Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:48

Tisdagen den 13 januari

Kl. 15.00

§ 1 Upplästes följande lill kammaren inkomna skrivelser:

Till riksdagens kammare

Undertecknad avsäger sig härmed uppdraget som ordinarie ledamot av konstiluiionsulskoltet.

Stockholm den 12 januari 1976 Per Ahlmark

Till riksdagens kammare

Undertecknad avsäger sig härmed uppdraget som suppleant i utbild-ningsutskottet.

Stockholm den 12 januari 1976 Björn Molin

Dessa avsägelser godkändes av kammaren.

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Meddelande om .frågor

Antalet suppleanter i socialförsäkringsutskottel

Meddelande om fyllnadsval

Om åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet

§ 2 Antalet suppleanter i socialförsäkringsutskottet

Hen TALMANNEN:

Enligt till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen föreslagit atl antalet suppleanter i socialförsäkringsutskottel, som f n. är 16, skall utökas till 17.

Jag hemställer all antalet suppleanter i socialförsäkringsutskottel bestämmes till 17.

Kammaren biföll denna hemställan.

§ 3 Meddelande om fyllnadsval

Hen TALMANNEN:

Jag får meddela att fyllnadsval till utskott m. m. kommer all företas vid morgondagens sammanträde.

§ 4 Om åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet

Herr handelsminislern LIDBOM erhöll ordel föratt besvara herr Hell-

2 Riksdagen 1975/76. Nr 47-51

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om åtgärder mot missbruk av konkursinstitutet

ströms (s) den 4 december anmälda fråga, 1975/76:141, lill herr industriministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Hellström har frågat industriministern om han avser att vidta åtgärder som syftar till någon form av aukiorisation för företagare som uppenbart missbrukat konkursförfarandet och som avser att starta elt nytt förelag. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Ulan tvekan utgör företagskonkurser etl allvarligt problem. Konkurserna drabbar inte bara de anslällda utan medför också förluster för siaten och andra borgenärer. Som herr Hellström påpekar finns det i vissa fall anledning misstänka all syftet med en konkurs just har varit att undkomma förpliktelser mot det allmänna.

För att motverka dessa missförhållanden är olika åtgärder tänkbara. Till en början kan konkursreglerna reformeras. Inom juslitiedeparlementel förbereds f n. elt lagförslag som syftar lill att avskaffa nuvarande system med fattigkonkurser och ersätta del med en ordning som ger samhällel bättre insyn i mindre konkurser. Proposition i ämnet skall läggas fram under våren. När det gäller skatter har man under senare tid genom ändrade rutiner och ökad kontroll fäll en snabbare och effektivare indrivning än förut.

Även andra vägar kan prövas för atl komma till rätta med rådande missförhållanden. Bl. a. kan man, åtminstone inom vissa branscher, införa en eiableringskoniroll, så atl endast personer som verkligen kan och vill uppfylla sina förpliktelser som företagare tillåts alt starta etl företag. En annan åtgärd är all införa någon form av konkurskaranlän, dvs. hinder för näringsidkare som har försatts i konkurs all under viss tid efler konkursen starta en ny verksamhet.

De här sist berörda frågorna är sedan en tid tillbaka föremål för överväganden inom flera departement, bl. a. inom justitiedepartemeniei, Dessulom pågår inom industriverket en undersökning om konkursfrekvens m. m. inom den bransch som kanske är av del största intresset idet här sammanhanget, nämligen byggnadsbranschen. Inom något halvår bör del förberedande arbetet i departementen och industriverket ha avancerat sä långt att närmare besked kan lämnas om vilka ytterligare vägar som bör prövas för alt komma till rätta med de problem som herr Hellström har påtalat.

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar handelsministern för svaret på min fråga, vilket ju visar att regeringen på flera områden tagit upp vissa av de problem som Jag pekat på i min fråga.

Grundproblemet, som är svårast att komma åt, gäller möjligheten för företagare all tillskansa sig samhällets och löntagarnas medel genom atl upprepade gånger gä i konkurs och starta nya förelag. Eftersom en konkurs i regel bara berör förelaget och inle företagaren så finns del möjligheter alt la ut tillgångarna ur företaget, sätta in dem i ell nytt bolag och fortsätta.

Jag skall bara ge två korta exempel på hur della kan gå till.

Inom byggbranschen, som är den bransch där frekvensen konkurser av det här slaget varit störst och som också nämns i svaret, finns del ell exempel från Västsverige på en byggmästare som under kortare tid än två år lyckats försätta 16 olika bolag i konkurs och tillskansa sig del allmännas medel på del sättet.

Ett exempel från ett annat område gäller städbranschen i Stockholm, där en företagare stämdes till arbetsdomstolen; del gällde ett mål om uteblivna löner till en städerska. Företaget förlorade i domstolen och skulle belala ul skadestånd lill städerskan. Men när domen föll fanns inte längre förelaget. Det var upplöst, och tillgångarna hade lagils ur det. Men samme företagare fortsatte atl driva städningen på samma arbetsplats men nu med annat bolag!

Det är viktigt, såsom också sagts i svaret, att man, då man följer upp den Slalliga ulredningen om en ny lagstiftning om förenklad konkurs, lar bort falligkonkurserna. Den utredning som gjorts här visade pä en uppskattad broltsfrekvens när del gäller gäldenärsbroltslighel på mellan 40 och 50 "n av falligkonkurserna. En del av problemet kommer man åt på det sättet.

Jag tror inle all man kan lösa grundproblemet - all förhindra upprepade konkurser, där företagaren utnyttjar åtskillnaden mellan del personliga ansvaret och företagels- genom eiableringskoniroll bransch för bransch, nägot som i och för sig kan vara angelägel av andra skäl. Del här problemet finns i oerhört många branscher, 1 svaret har byggbranschen anförts som exempel. Ytterligare exempel är textil, beklädnads, fastighets, hotell och restaurang samt transport. Jag kan räkna upp en lång rad andra områden där fenomenet förekommer. Jag tror, och det antyddes också i svaret, all man måste gä in på personens eget ansvar, dvs. rätten alt återkomma som företagare efter all man gjort en konkurs.

Jag menar att en konkurskarantän eller en längre gående aukiorisation måste prövas för alt komma åt della problem.

Herr handelsminislern LIDBOM:

Herr talman! Del är tydligt atl det i princip råder fullständig enighet mellan herr Hellström och mig. De synpunkter jag lämnade i svaret är naturligtvis inle ultömmande. Jag bör kanske i anslutning till herr Hellströms exempel nämna all den här möjligheten atl samma person bollar med olika förelag och läler det ena bolaget efter del andra gå i konkurs har någol beskurits genom de ändringar vi har gjort i ak-liebolagslagsiiflningen med skärpta krav på aktiekapitalets storlek och inbetalningen av aktiekapitalet.

Det bör kanske också påpekas att skattemyndigheterna har sin uppmärksamhet riktad på missförhållandena. Sädana här företagare som går i konkurs upprepade gånger råkar ut för en s. k. svartlistning hos skattemyndigheterna och i fortsättningen kollas deras deklarationer särskilt noga.

Nr 48

Tisdagen den 13januari 1976

Om åtgärder mot missbruk av konkursinslilutel

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om återbesättning-en av lediga hemkonsulenttjänster

Herr Hellström och jag är ocksä överens om att de olika åtgärder som har vidtagits hillills inte är tillräckliga utan att vi måste gå vidare. Jag har uttryckt mig med lillböriig försiktighet när det gäller möjlighelerna till konkurskarantän och liknande därför att det är svära problem och inventerings- och utredningsverksamheten på området ännu inte är färdig. Men jag tror mig kunna säga all det kommer att bli någonting i den här stilen med konkurskarantän och liknande, kanske kompletterat med andra åtgärder, t. ex. en nedfrysning av karantänen för firmanamn och sådanl. När utredningsarbetet är klart fär vi återkomma till riksdagen med konkreta förslag.

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Handelsministern aktualiserade här ett annal viktigt område när han talade om den bevakning som redan nu sker från skaltemyndigheterna av dem som går i konkurs upprepade gånger. Den möjligheten finns ju i dag och kommer all finnas även vid någon form av aukiorisation eller konkurskaranlän att företagaren skriver över sina bolag på familjen. Även om det nu inte finns formella hinder för företagarna alt komma tillbaka, är det i den här branschen rätt vanligt atl man låter familjemedlemmar stå för bolagen. Det problemet skulle vi i och för sig inte komma ål genom en konkurskarantän eller, sä som jag föreslagit, en aukiorisation. Därför måste de åtgärder som vidtas -vilken form dessa än får - på någol sätt kopplas till en lagstiftning av del slag som man tänker sig i andra sammanhang för alt komma till rätta med skattenykl, nämligen någon form av generalklausul som lar sikte pä syftet, sä all del blir möjligt alt stoppa de bolag som vid upprepade konkurser bollas mellan man, hustru och barn. Della är ett ytteriigare problem som finns kvar, oberoende av hur man löser den fråga Jag har tagit upp.

Vilken väg man än går så får man ocksä se till att man genom etl sådant förfarande som aukiorisation eller konkurskarantän också stöder de småföretagare som icke har avsett alt lura samhällel utan som gjort konkurs av andra skäl och behöver stöd med utbildning och konsulthjälp. Det bör kopplas till de här negativa insatserna mot den brottsliga verksamheten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om äterbesättningen av lediga hemkonsulenttjänster

Herr handelsministern LIDBOM erhöll ordel för atl besvara fru Oskarssons (c) den 12 december anmälda interpellation, 1975/76:74, och anförde:

Herr lalman! Fru Oskarsson har frågat mig om Jag anser att regeringens åtgärder när det gäller återbesättning av lediga hemkonsulenlljänster är

förenliga med riksdagens beslut.

Regeringens proposition om kommunal konsumentpolitisk verksamhet behandlades av riksdagen våren 1975. Riksdagen beslutade då alt rekommendera kommunerna alt väsentligt vidga sin medverkan i konsumentpolitiken. En huvuduppgift för den kommunala konsumentpolitiken bör enligl det beslutet vara alt lämna enskilda konsumenter råd och vägledning. Bland andra uppgifter kan nämnas mer allmän informationsverksamhet, genom bl. a, utställningar, rapportering av konsu-menlproblem lill centrala myndigheter osv.

Beslutet innebär att väsentliga delar av den verksamhel som hemkonsulenterna vid länsstyrelserna hittills har svarat för nu skall föras över på kommunerna. Hemkonsulenternas huvudsakliga arbete har beställ jusl i rådgivning och allmän information.

Hemkonsulenterna har också svarat för elt direkt slöd lill de kommuner som börjat en konsumentpolitisk verksamhet. Regeringen framhöll i proposilionen att det var mesl rationellt att samla den stödjande verksamheten centralt hos konsumentverket. Mot bakgrund av den nya uppgiftsfördelningen föreslog regeringen att hemkonsuleniijänsterna skulle dras in med verkan frän den 1 januari 1977.

Riksdagen ansåg att det inle fanns underlag forell beslut om indragning av hemkonsuleniijänsterna. Det pekades därvid särskilt på atl endast elt begränsat antal kommuner hade börjat någon verksamhet och all det inte fanns några egentliga garantier för atl kommunerna skulle bygga ul den konsumentpolitiska verksamheten pä det sätt som regeringen hade förutsatt. Riksdagen kunde dock ansluta sig lill den strävan att rationellt fördela de konsumentpolitiska resurserna som regeringens förslag var ell uttryck för. Riksdagen ansåg att den regionala organisationen borde anpassas till utvecklingen pä det kommunala planet.

Mot bakgrund av delta riksdagsbeslut uppdrog regeringen i juni 1975 ät konsumentverket atl utfärda anvisningar för hemkonsulenternas fortsatta arbete. Enligt anvisningarna skall hemkonsulenternas arbete inriktas pä alt stimulera och stödja kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Arbetet skall omfatta information om riksdagens beslut samt medverkan - om kommun så önskar - vid planering och uppbyggnad av verksamhel. Konsumentvägledningen skall inskränka sig till de kommuner som inle har påbörjat någon egen verksamhet.

Regeringen hade vidare beslutat all vakanta hemkonsulenlljänster inle får återbesättas ulan regeringens medgivande. Anledningen härtill är all regeringen vill ha reella möjligheter att, som riksdagen förutsatt, fä till stånd en anpassning av den regionala organisationen till den kommunala verksamhetens utbyggnad.

Konsumentverket följer nu fortlöpande utvecklingen på det kommunala området. De uppgifter som verket får in visar alt kommunerna nu har elt påtagligt intresse av atl engagera sig i det konsumentpolitiska arbetet. Åtskilliga kommuner har fåll i gång en verksamhel och andra står på tur.

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om återbesättning-en av lediga hemkonsulent-tjänster

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om återbesättnlng-en av lediga hemkonsulenttjänster

Frågan om återbesättning av hemkonsulenlljänster måste ses mol den här bakgrunden. I de ärenden som regeringen hittills har prövat har konsumentverket i varje särskilt fall gjorl en noggrann bedömning av den kommunala verksamheten i berört län samt en prognos om utvecklingen framöver. Konsumentverket har på grundval av de uppgifter man fått fram funnit att återbesättning i de flesta fall bör ske genom långtidsvikariat på viss lid. Regeringen har delat denna bedömning.

Jag finner atl de åtgärder som Jag nu har redovisat är helt i linje med riksdagens beslut.

Fru OSKARSSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka handelsminislern för svaret på min interpellation. Tyvärr kan Jag inte säga att Jag upplever det speciellt positivt.

När riksdagen i maj 1975 diskulerade kommunal konsumentpolitisk verksamhet ägnades myckel intresse åt Jusl den regionala verksamheten. Näringsutskottet var enigt om atl denna verksamhet skulle bibehållas. Man betonade i utskottsbelänkandel att den fyller en viktig funktion och att hemkonsulenterna har stora arbetsuppgifter även när den kommunala verksamheten kommer i gäng i större omfattning. Det är stor skillnad på olika kommuners möjligheler atl starta kommunal konsumentpolitisk verksamhel. Del beror inle pä att intresset för verksamheten är litet ulan pä atl kommunerna har svårt all ekonomiskt klara en satsning på detta område. Som jag ser det är det viktigt alt man genom den regionala verksamheten kan hjälpa till att utjämna olikheterna inom länen, så att konsumenterna har möjlighet lill rådgivning m. m. oavsett var de bor.

Som exempel kan Jag ta mitt eget län, Kronobergs län, där vi har små kommuner som har svårt att lösa konsumentverksamheten på grund av del ekonomiska läget. För oss är den regionala verksamheten viktig, och jag är övertygad om all det finns sådana kommuner inom vane län. Del är därför olyckligl om man genom en förändring av den regionala verksamheten försämrat möjligheterna för konsumenterna alt få hjälp.

I riksdagens beslut i maj 1975 sägs, som handelsministern har påpekat, atl regeringen bör följa utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleds härav.

Diskussionen i både utskottet och riksdagen präglades av atl den anpassning av verksamheten som man fann angelägen inte skulle innebära en indragning av tjänsterna utan en anpassning av arbetsuppgifterna i takt med att den kommunala konsumentverksamheten förstärktes. Utbyggnaden av denna måste Ju innebära elt ökat krav pä den regionala verksamheten, bl. a. när del gäller rådgivning i större frågor, utbildning och fortbildningsverksamhet. Även när del gäller samverkan mellan olika länsorgan har hemkonsulenterna en viktig funktion. När riksdagen fat-lade beslutet i fjol var del efter en debatt som klart gav uttryck för

denna inställning.

I handelsministerns svar ser jag en annan inriktning, nämligen den atl man arbetar för en förändring av den regionala verksamheten med sikte på en indragning. Jag vill fråga handelsminislern om denna min tolkning av svaret är riktig.

Regeringens beslut atl länsstyrelserna inle får utannonsera och tillsätta tjänsterna ulan regeringens medgivande har inneburit dels en fördröjning av tillsättningen, dels all man genom att få tillstånd till återbesättning under endasl kort lid inte haft möjlighet all tillsälta tjänsterna med kvalificerade personer.

Elt av de län som just nu har en hemkonsulentljänst vakani, nämligen Kalmar län, har ju fått tillstånd att hälla tjänsten besatt lill den 1 januari 1977. Det måste vara en omöjlighet att intressera någon kvalificerad alt söka under sådana förutsällningar.

I ett annal län som har motsvarande problem, Norrbottens län, gäller tillståndet endast sex månader. Det är Ju omöjligt alt bedriva en verksamhet av denna typ om man inte får arbeta mer än sex månader. Det tar en viss tid att komma in i en sådan verksamhet.

Som Jag ser del så urholkar man genom detta förfaringssätt den regionala verksamheten i de län där man av olika anledningar fär tjänster lediga. Del var enligt mill sätt att se inle riksdagens mening när beslutet logs. Jag vet ocksä att många delar denna uppfattning.

I svaret sägs vidare att konsumentverket noga bedömt hur den kommunala verksamheten utvecklats i berörda län. Är den väl utbyggd i Kalmar och Norrbottens län?

Enligl uppgift har man i Kalmar en tjänst som konsumenlsekreterare och har också enligt uppgifter som jag har fält vissa planer på att skapa en större region för den tjänsten. Om dessa planer förverkligas, skulle den med undanlag för Ölandsregionen omfatta nästan hela den nuvarande regionala verksamhetens område. En sådan effekt anser jag inle all beslutet om den kommunala verksamheten var ägnat att få. Det måste väl vara viktigt all låta den regionala verksamheten fortsätta och då med en fasl tjänst.

I Norrbotten, som omfattar fjorton kommuner, har man en heltidstjänst i Luleå, beslut om en halvtidstjänst i Gällivare fr. o. m. den 1 januari 1976 - den är dock inte tillsalt - samt beslut om en konsumenlnämnd, men inle om någon tjänst, i Kiruna.

I tre kommuner har man personal som samtidigt har andra uppgifter. Även inom della län har, som jag ser det, fortfarande hemkonsulenterna en slor uppgift och arbetsbörda.

Herr talman! Från handelsministerns och regeringens sida ser man, om Jag har tolkat svaret på min interpellation räll, annorlunda på den regionala konsumentpolitiska verksamheten än jag och även många övriga, inte bara inom centerpartiet utan även inom andra partier, gör. Jag är täcksam om handelsministern vill klargöra detta ytterligare och särskilt om svaret kan ges en mer positiv inriktning.

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om återbesättning-en av lediga hemkonsulent-tjänster

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om återbesättning-en av lediga hemkonsulenttjänster

Herr handelsminstern LIDBOM:

Herr talman! Jag lyssnade noga på fru Oskarssons argumentation för den regionala verksamheten och för att man skall nybesälla ledigblivna hemkonsulenlljänster med ordinarie innehavare. Det är ett argument som onekligen har en viss tyngd i detta sammanhang. Fru Oskarsson påpekar att om man vakanssätter en hemkonsulentljänst och försöker återbesätta den bara med långtidsvikariat, är det väldigt stor risk atl man inle får lika kvalificerade sökande som man annars skulle ha utsikter till. Del förefaller vara litet svårt att hell gå förbi del argumentet. Den risken finns nog. Men dä vill Jag peka på att detta är en typ av övergångsproblem som inte kan vara unika för hemkonsulentverksamheten och som man tyvärr aldrig kan hitta någon fullgod lösning pä.

Vi befinner oss i det läget atl riksdagen har fattat ett beslut, som visserligen inte innebär någon omedelbar avveckling av hemkonsulent-verksamheten i länsstyrelserna men som dock innebär all man på sikt skall sträva i den riktning som angavs i proposilionen, dvs. all lägga den för de enskilda konsumenterna rådgivande och stödjande verksamheten och en del information på de lokala konsumentpolitiska organen ute i kommunerna och flytta den mera sammanhållande, stödjande konsumentpolitiska verksamheten frän hemkonsuleniijänsterna och länsstyrelserna till konsumentverket.

Riksdagens ställningstagande i delta ämne kan jag belysa genom alt citera direkt ur näringsutskotlets betänkande 1975:26: "I takt med utvecklingen på del kommunala planet bör enligl utskottets mening en anpassning av den regionala organisationen komma lill stånd. Den strävan alt rationellt fördela de konsumentpoliliska resurserna, som regeringens förslag är ett uttryck för, kan utskottet ansluta sig lill."

Vi har i regeringen ansett oss stå pä fasl grund och handla i full överensstämmelse med riksdagens intentioner när vi i län där ingen kommunal verksamhel har kommit i gäng låter allt förbli vid del gamla. I län där man har fått i gäng en kommunal verksamhel och där man har förhoppningar om atl den skall bli tämligen heltäckande inom länet förbereder vi oss för en avveckling av hemkonsuleniijänsterna - och della genom alt vakanssätla dem och genom alt bara tillsätta dem med långtidsvikariat. När del gäller de två nämnda exemplen, Kalmar och Norrbotten, har man just i vissa kommuner fått i gäng en lokal konsumentpolitisk aktivitet. I själva Kalmar kommun finns t. ex. en tjänst som hemkonsulent, och del föreligger även förslag om att starta lokal konsumentpolitisk aktivitet i ytteriigare sex kommuner. Regeringen har i del lägel beslutat vakanssätla och återbesätta med vikarier den ena av länels tvä hemkonsulenlljänster - den andra tjänsten är alltså kvar på samma bas som tidigare.

Precis densamma har manövern varil i Norrbotten, som har två hemkonsulenlljänster, varav den ena vakanlsalts och återbesatts med läng-tidsvikarie. Detta har skett mot bakgrund av att det i Norrbotten numera förekommer en glädjande slor konsumentpolitisk aktivitet. Luleå, Piteå,

Arjeplog och Kiruna har redan sådan kommunal verksamhet, vilken täcker mer än 50 % av länets invånare.

Om Jag i det här sammanhanget skall nämna något om utvecklingen i stort vill jag bara säga all jag tycker del är glädjande atl kunna konstatera atl antalet konsumenlnämnder raskt har ökat. Vi räknar med all det under 1976, dvs. under innevarande år, kommer i gång kommunal konsumentpolitisk verksamhet på sä många häll i landet att mer än hälften av Sveriges befolkning kan fä möjlighet till denna kommunala rådgivning.

Fru OSKARSSON (c):

Herr talman! Det är klart att handelsministern och jag har olika synsätt på hur man skall tolka beslutet i riksdagen om kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Handelsministern läste ur näringsutskotlets belänkande upp etl citat om den regionala verksamheten, där det mycket rikligl står att man skall anpassa den till den takt med vilken den kommunala konsumentpoliliska verksamheten utvecklas. Men som det uttrycktes i debatten här i riksdagen och vid diskussionerna i närings-utskottet ansågs atl det inte behöver innebära att den regionala verksamheten skall dras in, utan att denna verksamhel i fortsättningen bör utformas så alt den passar den kommunala verksamheten.

Om man läser vidare i näringsutskotlets belänkande finner man all där också står att regeringen fortlöpande bör följa utvecklingen på del lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleds härav. Därför menar jag atl om man på det här sättet förändrar förutsättningen för hemkonsulenttjänsterna innan man kommer med förslag till organisatoriska förändringar, innebär det alt man rycker undan grunden för eller urholkar den verksamheten.

Handelsministern höll ju med mig om atl det är svårt all äterbesätta tjänsterna med långtidsvikariat och att det uppslår problem i samband med del. Jag är emellertid övertygad om att del i dessa län kommer atl behövas sädana ijänsler även i fortsättningen. I mill första inlägg nämnde jag hur del är i Norrbottens län enligt de uppgifter som jag har fält, men de upplysningarna stämmer inle riktigt med de uppgifter som handelsministern har lämnat. Vi vet all det är etl stort län och att de som bedriver den regionala konsumentpolitiska verksamheten där starkt understryker att det kommer att finnas arbetsuppgifter för dem även i fortsättningen.

Inriktningen att vi bör behålla den regionala konsumentpolitiska verksamheten fick ju slöd i utskottet. Man instämde i huvudsak i yrkandena i de åtta motioner som hade framlagts i ärendet - motioner frän alla partier i riksdagen. Dessa stöddes också av samtliga partier senare i debatten i kammaren.

Handelsministern säger atl man nu har fått i gång kommunal verksamhet i Kalmar i siörre utsträckning. Om Jag är riktigt underrättad föreligger det där förslag om alt en och samma person skall sköta kon-

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om återbesåttning-en av lediga hemkonsulent-tjänster

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om återbesättning-en av lediga hemkonsulenttjänster

sumenirädgivningen i flera kommuner i Kalmar län. Men med ett sådant större arbetsområde har man övertagit den uppgift som den regionala verksamheten har i dag. Meningen med den kommunala verksamheten är Ju ändå alt den skall fylla funktionen inom kommunen. Jag har fåll uppgifter från Kalmar om alt konsumenlsekreteraren där skulle serva kommunerna en dag i månaden, och del är inte specielll myckel.

Vi ser, som sagl, olika på den här tolkningen. Det finns väl anledning för oss från vårt håll alt bevaka frågorna och återkomma med förslag som kan ge en mera bestämd viljeinriktning.

Herr handelsminislern LIDBOM:

Herr lalman! Bara hell kort lill fru Oskarsson: När det gäller tolkningen av riksdagsbeslutet fattar jag fru Oskarsson sä, att ni menar all riksdagens beslut innebar all man visserligen skall flytta över hemkonsulenternas nuvarande verksamhet dels på kommunerna, dels på konsumentverket - information och rådgivning på kommunerna och den samordnande och stödjande verksamheten på konsumentverket - men att man likväl skall behålla hemkonsulenterna och anpassa deras uppgifter. Del är för mig en ny och någol uppseendeväckande tolkning.

Vad Jag har trott mig kunna inläsa i riksdagens beslut är alt man i princip var totalt ense med regeringen om att den regionala verksamheten på längre sikt skall avskaffas därför atl uppgiften skall överläs dels av kommunala lokala organ, dels av konsumentverket. Riksdagen var emellertid angelägen om all understryka atl man inle fick avskaffa de regionala tjänsterna innan man hade fått någonting annat på plats i stället, nämligen den lokala konsumentpoliliska verksamheten.

De intentionerna har vi försökt vara trogna emot. Som man kan se av de två här omdiskuterade exemplen finns det inte någol fall där vi har totalt slopat eller velat slopa hemkonsulenttjänsterna än så länge. I två fall har vi alltså dragit in en av tvä ijänsler i resp. län och återbesatt dem med långtidsvikarier. Det är allt.

Fru OSKARSSON (c):

Herr lalman! När riksdagen debatterade den här frågan i våras uttalades del klart från samtliga partier - och del gick riksdagen lill beslut pä sedan - att man var angelägen om atl behålla den regionala verksamheten. Jag har läst igenom protokollet från den debatten, och av det framgår alt man underströk alt del finns uppgifter för den regionala verksamheten också i fortsättningen, även sedan den kommunala har byggts ut i siörre omfattning. Det gäller t. ex. frågorom samverkan mellan olika länsorgan, frågor om den yttre miljön, där hemkonsulenterna kan ha en speciell uppgift, och frågor om den inre miljön. Vidare gäller det sambandet mellan kommunerna och konsumentverket, där man också ansåg att den regionala verksamheten har en viktig funktion all fylla.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för all besvara herr Hellströms (s) den 26 november anmälda interpellation, 1975/76:68, och anförde:

Herr talman! Herr Hellström har i en inlerpellalion frågat mig, om Jag är beredd att ta initiativ lill ell utvecklingsarbete för framlida kollekliva transportsystem.

Innan Jag går närmare in på del mera långsiktiga forsknings- och utvecklingsarbetet inom kollektivtrafiken skall Jag kort beröra det arbete som pågår för all förbällra kolleklivlrafiken på kort och medellång sikt.

Kolleklivtrafikulredningen (KOLT)-som forell halvår sedan lämnade sill belänkande - har undersökt möjligheterna all pä olika sätt förbättra de nuvarande kollektivirafiksyslemen, Ulredningen har därvid uigåli från de krav som olika trafikanter ställer på trafiksystemen. Dessa krav har vägts mot samhällets mål och resurser i fråga om kolleklivlrafiken, Ulredningen har i enlighet med direktiven utgått från den teknik som f n. används och som under den närmaste tioårsperioden bedöms komma till användning. Redan med hjälp av denna teknik finns - enligt ulredningen - goda möjligheter alt utveckla kollektivtrafiksyslem i syfte atl nå förbättringar i fråga om bekvämlighet, restider, resmöjligheter, trafiksäkerhet, trafikmiljö etc. Ulredningen framhåller även viklen av forskning inom trafikområdet.

HAKO-ulredningen har i sitt belänkande, Handikappanpassad kollektivtrafik, övervägt olika åtgärder för atl anpassa den kollektiva trafikapparaten lill de handikappades behov. Ulredningen har därvid i elt ramprogram föreslagit åtgärder som pä olika lång sikt kan bli genomförda inom ramen för ell utvecklingsarbete som omfattar hela kolleklivlrafiken.

I sammanhanget vill jag ocksä nämna den forskningssiödjande och forskningsinitierande verksamhel som transportforskningsdelegalionen (TFD) bedriver och inom vilken kollektivlrafikforskningen har hög prioritet. Som exempel på TFD-slödda projekt med stark anknytning lill kolleklivtrafikområdel kan nämnas följande:

Studier av samband mellan bebyggelsestruktur och kolleklivirafiksys-tem.

Arbetstider och kollektivtrafik.

Databaserade opiimeringsmeioder för allokering av bussar för kollektivtrafik.

Samhällsplanering med hänsyn lill kollektivtrafik.

Prioritering av busstrafik vid samordnande irafiksignalanläggningar.

TFD stöder även andra projekt vars resultat på olika sätt kan komma kollektivtrafiken lill del. Dit hör bl, a. irafiksäkerhelsforskningen och viss forskning om säkerhet hos fordonskomponenler. Jag vill här ocksä nämna den perspektivplanering som påbörjats inom TFD. Med hjälp av expertis från del näringsgeografiska området, framtidsforskningen och

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

Nr 48

Tisdagen den I3januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

den tekniska forskningen avser man här ta fram underlag för all bedöma den mer långsikliga forsknings- och ulvecklingsinriktningen beträffande transportsystem. Samtidigt kommer bl. a. framtida miljökrav att systematiseras. I slutfasen på delta arbete kommer behov av och krav pä teknisk utveckling atl belysas.

Styrelsen för teknisk utveckling, STU, stöder bl. a. viss iransportleknisk forskning. F. n. väntas slutrapport från tre olika projekt, varav två avser större tätorters bussystem och ell förprojektering av en täl-orisbuss. Nyligen har STU tillsammans med Storstockholms lokaltrafik, Stansaab och AB Almex påbörjat elt projekt som avser utveckling och prov av elektroniskt trafikledningssystem för bussar. Projektet, som är kostnadsberäknat till drygl 7 milj. kr. och löper över tre budgetår, syftar till att höja regulariteten och resursutnyttjandet i trafiksystemet. Inom handikappområdet pägär forskning som bl. a. rör färdtjänst, rullstolar i kollekliva Irafikmedel och lyftningsanordningar för rullstolar. STU följer också noggrant det mycket omfattande tekniska ulvecklings-arbele som pågår i de slora indusiriländerna, främsl Frankrike, Tyskland och USA,

För del mer långsiktiga, systeminrikiade utredningsarbetet bör man formulera framlida krav på irafiksysiemel med utgångspunkt i studier av resbehov, resstandard, miljö och säkerhet. Förutsättningen för etl framgångsrikt utvecklingsarbete i fråga om de kollektiva irafiksyslemen är alt detta arbete sker med hänsyn till människans och samhällets önskningar och resurser. På initiativ av Nordiska ministerrådet bedrivs med dessa utgångspunkter sedan år 1973 ell projekt med syfte alt utreda möjliga framlida syslem för personiransporter, främst kollektivtransporter, i nordiska tätorter. Som bakgrund till projektet, benämnt Nordkolt, anges all svårigheterna atl - särskill i siörre tätorter - bygga ul en iranspori-apparal lill övervägande del baserad pä bilburna transporter har aktualiserat behovet av att förbättra de kollekliva transporterna. 1 programförklaringen sägs vidare alt ätgärder på längre sikt kan innebära utveckling av nya kollektivtrafiksyslem som ger möjligheler lill såväl ökad rörlighet för kollektivirafikanlerna som ökad trafiksäkerhet och förbättrad miljö.

Avsikten med det pågående arbetet inom Nordkolt är alt ge en samlad översikt över bl. a, den tekniska utvecklingen samt alt utarbeta metoder för bedömning av framlida transportsystem i tätorter och formulera alternativa lösningar för framlida utveckling av transportsystem. Inom projektet planerade modellstudier i nordiska tätorter inleds under första halvåret 1976 och väntas pågå under ca ell år.

Som framgått av min redovisning bedrivs elt omfattande ulvecklings-och utredningsarbete med syfte att förbällra betingelserna för kollektivtrafiken. En utveckling mol förbällrad kollekiivirafikieknik är själv-fallel vikiig. De lekniska förulsällningarna måsie dock ständigt vägas mol de möjligheter som trafikanterna har alt använda sig av nya tekniker.

Jag vill avslutningsvis belöna all de avancerade studier som pägär inom leknikområdei i fråga om fordonskomponenler, dalabaserade styr-

system och irafikregleringssyslem kan bidra lill en successiv utveckling Nr 48

av de kollektiva trafiksystemen i den riktning som både Jag och inler- Tisdagen den

pellanten önskar. 13 januari 1976

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern för svaret pä min interpellation. Svaret är Ju en värdefull redovisning av den forskning som pågår, och del kommer enligt min mening all bli mycket intressant alt efter hand se resultaten, kanske framför alll av del som initierats långsiktigt av iransportforskningsdelegalionen och Nordkolt, som sammanfattar och försöker dra slutsatser av projekt som finns i flera länder än Sverige.

Bakgrunden till inlerpellationen är att samtidigt som trafiksituationen i industriländernas storstäder utvecklats krisartat, framför allt för de grupper som inle har egen bil men efter hand också för dem som är bilister

- Sverige har väl i viss mån skonats genom den politik vi fört jämfört
med exempelvis länderna på den europeiska kontinenten eller Nordame
rika - har del skett elt visst utvecklingsarbete, främsl i privat regi, i
Förenta staterna, Tyskland, Frankrike och Japan samt några andra länder.
Utmärkande för utvecklingsarbetet när det gäller nya kolleklivtrafikme-
del - alltså inle bil eller buss ulan transportmedel som är tänkta att
kunna ersätta såväl bilar som bussar - är atl del varit myckel splittrat.
Det finns rader av prototyper och provbanor för t. ex, datorstyrda eldrivna
minibussar som går pä luftspår, och det finns al la tänkbara typer av tekniska
modeller.

En del av prototyperna har provats ut i stadsdelar i olika länder, t. ex. i USA, och man har i regel funnit att del blivit myckel dyrt. Såvitt Jag förstår har man därför saktat av taklen i ulvecklingsarbetel. Och ' del är inle så konstigt all det blivit dyrt, för vad man gjorl är att man tagit ut ett bostadsområde i en stad och satt in ett avancerat tekniskt färdmedel som då skall finnas samtidigt som andra färdmedel opererar och alltså skall konkurrera med bilar och övriga traditionella kommunikationsmedel inom en liten del av en siad. Del är givel all moderna kvalificerade iransporimedel under sådana förhållanden kommer att drivas lill mycket, höga kostnader.

Men man har i regel inte, såvitt Jag kan förstå, vid de här försöken i USA, Frankrike, Tyskland och andra länder stariat i den andra änden och försökt se vilka behov man vill täcka för en hel storstad och hur man kan bygga upp etl heltäckande system för all på del saltet fä ned kostnaderna. Etl sådant syslem, som man alltså ganska litet ägnat sig ät all arbeta ut, måste fylla målsättningen atl alla samhällsgrupper skall ha möjlighet all tillämpa systemet - äldre människor, barnfamiljer och handikappade. Det skall vara flexibelt och anpassningsbar! till många behov. Del skall ge möjlighet - i varje fall i myckel slor utsträckning

- till direktiranspori mellan slari och mål; transporihastigheten bör av
effektivitetsskäl vara relalivi hög. Syslemel måste vidare vara utformat

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

så alt det inle är miljöförstörande - det skall vara fritt frän hälsofarliga gaser, buller och andra miljöfaror. Slutligen måste det självfallet vara elt syslem som utvecklas med mycket hög trafiksäkerhet, och del måste kunna tillämpas lill rimliga kostnader.

I den änden har man emellertid, som sagt, inle startat arbetet - såvitt jag förstår - i de länder där man utvecklat de här enstaka provbanorna och vagnlyperna med datorstyrning och funnit all del hela blev ganska dyrt.

Jag tror för min del atl Sverige har goda förutsällningar inte bara all följa utvecklingsarbetet utan också atl efter hand bli föregångare på området. Det är av tvä skäl.

För det första har vi redan nu myckel höga ambitioner över huvud taget i samhällsarbetet. Vi har högre ambitioner än de flesta länder i fråga om kollektivtrafiken. Jämför man den svenska kolleklivlrafiken i dag med andra länders finner man atl Sverige har högre standard än de flesta andra länder. Det finns en efterfrågan i del svenska samhällel på avancerade och bra kommunikationsmedel som skall kunna användas av alla samhällsgrupper. Della är naturligtvis den första förutsättningen för all ell effektivt utvecklingsarbete skall kunna komma lill stånd.

För det andra har vi här i Sverige, med den specialisering som finns i vår tekniskt avancerade industri, forskningsresurser av Jusl den typ som krävs för systemutveckling. Vi har avancerade forskningsresurser pä elektronik- och dataområdena och när del gäller vagnskonslruktion - vi har Ju en iransporlmedelsinduslri här i landei - och pä vissa andra näraliggande områden, Föruiom inom den vanliga iransporimedelsin-dustrin finns resurserna också inom försvarsindustrin.

Vi har som sagt forskningsresurserna, och pä mänga häll i landei synes man också vid bedömningen av den lekniska utvecklingen vara överens om all den svenska industrin behöver utvecklingsprojekt som ställer mycket hårda programkrav. Del är givel all en utveckling av framtida kolleklivtransportsystem, som inle baseras på dagens teknik, kommer att ställa mycket hårda krav som vår industri kanske har svårt att uppfylla. Men man är överens om all sådana hårda programkrav är nödvändiga vid den typ av kvalificerad exportindustri som Sverige har.

Jag kan här erinra om den diskussion som fördes för elt par år sedan från en utgångspunkt som styrelsen för teknisk utveckling hade, när man där bedömde vad som skulle ske efler Viggenprojekiets framlida avveckling. Man menade då att Jusl för alt hålla den lekniska utvecklingsnivån uppe - såsom i dag sker i vår försvarsindustri i samband med Viggenprojektet - skulle man i framtiden gå in för all framställa en svensk rymdsatellil. Därigenom skulle vi slälla industrin inför samma hårda programkrav.

Nu har ju diskussionen om en svensk satellit inle förts vidare, och del är kanske lika bra. För min del tror Jag all utvecklingen på kolleklivtrafikområdel kan slälla lika hårda programkrav pä ungefär samma typ av tekniskt kvalificerad industri som fallet skulle ha blivit med en

salellitinduslri. På salellitområdel skulle vi oundvikligen ha blivit mycket marginella vid sidan av stormakterna och de länder som redan nu har ell know how. Men på transporlmedelsområdel, där relalivi liiei har gjorts ute i världen, skulle vi efter hand kunna bli inte bara marginella utan när del gäller vissa delar - Sverige skulle självfallet aldrig kunna täcka in hela skalan - skulle vi sannolikt kunna bli föregångare. Det skulle då inle bara ge oss möjligheter att läcka våra egna behov utan också förhoppningsvis tillföra oss en framlida export. Jag tror för min del alt de stora länderna runt omkring oss efler hand kommer all tvingas all tackla den kris i transportsystemen som de nu upplever.

Sedan Jag framställde min interpellation i höstas har denna fråga i viss män fått förnyad aktualitet genom den utredning som lades fram i december rörande försvarets industriella problem. Diskussionen om den utredningen ledde också fram lill all man pekade pä frågan vad som skulle ske med de forskningsresurser som nu är bundna i i.ex. Vig-genprojeklel, när del avslutas. Där menar jag, all har man den målsättningen all nä fram lill lekniska lösningar, som i sin lur skall leda lill induslriell produklion på della område, så måsie man gå ell sleg längre än lill de i och för sig värdefulla forskningsinsalser som nu görs. Del krävs all man koncentrerar och frän statens sida leder ell utvecklingsarbete, där man griper lag i mänga olika trådändar.

Vi har i dag många producenter på Iransporlsidan - i försvarsindustrin, i den statliga forskningen osv. - där man måste ställa upp målet att vi i första hand bör ägna oss ät del som andra länder inle ägnar sig åt, nämligen s]'a\\a sysiemutvecklingen. Del är den saken som har försummats i USA, Frankrike och andra länder. Och då menar Jag alt sys-lemkraven bör vara ungefär sädana som jag angav i en moiion i denna fråga för några år sedan. Den första fasen är all man lägger ut en beställning lill forskarna och preciserar vilka krav som skall ställas på framlida transportmedel för all servicen skall tillgodoses för alla samhällsgrupper och för atl miljösynpunkterna skall kunna beakias i storstäder och andra tätbebyggda områden.

Nästa fas i utvecklingsarbetet måste bli att av företagare och forskare beställa analyser som syftar lill att utreda förutsättningarna all tekniskt åstadkomma syslem som uppfyller de kriterier som specificerats i den första fasen. Därefter har man möjlighet atl överblicka kostnaderna och kan se vad som är orimligt frän kostnadssynpunkt och pä vilka områden det med hänsyn lill de ekonomiska resurserna är rimligt atl gå vidare. På del stadiet bör, menar jag, statsmakterna fatta beslut om en prioritering av en kollektivtransporlulveckling på de grundvalar som ulredningen angivit; man får sedan anpassa kraven pä syslemel lill de praktiska förutsättningarna och göra modifieringar.

Näsla fas bör sedan bli en beställningsfas, där man beställer ulvecklingsarbetel för atl lösa de många tekniska problem som kommer att bli aktuella vid genomförandel. Del gäller sådanl som iransportbands-system, vagnpreslanda, säkerhetskrav, underhållsproblemalik. dalasys-

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete .för framtida kollektiva transportsystem

tern. centrala och lokala styrsystem, produktionstekniska frågor och mycket annal.

Jag tror all det är viktigt all statsmakterna initierar den här typen av utvecklingsarbete. Jag tror all del dels kommer atl kunna innebära alt vi i Sverige skall kunna lösa de sociala problem som vi genom trafiken i dag upplever, framför alll i våra storstäder, dels kommer alt kunna leda till att den svenska exportindustrin kan fortsätta all hålla en hög teknologisk nivå, vilket är nödvändigt. Jag har slutligen förhoppningen att det här arbetet skall kunna leda fram inte bara lill atl vi kan läcka egna behov utan också till att vi i Sverige kan utnyttja våra sociala lösningar här hemma lill en teknisk produktion som leder till export.

Hen SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag är mycket intresserad av de frågor som herr Hellström tagit upp i sin interpellation, dels därför atl jag i många år har skrivit motioner i dessa frågor, dels därför att jag har varil med i utredningen om kollektivtrafik i tätort.

Låt mig börja med den utredningen. Utredningen skulle, som både interpellanten och statsrådet har sagl, begränsa sig till transportmedel enligt den teknik som nu finns eller som kan väntas komma i praktisk användning under den närmaste tioårsperioden. Utredningen har sagt - det har även statsrådet anfört - all del redan med hjälp av den tekniken finns goda möjligheler att utveckla kollektivtrafiksyslem i syfle att nå förbättringar i fråga om bekvämlighet, restid, resmöjlighel, trafiksäkerhet, trafikmiljö etc.

Innan jag går in på de frågor som mera direkt berörs i herr Hellströms interpellation vill jag nämna två saker inom den nuvarande tekniken som Jag tror kommer alt betyda mycket när det gäller kollektivtrafiken i tätorterna.

Den första är direktbussar. Man har i Göteborg gjort myckel framgångsrika försök med atl sätta in bussar med direktlrafik, utan uppehåll, mellan bostadsområden och industriområdena. Det har visat sig alt dessa direklbussar i mänga fall blivit ett alternativ till användning av privatbil.

Den andra är den s. k. anropsslyrda trafiken, som går under benämningen telebuss, laxibuss osv., och som är särskill lämplig i områden där man inle kan räkna med atl ha möjlighet lill en reguljär trafik med täta förbindelser. Kolleklivtrafikulredningen har sagt atl man tycker att försök bör göras med sådan anropsstyrd trafik. Man säger: "I den mån medel för forskning och utveckling inte är tillgängliga för utvecklingsarbete och provdrifl av trafikledningssystem m. m, för anropsstyrd trafik, förordar KOLT statligt ekonomiskt slöd." Jag skulle gärna vilja passa på della tillfälle all lägga kommunikationsministern på hjärtat att la upp den frågan när regeringen nu kommer att la ställning till utredningens förslag efter remissbehandling. Trafikutskottet kommer vid ett besök i Linköping nästa vecka all la del av erfarenheter av en försöksverksamhet på detta område där. Vi följer utvecklingen också i andra områden. Jag

tror all det är mycket viktigt all statsmakterna verkligen stimulerar försök i den riktningen. Detta är så myckel mer motiverat som människor i ökad utsträckning vill bo i egnahem. Om man får en mer utbredd bebyggelse blir del naturligtvis svårare atl lösa trafikproblemen med användande av traditionella busslinjer. En del människor vill tillgripa den häslkuren alt vi för alt fä acceptabla trafikförhållanden skall stoppa utvecklingen i riktning mot mera egnahemsbyggande. Jag tror inte att del är den vägen vi skall gä; vi skall se mänskligare pä dessa problem och se lill del när områden med egnahem byggs, redan från början planeras för en trafikförsörjning. Då måste vi också överväga sådana trafiksystem som den anropsslyrda trafiken representerar.

Ulredningen har också sagt atl man bör följa mera långsiktiga utvecklingsprojekt, t. ex. automatiskt styrda irafikmedel. Därmed är vi inne på de syslem som herr Hellström har talat om. Utredningen understryker att det är av slor betydelse att resurser ställs lill förfogande för forskning på delta område och på andra områden.

Nu är denna tanke, som herr Hellström ocksä antyder, inte på något sätt ny. Frågan har behandlats åtskilliga gånger i riksdagen, och där har framförts argument av samma lyp som de argument som interpellanten här har anförl. År 1974, då denna fråga behandlades mera ingående i riksdagens trafikutskott, sade ell enigt utskott bl. a. följande:

"I flera länder pågår f n. ett intensivt arbete med att utveckla kollektiva transportsystem. Risk synes föreligga all den svenska tillverkningsindustrin här kan komma på efterkälken. De kollektiva transporterna kan vidare komma att utvecklas alltför långsamt på grund av atl man frän svensk sida inte tagit en mera aktiv del i utvecklingsarbetet utifrån föreliggande transportbehov."

Utskollet sade vidare:

"För atl undvika dubbelarbete och samtidigt ge detta viktiga utvecklingsarbete ökade resurser bör enligt utskottets uppfattning Kungl. Maj:t pröva frågan om lämpliga former för att samordna och vidareutveckla det arbete som f n. pägär inom styrelsen för teknisk utveckling. Svenska utvecklings AB, övriga forskningsinstitutioner och industrier. Detta kan exempelvis ske genom att bilda ett utvecklingsbolag av det slag som motionärerna föreslår eller genom en stiftelse eller nämnd som får erforderiiga resurser. I de skilda alternativen synes föruiom statliga organ ocksä böra ingå de kommuner och industrier som vill delta i arbetet."

Man förutsatte alltså att Kungl. MaJ:t ytterligare skulle överväga detta spörsmål. Jag tycker att det är viktigt. Detta är, som interpellanten framhåller, en sä omfattande fråga att en enstaka forskare, en enstaka kommun eller en enstaka industri inle förmår atl ta upp den. Göteborgs kommun lade ner ungefär 1 milj. kr. pä en utredning om ett spårtaxesystem, alltså ett system efter den teknik som herr Hellström bl. a. har pekat på, men kunde inle få någon ersättning eller något bidrag frän de statliga myndigheterna. Det var elt pionjärarbete. Sådant ulvecklingsarbele pågårock-så på andra häll. Men problemen är myckel slora; i USA har det visat .

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

3 Riksdagen 1975/76. Nr 47-51

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

sig att tekniken är mer svårbemästrad än man trodde atl den skulle vara, och därför har flera projekt som verkat lovande fördröjts - inte ens den mesl utvecklade dator kunde lösa problemen med de stora krav som ställdes. Men den omständigheten att della arbete är svårt och omfattande får inte innebära att vi ger upp och säger att detta är för svårt. Ingenling bör vara för svårt för vårt land när det gäller atl lösa lekniska problem; vi har visat oss vara framgångsrika på den punkten. Därför skulle jag i del här sammanhanget vilja uttrycka den mycket starka förhoppningen all regeringen i enlighet med trafikutskottets enhälliga skrivning från 1974 verkligen prövar former för att samordna och vidareutveckla arbetet pä det här området.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag delar herr Hellströms uppfattning, i vilken också herr Sven Gustafson i Göteborg instämde, alt det trots alll vad som skett och sker finns mycket att göra för utvecklingen av trafiksystem i första hand för att förbättra kollektivtrafiken. Del är säkerligen också riktigt alt vi, trots alt vi är ett litet land, ändå har resurser atl sälla in på della område om vi bestämmer oss för del, lika väl som vi haft det på en rad andra tekniskt avancerade områden.

I mitt interpellationssvar nämnde Jag några projekt som stöds av trans-portforskningsdelegationen. Innan jag avslutar med några mer principiella synpunkter pä det som sagts av herr Hellström och herr Gustafson skall Jag säga några ord ytterligare om dessa projekt.

Man håller alltså inom transporlforskningsdelagalionen bl. a. på med elt projekt som kallats Studier av samband mellan bebyggelsestruktur och kollektivtrafiksystem. Projektet syftar lill alt ge underlag för anvisningar när det gäller om- och nyplanering av kollektivtrafiksyslem inom siörre och medelstora tätorter. Den studien baseras på analyser av förflytlningsiiders och kostnaders samband med bebyggelsestruktur och kollektivtrafiksyslem.

Etl annal projekt som är i full gäng har man kallat Arbetstider och kollektivtrafik. I en första etapp avser man alt analysera arbetstidernas inverkan på trafikefterfrågans storlek och variationer, bl. a. med hänsyn lill arbetsplatsernas läge och trafiksystemets linjestruklur. I förlängningen av delta skall man självfallet undersöka om man kan ange lämpliga ar-betslider ur kollektivtrafikens synpunkt.

Ytterligare ett projekt har till syfte att utveckla modeller för alt bestämma lämpligaste linjesträckning och tidsplanering av bussar, s. k. efterfrågesiyrda bussar, en fråga som herr Gustafson alldeles nyss tangerade i sitt inlägg.

Det projekt som man kallar Samhällsplanering med hänsyn till kollektivtrafik syftar till all utveckla en standardbeskrivningsmodell för kollektivtrafiken i tätorter och pä landsbygd. Man skall ocksä försöka beräkna kostnaderna för kollektivtrafiken.

Det finns även en del andra projekt. Det gemensamma för de projekt

Jag nu nämnt är atl inget av dem egentligen rör den rent tekniska sidan av de kollekliva trafiksystemen. Syftet med herr Hellströms interpellation var väl i huvudsak att fk lill stånd en diskussion om hur man bättre skall kunna la tekniken till hjälp för all komma ät nyttighelerna. Med hänsyn till de många faktorer av ekonomisk, social och fysisk natur som är av avgörande betydelse för utvecklingen av kollektivtrafiksyslem anser jag emellertid att de projekt Jag hittills talat om indireki kan ge ell underlag för en diskussion om tekniken.

För den forskningssiödjande verksamheten när det gäller transport-tekniska spörsmål ansvarar styrelsen för teknisk utveckling. I mill interpellationssvar nämnde jag även några projekt inom del mer renodlade transporltekniska området. Tvä av de projekten, nämligen de som avser större tätorters bussystem och som delvis griper in i varandra, har syftat till alt förbättra befintliga bussystem. Man har bl. a. utvecklat system för automatisk styrning av bussar vid speciellt utformade hållplatser, en möjlighet som anlyddes här i debatten alldeles nyss. Vidare har man utvecklat en kombinerad gas- och bromspedal som möjliggör mjukare starter och stopp i trafiken.

STU stöder också ett projekt kallat Elektroniskt trafikledningssystem för bussar. I det projektet deltar bl. a. Stansaab, som gör det kompletta datorsystemet, inkl. all program- och manöverbordsutrustning. Vid utvecklingen av det systemet har Stansaab kunnat utnyttja bl. a. de erfarenheter och kunskaper som tidigare byggts upp genom arbete med stridsledningssystem inom försvarsseklorn, som herr Hellström i sin interpellation också har diskuterat. Della kan ses som ett exempel på överföring av kunskaper från etl område lill ett annat i den riktning som anges som önskvärd bl., i inlerpellationen av herr Hellström. Med all respekt för vad vi skall göra och gör måste man i detta sammanhang starkt betona de speciella omständigheter som måste föreligga för sådana överföringar av specifikt teknologiskt kunnande, exempelvis inom försvarsindustrin, lill etl annal område.

Den försvarsulredning som arbetar f n. undersöker sådana här komplicerade frågeställningar, och först när resultatet av de undersökningarna finns att tillgå har vi ell bättre underlag för bedömning av jusl möjligheterna till ell civilt utnyttjande av den teknologiska bas som finns inom försvarsindustrin. Men det viktiga är inle all sitta och vänta på detta undertag ulan alt vi vet atl det kommer ett sådanl, så att vi när det finns tillgängligt kan försöka applicera det inom exempelvis kolleklivtrafikområdel.

Jag tror som herr Hellström att Sverige inom vissa delar av det Ira-fiktekniska området kan bli föregångare om vi önskar det. Del kan vi bli, men vi kan naturligtvis inle göra alll, och Jag tror inle alt del är någon som vill eller menar det.

Vi har som bekant gett oss in i ell internationellt forskningssamarbete om trafiksäkerhet, där vi tillsammans med en rad andra länder har delat på bekymren och problemen och där Sverige tagit sin del av utveck-

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete .för framtida kollektiva transportsystem

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva t råns-ponsystem

lingsarbetet för alt förbättra säkerheten på fordonen.

Del är också viktigt all notera - vilket herr Hellström inte gjorde men som Jag lika bra kan göra - att bl. a.sysselsättningsutredningen, där herr Hellström själv varit ledamot, när del gäller organisation av slora, industriella samverkansprojekt nämnt kollektivtrafikförscrjning som ell exempel på skapande av arbelslillfällen i ett samhälle som behöver göra en inventering av möjlighelerna atl öka sysselsättningsgraden.

Jag tror således alt det inle föreligger några som helst vare sig principiella eller praktiska skiljaktigheter i bedömningarna mellan herr Hellström och mig lika litet som mellan herr Sven Gustafson i Göteborg och oss tvä när det gäller behovel av en vidareutveckling.

Vad som kan vara viktigt och som kanske dessutom är riktigt är all vi från tid lill annan tittar över vad det är vi håller på med för atl -som Jag tror att herr Gustafson i Göteborg nämnde - få en möjlighet till kollationering av det faktiska läget. Jag har räknat upp en rad projekt inte för att visa hur dukliga vi är på en massa olika områden ulan närmasl för att visa att det pågår undersökningar som var och en kan vara av värde och göra sin nytta när de är färdiga.

Men jag tror att det är riktigt att vi inom ett så här komplicerat område av och till kollationerar det faktiska läget totalt sett för atl se vad som är möjligt all samordna. Där anser Jag alt transportforskningsdelegationen - med all respekt för att den naturligtvis inte heller kan göra några underverk under sina första verksamhetsår - kan och bör vara den samordnande instansen pä den statliga sidan när det gäller alt både fördela och utvärdera forskningsprojekt inom detta område. Detta medför emellertid inte all arbeten av den typ herr Gustafson i Göteborg nämnde med nägot specialsystem och andra ting som herr Hellström nämnde och som har utförts av andra intressenter förlorar i värde pä något vis.

Men del är viktigt all poängtera, åtminstone frän min sida, alt vi bör ha någon form av samlad bild av vad som försiggår för atl i ell givet läge, som interpellanten själv sagl, kanske kunna gä från ord till handling på ell annat sätt, för all om vi vill och önskar del kunna sälla in slora resurser i ordets verkliga mening för att dels ge de industrier som inte längre skall syssla med det de nu gör - försvarsindustrin eller annan industri - en start ulan alltför lång tidsulläkt, dels också på sikt komma lill det som är vikligasl och som föranlett inlerpellationen, nämligen att göra det möjligt för människor, som av olika skäl inte kan eller vill utnyttja den egna bilen, att komma fram på ett vettigt och riktigt sätt i trafiken. Jag tror således atl vi i vårt land fortsättningsvis bör försöka systematisera det här arbetet i den utsträckning som är möjlig. Jag tror inle heller all del i den delen råder några delade meningar oss emellan.

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skall bara ge elt exempel pä hur nära kopplad försvarsindustrin och utvecklingen av kollekliva transportmedel kan bli i praktiken.

I en amerikansk stad hade tekniker och forskare arbetat pä alt få fram ett roboisysiem eller etl jaktflygplan - Jag kan inte säkert säga vilket det var. Resultatet av den forskningen hade man utnyttjat för alt bygga upp etl datorstyrt kollektivtrafiksyslem, som alltså var baserat på elektronik och datorteknik. Del visade sig atl systemet som byggdes upp i staden fick slora svårigheter. Systemet fick en kolossal massa inter-ferenser, dvs. störningar. Man hade lagt ut ett avancerat datasystem i det här transportmedlet i bostadsområden med allt vad där finns av telefoner, radiosändningar, TV-sändningar och över huvud laget hela storstadens störningsmekanismer. Del hade man alltså inte räknat med därför alt man hade så att säga mera direkt utgått ifrån den militära tekniken. Jaktflygplanen, robotarna eller satelliterna opererar ju i en relativt sett siörningsfri rymd eller i ett kliniskt rent medium Jämfört med en storstad. Man hade här lärt sig någonting av misslagen, men exemplet visar hur kolossall nära det i praktiken ligger lill hands alt översätta resultaten av försvarsindustrins forskning till den kollektiva trafiken.

Jag tror precis som kommunikationsministern alt transporlforsknings-delegationens och Nordkolts arbeten blir oerhört viktiga. I den motion jag lade fram I97I föreslog Jag all transportforskningsdelegationen som, om jag minns rätt. Just då skulle tillsättas fick la huvudansvaret för det här arbetet.

Vad som därutöver krävs är att regeringen lägger ut beställningar på forskning kring de system man anser vara angelägna för att man skall få en närmare koppling mellan forskningen och del industriella utnyttjandet. Vi saknar i dag i stort sett en koppling mellan en del av den forskning som pågår och elt industriellt utbyte av denna. Man skulle vilja koppla ihop den teknik och den kunskap som de industriella producenterna har med den forskning som siaten initierar och då utgå ifrån de behov man vill täcka i en siörre tätort med hänsyn till befolkningsgrupper, miljökrav, det slag av transporter man vill ha mellan olika typer av förbindelser osv. Det är den bilen jag saknat i de stora projekt som man arbetat med i Amerika och Tyskland och som varit tekniskt mycket avancerade. Man har dä inte tänkt sig det hela som elt samhällssystem, ulan man har sett del som en isolerad teknisk företeelse. Detta visar bl. a. del här amerikanska projektet. Det är ell näringspolitiskt beslut som behövs för att sälla i gång ell sådant systemarbete, ett beslut som tar sikte på både försvarsindustrin och kommunikationsindusirin. Det är del ledet som eflerlyses i inlerpellationen. I övrigt tror jag att det kommer alt bli mycket inlressanl atl ta del av de kommande resultaten av iransportforskningsdelegationens nuvarande arbete och Nordkoll.

Slutligen en liten kommentar till herr Sven Gustafson i Göteborg, som med rätta menade alt här krävs statliga insatser. Det som skett och sker i olika privata förelag i andra länder och avsaknaden av initiativ i vårt eget land på det här området exemplifierar att del här är uppgifter som marknadsmekanismerna inle klarar av. Det har inte genom fri konkurrens eller genom marknadsmekanismernas spel kommit fram elt ut-

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete för framlida kollektiva transportsystem

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

vecklingsarbete på den här sidan. Man har i stället i de slora företagen hafl så mycket resurser investerade i och sä stora intressen inriktade på bilismen atl man inle ordentligt - på ell massivt sätt - engagerat sig i utvecklingen av nya system.

Jag har alltså ingen annan uppfattning än herr Gustafson. Det är glädjande att kunna konstatera att vi tycks vara överens om alt de privata företagen inle räcker när del gäller så här stora och viktiga frågor. Här måste staten, samhället, ta initiativ och vara ledande. Annars händer det ingenting, eller del händer fel saker, vilket har visat sig ute i världen.

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Herr Hellström och jag har givelvis inte olika uppfattningar om alt det är viktigt atl staten finns med och lar initiativ när det gäller samhällsplanering. Marknadsmekanismen kan förvisso inte vara någon ersättning för det politiska arbete som utförs av regering och parlament. Det är en självklarhet.

Felet i USA har varit alt man har ingripit alltför sent från politiskt håll med riktlinjer för en planering också på trafikområdet. Där har nu federala pengar ställts lill förfogande och federala initiativ tagits för att stimulera till forskning och utvecklingsarbete på det här området.

Jag vill uttrycka den förhoppningen att vi ganska snart kommer fram till del stadium - som vi alla förslår att vi måste komma lill - då de enstaka forskningsinsalser som nu görs får en ordentlig samordning och vi, för att undvika dubbelarbete, fär en samordnad planering av utvecklingsarbetet på det här området.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat till den här debatten. Jag har deltagit i trafikutskottets beslut, som herr Sven Gustafson i Göteborg läst upp här i kammaren, och jag anser att del här är elt myckel stort och intressant ämne.

Jag bad atl få ordet med anledning av herr Hellströms synpunkter när det gäller marknadskrafterna och deras oförmåga all klara uppgifter i della sammanhang. Jag skall inte försvara marknadskrafterna härvidlag och jag delar, när det gäller de slora projekten, uppfattningen all det är viktigt atl statsmakterna har en målsättning som innebär möjligheter för de olika intressenterna atl aktivera sig på detta område.

Herr Hellström tog upp marknadskrafterna. Om en regering eller en annan statsmakt, en kommun eller någon annan för fram önskemål om elt system som är nödvändigi för atl förbättra och modernisera den lekniska nivån inom trafiken menar Jag all därigenom delvis automatiskt kommer fram systemlösningar. Det är en drivkraft i sig självt om man från statsmakternas sida gör klart atl del finns etl verkligt stort behov av att skapa utveckling och förändring. Sådanl agerande ger automatiskt även enskilda företag anledning atl fundera igenom denna fråga. Del är nog bl. a. en tillräckligt kraftig sådan satsning som har saknats i vårt

land. Jag erkänner dock villigt all vårt land med dess ringa antal invånare och dess relativt sett mindre starka irafikkoncentrationer i tätorterna har ett annat utgångsläge än vissa andra länder.

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill bara säga lill herr Sven Gustafson i Göteborg atl det självfallet inte är fråga om huruvida de privata företagen eller marknadsmekanismerna träder in regeringars och parlaments områden. Vad jag menade var att de privata förelagen med marknadsmekanismernas hjälp Ju har förmått utveckla elt transportmedel, nämligen bilen. När det sedan i varje fall i många siorsläder blivii omöjligl all få biltrafiken all fungera - den är utmärkt i andra sammanhang, men inte i storstäderna - har man Inte fortsatt och tagit näsla sleg. Marknadsmekanismerna har lett fram till utvecklingen av ett transportmedel, men därmed har också "vested inieresis" kommit in i bilden vilket har lett lill all nästa steg inle tagits. De problem som bilen förorsakat hårde privata företagen inle sökt lösa. Därför har det skett så litet pä delta område genom marknadsmekanismernas försorg. Vad vi kan hoppas när del gäller utvecklingen i Sverige - och därom lycks vi vara överens - är att den skall äga rum under samhällets ledning.

Nr 48

Tisdagen den 13 Januari 1976

Om utvecklingsarbete för framtida kollektiva transportsystem

Herr SVEN GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Det som herr Hellström nu sagt visar också vikten av alt del finns ell samarbeie mellan politiska och planerande instanser ä ena sidan och industrier ä den andra. Industrierna är ofta vakna för marknaden och kan göra verkligt marknadsanpassade saker, som senare dock visar sig inle passa in i den samhällsbild som vi gärna vill ha. Det har väl å andra sidan ibland varil ett fel hos vissa forskare att de lösningar de arbetat fram sedan visat sig inte passa in sä bra i den existerande marknads- och efterfrågebilden. Därför behövs ett "lyckligt giftermål" mellan ä ena sidan statliga myndigheler och statlig planering och ä andra sidan marknaden.

Vi måste nog litet var - och det gäller såväl mig själv som herr Hellström, kommunikationsministern och andra - erkänna att vi alltför sent har börjat planera på delta område. Det var inte mer än tre år sedan kommunikationsministern sade alt antalet personbilar i värt land skulle fördubblas från 1970 till 1980, från 2 lill 4 miljoner. Det var ingen av oss som just då hade så stora invändningar. Men vi har sedan fått uppleva - och det har inle minst erfarenheterna från USA givil vid handen -all ett samhälle som alltför myckel byggs upp kring privatbilen inle orkar svälja den kraftigt ökade privatbilismen. Här måste andra åtgärder lill.

Vi får, som sagt, kanske pä olika håll la pä oss ansvaret för all inle ha varit ute tillräckligt tidigt när del gäller planeringen av trafiken. Därför är det också angeläget all vi nu verkligen griper oss an det problemet.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om SJ:s överlåtelser av trqftkrättig-heter på vissa vägsträckor

§ 7 Om SJrs överlåtelser av trafikrättigheter på vissa vägsträckor

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Lothigiusim) den 18 november anmälda interpellation, 1975/76:58, och anförde:

Herr talman! Herr Lothigius har frågat mig om jag anser atl del är skäligt att SJ, som i vissa landsändar måste betraktas som ett monopolförelag, kräver ekonomiskt vederlag för trafiktillstånd pä linjer som uppenbarligen går med förlust.

Yrkeslrafikförordningen (YTF) innehåller vissa regler som innebär alt busslinjelrafik kan överföras till kommun eller komrriunali irafikförelag, om det görs sannolikt att trafikförsörjningen inom orten eller bygden främjas, om trafiken drivs i kommunal regi. Kommunen eller det kommunala irafikföreiaget är dä-pä begäran av den lidigare lillsiåndshavaren - skyldig atl inlösa tillgångarna i den rörelse som bedrivits enligl del äldre tillståndet. Avser övertagandet en del av rörelsen, gäller inlösen-skyldigheten de lillgångar som använts i den delen. Tvist om ersättningens sloriek avgörs av den s. k. buss- och laxivärderingsnämnden. Beräkningen av ersättningen sker med utgångspunkt i tillgångarnas substansvärde.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Den här frågan behöver kanske inle föranleda någon längre debatt mellan kommunikationsministern och mig. De upplysningar som Jag fält nu har Jag naturligtvis, innan jag fick svaret och innan Jag ens ställde frågan, redan läst mig till i yrkeslrafikförordningen. Det var egentligen inle detta som Jag ville ha besked om.

De problem som min interpellation gäller har Jag blivit uppmärksam-gjord på av kommunalmän pä några orter - de hör Ju ibland av sig till riksdagsmän - som har varil i förhandlingar med SJ. Jag vet inte om någon överenskommelse har träffats på dessa områden eller inte, SJ har emellertid vid dessa förhandlingar begärt ersättning för trafiktillstånden med exempelvis några hundratusen kronor - jag lar då inle med substansvärdena - trots att verksamheten har gått med förlust. Därför undrar dessa kommunalmän om man verkligen utan vidare skall behöva betala för dessa lillslånd. Man är naturligtvis beredd atl betala för substansvärdena.

Vad jag ville vela var alltså om kommunikationsministern anser att delta tillvägagångssätt är rimligt.

De här kommunalmännen har också framhållil de svårigheter som är förenade med förhandlingar mellan kommunen och SJ. Sådana förhandlingar har ofta gäll bra pä del regionala planet, men de verkliga besluten fattas ju på del centrala planet, och där har det ofta knutit sig i diskussionerna och det har varil svårare all nä en överenskommelse, vilket naturligtvis bör ske så snabbt som möjligt för alt man därigenom

skall kunna skapa den nödvändiga servicen på della område.

Min fråga är alltså, herr lalman, om det är rimligt att betala särskilt för trafiktillstånd, om det i sig självt inte har något specielll värde på grund av all trafiken inom ifrågavarande område inte är lönsam.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag tror all del, innan vi avslutar denna diskussion, kan vara viktigt att vi gör klart för oss att en ersättning som del här är fråga om och som herr Lothigius har tagit upp i sin inlerpellalion inle skall vara någon ersättning för trafiktillståndet som sådant, dvs, rällen alt bedriva viss trafik, ulan det skall vara ersättning för övertagande av lillgångar i rörelsen såsom fordon, garage, koniorslokaler och vad det nu kan vara fråga om. Jag känner inte tid och skuU inle heller diskutera enskilda fall här i kammaren, men Jag vill ändå ha sagt della eftersom man annars av den här diskussionen i efterhand skulle kunna dra slutsatsen all del skulle finnas förfaitningsbundna former som skulle ge SJ eller någon annan rätten att la betalt för själva trafiktillståndet.

De beslämmelser som jag beskrev i mitt svar infördes efter förslag lill ändringar i yrkeslrafikförordningen som lades fram redan 1969. Där behandlades, som herr Lothigius själv minns, kommunernas behov av att engagera sig i busslinjetrafiken, liksom den ersättningsskyldighet som åvilar kommunerna vid övertagande av trafik. Beträffande principer för beräkning av ersättning sades i proposilionen bl. a. atl värden som grundar sig på den avkastning rörelsen gett och väntas ge normalt inte skall kunna tillgodoräknas rörelsens innehavare. Som grund för del åberopades att del är fråga om en näringsverksamhet som bygger pä elt konces-sionssyslem där företagen är mer eller mindre tillförsäkrade ensamrätt - och del gäller självfallet inte bara SJ - och där intäkterna beror av de taxor som fastställs av myndigheler och där en ökning av trafik-underlaget ofta sammanhänger med samhälleliga åtgärder.

Vidare sades i proposilionen är 1969 alt huvudprincipen borde vara värdering efter marknadsvärdet av de lillgångar som begärs inlösta. Om övertagandel avsåg en hel rörelse och inlösen av hela rörelsen också påkallades, skulle en substansvärdering i det fallet ske. Vidare kunde en uppräkning med hänsynstagande till lidigare avkastning vara skälig i en del fall, exempelvis när det vore fråga om inlösen av småföretag där innehavaren drivit rörelsen huvudsakligen för egen försörjning.

Ell annal exempel på atl viss sådan uppräkning kunde vara påkallad i särskilda fall är om den ersättning som framräknais enligl dessa värderingsprinciper måste anses orimlig med hänsyn lill all den nye lillsiåndshavaren direkt lillgodoförs en väl uppbyggd organisation.

Detta var axplock ur vår diskussion år 1969. De uttalanden som jag redovisat och som godtogs av riksdagen ger en bild av vad ersättningen skall omfatta och hur den skall beräknas. Sädana förhållanden som att den trafik som överläs av kommunen varit mer eller mindre lönsam för den tidigare trafikutövaren saknar alltså i och för sig belydelse för

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om SJ:s överlåtelser av trapkrättig-heter på vissa vägsträckor

Nr 48

Tisdagen den 13januari 1976

Om SJ.s överlåtelser av trqftkrättig-heter på vissa vägsträckor

bedömningen i ersättningsfrågan. Man kan således inte gå till en förhandling i fallet A eller i fallet B och hänvisa lill hur den eller den busslinjen har gått ihop ekonomiskt för den lidigare ägaren. Man kan såvilt jag förslär i och för sig inte driva en förhandling som grundas på propositionen och riksdagens beslut med utgångspunkt i ett sådant förhållande. - Det var egentligen bara dessa saker jag tyckte del kunde vara värt all nämna, inle till herr Lothigius, men till protokollet.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Avsikten med den här lilla diskussionen har också från min sida varit alt påminna om jusl vad kommunikationsministern har fört fram. Jag delar hell hans åsikter i detta fall, och Jag lycker all de beslut som har fattats i princip är rikliga.

Jag kan väl för kommunikationsministern nämna de synpunkter som har framförts av vissa kommuner, där t, ex SJ har krävt betalning för organisalionskoslnader. Del kan kanske ibland vara rimligt, men å andra sidan har man i vissa kommuner varit förvånad över detta, mot bakgrund av all de enskilda trafikförelag som man har diskuterat sådana frågeställningar med inle har tagit upp sådana kostnadsposter. I och för sig är det naturligtvis riktigt atl SJ slår vakt om sina ekonomiska intressen, men det får givetvis inle innebära atl behandlingen av ett överiåtelse-ärende försvåras därigenom och alt servicen som jag sade tidsmässigt blir åsidosatt. Sådana problem bör kunna lösas.

Hen TURESSON (m):

Herr lalman! Jag skulle bara hell kort vilja peka på den skillnad som finns mellan ä ena sidan de fall som kommunikationsministern redovisade, nämligen när man övertar en hel rörelse och därvid har atl räkna med substansvärdet, och ä andra sidan de fall när - såsom väl alltid är förhållandel dä del gäller övertagandel av ell förelag som ingår i SJ:s verksamhel - man övertar en del av en rörelse. Denna del av rörelsen har - och del var herr Lothigius inne på i sin senasle replik - sin andel av organisalionskosinaden att läcka.

När man tar bort denna delrörelse kvarstår under en övergångstid -till dess organisationen har hunnit bantas ner - en överdimensionerad irafiklednings- och serviceorganisation. Om Jag inte har missuppfattat tankegångarna bakom de krav som från SJ:s sida har slällis gäller det just att hålla SJ skadeslös för denna överdimensionerade organisation under den tid som del lar innan organisationen hinner anpassas lill den minskade rörelsen.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag delar herr Turessons uppfattning om principerna när det gäller dessas, k. del kostnader. Vad Jag däremol har varil litet förvånad över är all den Jämförelse som kommunerna har gjort mellan enskilda företag, som har överlämnat sin verksamhet lill kommunerna, och SJ

har visat, all man från SJ:s sida har varil hårdare i sina principer och sina ekonomiska framställningar. Del är Just detta som har varit besvärligt och som har föranleil den här diskussionen.

1 princip finns del alltså inga delade meningar mellan oss i den här frågan. Del gäller kanske bara all litet mera flexibilitet skulle kunna visas och litet mera praktiska hänsyn till vissa principfrågor tas av monopol företagel SJ.

Hen TURESSON (m):

Herr lalman! Jag vet inte om man skall tala om hårdhet. Åtminstone ända till för något år sedan hade SJ faktiskt en särställning gentemot andra arbetsgivare, så till vida all de anslällda var garanterade anställningstrygghet. SJ hade därigenom mindre flexibilitet i fråga om anpassningen av sin organisations volym och kostnader än vad enskilda förelag hade. Den skillnaden har väl numera genom de s, k, Åmanlagarna i varje fall minskat belydligl, men jag vill se del som ell ullryck rör den renl ekonomiska belasining som della förhållande innebar för SJ atl SJ vid överlåtelser har försökt hålla sig skadeslöst och därmed tillvaratagit samhällets och skaltebeialarnas intresse på etl, såvitt jag kan förslå, korrekt sätt.

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om ökad trafiksäkerhet vid utprovning av nya vägmaterial

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om ökad trafiksäkerhet vid utprovning av nya vägmaterial

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Gustafssons i Säffle (c) den 26 november anmälda inlerpellalion, 1975/76:67, och anförde:

Herr lalman! Herr Gustafsson i Säffle har frågat mig om Jag är beredd medverka lill alt åtgärder vidtas i syfle atl öka trafiksäkerheten vid utprovning av nya vägmaterial.

Inom vägverket pågår kontinuerligt etl omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. Syftet med detta arbete är all dels förbällra väghållningens kvalitet, dvs, öka framkomligheten och trafiksäkerheten på vägarna, dels minska kostnaderna vid utförande av olika väghållningsuppgifter. Det är angeläget att bl. a. prova och utvärdera olika materials användbarhet vid vägbyggnad, inle minsl mot bakgrund av den kostnadsökning som inträffade i samband med oljekrisen och som medförde kraftiga prisstegringar på bl. a. asfalt. Sådan provning sker så långt del är möjligt i laboratorier och på provbanor.

Del är emellertid nödvändigt alt fortsätta utvärderingen genom prov och försök i full skala för sådana malerial och vägkonslruktioner som vid laboratorie- och provbaneförsök visat sig lämpliga. Härigenom kan bl, a. de effekter som är beroende av klimaieis och trafikens årsiids-

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Om ökad trafiksäkerhet vid utprovning av nya vägmaterial

variationer under en följd av år studeras.

Vid försök med olika vägbeläggningar, vägmarkeringar och vissa vägkonslruktioner är det nödvändigi alt, innan full erfarenhet vunnits, hålla sådana provvägar under speciell uppsikt för atl kunna vidia nödvändiga älgärder. Såväl irafiksäkerheisverkei som vägverkel har sin uppmärk-samhel riktad på dessa frågor. I de fall del bedöms lämpligt varnas trafikanterna genom speciella vägmärken.

Hen GUSTAFSSON i Säffle (c):

Herr talman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern för svaret.

Orsaken lill min inlerpellalion var den myckel svåra trafikolycka som inträffade den 23 november i Ijol på en av vägverkels provsiräckor i Värmland, närmare bestämt på väg 234 mellan Edsvalla och Fagerås. På den aktuella vägsträckan uppstod halka, och orsaken lill halkan var omslag från varmt lill kallt väder. Vägunderlaget på provslräckan isolerade kyla, enligl de uppgifter som Jag har fått. Della medförde alt del duggregn som föll omedelbart frös lill is. Vägsträckan blev därför en dödsfälla. Två människor dödades och tre skadades.

Jag noterar med tillfredsställelse alt statsrådet i sitt svar säger att del är nödvändigt att hålla sådana provvägar under speciell uppsikt, och jag hoppas att detta uttalande utsänds lill berörda vägförvaltningar.

I slutet av sill svar säger komunikalionsministern: "I de fall del bedöms lämpligt varnas trafikanterna genom speciella vägmärken." På den här aktuella vägsträckan kom varningsmärkena tyvärr upp en dag för sent. Jag hoppas atl statsrådet även på den punkten ger vägverkel en påminnelse för alt man i framtiden så långt möjligt skall medverka lill alt olyckor av del här slaget skall undvikas.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Inledningsvis vill jag djupt beklaga den olycka som in-iräffade den 23 november i fjol och som har föranlett herr Gustafssons i Säffle interpellation.

Lål mig tillägga ett par saker. Både här i Sverige och pä andra håll i världen pågår forskning för alt utveckla bättre metoder för att förutsäga halka. Vägverkel sammarbeiar med SMHI, del meteorologiska institutet. Men ännu sä länge har vi inte något tillförlitligt system alt presentera och använda i full skala. Trots samarbetet med väderlekstjänsten har del alltså visat sig svårt att förutsäga hur och när halka uppträder i olika delar av landei.

Som herr Gustafsson i Säffle själv nämnde nyss uppstod söndagen den 23 november plötsligt halka över praktiskt tagel hela södra och mellersta Sverige, Anledningen till halkan var atl del vid middagslid föll ell regn som, när det iräffade den nedkylda vägbanan, frös lill is. Under sä snabbt förändrade väderleksförhållanden som inträffade den aktuella dagen är del ofrånkomligt atl trafiksäkerheten minskar trots hög beredskap. Det gäller både provvägar och andra vägsträckor.

Halka längs en väg bildasju normall snabbast pä brobanor och i bergskärningar. Även pä sträckor där vägkroppen för förhindrande av trafikfarliga Ijällyftningar innehåller värmeisolerande malerial kan halka bildas snabbare än på övriga delar av vägen. Så var fallet på den provväg där den akluella olyckan inträffade. När halka uppkommer, bildas den inte längs en vägslräcka samtidigt och i samma omfattning, beroende pä vägens uppbyggnad och på lokala klimatvariationer.

För all belysa hur svårt del kan vara inie minsl för bilisierna att i alla lägen vela vad de möter bör tilläggas atl enligl uppgifter som Jag inhämtat kontrollerades förhållandena på vägen den akluella dagen mellan kl. 12 och 14 alltså mitt på dagen, men bedömdes då inte ge anledning lill några omedelbara åtgärder. Vädret försämrades snabbi, och kl, 14.30 - alltså en halv timme efter det att man hade inspekterat vägen - beordrades en bil ut för kemisk halkbekämpning. Ungefär samtidigt inträffade den fruktansvärda olyckan.

Jag har med det sistnämnda bara velat poängterat hur en sådan här tragisk olycka kan uppkomma trots alt man råkade ha den beredskap som vi mänskligt all döma kunde räkna med. Här upplevde man hur en inspekterad väg bara under några minuier förändrades till en livsfarlig väg. Det gör inte del hela bättre; dödsolyckan inträffade. Men som ell bevis på svårigheterna - som vi emellertid måste fortsätta att observera i ännu högre grad - kan del vara motiverat alt i en sådan här diskussion, som herr Gustafsson har initierat genom sin interpellation, få klara ut del faktiska läget.

Nr 48

Tisdagen den 13januari 1976

Om ökad trafiksäkerhet vid utprovning av nya vägmaterial

Herr GUSTAFSSON i Säffle (c):

Herr lalman! Jag erkänner villigt all svårigheterna är många och stora.

Inlerpellationen tillkom väl därför au Jag körde samma väg strax efter del atl olyckan inträffat, ovetande om faran Jag också. När Jag kom in i den kö av bilister som hade bildals fick jag se det tragiska som hade hänt. Efter provsträckan blev väglaget bällre, och del har uppgells atl de besvärliga förhållandena berodde jusl på provsträckans underlag.

Men som sagl: Jag tycker atl svaret var positivt, och Jag lackar för det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1975/76:50 till laguiskoitet

1975/76:79 till skalleulskoltel

1975/76:84 och 87 till inrikesutskotiei

1975/76:90 lill justitieutskottet

1975/76:94 till finansutskottet

Nr 48 § 10 Föredrogs och lades till handlingarna

Tisdagen den Skrivelser

13 januari 1976 1975/76:102 och 103

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1975/76:11 till finansutskottet

§ 12 Föredrogs och hänvisades Motioner

1975/76:168 och 169 lill konslilulionsutskottel 1975/76:170-173 till skalleutskottet 1975/76:174 och 175 till justitieutskottet 1975/76:176 till lagutskottet 1975/76:177 lill ulrikesutskotlel 1975/76:178 lill försvarsutskottet 1975/76:179-181 till socialförsäkringsutskottel 1975/76:182 och 183 till socialutskottet 1975/76:184 och 185 till kulturutskottet 1975/76:186 till jordbruksutskottet 1975/76:187 till finansutskottet 1975/76:188-190 lill näringsutskottel 1975/76:191 till inrikesuiskottet 1975/76:192 lill konstilulionsutskollel 1975/76:193 lill civilulskottet

§ 13 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1975/76: 76-79.

§ 14 Herr lalmannen meddelade att propositionerna nr 100 och 101 skulle sättas sist på morgondagens föredragningslista,

§ 15 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:91 om ändrade regler för beräkning av existensminimum

§ 16 Anmäldes och bordlades

Redogörelse

1975/76:10 Justitieombudsmännens ämbetsberäitelse

§ 17 Anmäldes och bordlades

Motioner

1975/76:194 av herr Ahlmark m. fl. om offentliga utskollsulfrägningar

1975/76:195 av herrar Börjesson i Falköping och Halleniiis om friexemplar

av riksdagstryck till kommunbibliotek m, fl.
1975/76:196 av herr Hellström m.jl. om förenklade statliga blanketter
46 1975/76:197 av herr Hermansson m.jl. om övergång lill republik

1975/76:198 av herr Wijkman om befolkningsregister Nr 48

1975/76:199 av herr Ahlmark m.jl. om avdragsräll vid inkomstbeskail- Jjsdagen den
ningen för gåvor till religiösa ändamål m, m. . januari 1976

1975/76:200 av herr Fågelsbo om översyn av bestämmelserna om skal- _

tetillägg

1975/76:201 av herr Fågelsbo om skattefrihet för vissa gåvor

1975/76:202 av herrar Stridsman och Johansson i Holmgärden om slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fasiighei

1975/76:203 av herr Torwald m.fl. om vidgad räll för fiskare och fö-retagare i kuslsjöfari till avdrag vid inkomsttaxeringen

1975/76:204 av herr Börjesson i Falköping om övervakningsarvodena

1975/76:205 av herr Torwald m.fl. om förhörsvitlnen vid förundersökning i brottmål

1975/76:206 av herr Hermansson m. fl. om översyn av åldersgränserna

1975/76:207 av herr Adolfsson om slopande av bistånd lill Cuba

1975/76:208 av herr Hermansson m.fl. om bojkottåtgärder mot Chile

1975/76:209 av fru Jonäng om en ny internationell ekonomisk ordning

1975/76:210 av herr Bötjesson i Falköping m.jl. om vidgad räll lill föräldrapenning

1975/76:211 av herr Bötjesson i Falköping m.fl. om lättnader i etable-ringsbestämmelserna för tandläkare

1975/76:212 av herr Fågelsbo om statsbidraget lill inköp av invalidbil

1975/76:213 av herr Henmark och fru Ekelund om barnpension lill adoptivbarn, m. m.

1975/76:214 av herr Hermansson m. fl. om statligt grundbidrag lill pensionärernas bostadstillägg

1975/76:215 av herr Bötjesson i Falköping om ökade resurser lill vården av långtidssjuka

1975/76:216 av herr Börjesson i Falköping om åtgärder mot bullerskador i nöjeslokaler m. m.

1975/76:217 av herr Börjesson i Falköping om en kampanj för bättre förebyggande hälsovård

1975/76:218 av herr Bötjesson i Falköping m. fl. om ätgärder föratt minska väntetiderna vid landels ögonkliniker

1975/76:219 av fru Ekelund och herr Henmark om huvudmannaskapet för bärhusväsendet, m. m.

1975/76:220 av herr Henmark och fru Ekelund om verksamheten i förskolan

1975/76:221 av herr Ahlmark m.fl. om höjning av anslaget lill Bidrag lill trossamfund

1975/76:222 av herr Bötjesson i Falköping om begränsning av kyrkliga markförvärv

1975/76:223 av herr Torwald m. fl. om ökat anslag till Göteborgs museer

1975/76:224 av herr Westbetg i Ljusdal m. fl. om åtgärder mot utförsel av kulturföremål

1975/76:225 av herr Ahlmark m.jl. om statsbidrag lill de fria samfundens 47

Nr 48

Tisdagen den 13januari 1976

Anmälan av interpellalioner

leologiska seminarier

1975/76:226 av herr Fågelsbo om utbildning av ell ökat antal sjukgymnaster

1975/76:227 av herr Henmark om ökad trafikundervisning i grund- och gymnasieskolan, m. m.

1975/76:228 av herr Hermansson m.fl. om forskningspolitiken

1975/76:229 av herr Hermansson m.fl. om förstatligande av läromedelsproduktionen, m. m.

1975/76:230 av herrar Nilsson i Agnas och Fridolfsson om alternativ till den obligatoriska skolan

1975/76:231 av herr Börjesson i Falköping om installation av signaler i trafikfarliga vägkorsningar

1975/76:232 av herr Börjesson i Falköping om fortsatt utbyggnad av tåg-orderradiosystemet

1975/76:233 av herr Bötjesson i Falköping och herr förste vice talmannen Bengtson om en enhetlig telefontaxa

1975/76:234 av herr Börjesson i Falköping m. fl. om kostnaderna vid överförande av allmän väg lill enskild

1975/76:235 av herr Henmark och fru Nilsson i Kristianstad om samråd mellan SJ och berörd kommun vid trafikomläggning

1975/76:236 av herr Olsson i Järvsö m. fl. om järnvägstrafiken lill och från västra Hälsingland

1975/76:237 av fru Wiklund om flyttbara reservtelefoner vid sjukhus

1975/76:238 av herr Börjesson i Falköping om äleranvändning av avfallsprodukter

1975/76:239 av herr Bötjesson i Falköping om tillvaratagande av matavfall pä sjukhus och värdinrättningar

1975/76:240 av herr Henmark om renhållningen av vissa gångbanor

1975/76:241 av herr Henmark om befogenhet att snabbi ingripa i djur-skyddsfrågor

1975/76:242 av herr Henmark om användningen av försöksdjur vid undervisningen i grund- och gymnasieskolan

1975/76:243 av herr Persson i Heden om rällen alt utnyttja tillstånd lill grus- eller matjordsläkl

1975/76:244 av herr Ahlmark m.jl. om ökad insyn i statliga förelag

1975/76:245 av herr Börjesson i Falköping om tillstånd och kontroll vid viss låneverksamhet

1975/76:246 av herr Molin om förbud mot reklam från flygplan

1975/76:247 av herr Nilsson i Östersund m.jl. om geologiska undersökningar i Jämtlands län

1975/76:248 av herr Andersson i Lycksele m. fl. om sysselsätlningsbe-främjande åtgärder i Vindelälvsområdel

1975/76:249 av herr Bötjesson i Falköping m. fl. om arbetsmarknadsutbildning av ungdom lill vårdyrken

1975/76:250 av herr Sven Gustafson i Göteborg m.jl. om arbetsmarknadsläget i Göteborgsregionen

1975/76:251 av herrar Henmark och Molin om pensionsuljämning m. m. för pensionerade statsljänstmän

1975/76:252 av herr Hermansson m. fl. om minimiarbelstid för dellids-anställda, m. m.

1975/76:253 av herr Olsson i Järvsö m. .P. om sysselsättningsbefrämjande ätgärder i Ljusdalsområdet

1975/76:254 av herr Börjesson i Falköping om installation av högtalare i personförande tåg

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Anmälan av interpellalioner

§ 18 Anmälan av interpellalioner

Anmäldes och bordlades följande interpellalioner som ingivits till kammarkansliet

den 12 januari

1975/76:80 av herr Björck i Nässjö (m) till herr utrikesministern om förekomsten av kubanska trupper i Angola:

Utländska makter har på olika sätt stött de rivaliserande inhemska fraktionerna i inbördeskriget i Angola. Anmärkningsvärt i detta sammanhang är rapporterna atl betydande kubanska truppstyrkor har satts in för att stödja den Moskvaorienlerade organisationen MPLA. Enligl uppgift tjänstgör nu 6 000-8 000 kubanska soldater i Angola under befäl av elt antal kubanska generaler. Siffran motsvarar ca 6 9fi av Cubas krigsmakt.

Detta är emellertid inte den enda kubanska inblandningen i andra staters angelägenheter. Enligt uppgift finns kubansk militär trupp och civila rådgivare i tio länder i Afrika och Mellersta Östern. De fär ses som ett uttryck för Fidel Caslros önskan att påskynda och aktivt dellaga i den kommunistiska världsrevolutionen. I fallet Angola torde det också vara fråga om alt genom direkta iruppinsalser betala av den skuld som Cuba ådragit sig lill Sovjet.

Cuba erhåller numera betydande hjälp frän Sverige. Budgelåret 1971/72 uppgick den svenska utvecklingshjälpen till Cuba lill 3,6 milj. kr. Under innevarande budgetår är siffran enligt budgetpropositionen 60,0 milj. kr. Under en femårsperiod har beloppet sextondubblats. Delta trots atl Cuba genom det massiva sovjetiska biståndet torde erhålla det högsta utländska slödel per capita i världen. Cuba ligger i världstopp vad gäller utländskt bistånd trots del av USA initierade ekonomiska embargot.

Den svenska socialdemokratiska regeringen har ocksä på andra sätt visat sin förståelse för Fidel Castros kommunistiska regim, bl. a. genom förra sommarens officiella besök av statsminister Olof Palme.

Det kan inte vara förenligt med principerna för svenskt utvecklingsbistånd att lämna sådant till länder som militärt ingriper i andra länder.

4 Riksdagen 1975/76. Nr 47-51

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Anmälan av interpellalioner

Det svenska utvecklingsbiståndet blir därmed indireki ocksä lill stöd för militära interventionssträvanden. De kubanska trupperna i Angola bör föranleda en omprövning av det svenska biståndet lill Cuba.

Med hänvisning till del anförda hemsläller Jag om kammarens tillstånd att till herr utrikesministern få ställa följande frågor:

1. Kan herr utrikesministern bekräfta uppgifterna om betydande kubanska styrkor i Angola och omtala för kammaren vad de svenska utlandsmyndigheterna erfarit om deras verksamhet?

2. Anser herr utrikesministern att kubanska trupper i Angola är förenligt med principen om icke-inblandningi andra länders angelägenheter?

3. Vilka konsekvenser får förekomsten av kubanska stridskrafter i Angola för del svenska utvecklingsbiståndet till Cuba?

1975/76:81 av fru Hörnlund (s) lill herr industriministern om älgärder mol Slalliga beställningar pä lönsömnad utomlands:

Under höstriksdagen 1975 fattades beslut om en rad stödåtgärder lill den svenska tekoindustrin, och från I Januari 1976 krävs licenser för införande av utlandstillverkade textilprodukter. De beslutade åtgärderna kom till främst av beredskapsskäl, men de får också ses som en vilja från statsmakternas sida all lämna stöd till en bransch som drabbats av svåra problem med aU upprätthålla sysselsättningen inom branschen.

Enligt en lidningsinlervju den 10 Januari 1976 med förelagsledaren i Sweteco, elt förelag för vilket den statliga invesleringsbanken är huvudman, ämnar detta förelag lägga ut beställningar i form av lönsömnad i något eller några länder. Det pågår f n. en karlläggning inom företaget, och akluella länder för en sådan tillverkning är Finland, Jugoslavien, England och Irland, Motivet för ullandsiillverkningen sägs vara all man vill ha ell alternativ lill de höga kostnaderna i Sverige, all företaget mäste drivas efler strängt företagsekonomiska principer och att kravet på lönsamhet är minst lika hårt som dä ägarparlen varil en annan än staten. I intervjun framhålls vidare att beställningarna utomlands inte kommer all påverka sysselsättningen vid företagels fabriker i Sverige ulan all de tvärtom behövs för alt bibehålla sysselsättningen i värt land.

Del har länge varil känt alt tekoindustrin själv slår för en relativt slor andel av de tekoprodukter som importeras. En rad förelag har etablerat tillverkning i andra länder för alt sedan införa merparten av varorna lill vårt land. Man har pä detta säll utnyttjat den billigare arbetskraften i andra länder. I riksdagen och från fackligt håll har detta förfarande rönt stark kritik, eftersom det onekligen har påverkat sysselsättningen inom branschen i vårt land negativt. Enligt min mening har denna kritik varil starkt berättigad.

Med hänvisning till de beslut om slöd lill tekoindustrin som antogs av hösiriksdagen, beslutet om licenslvång vid införsel sami den kriiik som riktats mot företagens införsel av utlandstillverkade varor vill jag därför starkt ifrågasätta om det är lämpligl av elt förelag, där sialen

har ell ägaransvar och elt avgörande inflytande, alt lägga ul beställningar av betydande kvantiteter utomlands. Från företagets sida kan det naturligtvis hävdas atl del är en god lösning förelagsekonomiskt sett. Men frågan bör ocksä bedömas arbelsmarknadspoliliskt och samhällsekonomiskt. F. n. är sysselsättningslägel högst bekymmersamt inom lekobranschen, och ett stort antal personer är berörda genom varsel om uppsägning. Nedläggningar av förelag och konkurser har drabbat mänga anställda. Siaten kommer att få gå in med kraftiga arbetsmarknadsåtgärder, och arbetslöshetsförsäkringen och KAS kommer att få göra slora utbetalningar. I delta läge anser jag alt det borde vara mer angeläget för ett företag som Sweteco alt utöka sysselsättningen inom landet och suga upp en del av den yrkeskunniga arbetskraft som friställs från andra förelag. Om man ser lill de sammantagna ekonomiska effekterna borde det vara en bättre lösning än alt gå ul med beställningar utomlands.

Med hänvisning lill det anförda anhåller Jag om kammarens tillstånd alt till herr industriministern fä slälla följande frågor:

Anser statsrådet atl det i rådande läge för den svenska lekoindustrins anställda finns anledning för statsägda företag atl lägga ut lönsömnad utomlands?

Avser statsrådet atl vidtaga några ätgärder föratt förhindra atl sädana beställningar kommer lill stånd?

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Anmälan av interpellalioner

1975/76:82 av herr Siridsman (c) lill herr kommunikationsministern om prishöjningarna pä inrikesflygels linjer lill övre Norrland:

Från den I januari 1976 har SAS höjt flygprisel pä linjen Luleå-Stockholm med drygl 20 %. Som skäl för höjningen anger man ökade personalkostnader och högre bränslepriser. Linjen Luleå-Stockholm är en av de mest lönsamma inrikes flyglinjerna. Någon hänsyn lill flyglinjens lönsamhet verkar inte ha tagils när den kraftiga prishöjningen beslutades. Tvärtom sä har det besynnerliga inträffat att den största procentuella höjningen drabbat en långlinje med god lönsamhet som Luleå-Stockholm.

Den prishöjning som nu föreslagils rimmar illa med de uttalanden som flera gånger gjorts av riksdagen all trafikpolitiken skall vara underordnad regionalpolitiska strävanden. Talet om ett "rundare Sverige" förblir tomma ord om det tillämpas en flygprispolilik som utgår frän principen all ju längre frän landels centrala delar en region är belägen, desto högre skall del procentuella påslaget vara vid en prishöjning.

Med anledning av motionen 1972:723 beslöt 1972 års höslriksdag enhälligt (trafikutskottets betänkande nr 1972:18) ge Kungl. Maj:l till känna vad utskottet anfört rörande behovel av en översyn av bl. a. inrikesflygels prisförhållanden.

Riksdagsbeslutet 1972 får ses som en begäran till kommunikationsdepartementet om en översyn av bl. a. inrikesflygets prisfrågor med hänsyn till regionalpoliiiska synpunkler.

Med anknytning till riksdagsbeslutet 1972 besvarade kommunikations-

.Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Anmälan av interpellalioner

ministern den 6 december 1974 en inlerpellalion av mig. Frågan gällde vilka åtgärder Kungl. Maj:l vidtagit i anslutning lill den av riksdagen år 1972 förordade översynen av bl. a. inrikesflyglrafikens prisförhållanden. Stalsrådel Norling hänvisade i interpellationsdebatten lill de förändringar i prissammanhang som skett på de långväga linjerna bl. a. lill Kiruna och Luleå. Kommunikationsministern underströk vidare i svaret den stora regionalpolitiska betydelse inte minst för Norrland som omstruktureringen av priserna på inrikesflyget hade.

Den av riksdagen 1972 begärda översynen av bl, a, inrikesflygels pris-förhållanden har ännu inte redovisats. Ulan all avvakla redovisningen av översynen har man nu besluiai om en kraftig prishöjning för linjen Luleå-Stockholm. Jag finner detta stå helt i strid med riksdagens ullalande och med den uppfattning som kommunikationsministern gav uttryck för i interpellationsdebatten den 6 december 1974.

Med hänvisning lill del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd atl till kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Anser statsrådet atl flygprishöjningen med drygt 20 96 från den I Januari 1976 på linjen Luleå-Stockholm står i överensstämmelse med målsättningen att åstadkomma en bällre samordning mellan trafikpolitik och regionalpolitik?

1975/76:83 av fru Wiklund (c) lill herr kommunikationsministern om prishöjningarna på inrikesflygets linjer lill övre Norrland:

Genom olika satsningar från samhällets sida har betydande resultat kunnal näs beträffande industrilokalisering till norra Sverige. Biljettpriser och fraktkostnader spelar en betydande roll inte minsl vid nylokalisering. Mot den bakgrunden ler sig de prishöjningar som skett pä inrikesflygel fr. o. m. den 1 Januari 1976 som märkliga. Sä har t. ex. höjningar skett på sträckan Luleå-Stockholm med drygt- 22 % och pä sträckan Umeå-Stockholm med drygt 28 "o, medan priset på sträckan Stockholm-Göteborg har höjts med drygt 14 'n. Likartade höjningar som den sistnämnda har skett för samtliga linjer på kortare sträckor. Den förklaring som framskymtat är att SJ utgör en alltför stark konkurrent på de kortare linjerna, och av den anledningen har man inte ansett sig kunna göra samma prishöjningar på alla linjer. Den irritation och förbittring som av denna anledning har kommit till uttryck, inte minst från affärs- och industrifolk, är lättförståelig.

Förklaringen kan rimligen inle vara den angivna, och av den anledningen hemställer jag till herr kommunikationsministern om svar på följande frågor:

1. Vilken orsak ligger till grund för de ojämna prishöjningar som skett
inom inrikesflygel?

2. Anser statsrådet de prishöjningar som skett på flygbiljetter till norra
Sverige förenliga med de lokaliseringspolitiska motiven?

den 13 januari

1975/76:84 av herr Bohman (m) till herr statsministern om löntagarfonder:

Rudolf Meidner har på uppdrag av LO lagt fram elt förslag angående löntagarfonder. Genomförs hans förslag, skulle samtliga svenska företag med mer än 100 anslällda inom ett fåtal år kontrolleras av de fackliga organisationerna. Det betyder all Sverige pä kort lid skulle byta ekonomiskt system från en västerländsk biandekonomi pä marknadshushållningens grund till en ny och oprövad form av socialism med förutsättningar för långtgående centralistisk planhushållning.

Valet av ekonomiskt system är en politisk fråga, som skall avgöras av regering och riksdag. Den kan inte överlämnas till arbetsmarknadens parter. Från regeringens och det socialdemokratiska partiets sida har man inle velat ge uttryck åt någon bestämd mening om Meidners förslag med motiveringen atl debatt härom nu pågår inom LO och med hänvisning till den sittande utredningen om löntagarna och kapitalbildningen.

Jag vill emellertid erinra om att i den näringspolitiska arbetsgruppens rapport till den socialdemokratiska partikongressen 1975 uttalades bl. a. följande: "För all öka det kollekliva sparandels andel och vidga den ekonomiska demokratin bör ocksä LO:s förslag framläggas 1976". Rapporten godtogs av kongressen, som alltså därmed ställde sig bakom även här återgivna uttalande. I det 1975 antagna socialdemokratiska partiprogrammet slås också fast alt löntagarna genom delaktighet i företagens vinster måste tillförsäkras inflytande. Del socialdemokratiska partiet synes sålunda ha bundit sig för någon form av kollekliva löntagarfonder.

Enligt pressreferal har statsministern torsdagen den 8 januari i är vid framläggandet av det socialdemokratiska valmanifeslet förklarat atl löntagarfonderna är en fråga för slutet av 1970-lalet. I en intervju i Affärsvärlden har statsministern uttalat att löntagarfonder kan få praktisk effekt först på 1980-lalet. Båda dessa uttalanden är förenliga med planer på att lägga fram förslag till avgörande i riksdagen redan före 1979 ärs val.

Från allmänt demokratisk synpunkt vore det oacceptabelt, om frågan om löntagarfonder skulle föreläggas riksdagen under mandatperioden I976-I979 utan att dessförinnan ha blivit föremål för en grundlig belysning och debatt i valrörelsen inför 1976 ärs val. Även om vi är oense om huruvida Sverige bör byta ekonomiskt system, borde vi kunna vara överens om att detta inte får ske ulan all väljarna klart uttalat sin mening. Del borde därför vara uteslutet alt regeringen tiger om Meidners förslag över valet och sedan - för den händelse valresultatet skulle bli positivt för socialdemokraterna - framlägger förslag om kollekliva löntagarfonder.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till statsministern fä ställa följande fråga.

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Anmälan av interpellationer

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Meddelande om .frågor

Avser regeringen, om den sitter kvar efler 1976 års val, alt före valet 1979 lägga fram förslag om löntagarfonder?

1975/76:85 av herr Hellström (s) lill fru statsrådet Sigurdsen om bistånd lill MPLA i Angola:

Under en följd av är har Sverige lämnat bistånd till befrielserörelsen MPLA i Angola för dess sociala ulvecklingsarbele för hälso- och sjukvård, utbildning av barn och vuxna, byutvecklingsprogram m. m. Biståndsanslaget hölls tillfälligt inne under 1975 i avvaktan pä atl landei skulle bli självständigt från Portugal. Efler självständigheten har landei emellertid utsatts för en regelrätt militär invasion av sydafrikanska trupper. Stormaktsintressen finns på bägge sidor i konflikten. Kriget i Angola har framkallat akuta behov av humanitärt kataslroföistånd. I budgetpropositionen anges ocksä alt katastrofhjälpen skall utvidgas.

Kriget innebär även stora risker för ell avbrott i den sociala utveckling i byarna som påbörjats genom befrielsearbelei under kolonialtiden. Della gäller t. ex. insatserna för alfabetisering, vaccination, upprättande av lokala sjukvårdsstationer och över huvud tagel arbetet med att bygga upp en social infrastruktur för befolkningen på landsbygden. Det är angelägel alt dessa insatser inle upphör lill följd av kriget, vilket i realiteten skulle innebära att utvecklingen på landsbygden skulle föras tillbaka. Det civila sociala uppbyggnadsarbetet måste kunna fortsätta.

Riksdagen och flyktingberedningen har lidigare konstaterat all MPLA är den enda befrielserörelse som i prakliken gör en sådan social utvecklingsinsats. Del är därför angeläget alt regeringen sä snart del är praktiskt möjligt återupptar biståndet lill MPLA:s arbete på utbildnings- och häl-sovärdsområdet.

Med hänvisning lill det anförda hemställer Jag om kammarens lillslånd atl till fru statsrådet Sigurdsen få ställa följande fråga:

Hur bedömer biståndsministern möjligheten alt ge nytt bistånd lill MPLA i Angola för ungdoms- och vuxenutbildning, alfabetisering samt hälso- och sjukvård?

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 12 Januari

1975/76:165 av herr Andersson i Södertälje (s) till herr kommunikationsministern om projekteringen av etl nytt dubbelspår på järnvägssträckan Älvsjö-Flemingsberg:

Kan statsrådet lämna några uppgifter pä hur långt projekteringen av elt nytt dubbelspår på järnvägssträckan Älvsjö-Flemingsberg avancerat?

1975/76:166 av herr Hugosson (s) till herr justitieministern om begränsning av antalet persondalaregisler av totalkaraklär:

Datainspektionen har i sitt arbete försökt begränsa antalet personregister av totalkaraklär och tillämpat principen att företag och myndigheler endasl skall ha rätt all i sina dataregister registrera egna kunder, medlemmar o. d. Enligt regeringsbeslut i ett överklagningsärende avseende tidningen Det Bästas register har regeringen ansett all datalagen inle ger denna möjlighet. Endast en integrilelsbedömning av varje register för sig kan enligt regeringsutslaget ske på basis av datalagen. Då det emellertid av opinionen uppfattas som integriletskränkande all vara registrerad i ett flertal, kanske i och för sig ganska oskyldiga register, torde en ändring av dalalagen snarast böra komma lill stånd.

Med anledning av del anförda vill Jag lill herr Justitieministern slälla följande fråga:

Avser stalsrådel att snarast för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring av datalagen som skulle göra del möjligt atl begränsa anlalel personregister av totalkaraklär som förs med hjälp av automatisk databehandling?

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Meddelande om frågor

1975/76:167 av fru Frcenkel (fp) till herr justitieministern om älgärder mot långvarig isolering av underårig:

En 16-äring har i avvaktan på placering i ungdomsvårdsskola sullil häktad i nio dygn i ensamcell i ett svenskt polishus. Vilka älgärder ämnar Justitieministern vidta för alt en sådan långvarig isolering av minderårig ej upprepas?

den 13 januari

1975/76:168 av herr Wachtmeister i Slaffanstorp (m) till herr jordbruksministern om broilerproduklionens villkor:

Avser herr jordbruksministern vidtaga några älgärder med anledning av den kris som broilerbranschen råkat i genom den kraftiga subventionen av nötkött och fläsk?

1975/76:169 av herr Häll(s) lill herr kommunikationsministern om prishöjningarna pä inrikesflygets linjer till övre Norrland:

Är statsrådet beredd atl ta regional- och lokaliseringpoliliska hänsyn vid den överprövning som skall göras av luftfartsverkets beslut au höja flygbiljettpriserna på linjen mellan Stockholm och Luleå med 22 96?

1975/76:170 av fru Troedsson (m) till herr Justitieministern om planerna på ell nytt polishus i Enköping:

Nr 48

Tisdagen den 13 januari 1976

Meddelande om .frågor

Polisen i Enköping är i förtvivlat behov av nya lokaler. Det polishus som där är i bruk är Sveriges äldsta och mer än 200 är gammall. Utrymmesbristen och lokalsplittringen är sådan att effektivt arbete högeligen försvåras. De sanitära förhållandena är direkt hälsovådliga för personal, arresterade och fyllerister. Arresienheiens lokaler har sedan lång tid tillbaka åriigen utdömts av länsläkaren utan alt någol kunnal göras på grund av husets ålder. Etl nytt polishus i Enköping ligger ocksä högst på rikspolisstyrelsens och byggnadsstyrelsens prioriteringslista. Trots detta har regeringen inte ens lämnat projekteringsuppdrag för ett nytl polishus. Polishuset finns ej heller med i budgetpropositionen 1976.

Med anledning av det anförda ber Jag atl få ställa följande frågor lill herr justitieministern:

1. Är regeringen beredd alt snarast lämna projekteringsuppdrag för ett nytt polishus i Enköping?

2. När kan polisens anställda i Enköping beräknas få arbeta i tillfredsställande arbetsmiljö i etl nytt polishus?

1975/76:171 av herr Glimnér (c) till herr kommunikationsministern om buss- och spärvägslaxors anpassning lill kostnadsutvecklingen:

Regeringen har tidigare medgivit att avgift för befordran av personer och resgods i sådan linjelrafik med buss för vilken länsstyrelse meddelat tillstånd får under 1975 höjas med i genomsnitt högst 5 resp. 10 96 i förhållande lill avgiftsnivån dessförinnan. Det har under 1975 inträffat alt länsstyrelse med hänvisning till regeringens ställningstagande vägrat fastställa kommunfullmäktiges beslut om höjningar av buss- och spår-vägslaxor från den I januari 1976.

Under senare är har prisökningarna varil stora. Till övervägande delen består prishöjningarna av ökade lönekostnader. För kommuner som t. ex. Norrköping, som har stor personaltäthet inom de allmänna kommunikationerna, blir konsekvenserna mycket kännbara. Även under 1976 vänlas prisökningarna bli stora.

Är statsrådet beredd medverka till all buss- och spårvägslaxor på etl bättre sätt än som nu är fallet kan anpassas till kostnadsutvecklingen?

1975/76:172 av herr Granstedt (c) till herr utrikesministern om diplomatiska åtgärder med anledning av dödsdomar i Iran:

Vilka diplomatiska ätgärder har regeringen vidtagit eller avser regeringen alt vidta med anledning av de nya dödsdomar i Iran som publicerades den 31 december 1975?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 16.48.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemerl