Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:46

Lördagen den 13 december

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.

§ 2 Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövnings-nämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis for riksdagsledamot och ersättare

Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om att Gunnar Olsson, Edane, utsetts lill ledamot av riksdagen samt alt Erik Jansson, Karislad, Sune Johansson, Arvika, Alf Höglund, Hag-fors, Berit Löfgren, Karislad, och Birgit Skoog, Åhus, utsetts lill ersättare för riksdagsledamöter.

Valprövningsnämnden har vid sammanträde denna dag granskat beviset och därvid funnit, att det blivit utfärdat i enlighet med 15 kap. I !; vallagen.

Stockholm den 10 december 1975

Bengt Hult

/Peder Törnvall

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare

Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om att Jan-Erik Wikström, Stockholm, utsetts till ledamot av riksdagen samt att Ludvig Jönsson, Stockholm, Olle Wästberg, Stockholm, och Ruth Forsling, Stockholm, utsetts till ersättare för riksdagsledamöter. Valprövningsnämnden har vid sammanträde denna dag granskat beviset och därvid funnit, atl det blivit utfärdat i enlighet med 15 kap. 1 S vallagen,

Stockholm den 10 december 1975

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Bengt Hult

/Peder Törnvall

Det skulle antecknas atl herr Olsson i Edane (s) fr. o. m. den 1 januari 1976 och herr Wikström (fp) fr. o. m. den 10 Januari 1976 utsetts all inträda som ledamöter av kammaren i stället för fröken Sandell (s) resp. herr Helén (fp) vilka båda avsagt sig riksdagsmannauppdraget.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1975/76:88 till jordbruksutskottet

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1975/76:74.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

§ 5 Terrängkörningslag

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1975/76:28 med anledning av propositionen 1975/76:67 med förslag till terrängkörningslag jämte motioner.

1 propositionen 1975/76:67 hade regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag lill terrängkörningslag.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen läggs fram förslag till en ny terrängkörningslag som är avsedd att ersätta lagen (1972:606) om körning i terräng med motordrivet fordon.

Enligl lagförslaget blir körning i terräng med terrängfordon och vissa andra fordon förbjuden i hela landet på barmark. Vidare införs generella förbud mol lerrängkörning även på snötäckt mark inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer och dessulom pä skogsföryngringar. Undantag skall kunna göras för nyttotrafik.

I fråga om annan mark får regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer förbjuda eller meddela föreskrifter för lerrängkörning, om sådan körning inom visst område kan medföra olägenhet från natur-vårdssynpunkl eller annan allmän synpunkt.

I proposilionen förutskickas alt jaktlagstiftningen kommer all ändras bl. a. så att del blir förbjudet att medföra jaktvapen på lerrängfordon,"

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionen 1975:1566 av herr Nilsson i Agnas m. fi. (m, c), vari hemställts att riksdagen skulle hos regeringen begära förslag om åtgärder, syftande till ell i princip generellt förbud mot nöjestrafik med lerrängmolorfordon i hela riket under barmarksförhällanden, i enlighet med vad i motionen anförts,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975/76:77 av herr Torwald m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade, atl de i propositionen 1975/76:67 föreslagna bestämmelserna om barmarkskörning i terräng endasl skulle gälla inom de områden där länsstyrelsen efter samråd med markägarna och kommunerna fann del påkallat,

1975/76:87 av herr Andersson i Lycksele m. fi. (s), 1975/76:91 av hen Strindberg m. fl. (m).

1975/76:92 av hen Strindberg m. fi. (m, fp).

1975/76:93 av herr Turesson (m), vari hemställts alt riksdagen som      Nr 46
sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts rörande     Lördaeen den
krav på registerplattor på skotrarnas drivband,                    13 december 1975

1975/76:106 av herrar Stidsman (c) och Johansson i Holmgården (c), vari hemställts att riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionen belräffande förbud mot körning i marker med planlskog och ungskog.

Terrängkörningslag

1975/76:124 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställts atl riksdagen beslutade atl kommun gavs möjlighet all lämna dispens från ler-rängkörningslagen för organiserade motorsportsaktiviteter i enlighet med vad som anförts i motionen,

1975/76:125 av herr Johansson i Växjö (c), vari hemställts att riksdagen beslutade om införande av ett generellt förbud i hela landet mot körning av terrängfordon på snötäckt mark med möjlighet till dispensgivning i enlighet med vad som i motionen anförts,

1975/76:126 av herr Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna alt den i propositionen föreslagna lagstiftningen borde tillämpas så all organiserad tävlings- och utbildningsverksamhet med motorfordon inte försvårades,

1975/76:127 av herr Krönmark m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. besluta att till i; 1 terrängkörningslagen fogades en bestämmelse om all tillstånd skulle erfordras av markägare för att med terrängfordon och motorfordon ta väg över annans mark,

2. ge regeringen lill känna vad i motionen anförts rörande lerräng-körningslagens tillämpning gentemot enskild markägare,

3. besluta alt, inom de områden av fjällregionen där körning med terrängfordon och motorfordon blev tillåten, särskilda färdvägar anvisades och på lämpligt sätt märktes och i förekommande fall stakades.

1975/76:128 av herr Svensson i Eskilstuna (s), vari hemställts atl riksdagen skulle ge regeringen till känna vad som i motionen anförts belräffande

1. utformningen av tillämpningsförordningen till lag om körning i terräng med motordrivet fordon,

2. ändring i jaktstadgan, samt

1975/76:129 av herrar Wirtén (fp) och Lindahl i Hamburgsund (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade anta förslaget till terrängkörningslag med de ändringar som föreslagits i motionen, innebärande att körning med lerrängfordon på snötäckt mark, som ej var att hänföra till nyt-

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

tolrafik, skulle tillåtas endasl i särskilt avgränsade områden eller längs leder som upprättats för ändamålet.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

1. belräffande barmarkskörning i terräng avslå motionen 1975/76:77 samt anta lagförslaget i motsvarande del,

2. beträffande körning i föryngringsytor avslå motionen 1975/76:91 samt anta lagförslaget i motsvarande del,

3. belräffande generellt förbud mot körning på snötäckt mark m. m. avslå motionerna 1975/76:125 och 1975/76:129 samt anta lagförslaget i motsvarande del,

4. belräffande tillstånd av markägare m. m. avslå motionen 1975/76:127 samt anta lagförslaget i motsvarande del,

5. anta lagförslaget i återstående del,

6. lämna utan åtgärd motionerna

a. 1975/76:87,

b. 1975/76:92,

c. 1975/76:106,

7. anse motionerna

a. 1975:1566,

b. 1975/76:93,

c. 1975/76:124,

d. 1975/76:126,

e. 1975/76:128

besvarade med vad utskottet anfört.

Reservationer hade avgivils

1. av herr Norrby i Åkersberga (fp) som ansett atl utskottet under
3 bort hemställa

att riksdagen skulle belräffande generellt förbud mot körning på snötäckt mark som sin mening ge regeringen till känna vad reservanten anfört med anledning av motionerna 1975/76:125 och 1975/76:129 samt anta lagförslaget i motsvarande del,

2. av herrar Krönmark (m) och Johansson i Vrångebäck (m) som ansett
atl utskollet under 4 bort hemställa

att riksdagen skulle beträffande tillstånd av markägare m. m. som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av motionen 1975/76:127 samt anta lagförslaget i motsvarande del.

3. av herrar Larsson i Borrby och Jonasson, fru Olsson i Helsingborg samt herr Johansson i Holmgården (samtliga c) som ansett all utskottet under 6 c bort hemställa

alt riksdagen skulle med anledning av motionen 1975/76:106 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anförl.

Till belänkandet hade fogals ett särskill yilrande angående det föreslagna förbudet mol barmarkskörning av herr Jonasson (c).

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr talman! Under 1960-lalel hade vi en explosionsartad utveckling när det gäller snöskotertrafik. Del är inget tvivel om att del ledde lill vissa problem när ett sådant här fordon gav människor möjlighet atl komma ut i naturen på ell sätt och i en utsträckning som inte tidigare varit möjligt. Men i början på 1970-lalet fick vi den tillfälliga lag som skulle gälla till utgången av år 1975. Under liden skulle man fä möjlighet att överblicka och konstalera hur skoterlrafiken skulle ordnas.

Det är hell klart och också omvittnat från naturvårdsenheterna på länsstyrelserna i de län där den här trafiken mest förekommer att det har skett en mycket betydande förändring till det bättre under den här tiden.

Förslaget till ny lag, som vi hoppas skall kunna antas här i dag, innebär för de bygder jag kommer ifrån - kustbygden, och även i mellanbygden - ingen stor förändring gentemot den lag som hitintills funnits. Länsstyrelserna kommer även i fortsättningen alt tillsammans med kommunerna få avgöra var skoterlederna bör förläggas och vilka områden man anser är så känsliga atl de bör beläggas med elt generellt förbud.

I etl avseende skiljer sig propositionen från den lagstiftning som hittills gällt, nämligen beträffande de s. k. föryngringsytorna. Där har statsrådet tagit in elt förslag till förbud och vi tycker all det är utomordentligt angeläget att det också kommer att ordentligt följas upp.

Det finns kanske inte anledning alt framföra alltför stark kritik, men vi lycker ändå att det hade varit riktigt att införa ett definitivt förbud. Som förslaget är utformat skall det nu ankomma pä vederbörande förare att avgöra, om det är någon risk förenad med atl köra över en föryng-ringsyta. Sådan risk skulle då inte föreligga, om snötäcket är så tjockt all plantorna inte sticker upp över detta.

De flesta remissinstanser som har anknytning till skog och skogsvård har förordat ett generellt förbud, och vi tycker nog att del är riskabelt att överlåta ål förarna, som i mänga fall är ungdomar, att avgöra om föryngringsytan har den karaktären all den är känslig för trafik med dessa fordon eller om man kan fara över den utan att åsamka den någon skada. Det är svårt att fatta ett sådanl avgörande, och när en gång elt spår har dragits över föryngringsytan får man förutsätta, all alla andra förare sedan räknar med att det inte är någon risk med att köra ut över den.

Av den anledningen ber Jag, herr lalman, alt få yrka bifall till reservationen 3.

Jag vill också säga några få ord om den förändring i detta avseende som föreslås ske uppe i fjälltrakterna, innebärande att man belägger räll stora områden med ett generellt lerrängkörningsförbud. Vi tror atl det är rikligl med elt sådanl förbud och menar framför alll inte atl del.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46 som det har ifrågasatts frän en del häll, kommer alt förorsaka någon

Lördagen den 13 december 1975

olägenhet för befolkningen i dessa områden. Det uttalas klart på s. 38 i proposilionen alt länsstyrelsen inom samtliga områden skall kunna besluta om undantag från förbudet för de skoterleder som behöver finnas. Terrängkörningslag Detta har vidare utvecklats på s. 39. Vi tror inle atl elt generellt förbud i känsliga områden, där ett sådant faktiskt behövs, skall behöva förorsaka några problem vare sig för de bofasta eller för turismen, som också lokalbefolkningen är rätt angelägen om alt ge ett visst utrymme. Det framhålls i propositionen också att turistintressena bör kunna beaktas i dessa sammanhang.

Något som jag tycker är mycket angeläget i denna proposition är vad som tagils upp under avsnittet barmarkskörning. Snöskotern kom till vårt land främst från Canada och USA, och där finns nu också skotrar för barmarkskörning. Det är med en viss oro vi i vår landsända har sett fram mot den'lid när dessa barmarksskotrar får en sådan spridning bland människorna att vi - ungefär som var fallet för något år sedan när vi först behandlade frågan om snöskotrar-inle kan införa ett generellt förbud mot körning med dessa fordon. Av den anledningen är det utomordentligt angelägel atl vi redan nu, innan barmarksskotrarna har fått någon stor spridning, inför elt generellt förbud. Vi skall inte behöva komma i den situationen att den utomordentligt känsliga vegetationen i dessa trakter blir förstörd av barmarksskoterlrafiken. Jag är rädd för att, om vi avslår från att införa den föreslagna lagstiftningen, snart kommer i den situationen att människorna inte anser sig kunna t. ex. plocka hjortron på våra myrar utan att använda dessa fordon som fortskaff-ningsmedel. Det tror jag att vi under inga som helst förhållanden kan godta.

Det har ifrågasatts om skrivningen i terrängkörningslagen närdet gäller körning pä barmark skall kunna lägga hinder i vägen för en markägare i hans utövande av de areella näringarna. Jag tycker emellertid för min del att lagen ger markägare full garanti att utöva dessa näringar och färdas på sina egna ägor - den rätten bör över huvud laget inte kunna ifrågasättas. I förslaget till lagtext ges inte något fullständigt klart besked på den punkten, men vi har ju tidigare gett regeringen bemyndigande att utfärda kungörelser, varför jag utgår från att regeringen också i detta fall kommer atl se till att markägare inte hindras att utföra de uppgifter som de har på sina marker. Skulle del visa sig att så inte blir fallet, har vi givetvis möjlighet att återkomma i ärendet och kräva att riksdagen ändrar reglerna.

Svenska Motorcykelförbundet har ifrågasatt huruvida de som finner det intressant och trivsamt - och kanske också nyttigt - att fara omkring i terrängen pä sina motorcyklar kommer alt mista den rätten. Jag tycker dock att utskottets skrivning även på den punkten ger besked om alt denna sport skall ges sädana möjligheter även i framtiden.

Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till reservationen 3 och
8 i övrigt till utskottets hemställan.

Hen KRÖNMARK (m):

Herr talman! Den nuvarande lagen om lerrängkörning med motordrivet fordon gäller Ju bara lill instundande årsskifte, varför det är hell naturiigl att regeringen har framlagt ett förslag i ärendet. Jag vill redan från början säga att intentionerna i det förslaget, nämligen att söka komma till rätta med de ölägenheter som är förknippade med framför allt användningen av snöskotrar, är någonting som vi alla ställer oss bakom.

Enligt uppgift lär det i dag finnas ungefär 43 000 snöskotrar i landet. Del är väl ingen - i varje fall inte inom mitt parli - som vill hindra den motiverade reguljära skoterlrafiken. När fordonen används i närings-utövning och för sådan trafik i övrigt som kan anses befogad finns det naluriigtvis anledning atl tillåta körningen, men när det gäller okyn-neskörning krävs en reglering på grund av de miljöproblem som kan vara förknippade därmed. Jag är - liksom herr Johansson i Holmgärden här lidigare - beredd att understryka vikten av att man i den utveckling som kan förutses, med nya fordonsmodeller som även är lämpade för barmarkskörning, med lagens hjälp skall kunna stoppa sådan olämplig körning. Snöskoterproblemet hade aldrig blivit det problem som det nu är, om vi hade uppmärksammat frågan i tid, men nu har som sagt den utvecklingen gått litet för långt.

Tyvärr måste jag konstatera att proposilionen kom väl sent under året. Jag vet visserligen att man har myckel att göra i departementet och vill i och för sig inte kritisera tjänstemännen där för förseningen, men det har gjort att också behandlingen i utskottet har skett under stor lidspress och all även oppositionspartierna har känt av denna tidspress. Jag vill redan från början deklarera att när jag nu efteråt uppmärksammat en del problem har jag funnit ganska allvarliga svagheter i konstruktionen av den föreslagna lagen. Man har sålunda gått in för ell generellt förbud för att sedan i tillämpningskungörelse ge en mängd undantag frän lagreglerna. Personligen anser jag att en modell med selektiva förbud hade varit rimligare.

Jag vill - herr jordbruksministern behöver inte la illa upp - dra en liten parallell till vad som har hänt när det gäller den s. k. sophämtningslagen. Vi tog en gång i tiden en generell lagbestämmelse här i riksdagen, och det var väl ingen i kammaren som trodde all den skulle fä de konsekvenser som den sedan har fått med en mängd indrivningsmäl, processer osv. Det innebär en fara att ha en generell lagstiftning, ty även om man sedan gör vissa modifikationer kan den leda till hell orimliga förhållanden, som på det område jag just nämnde.

Jag vill betona atl om vi inför etl generellt förbud mot lerrängkörning med motordrivet fordon, kan del finnas en viss risk för att vi får motsvarande problem på det området. Det är nämligen inle departementet som handlägger sådana frågor; del ger bara ut anvisningar, och sedan bestämmer de olika lokala myndigheterna - och vi vet all omdömet och intentionerna kan växla.

Senare i debatten kommer del att framställas elt äterremissyrkande.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Personligen har Jag i och för sig ingenting att erinra mol det, men eftersom Jag har behandlat ärendet i utskottet och undertecknat dess betänkande kommer jag icke att rösta för ell sådant yrkande, utan avslår. Jag vill emellertid deklarera att om ålerremissyrkandet vinner kammarens bifall, kommer jag under en ny sakbehandling atl föreslå en förlängning fram till nästa halvårsskifte av nuvarande terrängkörningslag för alt vi icke skall få elt laglöst tillstånd och för att vi under den tiden på ell bättre sätt skall kunna bereda frågan och nästa år lägga fram ett förslag till en annan modell för lagstiftningen.

När det gäller rätten alt färdas på annans mark föreligger i dag stor oklarhet. Del finns en urgammal allemansrätt, men vilka sätt all färdas skall inbegripas i den? Vi har lidigare behandlat den frågan i riksdagen, och Jordbruksulskoltet har dä ifrågasatt huruvida det innefattas i allemansrätten all kunna färdas med motordrivet fordon på annans mark. I den remissomgång som har förevarit med anledning av den akluella proposilionen har faktiskt vissa rätt lunga remissinstanser - bl. a. tvä länsstyrelser, den ena i mitt eget län, LRF, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Skid- och friluftsfrämjandet och Skogsindustriernas samarbelsutskoll - också ifrågasatt huruvida allemansrätten skulle gälla på denna punkt.

Till utskottsbelänkandet har herr Johansson i Vrångebäck och jag fogat en reservation nr 2, där vi föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära ett förslag om att allemansrättens innebörd i det här avseendet skall klargöras i nuvarande naturvårdslag.

Det lagförslag som vi behandlar i dag riktar sig rent generellt både mot allmänheten och mot markägaren. Enligt departementschefens uttalande skall lagen icke hindra yrkesutövning inom jordbruk, skogsbruk, rennäring osv., men jag skulle ändå vilja slälla en fråga till jordbruksministern: Kommer man, om lagförslaget nu går igenom, alt i tillämpningskungörelsen ha några som helst restriktioner för markägarens rätt att fritt färdas på sin mark? För mig är det faktiskt principiellt ganska orimligt alt man helt skulle förbjuda en markägare att köra etl motordrivet fordon t. o. m. på barmark. Visserligen är del klart att han skall få köra pä sin mark i samband med yrkesutövning, men jag vågar säga att det är rimligt att han får göra det även exempelvis för rekreationsändamål o. d. Markägaren har ju alltid elt intresse av att vårda marken, och Jag anser alt han är en bättre förvaltare av det ideella markintresset än samhället. Han har nämligen etl direkt personligt intresse.

Vore del så, herr talman, att man hade en klar lagregel med definition av allemansrätten i detta avseende, så skulle man i stort sett kunna lösa de problem som lerrängkörning med motordrivet fordon innebär. Jag vågar påstå atl om markägaren i princip avgör det hela, kommer man ifrån alla olägenheter. Del finns fall - det skall erkännas - där samhället kan behöva ingripa. Det kan gälla särskilt känsliga områden - fjällregionen och vissa andra områden som har specielll naturvärdsintresse. Men redan i dag ger nuvarande naturvårdslag, såvitt Jag förslår, länsstyrelserna möjlighet att utfärda vissa föreskrifter.

Herr talman! För den händelse ålerremissyrkandet icke vinner bifall. Nr 46 yrkar jag bifall till reservationen 2, som jag lycker på ett betydligt bällre Lördagen den sätt än ulskollsmajoriieiens förslag kommer till rätta med dessa problem. j december 1975

Herr NORRBY i Åkersberga (fp): Terrängkörningslag

Herr talman! Ibland följer den tekniska utvecklingen banor som är oförenliga med grundläggande hänsyn till miljön. Terrängfordon och särskilt snöskotern är exempel på detta. Då måste vi med olika medel styra den tekniska utvecklingen så alt den verkligen håller sig inom de ekologiska ramarna.

Redan i början på 1960-talet varnade Svenska naturskyddsföreningen för terrängfordonens allt större utbredning. Man kan här peka på den tidigare utvecklingen i Canada. Kommersiella intressen tenderade atl styra utvecklingen. År 1968 togs problemet upp av folkpartislen Erik Tobé i en inlerpellalion i riksdagen. Statsrådet Svante Lundkvist, som då var kommunikationsminister, gav beskedel atl snöskolerfrågan skulle behandlas i två sittande utredningar, rennäringssakkunniga och molor-redskapsulredningen.

Della resulterade 1972 i ett förslag från regeringen om en terrängkörningslag, som riksdagen dock gjorde tidsbegränsad t. o. m. 1975. Nu har vi alltså att behandla förslaget till permanent lagstiftning. Proposition nr 67 innehåller en principiellt och från naturvårdssynpunkt viktig del, nämligen del generella förbudet mol lerrängkörning på barmark. Med de dispensregler som proposilionen och utskottets betänkande ger riktlinjer för bör vi kunna få en bra avvägning mellan nyttotrafikens behov och miljökraven pä begränsning av nöjeskörning - och okynneskörning, bör man kanske tillägga, för det är den som mest kritiseras.

När det gäller körning pä snötäckt mark däremot har vi från folkparlihåll en annan uppfattning än den som proposition och uiskottsma-joritel ger ullryck för. Vi anser - och vi stöder oss här pä remissinstanser som företräder naturvårdens intressen och även på remissyttranden från LRF och Skogsägarnas riksförbund - att det generella förbudet bör gälla även körning på snötäckt mark. Riskerna för markskador är visserligen mindre än vid barmarkskörning. Men riskerna för störning av djurlivet, för olaga Jakt, som inte nödvändigtvis behöver ske med skjutvapen, riskerna för buller, nedskräpning, intrång i orörda naturområden, är så stora atl de inte kan accepteras, om körningen blir tillåten överallt där den inle har förbjudits genom särskill beslut.

I reservationen I redovisas denna uppfattning. Men där sägs också
att riksdagen har förelagts propositionen så sent att beslutet måste tas
bara några veckor innan nuvarande provisoriska lag upphör atl gälla.
Tillämpningen av den i reservationen förordade lagstiftningen kräver så
mycket förarbete atl det inte är verklighelsförankrat alt föreslå att den
införs redan från årsskiftet I975-I976, Därför tvingas jag som reservant
förorda att den av regeringen föreslagna lagen antas eftersom den innebär
förbättringar i jämförelse med nu gällande lag, men att dess giltighet ,.

Nr 46 begränsas lill utgången av år 1976.Under våren 1976 bör riksdagen fö-

Lördagen den 13 december 1975

reläggas förslag enligl motionerna nr 125 och 129, innebärande generellt förbud även för körning på snötäckt mark på samma sätt som propositionen föreslår för barmarkskörning. Terrängkörningslag Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen 1.

Det är djupt otillfredsställande att riksdagen måste behandla ett lagförslag under stor tidspress och utan att förslag till följdförfallning redovisats. Det gäller Ju ändå en ramlagstiftning som förutsätter detaljerade följdförfallningar. Pä sä sätt minskas riksdagens inflytande över lagstiftningsarbetet. De allmänna riktlinjerna för tillämpningen anges i propositionen och i utskollsbetänkandel. Dessa kan ligga till grund för erforderlig kungörelse. Tiden innan lagförslaget träder i krafl är kort, men Jag förulsäller att det är en självklarhet atl den följdförfallning som regeringen måste utfärda kommer att föreligga i tryck före årsskiftet, så att det kompletta lagkomplexet finns tillgängligt när lagstiftningen skall fungera som avseiis.

1 debatlen kring denna proposition har snöskotertrafiken dominerat. Men principiellt är - som jag antydde tidigare - det generella förbudet mol barmarkskörning det väsentliga. Mot barmarkskörning har vi i dag en lagstiftning som är svag i förhållande till de skador som orsakas. Pä samma säll som vi har regler för trafiken på våra vägar måste vi ha regler för trafiken i naturen. Detta beror dels på atl lerrängtrafiken ökat snabbt, dels pä all alltför mänga människor missbrukar den relativa frihet som vi hittills har haft. De många skötsamma får då som vanligt finna sig i restriktioner som riktar sig mot dem som inte sköter sig. Lagstiftningen måste då utformas så all den inte hindrar nyttotrafik och annan angelägen verksamhet, t. ex. träning och tävling för motorungdom. Terrängfordon, och då framför alll snöskotern, har inneburit nägot av en revolution när det gäller kommunikationsmöjligheterna i mänga glesbygder. Ofta nämns i detta sammanhang fjälltrakterna, men i t. ex. Stockholms skärgärd har snöskotern lika stor betydelse. De misskötsamma människor som tvingar fram en skärpt lagstiftning utgör i dubbel bemärkelse ett hot mot glesbygderna.

Det kan också finnas anledning att nägot beröra markägarnas ställning vad avser lerrängkörning. För den som tar väg över annans mark innebär den nya lagen här en stark begränsning. I den män körning över huvud taget blir tillåten är relationen till berörd markägare med den nya lagstiftningen densamma som med nu gällande lagstiftning och allemansrätten. Allemansrätten innebär ju också - och detta är angeläget atl päpeka - skyldigheter mot naturen, mot medmänniskorna och naturligtvis även mol markägaren. I några motioner med anledning av den aktuella proposilionen har föreslagils att markägaren skulle ges en starkare ställning än nu vad avser möjligheterna alt begränsa annans körning på markerna. Detta innebär alt miljö- och rekreationsintressen kommer i andra hand och får mindre bra slöd än nu.

En sådan utveckling kan vi från folkparlihåll inte medverka till. Den 12

föreslagna lagstiftningen bör därför genomföras nu och snarast förstärkas pä sätt som anges i reservationen I, som jag alltså yrkar bifall lill.

Hen HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Den fråga som vi nu har all behandla här i kammaren berör mänga olika intressen. Del gäller att göra en avvägning mellan de skyddsinlressen som måste tillgodoses och den trafik med terrängfordon som mäste förekomma. En annan avvägningsfråga är i vilken omfattning man skall tillåta lerrängkörning på snötäckt mark resp. på barmark.

Vi hade för tre år sedan i riksdagen en intensiv debatt i della ämne, som då främst gällde snöskolertrafiken. Ett förhållande som belyser problem som är förknippade med en lagstiftning på della område är den omständigheten atl riksdagen år 1972 beslöt att den dä föreslagna lagen skulle vara tidsbegränsad pä tre är.

Det har för jordbruksutskottet stått hell klart att rällen atl färdas i terräng med motordrivna fordon mäste begränsas. Den utredning som naturvårdsverket gjort och de remissyttranden som avgells över utredningen visar klart på behovet därav. Särskill måste den rena nöjeslrafiken begränsas. Utskottet är också hell enigt i sin bedömning av frågan om behovet av reglering.

Jag vill nu ta upp en del särskilda problem som utskottet behandlat i anledning av vissa motioner. Jag vill börja med de motioner som avser körning på barmark.

Herr Torwald m, fi. har i motionen 1975/76:77 motsatt sig del principiella förbudet mol barmarkskörning i lerräng och vill all förbudel bara skall gälla vissa områden. I moiionerna 1975/76:124, 126 och 128 har framhålliis all iränings- och tävlingsverksamhet för ungdom med bl, a motorcyklar försvåras,

LItskottet har sen pä dessa frågor sä här. Det är klart att man har olika synpunkter pä elt principiellt förbud mol barmarkskörning. Å andra sidan måste förebyggande åtgärder mol en mera okontrollerad körning i terräng med motorfordon vidtas. Därför måste man ta lill ett i princip generellt förbud. I proposilionen har jordbruksministern också angeti åtskilliga situationer som motiverar undanlag från förbudel. Där sägs klart ifrån att körning i skogsbruket och jordbruket, pä tomt, pä enskild ul-fartsväg och på annan körväg i terrängen är tillålen. Herr Torwalds m, fl, påståenden i sina motioner är således helt felaktiga. För dessa motionärer vill Jag också påpeka att lagen endasl är tillämplig pä motorfordon. De i motionen framförda farhågorna för ungdomens cykelåkande förefaller därför en smula överdrivna, minst sagt.

När det sedan gäller tränings- och tävlingsverksamhet med motorfordon så har utskollet varit angeläget om atl framhålla den slora betydelse som den organiserade motorungdomens verksamhet har. Lagstiftningens syfte är Ju heller inle all försöka skada denna verksamhel. Del har framgåll också i proposilionen. Del gäller här för berörda parter

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46 att gemensamt finna de lämpliga formerna för denna form av fritids-

Lördagen den aktivitet när det gäller körning i lerräng.

13 december 1975 °' körning på snötäckt mark har i motionerna 1975/76:125 och 129

_____________ yrkats generellt förbud. Utskottet har för sin del funnit atl man måste

Terrängkörningslag ha restriktioner för körning på snötäckt mark. Men man måste ha klart

för sig att det i mänga fall inle skadar vare sig markägares eller allmänna intressen att köra pä sådan mark. Olägenheterna av snöskolertrafiken har Ju också visat sig vara mindre än man kanske pä sina håll tidigare befarat. Enligt utskottets mening är lagförslaget avvägt sä, att rimliga skyddsintressen tillgodoses samtidigt som möjlighet finns all vintertid kunna åka i vägfattiga eller väglösa områden. Utskottet har också pekat på möjligheten atl anordna särskilda skolerleder.

När det sedan gäller körning på skogsföryngringar har olika åsikter gjort sig gällande. I motionen 1975/76:91 av herr Strindberg m. fl. vill man öka möjligheterna till skolerkörning på föryngringar. 1 motionen 1975/76:106 av herr Stridsman och herr Johansson i Holmgården eflerlyses etl effektivare skydd för föryngringsytor. Utskottet har inte ansett del motiverat att göra etl vidare undantag för körning över större föryngringsytor. Det har visat sig vid undersökningar all inle ens enstaka körningar med snöskoter i sädana områden är möjliga ulan stora risker för skada pä växtligheten. Å andra sidan får inte körning ske på för-yngringsyta såvida del inte är uppenbart för skoterföraren all körningen inte innebär risker för växtligheten. Att gå sä långt som till totalt förbud skulle dock enligt utskottets mening innebära att förbudet över huvud taget inle skulle respekteras. Sådana bestämmelser bör riksdagen inle medverka till.

I motionen 87 av herr Andersson i Lycksele m. fl. och i motionen 92 av herr Strindberg m. fi, tar man upp förhållandena för ortsbefolkningen i fjällområdena. Inom ramen för den föreslagna lagstiftningen skall länsstyrelsen kunna besluta om de undanlag från förbudet som behövs. Del bör därför finnas goda möjligheler avpassa reglerna så alt ortsbefolkningens rättmätiga intressen tillgodoses samtidigt som skydds-intressena bevakas. De uttalanden som jordbruksministern gjorl i propositionen har stärkt utskottet i dess uppfattning i denna fråga.

Del nu framlagda lagförslaget är inle avsett att reglera allemansräilsliga frågor. Gränserna för allemansrätten är en fråga som ofta diskuteras. Jag tror inte atl det i denna fråga är lämpligt alt göra en definitiv av-gränsning av de allemansräilsliga befogenheterna. Del är ju självklart att man inle får köra sä alt skador uppkommer eller all hemfriden störs. Utskottets ståndpunkt är fatlat i enlighet härmed. En reglering av den typ som begärts i motionen 1975/76:127 av herr Krönmark m. fi. och i reservationen 2 lill utskottets utlåtande har utskoitsmajoriteten inte kunnal ansluta sig lill.

Den sista fråga som jag här vill ta upp gäller märkningsivånget för snöskoter. Denna fråga har vi behandlat tidigare i samband med snö-

14 skolerdebatlen år 1972. Del är naturligtvis en hel del praktiska problem

förenade med införande av elt märkningslvång. Om ell sådant genomförs mäste del ju vara effektivt så atl del fyller sitt syfte. Utskottet har ansett det angelägel alt man inom departementen tittar ytterligare på den här saken. Någon speciell hemställan har vi dock inte funnit vara nödvändig. Herr talman! Jag ber all på samtliga punkter få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Hen JONASSON (c):

Herr lalman! Proposilionen 1975/76:67 är tillkommen i första hand för alt motverka en ohämmad skolerkörning, specielll i skogsbygderna. Det är bra. Samtidigt framläggs förslag för alt motverka en ohämmad körning med terrängfordon på barmark. Såvitt Jag kan finna är della främst betingat av atl del kan komma fram nya terrängfordon av typ skoter som kan gå på barmark. Då är del bra atl man är ute tidigt och försöker avstyra en ohämmad körning med sädana fordon.

Men förhållandena är olika i olika delar av vårt land. Del skall villigt och klart medges alt det inte är lätt att skriva en lag för att tillgodose dessa syften och som passar överallt. Samtidigt måste man ändå säga atl del föreliggande propositionsförslaget inte ger tillräcklig klarhet på alla punkter. Jag har för den skull i jordbruksutskottet på centerns vägnar yrkat atl propositionen skulle sändas pä lagrådsremiss. Jag fick emellertid inte något som helst slöd på den punkten, inle ens frän moderaterna - det vill Jag specielll säga, eftersom herr Krönmark tidigare varil inne på den här frågan.

Den nu gällande lagen upphör den 31 december, och därför måste en ny lag bli klar innan dess. Det hade funnits möjligheler atl förlänga den nuvarande lagen, men eftersom vi frän centerns sida inte fick nägot gehör för förslaget om en lagrädsremiss, hade vi i utskottet ingenting annat alt göra än alt gå vidare och försöka göra det bästa möjliga av situationen,

I jordbruksulskoltet har vi sedan skrivit en hel del i förbättrande syfle, och därför har jag kunnat ansluta mig till ulskoltsmajoriteten och tillstyrka propositionen med undanlag för frågan om snöskoterkörning i plantskog, där vi frän centerns sida har en reservation, som Filip Johansson i Holmgärden talat om.

När människor åker skoter kan de ha svårt atl avgöra om del finns planlskog eller inle - särskilt om de inle känner till förhållandena på den plats där de är för tillfället. Vi vet all snön kan göra all plantorna inle syns trots atl de finns omedelbart under snön. Om man då kör med skoter där kan del bli slora skador.

Del ena året kan snötäcket vara sä djupt all del läcker planlorna or-denlligl, och då gör del ingenling om man kör där. Men ell annal är kan planlorna ha vuxil och snöläckel vara mindre, och då ligger planlorna i farozonen för all skadas.

För många är del inle så län all avgöra om del finns någon risk för skada, och därför har vi centerrepresentanler ansell all det bör finnas

Nr 46 etl förbud mot körning i plantskog.

Lördaeen den hänsyn lill oklarheterna i proposilionen har jag skrivit ett särskilt

13 december 1975 yttrande och med della markerat atl det föreslagna förbudel mol bar-

--------------- markskörning inle får bli elt hinder för utövande av de areella näringarna.

Terrängkörningslag Markägarna måste ha rätt alt använda sina marker som förut, och befolkningen i fjällbygderna måste kunna färdas som de har gjort tidigare. Om förbudel inte visar sig vara bra får vi återkomma, och del har Jag sagt ifrån i det särskilda yttrandet.

I fråga om allemansrätten framhåller Jag i yttrandet alt Jag delar uppfattningen att lagstiftningen borde innehålla regler som klarare betonar markägarnas rättigheter. Men eftersom frågan delvis faller utanför ramen för del ärende som vi nu behandlar har Jag avstått från ett yrkande på denna punkt.

Herr talman! Jag kan inte se att del är någon idé med en åierremiss av denna fråga som saken nu ligger lill. Jag har försökt göra det bästa möjliga vid utskottsarbelet, och Jag hoppas atl lagstiftningen skall fungera. Om den inte gör det får vi återkomma, men jag anser inte att det är någon idé atl bråka nu och besluta om åierremiss, och jag hoppas alt kammaren inte gör del.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till reservationen 3 och i övrigt till ulskollets hemställan.

Hen TORWALD (c):

Herr lalman! Lät mig inledningsvis uttrycka tacksamhet för alt kammarens och utskottets presidier agerat sä förtjänstfullt alt detta ärende hamnat först på dagens föredragningslista och inte som så ofta blir fallet behandlas mitt i natten, dä både debatter och annat förs under helt annan press.

Jag vill ocksä uttrycka tillfredsställelse över att Jordbruksministern är närvarande vid debatten.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta den goda viljan hos jordbruksministern och hans medhjälpare när förslaget till terrängkörningslag lagts fram, men tyvärr måste Jag konslatera all förslaget karakteriseras av samma brist pä koniakl med verkligheten som var så utmärkande för den ursprungliga versionen av 1970 års renhällningslag.

Jag var inte ledamot av riksdagen vid den tidpunkten, men i egenskap av anställd vid renhållningsverket i Göteborg framförde jag när lagen var ute på remiss mina synpunkter till vissa riksdagsmän och sade att den kommer att leda till en rad problem. Då sade de: Överdrifter! Svartmålning! Det grejar sig!

Vi vet alla hur del har gått, och mina farhågor har tyvärr inte bara besannats utan överträffats när del gäller renhållningslagen. Jag vill nu inle medverka till att riksdagen ånyo skaffar sig samma heroslraliska ryktbarhet som lagstiftare som den gjorde den gången.

Vad innebär det här förslaget lill terrängkörningslag? När det gäller terrängfordon har Jag endast marginella anmärkningar att göra, och därför

skall jag inte gå in myckel pä den delen,

I fråga om motorfordons utnyttjande pä barmark står det i lagförslaget: "Körning i lerräng med lerrängfordon och motorfordon är förbjuden i

hela landet I. pä barmark, ." Terrängfordon bortser jag ifrån, som

sagl, och håller mig till vad lagiexten säger om motorfordon. Med detta alexanderhugg har man ordnat en hel del.

Motorfordon - vad är det? som det stod i Luthers katekes. Det är bil, motorcykel och moped. Terräng - vad är det? Det finns ingen klar definition pä det, men om man läser propositionen, s. 44, finner man atl terräng är det som icke är allmänt befaren väg. Uttrycket "allmänt befaren väg" finns inte definierat i lagen, men såvitt jag kan utläsa menar man allmänna vägar och enskilda vägar som har statligt eller kommunall stöd. dvs. sådana vägar som inte kan avstängas för allmän trafik. Alll annat är terräng.

Det innebär, fortfarande enligt lagen, all del icke är tillåtet atl köra in sin bil pä sin egen tomt. Militären kan inte utnyttja egna övningsfält. Jordbrukare och skogsbrukare kan inte använda egen bil i sill arbete. Man kan inle hämta skogsprodukterna ute i markerna, för man får inle köra på skogsvägarna. Man kan inle leverera kalk ute på fälten, man kan inle hämta betor på fälten, man kan inte mjölka kor ute pä fälten osv. Polis och räddningstjänst får inle heller ge sig ul i terrängen. Atl köra ut till bad, fiske och bärplockning är inle heller tillåtet. Inle ens hemsamariter får tydligen med hjälp av motorfordon ta sig ul lill sina patienter, om dessa bor illa lill, vilket ofta är fallet i glesbygderna.

Jag skall inte fördjupa mig alltför myckel i detta, för det finns en hel del som talar för all man inte heller hittills hafl en ovillkorlig rätt atl ge sig ul i terrängen, I regel är det inte fråga om terräng ulan om vägar som inte är allmänt befarna.

En annan sak - den är mer marginell i della sammanhang - är atl man förbjuder träningskörning med motorcykel och moped. Jag skall inte heller närmare gå in pä detta nu.

Jag hör protesterna både från statsrådet och från utskottels sida. Man säger: "O, inte blir del så! Vi har ju lovat atl utfärda en förordning." Ja. det har man gjort. Och när det gäller den förordningen säger man raskt en hel del saker som jag vill räkna upp, för jag tycker alt del är så typiskt. Man säger all trots de här generella förbuden kommer det enligt en förordning all bli tillåtet att färdas i terräng för

1. rennäringens behov,

2. statliga och kommunala tjänstemän,

3. televerket,

4. - tydligen litet mindre angeläget - skogsbrukets och jordbrukets behov.
Vidare tänker man ge tillstånd atl köra pä enskild utfartsväg liksom

annan körväg i terrängen. Man skall också göra det tillåtet alt köra pä egen tomt. En del ytterligare undanlag kommer att fastställas i en förordning, men del är alltså icke lag. Vad innebär del? Med de undantagsbestämmelser som utlovats löser

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

2 Riksdagens protokoll 1975/76:46

Nr 46 man vissa problem, men fortfarande kvarstår olösta de problem där re-

Lördagen den 13 december 1975

geringen givit löfte om en lösning men uiskollel endasl ullryckt en from förhoppning om atl delta löfte skall infrias. Utskottet har icke givit lill känna all man kräver alt dessa saker skall vara med i en kommande Terrängkörningslag förordning. Det innebär t. ex. alt markägaren inle kan använda eget fordon när han vill åka för atl bada, fiska. Jaga, plocka bär etc. När del gäller Jakt vill jag inskärpa att Jag naturligtvis inle menar all det skall ■ vara tillålei att jaga från fordon, men hur många jaktlag utnyttjar inte sina bilar föratt åka lill den samlingspunkt från vilken man sedan bedriver jakt?

Det kommer inle heller att vara tillåtet atl generellt träna sig i att åka motorcykel eller moped hemma pä skogsstigarna. En festarrangör tillåts inle all efler överenskommelse med markägaren ordna en par-keringsplals pä en skogsäng eller på en betesvall. Det blir inle tillätet alt ordna orienteringstävlingar. Där vill jag verkligen sätta ell frågetecken.

Nu säger naturligtvis statsrådet alt han kommer att tillse alt myndigheterna med stöd av 3 § kan ge ytterligare dispenser. Ja visst, men hur skall del gå lill exempelvis när del gäller en orienteringstävling eller en fällskjulning? Då är man Ju i regel mycket angelägen om all den aktuella tävlingslerrängen hålls hemlig för alla deltagare fram lill del ögonblick då tävlingen börjar för att alla skall kunna tävla på lika villkor. Ingen skall i förväg kunna ge sig ut i den akluella terrängen för all bekanta sig med den.

Sannolikt måste orienteringssällskapel vända sig lill länsstyrelsen och på en karta rita in all de och de ängarna skall användas såsom parkeringsplatser och de och de stigarna för alt komma fram med material till kontrollerna. Ingen kan, såvitt jag förstår, med hjälp av sekretesslagen hemlighälla denna dispens. Man kan fråga länsstyrelsen vilka tillstånd som har givits till orienteringstävlingar under den kommande månaden och pä del sättet fä hell klart för sig var tävlingarna skall äga rum.

Utskottet skriver litet fromt atl övningskörning med moped och mc skall kunna få ske i organiserade former. Beträffande tävlingskörning säger man att det ordnar sig. och del tror också Jag. Men övningskörning skall kommunerna slå för. Om kommunernas finanser verkligen tillåter detta ifrågasätter Jag, I varje fall blir del en ny, inte oväsentlig pålaga, Dessulom frågar Jag mig hur del praktiskl skall ordnas för en 14-åring som hittills har lånat broderns eller faderns moped för att lära sig hantera den. Den dag han fyller 15 år - nästan den största dagen i hans liv - och får ge sig ul på vägen, kan han köra moped. Han blir inte den risk för trafiksäkerheten och sig själv som han annars utgör, om han är hell otränad. Skall han nu bära sin moped till den kommunala anläggningen, om han bor ute i glesbygden kanske 1-3 mil från den av kommunen organiserade övningskörningen? Jag tror inte på den ordningen.

I verkligheten kommer dessa ynglingar inte att fråga någon om lov.
18 De kommer all fortsätta att köra som hittills. Vad har vi då gjort? Jo.

vi har skapat lagbestämmelser som inle kan övervakas, vilket i längden måste leda till all man undergräver respekten för lagar över huvud laget. Jag är tacksam för att centern i utskottet verkade för en lagrädsremiss. Den hade varit mycket värdefull, för då hade man fått klarlagda en del diffusa punkter i del akluella lagförslaget.

Jag har velat ge denna min principiella inställning lill känna. Jag anser att riksdagen med delta sätt att skriva lag överlåter sin grundlagsfästa suveränitet atl stifta lag lill vår i och för sig förträffiiga socialdemokratiska minoritetsregering. Del är den faktiska effekten, för uiskottei och riksdagen har inte på något säll reglerat vad denna förordning skall innehålla. Man har bara uttryckt en förhoppning om att den skall innehålla vissa bestämmelser,

Mol denna bakgrund har Jag av principiella skäl inte ansell mig kunna underlåta all utarbeta ett eget förslag lill terrängkörningslag, som i varje fall eliminerar de värsta bristerna, Enligl regeringens förslag förbjuds enligl lag all motorkörning i lerräng på barmark i hela landei. Det vill Jag inte ha med.

Som en parallell vill Jag säga att om regeringen konstaterar vissa ölägenheter med användningen av Jäst - det händer atl jäst används för hembränning, och del händer att del bakas bröd som kanske inte är så hälsosamt - sä har vi nästa gäng atl vänta oss en lagstiftning som förbjuder all användning av jäst, I andra paragrafen kommer det då alt slå att bara regeringen får denna lag kommer man alt utfärda en förordning där man gör det tillätet atl baka hälsovänligt bröd och atl man i övrigt är beredd all ge dispenser när särskilda skäl gör det påkallat.

Mitt förslag när del gäller körning på snötäckt mark är ungefär lika långtgående som regeringens. Jag delar regeringens uppfattning all det behövs starka inskränkningar. Skillnaden är all jag i lagen anger de undanlag som under alla förhållanden är nödvändiga, dvs. jag förordar i princip den utformning av lagen som fanns i den promemoria som återges på s. 47 i propositionen.

När det gäller barmarkskörning med terrängfordon syftar jag i princip till samma begränsningar som regeringen - vi är alltså inte oense pä den punkten - men även där lar jag med undantagen direkt i lagtexten, precis på samma sätt som i det ursprungliga förslaget.

När del däremol gäller barmarkskörning med motorfordon - bil, motorcykel och moped - skiljer sig mitt förslag hell från regeringens och ansluter sig också här till den ursprungliga promemorian. Jag har nämligen, kanske till skillnad från regeringen, fulll förtroende för att kommuner och markägare i samråd skall kunna lösa dessa i de flesta bygder ytterligt marginella problem inom naturvårdens område som det här rör sig om. Mill förslag innebär alltså alt länsstyrelsen vid behov från naturvårdssynpunkt - på förslag av och i samråd med markägare och kommuner som är berörda - skall kunna förbjuda trafik med motorfordon i specielll känsliga lerrängavsnilt, när marken ej har tillräckligt snötäcke.

Lål mig säga att Jag rör mig ganska myckel i terrängen. Jag träffar

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46 tyvärr ytterligt sällan andra flanörer där. Ändå bor Jag bara knappt tvä

Lördaeen den "'' ' Göteborgs centrum. Jag har nästan aldrig mött ell motorfordon

n december 1975 ' terrängen. Jag har sett enstaka spår av dem vid en stig som går till

__ ,__________ en badsjö och till etl ödelorp. Jag tror atl de härrör frän några ynglingar

Terrängkörningslag som åker och badar och från någon fågelskådare som åker ut i skogen tidiga söndagsmorgnar.

Vad är del då för skador som dessa fordon i regel åstadkommer? De måste vara marginella jämfört med de skador som vi tyvärr måste finna oss i vid skogsavverkning och andra arbeten. Det är liksom att sila mygg och svälja kameler, när man påstår att särskilt motorcyklar skulle ställa till ell sådanl ohägn.

Hur mänga av herrarna i utskottet eller i regeringens kansli har själva åkt motorcykel i lerräng? Jag har gjorl det vid elt otal tillfällen, så Jag vet vad del vill säga. Jag vågar påstå atl den yngling som har förvärvat en Honda 450 eller en ännu siörre maskin för 10 000 ä 13 000 kr. lämnar ogärna skogsstigen. Han kan inle manövrera motorcykeln om han lämnar de upptrampade stigarna. Det innebär alltså alt något slitage vid sidan om vägarna knappast någonsin kommer att bli aktuellt. Del skall vara i alldeles specielll gynnsamma marker, där det är absolut slätt och stenfritt, men sådana är inle särskilt ofta förekommande. Jag har själv under militärtjänstgöring kört ganska mycket i terrängen tillsammans med mycket skickliga motorförare och konstaterat atl de ytterligt ogärna ger sig av frän stigarna. Om man någon gäng gör det, kör man i regel fast och fär bära motorcykeln därifrån, och det tillhör inle de angenäma sysselsättningarna. Jag undantar trialcyklarna som är lågväxlade och speciellt utrustade, men inle heller med dem ger man sig ut var som helst i terrängen.

Jag vill erinra om all i naturvårdslagens 2 !j sägs det direkt atl del är staten och kommunerna som skall ha huvudansvaret för naturvården, och Jag anser att primärt är del kommunerna som sköter den.

Lät mig lill sist, för att hålla mig inom den tidsram Jag har uppgivit, ställa tre konkreta frågor lill statsrådet -jag ställer dem därför alt många markägare har frågat mig och många andra ocksä:

1. Behöver länsstyrelsen fråga en markägare när den lämnar ett tillstånd exempelvis för en motortävling? Det slår bara all respektive klubb kan hos länsstyrelse erhålla dispens. Men behöver man dessförinnan ta kontakt med kommun och markägare?

2. Kan markägare få ersättning för markskada? I sä fall enligt vilka lagregler? Jag vill nämligen gärna ha elt lagrum angivet eftersom del - om sådan ersättning skall utdömas med hjälp av skadeståndslagen -torde vara ganska hopplöst all få någon ersättning, när man då måste bevisa all motparten har varit ovarsam eller på annal sätt oakisam. Det kan ju knappast bli fallet när vederbörande färdas med tillstånd från länsstyrelsen.

3. Hur har statsrådet tänkt sig alt orienteringstävlingar i fortsättningen
20 skall kunna anordnas?

Under hänvisning lill vad jag här anfört, herr talman, ber Jag att fä yrka bifall till följande, på ledamöternas bänkar utdelade förslag:

att riksdagen under I måtte besluta

att beträffande barmarkskörning i lerräng med anledning av motionen nr 77 anta nedan angivna förslag till terrängkörningslag i motsvarande del:

Förslag till terrängkörningslag

Härigenom föreskrives följande

1 !; Körning i lerräng med terrängfordon och motorfordon är förbjuden

i hela landet på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om del ej är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen.

2 !j Körning i terräng är förbjuden på barmark

1. med terrängfordon i hela landet,

2. med motorfordon inom de områden, där länsstyrelsen efter samråd med berörda kommuner och markägare finner förbud påkallat från naiurvärdssynpunki eller annan allmän synpunkt.

Förbud enligt första stycket gäller ej körning nödvändig för yrkes-eller näringsutövning och räddningstjänst. Del gäller ej heller motorfor-donsirafik på enskild ulfarisväg eller annan egen körväg i terrängen liksom ej heller egen tomt, inhägnat fabriksområde eller andra därmed Jämställda arbetsplatser.

3 § Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är körning

i lerräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden även på annan mark än som anges i 1 och 2 SS. Förbud enligl första stycket gäller ej körning nödvändig för yrkes-eller näringsulövning och räddningstjänst.

4 S Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

ytterligare undanlag från förbud enligt 2 och 3 SS, när del föreligger särskilda skäl.

5 S Kan i annal fall än som avses i 1 och 3 SS körning i terräng med

motordrivet fordon. . , (= lydelsen i propositionens 3 S).

6 S Den som uppsåtligen eller av oaklsamhel bryter mot I S, 2 S första

stycket, 3 S första stycket eller mol förbud eller föreskrift som har meddelats med slöd av lagen dömes till böter, om ej gärningen är ringa.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr lalman! Regeringsförslaget om förbud mol moiorfordonstrafik i lerräng har särskill hos motorungdom väckt oro. Dels är det ju oklart hur tillämpningsföreskrifterna utformas, dels är det för det slora fierlalet mycket svårt att tolka lagtexter. Det svåra Juridiska språket och ofta långa, svepande ordkaskader gör en text svår och ogenomtränglig. Del är en iakttagelse som även vi i della hus många gånger tvingas göra.

Ovissheten om hur det skulle bli för motorungdomen och dess egen uttalade oro för framtiden beträffande den organiserade tränings- och tävlingsverksamheten gjorde au Jag väckte motionen 1975/76:126 vari

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

jag föreslog att "riksdagen som sin mening ger regeringen till känna atl den i propositionen föreslagna lagstiftningen bör tillämpas så alt organiserad tävlings- och utbildningsverksamhet med moiorfordon inte försvåras".

Utskottet säger efter ell ganska ingående resonemang belräffande motionen 126 m. fi. att utskottet "förulsäller all ett fungerande system med t. ex. lokala eller regionala dispenser till förmän för nu avsedd verksamhel kan åstadkommas. Terrängkörning vid sidan av den mera organiserade form som här angivils bör enligl utskottels mening fä förekomma endasl inom särskilda, 1. ex. av kommunen anvisade och relativt begränsade områden."

Jag menar, herr lalman, alt del är angeläget att riksdagen följer en linje som gör att problemet med tillsiåndsgivningen kommer atl lösas på ell tillfredsställande sätt. Det innebär i så fall atl man även i fortsättningen kan bedriva en meningsfull verksamhel på lokal nivå.

Skulle riksdagen däremol gä in för ell sådant generellt förbud som kan tolkas ut av proposilionen, kommer den etablerade ungdomsverksamheten med moiorinriktning alt få myckel slora svårigheter. Del skulle även få icke önskvärda sociala konsekvenser.

Nu har utskottet gjort en mycket generös tolkning av regeringsförslagel. Utskottet säger all det skall ulan onödigt administrativt krångel kunna lillålas att föreningar och klubbar fär utöva sin verksamhel i likhet med vad som i realilelen nu förekommer.

Miljöintressen och naturvårdskrav har sill berättigande, men det gäller att väga samman andra - i det här fallet ungdomsklubbars och mc-för-eningarnas - legitima intressen av att fä ha iränings- och tävlingskörning.

Därför hoppas jag all detta är en riktig tolkning av utskottets skrivning. Jag skulle i likhet med föregående talare vilja slälla ett par frågor till stalsrådel Lundkvist.

Den första frågan är: Hur kommer de olika tillstånden och dispenserna all utformas och vilka krav tänker regeringen ställa på de lokala motororganisalionerna i detta fall? Kan Jordbruksministern ge besked redan här i dag som garanterar en generös och mjuk utformning, i likhet med vad utskottet har föreslagit, tror jag alt del är riktigt alt riksdagen då är beredd alt besluta enligl utskottets förslag.

När del gäller den enskilda körningen, som utskottet talar om och förutsätter att kommunerna skall tillhandahålla banor och speciella områden för, blir min andra fråga: Kommer regeringen all medverka till atl del problemet går alt lösa även för kommuner som nu saknar sådana områden, t. ex. genom atl vara beredd att ge statsbidrag i enlighet med vad som gäller för andra friluflsanläggningar?

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Frågan om reglering av skotertrafiken har i mitt hemlän tilldragit sig mycket stort intresse. Särskilt gäller det i fjällbygderna. Det beror naluriigtvis på att skotertätheten är myckel slor i dessa trakter.

Så uppges exempelvis antalet snöskotrar i Vilhelmina kommun uppgå lill 118 per 1 000 invånare.

I motionen 87 har Jag tillsammans med ell antal partikamrater frän skogslänen framhållit att ortsbefolkningen i fjällbygderna verkligen har behov och nytta av snöskotern. Vi vill atl tillämpningen av den nya lagen blir sådan alt undantag från förbud mot körning medges generöst lill den bofasta befolkningen.

Snöskotern betyder väldigt mycket för människorna i de vägfattiga områden det här gäller. Den bofasta befolkningen är fjällbor, som i likhet med samerna känner förhållandena i fjällen. De kan vistas i naturen utan att förorsaka skadeverkningar.

Jag vill betona vikten av att undvika motsättningar mellan befolkningsgrupper i fjällbygderna. Den bofasta befolkningen upplever i likhet med samerna atl fjällen är en tillgång som de har rätt att nyttja. Det gäller såväl markägare som andra. Därför är det angeläget att de så långt möjligt behandlas lika i fråga om undanlag frän förbud mot körning med snöskoter.

Kravet om en reglering av snöskotertrafiken har drivits fram främst av rädslan för en starkt tilltagande terrängkörning. Själv har jag inte upplevt alt snöskolertrafiken i fjälltrakterna hittills varit lill någon påtaglig skada, men jag inser självfallet faran av en ohämmad utveckling. En stark utveckling av snöskoterkörning i fjälltrakterna skulle kunna inträffa pä grund av den tilltagande turismen. Däremol torde snösko-lermarknaden när del gäller ortsbefolkningen i stort sett vara mättad. En generös lillslåndsgivning lill den orlsbundna befolkningen kommer, enligt mitt bedömande, inte att leda till någon ökning av skoterlrafiken jämfört med nuvarande förhållande.

När det sedan gäller turismen anser Jag del viktigt att etl rikt urval av snöskolerleder kan erbjudas. Många orter i fjällbygden är beroende av turismen. Ett alltför begränsat utbud av snöskoterleder kan komma att leda till ett minskat intresse hos en slor grupp turister av atl åka till fjälls. En sådan utveckling är inte önskvärd.

Om de synpunkter som vi framfört i motionen 87, och som jag här kortfattat kommenterat, säger jordbruksutskottet atl del anser sig med ledning av de uttalanden som gjorts i proposilionen kunna förutsätta att de i motionen angivna synpunkterna kommer att beaktas i skälig utsträckning. Jag kan nu bara hoppas att utskottets bedömning skall visa sig vara riktig. Jag tolkar utskottets ullalande så att vid tillämpningen av den nu föreslagna lagstiftningen kan våra synpunkter bli tillgodosedda. Det vore värdefullt om utskottets talesman kunde bekräfta att min tolkning härvidlag är riklig.

I detta anförande instämde herr Brännström, fru Hansson samt herrar Wikner, Karlsson i Malung och Häll (samtliga s).

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46 Hen HEDSTRÖM (s) kort genmäle:

Lördagen den 13 december 1975

Herr talman! Som svar pä Georg Anderssons inlägg vill jag först fästa uppmärksamheten pä att de områden i fjälltrakterna där generellt förbud

--------------- mot terrängkörning avses bli infört inte är i detalj angivna. Det framhålls

Terrängkörningslag j propositionen atl regeringen bör bemyndigas atl avgränsa områdena i fråga efler forslag från berörda myndigheler. Delta innebär såvitt jag förslår alt såväl länsstyrelse som kommuner torde få möjligheter atl påverka områdenas utformning och omfattning.

Belräffande möjligheten lill undantag från de förbud som nu föresläs vill jag hänvisa lill vad utskottet i sitt betänkande har anfört. Jag vill understryka att den grundläggande idén bakom det nu framlagda lagförslaget är att riksdagen skall ta ställning till de allmänna riktlinjerna medan det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, i detta fall först och främst länsstyrelserna, atl utforma de nödvändiga delaljföreskrifterna, Utskollet har därför inte ansett sig böra gä närmare in pä hur tillämpningsföreskrifterna utformas men har förutsatt, att de i herr Anderssons motion angivna synpunkterna kommer atl beaktas i skälig utsträckning. Enligl min mening har herr Anderssons motion således fått en så positiv behandling som man under rådande omständigheter kan önska sig.

Herr NILSSON i Tvärälund (c):

Herr talman! Den terrängkörningslag som vi nu behandlar är en ramlag med mycket få fasta lagpreciseringar och lämnar slora områden öppna för en senare bedömning. Det ger en viss oklarhet för framför allt ortsbefolkningen i det område som är berört. Det ligger väl i sakens natur atl del är myckel svårt att utarbeta en preciserad lag. Del skulle t. o. m. vara olämpligt.

Men utformningen av det generella förbudet i fjälltrakterna oroar onekligen mänga boende där. Man frågar sig vad inskränkningarna kommer att betyda för dem. I I § sista stycket, som är återgivet på s. 2 i utskottsbetänkandet, talas om förbud. I de följande paragraferna anges undantagen, som är många. I 3 § stadgas alt man inte skall onödigtvis hindra körning som är till gagn för ortsbefolkningen. Det är en myckel tänjbar formulering, som ger möjlighet till en mycket generös tillämpning om myndigheten vill ha en sådan.

Det råder enighet om att en reglering mäste komma till stånd för att hindra ovarsam körning i vår natur. För fjällbefolkningen är skotern otvivelaktigt ett fortskaffningsmedel som är till nytta inte enbari i näringslivet utan för den enskildes liv i allmänhet. Skotern har gjorl det lockande för mänga människor att stanna kvar och leva uppe i fjälltrakterna. För dem är skotern inte störande genom den hantering de har med den.

Såvitt jag kan se stör de som regel inte naturmiljön. Som herr Andersson i Lycksele nyss påpekade är fjällbefolkningen rädd om naturen. Man känner naturen och lever med den. Skotern är faktiskt en tillgång, som har befriat många människor från bundenheten genom avstånd, vä-

derlek, väglag och avsaknaden av väg i stora områden. Det bor otvivelaktigt mänga människor i områden, där man redan nu vet att skotertrafik generellt kommer att förbjudas. Av många uppfattas det som främmande att de skall vara tvungna att begära tillstånd för att få köra med skoter i väglösa trakter, mellan byar, lill fiskevatten osv.

Jag vill också liksom herr Andersson i Lycksele understryka att det är angeläget att undvika motsättningar mellan befolkningsgrupper inom detta område. Man lever i samma natur och under i stort sett samma förhållanden. Det skulle vara olyckligt om man fick en i princip olika behandling av dessa människor. Jag vill än en gång understryka all ortsbefolkningen icke är marodörer i terrängen på sina skotrar. Tvärtom innebär den omständigheten all de har skotrar att köra med en viss kontroll på att överträdelser inte sker. Genom en generös dispensgivning till ortsbefolkningen tror jag atl mycken irritation kan undvikas.

Vad Jag saknar i utskottsbetänkandel är klarare uttalanden om kommunernas betydelse i det här sammanhanget. Det måste bli ett nära samråd mellan kommuner och länsstyrelser. Det skulle vara välgörande att få höra uttalanden från statsrådet Lundkvist och från herr Larsson i Borrby, jordbruksutskottets ordförande, om deras syn på kommunernas medverkan.

Vad räknas vidare som "särskilda skäl" för ortsbefolkningen? Del är naturligtvis svårt alt från en talarstol här i riksdagen i Stockholm uttala sig om och ge exempel på "särskilda skäl" och vad som är "till gagn för ortsbefolkningen". Del måste vara betydligt mera än jordbruk och skogsbruk och turism - man måste som jag ser det ta betydligt vidsträcktare hänsyn än till Just dessa områden. Jag ställer återigen frågan till de båda herrarna statsrådet Lundkvist och Larsson i Borrby. Jag tror all positiva och generösa uttalanden av er er här i debatten skulle lugna många ortsbor som nu känner oro för tolkningen av lagen.

Tidigare har hänvisats till s. 15 och 16 i betänkandet, och man har läst upp citat därifrån i anledning av motioner - det talas strax ovanför mitten på s. 15 om att undantag från förbudel bör kunna medges när del föreligger särskilda skäl. Man tror all det skall kunna ordna sig på ett tillfredsställande sätt. Nederst pä s. 15 lycker jag emellertid att utskottet tar tillbaka åtskilligt av vad som slår all läsa strax innan, när man säger: "Utskottet vill erinra om att förbudel mot körning i nu åsyftade områden, vilket framgår av den föregående redogörelsen, inte avses bli undantagslöst." Undantagslöst - del är ju rätt snävt uttryckt och måste väl av lagtolkaren ges en ganska sammandragen och snäv tolkning. Man anser också med hänvisning till vad som i ett tidigare avsnitt har sagts av utskottet och vad som är skri vet i proposilionen att motionärernas synpunkter bör kunna beaktas i skälig utsträckning. - Utskottels vice ordförande var inne på detta i sitt senaste anförande här.

Mill ärende är alltså att få något mera klargörande uttalanden av utskottets ordförande och statsrådet och åtminstone i någon mån mera preciserade uppgifter på vad som kan anses vara "särskilda skäl" och

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

vad som är "till gagn för ortsbefolkningen". I betänkandet anförs också all man inte får vara alltför restriktiv mot turisterna. Jag instämmer naturligtvis i det, men vad Jag tror är ännu mera angelägel är en generös inställning till ortsbefolkningen i berörda områden.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Lål mig först få säga atl syftemålen med lagstiftningen är goda och värda allt slöd. Det är hög tid alt man får möjlighet alt stoppa okynneskörning pä våra badstränder, att man kan stoppa samma körning pä t. ex. de öländska markerna osv. Sä långt är vi väl alla överens.

Men sedan kommer vi lill litet allvarligare saker. Enligt den nuvarande grundlagen är del riksdagen som stiftar lag. Del är uttryckligen föreskrivet i 1 kap. regeringsformen, och det är ett utflöde av den bestämmelse i samma kapitel som säger att all makt utgår från folket. I föregående grundlag var det så, alt regering och riksdag gemensamt stiftade lag. Nu är det riksdagen ensam som gör del.

Regeringen kommer enligt grundlagslexlen i övrigt in i lagstiftningsarbetet pä två sätt - utöver det självklara att regeringen framlägger propositioner, vilket i detta sammanhang är högst väsentligt. Riksdagen kan ge regeringen bemyndigande alt fastställa föreskrifter om exempelvis undervisning och utbildning, om trafik och om en del andra spörsmål

- observera atl det krävs bemyndigande. Regeringen kan också få be
myndigande att utfärda verkställighets- eller tillämpningsföreskrifter.
Den saken är en självklarhet, och bestämmelsen i denna del motsvarar
en bestämmelse i den gamla grundlagen om regeringens administrativa
lagstiftningsmakt.

Emellertid finns den skillnaden i den nya grundlagen jämfört med den gamla, att riksdagen har möjlighet alt när som helst gå in på det område som är regeringens eget, dvs. verkställighetsföreskrifler och administrativa bestämmelser. Riksdagen kan alltså gä in och ta normgiv-ningsmakten även på detta område, trots all den i och för sig tillhör regeringen. Del har ansetts vara nödvändigt för atl riksdagen inle i något avseende skall släppa på sin suveräniletsslällning i fråga om normgiv-ningsmaklen. Detta är en nyhet i nuvarande lag.

Hur förhäller del sig då med det föreliggande lagförslaget enligt dessa regler? Vi kan först notera alt det är fråga om en mycket kortfattad lag; den omfattar inte mer än fyra paragrafer. Detta är vad man brukar kalla en ramlagstiftning. Enligt 1 § i denna lag förbjuds - för alt ta det som jag nu närmast skall uppehålla mig vid; jag kommer alltså alt lämna alla problem med skoter och annat åt sidan - all motorfordonstrafik i hela landet under hela året i terräng, i första hand på barmark. Med begreppet terräng avses enligt vad utskottet ullalar "område som inle är att anse som väg, dvs. i första hand åker, äng, park, obanat naturområde

- inbegripet is - och icke allmänt befarna vägar". Ocksä vägar kan alltså
räknas som terräng.

Så vittgående är alltså förbudet. Straffet för överträdelse är böter, om

ej - som det märkligt nog heter i lagen - "gärningen är ringa". Ett så vidsträckt förbud är naluriigtvis hell omöjligt atl upprätthålla. Det skulle innebära förbud mot moiortrafik på tomt, fabriksområde, parkeringsplats och annat sådant, men en sådan orimlighet är det inte fråga om. Departementschefen har utlovat undantagsbestämmelser, och utskottet har tagit fasta på detta löfte, även om kortet är osett av utskotlels ledamöter. Men det har bebådats undantag som gäller trafik med vissa motorfordon - traktorer etc. - undantag i samband med skogs- och jordbruk, i samband med tomt- och arbetsplatser samt parkeringsplatser, undantag för rennäring, för televerkets arbetare, som herr Torwald erinrade om, och för stats- och kommunaltjänstemän som är på tjänsteutövning av olika slag.

Det har ocksä antytts att länsstyrelser och eventuellt kommuner skall kunna fastställa särskilda regler för vissa områden. Jag skall inte gå in närmare pä del - det hör inte så mycket till del här området som till andra - men del är också ett undanlag som är bebådat. Del är även tal om generella regler för länsstyrelserna i detta sammanhang.

Mycket väsentliga undantag frän förbudel är alltså antydda och utlovade. Det är så väsentliga undantag att förbudel lill betydande del är urholkat, utan att dessa undantag framgår av lagstiftningen. De kommer att fastställas genom en särskild normgivning i form av föreskrifter - verkställighetsföreskrifler och tillämpningsföreskrifter. I lagen finns utsagt att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undantag från förbud i fråga om körning i räddningstjänst, viss näringsutövning, eller när det annars föreligger särskilda skäl. Men det står inte någol närmare om dessa undantag.

Vad sade man då under grundlagsarbetet om sådana här verkställighetsföreskrifler? Jag talar här som en av ledamöterna i grundlagberedningen, eftersom det här området annars inte hör till mina naturliga intresseområden i riksdagen. Enligt grundlagberedningen "är gränsen flytande mellan sådanl som bör avhandlas i själva lagen och sådant som bör betraktas som verkställighetsföreskrifler". Det är klart, säger beredningen, "att huvudreglerna alltid måste tas upp i själva lagen. Hur långt lagen skall gå i detaljer måste däremot vara riksdagens sak alt bedöma. Ju mera detaljbeionad lagen blir, desto mindre blir utrymmet för reglering genom verkställighetsföreskrifler." Det är ju rätt självklart. Sedan åberopade beredningen etl exempel i samband med tystnadsplikten.

Departementschefen säger på s. 211 i proposition 1973:90:

"Det har under remissbehandlingen påpekats att del, om man accepterar beredningens nu angivna synsätt, blir möjligt att få till stånd en långtgående faktisk delegation av normgivning lill regeringen vid sidan av den i grundlagen förutsatta och därmed sätta hela dennas kompetensfördelning ur krafl. Del skulle vara lillräckligl alt riksdagen begränsade sig till all besluta mycket allmänt hållna lagregler vilka sedan fylldes ut av regeringen med 'verkslällighelsföreskrifter'. Jag delar de kritiskt inställda instansernas uppfattning alt någon sådan möjlighet självfallet

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46 inte bör finnas. Med föreskrifter om verkställighet av lag bör enligl min

Lördagen den 13 december 1975

mening i första hand förstås tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär."

--------------- Departementschefen är inte med på grundlagberedningens resone-

Terrängkörningslag mang. Han lycker att grundlagberedningen går för långt i fråga om dessa ting, och han ger faktiskt beredningen en liten snubba, som jag alltså jämte övriga ledamöter får ta ål mig. Han är klarare än grundlagberedningen i sina önskemål. I fortsättningen av sitt resonemang säger han atl del är klart all man mäste tillåla atl regeringen i materiellt hänseende "fyller ul" en lag på visst sätt. Men dä är en förutsättning alt det inte tillkommer några nya regler som innebär pålagor för den enskilde. Jag skall inte trötta med att läsa upp resten utan hänvisar bara till s. 211 i propositionen 1973:90.

Jag har svårt atl finna atl den form för lagstiftning som man väljer här överensstämmer med stalsrådel Geijers uttalande lill statsrådsprotokollet. Detta ullalande förtjänar en något längre livslängd än liden från 1973 till 1975. Jag kan heller inte finna annat än att det exempel som anfördes av herr Torwald och som gällde renhållningslagen är hell belysande för hur det kan gå om man inför en ramlagstiftning och därefter utfärdar fullmakter för att komplettera denna med administrativa bestämmelser. I sådana fall uppkommer ett visst kaos. Jag tycker också att herr Torwalds exempel med Jästen var helt belysande. Herr Torvald sade att jäst i vissa sammanhang kan användas olämpligt, t, ex. vid tillverkning av alkoholdrycker. Då kan man utfärda etl förbud mot användande av jäst, men sedan kan man i en särskild föreskrift göra undanlag från förbudet, exempelvis när det gäller alt använda jäst vid bakning av hälsobröd och även annat bröd. Dä kan man alltså utfärda dispens.

Delta exempel är hell belysande för den metod man här har valt. Man förbjuder all lerrängkörning på barmark under hela året, men man gör rätt väsentliga undanlag från detta förbud, bl. a. för tomt. Borde de väsentliga undantagen ha kommit med i lagstiftningen? Det borde inle ha varit svårt för lagstiftaren atl införa dessa undantag med klara regler i själva lagen. Det hade också varit mer tillfredsställande för rättssäkerheten och för medborgaren som studerar lagen och som kanske inte alllid har tillfälle alt gå till föreskrifter vid sidan av lagen som är utfärdade på annat sätt.

I detta sammanhang vill jag säga att det belräffande markägarens rättigheter föreligger diverse oklarheter. Jag kan därvidlag inte inslämma i vad som lidigare sagts under debatten.

Det väsentliga är emellertid enligl min mening medborgarens ställning.
Efter helgen träder denna lagstiftning i kraft, om regeringen får som
den vill. Del är möjligt - ehuru det är osäkert - atl regeringen dessförinnan
hinner utfärda tillämpningsföreskrifter. Statsrådet nickar - det betyder
atl han har sädana i fickan. Det är bra det, men riksdagen har inte sett
dem. Del är inte bra. Medborgarna kommer säkerligen inte alt fä tillfälle
28 att se dem i tryck före den 1 januari. Under helgen kommer många

säkeriigen alt fara med motorfordon på is där detta är möjligt. Det är förbjudet, och del bestraffas med böter. Delta vet medborgarna ingenting om. Isarna räknas som terräng i delta sammanhang. Det kan säkerligen också bli aktuellt med andra utfärder under helgen lill arrendetorp och andra utflyktsplatser, där bilen kan slinka in i terrängen. Detta är frän den I januari straffbart, men föreskrifter är inte utfärdade.

Etl sådanl tillstånd är väl inte tillfredsställande? Man kan förutse alt del kommer alt bli åtskilliga onödiga böleslängder i det här landet med hjälp av denna lag, som innan den träder i krafl naturligtvis borde ha en lång inkörningstid under vilken innehållet i lagen kunnat bli bekant så atl i första hand den ovisshet som ännu i dag råder i regering och riksdag hade kunnal undanröjas. Men det är väsentligare all allmänheten före den 1 januari, dvs. innan lagen träder i kraft, hade vetat vad som är lagligt och icke lagligt, vad som är kriminaliserat och icke kriminaliserat. Den kritik som bl. a. herr Norrby här har riklat mot del sena proposilionsavlämnandet och den tvångssituation som riksdagen försatts i är självfallet alldeles befogad, även om herr Norrby inte drar konsekvenserna härav.

Riksdagen har genom den nya grundlagen fått ell särskill ansvar för lagstiftningen i del här landet. Riksdagen har ansvaret för den direkta lagstiftningen och har getts möjlighet att ingripa för utfärdandet av verkslällighelsföreskrifter. Det ger riksdagen anledning atl beakta detta alldeles särskilt när regeringen inte tycks göra det. Jag vill erinra om all riksdagen har gjort detta tidigare i år. Då regeringen framlade etl förslag lill ramlagstiftning i fråga om hemliga handlingar och yppande av sådant som erfarits i tjänsten avvisade riksdagen förslaget under uttrycklig erinran bl. a. om alt det inte stämde med grundlag. Följden blev att en ny utredning tillsattes, vilken i dagarna är färdig med ett nytt förslag som väl så småningom kommer på riksdagens bord. Det finns alltså prejudikat på atl riksdagen har avvisat en ramlagstiftning.

Man kan inte underlåta atl tolka den nu föreslagna lagen så, att allt som inte är uttryckligen tillåtet är förbjudet. Är det en princip som bör tillämpas i ell rättssamhälle? Är det en princip som man bör knäsätta frän håll och partier där man vill slå vakt om den enskildes möjligheler alt få information om lagar och deras rättstillämpning i god tid innan lagarna träder i kraft? Självfallet inle. Man har inle heller alltid följl denna princip. Jag har framför mig naturvårdslagen, som antogs 1974 och som ännu inte trätt i kraft. Där har man gjort en mera detaljerad undanlagsbestämmelse i lagen än vad det är fråga om här. Ändå påyrkade reservanter från olika oppositionspartier att man skulle ha gått ännu längre i fråga om precisering av undantagen. I den nu föreslagna lagen preciseras dessa praktiskl laget inle alls ulan de skall komma i föreskrifter som ingen ännu har sett. Del går alltså inte alt granska dem i riksdagen, som dock har ansvaret för hela denna lagstiftning.

Herr lalman! Konklusionen av detta anförande liksom av herr Torwalds kan bara bli en, nämligen all riksdagen beslutar åierremiss till jordbruks-

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

utskottet. Jag ber atl fä föreslå sådan åierremiss. Som framhållits tidigare från denna talarstol behöver det inte innebära någon särskild olägenhet för riksdagens ledamöter. Det finns möjlighet all för riksdagen framlägga förslag i dag om förlängning av den nuvarande lagstiftningen under de månader som skulle behövas för att rätta lill de värsta oformligheterna i den nu föreslagna lagen och ge den precisering som är önskvärd och nödvändig för medborgarnas bästa och för rättssäkerheten i landei.

I detta anförande instämde herrar Winberg, Leuchovius, Magnusson i Borås, Nordsirandh, Komstedt, Clarkson, Carlshamre, Schötl och Åkerlind, fru Troedsson, herrar Bohman, Lidgard och Fridolfsson, fru Mogård samt herr Nordgren (samtliga m).

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill först uttala min tillfredsställelse över att jordbruksutskottet efter sin granskning av den nya terrängkörningslagen på samtliga punkter har kunnat ställa sig bakom de förslag som av regeringen har lagts fram. Motionerna i ärendet och även den debatt som har förts här markerar med all önskvärd tydlighet hur olika och ofta oförenliga önskemål som anmäler sig i denna fråga.

Det har, som sagts tidigare här i dag, gällt atl åstadkomma en rimlig avvägning mellan å ena sidan naturvårdens intressen och å andra sidan behovel alt exempelvis vintertid när det gäller snöskotern i arbetet och pä fritiden kunna ta sig fram i vägfattiga områden. För att lösa detta dilemma har vi använt två diametralt motsatta grundprinciper. Vi har när det gäller känsliga områden utgått från principen att inom sådana områden skall gälla ett allmänt förbud mot lerrängkörning på snötäckt mark om inle särskilda skäl föreligger. Som känsliga områden har vi klassat de s, k, obrutna Oällområdena och vildmarkskärnorna och dessutom skogsföryngringar. Inom andra områden i Norrlands inland och kustland har vi däremot utgåtl från den motsatta principen alt lerrängkörning på snötäckt mark skall vara tillåten om inte länsstyrelsen av naturvårdsskäl eller andra skäl förbjuder körning inom etl visst område.

I fråga om barmarkskörning däremot har vi utgått från ett generellt förbud för hela landei med - del vill jag understryka - omfattande undantag för nyttotrafik, bl. a. i jordbruk och skogsbruk, för traktorer, mo-lorredskap m. m.

Jag vill erinra om den historiska utvecklingen av del här förslaget. Regeringen hade i sin proposition lill 1972 års riksdag i betydande grad föreslagit selektiva åtgärder. Men dä ifrågasatte oppositionen om det inle var rikligare att vi gick in för ett generellt förbud. Man menade atl vi på den vägen skulle uppnå större effektivitet.

Naturvårdsverket fick uppdraget att under den'tidsfrist vi hade fram lill 1975 års utgång ordentligt pröva dessa frågor. Naturvårdsverket tillsatte en arbetsgrupp som har jobbat med dessa ting. Man har haft projektgrupper som gjort forskningar på området. Man var färdig med sina

förslag i Juni månad 1975. Både arbetsgruppen och de remissinstanser som granskat arbetsgruppens förslag fann all del i fråga om barmarks-körningen var riktigare alt gä på den linje som oppositionen redan 1972 underförstått hade uttryckt elt önskemål om, nämligen ett generellt förbud.

Jag vill sedan i någon män beröra den teknik för lagstiftningen som herr Hernelius ägnade sitt anförande al.

Vi har ansell det vara rikligt alt lagstiftningen om markanvändningen i della fall skulle få karaktären av en ramlagstiftning av ungefär samma slag som byggnadslagstiftningen och naturvårdslagstiftningen, där principerna anges i lagen, medan det av praktiska skäl blir nödvändigt att reglera tillämpningen i administrativ ordning. Detta är en teknik som vi har använt åtskilliga gånger. Vi har i specialmoliveringarna i proposilionen angeti en rad exempel på vilka undanlag man bör göra. Vi har räknat upp undantagen och därmed principiellt angeti pä vilka områden undantag bör ske. Sedan fär man i kungörelsen ännu mera preciserat täcka in alla de här undantagen så att vi fär den lagstiftning vi siktar till. Vi får på det sättet en lagstiftning som ger del skydd för naturen som vi alla är överens om atl lagstiftningen skall ge, kompletterad med rimliga tillämpningsföreskrifter som ger möjlighet till alla de hänsyn som vi också är överens om atl man bör ta.

Som svar på den fråga herr Norrby ställde vill jag säga att tillämpningsföreskrifter kommer atl föreligga. Vi har ocksä förberett en information så att medborgarna skall veta vilka regler som gäller när lagstiftningen träder i kraft.

När herr Torwald i dag inbjuder riksdagen alt ta ställning till ett detaljerat förslag som han har utarbetat, underkänner han den respekt som vi lycker alt man måste ha för svårighetsgraden i den här typen av frågor. Del är svårt både för regeringen och för riksdagen att i lagstiftningen i detalj och generellt fastställa tillämpningsföreskrifterna. Det är nödvändigt alt fä en hantering som ger utrymme för smidighet och som sedan kan tillämpas vid länsstyrelserna och i andra sammanhang när de olika undantagen så atl säga prövas mera i detalj.

Delta har varil hela motivet för uppläggningen av denna lagstiftning, och jag kan inte se att den skiljer sig ifrån annan lagstiftning av liknande slag som riksdagen har godtagit. Utskottet har också för sin del accepterat uppläggningen av denna lag.

Del har sagts en del om tidsprogrammel. Jag kan gott säga atl vi här har varit bundna av den hantering som riksdagen beslutade sig för 1972.

Rapporten från naturvårdsverket blev färdig i juni 1975 och blev då omedelbart föremål för remissbehandling. Därefter vidtog propositions-skrivandet, som måste ta den tid del tog, fram till oktober månad. Tiden för både remissbehandling och proposilionsskrivande har inle varil särskill läng.

Proposilionen redovisades sedan för riksdagen och bordlades den 11

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Nr 46 november med möjlighet att behandla den i riksdagen så att lagen kan

Lördagen den 13 december 1975

träda i kraft den I januari 1976 då den gamla lagen utgår. För att då inle hamna i ett laglöst tillstånd måste vi nödvändigtvis ha en ny lag

--------------- om vi inte vill ge oss in på en annan typ av arrangemang.

Terrängkörningslag Jag vill sedan titta på de detaljanmärkningar som gjorts och börjar med herr Krönmark. Om jag förkortar hans argumentering litet grand säger han alt alla markägare handlar under ansvar för naturen och alt del därför egentligen inte skulle behövas någon lagstiftning på del här området, ulan alt man skulle kunna uppdra åt markägarna atl sköta delta. Det är ungefär den inställning som man i alll högre grad upplever att moderata samlingspartiet har i alla de frågor vi diskuterar i de här sammanhangen.

Herr Krönmark frågarom man inte kunde tänka sig ett generellt undanlag för alla markägare när det gäller de hänsyn till naturen, som vi genom lagstiftningen menar atl vi som medborgare bör ta, eftersom markägarna är kända för all ta så väl hand om marken. Jag tror atl moderaterna är ensamma om att uppleva alt alla markägare är så hänsynsfulla mot naturen atl vi kunde göra generella undanlag i lagstiftningen för markägarna när del gäller alt skydda naturen. Utvecklingen pä miljöfrågornas område har Ju tvingat samhällel alt träda in och försöka åstadkomma lagstiftning och planering för atl hänsyn skall las till miljön.

Jag måste alltså svara nej på herr Krönmarks fråga om del inte vore möjligt att göra generellt undanlag för alla markägare från kraven på hänsyn till naturen, som lagstiftningen innebär.

Jag har svarat herr Norrby i Åkersberga och sagt atl vi kommer att ha föreskrifter färdiga till årsskiftet.

Nu knackar herr talmannen i bordet, men jag har åtskilligt mer som jag behöver säga. Därför fär Jag kanske återkomma i någon ytterligare replik till en rad av de andra synpunkter som har anförts under debatten.

Hen TORWALD (c) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först be om kammarens tillgift för alt jag, som erfarits, av gammal ovana kanske lät alltför aggressiv i mitt första inlägg. Del är svårt att hålla igen när man är engagerad i en fråga.

Jag har inte fått svar på mina tre frågor, men jag hoppas att statsrådet återkommer. Annars har del framförts en hel del intressanta synpunkter från olika håll på förslaget till terrängkörningslag och dess tillämpning. Tyvärr saknar dessa argument egentligen betydelse för rättstillämpningen. I torsdags hävdade nämligen justitieminister Geijer här i kammaren atl uttalanden under kammardebatten saknar betydelse för rättstillämpningen. Enligt hans mening är det bara vad som står i proposition och resp. utskottsbetänkande som kommer atl beaktas när en lag skall tas i praktiskt bruk.

Låt mig ocksä säga belräffande del lagförslag som föreligger och de undanlag som aviseras att det hela ger en stark känsla av att man tar bort allt för att sedan ge det mesta åter. Det påminner om historien

om den utlovade kostymen som "bidde en tumme". Så är del med förbudet mol körning på barmark i terräng med motorfordon - det bidde en tumme. Av ett totalt förbud mot all trafik kommer i realiteten antagligen atl återstå förbud mot endast två ä tre procent av trafiken.

För min del vill jag understryka att jag inte vill medverka till all riksdagen överiåter sin grundlagsenliga suveränitet att stifta lag till vår allvisa socialdemokratiska minoritetsregering på det sätt som sker, om riksdagen antar det föreliggande förslaget till terrängkörningslag.

Nu säger statsrådet Lundkvist att det är svårt atl stifta lag. Ja, det är jag medveten om. Statsrådet Lundkvist kritiserar mig för att jag har mage att nu framlägga elt förslag. Vad har jag för andra möjligheter? Jag har lämnat en motion till utskottet, jag hoppades alt man skulle beakta den. När man inte gjort det har jag ingen annan möjlighet än atl utarbeta ett förslag som dock så nära som möjligt anknyter lill ett redan remitterat lagförslag. Milt förslag bör alltså vara ganska väl förankrat. Jag inser att milt förslag har föga utsikt att vinna kammarens gehör, och jag vill därför redan nu säga att jag i så fall i en första omgång kommer att stödja det äterremissyrkande som framställts. Om del yrkandet bifalles kommer väl även mitt förslag att bli föremål för en seriös behandling i utskottet.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Hen KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Lundkvist sade att han skulle förenkla mitt resonemang. Jag måste säga att det var en helt felaktig varubeteckning, för vad herr Lundkvist gjorde var att han förgrovade mitt resonemang, vilket är nägot helt annat. Han sade alt moderata samlingspartiet påstod att alla markägare handlar under ansvar för naturen. Ja, det har jag sagl, men även vi är beredda att göra vissa inskränkningar, och där har vi ju naturvärdslagen.

Men nu gäller det, herr statsråd, rätlen atl trafikera med fordon. Dä vågar jag påstå att en markägare har precis samma ansvar och kompetens som exempelvis en tjänsteman i herr Lundkvists departement för att se till att man inte förstör markytan i onödan. Det vågar jag generellt påstå. Annars lider Ju markägaren faktiskt ekonomisk skada.

När det gäller att verkligen vårda marken vet jag från lidigare debatter atl stalsrådel Lundkvist har ell misstroende mol markägarna och menar att det är samhället som skall ha en förmyndaraltityd. Men se på de markområden som samhället verkligen disponerar och har förfoganderätt över! Jag har ingen känsla av all del är mindre förslitning där, snarare tvärtom.

Jag vill betona att nu diskulerar vi terrängkörningslag för motordrivet fordon, och då vågar jag säga - det har jag också tidigare framfört -atl om vi får en precisering av allemansrätten, där det görs klart all del icke är tillätet att färdas på annans mark med moiorfordon utan markägarens tillstånd, klarar man del här problemet i dess helhet och behöver inte ha en krånglig lagstiftning.

3 Riksdagens protokoll 1975/76:46

Nr 46 Herr Lundkvist säger att han skall ge ul information och att män-

Lördagen den 13 december 1975

niskorna kommer att känna till de här bestämmelserna när lagen träder i kraft. Lagen träder i kraft, om den nu antas av riksdagen, den 1 januari

--------------- 1976, dvs. om drygt två veckor. Hur tänker departementet se till att

Terrängkörningslag informationen kommer ut? Kommer man atl skicka ut information i masskorsband till alla hushåll, eller hur tänker man göra? Det vore intressant att fä elt klart besked pä den punkten.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Statsrådet sade all i lagen har gjorts undantag för jord-och skogsbruk. Jag kan inte finna någol sådanl undanlag. Del talas om undantag för yrkesutövning, men del är inte preciserat. Här finns en skillnad gentemot naturvårdslagen, där del uttryckligen föreskrivs undantag för jordbrukels, skogsbrukels och fiskels behov. Fisket har bestämt helt kommit bort i denna lagstiftning och även i förarbetena.

Denna lag, som alltså som herr Krönmark sade träder i kraft om 14 dagar, kryper medborgarna in pä skinnet. Det gäller alla de medborgare som har motorfordon, om de råkar komma i närheten av terrängen. Föreskrifterna till lagen finns emellertid inle färdiga - endasl ell allmänt förbud. Statsrådet tror väl inte att länsstyrelserna före den 1 januari 1976 skall hinna fastställa sina gränser för ingripande och få dessa delgivna allmänheten? Är del, herr talman, etl sätt all stifta lag all så viktiga lagar inle finns tillgängliga för allmänheten, inte finns i tryck och inle är utgivna under sädana förhållanden atl det finns ens elementära förutsättningar för medborgarna att följa lagstiftningen den dag den träder i krafl? Även den oskyldigasle medborgare riskerar böter.

Herr Jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr talman! Såsom riksdagens ledamöter vet kan man inte ge ut en kungörelse förrän riksdagen har beslutat om lagen. Som Jag har redovisat är - med tanke pä hela det tidsprogram som vi har haft att acceptera med hänsyn bl. a. lill riksdagens handläggning av denna fråga tidigare och vad vi har varit överens om för handläggning - alla förberedelser vidtagna, som gör del möjligt för oss att ha kungörelsen färdig i tryck liksom även den information som man i sädana här sammanhang regelmässigt vill ge allmänheten inför ikraftträdandet den 1 Januari.

Jag skall svara på de frågor som herr Torwald ställde. Han frågade mig först om länsstyrelsen behöver höra en markägare för all kunna bevilja dispens för etl lävlingsarrangemang. Markägarens medgivande måste alltid inhämtas, sä svaret är ja på den frågan.

Vidare frågade han om man i lagen kan reglera ersättningen för de markskador som kan uppslå, om ett sådant arrangemang kommer till stånd. När markägaren lämnar sitt medgivande ligger av naturliga skäl däri en överenskommelse mellan markägaren och den som begär tillstånd om hur man skall reglera de skador som kan komma att uppstå.

Även i fortsättningen kommer det att vara möjligt atl arrangera orien-

teringstävlingar. Jag skulle naluriigtvis på punkt efter putikt kunna läsa upp hela den kungörelse som är tänkt. Jag skall nöja mig med att täcka in vad herr Torwald har frågat om. Det kommer att stå: "Inom tomt, järnvägs- eller fabriksområde eller annan arbetsplats, särskill anordnat tävlings- eller övningsområde eller annal liknande område."

Ingen behöver befara att det är regeringens eller riksdagens - det är vi klart medvetna om - avsikt att genom denna lagstiftning skapa oerhörda komplikationer för olika verksamheter i della land, vilka vi hillills har betraktat såsom värdefulla och naturliga. På den punkten vill jag svara herr Jonsson i Alingsås, som jag tycker var rätt oförsyni i sitt inlägg. Han säger alt del står i proposilionen atl man skall ha ett generellt förbud mot alt anordna motortävlingar eller köra med motorcykel i terräng. I propositionen har Jag särskilt slagit fast alt vi betraktar den verksamhet som motororganisationerna bedriver bland ungdomar som värdefull och att den naturligtvis skall kunna förekomma även i fortsättningen. Det kommer att slå i tillämpningsföreskrifterna att det skall finnas möjlighet för sådan verksamhet att fortsätta i ordnade former pä del sätt som skett hitintills. Jag har förstått när jag diskuterat med motororganisalionerna att ordnade former är man angelägen om att ha. Också motorungdomen är rädd om naturen, det har jag upplevt.

Sedan frågade herr Jonsson mig om det blir möjligt för motororganisationerna - eller kanske det var kommunerna han avsåg - atl fä statsbidrag till övningsbanor. Jag kan naturligtvis inte stå här och dela ut statsbidrag inom ramen för diskussionen om den här propositionen, men Jag vill redovisa all del finns ett anslag i statsbudgeten som gör del möjligt att söka bidrag hos naturvårdsverket för anläggningar som har med fritidsverksamhet att göra.

Herr Nilsson i Tvärälund frågade mig om det skulle bli nägot samråd med kommuner och länsstyrelser när man gör avgränsningarna. Ja, del är ju självklart. Över huvud taget när man diskuterar inom ramen för den fysiska riksplaneringen hur vi skall närmare bestämma områden där man måste vara särskilt hänsynsfull är det Ju efter samråd med kommuner och länsstyrelser som besluten fattas. Jag vill ocksä understryka att stor hänsyn skall las lill ortsbefolkningens intresse.

Jag skall sluta mitt inlägg med att säga all Jag är övertygad om atl om riksdagen fattar beslut i enlighet med propositionens förslag så får vi en lag som gör det möjligt för oss alt ta den hänsyn till naturen som vi alla har varit ense om och som riksdagen själv har önskat och efterfrågat, men som också möjliggör en rimlig tillämpning med hänsyn lagen till de olika intressen som här har redovisats.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Hen TORWALD (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill först rikta ell tack lill jordbruksministern för de svar han har givit. Jag tyckte atl de var raka och klara. På en enda punkl är jag kanske litet tveksam, men jag tror atl jag kan tolka svaret rätt. Det är tydligen så att länsstyrelsen inte skall kunna ge tillstånd

Nr 46 mot markägarens önskan. Jordbruksministern nickar, och jag tror att det

Lördagen den viktigt att det fastsläs här.

13 december 1975 Ersättningarna förstår jag att man kan reglera i samband med atl kon-

--------------- takt tas med markägaren. Då är också den frågan klar, vilket är värdefullt.

Terrängkörningslag Del har nämligen inte framgått av utskottsbelänkandet.

När det gäller orienteringstävlingar är svaret litet vagare. I kungörelsen talas om tävlingsområde. Då är det alltså fråga om parkering, all kontroller skall köras ul i förväg, att man kanske måste åka ut veckor i förväg för att titta på olika platser. Skall alll del inrangeras inom tävlingsområdet, då begriper jag inte riktigt hur någon polis skall kunna övervaka förbudet. Men del blir polisens och andras sak. Jag vill bara konstalera att av det generella förbudet mot motorfordonstrafik i terräng bidde det en tumme, om ens del. Del blir ingenting kvar när regeringen fått göra alla undantagen.

Till sist: Jag inser att jag har föga utsikt att vinna gehör för mitt förslag till annan utformning av den aktuella lagen. Vissa underhandsullalanden från bl. a. utskotlsordföranden ger mig dock förhoppningar om all jordbruksutskottet under vårsessionen tar upp frågan lill förnyad handläggning. Jag hoppas atl riksdagen därvid återtar sin grundlagsenliga rätt, för all inle säga skyldighet, alt genom lagstiftning och tillkännagivanden mera stringent reglera körning i lerräng med olika motordrivna fordon. Ytterligare argumentering från min sida just nu tror Jag inle befrämjar den utvecklingen, varför debatten härmed är avslutad för min del.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Nu läste herr statsrådet ur ell förslag lill kungörelse. Kunde inte utskottet ha fått del av detta förslag? Det finns ingenling som hindrar statsrådet atl, innan lagen är behandlad i utskottet, ge utskottet en exakt formulering av kungörelsens innehåll.

Dä först hade utskottet och riksdagen fäll lillfälle atl göra den avvägning mellan vad som skall stå i lag och kungörelse och vad som skall rymmas under verkställighetsföreskrifler och icke-verksiällighets-föreskrifter - en avvägning som åligger utskott och riksdag.

Nu får vi uppleva atl enskilda riksdagsmän - jag hör själv till dem - frågar statsrådet och få svar på oklara punkter i lagen. Är det tillfredsställande? Är del tillfredsställande för medborgarna som skall lyda lagen? Vi får dock inle glömma alt det i sista hand är riksdagen som fr. o. m. den nya grundlagens ikraftträdande har ansvaret för all normgivning i värt land.

Herr jordbruksministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Jag vill med hänsyn till herr Hernelius sista inlägg pä nytt hänvisa till den speciella motiveringen i propositionen som innehåller en ganska utförlig uppräkning av alla undantagen. Men jag får väl fatta herr Hernelius sä, att han menar atl i fortsättningen skall alla kungörelser in i minsta detalj i förväg vara preciserade för utskottet. Vi har Ju ändå

den ordningen all utskottet först skall godta, förkasta eller ändra i regeringens förslag. Sedan skall regeringen på den tid som står till dess förfogande efter det utskottet tagit ställning utfärda kungörelserna.

Till herr Torwald vill jag säga att del bidde nog inte bara en tumme trots alll. Vad vi uppnår med denna lagstiftning är att vi skyddar den hell övervägande delen av vår natur från sådan åverkan som ett orikligt hanterande av terrängkörning med motorfordon skulle kunna åstadkomma.

Vad är det som vi är särskill rädda för? Jo, det är att vi skall få den utveckling som flera talare här har påpekat risken för. Vi kan när det gällerdenna typav moiorfordon få bevittna alt det pä marknaden kommer att tillhandahållas - om Jag får uttrycka mig så - en rad nya leksaker. Vi har sett exempel pä sädana fordon i Canada och i Amerika - som, om de skulle börja brukas för "nöjeskörning", skulle kunna bli till allvarlig skada för det naturskydd som vi vill upprätthålla.

Det var bl. a. med de motiveringarna som oppositionen förra gången vi diskulerade denna fråga var utomordentligt angelägen all fä prövat huruvida man inle skulle ha della generella förbud som herr Hernelius i dag har kritiserat och sagt att del borde vara etl mera detaljerat förfarande i lagstiftningen.

Det föreslås nu detta generella förbud, och jag tror att del är klokt av riksdagen alt fatta beslut i linje med propositionen för att motverka en utveckling pä molorfordonssidan, som annars kanske skulle få oss atl om några år fråga oss vad del var vi försummade i de här sammanhangen.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Herr lalmannen anmälde att herr Hernelius anhållit att till protokollet antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Den uppmärksamhet som riktats på förslaget till ny terrängkörningslag och den oro och de farhågor som uttalats i samband med behandlingen av förslaget tror Jag kommer atl vara lill nytta och värde för hanteringen av lagen i framtiden. Jag anser del ocksä fullt tillfredsställande alt statsrådet inle i förväg presenterar en färdig till-lämpningskungörelse. Eftersom Jag har stort förtroende för andan i den här proposilionen vågar jag vara sä optimistisk atl jag tror att motioner, inlägg i debatten och reservationer kommer atl på ell positivt sätt påverka den slutliga utformningen av lillämpningskungörelsen.

Men en del farhågor präglas nog av en viss överdrift. Eftersom det tidigare har sagts här alt formuleringarna i utskottsbelänkandet har betydelse för lagens hantering i framtiden vill Jag peka på en formulering på s. 9 i belänkandet. Jag lar mig friheten att citera den:

"När det gäller verkningarna av ett sådanl generellt förbud vill utskottet med anledning av de farhågor som framförts särskilt i motionen 77 hänvisa till all i propositionen föruiskickats tillämpningsföreskrifter, varvid

Nr 46 en mångfald olika situationer anges som bör undantas de . Bl. a.

Lördagen den 13 december 1975

nämns i detta sammanhang körning i skogsbruket och Jordbruket, på tomt, på enskild utfartsväg och på annan körväg i terrängen. Del framhålls

--------------- vidare att även andra undantag kan behöva göras. Utskottet förulsäller

Terrängkörningslag att det härvidlag bör vara möjligt atl i alll väsenlligi" - och del lycker jag är en viktig formulering - "tillgodose rimliga önskemål i sammanhanget."

Jag vill med utgångspunkt i detta säga alt det är med lugn förtröstan som utskottels majoritet har accepterat propositionen - med undanlag för ett par detaljer som har redovisats i reservationer.

Det har ställts en del frågor under debatlen som Jag kort vill kommentera. Herr Torwald frågade om utskottets ledamöter är vana motorcykelförare, särskilt när del gäller lerräng. Jag tror alt en hel del av oss känner till hur det är alt åka motorcykel. Men vi har ändå i huvudsak förlitat oss på den expertis som vi har haft till förfogande i utskottet. Vi har haft myckel omfattande föredragningar, där motorsporisförbunden har varit representerade. En liten detalj: Chefen för arméns mc-utbildning har helt motsatt uppfattning mot herr Torwald när del gäller behovel av att köra i terräng. Han anser atl man behöver köra en hel del i terräng i samband med tävlingar och övningar. Jag betraktar inle del som något väsentligt i sammanhanget, men Jag ville med della exemplifiera all vi verkligen har hört oss för hos expertis.

Herr Nilsson i Tvärälund har frågat om jag vill göra någon bedömning av kommunernas möjlighet i framliden att påverka dessa frågor. Det kanske hade varit önskvärt med en tydligare skrivning på den punkten, men eftersom länsstyrelsen är tillsynsmyndighet kan jag anknyta till vad statsrådet sagt i sina anföranden: Vi utgår från atl det är hell givet all länsstyrelsen håller kontakt med kommunerna och också tar hänsyn lill kommunernas bedömningar, eflersom kommunen i alla dessa speciella fall måste vara den instans som bäst kan bedöma vad som bör medges och beslutas.

Vad sedan gäller själva beslutsprocessen hyser jag mycket stor respekt för herr Hernelius ambition alt vårda grundlagen och att även i della sammanhang föra in grundlagsresonemang. Men även om Jag instämmer i herr Hernelius starkt uttalade understrykande av riksdagens ställning i lagstiftningsarbetet vill jag säga, att riksdagen är oförhindrad atl som sill beslut anta ett förslag som framlagts av regeringen, i delta speciella fall en ramlagstiftning.

Det skulle vara mycket svårt att i ett fall som detta utarbeta en pre
ciserad lag, som inle har karaktären av ramlagstiftning. Vi har Ju er
farenhet av liknande lösningar i rätt mänga fall, inte minst i miljö
skyddssammanhang när del gällt exempelvis bekämpningsmedelslagsiift-
ning, där först ett generellt förbud införts och därefter ställning tagits
till undantagen. Jag tror alt man när elt bättre praktiskl resullai med
den tekniken.
38 I vad gäller remissbehandlingen vill jag säga atl denna inte av olill-

fredsslällda motionärer bör utnyttjas som elt instrument för all förändra ett ärendes behandling i kammaren. Jag tror all man i det avseendet bör visa restriktivitel.

Jag vill pä utskotlsmajoritetens vägnar säga att vi under utskottsbehandlingen inle fann lillräckligl starka skäl för den föreslagna lagrådsremissen. Vi finner inte heller lillräckligl starka skäl för att lillgripa den behandlingsprocess som herr Hernelius föreslagit. Därför bör yrkandet om åierremiss tillbakavisas av riksdagen.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Hen JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr talman! Eflersom herr Hernelius byggde sitt äterremissyrkande pä ell grundlagsresonemang, vill jag utveckla några synpunkter, trots all det här gäller etl område som inte heller Jag brukar röra mig på.

Herr Hernelius har inle kunnat visa att jordbruksutskottets hemställan strider mol gällande grundlag. Liksom Allan Hernelius vill jag stryka under att riksdagen har ansvaret för normgivningen. Men enligt gällande grundlag kan riksdagen bemyndiga regeringen alt utfärda förordningar. Gränsen flyter mellan vad riksdagen skall bestämma i lag och vad regeringen kan förordna på grundval av en delegation från riksdagen. Del blir en prövning från fall till fall.

Uppenbart måste alltid huvudlinjerna anges i lagen, och det sker i della fall. Vad som föreslås i 2 S och utvecklas i motivtexien är undanlag. Skulle man driva grundlagslolkningen dithän som Allan Hernelius nu angivit skulle riksdagen över huvud taget inle kunna anta ramlagar. Del skulle bli nödvändigi för riksdagen att i varje enskilt fall reglera varje detalj. Det är närmast den omständigheten som föranlett mig att begära ordel. Skulle riksdagen slälla sig bakom Allan Hernelius tolkning, kommer vi alltså i en hell ny lagstiftningssiluation, och del var aldrig grundlagberedningens eller 1973 års konstitutionsutskotts mening att skapa en sådan ordning.

Del var intressant alt herr Hernelius gjorde en jämförelse med behandlingen vid 1975 års riksmöte av förslaget om tystnadsplikter. Det är riktigt alt majoriteten här i riksdagen avvisade propositionen. Huvudmotivet för detta var alt man ansåg atl de föreskrivna tystnadsplikterna skulle innebära begränsningar i friheten pä detta område som man inte ville godta. Del bestyrks av all man inte bara ställde sig avvisande lill del bemyndigande som regeringen hade begärt ulan också till del förslag till lagstiftning på området som regeringen hade lagt fram. Beslutet i våras är inle prejudicerande i delta hänseende. Riksdagen måste pröva frågorna från fall till fall.

För min del känner Jag ingen tvekan atl biträda jordbruksutskottets förslag med hänsyn till gällande grundlag.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Med anledning av vad konstilulionsutskoltets ärade ordförande framhöll vill Jag bara än en gång erinra om vad jag citerade

Nr 46 ur departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet, nämligen all

Lördagen den 13 december 1975

det självfallet inle bör finnas en möjlighet för riksdagen atl besluta myckel allmänt hållna lagregler, "vilka sedan fylles ut av regeringen med verk-

--------------- ställighetsföreskrifter."

Terrängkörningslag Jag har inte påstålt, herr Johansson, alt det föreliggande förslaget strider mot grundlagens bokstav, men jag säger att det strider mot förarbetena. Den åsikten hävdar Jag vidare, atl riksdagen på delta säll avhänder sig sina befogenheter till den grad att den antar en allmänt hållen förbuds-bestämmelse men icke får tillfälle alt yttra sig om eller la del av i sitt sammanhang undantag som är ytterligt relevanta för hela lagstiftningen. Det kan inte vara riktigt.

Sedan vill jag bara till herr Larsson i Borrby, jordbruksutskottets ordförande, säga alt hans förhoppning om atl statsrådet skall ta hänsyn lill debatten vid utformandet av kungörelsen väl är litet för optimistisk. Om statsrådet gör del, måste det ju förkorta tiden för detgivningen till medborgarna, och det kan väl inle herr Larsson eller statsrådet vilja. Då blir del Ju motsvarande mindre utrymme för information, även om det i och för sig är välkommet med ett sådant hänsynstagande.

Jag vill sluta med alt säga atl överheten, dvs, i della sammanhang regering och riksdag, ställer anspråk på medborgarna att de skall följa lagen. Dä har också medborgarna rätt att slälla anspråk på överheten - på regering och riksdag - atl ge dem en faktisk möjlighet atl följa lagar och kungörelser. Men den faktiska möjligheten kommer icke att finnas i delta fall när lagen träder i kraft! Det är all märka, herr lalman, atl enligl den föreslagna lagen kriminaliseras även överträdelser som sker flv oakisamheil

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s) kort genmäle: Herr lalman! Låt mig konstatera all herr Hernelius och jag är eniga om alt den föreslagna lagstiftningen inte strider mot regeringsformens ordalydelse. Det finns ju en gammal regel om att man skall tolka grundlag enligt ordalydelsen.

Nu åberopar herr Hernelius ell ullalande av justitieministern 1973. Han stöder sig på att det enligl delta ullalande icke får vara så allmänt utformade lagregler att riksdagen inle har möjligheter atl gå in i dessa regler och påverka dem - det måste vara sakinnehållet. Följaktligen blir det här en bedömning av huruvida riksdagen har möjlighet att träda in i detta lagförslag och göra de förändringar och de uttalanden som riksdagens majoritet önskar. Denna debatt har ju med all tydlighet visat atl riksdagen har ulnylljal denna möjlighet alt i detalj granska lagförslaget.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr lalman! Med hänsyn lill kommande helg skall Jag inte trötta kammaren med all ta upp en ytterligare debatt om grundlagens bokstäver, andemening och förarbeten.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr lalman! Jag har lidigare riktat kritik mot atl riksdagen har haft knappt om lid all behandla den här propositionen. Den kritiken slår fast. När det gäller redovisning av förslag lill lillämpningsbeslämmelser kan vi av den förda debatten konstatera alt det hade varil av värde, om lill propositionen hade fogals ett förslag lill kungörelse, eftersom den föreslagna lagstiftningen har karaktären av ramlagstiftning.

Debatlen ger mig inle anledning atl ändra de ståndpunkter Jag tidigare har redovisat. Det under överiäggningen framförda ålerremissyrkandet kan jag inte stödja. Jag anser inte att det finns sakskäl för del.

Jag noterar med tillfredsställelse de bindande redovisningar som jordbruksministern har lämnat beträffande tillämpningsförfatiningar och information i samband med lagens ikraftträdande.

Om reservationen I, som jag har yrkat bifall lill, avslås av riksdagen, avser jag att stödja reservationen 3, som i ett hänseende i någon mån tillgodoser den princip som uttrycks i reservationen 1.

Att moderaterna i den här frågan i vissa avseenden ställer sig pä markägarnas sida är ingen överraskning. Däremot är det intressant alt herr Torwald har markerat sympati forell ökat markägarinflytande gentemot de allemansräilsliga och rekreations- och miljöaspekterna. Del är all notera att en centerpartist vid konflikten mellan de här tvä intressena har ställt sig på markägarsidan.

Herr talman! Herr Hernelius påstod att efter årsskiftet skulle körning pä is bli förbjuden. Jag kan inle avslå från att säga alt jag tror atl herr Hernelius där är ute på hal is. Även om jag är vaksam lar Jag risken alt plumsa i. Is är icke barmark enligt förarbetet lill den här lagstiftningen, och del är körning pä barmark som innefattas i del generella förbudet. Om man läser proposilionen, finner man all där Jämställs is med snötäckt mark. Det är alldelses uppenbart att man måste gä igenom förarbetena ordenligt för att kunna se tillämpningen av de komplicerade lagar vi rör oss med i dagens samhälle.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Teirängkörningslag

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! På s. 8 i utskottets betänkande står all med lerräng avses även is - därav min tolkning. Om den är riklig eller felaktig vet jag inle, för Jag har inle läst kungörelsen.

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr lalman! Del som är intressant är att med lerräng avses dels barmark, dels snötäckt mark. Om is ingår i begreppet terräng, hör även snötäckt mark dit. De två begrepp vi har att göra med här är å ena sidan barmark, ä andra sidan snötäckt mark. Enligt propositionen inräknas isen i den snötäckta marken.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Här framgår alt del är skillnad pä informationen lill olika ledamöter av kammaren beträffande denna lag, som träder i kraft den I januari. Är detta tillfredsställande?

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Herr Norrby i Åkersberga föranledde mig atl begära ordel när han talade om motsatsställning mellan markägarintressen och andra intressen.

Jag är ingen markägare och har ingenting alt säga från den sidan. Men om man lever i en bygd där man vill vårda naturen - och det intresset bör vi samtliga ha - kan man märka vilka sår vi har fåll i vår natur genom moderna mekaniska hjälpmedel. Det är fråga om sko-terframfarl i fjäll, vad användande av skotrar och andra maskiner å-stadkommit i myrar osv. Det är mycket svårläkta sår.

Den som är naiurintresserad och nalurvårdsinlresserad är självfallet bekymrad över alla sådana ingrepp. Del bör, herr Norrby, inle vara några motsättningar härvidlag, och jag tror alt det inte heller finns några sådana motsättningar. Vi har alla elt gemensamt intresse av att värna och vårda vår natur. Jag tycker att det var ganska onödigt av herr Norrby alt kasta ut ell sådant här påstående - all man skulle värna del ena eller det andra intresset. Vad vi vill värna är naturen och nalurinlresset över huvud taget.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande det under överläggningen framställda yrkandet om ålerförvisning av ärendet till utskottet för ytteriigare beredning. Jag erinrar om att det i 4 kap. 9 S RO stadgas: "Ärende, i vilket utskott har avgivit betänkande, skall frän kammaren återförvisas till utskottet för ytterligare beredning, om minsl en tredjedel av de röstande ansluter sig till yrkande om del."

Propositioner gavs först på bifall till del av herr Hernelius under överläggningen framställda yrkandet om återförvisning av ärendet till utskottet för ytterligare beredning samt vidare på avslag på ålerremissyrkandet, och förklarades att mindre än en tredjedel av de röstande hade besvarat den först framställda propositionen med ja och atl kammaren alltså avslagit äierförvisningsyrkandet. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion;

Den som vill alt kammaren avslår yrkandet om återförvisning av jordbruksutskottets belänkande nr 28 till utskottet för ytterligare beredning röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Erhåller nej minsl en tredjedel av de avgivna rösterna har kammaren bifallit äierförvisningsyrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades atl mer än två tredjedelar av de röstande hade besvarat den först framställda frågan med ja och atl kammaren alltså avslagit äierförvisningsyrkandet. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat

Ja - 259

Nej - 59

Avstår - 13

Kammaren hade alltså avslagit yrkandet om återförvisning av betänkandet lill uiskottei för ytteriigare beredning.

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollets hemställan, dels det av herr Torwald under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Torwald begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. I röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Torwald under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Torwald begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255

Nej - 19

Avslår - 58

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Mom: 2

Utskotlels hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Norrby i Åkersberga, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Norrby i Åkersberga.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Terrängkörningslag

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej - 33

Avstår - 50

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Krönmärk och Johansson i Vrångebäck, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Krönmark begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Krönmark och Johansson i Vrångebäck.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Krönmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 46

Avstår - 12

Mom. 5 sami 6 a och b

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6 c

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Larsson i Borrby m. fl., och förklarade den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 6 c röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Larsson i Borrby m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Borrby begärde

rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 168

Nej - 118

Avstår - 46

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

§ 6 Föredrogs

Konsliiulionsutskottets belänkande

1975/76:30 med anledning av proposition 1975/76:52 med förslag til lag om juslitiekanslerns tillsyn m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Föredrogs skatleulskottets betänkande 1975/76:20 med anledning av proposilionen 1975/76:31 om ändrade beskattningsregler för pensionsförsäkringar, m. m. Jämte motioner.

I propositionen 1975/76:31 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen atl anta vid proposilionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

2. lag om ikraftträdande av lagen (1975:00) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1969:754) om ändring i kommunalskal-telagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

8. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föresläs ändrade beskattningsregler för pensionsförsäkringar och arbetsgivares kostnader för tryggande av anställds pensionering.

För alt motverka atl pensionsförsäkringar skall kunna utnyttjas i annat syfte än pensionering föreslås skärpta villkor för alt försäkring skall kunna godtas som pensionsförsäkring. Förslaget innebär bl. a. att endasl ålderspension, invalidpension och efterlevandepension skall kunna utgå pä grund av sådan försäkring och all försäkringsbelopp i princip skall kunna tillfalla endast den försäkrade, hans efterlevande make och i viss ut-

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

sträckning hans efterlevande barn. Vidare föreslås begränsningar i avdragsrätten för premier för pensionsförsäkringar. Förslaget innebär i denna del att endast 10 % av A-inkomsten i inkomstslaget tjänst och 30 % av A-inkomsten i inkomstslaget Jordbruk och rörelse skall kunna tas i anspråk för sådan kostnad, Riksskatteverket får dock lämna dispens i vissa fall.

Arbetsgivares avdragsgilla kostnad för tryggande av anställds pensionering begränsas till kostnaden för att trygga pension enligt allmän pen-sionsplan. Om pensionsåtagande enligl allmän pensionsplan inte föreligger får arbetsgivare tillgodoföra sig avdrag för kostnader för sådant åtagande enligt allmän pensionsplan som är sedvanlig i fråga om arbetstagare med motsvarande uppgifter.

De nya bestämmelserna föresläs gälla fr. o. m. 1977 års taxering. Viss begränsning i avdragsrälten för premie för skatlskyldigs egen pensionsförsäkring föreslås dock redan vid 1976 års taxering. Arbetsgivares nuvarande avdragsräll för kostnader för anställds pensionering föresläs bibehållen i fråga om pensionslöften som lämnas senast under 1975 under förutsättning av att den anställde inte är delägare i företaget och detta är s. k. fåmansbolag."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna 1975/76:149 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m), vari hemställts

att riksdagen beslutade om sädana ändringar i regeringens proposition

1975/76:31 aU

a) 46 S femte stycket i propositionens förslag lill ändring i kommunalskattelagen skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande bl. a. atl avdrag för pensionsförsäkringspremie fick åtnjutas från inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse med tillsammans högst 6 basbelopp per år och från inkomst av tjänst med högst 3 basbelopp per är, dock fick avdraget sammanlagt ej översliga 6 basbelopp,

b) rörelseidkare/jordbrukare gavs möjlighet alt skapa etl pensionsförsäkringsskydd i nivå med allmän pensionsplan,

1975/76:150 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade atl försörjningsränlan skulle bibehållas med begränsning av förmånstagarkretsen till make, barn och barnbarn samt med möjlighet till dispens för annan förmånstagare enligt riksskalteverkels bedömning,

1975/76:151 av herr Fridolfsson m. fl. (m, fp), vari hemställts atl riksdagen beslutade alt för pensionsförsäkringsavtal som ingåtts före den 1 januari 1976 skulle gälla de kvalitativa och kvantitativa lagregler som var gällande vid avtalets slutande,

I975/76;I52 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade

1. all avdrag för P-försäkring inte i nägot fall fick beräknas pä inkomst Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

över 10 basbelopp,

2. alt hos regeringen begära förslag till sådan utformning av avdragen i skattesystemet atl dessa fick samma reella betydelse för skattskyldiga med olika inkomst, t. ex. genom övergång lill avräkning från slutskallen,

3. att hos regeringen begära utredning om frivillig P-försäkring i samhällets regi.

1975/76:153 av herr Josefson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att avdrag vid beskattningen för premie för pensionsförsäkring alltid skulle vara tillälen inom ramen för etl grundbelopp, i normalfallet motsvarande elt basbelopp, och då inkomsttagaren inle hade planpension motsvarande tvä basbelopp,

2. all eriagd premie eller del därav, som vid deklarationens upprättande visade sig inte rymmas inom den tillåtna avdragsramen, fick dras av påföljande år inom ramen för del årets avdragsräll,

3. att endasl de i den föreslagna lagtexten angivna begränsningsreglerna skulle vara vägledande för riksskatteverkets dispensgivning i samband med avyttringar av förelag,

4. atl eflerievandepension till make fick utgå lill person med vilken den försäkrade var eller hade varit gift eller sammanboende under äklenskapsliknande förhållanden,

5. atl eflerievandepension till barn fick utgå längst tills dess att barnet fyllt 25 år, om försäkringen var tecknad på försäkringstagarens liv,

6. att försäkring avseende efterlevandepension till handikappat barn fick tecknas även efler del alt barnet uppnått 25 års ålder,

7. atl de av livförsäkringsskallekommillén föreslagna avdragsreglerna skulle tillämpas vid 1976 års taxering även beträffande inkomsttagare över 50 är utan planpension,

1975/76:154 av herr Magnusson i Borås (m), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till regeringen gav regeringen till känna vad i motionen anförts rörande behovel av snabba åtgärder för all ersätta de möjligheler till inkomstutjämning vid skatteberäkningen, som pensionsförsäkrings-systemet hillills erbjudit,

1975/76:155 av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), vari hemställts att riksdagen skulle uppskjuta behandlingen av propositionen 1975/76:31 lill vårsessionen.

1975/76:156 av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremie fick åtnjutas av den Som haft inkomst av jordbruks-faslighet eller rörelse intill fyra basbelopp eller 30 % av sådan inkomst

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

samt av annan skaltskyldig intill två basbelopp eller 10 % av summan av inkomst av tjänst och inkomst av annan fastighet,

1975/76:157 av herr Mundebo m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att de ändringar riksdagen skulle anta beträffande beskattningsregler
för pensionsförsäkringar m. m. trädde i krafl för försäkringar som teck
nades från den dag då lagändringarna utkommit från trycket i Svensk
författningssamling,

2. all arbetsgivare för anställd som inte var ansluten till allmän pensionsplan fick räll all göra avdrag med högst 30 % av den anställdes inkomst, dvs. samma procentsats som i propositionen föreslagits för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse,

3. att det s. k. kompletleringsavdraget fick tillämpas på del sätt, som livförsäkringsskattekommittén föreslagit, dvs. pä all A-inkomst upp lill 20 basbelopp,

4. atl kompletleringsavdraget utformades så atl från all A-inkomst fick göras premieavdrag med högst två basbelopp,

5. att, om etl visst år högre premie erlagts än som var avdragsgill, det överskjutande beloppet fick avdragas det påföljande året inom ramen för detta senare års avdragsräll,

6. att avdragsräll borde föreligga enligl 46 S 6 mom. kommunalskattelagen (1928:370) för invalidpensionsförsäkring till omyndigt barn,

7. all försörjningsränlan skulle bibehållas med begränsning av förmåns-lagarkretsen till make, barn och barnbarn samt med möjlighet till dispens för annan förmånstagare enligl riksskatteverkets bedömning,

8. att dispensärenden rörande förelags avdragsräll för extra premie-avsättning i anslutning till avvikelse från allmän pensionsplan skulle anses utgöra del av sådan plan,

9. att såsom allmän pensionsplan eller del därav definierades varje pensionsöverenskommelse om vilken lokal facklig organisation träffat avtal med berörd arbetsgivare,

10. alt grund för allmän dispensregel för premieavdrag skulle vara den
sökandes avsaknad av pensionsskydd helt eller delvis och de möjligheter
som fanns att med användande av de allmänna avdragsreglerna förbättra
pensionsskyddet.

1975/76:158 av herr Nilsson i Trobro (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade alt dispensregler om avdragsrätt för pensionsförsäkring alltjämt skulle finnas kvar.

1975/76:159 av herr Rämgård m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1. att egenföretagare med inkomst från jordbruk eller rörelse fick åtnjuta elt avdrag för pensionsförsäkring om lägst 3 basbelopp, dock högst motsvarande vederbörandes A-inkomsl för året.

2. att utredning företogs i syfte att möjliggöra ackumulering av avdragsutrymme på grund av bristande inkomst i enlighet med vad som i motionen anförts,

1975/76:160 av herrar Söderström (m) och Nilsson i Trobro (m), vari hemställts att den föreslagna ändringen i anvisningarna till 31 S kommunalskallelagen gavs sådan utformning alt kretsen förmånstagare vidgades lill att avse, utom maka, sammanboende och barn under 25 år, föräldrar, syskon och andra personer vilka var beroende av försäkringstagarens försörjning vid försäkringens tecknande,

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna for pensionsförsäkringar, m. m.

1975/76:161 av fru Troedsson (m) och herr Söderström (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade att rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremie skulle få ske för hela realisationsvinsten inom ramen för 6 basbelopp under en lO-årsperiod,

1975/76:162 av fru Troedsson m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade att i propositionen 1975/76:31 föreslagna ändrade beskattningsregler för pensionsförsäkringar m. m. inle skulle avse försäkringar tecknade före den 20 januari 1975,

1975/76:163 av fru Troedsson m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade anta de ändringar som i motionen föreslagits beträffande undantagande av tjänstepensioneringen och rörande pensionering av huvuddelägare i fåmansbolag samt rörande jordbrukare och enskilda rörelse-idkare och delägare i handelsbolag,

1975/76:164 av fru Troedsson m. fl. (m), vari hemställts atl övergångsbestämmelserna gavs sådan utformning att pensionsförsäkringar tecknade före den 13 december 1975 i sin helhet godkändes i enlighet med äldre regler,

1975/76:165 av herr Winberg (m),

1975/76:166 av hen Winberg (m),

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna

1975:98 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställts atl riksdagen beslutade alt försäkringsavdragel fastställdes lill 600 kr. för ensamslående och till 1 200 kr. för gifta och därmed jämställda,

1975:317 av fru Karisson m. fl. (c), vari hemställts alt del s. k. försäkringsavdragel höjdes till 500 kr. för ensamstående och 1 000 kr. för äkta makar fr. o. m. 1976 års taxering,

1975:1061 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) och

1975:1098 av herr Åkerlind (m), vari hemställts alt riksdagen hos re-

4 Riksdagens protokoll 1975/76:46

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsfor-säkringar, m. m.

geringen begärde förslag om höjning av avdragsbeloppen för försäkringspremier.

Utskottet hemställde

/. beträffande uppskov med behandlingen av propositionen alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:155, 2. beträffande försörjningsränla

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och med anledning av motionerna 1975/76:150 och 1975/76:157 punkten 7 beslutade att som eflerievandepension också skulle anses försörjningsränta med den begränsning av förmånstagarkretsen som utskottet förordat,

2. alt riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975/76:150,

b. motionen 1975/76:157 punkten 7,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad uiskottei under 2.1 hemställt,

3. beträffande efterlevandepension till make m. fl. att riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:153 punkten 4 och anta propositionen i denna del med den ändring av bestämmelserna som utskottet förordat,

4. beträffande kretsen av förmånstagare m. m. att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:153 punkten 5 och 1975/76:160 skulle bifalla propositionen i denna del,

5. beträffande invalidpension lill handikappat barn

1. atl riksdagen skulle bifalla motionen 1975/76:153 punkten 6 och anta proposilionen i denna del med den ändring av bestämmelserna som utskottet förordat,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:157 punkten 6,

6. beträffande avdrag för makes pensionsförsäkring all riksdagen skulle avslå motionen 1975:1061,

7. belräffande avdrag för egen pensionsförsäkring

1. att riksdagen med avslag pä motionen 1975/76:152 punkterna 1 och 2 och med anledning av moiionerna 1975/76:149,1975/76:153 punkten I, 1975/76:156, 1975/76:157 punkterna 3 och 4, 1975/76:159 och 1975/76:163 såvitt nu var i fråga skulle bifalla proposilionen i denna del med den ändring av bestämmelserna som utskottet förordat,

2. all riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975/76:149,

b. motionen 1975/76:153 punkten I,

c. motionen 1975/76:156,

d. motionen 1975/76:157 punkterna 3 och 4,

e. motionen 1975/76:159,

f motionen 1975/76:163 i denna del, i den mån de inle kunde anses besvarade genom vad utskottet under 7.1 hemställt,

8. belräffande rätten atl förskjuta outnyttjade avdrag för egen pen
sionsförsäkring all riksdagen med bifall lill motionerna 1975/76:153

punkten 2 och 1975/76:157 punkten 5 beslutade alt avdrag för eriagd premie för egen pensionsförsäkring, som inle rymdes inom avdragsgränsen, fick förskjutas ett år,

9. belräffande dispensregeln i fråga om avdrag för egen pensionsförsäkring

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:153 punkten 3, 1975/76:157 punkten 10 och 1975/76:161 skulle bifalla propositionen i denna del och godkänna vad utskottet förordat,

2. alt riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975/76:153 punkten 3,

b. motionen 1975/76:157 punkten 10,

c. motionen 1975/76:161,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet under 9.1 hemställt,

/O. beträffande avdrag för egen pensionsförsäkring i inkomstkällan jordbruksfastighet eller rörelse att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:166,

/ /. belräffande beskattning av pensionsförsäkring vid flyttning ur landet att riksdagen med avslag pä motionen 1975/76:158 skulle bifalla proposilionen i denna del,

12. beträffande tjänstepension

1. att riksdagen skulle bifalla propositionen i denna del,

2. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:157 punkterna 8 och 9 och 1975/76:163 i denna del i skrivelse till regeringen begärde prövning av möjligheterna alt tillgodose önskemålen om bibehållen avdragsräll för pensionsåtaganden, som innebar mindre avvikelser från allmän pensionsplan,

3. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:157 punkten 2 och 1975/76:163 i denna del godkände vad utskottet uttalat i fråga om dispens beträffande avdrag för pensionsåtagande,

4. att riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975/76:157 punkterna 2, 8 och 9,

b. motionen 1975/76:163 i denna del,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet under 12.2 och 12.3 hemställt, / 3. beträffande ikrafllrädandebestämmelserna

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:151, 1975/76:153 punkten 7, 1975/76:157 punkten 1, 1975/76:162 och 1975/76:164 skulle bifalla propositionen i denna del med de ändringar av bestämmelserna som utskottet förordat,

2. att riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975/76:151,

b. motionen 1975/76:153 punkten 7,

c. motionen 1975/76:157 punkten I,

d. motionen 1975/76:162,

e. motionen 1975/76:164,

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

f. motionen 1975/76:165, i den män de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet under 13.1 hemställt,

14. beträffande utredning om frivillig pensionsförsäkring i samhällets regi alt riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:152 punkten 3,

7 5. beträffande ytteriigare möjligheter till inkomstutjämning att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:154,

16. beträffande försäkringsavdraget att riksdagen skulle avslå

a. motionen 1975:98,

b. motionen 1975:317,

c. motionen 1975:1098,

/ 7. beträffande propositionen i övrigt att riksdagen skulle bifalla ovan icke behandlade förslag i propositionen,

18. belräffande författningsförslagen att riksdagen till följd av vad ovan hemställts skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

1. lagom ändring i kommunalskallelagen (1928:370) med de ändringar att 46 ij 2 mom., 53 S I mom., punkt I av anvisningarna till 31 ij och punkl 2 av anvisningarna lill 53 S skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande bl. a. att avdrag för pensionsförsäkringspremier skulle kunna medges intill en boltengräns av 7 000 kr., vilken gräns borde ökas för den som hade inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse med 30 % av denna inkomst intill 23 000 kr., samt att omprövning av beloppsgränsen borde ske om penningvärdeförändringen gav anledning därtill,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1975:00) om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) med de ändringar att 5,6och8 SS skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande bl. a. alt belräffande premier för försäkringar, som tecknats senast den 20 januari 1975, skulle avdrag medges med högst 25 000 kr. vid 1977 och senare års taxeringar, dock ej med högre belopp än den skatlskyldiges A-inkomst, och, om den skattskyldige erlagt premieräven förändra försäkringar,skulle avdrag få medges med sammanlagt högst 25 000 kr.,

3. lag om ändring i lagen (1969:754) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen av redaktionell karaktär alt 37 S 6 mom. skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

7. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

8. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt med den ändringen av redaktionell karaktär att 12 S skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse.

Reservationer hade avgivits

belräffande uppskov med behandlingen av propositionen

1. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:155 skulle uppskjuta behandlingen av propositionen 1975/76:31 till våren 1976,

belräffande kretsen av förmånstagare m. m.

2. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under 4 och 18.1 bort hemställa

alt riksdagen med avslag på propositionen i denna del och med bifall till motionen 1975/76:153 punkten 5 och motionen 1975/76:160 beslutade att kretsen förmånstagare skulle vara maka, sammanboende, barn under 25 år, föräldrar och syskon samt även andra personer vilka för sin försörjning var beroende av försäkringstagaren vid försäkringens tecknande och till följd härav beslutade att punkt 1 av anvisningarna till 31 S kommunalskattelagen (1928:370) i denna del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

beträffande avdrag för egen pensionsförsäkring

3. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under 7 och 18.1 bort hemställa

1. alt riksdagen med avslag på propositionen i denna del och motionen 1975/76:152 punkterna 1 och 2 och med bifall lill motionen 1975/76:156 samt med anledning av motionerna 1975/76:149, 1975/76:153 punkten I, 1975/76:157 punkterna 3 och 4, 1975/76:159 och 1975/76:163 i denna del beslutade atl allmänt avdrag för pensionsförsäkringspremie fick åtnjutas av den som haft inkomst av Jordbruksfastighet eller rörelse intill fyra basbelopp eller 30 % av sådan inkomst samt av annan skattskyldig inlill två basbelopp eller 10 % av summan av inkomst av tjänst och all lill följd härav 46 S 2 mom, kommunalskattelagen (1928:370) i denna del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2. atl riksdagen med anledning av motionen 1975/76:156 beslutade alt hos regeringen begära förslag lill nästkommande vår av innebörd att inkomst av arman faslighet skulle anses som A-inkomst till den del inkomsten hänförde sig till egen arbetsinsats,

3. atl riksdagen skulle avslå de under 7.1 och 7.2 angivna moiionerna i nämnda delar i den mån de inte tillgodosetis genom vad där hemställts,

4. av herr Hörberg (fp) som ansett all utskottet under 7 och 18.1 bort hemställa

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och på motionen 1975/76:152 punkterna I och 2 samt med anledning av moiionerna 1975/76:149, 1975/76:153 punkten 1, 1975/76:156, 1975/76:157 punkterna 3 och 4, 1975/76:159 och 1975/76:163 i denna del beslutade införa ell kompletteringsavdrag för enskild pensionsförsäkring uppgående till maximalt två basbelopp och atl till följd härav 46 S 2 mom. kommu-

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

nalskaltelagen (1928:370) i denna del skulle ha av reservanten angiven lydelse,

2. att riksdagen skulle avslå de under 7.1 angivna motionerna i den män de inte tillgodosetis genom vad där hemställts,

belräffande dispensregeln i fråga om avdrag föregen pensionsförsäkring

5. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under 9 och 18.1 bort hemställa

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:153 punkten 3, 1975/76:157 punkten 10 och 1975/76:161 i vad de avsåg ändring av 46 S 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) beslutade att dispens skulle kunna medges skogs- och jordbrukare samt enskild rörelseidkare belräffande avdragsrätten för premie för egen pensionsförsäkring så alt försäkringstagaren kunde uppnå sådana pensionsförmåner som kunnat erhållas enligt allmän pensionsplan och alt till följd härav 46 S 2 mom. kommunalskallelagen (1928:370) i denna del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2. atl riksdagen skulle avslå de under 9.1 angivna yrkandena i den män de inle tillgodoselts genom vad där hemställts,

6. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
alt ulskollets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven ly
delse,

beträffande beskattning av pensionsförsäkring vid flyttning ur landet

7. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
att utskottet under II och 18.3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:158 skulle avslå förslaget till lag om ändring i lagen (1969:754) om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

beträffande tjänstepension

8. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
atl utskottet under 12.1, 18.1 och 18.2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:163 i denna del skulle avslå propositionen i motsvarande del och lill följd härav besluta

dels att 19 S och 28 S I mom. samt punkt 2 a-d av anvisningarna till 29 S i lagen om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) skulle utgå,

dels att punkt 1 av anvisningarna till 22 S. punkl 6 av anvisningarna till 25 S och punkt 2 e av anvisningarna till 29 S nämnda lag skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

dels att 8 S lagen om ikraftträdande av lagen (1975:00) om ändring i kommunalskallelagen (1928:370) skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

beträffande ikrafllrädandebestämmelserna

9. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansell
att utskottet under 13.1 och 13.2 a-e och 18.2 bort hemställa

1, att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:164 och med an
ledning av moiionerna 1975/76:151,1975/76:153 punkten 7, 1975/76:157
punkten 1 och 1975/76:162 beslutade atl pensionsförsäkringar tecknade
senast den 13 december 1975 skulle följa äldre regler i beskattnings
hänseende och alt till följd härav

dels 2, 6 och 8 SS lagen om ikraftträdande av lagen (1975:00) om ändring i kommunskattelagen (1928:370) skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

dels 5 S denna lag skulle utgå,

2, att riksdagen skulle avslå de under 13.1 angivna yrkandena i den
mån de inte tillgodosetis genom vad där hemställts,

10. av herr Hörberg (fp) som ansett all utskottet under 13.1, 13.2 a-e
och 18.2 bort hemställa

1, atl riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:151,
1975/76:153 punkten 7, 1975/76:157 punkten I, 1975/76:162 och
1975/76:164 skulle bifalla proposilionen i denna del med i reservationen
förordade ändringar och lill följd härav besluta atl 6 S lagen om ikraft
trädande av lagen (1975:00) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) skulle ha av reservanten angiven lydelse,

2. atl riksdagen skulle avslå de under 13.1 angivna yrkandena i den
mån de inte tillgodosetts genom vad där hemställts,

belräffande ytterligare möjligheter till inkomstutjämning

11. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansell
all utskottet under 15 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:154 i skrivelse till regeringen begärde förslag till snabba åtgärder för att ersätta de möjligheler till inkomstutjämning vid beskattningen som pensionsförsäkringssysle-met hittills erbjudit,

beträffande försäkringsavdraget

12. av herr Magnusson i Borås (m) och fru Troedsson (m) som ansett
alt utskottet under 16 bort hemställa

au riksdagen med anledning av motionerna 1975:98 och 1975:317 och med bifall lill motionen 1975:1098 hos regeringen begärde förslag om sådan uppräkning av försäkringsavdragel som motiverades av penningvärdeförsämringen.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande tjänstepension av herr Hörberg (fp).

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, in. m.

Herr JOSEFSON (c):

Herr lalman! Det ärende som riksdagen nu skall behandla, beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, är väl en av de mesl omdiskuterade frågorna under del senaste året. Livförsäkringssakkunnigas utredning och dess presskommuniké den" 20 Januari i är har utgjort bakgrunden lill denna debatt.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Propositionen innehåller betydande förändringar av nu gällande bestämmelser. Åsikterna om den framtida utformningen är delade, därom vittnar bl. a. den mängd motioner som har väckts i anledning av propositionen samt det stora antal skrivelser och uppvaktningar från sammanslutningar, organisationer och enskilda som vi utskollsledamöler har fått mottaga.

När vi i utskottet fått proposilionen och motionerna föredragna syntes utsikterna lill en gemensam ståndpunkt som i det närmaste obefintliga. Men efter överläggning i utskottet, efter ajournering och nya överläggningar träffades en kompromiss mellan socialdemokraterna och centern, en kompromiss som nu utgör grunden till utskottsbetänkandel, till vilket även folkpartiet i stor utsträckning anslutit sig. Kompromisser möts inte alllid med enbart sympatier, men i denna fråga där så mänga detaljer skall avgöras skulle ett beslut genom lollning le sig myckel olyckligt. Det är därför som vi från centern ser med tillfredsställelse atl del varil möjligt all, som här skett, verkligen ta hänsyn lill varandras ståndpunkt när utskottels betänkande utformats.

Jämvikten i riksdagen har både positiva och negativa sidor. Ingel parti eller gruppering har någon klar majoritet, och vill man undvika att lotten skall fälla avgörandet måste partiernas ståndpunkter verkligen prövas mot varandra i utskottsarbelet. Så har också skett, och jag skall nu i all korthet redogöra för de resullat som vi efter överläggningar kom fram till.

I proposilionen föreslås atl avdragsrälten för pensionsförsäkringar skall stå i ett visst förhällande till inkomsten. Avdragsrällen skall vara 10 % av inkomslen för den som har planpension och 30 % för företagare och jordbrukare och efter dispens också för andra som inte har sin pension i nivå med planpension. Från centern hade vi i motion 153 yrkat på att ett grundbelopp skulle fastställas, till vilken nivå rätt till avdrag alltid skulle föreligga, därest A-inkomsten uppgår till motsvarande belopp. Som fritt grundbelopp föreslogs elt resp. två basbelopp. Kompromissen, som nu ocksä är utskottets förslag, innebär all del fria botlenbeloppei fastställs lill 7 000 kr. och all detta belopp för den som har inkomster av rörelse eller jordbruk ökas med 30 "o av denna inkomst upp till 23 000 kr. I praktiken innebär detta atl premier på upp lill 7 000 resp. 14 000 kr. är avdragsgilla. Della gäller i de allra flesta fall. Vidare har uttalats alt därest penningvärdeförändringen ger anledning därtill bör omprövning av beloppsgränserna ske.

I uppgörelsen ingick ocksä atl för alla pensionsförsäkringar, tecknade senast den 20 Januari 1975, skall avdrag för premie på upp till 25 000 kr. alltid få göras, givetvis under förutsättning att A-inkomsten uppgår till motsvarande belopp. Uppgår försäkringspremien till högre belopp och skulle de generella reglerna medge högre avdrag tillämpas givetvis dessa.

Genom införandet av dessa regler om vissa bollenbelopp som gör försäkringspremien avdragsgill utan'annan jämförelse med inkomslen än alt del finns motsvarande A-inkomst, har betydande förbättringar åstadkommits. Bl. a. har man i de allra flesta fall kommit bort från den

årliga kontrollen och konflikten mellan avdragsrätt och inkomst. Vidare har mindre och medelstora inkomsttagare fått ökade möjligheter alt skapa trygghet genom att som komplement kunna teckna en pensionsförsäkring, och för dem som har pensionsförsäkringar tecknade senast den 20 januari 1975 har regeln om avdrag upp till 25 000 kr. medfört att dessa försäkringar i de allra flesta fall kan behållas oförändrade.

I enlighet med motion från centern och folkpartiet föresläs all avdrag för försäkringspremier som inte kunnat utnyttjas under året fär uppskjutas till näslföljande år.

För inkomsttagare som inle har pensionsrätt i anställningen eller i huvudsak saknar sådan föreslås att de via dispens skall kunna få en avdragsrätt liknande den som tidigare nämnts för dem som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

En annan fråga som berörts är den att lagiexten i propositionen delvis motsäger vad föredragande statsrådet anförl beträffande de regler för dispens som föreslås för den som upphört med rörelse eller jordbruk och då vill teckna en pensionsförsäkring. Nu föreslås att, därest inkomsten av försäljningen är relativt låg och vederbörande inte barett betryggande pensionsskydd, avsevärt mer än hälften av den skattepliktiga inkomsten i anledning av försäljningen skall kunna las i anspråk för försäkringspremier.

Vidare har kraven i centermolionen om räll atl teckna försäkring om efterlevandepension för handikappat barn och om ett förtydligande av vad som i propositionen avses med make och sammanboende lillgodosells. I propositionen har det föredragande statsrådet ullalat sin tillfredsställelse över atl försäkringsbolagen vid nyteckning av pensionsförsäkringar efter den 20 Januari i år lojall följt det meddelande som livförsäkringssakkunniga då lämnade i en presskommuniké. Som framhålls i motionen från centern borde också proposilionen följa de regler som framlades i nämnda kommuniké. Sä har inte skett belräffande en punkl - för Jordbrukare och rörelseidkare över 50 är är skillnaden ganska betydande. Kravet i ovannämnda moiion har tillmötesgåtts så till vida alt utskollet tillstyrker syftet med motionen och föreslår all frågan i det enskilda fallet skall lösas via dispens av riksskatteverket.

Kompromissen innebär också au pensionsförsäkringar av lyp försörjningsränta föreslås bibehållas. Dock begränsas förmånslagargruppen till maka och barn. Bibehållandet av denna typ av pensionsförsäkringar skapar därmed förutsättningar för elt pensionsskydd for barn över 20 är och utgör därtill en god stimulans lill ett försäkringssparande.

Även på andra punkter har utskottet genom sin skrivning försökt göra övergången lill de nya reglerna så smidig som möjligt. Jag skall inle vidare gå in pä delta. Jag har här endast velat lämna en kort redogörelse för de ändringar i proposilionen som genom kompromissen mellan centern och socialdemokraterna har varil möjliga all genomföra och som nu ulgör grunden för cenierns ställningslagande i denna fråga.

Genom de vidtagna förändringarna kommer sannolikt en myckel stor del av försäkringslagarna inte alt beröras av de ändrade bestämmelserna.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Genom de fria boitenbeloppen finns relativt goda utrymmen för en kom-plelleringspension,och genom särbestämmelsen får befintliga försäkringar en avdragsräll upp lill 25 000 kr, utan andra begränsningar än all A-inkomsten skall uppgå till motsvarande belopp. Della gör alt också en övervägande del av dessa försäkringar kan beslå oförändrade. Vidare innebär bibehållandet av försäkringar av typ försörjningsränla alternativa möjligheler alt åstadkomma ökad trygghet på ålderns dag och för efterlevande.

Vår målsättning har varit och är all inom rimliga gränser ge frihet åt den enskilde att själv avgöra hur han eller hon vill bidra till tryggheten pä ålderns dag. Genom den kompromiss som träffals och med den utformning som utskottsbetänkandel nu fått tillgodoses i rätt stor utsträckning denna målsättning.

Herr lalman! Jag yrkar härmed bifall till skatleulskottets hemställan i dess belänkande nr 20.

Under detta anförande övertog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Pensionsförsäkringssystem på frivillig bas har under lång ' tid spelat en stor roll i vårt samhälle. Många sädana försäkringar har kommit att utgöra en säker grundförsörjning för maka och barn när familjefadern gått bort. Delta system har ocksä verksamt bidragit till all skapa trygghet på ålderdomen. Även efter ATP-systemets införande har intresset för påbyggnad och komplettering varit stort. Den frivilliga pensionen har tillfredsställt de olika behov som vi människor har, inte minst därför all vi är sä olika. Utredningens försök att med sitt förslag bygga upp en likformighet mellan enskilda försäkringar och tjänstepensioner har finansministern efter remisskritiken inte kunnat fullfölja, och det tycker jag är bra.

Det torde knappast finnas någon utredning som har utsatts för så bister kritik frän remissinstanser som denna. Ett förkrossande stort antal har förklarat au förslaget inte kan läggas lill grund för lagstiftning. Därför är det förslag som finansministern stannat för på betydande avsnitt något annat, även om jag har anledning att rikta kritik också mot det.

Pensionsförsäkringarna bygger på principen att premierna är avdragsgilla, medan däremol förmånerna är beskattningsbara. Dock förekommer inte någon dubbelbeskattning. De avdrag som sålunda gjorts har inneburit en uppskjuten beskattning. Den ständigt fortgående inflationen och skärpningen av progressiviteten har dock medfört alt det nog i allmänhet varil en dålig affär atl placera pengar i pensionsförsäkringar, orrman bortser från trygghetsmomentet. Det hela har fungerat bra. och genom atl försäkringarna inneburit ell myckel stort sparande har de frän samhällsekonomisk synpunkt varit till stor nytta. Siaten har också haft en effektiv kontroll över de pengar som förvaltats av försäkringsbolagen. Ulredningen har inte gjort någon beräkning av det sparandeborifall som

kommer att uppslå genom de föreslagna begränsningsreglerna. Försäkringsbolagen har under årens lopp betjänat såväl näringsliv och kommuner som staten med kapital, varför verkningarna av elt sådant bortfall kan komma alt bli allvarliga.

Tyvärr har pensionsförsäkringarna i vissa fall använts pä ell säll som inte var meningen, varför enighet nåtts om att viss begränsning i avdragsrätten bör införas. Men om sättet atl göra detta är vi inte hell överens.

Behandlingen av denna proposition kan inte anses tillfredsställande. Sålunda kom propositionen till kammaren först den 19 november och motionstiden utgick torsdagen den 4 december. Behandlingen i utskottet kunde därför inle påbörjas förrän fredagen den 5 december, då man avsäg atl föredragning och beslut skulle komma samma dag. Emellertid sammanträdde utskottet till de mera formella besluten under lördagens förmiddag. Ulskoltsbelänkandel förelåg på tisdagens morgon för omedelbar justering och reservationsdag var onsdagen. Det är klart all detta är ell för stort ärende alt behandla pä sä kort lid.

Vi rör oss här med en lagstiftning som mäste vara myckel noggrant utformad, då medborgarna måste kunna lita pä bestämmelserna, enär ingående av elt avtal om pensionsförsäkring omspänner en så lång tidrymd att verkningarna blir avsevärda för den enskilde. Därför är det synnerligen olyckligl om det snart måste göras ändringar i bestämmelserna. Att nu i hast genomföra en lagstiftning som innehåller betydande principiella avvikelser från vad som lidigare gällt och som medför komplikationer för såväl arbetsgivare som anslällda och för enskilda försäkringstagare finner jag förkastligt.

Det kan inte heller vara lämpligt att vid sena kvällsöverläggningar försöka kompromissa och mer eller mindre pä en slump genomföra beslämmelser som för den enskilde medborgaren har allvarliga verkningar, kanske för hela livet.

Mol bakgrund av dessa förhållanden har vi i en moiion krävt atl ärendet skall skjutas över till vårriksdagen, sä atl utskollet kunde ha fält tid att påett noggrant sätt gripa in i denna myckel svåra materia. Av formella skäl lär del nu inle gå att falla elt sådant beslut som inrymmes i vår reservation 1. Även om vår moiion gjorl sin tjänst genom att den har pressat socialdemokraterna till eftergifter och fått dem atl gå med på ändringar i vissa avseenden, sä anser jag alt del med hänsyn till vad Jag sagt lidigare är förkastligt med dessa under tidsnöd fattade kompromisser, där det inle går att fullt överblicka vilka verkningarna blir. Utskottsmajoriteten tror inte heller pä sitt eget arbete, dä man säger alt man utgår från alt en översyn av reglerna kommer lill stånd omedelbart. Del är ju synnerligen anmärkningsvärt atl man redan vid beslutet finner att en ny utredning bör komma lill stånd. Del är verkligen all väl vårdslöst handskas med ett för många människor vitalt problem, vilket deras pensioneringsfräga onekligen alllid utgör.

De speciella förhållanden på personförsäkringsomrädel som karakie-

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

riseras av långa, oftast flera decennier omfaltande avtalstider nödvändiggör en kontinuitet i de regler som rör avtalet och dess ekonomi. Hit hör inle endast de försäkringstekniska av offentlig myndighet stadfästa grunderna för försäkringsverksamheten ulan ocksä i lika hög grad reglerna för försäkringarnas beskattning.

Del egendomliga har emellertid nu inträffat att en statlig kommitté den 20 januari 1975 framlade ett förslag i en kort presskommuniké, vari man meddelat vilka begränsningar i rätten till avdrag för pensionsförsäkringar som man i elt kommande betänkande ämnade föreslå. Avsikten var att medborgarna skulle rätta sig efter detta meddelande samt att försäkringsbolagen skulle arbeta efter dessa förutsällningar i fortsättningen.

Vi har alltså fält uppleva atl en kort presskommuniké på delta sätt kommit all i realiteten bli svensk lag under nästan ett helt år, ulan att riksdagen fattat något beslut härom, vilket del är meningen all vi skall göra i dag. Vi ser här ell allvarligt exempel på hur en minoritetsregering utnyttjar sin makt via utredningsväsendet. Under remisstiden har det ocksä väckt oro och indignation hos massor av remissinstanser. Bland dem som är starkt kritiska mot retroakliviieten återfinns LO och Folksam. Riksdagen har nu lillfälle att genom att la avstånd från förslaget om en så långtgående retroaktivitel slå vakt om en rättsprincip, som ansetts omistlig i etl västerländskt rättssamhälle.

Jag skall nu i all korthet kommentera de olika reservationer som fru Troedsson och jag har avlämnat till betänkandet.

Belräffande ijänslepensioneringen kommer fru Troedsson att närmare redogöra för del avsnittet. Det är förvånansvärt alt ulskotlsmajorileten nu är beredd atl slälla sig bakom en lagstiftning som innebär att sedan årtionden tillbaka gällande pensionsavtal inle bara för smågrupper utan för personal i stora affärsorganisationer, t. ex. KF och Lanlbruksförbun-dei, inte kommer alt omfattas av avdragsreglerna därför att huvudorganisation inte står bakom pensionsplanen.

Den frivilliga pensionsförsäkringen är Ju till för atl de speciella förhållanden som gäller för den enskilda människan skall kunna tillgodoses. Det blir därför av särskilt stort intresse att systemet ger möjlighet lill den trygghet som vederbörande önskar. Det viktigaste blir då vilka personer som vederbörande vill skydda i händelse han eller hon går bort. Här har vi problemet om vem som skall skyddas med efterlevandepension. Del blir enligl vårt sätt all se de som står vederbörande närmast. Maka och barn är då självklara. Härom råder det ocksä enighet. Men vi reservanter anser atl även andra bör få finnas med inom försäkringens ram, nämligen föräldrar, syskon eller annan som varit beroende av vederbörandes försörjning. Del är etl rimligt krav, tycker vi, och del anser nog de flesta människor.

I reservationen 3 lar vi upp problemet om avdragels storlek. Med hänsyn lill all pensionsförsäkringar är dyra bör det finnas någon marginal, så all även den som har starkt varierande inkomster kan utnyttja rätlen

att pensionera sig. Av praktiska skäl bör en minimigräns finnas, och den bör, som många remissinstanser anser, utgöras av vissa basbelopp. Vi anser att den som har inkomst av tjänst bör ha rätt till avdrag för minst tvä basbelopp, och den som har inkomst av rörelse och saknar tjänstepension bör fä dra av minst fyra basbelopp.

När dessa avdrag fär göras endast frän A-inkomst, medför del en sä egendomlig konsekvens att den som är helt sysselsatt med alt förvalta egna hyresfastigheter, alltså den stora grupp som uteslutande är fastighetsägare, inle får någon möjlighet att pensionera sig. Inga avdrag får ju göras från B-inkomsi, vilket inkomst av fastighet är. Dessutom har vederbörande även utestängts frän ATP. Del är alt observera atl del gäller människor i relativt blygsamma förhållanden, då de större fastighetsägarna i allmänhet har ett fastighetsbolag. Vi kräver därför i reservationen också att regeringen till vårriksdagen framlägger ett förslag som rättar till denna oriktighet.

De företagare som inte har möjlighet att under uppbyggnadsliden göra inbetalningar till pensionsförsäkring, då de satsar allt för att ytterligare utbygga och öka sin rörelse, bör rimligen liksom andra ha rätt att sörja för sin pensionering, när möjligheler härtill föreligger, även om värt förslag om de fyra basbeloppen ger ytterligare avdragsräll när företagel t. ex. byter ledare. Även om dispenser inte är en bra lösning, kan de användas i speciella fall. När det är fråga om försäljning eller nedläggelse av ell företag har finansministern insett att det bör tillåtas större avdrag och då gäll med på att realisationsvinst kan få användas för della ändamål intill hälften av realisationsvinsten, dock högst med sex basbelopp under en tioårsperiod.

Utskottet har visserligen något mjukat upp denna skrivning genom att säga att när del rör sig om mindre belopp bör en generösare linje väljas. Vi anser emellertid alt del bör vara rätt att ta hela realisationsvinsten i anspråk, om detta erfordras för atl bygga upp en pension som svarar mol Jämförbara gruppers pensionsrätt. Utredningens uttalande att även företagare frän början bör tänka på sin pensionering skulle allvarligt hämma småföretagens utveckling, dä det är av slor vikt att företagaren använder dessa pengar som riskkapital. Många medelstora och stora företag skulle säkerligen inte ha funnits i dag, om företagarna i allmänhet hade tänkt på sin egen säkerhet framför förelagels utveckling.

Tidigare har det funnits en dispensregel atl avdrag kunnat medges för premier i utländskt bolag. Den försvinner nu. Vi har emellertid ansett att den bör finnas kvar. Motivet är all del slora internationella utbytet kräver att en person som t. ex. under en kortare tid är sysselsatt här i landet skall kunna upprätthålla sin pensionsförsäkring i hemlandet.

Det råder inget tvivel om att avdraget för pensionsförsäkringen har utgjort ett inkomstutjämnande instrument i vår skattelagstiftning. Man har också ansett att del så skulle vara, då våra krav på en allmän re-sullatutjämning över olika är tillbakavisats med bl. a. de möjligheler som pensioneringssyslemet medför. När nu den möjligheten betydligt för-

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

minskas, bör ell syslem för resullatuljämning med det snaraste tillskapas, vilket vi föreslår i reservationen 11.

Herr talman! Jag ber med del anförda att få yrka bifall till reservationerna 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9, 11 och 12.

I detta anförande instämde herrar Ringaby, Nordgren, Nyhage och Schött (samtliga m).

Hen HÖRBERG (fp):

Herr talman! I inledningen till motionen 1975/76:157 av en grupp folkpartister med herr Mundebo som första namn understryks att pensionsförsäkringar är värdefulla både för atl ge ökad ekonomisk trygghet och för alt stimulera sparandet. Motionärerna noterar också med tillfredsställelse departementschefens ullalande att pensionsförsäkringsformens egentliga syfle är att "underlätta uppbyggnaden av ett tillfredsställande pensionsskydd".

Mot denna bakgrund framhåller man i motionen att reglerna för pensionsförsäkringarna dock måste utformas så, alt skatieflyki motverkas, och motionärerna förklarar sig därför beredda att medverka till skärpta villkor för pensionsförsäkringar.

Propositionens beskattningsregler var emellertid enligl vår mening så snävt tilltagna att de i själva verket lade hinder i vägen för många att uppnå ell tillfredsställande pensionsskydd. Det var därför nödvändigt all i utskottsarbelet försöka åstadkomma vissa liberaliseringar i begränsningsreglerna ulan att för den skull motverka ell av propositionens syften, nämligen att motverka skatteflykt.

Den överenskommelse som nu föreligger i skaiteulskottets betänkande 1975/76:20 stöds av en majoritet bestående av folkpartiet, centerpartiet och socialdemokraterna. Endasl pä tvä punkter har Jag ansett mig ha anledning till reservationer.

Reservationen 4 om begränsning av premieavdragsrätten vid beskattningen är föranledd dels av atl nästan alla så att säga tunga remissinstanser förordat etl basbeloppsanknulel avdrag, dels av all avdraget med utskoiiskompromissens lösning enligt vår mening blir för litet.

Atl basbeloppsanknulel avdrag torde vara atl föredra synes uppenbart i ett läge med snabba penningvärdeförändringar, vilka givetvis medför all elt avdrag i krontal snabbt urholkas. Därtill kommer atl basbeloppet i delta sammanhang är ett närmast idealiskt tal, dä del till hela sin konstruktion Jusl är uppbyggt för alt fungera i pensionssammanhang. Som bekant utgör det underlag för såväl folkpensionen som ATP.

All vi stannat för etl avdrag vid enskild pensionsförsäkring av högst tvä basbelopp för alla med A-inkomst beror främst därpå, atl vi anser att alla medborgare skall ha samma pensionsavdragsräti. För oss ler del sig ojämlikl och obegripligt att man kan anse det rimligt atl medge t. ex. en inkomsttagare med 80 000 kr, avdragsräll upp till 8 000 kr., medan en med 160 000 kr. får dra av upp lill 16 000 kr. Båda kan ha samma

intresse av att på egen bekostnad pensionera sig tre år i förtid med samma pensionsnivä. Ojämlikheten i avdragsräll kan försvära en sådan lösning för den som endast får dra av 8 000 kr. Inte heller kan det anses vara större skatteflykt om 80 000-kronorspersonen betalar 16 000 kr. i årspremie än om 160 000-kronorspersonen gör det.

Det kan åberopas ytterligare skäl för vårt val av två basbelopps avdragsräll för alla med A-inkomsl, men del anförda får räcka för alt motivera yrkandet om bifall till reservationen 4.

Reservationen 10 om ikraftträdandet av den nya lagen reagerar mol den retroaktivitel som följer av utskotlsmajoritetens förslag. Folkpartiet har alltid hävdat principen att en lag inte skall fä sliftas med tidigare ikraftträdande än datum för lagbeslutet. Om risk finns för hamstring eller för annal missbruk av äldre lagstiftning just under tiden före en ny lags ikraftträdande, kan riksdagsbeslutet och författningens utgivning samordnas lill samma datum. Åtgärder i den riklningen har vidtagits tidigare, t. ex. vid skärpning av alkoholbeskattningen. Det hade varil hell möjligt atl förbereda dagens beslut så, atl etl ikraftträdande kunde ske i dag.

Retroaktivitel i lagstiftningen föreligger dä en åtgärd, som fullt lagenligt vidtogs t. ex. i våras, genom ell lagbeslut i dag plötsligt blir straffbar. En hell annan sak är det all - såsom föreslås i detta betänkande - besluta om en ändring i skattelagstiftningen, t, ex. belräffande avdragsräliens storlek vid 1977 års taxering. Visserligen kan då vissa äldre försäkringsavtal behöva ändras fr. o. m. inkomståret 1976, därför atl de skattemässiga förulsällningarna för framliden blir annorlunda, men sådan anpassning av äldre avtal till nya lagar innebär inte atl lagstiftningen i sig själv är retroaktiv. För att undvika alltför stor ändringsfrekvens i beståndet av äldre försäkringar har dessulom etl belopp pä 25 000 kr. medgivits såsom avdragbart. Det är en tanke som jag anslutit mig lill i reservationen 10, med den skillnaden gentemot majoritetens uppfattning all 25 000 kr. blir enligt milt yrkande avdragsgillt för alla försäkringar som tecknats före lagens ikraftträdande. Enligt majoritetens förslag skall ju denna gräns gälla retroaktivt från den 20 Januari 1975.

Med detta ber Jag att få yrka bifall till reservationen 10.

Belräffande tjänstepensionsproblemel slutligen föreslår utskottsmajo
rileten, i vilken Jag ingår, "atl riksdagen i skrivelse till regeringen

begär prövning av möjligheterna alt tillgodose önskemålen om bibehållen avdragsräll för pensionsåtaganden, som innebär mindre avvikelser frän allmän pensionsplan". För all förkorta debatten vill jag endast uttala förhoppningen att finansdepartementet skall ha vänligheten att läsa mill särskilda yttrande vid betänkandet, s. 78. Jag framför där vissa tankar om möjliga förenklingar när det gäller tolkning av vad som hör lill allmän pensionsplan och förordar atl stort förtroende därvid visas de fackliga löntagarorganisationerna och deras resp. arbetsgivare.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! För ett par dagar sedan sade jag här i kammaren att jag å utskottets vägnar med en viss vånda kunde tillstyrka en av regeringens propositioner.

Det är med så mycket större tillfredsställelse som jag i dag kan säga att jag å utskottsmajoritetens vägnar hälsar den nu aktuella propositionen som ett mycket bra förslag. Vi tycker att det är bra därför att det kommer till rätta med ett svårt problem, där avvägningen mellan att uppmuntra till rimliga pensioner är den ena sidan och att förhindra skatteflykt är den andra sidan. Vi tror att det är löst på ett tillfredsställande sätt.

Visserligen har utskottet på en del punkter ändrat på propositionens förslag. Men jag vågar ändå säga att huvuddragen i allt väsentligt tillstyrkts av utskottet. Man har tvättat bort några skönhetsfläckar, och ändringarna är f ö. ett resultat av en kompromiss för att få ett så brett underlag som möjligt för denna viktiga lagstiftning, som berör en så stor del av svenska folket och som dessutom är så tekniskt komplicerad.

I förhållande till nuläget innebär givetvis propositionens och utskottets förslag väsentliga inskränkningar, inskränkningar som varit helt nödvändiga med tanke på hur avdragen för pensionsförsäkringspremier använts under senare år. Det har i många fall i första hand inte varit fråga om att ordna en pensionering, utan en fråga om att undgå skatt på höga inkomster. I de flesta fall har det givetvis rört sig om uppskjuten skatt eller progressionsutjämning, men det har också förekommit upprörande fall där vederbörande, exempelvis genom utflyttning frän landet, skaffat sig en varaktig skatteförmån. Samtidigt som jag säger detta, är jag angelägen alt understryka att det stora antalet medborgare här i landei inte avsatt större del av sin inkomst till pensioner än som motsvarar en rimlig pensionsnivå. Detta gäller då alla med normala tjänstepensioner, men också alla andra yrkesutövare som saknat denna förmån och därför genom privat pensionsförsäkring fått skaffa sig ett pensionsskydd samt därigenom tvingats schavottera i laxeringslängderna med ett högt allmänt avdrag.

Jag tycker alltså att propositionen lyckats rätt väl i sin avvägning när den tillåtit alla en ijänstepensionsnivå som i dag är allmänt vedertagen mellan arbetsmarknadens parter och som samtidigt givit alla som saknar den pensionsnivån rätt att få avdrag för premier som på annat sätt ger' motsvarande förmän. Det betyder alltså med något litet undantag ett så gott som absolut stopp för alla engångsinbetalningar. Jag hälsar också med tillfredsställelse propositionens löfte att överenskommelserna i de dubbelbeskattningsavtal som finns skall ändras så att lill utlandet flyktande svenskar också får betala skatt här för pensioner, vilkas premier de fått avdrag för här.

Den nu föreslagna lagstiftningen har fått en viss retroaktiv verkan. Utskottet delar propositionens ståndpunkt alt detta inte kan undgås i etl läge, då nästan ett helt år annars har kunnat användas till att skaffa opåkallade skattefördelar. Retroaktivitetens verkningar har ocksä mild-

råts avsevärt av alt livförsäkringsskattekommittén den 20 januari det här året gick ut med ett meddelande, i vilket man talade om vilka begränsningsregler man tänkte föreslå. Del är från della datum som begränsningsreglerna för avdragsrätten skall börja gälla. Propositionen har dock på någon punkt skärpt livförsäkringsskattekommiiléns förslag.

Utskottet har i denna kompromiss funnit det skäligt att ändra på propositionens förslag så atl bästa möjliga samstämmighet uppnås med liv-försäkringsskallekommilténs kommuniké. Detta är förklaringen till att utskottet beslutat föreslå en lO-procentig ökning av avdragsmöjligheten för den som i dag är över 50 år och saknar planpension.

Utskotlsmajoriteten kan dock inte sträcka sig så långt i fråga om avskaffandet av retroakliviieten som herr Magnusson i Borås och fru Troedsson vill göra och som herr Magnusson här har pläderat för, nämligen att alla som tecknat försäkringar inlill den 13 december skulle få dessa godkända. Enligl utskottels uppfattning skulle det vara en mycket stor orättvisa mol dem som lojalt följt livförsäkringsskattekommiiléns kommuniké, om de nu plötsligt skulle upptäcka att de som inte £Jort det får större förmåner. Jag är inte säker pä att reservanterna har rätt när de påstår att det skulle vara få fall där man inte följt rekommendationerna, utan jag tror alt det ar en ansenlig mängd som preliminärt har tecknat försäkringar i avvaktan på dagens beslut. Skulle reservanterna lill äventyrs ha rätt i att det bara rör sig om något enstaka fall, så är ju heller ingen större skada skedd för någon om utskottets förslag blir riksdagens beslut.

Herr Hörbergs yrkande innebär ju en beloppsbegränsning, men f ö. anser jag att samma argumentering är giltig som i herr Magnussons fall.

Reservationen 1, som herr Magnusson av tekniska skäl inte yrkade bifall lill, gäller uppskov med behandlingen av propositionen till ell senare lillfälle. Jag kan förstå herr Magnussons anmärkningar mot att uiskottei tvingats arbeta under så hård tidspress som varit fallet. Jag tycker ändå att det är fel att använda så kraftiga ord som reservanterna har gjort, när man säger att det är en lagstiftningsprodukt som hafsats fram. Det tycker jag är att gä för långt. Dessutom anser jag att jag behöver rätta herr Magnusson något i fråga om tidsschemat. Uiskottei behandlade propositionen långt innan motionstiden hade gått ul. Detsamma gäller alla skrivelser som hade inkommit före motionstidens utgång. Utskottet har uppvaktats av alla möjliga organisationer, det har varit en hearing för ulskoiisledamöterna, och dessulom förelåg enligt löfte utskottets betänkande i måndags kväll kl. 17 och inte i tisdags morse, som herr Magnusson sade.

Visst finns det problem som inte är slutgiltigt lösta och som inte heller skulle ha blivit det under andra tidsförhållanden, dä först erfarenheterna kan avgöra hur de skall lösas, och visst har mänga frågor blivit dispensfall. Men Jag är övertygad om atl de hade blivit det under andra lidsfaktorer ocksä. Den produkt som överlämnats av utskottet är inte ett slarvigt arbete, ulan ser ut pä ell sätt som är vanligt när komplicerade ärenden avgörs.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna .för pensionsförsäkringar, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:46

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Herr Magnusson har heller aldrig försökt belysa vad som skulle hända vid ell uppskov. Del är pä sin plats att tala om det. Vi är alla pä det klara med alt retroakliviieten från den 20 januari 1975 är omöjlig att upprätthålla om man kommer in ett stycke på taxeringsåret 1976. Vart skulle förtroendet för myndigheter och försäkringsbolag ta vägen hos alla dem som lojall följt livförsäkringsskattekommiiléns rekommendationer, om det plötsligt skulle bli fritt fram med avdrag för alla slags försäkringar åtminstone det här året? Förmodligen skulle då de veckor som är kvar på 1975 och månaderna under 1976 innan beslut hinner fattas komma att bli de stora pensionsförsäkringspremiernas tidevarv. Antingen har reservanterna en annan syn på utvecklingen än majoriteten eller ocksä är reservanternas uppslutning bakom bekämpandet av den legala skatteflykten bara en läpparnas bekännelse.

Efter det här mera principiella resonemanget vill jag övergå lill atl någol beröra olika detaljer i ulskottsförslaget och reservalionerna.

I fråga om kretsen av förmånstagare hade propositionen rensal bort alla andra än eflerievande make och barn under 20 år. Utskottet har här gjort vissa uppmjukande ändringar, sä atl man tillåtit den s. k. försörjningsräntan atl vara kvar i vissa fall, nämligen då det gäller make och barn under begränsade förhållanden. Även om det kan diskuteras huruvida en sådan försäkringsform hör hemma bland pensionsförsäkringar har vi gjorl pä della sätt. Det skall dock poängteras att premien för försörjningsräntan givetvis måste rymmas inom de generella avdragen, varför en sådan ränta beskär möjligheterna lill andra komplelle-ringspensioner.

En ytteriigare utökning av förmånstagarkretsen, som herr Magnusson i Borås vill göra, kan utskotlsmajoriteten inte gä med på, då man därigenom ytteriigare skulle fjärma sig en bra bit från pensionsförsäkringsbegreppet. Det reservanterna föreslår uppfattar i varje fall Jag nästan som livförsäkringar eller kapitalförsäkringar med olika förmånstagare men med avdragsrätt, vilket aldrig har förekommit.

Som jag lidigare nämnt har utskottet kommit fram till atl de av regeringen föreslagna kvantitativa begränsningarna är rikligl avvägda, dvs. man får rätt till planpension med kompletleringsavdrag uppgående lill 10 % av inkomsten, som herr Josefson tidigare redogjort för, och för dem som saknar planpension skulle det bli etl sammanlagt avdrag av 30 %. Utskottet har dock av organisationer både inom och utom försäkringsbranschen övertygals om atl ett något mindre bollenbelopp borde införas som ej är exakt anknutet lill inkomsten. Detta skulle möjliggöra att ingångna pensionsavtal kan fortsätta även om normala inkomster inte skulle intjänas ett eller annat år. Vidare skulle man med ett sådant här bollenbelopp vinna en del administrativa fördelar för både myndigheter och försäkringsbolag.

Det har naturligtvis varit svårt alt enas om var del där botlenbeloppei skulle ligga. Ingen av parterna är kanske hell nöjd. Det går inte all säga om beloppsgränsen vid 7 000 kr. per är och ett något högre belopp för

dem som har inkomst av jordbruk eller rörelse är det rätta, men det är vad kompromissen har slutat på. Sedan kan var och en tycka att det är för myckel eller för litet - en kompromiss är ändå en kompromiss.

Med detta grundbelopp, som redan vid ej alltför stora inkomsler ändå skulle ha utgått enligl huvudregeln, anser sig inte ulskoltsmajoriteten ha gjort några principiella avvikelser från proposilionen. Och när det gäller den överförsäkring som kan komma till stånd vid låga inkomsler menar utskottet att det rör sig om sä små belopp att den inte har någon större inverkan i skaueflyktssammanhanget.

Däremot har utskottsmajorilelen inte kunnat acceptera bottenbelopp av den storleksordning som krävs i vissa motioner. Såväl herr Magnusson i Borås och fru Troedsson som herr Hörberg kräver att två basbelopp alltid skall vara ell bottenbelopp, eller nära 20 000 kr. i avdrag i dagsläget utöver vad som medges om planpension finns. Därutöver föreslår de förstnämnda lika mycket till för jordbrukare och rörelseidkare. Utskottsmajoriteten anser att sådana boltenavdrag helt strider mot systemet med en huvudregel atl pensionen skall sältas i relation till inkomsten. Det skulle betyda att avdragen för pensionsförsäkringar i flertalet fall för vanliga småföretagare skulle sluka hela nettoinkomsten och för många andra innebära kraftig överpensionering.

Utskottet har haft förståelse för motioner och framställningar om att det vid ojämnheter i A-inkomsten skall vara möjligt att förskjuta avdraget ett år, och på den punkten har alltså en mindre ändring av propositionen skett. Däremot har utskottet ingen som helst förståelse för kraven frän herr Magnusson i Borås och fru Troedsson att man för företagare och jordbrukare skulle ha liksom en bank av 30 % av den ärliga inkomslen alt ta i anspråk under livstiden när det behövdes för all få avdrag. En sådan historia har vi aldrig kunnat acceptera, och en pension av detta slag, byggd på en livstidsinkomsl eller 30-årig inkomst, anser utskottet inle bara orättvis ulan helt enkelt omöjlig att genomföra i ett pensionsförsäkringssystem.

Rältvisekravet att nå likställighet med planpensioner förstår vi inte heller rikligt i detta fall. Jag tror att del enda som skulle uppnås med den här försäkringsformen vore en ny form av konsolideringsmöjlighet för företagare.

Enligl lagiexten i propositionen kan företagare som avyttrar sin rörelse få efter dispens använda mera än huvudregelns procentsats av vinst som uppstår vid försäljningen om pensionsfrågan inte är tillfredsställande ordnad. I reglerna för dispensgivningen står att aldrig mera än 50 % av inkomsten skall få användas lill pensionspremier med avdrag. Utskottet har funnit all när det rör sig om skäligen små avyttringsvinsler skall mera än hälften få användas. Vi inom utskottsmajorilelen har inte velat sälta någon absolut gräns för vad som skall betraktas som mindre vinster, då vi anser att alla omständigheter här måste sammanvägas, och vi har lagt gränsdragningen hell i dispensgivarens hand.

Också på denna punkl har herr Magnusson i Borås och fru Troedsson

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m.m.

reserverat sig för en annan skrivning. Skillnaden i förhållande till utskottsmajorilelen är hårfin, men för säkerhets skull yrkar jag ändå avslag på den av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson föreslagna skrivningen.

Jag skulle vidare vilja säga atl när herr Magnusson i Borås vill dra en rättvisans lag för de företagare som inle pensionsförsäkrar sig tillräckligt under sin aktiva tid utan sparar alll mot slutet och menar att de skall bli likställda med andra så har Jag ingenling emot det resonemanget. Men om de skulle få la hela inkomslen även vid stora vinster betyder det all man skapar en väldig orättvisa i stället, för det innebär ju all den som försäkrat sig under livstiden bara har fått försäkra sig intill 30 %, medan den som tar ut alltsammans på en gång mot slutet skulle kunna ta ut 100 % av vinsten under en tioårsperiod intill de 60 basbelopp som det här är fråga om. Del är alltså att skaffa dem som spar sin pensionsutbetalning tills de upphör med rörelsen en oförtjänt favör. Även 50-procentsregeln ger dem en oförtjänt favör enligl min uppfattning, men det har accepterats. Och gäller det små saker har vi som sagl accepterat atl gä ell stycke längre - kanske väsentligt längre än till hälften.

I reservationen 7 tar herr Magnusson i Borås och fru Troedsson upp frågan om avdragsrätt för pensionsförsäkringar i utländska bolag. Proposilionen föreslår att nu gällande dispensrätl för de här utländska försäkringarna skall utgå, medan reservanterna vill ha kvar denna möjlighet. Utskoitsmajoriteten anser att om avdragsrätt skulle föreligga här, så finns det knappast någon samstämmighet mellan avdragsräll för premierna och utfallen pension i alla de fall där vederbörande bosätter sig utomlands. Då hjälper del inte med propositionens löfte om uppsägning av dubbelbeskattningsavtal o. d. Det främsta skälet för att inte gä med på delta krav är dock att utländskt försäkringsbolag knappast kan uppfylla de krav som ställs för en framtida pensionsförsäkring.

Frågan om ijänslepensioneringen kommer andra ledamöter av utskottet att ta upp, men för sammanhangets skull vill jag erinra om all träffade äldre avtal får fortsätta, medan propositionen föreslår alt privata pensionsförsäkringar måste upphöra lill den del premien översliger det nya avdragsulrymmet. Utskottet har inte funnit detta vara hell rättvist, och man har ocksä kommit fram till alt försäkringstagare som för många år sedan tecknade pensionsförsäkringar skulle kunna lida en del förluster på de gångna åren, då inte alltid en försäkring som ej fullföljs återbetalas eller omändras till sitt fulla värde. Utskottet har därför föreslagit att även enskilda pensionsförsäkringar tecknade före den 20 januari 1975 får fortsätta med skatteavdrag upp till 25 000 kr. per år även om inte utrymme därtill finns inom de nya beloppsgränserna. Man får inte utnyttja både detta och de nya gränserna, men inlill de nya gränserna får man gä upp till 25 000 kr. Herr Hörberg vill öka pä förmånerna genom att tillåta detta 25 000-kronorsavdrag på försäkringar som tecknats fram till i dag.

Jag åberopar vad Jag sagl lidigare, all ulskoltsmajoriteten inte kan acceptera all de skall gynnas som struntat i livförsäkringsskattekommiiléns meddelande framför dem som lojall anpassat sig. Herr Hörbergs tal om retroaktivitel, så atl de som inle har anpassat sig skulle få den här fördelen, mister därmed något av sin styrka. Jag anser att man mäste slå vakt om dem som lojalt rättat sig efter livförsäkringsskattekommiiléns meddelande. Att herr Magnusson i Borås och fru Troedsson vill gå ett stycke längre hör liksom till dagens bild, men ett bifall till deras reservalion om fullständig avdragsrätt för alla pensionsförsäkringar intill den 13 december skulle göra elt mycket märkligt intryck i fråga om rättvisa och, som jag ser det, öppna oanade skaitenyktsmöjligheter.

Utskottet är enigt med reservanterna i en bedömning av att pensionsförsäkringsavdragen har använts i inkomstutjämnande syfte och att den möjligheten i stort sett försvinner i och med de begränsningsregler som nu genomförs. Utskottet anför dock för sin del alt del knappast är behövligt all nu hos regeringen begära ersättning för denna förlorade förmån. Förelagsskalteberedningen undersöker Ju redan möjligheterna för företagen, och det är ändå den gruppen som har de ojämnaste inkomsterna. Vidare finns möjligheter att använda reglerna om ackumulerad inkomst. I vissa fall kan skogskonto också användas. Men för den slora gruppen med inkomst av tjänst finns givetvis inte några större utjämningsmöjligheter. I det avseendet berör emellertid herr Magnusson en mycket viktig princip i svensk skattelagstiftning, nämligen den om beskattningsårets slutenhet. Den frågan tycker jag inle hör hemma i detta sammanhang, ulan den bör behandlas när vi lar ställning lill 1972 års skatleutrednings slutprodukt.

Till sist behandlas ocksä i skatleulskottets betänkande några motioner från allmänna motionstiden rörande det s. k. försäkringsavdraget. Utskottet pekar pä all två utredningar f n. sysslar med dessa frågor, dels livförsäkringsskattekommittén i sitt fortsatta arbete, dels 1972 ärs skal-teutredning med dess översyn av avdragsreglerna i stort. Dä förslag kan komma att framläggas relativt snabbi vill utskottsmajorileten inte vara med om någon skrivning lill regeringen med begäran om indexuppräkning av detta avdrag, utan utskottet anser atl moiionerna bör avslås utan något ställningstagande i sak.

Herr talman! Jag sade nyss att frågan om tjänstepensionerna kommer att behandlas i annat sammanhang, men jag vet att en annan fråga inte kommer alt behandlas då, och därför vill jag la upp den nu.

Jag är medveten om all fåmansbolagens delägare utgör ett undantag från regeln att ijänstepensionsförsäkringar som tecknats under 1975 skall äga giltighet, även om de överstiger de nya regler som nu är föreslagna. Å andra sidan kan man inte jämföra fåmansbolagens delägare med vanliga anställda. Det är en fiktion som man försöker skapa om ett anställningsförhållande, när man, själv eller tillsammans med några andra delägare, kan komma överens om hur slor lönen skall vara eller om vinsten skall tas ut genom pensioner eller på annat sätt. Utskottet har i alla fall gjort

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsfor-säkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

ett tillmötesgående så till vida alt man tillåter företaget alt göra avdrag motsvarande 30 % av lönen, dock först efler dispensmedgivande från riksskatteverket. Och vid den dispensgivningen och prövningen skall hänsyn tas lill den anställde/delägarens lolala pensionsskydd. Det går naluriigtvis inte att ge dispens i ett sådant läge, om vederbörande tidigare har tecknat så stora pensionsförsäkringar alt han redan har etl tillfredsställande pensionsskydd och nu kan använda dessa 30 % för att exempelvis lägga ut en försörjningsränla till andra som inte hör hemma vare sig i denna eller i någon annan kategori. Det är inle så det skall tolkas. Prövningen måste ske på sådant sätt att dessa 30 % skall användas på ungefär samma sätt som när det gäller vanliga tjänstepensioner. Där skall det ske en anpassning. Men eftersom det kan vara svårt att få exakt likhet har man alltså velat tillmötesgå dem på det här sället atl genom dispens ändå kunna ta sådana försäkringar som avviker något frän de vanliga tjänstepensioner man använt sig av för andra löntagare.

Det har nu gjorts gällande att tiotusentals försäkringar pä de mest skiftande villkor har tecknats sedan den 24 april - som enligl proposilionen är stupslocken för denna typ av försäkringar - och att riksskatteverket inte skulle ha någon möjlighet atl klara av alla de dispensansökningar som beräknas inkomma till dess taxeringsarbetet börjar nästa år. Utskottet har inle fått några officiella uppgifter om all det förhäller sig pä det sättet. Om fåmansbolagen har tecknat en mängd försäkringar som inte överensstämmer med vad man tänkt sig i livförsäkringsskattekommittén - som ändå gjort en sammankoppling av alla förmånerna pä tjänstepensionssidan och andra privata försäkringar - så är delta kanske ägnat att förvåna. Men om det verkligen förhäller sig så vore det önskvärt att riksskatteverket kunde använda en något enklare form av dispenser än lidigare, så att dessa frågor kan klaras av under laxeringsarbetets gång nästa år. Utskottet är hur som helst inte berett all i dag föreslå några ändringar i det förslag som överlämnats lill riksdagen. Men utskottet vill samtidigt påpeka alt händelseförloppet noggrant skall följas, och om erfarenheterna visar atl ändringar är erforderliga, så förutsätter utskottet all sådana ändringar görs ganska snabbi.

Herr talman! Med det anförda ber jag att i likhet med herr Josefson få yrka bifall till skalteulskotlels hemställan i utskottets belänkande nr 20.

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wärnberg frågade vad som skulle hända om vi i dag fastställde atl den lag vi här diskulerar skall gälla från det ögonblick då den lagstiftande församlingen fattar sill beslut. Han frågade också vad som skulle hända om riksdagen beslöt att lagen måste ses över litet grundligare. Men herr Wärnberg förklarade själv alt det system vi hillills haft har fungerat ganska bra, frånsett de avarter som vi är överens om har förekommit och som jag tycker all vi skall sälla stopp för. Vi har ju sett att försäkringsbolagen visat utomordentligt stor återhållsamhet

under den gångna liden och Jag är övertygad om alt de inle skulle tillåta sådanl som herr Wärnberg och jag betraktar som skatteflykt. Men del väsentliga här måste vara alt slå vakt om den lagstiftning vi har här i landei, så alt medborgarna kan lila på all den lag vi i dag har gäller så länge som riksdagen inle har fattat någol annat beslut.

Del är Ju närmasl en kuriositet atl man nu skulle säga, att de människor som följt lagen har varil illojala, medan de som handlat pä annal sätt har varit lojala. Nu skall jag emellertid inte tvista om detta, ty det kan vara bra att hela systemet har fungerat. Del visar bara att människorna här i landei är ytterligt återhållsamma.

Men sedan vill jag ställa den frågan lill herr Wärnberg: Skall det vara så i fortsättningen här i landet atl människor inle skall kunna lila pä att den lag som Sveriges riksdag en gäng har antagit gäller så länge som den lagstiftande församlingen inle har fallat beslut om någol annal?

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Herr HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! När utskottets värderade ordförande säger au eii kom-pleiteringsavdrag för enskild pension på upp till två basbelopp är för stort - del skulle kunna ge överpensionering, ansåg han - glömmer han nog de fall där t. ex, löntagare eller rörelseidkare relativt sent bestämmer sig för t, ex. alt pensionera sig ell par tre är i förtid. I sädana fall behövs möjlighet lill räll stora premieavdrag under fä är. Och 20 000 kr., som två basbelopp innebär, är inte ell speciellt stort avdrag.

Folkpartiet anser all lagar som vi stiftar här så långt möjligt skall ge individen valfrihet. Det gäller i andra sammanhang och också belräffande denna lag. Vi här i riksdagen skall inle säga exempelvis: Du som har 160 000 kr, i årsinkomst kan få förtidspensionera dig med en viss pensionsnivå, men du som bara har 80 000 kr, behöver inle så myckel. En sådan lag har, tycker jag, prägeln av ett visst förmynderskap över medborgarna. Det är inte vad vi önskar. En lag bör ge alla medborgare lika möjlighet atl ordna sin ekonomi.

När det sedan gäller relroakliviteten, som ordföranden ocksä berörde, bemötte Jag redan i milt inledningsanförande i stort sett vad utskotts-ordföranden sade. Jag behöver inte nu upprepa min argumentering för ställningstagandet i min reservation nr 10.

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Frågan om tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande har berörts i samtliga inlägg. Jag skall gärna erkänna all det är en av de svåraste frågorna alt la ställning till. För mig har del avgörande varil - när jag accepterat att den skulle träda i krafl omedelbart efler den 20 januari - all försäkringsbolagen lojalt respekterat de regler som framlades i kommittén den 20 Januari, Om del är rikligt alt försäkringsbolagen, såsom det uttalas i proposilionen. lojalt har följl den rekommendationen har del egentligen inle begåtts någon orättvisa. Om detta är hell rikligt kan del endasl vara fråga om undantagsfall, som skulle bli orättvist

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

behandlade. Har ä andra sidan en del försäkringar tecknats till väsentligt högre belopp anser jag atl det skulle vara en direkt orättvisa mol både försäkringsbolag och de enskilda som har följt rekommendationen om man flyttade fram ikraftträdandet lill i dag.

Vi vet att försäkringsbolagen har varit så pass måna om atl följa rekommendationen att de utfärdat särskilda blanketter för ulräkning av premieulrymmel enligl de beslämmelser som presenlerades. För all inle svika den grupp som följt rekommendationen bör man, anser jag, acceptera ell ikraftträdande omedelbart efter den 20 januari.

När ulredningen nu har gjort en sådan här rekommendation - det kan vara diskutabelt om en utredning skall göra del eller inle, men det har skett - och den rekommendationen har följts, anser Jag det självklart all vederbörande försäkringstagare skall ha avdrag för premien under 1975. Det har vi från centern framfört i motionen, och del har utskollet accepterat.

Detta är bakgrunden lill mitt ställningstagande i denna fråga.

Hen WÄRNBERG (s) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Magnusson i Borås hörde fel om han trodde all jag sade all del nuvarande systemet har fungerat bra i allo. Det anser jag att det inte har gjort. Jag sade all det fungerat bra i de flesta fall men att del finns vissa som har ulnylljal delta system för all få otillbörliga skallefördelar. För att inte dessa skulle fä ytterligare etl år pä sig att utnyttja systemet för sådana otillbörliga skattefördelar, framförallt genom engängsinbelalning - som egentligen inte har myckel med pensionspla-nesystemel all skaffa -, anser jag alt man måste göra någonting nu. Om herr Magnussons uppskovsförslag hade segrat hade vi fän en hel rad nya slora inbetalningar, som inte varil berättigade ur pensionsän-damålssynpunkl utan endasl hade en uppgift - att uppskjuta skatten lill ell senare tillfälle och givelvis all minska progressionen.

Sedan är del fråga om man skall ha retroaktivitel i någon lagstiftning eller inte. Jag delar uppfattningen hos dem som säger att vi i så fä fall som möjligt bör ha retroaktivitel, men atl retroaktivitel inte helt kan undvikas.

Jag undrar om herr Magnusson ändå inte någon gång har accepterat retroaktivitel i lagstiflningssammanhang, när han sett att det uppstått tokigheter på grund av gällande lag som snabbi måste rättas till. Innan man hunnit göra del, med den långsamma procedurordning som vi har, lar det en viss lid. Om herr Magnusson i Borås inte varit med om au genomföra någon retroaktiv lagstiftning, är han ell undantag, ty de flesta i kammaren har varil med om sådana åtgärder.

I delta fall har vi den uppfattningen atl slora ölägenheter skulle ha uppställ, om vi hade bevarat den nuvarande lagstiftningen. Med tanke på all livförsäkringsskattekommittén hade anvisat ell förslag, som skulle gälla från en viss tidpunkt, lycker Jag inte att de formella synpunkterna borde få väga så tungt att vi inle kan genomföra en ändamålsenlig lagstiftning.

Jag vill vidare säga några ord lill herr Hörberg med anledning av mitt ullalande om överförsäkring och atl systemet kommer atl bryla samman, om man medger avdrag med två basbelopp. Dessa två basbelopp, herr Hörberg, skall läggas på den utgående planpensionen. Det betyder atl vederbörande, som redan har en relativt tillfredsställande pension ordnad, därtill skulle få lägga två avdragsgilla basbelopp. Då har man brutit mol den i betänkandet och i propositionen fastlagda principen all pension skall vara en form av uppskjuten lön. Då skall inte ulan vidare den som redan har elt ganska hyggligt pensionsskydd kunna göra ytterligare etl avdrag på 20 000 kr. för pensionsförsäkringspremie.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m.m.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för atl herr Wärnberg i princip är med pä atl man inte skall ha någon retroaktiv lagstiftning. Jag medger atl del kan finnas fall dä en sådan kan framstå som specielll nödvändig. Jag skall även erkänna atl vi har varil med om elt sådanl fall. Men då hade riksdagen, den lagstiftande församlingen, fattat ett beslut där man sade ifrån alt utvecklingen hade gått så långt all något måste göras. Därefter lade ulredningen i fråga fram sill förslag. Det var ell specialfall där alla ansåg all förhållandena var alltför långt gångna.

Jag tror dock atl statsmakterna har utomordentligt god kontroll över de avdrag som görs för pensionsförsäkringar- möjligen frånsett ullands-fallen, men vi är ju överens om atl vi har stoppat dessa så långt som det över huvud taget är möjligt.

Jag skall också ta upp några frågor som Jag inte hann beröra i min förra replik. Herr Wärnberg säger att värt förslag om räll till avdrag för pensionsförsäkringspremier med två basbelopp för den som har tjänstepension och med fyra basbelopp för den som inte har tjänstepension ger alltför slora pensioner. Men förslaget har ju tillkommit i syfte atl undvika alltför mänga dispensfall. Riksskatteverket kommer hell säkert att bli överhopat med arbete, om del i fortsättningen skall bestämma när försäkringspremie skall få dras av eller inle, så snart den nägot överskrider den stipulerade gränsen. Det är nödvändigt att försöka fä ell syslem som ger t. ex. även dem som har varierande inkomster möjlighet atl inom en viss gräns nägot anpassa sina premier till dessa. Del är därför vi framlagt värt förslag. Det kan inle leda till några missbruk.

Nu anser herr Wärnberg alt del skulle bli fråga om alldeles för stora pensioner. Men pensionsförsäkringar är myckel dyra. Jag har av en expert fäll den uppgiften atl bara de nya pensionsförmåner som staten var tvungen att ge generaldirektörerna i den senaste avtalsrörelsen - dessa ligger Ju utanför planen - innebar t. ex. för en generaldirektör, som i dag är 55 år och skall gå i pension vid 65 år, krav pä inbetalning av inte mindre än 315 000 kr. För den generaldirektör som i dag är 60 år och som skall avgå med pension vid 65 års ålder skulle det erfordrasen inbetalning för att fylla ut det nya pensionstillskott, som han fick. på inle mindre än 500 000 kr.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Vad är del då för snack om för slora inbetalningar när en liten företagare säljer sill förelag eller behöver några hundralusen kronor för alt säkerställa sin pensionering? Man vet inte rikligl vad man talar om när man pekar på premiernas storlek.

Hen HÖRBERG (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Wärnberg berörde hell kort sin syn pä problemet med tvä basbelopp som gräns, vilket Jag har föreslagit, och sade bl. a. alt pension med två basbelopp ovanpå planpensionen skulle bli för myckel. Men Jag nämnde i mill inlägg nyss ell exempel där del inle rörde sig om en pensionering som låg ovanpå planpensioneringen. Vi kan exempelvis länka oss alt någon vill förtidspensionera sig mellan 57 och 60 är - under de åren har man ju ingen planpension.

Det finns alltså fall dä siörre premieavsätiningar är berättigade än belopp inom den relativt snäva gräns som utskottsmajoriteten har stannat för. Jag vidhåller alltså att två basbelopp vore rimligt. Det skulle ju inte heller innebära nägot särdeles stort belopp i kronor räknal.

Jag förslår all herr Wärnberg inle hann all på ire minuier svara på vad jag lidigare sagt om de orättvisor som ligger i procentuell avdragsräll. vilket Ju ger högre inkomsttagare möjligheler lill siörre avdrag än vad vanliga inkomsiiagare har.

Herr WÄRNBERG (s) kon genmäle:

Herr lalman! Jo, jag bemölie herr Hörbergs senasle inlägg och sade all den vedertagna principen, både i propositionen och i utskottsbetänkandel. är all pensionen är en fortsättning av lönen. Den är alltså lidigare intjänad men uppskjuten lön. Del betyder att pensionen alltid måste stå i relation lill inkomslen. Det är således inte fråga om någon orättvisa, ulan vi har godtagit principen om en viss relation till den inkomst som man har haft.

Herr Hörberg kan ju framlägga ell förslag någon annan gång. om han anser all hela detta system är tokigt och tycker att alla bara skall ha folkpension - det är Ju den gamla vanliga linjen när man talar om den fullständiga rättvisan. Men än sä länge har vi i alla fall den principen alt pensionen är en procentuell del av uppskjuten intjänad lön. Det betyder all del egeniligen inle skulle finnas något som helst bottenbelopp och personligen har jag ställt mig mycket tveksam till au gä upp sä högt som till 7 000 kr. En kompromiss är naturligtvis en kompromiss, men främst av tekniska skäl har Jag varil med på förslaget för atl man skulle få bort smådetaljerna och slippa en administrativ omgång.

Herr Magnusson i Borås sade alt det här rör sig om småbelopp. Herr Magnusson, del är så alt en människa, som i dag har sin pensionsfråga ordnad, därutöver skulle fä avsälla hela sin inkomsl upp lill 40 000 kr, lill pension och under tiden kunna låna sig fram - för all leva på det, om den människan hade lust. Detta är ell orimligt förhållande. Jag måste kalla det överpensionering i allra högsta grad, om man skulle kunna avsätta hela sin inkomst ända upp lill 40 000 kr, lill sin pensionering.

Herr förste vice lalmannen anmälde all herrar Hörberg och Magnusson      Nr 46
i Borås anhållit all lill protokollet fä antecknat att de inte ägde räll till      Lördaeen den
ytteriigare repliker,                                                          13 december 1975

Fru TROEDSSON (m):

Herr talman! Skatteutskotlets betänkande nr 20 innebär rätt slora förbättringar i förhällande till proposilionen när del gäller de frivilliga pensionsförsäkringarna - förbättringar som i vissa avseenden sträcker sig längre ät vårt håll än vad som föreslagits i motioner från de partier som stod för kompromissen förra fredagen, det vill jag gärna medge. Tyvärr kan man inte säga delsamma i fråga om Ijänslepensioneringen för oberoende arbetstagare.

Jag skall begränsa mitt inlägg lill ijänslepensioneringen, men jag skulle ändå vilja göra en liten kommentar lill vad herr Wärnberg sade om kraftig överpensionering. Försäkringstagarna är ju olika stora risker, och den som är en särskill stor risk ur försäkringssynpunkt, och som alltså har det största behovet av en försäkring, kan många gånger få premier som är dubbelt sä stora som för en vanlig, hell frisk försäkringstagare. Det innebär att det inom samma ram bara skulle vara möjligt för honom atl få en hälften så hög pension som den fullt friske.

När det gäller Ijänslepensioneringen har arbetsgivare och arbetstagare hittills fritt kunnal komma överens om villkoren. Nu föreslås att om detta resulterar i för bra villkor för de anställda - dvs. överstiger allmän pensionsplan av typ STP och ITP - skall arbetsgivare inte längre få göra fullt avdrag vid beskattningen för kostnaderna för tryggandet. Sådana avvikelser förekommer i dag i ett mycket stort antal fall och grundas mestadels pä faktiska förhållanden inom olika delar av arbetsmarknaden. Jordbrukskooperationen med någol högre sjuk- och familjepension kan las som ett exempel, de s. k. topplöneplanerna, främst inom exportindustrin, som ett annat. Inställningen i proposilionen är tydligen att sådana förmåner i stort sett skall bort. Man kan inte ta bort dem för de personer som redan fått dessa löften, men inga ytterligare grupper skall kunna få dem annat än som följd av att de stora planerna förbättras.

Förslaget är så hårt knutet lill generella pensionsöverenskommelser att man vid en korrekt skatterättslig behandling inte ens skulle kunna godkänna alt en person som vid anställningslillfällel har 27 år kvar lill pensionsåldern får hel pension. Detta innebär inle bara ett utomordentligt stelbent syslem utan mäste också ses som etl allvarligt intrång i principen om arbetsmarknadens frihet.

Nu säger sig utskottet ha förståelse för önskemålen all mindre avvikelser bör kunna godkännas vid beskattningen ocksä i fortsättningen, men ger för tillfället upp med en suck därför atl det inle kan finna någon lösning, annat än att riksdagen skriver lill regeringen och ber den hitta på någonting. Samtidigt gör utskottet det kategoriska uttalandet att begränsningarna i avdragsrälten sker för att endasl "verkliga pensioneringsbehov" skall tillgodoses med obeskattade medel.

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar", m. m.

Men verkligheten är nu en gäng sådan, herr lalman, atl alla branscher, alla företag, alla anslällda inle kan passas in i en och samma läst - del är något som inte minst vi borde ha i åtanke när vi som riksdagsmän begrundar våra egna, i högsta grad specialutformade pensionsvillkor. Den enda möjlighet lill dispens som föresläs för oberoende arbetstagare avser tryggande av merkostnad för förtidspension med fulla förmåner, f ö. ett dispensförfarande som kommer att ge riksskatteverket skäppan full.

Kostnad för pensionsförsäkring skall alltså - med vissa undanlag för arbetsgivare som upphör med sin verksamhet - inle få dras av med högre belopp än som behövs för alt trygga åtagande enligt pensionsplan. Möjligheterna atl avsätta medel till pensionsstiftelse och liknande begränsas i motsvarande män. Samtidigt kvarstår självfallet avdragsrälten för direkt utbetalade pensioner utan någon som helst begränsning. Resultatet av detta kan bli en skatiemässigt olika behandling av olika arbetsgivare. Välkonsoliderade företag kan utlova goda pensioner utan atl göra motsvarande avsättningar eller premieinbetalningar. Andra, mindre välkonsoliderade företag, som av konkurrensskäl måste "hänga med", mister avdragsrälten för de överstigande förmånerna i den män de tryggas, samtidigt som de anslällda helt naturligt blir beskattade för utfallande pension i dess helhet. Det här sättet alt införa ett helt nytt moment av dubbelbeskattning reagerar vi myckel bestämt emot.

Eftersom utfästelser som överstiger allmän pensionsplan inte kan säkerställas utan dubbelbeskattning för den som anställts efter den 31 december i år, torde resultatet i allmänhet bli att förmånerna bibehålls men atl själva tryggandet tas bort, alltså en utveckling stick i stäv mot den som under senare år mycket medvetet har eftersträvats.

Den pension som vederbörande är berättigad till kommer då att bli avdragsgill i samband med att den utbetalas. Men därmed har man ocksä gjort ell väsentligt avsteg från vad som kan betraktas som företagsekonomiskt rikligt. Från företagsekonomisk synpunkt finns här bara en riklig metod, nämligen att kostnaden belastar det år då pensionsåiagandet görs eller ökas. Det tror jag också att företagsskatleberedningens ordförande herr Wärnberg hell håller med om.

Enligt hittillsvarande svensk beskattningsrätt har några begränsningar i princip inle uppställts i rätten för arbetsgivare och arbetstagare att träffa överenskommelse om lön. Inte heller rätten atl träffa överenskommelser om pension har ifrågasatts. Likaså är del en klar frihet för av varandra oberoende parter att komma överens om fördelningen mellan lön och pension. Vi menar att denna frihet bör kvarstå.

Det enda skälet för alt dra in ijänstepensioneringen i förslaget är att fåmansbolag skulle kunna ge delägare med bestämmande inflytande pensioner som inte i första hand avser atl tillgodose pensioneringssyfiet utan inkomstutjämningssyftet. Både propositionen och ell i detta avseende enigt utskott ställer sig bakom en utvidgning av begreppet delägare med bestämmande inflytande. För dessa delägare flnns ju redan nu restriktioner för tryggande av pensionering. Utskottet är också, som herr Mag-

nusson i Borås tidigare sade, hell enigt om atl alla pensioner, för vilka premieavdrag eller motsvarande förmän har åtnjulits här i landet, också skall beskattas i Sverige även om pensionstagaren flyttar utomlands.

Vi har alltså, herr talman, den inställningen att tjänslepensionering mellan oberoende arbetsgivare och arbetstagare skall lämnas utanför den föreslagna lagstiftningen. Med den inställningen slipper man också, utöver vad jag lidigare anfört, de komplikationer som inträder i samband med byte av anställning efter den 31 december i år. Betecknande är atl utskottet inte har kunnat lösa dessa problem, som blir aktuella redan om ett par veckor. Del förslag som föreligger är alltså ägnat alt allvarligt minska rörligheten på arbetsmarknadfen. Den som har pensionsutfästelse utöver plan kan inte ens flytta inom samma koncern, om det är olika bolag inom koncernen som betajar ut pensionerna, ulan att komplikationer uppslår.

Slutligen, herr talman, är vårt land litet, men det är ett land i världen. Vi kan inle avgränsa oss frän omvärlden utan mäste, för att bibehålla vår konkurrensförmåga och förbättra vår exporlkapacitet, kunna konkurrera med andra länder om toppforskare och andra viktiga grupper. Vi vet att vi redan har svårt att kunna konkurrera med lönerna pä grund av del höga skattetryck som vi har här i landei. Det vore olyckligt om vi inle heller skulle kunna erbjuda internationellt sett marknadsmässiga pensioner åt dessa nyckelkrafler utan all komplikationer skulle uppstå.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservationen 8 och också till de övriga reservalionerna, fr. o. m. reservationen 2, med herr Magnussons i Borås och mill namn.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Under delta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Syftet med pensionsförsäkringar borde endasl vara atl tillförsäkra personersom saknar andra former av tjänstepension likvärdiga villkor med övriga. Tyvärr har systemet med pensionsförsäkringar i alll högre grad blivit ell medel för högre inkomsttagare att vinna skatteförmåner. Därför är del motiverat med ändring av beskattningsreglerna härvidlag. Regeringens proposition innebär all vissa stötande inslag på delta område korrigeras, men enligl vår mening är de föreslagna ålgär-derna otillräckliga. Det är exempelvis en brist au man inte är beredd atl aktualisera en frivillig pensionsförsäkring i samhällets regi.

Den frågeställningen är inte ny, Livförsäkringsskattekommittén behandlade den, I ett särskilt yttrande förespråkade ett par ledamöter att riksförsäkringsverket lämpligen kunde stå som huvudman för etl sådanl pensionssystem. Bland de fördelar som skulle vinnas med ett sådant system kan nämnas en sanering av avdragsbeslämmelserna, möjligheler att åstadkomma billigare premier, etc,

I moiion 152 har vänsterpartiet kommunisterna föreslagit att riksdagen

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

hos regeringen begären utredning om frivillig pensionsförsäkring i samhällets regi. Skaiieutskottet finner frågan intressant och medger all motionärernas förslag kan innebära avsevärda fördelar. Uiskottei förklarar sig inle ha något all erinra mot alt frågan övervägs, men av någon anledning kommer man till slutsatsen atl den inle bör las upp i della sammanhang. Varför inle?

Som vi påpekat i motionen står en sådan utredning inle på något säll hindrande i vägen för atl omedelbara reformer genomförs när det gäller beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar. Regeringens förslag liksom förbättringar av dessa kan alltså antas nu, samtidigt som en utredning begärs. Tvärtemot utskottets slutsats kommer vi fram lill alt det är Just i delta sammanhang som denna fråga bör tas upp,

Proposilionen presenteras bl, a. med följande mening: "För alt motverka atl pensionsförsäkringar skall kunna utnyttjas i annal syfte än pensionering föresläs skärpta villkor för alt försäkring skall kunna godtas som pensionsförsäkring," Propositionen innehåller förbättringar och är etl steg i räll riktning, men möjligheler att utnyttja pensionsförsäkringarna i annat syfte än pensionering kvarstår. Det borde därför vara hell naturiigl all i della sammanhang förbereda nästa steg genom atl utreda frågan om en pensionsförsäkring i samhällets regi. När utskollet finner frågan inlressanl och inser atl fördelar skulle kunna vinnas borde man kunnat biträda molionsförslaget om en utredning. Utskottet åberopar riksförsäkringsverkels remissvar, vari anföres au det finns åtskilliga frågor all lösa inför ell sådant system. Della bör ocksä kunna anses tala för en utredning. Även riksförsäkringsverket har f ö. ansett förslaget vara intressant. Svenska kommunalarbetareförbundet stödde i sill remissvar helt förslaget om frivilliga pensionsförsäkringar i samhällets regi.

Jag ber, herr talman, all fä yrka bifall lill yrkande nr 3 i moiion 152. atl riksdagen hos regeringen begär utredning om frivillig pensionsförsäkring i samhällets regi.

Vi har i vpk-molionen också anförl atl ytterligare åtgärder utöver propositionens förslag behövs för att minska de oacceptabla fördelarna för höginkomsttagare. Vi kan exempelvis inte finna det motiverat alt avdrag för pensionsförsäkringar skall fä beräknas på inkomsl upp lill 20 basbelopp, dvs, närmare 200 000 kr. Vi har föreslagit att avdragsrälten för premier ytterligare begränsas sä atl avdrag inte får beräknas på inkomsl över 10 basbelopp. Delta motsvarar upp emot 100 000 kr., och del borde vara fulll lillräckligl.

Förslag om sådan begränsning med följande lagtext delas nu ut lill kammarens ledamöter, och jag ber alt fä yrka bifall till della:

"att riksdagen beslutar att 46 S 2 mom. kommunalskallelagen, såviii nu är i fråga, skall ha följande lydelse

46 v,

2 mom. 1 hemortskommunen-- den skallskyldige.

Har skaltskyldig---- eller underhållsbidraget.

Därest skaltskyldig--- nämnda tid.

Avdrag för---- 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) fär ej överstiga den skattskyldiges A-inkomsi för beskattningsåret eller året närmasl dessförinnan och beräknas med hänsyn lill storleken av sådan inkomst. Avdraget får uppgå till högst 30 procent av inkomsl som hänför sig lill jordbruksfastighet eller rörelse och 10 procent av övrig A-inkomsl, beräknat på en sammanlagd A-inkomsl av högst tio gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring beslämts för Januari månad året närmast före taxeringsåret, men får i stället beräknas lill högst 7 000 kronor jämte 30 procent av inkomsl som hänför sig lill Jordbruksfastighet eller rörelse inlill en sammanlagd A-inkomst av 23 000 kronor. Avdraget beräknas i sin helhet antingen pä inkomsl som skall upptagas lill beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomsl avses inkomsl som enligl 9 S 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är alt anse som A-inkomsl.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Har skaltskyldig---- femte stycket.

Oavsett föreskrifterna- paragraf åtnjutits."

Ävenså aktualiserar vpk-motionen ett annal system för avdragen, så all dessa fär samma reella betydelse för skattskyldiga med olika inkomsl. 1972 ärs skatteutredning har i etl remissyttrande påpekat att del inte i och för sig är självklart all skaltelättnader i samband med premie-inbetalningar skall medges i form av avdrag vid taxeringen ulan exempelvis genom avräkning från slulskalten. Del bör hållas i minnel all avdrag vid taxering alltid främst gynnar dem som har höga inkomster och missgynnar dem som har lägre inkomster. Vi är medvetna om all det kan föreligga svårigheter att rycka loss elt avdrag för omedelbar övergång lill systemet med skattereduktion. Avdragsfrågorna bör givetvis lösas i sin helhet.

Alla tillgängliga uppgifter visar emellertid alt med nuvarande avdragsregler gynnas personer med höga inkomsler och stora förmögenheler. Vi anser därför all riksdagen hos regeringen bör begära förslag lill sådan utformning av avdragen i skattesystemet att dessa får samma reella betydelse för skatiskyldiga med olika inkomsl, t. ex. genom övergång till avräkning från slulskalten.

Jag ber. herr talman, all fä yrka bifall lill motionen 1975/76:152 även på denna punkl.

Herr BOSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skall i mitt inlägg ägna mig åt den del av proposilionen och utskottsbetänkandel som berör ijänslepension. Jag kommer därvid ocksä all anföra synpunkter pä den vid betänkandet fogade reservationen 8 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson,

Jag hade tänkt atl inledningsvis beskriva ivä planpensionssyslem på den privata arbetsmarknaden, nämligen ITP och SPP, men avslår därifrån

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

och hänvisar i stället till proposilionen s. 54.

När del gällt att finna ell system alt ändra beskattningsreglerna för ijän.siepensionerna har det, som ocksä sägs i utskottets skrivning, varit den mest svårlösta frågan. Som tidigare sagts grundar sig propositionen pä ett av försäkringsskallekommitlén framlagt förslag. Remissinstansernas kritik mol kommitténs förslag har emellertid medfört delvis nya lösningar, framför allt i fråga om Jusl tjänstepensionerna, i syfle alt bl. a. åstadkomma ett från administrativ synpunkt mer lätthanterligt system.

För tids vinnande avslår jag också från att ta upp LSK:s förslag och begränsar mig lill alt redovisa atl deparlemenlschefen i proposilionen har föreslagit alt begränsningarna riktas mot arbetsgivarens nuvarande avdragsräll för kostnader för att trygga pensionsutfästelse. Arbetsgivare skall således få dra av kostnad för tryggande av anställds framlida pensionering med belopp som motsvarar kostnad för alt trygga pension enligl allmän pensionsplan eller därmed i förmånshänseende jämställt pensionsåtagande. Som herr Wärnberg nämnde i sitt inlägg gäller begränsningen inle avdragsrällen för pensionslöften som lämnats t. o. m. 1975.

Ett annat undanlag frän begränsningen gäller arbetsgivare som upphör med sin verksamhet. Avsättningsmöjligheterna lill pensionsutfästelse och till kontot Avsatt lill pensioner m. m. begränsas i motsvarande mån. Vidare skall riksskatteverket enligt propositionen få möjlighet all lämna dispens för all trygga merkostnad för förtidspension med fulla förmåner.

I utskottsbelänkandet sägs vidare om de nya bestämmelserna:

"Med allmän pensionsplan menas sådana allmänna grunder för pensionering av arbetstagare eller deras eflerievande som avser tryggande av pensionsutfästelse genom kreditförsäkring eller avsättning lill pensionsstiftelse och som pä arbetstagarsidan är godkända av huvudorganisation.

Om pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan inle föreligger, skall med sådan plan likställas pensionsåtagande för pensionsförmåner som ryms inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande arbetsuppgifter eller hans efterlevande. Som förutsättning härför gäller atl åtagandet tryggas genom pensionsförsäkring, avsättning lill pensionsstiftelse eller kreditförsäkring,"

I reservationen 8 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, vilken fru Troedsson här talat för, anförs inledningsvis, alt eftersom departementschefen i sitt förslag frångick livförsäkringsskattekommiiléns förslag att hopkoppling skulle ske mellan ijänslepensioneringen och frivilliga pensionsförsäkringar på så sätt all likformighet i själva avdragsrällen skulle uppnås har argumenten för att dra in ijänslepensioneringen under den föreslagna omläggningen bortfallit. Reservanterna menar fortsättningsvis att departementschefen inte heller angivit några skäl varför begränsningar skulle föreslås beträffande arbetsgivares rätt till avdrag för avsättning till en framlida pensionering. Om reservanterna läser på s. 132 i propositionen finner de alt departementschefen anför: "Utgångspunkten för mina förslag i detta lagstiftningsärende är all begränsa avdragsrällen

för koslnaden för pensionering på sådanl sätt alt endasl verkliga pensioneringsbehov får tillgodoses med obeskattade medel."

Departementschefen säger vidare på samma sida:

"Det finns naluriigtvis ett allmänt krav på rättvisa vid beskattningen, även om man inte kan gå så långt i strävan efter likformighet som kom-millén har gjorl. Enligt min mening tillgodoses della krav lämpligast genom atl medge arbetsgivaren avdrag för ijänslepensionskostnaderna inlill vad som krävs för att uppfylla allmän pensionsplan i branschen."

Utskottsmajorileten delar departementschefens uppfattning, och del är därför vi gör det enligl reservaniernas mening häpnadsväckande uttalandet atl avdragsrätten begränsas lill all endasl svara mol verkliga pensioneringsbehov.

Reservanterna säger vidare att det i propositionen inte förekommer något önskemål att begränsa pensionsnivän. Nej, propositionen gäller ändrade beskattningsregler för pensionsförsäkringar och arbetsgivares kostnader för tryggande av den anställdes pensionering.

Det är möjligt all förslaget, som departementschefen också säger i proposilionen, i praktiken torde få den konsekvensen att arbetsgivarna i fortsättningen inte lämnar högre pensionslöften än vad som gäller enligt de pensionsplaner varom arbetsmarknadens parter blir överens.

I reservationen heter del: "Den pension som vederbörande är berättigad till kommer, om inte tidigare, i vart fall alltid alt bli avdragsgill i samband med att den utbetalas. Därmed har man emellertid också gjort ett väsentligt avsteg frän vad som är företagsekonomiskt motiverat. En följd av detta blir givetvis alt ett företag som ger längre gående löften om pensioner än vad som följer enligt allmän pensionsplan etc. inte kommer att med avdragsräll i beskattningen kunna belasta rätt beskattningsår."

Den del av avdraget som svarar mot allmän pensionsplan kommer att belasta rätt beskattningsår. Den överskjutande delen betraktas som direktutbetald pension och blir således avdragsgill under beskattningsåret.

När utskottet skriver alt man inte bör bortse ifrån alt nuvarande regler för avdrag för kostnader för anställds framtida pensionering lämnar utrymme för och i vissa fall utnyttjas för skatteflykt av betydande mått, säger reservanterna att delta är en häpnadsväckande argumentering för all föreslå begränsningar på della område.

Jag läste i livförsäkringsskatiekommiuéns betänkande på s. 134 följande: "Vidare är det inte sällan möjligt för en person, som bedöms särskilt värdefull av sin arbetsgivare, alt i anställningsavtal betinga sig exceptionellt slora pensionsförmåner, eventuellt på bekostnad av lönen, även om inte ren ekonomisk intressegemenskap finns mellan parterna. Della kan inte anses tillfredsställande från skattesynpunkt."

Vetskapen om att denna möjlighet finns i nuvarande regler är ett tillräckligt skäl föratt införa begränsningar i avdragsrätten. Reservanternas skrivning om att utskottet möjligen menar att det bl. a. med hänsyn till löneskatten och socialförsäkringsavgifter är en fördel alt ge större pensioner och lägre lön är en spekulation som helt får stå för reser-

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1975/76:46

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna .for pensionsförsäkringar, m. m.

vanlernas räkning. Jag kan i van fall inte erinra mig alt den motiveringen för begränsning förekom vid utskottsbehandlingen.

Reservanterna gör också gällande all den proposition som nu föreligger för riksdagens behandling inskränker avtalsfriheten på arbetsmarknaden i fråga om tjänstepensioner. Vad vi här om en stund skall ta ställning till är en fråga om beskattningsrätt. Det är rimligtvis inte en fråga som skall avgöras av arbetsmarknadens parter.

Jag vill härefter helt kort säga några ord om en del frågor som framkom under utskottsbehandlingen och som ocksä anförts i reservationen 8 och det särskilda yttrande av herr Hörberg som fogats lill betänkandet.

När det gäller detaljutformningen av förslaget har utskollet redan konstaterat att pensionsåtaganden som helt följer allmän pensionsplan enligt kollektivavtal inte berörs av de aktuella ändringarna. I en skrivelse frän bl. a. företag, försäkringsbolag och organisationer har utskottet emellertid erfarit att det i stor utsträckning förekommer smärre avvikelser från dessa planer. Del finns exempelvis sedan länge etablerade pensionsplaner inom jordbrukskooperationen och andra företag, vilkas pensionsåtaganden nära ansluter lill statens pensionsreglemente, där avtalen -som inte har karaktär av kollektivavtal - lämnar obetydligt bättre efter-levandeförmäner än ITP-planen.

Utskollet har även upplysts om alt det också är relativt vanligt alt arbetsgivaren tillgodoräknar tidigare tjänstgöringstid även om del inte skall ske enligt planen.

Utskottet har i sin skrivning uttalat förståelse för önskemålen atl mindre betydande avvikelser av detta slag bör kunna godtas vid beskattningen även i forfsättningen. Utskottet anför alt en lagstiftning av denna karaktär innebär praktiska problem, men enligt utskottets uppfattning kan frågan om vilka ändringar som anses motiverade från administrativ synpunkt naturligtvis bäst bedömas efler en lids erfarenhet av det nya systemet. Som framgår av propositionen och som också påpekats lidigare är en översyn redan planerad beträffande vissa tekniska frågor om konloav-sättningar m. m., och regeringen kommer givetvis att ha sin uppmärksamhet riktad också på de problem som utskottet berört i sitt belänkande.

Utskottet har den uppfattningen att det är av vikt att på allt sätt un-deriälla genomförandet av de nya reglerna och så långt möjligt förenkla uppkommande praktiska problem.

Med anledning härav föreslår utskottet att riksdagen i skrivelse lill regeringen begär prövning av möjligheterna lill bibehållen avdragsräll för pensionsåtaganden som innebär mindre avvikelser från allmän pension.

Herr talman! Jag ber att fä instämma i herr Wärnbergs yrkande om bifall till skatleulskottets hemställan i dess betänkande nr 20,

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det är riktigt alt utskottet ullalar förståelse for önskemålet atl mindre betydande avvikelser skall kunna godkännas, men utskottet

säger sig inte hitta några lösningar därför att lagar och regler skulle fä en alltför svävande innebörd. Man är alltså tvungen atl t. v. ge upp i den frågan.

Det är vidare viktigt, som herr Boström säger, att avtalsfriheten på arbetsmarknaden i fråga om tjänstepensionering inte inskränks genom förslaget. Men herr Sträng säger ju, som herr Boström citerade, att "mitt förslag i praktiken torde få den konsekvensen att arbetsgivare i fortsättningen inte lämnar högre pensionslöften än vad som gäller enligt planer varom arbetsmarknadens organisationer blivit överens".

Tycker verkligen herr Boström att det är rikligt och önskvärt med den likriktning av pensionsutfästelserna som kan bli följden av utskottsmajoritetens förslag? Varken propositionen eller utskottsmajoritetens förslag hindrar att vilka pensioner som helst avtalas, men vad de hindrar är atl arbetsgivaren tryggar sina utfästelser genom försäkring eller avsättning till pensionskonlon. Tycker herr Boström att det är riktigt och önskvärt att på det viset driva fram otryggade pensionsutfästelser? Kostnaderna för sådana pensionsutfästelser kommer ju, som jag redan sagt, att bli avdragsgilla den dag pensionerna betalas ut. Tycker herr Boström verkligen all det är företagsekonomiskt riktigt att avdragsrätten därigenom kommer all unyttjas fel år? Rätt beskattningsår borde väl ändå vara det år då pensionsutfästelserna görs eller höjs.

Tycker herr Boström vidare att det är riktigt att skatteutskottet helt bortser från de dubbelbeskattningseffekter som blir följden om pensionsutfästelser utöver plan tryggas? Borde inte skatteutskottet, om något, ocksä anlägga skatierätlsliga synpunkter på den här problematiken?

Hur skall vi, herr Boström, kunna hävda oss i den internationella konkurrensen om våra möjligheler att ge tryggade pensioner ål utländsk arbetskraft allvariigl försvåras? Och hur går det med dem som flyttar mellan företag, om företagen har pensionsutfästelser utöver planen? Utskottsbetänkandet andas inga som helst förslag till lösningar på dessa problem som kommer att inställa sig redan den 1 januari nästa år.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Herr HÖRBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Boströms uttömmande redovisning av problemen när det gäller atl tolka vad som skall anses utgöra del av allmän pensionsplan tycker jag visar alt en betydande byråkrati lätt kan bli följden, om individuella dispenser skall fordras av riksskatteverket i varje enskilt fall.

I all blygsamhet vill jag upprepa min rekommendation lill finansdepartementet att läsa mitt särskilda yttrande i denna fråga, där jag anför: "Såsom tolkning av vad som skall anses utgöra allmän pensionsplan eller del därav bör därför godtagas den överenskommelse, som lokal facklig organisation och berörda arbetsgivare gör, om båda tillhör centrala arbetsmarknadsorganisationer mellan vilka kollektivavtal träffats." Där finns både kompetens och ansvarskänsla.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna .for pensionsfor-säkringar, m. ni.

Herr BOSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Troedsson räknade upp en massa frågor som jag för del första inte hann anteckna och för del andra omöjligt kan besvara pä den korta tid jag har till mitt förfogande.

Fru Troedsson frågade om det var rikligt atl likrikta pensionsutfästelser. Men den här frågan gäller ingen likriktning av pensionsutfästelser utan likriktning av avdragsregler. Jag skulle kunna ställa en moifråga till fru Troedsson. Den förhärskande delen av löntagarna i del här landei är anslutna till ITP och STP. De pensionsutfästelserna har tillkommit efter förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, och jag är övertygad om atl löntagarna anser atl krav på högre pensionsutfästelser vore rimligt, medan arbetsgivarsidan naluriigtvis har en annan uppfattning.

ITP, .som tillkom 1960 som en avlösning av gamla SPP i samband med ATP:s tillkomst, har successivt ändrats. Om Jag inte missminner mig är det sex gånger som man fört förhandlingar och förbättrat dessa pensionsförmåner. Vad jag anser viktigt är att här har arbetsmarknadens parter varit överens om en vettig pensionsnivå. Pä den nivån ligger propositionen när den säger att avdragsrätten skall begränsas till att gälla allmän pensionsplan, exempelvis ITP.

Sedan vill jag säga nägot om dubbelbeskatiningseffekten. Fru Troedsson gav ett exempel pä en pension som var högre än normalpensionen och där skatten drogs av i samband med att den betalades ut. Rent företagsekonomiskt hade arbetsgivaren haft möjlighet att avsälla upp till pensionsplan inom ett är. Beträffande den återstående delen, den som jag vill kalla den direktulbelalda pensionen, kommer avdraget i samband med utbetalningen. För den totala pensionen har sålunda förelegat avdragsmöjlighet. Jag kan absolut inle finna någon form av dubbelbeskattning.

Fru TROEDSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag talade om dubbelbeskattning i de fall då pensionsutfästelserna översteg plan och var iryggade. Då blir det en dubbelbeskattning, och del problemet har uiskottei över huvud laget inle berört, vilket jag tycker är mycket allvariigl.

Herr Boström sade att del var omöjligt alt besvara alla mina frågor på den korta tid som stod till förfogande. Jag tror att det inte hade hjälpt med tio gånger så lång tid. Dessa stora problem kvarstår nämligen olösta efter den lösningen som departementschefen och utskottsmajoriteten har valt när det gäller ijänslepensioneringen.

Herr Boström framhöll vidare all pensionsutfästelser sker genom förhandlingar. Ja visst gör de det, och successivt har man förbättrat pensionsutfästelserna över hela arbetsmarknaden. Men dessa förbättringar har i allmänhet gått till så att man har förbättrat i något avseende inom ett område. Sedan har andra områden inom arbetsmarknaden önskat motsvarande förbättringar. Denna hävslångsmekanism tas bort genom den likriktning som detta förslag - om man skall tolka statsrådet Sträng -

är ägnat atl innebära. Ocksä del är en utomordentligt allvarlig brist med ulskoltsbelänkandel.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag har för avsikt alt bemöta de tre yrkanden som herr Berndtson har framställt. Jag skall börja med den frivilliga pensionsförsäkringen i samhällets regi, Uiskotismajoriteien har i delta avseende intagit en positiv ställning och säger att del är etl intressant uppslag. Man är dock medvelen om att det medför mycket slora komplikationer, och man är därför inte beredd att lösa problemet i detta sammanhang. Man vill inle begära någon utredning, eflersom man anser alt frågan mäste ses i hela sin vidd. Man tror inle atl det går all genomföra ett blandat system. Det går inte att förena del system vi har i dag med vpk:s förslag. Några individuella försäkringar kan då hell enkelt inle finnas kvar, ulan man fick tänka sig ett hell nytl utbyggt system med ATP på en högre nivå eller nägot liknande. Utskottet tycker, även om man har uttalat vissa sympatier för förslaget, att man i den situationen inle kan begära en Jälleutredning samma dag som riksdagen bifaller en proposition med stora förändringar i nu gällande syslem, ett system som väl kommer alt beslå, åtminstone en tid framöver. Utskottet anser alltså all man inte bör göra någon beställning i dag.

I fråga om övriga förslag är utskollet inte positivt. Jag kan hålla med herr Berndison om att ett pensionsunderiag på tio basbelopp kan ge en tillräcklig pension, men i så fall måste vi samtidigt ge oss på att reducera pensionsnivän hos alla andra, alla de som har tjänstepensioner. ITP är i dag baserat på 20 basbelopp. Om vi inte tillät mer än tio basbelopp, skulle vi tvingas all ge oss in på de avtal som i dag finns. På den statliga och kommunala sidan är den nivån redan vedertagen. Vi anser del alltså inte möjligt alt fastställa en annan nivå än den som är vedertagen i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Man kan inte ge dem som står utanför dessa avtal sämre förmåner, utan de måste ha ungefär samma förmåner som de andra.

Samma invändning kan jag också resa mot förslaget om avräkning på slulskalten i stället för avdrag. Elt sådant system måste Ju ändå samordnas med de andra system som vi har. Alla tjänslepensionsinnehavare får, oberoende av progressionsnivån, pensionsförmånen lagd ovanpå den normala inkomsten ulan atl behöva skatta för den. De skulle då gynnas otillbörligt i jämförelse med dem som använder sig av avdragsmöjligheten. De senare kommer i ett mycket sämre läge om de inte får göra avdrag på den nivå där inkomsten ligger.

För övrigt beskallas den utfallna pensionen en gång i liden, och dä sker det inle efter någon enhetlig taxa, utan då läggs pensionen samman med eventuella andra inkomster. Vi har en progressiv skala vid beskattningen också av pensionen, och dä måste vi också ha en progressiv skala i fråga om avdragsrätten. Det föranleder mig att yrka avslag på det förslag som herr Berndtson har framfört.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna.för pensionsförsäkringar, m. m.

Hen BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg säger att utskottet har en positiv inställning till pensionsförsäkringar i samhällets regi men att han ser en rad problem som behöver lösas. Då borde han komma lill den logiska slutsatsen att skall man angripa dessa problem så är det väl rimligt att företa en utredning, och det är vad vi har begärt i vår motion att riksdagen skulle beställa hos regeringen.

Vi hävdar alltså att det skulle vara en rad fördelar med etl sådant pensionssystem som vi har föreslagit. Del är tydligen också utskottet pä del klara med, men man pekar samtidigt pä atl det finns problem som måste lösas. Jag tycker som sagt att den frågeställningen bör angripas genom att riksdagen begär en utredning.

Herr Wärnberg medger också all 20 basbelopp är mycket, och Jag anser att här kan man tala om pensionsförsäkringar vilka, som propositionen säger, utnyttjats i annat syfte än pensionering. Del kan inte fylla någol syfle ur pensionssynpunkl att sätta gränsen så högt. Därför anser vi del motiverat att företa den sänkning av beloppsgränsen och den ändring av avdragsreglerna som vi har föreslagit.

Dä säger herr Wärnberg att det kan inte göras ulan en samordning med andra avdrag. Jag vill päpeka alt vi framhållit i vår moiion all del kanske inte är möjligt att rycka loss ett avdrag. I motionen begärs därför att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådan utformning av avdragen i skattesystemet all dessa får samma reella betydelse för alla skattskyldiga. Riksdagen skall givetvis begära förslag som omfattar även andra typer av avdrag.

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Den begränsning lill tio basbelopp som herr Berndtson har begärt skulle väl inle gälla de tjänstepensionsöverenskommelser som träffats mellan arbetsmarknadens parter. Så har jag inte fattat det, utan del är väl endast avdragsrälten för privata pensionsförsäkringar som herr Berndtson har givit sig pä.

Vad sedan beträffar begäran om utredning anser utskollet del oriktigt att riksdagen samma dag som den beslutar om genomgripande förändringar av nuvarande system skulle säga atl systemet är odugligt och att vi därför måste låta utreda ett nytt system. Det har utskottet ansett olämpligt, utan delta mäste ses över i ett något större sammanhang och vid elt nägot senare tillfälle.

Hen BERNDTSON (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Med vetskap om den lid utredningar brukar la på sig tror jag inte det är en dag för tidigt att redan nu beställa en sådan utredning, om vi inom rimlig tid skall få ell annat system.

Fru LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Under de senaste åren har allmänhetens reaktion mol skattebrott ökat. Även olika former av undandragande av inkomsl frän

beskattning genom avdragsmöjligheter inom lagens gränser har ofta upplevts som orättvisa, speciellt av stora löntagargrupper som inte har hafl dessa avdragsmöjligheter. De har ju främst kunnat utnyttjas av företagare och rörelseidkare.

Bl. a. har det uppmärksammats atl det har förekommit mycket stora avdrag för premier för pensionsförsäkring, varigenom man väl inte i och för sig har undgått beskattning, eflersom den utbetalda pensionen beskallas i sinom tid, men i och med att vårt skattesystem är progressivt blir Ju den samlade skatten betydligt mindre.

Propositionen 31, som vi behandlar här, fär väl sägas vara ett försök atl begränsa möjligheterna till avdrag Just för premier för pensionsförsäkring. Avdragsrätten avser Ju främst reell pension, dvs. en regelbunden avsättning av en del av inkomsten för att säkra framlida pension. Därför har också avdragsrälten i propositionen knutils till vissa procent av inkomsten, med elt tak som man har uttryckt i ell bestämt antal basbelopp.

Jag har förståelse för atl man inom skaiieutskottet har föreslagit vissa ändringar i propositionen i syfte att få sä stort parlamentariskt underlag som möjligt. Men när det gäller utskottets förslag kring en begränsning av avdragsrätten tycker Jag atl man principiellt har avvikit på ett sådant sätt från propositionens förslag - som Jag har funnit bra och faktiskt någol förenklat i förhållande lill del utredningsförslag som legal till grund för proposilionen - att jag måste reagera något.

Personligen anser jag all utskottsmajoritelens konstruktion med möjlighet till avdrag av etl belopp i botten, utökat med viss procent av inkomslen, för stora grupper, främst jordbrukare och mindre företagare som ofta har inkomster under 30 000 kr., kan innebära att de får dra av över 50 % av inkomsten för premier för pensionsförsäkring. Elt sådant syslem finner Jag inte riktigt.

Om detta utskottets förslag skall motiveras av all man kan ha inkomster som varierar mellan olika år, tycker jag alt förslaget om en förskjutning på ett år är tillräckligt, speciellt i kombination med andra möjligheter atl för beskattning fördela inkomslen pä olika år.

Utöver denna punkl finns det några andra punkter där jag vill uttrycka min besvikelse över atl propositionens raka linje har brutits genom den kompromiss som har träffats. Det gäller bl. a. bibehållande av försörjningsränta som pensionsförsäkring och vidare den omständigheten att man inle har uttalat sig klart belräffande möjligheten att få lill stånd en statlig frivillig pensionsförsäkring, som har berörts i särskilt yttrande i utredningen och även i en motion.

Herr talman! Tiden rinner iväg snabbt, och många ledamöter önskar korta debatter. Därför skall jag inte ytteriigare utveckla min talan. Jag vill här bara deklarera att jag pade punkter, där Jag haren nägot avvikande uppfattning, tänker markera detta genom alt vid voteringen avstå från atl rösta.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna.för pensionsförsäkringar, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, tn. m.

Herr TALMANNEN: Utskottels hemställan företas till avgörande på så säll att propositioner först ställs beträffande de frågor som berörs i reservationer lill belänkandet och andra under överläggningen framställda yrkanden i anslutning till motioner som behandlats i betänkandet. Därefter företas utskotlels hemställan i övrigt lill avgörande i ett sammanhang.

Beträffande kretsen av förmånstagare m. m.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skatleulskottets hemställan i betänkandet nr 20 beträffande kretsen av förmånstagare m. m. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 50

Beträffande avdrag for egen pensionsförsäkring

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, 3:o) reservationen nr 4 av herr Hörberg samt 4:o) det av herr Berndtson under överläggningen framställda yrkandet i anslutning till motionen nr 152 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Då herr Magnusson i Borås begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

Sedan herr Hörberg begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig.

Herr Berndtson begärde emellertid votering, varför följande voleringsproposilion upplästes och godkändes:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i den votering som kommer att företagas för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen angående skatleulskottets hemställan i betänkandet nr 20 beträffande avdrag för egen pensionsförsäkring antar reservationen nr 4 av herr Hörberg röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i förstnämnda votering antagit det av herr Berndtson under överläggningen framställda yrkandet i anslutning till motionen nr 152 av herr Hermansson m. fl.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, ni. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndison begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 34

Nej - 25

Avstår - 267

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteulskottels hemställan i betänkandet nr 20 beträffande avdrag för egen pensionsförsäkring antar reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 4 av herr Hörberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hörberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsappart. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 51

Nej - 36

Avstår - 240

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller skaiteulskottets hemställan i betänkandet nr 20 beträffande avdrag för egen pensionsförsäkring röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej - 81

Avstår - 2

Beträffande innehållet i 46 ,'J 2 mom. kommunalskattelagen såvitt avsåg dispensreglerna

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottels hemställan i betänkandet nr 20 belräffande innehållet i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen såvilt avser dispensreglerna röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej - 51

Beträffande uttalande om dispens för den som upphön med sitt Jordbruk eller sin rörelse

Propositioner gavs på godkännande av dels ulskollets uttalande, dels del i reservationen nr 6 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson anförda uttalandet, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren godkänner skatteutskottets uttalande i betänkandet nr 20 beträffande dispens för den som upphört med sitt jordbruk eller sin rörelse röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt det i reservationen nr 6 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson anförda ullalandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås be-

gärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 51

Avslår - 4

Beträffande beskattning av pensionsförsäkring vid flyttning ur landet Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskattningsreglerna .för pensionsförsäkringar, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller skatleulskottets hemställan i betänkandet nr 20 beträffande beskattning av pensionsförsäkring vid flyttning ur landet röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Ja - 278 Nej - 50

Beträffande tjänstepension

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 20 beträffande tjänstepension röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej - 49

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Beskatlningsregler-na för pensionsfor-säkringar, m. m.

Beträffande ikraftträdandebestämmelserna

Propositioner gavs på bifall lill I:o) utskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 9 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson samt 3:o) reservationen nr 10 av herr Hörberg, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Magnusson i Borås begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Hörberg begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 20 beträffande ikraft-trädandebeslämmelserna antar reservationen nr 9 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 10 av herr Hörberg.

Ja - 54

Nej - 34

Avstår - 238

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller skalleulskottets hemställan i betänkandet nr 20 beträffande ikrafllrädandebestämmelserna röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fierlalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 247

Nej - 52

Avstår - 28

Beträffande utredning om frivillig pensionsförsäknng i samhällets regi Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 152 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del, och för-

klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Se- Nr 46

dan herr Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande Lördaeen den

voteringsproposition: J3 december 1975

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i be- Beskattningsregler-
länkandet nr 20 belräffande utredning om frivillig pensionsförsäkring na fÖr pensionsfÖr-
i samhällets regi röstar Ja, säkringar, m. m.

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 152 av herr Hermansson m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 305

Nej - 16

Avslår - 7

Beträffande ytterligare möjligheter till inkomstutjämning Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr II av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller skatleulskottets hemställan i belänkandet nr 20 beträffande ytterligare möjligheler lill inkomstutjämning röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 50

Belräffande försäkringsavdraget

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller skaiteulskottets hemställan i betänkandet nr 20 beträffande försäkringsavdraget röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Magnusson i Borås och fru Troedsson.

Ja - 277 Nej - 51

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

§ 8 Föredrogs

Skatteutskottets betänkande

1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:76 om ändring i kupongskaltelagen (1970:624), m. m.

Näringsutskottets betänkande

1975/76:16 med anledning av propositionen 1975/76:63 om ändring i lagen(I970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar jämte motion

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1975/76:18 med anledning av proposilionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Hen TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 4

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. Regeringen hade i propositionen 1975/76:25 bilaga II under punkten 4 (s. 68-70) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1975/76, i enlighet med vad chefen för industridepartementet anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag till framtagande av prototyper och demonslralionsanläggningar för industriell energianvändning och för energiproduktion m. m., som inberäknat löpande beslut innebar åtaganden om högst 15 000 000 kr. under budgetåret 1976/77 och högst 10 000 000 kr. under budgetåret 1977/78,

2. till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. ni.

I della sammanhang hade behandlats motionerna 1975/76:95 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt gällde hemställan atl riksdagen skulle

1. till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 400 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 450 000 000 kr.,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1975/76 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag till framtagande av prototyper och demonslralionsanläggningar för industriell energianvändning och för energiproduktion m. m., som inberäknat löpande beslut innebar åtaganden om högst 25 000 000 kr. under budgetåret 1976/77 och högst 15 000000 kr. under budgetåret 1977/78,

3. uttala alt medel ur investeringsfonder för konjunkturutjämning skulle kunna användas för energihushållande åtgärder, och

1975/76:104 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle anslå ytterligare 300 milj. kr. för stöd till energibesparande investeringar inom näringsliv och bostadssektor, varav 100 milj. kr. till investeringar inom näringslivet och 200 milj. kr. till investeringar inom bostadssektorn.

Utskottet hemställde

1. belräffande bidrag till vissa energibesparande åtgärderatt riksdagen skulle

a) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:95 yrkandet 2 bemyndiga regeringen att under budgetåret 1975/76 i enlighet med vad chefen för industridepartementet anfört ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag till framtagande av prototyper och demonslralionsanläggningar för industriell energianvändning och för energiproduktion m. m.,som inberäknal löpande beslut innebar åtaganden om högst 15 000 000 kr. under budgetåret 1976/77 och högst 10 000 000 kr. under budgetåret 1977/78,

b) med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:95 yrkandet I och motionen 1975/76:104 i ifrågavarande del

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibespaivnde åtgärder inom näringslivet, m. m.

lill Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. på tilläggsbudget I till slatbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

2. beträffande lanspråklagande av investeringsfondsmedel för investeringar i energibesparande syfte atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:95 yrkandet 3.

Reservationer hade avgivits

belräffande bidrag lill vissa energibesparande åtgärder

1. av herrar Gustafsson i Byske och Sjönell, fru Oskarsson samt herr
Andersson i Falun (samtliga c) som ansett all utskottet under 1 bort
hemställa

all riksdagen skulle

a) med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76:95 yrkandet 2 bemyndiga regeringen alt under budgetåret 1975/76 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag lill framtagande av prototyper och demonstrationsanläggningar för industriell energianvändning och för energiproduktion m. m.,som inberäknat löpande beslut innebar åtaganden om högst 25 000 000 kr. under budgetåret 1976/77 och högst 15 000000 kr. under budgetåret 1977/78,

b) med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:104 i ifrågavarande del och med bifall lill motionen 1975/76:95 yrkandet I till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa elt reservationsanslag av 450 000 000 kr.,

2. av herr Nyquist (fp) som ansett atl utskottet under 1 b bort hemställa
atl riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och motionen

1975/76:95 yrkandet 1 samt med bifall till motionen 1975/76:104 i ifrågavarande del till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. på till-läggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ell reservationsanslag av 150 000 000 kr.,

belräffande lanspråklagande av investeringsfondsmedel för investeringar i energibesparande syfte

3. av herrar Gustafsson i Byske och Sjönell, fru Oskarsson samt herr
Andersson i Falun (samtliga c) som ansell atl utskottet under 2 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:95 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Punkten 5

Åtgärder för hantering av radioaklivi avfall m. m.

Regeringen hade i propositionen 1975/76:25 bilaga II under punkten 5 (s. 70-73) föreslagit riksdagen att till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa etl reservationsanslag av I 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1975/76:95 av herr Fälldin m. fl. (c), vari såvitt nu var i fråga (5) hemställts att riksdagen godkände vad i motionen anförts angående inrättande av ett programråd för radioaktivt avfall och till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade elt reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:95 yrkandet 5 till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade etl reservationsanslag av I 000 kr.

Reservalion hade avgivits

4. av herrar Gustafsson i Byske och Sjönell, fru Oskarsson samt herr Andersson i Falun (samtliga c) som ansett atl utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1975/76:95 yrkandet 5 skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m. på tilläggsbudget I för budgetåret 1975/76 anvisa ell reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Punkten 10 Kraftstationer m. m.

Regeringen hade i propositionen 1975/76:25 bilaga II under punkten 10 (s. 81-90) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen alt dels godkänna avtalet om bildande av elt aktiebolag för utbyggnad och drift av Söderfors kraftstation, dels medge statens vattenfallsverk att träffa överenskommelse om smärre ändringar i avtalet,

2. medge att medel fick las i anspråk frän investeringsanslagel Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i och lån till det under 1 avsedda aktiebolaget, allt i enlighet med åtagandena i avtalet,

3. bemyndiga regeringen att medge statens vatlenfallsverk atl teckna borgen för lån intill sammanlagt 2 578 000 000 kr,, varav högst 80 000 000 kr, för lån till dislributionsbolag,

4. medge atl statens vatlenfallsverk fick disponera en från 420 000 000 kr. lill 450 000 000 kr. ökad röriig kredit i riksgäldskontorei,

5. lill Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa elt investeringsanslag av 190 000 000 kr.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1975/76:95 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt gällde hemställan (4) att riksdagen till Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade ell i förhållande lill regeringens förslag med 70 800 000 kr. sänkt investeringsanslag om 119 200 000 kr..

7 Riksdagens protokoll 1975/76:46

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

1975/76:112 av herr Björk i Gävle (c), vari hemställts atl riksdagen skulle avslå förslagen i proposilionen 1975/76:25 bilaga 11 i de delar som gällde godkännande av avtal rörande utbyggnad och drift av Söderfors kraftverk samt om medgivande atl medel härför fick tas i anspråk,

1975/76:113 av herrar Gillström (s) och Westberg i Hofors (s),

1975/76:118 av herr Nyquist m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle

1. avslå förslagen i propositionen 1975/76:25 bilaga II om godkännande av avtal rörande utbyggnad och drift av Söderfors kraftverk samt om medgivande atl medel härför fick tas i anspråk,

2. lill Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 181 000 000 kr.,

3. som sin mening ge regeringen till känna all frågan om kraftverks-utbyggnader i nedre Dalälven borde upptas till behandling först då riks-efter samlad prövning tog ställning lill den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden i landei, och

1975/76:119 av fru Troedsson (m), vari hemställts all riksdagen skulle

1. avslå förslagen i proposilionen .1975/76:25 bilaga II om godkännande av avtal rörande utbyggnad och drift av Söderfors kraftverk samt om medgivande alt medel härför fick las i anspråk,

2. lill Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 181000 000 kr.,

3. som sin mening ge regeringen till känna att frågan om kraftverksutbyggnader i nedre Dalälven borde upptas lill behandling först dä riksdagen efler samlad prövning tog ställning till den fortsatta vattenkrafts-utbyggnaden i landei.

Utskottet hemställde

1. beträffande utbyggnad av Söderfors kraftstation att riksdagen' med
bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:112,
motionen 1975/76:118 yrkandena I och 3 och motionen 1975/76:119
yrkandena 1 och 3 skulle

a) bemyndiga regeringen att dels godkänna avtalet om bildande av ett aktiebolag för utbyggnad och drift av Söderfors kraftstation, dels medge statens vatlenfallsverk att träffa överenskommelse om smärre ändringar i avtalet,

b) medge alt medel fick tas i anspråk från investeringsanslagel Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i och län till del under a avsedda aktiebolaget, allt i enlighet med åtagandena i avtalet,

c) avslå motionen 1975/76:113,

2. beträffande borgen av och kredit lill statens vatlenfallsverk att riks
dagen med bifall till regeringens förslag skulle

a) bemyndiga regeringen alt medge statens vatlenfallsverk atl teckna

borgen för län inlill sammanlagt 2 578 000 000 kr., varav högst 80 000 000 kr. för lån lill distributionsbolag,

b) medge all statens vattenfallsverk fick disponera en från 420 000 000 kr. lill 450 000 000 kr. ökad röriig kredit i riksgäldskontoret,

3. beträffande anslag till kärnkraftsutbyggnad m. m. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1975/76:95 yrkandet 4, motionen 1975/76:118 yrkandet 2 och motionen 1975/76:119 yrkandet 2 till Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade ett investeringsanslag av 190 000 000 kr.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

Reservationer hade avgivits

belräffande utbyggnad av Söderfors kraftstation

5. av herr Nyquist (fp) som ansett alt utskottet under I bort hemställa
att riksdagen skulle

a) med bifall lill motionen 1975/76:112, motionen 1975/76:118 yrkandet I och motionen 1975/76:119 yrkandet! avslå regeringens förslag såvitt gällde bemyndiganden och medgivanden med avseende på utbyggnad och drift av Söderfors kraftstation (punkterna 1 och 2),

b) med anledning av motionen 1975/76:118 yrkandet 3 och motionen 1975/76:119 yrkandet 3 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört om fortsatta kraftverksutbyggnader i nedre Dalälven,

c) avslå motionen 1975/76:113,

beträffande anslag till kärnkraftsutbyggnad m. m.

6. av herrar Gustafsson i Byske och Sjönell, fru Oskarsson samt herr
Andersson i Falun (samtliga c) som ansett att utskottet under 3 bort
hemställa

atl riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall lill motionen 1975/76:95 yrkandet 4 och med avslag på motionen 1975/76:118 yrkandet 2 och motionen 1975/76:119 yrkandet 2 till Kraftstationer m. m. pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade ell invesleringsanslag av 119 200 000 kr.

Vid denna punkt hade avgivits särskilda yttranden

1, av herrar Sjönell (c) och Svensson i Malmö (vpk),

2, av herr Svensson i Malmö (vpk).

Hen SJÖNELL (c):

Herr lalman! I anslutning till tilläggsbudgeten nu i höst, specielll dä del avsnitt som rör industrideparlementet. har det blivit angelägel att följa upp den energidebatt som fördes i våras och även att rent konsekvensmässigt följa upp den energidebatt som fördes i våras och även alt rent konsekvensmässigi följa upp en del av de förslag som dä framlades och behandlades av riksdagen. Detta gäller inte bara centerpartiet utan även andra partier.

Del konkreta ärendet i dag rör energibesparande åtgärder inom nä-

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

100

ringslivet och några andra frågor. Jag kommer uteslutande att uppehålla mig vid energibesparande åtgärder inom näringslivet.

Centerpartiet har väckt en partimotion - nr 95 - i vilken vi i princip föreslagit en uppföljning av vad vi sade i vår partimotion och i våra övriga förslag i våras. Vi har haft anledning att följa upp dessa förslag inte minst mot bakgrund av den debatt som har förts i de stora energipolitiska angelägenheterna sedan riksdagen i maj månad behandlade dem. Vi har även framlagt ett par tilläggsförslag.

Det har nu i praktiken visat sig att näringslivet har ett mycket påtagligt intresse för energibesparande åtgärder. De ansökningar om bidrag som inkommit översteg redan i september månad medelstilldelningen för hela budgetåret 1975/76. Det är ett bevis sä gott som något på intresset från näringslivet. Denna anhopning av ansökningar visar atl det finns klart dokumenterade möjligheler alt sätta in energihushällande åtgärder inom industrin.

När det gäller anslagstilldelningen vill vi föreslå åtgärder som på ett bättre säll än regeringens tar vara på den vilja till energihushållning som finns inom näringslivet. Det är främst fyra viktiga konsekvenser av stimulanserna som vi särskill vill understryka.

För det första ger god energihushållning möjligheler att trygga energiförsörjningen utan att använda kärnkraft. Det är för oss i centern en mycket väsentlig och vital punkt.

För det andra kan oljeimporten genom energihushållning hällas nere och bytesbalansens problem lindras. Oljeimportens volym skulle t. o. m. kunna inte obetydligt sänkas genom en ordentlig energihushållning.

För del tredje uppnår man genom energihushållningsätgärder självfallet myckel positiva miljöeffekter.

För det fjärde ger energihushållningsätgärder, rätt insatta och med den rätta viljan att genomföra dem, goda utslag i sysselsättningen. Just nu i den tid vi i dag upplever och framdeles under vintermånaderna kommer alt uppleva är det sistnämnda inle minst väsentligt - all man kan fä betydande tillskott i sysselsättningen. Det blir ocksä positiva effekter på bytesbalansen.

Vi vidhåller alltså samma krav i dag som i våras, men vi vill dessutom öka de anslag som vi då föreslog. Det gäller prototyper och demonslralionsanläggningar, som har blivit föremål för det största och mesl glädjande intresset från industrins sida. Där föreslär vi en ökning med 15 milj. kr. utöver de förslag som regeringen lägger i tilläggsbudgeten.

De industriella processerna är del i sammanhanget kanske mest intressanta. Det visar sig alt möjligheterna lill besparing av energi pä det området är ofantliga. Industriverket fick i september ansökningar om bidrag pä 59 milj, kr,, och regeringen föreslår totalt 75 milj. kr. Med hänsyn lill del värde som investeringar för energihushällningsålgärder har måste dessa insatser ökas. Vi anser att med en sådan inriktning av politiken är ell anslag på minsl 90 milj. kr. motiverat. Vi anser också alt lånemöjlighelerna måste förbättras, och vi föreslår för del ändamålet 210 milj. kr.

Jag sade att detta är ett av de intressantaste områdena, där de mesl påtagliga och betydande resultaten kan uppnås genom energihushållning. Vi har haft anledning päpeka det konkreta exempel som finns, i dag efterföljt av flera andra. Det är en myckel lovande utveckling på della område. Man har tidigare beskyllt oss för all prata i luften på dessa punkter, vi har hängivit oss ål önsketänkande osv., vi har inte hafl något konkret att uppvisa. Det var inle länge sedan jag i en debatt med industriministern hade anledning all påvisa exemplet med massafabriken i Vallvik. Det ärett sä slående exempel attjag anser alt del finns anledning alt upprepa de aktuella siffrorna. Del visar sig nämligen alt de siffrorna håller ur energihushållningssynpunkt även när andra industrier ger sig på samma försök att modernisera och rationalisera.

Den gamla fabriken i Vallvik producerade 75 000 lon massa per år. Efter ombyggnaden produceras 175 000 ton, alltså halvannan gång mer. Dessutom hade ytieriigare 100 människor fått sysselsättning i den nya fabriken. Konsekvenserna pä energiområdet är de mesl talande. Den gamla fabriken gjorde av med 35 000 kubikmeter olja för att producera 75 000 ton massa. Den nya fabriken gör bara av med 20 000 kubikmeter för att producera 175 000 ton massa. Men - och del är värt all särskill understrykas - den gamla fabriken förbrukade 40 miljoner kilowattimmar elenergi. Den nya fabriken förbrukar inte en enda kilowattimme, eftersom man har tagit vara pä de enastående sparmöjligheler som vi har pekat pä i sä mänga sammanhang och som är högst akluella även i dagens debatt.

Nu har de här siffrorna kunnat bestyrkas vid Stora Kopparbergs ombyggnad i Skutskär, där man fär precis samma utslag. Och det får man också i andra branscher - kanske inle lika mycket som vid massainduslrin, som är gynnsammast i sammanhanget, men man har nätt myckel betydelsefulla resultat i den här riktningen. Del är alltså en illustration och en bakgrund lill de krav som vi nu reser när vi vill öka anslagen.

Vi vill också starkt understryka att vi anser att investeringsfonderna bör kunna utnyttjas för energihushållande åtgärder. Vi har också föreslagit del i reservationen. Beträffande förslaget alt investeringsfondernas medel skall få utnyttjas för energihushållande åtgärder säger utskotlsmajoriteten alt man inte kan använda investeringsfonder i sädana sammanhang -de är avsedda främst för konjunkturpolitiska syften. Ja, herr talman, om något syfte har aktualitet nu och en tid framöver så är det jusl konjunkturpolitiken i den kraftiga konjunkturnedgång som vi upplever, i den situation med en oroande sysselsäitningsminskning som vi har framför ögonen och med den oro som vi har alt se framför allt vintern med. Dä är det verkligen motiverat - om man nu skall gä pä utskottsmajoritelens skäl - atl det är konjunklurpolitiska syften som skall vara avgörande för investeringsfondernas användning, dvs. att jusl använda dem i det här sammanhanget och i energibesparingssyften.

Sammanlagt, herr talman, föreslär vi frän centern en ökning med 400 miljoner utöver vad regeringen vill vara med om för energibesparande

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

101

8 Riksdagens protokoll 1975/76:46

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

102

åtgärder inom näringslivet. De första kostnadsposterna där vi har ökningar är dels på de industriella processerna, där Jag anförde Vallviks-exemplel som bakgrund och där vi föreslår 210 milj. kr. i ökning, dels på näringslivels lokaler. Del visar sig nämligen att näringslivets lokaler är elt betydelsefullt område, där man ocksä kan nå goda effekter. Näringslivels lokaler bör ha förhållandevis lika stort bidragsbelopp som man gett till bostadssektorn. Det motiverar, som vi ser del, etl totalt anslag pä 180 miljoner för lån och bidrag lill åtgärder beträffande näringslivels lokaler.

Då säger utskottsmajorileten all man inte kan vara med om den här ökningen. Jag tycker att motiveringen är i del närmaste kostbar, den är i varje fall inte hållbar. Utskottsmajorileten säger alt man måste avvakta närmare erfarenheter av utfallet av stödprogrammet eller - kanske mera precist uttryckt - att närmare erfarenheter av utfallet av stödprogrammet saknas och atl man därför inte kan vara med om den högre satsning som vi vill göra. Det är ungefär som om det i etl tättbebyggt område börjar uppstå förfärligt mycket bränder och man sätter in en rad nya brandredskap och dessa visar sig otillräckliga och man dä säger atl man inte kan skaffa ytterligare brandredskap, eftersom man måste avvakta erfarenheterna av utfallet av de redskap man satt in. Det är samma sorts argumentation, och den är lika litet hållbar.

Herr lalman! Jag kommer sedan in på den punkl som gäller åtgärder för hantering av del radioaktiva avfallet. I del energipolitiska sammanhanget är della en av de vitalaste men samtidigt en av de allvarligaste och mesl oroväckande punkterna. Hanteringen av radioaklivi avfall är en hantering som tydligen har mycket små utsikter - i varje fall för överskådlig tid - alt bli lyckosam eller i varie fall tillräcklig för atl man skall uppnå de avsedda syftena. Del visar utvecklingen världen över. Regeringen har som bekant tillsatt den s. k. Aka-uiredningen i samband med riksdagens beslut 1973. Den utredningen har lill uppgift atl försöka klarlägga säkerhelsfrägorna i samband med del radioakliva avfallel och komma med förslag lill hur dessa skulle lösas.

Våren 1975 föreslog regeringen en utbyggnad av kärnkraften i en omfattning som inget annat land kan uppvisa motsvarighet lill i förhållande till folkmängden. Vi har lidigare påtalat den här fantastiska satsningen Jusl på kärnkraften. Det förefaller som om man inle har hejdat sig ens där, eflersom så sent som i går regeringens främste energipolitiske talesman, generaldirektör Erik Grafström, sade att det tydligen var nödvändigt atl redan 1978 träffa beslut om ytieriigare kärnkraftverk - tre till fem stycken nämndes i det sammanhanget. Del verkar, herr lalman, som om de här kärnkraftseniusiaslerna ingenting har lärt och ingenling har glömt. I varje fall borde man ha lärt så myckel all avfallshante-ringsproblemel är av den arten all del borde injaga verkliga farhågor.

Nu har del blivit nästan panik på den här punkten, och regeringen har föreslagit'tillsättandet av etl särskill programråd som skulle ha hand om de här frågorna. Deparlemenlschefen konstaterar:

"Det är av slor betydelse att del arbete rörande hanteringen av radioaktivt avfall som redan har påbörjats här i landet kan fullföljas ulan uppehåll för atl avvakta Aka-utredningens förslag och ställningstaganden lill dessa."

Saklägel är alltså atl riksdagen år 1973 ställde krav pä all ingen utbyggnad fick ske förrän säkerhetsfrågorna och problemen med avfallet var klarlagda. Hösten 1975 måste regeringen inrätta ell organ som skyndsamt lar hand om avfallsfrågorna. Regeringens politik har lett till alt departementschefen tvingas medge all åtgärder vidtas utan hänsyn till Aka-utredningens förslag, och han anmärker alt arbetet måste komma i gång så snart atl regeringen inle ens kan avvakta riksdagens beslut.

Om nägot är en dom över en misslyckad politik och ell slags lät-gå-iänkande så är del jusl delta.

Nu sägs del all det ekonomiska ansvaret för programrådets verksamhet skall läggas pä kärnkraftsproducenterna och att ärendet därför har karaktär av formell anmälan. Vi vill inte vara med om detta, och därför har vi föreslagit all rådels arbete skall bli föremål för full offentlig insyn och debatt. Och därför bör kostnaderna för dess verksamhel bestridas av statsmedel.

Vi har fått en tung illustration även till delta krav med generaldirektör Grafströms uttalande i Rapport i går. Hän sade där att han inle kunde ange lokaliseringen för de tre-fem kärnkraftverk, som han ville ha beslut om innan 1978, med den kostliga motiveringen - eller var det möjligen TV-reportern som sade det? - atl man måste la hänsyn till opinionen.

Det är en illustration lill nödvändigheten av vårt krav. Ett stort offentligt ämbetsverk som Vattenfall tänker tydligen smussla med dessa vitala fakla och inle tala om ens för de berörda kommunerna hur det ligger lill. Om något understryker kravet på insyn sä är del jusl delta.

Det här var i stort sett en genomgång av våra förslag och en kommentar till dem, och därför vill jag sluta med alt yrka bifall lill reservationerna 1, 3, 4 och 6.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

Hen NYQUIST (fp):

Herr talman! Inför det här ärendets behandling i vad avser medel till vattenfallsverket för utbyggnad av Söderfors kraftstation grips man av en viss vanmakt.

I vissa fall har det uppenbariigen inneburit en total h'andlingsföriam-ning. I andra fall har det av allt att döma inneburit en svår självöver-vinnelsealt så alt säga trycka på den sista gröna knappen för en utbyggnad av kraftverket i Söderfors. Våndan har bl. a. tagit sig uttryck i brasklappar av den lyp som återges i ett särskilt yttrande fogat till del betänkande som vi nu behandlar. Där konstateras kort och gott av herrar Sjönell och Svensson i Malmö att kraftverksprojeklet vid Söderfors inte är önskvärt men all formella möjligheler saknas atl nu ändra .gällande vattendom, som medger en utbyggnad. Med andra ord: många har - därtill nödda och tvungna - redan ställt in sig på att ge klarsignal för projektet.

103

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

104

Jag för min del är inte beredd atl ge något som helst tecken innan jag bedömt alla möjligheter vara uttömda för alt rädda den värdefulla miljö som äventyras av uibyggnaden av Söderfors kraftstation. Ell minimikrav borde enligl mitt förmenande vara alt både miljö- och nalur-skyddsulredningar inväntas för alt frågan därefter skall kunna las upp i det större sammanhang då riksdagen framöver gör en samlad prövning av den fortsatta vatlenkraftsutbyggnaden i landet.

Är man då inte helt ställd av gällande valtendom, som meddelades 1970 och fastställdes av vattenöverdomslolen 1971 - även om domen grundades på huvudförhandlingar så långt tillbaka som 1964? Vi bör då beakta atl det vid överprövningen inte gick alt ta ställning till något annal malerial än det som underinstansen hade hafl tillgängligt och som alltså daterar sig från mitten av 1960-talel, dvs. från en tidpunkt då naturvårds- och miljövårdsdebatten ännu låg ganska lågt. Naturvårdsverket kom fö. till först 1967, som vi vet. Sedan dess har del förvisso hänt en hel del på miljötänkandets och planeringens område. Vi har bl. a. tagit de första stegen mot en verkligt översiktlig riksplanering och -inte minst intressant - genom den Sehlstedtska utredningen undersökt vissa älvsträckors bevarandevärden. Av helt formella skäl berörde den utredningen inte del aktuella vattenområdet på grund av den befintliga vallendomen, men del framgick ändå av utredningens underlagsmaterial atl stora delar av området hade högsta bevarandevärde, dvs. borde ligga i klass 4.

Sammanställt med riksdagens beslut våren 1975, att i avvaktan pä ytterligare utredningar ingen vatienkraftsulbyggnad skulle fä ske av projekt som är all hänföra lill klasserna 2, 3 och 4 i den Sehlstedtska utredningen, kan man verkligen med fog påslå att nya omständigheter tillkommit i Söderforsfallel av den styrka att de borde kunna medge resning i vattenmälet. Till saken hör atl vallendomen, som i. mycket stor utsträckning behandlar fiskeförhållandena, inle överklagats till högsta domstolen, vilket är möjligt enligt vallenlagen, därför alt del ansågs otänkbart all få någon ändring till stånd på det alltför gamla process-materialet.

Det är över huvud laget, herr lalman, en orimlig situation alt en till innehållet ganska gammal vattendom skall hindra tillämpningen av en vettig riksplanering, speciellt som domen, även om den enligl gällande vattenlag skall ta hänsyn även till natur- och miljövärden, i första hand har varil alt betrakta som etl instrument för atl reglera frågor som har med själva del ökade krafiultaget och därav betingade eventuella ekonomiska ersättningar atl göra. I delta avseende kan man förhoppningsvis vänta sig all den pågående översynen av vatienlagsliftningen kommer alt medföra en mera miljöinrikiad process. Tilläggas bör att del beslut som riksdagen tog våren 1973 att regeringen skall kunna gå in i pågående vallenmål utifrån rena riksplaneringssynpunkler tyvärr inle gäller Sö-derforsmälel, eftersom Söderforsmälet avslutades 1971 och följaktligen icke var ett pågående mål 1973.

Jag behöver inte uppehålla mig nämnvärt vid frågan om det akluella områdets värde ur den sociala, kulturella och vetenskapliga naturvårdens många synpunkter. Det är väl dokumenterade förhållanden. Jag behöver bara, för atl la några axplock, hänvisa lill atl delar av området har föreslagits ingå i en nordisk skyddsområdesplan, atl den s. k. Jordbärsmuren, den - som det sägs - största och bäst bevarade högmossen i Norrland, enligt statens naturvårdsverk är av riksintresse för den vetenskapliga och kulturella naturvården, att en del åssträckningar över vissa fjärdar anses böra klassas som etl riksintresse för del rörliga friluftslivet, att Svenska naturskyddsföreningen i mänga sammanhang framhållil områdets unika karaktär och att statens naturvårdsverk senast i år inlämnat förslag om all avsätta en viss del av del akluella området till nationalpark.

Man föreslår alltså att delar av det område som utskottsmajoriteten nu inte anser sig av formella skäl kunna rädda skall utläggas som nationalpark! Det förhållandet, herr talman, borde väl stämma till verklig eftertanke, även om man inte är förtrogen med de lokala förhållandena.

Nå, hur är det då med de föregivna fördelarna med en kraflverksut-byggnad? Ligger del ingenting i den pläderingen? Jo, förvisso gör det det - men priset för att vinna dessa fördelar är enligt mitt förmenande för högt. Det rör sig om i vissa fall kortsiktiga fördelar, som självfallet alltid måste vägas mol de nackdelar och skador på sikt som inte kan repareras. Visst kan utbyggnaden innebära etl tillskott av arbetstillfällen, men med tanke på Forsmarksutbyggnaden förefaller delta inte vara etl särskilt akut behov. Visst kan del vara bra att få den bro- och väg-förbindelse som projektets realiserande skulle kunna innebära, men är detta verkligen ett sä stort intresse all det skall kunna uppväga de miljövärden som kan komma att spolieras? Visst kan det vid en utbyggnad bli ett tillskott av energi, men hur stort är detta egentligen och hur passar det in i t. ex. folkpartiets energibudget för 1985?

Dä del gäller kraftstationen vid Söderfors rör del sig inte heller om något stort verk eller någon siörre energiproduktion. Riksdagsmajoritelen räknade i våras med atl vattenkraften 1985 skall vara utbyggd för en total produktion på 66 TWh per år. Vi har i folkpartiet reserverat oss för en lägre nivå, högst 65 TWh per år. Vi menar att detta räcker och anser atl vi har täckning för skillnaden, I TWh/är, i värt energispar-program. Söderfors beräknas enligt propositionen ge endasl 0,1 TWh per år, alltså endast en tiondel av den nämnda skillnaden och, om man sä vill, en tiondel av den lerawattimme kraft som vi i folkpartiet vill spara för atl slippa göra vattenulbyggnader av det slag som nu är aktuellt i Söderfors.

Är det verkligen värt priset - för atl få fram etl tillskott av 0,1-0,2 % av vår kraftproduktion 1975 - atl vi här offrar oersättliga miljövärden? Till saken hör att de ursprungliga ulbyggnadsplanerna närmast betingades av behovet av närkrafl. Del behovel föreligger av alll att döma inte längre på samma sätt.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

105

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

Nåväl - har det sagts - om nu inte riksdagen ger pengar till Vallenfall, kommer Slora Kopparberg atl söka en annan partner för utbyggnad. Därom vet jag intet. Det är möjligt all del finns eller framöver skulle finnas andra intressenter. Men alldeles självklart förefaller det inle vara alt andra intressenter än de samhälleliga kan anse att det ligger något värde i att gå in som partner. Lönsamheten är, såvilt Jag kunnat utläsa av tillgängliga uppgifter, inle så där utan vidare lovande.

Sammanfattningsvis, herr talman, vill Jag vädja till kammarens ledamöter att noga belänka de oreparabla konsekvenser som ett ja till regeringens förslag medför. Jag yrkar bifall lill reservationen 5, innebärande ett avslag på förslaget om medelstilldelning för utbyggnad av Söderfors kraftstation. Samtidigt yrkar jag bifall lill reservationen 2, som gäller bidrag till vissa energibesparande åtgärder - ell annal aktuellt ärende i betänkandet.

106

Hen WÅÅG (s):

Herr talman! Jag kan i dag önska mina cenierpartistiska vänner i näringsutskottel god jul med ett erkännande av atl deras reservationer 1, 3 och 6 är logiska och följdriktiga med tanke på den inställning som centern gav till känna då energipropositionen behandlades i våras. Efter vad herr Sjönell här har sagt behöver jag inte närmare beskriva dessa reservationer. Tiden är också knapp. Samma julhälsning må gälla folk-pariireservationen 2, som herr Nyquist har redogjort för.

Budgellekniken bygger emellertid på alt målinriktningen diskuteras, angelägenhetsprövas och dikteras inför del grundläggande budgetbeslutet, medan tilläggsanslagen är till för att vara en utfyllnad för under budgetåret inträffade förändringar. Vpk:s särskilda yttrande antyder ocksä en anslutning till denna grundsyn. Om någon månad är det dags för en ny budgetdiskussion. Då sker en angelägenhetsprövning av objekten. Herr SJönells argumentering fär återupptas vid det tillfället. Också utskottets ställningstagande och riksdagens beslut måste vara logiska och följdriktiga.

Därför kan yrkandena i reservationerna 1, 2, 3 och 6 inte biträdas, utan Jag yrkar bifall lill utskotlels hemställan.

Beträffande reservationen 4 vill Jag framhålla alt Aka-utredningen har föreslagit regeringen etl programråd för radioaktivt avfall - inte, som det framskymtar i motionen 95 och som herr Sjönell kanske antydde, för all ulredningen bedömer lägel för avfallshanteringen vara dystert. Tvärtom - del vågar jag skvallra ur utredningen, där alla partier har någon fot med - börjar man nu få ritningarna klara för en betryggande avfallshantering. Därför behövs programrådet.

Utskottet anser alt hanteringen av avfallet är en fråga om driftkostnad. Därför delar utskottet propositionens mening atl koslnaden för programrådet bör betalas av kraftföretaget. Eftersom programrådet skall ha ställning av myndighei med full offentlig insyn och med den anslagsordning över kommiltéanslaget som föreslagits, är reservaniernas farhågor om

insynen helt ogrundade och denna gäng inte särskill logiska och följdriktiga.

Jag yrkar därför på denna punkt bifall lill utskottets hemställan.

Reservationen 5 om Söderfors kraftstation är inte elt dugg logisk enligt min mening. Vad frågan här gäller är ju inte utbyggnad eller ej. Den frågan har redan prövats och överprövais i vatlendomen 1971, och den domen kan, som civilutskottet närmare har utvecklat, inle kväljas här med den ordning som nu råder. Om herr Nyquist känner sig maktlös, så beror det på beslut som riksdagen har fattat och där hans parti har medverkat. Jag skall gärna utveckla della närmare i en replik, om herr Nyquist begär det.

Alt man skulle kunna förhindra en utbyggnad genom atl inle anslå pengar för statens andel i projektet är en felbedömning. Med den knapphet på rena energikällor som följer av riksdagens tidigare ådagalagda inställning kommer vattenkraft alt bli mycket efterfrågad, och om siaten efter elt beslut i dag kryper ur sin andel kommer - såvitt jag har erfarit, herr Nyquist - omedelbart andra intressenter alt träda till.

Därför yrkar jag bifall till utskottels hemställan även på den här punkten.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

Hen SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag glömde en nog sä väsentlig sak - det kan möjligen bero på tidspressen - när jag talade om anslaget till Vallenfall. 70,8 miljoner av det anslaget avser fortsatt utbyggnad av kärnkraften, utöver de fem aggregat som är i drift. Det är, för alt använda samma uttryck som herr Wääg begagnade nyss, följdriktigt när vi yrkar avslag på den delen av anslaget. Jag vill notera till protokollet alt vi har ett motionsyrkande om det som följts upp i reservationen 6.

Jag vill hjärtligen återgälda herr Wåågs hälsning om god jul och säga att även herr Wååg och de övriga i utskottsmajoriteten är logiska och följdriktiga i siA argumentation. De fullföljer å sin sida vad de sagt och skrivit tidigare. Det är ingenting att anmärka på delta, utan det är bara alt notera det logiska i den ståndpunkten.

Anslag över tilläggsbudgeten är menade som en utfyllnad, sade herr Wååg. Del kan också länkas vara logiskt, men det har nog hänt att pengar över tilläggsbudgeten använts lill utvidgade och kanske någon gång även nya ändamål. Därför anser vi det hell motiverat att ta till-läggsbudgelen i anspråk för det ändamål som vi har angivit.

Vad beträffar Aka-utredningen vill jag bara helt kort konstatera atl det skulle vara utomordentligt glädjande därest herr Wåågs optimism kommer att visa sig välgrundad. Vi har alla, var vi än står i del energipolitiska sammanhanget, det största intresse av atl så blir fallet. Herr Wååg lovade atl Aka-utredningen skall kunna lägga fram förslag som medger en betryggande hantering av avfallet. Jag hoppas som sagl att det kommer all lyckas, men vi får väl återkomma med bedömningen när de konkreta åtgärderna anmäls.

107

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

108

När det sedan gäller programrådet har herr Wååg inte övertygat mig. Jag lycker ätt generaldirektör Grafströms uttalanden, som jag sade i mitt första anförande, är ytterligare etl understrykande aiv hur angeläget del är atl vi i detta sammanhang har inte bara insyn ulan full insyn. Det kan man bara få på det sätt som vi från centern har krävt i vår motion och i reservationen 4.

Hen HJORTH (s):

Herr talman! När jag som siste anmälde talare tar till orda i höst-sessionens sista skälvande minuter skall Jag undvika att polemisera mot någon av de föregående talarna för att ej ytieriigare därigenom förlänga debatten. Jag skall bara med några fä ord ge uttryck för hur vi i den socialdemokratiska riksdagsgruppen pä Uppsalalänsbänken ser på utbyggnaden av kraftverket i Söderfors.

Vi har diskuterat frågan med människor på plal.sen och även studerat naturen i det aktuella älvområdet.

Redan för fem år sedan fick Stora Kopparberg i vallendom klartecken för utbyggnad av kraftverket i Söderfors. Även då gick diskussionernas vågor höga, men en överväldigande majoritet i Söderfors dåvarande kommunfullmäktige gav sitt godkännande av projektet. Man var övertygad om att en utökad kraftförsörjning var nödvändig för industrins och samhällets expansion, även om det skulle ske på bekostnad av vissa naturvärden. Av olika orsaker har kraftverksbygget inte kommit till stånd.

Under dessa år har vät opinionen mot utbyggnaden varit ganska svag. Den har nu blossat upp igen och med större styrka, när det blev bekant att staten genom Vattenfall skulle gå in som medintressent. Enskilda politiker av borgerlig kulör har med större entusiasm kunnat vända sig mot projektet, när det inte längre gällde att gå emot ett enskilt privat företag. Naturvårdsorganisationer och enskilda har hört av sig med skrivelser och telefonsamtal, där man uttalat oro för den naturförstöring som man befarar skall uppkomma genom de olika dämningsåtgärderna.

Även de som anser det nödvändigt med detta i energibristens tider värdefulla krafttillskoll har framträtt. De socialdemokratiska organisationerna i berörda kommun har såväl enskilt som tillsammans med de borgeriiga partierna i Tierps kommunstyrelse konkret uttalat sig för byggandet av ett nytt kraftverk i Söderfors. Del har man dessutom understrukit vid en uppvaktning inför civilutskottet.

Det finns alltså olika uppfattningar i denna fråga, och det är väl egentligen inte underligt. De som ägnar sig åt slrömfiske i forsarna kring Söderfors får sämre fiskemöjligheter. En del fritidshusägare blir berörda, och vissa vetenskapliga värden och naturvårdsvärden går förlorade. Förhållandena är, sedan tidigare utbyggnader av norrlandsälvar, inte obekanta. Det naturförstöring som man frän visst håll har förutsett förefaller dock vara överdriven.

Vad är del då som gör att många ändå anser att uibyggnaden bör komma till stånd? Främst är det väl så att även om frågan bordläggs

och riksdagen inte godkänner en statlig medverkan torde kraftverket bli byggt med andra intressenter i alla fall. Oavsett olika bedömningar står vattendomen fast, och del kan man inte göra något ät. Varje ener-gilillskotl är också värdefullt och nödvändigi för all klara industriinvesteringar och därmed trygga sysselsättningen. Marginellt tillskott, säger en del, men det ingår i planerna för vår energiförsörjning.

Många i Söderfors är beredda att offra något av sin vackra närmiljö för atl ge sitt bidrag till vår energiförsörjning. Bruksborna kräver industriarbete eller annan sysselsättning i Söderfors. Man vill ha en god utveckling av arbetsmöjligheterna och en utbyggnad av samhällsservicen. I konsekvens med detta vill man inte motsätta sig en kraftverksutbyggnad, eflersom både industrins och samhällets expansion fordrar mera energi.

I gengäld ställer man dock del kravet på samhället - i delta fall siaten - att industriinvesteringar kommer till stånd i Söderfors som kompensation för de inskränkningar som aviserats och som redan inneburit personalminskning. Vi understryker detta krav.

Genom kraftverksutbyggnaden har även möjligheler yppats att bryta samhällets isolering. Söderfors är ju något av väridens ände, eftersom vägen slutar här och man inte kan fortsätta längre. Därför hälsar man med glädje atl dammvallarna förstärks och breddas så atl en vägför-bindelse kan genomföras med Hedesundaleden i Gävle kommun. Denna vägförbindelse hoppas man skall bidra till en positiv utveckling för hela denna bruksbygd. Bruksvägen mellan Hargshamn och Söderfors skulle därmed få en siörre betydelse som färdförbindelse i hela Bergslagen. Vi förutsätter alt vägen byggs färdig i anslutning till kraftverksbygget. Men helt visst innebär företaget ett ingrepp i miljön. Därför är det av största vikt att skadorna inle blir mer omfattande än absolut nödvändigt och all andra åtgärder vidtas för att kompensera de rekreationsvärden som går förlorade. En garanti för detta ser jag i det beslut som riksdagen fattade förra veckan om att även området vid nedre Dalälven anges som primärt rekreationsområde.

Motionen av herrar Gillström och Westberg i Hofors syftar också till att undvika negativa effekter av utbyggnaden. Andra naturvärden och fritidsmöjligheter bör skapas i stället för dem som går förlorade. Utskottet räknar med att i det följande planeringsarbetet alla möjligheter alt ta till vara naturskyddsintressena beaktas.

Jag vill understryka detta och yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

Med detta anförande, i vilket herr Gillström, fru Dahl samt herr Gadd (samtliga s) instämde, var överläggningen slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

109

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, m. m.

Punkten 4

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Gustafsson i Byske m. fl. samt 3:o) reservationen nr 2 av herr Nyquist, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Då herr Sjönell begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 4 mom. I röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 217

Nej - 80

Avstår - 16

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Gustafsson i Byske m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 4 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Ja - 232

Nej - 79

Avslår - 1

Punkten 5

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Gustafsson i Byske m. fl., och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 5 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Energibesparande åtgärder inom näringslivet, rn. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej - 79

Avslår - 1

Punkterna 6-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Nyquist, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Nyquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 10 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Nyquist,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nyquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279

Nej - 31

Avstår - 4

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Gustafsson i Byske m, fl., och förklarades den förra

111

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Anmälan av interpellation

propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskotlets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 10 mom. 3 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Gustafsson i Byske m. fl.

Ja - 231 Nej - 82

§ 10 Föredrogs Finansutskottets belänkande

1975/76:17 angående tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76

Sedan kammaren bifallit utskottels framställning om atl ärendet skulle företas till avgörande efter endast en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt hemställt i detta betänkande.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:77 om avveckling av s. k. faktisk sambeskattning

§ 12 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 13 december

112

1975/76:75 av herr .Andersson i Lycksele (s) till herr bosladsminislern om beaktande av kulturhistoriska synpunkter vid beviljande av statligt stöd för energibesparande åtgärder:

Det statliga stödet lill energibesparande åtgärder har lett lill etl stort antal ansökningar frän enskilda fastighetsägare. Ansökningarna omfattar i mycket stor utsträckning en- och ivåfamiljsfastigheler på landsbygden. Förutom villabebyggelse av relativt sent datum berör ansökningarna ofta mangårdsbyggnader, vilka har eu betydande värde som bärare av äldre lokal byggnadslradilion.

Vid lillämpningen av denna slalliga stödform för energibesparande åtgärder är det angeläget all beakta kulturhistoriska och antikvariska synpunkter. Åtgärderna berör ofta bostadsbyggnader som ingår i miljöer vilka kommunala och/eller antikvariska myndigheter tillmäter specielll värde ur kulturhistorisk synpunkt och vilkas särprägel kan ha uppmärksammats i plansammanhang eller pä vilka beslämmelser och författningar av annal slag äger tillämpning.

Förbättringar av k-värdet i ytterväggarna på en bostadsbyggnad innebär, när det gäller äldre mangärdsbyggnader, alt väggdekoralioner kan komma att beröras eller atl fasadbeklädnad utbytes. I båda fallen är det angelägel all råd och anvisningar kan lämnas av antikvarisk myndighet. Särskilt beträffande ulvändig tilläggsisolering påverkas fasadutformning-en och därmed byggnadens karaktär omedelbart, såvida man inte ägnar detta speciell uppmärksamhet.

Vidare flnns slor risk atl nya, icke önskvärda fasadbeklädnadsmaterial används, vilka pä ell avgörande sätt kan förändra en kulturhistorisk byggnads karaktär och därmed också landskapsbilden. Materialfabrikanier har bedrivit en mycket medvelen kampanj för nya fasadmalerial med direkt hänsyftning på del slalliga energisparlånels möjligheler.

Del föreligger således behov av samordning mellan å ena sidan slödel lill energibesparande åtgärder och å andra sidan strävandena all bereda kulturhistoriska byggnader och bebyggelsemiljöer omsorg och skydd mol olämpliga förändringar.

Med hänvisning lill del anförda anhåller Jag om kammarens tillstånd all lill bosladsminislern slälla följande fråga:

Avser statsrådet att vidta några särskilda åtgärder för att de kulturhistoriska aspekterna på äldre bostadsbyggnader skall bli beaktade i samband med energibesparande åtgärder?

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Meddelande om fråga

§ 13 Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts den 13 december

1975/76:157 av herr Böi/esson i Falköping (c) till herr socialministern om bidrag ur allmänna arvsfonden för installering av hörselslingor i allmän samlingslokal:

Enligl vad Jag inhämtat utgår ej bidrag ur allmänna arvsfonden för installering av förstärkaranläggning (hörselslinga) i allmänna samlingslokaler för att underiätta för hörselskadade atl la del av tal. sång eller liknande. Däremot utgår bidrag till portabla förslärkaranläggningar.

Många allmänna samlingslokaler saknar förslärkaranläggningar, och därmed ulestänges hörselskadade från eu meningsfylli dellagande i de

113

Nr 46

Lördagen den 13 december 1975

Meddelande om riksdagsarbetel under våren 1976, m. m.

Tack till avgående ledamöter

aktiviteter som förekommer i dylika lokaler.

Med hänvisning lill vad Jag anförl vill Jag rikta följande fråga till socialministern:

Är statsrådet beredd medverka lill att allmänna samlingslokaler, som ej erhåller kommunall eller statligt slöd, kan erhålla bidrag ur allmänna arvsfonden för installering av förslärkaranläggningar (hörselslingor)?

§ 14 Meddelande om riksdagsarbetet under våren 1976, m. m.

Hen TALMANNEN:

Preliminär plan för kammarens sammanträden under våren 1976 har tidigare utdelats till kammarens ledamöter. Av planen framgår bl. a. att del första sammanträdet äger rum måndagen den 12 januari kl. 11.00.

Till ledamöterna har vidare utdelats statistik rörande riksdagsarbetet under åren 1971-1975.

114

§ 15 Tack till avgående ledamöter

Hen TALMANNEN:

När vi träffas nästa gång har två av kammarens ledamöter, fröken Sandell och herr Helén, lämnat riksdagen. Fröken Sandell har tillhört riksdagen sedan 1953. Hon har varil ordinarie ledamot i andra lagutskottet och socialförsäkringsutskottel och dessutom ekonomideputerad och ledamot i förvallningsstyrelsen. Herr Heléns riksdagsmannatid omfattar åren 1953-1966 samt 1970-1975. Han har tillhört utrikesutskottet och varil medlem i Nordiska rådet och ledamot i ulrikesnämnden. Herr Helén har, som partiledare för'folkpartiet under de senaste sex åren, varit en av förgrundsgestalterna i det politiska samhällsarbetet.

Jag framför kammarens tack lill fröken Sandell och herr Helén för deras värdefulla insatser i riksdagsarbetel.

Jag önskar kammarens ärade ledamöter och vår personal god jul och gott nytt år.

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 15.10.

In fldem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Förteckning över talare 1975/76:46

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Lördagen den 13 december

Herr lalmannen 94, 114

Andersson i Lycksele (s) 22 " Berndison (vpk) 77, 86 " Boström (s) 79, 84

Carlsson i Vikmanshyttan (c) 42 " Hedström (s) 13, 24 " Hernelius (m) 26, 34, 36, 39, 40, 41, 42 " HJorth (s) 108 " Hörberg (fp) 62, 71, 74, 83

Johansson i Holmgärden (c) 7

Johansson i Trollhättan (s) 39, 40

Jonasson (c) 15 " Jonsson i Alingsås (fp) 21

Josefson (c) 55, 71

Krönmark (m) 9, 33

Larsson i Borrby (c) 37 Fru Lundblad (s) 86 Herr Lundkvist, jordbruksminister 30, 34, 36

Magnusson i Borås (m) 58, 70, 73

Nilsson i Tvärälund (c) 24

Norrby i Åkersberga (fp) II, 41 " Nyquist (fp) 103 " Sjönell (c) 99, 107 " Torwald (c) 16, 32, 35 Fru Troedsson (m) 75, 82, 84 Herr Wååg (s) 106 " Wärnberg (s) 64, 72, 74, 85, 86

115

GOTAB 76 101026 S Stockholm 1976