Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:44

Fredagen den 12 december

Kl. 09.00

§ 1 Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motion

1975/76:167 lill lagutskottet

§ 3 Föredrogs men bordlades åter skatteutskottets betänkanden 1975/76:20 och 23 näringsutskottets betänkanden 1975/76:16 och 18

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

§ 4 Trafikskadelag m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1975/76:3 med anledning av propositionen 1975/76:15 med förslag till trafikskadelag m. m. Jämte motioner.

I propositionen 1975/76:15 hade regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att dels anta i propositionen framlagda förslag lill

1. trafikskadelag,

2. lag om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av aulomobiltrafik,

3. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

4. lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg till vissa trafiklivräntor,

5. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

6. lag om ändring i vägtrafikskaltelagen (1973:601),

dels i enlighet med vad närmare förordats i propositionen bemyndiga regeringen att besluta om utvidgning av statens ersättningsansvar när del gällde skador på förares och passagerares personliga tillhörigheter och om underlåtenhet för statens vidkommande all påkalla Jämkning av trafikskadeersältning för sakskada.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås nya regler om trafikförsäkring och om ersättning vid trafikskada. Reglerna tas in i en trafikskadelag, som ersätter de nuvarande bestämmelserna i bilansvarighetslagen och trafikförsäkringslagen.

Liksom nu skall varje motorfordonsägare ha trafikförsäkring för sitt fordon. Ersättning betalas ur trafikförsäkringen, så snart någon i fordonet skadas. Både förare och passagerare har alltså rätt till ersättning. Dessutom utgår ersättning ur trafikförsäkringen till utomstående, t. ex. cyklister

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

och fotgängare, som skadas i följd av trafik med fordonet.

Full ersättning utgår för alla personskador, oberoende av om någon har skuld till olyckan eller inte. I princip skall det också vara utan betydelse om den skadade själv har medverkat till skadan. Bara om den skadade har medverkat uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet kan ersättningen jämkas. I övrigt skall inga undantag göras frän rätten till ersättning.

Ersättning till förare och passagerare betalas ur det egna fordonets trafikförsäkring även om skadorna skulle ha uppkommit vid kollision med annat fordon. Förare och passagerare skall alltså vända sig till det egna försäkringsbolaget och behöver inte ta reda på var det andra fordonet var försäkrat. Om skadorna har orsakats genom vållande i samband med förandet av ett annat fordon, kan emellertid det försäkringsbolag som har betalat ut ersättningen kräva den tillbaka frän försäkringen för det andra fordonet. I sista hand kommer alltså ersättningen att belasta försäkringen för fordon som har förts oaktsamt.

Om ett motorfordon eller egendom som befordras med sådant fordon skadas vid en singelolycka, utgår ingen ersättning frän fordonets egen trafikförsäkring. Om skadorna däremot har vållats genom ett annat fordon i samband med kollision, ersätts skadorna från det andra fordonets trafikförsäkring. Dessa regler innebär att den som vill ha full täckning för vagnskador o. d. även i fortsättningen får teckna en frivillig försäkring.

Uppstår skador på egendom som tillhör utomstående person och som inte befordras med motorfordon utgår ersättning frän försäkringen för det fordon varigenom skadorna har orsakats. Ersättningen utgår oavsett om fordonet har förts oaktsamt eller ej.

Den nya trafikskadelagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1976."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:8 av fru Kristensson m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen beslutade sådan ändring i 12 S förslaget till trafikskadelag att trafikskadeersältning med anledning av personskada kunde jämkas även när den skadelidande genom straffbar påverkan av alkohol eller annat berusningsmedel medverkat till skadan,

1975/76:22 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade uttala att med grov vårdslöshet i 12 S förslaget till trafikskadelag avsågs även rattfylleri,

1975/76:23 av herr Jadestig m. fl. (s),

1975/76:24 av herr Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställs alt "områdesfordon" liksom nu undantogs från tillämpningsområdet för det i propositionen föreslagna försäkringssystemet,

1975/76:25 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (c, fp, m, vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade sädana ändringar i förslaget till trafikskadelag att kravet om bibehållen prevention mot rattfylleri och annan illegal

körning tillgodosågs,

1975/76:26 av herr Torwald (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att trafikskadelagen ej skulle gälla för fordon som endast användes vid motortävlingar inom inhägnat område,

1975/76:27 av herr Träff (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att trafikskadelagen inte skulle omfatta fordon som uteslutande användes inom inhägnat tävlingsområde.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

dels den under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionen 1975:1135 av herr Hörberg (fp).

Utskottet hemställde

1. beträffande tävlingsfordon att riksdagen skulle

a. med anledning av propositionen 1975/76:15 och motionen
1975/76:24 samt med bifall till motionerna 1975/76:26 och 1975/76:27
anta I § i del genom propositionen framlagda förslaget till trafikskadelag
med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande i huvudsak undanlag
från lagens tillämpning för motorfordon som användes uteslutande inom
inhägnat tävlingsområde,

b. ge regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av ska
destånds- och försäkringsskydd för tredje man vid träning och tävling
med motordrivet fordon inom inhägnat tävlingsområde samt om för
bättrad olycksfallsförsäkring för tävlingsförare,

2. belräffande undantag från eller begränsning i rätten till ersättning
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:8,
1975/76:22 och 1975/76:25, såvitt nu var i fråga, skulle

a. anta 12 ij förslaget till trafikskadelag med av utskottet föreslagen
lydelse, innebärande att jämkning av trafikskadeersältning med anled
ning av personskada kunde ske när skadelidande förare själv genom
vårdslöshet medverkat till skadan i samband med straffbar påverkan av
alkohol eller annat berusningsmedel,

b. anta av utskottet föreslagen lag om ändring i lagen (1975:404) om
ändring i skadeståndslagen (1972:207), innebärande införande av en jämk
ningsregel av samma innehåll som den av utskottet föreslagna bestäm
melsen i 12 t; förslaget lill trafikskadelag,

7. beträffande trafikförsäkringsgivares återkravsrätt alt riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1975/76:25, såvitt nu var i fråga, skulle anta 20 i; förslaget till trafikskadelag med av utskottet föreslagen lydelse, innebärande älerkravsrätt för försäkringsanstalten även mot förare som genom vårdslöshet vållat skadan i förening med straffbar påverkan av alkohol eller annat berusningsmedel,

8. beträffande ikraftträdande all riksdagen med avslag på motionen 1975/76:23 skulle anta den till förslaget till trafikskadelag fogade ikraftlrädandebestämmelsen,

9. att riksdagen skulle anta förslaget till trafikskadelag i vad det ej omfattades av utskottets hemställan under 1-4,

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

10. att riksdagen skulle anta övriga genom propositionen framlagda lagförslag,

11. beträffande fördelning av sjukvårdskostnader m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1135,

12. alt riksdagen i enlighet med vad som förordals i propositionen bemyndigade regeringen att besluta om utvidgning av statens ersättningsansvar, när del gällde skador på förares och passagerares personliga tillhörigheter, och om underiålenhel för statens vidkommande att påkalla jämkning av trafikskadeersältning för sakskada.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande undantag från eller inskränkning i rätten till ersättning
av herrar Hammarberg och Sundelin samt fru Åsbrink, fru Nilsson i
Sunne, fru Hjalmarsson och fru Johansson i Hovmantorp (samtliga s)
som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:8, 1975/76:22 och 1975/76:25, såvitt nu var i fråga, skulle anta 12 S förslaget till trafikskadelag,

2. belräffande trafikförsäkringsgivares älerkravsrätt av herrar Ham
marberg och Sundelin samt fru Åsbrink, fru Nilsson i Sunne, fru Hjal
marsson och fru Johansson i Hovmantorp (samtliga s) som - under för
utsättning av bifall till reservationen nr 1 - ansett att utskottet under
3 bort hemställa

att riksdagen med avslag pä motionen 1975/76:25, såvitt nu var i fråga, skulle anta 20 S förslaget till trafikskadelag.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden

a) belräffande jämkning av ersättning och rätt till äterkrav av herr Henmark (fp),

b) beträffande fördelning av sjukvårdskostnader m. m. av herrar Börjesson i Falköping (c), Torwald (c) och Henmark (fp),

c) belräffande trafikförsäkringspremier för motorcykel och moped av herr Torwald (c).

Hen ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Gällande regler om ansvarighet för skada till följd av biltrafik och därmed sammanhängande äldre författningar har sedan lång tid tillbaka varit i behov av modernisering för alt därigenom bättre svara mot dagens krav.

Det förslag till trafikskadelag som riksdagen nu har att ta ställning till tillgodoser de krav som i olika sammanhang framförts belräffande utformningen av ett tidsenligt ersättningssystem för irafikskador.

Under utskottsbehandlingen av proposition 1975/76:15 hårde s. k. områdesfordonen, och då särskilt lävlingsfordonen, tilldragit sig särskill intresse. I överläggningarna har den dominerande frågeställningen varit: Skall trafikskadelagen omfatta även tävlingsfordonen eller ej? Alt övriga

områdesfordon skall omfattas av lagen har utskottet i ett tidigt skede av sitt arbete helt accepterat. Jag skall här något utveckla vår syn på tävlingsfordonen i relation till föreslagen trafikskadelag. Senare kommer mina kolleger i utskottet. Elvy Nilsson och Birgit Hjalmarsson, alt tala för de socialdemokratiska reservationerna och därmed redogöra för gruppens syn pä ytterligare en av ärendets huvudfrågor.

Flera skäl talar för propositionens lösning alt trafikskadelagen görs tillämplig även pä lävlingsfordonen. För del första mäste naturligtvis åskådare som skadas vid motortävlingar ha samma skydd som andra trafikoffer. Visserligen brukar arrangörerna av motortävlingar hälla sig med ansvarsförsäkringar som täcker skador pä åskådarna, men någon laglig skyldighet att teckna sådan försäkring finns inte. Vidare kan vid en motortävling så många åskådare skadas att skadesummorna sammanlagt uppgår till mycket höga belopp. Den begränsning av försäkringsbeloppen som f n. gäller enligt dessa ansvarsförsäkringar är därför klart otillfredsställande.

Fördel andra är del naturligtvis ocksä viktigt att förare och funktionärer har etl fullgott skydd om de skadas vid tävlingskörning. De olycksfallsförsäkringar som f n. tecknas för dem ger inte på långt när samma skydd som trafikskadelagen skulle ge.

Att försäkringskostnaderna skulle kunna öka kraftigt för lävlingsfordonen, om de förs in under trafikskadelagen, är inte något skäl för att ge åskådare ett sämre skydd än de skulle kunna få enligt den lagen. Inte heller när det gäller förare och funktionärer får kostnadsfrågan ges alltför stor betydelse.

Emellertid uppkommer vissa tekniska svårigheter, om trafikskadelagen görs tillämplig på lävlingsfordon. Trafikskadelagen utgår från all det finns en individuell trafikförsäkring för varje fordon, och försäkringsplikten skall fullgöras av fordonsägaren. Enligt vad man numera har uppgell från försäkringshåll är det svårt att tillämpa en sådan ordning på lävlingsfordonen, som inte utgör några specificerade maskiner utan under en tävling kan få i stort sett vilka delar som helst utbytta. En kollektiv ansvarsförsäkring för dessa fordon är därför lättare att administrera och kontrollera än individuellt tecknade trafikförsäkringar.

Med hänsyn till dessa förhållanden, som blivit klarlagda genom uppgifter från försäkringsbolag och molororganisationer under ett relativt sent skede av utskottsbehandlingen, kan det trots alll finnas skäl att ta undan tävlingsfordonen frän trafikskadelagen och i stället reglera skadeståndsansvaret och försäkringsskyddet beträffande dessa fordon i en särskild lag.

Till ståndpunkten att ta undan tävlingsfordonen frän trafikskadelagen medverkar ocksä att enligt undersökningar som försäkringsbolagen gjort innevarande höst svårigheter föreligger att ålerförsäkra skador på förare och fordon.

Den särskilda lagen bör i första hand gälla åskådare vid motortävlingar. Det kan emellertid ifrågasättas om del inte behövs lagregler också för

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. in.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

förare och funktionärer. Den frågan är beroende av om de nuvarande olycksfallsförsäkringarna för dem som medverkar i en motortävling kan förbättras så att de ger ett fullgott skydd. I annat fall bör det undersökas om inte den särskilda lagen om tävlingsfordon kan göras tillämplig även på denna kategori.

Jag har här särskilt framhållit människans situation och säkerhet i samband med motortävlingar. Det är en grunduppfattning som redovisats, och den uppfattningen är orubbad. Men med hänsyn till de tekniska svårigheter som såväl försäkringsbolag som motororganisationer anmält i samband med att trafikskadelagen skulle tillämpas på tävlingsfordon har vi i den socialdemokratiska gruppen i utskottet ansett att vi nu bör medverka till att ge tid för fortsatt bearbetning av detta avsnitt. Vi förutsätter att riksdagen redan under första halvåret 1976 får tillfälle att behandla ett nytt förslag.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet en ändring i lagförslagets 1 § samt att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av skadestånds- och försäkringsskydd för tredje man vid träning och tävling med motordrivet fordon inom inhägnat tävlingsområde samt om förbättrad olycksfallsförsäkring för tävlingsförare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2 och i övrigt till vad utskottet föreslår.

Fru NILSSON i Sunne (s):

Herr talman! Skall en person som har skadats i trafiken undantas från rätten till trafikskadeersättning därför att han gjort sig skyldig till rattfylleri eller till olovlig körning? Om detta avsnitt i förslaget till ny trafikskadelag har lagutskottet inte kunnat enas, utan de socialdemokratiska ledamöterna har i två bifogade reservationer utvecklat sina synpunkter på dessa frågor. Utskottsmajoriteten, bakom vilken i det här fallet döljer sig de borgeriiga ledamöterna i utskottet jämte vpk:s representant, har här lagt nykterhetspolitiska värderingar pä frågan, medan vi på socialdemokratiskt håll helt har följt propositionens linje och i likhet med vad som skedde när det gällde den nya skadeståndslagen, som riksdagen f ö. enhälligt antog så sent som i våras, har satt de sociala och humanitära skälen i förgrunden. Vi menar att en person som skadats - del må vara vid trafikolycka eller i någon annan form av olycka - och därvid själv varit medvållande till olyckan genom att exempelvis ha varit onykter, ofta är i behov av social rehabilitering.

En begränsning i rätten till trafikskadeersältning skulle, menar vi, försvåra denna rehabilitering förutom att den därutöver skulle kunna få allvarliga konsekvenser för de anhöriga. I stället bör, som vi ocksä framhåller i reservationen, påföljder för brottsliga förfaranden i trafiken ske genom straffrättsliga sanktioner inom samhällets kriminalpolitik, där man också har större möjligheter att välja den påföljd som i del särskilda fallet kan vara mesl lämplig från rehabiliteringssynpunkt.

Vi tror inte heller pä att en jämkningsregel som den utskollet förordar.

dvs. att ett skadestånd skall kunna reduceras, om den skadelidande har varit onykter, har någon som helst brottspreventiv verkan. Redan risken för att bli skadad torde, som vi också framhåller i reservationen, i allmänhet vara en mer avhållande faktor än risken för att, om en skada har inträffat, gå miste om hela ersättningen för skadan. Denna uppfattning sammanfaller också helt med vad riksåklagaren och rikspolisstyrelsen har anfört i sina remissvar över trafikskadeutredningens förslag. Dessa instanser har ju särskilt att beakta behovet av brottsförebyggande åtgärder.

Däremot tror vi mera på sanktioner i form av exempelvis körkortsindragningar. Vi reservanter hälsar därför med tillfredsställelse den utökning av försöksverksamheten med s. k. alkotester, som nu gjorts, till att gälla för hela landet fram till den I juli nästa är, och vi förutsätter att denna verksamhet därefter kommer att bli permanent.

Risken för att stoppas i en rutinmässig poliskontroll och därvid få genomgå utandningsprov torde, menar vi, ha en betydligt större preventiv verkan och torde avhålla betydligt fler människor från att dricka sprit före eller i samband med bilkörning än risken för att inte få ut ett fullt skadestånd för den händelse en olycka med personskador som följd skulle inträffa.

Vad jag hittills har talat om gäller dock inte i de fall när en straffbart alkoholpäverkad förare har gjort sig skyldig till allvariig överträdelse av trafikreglerna och därvid har visat uppenbar hänsynslöshet och likgiltighet för andra trafikanters säkerhet. Även om det kanske är svårt att mäta hur stort det allmänna rättsmedvetandet är pä denna punkt torde dock många kunna anse det stötande om i sådana fall full ersättning skulle utgå. Vi föreslår därför att en jämkning av skadeståndet skall kunna göras i de fall då föraren har framfört fordonet på ett sådant sätt att det kan anses att han har vållat skadorna genom grov vårdslöshet. I likhet med vad föredragande statsrådet säger i propositionen vill vi dock understryka all vårdslösheten måste vara av mycket allvarligt slag för att kunna betecknas.som grov liksom att jämkning inte heller ovill-koriigen måste ske i sådana fall. I varje särskild situation mäste prövas huruvida det är skäligt att jämkning sker.

I utskottsmajoritetens motivering, som är initierad av en del motioner, har man bl. a. som skäl föratt undanta alkoholpåverkade förare från rätten till ersättning åberopat den s. k. trygghetsförsäkringen, som sedan hösten 1974 berett ett flertal arbetstagare här i landet skydd vid yrkesskador. Enligt denna försäkring utgår nämligen inle ersättning när den skadelidande har vållat skadan i alkoholpåverkat tillstånd. Här är dock alt märka all trygghelsförsäkringen har tillkommit genom avtal mellan arbetsmarknadens parter - alltså en förhandling - och följaktligen utgör den en kompromiss mellan olika ståndpunkter. Enligt vad som erfarits har f ö. undantagsbestämmelsen hittills knappast kommit till användning. Dessutom ingicks detta avtal mer än ett år innan riksdagen beslutade om den nya skadeståndslagen, som alltså innehåller inskränkning i möjlig-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

helerna lill jämkning av ersättning vid personskada. De stora löntagarorganisationerna har f ö. i sin remissbehandling av förslagen lill skadeståndslag och ny trafikskadelag gäll ännu längre än vad propositionen och även vi reservanter har gjort, nämligen lill alt Jämkning inte heller borde få ske vid grov vårdslöshet. Därmed finns det all anledning alt förmoda att del här undantaget från rätt till ersättning från trygghetsförsäkringen vid skada tillkommen under alkoholpåverkan kommer alt utmöslras ur avtalet, och det finns alltså, anser vi, inga skäl all dra paralleller mellan denna försäkring och trafikskadelagen. Tvärtom strider detta synsätt enligt löntagarorganisationerna mot de principer som bör ligga till grund för all skadeståndslagstiflning.

Som jag tidigare erinrade om återfinns samma synsätt i vad gäller medvållande vid personskada i den nya skadeståndslagen, som riksdagen enhälligt antog så sent som i maj månad i år och som träder i kraft först den 1 Januari 1976. Skulle vi nu dådet gäller trafikskadelagen besluta i enlighet med utskottsmajoritelens förslag - att jämkning av skadeståndet skall kunna ske då del gäller medvållande på grund av onykterhet

- måste detta föranleda en motsvarande ändring i skadeståndslagen. Det
måste onekligen synas som något märkligt att nu gå in och ändra be
stämmelser, som en enig riksdag så nyligen har beslutat om och som
ännu inte ens har trätt i kraft. Frän principiell synpunkt skulle det emel
lertid te sig än märkligare - och del framhåller vi också i reservationen
-om i skadeståndslagen, som Ju avser de mest skiftande typer av skadefall
pä snart sagt alla livels områden, skulle göras en begränsning i ersätt
ningsrätten endast i fråga om personskador som har skett i trafiken,
skador för vilka man ju i stället har sökt öka den skadelidandes skydd
genom särskild lagstiftning som ger ersättning på rent objektiv grund.

Vi kan från reservanternas sida inle heller acceptera resonemanget att en vårdslöshet, som i sig själv inte framstår som grov, skall bedömas som grov när den har begåtts av en alkoholpäverkad eller körkorislös förare eller av en biltjuv. Delta syftar i så fall till alt utvidga själva tillämpningsområdet för grov vårdslöshet i trafik, och det skulle i sin tur innebära att det, vid sidan av det straffrättsliga begreppet grov vårdslöshet i trafik, skulle tillskapas ett civilrätlsligl begrepp med samma benämning men med en annan innebörd. Detta anser vi reservanter inte böra komma i fråga.

Låt mig lill sist, herr talman - för att inga missförstånd skall råda

- poängtera alt de socialdemokratiska reservanterna är fullt eniga med
utskottsmajorilelen då det gäller del oförenliga mellan spritförtäring och
bilkörning. Rattfylleri, på alla nivåer, måste med alla medel bekämpas.
Men vad vi inle är överens om är vilka metoder som har den bästa
preventiva effekten. Vi tror inte att jämkning av skadestånd vid per
sonskada avhåller någon från att dricka spril i samband med bilkörning.
Vi tror inle att någon enda person avslår från en snaps till middagen
på hotellet av den anledningen att vederbörande, om han eller hon på
hemväg i den egna bilen skulle krocka och bli skadad, då inte skulle

få ut fullt skadestånd. Vi menar i stället att om en person har skadats, skall allt göras för att han eller hon skall rehabiliteras så snart som möjligt, både fysiskt och socialt. En minskning av ersättningen skulle försvåra denna rehabilitering.

Däremot - och det poängterar vi kraftigt - skall givetvis samhället ingripa med straffrättsliga instrument och vidta de sanktioner som kan anses erforderliga med hänsyn till brottets art, exempelvis indragning av körkort, dagsböter, kanske också fängelse om det rör sig om svårare former. Om inte dessa straffrättsliga sanktioner kan avhålla vederbörande från spriten, då tror vi näppeligen att den jämkning av skadeståndet som utskoitsmajoriteten förordar kan göra det.

Med detta, herr talman, ber Jag all få yrka bifall till reservationen 1 med herr Hammarberg som första namn.

Jag ber i detta sammanhang alt få yrka bifall även till reservationen 2, som är direkt villkorad till reservationen I. Det gäller möjligheterna alt begära regress mot den som, utan alt uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger, har gjort sig skyldig till rattfylleri eller liknande förseelse. Reservanterna anser inle att del finns någon anledning att under sådana omständigheter möjliggöra regressrätt. Däremot vill jag återigen påpeka vad jag tidigare framhållil i mitt anförande, nämligen all om föraren i samband med ratlfylleribroltet också har fört fordonet på etl sådant sätt att han mäste anses ha vållat skadorna genom grov vårdslöshet, kan regress inträda.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Lagutskottets betänkande nr 3, som vi nu behandlar, är del första betänkande från lagutskottet som ser ut all kunna väcka någon debatt i denna kammare. Jag vill gärna som utskottets ordförande deklarera att det förhällandet att vi icke tidigare har kunnat presentera ett för debatt lämpligt betänkande ingalunda innebär att vi under hösten har legat på latsidan i lagutskottet. Tvärtom har lagutskottet haft en av de arbetsammaste höstarna under vår femåriga historia. Jag vet att det kan vara svårt - och Jag anser inte alt det är nödvändigt - att leda detta påstående i bevis. Den statistik som vi har fört över antal sammanträden och antal sammanlrädestimmar tyder emellertid pä att det förhällande som Jag har anfört är överensstämmande med verkligheten.

Trafikskadelagen, som behandlas i detta betänkande, och aktiebolagslagen, som är nästa ärende på föredragningslistan, samt slutligen bokföringslagen har gett utskottet myckel arbete. I fråga om bokföringslagen blev det inle möjligt, trots de föresatser som vi hade när utskottsarbelet började i höstas, att samtidigt med aktiebolagslagen presentera detta lagförslag för kammaren. Det beror pä att det i laguiskoitet har uppstått ett önskemål att bokföringslagen skall remitteras lill skaiteulskoitei.

Det gäller här tre svåra, komplicerade och i vissa hänseenden kontroversiella lagärenden.

Den nya trafikskadelagen innebär, som här förut har anförts av lierr

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Lennart Andersson, betydande förbättringar. Dessa förbättringar gäller i varje fall tre punkter. För det första inkluderas föraren i trafikförsäkringen, medan det i dag endast finns möjlighet till frivillig förarplats-försäkring. För det andra kan jämkning av ersättning vid personskada på grund av medvållande ske endast undantagsvis, medan jämkning i dag är ganska vanlig. För det tredje skall ersättning utgå på rent objektiv grund, dvs. oberoende av om någon varit vållande. Därmed förenklas handläggningen av ersättningsärendena, vilket medför en snabbare skadereglering.

Vid utskottsbehandlingen av propositionen 15 är det två huvudfrågor som varit av stort allmänt intresse:

d) Skall lävlingsfordonen omfattas av trafikskadelagen?

e) Skall rattfyllerister, biltjuvar m. fl. ha full ersättning om de skadar sig eller skall deras ersättning jämkas?

Frågan huruvida tävlingsfordon skulle in i detta sammanhang eller ej har åstadkommit en betydande aktivitet som resulterat i att till utskottet har inkommit synpunkter från 14 000 enskilda intresserade mo-torcyklisler. Del har ju i varje fall främjat postens verksamhet, vilket inte hindrar att vi snart får en portohöjning!

Beträffande tävlingsfordon föreligger det, som herr Andersson i Södertälje nyss anmält, ett enhälligt förslag om ändring av propositionen. Under utskottsbehandlingen har det nämligen visat sig att förslaget i propositionen att låta tävlingsfordonen gå in under trafikskadelagen tyvärr - åtminstone som jag uppfattar det - varit något av en skrivbordsprodukt. Med tävlingsfordon avser jag inom parentes sagt endast fordon som används inom inhägnat tävlingsområde. Fordon som används vid rallytävlingar pä landsväg skall självfallet omfattas av de allmänna bestämmelserna.

Utskottet har haft en hearing med de stora motorsportorganisationerna och företrädare för försäkringsbranschen. Vidare har det under ärendets gång varit intensiva kontakter på kansliplanel med försäkringssidan. Härunder har det bl. a. framkommit att det inte synes gå att utomlands ålerförsäkra en trafikförsäkring som täcker skada pä tävlingsförare och deras fordon. En sådan utebliven återförsäkring skulle ofelbart leda till kraftigt höjda försäkringskostnader. Då tror vi all motionärerna och motororganisationerna hafl rätt när de uttryckt farhågor för att sporlen och den vikliga ungdomsverksamheten med dess fostran till goda och omdömesgilla förare skulle kunna drabbas hårt.

Vi har även frågat oss: Går det att administrativt klara en sådan här trafikförsäkring med dess anknytning lill fordon och förare? Det är ju fråga om fordon som under en tävling kan få i stort sett vilka delar som helst utbytta. Inom parentes sagt är del en ram och några hjul samt naturligtvis alllid en motor som kan kombineras. Vi anser att en kollektiv försäkring är nödvändig i detta hänseende.

Mot den bakgrund som jag nu tecknat har utskottet funnit alt en generell trafikskadelag inte passar för den speciella verksamhet som äger

rum pä en tävlingsbana. Därför har utskottet tillstyrkt motionsyrkandena om att tävlingsfordon skall undantas frän lagens tillämpning.

Jag vill här anknyta lill de reflexioner som de föregående talarna har gjort beträffande viklen av att tredje man, dvs. åskådarna, icke får ett försämrat skydd. Vi föreslår riksdagen att göra en beställning på en ny ansvarighetslag föi- tävlingsfordon med därtill knuten obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Hur denna skall se ut får den fortsatta ulredningen inom justitiedepartementet visa. En proposition i ärendet måste dock föreläggas riksdagen redan under våren 1976. Departementet har under hand förklarat att del är möjligt att hinna framlägga ett lagförslag i ärendet inom den förutsatta tiden.

Vidare anser utskottet att den nuvarande förarolycksfallsförsäkringen har för låga maximibelopp. 100 000 vid fullständig invaliditet - en invaliditet som i allmänhet drabbar ungdomar-utgör onekligen en blygsam kompensation för förlorad arbetsförtjänst under måhända ett helt liv. Vi har därför kraftigt understrukit kravet pä att motororganisationerna ser till alt de av dem tecknade försäkringarna får betydligt höjda ersättningsbelopp.

Utskottet har också sagt att om det inte blir en väsentlig förbättring, så får man senare överväga att ingripa med lagstiftning. Herr Andersson i Södertälje var inne på den frågan tidigare, och det är ett enhälligt utskott som energiskt understryker angelägenheten av en förbättring av den frivilliga verksamheten pä området. Utskottet anser också att det är självklart alt regeringen måste följa utvecklingen här med största uppmärksamhet.

Sammanfattningsvis anser jag - och dä hoppas jag att vad jag säger inle tas som någon form av självförhävelse -att behandlingen av denna proposition, med de intensiva kontakter som tagits mellan utskott, försäkringsbolag, försäkringsorganisationer och vederbörande departement, är ett gott exempel på en verkligt konstruktiv utskottsbehandling.

När det så gäller frågan om jämkning av ersättning till strafföart alkoholpåverkade förare har vi inte, som fru Elvy Nilsson i Sunne nyss underströk, uppnått full enighet i utskottet, men utskottsmajoritelens beslut och slutledningar på den punkten kommer att närmare behandlas av andra ledamöter i utskottet. Därför vill jag bara understryka alt jag tror det är olämpligt att helt ta bort de nuvarande möjligheterna lill ekonomiska sanktioner mot ratlfulla förare. Jag är övenygad om att rattfylleri av den stora allmänheten uppfattas som mindre tilltalande. Och, som utskottet påpekar, ett borttagande av ekonomiska sanktioner kan onekligen uppfattas som en nedtoning av samhällets åtgärder mot trafikonykterhet. En sådan följd skulle onekligen vara olycklig med tanke på vikten av all samhället klan visar all bilkörning och spril inle hör ihop.

I motionerna har lagts fram olika förslag till lösningar. Utskottsmajoriteten har stannat för att tillåta jämkning utom vid uppsåtligt medvållande och vid grov vårdslöshet i trafik - alltså det som föreslås i

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

propositionen - samt vid rattfylleri och rattonykterhet i förening med "enkel" vårdslöshet. En rattfyllerist som är helt ulan skuld till en olycka, t. ex. om han har blivit påkörd bakifrån, behöver sålunda inte få sin skadeersällning Jämkad.

Majoriieiens förslag kan enligt min mening inte anses strida mot de sociala trygghetssynpunkter som ligger bakom de nya reglerna om ersättning vid personskada. Dels får den alkoholpåverkade en väsentligt bättre ställning än i dag - nu får han över huvud laget inte någon ersättning från sin trafikförsäkring för egna skador - dels är bestämmelsen fakultativ, vilket innebär all domstolarna kan ta hänsyn till omständigheterna i del särskilda fallet och följaktligen undvika att den skadade och hans anhöriga drabbas pä ett från social synpunkt olyckligt sätt.

Jag vill emellenid tillägga att denna fråga är lagtekniskt komplicerad med hänsyn lill sambandet mellan trafikskadelagen och skadeståndslagen. För att undgå obilliga konsekvenser har utskottet sålunda tvingats föreslå en särskild lag om ändring i de bestämmelser om ersättning för personskada som riksdagen fattade beslut om i våras och som träder i kraft den 1 januari 1976,

Reservanterna anser att detta ställningstagande är märkligt. Jag vill emellenid påpeka att utskottet vid sin behandling i våras av personskadereglerna uppmärksammade att en trafikskadelag skulle komma att läggas fram så sent alt den inte skulle kunna träda i kraft förrän den 1 Juni 1976, Som framgårav lagutskottets betänkande 1975:16 övervägde utskottet att ta initiativ till en särskild reglering av frågan, vilken inverkan den skadelidandes medvållande borde ha på skadestånd vid trafikolycksfall. Emellenid stannade utskottet dä för att inle föreslå några lagändringar.

När vi nu har fått förslaget till trafikskadelag har det därför varit naturligt att ta slutlig ställning lill frågan, vilken inverkan medvållande vid trafikolycksfall skall ha pä effekterna av reglerna i skadeståndslagen. För att få likhet mellan trafikskadelagen och skadeståndslagens regler om Jämkning har vi därför föreslagit ändringar även i skadeståndslagen.

Herr talman! Jag skulle ocksä vilja göra några kommentarer lill anförandel av fru Elvy Nilsson i Sunne. Hon talade för de bägge reservationerna. Utöver vad jag tidigare har anfön vill Jag påpeka all det enligt utskottsmajoriletens uppfattning inte råder någon oenighet mellan oss och reservanterna i fråga om viklen av alt sociala hänsyn tas i dessa sammanhang. Det råder inte heller någon tvekan om att vi är ense om att samhällets åtgärder mot alkoholmissbruk av olika slag bör ges en sådan utformning alt vårdsynpunklerna accentueras mer än vad som är fallet.

Men som Jag här har anförl anser vi att samhällets kampinsatser mot den i trafiksammanhang helt orimliga sprilfönäringen måste samordnas. Jag lade märke lill all fru Nilsson sade att det förhällandet att del kan bli fråga om en Jämkning av skadeståndet icke kommer alt få -jag hoppas Jag minns det ordagrant - en enda förare all avslå från en snaps på

hotellet. Del finns Ju inom parentes också andra ställen där man kan ta sig etl Järn. Jag är övenygad om, fru Nilsson, alt del är att vara litei för säker när man påslår detta. Jämkningen av skadeståndet är en liten och enligt vår mening en angelägen detalj i ett större sammanhang, där man med alla åtgärder bör sträva åt samma håll.

Herr talman! Som Jag förut sagt kommer dessa frågor ytieriigare all utvecklas av andra företrädare för utskottsmajoriteien. Jag ber därför att få yrka bifall lill utskotlels hemställan på samtliga punkter i detta ärende.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Fru NILSSON i Sunne (s) kort genmäle:

Herr talman! Som herr Svanström sade råder del inga delade meningar i själva sakfrågan. Det är bara om de preventiva effekterna av de föreslagna åtgärderna som vi har delade meningar.

Det är nog inte en enda förare som avslår från en snaps på hotellet av den anledningen att han kan bli skadad när han åker hem. Han avslår snarare frän snapsen därför alt det finns risk för att han råkar ut för en poliskonlroll. Han kan dä mista körkortet, och han kan i svårare fall räka ut för påföljd i form av fängelse eller böter. Den som sätter sig i en bil efter att ha druckit en snaps tror säkert inte alt han skall krocka och bli skadad.

Del är endast i den delen av frågan som vi har delade meningar. Men jag kan avstå frän ytterligare argumentation, eflersom andra representanter frän utskottet kommer att beröra denna fråga.

Hen SVANSTRÖM (c) kon genmäle:

Herr talman! Vi är, som fru Nilsson i Sunne säger, inte oense utom på denna speciella punkt. Personligen har Jag den uppfattningen - och jag tror all övriga utskollsledamöler delar den - all samhällel kan lillgripa andra korrektionsmedel som kan vara mera verkningsfulla. Fru Nilsson nämner indragning av körkortet, och det är helt klan att risken för att något sådant kan inträffa har en återhållande effekt. Alt observera är emellertid all om riksdagen antar propositionens förslag om Jämkning blir det en väsentlig förändring i förhållande lill nuläget. Del är denna förändring som vi uppfattar som negaliv från preventiv synpunkt.

Fru NILSSON i Sunne (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad Jag sade om de preventiva effekterna sammanfaller med de principer som vi har tagit när del gäller skadeståndslagen och som vi var eniga om så sent som för etl halvår sedan.

Hen SVANSTRÖM (c) kon genmäle:

Herr talman! Det är riktigt att vi var eniga på den punkten belräffande skadeståndslagen. Men som jag sade i mitt huvudanförande observerade vi i utskottet redan vid behandlingen i våras all del skulle bli nödvändigi

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

att göra en ändring i trafikskadelagen. Del är den ändringen som utskottsmajorilelen i dag föreslår.

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Utskottets värderade ordförande och herr Andersson i Södertälje har redan utförligt redovisat de överväganden inom lagutskottet som har lett fram till förslaget att motordrivet fordon som uteslutande används inom inhägnat tävlingsområde ej skall omfattas av Irafikska-delagens bestämmelser. Det är därför överflödigt att jag upprepar dem, och de är dessutom utförligt behandlade i betänkandet. Jag har i stället begärt ordet för att något redovisa varför denna fråga över huvud taget kom upp till så ingående behandling i utskottet.

Det finns bl. a. i mina hemtrakter i Västsverige ett ganska stort antal motorklubbar som sysslar med motorsport av olika slag och som har gjort ett bra arbete när det gällt att ta hand om den molorintresserade ungdomen. Man har också fått fram skickliga tävlingsförare, och Jag undrar var den molorintresserade lonäring finns som inte har hört talas om exempelvis världsmästaren Kent Andersson i Lerum. Företrädare för dessa klubbar tog kontakt med mig när propositionen hade lagts i riksdagen och frågade mig, om jag var medveten om att om bestämmelserna beträffande vissa tävlingsfordon antogs skulle försäkringskostnaderna bli sä höga att all tävlingsverksamhet sannolikt skulle bli omöjlig. Jag försökte på olika sätt all kontrollera om deras uppgifter var riktiga och kom fram till att så var fallet, varför jag väckte en motion.

Utskottet fick också på annat sätt besked om vad dessa ungdomar tyckte. Till utskottet kom - vilket torde vara unikt - över 14 000 postkort på vilka personer ur berörda ungdomsgrupper framförde protester mot att dessa fordon skulle tas med i försäkringen. De var naturligtvis inte medvetna om de laglekniska problem som låg bakom.

Utskottet har lagt ned etl mycket ingående arbete på denna fråga. Del är alltför ofta som vi får höra, inte minst frän ungdomars sida, att vi riksdagsmän lagstiftar över deras huvuden och inle alls bryr oss om vad de säger. Behandlingen av det här ärendet visar att det inte finns fog för det påståendet. I stället är det så att vi riksdagsmän, om vi bara får reda på vilka problem som förekommer, är beredda att lyssna på sakliga argument och vidta de justeringar i lagar och annat som kan vara tekniskt möjliga. Lagutskottets agerande i del här fallet är etl gott exempel på detta.

Jag yrkar bifall till utskottels hemställan under punkten 1.

Herr ANDERSSON i Södertälje (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Torwald tillmäter sin motion ett mycket stort värde, och del är helt naturligt att varje motionär vill göra det. Men till grunc för utskottets ställningstagande ligger också en hel del andra saker son kommit fram. Bl. a. har försäkringsbolagen nu fått klart för sig att de är omöjligt att ålerförsäkra sä här höga belopp. Likaså har vi ingäend(

diskuterat sambandet mellan registrering av fordon och försäkring. Det återstår att diskutera om det är absolut nödvändigt att det skall finnas etl samband mellan registrering och etl fullgott försäkringsskydd.

Jag är också mycket intresserad av att ungdomen ägnar sig åt verksamheter som kan stimulera. Men vi måste också som lagstiftare se till alt del finns ett fullgott skydd om del skulle inträffa en skada.

Herr Torwald talade om den kraftiga opinion som kommit frän olika motororganisationer och om de 14 000 korten. Det är naturligtvis ett imponerande antal. Men när det, som i detta fall, är fråga om färdigtryckta kon som spritts bland medlemmarna, är det inte så svan all komma upp i så här höga tal. Jag har bara velat göra den nyanseringen för all man rätt skall kunna bedöma denna opinionsyttring. Jag vill därmed inte alls förringa herr Torwalds motion, men det bör påpekas att det även är andra faktorer som varit avgörande vid utskottets ställningstagande och att vi nu tar ett mer samlat grepp på hela detta problem.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Hen TORWALD (c) kon genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Södenälje har helt missförstått syftet med milt inlägg. Avsikten var ingalunda att framhäva att det var min moiion som lett fram till utskottels ställningslagande. Jag ville bara ge ett uttryck för att det är värdefullt för oss riksdagsmän att få kontakt med de människor på fältet som direkt berörs av en lagstiftning. Vad jag i delta fall tyckte var så positivt var att man tog kontakt med oss.

Jag är medveten om att min motion var ganska ofullständig och att vi naturligtvis behövde allt detta ytterligare material som vi fick fram i samband med hearing med motororganisationer, försäkringsbolag och andra.

Herr Andersson i Södertälje säger vidare all del är en bagatell all fä in 14 000 kort när de är färdigtryckta. Det var väl att ta till! Korten var visserligen tryckta, men det krävdes en underskrift, och det krävdes en viss markering. Jag har gäll igenom en del av korten och kontrollerat att man inte markerat på samma sätt pä alla kort. Jag har ocksä funnit att det inte tycks förekomma dubbla kort. Dessutom fick dessa ynglingar betala etl porto för att kunna skicka in kortet.

Jag tycker i stället att detta verkligen är ett bevis för att vi har en levande demokrati i Sverige, och jag tycker att det är ett gott bevis på att den demokratin fungerar också i lagutskottet. Det skall vi vara tacksamma för.

Herr ANDERSSON i Södertälje (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade inte att 14 000 kort var en bagatell. Jag ville bara nyansera bilden genom att tala om hur man drivit den här opinionsyttringen.

Riksdagsmännens kontakter med allmänheten är självfallet viktiga i alla frågor. Jag förutsätter att vi allesammans i den här kammaren anstränger oss för alt hålla kontakt med människor. Det gäller inle bara

2 Riksdagens protokoll 1975/76:44-45

Nr 44 som i det här fallet motorcykelungdornen och trafikskadelagen, utan vi

Fredagen den många andra lagstiftningsärenden och andra frågor där del är viktigt

12 december 1975 "*'' ' kontakt med allmänheten.

Trafikskadelag m. m.

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! Jag tyckergott,herr Lennart Andersson, att vi kan erkänna att den fråga som senast diskuterades inte hade blivit så ingående debatterad om vi inte haft herrar Torwalds och Träffs motioner. Vi vet alla vilket enormt arbete herr Torwald lagt ned på Jusl den här saken i utskottet. Jag tycker det hör till en rättvis beskrivning av herr Torwalds insatser, att erkänna detta.

Jag vill ett ögonblick anknyta lill det som utskottets ordförande inledningsvis sade när han redovisade att vi haft kontakter med ett stort antal organisationer som var intresserade av den här lagstiftningens utformning. Jag vill gärna säga att Jag upplevt det som någonting utomordentligt positivt att vi fått tillfälle lill detta meningsutbyte, och vi har nog i utskottet lärt oss mycket av det.

Men Jag skulle ocksä vilja passa på att säga att det var utomordentligt värdefullt att Justitiedepartementet ställde upp på etl så fint och trevligt sätt som man gjorde. Vi har haft en dialog inför utskottet som verkligen varit berikande, inte bara i detta ärende utan även i de andra som vi kommer alt behandla. Det har visals en objektivitet och brist pä egen prestige som fört ärendena framåt. Vi är verkligen mycket tacksamma för detta.

Sedan skulle jag än en gång vilja understryka att det som skiljer majoritet och minoritet åt inle är olika uppfattning om hur rattfylleri skall bedömas utan mer onykterhetens inverkan i det här sammanhanget. Fru Nilsson i Sunne sade i sitt anförande att vi frän majoriteten lagt nyk-lerhetspolitiska aspekter på lagstiftningens utformning. Det är naturligtvis inte något förklenande uttalande från fru Nilssons sida, det förstår jag så väl. men jag skulle nog vilja säga alt Jag inle riktigt upplever del som nykterhetspolitiska aspekter utan fastmer som ett trafikpolitiskt övervägande. Vi vet av erfarenhet att en förare är en större säkerhetsrisk på vägarna när han är påverkad av alkohol eller något annat gift än när han är opåverkad. Sitter man - som fru Nilsson sade - på hotellet och tar sig en snaps så tycker Jag alt man i del ögonblick man sätter sig vid ratten visar Just den hänsynslöshel för andra människor som fru Nilsson talade om då hon beskrev grov vårdslöshet. Jag tycker del är grovt hänsynslöst alt sälta sig vid ratten och köra bil när riian är berusad; del må vara en eller två snapsar eller vad som helst annat. Detta har varit min inställning vid behandlingen av det här ärendet. Fru Nilsson sade själv all rattfylleri måste bekämpas på alla nivåer. Jag upplever detta som en sådan nivå där man måste bekämpa rattfylleri. Jag vill understryka vad herr Svanström sade, nämligen alt kampen mot rattfylleriet via skadeståndsjämkning naturligtvis inte kan bedrivas pä del sätt som reservanterna utmålar i sin reservation: jämkning får enligt

vår uppfattning inte leda till orimliga konsekvenser för bilförarens framtid och för hans familj. Jag tror att vi här i kammaren har talat sä mycket om skadestånd och om jämkning av skadestånd, att det blivit allmänt vederlaget att skadestånd ej får utdömas eller Jämkning urföras så att betalaren bringas till ruinens brant. Här vill jag påminna om att del inle står i lagen att skadeståndet skall jämkas, det står att det kan jämkas. Vi lägger i domstolens hand alt med bedömande av alla delar i ärendet ta hänsyn även till bilförarens ekonomiska situation och utforma Jämkningen på rimligt sätt. Jag tror inle man behöver hysa några större bekymmer pä den punkten.

Reservanterna är bekymrade för att vi ändrar i en lagstiftning som är så ny och som man tidigare varit överens om. Men är det sä farligt? Lagstiftningen har inle trätt i kraft än. Människor har inte hunnit be handlas på etl sätt före denna ändring som leder till alt de kommer att behandlas på ett annat sätt efter denna ändring, ulan vi får en enhetlig tillämpning frän det att lagen träder i kraft. Ingen människas rätt träds för när, och då kan del inte vara så farligt all göra en ändring.

En sådan här ändring är inte så unik som man har försökt göra gällande. Jag kunde på rak arm räkna upp tre eller fyra sädana situationer, t. o. m. ett fall där en nyantagen lag varit i kraft bara något halvår innan den ändrades.

Det stora exemplet gäller jordabalken, där justitiedepartementet var inblandat. Vi tog ett beslut 1970, tror Jag, och lagen skulle träda i kraft 1972, men sä kom en stor tilläggsproposition 1971 därför att det under resans gång upptäcktes en del besvärligheter och onöjaktigheter i lagstiftningen som man var tvungen att rätta till. Skulle vi inle gjort delta bara därför att lagen var sä nyantagen? Det faller på sin egen orimlighet alt argumentera så.

När vi behandlade den här skadeståndslagen beklagade somliga av oss att vi inte kunde behandla den nu aktuella lagen samtidigt. Hade vi gjort det, hade en olycka som denna inte inträffat. Den hade kanske inte heller inträffat om inte justitiedepartementet ansett sig böra ändra litet i de sakkunnigas förslag till skadeståndslag. Hade man lagt fram förslaget från de sakkunniga, hade vi i dag inte behövt gå in i skadeståndslagen.

Herr talman! Jag vill med det sagda understryka att det egentligen är liten skillnad mellan reservanterna och majoriteten. På ett sätt är det tråkigt all den har behövt ta sig uttryck i olika lagtexter. Det gör skillnaden större mellan oss än vad den är. Vi är alldeles uppenbart helt ense om att alkohol inte passar samman med bilkörning.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Fru NILSSON i Sunne (s) kon genmäle:

Herr talman! Det sista vill jag helt instämma i. Skillnaden ligger i all vi inte tror på den preventiva effekten av jämkningen. Vi tror inte alt någon avstår ifrån snapsen på hotellet därför all han skulle kunna råka ut för jämkat skadestånd när han tar bilen och kör därifrån. Han

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

tror nämligen inte att han skall krocka och bli skadad. Däremot är han rädd för att eventuellt räka ut för en poliskontroll. Om inle delta avhäller vederbörande från att ta en snaps, tror vi inte heller alt jämkningsreglerna skulle ha den effekten. Del är detta vi tvistar om. Vi anser att fördelen med en lag som sammanfaller med skadeståndsregler vi har i övrigt är påfallande.

Herr LIDGARD (m) kon genmäle:

Herr talman! Man kan ju tro vad som helst om vilka faktorer som avhåller folk från att dricka sprit. Fru Nilsson i Sunne har inget särskilt bevis för sitt påstående att den ena saken avhäller mer än den andra. Jag har inte heller något särskilt starkt bevis för att risken för att få ett jämkat skadestånd skulle avhålla någon från rattfylleri. Men fru Nilsson kan inte bevisa motsatsen - att jag har fel. Och eftersom ni själv håller med om att rattfylleri skall bekämpas på alla nivåer, säger jag: Detta är en av de nivåer där ni kan vara med om att bekämpa alkoholförtäring i samband med bilkörning.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Jag har vid detta betänkande ett särskilt yttrande och är inblandad i ett annat särskilt yttrande. Det första gäller det förhållandet alt en bilijuv i dagens läge kommer alt få ett oreducerat skadestånd. Det innebär givetvis social trygghet, och jag är fullt medveten om att alla skall ha social trygghet. Vad jag däremot tycker är obilligt och stridande mot det allmänna rättsmedvetenadet, såsom jag upplever det, är att den som stjäl en bil, krockar med den och skadas skall ha full ersättning och att den ersättningen skall betalas av bilägaren, dvs. det skall gå pä bilägarens försäkring. Det verkar på något sätt stötande att en bilägare skall vara skyldig att betala försäkring inte bara för dem som är legitima förare och legitima passagerare utan även för den tjuv som tar hans bil.

För att få så bred enighet i utskollet som möjligt har jag emellertid inte reserverat mig pä denna punkt. Jag vill bara ge uttryck för alt den här ordningen är stötande.

Det andra yttrandet handlar om hur kostnaderna för sjukvården skall betalas. Det är herr Hörberg från mitt eget parti som har ansett att man borde utreda huruvida inte "skadevällaren" bör ta alla konsekvenserna av en olycka. I dagens läge bestrids sjukvårdskostnaderna av landstingen. Dessa har ekonomiska bekymmer, del vet vi. Åtminstone i milt eget län går ungefär 85 % av hela budgeten lill sjukvården, och inom sjukvården upptar trafikolyckorna en ganska väsentlig sektor.

Herr Hörberg har i sin motion uppgivit all enligt 1970 års priser vållade trafikolyckorna sjukvården kostnader på 425 milj. kr. Det är klart att man kan ifrågasätta om det är riktigt att de som är i sådant ekonomiskt läge att de inte har råd att ha bil skall vara med och betala sjukvårdskostnaderna för dem som har råd att ha bil och som åstadkommer skador

i trafiken.

Jag är inte heller i delta fall beredd att ställa något yrkande därför att jag inser all man måste få en helt ny syn på dessa frågor, och det kräver kanske en mycket stor utredning. Men jag vill säga att Jag är öppen för tanken att en skadevållande också kan få delta i kostnaderna.

Här har framförts alkoholpolitiska och trafikskadepoliliska synpunkter på denna fråga. Beträffande den preventiva effekten av den omständigheten att det kan bli jämkning av skadeståndet till den som har sprit i sig i sådan mängd att han har nått slraffbarhet, så tror Jag för min del också att skadeståndsjämkning kan få sådan preventiv effekt bara man informerar ordentligt om det sä att var och en vet att om han kör bil rattonykter eller rattfull så medför del i första hand de vanliga straffrättssanktionerna, men också att han kan få nedsatt skadestånd. Jag tror att det också kan ha en preventiv effekt.

Sedan är det alldeles självfallet att majoritetens grundsyn har varit att man så kraftigt som möjligt skall markera den tes som jag tror att vi alla är ense om, nämligen att alkohol och trafik inte hör samman. Egentligen skulle man önska alt det beslut som tas här blev en appell utöver hela vän land: Alkohol och trafik hör inte samman. Om man kör skall man vara fri från det bedövningsmedel som kan förorsaka sociala vådor för föraren själv, hans närmaste och andra människor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Tiqfkskadelag m. m.

Fru NILSSON i Sunne (s) kon genmäle:

Herr talman! Låt mig bara helt kort kommentera det första avsnittet i herr Henmarks inlägg, som gällde det eventuellt stötande i att från försäkringen betala ut skadestånd till en som vållat skadan. Jag vill bara göra riksdagen uppmärksam på att trafikförsäkringsföreningen poängterat att det ur trafikförsäkringskollektivels synpunkt inte har någon som helst ekonomisk betydelse. Vi kan alltså inte ange ekonomiska hänsyn som skäl.

Herr HENMARK (fp) kon genmäle:

Herr talman! Jag lade inte heller någon större vikt vid de ekonomiska synpunkterna, utan jag sade endast att det är stötande för rättsmedvetandet att en bilägare skall, så att säga, trafikförsäkra till full skadeståndsnivå den som stjäl hans bil.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Det finns ett antal frågor där de politiska partierna inte har låst sig i bestämda partiståndpunkter och där följaktligen ocksä röstningar i riksdagen skär genom partigränserna. Sådana frågor är t. ex. religiösa frågor och nykterhetsfrägor. Då vi nu i dag behandlar en ny trafikskadelag finns i denna också invävd en nykterhelspolitisk fråga. Det är således bäddat för skilda meningar mellan dem .som står på nykterhetsrörelsens linje och dem som företräder en i det hänseendet mer liberal linje.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Del torde stå helt klan, alt frågan om onykterhet i trafik inte alls är okontroversiell. Även människor som har en fördragsam inställning lill alkoholbruk vänder sig bestämt mot kombinationen alkoholförtäring och framförande av motorfordon. Om sådana ändringar företas i gällande lagstiftning att denna destruktiva kombination indirekt gynnas i förhållande till nuläget kan del inte uteslutas att detta kommer att verka stötande på detta rättsmedvetande. Om man utgår från alt lagar som berör många människor också bör vara förankrade i dessa människors allmänna rättsmedvetande, bör även någon form av ekonomisk prevention finnas kvar mot straffbar onyktherhet vid framförande av motorfordon på sådant sätt all del vållar andra människor skada.

Utskottsmajorilelen, vilken jag stödjer, är av den meningen alt en sådan sanktion bör finnas kvar. På den punkten går vi således mot propositionen. Skillnaden mellan utskottets förslag och reservanternas, som bygger pä propositionen, är emellertid inte så stor dä det gäller de sociala hänsynen. Det är Ju domstol som jämkar ersättningen vid trafikskada, och det är inte så att domstolen skall jämka utan bara så att den kan göra det, om den finner skäl tala härför. Sociala hänsyn, särskilt då till anhöriga, kan alltid tas. Men alla som framför motorfordon med straffbar alkoholhall i blodet tillhör inte låginkomstlagarna i samhället. Därför bör möjligheten att också sätta in ekonomiska sanktioner finnas, och den möjligheten bör kunna användas med omdöme och urskiljning av domstolarna. Det behöver inte alls, som sägs i reservationen I, bli så att en ekonomisk sanktion slår blint och slumpmässigt utan hänsynslagande till förseelsens svårighetsgrad.

Utskottet har ju inle heller i sitt ställningstagande gått särskill långt, i varie fall inle så långt att straffbar onykterhei vid framförande av motorfordon jämställts med grov vårdslöshet. Hade sä skett, hade frågan kunnat få en lagtekniskt mycket enklare lösning. Nu kan del emellertid antagas att i mänga fall grov vårdslöshet ocksä sammanfaller med straffbar alkoholpäverkan. I sådana fall kan det ifrågasättas om del verkligen handlar om ett medvetet risktagande av det slag som reservanterna anför. I det fallet är verklighetsuppfattningen förvänd genom påverkan från alkohol.

Herr talman! Man kan tveka inför hur man skall väga de sociala hänsynen, då del gäller ekonomiska sanktioner, mot straffbart onyktra motorfordonsförare. Men med den moderation som domstolarna har möjlighet göra vid tillämpningen har jag ansett mig kunna stödja utskottets linje i den här frågan och yrkar således för min del bifall till utskottets hemställan.

Fru NILSSON i Sunne (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara konstatera att herr Israelsson har sällat sig lill de borgerliga i den här frågan. Jag vill poängtera alt han ocksä går emot det stora löntagarkollektivet, dvs. LO, TCO och SACO, som alla har tillstyrkt förslagen. TCO hälsar lagförslaget med stor tillfredsställelse

och konstaterar bl. a., att den skadelidandes intresse är satt i centrum samt att ersättning utgår oavsett vem som har vållat skadan. SACO har angivit liknande synpunkter och anser, att ersättning för personskada skall utgå på rent objektiva grunder oavsett om föraren är presumtions-ansvarig. Del här att beklaga att inte herr Israelsson har tagit intryck av dessa synpunkter vid remissbehandlingen.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Hen ISRAELSSON (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Fru Nilsson i Sunne säger att jag gått samman med borgarna, och formellt är det väl riktigt. Men det kan i mänga fall också anföras samma argument beträffande regeringspartiet. Del har med borgerligt stöd genomfört många förslag här i riksdagen, som vi för vår del har gått emot. Det tycker jag alltså inte är något tungt vägande argument i det här sammanhanget.

F. ö. är det, som jag sade i mitt första inlägg, så att inställningen i nykterhetspolitiska frågor inte är strängt partipolitiskt bunden. Det finns ocksä i fru Nilssons parti meningar av del slag som Jag företräder, även om de log sig något andra uttryck i den sista motionsomgången i denna fråga. Den inställning som jag har intagit sammanfaller i huvudsak med den som nykterhetsrörelsen företräder. Jag känner mig någorlunda till freds med mitt ställningstagande med tanke pä den moderation domstolarna, som jag redan sagt, kan iaktta i tillämpningen och med tanke på att sociala hänsyn kan las.

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Jag vill inskränka mig till att rikta ett tack till lagutskottet för dess ställningstagande att på det sätt som har skett undanta lävlingsfordonen frän trafikskadelagens tillämpning. Jag är ocksä tacksam mot min partikamrat herr Torwald, som i tid observerade de svårigheter för motorsporten som propositionen innebar. Herr Torwalds motion och ytterligare den andra motionen bör således ha varit en tillgång för utskottet och utgjort grunden för utskottets ställningstagande.

Att Jag känner mig tacksam beror också pä att jag från molororganisationer och enskilda hemma i Hälsingland fått brev och telefonsamtal och en del material som visat all man har varit bekymrad - och även förvånad och arg - över propositionens innehåll. Motorsporten har, inte minst i Hälsingland, en omfattande verksamhet: det finns många motorsportklubbar där man utfört etl mycket fint arbete. Jag har en världsmästare, Bengt Åberg, till granne, och även Arne Kring kommer från våra bygder. Dessa opinionsyttringar kom på ett relativt sent stadium. Jag finner del egendomligt och är förvånad över att motororganisationerna inte getts möjlighet alt avge remissvar i större omfattning än som har skett. Det måste vara ett ovillkorligt krav alt berörda organisationer vilkas verksamhet är föremål för utredning och lagstiftning får tillfälle alt avge yttrande. Det måste ingå i värt demokratiska system all berörda organisationer får ge sina synpunkter lill känna. Nu har lagutskottet gett

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

dem möjlighet till detta, men det borde ju ha skett redan före propo-sitionsskrivandel.

Med den inblick jag fält i dessa frågor hemma i Hälsingland har jag fått klart för mig att motorsporten har en stor social betydelse, som jag vill understryka. Skyddet för tredje man vid motortävlingar måste vara fullgott, och förarna av tävlingsfordonen mäste också ha ett fullgott försäkringsskydd. Jag ansluter mig helt till utskottets synpunkter på dessa frågor och jag vill således än en gäng tacka utskottet. Jag yrkar bifall till betänkandet.

Fru HJALMARSSON (s):

Herr talman! En stark opinion finns i dag i samhället för en liberalisering av de straffrättsliga påföljderna vid rattfylleri och rattonykterhet. Det är uppenbart att ett fängelsestraff har en myckel liten förebyggande effekt då det gäller alkoholförläring i samband med bilkörning.

De borgerliga ledamöterna i utskottet vill skärpa de civilrättsliga påföljderna för rattfylleri och rattonykterhet. De anser att en ekonomisk sanktion kommer att ha förebyggande effekt. Men när det visat sig att fängelsestraff ej förhindrar alkoholkonsumtion i samband med bilkörning och när vi vet att fängelsestraff är något som den stora allmänheten anser vara socialt oacceptabelt och all rattfylleristen därmed utsätts för ett socialt tryck, hur kan man då tro att en ekonomisk sanktion skall kunna förhindra "alkohol vid ratten", när ytterst få i den rattfulles omgivning kommer att fä kännedom om hans försämrade ekonomiska ersättning från försäkringsbolaget, och detta dessutom ur social synpunkt endast är intressant för honom själv och hans familj? Dessutom skulle brott och straff komma att ligga ändå längre ifrån varandra i tiden än den straffrättsliga påföljden. Vi vet alla att ett brott och påföljden på det bör ligga så nära varandra som möjligt i tiden för att få den psykologiska effekt som gör att den blir förebyggande och effektiv.

I debatten har man när det gäller liberaliseringen av den straffrättsliga påföljden ansett att den rattfulle har alkoholproblem och behöver vård i stället för fängelsestraff I undersökningar som gjorts har det visat sig att av de rattfyllerister som har en alkoholkoncentration av mer än 1,5 promille i blod och 2,5 promille i urin redan två tredjedelar är kända av nyklerhelsvärdande organ. Detta betyder alt de har onormala alkoholvanor och är alkoholproblematiker. Av dem som har en alkoholkoncentration av I promille i blod och 2 promille i urin är hälften kända av nyklerhelsvärdande organ. Det är många unga människor bland rattfylleristerna, och det har visat sig att de konsumerar stora mängder alkohol under kort tid. Fortsätter de med denna kraftiga alkoholkonsumtion, är de mycket snart alkoholproblemaiiker.

De för nykterhetsorganen okända rattfylleristerna är ofta sådana människor som är i psykisk obalans t. ex. efter en skilsmässa eller därför att de blivit utslagna på arbetsplatsen genom rationaliseringar. För att

döva sin ångest och oro tar de alkohol och visar sedan upp ett för dem onormalt beteende genom att sätta sig bakom ratten. Skall man då utöver de straffrättsliga påföljderna ytteriigare straffa dessa människor, som har problem med sig själva och med sitt sociala liv och som genom en bilolycka blivit skadade och behöver både psykisk och fysisk rehabilitering, genom att ej ge dem full trafikskadeersättning?

Vi skall ha klart för oss att denna ekonomiska sanktion oftast drabbar dem som redan är i ekonomiskt underiäge. De ekonomiskt välsituerade utnyttjar i relativt stor omfattning taxi då de är alkoholpåverkade.

Herr Lidgards och hans partikamraters reaktionära inställning till liberalisering av civil- och straffrättsliga påföljder är känd. Nu säger han att del inle skiljer mycket mellan utskottsmajoriteten och reservanterna, men det är en väsentlig skillnad mellan ekonomisk sanktion och ej ekonomisk sanktion. Det är emellertid skrämmande att center- och folkpartister, och då speciellt folkpartister, som i denna kammare så ofta värnar om människor med problem och vill förbättra deras sociala situation, i denna fråga uppträder så reaktionärt och vill skärpa de civilrättsliga påföljderna för människor som redan tidigare ej klarar av sin sociala situation.

Alla är vi väl överens om att vi vill ha alkoholfria bilförare, men då måste vi ta till förebyggande åtgärder som ger effekt. Indragning av körkort är fortfarande en bra förebyggande åtgärd, och alkoholtesterna har även visat sig ha en mycket god effekt. Vi måste också fortsätta med information och nykterhetspolitiska åtgärder. För att lagstifta om en förebyggande åtgärd måste man ha ordentligt dokumenterat om den har någon effekt. I detta fall kan man fastslå att påföljden med all sannolikhet är helt utan sådan. Däremot drabbar den en redan psykiskt och fysiskt skadad människa. En sådan form av lagstiftning kan vi frän socialdemokratiskt häll ej medverka till.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Herr LIDGARD (m) kon genmäle:

Herr talman! Jag skall be fru Hjalmarsson att inför kammaren utveckla hur det kan vara reaktionärt att tycka att den vårdslöshet som tar sig uttryck i förande av bil i samband med alkoholförtäring motiverar en ekonomisk sanktion, när fru Hjalmarsson, som förmodligen känner sig radikal, själv accepterar grov vårdslöshet som grund för sådan sanktion. Vad är skillnaden mellan det fall som vi anser vara jämkningsgrundande och det som ni själv accepterar som jämkningsgrund? Det skulle vi gärna vilja veta här i kammaren.

Hen SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber fru Hjalmarsson uppmärksamma s. 29 i utskotlels betänkande. Där står det: "Utskottet har därför kommit till den uppfattningen att i varje fall straffbart alkoholpåverkade förare bör i någon form särbehandlas när det gäller rätten till ersättning vid personskada.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Att en sådan bedömning torde omfattas av en bred opinion framgår bl. a. av att vid en SIFO-undersökning 71 procent av de svarande ansett förslaget all inle undanta den som kör onyktert m. m. från rätten till ersättning vara ett dåligt förslag. Utskollet vill även hänvisa till all i trafiksäkerhetsfrågor så viktiga remissinstanser som statens trafiksäkerhetsverk samt de tre stora motororganisalionerna MHF, M och KAK har funnit det angeläget att samhällets negativa syn på trafikonykterheten kommer till uttryck även i trafikskadelagen."

Beträffande ekonomiska sanktioner har både fru Hjalmarsson och fru Nilsson i Sunne ansett att t. ex. körkortsindragning är en mer effektiv åtgärd, och Jag har instämt i detta. Men förvisso kan körkortsindragningen också bli en ekonomisk sanktion för mänga som är beroende av innehav av körkort.

Jag vill till sist, herr talman, understryka att värdet av denna Jämkningsmöjlighet ur preventiv synpunkt självfallet ökar om den blir särskilt uppmärksammad i körkortsutbildningen och i den allmänna informationsverksamheten.

Hen HENMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få tacka för den eloge som fru Hjalmarsson gav folkpartiet. Det är alldeles riktigt att vi har kämpat hårt förde utstötta, för alt omgärda dem med en mur av trygghet. I den kampen är vi alltjämt iika energiska som förut.

Men jag trodde inte all hon ville påminna om den inkonsekvens som faktiskt reservationen innebär. Om en person har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller om uppsåt förelegat, då talar man inte om den sociala tryggheten. Det är ju brott som medför längre frihetsstraff Men så fort som alkohol kommer med i bilden talas det om alt man skall vara litet mer eftergiven och mjuk. Jag tycker att det är en väldig inkonsekvens. Jag hade inte tänkt påminna om del, men fru Hjalmarssons inhopp här tvingar fram att jag påtalar denna inkonsekvens. Vi vill ha trygghet, men vi vill att den skall skapas pä annat sätt än genom att man ger efter i fråga om principen att alkohol och trafik icke hör samman.

Fru HJALMARSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herrar Lidgard och Henmark vill Jag säga att vi i vår reservation har sagt att det råder en viss tveksamhet i fråga om jämkning vid grov vårdslöshet i trafik. Men ett enhälligt utskott har redan tagit skadeståndslagen, och vi kan därför inte gå emot den. Att vi sedan fortfarande häller fast belräffande vårdslösheten och anser att rattonyktra ej skall inlemmas där beror ju på all dessa är människor med alkoholproblem, människor med psykiska problem. Man måste i första hand se till att de får vård och inte ekonomiska sanktioner.

Till herr Svanström vill Jag säga: Hur kan man tro att en ekonomisk sanktion skall få en preventiv effekt när inte fängelsestraff har fått det? Fängelsestraffet är ändå socialt oacceptabelt, medan en reduktion av en

ersättning aldrig kommer att bli socialt oacceptabel. Därför har en sådan reduktion sannolikt ingen som helst preventiv effekt.

Hen LIDGARD (m) kon genmäle:

Herr talman! Alla rattfyllerister är väl inte alkoholskadade eller i behov av rehabilitering, fru Hjalmarsson. Det finns en hel del rattfyllerister på slarv så att säga, och det är dem som jag har tänkt pä. Jag tror inle att medvetandet om att skadeståndet kan jämkas har någon större betydelse i del enskilda fallet när man sätter sig vid ratten. Men riksdagens markering av att man inte gillar alkohol vid ratten har en fostrande verkan på längre sikt och den preventiva effekten tror jag på.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Hen SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Belräffande skadeståndslagen har jag förut redogjort för utskottets tidigare skrivning i del sammanhanget. Jag minns inte om fru Hjalmarsson var med om den eller ej, men i varje fall signalerade vi i våras möjligheten av att en förändring skulle företas.

När det gäller att tro eller inte tro på den preventiva verkan av olika ingrepp från samhällets sida, så vet jag från ett helt annat verksamhetsområde att fängelsestraffet som sådant inte alltid har någon särskilt preventiv verkan. Jag har heller icke på något sätt pläderat för en hårdare behandling av alkoholpåverkade eller - som fru Hjalmarsson vill göra det till - alkoholskadade bilförare. Men jag tror ändå att de ekonomiska sanktionerna har en betydande preventiv verkan.

Här slår alltså, herr talman, den ena åsikten mot den andra, och ingen kan väl bevisa alt den ena eller den andra har helt rätt eller fel.

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Jag skall gå ganska snabbt förbi utskottets behandling av lävlingsfordonen. Jäg kan heller inle berömma mig av att vara i värids-mästares omedelbara närhet, men jag vill stryka under det erkännande som bl. a. herr Torwald gav uttryck år i sitt inlägg - en mening som utskottet i sak delar och som också fru Jonäng säger sig ha kommit fram till.

De motioner som lett till utskotlels enhälliga ståndpunkt när det gäller lävlingsfordonen har medfört en förändring och en förbättring av propositionsförslaget. Jag vill bara till Lennart Andersson säga att jag tycker att han ödslar väl mycket energi på all nyansera de opinionsbildande insatser som motorungdomen har gjort. Jag tror ändå det är riktigt att konstatera del positiva i all de här spontana meningsyttringarna har kommit och medverkat lill en bättre lag än om propositionen hade antagits oförändrad.

En av huvudpunkterna i lagutskottets betänkande nr 3 är Jämkningen vid personskada, Hela utskottsbetänkandel bygger ju på den proposition

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag in. m.

som lades fram med anledning av trafikskadeutredningens betänkande.

- Redan mot utredningen riktades mycket stark kritik, inte minst från
motororganisationerna. Jag tänker på KAK, Molormännens riksförbund
och MHF, som gick till hård attack mot väsentliga avsnitt i utredningens
belänkande.

I förhållande till utredningens förslag innehåller propositionen flera förbättringar. Bl. a. ges det regressmöjlighet mellan olika försäkringsbolag, och vissa uttalanden görs om att bonusbestämmelsen skall vara kvar, lät vara att det är ganska vagt uttryckt. Däremot sker det en uppluckring av samhällets möjlighet till korrigering mot rattfyllerister, biltjuvar och körkortslösa förare. Vi kan säga att om propositionen skulle antas i oförändrat skick kan den medverka till en sämre trafiksäkerhet. Del måste anses mycket betänkligt att man inte ser lika allvarligt som tidigare på trafikonykterheten, trots att den numera förefaller att vara av mycket stor omfattning. Det ger bl. a. de nu införda alkotesten besked om. Trots att det finns en bred opinion som har en positiv inställning till att samhället ser allvarligt på trafikonykterhetsbrotten förbigår propositionen detta.

Statsrådet Lidbom säger att man inte tror att undantagsregler i försäkringshänseende för de rattonyktra förarna skulle ha någon som helst effekt ur preventiv synpunkt, och därför underkänner han sådana motiv

- detta utan att på något som helst sätt försöka styrka sin ståndpunkt.
Flera motioner riktar också stark kritik mot bl. a. den delen av pro
positionen. I flerpartimotionen 1975/76:25 säger vi att det är otillfreds
ställande att man inte skall kunna jämka i ersättningar när det är fråga
om rattonyktra, biltjuvar och körkortslösa. Vi menar att det inte kan
vara rätt att ersättningar till rattfyllerister skall drabba lojala försäkrings
tagare. Det är en uppfattning som ligger i linje med vad t. ex. statens
trafiksäkerheisverk framhåller och vad justitiekanslern och Försäkrings
juridiska föreningen anser. Vi motionärer säger att vi inte har övertygats
av statsrådets summariska uttalande om att undantagsregler i försäk
ringshänseende för de illegala förarna inte skulle ha någon som helst
preventiv effekt när det gäller trafiksäkerhet.

På två samhällsområden har ett nyktert uppträdande ansetts särskilt viktigt: i arbetslivet och inom trafiken. Alkoholpolitiska utredningen, APU, har ocksä uppställt detta som ett delmål. Jag tror också att vi här i denna kammare är ganska eniga om ett sådant mål. När det gäller arbetslivet finns det ett förbehåll beträffande ersättning vid personskada. Det har stadgats i etl avtal mellan LO och SAF i den s. k. trygghets-försäkringen från 1974. Det gäller samtliga arbetstagare i landet som omfattas av kollektivavtal, där parterna är medlemmar av LO och SAF. Och motsvarande gäller numera också de anställda i statlig och kommunal tjänst.

I trygghetsförsäkringen finns alltså del förbehållet att ersättning inle utgår när skadan föranleds av alkoholpåverkan. Del är ganska anmärkningsvärt att statsrådet helt har förbigått denna avvikelse, trots alt flera

remissinstanser har påpekat denna egendomliga skevhet mellan trafikförsäkring och trygghetsförsäkring. Om propositionen bifalls, innebär det att den rattfulle som drabbas av personskada premieras framför den skadade Jobbaren genom att rattfylleristen utöver socialförsäkringens grundskydd får skadeersättning enligt den högsta skadeståndsnivån.

Utskottet ansluter sig i denna del till vad vi motionärer har invänt mot propositionens förslag och säger att i kampen mot denna typ av brottslighet kan inte den ena lagen behandla de straffrättsliga sanktionerna och en annan lag de ekonomiska påföljderna i ett försäkringssystem. I stället säger utskottet att man måste ta alla medel i anspråk som kan tjäna irafiknykterhelens intressen, oavsett om de faller inom straffrättens, skadeståndsrättens eller försäkringsrättens område. Och man säger sig ha stöd av justitiekanslern i den frågan.

Fru Hjalmarsson tyckte att utskottet är reaktionärt, och det får stå för hennes räkning. Men det intressanta är att de socialdemokratiska reservanterna ocksä är beredda alt medge reaktioner, även om de inte förespråkar precis samma metoder.

I (s)-reservationen sägs att man inte bör ta för stor hänsyn till trygghetsförsäkringen, eftersom den har tillkommit genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och därför är en kompromiss mellan olika ståndpunkter. Till detta kan sägas: Skulle det vara felaktigt om man tog hänsyn lill olika ståndpunkter i avgörandet av en för stora medborgargrupper väsentlig fråga? Tvärtom är det väl rimligt att olika ståndpunkter vägs in, när frågor av denna art skall behandlas. Att det finns sådana här undantagsregler på arbetslivets område när det gäller onykterheten måste närmast vara etl skäl /Ö/- att de också finns på trafikskadeområdet, i/iie etl skäl emot. Dessutom kan tilläggas att även om vi saknade sådana här undanlagsregler i arbetslivet - vilket fru Nilsson i Sunne trodde kommer att bli fallet i framtiden - så är det ändå väsentligt att dylika regler finns pä trafikens område, där en rattonykter förare på ett helt annat sätt utgör en fara för sina medmänniskor. Och att vi skall försöka hålla antalet trafikskador och trafikolyckor nere är vi väl alla ense om. Många och svåra skador vållas ju genom att rattfyllerister uppträder på våra vägar, trots all de är förbjudna alt delta i molortrafiken.

Hur kan det dä gå ihop alt vi ä ena sidan hotar sädana förare med frihetsstraff och samtidigt, å andra sidan, utformar den obligatoriska trafikförsäkringen sä alt man säger till samma förare: Men för all del, om ni genom illegal körning skulle råka vålla någon personskada, så skall staten se lill att ni genom bilförsäkringstagarnas premier ersätts enligt högsta skadeslåndsnivå? Ersättningen skall alltså inte ske pä statens bekostnad - då skulle vi alla solidariskt bära kostnaderna - utan på bil-försäkringskollektivets bekostnad. Del går knappast ihop lagsliftnings-mässigl, och det stämmer definitivt inte med den allmänna rättskänslan.

Det är riktigt att ta ansvar för dem som blir skadade. Men det är inte heller något fel att med olika medel söka hålla dem som löper stor risk att räka ut för olyckor borta från molortrafiken. I den mån man

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

ådrar sig skador t. ex. genom rattonykterhet har man det socialförsäkringsskydd som gäller för alla medborgare vid olycksfall. Utskottet har sålunda stannat för att enbart tillåta jämkning vid trafikonykterhet, medan man följt propositionens linje när del gäller biltjuvarna och de körkortslösa.

För egen del vill jag göra anmärkningen - den återfinns ocksä i särskilt yttrande lill belänkandet-att det inte är bra att man inte låter jämkningen omfatta också biltjuvarna. Ett exempel kan belysa detta: En bilägare har sin bil inlåst i garaget. En inbrottstjuv bryter sig in och stjäl bilen. Han kör av vägen och skadar sig. Dä skall bilägaren betala hans skador genom sin bilförsäkring.

Det är inget tvivel om att en sådan regel kommer i konfiikt med den allmänna rättskänslan. Det har styrkts av opinionsundersökningar. Därför hade det funnits anledning för utskottet att också låta den gruppen omfattas av jämkningsregeln, såsom vi föreslår i motionen.

När det gäller jämkningsförfarandet nöjer sig utskottet emellertid med de trafikonyktra, och det är också den viktigaste gruppen i detta sammanhang. Man säger att man vill ge utrymme för ett hänsynstagande lill de sociala trygghetssynpunkterna, och det är en helt riklig ståndpunkt - jag vill understryka det.

Utskottet slår vidare fast alt den föreslagna Jämkningsregeln är fakultativ; det ger alltså domstolarna möjlighet att ta stor hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Därmed faller reservanternas invändning att det skulle finnas starka sociala skäl mot utskottets förslag. Genom den utformning lagtexten får enligt utskottets förslag eftersatts inte den rattonyktra förarens sociala trygghet.

Utskottet påpekar också den logiska kullerbytta som statsrådet Lidbom gör dä han säger sig inle tillåla jämkning vid trafikonykterhel och sedan åberopar samma skäl för alt tillåta Jämkning vid grov vårdslöshet - det har ocksä tidigare påtalats vid replikskiftena i dag. Man frågar sig: Vart tog statsrådets sociala patos vägen i det senare fallet?

Bara ett par ord om propositionens hänvisning lill den norska och finska lagstiftningen, eftersom den inte berörts här tidigare i diskussionen. Det sägs i propositionen att våra grannländer infört trafikskadelagar av väsentligen samma innebörd som de lagförslag statsrådet Lidbom lagt fram.

Enligt den norska lagen stadgas regressrätt bl. a. mot alkoholpåverkade förare, även om inle egentlig berusning förelegat och oavsett om påverkan varit stark eller ringa. Detsamma gäller om man brottsligt tillgripit fordonet.

Den finska lagen har likartade, preventivt inriktade regler, även om den inle på alla punkter är lika sträng som den norska.

Del finns enligt min uppfattning starka skäl för att grannländer om möjligt har likartad trafiklagstiftning. Det är inget tvivel om att utskottets förslag myckel mer överensstämmer med lagstiftningen på detta område i Norge och Finland.

Det finns alla skäl att utforma samhällets trafikregler sä att vi får en god trafiksäkerhet. Detta sker t. ex. genom att hålla tillbaka rattfylleriet. Därom är vi, som fiera talare sagt, överens.

Utskottet har redovisat många skäl för att man också på trafikskadelagens område skall ha regler som främjar en sådan trafiksäkerhet. Utskottet har tagit stor hänsyn lill de sociala skäl som kan anföras, vilket bl. a, innebär att den skadelidandes, även den rattonyktres, situation blir klart bättre än den är enligt dagens lagstiftning. Det tycker Jag är värt att notera.

Utskollet har vidare framlagt ett förslag som bättre stämmer överens med den norska och finska lagstiftningen än förslaget i propositionen. Jag tror dessutom, herr talman, alt det majoriletsförslag som nu presenterats har ett mycket starkt stöd i del allmänna rättsmedvetandet. Därför ber jag all få yrka bifall lill lagutskottets hemställan i betänkandet nr 3.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. in.

Fru NILSSON i Sunne (s) kort genmäle:

Herr talman! En kort kommentar lill herr Jonssons i Alingsås parallell när del gäller trygghetsförsäkringen.

Som jag sade i mitt huvudanförande har trygghetsförsäkringen tillkommit genom ett avtal mellan arbetsmarknadens parter. Det är inte felaktigt, herr Jonsson, att hänsyn tas till den ena parlen. Men det är att märka alt avtalet skrevs innan bestämmelserna i den nya skadeståndslagen tillkom, och löntagarorganisationerna hade alltså inte detta bakom ryggen. Nu har de tre stora löntagarorganisationerna ställt sig bakom propositionens förslag i dessa frågor, och därför finns det all anledning att förmoda alt i en kommande förhandling trygghetsförsäkringen kommer att synkroniseras med de allmänna skadeståndsreglerna.

Fru HJALMARSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill slå fast att vi från socialdemokratisk' sida naturligtvis kämpar för nykterhet i trafik och på arbetsplats. Men vi tror att det sociala trycket och preventiva åtgärder och icke en jämkning av medvållande är den rätta metoden.

Sedan berörde herr Jonsson i Alingsås alkotesten och den försöksverksamhet som har pågått och sade all den klart har visat att många alkoholpåverkade människor är ute och kör. En sak ver vi: alkotesten har hafl en klart hämmande effekt i fråga om alkoholförtäring i samband med bilkörning. De utvärderingar som har gjorts i försökslänen visar alt endast 3 promille av alla dem som kör på vägarna har druckit alkohol.

Sedan säger herr Jonsson att de ordentliga bilförarna inle skall behöva betala de rattonyktras trafikskador. Om herr Jonsson inle känner någon solidaritet med de rattonyktra kanske han kunde känna litet solidaritet med deras familjer. Som jag har sagt tidigare är de allra flesta rattonyktra alkoholproblematiker. Deras familjer har del svårt redan i dag, och de får det ännu svårare om de skall utsättas för ekonomisk sanktion. Folk-

Nr 44 partiet brukar ju tala om solidaritet. Visa då nu att det finns solidaritet

Fredaeen den ävermed dessa utslagna människor på det sociala planet och ge dem

12 december 1975 J ekonomiska sanktioner.

Trafikskadelag tn. m.

Herr JONSSON i Alingsås (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Nilsson i Sunne hänger upp sitt resonemang pä att avtalet mellan arbetsmarknadens parter - det gäller också för statligt och kommunalt anställda, vilket fru Nilsson bör observera - hade tillkommit innan lagförslaget fanns. Detta är riktigt, men en spekulation i en förändring av ett avtal framöver kan knappast tas till intäkt för alt vi skall ändra ulskottsförslaget. Jag upplever deti stället positivt att man i ett avtal har vägt samman olika ståndpunkter och kommit fram till del avtal som nu gäller. Och varför hänvisar fru Nilsson inte till de remissinstanser som stöder utskottets tankegång i det förslag som nu presenteras för riksdagen?

Fru Hjalmarsson upprepar att det råder stor enighet om att trafikonykterheten skall bekämpas. Men det är väl litet tomhänt att inte kunna presentera säkra ståndpunkter i fråga om hur den skall kunna hällas tillbaka, när man inte kan säga att de metoder som vi hittills har tillämpat varit negativa? Alkotesten har varit en utomordentligt god tillgång när det gällt att visa alt vi har alltför många rattonyktra i trafiken.

Och så detta med solidariteten. Självfallet skall vi visa solidaritet med alla som råkar illa ut och behöver samhällets stöd och hjälp. Men fru Hjalmarsson är inte konsekvent; hon är inte beredd att ta hänsyn till familjerna till dem som har begått brott genom grov vårdslöshet. Om vi skall ge t. ex. rattfylleristerna speciella premieringar borde det väl varit rimligt att säga att vi alla solidariskt skall bära kostnaderna via skattsedeln och inte låta försäkringstagarna göra det.

Herr JADESTIG (s):

Efler att ha lyssnat på den här debatten tycker jag att det verkar som bäddat för en positiv behandling av den till våren väntade propositionen med anledning av den alkoholpolitiska utredningens förslag angående den framlida nykterhetspolitiken.

Vi har i motionen 23 hemställt att trafikskadelagen skulle träda i kraft först då rutinmässiga utandningsprov för bilförare, s. k. alkotest, blivit riksomfattande.

1 den diskussion som föregått propositionen har stor enighet rått om behovet av ändringar, främst när det gäller ersättning för personskador. Det har emellertid varit delade meningar huruvida undantaget för rätt lill ersättning skall bibehållas när det gäller förare som gjort sig skyldiga till rattfylleri, rattonykterhet, olovlig körning etc. - det har även den här debatten visat.

Man kan givetvis ha olika utgångspunkter för sitt ställningstagande i sädana fall. Vi har i vår motion hävdat att man inte får bortse från de förebyggande effekterna av sådana undantag. Om dessa undantag inte

bibehålles måste andra åtgärder vidtas för att öka trafiksäkerheten och för att förebygga rattfylleri och rattonykterhet. Det utvidgade försök med s. k. alkotest som pågår har uppenbart haft - del har framgått av debatten - en god preventiv effekt. Vi tror att det, i samband med att man avskaffar undantagen för ersättning till onyktra förare, är nödvändigt att permanenta de rutinmässiga utandningsproven och att göra dem riksomfattande. Vi är medvetna om att det härför krävs ökade personalresurser. Kontrollerna behöver utökas, och del bör göras på de platser i närheten av näringsställen där man vet att sådana farligheter kan uppslå.

Uppskattningsvis förekommer del omkring 1 miljon trafiknykterhets-brolt om året i vårt land. Det är skrämmande även med tanke pä de risker som andra människor utsätts för.

Som utskottet mycket riktigt anför har regeringen så sent som den 27 november i år beslutat att den här försöksverksamheten fr. o. m. den 1 januari 1976 skall omfatta hela riket. Sedan vår motion väcktes har såväl rikspolisstyrelsen som motororganisalionerna krävt att alkotesten skall permanentas och bli riksomfattande. Vi har sålunda fått ett kraftfullt stöd för våra krav.

Jag vill notera att utskottet förutsätter att det rutinmässiga tagandet av utandningsprov kommer alt fortsätta även efler den sista juni 1976 då försöksperioden utlöper. Jag hälsar utskottets skrivning i denna fråga med tillfredsställelse. Jag har uppfattat den som en direkt beställning att alkotesterna skall lagstiftningsmässigt permanentas. Därmed har motionens anda och mening vunnit gehör.

Det finns därför i dag ingen anledning att yrka bifall till vår moiion, men vi kommer att följa utvecklingen på det här centrala området. Vi får ju i vår en, som jag hoppas, positiv nykterhelspolitisk debatt, som kommer att gälla dessa frågor i ett långsiktigt perspektiv.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag har begärt ordet i denna debatt för att närmare kommentera del lill lagutskottets betänkande nr 3 fogade särskilda yttrandet nr 2 rörande fördelning av sjukvårdskostnader m. m. Men innan dess vill Jag helt kort instämma i de yttranden som framförts i debatten från utskottsmajoriletens sida. Jag må erkänna att jag blev ganska illa berörd när del gjordes gällande att de som stod för reservationen skulle vara reaktionära. Jag känner mig i varje fall inte reaktionär. Jag vet att man inte löser nykterhetsproblematiken genom en trafikskadelag, men en trafikskadelag kan i preventivt syfte medverka till en förbättring sä till vida alt den kan avhålla vissa personer från att använda alkohol i samband med bilkörning. Bara detta är ju ett led i en ökad trafiksäkerhet och en ökad nykterhet.

Rent allmänt, herr talman, skulle jag vilja beklaga, alt denna så viktiga trafikskadelag, som berör huvuddelen av det svenska folket, skall behöva beslutas under en så stark tidspress som det nu är fråga om. Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Vad jag däremot kan vitsorda

3 Riksdagens protokoll 1975/76:445

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

är att utskottsbehandlingen varir ytterst grundlig med bl. a. hearing med försäkringsbolag, motororganisationer och motorsportens företrädare, vilka fält tillfälle att inför utskottet framföra sina synpunkter. I vad det gäller behandlingen i utskottet av föreliggande belänkande sä har den skett med största möjliga noggrannhet och grundlighel. Delta skulle Jag, herr talman, vilja ha sagt i sammanhanget.

Sä till del särskilda yttrandet, Utskottsbetänkandel behandlar Jämväl en moiion av herrar Hörberg och Jonsson i Alingsås där motionärerna hemställer om ändring i kommunallagarna så att kommun får rätt lill differentierad avgiftsdebiiering för sjukvård med hänsyn till att hela kostnaden för sjukvärden, som har samband med vägtrafikolyckor, skall belastas av trafikförsäkringen. Motionärerna hänvisar lill de betydande kostnader, som åvilar sjukvården, inte minst de kostnader som trafikolyckorna vållar. De hänvisar i sin moiion till en av Landstingsförbundet gjord undersökning, där man kommit fram till att trafikolyckorna belastar sjukvårdskostnaderna i 1970 års priser med ca 425 milj. kr. ärligen. Med hänsynstagande till detta - inte minst ur rättvisesynpunkt - anser motionärerna att det borde vara möjligt att låta trafikförsäkringen slå för de sjukpennings- och sjukvårdskostnader samt pensionsutgifter som uppkommer till följd av trafikolycksfall.

Motionärernas förslag innebär, som utskottet anför, en genomgripande ändring av hela det nuvarande socialförsäkringssystemet. Utskottet anser därför att underlag saknas alt av regeringen begära förslag till en sådan ändring. Därmed avstyrks bifall till motionen. Utskollet vill dock i detta sammanhang hänvisa till att trafikpolitiska utredningen fått tilläggsdirektiv som innebärandet fortsatta utredningsarbetet rörande vägtrafikens kostnadsansvar skall ske inom den trafikpolitiska utredningens ram. Även om utredningen har att behandla en rad problem rörande vägtrafiken kommer knappast frågan om trafikförsäkringen även skall svara för den del av sjukvården och socialvården som är betingad av trafikolyckorna att bli föremål för utredningens överväganden.

Jag anser, herr talman, att motionärerna berört etl väsentligt problemkomplex som kräver en mera ingående analys och utredning, eftersom det är fråga om ett nytänkande. Det torde vara ostridigt all trafikolyckorna medföi" betydande kostnader för vår hälso- och sjukvård, kostnader som borde täckas av de skadevållande, dvs. via trafikförsäkringen. Det är dock inte möjligt att utan en mera ingående utredning ta ställning lill frågan om en utvidgning av den obligatoriska trafikförsäkringen, så att den skulle ikläda sig ersättning för sjukvård och socialkostnader. Det räcker inte med ett tyckande i denna fråga. Här måste lill en ingående analys av frågan i hela dess vidd på grund av detta nytänkande när del gäller kostnadsansvaret.

I vårt särskilda yttrande har vi velat markera och därmed ge till känna vår mening att vi inte är främmande för tanken att den obligatoriska sjukförsäkringen skall helt eller delvis svara för de kostnader som åvilar samhällel för sjukvården vid trafikolyckorna. Men vi anser att ett sådant

beslut måste grundas på en noggrann utredning innan, ställningstagande kan ske.

Jag vill, herr talman, anmäla att jag kommer att motionsvägen följa denna fråga fortsättningsvis.

Hen HAMMARBERG (s):

Herr talman! Några talare har i debatten tagit upp följande passus i vår reservation: "Att nu ändra bestämmelser, som en enig riksdag nyligen beslutat om och som ännu inle trätt i kraft, skulle enligt utskotlels mening i och för sig synas något märkligt."

Herr Lidgard har med en viss triumf i rösten påpekat att riksdagen vid andra tillfällen har måst tillgripa åtgärder att ändra på en nyantagen lag.

Ja, det är helt riktigt. Men det är en mycket väsentlig skillnad i det här fallet. Här har nämligen utskottsmajoriteien bytt fot. Man har intagit en annan principiell inställning än den man hade när vi enhälligt antog skadeståndslagen i våras.

Skadeståndslagen bygger på principen att grund för jämkning skall vara uppsåt och grov vårdslöshet. Den principen var vi helt eniga om. Den föreliggande propositionen om trafikskadeersättning bygger på samma princip, att jämkningsmöjligheten skall finnas vid uppsåt och grov vårdslöshet. Som redan påpekats har vissa remissinstanser, bl. a. TCO, påpekat att det kanske skulle ha varit nödvändigi att ta bort detta med grov vårdslöshet.

De borgeriiga och vänsterpartiet kommunisterna vill nu införa en ny princip i trafikskadeersättningslagen, nämligen att vårdslöshet i samband med onykterhet i trafiken också skall vara en motivering för jämkning. För att klara detta utan att komma i kollision med den skadeståndslag som riksdagen tog i våras har man från utskottsmajoritetens sida också måst gå in med ett förslag om att ändra på skadeståndslagen sä lill vida att utöver uppsåt och grov vårdslöshet skall också vårdslöshet i samband med alkoholförläring utgöra grund för jämkning. Något annat skall enligt förslaget inle föranleda ändring i skadeståndslagen.

Vi reservanter finner det märkligt att man bytt fot i denna viktiga principiella inställning sedan i våras. Del är del som vi har velat påpeka i vår reservation.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

Hen LIDGARD (m):

Herr talman! För herr Hammarbergskall jag be att få citera ur utskottets belänkande, s. 32: Utskottet vill erinra om all föredragande statsrådet anförde i propositionen med förslag till nya bestämmelserom personskada att frågan om Jämkning på grund av medvållande till personskador i trafiken inte borde behandlas dä utan fick anstå lill ett senare sammanhang.

Vi är nu i detta senare sammanhang. Jag kan inte se att vi har bytt

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Trafikskadelag m. m.

fot, och även om vi skulle ha gjort del, vill jag säga till herr Hammarberg att jag tycker inte del är något fel att ändra sig, om man har blivit klokare.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Del var kanske inte nödvändigt att herr vice ordföranden i lagutskottet gick in i detta sena skede av debatten, eftersom reservationerna enligt min uppfattning har varit väl företrädda tidigare. Men med anledning av vad herr Hammarberg har anförl ber jag än en gång få påminna om vad jag sade i milt huvudanförande, nämligen att vi i utskottet, i samband med det enhälliga förslaget i fråga om ändring i skadeståndslagen, också uttalade - detta återfinns i lagutskottels betänkande 1975:16 - att utskottet övervägde om inte utskottet borde ta initiativ till särskild reglering av frågan om vilken inverkan den skadelidandes medvållande borde ha på rätt till skadestånd vid trafikolycksfall.

Jag vill alltså upprepa, herr talman, att vi redan har varit förutseende nog i utskottet att inse att det kunde bli nödvändigi att göra denna ändring. I det beslutet har även herr Hammarberg deltagit. Det är alltså från vår sida inte fråga om att byta fot.

Hen HAMMARBERG (s):

Herr talman! Låt mig först till herr Svanström få säga att jag skall be alt fä avgöra själv om det är nödvändigi alt jag går in i debatten. Det tycker jag inle herr Svanslröm skall mäslra mig för.

Visst kan jag hålla med herr Lidgard om att man kan byta fot av sakskäl, men jag har all anledning lycka att det är märkligt att byta fot i en viktig och betydelsefull social principfråga.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hammarberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nilsson i Sunne begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 3 mom. 2 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hammarberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröslningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 156

Avslår - 3

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagstag, m. m.

Mom. 3-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 5 Ny aktiebolagslag, m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1975/76:4 med anledning av propositionen 1975:103 med förslag till ny aktiebolagslag, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1975:103 hade regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

2. aktiebolagslag,

3. lag om införande av aktiebolagslagen,

4. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering,

6. lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

8. lag om ändring i akliefondslagen (1974:931),

9. lag om ändring i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag,

10.lag om ändring i lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag lill annan företagsform, m. m.

I den till riksdagen den 31 oktober 1975 överlämnade propositionen 1975/76:12 med förslag lill lag om ändring i förmänsrättslagen (1970:979) m. m., vilken hänvisats till lagutskottet, hade regeringen lagt fram ytterligare förslag till ändring i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag. För att möjliggöra en samlad behandling av förekommande frågor om ändring i nämnda lag hade utskottet överflyttat behandlingen av de ovan vid punkterna 8 och 9 angivna lagförslagen till sitt med anledning av propositionen 1975/76:12 avgivna betänkande LU 1975/76:5.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1975:103 anfördes följande:

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

"I propositionen läggs fram förslag till ny aktiebolagslag. Den nya lagen, som tillkommit efter samnordiskt utredningsarbete, innebär en genomgripande teknisk översyn av aktiebolagsrätten i syfte all förenkla denna. Särskilt har reglerna om bolagsbildning och ökning av aktiekapitalet förenklats men genomgående har gällande lags formalitets- och publici-letsföreskrifier beskurits kraftigt. Vidare har lagen om konvertibla skuldebrev samt i huvudsak bestämmelserna om aktiebolag i lagen om förenklad aktiehanlering arbetats in i den nya aktiebolagslagen.

Den nya lagen innebär skärpt kontroll av att aktiekapitalet betalas in till bolaget i samband med bolagsbildning. Kontant betalning för tecknade aktier måste sålunda ske på särskild bankräkning och bankinlyg skall företes i samband med bolagets registrering. Betalas aktierna med apportegendom, skall i regislreringsärendet företes särskilt intyg utfärdat av en auktoriserad eller godkänd revisor. Av intyget skall framgå att all apportegendom tillförts bolaget, att egendomen inte har övervärderats samt att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolaget. Motsvarande gäller vid nyemission. Vid kontantemission i större bolag kan dock inbetalning göras till bolaget direkt. Auktoriserad eller godkänd revisor skall,i så fall intyga att inbetalningen har ägt rum.

Styrelsens ställning stärks i förhållande till bolagsstämman. Stämman får sålunda inte besluta om högre vinstutdelning än styrelsen godkänner.

Plikten att ha kvalificerad revisor utvidgas. Alla bolag som har ett bundet eget kapital på 1 milj., kr. eller mer måste ha auktoriserad eller godkänd revisor. Har bolaget tillgångar enligt balansräkningen motsvarande 1 000 basbelopp (f n. 9 milj. kr.), mer än 200 anställda eller aktier eller skuldebrev noterade på fondbörs, skall bolaget ha auktoriserad revisor,

Redovisningsbeslämmelserna har samordnats med den föreslagna nya bokföringslagen. I den nya aktiebolagslagen har upptagits endast bestämmelser som uteslutande är tillämpliga på aktiebolag. I sak innebär den nya lagstiftningen krav på en väsentligt öppnare redovisning. Omsäll-ningssumman skall sålunda i princip redovisas öppet och i större bolag skall lagerreserven och förändringar i denna anges. Finansieringsanalys blir obligatorisk för större bolag. Koncernredovisning skall alltid upprättas av moderbolaget och blir offentlig. För större bolag uppställs krav på delars rapporter.

Vidare kan nämnas att den nya lagen kräver emissionsprospekt när större bolag erbjuder allmänheten att teckna aktier eller obligationer till etl sammanlagt belopp av I milj. kr. eller mer.

I nya lagen avskaffas nuvarande regler om all bolag med omfattande upplåning måste avsätta viss del av vinsten till skuldregleringsfond. Däremot behålls bestämmelserna om obligatorisk avsättning till reservfond intill dess denna uppgår till 20 % av aktiekapitalet.

Den nya lagen föresläs träda i kraft den I januari 1977,"

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1975:2161 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade att 8 kap. 8 S förslaget till aktiebolagslag skulle ha av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande krav på att styrelsens förhandlingar skulle föras på svenska och att skriftliga handlingar, som låg till grund för styrelsens beslut, skulle vara avfattade på svenska, såvida inte styrelsen var enig om alt använda annat språk, samt alt styrelsens sammanträdesprotokoll alltid borde vara avfattade på svenska.

Nr 44 .

Fredagen den 12 december 1975

A'>' aktiebolagslag, m. m.

1975:2163 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Börjesson i Glömminge (c), vari hemställts att riksdagen skulle

a) besluta alt det i 12 kap. 7 ij förslaget till aktiebolagslag intagna förbudet för aktiebolag att utge penninglån till den som ägde aktier i bolaget inte skulle gälla nära anhöriga som vid arvskifte behövde ta lån ur bolaget för att klara arvskifte,

b) besluta att - om ovanstående yrkande skulle avslås - nära anhöriga vid arvskifte skulle få överta lån som den tidigare ägaren tagit i bolaget,

c) uttala att alla anställda med styrelseuppdrag borde behandlas lika i ärenden om dispens från låneförbudet.

1975:2164 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att 1 § förslaget till aktiebolagslag skulle ha av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande ätt minimigränsen för aktiekapital skulle vara 20 000 kr.,

2. att hos regeringen begära förslag lill ändringar i aktiebolagslagen i syfte alt säkerställa ett ökat inflytande för de anställda i sädana företag som drevs i aktiebolagsform,

1975:2165 av herr Carlström m. fl. (fp, c, m),

1975:2166 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), vari hemställts att riksdagen beslutade

a) att del i 12 kap. 7 S förslaget till aktiebolagslag intagna förbudet för aktiebolag alt utge penninglän till den som ägde aktier i bolaget ej skulle gälla nära anhöriga som vid arvskifte behövde ta lån ur bolaget för att klara arvskifte,

b) att i 12 kap. 7 ij förslaget till aktiebolagslag intogs regler som gav möjlighet för nära anhöriga att vid arvsskiften få överta lån som den tidigare ägaren tagit i bolaget,

I975:2167av fru Jacobsson (m) och herr Winberg (m), vari hemställts att riksdagen skulle

1. besluta att emission lill underkurs fick äga rum vid kontant inbetalning,

2. besluta att i dotterbolag som hade minst två revisorer en fick vara

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

tjänsteman i moderbolaget,

1. uttala att alla anställda med styrelseuppdrag - vare sig de var ar-belslagarledamöter eller styrelseuppdraget följde av tjänst - borde behandlas lika i ärenden som dispens från låneförbudet,

2. uttala att regeringen vid det fortsatta reformarbetet beaktade vad i motionen anförts angående det nordiska samarbetet på aktiebolagsrättens område och angående vikten av all skilja mellan akliebolagsrättsliga regler och regler för s. k. företagsdemokrati.

1975:2168 av herr Mundebo m. fi. (fp), vari hemställts att riksdagen begärde att en parlamentarisk utredning med representation även för arbetsmarknadens parter tillsattes för att utarbeta ett förslag lill bolagslagstiftning, vilket byggde pä principen om lagfäst medbestämmanderätt för de anställda,

dels de under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionerna

1975:23 av herr Sjöholm (fp),

1975:142 av herr Fridolfsson (m), vari hemställts att riksdagen beslutade alt minimigränsen för aktiekapitalet i aktiebolag skulle vara 20 000 kr.,

1975:143 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen begärde att regeringen skulle tillsälta en parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta förslag till ny aktiebolagslag i syfte att ge de anställda en med kapitalägarna likvärdig ställning, och

1975:1133 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag angående tillägg i lagen (1944:705) om aktiebolag med en ny paragraf, 177 a S, av innebörd att utländsk medborgare eller utländsk Juridisk person flck förvärva aktier i svenska aktiebolag endast efter tillstånd av regeringen eller myndighet som den bestämde.

Utskottet hemställde

1. beträffande ökat inflytande för de anställda all riksdagen skulle

1. avslå motionerna 1975:143, 1975:2164, yrkandet 2, och 1975:2168,

2. avslå motionen 1975:2167, yrkandet 4, såvitt nu var i fråga,

beträffande den nordiska rättslikheten att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2167, yrkandet 4, såvitt nu var i fråga,

beträffande minimigränsen för aktiekapital att riksdagen med avslag på motionerna 1975:142 och 1975:2164, yrkandet 1, skulle anta 1 kap. I i; i det genom propositionen 1975:103 framlagda förslaget till aktiebolagslag,

belräffande nyemission lill underkurs att riksdagen med avslag pä motionen 1975:2167, yrkandet 1, skulle anta 4 kap. 1 S och 12 kap. 4 !; förslaget till aktiebolagslag,

beträffande ansvaret för bokföringens och medelsförvaltningens organisation att riksdagen skulle - med förklaring att propositionen i denna

del inte kunnat oförändrad godtas - anta 8 kap. 6 S förslaget till aktiebolagslag med den lydelse som utskottet föreslagit, innebärande att till bestämmelsen skulle fogas ett nytt andra stycke med innehåll alt styrelsen skulle se till att organisationen beträffande bokföringen och medelsförvaltningen även innefattade en tillfredsställande kontroll samt att verkställande direktören skulle sörja för att bolagets bokföring och medelsförvaltning sköttes på ett betryggande sätt,

beträffande användande av främmande språk i styrelsearbetet alt riksdagen med anledning av motionen 1975:2161 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anförl,

beträffande skyldigheten att utse auktoriserad revisor att riksdagen med avslag på motionen 1975:2165, yrkandena I och 2, skulle anta 10 kap. 3 !; förslaget till aktiebolagslag,

beträffande revisorsjäv att riksdagen skulle

med avslag på motionen 1975:2167, yrkandet 2, anta 10 kap. 4 J; första och andra styckena i förslaget till aktiebolagslag,

med förklaring att propositionen, såvitt nu var i fråga, inte kunnat oförändrad godtas anta 10 kap. 4 § tredje stycket i förslaget till aktiebolagslag med den lydelse som utskottet föreslagit, innebärande att även sådan internrevisor som var anställd i moderbolaget kunde anlitas som revisorsmedhjälpare vid den externa revisionen,

9. belräffande koncernredovisningens innehåll att riksdagen skulle -
med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad god
tas -anta 11 kap. II i; förslaget till aktiebolagslag med den lydelse som
utskottet föreslagit, innebärande all undantag från reglerna om koncern
redovisningens obligatoriska innehåll skulle kunna medges om det var
förenat med synnerliga svårigheter att tillämpa angivna regler,

beträffande undantag från låneförbudet alt riksdagen med avslag på motionerna 1975:2163, yrkandena I och 2, samt 1975:2166, yrkandena 1 och 2, skulle anta 12 kap. 7 S förslaget till aktiebolagslag,

beträffande dispens frän låneförbudet

dels att riksdagen godkände vad utskottet i denna del anfört, dels alt motionerna 1975:2163, yrkandet 3, och 1975:2167, yrkandet

3, i vad de ej omfattades av vad utskottet sålunda anförl och hemställt,

inte föranledde någon riksdagens vidare åtgärd,

beträffande närståendebegreppel att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om att den s. k, släklkatalogen i låneförbudsreglerna borde omfatta äklenskapsliknande samlevnad,

beträffande likvidation m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1975:23,

beträffande inskränkning i utlännings rätt att förvärva aktier alt riksdagen skulle avslå motionen 1975:1133,

belräffande avvecklingen av skuldregleringsfond att riksdagen skulle - med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - anta 18 S förslaget till lag om införande av aktiebolagslagen med den lydelse utskollet föreslagit, innebärande alt sådan

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

skuldsättning som var tryggad genom vissa värdesäkra tillgångar fick frånräknas vid beräkningen av den skuldsumma som skulle jämföras med bolagets bundna kapital,

beträffande påföljden av olaglig utbetalning till aktieägare att riksdagen skulle - med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - anta 12 kap. 5 S förslaget till aktiebolagslag med den lydelse utskottet föreslagit, innebärande utformning av lagtexten med hänsyn till den av riksdagen vid 1975 års riksmöte antagna räntelagen,

alt riksdagen skulle - med förklaring alt propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godlas - ania 11 kap. 1, 4 och 8 Si! förslaget till aktiebolagslag med den lydelse som utskottet föreslagit, innebärande redaktionellaJämkningartill följd av samordning mellan aktiebolagslagen och den genom propositionen 1975:104 föreslagna nya bokföringslagen,

att riksdagen skulle anta förslaget till aktiebolagslag i vad förslaget ej omfattades av utskottets hemställan under 3-5, 7-10, 16 och 17,

att riksdagen skulle anta förslaget till lag om införande av aktiebolagslagen i vad förslaget ej omfattades av utskottets hemställan under 15,

att riksdagen skulle anta övriga i propositionen framlagda lagförslag vilka behandlades i detta betänkande.

Reservationer har avgivits

beträffande ökat inflytande för de anställda

1. av herrar Svanström (c), Torwald (c) och Olsson i Sundsvall (c),
fru Fredgardh (c) och fru Tilländer (c) samt herr Henmark (fp) som ansett
att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle

med anledning av motionerna 1975:143, 1975:2164, yrkandet 2, och 1975:2168 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om nödvändigheten av all aktiebolagslagen genom successiva reformer kompletterades med bestämmelser som tillgodosåg de anställdas krav pä ökat inflytande och vidgad medbestämmanderätt i aktiebolagen,

avslå motionen 1975:2167, yrkandet 4, såvitt nu var i fråga,

2. av herr Winberg (m) och fru Lindquisl (m) som ansett all utskottet
under 1 bort hemställa

alt riksdagen skulle

avslå motionerna 1975:143, 1975:2164, yrkandet 2, och 1975:2168,

med anledning av motionen 1975:2167, yrkandet 4 i motsvarande del. som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört angående vikten av all man i det fortsatta reformarbetet beaktade den lagtekniskt motiverade skillnaden mellan akliebolagsrättsliga regler och regler angående förelagsdemokrati.

3, beträffande minimigränsen för aktiekapital av herrar Svanslröm (c).

Torwald (c), Winberg (m) och Olsson i Sundsvall (c) samt fru Fredgardh (c), fru Tilländer (c) och fru Lindquisl (m) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:142 och 1975:2164, yrkandet I, skulle anta 1 kap. I ij i del genom propositionen 1975:103 framlagda förslaget till aktiebolagslag med av reservanterna föreslagen lydelse,

4. belräffande nyemission lill underkurs av herr Winberg (m) och fru
Lindquisl (m) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1975:2167, yrkandet I, skulle anta 4 kap. 1 5; och 12 kap. 4 S förslaget lill aktiebolagslag med av reservanterna föreslagen lydelse.

5. beträffande användande av främmande språk i styrelsearbetet av
herr Winberg (m) och fru Lindquisl (m) som ansett att utskottet under
6 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1975:2161,

6. beträffande revisorsjäv av herrar Svanslröm (c), Lidgard (m), Tor
wald (c) och Olsson i Sundsvall (c) samt fru Tilländer (c), fru Lindquisl
(m) och fru Karlsson (c) som ansett att utskottet under 8 bort hemställa

alt riksdagen skulle

med bifall lill motionen 1975:2167, yrkandet 2 -och med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad antas - anta 10 kap. 4 i; första och andra styckena i förslaget till aktiebolagslag med av reservanterna föreslagen lydelse,

med förklaring att propositionen, såvitt nu var i fråga, inle kunnat oförändrad godtas anta 10 kap. 4 S tredje stycket i förslaget lill aktiebolagslag med av utskottet föreslagen lydelse,

7. belräffande undantag frän läneförbudet av fru Lindquisl (m) som
ansett att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975:2163, yrkandena 1 och 2, samt 1975:2166, yrkandena I och 2, skulle anta 12 kap, 7 >; förslaget lill aktiebolagslag med av reservanten föreslagen lydelse,

8. beträffande inskränkning i utlännings rätt alt förvärva aktier av
herr Israelsson (vpk) som ansett att utskott under 14 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1975:1133 hos regeringen begärde all regeringen under innevarande riksmöte framlade förslag lill sådant tillägg i aktiebolagslagen att utländsk medborgare eller utländsk Juridisk person fick förvärva aktier i svenska aktiebolag endast efter tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämde.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Till betänkandet hade fogats ett särskill yttrande av herr Winberg (m) och fru Lindquisl (m).

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Del ärende som vi nu skall behandla gäller en ny aktiebolagslag. Om lagförslaget antas av kammaren kommer vi att få vår femte aktiebolagslag genom tiderna, om jag nu har räknat rätt. Den första svenska aktiebolagslagen tillkom år 1848 och den nu gällande lagen är från 1944.

Jag vill redan nu understryka alt del här lagförslaget har stor betydelse för del svenska näringslivet. Aktiebolagsformen är som bekant den helt dominerande organisationsformen inom svensk industri och svenskt näringsliv. Antalet i aktiebolag sysselsatta arbetare uppgår till drygt 1,6 miljoner personer, vilket motsvarar drygt 42 % av samtliga förvärvsarbetande i landet.

Det lagförslag som nu ligger pä kammarens bord utgör resultatet av etl nära 15 år långt utrednings- och förberedelsearbete. I och för sig borgar detta för all det från Juridiskl-iekniska synpunkter är en gedigen lag-sliftningsprodukt som riksdagen nu har att ta ställning till. Men samtidigt vill Jag framhålla att del inle är enbart positivt med etl sådant långvarigt och grundligt utredningsarbete. Det föreligger alltid en fara för att tiden och samhällsutvecklingen arbetar emot utredningen, så att när utredningsförslaget väl läggs till grund för lagstiftning det redan kan ge ett föråldrat intryck i vissa stycken. Del nu föreliggande förslaget till ny aktiebolagslag utgör ett utmärkt exempel på detta, nämligen när del gäller inställningen till den under senare år så livligt debatterade frågan om ökat inflytande för de anställda. Jag återkommer, herr talman, senare i mitt anförande till de brister förslaget enligt min mening har beträffande denna viktiga fråga.

Att utredningsarbetet tagit lång tid har olika orsaker. Främst skall man kanske peka på att förslaget tillkommit i nordiskt lagstiftningssamarbete. Vi vet erfarenhetsmässigt att man vid en sådan uppläggning av ett lagsliftningsprojekt får räkna med en viss extra tidsuldräkl. Men en sådan förskjutning i tidsprogrammel, som beror på att man försöker nå fram till nordisk rättslikhet, bör man enligt min mening alltid vara beredd alt ta. Jag är personligen mycket glad överalt vi nu i Sverige. Danmark, Finland och Norge kommer att få i ston sett likadana aktiebolagslagar. Detta kommer givetvis all underlätta ett internordiskl företagssamarbete i framtiden.

Så myckel mer välkommen är den nu uppnådda nordiska rällslikhelen på aktiebolagsrättens område med tanke pä att de hittills gällande aktiebolagslagarna i de olika nordiska länderna inte utgör resultat av något tidigare samarbete. Man hade således att utgå från i åtminstone formellt avseende rätt olika aktiebolagslagar i de berörda länderna. Ja, herr talman, jag skulle kunna dröja mig kvar ytterligare en stund vid denna fråga, men med tanke på att kammarens ledamöter önskar alt även våra frågor skall behandlas så snabbi som möjligt skall Jag inte göra det. Jag vill bara hänvisa till s. 80 f i utskottets belänkande, vilka utskottet enhälligt ställt sig bakom.

En annan orsak till att utredningsarbetet dragit ut på tiden är givetvis att det är fråga om ett komplicerat och variationsrikt rättsområde. Aktiebolagslagen måste utformas så alt den kan tillämpas pä myckel olika verksamheter, från enmansbolaget till de stora börsregistrerade bolagen med tiotusentals aktieägare. Med hänsyn till att aktiebolagsformen innebär att delägarna icke har något personligt betalningsansvar för de skulder som uppkommer i rörelsen mäste också aktiebolagslagen underkastas en ingående kontroll från det allmännas sida. Delta föder bl. a. krav pä noggranna regler om redovisning o, d. av bolagens förhållanden och om särskild granskning, s. k. revision, av denna redovisning. Detta är givetvis ocksä ägnat alt ytterligare komplicera lagen.

Utredningen lade fram sitt förslag till ny aktiebolagslag 1971. Av olika skäl kom man i del fortsatta lagstiftningsarbetet att slå in på de partiella reformernas väg. Vikliga delar av akliebolagsutredningens förslag gjordes sålunda år 1973 lill föremål för en provisorisk lagstiftning.

I arbetet med aktiebolagsrättens modernisering har luren nu kommit lill ett genomförande av resterande delar av akliebolagsutredningens förslag. Förslaget följer i dessa delar samma grundlinjer som nu gällande aktiebolagslag. Med hänsyn härtill kan den nu aktuella andra etappen av lagstiftningsprojektet betecknas som en reform som i myckel har teknisk karaktär. Formellt sett framträder dock propositionens förslag som en tolalreform av aktiebolagsrätlen genom att 1944 års aktiebolagslag ersätts med en helt ny lag, I formellt hänseende har den nya aktiebolagslagen enligt mitt förmenande stora förtjänster. Genomgående har man strävat efter att förenkla den nuvarande aktiebolagslagens överflöd på detaljbeslämmelser. Man har också kraftigt beskurit de vidlyftiga formaliteter som enligt gällande lag måste iakttas i olika sammanhang och sorn i praktiken ofta visat sig inte ha någon rimlig funktion att fylla.

Jag vill erinra om att den nuvarande lagens strävan att uttömmande och detaljerat reglera samtliga frågor som kan tänkas komma upp i etl aktiebolag måste ses mot bakgrunden av Krugertidens erfarenheter. Man gick emellertid alltför långt i sin strävan att få ett uttömmande och fullständigt lagsystem. Denna uppläggning av lagstiftningen har nämligen lett lill stora svårigheter i den praktiska tillämpningen både för företagen själva och för myndigheterna, främst då för patent- och registreringsverket. Vid den hearing vi hafl i utskottet med bl. a. företrädare för näringslivet har det ocksä omvittnats att man från företagshåll är mycket nöjd med att 1944 års lag nu ersätts med en mera tidsenlig lagstiftning.

Jag vill här emellertid också betona att även det nu framlagda förslaget rymmer åtskilliga nyheter av sakligt betydelsefull karaktär. Man kan särskilt peka på de föreslagna bestämmelserna om vidgad redovisningsskyldighet, om en skärpt kontroll av inbetalningar av aktiekapitalet och om utvidgning av den krets av bolag som åläggs all anlita auktoriserad eller godkänd revisor samt om avskaffande av reglerna för obligatorisk avsättning lill skuldregleringsfond.

Herr talman! Efter detta lilla försök från min sida alt placera in det

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

framlagda lagförslaget i ett större sammanhang vill Jag nu övergå lill att kortfattat redogöra för de frågor i förslaget där delade meningar framkommit under utskottsbehandlingen.

Till betänkandet har fogats 8 reservationer. I tre fall tillhör Jag själv reservanterna, och Jag skall något beröra mitt ställningstagande i del sammanhanget. Andra reservanter kommer senare att närmare utveckla vår ståndpunkt i dessa frågor.

Först gäller det då frågan om hur man skall tillgodose de anställdas krav på ökat inflytande i aktiebolagen. Propositionens lagförslag förbigår denna vikliga fråga med fullständig tystnad. Förslaget konserverar alltså den nuvarande maktstrukturen i företagen och håller fast vid det traditionella Juridiska synsättet, att endast aktieägarna är intressenter i bolaget. Lagen reglerar därför bara aktieägarnas inbördes mellanhavanden och deras förhållande till borgenärerna. Detta har från centerpartiets och folkpartiets sida inte kunnat accepteras. I reservationen I framhåller vi att man successivt mäste komplettera den nya aktiebolagslagen med bestämmelser som tillgodoser de anställdas krav på ökat inflytande och vidgad medbestämmanderätt i aktiebolagen.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservationen 1.

1 reservationen 2 har ledamöterna från moderata samlingspartiet gett uttryck för en rakt motsatt uppfattning i denna fråga. Enligt deras mening bör riksdagen i stället ge regeringen till känna att bestämmelser som ger de anställda rätt till insyn och medbestämmanderätt i princip inte hör hemma i aktiebolagslagen och alt man således i det fortsatta lagstiftningsarbetet i möjligaste mån bör undvika all införa sådana bestämmelser i denna lag.

Herr talman! Av vad jag redan sagt framgår att centern inte kan ansluta sig till del synsätt som kommer till uttryck i den reservationen. Jag yrkar därför avslag på reservationen 2.

Vad beträffar reservationen 3 gäller denna reservation frågan om minimigränsen för aktiekapital. Den frågan har flera gånger behandlats av riksdagen. Centerpartiet har hela liden hävdat att den år 1973 införda minimigränsen pä 50 000 kr. är för hög och att gränsen i stället bör bestämmas till 20 000 kr. Det är framför allt de små rörelsedrivande förelagen som vi tänker på. Till följd av övergångsbestämmelserna är de tvungna att planera för en kapitalhöjning lill 50 000 kr. senast den I Januari 1979, om de vill fortsätta att bedriva sin rörelse i aktiebolagsform.

För småföretagens del har läget ljusnat en aning genom att riksdagen 1974 beställde en utredning om huruvida man i.svensk rätt skall införa en särskild företagsform för de mindre företagen. Del finns flera exempel på en sådan för de mindre förelagen särskilt anpassad förelagsform i andra länder, bl. a. i Danmark och Västtyskland. Kravet på kapitalinsats i denna bolagsform är genomgående lägre än i de egentliga aktiebolagen och brukar motsvara ca 20 000 svenska kronor. Del är min förhoppning att ulredningen verkligen kommer fram med förslag till en sådan mellanform, lämplig för mindre och medelstora företag.

I avbidan på all detta utredningsarbete blir färdigt vill emellertid vi som står bakom reservation nr 3 att minimigränsen för kapital sänks till 20 000 kr. Detta skulle avsevärt underlätta de små företagens planering för de närmaste åren. Liknande krav har, som sagt. tidigare framförts här i kammaren av bl. a, centerpartiet. Jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservation nr 3.

1 reservation nr 6 hemställs att propositionens förslag ändras så, alt bestämmelserna om jäv för revisor icke skall hindra att den ene revisorn i ett dotterbolag, som har två revisorer, kan vara anställd som tjänsteman i moderbolaget. Reservanternas krav är inte mer uppseendeväckande än alt vi vill ätt den nuvarande lagens bestämmelser på denna punkt behålls oförändrade även i fortsättningen. Vid den hearing som Jag nämnde tidigare vitsordade företrädare för regeringens kansli att man inte känner lill några konkreta fall där den nuvarande regeln har gett upphov lill missförhållanden. Företrädare för såväl del privata näringslivet som de statliga affärsverken framhöll ä sin sida att den nuvarande regeln ger moderbolaget en värdefull kontrollmöjlighet beträffande koncernens förhållanden och att man var angelägen om alt regeln skulle behållas. Under dessa omständigheter har vi som ställt oss bakom reservation nr 6 ansett att det inte f n. föreligger något behov av att företa lagändringar på denna punkt. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 6.

Till utskottets belänkande i övrigt har fogats tre separata reservationer av de utskollsledamöler som företräder moderata samlingspartiet. Reservation nr 4 gäller nyemission lill underkurs, nr 5 frågan om användande av främmande språk i styrelsearbetet och nr 7, slutligen, undantag från låneförbudel. Utskottets övriga ledamöter har inte kunnat biträda de Synpunkter som reservanterna här för fram. Delsamma gäller om reservation nr 8, som har avlämnats av herr Israelsson och som berör utlännings rätt att förvärva aktier i svenska förelag.

Herr talman! Jag vill sluta med att än en gäng yrka bifall till reservationerna nr 1, 3 och 6, På övriga punkter yrkar Jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Den nu gällande aktiebolagslagen kom till för mer än 30 år sedan. Sedan dess har näringslivet och de former i vilka det verkar undergått betydande förändringar. Visserligen har akiiebolagslagsiift-ningen lid efter annan blivit föremål för översyn, nien den kan inle anses motsvara de krav som ur samhällelig synpunkt bör ställas pä en för näringslivet och samhällel så väsentlig lagstiftning. De senaste årtiondenas förändringar i olika avseenden i samhället har också haft betydelse för akiiebolagsväsendet.

En modern aktiebolagslagsliftning är av stor betydelse bl, a. ur social synpunkt för dem som arbetar i bolagen Ijksopn för 'samhället i dess helhet. Det nu framlagda förslaget syftar lilj att på ett effektivare sätt

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

utforma normer för aktiebolagen som svarar mot nutida förhållanden. Lagrådet har om förslaget uttalat alt en lagstiftning byggd på förslagets principer är ändamålsenlig.

Herr talman! Vad Jag nu har anförl är ett korlfattat referat av de allmänna synpunkter som riksdagens första särskilda utskott anförde i utlåtande nr I till 1944 års riksdag. Utlåtandet gällde det förslag lill ny akliebolagslagstiftning som sedermera blev 1944 års aktiebolagslag. På kammarens bord ligger nu det förslag som innebär alt 1944 års aktiebolagslag i sin tur ersätts av en ny lag, I allt väsentligt tycker Jag att man kan överföra vad jag har refererat från 1944 års utskott - när 1910 års aktiebolagslag skulle upphöra - till dagens debatt och behovet av att nu ersätta 1944 års aktiebolagslag. Del råder i dag enighet i lagutskottet och sannolikt också i kammaren om att det är angelägel att anta den nya aktiebolagslagen. Jag tror alt det är en mening som ocksä omfattas av näringslivet och arbetsmarknadsorganisationerna, som i så stor utsträckning kommer att vara beroende av lagens utformning.

En av flera riktlinjer för lagstiftningen mäste vara att få till stånd sädana lagar all de är enkla att hanlera och lätt förståeliga i den praktiska lill-lämpningen. Delta skall gälla både för enskilda och för myndigheter. Vi möts ofta av den kritiken från många medborgare all lagarna är svårförståeliga. Många människor anser att lagarna är alltför komplicerade i sin tekniska utformning och att de byts alltför ofta. Många anser sig bli utsatta för en alltför långt gående lagstiftning på åtskilliga områden. Jag tror, herr talman, all vi gör rätt om vi tar den kritiken på allvar. Men det förslag lill aktiebolagslag som vi nu diskuterar behöver kanske inte la ät sig så myckel av den kritiken. Förslaget innebär åtskillig förenkling i förhällande till nu gällande regler, men det är en komplicerad materia det behandlar.

En hel del av lagutskottets belänkande gäller frågan var gränsen skall dras i fråga om innehållet i aktiebolagslagen. Närmare bestämt gäller det om man i aktiebolagslagen skall införa frågor som kan sammanfattas under begreppet vidgad företagsdemokrati. Utskottels ordförande herr Svanström berörde de frågorna.

Även om den nu föreslagna lagen innebär en förenkling i förhållande lill den hittills gällande går det knappast att komma ifrån att även den nya aktiebolagslagen måste anses vara en ganska komplicerad lag. Den upptar i första hand regler om det inbördes förhållandet mellan delägarna i ett bolag och om förhällandet mellan delägarna och tredje man. Vi har inte kunnat enas i utskottet huruvida regler som gäller ytterligare medbestämmanderätt för anställda i företagen skall tas in i aktiebolagslagen eller om de som hittills skall bli föremål för speciallagstiftning. Utskottsmajoriteten hävdar att det i dag inte är möjligt att ge svar på en sä elementär fråga som om den väsentliga basen för företagsdemokratiska förändringar i beslutsprocessen i förelagen bör vara förhand-lingslagsiiftningen eller om sådana förändringar kan komma förhandlingsvägen, eller om del i stället skall bli fråga om att tillskapa nya organ

direkt via den associationsrätlsliga lagstiftningen. Man bör inte, säger utskottsmajoriteien, frän riksdagens sida nu söka slå fast i vilken utsträckning de framtida reglerna om arbetstagarinflytande i företagsorganen bör intas i själva aktiebolagslagen eller om man bör behålla den nuvarande ordningen med speciallagstiftning eller avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Jag kan gärna skriva under på vad utskottsmajorilelen säger - att det ingalunda är självklart att alla frågor rörande löntagarinflytande mäste kunna utläsas av själva aktiebolagslagen. Jag vill i själva verket gä ett steg längre. Vi menar nämligen från moderat håll att det är logiskt att även i framliden den associationsrättsliga lagstiftning, som aktiebolagslagen utgör, i första hand skall reglera ägarnas inbördes mellanhavanden och deras förhållande lill tredje man. Vi hävdar det inle minslav praktiska skäl, därför att den, som vi menar, redan tillräckligt omfattande och invecklade aktiebolagslagen, trots de förenklingar den nya lagen innebär, blir än mer komplicerad och svårtillgänglig om man dessutom skall ta in regleringar av många och ofta svåra företagsdemokratiska problem som kan bli aktuella. Men detta innebär inte, herr talman, och Jag vill gärna stryka under del, alt vi skulle ställa oss vid sidan när del gäller krav på ökat inflytande och vidgad medbestämmanderätt åt anställda i företagen. Jag vill betona vad vi säger i reservationen 2, alt om del önskvärda i en sådan utveckling torde det råda enighet i vårt land. Däremot tycker Jag att utskottsmajoriteten kanske gör sig skyldig till en logisk kullerbytta om man samtidigt ifrågasätter om reglerna rörande löntagarinflytande måste kunna utläsas ur själva aktiebolagslagen och säger - med hänvisning till den från moderat håll framförda synen all man skall skilja på associationsrätlsliga regler och arbetsrätlsliga regler - alt den synen på aktiebolagens funktionella roll gör ett verklighels-främmande och föråldrat intryck.

Herr talman! Vad det här gäller är ju att skapa ett lagverk som pä bästa möjliga sätt kan fungera i del praktiska arbetet och som ocksä kan vara så lättillgängligt som möjligt för dem som skall tillämpa det och som berörs av det. Till dess all vi blivit överbevisade om motsatsen, så har vi den meningen att det sker bäst genom att de associationsrätlsliga reglerna tas upp i aktiebolagslagen och att de arbetsrätlsliga reglerna -de som här gäller vad vi kallar utvidgad företagsdemokrati och ökad medbestämmanderätt för de anställda - tas upp i speciallagstiftningen som har skett hittills. Inriktningen bör, som vi moderata ledamöter säger i reservationen 2, vara att man i det fortsatta reformarbetet behäller den nuvarande gränsdragningen mellan de här båda rättsområdena. Det är vår övertygelse att det är det bästa, när det här lagverket skall hanteras i praktiken. Men skulle det visa sig, i speciella fall, all det finns särskilda skäl som talar för att man skall ha vissa företagsdemokraliska bestämmelser i aktiebolagslagen, så motsätter vi oss inte del.

Herr talman! Önskemålet om nordisk rättslikhet på olika områden av lagstiftningen har vi då och då diskuterat i kammaren. 1 motionen 2167,

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1975/76:44-45

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

,'V>' aktiebolagslag, m. m.

som är avlämnad av fru Jacobsson och mig, har vi tagit upp den frågan närdet gälleraktiebolagslagstiftningen. Vi menardärail det ärett intresse att skapa regler som möjliggör ett så långtgående samarbete som möjligt i en nära framtid med övriga nordiska länder. Utskottet påpekar att en del problem har uppstått i del arbetet och hänvisar bl. a. lill att del har blivit etl nytt läge i och med all Danmark har kommit in i EG, Vi motionärer menar att utvecklingen inom Norden och inom EG kan i etl något längre framtidsperspektiv ge anledning till närmanden också till EG-länderna. Men del finns anledning att stryka under vad utskottet enhälligt säger, nämligen att man nu bör inrikta sig i första hand på de områden av aktiebolagsrätlen där behovet av en nordisk samordning är särskill påtagligt och söka nä lösningardär, även om det skulle medföra uppoffrande av vissa nationella särintressen. Formuleringen "även om detta skulle medföra uppoffrande av vissa nationella särintressen" tycker jag är viktig, eftersom uttalanden från regeringshåll ibland kan ge intryck av att man inle är så intresserad av nordiskt samarbete när det betyder att man från svensk sida nödgas ta hänsyn till inriktningar och åsikter ifrån de andra nordiska länderna som inte stämmer med den svenska regeringens.

Frågan om minimigränsen för aktiekapital behandlas i reservationen 3, Frågan har diskuterats vid flera tillfällen efter det att riksdagen fattade sitt första beslut 1973 om höjning av minimigränsen från 5 000 lill 50 000 kr. För att spara kammarens tid kan Jag hänvisa till den motivering som herr Svanslröm nyss har anförl från denna talarstol.

Herr talman! Ett så komplicerat lagsliftningsverk som aktiebolagslagen innehåller naturligtvis en hel del Juridiskl-ekonomiskl-lekniskl invecklade problem. Ett av dem - där har vi kommit till olika meningar inom lagutskottet, och jag är nu inne på reservationen 4 - gäller frågan om det skall vara möjligt att göra nyemission lill underkurs i ett aktiebolag. Del kan bolaget inte göra f n. och inle heller enligt lagförslaget. Och det medför att ett börsregistreral akliebolag varsaklieriillfälliglvis kanske nolerats omkring eller under pari inle kan genomföra en nyemission. Bolaget kan behöva ett tillskott av kapital, och om det skall kunna få del i ett sådant läge måste del skriva ner sina aktier. Jag tror alla är överens om all del innebär stora praktiska svårigheter. Skulle man införa den möjligheten - och man har från näringslivels sida starkt betonat alt man önskar fä den - så öppnar det vägen för akliebolag all i vissa silualioner pä ell bällre säli än f n. kunna ombesörja sin kapilalför-sörjning. Även om del inleär akluellt i så många fall menar vi reservanter alt aktiebolagslagen inte genom formella hinder bör stoppa denna möjlighet för bolagen alt klara en lämplig finansiering. Ett förelag som vill utnyttja detta och vars aktier vi kan anta ligger i en kurs omkring eller något under pari skulle med den här typen av nyemission kunna få nytt kapital. Frågan gäller ju endast nyemission vid kontant betalning. Del skulle då kanske lättare än annars kunna klara en tillfälligt besvärande situation.

Alternativet till delta är - om man inle väljer den komplicerade vägen all skriva ner aklierna, dvs. sätter ner aktiekapitalet - all företaget kanske måste gå i konkurs eller att det köps upp av andra företag. Det skulle innebära en förstärkning av koncenlrationslendenserna inom näringslivet, vilket inte alltid är så önskvärt. Den tekniska lösning som vi föreslår i reservationen 4 är att den högsta tillåtna procentuella gränsen för underkurs skall sättas lill 20 %. och alt den minuspost som uppkommer när emissionen sker lill underkurs skall utjämnas mot eget kapital eller mot reservfond inom två år från övergångsbeslulet.

När det gäller låneförbudsreglernas utformning och undantag från dem, kommer de frågorna senare att beröras av fru Lindquisl. Jag vill endast här ta upp det som gäller den s. k. släktkatalogen rörande förbud för lån. Riksdagen uttalade 1973 att också s. k. äklenskapsliknande samlevnad borde omfattas av släktkatalogen. Statsrådet har i propositionen funnit all del skulle medföra större nackdelar än fördelar att införa sådana regler och lämnar inget förslag till lösning. Nu vidhåller emellertid lagutskottet riksdagens tidigare uttalande och hävdar att det är otillfredsställande att låneförbudet skall kunna kringgås, t. ex. genom en formell ändring av civilståndet. Eftersom äklenskapsliknande sammanlevnad i sä många andra fall jämställs med äktenskap talar mycket starka skäl för att så skall ske även när det gäller släktkatalogen för låneförbud enligt aktiebolagslagen.

Herr talman! Del är en mängd frågor som har varit föremål för utskottets bedömande under arbetet med denna lag. Naturligtvis är det frågor som har berörts i propositionen och i motionerna men också sädana som har kommit upp under de s. k. hearings utskottet har haft med företrädare för olika intressegrupper och även frågor som framförts i skrivelse till utskottet. I några fall har utskottet föreslagit ändringar i propositionen, i andra fall har utskottet inte - i varje fall inte f n. - ansett sig ha tillräckliga skäl att i det nu förevarande betänkandet behandla frågorna. Åtminstone två av frågorna bör dock enligt min mening bli föremål för ytterligare överväganden, och det har de moderata ledamöterna omnämnt i del särskilda yttrande som vi har fogat till betänkandet. Det gäller där frågan om redovisning av vissa hälftenägda bolag i koncernredovisningen och behörigheten för revisor att inge ansökan om bolags försättande i likvidation. Jag har den uppfattningen att i dessa två frågor ganska starka skäl talar för att man inom en inte alltför avlägsen framlid bör länka sig en förändrad utformning av lagtexten.

Herr talman! Utöver några allmänna frågor har Jag i detta anförande särskilt berört vissa av de reservationer som vi moderater i lagutskottet har ställt oss bakom. De övriga reservationerna kommer fru Lindquisl senare att motivera. Jag kan därför stanna vid att yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 4.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag skall inle hålla någon längre föreläsning i det här

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

ämnet. Dels är tiden knapp, dels tycker jag rent allmänt att det inte tillhör riksdagsarbetel. Jag skall bara ta upp två reservationer.

Reservation nr 1 berör frågan, om förelagsdemokratin skall komma till uttryck i aktiebolagslagen. Det tycker jag är så självklart alt jag inle kan förslå del motstånd som har rests mot del. Om man nu antar en ny aktiebolagslag, så skall del väl av den - och inle av någon annan lag - framgå om de anslällda har medbestämmanderätt. Det räcker alltså alt kort konstalera att del borde vara självklart att de regler vi successivt får fram för medinflytande för de anslällda skall föras in i aktiebolagslagen.

Jag förstår inte det socialdemokratiska motståndet mot detta; departementschefen synes ju vara av samma uppfattning som reservanterna. Del ligger något av Motvalls käring över detta motstånd, och vad sådant skall tjäna till förstår Jag inte.

Reservation 3 gäller minimigränsen för aktiekapitalet. År 1973 höjdes den från 5 000 till 50 000, vilket var nödvändigt och synnerligen angeläget med hänsyn lill alll det skoj som förekom i de små 5 000-kronorsbolagen, inle minst i form av skatteflykt och skattefusk. Förslaget att nu gå tillbaka lill etl lägre belopp är egendomligt, allra helst som en utredning har tillsalls för att utarbeta en ny associationsrättslig form för mindre och medelstora företag. Frågan är väl snarare om inte 50 000 är en för lågt satt gräns och om man inle borde höja den. Om jag inte är felunderrättad ligger den i Danmark på 100 000 kr.

Om vi får en ny associationsform, lämplig för mindre och medelstora företag, finns det inte minsta anledning att sänka minimigränsen för aktiebolagen. Vi skulle alltså hoppa från 5 000 till 50 000 och sedan tillbaka till 20 000! Det får väl vara någon ordning på det här området också!

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 1 och i övrigt till utskottets hemställan.

Lät mig bara tillägga några ord. Jag har själv väckt en motion om likvidation av aktiebolag. Den nuvarande ordningen fungerar inte väl. Bolag som för länge sedan upphört med sin verksamhet blir år efter är påförda både skatt och numera i synnerhet förseningsavgift, vilket vållar många myndigheter myckel arbete lill ingen som helst nytta. Del kostar samhällel stora pengar, och det är totalt meningslöst arbete. Man borde kunna få fram ell syslem som gjorde att bolagen myckel snabbare försvann ur inkomstlängderna. Jag skulle vilja vädja lill regeringen alt ägna intresse åt detta. Det kostar som sagt samhället myckel pengar lill ingen som helst nytta.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I det belänkande frän lagutskottet som vi nu behandlar föresläs en ny aktiebolagslag, I anslutning lill behandlingen av detta lagförslag behandlas ocksä vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1975:1133, vari krävs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag angående tillägg i lagen om aktiebolag av innebörd att utländsk med-

borgare eller utländsk juridisk person får förvärva aktier i svenska akliebolag endast efter tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Utskottet avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till att en pågående utredning har sådana direktiv att önskemål om etl system med tillståndsprövning som motionärerna framför torde komma att bli tillgodosett i utredningens kommande förslag.

Motionen 1975:1133 bygger pä den motivering som anförs i motionen 1975:1627. I denna motion behandlas de utländska, multinationella förelagen i Sverige. Det slår helt klart all dessa förelags verksamhet här har förorsakat problem och kommer att förorsaka än större problem, om inle deras verksamhet snarast bringas under kontroll frän samhällets sida. Dessa utländska multiföretag utgör visserligen ännu en liten del av del svenska näringslivet, men denna del befinner sig i snabbare expansion än del svenskkontrollerade näringslivet. De utländska mulliförelagen har också gjort djupa inbrytningar på vissa nyckelområden som kan ha avgörande betydelse för möjligheterna att föra en självständig nationell ekonomisk politik. I de länder där dessa stora multiföretag skaffat sig etl avgörande inflytande kan de t. ex, genom kapilalhandel förstärka eller dämpa en valutakris efter dessa företags behov eller t. o. m. inverka styrande på den ekonomiska politiken i ett visst land. Man kan inte utesluta att multiföretag kan motverka en av den svenska statsmakten förd ekonomisk politik.

De anslällda i de utlandsägda och fjärrstyrda mulliförelagen befinner sig i ett klart underläge till sin motpart jämfört med anställda i svenskägda företag. Genom sin multinationella struktur kan denna typ av företag uppträda pä ett hänsynslöst sätt mot sina anställda och undandra sig socialt ansvar för den bygd där förelagen ligger. Viktiga beslut om t. ex. nedläggning av förelag fattas utomlands utan att de anställda och deras organisationer har möjlighet att utöva något reellt inflytande pä beslutsfattandet. Genom hot om nedläggning i Sverige och överflyttning av produktionen till låglöneländer, eller till länder som tolererar en sämre arbetsmiljö, kan mulliförelagen öva utpressning vid fackliga förhandlingar om de anställdas villkor. Dessa förelag bedriver också en hänsynslösare nedläggningspolilik än vad svenska företag kan göra. Praktiska exempel på nedläggningshot saknas inte just nu. Både Good Year vid Norrköping och Litions Sweda i Solna riskerar nedläggning. Det ar osannolikt att mulliförelagen medverkar vid lösningen av frågan om de friställdes fortsatta sysselsättning. Den får nog samhället svara för sedan dessa företag under många år bedrivit en vinstgivande verksamhet här i landet.

Avancerad grund- och framtidsforskning är av avgörande betydelse för utvecklingen inom industrin. Vad gäller de utlandsägda mulliförelagen i Sverige är denna forskning som regel förlagd utomlands och ulan-för svensk kontroll. För ett litet neutralt land som Sverige måste det vara viktigt att söka bygga upp en sådan forsknings- och utvecklings-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

potential inom landet.

De utlandsägda mulliförelagen har också haft betydande möjligheter att undandra sig beskattning i Sverige. Genom ekonomiska transaktioner som är interna för förelagen men externa för värdlandet har dessa förelag möjlighet att ta fram vinsterna i det land där det är skatiemässigt fördelaktigast.

Del följer således etl flertal ölägenheter för Sverige av de utlandsägda muliiförelagens verksamhet här. Skyndsamma åtgärder måste vidtas av samhällel för all bringa deras verksamhet under en godtagbar samhällelig kontroll.

Den statliga ulredningen om internationella koncerner i industriländer säger på s. 35: "Tvärtemot ofta framförda synpunkter är del kanske den indusiripolitiskt aktiva nationalstaten som hör framtiden lill medan de internationella koncernerna kanske är slulstegen i en epok," Utredningen liknar denna typ av företag vid "Jätteödlor dömda till tillbakagång i ett nytt klimat för vilket de inte är anpassade".

Herr talman! Motionärerna är av den meningen alt den av utredningen påtalade klimatförändringen måste komma så fort som möjligt. Därför anser vi att pågående utredning angående dessa multiföretag inte behöver avvaktas vad det gäller kontrollen av utländska aktieköp i svenska företag.

Jag yrkar därför bifall lill reservationen 8 i lagutskottets belänkande nr 4.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen' av kammarens förhandlingar.

Herr HAMMARBERG (s):

Herr talman! Min avsikt är all med några ord beröra det föreliggande lagförslaget i stort samt all ta upp reservationerna 3, 6 och 8, Herr Gustafsson i Stockholm kommer sedan all la upp reservalionerna 1, 2 och 5.

Lål mig dä lill all börja med konslatera alt förslaget till ny aktiebolagslag innebären mycket genomgripande och framförallt betydelsefull reformering av ett lagstiflningsområde som i hög grad berör vår näringspolitiska och ekonomiska verksamhet. Reformen är självfallet av myckel stor betydelse för stora löntagargrupper, eftersom etl myckel stort antal av löntagarna är anställda Just i företag som bedrivs i aktiebolagsform. Jag tror mig också väga konstatera alt den modernisering av aktiebo-lagslagsliftningen som vi nu är beredda alt genomföra är efterlängtad av näringslivet i stort.

Redan vid 1973 års riksdag gjordes vissa ändringar i 1944 års aktiebolagslag. Då infördes förbud för akliebolag att lämna lån till aktieägare, och samtidigt höjdes minimigränsen för aktiekapitalet till 50 000 kr. Denna höjning skall väl också ses mot bakgrunden av all gränsen legal oförändrad vid 5 000 kr. ända sedan 1895.

Under 1960-lalel och under de förslå åren av 1970-lalel ökade anlalel aktiebolag myckel kraftigt, nämligen frän 44 000 år 1960 till 133 000 år 1972. Det kan inom parentes också sägas all år 1972 bildades över 18 000 nya akliebolag.

En av anledningarna lill den stora nybildningen av akliebolag var säkerligen de generösa äterlåningsregler som fanns före 1973 i kombination med del myckel låga minimibeloppet, 5 000 kr., för akliekapilalel. Möjligheten att bilda aktiebolag och utnyttja della för skalleflyklslransak-tioner var således myckel stor.

Det finns i del här sammanhanget anledning alt erinra om all aktiebolaget är en förelagsform där ägarna själva inte svarar personligen för bolagets åtaganden och förpliktelser. Med hänsyn härtill är del självfallet myckel viktigt all aktiebolagslagen innehåller regler föran skydda borgenärer och de anslällda. De nya trygghetslagar till de anställdas skydd som vi fåll under de senaste åren gör alt kravet pä kapital är myckel större i dag än tidigare.

I reservationen 3 framhålles att kravet på etl minimikapital pä 50 000 kr. skapar svårigheter för nyetablering av mindre förelag. Det kan kanske ligga något i ett sådant resonemang, även om reservanterna inte kunnat anföra ett enda exempel på en nyetablering som inte kommit till stånd på grund av att gränsen för aktiekapitalet satts till 50 000 kr.

Riksdagen beslutade 1974 att frågan om en förelagsform för mindre och medelstora förelag förutsättningslöst borde utredas och all utredningen borde ske så skyndsamt alt förslaget skulle kunna framläggas och träda i kraft innan övergängsliden för äldre bolag med krav pä höjning av aktiekapitalet löper ut år 1978. Della utredningsuppdrag har givits åt 1974 års bolagskommilté. Trots all regeringens begäran om utredning har verkställts, trots att ulredningen kommit i gång och hunnit en bra bil pä väg i arbetet har reservanterna återkommit med krav pä sänkning av aktiekapitalsgränsen till 20 000 kr. redan nu. Jag tycker nog att man kunnat lugna sig och invänta resultatet av den pågående ulredningen.

Från utskottets sida vill vi också framhålla vikten av att man inte genom ett temporärt beslut om en sänkning av minimigränsen i onödan komplicerar de invecklade problem av civilrättslig, skatterättslig och lagteknisk art som övergängsregleringen för de äldre aktiebolagen redan nu ger upphov till.

Jag vill sedan övergå till att säga några ord om reservationen 6 som rör frågan om revisorsjäv. Där framhåller reservanterna att enligt nuvarande regler kan i dotterföretag som har två revisorer en av dem vara tjänsteman i moderbolaget. Reservanterna understrykeratt de finner det anmärkningsvärt att enligt propositionens förslag denna regel slopas. Som motiv för denna inställning har de i utskotlsdiskussionen påpekat att om man har två revisorer så kan man pruta litet på Jävskravet när del gäller en av revisorerna.

Jag vill hänvisa till en mening i reservationen där man säger följande:

"Förslaget i propositionen om att den nu gällande regeln bör slopas.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

synes enbari ha förestavats av principiella skäl,"

Detta är nog rikligt, men lät mig i sä fall också fä understryka att del skälet är förestavat av en mycket betydelsefull och viktig princip, nämligen principen om att en revisor skall ha en självständig och helt oberoende ställning. Vid den hearing som utskollet hade underslröks ocksä den positiva insiällningen lill självständighei och obundenhei. Men del framfördes ändå frän något håll att man kunde göra en avvikelse om praktiska skäl förelåg. Reservanterna framhåller att del har gäll bra hittills och att man frän näringslivet påpekat alt den nuvarande regeln gett en värdefull kontrollmöjlighet. Låt så vara att del gått bra hittills. Men varför skall man då göra avsteg från en princip som man-åtminstone Jag personligen - betraktar som sä väldigt betydelsefull och viktig?

När det gäller de praktiska skäl som åberopats så gäller enligt vad jag kan förslå att del enligt den nu föreliggande propositionen är möjligt för de fristående revisorerna alt rådfråga och anlita internrevisorer för medhjälp och ändå bibehålla sin egen självständiga och fria ställning. De fristående revisorerna skall naturligtvis också ha ansvaret. Det bör således vara möjligt alt med bibehållande av revisorernas ojäviga ställning lösa de praktiska frågor som dragits upp vid denna hearing och i andra sammanhang i utskotlsdiskussionen och även i någon av del flertal skrivelser som utskottet har fått.

Herr talman! Med understrykande av betydelsen av att revisorer i dotterföretag intar en fri och obunden ställning gentemot företaget biträder Jag propositionen på denna punkt liksom i övrigt.

Lät mig sedan till slut säga några ord om reservationen 8, som är den sista i raden av reservationer av herr Israelsson och som han här också nyss lagt några synpunkter på.

Herr Israelsson framhåller att ell flertal olägenheter uppstår genom alt företag i Sverige styrs av multinationella företag ulan en tillräcklig nationell svensk kontroll. Jag delar i långa stycken herr Israelssons synpunkter, och Jag anser all det är önskvärt med åtgärder för ökad kontroll av det utländska inflytandet i del svenska näringslivet. Jag tror också jag vågar påstå alt det är den uppfattningen som tagit sig ullryck i all det sedan 1973 flnns, som herr Israelsson påpekat, en utredning som i sina direktiv har att ifrån här berörda synpunkter överse 1916 års lag om inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom. Det är min förhoppning att denna utredning dels skall Jobba mycket snabbi, dels komma fram till förslag som innebär en effektivisering av kontrollen över de multinationella förelagen.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan innebärande avslag på de nämnda reservationerna.

Hen SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av herr Sjöholms och herr Hammarbergs uttalanden beträffande den reservation som tar upp frågan om en sänkning av minimiaktiekapitalet vill Jag påpeka, att det finns anledning alt

verkligen se allvarligt på de svårigheter för legitima företagare som har inträtt.

Herr Hammarberg ville påstå att vi inte hade kunnat redovisa etl enda exempel på den saken. Men han är ocksä medveten om att i den hearing utskottet hade framfördes fortfarande önskemål i den här riklningen.

Herr Hammarberg själv sitter i den utredning som enligt vad jag kan förstå skulle ha lill uppgift att föreslå någon mellanform av bolag av den typ som finns i andra länder. Men tyvärr tycker jag mig ha hört att man inte med säkerhet kan påräkna all en sådan särskild företagsform kommer all föreslås. Del får vi Ju se så småningom.

I varje fall vill jag påpeka alt jag personligen i del tidigare sammanhang, när vi behandlade frågan, har sagt att Jag inte finner del uteslutet att minimikapital för akliebolag kan komma all höjas från 50 000 kr. om man samtidigt får en mellanform där kapitalinsatsen stannar omkring 20 000 kr.

Sedan vill jag, herr talman, understryka alt vi ifrån vår sida också är angelägna att se lill att bolagsformen eller andra former av företags-redovisning inte utnyttjas för skatteflykt och liknande. Vi inom centern är lika angelägna som man är på varje annat håll att sådan verksamhet skall stävjas.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

A'>' aktiebolagslag, m. m.

Hen ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hammarberg och Jag är nästan överens i sakfrågan. Det enda som skiljer oss åt är tidpunkten när man skall vidta åtgärder emot dessa multiföretag. Jag anser att när det gäller inköp av aktier i svenska företag borde man redan nu kunna göra en beställning av lagregler, medan herr Hammarberg menar alt utredningen bör avvaktas.

Skillnaderna är så små alt vi väl inte har anledning att tvista vidare om dem i dag.

Herr WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Reservationerna 2 och 3 har berörts här i några inlägg. Om Jag först håller mig till reservationen 3 rörande minimigräns för aktiekapital så är ett väsentligt skäl till att vi ställt oss bakom reservationen all det inom näringslivet som helhet i dag är för litet nyföretagande. Vi anser all den höjning av aktiekapitalet, som enligt vår mening kom till stånd alltför hastigt, blev för stor och har förhindrat en önskvärd nyetablering av seriösa företag. Vi anser också att den har motverkat syftet med reformen, som var att trygga både anställdas, samhällets och borgenärernas krav på tillräckligt ekonomiskt underlag för verksamheten. Det kan medföra ekonomiska svårigheter för de förelag som redan finns.

Nu säger herr Hammarberg att man bör avvakta bolagskommitténs förslag, innan man företar en sänkning av minimigränsen. Jag tycker det är ell egendomligt resonemang. Vi kan väl ändå räkna med att den nya bolagsform, som lär komma till, knappast har en minimigräns för kapitalinsats som ligger så högt som vid 50 000 kr.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Jag hävdar fortfarande all del, när riksdagen fattade beslutet 1973, var fel all ta den stora höjning av aktiekapital som då skedde.

Beträffande reservationen 2 vänder jag mig närmast till herr Sjöholm, som tycker det är självklart att dessa regler om ökat inflytande för de anslällda skall finnas i aktiebolagslagen. Del var egentligen det enda argument som herr Sjöholm hade all anföra. Men lät oss då beakta att regler om företagsdemokrati och medbestämmanderätt i arbetslivet kan vara likartade för olika företagsformer. Vi har också lag om ekonomiska föreningar och lag om handelsbolag. Vi kanske får en särskild lagstiftning för den bolagsform som herr Hammarberg utreder i sin bolagskommitté. Är det dä lämpligt och praktiskt att likartade regler skall finnas i alla de här lagarna, tynga dem och göra dem mer svårhanterliga?

En annan sak: Det är inte bara de anställdas intresse som kommer in i bilden. Det förs ocksä diskussion om att del allmännas intresse skall beröras. Då blir del inle bara en sammanblandning av associationsrätlsliga frågor och arbetsrätlsliga frågor, ulan dä kommer den allmänna förvalt-lingsräiten in i bilden och kommunalrälten som en del av förvaltningsrätten.

Allt della tycker jag talar för att man, sä länge det inle är speciella skäl som har anförts, skall hålla isär lagstiftningen belräffande i första hand associationsrätten och arbetsrätten.

Herr HAMMARBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Det är alldeles riktigt, som herr Svanslröm påpekar, att vid den hearing som utskollet hade underslröks de synpunkter som reservanterna har fört fram om svårigheterna att med den här höga aktiekapitalsgränsen bilda små företag. Men fortfarande kvarstår vad jag anmärkte gentemot reservanterna, nämligen all representanterna för organisationerna inte gav ett enda exempel som visade att det skulle ha blivit mer nyetablering om gränsen hade varit lägre.

Lål mig sedan la upp resonemanget om att man skall företa en sänkning av gränsen nu, innan ulredningen har kommit fram med sitt förslag. Om man sänker gränsen lill 20 000 kr. får man med all säkerhet en del nybildade bolag som, när sedan den nya lagen kommer, måste höja sitt aktiekapital därför att det inte faller inom ramen för de bestämmelser som kan finnas i den nya lagen.

Vi skapar sålunda, som Jag tidigare påpekat på olika områden ytterligare svårigheter alt klara alla mycket svårlösta tekniska problem. Vi får en ny grupp av bolag som kommer att beröras av övergångsbestämmelserna. Det är det som Jag tycker är helt onödigt, när utredningen ändå har till uppgift att arbeta fram sitt material så snabbi alt ett förslag kan läggas fram innan övergångstiden är till ända.

Herr SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att också herr Hammarberg har observerat det starka önskemål om lägre minimigräns för aktiekapital som före-

tagsamhelen har. Lagutskottet har självfallet hört representanter för den Nr 44

seriösa företagsamheten. Fredagen den

Men om det räcker med 20 000 kr. i aktiekapital för nyetablerade ak- 12 december 1975

tiebolag och den kommitté som herr Hammarberg sitter i lägger fram________ _

ett förslag om en mellanform för förelag med ett minimikapital kring Ny aktiebolagslag,

20 000 kr., vilket förslag sedan blir lag, sä hoppas Jag att det skall vara m. m.
möjligt att föra över såsom akliebolag till den nya företagsformen. Dä
blir det inle särskilt besvärligt med de varierande beloppen i aktiekapital.

Herr HAMMARBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! När herr Svanström så starkt poängterar att även jag har uppmärksammat småföretagens problem efter hearingen i utskottet, vill Jag för jämviktens skull tala om alt bolagskommittén också har haft en hearing med representanter för näringslivet och olika myndigheter. Där framfördes liknande synpunkter, men jag vågar påstå att del övervägande intrycket var all dessa representanter ställde sig myckel frågande och undrade: Varför diskuteras den här sänkningen nu? Etl förelag med någorlunda självaktning vill ju ha en egen bil, och bara värdet pä den ligger omkring den lägre gräns som har ifrågasatts.

Jag skall inte blanda in kommitténs arbete i diskussionen, men när herr Svanslröm säger att Jag har upptäckt småföretagens problem vill jag hävda att Jag även har upptäckt andra saker.

Hen GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! I lagutskottets betänkande 1975/76:4 behandlas propositionen 1975:103 med förslag lill ny aktiebolagslag.

Propositionens förslag innebär all 1944 års aktiebolagslag skall ersättas av en helt ny. reviderad lag. Det är ell mångårigt utrednings- och förberedelsearbete som därmed fullbordas, Ulredningen tillsattes redan 1960, och det har med andra ord tagit 17 är innan arbetet fullföljts och lagen kan träda i kraft. Det är en alltför lång tid enligt min uppfattning.

Frågorna om ett ökat inflytande för de anslällda har under senare tid aktualiserats i allt högre grad. Arbetslivets demokratisering är den logiska påbyggnaden på den politiska och sociala utveckling som ägt rum i vårt land under de senaste årtiondena. Denna utveckling har inneburit en fortgående förbättring av arbetstagarnas situation. Lönerna har stigit och den sociala tryggheten byggts ut. Strävandena mot ökad Jämlikhet har fått kraftigt gensvar. Fördjupad demokrati och vidgade möjligheter all påverka de egna levnadsvillkoren är i dag för de flesta självklara krav.

Som en följd av dessa krav har också genomgripande förändringar
skett på senare tid, bl. a, i lagstiftningen. Sålunda har siyrelserepresen-
lalion för de anställda genomförts i form av särskild lagstiftning - en
slyrelserepresentalion som bl. a, omfattar aktiebolag och ekonomiska för
eningar. Ett omfattande utredningsarbete som rör de s. k. ;j 32-frågorna
har nyligen avslutats, och en proposition med anledning av detta arbete
förväntas i början av nästa år. Även i samband med tillkomsten av den 59

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

nya aktiebolagslagen har frågan om ett ökat inflytande för de anställda tagits upp.

Redan i utredningen, som avgav sitt belänkande 1971. reserverade sig LO:s och TCO:s representanier och framhöll att frågan om etl ökat inflytande för de anställda även i aktiebolagen måste lösas. Denna uppfattning stöddes av LO och TCO i de remissvar som organisationerna avgav över ulredningen. Året efter - 1972 - tillgodosågs också organisationernas krav genom tillkomsten av den särskilda lagen om slyrelserepresentalion för de anställda i bl. a. större akliebolag. Denna lagstiftning, som är provisorisk och löper t. o. m. utgången av juni 1976, är f n, föremål för en utvärdering. Industriverket har i en särskild utredning lagt fram förslag till förändringar av lagstiftningen, och den ulredningen är föremål för remissbehandling.

Fyra motioner som har väckts i anledning av den aktuella propositionen tar upp frågan om vidgad företagsdemokrati i aktiebolagen. Två folk-parlimotioner innehåller yrkanden av innebörd att riksdagen hos regeringen skall begära att en parlamentarisk utredning tillsätts med representanter även för arbetsmarknadens parter och med uppdrag att utarbeta förslag till en ny bolagslagstiftning som ger de anställda en med kapitalägarna likvärdig ställning.

I en centerpartimotion hemställs "att riksdagen beslutar att hos

regeringen begära förslag lill ändringar av aktiebolagslagen i syfte all säkerställa ett ökat inflytande för de anställda i sådana företag som drivs i aktiebolagsform".

I en moderatmotion las den lagtekniska sidan av den problematik som
nu har aktualiserats av del pågående och planerade reformarbetet för
demokratisering av arbetslivet upp. I denna motion framhålls det an
gelägna i "att man i en framtida lagstiftning, liksom hittills, håller isär
frågor om det allmännas och de anställdas intressen i bolagen från de
juridiskl-iekniska frågorna, vilka behandlas i aktiebolagslagen". I mo
tionen hemställs "all riksdagen uttalar att regeringen vid det fort
satta reformarbetet beaktar vad i motionen anförts angående vikten

att skilja mellan aktiebolagsrättsliga regler och regler för s. k. förelagsdemokrati".

Utskottet har avstyrkt bifall till de motioner som jag här redogjort för och anser sammanfattningsvis att riksdagen inte nu bör ta initiativ till en översyn av aktiebolagslagen i syfte att säkerställa en lagfäsi medbestämmanderätt för de anställda,

I reservationen 1 lill lagutskottets betänkande framhålls beträffande de tre förstnämnda motionerna att utskottet bort hemställa "att riksdagen

--- som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört om

nödvändigheten av alt aktiebolagslagen genom successiva reformer kom
pletteras med bestämmelser som tillgodoser de anställdas krav på ökat
inflylade och vidgad medbestämmanderätt i aktiebolagen". I reserva
tionen 2 följs moderalmolionen upp på det sättet att där anförs att ut
skottet bort hemställa "alt riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört angående viklen av att man i det fortsatta reformarbetet beaktar den lagtekniskt motiverade skillnaden mellan akliebolagsrättsliga regler och regler angående företagsdemokrati".

Folkparti- och centerpartimotionerna följer i stort sett samma linje i sin argumentering. Där påpekas bl. a. att man inom ramen för aktiebolagslagen bör vidareutveckla systemet med slyrelserepresentalion för de anställda och pä sikt ge dem en med kapitalägarna likvärdig ställning inom företaget. När man nu skall la ställning till den viktiga frågan om ökat inflytande för de anställda i aktiebolagen måste man beakta inte bara de reformer som redan genomförts i form av lagstiftning och på annat sätt utan också de reformer som planeras på området för medbestämmanderätt och företagsdemokrati.

Att redan nu besluta om en genomgripande översyn av den nya aktiebolagslagen för att åstadkomma företagsdemokraliskt tillfredsställande maktstrukturer i bolagen är mindre lämpligt mot bakgrund av det arbete som pågår pä detta område. Sålunda måste man enligt utskottets mening avvakta det arbete som f n. pågår med en översyn av lagen om slyrelserepresentalion för de anställda.

Än viktigare är naturligtvis den kommande propositionen i anledning av S 32-ulredningens betänkande om medbestämmanderätt. Den lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 Januari 1977. Parterna pä arbetsmarknaden känner i dag inte till annat än huvuddragen i den kommande propositionen. När den lagen har antagits av riksdagen mäste arbetsmarknadens parter få tid pä sig alt ta ställning till hur det nya systemet med medbestämmande skall utformas.

Först när den nya lagstiftningen har trätt i kraft och verkat en tid, torde organisationerna ha möjlighet att mot bakgrund av de erfarenheter som man då vunnit ta en slutgiltig ställning lill utformningen även av det associationsrätlsliga systemet. Det är t. ex. ingalunda självklart att det, som det framhålls i motionerna, skall vara fråga om att inom aktiebolagsramen ge de anställda en representation, som på sikt skall ge dem en med kapitalägarna likvärdig ställning inom företaget. Här kan man myckel väl tänka sig andra system. Jag vill bara erinra om all del f n, pågår en debatt om samhällets möjligheter till inflytande i vissa akliebolag. Direktiven lill den av regeringen tillkallade utredning som skall överväga frågan om s. k, löntagarfonder pekar återigen på andra framgångsvägar.

Allt delta bekräftar att det nu är för tidigt att säga var tyngdpunkten skall läggas när det gäller alt skapa en företagsdemokratisk ordning i företagen. Om frågan om ändringar i den nya aktiebolagslagen i syfte att ge de anslällda rätt till medbestämmande och insyn nu skulle tas upp, finns det i stället risk för att den utveckling mot fördjupad företagsdemokrati som f n, pågår på bred front och längs olika utvecklingslinjer kommer att stoppas upp och försenas. I dag är del inte ens möjligt - det framhålls av utskottet - att ge svar på en så pass grundläggande fråga som huruvida lyngdpunkten i ett nytt medbestämman-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

A';' aktiebolagslag, m. m.

desystem skall ligga på avtal eller om det blir fråga om att tillskapa nya organ direkt via lagstiftningen. Innan man kan lämna svar på dessa frågor, är det inte möjligt att ange direktiv för en ny akliebolagsutredning.

Mot bakgrund av de krav som ställs i folkparti- och centerpartimotionerna är reservationen 1 ell magert aktstycke, I reservationen talas det inte längre om någon parlamentarisk utredning. Det talas om "delreformer" och inarbetande i aktiebolagslagen av annan särlagstiftning på arbetslivets område. Vad man i folkparti- och centerpartireservationen främst kräver är att de nuvarande reglerna om arbetsiagarledamöter i styrelser skall inarbetas i aktiebolagslagen i samband med alt den nuvarande försöksverksamheten upphör den 30 Juni 1976,

Här bör dock observeras att den nya aktiebolagslagen inte är avsedd att träda i kraft förrän den 1 januari 1977. Reservationen innebär med andra ord att antingen skall arbetslagarna inte ha- något inflytande alls i aktiebolagen under det senare halvåret 1976 eller också skall man för att tillfredsställa en viss klåfingrighet börja ändra i en lag som befinner sig i dödsryckningar. Något praktiskt ändamål tjänar inte ändringen. Jag tycker inle att någon av dessa vägar bör beträdas. Vi bör avvakta den vidare utvecklingen på delta område.

En annan sak som reservationen inte har beaktat är att styrelserepresentationslagen, som Ju förutsätts upphöra den 30 juni 1976, inle gäller enbart aktiebolag utan även ekonomiska föreningars styrelser. Även där skulle dä arbetstagarnas representation och inflytande bortfalla.

Jag vill emellertid framhålla att det i ett längre tidsperspektiv är självklart att den allmänna associationsrätlsliga lagstiftningen inte kan med tystnad förbigå de anställdas intresse i företagen. Där har Jag samma uppfattning som föredragande statsrådet, som i propositionen har framhållit att en översyn av denna lagstiftning kommer att företas så snart huvudlinjerna för en företagsdemokratisk ordning har klarnat. Utskottet har ocksä i sin skrivning understrukit att det för sin del anser det angelägel all denna planering fullföljs. I avvaktan härpå bör riksdagen inte göra några uttalanden angående riktlinjerna för det i propositionen aviserade översynsarbetet. Först när man har gäll igenom de krav som har förts fram om ändring i associationsrätten och stämt av dessa krav mot de förändringar som kommer att ske pä arbetsrättens område, är del möjligt att närmare ta ställning.

Till herr Sjöholm vill Jag bara säga att jag - som även har framgått av vad Jag redan har sagt - inte är sä säker som han på all reglerna om arbetstagarinflytande nu skall inarbetas i aktiebolagslagen. Det är Ju della diskussionen handlar om, inle om den principiella frågan huruvida reglerna skall vara med i en aktiebolagslag eller ej. Med ställningstagandet i den frågan anser jag att man bör vänta. Den är för tidigt väckt.

Yrkandet 4 i moderalmolionen 2167 samt reservationen 2 har utskottets ordförande redan behandlat. Jag vill bara kort understryka vad utskottet har anfört, nämligen att en sådan syn på aktiebolagslagens funk-

lionella roll som den motionen ger uttryck för numera gör ett verklighetsfrämmande och föråldrat intryck. Det är självklart och naturligt att även de anslällda är alt anse såsom intressenter i bolagen.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan under mom. I, innebärande avslag pä reservalionerna 1 och 2,

En fråga, som har mycket stor betydelse når det gäller möjligheterna för de anställda alt reellt utöva det inflytande som stadgas i styrelse-representationslagen, har tagits upp i motionen 1975:2161 av herr Sivert Andersson i Stockholm m, fl. Där berörs frågan om användande av främmande språk på styrelsesammanträden. I motionen föresläs all aktiebolagslagen skall innehålla krav på att styrelsens förhandlingar skall föras på svenska och all skriftliga handlingar, som ligger till grund för styrelsens beslut, skall vara avfattade på svenska.

1 den utvärdering som statens industriverk har gjorl med anledning av den pågående försöksverksamhelen med styrelserepresentation för de anställda har verket tagit upp jusl denna fråga. Av denna utredning framgår att främmande språk används i samband med styrelsearbetet i ca 11 96 av de berörda förelagen. Industriverket föreslär alt styrelsesammanträdenas innehåll bör regleras med hjälp av en allmänt hållen paragraf av innebörd, att arbeisiagarrepresentant har rätt att påfordra att siyrel-searbele bedrivs på sådanl sätt att de anslällda ges möjlighet lill insyn och inflytande på beslut av väsentlig betydelse för företagets utveckling.

Utskottet, som har en myckel positiv skrivning när det gäller denna motion, hänvisar också till att frågan får bli föremål för övervägande i samband med att man tar ställning lill hur siyrelserepresentationen för anställda skall vara anordnad efter försöksperiodens slut den 30 juni 1976, Utskottet har också pekat på att språkfrågan kan ha en annan allvarlig konsekvens, nämligen alt de anställdas val av arbetsiagarledamöter i styrelsen kan komma alt styras av språkproblemet. Därför är det angeläget att de problem som har berörts i motionen tas upp till ingående överväganden under förberedelsearbetet med den permanentning av lagstiftningen om styrelserepresentation som nu är omedelbart förestående. Att såsom anförs i reservationen 5 tro all de problem som vi här diskuterar skall kunna lösas avtalsvägen är verklighetsfrämmande. Om denna väg hade varit framkomlig, hade del säkert redan funnits avtal. Lagstiftning är den enda framkomliga vägen.

Herr talman! Därmed berjag all få yrka bifall till utskottels hemställan under mom. 6, innebärande avslag på reservationen 5.

Till sist vill jag ta upp en helt annan sak. Det har nämligen påpekats för mig all del finns ell korrekturfel på s. 14 i lagsuiskoltels belänkande nr 4. I 4 kap. 12!;, p, 5 andra stycket, finns ett "ej" för mycket. 1 den mening som börjar "Vid kontantemission i bolag vars bundna egna kapital före emissionen ej understiger en miljon kronor" skall "ej" las bort. Jag vill härmed anmäla della för att del skall komma in i kammarens protokoll.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

A';' aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Hen SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nog är del ganska uppseeendeväckande att herr Gustafsson som representant för regeringspartiet kallar det klåfingrighet all vilja lagfästa de anställdas rätt till inflytande i aktiebolagen. Det är fantastiskt egentligen.

Vad vi vill är Ju att systemet med de anställdas rätt till medinflytande efter hand som del utvecklas skall skrivas in i denna lag. Nu anmärker både herr Gustafsson och herr Winberg på att Jag tycker att del är självklart att göra del. Jag tycker det är fullständigt självklart alt det i en lag om akliebolag skall stå i vilken utsträckning de anställda har inflytande på hur aktiebolaget skall skötas.

Att det över huvud taget kan bli en debatt om delta finner Jag egendomligt.

Så bara ett par ord om aktiekapitalet. Att folkpartiet gick med på att höja gränsen till 50 000 kr. berodde till mycket stor del på all det då redan fanns planer på den utredning som sedermera tillsatts om skapande av former för mindre och medelstora förelag. Den utredningen är, som vi har hört av herr Hammarberg, i gång med sill arbete, och vi hyser vä! goda förhoppningar om att den skall ge ett gott resultat. Frågan är väl närmast om man inte borde höja beloppet ytterligare i stället för att sänka det. Alt lagstiftaren hoppar fram och tillbaka kan ju inle inge någon respekt bland företagarna.

Herr WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! När jag hört herr Gustafssons argumentation beträffande den fråga som tas upp i reservalionerna 1 och 2, kan Jag inte komma ifrån att utskottets majoritet har satt sig mellan två stolar,

I reservationen 2, den moderata reservationen, menar vi alt inriktningen skall vara all behälla gränsdragningen mellan de olika rättsområdena, associationsrätten, arbetsrätten och möjligen också förvaltningsrätten. I reservationen 1 uttrycks en annan mening, nämligen att i princip skall regler angående de anställdas inflytande in i aktiebolagslagen. Del talas där om vissa konkreta frågor, även om det inle anges några speciella sådana. Den åsikten kan Jag i och för sig respektera, även om Jag inle delar den,

Utskottsmajorilelen säger att det inle är självklart alt aktiebolagslagen skall ta upp medinflytandefrägorna och alt det är för tidigt alt säga var tyngdpunkten skall ligga. Vad är det dä som gör alt man inte kan slälla sig bakom vår mening när vi hävdar att inriktningen skall vara att hålla dessa områden isär? Vi går t. o. m. så långt alt vi säger att skulle del så småningom visa sig att det flnns speciella skäl för del så kan vi tänka oss att vissa regler tas in i aktiebolagslagen.

Del verkar som om herr Gustafsson i Stockholm inle vågar la steget fulll ut och säga att del i praktiken är betydligt bällre all skilja pä de olika rättsområdena och få en lagstiftning där vi har associationsrätten för sig och arbetsrätten för sig. Det verkar som om herr Gustafsson vill

hålla dörren öppen på något sätt och möjligen efter.några är föra in regler      Nr 44
om de anställdas medinflytande i aktiebolagslagen, vilket han inte är      Fredagen den
■beredd att göra nu.                                                        12 december 1975

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig till herr Sjöholm bara säga det att de anställdas rätt lill inflytande i aktiebolagen redan är lagfäst. Jag finner därför i likhet med herr Sjöholm att en debatt i denna fråga är onödig.

Till herr Winberg skulle jag vilja säga följande. För det första vet vi inte i dag vad propositionen på !; 32-utredningens förslag innebär. För det andra vet vi inle heller hur det kommer all gå med frågan om samhällets inflytande i aktiebolagen. För det tredje: Vi vet inle vad utredningen om löntagarfonder kommer att leda till.

Allt detta talar enligt min mening för att vi i dag inte skall förhasta oss genom att fatta beslut i sådan riktning som reservanterna förordar, innan vi har svaret på en sådan elementär fråga - Jag tror att jag var inne på det redan i mitt huvudanförande - som hur de nya organ i företagen som blir en följd av medbestämmanderätten kommer all se ut. Blir de baserade på avtal eller skall de utformas i lagstiftning?

Lät LO och TCO tillsammans med sina motparter klara ut den frågan först, innan vi härifrån kommer med några pekpinnar. Först när vi vet hur löntagarna skall göra sitt inflytande gällande i förelagens organ på olika nivåer är del dags att komma med förslag till ändringar till lagstiftningen.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Frågan om medinflytande är intressant från politisk synpunkt därför att här har moderater och socialdemokrater frän skilda håll kommit varandra nära, och det är man litet orolig för på ömse häll, det märks här i debatten. Det märktes även i utskottet på det sättet alt moderaterna ell slag var benägna att skriva sig samman med mitlenpartierna. Del hade inneburit ett lappkasl, men så var faktiskt förhållandet.

Socialdemokraterna är oroliga för att hamna på samma linje som moderaterna, och det är därför herr Gustafsson i Stockholm inte vågar säga någonting klart ut. Eventuellt kommer man i framtiden att gå med på vad som står i reservation 1, men man kan inte göra del nu. 1 dag säger herr Gustafsson att det vore klåfingrigt att skriva in de anställdas rätt till inflytande i lagen om aktiebolag, men han ställer i utsikt all det kan bli sädana förhållanden att man gör det senare. Varför inte säga det som jag fortfarande kallar självklart, nämligen att det som gäller för aktiebolag skall stå i lagen om akliebolag? Om de anställda har medinflytande i aktiebolagen, skall det stå i den lagen. Det är inte klåfingrighet, ulan del är en självklarhet.

Ny aktiebolagslag, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1975/76:44-45

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Hen WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! När herr Gustafsson i Stockholm gör en mängd reservationer för vad som kan komma att hända i framtiden, tycker jag att det är litet egendomligt att han i dag vägar säga gentemot dem som förfäktar alt vi skall skilja på de båda rättsområdena att det gör "ett verklighetsfrämmande och föråldrat intryck" all hävda den meningen.

Den diskussion som fördes i utskottet, herr Sjöholm, gällde huruvida vi skulle kunna enas om en förutsättningslös utredning som skulle titta på var de här frågorna i framtiden skulle komma att hamna. Det var vi i och för sig intresserade av, inte minst av det skälet alt vi var ganska övertygade om att den utredningen skulle ge oss rätt.

Hen GUSTAFSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! Låt mig först säga att vi socialdemokrater inle är "orörliga" för att moderaterna och vi skall komma överens i dessa frågor. Jag är övertygad om att moderaterna och vi har tillräckligt olika uppfattningar i själva huvudfrågan .för alt vi inte skall komma överens när det gäller arbetstagarnas inflytande i förelagen.

Sedan vill jag bara återigen framhålla att del är en väsentlig skillnad mellan reservanternas uppfattning och utskoltsmajoritetens. Tiden är inte inne för att nu, som jag uttryckte del,,med klåfingrighet börja göra ändringar i en lag som när ändringen skulle träda i krafl har ell halvt år kvar att leva.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Sjöholm anhållit att till protokollet fä antecknat att han inle ägde rätt till ytterligare replik.

Herr OLSSON i Sundsvall (c):

Herr talman! Lagutskottets ordförande herr Svanström uppehöll sig i sitt anförande något vid de tre reservationer som centerns ledamöter i utskottet står bakom - reservationen 1 som gäller nödvändigheten av att bestämmelser om de anställdas inflytande successivt förs in i aktiebolagslagen, reservationen 3 angående minimigräns för aktiekapital och reservationen 6 om revisorsjäv. Jag hade tänkt något kommentera värderingarna bakom reservationen 1, som vi har avgivit tillsammans med folkpartiets representant. Pä grund av den ändring av talarordningen som genomfördes strax före debattens början har frågan om de anställdas medinflytande hunnit diskuteras en lång stund med åtskilliga inlägg.

Den traditionella inställningen har Ju varit att aktieägarna ensamma skulle ha bestämmanderätten inom ett aktiebolag. Den nu gällande 1944 års lag präglas helt av delta. Under 1960- och 1970-talen har dock värderingarna ändrats, och frän olika häll har del framförts krav på att de anslällda skall ha medinflytande. Centern har på olika sätt aktualiserat dessa krav.

1972 infördes lagen som ger anställda rätt att utse styrelseledamöter i akliebolag och ekonomiska föreningar med mer än 100 anställda. Men

i aktiebolagsutredningens betänkande, som avlämnades 1971 och som propositionens förslag grundar sig på, las de anställdas inflytande inle upp, eflersom dessa frågor ej ingick i utredningsuppdraget. Jag vill erinra om att några remissinstanser kritiserade utredningens förslag till aktiebolagslag därför att bestämmelser om de anställdas inflytande saknades. LO beklagade exempelvis att ett förslag till aktiebolagslag framlagts utan att det innehöll några väsentliga framsteg motsvarande de utbredda kraven på ell företags funktionssätt i fråga om insyn och medinflytande för de anslällda. Enligt TCO skulle förslaget, om det genomfördes, komma att bidra till att konservera ett frän löntagarsynpunkt otillfredsställande förhållande för avsevärd tid framåt.

Trots remisskritiken innehåller propositionens förslag till aktiebolagslag inga egentliga regler om de anställdas inflytande.

Med anledning av propositionen väcktes bl. a. motionen 2164 av herr Boo m. fl. (c), som begärde alt i aktiebolagslagen skulle införas regler som ger lagfäst medbestämmanderätt för de anställda. Även i två folkpartimotioner, som behandlas i samma betänkande, framförs liknande krav. kanske något mer långtgående.

Reservationen 1 bygger på dessa tre motioner och den innebär krav pä all aktiebolagslagen genom successiva reformer skall kompletteras med bestämmelser som tillgodoser de anställdas krav pä ökat inflytande och vidgad medbestämmanderätt i aktiebolagen. Herr Gustafsson i Stockholm betygsatte reservationen och hänvisade till alt de mer långtgående kraven i de båda folkpartimotionerna inte återfinns i reservationen. Det är riktigt att reservationen inle är så långtgående, ulan den bygger i högre grad på de synpunkter som framförts i centerns, alltså herr Boos, motion.

Vi reservanter anser att sedan viss försöksverksamhet med vidgad företagsdemokrati genomförts och utvärderingar gjorts borde det vara naturligt all bestämmelserna införs i aktiebolagslagen, så att denna inle enbart reglerar ägarnas inbördes förhållande utan även anger de anställdas inflytande.

Föredragande statsrådet medger att utredningsförslaget liksom gällande aktiebolagslag gör etl verklighelsfrämmande och föråldral intryck.

Vi reservanter vill att aktiebolagslagen efler hand skall få en sådan utformning all den avspeglar de reella makt- och inflytandeförhållandena i aktiebolagen och inte i framtiden gör ett verklighetsfrämmande intryck.

Om vi exempelvis ser pä 8 kap. i förslaget till lag med rubriken Bolagets ledning anges där i 1 all aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Vidare anges: "Styrelsen väljes av bolagsstämman, om ej i bolagsordningen föreskrives att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt." Om de anställdas rätt till styrelserepresentation nämns ej något i förslagei lill akliebolagslag, bortsett från en hänvisning i 2 !;, som behandlar frågan när styrelseledamots uppdrag upphör i förlid.

En punkt har Jag funnit i lagförslaget som kanske anger ett medinflytande, nämligen 9 kap. 2 •!, där det talas om att för aktier tillhörande fjärde AP-fonden kan rösträtt utövas av anställda i bolaget.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Vi anser det alltså lämpligt att bestämmelserna om arbetstagarieda-möler i styrelsen inarbetas i aktiebolagslagen sedan den nuvarande försöksverksamheten utvärderats. Det har framhållits all den nuvarande lagen utgår den 30 juni 1976 men att den nya aktiebolagslagen skulle träda i kraft ell halvår senare. Jag kan inle förstå all del skall medföra några svårigheter att föriänga en lags giltighetstid ett halvt år för att få del hela att korrespondera. Det gör vi många gånger. Utskottet ändrar som bekant ibland tidpunkten för ikraftträdandet av en lag.

Även annan särlagstiftning pä arbetslivets område bör. efter hand som man kommer fram till permanenta lösningar av de anställdas rätt lill insyn och inflytande, inarbetas i aktiebolagslagen. En sådan successivt kompletterad akliebolagslag skulle komma att ange och reglera de verkliga makt- och inflyiandefdrhållandena och inte enbart de associationsrätlsliga frågorna.

Varför har då utskottsmajorilelen motsatt sig våra krav? Jo, enligt utskottsbelänkandet bör man "från riksdagens sida inte nu söka slå fast t. ex. i vilken utsträckning de framtida reglerna om arbetstagarinflytande i företagsorgan bör intas i själva aktiebolagslagen". Det är ungefär vad som framhållits här i debatten. Vidare betonar utskollet att "det ingalunda är självklart alt alla regler rörande löntagarinflytande måste kunna utläsas av själva aktiebolagslagen".

Varken som motionärer eller reservanter har vi fastslagit att alla bestämmelser som kan gälla någon form av medinflytande skall flyta in i aktiebolagslagen. Däremot bör aktiebolagslagen i framliden otvetydigt vara utformad sä, all de anställdas rätt till inflytande och medbestämmande anges.

Moderaterna i utskoiiei har i reservationen 2 i anledning av sin moiion 2167 yrkat att riksdagen skall uttala sig om vikten av att beakta av den lagtekniskt motiverade skillnaden mellan akliebolagsrättsliga regler och regler angående företagsdemokrati.

Detta yrkande kunde vi centerpartister inte bifalla, eftersom vi hävdar den rakt motsatta uppfattningen. Men även socialdemokraterna går emot moderatkravel - trots att man avstyrkt vårt förslag - och gör del med en motivering som närmast talar för ett bifall till vårt yrkande, nämligen följande: "Utskottet finner därför att även de anställdas roll som intressenter i förelaget bör avspeglas i aktiebolagslagen." Det är ju delsamma som vi frän värt håll har framhållil och även har uttalat oss för i reservationen 1.

Jag tror att det var herr Winberg som sade att herr Gustafsson i Stockholm i detta fall har satt sig på tvä stolar. Det förhållandel att man avstyrker båda yrkandena är kanske en illustration lill delta. Del är måhända så att mittenpartiernas förslag kommer från fel håll och därför inte lämpligen kan biträdas. Hur som helst - den motivering med vilken man avstyrker moderaternas krav skulle lämpligen kunnat anföras som argument för att tillmötesgå centerns och folkpartiets yrkande.

Det har påpekats att inte bara aktiebolag ulan också ekonomiska för-

eningar och i viss utsträckning andra förelagsformer berörs av denna lagstiftning. Ja, det är självklart att vi även får införa motsvarande bestämmelser om de anställdas inflytande i ekonomiska föreningar i den lag som behandlar dessa. Del framgår av utskottsbelänkandet att det föreligger ett förslag lill ändring av lagen om ekonomiska föreningar med hänsyn lill de föreslagna ändringarna av aktiebolagslagen.

Herr talman! De anställdas inflytande är en betydelsefull fråga för utvecklingen av bl. a. demokrati,jämlikhet, rättvisa, trivsel och medansvar. Det viktigaste är alt inflytandefrågorna löses pä etl tillfredsställande sätt. Del kanske inle är lika viktigt var bestämmelserna återfinns. Men riksdagen skall i dag fatta beslut om en helt ny aktiebolagslag. Det är då naturligt alt inflytandefrågorna, som har sä stor aktualitet och betyder så mycket för hur ett aktiebolag skall fungera i framliden, efter hand införs i den nya aktiebolagslagen. Vi reservanter anser att en aktiebolagslag bör avspegla de verkliga maktförhållandena och inte de som rådde före innevarande årtionde.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! Som jag sade redan i mitt huvudanförande och i en tidigare replikväxling sitter vi socialdemokrater inte alls på tvä stolar i denna fråga. Vi har klart sagt ifrån att de anställdas inflytande också skall avspeglas i lagstiftningen. Vad vi är oense om är frågan när bestämmelserna härom skall tas in. Vi anser det vara högst olämpligt alt i dag börja göra ändringar i aktiebolagslagstiftningen samtidigt som hela problemkomplexet om medbestämmdandefrågorna diskuteras och något slutgiltigt avgörande ännu inle har träffats beträffande dessa frågor.

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr talman! Yrkandet i reservationen 1 innebär att lagen successivt skall kompletteras allteftersom vi när permanenta lösningar i dessa frågor. Jag har svårt att förstå den socialdemokratiska inställningen. Vad skulle det vara för fel i att riksdagen uttalar sig för att bestämmelserna på detta sätt successivt skall införas, sä all lagen visar den verkliga maktstrukturen?

Låt mig ta ett exempel. Ibland framförs del krav på all en bolagsstyrelse skall beslå av lika många representanter för de anställda och för aktieägarna. Jag tror att detta krav finns i folkpartiets motioner ocksä. Om bestämmelser skulle införas i någon lag om all bolagsstyrelserna skall vara sammansatta på det sättet, skulle det då vara skäligt all det även fortsättningsvis i aktiebolagslagen skulle stå, att styrelsen väljs av bolagsstämman, som består av aktieägarna? Då blir ju skrivningen helt vilseledande för den som enbari läser aktiebolagslagen. Vi hävdar att den som studerar aktiebolagslagen där skall kunna avläsa de verkliga maktförhållandena i aktiebolagen.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Hen GUSTAFSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! Yrkandet i reservationen är inte bara alt det skall ske successiva förändringar i aktiebolagslagen, ulan ocksä att slyrelserepre-sentationslagen nu skall upphöra och att dess bestämmelser i stället skall inarbetas i aktiebolagslagen.

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr talman! I vad gällerstyrelserepresenlationen barden frågan prövats under några är, och det är en fråga som häller på att utvärderas. Allt talar väl för en permanentning av den slyrelserepresentalion som har varit rådande sedan 1973. Har utvärderingen enligt olika parter visat att denna lagstiftning bör permanentas, tycker vi atl det finns skäl till att den delen av inflytandebeslämmelserna förs in i akliebolagslagen. På liknande sätt är det i andra frågor som gäller de anställdas inflytande och som har prövats så länge att man nu är beredd för en permanent lagstiftning. Då kan det vara lämpligt alt föra in bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Herr förste vice talmannen anmälde atl herr Gustafsson i Stockholm anhållit alt lill protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt till ytieriigare replik.

Fru LINDQUIST (m):

Herr talman! I anledning av motionen 1975:2161 har utskottet tagit upp frågan om användande av främmande språk i styrelsearbetet. Motionen går ut på att i aktiebolagslagen skall införas bestämmelser om alt styrelsesammanträde / regel skall hållas på svenska och atl protokoll från sammanträden alltid skall vara avfattade på svenska.

Utskollet har funnit frågeställningen vara av sådan vikt att utskottet velat ge regeringen till känna angelägenheten av att dessa problem blir föremål för ingående överväganden. Utskottet slår därigenom i viss män in öppna dörrar. Dessa frågor är redan föremål för uppmärksamhet. Av den rapport, som vi redan tidigare talat om här, frän statens industriverk angående erfarenheter från försöksperioden belräffande slyrelserepresentalion för anställda framgår att den nuvarande lagen om slyrelserepresentalion enligt verkets uppfattning bör kompletteras med en allmänt hållen paragraf av del innehåll som herr Gustafsson antydde, nämligen alt arbetstagarrepresentant äger rätt att påfordra alt styrelsearbetet bedrivs på ett sådant sätt att de anställda ges möjlighet lill insyn och inflytande på beslut av väsentlig betydelse för företagels utveckling. Verket har i samband därmed föreslagit att i motiven skall göras vissa påpekanden, bl. a. Just om användandet av främmande språk i samband med styrelsearbetet. Frågan är alltså under övervägande.

Del kan också anmärkas atl verkets utredning tyder pä atl språksvårigheter i de här sammanhangen inte varit särskilt framträdande. Till de fall där arbelslagarrepresentanterna angeti atl främmande språk an-

vänts har också hänförts fall då endast utländska termer eller fackuttryck har förekommit i diskussionerna. Gör man en sådan tolkning av begreppet "användande av främmande språk", förmodar jag alt man skulle kunna påslå all de flesta riksdagsdebatter ocksä sker på etl annat språk än svenska.

Jag menar vidare att frågan är av Just en sådan beskaffenhet att den bör lösas vid överläggningar inom förelagen eller genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Jag delar industriverkets uppfattning om de risker för byråkratisering och handlingsförlamning som en detaljreglering av förelagens arbetsformer skulle innebära. Anses det således för dagen inte lämpligt alt ens i en kommande lag om styrelserepresentation ta in en bestämmelse som reglerar användandet av främmande språk i styrelsearbetet, bör sådana regler uppenbarligen inte återfinnas i aktiebolagslagen.

För atl undvika missförstånd vill jag emellertid allvariigl understryka atl Jag finner del vara helt självklart all den som deltar i styrelsesammanträde inte av språksvårigheter skall vara förhindrad att följa sammanträdet, delta i överläggningarna och påverka besluten. Här som i andra sammanhang får tolk och översättningar användas, och man kan fortsätta på den inslagna vägen att ge arbetslagarledamöterna språkutbildning.

Med della, herr talman, yrkar Jag bifall till reservation nr 5, vilket innebär avslag på motion 1975:2161.

1 reservation nr 6 har vi frän moderata samlingspartiet tillsammans med utskottets centerpartister föreslagit att tjänsteman i moderbolag utan hinder av jävsregel kan få vara revisor i dotterbolag, om där utses minst två revisorer.

Denna regel finns i nuvarande aktiebolagslag och har utnyttjats i ganska stor omfattning, särskill inom större koncerner. Regeln har medfört stora fördelar och ett slopande av den skulle innebära betydande nackdelar i många avseenden när det gäller kontrollen av och säkerheten i kon-cerntransaklioner.

Det har inle ens påståtts alt den nuvarande bestämmelsen i 1944 års aktiebolagslag under den lid den tillämpats har medfört några ölägenheter eller lett till missförhållanden. Skälet för alt nu plötsligt sälta stopp för den tidigare ordningen förefaller vara av rent principiell natur - vilket herr Hammarberg också nyss vitsordat - nämligen att slå vakt kring principen om revisors oberoende och självständighet. Man har uppenbarligen förbigått alt den regel vi föreslår innebär en förstärkning av revisorskravet genom all vi i dessa fall utgår frän att det skall finnas minst två revisorer. Den nya lagen kräver i övrigt endast en revisor, oberoende av aktiekapitalets storlek. Nog mäste väl tvä revisorer, som båda är skyldiga atl utföra sitt uppdrag i enlighet med vad god revisorssed kräver, vara en starkare garanti än endast en revisor. Utskottets tanke förefaller därför grumlig. Jag yrkar bifall till reservation nr 6,

Reservation nr 7 tar upp etl problem som är ytterst påtagligt för fa-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

miljeföretagen. Före en lagändring 1973 fanns del möjligheter för aktieägare att låna från eget bolag. Dä infördes ett läneförbud, från vilket länsstyrelse emellertid kan medge undantag men endast då synnerliga skäl därtill föreligger. Dispensbestämmelsen skall alltså tillämpas mycket, restriktivt.

De allvarliga problem som uppstår vid generationsväxling i familjeföretagen har påtalats och belysts i motionerna 1975:2163 och 1975:2166. De ekonomiska följderna vid en generationsväxling har betydande återverkningar för såväl de anställda som borgenärerna. Deras gemensamma intresse av att företaget kan bestå och expandera till gagn för sysselsättning och produktion sammanfaller således med arvingarnas önskan alt i framtiden driva företaget.

Dessa företag befinner sig i en sådan undantagssituation att det bör vara möjligt att i de fallen generellt frångå förbudet för delägare att få penninglån från bolaget. För alt inte göra en sådan regel alltför vittomfattande har jag t, v. och i avbidan pä atl generationsskiftesproblematiken får sin slutliga lösning föreslagit atl fåmansbolag vid huvudarvinges död har rätt atl lämna penninglån till den som i samband med arvskifte förvärvar minst hälften av aktierna i bolaget.

En generell regel har den inle oväsentliga fördelen framför etl dispensförfarande att regeln ger den stadga och rättssäkerhet som behövs för att företag skall kunna planera pä lång sikt utan atl vara beroende av ovissa myndighetsbeslul.

Med detta, herr talman, yrkar Jag också bifall till reservation nr 7.

Hen GUSTAFSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! Fru Lindquisl säger att utskollet slår in öppna dörrar. Man har redan uppmärksammat frågan, säger hon. Ja, industriverket har uppmärksammat den, men vi vänder oss i utskottsbelänkandet direkt till regeringen med vårt tillkännagivande.

Del är helt självklart, anser fru Lindquisl, atl språksvårigheter inte skall behöva slå hindrande i vägen. Det enda man då frågar sig är na-turiigivis varför hon har reserverat sig vid den punkt det här gäller.

Hen HAMMARBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lindquisl tycker att del är anmärkningsvärt alt man enligt den nya lagstiftningen bara är skyldig att ha en revisor oavsett bolagets storlek. Jag skall personligen erkänna alt jag hade haft större förståelse om fru Linquisl hade hafl den inställningen att man borde införa en bestämmelse om att bolag av en viss storlek skall ha två revisorer men att båda skall vara helt obundna av moderföretaget.

Låt mig sedan säga bara några ord om låneförbudet. Reservanterna stryker under alt de är angelägna att konsekvent och effektivt beivra skatteflykt och skattefusk. Några rader längre ned säger man att detta skall ske inom ramen för skattelagstiftning och skatteadministration. Mot bakgrund av vad reservanterna här själva skriver har jag mycket svårt

att förstå varför man då i bolagslagen vill införa en bestämmelse som skall försvåra för den skaiteadministraiiva organisationen att utöva denna kontroll mot skattefusk - som man själv säger sig vara så angelägen alt beivra.

Fru LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafsson i Stockholm säger att denna fråga har uppmärksammals av industriverket. Men det är väl ändå inte sä atl inte regeringen skulle ha uppmärksammat frågan. Regeringen har Ju uppenbarligen ansett att den inte skall las upp i detta sammanhang. Ur herr Gustafssons synpunkt måste Jag väl vara i mycket gott sällskap om Jag nu intar samma ståndpunkt som regeringen.

Herr Hammarberg anför atl Jag sade alt det var anmärkningsvärt alt man hade föreslagit en regel om att del bara skulle vara en revisor. Del har Jag inte sagt, utan jag har sagt att om det nu är sä att det bara behövs en revisor, så har vi så att säga förstärkt kravet genom att säga att vi i dessa bolag vill ha tvä revisorer, medan det egentligen räcker med en revisor.

Sedan tycker herr Hammarberg alt det är anmärkningsvärt all vi säger att vi vill beivra skatteflykten. Men vi har väl alltid framhållit all vi vill göra det. Alt vi anser alt det skall vara ett undanlag från låneförbudet i dessa fall beror på alt de familjeföretag det här gäller är i en sådan situation atl man måste vidta speciella åtgärder. Jag tror alt herr Hovhammar senare kommer alt ytterligare utveckla den ståndpunkten.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, ih. m.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! I motionen 1975:2166 har representanter för de tre ickesocialistiska partierna pekat på en tendens i svenskt näringsliv som blir mer och mer märkbar, nämligen den ökande koncentrationen.

Vi har sagt att i en del fall är koncentrationen av teknisk natur, i andra fall är den en direkt följd av den socialdemokratiska skattepolitiken. Det svenska näringslivet börjar fä utseendet av etl limglas. I loppen finns de stora jättarna som blir allt mäktigare. Sedan har vi en krympande skara medelstora förelag och längst nere i bollen en hel mängd småföretag som kämpar utomordentligt hårt för alt över huvud taget kunna överleva.

De svårigheter som i dag uppkommer vid generationsskiften i familjeföretag - som bl. a. fru Lindquisl har talat om här och i en reservation noga motiverat - har i myckel sin grund i de alltför höga kapitalskatterna. Dessa skatter har blivit föremål för viss uppmärksamhet från regeringens sida, men det har inle varit lill fyllest. Enligt beslut av riksdagen under 1974 skall Ju hela generaiionsskiftesproblematiken i familjeföretagen utredas av företagsskatteberedningen, och del är väl bra. Delta kan emellertid ta lång lid - man får väl räkna med flera år - och under den tiden kommer de nuvarande svårigheterna att tendera att öka. Del är inget som lyder pä att förelagsskalteberedningen behandlar generations-skiftesproblemaiiken med förtur. Man kanske t. o. m. kan säga att det

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

snarare förhäller sig tvärtom att döma av en del andra exempel som kunde anföras i sammanhanget.

Herr talman! Den nuvarande kapitalbeskattningen av familjeföretagen innebär med nödvändighet atl de medelstora och större familjeförelagen allimer kommer an försvinna, med en ökad ägarkoncentration som följd. Vi kan knappast öppna en tidning eller lyssna pä en rapport i radio eller TV ulan att uppleva alt del och det familjeföretaget har överlåtits, oftast till de större koncernerna och ibland till mulliförelagen. Den stora försäljning som f n. sker och har skett under detta är saknar faktiskt motstycke. Del här beror lill mycket stor del på den osäkerhet som ägarna känner inför ett framtida skattesystem. Jag har fått bestyrkt vid ett flertal sammankomster som jag har haft med företagare under del senaste halvåret, att det är just denna osäkerhet som många gånger ligger i bollen och som får myckel svåra konsekvenser.

I den motion som jag inledningsvis refererade till föreslår vi mot denna bakgrund att den under 1973 beslutade lagändringen, som förbjuder aktieägare att låna ur eget bolag, t. v. skall upphävas vad gäller förbudet för aktiebolag att utge penninglån ijll aktieägares nära anhöriga som vid arvsskifte behöver ta lån ur bolaget för att klara arvsskiftet. Vidare föreslär vi att regler införs som ger möjlighet för nära anhöriga till aktieägare att vid arvsskiften fä överta län som den tidigare ägaren tagit i bolaget. Visserligen äger länsstyrelse efter ansökan medge undantag från dessa förbud om, som det heter, synnerliga skäl därtill föreligger, men enligt propositionen 1973:93 är avsikten att dispensbestämmelsen skall tillämpas mycket restriktivt, och så har även skett.

Jag tror man kan säga alt utvecklingen visat att det här läneförbudet verkar mycket hämmande, ja, rent av bromsar de medelstora familjeföretagens expansionsmöjligheter. Den nuvarande dispensmöjligheien ger inle den stadga och den rältsäkerhet som behövs för att företagarna skall våga expandera till gagn för både företag och samhälle. Att man inte heller i utskottet är säker på atl de nuvarande dispensmöjlighelerna ger den stadga som behövs från rättslig synpunkt tycker Jag alt utskottets skrivning ger belägg för, när utskottet understryker vikten av alt länsstyrelserna håller kontakt med varandra angående förekommande praxisfrågor i syfte all främja en enhetlig rättstillämpning.

Herr talman! Jag skulle kunna gä djupare in i denna svåra problematik, men jag nöjer mig med all mot bakgrund av vad jag här har anfört yrka bifall till den vid utskottets belänkande fogade reservationen 7.

I detta anförande instämde herr Fridolfsson (m).

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! I motionen 2161 har Jag och mina medmotionärer tagit upp den enligt vår uppfattning mycket vikliga frågan alt arbetet i bolagsstyrelserna mäste ske i former som gör del möjligt för de anslällda att verkligen följa förhandlingarna under styrelsemötena. Industriverkets

utredning rörande slyrelserepresentalion visar att främmande språk används i styrelsearbetet, och verket konstaterar att det är uppenbart atl detta måste försvåra såväl arbeislagarledamöternas möjligheter all sätta sig in i de aktuella problemställningarna som deras möjligheter atl argumentera för sin sak.

Lagen om styrelserepresentation är endast en del, och Jag vill säga en liten del, av det komplex av reformer som krävs för all de anställda skall få verkligt inflytande i företagen. Självfallet måste ocksä en rad förändringar genomföras i svensk lagstiftning, förändringar som gör det möjligt alt säkra och fördjupa demokratin i företagen och i det ekonomiska livet. Därför måste givetvis anpassningar göras i den nuvarande aktiebolagslagen.

I moderalreservationen 5 sägs inledningsvis följande:

"Resultatet av en enkätundersökning bland arbetstagarrepresentanter i 113 förelag ger därvid vid handen, att främmande språk använts i samband med styrelsearbetet i ca 11 96 av de berörda företagen. Med främmande språk har därvid i vissa fall endast avsetts att utländska termer och fackuttryck använts i diskussionen." Det där sista grundarsig pä en rundringning lill 20 av de 113 förelagen, och man får därför i del avseendet ta undersökningen för vad den kan vara värd.

Däremot konstaterar ulredningen själv att i en del fall har arbetslagarledamöterna på enkätformuläret noterat att deras ja-svar symboliserar alt främmande språk använts i underlagsmaterialet och/eller ett utbrett användande av utländska termer och fackuttryck i diskussionen.

Jag har velat återge della av del skälet att det av kammarens handlingar framgår alt della med språket sannerligen inle är någon liten fråga. Tvärtom är den i vissa styrelser en avgörande faktor, som förhindrar meningsfulla diskussioner och tar bort möjligheterna för de anställda atl öva inflytande via styrelsearbete. Jag menar atl en rundringning till 20 bolagssiyrelserepresentanier för alt höra om de har haft några ölägenheter i detta sammanhang är etl alltför tunt underlag för att argumentera mot det självklara atl rätten till inflytande grundar sig på atl man kan både göra sig förstådd och förstå vad som sker under ett styrelsesammanträde.

Rätten till information är av avgörande betydelse för möjligheterna al! utöva ett inflytande. Den saken råder det tydligen också enighet om. Men i reservationen 5 anser man att språkfrågan inle lämpar sig för lagstiftning. Reservanterna hänvisar till atl man får vidta erforderiiga ål-gärder genom tolkning eller översättning.

Vad är nu detta? Jag har personliga erfarenheter av vad överläggningar via tolk och översättningar leder till. Överläggningarna försvåras och argumenten förlorar krafl. Sä länge inflytandet i våra bolagsstyrelser bygger enbart på argumentationskraften hos de anställda upplever jag det som en allvarlig reducering av de anställdas arbetsmöjligheter i bolagsstyrelserna.

Skall frågan då lösas genom förhandlingar? Ja, gärna för mig. Men självfallet bör lagstiftningen då utgå frän att förhandlingarna skall hållas

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Aj' aktiebolagslag, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

på svenska, på underlag av handlingar skrivna på svenska, samt atl avsteg härifrån får göras endast om överenskommelser därom har träffats. Rätten till information måste framgå direkt i lagstiftningen, eftersom delta utgör den fasta grunden för all verksamhet av della slag. Ulan denna grund kan vi självfallet inte fä etl lagstadga! stöd för en argumentation och rikliga förhandlingsmöjligheter i våra organ ute i företagen.

Nu framgår det av utskottsmajoritetens skrivning att en lagstiftning av ungefär den innebörd som jag här förordar är att förvänta, men jag kan inte se vad det finns för anledning att, som moderaterna, gör, i en reservation framföra den åsikten att det är onödigt att riksdagen ger till känna vad den anser i denna fråga. Jag skulle bra gärna vilja ha reda på vad del är för syfte bakom moderaternas reservation 5.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Hen SVANSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sivert Andersson sade i slutet av sitt anförande alt utskottsmajorilelen är mycket positiv i dessa frågor. Han sade sig inte heller ha någonting all invända mot att arbetsmarknadens parter får tillfälle alt påverka utformningen av reglerna, och det är just det vi har skrivit i utskottsbetänkandel. Vi vill av den anledningen inte direkt och nu tillstyrka motionärernas förslag.

Däremot vill vi ge regeringen till känna att användandet av främmande språk i styrelsearbetet, såsom motionärerna framhållit, måste innebära en allvarlig begränsning i arbeislagarledamöternas möjlighet alt noga sätta sig in i ärendena. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning. Jag vill bara uttala förhoppningen att del skall bli möjligt att komma fram till lagfiista eller andra regler som verkligen slår fast att förhandlingarna i styielsen skall ske på sådant sätt att det är möjligt för samtliga parter alt delta i dem.

Fru LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sivert Andersson efterlyste syftet med reservationen. Det framgick av vad jag tidigare sade. Syftet är alliså atl vi anser det onödigt att ge regeringen denna sak till känna.

Jag håller med herr Andersson om att den undersökning vi refererar till är ett tunt underlag, men det är såvitt jag vet den enda undersökning som finns att hänvisa till.

Vi säger i reservationen endast att de regler som herr Andersson vill ha i aktiebolagslagen inte passar i denna lag. Det är vi inte ensamma om att tycka, del tycker också herr Anderssons partikamrater.

Sedan säger herr Sivert Andersson att det tynger sä väldigt om man måste ha tolk. Men, herr Andersson, vi kan väl inte begära ait alla människor som deltar i ett styrelsesammanträde skall lära sig svenska? Situationen är väl den att om någon inle kan språket kommer man inte undan delta med tolksvårigheterna genom att säga att sammanträdena skall vara på svenska. Jag deltar ofta i sammanträden där det måste

finnas tolk, och jag tycker alt del går alldeles utmärkt.

För all verkligen poängtera vad Jag har sagt vill jag sluta med all läsa upp vad som sägs i reservationen: "Det är enligt utskottets mening självklart all ingen av dem, som deltar i styrelsesammanträde, pä grund av språksvårighet skall vara förhindrad alt följa sammanträdet, delta i överläggningar och påverka besluten. Om sammanträdet förs på språk som inte alla i sammanträdel dellagande personer behärskar eller företes handlingar pä sådant språk måste givetvis erforderiiga åtgärder genom tolkning eller översättning vidtas."

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! När det gäller språkfrågan och styrelsearbetet är det den svagare parten som lider av atl överläggningarna och handlingarna måste översättas lill det språk denna behärskar. Mot den bakgrunden har jag full förståelse för att fru Lindquist inte har haft några problem vid sina erfarenheter av tolkning.' Men Jag har helt andra erfarenheter och en annan syn på detta. Jag menar att de fackliga representanterna, framför allt de som sitter i en bolagsstyrelse, måste fä en möjlighet att avgöra om de kan acceptera all förhandlingarna förs på etl annat språk. En lagstiftning bör införas som gör det möjligt att driva igenom delta. Del har jag hävdat i mitt första inlägg, och Jag frågar fortfarande: Vad syftar egentligen den moderata reservationen till? Det har sannerligen inte framkommit här.

Fru LINDQUIST (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag förslår inle atl herr Sivert Andersson visar etl sådanl misstroende mot tolkningar och översättningar. När jag talar om min erfarenhet talar Jag om min domstolserfarenhel, där vi ofta är tvungna att anlita tolk. Nog översätter väl tolkarna riktigt? Menar herr Andersson att en arbetstagarrepresentant inte skulle få en riktig översättning eller fä veta vad som händer vid ett sammanträde om man anlitar tolk? Det är i så fall en mycket säregen uppfattning.

Sedan förundrar det mig litet att herr Andersson påstår alt dessa representanter inte skulle kunna driva igenom sin vilja. Nog är del väl alldeles uppenbart att de har rätt lill förstklassiga tolkar?

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s) kon genmäle: Herr talman! Jag vill än en gång understryka att det är en missuppfattning att tro atl man vid en överläggning kan argumentera mot en starkare motpart med samma kraft när man talar genom en tolk som när man talar sitt eget språk. Jag trodde att det var en självklarhei, men del är det tydligen inte.

Herr förste vice talmannen anmälde all fru Lindquist anhållit all til protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Nr 44 Hen LÖFGREN (fp):

Fredagen den talman! Jag förstår att kammaren tycker alt del är egendomligt

12 december 1975 ' "ä" anmäler sig sedan talariistan en gång är avverkad. Jag har emel-

------------ — lertid funnit det nödvändigt atl som representant för folkpartiet säga

Ny aktiebolagslag, några ord med anledning av vad som framförts av representanter för
m. m. centern och moderata samlingspartiet i reservationen 3 angående ned-

sättning av aktiekapitalets minimigräns från 50 000 kr. till 20 000 kr. Jag vill starkt understryka all folkpartiet varit lyhört för de allvarliga erinringar som framförts beträffande den högre minimigränsens inverkan, särskilt på nyetableringar. Under medverkan från folkpartiet fick vi också etl beslut om en utredning av dessa förhållanden. Jag är ledamot av 1974 års bolagsuiredning, och jag kan försäkra att Jag där strävar efter att uppnå lösningar som positivt gagnar de intressen som man i reservationen 3 säger sig vilja bevaka. Helt naturiigl kan Jag på utredningens nuvarande stadium inle ge några upplysningar av särskilt stort intresse. Så myckel kan Jag i alla fall säga att reservationen 3 enligt min bedömning inle anvisar någon utväg som i dag bör stödjas.

Jag kan alltså inle ansluta mig lill reservationen 3 ulan väljer alt i utredningen på annat sätt söka tillvarata det angelägna intresset att underlätta nyetablering inom svensk företagsamhet.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till l:o) utskotlels hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Svanström m. fl. samt 3:o) reservationen nr 2 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Olsson i Sundsvall begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan herr Winberg begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande . voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående lagutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 1 antar reservationen nr 1 av herr Svanström m. fl. röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamrnaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 av herr Winberg och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

A'' aktiebolagslag, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 111

Nej - 50

Avstår - 155

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller lagutskottels hemställan i betänkandet nr 4 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej,

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Svanström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Sundsvall begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - III Avstår - 47 Mom. 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Svanström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Svanström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 184

Nej - 131

Avstår - 1

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, in. m.

Herr Eriksson i Ulfsbyn (c) anmälde att han avsett all rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Winberg och fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 4 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Winberg och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268 Nej - 48 Avstår - I Mom. 5 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Winberg och fru Lindquisl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Winberg och fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lindquisl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 45

Avstår - 4

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Svanström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svanslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ny aktiebolagslag, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Svanslröm m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svanström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 184

Nej - 131

Avstår - 2

Mom. 9

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 7 av fru Lindquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lindquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av fru Lindquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lindquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 48

Avstår - 2

Mom. 11-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

6 Riksdagens protokoti 1975/76:445

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Kontant arbetsmarknadsstöd

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Israelsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Israelsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298

Nej - 16

Avstår - 3

Mom. 15-20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Föredrogs

Lagutskottets betänkanden

1975/76:5 med anledning av propositionen 1975/76:12 med förslag lill

ändring i förmånsrättslagen m. m; samt del av propositionen 1975:103 1975/76:6 med anledning av propositionen 1975/76:54 med förslag till

lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 Kontant arbetsmarknadsstöd

Föredrogs inrikesulskottets betänkande 1975/76:22 med anledning av propositionen 1975/76:59 om ändringar i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd jämte motioner.

I propositionen 1975/76:59 (arbelsmarknadsdeparlemeniei) hade regeringen efter föredragning av arbetsmarknadsministern Bengtsson föreslagit att riksdagen skulle anta ett förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Della förslag innebar bl, a, atl det kontanta arbetsmarknadsstödet skulle höjas från nuvarande 35 till 45 kr. per dag fr, o. m. den 1 januari 1976.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propo-

sitionen väckta motionerna

1975/76:89 av herrar Ekinge (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), vari yrkats att riksdagen upphävde 21 i; lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, innebärande all prövningen mot makes inkomst skulle avskaffas, samt

1975/76:90 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade av motionärerna föreslagna avvikelser från propositionen 1975/76:59 i 18 resp. 21 S, innebärande dels att arbetsmarknadsstödet skulle höjas till 75 kr. per dag, dels att vissa ändringar av inkomstprövningsreglerna skulle genomföras.

Nr 44

Fredagen.den 12 december 1975

Kontant arbetsmarknadsstöd

Utskottet hemställde

beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet att riksdagen med avslag pä motionen 1975/76:90 i motsvarande del skulle bifalla propositionen 1975/76:59 i fråga om förslaget lill ändring i 18 S lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

att riksdagen med bifall lill propositionen skulle anta lagförslaget beträffande 7 och 30!;!;,

beträffande avskaffande av inkomstprövning mot makes inkomst att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:89 samt med avslag på propositionen och motionen 1975/76:90 i motsvarande delar skulle upphäva 21 >; lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och till följd härav anta ingressen till lagförslaget i den lydelse som utskottet föreslagit.

Reservation hade avgivits beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet av herr Hallgren (vpk) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:90 i denna del och med avslag på propositionen 1975/76:59 i motsvarande del skulle anta 18 S lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i den lydelse som reservanten föreslagit.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! I propositionen 1975/76:59 föreslås att det kontanta arbetsmarknadsstödet höjes från nuvarande 35 till 45 kr. för hel dag och från 18 till 23 kr. för halv dag.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 1975/76:90 yrkat atl beloppet höjs lill 75 resp. 38 kr. Värt parti påtalade redan vid införandel av lagen om kontant arbetsmarknadsstöd att beloppen var alldeles för låga. Vi återkom med moiion till 1974 års riksdag, då vi krävde all dagsersättningen skulle höjas till minst 60 kr.

Inrikesuiskottet har även i år avstyrkt vårt krav på en rimlig ersättning till dem som blir arbetslösa och inle är försäkrade. Motiveringarna för avslag är inte obekanta. Man hänvisar till att det f n, pågår utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Kostnadsskäl är en annan motivering. Vidare anförs att beloppen för kontant arbetsmarknadsstöd inte

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Kontant arbetsmarknadsstöd

bör sällas högre än de ersättningar som arbetslöshetskassorna betalar ut.

Huruvida det är möjligt att leva på 45 kr. om dagen berörs inle i utskottsbetänkandel. Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen just pekat på del förhållandet alt man inte kan leva pä 45 kr. om dagen - ett belopp som dessutom inle utgår för mer än fem dagar i veckan. Det blir 225 kr. i veckan, och på det beloppet skall dessutom dras skatt. Kvar blir 175-185 kr. atl leva på.

Den som drabbas av arbetslöshet och är hänvisad till att leva på det nu föreslagna stödet mäste gå till socialvärden och tigga mer pengar för sitt uppehälle. Enligt vår mening är detta en helt felaktig politik.

På sä vis blir det kommunerna som får bistå med stora delar av försörjningen. Kommunerna har - som vi alla vet - stora ekonomiska problem att broiias med redan nu. Del måsie vara rikligare atl kostnaderna till största delen läggs pä arbetsköparna. Fördelningen av kostnaderna för den nu gällande ersättningen är ju den alt statsverket står för en tredjedel och resten las ut av arbetsköparna genom särskilda avgifter.

I betänkandet sägs att vpk:s förslag skulle kosta 70-80 miljoner. Slopandet av inkomstprövningen skulle kosta mellan 8 och 10 miljoner. Kostnadsökningen skulle då - enligt utskotlsmajoritetens mening - bli 26-30 milj. kr. för statsverket. Del är förmodligen en matematiskt riklig beräkning.

Men om man tar i beaktande regeringens deklaration om atl salsa väsentligt hårdare på att skaffa arbete lill ungdomen - och regeringen verkligen lyckas med det - så måste det betyda att många som nu hänvisas lill del kontanta arbetsmarknadsstödet i stället erhåller arbete eller vidareutbildning. Då kan ocksä de framräknade kostnadsökningarna starkt ifrågasättas. Kanske nedbringas dessa till halva beloppet. Dessutom går -om ersättningen höjs till 75 kr. per dag-en stor del tillbaka till statskassa och kommuner i form av skall.

Att åberopa kostnadsskäl är inte något starkt argument för avslag. Kan människorna inte erhålla arbete måste de Ju ha sin försörjning på annat sätt. Det är då inte rimligt att de endast skall erhålla en liten del i form av kontant arbetsmarknadsstöd och sedan resterande i form av socialbidrag.

Att det pågår en utredning är heller inget starkt motiv för au avvisa ett förslag om en någorlunda rimlig ersättning vid arbetslöshet, vare sig det gäller ungdomar som inte kommit med i arbetslöshetskassor eller arbetare som redan är utstämplade.

Slutligen: utskollsmajoritelens hänvisning till atl beloppen 'inte bör vara högre vid kontant arbetsmarknadsstöd än de som utgår från arbetslöshetskassorna är - enligt vår menig - en egendomlig motivering. Om det fortfarande finns kassor som betalar ut sä låga belopp är det ett missförhållande som med del snaraste måste rättas till. Vi anser del vara en helt felaktig argumentering att bidrags- och understödsformer som inte på något sätt tillgodoser behovet skall utgöra råmärken för fast-

ställande av andra bidrag. Vi kan inte finna något rimligt i denna ar- Nr 44

S""'"''"e- Fredagen den

Herr talman! Jag yrkar bifall lill den kommunistiska reservationen. 12 december 1975

Fru EKHOLM-FRANK (s):

Herr talman! För ett par år sedan behandlades här i kammaren etl regeringsförslag som innebar allmänt grundskydd för alla som fyller vissa krav på anknytning till arbetsmarknaden.

Propositionen innehöll bl. a. ett förslag till lag om kontant arbetsmarknadsstöd. Denna lag trädde i kraft den 1 januari 1974. Den innebär all personer som inle är försäkrade i arbetslöshetskassa eller som inte uppfyller villkoren för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har rätt till ersättning med 35 kr. per dag för helt stöd och 18 kr. för halvt. Stödet kan också i vissa fall utgå om rätt lill ersättning från arbetslöshetskassa har upphört.

Bidragen är skattepliktiga. För gift bidragstagare reduceras ersättningen med hänsyn till makens inkomst. Nedsättning sker dä med I kr. per 1 000 kr. av makens årsinkomst mellan 23 000 och 48 000 kr. Uppgår makens inkomst till högst 23 000 kr. per är sker ingen nedsättning. Även egen eller makens förmögenhet eller egen pension medför nedsättning av stödet. Kostnaden för stödet täcks till två tredjedelar av avgifter från arbetsgivaren och till en tredjedel av staten.

Regeringen föreslår nu vissa ändringar i lagen. Sålunda innehåller propositionen förslag om en höjning av det kontanta stödet med 10 kr. per dag för helt stöd och med 5 kr. per dag för halvt. Som följd härav föreslås även jämkning i reglerna för reduktion på grund av makes inkomst.

Vad gäller det sistnämnda har i en motion från herrar Ekinge och Jonsson i Alingsås föreslagils att reglerna om inkomstprövning mot makes inkomst skall avskaffas. Jag vill påminna om att man i utskottet var mycket tveksam lill denna bestämmelse redan då den infördes för ett par är sedan. Som framgår av betänkandet föreslår nu ocksä ell enigt utskott att dessa regler upphävs.

Vi har funnit all detta är konsekvent, bl. a. mot den bakgrunden att riksdagen i våras avskaffade prövningen mot makes inkomst när det gällde bidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Kostnaden för statskassan med anledning härav har beräknats till endast 2-3 milj. kr.

Sä övergår jag till herr Olssons i Stockholm yrkande om bifall lill den reservation som är fogad vid belänkandet. Utskottet har i likhet med vad som förordas i propositionen ansett det berättigat all höja det kontanta arbetsmarknadsstödet. I reservationen från vänsterpartiet kommunisterna yrkas - som herr Olsson anfört - en höjning med 40 kr. per dag för helt stöd och 20 kr. för halvt, Utskoitsmajoriteten har anslutit sig lill regeringens förslag lill höjning och avstyrker därför vpk-molionen som ligger till grund för reservationen.

Detta gör vi trots att vi är medvetna om atl 45 kr. per dag är ett

Kontant arbetsmarknadsstöd

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Kontant arbets- ' marknadsstöd

förhållandevis lågt belopp att leva på i dagens läge. Men storleken pä det kontanta arbetsmarknadsstödet är en fråga om resurser. Den av vänsterpartiet kommunisterna föreslagna höjningen skulle öka kostnaderna med 70-80 milj. kr., varav statsverket svarar för en-tredjedel, dvs, 25-30 milj. kr.

Förutom lill kostnadsskäl hänvisas i betänkandet även till att del pågår utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring och till alt del kontanta arbetsmarknadsstödet inle bör sättas så högt alt det överstiger de ersättningsbelopp som utgår från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Mot propositionens förslag i övrigt har utskottet inte något att erinra.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utskottets hemställan i samtliga punkter.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Fru Ekholm-Frank säger att utskottet är medvetet om atl 45 kr. om dagen är för litet att leva på. Jag får väl hälsa det med tillfredsställelse. Men när hon går vidare och upprepar utskottets hänvisning i betänkandet till atl utredning pågår ställer jag mig ändå frågande. Det ger nämligen inte de arbetslösa mer alt leva på.

Jag sitter själv med i ulredningen i fråga, och jag kan inte förstå atl vårt arbete skulle utgöra något hinder för att dagens arbeslösa eller ut-försäkrade kassamedlemmar skulle få en förbättrad dagsersältning. I själva verket är det så, atl ulredningen arbetar med förslag lill en allmän försäkring, som kommer att innebära all grundbeloppen väsentligt skall höjas. Del vore inget fel, sett ur utredningens synvinkel, om man redan nu bestämde sig för att det skall finnas ett ordentligt tilltaget grundbelopp i bollen.

För atl sedan återgå lill argumentet, alt slödel inte bör översliga vad arbetslöshetskassorna ger, vill jag säga alt Jag inte rikligt förslår det. Jag vet inte vilka kassor del är som betalar ut mindre än 75 kr. om dagen. Jag har sett pä statistiken några gånger, men jag har inte funnit alt del kan ha någon betydelse. Jag menar alltså alt de argument som nu har anförts emot en rimlig höjning - och rimligheten är vi tydligen överens om - inte håller. Vi borde alltså alla rösta för bifall till vpk-reservationen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i belänkandet nr 22 mom. 1 röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290 Nej - 17 ■ Avslår - 2

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 8 Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Föredrogs inrikesutskottets betänkande 1975/76:23 med anledning av propositionen 1975/76:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76, såvitt propositionen hänvisats till inrikesutskottet, jämte motioner,

I della belänkande behandlades propositionen 1975/76:25 bil. 5 i fråga om anslaget Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. och bil. 9 i fråga om anslagen till Arbetsmarknad och Arbetsmiljö.

I bil. 9 punkten B 2. Bidrag till arbetsmarknadsutbildning hade regeringen, efter föredragning av statsrådet Leijon, föreslagit riksdagen att

godkänna de grunder för stöd till företag som utbildade personal resp. utbildade och anställde ersättare som förordats i propositionen,

bemyndiga regeringen att fastställa ram för stöd lill förelag som anordnade utbildning av anställda kombinerat med anställning av ersättare.

Under punkten B3. Sysselsäitningsskapande åtgärder hade regeringen, efler föredragning av arbetsmarknadsministern Bengtsson, föreslagit riksdagen att till Sysselsäitningsskapande åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret. 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 585 000 000 kr., varav förslagsvis 70 000 000 kr. atl avräknas mot auto-mobilskattemedlen.

Med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1975:1 bil. l,FiU 1975:1, rskr 1975:30) beslutade regeringen den 23 oktober 1975 att AMS från reservationsanslaget Sysselsäitningsskapande åtgärder fick - utöver vad regeringen i annat sammanhang föreskrivit- bestrida utgifter med högst

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

585 milj. kr.

300 milj. kr. hade avsatts för att bereda ca 25 000 personer arbete i beredskapsarbeten under vintern. Ytterligare 30 milj. kr. hade avsatts för vissa väg- och broprojekt.

Regeringen hade bemyndigat AMS att under tiden den 1 november 1975-den 30 Juni 1976 utge förhöjt statsbidrag med 50% till särskilt anordnade kommunala beredskapsarbeten vilka gav sysselsättning för i första hand arbetslösa ungdomar under 25 år. Kostnaderna för denna höjning av statsbidraget hade beräknats till 20 milj. kr.

Regeringen hade vidare beslutat utvidga verksamheten med arbetsmarknadsutbildning i kombination med beredskapsarbete inom den kommunala sektorn till att omfatta inte enbart vårdområdet och barnstugeverksamheten utan hela det kommunala och landstingskommunala verksamhetsområdet. Sammanlagt väntades inemot 10 000 personer kunna få utbildning eller arbete på detta sätt. Kostnaderna hade beräknats till 15 milj. kr.

Ramen för bidrag till projektering av kommunala anläggnings- och husbyggnadsarbeten hade vidgats från 20 milj. kr. lill 30 milj. kr. Regeringen hade slutligen bemyndigat AMS alt i samråd med berörda myndigheter och verk lägga ut beställningar och handla upp förnödenheter intill ett belopp av högst 210 milj. kr., varav 10 milj. kr avsåg induslribeställningar inom beklädnadssektorn.

Under punkten B 4. Stöd till lageruppbyggnad hade regeringen, efter föredragning av arbetsmarknadsministern Bengtsson, föreslagit riksdagen att

godkänna de i propositionen redovisade grunderna för förskoll pä statsbidrag till lagerökning,

bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde att besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad,

bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde att efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad:

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:103 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställts

all riksdagen godkände de grunder (8 kr./timme) för stöd till företag som anställde och under sex månader utbildade ungdomar och kvinnor i enlighet med vad i motionen anförts samt bemyndigade regeringen att fastställa härför erforderlig ekonomisk ram,

alt riksdagen beslutade höja statsbidraget till kommuner för särskilda beredskapsarbeten för ungdom lill 75 % samt anvisade erforderiig ökning pä anslaget Sysselsäitningsskapande åtgärder.

1975/76:114 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen      Nr 44
skulle avslå regeringens hemställan under bil. 9 punkten B 4. "Stöd till      Fredagen den
lageruppbyggnad", och                                                    12 december 1975

1975/76:115 av herr Nilsson i Tvärälund m. fl. (c), vari yrkats alt riksdagen vid behandlingen av proposition 1975/76:25, punkten B 3. Sysselsäitningsskapande åtgärder, beslutade att förhöjt statsbidrag lill kommunala beredskapsarbeten skulle utgå med minst 75 % av kostnaderna med möjlighet till Jämkning uppåt under tiden I november 1975-30 Juni 1976.

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:25, bil. 5, E 17, bemyndigade regeringen att från anslaget till täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. - efter prövning i varje särskilt fall -få anvisa de medel som behövdes utöver anvisade reservationsanslag eller obetecknade anslag och för de affärsdrivande verken på grund av utgifter för personliga tjänster för tjänstemän med NOM-garanti,

att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:25, bil. 9, B 2 Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning, skulle

dels godkänna i propositionen förordade grunder för stöd till företag som utbildade personal resp. utbildade och anställde ersättare,

dels bemyndiga regeringen att fastställa ram för stöd till företag som anordnade utbildning av anställda kombinerat med anställning av ersättare,

belräffande bidrag till företag som anställde och under sex månader utbildade ungdomar och kvinnor att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:103, yrkandet I, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

beträffande bidragsprocenten till kommunala beredskapsarbeten för ungdom att riksdagen skulle avslå motionerna 1975/76:103, yrkandet 2, och 1975/76:115,

all riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:25, bil. 9, B 3, till Sysselsäitningsskapande åtgärder på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade ett reservationsanslag av 585 000 000 kr., varav förslagsvis 70 000 000 kr. att avräknas mot aulomobilskalle-medlen,

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:25, bil. 9, B 4 Stöd lill lageruppbyggnad och med avslag på motionen 1975/76:114 skulle

dels godkänna de i propositionen redovisade grunderna för förskoll på statsbidrag till lagerökning,

dels bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde att besluta om statlig garanti för förluster i samband med lån lill lageruppbyggnad i enlighet med vad utskottet anfört,

dels bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till. arbetsmarknadsutbildning, m. m.

att efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för förluster i samband med lån till lageruppbyggnad,

7. atl riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:25, bil, 9, C 5. till Arbelsmiljöinsalser inom statliga affärsverk m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 anvisade etl reservationsanslag av 25 000 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande bidrag till företag som anställde och under sex månader
utbildade ungdomar och kvinnor av herr Fagerlund (s), fru Hörn
lund (s), fru Ludvigsson (s) och fru Berglund (s), herr Andréasson i Fal
kenberg (s), fru Ekholm-Frank (s) samt herr Hallgren (vpk) som ansett
att utskottet under 3 bort hemställa i

att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:103, yrkandet 1, •

2. belräffande bidragsprocenten lill kommunala beredskapsarbeten för
ungdom av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärälund (c) och
Stridsman (c), fru Jonäng (c) samt herrar Jonsson i Mora (fp) och Granstedi
(c) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa'

alt riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:103, yrkandet 2, och 1975/76:115 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. belräffande stöd lill lageruppbyggnad av herr Hallgren (vpk) som
ansett att utskottet under 6 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill mofionen 1975/76:114 skulle avslå propositionen 1975/76:25, bil. 9, B 4 Stöd lill lageruppbyggnad.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande belräffande arbetsmarknadsutbildning av herr Nordgren (m) och fru af Ugglas (m).

Hen FAGERLUND (s): ,

Herr talman! I inrikesulskottets betänkande nr 23 behandlas dels de till utskottet hänvisade förslagen i proposition 1975/76:25, dels tre motioner som väckts i anledning av propositionen.

I propositionen föreslås ökat stöd till förelagsulbildning av längre karaktär. Riksdagen har förut beslutat all nuvarande belopp på 5 kr, fr, o. m. den 1 januari 1976 skall ökas lill 8 kr. Nu föreslås att vid utbildning som omfattar lägst 160 timmar och högst 960 timmar skall beloppet höjas till 12 kr. per timme. Utskottet tillstyrker detta mot bakgrunden av den konjunkluravmallning som nu kan konstaleras. Man kan verkligen säga atl utbildning är någonting som vi behöver. Enligt en uppgift i arbetsmarknadsverkets tidning har nära hälften av dem som i dag slår i. arbetskraften en kortare utbildning än nio år. och många saknar yrkesutbildning, särskill bland ungdomarna.

Dessutom föreslås i propositionen ett nytt utbildningsbidrag, som skall utgå med 15 kr. per timme. Del är en nykonstruktion. Bidraget skall

ges lill företag som vidareutbildar någon eller.några bland sin redan anställda personal och då anställer arbetslösa som ersättare och ger dessa fast anställning.

Jag vill understryka vad föredragande statsrådet säger i propositionen:

"Den person som genomgår utbildning bor ha fyllt 25 är, eller ha minst fem års yrkeserfarenhet. Företräde till utbildning bör ges åt anställda som har kort grundutbildning och/eller saknar yrkesutbildning. Vid val av ersättare bör i första hand prövas möjligheten att anställa ungdom under 25 år."

Regeringen har bemyndigat AMS att från reservationsanslaget Sysselsäitningsskapande åtgärder bestrida utgifter med högst 585 milj. kr. Vidare får AMS. under tiden den 1 november J975-den 30 juni 1976 utge förhöjt statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten vilka i första hand ger ungdomar sysselsättning. Bidraget höjs frän 33 % lill 50 %. Därutöver har AMS möjlighet all bevilja högre bidrag med stöd av marknadskungörelsen, och det gör man. I vissa kommuner inom inre stödområdet och på Gotland utgår f n. bidrag med upp till 70 96.

Enligt propositionens förslag införs även stöd till lageruppbyggnad, och AMS får ge föriustgarantier för.lån till företag som i preliminärt beslut beviljats statsbidrag till lagerökning.

Därutöver föreslås i propositionen att till Arbetsmiljöinsatser inom statliga affärsverk m. m. skall anvisas etl reservationsanslag pä 25 milj. kr.

Det belopp som sammanlagt anvisas på arbetsmarknadsdepartementets område uppgår till 610 milj. kr.

De socialdemokratiska ledamöterna i inrikesutskottet, liksom vpk-le-damoten, instämmer till fullo i vad finansutskottet föreslog och riksdagen så gott som enhälligt antog i onsdags, nämligen: "Insatsernas storlek och inriktning ärenligt utskottets uppfattning väl avvägd. Atl i nuvarande läge föra en ännu expansivare finanspolitik är med hänsyn lill utrikes-balansen och prissiegringsriskerna ej tillrådligt. Detta sätter snäva gränser för riksdagens beslut om ytterligare statsutgifter. Skulle sådana beslut få större dimensioner och gå utöver vad som erfordras för energibespa-rande åtgärder krävs enligt utskottets mening att riksdagen samtidigt beslutar om kompenserande finansiering eller atl kredilpolitiken skärps."

Ja, herr talman, della var i onsdags. I dag är del Ju redan fredag, och nu har man en annan uppfattning från borgerligt håll, ■ Den borgerliga majoriteten i inrikesutskotiei föreslår bifall lill motionen 103 om alt man på nytt skall införa den s. k, femkronan men nu på åltakronorsnivån. Ledamöterna från socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna yrkar i reservationen 1 avslag på detta förslag, dels frän kostnadssynpunkt, dels för att detta är en mycket sämre reform än de nya åtgärder som föreslås i propositionen - bidraget på 15 kr. per ulbildningstimme och höjningen av beloppet i övrigt. Vem kan t, ex. konlrollera att rekryteringen går utöver den ordinära i en förelag? Facket skall ha ell inflytande. All right. Är del möjligt här? Jag undrar över huvud taget om det är förståndigt att använda pengar på delta sätt.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbets-tnarknadsulbild-ning, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Nu säger man att del inte kommer att kosta så mycket. Om del skulle bli 5 000 personer som man anställde på detta sätt, så skulle det i alla fall bli en kostnad på mellan 30 och 35 milj. kr. Vi har Ju ökat med ungefär 100 000 varje år.

Jag vill fråga dem från de borgerliga partierna som skall tala här efter mig: Var skall vi la pengarna? Moderata samlingspartiet sägeri ett särskilt yttrande atl man förutsätter atl pengarna ryms inom ramen för beviljade anslag. Vilka andra åtgärder skall man då minska pä? Vi måste ju spara dessa pengar på något håll.

Moderata samlingspartiet stannar vid denna utgiftsökning, men centern och folkpartiet går längre. De föreslår en ytterligare utgiftsökning på 30 milj. kr. genom alt statsbidraget generellt till beredskapsarbeten för ungdomar skulle höjas lill 75 %. Därutöver skulle ges möjligheter att öka beloppet. De säger i fråga om finansieringen, att den får man bestämma längre fram, om inle pengarna räcker lill. Bara ivå kommen-larer lill denna reservalion.

För del förslå skall man komma ihåg all på inkomsler från bered-skapsarbelen utgår kommunalskatt. Vi brukar f n. räkna med lägst 25 96. Höjer man beloppet enligt denna reservation utöver 75 96, så blir det ett nytt inslag i skatteutjämningspoliliken som vi inte har diskuterat och som kanske borde debatteras inom kommunalekonomiska utredningen.

För del andra frågar man sig vilka inkomsthöjningar centerpartiet och folkpartiet vill föreslå för all finansiera utgifterna. Jag stod här i tisdags och talade om att ni hade förslag om 100 milj, kr. Nu har Jag sett atl folkpartiledaren herr Ahlmark har varit uppe i Norrland. Där kan det väl vara populärt alt säga att del förslag som ni fick igenom kostade 148 milj. kr. plus 60 milj. kr. i dag vilket blir 208 milj. kr. Jag tror all det är fler än Jag som är intresserade av att vela om del bara är ord, det som står i finansutskottets belänkande. I tisdags hade vi ju inte beslutat om delta i riksdagen. Men ni visste i alla fall om del, och vi visste om del när vi tog beslutet i utskottet. Var skall ni ta dessa 208 milj. kr.? Antingen är finansutskottets yttrande av noll och intet värde eller också mäste ni ha någon tanke på var man skall ta in 208 milj, kr.

Herr talman! Av vad Jag nu sagt framgår att jag yrkar bifall lill reservationen 1 från socialdemokrater och vpk och i övrigt lill utskottets förslag.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Så sent som i onsdags diskuterades här i riksdagen den svenska sysselsällningssitualionen. Herr Fageriund har talat om detta, och egentligen hade det kanske varit mesl naturligt om del nu aktuella ärendet - åtgärder mot arbetslösheten - hade diskuterats i anslutning lill onsdagsdeballen. Men när så inle blev fallet skall jag i huvudsak begränsa mitt inlägg till att gälla del akluella läget och en allvariigl inslag

i arbetsmarknadsbilden, nämligen ungdomsarbetslösheten.

Ungdomsarbetslösheten har länge legat dubbelt så högt som genomsnittet av den totala arbetslösheten. Det värsta är att den inte har visat någon tendens att nämnvärt gå ned ens under den tid då konjunkturen var bättre. Om vi ser pä den senaste månaden för vilken siffrorna föreligger - mellan oktober- och novemberräkningen - finner vi atl den totala arbetslösheten i stort sett var oförändrad, 72 000 resp. 71 000, men under samma månad steg ungdomsarbetslösheten från 26 000 till 31 000, alltså en ökning med nära 20 %.

Mot denna bakgrund anser vi det värdefullt och riktigt att regeringen lägger fram förslag om ökat ulbildningsstöd och ökat anslag lill sysselsäitningsskapande åtgärder. Det är väl naturligt att vi särskilt med tillfredsställelse noterar alt värt gamla förslag om stöd till företagsutbildning vunnit så stark förståelse att regeringen också där föreslår en utbyggnad av verksamheten.

Del finns dock, som herr Fagerlund nyss antydde, några punkter där meningarna är delade i utskottet.

Vi har från centern och folkpartiet i motioner lagt fram förslag om ytterligare insatser för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för utsatta grupper på arbetsmarknaden - ungdom och kvinnor. Vi föreslår alt man skall återuppliva det system som gällde vid den förra konjunkturnedgången, då de företag som anställde och utbildade ungdom och kvinnor under en sexmånadersperiod fick bidrag med 5 kr. per timme. Som tidigare nämnts här förordar vi nu alt bidraget skall vara 8 kr, per timme.

Vilken effekt hade då åtgärden förra gången? Jag har inte exakta siffror, men enligt de siffror Jag fått del av rörde det sig om ca 12 000 personer totalt, varav inte mindre än 10 000 var ungdomar.

Etl annat sätt att skapa meningsfull sysselsättning för ungdom är att stimulera kommunerna att inrätta beredskapsarbeten speciellt för ungdomar. Vi som också är kommunalt engagerade vet att del är sådana arbeten på gång, och jag tror det är ytterst värdefullt atl man här ger kommunerna ett ordentligt stimulansbidrag. Därför föreslår vi - för alt det alltså skall bli en verklig stimulans - att bidragsprocenten skall höjas till 75. Jag skall inle närmare gä in pä detta, eftersom herr Stridsman kommer att utveckla center- och folkpartireservalionen på den här punkten.

Lål mig i stället redan nu, med anledning av all del finns en tredje reservation, säga någol om ulskollsmajoriieiens ställningslagande när det gäller stödet till lageruppbyggnad.

Utskotlels majoritet, som beslår av socialdemokraternas, centerns, moderata samlingspartiets och folkpartiets ledamöter, ställer sig bakom de förslag lill förstärkning av stödet lill lageruppbyggnad som framförs i propositionen. Många a,v oss har säkerligen på nära håll erfarit vilken stor betydelse denna lyp av slöd haft. Jag har själv sett det när det gäller sågverken och också när del gäller företag inom andra näringar

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

i mitt eget hemlän, Värmlands län, Lagerslödel hardär varit ell värdefullt medel att hålla produktionen uppe i besvärliga konjunkturlägen.

Med den här korta motiveringen, herr talman, ber Jag atl få yrka bifall till reservationen 2 och i övrigt bifall lill ulskollets hemställan.

Hen FAGERLUND (s) kon genmäle:

Herr talman! Det är rikligt som herr Eriksson i Arvika sade, att det utgick bidrag lill totalt 12 000, men hur många av dem hade fått arbete ulan detta stöd? Del vet vi inte någonting om.

Sedan vill jag fråga, och del är det viktigaste: Anser herr Eriksson att denna utgift på 200 milj. kr, stod i samklang med finansutskottets uttalande att man samtidigt mäste skaffa fram de pengarna?

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller den extra femkronan - som den då hette och som sedan blev 8 kr. - sade herr. Fagerlund myckel riktigt att del bidraget skapade sysselsättning åt 12 000. Och Jag är inte övertygad om alt låt oss säga 10 000 av de ungdomarna hade kommit in i arbetslivet och i praktiskt arbete, om denna stimulans inle hade givits. Jag hai från denna talarstol flera gånger, med instämmande av dåvarande inrikesministern, sagt att stimulansen hade stor betydelse. Jag har också konkreta exempel på del från företag i mitt hemlän som Jag har varit i kontakt med. Likaså har det här omvittnats alt man i Stockholmstrakten i stor utsträckning har utnyttjat del bidraget. Vi hade den gången enligt allas uppfattning god erfarenhet av bidraget, och det underströk också inrikesministern när han förlängde slödel. Och då menar jag att man i denna konjunkturnedgång skulle ha samma goda nytta av bidraget, om det återinfördes.

Vad sedan gäller ekonomin vet herr Fagerlund lika bra som jag att man sannerligen inte kan ha ungdomar gående arbetslösa utan att det kostar pengar. Enligt min mening är det tvärtom det mest okloka i dagens samhälle. Jag anser ätt vi både pä kommunalt håll och här i riksdagen skall sträva efter att pä allt sätt försöka få in ungdomen i arbetslivet, och det är en önskan som Jag trodde fanns hos oss alla.

Hen FAGERLUND (s) kon genmäle:

Herr talman! Herr Eriksson i Arvika gjorde gällande atl vi inle hade intresse av atl få in ungdomen i arbetslivet, men jag har Ju redan förklarat att de framförda förslagen är av stort värde. Här skriver ni emellertid, med instämmande från centern, alt bidraget är väl avvägt, och om utgifterna ökar ytterligare skall det skaffas fram mera pengar. Men var skall ni då ta de pengarna?

All det är dålig ekonomi att ha människor gående arbetslösa är någonting som redan Wigforss sade 1932. Där råder det väl inga delade meningar. Men som jag sade redan i tisdagsdebalten gäller det här inte bara statens ulan också kommunernas och landstingens ekonomi. Här

sitter vi som riksdagsmän och fattar beslut; och tvä dagar senare har vi glömt hela frågan. Del är där som jag efterlyser ett ställningstagande.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag beskyller inle herr Fagerlund för att ha en annan mening än vi har när det gäller att häva ungdomsarbetslösheten. Tvärtom sade jag alt Jag förutsätter alt vi är överens om att det oklokasie av allt är alt ha ungdomar gående arbetslösa. Herr Wigforss, herr Fagerlund och Karl Erik Eriksson är helt överens på den punkten.

Pä s. 6 i ulskollets betänkande skriver herr Fagerlund och herr Fagerlunds partikamrater:

"Utskottet utesluter inte att det längre fram kan visa sig nödvändigt med ökat statligt slöd till kommunala beredskapsarbeten." Den skrivningen hälsar Jag med tillfredsställelse. Och om vi finner att vi måste satsa ännu mer, så kostar det Ju pengar även längre fram, och dä utgår Jag ifrån all om vi anser oss tvungna att salsa mer för alt häva ungdomsarbetslösheten, så får vi ta de pengarna från ett ökat förslagsanslag. Jag är övertygad om att förslagen i inrikesutskottets belänkande mycket väl kan synkroniseras med den meningsyttring som kom lill uttryck i den onsdagsdebatl vi här talat om. Jag understryker all del är värdefullt atl vi i den här debatten såväl herr Fagerlunds parti och vårt parti som andra partier - har deklarerat att del mesl aktuella nu är att fä in så många ungdomar som möjligt' i praktik och arbete.

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har vid upprepade tillfällen här i riksdagen lagt fram förslag till motverkande av arbetslösheten häri landet, både förde äldre och för de yngre. Vi har ocksä vid upprepade tillfällen vänt oss emot den politik som i stor utsträckning går ut pä alt lämna gåvor och subventioner lill kapitalet-. Alt man gör detta är Ju ingen nyhet i svensk politik. T, ex, har skattefria investeringsfonder funnits och generösa avskrivningsbestämmelser gällt under många år. Men under senare år - under 1970-talel - har direkta gåvor i alll siörre utsträckning pumpats in i olika företag. Floran av åtgärder har faktiskt nån en sådan omfattning alt en redovisning här skulle la åtskillig lid. Eftersom vi tidigare gjort granskningar av de här förhållandena här i riksdagen skall Jag nu inle i detalj gå in pä dem, Jag vill bara visa pä några av dessa åtgärder.

Investeringsfonderna byggs upp genom atl kapitalisterna av sin vinst får sälla undan upp lill 40 % skaitefrill i riksbanken, för all sedan använda dessa medel efler tillstånd av regeringen,

1965 infördes del särskilda lokaliseringsslödgi - för all ytterligare söka motverka den regionala obalans som profithushällningen förorsakar,

1969 beslöts att naturvårdsverket skulle ge bidrag lill förelagen för åtgärder mot vatten- och luftföroreningar. Dessa bidrag skulle först täcka 25 % av företagens kostnader men detta höjde? 1971 av konjunklur-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

politiska skäl till 75 %.

Sedan har vi dä alla de bidrag som kan ges till förelag förderas kostnader för arbetskraften. De får bidrag om de anställer ungdom. De får bidrag om de anställer äldre arbetskraft. De får bidrag om de anställer kvinnor. De kan få bidrag om de anställer s. k. handikappade. De kan få vissa av sina kostnader för utbildning täckta, osv.

En del siffror kan ocksä vara av intresse, dels för att belysa omfattningen av åtgärderna, dels för all påvisa alt det inte är småsummor del rör sig om. Det s. k. lokaliseringsstödet t. ex. har när det gäller bidrag och län belöpt sig till inte mindre än 2 285 milj. kr. under budgetåren 1965/66-1973/74. Det senare tillkomna sysselsällningsstödet har givit 37 milj. kr. I ulbildningsslödel har i landet utbetalats 332 milj. kr. fram till 1974. lanspråklagande av medel ur investeringsfonder har undertiden 1960-1972 gett skattevinster för företagen på över 3,5 miljarder kr. De särskilda investeringsavdragen har gett minst en miljard under budgetåren 1971/72-1973/74. När del gäller direkta bidrag har sådana till åtgärder mot vatten- och luftföroreningar gäll på 732 miljoner från budgetåret 1969/70 t. o. m. 1973/74. Till exportfrämjande åtgärder har företagen under två år fram till 1974 fått 112 miljoner, och genom styrelsen för teknisk utveckling 414 milj. kr.

Det här är inte på långt när alla posterna, men väl de mesl penning-krävande. Ofantliga summor har ocksä ställts till företagens förfogande i form av kreditstöd och garantigivning.

För bidrag till lageruppbyggnad har staten under budgetåren 1971/72-1973/74 gett ut 193 milj. kr.

I en Jämförelse som gjorts av stödformer som existerat såväl budgetåret 1967/68 som 1972/73 visas att det statliga stödet till kapitalet ökat synnerligen kraftigt. Det gäller slöd via avdrag, vissa statliga bidrag och stöd lill institutioner samt statlig långivning och garantigivning. En summering av dessa poster ger år 1968 en summa av 2 127 838 000 kr. medan den år 1973 uppgår lill 4 860 304 000 kr. Del är alltså bra mycket mer än en fördubbling.

Till de bidrag, subventioner och avdragsrätler som kan redovisas som etl direkt stöd lill företagen frän statens sida kan föras andra stödåtgärder av mer eller mindre dold natur. Och utöver del centrala statliga stödet förekommer etl omfattande kommunall stöd: kommunen ställer mark och lokaler extra billigt till förfogande för att locka till sig förelag, I samma syfte kan olika förmåner beviljas. Man gör alll för atl framstå som ell attraktivt alternativ för företagen. Slutsatsen är given - den risk kapitalägarna lar i dagens Sverige är när alll kommer omkring inle sä förfärligt stor. Framför allt staten framstår som garanten för alt deras väg inte skall bli alltför törnbeströdd,

1 vpk-molionen och reservationen 3 vid utskottets betänkande pekas på att i den omfattande floran av statliga bidrag och subventioner lill näringslivet - dvs. egentligen lill dess ägare - spelar det s. k. lagerslödel en inle oviktig roll. Tanken med detta är att stimulera förelagen all

upprätthålla inköp och produktion genom att de skall öka sina lager. Vi har tidigare framhållit atl vi anser stimulans till lageruppbyggnad vara ett tveeggat svärd. Regeringens tanke att företagen när säljsvårig-heler uppstår inte skall minska sin produktion ulan uppehålla den genom produktion för lager bör i flera branscher vara en omöjlig politik, eftersom mänga varor har en kort lagerlivslängd. Tydligen är det ocksä sä att mänga företag redan bedömer sina rävaru- och färdigvarulager som för stora. På sikt är lagerslödel sysselsättningsneutrall, påverkar inte produktionstillväxten och minskar inte profitjakten som produktionens mål. Dess enda säkra effekt är att inkomster överförs till kapitalägarnas fickor.

I propositionen och betänkandet föresläs nu ytterligare åtgärder till slöd för lagerspekulation. De går ut pä all lagerstödet skall kunna betalas i förskott och innebär en statlig garanti för lån som företagen tar för att finansiera lageruppbyggnad. I vpk-molionen framhålles att förskottsutbetalning kan tyckas vara en "formell" sak, men den ökar möjligheterna till spekulativ lagerhållning. Garantierna för bankernas föriuster i samband med lån till lageruppbyggnad är ytterligare en metod att göra kapitalisternas spekulation riskfri.

I enlighet med vårt tidigare ställningstagande lill den här frågan och den förda politiken gentemot kapitalägarna över huvud taget yrkade vi avslag på propositionen i delta stycke. Och nu, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen 3. Samtidigt yrkar jag också bifall lill reservationen I.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Herr STRIDSMAN (c):

Herr talman! I likhet med utskottets ordförande anser jag att ell av de allra viktigaste problem vi har att lösa är att komma till rätta med den höga ungdomsarbetslösheten.

Den senaste arbetskraftsundersökningen pekar pä en klart stigande ar-betslöshelslrend. För kvinnor i gruppen 16-24 år är arbelslöshetspro-centen hela 6,7 96. Detta är en alldeles för hög arbetslöshetssiffra. Vad som nu behövs är åtgärder av snabbt verkande karaktär. Det innebär att kommunala beredskapsarbeten för ungdomen måste komma lill stånd forlast möjligt på bred front över hela landet.

I utskottet är vi alla eniga om det lämpliga i all kommunerna aktiveras i kampen mot den höga ungdomsarbetslösheten. Dä menar jag att man också mäste se lill att kommunerna får behövlig stimulans för atl skapa denna sysselsättning åt ungdomen. I reservationen 2 har representanterna för centerpartiet och folkpartiet anvisat en väg som skulle stimulera landels kommuner att snabbt ordna arbete åt arbetslös ungdom. Vi har föreslagit att bidragsprocenten för kommunala beredskapsarbeten, avsedda för ungdom under 25 är, höjs till 75 96.

Som framgår av betänkandet har inte heller utskottsmajoriteien varit helt avvisande till en höjning ulan intar tills vidare en avvaktande hållning. Detta har utskottets ordförande redan påpekat. Det måste innebära

7 Riksdagens protokoti 1975/76:445

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

alt utskotlsmajorilelen inte utesluter möjligheten alt det längre fram kan visa sig nödvändigt med ett ökat statligt stöd lill kommunala beredskapsarbeten. Men Jag tror atl det är här som utskottsmajorilelen gör en felbedömning.

Arbetsplatsundersökningarna i november visar atl antalet arbetslösa ungdomar i landet är 33 000 - utskottets ordförande nämnde siffran 31 000 - eller nära 45 96 av del totala antalet arbetslösa. Då anser Jag alt vi inte har råd atl avvakta utvecklingen, såsom utskotlsmajorilelen vill att vi skall göra. Jag vill här ta upp den kritik utskottets vice ordförande anförde som utskottsmajoritetens talesman pä den här punkten. Frågan om alt ge ungdomarna Jobb och atl tillförsäkra dem rätlen lill arbete tror Jag inle vi bör göra till en stor sialsfinansiell fråga. Del är en så viktig fråga atl vi inle fär vara passiva. Vi får inle tveka alt salsa. Vi mäste stimulera kommunerna till all göra något av en brandkårsutryckning för alt på kort sikt öka ungdomens sysselsättningsmöjligheter. Vi måste här handla kraftfullt under några månader framöver om vi skall lyckas.

Utskottets vice ordförande var ocksä litet bekymrad för att en del kommuner kanske får för stora statsbidrag genom höjningen av bidragen lill kommunala beredskapsarbeten för ungdom och atl kommunerna kanske skulle tjäna på det här. Del finns sex kommuner, varav fyra i Norr-botlen och två i Västerbotten, som i dag har möjlighet atl fä 70 96 i statsbidrag. Vi har 23 kommuner - Jag räknar dä in Gotland - som kan fä upp till 60 96. Men 249 kommuner ligger kvar på 50 96. Arbetslösheten är hög i mänga av de här 249 kommunerna. Därför vill Jag än en gäng poängtera alt vi inle får tveka alt göra en, som utskottets ordförande brukar säga, rejäl satsning för alt uppnå ell snabbi resullat. Denna satsning har etl enda syfte, och det är att skaffa jobb åt ungdomen.

Beredskapsarbeten är inte del som ungdomarna väntar sig när de efler avslutad skolgång skall gå ut i arbetslivet. Vi måste åstadkomma en mer långsiktig lösning av problemet med ungdomsarbetslösheten. Del Jag nu säger betyder inte atl Jag på något sätt skulle undervärdera betydelsen av beredskapsarbeten.

Jag lämnar därmed reservationen 2 för all se litet mer allmänt på problemet. Vi vet att ungefär 100 000 ungdomar varje år lämnar grundskolan. Av dessa genomgår bara 60 ä 70 96 en gymnasial utbildning. När riksdagen fattade sill beslut om den nya gymnasieskolan angavs all 90 96 av grundskoleeleverna skulle fortsätta i gymnasium. Jag tror i likhet med Centerns ungdomsförbund atl vi på längre sikt mäste förändra utbildningssystemet. Vi måste under gymnasieåren få en varvad utbildning. Om man under gymnasieåren varvar utbildningen i skolan med praktik i arbetslivet får många skoltrötia och utslagna elever en ny motivation för studier. Dessutom bör någon form av rätt antingen lill arbete eller till fortsall utbildning garanteras ungdomen.

Herr talman! Utskottets ordförande har före mig redogjort för utskotlels ställningstagande på övriga punkter. Det finns ingen anledning för mig

atl uppta kammarens lid med att upprepa vad som tidigare har sagts. Jag ber atl få yrka bifall till reservationen 2 och i övrigt till utskottets hemställan.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är inte fråga om olika uppfattningar när det gäller att ge ungdomen arbete. Hela propositionen är Ju förslag till att ge sådana möjligheter. Det är helt enkelt en fråga om stimulansens storlek för kommunerna.

1 propositionen föreslår man en höjning av bidraget från 33 96 till 50 96 och jag har sagt - vilket herr Stridsman refererat - att det redan för vissa kommuner utgår med 60-70 96. Enligt arbetsmarknadskungörelsen kan ännu fler kommuner fä ell förhöjt bidrag.

Herr Stridsman säger att vi inte skall göra detta till en statsfinansiell fråga. Nej, det tycker inte jag heller och del har jag heller inle gjort. Vi har ett enhälligt finansutskott när del gäller statens utgifter. Här gäller det bara om det är staten eller kommunerna som skall bidra med del belopp som överstiger 50 96, vilket i realiteten för kommunerna betyder att de bidrar med 25 96.

Tillät mig när del gäller femkronan - enligt förslaget ättakronan -och dess effekt säga att Jag är oerhört tveksam om den hade någon som helst effekt även om man redovisar all det utgick 12 000 sådana bidrag. Det beror på vissa erfarenheter från förelag som fick detta bidrag. Några exempel kan Jag inte ta upp här. Men nyttan av detta är mycket diskutabel. Det är mycket bättre med ett utbildningsbidrag pä 15 kr. där man verkligen kan kontrollera effekten.

Beträffande utbildningsreformer, herr Stridsman, gymnasieutbildning och varvad utbildning tror jag inte del finns någon som helst skillnad i åsikterna, och vi behöver ständigt reformera utbildningen och försöka få in ungdomen i praktiskt arbete.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Hen STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar utskottels vice ordförande för del sista han sade i sitt anförande, rörande utbildningen pä längre sikt och angelägenheten av att vi får mer varvad utbildning. Därom är vi alltså eniga.

Däremot kvarstår min förundran över den, tycker jag, rätt märkliga tveksamhet som herr Fagerlund gör sig till talesman för - givetvis för siti partis räkning men kanske ocksä för utskottsmajoriteten - när det gäller all salsa på arbete åt ungdomen. Del är fel att åberopa statsfinansiella hänsyn då del gäller alt få bukt med arbetslösheten på kort sikt.

Herr Fagerlund nämnde i sitt första anförande att vi måste få en mer expansiv finanspolitik, kanske även kreditpolitiken måste skärpas. Nog tycker jag det är alt dra litet för stora växlar när man lar in ungdoms-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

arbetslösheten i detta. Jag kan bara peka på vissa siffror. Om man tittar på arbetssökandeslalistiken län för län och sammanför dem till de tre traditionellt sammanhållna områdena i landet, så fanns i storstadslänen vid utgången av november månad 7 347 ungdomar som sökte jobb, i skogslänen fanns 8 707 och i övriga län (mellansvenska län, sydsvenska län) 9 783 ungdomar. Det är just för dessa ungdomar, som står i arbetssökandekön och oftast inte har någon arbetslöshetsersättning, som vi på det här sättet vill aktivera kommunerna att snabbi gripa in och göra en insats med tanke på ungdomens bästa.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill ännu en gäng säga alt del inte är jag som dragit in statsfinanserna. Det är ett enhälligt finansutskott som jag citerat. Jag begär inte längre något svar, för nu har både herr Stridsman och herr Eriksson i Arvika haft tillfälle atl lämna det: Hur skall ni kunna leva upp lill del ni skrev i onsdags?

Jag har inget ytterligare tillägg att göra.

Hen STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga att jag inte tror att finansutskottet har menat atl det är de arbetslösa ungdomarna som skall stå för det stalsfinansiella lägets förbättring.

100

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Omkring en dryg tredjedel av dem som är arbetslösa i dag, eller ca 30 000, är under 25 år. Särskilt drabbas åldersgruppen 16-19 år, dvs. de ungdomar som ganska nyligen eller för första gången har sökt sig ut pä arbetsmarknaden. I denna grupp är del kvinnorna som har de största problemen.

Vi vet att läget är värst i de traditionellt sysselsättningssvaga kommunerna, ofta i glesbygd och utflyttningsområden. Vi vet också att kommunerna tyvärr ofta visar en mycket dålig beredskap på detta område och atl kommuner med ett ensidigt näringsliv drabbas hårdast av strukturomvandlingen.

Självklart krävs inom ramen för en aktiv närings- och arbetsmarknadspolitik en rad långsiktiga åtgärder. Det kan handla om myckel konkreta saker, som förbättrad personalplanering inom företagen eller ytterligare ökade resurser för arbetsförmedlingarna för all aktivt kunna följa upp unga arbetslösa. Det kan handla om atl utbildningsmyndighelerna måste la etl ökat ansvar för eleverna på så sätt att ansvaret får utsträckas till all omfatta en viss lid. t. ex. ell år, efter skolavslutningen.

Men det är också mycket viktigt atl kommunerna själva går in med konkreta sysselsätlningsplaner för denna unga grupp, och här brister del ofta.

Del socialdemokratiska ungdomsförbundet har gjort en undersökning bl. a. avseende den kommunala beredskapen. Även om sammanställ-

ningen av undersökningen inte är klar, så är det några fakta som man kan konslatera. Del brister i planeringen i kommunerna när det gäller beredskapsarbeten för unga människor. Ofta har man ingen planering över huvud taget. Man lar tag i problemen alltför sent och börjar jobba med dem först när lågkonjunkturen häller pä att bli ett faktum. Del duger inle.

Jag kommer själv ifrån en kommun, som f ö. inrikesutskottet hade tillfälle att besöka i höstas, som upplever allvarliga problem inte minst dörfär att den industrisektor som dominerar inom kommunen - den träbearbetande industrin - genomgår en omvandlingsprocess med nedläggningar och inskränkning av driften som följd.

Självklart drabbar delta de anställda i företagen allvarligt. Jag vill också påstå all del finns stora förelag som visat häpnadsväckande brist pä ansvar gentemot kommun och anställda. Detta drabbar inte bara de anställda i företagen, utan det drabbar också i hög grad de nytillträdande på arbetsmarknaden, dvs. de unga.

Därför är också ungdomsarbetslösheten i Nässjö kommun hög. Tyvärr finns det flera kommuner som är i motsvarande situation. Därför är det viktigt att arbetsmarknadsmyndigheterna systematiskt bearbetar kommunerna för att få fram en hög kommunal beredskapsplanering. Därför är det också viktigt att skolan intensifierar sin samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna och alt man bedriver en aktiv, personlig uppföljning av de unga människor som lämnar skolan.

Jag tror ocksä, herr talman, all man nu bör ställa frågan om del inle kan finnas skäl all inom kommunerna inrätta ett särskilt organ med företrädare för arbetsförmedlingen, skolan och de sociala myndigheterna ute i kommunerna, som enbart engagerar sig i de ungas situation. Först genom atl samhällel visar en bred aktivitet kan man nå resullat på detta område. Jag förväntar mig också atl regeringen vidtar ytterligare åtgärder för att förbättra situationen för de unga arbetslösa.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Jag trodde faktiskt inte att del skulle bli så pass mänga inlägg i denna debatt så Jag hade inte anmält mig i förväg, men herr talmannen har varit vänlig nog all släppa fram mig. Jag tackar för del.

Tyvärr är del inle så förfärligt stort intresse i kammaren, och inte heller på ähörarläktaren, för en så pass viktig fråga som den vi nu diskuterar. Bakom denna fråga ligger dock ungdomsarbetslösheten. Därför tyckte Jag det var angeläget atl vi även frän moderat häll anför några ord i della sammanhang.

Får jag då börja med att säga att vi i moderata samlingspartiet helt naturligt stöder förslaget om återupplivande av del system som lilläm-pades vid förra konjunkturnedgången och som innebar att företag som anställde och utbildade ungdomar och kvinnor fick bidrag under sex månader med visst belopp per timme. Då var det fem kronor, nu är det föreslaget åtta kronor i timmen, I utskollet är det borgerlig enighet

lOI

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

102

om detta och följaktligen ulskollsmajoritei.

Varför föreslår vi delta nu och varför lycker vi det är så angeläget i dagens läge? För det första har vi en betydande ungdomsarbetslöshet i vårt land. Jag skall inte trötta kammaren med att återupprepa några siffror, de har redan redovisats här. Men det allvarligaste för ett samhälle är Ju all ha alltför stor ungdomsarbetslöshet. Ungdomen vill ha utbildning som leder fram till arbete. Vi i moderata samlingspartiet har gång efler annan i olika motioner påpekat detta, men vi har inte nån något nämnvärt resultat.

För del andra har vi, trots ungdomsarbetslösheten, brist på kvalificerad yrkesulbildad ung arbetskraft.

I etl särskilt yttrande har fru af Ugglas och jag understrukit dessa synpunkter och konstaterar alt kostnaderna för förslagels genomförande skulle bli mycket begränsade. I varje fall blir det betydligt billigare än alt ha ungdomen gående arbetslös eller i andra former av utbildning. Dessutom blir utgiften ganska ringa i förhållande lill de medel som totalt står till förfogande för arbetsmarknadsutbildning. Den borde därför kunna rymmas t. o. m. inom ramen för del stora anslaget.

Del förslag, herr talman, som föreligger nu löser naturligtvis inte vare sig ungdomsarbelslöshetsproblemen eller yrkesuibildningsproblemen. Men det är enligt vår uppfattning ett steg i rätt riktning. Därför lycker vi alt del är myckel angelägel att la del steget i dagens arbetsmarknadsläge.

Dessutom är det etl steg som - det kan jag myckel väl bevisa med siffror, men Jag skall inte trötta kammaren med det - för samhället är ekonomiskt fördelaktigt.

För all lösa problemen med ungdomsarbetslösheten och yrkesutbildningen fordras ytterligare åtgärder. Jag hade inte tänkt uppehålla kammaren med det, men eflersom del för bara några dagar sedan här i huset hölls en mycket stor yrkesutbildningskonferens med ett hundratal deltagare från hela landet - del var företagare, yrkesskolerektorer och branschförbundsrepresentanler - och i närvaro av generaldirektör Orring samt representanter för utbildningsdepartementet tycker jag det är angeläget atl påpeka något av vad som sades vid den konferensen och vad man var enig om, alldenstund del i allra högsta grad berör denna fråga.

Det ansågs nödvändigt med en översyn av gymnasieskolans yrkestekniska linjer och en ökad satsning på utbildning inom näringslivet -förslagsvis etl tredje är sådanl som herr Stridsman nyligen talade om med en viss teori i skolan och praktisk utbildning i etl företag, en utbildnings- eller ett forlbildningsår. Andra alternativ nämndes också.

Inför denna konferens hade Sveriges hantverks- och industriorganisation skickat ut frågeformulär till såväl branschförbund och företag som hantverks- och industridistrikt. Av svaren, som är ganska entydiga pä en del punkter, framgår att gymnasieskolans tvååriga, yrkesinriktade del inte ger tillräckliga kunskaper för elevens omedelbara yrkesfunklion inom

ett förelag.

Del ansågs all eleverna inte var kompetenta atl ha självständiga arbeten inom ett företag. Dessa brister påpekades av praktiskl laget samtliga branschförbund. De menade alt eleverna lämnar yrkeslinjerna i gymnasieskolan ulan atl kunna klara sådana uppgifter. Möjligen klarar de enstaka maskiner, där det bara behövs inskolning, men de har inle någon mera allround utbildning.

Delta är ingen kritik mot gymnasieskolan. Den är inriktad på att eleverna skall faen mera allmän utbildning både teoretiskt och forell bredare yrkesfält. Mot det finns det ingenting ali invända. Däremot är det inte bra all eleverna inte klarar ett självständigt Jobb inom ett företag när de lämnar skolan och tror sig vara färdiga för etl sådanl. Del gäller ett siort antal branscher, och undantagen brukar bekräfta regeln,

I framliden ville man alt det skulle finnas ett tredje utbildningsår, som skulle vara, som jag nyss nämnde, ett år med växling mellan teori och praktik, och helst ocksä ett alternativ där i varje fall skoltrötia elever som inte gärna vill fortsätta hela gymnasieskolan ut skulle få yrkesutbildning i näringslivet på ett tidigare skede än som f n, är möjligt.

Jag skall erkänna, herr talman, all detta ligger litet utanför ramen för del vi nu diskuterar, men eftersom förslaget omfattar en viss del yrkesutbildning ville Jag påtala dessa förhållanden. Dessutom är de utbildningsresurser som finns ute i näringslivet både för samhällel och för den ungdom som får del av dem mer ekonomiskt fördelaktiga än • praktiskt laget all annan utbildning - även om företagen eller de som lar hand om ungdomen där får skälig ersättning.

Riksdagen har i tisdags fattat beslut i en del frågor som berör yrkesutbildningen, och det skall tillsättas en utredning, som dessutom skall arbeta snabbt. Del är utmärkt. Men utredningen kommer all ta en viss tid. Därför är del förslag som vi stöder frän borgerligt håll ell steg i rätt riktning.

Herr Fageriund var orolig för att man inte skulle kunna ha tillräcklig kontroll över denna form av utbildning. Herr Fagerlund behöver nog inte vara så orolig för det. De lagar, bestämmelser och förordningar som riksdagen har skapat och alla statistikuppgifter om utbildningen m. m. som infordras är så talrika alt det inte torde bli några svårigheter med kontrollen. Dessutom finns tillräcklig insyn från olika håll, både när det gäller atl följa yrkesutbildningen i förelagen och när det gäller insynen i företaget som sådant.

Herr Fagerlund var också orolig över pengarna. Det är vi naturligtvis allesammans med tanke på den överenskommelse som träffats i finansutskottet. Men detta är nog, herr Fagerlund, den billigaste vägen för samhällel. Utbildningen borde kanske rent av, som jag sade tidigare, kunna rymmas inom ramen för del stora arbelsmarknadsanslaget.

Våra vänner i övriga borgerliga partier har undrat varför vi inte var beredda alt gå med pä förslaget om 75 -o i statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten, ,nledningen finns redovisad i utskollsbetänkandel.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

103

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Regeringen har redan möjlighet alt gä upp till 60, 70 och 75 96 i det inre stödområdet och på Gotland. Regeringen har även möjlighet alt sätta in snabba åtgärder på annat håll. Med anledning av överenskommelsen i finansutskottet, där det rådde enighet, tyckte vi att man skulle följa det förslaget och inte öka på ytterligare.

Det finns ett motiv till, alldenstund det delvis gällde ungdomens yrkesutbildning. Jag tror inte atl ungdomarna i första hand vill ha beredskapsarbeten. De vill ha en ordentlig yrkesutbildning, som leder fram till ett ordentligt jobb - inle bara för några månader utan för framtiden.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i be-•tänkandet nr 23 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Fagerlund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 157 Avstår - 2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

104

Den som vill att kammaren bifaller inrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. 4 röstar Ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Eriksson i Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 202

Nej - III

Avstår - 2

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, m. m.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller inrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. 6 röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Magnusson i Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs

Inrikesulskottets betänkanden

1975/76:25 med anledning av propositionen 1975/76:19 om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs m. m. jämte motion

1975/76:26 med anledning av propositionen 1975/76:13 med förslag lill ändring i sjömanslagen (1973:282) jämte moiion

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

105

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

§ 10 Ändring i utlänningslagen

Föredrogs

inrikesutskottets betänkande 1975/76:24 med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m, m. jämte motioner och

justitieutskottets betänkande 1975/76:15 med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. såvitt avser förslag till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte motioner.

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Inrikesulskottets betänkande nr 24 och justitieutskottets betänkande nr 15 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Inrikesutskoiteis betänkande nr 24

I propositionen 1975/76:18 hade regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen att bl. a. anta förslag till

lag om ändring i utlänningslagen (1954:193),

lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt förelag all idka näring här i riket,

lag om ändring i förordningen (1968:564) om tillfällig handel,

lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällighandel.

Regeringen hade inhämtat lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring i utlänningslagen.

106

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås omfattande ändringar i utlänningslagen. I anslutning till bestämmelserna om skydd för politiska flyktingar införs likartade regler om skydd för vissa andra utlänningar som är i särskill behov av skydd. Del gäller utlänning som har övergett krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland för alt undgå förestående krigs-tjänstgöring (krigsvägrare). Det gäller också den som, ulan alt vara politisk flykting, inte vill återvända lill hemlandet pä grund av de politiska förhållandena där och som kan åberopa tungt vägande skäl. Utlänning som tillhör de nu nämnda grupperna skall inte ulan särskilda skäl förvägras alt stanna i vårt land. Skyddet förstärks även pä annat sätt.

Vikliga nyheter föreslås beträffande besvärsrälten i utlänningsärenden. Rätt till besvär hos regeringen över statens invandrarverks beslut i ärenden om avvisning och förpassning samt i verkställighelsärenden finns nu endast om verket och någon av ledamöterna i utlänningsnämnden, som hörs i ärendet, har skilda meningar. En sådan ordning strider mot de principer som annars gäller beträffande besvärsrätt mot myndighets beslut. Full besvärsrätt föreslås bli införd i dessa ärenden. En annan

nyhet är att avvisnings-, förpassnings- eller utvisningsbeslui som inte har verkställts preskriberas efter tvä år. Bestämmelserna om förvarslagande ändras. Förulsällningarna för att utlänning skall få tas i förvar skärps.

Det nuvarande bosäilningslillståndel, som fås efler ansökan sedan utlänningen varit bosatt här under två år, ersätts av ett permanent uppehållstillstånd. Della utfärdas i regel efter ett års vistelse och ulan särskild ansökan.

Bland ändringarna i övrigt i utlänningslägen kan nämnas all straffet skärps för den som har utlänning anställd utan arbelstillständ.

Vidare föresläs att bestämmelserna i den s. k. lerrorisllagen ändras på vissa punkter och förs in i utlänningslagen. De sakliga ändringarna innebär bl. a. att det för bestämmelsernas tillämpning på viss person uttryckligen förutsätts atl det föreligger fara för att han medverkar till terroristhandlingar. Denna ändring innebär en anpassning av lagtexten lill den praxis som har tillämpats.

1 samband med integreringen av lerrorisllagsliftningen i utlänningslagen föreslås också alt s. k. politisk utvisning enligt 34 !j i utlänningslagen endast skall få tillgripas när det bedöms vara påkallat av hänsyn till rikets säkerhet. De bestämmelser som nu finns i lerrorisllagen om telefonavlyssning, brevkontroll m. m. behålls t. v. i avvaktan pä det belänkande som inom kort kan väntas frän lelefonavlyssningsutredningen. De förs till en särskild tidsbegränsad lag."

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte väckta motionen 1975:935 av fru Diesen m. fl. (m),

dels de med anledning av propositionen 1975/76:18 väckta motionerna 1975/76:71 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 2 och 4),

1975/76:72 av herrar Lidgard (m) och Winberg (m), 1975/76:73 av herr Nyquist (fp), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen beslutade

att hos regeringen begära förslag till innevarande riksmöte till precisering av 20 vj i utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

att hos regeringen begära förslag lill innevarande riksmöte lill sådan lagändring som innebar att systemet med en särskild förteckning över personer, som skulle avvisas enligt 20 !; utlänningslagen, avvecklade, och

1975/76:74 av herr Nyquist m. fl.

Utskottet hemställde

I. belräffande tillsättande av utredning för utarbetande av ny utlänningslag atl motionen 1975:935, yrkandet 2, inle föranledde någon riksdagens åtgärd.

107

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

108

beträffande uppdrag åt sakkunniga för översyn av utlänningslagstiftningen alt överväga restriktivare användning av förvis-ningsinstitutel atl motionen 1975/76:74 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen att riksdagen skulle bifalla propositionens förslag i denna del,

belräffande särskilt skydd för vissa utlänningar att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:71, yrkandena I och 2, och 1975/76:72, i motsvarande del, skulle anta 2 och 54 a SS i det genom propositionen 1975/76:18 framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1954:193),

belräffande förvisning av utlänning med permanent uppehållstillstånd att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:72, i motsvarande del, skulle anta 26 S förslaget till lag om ändring i utlänningslagen,

beträffande samarbelsorgan i flyktingfrågor atl motionen 1975:935, yrkandet 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande terroristlagstiflningens tillämpningsområde all riksdagen skulle

dels med avslag på motionen 1975/76:72, i motsvarande del, anta 20 S förslaget till lag om ändring i utlänningslagen, dels avslå motionen 1975/76:73, yrkandet 3,

beträffande förslag till avveckling av systemet med avvisning av utlänning på grundval av särskild förteckning att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:73, yrkandet 4,

belräffande uppgifter från utländsk polismakt atl motionen 1975/76:71, yrkandet 4, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande politisk utvisning att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:72, i motsvarande del, skulle anta 34 S förslaget till lag om ändring i utlänningslagen,

atl riksdagen skulle anta förslaget till lag om ändring i utlänningslagen i den mån förslaget ej behandlats i föregående punkter samt med de ändringarna all 69 a S utlänningslagen erhöll av utskottet föreslagen lydelse och atl "69 a S" infördes i tredje dels-satsen i ingressen till lagförslaget, innebärande alt ordet bosätlningstillstånd i lagiexten ersattes med permanent uppehållstillstånd och ordet upphällslillständ med tidsbegränsat uppehållstillstånd,

atl riksdagen skulle anta propositionens förslag lill lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag alt idka näring här i riket,

att riksdagen skulle anta propositionens förslag lill lag om ändring i förordningen (1968:564) om tillfällig handel,

atl riksdagen skulle anta propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel med de ändringarna att 5 S lagen om tillfällig handel skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse samt atl "5 S" infördes i ingressen till lagförslaget, innebärande följdändring

med anledning av de föreslagna ändringarna i utlänningslagen, m. m., 15. att riksdagen skulle anta av utskottet i redaktionellt syfte framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1975:582) om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Reservationer hade avgivits

1. belräffande principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen av herr Hallgren (vpk) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med godkännande av vad reservanten anfört skulle avslå propositionen 1975/76:18,

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningstagen

2. belräffande terroristlagstiflningens tillämpningsområde av herrar Jonsson i Mora (fp) och Carlström (fp) :5om ansett att utskottet under 7 bort hemställa

all riksdagen skulle

dels med avslag på motionen 1975/76:72, i motsvarande del, anta 20 S förslaget till lag om ändring i utlänningslagen,

dels med bifall till motionen 1975/76:73, yrkandet 3, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Justitieutskottets betänkande nr 15

I propositionen 1975/76:18 hade regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) bl. a. föreslagit riksdagen alt anta förslag till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall.

Över lagförslagen hade lagrådet hörts.

Förslagen i propositionen innebar bl. a. atl de bestämmelser om användningen av vissa spanings- och tvångsåtgärder som f n. fanns i terroristlagen i oförändrat skick fördes över lill en särskild lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall samt att övriga bestämmelser i lerrorisllagen införlivades med utlänningslagen och i samband därmed ändrades pä vissa punkter. Lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte hade föreslagits träda i kraft den 1 januari 1976 och gälla etl är.

I detta, sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:71 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga hemställts att förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall skulle avslås (yrkande 3), och

1975/76:73 av herr Nyquist (fp), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen beslutade dels att lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall endast skulle gälla t. o. m. den 30 juni 1976 (yrkande I), dels att 2 S lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall gavs sådan lydelse, att lagen endast kunde tillämpas för all utröna huruvida

109

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

berörd organisation eller grupp planlade eller förberedde användning av våld, hot eller tvång för politiska syften (yrkande 2).

Utskottet hemställde

alt riksdagen beträffande behovet av tvångsmedel skulle avslå motionen 1975/76:71 i denna del (yrkande 3),

att riksdagen beträffande giltighetstiden för lagstiftningen med avslag på motionen 1975/76:73 i denna del (yrkande 1) skulle anta den ikraftträdandebestämmelse som upptagits i del i propositionen 1975/76:18 framlagda förslaget lill lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall,

att riksdagen belräffande förutsättningarna för användning av tvångsmedel med avslag på motionen 1975/76:73 i denna del (yrkande 2) skulle anta 2 S i del under 2 ovan angivna lagförslaget,

att riksdagen skulle anta det under 2 ovan angivna lagförslaget i den mån det inle omfattades av vad utskottet hemställt ovan,

atl riksdagen skulle anta av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar, innebärande viss ändring av redaktionell art.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Lövenborg (vpk) som beträffande behovet av tvångsrhedel
ansett alt utskollet under I bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:71 i denna del (yrkande 3) skulle avslå det i propositionen 1975/76:18 framlagda förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall,

2. av herr Nyquist (fp) som beträffande giltighetstiden för lagstiftning
en ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:73 i denna del (yrkande

1) och med anledning av propositionen 1975/76:18 skulle anta den ikraft
trädandebestämmelse som upptagits i det i propositionen framlagda för
slaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall med den
ändringen all bestämmelsen skulle erhålla av reservanten föreslagen ly
delse,

3. av herr Nyquist (fp) som beträffande förutsättningarna för använd
ning av tvångsmedel ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1975/76:73 i denna del (yrkande

2) och med anledning av propositionen skulle anta 2 S i del i propositionen
framlagda förslaget lill lag om tvängsätgärder i spaningssyfte i vissa fall
med den ändringen atl lagrummet skulle erhålla av reservanten föreslagen
lydelse.

110

4. av herr Lövenborg (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 - ansett atl utskottet under 5 bort hemställa att riksdagen skulle anta av reservanten framlagt förslag till lag om

ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma allmänna handlingar.

Hen NYQUIST (fp):

Herr talman! Ingen möda får sparas - inga rimliga åtgärder lämnas oprövade - i våra ansträngningar atl förebygga och bekämpa terrordåd av vad slag de än må vara. För dagen är i första hand terrordåden med politiskt syfte föremål för behandling. Den typen av grov kriminalitet är ocksä utomordentligt svår att komma åt genom det drag av politisk fanatism som ofta pä ett skoningslöst sätt låter ändamålet helga medlen

- med fruktansvärda konsekvenser för helt oskyldiga människor. Själv
fallet måste terrordåden - oavsett bevekelsegrunder och motiv - mötas
med bestämda insatser från samhällets sida. Samtidigt måste det sägas,
herr talman, att effektivitetskravet och den klart fördömande attityden
inte fär betyda ett avkall då det gäller de helt oskyldiga människornas
rättssäkerhet. Med andra ord - det bästa får inte bli det godas fiende!

Som politiskt förtroendevalda har vi säkerligen alla mön den oroliga frågan i ullänningskreisar: Kan lerrorisilagens beslämmelser drabba oss oförskylll? Är garanlierna för rällsövergrepp lillräckligl starka? Varför gäller bestämmelserna bara oss och inte svenska medborgare? Sä långt det nu är möjligt måste man naturligtvis tillgodose rältssäkerhelskraven utan all pä avgörande punkter äventyra brollspreventionen och den effektiva brottsbekämpningen.

Frågan om varför lerrorislbeslämmelserna bara gäller utländska medborgare förtjänar att besvaras av oss alla - gång på gång. Bestämmelserna bygger Ju på den klara principen atl den politiske terroristen skall utvisas, och i den mån han på grund av beviljad politisk asyl inle kan utvisas skall han kunna noggrant övervakas här i landet. Svensk medborgare kan, som vi vet, grundlagsmässigl inle utvisas. Därför måste andra regler

- dvs. våra reguljära brottsbalks- och rättegångsbalksregler - gälla för
en svensk terrorist, medan specialregler måste gälla för utlänningarna.
Därmed inle sagt atl man i dessa regler skall avlägsna sig från i vara
inhemska lagar vedertagna rättsprinciper. Tvärtom - samstämmighet bör
så långt del nu är möjligt föreligga,

Mol den angivna bakgrunden vill vi i folkpartiet hälsa med viss tillfredsställelse att lerrorislbeslämmelserna nu i vissa väsentliga avseenden revideras lill del bällre ur rättssäkerhetssynpunkt och med den inriktning som vi under de senaste riksdagarna pläderat för. Vi är därför tacksamma för det resullat som nu ligger på kammarens bord.

Kvar slår emellertid, som vi ser det. några myckel allvarliga erinringar dä det gäller lagstiftningens utformning. Dessa erinringar återfinns i min moiion nr 73.

Lät mig innan Jag går närmare in på motionens förslag och behandling säga, all Jag finner del rimligt att man för in terrorisibestämmelserna i utlänningslagen. Man måste tyvärr konstatera alt terrordåden knappast kan anses vara tillfälliga företeelser,utan man måste acceptera au vi fort-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

111

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

112

löpande kommer att kunna drabbas av denna allvarliga internationella brottslighet. Därmed måste man också på lämpligt sätt permanenta bestämmelserna om förebyggande och bekämpande av denna svåra kriminalitet.

Man för alltså in i utlänningslagen definitioner och bestämmelser om åtgärder med avseende på uppdagade säkerhetsrisker. På samma sätt skulle man naturligtvis kunna baka in i rättegångsbalken de reglerom tvångsåtgärder i spaningssyfte som - från all ha ingått i den nuvarande lerrorisllagen - nu föreslås tills vidare omfattas av en särskild lag.

Det förefaller mig emellertid rimligt - som föredragande statsrådet angivit - att i dessa bestämmelser om tvångsmedel arbeta in det nya regelsystem för telefonavlyssning som kan bli resultatet av arbetet i den utredning i hithörande spörsmål som inom kort kommer att redovisa sitt betänkande. I samband med den operationen bör man ocksä överväga frågan om bestämmelsernas integrering med rättegångsbalken. Det är, som jag ser del, inte ulan vidare klart att en sådan inarbetning kan ske utan atl rättegångsbalkens nuvarande systematik och rätlspoliliska grund pä några ganska väsentliga punkter måste ändras. Bl. a. mäste man observera atl tillämpningen av rättegångsbalkens regler förutsätter misstanke om visst brott eller viss brottslighet. Terrordåden låter sig på förhand inte så lätt preciseras i tid eller rum, och brottspreventionen kan kräva etl ingrepp i ett läge, som i varje fall den nuvarande rättegångsbalken kanske inle alllid medger. Man bör emellertid sträva efler en samordning och om möjligt beslämmelser inom samma lagkomplex. Vi får, som sagt, anledning alt återkomma till denna fråga.

Lål mig sä, herr talman, innan Jag säger något ytterligare om den särskilda tvängsmedelslagen, gå tillbaka till utgångspunkten, dvs. frågan om vem som skall anses som terrorist.

Genom införandet av del s. k. personliga rekvisitet har lagstiftningen fått en nödvändig uppstramning. Det räcker inte längre med en anknytning till en terroristorganisation, det fär inte räcka med "guilt by association", utan det måste dessutom i det konkreta fallet föreligga verklig fara för en lerrorhandling. Jag medger gärna att det kan vara svårt atl i en lagtext klart formulera alla de fall där vi anser det legitimt att ingripa. Erfarenheten visar ju att det är svåri att överblicka utvecklingen på ett visst rättsområde och att man inle alllid kan gardera sig vare sig mol lillfälligheternas spel eller mol mera raffinerade, sofistikerade brottsmetoder.

I andra sammanhang än det vi nu behandlar brukar det därför vara vanligt med någol slag av legislativ säkerhetsventil i form av t. ex. det jag nu kritiserat i min moiion, nämligen uttrycket "eller eljest", därmed möjliggörande ett ingripande som inte helt kunnat förutses av lagstiftaren. När det gäller terroristbestämmelserna har Jag verkligen ingen misskund med de verkliga säkerhetsriskerna. Å andra sidan är jag på samma sätt som föredragande statsrådet i propositionen ytterst angelägen om "att den osäkerhet angående lagens räckvidd som finns hos utlänningar som

inle berörs av lagstiftningen kan undvikas i framtiden".

Jag finner emellertid att regeringsförslaget inle helt följt upp denna ambition. 1 den föreslagna lydelsen av 20 S utlänningslagen sägs alltså att en utlänning kan avvisas, om det finns grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning här i riket samt det utöver denna organisationstillhörighet tillika med hänsyn lill vad som är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara all han här i riket medverkar till terrorhandling.

Förvisso kan del, som del anges i propositionen, finnas skäl för ingripande även om del inle är rpanifesterai på något sätt att vederbörande tidigare är känd för terrorverksamhet i politiskt syfte. Att ingripa i fall av till synes passivt medlemskap i en terrorristorganisation kan naturligtvis ha fog för sig, om vederbörande har en sådan funktion att han i denna sin egenskap och med hänsyn till medlemskapets förpliktelser förr eller senare måste medverka i någon form av lerrorhandling. Del behöver naluriigtvis inte vara vederbörande själv som utför själva handlingen; det räcker med en hänvisning lill de svenska medverkansreglerna för all åtgärd kan vidtagas inte bara mot den som utfört eller kan komma alt utföra gärningen, ulan jämväl mol den som främjat gärningen med råd eller dåd.

Men lika klart är atl man inle ulan vidare kan sluta sig till aU alla relationer lill en terroristorganisation skall kunna las lill intäkt för ett ingripande. Man kan fråga sig varför en person har kontakt med en sådan organisation. Måste del inte alltid i de här fallen ytterst finnas en politisk ambition, parad med klart militanta inslag? Därom kan vi naluriigtvis inte säga någonting generellt, även om mycket talar för att så är förhållandet.

Men del kan ocksä, herr ta/man, röra sig om människor som av olika skäl tvingats in i terrororganisationens nät eller om människor som aningslöst - kanske av rena familjeskäl - deltar i organisationens allmänpolitiska verksamhet. Även om det här rör sig om undantagsfall, fär lagstiftningen som jag ser det inte skära alla, lål mig säga koniakt-och relationsfall, över en kam! Uttrycket 'eller eljest" utan den närmare precisering av dess innebörd som Jag begärt i min motion kan leda lill jusl den osäkerhet om lagens räckvidd som vi alla är angelägna om att försöka undvika. Varken justitieutskoilel eller inrikesuiskottet har emellenid funnit anledning att kräva den precisering av förhållandena som ryms i uttrycket "eller eljest", som jag begärt. Det finner jag otillfredsställande, och Jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservationen 2 i inrikesulskottets betänkande i denna del.

Då det så gäller mina övriga yrkanden i anslutning lill den särskilda tvångsmedelslagen, som ju ingår i justitieutskottets betänkande, vill jag kort och gott framhålla det märkliga i att vi kommer att få olika uttryck för terrorgärningens innebörd och omfattning i utlänningslagen och i

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningstagen

113

8 Riksdagens protokoll 1975/76:44-45

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

tvängsmedelslagen, ehuru vi menar exakt samma sak. Det förefaller mig vara något av, om jag så får säga, den obotfärdiges förhinder när man i utskottet ger mig rätt i sak men menar all den här oformlighelen fär rätlas lill i ell senare skede. Till saken hör alltså att del i utlänningslagen talas om en utlänning, som kan befaras använda våld, hot eller tvång för politiska syften. Går vi över till motsvarande bestämmelse i tvångsmedelslagen, finner vi emellertid lill vår häpnad att där talas om planläggande eller förberedande av åtgärd som "utgör hot mol allmän ordning och säkerhet"!

Självfallet avses samma sak i båda fallen, men medge, herr talman, att det här är en onödigt bristande överensstämmelse i de båda språkbruken. Det är en tröst för ett tigerhjärta atl.della så småningom kommer alt rättas till. Jag förslår inte varför vi inte kunde ha gjort del omgående. Det enligt ordalagen betydligt vidare gärningsområdet i tvångsmedels-lagen kan inbjuda till viss osäkerhet i tillämpningen. Det medges atl utskotlsskrivningen är klar på den här punkten, men har man sagt A borde man också ha sagt B och rättat till lagiexten.

När sä inle skett anser Jag mig inte kunna avstå från atl yrka bifall även till reservationen 3 i justitieutskotiets betänkande. Samtidigt ber Jag också att få yrka bifall lill reservationen 2 i samma betänkande, innebärande en hemställan att tvångsmedelslagens tillämpning i tiden bör begränsas till ett halvt år, dvs. alt lagen skall gälla t. o. m, den 30 Juni 1976, Enligt uppgift i dag från sekreteraren i lelefonavlyssningsutredningen kommer utredningens betänkande att avlämnas före årsskiftet, såvida inte tryckeritekniska hinder i sista stund uppkommer. Därmed förefaller det klart atl den fortsatta översynen av tvångsmedelsreglerna i terroristsammanhang, som klart aviserats, kan komma lill stånd utan onödig tidsuldräkl och alt del arbetet borde kunna klaras av under våren 1976 på ett sådant sätt att slutlig ställning skall kunna lagas till frågan före halvårsskiftet nästa är.

Allra sist, herr talman, vill jag uttrycka min tillfredsställelse med att min motion 1975/76:74 angående förvisningsinstitutet i utlänningslagen kommer atl behandlas i en beslutad utredning och att de problem jag har tagit upp i motionen återfinns i direktiven för denna översyn.

Jag ber alltså sammanfattningsvis atl få yrka bifall lill reservation nr 2 vid inrikesulskottets belänkande nr 24 och reservalionerna 2 och 3 vid justitieutskottets betänkande nr 15,

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

114

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Förslaget lill ny utlänningslag innehåller flera anpassningar och kompletteringar som är av positiv natur från progressiv ståndpunkt. Det innehåller som bekant också bestämmelser vilka faller tillbaka på den s. k. lerrorisllagsliftningen. 1 den följande interpellationsdebatten

fär jag om en stund tillfälle atl i konkreta detaljer diskutera denna lill-lämpning. Med anledning därav - liksom med hänsyn till del pressade tidsschemat i kammaren - skall Jag här inskränka mig till några kortfattade, allmänna synpunkter för vänsterpartiet kommunisternas räkning.

Vpk har konsekvent hävdat, att bestämmelser av den art som förekommer i den s, k, terroristlagen är främmande för rättsslalliga principer. De ger en lägre digniiel ål sädana begrepp som skuld, misslanke och. bevis. De tillåter all för individers situation genomgripande beslut fattas på basis av rykten, oredovisade källor och påståenden frän främmande länders polisagenter. De hör inte hemma i den svenska lagboken. Grundläggande rättsprinciper kan inte bli föremål för lämplighetsprövning eller köpslagan. De måste upprätthällas. Det är det enda konsekventa förhållningssättet, som'vi ser det.

Det finns också många praktiska invändningar mot lerrorisllagsliftningen. Den är verkningslös mol terrorister som är svenska medborgare. Den hindrar inte inresa av personer som först efter inresan värvas för någon eventuell lerroristisk grupp. Den har Ju strängt taget heller inte åstadkommil någonting verkligt reellt för all motverka terrorism som inle hade kunnat åstadkommas i alla fall. Vi kan ju föreställa oss den situationen att vi i samband med de uppseendeväckande Ustasjadåden - flygplanskapningen och ambassadörsmordel - hade haft en terrorisilag. Inte hade denna pä något som helst praktiskt sätt kunnat förhindra eller försvåra dessa dåd. Och när man väl fick lerrorisllagen hindrade den inte Baader-Meinhof-ligan atl göra sin attack mot den förbundslyska ambassaden. Den utvisning som fullföljdes efter della dåd hade självfallet kunnat företagas i alla fall - terroristlag eller inte terroristlag. Man kan säga att lerrorisllagstiftningen egentligen är betydligt farligare för enstaka oskyldiga än för enstaka skyldiga.

Terroristlagens tillämpningsområde har blivit föremål förvissa politiska preciseringar sedan lagen infördes, detta som en direkt följd av kritiken och opinionen emot den. Dessa preciseringar har minskal den omedelbara risken för godtycke. De ger en stramare tillämpning än den ursprungliga utredningens svepande hopblandning av kriminell terrorism och politiska frihetsrörelser. Preciseringarna gäller emellertid bara i de nuvarande statsrådens tid och i det gällande politiska klimatet. De undanröjer inte den fara som ligger i alt lagen innehåller en dold, passiv maklreserv, som under ändrade förhållanden kan tas fram.

Vissa osympatiska effekter av lagen gör sig också gällande i myndigheternas attityd. Som jag sade har lerrorisllagen dess bättre inte haft några vidsträckta praktiska verkningar i sig själv. Men dess anda, dess länjbarhel, dess karaktär av undantagslag har haft en viss verkan pä myndigheters attityder, I Sverige bosatia utlänningar vittnar ofta om delta, Uilänningar frän vissa naiioner eller utlänningar som är politiskt aktiva i progressiva sammanhang utsätts för ökad misstänksamhet.

Jag vill ställa en direkt fråga med relevans lill myndigheters attityder och den verkan de har på utlänningspoliliken, I pressklipp, som har lill-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

115

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

ställts mig av Svenska flyktingrådet, förekommer uppgifter om atl pro-cenien avvisade eller förpassade är exlremi hög bland araber. Vill ui-skolteis talesman något kommentera detta förhållande? Är del en reflex av en fördom som har stimulerats av terroristlagens tänkande? Är det ell rekommendabelt inslag i svensk utlänningspolitik?

Med dessa med hänsyn lill situationen starkt nedkortade och summariska synpunkter ber Jag atl fä yrka bifall lill vpk:s reservationer.

116

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag avser au i mitt inlägg endast beröra inrikesutskottets betänkande såvitt det avser terroristbestämmelserna och justitieutskottets betänkande när det gäller lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte.

När man skall diskutera frågan om effektiva bekämpningsålgärder mot terrorism, tror jag atl man inte skall glömma bort att det är myckel viktigt att se lill alt polisen har möjligheter att bedriva en effektiv spaning och all del polisiära samarbetet över gränserna främjas. Jag tror att vi frän svensk sida kan glädja oss åt att polisen bedriver verksamheten på ett bra sätt, även om det är möjligt att man mäste tänka över frågan om någon form av specialutbildning och kanske förbättrad organisation för alt man på hemmaplan skall kunna agera mera effektivt för den händelse vi skulle drabbas av ytterligare terrordåd.

Frågan om lerrorisllagstiftningen rymmer i sig etl dilemma. Å ena sidan har Ju medborgarna ett naturligt krav pä effektivt skydd. Å andra sidan har medborgarna krav på atl rättssäkerhetsgarantier skall ställas. Det är delta dilemma som man får arbeta med i dessa frågor. Jag vill gärna säga, herr talman, att jag tycker att statsrådet Leijon har löst detta dilemma på ell tillfredsställande sätt.

Det nya och principiellt viktiga är ju alt statsrådet nu föreslär alt den tidigare lerrorisllagen i tillämpliga delar skall inarbetas i utlänningslagstiftningen. Del kan naturligtvis finnas skäl både för och emot della.

Ett skäl för är väl att man, som statsrådet själv säger, för överskådlig tid får räkna med alt vi har behov av terroristbestämmelser och all lagen alltså kommer att få permanent karaktär. Då bör den ju bakas in i en permanent lagstiftning. Ett annat skäl för är att lagen endast avser utlänningar och atl den då har sin naturliga plats i utlänningslagstiftningen. Det är alltså systematiska skäl som talar för delta.

Mol förslaget kunde man säga att ell inarbetande av terroristbestämmelserna i utlänningslagen måhända skulle ofördelaktigt påverka de allmänna reglerna i utlänningslagen, som ju utgår frän rättigheter och skyldigheter för utlänningarna i allmänhet. Jag tror emellertid atl fördelarna överväger nackdelarna. Justitieutskottet har också stannat för detta, och vi ställer oss alltså bakom statsrådets förslag till ett inarbetande av terroristbestämmelserna i utlänningslagstiftningen.

Men jag tycker det är viktigt all understryka att man i detta sammanhang inte fär ge sken av alt skyddet mol terrorister därmed har

försvagats. Det kanske är så att terroristlagen i sig inte har haft så väldigt stor effekt utom därigenom att lagen har verkat förebyggande. Skulle man genom inarbetandet ge sken av att nu skall bestämmelserna inte längre bli så ingripande, så kommer man kanske också att mista den viktigaste effekten av terroristlagen, nämligen just den förebyggande effekten. Men om man klargör hur det förhåller sig så tror jag inle att del egentligen finns några nackdelar med ett inarbetande.

När det gäller frågan om att man kommer att tillämpa del personliga rekvisitet i fortsättningen, så känner jag själv inte någon tvekan på den punkten. Jag tycker det är riktigt, i synnerhet som man i den praktiska tillämpningen hittills ju utgått just från etl personligt rekvisil.

I övrigt vill Jag, herr talman, säga alt jag är glad över att kunna notera all statsrådet Leijons proposition i vissa hänseenden innebär en uppstramning i förhällande till den departementspromemoria som presenterades i våras. Speciellt tänker jag då på atl statsrådet nu menar att bestämmelserna i lerrorisllagen om tvångsmedel i spaningssyfte inle skall upphöra, som man hade avsett i promemorian, utan de skall bestå i avvaktan på resultatet av utredningen om telefonavlyssning.

Vidare tänker jag på den förändring som nu sker i lagstiftningen och som innebär alt krav inte längre skall uppställas alt resp. organisation redan tidigare skall ha varit känd för att utanför sitt hemland ha använt våld, hot eller tvång och därmed kan befaras även i vårt land använda sig av dylikt. Nu räcker del att organisationen kan befaras utanför sill hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning även här i riket. Det tycker jag är en obestridlig fördel.

Jag noterar också med tillfredsställelse att statsrådet i propositionen menar att lagen även bör kunna omfatta passiva medlemmar. Fall kan exempelvis tänkas, säger statsrådet, när medlemskapet ålägger medlemmen att medverka i sådana handlingar. I dessa fall medför naturligtvis redan det förhällandet, att utlänningen är medlem, all han bör betraktas som fariig, heter det vidare. Jag noterar att i det hänseendet innebär propositionen en viss uppstramning.

Får Jag sedan, herr talman, ge ytieriigare en liten blomma till statsrådet Leijon. Vi diskuterade terroristfrägorna i kammaren i våras, och då frågade jag om inte statsrådet var beredd till en omprövning när det gällde all inte låta verkställa utvisningsbeslutet beträffande de två japanska terroristerna. Statsrådet Leijon svarade att det fann hon inte anledning atl göra. Nu har utvecklingen emellertid blivit sådan att statsrådet och regeringen har menat att beslutet måste omprövas, och vi kan konstatera atl de båda Japanska terroristerna har utvisats. Jag lycker alltså all detta är rikligt - det vill Jag understryka.

I detta sammanhang vill Jag fästa kammarens uppmärksamhet på det som justitieutskottet yttrat och som inrikesuiskottet ställer sig bakom, nämligen all man mäste iaktta stor restriktivitel när del gäller alt ge en terrorist fristad i vårt land. Vi menar alltså att reglerna om politisk

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

117

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

118

asyl inte bör få tillämpas fullt ut när det gäller terrorister utan att man mäste vara mera restriktiv. Det har vi med skärpa velat understryka, och inrikesuiskottet ställer sig som sagt bakom uttalandel.

Men Jag skulle vilja rikta en fråga lill inrikesulskottets talesman. Frågan avser vad inrikesutskottet egentligen menar med det tillägg som man har gjort efter instämmandet i justitieutskottets yttrande. Där säger man all inrikesutskottet instämmer i dessa uttalanden och vill för egen del endast tillägga att del vid terroristbestämmelsernas tillkomst år 1973 förutsattes att de inte skulle medföra någon inskränkning i asylrätten, varför utskollet avstyrker ett motionsyrkande i ärendet. Det kan hända att detta inte innebär något tillbakatagande av det som man tidigare sagt, men jag förstår inte riktigt det logiska i slutsatsen.

En fråga har jag också att ställa till statsrådet Leijon, och den gäller vad som händer med den konstitutionella nödrätten. Vi har i justilieutskottel, i anslutning lill ett ärende som vi nyligen avhandlade om militärs medverkan vid stillande av upplopp i samband med arbetskon-flikt m. m., notera alt frågan om den konslilutuinella nödrätlen är föremål för regeringens prövning. Då skulle jag vilja fråga statsrådet Leijon: Hur ligger del ärendet till nu i regeringen? Vilka åtgärder har man konkret vidtagit för alt lösa problematiken med den konstitutionella nödrätten?

Statsrådet säger i propositionen att Danmark, Finland, Norge och Sverige Just har påbörjat en undersökning rörande behovet av ett vidgat nordiskt samarbete Låt mig då erinra om att så tidigt som i oktober 1973 väcktes del ett förslag i Nordiska rådet om etl nordiskt samarbete till skydd mot terrordåd. Först i november 1974 tillsatte departementen en nordisk kommitté, som egendomligt nog höll sitt första sammanträde ett par dagar efter dramat på västtyska ambassaden. Och nu skriver man som sagt i propositionen att man just har påbörjat en undersökning rörande behovet av ett vidgat nordiskt samarbete. Jag vill då fråga statsrådet Leijon: Man .menar väl ändå från regeringens sida alt behov föreligger? Den saken borde man inte behöva undersöka. Men frågan är när man kan förvänta konkreta åtgärder. Jag anser alt det är brådskande atl de nordiska länderna uppträder likartat och försöker stärka skyddet för det nordiska området när det gäller terroraklioner.

Till slut ett par ord om justitieutskottets betänkande om ivångsme-delslagstiftningen. Jag tänker här inte ingå i någon diskussion med herr Svensson i Malmö rörande hans avslagsyrkande på propositionen. Det är kanske en sak som man frän regeringspartiets sida kommer atl la upp. Men vad angår herr Nyquists inlägg har Jag behov av att hålla med honom när han talar om den egendomliga formuleringen i 2 §. Det är riktigt all utskottet inte har tillstyrkt herr Nyquists motion, där del frågas varför man använder uttrycket hot mot allmän ordning och säkerhet, när man i stället borde använda uttrycket våld, hot eller tvång för politiska syften. Vi har emellertid menat, och vi har också skrivit det i betänkandet, att eftersom ivångsmedelslagsliftningen nu är föremål för översyn i samband med lelefonavlyssningsutredningens arbete och

vi har att vänta ett förslag lill våren - och vi dessutom inle känner till all den nuvarande lydelsen har medfört några olägenheter - så har utskottet stannat för att utredningen bör pröva en ändring av lagtexten. Del har vi också velat ge till känna.

Herr talman! Med del anförda ber jag atl få yrka bifall till vad som hemställts i inrikesulskottets betänkande nr 24 och i jusiiiieuiskoiieis betänkande nr 15.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! I den proposition som vi nu behandlar föreslås omfattande ändringar i utlänningslagen, och i inrikesutskottets betänkande nr 24 har en bred majoritet ställt sig bakom propositionens förslag. Endast i tre fall har avvikande meningar anmälts. Också i motionerna är ändringsförslagen marginella. Inle ens i vänsterpartiet kommunisternas motion har man gjort några större invändningar. Atl man i utskottets betänkande sedan har yrkat avslag på propositionen återkommer Jag till.

De viktigaste ändringarna innebär i korthet följande:

Utlänningar som inte kan betraktas som politiska flyktingar enligt nu gällande definition kan, om den nya lagen antas, beredas fristad i värt land om de på grund av politiska förhållanden i hemlandet inte vill återvända dit. Endast om del föreligger särskilda skäl skall de vägras uppehållstillstånd. Detta gäller också utländska krigsvägrare. Man kan säga atl genom lagändringen stadfäster man nu gällande praxis.

Möjligheterna för utlänning att överklaga beslut om avlägsnande ur riket förbättras väsentligt, och sädana beslut skall dessutom kunna preskriberas. Reglerna om friheisberövande ändras lill utlänningens fördel.

Efter ansökan kan utlänning få bosätlningstillstånd, sedan han vislats i Sverige i tvä år. Detta innebär en ökad trygghet när det gäller risken alt bli avlägsnad ur landet och likställer honom i många avseenden med svensk medborgare.

Bosäilningslillståndel föreslås bli ersatt med permanent uppehållstillstånd, som skall kunna beviljas efter i regel ett års vistelse här.

Den s. k. lerrorisllagen föresläs i modifierad form bli införd i utlänningslagen och permanentad. Som fru Kristensson sade har justilie-ulskotlel på den punkten avgivit ett yttrande, som har legal till grund för inrikesulskottets förslag. Även andra ändringar har föreslagits, men Jag nöjer mig med att nämna dessa.

Låt mig nu, herr talman, direkt gå över lill de reservationer som är fogade till inrikesulskottets betänkande och som också finns med i justitieutskottets betänkande.

Den första reservationen är avgiven av herr Hallgren, som ansluter sig till sin partiväns, herr Lövenborgs, reservation i justilieutskottels betänkande.

Moiion 71 som väckts av ledamöter av vänsterpartiet kommunisterna lill pågående riksmöte har undertecknats av både nuvarande och förutvarande partiledare och av Jörn Svensson; den skall tydligen betraktas

119

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningstagen

120

som en partimotion, att döma också av övriga namn. I denna motion framförs inle den uppfattning som hävdas i reservationen. Visst kritiserar man terroristbestämmelserna, men motionen mynnar ut i de mera begränsade kraven att de särskilda spaningsätgärderna mol misstänkta terrorister som beviljats asyl skall slopas och alt man inte kritiklöst skall godta uppgifter från utländsk polismakt. Det senaste kravet kan man instämma i, och efter vad Jag inhämtat prövar man redan sådana uppgifter kritiskt och godtar dem icke utan vidare.

Dessa motionskrav innebär att vänsterpartiet kommunisterna accepterar att utlänningslagen förses med instrument för att kunna avlägsna misstänkta terrorister. Ja, man ger t. o. m. propositionen en vänlig klapp för att tillämpningsområdet blivit klarare belyst och de rättsliga betänkligheterna därigenom reducerade. Det ansåg också herr Svenssom i sitt anförande här.

Vad som har hänt under utskottsbehandlingen som gjorl att vpk ändrat uppfattning vet inte jag. Vpk yrkar nu emellertid avslag på propositionen. De händelser som utspelats och utspelas ute i världen, bl. a. f n. i Holland, kan väl inle ha inverkat på detta sätt, lika litet som de händelser som inträffade i april i år i vårt land - ambassaddramat - bör ha gjort del. De visar i stället att vi behöver det skydd som lerrorisllagen ger genom den avskräckande effekt den har.

Del finns ytterligare en aspekt pä denna fråga. I dagens nyhetsutsändningar har man refererat debatten i engelska underhuset om återinförande av dödsstraff för terrorister. Att föreslå det är en klart reaktionär viljeyttring. Själv tycker jag atl det gamla ordspråket att det är bättre att stämma i bäcken än i ån här har giltighet. Låt oss handla så att vi inle riskerar att det i Sverige inträffar händelser som kan få en debatt att blossa upp om alt även här införa dödsstraff Jag tycker alt det är viktigt alt vi har terroristlagen som ett medel att klara dessa problem.

De ändringar som nu föreslås i terroristlagen genom inarbetande i utlänningslagen är bl. a. följande.

I fortsättningen skall inte bara medlemskap krävas vid en eventuell utvisning; det skall också prövas att den misstänkte vid en individuell prövning bedöms som en säkerhetsrisk. Inrikesutskottet instämmer med såväl föredragande statsrådet som justitieutskottet i att detta är en klar förbättring. Frågan om avlägsnande av utlänning skall alltså prövas inte enbart med utgångspunkt i hans anknytning till viss organisation utan ocksä på grundval av en bedömning av hans farlighet.

Justitieutskottet gör i detta sammanhang en rad klariäggande uttalanden som inrikesutskottet instämmer i. Vi hävdar att asylrätten inte får inskränkas. Fru Kristensson läste in en del av detta i protokollet. Jag tycker alt man borde ta med en passus före den hon citerade. Utskottet skriver: "Del anförda leder utskottet till den uppfattningen att terrorister inte generellt bör undantas från tillämpningsområdet för de nya reglerna om asyl och verkställighetshinder." Vi tycker detta är viktigt, och det är vad vi menar med vårt tillägg.

Justilieutskottels uttalande utmynnar i alt propositionens förslag godtas. Utskottet anser att det i propositionen görs en rimlig avvägning mellan effektivitets- och rättssäkerhetssynpunkter.

Ett yrkande om viss skärpning av lagreglerna framställs i herr Nyquists moiion nr 73. Det yrkandet har i utskottet bilrätts av folkparliledamöterna och följts upp i reservation nr 2 lill inrikesulskottets belänkande nr 24. Enligt den föreslagna lagtexten skall utlännings farlighet ha kommit fram genom vad som är känt om hans föregående verksamhet eller del "eljest" föreligger fara alt han här i riket medverkar lill handling som kan anses vara farlig. Det är ordet eljest som man vill ha bort. Reservanterna och motionären befarar att man här öppnar för en alltför vidsträckt tillämpning och urholkar det personliga rekvisitet. Man godtar lagiexten temporärt men vill att regeringen inom en snar framlid i lämpligt sammanhang skall lägga fram förslag till precisering av lagiexten.

Samma bedömning som gjordes beträffande det snarast motsatta yrkandet i herr Lidgards och herr Winbergs moiion blir även här aktuell. Man får försöka göra en såvitt möjligt rimlig avvägning mellan effektivitets- och rättssäkerhetssynpunkter. Det bör understrykas att den kritiserade bestämmelsen klart avser atl det är den individuella bedömningen av utlänningens farlighet som skall vara undertag för om ingripande skall ske eller inte. Det övervägande flertalet ledamöter i både justitieutskottet och inrikesuiskottet anser att propositionens förslag innebär en godtagbar intresseavvägning och avvisar därför motionens och reservationens förslag.

Terrorisibestämmelserna gör alt man kan begränsa rekvisiten för nuvarande möjlighet till s. k. politisk utvisning av utlänning som vistas i landet. Sådan utvisning av utlänning kan efter beslut av regeringen göras av hänsyn lill rikets säkerhet, och den möjligheten kommer atl finnas kvar. Någon politisk utvisning har dock inle förekommit i landet, i vart fall inte under de senaste decennierna. Men politisk utvisning skall också kunna göi-as om det, som det heter i 34 S utlänningslagen, "eljest är påkallat i statens intresse". Den möjligheten föreslås nu slopad.

Det föreliggande förslaget innebär stora ingrepp i nuvarande utlänningslag. När den infördes 1954 var den komplicerad, och sedan har den ändrats och kompletterats t, ex. 1968, och nu står vi inför etl nytt beslut. Erfarenheten i lagstiftningsfrågor säger alt alltför många stora revideringar av en lag gör att den blir svåröverskådlig och inle alllid så lätt att tillämpa. Risken finns alt enbari ett fåtal experter till slut behärskar hela lagstiftningen. Del är därför mycket tillfredsställande all regeringen har bestämt att göra en ny översyn av hela lagstiftningen och atl direktiv för ulredningen redan föreligger. Till följd därav har en del motioner kunnat avstyrkas med hänvisning till alt de blir beaktade av utredningen. De nu föreliggande förslagen innebär förbättringar för alt utlänning skall få ett bättre rättsskydd i vårt land. På många punkter har vi en bättre lagstiftning än många andra länder när det gäller utlännings rättigheter. Men bra kan bli bällre. Låt oss aldrig stanna upp

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

121

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna for tillämpning av den s. k. terroristlagen

122

i värt reformarbete pä detta område!

Herr talman! Med det anförda yrkar Jag bifall till inrikesulskottets hemställan, vilket innebär bifall till propositionens förslag med vissa kompletteringar och följdändringar och etl avstyrkande av samtliga motioner och reservationer.

Fru statsrådet LEIJON, som meddelat att hon i samband med behandlingen av inrikesulskottets betänkande 1975/76:24 och justitieutskottets betänkande 1975/76:15 ämnade besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 20 november anmälda inlerpellalion, 1975/76:60, om grunderna för tillämpning av den s. k. lerrorisllagen, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Med hänsyn till vad tidigare talare har anfört kan jag falla mig relativt kort. Jag skall bara ta upp några frågor som jag finner särskilt väsentliga. Dessutom skall Jag besvara Jörn Svenssons inlerpellalion om tillämpningen av den s. k. terroristlagen.

De ändringar av utlänningslagen som regeringen föreslår är omfattande. De kunde i och för sig ha motiverat en helt ny utlänningslag. Men alt vi inte redan nu har valt den vägen beror på att viktiga frågor pä delta område ännu återstår atl utreda. Det gäller t. ex. frågan om hur vi skall kunna påskynda beslutsfattandet i utlänningsärenden och hur de olika avlägsnandeformerna skall se ut i framtiden, framförallt i vilka situationer en förvisning skall kunna ske. Vi har därför ansett det lämpligast att avvakta resultaten av en kommande utredning innan vi helt omarbetar utlänningslagen.

Målet för vår invandrarpolitik, som lades fast av riksdagen i våras, brukar sammanfattas i orden "jämlikhet, valfrihet, samverkan".

Det är sedan länge vår strävan att försöka jämställa utlänningar som bor här med svenska medborgare när det gäller rättigheter och skyldigheter. Det har varit utmärkande för alla de praktiska insatser som gjorts under senare år för att förbättra invandrarnas situation, deras materiella villkor, deras möjlighet all tillvarata sina rättigheter, deras möjligheter atl göra sig förstådda. Det har ocksä varit utmärkande för lagstiftningen på skilda områden. Denna vecka har riksdagen beslutat om kommunal rösträtt och valbarhet för invandrare. Denna grundsyn - alt Jämställa svenska och utländska medborgare här i landet - präglar ocksä den proposition som vi diskuterar i dag. Där finns flera förslag som Jusl syftar lill alt stärka utlänningars rättsställning.

Sedan länge lämnar Sverige skydd ål personer som har politiska skäl mol alt återvända lill sina hemländer, även om skälen inte är sä starka att personerna kan betraktas som politiska flyktingar i utlänningslagens eller flyktingkonventionens bemärkelse, Samma sak gäller dem som riskerar att sändas till krigsskådeplats. För dessa grupper föreslås nu ett förstärkt skydd genom uttryckliga lagbestämmelser vid sidan av asylreglerna. Man tillmötesgår därmed önskemål som länge framförts just från dessa grupper själva.

Besvärsmöjligheierna för utlänningar som har avvisats eller förpassats

är f n, starkt begränsade. Invandrarverket och utlänningsnämnden måste ha olika mening för att man skall ha rätt alt besvära sig hos regeringen, och besvärstiden är bara en vecka. Dessa bestämmelser är oförmånligare än vad som är vanligt när det gäller myndighetsbeslul här i landet. Utlänningar behandlas alltså här ojämlikt, och ojämlikheten är allvarlig därför alt del rör sig om beslut som griper in djupt i den enskildes personliga liv. I propositionen föreslås därför att de nuvarande begränsningarna i besvärsrälten över invandrarverkets beslut om bl. a. avvisning och förpassning las bort. Utlänningars rättstrygghet förstärks ocksä genom att avvisnings-, förpassnings- och utvisningsbeslut som inte verkställs skall kunna preskriberas efter tvä år.

Förslaget ger ocksä uttryckliga regler för under vilka förutsättningar en utlänning får tas i förvar. Sådana regler har vi saknat tidigare. Besluten måste omprövas med korta intervaller, och utlänningen får besvärsrätt även här.

Vi föreslår vidare i propositionen atl det nuvarande bosättningstill-siåndet ersätts med ett permanent uppehållstillstånd. Eftersom innebörden av detta förslag, att döma av bl. a. artiklar i pressen, har missförsiåtts vill Jag betona att det permanenta uppehållstillståndet gäller, liksom bo-sältningstillslåndet, för all framtid. Endast om utlänningen flyttar härifrån kan tillståndet återkallas.

Del permanenta uppehållstillståndet ger innehavaren samma rättigheter som bosättningstillståndel. Han eller hon får resa in och vistas här utan tidsbegränsning, behöver inte arbetstillstånd och inte pass. Uppe-hållstillständet blir t. o. m. förmånligare än bosältningstillståndet; man fär del i allmänhet efter ett är, och ansökningsformaliteterna blir enklare.

Det som har orsakat osäkerhet och missförstånd är säkert att själva bevisen, dvs. papperet med uppgiften om uppehållstillståndet, blir tidsbegränsat. Det tidsbegränsade beviset skall tas in i invandrarens pass eller, om han inte har nägot sådant, i en annan handling. Förnyelsen av beviset får inle innefatta någon ny prövning av själva tillståndet -del är Ju permanent. Hanteringen av del här kommer att ske helt automatiskt. Vi funderar nu pä hur lång giltighetstid del här papperet skall ha och vi skall försöka komma fram lill en så praktisk rutin som möjligt för förnyandet av det. Jag vill alltså betona än en gång all det permanenta uppehållstillståndet bara skall kunna återkallas om invandraren flyttar från Sverige och bosätter sig någon annanstans. Samma sak har f ö, gällt för del nuvarande bosätiningslillståndel.

Genom den föreslagna lagstiftningen ändrar vi också 34 S i utlänningslagen. Del är en paragraf som gjort det möjligt för regeringen att utvisa utlänning när, som det heter, det är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse. Det här är en från rättssäkerhetssynpunkt föga acceptabel formulering och del är glädjande all den nu kan ändras sä atl del enbart blir fråga om rikets säkerhet. Jag är glad över atl den moderatmoiion som i sak ville behålla den gamla paragrafen inte vunnit någol gensvar. Jag är också glad över att vpk.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna for tillämpning av den s. k. terroristlagen

123

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna fÖr tillämpning av den s. k. teirorisllagen

124

som i våras inte tycktes vara riktigt på det klara med hur den här paragrafen egentligen skulle kunna fungera, nu har kommit på andra tankar; även om jag blev litet förvånad och undrande över Jörn Svenssons inlägg tidigare. Jag förstod kanske inte rikligt om han menade alt vi borde använda 34 §. Man kunde i varje fall tolka honom på det sättet. Den här paragrafen har inte använts på 20 år och det vore mycket olyckligt om vi inte, när vi nu gör om utlänningslagen, tog bort en formulering som verkligen är kaulschukbetonad.

Så lill de s. k. terrorisibestämmelserna. När terroristlagen kom till var del meningen att den skulle bli temporär. Tyvärr har situationen i Sverige och i vår omvärld sedan dess inte utvecklats till det bättre. Vi måste konstatera atl vi för överskådlig tid har behov av etl medel, som är ofullkomligt, som kan hjälpa till att skydda oss niot terroristhotei. Lät mig erinra om allvaret i situationen genom att redovisa terrordåd som utförts av Japanska röda armén, enskilt eller i förening med andra terrororganisationer.

Våren 1970: JRA-medlemmar kapade ett Japanskt flygplan, som fördes till Nordkorea.

I maj 1972 dödades 26 personer och sårades mer än 70 vid etl angrepp med kulsprutepistoler och handgranater mot Tel Avivs flygplats. Tvä terrorister dödades vid angreppet och en tredje greps.

I juli 1973 kapade JRA-medlemmar bl. a. ett JAL-plan på linjen Paris-Tokyo och gav order om att flygplanet skulle flyga till Libyen. En terrorist dödades i samband med all passagerarna befriades.

I Januari 1974 angrep JRA-medlemmar etl oljeraffinaderi i Singapore. Besättningen pä en färja logs som gisslan under en vecka i Singapores hamn. Efter det atl de palestinska gerillamän, som var med här, ockuperat den japanska ambassaden i Kuwait så lämnade den Japanska regeringen gruppen i Singapore fri lejd till Kuwait.

I maj 1974 exploderade en hemmagjord bomb i flygbolaget JAL:s lokaler i Västberlin. Omfattande materiella skador uppstod.

I september 1974 hölls elva personer som gisslan på franska ambassaden i Haag för alt befria en JRA-medlem som fängslats i Paris. I inledningsskedet till den ockupationen särades två polismän.

I augusti 1975 ockuperades det amerikanska konsulatet och den svenska ambassaden i Kuala Lumpur. 53 personer hölls som gisslan i 79 limmar. En polisman skadades av en pistolkula.

Jag går nu över till att besvara herr Jörn Svenssons inlerpellalion.

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig dels vilken typ av bevisning som ligger till grund för utvisning enligt lerrorisllagen, dels vilka förhållanden som räknas som så belastande alt en person anses böra utvisas, dels ock vilka länders polismakt som förser de svenska myndigheterna med uppgifter i dessa ärenden.

Terroristlagens syfte är att minska riskerna för all vårt land blir skådeplatsen för internationella terroristdåd. Den ger under vissa speciella förutsättningar möjligheter alt ingripa med särskilda åtgärder. Den tar

sikte enbari pä sådana utlänningar som tillhör eller verkar för grupper och organisationer som hänsynslöst använder våld för politiska syften även mot oskyldiga människor i främmande land och därför kan befaras göra detta också i Sverige.

Frågan om förutsättningarna för ingripande med stöd av lerrorisllagen stod i centrum för diskussionen vid lagens tillkomst. Det gällde ä ena sidan all få en så effektiv lagstiftning som möjligt och ä den andra att tillgodose rimliga rättssäkerhetskrav. Med hänsyn till de faror som hotar från den internationella terrorismen ansåg regeringen att en utlänning inte rimligen bör få vistas inom våra gränser om han tillhör eller verkar för en terrorislorganisation. I fråga om kravet på bevisning för alt någon hör hemma i en sådan grupp eller organisation, ansåg regeringen alt de uppgifter som läggs till grund för ett avlägsnandebeslul naluriigtvis måste vara kontrollerade. Riksdagen delade regeringens uppfattning om kravet pä bevisning. När ell ärende om utvisning enligt lerrorisllagen aktualiseras förordnas alltid ett offentligt biträde för utlänningen. Därefter hålls alllid förhör, varvid biträdet får vara med. Vid förhöret och i övrigt genom biträdet får utlänningen del av alla uppgifter som finns i ärendet, men det kan inle alltid avslöjas varifrån uppgifterna kommer. Utlänningen får på så sätt möjlighet att bemöta de misstankar som flnns mol honom. Regeringen gör därefter en bedömning av hela det material som på delta sätt har tillförts ärendet.

De krav som ställdes upp som förutsättning för ingripande mot en utlänning ansågs nödvändiga mol bakgrund av de utomordentligt allvarliga förhållanden som föranledde lagens tillkomst. Hittills har emellertid lagen tillämpats endast pä utlänning som vid en individuell prövning har bedömts vara beredd all medverka lill terroristhandlingar. Därmed har i praxis införts ett personligt rekvisil. Detta föreslås nu bli infört som en ytterligare förutsättning för ingripande enligt terroristlagen.

Det personliga rekvisitet får anses vara uppfyllt om utlänningen tidigare har medverkat i lerroristhandlingar eller är misstänkt för sådana. Delsamma gäller om någon har en ledande ställning i en terroristorganisation eller om han deltar mera aktivt i dess verksamhet. Fall kan dock tänkas där enbari medlemskap i en organisation måste bedömas vara tillräckligt för atl ett ingripande bör ske enligt lagen. Detta är fallet om organisationen ålägger medlemmen att medverka i terroristhandlingar.

Terrorisiorganisationerna arbetar internationellt. Baader-Meinhof har utfört terroraklioner förutom i Västtyskland i Sverige och Frankrike. Japanska röda armén har utfört dåd i många länder, bl. a. Israel, Libyen, Kuwait, Västtyskland, Frankrike och Holland. Det finns vidare oroande uppgifter om all lerrorisiorganisalionerna har börjat samarbeta. Det är därför nödvändigt med ett intensivt samarbete mellan länderna för alt söka förhindra nya terroristdåd. Ett fortlöpande utbyte av informationer sker direkt mellan myndigheter i olika länder. Självfallet lämnas upplysningar också inom ramen för det internationella polissamarbete som huvudsakligen bedrivs inom ramen för Interpol.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna för tillämpning av den s. k. terroristlagen

125

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna för tillämpning av den s. k. terroristlagen

Herr talman! Till målen för vår invandrarpolitik hör också att vi skall verka för samverkan, solidaritet, mellan majoritetsbefolkningen och minoritetsgrupperna i Sverige. Det målet kommer att ställa stora krav pä oss alla i det offentliga livet, på arbetsplatserna, i skolorna och bostadsområdena. Vi kan se av ockupationerna i Holland Just nu hur några få terrorister, som hänsynslöst angriper oskyldiga människor, ocksä medverkar till all framkalla hat mot en hel befolkningsgrupp. Vi måste med all kraft hindra de fåtaliga extremisterna från att sabotera en framåt-syftande invandrarpolitik. Vi måste hindra de fåtaliga extremisterna från alt lägga bränsle på reaktionärernas eld. Vi måste med all kraft värna människornas trygghet mot lerroristorganisationernas hänsynslöshet och förakt för människovärdet.

126

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Artigheten bjuder ju atl jag skall lacka statsrådet för interpellationssvaret. Dock är min tacksamhet något begränsad av atl svaret har mycket litet samband med de frågor jag har ställt och i stället karakteriseras av atl statsrådet har svarat pä helt andra saker - som jag förstår för att komma ifrån en del kinkiga frågeställningar.

Statsrådet gör först en politisk plädering för lerrorisilagens allmänna nödvändighet, nägot som inte alls står i samband med de av mig ställda frågorna. Därefter ingår hon nägot på den formella proceduren, vilket är tacknämligt i och för sig men som Jag heller inte har ställt någon fråga om.

Sedan ingår statsrådet på en redogörelse för rekvisitet. Det är i och för sig intressant, men är någol som Jag också kan läsa mig lill i texterna och i och för sig inte behöver besvära etl statsråd med. Jag noterar bara att statsrådet byter ut lerrorisilagens terminologi i sin redogörelse. Hon säger atl det personliga rekvisitet är uppfyllt om utlänningen medverkat i terroristiska handlingar eller är misstänkt för sådana. Del sista ledet ger etl helt felaktigt intryck. Som bekant kräver inle rekvisitet misslanke i kriminallagstiftningens klassiska mening. Det kräver endast alt grundad anledning finns till antagande. Det är alltså en lägre form av misslanke. Alt lerrorisllagen tillåter denna form av okvalificerat misstänkande är en av dess allvarligaste brister, betecknande Just för dess karaktär av undantagslag. Statsrådet använder mot den bakgrunden ell vilseledande uttryckssätt, som får rekvisitet att framstå som mer kvalificerat och bättre än det i verkligheten är.

Hur som helst har statsrådet kanske med sin redogörelse för rekvisitet nödtorftigt besvarat min fråga nr 2 i inlerpellationen.

Den egentliga kärnfrågan ligger emellertid i min fråga nr 1: Vilken typ av bevisning ligger lill grund för utvisning enligt lerrorisllagen? Den frågan har statsrådet inte alls berört i svaret.

Här liggerju den avgörande punkten. Lagen tillåter en indiciebevisning, som är långt slappare än i alla andra rättsliga sammanhang. Den tillåter all man använder uppgifter, som kan tolkas som fullständigt harmlösa

men som också kan tolkas som en möjlig belastning, Såviii jag förstår har man ingen logisk princip för att fastställa om en frambragt omständighet med övervägande sannolikhet är belastande eller om den med övervägande sannolikhet är harmlös och saknar bevisvärde och relevans.

Såvitt Jag förstår framkommer också en annan risk med lösliga och odefinierade indicier av den här typen. Genom atl man inle gör någon på fasta kriterier grundad värdering av varje indicium för sig kan alltså flera orikliga eller flera harmlösa uppgifter få allvariiga konsekvenser för den anklagade. En anhopning av i sig själv harmlösa uppgifter eller dubbelbottnade rykten har inte större beviskraft i verkligheten än vad varje sådan uppgift har för sig. Men praxis vid tillämpningen av lerrorisllagen tillåter utan svårighet detta skenbara sätt att stärka bevisningen. Häri ligger som var och en ser en klar frestelse all fabricera rykten eller att ge harmlösa omständigheter en medvetet subjektiv framställning.

Herr talman! Vi får här i kammaren enligt reglerna inte diskutera enskilda domar eller förvaltningsbeslut. När jag nu ingår på några konkreta illustrationer av hur del går lill i praktiken sker del därför uteslutande för att belysa en viss praxis allmänt och i princip. Jag ingår här inte på själva de beslut som togs i de fall från vilka faktaillustralionerna är hämtade och bedömer sålunda inle dem såsom ämbetshandlingar.

Vad var det som ansågs vara tillräcklig bevisning i de här praktiska fallen?

För det första: En misstänkt påstods ha besökt staden Bagdad vid en viss tidpunkt. Man frågar sig vad det egentligen skulle lyda på. Var det misstänkt bara därför atl han besökt ett arabiskt land? Om han nu misstänktes besöka ett arabiskt land för att träffa terrorister - någol som aldrig kunde visas i det konkreta fallet - hade det dä inte varit mycket mer praktiskl om denna kontakt hade etablerats pä något mindre omständligt sätt än genom denna resa? Nu lyckades den misstänkte påvisa att han inle hade befunnit sig i Bagdad vid den uppgivna tidpunkten, och därmed var detta s. k. bevis ur världen.

För det andra: Om en annan misstänkt påstods alt han hade haft besök av en ledande person från den Japanska Röda armén. Del påståendet kunde inte av uppgiftslämnarna preciseras i lid och rum. Man nöjde sig med att hävda atl besöket skulle ha skett under maj månad. Det är klart för var och en alt etl påstående av denna opreciserade art blir för en misstänkt ytterst svårt att komma åt. För utan preciseringar av det slag Jag nämnde kan man i de flesta fall aldrig frambringa någon tillstymmelse till alibibevisning.

För det tredje: Det gjordes gällande att tre Japaner skulle ha kommit till Stockholm för att etablera kontakt med en misstänkt. De tre utpekade japanerna hade uppenbariigen någon form av beröring med Röda armén. Men just därför greps de vid inresan och avvisades omedelbart. Man frågar sig: Hur kan del då finnas någon grund för påslåendet atl deras avsikt var att la kontakt med de misstänkta i Sverige? Mig veterligt

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna för tillämpning av den s. k. terroristlagen

127

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna för tillämpning av den s. k. terroristlagen

gjordes aldrig gällande att de hade hafl någon brev- eller telefonkontakt med de misstänkta. Del gjordes heller inget försök att låta dem passera in i landet under hemlig bevakning, i avsikt atl eventuellt avslöja om de log kontakt med de misstänkta eller med vem de tog kontakt. Vad som kvarstår av della s. k. indicium tycks alltså bara vara att terroristerna sökte ta sig in via Stockholm och att de misstänkta råkade vara bosatta i samma storstad, som har ca en miljon invånare. Fru Leijon, vad är det för sorls bevisföring?

För det fjärde: Mol en misstänkt anfördes atl han utvisats från etl annat land tidigare. Han uppgavs där ha haft kontakt med en annan japan, en kontakt med vilken utvisningen frän det landet alltså motiverades. Del anmärkningsvärda var emellertid atl den utpekade kon-taklen var en professor, aktiv i den japanska Vietnamrörelsen, som över huvud laget aldrig hafl något att göra med någon lerroristisk organisation. Han är f ö. en i Japanska sammanhang såvitt Jag känner till tämligen välkänd vielnamaktivist. Men della oriktigt grundade beslut i ell annat land logs alltså upp i materialet mot de båda misstänkta i Sverige.

För det femte: Det gjordes gällande att den ene misstänkte hjälpt en landsman på sätt som stred mot gällande passbeslämmelser. Den som mottog hjälpen var en person som påstods ha beröring med Röda armén, men delta förhållande kunde utöver det raka påståendet icke bestyrkas med några som helst särskilda indicier. Källan varifrån detta påstående härrörde redovisades icke för den misstänkte, som dessutom helt förnekade alt han skulle ha förhjälpt någon medlem av Röda armén på del angivna sättet. I vederbörlig mening är alltså endast styrkt ett brott mol passbestämmelserna, som den misstänkte f ö. också i det här fallet öppet vidgick att han hade begått. Men det kan inte grunda utvisningsbeslut enligt någon svensk lag.

Detta, herr talman, är alltså del skäligen ynkliga underlag som i praxis kan leda till utvisning enligt terroristlagen! Jag ber kammaren jämföra detta underlag med vad statsrådet har anförl om rekvisiten för utvisning. Enligt rekvisiten skall den misstänkte tidigare ha medverkat i terroristiska handlingar eller vara misstänkt för sädana eller ha en ledande ställning i en lerroristisk organisation eller vara medlem i en sådan, i fall där detta innebär åläggande för medlemmen att medverka i terroristiska handlingar.

Det är den bild som redovisas utåt. Av mig anförda exempel på praxis visar all utvisning uppenbart kan företas utan att någon enda av dessa delar i rekvisitet behöver vara uppfylld.

Jag frågar: Anser statsrådet att denna praxis stämmer med lagstiftarens uttalade avsikter och med rättsstatens principer?

128

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Jag kan hålla med herr Svensson på en punkt: att vi inte helt har följt den nuvarande lerrorisilagens beslämmelser. Men vad vi har gjort är, som jag har sagt tidigare i dag, alt vi har tillämpat den

mera restriktivt än vad vi skulle ha kunnat göra. Vi har alltså tillfört - i praxis! - ett personligt rekvisil som vi nu föreslär också skall komma in i själva lagstiftningen.

Herr Svensson i Malmö gjorde gällande att jag vill vilseleda folk genom atl använda ordet "misstänkt" här. Som herr Svensson själv sade alldeles i slutet på sitt anförande räknade jag upp en rad olika fall dådet personliga rekvisitet får anses vara uppfyllt.

Herr Svenssons hjärta blöder tydligen för två personer som tvä olika regeringar, oberoende av varandra, har funnit tillhöra en terroristorganisation. Herr Svensson använder sig av en debatleknik som är helt omöjlig i den här kammaren. Jag har ingen möjlighet att här redovisa handlingar som är hemligstämpade - detta har jag förklarat många gånger tidigare. Det är inte någon särskilt angenäm uppgift att inte kunna lägga alla papper på bordel. Att vi inte kan göra del beror på alt vi inte vill skapa underlag för nya terroristhandlingar. Var herr Svensson har fått sina uppgifter ifrån om vilket material som ligger till grund för olika beslut som har fallats enligt terroristlagen vet jag inte, men jag kan i alla händelser inle diskutera de besluten eller dessa olika uppgifter.

Det finns ingen som helst grund för att vi skulle behöva ändra vår uppfattning efter det som har hänt sedan dessa tvä japaner - som del uppenbarligen talas om här hela tiden - utvisade från Sverige. När vi har bedömt de båda fallen har vi använt oss av en mycket restriktiv prövning, och vi har hela tiden sett till individerna själva.

Jag skulle avslutningsvis vilja beröra en sak, eftersom den tillhör ärendet och fru Kristensson tog upp den förut. När vi diskuterade en av dessa utvisningar i våras - det gällde bara ett fall, eftersom vi inte hade behandlat mer än ett fall då- låg Baader-Meinhof-aktionen precis bakom oss. Men del är inte på grund därav som vi sedan har ändrat uppfattning i del här fallet. Fru Kristensson ville att vi mot bakgrund av en annan terroristorganisations aktiviteter helt allmänt skulle bli mera restriktiva, vilket Jag motsatte mig. Men det har under mellantiden kommit fram nya saker som har gjorl alt vi har ändrat uppfattning från hösten 1974 till hösten 1975 beträffande en av dessa båda personer.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna for tillämpning av den s. k. terroristlagen

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingenting emot att någon skarpt angriper mig i sak eller mot att någon är spydig eller elak personligen - det hör lill del som man får acceptera i debatten, och del är ofta det som ger den dess krydda. Jag måste erkänna att Jag inle heller själv känner några restriktioner i det avseendet. Men nog må väl ändå statsrådet Leijon begränsa sig litet grand när hon börjar sin vinkling av detta rättsproblem med att insinuant låta påskina att mitt hjärta skulle blöda för terrorister och försöka göra gällande att jag skulle ha någon välvillig inställning till eller skulle önska etl allmänt slappt förfarande mot personersom bedriver sådan kvalificerad kriminell verksamhet. Jag reagerar skarpt mot det. Jag har icke tagit upp frågan från den utgångspunkten ulan sett

129

9 Riksdagens protokoll 1975/76:44-45

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna för tillämpning av den s. k. terroristlagen

den som ett rent rättsfall, oavsett om personerna i fråga är sympatiska eller osympatiska.

Jag har tagit upp delta som en illustration till en teknisk praxis och ställt frågor i anslutning till det. Är denna tekniska praxis tillfredsställande ur allmän rättssäkerhetssynpunkt och stämmer den överens med de avsikter som regeringen själv och lagstiftaren, riksdagen, har angett för vad som skall krävas innan en person blir föremål för så pass vittgående åtgärder som det är fråga om här?

Det är inte så att hjärtat skall blöda för dem som rättmätigt kan drabbas av repressalier, utan sinnet skall i stället vara uppmärksamt pä den marginal av godtycke som kan ligga i alt rättspraxis eventuellt är slappare än vad som har föreskrivits av lagstiftaren. Del är detta principproblem vi diskuterar, och jag undanber mig alla insinuationer om att Jag skulle sympatisera med personer som bedriver terrorism.

Lät mig för att underlätta för statsrådet Leijon att föra den rent rättsliga diskussionen säga så här. Lål oss helt bortse från verklighetsförankringen, det förhållandet att Jag har hämtat principiella exempel frän vissa praktiska rättsfall. Det är nägot som man naturligtvis måste göra. Lål oss betrakta frågan som rent principiellt juridisk-teoretisk utan att ingå pä dessa uppgifter och säga: Om de uppgifter Jag här anförde vore riktiga i del hypotetiska fall som statsrådet Leijon och jag diskuterar, och om della i stort sett vore det enda man hade alt anföra, skulle det i ett sådant fall vara korrekt och med rättssäkerheten förenligt atl skrida till utvisning av de misstänkta? Jag ställer alltså frågan rent i princip, och vi behöver inte nämna Kitagawa, Shimada eller något annat namn i sammanhanget.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är medveten om all det tillkommit någon ny upplysning som gjorde atl regeringen verkligen fann anledning alt verkställa beslutet om utvisning av den Japanske terroristen. Vad jag allmänt ville säga var alt Jag inte tycker att regeringens hållning i dessa utvisningsfrågor varit särskill bestämd. Man har i vissa fall beslutat om utvisning men samtidigt också att denna inte skulle verkställas. Jag hyser den förhoppningen all man efter det klara uttalande som justitieulskoitet har gjort och som inrikesuiskottet har ställt sig bakom i fortsättningen skall visa restriktivitel när det gäller alt behälla terrorister i vårt land. Del tycker Jag skulle vara en stor fördel.

Jag ställde vidare en fråga till statsrådet om den konstitutionella nödrätlen, som Jag inte fått något svar på.

130

Fru statsrådet LEIJON:

Herr talman! Frågan om konstitutionell nödrätt ligger inle i första hand på mitt bord, men såvitt jag är underrättad pågår ingen översyn av det problemkomplexet, Lål mig sedan säga att Jag verkligen hoppas alt fru Kristensson inte menar atl vi när det gäller terroristlagstiftningen i fram-

liden inle skall ta några som helst hänsyn lill om människor av politiska skäl måste stanna i vårt land.

Självfallet är de ärenden som gällt terroristlagen och där vi inte har verkställt beslutet relativt många i förhällande lill det totala antalet fall. Där har personerna i fråga varit att betrakta som politiska flyktingar, och del kan aldrig bli fråga om alt dessa personer, även om de har begått avskyvärda terroristdåd, skall skickas tillbaka till sina hemländer.

Herr Svenssons fråga är formulerad på ett sådant sätt alt Jag inle tänker besvara den.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det senaste beslutet var kanske klokt ur statsrådets synpunkt.

Jag skall inte la upp lill diskussion vad fru Krislensson härsade. Hennes benägenhel atl hellre fälla än fria är alltför väl dokumenterad här i kammaren i en mängd debatter om rättsförhållanden.

Jag vill ställa den frågan till kammarens ledamöter: Vore icke de förhållanden som Jag här har berört och de reaktioner som frän de ansvarigas sida har blivit bemötande därav, de undanglidningar som gjorts i interpellationssvaret och i debatten och de allvarliga misstankar som numera måste hysas om att man beträffande lerrorisilagens tillämpning visar ett korrekt ansikte utåt men har en helt annan praxis inåt, motiv nog för all i lämpligt sammanhang inskränka den hemligslämpel som uppenbarligen är ett hinder för en offentlig och parlamentarisk kontroll?

Lål mig så gå över till en annan fråga, som Jag hoppas att statsrådet Leijon visar något siörre benägenhet att svara på. Det är en fråga som Jag ställde i samband med inlerpellationen och som inleärdirekt upptagen i svaret; den är besvarad i myckel allmän form. Frågan gäller tillförlitligheten av uppgifter frän främmande länders polismakter.

Är statsrådet Leijon medveten om faran i sammanhanget och görs en gradering och en analys av uppgifterna från främmande länders polismakter i, för all ta några exempel, följande fall:

uppgifter frän de italienska säkerhetspolitiska organen, vilka är mer eller mindre överbevisade om att ha deltagit i förberedelser till en statskupp mot det parlamentariska styrelseskicket i Italien,

uppgifter frän de säkerhetspolitiska organen i Förbundsrepubliken Tyskland, som på goda grunder misstänks för alt ha medverkat i samma typ av förberedelser i form av samarbete med den italienska polisen,

uppgifter från de israeliska säkerhetsorganen, som ju själva har visat att de är ganska fördomsfria i sina metoder i Lillehammer och på annal håll,

och uppgifter från den brasilianska polisen - vi har ju inle så fä bra-silianer här i Sverige - som också med tanke på de politiska förhållanden som råder i Brasilien kan misstänkas för atl lämna uppgifter som inte är särdeles trovärdiga?

Jag vill ha litet mera preciserade kommentarer lill frågan om denna

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna för tillämpning av den s. k. terroristlagen

131

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Om grunderna för tillämpning av den s. k. terroristlagen

polisiära upplysningsverksamhet, som spelar sä stor roll när det gäller både japaner och andra.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle lill statsrådet Leijon vilja säga alt vi i utskollet självfallet har menat alt del ankommer pä regeringen att i varje särskilt fall göra en bedömning av om en presumtiv terrorist bör fä stanna i vårt land. Naturligtvis avsåg Jag med mitt inlägg inte alt säga all varje lerrorisl skall utvisas ur landet; man måste Ju hela liden pröva.

Vad vi emellertid har velat understryka är att man måste iaktta slor restrikiiviiel när del gäller all behälla lerrorisler här i landei, så au del inle uppfällas som en fristad för dessa personer. Vi skall ändå komma ihåg atl det ofta är fråga om kallhamrade människor som inle skyr några medel, inle ens när del gäller att mörda helt oskyldiga personer för all uppnå vissa politiska syften.

Det hade kanske varit lämpligt om herr Svensson i Malmö, när han gjorde sin grava beskyllning mot mig att jag hellre brukar fälla än fria, åtminstone hade besvärat sig med all ge någol exempel på delta.

132

Hen NILSSON i Tvärälund (c):

Herr talman! Del förslag lill utlänningslag som nu behandlas innehåller i vissa avseenden mycket grannlaga och principiellt känsliga frågor.

De ändringar i den beflntliga utlänningslagen som nu föreläggs riksdagen och som inte har anknytning lill lerrorisllagen har genomgående den inriklningen all de ökar rättssäkerheten för och fastlägger en humanare syn pä invandraren. Det gäller inle minst skyddet för flyktingar. Lagförslaget utvidgar kretsen av invandrare som får skydd i Sverige, Det gäller människor som på grund av politiska förhållanden i hemlandet inte vill återvända. Statsrådet Leijon har utvecklat della yiterligare, och Jag kan inslämma i vad hon sade i della avsniii av sill anförande.

Tilläl mig nämna några punkter som har varit grundläggande för cen-lerparliels inställning att helt ansluta sig lill den föreliggande propositionen.

Besvärsordningen görs myckel förmånligare för invandrare. Preskrip-tionsrätl införs beträffande beslut om avlägsnande m. m. Förutsättningarna för användande av tvångsmedel preciseras i lagen. Tidsbegränsning av förvarstagande aren annan viktig förbättring av rättsskyddet för berörd utlänning.

Vi arbetar nu, herr talman, under tidspress, och därför skall Jag inle vidare utveckla min syn på dessa och andra punkter. Statsrådet Leijon har ocksä varil inne på detta område och utvecklade resonemanget, som Jag tyckte, mycket bra. Jag kan inslämma i vad hon sade även i detta avseende.

Den fråga som föranlett delade meningar i utskottet och här i kammaren gäller all den s, k, lerrorisllagen inarbelals i ullänningslagen. att utländska terrorister förs in under en speciell lag och att det finns risk

för en för vidsträckt tillämpning av denna lag. Fru Kristensson betecknade dessa problem som ett Juridiskt dilemma. Jag lycker all del aren mycket välfunnen formulering. Terroristlagen, som vi från centerns sida anser vara befogad i nuvarande situation både här hemma och utomlands, berör endast utlänningar som kommer in i vårt land för all begå svära våldsbrott, riktade mot såväl svenska medborgare som invandrare.

Fru Krislensson hade ell resonemang om skälen för och emot atl lagen skulle infogas i utlänningslagen. Hon kom till sist fram lill atl skälen för ett infogande av lerrorisllagen i ullänningslagen övervägde. Vi har funnit detsamma, och vi finner också att det är ett nära samband mellan utlänningslagen och det syfte som lerrorisllagen djupast har, nämligen alt skydda människor för våld. Den omständigheten alt lerrorisllagen infogals i ullänningslagen innebär inle atl den humana synen och lill-lämpningen av lagen påverkas negativt. Jag tycker att det är viktigt alt slå fast delta.

Händelser ute i världen och även i vårt land visar all vi under överskådlig lid kommer alt behöva skydd mol våldshandlingar, riktade mot både svenskar och invandrare, av terroristgrupper och världsomspännande lerroristorganisalioner. Sprängningen och morden på tyska ambassaden här i Stockholm i våras samt tågkapningen och ambassadocku-palionen i Holland just nu är varnande exempel. Stalsrådel Leijon räknade upp en rad andra exempel. Med hänsyn lill åtgärder mol terrorister i andra stater och med hänsyn lill våra internationella förpliktelser framstår det enligt min mening som en skyldighet också för Sverige alt se till alt värt land inle blir en tillflyktsort och ell aktionsområde för terrorister.

De särskilda tvångsmedel som enligt lerrorisllagen kan tillgripas mol en presumtiv terrorist om han beviljas asyl i vårt land behålles i en särskild tidsbegränsad lag. De viktiga besluten om terrorister ankommer ocksä i fortsättningen pä regeringen. Statsrådet Leijon redovisade handläggningsordningen och utlänningars möjligheter att tillvarata sin rätt. Den beskrivningen tycker Jag är rimlig intill dess vi närmare har utrett frågorna genom den utredning som skall komma till stånd. Ändå måste man på della område vara myckel aktsam vid handläggningen och bedömningen av de enskilda fallen.

Den parlamentariska kontrollen är viktig i dessa sammanhang. Del innebär inle alt man behöver misstänka en regering för felaktig handläggning - det är en grundläggande principfråga. För atl garantera parlamentarisk insyn och kontroll skall regeringen årligen i skrivelse till riksdagen redovisa hur terroristlagen tillämpas. De farhågor för risken av en alltför vidsträckt tillämpning av tillägget "eller eljest", som uttalats i folkpartireservalionen och av herr Nyquist tidigare här i dag, bör bl, a, genom denna parlamentariska kontroll kunna undanröjas.

Lagrådet har lämnat den föreslagna lagen ulan erinran. Den parlamentariska kontrollen av terroristlagen, det föreslagna lillämpningsom-rådei för lagen och den omständigheten atl besluten ligger hos regeringen innebär enligt vår mening en rimlig avvägning mellan effektivitets- och

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

133

Nr 44 rällssynpunkter.

Fredagen den " talman! Jag ber med della au få yrka bifall lill uiskolteis hem-

12 december 1975 siällan.

Ändring i ullänningslagen

Herr andre vice lalmannen lillkännagav all anslag ulfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

134

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Anledningen till all Jag tar till orda i det här ärendet är dels att jag har väckt en motion tillsammans med etl par andra moderater, dels atl Jag i invandrarverkets styrelse har deltagit i den praktiska tillämpningen av den lag som vi nu behandlar. Del gäller Ju ändringar i utlänningslagen, ändringar som enligt utskottet är så omfattande att det kan ifrågasättas om inte den nuvarande lagen borde ha ersatts med en helt ny. Uiskollel anför au regeringen har varil medvelen om delta och i oktober utfärdat direktiv för en översyn som skall leda fram lill en helt ny utlänningslag.

Jag tycker det hade varit riktigare att säga att regeringen har blivit medveten. I Januari i år väckte vi en motion i vilken vi bl. a. hävdade att lagen borde bli föremål för en samlad översyn med sikte på förslag till en ny lag. En ändrad praxis har nämligen medfört all lagen i dag inte uttrycker de handlingslinjer som gäller för vår invandrings- och flyktingpolitik. Della borde ocksä regeringen för länge sedan ha insett och tidigare ha beslutat om en omarbetning.

Motionen föranleder inte nu någon åtgärd, säger utskollet, men den har självfallet ändå fyllt en uppgift.

Det är emellertid inte nog med alt det flnns en lag, det måste också finnas möjligheter att tillämpa den i praktiken. Jag tänker då framför allt på tillståndsfrågor av olika slag. Tillslåndsbyrän på statens invandrarverk handlade under budgetåret 1974/75 omkring 94 000 ärenden. Del innebär någon minskning i Jämförelse med året förut, men i stället har antalet arbetskrävande ärenden ökat betydligt. Ärendebalansen uppgår till ca 8 000, Delta, säger verket i sin anslagsframställning för nästa är, är inte acceptabelt och innebär i sig en betydande extra arbetsbelastning genom atl folk i stor utsträckning ringer och frågar angående icke avgjorda ärenden. Balansen av kvalificerade ärenden, dvs. sådana ärenden som gäller avlägsnande samt remisser från regeringen, var den 1 juli 1974 till antalet 493, ett år senare 100 fler och i november i år 940, alltså en fördubbling på drygt ett år.

Att balansen ökar på del här sättet beror Ju inle bara på att ärendena blir fler och svårare. Personalomsättningen på tillståndsbyrån har medfört och kommer all medföra stora svårigheter. Det tar ungefär ett år alt lära upp en handläggare av sådana här ärenden. Väl upplärda slutar många, nya måste anställas och upplärning stjäl mycket tid från erfarna handläggare. Verket anför atl av byråns 30 handläggare kommer minst 20 att ha en anställningstid understigande två år vid utflyttningen till

Norrköping.

Den här utflyttningen medför hart när oöverstigliga svårigheter för verket. Det är väl en sak att föriägga nya statliga verk till landsorten, men att flytta ut ett verk som befinner sig i ett uppbyggnadsskede och som dessutom har fått sig pålagt mängder av nya uppgifter är minst sagt oansvarigt. Jag tycker au del skulle vara klädsamt om man från regeringens sida erkände sitt misstag åtminstone när det gäller invandrarverket.

Men inle bara invandrarverket har svårigheter och brist på personal. En hel del utredningsarbete faller på polisen. Här i Slockholmslraklen lycks Just nu Huddingepolisen ha de flesta utlänningsärendena, och där har man bara halv styrka. Detta medför att man inte kan ta itu med ett ärende förrän fyra månader efter del alt ärendet har kommit in. Utredningen tar sedan en rundlig tid, och därefter går ärendet lill invandrarverket, där det också tar tid. Stockholmspolisen har vidare personalproblem. För att få en utredning kompletterad med vissa uppgifter är det nu tre månaders väntetid. Och eftersom de flesta avslag redan överklagas och offentligt biträde utses går ytterligare några månader vid behandlingen av dessa tillståndsärenden, som det är så viktigt att få avklarade så snabbt som möjligt.

Anser verkligen del ansvariga statsrådet alt detta är en tillfredsställande ordning? Kan inte statsrådet tala med justitieministern, så att han ser lill all polisen får betydligt bättre utredningsresurser?

I vår moderatmoiion som Jag tidigare nämnde begärde vi också atl regeringen skulle lägga fram förslag om alt inrätta ett samrådsorgan i flyktingfrågor. Vi pekade på au flyktingfrågornas ändrade karaktär motiverar en översyn av myndigheters och andra instansers handlingsberedskap, eftersom samma mönster för handläggningen av frågor om ui-tagning, överföring och mottagande av flyktingar har gällt ända sedan början av 1950-lalel.

Jag har senare från statsrådet Leijon som svar pä en framställd fråga fåll veta att man i departementet överväger de här frågorna, och utskottet utgår därför ifrån all också frågan om inrättande av ett särskilt samarbetsorgan kommer att prövas. Jag är naluriigtvis glad över atl del så småningom kommer all hända något även på detta område, även om man inte vet hur länge det kommer alt dröja. Men motionen har kanske ändå hjälpt till att skynda på ärendet.

I propositionen behandlas också framställningar från Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Solidaritetskommitlén för politiska flyktingar, vilka önskar att en civilt tillsall nämnd skall handha förhör och undersökning av flyktingar samt frågor om politisk asyl. Föredragande statsrådet är klok nog atl inte ansluta sig till den uppfattningen ulan har där lyssnat på de synpunkter som framförts av rikspolisstyrelsen och invandrarverket.

Däremot nämns inte i propositionen den skrivelse som Landsorganisationen har tillställt arbetsmarknadsdepartementet och följaktligen

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

135

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

inte heller invandrarverkels remissvar. Den skrivelsen väckte på sin tid, dvs. förra hösten, ett visst uppseende lill följd av sitt innehåll. LO skrev bl. a,:

"I första hand har yrkanden framställts om att de fackliga organisationerna blir hörda vid prövning av frågor rörande politisk asyl. Bakgrunden till detta krav slår alt finna i det förhållandel, alt utlänningar som ansökt om arbetstillstånd men fält en sådan ansökan avstyrkt av den fackliga organisationen och avslagen av den centrala ut-länningsmyndighelen ändock kunnat erhålla arbete ulan atl bryla mol gällande regler, I de fall en ansökan om ordinärt arbetstillstånd avslagits har i flera fall berörda utlänningar hos myndigheterna anmält behov av asyl av politiska skäl. Den stora ökningen av dylika ärenden på senare tid har medfört att centrala uilänningsmyndigheten har iakttagit en ytterst generös tillämpning av bestämmelserna om asyl för att därigenom undgå att dels insätta onödigt slora utredningsinsatser, dels förhindra risken av att verkliga politiska flyktingar avlägsnas ur landet."

Del är tydligen LO:s mening alt verkliga politiska flyktingar skall avlägsnas ur landet. Är det också statsrådets Leijons uppfattning?

Del skulle vara intressant atl höra varför skrivelsen inle finns upplagen i propositionen och vad statsrådet har för synpunkter pä den.

Herr talman! Jag har inte något yrkande.

136

Överläggningen var härmed slutad.

Inrikesutskottets betänkande nr 24

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

"Den som vill atl kammaren bifaller inrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 24 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - 16

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Jonsson i Mora och Carlström i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Nyquist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Den som vill att kammaren bifaller inrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 24 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Jonsson i Mora och Carlström i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nyquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej - 28 Avslår - 12 Mom. 8-15 Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Justitieutskottets betänkande nr 15

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller justitieulskottets hemställan i betänkandet nr 15 mom. 1 röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 299

Nej - 16

Avslår - 1

137

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i utlänningslagen

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nyquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nyquist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 15 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Nyquist.

Ja - 273

Nej - 28

Avstår - 15

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Nyquist, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Nyquist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i betänkandet nr 15 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Nyquist.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nyquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 29

Avslår - 14

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

138

§ 11 Meddelande om extra arbetsplenum lördagen den 13 december

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Enligt vad som under hand meddelats kan det bli nödvändigt atl i morgon bordlägga ytterligare ell betänkande från jordbruksutskottet. Då det är angeläget att kammaren får möjlighet atl behandla detta belänkande samma dag kommer i så fall dels del arbetsplenum som utsatts lill kl. 09.00 lördagen den 13 december alt efler avslutad ärendebehandling ajourneras en timme för att bereda jordbruksutskottet tillfälle att sammanträda, dels ytteriigare ell arbetsplenum atl anordnas på lördagen. Sistnämnda sammanträde lar sin början fem minuter efter det att det ajournerade sammanträdet avslutats.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Meddelande om extra arbetsplenum lördagen den IS december

Ändring i byggnadslagen

§ 12 Ändring i byggnadslagen

Föredrogs civilutskottels betänkande 1975/76:8 med anledning av dels propositionen 1975/76:1 i vad den inle behandlats i utskottets betänkande CU 1975/76:1, dels propositionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen (1947:385) jämte med anledning därav väckta motioner.

Regeringen hade i propositionen 1975/76:1 (bostadsdepartementet) såvitt nu var i fråga berett riksdagen tillfälle all yttra sig över i regerings-protokollet lämnad redovisning belräffande handläggningen av ärenden enligt 136 a!! byggnadslagen (BL).

I propositionen 1975/76:56 (bostadsdepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen anta det i regeringsproiokollet upptagna förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385). Förslaget omfattade ändringar i 136 a!! och 147!; BL jämte ikraftträdandebestämmelser.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1975/76:56 anfördes följande:

"I propositionen uttalas alt det redan nu - innan riktlinjerna för en framtida skogspolitik har lagts fast - är nödvändigi atl hålla tillbaka åtgärder som innebär ökad förbrukning av skogsråvara. Vidare påpekas atl en omfattande utbyggnad av skogsindustrin, som i ett långsiktigt perspektiv inte kan förses med råvara i tillräcklig omfattning, kan komma alt medföra betydande strukturella problem och problem för sysselsättningen. Det framhålls all del krävs en långsiktig planering av hela skogsnäringen för att en från samhälleliga utgångspunkter rimlig utveckling skall komma till stånd.

I propositionen läggs fram förslag till ändring av 136 a !! byggnadslagen (1947:385). Ändringen syftar till att redan nu förbättra samhällets möjligheter att kontrollera och pröva åtgärder inom skogsindustrin som kan innebära ökad förbrukning av svensk träfiberråvara. Den föreslagna ändringen av 136 a;! byggnadslagen innebär atl tillkomsten och lokalise-

139

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ä näring i byggnadslagen

ringen av industriell eller liknande verksamhet skall kunna prövas med utgångspunkt i hushållningen med träfiberråvara.

Vissa följdändringar av ansvars- och påföljdsbeslämmelserna i 147 !; byggnadslagen föreslås också."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen 1975/76:56 väckta motionerna

1975/76:136 av herr Åkerfeldl m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade

alt de föreslagna ändringarna icke skulle gälla för anläggning som påbörjats före den 1 Januari 1976 och då inte omfattades av prövningsreglerna i BL 136 a!! i dess dåvarande lydelse,

att tillstånd skulle lämnas även i dessa fall då väsentliga förberedelser för anläggningens utförande vidtagits före den 1 december ,1975,

1975/76:137 av herr Anlonsson m, fl. (c), vari hemställts atl riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:56 beslutade att i avvaktan pä de resullat som 1973 års skogsulredning kom all redovisa och med beaktande av den frivilliga överenskommelse som träffats inom skogsindustrin belräffande råvaruförbrukningen fram till 1978-01-01 den i propositionen föreslagna detaljregleringen av skogsindustrins råvaruförbrukning avvisades och atl propositionen skulle avslås,

1975/76:138 av herr Enlund m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen 1975/76:56,

1975/76:139 av herr Krönmark m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen skulle avslå propositionen 1975/76:56, och

1975/76:140 av herr Olsson i Edane m. fl. (s).

Utskottet hemställde

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:1 i vad den inte behandlats i betänkandet CU 1975/76:1 som sill yttrande gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

atl riksdagen skulle

a. med anledning av propositionen 1975/76:56 och motionen
1975/76:136 samt med avslag på motionerna 1975/76:137, 138, 139 och
140 anta del lill propositionen fogade förslaget lill lag om ändring i bygg
nadslagen (1947:385) med den ändrade lydelse av 136 a !; tredje stycket,
147 !; andra stycket 3 sami övergångsbestämmelserna som utskottet fö
reslagit i förtydligande syfte,

b. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
ytterligare överväganden i anslutning till utformningen av 136 a !; tredje
stycket byggnadslagen i paragrafens av utskottet föreslagna lydelse.

140

Reservationer hade avgivits

beträffande ändring i byggnadslagen

1. av herrar Åkerfeldl (c) och Mattsson i Skee (c), fru Ingvar-Svensson (c), herr Ullsten (fp) samt fru Andersson i Hjärlum (c) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:56 och motionerna 1975/76:137, 138 och 139 samt med avslag på motionerna 1975/76:136 och 140 skulle anta det till propositionen fogade förslaget lill lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) med den ändrade lydelse som reservanterna föreslagit, innebärande bl. a. all lagförslaget i vad gällde del föreslagna tredje stycket i 136 a !; (rörande prövning av utvidgning av industriell verksamhet med utgångspunkt i hushållningen med träfiberråvara) samt del föreslagna femte stycket i 136 a !; (rörande anmälningsplikt vid planerad utvidgning av sågverk) inte skulle antas av riksdagen,

2. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:137,138 och 139 skulle avslå propositionen 1975/76:56 samt motionerna 1975/76:136 och 140.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ä näring i byggnadslagen

Till betänkandet hade fogats ell särskill yttrande belräffande handläggningen av ärenden om industrilokalisering av herrar Adolfsson (m) och Danell (m).

Hen ÅKERFELDT (c):

Herr talman! De föreslagna ändringarna i byggnadslagen syftar lill alt i avvaktan påett aviserat näringspolitiskt program för skogsnäringen skapa regler som hindrar att anspråken på skogsråvara ökar i sådan utsträckning all förutsättningarna för alt arbeta fram ett sådant program rubbas.

Även om de beräkningar som i dag finns över den totala virkeslill-gängen är preliminära, pekar de på all tillgängen på skogsråvara frän ett uthålligt bedrivet skogsbruk blir den begränsande fakiorn för skogs-induslrins expansion.

Skogen och skogsinduslrin inlär en nyckelslällning i vårt näringsliv, och därför är det ett nationellt intresse att vi hushällar med denna tillgång på ett sådant sätt all näringens och därmed landets långsiktiga intressen tillvaratas.

I propositionen föreslås för alt nå della syfle några ändringar i byggnadslagens 136 a !;. Denna paragraf tillkom ursprungligen som ett medel att pröva lokaliseringen av viss miljöförstörande industri i samband med att man 1972 angav riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Vid behandlingen av energipropositionen i år har denna paragraf ändrats lill atl avse även prövning ur energisynpunkl plus tillkomsten av prövningen som sådan. Nu föreslås atl även hushållningen med träfiberråvara skall vara prövningsgrund för tillkomst och lokalisering. Den föreslagna prövningsgrunden är liksom hela prövningssyslemet provisorisk i avvaktan på 1973 års skogsutrednings slutliga redovisning av sina virkesbalanser och därpå grundade förslag till ett mera långsiktigt program för skogsnäringen. Prövningssyslemet skall omfattas av en aviserad reformering av byggnadslagstiftningen.

Den nuvarande 136 a !; har när det gäller skogsnäringen tillämpats på ell sätt som ligger den nu föreslagna paragrafen myckel nära. Lagrummets

141

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ä näring i byggnadslagen

142

användbarhet har emellertid haft begränsningar. Förutsättningen är atl företagel är av väsentlig betydelse för hushållningen med mark och vatten samt energi, vilket i praktiken torde ha inneburit alt utbyggnader utanför de områden som omfattas av den fysiska riksplaneringens riktlinjer inte kunnat prövas med slöd av detta lagrum.

Den nu föreslagna lagiexten reglerar prövning dels av nyanläggning, dels av ökning av råvaruförbrukningen i pågående verksamhet oberoende av anledningen lill ökningen.

I propositionen nämns-och under utskottsbehandlingen har ytterligare redovisning härom lämnats - atl skogsindustrins samarbelsutskoll träffat en frivillig överenskommelse som även redovisats för industriministern. Överenskommelsen innebär i korthet atl parterna förbinder sig alt inte genom utbyggnad eller pä annat sätt öka sin råvaruförbrukning över 1973 eller 1974 års nivå. Detta skall gälla under tiden fram till den 1 januari 1978. dvs. den tidpunkt då ett samlat skogspolitiskt program skall redovisas.

Skogsindustrins iniliaiiv dokumenlerar en vilja all medverka lill en ur samhällssynpunkt både lämplig och önskvärd hushållning med skogens och skogsindustrins resurser.

Utskottet har dock, i denna del, enats om att prövning av nyanläggning genom ett frivilligt älagande inle hell kan ersälla en prövning enligl lagsiiftningens enheiliga regler. Dessulom kan redan nu, som Jag lidigare nämnde, lagprövning avse en avsevärd del av ulbyggnaderna. I syfle all erhålla för alla förelag likformiga regler och möjliggöra ur samhälls-synpunki önskvärda översikiliga bedömningar, har man siannai för atl i lagparagrafen införa träfiberråvara som prövningsgrund.

Även sänkningen av gränsen för den generella prövningen när del gäller sågverkens årsproduktion från 50 000 m' till 5 000 m' mätt i sågade trävaror har man i enighet godtagit, främst med tanke på dessa enheters regionalpolitiska betydelse. Det bör i det här sammanhanget nämnas att 85 96 av landets sågverk har en produktion som faller under denna gräns, medan 90 96 av virkesförbrukningen sker i större sågverk och följaktligen kommer atl omfattas av prövningstvångei.

När del gäller förslagets andra del, ökning av råvaruförbrukningen, har uiskollel emellertid inle kunnal enas. Även här biiräder ulskollets majoritet, visserligen med marginella ändringar, propositionens förslag om en generell prövningsplikt för förhållandevis små ökningar av råvaruförbrukningen, oberoende av orsaken. Reservanter från centerpartiet och folkpartiet har i stället valt alt ta fasta på den samlade skogsnäringens erbjudande alt frivilligt begränsa råvaruförbrukningen till någol av års-förbrukningsnivån 1973-1974 under en lid av två år.

Denna överenskommelse har samma syfle som lagförslaget. Insikten om begränsningens nödvändighet finns i mycket hög grad hos den berörda industrin. Vad del ytterst gäller är Ju atl på läng sikt trygga förutsättningarna att hävda sig på den internationella marknaden, och det gör man inle genom att bygga ut en dyrbar överkapacitet eller genom

uttag ur skogen som skulle innebära all man "sågar av den pinne man sitter pä".

Det främsta skälet att avslå regeringens förslag i denna del är av principiell natur. Del kan inte vara rimligt, del är rent av stötande att införa en detaljreglering med sä här långtgående styrning.

Utöver det principiella skälet finns en rad sakliga skäl som skulle medföra betydande svårigheter för industrins drift, planering och även för dess marknadsföring.

Det "spelrum" för ökning av råvaruförbrukningen som tillåts är satt till lOOOOm'. eller med den ändring som uiskotismajoriteien gjon till 196 upp till 20 000 m' för anläggningar som konsumerar över 1 000 000 m' om året. Den kvantitet som har lämnats utanför det generella prövningstvångei motsvarar för massaindustrins del 2 000 ton massa. Det är 1 96 av vad etl av våra siörre bruk producerar per år, eller tre dagars produktion, och del är den råvarumängd som hela massaindustrin konsumerar på en dryg driftiimme.

Förslaget avser den enskilda virkeskonsumtionsenhelen. Forell förelag med flera enheter innebär delta, för alt hälla sig under den angivna prövningsgränsen, atl man inle kan differentiera driften med hänsyn till sådana faktorer som översynsbehov, haverier och den akluella virkesfängs-tens lokalisering eller av marknadsläget ändrad fördelning mellan massaved och sågiimmer. Majoriteten har även påpekat della missförhållande, men har inte föreslagit någon ändring - inom parentes kan väl sägas atl del med den tid utskollet haft till förfogande inte heller har varil möjligt. Av del följer atl lagen om den i dag anias kommer all ha denna brist. Det är visserligen en god illustration lill lagens oiymplighet, men. onekligen ett svårt hinder för rationell drift vid berörda förelag.

Vad händer t. ex, vid en fabrik där man i december månad kan räkna med risken att till årsskiftet överskrida prövningsgränsen? Ett prövningsförfarande är inte en så snabb affär an den kan klaras på några dagar, som i en sådan siluaiion kan länkas slå till buds. Följden måste bli störningar i produktionen och de närmast drabbade blir de anslällda. En annan följd kan bli all man för att gardera sig för en sådan siluaiion söker tillstånd i "överkant". Men hur skall regeringen behandla sädana ansökningar om en meningsfull hushållning skall åstadkommas? Och man bör hålla i minnet alt de ansvariga i företagen skall göra sina överväganden under hotet av frihetsstraff i dess yttersta konsekvens.

Del är förvånande alt utskottsmajorilelen är beredd att biträda ell förslag som i så hög grad försvårar verksamheten för landets, främst ur valutasynpunkt, viktigaste näringsgren. Det hade varit förståeligt om man hade varil i en ivångssiluation och inte haft någol annat alternativ. Men här har vi alternativ. Det föreligger, som Jag sade. en frivilligt åiagande från induslrins sida även på den här punkten. Det frivilliga åtagandets effekter går dessutom längre än lagförslagels, 1 överenskommelsen ullovar man en förbrukning som inte översliger den jämförelsenivå jag lidigare angav, och del ulan "spelrum".

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ä näring i byggnadslagen

143

Nr 44 Hillills har samråd mellan skogsinduslrins föreirädare och regeringen

Fredagen den '' P " fönroendefulli säll. I samma anda har del frivilliga sam-

12 december 1975 verkansavialei utarbetats och redovisats för regeringen redan i maj 1975,

-------------- Industriministerns reaktion på avtalet har vid flera tillfällen varil positiv.

Ändring i byggnads- Därför kom förslaget i denna del minst sagt överraskande,
lagen Vad har hänt som gör att skogsinduslrin, trots redovisade höga am-

bitioner, inte längre är betrodd all kunna klara av råvaruproblemen under en övergångstid av endast två år? Del får betraktas som unikt atl en lagstiftning, som dessulom är av provisorisk karaktär och vars uppenbara nackdelar genom krångel och byråkratisering inte står i rimlig proportion till syftet, vilket är att bevara handlingsfriheten, inför etl långsiktigare avgörande om vars utgångspunkter del i dag inte finns några säkra besked. Herr talman! Slutsatsen för reservanternas del blir alt yrka bifall till reservationen 1. Vid bifall lill den avvisas en detaljreglering av råvaruförbrukningen, men skapas striktare regler för prövning av utbyggnader genom införande av hushållning med träfiberråvara som grund för prövning av tillkomst och lokalisering.

Hen DANELL (m):

Herr talman! 136 a!; byggnadslagen som medger eiableringskoniroll och ulvidgningskonlroll av energislukande industri m, m,, är etl lagutrymme som nu återigen kommer lill riksdagens bord för att utvidgas och för all ge myndigheierna siörre möjligheler all nagelfara induslrins framlidsplaner. Del kan synas vara naiurligl med hänsyn lill den ener-gisitualion vi nu har, vilken sedan bara några år lill viss del karakteriseras av knapphet men också av problem som rör samhällsekonomin. Syftet bakom 136 a !;, med den utformning som gäller sedan riksdagsbeslutet i våras, är angelägel vad avser strävan atl vid etablering av stora industrier la hänsyn till hushållningen med våra mark- och vattentillgångar samt tillgången pä energi. Del var del senare krileriet som tillkom i samband med energibeslutet i våras.

I samband med det beslutet, vilket också innebar att regeringen skulle kunna inte bara påverka lokaliseringen av berörd industri ulan också pröva tillkomsten över huvud av viss industri, anförde moderata samlingspartiet i sin moiion 1975:2029 att det inle fanns anledning att avvisa tanken på atl lokaliseringen av energikrävande verksamhet skulle kunna prövas. Vi ansåg dock att den metod som regeringen vall och som sedan uiskotismajoriteien tillstyrkte gav regeringen alltför omfattande befogenheter atl styra utvecklingen inom stora delar av del svenska näringslivet.

Vi moderater föreslog en utredning som skulle ge bättre beslutsun
derlag än vad propositionen då gav, I synnerhet gällde detta frågan om
vilka kriterier som borde väljas för alt möjliggöra en prövning, I motionen
framfördes bl. a, att "en lagstiftning i detta hänseende bör få en sådan
utformning, atl del är möjligt för etl förelag, som överväger en'ener
gikrävande etablering, att med utgångspunkt i lagiexten bilda sig en upp-
144 fattning om sannolikheten för all etableringen skall medges".

Dessa i våras av oss framförda principiella skäl mol en förändring av etableringskontrollen är en utgångspunkt också i dag då riksdagen ånyo skall behandla ett ändringsförslag lill den nämnda paragrafen. Någon ytterligare studie av kriterier vid prövning enligt lagutrymmet har inte skett, men det verkar helt klart att i alla fall bostadsdepartementet, som är huvudansvarigt för regeringsförslaget, nu bara efler atl paragrafen i sin senaste lydelse varit i bruk fyra månader vill fä än siörre möjligheter att nagelfara skogsindustrin.

I sammanhanget kan jag inte underlåta att konstatera all det pä grund av många viktiga propositioner i slutskedet av höslriksdagens arbete inte varit möjligt att ge denna fråga en ingående behandling. Faktum är atl liden endast medgeli ett enda reellt utskottssammanträde, där propositionen kunnat behandlas. Detta bäddar verkligen inte föratt vi pä sädana här vikliga områden skall kunna få klara och väl grundade regler för näringslivet. Skall vi i framtiden, trots hushållning av mark och vallen och trots på vissa områden en begränsad tillgång pä energi, ändå kunna ha en hög sysselsättning och positiv ekonomisk utveckling krävs del att samhällets spelregler för det faktiskt utvecklingsdynamiska näringslivet är klara och ligger fast under en längre tid.

Bakgrunden lill propositionen, som Ju syftar till att förbättra samhällets möjligheler att kontrollera och pröva åtgärder inom skogsinduslrin, som kan innebära ökad förbrukning av svensk träfiberrävara, är självfallet omsorgen om en framtida rimlig virkesbalans så atl vi skall kunna ha en jämn utveckling av produktion och sysselsättning utan alt tillintetgöra våra råvarutillgångar. Det är i detta sammanhang angeläget att göra en allmän näringspolitisk bedömning, där ocksä de mindre industrierna och sågverken skall ha sin givna plats.

Om detta är alla överens, men del är sedan en annan fråga om regeringens metoder enligt propositionen verkligen är de rätta och särskilt välmotiverade. Jag haren känsla av att regeringen visaten nästan desperat reaktion på den väldiga överhettning som skogsinduslrin uppvisade 1973 och 1974 och den då för tillfället intensivt debatterade skeva virkesbalansen. I sammanhanget bör man dock komma ihåg att så sent som 1973 läxades skogsindustrin upp av den socialdemokratiskt dominerade skogspolitiska utredningen för atl den avverkade för litet skog. År 1975 angrips samma industri för all den avverkar för mycket. Man får tacka högre väsen för atl vi i alla fall inte ännu har planhushållning i vårt land. Alll talar för all del inle är statsråd och höga myndighetspersoner som vet bäst i sådana här för samhället centrala frågor.

Förutom de lidigare nämnda principiella betänkligheterna, som vi moderater har emot propositionen, är del framför alll på två punkter som vi redovisar avgörande invändningar mol regeringens och utskotlsmajoritetens snarlika förslag.

För det första anser vi att det är fel all hals över huvud störta ut med en så långtgående lagtext som förändringen av 136 a S innebär när det trots allt mycket snart - redan 1977 - frän 1973 års skogsulredning

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

145

10 Riksdagens protokoll 1975/76:445

Nr 44 kommer att framläggas ett förhoppningsvis bra beslutsunderlag i frågan.

Fredaeen den ' " utredningen studerar man Just virkesbalansfrågor, och allt tyder

12 december 1975 P ' ' frnriden kommer att kunna ha tillgång lill rullande vir-

--------------- kesbalanser, sä alt politiker och myndigheter och näringsliv väl känner

Ändring i byggnads- tillgången på virke inför framlida expansioner. Det vore djupt olyckligt
lagen om man, såsom regeringen och uiskotismajoriteien vill, inför en de-

taljerad reglering av bl, a. skogsindustrins arbete med en omfattande byråkrati som följd, strax innan vi skall fä del beslutsunderlag som alla efterfrågar.

För del andra är Ju del viktigaste skälet mol alt nu i detalj lagstifta i frågan att skogsindustrin själv visat sitt ansvar och sin vilja att metodiskt fä lill stånd en planerad expansion alll efter vad virkeslillgången medger, genom att man i en frivillig överenskommelse lyckats åstadkomma ett brett samarbete mellan näringsliv och myndigheter. Överenskommelsen utgår, som herr Åkerfeldl tidigare nämnt, från att 1973 och 1974 givit, till skillnad mol tidigare år, en negativ virkesbalans. Man konstaterar att tillgäng till virkesrävara är en förslarangsangelägenhet för både industrin och samhällel i övrigt, vilket innebär all överavverkning inle kan accepteras om den skulle inträffa under en längre tidsperiod. I samband med överenskommelsen understryks också vikten av atl intensifiera arbetet med alt öka del svenska skogsbrukets produktionsförmåga. Intensifierade återväxtåtgärder i samband med avverkning och med utnyttjande av bällre för- och planmalerial, effektivare beskogning av nu förbuskad areal m. m. samt också en ökad forskning om snabbväxande trädslag är några av ambitionerna. Vidare har nämnts viklen av att försöka öka produktmängden ur den givna råvarutillgången samt strävan att kunna utnyttja relurpapper maximalt.

Själva överenskommelsen går ut på alt man arbetar i tre regionala virkesråd. bestående av representanier för massa- och pappersindustrin, sågverksindustrin, wallboard- och spånskiveinduslrierna, domänverket samt skogsägareföreningar, skogsvärdssiyrelser och represenianter för de anställda. Virkesråden skall insamla och registrera uppgifter samt informera om produktionsvolymer och råvaruförbrukning för industrienheterna. Pä grundval av delta arbete skall man sedan föreslå åtgärder i syfle att med hänsyn lill sysselsättningen anpassa skogsinduslrins struktur lill rådande virkestillgångar. Den viktigaste passusen i överenskommelsen är dock atl deltagande parter förklarar att de inte ämnar öka sin förbrukning fram lill 1978 av svensk råvara utöver årsförbrukningen 1973, alternativt 1974, i större utsträckning än vad som betingas av före den 1 mars 1975 genomförda eller igångsatta kapaciteisutbyggnader resp. projekt inom ramen för redan givna tillstånd.

Herr talman! Jag har valt all tämligen ingående redovisa innehållet
i den nämnda överenskommelsen för all något uppväga den alltför kort
fattade beskrivningen av saklägel i utskottsmajoritelens belänkande. An
ledningarna lill all utskollet inte tror pä den här överenskommelsen utan
146 bifaller lagförslaget är dunkla.

Utskottet är således tveksamt till avtalets giltighet och anslutningen till det. Då skall man veta att hela skogsindustrin utom plywoodindustrin och de mindre köpsågverken är med i avtalet trots all det knappt hunnit börja fungera. I de två redan avhållna mötena med virkesräd har dock även köpsågverken, trots allt, deltagit.

Vidare anser utskottet att del är tveksamheler kring avtalets funktion och betydelse med hänsyn till att redan tillåtna projekt inte kommer atl på nytt kunna prövas i virkesråden och att del dessutom saknas pä-röljds,system i avtalet. Detta senare är naluriigtvis alltid skillnaden mellan frivilliga avtal och lagar. Alt man bör kunna sätta sin tillit till delta avtal hänger samman med den uppriktiga vilja som skogsindustrin har visat att bemästra virkesfrågan som vi också vet att den på lång sikt är helt beroende av. Del finns skäl alt understryka att del inte finns någon anledning all tro all industrin medvetet skulle förstöra sina framtida förutsättningar för produktion. Till sist måste det också konstateras all dei, när del gäller en för landei sä känslig bransch, som visai sä myckel kunnande och framtidstänkande, borde vara avsevärt mer praktiskt om näringslivet i samarbete med myndigheter fick chansen atl klara sina problem i stället för att mötas med stelbenta lagregler.

Den mest uppenbara bristen på verklighetsförankring som visas i propositionen är det centrala stycket i 136 a !; om att även utvidgning av en utomordentligt måttlig omfattning måste prövas av regeringen. Det behövs ingen utbyggnad av etl driftställe, ingen ny maskin utan bara en omläggning av produktionen - en s. k. vardagsrationalisering - för all ell företag skall riskera bötesstraff om det inle har frågat regeringen om lov. Avståndstagandet frän denna vikliga del av propositionen är alla tre icke-socialisiiska partier överens om, och våra värderingar i övrigt ligger så pass nära varandra all vi moderater avser att i huvudvoteringen, om vår reservation nr 2 faller, stödja reservationen 1.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag fästa uppmärksamheten på ett i denna fråga märkligt förfaringssätt som de berörda statsråden använt sig av. Efter det atl virkesräden började få sin eftersträvade anslutning i våras har industriministern utbytt information med skogsindustrin pä olika säll, enligl vad utskottet erfarit. Så sent som den 6 oktober 1975 - alltså en månad innan bosladsminislern avlämnade sin proposition till regeringen - skriver också industriministern till skogsindustriernas samarbelsutskoll en skrivelse, som också nämns i utskottsbetänkandet men ändå inte återfinns som bilaga. I den skrivelse står det bl. a.:

"En frivilligt baserad återhållsamhet i råvarukrävande utbyggnad av den svenska skogsindustrin är ett positivt steg. Regeringens bedömning är emellertid all den s, k. frivilliga överenskommelsen i första hand måste betraktas som en temporär lösning som kan medverka till alt skapa nödvändigt rådrum. Målsättningen måste vara all nä fram till en samlad näringspolitisk syn på hela skogsnäringen, dvs. innefattande såväl skogsbruket som skogsindustrin." Vidare skriver man: "Del är regeringens målsättning att kunna pre-

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

147

Nr 44 sentera etl samlat näringspolitiskt program för skogsnäringen under är

Fredagen den 1977, förhoppningsvis med ikraftträdande redan från den I januari 1978."

12 december 1975 Industriministern skriver vidare:

"I fråga om åtgärder vilka inte kommer ifråga för regeringens prövning

Ändring i byggnads- önskar regeringen att branschen frivilligt medverkar till alt sådana ui-

lagen

vidgningar som innebär atl den årsförbrukning av virke som jag förut har nämnt överskrids, inte under tiden fram till dess ett näringspolitiskt program kan träda i kraft, igångsattes."

Brevet slutar på följande sätt:

"Jag vill avslutningsvis nämna att regeringen överväger alt redan i år föreslå riksdagen vissa ändringar av 136 a S byggnadslagen innebärande att prövningsordningen enligt lagrummet skall kunna tillämpas även på den grunden att en verksamhet är av betydelse för hushållningen med fiberråvara."

Således nämns inget om en så långtgående proposition, med exempelvis ett hell nytt stycke om regler vid utvidgningar, som vi nu fått på riksdagens bord. Tvärtom uttrycker ministern sin uppskattning över industrins positiva åtgärder och hoppas uppenbariigen på fortsatt samarbete i frivillighetens anda. Man frågar sig då: Har bostadsministern och industriministern så dålig kontakt med varandra att regeringsförslagel kanske rent av skall betraktas som ett misstag i arbetet? Om det inte är sä, måste man kanske säga att näringslivet i sitt fortsatta samarbete med industriministern inte kan påräkna, att överenskommelser står sig utan att verkligheten kan förändras över en natt, alll beroende på statsrådels lynne.

Herr talman! Efter denna avslutande fråga vill Jag bara till slut yrka bifall lill reservationen 2 vid civilutskottets betänkande nr 8,

148

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Den svenska skogsindustrins utbyggnad bör anpassas till de svenska skogarnas produktionsförmåga. På den punkten råder knappast några delade meningar. Skulle de beräkningar som 1973 års skogsutredning lagt fram vara riktiga, sä uppstår fram pä 1980-talet ett ärligt underskott på 15-20 miljoner skogskubikmeter om skogsindustrin bi-behäller 1973 års konsumtionsnivå av råvara och om man inte kan öka virkesproduktionen i våra skogar, ta till vara en större andel än nu av virket eller på annat sätt täcka underskottet.

Mot denna bakgrund råder enighet om att man tills vidare bör vara återhållsam med utbyggnaden av den svenska skogsindustrin. Men från folkpartiets häll kan vi ändå inte komma fram till de slutsatser som regeringen dragit i propositionen 56. Vi har i motionen 138 yrkat avslag pä propositionen, och folkpartiets företrädare i civilutskottet, herr Ullslen, har i huvudsak intagit samma ståndpunkt.

Som framgår av betänkandet - och herr Åkerfeldl har redan nämnt det - föreligger det enighet inom utskottet med undantag för moderata samlingspartiets Ledamöter beträffande den föreslagna ändringen av

136 a § första och andrastycket. Detta innebären förändring i förhållande till yrkandena i vår motion, där vi hemställt om avslag även på dessa punkter. För min del kan jag dock godta dessa förändringar, som innebär att kriteriet tillgången på träfiberråvara las med i det första stycket och att man i andra stycket sänker prövningsgränsen från 50 000 mtill 5 000 ml I övriga delar innebär reservationen avslag på propositionen i enlighet med yrkandena i vår motion.

Jag vill, herr talman, i korthet ange tre skäl för vår hållning. Det första och viktigaste är att vi inte kan godta alt regeringen får fullmakt att i detalj styra investeringar, rationaliseringar och förändringar i driften inom en hel industrisektor.'Folkpartiet har vid flera tillfällen uttalat sig emot en eiableringskoniroll, som del härar fråga om. De små förändringar som ulskoltsmajoriteten har föreslagit i förhållande till propositionen gör inte förslaget särskilt mycket smakligare. Att begränsa regeringsfullmakten när del gäller förändringar som ligger under I % av råvaruförbrukningen ställer snarare lagförslagets innebörd i blixtbelysning. Hur skall ett företag i förväg kunna bedöma och hos regeringen anhålla om tillstånd att få öka sin råvaruförbrukning med låt oss säga 1,5 %? För att klara sådana kalkyler måste man ha gott om tid och lika gott om folk som man i en del fall tycks ha i den statliga byråkratiapparaten. Men det har man inte i de privata företagen - de må vara små eller stora. Och för min del tror jag inle att de någonsin får det. För då skulle de försumma jakten pä meningslösa kostnader för meningslösa sysselsättningar.

Jag skulle gärna vilja ha svar från någon företrädare för ulskoltsmajoriteten på följande två frågor:

Tror utskoitsmajoriteten alt ett förelag i förväg kan upprätta en råvarubudget som inte slår fel på mer än ±1 %1

Om man nu räknar fel pä låt oss säga 1/4 %, skall förelaget då drabbas av böter enligt bestämmelserna i 147!;?

Går vi till sågverkens virkesproduktion, vet vi att enbart sågulbytet kan svänga på mer än 1 %. Men jag är som sagt närmast tacksam för alt utskotlsmajoriteten har ägnat sig åt denna procenträkning, eflersom del tilltänkta kineseriet därmed har avslöjats i all sin prydno.

Del andra skälet till vårt avslagsyrkande är att vi inte funnit regeringens brådska med detta lagförslag väl underbyggd. I maj i är redovisades för regeringen skogsinduslrins frivilliga överenskommelse - lidigare talare har redan nämnt om den. Överenskommelsen innebär att'man fram till den 1 januari 1978 inte ökar sitt rävaruuttag i förhållande till 1973 och 1974 med mer än vad som följer av ulbyggnadsprojekl genomförda eller påbörjade före den 1 mars i år.

I ett brev - som herr Danell redan har citerat valda delar ur - daterat den 6 oktober i år uttalade industriministern sin uppskattning av denna, frivilliga återhållsamhet. Samtidigt säger han dock att han betraktar överenskommelsen som en temporär lösning. I samma brev föreslår han att "skogsinduslrins branschorganisationer verkar för att företagen till regeringen pä ett tidigt stadium i planeringen anmäler sådana utbyggnads-projekt eller andra kapaciielshöjande åtgärder, vilka beräknas medföra

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

149

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

150

ett väsentligt ökat årligt behov av svensk fiberråvara".

I samma brev - i slutet av det - förekommer den mening som herr Danell redan har citerat, nämligen att "regeringen överväger att redan i år föreslå riksdagen vissa förändringar av 136 a !; byggnadslagen". Detta måste såvitt jag kan förstå betyda att regeringen för ungefär två månader sedan ännu inte bestämt sig för om man skulle lägga fram det här lagförslaget. Det ger mig anledning att fråga: Varför denna brådska? Kan det möjligen vara så att regeringen inte vill invänta resultatet av skogsindustrins frivilliga åtaganden, att man inle vill invänta 1973 års skogsutrednings slutgiltiga beräkningar och ställningstaganden? Kan regeringen möjligen vara rädd för alt dessa resultat skulle beröva regeringen de skäl som man nu har anfört för att delaljreglera en hel svensk industribransch?

Om utskoitsmajoriteten inte vill svara på de här frågorna, måste den rimligtvis anföra några andra skäl för den hastigt påkomna brådskan.

De remissutlålanden som redovisas i propositionen gäller skogsulred-ningens delbetänkande, som avlämnades i februari i år. Det gäller virkesbehov och virkestillgång. Utredningen anser atl man snarast möjligt bör sätta i gäng fortlöpande, metodiska studier av skogsproduktion och virkeskonsumtion. Men det lagförslag som regeringen snickrat ihop sedan mitten av oktober har skogsutredningen såvitt jag förstår varken skisserat eller yttrat sig om. Det är alltså inte heller remissbehandlal i vanlig ordning. Regeringen vill i del här fallet lagstifta först och utreda sedan. Den ordningen kan vi för vår del inte godkänna. - Detta är alltså det andra huvudmotivet till vårt avslagsyrkande.

Det tredje skälet är att man med den föreslagna lagen enligl vår mening inte når det syfte som man påstår sig uppnå, nämligen alt få balans mellan råvarutillgång och industrikapacitet. Syftet kan i vart fall inle nås enbart med de föreslagna åtgärderna. Vill man garantera den svenska skogsindustrin en säker tillgång på råvaror, räcker det uppenbarligen inle med den föreslagna detaljregleringen.

I ett läge med knapphet pä fiberrävaror och med goda konjunkturer på världsmarknaden för t. ex. timmer och massaved får man också begränsa exporten på något sätt eller införa någol slag av leveranslvång till de svenska industrierna. Det är nämligen ganska betydande mängder skogsråvaror som f n. går på export - jag har siffrorna för 1974. Dä exporterades 308 000 m' fast mått sågiimmer, I 686 000 m massaved och 427 000 m' flis - det är en mängd som motsvarar sammanlagt 2 421 000 m' fast mått, dvs. en sjundedel eller en åttondel av del åriiga underskott som det är risk för att vi får under 1980-lalet. Det är alltså troligt att den föreslagna detaljregleringen i delta fall - som i så många andra - kommer alt föda nya regleringar.

Enligt min mening bör man avvakta resultatet av 1973 års skogsutredning och dess slutgiltiga bedömningar och förslag. Del är också rimligt att skogsindustrin själv fär visa vad den frivilliga överenskommelsen om att begränsa rävaruuttagel kommer alt leda till. När del gäller våra

möjligheter att i framtiden garantera en Jämn produktion i våra skogar är jag övertygad om atl det målet knappast kan uppnås genom en detaljreglering av skogsinduslrin. Här gäller skogsvårdslagens bestämmelser om skogsvård, föryngringsåtgärder och välplanerad avverkning. Av stor betydelse är också ökade insatser pä skogsforskningens område - både när det är fråga om att upprätthålla och öka markens produktionsförmåga och när det rör sig om att bättre utnyttja råvarorna vid förädlingen.

Vad slutligen gäller hänsyn till natur- och miljövård föreligger naturligtvis en risk att dessa intressen får stå tillbaka, om virkeslillgången tryter och frestelsen atl överavverka ökar. Men Jag är övertygad om att gällande naturvärds- och skogsvårdslag är ett betydligt bättre skydd även för dessa intressen än en eiableringskoniroll och en detaljstyrning av skogsindustrin.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 1 vid civilutskottets betänkande nr 8.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

I detta anförande instämde herrar Eriksson i Arvika, Jonsson i Mora och Sellgren (samtliga fp).

Herr ANDERSSON i Gamleby (s):

Herr talman! Civilutskottets majoritet har i huvudsak godtagit regeringsförslaget om en provisorisk tillståndsprövning för den industri som förbrukar skogsråvaror. Moderaterna yrkar avslag pä hela propositionen. De centerpartister och den folkpartist som deltog i justeringen av be-. länkandet godtar principen om en statlig tillståndsprövning, men de vill inte vara med på en punkt: hur man skall pröva utvidgning av en pågående verksamhet. Regeringsförslagel innebär i den delen alt riksdagen genom lagstiftning fär möjlighet att säga vilka slags åtgärder som skall prövas generellt och vilka slags åtgärder där regeringen frän fall till fall skall fatta beslut om att frågan skall prövas. Jag tycker det är viktigt att kammarens ledamöter redan från början noterar vad reservationen I egentligen gäller.

Men, herr talman, lål mig innan jag går närmare in på reservationerna lämna en mycket kort översikt av de nuvarande prövningsreglerna i 136 a $ byggnadslagen och vad regeringens ändringsförslag i sak innebär. Under utskottsbehandlingen har det kommit fram att del i de här avseendena tycks föreligga en del missuppfattningar.

Det nu gällande prövningsförfarandet kom till i samband med beslutet 1972 om den fysiska riksplaneringen. Vi hade innan dess fått insikt om hur svårt del var atl hålla ihop olika synpunkter och få en samordnad bedömning. Den 136 a S byggnadslagen som riksdagen godkände gav regeringen möjlighet alt samordnat bedöma en lokaliseringsfråga. Det man vann var att inle få en serie beslut på t. ex. plansidan och koncessionssidan eller i frågor om arbetsmarknadsåtgärder eller regionalpolitik. Grundfrågan om lokaliseringen kunde lösas i ett sammanhang.

I lagtexten uttryckte man detta så, att förutsättningen för en rege-

151

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

152

ringsprövning var att det gällde lokaliseringen av en industriell eller liknande verksamhet som var av avgörande betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Detta är vad man här kallar prövningsgrunden.

I våras fattade riksdagen beslut om energipolitiken. I det paketet ingick också en ändring av 136 a § byggnadslagen. Den ändringen innebar att vi fick en andra prövningsgrund. Det uttrycktes så att tillståndsprövning skulle ske också då verksamheten var av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. I det sammanhanget gjordes den ytterligare lagändringen att prövningen inte som förut skulle gälla endast lokaliseringen av en industri. Den skulle också kunna gälla frågan om själva tillkomsten av den. Delta var en självklarhet, eftersom man nu skulle slå vakt om landets samlade energikapacitet - och den lär man Ju på var förbrukningen än sker.

Så har vi det förslag som nu behandlas. Här föreslår regeringen att vi skall lägga till en tredje prövningsgrund. Det uttrycks så att tillkomsten och lokaliseringen skall prövas när industrin är av väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberrävara. Begreppet träfiberråvara definieras i propositionen som både rundvirke och råvara som kan vara alternativ till rundvirke. Denna nya prövningsgrund är själva kärnan i lagförslaget. Regeringen får alltså pröva om en viss verksamhet kan tillåtas eller om den ställer så stora anspråk på skogsavkastningen att den inle kan tillåtas.

Jag vill redan här slå fast atl utskottets betänkande innebär atl ledamöter frän alla partier utom moderata samlingspartiet ställt sig bakom regeringsförslaget i huvudfrågan. Moderaternas blanka avslagsyrkande grundar sig på yrkandena i motionerna 137 med herr Antonsson som första namn, 138 med herr Enlund som första namn och 139 med herr Krönmark som första namn. Detta innebär bl. a. atl de invändningar som förts fram i folkparti- och moderaimoiionerna inle fått annal än moderat stöd.

Den här bedömningen innebär ocksä atl samma breda majoritet i utskottet inte ansett alt skogsindustrins egna inbördes åtaganden är tillräckliga. Socialdemokraterna och vpk-aren i utskottet redovisar i belänkandet på s. 3 och 4 en utförlig genomgång av vad åtagandena innebär i jämförelse med propositionen. Centerledamöterna och folkpartisten däremot redovisar bara en allmän motivering i det första avsnittet av reservationen 1, Nu har ju reservanterna i alla fall kommit till ungefär samma slutsats som utskottsmajoriteten. Jag skall därför inte närmare utveckla dessa i och för sig myckel intressanta bedömningsskillnader.

Detta om de - enligl majoriteten - tre prövningsgrunderna och deras bakgrund. Paragrafen innehåller också regler om vilka företagstyper man alltid skall pröva och vilka man får pröva efter ett urval från fall till fall.

Huvudprincipen i dessa regler är all man räknar upp särskilda indu-slrilyperdär regeringen generellt skall pröva tillståndsfrågan. I paragrafens andra stycke anges en sorts katalog över industrilyper där regeringen

alltid måste ge tillstånd för nyanläggning. Finns en industrityp inte med i den katalogen, så måste regeringen från fall till fall bestämma om prövning skall ske eller inte. Det jag nyss talat om gäller alltså nyanläggning. Alla utom moderaterna är också ense om hur kalalogen skall se ut.

När det är fråga om att utvidga en befintlig verksamhet gäller nu att om industrin omfattas av den nämnda katalogen, skall regeringen från fall till fall avgöra om den skall förbehålla sig prövningsrätten. Förslaget i propositionen innebär att riksdagen skall sortera upp utvidgningsfallen pä skogssidan i två delar genom att sätta upp en viss gräns. Den gränsen sätts efter hur stor virkesförbrukningen är utöver en viss tidigare nivå. Om ökningen gör alt förbrukningen når över denna nivå skall regeringen generellt pröva tillståndsfrågan. Ligger förbrukningen trots ökningen under gränsen får regeringen göra en prövning från fall till fall.

Huvudinriktningen i center- och folkpartireservationen är atl man inte vill atl riksdagen skall sätta den här gränsen. Man vill att regeringen

- oberoende av lill vilken nivå förbrukningen ökar - från fall lill fall
skall besluta om tillstånd behövs eller inte.

Nu finns det förstås en hake i det här resonemanget. Vad är det reservanterna egentligen är ute efter? Innebär reservationen att del inte behövs någon reglering i utvidgningsfallen? Det vågar man väl knappast .säga - i alla fall inle i den här offentliga debatten. Om nu inte delta sägs skulle inställningen kunna innebära två saker: antingen att man avser att gå ifrån hushållningstänkandet eller alt man vill påslå att skogsindustrin klarar det här själv. Reservanterna har själva anförl skäl mot att lita för starkt på överenskommelsen - t. ex. hur viktigt det är att kunna föreskriva villkor ur allmän synpunkt. Det måste ju gälla också i della sammanhang. Då blir slutsatsen den att reservanterna är pä väg bort frän sitt lidigare stöd för en effektiv resurshushållning. Eller är det så att man stöder tanken i ord men i praktiken vill ha undantag? På det säilel kan man pä sikt göra ännu värre skada än vad etl bifall till reservationen innebär.

Nåväl, summan av del hela är atl man vill avstå från att i riksdagen dra en gräns mellan viktigare och mindre viktiga anspråk på skogsråvaran och lägga avgörandet i regeringens hand. Och Jag kan dä peka på ytterligare en hake i resonemanget. Eftersom reservanterna varil med om utskottsbehandlingen vet de också att regeringen - enligt regeringsformen

- inte nu som förut kan utfärda en kungörelse och göra den här upp
delningen. 1 stället för atl veta i förväg om man skall söka tillstånd
eller inte skulle del enligt reservationen bli så att man inom industrin
fick'sitta och vänta på ett eventuellt besked om prövning eller inte.

En helt annan sak är Ju om man skulle diskutera t. ex. på vilken nivå förbrukningsgränsen skall sättas och hur man skall göra beräkningarna inom företag med flera tillverkningsställen. Del har majoriteten gjorl. Där gäller det ju att göra skälighetsbedömningar. Majoriteten har också i fråga om gränsdragningen kommit fram till ett annat resultat än enligt propositionen. 1 frågan om hur man bestämmer redovisningsenheten har

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

153

Nr 44 vi också försökt formulera en lösning som skulle kunna tillgodose de

Fredagen den företagstyperna. Nu visade del sig att del inte var så enkelt som

12 december 1975 "' kunde tro. Inte minst regionalpoliiiska intressen kan ju komma

--------------- på mellanhand i ett sådant sammanhang. Det är därför som utskottet

Ändring i byggnads- föreslår att regeringen skall se på den frågan en gång till och kanske

lagen

- om det finns skäl för det - komma igen med etl förslag. Vi får också
komma ihåg-att riksdagen om ett par år får ett nytt tillfälle atl se pä
de här frågorna.

Reservanterna har inte gett några praktiska bidrag till diskussionen. Inle heller har man tagit upp någon sakdiskussion i fråga om anmälningsplikten vid projektering av vissa sågverk - något som reservationen också gäller. Jag är inte hell främmande för atl vi kunnat hitta en lösning där ocksä om det bara hade tagits upp i sak. Me'n som reservations-yrkandet är formulerat är reservanterna tydligen inte intresserade av de här praktiska frågeställningarna, och jag skall därför inte orda mer om della.

1 motionen 140 med herr Olsson i Edane som första namn föreslås vissa tillämpningsregler till förmän för sågverksindustrin i inlandsregioner med sysselsättningsproblem. Utskottet påpekar att de synpunkter som motionärerna för fram ingår redan i förarbetena till 1972 års beslut. Sedan regeringen väl konstaterat att det finns en prövningsgrund skall den i sakprövningen inte ta hänsyn bara till denna. Det gäller fortfarande

- ocksä i fråga om de senare till energi- och skogshushållningen anknutna
prövningsgrunderna. Regeringen skall i en samordnad prövning la hänsyn
till både arbetsmarknadsskäl och regionalpolitiska riktlinjer - och det
är just det motionärerna vill. När utskottet avstyrker motionen sker det
mot bakgrund av detta; del har inte ansetts lämpligt att binda regeringens
samordnande prövoväg till etl så specifikt uttalande som finns i mo
tionens kläm.

Jag skall inte - i varje fall inte nu - ytterligare kommentera den moderata reservationen. Men del ställningstagande som moderaterna här gjorl innebär att man inte visar någol intresse för en vettig planering inom ell område av vital betydelse för bl. a. den totala samhällsekonomin i vårt land.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan pä alla punkter i civilutskottels belänkande nr 8.

154

Hen ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Gamleby visade i sitt anförande en nära nog obegränsad välvilja när det gäller skogsinduslrins möjligheler alt öka sin virkesförbrukning, I varje fall föreföll det så, när han framställde reservanternas förslag som betydligt mera restriktiva. Det är riktigt endast i en punkt, som jag berörde i milt anförande, nämligen den att vi grundade vårt förslag pä frivilliga överenskommelser, som innebär att man begränsar förbrukningen till en angiven nivå och ulan det spelrum som anges i tredje stycket i den föreslagna lagparagrafen. Men det vä-

sentliga för reservanterna är atl vi inle får en generell prövningsplikt utan kan agera i företagen på det sätt som hittills har varit brukligt för alt värna om näringens och de anställdas intressen.

Sedan kunde man väl nästan tolka herr Anderssons inlägg som ett hot om atl när vi nu fär denna frivillighel så innebär vårt ställningslagande att vi konserverar fjärde stycket i den gamla 136 a §, som handlar om när regeringen i visst fall kan ingripa. Men då vi fortfarande har det stycket kvar och regeringen ingriper, förmodar jag att regeringen i viss män kommer att vara bunden av sin proposition och av de förslag och gränser som där har angivits. I varje fall bör det vara en likare för handlandet. Därför behöver vi väl inte ta hotet på den punkten så särskilt hårt.

Beträffande paragrafens befintlighet över huvud tagel kan Jag nämna att den har funnits i tidigare skede, och såvitt jag kan bedöma har regeringen inte misskött tillämpningen av den. Och då finns det väl heller ingen anledning tro att så skall bli fallet i fortsättningen.

Slutligen antydde herr Andersson all vi skulle ha gjorl ytterligare en blunder vid skrivningen av vår reservalion, när vi har tagit bort detta med planerad utvidgning av sågverk, där del möjligen hade gått att få en ändring. Men till det är bara att säga, att med vårt alternativ med frivillighet behövs del ingen anmälningsplikt.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är tre skäl som gör alt vi moderater går emot propositionen. Det första är att vi inte tror på detaljregleringar av den här typen, det andra är att vi tycker att man skall avvakta 1973 års skogsutredning, och det tredje är att vi tycker att den överenskommelse som finns innehåller så mycket positivt och äger sådan styrka att vi skulle kunna nöja oss med den.

Beträffande de två första punkterna är det kanske inte särskilt givande att föra någon mera inträngande debatt, eftersom vi vet atl socialisterna i denna kammare gärna föregriper kommande utredningar och dessutom har en förkärlek för sådana här detaljregleringar. Jag lämnar därför de båda punkterna därhän för all inle upprepa de vanliga näringspolitiska argumenten.

Men beträffande den tredje punkten, alltså den om överenskommelsen, är det inte bara vi som tror på sådana överenskommelser. Jag vill här citera vad som står i nr 50 av tidningen Land, där landshövding Bengt Lyberg i Västerbotten säger sä här:

"I dag, när tron på näringens framtid är starkare än på länge, kan man vänta all skogsägarens intresse för äterväxtätgärder skall växa i styrka och ta sig uttryck i egna initiativ och insatser.

- Den övertygelsens väg för att locka lill insatser av den självägande bonden tror Jag till sist kommer att betyda mer än tvångsföreskrifler och de stimulansåtgärder som - i kombination - kommer att framträda ur de pågående diskussionerna och utredningarna om del svenska skogs-

155

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

brukets framtid-- ."

Dessutom kan man fråga: När regeringen har sett denna överenskommelse och lidigare understrukit att man bör gå pä frivillighetens väg, varför har regeringen då inte tagit kontakt med skogsinduslrin och försökt få en bättre överenskommelse, om man inte gillade den som redan fanns? Den synpunkten har framförts på sina håll. Dess värre har den inle givit resultat i några som helst kommentarer.

Jag vill ställa följande frågor till herr Andersson i Gamleby: Kan herr Andersson ytterligare precisera varför man inte kan lila på överenskommelsen? Varför kunde man inle låta överenskommelsen vara i kraft ett tag så alt man kunde få erfarenhet av den innan man vidtog ytterligare åtgärder? Tycker inle herr Andersson att det är märkligt att statsrådet Rune Johansson den 6 oktober 1975 skrev ett brev till skogsindustrin och underströk värdet av den träffade överenskommelsen och värdet av att fortsätta pä frivillighelens väg och därvid undanhöll alla väsentliga uppgifter och informationer om den proposition som skulle framläggas en månad senare?

Hen ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara kommentera anförandet av herr Andersson i Gamleby på en enda punkt. Han sade att del ställningstagande som reservanterna gör i reservationen I innebär antingen att man går ifrån önskemålet om en balans mellan å ena sidan virkestillgäng och ä andra sidan indusirikapacilet eller atl man tror att skogsutredningens frivilliga överenskommelse är fulll tillräcklig. Det är en allernativbeskrivning som faktiskt får stå för herr Andersson egen räkning.

Vi har klart uttalat att vi anser det nödvändigt att man iakttar återhållsamhet med utbyggnaden av skogsindustrikapaciteten. Men vi anser det inte rimligt att gå in med en detaljstyrning som sträcker sig lill sä små förändringar som exempelvis ökning av driftstiden eller övergång till flera skift. Ännu mindre anser vi detta rimligt när en utredning tillsatts som har i uppdrag alt försöka fä fram ell fastare underlag för bedömningarna.

Den socialdemokratiska motionen i detta ärende tyder väl på att även socialdemokrater kan tänka sig atl den föreslagna regeringsfullmakten kan fä icke önskvärda resultat.

Slutligen vill Jag framhålla att herr Andersson inte svarade på frågan, om det över huvud taget är möjligt för en industri att få fram en råvarubudget som är så säker att den inte slår fel på mer än ± 1 96,

156

Herr ANDERSSON i Gamleby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker all del är angeläget alt man jämför den frivilliga överenskommelsen - om den nu är frivillig, om den är formellt giltig och om den är praktiskt genomförbar- med propositionen och med utskotlels belänkande. Man kan då konstatera atl överenskommelsen gäller förbrukningen av råvara t. o, m. är 1977. Den gäller inte utbyggnad under

denna tid. Överenskommelsen som sådan hindrar alltså ingen från att den 1 januari 1978 stådär med en ny industri som kräver virkesleveranser.

Nåväl, säger reservanterna. Vi har ju i alla fall den nuvarande reg leringen under tiden. Ja visst, det har vi, men utan den ändring som utskottet föreslår slinker en hel del åtgärder förbi. Vi vet alla vilken kö del är av industrier som väntar på att få utveckla sina enheter i dessa avseenden.

Den aktuella s. k. frivilliga överenskommelsen är naturligtvis i och för sig bra. Men man kan liksom inte lita till den när det gäller att se till atl de befintliga induslrienheterna kan förse sig med råvaruun-derlag, och det är ett mycket angeläget avsnitt. Just för dagen har väl skogsindustrin inte den kapaciteten eller utnyttjandegraden att man kan göra jämförelser med 1973 och 1974. Man har således en hygglig marginal. Jag menar att det med hänsyn lill den kapaciletsnivå som industrin i dag har är onödigt att ta upp resonemangen om vad som skall ske när lagen träder i kraft den I januari. Men vi vet också hur väridsmarknaden ser ut och vad som kan tänkas hända. Förmodligen kommer vi inom en inte allför avlägsen framtid att få uppleva ett uppsving av den nivån, som vi fick 1973-1974.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

Hen ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar atl herr Andersson i Gamleby i sin argumentering använder sig av den första delen i förslaget, där vi är överens. Han säger att ingenting hindrar en frivillig överenskommelse, att företagen planerar och gör sig klara att köra i gång när den här tväårs-perioden är slut. Vi är ju med pä alt beträffande lokalisering och tillkomst ha ett prövningsförfarande med träfiberrävaran i botlen.

Sedan uttalar herr Andersson tvivel på värdet av den frivilliga överenskommelsen. Frågan är om den är formellt bindande och hur frivillig den har varit, sade han bl. a. Jag vill erinra om atl i utskottsmajoritetens skrivning konstateras lakoniskt att den frivilliga överenskommelsen saknar sanktioner. Jag vet inle om man avser att det i överenskommelsen skulle ha funnits med strafförutsättningar. Men, herr Andersson, del är en frivillig överenskommelse vi diskuterar och den skall behandlas som en sådan. Se i stället pä vilka konsekvenserna skulle bli om den inte når åsyftat resultat! Då har skogsindustrin avsevärt försämrat sitt utgångsläge när det gäller atl vara med och påverka den framtida skogspolitiken, som skall börja bedrivas 1978. Jag tror att det är så värdefullt för skogsinduslrin alt få fortsätta det förtroendefulla samarbetet med myndigheierna att man nog är väldigt angelägen att uppfylla det här kravet.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte på det sätt som herr Andersson i Gamleby tror: att det finns någon sorls illvilja, någon underiig självändamålsmålsättning hos skogsinduslrin i vilken form den än uppenbarar sig - att

157

Nr 44 man skulle förbygga sig - att man inle tänkte längre än näsan räckte.

Fredagen den ° J tidigare sade är det självklart alt skogsinduslrin liksom vi här

12 december 1975 ' ''■'sdagen måste ta hänsyn till de råvaror som finns, och den tillgången

--------------- skall ligga till grund för den fortsatta planeringen. Så kommer också

Ändring i byggnads- att ske. Jag tror därför att överenskommelsen kommer att utgöra ett

lagen

gott underlag härför.

Herr Andersson frågade mig tidigare: Vill inte moderaterna vara med och planera för hur vi skall ta hand om våra råvaruresurser i framliden, eflersom ni säger nej lill propositionen? Självklart vill vi det. Men vi tror inte på en planhushållning och en detaljreglering, som detta är ett typexempel pä. Man skall inte tro alt staten är bäst. Som jag tidigare sade ansåg socialdemokraterna 1973 atl vi avverkade för litet här i landet, nu menar de att vi avverkar för mycket. I skogsstyrelsens yttrande över domänverkets femärsplan för 1975-1979 kritiseras domänverket skarpt för alt det avverkar alldeles för mycket. I kraftiga ordalag tar skogsstyrelsen avstånd frän den verksamhet som bedrivs i synnerhet norrut i Sverige.

Till skillnad mot utskottet har jag tillsammans med herr Enlund försökt ge information om vad den frivilliga överenskommelsen i realiteten innebär. Jag skall inte närmare gå in på det. Jag tycker att överenskommelsen med all länkbar styrka visar att den är någonting att ta fasta på, en god grund för del fortsatta arbetet.

Jag skall bara avsluta resonemanget om den underliga skrivelsen frän industriministern till skogsindustrin en månad innan propositionen kom. Herr Andersson ville inte svara på hur det kunde komma sig att man gör en sådan här helomvändning. Det kan naturligtvis vara taktiska skäl som ligger bakorn att man håller lyst, men försök då i stället alt ge en saklig motivering till atl industriministern den 6 oktober tyckte att den frivilliga överenskommelsen innebar en positiv utveckling, att han såg fram mol ytterligare frivilliga överenskommelser och samarbete mellan myndigheter, regering och skogsindustri, och alt vi en månad senare fick en proposition frän bostadsministern där det är helt tvärtom. Man tror nu inle alls på frivilliga överenskommelser, man har ingen respekt för den kunskap som faktiskt finns inom skogsindustrin. Vad beror detta pä-»

158

Herr ANDERSSON i Gamleby (s) kort genmäle:

Herr talman! Först till herr Danell: Jag sade tidigare - och det har också sagts från andra håll - att det är värdefullt alt man inom skogsindustrin lar initiativ till en samverkan. Om man gjorl del i ett tidigare skede och redovisat vad della ger, hade man möjligen kunnat undvika den här regleringen, som herr Danell nu kallar del för. Den överenskommelsen kan vid sidan av kompletteringen av 136 a !! visa vad det kan bli av det hela. Men hittills har Ju inte underlaget för överenskommelsen visat sig vara hell tillförlitligt. Jag tänker närmast på tidpunkten för konstituering av virkesförråden och en rad andra avsnitt.

självfallet är det på det sättet alt om någon av de i sammanhanget engagerade skulle finna skäl atl inte respektera överenskommelsen, så står del honom fritt. Vi vet ju vad som ibland kan ske när vinstintressena tränger på. Det känner naturligtvis herr Danell till.

Jag tror i och för sig inte atl det här skulle ha löst problemen i den situation som vi befinner oss i när det gäller våra virkestillgångar. Sedan mä man resonera hur man vill om möjligheterna all utöka underlagen osv.

Jag återkommer till det resonemang om råvarubudgeten som herr En-lund var inne på. Den har för ögonblicket i och för sig ingen större betydelse med hänsyn lill atl de nivåer man här resonerar om utgår från förbrukningsnivån 1973 och 1974. Den nivån har vi inte i dag inom skogsindustrin.

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Ändring i byggnadslagen

Anmälan av inlerpellalion

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Danell anhållit all lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Pä förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren all uppskjuta den fortsatta överiäggningen om detta betänkande samt behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Proposition

1975/76:88 om åtgärder inom skärgårdsområdena

§ 4 Anmäldes och bordlades Finansutskottets betänkande

1975/76:17 angående tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76

§ 15 Anmälan av inlerpellalion

Anmäldes och bordlades följande inlerpellalion som ingivils lill kammarkansliet

den 12 december

1915/16:14 av fru Oskarsson (c) till herr handelsministern om äterbesättningen av lediga hemkonsulenttjänster:

Den konsumentverksamhet som bedrives på regional nivå av hemkonsulenterna är mycket värdefull. Detta underströks i debatten med anledning av förslaget om kommunal konsumentpolitisk verksamhet våren 1975. Ett enigt näringsutskott skrev i sill betänkande nr 26: "Den verksamhet som bedrives på regional nivå genom hemkonsulenterna fyl-

159

Nr 44

Fredagen den 12 december 1975

Meddelande .fråga

ler för närvarande en viktig funktion." Man betonade också vikten av att den bibehållna regionala verksamheten garanteras stöd från centralt håll. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Även när kommunerna har byggt ut sin konsumentverksamhet kommer den regionala verksamheten atl ha en viktig funktion.

Under året har en förändring inträtt när det gäller tjänstetillsättning av hemkonsulent. Länsstyrelserna, som tidigare har haft möjlighet att utannonsera tjänsterna så snart någon blivit ledig, har numera inte den möjligheten. Regeringen har lämnat besked lill länsstyrelserna att ingen tjänst får utannonseras utan dess tillstånd. I samband med att hemkonsulent avgått ur tjänst har tillstånd bara lämnats för återbesättning under mycket begränsad tid. Dessutom har tjänster i avvaktan på besked hållits vakanta under anmärkningsvärt lång lid.

Det finns risk atl man genom detta förfarande inte får kvalificerade sökande. En tjänst av delta slag som endast gäller för kort tid är inte särskilt attraktiv och är dessutom genom sin otrygga anställningsform svår att besätta.

I beslutet om kommunal konsumentpolitisk verksamhet betonades också vikten av en anpassning av den regionala verksamheten till den kommunala i takt med att densamma byggs ut. Riksdagen slog emellertid fast att regeringen vid en organisatorisk förändring skajl lägga förslag till riksdagen när utvecklingen på det kommunala planet föranleder delta.

Enligt milt förmenande har under den korta tid som förflutit sedan beslutet togs några avsevärda förändringar inte skett. Det är anmärkningsvärt att regeringen genom sitt handlande försämrar möjligheterna för den regionala verksamhetens bedrivande.

Med anledning av det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr handelsministern ställa följande fråga:

Anser statsrådet att regeringens åtgärder när del gäller återbesättning av lediga hemkonsulenttjänster är förenliga med riksdagens beslut?

160

§ 16 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 12 december

1975/76:156 av herr Karlsson i Malung (s) till herr socialministern om åtgärder för att stimulera samåkning med bil till läkare och tandläkare:

Är statsrådet beredd att medverka till sådana ändringar i tillämpningsföreskrifterna till sjukreseförordningen enligl 2 kap. lagen om allmän försäkring alt endast etl karensbelopp dras vid samåkning med bil till läkare och tandläkare, för att pä så sätt stimulera till samåkning?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 18.07. Nr 44

Fredagen den

'" '""'' 12 december 1975
BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemen