Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:49

Onsdagen den 14 januari

Kl. 14.00

§ 1 Val av ledamot och suppleant i konstitutionsutskottet

Herr TALMANNEN: Sedan herr Ahlmark avsagt sig uppdraget som ledamot i konstitutionsutskoltet har folkpartiets riksdagsgrupp som ny ledamot i konstitutionsulskotiei anmält nuvarande suppleanten i konstitutionsutskoltet herr Molin och som ny suppleanl, efter herr Molin, herr Jonsson i Alingsås.

Herr lalmannen förklarade därefter valda till ledamot i konstitutionsutskottet herr Molin (fp)

Nr 49

Onsdagen den 14januari 1976

Val av ledamot och suppleant i konstitutionsutskottet

Val av suppleant i socialförsäkringsutskottel

Val av ledamot och suppleant i kulturui-skottet

suppleant i konstitutionsutskoltet herr Jonsson i Alingsås (fp)

§ 2 Val av suppleant i socialförsäkringsutskottet

Herr TALMANNEN: Enligt ett lill kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen lill ny suppleanl i socialförsäkringsulskollet enhälligt föreslagit herr Johansson i Arvika.

Vid valet tillämpas acklamalionsförfarande, om ledamot ej begär atl valet skall förrättas med slutna sedlar, vilket i så fall kommer atl äga rum vid ett följande sammanträde.

Kammaren utsåg till suppleant i socialförsäkringsuiskotiet herr Johansson i Arvika (s)

§ 3 Val av ledamot och suppleanter i kulturutskottet

Herr TALMANNEN: Som ny ledamot i kulturulskollet efter fröken Sandell har socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält nuvarande suppleanten herr Alsén som ny suppleanl, efler herr AIsén, herr Johansson i Arvika,

Herr lalmannen förklarade därefter valda lill ledamot i kulturutskottet herr Alsén (s)

Nr 49

Onsdagen den 14 januari 1976

Val av suppleant i utbildningsutskottet

Val av ledamot i ulrikesnämnden

Val av ledamot i riksdagens krigsdelegalion

suppleant i kuliunitskotiet herr Johansson i Arvika (s)

Herr TALMANNEN: Enligl elt lill kammaren inkommet protokolls-utdrag har valberedningen till ny suppleanl i kulturutskollel enhälligt föreslagil hell Wikström.

Vid valet tillämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär all valet skall förrättas med slutna sedlar, vilket i så fall kommer atl äga rum vid etl följande sammanträde.

Kammaren utsåg lill suppleanl i kuhuruiskoliei herr Wikström (fp)

§ 4 Val av suppleant i utbildningsutskottet

Herr TALMANNEN: Sedan herr Molin avsagt sig uppdraget som suppleant i utbildningsulskotlet har folkpartiets rikdsdagsgrupp som ny suppleanl i ulbildningsutskotlel anmält herr Wikström.

Herr talmannen förklarade därefter vald lill suppleant i utbildningsutskottet herr Wikström (fp)

§ 5 Val av ledamot i utrikesnämnden

Herr TALMANNEN: Som ny ledamot i ulrikesnämnden efter herr Helén har folkpartiels riksdagsgrupp anmält herr Ahlmark.

Herr lalmannen förklarade därefter vald till ledamot i utrikesnämnden

(för återstoden av riksdagens innevarande valperiod) herr Ahlmark (fp)

§ 6 Val av ledamot i riksdagens krigsdelegation

Herr TALMANNEN: Som ny ledamot i krigsdelegalionen efter herr Helén har folkpartiels riksdagsgrupp anmält herr Ullslen.

Herr lalmannen förklarade därefter vald till ledamot i riksdagens krigsdelegation (för åiersloden av riksdagens innevarande valperiod) herr Ullslen (fp)

§ 7 Val av ledamot och suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse

Herr TALMANNEN: Som ny ledamol i förvaltningsstyrelsen efter fröken Sandell har socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält nuvarande suppleanten herr Augustsson. Som ny suppleanl efler herr Auguslsson har anmälts fru Hörnlund.

Herr lalmannen förklarade därefter valda till ledamot i riksdagens förvallningsstyrelse (för återstoden av riksdagens innevarande valperiod) herr Auguslsson (s)

suppleant i riksdagens jörvaltningsstyrelse

(för återstoden av riksdagens innevarande valperiod)

fru Hörnlund (s)

Nr 49

Onsdagen den 14 januari 1976

Val av ledamol och suppleanl i riksdagens .förvallningsstyrelse

Val av medlem i Nordiska rådet

Om förväiy av jordbruksfastigheter som ägs av aktiebolag

§ 8 Val av medlem i Nordiska rådet

Herr TALMANNEN: Som ny medlem i Nordiska rådet efter hett Helén har folkpartiets riksdagsgrupp anmält herr Wirtén.

Herr talmannen förklarade därefter vald till medlem i Nordiska rådet

(för liden inlill dess val nästa gång ägde rum) hen Wirtén (fp)

§ 9 Om förvärv av jordbruksfastigheter som ägs av aktiebolag

Herr Jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för att besvara herr Petterssons i Örebro (c) den 18 november anmälda inlerpellalion, 1975/76:57, och anförde:

Herr lalman! Herr Pettersson i Örebro har frågat om Jag anser atl nuvarande lagstiftning är tillräcklig för au säkerställa att jordförvärvslagstiftningens syften beaktas vid överlåtelser av jordbruksförelag i bolagsform samt om jag vill vidta några åtgärder som gör det möjligt för lantbruksnämnderna att yttra sig över domänverkets köp av jordbruks- och skogsfastigheler även om del formellt rör sig om köp av aktier i ett akliebolag.

Överiåtelser av aktier eller andra andelar i bolag som äger Jordbruks-eller skogsfastigheter prövas inte enligl Jordförvärvslagen, Del är självfallet inte avsikten atl sädana förändringar i ägandeförhållanden skall få motverka lagens syften. Det ligger inom ramen för jordförvärvsut-redningens arbete all behandla dessa frågor.

Nr 49

Onsdagen den 14 januari 1976

Om förväiy av jordbruksfastigheter som ägs av aktiebolag

Hen PETTERSSON i Örebro (c):

Herr lalman! Jag ber först alt fä lacka jordbruksministern för svaret på min interpellation. Del problem som Jag aktualiserat har sin bakgrund i del förhållandel atl en jordpolitisk prövning av överlåtelser eller försäljning av aktier i etl bolag som äger jordbruksfastigheter i dag kan ske utanför gällande förvärvslagsliftning. Denna aktieförsäljning är ju i de flesta fall all Jämföra med en vanlig försäljning av en jordbruks-faslighet, trots atl del formellt rör sig om aktier. Avsaknaden av Jord-politisk prövning även när del gäller försäljning av aktier i Jordbruksfastigheter är därför en lucka i den nu gällande förvärvslagstiftningen.

Lantbruksnämnderna har i dag inte möjligheler atl ingripa vid ett ägarskifte i ett akliebolag, Pä sikt kan - och kanske kommer - en sådan utveckling all kunna försvära rationaliseringsverksamheten. Lagstiftningen bör ju dock sä långt möjligt behandla köp och försäljningar av Jordbruksfastigheter lika, oavsett ägarförhållandena, när del inle är andra skäl eller annan lagstiftning som tar över.

Del finns också andra problem som gör sig gällande i detta sammanhang. Ofta, för att inle säga nästan alllid, är del i dessa fall fråga om köpare med myckel stora ekonomiska möjligheler att belala markpriser som vida överstiger vad en enskild Jordbrukare kan betala och som därför också helt kan konkurrera ut den enskilde Jordbrukaren. Bolag, som del oftast är fråga om - i vissa fall även domänverket - inte bara konkurrerar ut den enskilde Jordbrukaren ulan bidrar också till alt höja markpriserna, eftersom dessa köparkalegorier kan lägga mera långsiktiga bedömningar och andra värderingar på sin inköpspolilik än vad den enskilde Jordbrukaren kan. Del väsentligaste i sammanhanget är att de ligger utanför lantbruksnämndernas prövning i dag.

Jordbruksministern tycks dock nu dela den uppfattningen och säger i sitt svar alt ägandeförhållandena inte skall motverka lagens syften. Del betraktar Jag som tillfredsställande.

Jordbruksministern säger ocksä i sitt svar alt det ligger inom jordförvärvsutredningens arbete all behandla dessa frågor. Jag är lacksam för atl jordbruksministern slår fast just detta, för jag har inte funnit det klart utsagt i direktiven lill jordförvärvsuiredningen om det var så eller inte. Jordbruksministerns klarläggande pä den här punkten finner jag både viktigt och värdefullt, och jag förutsätter atl utredningen nu noga kommer alt beakta dessa problem.

Eflersom jag nu har fått klarlagt att den här frågan är föremål för behandling och utredning finner jag för dagen inle anledning att vidareutveckla densamma utan inväntar utredningen och regeringens åtgärder i frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift Nr 49

Herr jordbruksministern LUNDKVIST erhöll ordel för atl besvara herr Leuchovius {m) den 21 november anmälda inlerpellalion, 1975/76:62, och anförde:

Herr talman! Herr Leuchovius har frågat mig om jag är beredd att medverka till alt ulredningen angående översyn av hälsovårdsstadgan får i uppdrag all skyndsaml föreslå ändringar i hälsovårdssladgan och renhällningsreglerna i syfte att åstadkomma en rimligare avvägning av gällande lagstiftning och förhindra slötande konsekvenser. Herr Leuchovius har vidare frågat om jag i avvaktan pä utredningens förslag i denna fråga är beredd all inom ramen för gällande lagstiftning vidta ätgärder för att få lill stånd en dispensgivning som är mer liberal och bällre anpassad lill lokala förhållanden i glesbygden.

Bestämmelser om skyldighet för kommunerna att hämta hushållsavfall finns i kommunala renhållningslagen. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 Januari 1972, Med anledning av att vissa problem uppstått vid den praktiska tillämpningen främst inom glesbygdsområden ändrades regleringen fr, o, m. den 1 Januari 1975. Genom de nya bestämmelserna, som finns i renhållningskungörelsen, har öppnats möjlighet för kommunerna all själva bestämma den närmare omfattningen av sophämtningen i glesbygd. I kungörelsen föreskrivs att sophämtningen skall anpassas lill det normala behovel vid olika slags bebyggelse. Med slöd av kungörelsen kan kommunen förenkla och förbilliga hämtningsförfarandet. Hämtning behöver sålunda inte ske pä varje fastighet, utan kommunen får t. ex. införa hämtning från container som är gemensam för flera fasligheter. Billigare hämtning kan också ordnas genom all kommunen läler två eller tre närbelägna fastigheter ha gemensam sopbehällare. Om särskilda skäl föreligger, kan kommunens hälsovårdsnämnd medge fastighetsägare att själv behandla sitt avfall pä fastigheten.

För alt täcka kostnaderna för renhällningsverksamheten har kommunen enligl lagen om kommunala renhållningsavgifter rätt alt la ul avgift av fastighetsinnehavarna.

Det ankommer sålunda på kommunerna att anpassa hämtningen av avfall till lokala förhållanden i glesbygden. Så som lagstiftningen nu är utformad har kommunerna enligl min mening möjligheler all ta den hänsyn till lokala förhållanden som kan vara rimlig. Jag utgår från all kommunerna utnyttjar dessa möjligheter när de har all ta ställning till hur sophämtningen skall organiseras.

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Hen LEUCHOVIUS (m):

Herr lalman! Jag ber all få lacka Jordbruksminisiern för svarei pä min inlerpellalion om renhällningslagens lillämpning i glesbygdsområden. Tyvärr ger svarei inte något hopp om all någon förändring lill det bällre är all vänla. Jag har lolkal svarei så all jordbruksministern är ganska nöid med nu rådande förhållanden. Den slutsatsen drar Jag sedan jag

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

läst en mening som lyder: "Så som lagstiftningen nu är utformad har kommunerna enligt min mening möjligheler att la den hänsyn till lokala förhållanden som kan vara rimlig." Antingen har ordel "rimlig" blivit feltolkat, enligt min mening, eller också har kommunerna inle tagit tillräcklig hänsyn till riksdagens beslut 1974 om en förändrad renhållningslag.

En av anledningarna till att Jag framställt min interpellation är en förhoppning - Jag kan erkänna atl Jag hade den innan Jag läst jordbruksministerns svar - om all den mycket oklara, svårtolkade och splittrade lagstiftning som finns på renhållningsområdel skulle bli föremål för en snabb översyn.

JO har också pekat pä denna splittring, på den oklara dispens- och besvärsordning som gäller, och räknat upp beslämmelser som reglerar renhållningsfrågan. Hit hör bl. a. enligt ett protokoll: "Allmänna ordningsstadgan, kommunala renhållningslagen, renhållningskungörelsen, hälsovårdssladgan, lokala hälsovårdsordningar, utfärdade med slöd av hälsovårdsstadgan och med ledning av den av Kungl. Maj:t fastställda normalhälsovårdsordningen, väglagen, naturvårdslagen samt slutligen lagen om kommunala renhållningsavgifter."

I inlerpellationens fråga nr 1 begär Jag att den sittande utredningen om översyn av hälsovårdsstadgan skall få tilläggsdirektiv att se över lagstiftningen och renhållningsreglerna föratt få fram en rimligare avvägning och bättre samordning av gällande lagstiftning. Jag konstaterar all jag inte ännu har fått något svar på den frågan.

1 svarei på inierpellalionen hänvisar Jordbruksminisiern lill de förändrade beslämmelser som riksdagen beslulade om hösten 1974 och som trädde i kraft den 1 Januari 1975. Nu gällande omarbetade renhällningslag har således varit i krafl under etl drygt år men borde redan nu vara mogen för en kraftig översyn.

1 ell inslag i en TV-sändning under den senaste lördagskvällen, i vilket också statsminister Palme medverkade, berördes sophämtningen pä landsbygden. Två lanibrukare från Blekinge hade fått svar pä ett brev som de skrivit till statsminister Palme, Svarei lär enligl såväl brevmol-lagarna som åtminstone en del TV-titiare och tidningsmän har varit en mycket stor nyhet och inneburit elt viktigt ställningstagande i den s, k, sopstriden. Jag har läst brevet, som varit återgivet i en tidning, och enligl min bedömning är det endast en hänvisning till den år 1973-1974 gjorda utredningen inom Jordbruksdepartementet, som resulterade i propositionen 163 år 1974. Denna proposition behandlades av riksdagen hösten 1974, och de därvid beslutade ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1975,

Jag ber med anledning av de olika tolkningar av vad som förekommit i detta sammanhang atl få ställa en fråga. Pågår del inom departementet en ny utredning som riksdagen ännu inte fåll ta del av?

Det beslul om vissa ändringar i renhållningslagen som riksdagen fasl-siällde 1974 tycks inte i praktiken ha fungerat på det sätt som förutsatts.

I Jordbruksutskottets betänkande nr 50 år 1974, som riksdagen antog, står bl. a.: "Uiskollel har förulsail all kommun skall kunna på ansökan av enskild medge all denne undantas från del hämlningssyslem som tillämpas i kommunen, om det befinns påkallat av lokala förhållanden och det kan ske ulan väsentlig olägenhet från hälso- och miljövårds-synpunkt." Utskottet har vidare skrivit all del anser del angelägel all den enskilde har goda möjligheler atl tillvarata sina intressen och all den enskilde ges tillfredsställande möjligheler all bevaka sin rätt. Utskottet förutsatte all kommunerna skulle komma alt handha regleringen av avfallshämtningen pä elt smidigt sätt och med stort beaktande av de enskildas önskemål och intressen.

Herr statsråd! Har delta blivit fallet?

Några mera märkbara positiva förändringar har enligt vad jag kan förslå inle skett vare sig ute i kommunerna eller i länsstyrelsernas handläggning av sophämtningsfrågorna. Fär jag i della sammanhang också slälla följande fråga till jordbruksministern: Har det förekommit något samarbete mellan Kommunförbundet och departementet innan Kommunförbundets PM om 1974 års ändringar i renhållningslagsiifiningen sändes ut till kommunerna? Det verkar knappast som om så varit fallet. I alla händelser är man inom Kommunförbundet mera restriktiv än vad utskottet förutsatte och riksdagen har beslutat.

Herr talman! Skall man döma av de många insändare, artiklar och referat som varil införda i tidningarna är renhållningsproblemen långt ifrån lösta för glesbygdens invånare. Genom riksdagens upplysningsljänsi har Jag fått uppgift om förhållanden i tre undersökta kommuner. En kommun hade utsänt 1 037 belalningsanmaningar. I en annan pågår för närvarande ca 200 utmätningar genom kronofogdemyndighetens försorg. Maskiner, t. ex. belongblandare, gödselspridare och traktorer, liksom inre lösöre las i mät. Ja, i ell fall där inga utmätningsbara inventarier fanns - del gällde två äldre sjukliga niänniskor - fick man fem dagar ytterligare på sig innan utmätning av bostaden verkställdes. En person, som tyckte all del gick för långt, betalade uimälningssumman innan ulmäiningen verkslälldes. Del verkar hell otroligt alt sådanl kan få förekomma i värt moderna och välordnade samhälle.

De allra flesta av de lusentals fastighetsägare som hotats av utmätningar ule i glesbygden har begärt dispens men vägrats della. De har enligl vad som framkommit vid företagna besiktningar skött sin renhållning utan anmärkning. En pensionerad lärarinna bosalt utanför Alingsås, som varit medlem i naturvårdsföreningen och anlitats som föreläsare i nalurvårdsfrägor, hotades med utmätning för räkning som inte betalats. Hon hade aldrig lagt någol i sin sopsäck ulan enligl sin lära använt sill lilla hushälls- och trädgårdsavfall på del enligt min och mänga andras mening bästa sättet, nämligen lill kompostering och därmed återvinning. Vid besiktning som både hälsovårdsnämnden och annan myndighet gjort hos vederbörande hade man ingen som helst anmärkning mot vare sig skötseln av irädgården eller något annal.

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten ati betala kommunal renhållningsavgift

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

I en kommun har elt antal lantbrukare begärt dispens frän kommunens hämlningsskyldighel. De har djur som fick deras matrester och de har spisar för vedeldning, där pappersavfall användes. Således återstod kvitt-blivningen av enstaka plåt-, plast- eller glasbrukar i hushållet, vilka de begärde att få ta med lill soptippen när de ändå skulle transportera dit mera skrymmande avfall i form av emballage, plåtfat, kasserad lagglråd, skämda foderresier och utslitna djurstallsinredningar, som alltid uppstår i etl lantbruk. Länsstyrelsen som prövat dispensärendet har avslagit ansökan och kan inte godkänna att lantbrukarna, när de transporterar sitt skrymmande avfall till soptippen, också tar med eventuella sardinburkar från hushållet i denna transport.

I länsstyrelsens motivering för avslag anges följande skäl: "Även glas, plåt och plast tillhör det avfall som skall fraktas bort genom kommunens försorg."

Herr jordbruksminister! Har vi råd med denna byråkrati i ett för kommuner och även andra kärvt ekonomiskt läge, där även sparsamhet med energi behövs? Jordbruksutskottet besökte under sommaren 1975 Jämtlands län. Vi fick då bl. a. träffa företrädare för mejerihanteringen. De var bekymrade över de långa och och dyrbara transporterna för insamling av mjölk i avlägset belägna gärdar och nämnde att några körsträckor drog transportkostnader pä över 50 öre per liter mjölk. På en del av dessa sträckor hade man måst sluta köra på grund av kostnaderna.

Men, herr statsråd och ärade kammarledamöter, sopbilarna måste trots de höga kostnaderna gå de sträckor som man inte hade råd att transportera mjölk på. När det gäller sopbilarna finns del ju en tvingande lag som ålägger kommunen skyldighet att hämta hushållsavfall, som många gånger "inte finns". Är detta, herr statsråd, en rimlig eller vettig politik?

Herr lalman! Jag skulle kunna fortsätta en läng stund ännu med exempel pä hur enskilda människor som bor ute i glesbygden behandlas - oftast småfolk - därför att de inle själva får behålla och slutbehandla sill hushållsavfall. Tidigare har de använt sitt avfall exempelvis för utfodring av djur och eldning i sina spisar eller sill trädgårdsavfall och sin latrin lill jordförbättring. Denna möjlighet finns Ju alltjämt.

Slutligen, herr jordbruksminister! Skall vi ändock inte på någol sätt låta dem som vill och kan, med beaktande av våra naturvärdskrav, själva la hand om sitt hushållsavfall? Del kan inle vara rätt atl oförvitliga medborgare blir hotade med utmätning för en tjänst som de inle behöver, som de inle bett om och som de inte heller fått.

En snar översyn och samordning av de lagar och förordningar som reglerar vår renhållning är som jag ser del en nödvändighet för all få rätsida pä de rådande problemen.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Lål mig allra först i likhet med herr Leuchovius ge uttryck för uppfallningen atl det kommunala sophämlningsmonopolet pä olika häll i landet väckt slor och berättigad irrilalion. Mängder av klagomål

har inkommit lill kommunerna från kommunmedborgare som finner sop-hämlningen hell meningslös. För dem framslår besiämmelserna om skyldighet atl betala för tjänster som de ej har användning för eller behov av såsom oberättigade i allra högsta grad. Alt hederiiga och oförvitliga medborgare åtalas medelst belalningsföreläggande och lagsökningar för all de ej velat betala för en sophämtning som ej ulförts men som de ändock är skyldiga att belala för kan beiecknas som en form av rättsslridig handling.

Den enskilde medborgaren"har svårt all förstå att när han själv - utan atl eftersätta vare sig miljö- eller hälsovårdsaspekterna - kan ta hand om sitt hushållsavfall, skall han inle få göra detta. Det är hela tiden fråga om kravet på att soporna skall oskadliggöras på elt sådant sätt all de inte förstör miljön eller är farliga från hälsovårdssynpunkl. Om dessa kriterier uppfylls, anser jag att alla skäl talar för au dispens måste kunna medges.

Del är väl inte ulan skäl som medborgarna undrar, om del inte här är fråga om mera våld än nöden kräver. Det är givet att om man utnyttjar den kommunala sophämtningen skall man ocksä belala för den, men frågan är hela tiden, om man skall behöva betala för tjänster som man inte har erhållit och som man inle heller har önskat erhålla.

Jag har även tagit del av tidningsuppgifter om statsminister Palmes uttalande i pressen för några dagar sedan, där han i ett brev till en lantbrukare i Blekinge sade all kommunerna bör gå varligt fram sedan en översyn nyligen gjorts av renhällningslagen. Denne lantbrukare hade skrivit lill statsministern och klagat över att kommunen vägrat honom dispens trots atl han på etl i alla avseenden tillfredsställande sätt tagit hand om sill hushållsavfall.

Jag vill gärna ha sagl alt Jag med tillfredsställelse log del av statsministerns ställningstagande i denna fråga. Lät oss hoppas, herr talman, all della ullalande skall få en prejudicerande verkan för kommunerna när del gäller dispensgivningen i fortsättningen!

Jag lycker att det finns anledning att hänvisa till vad Jordbruksutskottet anförde i sill betänkande nr 50 år 1974, där det bl. a. sägs atl uiskottei förutsätter att kommunerna kommer att handha regleringen av avfalls-hämtningen på ell smidigt säll och med stort beaktande av de enskildas önskemål och intressen. Tyvärr har del dock visat sig atl så ingalunda är förhållandel, vilket det finns anledning all beklaga.

Jag vill vidare, herr talman, citera ett utdrag ur en skrivelse som jag erhållil från Svenska kommunförbundet, daterad den 12 Januari i år, såsom svar pä en begäran av mig alt Svenska kommunförbundet måtte rekommendera kommunerna all vara mera generösa när del gäller dispenser från den kommunala renhällningslagens tillämpning. I nämnda skrivelse säger Kommunförbundet bl. a.:

"De ändringar i kommunala renhållningslagen som trädde i kraft från den 1 Januari 1975 fär därför indireki ses som en bekräftelse på att den dillillsvarande tillämpningen av renhållningslagen inte i tillräcklig ut-

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

5 Riksdagen 1975/76. Nr 47-51

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten alt betala kommunal renhållningsavgift

sträckning tagit hänsyn till vare sig kommunernas eller allmänhetens önskemål. I många fall har allmänhetens bristande förståelse för lagens syfle och otillräcklig information om kommunens situation och skyldighet medfört att allmänhetens missnöje, som i slor utsträckning haft sin grund i lagstiftningens ekonomiska konsekvenser för den enskilde, vänts i en kritik av kommunens sätt att fullgöra lagstiftningens skyldighet.

Det är förbundels förhoppning att de ändringar som sålunda vidtagits i renhållningslagsiifiningen skall möjliggöra för kommunerna atl pä ell bättre sätt än tidigare ge renhållningsverksamheten sådan omfattning alt den även av den enskilde upplevs som meningsfull. Vid planeringen av renhållningsverksamhetens organisation mäste emellertid kommunerna ta hänsyn till inte blott önskemålen i individuella fall utan även lill de miljömässiga och ekonomiska förulsällningarna."

Jag kan instämma i de synpunkter som Kommunförbundet här anfört, men samtidigt vill jag uttala en förhoppning om all dessa nya regler skall efterlevas av resp. kommuner.

Vad Jag, herr lalman, hade anledning att förvänta mig när Jag var med om ändringen i den kommunala renhällningslagen - som trädde i kraft den 1 Januari 1975, alltså för bara ett drygl år sedan - var alt den i sin praktiska tillämpning skulle motsvara vad jag som lagstiftare avsåg; jag är övertygad om att den uppfattningen delas av mina riksdagskamrater. Avsikten var ju atl kommunerna skulle på elt smidigt och ändamålsenligt säll tillhandahålla en renhällningsservice men alt man också skulle ta största möjliga hänsyn till individuella önskemål om exempelvis en generösare dispensgivning. Om sä sker fortsättningsvis - vilket jag hoppas skall bli förhållandet - undviks mycken irritation, och lagen framstår därmed som meningsfull och ändamålsenlig.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Den kommunala renhållningslagens tillämpning har varil en väldig irritalionskälla under en längre lid. Det är givet alt vi behövde en lag som gav möjligheler att på ell bra sätt sköta renhållningen, och det skall tydligt och klart sägas ifrån att det inte har varit något fel på den punkten. Men tyvärr har tillämpningen blivit mycket stelbent, och det har gjorl alt kolossalt många irritationsmoment har uppställ.

Redan 1973 väckte vi från cenierns sida en del motioner där vi begärde förändringar till det bättre. De motionerna avslogs av riksdagsmajoriteten. År 1974 kom propositionen 163, som här har nämnts, och vi väckte då frän cenlerhåll motionen 1959. där vi hemställde att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1974:163 med förslag till ändring i kommunala renhållningslagen skulle besluta

"1. om överförande av bestämmanderätten beträffande avfallshanteringens omfattning och organisation lill kommunerna i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att den enskilde skall ha rätt till förvallningsbesvär över beslut i

anledning av renhållningslagen".

Denna moiion lämnades utan åtgärd. För egen del fogade jag då till jordbruksutskottets utlåtande nr 50 ell särskilt yttrande där Jag bl. a. sade att förslaget är elt sleg i rätt riktning och att del, under förutsättning alt den nya ordningen tillämpas smidigt och ulan onödigt byråkratiskt krångel, kan leda till vissa förbättringar på området. Med hänsyn härtill hade Jag dä inle någol särskill yrkande. Man sade att del skulle bli en översyn beträffande hälsovårds- och renhållningsavgiften. Därmed har vi väl förväntat oss vissa förbättringar. Nu har dessa inte kommit. Här har såväl herr Leuchovius som herr Börjesson i Falköping givil exempel och anfört en hel del synpunkter, och jag vill ansluta mig till de synpunkterna.

Jag har också frän den här talarstolen i anledning av en interpellation -jag ställde den till justitieministern men fick svar av jordbruksministern - frågat just om folk egentligen skulle vara skyldiga atl belala för tjänster som de varken har beställt eller önskat men som de med hänsyn till förhållandena har blivit tvungna att belala för, vilket nu allra senast herr Börjesson har anförl. Jag måste säga alt jag hade hoppats att det skulle bli bättre undan för undan, men det ser inle ut att bli så. Jag tror att kommunerna, om de hade haft mer fria händer, skulle ha haft möjligheler lill en sådan smidig anpassning att det skulle ha gäll bra atl klara denna fråga lill allmänhetens bästa.

Herr Leuchovius ifrågasatte om kontakterna mellan departementet och Kommunförbundet har varil sä bra i den här frågan som de egentligen skulle ha varit. För egen del har Jag samma känsla. Vad det nu kan bero pä sä har delta system blivit så stelbent från början all det ser ul att vara omöjligt alt få den smidighet som är önskvärd. Det måste väl ändå, som här har sagts, vara riktigt atl människor som bränner upp sitt avfall - kanske i spisen - och för övrigt ger det till djuren skall ha möjlighet att göra del ulan att behöva bli inblandade i renhållnings-monopolet, med andra ord att de skall fä dispens i detta hänseende. Många gånger är del betydligt enklare för människorna att göra pä detta sätt än all gä länga vägar med avfallel.

Det kan väl inte vara någon fördel för vare sig den ene eller den andre atl ha elt sådant här krångel, som till råga pä allt medför all människor fär krav med anledning av en tjänst som de varken har beställt eller utnyttjat men genom utmätning blir tvungna atl betala för. Detta är alltför stelbent, och jag säger här liksom herr Leuchovius: Kan inte detta ordnas snart, då måste vi fä en ordentlig översyn pä nytt av denna fråga. Jag vill alltså konslatera all del inte är bra på den här punkten.

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! De exempel som anförts i tidningar och de exempel som anförts här i kammaren av bl, a. interpellanten, herr Leuchovius, visar alt del kanske är angeläget att ta upp den här frågan till debatt.

Jag och mitt parti, folkpartiet, hörde till dem som 1972 hälsade den

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

kommunala renhållningslagen med slor glädje. Vi ansåg atl den var viktig och behövdes. Men vi var många som snart uppläckle atl det fanns skönhetsfläckar, och del ledde till den ändring som vidtogs och som gäller frän ingången av 1975.

Jag har fortfarande den uppfaitningen au ändringen 1975 ger utrymme för kommunerna och alla berörda myndigheler att hantera della på etl tillfredsställande sätt. Del har ännu gått så kort lid sedan renhållningslagen trädde i krafl alt man kanske inte kan dra alltför långtgående slutsatser, men uppenbarligen har del inträffat en lång rad olyckshändelser. Och naturligtvis kan olyckshändelser inträffa, hien att de varil så mänga som i delta fall är beklagligt och nog onödigt.

Det flnns i förarbetena lill lagen en läng rad uttalanden om all slor smidighet och anpassning lill lokala förhållanden behövs. Jag uppfattar del som ell slags röd tråd som går genom alla förarbetena. Dessa tankegångar finns också i statsrådets interpellationssvar, och del har Jag hälsat med slor glädje.

Jag ser kanske problemet som etl informationsproblem. Man har tydligen inle rikligl uppfattat den grundläggande tanken - en del av ändringen i lagsliftningen från 1972 lill 1975 avsäg Jusl all åstadkomma en anpassning. De exempel som presenterats framför allt i massmedia gäller fall som är högst beklagliga. De visar atl enskilda människor har råkat i kläm, vilket är illa nog. Men det är också illa att det inträffade skadat hela lagstiftningen, för man har lätt kunnal uppfatta den pä ell annat sätt än lagstiftaren avsåg. En myckel god sak har fält en skön-helsfläck, och sådant måste naturligtvis bort.

Jag kan inte se annal än att det finns möjligheter atl inom gällande lagstiftning, som statsrådet antytt, klara det här. Men jag tror atl statsrådet och departementet och över huvud tagel alla som är involverade har en myckel stor uppgift när del gäller att förklara för dem som Jobbar med saken ule på fältet all del går som en röd tråd genom förarbetena atl man skall försöka åstadkomma smidighet och ta hänsyn lill praktiska och lokala förhållanden. Jag är väl medveten om alt rnyckel har gjorts, men med anledning av vad som inträffat får man kanske trycka ännu hårdare pä delta med smidighet och anpassning.

Jag uppfattar den irrilalion som uppställ såsom delvis onödig. I stort vill Jag skylla den på all man inte rikligt förstått lagstiftningen på sina håll och inle kunnal tillämpa lagen med önskvärd smidighet och känsla för människor, utan det har varil byråkratiskt krångel. Della är beklagligt, och som Jag sade har det skadat inte bara enskilda människor ulan även en god sak, en i och för sig myckel bra lagstiftning med elt synnerligen angeläget ändamål.

Jag tycker del är bra atl herr Leuchovius tagit upp saken. Inlerpellationen har fyllt en vikiig funktion, och jag hoppas all statsrådet och departementet nu kan finna former för all verkligen irycka fram de här synpunklerna.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Även Jag har tidigare varil inblandad i den här historien genom en motion. Jag tror det var redan 1972, då Jag tillsammans med herr Larsson i Borrby begärde en översyn av renhållningslagen.

Jag tror liksom herr Strömberg i Botkyrka all lagstiftningen i och för sig är behövlig, men Jag anser atl den blivit ett problem för glesbygden. Vi betonade redan 1972 att del funnits en lag för de områden som är stadsplanerade. Den är nödvändig och finns alltjämt kvar, men huruvida lagen har slagit väl ut när det gäller glesbygden är tveksamt. Jag tror inle atl lagstiftningen har den grund i människornas medvetande som en lagstiftning alltid bör ha för att den skall bli län att genomföra.

Jag skall inte säga myckel mer än all Jag vill bekräfta den oro som finns ule i bygderna. Del gäller här inte bara Västergötland och Värmland, som det lidigare har talats om, utan del gäller också Skåne, där det har skrivits mänga insändare och framförts mänga klagomål. Om del har förekommit så mänga ulmälningsärenden känner Jag inle till. Men vi har haft mänga bekymmersamma fall, där olika befattningshavare har kommit i en mellanställning och man har lyckt atl bestämmelserna till-lämpats felaktigt så all man har kommit i kläm.

I en moiion för några år sedan föreslog Jag all man borde ge kommunerna en hell annan handlingsfrihet. Delvis har delta också skett genom den ändrade lagstiftningen 1974. Men frågan är om man inte skulle gå ännu längre och ge kommunerna litet större suveränitet. Jag tänker här på etl fall som har med lagsliftningen och med kommunernas suveränitet atl göra. Del gäller trottoarrenhällningen i en stad. Myndigheterna där har som bekant ansvaret för renhållningen på allmänna platser, men kommunerna kan i varje fall t, v, bestämma att fastighetsägaren skall hålla renl på trottoaren. Många kommuner har ordnat della så alt det allmänna efler överenskommelse med fastighetsägarna lar hand om renhållningen av trottoarerna, vilket naluriigtvis fastighetsägarna då får betala för. Men även om man har bestämmelsen att renhållnings-monopolet skall gälla inom planerat område, finns del mänga människor utanför sådana områden som vore i behov av kommunal renhållning och som gärna skulle vilja ha en sådan lag tillämpad. Och då skulle man kunna tänka sig en överenskommielse även i del fallet, så att kommunen fick bestämma hur det skulle förfaras.

Beträffande trottoarrenhållningen är del också på det sättet atl en enskild fastighetsägare inte kan kräva atl trottoaren hålls ren genom stadens försorg, Utah där måste man i ell hell kvarter vara enig om renhållningen, så att den kan ske med rationella redskap osv.

Jag tror det vore bra'om det gjordes en sådan översyn av lagen och lämnades sådan information atl de bekymmersamma problem och miss-hälligheler som nu finns och som inger så mycken oro kunde dämpas och kanske hell försvinna. Lagen i och för sig är alldeles för bra för all vara orsak lill sä myckel bekymmer.

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Herr Jordbruksminisiern LUNDKVIST:

Herr lalman! Den springande punklen i denna fråga är om vi vill alt kommunerna skall ansvara för renhållningen eller inle. Såvilt Jag minns var man här i riksdagen ense om atl det var hell rikligt att vi fick en renhållningslag och att det från miljö- och allmänna trivselsynpunkter och med hänsyn till grundvattnet och andra ting är viktigt hur renhållningen i våra kommuner sköts. Vi kom då också fram till att det var riktigt att kommunerna hade ansvaret för renhållningen. Därför har vi nu, efter de ändringar som gjorts i lagsliftningen, givil kommunerna möjligheter alt sköta renhållningen med hänsyn tagen lill de lokala förutsättningarna. Och det är i dag ingenling som hindrar kommunerna att ordna renhållningen så som man finner vara mest lämpligt.

Men en sak kan kommunerna inle bestämma över själva. Om en medborgare vill ulnyllja kommunens renhällningsljänster, sä kan kommunen inte befria sig från skyldigheten alt ta emot avfallel, om man av någon anledning inte vill hämta avfall hos den medborgaren. I ell sådant läge måste kommunen begära dispens hos länsstyrelsen för atl bli befriad frän sin skyldighet. Men det bekymmer som genomgående präglat den här diskussionen och herr Leuchovius inlerpellalion är hur kommunerna skall kunna ordna dessa frågor på ell sätt som är lämpligt för medborgarna. Den lagstiftning som vi nu har lägger inga hinder i vägen för kommunernas möjligheter i del avseendet. Menar vi att del är räll att kommunerna har ansvaret för renhållningen är den nuvarande lagstiftningen såvitt Jag förslår lämpligt utformad.

Herr Leuchovius sade atl del behövs en bällre samordning mellan de olika lagstiftningarna på detta område. Jag vill svara atl utredningen angående översyn av hälsovårdssladgan enligt sina direktiv har att överväga vilka åtgärder som bör vidtas för alt bättre anpassa bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och normalhälsovårdsordningen lill renhållningslagen. Den typ av översyn som herr Leuchovius efterfrågade har således redan satts i gång.

Vi har som baslagstiflning renhållningslagen, som lägger ansvaret för renhållningen på kommunen. Vi får genom den översyn som nu pågår en anpassning av hälsovårdssladgan till denna lagstiftning.

Det är självklart atl renhållningen förorsakat kommunerna många praktiska problem. Herr Jonasson, herr Leuchovius och andra har här omvittnat att det visserligen är rikligt all ha en lagstiftning - Jag tror det är viktigt all vi slår fast det; vi är alltså överens om att vi bör ha det ordnat på della sätt - men man anser atl kommunerna kunde ordna det på ett annat sätt i de enskilda fallen. Kommunerna har inte varit lillräckligl smidiga vid tillämpningen.

Utrymme för sådan smidighet finns. Men erkänn - vi är ju mänga här som är eller har varit kommunalmän - all det inle är sä enkelt atl man bara kan säga att kommunerna i varje läge skall tillmötesgå den enskildes önskemål och rätta sig efter den enskildes uppfattning om vad som är lämplig hantering av avfallet. Della är inte nägot specielll

för renhällningslagens område. När det gäller all kommunal service kan det råda delade meningar bland medborgarna om hur den lämpligen skall organiseras. Kommunerna fär ändå försöka finna en lösning och åstadkomma en organisation som gör det möjligt alt över huvud taget genomföra kommunens åtaganden.

Jag fattade del så att herr Börjesson i Falköping lill fullo insåg att den tolkning och den redovisning som Jag har lämnat av den roll renhällningslagen skall spela är den riktiga. Jag instämmer i hans förhoppningar atl man ule i kommunerna skall finna former för en smidig lill-lämpning.

Insatser har naturligtvis ocksä gjorts från Kommunförbundels sida. Som svar pä den fråga jag fick om samarbetet mellan Kommunförbundet och departementet vill jag säga all vi när del gällt lagens utformning haft ett mycket nära och intimt samarbete. Frågan hur lagen skall till-lämpas är sedan en kommunal angelägenhet, och vi kan inte begära av Kommunförbundet atl förbundet skall vända sig lill departementet och ta emot order eller vad man vill kalla det om hur Kommunförbundet skall föra ut sin information till kommunerna. Vi har lämnat över ansvaret till den kommunala självstyrelsen, och här finns alltså möjligheter för kommunerna all åstadkomma en smidig lillämpning.

Det har här talats om att lillämpningen av lagsliftningen medför speciella problem för glesbygdens vidkommande. Det är självklart alt del är just där som många av problemen med en smidig anpassning uppstår.

Men vi har nu möjlighet alt inregistrera också andra reaktioner. Den oro för och det motstånd mol tillkomsten av denna lag som fanns på en del häll har i många fall försvunnit. Sedan den nya renhållningslagen börjat tillämpas har man i många kommuner, inle minsl i glesbygderna, funnit att del blivit en bra serviceorganisation som gör det möjligt för människorna alt fä renhållningen avklarad på ett effektivt och kostnads-mässigt rimligt sätt. Jag kan t. o. m. peka på fall där man har vänt sig lill länsstyrelsen och protesterat mol all kommunerna inte har iakttagit de skyldigheter när det gäller all organisera sophämtningen i glesbygden som man lycker atl det finns anledning atl kräva med hänsyn lill den nya renhällningslagens bestämmelser.

Jag tror all vi har en väldigl viktig uppgift när del gäller atl sprida upplysning och information. Några talare har i sina inlägg varit inne pä den frågan - vi har en stor uppgift i all förklara, sade herr Strömberg i Botkyrka. Ja, vi som i riksdagen har varit överens om -Jag utgår från atl även herr Leuchovius håller fast vid den ståndpunkten - alt renhållningsansvaret skall ligga hos kommunerna har en viktig uppgift att förklara för medborgarna atl del här inte närmast gäller atl förändra lagsliftningen ulan atl det är fråga om att använda lagen riktigt i kommunerna. Vi måste alltså föra ut diskussionen på det kommunala planet för att där få den hantering av denna utomordentligt viktiga fråga som den är förtjänt av atl få.

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Hen LEUCHOVIUS (m):

Herr lalman! Jag ber att fä lacka för del ytterligare svar som jag nu har fått av jordbruksminisiern. Han säger alt kommunerna har elt ansvar och frågar om jag delar den uppfattningen, Atl jag gör del borde väl framgå hell klart av mina motioner, som Jag hoppas alt Jordbruksministern har läst. Jag har där begärt alt kommunerna skall få i varje fall dispensrätt utan att behöva gå till länsstyrelserna och att de skall få ytterligare möjligheler att påverka frågan. På den punklen råder alltså inga delade meningar. Jag tror all kommunerna klarar delta bättre själva. Sedan bör kanske länsstyrelsen ha den övergripande hälsovårdstillsynen.

Jordbruksministern säger vidare atl det i dag inle finns några hinder för kommunerna alt sköla renhållningen som de själva vill. Tyvärr gör del nog del, Gölene kommun fick t, ex, bakläxa för att den varit för generös med dispensgivningen. Jag lycker inte alt kommunen varit det.

När jordbruksministern framhåller all kommunerna i dag har den möjlighet de behöver att anpassa hämtningen av avfall till de lokala förhållandena vill Jag fråga honom: Är statsrådet beredd alt ta upp överläggningar med Kommunförbundet beträffande lillämpningen i glesbygderna av den år 1974 ändrade lagen? Tydligen får Kommunförbundets tolkning konsekvenser som inte är i linje med vad vi inom jordbruksutskottet och riksdagen hade beslutat.

Herr Palmes brev togs upp av bl. a. herr Börjesson i Falköping. Till det vill jag bara säga alt skall gällande beslämmelser ändras, skall det ske genom en ändring i lag eller kungörelse, inle genom ell brev från slatsminisiern. Vill statsministern ändra kommunernas praxis skall han föreslå ändringar av de beslämmelser som möjliggör denna enligl hans mening felaktiga praxis. Jag tror atl det är den vägen man måste gå för all rätta till förhållandena.

Del finns naturligtvis många sätt som man kan ordna sophämtningen på. Ell sätt är all man är belydligl generösare med dispenser och läler människor som har möjligheler all själva slutbehandla sitt avfall göra detta, om del kan ske ulan en negaliv påverkan pä miljön. Ell annat sätt som tillämpats i en kommun under hela liden är del coniainersyslem som Vara kommun använder i glesbygden, I denna kommun har del inle förekommit elt enda överklagningsärende eller dispensärende, Alla är där belåtna med delta system, som dessulom är billigare än andra. Systemet har tidigare motarbetats, men enligl den nya lagen har kommunen möjligheler all använda del systemet ulan begäran av dispens.

Tyvärr är kommunerna ofta helt uppbundna genom sina kontrakt med entreprenadfirmor. Många gånger är del fråga om långtidskontraki som bygger på antalet fastigheter. Av prestigeskäl och andra skäl har man inga möjligheler att ändra på nuvarande förhållanden. Sådana avtal har nog i ganska stor utsträckning bundit upp kommunerna.

När vi i riksdagen genomförde den senasle ändringen hoppades Jag personligen all det skulle bli betydligt siörre förbättringar än vad som blivit fallet. I fråga om besvärsordningen och dispensärenden finns fort-

farande mycket att göra. Det är därför Jag lycker att det vore värdefullt atl inte bara hälsovårdsstadgan anpassas lill renhållningslagen utan att även alla andra lagar som reglerar renhållningen las med i bilden. Det är ocksä det jag har begärt skall ske. Tydligen har inte jordbruksminisiern samma uppfattning, men min bestämda uppfattning är att om vi skall få någon ändring när det gäller renhållningen i glesbygderna, måste alla lagar som berör delta problem samordnas, så att de bättre överensstämmer med varandra än vad de gör i dag.

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Hell naturiigl skall kommunen ha skyldighet alt la emot avfallet. Del är i varje fall min uppfattning. Men det borde vara möjligt atl låta kommunerna på etl smidigt sätt tillämpa den nuvarande lagen med hänsynstagande lill miljöaspekter, hälsovårdsaspekter osv.

Vissa kommuner har varit generösa när del gällt dispenser, något som Jag tycker del är fullt rikligl. Andra kommuner däremot har varit ytterst restriktiva i sin dispensgivning. Del är klart all medborgarna i en kommun som är ytterst restriktiv i sin dispensgivning blir oerhört irriterad när de vet atl grannkommunen är generös och ger dispenser lill dem som själva kan la hand om sitt avfall. Della ger helt naturligt anledning till kriiik mot denna lag.

Jag frågar Jordbruksminisiern: Har kommunerna möjligheteratt bevilja dispens? Ja, säger Jordb:-uksminisiern Men har då länsstyrelsen möjligheter alt göra en erinran mol en kommun som man anser har beviljat för mänga dispenser, dvs. kan kommunerna fä kriiik för sin dispensgivning?

Lål oss få utformningen av den här lagen sä smidig som möjligt, så alt den inte blir alltför byråkratisk och stelbent! För den skull behöver man inte eftersätta vare sig miljöaspekterna eller hälsovårdsaspekterna. Men i den mån en lantbrukare eller fastighetsägare själv kan ta hand om sill avfall på ell vettigt sätt skall han slippa bli ålagd att leverera avfall som inte finns och samtidigt belala för tjänster som han inle utnyttjar.

Om lagen kunde tillämpas litet smidigare behövde del inle bli som del har blivit. Del finns t. o. m. kommuner där del är fråga om mängder av betalningsförelägganden, utmätningar o. d. Del är inle tillfredsställande.

Då har det, herr Jordbruksminister, gått snett med tillämpningen av renhällningslagen. Och del gäller för oss att försöka rätta lill detta förhållande.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Efter inlägget av herr Börjesson i Falköping hade det kanske varit onödigt all begära ordet pä nytt eflersom han sade vad jag egentligen ville ha sagt.

Herr Henmark var tidigare inne pä samma resonemang som vi från

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

centerns sida fört fram i motionen 1959. Min uppfattning är alt om man hade fullföljt den motionen och fått siörre möjligheter för kommunerna all själva agera hade förhållandena kanske varit bällre.

Statsrådet frågar sig om kommunerna skall ha ansvaret och konstaterar alt de har det. Det är rikligt. Men de måste ändå begära dispens hos länsstyrelsen om de vill slippa sophämtningen, och del blir kanske inte gjort i den omfattning som borde ske. Del skulle vara enklare om kommunerna här finge besluta själva, och det var del som motionen 1959 gick ut på.

Vad riksdagen önskade den gången var all enskilda skulle ha möjlighet all överklaga hos länsstyrelsen om kommunen inte skötte dessa frågor på ordentligt sätt. Därför ville man att länsstyrelsen skulle besluta i sista hand. Det är klart all del finns en viss reson i delta, men konstruktionen är byråkratisk, och nog borde riksdagen ha kunnat besluta i enlighet med motionen 1959, Då skulle medborgarna i en kommun haft möjlighet alt överklaga på samma sätt som i andra frågor som inle skötts av kommunerna på del säll som man önskar. Det förfarandet borde ha varit lillämpbart även här.

Vi gick med pä förslaget när propositionen 163 är 1974 behandlades, men jag hade etl särskilt yttrande, och del hade också herr Leuchovius och en partikamrat lill honom. Men Jag tror alt vi skulle ha drivit frågan hårdare då. När det tydligen inte har lyckats alt få till stånd den ordning som är nödvändig får vi kanske återkomma till frågan längre fram.

Herr Jordbruksminisiern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag kan inle komma ifrån inlryckel all herr Leuchovius rör lill del väldigt för sig. Han vill ge sken av att de förändringar han vill åstadkomma kan uppnäs genom all vi ändrar lagsliftningen. I nästa andelag säger han alt han med exempel kan redovisa kommuner som har organiserat sin renhållning på elt praktiskl och smidigt sätt och där alla invånare är överens om alt della är bra - inom ramen för den här lagstiftningen. Han bevisar alltså vad Jag hela tiden har sagl, nämligen alt kommunerna har, med den lagstiftning som nu gäller, möjligheten all organisera sin renhållning på det säll som de själva och medborgarna finner vara rikligl med hänsyn lill de lokala förhållandena.

Del är alltså inle fråga om att ändra i lagsliftningen. Och det är där som jag tycker alt herr Leuchovius som riksdagsman har en skyldighet gentemot allmänheten alt tala om det verkliga förhållandet och inle ge sken av alt vi genom all ändra pä renhållningslagen ändrar pä de förhållanden som man diskulerar ute i bygderna. Det är ändring av lill-lämpningen som del är fråga om, och den ligger på kommunen. Allt detta såvitt herr Leuchovius inte är beredd alt säga all vi skall avskaffa det kommunala ansvaret, alt vi skall ha en renhällningslag som inle lägger nägot ansvar på kommunerna.

Belräffande dispensrätlen sade herr Jonasson: Vi kanske ändå kan hitta någon siörre möjlighet alt ge rörelsefrihet för kommunerna. Jag redo-

visade redan i mill förra inlägg all det finns någonting som inte kommunerna kan befria sig själva ifrån, och del är skyldigheten gentemot den enskilde. Om vi stiftar en lag som ger kommunerna ansvar är del ju därför att vi vill ålägga kommunerna detta ansvar. Det ansågs i riksdagen när delta diskuterades, och Jag anser det fortfarande, all del då är orimligt all lägga möjligheten att dispensera sig från denna skyldighet på kommunerna själva. Del är delsamma som alt kommunerna reelll setl avskaffar den här lagen. Del kan inle vara avsikten all kommunerna skall avskaffa den lag vi beslutar om här, och del tyckte heller inle riksdagen.

Motivet för att man inle skall ha den här typen av dispens är alltså skyddet för den enskilde medborgarens möjlighet att få tillgång till denna service, som lagen i och för sig har avsett.

Herr Leuchovius frågade: Är del ändå inle möjligt för länsstyrelsen att gå in och säga ifrån atl en kommun har utnyttjat, som han uttryckte del, sina dispenser för vidlyftigt? Men när del fattas kommunala beslul i en fråga finns del alltid en besvärsräll. Jag föreställer mig all vi inte är oense om all behålla den. Besvärsvägen kan etl kommunalt beslut komma upp lill prövning även i det här sammanhanget. Länsstyrelsen får då la ställning till besvären. Del kan tänkas all enskilda medborgare lycker atl en kommun, med den organisation man föreslår, försummar vad som har varil avsikten med lagen, nämligen omsorgen om miljön och tar för stora risker med hänsyn till vad t. ex. avfallshanteringen kan komma atl innebära för grundvallen e. d. Om vederbörande då besvärar sig mot det kommunala beslutet kommer länsstyrelsen in i bilden, men inle på något annat sätt.

Jag föreställer mig atl herr Leuchovius inte menar atl vi skall avskaffa besvärsrälten för den enskilde gentemot kommunens beslut.

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Hen LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Den sista frågan borde vara onödigt all besvara. Det är hell klart atl jag menar atl besvärsrälten skall vara kvar.

Jordbruksministern säger atl Jag rör ihop del för mig när jag talar om Vara kommun. Men det är sä - Jag har inte sagl eller trott något annat - all kommunerna om viljan finns har möjligheler atl lösa sophämtningen på ett vettigt sätt enligl den beslutade ändringen. Men jag har också sagt all den PM som Kommunförbundet skickat ut inle stämmer med riksdagens beslut. Där har del uppstått felaktigheter, och det var därför Jag bad atl jordbruksminisiern skulle la upp förnyade överläggningar med Kommunförbundet och tala om Just detta förhållande.

Jag skall bara nämna elt enda exempel belräffande förenklat hämi-ningsförfarande. Riksdagen och utskollet har sagl att ell sådanl samtycke skulle ske utan någon skriftlig förbindelse. Kommunförbundet har inte nöjt sig med detta utan förordar en skriftlig förbindelse av alla som vill delta i etl förenklat hämtningssystem. Det är atl gå litet längre än vi tänkt oss inom utskott och riksdag.

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Om skyldigheten att betala kommunal renhållningsavgift

Jag tror inte heller något annat än att man, med litet vilja från kommunernas sida, borde kunna sköta detta någorlunda smidigt. Men vi har ändå en hälsovårdsstadga, som förbjuder människorna alt själva gräva ned, gödsla, bränna etc. det hushållsavfall som kommunen är skyldig att ta till vara och forsla bort. En ändring därvidlag mäste göras - och det ganska snart - och jag hoppas atl då också följer ändringar i de olika lagar som måste samordnas. Jag vet inle om del behöver råda delade meningar på den punklen. Det finns Ju många lagar som griper in i varandra, inle minst avgiftslagen för renhållning samt hälsovårdsstadgan, hälsovårdsordningen, kommunala renhållningslagen osv.

Jag tror alt det behövs en samordning av det hela. Del hade varit ett praktiskt förfarande alt låta nu sillande utredning ta med dessa lagar i den samordning som ändå måste göras förr eller senare.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag hade inle tänkt förlänga debatlen ytterligare, men Jag vill gärna ha antecknat i kammarens protokoll atl man i den skrivelse från Svenska kommunförbundet som jag citerade i mitt lidigare anförande bl. a. säger alt Kommunförbundet i ett tidigt skede har påtalat behovel av alt lagstiftningen genomförs på ell smidigt sätt och alt kommunerna ges tillräcklig lid för planering och information till allmänheten.

Tyvärr har dessa önskemål ej beaktats i önskvärd utsträckning vid länsstyrelsernas dispensprövning. Jag finner detta litet anmärkningsvärt och värt atl påtala i detta sammanhang.

Hen jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vill till slut säga några ord lill herr Leuchovius när det gäller Kommunförbundet. Herr Leuchovius vet lika väl som Jag att Kommunförbundet har atl utfärda sina rekommendationer. Del är bara fråga om rekommendalioner som man utfärdar till kommunerna - givetvis inom ramen för gällande lagstiftning. Vi har inga möjligheler att ge Kommunförbundet direktiv - och skall heller inte göra det - om vilka rekommendationer förbundet skall utfärda. Del förefaller mig också som om Kommunförbundet i de skrivelser som har gått ut har varil lika angeläget som vi är här om atl den här lagen skall få en smidig tillämpning.

Jag tycker alt man kan sluta den här debatten med att säga att det kanske finns anledning för oss - eflersom vi alla känner behovet av omsorg på den här punklen och inser att det är nödvändigt atl hantera ocksä den här miljöfrågan på ett vettigt sätt -all ta hänsyn till alt kommunerna har haft ganska många praktiska problem all brottas med. Jag tror alt vi kan förutsätta all den diskussion som har förts inle bara här utan också ute i bygderna - och som kommer att föras i kommunerna - kommer atl leda fram till alt vi också får en bra tillämpning av den här lagen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Föredrogs och hänvisades Nr 49

Proposition Onsdagen den

1975/76:91 till skatteutskottet Mjanuari 1976

§ 12 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1975/76:10 till konstitutionsutskottet

§ 13 Föredrogs och hänvisades Motioner

1975/76:194-198 lill konsiitutionsutskottet 1975/76:199-203 lill skaiteulskoitei 1975/76:204 och 205 till Justitieutskottet 1975/76:206 lill lagutskottet 1975/76:207-209 lill utrikesutskottet 1975/76:210-214 till socialförsäkringsulskollet 1975/76:215-220 lill socialulskollet 1975/76:221-225 till kulturutskottet 1975/76:226-230 till utbildningsutskottet 1975/76:231-233 till trafikulskollet 1975/76:234 till civilulskottet 1975/76:235-237 till trafikutskottet 1975/76:238-243 till jordbruksutskottet 1975/76:244-247 till näringsutskottet 1975/76:248-253 lill inrikesutskottet 1975/76:254 till trafikulskoltet

§ 14 Föredrogs och bifölls interpellaiionsframsiällningarna 1975/76: 80-85.

§ 15 Herr talmannen meddelade att propositionerna nr 100 och lOI skulle sättas sist på morgondagens föredragningslista.

§ 16 Anmäldes och bordlades

Proposilon

1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen

§ 17 Anmäldes och bordlades Redogörelse

1975/76:12 Riksdagens lönedelegations redogörelse fördess veiksamhet under år 1975

§ 18 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:255 av herr Fågelsbo om öppnandet av riksmöte

1975/76:256 av herr Hermansson m.jl. om rösträtt för invandrare vid 77

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

riksdagsval 1975/76:257 av herr Hermansson m. f. om ätgärder mot inflationen 1975/76:258 av herrar Andersson i Örebro och Hovhammar om slopande

av skatt på annonser och reklam 1975/76:259 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora om slopande

av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet 1975/76:260 av herr Fredriksson om uppskattning av premieobligations

värde vid beräkning av arvsskatt 1975/76:261 av herrar Torwald och Norrby om lid för ingivande av ar-

belsgivaruppgift från vissa mindre företagare 1975/76:262 av herr Torwald m. P. med anledning av propositionen

1975/76:77 om avveckling av s. k. faktisk sambeskatlning 1975/76:263 av herr Henmark m. fi. om lokaliseringen av pansarlrupp-

skolan 1975/76:264 av herr Måbrink och fru Ryding om ätgärder för att öka

de värnpliktigas inflytande på de militära förbanden 1975/76:265 av herrar Andersson i Örebro och Petersson i Röslånga om

rätt lill sjukpenning vid förlust av idrotlsinkomst 1975/76:266 av herr Hermansson m. fi. om vidgad räll lill hustrutillägg,

m. m. 1975/76:267 av herr Karlehagen m.fl. om räll till sjukpenning m.m.

för givare av transplanlat 1975/76:268 av herrar Molin och Jonsson i Alingsås om sjukpenningen

för hemmamake 1975/76:269 av herr Ahlmark m.p. om hälso- och sjukvården 1975/76:270 av herr Hermansson m. P. om förbättrad mödrahälsovård 1975/76:271 av herr Karlehagen m. fi. om befrielse frän skyldighet för

sjukvårdspersonal att medverka vid abortingrepp 1975/76:272 av herr Signell m.fl. om ändring av skolåret 1975/76:273 av fru Andersson i Hjärlum och fru Göthbeig om slopande

av klassindelningen på tågen 1975/76:274 av fru Göihberg och fru Andersson i Hjärlum om lokala vä-

derieksprognoser 1975/76:275 av herr Magnusson i Kristinehamn m.jl. om bättre anpassning av kollektivtrafikmedel lill handikappade 1975/76:276 av herrar Signell och Blomkvist om utökning av irafikvak-

lernas arbetsuppgifter 1975/76:277 av herr Torwald om varselljus för motorcyklar 1975/76:278 av herr Larsson i Slaffanstorp m.jl. om finanseringen av

djursjukhusen 1975/76:279 av herr Wachtmeisler i Slaffanstorp m. fl. om statligt stöd

till den slutna djursjukvården 1975/76:280 av herr Fälldin m.fl. om en hushållningsplan för naturresurserna 1975/76:281 av herr Hermansson m. fl. om en samlad resurspolitik 1975/76:282 av fru Göthberg och fru .Andersson i Hjärlum om röjnings-

arbeten vid vägarna

1975/76:283 av herr Olsson i Järvsö m..P. om regionalpoliiiska insatser för Gävleborgs län

1975/76:284 av herr Olsson i Sundsvall om etablering av ett industricentrum i Ange

1975/76:285 av herr Westberg i Ljusdal om etablering av etl statligt industricentrum i Ljusdal

1975/76:286 av herr Ångström om klassificering av BJurholm i Vännäs kommun som kommundelscentrum

1975/76:287 av herr Björck i Nässjö om torghandeln

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Anmälan av interpellation

§ 19 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 14 januan

1975/76:86 av herr Jonsson i Alingsås (fp) lill herr justitieministern om åtgärder för all minska anlalel våldsbrott:

Under 1960-talel inträffade en dramatisk ökning av antalet registrerade misshandelsbrotl i Sverige. Efler att ha legat nästan konstant sedan 1950 Sleg antalet frän ca 8 700 brotl är 1960 till över I8 000"broii 1970 - en ökning med 110 96, om man tar hänsyn till befolkningsökningen.

Dessa fakta framgår av en nyutkommen kriminalvetenskaplig studie över misshandelsbrottslighetens utveckling: "Våldsbrott och alkohol". Rapporten har utarbetats av jur. kand. Leif Lenke vid Stockholms universitet.

De åtgärder som hittills vidtagits mot den ökade väldsbrottsligheten har av allt all döma inte haft någon påtaglig effekt. Av rapporten framgår bl. a. atl den slraffskärpning för misshandelsbrotl som genomfördes på 1960-lalel inle syntes ha någon påvisbar effekt. Däremot framgår del av rapporten ?.\.\. misshandelsbrotten ökade myckel markant under åren 1965-1970. En mindre del av denna ökning kan förklaras genom de ändringar som infördes i stalisiikrulinerna under 1960-talel, En viss del av ökningen kan också hänföras lill förändringar i befolkningens ålders-mässiga sammiansäitning.

Men fortfarande äiersiär en reellt sett myckel stark stegring av antalet misshandelsbrcll. Av rapporten framgår atl det finns etl mycket starkt samband melkn denna ökning av misshandelsbroiisligheten och den kraftiga ökning som alkoholkonsumtionen i landei samtidigt genomgått framför allt genom mellanölsreformen 1965, Del framhålls i rapporten alt del måste röra sig om etl orsaksförhållande mellan alkoholkonsumtionen och misshandelsbrollen, dvs. atl alkoholen under givna förutsättningar har en självständigt brotisgenererande effekt, Uppfallningen

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Meddelande om frågor

att alkoholbruk och våldsbrott endast skall ses som parallella symptom pä någon gemensam, bakomliggande orsak måste alltså revideras.

Man kan länka sig all traditionsbundna beteendemönster kan vara den faktor som gör att våldsbrott över huvud tagel kommer lill stånd. Alkoholens roll skulle då vara all den minskar de hämningar som häller tillbaka aggressiva tendenser som ligger förborgade i ett sådanl mönster. Dessa förhållanden är fortfarande otillräckligt utredda, men det kan å andra sidan inte på något sätt förändra alkoholens belydelse för våldsbrotten. Alkoholen kan spela samma roll även om andra faktorer i sista hand bestämmer våldsnivän.

En intervjuundersökning, som gjordes för ett par år sedan, visar all ölets roll för våldsbrottsligheien är dåligt känd bland allmänheten. De intervjuade kunde hell enkelt inte uppfatta mellanölet som en berus-ningsdryck. Den rapport som här tidigare refererats till ger dock stöd ät uppfattningen atl mellanölet har spelat en avgörande roll för den slora stegringen av anlalel misshandelsbrotl under 1960-taleis senare hälft.

Med anledning av della vill jag slälla följande frågor lill herr justitieministern:

1. Vilka slutsatser drar statsrådet av utvecklingen av antalet våldsbrott och det orsakssamband den refererade rapporten pekar på?

2. Avser statsrådet föreslå åtgärder i avsikt att minska anlalel våldsbrott?

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 14 Januari

1975/76:173 av herr Gustavsson i Ängelholm (s) lill herr kommunikationsministern om bibehållande av järnvägsförbindelsen Ängelholm -Teckomalorp:

I pressen meddelades för kon tid sedan all SJ hade planer på alt nedlägga vissa bandelar av järnvägsnätet, bl. a. en del av västkustbanan, nämligen mellan Ängelholm och Teckomalorp.

Detta skulle komma att innebära en betydande försämring av kommunikationerna mellan Ängelholm och Malmö och även en försämring av kommunikationerna pä västkusten över huvud taget.

För Åstorps kommun, som är en knutpunkt på denna bandel, skulle del också komma au bli ell avsevärt avbräck, liksom för hela nordvästra Skåne, som befinner sig i en expansiv ulveckling f n., vilkel framgår av befolkningssiffrorna under de senare åren för där belägna kommuner.

1, Anser siaisrådel en sådan ålgärd frän SJ försvarbar?

2. Kommer statsrådet i sä fall all biträda en eventuell framställning härom?

1975/76:174 av herr Takman (vpk) till herr utrikesministern om svenskt initiativ till förmån för befolkningen i väslra Sahara:

När den spanska fascistregimen fann sig nödsakad avstå från sitt koloniala välde över väslra Sahara skedde delta inle för att erkänna befolkningens rätt lill självbestämmande. I samförstånd med Spaniens fascistiska regering tränger nu Marockos och Mauretaniens trupper in i landet. Saharas befrielsefront. Polisario, gör väpnat motstånd. En tredje gränsstal, Algeriet, stöder politiskt befrielsefronten. President Giscard d'Eslaing i Frankrike stöder däremol den marockanska invasionen, och i fransk press har ullrycket "axeln Paris-Madrid-Rabal" använts om koalitionen mol västra Saharas folk.

Del är mol denna bakgrund som jag till herr utrikesministern vill ställa frågan:

Vilka initiativ har den svenska regeringen tagit för att bidra till att befolkningen i västra Sahara tillförsäkras rällen till självbestämmande och fred?

Nr 49

Onsdagen den Mjanuari 1976

Meddelande om .frågor

1975/76:175 av herr Wikström (fp) till herr justitieministern om begränsning av anlalel centrala persondataregister:

Enligt datalagen skall inställningen hos de registrerade särskilt beaktas när man prövar om personregister på data skall få inrättas. Datainspektionens erfarenheter visar, alt människor ofta upplever det som en risk i sig själv atl finnas registrerade i en mängd olika personregister. För all begränsa antalet centrala personregister har datainspektionen arbetat efter grundprincipen all företag och organisationer bara skall få registrera personer som är kunder, anslällda eller medlemmar, eller som själva har medgivit regislreringen. Den principen har regeringen gäll emol i beslut i besvärsärenden.

Av vilken anledning frångår regeringen den grundprincip dalainspektionen sökt tillämpa och som medger en begränsning av anlalel cenlrala personregisier?

1975/76:176 av herr Måbnnk (vpk) lill herr utrikesministern om åtgärder med anledning av dödsdomar i Iran:

Förtrycket i Iran hårdnar. Shahen försöker all slå ned sina motståndare med slöd av en alll rättsvidrigare lagstiftning och alll brutalare våld. På nyårsafton dömdes tio molståndskämpar lill döden. I anledning av den senaste lidens utveckling i Iran vill Jag fråga herr utrikesministern:

Vilka initiativ avser regeringen all la i anledning av del alll bruialare förtrycket i Iran?

6 Riksdagen 1975/76. Nr 47-51

Nr 49 1975/76:177 av fru Fredrikson (c) lill herr kommunikationsministern om

Onsdaeen den sänkta avgifter för ombordansiälldas radiosamtal och telegram:

Mjanuari 1976 Avser statsrådet att vidta älgärder i anledning av de sjöfackliga or-

Meddelande om .frågor

ganisationernas skrivelse med krav på sänkning lill hälften av avgifterna för de ombordansiälldas radiosamtal och telegram?

§ 21 Kammaren åtskildes kl, 15,22,

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen