvarsutskottet

Bilaga 13 Arbelsmarknadsdeparlemeniei... Inrikesulskoilel

med undantag för punklerna

C 1-4 Arbetarskyddsstyrelsen -

Statens arbeisklinik .... Socialutskottet

E 3-4 Bidrag lill företagareför
eningar m. fl.: Admini
strationskostnader
Täckande av förluster i
anledning av statligt slöd
till hantverks- och indu
striföretag m. fl................... Näringsutskottel

IV: 10 Statens hantverks- och

induslrilänefond............................. Näringsutskotlel

Bilaga 14 Bostadsdepartementet . Civilutskottet

Bilaga 15 Industridepartementet... Näringsutskottel Nr 57

Bilaga 16 Kommundepartementel.. Civilutskottet Fredagen den

Bilaga 17 Oförutsedda utgifter..... Finansutskottet Q januari 1976

Bilaga 18 Riksdagens och dess verk m. m.------------------------------ Konstitutionsutskottet

med undantag för punkterna

D 1-4 Riksgäldskontorei............... Finansutskottet

D 8 Riksdagens revisorer och

deras kansli.................................. Finansutskottet

Bilaga 19 Riksgäldsfonden........... Finansutskottet

Bilaga 20 Avskrivningar av nya kapitalinve
steringar ..................... Finansutskottet

Bilaga 21 Avskrivning av oreglerade kapital-

medelsförsluster............................ Finansutskottet

Bilaga 22 Statens allmänna faslighelsfond . Finansutskottet.

Bilaga 23 Försvarets fastighetsfond Försvarsutskottet

Bilaga 24 Beredskapsbudgel för totalförsva
ret ............................... Försvarsutskottet

Propositionen 1975/76:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 hänvisades till utskott enligt följande:

Bilaga 1 Justitiedepartementet... Justitieutskoilel

Bilaga 2 Utrikesdepartementet... Ulrikesutskotlel

Bilaga 3 Försvarsdepartementet. Försvarsutskottet

Bilaga 4 Kommunikationsdepartementet.. Trafikutskottet

Bilaga 5 Finansdepartementet.... Finansutskottet

Bilaga 6 Utbildningsdepartementet Kulturutskottet

Bilaga 7 Jordbruksdepartementet. Jordbruksutskoltel

Bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet... Inrikesuiskottet
Bilaga 9 Industridepartementet Näringsutskotlet

§ 13 Anmäldes och bordlades

Proposilion

1975/76:89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m. m.

§ 14 Anmäldes och bordlades Redogörelse

1975/76:8 Fullmäktiges i riksgäldskontorei förvaltningsberättelse för år 1975

§ 15 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:2162 av hen Bohman m.fl.

1975/76:2163 av herr Hermansson m.fl.

1975/76:2164 av herr Karlsson i Malung w.,/7.

1975/76:2165 av fru Troedsson m.fl. 113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:56-58

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Anmälan av interpellationer

1975/76:2166 av herr Werner i Malmö

med anledning av proposilionen 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen

§ 16 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 28 januari

114

1975/76:99 av fru Frändås (s) till fru statsrådet Sigurdsen om omprövning av den svenska biståndsverksamheten till Lesoiho:

Del svenska biståndet till Lesoiho - liksom del till Swaziland och Botswana - inleddes i slutet av 1960-talel. Det utgick från en FN-re-solution om stöd till de stater i södra Afrika som nyligen blivit självständiga för att främja deras politiska och ekonomiska oberoende i förhållande till den mäktige grannen Sydafrika. Det svenska biståndet till Lesoiho får därför i första hand ses som en del av vår antiaparlheidpolitik. Del tillkom för atl stödja Lesothos egna ansträngningar att minska beroendet av Sydafrika, elt beroende som aldrig helt kan brytas då landet är helt inringat av Sydafrikanska republiken.

Lesotho har en parlamentarisk konstitution. Landei styrdes från självständigheten 1966 till 1970 av Basulholand Nationalist Party (BNP), vars ledare Leabua Jonalhan blev landels förste premiärminister. Under denna period bands den unga staten alll fastare lill Sydafrika genom olika sydafrikanska initiativ inom såväl den slalliga som den privata sektorn: bistånd - bl. a. lill Lesothos armé och polisväsen - lån och investeringar. Vid parlamentsvalen 1970 vann oppositionspartiet Basulholand Congress Party (BCP) en klar seger efter härda anklagelser mot regeringen för all gå i Sydafrikas ledband. I det läget genomförde Jonalhan en statskupp, förklarade undantagstillstånd och fängslade större delen av oppositionen. Kuppen hade knappast varit möjlig utan Sydafrikas slöd.

Sedan statskuppen 1970 har det politiska läget i Lesoiho alltmer försämrats. 1 januari-februari 1974 kulminerade orolighelerna då polis och para-mililära förband från BNP genomförde systematiska utrensnings-aktioner mot BCP. Enligt uppgifter från bl. a. Amnesty International krävde dessa aktioner mellan 150 och 200 dödsoffer. Kort efter dessa händelser utfärdade Jonalhan en säkerhetslag efter sydafrikanskt mönster som bl. a. gav polisen fria händer gentemot politiska motståndare. Under 1975 genomfördes politiska rättegångar mot närmare ett hundratal BCP-anhängare, som dömdes till fleråriga fängelsestraff Samtidigt har representanter från Amnesty, Internationella Juristkommissionen och olika FN-organ rapporterat om ökade politiska förföljelser inte bara av BCP-

anhängare utan också av fackföreningsmedlemmar, lärare, studenter och medlemmar av kyrkorna. Strömmen av lesolhiska flyktingar till Botswana har ökat. Amnesty och Juristkommissionen hävdar att del politiska förtrycket i Lesotho är bland de hårdaste i Afrika.

Jonathans regim anses nu av initierade observatörer sakna allt stöd inom landet. Premiärminister Jonalhan tycks numera bara ha en enda pålitlig allierad: Sydafrikanska republiken. Målsättningen för det svenska biståndet till landet förefaller därmed missriktad, eftersom Lesothos regering inte själv aktivt strävar efler minskat beroende av Sydafrika. Det anges vidare i 1975 års budgetproposition alt del svenska biståndet till Lesoiho skall lämnas i nära samarbeie med FN och i första hand får ses som elt stöd för FN:s verksamhel. Men under de senasle åren har en allt större del av biståndet kommil atl lämnas i form av direkta bilaterala insatser genom SIDA.

Med hänvisning till vad som här anförts hemställer jag om kammarens tillstånd atl till fru statsrådet Sigurdsen få ställa följande fråga:

Avser statsrådet att företa en omprövning av den svenska biståndsverksamheten till Lesoiho inför de förestående förhandlingarna om nytt biståndsavlal?

Nr 57

Fredagen den 30 januari 1976

Anmälan av interpellationer

den 30 januari

1975/76:100 av herr Gustavsson i Alvesta (c) till herr utbildningsministern om forskning rörande underhållningsvåldets negativa effekter:

Massmedierna spelar stor roll för nutidens människor. Därför är del av stor belydelse vilket inflytande de många inslag av våld, som förekommer i filmer och TV-program men också i tidningar och vissa tidskrifter, har på dem som hör, ser och läser. Del gäller både våldsinslag i reportage av aktualiletskaraktär samt annal dokumentärt material och - inte minst - väldsinslag i underhållningsprogram.

Knappast någon kan undgå all påverkas av det våld som massmedierna förmedlar. Del är dock uppenbart alt särskill barnen utsätts för risker genom alt mer eller mindre dagligen la del av t. ex. film- och "f V-våld. Farhågorna för att skador av stor räckvidd kan uppkomma stöds mer och mer av forskningen. I en amerikansk undersökning 1973 framkom alt den som ser våld i TV får ökad benägenhet att själv reagera aggressivt. Det föreligger också forskningsresultat som ger vid handen all ju mer våld man ser, desto mindre upprörd blir man av att se del. Härav ligger det nära till hands att dra slutsatsen att underhållningsvåldet medverkar lill all människor accepterar verklighetens våld.

Enligt min mening måste man la allvarligt på de resultat som forskningen visar. Sambandet mellan massmedievåld och kriminalitet är inte klarlagt i sin helhet, men det finns anledning ifrågasätta om inte brottsligheten i del moderna samhället till en del hänger samman med del våld som flödar ur TV-apparaterna.

[15

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Meddelande om frågor

Det är av stor vikt att främsl de ansvariga inom TV och film men också t. ex. utgivare av seriemagasin tar del av forskningsresultaten och anpassar sina alster så att konsumenterna - och dä särskilt barn och ungdom - undgår att skadas.

Det är självfallet också nödvändigt att myndigheterna har uppmärksamheten riktad pä dessa problem. Forskningen på området mäste främjas och åtgärder vidtas i syfte alt avlägsna våldsinslag som påverkar människorna negativt.

Med hänvisning till del anförda anhåller jag om kammarens medgivande all till herr utbildningsministern få ställa följande frågor:

Har statsrådet uppmärksammat de forskningsresultat som visar massmedievåldets negativa inflytande på särskilt barn och ungdom?

Avser statsrådet atl vidta åtgärder i anledning av de forskningsresultat som redan föreligger?

Är statsrådet beredd medverka till att forsknigen på området främjas?

116

§17 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 28 januari

1975/76:199 av fru Wiklund (c) till herr industriministern om åtgärder för att säkerställa arbele ål anställda vid Sonabs fabrik i Lövånger:

Vilka åtgärder ämnar herr industriministern vidta för atl tillförsäkra de anställda vid Sonabs fabrik i Lövånger fortsatt arbete?

1975/76:200 av herr Jonasson (c) lill herr kommunikationsministern om föreslagen nedläggning av vissa järnvägslinjer:

Tänker statsrådet säga nej till SJ:s begäran om medgivande alt inskränka eller helt nedlägga driften på bandelarna Arvika-Bengtsfors-Mel-lerud, Lesjöfors-Kristinehamn samt Ludvika-Kil?

1975/76:201 av herr/öge/x/)o(c)till herr socialministern om fortsatt framställning av THX-preparat:

I dagarna har livsmedelsverket fattat elt beslut om hanteringen av kalvbräss på slakterierna som får till följd att dr Elis Sandberg inte längre kan få de organ som är nödvändiga för fortsatt produktion av THX.

Är statsrådet beredd medverka till att dr Sandberg även i fortsättningen får tillgång till den för hans verksamhet nödvändiga kalvbrässen på samma villkor som tidigare?

den 29 januari

1975/76:202 av herr Brännsiröm (s) lill herr industriministern om åtgärder för alt säkerställa arbete ål anslällda vid Sonabs fabrik i Lövånger:

Vilka åtgärder avser herr statsrådet vidta för att motverka elier förhindra konsekvenserna av besluten om nedskärning vid Sonab i Lövånger?

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Meddelande om frågor

1975/76:203 av herr Svensson i Kungälv (s) lill herr utrikesministern om svenskt initiativ för frigivning av vissa fängslade kvinnor i Addis Abeba:

Enligt säkra källor sitter f n. ett 70-tal kvinnor i Kakakifängelsel i Addis Abeba med risk för sina liv - i verkligheten dödsdömda - och ulan annan orsak än att de är hustrur till fängslade eller avrättade män.

Med anledning av detta berjag att få fråga herr utrikesministern: Har några ätgärder vidtagits eller ämnar den svenska regeringen i humanitetens namn vidta några ätgärder för att få nämnda kvinnor frigivna eller deras förhållanden förbättrade?

1975/76:204 av herr Granstedi (c) till herr arbetsmarknadsministern om statsbidrag till ungdomsorganisationer för inrättande av praklikplalser:

Ungdomsarbetslösheten ökar alltmer. Della är bl. a. etl resultat av ett felaktigt utbildningssystem. Många ungdomar avbryter de teoretiska studierna för atl söka yrkesarbete och yrkespraktik.

Möjligheterna lill praktik är emellertid begränsade och måste breddas. Här fyller den offentliga sektorn en viktig uppgift. De statliga bidragen lill kommunerna för praklikplalser är ett säll. Aviserade praktikplatser inom de statliga verken etl annat.

Folkrörelsernas möjlighet atl ställa praklikplalser till förfogande bör också utnyttjas. Folkrörelserna, dä bl. a. ungdomsorganisationerna, som skulle vara aktuella, har emellertid begränsade ekonomiska resurser. Är arbetsmarknadsministern därför beredd att medverka lill atl ungdomsorganisationerna i vissa fall ges möjlighet lill 100 % statsbidrag för inrättande av praktikplatser?

1975/76:205 av herr Lekberg (s) till herr kommunministern om suppleanlfördelningen vid kommunfullmäkligeval:

Bestämmelserna i vallagen tar inte hänsyn lill atl partierna i valet till kommunfullmäktige av praktiska skäl föredrar atl gå ut med endast en valsedel även om kommunen är indelad i två eller flera valkretsar. I sädana fall kan nämligen vallagens bestämmelser få till följd att kandidat, som av sill parli placerats långl ner på valsedeln, vid länsstyrelsens sammanräkning utses som förste suppleant i andra eller efterföljande

117

Nr 57

Fredagen den 30 Januari 1976

Meddelande om frågor

valkretsar. Denna mer eller mindre slumpmässiga fördelning av suppleanterna mäste anses stå i strid med både partiets och väljarnas vilja. Eftersom partierna just nu fastställer sina kommunfullmäktigelistor vill jag ställa följande fråga till herr kommunministern:

Avser regeringen att lägga fram förslag som inför 1976 ärs kommunalval undanröjer nämnda olägenhet?

118

den 30 januari

1975/76:206 av herr Turesson (m) lill fru statsrådet Hjelm-Wallén om politiska försöksval i skolan:

Anser statsrådet att principen om valhemlighet bör gälla även vid sådana politiska försöksval som ibland anordnas i skolan?

1975/76:207 av fru Johansson i Hovmanlorp (s) lill fru statsrådet Leijon om rutinerna i avvisningsärenden:

Med anledning av fattade avvisningsbeslut har en del frågor uppstått som jag härmed vill framföra lill statsrådet.

1. Vilka rutiner skall tillämpas vid ett första besök hos polis resp. invandrarbyrå?

2. I vilken utsträckning och på vilket sätt delges den sökande vad som skrivs i handlingarna i resp. fall?

1975/76:208 av fru Johansson i Hovmantorp (s) till herr kommunikationsministern om järnvägsirafikförbindelserna med Hovmantorp:

Enligt SJ:s nya turlista skall endasl 2 av 14 låg göra uppehåll i Hovmantorp efler den 30 maj 1976.

Vilka älgärder avser kommunikationsministern att vidta för atl förhindra denna försämring av trafikförbindelserna i Hovmanlorp?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 16.46.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemerl