Riksdagens protokoll 1975/76:45 Fredagen den 12 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1975/76:45

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:45

Fredagen den 12 december

Kl,  19,30

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

§ 1 Ändring i byggnadslagen (forts.)

Fortsattes överiäggningen om civilutskottels belänkande 1975/76:8.

Hen DAHLGREN (c):

Herr talman! Den diskussion som förekommer här i dag om behovel av en skärpl lagstiftning bottnar egentligen i debatten om produktionstillståndet i våra skogar i förhållande till induslrikapacileten. Vi har under åren blivit vana vid de mest skiftande uppgifter och politiska bedömningar. Sä sent som i mars månad 1973 lades den skogspoliliska utredningen fram. Den hade arbetat under Valfrid Paulssons ordförandeskap. Utredningen konstaterade att vi hade alldeles för mycket gammal skog i landet och föreslog etl system för atl snabbt avverka den, innan plast och annal ersättningsmaterial hell slog ut skogsprodukterna och gjorde dem betydelselösa för framliden.

Dåvarande jordbruksministern Ingemund Bengtsson stoppade den utredningen i papperskorgen, och jag uttrycker min tillfredsställelse över hans snabba och resoluta handlande, som vidare innebar atl 1973 års skogsutredning tillsattes. Jag är ledamot av denna utredning och vill gärna mol denna bakgrund lägga några synpunkter på propositionen, utskollsbetänkandel och den omtalade frivilliga överenskommelsen samt konsekvenserna därav.

I februari i är avlämnade 1973 års skogsutredning sitt första delbetänkande. Av det framgår atl den svenska skogsindustrins behov av råvara nu har nätt en sådan nivå, att tillgängen på virke kan bli en klart begränsande faktor. I utredningen konstateras alt virkesförbrukningen är av sådan storlek att det omkring 1980 kan uppstå ett årligt underskoll på råvara i storleken 15-20 miljoner skogskubikmeter. Vidare framhålls alt om 1973 års industriproduktion skall kunna upprätthällas, mäste underskottet läckas genom atl virkesproduktionen ökar i skogarna och genom ett bättre utnyttjande av råvaran i industrin.

Denna i och för sig dystra rapport gav upphov till en omfattande diskussion. Men inom skogsnäringen blev man inte alls särskilt förvånad. Resultatet var inle överraskande. Man var fullt på det klara med atl det på industrisidan måste visas ålerhållsamhel tills bällre balans mellan förbrukning och tillväxt kunde uppnås. Del pågår - och har pågått -en intensiv verksamhet föratt höja produktiviteten i skogarna, I skogsutredningens nästa betänkande vet vi bättre hur situationen egentligen är, eftersom vi då har kunnal analysera frågor om förbättrade skogs-

163

Nr 45                 vårdande åtgärder, exempelvis gödsling av skogsmark och bättre plani-

Fredagen den      material, ja, över huvud tagel åtgärder för alt höja skogsmarkens pro-

12 december 1975     duklivitet. Utredningen kommer då ocksä atl ha behandlat frågan om

---------------    hur industrin bättre skall utnyttja befintlig råvara och kunna la i anspråk

Ändring i byggnads-   sådant virke som i dag inte utnyttjas utan lämnas kvar i skogen i form
lagen                 av stubbar, loppar och grenar. Inle mindre än 40 96 av trämassan har

tidigare på så sätt lämnats outnyttjad.

I della läge började man inom skogsindustrin all diskutera om man inte skulle kunna finna former för all organisera ell åiagande om begränsning av virkesförbrukningen. Initiativet till de överläggningarna logs från den lantbrukskooperativa skogsindustrin. Syftet med ett sådant frivilligt åiagande skulle vara alt industrin gemensamt ålade sig att fram t. o. m. utgången av 1977 inte öka råvaruförbrukningen utöver den nivå som gällt 1973-1974, Denna "frysning" av råvaruförbrukningen under tvä är framöver skulle ge en lämplig frist för all utarbeta ell långsiktigt handlingsprogram och även se resultatet från 1973 års skogsutredning, som kan väntas bli färdigt under 1977, förhoppningsvis under våren. Del var ingen enkel uppgift - jag vill gärna säga del - alt få denna frivilliga överenskommelse accepterad i alla läger, men del gick omsider att övervinna konkurrensmotsäliningarna. Branschen som helhet känner sill ansvar för en långsiktig råvaruförsörjning, eftersom en sådan självfallet är nödvändig för branschens framtida överlevnad. Man sade sig därför att man genom den frivilliga anslutningen lill samverkansplanen skulle skaffa sig andrum och bällre överblick över framliden.

Ell annat motiv lill den frivilliga överenskommelsen var att man därigenom också kunde visa statsmakterna alt man själv engagerade sig sä ansvarskännande i frågan att någon statlig detaljreglering av råvaruförbrukningen inle skulle vara behövlig.

Den reaktionen fick man också frän regeringens sida. Pä den socialdemokratiska partikongressen under hösten betecknade industriminis-ler Rune Johansson överenskommelsen med dess på frivillighel baserade återhållsamhet när det gällde råvarukrävande utbyggnader som ett positivt steg som kunde medverka till all nödvändigi rådrum kunde ska'pas, della för all nå fram lill en samlad näringspolitisk syn pä skogsnäringen. Industriministern tillade: "Det är inle en detaljreglering av skogsföretagen som vi talar om ulan en ramplanering."Han sade vidare: "Vi har kommit överens med skogsindustrins organisationer atl en observatör frän kanslihuset skall kunna följa arbetet i råden." Jag tycker att del var kloka ord som Rune Johansson uttalade: ramplanering ja, detaljplanering nej. De råd han nämnde var de regionala virkesräd som ingick i industrins samverkansplan och som skulle verka för att virkesförbrukningen skulle kunna hållas på oförändrad nivå. I dem var alltså regeringen beredd alt sätta in observatörer för atl följa arbetet.

Talare före mig har citerat ett brev från industriministern till skogs
industrins samarbelsutskoll av den 6 oktober i är. Jag kan i del sam-
164                   manhangei hänvisa till vad dessa talare har sagt. Jag vill emellertid peka

på en viktig punkt i det brevet, där industriministern visserligen aviserar en förändring av 136 a § i byggnadslagen men klart säger ut atl vad man skulle göra var alt införa begreppet fiberråvara som prövningsgrund enligl lagrummet.

Branschen hade nu fått klara belägg föratt regeringen accepterade den frivilliga samverkansplanen. Aviseringen om all fiberrävara skulle införas som prövningsgrund i byggnadslagen accepterades, eftersom della var atl formellt stadfästa en redan tillämpad praxis.

En månad efter industriministerns deklaration lill skogsbranschen kom så den omtalade propositionen. Nu blev det uppenbart att något förtroende från regeringskretsen inte fanns för den frivilliga samverkansplanen. Detta sades rakt ut i propositionen och det har understrukits kraftigt av utskottsmajorilelen.

Jag vet inte vad som kan ha bidragit till denna helomvändning i regeringens uppfattning. Ena månaden får industrin beröm för sin samverkansplan, andra månaden riktas ett direkt misstroende mol den. Men det borde vara rimligt all i dag få en förklaring varför regeringen fr. o. m. november månad började betrakta en av vårt lands viktigaste exportbranscher med en misstro som närmar sig ringaktning.

När det gäller byggnadslagens 136 a !; har Jag den meningen att del är rimligt all i första stycket förs in begreppet träfiberrävara som prövningsgrund vid tillkomst och lokalisering av ny verksamhet. Jag accepterar således propositionen och utskotlsskrivningen i den delen. Men i skrivningen därefter delar jag hell reservanternas ställningstagande.

Jag skall inte gå in på alla de orimliga konsekvenser som blir följden om propositionen antas - många talare har redan gett belysande exempel - utan jag kan återkomma med andra exempel som enligt min mening visar all propositionsskrivaren har ytterst små aningar om hur skogsförelag arbetar och måste arbeta. Det är exempel frän olika häll, som sammanlaget visar att det inte är praktiskt möjligt eller ekonomiskt försvarligt alt arbeta med de detaljregleringar som lagen föreskriver. Och sett i ett siörre perspektiv - nämligen att skogsindustrin är vår i särklass största netloexporlör och arbetar i hård 'internationell konkurrens - framgår del klart att den föreslagna delaljlåsningen kan få allvarliga följder. Skall skogsindustrin kunna bibehålla utlandskundernas förtroende så alt dessa vägar lita pä långsiktiga svenska leveransåtaganden och inte i stället vänder sig lill andra exportländer - ja, då måste industrin kunna visa den flexibilitet och marknadsanpassning som importländerna ser som nägot självklart.

Vad del alltså i verkligheten gäller är om vi i framtiden skall kunna låta en ramplanering ligga lill grund för den utveckling av näringslivet som vi som ansvariga politiker vill ha. En sådan ramplanering hade i del aktuella fallet gått att få till stånd i samarbete med näringslivet. Eller skall vi acceptera en byråkratisk detaljreglering som styrinstrument, en detaljreglering som dessutom, som nu, präglas av både brådska och bristande analys?

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

165

Nr 45                   Visst har det sagts all det inte är fråga om en detaljreglering, men

Fredaeen den      ingen har kunnat övertyga mig om den saken, och här har var och en

12 rlpcpmhpr 1975     °"  någon inblick i industriell verksamhet samma uppfattning. Men

_____________    givetvis beror del på vad man, om inte från praktiska, sä frän ideologiska

Ändring i byggnads-   synpunkter, menar med detaljreglering. Jag gissar atl det är en icke ovä-
lagen                 sentlig skillnad mellan en socialistisk tolkning och den som är min egen.

Men låt oss se den här frågan ur ett vidare perspektiv. Vi har en situation då en näringsgren, skogsinduslrin, förklarat sig villig alt skapa enighet kring ell handlingsalternativ som innebär atl skogsindustrins och statsmakternas önskemål sammanfaller. Man visade med andra ord ansvar och öppenhet. Och man tyckte sig möta ett positivt gensvar från statsmakternas sida. Alltså utvecklade sig ett konkret och förtroendefullt samarbete av den art som så ofta eflerlyses av oss alla, inle minst i högtidligare sammanhang, men del slutade i en detaljregleringslag. För när allting var klart för verkställighet blev överenskommelsen överkörd av regeringen. Det positiva gensvaret var ingenting värt, uppsåtet misstänkliggjordes, och över huvudet på den förtroendefulla dialogen slog regeringen till snabbi och ovänlat med en delaljreglerande lag. Man valde alltså, trots dessa goda förutsättningar, detaljreglering. Atl man gjort så om man inte hade mött gensvar kan jag förslå, men att man gör så i en situation då skogsnäringen förklarar sig beredd att själv ta ansvar för resurshushållningen är oförklarligt. Den omtalade positiva synen har nu förbytts i misstroende frän regeringens sida. Skulle utskottsmajoritelens förslag bli riksdagens beslut, då är det dåligt bäddat för skogsnäringen och dess möjligheler alt kraftfullt möta en stark internationell konkurrerande världsindustri. Det torde väl knappast finnas någol skäl för en fortsatt existens av de organ, virkesråd och andra, som nu skulle ha börjat arbeta inom samverkansplanens ram. Den ramplanering de skulle syssla med har Ju ersatts av lagrummets detaljstyrning. Min slutsats blir alt detta är etl skolexempel pä hur illa regeringen utvecklar sitt samarbete med näringslivet. Del är ell exempel på hur del inte skall vara. Det kan dessutom tyvärr få som effekt misstroende och konfrontation i stället för samarbete.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 1 av herr Åkerfeldl.

I detta anförande instämde herrar Fågelsbo, Persson i Heden, Torwald, Jonasson, Anlonsson, Håkansson i Rönneberga och Johansson i Hållsta, fru Andersson i Hjärlum samt herr Sljernslröm (samtliga c).

166

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! I det här betänkandet behandlas också motionen 140 där vi, etl antal socialdemokrater, hemställer atl utbyggnaden av sågverksindustrin inom inlandsregionen - där speciella sysselsätlningsskäl kan åberopas - bedöms pä etl generösare sätt än när det gäller massaindustrin.

För dem av er som läst vår motion bör del slå klart alt vi i motsats

till motionärerna från centern, folkpartiet och moderaterna ser mera positivt på propositionens allmänna intentioner.

Vi stöder oss därvid på en lång rad lunga remissinstanser och även på den gemensamma skrivelse som i maj månad i är tillställdes industridepartementet och där såväl Pappersinduslriarbelareförbundel som Skogsarbetareförbundel, Träindustriarbetareförbundet och Arbetsledareförbundet ställde rätt starka krav på näringspolitiska insatser på skogsområdet.

Förutom all de fackliga organisationerna ställde krav på en långsiktig planering för skogsnäringen, så underströk man också i skrivelsen behovel av en statlig ramplanering med syfle att hälla expansionen i skogsindustrin inom gränserna för ett uthålligt skogsbruk och hindra en sä snabb strukturomvandling atl det skulle uppstå allvariiga sysselsättningsproblem och regional obalans.

Enligt dessa fackliga organisationer bör denna ramplanering inriktas på tre huvuduppgifter, nämligen ett långsiktigt skogligl handlingsprogram, ett långsiktigt strukturprogram och en regeringsprövning av varje större utbyggnadsprojekt.

Herr talman! Vi motionärer delar denna fackliga uppfattning. Vad vi tar upp i vår moiion är, som del mycket riktigt framhålls i civilutskottels belänkande, en särskild lillämpningsfråga.

Vi är nämligen medvetna om att det redan när propositionen skrevs förelåg åtta ansökningar om utbyggnader av massaindiistrin på olika platser i landet. Den uppgivna ökningen av råvaruförbrukningen för dessa utbyggnader av massainduslrin är ca 5 miljoner kubikmeter.

När vi då vet att en stark återhållsamhet måste iakttas med tillsiånds-givning lill utbyggnader inom skogsinduslrin, vilka innebär ökningar av virkesförbrukningen, och alt det i anledning av propositionen kan förväntas att ett antal industrier inom skogssektorn vill slippa lokaliserings-och elableringsprövning kan del komma alt uppstå som vi anser svåra överväganden.

Vi är förvissade om all regeringens prövning kommer all ske utifrån en allsidig bedömning där hänsyn kommer atl las till bl, a. arbeismarknadspolitiska och regionalpolitiska förhållanden.

Vi har dock med vår motion velat fästa uppmärksamheten på all det jusl vid dessa bedömningar och avvägningar kan finnas anledning att la särskild hänsyn till inlandsregionerna, där speciella sysselsätlningsskäl kan åberopas och där man inom vissa virkesfångslomräden haren bättre råvarusilualion än landei som helhet.

I synnerhet anser vi att del kan vara befogat med en generösare bedömning vad gäller de sågverk vars utvidgningsplaner inhefattären längre gående förädlingsprocess än den som nu råder vid ifrågavarande företag.

Förädlingsprocessen inom den svenska sågverksindustrin borde nämligen bli föremål för en markant intensifiering - detta inte minst med tanke på den råvarusilualion vi nu upplever och den frarntid vi riskerar att fä möta.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

167

Nr 45                   Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet

Fredagen den     '"' hoppas att regeringen vid tillämpningsförfarandet i någon mån kom-

12 december 1975    "" ' beakta de i vår moiion framförda synpunkterna belräffande säg-

---------------  verken i inlandsområdel.

Ä näring i byggnads
lagen                   I delta anförande instämde herrar Dahlberg och Karlsson i Malung
samt fru Sundström (samtliga s).

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Det är ganska viktiga frågor som vi diskuterar i kväll och som vi diskuterat även före middagen. Den departementschef som borde vara här finns inte här och inte heller industriministern eller Jordbruksministern. Dessa tre statsråd är i viss mån involverade i frågeställningarna.

Skogen och skogsindustrin har, som del har sagts, under årens lopp blivit föremål för regeringens överväganden och diskussioner flera gånger samt för diskussioner inom fackföreningsrörelsen i olika sammanhang. Det har klankats på att skogsindustrin inte varit sä utbyggd all den hafl förmåga att la vara på våra skogstillgångar. Därför skulle staten lägga sin överlägset skickliga hand över skogen och skogsindustrin.

Några är senare hade skogsinduslrin byggt ut för mycket och råvaran räckte inte till eller också hade skogens föreirädare - bönder och bolag eller möjligen domänverket - inte förmåga alt producera tillräcklig mängd råvara. Därför borde skogen antingen socialiseras eller skogsägarna ställas under speciella förmyndarlagar.

Man frågar sig vilka experter och kunskaper regeringen har på det här området när den under ell par år gör dessa olika uttalanden och kastar sig från den ena ytterligheten till den andra med samma motiv i bägge fallen - att skogens folk och skogsindustrin inle kan klara sin egen siluaiion. Först har vi för mycket skog, för litet industri. Två är senare har vi för litet skog och för mycket industri.

Jag har i milt jobb haft tillfälle att besöka de flesta skogsindustrier i del här landet och många svenska skogsindustrier i utlandet. Det finns inte bättre förelag någonstans i världen, tycker jag, än de svenska: fina Jobbare på verkstadsgolvet och i ledningen, antingen det gäller ASSLs verk eller enskilda, antingen del gäller enskild skog eller domänverkets. Problemet, herr talman, är inte att dessa människor inte kan sin sak. Etl problem är all de har varit för bra. Del är del som är orsaken till dagens situation, och för det skall de nu straffas.

Det andra problemet är att regeringen genom sin politik starkt med
verkat till att skogsinduslrin ständigt måst utveckla sin verksamhet för
att kunna klara löner, avgifter och skatter. Vad gör ett sågverk eller
ett träförädlingsföretag eller etl större skogsindustriföretag när omkost
naderna stiger? Man mäste hela tiden rationalisera och effektivisera, och
om man inte skall minska antalet anställda innebär det att produktionen
168                  måste öka. Produktionen per arbetsenhet måste öka för att företaget skall

tåla trycket av höjda kostnader. Det är likadant i skogen. De stora processmaskinerna, som fordrar stora kalhyggen, måste vara där för alt jobbaren skall få bra betalt. Kostnaderna för arbetsgivaravgifter, skatter och lånat kapital skall betalas, och det insatta kapitalet skall förräntas.

Här har ni en stor del av orsaken lill att vi i dag har en överkapacitet inom svensk skogsindustri. Regeringens linje betyder att arbetskraften måste minska innan det finns möjligheter att gå vidare in i förädlings-graden. Det måste vi vara medvetna om. Råvaran är begränsad. Jag har klart för mig att det. genom alt den är begränsad, också uppslår ett särskill tryck på råvaran när industrin kan sälja fördelaktigt på export.

Bolagen, de induslridrivande kooperativa förelagen, sågverken ulan egen skog och siaten söker inmuta så myckel råvara som möjligt för att säkra sin produktion och säkra den produktivitetstillväxi som avgifter, skatter och löner tvingar fram. I den mån man bygger upp nya siora industrier av prestigeskäl - för atl hindra andra atl driva sin näring, som drives funktionellt för dem - har jag inget förbarmande. Då kan myndigheterna klippa till. För driver man förelagen på det sättet rubbar man grundvalarna för en sund uppbyggnad av industrin med utgångspunkt i vår råvara.

När regeringen nu vill lägga locket pä, använda byggnadslagstiftningen för atl hindra även nybyggnad långt ned i tillverkningsleden, anser Jag della i nuvarande siluaiion orikiigl innan vi har malerial på bordel som visar hur vi skall nyansera nyetablering eller uppbyggnad med hänsyn till råvaran. Jag är misstänksam mot all införa tillfälliga lagar, som sedan på ett felaktigt sätt involveras med andra beslämmelser eller bedömningsgrunder och tillsammans i framtiden gör det svårare för näringsgrenar att arbeta i en så långt möjligt naturiig "och riklig konkurrens med varandra.

Det är, ärade riksdagskolleger, konkurrensen som medverkar lill atl vår skogsindustri faktiskt ligger sä långt före annan industri av denna art i Europa, i Öststaterna och även i vissa delar av LJSA och Canada. Vilken väg man skall gå efter skogsutredningens slutförande, om man skall sälla in en eiableringsbevakning eller någon annan åtgärd, måste framkomma ur den samlade bedömning man då kan komma fram till. Till dess kan myndigheterna genom skärpt tillämpning av de nuvarande instrumenten hindra skogsindustrierna all etablera sig. se till alt de skogsvårdande myndigheierna noggrant följer de redan gällande skogsvårdslagarna och icke medverkar till överuttag, atl de bedriver kontrollverksamhet såväl inom skogsägarföreningarnas område som på bolagens och på domänverkels marker. Vi har tillräckliga instrument om varje myndighet fullgör sina skyldigheter.

Det har talats oni effekten av frivilliga åtaganden. Jag vet ingenting . om den effekten i dag. nien jusl därför atl vi inte vet måste vi vänta och se vad en sådan effekt kan ge till dess att skogsutredningen är färdig. Då får skogsinduslrin redovisa hur den har klarai sin uppgift. Då bör vi räkna med all regeringen kommer att behandla denna näring efter

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

169

Nr 45                 förtjänst. En industri som lill den grad skapar tillgångar för vårt land

Fredaeen den      ' ' första hand få chansen alt själv klara sin situation i denna - det

12 december 1975    erkänner jag - myckel svåra fråga.

---------------       När del gäller möjligheterna att åstadkomma inbördes avial anser Jag

Ändring i byggnads-   personligen all del inom virkesrådels ram redan iräffade avtalet kan för-
lagen                 stärkas.

Herr talman! Jag ber i första hand atl fä yrka bifall till moderaternas reservation med hemställan om avslag på propositionen, i andra hand till reservalionerna från centerpartiet och folkpartiet, vars skrivningar är klart bättre än i del majoritetsbetänkande som framlagts.

170

Herr ÖSTRAND (s):

Herr talman! Torsdagen den 4 december i är, samma dag som civilutskottels belänkande nr 8 Justerades, svarade industriministern på en inlerpellalion av herr Gillström och en fråga av mig. Ämnet rörde sysselsättningen i Gävleborgs län och knöl an lill vissa fusioner mellan skogsbolag, I svaret erinrade industriministern bl. a. om det förslag som kammaren nu behandlar. Han sade att om del här lagförslaget bifalls, så kan man inom de nya koncernerna inle i siörre omfattning föra över råvaruresurser från en rörelsegren eller anläggning till en annan utan regeringens tillstånd, I en replik klargjorde industriministern vidare atl lagförslaget inte ger staten den direkta rätten atl på grund av rent regionalpoliiiska problem stoppa en fusionering eller omställning men väl möjligheten att indireki påverka den;

Debatlen i dag har klargjort en del frågor. Den första är hur viktigt det är alt vi får en prövningsmöjlighel där skogsråvaran är prövningsgrunden. Både majoriteten och center- och folkparlireservanterna pekar särskilt pade möjligheter man då fär att ställa vissa villkor för ett tillstånd. Man kan då självfallet utan någon lagregel föreskriva villkor som har direkt anknytning till ansökningen - t. ex. vilken råvara som skall användas. Sedan kan man också genom den särskilda villkorsregeln komma med villkor - som del heter - för tillgodoseende av allmänna intressen. När man sedan också noterar att regeringens prövning skall vara allsidig och även utgå från de arbeismarknadspolitiska och de regionalpolitiska riktlinjerna får det här förslaget ett klart värde också för de synpunkter på sysselsättningen som jag tidigare har frågat om.

På en punkt har utskottet föreslagit att regeringen skall göra ytterligare överväganden. Det gäller frågan, om man skall kunna räkna ell förelag med flera lillverkningsslällen som en enhel då man skall pröva ulvidg-ningsfallen. Del framgår av belänkandet och del har lill viss del också framgått av debatten att del inte är något enkelt problem alt lösa. För min del vill Jag i del här sammanhanget peka på Just de regionalpoliiiska prövningsmöjligheter som man med en sådan regel skulle kunna förlora i vissa fall. Detta faktum har visserligen redan noterats vid utskottsbehandlingen, och jag har klart för mig all man också i bostadsdepartementet tänker pä den här komplikationen.

Herr talman! Med del här inlägget har Jag inte avsett att pä någol säll gä händelserna i förväg, utan jag har bara avsett att ytterligare stryka under hur praktiskt sett akluella de här avvägningarna kan vara, t. ex, i milt eget län. De berör också tankegångarna bakom motionen 140 av herr Olsson i Edane m, fl. Den motionen har utskollet ansett tillgodosedd och avstyrkt den därför atl man inle vill göra en sådan speciflcering av riktlinjerna som anges i motionens hemställan. Det kan kanske ligga en del i de tankegångarna.

Herr talman! Jag har velat säga delta mot bakgrund av den interpellationsdebatt vi hade förra veckan, som delvis berörde den fråga vi nu behandlar.  I övrigt har jag för min del inget yrkande,

I detta anförande instämde herr Gillström (s).

Hen ROSQVIST (s);

Herr taiman! Jag vill börja med all säga atl Jag instämmer med syftet i den proposition som ligger till grund för del belänkande från civil-utskoltetsom vi nu behandlar. Det behövs en lagstiftning föratt motverka ett överuttag av den naturtillgång som skogsråvaran utgör.

På sina håll har återväxten i skogen överskattats. 1973 och 1974 års vinstgivande verksamhet stimulerade lill ytterligare planer pä utbyggnad av skogsinduslrin.

Men det finns också planer på utbyggnad som är av väsentligt äldre datum. Då kan man fråga sig: Varför har den då inte tidigare kommit till stånd? Jo, det kan bl. a. ha tagit lid med den behandling som miljöskyddslagen föreskriver för anläggande av denna form av industri,

I Mönsterås kommun nere i Kalmar län hade man också förutsatt alt miljöskyddslagens besiämmelserskulle uppfyllas för den där planerade uibyggnaden av massafabriken och fabriken för vidareförädling av massan lill papper, I dag är del också klart att dessa krav kommer att vara tillgodosedda när en ny fabrik sätter i gäng. Man har under senare år förlorat sysselsäliningstillfällen i kommunen men räknal med atl den väntade utbyggnaden skulle kompensera dessa. Del skulle då också innebära att de kommunala investeringar som gjorts i bostäder, skolor och annan service skulle bli utnyttjade på del sätt de'varit avsedda för. Komplettering har också gjorts i den kommunala servicen för all möta den planerade utbyggnaden och de nya sysselsättningstillfällen den skulle medföra.

Den väntade sysselsättningsökningen har varit efterlängtad. Utbyggnad av massafabriken och dess komplettering med ett pappersbruk har beräknats ge sysselsättning i en omfattning som såväl kommunen som de fackliga organisationerna anser som nödvändig för fortsatt existens och utveckling,

Behovel av samspel mellan näringsliv och kommun har under senare år vuxit sig alll starkare - det har kommunen konstaterat i sin yttrande i Länsplanering 74 - för att man skall kunna verka för en allt bättre samhällsutveckling.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

171

Nr 45                   Den råvara som den här uibyggnaden kommer atl la i anspråk finns

Fredaeen den      redan till stor del utan ytterligare uttag av skog-dels genom överflyttning

12 december 1975     '" råvara från det närbelägna Emsfors bruk, som bl. a. av miljöskäl lagt

---------------    ner den verksamhet som krävt vedråvara, dels genom omdisponering

Ändring i byggnads-   av råvara i samråd med annan stor skogsindustri. Det torde vara ell
lagen                 uttag av relativt små ytterligare kvantiteter massaved en utbyggnad av

Mönsterås bruk skulle medföra.

Efter alt ha hört det interpellationssvar som industriministern lämnade den 4 december, och som ocksä herr Östrand har påmint om, vill Jag i delta sammanhang åberopa de synpunkter industriministern framförde där, nämligen atl regionalpolitiska synpunkter i framliden skall få en mer avgörande betydelse vid tillståndsgivningar för indusirietablering och utbyggnad av det slag vi nu diskuterar. Då dessulom uibyggnaden, som nu i Mönsierås, inte kommer all la sä myckel ytterligare träfiberråvara i anspråk all den i sin omfattning kan anses ha väsentlig betydelse för hushållningen med landels råvarutillgång, bör regeringen kunna medge all den i Mönsierås sedan länge planerade uibyggnaden kommer lill stånd - och della, herr lalman, även om riksdagen biträder propositionen om ändringen i 136 a !; byggnadslagen och civilutskottels hemställan med anledning härav.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.  1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till l:o) utskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Åkerfeldl m. fl. samt 3:o) reservationen nr 2 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Danell begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Danell begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

172

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottels hemställan i betänkandet nr 8 mom. 2 antar reservationen nr 1 av herr Åkerfeldl m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 113 Nej -   49 Avstår - 151 I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna for nänindemansval, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 8 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Åkerfeldl m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 155    . Avstår -     2

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på att ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Herr talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan herr Bengtsson i Sölvesborg (m) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla nej.

Kammaren hade alltså i enlighet med nej-propositionens innehåll bifallit reservationen nr 1 av herr Åkerfeldl m. fl.

§ 2 Formerna för nämndemansval, m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1975/76:18 med anledning av propositionen 1975/76:64 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m. jämte motioner.

I  propositionen  1975/76:64 hade regeringen (iusiitiedepartemeniel) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta förslag lill

1.    lag om ändring i rättegångsbalken,

2.    lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

3.    lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

173

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

4.    lag om ändring i brottsbalken,

5.    lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

6.    lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegängen i arbetstvister,

7.    lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,

8.    lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

9.    lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxerings-rätt och länsrätt,

10.   lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

11.   lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

12.   lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomslol,

13.   lag om ändring i lagen (1961:262) om försäkringsdomstol.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna om val av nämndemän. En minoritet inom kommunfullmäktige skall vid val av nämndeman i tingsrätt kunna påkalla tillämpning av proportionell valmetod i de undantagsfall, där någon överenskommelse mellan partigrupperna om fördelningen av kommunens nämndemansplatser inte kan näs. Den nuvarande sexåriga mandattiden för nämndeman behälls. En nyhet är emellertid alt hälften av nämndemännen skall tillsättas vart tredje år, sedan nyval av kommunfullmäktige ägt rum.

Uppgiften att utse nämndemän i fastighetsdomstol föreslås bli överförd till landstingen. Beträffande nämndemän i fastighetsdomstol föresläs i övrigt liknande bestämmelser som för nämndemän i tingsrätt. Detsamma gäller i fråga om val av nämndemän i skatterätt och länsrätt.

I propositionen föresläs också att tingsrätts sammansättning skall kunna förstärkas med en juristdomare och en nämndeman vid huvudförhandling i vidlyftiga brottmål. Vidare föreslås alt det religiösa inslaget i vittneseden och andra eder inför domstol skall tas bort. I fortsättningen skall enligt propositionen ed avges pä heder och samvete.

Förslagen om nämndemansval avses träda i krafl den I januari 1977. Övriga förslag avses träda i kraft den I januari  1976,"

I delta sammanhang hade behandlats

174

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna

1975:20 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till sådan ändring av rättegångsbalken, att rätt infördes lill proportionellt, val av nämrtdemän i tingsrätt,

1975:449 av fru Thunvall m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till sådana lagändringar, varigenom edgång ersattes med försäkran på heder och samvete.

1975:1106 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen begärde förslag av regeringen till sådan lagändring alt eden avskaffades och att i stället, i de fall som här avsågs, det föreskrevs att försäkran skulle avges,

1975:1116 av fru Lindquist (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning och förslag till ändring av dom-förhetsreglerna vid handläggning av större brottmål i tingsrätterna.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:45 av herrar Nilsson i Agnas (m) och Fridolfsson (m), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att det religiösa inslaget i vittneseden och andra eder inför domstol skulle behållas, åtminstone som ett alternativ.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen beträffande formerna för nämndemansval med an
ledning av motionen 1975:20 och med bifall till propositionen 1975/76:64
skulle anta

a)   4 kap. 5, 6 och 8 !;!; i det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i rättegångsbalken jämte ingressen och övergångsbestämmelserna till lagförslaget såvitt gällde 4 kap. 5-8 !;!!,

b)   förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

c)   förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,

d) 8-10 !;!; förslaget till lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt,
faslighetstaxeringsrättoch länsrätt jämte ingressen och övergångsbestäm
melserna till lagförslaget utom såvitt gällde II !;,

2.   ätt riksdagen beträffande tingsrätts sammansättning i vidlyftiga brottmål med anledning av motionen 1975:1116 och med bifall till propositionen skulle anta I kap. 3 och 4!;!; samt 29 kap. 1, 3 och 6!;!; förslaget lill lag om ändring i rättegångsbalken,

3.   all riksdagen belräffande ed och försäkran med anledning av motionen  1975/76:45 skulle

i/e/s avslå motionerna 1975:449 och 1975:1106 samt propositionen såvitt gällde

a)   4 kap. 11 !;, 5 kap. 7 !;, 6 kap, 2 !;, 36 kap. 11-15 och 21 !;!;, 40 kap. 9 och 14 !;!; förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,

b)   förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

c)   förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

d) förslaget lill lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av
nya rättegångsbalken,

e) förslaget lill lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister,

O förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

175

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

g) Il !; förslaget till lag om ändring i lagen (1971:52) om skatlerätt, fastighetstaxeringsrätl och länsrätt,

h) förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), i) förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.  I), k) förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomslol, I) förslaget lill lag om ändring i lagen (1961:262) om försäkringsdomstol,

dels ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om framläggandet av nytt lagförslag,

4. att riksdagen skulle bifalla propositionen i vad den inle omfattades av utskottets hemställan under 1-3.

176

Reservationer hade avgivits

1.    beträffande formerna för nämndemansval av fröken Maltson, herrar Larfors, Jönsson i Malmö och Nilsson i Visby, fru Andersson i Kumla samt herr Lundgren (samtliga s) som beträffande motiveringen ansett alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2.    belräffande ed och försäkran av fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), Nilsson i Visby (s) och Lövenborg (vpk), fru Andersson i Kumla (s) samt herr Lundgren (s) som ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen beträffande ed och försäkran med anledning av motionerna 1975:449 och 1975:1106, med bifall till propositionen samt med avslag på motionen 1975/76:45 skulle anta

a)   4 kap, 11 !!, 5 kap. 7 !;, 6 kap. 2!!, 36 kap. 11, 13-15 och 21 !;!!, 40 kap. 9 och  14!;!; förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,

b)   förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

c)   förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

d) förslaget lill lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av
nya rättegångsbalken,

e) förslaget lill lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister,

O förslaget lill lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

g) Il !; förslaget lill lag om ändring i lagen (1971:52) om skallerätt, fastighetstaxeringsrätl och länsrätt, h) förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291), i) förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), k) förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomslol, I) förslaget lill lag om ändring i lagen (1961:262) om försäkringsdom-slol.

Hen LUNDGREN (s):

Herr lalman! Två reservationer är fogade till detta belänkande. Reservalionerna rymmer principiella och ideologiska -Ja, t. o. m. leologiska skäl.

Först några kommentarer till reservationen 1. Den handlar om nämndemansuppdraget. Vi i utskottet är överens om den s. k. klämmen. Den innebär bl. a. att en minoritet skall vid val av nämndemän kunna påkalla proportionellt val. Delta har f ö. bilrätts av samtliga remissinstanser. Om klämmen är alltså inte mer atl orda. Men motiveringarna skiljer oss ål. Och del tycks inte vara enbart nyansskillnader. I så fall hade vi kunnat finna kompromisskrivningar. Men del fanns inget intresse för del hos utskottets borgerliga majoritet. Möjligen var folkpartiets representant en aning intresserad.

Den principiella skiljelinjen gäller synen på nämndemansuppdragels politiska natur. Den borgerliga konservativa uppfattningen är att nämndemännens politiska hemvist är helt ointressant. Del förefaller t. o. m. vara så att de anser alt del skulle vara nästan skumt att ha politiska värderingar när man fungerar som nämndeman. I betänkandet står det t. ex. på s. 26-27: "Ett ensidigt politiskt hemvist hos nämndemännen skulle kunna ge anledning lill misstanke att deras politiska värderingar inverkade på deras ställningstaganden i den dömande verksamheten och därigenom" -jag understryker och därigenom - "äventyra allmänhetens förtroende för domstolarna," En sådan formulering kan uppfattas så atl allmänheten endast har förtroende för nämndemännen om de saknar politiska värderingar. Sådana tankegångar kan vi reservanter verkligen inte acceptera.

Självfallet delar vi departementschefens uppfattning att garantier måste skapas mot atl nämnden får en i politiskt hänseende ensidig sammansättning. Del är demokratiskt väsentligt all införa ett korrektiv mot att etl parti eller partiblock kan utnyttja sin majoritetsställning till att utse endast egna kandidater. Men etl sådant korrektiv innebär naturligtvis inte att nämndemännen avpolitiseras.

I remissyttrandena över departementspromemorian finns några anmärkningsvärda uttryck för en konservaliv avpoliliserande myt. Svea hovrätt. Advokatsamfundet och Domareförbundet betonade t. ex. att nämndemansuppdragei inte har med den utsedde nämndemannens politiska hemvist att göra. Domareförbundet hemställde t. o. m. alt del i propositionen skulle komma till uttryck atl nämndemansuppdraget inte på något vis har och inle heller bör få politisk karaktär.

Det är sant all nämndemansuppdraget inte är förenat med något politiskt ansvar på samma sätt som andra politiska uppdrag är. Men det kan aldrig för oss socialdemokrater bli fråga om atl ansvaret för den politiska ideologin, ansvaret för de värderingar som är vägledande för oss, försvinner om vi blir valda till nämndemän. Den människosyn vi har kan vi naluriigtvis inle lyfta undan. Den är tvärtom högst betydelsefull. Del är självklart sä att även de borgerliga nämndemännen har

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna.för nämndemansval. m. m.

177

12 Riksdagens protokoll 1975/76:44-45

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för näinndemansval. m. m.

178

politiska värderingar, Atl inbilla sig att en högerman som blir nämndeman hell plötsligt släpper sin konservativa människosyn är givetvis - Just inbillning.

Från demokratisk synpunkt är det alltså självklart att nämndernas politiska sympatier och värderingar skall ha en spridning som i ston motsvarar de åsikter medborgarna i allmänhet har. Del vore t. ex, illa om det tydligen konservativa Domareförbundels medlemmar skulle vara omgivna av enbari konservativa förtroendemän. Det är alltså, som departementschefen säger i propositionen, "angelägel alt garantier skapas mot att nämnden får en i politiskt hänseende ensidig sammansättning".

Herr lalman! Med den alternativa skrivning av motiveringen lill förslaget till beslut som framgår av reservationen 1 markeras den syn på nämndemansuppdragei som utskottets socialdemokrater hävdar. Den synen innebär alltså sammanfattningsvis dels att demokratiska garantier skapas för att ell parti eller parliblock inte skall kunna ensidigt utnyttja sin majoritetsställning, dels atl nämndemännen inte åläggs en omöjlig opolitisk värderingsutslälning.

Jag yrkar bifall lill reservationen  1.

Den andra reservationen behandlar det religiösa inslaget i vittneseden och andra eder inför domstol. Egentligen är del ganska märkligt att del inle finns en klar majoritet i utskottet för propositionens förslag. Detta förslag, som innebär all det religiösa inslaget i viitneseden och andra legala edsformulär skall tas bort, har nämligen tillstyrkts av en mycket slor majoritet bland remissinstanserna. Alla remissinstanser utom två ställer sig positiva. Såväl kyrkliga som andra organ tillstyrker. Del är uppenbarligen sä alt en betydande opinion i vårt land menar att ed i fortsättningen bör avläggas endast på heder och samvete.

När Jag läste propositionen gjorde Jag en liten extra iakttagelse beträffande tvä speciella remissvar. Utskotlels borgerliga ledamöter hänvisar enögl endasl lill ett av dem. Båda remissvaren är från Västsverige: domkapitlet och hovrätten. Domkapitlet i Göteborgs slift anser atl del på västkusten finns en kompakt uppslutning kring det nuvarande eds-formulärei. Man vägar l. o. m. lägga till följande generella omdöme: "För hundratusentals människor i Sverige är en edsavläggelse i nuvarande form en väsentligt allvarligare sak än en försäkran på heder och samvete." Tvärtemot della uttalar hovrätlen för Väslra Sverige alt del förefaller som om åtskilliga av de personer som avlägger viitneseden ägnar föga tanke ål edens allvarliga och högtidliga innebörd. För dessa, säger hovrätten, skulle sannolikt en försäkran på heder och samvete vara i högre grad än eden ägnad att mana lill eftertanke och iakttagande.

De som dagligen erfar hur personer i en domslolssituation reagerar har alltså en hell annan uppfaiining än det från praktisk domsiolsverk-samhet något perifera domkapitlet. Utskottets borgerliga ledamöter stöder sin argumentation på domkapitlet.

Herr talman! Ärkebiskopen tillstyrker emellertid - efter hörande av övriga biskopar som del heter när man menar biskopsmötet - att eds-

avläggelse med religiöst inslag avskaffas. Som skäl hänvisar han bl. a. till det etiska krav som finns i Bergspredikan. Del är främst Matt. 5:33-37 som åsyftas. Där förkunnas att vi inle skall svärja vid varken Gud eller Jorden. Vårt tal skall vara sådanl atl ja är ja och nej är nej. Herr lalman! Bergspredikan är ell tungt argument, i all synnerhet om man vill argumentera som kristen!

Del kan f ö. vara värt att observera all ärkebiskopen i sitt remissvar passar på att också framhålla all ed inför kyrklig myndighet i fortsättningen inte heller bör avläggas "vid Gud och hans heliga evangelium". Det är naluriigtvis konsekvent - Bergspredikans etik torde få gälla även i domkapitlen!

I samband med ärkebiskopens remissvar på 1968 års beredning om stal och kyrka utvecklade han närmare beredningens tanke att ha edsavläggelse och sanningsförsäkran som två likvärdiga alternativ. Ärkebiskopen reste från kristet håll principiella betänkligheter mol brukandel av ed i olika offentliga sammanhang. Han konstaterade emellertid all edgång av tradition har ansetts tillåten för en krislen - om staten kräver det. 1 och med att staten inte kräver edgång ulan medger ett "borgerligt" alternativ i form av sanningsförsäkran, saknas från kristen synpunkt motiv för atl bibehålla ed som alternativ. Ärkebiskopen förordade därför dä, liksom nu, att sanningsförsäkran i alla offentliga sammanhang får ersätta edsformulär.

Herr talman! Vi lever i ett samhälle som är pluralistiskt och som hyllar religionsfriheten. I ell sådant samhälle mäste det vara olämpligt atl eds-avläggelsen vid våra domstolar sker med handen pä Bibeln. Visserligen sägs det atl edsavläggelsen "inför Gud den allsmäklige och vid hans heliga ord" särskilt vill understryka det allvarliga i vittnesmålet, men del är orikligt att samhället pä della säll använder sig av en religiös akt. Varje sådan form av religiös handling i en sekulär samhällsfunktion är kränkande för den kristna tron. Samhällel äger enligt min uppfattning inte rätt att använda religiösa handlingar i sin maktutövning.

Låt mig till delta lägga ytterligare en liten fundering. Ibland hör man kristna hävda att en försäkran pä heder och samvete i och för sig är någol värdefullt men all den inte är så förpliktande som en ed "inför Gud den allsmäktige och vid hans heliga ord". Jag förstår inte del.

En krislens samvete kan inte lösgöras från Gud. Försäkrar Jag som kristen någonting på heder och samvete upplever jag det sanneriigen som förpliktande också inför Gud. Etl kristet samvete behöver inget yttre påtryckningsmedel. Del är snarast kränkande.

Å andra sidan - den som inte är kristen måste uppleva en ed "inför Gud den allsmäklige" som meningslös, eftersom han inle iror på Gud. Heder och samvele begriper han sig däremol på!

Jag yrkar bifall lill reservalion nr 2.

Herr lalman! Jag känner ett visst behov av atl till sist också få ge några speciellt personliga synpunkter på den här frågan. Jag gör del närmast därför att Jag är kristen. Jag vänder mig alltså särskilt till de kristna

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

179

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval. m. m.

180

vänner i denna kammare som är mina politiska motståndare. Av för mig oklar anledning upplever inte alla av oss kristendomens innersta budskap i denna fråga lika.

Jag kan inte förstå alt förslaget om alt ta bort vittneseden skulle vara etl steg i en sekulariseringsprocess. Del menar motionärerna i mo-lionen 1975/76:45. Men del handlar inle om del. Egeniligen handlar del djupast sett - för en kristen alltså - om det som pä teologiskt språk kallas Kristi försoning. Kristi försoning i relation lill slraff Ty genom Krisli försoning är all människans skuld försonad. Detta måste påverka den kristna synen på straffet.

Det finns, herr talman, mycken teologi som försvarar straffet. Men del tragiska är, att sådan teologi blundar för alt man genom att försvara straffet i själva verket ocksä försvarar ett utstötande av människor ur gemenskapen med både Gud och medmänniskor,

I propositionen, på s. 92, åskådliggörs della pä elt nyktert kanslispråk: "Edgång såsom ell medel att tvinga fram sanningsenliga uppgifter eller garantera uppfyllandet av ämbetsplikt har myckel gammall ursprung inom rälts- och slatslivet. 1 eden har sedan lång lid tillbaka ingått ell religiöst inslag vilket har kommit till uttryck i avfattningen av olika edsformulär. I dessa har regelmässigt använts ordalag som all den som går eden 'svär vid Gud och Hans heliga evangelium' e. d. Med äldre lids uppfattning om religionens funktion i samhällslivet har det också varit naturiigl all sanningskravel eller ämbetsåliggandel underslröks inle bara genom risk för världsliga straffpåföljder ulan även genom föreställningar om påföljder-av religiös art."

Summan av en sådan teologi är följande: I stället för atl lagöverträdaren skall känna sig innesluten i rättsgemenskapen upplever han sig som utstött. Utstött även av Gud.

Inte sju gånger ulan sjuttio gånger sju gånger skall vi föriåta. Del är en central tanke i det kristna evangeliet. Genom århundraden har emellertid teologer ägnat mycken möda åt att vrida och vända på Jesu förkunnelse så alt den skulle bli så samhällsbevarande ofarlig som möjligt. Den moderna kriminologins försök all förverkliga i varje fall delar av föriålelsens evangelium -dvs, all försöka se förmildrande omsiändigheier för brottslingen och den avvikande - möts alltför ofta av bekymrade farhågor om normlöshel och slapphet. Fromma människor hävdar, ibland t. o. m. ihärdigare än andra, atl den felande måste få ta konsekvenserna av sina gärningar och la sill slraff sona sin brotl. De säger också, atl man degraderar den felande genom atl bara föriåta. Detta läler för många humant och riktigt.

Men tänk - kan del vara så att en sådan reaktion bara är elt bevis på hur fast vi sitter i vårt skuld- och strafftänkande? Så fast atl inte ens brottslingen själv orkar la emot evangeliet om förlåtelsen. Krislen-domen tycks ha blivit rättskipningens religion. Därför har många så svårt för atl inse hur bakvänt det är när Bibeln med nådens och föriålelsens evangelium ligger pä domarens bord.

I detta anförande instämde fru Bergander, herr Laxfors, fru Andersson i Kumla samt herr Nygren (samtliga s).

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Låt mig först uppehålla mig vid ordningen för val av nämndemän!

Utskottet är helt enigt i sin tillstyrkan av propositionens förslag i den här delen. Anledningen lill propositionen är att man velat förhindra all en majoritet skall kunna genomdriva en ensidig politisk sammansättning av nämnden, I Juslilieuiskollel är vi alla överens om alt del är riktigt alt en minoritet i valkorporalionerna skall kunna kräva en garanti för en bred politisk förankring bland nämndemännen. Men vi skiljer oss ät på en punkt. Det gäller frågan huruvida ell nämndemannauppdrag skall vara förenat med elt politiskt ansvar.

Anledningen till alt vi på den punkten tar upp en diskussion i utskottet är atl så många remissinstanser har uttryckt den bestämda meningen alt den föreslagna ändringen av val till nämndemän inle får innebära att nämndemannauppdragel på nägot säll politiseras. Det är f ö, också därför som man i propositionen har tagit upp den här frågan och verkligen understrukit att till nämndemannauppdragel är knutna andra uppgifter än politiska, Utskottsmajorilelen vill ytterligare understryka delta. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har emellertid menat, atl med detta uppdrag skulle ändå vara förenat elt visst politiskt ansvar. Utskottet ullalar att ell ensidigt politiskt hemvist hos ledmöierna i en domstol skulle kunna inverka menligt på allmänhetens förtroende för rättskipningen. Reservanterna tar avstånd frän detta uttalande. Jag kan inte riktigt förstå det, allra minst som liknande tankegångar annars relativt hämningslöst har kunnat framföras jusl frän socialdemokratiskt håll, dvs. när det gällt en påstådd ensidig politisk åskådning hos juristdomarna.. Det var f ö. även herr Lundgren inne på i sitt anförande.

Det är för utskottsmajoriteten självklart alt domarna i våra domstolar - både juristdomare och lekmannadomare - har att döma efler gällande rätt, såsom denna kan utläsas ur lag och förordning och ur stadgad praxis. Att denna ordning tillämpas är en absolut nödvändig förutsättning för att en av rättskipningens viktigaste uppgifter skall kunna fullgöras, nämligen uppgiften all tillse att räilstillämpningen blir konsekvent, så att medborgarna vet vad de har atl rätta sig efter. Del skulle nämligen vara myckel illa om en part inför rätta i ett civilmål eller elt brottmål skulle utsättas för den överraskningen all hittills allmänt omfattade rättsregler, som man anpassat sill handlande efter, helt oväntat skulle kastas över ända efter tillfälligt motiverade överväganden med en måhända politisk färgning.

En annan utgångspunkt för utskottet har varit all den nyskapande verksamheten när del gäller alt anpassa rättstillämpningen efter samhällsutvecklingen naluriigtvis skall ligga i händerna på lagstiftaren, alltså på riksdagen, och i någon mån pä de högsta dömande instanserna. Vid

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

181

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

182

den rättstillämpning där nämnd medverkar finns del följaktligen inget utrymme för en Juslis som innebär alt man av ideologiskt-politiska hänsyn söker styra utvecklingen.

En annan sak är att det kan finnas ganska vida ramar exempelvis när det gäller bevisvärderingen, påföljdsval och straffmälning och kanhända även när del gäller vissa andra frågor, där lekmannaomdömet naturligtvis har sin givna plats.

Jag lycker att det kan finnas anledning - kanske i synnerhet efter herr Lundgrens inlägg - att ge litet ytterligare perspektiv på den här frågan, som herr Lundgren och hans medreservanter möjligen lycker är ganska bagalellarlad men som jag anser är av grundläggande betydelse.

Jag vill erinra kammarens ledamöter om alt i de socialistiska länderna i Europa har rättsutvecklingen efter andra världskriget alltmer avlägsnat sig från de här grundförutsättningarna. Där heter del numera uttryckligen att rättsordningen är etl av instrumenten för del härskande partiet när del gäller att genomdriva dess ideologiska mål och fullständiga det s, k, "uppbygget", som man har valtall kalla det. Man har lagt på domstolarna och f ö. på advokaterna att aktivt verka i partiets tjänst. Jag behöver kanske inle nämna så mycket om rättsosäkerheten i dessa länder för alt ni skall förslå vad Jag menar. Jag har faktiskt, herr lalman, hela tiden intill nu levt i den föreställningen att del bland partierna här i landet råder fullständig enighet om att ordningen i dessa länder inle är någonting att sträva efler. Men den socialdemokratiska reservationen lill utskoltsbetänkandel stämmer verkligen till eftertanke. Jag skulle vilja fråga herr Lundgren: Vilka politiska hänsyn menar socialdemokraterna att nämndemännen har att iaktta? Vilken uppgift av politisk art skulle motivera etl politiskt ansvar för lekmannadomarna?

Som Jag tidigare har sagt är utskottsmajoriteten och propositionen här helt överens. Varken utskoitsmajoriteten eller propositionen hyser några som helst farhågor för atl denna lagändring skulle leda lill en inte önskvärd politisering av rättsskyddet. Men den socialdemokratiska reservationen öppnar perspektiv som jag finner djupt oroande. Oron har inle stillats efler herr Lundgrens inlägg. Det finns grundlagsregler för domstolarnas självständighet i den dömande verksamheten. Domstolarna får inte ges direktiv från regeringen och ännu mindre från någol visst politiskt parti när det gäller all skilja mellan stridande parter eller bedöma en påstådd brottslig gärning. De som är satta att döma har inte lill uppgift alt inför något politiskt forum redovisa hur de pä elt godtagbart sätt har förvaltat etl politiskt uppdrag med risk alt de, om deras verksamhet inte anses ha varit i linje med partiets idéer, inte på nytt utses till domare.

Jag har. herr talman, etl behov av att be herr Lundgren tydligare precisera sin ståndpunkt. Vilken lyp av politiskt ansvar menar socialdemokraterna i Jusiilieutskoltet alt lekmannadomarna egentligen skall ha? Jag blev häpen över herr Lundgrens uttalande att det skulle vara en typisk konservativ myt alt nämndemännen skall vara avpoliiiserade. Del är inte någon typisk konservaliv myt utan en ståndpunkt som har grund-

lagsförankring och som del rådde total enighet om i Sveriges riksdag när vi helt nyligen antog den nya grundlagen.

Frågan om eden skall jag inte blåsa upp lill någon stor fråga, vilket jag egentligen tyckte att herr Lundgren gjorde. När Jag lyssnade till herr Lundgren, ställde Jag mig faktiskt frågan: Hur kan del komma sig att herr Lundgren och hans meningsfränder sä länge har stått ut med delta hemska som har förekommit i så många årtionden och århundraden? För mig personligen är del egentligen en fråga om tradition. Del är onödigt alt genomföra en massa reformer, som inle har någon praktisk betydelse, i synnerhet när det gäller former som bryter gamla traditioner. Några skäl för all föreslå en sådan ändring har Jag faktiskt haft väldigt svårt all finna.

Utgångspunkten för bedömningen är väl förståelse och respekt för oliktänkande. Jag kan därför dela den kritik som med visst fog kan framföras mot att den nuvarande ordningen egentligen inte innebär all man ställs inför tvä likvärdiga alternativ. Del är en viss preferens för eden, och därför har vi i utskottsmajorilelen tyckt att man borde kunna tänka sig en justering så att det verkligen blir två likvärdiga alternativ, som människor har att välja mellan. Del är rätt som herr Lundgren säger alt de flesta remissinstanser - även ärkebiskopen - har tillstyrkt della förslag. Jag föreställer mig alt del kan vara på del sättet alt man inte skulle själv ha tagit initiativ till någon förändring, men när man får elt förslag om ändring sä lycker man inte del finns anledning alt motsätta sig det. Man menar att frågan inte är så väldigt slor.

Jag tycker emellertid au ärkebiskopens uttalande ger uttryck för en fantastisk uppgivenhet om hoppet för religionen i det här landei. När han konstaterar atl samhällsutvecklingen nu har gäll så långt alt del liksom inte längre spelar någon roll, är del väl att ge upp i den primära funktion han har som ärkebiskop. Jag lycker därför att hans remissyttrande i den del del har redovisats i propositionen inger en viss förvåning.

Sedan vill jag till herr Lundgren säga att utskotlsmajoriteten stöder sitt ställningstagande inle enbart på ett domkapitel utan på kyrka-statutredningen, som Ju själv föreslog atl man skulle ha en sådan här valfrihet. Jag tror faktiskt, trots vad herr Lundgren sade. att för hundra-lusentals människor i det här landei framstår eden som en betydligt allvarligare sak än en försäkran på heder och samvele.

Nu utvecklade herr Lundgren Bergspredikan och dess innebörd, och jag är inte lika kunnig som herr Lundgren så Jag har litet svårt all gä i svaromål, men min slutsals blir ändå: Om man skulle följa Bergspredikan, dvs, alt del skulle räcka i och för sig med ell Ja eller ett nej, varför skall man då ha en försäkran? Vad är del för skäl atl över huvud tagel ha någon form av ed eller försäkran, om man bara skall hälla sig lill Bergspredikan?

Sedan vill jag. herr lalman, säga att jag tycker all vi här har etl uttryck för den sekulariseringsprocess som vi har upplevi i del här landei under

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

183

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna for nämndemansval, m. m.

flera är. Jag har roat mig med alt notera några få exempel på åtgärder som regeringen har vidtagit i sekulariseringssyfte.

Kristendomsundervisningen togs bort som ämne pä skolschemat, trots att del hade varil en namninsamling som samlat oerhört många underskrifter.

Morgonbönen logs bort i skolorna och ersattes av en samling.

Nej blev det till kristna förskolor.

Nej blev det till kristna skolor.

Hädelseparagrafen slopades.

Det senaste jag kunnal notera är förbudet mot att läsa bordsbön på daghemmen - del ansågs stötande.

Jag kan inle hjälpa, herr talman, all jag lycker all del är onödigt att vara så väldigt rädd för del religiösa inslaget i människors tillvaro. Jag tror faktiskt inte atl del behöver vara sä farligt som man fär intryck av när man hör herr Lundgren,

Del kan ocksä finnas anledning all diskutera språkbruket, om man skall förändra ordet försäkran och kalla det för ed. Ordet ed har av månghundraårig tradition innebörden av försäkran inför Gud den allsmäktige. Nu förändrar man språkbruket så alt man med ed numera menar någol annat.

Till slut vill Jag säga, herr Lundgren, alt Jag lycker att del är synd all vi i framtiden säkert kommer att få uppleva, om regeringens förslag går igenom, all de gamla fina biblarna frän Gustav Vasa och frän Karl XII kommer atl försvinna frän våra domstolar. Är det nödvändigt? Del kanske kommer ett cirkulär från domstolsverket som talar om att nu skall de i stället förvaras i elt bibliotek eller pä nägot annat ställe.

Herr talman! Med detta vill Jag yrka bifall till vad justitieutskottet hemställt i sitt betänkande.

184

Herr LUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Först något om nämndemannauppdragets politiska karaktär. Låt mig säga all Jag lycker del var någol osmakligt all fru Kristensson i repliken lill mig blandade in situationen i de kommunistiska länderna. Jag tycker nästan atl fru Krislensson borde be mig om ursäkt på den punkten. Jag har ingenting med de ideologierna att göra.

Del skall inte vara en ensidig sammansättning bland nämndemännen, och därför skall det finnas möjlighet lill proportionellt val. Om detta är vi Ju överens, fru Krislensson. De politiska värderingarna kommer självklart in pä den punkl som fru Krislensson själv nämnde, nämligen synen på brottets följder. Det är vi - det är jag övertygad om - överens om alt vi har olika uppfattningar om.

Angående eden sade fru Kristensson att den för henne närmast bara var tradition. Men skall man bevara en tradition som är felaktig? Jag hoppas atl jag i milt första inlägg kunde klargöra också för fru Kristensson atl jag som kristen finner delta oacceptabelt och felaktigt. Jag är inte på någol sätt rädd för religiösa inslag, men de religiösa inslagen skall

vara på rätt plats. Jag hoppas sannerligen Jag har förklarat, inle minsl genom de avslulande funderingarna i mill anförande, hur barockt och bakvänt Jag lycker det är när Bibeln med föriålelsens evangelium ligger på domarens bord. Del är på tvärs, fru Kristensson, emot en kristen syn. Ärkebiskopen tycker inte atl saken är så stor, tyckte jag mig höra att fru Kristensson sade. Jo. del lycker han och biskopsmötet sannerligen när de argumenterar med hjälp av Bergspredikans femte kapitel. Del är icke något svagt argument ulan del är ett synnerligen tungt argument. Så sade fru Kristensson någonting om atl stai-kyrka-beredningen hade tillstyrkt förslaget med alternativ. Del är visserligen sant, men de allra flesta remissinstanserna avstyrkte detta och ville alltså gå längre. De ville gå så långt som ärkebiskopen förordade, nämligen au alternativ icke skulle förekomma. Ärkebiskopen, fru Kristensson. har t. o, m. sagt att det icke heller skall förekomma vittnesed i kyrkliga sammanhang.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna .for nämndemansval, ni. m.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Som Jag sade förut och som även herr Lundgren sagt är vi hell överens om den nya valordningen för nämndemän, sä det är inte om della striden står. Striden slår om vad reservanterna egentligen menar med formuleringen att med nämndemannauppdragel skulle vara förenat etl visst politiskt ansvar.

Jag sade i mill inlägg att nämndemännen självklart har betydelse bl, a. när del gäller au göra bedömningar i fråga om påföljdssystemel. Det är en sak. En helt annan sak är alt de icke har elt politiskt ansvar all redovisa för-alt de följt en viss politisk linje i samband med sitt uppdrag. Det gäller att välja formuleringar som blir klara och entydiga. Det är väl inle underligt, lycker jag, när man läser reservanternas formuleringar och framför alll när man hörde herr Lundgrens inlägg i debatten tidigare där han menade alt den gamla myten om att nämndemännen skulle vara opolitiska vid fullgörandet av ett uppdrag var något sä väldigt konservativt. Dä tycker Jag verkligen man har anledning leda tankarna till öststaterna där domarna har ett klart politiskt ansvar.

Del är en vital fråga, herr Lundgren, och jag är lacksam om jag får tolka herr Lundgrens senaste inlägg så alt ni egentligen bara menar del även Jag sagt i milt inlägg, nämligen att lekmannadomarna har en roll att spela, exempelvis när det gäller diskussioner i påföljdsfrågor, bevisvärderingsfrågor och andra sådana saker. Men en hell annan sak, del vidhåller Jag, herr talman, är all de icke har ett politiskt ansvar som behöver redovisas för deras valkorporation. De skall fullgöra sill uppdrag efler lagar och förordningar, och skall man ändra rättstillämpningen så är det på riksdagen som lagstiftande myndighet detta ankommer.

Hen LUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Kristensson hade den dåliga smaken all fortsätta att hänvisa lill öststaterna. Vi är alltså, fru Kristensson. överens om

185

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

au del i vår öppna demokrali är rikiigi all begära proportionella val. Fortsätt inle med insinuationerna om öststaterna.

Vi har i vår reservation sagt atl det är ell politiskt ansvar, men inte på samma sätt som politiskt ansvar i andra sammanhang. Därmed har vi klargjort även det Jag sade i min förra replik, nämligen atl det då del gäller påföljden är oerhört viktigt vilken samhällssyn och människosyn vi har. Det kommer fram bland de politiskt valda nämndemännen, Inle är del väl så, fru Kristensson, au någol parli uiser en nämndeman som inte tillhör partiet eller som man vet har värderingar som avviker från det partiets. Så fungerar det inte. Man väljer naturligtvis partivänner vilkas värderingar överensstämmer med ens egna. Att vi är överens om proportionella val innebär ju, fru Kristensson, atl vi är överens om att det skall vara politiker som väljer politiker.

Fru KRISTENSSON (m) kon genmäle:

Herr lalman! Jo, det är säkert rikligt att man väljer partivänner till nämndemän, men jag tror inle heller del är så sällsynt alt man väljer personer om vilka man inte direkt vet vilken politisk uppfattning de har utom alt man vet att de är rejäla och bra personer.

Inte heller om delta står emellertid striden, utan vår diskussion avser vilket slag av politiskt ansvar som herr Lundgren egentligen menar. En sak är atl man är vald av en politisk församling, som Jag har sagt, och en sak är all man kanske t, o, m. själv är partipolitiker. Men en helt annan sak är del politiska ansvar inför sin valkorporation som man skall ha.

Nu säger herr Lundgren att del inte är samma politiska ansvar som man har i ett annat politiskt förtroendeuppdrag. Dä skulle jag vilja veta vilket ansvar man har och på vilket sätt det skall ta sig uttryck. Jag vidhåller att jag måste få en klar precisering på den punkten. Annars svävar Jag fortfarande i okunnighet om denna för vårt rättsväsende sä grundläggande fråga.

Herr talmannen anmälde att herr Lundgren anhållit att till protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

186

Hen RANESKOG (c):

Herr talman! Jag ber att korlfattat fä yttra mig om ärendet ed och försäkran.

Riksdagen har i dag att ta ställning till frågan om edgång eller sanningsförsäkran på heder och samvete. Den förskjutning som skett hos vårt folk i inställningen till religiösa begrepp ger motivation och anledning till översyn av sanningskriteriets formulering,

Eflersom viitnesedens utformning inte får påverka sanningskriteriet vid domstol och då ed och försäkran - enligt utskottet - är likvärdiga begrepp, sä har utskottet funnit det vara dags för omskrivning av vitt-

nesedens utformning.

Då den avgörande faktorn är atl den hörde skall hålla sig till sanningen och endast sanningen, så är uttrycket ed eller försäkran lika bindande. Ty vem kan länka sig ett fungerande rättsväsende utan sanningskriteriet?

Utskottet ger även till känna alt det saknas anledning att ta bort den valfrihet mellan ed och försäkran som rättegångsbalken erbjuder. Det är synonymileten mellan uttrycken som är det väsentligaste.

Del religiösa inslaget är ingalunda ställt åt sidan i en edlig eller en pä heder och samvele avgiven försäkran. Våra förfäder visste en hel del om detta när de för flera århundraden sedan författade den första landskapslagen, Västgöialagen. Där skrev man som bekant in: "Kristus är den främste i vår lag".

Vad betyder då Kristus i lagen? Jo, Sanningen, liksom Han i allt är den personifierade sanningen. När en människa ställer sig i sanningens centrum sä står hon i den mest äkta av alla religiösa positioner. Här menar jag att herr Lundgren gör en volt som inte tjänar någonting lill. Han kommer inte ur den religiösa situationen, för den sitter inte i eds-formuleringen, ulan i sanningen. Tänk på det, herr Lundgren!

Med mitt synsätt kan jag utan tvekan säga till avlämnarna av motionen 45, atl de kan känna sig trygga ur religiös synpunkt med den skrivning som utskottet har givit till känna. Våra bedyranden genom den ena eller andra formuleringen har föga värde om vi inte ger sanningen rum. Här vill jag åberopa vad herr Lundgren själv har anfört men nyttja det på annat sätt, och min teologiska tolkning överensstämmer mer med fru Kristenssons.

Låt mig med Skriftens egna ord få understryka detta. När Vår Herre höll sin uppmärksammade bergspredikan sade han:

"Ytterligare haven I hört att del är sagt till de gamle: 'Du skall icke svära falskt' 'Du skall hålla din ed inför Herren.'

Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',

ej heller vid Jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store konungens stad';

ej heller mä du svärja vid dill huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;

utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo."

Här passar fru Kristenssons tolkning in perfekt.

Edsformuleringen är inte det avgörande, utan så mycket mer att människan håller sig till sanningen.

Herr talman! Med dessa erinringar berjag att fä yrka bifall till utskottets hemställan under punkten 3 beträffande ed och försäkran.

Jag vill tillägga att jag är ganska förvånad över herr Lundgrens säll att agera. Han gör anspråk på att vara mera klarsynt än alla andra kristna kamrater i denna kammare, alt vara bättre än alla andra kristna kamrater i denna kammare, att vara politiskt mera rätt förankrad än alla andra

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, .m. m.

187

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna .for nämndemansval, m. m.

.kristna kamrater i denna kammare.

Jag känner igen tonen och tendensen. Men det vill till mycket för all kunna svara mot detta, herr Lundgren.

Hen LUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Till pastor Raneskog vill jag framföra några enkla, teologiska funderingar utan att svara på de små insinuationer som också han behagade komma med. Låt mig i all stillhet säga så här.

Både brott och skuld är försonade i Kristus och kan därför inte spela någon roll i straffrätten. Del är ur kristen synpunkt inte för någon skuld man straffar. Men teologin har ofta försvarat straffet och därmed motiverat ett utstötande av människor ur gemenskapen.

Teologin borde gå en annan väg. Den borde inrikta sig på tolkning av både brott och brottspåföljd som eu uttryck för den mänskliga gemenskapens kristillstånd.

Det finns nämligen, herr Raneskog, alltid en historia före brottet, och den rör sig på det medmänskliga och samhälleliga planet. Men för detta som ligger före brottet fälls det inga andra domar än orsaksförklaringar, och sådana är inte domar i straffrättslig mening.

Den laglydiga människan kan utan atl överskrida lagens gränser överskrida den mänskliga etikens gräns och beröva en annan människa hennes värde och värdighet.

Teologin borde ägna stort intresse ål den mänskliga gemenskapens kristillstånd i stället för att ensidigt försvara straff och skuld bara för lagöverträdaren.

Teologin borde klargöra att man inte kan få en människa att fungera som subjekt genom att behandla henne som objekt.

188

Hen RANESKOG (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lundgren tycks tro att han hamnar på ett vanligt läsarmöte när han kommer till domstolen. Vid ett sådanl möte tillämpas budet om nåd och försoning. Där beskärs människan absolution när hon bekänner sin synd och skuld, och om det är en bekännelse av annan art såsom bikt går hon till personlig befrielse utan skuldbelastning.

Men jag tror att herr Lundgren fullständigt har tappat bort vad vi talar om i kväll. Vi talar om att stå inför domstol och inför allmän lag få redogöra föf sitt fögderi. Där är det sanningen och endast sanningen som gäller, och där måste fallet utredas. Om det sedan kommer in en human och fin människobehandling är det väl inget fel i del. Men det börjar inteså, och kan inte vara så i ett samhälle. I all synnerhet om det är som herr Lundgren gjort gällande tidigare, att man skall lösas från alla religiösa begrepp, då begriper inte jag hur herr Lundgren skall klara upp sin egen tolkning vare sig av teologin eller av svenskt rättsväsende. För nu står herr Lundgren emot väggen.

Hen LUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi talar om viitnesed eller sanningsförsäkran, herr Raneskog. Jag har försökt förklara alt del kristna inslaget - där delar Jag alltså uppfattning med ärkebiskopen och andra kristna remissinstanser

- inte hör hemma här. Man missuppfattar de begrepp som ligger i att
ha gemenskap med Gud när man plockar in Bibeln i det sammanhanget.

Vad gäller läsarna: Del är inte så dumt, herr Raneskog, om läsarna

- och andra kristna ocksä naluriigtvis - försöker fundera över att bud
skapet om Kristi försoning också gäller utanför bönehuset.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna .för nämndemansval, m. m.

Hen RANESKOG (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte alt jag när fram, för herr Lundgren fattar inle vad del är fråga om. Det är nämligen så att om en människa har överträtt svensk lag, skall domare och vittnen ta reda på hur del förhåller sig med överträdelsens art. Men man går inte in i förväg med den procedur som innebär att man slätar över. Den skall komma efter, om det som är rätt och ordning över huvud laget skall ha sin gång. Man får hell enkelt sätta 1 före 2 och 2 före 3. Då får vi ordning på den här ekvationen.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Jag hade tänkt säga några få ord om en av de frågor som varit föremål för reservation, nämligen edens utformning i fortsättningen. Men innan jag gör det kanske jag fär säga litet om det som herr Lundgren log upp i början av sitt anförande, nämligen valet av nämndemän.

Såväl herr Lundgren som utskottels värderade ordförande har här deklarerat atl vi varit fullständigt eniga i utskottet när det gäller val av nämndemän. Det fanns ingen som helst dissonans mellan oss. Vi var fullständigt eniga hela tiden. Men under slutbehandlingen - innan vi var riktigt färdiga - framförde herr Lundgren funderingar om att formuleringen när det gäller sambandet med de politiska partierna inte var riktigt i överensstämmelse med hans uppfattning. Men vi fick aldrig någon klar bild av hur han ville ha det hela formulerat. Hade vi fått det är Jag övertygad om att vi hade kunnat skriva ihop oss - och dä hade vi sluppit den myckel olyckliga diskussion som vi fåll här i kväll och som jag tycker är utomordentligt onödig. Jag tror att vi i själ och hjärta är ganska eniga på den här punkten, herr Lundgren. Vi vet allesammans alt i domarsammanhang, när man skall sitta med i en domstol, gäller inte den politiska hemvisten längre. Då är det sanningen och verkligheten som måste fram och ingenting annat. Det måste vi hälla på oavsett varifrån vi kommer politiskt.

Också domareden måste stå över det politiska hemvistet, och på den punkten får det inte finnas minsta tvekan, herr Lundgren. Om man lägger upp debatten på det säll som herr Lundgren här gör, kan man lätt ge intrycket att det finns viss tveksamhet i det fallet, och det vore utomordentligt olyckligt om ett sådant intryck skulle skapas. Nu tror Jag inga-

189

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

190

lunda all herr Lundgren menar del - Jag känner honom för väl för au tro honom om del - men hans uppläggning av debatten gör alt man möjligen kan komma fram till den slutsatsen, och det är del som Jag tycker är så utomordentligt olyckligl.

När man sitter som nämndeman gäller del att ta ställning både till skuldfrågan och till påföljdsfrägan. och det är ställningstagandet i skuldfrågan som Jag nu har debatterat. Det är på den punkten som del som jag nu har sagt måste tillmätas så slor betydelse. En annan sak blir det när vi kommer över på påföljdsfrägan. Då del gäller frågan om den tilltalade är skyldig lill åtalad gärning eller inte får naluriigtvis inga poliiiska värderingar spela in pä milt ställningslagande. En hell annan sak kan del givelvis vara när det gäller påföljdsfrågan. I valet av lämplig påföljd för den som befunnits skyldig kan givetvis nämndemannens kriminalpolitiska inställning och synsätt ha betydelse. Hade herr Lundgren spaliai upp problemei på del sället i sin reservation, hade resultatet blivit etl hell annat.

Naturligtvis måste man också när det gäller påföljdsfrägan hålla sig inom ramen för gällande lagstiftning och de alternativ som den ger. Men jag kan tänka mig att jag som liberal kan ha en annan kriminalpolilisk uppfattning - grundad på min liberala grunduppfatlning - än en kollega i nämnden som har en annan politisk uppfattning. Del är av det skälet som vi är sä angelägna om alt ha en allsidig politisk representation i nämnden. På den punkten finns inga delade meningar. Om det skulle gälla att lägga större vikt vid delta, herr Lundgren, vill jag säga att jag inte alls är främmande för de tankegångarna. Tryck gärna hårdare på atl del skall vara en allsidig politisk sammansättning bland nämndemännen, men lägg inle upp det på det säll som här sken.

Jag vill ocksä, som sagt, nägot beröra den andra frågan. Dock skall jag inte behandla den ur teologisk synpunkt. Jag är fulll medveten om alt det'finns mycket delade meningar pä kristet häll i den här frågan. Jag har också medverkat till en ändring av skrivningen på den punkten för att inga missförstånd skulle uppstå.

I propositionen och i motionerna 1975:449 och 1975:1106, som väcktes i början av 1975 års riksmöte, föreslås alt del religiösa inslaget i viitneseden och andra legala edsformulär skall tas bort och att eden i sin nuvarande form skall ersättas med en utfästelse på heder och samvete, som dock enligl propositionen bör betecknas som ed.

Departementschefen hänvisar i propositionen till au det numera i vårt land finns en betydande opinion, som är positiv till ett boriiagande av del religiösa inslaget i edsformuläret och till att förslaget har tillstyrkts av en mycket stor majoritet bland remissinstanserna - även av ärkebiskopen, som herr Lundgren här framhållit. I forlsäilningen bör enligt förslaget den högtidliga utfästelsen lämnas på heder och samvete. Likväl bör, som Jag nyss sade, begreppet ed bevaras enligt propositionen.

Jag delar för min egen del uppfattningen atl del finns en opinion i vän land som är positiv till ett borttagande av det religiösa inslaget i

edsformuläret och att det därför är naturiigl för många att i stället lämna en utfästelse på heder och samvete. De som har den uppfattningen skall självfallet fä göra del. På den punkten finns det inga delade meningar inom utskottet.

Men det finns också en betydande grupp människor i vårt samhälle som fäster slor vikt vid atl få avlägga eden enligt den gamla lydelsen. Jag kan inle finna någon som helst anledning au hindra dem som av olika skäl vill använda denna lydelse från att följa sin övertygelse. Vad skulle det finnas för skäl till del? Även Jag förutsätter att utfästelsen på heder och samvete kommer atl bli den normala formen, som de flesta kommer alt använda. Båda möjligheterna bör enligt min mening stå öppna. Del innebär då inget tvång att välja det ena eller det andra alternativet. Denna möjlighet är uttryck för en valfrihet som vi är angelägna att slå vakt om och som enligl mill sätt atl se är av stor vikt även i detta sammanhang. Del finns såvilt Jag förstår ingen anledning all ivinga någon all välja en form för eden som personen i fråga själv ogillar. Förslagei i prooosilionen och reservaniernas yrkande tar enligl min mening alltför liten hänsyn lill oliktänkande, enär förslaget måste anses innebära ell förbud mol an använda den gamla lydelsen.

Jag medger att en sådan ordning som den utskotlsmajoriteten föreslår kan medföra vissa praktiska problem, men de är inte av den storleksordning atl de kan få utgöra hinder för valfrihet och hänsyn lill den enskilda människans egen uppfattning. Det måste vara en myckel enkel åtgärd att tillhandahålla den som skall avlägga ed båda alternativen.

F. n. finns en valfrihet av del slag jag här talar om men med elt visst företräde för ed enligt den gamla lydelsen pä så sätt alt initiativet till dess utbytande mot försäkran lagts hos den som skall höras. Uiskottei anser au del föreirädel är omoliverai, och Jag har slällt mig bakom den uppfaitningen. En ändring bör därför komma lill stånd. Den som skall avlägga ed skall upplysas om att han eller hon fritt får välja mellan de båda alternativen. Ett lagförslag med sådan innebörd bör därför, som utskottet framhåller, utarbetas i regeringens kansli och föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

Herr LUNDGREN (s) kon genmäle:

Herr lalman! Till att börja med en kort kommentar till herr Wesibergs resonemang om nämndemännen.

Herr Weslberg sade för det första atl Jag var ensam reservant, att det
var min reservation. Jag vill då för kammaren tala om all del inte är
endast min reservalion utan alt del är hela den socialdemokratiska grup
pens reservation. Del har råkat bli etl tryckfel, men rättelse har utdelats
lill alla kammarens ledamöter. Det är alltså en samlad socialdemokratisk
reservation.                                          I

För del andra sade herr Weslberg all om Lundgren hade gjort klan för utskollet hur han egeniligen menade hade vi kanske kunnal skriva

191

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

ihop oss och blivii överens. Saken är den alt vid utskottssammanträdet yrkade Jag på de ändringar som nu ingår i den socialdemokratiska reservationen 1. Om herr Westberg i Ljusdal inte följde med när jag framställde delta milt yrkande kan Jag inle rå för det, men Jag framförde precis de ändringsförslag på uiskoiLssammanlrädel som nu framgår av denna socialdemokratiska reservation.

Angående eden sade herr Westberg alt han inte förslod varför här inle skulle finnas alternativ. Men, herr Westberg, del finns många människor med olika livsåskådningar i ell pluralistiskt samhälle som vårt. Det finns kristna människor, del finns människor med en annan form av religion än kristendomen och del finns människor som icke alls bekänner sig till någon religion, I så fall borde del ju ges möjlighet att välja mellan mer än två alternativ, men det är inte rimligt att ha ytterligare alternativ för muhammedaner och utövare av andra religioner. Heder och samvete - det är någonting gemensamt för alla människor, del begriper vi oss alla på. Har vi som kristna eller anhängare av andra religiösa åskådningar behov av atl tala med vår Herre eller den Gud som vi dyrkar, kan vi sannerligen klara av det utan etl domslolsformulär.

Låt mig också få säga att orsakerna lill all vi menar atl del inte skall finnas alternativ är åtminstone tre. För det första har ärkebiskopen -och vi stöder honom - av kristna skäl avvisat tanken på alternativ. För del andra bör vi länka pä invandrare som har annan religion. För del iredje - och del är inle heller oväseniligl - mäste vi fråga oss, hur människor egentligen upplever en domslolssituation när del första de har att göra är alt bekänna om de vill avlägga eden inför Gud eller ge en försäkran på heder och samvele. Att blanda in ett religiöst ställningstagande just innan man går att bli dömd lycker vi inte är särskilt sympatiskt, för alt uttrycka oss lindrigt.

192

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kon genmäle:

Herr talman! Detta är en samlad socialdemokratisk reservation, säger herr Lundgren. I del tryck jag har - nägot annal tryck har Jag inte hittat - slår endast herr Lundgren upptagen som reservant. Om det så småningom har blivit en samlad reservalion är del Ju bra, men detta alt del bara fanns elt namn från början visar ändå hur osäker man var på ett tidigt stadium. Om jag får tolka del här som det står, finner jag en viss osäkerhet om vart man egentligen vill komma. Men det kan hända att Jag fär någon förklaring som rättar till del. Det är möjligt alt det går all hitta en sådan. Del här är emellertid en sak vid sidan om. Sakinnehållet i min argumentering var väsentligt viktigare - den gällde nämligen huruvida del skulle komma politik in i domarsituationen eller inte.

Sedan säger herr Lundgren all skall man ha alternativ så borde man ha en läng rad sädana. Men om herr Lundgren menar an del vore ännu bällre med flera valmöjligheier, så skall man väl ändå inle avslå från del goda därför atl del finns något som är ännu bättre. Jag lycker alt

det är väsentligt att de här tvä alternativen finns, för det ger människorna frihet all välja, och jag tror att del är något som vi kan kosta på oss. Varför skall vi tvinga människor atl använda någonting som de inte gillar? Har de möjligheter att välja, får de själva avgöra vilken väg de önskar gå.

Hen LUNDGREN (s) kon genmäle:

Herr talman! Lät mig bara för ordningens skull få reda ut atl herr Westberg i Ljusdal för det första tydligen inle riktigt följer med pä utskottssammanträden och för del andra inle läser de rällelsekartonger som delas ut lill kammarens ledamöter.

Vid del sammanträde dä frågan behandlades - och det framgår av protokollet i utskollet - var den socialdemokratiska gruppen från början hell enig i denna fråga.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

Hen OLSSON i Timrå (s):

Herr talman! När riksdagen nu behandlar förslaget om införande av proportionella val av nämndemän, enligl regeringens proposition nr 64, så skulle det kanske förvåna om jag inte tog lill orda.

Timrå kommun blev ju riksbekant när kommunfullmäktige valde enligt majoriletsprincipen då åtta nämndemän omvaldes lill Sundsvalls tingsrätt, som sammanlagt har 75 nämndemän verksamma. Timrå var visserligen inte ensamt om all företa nämndemansvalet enligl majoriletsprincipen, utan såvitt jag vet var det fyra kommuner i landet som valde enligl samma princip. En av dessa valde enbari centerpartister, men del blev inte lika uppmärksammat som när vi valde enbari socialdemokrater. Jag är emellertid övertygad om atl den kommun som valde enbart centerpartister gjorde del av samma skäl som vi som valde socialdemokrater.

Det kan vara nödvändigi att i sammanhanget päpeka att samtliga åtta omvalda är väl förtrogna med sina uppdrag och är geografiskt spridda i kommunen. De representerar också olika yrkesgrupper. Den nämndeman som hade den kortaste mandattiden hade varil verksam i sex år lidigare, och den som varil med längst hade 18 år bakom sig som nämndeman. Samtliga har skött sina uppdrag ulan klander. Av de älta är fem manliga och tre kvinnliga. De representerar följande yrken: metallarbetare, lantbrevbärare, jordbrukare, egen företagare, fabriksarbetare, hemsamarii. hemmafru och biblioteksföreståndare. Socialdemokraterna har 28 mandat av de 49 fullmäktige. De åtta omvaldes med stor majoritet. Ingen fick mindre än 33 röster. Av de övriga fick ingen mer än tolv röster.

De valda fyller de krav som skall ställas på en nämndeman, nämligen egenskaper som rättrådighet, gott omdöme och allmän livserfarenhet.

Man kan självfallet diskutera vad som skall läggas in i etl valsammanhang. Men lar man i betraktande atl det valdes ungefär 5 500 nämndemän i hela landei vid del lillfälle när vi valde älta socialdemokrater

13 Riksdagens protokoll 1975/76:44-45

193

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna for nämndemansval, m. m.

och alt de flesta valdes enligt den proportionella valmetoden, så blir JU bilden en hell annan. Skulle vi ha vall enligt den proportionella metoden så skulle vi ha tre nämndemän för mycket. Jag har gjorl en undersökning och konstaterat all folkpartiet har ungefär 195 mandat för mycket när det gäller nämndemän om vi skall följa proportionalileten. Dessa mandat skulle väl i så fall delas på centern och moderaterna. Herr talman! Jag tror mig om atl kunna sova lugnt om nätterna, och del gör vi nog alla utpekade socialdemokrater i Timrå kommunfullmäktige. Jag tror inle heller atl rättsväsendet i det här landet blivii skakat av all vi har två eller tre centerpartister för litet i antal bland nämndemännen.

194

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Del gläder naturligtvis oss alla att herr Olsson i Timrå sover gott om nätterna. Men jag undrar om han inte somnade lill litet-i fullmäktige i Timrå också vid det där tillfället.

Det var emellertid inte del vi skulle tala om, och Jag skall bara ägna mig ål detta med ed och sanningsförsäkran. Jag har en viss erfarenhet av det i min verksamhet. Del finns nämligen andra eder än de som avläggs av domare, nämndemän och vittnen. Det finns någonting som kallas för uimätningsed och bouppieckningsed i konkurs som kronofogdar sysslar en del med.

Det händer dä alt det kommer en person som pä en papperslapp skrivit upp alll vad han äger - det kanske är en dragkärra och gångkläder. Då skall han med två fingrar på den heliga skrift inför Gud den allsmäktige och hans heliga ord styrka alt han äger bara denna dragkärra och dessa gångkläder. Det finns där en brist på proportioner som Jag tycker är litet skrämmande och som borde vara oacceptabel i synnerhet för de övertygat troende.

Nu talade herr Westberg i Ljusdal bl. a. om atl man skulle kunna välja i sädana här fall. Som jag ser det är del en valfrihet som sätter en person i en tvångssituation. Det är inle alltid bra atl välja, i synnerhet inte i denna situation - jag tror all herr Lundgren var inne på det -när en människa kommer inför domstol. Del är ganska pressande för många, och då skall denna person ögonblickligen bli tvingad att välja på ell säll som väl ändå avslöjar om han är troende eller icke iroende, vilket många människor drar sig för all göra. Jag lycker inte del är någonting som man behöver dra sig för, men del gör som sagt väldigt mänga människor.

Varför tvinga dem atl göra pä det här sättet? Det enda som är viktigt i denna situation är atl människor talar sanning, och korrelatet lill del är ju brottsbalkens 15 kap, om mened och inle åkallande av några högre makter.

Del är inte rätt att sätta en människa i den här tvångssituationen. Jag undrar t. o. m. om del är rikiigl kristet att sälla en människa i en tvångssituation som många, mänga inte vill bli försalla i.

Jag yrkar alltså bifall lill reservationen 2.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Del exempel som herr Sjöholm anförde lät väldigt illa, det måste jag säga. Men del är väl inle så särskill mycket bättre att man svär på heder och samvete. Heder och samvete - det är myckel allvariiga ting del, och del är ulomordentligi illa om någon svär på heder och samvete och sedan far med osanning. Jag tycker all båda delarna är någol mycket klandervärt.

Herr Sjöholm säger att det inle alltid är bra att välja, att vara tvingad att välja. Jo, men om man har bara en enda möjlighet är man tvingad atl acceptera den. Då är man tvingad all välja en form även om man ville ha en annan. Det blir etl absolut tvång. Har man chansen all välja mellan två former är det någonting hell annal.

Och när herr Sjöholm säger att man på del här sättet måste avslöja om man är kristen eller inte - kanske sade han troende eller inle -så är del en stor missuppfattning. Del har ju här i debatten på skilda' säll framgåll all man från krislel häll ser väldigl olika pä dessa ting, och det är flera som utifrån religiösa eller kristna förutsättningar inle vill använda den gamla lydelsen. Någol avslöjande på den punkten kan det knappast bli, för del är delade meningar över lag. Denna motivering tycker jag alltså inle håller.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval. m. m.

Hen SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror atl herr Westberg i Ljusdal missförstod mig över hela linjen. Del är inle alls klandervärt all begära atl människor skall tala om vad de har och äger. Det är tvärtom nödvändigt för all de inle skall gömma undan sina grejor. Men Jag menade all det var en brist på proportioner, när den där mannen kanske ägde en dragkärra men skulle svära pä Bibeln och inför den högste. Det aren brist på proportioner som Jag tycker är mycket underlig.

Sedan sade herr Westberg att om det bara finns en möjlighet så blir det ett tvång. Nej, Jag talade om tvånget att välja inför människor som sitter och hör på, atl alltså avslöja sin tro eller sin bristande tro. Så uppfattas det nämligen av människorna som sitter i tingssalen. Den som inte vill svära på Bibeln är vad människor kallar för en hedning. Han tror helt enkelt inte pä Gud. Och del tycker många människor är klandervärt. Det gör inle Jag, men del hör kanske inle hit. De som sitter i tingssalen uppfattar det sä, och en sådan situation skall man inte försätta en människa i. Det är alldeles onödigt. Del er.da viktiga är all vederbörande talar sanning, och del gör han lika bra - eller i många fall kanske bällre - när han talar på heder och samvete. Det är också någonting som alla begriper, som herr Lundgren sade. och som de flesta människor respekterar. Det räcker med det. Varför skall man ha något extra därutöver? Del är alldeles onödigt.

Jag lycker !iell enkelt all det strider mot kristen anda all försätta en människa i '.;n situation som väldigl många vill undvika att bli försatta

195

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Della är väl också en fråga om hur man ordnar det rent praktiskl. När man källaren vittne kan man myckel väl låta vederbörande få veta vilka valmöjligheter som flnns, så att han i förväg är införstådd med vilken lydelse han vill välja. Då behöver han inle välja inför domstolen. Han anmäler bara när han kommer all han vill tala under sanningsförsäkran eller under ed enligl den gamla lydelsen. Då anmäler han bara det. Sä där tror Jag all man kan ordna det praktiskt myckel bra.

Hen SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Men, herr Westberg. de som sitter i tingssalen märker Ju vilket han gör. när han än har vall.

196

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Jag kanske återkommer till del senare i mitt anförande, men låt mig redan nu säga att vad herr Sjöholm sade är alldeles rikligt. Det är just så man ofta uppfattar del inte bara ute i rättssalen ulan också, och ofta mer, bland de nämndemän som sitter tillsammans med vederbörande.

Carl-Eric Lundgren har visserligen här på ett kraftfullt och engagerat sätt talat för reservationen 2. men jag vill ändå kommentera den något. Det gäller punkten 3. Men när del gäller punkten I nöjer jag mig med atl yrka bifall till reservationen.

Det är inle första gången som frågan om ed och försäkran är uppe i riksdagen. Astrid Kristensson frågade Carl-Eric Lundgren varför han hade stått ut med att ha det på delta sätt. Det har Ju varil så här i flera hundra är. tyckte jag att Astrid Kristensson sade. Dä vill Jag säga all del är ändå inle så länge sedan som det knappast var möjligt för en av arbetarrörelsens folk att bli vald lill nämndeman. Dä skulle man vara jordägande och alll vad det var. Och då kunde man Ju alls inte påverka t. ex: edsformuleringen. Men sedan jag nu ändå har haft någon möjlighet alt göra det har jag tagit upp denna fråga.

Tillsammans med några kamrater i dåvarande första och andra kammaren väckte jag redan är 1966 en motion som avsåg att få vittneseden utbytt mol försäkran. Vi framhöll i motionsyrkandel att del gällde all edgång. Frågan hade då inle aktualiserats sedan slutet av 1940-talel. Utskottet uttalade sig den gången endast för en viss jämkning av formerna för utbyte av viitnesed mot försäkran i syfte att underlätta för vittnena all välja ed resp. försäkran. Och år 1968 genomfördes utskotlels förslag, som kunde beiecknas som elt halvt steg på väg mot en lösning enligt vår motion. Och propositionen 1975/76:64 som ligger till grund för justilieutskottels belänkande nr 18, som vi nu behandlar, ligger hell i linje med de motioner som vi väckte är 1966 och som vi under den allmänna motionstiden i år har fullföljt i vad gäller den del som återstod.

Den promemoria som i sin tur föregått propositionen har varit ute

pä remiss. Även om man här lidigare talat om remissyttrandena vill jag ocksä göra det.

När man studerar de olika remissyttrandena förvånas man över den motion som avgivits av etl par moderater. Alla remissinstanser utom två är positiva till förslaget att det religiösa inslaget i edsformuläret skall las bort. Som här har påpekats har bl. a. ärkebiskopen tillstyrkt del. Men motionärerna anser att propositionen, och alltså även vår moiion, utgör "ett steg i en sekulariseringsprocess som pågätt i Sverige en längre tid och siktar mot avlägsnandet av allt som erinrar om värt folks kristna bakgrund, vår nations rötter i Bibeln, vårt kulturarvs förankring i kyrkans traditioner." Hur kan man bara påstå något sådant? Man kan väl inte på fullt allvar mena att ärkebiskopen skulle tillstyrka att edsavläggelse med religiöst inslag avskaffas om den innebar det man påstår i moiion nr 45.

Uttrycket "tung remissinstans" användes i en riksdagsdebatt häromdagen. Jag vill påstå all ärkebiskopen är en tung remissinstans i delta avseende, och borde vara det för fler än mig. Ärkebiskopen, liksom bl. a. domkapitlet i Uppsala, har redan vid tidigare tillfällen tillstyrkt liknande förslag, och Jag tror inte alls att det är därför alt han anser att det är en liten fråga eller därför att han nu blivit ställd inför frågan och funnit det bäst atl svara så. Han har haft liknande frågor framför sig lidigare och då var också Uppsala domkapitel inkopplat och yttrade sig, liksom för resten Moderata ungdomsförbundet och, tror jag. Folkpartiets ungdomsförbund.

För övrigt är del just av religiösa skäl som många människor finner det stötande alt avlägga en ed där orden "Gud den allsmäktige" och "vid Hans heliga ord" ingår.

I januari månad när vi hade väckt motionen fick jag ett brev med en tidningsartikel där en prästman från Lund hade citerat samma ord ur Bergspredikan som Carl-Eric Lundgren gjorde. Han ansåg att det var riktigt som del står där, och änskade oss lycka till med motionen, som enligt hans uppfattning var helt i linje med den kristna uppfattning som i varje fall han hade.

I andra sammanhang är en försäkran på heder och samvele Juridiskt bindande. En sådan försäkran är för de flesta lika allvariig, kanske t. o. m. allvarligare, än en viitnesed. Varför anses den inte tillräcklig för alla i della sammanhang?

Anledningen lill värt förslag om en enda formulering som skall vara lika för alla är bl. a. atl ocksä den mjukare formulering som vi nu har och som beslutades 1968 ändå skapar en viss osäkerhet och oklarhet om ställningstagandet i valet mellan viitnesed och försäkran, inte minst därför atl inställningen till religiösa frågor alltjämt intar en viktig position i paragrafens formulering.

Ell annal skäl lill alt det andra halva steget från vår moiion av år 1968 har följts upp i årets moiion är att vittnet ändå själv skall uttala sig och göra sitt val i rätten. Jag vet all funderingar har förekommit

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

197

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. in.

om anledningen till valet att avlägga ed resp. avge försäkran, och del skall inle behöva vara sä. Jag lycker att herr Sjöholm har helt rätt i vad han sade om detta. Det är verkligen sä det uppfattas ibland.

Att vittna eller avlägga ed, t. ex. domared, är ingen religiös handling. Mig förefaller Bibeln vara lika omotiverad i rättssalen som lagboken skulle vara i kyrkan. Fru Astrid Kristensson nämnde atl om man tar bort eden ur rättssammanhang får man inte se dessa gamla vackra biblar i rättssalen i fortsättningen. Nej, det kanske man inte får. Men man kunde, i stället för den plats dit fru Kristensson ville förvisa dem, placera dem i olika kyrkor.

Astrid Krislensson undrade varför vi över huvud taget skall ha en försäkran. Om jag inte minns fel ärdet t. o. m. en del av remissinstanserna som har föreslagit att det skulle räcka med att man bara försäkrar alt man skall hålla sig till sanningen. Men juridiskt sett bör man väl ändå ha avlagt denna försäkran på heder och samvete.

Lål mig återgå till justitieutskottet och motioner i hithörande fråga. I fjol motionerade två folkpartister om översyn av rättegångsbalkens beslämmelser om vittnesed och domared. Jag behöver nog inte nämna deras namn. De har nu liksom vi socialdemokratiska motionärer fått bifall lill sina förslag genom propositionen 1975/76:64. När jag läser vad utskollet i sitt betänkande nr 8 i fjol sade i anledning av den motionen blir jag ännu mer förvånad över att man frän borgerligt häll sä enigt sluter upp kring den moderata motionen. I fjol sade nämligen etl enhälligt justitieutskoll:

"I likhet med motionärerna anser utskottet att nu gällande ordning i fråga om avläggande av ed är mindre tillfredsställande. Det kan nämligen inte uteslutas atl den som skall höras inför rätta saknar kännedom om RB:s regler om utbyte av ed mot försäkran och därför går miste om det för honom kanske mer tilltalande alternativet alt få avge sin utsaga under försäkran."

Jag skulle vilja fråga: Vad är det för valfrihet i sådana fall? Här framgår del väl klart alt den valfrihet som man talar om inte alllid fungerar.

Jag fortsätter att citera ur fjolårets belänkande: "Utskottet förutsätter att Kungl. MaJ:l i lämpligt sammanhang tar upp frågorna lill prövning. Någon särskild framställning lill Kungl. MaJ:l i anledning av motionen är därför inte påkallad."

Nu har regeringen tagit upp frågan till prövning och avgivit en proposition i enlighet med förslaget. Vad har föranlett sinnesförändringen hos de borgeriiga ledamöter som deltog även i förra årets utskottsbehandling? Ett par av de ledamöter som har yttrat sig i dag var inte med förra året -Jag såg t. ex, i betänkandet att herr Raneskog vid det tillfället hade ersatts av herr Bengtsson i Göteborg,

Jag skall inte anföra fler argument för reservationen av fröken Mattson m. fl. ulan vill med delta yrka bifall till den.

198

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är alldeles rikligt att ell enhälligt justitieutskoll förra året ansåg alt den nuvarande ordningen inle var hell tillfredsställande och att en översyn borde göras, eftersom det f n. är sä all etl alternativ är huvudalternativet. Vi ansåg all departementet kunde göra en sådan översyn ulan särskild framställan från utskollet. Men vad gör de borgerliga nu? Jo, vi vidhåller vår uppfattning alt det bör vara valfrihet mellan två likvärdiga alternativ. Det var del vi önskade förra året ocksä, och det är det önskemålet som propositionen inte tillgodoser. Den borgerliga uiskotismajoriteien begär alltså i dag en översyn så att del skall bli fråga om två likvärdiga alternativ. Jag uppfattar således vår inställning som helt logisk.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Thunvall säger all alla de borgerliga har slutit upp bakom den moderata motionen. Det är inte riktigt, fru Thunvall. Läs utskotisbetänkandet och se efter om det överensstämmer med motionen! Jag står bakom utskottsbetänkandel.

Hen RANESKOG (c) kort genmäle:

Herr lalman! Det kan ligga en viss risk i del här sättet att argumentera, den nämligen att tyngdpunkten flyttas över till edsförsäkringarnas formulering från den fråga det verkligen gäller. Vi är ute efter ett bra sätt att binda människorna vid sanningen när de skall vittna inför domstol. Genom all lägga tyngdpunkten på olika sätt att uttrycka sig i det sammanhanget kommer man hart när bort från verkligheten. Jag kan inte drömma om att man vill laborera med skrivningar när del gäller sanningskriteriet och anse all en viss formulering binder en människa mindre vid sanningen än en annan.

Jag kan inte förslå annal än att utskottsmajoritelens förslag ger oss raka linjer och ett alternativ för varje svensk människa.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Varför skall inte en sanningsförsäkran kunna uttryckas på samma sätt av alla? Varför mäste en del lägga sina fingrar på Bibeln och svära vid Gud och Hans heliga ord, medan för andra en försäkran skall vara förpliktande. Jag förstår inle varför det skall vara olika värderingar på sanning och sanning.

Jag kan inle heller finna annal än att del i år är en glidning från utskottets sida i förhållande till Oolårets betänkande. Eftersom propositionen nu har framlagts i denna form har man väl även från regeringens sida ansett att man följt utskottels uttalande.

Jag är också tacksam för alt vi helt och hållet har vunnit gehör för det som vi krävt i våra motioner sedan många år tillbaka.

199

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna .för nämndemansval, m. m.

Hen RANESKOG (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga till fru Thunvall att det inle finns någon skillnad när del gäller sanningen. Sanning är sanning och intet annal. Om fru Thunvall lyssnat pä mitt anförande hade hon hört att Jag sade att del djupaste sanningskriteriet är att Krislus är sanningen och sanningen är Kristus. Jag har också lidigare i kväll sagt att den som vill kränga sig ur det religiösa begreppet i del här sammanhanget krumbuktar sig utan möjligheter atl glida där ur, ty vi skall vara i sanningen, och vi är i Kristus när vi är i sanningen.

Jag förstår därför inle hur man kan spilla så många ord pä frågan om formuleringen av edsförsäkran. Del är inte där tyngdpunkten ligger, utan det är alt vi talar sanning. Jag har gått så långt i kväll att jag säger alt vi utan någon försäkran kan slälla oss inför domarskrankel, om vi talar sanning.

200

Hen OLSSON i Sundsvall (c):

Herr lalman! Frågan om hur nämndemän skall utses har aktualiserats här i riksdagen vid olika tillfällen och av flera ledamöter. Själv tog Jag upp det spörsmålet i en motion under min första riksdag, 1971, och Jag har sedan återkommit dels med en fråga lill justitieministern i fjol, dels med motionen 1975:20, som behandlas tillsammans med propositionen i det nu föreliggande utskottsbelänkandel.

Anledningen till atl formerna för nämndemannaval väckt debatt har varit att någon rätt till proportionellt val av nämndemän hittills inte funnits, varför formell möjlighet förelegal för majoritetsparti all la alla posier som nämndemän. I de allra flesta kommuner har dock partierna i samförstånd fördelat nämndemannaplalserna proportionellt till resp. partis representation i kommunfullmäktige. I exempelvis min egen hemkommun Sundsvall, där vi har alt utse ett femtiotal nämndemän, har del aldrig förekommit några invändningar mot proportionell fördelning, trots att majoritetspartiet - del är socialdemokraterna - enligt hittills gällande lagstiftning skulle ha haft möjligheter alt la alla poster.

Men så rättvist har inle nämndemännen utsetts i alla kommuner. Min vän Stig Olsson i Timrå har ju nyss här beskrivit hur det har gått till i Timrå. Jag förmodar att han menar atl det har varil det rätta sället. Han nämnde själv alt Timrå blivit riksbekant genom atl socialdemokraterna där utnyttjat lagens möjligheler atl tillsätta alla nämndeman-naposler. Enligt ortspressen har man i uttalanden i samband med nämn-demannavalel i januari 1974 framhållit alt nämndemän från del egna partiet skulle döma rättvisare än nämndemän tillhörande andra partier. Trots att en lagändring är aviserad har man nu i samma kommun vid val av valmän för val av fastighetsnämndemän - för, som jag hoppas, sista gängen - uttnyltjal majoritetsställningen lill all ta alla valmansplal-serna. Med hänsyn lill att man återväljer dem som är väl erfarna, dukliga och representativa, kan det ifrågasättas om det behövs speciella kvalifikationer för alt utse valmän för val av fastighelsnämndemän.

De synpunkter som här framförts om att man oberoende av den politiska sammansättningen omväljer de personer som har innehaft uppdraget under en längre tid och säkert skött dem påett bra sättär någonting hell främmande för demokratin. Det är ju inte majoritetspartiet pä varje ort som bestämmer vilka som skall vara kommunala förtroendemän, ulan det beror på väljarna. Efter varje riksdagsval kan vi konslatera atl duktiga, flitiga, kunniga och ambitiösa riksdagsledamöter blivit utslagna från riksdagen genom att de trots sin otvivelaktiga duglighet inte fått 'väljarnas förtroende.

Herr lalman! Jag vill uttala min slora tillfredsställelse över atl regeringen klart avvisat den uppfattning som socialdemokraterna i Timrå har förfäktat när del gäller val av nämndemän. Förslaget i propositionen gör slut på möjligheterna till majoritetsdominans vid nämndemannavalen i och med all rätt till proportionellt val nu blir lagfäst. Jag är vidare glad över att utskollet enhälligt har tillstyrkt regeringens förslag, även om del råder något delade meningar om motiveringen. Beträffande lagtexten är utskottet dock enigt. Det blir nu slut pä förutsättningarna för den s. k. Timrådemokralin vad gäller nämndemannaval. Det är bara alt hoppas alt lagstiftningen på andra områden medger räll lill proportionellt val även när det gäller taxeringsnämndsledamöier, valdeputerade och andra uppdrag där del är väsentligt med proportionell fördelning, men nu ej föreligger lagfäst rätt därtill.

Lagändringen är väsentlig från två synpunkter - dels för all ge varje parti en rättvis andel av uppdragen, dels för atl stärka allmänhetens tilltro till rättsväsendets opartiskhet genom att förhindra ensidig partipolitisk rekrytering av nämndemän. Enligt svensk tradition och enligt grunderna för vår samhällsordning skall rättsväsendet slå över de partipolitiska motsättningarna. Varken regering eller riksdag eller andra politiska organ kan ingripa i domstolarnas verksamhet. Lekmannamedverkan i underrätterna är uråldrig. Den skall tillförsäkra domstolarna lekmännens erfarenheter och kunnande vid sidan av den Juridiska sakkunskapen. Deltagande av nämndemän i den dömande verksamheten torde även vara ägnat alt stärka allmänhetens förtroende för domstolarna.

Nämndemännen fullgör uppdrag såsom domare och skall i sitt dömande iaktta samma objektivitet som de lagfarna domarna. Men ensidig politisk hemvist hos nämndemännen kan ge anledning lill misstankar om atl nämndemännens politiska uppfattningar kan inverka på deras ställningstagande i den dömande verksamheten, och därigenom kan allmänhetens förtroende för domstolarna äventyras.

Det värdefullaste med det nu föreliggande lagförslaget om rätt till proportionellt val av nämndemän är att ensidig politisk sammansättning av lekmannainslagei i domstolarna förhindras. Därigenom ökar förutsättningarna för att alla medborgare - oavsett partipolitiska åsikter - skall känna tilltro lill det svenska rättsväsendets opartiskhet.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nänindemansval, m. m.

201

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna fÖr nämndemansval, m. m.

Herr OLSSON i Timrå (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tänkte låta del tidigare sagda vara nog i den här frågan, men dä nu herr Olsson i Sundsvall delgav kammaren sin från min egen avvikande syn på frågan om nämndemannavalel i Timrå ber jag' all hell kort fä återkomma.

Historien om mina synpunkter pä socialdemokratiska nämndemän grundar sig på följande. Jag blev uppringd av en reporter från Sveriges Radio i Sundsvall, då jag var på väg alt åka till fullmäktigesammanträdet. Denne frågade mig hur Jag såg pä nämndemannavalel som skulle ske i kommunfullmäktige om någon timme. Jag tyckte att han skulle återkomma efter fullmäkligesammanirädet då valet var klart. Han ställde provocerande frågan om Jag inle visste hur valet skulle gå och om jag inte trodde på de egna partivännernas förmåga alt klara uppdraget och därmed inte bli valda.

Jag svarade kort atl med den socialdemokratiska majoriiel som vi har i kommunfullmäktige var det nog ganska säkert att våra föreslagna kandidater skulle bli valda. Pä den andra delen av den provokatoriska frågan svarade jag kort och gott: Självklart tror jag på våra föreslagna socialdemokratiska kandidater, och har jag atl välja mellan en socialdemokrat och en borgare sä väljer jag med mitt medlemskap i det socialdemokratiska partiet utan tvekan en socialdemokrat.

Jag ställer frågan till Martin Olsson i Sundsvall: Skulle han kanske välja andra än centerpartister?

Som Jag lidigare framhållit, har Jag aldrig ifrågasatt alt någon ledamot av Timrå kommunfullmäktige skulle vara olämplig att bekläda uppdraget som nämndeman.

202

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olsson i Timrå inledde med atl säga alt vad han sagt lidigare borde vara nog. Jag tror att del hade varit nog om Timrådemokratin, om det inle hade sagts någonting från Timråhåll här i dag. Riksdagens beslut, som kommer all fallas om några minuter, gör ju helt slut på det system som socialdemokraterna har lillämpai i Timrå. Glädjande nog har Timrås socialdemokrater inte fått någol stöd vare sig från grannkommunerna, som jag känner någorlunda, eller från socialdemokraterna i övrigt och nu inte heller från justitieministern och elt enigt Jusiitieuiskott.

Jag fick frågan om Jag skulle välja andra än centerpartister. Ja, om jag tillhör en väljande församling, vilket Jag gör, så är del inte Jag ensam som väljer utan det är vi i den församlingen, och vi väljer i relation lill partiernas storlek. De partier som har gått bakåt i valen får vidkännas förluster, både när del gäller nämndemannauppdrag och andra posier, även om de har väldigl dukliga och erfarna kandidater. Det är väljarnas utslag som är det avgörande och inle vad en eller annan partipolitiker tycker.

Herr lalman! Jag vill åter igen framhålla vikten av att del även då

det gäller val lill andra posier blir rätt lill proporlionalilet. Del är ju uppenbart alt de idéer som har varil vägledande för socialdemokraterna i Timrå då del gäller val av nämndemän är man inte beredd alt släppa ens nu, trots all man har en enhällig riksdag och elt enhälligt parti emot sig. Av allt all döma räknar man med att vid val av t. ex, valdeputerade kunna fortsätta all hävda atl majoriteten skall tillsätta alla poster, trots att del är en allmän opinion i alla partier emot sådana majoriielsövergrepp.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna for nämndemansval, m. m.

Herr OLSSON i Timrå (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om herr Olsson i Sundsvall tror alt det är Jag som väljer socialdemokraterna i Timrå tror han fel. Det är vårt slora parli i Timrå som utser kandidater och lägger fram förslag. Det är väl självklart att även Martin Olsson väljer politiskt. Det har han klart deklarerat och del fär jag väl vara nöjd med.

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr talman! Eflersom jag fick frågan vem Jag skulle välja vill jag vända mig mol uttrycket att jag personligen väljer. Jag sade att när vi är en valkorporation sä väljer vi i förhällande lill varje partis andel av den korporationen,

Alla får vi någon gång vara med om atl vårt parti får lov att offra några mandat på grund av valulslagel. Del har vi alla upplevt. Vi böjer oss för väljarna. Det är det som är skillnaden. Socialdemokraterna i Timrå - så länge de behåller sin majoritetsställning - tror att del är den politiska majoriteten som skall tillsälta alla poster där inle proporlionalilet är föreskriven i lag.- I praktiskt taget alla andra kommuner i landet böjer man sig för den önskan väljarna framför på valdagen och finner sig i att justera sammansättningen av olika grupper förtroendemän mol bakgrund av valresultatet.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Den upprörda, nästan patetiska rösten av en myckel övertygad man nådde mina öron i kväll vid denna debatts början. Innehållet i det tal han höll var sådant att egentligen borde väl Filip Fridolfsson i Stockholm och Jag vördsamt anhålla om tillgift för att vi framfört motionen 45 om viitneseden. Vilken hisioriker, vilken teolog vi har i kammaren! En professur i exegetik i Uppsala eller kyrkominisierslällning i framtiden är vad man kan vänta. Herr Fridolfsson från pingströrelsens djupa led och Nilsson i Agnas med förankring i gammaliroende grupper inom den Lutherska kyrkan jämte deras meningsfränder fick sannerligen en lektion. Vi har för ensidigt läst bara Bibeln. Instämmanden från kammaren visar all det finns fler teologer med en revolutionerande ny syn på vad kristendomen är.

Hade vi haft en dag på oss skulle jag ha gått in påett längre utvecklande av all den gamla syn som vi ännu bestämt hävdar är den bibliska men som nu i denna upplysning i kväll liksom har avslöjats som villolära

203

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för näinndemansval, m. m.

204

eller kanske medeltida dunkel.

Jag känner det dock som min skyldighet - trots atl kammaren har så ont om tid - att framföra några synpunkter för alt bemöta en del av del som sades. Här togs från början upp läran om straffet. Är den icke biblisk? Bibeln talar om allas skuld, allas straff, som en tog, nämligen Försonaren, Det betonade herr Lundgren. Guds eviga förlåtelse i Kristus skall förkunnas, del tycker även Jag och del har kyrkan alltid gjort. Men straffet drabbade ju Honom för att den som tror på Honom skall förvandlas och leva ett nytt liv. I della nya liv finns rättsnormerna kvar; lagen om sådd och skörd, lagboken hör hemma i kyrkan, den är biblisk, liksom Bibeln har hön hemma på domarbordet. Det individuella ansvaret försvinner aldrig. Gud är fortfarande rältsskipare och domare. Han kallar dagligen till rättegång.

En krislen gör dagligen upp med Gud, dömd, bedjande om tillgift och fär förlåtelse. Passar inle längre bönen Fader vår? Den stämmer med både lag och evangelium. Innan jag begär förlåtelse har jag upplevi min skuld, alltså varil i en domsituation.

Sedan lever en kristen fortfarande kvar här pä jorden i ett politiskt förhällande, i ett folk, precis som hans herre och frälsare själv gjorde.

Läran om samhället och ordningen finns även i Bibeln. Ocksä läran om rättsskipningen. Jesus själv talar om domaren, inte blott om den yttersta domen. Han talar om domstolar och uppgörelser inför domstol om vittnesed. Det enda ordet i Bibeln om vittnesed är inle det som citeras ur bergspredikan. Den kristna kyrkan har i alla lider och allestädes hävdat denna yttre Gudsstyrelse och Gudsrätt. Lagboken har alltså funnits i kyrkan. Därför kom eden atl formas som den lytt sedan urminnes tid i vårt land. Det var naturligt för ett folk som en gång skrev Kristus främst i vår lag, och på det sättet blev också Sverige en rättsstat.

Nu är Guds förlåtelse allmän och samtidigt personlig. Men den utesluter inte all en kristen ställs inför silualioner där han skall stå till svars och där han också måste medge att han har begått brott. 1 andra situationer, där han skall redogöra för egen skuld eller lämna ett intygande, behöver han en korrektion. Gud allsmäklig och hans heliga ord har varit en bra formulering. Hans samvete har Bibeln som grund, och del behöver ständigt ställas inför Bibeln. Det har alltid varit en kristen uppfattning. Detta strider ingalunda mot evangeliet, mot försoningen. Den världsliga staten som far efter rättvisa och hävdar rättfärdighet kan Ju inte med hänvisning till Krisli offer och förlåtelse blunda för fel eller brott. Den dagen det blir så har vi barbariet tillbaka. Det skulle inte tjäna någon människa, del vore ingen kärlek.

Jag häpnade inför svaret från ärkebiskopen. Han är primus inier pares, kyrkans främste föreirädare näst kyrkoministern. Begripligt svar? Ja, om han ser det så ,atl Guds ord i detta sammanhang icke längre betyder något, att del som är gudomligt och heligt inte längre spelar någon roll, då förstår Jag honom. Men jag hör liksom en suck från ärkebiskopen. Han ser del visst inte som en ljusets seger. Han försöker kanske - jag

har inle samma uppfattning - all vara realist och säger: Nåja, svenskarna vill ha det så här. Jag skall inte protestera.

En gång var hela Sverige i ston sett enigt om detta. Jag har utvecklat del i en moiion till förra årets riksmöte, i vilken jag krävde utredning av kyrkans förhållande till regering och konung. Herr Lundgren i riksdagen däremot ser nya friska morgonrodnader, han suckar inte. Han som broderskapare har väl medverkat lill denna nya lidsålder. Han ser ett avlyft ok. Han talarom att kristendomen som rättsskipningens religion är någonting felaktigt, någonting som är förbi. Lyft bon oken från domarbordet!

Jag skall inte missunna honom alt ha den uppfattningen. Jag tänker inle här föra någon ordstrid. Ett replikskifte torde vara lill föga nytta. Herr Lundgrens tal i början av debatten och vissa angrepp från fru Thunvall på motionen gjorde det omöjligt för mig all icke på någol sätt uttala min protest. Jag tycker att en del av det som har sagts här i kammaren har varit ett starkt bevis för sanningen i tesen att sekulariseringen har hunnit långt i vårt land. Men är det redan tid atl sätta alla på samma pall, fru Thunvall? Varför måste en del lägga fingrarna på bibeln? frågar hon.

Kära fru Thunvall! Skulle del förmenas mig att när jag skall avlägga min sanningsförsäkran och jag lever i ell gammalt krislel land göra som mina fäder och lägga fingrarna på Bibeln? Är det ett uttryck för demokrati all förmena mig del?

Del svar som kom från västra Sverige är enligt min mening ännu i dag ett uttryck för en slor del av det svenska folkets övertygelse. Jag är väl inte en sådan teolog och hisioriker som herr Lundgren, men jag har rest i detta land i 30 år, och jag läser en del och lyssnar.

Jag vågar framföra min uppfattning alt folkflertalet upplever borttagandet av det religiösa inslaget i eden som onödigt, ja, djupt beklagligt. Många har därtill den syn som Filip Fridolfsson och jag har dristat oss att framföra i den förhatliga motionen, att detta är elt led i sekulariseringsprocessen.

Varför får inle eden "Vid Gud Allsmäklig och hans heliga ord" stå kvar lill buds för dem som ännu inle hunnit fram lill den upphöjda och revolutionerande leologiska klarhet som framförts här frän vissa håll?

Skulle den uppfattning .som framförts av den förste talaren i detta ärende här i kväll bli känd bland alla som är kyrkliga eller frikyrkliga och som röstar med herr Lundgrens parti är det min tro atl verkningarna kommer atl bli synliga hösten 1976.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

Herr EKINGE (fp):

Herr talman! Jag har lyssnat till justitieutskottels ordförande fru Kristensson och nu senast till herr Nilsson i Agnas. När man vill göra gällande au borttagandet av den edsavläggelse som vi praktiserar i vårt land skulle medverka lill ökad sekularisering måste Jag inlägga en bestämd gensaga.

Vill man medverka till att förstärka den kristna trons bärande och

205

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna för nämndemansval, m. m.

hjälpande krafl i enskilda människors liv måste det ske med ett engagemang på helt annat sätt än atl hävda edsavläggelsens värde för det kristna livet.

Det finns, herr talman, i och för sig motiv för all resa frågan om inle ett bibehållande av edsavläggelsen indireki medverkar till en ökad sekularisering. Domstolarna efterfrågar inle så långt Jag vet vittnenas personliga inställning till Bibeln innan eden förestavas.

Jag reagerar därför mol atl den som utifrån ell klart kristet betrak-Iflsesätl tar avstånd från edsavläggelse genom användande av Bibeln därmed skulle tillvitas beskyllningen att vilja medverka till en sekularisering.

Fru Kristensson beklagade att om inte edsavläggelsen bibehålles på samma säll skulle Bibeln komma bort ifrån våra rättssalar. Del kan man beklaga i den mån Bibeln där verkligen varit och är den tillgång för den enskilda människan som den enligt mitt förmenande bör vara, men del kan aldrig vara elt argument för atl ha kvar viitneseden. Att Bibeln försvinner från rättssalarna kan avhjälpas genom att man i stället ser till att den finns där den gör verklig nytta, exempelvis i väntsalarna. Del kan vi alla medverka lill och det har vi också organisationer för i vårt land - även om det då sker ulan all vara på statsverkets bekostnad.

Herr talman! Jag kommer att i omröstningen om edsavläggelsen stödja reservationen.

206

Hen WINBERG (m):

Herr lalman! Jag tänker inte delta i den senaste stundens måhända nägot upprörda debatt om reservationen 2, Jag har begärt ordet för alt i någon män kommentera reservationen 1 i anledning av de åsikter som herr Lundgren förde fram i sitt första anförande. Jag gör det trots alt jag är både juristdomare och dokumenterat konservativ i egenskap av ledamot av denna kammare för moderata samlingspartiet - en i herr Lundgrens ögon kanske något dubiös kombination.

Min uppfattning är, efler atl ha samarbetat med många nämndemän på olika platser, att nämnden är utomordentligt viktig för rättskipningen här i landet och att vi har många utomordentligt kunniga lekmannadomare. Jag är övertygad om alt åtskilliga av kammarens ledamöter har erfarenhet av arbete som nämndemän. Jag vill vända mig mot den uppfattning som Jag tyckte att man kunde skymta i herr Lundgrens anförande, nämligen atl politiska uppfattningar mer eller mindre ofta gör sig gällande vid domstolsarbetel. Jag bestrider av egen erfarenhet ali så är fallei. Både yrkesdomare och lekmannadomare har att tillämpa givna lagtexter nied motiveringar. Jag vill hävda all del finns få fall där enighel inle uppnås i domslolsarbetet där nämnd medverkar.

Också vår socialdemokratiske justitieminister brukar hävda att domstolarna är hell lojala gentemot lagstiftningen, atl de på ett riktigt sätt sköter sitt arbete. I en interpellationsdebaii med jusiiiieminisier Geijer som Jag hade i våras påstod han all Jag underskattade våra domare -

i del lägger Jag både yrkesdomare och lekmannadomare. Han sade klart att de utövar sin verksamhet efter gällande lag.

Herr Lundgren sade all det skall vara politiker som väljer nämndemän. Del är i och för sig riktigt. Men herr Lundgren sade också alt del skall vara politiker som blir valda. Del vänder jag mig emot. Jag tror inte alls att nämndemän behöver vara politiker. Det skall vara folk som valkorporationen anser har sunt förnuft och intresse för samhällsfrågorna.

Jag tror att det är utomordentligt viktigt all allmänheten har en stark tilltro lill domstolarna och jag tror alt den tilltron ökar om lekmanna-nämnderna är allsidigt sammansatta. Om det nu är en politisk korporation som väljer - och jag tror inle att vi kan hitta någon bällre valkorporation - är del i och för sig naturligt atl den grupp som väljs kan få en politisk sammansättning. Det får vi acceptera. Del är inget fel i det. Del är viktigt att vi får nämndemän som har olika åsikter, olika samhällsuppfattningar, och alt de så långt möjligt speglar just den uppfattning som medborgarna har. Det är viktigt för allmänhetens förtroende för domstolarna. Eftersom del inte överallt, med den tidigare valmetoden, har gått att genomföra den här fördelningen tror Jag alt det nu föreliggande förslaget är ägnat att öka det viktiga förtroendet för domstolarna.

I detta anförande instämde fru Lindquist (m), herrar Johansson i Vrångebäck (m) och Börjesson i Falköping (c) samt fru Jacobsson (m).

Fru ÅSBRINK (s):

Herr talman! "Och trosnit drog med trosnil fingerkrok" - jag vill minnas alt Birger Sjöberg talar om en leologisk debatt i de ordalagen. Det är litet vemodigt att bevittna hur de som innerst inne vill främja samma sak har svårt atl förstå varandra. Här har lagts oerhört skiftande synpunkter på eden inför domstolen, men man kan ocksä vända på frågan och lägga en aspekt pä den, som inle särskilt tydligt kommit fram i debatten.

En erfarenhet som väl mänga med mig gjort när man suttit som nämndeman är, att man funnit det vara ett missbruk av Guds namn - elt brotl mot budet Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn -när eden har avlagts. De som inte har valt alt avge en sanningsförsäkran har ofta - eller lika ofta - varit de för vilka eden vid Gud Allsmäklig inte har någon som helst betydelse.

Det är de bekännande som står med allvar inför den eden. Men de kan ha sitt samvete och sin heder med sig i den tron lika bra utan denna ed medan de som inte alls reflekterar över saken upprepar - mekaniskt och utan någon som helst kapsla -eden inför Gud Allsmäklig. Jag har själv reflekterat många gånger över all del är något som tangerar missbruk av Guds namn.

När- vi nu har kommit fram till ett förslag, som ställer sig neutralt, kan vi väl säga oss att de för vilka religionen betyder någol har sin

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna for nämndemansval, m. m.

207

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Formerna for nämndemansval. m. m.

tro med sig också i en sanningsförsäkran medan de andra icke nås av Guds ord i en ed med Guds namn.

För en stor grupp av människor, som har nämnts i denna debatt och som vi bör skall komma i håg, lar sig också gudsbegreppei och den religiösa övertygelsen sä mänga skiftande former att den moraliska me-delproponional som en sanningsförsäkran innebär är en barmhärtighet såväl för den som har kristen övertygelse och för den till annan iros-bekännesel hörande som för den sekulariserade individ som har att lova att tala sanning. Jag finner del alternativet vara ett ullryck för barmhärtighet, och det är väl det som del innerst inne rör sig om i kristendomen.

Herr lalman! Jag biträder de båda reservalionerna.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr I av fröken Maltson m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller Justitieutskottels hemställan i betänkandet nr 18 mom. 1 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 1 av fröken Mattson m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 159 Avstår -     1 -

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

208

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fröken Mattson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Lundgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fröken Mattson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 126

Nej - 181

Avstår -     6

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Föredrogs

Justitieutskottets belänkande

1975/76:19 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvitt avser

justitiedepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskottet i della belänkande hemställt.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Förvaltning av kyrklig Jord, m. m.

§ 4 Förvaltning av kyrklig jord, m. m.

Föredrogs kullurutskottets belänkande 1975/76:22 med anledning av propositionen 1975/76:37 om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig Jord, m. m., jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1975/76:37 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen alt anta de i propositionen framlagda förslagen till

1.    lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig Jord,

2.    lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

3.    lag om ändring i lagen (1963:633) om biskopsval,

4.    lag om ändring i lagen (1957:577) om präslval,

5.    lag om upphävande av lagen (1926:104) angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendalorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord,

6.    lag om upphävande av lagen (1932:465) om ändring i arrendevillkoren för vissa arrendalorer av ecklesiastika löneboställen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås vissa förtydliganden och ändringar av lagarna

14 Riksdagens protokoll 1975/76:445

209

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Föiyattning av kyrkligjord, m. m.

om förvaltning av kyrklig Jord och om kyrkliga kostnader. Förslag framläggs om laleräll för sliflsnämnd vid arrendenämnd och domstol. Vidare framläggs förslag om vidgad möjlighet att föra över ett slag av kyrklig Jord lill annat slag samt om lån ur kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet. Ändring föreslås ocksä av vissa besvärsbeslämmelser. Slutligen föreslås vissa ändringar i biskopsvalslagen och prästvalslagen. 1975 års kyrkomöte har för sin del godkänt lagförslagen."

I detta sammanhang hade behandlats

dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1975/76:134 av herrar Elmstedt (c) och Nordin (c), vari hemställts atl riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1975/76:37 beslutade

1.   att avslå förslaget om laleräll för stiftsnämnd vid arrendenämnd och domstol,

2.   att avslå förslaget om möjlighet lill lån ur kyrkofonden för inköp av självständig brukningsenhet,

dels den under allmänna motionstiden viil 1975 års riksmöte väckta motionen 1975:1324 av herr Nordin m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde sådan ändring av 90 !; kungörelsen 1971:860 om förvaltning av kyrklig Jord och av 3 !! kungörelsen 1971:861 om kyrkliga kostnader att möjligheter gavs för användning av i vart fall högst hälften av tillgångarna i präsllönefond och av de medel i kyrkofonden, som ej behövdes för utbetalningar från fonden, till inköp av aktier och förlagsbevis, som var noterade på Stockholms fondbörs.

210

Utskottet hemställde

1.    alt riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:37 och med avslag på motionen 1975/76:134, yrkande I, för sin del skulle anta del i proposilionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord,

2.    alt riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:37 och med avslag på motionen 1975/76:134, yrkande 2, för sin del skulle anta det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

3.    atl riksdagen med bifall lill proposilionen 1975/76:37 för sin del skulle anta de i propositionen framlagda förslagen lill

a.   lag om ändring i lagen (1963:633) om biskopsval,

b.   lag om ändring i lagen (1957:577) om präslval,

c. lag om upphävande av lagen (1926:104) angående lindring i arren
devillkoren för vissa arrendalorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen
jord,

d. lag om upphävande av lagen (1932:465) om ändring i arrendevill
koren för vissa arrendalorer av ecklesiastika löneboställen,

4.   all riksdagen skulle avslå motionen  1975:1324.

Reservationer hade avgivits

I. belräffande frågan om laleräll för sliflsnämnd vid arrendenämnd och domstol av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Nilsson i Agnas (m), Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby (c), fröken Eliasson (c), herr Nisser (m) samt fru Andersson i Täby (c) som ansett att utskollet under 1 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:134, yrkande 1, skulle avslå det i proposilionen 1975/76:37 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Förvaltning av kyrklig jord, m. m.

2. beträffande frågan om utvidgning av möjligheterna atl erhålla län
ur kyrkofonden av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Nilsson i Agnas
(m), Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby (c), fröken Eliasson (c), herr Nisser
(m) samt fru Andersson i Täby (c) som ansett atl utskottet under 2 bort
hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:134, yrkande 2, skulle avslå del i propositionen 1975/76:37 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader,

3. beträffande frågan om placering av vissa kyrkliga medel i börsno
terade aktier och förlagsbevis av herrar Maltsson i Lane-Herrestad (c),
Nilsson i Agnas (m), Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby (c), fröken Eliasson
(c), herr Nisser (m) samt fru Andersson i Täby (c) som ansett all utskottet
under 4 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionen 1975:1324 som sin mening gav till känna för regeringen vad reservanterna anförl om placering av vissa kyrkliga medel i börsnoterade aktier och förlagsbevis.

Hen MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! I proposilionen nr 37 lill innevarande riksmöte föreslås bl. a. att sliflsnämnden skall ha talerätten och därmed företräda den kyrkliga Jorden när arrendenämnd eller domstol behandlar fråga om villkor för Jordbruksarrenden av löneboställen. Enligt nu gällande rätt är del pastoraten som företräder den kyrkliga Jorden såsom Jordägare. Utskottets majoritet föreslär atl riksdagen skall bifalla proposilionen, medan en minoritet av sju ledamöter i en reservalion, nr 1, yrkar avslag pä propositionen i denna del. Därmed har reservanterna följt upp en moiion, 1975/76:134, där det yrkas avslag på förslaget att här nämnda laleräll skall överföras från pastoraten till sliftsnämnden.

Vi reservanter anser det viktigt att pastoraten även i fortsättningen får ha ansvaret för förvaltningen av löneboslällena och alt detta inle inskränks eller beskärs genom att de fråntas talerälten. Vi kan inle ansluta oss lill den "omyndighetsförklaring" av pastoraten som ulskoltsmajoriteten föreslår skall ske. Pastoraten känner väl de lokala förhållandena, vilket stiftsnämnden knappast gör med mindre än att den företar resor och håller sammanlräden på plalsen. Men då blir det enligt min mening

211

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Förvaltning av kyrklig jord. m. m.

212

onödiga rese- och traktamentskoslnader.

Vad sedan gäller Juridisk expertis förfogar pastoralen genom Pastoratsförbundet över lika god sådan som stiflsnämnderna vad utbildningen beträffar. Önskar pasloraterna rådgöra med agrart utbildade, så slår lantbruksnämnderna till tjänst. Deras tjänster är inle förbehållna sliflsnämn-derna. Hos lantbruksnämnderna flnns den sakkunskap då det gäller slruk-turrationalisering. Jordens avkastning, byggnadernas värde osv. som kan behövas. Här finns alltså en tillgång som slår de olika parterna lill buds, och Jag känner inle lill all någon har specielll förelräde framför andra då del gäller alt få del av lantbruksnämndernas rådgivning.

Frågan om vem som skall ha talerälten har varil på remiss innan proposilionen skrevs. Bl. a. har Pasloralsförbundei avgivit remissvar, och del har avstyrkt förslaget atl talerälten skulle överlåtas till stiftsnämnderna. Det har ocksä en av de stiftsnämnder gjort som avgell remissvar. Jag vill i sammanhanget päpeka all bland undertecknarna av här nämnda svar finns två personer som besitter en alldeles speciell sakkunskap: den ena var sekreterare och den andre var expert i 1960 års boställsulredning.

Man kan inte värja sig för misstanken atl här föreligger en önskan alt cenlralisera och att ge stiftsnämnderna ökad makt. Pastoraten blir omyndigförklarade. Orsakerna härtill är att det misslänks att de träffar för kyrkan oförmånliga uppgörelser om arrenden. Det är således elt misstroende mot pastoraten man visar med detta förslag till ändring i fråga om talerälten. Man visar della misstroende ulan all ha slöd för det, såvitt framgår av såväl proposilionen som ulskoltsbelänkandel. Kan del verkligen vara sä underbarl all cenlralisera all man måste la alla chanser för att få det gjort?

Bakgrunden till att detta ärende kommit upp är den, att stiftsnämnden i Lunds stift i skrivelse lill regeringen har anhållit om en ändring i den kyrkliga förvaltningslagen och föreslagit atl stiftsnämnd skall få föra talan för kyrklig Jord i mål om arrendevillkor. Det har nämligen inträffat atl sliftsnämnden i Lunds stift genom utslag i högsta domstolen har fått besked om alt den inte har sådan talerätt som den önskar ha. Delta har man tydligen funnit minsl sagt förargligt, och man vill inte lida en sådan smälek en gäng till.

Sliftsnämnden ingrep sedan etl pastorat och en arrendator hade samsals om ell lägre arrende än vad boställsnämnden bestämt. Det är bosiälls-nämnden som sätter arrendet, men dess beslut kan överklagas. Nu trodde stiftsnämnden i Lunds slift alt den kunde företräda den kyrkliga jorden inför arrendenämnd och domstol, men enligl gällande räll kan som sagt detta inte ske.

Som vi alla vet händer det ofta i riksdagen atl motioner avslås på grund av att en utredning arbetar med den fråga om vilken det väcks motion. Det händer också ofta alt statsråd i sina svar på enkla frågor och interpellalioner hänvisar lill pågående utredningar. Man måste hålla med om atl del ligger ålskilligt i delta förfaringssätt. Även i denna fråga pågår det om inte en vanlig statlig utredning så dock överläggningar

om del framtida förhållandet mellan svenska kyrkan och staten. Utskottets majoritet nämner detta i sill belänkande men drar inte konsekvenserna därav.

Även om Jag inle vet vad utskotlels talesman kommer alt säga, så kan man anta att del kommer alt nämnas all kyrkomötet har tillstyrkt förslaget. Vare hur som helst med den saken -Jag vill säga att det var ett olyckligt beslut, som riksdagen nu kan ändra. Vi har kravet på treenighet i besluten - regering, kyrkomöte och riksdag. För all man skall få ett beslut skall alltså dessa tre vara ett i lag av kyrkolags natur. Om riksdagen nu säger nej till kyrkomötets beslut, så är enligl min mening rällfärdighelen  uppfylld i denna fråga.

Jag yrkar alltså bifall lill  reservationen  1,

I reservationen 2 har sju ledamöter i utskottet följt upp ett motionsledes framlagt förslag atl avslå förslaget om utökad möjlighet all ur kyrkofonden fä låna pengar för alt köpa självständiga Jordbruksenheter.

Här vill jag först erinra om att vi har en statlig utredning - Jordförvärvsutredningen -som skall utreda frågor om ägandet och brukandel av Jordbruksmarken, Det finns goda skäl att avvakta vad den utredningen kommer fram lill. Den vänlas framlägga sill belänkande om någol år. Då får vi en samlad bedömning av de frågor som gäller förvärv av jord-bruksfasligheter.

Den lagstiftning som vi nu har hindrar inle att kyrkans mark kan användas i arbetet med en strukturrationalisering. Om del pä en plats finns ell ofullständigt jordbruk som är etl löneboställe, sä kan del där passa alt lill della läggs elt ledigt Jordbruk intill - eller alt del säljs för sammanläggning med ell annal ofullständigt jordbruk. Men om det skall kunna ske sä måste givetvis kyrkan vara villig inle bara atl köpa utan också atl sälja. F. ö. vill jag säga atl om det skall vara en strukturrationalisering, så måste man vända sig till lantbruksnämnderna och där få hjälp i della arbete.

Jag vill emellertid tro alt det är ytterligt få som anser att del är i överensstämmelse med Jordförvärvslagens intentioner att kyrkan skall fä förvärva fullständiga Jordbruksenheter genom atl uppträda som köpare i den allmänna marknaden. Del är väl ändå inte meningen att ytterligare en köpstark intressent skall uppträda och höja jordbrukspriserna. Därmed trängs Ju allt fler undan som vill uppehålla sambandet mellan ägandet och brukandet då del gäller familjejordbruket. Jag har svårt alt tro atl man vill medverka lill atl öka kyrkans Jordinnehav totalt sett. och Jag föreställer mig inle att jordförvärvsuiredningen kommer med elt sådanl förslag. Därmed har jag inte molsatt mig att den mark kyrkan nu äger blir - där del passar - använd för strukturrationalisering. Men det är en hell annan sak än all ulöka kyrkans möjligheter all förvärva självständiga brukningsenheier ute i marknaden för atl placera pengar.

Vi skall i detta sammanhang inte glömma atl höga priser på jordbruksmarken slår igenom på våra livsmedelspriser. Ju mer kyrkan medverkar till att höja priserna på Jordbruksmarken, desto dyrare blir livs-

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Förvaltning av kyrklig.jord, m. m.

213

Nr 45                 medlen för oss. Tyvärr får vi uppleva litet varstans ute i landet att kyrkan

Fredagen den     genom köp av jordbruksmark driver upp priserna. Därmed hindras eller

12 december 1975    försvåras möjligheterna för unga människor an köpa Jordbruk. Mig fö-

---------------    refaller det underiigt om riksdagen hellre vill främja alt kyrkan kan gå

Förvaltning av     ut och köpa Jordbruk lill överpriser än främja alt unga människor kan

kyrklig jord, m. m.    förvärva familjejordbruk. I praktiken blir verkningarna sådana om man går med på utskottets förslag.

I utskottsbetänkandel framhålls att del här är fråga om all kyrkan skall kunna placera sina egna medel i Jordbruksfastigheter. Jag undrar vem del är som driver på delta. Man har Ju ändå möjligheler all placera även på annat sätt. Det var också vad som uttalades av riksdagen 1970, när del framhölls atl man borde sikta pä all kyrkan lill åtminstone 25 % skulle placera sina fondmedel på annal sätt än i Jordbruksfastigheter, t. ex, i hyresfastigheter och i aktier.

Fonderna har växt kraftigt under den senaste tiden. Del rör sig inle längre om några tiotal miljoner utan om hundratals miljoner. Markförvärven har samtidigt ökat avsevärt. Under en kortare lid har över 20 000 hektar mark förvärvats av kyrkan och därmed ökat del lolala markin-nehavei.

Mot bakgrund av vad jag nu sagt måste jag framhålla alt för mig är del obegripligt alt man föreslår utökning av rällen för kyrkan all förvärva jord. Det måste väl finnas några baklankar i förslaget, någonting som inte redovisats.

Med tanke på att fonderna växer och kyrkans tillgångar således ökar avsevärt har vi i reservationen 3 föreslagit all riksdagen skall ge regeringen lill känna att om del behövs må del beredas möjligheler för kyrkan alt placera mera av sina tillgångar pä annal sätt än i jordbruksfastigheter. Jag yrkar, herr talman, bifall lill reservationerna I, 2 och 3 vid kul-, turuiskoiiets belänkande nr 22.

1 detta anförande instämde herr Norrby (c) och fru Göthberg (c).

214

Hen NISSER (m):

Herr lalman! Det område - förvaltning av kyrklig jord m, m. - som behandlas i propositionen 37, vilken utgör underlag för kulturutskottets betänkande nr 22, kan tyckas vara rätt krångligt. Samspelet mellan regering, riksdag och kyrkomöte i mängder av frågor, av vilka kyrkans egendom i form av jord och skog är en del, kan synas mer än lovligt byråkratiskt. Denna "lågordning" är i och för sig kanske ett bevis på hur komplicerat det ibland blir när en religiös gemenskap, kyrkan, av tradition skall leva i etl slags äktenskap med den profana gemenskapen, staten.

Onekligen finns det fog för den åsikten att kyrkan borde få klara av sina egna inre bekymmer och problem mera inom sig själv och av egen kraft, ulan atl i tid och otid behöva konfronteras med en riksdag som

ibland kanske har ett mycket njuggt intresse till övers för kyrkan. Men nu har vi en statskyrka här i vårt land med dess beslutskomplikationer, och det får vi finna oss i. Därför uppstår också åsiktsmotsällningar mellan exempelvis regeringen och kyrkomötet å ena sidan och en mängd reservanter i riksdagen å den andra. Till kulturutskottets belänkande nr 12 har sålunda tre reservationer fogats av ledamöter från såväl centern som moderata samlingspartiet. Motiven till de tre reservationerna har utföriigt behandlats av utskottets värderade ordförande, vadan Jag för min del endast med ett par ord vill försöka redovisa reservanternas syn på själva kyrkomötet som kyrkans högsta beslutande organ och åsikts-forum.

Vad vi reservanter har hört och kommer att få höra - därom är jag tämligen säker - är: "Hur kan ni gå emot etl kyrkomöte som antagit ett av regeringen framlagt förslag? Ert agerande innebär ju i praktiken att hela lagförslag mäste arbetas om och synas av nästkommande kyrkomöte!"

Det är naluriigtvis, herr talman, beklagligt att reglerna är sä utformade att hela lagförslag mäste arbetas om, bara därför att kritik framförs mot en detalj. Men detta får ju inte hindra en granskning och ett för lagförfattarna eventuellt negativt beslut, fattat i parlamentarisk ordning. Att sedan riksdagen skulle kunna gå emot ett av kyrkomötet antaget regeringsförslag, som riksdagen finner politiskt diskutabelt och kanske ohållbart, är väl helt naturiigl, i all synnerhet som riksdagen är Svea rikes högsta lagstiftande församling.

Eftersom svenska kyrkan är en statskyrka får kyrkomötet finna sig i att eventuellt bli korrigerat av riksdagen i det att denna måhända finner tankegångar som ifrågasätter kyrkomölesdelegalernas politiska agerande. Detta ifrågasättande gäller nu beträffande centraliserad lalerätt och egendomsköp, där kyrkomötet har kommit in på politiskt kontroversiella ideologiska frågor. Kyrkomötet får nog i detta fall ta konsekvenserna, om man går ut på de profanpolitiska gungflyna. Och då får man också finna sig i att en hel del förslag ifrågasattes av Svea rikes riksdag.

Alltnog, reservanterna vill kvarhålla den nuvarande relativt decentraliserade lalerätt som boställsnämnderna har och som borde vara till gagn för kyrkan. Reservanterna vill likaså när det gäller markpolitiken att bondejord skall i bondehand vara, vilket också rent ideologiskt borde gagna kyrkan, samt alt kyrkan lill slut skall ges bättre möjligheter att även skaffa säkerställda kapitaltillgångar vid sidan om jord och skog, vilket på lång sikt också borde gagna och stärka den svenska kyrkans framtid.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till reservalionerna 1, 2 och 3 i kulturutskottets belänkande nr 22.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Förvaltning av kyrklig Jord, m. m.

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Vi har här under några timmar åhört en i viss mån teologisk debatt. Vad vi nu diskuterar är den kyrkliga jorden, och det kanske kan vara skäl atl ägna några minuter ål den ocksä.

215

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Förvaltning av kyrklig jord, m.m.

De sex lagförslag som läggs fram i propositionen \915/16:31 har antagits av årets kyrkomöte. Nuvarande lagstiftning antogs 1970 och trädde i krafl den I januari 1972, Den syftar lill att åstadkomma en rationell förvaltning av den kyrkliga Jorden. Ett viktigt led är därvid atl främja en effektiv strukturrationalisering av den kyrkliga jorden. Detta kan främst ske genom byte av mark, köp av tillskottsjord och försäljning av orationella brukningsenheier i samband med köp av självständiga, rationella fastigheter, I elt krav på en rationell förvaltning ligger också ett krav på enhetliga och rättvisa arrendevillkor.

Under de år som gått sedan 1970 års lagstiftning trädde i kraft har det visat sig alt det finns behov av atl i vissa avseenden förtydliga lagstiftningen. Det föreligger också behov av att tekniskt anpassa lagstiftningen till annan ny lagstiftning efter 1970.1 propositionen föreslås endasl sädana ändringar som är motiverade av de två skäl jag nu har angivit. Ändringarna medför således inget principiellt nytt. Orsaken härtill har varit de pågående samtalen i kyrka-stat-frågan.

Redan enligt den lagstiftning som gällde före 1972 var det boställsnämnden som bestämde arrendevillkoren. När del i 1970 års lagstiftning sägs att boställsnämnden skall bestämma arrendevillkoren är delta således ingen nyhet. Enligt de tidigare bestämmelserna ägde pastoraten vid ut-arrenderingen inte rätt att frångå de arrendevillkor som boställsnämnden hade fastställt. Under vissa förutsättningar hade dock pastoraten enligt dessa äldre bestämmelser rätt alt la ut en högre arrendeavgift än den boställsnämnden hade bestämt.

Avsikten med 1970 års regler var alt boställsnämnden i alla frågor som rörde arrendevillkoren skulle ha rätt att företräda jordägaren vid arrendenämnder och domstolar.  Arrendenämnder och domstolar har

216

del sättet. Delta leder

emellertid inte ansett sig kunna tolka 15

till att regeln i 15 !; om att boställsnämnden skall fastställa arrendevillkoren blir hell verkningslös. Pastoratet och arrendatorn kan nämligen vid arrendenämnden förlikas om vilken arrendesumma som helst. Denna förlikning skall dä - utan all arrendenämnden granskar skäligheten av arrendesumman - fastställas av arrendenämnden. Det bör påpekas all pastoratet med inkomsterna från löneboslällena skall betala kostnaderna för löner till prästerna i pastoratet. Om pastoratets inkomster inte räcker lill får pastoratet tillskott från kyrkofonden. Om pastoratet å andra sidan får överskott skall överskottet betalas in till kyrkofonden. Elt för lågt arrende fär således ekonomiska följder inle bara för det ifrågavarande pastoratet utan för alla pastorat i landet.

Syftet med den nu föreslagna lagändringen är således endast att förtydliga 1970 års lagstiftning. Atl talerätten har lagts på sliftsnämnden och inte på boställsnämnden, beror enbart på atl sliflsnämnden torde ha bättre egna resurser än boställsnämnden för att kunna föra talan vid arrendenämnder och domstolar. Självklart skall sliftsnämnden i alla frågor som kan röra denna lalerätt hålla nära kontakt med det berörda pastoratet och med boställsnämnden.

Som redan har anförts är etl av huvudsyftena med 1970 års lagstiftning att främja en effektiv strukturrationalisering av den kyrkliga jorden. En strukturrationalisering kan i princip ske pä två sätt. Det ena avser alt man köper mark som kompletterar en brukningsenhet som man redan har. Det andra avser att man skaffar sig en helt ny brukningsenhet av lämplig sloriek och som alltså inte är ell komplement lill en brukningsenhet som man redan har.

Vid tillämpningen av 1970 års lagbestämmelser har del visat sig alt län lagligen kan utgå endasl när man köper mark som kompletterar en brukningsenhet som man redan har. Däremot kan man inte få lån när man köper en hell ny brukningsenhet, som alltså inte är ett komplement lill en redan befintlig brukningsenhet. Atl denna möjlighet inte finns beror närmast på elt förbiseende. Det är detta förbiseende man vill rätta till i proposition  1975/76:37.

Jag är medveten om all del här kan verka litet krångligt och vara svårt all kortfattat förklara. Men Jag vill ännu en gång betona atl del inle är någol principiellt nytt som förs in, ulan del är enbari fråga om elt förtydligande och en rättelse av elt förbiseende från år 1970.

Herr Mattsson gör det här lill en stor Jordbrukspoliiisk fråga. Jag förmodar att de flesta områden del här gäller är skogsmark. Mol bakgrund av att del är fråga om en marginell förändring skall man väl inte nu göra delta lill en slor debatt om ägandefördelningen här i landei. Det väsentliga i sammanhanget är atl skapa rationella enheter och fä lill stånd elt rationellt brukande, oavsett vem som äger ifrågavarande mark.

I reservationerna I och 2 yrkas avslag på propositionen beträffande stiftsnämndernas lalerätt och vidgade möjligheter till lån av kyrkofonden. Reservanterna går därmed emot elt enhälligt kyrkomöte. För mig är det förvånande att centerpartiet och moderata samlingspartiet i frågor av denna art så totalt underkänner kyrkomötets beslut.

Herr Nisser sade här nyss all kyrkan med den nuvarande ordningen fär finna sig i en sådan behandling. Om Jag har fattat den kyrkopoliliska debatten rätt menar representanterna för centerpartiet och moderata samlingspartiet atl den ordning som råder när det gäller banden mellan stat och kyrka bör bestå. Alltså bör enligt dessa partier kyrkan fortsättningsvis finna sig i alt bli tillrättavisad av riksdagen i frågor av denna lyp.

Här rör del sig enligl mill säll att se om frågor där kyrkans egen mening bör tillmätas en avgörande betydelse. I ena fallet är del fråga om vilket organ som skall företräda kyrkans egna intressen, i andra fallet gäller det rätt för kyrkan att få disponera sina egna medel.

Detta har nu gjorts till en fråga om markspekulaiion. Reservanterna menar sig vilja förhindra kyrkans möjligheter till markspekulaiion. I samma syfte föreslär reservanterna bifall lill motionen 1324 som innebär atl upp till hälften av prästlönefond och kyrkofond skall få användas till inköp av aktier och förlagsbevis.

Den nägot märkliga situationen har nu uppstått att centerpartiet har fått slöd av moderata samlingspartiet i sin påstådda strävan all bekämpa

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Föiyaltning av kyrklig/ord. m. m.

217

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Föiyattning av kyrklig jord, m. m.

markspekulaiion. Deras metod är dels atl förmyndarmässigt förbjuda kyrkan att disponera egna medel, dels alt inbjuda kyrkan all i stället för all spekulera i mark ge sig in i spekulation på börsen.

Utskotlels majoritet, bestående av socialdemokrater samt vpk- och folkpartiledamöter, har inte funnit skäl alt gå emot ell enhälligt kyrkomöte i de här berörda lagstiftningsfrågorna. Vi har inle heller funnit skäl au tillstyrka motionen 1324, som går ul på all stimulera till överflyttning från påstådd markspekulation lill spekulation på börsen.

Jag menar självfallet att markspekulation skall bekämpas, och jag tänker då på alla former av markspekulation. I det arbetet behövs kraftfulla insatser mol alla kategorier av spekulanter. Som redan nämnts pågår en utredning angående jordförvärvslagen, och jag förväntar mig att vi när vi behandlar den kan ta ell samlat grepp på den här frågan.

Med det anförda yrkar Jag bifall lill kulturutskottets hemställan.

Hen MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Herr Andersson i Lycksele sade att huvudsaken med lagstiftningen var atl främja en strukturrationalisering. När man struk-turrationaliserar lägger man ju samman och gör större enheter genom att man säljer på ett ställe och köper på elt annat. Men man struktur-rationaliserar inte genom att köpa självständiga jordbruksfastigheter!

Visst skall kyrkan få disponera sina egna medel. Vad vi vänder oss emot är alt man konkurrerar på marknaden genom alt köpa fastigheter och på del sättet driver upp priserna så alt jordbruksmarken blir dyrare än den borde vara.

Detta är inle bara en detalj, herr Andersson. Från 1970 till första halvåret 1974 förvärvade kyrkan en areal på 20 909 hektar med jordbruksfastigheter och köpte för över 42 milj. kr. Det är inga småsummor del rör sig om. Jag vill fråga herr Andersson om det är etl önskemål från utskoitsmajoriteten att öka kyrkans markinnehav ytterligare. Med nuvarande bestämmelser ökar markinnehavet avsevärt. Skall det öka ännu mer genom atl utskottsmajorilelen vill utvidga möjligheterna för kyrkan alt förvärva mark?

Sedan vill jag gärna vela om herr Andersson tycker del är rikligl att vi skall hjälpa kyrkan alt placera ännu mer medel i Jordbruksmark, Är detta verkligen majoritetens mening, när det ändå finns möjligheter all placera medlen på annat sätt? Det vore illa om folk skulle ha den uppfattningen all man inte kan placera pengar värdesaken på annal sätt än genom all placera dem i jord och skog.

218

Hen NISSER (m):

Herr talman! Vi vill inle tillrättavisa kyrkan, och del har Jag inte sagt, herr Andersson i Lycksele. Vi vill korrigera vissa beslut av kyrkomötet som via regeringen har kommit pä vårt bord och som vi tycker är politiskt känsliga. Riksdagen borde ha rätt att säga sin mening också i kyrkliga frågor, även om denna åsikt inle överensstämmer med vad regeringen

och kyrkomötet anser. Del innebär inte någon tillrättavisning, utan jag tycker att del är riksdagens skyldighet alt framföra sin åsikt, eflersom vi nu fär agera i denna treenighet - om Jag får uttrycka mig så. Det är alltså inget tillrättavisande ulan bara elt hävdande av, som vi lycker, självklara politiska åsikter.

Sedan var det fråga om markpolitiken. Centern och moderata samlingspartiet har i denna fråga en gemensam ståndpunkt, en gemensam ideologi. Vi vill ha en landsbygd som består av etl nät av familjejordbruk, ett spritt ägande. Om kyrkan, domänverket, bolag, kommuner och kanske även landsting får köpa alltför myckel ny jord medför det alt en hel mängd familjejordbruk med tiden läggs ned och landsbygden uttunnas. Delta kan inte ligga i kyrkans intresse. Kyrkan eller i varje fall kyrkoförsamlingarnas intresse är tvärtom atl vi har en levande landsbygd med många människor och många själar. Det är ju dessa som kyrkan så alt säga skall ta hand om.

I det här fallet går alltså centern och moderaterna på samma linje. Alt herr Andersson i Lycksele har en motsatt uppfattning är väl hell naturiigl, men alt vi som företräder centern och moderaterna inte fick flera med oss i vår syn på den här markpolitiska frågan lycker jag är litet egendomligt och beklagligt.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Föiyattning av kyrklig.jord, m. m.

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Herr Mattsson i Lane-Herrestad blåser upp detta lill en stor markpolitisk fråga. Jag försökte förklara alt den fråga vi nu behandlar är en detalj i den här lagstiftningen. Jag har tydligen misslyckats på den punkten, men jag tycker nog alt utskottets ledamöter som haft möjligheter alt läsa in den här frågan i förväg borde ha haft förutsättningar att komma fram till samma ståndpunkt. Det är faktiskt en detaljfråga, och den har också bedömts som en sådan i lidigare beslutsinstanser -av regeringen och av kyrkomötet. Man har under pågående samtal mellan företrädare för kyrkan och staten velat undvika att lägga fram förslag som innehåller några väsentliga förändringar.

Herr Maltsson blåser upp det här till en slor ballong. Jag lycker att vi skall gå ned pä jorden igen och se vad delta i sak innehåller. Dä tror jag att vi bör kunna bli överens om alt detta är en marginell fråga.

Herr Mattsson säger vidare atl del finns möjligheler för kyrkan att placera pengar i annal än mark. Visst finns del andra möjligheter, och det är kyrkans egen sak att bedöma var man vill placera sina pengar. Vi har i utskottet funnit alt den rätt man har att placera 25 % i aktier inte utnyttjas. Kyrkan har alltså utrymme för att välja den möjligheten.

Jag har vidare lagt märke lill all man i en av cenlermotionerna anvisar möjligheten att placera pengarna i hyresfastigheter. Jag vet inte om det är en ståndpunkt som man fortfarande står fast vid, dvs. alt man rekommenderar kyrkan alt spekulera i den sortens värden också.

Herr Nisser försöker krypa ur det här, och han säger all detta inte är all tillrättavisa kyrkan. Det innebär bara all man korrigerar vissa beslut.

219

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Föiyattning av kyrklig jord, m. m.

säger herr Nisser, Det är ju olika vad man väljer för ord. Men jag bedömer del nog så att när man underkänner kyrkomötets enhälliga beslut i två marginella frågor som rör kyrkan själv så intimt, då är det uttryck för etl förmynderskap.

Herr Nisser säger vidare alt det inte kan vara i kyrkans intresse atl placera pengar pä delta sätt. Också där kryper förmyndarmenlalileten fram. Kyrkan har nu möjlighet att välja olika vägar för sitt förvaltarskap. Jag undrar om herr Nisser saknar förtroende för kyrkan i detta avseende. Är det därför som moderaterna pläderar för ett fortsalt samband mellan kyrka och stat?

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Nog befinner vi oss på Jorden, när vi diskulerar denna fråga.

Med anledning av herr Anderssons i Lycksele senaste anförande konslaterar Jag atl han inte har någonting emot atl kyrkan ytterligare ökar sitt markinnehav. Då vill jag gärna veta varför det är sådan brådska med atl genomföra den saken att ni inle som i de allra flesta fall i övrigt hänvisar lill sittande utredning - i delta fall jordförvärvsuiredningen. Del är Ju sagt all den skall ge en samlande överblick. Jag har ändå påvisat atl del pä fyra fem år har gäll alt förvärva 21 000 hektar Jordbruksmark. Man har köpt för 42 milj. kr. Enligt min mening är del inte en sä marginell sak som herr Andersson vill göra gällande.

Herr Andersson håller före alt sliftsnämnderna skulle vara skickligare än pastoraten när det gäller talerälten. Han nämner de låga arrendena. Då får väl stiftsnämnderna sköta sin förvaltning per bil med resor och traktamenten i det oändliga och kontrollera vartenda lönebosiälle vid arrendesällningen. Känner man inle lill de lokala förhållandena, är del svårt au sätta skäliga arrenden.

Enligt min uppfattning innebär ulskollets mening atl den starke skall utnyttja sin styrka mot den svage. Sådant kan inträffa om pastoralen inle skall betraktas såsom ägare och företrädare för jordiniresset utan detta överlåtes åt sliftsnämnderna. Vi säger att kyrkan mä besluta om sina inre angelägenheter. Flera propositioner, som har tagit upp frågor om kyrkans inre angelägenheter, har bifallils i höst av riksdagen i stor enighet. Här är det fråga om jord- och skogsvård, men Jag trodde alt kyrkan hade själavård som sin huvudsakliga uppgift.

220

Hen NISSER (m):

Herr lalman! Fär kyrkan bättre möjligheter att placera sina överskolls-medel och sill kapital i andra värden än jord och skog, vilket reservationen 3 vill, behöver kyrkan kanske inle gå ul på Jord- och skogsmarknaden.

Talet om tillrättavisning och liknande är ganska egendomligt för atl komma frän en riksdagsledamot. Del är alltså inle comme il faut all riksdagen haren åsikt i kyrkliga frågor. Del finns ju ändå en kombination. Skall vi avskaffa riksdagens inflytande på dessa frågor? Vi skall väl ha rätt all säga vad vi tycker - eller hur. herr Andersson i Lycksele?

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Lät mig först instämma i herr Mattssons förhoppning all kyrkan huvudsakligen ägnar sitt intresse åt själavård. Men nu tvingas vi Ju trots allt diskutera frågor om jorden, och då påslår herr Mattsson att jag inle har någonting emot att kyrkan ökar sitt markinnehav. Jag har inte talat om del. Jag har talat om - och del är vad proposilionen och kyrkomötets beslut går ut på - alt ge kyrkan möjlighet alt, när hon nu är Jordägare och förvaltare av viss jord, också förvalta sin mark i form av rationella enheter. Del frågan nu gäller är inte att kyrkan skall lägga sig till med mera mark utan all den skall kunna rationalisera sitt markinnehav.

När det gäller siiftsnämndernas lalerätt, som herr Mattsson gör till en stor decentraliseringsfråga, är del Ju helt enkelt så atl sliftsnämnderna har bedömts förfoga över den bästa expertisen all tillhandagå pastoraten i dessa angelägenheter. 1 proposilionen har förutsalls etl nära samarbete mellan stiftsnämnd och pastorat i de här frågorna. Jag tror au del kommer alt fungera bra, och del är också den ordning som kyrkan själv vill ha.

Kyrkan har redan möjlighet, herr Nisser, alt förvalla sitt pund på olika sätt. Låt oss också ge kyrkan förtroendet all göra del inom ramen för den lagstiftning som vi här nu går all besluta om.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Föiyattning av kyrklig jord, m. m.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag har bilrätt utskottsmajorilelen, och Jag har inle funnit behov av att förklara mitt ställningstagande. Jag tycker att herr Andersson i Lycksele har redogjort ganska väl för motiven till detta.

Jag har blivit litet illa berörd av en del som har sagts i den här debatten. Både herr Mallsson i Lane-Herrestad och herr Nisser talar om svenska kyrkans spekulation i mark. Jag måste säga atl del är en ganska säregen ståndpunkt atl beskylla de kyrkliga myndigheierna för alt spekulera i mark, när de försöker förvalta sina tillgångar så rationellt som möjligt. Om vi nu skall ha en debatt om stat-kyrka, så är jag beredd alt ta den, och där har vi säkert inte samma uppfattning, herr Maltsson och Jag och herr Nisser och jag. Men del kan inte vara rikligl all använda sådana argument som atl om stiftsnämnderna får talerätt, dä blir del onödiga rese- och traktamentskoslnader, besluten blir centraliserade, svenska kyrkan driver genom köp av mark upp livsmedelspriserna -det ena argumentet är otroligare än det andra.

Vad del gäller är ju alt göra vissa förändringar i lagstiftningen som inle innebär att man ruckar på de principer som nu gäller. Vill man komma åt svenska kyrkans möjlighet att förvärva jord. bör man föra den debatten separat. Så länge svenska kyrkan nu har den relation lill staten som den har. måste vi väl i varje fall unna svenska kyrkan möjlighet atl så rationellt som möjligt förvalla sina lillgångar. Jag lycker all del är otroliga anklagelser som man kommer med mot kyrkliga förtroendemän ute i pastoraten och mot svenska kyrkans ämbetsmän, atl de så fort de diskuterar hur svenska kyrkan förvaltar sina lillgångar skulle

221

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Föiyattning av kyrklig jord, m. m.

ägna sig ål markspekulaiion.

För min del nöjer Jag mig med att slå på kyrkomötets och utskottsmajoritelens sida.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Vi har sagt atl när kyrkan säljer rätt betydande egendomar intill tätorter fär den in stora summor som den dä har all på nytt placera. Vi anser del inte nödvändigt all kyrkan då skall ge sig ul på den fria marknaden för all förvärva självständiga jordbruksfastigheter och vara med såsom en köpstark intressent och driva upp priserna ytterligare.

Att stiftsnämnderna skulle vara så mycket skickligare än pastoralen finns del inga bevis för, men en sak är klar: deras förvaltning kommer, som Jag sade, att vara placerad i bil, därför all nämndernas experter måste resa omkring och konlrollera vartenda löneboställe i stället för atl della görs inom pastoraten. Här är det inle fråga om tro, här är del fråga om vetande.

Hen NISSER (m):

Herr lalman! Jag har icke, herr Wikström, med en antydan nämnt någol om spekulalion. Jag har inte ens använt del ordel. Vad jag vill påpeka och trycka på är alt vi, som vår värderade ordförande i kul-lurutskottel nyss sade. vill ge kyrkan siörre möjligheler alt förvalla sill kapital på annal sätt än att Jusl köpa mark. Del är det frågan gäller.

F, ö, har jag en känsla av alt herr Wikström inle rikligl har salt sig in i den här frågan.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Del är ett ganska billigt argument all säga till en de-baltmolståndare alt han inte salt sig in i frågan. Del är Ju flera frågor del gäller. Det handlar om relationen mellan stat och kyrka och del gäller frågan om tillämpningen av Jordförvärvslagen,

Fär Jag fråga herr Mattsson i Lane-Herrestad, som hade siffror pä hur myckel mark svenska kyrkan köpt, hur mycket mark svenska kyrkan har sålt under motsvarande period och vilka värden detta rör.

Överiäggningen var härmed slutad.

222

Mom.  1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Maltsson,i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mallsson i Lane-Herrestad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i be-      Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Föiyattning av kyrklig jord, m. m.

tänkandet nr 22 mom. 1 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Mallsson

i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 179

Nej - 125

Avstår -     4

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.,och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mattsson i Lane-Herrestad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 177

Nej - 124

Avstår -     4

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mallsson i Lane-Herrestad begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

223

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Vissa jaktfrågor m. m.

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 178

Nej -125

Avstår -     5

§ 5 Föredrogs

Jordbruksutskotiets betänkanden

1975/76:23 med anledning av proposilionen 1975/76:32 om ändringar i fiskelagstiftningen

1975/76:24 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 såvilt avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motion

Kammaren biföll vad utskollet i dessa betänkanden hemställt.

§ 6    Vissa jaktfrågor m. m.

Föredrogs jordbruksutskottels betänkande 1975/76:25 med anledning av motioner angående vissa jaklfrågor m. m.

224

Herr JOHANSSON i Växjö (c):

Herr lalman! Jag har i min hand ell tidningsurklipp. När jag kom tillbaka till riksdagen i början av veckan hade en som arbetar här i huset klippt ur den ur en av Stockholmstidningarna.

Del är en insändare skriven av en pojke i Norrköping vid Magnus Hansson, Han är 13 år. Jag har lelefonledes varil i kontakt med honom, och han har lovat att Jag får utnyttja artikeln.

Jag vill börja med atl läsa några inledande ord från denna insändare:

"Hr Redaktör!

Nu har de allra svartaste skamfläckarna i svensk naturvärd trätt i kraft. Den 1 december börjar nämligen den allmänna Jakttiden på duvhök i södra och mellersta Sverige. Den varar till den 29/2. I Norriand infaller jakttiden tre månader tidigare."

Jag tror all grabben Magnus skulle ha varil räll belåten om han hade tagit del av jordbruksutskottets belänkande nr 25, som behandlar bl. a.

en motion om all duvhöksjakl skall förbjudas.och duvhök fridlysas.

Utskottet skriver bl. a.: "Enligl utskottets mening får rovfåglarna anses utgöra etl omistligt inslag i en levande och variationsrik fauna och utskottet vill därför tillstyrka sädana åtgärder som är ägnade att trygga rovfägelarternas fortbestånd."

Tidigare har utskollet gjorl en resumé och sagt att rovfåglarna är hotade och alt man även i andra länder vidtar åtgärder för all de inle skall utrotas.

Insändaren Magnus Hansson tar vidare upp del som också tagits upp i min och herr Wirléns motion, nämligen den skyddsjakt på duvhök som sker bl. a. vid fasanerierna. Den 13-årige Magnus har samma uppfattning som vi motionärer. Han säger att del är fel att skyddsjakt får' ske.

Man kan göra en liknelse med flugorna pä en sockerbit. När man slår ihjäl en fluga kommer det genast en ny. Likadant är det vid fasanerierna. Dödar man en duvhök kommer det en ny igen, och på så sätt kan stammen decimeras på elt olyckligl sätt.

Utskottet skriver ganska positivt när det gäller själva jakten, men man kunde önska atl utskottet mera klart tagit ställning för etl uttalande om all duvhöksjakl borde förbjudas. Duvhöken är den enda rovfågel man får jaga.

Men utskottet är mera tveksamt och vill inle ta ställning till skyddsjakt vid fasanerier, hönsgårdar osv. Det är litet olyckligt. Vi bör på alla sätt skydda samtliga svenska rovfåglar, vilket mäste innefatta även duvhöken.

Jag vill avslutningsvis citera det sista i Magnus insändare:

"Totalfridlys därför duvhöken, den enda svenska rovfågel som ännu inle har della skydd, så alt vi även i framliden kan njuta av dess stolthet och elegans ute i naturen!"

Jag hoppas atl vi alla är överens om att Magnus vädjan inte bör förklinga ohörd.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Vissa jaklfrågor in. m.

Hen PETTERSSON i Örebro (c):

Herr lalman! I det betänkande som vi nu debatterar behandlas en motion av Erik Larsson i Öskevik och mig, som tar upp frågan om ersättning för vissa skador förorsakade av vill. Motionen tar upp etl fall av bäverskador på skyddsvallar inom ett sjösänkningsförelag. Vallarna inom del nämnda förelaget har under hela 1960-talet pä grund av bäverskador fält repareras på slora områden och till slora kostnader. År 1974 var vallarna så perforerade av bäverns boplatser atl del krävdes omedelbara och omfattande åtgärder för att återställa en sträcka av minst tre kilometer av dessa vallar i godtagbart skick. Kostnaderna för dessa reparationer beräknades av lantbruksnämnden i vederbörande län lill ca 100 000 kr. Markägaren, eller med andra ord sjösänkningsbolagei, beviljades också ell statligt anslag, men del uppgick endasl lill 25 000 kr. Således var del i delta fall markägaren som fick slå för huvuddelen av kostnaderna för de skador bävern hade orsakat.

225

15 Riksdagens protokoll 1975/76:445

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Vissa jakt frågor m. m.

Det här kan inte anses som en skälig kostnadsfördelning mellan de skadedrabbade och det allmänna som har ansvaret för en fridlyst djurart. Vi har i motionen pekat på de svårigheter som uppslår för de skadedrabbade när del gäller all hävda sina krav, dä det i dag inle finns några som helst fasta regler för ersättning av skador av den här typen. Vi . menar all principen bör vara att den som drabbas av skada, förorsakad av fridlyst djurart, får ersättning för hela den skada han åsamkats.

Vi har också i motionen begärt förslag till enkla och klara regler för reglering av sådana här skador. Vidare har vi begärt att en fond skulle, inrättas, varur de som är ersättningsberälligade kunde fä bidrag, Vj har också hemställt att bidrag skulle kunna utgå till förebyggande åtgärder, när sä är nödvändigt.

Utskottet hänvisar till lantbrukssiyrelsens och naturvårdsverkets yttranden och säger all en gammal praxis varil att varje näring får tåla viss skadegörelse av vill, och först när skadegörelsen blivit mer omfattande och andra åtgärder inte hjälpt kan i sista hand ekonomisk kompensation komma i fråga. Uiskollel slutar med atl anföra att det hittillsvarande systemet med prövning från fall lill fall t. v. bör godtas och alt det ankommer pä regeringen att fatta beslut på området.

Utskottet säger vidare atl det är angeläget atl ersättningssystemet är så utformat atl del tillgodoser intresset av ett tillfredsställande skydd för fridlysta djurarter liksom utskottet också konstaterar behovet av alt markägare ges etl rimligt skydd mol ekonomiska förluster till följd av viltskador.

Utgår man frän del aktuella fall som jag har relaterat framgår del alt man knappast kan göra gällande att ekonomisk ersättning lämnats lill de skadelidande i skälig omfattning. Ändå har skadornas omfattning i det här fallet konstaterats av vederbörande lantbruksnämnd, vilken ocksä är elt statligt organ. Någol tvivel om ersättningens berättigande bör således inte föreligga. Likväl erhöll markägarna en ersäiining som endast svarade mot en fjärdedel av de totala kostnaderna för uppkomna skador.

Detta fall om något visar att man, för att förverkliga de intentioner om rimligt skydd mot ekonomiska förluster lill följd av viltskador som vi i motionen förespråkar och som också utskottet säger sig vara överens med oss om, nog måste komma fram till andra regler än de som f n. gäller.

Herr lalman! Ett enigt utskott har Ju avstyrkt motionen i fråga, och jag skall därför inle ställa något yrkande. Jag avser dock alt återkomma i ärendet.

226

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Vårjakt efter sjöfågel

Föredrogs Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:26 med anledning av motioner om vårjakl efler sjöfågel, m. m.

Herr JOHANSSON i Växjö (c):

Herr lalman! Jag kan i och för sig inte peka på någon egentlig anledning att la lill orda i denna fråga, eftersom Jag inle är motionär och inte heller är ledamot av jordbruksutskottet. Jag känner dock elt behov alt säga några ord i della sammanhang,

Elt enhälligt jordbruksutskott har hemställt att riksdagen skall ge regeringen lill känna vad utskottet uttalat om undersökning av möjligheterna atl på nytt införa sjöfågeljakl på våren. Utskottet skriver för all del myckel försiktigt i sitt betänkande och vill inle alt stammarna skall drabbas av någon siörre åderlåtning. Man vill att jakten i fråga skall förbehållas skärgårdsbefolkningen, och del kan i och för sig vara vällovligt. Men jag tror ändå att del är mindre lyckat atl släppa denna vårjakl fri igen.

Jag ser inte sä mycket till den biologiska aspekten i della sammanhang. Jag tror all fågelstammarna nog tål en viss avskjutning, och vi i Sverige brukar Ju kunna sköla jakten rätt snyggt. Men hela denna fråga har en i hög grad psykologisk aspekt. Vi har genom påverkan från svenskt häll lyckats förmå Nordsjöländerna atl tidigarelägga sin sjöfågeljakt. Förut Jagade man utmed Nordsjökusten fram lill den 15 april. Numera upphör jakten den  1  mars.

Jag tror att det skulle vara mycket olyckligt om vi nu här i Sverige ändrade oss och gav vissa möjligheter lill jakt på våren. Då skulle vi nämligen också påverka Jakten i andra Nordsjöländer, som vi erfarenhetsmässigt vet inte har riktigt samma intresse som vi är kända för atl ha när det gäller alt bevara fauna och flora.

Jag vet all nere pä kontinenten ornitologer och naturvårdare över huvud taget på sina bara knän ber de svenska myndigheterna att inte ändra bestämmelserna på detta område. Om sä skulle ske, skulle del där nere uppstå elt helt annat jaktlryck än vad som blir fallet här.

Jag har inget yrkande men Jag vill säga alt vi skall vara försikliga och verkligen länka oss för innan vi släpper loss värjakten efter sjöfågel igen.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Vårjakl efter sjöfågel

Hen ANDERSSON i Ljung (m):

Herr lalman! I jordbruksutskottets belänkande nr 26 behandlas sen-vinterjakl efter sjöfågel, aktualiserad i en under den allmänna motionstiden väckt moiion med inte mindre än 27 motionärer, representerande fem partier.

I motionen hemställs all riksdagen som sin mening ullalar alt regeringen bör genomföra begränsad senvinterjakl för yrkesfiskare och andra skärgårdsbor i huvudsaklig överensstämmelse med Svenska Jägareför-

227

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Vårjakt efter sjöfågel

bundets förslag härom till regeringen i mars 1971.

Det konstateras i motionen att beståndet av ejder, vigg och storskrake i Östersjöskärgården är utomordentligt stark, elt förhållande som också gäller i den finska skärgården, vilket framgick i ett år 1973 &jort uttalade från jord- och skogsbruksministeriet i Helsingfors om förhållandena där. Det bör noteras att i Finland bedrivs ifrågavarande Jakt huvudsakligen på senvintern. I Norge har man tillåtit en senvinterjakl för etl par kommuner längst uppe i norr.

Ett av skälen för all vi för skärgårdsbefolkningen önskar denna jakt är av biologisk art. Det förhåller sig så att den fågel som kanske är mest aktuell i sammanhanget, nämligen ejderhanen eller gudingen, inle kan jagas under hösten. De äldre hanfåglarna finns då inle i de här akluella skärgårdarna. En biologiskt riktig beskattning av stammen kan alltså endast ske om ocksä en senvinterjakl möjliggörs.

Jordbruksutskottets behandling av motionen har varit positiv. Att frågan om en sådan Jakts lämpliga utformning närmare kan behöva ses över ter sig naturligt. Noggranna överväganden om den lämpliga personkrets som kan komma i fråga för dessa jakttillsländ synes ocksä vara nödvändiga.

En stor del av den svenska expertisen på området finns i Svenska jägareförbundet - statens organ för att handha jakten här i landei. Det finns därför all anledning alt hänvisa till Svenska Jägareförbundels skrivelse lill regeringen frän 1971, där förslag lill lämpliga lösningar i långa stycken står alt finna.

Skärgårdsbefolkningens intresse av åierinförd senvinterjakl är förståeligt. Att uiskottei nu hemställer atl regeringen skyndsamtt skall utreda formerna för en sådan Jakt innebär en uttalad viljeyttring frän utskottets sida atl på lämpligt säll tillmötesgå skärgårdsbefolkningens önskemål.

Enligl min mening finns, som jag lidigare nämnt, så myckel malerial vilket kan utgöra underlag för överväganden att en utredning borde kunna ha sina ställningstaganden klara i så god tid att elt förslag kan föreläggas riksdagen redan i vår. Följaktligen bör ett införande av senvinterjakl kunna genomföras till Jaktårel  1977/78.

1 anledning av del anförande som herr Johansson i Växjö alldeles nyss höll finns del anledning all erinra om all i den fågelskyddskonvenlion från 1950 som också Sverige undertecknat finns en undanlagsregel i artikel 6 i konventionen - som f ö, tillkom på svenskt initiativ - så lydande:

"I Norge, Sverige och Finland samt på Färöarna rådande särskilda förhållanden inom näringslivet berälliga vederbörlig myndighei i dessa länder alt medgiva undantag samt göra vissa avvikelser i fråga om bestämmelserna i föreliggande konvention,"

Detta undantag som tillkom pä svenskt initiativ och som tillämpas i Finland och i någon män även i Norge torde rimligen inte kunna slälla Sverige såsom förslagsnation i en sämre situation, eller över huvud taget

228

i någon ofördelaktig situation, i andra länders ögon. Med andra ord: jag lycker inle atl del resonemanget har fog för sig. Herr talman! Jag har inget yrkande.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Förbud mot nöjesjakt

§ 8 Förbud mot nöjesjakt

Föredrogs Jordbruksutskottets betänkande 1975/76:27 med anledning av motion om förbud mot nöjesjakt.

I detta belänkande behandlades motionen 1975:59 av herr Sjöholm (fp), vari föreslagits alt riksdagen skulle besluta atl av regeringen begära utredning om och förslag lill sådan organisation av den nödvändiga vilt-avskjuiningen att nöjesjakten kunde förhindras.

Utskottet hemställde att riksdagen lämnade motionen 1975:59 utan åtgärd.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Del finns säkert många i den här församlingen som lycker all del är en märklig motion Jag har väckt, men jag är lika viss om alt det finns väldigl många människor utanför del här huset som sympatiserar med de tankegångar som finns där, och jag tror att deras antal är tillväxande. Eftersom vi har en representativ demokrati bör även deras talan kunna föras i den här församlingen. Jag gör det allra enklast och allra korlast genom att läsa upp motionen - de flesta här har nog inte läst den. Den lyder sä här:

"Om ett kulturellt välutvecklat land skall tillåta nöjesjakl, ett konkret uttryck för lusten att döda, kan verkligen med fog sällas i fråga. Åtskilliga kultur- och djurvänner vämjes helt visst vid anblicken av pressens illustrerade redovisningar från en god jakt, gärna då med den stolte jägaren med en fot nonchalant stödd mot det nedlagda villebrådet. Det osmakliga i situationen mildras ingalunda av att kungahuset här föregår med dåligt exempel.

Det är sårande för den intellektuella redbarhelen atl nöjesjägarna samt och synnerligen uppger sig vara de verkliga djurvännerna. Förhållandet är sålunda del all när nöjesjägaren vandrar omkring i markerna och blir varse exempelvis ett rådjur han då blir föremål för en från psykologisk synpunkt mycket intressant och myckel märklig påverkan: Här kommer nu ell rådjur och som djurvän gläder jag mig ål anblicken av della vackra djur. Ja, Jag gläder mig åt del i så hög grad att jag beslutar mig för all döda del på fläcken.

16 Riksdagens protokoll 1975/76:44-45

229

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om försök med nyhetsprogram for döva i TV

Nöjesjägarens försäkringarom alt vara djurvän måste väl ändå rimligen bottna antingen i hyckleri eller en speciell form av djupgående personlighetsklyvning. Intetdera framstår som särdeles respektabelt. Särskilt klandervärt i fråga om nöjesjaktens bedrivande är del bristande omdöme förenat med otillräcklig skjutskicklighei som många av dessa lusldödare visar prov på. I synnerhei liden efler den årliga älgjakien påiräffas i markerna skadeskjulna djur, levande eller döda, som måst utstå de mest fruktansvärda plågor.

Om djuren själva fick välja sina vänner skulle de förvisso kassera nöjesjägarna.

Det äfgivetvis ofrånkomligen nödvändigt all en viss avskjutning av viliei sker. Del borde kunna ske under kulturellt och humanitärt anständigare former än dem under vilka nöjesjaklen bedrives. En utredning bör lämpligen ges i uppdrag alt klarlägga hur en ansvarsmedveten avskjutning av viltet bör administreras och praktiskl genomföras.

Med åberopande av del anförda föreslår Jag alt riksdagen måtte besluta atl av regeringen begära utredning om och förslag till en sådan organisation av den nödvändiga viliavskjutningen alt nöjesjaklen kan förhindras,"

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall lill moiion  1975:59,

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels motionen nr 59 av herr Sjöholm, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande Ja besvarad.

På förslag av herr lalmannen beslöt kammaren atl uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående utskottsbetänkanden lill morgondagens sammanträde.

§ 9 Om försök med nyhetsprogram för döva i TV

230

Herr utbildningsministern ZACHRISSÖN erhöll ordet för att besvara fru Marklunds (vpk) den 27 november anmälda fråga, 1975/76:131, och anförde:

Herr lalman! Fru Marklund har frågat mig om Jag är beredd atl medverka lill all en försöksverksamhet i TV för döva snarast kan komma lill stånd.

Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB angående rundradions programverksamhet äger bolaget med ensamräii avgöra vilka program som skall sändas,

Sveriges Radio bedriver en omfaltande utvecklings- och försöksverk-samhei, bl. a. belräffande lextning av nyhetsprogram. Förelaget har vidare i början av innevarande år i samarbeie med leleverkei. nämnden för

samhällsinformalion och handikappinsiilulel genomfört en landsomfattande kampanj om möjligheterna för hörselskadade att gratis erhålla sädana tekniska hjälpmedel som underläliar programutnylljandet. Kampanjen har enligt uppgift varit framgångsrik.

Jag vill också nämna all radioulredningen behandlar frågan om särskilda program för handikappade, bland dem de döva.

Under detta anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om .försök med nyhetsprogram .for döva i TV

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få lacka utbildningsministern för svaret på den fråga som jag har ställt. Jag är naturligtvis medvelen om all pro-gramsällningen handhas av Sveriges Radio, men Jag är också medveten om alt det har en viss betydelse vad utbildningsministern säger och vad vi här i riksdagen kan ha aU säga om hur resurserna skall användas i Sveriges Radio.

Det har uppgetts att TV-nyll skall upphöra med sin verksamhet men ändå under elt par år behålla resurser i fråga om både ekonomi och personal. Det är mol den bakgrunden som jag har funderat över möjligheterna att använda dessa resurser för att med det snaraste starta en försöksverksamhet med nyhetsprogram för de döva. Det skulle ge behövliga erfarenheter för en, som jag hoppas, så småningom heltäckande programservice även för de döva.

Vi har Ju här i riksdagen diskuterat olika möjligheler att bryla den isolering som alltför många döva upplever, och bl. a. har då frågan om teckenspråkets användning aktualiserats. Den alltför länge dominerande felaktiga uppfallningen - all del skulle vara lill skada att ge döva undervisning i teckenspråk därför all del skulle hämma deras förmåga lill munavläsning - har numera inte sä många anhängare. Men alltjämt är ändå insatserna för att öka teckenspråkets användning alldeles för små. Det har jag och andra nyligen påtalat i en riksdagsdebatt.

Jag ser den här idén att utnyttja TV-nylt-tiden - om vi skall använda del begreppet - för ett nyhetsprogram, riktat till de döva, som en stimulans ocksä för leckenspräksundervisningen. Genom atl man samtidigt använder nyhelsuppläsare som, vända lill de döva tittarna, ger möjligheter lill munavläsning, en tolk som uttrycker sig med tecken och slutligen också en textremsa, som liiiaren kan följa, skapas ju en fullsländig inlärningssituation. Jag tror alt det skulle vara en bra hjälp för alla dem som arbetar med atl sprida kunskaper om teckenspråket. Del gör Ju numera verkligen skäl för benämningen språk. Tidigare uttrycktes teckenspråket i elt slags staccatostil. såsom "hon slor, han liten", medan den som nu lär sig teckenspråket verkligen också får möjligheler all uttrycka sig. Jag tror all TV skulle kunna medverka lill della, bl. a. genom alt använda den här resursen som Jag har pekat på i min fråga.

231

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om lämpligheten av försök med ungdomar inom alkoholforskningen

Hen utbildningsministern ZACHRISSÖN:

Herr lalman! Det är naturligtvis bra atl del finns ett intresse för alt de döva och de som har nedsatt hörsel fär ökade möjligheler au la del av radioprogram.

Men, fru Marklund, för bara några veckor sedan diskulerade riksdagen denna fråga och ullalade därvid ganska bestämt en önskan, som f ö. ocksä från regeringshäll har uttryckts vid flera tillfällen. Jag skall inte nu trötta kammaren med all läsa ur utskottsbetänkandel, som bara är några veckor gammalt. Jag lycker att det kanske kan vara pä sin plats atl kammarens ledamöter tar del av del som riksdagen har beslutat bara för elt litet tag sedan och inte igen ställer samma fråga som man nyligen har fått svar på.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag tror Jag vågar säga all Jag hör lill dem i kammaren som har tagit del av utskottets belänkande, de försök som pågår och de initiativ som har tagits på detta område. Men del är kanske Jusl därför alt Jag hör till dem som har intresserat sig för denna fråga som Jag ocksä har funnit en möjlighet genom att TV-nytl, enligl uppgift, efter en tid skall läggas ned. Delta ger alltså lid som kan användas till sådana nyhetsprogram som jag menar är nödvändiga för de döva och nörselskadade. Det har hittills sagts all man inte har lid och ekonomiska resurser för atl vända sig lill dem. Här får vi låt mig säga en bil över i etl redan finansierat program för alt vända oss Jusl lill de döva och de hörselskadade. Man har alltså följt de här frågorna och har klart för sig vad som pågår, men man har också klart för sig att det som pågår inte är lillräckligl.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om lämpligheten av försök med ungdomar inom alkoholforskningen

232

Herr utbildningsministern ZACHRISSÖN erhöll ordet för att besvara herr Henmarks (fp) den 27 november anmälda fråga, 1975/76:135, till herr socialministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Henmark har frågat socialministern om han anser det rimligt alt ungdomar i yngre tonåren används för försök med alkoholforskning.  Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Frågan är föranlåten av uppgifter i dagspressen om planerna på viss forskningsverksamhet vid institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karolinska institutet.

Vid institutionen har nyligen slutförts en omfattande serie av försök där alkoholens inverkan på vuxna och äldre undersökts. Del har därvid framkommit vissa skillnader i graden av påverkan som kan hänföras

till försökspersonens ålder. Det har därför fallit sig naturiigl för institutionen all vilja göra motsvarande undersökningar med yngre personer.

Jag har inhämtat atl avsikten är alt en forskningsgrupp skall undersöka ett mindre antal tonåringar, som är kända av personer som ingår i forskargruppen. Föräldrar och lärare har, enligl vad som upplysts mig, inbjudits till en informationsträff om projektet. Jag förutsätter att föräldrars eller annan vårdnadshavares samtycke inhämtas i de fäll försökspersonerna är minderåriga.

Jag har slutligen också inhämtat atl projektet i vanlig ordning kommer att underställas Karolinska institutets eliska kommitté, vars godkännande fordras för alt undersökningen skall få påbörjas. I övrigt vill jag för dagen inle närmare kommentera de nämnda planerna.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om fämpligheten av försök med ungdomar inom alkoholforskningen

Hen HENMARK (fp):

Herr lalman! Jag ber först atl få tacka utbildningsministern för svaret.

Det var någol av en chockartad upplevelse att få höra all en vetenskapsman skulle börja experimentera med alkohol på ungdom. Vi vet att ungdomar inte har rätt all inköpa spril innan de fyllt 20 år och inle får serveras mellanöl innan de fyllt 18 år. Då är del underligt alt en vetenskapsman kan börja experimentera med ungdomar i åldern från 18 år och nedåt till  14 är, enligl vad Jag har erfarit.

Jag har också hört alt saken underställts JO av någon, så vi får kanske se hur det ligger lill rent författningsmässigl.

Vi vet att alkohol är ell gift för människor i alla åldrar. Men vi vet också alt den är alldeles speciellt farlig för ungdomen, och mänga är i dag allvarligt oroade för atl dessa spril- och alkoholvanor skall sträckas ner till unga åldrar. Jag vill gärna passa på att nämna alt Svensk sjuksköterskeförenings sektion för skolsköterskor, som Ju har myckel med ungdomar all göra, vid en sammankomst i Uppsala med 450 deltagare givit ul en appell. Tyvärr har TT, enligl vad det står, vägrat publicera appellen. Där står emellertid bl. a. följande:

"Under den 10-ärsperiod som förflutit sedan mellanölet legalt kunnal saluföras i den allmänna handeln, har uppenbara förödande effekter kunnat konstateras framför allt när det gäller skolungdomen.

Missbruket av mellanöl har spritt sig långt ner i åldrarna och är t. o. m. frekvent på låg- och mellanstadierna. Ölkonsumiionen som helhet har ökat med 81 %  på tio år och trenden utvisar fortsatt stegring."

Nu vädjar dessa skolsköterskor till alla opinionsbildande myndigheter atl man verkligen skall ta storlag för atl förhindra alkoholkonsumtion i dessa åldrar. Och mitt i detta upplever vi atl en vetenskaplig institution börjar göra sådana här experiment!

Saken skall underställas Karolinska institutets etiska kommitté, säger statsrådet. Det är ungefär som om man gör djurförsök. Jag tycker det är förunderligt all elt sådanl här initiativ får tas.

Jag beklagar all utbildningsministern inle vill göra några ytterligare kommentarer, men Jag kan delvis förstå honom om frågan är under ul-

233

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om lämpligheten av försök med ungdomar inom alkoholforskningen

redning rent Juridiskt. Dä kan del vara svårt all kommeniera den. Men del skulle ändå vara myckel inlressanl all få höra ulbildningsminisierns egen personliga syn pä frågan, även om han inle vill utlala sig i egenskap av ämbelsman. Del vore mycket intressant att fä höra utbildningsministerns rent personliga syn på om detta är rimligt och lämpligt.

Hen utbildningsministern ZACHRISSÖN: Herr lalman! Jag skall göra en enda kommentar ytteriigare, Naluriigtvis har man i en mängd forskningssituationer all väga den enskilda människans integritet och behov mot de många människornas intressen. Men som herr Henmark med all rätt framhållit har vi en besvärlig alkoholsituation bland ungdomen, och om det dä visar sig atl man med hjälp av ökade kunskaper om ungdomens reaktioner kan förhindra atl unga människor i framliden beter sig så vårdslöst med alkohol som de kanske nu ofta gör, så kan ju del vara ett värde. Men självfallet måste man i alla forskningssituationer vara myckel noga med och slå vakt om den enskilda människans integritet. Jag vill här säga alt i den mån som del blir fråga om en direkt konflikt mellan den enskilda människans integritet och lät oss säga samhällsintresset - eller de många människornas samhällsnytta om Jag fär uttrycka del så - anser Jag del vara självklart atl den enskilda människans värde och inlegriiel måsie väga lyngsl.

234

Hen HENMARK (fp):

Herr lalman! Jag tackar utbildningsministern för detta sista ullalande, som villnade om mänsklighel i denna situation.

Jag vill bara tillägga all vetenskapen ju ändå har ell rikt fäll all studera dessa frågor rent sociologiskt. Man vet atl alkoholen innebär mycket stora faror. Bara genom atl studera själva cellförändringarna skall man säkert kunna se verkningarna av alkoholen. Man behöver inte använda några människor för del. De är ömtåliga. Vi vet ocksä all alkoholen är vanebildande. Del är ett farligt gift. Självfallet vill ingen all våra ungdomar skall bli alkoholslavar. Därför tycker Jag atl det är én onödig risk med sädana här experiment. Dessutom kan försöken troligen avtrubba känslan för alt ungdomar och alkohol inle hör ihop. Här låter nu vetenskapsmannen ungdomarna dricka vilken spril de vill, precis hur de vill och vad de är vana vid atl dricka, står del i referatet. Man förutsätter liksom atl ungdomarnas föräldrar har brutit mol lagen i delta fall, ty meningen med lagen är väl ändå all den som är under 20 år inte skall få dricka sprit, resp. under 18 år för mellanöl. Men här förulsäller man, som sagl, all ungdomarna har vanan inne. Därför får de dricka vad de är vana vid, och det skall de få fortsätta med.

Jag anser all del måste finnas en gräns för vad vetenskapsmannen får göra. och Jag lycker att här har vi ett område där han inte borde få verka på det sätt som är planerat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om vuxenstuderandes rätt till extra studiemedel

Nr 45

Herr utbildningsministern ZACHRISSÖN erhöll ordel för att besvara herr Sellgrens (fp) den 28 november anmälda fråga, 1975/76:138, och anförde:

Herr talman! Herr Sellgren har frågat mig om jag är beredd atl medverka till atl underlätta för vuxenstuderande att erhålla extra studiemedel vid dubbelbosältning.

För vuxna studerande som under sin studietid uppbär studiemedel kan extra studiemedel utgå till gift studerande (jämställd) som på grund av studier måste vistas på annan ort än hemorten och som har make och hemmaboende barn på hemorten. Endast om studieorten ligger pä sådanl avstånd från hemorten atl makarna inte kan ha gemensamt hushåll skall dubbelbosältning anses föreligga.

Del särskilda vuxensludiestöd som fr. o. m, innevarande budgetår har införts ger väsentligt bällre förmåner än vanliga studiemedel. Någon möjlighet att förena vuxenstudiestödet med exira studiemedel finns emellertid inte. Jag är inte heller beredd all f n, föreslå en förändring av gällande beslämmelser i detta avseende. Däremot avser jag all följa verksamheten med den nya stödformen för alt, om erfarenheterna ger anledning därtill, överväga lämpliga förändringar av nuvarande regler.

Fredagen den 12 december 1975

Om vuxenstuderandes rätt till extra studiemedel

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag ber att få lacka utbildningsministern för svaret på min fråga.

Det är rikligt, som herr stalsrådel anförde, atl riksdagen i våras antog etl förslag om studiemedel, och del möttes med stora förväntningar av mänga vuxenstuderande. Men det har tyvärr inte slagit så ul som man hade förväntat. Jag har elt exempel på all en vuxenstuderande familjeförsörjare med hemarbetande hustru och fyra minderåriga barn kommer i sämre studiesocial situation än t, ex. vuxenstuderande gift kvinna, vars make har egen inkomst. Del hänger samman jusl med möjligheterna att erhålla extra studiemedel. Den man jag talade om har irols noggrann redovisning till sludiemedelsnämnden inle erhållil extra studiemedel för sin dubbla bosättning, och besvär hos centrala siudiesiödsnämnden har också avvisats. Del är därför förvånande all höra statsrådet säga all en person som har dubbelbosätining skall kunna få extra studiemedel. Jag undrar vilka andra kriterier del kan vara som lett till all denne man inte fått extra studiemedel trots dubbelbosältning. Kan del bero på att han har förmögenhet som är bunden, eller kan det bero på att han haft inkomst utanför studietiden? Den inkomsten-är dock medel han behöver för underhåll av sin familj.

Del verkar som om studiemedelssystemet för studier på högskolenivå är uppbyggt efter ungdomars ekonomiska situation och studiesituation. Om man är vuxen och har familj lever man under hell andra förhållanden. Man har försörjningsbörda, och med delta restriktiva studiemedelssystem

235

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om vuxenstuderandes rätt till extra studiemedel

kommer en vuxenstuderande med familj i en betydligt sämre silution än unga studerande. Resultatet blir då antingen alt han mäste avslå från studierna eller att han tvingas lill etl orimligt dubbelarbete som drabbar familjen och går ul över studierna. Det kan väl inte vara avsikten med de nuvarande reglerna?

Jag skulle gärna vilja höra om statsrådet har någon uppfattning om varför en person som mannen jag talade om skall hamna i en sämre studiesocial situation än en annan vuxenstuderande pä högskolenivå, trots atl han kan åberopa dubbelbosättning.

Herr utbildningsministern ZACHRISSÖN:

Herr lalman! Herr Sellgren talar delvis med utgångspunkt från en gammal situation. Det är ingenting annat än Jusl avståndet frän hemorten som avgör om det skall utgå så atl säga dubbla studiemedel vid dubbelbosältning, Däremol gäller andra regler för alt studiemedel skall utgå över huvud laget, men det är en annan fråga. Vad herr Sellgren har frågat är i vilka fall det utgår extra studiemedel vid dubbelbosältning. Det är alltså avståndet frän hemorten, eller rättare sagt det faktum all det är omöjligt för makarna alt ha gemensamt hushåll, som avgör det.

Det nya vuxensludiestödet som riksdagen diskuterade i våras har ännu inte, herr Sellgren, slagit ut så alt de vuxenstuderande kunnat se effekterna av det; det är nu första terminen som det utgår, och vuxen-studiestödsnämnderna har just börjat sin verksamhet med atl betala ut de nya vuxensludieslöden till de vuxenstuderande. Jag är hell övertygad om att det nya vuxensludiestödet när del har kommit i gång under året väsentligt skall förbättra de vuxenstuderandes situation, såsom vi alla hoppades i samband med diskussionen om reformen i våras.

Hen SELLGREN (fp):

Herr lalman! Men det är ju nuläget vi resonerar om, herr statsråd. Det är höstterminen 1975 och vårterminen 1976 som del akluella fallet gäller. Dä måste det väl vara något fel i handläggningen, eftersom man har samma regler att utgå från.

Jag frågade om möjligen bunden förmögenhet - bil, egethem eller sådanl - kunde vara ell hinder. I del fall som Jag har tagit upp kan orsaken till all extra studiemedel inte utgår inle vara alt avståndet är för litet, eftersom det är 11 mil mellan den fasta bostaden och studieorten där den studerande måste vistas under veckorna. Det är alltså uppenbart all familjen är åtskild under de veckor då studierna pågår.

Jag vill alltså fråga: Dröjer del med genomförandel av denna reform eller skall stödet utgå även under höstterminen 1975?

236

Herr utbildningsministern ZACHRISSÖN:

Herr talman! Frågan om förmögenhet och annat sådanl har ingenting med de extra studiemedlen vid dubbelbosättning att göra. Jag har givetvis ingen möjlighet alt ta ställning lill hur centrala stu-

diesiödsnämnden har gjort bedömningen i del aktuella fallet - vilket avstånd som skall anses giltigt i förhällande till kommunikationsmöjligheter och annal. Däremot kan Jag säga att det nya vuxensludiestödet skall gälla fr. o. m. nuvarande hösttermin. Under löpande budgetär kommer det nya vuxenstudiestödet alltså all vara fullt genomfört.

Hen SELLGREN (fp):

Herr lalman! Min sagesman får väl då anföra besvär hos centrala studiestödsnämnden och därvid hänvisa lill statsrådets uttalanden.

Jag vill ändå fråga om del inle vore skäl att ge studiestödsutredningen, som har suttit i ell och ett halvt år och först nu kommit i gäng ijied sill arbete, i uppdrag all se över dessa frågor myckel snabbi och göra en utvärdering. Statsrådet sade att han är beredd att, om de nya bestämmelserna inte fungerar och om erfarenheterna inte blir vad man har förväntat sig, överväga lämpliga förändringar av nuvarande regler. Men vore det inle bällre all den sinande ulredningen fick komma snabbt med ett förslag? Om det kan slå så här snett kommer det att ta år innan de vuxenstuderande pä högskolenivå som drabbas fär någon rättelse.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om anställnings-tiyggheten för utländska lektorer

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 12 Om anställningstryggheten för utländska lektorer

Herr utbildningsministern ZACHRISSÖN erhöll ordet för atl besvara fröken Anderssons (c) den 4 december anmälda fråga, 1975/76:152, och anförde:

Herr talman! Fröken Karin Andersson har frågat mig om jag anser att avtalet beträffande anställningsformer för viss personal vid universPtet och högskolor ger den drabbade gruppen utländska lektorer den anställningstrygghet de har rätt all fordra.

De nu gällande bestämmelserna grundar sig på en överenskommelse med vederbörande personalorganisationer och innebär all de utländska lektorer som den 30 Juni 1975 tjänstgjort i mer än sex år fär personliga ijänsler med lillsvidareförordnanden. I fråga om den grupp lektorer som inte får personliga tjänster gäller all de - beroende på den hittillsvarande anställningstidens längd - får fortsatt anställning, eller en uppsägningstid om man så vill, pä mellan ett och fem år. Del är alltså inte så atl samtliga dessa lärare måste lämna sin tjänst med utgången av juni 1976.

Innehållet i den nyssnämnda överenskommelsen bygger pä en sam-manvägning av pedagogiska hänsyn och de krav som den nya lagstiftningen om anställningsskydd ställer på arbetsgivaren. Syftet med de ut-länska lektoraten är att de svenska språksiuderandena skall få undervisning av lärare med aktuell hemspräkskontaki. Del har mig veterligt aldrig varit meningen alt dessa lärare skulle stanna permanent i Sverige. De tidigare gällande bestämmelserna innebar anställning i först två pe-

237

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om anställnings-tiyggheten för utländska lektorer

rioder om tre år vardera och därefter / undantagsfall förlängning med ell år i sänder. Den nya lagstiftningen innebär atl en sådan ordning inte längre bör tillämpas. Den som anställs på en tjänst skall få klart besked om vilken tid anställningen avser. Vi har tagit konsekvenserna av della, Alla de som lidigare fått sin anställning föriängd utöver del normala har fått en personlig tjänst, Alla övriga måste rimligen ha varil medvetna om atl de inle hade några garantier för en anställning utöver de sex åren, Inle i någol fall har anställningsförhållandena försämrats. Samiliga ulländska leklorer som anställts innan överenskommelsen träffades har möjlighet atl stanna i sex år. Vid en iniernaiionell jämförelse framstår dessa regler som mycket generösa.

Eftersom de nya bestämmelserna fastställts i samförstånd med personalorganisationerna, uigår Jag ifrån all de delar min åsikt om rim-ligheien i dessa bestämmelser.

238

Fröken ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag skall be all få lacka utbildningsministern för svaret.

Det är väl förståeligt ändå all beskedel om denna uppgörelse som träffals mellan å ena sidan SACO/SR och å andra sidan utbildningsdepartementet kom som en obehaglig överraskning för en slor del av de ulländska leklorer vi har här i landei. Uppenbarligen var de icke hell på del klara med hur länge deras anställning skulle vara. Det gäller framför alll dem som hade varit här ungefär sex år eller strax därunder och som tydligen hade gott hopp om att få ett förlängt förordnande, vilket Ju lidigare har inträffat - om inte alltid, så dock relativt ofta. Den gruppen har kanske ocksä drabbats hårdast, eftersom liden för dessa lärare all ställa om sig till den nya situationen i ett annat land blir kortast.

Det gäller här tre grupper. Till den första gruppen hör de som varit här i över sex år och alltså får vara kvar. Den andra gruppen utgörs av dem som varil här i sex år och som får etl år på sig. Till den tredje gruppen hör de som kommer atl anställas på tre år, men de vet Ju redan från bönan att de skall vara här i tre är. Sedan är del en helt annan fråga all den liden kan vara för kort ur pedagogisk synpunkt.

Om jag är rätt underrättad har alla universitet i landet hemställt hos departementet all få dessa beslämmelser ändrade. Del är tydligen inle bara lektorerna själva som reagerar ulan också universiteten. Men deras ansökningar har lämnats ulan åtgärd. Jag lycker all del borde vara möjligt all införa någol generösare övergångsbestämmelser, även om man inle kan göra någonting på lång sikt.

Den andra frågan som Jag tagit upp gäller de här tre åren. Den hör . i och för sig inle ihop med ansiällningslryggheien. Många anser emellertid alt tre år av pedagogiska skäl är för kort lid. Det gäller Ju för dessa lärare inle bara alt ha kontakt med hemspråket, utan de måste också känna lill förhållandena i Sverige. De skall dock undervisa svenska studenter, och de bör därför känna lill förhållandena här i landei.

Jag vädjar till utbildningsministern att försöka göra någonting åt den här saken.

Hen ulbildningsminisiern ZACHR1S.S0N:

Herr talman! Del avgörande är att de ulläPfdska lektorerna vid vara universitet skall förmedla en aktuell kontakt med de språkmiljöer de representerar.

Enligl min mening är den här speciella uppgörelsen utomordentligt generös. De som hade varil här i sex år den 6 Juni 1975 fick elt extra är för atl inte någon skulle behöva uppleva detta som ell särskill snabbt ingrepp i sin tillvaro.

Sedan är del inte rikligl all vi i depariemeniel skulle ha några ansökningar från myndigheler. Del finns ansökningar från enskilda lärare. Del vore också egendomligl om någon av myndigheterna skulle ha lämnat in en sådan ansökan, eflersom della - Jag upprepar del - är en överenskommelse med personalorganisationerna, som givelvis har hafl kon-lakl med samiliga berörda parter.

Nr 45

Fredagen den 12 december 1975

Om anställnings-liyggheien för utländska leklorer

Fröken ANDERSSON (c):

Herr lalman! Först och främst är det väl alt trycka litet grand på fakta alt säga att man varit helt överens i personalorganisationerna. Ja, del har man varit i de organisationer som har förhafTdlal - SACO och SR, Men universitetslärarna har inte varil med. De tillhör en underorganisation till förhandlingsorganislionerna.

Jag är faktiskt litet förvånad, och del måste bero på att Jag inte förstår det akademiska språket. Jag har en kopia av en skrivelse frän utbild-ningsdeparlementet, där man talar om alt man har fått ansökningar från rektorsämbetet vid högskolan i Linköping och frän engelska insliluiioner-na vid universileten i Uppsala. Lund och Göteborg osv. och all man har lämnat dessa ansökningar utan åtgärd. Räknas inte dessa institutioner såsom officiella institutioner, är Jag fel underrättad.

Herr utbildningsministern ZACHRISSÖN:

Herr talman! Del är alltså fråga om yttringar i enskilda fall. Men inga framställningar har gjorts om att vi skall ändra dessa beslämmelser.

Fröken ANDERSSON (c):

Herr lalman! I skrivelsen står ordagrant: "Rekiorsämbeiei vid dåvarande högskolan i Linköping har anhållil om ändring av besiämmelserna rörande anslällningsiid för ulländska leklorer,"

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Herr förste vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle finansutskottets betänkande nr

239

Nr 45                 17, som denna dag bordlagts första gången, uppföras närmast efter tvä

Fredagen den      8" bordlagda ärenden.

12 december 1975

_____________    § 14 Kammaren åtskildes kl. 00.32.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemerl