Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1975/76:41

Nr 41

Onsdagen den 10 december

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1 Särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1975/76:26 med anledning av propositionen 1975/76:61 om särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning jämte motioner.

I proposilionen 1975/76:61 hade regeringen (finansdepartementet) föreslagit riksdagen atl dels anta vid proposilionen fogade förslag till

1. lag om särskilt invesieringsavdrag vid taxering lill statlig in
komstskatt,

2. lag om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning,
dels till Bidrag till vissa invesieringar på tilläggsbudget I till stats
budgeten för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av I 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I syfte att stimulera näringslivet till invesieringar i maskiner och andra inventarier framläggs i propositionen förslag om elt särskilt investerings-avdrag vid den statliga inkomsttaxeringen, motsvarande 10 % av anskaffningskostnaden för investeringar i maskiner och andra inventarier som sker under perioden den 15 oktober 1975-den 31 december 1976. För samma slag av invesieringar föresläs dessuiom - för de näringsidkare som inte helt kan utnyttja avdraget - alternativt etl statligt skattefritt investeringsbidrag motsvarande 4 96 av anskaffningskostnaden. Detta bidrag skall kunna utgå fören anskaffningskostnad av högst 500 000 kr. för beskattningsår under perioden. Bidrag och avdrag kan inte utgå jämsides med varandra."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1975/76:98 av herr Fälldin m. fi. (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade all särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag skulle kunna åtnjutas för såväl maskiner och andra inventarier som investeringar i byggnad,dock inte för sådan byggnadsinvestering för vilken investeringsfond, särskild investeringsfond eller arbetsmiljöfond tagits

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt Investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för in ven tarleanskaff-nlng

133

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt Investeringsavdrag och statligt Investeringsbidrag för. Invenlarieanskaffning

i anspråk,

1975/76:105 av herr Helén m. fi. (fp), vari hemställts all riksdagen beslutade införa invesieringsavdrag för näringslivets byggnader under samma tid och på samma villkor som föreslagils gälla för avdrag vid maskininvesleringar,

1975/76:141 av herr Nordgren m. fi. (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade atl invesieringsavdrag alternativt investeringsbidrag skulle ål-njutas för inventarier vilkas anskaffnings- eller tillverkningskostnad icke understeg 5 000 kr. samt all i övrigi bifalla proposilionen,

1975/76:144 av herr Clarkson (m),

1975/76:145 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade avslå propositionen 1975/76:61,

1975/76:146 av herrar Josefson (c) och Olsson i Sundsvall (c), vari hemställts atl särskill invesieringsavdrag resp. statligt investeringsbidrag fick åtnjutas om anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna uppgått till minst 5 000 kr. under ett beskattningsår,

1975/76:147 av herrar Josefson (c) och Olsson i Sundsvall (c), vari hemställts att riksdagen beslutade alt den i propositionen föreslagna lagtexten skulle ha av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande

beträffande lagen om särskilt invesieringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt alt den skaitskyldige skulle ha rätl all framställa yrkande om invesieringsavdrag genom besvär hos skatterätt, om nettointäkten höjts av taxeringsnämnd sä alt avdraget kunnat ulnyttjas till fullo, och

belräffande lagen om statligt investeringsbidrag för invenlarieanskaffning att ansökan om investeringsbidrag för inventarieranskaffning skulle inges till riksskatteverkel senast den 31 december under beskattningsäret, samt

1975/76:148 av fru Troedsson (m), vari hemställts att riksdagen skulle anta av motionären framlagt förslag lill förordning om särskilt invesieringsavdrag för vissa byggnadsarbeten, innebärande bl. a. alt skaltskyl-dig, som drev rörelse. Jordbruk eller skogsbruk och som under tiden den 1 oktober 1975-den 30 juni 1976 satle i gång ny-, till-eller ombyggnad på fastighet för användning i förvärvskällan eller utförde reparationsarbeten pä sådan faslighet, skulle vid taxeringen lill statlig inkomstskatt år 1977 medges etl särskilt invesieringsavdrag motsvarande 10 96 av kostnaderna för byggnads- och reparationsarbete, som ulförts under tiden den I oktober 1975-den 31 december 1976.

134

Utskottet hemställde

/. belräffande införandel av särskilt investeringsavdrag och investeringsbidrag atl riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:145, 2. beträffande byggnadsinvesteringar atl riksdagen skulle avslå

1. motionen 1975/76:98,

2. molionen 1975/76:105,

3. motionen 1975/76:148,

3. beträffande beloppsgränsen för inventarieanskaffningen att riksda-

gen skulle avslå

1. motionen 1975/76:141,

2. motionen 1975/76:146,

4. beträffande delleveranser atl riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:144 i den mån den inte kunde anses besvarad genom vad utskottet anfört,

5. beträffande ansökningsförfarandel

1. att riksdagen med anledning av molionen 1975/76:147 skulle bifalla proposilionen 1975/76:61 i dessa delar med den komplettering av bestämmelserna som utskottet förordat,

2. att riksdagen skulle avslå molionen 1975/76:147 i den män den inte kunde anses besvarad genom vad utskottet anfört och under 5.1 hemställt,

6. beträffande förfatiningsförslagen alt riksdagen till följd av vad ovan
hemställts skulle anta de vid propositionen 1975/76:61 fogade förslagen
till

1. lag om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt med den ändringen, alt 4 j skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande alt om taxeringsnämnden höjt nettointäkten av den förvärvskälla, i vilken inventarierna anskaffats eller tillverkats, fick den skattskyldige i besvär hos länsskatlerätlen framställa yrkande om investeringsavdrag,

2. lag om statligt investeringsbidrag för invenlarieanskaffning,

7. beträffande anslag lill bidrag till vissa investeringar att riksdagen
lill Bidrag till vissa investeringar pä tilläggsbudget I lill statsbudgeten
för budgetåret 1975/76 under sjunde huvudtiteln anvisade ett förslags
anslag av 1 000 kr.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt invesieringsavdrag och statligt Investeringsbidrag för Invenlarieanskaffning

Reservationer hade avgivils

beträffande byggnadsinvesteringar

1. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) samt fru Troedsson (m) som ansett all utskottet under 2 och 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionerna 1975/76:98, 1975/76:105 och 1975/76:148 skulle anta av reservanterna framlagda förslag lill

1. lag om särskill investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten,

2. lag om statligt investeringsbidrag för vissa byggnadsarbeten.

beträffande beloppsgränsen för inventarieanskaffningar

2. av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Olsson i Järvsö (c) och Hallenius (c) samt fru Troedsson (m) som ansett all utskottet under 3 och 6 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionerna 1975/76:141 och 1975/76:146 samt med avslag på propositionen i dessa delar beslutade

dels all 3 S lagen om särskill investeringsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskall skulle ha av reservanierna föreslagen lydelse.

135

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt Invesieringsavdrag och statligt Investeringsbidrag för inventarieanskaffning

dels alt 3 S lagen om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning skulle ha av reservanierna föreslagen lydelse.

Hen MAGNUSSON, i Borås (m):

Herr lalman! Redan vid vårriksdagen motionerade vi moderater om atl regeringen borde framlägga förslag om ett investeringsavdrag för att öka näringslivels aktivitet. Med hänsyn till vårt lands dåliga bytesbalans är det givetvis ett livsvillkor att alla möjligheter all nä effektivitet tillvaratas. Det borde bäst kunna ske genom all man moderniserar och förbättrar produktionsapparaten för att kunna möta konkurrensen från utlandet, som i dag är ganska besvärande. Detta gäller naturligtvis i lika stor utsträckning exportindustrierna som våra hemmamarknadsindustrier, när de skall broltas med den utifrån kommande konkurrensen.

Vi hälsar därför med tillfredsställelse all regeringen nu följt riksdagens i våras fattade beslut om att bifalla vår motion och begära förslag lill elt invesieringsavdrag. Det är också bra alt man har kombinerat avdraget med ett mindre bidrag till dem som inte har några vinsler och sålunda inte kan tillgodogöra sig avdraget vid kommande taxering.

Vi har emellertid ansett att den undre gränsen för erhållande av bidrag eller avdrag, som satts vid en investering av minst 10 000 kr. är väl hög. Då det givetvis är synnerligen angeläget att även den mindre företagsamheten stimuleras till ökade investeringar finner vi att beloppet i stället borde vara 5 000 kr. För detta belopp lalar också att det endast är en mycket kort lid kvar av innevarande år, varför även 5 000 kr. kan vara rätt mycket för många småföretagare.

Småförelagsamheten har visal sig ha en förvånansvärt god motståndskraft under dåliga tider. Därför är det av vikl att man även här får en stimulans till rationalisering. Inte minsl lorde del inom jordbruket finnas elt intresse för ytlerligare investeringar i maskiner och förnyelse av byggnadsbeståndet. Vi har ocksä funnit att man - även om det nu är angelägel atl öka investeringarna på maskinområdel - bör försöka stimulera byggandet incim näringslivet. Det lorde vara en väsenilig uppgift i dag alt satsa påen utbyggnad, så att man klarar de besvärliga tider som vi tydligen har framför oss.

Vi vel allesammans atl det har skett en relativ minskning i världshandeln. Därför är det givetvis av stor betydelse alt nu försöka se till atl vårl land i framtiden har den produktionsapparat som är nödvändig dels förati möta en eventuellt hårdnande konkurrens, dels för all utnyttja en kommande högkonjunktur, som vi hoppas inte är alllför avlägsen i tiden.

Jag ber, herr talman, att med det anförda få yrka bifall till de reservationer som har fogats till skaiieulskoiiets betänkande nr 26.

136

Hen JOSEFSON (c):

Herr talman! I skatleutskottets betänkande nr 26 behandlas frågan om införandel av elt särskilt invesieringsavdrag och ell statligt investerings-

bidrag för invenlarieanskaffning. Redan i våras var frågan uppe i riksdagen och i finansutskottet, bl. a. motionsvägen från centern': sida om vilka älgärder man borde vidla för atl åstadkomma en beredskap i den händelse konjunkturutvecklingen skulle te sig mindre positiv. Nu har del lägel inträffat alt man ansett det nödvändigt att vidta åtgärder för alt stimulera näringslivet lill att öka sina investeringar i maskiner och inventarier.

Från centern ser vi med tillfredsställelse att regeringen denna gång tillmötesgått vårt krav, nämligen alt komplettera investeringsavdraget med ett investeringsbidrag. Givetvis kommer även i fortsättningen de slora och kapitalstarka företagen all vara de som lill allra största delen kan utnyttja investeringsavdragen, men nu har även företag med mindre resurser fått möjlighet alt få del av stimulansbidraget. Med vetskap om vad de mindre och medelstora företagen betyder i svenskt näringsliv och för värt lands produktion anser vi det betydelsefullt all stimulansbidragen får en sådan utformning all de kan utnyttjas av hela näringslivet.

I en pariimolion frän centerpartiet har ställts kravel att även investeringar i byggnad skall fä åtnjuta ell liknande avdrag eller bidrag. Dock föreslås i molionen atl dessa stimulansåtgärder inte skall utgå, därest medel från investeringsfond, särskild investeringsfond eller arbetsmiljöfond tagils i anspråk.

Utskoltsmajoriieten har inte lillmötesgått delta krav. Som motivering för ställningstagandet framhålls bl. a. de åtgärder som redan vidtagits för all stimulera investeringar på byggsidan och pä den statliga och kommunala sidan. Vidare framhålles att investeringsfonderna frisläppts t. o. m. mars månad 1976 samt att de särskilda investeringsfonderna och arbelsmiljöfonderna får tas i anspråk för investering i byggnader. Men ett faktum är att den stora del av näringslivet som inte haft rätt eller möjlighet att avsatta lill här nämnda fonder inte berörs av de stimulansåtgärder som utskottet hänvisar lill.

Vi har från centern såväl i molion som i reservaiion yrkat på införandet av elt 10-proceniigt byggnadsinvesteringsavdrag eller ett 4-procentigt investeringsbidrag som ett komplement till de av regeringen tidigare vidtagna åtgärderna. Utskottsargumenleringen utgör egentligen ell myckel siarki understrykande av del berättigade i de krav centern framställt. En stor del av vårt näringsliv står utanför möjligheten alt få del av de föreslagna stimulansåtgärderna på byggsidan. Rättvisan kräver atl man även ger denna del av svenskt näringsliv, som i stor utsträckning består av mindre och medelstora förelag, en stimulans för att öka byggnadsinvesteringar - invesieringar i en del av näringslivet som totalt setl har stor betydelse i den sammanlagda produktionen.

Del är beklagligt att inte utskottsmajoriteten kunnat biträda detta berättigade krav, särskilt som man själv i utskottet bevisat atl denna sektor av näringslivet är utestängd från möjligheten att utnyttja de stimulansåtgärder som redan vidtagits eller nu föreslås.

Även till en annan punkt i utskottsbelänkandet har det fogats en re-

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt Investeringsavdrag och statligt Investeringsbidrag för in ven laiieanskaff-ning

137

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för Invenlarieanskaffning

servation bl. a. frän centerns ledamöter i utskottet. Det är belräffande den nedre gräns som föreslås för rätl lill investeringsavdrag eller bidrag. Utskottsmajoriteten biträder proposilionens förslag alt denna gräns nu höjs från vad som lidigare varii gällande, nämligen 5 000 kr., lill 10 000 kr. Vi harTrån cenlern yrkai all gränsen även denna gång fastställs till 5 000 kr. Motiveringen härför är bl. a. atl man bör låta en sådan stimulansåtgärd vara tillgänglig för en så stor del av näringslivet som möjligt. Uppdelningen pä tvä beskattningsår kan medföra att en relalivi stor investering som sker under denna period, 15 oktober 1975 - 31 december 1976, genom delleverans under de två beskattningsåren blir utestängd från stimulansåtgärderna.

Enbart av vad jag här sagl framgår att förlusterna i del enskilda fallet kan bli väsentligt större än vad utskotlsmajorileten framhåller. Därtill kommer att vi vid tidigare lillfällen har haft procentsatser på inte bara 10 utan ocksä pä 20 och så sent som 1972-1973 pä 30 96 när det gällde investeringsavdragen. Skulle delta komma all upprepas fär höjningen av den lägie gränsen från 5 000 till 10 000 kr. en väsentligt större betydelse än vad utskottsmajoriteten anser.

Belräffande ansökningsförfarandet har i centermolionen 1975/76:147 det förhållandet framhållits alt den skallskyldige genom atl taxeringsnämnden frångår deklarationen kan gå miste om möjligheterna atl utnyttja investeringsavdragel eller erhålla motsvarande bidrag. Vi begärde i motionen att deklaranten i dylika fall skall ha en särskild besvärsrätt, och pä denna punkt har ulskoltel lillmötesgåll vårt krav, vilket jag ser med tillfredsställelse.

Herr talman! Med det anförda har jag i korta ordalag redogjort för centerns ställningstagande i dessa frågor, och jag yrkar härmed bifall lill de två reservationer som fogats till utskottets betänkande.

138

Hen MUNDEBO (fp):

Herr lalman! Med hänsyn lill all två inlägg redan har gjorts för reservationerna och även med hänsyn lill kammarens arbetsprogram skall jag begränsa detta mitl inlägg.

Jag kan göra det också därför att det i huvudsak är etl bra förslag som nu behandlas. Vi på vårl håll har nämligen den uppfattningen att det i nuvarande konjunkturläge är etl positivt inslag i den ekonomiska politiken att medge etl särskilt investeringsbidrag motsvarande 10 ?■{) av anskaffningskostnaderna för investeringar i maskiner och andra inventarier från hösten 1975 och under hela 1976 samt, för förelag som inte kan uinyiija delta avdrag, elt statligt investeringsbidrag med 4 96 av anskaffningskostnaderna. Vi tror atl de åtgärderna kan bidra lill atl stimulera näringslivet till invesieringar i maskiner och andra inventarier och därmed skapa mera sysselsättning. Vi anser dock att detta investeringsavdrag bör kompletteras med motsvarande avdrag för investeringar i byggnader. Del är nämligen jusl genom en kombination av en expansion i näringslivet och i nybyggnader som vi bör kunna få en ökad sysselsättning.

Nu menar utskottsmajoriteten att det inte skulle vara nödvändigt atl ytterligare stimulera byggnadsinvesteringarna, därför att det redan finns olika stimulanser av statlig och kommunal byggnadsverksamhet. Ja, det är riktigt att sådana stimulanser finns. Och meningen är atl etl nytt stöd inte skall gälla samtidigt med ett annat. Det nya stödet bör avse företag som inte utnyttjar konjunkturinvesteringsfonder, arbetsmiljöfonder och särskilda investeringsfonder. Det är de som inte utnyttjar de fonderna som bör få stöd lill byggnadsinvesteringar i form av avdrag och bidrag. Då kan detta vara ett värdefullt komplement till det som redan finns och ett komplement som kan bidra lill att ytterligare öka sysselsättningen.

En sak lill. Den undre gränsen för alt fä investeringsavdrag och bidrag bör liksom hittills vara 5 000 kr. Om man skulle höja den till 10 000 kr. som regeringen föreslår skulle många mindre företag inte kunna få stöd. Vi bör tillvarata alla möjligheter att stimulera sysselsättningen. Föreliggande betänkande handlar ju om etl bidrag för att skaffa fram fiera jobb. Vi bör utnyttja alla möjligheter för att nå det målet.

Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till båda reservationerna av herr Magnusson i Borås m. fi.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskill iiiveste-ringsavdrag och statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Den ekonomiska poliliken är inte självsländig. Den eko-nomisk'a politiken bedrivs på förelagens och på kapitalets villkor.

Med olika medel försöker regeringen att stabilisera den kapitalistiska ekonomin. Regeringen har infört ett system av investeringsavdrag och andra avdrag och särskilda bidrag.

Denna politik innebär en inkomsiomfördelning till kapitalägarnas förmån. Den har inneburit att löneandelen av produktionsvärdet har minskal och att vinstandelen ökat i motsvarande grad. Lönearbetarna uppmanas all visa anspråkslöshet i sina rättmätiga lönekrav, medan näringslivet fär mer eller mindre förtäckta gåvor och subventioner av staten. Del är en politik som vänsterpartiet kommunisterna inte accepterat, och det har vpk många gånger deklarerat.

Trots omfattande statliga insatser för alt siödja näringslivet sker hela liden en ekonomisk siagnalion och näringslivet uppvisar alll tydligare och mer svårartade krislendenser. Kapitalismen har klart visat att den inte kan ge ekonomisk trygghet med aldrig så mycket hjälp från de svenska löntagarna.

Infiationen har yllerligare skärpt den ekonomiska otryggheten.

Det sägs att olika former av gåvor och subventioner ges för alt stimulera sysselsättningen. Men några uppenbara positiva effekter på sysselsättningsgraden har ännu inte kunnal konstateras.

Forlfarande uppgår arbetslösheten till omkring 500 000 människor. Forlfarande sker en ökande ulslagning av arbetande från deras arbetsplatser. Näsian dagligen förmedlas genom massmedia planer på företagsfusioner och företagsnedläggningar eller, som det heter, inskränk-

139

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt Investeringsavdrag och statligt Investeringsbidrag för Inventarieanskaffning

ningar i driften. Den ökning av antalet sysselsatta som skett är mestadels att hänföra till deltidsarbetande.

Förslagen i proposition 61 motiveras av en strävan alt stimulera näringslivet till invesieringar i maskiner och andra inventarier. Som förslagen är utformade är det en blind stimulans. Det förekommer inga som helst krav på produktionens inriklning. Produktionen skall precis som tidigare styras av vinstintresset.

Som konjunkturpolitiski medel är både invesieringsavdrag och investeringsbidrag direki dåliga. De kostar staten långt mer än den effeki de i bästa fall kan få. Sammanlagt kommer avdragen och bidragen till förelagen alt innebära en ökad kostnad för statsbudgeten på över I miljard kronor. Såväl en minskad inkomst som en ökad utgift ökar statsskulden. Dessa medel skulle kunna få en bättre och effektivare användning om de satsades på statlig industriverksamhet och på förbättringar av den kollektiva servicen.

Regeringens förslag är konjunkturpolitiski ineffektivt. Men det är effektivt som omfördelning till förmån för kapitalägarna. Vänsterpartiet kommunisterna yrkar därför avslag på regeringens förslag.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill molionen 145 av herr Hermansson m. fi. som väcktes med anledning av propositionen 61.

140

Hen CARLSTEIN (s):

Herr talman! Reservanterna har i sina inlägg redovisat innehållet i och syftet med propositionen 61 om stimulansåtgärder för atl öka investeringarna i maskiner och inventarier. Det finns därför ingen anledning för mig att upprepa vad som har redovisats.

I sak är utskottet enigt om alt de föreslagna åtgärderna är välgrundade. Att det ändå fogats etl par reservationer vid betänkandet beror på all företrädarna för de borgerliga partierna i ett par avseenden har önskat gå längre än vad propositionen föreslagit.

Försl gäller detla omfattningen. Propositionen förutsätter atl förslaget skall gälla investeringar i maskiner och i inventarier. Reservanterna vill öka avdragsrätten och bidragsrätten lill all omfatta även investeringar i byggnader med vissa undantag, exempelvis bostads- och fritidshus eller byggnader som uppförs med investeringsfondsmedel och liknande.

Utskotlsmajorileten har avvisat den här utökningen med hänvisning till att bygginvesleringarna stimuleras i annan ordning. Det finns elt omfattande program för stimulanser på byggnadssidan, och man räknar med att de åtgärder som har föreslagits och beslutats kostnadsmässigl uppgår till omkring 900 milj. kr. Utskottet anser i likhet med departementschefen att del inte finns anledning att nu också öka stimulansen för bygginvesleringarna även med särskilda invesieringsavdrag eller bidrag.

Den andra reservationen gäller beloppsgränsen. I propositionens förslag förutsätts all investeringskostnaden skall uppgå till minsl 10 000 kr. för atl avdrag resp. bidrag skall komma i fråga. Reservanierna vill sänka

det beloppet till 5 000 kr. Motiven härför anges främsi vara atl då särskilda invesieringsavdrag tidigare har utgått har gränsen varit 5 000 kr. Vidare anser reservanterna atl den nu justerade gränsen skulle komma alt utestänga mindre företag från möjligheterna att komma i åtnjutande av fördelarna med investeringsbidragen.

Utskotlsmajorileten anser att det finns goda skäl alt följa propositionens förslag med en beloppsgräns satt vid 10 000 kr. En jämförelse med vad som gällde 1971, då beloppsgränsen var 5 000 kr., är inte helt hållbar. Dels har del skett en viss förändring i penningvärdet, dels och framför allt innebär del föreliggande förslaget en utökning på så sätt all även bidrag skall komma i fräga dä man inte kan utnyttja avdragsmöjlighelerna vid taxeringen.

Denna utökade möjlighet kommer att ställa nya anspråk på administrationen. Framställningar om investeringsbidrag skall ske skriftligt till riksskatteverkel. Ansökan om invesieringsavdrag görs liksom tidigare i den allmänna självdeklaralionen.

Det är angeläget att kostnaderna för att administrera avdragen resp. bidragen slår i rimlig proportion till storleken av de förmåner som kan komma alt utgå. Sänker man beloppsgränsen till 5 000 kr., som reservanterna föreslär, innebär det en skattelättnad på 200-300 kr. vid en investering av 5 000 kr., som bidragsvägen skulle ge 200 kr. Frågan är om belopp av den storleksordningen kan utgöra stimulans för lidigareläggning av invesieringar eller animera förelag till nya maskininvesteringar. Vi tror inte att del lyckas med så små medel utan att del är riktigare atl som propositionen föreslår ha en beloppsgräns på 10 000 kr. -ett sådani förslag är bättre ägnat att tillgodose lagstiftningens syfte.

Utskottet har i del här sammanhanget också behandlat molion 145 av herr Hermansson m.fi. och fru Lantz har i elt inlägg utvecklat tankarna bakom den motionen något. Det finns därför anledning till några kommentarer.

Vi är beroende av bra förelag i det här landei med möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Detta är nödvändigt för atl klara sysselsättningen och komma till rätta med de problem som vi upplever inte minst i dessa dagar belräffande bytesbalansen. För atl lyckas med del krävs att företagen investerar i nya maskiner. Vi hyser väl båda, fru Lantz, oro för sysselsättningen. Denna är till stor del beroende av hur vi lyckas hävda oss ute på exportmarknaden och även av hur vi klarar oss med de svenska varorna här på hemmamarknaden i konkurrens med importerade varor. Klarar vi inte investeringarna är vi slagna lill slant.

Den vpk-motion som vi haft att behandla i skatteutskottet har en kläm som det inte går all ta miste på, och det är den vi har haft atl ta ställning till i utskottet. I motionen föreslås "att riksdagen måtte besluta att avslå propositionen 1975/76:61". Det är inget särdeles konstruk-tivi förslag, och därför har utskottet varit enigt om atl avstyrka motionen.

Herr talman! Med det anförda hemställer jag om bifall till utskottels förslag.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för in ven laiieanskajf-nlng

141

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt invesieringsavdrag och statligt Investeringsbidrag för Inventaiieanskajf-ning

Hen JOSEFSON (c):

Herr lalman! Jag vill på två punkter ta upp vad herr Carlsiein berörde. Han konstaterade mycket rikligt atl åtgärder vidtagits som tillsammans beräknas omfatta ca 900 milj. kr. Det är kapilal som så atl säga har släppts fritt för att stimulera byggnadsinvesteringar.

Som jag sade i milt förra inlägg berör delta dem som har möjligheter atl utnyttja investeringsfonder och arbelsmiljöfonder eller åtgärder som gäller kommun eller stat. Men betyder inte den del av näringslivet som Slår utanför dessa möjligheter någonting för det svenska näringslivels totala produktion? Jag är förvånad över atl de vidtagna åtgärderna sä klart avgränsas lill en viss sektor i samhället. Av ulskottsbeiänkandet framgår klart atl man är medveten om all de mindre och medelstora företagen helt ställs utanför möjligheterna att få del av de stimulansåtgärder det här gäller. Stimulansåtgärder som enligl min uppfattning syftar lill att dels främja sysselsättningen, dels att pä sikt öka den totala svenska produktionen.

När det sedan gäller gränsdragningen, om det skall vara en nedre gräns vid 5 000 eller 10 000 kr., vill jag framhålla att lika väl som herr Carlsiein kan säga att det rör sig om 200 kr. skulle jag kunna säga alt del rör sig om 400 kr. Herr Carlsiein har tagit den lägre gränsen och då kan jag ta den övre. Vi har lidigare sett att man efter en lid har höjt procentsatsen. Den kan då få mycket större betydelse. Samtidigt kan man inte komma ifrån alt den har en viss psykologisk belydelse, kanske större än den rent ekonomiska.

Man skall inte övervärdera de administrativa besvär som dessa åtgärder kan åsiadkomma. Vill man verkligen satsa på att få till stånd ökade investeringar, bör man vidga möjligheterna sä atl fler kan få del av stimulansåtgärderna.

142

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr lalman! Det är av speciellt stort intresse atl man har slimuleral byggandel på säu som skelt. Men som herr Josefson sade är det här fråga om att man också skall kunna ge en stimulans ål näringslivet, åt jordbruket, skogsbruket och alla våra små förelag. Det har säkeri myckel stor betydelse atl man gör sä. Detla avdrag kanske inte är så stort, men liksom herr Josefson tror jag all det har en viss psykologisk verkan.

Herr Carlsiein varnade för administrationen, men jag lycker atl man inte behöver tala om den i detta sammanhang eftersom den är ytterligt enkel. Avdraget har sådan konstruktion alt administrationen inte kommer alt innebära några besvärligheter. Det är bara atl anteckna avdraget i deklarationen och sedan är hela saken klar.

Beträffande bidraget är det givetvis en något mer omständlig procedur, alldenslund man skall söka detla och det skall betalas ut. Men även det innebär en relativt enkel administrativ åtgärd.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Herr Carlsiein anför all utskottet är enigt om alt de åtgärder som föreslås i proposilionen 61 är välgrundade och att de är lill förati stimulera näringslivet. Vänsterpartiet kommunisterna förespråkar hell andra åtgärder, eftersom vi har en hell annan samhällssyn än övriga partier i riksdagen.

Vi är beroende av att ha bra förelag, säger herr Carlsiein. Under många år har regeringen också givit bidrag och subventioner till förelagen. Del är inte första gängen vi hör sådana argument som atl vi skall klara sysselsättningen, med det. Men det har regeringen inte lyckats med. Detta visar statistiken. Det finns i dag 72 000 registrerade arbetslösa, nästan 29 000 i beredskapsarbeten, 13 200 i arkivarbelen, 50 000 i AMS-ulbild-ning och 278 000 förtidspensionerade. Jag vill, herr lalman, räkna in dessa senare grupper bland de arbetslösa.

Vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit att propositionen 61 skall avslås därför att det är ett dåligt förslag, konjunkturpolitiski sett, och är ett exempel på den "brandkårspolitik" som regeringen under så många år har fört med hjälp av de borgerliga partierna. Vänsterpartiet kommunisterna har alltid motsatt sig gåvor och subventioner till förelag och förespråkat helt andra åtgärder.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag för Invenlarieanskaffning

Hen CARLSTEIN (s):

Herr lalman! Vi har gjort den bedömningen atl etl program som omfattar 900 miljoner innebären kraftfull stimulans till bygginvesleringarna. Vi har följl proposilionen därför att vi lycker all 900 miljoner är tillräckligt i dagens läge.

Man kan naturligtvis tvista om var beloppsgränsen skall gå någonslans. Herr Josefson säger att jag väljer den nedre gränsen och kommer fram till ett bidrag på 200 kr. - han kan välja den övre och hamna på 400 kr. Men låt oss då gä medelvägen och säga 300. Det är dock fortfarande ett alllför blygsamt belopp för alt det skall kunna ha den åsyftade effekten, nämligen all någon investerar i maskiner på etl sätt som vederbörande inte tänkt sig tidigare. Jag anser att det bör vara större investeringar för att vi skall tillskapa den erforderliga administrationen. Som herr Magnusson nämnde, kommer del att ställas anspråk på all riksskatteverkel skall sköta bidragssidan, och enligt vad jag förstår kommer mänga av de mindre förelagen inte att kunna utnyttja avdraget vid laxeringen ulan de måste gå bidragsvägen i stället.

Fru Lantz deklarerade en ganska underlig uppfattning när hon redogjorde försysselsättningsläget i landet och talade om alt de som är i beredskapsarbete, de som är under omskolning och de som är förtidspensionerade skall räknas som arbetslösa. Jag tycker ingalunda alt de är det. De som går på omskolning och de sorn är sysselsatta i beredskapsarbete gör säkerligen nyttiga insalser där.

Men, fru Lantz, det ärju egentligen inte det vi diskuterar här, ulan det är frågan om stimulansåtgärder för att skapa ökade invesieringar i

143

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Särskill Investeringsavdrag och statligt Investeringsbidrag för in ven tarleanskqff-ning

industrin - för att klara sysselsättningen och för atl hjälpa upp bytesbalansen. Där har vänsterpartiet kommunisterna inte lagt något konstruktivt förslag. I skatleutskoiiel har vi haft alt ta ställning till den motion som ni har väckt och som innehåller ett avslagsyrkande. Ni har alltså inget konstruktivt förslag, och därför har vi i utskottet varit eniga om att avstyrka motionen.

Herr JOSEFSON (c):

Herr lalman! Det belopp som har ställts lill förfogande när det gäller bygginvesleringarna har, kan man väl säga, tvä syften: dels att bidra till en ökad sysselsättning, dels att stimulera investeringar i byggnader som på sikt skall ge förutsättningar för en större produktion. Jag kan konstatera! att utskottsmajoriieten endast har velat biträda den första delen, nämligen syftet att öka sysselsättningen. Däremot har den inte tagit hänsyn till den belydelse som en ökad byggnadsinvestering skulle kunna ha för den stora mängden mindre och medelstora företag och därmed lill deras bidrag till en ökad produktion.

144

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Herr Caristein säger att jag ger uttryck för en något underlig up[)fattning när jag säger att 500 000 människor är arbetslösa i Sverige i dag. Det må han lycka, men faktum" kvarstår ju att 500 000 människor är utslagna från sina ordinarie arbeten - på grund av driftsinskränkningar eller fusioner eller därför alt företagen fiytial ulomlands. Det är ingen nyhet, och del kan vi konstatera genom att t. ex. läsa dagstidningarna.

Det står också i propositionen alt man skall klara sysselsättningen genom au ge investeringsbidrag. Propositionens tyngdpunkt ligger på bidrag, på subventioner och skatteavdrag lill företagen. Den linjen har prövats lidigare och har visat sig ha en avgörande effeki lill förmån för bolagen pä lönearbetarnas bekostnad. De sysselsättningseffekter som kan konstateras har varit ringa eller rent av negativa. En sådan linje har vänsterpartiet kommunisterna myckel bestämt avvisat och kommer atl avvisa också i fortsättningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 145 av herr Hermansson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skalteutskottets hemställan i be- Nr 41

länkandel nr 26 mom. 1 röstar ja, r i i

■' Onsdagen den

den det ej vill röstar nej. ,r, , , ,„-,;.

10 december 1975
Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 145.

Särskilt iitvcste-

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ringsavdrag och

ledamöter ha röstal förja-proposilionen. Dä fru Lantz begärde rösträkning statligt investc-

verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav ringsbidra'. för

följande resultat: iitventaiieanskaff-

Ja - 288 nii}\y

Nej - 18

Avslår - 2

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Magnusson i Borås m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skaiieulskoiiets hemställan i belänkandel nr 26 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Magnusson i Borås m. fi. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 154

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner på all ärendet skulle dels återförvisas till utskottet, dels avgöras omedelbart, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande Ja besvarad.

Herr andre vice talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr andre vice talmannens anmodan herr Nilsson i Visby (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla Ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskottets hemställan.

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels re
servationen nr 2 av herr Magnusson i Borås m. fi. i motsvarande del, 145

10 Riksdagens protokoll 1975/76: 40-41

Nr 41 och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja be-

Onsdaeen den svarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och god-10 december 1975 kändes fiiljande voteringsproposition:

Förvärv av hyresfastighet, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller skatteulskottets hemställan i betänkandet nr 26 mom. 3 röstar Ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i Borås m. fi. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 153

Mom. 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Förvärv av hyresfastighet, m. m.

Föredrogs civilutskollets betänkande 1975/76:5 med anledning av proposilionen 1975/76:33 med förslag till lag om förvärv av hyresfastighet m. m. jämte motioner.

Regeringen hade i proposilionen 1975/76:33 (justiliedeparlementet) föreslagit riksdagen alt anta förslag till

1. lag om förvärv av hyresfastighet ni. m.,

2. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

3.' lag om ändring i lagen (1916:156) om inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom m. m.,

4. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

5. lag i3m ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma allmänna handlingar,

6. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

7. lag om ändring i faslighetsbildningslagen (1970:988).

146

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "För all förebygga spekulalion i hyresfastigheter och hindra personer som är olämpliga all förvalla sädana fasligheter frän atl förvärva dem föreslås i propositionen alt förvärv av hyresfastigheter görs beroende av tillstånd av hyresnämnd. Förvärv av aktie i fåmansbolag och andel i handelsbolag föresläs också bli lillständspliktiga under förutsättning atl bolaget till huvudsaklig del ägnar sig ät förvaltning av hyresfastigheter.

Som tillståndsplikliga förvärv räknas främsi köp, byte eller gåva. För-värvstillständ fordras inte alltid. Om förvärvaren är staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, aktiebolag, som hell äges av kommun, allmännyttigt bostadsförelag, riksorganisation av bostadsrättsföreningar eller bostadsrättsförening ansluten till sådan organisation, fordras således inte tillstånd. Vissa släklförvärv är också undantagna.

Tillstånd skall sökas hos hyresnämnden inom tre månader från förvärvet. Kommunen skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Avslås ansökningen genom beslut som vinner laga kraft eller underlåter förvärvaren atl söka tillstånd inom föreskriven lid och på föreskrivet sätt, är förvärvet ogiltigt.

I proposilionen föresläs vidare all kommun skall få förköpsräll vid försäljning av aktier i bostadsbolag. Förköpsrätt föreligger, om köparen enligl lagen är skyldig alt söka tillstånd lill förvärvet. Förslaget är i denna del uppbyggt med förköpslagen som förebild.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft, i fråga om fastighelsförvärv den I januari 1976 och i övrigt den 1 april 1976."

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:51 av herr Bohman m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen 1975/76:33,

1975/76:52 av herrar Hörberg (fp) och Molin (fp) samt

1975/76:53 av herr Mattsson i Skee m. fi. (c, fp), vari hemställts att riksdagen

1. inte skulle anta de i propositionen 1975/76:33 upptagna lagförslagen,

2. hos regeringen skulle begära nytt förslag lill åtgärder mot spekulation i hyresfastigheter.

Utskottet hemställde

1. beträffande lagstiftningens lämplighet att riksdagen skulle avslå mo
tionerna 1975/76:51 och 53, yrkandet I, båda i motsvarande del,

2. belräffande åtgärder mol spekulalion i hyresfastigheter m. m. atl
riksdagen skulle

a. som sin mening ge regeringen till känna vad utskollel anfört om
de fortsatta utgångspunkterna,

b. avslå molionen 1975/76:53, yrkandet 2,

3. beträffande lagförslagen all riksdagen skulle anta de i propositionen
1975/76:33 framlagda förslagen lill

a. lag om förvärv av hyresfastighet m. m. med de ändringar som ut
skottet föreslagit, innebärande bl. a. atl lagens ikraftträdandebestämmel
ser skulle omformuleras sä att tillstånd till förvärv av fastighet skulle
krävas endast inom de tre storstadsområdena och där i vissa kommuner
med mer markerad innersladskaraktär,

b. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres
nämnder med de ändringar som utskottet föreslagit.

147

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet.

777. /?7.

c. lag om ändring i lagen (1916:156) om inskränkningar i rätten alt
förvärva fast egendom m. m.

d. lag om ändring i förköpslagen (1967:868).

e. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i räilen all
utbekomma allmänna handlingar,

f lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol, g. lag om ändring i faslighetsbildningslagen (1970:988), 4. beträffande hyresgästers förvärv av bostadsfastigheter i vissa fall atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:52.

Reservationer hade avgivils

1. belräffande lagstiftningens lämplighet av herrar Adolfsson (m) och
Danell (m) som ansett att utskottet under I bort hemställa

att rik.sdagen med bifall lill molionerna 1975/76:51 och 53, yrkandet I, båda i motsvarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande åtgärder mol spekulation i hyresfastigheter m. m.

a. av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som - under förutsättning
av bifall lill reservationen nr 1 - ansett all utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:53, yrkandet 2,

b. av herr Strömberg i Botkyrka (fp) som ansett all utskottet under
2 bort hemställa

att riksdagen skulle

a. som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanten anfört,

b. med anledning av molionen 1975/76:53, yrkandet 2, som sin mening
ge regeringen till känna vad reservanten anfört om nytt lagförslag,

3. beträffande lagförslagen av herrar Adolfsson (m) och Danell (m)
som - under förutsättning av bifall till reservationen nr I - ansett att
utskottet under 3 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:51 och 53. yrkandet 1, båda i motsvarande del, skulle avslå propositionen 1975/76:33.

Till belänkandet hade fogals elt särskill yttrande belräffande hyresgästers förvärv av bostadsfasligheter av herrar Strömberg i Botkyrka (fp), Adolfsson (m) och Danell (m).

148

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr lalman! Det förslag som civilutskottet lägger fram belräffande lagändringar m. m. för alt motverka spekulation i hyresfastigheter är resultatet av en i utskottet gjord sammanjämkning av skilda synpunkter.

Propositionens huvudpunkt är förslaget lill lag om förvärv av hyresfastighet m. m. Lagförslaget består av tre delar, nämligen för del förslå lillslånd lill förvärv av hyresfaslighet, för det andra tillstånd till förvärv

av aktie eller andel i bolag i vissa fall och för del tredje förköpsrätt vid aktieöverlåtelse. Mot propositionsförslaget ställdes avslagsyrkanden i två motioner, nämligen nr 51 som var en moderat pariimolion och nr 52 som hade namn från cenlern och folkpartiet.

Den moderata partimolionen innebar att propositionen i sin helhet borde avslås, som jag förstår av rent principiella skäl. I center-folkpar-limolionen fördes det fram en hel del invändningar mol regleringstekniken när det gällde lagens första del, om tillstånd till förvärv av fastighet. Men molionen innehöll också beskedet all motionärerna var nöjda med principerna bakom de delar som gällde lillslånd och förköpsräll för aktier. Att motionen ändå ledde fram till ett avslagsyrkande angav man bero på atl de tre olika delarna laglekniskl var så sammanfiätade all man inte såg möjligheter till delförändringar.

Bland de invändningar som fördes fram i cenier-folkpartimotionen ingick atl man bort undersöka möjligheterna atl regionall begränsa tillståndsprövningen belräffande hyresfastigheter. Med utgångspunkt i delta kunde vi under utskottsbehandlingen finna en lösning som vi nu lägger fram i betänkandet. Den skiljer sig från propositionen genom au i över-gångsbeslämmelserna skrivils in en regel som begränsar tillståndsprövningen vid köp av hyresfastigheter lill sammanlagt sju kommuner i storstadsregionernas innerstadsdelar. Jag vill påpeka atl i fråga om tillstånd till aktieförvärv m. m. och i fråga om förköp gäller förslaget - liksom är fallet med proposilionen - hela riket.

I anslutning till de här övervägandena röjdes också elt behov av all litel mer långsiktigt la upp frågan hur man skall möta spekulalion i hyresfastigheter. Resultatet av den genomgången blev atl en uiskottsmajoritei bestående av alla partier utom moderaterna föreslår riksdagen all ge regeringen till känna ett par utgångspunkter som vi ansåg vara särskill vikliga.

Den första är elt påpekande av all pä sikl linjen måsle vara all göra affärer i hyreshus oiniressania när de inte rör vanliga överlåtelser ulan bara kommer lill för att parterna skall tjäna pengar på snabba affärer. LItskotiei anvisar här skattelagstiftningen som etl medel - en skattelagstiftning som bör formuleras från bostadspolitiska värderingar och inte bara från syftet att tillföra staten skatteintäkter.

Den andra utgångspunkten är all vi inte i och med de förslag som nu läggs fram skall slå oss lill ro när del gäller att finna vägar alt ingripa mol konstaterade missförhållanden i en fastighetsförvaltning. Vi förutsätter alt bostadsförvaliningsutredningen fortsätter sitt arbete så atl den snabbt kan lägga fram förslag.

Det här är alltså alla partier i ulskoltel utom moderaterna - alltså även folkpartiet - ense om. Men jag vet inte av vilka skäl folkpartiet ändå måste föra en egen profilpolilik, som innebär au folkpartiet visserligen är överens med de andra partierna om att ansluta sig till det gemensamma lagförslagel och till kännagivandel men på samma gång ändå vill tillkännage någonting som man är alldeles ensam om. Man

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfaslighet, m. m.

149

Nr 41 har tydligen inte riktigt förställ betänkandets innehåll, eftersom man

Onsdaeen den såvitt jag kan förslå bara upprepar de invändningar som ligger i den 10 december 1975 ■"'3" gjorda kompromissen men begär en ulredning och elt nytt förslag

_____________ lill lagstiftning.

Förvärv av Jag tycker förslås del är bättre alt vi försöker få en sådan ordning

hyresfastighet, att långsiktiga åtgärder kan vidtas först. Kan vi nå en sådan lösning,

777. 777. kanske vi kan avstå frän tillståndsprövningen ocksä i 7 av de totalt 278

kommuner där vi nu föreslär en sådan prövning.

Vad slutligen angår de moderata reservationerna skall jag avstå från en utförlig argumentering i detla sammanhang. Jag skall heller inte bemöta de synpunkter som herr Adolfsson nu i kväll lär komma att framföra, om man får tro vad som slår att läsa i pressen i dag, eftersom - om dei som skrivs i pressen är sant - dessa synpunkter inte torde tillföra debatten någonting nytt. I vårl utskolt släller moderaterna sällan upp på en gemensam linje med andra partier, varför del kanske är svårt atl tänka sig alt det kan bli så i just del här fallet när det gäller att motarbeta spekulation i hyresfastigheter, varvid man i så fall skulle la hänsyn till de intressen som alla hyresgäster kan ha.

Herr talman! Jag yrkar bifall till civilutskollets betänkande nr 5.

150

Herr ADOLFSSON (m):

Herr talman! Propositionens förslag har sin grund i en departementspromemoria som presenterades i våras. I denna promemoria ägnades en halv sida åt att ge motiv för att införa en förvärvskontroll i fråga om fierfamiljshus.

Motiven var:

1. alt kommunernas möjlighet all hålla hyrorna på en nivå, soni ej överstiger den som de allmännyttiga bostadsföretagen håller, förutsätter att bostadsfasligheter i mesta möjliga mån skyddas mot spekulativa vinstintressen:

2. att den spekulativa handeln med äldre, ofta saneringsmogna fastigheter har ökat framför allt i vissa storstadsområden.

Departementspromemorian remissbehandlades och utsattes fören skoningslös kritik.

Svea hovrätt framförde den fullständigt förödande invändningen alt priserna vid de enstaka överiåtelserna är ointressanta för hyressäliningen, eftersom hyrorna bestäms av lägenheternas bruksvärde och inte av de priser som betalas vid överlåtelse. Eventuell spekulation påverkar alltså inte hyrorna.

Samtliga hyresnämnder i storstadsområdena och två av de tre slora kommunerna ansåg det inte vara belagt atl denna typ av överlåtelser hade den omfattningen att det verkligen förelåg något behov av den föreslagna förvärvskontrollen.

Det underströks också av nästan alla att en utredning arbetar med en översyn av tvångsförvaliningslagen och atl man rimligen borde avvakta dess såväl analys som förslag innan man log ställning till vilka

ytterligare åtgärder lill skydd för hyresgästerna som borde beslutas.

Trots all departementspromemorian endast innehöll en halv sida med allmänna formuleringar som motiv för den föreslagna lagen och all dessa fullständigt förintades i remissbehandlingen lägger regeringen nu fram etl förslag som i sak helt överensstämmer med departementspromemorian.

Proposilionen innehåller praktiskt taget inget bemötande av remisskritiken. Den fullständigt förödande invändningen från Svea hovrätt, med innehållet att det är bruksvärdet och inte försäljningspriserna på de enskilda fastigheterna som bestämmer hyrorna, nämner över huvud tagel inte departementschefen i propositionen.

Invändningen beträffande frånvaron av belägg för atl omsättningen av fasligheter i spekulationssyfte skulle ha ökat bemöts egentligen inte heller av departementschefen. 1 stället säger han att "det är svårt att säga" hur många "spekulativa fastighetsöverlåtelser" som har skett i storstadsområdena.

Med detta underlag går sä civilulskouel lill behandling av propositionen. Det finns avslagsyrkanden i motioner från samtliga de tre borgerliga partierna. Och sä viker sig ändå c och fp i utskottet. Man gör detla under uppnående av att förvärvskontrollen enbart skall gälla i storstadsområdena. Man har alltså från mittenparlierna funnit del motiverat all införa förvärvskoniroll i Siockholm, Göteborg och Malmö.

Man skulle då kunna länka sig att behovet av lagstiftningen inte var allmänt belagi, men au det i dessa tre områden fanns elt belagt behov av förvärvskontroll. Men ingen av de hyresnämnder inom vars jurisdiktion de tre storstadsområdena faller har sett något sådani behov. Inte heller Göteborgs och Malmö kommuner har sett detta behov. Jag vågar hävda all kommunerna och hyresnämnderna bättre kan uppskatta omfattningen av "spekulativa fastighetsöverlåtelser" inom sina verksamhetsområden än vad mina kolleger i civilutskottet från de båda andra borgerliga partierna kan. Med andra ord är del inte sakskäl som har gjort att mittenparlierna viker sig.

Del lyser alldeles klart igenom här att man av snöd taktisk hänsyn inie har vägat gä emot ett förslag som skenbart är motiverat utifrån studiet av några braskande rubriker i samband med enstaka fastighetsöverlåtelser. Man tror sig inte kunna motivera sin ärliga uppfattning utåt, och då föredrar man att rösla emol sin uppfattning. Sakskälen har förioral sin relevans. De myndigheter och organisaiioner som lägger ned tid och iniresse på att dela med sig av sina kunskaper genom remissbehandlingen skall fortsättningsvis vela att den sakliga tyngden inte spelar någon roll, eftersom sakskäl ändå inie kan mala sig med den paniska förskräckelse som oppositionens politiker hyser för att "rösta mol rubrikerna".

Myten om att del görs oskäliga vinster i någon omfattning på mark-och fasiighetsaffärer har än en gång fåll motivera etl steg mol socialisering av bostadsmarknaden. För med förvärvskonlrollen följer eu kommunall företräde till alla familjeförelag i fastighetsbranschen. Självfallet är denna

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet, m. rn.

151

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förval v av hyresfastighet.

777. m.

del av förslaget lika dåligt underbyggd som resten. Centerns och folkpartiets värnande om småföretag och familjeföretag kan inte mäta sig med rädslan för all "rösta mol rubrikerna". Och samtidigt vet vi atl de fierfamiljsfasiigheier i vilka del "spekuleras" inie undergår någon realvärdeökning som man kan spekulera i. Taxeringsstatisliken visar i stället att fierfamiljsfastigheterna möjligen kan behålla sitt realvärde.

Statistiska centralbyråns saluvärdessiatistik gör det t. o. m. klart att fierfamiljsfastigheterna i genomsnitt sjunker mellan 5 och 6 % årligen i reala termer. Men del hjälper väl inte myckel all föra in nya fakta i den här debatten, där inga lidigare fakta har fåll påverka ställningstagandena.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till de reservationer under vilka moderata samlingspartiels namn återfinns.

152

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Många remissinstanser har yttrat sig om den föreslagna lagen om förvärv av hyresfastighet. 1 mycket är åsikterna delade, men i huvudfrågan är alla ense: Spekulation med hyresfastigheter skall hindras. Den uppfattningen delar också folkpartiet, och därför har vi accepterat lagstiftningen.

Remissinstanserna har alltså accepterat lagens huvudprincip, men sedan är oenigheten stor. Många och lunga remissinstanser talar om betydande svagheter i lagen. Inskrivningsmyndigheten i Södra Roslags domsaga skriver om rättsliga och administrativa komplikationer och vidare om betydande kostnadsökningar för stat och kommun. Svea hovrätt talar om nackdelar i form av tungrodd administrativ apparat. Hyresnämnden i Stockholms län anför liknande synpunkter.

Några remissinstanser är ännu hårdare i sin kritik. HSB och Folksam avstyrker själva lagförslaget och vill i stället ha kompletteringar i befintlig lagstiftning. Hyresnämnden i Göteborgs och Bohus län har samma uppfattning. Svenska Riksbyggen vill pröva förutsättningarna all ulvidga förköpsräiten.

Flera liknande synpunkter kunde anföras. Alla har de ell gemensamt: Lagstiftningens syfte och ändamål är bra. men del praktiska genomförandet är olyckligt.

Huvudtanken i min reservation är: Den föreslagna lagstiftningen kan behövas i vissa fall men den måste utformas på etl annat och bättre sätt. Regeringen måsle uppmanas alt så fort som möjligt lägga fram ett nytt lagförslag. Denna lag skall vara administrativt enkel. Vid eventuell kommunal handläggning måsle berättigade integritelskrav kunna tillgodoses. Möjligheterna atl inordna de nya lagreglerna i redan befintlig lagstiftning bör undersökas.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen 2 b.

Det har här under debatten frågats vad folkpartiets reservation innehåller och jag anser atl jag nu, med den uppläggning Jag haft i mitt anförande, har motiverat den.

Herr Adolfsson har gått lill angrepp mot både folkpartiet och centerpartiet och sagt all vi viker oss för rubrikerna och all vi inte tar sakskäl.

Sakskäl för mig och för mitl parti har varit de affärer med hyresfastigheter soi-ii förekommit, allra främst här i Stockholms kommun. Ingen remissinstans - herr Adolfsson, som nu skall vara så saklig - har förnekat all dessa affärer har förekommii, och ingen remissinstans har försvaral dem. Del har förekommii högst olyckliga affärer. Del är dem vi vill ha bort, och det är detla vi har ansett så viktigt all vi är beredda alt ta en lagstiftning under en övergångsperiod, fast vi anser atl den lagstiftningen kunde ha utformats på annat sätt.

Herr Adolfsson säger också att vi genom vårl accepterande av lagen har ställt oss i en sådan siluation alt vi handlar illa mol småföretagen och familjeföretagen. Detla är enligt min uppfattning rem nonsens. Är del småförelagen och familjeföretagen som har spekulerat i dessa hyresfastigheter i Stockholms kommun? Om det är så, vill jag att herr Adolfsson skall lala om detla, för det är för mig något hell okänt. Jag tror inte att något småföretag eller familjeföretag har gjort det. De förelag som har sysslat med detla kan väl knappast räknas in under denna rubrik. De hör i alla fall inte lill vad vi i vanliga fall menar med sådana förelag.

Denna lagstiftning är inie rikiad mot seriösa företag, ulan den är riktad mot de förelag som har spekulerat i hyresfastigheter. Del är inte själva hyran eller taxeringsvärdet som är det avgörande. Det avgörande är atl man kunnal köpa fastigheter i Stockholms kommun till ett visst pris och ganska snabbt därefter kunnal sälja dem till etl hell annat, myckel högre pris.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förväiy av hyresfastighet, m. m.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Strömberg i Botkyrka kan inte övertyga mig om att del slår någonting annal i hans reservation än i belänkandel. Hela betänkandet är ju en beställning av ett annat system för atl vi skall nå del vi alla vill nå: atl motverka spekulation i hyresfastigheter och få nya regler i skattelagstiftningen och strängare tvångsförvalining. När vi då beställer del har jag svårt atl förslå alt man ens under en kortare lid skulle vilja förlänga elt system som vi fördömer och som vi bara behåller för 7 av 278 kommuner under en övergångslid.

Vi är alla - med undantag för herr Adolfsson - överens om atl vi skall motverka spekulationer i hyresfastigheter och att vi också skall försöka finna elt system som inte är krångligt utan enkelt.

Jag vill även påminna herr Adolfsson om atl vi inte har vikl oss. All vi hade invändningar mot propositionen framgår ju såväl av molionen som betänkandet. Men när vi kunnat finna andra vägar lill kompromiss har del också varit utomordentligt viktigt för oss all följa de vägarna för all molverka denna spekulalion, som vi alla - även herr Adolfsson - vel att den finns.

153

Nr 41 Hen ADOLFSSON (m) kort genmäle:

Onsdagen den '' ''ilman! Jag konstaterar att herr Strömberg i Botkyrka tolkar mitt

10 december 1975 anförande ungefär som en viss potentat läser Bibeln. Jag har aldrig sagt

--------------- eller antytt all några familjeföretag skulle vara inblandade i de affärer

Förvärv av som har fått rubriker och har inträffat här i Stockholm. Jag har heller

hyresfastighet. aldrig försvaral enstaka fasiighetsaffärer som har fått publicitet. Men vad

m. m. jag har sagt är alt vi väntar nu på en översyn av tvångsförvaltningslagen,

och när översynen är klar får vi möjlighet att från den utgångspunkten

lösa de problem som finns i det här avseendel.

Kanske har jag, fru ordförande i utskottet, använt fel språkbruk när jag har sait atl centerpartiets representanter har vikt sig. Jag skall gärna byta ut det mot en annan formulering. Jag konstaterar att ulskollsle-damöierna har medverkat lill ell förslag som skapar olikartade förhållanden i likels tre största städer jämfört med landei i övrigt, och det lycker jag är nog så olyckligt.

Fru OLSSON i Hölö (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi ansåg alt det var nödvändigt att finna någon lösning just för de här områdena där det spekuleras. Därför tar vi det här förslaget - med del krångel som vi är så väl medvetna om atl del innebär -för en kort övergångslid, tills man kan finna andra vägar som inte är så krångliga för de vanliga människorna - ett system där det hell enkell inte lönar sig all göra sådana här korta affärer.

Del är klart atl man kan säga som herr Adolfsson, att det blir en ojämlikhet mellan olika delar av vårt land. Men vi får acceptera det och tillämpa sysiemel i de områden där ändå de siörsla affärerna görs och befria andra områden från krångel.

154

Hen CLAESON (vpk):

Herr lalman! Den nu föreslagna lagen, som har kommit all kallas lex Backström efter några uppmärksammade spekulationsaffärer med hyresfastigheter i Siockholm, är en bra lag, som bör kunna få ganska stor belydelse då det gäller atl förebygga och förhindra viss spekulalion på bostadsmarknaden.

På fastighets- och bostadsmarknaden finns det många osunda inslag, som det måste vara samhällets uppgift all undanröja. Spekulationshandeln med saneringsmogna fastigheter och åtgärder i anslutning till ombyggnad och sanering medför oskäligt höga kostnader för de boende. Gemensamt för den här lypen av privata spekulaiionsföreiag är all del ofta rör si:g om en- eller ivåpersonsföretag, som skaffat sig ell betydande innehav av fastigheter.

Det ligger naturligtvis i de boendes intresse au all spekulalion på bostads- och hyresmarknaden stoppas. Enskilt ägande av fierfamiljshus och fastighetsbolag måsle på sikl avskaffas för all man skall kunna minska och undanröja del nuvarande hyresförlryckei. Om man skall göra slut på hyresförtrycket och demokratisera boendel måsle problemen angripas

från delvis nya utgångspunkter. De privata fastighetsbolag som äger och förvaltar hus uteslutande för att förtjäna pengar sä snabbt som möjligt på hyresgästernas bekostnad har enligt vår mening inget existensberättigande.

Vänsterpartiet kommunisterna har som bekant sedan mänga år tillbaka föreslagit olika åtgärder i syfte att göra slut på de kapitalistiska spekulations- och monopolintressenas inflytande pä bostadsmarknaden. I början av det här året log vi i en molion bl. a. upp problemet med olika fastigheisspekulationer, som kringgår gällande förköpslag, och vi föreslog sådana förändringar som skulle göra slut på spekulationer av del slaget.

Civilutskoltet biträdde då i sak vårt motionskrav, även om ulskoltel med hänsyn lill de svårigheter som bedömdes vara förenade med ett genomförande av förslaget inte ansåg sig kunna tillstyrka kravel. Utskottet förutsatte emellertid atl ytterligare överväganden skulle göras inom justitiedepartementet bl. a. i syfte att eliminera möjligheterna att genom bolagsägande kringgå förköpslagens syfte.

Utskottet förutsatte vidare alt förslag till eventuella lämpliga lösningar skulle föreläggas riksdagen. Vi noterar nu med tillfredsställelse att detta skett i det lagförslag som nu behandlas i civilutskollets betänkande nr 5. I detta betänkande föreslås, med utgångspunkt i regeringsförslaget, en tillståndsprövning för förvärv av hyresfastigheter - men samtidigt föreslås kontroll av förvärv av aktier eller andelar i bolag genom en särskild tillståndsprövning, och vidare föreslås atl kommun skall få förköpsräll vid försäljning av aktier i bostadsbolag.

Det är bara på en punkt som vi kommunisier inie insiämmer i föreliggande uiskotlsförslag, nämligen när del gäller att begränsa kontroll-lagstiftningens tillämpning till de tre storstadsområdena. Vi menar att regeln om tillståndsprövning vid förvärv av hyresfastigheter förlorar i belydelse och slagkraft då den nu inte föreslås få generell tillämpning - och det är en klar försämring i jämförelse med regeringspropositionen.

En begränsning av lagens tillämpningsområde till storstäderna kan medföra betydande svårigheter då det gäller atl förhindra olämpliga fastighetsförvaltare all förvärva hyresfastigheter i andra delar av landei, vilkel departementschefen också framhållit i propositionen.

Vi har frän vpk på grund av hastigt inträffad sjukdom ingen reservation till utskottsbetänkandet belräffande lagens tillämpningsområde, och jag ber därför, herr lalman, all få yrka bifall till utskottets hemställan med undantag av den del av förslaget lill lag om förvärv av hyresfastighet som avser övergångsbestämmelserna, där jag yrkar bifall till propositionsförslaget.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet, m. m.

Herr ADOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Efter herr Claesons anförande behöver det slås fast all fastighetsförvaltning även i privat regi är en legitim och nyttig samhällsuppgift.

Vi som har haft tillfälle atl delta i ulskotlsresor till socialistiska länder

155

Nr 41 har där på ort och slälle kunnat ta del av hur den socialistiska bostadspo-

Onsdaeen den litiken fungerar för enskilda människor när den är konsekvent genomförd.

10 december 1975 '-' " möjligt att jag vid något lidigare tillllille i denna kammare har

--------------- redogjort för mina intryck från en sådan resa. Vi kom till etl socialistiskt

Förvärv av land, där en tidigare enfamiljsvilla beboddes av en familj på undervå-

hyresfastighel. ningen, en annan familj på övervåningen. Ägaren, en änka, fick disponera

771. /». vinden. Tre pensionärer var inrymda i källaren. Änkan hade fortfarande

formell rätt till detta hus och lagfart på huset, men hyresintäkterna gick till etl konto i den statliga banken. Från det kontot kunde ägaren lyfta medel endast efter godkännande av myndigheterna, självfallet icke för personligt bruk utan endast för atl möjligtvis vidla åtgärder för atl hålla huset i stånd.

Jag tror, herr Claeson, att om vi besinnar oss etl ögonblick skall vi be Gud bevara oss för en sådan bostadspolitik. Den vill vi inte ha. Den vill vi helst inte höra talas om i denna kammare.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi diskulerar här frågan om införandel av en lag som gäller Sverige. Jag har ingen anledning atl i detla sammanhang gå in på den diskussion som herr Adolfsson tagit upp på annat sätt än all jag säger att om man diskuterar bostadsförhållanden i länder som praktiskt tagel blev sönderslagna under det andra världskriget, får man ha andra utgångspunkter och värderingar.

När vi fiån vänsterpartiet kommunisterna kritiserar rätlen all äga flerfamiljshus och göra sig pengar på att folk måste ha någonstans all bo och förklarar oss vara anhängare av en ordning där samhällei och bo-siadskooperaiionen i siällei skall la över genom au flerfamiljshusen successivt överförs i deras ägo, gör vi del med utgångspunkt i folkflertalets intressen, i hyresgästernas inlressen. Vi anser för vår del all alla hyreslägenheter skall undandras vinstintresse och spekulation.

Det är därför vi ansluter oss lill här föreliggande lagförslag, som är elt steg i rätt riktning.

Hen LINDKVIST (s):

Herr talman! De flesta människor i vårt land tar avstånd från spekulalion i fastigheter. I en sådan bedömning ligger också en social värdering. Enkelt uttryckt är det sä all den som delar grundsynen att bostaden är en social rättighet inte kan godta spekulationen i fastigheter. Del går bara inte atl ha två så motsatta uppfattningar i en och samma fråga.

Del lagförslag som nu diskuteras är därför en nödvändighet. I Stock
holm finns stor erfarenhet av fastighetsspekulation. Den som söker fakta
för debatten behöver inte sakna sådana. Påslåendet atl proposilionen inte
bygger på fakta beror på lättja hos herr Adolfsson, en åkomma som man
bör se upp med i tid. Köp- och säljaktiviieien på fastighetsområdet har
156 i flera fall givit miljonvinsier på rekordlid. Verksamheten har tidvis fått

sådana proportioner alt finansborgarrådet i Stockholm har fäst regeringens uppmärksamhet på rådande missförhållanden. Inte något av dessa spekulationsköp har gjorts för att åstadkomma en funktionell fastighetsförvaltning. Inte heller har köpen skett med de berörda hyresgästernas medgivande eller vetskap. Priserna har trissats upp osv.

Så småningom avtågar dessa ekonomiska snillen från scenen och husen säljs på nytt. Det märkliga är alt spekulanternas begåvning är så enkelriktad. Den räcker bra till för all vederbörande skall göra enorma förtjänster men är till synes obefintlig när det gäller atl syssla med något mera samhällsnytligt. Därför, herr talman, är den föreslagna lagens syfte av förebyggande art. Den ger kommunerna en chans att säga nej till köpare, vars syfte är att spekulera.

Naturiigtvis är det här inte fråga om auktorisation. Man får se lagen som en möjlighet, där de kommuner som nu berörs av betänkandet gör en bedömning i etl aktuellt förvärvsärende. I ett sådant förfarande ligger den fördelen alt kommunen kan samråda med hyresgäströrelsen. Man kan dra nytta av den mångåriga erfarenhet och insikt i förvaltningsfrågor som hyresgäströrelsen besitter.

Atl vi nu står inför en prövningsmöjlighet vid förvärv av hyresfastigheter betyder inte heller alt de fastighetsägare som redan är etablerade går fria från insyn. I lagförslagel är de seriösa bostadsförvaltarna undantagna från laglig prövning. Men del finns alltjämt fastigheter som förvaltas skandalöst illa och där hyresgästerna måsle kämpa för praktiskt laget varje fundamental rättighet. Del återstår sålunda en del för hyresgästorganisationerna atl göra, innan vi har nått helt godtagbara förhållanden på hyresmarknaden. Jag behöver kanske inte särskill nämna att del är fråga om exempel från den privata fastighetsmarknaden. Jag använder ordet "exempel". Del skall inte appliceras på den seriösa delen av den enskilda fastighetssektorn. Är man seriös känner man definitivt ingen oro för del nu föreliggande lagförslaget.

Från socialdemokratiskt håll hälsar vi lagförslaget med tillfredsställelse. Lagen behövs. Det har sagts att del bara är ett mindre antal fasligheter som det spekuleras i. Men det är en dålig ursäkt för att ingenting göra. Del är ofta fråga om hundratals lägenheter i ell enda spekulationsköp. Del är samiidigi fråga om lusenials hyresgäsler, som under årens lopp förgäves försökt lista ut vem som äger den fasiighei de bebor och som makllösa fäll åse hur skölseln av husel och lägenheten försummats. Så kan det verkligen inte få fortsätta.

Lagen blir också etl komplement till de lagar på bostadsmarknaden som nu tjänar som skydd för hyresgäsierna. Det gäller både den åberopade expropriationslagen och tvångsförvaliningslagen. I det nya förslaget förstärks hyresgästernas skydd i ett lidigare skede. Deiärdensiörsia fördelen med lagförslagel om lillslånd vid förvärv av hyresfasiighei.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall lill ulskoltels hemställan på samtliga punkter.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet, m. m.

157

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfaslighet,

m. 777.

158

Herr ADOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Då jag inte uppträder som försvarare för de enstaka fasiighetsaffärer som'herr Lindkvist åsyftar går jag heller inte i svaromål på herr Lindkvists anförande.

Hen DANELL (m):

.Herr lalman! Jag tänkte inskränka mig till atl göra i huvudsak fyra kommentarer med anledning av civilutskollets belänkande nr 5 som vi nu behandlar. Det gäller punkter som jag finner tämligen anmärkningsvärda.

Försl och främsi konstaterar utskottsmajoriteten att moderala samlingspartiets motion i ämnet uppenbarligen inte ens har samma syfte som motionerna frän övriga partier. Genom sitt skrivsätt visar utskoltsmajoriieten att man anser att vi näst intill försvarar och i varie fall inte lar avstånd från de spekulationer av ganska avskyvärt slag som gjorts pä fastighetsmarknaden om än i ringa antal. Av vår molion framgår del dock tydligt atl vi anser atl det är "en angelägen samhällelig uppgift" all bekämpa både svartabörshyror och osunda spekulationer. Självfallet är det pä det viset. Men, som herr Adolfsson utvecklat, anser vi det vara emot en liberal grundsyn att granska enskilda medborgares lämplighet all sköta fastigheter. Vi menar också att en elableringskontroll som den föreslagna inte på något sätt kan stå i överensstämmelse med den näringspolitik som vi tillsammans med de övriga borgerliga partierna i andra sammanhang bedriver.

Vidare kan man av utskolisbeiänkandet förstå att del t. o. m. skulle vara något slags principiell gemensam nämnare mellan mittenpariiernas motion och propositionen, vilket är etl rent falsarium. Det är faktiskt på del viset atl i motionen av herr Mattsson i Skee m. fl. - motionärer som representerar skattepoliiisk, näringspolitisk och bostadspolitisk kunskap av avsevärt slag i mittenparlierna - kan man finna följande uttalande:

"Del lorde också vara höjt över varje diskussion att den föreslagna lagstiftningen är inte endast administrativt betungande utan även principiellt tvivelaktig. Detta illustreras bl. a. av att föredragande statsrådet

--- ansett gränsen mellan spekulativa och seriösa förvärv så fiytande

att en statistisk undersökning knappast är möjlig."

Man framhåller också i motionen all omfattningen av de spekulationer som del talas om i propositionen är outredd. Man visar att det är en administrativt mycket betungande uppgift alt gå propositionens väg. Dessuiom släller man upp en rad frågor som man har funnit atl myndighelerna måste ta ställning till när det gäller all bedöma huruvida en viss fasiighetsaffär skall accepteras av samhället-storebror. Jag läser upp frågorna, för de är myckel intressanta och har inte vid utskottsbehandlingen mött någon som helst gensaga:

"a. Har sökanden ekonomiska förutsättningar för att förvalla fastigheten?

b. Har sökanden eller i vissa fall någon av hans företrädare möjlighet

att sköta uppgiften som fastighetsförvaltare?

c. Avser sökanden att behälla fastigheten och i så fall hur länge?

d. Tänker han hålla den i godtagbart skick?

e. Kan man anta atl sökanden iakttar 'god sed' i hyresförhållanden

--- ? Här tycks dock bevisbördan falla på sökanden först om han lidigare

varii ulsali för ivångsingripanden- .

f Har han den senasle liden köpi och säli för många hyresfastigheier?

g. Är förhållandel mellan sökanden och hans lidigare hyresgäster

gott?

h. Har sökanden betalt etl pris som 'vida' överstiger avkaslningsvär-det?"

Alla dessa frågor skall alltså myndigheten besvara innan man säger ja eller nej till elt köp. Det visar det orimliga i propositionens förslag. Precis som centerpartiets och folkpartiels representanter framför i motionen - dock inte i utskottet - drabbar detta förfarande seriösa köpare. Man säger nämligen litet längre fram i sin motion:

"Även med full och odelad anslutning till propositionens syften kan man ifrågasätta om inte den föreslagna administrativa apparaten i första hand drabbar de vanliga, seriösa köparna, medan möjligheter så småningom hittas för spekulanterna all kringgå lagarnas syften. Risken är att här skapas en apparat som silar mygg och sväljer kameler."

Det är ord och inga visor i en avslagsmoiion från mittenparlierna!

De båda punkter som Jag nu har berört har föranlett oss moderater att tillgripa den mycket ovanliga metoden alt i en reservaiion göra en sammanfattning av innehållet i de i sammanhanget väckta motionerna, vilkel är ganska allvarligt. Skall vi nu börja politisera även när del gäller atl sammanfatta motioners innehåll lär vi i framtiden få ännu längre reservationer och svåröverskådliga utskoitsbelänkanden.

På s. 4 i utskottsbetänkandet behandlas frågan om de omrädesmässiga begränsningarna. Endast sju kommuner skulle behöva beröras för alt det principiella syfte som propositionen har skulle uppnäs - del är det som är själva kompromissen mellan mittenparlierna och regeringspartiet. I delta sammanhang skriver utskottet: "Sådana begränsningar med hänsyn till ell skiftande behov av ingripanden har lidigare praktiserats i hyressammanhang." Ett fullständigt inkonsekvenl resonemang! När vi i lidigare hyreslagssammanhang har gjort begränsningar till vissa orter har det varit fråga om en försöksverksamhet som skall bedrivas på dessa orter och som inte haft något som helst atl göra med de administrativa bedömningarna huruvida etl sådant här system skulle fungera sämre eller bättre på olika säu.

Del kan alltså inte här göras någon jämförelse med de ställningstaganden där alla partier har varit eniga om hur hyreslagarna i princip skall se ut.

Vidare skall man i fråga om den omrädesmässiga begränsningen komma ihåg all den dominerande delen av hyresfastigheterna i detta land ligger just i de sju kommuner som propositionen omfattar. Annars hade

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet, m. m.

159

Nr 41 naturligtvis socialdemokraterna aldrig gäll med på denna kompromiss.

nA_____ A__ ____ Au hävda atl det blir en administrativ vinst av kompromissen är att

Unsdagen den ,

inHpcpmhpr 1975 försöka slå blå dunster i ögonen på omgivningen. Alt sedan betrakta

_____________ Svedala som en tätort med innersladskaraktär kan stå för sig.

Förvärv av Jag kan inte heller låta bli atl göra en kommentar med anledning av

hyresfastighet, reservationen 2 b av herr Strömberg i Botkyrka, eftersom ulskotlsord-

/?7. /77. föranden har instämt i vad som framgår av den. Herr Strömberg konsta-

terar att den lag som han själv tillsammans med centerpartister och socialdemokrater nu skapar är "administrativt betungande". Han anför vidare:

"Utskouet finner att förslaget även från integritets- och rättsskydds-synpunkt fått en mindre tillfredsställande utformning. Inte minst kan det finnas risk för att den som skall köpa en fastighet får stora svårigheter att med bibehållande av. sin integriiei argumentera för sin sak."

Trots dessa myckel allvarliga invändningar mot den nya lagen går man alltså på den linjen. Jag förstår uppriktigt sagt inte vad som kan ligga bakom en sådan snabb kovändning i utskottsarbeiei som skapat denna kompromiss.

Atl socialdemokrater och kommunisier är nöjda förstår jag. Att herr Claeson är nöjd är självklart. Del han föreslog för ett tag sedan, som var omöjligt för alla andra demokratiska partier, skall snart bli lag och är helt accepierai av alla utom oss moderater. Det är etl rakt igenom socialistiskt förslag. Detaljregleringen flnns där. Man går förbi integritetskravet. Man skapar en väldig byråkrati. Vi känner igen mönstret från många andra näringspolitiska debatter. Men atl våra icke-socialistiska kamrater i utskottet skulle följa denna väg mol de befintliga mitlen-parlimotionerna lycker jag fakiiski är bedrövligt. Avslutningsvis, herr lalman, vill jag ställa elt par frågor. Hur kan mitienpartierna på alla punkter gå med på propositionens förslag lill förfaringssätt när man principiellt är emol sysiemel? Detta har ingenting atl göra med de geografiska områdesbegränsningarna.

Hur kan mitienpartierna acceptera atl förslaget kommer att omfatta den helt dominerande andelen fasligheter i Sverige när del anses alt förslaget är byråkratiskt och krångligt, som vi hörde i lidigare anföranden?

160

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr lalman! Herr Danell läste innantill i molionen 53. Jag skall också göra del till en början. Där står:

"Syftet all motverka spekulation i hyresfastigheier och all främja en god bostadsförvalining i enlighel med av statsmakterna angivna intentioner kan rimligen inte sättas i fråga. Det står också utom diskussion atl på delta område finns missförhållanden som bör rättas lill."

Del står vidare i motionen: "— grundtanken bakom lillslåndsplikt och förköp beträffande aktier och andelar kan godtas ---". Det godtas alltså av motionärerna.

Del har funnits många invändningar mol proposilionen men ändå var

det ett klart uttalat önskemål atl komma lill rätta med de problem som finns. Då är del inte att göra en kovändning, herr Danell, om man försöker få lill stånd en kompromiss. Vi var tvungna atl ha någonting här under liden tills vi kunde få andra förslag. Vi gör i alla fall tillkännagivanden om att vi vill ha nya förslag rörande skalleleknik och tomlrältslagslifl-ning. Då får man finna sig i alt också de som i de här områdena handlar seriöst med fastigheter kommer att drabbas. Man får la delta obehag. All det finns problem har t. o. m. herr Adolfsson sagt. Har man då önskemålet atl nå resultat, får man lov all acceptera problenien.

Jag upprepar än en gång, herr Danell, att vi ser delta förslag såsom något kortsiktigt. Vi förväntar oss verkligen att andra förslag skall komma fram, som kan la bort delta krångel. Därför finns det inte någon anledning för oss atl peta i förslaget och försöka ta bort en del av krånglet. Vi accepterar besvären för dessa sju kommuner under en övergångstid.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet, m. m.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr lalman! Herr Danell redogjorde utförligt för de svårigheter som följer med denna lagstiftning. Dessa svårigheter har jag tidigare i mitt anförande berört. Vad herr Danell alldeles glömde bort all lala om är de missförhållanden som f n. råder och som lagstiftningen vill komma åt. Enligt vår bedömning har dessa missförhållanden varit så svåra och angelägenheten all komma åt sådan fastighetsspekulation som förekommit t. ex. här i Storstockholm så väsentlig att vi ändå velal acceptera denna lagstiftning.

Herr Danell citerade bara delar av reservationen 2 b. Men i slutet av densamma finns klart uttryckt alt vi måsle få en snabb ulredning, så att vi därefter kan ta slällning till ell nytt lagförslag som beaktar anförda svårigheter. Vi är medvetna om svårigheterna, men vi är än mer medvetna om de missförhållanden som råder. Därför har vi valt att acceptera lagstiftningen. Herr Danell är i likhet med oss medveten om de administrativa svårigheterna men vill tydligen inte se de missförhållanden som råder i t. ex. Storstockholm. Där ligger skillnaden.

Hen DANELL (m):

Herr lalman! Jag vel inte om herr Strömberg i Botkyrka lyssnade på vad jag sade eller om han har läst vår pariimolion. Där framgår emellertid atl vi anser det vara en angelägen samhällelig uppgift alt komma åt svartabörshyror och osunda spekulationer. Jag nämnde det förul och nämner det åter. Vi har det gemensamma syftet att på olika sätt försöka komma åt detla. I de tre borgerliga motionerna var vi helt överens om hur det skulle gä till. Delta är det viktiga. Vad som sedan har hänl är att det av någon anledning som Jag inte riktigt begriper har blivit lappkast hos mittenparlierna i ulskoltel.

Det är intressant atl i sammanhanget fråga sig: Vilken är skillnaden mellan propositionen som den kom till utskottets bord och majoritetens förslag som det nu ser ut? Jo, all man har skurit bort e'tt par hundra

161

11 Riksdagens protokoll 1975/76: 40-11

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet, m. m.

kommuner från lagstiftningen men behållit sju. Dessa sju kommuner har dock, som jag förut sade, det dominerande antalet hyresfastigheier i detta land. Den administrativa och byråkratiska apparat som folkpartiet och centerpartiet i sin motion i mycket kraftiga ordalag angrep ur såväl principiell som teknisk synvinkel kvarstår alltså. För delta förslag har jag inte heller nu funnit några bärande argument.

Herr Strömberg tyckte tydligen atl det var obehagligt atl lyssna till mina cilal ur folkparti- och centermotionen - må så vara - och hänvisade lill slutet av den. Där står dock mycket klart att man föreslår all riksdagen inte skall anta de i proposilionen 1975/76:33 upptagna lagförslagen. Därutöver för man fram utredningsförslaget om åtgärder mot spekulation i hyresfastigheier. Men den första frågan är den principiellt inlressanta. Vi kan konstatera att systemet är administrativt betungande och har avsevärda nackdelar frän integritets- och rättsskyddssynpunkt. Ändå går centern och folkpartiet med på det.

Fru Olsson i Hölö sade all man hade gäll med på en kortsiktig lösning. Jag kan instämma i del. Idépolitiskt och sakligt är del en utomordentligt kortsiktig lösning. Det är därför vi moderater yrkar avslag pä detla förslag.

162

Hen OLOF JOHANSSON i Siockholm (c):

Herr lalman! Jag tycker alt herr Danell borde dra slutsatser av vad han säger atl han står för, nämligen när han citerar ur sin partimotion och förklarar att han också är angelägen om att komma lill rätta med dylik verksamhet, dvs. svartabörshyror och osunda spekulationer. Lål mig fråga herr Danell: Var finns de förslagen? I er pariimolion finns bara elt yrkande och det är avslag rätt upp och ner.

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talrnan! Självklart skall jag inte på något sätt bestrida syftet hos herr Danell: alt komma ät missförhållanden. Jag konstaterar precis som herr Olof Johansson i Stockholm att de andra partierna ändå har försöki göra något reelll. Moderaterna syftar lill alt göra någonting men har ingenting gjort. Där ligger skillnaden.

Hen DANELL (m):

Herr talman! I vår molion behandlade vi de här frågorna precis som fiera remissinstanser har gjort, exempelvis Svea hovrätt. Vi skall komma ihåg att del fantastiska har inträffat atl när uiskottsmajoritelen förordar alt den i propositionen föreslagna kontrollen skall ske i Göteborg och Malmö går den emot vad hyresnämnderna i jusl dessa båda kommuner har anfört i sina remissvar. Dessutom har en rad andra remissinstanser avstyrkt, vilkel herr Adolfsson har redogjort för tidigare.

Vi anser att i den lagstiftning som tillkommit under de senaste åren - i lagen om tvångsförvalining, i bostadssaneringslagen och även i de regler som finns i expropriationslagen - har man ett batteri av åtgärder för atl komma till rätta med problemen. Detta framgår också av vår

molion. Del bör även vara möjligt alt vidareutveckla en del av dessa lagar - det pågår ju utredningar om detta - för att öka möjligheterna att ingripa mot spekulationen. Men att sälla i gång en jättelik apparat med alla de principiella iveksamheler som finns på sä dåliga grunder och mot vad som anförts av så många remissinstanser anser vi vara alldeles felaktigt och, precis som fru Olsson i Hölö sade, utomordentligt kortsiktigt.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet, m. m.

Herr OLOF JOHANSSON i Siockholm (c):

Herr lalman! Efter herr Danells senaste inlägg återstår egentligen bara en fråga: Varför tror herr Danell atl den befintliga lagstiftning som ni syftar på, som skulle molverka osunda spekulationer och svartabörshyror, inte fungerai i de akluella fall som vi har sett i den här kommunen?

Hen STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Trots de lagar vi har och trots det batteri av möjligheter som herr Danell talade om har det Ju visal sig rent praktiskt all det förekommii ett stort antal fastighetsaffärer i Stockholm som har varit högst otillfredsställande. Det är dem vi vill komma åt.

Vi vill ha en förbättrad lagstiftning, men vi vill inte ge spekulanterna fritt fram medan vi väntar pä den. Där ligger skillnaden. Herr Danell ger dem frilt fram under tiden till dess vi eventuellt fär en ny och bättre lagstiftning. Vi vill stoppa dem även under den liden trots att vi är medvetna om alt det har ölägenheter med sig.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Herr Olof Johansson sade atl det nu återstår bara en fråga till mig. Det låter bra atl vi tycks ha rett ijt det mesta och att det tydligen har kommit fram en hel del i den här diskussionen som var av nöden tvunget. Nu skall vi komma ihåg all både lagen om tvångsförvaltning av bosiadsfaslighel och bosladssaneringslagen inte är några gamla lagar utan är av färsk kvalitet och att dessuiom den förstnämnda är föremål för vidareutveckling. Pä denna och tidigare angivna grunder menar vi all det finns god anledning atl avslå propositionen.

En annan icke lidigare nämnd remissinstans. Södra Roslags domsaga, menar alt en helt övervägande del av kontrollarbetet inte blott är onödigt för att lagstiftningens syfte skall uppnås, utan även vållar rättsliga och adminstrativa komplikationer och medför betydande kostnadsökningar för stat och kommun. Liknande synpunkter återfinns i center- och folkpartimotionen. Man återfinner dem ocksä i folkparlireservaiionen, som även fru Olsson i Hölö har instämt i. Del enda som skiljer utskottet och fp-reservanlen från de instanser som har den sakliga grunden och de dagliga erfarenheterna av sådana här frågor är all man inte vågar ta steget fullt ut och avstyrka propositionen.

.163

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet,

777. m.

Hen OLOF JOHANSSON i Siockholm (c):

Herr lalman! Jag konstaterar att herr Danell inte har kunnal komma ifrån alt de lagar som han har hänvisat lill som en hjälp mol hyres-spekulalioner och svartabörsaffärer inte har fungerat när de satts på prov. Därför behöver vi alltså en lagstiftning. Jag hoppas all herr Danell följer upp sina antydda löften och kan vara med och stödja en alternativ lagstiftning längre fram, t. ex. pä skatteområdet, för all den vägen göra det ointressant all spekulera i hyresfastigheter, annars raseras en del av den sociala bostadspolitik som i varje fall mittenpartierna och socialdemokratin vill stå för.

164 .

Hen DANELL (m):

Herr talman! För alt det inte skall råda någon osäkerhet i den här frågan vill Jag upprepa vad Jag har sagt i fiera av mina inlägg här i kväll och vad som ocksä framförs i vår pariimolion, atl vi anser det vara en angelägen samhällelig uppgift att komma ål jobberiet med svartabörshyror, osunda spekulationer och andra avarter, som förstör så mycket på vår bostadsmarknad. Den lilla grupp som sysslar med sådant har dessutom en förmåga alt fiytta från område till område. Det innebär att propositionens resultat blir mycket underligt, därför att dessa människor har möjlighet atl ge sig in i alla de över 270 kommuner som inte finns med i ulskoltskompromissens förslag. Allt det gör all vi naturligtvis skall försöka följa upp arbeiet så gott del går alt finna vettiga åtgärder som inte drabbar majoriteten av både hyresgäsler och fastighetsägare, oavsett ägarstruktur. Det är helt klart all vi vill komma åt spekulationen, men det är principerna och den tekniska frågan som har varit avgörande för vårt partis ställningstagande.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag tar fasla på det löftet, herr Danell. Men eftersom herr Danell lar upp elt nytt problem i sammanhanget, konstaterar jag atl för all spekulation skall kunna genomföras krävs att del är fräga om expansionsorter där det är en viss press på fastighetsmarknaden med efterfrågan på hyreslägenheter. Den situationen har vi inte överallt. Därför kan en avgränsning mycket väl vara effektiv.

Hen DANELL (m):

Herr talman! Jag kan inte låta bli all fråga om exempelvis Svedala, som ingår i denna underliga kompromiss, har så avsevärt myckel mer tryck pä hyresmarknaden än Linköping, Norrköping, Örebro, Luleå eller vilken annan ort som man kan välja. Exemplet visar hur underlig denna kompromiss är, en kompromiss i självändamålets tecken och inte med hänsyn till att försöka få en vettigt fungerande bostadsmarknad.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Adolfsson och Danell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 5 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Adolfsson och Danell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 257

Nej - 44

Avstår - 5

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 b av herr Strömberg i Botkyrka, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Strömberg i Botkyrka begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskottets hemställan i belänkandet nr 5 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 b av herr Strömberg i Botkyrka.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Mom. 3

Hen ANDRE VICE TALMANNEN: Proposilioner ställs först beträffande ikraftträdandebestämmelserna lill lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. och därefter i fräga om mom. 3 i övrigt.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förvärv av hyresfastighet,

777. 777.

Ikraftträdandebestämmelserna till lagen om jöiväiv av hyresfasiighei

777. 777.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels det av herr Claeson under överläggningen framställda yrkandet om bifall

12 Riksdagens protokoll 1975/76: 40-41

165

Nr 41 till regeringens proposition nr 33 i motsvarande del, och förklarades den

Onsdflppn dpn '' propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Clae-

10 Hpcpmhpr 1975 °" begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspropo-

_____________ sition:

Aga av djur

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 5 mom. 3 såvitt avser ikrafilrädandebestämmelserna lill lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Claeson under överläggningen framställda yrkandet om bifall till regeringens proposition nr 33 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 258

Nej - 20

Avslår - 27

Mom. 3 i övligt

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Utskoueis hemställan bifölls.

§ 3 Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1975/76:18 med anledning av propositionen 1975/76:22 om ändrade regler för studiesocialt stöd jämte moiioner

Utskoueis hemställan bifölls.

§ 4 Aga av djur

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1975/76:18 med anledning av molion om djurskyddslagens bestämmelser rörande aga av djur.

166

Hen V/ERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Delta ärende gäller ett yrkande om utmönstring av etl par vulgära och vilseledande ord ur djurskyddslagens text, nämligen "aga" och "sarga". Ulskoltel har precis samma mening som motionären. Jag skall be att få föreläsa några rader ur betänkandet: "Utskottet delar därför uppfattningen att det är önskvärt att ur texten i djurskyddslagen

utmönstra uttryck vilka. Jämförda med dagens språkbruk, är ålderdomliga och otidsenliga. De remissinstanser som yttrat sig i ärendet har också tillstyrkt eller lämnat utan erinran tanken på en översyn av lagen i syfte att modernisera språket. Utskottet, som ansluter sig till denna tanke, förutsätter atl en sådan översyn i lämpligt sammanhang kommer till stånd, eventuellt i samband med en mera allmän översyn av djurskyddslagstiftningen."

Sedan vänder man på bladet och läser att utskottet hemställer att riksdagen lämnar motionen ulan åtgärd. Det är verkligen en västgöiaklimax, om nu kamraterna pä västgötabänken ursäktar uttrycket. Denna kläm för tanken lill den konstitutionella debatt som vi förde i kamniaren för ett par tre veckor sedan, då jag tillsammans med några andra ledamöter hade yrkat på en mera enhetlig praxis och mera adekvata formuleringar av hemställan vid ärendenas behandling. Del är förvisso värt att återvända till den debatten sä småningom.

Jag har inget yrkande, herr talman, för jag tycker all jag har åstadkommil något av resullalpolitik, och det nöjer jag mig med.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Aga av chur

Hen LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Jag vill ge en liten eloge till herr Werner i Malmö därför alt han är nöjd med resullatpoliliken - och det är också vad utskottet hoppas på skall kunna bli följden av den här skrivningen.

Jag skulle kunna tillåta mig att citera litet mer ur betänkandet än vad herr Werner gjorde och som utskottet kanske anser lika angelägel som del cilal han lämnade. Vi har sagt att vi "kan hålla med motionären om all ordalydelsen av nu gällande stadgande kan vara ägnad all indirekt bidra lill en behandling av djuren som är oacceptabel. Det kan dock ifrågasättas om en omarbetning av lagtexten är en tillräcklig åtgärd för att i nämnvärd mån påverka dem som medvetet eller omedvetet utsätter djur för en från djurskyddssynpunkt icke önskvärd behandling."

Jag skulle lill den konstitutionella bedömning som herr Werner gör vilja tillägga alt utskottet för sin del anser alt om riksdagen i sin helhet ställer sig bakom den skrivning som del eniga utskottet har gjort, för-.utsätter utskottet också att man i kanslihuset är sä pass intresserad av vad som händer i riksdagen att de formuleringarna inte kommeratt omärkligt förbigå kanslihusets personal. Vi har inte ansett att kraven på i slort sett formella ändringar är av sådan dignitet atl de bör föranleda någon direki framställning från riksdagen.

Om herr Werner går långl i sina krav när del gäller konsiitutionell balans- omjagfäranvändadel uttrycket-mellan formuleringar i utskottsbetänkandet och i klämmen, riskerar han att han tappar bort de vänliga formuleringarna men att klämmen ändå slår kvar konsekvent.

Jag ber all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Ulskoltels hemställan bifölls.

167

Nr 41 § 5 Förbud mot s. k. prydnads- och sällskapsdjur i bur

Onsdagen den

10 december 1975 Föredrogs jordbruksuiskoliels betänkande 1975/76:19 med anledning

--------------- av moiioner om handeln med levande djur och jakten päsmäflglar m. m.

Förbud mot s. k.

prydnads- och Herr fcirste vice talmannen BENGTSON (c):

sällskapsdjur 1 bur Herr talman! Förståelsen för att man inte i onödan bör hålla djur i bur har blivit allt större i vårt land. Sedan länge har vi haft en djurskyddslagstiftning, som i jämförelse med andra länders är relativt sträng. Den förbjuder människorna att pläga djuren i de fall då dessa hålls i fångenskap. För några år sedan förbjöd riksdagen att s. k. vilda större djur skulle få hållas i bur, i synnerhet vid kringresande cirkusar. Bandhundarna fick större frihet när bestämmelserna om 10 meters löplina o. d. infördes. Tiden borde nu vara mogen att försöka begränsa förekomsten av fåglar och andra "prydnadsdjur" som måste stängas in i trånga burar. Tyvärr har del blivit allt vanligare atl folk skaffar sig olika slags husdjur, som måste hållas i trånga burar eller stadsvåningar trots 'all de normall lever i frihet. Jag kan förstå all ensamma människor tycker all del ärett visst sällskap all ha sädana djur, men det är obestridligt alt saken också har en baksida genom atl dessa djur lätt tillfogas lidande. Bara det förhållandet att varje år 17 000 burfåglar importeras lill värt land talar sitt lydliga språk. Inte sällan Irorjag att människor också skaffar sådana djur i rent oförstånd eller därför att beskäftiga försäljare lockar dem att köpa burfåglar eller andra fåglar för att ha dem i sina våningar. Molionen om burfåglarna har väckt uppmärksamhet - den har i vissa tidningar t. o. m. betecknats som årets mest uppmärksammade molion. Del gläder mig, inte för publiciteten, men därför atl opinionen mot bur-fägelsfångenskapen har bonat och kommer atl växa sig alll starkare. Därmed har rnotionen haft åsyftad verkan långl innan frågan ens böriade behandlas i riksdagen. Del är min förhoppning atl denna opinion skall växa sig allt starkare, så att alla inser det orälimätiga i alt behandla djur på det sättet. Jag har varit i riksdagen i 26 år nu och under denna lid naturligtvis hunnit väcka åtskilliga motioner, men Jag har aldrig fåll en så stark opinionsyttring från människor i olika delar av landei i form . av brev, telegram, telefonsamtal osv. som i denna fråga - t. o. m. från folk utanför Sveriges gränser har det kommit brev, vari man instämt i motionens syfte. Flertalet av brevskrivarna har varit positiva till motionen. Några få har varit negativa - i mänga fall för att skydda sill egel samveie därför att de har en fågel i bur eller kanske tillverkar burar osv.

I all deima debatt om burfåglarnas öde har det varit fullständig enighet om en sak - i varje fall i princip - och del har varit att djuren inte skall skadas eller plågas. Men länk då på alt av 1 000 fåglar som fångas omkommer 800 vid fångsten eller under transporten. 800 av 1 000 dör för atl 200 skall komnia fram för att säljas till vårt land och andra länder

168 och där hållas fångna för resten av sitt liv.

Utskottet har ju en positiv inställning till att man försöker begränsa djurhållning av det slag som jag har pekat på i min motion men vill tyvärr inte förbjuda denna och inte heller all man skickar djur långa .sträckor, varvid många dör på vägen. Den sorts massdöd som också utskottet ger exempel på hör tyvärr knappast lill undantagen utan är rätt vanlig. Därför finns det anledning all se på statistiken i utskottets betänkande.

Det har anförts i debatten att fåglarna blir domesticerade - det är ett fint ord för att tala om, att sitter man i bur tillräckligt länge, helst under fiera generationer, sä trivs man med att sitta i bur. Det är inte på det sättet. En lejonunge blir aldrig en huskatt, hur många generationer hans förfäder än har suttit i bur. Att en fågel skall förändra sin natur så att den trivs i en trång bur är omöjligt. Och skulle man tänka sig att den skall bli så domesticerad att vingarna tillbakabildas tar det miljoner år.

Många har skrivii till mig och påtalat under vilka olidliga förhållanden djuren lever i djurfabriker för broileruppfödning o. d. Ja, det är riktigt, och den saken anser jag att man ocksä bör ta itu med. Men observera att en dålig sak inte blir bättre därför atl man anför någonting annat som är dåligt eller ännu sämre. Burfåglarna får del inte bättre för att kycklingarna har det besväriigt, men man kan ju göra någonting ät den saken ändå.

Jag lycker atl utskottet har varit positivt på många sätt. Det förefaller nästan som om man egentligen menade att förbudet borde införas men atl opinionen kanske inte är rikligt mogen ännu. Jag tror ändå att förbudet kommer sä småningom.

Utskottet säger all det enligt dess mening är "önskvärt alt importen av sällskapsdjur så långl möjligt baseras på djur som fölls i fångenskap". Det är ju en utmärkt tanke. Då vore del 17 000 fåglar som man slapp skicka hit. Och observera att del är 85 000 fåglar om vi räknar efter statistiken, som inte skulle behöva lida av all fångas och sändas lill Sverige. Det gäller alliså inie 17 000; frän börian är del 85 000.

En sida längre fram säger utskottet om igen att man bör "basera handeln med sällskapsdjur sä mycket som möjligt på djur som fölls i fångenskap". Om man skall importera fåglar kan del dock bli rätt svårt all avgöra om de verkligen har fölls i fångenskap i del land de kommer ifrån eller om de har lagils ute i vilda naturen och det därmed gjorts av med så många som jag nämnde tidigare.

Utskottet erinrar sedan om all "Sverige den 15 mars 1963 ratificerat en europeisk konvention om fågelskydd, den s. k. Pariskonvenlionen". Några rader längre fram sägs del: "Enligl vad ulskoltel erfarit är ell på västtyskt initiativ upprättat förslag till en ny internationell konvention om fågelskydd m. m. föremål för granskning bl. a. inom naturvårdsverket." Så tillägger ulskoltel atl det enligl dess mening är "glädjande att småfågelsjaklen på senare lid blivit föremål för allt siörre uppmärksamhet". En iredje gång lalar så utskottet om importen av fåglar.

Jag skall inte yllerligare citera vad ulskoltel har sagt. Däremot skulle

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förbud mot s. k. prydnads- och sällskapsdjur i bur

169

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Förbud mot s. k. prydnads- och sällskapsdjur i bur

jag kunna, tacka utskottet för en ingående och omsorgsfull behandling; både min motion och den andra har skickals ut till åtskilliga betydande remissinstanser.

Jag tolkar, som jag sagt, utskottets skrivning som om man egentligen . tycker att fåglar i bur och liknande husdjur bör bort men att opinionen kanske inte är mogen för detta ännu, eflersom tanken har väckts Just nu. Därför, herr talman, harjag inget yrkande, men del är naturligtvis min förhoppning att den opinion som jag tror redan börjat komma skall växa sig starkare, så att djur som är födda alt leva i frihet också kommer all fä leva i frihet i fortsättningen.

Hen HEDSTRÖM (s):

Herr lalman! Herr förste vice talmannen Bengtson har i sin molion yrkat på förbud mol att hålla prydnads- och sällskapsfåglar i bur. Han har bl. a. hänvisat till det förbud som införts mot atl hålla vissa vilda djur i bur på cirkusar. Del är inte utan att man lycker att det är en viss skillnad mellan förhållandena för djur på cirkusar och för den lilla burfågeln i elt hem. Parallellen är därför knappast gångbar.

Det är självklart alt djurskyddet också skall tillgodose burfåglar såväl som andra sällskapsdjur. Nästan alla burfåglar uppföds i dag inom landet. Burfärglarna får väl också anses anpassade till etl liv inomhus. En så drastisk åtgärd som herr Bengtson föreslagit har utskollel inte ansett sig kunna gå in för.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Jag företer den likheten med herr Bengtson atl jag någon gång har väckt en motion som blivit föremål för ett vissl uppseende. Men jag tror atl del inte alllid är en fördel att tidningarna skriver mycket om en motion som man har väckt; det verkar som om herr Bengtson hade den uppfattningen.

Sedan skulle Jag gärna vilja säga att del finns djurplågeri som säkeri är mycket mer kvalificerat än del herr Bengtson har tagit upp. Jag tänker på äggfabrikerna med höns som tvingas atl vistas på ell myckel lilel utrymme på siålirädsgaller. Men det gäller ju en del pengar i det avseendet, och det är kanske det som gör atl herr Bengtson har glömt bort dessa lilel siörre fåglar.

I fråga om burfåglar är del möjligi att del ibland kan förekomma djurplågeri - om de värdas mindre väl. Men i stort sett tror jag alt de trivs ganska bra. Jag skulle vilja citera en fransk författare vars namn jag har glömt, och Jämföra med äktenskapet. Han sade nämligen om det att de som är utanför vill in, och de som är inne vill ut.

Överläggningen var härmed slutad.

170

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Åtgärder för förbättrat djurskydd m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1975/76:20 med anledning av motioner om älgärder för förbättrat djurskydd m. m.

I detla belänkande behandlades motionerna

1975:46 av herr Henmark (fp), vari hemställts atl riksdagen begärde ändring av gällande bestämmelser rörande användningen av försöksdjur i undervisningen i grund- och gymnasieskola sä atl plågsamma djurförsök helt förbjöds,

1975:56 av fru Anér (fp) och herr Henmark (fp), vari hemställts, såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-3), alt riksdagen begärde

1. att åtgärder vidtogs i syfte atl ändra reglerna för klassning av kalvkött i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att etiska kommittéer med lekmannainslag inrättades vid alla forskningsanstalter där djurförsök utfördes, däribland psykologiska institutioner samt försvarets forskningsanstalt,

3. att lanibruksstyrelsen skulle få i uppdrag att utreda och framlägga förslag till organisation för djurtillsyn över trav- och galoppträning, samt

1975:608 av herr Werner i Malmö (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla

A. alt en ulredning tillsattes i syfte att begränsa användningen av
djur för vetenskapliga ändamål,

B. att lokala etiska kommittéer inrättades för insyn och kontroll av
verksamheten med försöksdjur.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. anse motionen 1975:46 besvarad med vad utskottet anfört,

2. beträffande motionen 1975:56, yrkandet 1, som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört,

3. lämna ulan ålgärd motionerna

a. 1975:56, yrkandena 2 och 3,

b. 1975:608.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Åtgärder för förbättrat djurskydd

777. 777.

Reservaiion hade avgivits av herr Enlund (fp) som ansett att utskottet under 3 a och b bort hemställa

att riksdagen skulle

3 a. som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av molionerna 1975:56, yrkandena 2 och 3, och 1975:608, yrkandet B,

b. lämna utan åtgärd molionen 1975:608, yrkandet A.

171

Nr 41 Herr ENLUND (fp):

Onsdagen den talman! I den reservaiion som jag har fogat till jordbruksutskottets

10 december 1975 betänkande nr 20 harjag följt upp ett par yrkanden i en motion av fru

--------------- Anér och herr Henmark.

Åtgärder för Del ena yrkandet gäller inrättandet av etiska kommittéer för bedöm-

förbättrat djurskydd ning av djurförsök vid sådana forskningsanstalter som har undantagits
777. 777. från djurskyddslagens regel i 12 § och där djurförsök förekommer i mera

betydande omfattning.

Utskottets majoritet vill lämna detta yrkande utan åtgärd. Man hänvisar bl. a. till att utskottet vid förra årets riksdag förordat en breddning av lekmannainslagel i medicinska forskningsrådels försöksdjursnämnd och att denna nämnd fungerar som en central etisk kommitté. Utskotlsmajorileten hänvisar även lill ett betänkande från 1972 års försöksdjursutredning, som föreslår vissa regler när det gäller anskaffandet av försöksdjur och som också föreslår att ett nytt centralt organ - statens för-söksdjursinslilul - skall inrättas.

Men enligt min mening kan varken forskningsrådels försöksdjursnämnd eller etl eventuellt nyinrättat försöksdjursinstitut övervaka hur djuren hanteras sedan de väl har levererats lill en forskningsanstalt. Inte heller kan dessa centrala organ i någon större utsträckning ge sig in på att bedöma om vissa för djuren smärtsamma försök kan anses tillräckligt välmotiverade eller om de eventuellt skulle kunna ersättas med andra forskningsmetoder.

Vad utskollel skriver om hälsovårdsnämndernas kontrollverksamhet kan jag instämma i. Men inte heller den verksamheten tillgodoser enligt min uppfattning vad vi syftar pä i värt yrkande.

Här föreligger en ständig konfiikt mellan å ena sidan forskarnas behov av försöksdjur för undersökningar i syfte atl rädda människor frän sjukdomar och lidande och å andra sidan kravet alt skydda försöksdjuren mol plågsamma försök. Här behövs elt forum där forskare och lekmän med iniresse för djurskydd kan sitta vid samma bord, där forskarna får förklara och motivera sin verksamhei och där lekmännen får komma med sina frågor och invändningar. Den etiska kommittén skulle också kunna i någon mån stilla allmänhetens oro över en verksamhet, där möjligheterna lill insyn i dag är tämligen begränsade.

Jag vill nämna att en diskussion angående de etiska problemen med djurförsöken pågår bland forskarna själva. Vid en nordisk forskarkon-ferens har professor Karl Johan Öbrink i Uppsala lagit upp frågan om lokala etiska kommittéer, och i etl uttalande i OBS! i radio den 11 november i år har veterinärrådel Bengt Ehn sagl all etiska kommittéer borde inrättas.

Den andra frågan som jag har tagit upp i reservationen gäller tillsyn
över träningen av tävlingshästar inom trav- och galoppsporlen. Jag skall
här falla mig ganska kort genom alt hänvisa till etl par av remissytt
randena.
172 Lanibruksstyrelsen vill inte äta sig något särskill uppdrag all utreda

denna fräga. Styrelsen säger sig ändå ägna tillräcklig uppmärksamhet åt trav- och galoppiräningen. Jag tycker nalurliglvis atl denna försäkran är värdefull. Men lantbruksstyrelsen säger samtidigt "alt en skärpt övervakning av tävlingshästarnas träning är behövlig". Styrelsen tror emellertid inte alt en ny eller ändrad organisation av tillsynen skulle förbättra förhållandena men anser att redan befintlig organisation bör förstärkas både centralt och lokalt.

Jag delar i stort sett lanibruksstyrelsens uppfattning, och Jag har inte heller i min reservation talat om någon ny organisation. Men jag lycker inte atl det är tillräckligt att en ny tjänst på central nivå inrättas, vars innehavare särskilt skall ägna sig åt djurskyddsfrägor i samband med tävlingar och förevisningar av djur. Viktigare är alt man ute i kommunerna ägnar större uppmärksamhet åt träningen av tävlingshästarna, och del är i del syftet som jag i reservationen har efterlyst initiativ och förslag från lanibruksstyrelsen.

Från velerinärhögskolan har i den här frågan lämnats ett utlåtande av biträdande professorn Sune Persson. Han ansluter sig lill motionens önskemål om bättre tillsyn över trav- och galoppiräningen. Hans redovisning av det procentuella bortfallet av travhästar före första tävlingsstart tycker jag belyser de här problemen. 60-70 % av hästarna sorleras bort. På några år rör del sig om elt ganska slort antal hästar som pä ell eller annal sätt kan ha skadats av för härd träning.

Jag vill, herr talman, referera ytterligare en synpunkt av professor Persson. Han påpekar att det starlförbud som en banveterinär utfärdat inte innebär alt hästen befrias frän träningen. Om då tränaren eller hästägaren menar att skadan kan tränas bort, så kan det hända alt hästen utsätts för ganska härd träning även under en tid då det inte är tillätet för hästen alt starta i tävling. Jag tycker inte att detta är tillfredsställande, och jag anser atl det yllerligare understryker behovet av en bättre djurskyddstillsyn under träning av tävlingshästar.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen vid Jordbruksutskottets betänkande nr 20.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Åtgärder JÖr förbättrat djurskydd m. m.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag har väckt en motion om lokala etiska kommittéer som behandlas i reservationen vid ulskottsbeiänkandet. Yrkandet har kommit till därför att vi har en underlig lagstiftning för försöksdjursverksamhet - elt prosaiskt ord som rymmer en fond av lidande i lönndom för värnlöst liv.

Djurskyddslagen 12 i; anger att lanibruksstyrelsen har all ge tillstånd för sådan här vetenskaplig verksamhet inom läkemedelsindustrin, inom enskilda laboratorier o. d., och det är gott och väl. Men sedan har vi en kungl. kungörelse av år 1944 som frän detla tillsiåndstvång undantar motsvarande institutioner och skolor som drivs av stat och kommun. Där är det institutionschefen själv som beslutar och naturiigtvis ocksä får ta ansvarel för sina beslut. Men varför är inte lantbruksstyrelsen in-

173

13 Riksdagens proiokoll 1975/76:401

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Åtgärder för förbättrat djurskydd m. m.

blandad när det gäller delta fäll? Vad har man för garantier för atl en statlig institutionschef är mer kapabel än en institutionschef i det fria näringslivet? Ja men, säger utskottsmajoriteten, pä dessa skolor och institutioner är det legitimerade läkare, veterinärer och apotekare som bär ansvarel. Ja, det gör de i näringslivet också. Inom läkemedelsindustrin vimlar det av läkare och apotekare, så del är inie någon skillnad alls.

I den situationen menar vi all lokala eliska kommilléer är moliverade - kommittéer som har insyn på förhand i planerade forskningsprojekt och därför kan förhindra vanvettiga och onödiga djurförsök. Sedan kan sådana kommittéer också följa verksamheten.

Det ulskoltel spelar ut som ersättning för dessa lokala etiska kommittéer är inte till fyllest. Man hänvisar till centrala institutioner. Medicinska forskningsrådels försöksdjursnämnd är redan omnämnd. Man menar att den institutionen nu är mycket mer effektiv än lidigare. Lekmannainslagel har breddals, och den nämnden fungerar som en elisk kommillé. Del framhöll man redan i fjol. Vad gör då denna försöksdjursnämnd? Jo, den informerar om djurförsök. Den utbildar tekniker och forskare, men den kontrollerar inte någon verksamhet.

Vidare hänvisar utskottet lill 1972 års försöksdjursutredning, som har lagt fram elt betänkande i år. Den utredningen vill åsiadkomma ytterligare elt centralt organ, etl försöksdjursinslilul. Men vad hjälper del ute i landet, där djurförsöken bedrivs, på fiera håll i myckel stor skala? Där har vi hälsovårdsnämndernas allmänna verksamhei, säger man, med dessa nämnders tillsynsmän. Men hur i all världen skall de kunna få rimlig insyn i komplicerad forskning, som bedrivs vid sjukhus och läkemedelsindustrier? Och vad hjälper det alt institutionerna en gång om året, den 1 februari, sänder in sina försöksjournaler till hälsovårdsnämnden för dess granskning? Även om nämnden skulle kunna ta del av detta väldiga material blir del ändå i efterhand. Skadan är redan skedd.

Jag behöver inte upprepa vad herr Enlund sade, att vi förvisso inte är ensamma om alt yrka på dessa eliska kommilléer. Åtskillig medicinsk expertis menar alt sådana kommittéer är helt nödvändiga. Detta är en verksamhei som ökar år efter år, och det finns ingen allvariigare hantering än atl göra försök, experimentera med livet självt.

Jag ber. herr lalman, au få yrka bifall till reservationen av herr Enlund. I den mån mina egna partikamrater hör mig vill jag säga att de, även om de inte är hårt engagerade i djurskyddsfrågor, med den moderata ideologi vi har borde kunna tillstyrka den här molionen, därför alt den syftar till en kontroll över hela fältet, inte bara av näringslivets institutioner ulan också de institutioner som finns på den offentliga seklorn.

174

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Beträffande ulskoltels behandling av motionen 56 av fru Anér och mig instämmer jag helt i de synpunkter som herr Enlund framfört. Jag yrkar även bifall till herr Enlunds reservation.

Det är en annan molion som också behandlas i belänkandet och som

jag vill säga elt par ord om. Jag har i molionen 46 hemställt atl riksdagen begär ändring av gällande bestämmelser rörande användning av försöksdjur i undervisningen i grund- och gymnasieskolan så att plågsamma djurförsök helt förbjuds. Utskottet har skrivii ganska posiiivi om molionen, så positivt att man säger alt motionen bör anses besvarad med vad utskottet anfört.

Jag vill börja med all lacka för den positiva inställning som utskottet visal då del gäller den här motionen. Däremot är jag kanske inte helt belåten med att saken så att säga skall vara utagerad i och med denna lydelse i belänkandet.

Det ärju så alt i skolan används djur för olika ändamål, bl. a. används de sådana de är i levande tillstånd för att eleverna skall fä en praktisk undervisning i ämnet naturkunskap. Det är klart alt en sådan praktisk undervisning är att rekommendera. Men det finns också en annan sida av undervisningen, nämligen anatomisiudier. Dä använder man i viss utsträckning levande djur för dissektion. Man dödar djuren, skär upp dem och visar eleverna hur de är uppbyggda osv.

Skolöverstyrelsen har utfärdat en särskild instruktion om hur man skall använda djuren vid sådana studier. Jag har den instruktionen framför mig här. Den utfärdades för rätl mänga år sedan, 1971/1972. Dä hade djurskyddslagen inte rikligt den utformning som den har i dag; del kom ganska väsentliga ändringar för ett par år sedan.

I denna instruktion säger skolöverstyrelsen alt djurskyddslagen skall gälla även i detta sammanhang. Det talas om alt vid dissektionsövning skall djuren inte avlivas inför eleverna. Redan delta lyder på atl dessa övningar är påfrestande. Elev som reagerar starkt inför den döda djurkroppen eller för blod skall kunna befrias frän dissektionsövning. Beträffande avlivningsmetoder hänvisar man till en särskild bok som har utgivits av professor Bäräny. Jag tycker all detta tydligt visar atl den här verksamheten är på gott och ont.

Detta all man skall försöka fostra eleverna till goda samhällsmedborgare tror jag också innebär alt de skall läras alt visa hänsyn inte bara mot andra människor ulan också mot djur och allt levande. Då borde man kunna undvika den här verksamheten på så lågt stadium som i grundskola och gymnasium. Jag vet alt det är många elever som mår illa under dissektionsövningar, och jag tror atl det vore lyckligt om sådana övningar inte fick äga rum.

Då skolöverstyrelsen skrev den här instruktionen fick vissa bestämmelser en mycket, tycker jag, tänjbar lydelse. Det står så här, sedan man först har angivit vissa riktlinjer:

"För att belysa den praktiska tillämpningen av ovanslående ges i det följande bedömningar och råd i anslutning till konkreta exempel. Dessa bedömningar kan sedan vara vägledande, då man skall ta slällning lill andra men likartade försökssilualioner.

Med varmblodiga djur skall endast sädana försök utföras, som visar djuren i normall fysiologiskt tillstånd. Exempel pä djurförsök som inte

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Åtgärder för förbättrat djurskydd

m. 777.

175

Nr 41 skall utföras är följande:"

Onsdaeen den tycker jag det är litet tveksamt hur man skall lyda ordet skall.

10 december 1975 ' ' meningen att det skall lydas så alt försöket inte måste utföras,

--------------- ulan all man kan undvika del? Jag fortsätter citatet:

Åtgärder för "En kanin utsätts för bullerstörningar. Reaktioner i exempelvis puls-

fÖibättrat djurskydd frekvensen iakttas.

m. m. En mus fär inandas tobaksrök, varvid pulsfrekvens, ögondilatation

m. m. iakttas.

En duva lockas alt äta brödstycken indränkta med elylalkohol. Duvans mentala status, rörelsemönster m. m. bedöms."

Beträffande kräldjur, groddjur, fiskar och andra djur slår del: "Som exempel på försök som inte bör utföras kan anföras följande. Man avlägsnar ögonen på räkor för att påvisa hur räkornas förmåga lill färgförändring påverkas."

Jag tycker del är hemskt att länka sig alt barnen skall lära sig att man kan peta ut ögonen på levande varelser för all se hur djurens förmåga till färgförändringar påverkas. Det står alltså atl sädana försök inte bör ulföras, men man skriver inte att de inte fär utföras. Man lämnar det liksom åt lärarna alt avgöra, och lärarna kan ju ha olika uppfattningar där. Vi människor är ju mycket olika - som väl är.

I detta avsnitt i skriften Aktuellt från skolöverstyrelsen nr 56 finns också en del andra exempel, som jag lycker måste verka förråande på unga människor, som fär lära sig all så här kan man experimentera med levande varelser.

Sådana djurförsök kan man möjligen hålla på med på elt högre stadium och i vetenskapliga sammanhang, men jag tror del vore lyckligt om man kunde undvika vivisektion pä de låga undervisningsstadier som grundskola och gymnasium ju ändå är.

Herr talman! Jag skall nu inte ställa något yrkande. Del vore lönlöst. Men jag vill säga atl Jag inte är rikligt nöjd, om utskollel och riksdagen anser all hela denna fräga är besvarad med del som har redovisats i utskottets betänkande. Jag tror all vi behöver lilel fastare ordalydelse i de instruktioner som gäller biologi- och framför allt analomiunder-visningen vid våra grundskolor och gymnasier.

Hen LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Jag ber all få fortsätta direkt där herr Henmark slutade
och säga atl det som är grunden för utskottets skrivning, all riksdagen
skulle anse motionen besvarad med vad som står i belänkandet, det
undvek herr Henmark mycket noga alt citera. Och det tycker jag är
den viktigaste meningen. På s. 4 i betänkandet, tredje stycket, heter del:
"Innebörden av anvisningarna är enligl skolöverstyrelsen att plågsamma
djurförsök inte får förekomma i skolan." Del lycker vi är en informalion
som ulskoltel har bedöml som tillräcklig för atl undanröja herr Henmarks
farhågor att del skulle förekomma plågsamma djurförsök i gymnasie-
176 skolan.

Jag ifrågasätter inte riktigheten i de uppgifter som herr Henmark här lämnat, men om det förekommer sådana gräsligheler som herr Henmark beskrivit, sä är det inte i enlighet med skolöverstyrelsens anvisningar. Då är det uppföljning, kontroll och tillrättavisning som behövs och inte en ändring av lagstiftningen.

Det är i år liksom förr om åren en lång rad moiioner - de utgår alla från omtanken om djuren - som behandlas i detla lilla paket, Jordbruksuiskoliels betänkande nr 20. Jag skulle inledningsvis vilja säga alt utskottet myckel välvilligt ställt sig bakom de allra fiesta av molionskraven, de motionskrav som vi funnil väl styrkta, dokumenierade och moliverade. Det är klart att del finns en hel del övrigt att önska - del vill jag gärna erkänna. Det är emellertid inte så lätt alt hitta de rikliga lösningarna. Det är inte säkeri att man förändrar djurens situation genom att ändra några bokstäver i lagen. Tyvärr tar de människor som utsätter djuren för en behandling som inte är önskvärd inte så stor hänsyn lill lagens bokstav. Del handlar då ofta om nidingsdåd, och utskottet ställer sig nalurliglvis bakom tanken att sådant på allt sätl måsle beivras.

Vi har alltså tillstyrkt en läng rad yrkanden, och jag skall inte la kammarens tid i anspråk med atl kommentera dem. Kvar är i huvudsak två punkter som diskussionen nu rör sig om. Den ena gäller yrkandet från olika motionärer om inrättande av etiska kommittéer. Det är del kanske tyngsta yrkandet.

Jag skulle på utskottsmajoriletens vägnar vilja säga all vi inte i princip är motståndare lill den tanken. Det är möjligt all etiska nämnder skulle kunna vara en riklig lösning. Men ä andra sidan har man inte vare sig i molionerna eller i reservationen kunnat konkretisera hur de skulle fungera.

Herr Werner skriver t. ex. i sin motion: "Alt förmoda att hälsovårdsnämndens tillsynsman i kommunen skall vara ett tillräckligt komplement

i vad avser objekiiviiet- är fullständigt blåögt." Del han säger om

hälsovårdsnämnden i kommunerna, det organ som har att hantera lagstiftningen i alla dessa frågor!

I nästa mening säger herr Werner: "Lokala etiska kommilléer

skulle emellertid med silt lekmannainslag verka hälsosamt hämmande på vetenskapliga övertramp. Kommittén skulle ocksä kunna gagna forskningen genom att till allmänheten ge en trovärdig informalion om verksamheten och förta den karaktär av 'mörkläggning' som gärna förmodas om enbart fackfolk svarar för informationen."

Vad har herr Werner för stöd för dessa påståenden? Går del att bevisa detta? Det finns inte en rad om hur dessa etiska kommittéer skulle väljas. Det Slår ingenting om hur de skulle hängas upp konstitutionellt, vilken befogenhet de skulle ha, vilka kompelensförhållanden som skulle råda, om de skulle ha vetorätt eller hurde skulle kunna utföra elt verkningsfullt arbete. Jag menar atl man måste ha mer av sädana upplysningar. På så här lösa påståenden kan man inte acceptera en ny ordning.

Uiskottsmajoritelen har i stället satt sin tilltro lill en redan befintlig

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Åtgärder för förbättrat djurskydd m. m.

177

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Åtgärder för förbättrat djurskydd m. 777.

178

instans, kommunens hälsovårdsnämnd, som har ansvaret för dessa frågor i kommunen och som enligt sin instruktion har atl anställa djurskyddsinspektör, som inspekterar, övervakar och kontrollerar dessa förhållanden. Jag medger gärna all denna ordning nog ännu inte kommit i funktion överallt, rnen i många kommuner är verksamheten i full gäng. Utskottet har också fält vitsordat all det på många håll bedrivs en mycket förnämlig, tillfredsställande och objektiv verksamhet.

Hälsovårdsnämndens djurskyddsinspektör, som har kompetens pä detta område, har rätl att dyka upp när och var han vill och inspektera. Han kan dä säga ifrån om del förekommer något som strider mol djurskyddslagen. Jag ställer gärna upp i en diskussion, om motionärerna och reservanten kan skissera hur en etisk nämnd skall kunna få samma räli till insyn, samma vetorätt, samma rätt all vara lagens och samhällets företrädare.

Jag anser alltså inte alt reservationen på denna punkt är starkare än formuleringen i belänkandet, där vi hell har ställt oss bakom den kommunala verksamheten via hälsovårdsnämnd och djurskyddsinspektör.

En del av reservationen handlar om kontroll och tillsyn vid träning
av tävlingshästar. Där har jag väldigt svårt att förstå vad reservanten
begär atl riksdagen skall rösla på i stället för pä utskottets hemställan.
Substansen i den delen av reservationen är följande: "Kommunerna kan
åläggas alt kartlägga var och när träning förekommer, och sedan kan
deras egna djurskyddsinspektörer (motsvarande) utöva kontrollen i sam
arbete med distriktsveterinärerna. Det bör fastläggas att del ingår i häl
sovårdsnämndernas och distriktsveterinärernas uppgifter ." Här har

man alltså förtroende för hälsovårdsnämnden och djurskyddsinspektören. Men det som begärs i reservationen förekommer redan och har kommenterats: i betänkandet.

Den som kommit i beröring med denna verksamhet, träning och dressyr av hästar, är väl medveten om att ingen djurhållare eller tränare tror att man kan slå eller plåga ell djur lill någonting positivt. Den som har setl ungdomar som ägnar sig ät ridsporlen har också kunnal konsialera att dessa ungdomar och tränare sätter hästen långt före människan -det visas en hell fanatisk omsorg och omtanke om hästen, och del gäller verkligen atl ta väl hand om djuren om de skall nå prestationer i tävlingssammanhang.

Reservanten säger att det ofta blir starlförbud för hästar. Det tycker jag är positivt; del vittnar om alt veterinärerna är observanta och ser till att inga hästar får starta i en tävling om de inte är i fullgott skick. Men, säger reservanten, det kan hända alt dessa hästar får träna ändå. Ja, del är väldigt svårt alt lagstifta om att träning inte skall få förekomma. Det ärju möjligt alt skadan är av sådan art all tävling måste förbjudas men att försiktig träning är vad som behövs för att skadan skall läkas. Majoriteten i utskottet har inte ansell sig kunna klampa in med några detaljdirektiv här.

Del Slår i reservationen att det bör kartläggas var träning med läv-

lingshästar förekommer. Del vet emellertid hälsovårdsnämnden, annars sköter den inte sill uppdrag. Hälsovårdsnämnden måsle känna väl lill vad som händer inom kommunen. Vi har även här tilltro till hälsovårdsnämndens kompetens och möjligheter alt ingripa.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Herr Larsson i Borrby menar att vi motionärer är ute i ogjort väder och inte vet vad vi lalar om och atl det är tveksamt huruvida det föreligger något behov av den kontroll som hälsovårdsnämnden kan åstadkomma. Men herr,Larsson säger själv att på åtskilliga håll har del här systemet ännu inte börjal fungera. Här föreligger alltså etl klart behov.

Vi kunde naturligtvis ha broderat ut texten mera och förklarat vad vi menar med etiska kommittéer, men jag trodde del var helt klart eftersom det har skrivils så myckel härom. Om riksdagen hade gått med på våra yrkanden hade naturligtvis regeringen genom lantbruksstyrelsen utfärdat direktiv och bestämmelser om hur dessa etiska kommittéer skulle konstitueras och fungera. Det är alldeles självklart.

Tala sedan med tillsyningsmännen och hälsovårdsinspektörerna. De erkänner atl en alldeles förstor uppgift är lagd på dem med denna växande industri.

Därför menar jag all en etisk kommillé, självfallet sammansatt av expertis från skilda håll och av vanliga förtroendemän, skulle kunna bedöma forskningsprojekt, avstyra de olämpliga och inte minst gagna saken genom all allmänheien får insyn i verksamheten.

Jordbruksutskottet och herr Larsson i Borrby bör fundera ytterligare över detla. Vi kommer gärna igen med mera preciserade yrkanden.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Åtgärder för förbättrat djurskydd m. m.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Jordbruksutskottets ordförande ifrågasatte om jag hade läst hela betänkandet. Det harjag. Jag har också läst den sals han citerade: "Innebörden av anvisningarna är enligl skolöverstyrelsen all plågsamma djurförsök inie får förekomma i skolan."

Del är inie av så sior belydelse vad skolöversiyrelsen anser innebörden vara i sina egna anvisningar. Del viktigaste är all anvisningarna har tagits fram, alt de blir lästa och att den riktiga innebörden då framgår. Det är hur anvisningarna uppfattas i det praktiska livet som har betydelse.

Man kan utfärda anvisningar som man själv inser innebörden av, men om de är så skrivna att andra får en helt annan uppfattning om innebörden har del inte så stor betydelse vad man själv har ansell om innebörden.

Därför anserjag alltjämt alt de synpunkter som jag framförde lidigare är bärande.

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Jag kan gärna vitsorda atl ulskollels behandling av motionerna var välvillig, som utskotiets värderade ordförande sade. Men

179

Nr 41 det hjälper inte så mycket när motionsyrkandena lämnas utan åtgärd.

Onsdaeen den säger herr Larsson i Borrby att val, funktion och befogenheter

10 december 1975 lör de etiska kommittéerna inte var fullt klarlagda. All utse kommittéerna

_____________ kan inte vara något stort problem. Del kan de organ - huvudmän eller

Åtgärder för styrelser - som i övrigt svarar för institutionen klara av. Det väsentliga

förbättrat djurskydd ar atl det blir en lekmannarepresentation i etl forum där forskarnas syn-
777. m. punkter och lekmännens kan mötas.

Kommittéernas funktion och befogenheter har framgått ganska klart både av motionerna och av reservationen, och de framgår också klart av del diskussionsulkast av professor Öbrink i Uppsala som jag nämnde i mitl första inlägg. Han säger vidare: "Man borde därför allvarligt diskulera också lokala etiska kommittéer. Jag tror att arrangemanget med lokala etiska kommittéer skulle mötas med stor tillfredsställelse både av forskarna och den allmänhet som är intresserad av dessa problem." En uppgift som kommittéerna skulle ha är all bedöma den absoluta nödvändigheten av försöken. Försöksdjursutredningen säger: "Även om försöksdjursanvändning inte i någon betydande grad kan minskas inoni den närmaste framliden finner utredningen likväl alternativa och kompletterande metoder värdefulla av såväl etiska som ekonomiska skäl." Det borde finnas ell forum för att diskulera dessa avvägningar.

I fråga om tillsynen över tävlingshästarnas träning har herr Larsson i Borrby helt rätl när han säger att ett djur måsle behandlas väl för alt göra sill bästa. Men i yttrandet från veterinärhögskolan anför professor Persson följande med hänsyn lill alt så många galopphästar aldrig kommer till lävlingsstart: "Med andra ord, många hästar tränas sönder i en industri där ekonomiska värderingar kommit atl betyda mer än djurskyddsaspekter." Beträffande träning av hästar som är avstängda från start säger han vidare:

"Del är t. ex. uppenbart att intensifierad träning vid nedsatt presta-lionsförm.åga som följd av överlräning, vilket bl. a. innebär stark rädsla för iräningsarbeten, är oförenlig med rådande djurskyddsuppfattning." Detta styrker behovet av en bättre tillsyn även när det gäller träningen. Atl de lokala organen redan gör vad de kan tror Jag inte. Om man läser vad AB Trav och Galopp säger i sill remissuilålande, konstaterar man att det finns möjlighet att förstärka tillsynen. Bolaget anför:

"I den mån uppgifter från sällskapen om träningsställen synes önskvärda kan delta enklast ske genom att sällskapen till respektive länsveterinär lämnar uppgift om beviljade tränarlicenser med uppgift om var de licensierade tränarna driver sin tränarverksamhet."

Inte ens detta forum, AB Trav och Galopp, ställer sig oförstående till att man här försöker få en bättre tillsyn när del gäller träning av tävlingshästar.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Bara några ord om de etiska kommittéerna. I motionen
180 56 år 1975 slår följande:

"Det görs nämligen en hel del experiment pä djur för psykologisk forskning, som inte alllid är av den karaktär atl inga belänkligheler kan

råda.-- Det är fullt möjligt att Just detta experiment skulle ha godkänts

av en etisk kommitté, men del hindrar inte att kontrollen bör finnas."

Man tror inte riktigt själv på det. Man vet inte riktigt hur man skall ha det med kompetensförhållanden, fullmakt eller vetorätt. Del är svårigheten.

Jag vill gärna instämma i vad herr Enlund säger om att man skulle kunna tänka sig en bättre tillsyn när del gäller träningen. Men hur vill herr Enlund ordna den tillsynen? Jo, han skriver i reservationen alt den borde ankomma på hälsovårdsnämnden och djurskyddsinspektören. Del är vad ocksä utskottet har skrivii, vilket jag har framhållit lidigare. Skillnaden är svår att finna.

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Åtgärder JÖr förbättrat djurskydd m. m.

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Beträffande del sista vill Jag faktiskt på nytt framhålla att lanibruksstyrelsen i sitt remissuilålande har sagl alt det behövs en förbättrad tillsyn över träningen av tävlingshästar.

När det gäller de etiska kommittéerna är det just fråga om atl få till stånd en dialog mellan å ena sidan forskare, som fär framlägga synpunkter på och motiveringar för sina försök, och å andra sidan lekmän med stort intresse för djurskydd. Även bland forskarna själva - det framgår av de cilal jag har gjort - finns personer som är intresserade av en sådan dialog för au få fram dessa bedömningar.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Enlund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Enlund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller Jordbruksutskottets hemställan i belänkandel nr 20 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Enlund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då herr Enlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omrösi-räkning gav följande resultat:

181

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Kontrollen av hundaveln m. m.

Ja - 265

Nej - 36

Avstår - 2

§ 7 Kontrollen av hundaveln m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1975/76:21 med anledning av molion om kontrollen av hundaveln m. m.

182

Fru ÅSBRINK (s):

Herr talman! Börjar man observera de uppgifter om vanvård och misshandel av hundar som når fram lill tidningsspalterna blir man rätl snart djupt upprörd över all sådant får fortsätta att ske i vårt land utan annat än sporadiska ingripanden från över hövan arbetsbelastade myndigheter, som, även om viljan är aldrig så god, saknar resurser till kontinuerlig övervakning av detta fäll.

Herr lalman! Några exenipel förati riksdagsprotokollet skall bära vittne om hur utomordentligt välgrundad Jordbruksutskottets positiva skrivning är. Att molionen befunnits vara sådan att remissinstanserna över lag kraftigt stött den är naturligtvis för mina medmolionärer och mig en glädje, men det är också en sorg över att verkligheten är sådan. I Arbetet lördagen den 6 december 1975 kan man läsa följande: "Efter en anmälan om djurplågeri har polisen i Kungsbacka börjal utreda under vilka förhållanden hundar levt i en kennel i distriktet. En hund som hittades död misstänks ha dött av undernäring eller vanvård. --- Polisen har ännu inte kommii i kontakt med kennelägaren som är bortrest."

Från Västgölaslätien berättar en tidning i november - och dess uppgifter bestyrks av hälsovårdsnämndens i Vara protokoll den 11 november 1975 - alt man har grava anmärkningar mol en lantbrukare som har hundavel. "Utfodringen av hundarna har utgjorts bl. a. av kadaver efter vuxna, troligen självdöda svin, som dels låg inne hos hundarna, dels inne i och utanför ladugården. " Beträffande hundarna har häslovårds-nämnden förelagt lantbrukaren att dessa skall veterinärbesikligas omgående, och skall gården i fortsättningen hysa mer än tre likar skall särskild hundgård ordnas. Självdöda djur skall på lämpligt sätl oskadliggöras. Att använda kropparna efter självdöda grisar som hundföda är olämpligt, då sådana kroppar i regel har en oerhört rik bakteriefiora, skriver hälsovårdsnämnden.

GT berättar från den 17 maj 1975: "Gyttjiga, stinkande 'rastgårdar', dolda från insyn med hjälp av granris. Fuktiga, dragiga, kalla kojor utan ligghalm. Två fullvuxna greyhounds instängda i en jordkällare i gyttja, träck och vatten och ulan dagsljus. En hund så illa däran att han fick avlivas. Det var vad Göteborgs hälsovårdsnämnds lillsyningsman för djurskydd fann vid en inspektion på en 'kennel' norr om Göteborg. Hur länge missförhållandena rått vet man inte. Först efter anmälan fästes

hälsovårdsnämndens uppmärksamhet på kenneln. 13 hundar fanns i kojorna - 10 vuxna och 3 valpar.

Vidare KvP den 11 maj 1974: "Otrolig vanvård - nio rashundar måste avlivas! I ett gammalt hönshus fanns 19 rashundar - de låg utmärglade och utsvultna i ett decimetertjockt lager av avföring och urin. De hade 15 kvadratmeter alt vistas på.

- Det var milt livs chock, säger Sigvard Löwenborg, ordförande för Djurens vänner i Nässjö. Jag larmade hälsovårdsmyndigheterna massor av gånger men de ingrep inte pä en hel månad."

"Del var hemskt att se. I etl bås på 13 x 15 decimeter trängdes fem ryska vinihundsvalpar i sörjan. De var tvungna atl ligga ovanpå varandra. Nio av de nitton hundarna led av inälvsmask, hade infiammationer och stora sår på benen. Trampdynorna var sönderfrätta av urin och avföring. Dessa nio hundar avlivades efter beslut av länsveterinär Svensson."

Expressen berättar den 7 januari 1975 om en hundfabrik i Skåne:

"Detta är en 'hundfabrik'. Den ligger någonstans i Skåne, långt från allfarvägarna. Årligen levererar den hundratals dåliga hundar över hela landei.

Köparnas okunnighet om hundar gör att ägaren till 'hundfabiken' tjänar stora pengar på sin massproduktion av valpar.

Hur mänga 'hundfabriker' det finns i Sverige vel ingen. Många av dem är okända för myndigheterna. Och hur många miljoner fabrikerna omsätter åriigen är också okänt.

Vad man vel är all 'hundfabrikerna' levererar tusentals felaktiga hundar
till godtrogna köpare. Hundarna odlas fram i täta kullar. Felakligheler
hos hundarna upptäcks för sent eller inte alls. Ofta är det svårt atl få
rättelse när man har köpt en hund hos en massodlare.

Valparna säljs per annons och mot förskottsbetalning."

Detta, herr talman, är några illustrationer lill hur illa beställt det kan vara när okänslighet för djuren går samman med ohejdat begär att komma över läitfångade och oftast obeskattade inkomster. Del torde enligt dem som forskat i den här frågan röra sig om mycket stora summor som man undandrar skattemyndigheterna.

Fiffel och bluff av alla de slag förekommer. Ell par valpar i laget förs in från en lada eller ett uthus till en familj, som mot ersättning visar upp dem som familjeuppfödda små knyten, vilkas ras den förtjusta köparen dess värre ofta är för okunnig all bedöma. Aningslöst litar man tyvärr pä säljarens uppgift och certifikat. En mängd falska uppgifter har kunnal beläggas av personer som sökt få någon upprensning på delta område. I ett fall uppgavs en sedan sju år död hund vara fader till en valp.

En ohämmad, okontrollerad och ovederhäftig avel utgör på sitt sätl också en form av djurmisshandel.

Herr talman! Här är kort sagl en utredning och kartläggning av nöden. De många upprörande fall, av vilka nu endast några stickprov redovisats, understryker - vill jag hoppas - att här behövs snabba och effektiva

Nr 41

Onsdagen den 10 december 1975

Kontrollen av hundaveln m. m.

183

Nr 41 insatser frän samhällets sida.

Onsdagen den " lalman! Det är med glädje jag yrkar bifall lill jordbruksutskoitets

10 december 1975 hemställan i dess betänkande nr 21.

Kontrollen av hundaveln m. m.

Överläggningen var härmed slutad. Ulskollels hemställan bifölls.

184

§ 8 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1975/76:22 med anledning av moiioner angående vissa fiskefrågor

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Herr andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsulskoiiels betänkanden nr 15, 13, 14, 19 och 17 i nu angiven ordning uppföras främsi bland tvä gånger bordlagda ärenden.

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 22.47.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1975/76:41 Onsdagen den 10 december

Riksdagens protokoll 1975/76:41