Riksdagens protokoll 1975/76:51 Fredagen den 16 januari

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:51

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:51

Fredagen den 16 januari

Kl.  14.00

Förhandlingarna leddes till en början av herr talmannen.

Nr 51

Fredagen den 16Januari 1976   .

Meddelande om utrikes-, handels-och valutapolitisk debatt

§ 1 Meddelande om utrikes-, handels- och valutapolitisk de-      Om ökat integri-
batt tetsskydd för

läkarpatienter

Hen TALMANNEN:

En utrikes-, handels- och valutapolitisk debatt anordnas onsdagen den 31  mars, då sammanträdet planenligl börjar kl.  10.00.

§ 2 Om ökat integritetsskydd för läkarpatienter

Herr Justitieministern GEIJER erhöll ordel föratt besvara herr Bengtssons i Göteborg (c) den 26 november anmälda interpellation, 1975/76:65, och anförde:

Herr talman! Herr Bengtsson i Göteborg har frågat mig om Jag anser del förenligt med läkarpatienlers rätt lill integritet att försäkringskassor, taxeringsmyndigheter m. fl. har tillgång lill innehållet i läkares patientjournaler och, om inte, vilka åtgärder jag avser alt föreslå för att öka integrilelsskyddet för läkarpatienter.

Jag skall först nämna vilka regler som gäller belräffande försäkringskassornas möjligheter atl få uppgifter om enskildas personliga förhållanden.  Reglerna flnns i  1962 ärs lag om allmän försäkring.

För att sjukpenning skall utgå krävs all den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom är nedsatt med minsl hälften. Del ankommer i första hand på lokal försäkringskassa all pröva om kravet är uppfyllt. För denna prövning kan försäkringskassan begära all nedsällningen av arbetsförmågan styrks genom intyg av läkare. Om del skulle behövas kan kassan också inhämta kompletterande upplysningar frän den intygs-givande läkaren eller från den försäkrade själv, Della ligger inle minst i den försäkrades eget intresse. Oklarhet om huruvida arbetsförmågan är nedsatt är Ju i princip etl hinder för alt sjukpenning skall utgå.

Om en försäkrad har erhållit sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård för 90 dagar i följd eller om i annal fall skälig anledning föreligger har försäkringskassan i princip skyldighet att undersöka om skäl föreligger atl vidta vissa åtgärder i rehabilileringssyfte. Det skall vara fråga om åtgärd som är ägnad atl förkorta sjukdomstiden eller att i övrigt hell eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. En sådan åtgärd kan vara att försäkringskassan föranstaltar om

101

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om ökat integritetsskydd för läkarpatienter

102

specialisiundersökning av den försäkrade. Om kassan flnner alt en åtgärd av della slag behövs, skall den se till att älgärder vidtas. Det är uppenbart all det här är fråga om ell ingripande från kassans sida som i hög grad ligger i den enskildes intresse, och del är lika uppenbart all lämpliga älgärder kan vidtas bara om kassan har etl tillräckligt beslutsunderlag. Även i detta sammanhang kan det alltså bli aktuellt all komplettera ulredningen genom att inhämta upplysningar från den försäkrades läkare.

När del gäller förtidspensionering ställer lagen krav på en ganska utförlig utredning angående den försäkrades förhållanden. Även här har den beslutande myndigheten möjlighet att göra utredningen fullsländig genom atl begära kompletterande uppgifter från en läkare som har avgett läkarintyg.

Försäkringskassorna och andra myndigheler som handlägger frågor enligl lagen om allmän försäkring mäste alltså inhämta vissa uppgifter om enskilda försäkrade för atl kunna fullgöra de uppgifter som statsmakterna har lagt på dem. Självklart är emellertid att uppgifter av del slag som det här är fråga om skall beredas ett starkt sekretesskydd, Della sker sedan länge dels genom bestämmelser i sekretesslagen, dels genom en särskild bestämmelse i lagen om allmän försäkring om tystnadsplikt för ledamol av styrelse, pensionsdelegation eller försäkringsnämnd, revisor eller befattningshavare hos allmän försäkringskassa samt för annan som biträder försäkringskassa. Motsvarande regler finner man också i offentlighels- och sekretesslagsliftningskommilléns förslag lill lag om allmänna handlingar och i tystnadspliktskommitténs förslag lill lag om offentliga funktionärers lystnadsplikt. Enligl min mening bereds den enskilde försäkrade ett hell tillfredsställande inlegrilelsskydd genom dessa regler.

Herr Bengtsson nämner i sin inlerpellalion vidare taxeringsmyndigheternas möjligheler alt la del av en läkares journaler. Den regel som här är av intresse är 56 i; 4 mom. taxeringslagen, som föreskriver atl den som verkställer taxeringsrevision fär ta del av handlingar av belydelse för revisionen ulan hinder av att den hos vilken revisionen sker har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Det finns emellertid en viss möjlighet att hålla sådana handlingar undan från revision. På framställning av den hos vilken revisionen sker kan nämligen skalterätlen, när syn-neriiga skäl föranleder till det, besluta att handlingen skall las undan från revisionen.

Jag tror inte all jag närmare behöver gå in på orsakerna lill att vi har särskilda regler om taxeringsrevision. Del är som alla vet tyvärr i många fall nödvändigt med sådana åtgärder för all få fram riktiga taxeringar. Bakgrunden till den bestämmelse som Jag nyss har redogjort för är atl del inte har ansetts riktigt atl vissa grupper i samhället skall kunna undandra sig en effektiv laxeringskontroll genom atl hänvisa till att viktigt granskningsmaterial är sekretesskyddal. Frågan om läkar-och landläkarhandlingar uppmärksammades vid regelns tillkomst. Enligt 1950 års skatlelagssakkunniga kunde hänsynen lill läkares och land-läkares patienter lillräckligl tillgodoses genomall granskningarna upp-

drogs åt särskilt kvalificerade tjänstemän. De sakkunniga erinrade vidare om den tystnadsplikt som gällde för granskningsmännen och som fortfarande gäller enligt en särskild bestämmelse i taxeringslagen. Alt handlingar i taxeringsärenden är sekretesskyddade framgår av sekretesslagen. Moisvarigheler lill dessa bestämmelser finns i lysinadspliklskommiiténs och offentlighets- och sekretesslagstiftningskommilléns förslag.

Jag kan inte finna annat än att den avvägning mellan allmänna och enskilda intressen som statsmakterna gjorde när reglerna om laxerings-revision kom till 1955 är rimlig och tar all den hänsyn till bl. a. läkar-patienternas integritet som kan krävas i sammanhanget. Jag vill understryka all den kontroll som avses i taxeringslagen självfallet inte får omfatta andra förhållanden än sådana som är av betydelse för laxeringen.

Nr 51

Fredagen den 16 Januari 1976

Om ökat integritetsskydd för läkarpatienter

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr lalman! Jag tackar justitieministern för svaret på min interpellation.

Inlerpellationen har tillkommit med anledning av en del tidningsartiklar under senare delen av 1975. I dessa artiklar har läkare tagit upp frågan om sekretessreglerna vad gäller läkarintygen. I artiklarna ges uttryck för allvarliga bekymmer över att sjukintygen är för dåligt skyddade ur sekretessynpunkt; därmed kan vederbörandes sjukdom eller andra väsentliga uppgifter komma till obehörigas kännedom varvid stora och svåra problem kan uppslå för den person som eventuellt råkar ut för något sådanl. I min interpellation sägs bl. a.:

"När en enskild människa uppsöker läkare för vård eller rådgivning skall patienten obetingat kunna lita på att vad som under samtal mellan patient och läkare har framkommit icke skall komma till obehörigs kännedom. Delsamma gäller självfallet ocksä de uppgifter som finns införda i patientjournalerna, där ju uppgifter av slrängl personlig nalur finns aniecknade.

Inom den svenska läkarkåren håller man mycket strängt på den tystnadsplikt som åvilar varje läkare och annan anställd inom sjuk- och hälsovården. De stränga eliska och andra regler som finns inom della område hälls i heigd av dem dessa regler berör. Della är en trygghet för de enskilda patienterna som de med rätta förslär all uppskatta till sitt fulla värde."

I interpellationssvaret lämnar statsrådet en redovisning över vad som gäller om försäkringskassornas möjligheler atl få uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Del är Ju helt naturligt att den enskilda individen känner oro om ett intyg med känsliga uppgifter kommer i händerna på elt antal människor. Därmed är det säkert utomordentligt svårt all få tystnadsplikten att fungera, det tror jag vi är överens om, herr statsråd. Uppgifter om människors sjukdomar skall stanna mellan läkaren - patienten - försäkringskassan.

På senare tid har detta sjukinlyg alltmer börjat all missbrukas på sä sätt att den sjuke nödgals använda delsamma för atl för sin arbetsgivare

103

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om ökat integritetsskydd pjr läkarpatienter

104

styrka bortovaro pä grund av sjukdom. Härigenom har läkaren blivit nödsakad från sekretessynpunkt att pä intyget angiva svårtolkad diagnos och ibland även tyvärr, såvilt Jag förslår, felaktig sådan.

Om den sjuke är anställd inom stal, landsting eller kommun åligger det honom att överlämna läkarintyget till resp. personalavdelning. Härigenom röjes sjukdomsorsaken för helt ovidkommande personer. Intyget vidarebefordras sedan av myndigheten till försäkringskassan för atl därefter tillställas den sjuke. Samma förfaringssätt tillämpas ocksä hos många privata arbetsgivare.

Delta har många gånger medfört personliga konflikter och obehag för den sjuke. På läkarintyget finns t. ex. angivet "psykisk sjukdom" eller "underlivssjukdom", sjukdomsdiagnoser som vederbörande patient ej önskar skall komma lill annans kännedom än försäkringskassans, där samtliga befattningshavare ålagts sträng tystnadsplikt.

Enligt vad Jag erfarit lär i olika avtal finnas föreskrivet alt arbetstagaren vid sjukdom skall förete läkarintyg för att därmed siyrka sin bortovaro från arbetet. Ävenledes har, som jag redan anförl, beslämmelser utfärdats för inom stat, kommun och landsting anställd atl intyg skall överlämnas lill resp. personalavdelning.

Den här delen anser jag, herr stalsräd, kräver skärpl uppmärksamhet, och Jag förmodar atl ni känner till delta.

Vad sedan gäller taxeringsrevisioner delar jag självfallet statsrådets uppfattning. Men nog vore det väl möjligt att finna etl system som fungerade sä all uppgifter om patienternas sjukdomar inte behövde följa med ul vid de här revisionerna.

Det finns även tillfällen då allmänheten skall lämna intyg - del kan gälla vissa anställningar och liknande fall. Såvitt jag vet kan uppgifter infordras, där bl. a. sjukdomar som ligger långt tillbaka i tiden ånyo grävs fram. Om sädana utredningar måste verkställas är det nödvändigt atl de sker med största varsamhet.

Herr statsrådet sägeri svarei: "Självklart är emellertid alt uppgifter av det slag som del här är fråga om skall beredas elt starkt sekretesskydd." Därefter hänvisas lill olika lagbestämmelser. Vidare sägs i svaret: "Motsvarande regler finner man också i offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs förslag till lag om allmänna handlingar och i tystnads-pliktskommiiténs förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Enligt min mening bereds den enskilde försäkrade ett helt tillfredsställande inlegrilelsskydd genom dessa regler."

Herr statsråd! Jag vill gärna säga atl del svar Jag fått bör lugna alla de människor som har känt oro inför de här frågorna. Jag hoppas även att statsrådet i framliden uppmärksamt följer det här och atl ni, om luckor uppstår, medverkar till alt omedelbart täcka dessa, så att inga medborgare skall behöva utsättas för onödiga problem. Jag vill gärna upprepa all del svar Jag fått bör lugna alla de människor som känt oro inför de här frågorna.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 3 Om ökad information till rättshjälpssökande

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordel för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 26 november anmälda interpellation, 1975/76:66, och anförde:

Herr talman! Herr Böesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka lill att informationen lill rällshjälpssökande också skall innefatta besked om att den allmänna rättshjälpen inle omfattar hjälp att betala motpartens rättegångskostnader om den sökande förlorar målet.

Om en person beviljas allmän rättshjälp för en tvist innebär della att staten betalar hans egna kostnader, under förutsättning att sökanden själv efter förmåga bidrar lill kostnaderna enligt de regler som finns om kosl-nadsbidrag. Som herr Börjesson påpekar omfattar statens kostnadsansvar inte den skyldighet alt ersätta motpartens rältegängskostnader som domstol med stöd av rättegångsbalkens regler kan komma alt ålägga sökanden, om denne förlorar tvistemålet.

För den som beviljas allmän rättshjälp för en rättegång vid domstol utses i de allra flesta fall ocksä etl juridiskt biträde. Till biträde förordnas som regel advokat eller biträdande jurist pä advokatbyrå. Att advokat eller annan jurist som anlitas i en rättslig angelägenhet som kan leda lill rättegång går igenom de olika spörsmål som kan bli akluella med sin klient ligger i sakens nalur. Det är också naturiigl och torde f ö. höra till god advokalsed att partens utsikter till framgång diskuteras, liksom de konsekvenser i olika avseenden som kan följa om partens talan inle skulle vinna bifall.

Del är naturligtvis beklagligt om del, som herr Böriesson säger, har förekommit fall där en rällshjälpssökande till följd av förbiseende från biträdets sida eller missförstånd inle fått klart för sig vilka beslämmelser som gäller i fråga om rättegångskostnad. Mot den nyss angivna bakgrunden vill jag dock beteckna sådanl som undantagsfall. Möjligen kan del övervägas atl ta in en erinran om kostnadsbeslämmelserna i del skriftliga besked om beviljad rättshjälp som enligl 12 >; räiishjälpskungörelsen skall tillställas sökanden. Behovet härav kommer atl övervägas av domstolsverket innan en ny upplaga av blankett för sådanl besked trycks. Att införa etl formaliserat system med någon form av skriftligt erkännande av underrättelse om kostnadsbeslämmelserna, vilkel herr Börjesson har ifrågasatt, anser Jag inle påkallat.

Nr 51

Fredagen den 16Januari 1976

Om ökad information till lättshjälps-sökande

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Låt mig allra först tacka justitieministern för svarei pä min interpellation.

Den bärande principen är, som jag framhållit i min interpellation, alt ekonomiska hinder inte skall utgöra en avgörande faktor för en rätts-sökande, så all han inte erhåller den hjälp som erfordras i rättsliga sammanhang. Av den anledningen ärdet med tillfredsställelse Jag vill konstatera att uibyggnaden av samhällets rättshjälp bl. a. medfört, all medellösa

105

Nr 51                 givits siörre möjligheler atl fullfölja talan vid domstol än lidigare. Dock

Fredagen den      fmns det fortfarande alltför många undantag frän denna huvudregel för

16 ianu'Jri 1976   reformen skall kunna anses vara heltäckande.

---------------       Jag tänker bl. a. på alt den nuvarande rättshjälpen icke täcker in moi-

Om ökad informa-    partens rättegångskostnader, vilkel kan medföra obehagliga konsekvenser

tion till rättshjälps-    för den som förlorat ett mål och därmed blir beialningsskyldig för dessa

sökande             kostnader. Risken för all få bära motpartens rätlegångskoslnader kan

innebära att de sämst ställdas och mellangruppernas möjligheler atl göra

sin rätt gällande genom alt öppna process vid domstol inskränks.

Detta gäller under förutsättning alt vederbörande rällssökande har blivit underkunnig om gällande regel atl, sedan målet avgjorts, den förlorande parten fär stå för motpartens kostnader.

Jag skall inte närmare diskutera vad som hör till god advokalsed eller ej. Vad Jag framför alll vill understryka är det förhållandet alt det finns många rättssökande som inle haft reda pä de risker de löper i händelse av att de förlorar målet. Först när de förlorar målet blir de underkunniga om vilka ekonomiska risker som en rättegång kan innebära för dem. Jag skulle kunna namnge personer som påslår sig inle ha haft vetskap om att de genom att förlora rättegången skulle bli belalningsskyldiga för motpartens rättegångskostnader - och det är fråga om kostnader som för dem är betydande. Men jag avstår därifrån, ty vi skall ju inte här diskutera enskilda fall ulan själva principfrågan, och den ar hur man över huvud taget skall kunna nå fram med information.

Jag har inle i delta sammanhang velat rikta någon anklagelse mol advokater eller biträdande jurister för att undanhålla sina klienter vetskapen om de konsekvenser i olika avseenden som kan följa om den egna partens talan inte skulle vinna bifall, men det är väl på det sättet all klienterna i de flesta fall icke uppmärksammats pä det förhållandel alt de kan bli skyldiga att belala motpartens rättegångskostnader. Det kan också vara sä alt man helt enkelt inte räknar med atl motpartens rättegångskostnader skall få sådan storleksordning som del i vissa fall kan bli fråga om.

Jag tror alt det här är elt problem om ökad information. Vederbörande rällssökande skall, lika väl som han informeras om egna ekonomiska åtaganden i den allmänna rättshjälpen, absolut erhålla information om de länkbara följderna i händelse av alt han förlorar målet, bl. a. risken all få belala motpartens rättegångskostnader.

Jag har som Jag tidigare nämnt, träffat rällssökande som gör gällande
atl de ej varit medvetna om de risker det här är fråga om i händelse
av all de förlorar målet. Jag har därmed inle sagl att de blivit felin-
formerade eller all någon undanhållit dessa upplysningar. Del kän myckel
väl vara så all informationen i det här avseendet inte nätt fram, sä jag
vill, herr justitieminister, inle anklaga vare sig advokater eller andra ju
rister för all ej informera sina klienter tillräckligt. Men vad jag vill fram
hålla i sammanhanget är önskvärdheten av all klienter på någol sätt
106                   skulle dokumentera atl de blivit informerade om just det ekonomiska

åtagande som en förlorad rättegång kan innebära för dem.

Justitieministern är inte särskilt hågad all, som han uttrycker del, införa etl formaliserat system. Jag kan inte förstå att del skulle behöva vara så särskill formaliserat och byråkratiskt. Vad man skulle vinna pä etl dylikt syslem vore atl vederbörande efteråt inle skulle behöva säga all de inte visste om det här förhällandel.

Jag skall dock inte, herr talman, envist vidhålla min önskan i della avseende - del kanske kan visa sig i framtiden att min idé inle är sä verklighelsfrämmande. Vad Jag noterar med tillfredsställelse är atl justitieministern erinrar om all behovet av kostnadsbesiämmelser i det skriftliga besked om beviljad rättshjälp, som enligt 12 § rättshjälpskungörelsen skall tillställas sökande, kommer all övervägas av domstolsverket, innan ny upplaga av blankett för sådant besked trycks. Därmed har i viss mån mina önskemål i delta avseende blivit tillgodosedda. Det hela är Ju inte annal än en fråga om ökad information, och så länge den nuvarande rällshjälpslagen icke läcker in motpartens rätlegångskoslnader, vilket Jag anser skulle vara rikligl atl den gjorde, är del absolut en skyldighet inte minst för samhället att medverka till ökad information.

Kanske kan denna interpellationsdebatt, i all vänlighet, medverka i delta syfte. Därmed ber jag, herr lalman, alt än en gång få tacka för svaret.

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid .försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkraftsanläggningar

Herr utrikesministern ANDERSSON erhöll ordet för alt besvara herr /4rt/0A;s50/)s (c) den 27 november anmälda interpellation, 1975/76:69, och anförde:

Herr lalman! 1 en interpellation har herr Anlonsson tagit upp utbyggnaden av den fredliga kärnkraften i en rad länder och den snabba ökningen av den internationella handeln med nukleärt malerial och utrustning som samtidigt äger rum. Herr Antonsson ger uttryck för oro för de risker för ytterligare spridning av kärnvapen som den senasle tidens utveckling innebär. Samtidigt kritiserar han regeringen för - jag citerar - "bristen på initiativ när det gäller all komma till rätta med della nya fredshoi".

Herr Anlonsson har ställt följande frågor lill mig:

"1. Är utrikesministern beredd att inom nedrusiningsarbetets ram lägga fram förslag som syftar lill all åstadkomma en internationell överenskommelse om förbud mot försäljning av civila kärnkraftsanläggningar till i första hand länder som inte ratificerat icke-spridningsavtalel?

2. Är utrikesministern beredd atl inom nedrusiningsarbetets ram ta initiativ till en internationell överenskommelse som syftar lill att förbjuda export eller överföring av hög- och lågaklivi avfall liksom anrikat kärn-

107

Nr 51

Fredagen den 16januari 1976

Om risken.för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkiqftsantägg-ningar

108

bränsle från ell land till etl annat?

3.    Är utrikesministern beredd att inför riksdagen redogöra för i vilken omfattning och pä vilket sätt den svenska regeringen klargjort för regeringarna i de länder som hittills aktivt medverkat till spridning av kärnenergianläggningar, t. ex. Västtyskland, all dessa affärer innebär risker för spridning av kärnvapen och den oro som den svenska regeringen till följd härav sagt sig hysa?

4.    Är utrikesministern beredd alt inför riksdagen redovisa sin syn pä möjlighelerna atl åstadkomma en bred internationell uppslutning kring en revidering av icke-spridningsavtalet syftande till alt den i avtalstexten inskrivna boskillnaden mellan nyttjandet av kärnenergi för fredliga och militära ändamål upphävs?"

Risken för kärnvapenspridning är inget nytt problem. Redan under 1950-talet stod det klart atl förmågan atl framställa kärnvapen skulle komma inom räckhåll för allt fler länder. Stormaklerna - främsl Förenta staterna - förutsåg denna ulveckling. De bestämde sig tidigt för atl exportera anrikat uran och nukleär utrustning men atl samtidigt slälla villkoret att det levererade materialet och utrustningen underkastades kontroll. Della skedde i förhoppningen alt mottagarländerna skulle avstå frän att skaffa sig kärnvapen. Stormakterna såg sannolikt också försäljningen av fredlig kärnkraft som ett lämpligl medel alt utvidga sill politiska och ekonomiska inflytande.

Del internationella arbetet på ell fördrag mol spridning av kärnvapen inleddes i början av 1960-lalet. Förenta staterna, Storbritannien och Sovjetunionen förklarade sig beredda all påla sig en internationell förpliktelse alt inle ställa kärnvapen till andra staters förfogande. I gengäld skulle de kärnvapenfria staterna äta sig all inle förvärva kärnvapen. Från de senare sialernas sida - främsl de icke-paktansluina staterna - framfördes efter hand krav pä siörre motprestationer från kärnvapenslaterna än enbart utfästelsen all inle sprida kärnvapen till andra länder.

De kärnvapenfria staterna krävde både alt kärnvapenslaterna skulle genomföra en gradvis nedrustning av kärnvapen för egen del och all de skulle medverka lill all de kärnvapenfria staterna fick fri tillgång lill fredlig kärnenergi.

När det slutliga utkastet till icke-spridningsfördragel behandlades i FN:s generalförsamling 1968 utlryckle de icke-paklanslutna staterna stark besvikelse över avtalets brist på balans mellan kärnvapenslalernas och icke-kärnvapensiaiernas åtaganden. Under trycket av kritiken gick Förenta staterna och Sovjetunionen så småningom med på stärkta åtaganden såväl beträffande nedrustning som när del gällde all underiätta kärnenergins fredliga utnyttjande i u-länderna,

Samma diskussion kom all dominera den första konferensen för granskning av avtalets lillämpning som ägde rum i Geneve i maj 1975. Tidvis var kritiken mol kärnvapenslalernas bristande uppfyllelse av avtalets bestämmelser sä stark atl konferensen holades av sammanbrotl.

Även under förra höstens generalförsamling i FN markerades från eu

antal u-länders sida en utomordentligt negativ hållning lill icke-spridningsfördragel, en hållning som i varie fall officiellt moliverades med brislen på motprestationer från kärnvapenmakterna.

Denna kortfattade redogörelse visar all internationellt samarbete på den fredliga kärnkraftens område är ell krav från flertalet staters sida och har utgjort en förutsättning för icke-spridningsfördragels tillkomst.

Herr Antonsson har kritiserat regeringen för bristen pä initiativ för att förhindra kärnvapenspridning. Jag är övertygad om att denna kritik måste te sig minst sagl överraskande för dem som känner till den svenska nedrustningspolitiken. Sverige tillhör de mesl aktiva och pådrivande i det internationella arbetet på alt åstadkomma nedrustning och spridningsstopp. Låt mig här erinra om några av de svenska initiativen.

I nedruslningsförhandlingarnas inledningsskede lade Sverige fram ett förslag om att kombinera ell förbud mol spridning av kärnvapen med elt fullständigt kärnvapenprovslopp och förbud mot tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Syftet var alt åstadkomma en frysning av kärnvapenlägel som skulle utgöra en första början lill verklig nedrustning. Planen fick ett betydande stöd av andra stater men accepterades inle av stormaklerna.

Sverige lade 1967 fram etl förslag till konlrollartikel till icke-sprid-ningsfördraget. Detta skedde som reaktion på det första gemensamma amerikansk-sovjetiska avialsulkaslet, som helt saknade kontrollbesläm-melse. Det svenska förslaget gick bl. a. ut på alt all kontroll skulle utföras av del internationella alomenergiorganet (lAEA) i Wien och avse all fredlig kärnenergiverksamhel i icke-kärnvapenslaterna, senare även hos kärnvapenslaterna. Till följd av siormaklsmolslånd bortföll vikliga delar av förslaget under slulförhandlingarna, men tanken all kontrollen skulle vara helt internationell och utföras av I.'\EA återfinns i den slutliga avtalstexten.

Jag vill även erinra om det förslag som Sverige framförde 1974 i nedrustningskonferensen i Geneve och i FN:s generalförsamling. Förslaget syftade lill alt inleda en internationell diskussion om hur man på längre sikt bör söka motverka de risker för kärnvapenspridning som är förbundna med utbyggnaden av den fredliga kärnkraften, I korthet gick det ut på en gradvis ökad internationalisering av handhavandel av klyvbart material.

Slutligen vill Jag nämna atl Sverige förra året deltog synnerligen aktivt i konferensen för granskning av icke-spridningsfördragel. Del är ell allmänt omdöme att insatserna av den svenska ordföranden för konferensen, statssekreterare Inga Thorsson, starkt bidrog lill atl denna, trots de stora meningsskiljaktigheierna mellan kärnvapenstaler och icke-kärnvapensla-ter, kunde utmynna i ell antal enhälligl aniagna rekommendalioner i spridningsfrågan. Dessa rekommendalioner ulgör grunden för de vidare ansträngningarna att stärka icke-spridningsfördraget.

Del svenska agerandet har således minsl av alll kännetecknats av overksamhet. Vi har försökt att maximalt ulnyllja de möjligheter som

Nr 51

Fredagen den löjanuari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

109

Nr 51

Fredagen den löjanuari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrafisanlägg-niiigar

110

Sveriges alliansfria ställning och lekniska sakkunskap erbjuder lill insatser i det internationella nedrustningsarbetel, Sveriges möjligheler atl påverka utvecklingen är dock begränsade. Ofta har svenska förslag fallit på grund av stormakternas motstånd.

Jag vill nu besvara herr Antonssons frågor.

Herr Anlonsson undrar om jag är beredd att lägga fram förslag om en internationell överenskommelse om förbud mol försäljning av kärn-kraflsanläggningar lill i första hand länder som inte ratificerat icke-spridningsavtalet. Herr Antonsson säger att det i dagslägel torde "vara fulll möjligt atl åstadkomma en bred internationell uppslutning kring ett sådanl exportförbud". Till herr Antonssons fråga och påstående vill Jag säga följande.

Förutsättningar saknas atl uppnå en internationell överenskommelse om etl sådanl exportförbud. De stora exporlörländerna är inte beredda all gå med pä della. Stämningarna hos de stater som står utanför icke-spridningsfördragel är vidare sådana all man inle kan räkna med att etl förbud av del aktuella slaget skulle medverka lill ökad anslutning lill fördraget. Del skulle snarare uppfällas som ell försök till obehörig påverkan och kunna medföra uppkomsten av ell hell okontrollerat och självförsörjande block av stater utanför fördraget.

Herr Anlonssons förbudslinje skulle alltså sannolikt öka risken för spridning i stället för tvärtom.

Enligt regeringens bedömning är den mest realistiska målsättningen när det gäller exporten av nukleärt material och utrustning till stater utanför icke-spridningsfördraget all försöka förmå de stora exporlörländerna atl ställa som gemensamt villkor all imporlörländer utanför icke-spridningsfördragel skall godta kontroll av hela sin civila kärnkraftsin-duslri, I praktiken skulle detta innebära i stort sett samma sorls internationella kontroll som hos fördragsanslutna stater. En sådan kontroll, som alltså skulle bli heltäckande, skulle medföra en utvidgning av nuvarande praxis, Enligl denna tillämpas lAEA-kontroll vid export från fördragsanslulen stat lill stal som står utanför fördraget endast belräffande det levererade materialet eller utrustningen. En rekommendation om heltäckande kontroll kunde bl, a. på svenskt initiativ enhälligl antas av granskningskonferensen för icke-spridningsfördraget förra året. Dess genomförande i prakliken återstår emellertid och kan komma atl stöta på betydande svårigheter. Överläggningar har ägt rum i London mellan de största nukleära exportörerna. Resultaten av dessa överläggningar har ännu inle offentliggjorts. En överenskommelse förefaller emellertid ha nätts som åtminstone innebär eu första steg i riktning mot strängare kontroll. Från svensk sida avser vi all i olika sammanhang med kraft verka för den vidare uppföljningen av granskningskonferensens rekommendation.

Herr Anlonsson frågar mig om Jag är beredd au la iniliaiiv lill en inlernationell överenskommelse om förbud mot export eller överföring av såväl hög- och lågaklivi avfall som anrikat uran mellan länderna.

För dem som följt de internationella strävandena atl försöka förhindra kärnvapenspridning måste herr Antonssons tanke framslå som synnerligen orealislisk. Delta har redan framgått av vad jag anfört som svar på den första frågan om införande av generella exportförbud. Om man vill förhindra kärnvapenspridning gäller det ju särskilt att försöka få till stånd internationell kontroll av känsliga delar av kärnbränslets kretslopp såsom anrikningsförfarandet och upparbetningen. Om man genom förbud mol internationellt samarbeie tvingar staterna all var för sig skaffa sig anriknings- och upparbeiningsanläggningar och själva överta ansvaret för dessa delar av kärnbränslecykeln uppmuntrar man staterna all skaffa sig en egen kapacitet för framställning av kärnvapen.

Som jag tidigare nämnt har vi i FN tagit initiativet till en diskussion om ökat internationellt handhavande av klyvbart malerial. Vi har också medverkat lill antagandel av en rekommendation vid förra årets granskningskonferens om fortsatta lAEA-studier avseende internationella eller regionala s. k, bränslecykelcenira. Sådana internationella eller regionala arrangemang skulle avsevärt försvåra för enskilda stater att uppnå egen kärnvapenkapacitet.

När det gäller transport av klyvbart material verkar vi för antagandet av en inlernationell konvention för ökal fysiskt skydd för att minska riskerna för obehöriga tillgrepp.

För fullsländighetens skull vill jag erinra om att försörjningen av de av riksdagen beslutade svenska kärnreaklorerna med bränsle är beroende av import av anrikat uran. Även när det gäller upparbetning och avfallshantering är vi beroende av utlandet. Herr Antonssons tankegång skulle alliså för Sveriges del medföra all den av riksdagen beslulade kärnkraflsförsörjningen sloppades.

Herr Anlonsson har vidare frågat mig på vilkel säll regeringen för andra regeringar, bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland, klargjort sin oro för de risker för spridning av kärnvapen som är förknippade med handeln med kärnkraftsanläggningar.

Den svenska oron inför ytterligare spridning av kärnvapen har kommit lill ullryck i en rad uttalanden av föreirädare för regeringen i olika sammanhang. Varken Förbundsrepubliken Tyskland eller någon annan siat kan tveka om var Sverige slår i dessa frågor.

Herr Anlonssons sista fråga gäller möjligheten att upphäva boskillnaden i icke-spridningsfördraget mellan ulnylljandei av kärnenergin för fredliga och militära ändamål.

Vad herr Antonsson syftar till med denna fråga framgår av det resonemang som föregår frågan. Där sägs all man i avvaktan på en revidering av fördraget bör "i prakliken införa internationellt förbud mot export av kärnenergianläggningar helt eller delvis".

De internationella ansträngningarna all förhindra kärnvapenspridning bygger, som Jag lidigare nämnl, på principen att den fredliga kärnkraften skall främjas samtidigt som effektivaste möjliga kontroll i fråga om kärnvapenframställning skall upprättas. Genom sill rngdlemskap i lAEA och

Nr 51

Fredagen den 16Januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-iiingar

Nr 51

Fredagen den 16Januari 1976

Om risken fiir spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkraftsanläggningar

112

anslutningen till icke-spridningsfördragel har Sverige godkänt denna princip,

I detta sammanhang vill Jag la upp ell påstående som görs i herr Antonssons interpellation. Där sägs alt regeringen skulle "överväga om vårt land skall medverka i den utveckling mol ytterligare spridning av kärnvapen som fri försäljning av civila kärnenergianläggningar innebär". Den svenska exporten på det nukleära området är ingalunda "fri". För export av nukleärt malerial och utrustning frän Sverige krävs regeringens lillslånd i varje enskili fall. Varje ansökan om lillslånd prövas av regeringen med noggranl beaktande av icke-spridningsfördragels beslämmelser.

Förutom all herr Anlonsson angripit en av de grundläggande principerna i icke-spridningsfördraget, som är atl skilja mellan fredligt och militärt utnyttjande av kärnenergin, har herr Anlonsson riktat kritik mol den kontroll som utförs av lAEA enligt fördraget. Denna kontroll avfärdas av herr Anlonsson som hell otillräcklig.

Det är självklart all kontrollen kan förbättras genom en fortgående utveckling av lekniska och administrativa kontrollsystem. Frän svensk sida har vi ocksä ständigt sökt verka för all göra kontrollen så effektiv som möjligt och på flera olika säll bidragit härtill.

I motsats lill herr Antonsson anser regeringen atl IAEA:s möjligheter att upptäcka elt eventuellt avtalsbrott är betydande och alt övervakningen har en vikiig avhållande effekt. Man bör ocksä hålla i minnel alt vi här bevittnar uppbyggnaden av ett internationellt kontrollsystem som saknar tidigare motsvarighet. Det kan i sammanhanget erinras om att det ännu inte inträffat all någon av del närmare hundratalet stater som hittills anslutit sig lill icke-spridningsfördraget provat en kärnladdning. Jag vill också understryka atl den politiska viljeyttring som anslutning lill fördraget innebär är minsl lika viktig som den lekniska kontrollen. Anslutningen utgör Ju etl uttryck för den politiska viljan att avslå frän tillverkning och anskaffning av kärnvapen.

Icke-spridningsfördragel ulgör resultatet av mänga ärs tålmodigt arbete på del internationella fältet. Del är inle något idealiskt fördrag, men det är del bästa som kunnat uppnås under rådande politiska och ekonomiska förhållanden. De mångfaldiga svenska initiativen i dessa sammanhang har utgjort ett led i den aktiva svenska utrikespolitiken. Hittills har denna politik slölts av samtliga partier.

Regeringens bedömning av dagsläget'i spridningsfrågan är all situationen är utomordentligt allvarlig. Supermakterna har inle nått några resultat i sina förhandlingar om begränsning av de strategiska vapnen som innebär verklig nedrustning. De har ej heller ännu gått med på elt fullständigt kärnvapenprovstopp. Supermakternas satsningar på kärnvapen bidrar lill uppfattningen alt kärnvapeninnehav medför särskild prestige. De kärnvapenfria staternas otålighet inför supermakternas bristande uppfyllelse av löftena om nedrustning är i sligande,

Icke-spridningsfördragels trovärdighet på längre sikt förutsätter att alla sialer ansluler sig till delta. Fortfarande har emellertid etl antal i sam-

manhangei viktiga stater valt all slå utanför. En första och uppenbar svaghet är all kärnvapenmakterna Frankrike och Kina inte anslutit sig. Detsamma gäller Indien, som har sprängt en kärnladdning och därmed visat sin kapacitet atl framställa kärnvapen. Ell antal andra stater, som har kärnteknisk förmåga, har inle heller biträtt fördraget. Länder som Argentina, Brasilien, Chile, Israel, Pakistan, Spanien och Sydafrika har inle ens undertecknat fördraget, medan t. ex. Egypten, Japan och Schweiz undertecknat men inte ratificerat delta.

En kraftig utbyggnad av den fredliga kärnkraften pägär över hela världen. Denna utveckling har påskyndats av oljekrisen. Ell viktigt problem i delta sammanhang är atl få de stora exportörerna av nukleärt malerial och nukleär utrustning att känna sitt ansvar. Del gäller att få lill stånd gemensamma överenskommelser mellan samtliga exportörer om tillräckligt långtgående konlrollkrav vid export lill stater som inte anslutit sig till icke-spridningsfördragel. Del gäller ocksä atl förmå importörerna att acceptera sådana kontrollkrav. Risken att kommersiella intressen undergräver ansträngningarna alt förhindra kärnvapenspridningen har visat sig vara betydande. Särskill gäller della fall då handeln omfattar känsliga delar av kärnbränslecykeln.

Situationen innebär sammanfattningsvis att icke-spridningstanken är utsatt för myckel allvarliga påfrestningar.

Den bedömning som jag här redovisal har föranlett regeringen att i olika sammanhang och genom olika företrädare utlala den största oro inför den fortsalla utvecklingen. Jag kan nämna alt statsminister Palme i ell myckel uppmärksammat anförande inför FN:s generalförsamling den II november förra året framhöll att frågan om kärnvapenspridning ulgör del största nedruslningsproblem vi nu står inför.

Avslutningsvis vill Jag nu ange inriktningen av del fortsatta svenska agerandet i spridningsfrågan.

Vi kommer atl fortsätta värt deltagande i den internationella opinionsbildningen för att förmå supermakterna atl snarast göra konkreta åtaganden i fråga om begränsning av kärnvapenkapprustningen samt slutandet av ett avtal om fullständigt kärnvapenprovstopp.

Vi kommer alt verka för att ytterligare stater ansluler sig lill icke-spridningsfördraget.

Vi kommer atl verka för en fortsatt effektivisering av IAEA:s kontrollsystem.

Vi kommer atl verka för all exportörerna av nukleärt malerial och nukleär utrustning når överenskommelser som innebär en effektiv kontroll av hela kärnkraflsindustrin i mottagarländerna.

Vi kommer all verka för antagandet av en internationell konvention om fysiskt skydd av nukleära anläggningar och av klyvbart malerial i lager eller under transport.

Vi kommer atl verka för upprättandet av internationella eller regionala bränslecykelcenira.

Vi kommer alt verka för ökad internationalisering av del klyvbara

8 Riksdagen 1975/76.  Nr 47-51

Nr 51

Fredagen den ]6Januari 1976

Om risken.för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

113

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

114

materialets handhavande.

Vi utgår från all vi kan räkna med allmän uppslutning kring della handlingsprogram.

Herr ANTONSSON (c):

Herr talman! Jag ber att fä tacka utrikesministern för svarei pä min inlerpellalion.

Som framgår av svaret pågår i dag i en lång rad länder över i stort setl hela världen en mycket snabb utbyggnad av den civila kärnkraften. Detta har naturligt nog på elt dramatiskt sätt aktualiserat frågan om riskerna för spridning av kärnvapen som en biprodukt lill uppbyggnaden och försäljningen av civila kärnkraflsanläggningar. Del har också frän flera partier, åiminstone från mill parti och från regeringshäll, i olika internationella och andra sammanhang ullalats oro över detta. Den oron menar Jag är fullt befogad.

Det behöver inle sägas all kärnvapnen innebär ell starkt hot mot freden även i en värld som man tycker sig skönja vissa avspänningstendenser i. De innebär ett hot mot det mänskliga livet; del behöver knappast sägas i della sammanhang och i denna kammare. Del ena landei efter del andra fär nu viacivila kärnkraflsanläggningar möjligheleralt framställa egna kärnvapen, möjligheler som de annars inte skulle ha. Länder som står utanför icke-spridningsavtalet och som alltså inte förbundit sig all avstå från kärnvapen har genom import av civila kärnenergianläggningar fält möjligheter atl utveckla sådana vapen.

Lål mig, herr talman, med några siffror exemplifiera del akluella läget. Jag har hämtat dem ur den svenska Vetenskapsakademiens tidskrift. En civil kärnreaktor producerar ärligen ca 120 kg plutonium. Denna mängd räcker för att producera 12 atombomber av ungefär samma storlek som den bomb som fälldes över Nagasaki i Japan i slutet av andra världskriget. Den svenska Vetenskapsakademien beräknar alt är 1975 ca 25 000 kg plutonium har producerats i civila kärnenergianiäggningar. År 1980 beräknas siffran vara 350 000 kg. Ca en tredjedel av denna mängd kommer alt produceras i stater som i dag inte har kärnvapen. Denna mängd gör det möjligl för dessa länder att årligen producera 12 000 atomladdningar av Nagasakislorlek.

Bridreaklorerna som nu utvecklas i de ledande kärnvapenmaklerna plus Västtyskland och Japan beräknas vara klara för kommersiell användning i slutet av 1980-lalel. För denna reaktoriyp används plutonium som bränsle. Konsekvensen härav är att varje stat som använder en brid-reakior kommer atl inom sitt territorium ha tillgång till stora mängder plutonium som ulan större svårigheter och lill begränsade kostnader kan användas för kärnvapenframställning. Om nuvarande planer följs kommer det år 1980, alltså om bara fyra år, alt finnas ca 400 kärnreaktorer i drift i ell 30-lal länder.

Utrikesministern apostroferade del anförande som slalsminisler Palme höll i Förenia nationerna den 11 november i fjol. Jag har läst det an-

förandet, och Jag tycker all statsministern där på ett utmärkt sätt skildrar situationen. Jag tillåter mig alt citera etl avsnill av del. Han säger:

"Ett problem som nu måste uppmärksammas pä del internationella planet är risken att spridningen av plutonium kan underlätta kärnva-penulvecklingen. Della ulgör ocksä del största nedruslningsproblem vi nu slår inför. Vi har alla vårt särskilda ansvar i delta sammanhang. Kärnvapenstaler, icke-kärnvapenstater, medlemmar av icke-spridningsfördragel, icke medlemmar, exportörer och importörer av nukleärt material, stora länder som små, vi har alla någon grad av ansvar för händelsernas ulveckling och vi måste handla samfällt i denna fråga där allas vår framlid slår på spel. De stater som överväger alt anskaffa kärnvapen mäste inse vilket ansvar som faller pä dem. Om de skulle välja att stiga över tröskeln kommer de att spoliera ansträngningarna att upprätthålla den icke-sprid-ningsregim som majoriteten av världssamfundets medlemmar ansluter sig till. Del kommer att öka sannolikheten av att kärnvapenkrig utbryter, som endast kan innebära en katastrof för oss alla."

Herr talman! Jag har inle anförl detta citat för all i onödan mörkmåla situationen. Tvärtom. Slalsministern framhäver här riskerna och ansvaret på etl sätt som Jag helt kan ansluta mig till. Del är hell klart att nya åtgärder måste sättas in, nya ansträngningar göras, för all minska riskerna. Om den saken tror Jag vi är överens. Och med ätgärder menar jag -där delar inle utrikesministern min mening - nya svenska initiativ i nedrustningsarbetel för alt föra denna fråga framåt.

Jag vill gärna få sagl atl den svenska regeringen, inte minsl genom ordföranden i nedrustningsdelegalionen statssekreterare Inga Thorsson, har gjort en utmärkt insats för del allmänna nedrustningsarbetel. Jag har lidigare i denna kammare framhållil della. Regeringen har slöd från centerpartiet i dessa sina strävanden och i strävandena alt begränsa den direkta kärnvapenspridningen. Mol denna bakgrund är Jag en aning bekymrad över alt ulrikesminislern i del här lägel ser sä mörkt på möjligheterna all fiytta fram positionerna i syfle all behärska riskerna med den civila kärnkraftens användning. Möjligen kan man hävda att det är realism atl se pessimistiskt på dessa möjligheler, men jag tror vi kan vara överens om all inga ansträngningar fär lämnas oprövade i delta sammanhang.

Av utrikesministerns svar framgår att han sätter sin lit till de ansträngningar som görs på det internationella planet för alt åstadkomma elt kontrollsystem som skall minska riskerna för kärnvapenspridning i samband med genomförandet av nationella energiprogram. Jag är visserligen lekman, men jag tillstår all min tilltro till ett säkert konlroll-sysiem inte är lika stark - del framgår av inlerpellationen.

I inierpellalionen har jag ifrågasall en revidering av reglerna i icke-spridningsavialel. Avlalel gör, som ulrikesminislern framhåller, en klar boskillnad mellan kärnenergi för s. k, fredliga och för militära ändamål. När nu reglerna för spridning av kärnvapen via den s. k. fredliga kärnkraften är så uppenbara är del naturligt att fråga sig om denna boskillnad

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkraflsanläggningar

115

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken.for spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkraflsanläggningar

116

bör upprätthållas. Jag inser atl det är oerhört svårt alt uppnå enighet kring en förändring i en så kontroversiell fråga som det här gäller. Därför har jag i inlerpellationen pekat på atl man i avvaktan på all sädana politiska förhållanden skall inträda alt en revidering av icke-spridnings-avtalets innehåll är möjlig får acceptera en stegvis genomförd politik som i första hand syftar till att begränsa den internationella handeln med civila kärnenergianläggningar. I prakliken skulle väl delta, som jag sagt i inierpellalionen, innebära etl internationellt förbud hell eller delvis mot export av kärnenergianläggningar, åtminstone under en lid tills man får se om man kan komma fram på andra vägar än kontrollvägen.

Utrikesministern säger i svaret atl del saknas förutsättningar atl uppnå en internationell överenskommelse om ett exportförbud. Jag har ingen anledning atl ifrågasätta någol annal än atl utrikesministern har sina informationer, men det är nödvändigi atl - om detta inte redan är gjort

- pröva denna fråga, särskilt när det visar sig vara så svårt att genomföra
ett effektivt kontrollsystem. Eflersom utrikesministern har uttalat sig
i denna fråga antar jag atl regeringen har belägg för alt del verkligen
finns ett uttalat motstånd från de stora staterna. Med de traditioner som
vi har pä nedrustningsområdel anser jag emellertid att det för svenskt
vidkommande bör vara en uppgift atl, även om svårigheterna är stora,
försöka mjuka upp det motståndet.

Jag lycker mig ha goda skäl all inle sätta alltför stor tilltro till möjligheterna atl få etl hållfast kontrollsystem, ell syslem som verkligen skulle garantera alt en kärnenergiutbyggnad inte resulterade i kärnvapenframställning runt om i världen.

Jag frågar mig vilka erfarenheter vi hillills har haft. Ja, vi har bl, a. den erfarenheten alt Brasilien, som står utanför icke-spridningsavtalel och som ganska nyligen köpt civila kärnkraflsanläggningar från Västtyskland, klart sagl ifrån atl man inte är beredd alt acceptera lAEA-kontroll inom sill territorium. Och hur var det med Indien, som utrikesministern nämner i svaret? Jo, Indien importerade en kärnenergianläggning frän Canada, och något år senare sprängde landet sin första atomladdning. Var fanns kontrollen i del fallet? Och hur blir det med kontrollen i Brasilien? Svaret ar att det inte blir någon internationell kontroll under nu rådande förhållanden. Kvar står då möjligheten atl exportlandet självt utövar kontroll såsom elt villkor för försäljningen. Men även om det skulle lyckas är en sådan lösning ingalunda problemfri. Sju indusiristaier

- världens rikaste och mäktigaste stater- står i dag som huvudleverantörer
av kärnenergianläggningar. Det vore verkligen inte problemfritt
om dessa länder ytterligare skulle utvidga sitt maklområde till atl också
omfatta direklkoniroll över mindre och fattigare länders energiförsörj
ning.

1 motsats till mig anser utrikesministern all IAEA:s möjligheler atl upptäcka ell eventuellt avtalsbrott är betydande och all övervakningen har en viktig avhällande effekt. Det låter bra, men vi har ju bevittnat alt exempelvis det amerikanska alomenergiorganet förklarat atl man inle

kan redovisa slora mängder av plutonium. Vi vet inte var del finns -amerikanerna vet del inle själva - och vi vei inte vad del används till.

I fråga om Brasilien har vi heller inte möjlighet all konlrollera pluloniets handhavande. lAEA har, såvitt Jag vet, inte heller några sanktionsregler att la till sedan man där exempelvis konstaterat all en viss mängd klyvbart malerial kommit på avvägar. Detta visar atl lAEA, trots lovvärda ansträngningar, inle har de faktiska förutsättningarna att utöva kontroll i alla lägen.

Utrikesministern säger alt Jag angripit en av de grundläggande principerna i icke-spridningsfördraget, principen all skilja mellan fredligt och militärt utnyttjande av kärnenergin. Det är här inte fråga om något angrepp från min sida - del har i varje fall inle varit min avsikt all del skall framslå som elt angrepp. Jag har helt enkelt velat peka på det faktum alt en av de grundläggande doktriner som gjorde tillkomsten av icke-spridningsavtalet möjlig inte längre gäller på samma säll som då. Det går helt enkelt inte alt göra en sä stark skillnad mellan kärnenergi för civilt och för militärt bruk som man trodde vid avtalels tillkomst. Om detta tycker jag att det nu borde råda etl ganska stort mått av enighel, och då borde en logisk konsekvens vara alt man tog upp den här saken i nedrustningsarbetel och försökte se om det finns vägar som gör det möjligl alt Justera icke-spridningsavtalel och mera anpassa texten lill den insikt om sambandet som vi har i dag.

Jag hoppas därför atl utrikesministern än en gång vill överväga de synpunkter Jag framfört i inlerpellationen och i detta anförande. Jag har redan antytt all vi bedömer framgångsvägarna någol olika. Jag lycker emellertid inle all del bör hindra en öppen och hedersam debatt och all man prövar alla länkbara vägar för alt nå framgång.

Nr 51

Fredagen den 16Januari 1976

Om risken.för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkraflsanläggningar

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Eflersom jag är direkt åberopad i inierpellalionen och f ö, ocksä i en artikel i Svenska Dagbladet för några månader sedan, skriven av en funktionär på cenierns riksdagskansli, en artikel som i inriktning, uppbyggnad och meningsulformning är synnerligen snarlik dagens interpellation, har Jag ell behov av all göra etl, om ocksä kort, inlägg i debatten - detta för att skildra, på grundval av min egen erfarenhet, den konkreta politiska verklighet i v'lken inlernalionella överläggningar och förhandlingar pä della område försiggår.

Alla är överens om denna verklighels allvar, och någon mörkmålning behövs sannerligen inle.

Jag kan i förbigående nämna atl om det vore så väl - höll Jag pä atl säga - all enbari energiframslällning för i funktion varande kärnreaktorer innebar de faror för spridning av kapacitet att framställa kärnvapen som herr Anlonsson framhåller, så kanske vi ändå kunde se några vägar öppna för framliden. Men verkligheien är Ju atl även små forskningsreaktorer, som etl mycket betydande antal stater - f n. eu 50-tal - disponerar, kan innebära exakt samma kapacitet för pluloniumextrak-

117

9 Riksdagen 1975/76.  Nr 47-51

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkraftsanläggningar

118

tion och kärnvapenframställning som de kommersiella kärnreaklorerna - della bara sagl som ell exempel på atl situationen i verkligheten gott kan framställas ännu mörkare än vad som har skett i herr Antonssons inlerpellalion.

Men, herr talman, det verkar inle som om inlerpellanlen har rikligt klart för sig - och det är därför Jag har tagit till orda - atl vi inte bara står i en myckel allvarlig siluaiion ulan atl vi befinner oss i en av de mest komplicerade, mängfasellerade och ömtåliga politiska situationerna under senare lid.

Del är fyra omständigheter som under senare lid har komplicerat den internationella problemalik inom delta område som var svår nog förut.

1.    Kärnvapenmakternas vägran eller oförmåga all uppfylla icke-sprid-ningsavtalels artikel 6 om etl snabbi slut pä kärnvapenuppruslningen och förhandlingar i god vilja att åstadkomma en effektiv nedrustning, någol som med krafl hävdades i utrikesministerns svar,

2.    U-ländernas allt mera markerade energibehov, som sedan händelserna 1973 på energifronten i världen är alltmera inriklal på civila kärnenergiprogram.

3.    Den fredliga kärnexplosion som förelogs på uppdrag av den indiska regeringen i maj 1974 och vars verkningar, inle minsl politiskt, vi nu börjar erfara i det inlernalionella arbeiet.

4.    Den nimbus of prestige som Jag med djupt beklagande måste säga omger varje land som visar sig ha kapacitet alt åstadkomma en kärnexplosion.

De senasle åskådningsexemplen rörande denna komplicerade problemalik är självfallet den granskningskonferens om icke-spridningsavtalel som ägde rum i maj 1975 och den fortsättning av debatten då som ägde rum vid Förenta nationernas trettionde generalförsamling hösten 1975.

Herr lalman! Jag har redan i denna kammare framhållil alt Jag i viss mån hade en central iaktlagarposiiion vid granskningskonferensen och Jag kan gott redovisa mitt intryck av den. Del är ingen överdrift au säga all konferensen utvecklade sig till en propagandakonferens för kärnenergi i världen. Denna politiska verklighet återfanns också vid FN:s tijtlionde generalförsamling i hösias.

Man må beklaga del eller inle, men della är alliså den politiska verkligheten.

Det utbildades mycket snabbi vid granskningskonferensen tre olika par av moisätlningar mellan de slater som deltog i konferensen:

1.    mellan kärnvapenstaterna och icke-kärnvapenslaterna,

2.    mellan de paklsanslulna länderna i världen och de icke paktsan-sluina samt

3.   mellan i-länderna och u-länderna - inle minsl framträdande.
Jag tror all del är bekant all de här grupperna av stater som dellog

i konferensen var så sammansatta och sädana till sin sloriek atl några rena beslul genom voteringar över huvud tagel inte kunde föreläs, ulan alla texter från konferensen måste utformas under allmän uppslutning

av samtliga dellagande. Och till denna politiska verklighet, som man har tillfälle atl studera när man deltar i det här arbetet, hör ytterligare atl del frän försia dagen av konferensen slod fullsländigl klart all någon revidering av avtalstexten var helt utesluten. Della skulle ha vållat motsättningar och opposition såväl frän supermakternas sida som från den stora gruppen u-länder som deltog.

Herr talman! Man mä ha vilken inställning som helst lill det svenska kärnenergiprogrammel - min egen entusiasm är som del torde vara bekant ganska måttlig - men som bl, a. SIPRI-chefen Barnaby har sagt i flera sammanhang, någol som jag kan bestyrka, saknar del Sverige gör eller inle gör pä del här området totalt belydelse för den problemalik vi behandlar här i dag. Man må beklaga det eller inte. Däremol är del en betydande politiskl psykologisk belastning om ell land tror sig kunna bidra till alt stoppa hotel om spridning av kärnvapen genom drakoniska förbudsåtgärder i fråga om handeln med material och utrustning på kärn-kraflsområdet.

Man må igen beklaga del eller inte men det är en politisk realitet, U-länderna upplever nämligen varje sådan åtgärd av förbudskaraklär som en svårartad diskriminering gentemot tekniskt och ekonomiskt svaga och underprivilegierade u-länder som är på jakt efter en tillfredsställande energiförsörjning för sin ekonomiska utveckling och som i dagens läge ser kärnenergin som elt hållbart alternativ. Deras inställning kan formuleras på del här sättet: "Ni", säger de lill oss "har kapaciteten, resurserna, kunnandet på området, men ni vägrar oss delta."

Därför, herr talman, bedömer jag del som hell säkert all om ell industriland i nuvarande politiska atmosfär i det internationella samfundet, bl, a. karakteriserat av u-ländernas krav pä en ny ekonomisk världsordning, skulle ha vidtagit eller föreslagit drakoniska förbudsåtgärder i fråga om handel med material och utrustning på kärnenergiområdel, så skulle detla land ha fäll en svår belastning och mist alla möjligheter atl komma lill lals med u-länderna i fortsättningen och därmed också atl påverka den vidare utvecklingen på det här området.

Herr lalman! Icke-spridningsregimen är f n. utsatt för betydande påfrestningar inle minsl, kanske framför alll, på grund av kärnvapenmak-lernas vägran eller oförmåga all uppfylla avtalets artikel VI om nedrustning men också - och det är angeläget att betona - på grund av u-ländernas kritik av den induslrilandsallityd lill u-ländernas krav pä kärnenergi och bistånd till all utveckla kärnenergin som har kommit fram i skilda sammanhang. Ell växande antal u-länder är t. ex. starkt kritiska mol de industriländer som vill bestrida rällen och de praktiska möjligheterna för del land som sä önskar alt kunna utveckla s. k. fredliga kärnexplosioner.

Del är påfallande, om Jag länker lillbaka på generalförsamlingens 29:e session, som ägde rum den försia höslen efter den indiska fredliga kärn-explosionen, atl del landei då befann sig - om Jag får uttrycka del så - ständigt på defensiven. Det fick möta kritik från del ena medlemslandet

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

119

Nr 51

Fredagen den I6Januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkraflsanläggningar

i FN efter det andra för sin fredliga kärnexplosion. Situationen förändrades pä etl är dramatiskt. I stället för alt befinna sig på defensiven i generalförsamlingens debatter i försia utskottet, som under 1974, hade Indien under församlingen 1975 en utomordentligt stark position och ell starkt inflytande i hela u-lands- och den alliansfria kretsen. Detta, herr talman, bestyrker del jag sade i början om den märkliga nimbus of prestige som numera omger varje land som har visat sig vara kapabelt all företa en kärnexplosion - för vilkel syfte del nu må vara.

Icke-spridningsavtalet är, som utrikesministern framhållit, inte nägot idealiskt avtal. Men ingen kan i dagens situation åstadkomma eller anvisa något bällre. Del är ytterligare ett exempel pä den politiska realitet som vi har alt verka i. Icke-spridningsproblematiken handlar om politiska realiteter och löses icke genom önsketänkande. Det är inte, herr lalman, tal om - del vill Jag gärna säga lill herr Antonsson - att vi från svensk sida inle försöker flytta fram våra positioner på det här området, och inte bara i allmänna nedruslningssammanhang, som herr Antonsson refererade till, utan i alla de detaljsammanhang där vi har alt agera. Men frågan är hur vi skall flytta fram positionerna. Man löser inle spridningsproblemet genom drastiska förbudsåtgärder. Problemet är politiskl och det kan endasl lösas genom en allmänt utbredd politisk förståelse för dess komplicerade natur och en lika allmänt utbredd politisk vilja att lösa det.

Del slutstadium som vi måste försöka nå fram till genom ett hårt arbete är del internationella handhavandel av del klyvbara materialet, som finns i användning, cirkulation och transport - och som vi från svensk sida har menat inte på sikt kan säkert handhas på det nationella planet. Del är jusl därför, herr talman, som vi redan sommaren 1974 försökte inleda en diskussion om delta i internationella sammanhang. Vi har sannerligen redan våra positioner längre framflyttade än något annal land i del här avseendet.

Jag vill gärna som avslulning säga all om Sveriges föreirädare i nedrustningsarbetel hade t. ex. aktualiserat herr Anlonssons (järde fråga -om möjligheien all åsladkomma en bred iniernaiionell uppslutning kring en revidering av icke-spridningsavtalet, syftande lill all den i avlalslexlen inskrivna boskillnaden mellan nylljandel av kärnenergi för fredliga och militära ändamål upphävs - skulle vi, från svensk sida, ha slagit många spikar i icke-spridningsavialeis likkista. Del är väl ändå inle avsikten bakom herr Anlonssons funderingar. Jag utgår nämligen ifrån att centern stöder icke-spridningsslrävandena.

120

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Mitt inlägg kan bli myckel kort, särskill efter fru Thorssons kommentarer till utrikesministerns svar. Jag vill gärna bekräfta den skildring hon gav från icke-spridningskonferensen i maj 1975 och konstatera att hon - såvitt jag förslår - pä etl fullsländigl korrekt sätt tecknade de motsättningar och stämningar som där fanns.

Utrikesministern slutade sill anförande med alt säga alt han utgick från att man kunde räkna med allmän uppslutning kring del handlingsprogram som angavs i svaret. Detta program har i stora delar lidigare diskuterats i såväl nedrustningsdelegalionen i Geneve vid CCD-förhand-lingarna som i den delegation som följde NPT-konferensen. Då rådde allmän uppslutning kring programmet. För vår del känner vi inle nägot behov av att gä ifrån ställningstagandet i dessa delegationer och är därför också beredda att ge vår anslutning till detla program.

Det förefaller råda allmän enighel om del verklighetens allvar som, med etl välfunnel uttryck, har sagts karakterisera situationen i dag. Då bör det icke heller vara svårt all få fram gemensamma handlingslinjer för en realistisk politik i fortsättningen för alt nå våra syften, i den mån dessa över huvud tagel kan realiseras.

Vår kritik mol regeringen i samband med delta icke-spridningsavial är en annan och av gammalt datum. Den gällde förhållandena på 1960-talelsslui,då regeringen enligt vårt förmenande alltför optimistiskt utgick från atl man kunde räkna med en ny era i världshistorien genom icke-spridningsavtalet och att alla bekymmer därmed skulle vara ur världen. Moderata samlingspartiet reagerade mot detta i motioner och i utskotts-reservationer. Tyvärr - man måste säga tyvärr - har vi fåll rätt. Det har visat sig atl, som förutsades, stormaklerna icke varit villiga all göra några eftergifter i utbyte mol de medgivanden som gjorts från annal häll.

Men detta, herr talman, tillhör förfluten tid, och det skall vi icke belasta kammarens ledamöter med i dag. Det är dock intressant att konstatera all ingen mindre än fru Myrdal Jusl nu som kraftigast och allvarligast konstaterar att stormakterna i detta avseende har brustit under årens lopp - hon som vid tidigare tillfällen varit alltför optimistisk, nägot som hon alltså i dag själv medger.

Herr talman! Jag ber alltså att från moderat håll få förklara vår anslutning lill handlingsprogrammet.

Nr 51

Fredagen den 16 Januari 1976

Om risken.för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

Herr utrikesministern ANDERSSON:

Herr talman! Jag behöver inle säga så många ord efler framför alll den redogörelse som fru Inga Thorsson lämnat, med den erfarenhet som hon har efler att i dessa frågor länge ha varil regeringens förhandlare i internationella organisationer.

Herr Anlonssons anförande skilde sig så väsenlligi från innehållet i inlerpellationen all Jag nu knappast behöver uppehålla mig vid de olika meningar på en rad punkter som vi har om man tar inierpellalionstexien som utgångspunkt. Om jag i stället skall kommentera herr Antonssons anförande vill jag säga att vi förefaller vara eniga om det allra mesta. Vi är eniga om de slora riskerna för spridning och om den ökning av riskerna som vi upplever. Vi är eniga om både riskerna och ansvaret, som slatsminisiern sade i FN, och vi slår bakom alla försök alt förhindra spridning av kärnvapen.

121

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken.för spridning av kärnvapen vid .försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

122

Jag utgår ocksä ifrån all vi är fullständigt eniga om all en internationell heltäckande kontroll av hela kärnbränslecykeln är nödvändig vid export av kärnenergi bl. a. till länder som står utanför icke-spridningsavtalet, t. ex. Brasilien. Jag har erinrat om och skall nu inle upprepa vad vi från svenskt håll gör för att försöka få kontrollen ännu effektivare.

Riksdagspartierna har varit eniga - naturligtvis med nyanser i bedömningarna av hur handlingsprogrammet kommer all hålla i framtiden -och jag hoppas att man efter denna debatt kan säga au enigheten i stort sell beslår.

Vad herr Anlonsson diskulerar, i varje fall i sitt anförande i dag, är Ju möjligheterna all, inför de risker som vi upplever starkare och starkare, åiminslone tillfälligt följa något slags förbudslinje, bl. a. beträffande export av kärnkraflsanläggningar lill länder som inle har kärnkraftsanläggningar och framför alll lill länder som inle har anslutit sig till icke-spridningsavtalel. Jag utgår ifrån alt herr Anlonsson delvis av mill svar men kanske ännu mer av fru Inga Thorssons anförande och skildring av del verkliga lägel i de inlernalionella organisationerna har förstått alt del inte går all komma fram den vägen. Den är i dag stängd. Sverige skulle, om vi gjorde oss lill talesman för denna linje, bli myckel isolerat. Och en sak är alldeles klar: vi skulle få hela den icke industrialiserade världen som en front emot oss. Eftersom vi själva har kärnenergianläggningar, men bestämt har förklarat all vi inte ämnar tillverka kärnvapen och har skrivit under icke-spridningsavtalel, skulle man betrakta oss som kärnenergiimperialisler som inte vill tillåta övriga världen atl få del av denna teknik och del goda man ser i det fredliga utnyttjandet av kärnenergin. Det väsentliga är Ju att man vill fredligt använda kärnenergin föratt kanskeersättaoljan,som man inteärsäkerpåkommeraltslä till förfogande när som helst i framtiden.

Jag kan förstå herr Anlonssons tankar inför riskerna med kärnkraften, men i stället för alt föra in dessa risker i diskussionen - som ju ändå inte kan leda till någonting - tror jag det är bättre att koncentrera sig på att försöka få lill stånd samarbete i organiserade former, som kan utvidga det internationellt kontrollerade utnyitjandet av kärnkraften. Del är del vi måste satsa på. Kunskapen om kärnenergin och förmågan all framställa kärnvapen sprids myckel snabbt. Anden har lämnat flaskan och vi får den inte tillbaka dit igen. Det är sanningen. Då har vi inte någol annat atl göra än att fortsätta på den väg som vi tillsammans med de flesta stater i världen har slagit in på och hålla fasl vid det inlernalionella samarbetet och verka ihärdigt för all kärnenergin endasl används för fredliga ändamål, sä alt vi inte fär nya kärnvapenstaler.

Myckel hänger i delta avseende på de slater som tillverkar och säljer kärnenergianläggningar och nukleärt material. Sverige hör visserligen lill de Slater som säljer sådana anläggningar - men bara i mycket ringa utsträckning och under stark kontroll frän regeringen. Sverige kommer därvid långt efler de slora kärnvapenslaterna och några lill. I de överläggningar som nu har pågåll länge i London och där en överenskommelse

lycks ha nåtts, vilken myckel snart också kan väntas bli underskriven, råder del enligt de uppgifter vi har fått enighel om alt kontrollen skall skärpas vid försäljning av kärnkraftsanläggningar till stater som icke har undertecknat icke-spridningsavtalet. Om denna kontroll kommer all vara helt tillfredsställande ur svensk synpunkt vet vi inte. Vi hoppas givetvis del, men vi kan inle vara säkra. Hur del blir tror Jag dock att vi snart kommer atl få reda på. Den upplysningen - som vi väl snart får -kommer att få stor belydelse som ell led i ansträngningarna atl förhindra alt den fredliga kärnenergins utnyttjande leder till flera kärnvapenstater.

Herr ANTONSSON (c):

Herr talman! Debatten har utvecklats så, atl del inte finns anledning för någon av oss som deltar i diskussionen all gå i polemik mot varandra.

Jag noterar all fru Thorssons inlägg var - del måste Jag nog säga -en i långa stycken mycket värdefull redovisning av den komplicerade bild som vi har på del här området och elt ytterligare understrykande av de svårigheter som finns. Den var särskill värdefull, tror Jag, för dem av oss som inle dagligen sysslar med den här problematiken.

Jag kan förstå riktigheten i de fyra punkter som fru Thorsson räknade upp när det gäller att prioritera svårigheterna: att man frän de stora nationerna inle kan få respons för etl snabbt slut på upprustningen pä della område, atl u-länderna har brist på energi och därför ser på sitt sätt på de länder som har ell kärnenergiprogram och möjligheter all framställa kärnenergi, all den indiska regeringen spelar en speciell roll i delta sammanhang och atl del finns en prestigekänsla i varje land som har kärnvapen.

Jag måste i vart fall säga lill fru Thorsson, all jag förslår svårigheterna, även om Jag inle deltar i della arbete dagligdags, men jag lycker alt fru Thorsson kanske ändå gick någol förlängt när hon-om jag uppfattade hennes yttrande riktigt frän min bänk - sade att vad Sverige gör eller inte gör totalt saknar belydelse. Men även om svårigheterna är aldrig så slora har Ju vi som representerar värt lilla land i del inlernalionella arbetet ändå försökt att dra vårt strå till stacken genom atl påverka opinioner och vara en förmedlande länk mellan olika länder i skilda sammanhang i det internationella umgänget. Detta bör vi kunna göra i del här sammanhanget också.

Fru Thorsson säger all man bör avvisa förbudsålgärder. Jag vill poängtera att den fundering jag har haft och har - även efter dagens debatt - om elt eventuellt exportförbud i väntan pä en effektivare kontroll och andra lämpliga åtgärder är alt det exportförbudet i så fall skulle rikta sig mol stater som inte har undertecknat icke-spridningsavtalet. När u-länderna och energiproblematiken nämns här vill jag säga alt del finns ett specifikt exempel, nämligen fallet Iran, som Ju är etl oljeland men ändå har köpt reaktorer. Jag tycker att Irans uppträdande på denna marknad är nägot rätt tveksamt.

Beträffande utrikesministerns anförande vill Jag säga att när del gäller

Nr 51

Fredagen den 16januari 1976

Om risken.för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkraflsanläggningar

123

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken.for spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkiqftsanlägg-ningar

den allmänna nedrustningspolitiken har vi varil eniga. Jag har också gett regeringen och, inle minst, fru Thorsson ett erkännande för del arbete som har utförts på detta område. Det är möjligl alt utrikesministern och Jag har något olika värderingar i fråga om kontrollmöjligheterna, men den åtskillnaden i bedömning får väl i så fall kvarstå utan all vi därför i de stora perspektiven är oense.

Jag tror atl utrikesministern har blivit mera optimistisk när det gäller kontrollmöjligheterna. Jag brukar med intresse läsa de pressmeddelanden som vi ganska tätt får från UD om olika anföranden, naturligtvis i första hand av utrikesministern. Där observerade jag ett ullalande från slulel av förra ärel i etl tal inför Utrikespolitiska föreningen i Lund. Utrikesministern sade då, efter att ha talat om kontrollerna, följande -jag citerar det utan atl ha någon strävan efter polemik:

"Sverige har aktivt arbetat för alt få till stånd sådana internationella kontroller. Tyvärr har vi inte alltid fått gehör för våra förslag. Många naiioner är skeptiska inför krav av della slag. Man pekar på alt supermakterna inte fullgjort sina åtaganden enligl icke-spridningsfördraget. Samtidigt lycks starka kommersiella intressen försvåra ansträngningarna att gä tillräckligt långt ifråga om kontroller."

När jag läste detta började jag fundera över problemet. Om vi inte tror att vi får tillräckligt effektiv kontroll, måste vi ju, såvilt jag begriper, i varje fall försöka pröva andra åtgärder. Det är därför Jag har varit inne på frågan om ell åtminstone temporärt exportförbud.

124

Fru THORSSON (s):

Herr lalman! Del är med slor tillfredsställelse Jag noterar atl herr .anlonsson helt sluter upp bakom uppfaitningen au de svenska ansträngningarna i det fortsatta arbeiet på del här området bör byggas under av en så bred opinion och få elt så kraftigt stöd av de politiska partierna här i landet som det är möjligt. Jag är därför mycket glad över all herr Anlonsson vill avlysa all polemik från det fortsatta resonemanget.

Jag vill bara göra några kommentarer i kanten till vad herr Antonsson sade nu senast.

Herr Antonsson underströk att hans förslag om etl förbud mot all försäljning av material eller utrustning på kärnkraftsområdei skulle gälla stater som nu står utanför icke-spridningsavtalet. Jag förmodar atl tanken bakom detla är alt man därigenom skulle försöka få dem att ansluta sig lill icke-spridningsfördraget och därmed auiomaiiskl underkasta sig den heltäckande kontroll av hela sill civila energiprogram som avtalet föreskriver. Tyvärr ställer jag mig mycket skeptisk till att en sådan åtgärd skulle bidra lill anslutning lill icke-spridningsavtalel. Snarare skulle den, just som utrikesminisle-n framhöll i sill svar, uppfattas som en obehörig påverkan och kunna medföra alt man i stället för samman i etl block av självförsörjande stater en rad av länder - somliga med ganska hög kärnenergiteknisk kapacitet - som dess värre fortfarande står utanför avtalet.

Etl av de avgörande skälen - jag vill inte säga att det är del enda avgörande - till atl vi ännu har ett antal länder utanför icke-spridnings-avtalei är jusl all så länge supermakterna icke har accepterat ett stopp för kärnvapenupprustning och en begynnande, effektiv kärnvapenned-ruslning uppfattar en rad stater icke-spridningsavtalet som ell klart diskriminerande avtal, som de vägrar att ansluta sig till. Därvidlag är Indien del mesl påtagliga, konkreta exemplet. Från indiskt håll förde man nämligen med kraft fram de synpunkterna redan i slutfasen av arbetet på avtalets färdigställande  1968.

Vad beträffar Iran, herr Antonsson, är det rikligt all Iran, som är ell av världens slora oljeländer, självt importerar kärnenergianläggningar. Nu är emellertid Iran part i avtalet och därmed underkastat kontroll över hela sitt civila kärnenergiprogram. Del skäl som i varje fall Iran med stark emfas för fram för sin import är alt man anser all oljan inte bara är en utgångspunkt för energiframslällning ulan i högsta grad en betydelsefull råvara för inte minsl u-ländernas begynnande industrialisering och därför måste användas med sparsamhei och skonsamhel på den internationella energi- och oljemarknaden. Detla är alltså det skäl som man uppger ligga bakom sin satsning på civil kärnenergi för sitt eget energibehov.

Slutligen, fru talman, bara ell tillrättaläggande. När Jag talade om att del totalt saknar betydelse vad Sverige gör eller inte gör i detta sammanhang, så var det i samband med vårt eget svenska kärnenergiprogram. Vad vi gör eller inte gör i det avseendet saknar totalt betydelse för utvecklingen i världen på delta område. Men Jag kan försäkra herr Antonsson atl vad Sverige gör eller inte gör internationellt för nedrustningspolitiken på området mycket väl kan ha betydelse, kanske ibland relativt slor belydelse. Därför är det min fasta föresals alt som regeringens förhandlare på della område med all krafl fortsätta ansträngningarna för att nä framsteg.

Jag är en politiker med fighterhumör, och jag länker fortsätta att arbeta och slåss för framsteg på det här området. Men, herr Antonsson, jag har inte lust att påla mig rollen av Don Quijole som kämpar i en illusionernas värld, utan jag föredrar den handfasta politiska realilelen. Och jag tror inle heller alt herr Anlonsson skulle trivas särskill väl i rollen som Sancho Panza.

Nr 51

Fredagen den 16 januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

Under detta anförande övertog fru tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen Ulrikesminislern ANDERSSON:

Fru talman! Endast några ord! Jag tror inle atl herr Anlonsson och Jag är så oeniga i fråga om möjlighelerna atl få till stånd en effektiv kontroll. De svårigheter som finns i det avseendet är jag medveten om, och en del av värt arbete består ju i att försöka täcka de häl som finns. Del har jag påpekat mänga gånger, bl. a. i en debatt här i kammaren

125

Nr 51

Fredagen den 16januari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

hösien 1974. Också i svarei i dag påpekar jag vad del är som återstår. Fru Inga Thorsson håller pä atl lägga fram svenska förslag i alla möjliga sammanhang. Del gäller atl få exportörerna alt känna sitt ansvar. Jag har i del sammanhanget hänvisat till Londonöverläggningarna där Sovjetunionen, Amerikas Förenta stater, Canada, Frankrike och England är med och där en överenskommelse lycks föreligga. Vi hoppas alt de, när det gäller försäljning av kärnenergianläggningar lill stater som inte har undertecknat icke-spridningsavtalel, skall föra in samma kontroll som i fråga om länder som har undertecknat det, dvs. all man på det området skall få en heltäckande kontroll.

I svaret påpekar Jag också vad jag sade i etl anförande i Lund: "Risken all kommersiella intressen undergräver ansträngningarna atl förhindra kärnvapenspridningen har visat sig vara betydande. Särskilt gäller delta fall då handeln omfattar känsliga delar av kärnbränslecykeln," Här måste staternas regeringar och ansvariga politiker ta ledningen över kommersiella intressen. Del gör vi i Sverige, och del måsie alla slaier göra. Vi måsie också ha ökad iniernaiionell konlroll i del avseendel. Men brisler finns, och som jag har sagl i svaret är icke den internationella kontrollen ännu hundraprocentigt utbyggd. Man har emellertid ingen annan väg atl gä än att träffa politiska överenskommelser och alt bygga ul den internationella kontrollen, dvs. all bygga ul och förslärka lAEA och därmed effektivisera kontrollen.

Vi är nog inte så oeniga om della - kanske mera om framgångslinjerna när det gäller förbudsvägen som herr Anlonsson är inne på. Den är tyvärr inle framkomlig. Annars hade det varil enklast all bara sälta stopp, men del går inte. Varken stormakter eller småstater accepterar del.

Överläggningen var härmed sluiad.

126

§ 5 Föredrogs och hänvisades Motioner

1975/76:288-290 lill konstitutionsulskotiei 1975/76:291-297 till skaiieutskottet 1975/76:298 och 299 till justilieulskoltet 1975/76:300 och 301  lill lagutskottet 1975/76:302 lill utrikesutskottet 1975/76:303 och 304 lill försvarsuiskoltei 1975/76:305-309 till socialförsäkringsulskollet 1975/76:310-315 till socialutskottet 1975/76:316-319 till kulturutskollet 1975/76:320-323 till utbildningsutskottet 1975/76:324-327 lill trafikutskottet 1975/76:328 lill jordbruksutskottet 1975/76:329-334 lill näringsutskotlel 1975/76:335 och 336 till inrikesulskoilel

1975/76:337 till näringsutskottel 1975/76:338 lill socialförsäkringsulskollet

§ 6 Föredrogs och bifölls inierpellationsframsiällningarna 1975/76: 87-89,

§ 7 Fru tredje vice talmannen meddelade atl propositionerna nr 100 och 101 skulle sättas sist på föredragningslistan för kammarens näsla sammanträde,

§ 8 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:339 av herrar Adolfsson och Hovhammar om förbud mot retroaktiv beskattning

1975/76:340 av herrar Bötjesson i Falköping och Kindbom om suppleants närvarorätt i statliga styrelser, m. m.

1975/76:341 av herr Hermansson m.jl. om avskaffande av spärregler vid val lill riksdagen och landsting, m. m.

1975/76:342 av herr Werner i Malmö om produktionsbidrag lill i Sverige utgivna dagstidningar pä främmande språk

1975/76:343 av herr Bötjesson i Falköping om sänkt fordonsskall på täxi-bilar och vissa bussar

1975/76:344 av herr Börjesson i Falköping om vidgad räll för rörelsehindrad lill befrielse från fordonsskatt

1975/76:345 av herr Bötjesson i Falköping om slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fasiighei

1975/76:346 av fru Troedsson m.P. om beräkningen av exlra avdrag för gift folkpensionär

1975/76:347 av fru Fredrikson m.p. om fasta rutiner för underrättelse till anhöriga om olycksfall

1975/76:348 av herr Israelsson m.p. om slopande av isoleringsstraffei

1975/76:349 av fru Lindquist om ändrade beslämmelser om preskription av brotl

1975/76:350 av herr Hermansson m.p. om u-landspolitiken

1975/76:351 av herr Werner \ Malmö om regeringsinitialiv i FN för dödsstraffels avskaffande

1975/76:352 av herr Werner i Malmö om ändrade regler för statsbidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet i u-länder

1975/76:353 av herr Börjesson i Falköping om kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel för psoriasis

1975/76:354 av herrar Börjesson i Falköping och Hörberg om obligatorisk begravningsförsäkring

1975/76:355 av herr Börjesson i Falköping m.p. om slopande av inkomstprövningen för viss änkepension

1975/76:356 av herr Werner i Malmö om obligatorisk begravningsförsäkring

Nr 51

Fredagen den löjanuari 1976

Om risken för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-ningar

127

Nr 51

Fredagen den I6januari 1976

Om risken.för spridning av kärnvapen vid försäljning av kärnkrqftsanlägg-iiingar

128

1975/76:357 av herr Hermansson m. fl. om ökad utbildning och forskning inom arbetsmiljöområdet, m. m.

1975/76:358 av fru Lindquisl om ändrade jävsbestämmelser för ledamot i ulskrivningsnämnd

1975/76:359 av herr Nilsson i Agnas med anledning av propositionen 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen

1975/76:360 av fru Troedsson m.fl. om statlig legitimering av psykologer

1975/76:361 av herrar Werner i Malmö och Fridolfsson om samverkan mellan kristna samfund och kommunal förskola

1975/76:362 av herrar Nilsson i Agnas och Fridolfsson om inrättande vid Västerboltenstealern av ytterligare tjänster för musiker

1975/76:363 av herr Norrby m.jl. om anslaget Stöd lill idrotten: Anläggningsstöd m. m.

1975/76:364 av herr Turesson om översyn av almanackans namnlängd

1975/76:365 av herr Henmark m. fl. om lokalisering av gymnasieskola till Simrishamn

1975/76:366 av herr Nygren m. fl. om ökade forskningsresurser till universitetet i Umeå

1975/76:367 av herrar Sijernström och Rämgård om ändrad konstruktion av statsbidraget till förelagsskolorna, m. m.

1975/76:368 av fru Hambraeus och fru Fredrikson om årskorl för resor på tåg

1975/76:369 av herr Henmark om ändring av bestämmelserna om ira-fiksignaler för gående

1975/76:370 av herr Ahlmark m.fl. om miljödemokrati

1975/76:371 av herr Henmark om översyn av djurskyddslagen

1975/76:372 av herr Israelsson m.fl.  om höjda anslag till miljövård

1975/76:373 av herr Lövenborg w. //. om höjt anslag till Åtgärder för intensifierad skogsvärd i norra Sverige, m. m.

1975/76:374 av herr Persson i Heden m.jl. om statliga företags beställningar

1975/76:375 av herr Westbetg i Ljusdal om de mindre förelagens utvecklings- och finansieringsproblem

1975/76:376 av herr Wikner m.fl. om driftkostnaderna för statligt ägda arrendefasiigheter i Norrland

1975/76:377 av herr Henmark om uppräkning av vissa livräntor

1975/76:378 av herr Nilsson i Agnas m.jl. om kunskaper i invandrarspråk som merit vid viss anställning

1975/76:379 av herr Nygren m.jl. med anledning av proposilionen 1975/76:87 om utbyggnad av Stiftelsen Industricentras anläggningar i Strömsund och Lycksele

1975/76:380 av herr Winberg om regionalpolitiken i Västernorrlands län

1975/76:381 av herr Nilsson i Agnas om förbud mol anläggande av flygplats och väg pä odlad mark

1975/76:382 av herr Ulander m.jl. om åtgärder mot s. k. byggfusk

1975/76:383 av herr Ahlmark m. fl. om översyn av omsorgslagen, m. m.

1975/76:384 av herr Ahlmark m.fl. om vidgad rätt lill sjukpenning ål       Nr 51

handikappad, m, m.                                                        Fredagen den

1975/76:385 av herr Ahlmark m.p. om ökal slöd ål handikappade elever  j januari 1976

i grundskolan och gymnasieskolan                                                       

l975/76:386av herr Ahlmark m..fl. om handikappanpassad kollektiviraflk Anmälan av

1975/76:387 av herr Ahlmark m.fl. om höjt bidrag till anordnande av interpellation

halvskyddat arbete 1975/76:388 av herr Ahlmark m.jl. om höjda bosladsförbällringslän ät

handikappade, m. m.

§ 9 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande inlerpellalion som ingivits till kammarkansliet

den 16 januari

1975/76:90 av herr Sjönell (c) till herr handelsministern om ätgärder för alt stärka den svenska ålervinningsinduslrins kapacitet, m. m.:

Mol bakgrunden av de senare årens intensiva debatt om energiförsörjningen och vårt lands möjligheler alt tillfredsställande klara denna försörjning i fortsättningen har av naturliga skäl kraven pä hushållningen med energi kommit i förgrunden. Som en följd härav har lika stort intresse börial ägnas ål hushållningen med råvaror och andra objekt vilkas produktion kräver hög energianvändning.

Detla har kommit till särskilt markant ullryck genom riksdagens beslul i maj 1975 med anledning av regeringens proposilion nr 30 della år angående energihushållning m. m, där olika aklioner inom forskning, industri osv. i syfte atl spara energi ges en av huvudrollerna pä energipolitikens område. En av hörnpelarna i energihushållningen kommer att bli återvinning och äleranvändning av alll slags material - i första hand råvaror - och lill följd härav kommer självfallet en speciell industribransch, nämligen älervinningsinduslrin, alt få en ständigt ökande betydelse. Denna syn avspeglas också i det nyssnämnda riksdagsbeslutet genom vilkel olika stimulansåtgärder och forskningsinsatser i syfte atl stärka och utveckla denna bransch prioriteras.

En väsentlig del av dagens ätervinningsinduslri ägnas ål handeln med järnskrot, och en betydande del av denna handel är sedan många år monopoliserad genom AB Järnbruksförnödenheters roll i sammanhanget, Detla företag är uppköpare av alll järnskrot i landei och monopolsläll-ningen är absolul eftersom del alltsedan år 1929 rätt exportförbud på järnskrot. Della betyder all framför allt de mindre och medelsiora åler-vinningsförelagen i landet i utomordentligt hög grad är beroende av dels den mängd järnskrot som importeras lill landei, dels den prispolitik som förs av AB Järnbruksförnödenheter,

Under 1975 ägde en mycket stor import av järnskrot rum. Siffror finns 29

Nr 51                 tillgängliga t, o. m, del iredje kvartalet och dessa visar på en sammanlagd

Fredagen den      kvantitet av 303 395 ton under denna lid, varav 19 921 lon gjutjärn,

I6 ianuari 1976    27 704 ton rostfritt och 255 770 ton som i siaiisliken rubriceras "andra

---------------    slag".

Meddelande           På grund av den stora tillgången på Järnskrot uppstod under senare

om .frågor          delen av 1975 betydande svårigheter för framför alll de mindre och me-

delstora företagen inom älervinningsinduslrin som accentuerades av atl bruken under hösten införde restriktioner i fråga om mottaget Järnskrot. I synnerhei har affärsförutsättningarna för lägre kvaliteter Järnskrot försämrats.

Då del är uppenbart atl alla krafter måste insaltas i syfte alt befästa och utveckla de svenska älervinningsföretagens slagkraft och preslalions-förmåga vill Jag mol bakgrund av del anförda slälla följande frågor lill handelsministern:

1.    Vilka åtgärder är statsrådet beredd atl vidta för att på såväl kort som lång sikt förbättra och stärka den svenska ålervinningsinduslrins kapacitet och slagkraft?

2.    Vill statsrådet mer konkret vidta ätgärder i syfte atl förbättra de svenska Järnbrukens möjligheter att regelbundet motta svenskt skrot sä atl exempelvis mottagningssiopp av större eller mindre omfattning icke kommer att inträffa?

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 16 januari

1975/76:182 av herr Weslberg i Ljusdal (fp) lill herr kommunikationsministern om ulredningen för utjämning av telefontaxorna:

1969 ärs telefontaxeulredning lade under hösten 1971 fram omfattande förslag rörande regional utjämning av telefonkostnaderna medelst utökade huvudortstaxor och slopande av den högsta avståndsklassen, vilket även ledde lill vissa regeringsbeslut i frågan. Men detla var endasl etl steg pä vägen mot en utjämning av telefonkostnaderna. Etl fortsatt arbete pägär inom telefoniaxeulredningen i syfte all nä fram lill en långtgående utjämning av telefontaxorna.

Med hänvisning härtill vill Jag ställa följande frågor lill herr kommunikationsministern:

1.                         När kan resultatet av telefontaxeutredningens fortsatta arbete väntas
föreligga?

2,                           Vad är målsättningen för utredningsarbetet?

130                   1975/76:183 av herr Gustafsson \ Stenkyrka (c) lill herr kommunikations-

ministern om förhandlingarna rörande taxor för godstrafiken på Golland:       Nr 51

I proposilionen 1974:140 angående transportstöd lill Gotlandsirafiken      Fredagen den framhåller kommunikationsministern alt han avser "atl föreslå Kungl.      löjanuari 1976 Maj:l all ge statens pris- och karlellnämnd i uppdrag all uppta över-läggningar med berörda företag i syfte att få den på fastlandet tillämpade      ivieaaeianae laxesältningen i Oärrtrafiken alt gälla även i irafiken på Gotland sä all      om Jiagot näringslivel där fär en med förhållandena pä fasllandel i huvudsak likvärdig behandling i avgiftshänseende. Därmed skulle också de i det följande behandlade önskemålen om en prissällning enligl vägprincipen ha tillgodosetis pä elt tillfredsställande säll i fråga om godstrafiken."

Trafikutskottet förutsatte i sill betänkande 1974:27 med anledning av proposilionen all de aviserade förhandlingarna snarast skulle komma lill siånd, så atl det eftersträvade laxesystemet i dess helhet, med bl. a. bi-behällande av sedvanliga avialsrabatter, om möjligl kunde tillämpas fr, o. m. den 1  februari  1975.

I svar på fråga i riksdagen den 23 oktober 1975 antog kommunikationsministern alt förhandlingarnas resultat skulle redovisas i november samma år.

Är kommunikationsministern beredd alt redovisa vilka resultat som uppnåtts vid förhandlingarna, eller - om förhandlingarna inte har lett lill avsett resullat - vilka ätgärder kommunikationsministern i så fall ämnar vidta?

1975/76:184 av herr Werner i Tyresö (vpk) till herr justitieministern om skyldighet för politiskt parli all redovisa penningbidrag:

I november 1975 besvarade statsrådet Geijer en fråga om han var beredd alt framlägga förslag till lagstiftning om redovisningsskyldighet för penningbidrag till politiskt parti. Statsrådet ställde sig avvisande härtill men preciserade under debatlen sin ståndpunkt med: "Det är bara delail jag i dag inle är beredd atl gå myckel längre med hänsyn till au konsti-tulionsuiskoliei 1973 uttalat au del är en komplicerad fråga, som kräver en hel del överväganden om vilka vägar man skall kunna gä fram på." Inträffad händelse aktualiserar frågan huruvida statsrådet nu haren annan bedömning.

Mot bakgrunden av det anförda vill Jag rikta frågan till herr justitieministern:

Anser statsrådet all skäl nu talar för atl lagsladgad skyldighet införes för politiskl parli atl redovisa penningbidrag?

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 15.47,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemen